Skip to main content

Full text of "Swenska wetenskaps academiens handlingar"

See other formats 


Nr 
sodnt kt bång NY) SAR 
ose osB re sikt vger (ER FDR 
mys eva sert eg RAMON PTR IR 
Harö h ra Fr rr Arr FA RAA 
Sör tvts sd VORE FPGA URNA 

SN ärar frost ort 


egt si at 4 
PARTS 

TS NE) dan mrs Att FORA 
rt 


ar bå svär AD 
” 


VR fr PTA 
rat gt AVN AR 


Barda HV 


ANG 
soo 


UPP RAse 
Per Re 


Rn 
rer RNE 
BARA P0 RATE 


os Y00 sr NOYG rs 
bre ra 


me erg rtera Ost 


EE Tr ett ARR 
rer eo Vs pste börd PET 
bodagor arr dns 620 Fat) FRAS 


Tä - ess 
SAR PY a snpaå ve frå NEN AN LAR RP -4A FRRRA we As oh? tr 
PETS MÅS Sri trosor safes Ad bng en Nb NAR > IA a Mä jr or be os öräofnsrsss fore RY 

ARR Ne rss srt SYRA <> apan ot FENA VARAR gon AG ATA FRAN rt Ar Arg An 00 Ar RR Vv AE 

SMER SHI RA ANS Sol gäsrakr er ör benta LAS Ma görs ARA Rn v- ng Rare SS rrdyE try 
år 0 MAN NS otsknetägnset sr. pytfrr BMtr [ANY GRP + ”-v el 062 Styra Bang ÅAS FR ogörrd Er ge pr nt An 

ha dt a Rn Sal köp BROAR HARG ALA SET RV TR SRA är berdtees råg mr RAT 2 en Pr arr rrSrm sr ss ber bgbart ra Jör TNT ret FR TRIES SMR ftoris örn 
År ärad pt Brent AR SÄL FREE erste br Kopgt ordern Dn AA rä TC ror AL rossa FASA Arr 
n Aer vana 4 de TT AA mr 
z rg 0 RA 8 
KrasnAA Nr VR saog prer 


Fr gg FEN RAR 
RR 


arte We brRpat Fe 
gren wtrbp FIRE OG be rest 


de mr ig rt beer Res RR fyr RA 
ROAT AE a 
össtredrO I. 
re [ SE Pte rer me fort NR nro As nar 
RNE TREES BRS RE rs tisk sdsTr 
Nä Ra 4 tri BR ren dras vr EIA gr sn 
VIE nn fy rly var AVR Pr rPstr mesar trana OBE FAR fiR orre ore Frog nast RYTTARNA 
PR rn vgärs ut tthe FR + bb4a rt A 4 Ett AJ rr OFVRAVAE Sn. 
SA Per ve TR ot vrf ark bob bn Märgntr SYM TS RER FR ro Pn SAST rose Frege ör SEM DAR AP m TS STR NRO sr pe SRA 
Ar feskr ärr fon idee Le pot sdndr db tg2 0 FARA SVARA FAR ARG 
SS SAESTS rtrtsde ger Posts borr or Snsh SPA nr nt D AA okrRAna 


vå rf Brå 


rskgsrnner RTR RA I 
FSL V Sea a faror, rr NAR 
Uppe res Pr Art gör infor hö ArnR AT - SA sme pe = 
: Bö brat GER SVEA eye Fe FT ARR 
gts Vaser banne RA pgR on FORPRAA mjtrr tr AYAOLE ro FR RENSAR SS drag Färlöre ne sont pir et koasR net bra 
Torn br tgör ste (ofte > rg par tg on ae " 

ma ters ds frp Aa0 SAN dö) FS FÄRS FADER AA: na Re BR RN 

gr on BN rer APR RDR ppt Po < 

oe Är Perser re or 0 00 BA AA 

> k ARS 


köcR DE få NR re psen 
frn rs Vidln börvternn 
VT er starten sajndd TE på småry ert 
I LTEL porr aAapenor YR 1 VAR Aå on pY MÅNA Ar 
over eri srsdsoterr DYN SPA pre fål 
TESEN tet dnrngrt RAA 


rer 


ort 7 KAR ARR AE 
Lgr ob ARA 
PR bat RV 


rn rensar 
(ers Serpent REF ons stag 


brer rt photAR 
ste JNA vera 


2 ne 
SA rt KRA RR 
ros AR VE At 


parar re 
TLög pas resept rt he ER FR rS MAAS: 
da erev et rote 
mer etrde Ri OA 
fre FRESK 
es riot Vt bdl nr ABS 


nerv 
FAS tnd Mg 
AO Ort? 


än per fär pt i SARA RÅ ” = 
rönen arr 1 pörrintipdt Sr ALA45) dr; br snar BORN 
bre ORSA BLT Ta ;) 
ora alelege kent 
ak Vr dy vån ärsoben + BRAST petar 
SoTNSLE fr ämliga Mörkret sp Fskräp Då tet AN FBR bör gen ptdrda Fm FAR AAA 
hört tU 


SR Sn nr rna AK sblskeS 2 
ordet AN GV Are Ht KARTA LIE 
RARE YT TKR 


AES fräs] SAR t tr drnär Feo Fr Fr SARA ERT a 

/ trär pg Artn ar SARA PAS 
Str brskt gr ratt Panda Yt PONG 

års E räge 5 stor rate AN DA ANA bett br HAR SRA 
tt 


et rosee 0 ör KO 46 
TIN De ra vat Prata Aa nrg 
Ära ova IRF RAR LÖS LAND BE bor 


«> tr EAT 


FE ravrulg. mt ÖNA 
Potro ve pt bien öres) br BRAVA 


Nr HÅR FY FANA SARA 


pe fart NRA 
aan 


nedan 


rer rö 
rs bJree > Get BRI ÅA 
Be 


rs 


preset tt bt 
la Marre ro jär tyda, SAO re pstre 


SARS 
NS rn Abana 
str fr vev Fe 
RNE OR SA oe sars 
tr kött = 
bete Roger FR ASA FA EAA FR ora RN VA 

At NöRrP Yet 2 br tg pr ANNmbt äre fåsiknt AN 


RTR AMOR ALE [ET RA ; 
2 Fr rer äR FN St TNE VTA FASS ANA FAA 
NR TESS Apr Ng TENS RANE så 


ESS nio rr Kg pA ade Ake oh må - 
Fö or ARENAN AA An RA nr mr ar srt nga a FST rArEr DR TREAN 
fe + 2 Ana 7 RAA RV SE TNA ti SO NASAS SA 

ton pts var RE MP UR Heta vänn rt ESSEN a HAT YO R PAR FREE 


bg SR AGS (RARE ER 
ve TNT Seed seberet a PAR PEN 
ön Fagt Ana PR FRV er Rn Abel ari tra LST SL RASA I SRNE TEA 
så vs 4 sot PAY forn 

a Spree giriga see SKOR ASA ÄR ÄDrE fre 


Vär bserrn$ Wrsfråed gott nen ing FOTOT Ar AAAH 
Iygrs se Arg Bkntnd a Vor ARA VIERA OR FEAR 
TAR Blge RR ATEA NRA 


rer rdee : 

SSR sr pr ä6d rö RANA HSN 

ARA LA fn AR TE RT Urs värl då pet 
RS TE 


ER re rr rot är rdr FRA 
Sn fd steder ad för sö PENER FR bota A SRA BE FPA 
YA 4 ad bee tatt RAA r 05 Fo or ÖAR ARNE 
fö Kg RR BYAR AR RA ARR RR ör arv ör 20 0 
Fö r RADA FRA AREA Mytr0 OR SARA 
äre SAR reta Bert sg TRADE 


om 


WW Ando ABN DAP 
rn rö fade 0 24 Kapp ug 


rör te -tAd Beter = > dn sat JP pagina Br ARA 


Mr Ret ARAB OMR PRE Kö FRONT og 
EIN SAAE frn TS Jagas RSA FASTA AR Bara FARA Dee taka ra 
BEER ESR 


Meters Ebbe ot ro porr pool - ay AR dör ppb tl DV AR nr RAL 
- Ad Rod frostat AMOR FOTAR TEE ST Sar Br NS fo ar Aer Ar FSA HITS 


väv vev arga Fr 
Aa re nt sår Skr ra ADR STR AA Ar 
Smitta are få seb terar fö 


Tartsrp0dr 0 Minatdo font Nn DNA Fa Sekr 
Voskrie Mäter Fr tndg Ta Vild) RAA ID-A PY B OVS 07005 CDI 2 KESO NNNEEE 
Yoko At 9 störde sö pre] < fär f6 pe Bt er FRE FTP ANA 
pet Bo nkföbe och Lä bodde Fot br VBR rt FFS 
pA FYRD AA rs pt onda 

över OR Nyt so föäntt RN KRA rst Fr bi ONA RAR VN ERE, 
orsa mr Free 7 AD je DAS AN bra bete IVER Brr o0e oebtre PAD 
md sor Spön tarm J0tV FAL FINRA; 
Fiket pare få Arenander fr. rs fot IRLAND Så 

dor LAR BNNA kor öbor 4 op Oboe ART RA 
6 Sn ACE jola (DE Gee ÅN Ape i FAR DAP ort satte 0 004 ramp sn «Sv BRA 
kV agpå pe se ET LR 0 KE DR fatt 04 ABBE RA prakt jobr4” RA I avetd a BARE 
farsa SMR ta SAT Åbrtodng AP gong > I Kort ANNE MAA ere rt ye 
0 om md JE KR fat DNS Jar VAL SES ov min rån mtr 


Yr rr « : neg 
yn tE br yag barfota tt gts NE vinord 
A PR 


Mens ND fp tt 
7 vomerd AN AT FÄRRE få ARE 
Vaje9 strekyr ar dt HER FEAR för 


Mrs argnr bl Fr TREE är JL pr 
dö bea Ira Y0e t vn fut DR SVR SY PO FRA EA 
0 str bo nå Hp sr ANVA SV Rn ET ES PU gä pen där rsr N 


TRE 
rskr LR RAR 
mem sr BAN ng oo AAA 


tä ksrartsrE 
por p ör porn tokta ao fred 


de. sort orglar ANA 


fobi tdfrtserke birsya nat todndn 0 IPNTVENN me fkrrr rt boda (vt reds RE 

Åbom ye skän AAA Font SES Bög Pr LAR käre retro Aro rekag örn Skor ARENA TA SS - Md 

SV Pr IR ANAR ARR RA AR RR REAR TL LA ne sseskre VARE rr rp nR SN TENS 

FR Ft SMA BOAREA AM pgg NA ARE UP Rocken ryna LAOS R ER pr rR Arr AA RYTER SERA de 

sr de ng fps RA SRA ARS Cr drängen dT fr NA 4 AA re TA 

tab RA rr fr jöt gae FR 4r FYR pt RNE TK RNE P0 VARNA ARA BR bgA FARA NAKNE DYER NTA ME mn kk eng, Ven 

TrA ERKÄNNA Por RABE ARE EO NATAL ER LES BANA op mg orre a 

(PN mePAp Yt. Jaberttt pr HBD pad 0 rr tt BAR fontän Far MV 0 0 FAS a bo sDE FSA SA FARS ERE BARNEN ERS 

oh Gene Artrtert vn tg Brr BAN FANN rr SRA FARA d 06-401 bA8 pg RS Fr Ra [RR oRE tt IrresKSr FRAR MAP SAR FASER AA ATEA IAIN 
Ar peer räder fs KE PH BRGAY FF FRA 

kosta tra SRA denne RAA 


EE ALAA ERSATT kärren Pär håret sf A ra 
HYR Mr rR BE LR kT HRT RAT PE DEE TOT för svs än - 

a ed ro EsEr erfa SE a pe E AA En NR TN RED ET Art ER St AO Kat pg Ta 
RY 2690 bb 10 tratt fr fort ko VoF obe RAHME) FAR FRA 07 ATS mm Wrap P-p00- > PARIS ran 
RR RR RA KATA ATT RR nn nr Snar Ar br SAT SY SA RAN 
APA As DN rverdgi AA PÅb rg NB ra NER LFE IA TS TER ELIT SE r bra ör La 


Torra SNS PY ANS BRASSAR AAA 
bt BPrrRAPR GANG KATE 


öst bÄpmda ta Stor 3 Rts rr so srA IS AA EN Mb PR SARA Fel 
Mig berie Lod åtend Fer ge ER GS TR därte bök föder Bora And ARA söRFrSakr 
FFS srrA Bränt sn fyig rörde By Ar öga Jå FAI jaa FA barr L fys FAN tra FAROR Fo ARR Atte 


19 Pr bvors delatetbAöå 4 MB a 00 (RRD Aa ARN VT 
, rent rings sparken AS mr 


+ ÄRAN fe rer . rn 
TS Ed enbet St Fa be Se RA 


raster 
seprene fom se grn MRS Es ART 


rant > J0 PR öR 


äre snar rdr 
A oe mma oe 


rr Fer 
Tres kk ert 
re AR BS MPL 
å tr 
SST 
IR re fre Rv 
aAa EN SD ee pons på spå från dedpndn Evade bädda porr 
RAR GTA bart tg oy PA FR bed RETA PEPPRA APA 


SVART PA TDI SR AA Y AAA 
- te NPA Nr SL Apensatetet rå PRO rA 
Ante 40 foshatotyt oe fLMYRRAN ARR AD SROAGRR GRADEN 


ER 


NOV 23 1898 


KONGLIGA SVENSKA 


VETENSKAPS-AKADEMIENS 


BEAN: Dada ko Nod ASE. 


NY FÖLJD. 


ITU GFU NIO NIDIET BIACNIDIEE 


STOCKHOLM, 1896—1897. 
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


— 


are ARR TER Ae (RR ER 


IoNseNS 6 VAR TERODE 


INNEHÅLL 


ATERRTNIEUTG USNER OMINEDIET BIA NODSB UT: 


JOHANSSON, K., Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeografi, grundade 
på en kritisk behandlig af dess kärlväxtflora. Med en karta 
Mörrer, EriK, Beiträge zur Anatomie des menschlichen Foetus. Mit 10 Tafeln... 
HILDEBRANDSSON, H. H., Quelques recherches sur les centres d'action de Yatmo- 
sphere. Avec (fp La nICh 6 Ske ARE TAR SKISSAT TER IGEN AS gr NN ANA 
BäcKstrRöm, H., Vestanåfältet, en petrogenetisk studie. With an English summary. 
Med 8 taflor Ye Eh Oy ke 

PETTERSSON, O. och EKMAN, G., De hydrografiska förändringarne inom Nordsjöns 
och Östersjöns område under tiden 1893—1897. Med 15 taflor 


1—270. 7 
1— 74.” 
1— 36. 


ASTA 
i" 


Mad 


SER 


NEREO KE SOL IEEE AE 


SEDIN spur. gp) la Harsoqottkev bis] ie kt 
SEIN el IG BERNARD RR IR Seel rn hell SUF SN deg ao. åg. 
THE Klotet Ör IM sinten'T matjlbsnsr 26b "jniofenA 199 
sont oh noitog'b Berrkin BL fa sadlade Forplarg 


Ol N 
ER TT RAT RN Sale pl a RAR lr 


3 NABOeNR Hetbontt me di i abe lansraÖAT 
i Flag a tetonri Varnad sdsärmöngr ok oo 
toltet äE hall 


tm Meng a ERA FR KRA 
N 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o1 
HUFVUDDRAGEN 


GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI 


EN KRITISK BEHANDLING AP -DESS-KÄRLVÄXTFLORA 


MED EN KARTA 
AF 
K. JOHANSSON 


TILL K. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 OKTOBER 1896 


GRANSKAD AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST 


STOCKHOLM 1897 
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 


bom MR Japan säN saa LE ankan fö 


Ve - rs fgrd EA | ARR dh 


Ai HV i 


HE ( FEN AD 


AORAV AROR 


; 6 ER Nad I 
esp ROTAR bt vd UREA VHS EN = Fa RR Sh bä 
SÅ sa ALI 


CÖJUKTYA RK oo ok HO HOTET oo SIA GANSKA 


RN 
H 
& 

EA 
IFOR HUB TA 
HKD OA METER ok VE VID TSTADR JARL oc SE 
AS 

1 
a 


Va utarbetandet af föreliggande afhandling har jag måst anlita flera offentliga och 
enskilda herbarier. Jag fullgör en kär plikt, då jag uttrycker min tacksamhet till Rektor 
Magnificus Tu. Fries, som tillåtit mig begagna herbarierna 1 Upsala botaniska museum, 
till Professor V. WITTROCK, som lämnat mig tillträde till riksmuseets samlingar, och till 
Läroverksadjunkten G. Säve, genom hvars välvilja OC. Säves efterlämnade herbarium 
blifvit ställdt till mitt förfogande: Vidare står jag 1 stor tacksamhetsskuld till f. Läro- 
verksadjunkten O. A. Wrstöö, som dels genom muntliga upplysningar, dels genom upp- 
låtandet af sitt herbarium lämnat många och synnerligen värdefulla upplysningar rörande 
Gotlands flora och dennas historik. 

För bestämningen af kritiska släkten och arter står jag i förbindelse hos Rektor 5. 
ALMQVIST (Calamagrostis, Festuca), Amanuensen H. Daursrtept (Hieracium), Rektor M. 
FropeErus och D:r B. Fropnrrus (Salix), Fil. D:r J. A. LEFFLER (Spergularia, Rosa), f. 
Lektorn C. J. LInDEBERG (Glyceria), Docenten Sv. MurBEcK (Gentiana, Viola, Cerastium, 
Rumex m. m.), Rektor L. M. NEumaAn (Rubus, några Carices, Triticum), Professor V. 
WirrrocKk (Erythrea, Viola tricolor) samt Professor FR. BUCHENAU i Bremen (Juncus) 
och Professor R. v. WETTSTEIN i Prag (Euphrasia). 

Vidare har jag haft lyckan äga tillgång dels till växttopografiska anteckningar af 
Läroverksadjunkterna TH. O. B. N. Krok och Fr. AULIN samt Lektor ArB. NILSSON, dels 
till fullständiga sockenfloror, upprättade af Fil. Lic. FR. AHLFVENGREN (Hejde socken), 
Teol. Stud. R. Marsson (Silte s:n), Fil. Stud. T. WESTERGREN (Bro s:n) samt S. M. Kand. 
M. ÖstMAN (Othem s:n). Till dessa herrar äfvensom till alla dem, som på annat sätt 
bistått mig i mitt arbete, hembär jag härmed ödmjukligen min tacksamhet. 


SVESVE IG Hit Sa 3072 AR 


HER 5 eloiY RR NA Rusk te slkaanE FE 
I TöBeator td. (ansatt sade TOR andas) [INTET 
(eirainsb) nomtol fn äannd ST ngt turas (roloaku sk 

6 pientdigut) VT E (näe 
pls ngglaonang ärta I 7 ät Barra See gr Had LEE 


EE ÖR able) vänort sr 
.bas2b JA Järse (na AR änn 


Historik. 


Den förste, som företog en botanisk resa till Gotland, var G. FUIrRÉN, hvilken på 
Kristian IV:s befallning besökte ön 1623. Hans förteckning på ej fullt 50 arter upptager 
sådana för ön karaktäristiska växter som Artemisia maritima, Asperula tinctoria, Teu- 
crium Scordium, Cynanchum, Veronica spicata, Globularia, Sedum album, Medicago fal- 
cata, Orchis-arter, Alisma ranunculoides, Tofieldia, Ophioglossum, Asplenium Ruta muraria 
förutom en del sällsynta, såsom Lithospermum officinale (2), Adonis, Euphorbia palustris. 

Efter mer än hundra år företogs den andra kända resan, LInngs, år 1741. Här- 
igenom blefvo något öfver 250 gotländska växter ! bekanta, bland hvilka må nämnas: 
Artemisia rupestris, Inula Britanica, Carduus nutans, Lactuca quercina, Campanula Trache- 
lium, Origanum, Scutellaria hastefolia, Hedera, Conium, Cerefolium sativum, Anthriscus 
vulgaris, Nuphar luteum, Isatis, Tilia europa, Geranium lucidum, Helianthemum Fumana, 
Silene maritima, Gypsophila fastigiata, Sanguisorba officinalis, Coronilla, Salicornia, Alnus 
glutinosa, Taxus, Ophrys, Schoenus-arterna, Carex vesicaria, Psamma arenaria. — I LINNES 
skrifter äro också publicerade de fynd, som gjordes af P. J. Bergius 1752 (t. ex. Ana- 
camptis) och J. P. FaALcKk 1759 (Tunica, Sorbus fennica och troligen S. Aria, Braya, Öxy- 
tropis pilosa m. f.). 

Under det första halfseklet efter LINNES död var det i synnerhet O. Swartz och 
G. WAHLENBERG samt några yngre botanister, som befordrade kännedomen om öns flora. 
Den förstnämnde upptäckte under sin resa 1782 Batrachium hederaceum och Cephalan- 
thera rubra. Den senare meddelade resultaten af fyra månaders forskningar på ön 1799 
hufvudsakligen i Utkast till Gottlands Flora, som publicerades i Vetenskapsakademiens 
handlingar för 1805 och 1806. Därigenom steg antalet kända gotländska kärlväxter till 
541, bland hvilka må nämnas: Filago minima, Asperula odorata, Convolvulus sepium, 
Erythrea pulchella, Linaria minor, Bartsia (funnen af BILLBERG), Armeria elongata, Myo- 
surus, Hypericum montanum, Viola hirta och mirabilis, Ribes alpinum, Myriophyllun 
spicatum, ÖOrobus vernus, Vicia silvatica (funnen af BILLBERG), ÖOxycoccus, Monotropa, 
Salix caprea, Callitriche sp., Orchis Morio, laxiflora och sambucina, Neottia, Convallaria 
Polygonatum och multiflora, Juncus obtusiflorus, Lemna minor och trisulca, Potamogeton 
pusilla, Carex paludosa, distans, extensa, tomentosa och pilulifera, Elymus arenarius, 
Festuca gigantea, Schedonorus asper, Poa bulbosa, Melica uniflora, Calamagrostis varia, 
Alopecurus agrestis, Phleum arenarium, Nardus, Polypodium vulgare, Cystopteris, Lyco- 
podium clavatum. Hvad som förlänar detta arbete ett särskildt värde, är, att växternas 


1! De här och framdeles nämnda talen afse uteslutande fanerogamer och kärlkryptogamer. 


6 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


frekvens däruti är angifven. Genom noggrannhet så väl 1 detta som i andra afseenden 
kan WAHLENBERGS Utkast oaktadt en lätt förklarlig ofullständighet i fråga om artantalet 
ställas före de under det följande halfseklet utarbetade Gotlandsflororna.' Innan WAH- 
LENBERGS Flora Suecica blef färdig (1826), hade kännedomen om Gotlands flora tagit ett 
stort steg framåt genom de talrika och vackra fynd, som blifvit gjorda af S. LANDEBERG 
1802—1807 och J. P. Rosén 1816—1818. Äfven andra botanister hade besökt ön, 
nämligen J. H. WALLMAN (år ?), som funnit Cyperus fuscus, samt A. S. Bruzeuivs och 
C. J. SUNDEVALL (1824), hvilka upptäckt Polygala comosa, Cerastium strigosum och Ho- 
losteum, hvarjämte en på ön född botanist, I. KoLMODIN, funnit Falearia m. fl. Redan 
vid denna tid voro i följd däraf omkring 700 arter kända. 

Rörande LANDEBERG och RosÉN fordrar rättvisan en något vidlyftigare utredning. 
Efter sina botaniska resor på Gotland 1816, 1817 och 1818 utarbetade Rosen med WAH- 
LENBERGS tillhjälp en förteckning öfver de gjorda fynden. I denna förteckning, imlämnad 
till Vetenskapssocieteten i Upsala 1819,” omförmälas bortåt 140 delvis synnerligen märk- 
liga växter, som förut ej blifvit angifna för ön. I detta antal ingå 22 stycken, som 
ROSEN ej själf sett, men för hvilka han åberopar provinsialläkaren S. LANDEBERG. Den 
sistnämnde hade själf ämnat utgifva en fullständig förteckning öfver alla kända Gotlands- 
växter och för den skull 1811 inlämnat sitt manuskript (Flora Gothlandica) till professor 
O. Swartz, hvilken dock på grund af åtskilliga däri förekommande felaktigheter eller 
alltför dubiösa uppgifter ej kunde förorda dess intagande i Vetenskapsakademiens hand- 
lingar. Likväl förekomma i denna förteckning en stor mängd uppgifter om växter och 
fyndställen, hvilka sedan, ehuru utan citering, inflöto i RosEns afhandling. Förtjänsten 
att hafva uppdagat dessa tillkommer otvifvelaktigt LANDEBERG. 

Rörande beskaffenheten och tillkomsten af ofvannämnda Flora Gothlandica må föl- 
Jande nämnas. LANDEBERG vistades såsom läkare på Gotland åren 1802—1807 och besökte 
därunder, såsom synes af hans växtlokaler, alla delar af provinsen, dock mest västra 
sidan. Sannolikt fördes därvid anteckningar rörande sällsyntare växter; men hans sam- 
lingar blefvo, enligt hvad han i bref till Swartz omtalar, spolierade efter afflyttningen 
från Gotland. Först 1811 sammanskrefs förteckningen, hvarvid LirJeBLAps Flora ed. 2 
följdes 1 fråga om nomenklatur m. wm.; men på ett par ställen röjer sig någon kännedom 
om den först senare utkommande ed. 3. LANDEBERG synes därvid hafva för mycket litat 
på minnet och dessutom med alltför stor sangvinism uppräknat åtskilliga i LILJEBLADS 
flora såsom allmänna upptagna växter, hvilka, enligt hvad man nu vet, på Gotland äro 
ganska sällsynta eller till och med saknas. Bland dessa växter kan ett tiotal med säkerhet 
sägas hafva obehörigt inkommit i förteckningen, under det att ett eller två tiotal äro 
ganska ovissa. A andra sidan måste till LANDEBERGS fördel medgifvas, att man 1 LiLJE- 
BLADS flora kan uppleta 40—50 på Sveriges fastland rätt allmänna, men på Gotland icke 
förekommande växter, som LANDEBERG ej upptagit i sin förteckning. Emellertid är denna 
otillförlitlighet i fråga om mindre sällsynta växter det största felet i Flora Gothlandica. 
Att kritiska växtsläkten fått sitta emellan, är mera förlåtligt. Däremot hafva LANDEBERGS 


! WAHLENBERG redogör också för jordmånens beskaffenhet i olika delar af Gotlaud. 

9 o p . es . 7 . . os pe : . 

" Detta årtal har, ehuru afhandlingen utkom först 1821, i detta arbete blifvit användt, för prioritetens 
skull gentemot den 1820 utkomna HARTMANS Flora ed. 1. 


KONGTA. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. NIO I. 7 


uppgifter på bestämda lokaler för sällsynta växter i de flesta fall bekräftats, ehuru äfven 
af sådana växter åtskilliga nämnas, som sedermera ej, så vidt bekant är, blifvit sedda på 
de angifna lokalerna (Callitriche autumnalis, Montia, Bulliarda, Chrysosplenium, Subularia, 
Bidens, Coralliorrhiza, Hydrocharis, Isoötes). Då dessa växter äro vatten- eller sump- 
växter och en del sådana i senare tid bevisligen hafva försvunnit eller minskats i frekvens 
genom myrarnes utdikning, så kan man ej neka möjligheten af att flera bland dem 
kunnat finnas på ön vid århundradets början. 

Bland LANDBEBERGS oomtvistade fynd märkas Linaria Elatine, Antirrhinum Orontium, 
Orobus mniger, Typha latifolia (af Rosen citerade) samt dessutom Gnaphalium arenarium, 
Senecio Jacobia, Sherardia, Cuscuta europaxa, Cornus suecica, Evonimus, Corydalis sp., 
Malva Moschata och Alcea, Hippuris, Alchemilla arvensis, Comarum, Ledum, Andromeda, 
Pyrola umbellata, Chenopodium vulvaria, Butomus, Eriophorum vagimatum och alpinum, 
Botrychium Lunaria, Equisetum hiemale, hvilka upptogos af ROosEnN utan citat; vidare 
Veronica triphyllos, Viola tricolor, Epilobium tetragonum m. fl., som först i senare tider 
återfunnits på de angifna lokalerna. Förekomsten af öfver 40 arter, upptagna af LANDE- 
BERG utan lokaluppgifter, har bekräftats af RosEn, exempelvis Senecio viscosus, Andro- 
sace, Senebiera Coronopus. Det återstår i alla fall omkring 40 arter, hvilka första gången 
nämnas i ROSENS ofvannämnda afhandling (Gotlandie plante rariores): Inula ensifolia, 
/alerianella Morisoni, Galium rotundifolium, Plantago Coronopus, Eryngium, Ranunculus 
sardous, Dentaria, Nasturtium officinale, Senebiera didyma, Arenaria gothica, Empetrum, 
Euphorbia exigua, Halimus pedunculatus, Goodyera repens, Liparis, Malaxis monophyllos 
och paludosa, Carex chordorrhiza, Elymus europeus, Poa alpina, Scolopendrium, Blechnum 
0. 8. v. Om också något misstag rörande lokaler kan upptäckas i RosEns afhandling, så 
röjer sig i fråga om artbestämningen stor säkerhet, hvarför det är troligt, att RosÉn till 
WAHLENBERGS granskning hemfört exemplar af alla de uppdagade växterna. Huru det 
förhåller sig med Pilularia och Woodsia, hvilka, så vidt nu är bekant, sedermera ej åter- 
funnits på Gotland, är dock ovisst, enär herbarieexemplar af dem ej kunnat anträffas. 

Under den af C. G. MYRrIN år 1829 företagna resan, hvarunder äfven Fårö besöktes, 
riktades Gotlands kända flora med Senecio silvaticus, Gentiana ”"lingulata, Orchis "Traun- 
stemeri, Allium vineale, Carex Buxbaumii, Schedonorus sterilis, Setaria, Equisetum pra- 
tense. Under de närmaste åren genomströfvades ön af C. SÄVE, Å. SUNDBERG, F. TH. 
NorEuUS, J. ARRHENIUS m. fl, hvarunder ytterligare material samlades till den först- 
nämndes Synopsis Florce Gothlandice, hvilken efter frånräknande af Characex upptager 
756 arter (efter arbetets egen artbegränsning). I denna förteckning upptagas för första 
gången Lappa tomentosa, Cuscuta Epilinum, Stachys palustris, Galeopsis versicolor, Veronica 
polita (funnen af ARRHENIUS), Armeria "maritima (af NorÉus), Erysimum hieraciifolium, 
Barbarea vulgaris, Lepidium latifolium (Nortus), Viola rupestris, Melilotus alba, Trifolium 
hybridum, Polygonum Persicaria, Asparagus, Scirpus "Tabernemontani, Phegopteris Dryop- 
teris, Athyrium Filix femina, Lycopodium annotinum m. £. 

De följande resorna af C. F. NYMAN 1840 och P. C. AFzenivs 1841 gåfvo upphof 
till tvenne specialafhandlingar. Genom den förres Bidrag blefvo följande växter inregi- 
strerade i öns fora: Veronica opaca (funnen af P. F. VAHLBERG), Centunculus, Juncus 
atricapillus och "Gerardi, Juncus capitatus (af D. S. HöGBErG), Milium (VAHLBERG), Equi- 


S K. JOHANSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


setum tenellum o. 8. v.; och genom den senares Novitice: Galium Mollugo, Mentha gen- 
tilis, Poterium, Potentilla collina och "incana, Onobrychis, Ulmus montana, Juncus supinus, 
Schedonorus erectus, Glyceria plicata, Airopsis precox, Holcus mollis. 

Frukterna af de närmast följande botanisternas studier blefvo synliga dels i ELrAs 
Fries” skrifter eller i afhandlingar, som utkommo under hans auspicier, dels i HARTMANS 
floror och Botaniska Notiser. Från denna tid må nämnas förutom O. A. WEstöö, hvars 
mångåriga verksamhet som botaniker längre ned skall beröras, J. W. ZETTERSTEDT 1841 
(Orobanche Epithymum), OC. HARTMAN 1842 (Habenaria montana), C. REUTERMAN 1850 
(Lolium linicolum), N. C. KiInpBErRG 1852 (Lepigona, Rumex palustris), M. FLopprus och 
V. STENHAMMAR 1855 (Pulsatilla patens, Lycopodium inundatum m. £f1.), TH. O. B. N. 
Krok 1860 (Diplotaxis muralis, Ononis campestris) samt K. J. LÖNNROTH, som under 
resor 1849 och 1853 upptäckte Lappa officinalis, Mentha silvestris, Arabis Gerardi, Calli- 
triche polymorpha, Aspidium, men hvars betydelsefulla studier som hieraciolog tillhöra 
en långt senare tid. I detta sammanhang kan också nämnas, att I. KOLMOoDIN, som på 
1820-talet upptäckt Anemone silvestris, sedermera (omkring 1850) fann Alyssum och 
Salix depressa. 

Redan 1840 hade O. A. Wrstöö gjort några botaniska fynd. Under den långa 
tiden af omkring 50 år har han sedermera nästan årligen verkställt längre eller kortare 
resor och ströftåg på Gotland, så t. ex. 1841 (i sällskap med ArzeLrus), 1843, 1852 (med 
anslag af Upsala Vetenskapssocietet), hvarunder äfven Sandön besöktes, 1859 ånyo till 
Sandön o. s. v. Härvid uppdagades en stor mängd delvis mycket intressanta växter, 
bland hvilka böra nämnas Cuscuta Trifolii, Myosotis versicolor, Lamium intermedium, 
Euphrasia salisburgensis, Ranunculus ophioglossifolius, Corydalis laxa och pumila, Arabis 
arenosa, Bunias, Viola odorata, Potentilla norvegica, Oxytropis campestris, Rumex thyrsi- 
florus, Quercus sessiliflora, Callitriche stagnalis, Najas, Juncus effusus, Lemna gibba, Po- 
tamogeton alpina och plantaginea, Sparganium minimum, Carex ampullacea och Pseudo- 
cyperus, Phegopteris ”Robertiana, Polystichum spinulosum. Under denna tid hade, i det 
naturalhistorien efter 1839 vunnit större erkännande såsom undervisningsämne vid de 
allmänna läroverken, en skara unga botanister uppväxt, hvilka redan såsom skolynglingar 
riktat floran genom ett eller annat lyckligt fynd. Exempel därpå äro Senecio aquaticus, 
'Tragopogon porrifolius, Leontodon hispidus, Hypocheris radicata, Myosotis stricta, Bar- 
barea stricta, Farsetia, Geranium pyrenaicum, Spergularia campestris, Sclerantus perennis, 
Cephalanthera Lonchophyllum, Potamogeton lucens, Carex elongata, Lycopodium Selago. 
Nästan alla dessa blefvo upptagna 1 den med ledning af Wrstöös sockenfloror utarbetade 
förteckningen öfver Gotlands kärlväxter af G. EtsEN och AA. STUXBERG 1869 (upptagande 
957 arter). Sandöns flora behandlades af samma författare i en särskild uppsats. 

Meddelanden om de under de sista 25 åren gjorda fynden hafva, så vidt de blifvit 
publicerade, i allmänhet influtit i Botaniska Notiser. Från denna tid må bland det stora 
antal botanister, som idkat botaniska studier på ön, nämnas K. F. THEDENIuUS 1861 och 
1873 (Selinum lineare), J. E. ZettTerRSTEDT och K. A. Tr. Sett 1872 (Vicia cassubica), 
G. LAGErRAEIM 1881 (Polygonum Raji), O. Juer 1883 (Picris hieracioides), FR. AULIN 
1888, 1890, 1891 etc. (Teesdalia, Medicago minima, Habenaria viridis). Dessutom hafva 
åtskilliga på Gotland födda botanister, såsom FR. AHLFVENGREN, H. KAHL, ÅLB. NILSSON, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 9 


FR. WESTERBERG, FR. ÖFVRRBERG, T. WESTERGREN, gjort flera gotländska växter bekanta 
(Veronica aquatica, Crambe, Epilobium obscurum, Euphorbia Esula, Phegopteris polypo- 
dioides; Matricaria discoidea, Sparganium glomeratum; Astragalus danicus; Thrincia, Po- 
tamogeton prelonga m. fl.). | 

Under denna sista period har emellertid det botaniska studiet ledts in på nya eller 
förut föga beträdda vägar. Sålunda har å ena sidan öns vegetation blifvit föremål för 
rent biologiska studier, och dess växtgeografi har af R. SERNANDER blifvit behandlad från 
utvecklingshistorisk synpunkt. A andra sidan har formstudiet utbildat sig till ett inten- 
sivt specialstudium af kritiska släkten. Den sistnämnda riktningen kan, hvad Gotlands 
flora beträffar, anses representerad af följande forskare. V. WIiTTRoOCK har ägnat flera 
resor på 1880-talet åt granskning af Gotlands Erythrea-former. Studier öfver Hieracium- 
släktet hafva idkats af S. ArmQvist 1881 och 1885, af K. J. LÖNNROTH 1881 m. fl. år 
samt af författaren 1885—1896; resultaten häraf föreligga till största delen uti H. DAHL- 
STEDTS exsickatverk och afhandlingar. Släktet Viola har blifvit föremål för undersök- 
ningar af L. M. NEUMAN 1886 och L. J. WAauLstEptT 1887. Slutligen har R. MATSSON 
under åren 1893 och 1894 gjort resor i och för studiet af Gotlands Rosa-former. 


Intet landskap i Sverige torde hafva besökts af så många botanister som Gotland. 
Man kunde därför vänta, att dess vegetationsförhållanden vore synnerligen väl kända. 
Den stora olikheten mellan öns och svenska fastlandets flora har emellertid förorsakat, 
att de flesta botanister ej hunnit längre än till rariteterna. Ett i början vanligt fel var, 
att man ej skilde vissa sällsyntare arter från deras mer allmänna parallellformer, i det 
man bestämde dem efter habituella karaktärer eller på afstånd, kanske från landsvägen. 
På detta sätt låter det förklara sig, att LINNE i början af sin resa mer än en gång trodde 
sig se Trifolium agrarium, men först mot slutet upptäckte den ytterst allmänna T. pro- 
cumbens, att han nämner Gentiana campestris, men ej G. Amarella; att WAHLENBERG 
uppger Pulsatilla vulgaris såsom allmän kring Visby och Pulmonaria officinalis såsom 
förekommande »här och där». Hos senare botanister röjer sig däremot en benägenhet att 
anse en på Gotland jämförelsevis sällsynt växt för allmän. I förra fallet gällde misstaget 
diagnosen, i senare fallet frekvensen. Sålunda hafva Solidago, Crepis tectorum, Glechoma, 
Lamium intermedium, Veronica serpyllifolia, Rhinantus minor, Trientalis, Drosera, Lychnis, 
Spergularia rubra, Polygonum Hydropiper, Salix aurita, Callitriche, Carex ampullacea, 
acuta och cespitosa m. ff. erhållit en för hög frekvensgrad, under det att motsatsen ägt 
rum beträffande åtskilliga på Gotland rätt allmänna, men eljes sällsynta växter. I själfva 
verket är det ganska få botanister, som hunnit så långt ned på skalan som till de riktigt 
allmänna växterna, hvarför sådana förekomma ytterligt sparsamt i herbarier. För öfrigt 
äro äfven rariteterna jämförelsevis litet representerade i de stora samlingarna, hvilket är 
så mycket mer förvånande, som stora massor årligen kanske under två mansåldrar hafva 
insamlats på ön. 

Någon ojämnhet råder i afseende på den noggrannhet, med hvilken de olika om- 
rådena blifvit undersökta. De flesta af de äldre botanisterna hafva följt LINNÉS resplan, 

Kongl. Sv. Vet. Akademiens Handl. Band 29. N:o 1. 2 


NORTE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


i det de med Visby som utgångspunkt färdats ön rundt, vanligen tagande den norra 
hälften först. En och annan har dessutom följt de stora landsvägarna dels i sydostlig 
riktning öfver Roma, Sjonhem till Torsburgen, dels i sydlig riktning öfver Roma, Vänge, 
Etelhem till Hemse, hvarjämte tvenne tvärs öfver ön gående stråkvägar anlitats, nämligeu 
Visby—Slite och Östergarn—Hemse—Eksta. I följd däraf hafva vissa genom dessa vägar 
skilda rutor blifvit mer eller mindre försummade. Sådana områden hafva varit trakterna 
kring Hejnum och Vallstena samt mellan Björke och Hejde, vidare området söder om 
Hemse, ehuru Hoburgen ofta blifvit besökt. På sista tiden hafva emellertid dessa luckor 
hufvudsakligen genom gotländska botanister blifvit väl fyllda. 

En annan för den riktiga kännedomen af öns flora hindersam omständighet är, att 
öns nordliga delar blifvit så litet besökta på sensommaren och hösten, äfvensom att den 
allra tidigaste vårvegetationen ej blifvit synnerligen mycket studerad utom i Visbytrakten, 
utefter järnvägen och 1 Othem. 

Hvad författarens egna undersökningar beträffar, hafva de ägt rum våren 1880 
samt åren 1884—96 och sträckt sig till alla delar af Gotland med undantag af Sandön 
och några utanför ostkusten liggande öar. Till Sandön hafva dock flera botanister ut- 
sträckt sina resor, WEstöÖÖ 1852 och 1859, Hortz, EISEN och STUXBERG 1867 m. fl., hvar- 
jämte SERNANDER för biologiskt växtgeografiska undersökningar vistats på ön. 


Den speciella delen af föreliggande arbete upptager 1003 arter, af hvilka. 95 till- 
höra släktet Hieracium. Dessutom omnämnas talrika barlastväxter och tillfälligt förvil- 
dade (53), hybrider (39), underarter och varieteter, som hos en del författare gälla som 
arter (32), fordom inom området befintliga, men nu utgångna arter, underarter eller hy- 
brider (20) samt åtskilliga i äldre förteckningar upptagna växter, hvilkas förekomst ej 
bekräftats (37). Om genom en mindre sträng gallring alla dessa erkändes som gotländska 
arier, skulle hela antalet stiga till omkring 1200. 

Frånräknas Hieracium, inom hvilket släkte artbegränsningen ännu måste anses 
sväfvande, är Gotlands flora efter den strängare beräkningsgrunden sammansatt af 908 
arter. Då området utgör 31,58 kv.-nymil, kommer alltså något mer än 28 arter på hvarje 
sådan ytenhet, hvilket ej utgör något synnerligen stort antal, då t. ex. Bleking hyser 
något mer än 30 arter per kv.-nymil.! 

Till jämförelse må meddelas, att SävEs Synopsis efter samma artbegränsning och 
samma beräkningsgrunder i öfrigt innehåller högst 726 arter samt EISENS och STUXBERGS 
förteckning 839 arter (utom Hieracierna). Ur det senare arbetet hafva då utgallrats 
några utgångna (25), felbestämda eller utan giltigt skäl från äldre arbeten upptagna (19), 
underarter, varieteter och hybrider, som upptagits som arter (31), odlade eller tillfälligt 
förvildade (25), tillsammans 100. 


1 Förteckning öfver Blekings Fanerog. och Ormbunkar af F. SVANLUND (1889) upptager 854 arter (utom 
8 Hieracier), hvilka vid användandet af samma måttstock som i föreliggande arbete svälla ut till 921 (utom 
Hieracierna); detta tal har användts vid beräkningen af ofvanstående medeltal. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 11 


Plan för detta arbete. 


Hvad som fordras för grundläggande af en sicker kännedom om Gotlands växt- 
geografi och växttopografi är 1) tillförlitliga uppgifter om hvilka växter som förekomma 
inom området samt om deras horisontala och vertikala utbredning, 2) uppskattning af 
allmänna växters frekvens med största möjliga noggrannhet och likformighet. 

För att bidraga till det första målets uppnående har författaren dels genom under- 
sökningar 1 naturen och 1 herbarier, dels genom förbindelse med talrika botanister sökt 
erhålla bekräftelse på äldre växtfynd. Resultaten häraf synas i den speciella delen, hvari 
genom ett bestämdt beteckningssätt utmärkes, hvem som har att ansvara för uppgifternas 
riktighet. Efter hvarje väzxtlokal anföres nämligen inom parentes den botaniker, som först 
lämnat uppgift om växtens förekomst på stället; i många fall meddelas också, huruvida 
växten i senare tid blifvit sedd på samma ställe. Efter namnet på hvarje växtform an- 
föres det äldsta tryckta arbete,' hvari i fråga varande växt befunnits omtalad såsom got- 
ländsk, så vidt det varit möjligt att till nu gällande nomenklatur reducera de skiljaktiga 
benämningar, hvarunder växten på olika tider framträdt.” 

I många fall är det omöjligt att säkert bestämma betydelsen af ett äldre växtnamn. 
I fråga om FUIRÉNS benämningar hafva A. E. LINDBLOMS tolkningar? blifvit följda. 

Jämte de tryckta arbetena anföres äfven LANDEBERGS Flora Gothlandica. Denna 
har visserligen ej blifvit publicerad, men då den blifvit insänd till O. Swartz i ändamål 
att offentliggöras och sedermera förvarats i vetenskapsakademiens bibliotek, har den varit 
för allmänheten tillgänglig. Också har den, såsom synes af föregående historik, blifvit 
direkt eller på omvägar anlitad af J. P. RosÉEs. Under sådana förhållanden har det synts 
lämpligt att jämte de tryckta arbetena citera nämnda handskrift vid de växter, för hvilka 
i Flora Gothlandica särskilda lokaler uppgifvits, eller där andra skäl tala för att växten 
verkligen blifvit sedd af LANDEBERG och ej blott af sannolikhetsskäl upptagits såsom 
gotländsk. : 

Dessa citat hafva visserligen i de festa fall ingen betydelse för växternas, utan 
blott för botanikens historia. Det förra torde dock i många fall äga rum. Så t. ex. är 
det omöjligt, att Reseda lutea så länge kunnat förbises, om den varit lika mycket spridd, 
då Gotland började undersökas i botaniskt afseende, som den är nu. Detsamma gäller 
om åtskilliga andra arter, under det att ett motsatt förhållande råder 1 fråga om några 


1 Vid LIN., Gotl. Resa, som saknar fullständigt register, anföras sidotalen. 
2 Tillika anföres efter nämnda arbete den däri citerade botaniker, som funnit växten på Gotland. 
3 Physiogr. Sällsk. Tidskr. B. I s. 360—384. 


2 KT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


vattenväxter. För bedömande af en arts spridningssätt och förmåga att uthärda kon- 
kurrensen med andra arter liksom också för frågan om reliktformer är det vidare af stor 
betydelse att kunna se, huru länge en växt kunnat bestå på samma lokal. Ett nyligen 
bekantgjordt exempel på seghet och uthållighet är Lactuca quercina, som, ehuru den upp- 
repade gånger blifvit sökt af botanisterna på den af LInng angifna fyndorten, först efter 
omkring 150 år blef återfunnen. Andra exempel äro vissa Hieracia, Tragopogon croci- 
folius, Lithospermum officinale, Angelica litoralis, Ranunculus ophioglossifolius, Cephalan- 
thera Lonchophyllum, Scolopendrium, Lycopodium-arter, Raphanus Raphanistrum. 

De växter hvilkas förekomst inom området synts författaren alltför oviss, hafva 
upptagits i anmärkningar och utan nummer. Möjligt är, att några af dem verkligen 
finnas; men under närvarande omständigheter torde vara säkrast att låta dem ånyo upp- 
täckas, innan de på allvar inregistreras i öns flora. 

Flera varieteter och former af i taxonomiskt hänseende ganska låg rang äro 1 efter- 
följande förteckning upptagna, emedan de påvisa en synnerlig öfverensstämmelse med 
dylika former från andra områden med likartad fysisk och klimatisk karaktär, såsom 
Öland och Danmark, under det att de ej äro nämnda för en del närbelägna, men olik- 
artade områden. 


Det andra önskningsmålet var en noggrannare kännedom om allmännare växters 
fördelning. Att förut utkomna förteckningar öfver Gotlands kärlväxter ej varit synner- 
ligen) noggranna i detta hänseende, är redan nämndt. En senare författare har upprepat 
en föregåendes uppgift, dock utan att citera, hvarför man i många fall blifvit förledd att 
tro det, som i själfva verket varit ett citat, vara grundadt på författarens egen iakttagelse. 
Då föregående observationer ej funnits, hafva däremot förhållandena på Sveriges fastland 
tagits till förebilder, och uppskattningen af frekvensen har synbarligen starkt påverkats af 
LILJEBLADS, WAHLENBERGS och HARTMANS floror. I föreliggande arbete har därför ej 
mycken hänsyn tagits till dessa äldre uppgifter, ehuru en del, i synnerhet WAHLENBERGS, 
utgjort en god ledning. Att det ej är en lätt sak att noga fastställa hvarje arts frekvens- 
grad på ett område af öfver 31 kvadratnymil, är klart nog; emellertid har författaren 
försökt sig på denna uppgift med användande af en bestämd terminologi, för hvilken 
redogörelse här nedan skall lämnas. 

Kännedomen om de allmännare växternas frekvens kan emellertid ej ernås utan ett 
noggrannare växttopografiskt studium af området. Det är därvid ej tillräckligt att man 
genom de vanliga termerna (allmän, flerstädes o. s. v.) angifver växternas relativa säll- 
synthet, enär många allmänna växter förekomma i ett mycket ringa individ-antal på 
hvarje ståndort (Marrubium, Artemisia vulgaris, åtskilliga träd m. £fl.), då däremot en del 
sällsyntare växter, såsom Trifolium striatum, Euphrasia salisburgensis, Picris, pläga upp- 
träda sällskapligt och ofta i stor mängd på en liten yta. Från växtfysiognomisk synpunkt 
vore det riktigast att söka angifva relativa mått på de ytor, som af de särskilda arterna 
betäckas. Detta förutsätter dock en noggrannare kännedom om vegetationen än den, som 
för närvarande är uppnådd. Dessutom är denna förteckning uppgjord i öfvervägande 
foristiskt syfte, hvarför i stället antalet lagts till grund för bestämningen af ymnighets- 
graderna. Det skulle också vara högst oegentligt att med samma mått beteckna före- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 13 


komsten af t. ex. Quercus sessiliflora och Radiola linoides, af hvilka den förra förekommer 
i enstaka individ och den senare i tusental. Blefve alla ståndorter kända, vore det möj- 
ligt att reducera från den ena skalan till den andra. 

För undvikande af förväxlingar är det fördelaktigt att använda en annan terminologi 
än den af R. Hurr 1 växtfysiognomiken införda. 

För de växter, hvilka såsom Convolvulus sepium, Evonimus, Cephalanthera rubra, 
Asparagus pläga förekomma 1 några få, vanligen ej i ett tiotal individ på hvarje ståndort, 
användes i detta arbete ymnighetsgraden (1) sparsamt. Ett stort antal växter, såsom 
Hieracium-arter, Epilobium-arter, många Orchidéer, löfträd, förekomma i glesa grupper 
på åtskilliga tiotal af individ. Med hänsyn till en forists anspråk kunna dessa kallas för 
(2) måttligt talrika. Ett steg högre på skalan stå Papaver dubium, Orchis mascula och 
många ängsörter, hvilka på de flesta ståndorter kunna räknas i hundratal eller några få 
tusental. De förekomma (3) talrikt. I ännu större antal pläga många åkerogräs samt 
andra på blottad jord växande arter uppträda; de växa (4) mängdvis på en lätt öfver- 
skådad ståndort. Grundmassan af ängars och sumpiga markers vegetation utgöres af gräs 
och andra i hög grad sällskapliga växter, som således uppträda (5) massvis. 


Ymnighetsgraderna, hvilka angifva antalet individ på hvarje lokal, blifva alltså fem 
och kunna definieras så: 
På en lätt öfverskådad lokal sägas individen förekomma 
(1. Spars.) sparsamt, då de knappt uppgå till ett tiotal; 
(2. Maättl.) måttligt, då de räknas i 10-tal; 
(3. Talr.) talrikt, då de räknas i 100-tal eller några få 1,000-tal; 
(4. Mängdv.) mängdvis, då de förekomma i flera 1,000- eller i 10,000-tal; 
(5. Massv.) massvis, då antalet är ännu större. 


Med afseende på storleken af hvarje lokal är det ej möjligt eller lämpligt att an- 
gifva exakta mått, alldenstund de yttre förhållandena måste tagas med i beräkningen. 
På Gotland, där jorden är i hög grad sönderstyckad, är ofta en hel äng eller en åker ej 
större än att den kan utgöra en lokal i den här åsyftade meningen. Belöper sig stor- 
leken af ett sådant område till många hektar, kan det fattas såsom en lokalgrupp, be- 
stående af flera lokaler, i det marken kan tänkas uppdelad i kvadrater på 1 hektars 
storlek. Då en växtart är likformigt fördelad på dylika större ytor, erhålles ymnighets- 
graden lättast genom angifvandet af antalet individ per kv.meter. Om ett eller annat 
individ förekommer på hvarje eller nästan hvarje kv.m., är ymnighetsgraden = 4. Uppgår 
antalet till mer än 10 per kv.m., är ymnighetsgraden = 9. 

I och för angifvande af lokalernas fördelning inom florområdet är det vidare nöd- 
vändigt att uppdela detta i specialområden. Af praktiska skäl kan, ehuru denna indel- 
ning är föga naturlig, sockenindelningen därtill användas, emedan socknarna äro så små, 
att i fråga om den horisontala utbredningen noggrannare bestämningar icke hafva någon 
växtgeografisk betydelse. Beträffande den vertikala utbredningen äro på en kuperad 
terräng eller vid brantare afsatser höjdbestämningar eller noggranna lokalbeskrifningar i 
alla händelser nödvändiga, om full tydlighet skall ernås. Medräknas de större öarna 
såsom särskilda specialområden, kommer dessas antal att utgöra omkring 100. 


F40K: JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


För angifvandet af lokalernas fördelning och antal inom florområdet har i special- 
förteckningen följande beteckning blifvit använd: 


En växt säges förekomma 


(1. Sälls.) sällsynt, då antalet specialområden, inom hvilka den är anträffad, icke 
eller föga öfverstiger !/10 af hela antalet specialområden; 
(2. Flerst.) flerstädes, då förstnämnda antal utgör mer än '/10, men mindre än ?/10 


af hela antalet specialområden; 
(3. H. o. d.) här och där, då växten förekommer i ännu flera eller i nästan hvarje spe- 
cialområde på ett eller några få ställen; 


(4. Allm.) allmänt, då den förekommer inom alla (eller nästan alla) specialområden 
på flera (intill 20) lokaler eller lokalgrupper; 
(5. Ållest.) allestädes, då den inom alla specialområden ingår som en väsentlig be- 


ståndsdel af vegetationen och de talrika lokalerna eller lokal- 
grupperna sammanflyta med hvarandra till ett ej alltför 
grofmaskigt nät. 


Samma skema användes för t. ex. norra Gotland såsom ett område för sig eller 
för kustområdet eller för andra större grupper af till ett helt sammanfattade special- 
områden. Däremot lämpar det sig icke i oförändrad form för specialområdena själfva. 
För dem torde tre grader af fördelning vara tillräckliga. 

Genom tillägg af sådana bestämningar som nästan, tämligen eller mycket hafva gra- 
derna såväl för individens ymnighet som lokalernas fördelning och antal blifvit modifierade 
för en del arter. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 15 


Förteckning öfver citerade exsickatverk och skrifter, hvari Gotlands 
kärlväxtflora beröres. 


AFZ. Nov. = AFZELIUS, P. C., Novitie flore gothlandice. P. I. Upsala 1844. 

AN (i Bot. Not. 1888) = AHLFVENGREN, F. BE., Växtgeograliska bidrag till Gotlands fora. 

ANDERSSON, N. J., Berättelse om botaniska arbeten och upptäckter under åren 1853 och 1854. Sthm 1856 

BILLBERG, G. J., (i Svensk Botanik). 

BoLLE, C., Eine neue Pyramideiche. (I Gartenflora. 43 Jahrg. Berlin 1894.) 

CED. (i Bot. Not. 1867) = CEDERWALD, G. VON, Strödda bidrag till Skandinaviens flora. 

CRÉPIN, FR., En för svenska floran ny Rosa-art. (I Bot. Not. 1893.) 

Dt, Bidr. I, II & III = DAHLSTEDT, H., Bidrag till sydöstra Sveriges Hieraciumflora. I (I K. V. A. Handl. 
Bd. 23. N:o. 15. Sthm 1890); II Gö Bu IF25 Noras Sth mialso0:3): IIINGbEA BAT 6ENoNg: 
Sthm 1894). 

DT, Hier exs. = DAHLSTEDT, H., Hieracia exsiccata, Fasc. I—-IV. 

DT, Herb. Hier. Scand. = ID., Herbarium Hieraciorum Scandinavie, Cent. I—X. 

ES, Gotl. Fanerog. = EISEN, G. och STUXBERG, A., Gotlands Fanerogamer och Thallogamer. Upsala 1869. 

ES, Bidr. = EISEN och STUXBERG, Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön. (I öfvers. af K. V. A. Förh. 


i f. 1868.) 
FRIES, BE., Novitie Flora Suecice, ed. 2. Lund 1828. 
> Novitiarum flora suecice Mantissa prima. Lund 1832. 
» Mantissa altera. Upsala 1839. 
» Mantissa tertia, Upsala SE 
» Botaniska Utflygter. Ed. 2. Bd. 1. Sthm 1853: 
» Supplementum ad Hisracia Europea exsiccata. Upsala 1872. 


FUIRÉN, G., Index Plantarum indigenarum, quas in itinere suo observavit D. GEORGIUS FUIRÉN. (I Cista Medica 
Hafniensis. Hafnixe 1662, s. 287—290.) 
Fysiografiska Sällskapets årsberättelse för 1824. Lund. 
HN, Fl. = HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora; ed. 1, Sthm 1820; ed. 2, 1832; ed. 3, 1838; 
« ed. 4, 1843; ed. 5, 1849. HARTMAN, C., ed. 6, 1854; ed. 7, 1858; ed. 8, 1861; ed. 9, 18643; ed. 10, 
1870 ed:r11) 1879 KROK TH: OBS Ny ed: 120101, 1889 
HARTMAN, C., Anteckningar vid de skandinaviska växterna i LINNÉS herbarium. (I K. V. A. Handl. f. 1849.) 
HEDBOM, K., Lactuca quercina L., återfunnen på Lilla Karlsö. (I Bot. Not. 1891.) 
HoLTzZ, LUDV., Flora der Insel Gottska-Sandö. (I Verh. d. botan. Vereins f. d. Prov. Brandenburg. XIII Jahrg. 
Berlin 1871.) 
IVERUS, E. (i Bot. Not. 1875.) 
K. JoH. (i Bot. Not. 1889) = JOHANSSON, K., Bidrag till Gotlands växtgeografi. 
> (i Bot. Not. 1890) = ID., Om fanerogamvegetationen kring Visby vintern 1889—90. 
> (i Bot. Not. 1891) = ID., Carduus acanthoides L. X nutaus L. 
» (i Bot. Not. 1895) = ID., Två hybrider från Gotland. 
(i Sv. Mosskulturföreningens tidskrift 1893) = ID., Om vegetationen å Martebo myr på Gotland. 
INDERAG N. C., Synoptisk framställning af växtslägtet Lepigonum. (Akad. afh. Upsala 1856.) 
KRoK, TH. O. B. N., C. J. och C. HARTMANS Handbok i Skand. Flora. 12 uppl. 1 h. Sthm 1889. 
LeM (i Bot. Not. 1880) = LAGERHEIM, G., Växtgeografiska bidrag. 
(i Bot. Not. 1882) = ID., Bidrag till Gotlands flora. 
LG., Fl. Gotl. = LANDEBERG, S., Flora Gothlandica. (Handskrift inlämnad till Vetenskapsakademien 1811.) 
LEFFLER, J. A. (i Bot. Not. 1866), Strödda bidrag till Sveriges flora. 
LNM (i Bot. Not. 1888) = LÉNSTRÖM, OC. A. E., Spridda växtgeografiska bidrag till Skand. flora. 
LILJEBLAD, S., Svensk flora, ed. 3. Upsala 1816. 


IOK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


LINDBERG, S. O., Sedum dasyphyllum på Gotl. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1864.) 
LINDSTRÖM, G., Om Gotlands fiskar, 2 uppl. Visby 1894. (Sid. 7—9.) 5 Å 
LIN., Saml. af 100 växter = LINNÉ, C., Samling af Et Hundrade Växter, upfundne på Gothland, Oland och 
Småland. (I K. V. A. Handl. 1741.) 
Färgegräs = ID., Förteckning af de Färgegräs, som brukas på Gotland och Öland. (I K. V. A. Handl. 1742.) 
Gotl. Resa = CARL LINNAEI Öländska och Combndda resa på Riksens Höglofliga Ständers befallning för- 
rättad Åhr 1741. Sthm och Ups. 1745. 
> Fl. Suec. = ID., Flora Suecia. Ed. 1. Sthm 1745; ed. 2. Sthm 1755. 
> Fl. Suec. Nov. = ID., Flora Suecicaee Novitie. (I Fauna Suecica, ed. 2. Sthm 1761.) 
LH. (i Bot. Not. 1850) =LÖNNROTH, K. J., Några ytterligare tillägg till Gotlands Flora. 
>» Obs. Crit. = ID., Observationes Critica, Plantas Suecicas illustrantes. (Ak. afh. Ups. 1854.) 
>» Resa = ID , Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. 
f. 1882.) 
» (i Bot. Not. 1883) = ID., Cuscuta Epithymum Murr., en ny växt för Sveriges flora. 
M, Reseant. = NS R., Botaniska reseanteckningar från Gotland, Oland och Småland 1893 och 1894. 
(8 253 1 lo Vor do Jalal Be Dils ANG: JUDE "INO: So IVO) 
MURB. (i Bot. Not. 1886) = MURBECK, SV., Växtgeografiskt bidrag till Skandinaviens flora. 
(i Bot. Not. 1887) == ID., Några nya eller Höga kända Väclar former från Öland och Gotland. 
>» (1 Acta Hort. Berg. Bd. ot Neo 3) = ID., Studien täber Gentianen etc. Sthm 1892. 
NEUMAN, G. [Anteckningar om landthushållning m. m. på Gotland, omkr. 1817.] MHandskr. i Visby läroverks 
bibliotek. 
NEUM. (i Bot. Not. 1887) = NEUMAN, L. M., Botaniska anteckningar under sommaren 1886. 
NEUMAN, WAHLSTEDT, MURBECK, Viola Suecia exsiccatae. 
NYMAN, C. F., Bidrag till Gottlands flora. (I K. V. A. Handl. f. 1840.) 
» Sveriges Fanerogamer. Orebro 1867. 
R & We, Gotl. Pl. rar. = Gotlandie plante rariores, annis 1816, 1817 & 1818 detectzxe a JOH. PETR. ROSÉN 
et jam conjunctim cum eo recensitee a G. WAHLENBERG. (I Nov. Act. Ups. Ser. II. Vol. VIII. 


Ups. 1821.) 

ScHEUTZ, N. J. (i Bot. Not. 1872). I 
» Bidrag till kännedomen om slägtet Rosa. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. f. 1873.) 
» Öken af Sveriges och Norges Rosa-arter. - (I Bot. Not. 1877.) 


SERN., Stud. = SERNANDER, R., Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria. (Ak. afh. Ups. 1894.) 
STENHAMMAR, J. C. W. & FLODERUS, M., Pulsatilla patens funnen på Gotland. (I Ofvers. af K. V. A. Förh. 
f. 1855). 
SWARTZ, O. (i Svensk Botanik). 
SÄVE, Syn. = SÄVE, C., Synopsis Flora Gothlandice. Ups. 1837. 
THEDENIUS, K. FE. (i Bot. Not. 1852—56). : 
ToLF, R., Praktiskt-botaniska undersökningar på svenska mossar. (I Sv. Mosskulturfören. tidskr. 1891. N:o 1, s. 12.) 
WG, Caricogr. = WAHLENBERG, G., Inledning till Ucogr pater (I K. V. A. Handl. f. 1802 och 1803.) 
Gotl. Fl. = ID., Utkast till Gottlands Flora. (I K. V. A. Handl. f. 1805 och 1806): 
Fl. Suec. = ID., Flora Suecica. Ups. 1824—26. 
WAHLÉN, E., Om de skandinaviska arterna af Juncus. (I Bot. Not. 1868.) 
WAHLSTEDT, L. J., Berättelse om en botanisk resa till Öland och Gotland under sommaren 1887. (I Öfvers. 
HUUREVERA SE Rörh rf iss Svan 
VIKSTRÖM, J. B., Årsberättelser om botaniska arbeten och upptäckter för åren 1820—-52. Sthm 1822—56. 
) Bidrag till kännedomen om sällsyntare växters geografiska utbredning inom Sverige. (I K. V. 
A. Handl. f. 1824 s. 439.) 
> Adnotationes botanica, quas reliquit O. SWARTZ. Sthm 1829. 
WITTROCK, V. B. (1 Bot:oNot.,, 1885 s:158). 
» Om Phragmites communis Trin. f. stolonifera G. F. MEY ete. (I Bot. Not. 1892.) 
(i Acta Horti Bergiani. Bd. I. N:o 3, s. 87. Sthm 1891.) 
) Erythraee exsiccate. Fasc. IIL 
ZsuvsRsToNT J. B., Botaniska exkursioner på Gotland 1872. (I Bot. Not. 1874.) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o l. 17 


Botanistförteckning. 


Att söka uppräkna alla dem, som i botaniskt syfte besökt Gotland, skulle vara 
fruktlöst, enär under flera generationer nästan hvarje botaniker gjort en dylik resa. Här 
upptages därför blott fertalet af dem, som i den systematiska delen citeras på grund af 
utgifna skrifter, enskilda meddelanden eller i samlingar befintliga herbarieexemplar af 
gotländska växter. 


(AFZ.) AFZELIUS, P. C. (1817—50). Resor på Gotl. 1841 och 1845. Växtgeografiska uppgifter till HN, Fl. 
ed. 4. [Gotländska växter, insamlade af AFzZ., finnas t. ex. i hb. Holm, hb. Ups. och hb. S.] 

(AN) AHLFVENGREN, F. E. (född i Hejde på Gotl. 1862), fil. dokt., har meddelat förf. en förteckning öfver 
Hejde sockens fanerogamer och ormbunkar äfvensom andra bidrag till floran. [Hb. Holm.] 

ALFVEGREN, H. G. (f. 1846 i Lojsta), prost i södra tredingen på Gotl. 

(ALMQV. = ÅT.) ALMQVIST, S. (f. 1844), rektor vid Stockholms realläroverk. Flera resor på Gotl., däribland 
en till de norra socknarna 1881 med anslag af K. vetenskapsakademien, en annan 1885, bägge i hiera- 
ciologiskt ändamål. [Hans herbarium är införlifvadt med hb. Holm.] 

ANDERSSON, GUNNAR (f. 1865), docent vid Stockholms högskola. Biologiskt växttopografiska studier 1 Visby- 
trakten 1895. 

(ARRH.) ARRHENIUS, J. (1811—389), professor vid landtbruksakademien. Lämnade uppgifter till SÄVES Synopsis 
och HN, Fl. ed. 3. 

(AUL.) AULIN, FR. RB. (f. 1841), läroverksadjunkt i Stockholm. Resor på Gotl. 1863, 1888, 1890, 1891 etc. 
Har meddelat uppgifter om fyndorter för många sällsyntare gotl. växter. [Hb. Holm.] 

BERGIUS, P. J. (1730—90), den förste medicine professor i Stockholm. Resa på Gotl. 1752; uppgifter om de 
därunder gjorda fynden inflöto i LIN., F1. Suec. ed. 2. [Hans herbarium, hvari dock endast några få 
gotl. växter ingå, förvaras å Bergielund.] 

BEURLING, P. J. (1800—66), rådman i Stockholm. På Gotl. 1863. [Hb. Holm.] 

BILLBERG, G. J. (1772—1844), landskamrer i Visby 1798—1808, sedan kammarrättsråd. Lämnade uppgifter 
till W&, Gotl. Fl. 1806. [Hb. Holm.] 

BRUZELIUS, A. S. (1799—1865), medicine professor 1 Lund. Reste på Gotl. 1824. 

(CED.) CEDERWALD, G. VON (f. i Stockholm 1850, död på Onsjö nära Vänersborg 1891), löjtnant vid Söder- 
manlands regemente. Botaniska ströftåg på ön på 1860-talet. 

CLASON, J. G. j:r, botaniserade på Gotl. 1829 och lämnade uppgifter till SävES Synopsis. 

CLEVE, P. T. (f. 1840), professor vid Upsala universitet. Botaniserade på Gotl. på 1850- och 1860-talen; upp- 
gifter därom i Bot. Not. 1857 och 1858. 

EISEN, G. (f. 1847), docent i Upsala 1873, numera bosatt i Kalifornien. Naturhistoriska ströftåg på Gotl. i 
slutet af 1860-talet. 

(ES) EISEN och STUXBERG-. 

(EEM.) EKMAN, E. (f. 1851 i Slite), civilingeniör. Gjorde botaniska ströftåg på Gotl. 1869—71. [Hb. Visb.] 

ERIKSON, JOH. (f. 1862), fil. d:r. Resa till Gotl. 1895 med anslag af K. vetenskapsakademien för växtbiologiska 
studier. 

FALCK, J. P. (1733—73), LINNÉS lärjunge, sedan professor i Petersburg. De under hans gotl. resa 1759 gjorda 
fynden nämnas i LIN., Fl. Suec. Nov. (i Fauna Suec.) 1761. 

(FLOD.) FLODERUS, M. M. (f. 1832) rektor vid Upsala h. allm. lärov. Gjorde tillsammans med V. STENHAMMAR 
en resa på Gotl. 1855, hvarom anteckningar finnas (i mskr.), samt en dylik 1857 som assistent åt prosten 
STENHAMMAR. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 3 


IA JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


FRIES, R. (f. 1840), läkare i Göteborg. Äfvenledes STENHAMMARS följeslagare 1857. [Hb. Ups.] 

FUTIRÉN, G. (1581—1628), läkare i Köpenhamn. Reste på Gotl. 1623, åtföljd af d:r O. SPERLING. (Se Phy- 
siogr. Sällsk. Tidskr. B. I s. 360—384.) 

(C. HN) HARTMAN, C. (1824—384), lektor i Örebro. Resor på Gotl. 1842 och 1858. [De HARTMANSKA sam- 
lingarna äro införlifvade med hb. Ups.] 

HEDBOM, K. (f. 1859), läkare. Resa på Gotl. 1890. 

HELLBOM, P. (f. 1827), läroverksadjunkt i Orebro. Resor på Gotl. 1857 och 1863. 

HoLMBERG, OC. G. (f. i Follingbo 1820, död 1844), gjorde botaniska ströftåg på Gotl. 1840 och 1841. [Hb. S.] 

HoLTtz, LuDV. (från Barth i Pommern, assistent vid botan. trädg. i Greifswald) undersökte Gotska Sandön 1867 
(31 maj—8 juni). Jfr Bot. Not. 1872 och 1874. 

(HULT.) HULTEMAN, S. G. (f. 1849), kyrkoherde i Klinte, har lämnat meddelanden om floran i Mästerby och 
Klinte. 

HÖGBERG, D. S., reste på Gotl. 1837, 1840 m. fl. år hufvudsakligen för insamling af mollusker. [Hb. Holm.] 

(Iv.) IVvERUS, E. (f. 1846), med. fil. kand., botaniserade på Gotl. på 1860-talet. 

(J. JN) JONSSON, J. (f. 1852), föreståndare för Orebro läns folkhögskola. Botaniska ströftåg på Gotl. 1869 
m. fl. år. [Hb. Visb.] 

(K. JOH.) = författaren. 

JUEL, O. (f. 1863), docent i Upsala, åtföljde V. WITTROCK på resan till Gotl. 1883. 

(KHL) KAHL, H. (f. 1859 i Hörsne), lärare 1 Arkansas, har undersökt Hörsne m. fl. socknars floror, hvarom 
uppgifter finnas i Bot. Not. 1888. [Hb. Visb.] 

KARLSSON, G. A. (f. 1856), rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona. Reste som stipendiat på Gotl. 1888. 

(KINDB.) KINDBERG, N. OC. (f. 1832), lektor i Linköping. Botanisk resa på Gotl. 1852, hvarom uppgifter 
inkommo i HN, Fl. ed. 6. [Hb. Ups.] 

KOLMODIN, C. (1828—585), provinsialläkare i Slite. 

KOLMODIN, ISB. (1792—1872), provinsialläkare på Gotl., lämnade om sina botaniska fynd meddelanden till 
ROSÉN, SÄVE, NYMAN m. fl. [Hans herbarium blef förstördt.] 

KOLMODIN, MICH. (1745—1805), kyrkoherde 1 Eksta, lämnade upplysningar om Gotl. flora till WAHLENBERG 1799. 

KRoK, TH. O. B. N. (f. 1834), läroverksadjunkt i Stockholm. - Resor på Gotl. 1860 och 1890. [Hb. Holm.] 

(H. KR.) KRooK, H. (f. i Helvi 1856), läkare 1 Visby. Botaniska ströftåg på Gotl., hvarom uppgifter finnas i 
Bot. Not. 1888. 

(LGM) LAGERHEIM, G. (f. 1860), professor vid Stockholms högskola. Åtföljde ALMQV. på dennes gotl. resa 1881. 

LAGERSTEDT, N. G. V. (f. 1847), kollega vid Östermalms läroverk i Stockholm. Resor på ön 1874 m. fl. år. 

(LAL.) LALIN, C. I. (1844—94), läsovedssadink 1 Stockholm. Resor på Gotl. 1878 och 1886, från hvilka 
växttopografiska anteckningar (i mskr.) finnas. [Hb. Holm.] 

(LG) LANDEBERG, SIMEON (1769—1834), vistades som läkare på Gotl. 1802—1807, provinsialläkare i Ström- 
stad 1815. [Hans herb. blef förstördt; några få af honom insamlade växter finnas i hb. Holm.] 
LARSSON, L. M. (1822—1884), lektor i Karlstad. Resa på Gotl. 1855, hvarom uppgifter finnas i HN, Fl. ed. 7. 

(LNM) LÉNSTRÖM, OC. A. E. (f. 1848), läroverksadjunkt i Visby, har botaniserat på Gotl. 1879 m. fl. år. 

LINDBERG, S. O. (1835—89), professor i Helsingfors. Resor på Gotl. 1855 och 1865. 

(LINDM.) LINDMAN, C. (f. 1856), lektor i Stockholm. Resor på Gotl. 1879, 1888, 1895 m. fl. år. [Hb. Holm.] 

(L = LIN.) LINNÉ, C. VON (1707—78), gjorde sin Gotlandsresa 1741 (22 juni—25 juli). 

LÖNNQVIST, FREDR. (f. 1849), fil. kand., bosatt i Amerika. Reste på Gotl. 1884. 

(LH) LÖNNROTH, K. J. (1826—85), lektor i Kalmar. Resor på Gotl. 1849, 1853, 1881 (med anslag af veten- 
skapsakademien) och 1882. [Hans herb. ingår i hb. Ups. utom släktet Hieracium, som tillhör hb. Holm. 

MAGNUSSON, AXEL (f. 1847), kollega i Söderhamn, åtföljde V. WITTROCK på resan till Gotl. 1879. [Hb. Holm. 

(M) MATSSON, R. (f. i Silte 1870), teol. fil. kand., har undersökt Silte, Väte m. fl. socknars floror och gjort 
resor 1893 och 1894 för studium af släktet Rosa. Har meddelat förf. en förteckning öfver Siltes kärl- 
växter. 

(M0L.) MOoLÉR, V. (f. i Gothem 1847), läroverksadjunkt i Västerås. Genomströfvade ön i slutet af 1860-talet 
och lämnade uppgifter till ES, Gotl. Fanerog. 

MYRIN, C. G. (1803—35), docent i Upsala. Reste på Gotl. 1829, hvarom uppgifter finnas i SÄVES Synopsis, 
Arsber. i Botanik för 1830 och HN, F1. ed. 3. [Hb. 8. och hb. Holm. ] 

(NEUM.) NEUMAN, L. M. (f. 1852), rektor i Ystad. Resa på Gotl. 1886 med anslag af vetenskapsakademien 
i och för undersökning af släktet Viola. 

(NIEL.) NIKLASSON, OC. (f. 1863 i Linde på Gotl.), apotekare. Har lämnat en samling gotl. fanerogamer till 
Visby läroverks museum. 

(A. N.) NILSSON, ÅLB. (f. 1860 i Dalhem), lektor vid skogsinstitutet. Anteckningar om fyndorter för sällsyntare 
Gotlandsväxter (i mskr.). 


KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 19 


NILSSON, FR. (f. 1868 i Visby), juris kand., har gjort insamlingar företrädesvis i Visby-trakten. 

NorÉUS, F. TH. (1809—60), läkare i Norrköping. Genomvandrade södra Gotl. 1831. [Hb. S.] 

(N) NYMAN, CO. EF. (1820—93), konservator vid riksmuseum. Reste på Gotl. 1840 (18 juni—28 aug.) och 
1861 samt lämnade uppgifter till HN, Fl. ed. 4. 

OLDBERG, R. (f. 1850, död i N. Amerika omkr. 1878). ”Tillhörde gestr.-hels. nation i Upsala. 

OLSSON, OLOF (f. 1876 i Vallstena), studerande, har lämnat meddelande om växtlokaler i Vallstena. 

REUTERMAN, OC. O. (1818—585), provinsialläkare i Karlskoga distrikt, t. f. lasarettsläkare i Visby 1849—50. 

(R) ROSÉN, J. P. (1788—2?), student i Upsala 1814, sedermera trädgårdsmästare i Stockholm. Om sina resor 
på Gotl. 1816, 1817 och 1818 lämnade han meddelanden dels i en särskild afhandling, dels i HN, Fl. 
ed. 1. [Hb. Holm och hb. Ups.] 


(SCHENH.) SCHENHOLM, J. (f. 1869), tulltjänsteman i Kanton (Kina), har lämnat sin samling af gotl. växter till 
Visby läroverks museum. 

SCcHEUTZ, N. J. (1836—89), lektor i Växiö, reste på ön 1870. 

(SERN.) SERNANDER, R. (f. 1866), docent i Upsala. Resor på Gotl. 1890, 1892 och 1894 för studium af gotl. 
vegetationens historia. 


SETH, K. A. TH. (f. 1850), konservator vid Upsala botan. museum, åtföljde J. E. ZETTERSTEDT på Gotl. 1872. 
[Hb. Ups.] 

SKÅNBERG, ÅA. (f. 1840), lektor i Stockholm. Resa på Gotl. 1871. 

(SMEDB.) SMEDBERG, Sv. (f. 1853 i Othem), landtbruksingeniör i Hallands och Skaraborgs län. Genomströfvade 
ön i början af 1870-talet. [Hb. Visb.] i 

STENHAMMAR, CHR. (1783—1866), lektor i Linköping, sedan prost i Östergötland. Resor på Gotl. 1845, 
1855, 1857. : 

(STENH.) STENHAMMAR, VILH. (1832—56), student i Upsala, åtföljde den förre på resan 1855. 

STOLTZ, H. (f. i Visby 1835), järnvägsläkare. Botaniserade på Gotl. vid midten af 1850-talet. 

(STUXB.) STUXBERG, A. (f. i Bunge 1849), intendent vid Göteborgs museum. Botaniska ströftåg på Gotl. mot 
slutet af 1860-talet. 


SUNDBERG, ÅA. (1817—88), lektor i Visby. Genomströfvade ön på 1830-talet, lämnade bidrag till SÄVES 
Synopsis och försvarade P. II däraf. [Fragment af hans herbarium i hb. Visb.] 

SUNDEVALL, C. J. (1801—75), professor i Lund, sedan intendent vid K. vetenskapsakademien. Reste på Gotl. 
1824. 


(S) SävrE, C. (1812—76), professor i nordiska språk vid Upsala universitet, genomströfvade ön i början af 
1830-talet. [Hans herbarium är af sterbhuset skänkt till Visby läroverks museum.] 

(SÄTV.) SÄTERVALL, TH. A. (f. 1839), föreståndare för folkhögskolan i Hemse. Lämnat växtnotiser till LNM:S 
uppsats 1 Bot. Not. 1888. 

SWARTZ, O. (1760—1818), professor bergianus i Stockholm. Resa på Gotl. 1782, hvarom anteckningar lära 
finnas i en under resan förd dagbok (enl. J. E. VIKSTRÖM i Adnotationes botanice 1829). [Hans her- 
barium ingår i hb. Holm.] 

SÖDERSTRÖM, CO. (f. 1871), fil. kand. Resa på Gotl. 1892. [Hb. Holm.] 

(THED.) THEDENIUS, K. F. (1814—94), lektor i Stockholm. Resor på Gotl. 1861 och 1873. [Hans sista her- 
barium ingår i hb. Holm.] 

TOLF, R., assistent vid svenska mosskulturföreningen, undersökte några gotl. myrar 1890. 

UDDIN, R. (f. 1842 i Stånga), prost på Gotl., gjorde några botaniska fynd i början af 1860-talet. 

(VAHLB.) VAHLBERG, P. F. (1800—77), professor vid Karolinska institutet i Stockholm. Reste på Gotl. sanno- 
likt mellan 1837 och 1840 samt lämnade därom meddelande till NYMANS Bidr. 1840. 

(WG) WAHLENBERG, G. (1780— 1851), professor i Upsala, reste på Gotl. 1799 (juni—sept.). [Hb. Ups.] 

(WAHLST.) WAHLSTEDT, L. J. (f. 1836), lektor i Kristianstad. Resor på Gotl. 1871 och 1887. 

(WALLM.) WALLMAN, J. H. (1792—1853), lektor i Linköping, gjorde i botaniskt och antiqvariskt syfte resor 
till Gotl. 1833—35, äfvensom en resa före 1820. Från den sistnämnda finnas uppgifter i HN, F1. ed. 1. 

WENDT, 5., med. stud., lämnade gotl. växter till P. J. BERGII herbarium (enl. WITTR. i Acta Hort. Berg. I: 1). 
Förmodligen samme S. WENDT, som åtföljde LINNÉ på gotl. resan 1741. 

WENNERSTEN, V. (f. 1867), teol. stud., har lämnat meddelanden om gotländska växtlokaler. 

WESTERBERG, ALB. (f. 1863 i Klinte), lektor vid Ultuna landtbruksinstitut. 

(WN) WESTERGREN, T. (f. 1875 i Bro), fi. stud., har till förf. lämnat uppgifter om åtskilliga hybrider och 
andra kritiska växter samt meddelat en förteckning öfver Bro sockens fanerogamer och ormbunkar. 

(Wö) WESTöÖöÖ, O. A. (f. 1819), f. d. läroverksadjunkt i Visby. Meddelanden från hans talrika resor på Gotl. 
förekomma i Bot. Not. och i HN, Fl. (i synnerhet ed. 6), hvarjämte de af honom 1852 upprättade socken- 
flororna legat till grund för ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. — [Hb. Ups., hb. $S.] 

(VITTB.) VITTBERG, K. (f. 1879 i Hemse), fil. stud., har meddelat uppgifter om gotländska växtfynd och speciellt 
om Hemsetraktens fora. 


200-35 JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(WITTR.) WITTROCK, V. B. (f. 1839), Bergiansk professor och intendent vid K. riksmusenm. Resor på Gotl. 
1871, 1873, 1879, 1883, 1888, 1889, 1895 (de första i algologiskt ändamål med anslag af vetenskaps- 
akademien, de senare för undersökningar öfver former af Erythraa och Viola tricolor. [Hb. Holm..] 

(ZETT.) ZETTERSTEDT, J. E. (1828—80), lektor i Jönköping, reste på Gotl. med understöd af vetenskapsakade- 
mien hufvudsakligen i bryologiskt syfte 1872. [Delar af hans herbarium ingå i hb. Ups.] 

ZETTERSTEDT, J. W. (1785—1874), professor i Lund, reste på Gotl. 1819 och 1841. 

(OFV.) OFVERBERG, FR. (f. i Visby 1872), apotekare, har lämnat förf. meddelanden om sina botaniska fynd 

210106 (GON 

(0) OSTMAN, M. (f. 1852), folkskollärare i Ytterhogdal, har lämnat talrika och värdefulla bidrag till kännedomen 

om Othems och angränsande socknars flora (åren 1894—96). 


KONGL, SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 21 


Indelning af ståndorterna. 


Först torde vara lämpligt att nämna några ord om Gotlands naturbeskaffenhet. 
Klimatets egenomligheter framgå af följande siffror. ! 


Medeltemperatur (åren 1859—389): 


i Visby i Lund i Gäfle 
SATIN RE EA — 0,5? C. — 0,6? C. — 44? CQ. 
ONT AKAN — 12 ; — 0,7 — 458 
TIVAN SEE TLA SO — 0,4 + 0,6 — 2,9 
apr EE SEE + 3,2 + 4,9 + 20 
TILA JES + 7,6 + 9,8 + ör 
JUNI SAO RES + 13,3 + 14,7 + 13,6 
JUNE a Aa + 16,1 + 16,4 + 15,8 
SU ONVEENER + 15,3 + 15,4 + 1422 
SEP (ars REA + 12,3 + 12,4 + 10,2 
Okt tomat + 7,8 + (GT + 4,5 
TIO MES EIS ör dre + 34 + dy — 0,4 
CCG RESA + 0) + 0,0 — 492 
ATC [SSA AGNE VS a + 6,4 + 7,0 + 4,3 


Visby har således kallare maj och juni än Gäfle, men varmare nov. och dec. än 
Lund. 

Den absolut lägsta kända temperaturen i Visby för åren 1859—93 var — 17” C. 

Dessa siffror gälla för Visby. TI det inre af ön är temperaturen, enligt tillförlitliga 
meddelanden, under klara vinternätter betydligt lägre än i Visby; skillnaden utgör strax 
före soluppgången stundom omkring 10?(C. 


Medelnederbörd (för åren 1860—90): 


i Visby i Lund i Kalmar 
ApruUAVIIIA HO 20,2 mm. 32,0 mm. 21,4 mm. 
IN Sj REA VIN Mb SL ED 36,8 >» 2 
SJUTE ENE a RR rESA ÖS 54,0 > 30,2 
ARSLEDA Aldur ANKONOR Få HIN, 304,5 oo» 


1 Efter HAMBERG i J. F. NYSTRÖMS handbok i Sveriges geografi. Ups. 1895. 


22 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Nederbörden i Visby är alltså under våren och försommaren ännu mindre än i den 
regnfattiga Kalmartrakten. ! 


Medelantal af nederbördsdagar (för åren 1881—94): 


Gotlands län Malmöhus län Södra Kalmar län 
April =E TNE SF (65 S,4 5 
TM Aj SAST ERA 3,2 10,7 8,9 
JULIE T Eyes AAA GS 7,8 9,9 3,8 
JU LEAN 10,5 13,6 12,5 
[DVS SE ENSO Lo 108 15,4 12,1 
förr ärkackal sept 127,6 145,4 124,3 


För hvar och en af månaderna apr.—aug. är antalet nederbördsdagar i Gotl. län 
mindre än i något annat län i södra och mellersta Sverige. Däremot äro de tal, som 
angifva nederbördens mängd och antalet nederbördsdagar på Gotland under okt. och nov., 
tämligen stora. 


Det är bekant, att åtskilliga sydländska träd och buskar trifvas i trädgårdar på 
Gotland, att mullbär och valnötter mogna hvarje år, och att vindrufvor på spalier åt- 
minstone komma nära sin mognad under varma somrar. 

Följande mått på åtskilliga i D. B. V:s trädgård odlade träd, af hvilka de flesta nu 
äro omkring 40 år gamla, visa, hvad Gotlands jord och klimat förmå:? 


Stammens omkrets i cm. 


Omkring !/2 m. 


öfver marken Vid brösthöjd 


Ropinia, (BSeudacaciamrby) see. CE 150 
(Öva IkLejörrnarbkn JUR ooo mossor 140 
> KE NR Lr Ca NE Ar Sn BER 130 
Ailanthus glandulosa Desfisnmmmmooooooo.-- 115 
Paulownia imperialis Sieb. & Zucc..... 70 SU 
MOT US GIT Oma, Use. er TEES EES 386 85 
Blatanusocerdentallskik sees sr 96 380 
» RAN VAA 150 IS 
(Uercus! "Cerrisylu.— sa AO 86 (02 
(astanea vescar Erecibas a ASEA NRO 
Ha SUS SIVAtiCa Less. scn SANNE 107 102 


t Medelnederbörden under åren 1885—90 för förra hälften af juni var i Visby endast 7,2 mm. 

? Alla träden äro (enl. O. A. WESTÖÖ, en af trädgårdens grundläggare) planterade under åren 1855—57 
med undantag af Salisburia, som är yngre, samt Morus nigra, som är äldre men som omflyttades vid nämnda tid. 

> Nötterna voro 1895 ganska stora (t. ex. 21X23x14 mm.) samt grobara, enligt groningsförsök af 
lektor M. KLINTBERG. Groddplantan vissnade dock snart. 


NS 
JV 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o. |. 


Stammens omkrets i cm. 


Omkring 1/2 m. 


öfver marken Vid hb rösthöjd 


Jetta VEXPUCOSA, YDRE ss ooo eko 142 125 
AbiespbunsaporBOIsgat esse 102 T3 

öre DEC UM Arta JO Ölen Rd ran oa Hl 135 120 
DERBI: (OUNHOOESEN IDAOgSno or re EE re FEAR 125 100 
Salisburia adiantifolia Sm. !oosoooococcc 18 


rörande Gotlands geologi samt markens kemiska och fysiska beskaffenhet kan man 
snart vänta detaljerade och fullständiga uppgifter, enär den geologiska undersökningen af 
ön nu pågår. För klargörande af den i andra delar af detta arbete använda termino- 
logien tarfvas ock en öfversiktlig framställning af de viktigaste ståndorterna (stationerna). 


I. Vatten.” 


a) Hafsvatten af omkring 0,6 Z salthalt nära ytan. 

b) Sött vatten. De gotländska insjöarna kallas för träsk. Deras botten utgöres vanligen 
af häll med ett lager af utfälld kolsyrad kalk (bleke); djupet är mycket ringa. Undantag 
härifrån göra de utefter en förkastningsspricka liggande Lojstaträsken, Sigvalda träsk och 
Bara träsk. Vegetationen i träsken är mycket artfattig, ofta äfven individfattig. Paviken 
med Najas, Fardumeträsk med Najas, Nympheoea, Potamogeton etc. utgöra knappt undan- 
tag. — ÅAarna uttorka nästan alla under sommaren; till och med Gothemsån utgöres 
stundom blott af en rad gölar, i hvilka vattenväxterna fortlefva. Likaså uttorka delvis 
eller fullständigt många af de ännu kvarvarande vattensamlingarna i myrar (såsom i Eling- 
hems myr, Martebo myr, Hejde träskmyr, Mästermyr, Lau myr, Muskemyr). 

Naturliga källor förekomma i synnerhet nedanför de branta afsatserna på öns västra 
sida och på klippöarna Stora och Lilla Karlsö. Gräfda fördjupningar för vattnets uppsam- 
lande (s. k. bryor) uttorka vanligen under den torraste årstiden, så att betande kreatur vid 
stränderna stundom få nöja sig med hafsvatten. Bäst bibehålla sig bryorna på en del 
sandområden. I och omkring dessa bryor träffar man de hygrofila växter, som ej fördraga 
konkurrensen i myrarnas slutna växttäcke; hit höra således äfven sumpväxter. 


II. Försumpningar med mer eller mindre stagnerande vatten. 


a) Myrar.” De äro i allmänhet beväxta med ett sammanhängande växttäcke af 
gräs, halfgräs och örter; större partier af Sphagnum äro sällsynta (Martebo myr vid Binge 
träsk, Vätlingsmyr). Hit höra också de egendomliga holmarna i Fardume, Tingstäde och 
Hejde träsk, hvilka delvis utgöras af gungflyn med Sphagna eller Amblystegier. — De 
flesta myrar hafva nu kulturformationer. 


1 Omkring 5 m. hög. 

? Se vidare: G. LINDSTBÖM, Gotlands fiskfauna (i Gotl. läns hushållningssällskaps årsber. 1867). 

> Se vidare: R. SERNANDER, Studier öfver den gotl. veget. utvecklingshistoria; C. A. SYLVAN, Gotlands 
naturbeskaffenhet etc. (i Mosskulturför:s tidskr. 1892, n:o 3). 


24 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


b) Fuktiga ängar; smärre försumpningar i skogar och ängar, ofta med nakna fläckar 
och ränder af dy, o. s. vV. 

c) Blekvätar d. v. s. fata fördjupningar i kalkhällen, hvilka från senhösten till 
våren äro fyllda med vatten men tidigt på sommaren uttorka. På bottnen finnes ett tunt 
lager af bleke. Vegetationen, vanligen bestående af gräs, är mycket individfattig. — Om 
bottnen utgöres af en genom kalkstenens förvittring uppkommen blandning af gulaktigt 
pulver och grus såsom på träskhedarna i Rute, Fleringe, på Fårö, är vegetationen xerofi. 


III. Stränder. 


a) Långsluttande hafsstränder med lerig sand och instängda vikar med slamafsätt- 
ning förekomma mest på ostkusten. Floran tämligen rik (Artemisia maritima, Sucda, 
Salicornia; Scirpus maritimus, Aster Tripolium o. s. v.), likasom äfven på steniga stränder, 
som äro skyddade för stark sjögång. 

b) Stränder med flygsand (östra delen af Fårö, Östergarn och Gammelgarn vid 
Sjausterhammar, Vamlingbo vid Rems, Tofta vid Gnisvärd) eller annan kvartsrik sand 
sakna nästan all vegetation. Högre upp är den xerofi. 

c) Klippstränder, som sakna skydd, hafva ingen eller blott xerofil vegetation. 

d) Träskens stränder äro fattiga på vegetation, om de ej utgöras af försumpningar. 

e) Bäck- och åstränder hafva knappast någon egen flora. 


IV. Friska eller medeltorra ståndorter. 


Den icke odlade marken kan indelas på följande sätt: 

a) Lerhaltig jord (moränmärgel, leror etc.) förekommer i synnerhet på mellersta 
Gotland, mellan de två stora hällområdena. Vegetationsformationer: parkliknande ängar 
med ädlare trädslag, såsom ek, ask, alm, samt Cornus sanguinea, Corylus Avellana; stundom 
barrskog. Denna jord är dock i allmänhet uppodlad. 

b) Kalkstensgrus, medelgroft eller fint, i allmänhet rulladt (forna strandvallar). 
Vegetation: tall och Årctostaphylos eller tall, gran och ljung m. f. ris eller tall med Hylo- 
comier och örter 0. 8. v. 

c) Mer eller mindre ursköljda moräner med grus och block af gråsten. Vegetation: 
ofta gran eller gran och tall med Hylocomier; Carex pilulifera, ormbunkar, Vaccinium. 

d) Frisk, sandig jord (såsom i Sproge, Hablingbo, Fide, När). Vegetation: ofta 
björkskog med ris, örter och gräs. 

e) Torrare sand. Vegetation: tall med Vaccinium Myrtillus eller Calluna (nästan 
aldrig Arctostaphylos). 


V. Torra ståndorter. 
1. Med kalkhaltigt underlag. 


a) Klippor och deras afsatser. I skuggiga klippgrottor och därutanför fortlefva 
resterna af en eljest nästan försvunnen lundvegetation (Mercurialis perenmis, Dentaria bul- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 25 


bifera om. Hf. på Karlsöarna). Ej sällan tillkommer ett annat element, nämligen ruderat- 
växter, som i de af fåren besökta grottorna finna lämplig jordmån. 

b) Ör, bestående af i strandvallar hopadt groft grus (strand-ör), som ej förmår kvar- 
hålla något vatten i sina öfre delar. Sådana strandvallar kanta ön på nordvästra och 
norra sidorna, i synnerhet i Veskinde, Lummelunda, Fleringe, Fårö, samt flerestädes på 
östra sidan, såsom i Bunge, Boge, Othem, Östergarn, men förekommer också längre in 
på ön (t. ex. i Fleringe väster om kyrkan, i Rute vid Bräntings). Vegetationen är mycket 
sparsam. Karaktärsväxter äro Cynanchum Vincetozicum, Geranium RBobertianum, Arctosta- 
phylos Uva urst, martallar, vidare Hieracium-former i synnerhet af gruppen ccesium och 
subemesiwum. — Genom söndersprängning och förvittring kan gruset bli finare och mer 
packadt, så att fuktigheten lättare kvarhålles. Ståndortens vegetation öfverensstämmer då 
med IV b). 

Småningom tätnar barrskogen och betäcker strandvallen med torfliknande skogs- 
mylla.  Hieracium-formerna fortlefva vanligen, men blott i enstaka eller spridda individ; 
ljung, gräs och andra växter tillkomma och bilda slutna skikt. 

c) Hällmark, bestående af vidsträcktare horisontala ytor af kalksten. Den är stundom 
föga vittrad, men genomdragen af sprickor, i hvilka en sparsam vegetation fått fäste. 
Oftast bär den gles skog af martallar samt mattor af Arctostaphylos. Hit höra hällarna 
i Tofta, Västerhejde, Ladugårdshällar vid Visby, hällarna i Follingbo, Endre, Hejdeby, 
Bro, Lokrume (Laux), vidsträckta områden mellan Hejnum och Othem, i Hangvar, Hall, 
Rute, Fleringe, västra delen af Fårö, hvilka tillsammans bilda, hvad som i den speciella 
delen kallats norra hällområdet. Det innefattar öns högsta punkter, men sänker sig mot 
nordost nästan till hafvets nivå i Fleringe och på Fårö. Det södra hällområdet sträcker 
sig från Karlsöarna och Fröjel i väster till Östergarn med Östergarnsholmen i öster och 
omfattar hufvudsakligen den s. k. Lojsta Hejd (=hed) mellan Lojsta och Hejde samt 
vidare Buttle, Ala, Kräklingbo, Ardre och delar af de angränsande socknarna. Hällen är 
här oftare söndervittrad eller täckes af andra bildningar, så att den kan bära tätare skog. 
Ett nästan oafbrutet barrskogsbälte sträcker sig sålunda från Fröjel till Östergarn med 
omkring 1 mils bredd. 

Särskildt egendomliga äro de å norra hällområdet förekommande träskhedarna (mest 
i Rute, Fleringe och på Fårö). Den om våren jäsande, gula, lerhaltiga och grusiga massan, 
som om ' vintern pelarformigt förklyftas, tillåter ej, att något slutet växttäcke uppstår. 
Vegetationen utgöres af spridda tufvor af Festuca ovina, Ågrostis alba, Carez flacca, Cir- 
sium acaule, Linum catharticum, Sedum-arter o. s. v. samt på nordligaste Gotland former 
af Hieracium montanum, florentinum och Auricula m. fl. — Ännu mera träskartad och 
ännu mera steril är Närs alfvar på södra Gotland. 

Man finner ofta en ganska rik mossvegetation på klippor och hällar. Vid lösgöran- 
det af tufvorna visar sig en icke oansenlig mängd af mylla och sand hopad i desamma. 
ej sällan har en eller annan fanerogam (Draba verna, Hutchinsia e. d.) slagit sig ned i 
detta näringsrika lager. Under snöfattiga vintrar och vårar är det lätt att iakttaga, huru 
jorden ditföres. På de afsmältande drifvorna finner man nämligen då ett genom vinden 
tillfördt jordlager af en eller annan millimeters tjocklek. Då snön försvinner, sipprar 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 4 


20 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


smältvattnet med stoftet och sanden ned i mosstufvorna, där jorden sedan kvarhålles. 
Särskildt utefter vägar och sandfält finner man sådan vindmylla; men det är klart, att 
liknande villkor erbjuda sig vid stränder, branta klippafsatser och andra af vegetationen 
ej betäckta ställen. 

Södra hällområdet är genom sandaflagringar i Grötlingbo, Fide etc. skildt från Vam- 
lingbo alfvar och Sundre alfvar.! Vid de långsluttande stränderna på sydöstra sidan i 
Burs, Rone och Eke träder kalkhällen visserligen i dagen här och där, men den är van- 
ligen beströdd med rundnötta gråstensblock eller stundom betäckt med ett tunt lager af 
resterna efter ursköljda moräner. Barrskogar eller också tätt gräsbeväxta men skoglösa 
strandängar af stor bredd utfylla här bältet mellan sandområdena och stranden. Sådana 
mellanformer mellan strandängar och hällmark upptaga stora ytor i Öja och Näs socknar. 


2. Kvartsrik sand. 


Flygsandsfält förekomma öster om Eketräsk på Fårö (Ulla Hau, Ava, Holmudden 
0. 8. V.), vid de förut nämnda vikarna på östra sidan och vid Gnisvärd. Längre in från 
kusten träffas också gamla flygsandsfält, som nu äro beväxta med slutna bestånd af tall- 
skog (t. ex. på gränsen mellan Sundre och Vamlingbo). Vegetation gles: Psamma are- 
naria (på Fårö), Triticum junceum och repens, Festuca ovina var. glauca, Corynephorus 
canescens, Carex arenaria, Viola tricolor ff. o. 8. Vv. 

Torr sand af växlande beskaffenhet, men tämligen likartad vegetation förekommer 
vidare i större eller mindre sandfält och små öppna platser i hagar och skogar. Ljung 
och tall sträfva att uttränga den mest xerofila vegetationen samt täcka sanden småningom 
med mylla. Då denna odlas, inkomma en del af de gamla sandväxterna samt flera nya 
till kulturformationer hörande. 

Den vidfogade kartan visar fördelningen af hällområdena och de områden, som bära 
xerofil sandvegetation.” 


1 Med alfvar förstås vidsträckta hällmarker, som alldeles sakna skog. 

? Kartan, som, hvad sandområden och hällområden beträffar, är upprättad dels efter författarens egma 
undersökningar i naturen, dels med ledning af i Visby landtmäterikontor befintliga kartor öfver socknar, som under- 
gått skifte, kan ej göra anspråk på fullständighet. I växttopografiskt afseende lämnar den dock en i hufvudsak 
riktig bild af de gotländska sandområdenas fördelning; af hällområden upptar den blott de största samt några 
skoglösa bland de mindre. — Kurvorna för 30 och 45 meters höjd öfver hafvet äro kopierade efter en vid gene- 
ralstabens litografiska anstalt i skalan 1:150 000 utarbetad karta. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 27 


Växtsamhällen. 


Hafsväxter (Enalidernas samfundsklass !). 
De kring Gotlands kuster förekommande kärlväxter, hvilkas assimilationsorgan äro 
nedsänkta under vatten, äro blott 7 arter, nämligen 


Bairachium marinum, 
Ruppia spiralis, 


» maritima, 
Zannichellia major, 
> polycarpa, 
» pedicellata, 


Zostera marina. 


Om man undantager den första (Batrachium), hvilken äfven förekommer i sött vatten 
(dock ej på Gotland), äro dessa växter spridda rundt omkring Gotland. Mest allmän är 
Zostera, hvilken därför öfver allt träffas uppkastad på stränderna. Den är också mindre 
beroende af strändernas beskaffenhet, emedan den växer på större djup (ända till 12—14 
m. enl. WARMING ”), där den är skyddad mot störtsjöarna. De öfriga trifvas bäst på 
grundt vatten i skyddade vikar, såsom i de få hamnarna på västra sidan, men mer all- 
mänt på östra sidan. 

Till dessa växter ansluta sig Potamogeton filiformis, hvilken dock oftast förekommer 
i sött vatten, samt Najas marina, som lefver i sött vatten åtminstone i Fardumeträsk; i 
Paviken torde däremot vattnet stundom vara svagt salthaltigt; säkert är, att hafsvattnet 
vid högt vattenstånd intränger ett stycke ofvanför landsvägsbron öfver det korta vatten- 
drag, som förenar Paviken med Östersjön. 

I bräckt men äfven i sött vatten förekommer vidare Scirpus Tabernaemontani såsom 
sumpväxt. Scirpus maritimus är upptagen bland strandväxterna. 


! EUG. WARMING, Plantesamfund. Köpenh. 1895. 
SAO parents OA 


28 


(hvartill komma 2 sannolikt utgångna: 
af hvilka ej ens herbarieexemplar äro bekanta). 


B. 


K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


A. Sötvattensväxter (Hydrochariternas och Limneornas samfund”). 


De utgöras af följande 32 arter: 


Limosella aquatica, 
Utricularia vulgaris, 


> neglecta, 
» intermedia, 
» minor, 


Litorella lacustris, 
Nymphea alba, 

Nuphar luteum, 
Batrachium heterophyllum, 


» trichophyllum, 
> confervoides, 
Myriophyllum spicatum, 
» verticilatum, 


Hippuris vulgaris, 
Polygonum amplabium, 
Callitriche stagnalis, 


Callitriche polymorpha, 
Najas marina, 
Lemna minor, 

> gibba, 

» trisulca, 
Potamogeton natans, 


> plantaginea, 

> alpina, 

? gramtinea, 

» nitens, 
lucens, 

> prelonga. 

> pusilla, 

> pectinata, 


> filiformis, 
Isoétes lacustre 


Potamogeton perfoliata och Pilularia globulifera, 


I vatten växande sumpväxter, hvilkas assimilationsorgan till största delen befinna 


Hit höra 23 arter: 


Menyanthes trifoliata, 
Veronica aquatica, 

» Anagallis, 

> Beccabunga, 
Samolus Valerandi, 
Oenanthe fistulosa, 
Sum angustifolium, 
Ranunculus Lingua, 
Caltha palustris, 
Nasturtium officinale, 
Putomus umbellatus, 
Alisma Plantago, 


1 WARMING, op. cit. 


sig öfver vattenytan. 


Alisma ranunculoides, 
Sparganium ramosum, 


» simplex, 
> glomeratum, 
> minimum, 


Scirpus lacustris, 
Glyceria plicata, 

> fluitans, 
Catabrosa aquatica, 
Phragmites communis, 
Equisetum fluviatile. 


bE 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 |. 


Bland dessa 55 arter hafva följande en ensidig utbredning på Gotland. 

Till östra vattenområdet " höra: 

Limosella aquatica, Utricularia neglecta, Oenanthe fistulosa (äfven n. v. vattenom- 
rådet i Bro), Nuphar luteum, Ranunculus Lingua (äfven n. v. vattenområdet vid Gul- 
lauser myr och s. v. vid Lojsta), Myrioplhyllum verticillatum (äfven v. vattenområdet i Eskel- 
hem och Sanda), Hippuris vulgaris (äfven n. v. vattenområdet vid Lummelunda), Calli- 
triche polymorpha (äfven n. v. vattenområdet), Butomus umbellatus (äfven v., s. v. och s. ö. 
vattenområdena), Potamogeton alpina (äfven n. v. vid Bro och s. v. vid Lojsta), Sparga- 
nium glomeratum, Lemna gibba. 

Till västra vattenområdet höra: 

Callitriche stagnalis, Potamogeton lucens, Isoötes lacustre. 

Till sydvästra vattenområdet: 

Potamogeton preelonga. 

Det sydöstra vattenområdet har ingen karaktärsväxt. 

Till n. v. vattenområdet höra: 

Batrachium confervoides samt fyra endast i små rännilar i Visbytrakten förekommande 
arter, nämligen Ranunculus ophioglossifolius, Nasturtium officinale, Glyceria plicata, Cata- 
brosa aquatica. 

Häraf ses, att det hufvudsakligen är de två vattenområdena på mellersta Gotland, 
som hysa egna arter, samt att nära halfva antalet af de mest hydrofila arterna är in- 
skränkt till mindre områden eller några få lokaler, hvadan spridning mellan de olika om- 
rådena endast i ringa grad ägt rum. Då detta skett, förkommer arten ofta i de närmaste 
delarna af angränsande områden (t. ex. Oenanthe, Ranunculus Lingua, Potamogeton alpina). 
En sådan spridning behöfver ej förutsätta människans ingripande. En del arter kunna 
visserligen hafva inkommit i så sen tid, att de ännu ej hunnit sprida sig till större delar 
af ön. Detta torde dock vara undantagsfall, enär genom myrmarkers torrläggning natur- 
förhållandena nu äro mindre gynnsamma för hydrofila växter än fordom; och då en stor 
del af växtställena ligga nära eller öfver 30-meterskurvan på insidan af de båda större 
hällområdena, där förhållandena äfven under landets partiella sänkning under Östersjöns 
nivå varit mest gynnsamma, så häntyder den nuvarande utbredningen af ifrågavarande 
växter snarare på en hög ålder inom området. 

Myriophyllum spicatum håller sig med en viss förkärlek till åarnas mynningar, så 
att dess spridning kan äga rum med hafsströmmarnas och vågornas tillhjälp. Den har 
också i likhet med hafsväxterna en mera allsidig utbredning. Myriophyllum verticillatum 
däremot synes vara inskränkt till mellersta delen af ön och förekommer hufvudsakligen 
kring öfre delen af Gothemsåns område. 

Samolus Valerandi växer ofta på kanterna och bottnen af åar, som om sommaren 
uttorka; under en stor del af året äro rosetterna dock helt och hållet sänkta under vatten: 
Då växten egentligen tillhör hafsstränderna, förutsätter ofvannämnda förhållande en sprid- 
ning uppför åarna, förmodligen genom vattenfåglar. 


! Jfr den åtföljande kartan. 


30 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


II. 


Egentliga sumpväxter. 

Dessa utgöras af 161 arter, som kunna fördelas 1 flera grupper. 

A. Den mest egendomliga bland dessa utgöres af de moss-älskande växterna, af 
hvilka de festa höra till Gotlands mest sällsynta arter. De bäst utpräglade förekomma 
antingen bland Sphagnum-tufvor på fuktig, vanligen sandig grund eller också på af Am- 
blystegium-arter bildade gungflyn. Några få (Comarum, Carex teretiuscula och paradoxa, 


Polystichum cristatum) föredraga buskbeväxt mark. 


Hit höra: 


Drosera rotundifolia, Scirpus cespitosus, 

» longifolia, Eriophorum vaginatum, 
Comarum palustre, » alpinum, 
Özycoccus palustris, Carex ampullacea, 
Andromeda polifolia, > — limosa, 

Ledum palustre, >» elongata, 
Empetrum nigrum, j > — canescens, 
Liparis Loeselii, > — chordorrluza, 
Malazis monophyllos, ; >» — teretiuscula. 

> — paludosa, > — paradoxa, 
Rhynchospora alba, Polystichum ceristatum, 


samt möjligen också Salix aurita, Alnus glutinosa, Coralliorrhiza inmata, Carez Pseudo- 
cyperus, Calamagrostis stricta och lanceolata. 

Många bland dessa sällsynta växter hafva på Gotland en utbredning, som tyder på 
att de äro relikter från en tid med fuktigare klimat. Emellertid förekomma åtskilliga 
omständigheter, som ej få lämnas ur räkningen, nämligen markens fysiska och kemiska 
beskaffenhet samt lutningsförhållanden. 

De mest karaktäristiska af ofvannämnda växter tillhöra gungflyna på holmar i Far- 
dume, Tingstäde och Hejde träsk samt vissa partier af den stora Martebomyr äfvensom 
mossar i Stenkyrka socken (Vätlingsmyr och Våthagen). 

Orsakerna till att just dessa träsk och myrar utgöra samlingsplatser för så många 
för Gotlands fora eljest främmande arter, torde, om man bortser från de utvecklings- 
historiska, vara tvenne. Nästan alla lokalerna ligga relativt högt. Tingstäde träsk ligger 
omedelbart norr om den mellan Follingbo- och Rutehöjderna löpande vattendelaren och 
mottager svämprodukter från ett helt litet område. MHejde träsk ligger på den vatten- 
delare, som förenar Follingbo- och Lojstahöjderna. Martebomyr och Nordermyr ligga 
likaledes högt, i en sänka på den först nämnda vattendelaren, och myrarna i Stenkyrka 
ligga nästan i jämnhöjd med traktens högsta punkter. Lojstaträsken ligga på båda sidor 
om den från Lojstahejd i sydlig riktning utgående vattendelaren. Stånga myr, som endast 
hyser ett par af de ofvan uppräknade arterna, ligger däremot något lägre. De små my- 
rarna på Torsburgen och Stora Karlsö hafva ett ytterst obetydligt vattenområde och äro 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. Hl 


belägna nära de högsta punkterna på de respektive höjderna. De små träsken på Fårö 
sandområde äro lokala fördjupningar i flygsanden utan aflopp eller nämnvärdt tillflöde. 

Den andra egendomligheten för flertalet bland dessa lokaler är, att de utgöra sänkor 
i kiselhaltiga aflagringar. Rundt kring Martebo- och Nordermyr ligga Veskinde, Bro, 
Lokrume, Stenkyrka, Martebo och Lummelunda socknar, hvarest stora sträckor upptagas 
af sand eller kiselhaltigt grus. Myrarna i östra delen af Fårö omgifvas af och hvila på 
flygsand utan alla inblandningar. Hejde och Stånga socknar utmärkas också af sandig 
jordmån. I dessa trakter ingår också Sphagnum i den hygrofila vegetationen vida mer 
än på andra ställen på Gotland, hvarest kalkhaltiga svämprodukter utgöra ett hinder för 
dessa växters fortkomst.' Hvad beträffar holmarna i Fardume- och Tingstädeträsk, om- 
gifvas de visserligen af vatten, hvari blekeafsättning äger rum, men för svämprodukter 
äro de alldeles skyddade, i det de hafva samma fördel som de högst belägna punkterna. 
Häri torde till en del förklaringen till deras egendomliga vegetation ligga. 

Vegetationsförhållandena på holmarna i Fardumeträsk äro förut kända.” Det kan 
därför vara af intresse att därmed jämföra växtligheten på de likartade holmarna i Ting- 
städeträsk. Den största bland dessa, den till" Hejnums socken hörande Durholmen, hvilar 
med sin norra del på en 1 träsket uppskjutande morän af gråstensblock, hvarför vegeta- 
tionen på den delen af holmen föga eller intet skiljer sig från ängssnår på andra ställen. 
På en yta af 40 m. längd och 20 m. bredd förekomma sålunda: 

Frazinus excelsior, Pyrus Malus, Sorbus Aucuparia, Cratcoequs Ozxyacantha, Corylus 
Avellana, Populus tremula, Saliz caprea och cinerea, Betula odorata, Pinus silvestris, Juni- 
perus communis samt ett 50-tal af örter, såsom Ranunculus polyanthemos, Örobus vernus, 
Vicia Sepium, Pyrola rotundifolia, Allium vineale, Carex hirta och divulsa, Brachypodium 
silvaticum. I utkanterna af holmens fasta del förekommer på mer tufvig mark Calamu- 
grostis lanceolata. 

På holmens öfriga delar finner man innanför det omgifvande Cladium-bältet ett 
gungfly af Amblystegium intermedium, stellatum, scorpioides och giganteum samt fläckvis 
täta tufvor af den förut ej för Gotland anmärkta Paludella squarrosa förutom inblandningar 
af Astrophyllum-arter m. 1. Till bottenskiktet höra också sterila exemplar af Utricularia 
intermedia. 

På gungflyn i södra delen af holmen antecknades (10 juli 95) följande: 

Högsta fältskiktet: Carex filiformis (ster.), Molinia och Phragmites, alla enstaka eller 
tunnsådda. 

Mellersta fältsk.: Rhynchospora alba (fläckvis rikligt), Schoenus ferrugineus (rikl.— 
ymn.), Carex limosa (tunns.), Menyanthes trifoliata (enst.), telningar af Saliz (enst.). 

Lägsta fältsk.: Drosera longifolia (rikl.). 

Sydväst om Durholmen ligger en annan holme, hvilken endast utgöres af gungflyn, 
omgifna af Cladium och Phragmites. Ur Amblystegium-mattan uppskjuta 40—50 arter 
af örter och gräs, såsom Galium palustre, Utricularia intermedia, Menyanthes, Peucedanum 
palustre, Cardamine pratensis, Drosera longifolia, Liparis Loeselii, Rhynchospora alba, 


1 Jfr WARMING, Plantesamfund s. 141. 
? SERNANDER, Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria. 


DA NG JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Schoenus ferrugineus, Scirpus pauciflorus, Carex pamicea, limosa och teretiuscula, Molinia. 
Vid ett litet snår af Viburnum Opulus, Saliv pentandra och cinerea, Betula odorata och 
Myrica Gale växte dessutom Mentha arvensis, Lycopus europcus, Scutellaria galericulata, 
Lysimachia vulgaris, Orchis inearnata, Carex Öederi, filiformis och Goodenoughi, Equise- 
tum tenellum. 

På en i n. ö. delen af träsket utskjutande halfö förekommer en liknande vegeta- 
tion med Peucedanum, Comarum och Paludella (enl. ex. af M. ÖSTMAN). 

Synnerligen intressant är vegetationen i Vätlingsmyr vid Ringvide och Lauhaga i 
Stenkyrka socken. På ett underlag af moränmärgel hvilar en mäktig bädd af Sphagnum- 
torf, hvaröfver väldiga tufvor af ännu lefvande Sphagnum resa sig, ehuru mossen genom 
flera hvarandra korsande kanaler nu blifvit nästan torrlagd. Här förekomma i talrika 
tufvor Eriophorum alpinum och vaginatum, den eljest på Gotland ej sedda Scirpus ceespitosus, 
vidare ÖOzxycoccus palustris (nu steril), Andromeda polifolia (talrikt), Calluna vulgaris 
(massvis), Empetrum nigrum (mängdvis), Drosera rotundifolia, Comarum palustre samt på 
mindre tufvig mark Rhynchospora alba, Schoenus ferrugineus och nigricans. I kanten af 
Sphagnumtufvorna förekommer egendomligt nog Tofieldia calyculata, hvilken eljest tillhör 
kalkkärrens vegetation (Jfr Sern., Stud. sid. 33). 

I Våthagen strax öster om Stenkyrka kyrka träffas i och mellan stora tufvor at 
Sphagnum, Spherocephalus palustris m. HM. mossor Drosera longifolia och rotundifolia, 
Ozxycoccus palustris, Calluna vulgaris, Empetrum nigrum, Salix pentandra, Tofieldia caly- 
culata, Triglochia palustre, Carex limosa och dioica, Molinia coerulea, Calamagrostis varia, 
Equisetum tenellum. Vid och i en genom försumpningen flytande rännil, hvari ingen 
blekeafsättning kan förmärkas, förekomma Huplrasia salisburgensis, Sium angustifolium, 
Epilobium palustre, Lemna minor, Scirpus pauciflorus. 

Den del af Martebomyr, som ännu bibehåller sin karaktär af Sphagnummosse, är ett 
björksnår på östra sidan af Binge träsk. Men då myren nu är utdikad, så att öppet 
vatten (den 18 juli 1895) syntes endast i en helt liten vik vid s.ö. sidan af nämnda 
träsk, och marken är odlingsbar eller odlad i närmaste grannskap, torde det ej dröja länge, 
innan denna vegetation helt och hållet försvunnit. Det synes därför värdt att meddela 
ett utdrag ur ståndortsanteckningar, som gjordes ofvannämnda dag: 


Snärskiktet: Björk (riklig), Saliz cinerea (enstaka). 


Högsta fältsk.: Spirea Ulmaria (enst.), Myrica Gale (ymn.—rikl.), Carex filiformis, steril 
(tunns.), Phragmites. steril (rikl.—strödd), Equisetum fluviatile (enst.). 
Mellersta fältsk.: Menyanthes, steril (strödd), Peucedanum palustre, steril (enst.), Coma- 


rum (rikl.—tunns.), Andromeda polifolia (enst.), Salix repens (enst.), Carex dioica 
(tunns.). 


Bottenskiktet: Amblystegium stellatum (strödd), Acrocladium cuspidatum (ymn.), Sphagnum 
sp. (i tunnsådda tufvor) samt Öszycoccus palustris (ymn.). 


Fuktighetsgraden under mossan var 5 efter tiogradig skala, men ytan var myc- 
ket torr. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 


I andra snår med glesare björk förekomma Lycopus europwus, Pedicularis palustris, 
Peucedanum palustre, Epilobium palustre, Comaruwm palustre, Lathyrus palustris, ÖOzycoc- 
cus palustris, Salix pentandra, Carex paradoxa och teretiuscula samt. i kanten af det nu 
nästan torra träsket på gungfly Carex limosa. 


Nästan alla ofvan uppräknade moss-älskande växter äro mycket sällsynta på Got- 
land. Dessa sällsynta arter kunna indelas i två grupper. Den första utgöres af följande 
arter, hvilka företrädesvis finnas 1 de högt belägna myrarna och träsken: 


Ozxycoccus palustris  Fard., Stenk., Nord., Mart., Hjd., Bro (51) !, Stånga (21), Fårö (under 


Lönn) 
Andromeda polifolia " Pard., Stenk., — , Mart., — 
Empetrum nigrum Fard., Stenk., Nord., Mart., —- Fårö, Stånga, 
Saliz awvrita Mart., Hjd., Visby (45) m. fl. st. 
Malazis paludosa Härd ö 0 MIBR 
Rhynchospora alba  Fard., Stenk.. —  Mart., Hjd., Tingstäde (45), Fårö, 
Eriophorum vaginatum Fard., Stenk., — - Mart., — 
> alpinum  Fard., Stenk., Nord., Mart., — Torsburg (68), 
Scirpus cespitosus == UNGNT == 
Carex limosa Fard., Stenk., —  Mart., Hjd., Tingstäde tr. (45), 
chordorrhza = — MV NEN 
> teretiuscula - = — - Mart., Hjd., Tingstäde tr. (45), Hörsne (13). 


Fardumeträsk (=Fard.) ligger 7 m. öfver hafvet, Stenkyrka (=Stenk.) omkr. 50 m. 
Nordermyr (=Nord.) 44 m., Martebomyr (= Mart.) 43 m., Hejde träsk (=Hjd.) 40 m. 
öfver hafvet. 
Till denna grupp ansluta sig Calamagrostis stricta, som enl. SERNANDER förekommer 
på St. Karlsö (omkr. 50 m.), C. lanceolata, som är anträffad i Tingstädeträsk (45 m.) 
och Veskinde (omkring 50 m.). 

Den andra gruppen utgöres af arter, som nästan endast äro kända från lokaler, 
belägna lägre än 15 m. ö. h. De äro 


Alnus glutinosa Fårö, Fard., Burs (högst 15 wm.), Sandön, 
Coralliorrhiza innata Fårö, Fard., Sanda (15), Kräklingbo (15—30), 
Carex ampullacea Fårö, Fard., Lärbro vid Storugns, 

>» > Pseudocyperus Fårö, Boge, 

>» elongata Fårö, 


Polystichum eristatum Fårö, Fard. 


1 Siffrorna inom pareutes anvgilva höjden öfver hafvet i meter. 


RK: Sv: Vet. Akad. Handl. Band 295 N:o 1. 5 


34 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 


Till denna grupp kunna också räknas Liparis Loeselti och Malazxis monophyllos, ehuru 
de äfven förekomma på mer än 40 m. höjd. Däremot äro Carex canescens och paradoxa 
mera obestämda. 

Granskar man dessa växters utbredning utom Gotland, finner man, att alla de arter, 
som tillhöra första gruppen, antingen äro rent nordliga eller åtminstone gå till svenska 
Lappmarken. Andra gruppen innehåller däremot några mer sydliga former, och bland de 
nordliga finnes en, Coralliorrluza, som ofta sällskapar med alen, men troligen före denna 
inkommit till Gotland. 

Anledningen till att de mer nordliga arterna företrädesvis hålla sig på öns högsta 
punkter, kan ej gärna vara någon nu rådande klimatisk olikhet, alldenstund höjdskilnaderna 
äro alltför ringa för att kunna utöfva någon märkbar inverkan på temperaturförhållandena. 
Snarare borde afståndet från kusten tagas i betraktande. Men ej heller detta räcker till 
att förklara förhållandet, ty en del af ofvannämnda växtlokaler ligga nära hafvet och 
hafva således mildare vintrar än lägre belägna punkter längre in på ön.' Snarare hafva 
Östersjöns nivåförändringar under den kvartära tiden varit bestämmande. Ett anvmärk- 
ningsvärdt förhållande är det, att de högsta kända Ancylus-vallarna på Gotland ligga 42 
m. ö. h., således endast en eller annan meter lägre än de myrar och träsk i Martebo, 
Stenkyrka och Tingstäde, som utmärkas af en jämförelsevis nordlig vegetation, samt att 
på mellersta Gotland, där en liknande vegetation förekommer på lägre nivå, äfven Ancy- 
lus-vallarna gå mindre högt. Det synes därför högst sannolikt, att denna vegetation direkt 
härleder sig från den, som förefanns på Gotland under någon af de närmast efter istiden 
följande perioder, som af SERNANDER benämnas den arktiska och den subarktiska, men 
att Ancylus-sjön tillintetgjort de växtsamhällen af samma slag, som utan tvifvel före- 
funnits mångenstädes på lägre nivå. Att så varit förhållandet, är beträffande en af de 
ofvannämnda växterna (Empetruwm nigrum) redan ådagalagdt, i det lämningar af denna 
växt blifvit funna under Ancylus-vallar i Fröjel, Tofta och Vamlingbo. ”? 


Ofvanstående förklaring af de nämnda växternas nuvarande förekomst på Gotland 
kan likväl ej gälla de endast 7 m. ö. h. liggande holmarna i Fardumeträsk, hvilkas vege- 
tation måste hafva uppstått i långt senare tid.” Såsom en bidragande orsak till upp- 
komsten af de egendomliga växtsamhällena på dessa och liknande holmar är förut den 
omständigheten anförd, att holmarnas läge skyddar mot kalkhaltiga svämprodukter. Att 
första hufvudvillkoret för hydrofila växtsarfund, riklig och jämn fuktighet, förefinnes, 
säger sig själft. Holmarnas första anläggning belyses af förhällandena på Durholmen i 
Tingstädeträsk. Denna holmes norra del utgöres af ett i sjön uppstigande grund, hvars 
norra sida 1 följd af isgången fortfarande visar en naken, stenig strand. De öfriga, mer 
skyddade sidorna äro däremot omgifna af ett bälte af Cladium och Phragmites, innanför 
hvilket ett gungfly kunnat bildas, hvari bildning af Amblystegium-torf i mindre skala 
pågår.  Gungflyet vidgas småningom, då Cladiumtufvorna genom sin tyngd glida ut i 
vattnet. Liknande förhållanden kunna iakttagas vid sidorna af de små Lojsta-träsken. 

1 Under klara vinternätter är temperaturen i det inre af Gotland ofta omkring 10? C lägre än vid Visby. 

” SERNANDER, Stud. 

3 SERNANDER, op. cit. sid. 100. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o fl. 


Huruvida Storholmen i Fardumeträsk till någon del hyilar på fastare underlag, är obekant. ' 
Däremot finnes österut, midt emellan denna holme och stranden en annan holme af om- 
kring 24 m. längd och 12 m. bredd, som utgöres af ett, enligt hvad det uppgifves, af 
strandägarne för omkring hundra år sedan hopvräkt stenrös. Härpå förekommer nu endast 
följande snårvegetation: 

Sorbus hybrida (omkr. ett dussin exemplar, det största 3—4 m. högt), S. Aucu- 
paria (enstaka), Alnus glutinosa (enstaka, 3 m. hög), Betula odorata (3 m. hög), Pinus 
Abies (enst.), Juniperus comnuvunis, Viburnum Opulus, Rhamnus Fråangula, Cirsium palu- 
stre, Mentha aquatica, Succisa pratensis, Menyanthes, Lysimachia vulgaris, Melampyrum 
pratense, Angelica silvestris, Peucedanum palustre, Parnåssia palustris, Rubus saxatilis, 
Potentilla erecta, Geum rivale, Spircea Ulmaria, Vicia Cracca, Myrtillus nigra, Vaccinium 
Vitis idea, Pyrola rotundifolia, Empetrum nigrum, Epipactis palustris, Convallaria majalis, 
Majanthemum bifolwum, Luzula pilosa, Carex stricta, Molinia coerulea, Agrostis alba, Po- 
lystichum Thelypteris. Holmen omgifves delvis af Cladium och Phragnvites, som dock 
ännu sluta så tätt till hvarandra och till holmen, att plats ej finnes för någon Ambly- 
steqium-vegetation. Måhända kommer denna holme att inom en ej aflägsen framtid ut- 
veckla sig till större likhet med de öfriga. 


B. Kalkkärrens växter. 


Dessa kärr äro belägna nedanför afsatser af hällområdena eller nedanför eller emellan 
vallformiga aflagringar af strandgrus och hållas ständigt genomdränkta af det oupphörligen 
framsipprande vattnet. I följd häraf håller sig också temperaturen under sommaren täm- 
ligen låg, men om vintern omkring 0? C., så att kärren sällan tillfrysa. Denna omstän- 
dighet gör, att växtsamhällena på dessa lokaler bestå af en egendomlig blandning af 
nordliga och sydliga arter, bland hvilka fera af Sveriges raraste växter ingå. Bristen på 
humussyror samt den ymniga afsättningen af bleke äro också utmärkande drag hos kalk- 
kärren. De Amblystegium-arter, som trifvas här, äro helt andra än torfmossarnas och de 
vanliga myrarnas, såsom Amblystegium jilicinum, glaucum och falcatum. 

Kalkkärren förekomma på alla nivåer, mest på västra sidan af ön t. ex. i Stenkyrka, 
mellan Lummelunda, Visby, Klinte och Fröjel. 

De för dem egendomliga arterna äro särskildt: 

Bartsia alpina, 
Fuphrasia salisburgensis, 
Pinguicula alpina, 
Tofteldia calyculata, 
Juncus obtusiflorus, 
Schoenus nigricans, 
Equisetum tenellum, 


1 Jfr dock L. KOLMODIN i 2:a uppl. af Om Gotlands fiskar af G. Lindström, sid. 6. 


Hö KG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Hit höra ock Pinguicula vulgaris, Primula farinosa, Orchis incarnata, Epipactis 
palustris, Schoenus ferrugineus, Eriophorum latifolium, Carex Aacca, Sesleria coerulea m. f., 
som dock förekomma allmänt äfven på andra fuktiga ställen. 

De ofvannämnda sju arterna hafva mycket olikartad utbredning i Europa. Bartsia, 
Pinguicula alpina och Equisetum tenellum förekomma endast 1 södra eller mellersta Europa 
samt i norra Skandinavien; Fuphrasia och Schoenus nigricans äro öfvervägande sydliga 
(ehuru de äfven förekomma i s. eller v. Norge); Tofieldia är öfvervägande östlig och 
Juncus obtusiforus tillhör västra Europa. 

Alla utom Bartsia förekomma på Gotland ej blott på n. och s. hällområdena, utan 
äfven, fast mindre allmänt, på den emellan dem belägna depressionen. Några slutsatser 
rörande dessas invandring till Gotland kan således svårligen dragas ur deras nuvarande 
utbredning på ön. 

Säkert är dock, att kalkklipporna äfven under ett ganska torrt klimat lämna till- 
räckligt med vatten för att kunna underhålla ett kalkkärr, och att äfven mycket små om- 
råden, såsom Karlsöarna, äga källor, som ej utsina under sommaren. I öfverensstämmelse 
härmed är det också möjligt, att hithörande växter vid Östersjöns nivåförändringar efter 
hand valt nya ståndorter och sålunda vid strandliniens negativa förskjutning vandrat ut 
till kärren nära hafvets nivå.! 

En bland dessa växter, Juncus obtusiflorus, är synnerligen märklig. Det har ej 
lyckats förf. att ens efter de varmaste somrar eller under de blidaste höstar finna mogen 
frukt af densamma.” Likväl förekommer den på många ställen från Fleringe till Sundre 
och ej sparsamt. Att den inom samma kärr kan sprida sig på vegetativ väg, är helt 
säkert. Men en förflyttning af de djupt liggande rotstockarna från ett kärr till ett annat 
är ej tänkbar, åtminstone ej i större skala. Ej heller är det troligt, att denna växt fram- 
för alla andra skulle t. ex. genom flyttfåglar oupphörligen medels frön imföras från västra 
Europa. Det återstår då endast en antaglig förklaring af dess stora spridning på Gotland, 
nämligen att växten utgör en relikt från en tid med varmare och med västra Europas 
mer öfverensstämmande d. v. s. fuktigare klimat. Ett sådant har, enligt hvad man af 
flera omständigheter kan sluta,” rådt under en del af Litorina-tiden, den atlantiska peri- 
oden." Alla förhållanden häntyda således på att växten inkommit och spridt sig under 
denna tid. 


C. ÖOfriga sumpväxter. 


Företrädesvis växande på ett underlag af viss kemisk och fysisk beskaffenhet äro 
bland de återstående sumpväxterna följande. 


1 Jfr SERN:, op. cit. s. 76 etc. 

? Sommaren 1895 utvecklades dock några mogna frukter i Othem. Med frön, som benäget tillsändes 
förf. af M. OSTMAN, anställdes groningsförsök. Af 600 frön: grodde blott 6. De flesta voro för öfrigt tunna 
och synbarligen odugliga. Ej ens efter denna gynnsamma sommar utbildades vid Visby någou mogen kapsel. 
NATHORST, Jordens Historia s. 1076. 


SERN., Stud. 


3 
4 


-1 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. xo |. 3 


I grunda fördjupningar (s. k. blekvätar) i hällen, i hvilka blekeafsättningen äger 
rum, eller på blekebotten efter uttorkade träsk trifvas Tencriwm scordium, Braya supina, 
af hvilka den sistnämnda förhåller sig som kolonist. 

Andra föredraga samdhaltigt underlag: Gnaphalium uliginosum, (Veromca scutellata), 
Viola canina, (Sagina nodosa), Sagina procwmbens, Juwncus conglomeratus, J. balticus, J. 
efjusus, J. supinus, Cyperus fuscus, Carex stellulata, OC. leporina, Lycopodium inun- 
datum. 

Slutligen är det några, som genom sitt förekomstsätt eller spridning påminna om 
ruderatväxter: Bidens tripartita, Stachys palustris, (Lysimachia Numnmautaria), Nastur- 
tium  palustre, Epilobium lrsutum, BE. parviflorum, Polygonum Hydropiper, Juncus 
glaucus. 


Hafsstrandsväxter. 


"Dessa äro utom Matricaria "maritima följande 40 arter: 


Artemisia maritima 
ÅAster Tripolium 
Erythrea pulchella 

» vulgaris 
Glaux maritima 
Plantago maritima 

> Coronopus 
Angelica litoralis 
Bupleurum tenuissimum 
Eryngium maritimum 
Crambe maritima 
Cakile maritima 
Isatis tinctoria 
Lepidium latifolium 
Cochlearia danica 
Silene viscosa 
Halianthus peploides 
Sagina maritima 
Spergularia canina 

» marina 


Astragalus danicus 
Trifolium fragiferum 
Polygonum Raji 
Atriplex hastatum 

» litorale 
Halimus pedunculatws 
Suceda maritima 
Salsola Kali 
Salicorma herbacea 
Trigloehin maritinvum 
Seirpus maritimus 

» rufus 
Carex distans 

> extensa 
Triticum juncewm 
Plymus arenarius 
Glyceria distans 

> baltica 
Psamma arenaria 
Phleum arenarium 


De "icke allmänna arternas utbredning är i hufvudsak beroende på strändernas be- 
skaffenhet. Fårö samt hufvudöns västra strand, som här och där står i förbindelse med 
sandområdena och i sina vikar (Irevik, Lickershamn, Lummelunda, Snäckviken etc.) hyser 


38 K. JOHANSSON, HURFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI, 


smärre sandaflagringar, utmärkas af sådana växter som Plantago Coronopus, Eryngium, 
Pupleurum, Halianthus, Polygonum Raji, Salsola, Triticum junceum, Elymus arenarius, 
Psamma arenaria, Phleum arenarvum, hvilka antingen äro mer sällsynta på östra sidan 
eller t. o. m. saknas där. Då emellertid vidsträckta sandaflagringar (äfven flygsand) finnas 
äfven på östra sidan, i synnerhet mellan Östergarn och Ardre samt i de små vikarna i 
Hamra och Vamlingbo, så synas därjämte andra orsaker hafva medverkat till dessa växters 
allmännare förekomst på västra sidan. En af orsakerna är säkerligen den lifligare trafiken 
till de i ofvannämnda vikar liggande hamnar och fisklägen. 

Östra sidan samt vissa delar af den sydvästra erbjuda på sina långgrunda stränder, 
där sanden är uppblandad med finare slam, lämpliga växtplater för Artemisia maritima, 
Halimus pedunculatus, Salicornia, Sucwda, äfvensom på mer steniga och gräsbeväxta 
ställen Carex extensa. I skyddade vikar trifvas dessutom ÄAster Tripolium, Alopecurus 
"mygricans, Scirpus "Tabernaemontani och maritimus, af hvilka den sistnämnda endast är 
funnen på östra sidan. 

Några af strandväxterna hafva inkommit i senare tider. Astragalus damicus har 
uppenbarligen med barlast införts till Klintehamn; Silene viscosa, Som af SERNANDER på- 
träffats vid Stora Karlsö, har förut ej varit sedd på denna mycket besökta plats; slutligen 
uppträder Lepidium latifolium vid några hamnplatser, såsom vid Visby, där den utkommit 
från en trädgård. Crambe maritima har först under de senare åren blifvit bemärkt, men 
då på flera ställen, hvarför det ser ut, som den skulle hafva benägenhet att sprida sig, 
såsom förhållandet är i sydvästra Finlands skärgård.! 

Om man ytterligare undantager Glyceria baltica samt de vid klippstränder sällsynt 
förekommande Angelica litoralis och Cochlearia danica, så äro de återstående strandväxterna 
spridda utefter hela kusten. Några gå dessutom långt upp i strandängarna eller före- 
komma in på ön, såsom JIrythrea pulchella och E. vulgaris, hvilken sistnämnda knappt 
förhåller sig som strandväxt, alldenstund den är tämligen allmän vid försumpningar; T»i- 
folium fragiferum följer Gothemsån upp till Dalhem och träffas äfven på andra ställen 
långt från stränderna; Plantago maritima är sedd i Follingbo, Roma 0. s. v., men är 
framför allt ymnig på södra halföns hedar, som 1 mycket påminna om strandängar, och 
som vid häftigare stormar öfverstänkas af saltvatten från bränningarna vid kusten. Äfven 
Phleum arenarium kan förekomma rätt långt in på ön, såsom på sandfält i Eskelhem och 


Hafdhem. 


Mesofyter. 
NE 


De växter, hvilkas förekomst på Gotland förutsätter människans ingripande eller 
hvilkas utbredning åtminstone är i hög grad beroende på jordens kultur, kunna indelas 
1 | dkrar nas, vuderatplatser nas och kulturgränsens växter. 


! P. Hj. OLSSON i Botaniska Notiser 1895 s. 204. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS 


NN: 


HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 39 


Åkerväxter (97 st.). 


Dessa tillhöra den öppna jorden i trädgårdar och åkrar (äfven klöfver- och timotej- 
vallar). En del bland dem hafva först på de sista åren anträffats, andra visa genom sin 
sporadiska förekomst, att de hafva svårt att bibehålla sig utan ny införsel af frön. Dessa, 


som säkerligen i senare tid (några under de 


här nedan med ett z. 


Rudbeckia lurta, i 


Chrysanthemum segetum, i 


Matricaria inodora 
Anthemis tinctoria 
» aArvensis 
. Senecio vulgaris 
Centaurea Cyanus 
Cirsiwum arvense 
Sonchus arvensis 
» oleraceus 
» asper 
Lampsana communis 
Crepis biennis, i 
>» Memwensis, I 
» virens, å 
Valerianella olitoria 
» Morisoni 
Sherardia arvensis, i 
Convolvulus arvensis 
Cuscuta Epilinum 
Ånchusa arvensis 
Myosotis arvensis 
Lithospermum arvense 
Salvia verticillata, i 
Thymus Chamcedrys, i 
Lamium purpureum 


» intermedium 
» amplexicawle 
Galeopsis Ladanum 
» Tetrahit 
» versicolor 


Solanum nigrum 
Antirrhinum Örontium, i 
Linaria minor 

» Elatine 


sista årtiondena) blifvit införda, betecknas 


Veronica arvensis 
> triphyllos 


> agrestis 

> opaca 

» Pp olita 

» persica, i 

» hedercefolia 


Odontites rubra 
Anagallis arvensis 
Scandiz Pecten 
Åsthusa Cynapium 
Ranunculus repens 

» sardous 

> arvensis 
Delplunmium Consolida 
Papaver Argemone 

> dubium 

» Rhoeas, i 
Fumaria officinalis 
Brassica campestris 
Sinapis arvensis 
Erystmum cheiranthoides 
Barbarea vulgaris, i? 

» stricta, 1? 
Raphanus Raphanistrum 
Neslea paniculata 
Lepidium campestre 
Capsella Bursa pastoris 
Thlaspi arvense 
Camelina silvestris 


» sativa 
» joetida 
> dentata 


Silene noctiflora 
Melandrium pratense 


UMAR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Ågrostemma Githago 
Stellaria media 
Alchemälla arvensis 
Vicia villosa 

>» sativa 
Ervum tetraspermum 
Onobryclis sativa, i 


Polygonum Convolvulus 
Chenopodium album 
Ornithogalum umbellatum, i 
Gagea pratensis, i 

» — ATVEeNSIS, i 
Muscari botryoides, i 
Lolwum temulentum 


Trifoliwim agrarium, i » linicolum 
Euphorbia exiqua Bromus secalinus 
» Peplus » arvensis 
» Helioscopia Avena fatua 
Seleranthus annuus Åpera Spica venti 
Polygonum lapathifolium Alopecurus agrestis 


> Persicaria 


Mer tillfälligt uppträdande äro Veronica austriaca och Silene dichotoma m. f. 

Alla här uppräknade växter äro dock ej strängt bundna vid odlad mark. Följande 
förekomma äfven på stränder eller andra fuktiga ställen: Cirstum arvense," Ranunculus 
repens,” Polygonum lapathifoliwum! och Persicaria.? På örbackar träffas Anthenis tinc- 
toria, Convolvulus arvensis,” Lepidium campestre." På gräsbeväxta fuktiga ställen bildar 
stundom Ranunculus sardous”? små bestånd. Slutligen hafva en del arter på hällmark 
utbildat dvärgformer: Galeopsis Ladanum, Veronica arvensis, Odontites rubra, Euphorbia 
exigua, Åpera Spica venti, eller på annat sätt afvikande former: Senecio vulgaris, hvilken 
äfven förekommer på stränder såsom f. litoralis Mort. Den sparsamma förekomsten och 
den abnorma utbildningen af de nämnda xerofila formerna gör det dock mindre sannolikt, 
att de utgöra stammen till motsvarande åkerväxter. Under klipputsprång och i grottor, 
där betande får pläga söka skydd, träffas ofta Veronica hedercefolia: den kan äfven bestå 
under buskar, der Ficaria utträngt annan vegetation. 


B. Ruderatväxter (105 st.). 


Under detta namn sammanföras här de växter, som hafva sitt tillhåll på gator och 
gårdar, vid byar och hamunplatser, på barlast, vid snår i gamla trädgårdar o. d. ställen. 
Några äro således barlastväxter (här nedan betecknade med b); somliga äro eller 
hafva varit kultiverade eller omhuldade af människan (betecknade med kk); andra visa 
genom sitt sparsamma eller sporadiska förekomstsätt vid stad eller större by eller genom 


På stränder fullt spontan. 

Vid försumpningar i ängar, skogar o. s. v. spontan. 
Säkerligen spontan. 

Icke spontan. 


mm vv NN KH 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 41 


den stora spridning de hastigt fått i senare tid, att de ej äro synnerligen gamla på ön, 
eller att de ännu knappt äro medborgare i floran (betecknade med i). Dessa grupper inne- 
hålla således florans allra yngsta beståndsdelar. 


Chrysanthemum Parthenium, k Plantago media, 1? 
Matiricaria Chamomilla, k Conium maculatum 
» discoidea, b Myrrhis odorata, k 

Anthemis Cotula Cerefolium sativum 
Tanacetum vulgare, k é Anthriscus vulgaris 
Artemisia vulgaris!" Pastinaca sativa, k 
Senecwo viscosus, b Levisticum officinale, k 
Inula Helenium, k Aegopodium Podagraria 
Erigeron canadensis, b Reseda luteola, b 
Onopordon Acanthium Chelidonium majus 
Carduus crispus, i? Brassica Napus, b, k 
Lappa minor I Diplotaxis tenwifolia, b 

> — officinalis > muralis, b 

>» — tomentosa Melanosinapis communis, k 

>» — intermedia Sisymbrium Sophia 
Leontodon hispidus, b > officinale 
Sambucus nigra, k Alliaria offiemalis 
Campanula rapunculoides Nasturtium silvestre, i? 
Cuscuta europa Bumas orientalis, i 
Lithospermum officinale Lepidium ruderale, i 
Cynoglossum officinale Senebiera Coronopus, b 
Åsperugo procumbens > didyma, b 
Mentha gentilis, i Malva Moschata, i 
Hyssopus officrnali s, k > — Aleea, i 
Nepeta Cataria >» — sulvestris 
Glechoma hederacea, i > — vulgaris 
Ballote nigra >» borealis 
Stachys silvatica Geranium pyrenaicum 
Leonurus Cardiaca Ozalis. stricta, i 
Lamiwum album, i Viola odorata, k 
Marrubium vulgare Saponaria officmalis, Ik 
Hyoscyamus niger Stellaria pallida 
Datura Stramomum, i Pyrus communis, k 
Verbascum nigrum Rubus = Wahlbergii, i? 
Scrophularia nodosa Prunus insititia, k 
Linaria vulgaris Lathyrus tuberosus, i 
Plantago major Melilotus offictnalis, b, i 


1 Växer ej på åkrar såsom på fastlandet. 


[or] 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 


49) K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Melilotus arvensis, i Chenopodium urbicum 
» alba, i » murale 

Sarothamnus scoparius, k > polyspermum 
Ulex europceeus, k > vulvaria 
Ononis campestris > glaucum 
Puphorbia Cyparissias, k » rubrum 
Mercurialis annua, b » Bonus Henricus 
Rumex domesticus, b Salix fragilis, k 

>» — Crispus Narcissus Pseudonarcissus, k 

> palustris, b Tulipa silvestris, k 

> — maritimus, b Fritillaria Meleagris, k 
Humulus Lupulus, k Hordeum murinum, b 
Urtica urens Shedonorus erectus, i 

>» — dioica > tectorum, i 
Åtriplex patulum Poa annua. 
Chenopodium hybridum 


De bland föregående växter, som företrädesvis kunna misstänkas vara äldre än 
kulturen på Gotland, äro de i skuggiga klippgrottor växande Åsperugo, Antlhriscus vulgaris 
och Alliaria, de på ör vid stränder anträffade Nepeta och Conium, de i snårens vegeta- 
tion ingående Scrophularia och Aegopodium samt åtskilliga vid uppkastad tång på strän- 
derna förekommande: Plantago major (var. scopulorum), Stellaria pallida, Rumezx crispus, 
Urtica dioica, Chenopodium glaucum och rubrum, Atriplex patulwm, Poa annua. 

Till ruderatväxterna må dessutom föras följande ännu icke med floran fullt inför- 
lifvade arter: Myosotis silvatica, k, Sisymbrium pannonicum, b, Nasturtium Armoracia, k, 
Geranium macrorrhizum, 1, Potentilla bifurca, i, Oxalis corniculata, i, Prunus ÅAvium, k, 
ÅAmaranthus retroflexus, b, Narcissus poöticus, k. 


C. Kulturgränsens växter (48 st.). 


Denna grupp af växter uppträder på mark, som visserligen ej blifvit odlad, men 
dock på annat sätt blifvit bearbetad eller omgestaltad af människan; hit hörande lokaler 
äro dikeskanter, aftappade, men ej odlade myrar, vägkanter och åkerrenar. De inom 
Hlorområdet bäst hemmastadda arterna uppträda äfven i kanten af skogar, hagar och 
ängar, men alltid på öppna platser nära gångstigar, vägar, åkrar o. s. v. Alla utom de 
tre myrväxterna (Arabis Gerardi och arenosa samt Potentilla norvegica) äro således att 
betrakta som kantväxter, hvilka begränsa den kultiverade jorden. 


Achillea Ptarmica, i Carduus acanthoides 
Artemisia Absinthium Cirsium lanceolatum 
Inula Britanica, i? Cichoriwm Intybus 

Bellis perennis Tragopogon pratensis 
Tussilago Farfara | > porrifolius, i 


Cardwus nutans | Picris Meracioides, i 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS 


Thrincia luirta, i 
Trichera arvensis 
Galvuwn silvestre, i 
Mollugo, i 
Ajuga reptans, i 
Veronica serpyllifolia 
Melampyrum arvense 
Cheroplyllum temulum 
Cerefolium silvestre 
Daucus Carota 
Selinum lUineare, i? 
Carum Carvi 
Falcaria vulgaris, i 
"Reseda lutea, i 
Arabis Gerardi, i 
> arenosa, i 
Ålyssum calycinum, i 
Suene inflata 


HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 43 


Cerastuwm arvense, i 
Epilobium adnatwm 
» Lamyti 
» obsewruwm 
Potentilla norvegica, i 
Medicaqo sativa, i 
Trifolium repens 
) pratense 
» hybridun, i 
Euphorbia Esula, i 
Polygonum aviculare 
RBumex obtusifolius 
Triticum repens 
Avena elatior 
Holcus lanatus 
» mollis, i? 
Alopecurus pratensis 
Phleum pratense. 


De yngsta medborgarne och de, som i allra senaste tid blifvit införda, äro beteck- 
nade med i. Bland de öfriga förtjäna några ett särskildt omnämnande. 

På feta ängar nära gårdar förekomma Carum carvi och Alopecurus pratensis. Den 
förra, om hvilken WAHLENBERG ' yttrar, att den »finnes knappt vild, men odlas allmänt», 
är ej kulturväxt i egentlig mening; den skyddas dock, därigenom att frukterna tillåtas 
mogna. Följaktligen bildar den ofta täta bestånd i gräsmattorna i eller invid trädgår- 
darna. Den senare är vida sällsyntare och ger ej intryck af att vara ursprungligen 
inhemsk, d. v. s. äldre än kulturen. 

Sporadisk vid kulturgränsen är Phleum pratense, som dock synes hafva fått en 
varaktig fristad på sådana af ett grundt jordlager täckta hällar, som ej kunna frambringa 
slutna vegetationsformationer. 

Tussilago har genom myrutdikningar vunnit stor spridning, men är ej beroende på 
kulturen, enär den äfven trifves på strandvallar med lerigt underlag. 

Bellis är visserligen ytterst allmän på större delen af ön, men dess starka förkärlek 
för vägkanter samt sällsynthet 1 vissa aflägsna delar, såsom Fårö, antyda, att den antingen 
är en ung medlem af floran eller åtminstone först i sen tid fått större spridning. 

Såsom sannolikt mycket gamla inom området måste man anse de arter, som väl 
trifvas på öppna kalkbackar (Carduus acanthoides, Cichorium, Melampyrum arvense, Daucus, 
Silene inflata), på gamla strandvallar (Carduus nutans, Åvena elatior) samt stränder eller 
strandängar (Cirstum lanceolatum, Carum Carvi, Trifolium repens, Polygonum aviculare, 
Triticum repens). 


1 Utkast till Gottlands flora. K. V. A, Nya Handl. f. 1805. 


44 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFL 


VI. 
Barrskogarna. 


Barrträden räknas visserligen äfven till xerofyterna.! Granen förekommer dock 
oftast på frisk mark, och tallen, som framför allt trifves på sandig jord, sänder sina 
rötter tillräckligt långt ned för att nå fuktiga jordlager; så t. ex. står på Fårö flygsands- 
område, som beklädes af tallskog, grundvattnet så högt, att åkrarna inom och omkring 
detta område under många år lida af väta, men aldrig af torka. Och hvad beträffar 
undervegetationen i barrskogarna, kan den med ännu större skäl räknas till mesofyterna, 
ehuru det måste medgifvas, att en del af risen hafva xerofyternas byggnad. Enklast är 
därför att sammanföra alla dessa växter, som faktiskt ingå i samma växtformationer. 

Granskogarna tillhöra hufvudsakligen mellersta Gotland och äro inom detta område 
talrikast och störst på östra sidan. Därifrån draga de sig in mellan de två stora häll- 
områdena med någon förkärlek för det södra. Ett tämligen fristående parti bildas af 
granskogen vid Västerhejde strand och närmaste delar af Tofta socken. Till samma 
trakter höra flera skuggälskande växter, såsom 


Melampyrum silvaticum, 
Trientalis europea, 
Ozalis Acetosella, 

Viola silvestris samt 
Elymus europeus, 


hvilka äfven ingå i löfrika ängars vegetation. 
Tallskogarna äro bäst utvecklade på sandjord. De åtföljas där af följande arter, 
af hvilka de med s betecknade företrädesvis äro sandälskande: 


Linnea borealis Phegopteris polypodioides, s 


Euphrasia gracilis, s 
Epilobium angustifolum 
Myrtillus nigra, 8 
Vaccinium Vitis idea 
Calluna vulgaris 

Aira flexuosa 

Nardus stricta, s 


Pieris aquilina 
Blechnum Spicant, s 
Equisetum silvaticum, s 


» hiemale, s 
Lycopodium Selago, s 

» annotinum, s 

» clavatum, s 


Till sandig eller kiselhaltig jord är äfven Carex pilulifera inskränkt, ehuru den ej 
särskildt är utmärkande för barrskogarna. 


1 Jfr. WARMING, Plantesamfund. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 15 


De öfriga barrskogsväxterna äro 


Galium rotwndifoliwm Monotropa Hypopithys 
Ajuga pyramidalis Goodyera repens 
Veronica officinalis Neottia Nidus avis 
Hedera Helia. ” Majanthenwum bifolivm 
Anemone nemorosa Paris quadrifolia 
» Hepatica Luzula pilosa 
Viola Riviniana Carex silvatica 
Orobus tuberosus >» digitata 
Pyrola ehlorantha Brachypodium silvaticum 
» — rotundifolia Juniperus communis 
media Tazus baccata 
29 minor Phegopteris Dryopteris 
>» — secunda Polystichum Filix mas 
» uniflora | Athyrium Filiz femina 
>» — umbellata 


Utmärkande för stenig grund äro bland dessa Hedera Heliz och Carex digitata 
äfvensom Galium rotundifolium. Den sistnämnda tillhör de två större hällområdena samt 
några mellan dem belägna skogar. Goodyera är sällsynt; Åjuga, Orobus tuberosus, Pyrola 
umbellata, Taxus, Phegopteris Dryopteris hafva ringa spridning. De öfriga äro tämligen 
jämnt fördelade öfver ön. 

Barrskogsväxterna äro således 53. Detta är ett litet antal. Också saknas en mängd 
af södra Skandinaviens skuggväxter, såsom Circmwa-arterna, Impatiens, Cardamine silvatica, 
och många eljes allmänna arter äro på Gotland sällsynta. Att också mossvegetationen på 
träden är fattig, har ZETTERSTEDT ' påvisat. 


VII. 


Växter, som tillhöra löfskogar, lundar, ängar, ängsbackar (de sista delvis xerofyter). 
Omkring 220 arter. 


De rena löfskogarna bildas af björk, sällan med sparsam inblandning af rönn, oxel, 
asp. De förekomma i synnerhet på sandig, frisk jord på södra Gotland, såsom i Eksta, 
Sproge, Hablingbo, När, Burs, Grötlingbo, Fide och Öja. Både Betula verrucosa och 
odorata ingå i dem, den förra något mer än den senare. I fältskikten ingår ofta ljung 
med åtföljande ris, gräs och örter (Trientalis, Polygala vulgaris, Myrtillus nigra, Carex 
pilulifera, Nardus stricta m. f1.), af hvilka de flesta äfven tillhöra barrskogarna på sandjord- 


1 Musci et Hepaticae Gotlandie. K. V. A. Handl. Bd. 13. N:o 14, sid. 8. 


460 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Lundväxter äro svagt representerade på Gotland. En del af dem äro nämnda bland 
granskogarnas växter, andra äro spridda i löfrika ängar. Men åtskilliga hafva tagit sin 
tillflykt till skuggiga klippgrottor och klintarnas afsatser och äro där intimt blandade 
med den xerofila vegetationen, hvarför de här komma att uppräknas bland xerofyterna. 


Såsom lundväxter kunna betraktas: 


2 


Hieracwm rigidum, 3 f. 
Valeriana officinalis 
Asperula odorata 
Galium Aparine (f. tenerum) 
Origanum vulgare 
Clinopodium vulgare 
Lathrea Squamaria 
Evonimus europwus 
Adoxa Moschatellina 
Ficaria verna 
Corydalis punvila 

» fabacea 
Arenaria trinervia 
Vicia silvatica 


Vicia Sepium 
Allium ursinum 
Gagea lutea 
> MimMNiMmA 
Convallaria majalis 
» Polygonatum 
> multifora 
Carex divulsa 
Triticum caninum 
Festuca gigantea 
Schedonorus asper 
Poa memoralis 
Melica nutans 
> uniflora 


> — cassubica Milium effusum 


Med undantag af Ficaria och Galiwm Åparine hafva inga bland dessa växter den 
högsta graden af utbredning (allestädes). Omkring en fjärdedel utgöres af mycket säll- 
synta arter. 

Till de parkliknande ängarnas vegetation kunna företrädesvis räknas omkring 115 
arter; mer xerofila äro omkring 50, under det att 30 arter träffas på nästan alla stånd- 
orter med ringa — måttlig fuktighetsgrad. De festa trifvas bäst på kalkhaltig jordmån. 

Följande i denna afdelning (VII) upptagna växter föredraga sandig grund: Hiera- 
cvum umbellatum, Erigeron acris, Rhinanthus minor, Cornus suecica, Polygala vulgaris, 
Hypericum quadrangulum, Viscaria vulgaris, Stellaria graminea (endast svagt psammofil), 
Saxifraga granulata, Potentilla argentea, Carex hirta och proecoz, Calamagrostis Epigejos. 

Bland alla till ofvannämnda grupper hörande växter är det endast några få, som 
äro inskränkta till mellersta Gotland. Sanguisorba, som fordrar frisk eller fuktig mark, 
förekommer mest kring Gothemsåns vattenområde. Carex montana tillhör skogstrakterna 
mellan hällområdena samt det södra bällområdet. På enstaka lokaler äro Habenaria 
viridis, Cypripedium, Milium samt Cornus suecica anträffade. De öfriga arter, som ej äro 
allmänt spridda, tillhöra antingen blott norra delen (Campanula glomerata, Pimpinella 
magna, Corydalis pumila) eller blott den södra (Campanula Trachelium, Adoxa, Vicia 
cassubica, Rumex sanguineus) eller både norra och södra delarna, under det att de saknas 
på ett större område af mellersta Gotland eller där äro inskränkta till kusttrakterna. 
Sådan utbredning hafva: 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 47 


Serratula tinetoria Anacamptis pyramidalis 
Lonicera aylostewvm | Habenaria odoratissima 
Asperula odorata | Cephalanthera rubra 
Origanum vulgare Allium urstnum 
Evonimus eutopceus Conrvallaria multiflora 
Polygala comosa » Polygonatum 
Tilia europcea 100 Il) 

(Astragalus glycyphyllus) 


Den väsentligaste orsaken därtill, att så många ängsväxter på mellersta Gotland 
förete ett afbrott i sin utbredning, är tydligen denna trakts afvikande jordmån. En stor 
del upptages nämligen af Gothemsåns floddal med myrar och sidlända trakter; i väster 
utbreda sig flera sandområden och i midten stora ytor af lerhaltig, nu odlad jord. Luckorna 
utfyllas af mer ofruktbar, med täta barrskogar beklädd jord. 

Det är klart, att denna trakt äfven utgör en svåröfverstiglig klyfta mellan norra 
och södra hällområdenas rent xerofila växter. 


Xerofyter. 


Såsom förut är nämndt, kunna flera bland ängsbackarnas växter räknas till xero- 
fyterna. Här upptagas under detta namn blott två grupper af växter: A) de som bekläda 
skoglösa eller skogfattiga hällar," klippor” samt örbackar och gamla strandvallar;? B) de 
öppna sandfältens växter. 


NET 
Petrofila växter (72 st.) 


De till denna grupp förda arterna äro ej alla xerofila, 1 det att några uppsöka 
klippornas skuggiga afsatser och grottor, där fuktigheten länge kvarhålles eller där vatten 
framsipprar i springorna någon tid efter nederbörd. Men då de växa bland xerofila klipp- 
växter, ofta äfven på öppna lokaler, kan det ur foristisk synpunkt vara lämpligt att 
sammanföra alla i en grupp. 


1 Betecknade med h. 
? Betecknade med kl. 
3 Betecknade med ö. 


AlSIR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Sådana skuggväxter (eg. lundväxter) äro: 


Lactuca quercina | Mercurialis perennis 
Corydalis laxa Ulmus montana 
Dentaria bulbifera | Polypodinm vulgare 


Geramum lucidum Åspidium aculeatum 
Coronilla Emerus Scolopendrium officinale 


— nästan alla ytterst sällsynta och inskränkta till Torsburgen och Lilla Karlsö. Att 
några af dessa böra uppfattas såsom relikter från den boreala och den atlantiska perioden, 
har SERNANDER ' redan framhållit. Det är för öfrigt ej endast klimatförändringar, som 
kommit lundväxterna att försvinna. Kulturen har bidragit. Troligt är att om de fri- 
stående klintarna och klipporna icke betades af får, skulle på deras afsatser och vid deras 
fot inom en kanske ej synnerligen aflägsen tid uppstå växtformationer, som i rikedom på 
sydliga typer ej skulle stå efter Karlsöarnas. På Lilla Karlsön är trädvegetationen inskränkt 
till ett bälte, som genom stora klippblock är otillgängligt för fåren; och de sällsynta 
örterna hafva tagit sin tillflykt till grottor och afsatser på de nästan lodräta bergväggarna. 

Öfriga hit hörande växter äro 

Artemisia rupestris, h. (äfven steniga, tufviga strandängar). 

Senecio Jacobea, ö., äfven h. 

Solidago Virgaurea, ö., hälst i skogskanter. 

Lactuca muralis, ö. 1 skogar. 

Tragopogon crocifolius, kl. (troligen införd i senare tid). 

Scabiosa Columbaria, h. 

ÅAsperuwla tinctoria, h. (dessutom å andra torra lokaler). 

Eclhinospermum Lappula, h. (äfven ruderatväxt). 

Cynanchum Vincetozicum, ö., äfven kl. och h. 

Verbascum Thapsus, ö. 

Globularia vulgaris, h. 

Pulsatilla patens, h. 

» pratensis, ö. med gles barrskog, äfven sandväxt. 

Adonis vernalis, h., ö. 

Aquilegia vulgaris, ö. (äfven ruderatväxt). 

Berberis vulgaris, ö. 

Erystmum hieracufolvum, kl. 

Hutchinsia petrea, h., äfven torr, blottad jord. 

Draba incana, kl. ” 

Geranium molle, h. 


» pusillum, h. 

» dissectum, h. 

» columbinum, ö. 
» Robertianwm, ö. 


1 SERN., Stud. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 49 


Erodium eieutarium, h., äfven sandväxt. 

Helianthemum FPumana, h., äfven stenvallar och sandig strand. 
Silene maritima P, h., äfven strandvallar. 

Cerastiwm punvilum, h. 


» glutitosum, h. 
y semidecandrum, h., äfven andra torra ställen. 
» subtetrandrwm, h. 
Arenaria gothiea, h., äfven steniga stränder och strandvallar. 
» serpyllifolia, h., dessutom allest. i åkrar. 


Ribes Grossularia, kl. (egentl. ruderatväxt). 

Saxifraga tridactylites, h. 

Sedum Telephium, stenrös, äfven åkrar. 

» rupestre, ller stundom på sand. 
>» — boloniense, h. 

>» — acre, h., äfven sandväxt. 

>» album, h. 

Sorbus Aria, kl. : 

>» fennica, kl. 

Cotoneaster integerrima, ö. med barrskog. 

Poterrum Sanguisorba, ö. 

Potentilla collina, h., äfven på sand. 

Årctostaphylos Uva urst, h., med gles barrskog. 

Herniaria glabra, h., äfven sandväxt. 

Epipactis rubiginosa, ö. 

Anthericum ramosum, h., äfven på sand. 

Allium Schoenoprasum, h. 

» vineale, ö., äfven sandväxt. 

Schedonorus sterilis, kl., ö. (införd ?; förhåller sig som AÅnthriscus vulgaris). 

Poa alpina, h. 

Sclerochloa rigida, ö. (införd i senare tid). 

Melica ciliata, ö. 

Calamagrostis varia, h., ö., äfven på tufvor i försumpningar. 

Setaria viridis, h., äfven på sand. : 

Phleum Böhmeri, h., äfven sandväxt. 

Cystopteris fragilis, kl. 

Asplenium Trichomanes, kl. 

» Ruta muraria, kl. 

Till samma slags ståndorter höra slutligen flera af Gotlands sällsynta och egen- 
domliga Hieracium-former. Hieracium sabulosorum bekläder med sina mattor strandvallar, 
hällar och liknande lokaler öfver hela ön. På nordligaste Gotlands med ett tunt jordlager 
täckta hällar träffas Hieracium anceps, Lönnrothii, mollisetiforme och trichopsilon m. f.; 
på träskhedarna och sluttningarna mot dem äro de olika formerna af Hieracium montanum 


i 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. i 


50 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 

och florentinum ! samt Auricula glest spridda. Men de öfriga Piloselloiderna ingå äfven 
i ängarnas vegetation. Till de öppna strandvallarnas och klippornas växter höra bland 
flieracia vulgata nästan alla former af gruppen subcesia och cesia, hvaremot subvulgata 
och vulgata ! i allmänhet trifvas på gräsbeväxt mark i ängar och skogar. 

Granskar man de petrofila växternas utbredning på Gotland, finner man, att flera 
äro inskränkta till södra delen (Lactuca quercina, Adonis, Corydalis laxza, Dentaria, Ery- 
simum hieraciifolium,” Coronilla, Mercurialis perennis, Aspidium aculeatum, Scolopendrium). 
Några finnas blott på norra delen (Tragopogon crocifolius, Hieracium-former, Sedum 
boloniense, Sclerochloa rigida) eller företrädesvis på norra delen (Anemone silvestris, Silene 
maritima PB, Arenaria gothica). På både norra och södra delen, men ej på mellersta, 
finnas ett par af träskhedarnas Hieracium-former, Pulsatilla patens, Helianthemum Fumana, 
Ulmus montana). Några af dessa hafva rätt vidsträckt utbredning inom sina respektive 
områden, hvarför man måste anse, att icke klimatiska faktorer eller bristen på lämpliga 
lokaler utan mellersta Gotlands skogsområde hindrat dem att sprida sig från det ena häll- 
området till det andra. En vidsträcktare utbredning hafva däremot flera arter, som följa 
strandklipporna, men undvika de inre delarna af ön, t. ex. Artemisia rupestris, Scabiosa 
Columbaria, Cynanchum Vincetozicum (dock äfven i Linde, Etelhem, Hejde etc.), Globu- 
laria vulgaris, Aquilegia vulgaris (äfven förvildad i det inre af ön), Berberis vulgaris, 
Draba incana, Geranium lucidum, Sorbus Aria och fennica, Potentilla collina, Schedo- 
norus sterilis. 

På sydligaste halföns hällområde hafva följande eljest tämligen spridda petrofila 
växter ej blifvit anträffade: Senecio Jacobea, Solidago, Scabiosa Columbaria, Anemone 
silvestris, Geranium columbinum och lucidum, Sedum rupestre, Arctostaphylos,” Poa alpina, 
Melica ciliata, Calamagrostis varia. Orsakerna till att en del af hällmarkernas växter 
äro uteslutna från detta område torde vara dels ståndorternas alltför stora enformighet 
och exposition för vinden, dels svårigheter för spridning från det öfriga Gotland. Samman- 
hanget med detta förmedlas nämligen genom det smala näset vid Öja och Fide, hvars 
sandaflagringar norr ut fortsättas med smärre atbrott nästan ända till södra hällområdet. 
Äfven tiden torde spela någon roll. Enär större delen af halfön ligger lägre än 15 m. 
öfver hafvet och högsta punkten, som befinner sig längst ned i söder, blott ligger 37 m. 
öfver hafvet, så hör denna trakt till dem, som senast höjt sig ur hafvet, och florans ut- 
vandring till halfön har således ej kunnat pågå under någon relativt taget lång tid. 

Vid Klinte och Fröjel synas också åtskilliga bland hithörande växter saknas. Cynan- 
chwm, Globularia, Helianthemum Fumana, Arenaria gothica, Potentilla collina, Sorbus 
Aria, Poa alpina äro ej bekanta därifrån, och Arctostaphylos är åtminstone sällsynt. I 
motsats härtill hyser Östergarnstrakten nästan alla Gotlands petrofila växter. Om lokala 
förhållanden, tätare skogväxt vid Klinte eller andra orsaker ligga till grund för denna 
olikhet, är ovisst. 


+ Efter den begränsning, som gifvits dessa arter och grupper i DAHLSTEDTS Bidrag till sydöstra Sveriges 
Hieracium fora. 

? Till Martebo och Lokrame är denna växt troligen införd vid myrarnas torrläggning. 

> Att Arctostaphylos fordom funnits i trakten har påvisats af SERNANDER, som funnit fruktstenar i torf, 
öfverlagrad af Amncylus-bildningar. (SERN., Stud. sid. 45.) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 51 


Norra Gotland med Fårö är de petrofila växternas egentliga stamhåll. Egendomligt 
nog är det i synnerhet de lägre belägna, nordligaste delarna, som hafva denna vegetation 
renast och mest utbredd. Särskildt äro norra delen af Fleringe och angränsande parti af 
Fårö utmärkta genom sin rikedom på eljest okända (måhända endemiska) Hieracium-former. 
Likheten mellan de nämnda orternas vegetation är också i andra afseenden nästan full- 
ständig. Här föreligger nämligen ej samma hinder för spridning som vid södra halfön, i 
det att Fårösunds norra gatt är mycket smalt och så grundt, att några meters höjning af 
landet skulle åstadkomma landförbindelse mellan Fårö och Storön. Vidare kommunicera 
dessa trakters lågt liggande träskhedar utan egentliga afbrott med de högre belägna häll- 
markerna i Rute socken, hvars högsta punkt (50 m. öfver hafvet) ligger ofvanför t. o. m. 
Ancylus-sjöns högsta strandlinie. Ingenting hindrar således, att vegetationen i dessa 
trakter går långt tillbaka i den kvartära tiden. SERNANDER förlägger också en del nord- 
liga typers invandringstid så långt tillbaka som till den arktiska perioden.' Hvad de 
egendomliga formerna af släktet Hieracium beträffar, kunna de ej hafva inkommit i sen 
tid. Hieracium montanum är utbildad i flera former, hvilkas närmaste släktingar finnas 
på högslätterna vid Miänchen ” (omkr. 500 m. öfver hafvet), men inga med de gotländska 
fullt identiska äro kända. Då vidare de sistnämnda äro ytterst varierande och sinsemellan 
svårbegränsade, synes allt tala för en själfständig, ännu lifligt pågående artbildning på 
detta isolerade område. Samma förhållande råder bland formerna af Hieracium variabile, 
H. galbanum och närstående arter. 

Förut äro flera växter nämnda, hvilka med förkärlek hålla sig till strandklipporna. 
Många bland de öfriga petrofila arterna äro gemensamma för hällområdena och stränderna. 
Sådana äro Seneciwo Jacobea, Arenaria gothica, Melica ciliata, hvilka äro utmärkande för 
steniga hällmarker och stränder, samt Helianthemum Fumana och Gypsoplila fastigiata, 
hvilka äfven förekomma på lös, ehuru något stenblandad sand vid stränderna. Silene 
Xpetreea, hvars närmaste släkting är en hafsstrandväxt, förekommer på norra Gotland lika 
väl på hällmark inpå ön som vid stränderna. På de förstnämnda delvis mycket högt 
liggande lokalerna är den måhända en relikt från den tid, då en större del af Gotland 
låg sänkt under hafvet. 

Af intresse är det förhållandet, att vissa petrofila växter kunna uppträda i sällskap 
med hygrofila. Många af norra Gotlands Hieracium-former, tillhörande gruppen Piloselloidea, 
trifvas visserligen bäst på de om sommaren fullständigt uttorkande träskhedarna, men gå 
också långt ned på sluttningarna mot fuktiga ängar eller förekomma i själfva ängarna, 
där hällen är täckt af ett tunt lager af grästorf. Calamagrostis varia träffas både på 
häll, täckt med kalkgrus, och på tufvor i försumpningar. Allium Schoenoprasum har i 
myrar eller i sidlända ängar med tunt lager af mylla på häll utbildat en mycket stor och 
grofväxt form, liknande Allium sibiricum. Slutligen må nämnas, att de allestädes växande 
Carex flacca och Sesleria coerulea nästan lika väl kunna räknas till hällarnas som till för- 
sumpningarnas växter. 


1 SERN., Stud. s. 74. v 
? NÄGELI und PETER, Die Hieracien Mittel-Europas. 


ÖR Ko JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


IX: 
Sandväxter. 


Redan i det föregående äro flera psammofila arter upptagna bland t. ex. strändernas 
och skogarnas vegetation. Det återstår nu att uppräkna de 1 allmänhet xerofila arter, 
som ej lämpligen kunna inordnas under någon af de föregående grupperna, i det att som- 
liga äro så utprägladt psammofila, att de ingå i helt olikartade växtsamfund, om blott 
underlaget består af lös sand, men utträngas, så snart en sluten växtformation uppstår. 
De sistnämnda förhålla sig sålunda som kolonister men bibehålla sig mycket längre i 
synnerhet på flygsand, som behöfver långa tidrymder för att beklädas med samman- 
hängande växttäcke. 

Flera grupper kunna urskiljas. 

A. På de torra och öppna sandfälten trifvas följande arter, som motsvara de psam- 
mofila halofyterna men i motsats mot dessa äro oberoende af eller undvika salthaltig jord. 

Gnaphalium arenarium, i! 

Filago montana 

> minima 

Hypocheeris radicata, i? 

Jasione montana 

Myosotis stricta 

Veronica verna 

Androsace septentrionalis 

Arabis Thaliana 

Viola rupestris (äfven på ör) 

31 UFOBDOR Je 

Dianthus deltoides 

Holosteum umbellatum (ofta på stränder) 

Spergularia campestris (mest på sandiga stränder) 

Oenothera biennis (äfven ruderatväxt), i 

Vicia lathyroides (stundom i gräsmatta) 

Trifolium filiforme (d:0) 

; arvense (d:0) 

Scleranthus perennis, 1? 

Rumezx thyrsiflorus (äfven kulturgränsen), i 

>» — Acetosella 

Carex ericetorum (äfven i gräsmatta) 

> — arenaria (äfven strandväxt) 
Airopsis caryophyllea 

> precox (stundom i gräsmatta) 
Corynephorus canescens. 


! Tecknet i utmärker här, att växten sannolikt blifvit införd genom kulturen. 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 


B. På kalkstenshällar eller klippor, täckta af ett tunt sandlager förekomma ofta 
Linosyris vulgaris 
TPunica prolifera 
" Gypsophila fastigiata (äfven på strandvallar) 
Poa bulbosa. 
Hit hör måhända Owytropis pilosa, som dock på Gotland föredrar sandiga stränder 
framför andra ståndorter. 


C. På gräsbeväxt eller i allmänhet af tätare vegetation täckt mark träffas 


Armeria elongata, 

Agrostis canina, 

Equisetum pratense. 

Åyrostis canina är dock i valet af ståndort mera fri än de öfriga Den förekommer 
nämligen så väl 1 skogar å frisk sand under för denna växt normala förhållanden som på 
öppna, torra sandfält och märkvärdigt nog äfven på af kalkgrus täckt hällmark. Den 
sistnämnda omständigheten tyder på att hällarna ej höra till de allra torraste ståndorter, 
och att de förut omtalade petrofila Hieracium-formerna från nordligaste Gotland samt 
Calamagrostis varia och Ållium Schoenoprasum jämte några andra ej äro så rent xerofila, 
som deras vanliga ståndorter vid en flyktig granskning synas angifva. 

Asparagus officinalis kan räknas hit, ehuru den står nära de psammofila halo- 
fyterna. 


D. På sandiga åkrar och ruderatplatser, vid sandiga vägar o. s. v. finner man 
Senecw silvaticus, i 

Gnaphalium silvaticum (kulturgränsen), 

Crepis. tectorum, i? 

Erythrea Centaurium (kulturgränsen, stränder o. s. v.), 
(Thlaspi perfoliatum), i 

Teesdalia nudicaulis, i 

Farsetia incana, i 

Spergula arvensis, i 

Vicia angustifola, i? ble 
Medicago minima, i 

Trifoliwm striatum (äfven sandtäckt hall), i. 


E. Slutligen må här upptagas de å fuktigare, blottad sand förekommande 


Centunculus minimus, i? 
Radiola linoides, 1? 
Juncus capitatus, i?, och möjligen 
> > atricapillus, i? 
hvilka stå nära de bland sumpväxterna upptagna Juncus balticus och Lycopodium anno- 
tinum men nöja sig med en lägre grad af fuktighet. 


SLIK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


De festa bland de psammofila växterna följa de stora sandområdena eller äro in- 
skränkta till enstaka punkter på dessa. Det är dock ej därmed sagdt, att alla äro i egentlig 
mening kiselväxter, enär markens fysiska beskaffenhet spelar en viktig roll. Några trifvas 
ju äfven på klippor och strandvallar. I alla händelser undyika de å ena sidan humusrik 
jord, å andra sidan lerhaltig botten. Deras utbredning på Gotland är alltså i första 
rummet beroende af sandfältens fördelning. Lokalerna ligga därför hufvudsakligen utefter 
en mot söder konvex kroklinie, som går högre upp på västra sidan än på den östra. I 
öfverensstämmelse härmed äro de endast på västra sidan anträffade arterna flera än de, 
som äro kända endast på östra sidan, och de festa tillhöra södra Gotland; blott Radiola 
och Åsparagus äro inskränkta till norra delen. 

Västliga äro Armeria, Trifolium striatum, Scleranthus perennis; östlig är Teesdalia; 
sydliga: Gnaphalium arenarium, Iinosyris, Centunculus, Thlaspi perfoliatum, Medicago 
minima, Bumex thyrsiflorus, Juncus capitatus, Airopsis caryophyllea. 

Åtskilliga förekomma sporadiskt och sällsynt, andra på sådana platser, att de synas i 
senare tid hafva inkommit genom människans förvållande. Då därjämte de öppna sand- 
fälten i det inre af ön i allmänhet torde hafva uppkommit genom kulturens inflytande," 
så kan knappast mer än ett fåtal tillhöra Gotlands äldsta flora. Sådana äldre medborgare 
1 floran kan man vänta att finna bland dem, som trifvas på flygsanden nära stränderna 
eller på klippor, samt bland dem, som 1 någon mån kunna bestå 1 en sluten formation; 
framför allt böra följande räknas dit: Linosyris, Jasione, Erythrea Centaurium, Andro- 
sace, Armeria, Arabis Thaliana, Viola rupestris och tricolor, Tunica, Gypsopluila, Holoste- 
um, Spergularia campestris, Oxytropis pilosa, Trifoltum arvense, Rumex Acetosella, Carex 
ericetorum och arenaria, Poa bulbosa, Airopsis prceecox, Corynephorus, Agrostis canina. 

Hvad Carex arenaria beträffar är den visserligen ej inskränkt till stränderna utan 
förekommer inpå ön hvar som helst, där sandfält finnas; men den kommer endast vid 
stränderna till utveckling i större ymmnighet och till riklig blomning, hvarför det nog är 
riktigt att betrakta den som en relikt från sandfältens bildningstid.” 


Såsom redan framhållits, finnes äfven bland de föregående, icke xerofila växtgrup- 
perna ett ej ringa antal växter (omkring 70), som i högre eller lägre grad äro beroende 
af förekomsten af ett sandigt underlag. TI flera fall är det uppenbarligen sandens större 
eller jämnare fuktighet, som kvarhåller vissa växter, snarare än markens kemiska beskaffen- 
het. Sanden är på Gotland ofta en fuktig jordart. De små kärren på Fårö sandområde 
uttorka ej under sommaren, och i flera af dem finnas verkliga gungflyn, i öfrigt på Got- 
land rätt sällsynta bildningar. Som bekant uttorka om sommaren nästan alla åarna på 
ön. Början sker, där flodbädden utgöres af kalksten, emedan vattnet undkommer genom 
sprickor i hällen. Så är ej förhållandet, där flodbädden utgöres af sandaflagringar. Under 
torra somrar upphör all ström till och med i den eljest vattenrika Dalhemsån, hvilken då 


1 Jfr WARMING, Plantesamfund, 
? SERNANDER, Studier, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 55 


utgöres af en rad gölar eller vattenfyllda fördjupningar i sanden, hvaremot de mellan- 
liggande partierna å kalkstenshall äro torra. Samma förhållande råder 1 åarna i lskelhem 
och Mästerby, hvarest i följd däraf ett par i öfrigt ej på Gotland sedda vattenväxter 
(Potamogeton lucens och Isoötes) förekomma. 

Rörande arternas ymnighetsgrader på de olika ståndorter och formationer, som repre- 
senteras af ofvanstående växtgrupper, råder stor olikhet. Högsta graden (allestiädes) har 
ej tilldelats några vattenväxter, delvis immersa sumpväxter eller sandväxter på grund af 
de respektive ståndorternas glesa förekomst. 

I följande öfversikt angifver den 5:te kolumnen de allestädes förekommande arternas 
antal, uttryckt i procent af de respektive gruppernas storlek (=kol. 1); för öfrigt beräknas 
(i 2:a och 4:e kolumnerna) procenten på hela florans storlek. ! 


2 
/ ; d | Allest. förekommande 
| Antal CS Se 
| arter | af 908 | : | : 2 
| | Antal | abs. 4 rel. 24 
| | | 
| | | d 
TÖNNETA SV ivag berg SSE FS Sv EES ERA NA TV AA ÅS ih 0,8 0 | 
| Sötvattensväxter 32 3,5 10) 
" ISumpväxter, delvis immersd....snmnsssn masa anno non 23 2,5 0 
TIT. > € 0 E TIL SANN NERE LAR SR A 162 17,9 v 0,8 4,3 
[AVE ET aESS ban Cl Sya CE AA LA 40 4,4 afro 0,1 2,6 
FRU ASRE SARA DENS SSE Ge te ERE AL BER 97 10,7 25 ISM IMER26 
[VÄST RIU CET 0 DV DO TS SE. ap so dok So SS SOA LE 104 11,4 » 0,6 | 5 
KIT LÖNN; SAT SEN SJKVAx be TAN AN NEN 48 H,2 8 | 0,9 17,4 
[VIENNEB ans ko Sarn ase ret SKE SSE RAR REN EAST NeN 53 5,8 13 1,4 | 24,5 
VSM hun d arsskan gans, backar esse ss SSR 220 1 24,3 OM Br BER 
VU EENSR e tro fil 4 bvläx be rat de ta SA SE De Le (SR S 9 | 12.3 
EKENS an dv arb era (Of & a) Er RA AAA An | 50 5,5 0 | 
908 100 143 15,9 | 


Huru ringa roll sumpväxterna och ruderatväxterna spela, synes af de två sista kolum- 
nerna. Liksom den mest betydande delen af Gotlands flora kan inordnas under den för 
öfrigt tämligen obestämda rubriken lundar, ängar, backar, så står också i fråga om fre- 
kvens hithörande arter främst. Mer än en tredjedel af deras antal utgöres af arter, som 
hafva den högsta frekvensgraden. 

Att barrskogarnas vegetation synes spela en så underordnad roll, beror därpå, att i 
förteckningen öfver barrskogsväxterna upptagits endast de arter, som uteslutande eller 
företrädesvis tillhöra denna samfundsklass. De på snart sagdt alla möjliga lokaler med 
måttlig eller ringa fuktighet förekommande arterna ingå bland lundars, ängars, backars 
växter. Det bör dessutom här framhållas, att en ej obetydlig del af Gotlands hällområden 
upptages af tallhedar, hvilkas vegetation är xerofil och i mycket erinrar om stäppfloran. 


1 Släktet IMieracium är ej medräknadt. 


56 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA Fl. 


Hufvudmassan af vegetationen utgöres af de allestädes befintliga 143 arterna. 

Hvad slutligen totalsumman beträffar, ingå däri bland annat några sumpväxter och 
några xerofila växter, som genom människans åtgörande inkommit men som blifvit mer 
eller mindre fullständigt naturaliserade. Frånräknas dessa (omkr. 25) samt därjämte de 
på kultiverad mark växande, om hvilka man icke med säkerhet kan säga, att de tillika 
förekomma fullt spontana på stränder eller andra af kulturen oberoende ståndorter (omkr. 
200), så återstår ett antal af omkring 680 såsom minimum af spontana arter efter 
strängaste beräkningsgrund. Detta tal borde dock, för att vara ett mått på den ursprung- 
ligen spontana florans storlek, ökas med åtskilliga sumpväxter och kanske äfven lund- 
och skogsväxter, som genom människans förvållande utrotats. 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 57 


Karaktäristik af floran.' 


Antal. 


Som arternas antal inom två florområden af ungefär samma beskaffenhet icke är 
proportionellt med områdenas storlek, kunna endast lika stora florområden jämföras med 
hvarandra. Genom en gränslinie, dragen utefter nordgränsen af Klinte, Hejde, Guldrupe, 
Sjonhems, Kräklingbo och Östergarns socknar, afskiljes på södra Gotland ett mot Öland 
i storlek svarande område af 13,44 kv.-nymil. Emellan denna gränslinie och Lärbros öst- 
gräns” inneslutes en yta af 13,43 kv.-nymil. Det förra området hyser 842 arter eller 
62,6 per kv.-nymil, det senare 853 arter eller 63,5 per kv.-nymil. Så vidt af tillgängliga 
källor kan inhämtas, äger Öland på 13,46 kv.-nymil 907 arter d. v. s. 67 på hvarje sådan 
ytenhet. 

Jämföres hela Gotland (31,58 kv.-nymil), med hela Bleking (30,14 kv.-nymil), be- 
finnes det förstnämnda landskapet hafva 28,6 och det sistnämnda 30,5 arter på hvarje 
kv.-nymil. 

Norra Gotlands större artrikedom beror förnämligast på talrikare sumpväxter samt 
på förekomsten af flera ruderatväxter kring Visby och ett par landthamnar. Ölands 
öfvervikt förklaras tillräckligt af fastlandets närhet och den lättare spridningen, som däraf 
blir en följd. Slutligen är lundväxternas antal större såväl på Öland som i Bleking. 


Florans beståndsdelar.” 

Huru- arterna äro fördelade på ståndorter och formationer, synes af det föregående 
Till jämförelse meddelas följande tabell öfver antalet hygrofila och halofila växter från 
några andra landskap. 


11 efterföljande statistik äro arterna af släktet Hieracium ingenstädes medräknade dels på grund af den 
ännu bristfälliga kännedomen af dithörande former, förnämligast i grannflororna, dels på grund af släktets afvikande 
taxonomi. 

> Hangvar och Hall dock frånräknade. 

3 Öfver allt i det följande har såvidt möjligt vid uppskattningen af formernas värde och spontanieitet 
samma norm blifvit följd som i specialförteckningen för Gotland. Vid tabellernas upprättande hafva följande 
arbeten legat till grund: HARTMANS Flora; SVANLUND, Förteckning öfver Blekings Fanerogamer och Ormbunkar; 
THEDENIUS, Flora öfver Uppland och Södermanland; SJÖSTRAND, Flora öfver Kalmar län och Oland. 


K. Sv. Vet. Akad. Hardl. Band 29. N:o 1. 8 


358 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


EE ; Å Uppland 

Gotland Oland Bleking Skåne RS kibsnemilni 

| Antal 96 Antal 2 | Antal Z | Antal | 26 Antal VA 

| Il La 

SÖ bVa KLEN Sy Ab ET NE REA I 3 33 21 2,3 47 D 56 D 52 5,5 
SUMPVÄXVEN es koe ses re A SANNE ANSE SS 185 20,4 193 21,3 195 21 238 203 233 24,5 

| S:a 215 23,7 214 | 23,6 242 26 204 26,5 285 30 
|NGETa fö vä berg. See oa ARN SR Ja 1 S 0,9 ) 1 9 0,8 Ö 0,9 
JET 98 tran dSVäx tee AR Sa 0 Nl 8 2 Sd oh 51 4,5 32 J.4 


De hygrofila växternas antal är, såsom man på förhand kunde vänta, litet på Got- 
land, i det procenten är 2 lägre än i Bleking och 6 lägre än 1 Uppland och Söderman- 
land. Hafsstrandsväxternas antal svarar någorlunda mot kustliniernas längd. 

Rörande de öfriga växtsamfundens beståndsdelar är det svårt att utan lokalstudier 
anställa jämförelser med andra landskap. Särskildt egendomliga för Gotland och Öland 
äro emellertid åtskilliga alfvarväxter. Bland de 27 arter, som inom Sverige endast före- 
komma på Gotland eller både på Gotland och Öland, hör mer än hälften till hällarnas 
och klippornas vegetation. Af sådana växter innehåller Gotlands flora 73 och Ölands 
68 arter. 

Bland de för Gotland egendomliga arterna finnes blott en, som tillhör kulturom- 
rådena (Årabis Gerardi). j | 

Florans fattigdom på lundväxter framträder till och med vid en jämförelse med 
Öland, som äger följande icke på Gotland funna arter: Campanula latifolia, Pulmonaria 
officinalis, Melampyrum nemorosum, Trollius europewus, Actcwa spicata, Corydalis cava, Car- 
damine impatiens, Hypericum hirsutum, Viola alba, Melandrium silvestre, Stellaria holostea, 
Cirecea lutetiana, Rubus suberectus, Daphne Mezereum, Ulmus effusa, Carpinus Betulus, 
Carex remota jämte talrika på fuktiga och skuggiga ställen växande arter. Gentemot dessa 
kan Gotlands flora knappast uppvisa mer än två arter af lundväxter, hvilka icke tillika 
äro anträffade på Öland, nämligen Carez montana och Corydalis laxa, af hvilka den förra 
för öfrigt är vanligare i barrskog och den senare endast är funnen på Lilla Karlsöns 
klippor. 


Kustfloran karaktäriseras i allmänhet af många 1-åriga växter. I hvad mån detta 
gäller om Gotlands flora, synes af följande tabell, hvari också till jämförelse sammanställas 
kärlväxtflororna för tvänne socknar, nämligen Hejde? på Gotland och Öggestorp? i Små- 
land, bägge belägna på ungefär samma breddgrad. (Talen utmärka procent af hela antalet 
kärlväxter inom de resp. områdena.) 


1! Najas och Potamogeton filiformis äro häri inräknade. 
Efter anteckningar af Fr. AHLFVENGREN. 
Efter förf:s eguva antecknuiugar. Florområdet omfattar här äfven den närmaste delen af Rogberga socken. 


[S] 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 59 

| | | 

| Gotland | Bleking | Hejde | Oggestorp 

7 

| Mrädjt ort RA sn LI dr AT | 2,1 | 27 | 3,2 

[SYNE TNE ASC DOREEN ARSA SSU Biona ARLA Svt Fl 3,8 

IRA 1EOD RUUIT BLAD US se mg Sr Sn ora REA 1.6 | 1.6 1,5 | 2,3 | 
|NER EXIL GA OLL GT Sera don sees vsk Sa LA E SE Sea 62,5 | 62,7 65,1 67,0 
| VGA Korn (3705 Sa AE Er EA 0,3 | 0,8 0,5 | 0,9 | 

Biennauorterie. tet. ..... 111 BUU) JM ORT 6,5 | 5,9 II 4,9 42 | 

Vacklandet 3535 to tele stel: rr lagad 1.3 | 1 | 1,0 1,5 
IMKAnnn ella, steretel cl Ed ann peak sa 21,4 | 21,0 | 20,4 | 10/5) 


Öfverensstämmelsen mellan Gotland och Bleking är oväntadt stor i betraktande af 
florornas olikhet i andra afseenden. Vid en jämförelse med en socken i det inre af fast- 
landet framträder däremot gotländska florans rikedom på annuella och bienna örter samt 
fattigdom på perenna örter och halfbuskar. 


Nordliga växter. 

För bedömandet af landskapsflorans karaktär är det lämpligt att undersöka, 1 hvad 
mån den utgöres af sådana arter, som hafva sin största utbredning 1 den arktiska eller 
subarktiska zonen. Såsom inom det skandinaviska florområdet nordliga” kunna anses 
följande 27 gotländska arter: Linnea borealis, Bartsia alpina, Pinguicula alpina, Cornus 
suecica, Rosa Cinnamomea, Potentilla verna, Ozycoccus palustris, Arctostaphylos Uva ursi, 
Andromeda polifolia, Ledum palustre, Saliz depressa, S. migricans, Betula odorata, Listera 
cordata, Coralliorrhiza innata, Juncus balticus, Sparganium glomeratum, Scirpus cespito- 
sus, Eriophorum alpinum, Carex Buzbaumi, Poa alpina, Calamagrostis phragmitoides, 
Equisetum tenellum. 

De utgöra således 3 procent af Gotlands flora. 


Till jämförelse 


meddelas, att de (efter samma grunder) nordliga 


arterna utgöra 


i södra Skåne” 22 på 948 arter d. v. s. 2,3 4 
i mellersta Skåne? 28 » 966 > 2,9 
i Bleking SIE NG dy4 
på Öland 24 J0T7 » 2,6 
samt 1 Öggestorps ? s:n i Småland (på 523 arter) 5,1 4 


i Hejde s:n på Gotland (på 589 arter)? 2 >» 
1 SITetSM » (på 528 arter)” 1,3 > 


Då fertalet bland de nordliga arterna äro sumpväxter och dessa senare äro något 
talrikare på Öland än på Gotland, är det lägre procenttalet för Öland något oväntadt, i 
synnerhet som under nuvarande förhållanden de nordliga arterna måste hafva lättare att 


Några buskartade Rubi äro inberäknade. 

I vidsträckt mening såsom i Hn, Fl. ed. 11. 

I samma mening som i Hn, Fl. ed. 11 och 12. 

Efter AUG. BERLIN, Den geografiska utbredningen af Skand. halföns fanerog. och ormbunkar, 
Området omfattar äfven närmaste del af Rogberga s:n. 

Efter FR. AHLFVENGRENS förteckning. 

Efter R. MATSSONS förteckning. 


ee VV NM KH 


2 FR AM 


60 KRK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


från fastlandet vandra ut till Öland än till Gotland. De nordliga sumpväxternas fördel- 
ning utgör emellertid ett stöd för den åsikten, att dessa växter på Gotland äro relikter 
från den efter istiden följande perioden med kallt klimat. Om de fordom förefunnits i större 
antal på Öland, så kunna de under senare klimatförmildring eller genom Östersjöns nivå- 
förändringar eller under kampen med den från fastlandet senare invandrade floran hafva 
inskränkts i antal. Den sistnämnda faktorn har med all säkerhet verkat kraftigare på 
Öland än på Gotland. 

Af Gotlands 27 nordliga arter finnas 17 äfven på Öland. Lika många har Gotland 
gemensamt med mellersta Skåne och lika många gemensamt med Bleking. 

För att belysa gotländska florans sydliga skaplynne meddelas i nedanstående tabell 
uppgift om antalet relativt nordliga och relativt sydliga arter inom åtskilliga af Sveriges 
florområden. Antalet arter, som gå ända upp till Västerbotten, är naturligtvis i allmän- 
het mindre, ju sydligare florområdet är beläget. Det vore dock oriktigt att sammanställa 
procenttalet för t. ex. ett landskap och ett så litet område som en socken 1 södra Sverige. 
Det är nämligen klart, att de allmänna arter, som bilda kärnan af vegetationen i ett 
litet florområde och som i allmänhet gå upp till Sveriges nordligaste provins, icke mycket 
ökas i antal, om man mångdubblar områdets storlek, men att däremot de sällsynta arternas 
antal då tillväxer ungefär i proportion med områdets storlek. Procenten af relativt nord- 
liga (hufvudsakligen allmänna) arter är följaktligen större, ju mindre florområdet är. 
Lämpligast är nog att sammanställa florområden med samma antal arter oberoende af 
områdenas storlek, emedan eljest större med enformig vegetation täckta ytor (myrar, sand- 
fält o. s. v.) alltför mycket skulle inverka på resultatet. Fullständig likhet mellan floror- 
nas storlek är dock ej nödvändig för jämförelsen. 

Tabell öfver antalet arter (i Z af de resp. flororna), som i Sveriges östra kustprovinser 

a) hafva sin nordgräns i landskapen Skåne— Uppland, 

b) gå norr om Dalälfven d. v. s. äfven förekomma i Gefleborgs eller Västernorr- 
lands län eller i Västerbotten: 


| | Nordgräns | 

| Florans | T -| 

| storlek | E2) ö) | 

| We Gefleb.—Vb 

| | FREGE | 
SÖdrans kane tececbedc CyBEAST Saar RAA Seek 9I48 arter | DOLK 65 4 

|| Mellersta sSkane = 43. Aseree spp pen RON 266 | Ila I 68,6 

| SGotland:=>=SLrerese se SNR SNR a SA | 908 aL7 | 68,2 
Östra Småland ute see = ed SN 954 I 29,3 70,7 

| Blekinges eeS 3 AD oe SAR LESS EN SEE SOA J16 29,1 70,8 

| ST U6 es sp MiG 0 01 2/0 UR EI 528 | 20,7 | 79,4 | 
Hejde > > FT LUSARTI ESSER UTSER EETRRNE 589 | 1958 | 30,3 | 

I|(CATingsäspastoxa tess SSsseNeeaReNSSrNE AR | 10,3 | 39,7 

| Öggestorps s:n i Småland...................... | 496 | 4,4 | 95,5 I 

| D:o med en del af Rogberga.... | 523 | 5,4 | I4,5 | 


! Efter AUG. BERLIN, Den geografiska utbredningen af Skand. halföns Fanerogamer och ormbunkar. Sthlm 
1876. (Med reduktion af hybrider och subspecies samt med tillägg af några arter enligt nyare källor.) 
> Efter TH. NATTSÉNS Förteckning (i Bot. Not. 1887). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 61 


Biologiska egendomligheter. 


På annat ställe redogöres för någre gotländska växtformer, som synas hafva upp- 
stått genom tillpassning efter naturförhållandena på ön. Flertalet af de från den vanliga 
typen afvikande former, man träffar inom området, utgöres likväl af modifikationer eller 
så svagt differentierade former, att de ej få anses som systematiskt skilda från hufvud- 
formen. Slutligen har i många fall tillpassningen gällt växtens lefnadssätt och möjligen 
hans anatomiska byggnad, men ej hans yttre form. 

De omgestaltande yttre krafter, som ingripit i växternas lif, sammanhänga i synner- 
het med tvänne omständigheter. Den ena är Östersjöns efter istiden växlande salthalt 
och förskjutningen af strandlinjerna. Härigenom hafva säkerligen hafsväxter tillpassat sig 
för sött vatten och tvärtom. Också förekomma somliga arter såväl 1 sött som i bräckt 
vatten, Najas marina och Potamogeton filiformis på Gotland oftast i sött vatten, Scirpus 
"Tabernemontani vanligen i bräckt, men stundom i sött. Vidare kunna åtskilliga hafs- 
strandsväxter lefva långt in på ön eller hafva utbildat former för de öppna hällområdena. 
De senare hafva efter strandlinjens tillbakavikande föga förändrats, enär de ej varit täckta 
af något sammanhängande växttäcke; det är därför nästan säkert, att en del af hällarnas 
vegetation utgöres af relikter från en tid, då hafvet nådde högre upp. Lika väl på stränder 
som på hällmark träffar man Silene "petrea och Årenaria gotlica; in på ön träffas t. ex. 
Erythrea, Samolus, Plantago maritima. Plantago major förekommer i olika former både 
vid stränder och på odlad jord 


Den andra omständigheten är tillvaron af torra ståndorter, som ej få slutet växt- 
täcke, såsom sandfält och de många om klippstäpper erinrande träskhedarna och häll- 
markerna. Öns temperatur-, vind- och nederbördsförhållanden göra likheten med stäpper 
ännu större. Det, som redan förut blifvit sagdt om de klimatiska förhållandena vid Visby, 
gäller nog i hufvudsak om öns inre, ehuru temperaturens dagliga och årliga amplituder 
äro betydligt större. — Några observationer af temperaturen utanför Visby vid middags- 
tiden den 16 juni 1896 gåfvo följande resultat: 


På hällmark (Galgberget), inuti mosstufvorna + 33” Ci 
) > > ofvanpå > + 34! 
; » naken häll, mot söder + 33 

På sandfält nedom Galgberget, i en mindre sand- 

grop med sparsam vegetation; strax under 

ytan + äl 
D:o d:0 på 1 dm. djup +33 
Strax under ytan af blottad stenig mylla + ä51 


Samtidigt var luftens temperatur i skugga (inom Visby) + 24? C. Vid tillfället 
rådde oafbrutet solsken, men en tämligen frisk vind verkade afkylande på marken. 


1 PTermometerkulan utsatt för solen. 


621 KK JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Att i Visby under april, maj och juni vindstyrkan är större, men såväl absoluta 
som relativa fuktigheten mindre än på de flesta andra ställen med liknande läge i södra 
Sverige, framgår af meteorologiska centralanstaltens publikationer. 

Däremot äro de klimatiska förhållandena under senhösten ovanligt gynnsamma på 
Gotland. 


Högsta månadsmedium af temperaturen (för åren 1859—93) i Visby var 


i okt. + 10,3? C., i nov. F 6”, i dec. F 3,1” 


Lägsta d:0o >» + 43 SE Se SL >» 19,5 
Absolut högsta temp. » 18,5 » ot 11 >» oo ll 


(allt enl. HAMBERG). 


Under några af de senare åren har temperaturen i Visby vid middagstiden varit 
öfver 7? C. under mer än 15 dagar i november. Komrer så solsken till, kan lifsverk- 
samheten hos växterna vara ganska liflig. Det är klart, att medeltemperaturen här ej 
spelar så stor rol, som maximitemperaturen under dygnet, förutsatt att nätterna ej äro 
så kalla, att växterna därunder lida skada. 


Huru vegetationen vid olika årstider faktiskt ter sig på ett torrt sandfält (med 
någon mylla), synes af följande ståndortsanteckningar från en yta af omkring 100 kv.-m., 
belägen norr om Visby. 

(r=riklig, s=strödd, t=tunnsådd, e=enstaka, allt i enlighet med den i R. Hurts 
arbeten använda terminologien. — Med afseende på utvecklingsstadiet betyder Ö, att 
blomknoppar ej äro synliga, I blomknoppar, II begynnande blomning, III full blomning, 
IV aftagande d:o, V upphörd d:o, VI mogen frukt, VII affallna frukter eller frön.) 


| 2 vo 6 I november I april 
Mellersta fältskiktet: 
AUVlium svinedle Nie =BBsksbyes ee NA AN AL 0 ETERN I Nedvissnad I Ej synlig 
| AV ENA SPI ALENSTS Kg ORIENTENS NSI VS LEAR EOS I Friska, blågröna rosetter | Föga synlig 
|| BIROMUSHIMO IS Y Eb am mo me sn a me a SE EL SSA N/ | | 2 
| INCA OMID losoomroossos ss SINE IN ESV, Gröntoppade rosetter — | Gröna skott 
Phleum Böhmeri, 8 I ? Gröna rosetter 
| IR lata g OR LAN CEO [AGA 70 es ms NNE Ua VvV—VI c Frisk, grön | 2 
| SOS FIRST Vocceooooo rod oro VI—VII Blad vissna | Grå rosetter, med knoppar 
| 220 as bu b0sae ort so SRPNAES ÖLS SR SEA Re ÄRE (VI) Gröntoppade rosetter | Föga synlig 
RERNAG. GRTV Vote ss dSs 3 Vv Gröna rosetter Gröna rosetter 
| Taraxzacum corniculatum, e VIT » 2 
Lägsta fältsk.: | 
ARME TROR Oost R--Höctocs EA IV | Blågröna rosetter I Som i november 
GRE SITNN NOM Wosgoooenssr ser V—VII Små groddplantor D) 
FÄR FeTnåS7 EG OD CS £962 5 a NR | [0) Enstaka blad gröna I Nya skott små 
CEN AS tums ENst dec an An unvyNs Pessns SARAS Rn VI—VII Merendels groddplantor Groddplantor 


! Kan anses tillhöra högsta fältskiktet, ehuru blott 2—3 dm. hög. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 63 


Den !5/6 1894 kasta | Modril 
den 19/3 1896 | I 
er ARN ÄRR REAR o 
RIHYD IE ENN OTCUS CT BUN g, CAR pa sne SA SRS SR Lo aspremsserara de IV—VTI Stora groddplantor Som i november 
ROR CONN OTIS ANG ESA SSI SNES IEA VAR EST SON SAS IV—V > | 
Helianthemum vulgare, s-t-. HT Gröna skott | Srunuktiga skott 
LE ÖNTLANIGD JE DE (SNS rn et ee TELE III—IV | ? | Som i november 
LYSTE ARE LV ED RE Ve se SES er SEELE ER Ef SSA SEA VE | Brungröna skott 
EB RNGIG OM KC ATUNNS So sernes ce ospr saras re sant JEN ARE sea I—II Små gröna rosetter Som i november 
NUSTECVRD WMI G stockar ERNA EA IV—VI | — Stundom groddplantor Groddplantor 
UPGTONTELE UKN ONE Cm se a ana mn än tEsduoraosenesat VI | Små rosetter | Som i november | 
> Bin Coma erd FEL Are fa UIP RO NAMES. VI > | 2 
Sedum acre, 8 NET NT Frisk, grön Rödbrun 
Ve 10 mäts ee KR Raon Moppe lo RR OR AS (0) > röd Röd 
SEED 0 LO 1:1 6115 €, fU- C- oa ooo an book ssnaisbofs sco oshesor ssd ssne rs I | > rödbrun Rödbrun 
ARE 1:107) 6 501; AVES SEA SS SAST SOA San I | > blågrön Rödviolett 
| LF ORLID FURSÄTGANT Se =S RAA = fr US Groddplantor Groddplantor 
BENRONRNG OFS Pre RCd NK US ASA ACP RAR RT 4 "0905 RASEN IRA ST TI SERA Oil Rosetter gröna eller bruna Som i november 
Bottenskiktet: | 
(ETT TEST SKE LU DSS 5 SR NS SER PRESSA SfE fyrTAtA RAR 0 Ng ARR (0) | Nära vissnade blad Skott grönbruna 
TMS bs 30.3 [LUM y INS Er btse Jasse la bre LE se ba fgaroset else (0) | Brun Brun 
Tortula ruralis, t-e I 
Hypnum abietinum, t | 
> [Abb ESC ENS SIE S = Sadat LE SA UL ne a see SER Sä Adds na | 
DTC TNNENSNNES COP AT TUM U=e ss SSE SES TS SA AES | 
JENA I Don SLA SE 00 1007 15 0990 202 8 UN NI b 00 RON 
(CEN uNANTS LAN ATCU, IL — ao osar YTA END TE ANOS Ior tera I are 
(Bla donia 41079 in abs, LEstob oo Fel Tobe seen oo 
I omgifningarna växte på samma slags ståndort: 
(Ca: e2 RENT CELONUM TSE SCA ERA ST AN Aa a AT Vv Delvis grön Som i november 
De FREE ANARANSTOE e STSNAR AR REN PISRAN 2 NM > > 
[Da GD alv er:76 AES ERNIE RESET E TARERa EU SK On VI—VII Små groddpl. (ej alla år) Små groddplantor 
UtTtg CN ONTEA CHISE3= 0 SSR SAS SEE SANS SES AE AASE a VV Gröna rosetter Som i november 
Holosteum umbellatum VII (Groddpl. på stranden nedanf.) Blågröna groddplantor 
Potentilla ang ene a kass tga Sa ASEA IR erat aaa ga I Gröna rosetter Som i november 
VÄSTER, Ak SA SEA TARAS SETT rä SOA ITE SR VI Groddplantor sparsamt Små groddplantor 
Vai Cia Ua bh YR OTA EST oe EEE 1 SOT NORS RATTA AE INN te VII Groddplantor Som i november I 
WIO LOI OS UNTSE a oem an aa RR osa ASSR GLEN IS sn ao n a Se SA VII Små gröna rosetter - ? | 


Det är följaktligen ringa skillnad mellan fältets utseende på senhösten och på våren. 
Groddplantor och assimilerande skott hafva redan i september utvecklats så långt, att 
fältet vid denna tid synes grönbrokigt (i juni är färgen nästan halmgul, men på större 
afstånd brunt af Avena pratensis). Det vegetativa arbetet är följaktligen till mycket stor 
del förlagdt till den måttligt regniga, något fuktiga sensommaren och till hösten, som är 
ovanligt mild. Följande år skynda de flesta arterna att blomma och sätta frukt före den 
annalkande torra perioden, så att af de 40 uppräknade arterna mer än hälften hafva 


64 oK. JOHANSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


blommat ut och nära hälften fått mogen frukt vid midten af juni; 12 arter befinna sig 
däremot i knoppstadiet eller hafva ej ens synliga blomknoppar. Flertalet bland dessa in- 
vänta regnen efter midsommartiden. Endast tre eller fyra arter befinna sig i full blom- 
ning, och af dessa är Sedum acre särskildt tillpassad till förhållandena genom bladens 
anatomiska byggnad samt Hieracium Pilosella och Helianthemum vulgare genom beklädna- 
den, djupa rötter m. m. De två sistnämnda fortsätta för öfrigt att blomma hela sommaren 
eller börja ånyo på hösten. 

Liknande förhållanden råda på hällmarker. Med stor svårighet lyckas det Hiera- 
ciwum gotlandicum, H. subgotlandicum, H. Westöör, H. anceps, H. mollisetiforme, H. tri- 
chopsilum, H. Lönnrothit, H. montanum om. fl. att få sina frukter färdiga, innan de 
vegetativa delarna blifvit fullständigt uttorkade. Under höstregnen framkomma sedan de 
nya rosetterna och nå på hösten betydlig storlek. Det kan då hända, att blomning äger 
rum ånyo (t. ex. H. mollisetiforme) likasom hos åtskilliga till andra grupper hörande 
Hieracium-former (normalt hos H. subulatidens på hällmark vid Visby). 

Draba incana nödgas ofta uppskjuta sin blomning till den fuktigare delen af som- 
maren eller blommar ånyo på hösten, om den hunnit fruktificera under försommaren. 

Vacklande i sin blomningstid äro fera öfvervintrande ett-åriga växter. Hrodium 
cicutarium f. crassicaule upplagrar sannolikt riklig näring 1 de ofantligt förtjockade stjälk- 
och grenbaserna. Men det händer ofta, att hösten är tillräckligt mild för att tillåta en 
stor del af plantorna att påbörja sin blomning. Dessa individ bortdö under vintern, äfven 
om icke en enda frukt hunnit utbildas. De öfriga öfvervintra alldeles oskadade med 
sina talrika rosettblad. ; ; 

Till de växter, som hvila under den torra delen af sommaren, hör Artemisia rupes- 
tris. Den börjar sin blomning mycket sent (t. ex. den 28 aug. 1889 i Tofta, den 26 
aug. 1894 vid Visby); dess egentliga blomningstid infaller i september. Af Euphrasia 
stricta, som blommar i aug. och sept., synas på de mossbeklädda hällarna vid Visby inga 
groddplantor förr än i början af aug. Likväl hinner den fruktificera till slutet af sept. 
eller början af okt. 


Hvad beträffar tillpassningen till torra ståndorter, såvidt den visar sig i växtens 
yttre form, gäller därom i det hela detsamma som för Ölands alfvar.! 

Såsom måhända i någon mån beroende på det torra och blåsiga klimatet förtjäna 
de ej så ovanliga fasciationerna att nämnas. Sådana äro anträffade af Anthemis arvensis 
och tinctoria, Taraxacum ofnrcinale, Asparagus officinalis, Fraxinus excelsior, Picea excelsa. 


1 Jfr J. ERIKSON (i Bot. Not. 1895). 


KONGL. "SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO |. 65 


Jämförelse med grannflororna. 


Af gammalt är Gotlands rikedom på orchidéer och andra kalkälskande växter bekant. 
Då emellertid Ölands naturbeskaffenhet mycket nära liknar Gotlands och dessutom Skånes 
silurområde i klimatiskt hänseende ej heller afviker synnerligen mycket från dessa öar, 
är antalet af sådana arter, som inom Sverige endast förekomma på Gotland, ej särdeles 
stort. Dessa arter äro (förutom åtskilliga former af släktet Hieracium) 13: 

Lactuca quercina, Tragopogon cerocifolius, Euphrasia salisburgensis (N.:), Ranunculus 
ophioglossifolius, Årabis Gerardi; Helianthemum Fumana, Sanguisorba officinalis (N-), 
Orelis laziflora, Cephalanthera Tonchophyllum, Tofieldia calyculata, (Sclerochloa rigida), 
Calamagrostis varia, Scolopendrium officinale? (N-). 

Dessutom innehåller Gotlands flora 15 andra arter, som äfven förekomma på Öland 
men ej på Sveriges fastland: 

Artemisia rupestris, Linosyris vulgaris, Galium rotundifolium, Globularia vulgaris, 
Scandix Pecten, Anemone silvestris, Adonis vernalis, Braya supina, Silene Epetrea, Cera- 
stium pumilum,” Potentilla collina, Coromilla Emerus (N.), Ulmus campestris (N.), Ana- 
camptis pyramidalis, Schoenus nigricans (N-). 

Endast tre af hvardera gruppen (de med N. betecknade) förekomma därjämte i Norge. 

Antalet af dem, som uteslutande tillhöra Gotland, är följaktligen ej stort, dock 
något större än af dem, som inom Skandinaviska florområdet endast förekomma på Öland 
(Artemisia laciniata, Plantago minor, Ranunculus illyricus, Helianthemum oelandicum, Viola 
elatior, Potentilla fruticosa, Ulmus effusa, Carex obtusata). 

Några gotländska arter, som saknas i fastlandets östra provinser, förekomma där- 
emot i någon eller några af de västliga: Brunella grandiflora, Viola pumila, Arenaria 
gothica, Euphorbia palustris, Åspidium aculeatum. E 

Arterna i samtliga ofvannämnda växtgrupper tillhöra, såsom på förhand kunde 
väntas, med få undantag hällarnas och klippornas eller kalkkärrens vegetation. 


Jämför man däremot Gotlands fora med floran i ett särskildt landskap, framträda 
den förras egendomligheter mera. De enda områden, som erbjuda större likheter med 
Gotland, äro Öland samt smärre silurområden på södra Sveriges fastland. De senares 
gränser kunna svårligen bestämmas med full noggrannhet, och deras flora låter följaktligen 


1 Fordom äfven i Skåne. 


Enl. Sv. MURBECK 1 Bot. Not: 1889 s. 199. 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 9 


[C] 


66 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 


ej lösbryta sig från den omgifvande traktens, åtminstone ej utan enkom för ändamålet 
gjorda studier på ort och ställe. En sammanställning af Gotlands och Ölands floror är 
däremot utförbar, ehuru bristen på nyare arbeten öfver det senare områdets flora vållar 
svårigheter. ! 

Ett annat florområde, som lämpar sig för jämförelse, är östersjöprovinsernas silur- 
område, taget i samma utsträckning som i FR. ScHMipts bekanta flora.” Nedanstående 
lista upptager de gotländska arter, som saknas på Öland och i nämnda silurområde ? eller 
i ettdera af dessa forområden. (De på Öland förekommande arterna betecknas med Öl; 


de från det senare silurområdet bekanta betecknas med  &O. sil. 


(Rudbeckia hirta.) | (Salvia verticillata). Ö. sil. 
Senecw aquaticus. (Hyssopus officinalis.) Ö. sil. 
viscosus. Öl. Lamium intermedium. Ö. sil.? 
» — silvaticus. Öl. | Ajuga reptans. Ö. sil. 
Filago minima. ÖN. | (Datura Stramonium). Ö. sil. 
(Erigeron canadensis.) (Verbascum Lychnitis.) 
Linosyris vulgaris. Öl. | Antirrhinum ÖOrontium. Öl 
(Centaurea decipiens.) | Linaria minor. ÖL. 
Onopordon Acanthium. Öl. | > Elatine. 
Carduus acanthoides. Öl. Veronica aquatica. ÖL (Ö. sill?) 
Lappa nemorosa. Öl. triphyllos. Öl. 
Lactuca quercina. > opaca. Öl. 
Tragopogon porrifolius. | polita. Ör 
> crocifolius. IH persica). ÖL 
Picris hieracioides. Ö. sil. | Bartsia alpina. 
(Crepis biennis). Ö-. sil.  Euphrasia gracilis. Öl. 
(> — niceensis). | salisburgensis. 
(9 men ÖN | Utricularia neglecta. 
(Thrincia hirta.) | Pingweula alpina. 
Hypocheris radicata. Öl. | Centunculus minimus. ÖN. 
Valerianella Morisoni. Öl. Globularia vulgaris. ÖL 
Sherardia arvensis. ÖN. | Plantago Coronopus. ÖN. 
Galium rotundifolium. ÖF Litorella lacustris. ÖN. 
> silvestre. Öl. Cornus suecica. Ö. sil. 
Campanula glomerata.  Ö. sil. Cerefolium sativum. Ö!L. 
Cuscuta Epithymum. | Anthriscus vulgaris. Öl. 
Epilinum. Öl. Scandix Pecten. Öl. 
Mentha silvestris. Öl. | Oenante fistulosa. 
gentilis. Öl. Falcaria vulgaris. 


1 Genom upplysningar, som Lektor K: F. DUSÉN benäget meddelat förf., äro de största svårigheterna 
afhjälpta. 


So 


FR. SCHMIDT, Flora des silurisehen Bodens von Ehstland, Nord-Livland und Oesel. Dorpat 1855. 
Hufvudsakligen efter E. LEHMANN, Flora von Polnisch-Livland.. Dorpat 1895: — Äfven J. KLINGE, 
Flora von Est-, Liv- und Curland. Reval 1882. 


Oo hb 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS 


(Levisticum officinale.) 
Svum angustifoliwm. Öl. 
Hydrocotyle vulgaris. Öl. 
Reseda lutea. 


Nuphar luteum. O. sil. 
Ranunculus ophioglossifolius. 
» sardous. ÖN. 


arvensis. Öl. 

Batrachium confervoides. 
Thalicetrum Kochi. 
Pulsatilla patens. (ÖS 
Adonis vernalis. ÖN 
Corydalis pumila. ÖN 

) laxa. 
(Brassica Napus). Öl. 
(Melanosinapis communis). Öl. 
Diplotaxis muralis. 

tenuifolia. Ö. sil. 

Arabis Gerardi. Ö. sil. 
Barbarea stricta. Ö. sil. 
Nasturtium officinale. 
Crambe maritima. Ö. sil. 
Lepidium campestre. Öl. 
Thlaspi perfoliatum. ÖN (Ö. sil?) 
Senebiera didyma. 
Teesdalia nudicaulis. ÖN. 
Camelina sativa? 

» dentata? Ö. sil. 
ES foetida. Öl. 
Malva Moschata. Ö. sil. 

>» — silvestris. ÖL. 

Geranium pyrenaicum. Öl. 

> dissectum. Öl. 
Radiola linoides. ÖN. 
Hypericum montanum. 
Helianthemum Fumana. 
Viola silvestris. Öl. 
Silene maritima. ÖN. 
Tunica prolifera. ÖN. 
Stellaria pallida. 
Cerastium strigosum. Öl. 

> pumilum. Öl. 

> subtetrandrum. Öl. 


Ö. sil. 


HANDLINGAR. 


BAND 29. N:o |. 


Cerastium glutinoswn. 
Holosteum umbellatum. ÖN. 
Arenaria gothica. 
Sagina maritima. Öl. 
Spergularia marina. ÖN. 
Sedum rupestre. Ol. 
bolomiense. ÖN. 
Epilobium obscurum. (OM 
Lamyi? 
(Pyrus communis). Öl. 
Sorbus ÅAria. 
fenmica. 
Cratoequs Ozyacantha. Öl. 
rosa rubiginosa. Öl. 
»  canina. ÖL. 
coriifolia. Öl. 
Sangquisorba officinalis. Ö. sil. 
minor. Ö. sil. 
Alchemilla arvensis. Öl. 
Potentilla collina. Ö1. 
(Prunus insititia). ÖN. 
(Lathyrus tuberosus). Ö. sil. 
Vicia villosa. Öl. 
lathyroides. Öl 
Ervum tetraspermum. Öl. 
Coromnilla Emerus. Öl. 
(Astragalus danicus). Ö-. sil. 
Ozytropis campestris. ÖN 
piulosa. Ö. sil. 
Medicago minima. Öl. 
Trifolium filiforme. Öl. 
striatum. Öl. 
(Sarothamnus scoparius.) 
(Ulex europeus.) 
Ononis campestris. 
Arctostaphylus Uva uwursi. Ö. sil. 
Pyrola media. Ö. sil. 
(Euphorbia Cyparissias). Öl. 
exigua. Öl. 
(Mercurialis annua.) 
Polygonum Rap. 
umex sanguineus. Öl. 
( >» palustris.) 


-— 


68 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Rumex thyrsiflorus. Öl 
Ulmus montana. ÖN. 
(Chenopodium murale). Öl. 
) vulvaria. 
Quercus sessiliflora. ÖN. 
Salix depressa. Ö. sil. 
Callitriche polymorpha. Öl. 
Orchis laziflora. 
Cephalanthera rvubra. (ÖS si 
> Lonchophyllum. 
Malazxis monophyllos. Ö. sil. 
paludosa. Ö. sil. 
(Narcissus Pseudonarcissus.) 
Najas marina. Ö. sil. 
(Fritillaria Meleagris.) 
Allium vineale. Öl. 
Anthericum ramosum. Öl. 
Gagea pratensis. Öl. 
arvensis. 
(Muscari botryoides). Öl. 
Alisma ranunculoides. ÖN. 
Tofreldia calyculata. Ö. sil. 
Juncus balticus. Ö. sil. 
glaucus. ÖN. 
obtusiflorus. 
atricapillus. 
supinus. ÖN. 
capitatus. Öl. 
Potamogeton plantaginea. 
alpina. Ö. sil. 


lucens. O. sil. 


prelonga. Ö. sil. 


mittens. Öl. 


De icke kursiverade arterna äro dels sådana, som tillhöra kulturformationerna eller 
kunna antagas hafva inkommit i Gotlands flora genom människans förvållande, dels nyare 
eller kritiska arter, om hvilkas förekomst i de andra florområdena man saknar kännedom. 


Förteckning öfver de öländska arter, som saknas på Gotland och i ofvannämnda 
silurområde på andra sidan Östersjön eller i ettdera af dessa florområden. (De på Gotland 
förekommande betecknas med Gtl. 


Sparganium glomeratum. Ö. sil. 
Cyperus fuscus. Ö. sil. 
Scirpus setaceus. 
cespitosus. Ö. sil. 
Carez limosa. Ö. sil. 
> montana. Ö. sil. 
Triticum junceum. Öl 
Blymus euwropeus. ÖL 
(Hordeum murinum.) 
Lolium temulentum. Öl. 
Schedonorus erectus. 
sterilis. 
Glyceria baltica. Öl. 
Poa bulbosa. ÖN. 
alpina. ÖN. 
(Sclerochloa rigida.) 
Avena fatua. ÖL. 
Trisetum flavescens. Ö. sil. 
Atropsis caryophyllea. 
precox. ÖN. 
Holcus mollis. Öl (Ö. sil?) 
Melica uniflora. ÖN. 
Calamagrostis varia. 
plragmitoides. 
Alopecurus agrestis. ÖN. 
Phleum arenarium. Öl. 
Aspidium aculeatum. 
Polystichum cristatum. Ö. sil. 
Scolopendrium officinale. 
Blechnum Spicant. Öl. 
Isoötes lacustre. 
Lycopodium inundatum. Ö. sil. 


För öfrigt som i föreg. lista.) 


Bidens cernua. &Ö. sil. (Fordom upp- | Cineraria palustris. 


gifven för Gtl.) 
Artemisia laciniata. 


| Senecio Viscosus. Gtl. 


Gnaphalium luteoalbum. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O. |. 69 


Pilaqo minima. - Gtl. Hottomia palustris. Ö: silk 
Pulicaria vulgaris. | Globularia vulgaris. Gtl. 
Linosyris vulgaris. Gul. | Plantago minor. 
Pupatorium cannabinum. Ö. sil. » Coronopus. Stl. 
Onopordon Acanthium.  Gtl. | Litorella lacustris. Gt. 
Carduus acanthoides. Gt. | Cerefolium sativum. Gt. 
Cirsiwm heterophyllum. Ö. sil. | Anthriscus vulgaris. Gtl. 
Lappa memorosa. Gtl. Scandix Pecten. Gtl. 
Crepis paludosa. ÖMSE Pencedanum Ovreoselinwm. . 
virens.  Gtl. Oenanthe Phellandrium. Ö. sil. 
Hypocheris radicata. Gtl. Sium latifolium. Ö. sil. (Uppgifven för Gtl.) 
) glabra. » angustifolium. Gt. 
Arnoseris minima. (Ford. Gtl.) Helosciadwum inundatum. 
Valeriana dioica. Hydrocotyle vulgaris. - Gtl. 
Valerianella Morisoni. Gtl. Ranunculus sardous. Gtl. 
Sherardia arvensis. Gtl. ES arvensis.  Gtl. 
Galium rotundifolium. Gt. illyricus. 
silvestre.  Gtl. ' Thalictrum angustifolium. Ö. sil. 


Campanula Cervicaria. Ö. sil. (Ford. Gtl.)  Pulsatilla vernalis. 


latifolia. Ö. sil. | vulgaris. 

Lobelia Dortmanna. Ö. sil. | Adonis vernalis. Gt. 
Cuscuta Epilinum.  Gtl. Trollius europeus. Ö. sil. 
Symphytum officinale. Ö. sil. Åctea spicata. Ö. sil. 
Pulmonaria officinalis. Ö. sil. Corydalis cava. 
Mentha silvestris. Gt. | > pumila. — Gtl. 
(CET viridis.) | (Brassica Napus).  Gtl. 

gentilis.  Gtl. (Melanosinapsis communis). Gtl. 
Gentiana campestris. | (Sinapis alba). Ö. sil. 
Erythrea capitata. Cardamine impatiens. Ö. sil. 
Verbascum thapsiforme. (Uppgifven för Nasturtium anceps. (Gtl.?) 

Gtl.) | ; amphibiwm. Ö. sil. 
Antirrhinum Orontium.  Gtl. Lepidium campestre.  Gtl. 
Linaria minor. Gtl. Thlaspi perfoliatum. Gtl. (Ö. sil?) 
Veronica aquatica. Gtl. (Ö. sil?) Teesdalia nudicaulis.  Gtl. 

? triphyllos. — Gtl. Cochlearia officinalis. Ö. sil. (Ford. Gtl.) 

opaca. Gtl.  Malva silvestris.  Gtl. 

polita.  Gtl. | Geranium Pyrenaicum.  Gtl. 
(CEIE) persica.)  Gtl. | » dissectum.  Gtl. 
Odontites simplex. Radiola Wlinoides. Gt. 
Huplrasia gracilis. Gt. Hypericum lhirsutum. Ö. sil. 
Melampyrum nemorosum. Ö. sil. Helianthemum oelandicum. 
Nawmburgia thyrsiflora. Ö. sil. Viola alba. 


Centunceulus minimus.  Gtl. >» uligtnosa. Ö: sil. 


(OÖRERE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Viola epipsila. Ö. sil. 
> — palustris. Ö. sil. 
silvestris.  Gtl. 
» — elatior. Ö. sil. 
Silene maritima.  Gtl. 
Melandrium silvestre. Ö. sil. 
Viscaria alpina. 
Dianthus Armeria. (Ford. Gtl.) 
Tunica prolifera. . Gt. 
Stellaria Holostea. Ö. sil. 
» palustris. Ö. sil. 
uliginosa. Ö. sil. 


crassifolia. Ö. sil. (Ford. Gtl.) 


Cerastium viscosum. Ö. sil. 
strigosum. Gt. 
subtetrandum.  Gtl. 

» pumilum.  Gtl. 
Holosteum umbellatum. Gt. 
Sagina subulata. 

maritima. Gt. 

Spergula vernalis. 

Spergularia marina. Gtl. 

(Bryonia alba). Ö. sil. 


Chrysosplenium alternifol. Ö. sil. 


(Sempervivum tectorum.) 
Sedum rupestre. Gt. 

bolomiense. Gt. 
Peplis Portula. Ö. sil. 
Epilobium roseum. Ö. sil. 
Cirecea lutetiana. 

» alpina. Ö. sil. 
(Pyrus communis). Gtl. 
Crategqus Ozyacantha. Gt. 
Rosa rubiginosa. Gtl. 

canina. Gt. 
coriifolia. Gtl. 

»  sclerophylla. Gtl. 
Alchemilla arvensis. Gtl. 
Rubus suberectus. 

» — thyrsoideus. 
Fragaria elatior. Ö. sil. 
Potentilla fruticosa. Ö. sil. 

> collina. Gt. 


(Prunus domestica.) 
insititia). Gtl. 
Lathyrus silvestris. Ö. sil. 
Vicia villosa. Gtl. 
lathyroides.  Gtl. 
Ervum tetraspermum. Gtl. 
Coromnilla Emerus. Gt. 
Ozytropis campestris. — Gtl. 
Medicago minima. Gtl. 
Melilotus arvensis. Gtl. 
Trifolium spadiceum. Ö. sil. 
filiforme. Gt. 
striatum. Gtl. 
Onomis hireina. Ö. sil. 
Myrtillus uliginosa. Ö. sil. 
Euphorbia exigua. Gtl. 
Montia fontana. Ö. sil. 
Polygonum minus. Ö. sil. 
dumetorum. Ö. sil. 
umex sanguineus. Gt. 
Daphne Mezereum. Ö. sil. 
Ulmus montana. Gt. 
>» — effusa. Ö. sil. 
Atriplex rosea. = 
calotheca. Ö. sil. 
Chenopodium murale. Gtl. 
Kochia hirsuta. 
Quercus sessiliflora. Gt. 
Paqus silvatica. 
Carpinus Betulus. 
Callitriche polymorpha. Gtl. 
ÅAllium wvineale. Gt. 
Anthericum Liliago. 
ramosum.  Gtl. 
Gagea pratensis. Gtl. 


Muscari botryoides. Gtl. 


Alisma ranunculoides. Gtl. 
Scheuchzeria palustris. Ö. sil. 
Juncus glaucus. Gt. 
filiformis. Ö. sil. 
supinus.  Gtl. 
» squarrosus. Ö. sil. 
capitatus.  Gtl. 


KONGL: SV. NET: 


Ö. sil. 


Potamogeton nitens. Gul. 


Lemna polyrrluza. 


perfoliata. Ö. sil. (Ford. på Gtl. 7) 


Eleocharis acieularis. -Ö. sil. 
Ou sil. 
remota. OO. sil. 


Carex riparia. 


norvegica. (05 Si 
Sehreberi. 
pamculata. Ö. sil. 
» obtusata. 
Tritieum juneewm. Gt. 
Elymus europaeus. Gt. 
Bromus commutatus. 
Poa bulbosa. Gtl. 
alpina. Gt. 


AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Glyceria maritima. Ö. sil. 
baltica. — Gtl. 


Dusenii Lbg. in seched. 


Koeleria glauca. Ö. sil. 
Avena fatua. Gtl: 
Airopsis precox. - Gtl. 
Holcus mollis. Gt. 
Melica umflora. Gt. 
Calamagrostis arundinacea. 
Alopecurus agrestis. Gtl. 
Phlewm arenarium. Gt. 
Ö. sil. 
Blechnum Spicant. Gt. 
Lycopodium complanatum. 
gifven för Gtl.) 


Woodsia ilvensis. 


BAND 29. N:o |. 


(Ö. sil.?) 


Ö. 


(05 


sil. 


sil. 


(Upp- 


Förteckning öfver de i det ofvannämnda silurområdet på andra sidan Östersjön före- 
kommande arterna, hvilka saknas på Gtl. och Ol. eller på endera af dessa öar. 


ning som i föreg. listor.) 


Bidens cernua. Öl. 
Åclullea cartilaginea. 
Cineraria integrifolia. 
Seneciwo nemorensis. 

» paludosus. 


Eupatorium cannabinum. Ol. 


Petasites officinalis. 
Centaurea austriaea. 
Saussurea alpina. 

Cirstwum oleraceum. 

> heterophyllum. Öl. 
Mulgedium sibiricum. 
Crepis biennis. (Gtl.) 

paludosa. ÖL 3 

» — succisefolia Tausch. 
Picris hieracioides. Gtl. 
Galium trifidum. 

» silvaticum LL. 
Lonicera coerulea. 
Phyteuma spicatum. 
Campanula glomerata. Gt. 

» Cervicaria. Öl. 
latifolia. ÖN 


(Ford. Gtl.?) 


I 


Campanula patula. 

Lobelia Dortmanna. Öl. 

Symphytum officinale. Öl 

Pulmonaria officinalis. Öl. 
angustifolia. 

Verbena officinalis. 

Salvia verticillata. (Gtl.) 

Dracocephalum Ruyscluana. 


thymiflorum. 


Betonica officinalis. 
Lamium maculatum. 


» intermedium. Gtl. 


Galeobdolon lTuteum. 
Ajuga reptans.  Gtl. 
Polemonium coeruleum. 
Gentiana cruciata. 

» Pneumonanthe. 
Datura Stramonium. (Gtl.) 
Linaria striata. 

Veronica longifolia. 

> latifolia IL. 


Pedicularis Sceptrum Carolinum. 
Melampyrum nemorosum. Ol. 


(Beteck- 


72 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Orobanche major. 

Hottonia palustris. Öl. 
Naumburgia thyrsiftora. Öl. 
Cornus suecica. Gt. 

Cicuta virosa. (Ford. Gtl.?) 


Sium latifolium. (Ford. Gtl.) ÖN. 


Oenanthe Phellandrium. Öl. 
Conioselinum Fischeri. 
Ostericum palustre. 
Cherophyllum aromaticum. 
Nuphar luteum. Gt. 
pumilum. 
Thalictrum aquilegifolium. 
angustifolium. > ÖN. 
Pulsatilla patens. Gt. 
Batrachium ecireinatum. 
Ranunculus cassubicus. 
Trollius europcus. Öl. 
Actea spicata. ÖN. 
Corydalis solida. 
Sinapis alba. Öl. 
Erucastrum Pollichii. 
Diplotaxis tenuifolia.  Gtl. 
Cardamine impatiens. ÖN. 
Sisymbrium altissimum. 
Arabis Gerardi. Gtl. 
Barbarea stricta. Gt. 
Nasturtium amphibivm. Öl 
Crambe maritima. Gt. 
Lunaria rediviva. 
Alyssum montanum. 


Cochlearia officinalis. Öl (Ford. Gtl.) 


Draba nemorosa. 
Impatiens noli tangere. 
Malva moschata. Gtl. 
Geramum pratense. 

> palustre. 
Hypericum humifusum. 

» hirsutum. Öl. 

montanum.  Gtl. 
Viola palustris. OM 
epipsila. Öl. 


>»  uliginosa. Öl. 


' Viola collina. 
| » elatior. Öl. 
| Drosera intermedia. 
Stilene ehlorantha Ehrh. 
' Melandrium silvestre. ÖN. 
| Diantlus arenarvus. 
| superbus. 
Gypsoplila muralis. 
Malachwum aquatieum. 
Stellaria nemorum. 
Holostea. ÖN. 
palustris. ÖN. 
> Frieseana. 
uliginosa. ÖN 


I 
| 
| 
I 
| 
I 
I 


| » crassifolia. ÖN (Ford. Gtl.) 


Cerastwum alpinum var. 
» viscosum. ÖN. 

Sagina apetala. 

| Spergula pentandra L. 

- Elatine Hydropiper. 

Bryonia alba. (ÖL) 

Ribes nigrum. 

Savwifraga Hirculus. 

adscendens. 


Chrysosplenium alternifol. ÖN  (Uppgifven 


för Gtl.) 
Sempervivum soboliferum Sims. 
Bulliarda aquatica. (Ford. Gtl.?) 
Peplis portula. ÖN. 
Epilobium roseum. ÖL 
Circa alpina. ÖN. 
Sanguisorba officinalis. Gtl. 
Agrimonia pilosa. 
Poterium sanguisorba.  Gtl. 
Rubus ideus. ÖN 
arcticus. 
>» Chamemorus. 
Fragaria elatior. Öl. 
Potentilla fruticosa. ÖN. 
inelinata Vill. 
norvegica. Gtl. 
Prunus Padus. (På Gt. fossil.) 
Lathyrus pisiformis IL. ; 


KONGL. SV. VET. 
Lathyrus silvestris. Ol. 
) tuberosus. — (Gtl.) 


maritimus. 
Astragalus arenarius. 

» danicus. — Gtl. 
Ozytropis pilosa. Gtl. 
Melilotus dentata. 
Trifolum spadiceum. 

> alpestre. 
Ononis hireina. ÖN. 
Vaceinium uliginosum. 
Arctostaphylos Uva ursi. 
Cassandra calyculata. 
Pyrola media. Gtl. 
Montia fontana. Öl. 
Rumex Hydrolapathum. 

> — Hippolapathum. 
>» conglomeratus. 
Polygonum Bäistorta. 

> viviparum. 

» minus Huds. 

> dumetorum”? 
Asarum europeum. 
Theswum ebracteatum Hayne. 
Daphne Mezereum. ÖL. 


Öl. 


Öl. 
Gtl. 


Öl. 
Öl. 


Hippophaö rhamnoides. (På Gtl. fossil.) 


Ulmus effusa. Ol. 
- Chenopodium Botrys L. 


Atriplez calotheca. ÖN. 
Salix daphnoides. 

» — acutifolia. 

>  viminalis. (ÖL) 

>» — triandra. 

>» Lapponum. 

> depressa.  Gtl. 

> myrtilloides. 

» phylicefolia. 
Betula fruticosa. 

> nana. 
Alnus incana. 
Callitriche verna. 

» autumnalis. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. 


AKADEMIENS 


(Ford. (Gtl.?) 


N:o 1, 


(Uppgifven för Gtl.) | 


Band 29. 


HANDLINGAR. 


BAND 29. 


Ceratophyllum demersum. 


Cephalanthera rubra. —G1 


Epipogum aphyllum. 


Malazxis paludosa. 
Malaxis monoplhyllos. 


Gl 


(Gladiolus imbricatus IL. 


Iris sibirica. 
Hydrocharis Morsus ran. 
Stratiotes aloides. 


Najas marina. 


Gtl. 


Liltum Martagon. 
Allium carinatwm. 


Colehicum autumnale. 
Sagittaria sagittefolia. 


Scheuchzeria palustris. 
Tofieldia calyculata. 
Juncus balticus. 


» 


» 


» 


Gtl 


Gtl. 
filiformäis. Öl. 
squarrosus. Öl. 


stygius. 


Calla palustris. 
Acorus Calamus. 


Lemna polyrrhiza. 


Öl. 


NO j 


I 


Gtl. 


(OM 


Potamogeton polygonifolia. 


» alpina.  Gtl 
» lucens.  Gtl. 
> prelonga. 
> crispa. 
» zostercefolia. 
» obtusifolia. 
Sparganium glomeratum. 
Cyperus fuscus. Gtl. 
Rhynchospora fusca. 
Scirpus silvaticus. 
> radicans. 
>» ccespitosus. Gtl. 
>» parvulus. 
Eleocharis acicularis. Öl 


Eriophorum gracile. 


Carex riparia. 


2» 


2 


Öl. 
Gtl. 


limosa. 


irrigua. 


Gtl. 


Gtl. 


10 


-— 


74 


Carex vaginata. 
> — globularis. 
> montana. Gt. 
>» humilis Leys. 
>» — aquatilis. 
> — ccespitosa. Gt. 
>» — rigida var. 
Öl. 
> — microstachya. 
> — Persoonu. 
>» — loliacea. 
> — tenella. 
>» — norvegica. 
>» — heleonastes. 
>» — glareosa. 
> — chordorrhiza. 
> — paniculata. 
> — pauciflora. 
> — Davalliana Sm. 
Festuca silvatica. 
Schedonorus inermis. 


» remota. 


Öl. 


Öl. 


(Ö1.?) 


(Ford. Gtl.) 


Bromus racemosus. 
Poa sudetica. 
Glyceria spectabilis. 

» maritima. Öl. 
Fluminia arundinacea. 
Koeleria ceristata. 

> glauca. 
Avena strigosa. 
Trisetum flavescens. Gt. 
Calamagrostis arundinacea. 


Öl. 


» Halleriana DC. 
Hierochloa borealis. 
> australis. 
Polystichum montanum. 
> eristatum.  Gtl. 


Woodsia ilvensis. Öl. 
Strutliopteris germanica. 
Botrychium ternatum Sw. 
Lycopodium inundatum. Gtl. 
| > complanatum. 


Öl. 


Öl 


K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(Gtl.?) 


På föregående växtlistor grunda sig följande tabeller; af hvilka I. A. och II. A. 
angifva antalet arter, som förekomma 1 ett af de tre områdena eller äro gemensamma för 
två af dem. Tab. I. B. och II. B. angifva de motsvarande talen efter utgallring af kultur- 
formationernas växter och alla, som skäligen anses inkomna genom människans 
åtgörande, äfvensom s. k. kritiska arter eller andra, om hvilkas utbredning man ej har säker 
kännedom (= de i växtlistorna icke kursiverade arterna). 


böra 


Tab. I. 

A B. 

ME Gotl., men ej ÖL. finnas.... 104 57 

GO bla sg KUGA OM BRG: son ad SE sea Bee SERA ie EAA ERAN 103 78 

EEE ASEAS TEE RR EIS STR CS gör FOUR NR ANDA ERE aa | 804 | = 

| 7 GOtl3- Men ej BIL LS SAR [ae DI RA SK SIE SS AA 164 TI 

| 5. MEN: Le] GO Ule 2 SAN USE SER NA AL Ar SRA SE AA LARS Er LER FA 213 I 186 

(RE ERE RDS Na EE 744 | — 

5 å Öl, men ej Ö. sil 141 73 

sil., men ej Öl. - 191 160 
RR RR EE RSA a ST RE OR Ar RAS fra a ES ER ne 766 = | 


-J 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 


Tab. II. 


| A I B, 
| | | 
FEN ek ln (EK OH NE os Ste no vm AS EES ooo | 59 | 30 | 
CTS YRKEN T OREES NTA NS SS ESKS NORA | AT I | 
1 () YGL] Eee SRA LEE ACK RET SALSA ESAS AA NSARNEN: "SDR | 148 132 | 
I » på Gotl. och Öl. (men ej I ÖvRL) SRA Re BUlaE BA 101 | 49 | 
| 20 OJ Och (O:Fsilsi(m en tejiGotl)Ersss sor san LA | Ga 62 | 
i > > Gotl. och Ö. sil. (men ej ÖL) ber tes SIE AN 0 Sal Ria | 44 | 21 | 


Hela floran i de tre områdena utgör omkring 1160 arter; af dessa äro tre femte- 
delar eller omkr. 700 gemensamma för alla tre områdena. 

Tab. I. ÅA. visar, att om de tre områdena tagas parvis, Öl. och Gotl. ha de festa 
gemensamma arterna (804), och att Gotl. och Ö. sil. ha det minsta antalet (744). Tab. 
II. A. visar ännu tydligare, att likheten mellan Gotl:s och Öl:s floror är störst, men mellan 
Gotl:s och Ö. sil:s minst, och att Ö. sil:s flora har flera arter gemensamma med ÖJ. än med 
Gotl. Vidare synes, att 59 arter äro inskränkta till Gotl., medan blott 41 uteslutande 
finnas på ÖL Gotländska florans större egendomlighet förklaras till en del af det ringare 
afståndet mellan Öland och Sveriges fastland. 

Tab. B. bekräftar föregående slutsatser. Den visar också, att likheten mellan flororna 
på Gotl. och ÖJ. till stor del beror på gemensamma kulturväxter, hvarför den ursprung- 
liga orsaken delvis står 1 sammanhang med en lifligare samfärdsel mellan dessa öar eller 
med svenska fastlandet. Då enligt tab. II. A. antalet af de arter, som förekomma på 
Gotl. och ÖL, men ej i Ö. sil., är 101, reduceras talet enligt tab. II. B. till 49, emedan 
de 101 arterna inbegripa öfver 40 till kulturformationerna hörande arter. Det i alla 
händelser relativt stora antalet dylika arter i gotländska floran kan visserligen i någon 
mån bero på olika uppskattning hos olika författare, men sammanhänger också med det 
större antalet hamnar och den lifligare förbindelsen mellan Gotl. och utrikes orter. Gent- 
emot floran i Ö. sil. tillkommer ett annat skäl för reduktion i tab. B., nämligen nöd- 
vändigheten att utesluta en mängd kritiska eller nyare arter. 


Förut äro de gotländska arter, som saknas på Sveriges fastland, uppräknade. Man 
kan också vid jämförelsen mellan flororna använda ett motsatt förfarimgssätt och under- 
söka, i hvilken utsträckning de på fastlandet allmänt spridda arterna förekomma på Got- 
land. Därvid framträder ännu skarpare den gotländska florans afvikande skaplynne. Man 
finner nämligen, att omkring 75 arter, som förekomma i alla de sydliga provinserna af 
Sveriges fastland till och med Vermland och Uppland, saknas på Gotland. Hit höra 


Bidens cernua Petasites officinalis 
ÅArnica montana Cirstum heterophyllum 
Eupatorvum cannabinum | Crepis paludosa 


(6 


K. JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN 


Campanula latifolia 
Lobelia Dortmanna 
Symphytum officinale 
Gentiana campestris 
Veronica longifolia 
Pedicularis silvatica 
Naumburgia thyrsiflora 
Hottonia palustris 
Oenanthe Phellandrium 
Cicuta virosa 
Pulsatilla vulgaris 
» vernalis 

Trollius europaeus 
Acta spicata 
Cardamine impatiens 
Subularia aquatica 
Impatiens noli tangere 
Viola palustris 

> — tricolor, hf. 
Drosera intermedia 
Melandrium silvestre 
Stellaria nemorum 


» palustris 
Stellaria Frieseana 
> uliginosa 


Spergula vernalis 

Elatine Hydropiper 
Chrysosplenium alternifolium 
Sedum annuum 

Bulliarda aquatica 

Peplis Portula 

Epilobium roseum 

Circeea alpina 
Myriophyllum alterniflorum 
Rubus idcus 


AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


Rubus ÖChamcemorus 
Fragaria elatior 
Prunus Padus 
Lathyrus silvestris 
Mvyrtillus uliginosa 
Montia fontana 
Polygonum viviparum 
> mite 
> dumetorum. 
Rumexz Hydrolapathum 
Daphne Mezereum 
Callitriche verna 
> autumnalis? 
| Hydrocharis Morsus rance 
Sagittaria sagittefolia 
| Scheuchzeria palustris 
Juncus filiformis 
Calla palustris 
Lemna polyrrhiza 
| Potamogeton perfoliata? 
| » obtusifolia 
Sparganium natans 
Rhynchospora fusca 
Scirpus silvaticus 
| Eleocharis acicularis 
Eriophorum gracile 
Carex flava 
> itrrigua 
> remota 
» — pauciflora 
Culamagrostis arundinacea 
Woodsia ilvensis 
Asplenium septentrionalc 
Isoötes echinospora. 


Bland ofvanstående arter äro minst två tredjedelar hygrofila; åtskilliga äro lund- 
växter, några växa på urformationens berg; omkring 10 höra till andra kategorier. 

På Gotland saknas vidare åtskilliga eljes i södra Sverige mycket spridda Hieracium- 
former, såsom H. acroleucum STENSTR., anfracum (Fr. p. p-) ALMQU., basifolium (Fr.) 
ALMQU., diaphanoides LBG., subramosum LÖNNR., acrifoltum DAHLST., scabrescens K. JOH. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 77 


Florans karaktär beror dock ej endast på de ingående arternas antal och beskaffenhet, 
utan ock på dessas fördelning och ymnighetsgrad. Då detta arbete ej afser någon växt- 
fysiognomisk behandling af florområdet, må det vara nog att anföra de största egendomlig- 
heterna i frekvensen hos de gotländska arterna. En jämförelse med de svenska provin- 
serna på fastlandet, hvilka ligga på ungefär samma breddgrad som Gotland, visar, att det 
ej är samma arter, som bilda vegetationens hufvudmassa. Många arter, som på södra 
Sveriges urbergsområde äro mer eller mindre allmänna och ymniga, hafva nämligen på 
Gotland lägre grad af fördelning eller ymnighet eller bäggedera; 1 motsats härtill ingå i 
det senare områdets flora med hög ymnighetsgrad och stor spridning flera arter, som på 
urbergsområdena äro mindre allmänna. Till den första gruppen höra följande arter, 
hvilka alltså bestämma negativa karaktärer hos Gotlands flora: 


Bidens tripartita 
Artemisia vulgaris 
Senecwo silvaticus 
Gnaphalium uliginosum 
> silvaticum 

Solidaqgo virgawrea 
Carduus erispus 
Lactuca muralis 
Crepis tectorum 
Leontodon luspidus 
Trichera arvensis 
Jasione montana 
Mvyosotis palustris 
Mentha arvensis 
Scutellaria galericulata 
Glechoma hederacea 
Stachys palustris 
Lamium intermedium 
Galeopsis Tetrahit 

> versicolor 
Åjuga pyranvidalis 
Verbascum nigrum 
Veronica scutellata 

> serpyllifolia 
Rlhinanthus minor 
Pedicularis palustris 
Melampyrum silvaticum 
Trientalis europe 
Plantago media 
Åegopodium Podagraria 
Nuphar luteum 


Fumaria officinalis 
Erystmum cheiranthoides 
Cardamine amara 
Nasturtium palustre 
Raphanus Raphanistrum 
Ozxalis Acetosella 
Hypericum quadrangulum 
Viola canina 
Drosera rotundifolia 

> longifolia 
Viscaria vulgaris 
Lychnis Flos cuculi 
Dianthus deltoides 
Stellaria graminea 
Årenaria trinervia 
Sagina procunmbens 
Spergula arvensis 
Spergularia campestris 
Sedum Telephium 
Epilobium montanum 

palustre 

> angustifolium 
Fragaria vesca 
Comarum palustre 
Orobus tuberosus 
Vicia villosa 
Ervum tetraspermum 
Trifolum agrarium 

> hybridum 
Myrtillus nigra 
Ozycoccus palustris 


18 


K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN 


Vaccinium Vitis idea 
Andromeda polifolia 
Ledum palustre 
Empetrum nigvrwn 
Mercurialis perenmis 
Seleranthus annuwus 
Polygonum amplhibium 
> lapatlufolium 
» Persicaria 
» Hydropiper 
Rumex domesticus 
> Åcetosella 
Saliv pentandra 
» caprea 
> — aurita 
> nigricans 
ÅAlnus glutinosa 
Callitriche-arter 
Orchis maculata 
Triglochin palustre 
Juncus conglomeratus 
» efjusus 
» supinus 
Lemna minor 
Potamogeton alpina 


> lucens 
» proelonga 
» pusilla 


Typha-arterna 
Sparganium-arter 
Rhynechospora alba 
Scirpus lacustris 
Eriophorum vaginatum 
» alpinum 

Carex ampullacea 

>» — vesicaria 


AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI, 


Carex pallescens 

> — limosa 

» — pilulifera 

>» — cespitosa 

> acuta 

> — stellulata 

>» — elongata 

>» canescens 

>» — leporina 

» — dioica 
Lolium temulentum 

> linicolum 
Bromus secalinus 
Poa nemoralis 
Atira flexuosa 
Calamagrostis stricta 

» lanceolata 

Agrostis canina 
ÅAlopecurus geniculatus 
Nardus stricta 
Polypodium vulgare 
Phegopteris polypodioides 


» Dryopteris 
Polystichum Filiz mas 

» eristatum 

> spinulosum 


Åthyrium Filiz femina 
Equisetum pratense 


> silvaticum 
» palustre 
fluviatile 


Isoötes lacustre 
Lycopodium Selago 
> annotinum 
elavatum 


Härtill kunde läggas ännu flera hygrofila arter och sandväxter, så att hela antalet 
säkerligen skulle öfverstiga 150. 

Af föregående lista, sammanställd med redogörelsen för ståndorter och växtsam- 
hällen, framgår, att de arter, som hafva minskad frekvens på Gotland, till allra största 
delen äro hygrofila, psammofila och skuggväxter. De öfriga skola härnedan omnämnas. 
Bland de till kulturformationerna hörande arterna finnas flera, som visserligen äro tämligen 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 79 


spridda på Gotland och således sannolikt gamla medborgare i floran, men som ej hafva 
stor ymnighetsgrad, och om hvilka det därför måste antagas, att deras ringare frekvens 
beror på markens beskaffenhet och ej på bristande tillfälle till spridning i följd af sen 
invandring. Sådana äro Artemisia vulgaris, Galeopsis-arterna, Pumåria officinalis, Ery- 
simum cheiranthoides, Ervum tetraspernum, Trifolium agrarium, Bromus secalinus. Sent 
inkomna äro däremot Rumex domesticus, Leontodon Iispidus och kanske Carduus crispus. 
Mer osäkra i dessa afseenden äro Verbascum nigrum, Plantago media, Vicia villosa, Tri- 
folium hybridum. Följande på klippor eller stenig mark 1 södra Sveriges urbergsområden 
allmänna arter finna på Gotland mindre gynnsamma villkor: Sedum Telephium, Epilobium 
montanum, Polystichum Filix mas, Athyrium Filix femina; möjligen höra Solidaqo Vir- 
gaurea, Lactuca muralis, Fragaria vesca, också hit. Hvilka orsakerna kunna vara till den 
ringare spridningen eller ymnigheten hos Ajuga pyramidalis, Orobus tuberosus, Orchis 
maculata kan måhända utrönas genom växtfysiognomiska eller allmänt växtgeografiska 
undersökningar. 


De växter, som så att säga ersätta de i föregående lista uppräknade arterna eller 
med andra ord på Gotland förekomma mer allmänt och i större individmängd än på 
södra Sveriges urbergsområden, äro dels en mängd i det hela sällsyntare växter, som 
äfven på Gotland spela en ringa rol i växtfysiognomiskt afseende, dels talrika arter, som 
här ingå med ett så betydande individantal, att växttäcket till icke ringa del samman- 
sättes af desamma. De viktigaste till sistnämnda gruppen hörande äro: 


Artemisia Absintlum Rhamnus cathartica 
> campestris Scandixz Pecten 
Tnula salicina Torilis Anthriscus 


Bellis perennis 
Carlina vulgaris 
Cirsium acawule 
Cichorium Intybus 
Valerianella olitoria 
Asperula tinctoria 
Convolvulus arvensis 
Echium vulgare 
Mentha aquatica 
Thymus Serpyllum 
Prunella grandiflora 
Frazinus excelsior 


Cynanchum Vincetozicum 


Veronica spicata 

> hedercefolia 
Plantago lanceolata 
Cornus sanguinea 


Daucus Carota 
Heracleum sibiricum 
Samcula europea 
Hydrocotyle vulgaris 


Ranunculus polyanthemos 


» sardous 

»- arvensis 
Ficaria verna 
Thalictrum Koch 
Anemone Hepatica 


Delphinium Consolida 


Papaver Argemone 
> dubium 
ÅArabis hirsuta 
Neslea pamniculata 
Hutchinsia petrcea 
Polygala amara 


80 


K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Geranium sanguineum 
> molle 


Limum catharticum 


Cerastwum pumilum 


Potentilla minor 
Prunus spinosa 
Trifolium procumbens 
Anthyllis Vulneraria 


» semidecandrum Årctostaphylos Uva ursi 
Arenaria serpyllifolia Corylus Avellana 
Saxifraga tridactylites | Orchis-arter 


Epipactis palustris 
Listera ovata 
Schoenus ferrugineus 
Cladium Mariscus 
Carex flacca 
Brachypodium-arterna 
Festuca ovina 
Agrostis alba. 


Sedum album | 
Pyrus Malus 
Crategus Ozxyacantha 
» monogyna 
Cotoneaster integerrima 
vubus cesius 
Fragaria collina 
Potentilla reptans 


Åtskilliga bland dessa äro äfven på fastlandet allmänna och ymniga, såsom Plantago 
lanceolata, Linum catharticum, Arenaria serpyllifolia, Festuca ovina, Agrostis alba, men 
de hafva på Gotland en ännu större spridning till olikartade lokaler och uppträda med 
en förvånande individmängd. 

Flertalet bland de i den sista växtlistan uppräknade arterna växa i torrare skogar 
eller ängar, på backar eller hällar; ett icke obetydligt antal tillhöra kulturformationerna, 
några få ingå 1 kalkkärrens eller myrarnas vegetation. Karaktäristiskt är det, att mono- 
kotyledonerna äro synnerligen fåtaliga; den föregående växtlistan visar ett motsatt för- 
hållande. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 81 


Vegetationslinjer. 


På grund af Gotlands läge långt från omgifvande fastland och större öar är klimatet 
utprägladt maritimt. Flera af västra Europas för hafsklimat afpassade växter finna därför 
sin ostgräns på Gotland. Då dessa arter till stor del hafva sin nordgräns i västra eller 
södra Norge, kommer vegetationslinjen i sin helhet dock att utgöra en nordostgräns. 

I afseende på nederbördsförhållandena afviker likväl Gotland betydligt från Europas 
västkust. Till följd af öns läge öster om sydsvenska fastlandet och norr om en stor 
kontinent, blifva de fuktiga vindarna från Atlanten uttorkade, innan de nå Gotland. 
Också är nederbörden på Gotland, såsom redan nämnts, ganska ringa eller blott 472 mm. 
1 medeltal för åren 1860—1890, så att få orter i södra Sverige äro i detta afseende så 
illa lottade. Dessutom är denna nederbörd ojämnt fördelad, så att månaderna april, maj 
och juni få resp. blott 20,2 mm., 27,3 mm. och 29,5 mm. På ingen annan station! i 
södra Sverige är nederbörden så liten under dessa månader, och på ingen annan station 
i hela Sverige" är nederbörden för juni så liten som på Gotland. 

Till följd af detta förhållanden måste på vissa torra ståndorter allt vegetativt arbete 
fördelas på två fuktigare perioder, åtskilda af en torr sådan. Efter snösmältningen finna 
nämligen växterna äfven på torrare ståndorter tillräcklig fuktighet i jorden för att vara 
skyddade mot torkan i april och maj, men ej så under juni, då solhettan förbränner allt, 
som ej är särskildt utrustadt till skydd mot för stark transspiration. Liknande förhållan- 
den äga rum på Öland”? och sannolikt äfven på de siluriska öarna utanför Livland och 
» Estland. Många för stäpper afpassade växter finna därför lämpliga lifsvillkor på dessa 
öar, men ej på Sveriges fastland. Dessa arters vegetationslinje öfver Gotland blir alltså 
en nordvästgräns. 6 

Många arter, hvilka såsom eken fördraga både hafsklimat och kontinentalklimat 
hafva en nordlig vegetationsgräns. Ehuru eken själf ej ingår bland de arter, hvilkas 
nordliga vegetationslinje går öfver Gotland, höra flertalet bland sådana arter likväl till 
hvad som plägar betecknas med namnet ekfloran. 


De arter, som i likhet med boken fordra insulärt klimat eller däremot svarande 
kompensering genom högre värmegrad, erhålla som bekant en mot öster fallande vegeta- 
tionsgräns. Vegetationslinjen måste därför, om den utgår från södra Norge, passera öfver 


Bland de 29, som upptagas af HAMBERG i J. F. NYSTRÖMS handbok i Sveriges geografi. 
J. ERIKSON, i Bot. Not. 1895. 


Ke Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. fel! 


al 
2 


(FY LIG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


sydöstra Skandinavien och södra eller sydöstra Östersjöländerna. De siluriska öarna Öland, 
Gotland, Ösel m. fl. erbjuda i följd af sitt starkare utpräglade hafsklimat och sin kalk- 
haltiga och varmare jordmån särskildt gynnsamma villkor för de nämnda växterna. Dessas 
vegetationslinje blir därför i allmänhet ej rät, utan slår en skarp bukt kring någon eller 
några af öarna. På en växtgeografisk karta visar det sig sålunda, att vegetationslinjen, 
då den passerar sydöstra Skandinavien, utsänder en mot sin hufvudriktning vinkelrät ut- 
löpare öfver Öland och Gotland, stundom äfven öfver Ösel eller till och med de närmaste 
delarna af Estland. En sådan mnordostlig vegetationslinje med utlöpare hafva följande 
34 arter: 

Artemisia maritima (Öl.—Ösel), 

Bellis perennis (ÖN, Gotl.), 

Crepis virens (ÖN, Gotl.), 

Thrincia hirta (Gotl.), 

”alerianella Morisoni (ÖN, Gotl.), 

Antirrhinum Orontvum (ÖL, Gotl.), 

Linaria Elatine (Gotl.), 

Plantago Coronopus (ÖL, Gotl.), 

Hedera Heliz (Öl.—Ösel), 

Scandiz Pecten (ÖN, Gotl.), 

Öenanthe fistulosa (Gotl.), 

Eryngium maritimum (Öl —Ösel), 

Bupleurum tenwissimum (Öl. —Ösel), 

Reseda luteola (ÖN, Gotl.), 

Ranunculus sardous (ÖL, Gotl.), 

Teesdalia nudicauwlis (ÖN, Gotl.), 

Holosteum umbellatum (ÖL, Gotl.), 

Alchemilla arvensis (ÖL, Gotl.), 0 

Medicago minima (ÖL, Gotl.), 

Trifolium striatum (ÖN, Gotl.), 

Quercus sessiliftora (Gotl.), 

Orclhis laxiflora (Gotl.), 

ÅAnacamptis vyramidalis (Sjelland —Ösel), 

Cephalanthera Lonchophyllum (Gotl.). 

Alisma ranunculoides (Öi., Gotl.), 

Juncus obtusiftorus (Gotl.), 

capitatus (ÖN, Gotl.), 

Potamogeton plantaginea (Gotl.), 

Carez eztensa (Ö1l.—Ösel), 

Elymus europaeus (ÖN, Gotl.), 

Triticum junceum (Gotl.), 

Schedonorus sterilis (Gotl.), 

Atiropsis caryophyllea (Gotl.) 

Phleum arenarium (Gotl.). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 55 


Mera sällan omfattar vegetationslinjens bukt äfven några af provinserna på Sveriges 
fastland eller till och med bägge Östersjökusterna (Holosteum umbellatum, Carex extensa). 

Några bland de uppräknade arterna tillhöra företrädesvis stränder eller salthaltig 
mark eller stäpper (Artemisia maritima, Eryngium, Bupleurum, Plantago Coronopus). Hit 
hör äfven Anacamptis pyramidalis, hvilken växer i barrskog på torr, stenig hällmark eller 
gamla strandvallar oftare än i ängar på bättre jordmån; de assimilerande organen ha 
kort varaktighet, 1 det bladen redan under blomningstiden vanligen äro fullständigt för- 
vissnade. Växten har således afpassat sig efter stäppernas förhållanden. Några arter 
hafva en utbredning, som är analog med vanliga ekens (Antirrhinum, Medicaqgo minima, 
Quercus sessiliflora, Schedonorus sterilis). De öfriga likna i sin utbredning boken och 
och torde med detta träd hafva utbredt sig i Skandinavien, dock med undantag af dem, 
som genom kulturmänniskan i senare tid blifvit ditförda. 

De öfriga, som hafva mnordostlig vegetationsgräns (utan utlöpare), äro Önopordon 
Acanthium, Hydrocotyle vulgaris, Sedum boloniense, Sorbus Aria, Euphorbia exigua, Åirop- 
sis precox, Calamagrostis varia, Åspidium aculeatum, Scolopendrium officinale. Denna 
vegetationsgräns är emellertid i allmänhet blott lokal, i det att de flesta arterna hafva en 
utbredning, som är analog med ekens. 


Följande 19 arter hafva en öfver Gotland gående nordlig vegetationsgräns: 


Mentha swlvestris Geranium columbinum 
Prunella grandiflora Racdiola linordes 
Teucrium Scordium Tunica prolifera 
Veronica triphyllos Rumex sanguineus 
Cherophyllum temulum Anthericum ramosum 
Anthriscus vulgaris ; Juncus glaucus 

Sum angustifolium Carex tomentosa 
Falcaria vulgaris Corynephorus canescens 
Nasturtvium officinale Calamagrostis varia. 
Malva sivestris 


De allra flesta bland dessa hafva äfven i stort sedt en nordlig vegetationsgräns och 
böra räknas till ekväxterna. Tunica prolifera, Rumex sanguineus, Carex tomentosa hafva 
dock en mot öster fallande vegetationslinje (nordostlig). Calamagrostis varia befinner sig 
på Gotland utom sitt egentliga område. 

Nära nordgränsen befinna sig på Gotland: Cirsium acawule, Cichorrum Intybus, Sca- 
biosa Columbaria, Myosotis versicolor, Centunculus minimus, Cornus sanguinea, Alyssum 
calycinum, Malva Alcea, Rosa rubiginosa, Sarothamnus scoparius, Gagea pratensis, Cla- 
dium Mariscus, Schedonorus asper. 


Nordvästlig gräns hafva följande 19 arter: 

Artemisia rupestris Carduus acanthoides 
Gnaphalium arenarium Picris Ilneracioides 
Inula Britanica Euonimus europea 


34 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Selinum lUineare Potentilla "incana 
Anemone -sulvestris Astragalus danicus 
Adonis vernalis Orcehis militaris 
Braya supina >» Morio 
ÅArabis Gerardi >  ustulata 
Viola pumila Cyperus fuscus 
Potentilla collina 


Nära nordvästgränsen befinna sid 7 arter: Åsperula tinctoria, Scutellaria hastefolia, 
Pulsatilla pratensis, Polygala comosa, Gypsophila fastigiata, OÖzxytropis pilosa, Melica 
ciliata. 

En stor del af dessa 26 arter saknas i Storbritannien och hafva sammanhängande 
utbredning i sydöstra Europa eller förekomma på Asiens eller sydöstra Europas stäpper, 
t. ex. ÄÅrtemisia rupestris, Gnaphalium arenarium, Inula Britanica, Anemone silvestris, 
Pulsatilla pratensis, Adonis vernalis, Braya supina, Arabis Gerardi, Gypsophila fastigiata, 
Potentilla collina och "incana, Ozytropis pilosa, Melica ciliata. De utgöra det viktigaste 
stäppelementet i Gotlands fora. För fertalet bland de öfriga är nordvästgränsen mer 
eller mindre lokal, i det en del arter förekomma i England, andra förekomma i Finland 
eller hafva i stort sedt en nordlig vegetationsgräns, liknande ekens. 


En öfver Gotland gående östlig vegetationsgräns, som för flera arter visserligen är 
lokal, men för andra sträcker sig öfver en stor del af Europa, hafva följande 11 arter: 
Senecio aquaticus, Sagina maritima, Sedum rupestre, Vicia lathyroides, Blechnum Spicant 
samt Sherardia arvensis, Galium silvestre, Veronica polita, Ranunculus arvensis, Senebiera 
didyma, Schedonorus erectus, af hvilka de 6 sista på Gotland tillhöra kulturformationerna. 
Senecio aquaticus och Sagina maritima hafva en mot väster starkt stigande nordgräns och 
tillhöra bokfloran; Sedum rupestre och Vicia lathyroides hafva däremot i Europa en med 
ekens analog utbredning. Blechnum går in i arktiska regionen. 


Slutligen ingå i Gotlands flora åtskilliga arter, som här hafva en syd- eller sydost- 
gräns. Sådana äro följande 11 arter: 


Bartsia alpina, 
Puphrasia salisburgensis, 
Pinguwcula alpina, 
Cornus suecica, 
Batrachium confervoides, 
Cochlearia danica, 
Draba incana, 

Ozxytropis campestris, 
Rumex domesticus, 

Poa alpina, 

Equisetum tenellum. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 50 


Alla dessa äro glacialväxter. De flesta förekomma äfven i mellersta Europas bergs- 
trakter (alla utom Cornmus suecica, Cochlearia damica, Batraclium confervoides). Det är 
likväl uppenbart, att dessa växter på Gotland utgöra relikter af en glacial flora, som 
efter istiden vandrat från slättlandet i öfvervägande nordlig riktning och således höra till- 
sammans med den flora, som nu är nordlig, ej med Alpernas. Vegetationslinjen är därför 
en syd- eller sydostgräns. Detta gäller äfven om Huplhrasia salisburgensis, som visser- 
ligen har sin största utbredning i mellersta Europa, men som äfven förekommer i västra 
och norra Norge samt i Oviken i Jämtland.! 

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att nämna tre andra arter, som enligt 
ENGLER ” äro glaciala, nämligen Pulsatilla patens, Gymnadenia odoratissima och Tofieldia 
calyculata. — Gymnadenia odoratisstma, som tillhör mellersta Europas berg, har i våra 
trakter en ungefär nordlig vegetationslinje. De båda öfriga, som äfven förekomma i norra 
och mellersta Asien, hafva på Gotland en väst- eller nordvästgräns; de saknas på Öland, 
men förekomma flerstädes i Östersjöprovinserna och på deras öar och synas alltså tillhöra 
de få arter, hvilkas vandring till Gotland har försiggått från öster öfver nämnda öar. 
Gymnadenia odoratissima däremot förekommer (enl. LEHMANN) endast på spridda ställen i 
Lithauen, Kurland och Estland, men ej på öarna; vidare har den enstaka utposter i 
Pommern, Västergötland, Östergötland. Den kan följaktligen lika väl hafva kommit från 
söder eller sydväst. 


Några af Gotlands egendomligaste växter befinna sig därstädes långt skilda från 
sitt egentliga utbredningsområde. Att de kunnat invandra till ön och sedan bibehålla 
sig, beror nog ej blott på öns klimat och jordmån, utan säkerligen också på de märkliga 
geologiska förändringar, som under den kvartära tiden drabbat länderna 1 och omkring 
södra Östersjön. Hit höra följande 8 arter: 


Linosyris vulgaris, 

Lactuca quercina, 

Galium rotundifolium, 
Globularia vulgaris, 
Ranunculus ophioglossifolius, 
(Hutchinsia petrcwa), 
Helianthemum Fumana, 
Coronilla Emerus 


samt 12 arter, som genom människans åtgöranden inkommit: 


Tragopogon porrifolius, 

28 crocifoluus, 
Crepis nicceensis, S 
Verbascum Lychnitis, 


1 R. V. WETTSTEIN, Monogr. d. Gattung Euphrasia. Leipz. 1896. 
? Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt. 


86 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Cerefolium sativum, 
Reseda lutea, 

Diplotaxis muralis, 
Thlaspi perfoliatum, 
Geranium pyrenaicum, 
Ulex europceus, 

Narcissus Pseudonareissus, 
Scherochloa rigida. 


Ehuru de 8 spontana arterna på Gotland befinna sig lösryckta från sitt egentliga 
utbredningsområde, finnas dock tecken, som tyda på, att språnget möjligen ej varit fullt 
så stort vid växternas invandring. Det finnes nämligen andra enstaka utposter norr om 
deras sammanhängande utbredningsområde. På Öland och i Pommern finnas Linosyris 
och Galium rotundifolium, på Öland och i Thäringen Coronilla Emerus, på Öland dessutom 
Globularia, i Thöringen Helianthemum Fumana, på Hartz Lactuca quercina. Dessutom 
förekomma några af dem på Gotland under omständigheter, som göra det högst sannolikt, 
att de där äro relikter från en tid, då de hade större spridning. — Mest märkvärdig är 
otvifvelaktigt Ranunculus ophioglossifolius. Dess nordgräns går från Krim till södra Frank- 
rike, hvarefter vegetationslinjen blir en nordvästgräns, som slutar på ön Jersey. — Hvad 
Hutchinsia petrea beträffar, saknas den i Danmark, norra Tyskland, Östersjöprovinsernas 
fastland, men har tämligen stor spridning på Skandinaviska halföns södra del samt på 
öarna utanför Livland. 


Några få arter, som förekomma i södra Norge eller i Bohuslän samt i södra Finland 
eller i de nordliga Östersjöprovinserna, hafva en mot ekens nordgräns svarande vegeta- 
tionslinje, men därigenom att de saknas på större delen af Östersjökusten, kommer den 
öfver Gotland gående vegetationslinjen att blifva bågformig, så att hithörande arter där- 
städes få en, om ock mycket lokal nordgräns. Sådana äro Hypocheeris radicata, Ajuga 
reptans, Euphorbia palustris, Halimus pedunculatus, Schoenus nigricans. 


Lokala vegetationslinjer öfver Gotland hafva dessutom Geranium lucidum, Sedum 
album, Sorbus fennica, Najas marina (lokala sydostgränser) samt Poa bulbosa. Den sist- 
nämnda synes hafva sin egentliga nordgräns i norra Tyskland, men en bukt af linjen 
omfattar en del af svenska Östersjökusten samt Öland och Gotland. 


Hela antalet af arter, som på Gotland befinna sig på eller utom gränsen för sitt 
egentliga utbredningsområde är sålunda nära 140. Af dessa hafva 43 en nordostgräns; 
de flesta bland dem höra till bokfloran. Omkring 20 hafva en nordgräns och lika många 
en nordvästgräns; 11 hafva en östlig gräns och lika många (alla glacialväxter) en sydlig 
eller sydostlig. Utom sina egentliga områden befinna sig 20. Om till dessa 20 arter 
läggas de 34, som hafva en nordostgräns, men på Gotland befinna sig på en utlöpare 
från vegetationslinjen, samt de 20, som hafva en nordvästgräns, får man ett antal af 74 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 87 


arter, som på Gotland intaga en mer eller mindre framskjuten ställning i förhållande 
till utbredningsområdet i öfrigt. Dessa växter utgöra en väsentlig del af florans 
rariteter. 

Det förhållandet, att ett så betydligt antal arter (minst 30), hvilkas vegetations- 
linjer i norra Europa nära öfverensstämma med bokens eller till och med falla betydligt 
söder om denna, förekomma: på Gotland, talar för den meningen, att bokregionens gräns- 


linje bör anses gå öfver denna ö, oaktadt boken själf ej tillhör dess flora. 


(d IN, JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Anmärkningar rörande florans invandring, spridning m, m. 


Af de jämförande växtlistorna framgår det, huru mycket större likheten är mellan 
Gotlands och Ölands floror än mellan Gotlands och silurområdets på andra sidan Öster- 
sjön. Detsamma gäller vid en jämförelse med Ösels flora i st. f. hela det nämnda silur- 
områdets. Redan häraf synes det sannolikt, att Gotlands och Ölands floror hafva haft 
samma invandringsvägar och att dessa ledt i nordlig eller nordostlig riktning. Att ej 
någon nämnvärd invandring ägt rum omedelbart från Östersjöns östra stränder, framgår 
dessutom däraf, att västliga vegetationsgränser knappt förekomma på Gotland. Hade land- 
förbindelse efter istiden ägt rum med Ösel och det närbelägna fastlandet, så skulle säker- 
ligen antalet af de arter, som öfver bryggan invandrat till Gotland utan att nå längre, 
varit större än antalet af dem, som hunno längre västerut, och följaktligen borde flera 
vegetationslinjer utgöra västgränser. För längesedan har F. W. C. ÅRBSCHOUG ! visat, 
att många gotländska arter saknas i Danmark och Skåne, och att sådana arter torde haft 
andra invandringsvägar än öfver Sveriges nuvarande fastland. Visserligen kunde den 
invändningen göras, att denna Östersjöflora fordom funnits äfven i Skåne och Danmark, 
men att den sedermera utdött. De senare årens talrika och noggranna undersökningar 
af torfmossar, kalktuffer etc. motsäga dock ett sådant påstående. Det kan således anses 
sämligen säkert, att Gotlands fora till allra största delen invandrat öfver södra och syd- 
västra Östersjöländerna, men att en del arter därvid icke passerat Danmark eller sydligaste 
delarna af Sveriges nuvarande fastland. För de sistnämnda arterna har en invandringsväg 
öfver Öland varit den lättaste, ehuru många torde hafva kommit direkte till Gotland 
(t. ex. sådana som saknas på Öland). Men äfven åtskilliga bland de arter, som nu finnas 
i Skåne och Danmark, kunna ju liksom de förra hafva inkommit till Gotland utan att 
taga omvägen öfver Danmark. <Särskildt gäller detta om ekfloran, hvilken såsom mera 
kontinental tidigare anlände till södra Östersjökusten än till de danska öarna. 

En del geologer hålla det ej för osannolikt, att Östersjöns nivå vid något skede 
efter istiden varit så låg, att fast land söderut förenat Gotland, Öland och Skandinaviska 
halfön. I sådant fall kan, såsom Östersjöns nuvarande djupförhållanden visa, på sin höjd 
en smal ränna hafva skilt detta sammanhängande land från norra Tyskland. Inga bevis 
finnas dock för en så betydande negativ förskjutning af strandlinjen. Men att Gotland 
efter istiden legat något högre än nu, har blifvit påvisadt af SERNANDER ”, som likväl ej 
anser, att denna landhöjning varit nog stor för att synnerligen mycket minska Östersjöns 
bredd söder om Gotland. 


1 Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. (I Lunds universitets årsskrift f. 1866.) 


2 


” —, Studier öfver den gotl. veget. utvecklingshistoria sid. 11. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 5) 


En del af Gotlands flora, nämligen dess stäppelement, måste antagas hafva ett i 
stort sedt mera östligt ursprung än florans öfriga beståndsdelar. Genom Professor NEHRINGS 
undersökningar är det emellertid bekant att i norra Tyskland (vid Thiede nära Braun- 
schweig och vid Westerregeln nära Hartz) fossila rester finnas af en sannolikt i post- 


olacial tid där hemmastadd stäppfauna.! 


Därmed får väl ock anses bevisadt, att en 
stäppflora samtidigt där var rådande. Det möter då inga hinder att förklara en sådan 
floras invandring till Gotland öfver södra Östersjöländerna, äfven om det ej kan bevisas, 


att Östersjöns yta vid den tiden stod afsevärdt lägre än nu. 


Den invandrade florans karaktär är, såsom förut blifvit visadt, öfverensstämmande 
med Gotlands klimat och öfriga naturförhållanden. Den under vegetationsperiodens förra 
hälft ofantligt ringa nederbörden, den starka insolationen och de beständiga vindarna för- 
svåra uppkomsten af lundformationer, så att äfven fattigdomen på skuggväxter får anses 
bero på naturförhållandena och ej blott på utvecklingshistoriska orsaker. I senare tid till- 
kommer dock människans ingripande genom uthuggning af skog, torrläggning af myrar 
0. 8. Vv. Åtskilliga element i floran bryta emellertid skarpt af emot den i det hela något xero- 
fila vegetationen och visa sig genom sin förekomst i ringa mängd på enstaka, vidt skilda 
lokaler såsom relikter från en tid, då andra naturförhållanden rådde på ön. Först och 
främst kunna glaciala relikter urskiljas. Dit hör en stor del af de torfälskande växterna ? 
samt många andra hygrofila arter, vidare de, som hafva en öfver Gotland gående sydlig 
eller sydostlig vegetationsgräns, förutom åtskilliga andra, som ännu hafva en tämligen 
sammanhängande utbredning i södra Skandinavien.” 

En annan grupp af växter, som förhålla sig som relikter, utgöres af åtskilliga skugg- 
växter. Dit höra flera af Karlsöarnas och Torsburgens rariteter samt en del sällsyntare 
barrskogsväxter. Såsom relikter böra också de arter betraktas, hvilka nu merendels äro 
sterila, åtminstone om de ej medels vegetativa delar hafva lätt att sprida sig. Så t. ex. 
äro i barrskogarna  Hedera Helix och i myrarna Utricularia intermedia sällan blom- 
bärande; Juncus obtusiflorus blommar visserligen, men får nästan aldrig mogna frön.” 


Rörande spridningsmedlen har SERNANDER påpekat, att vattnet sannolikt utgör ett 
mindre hinder för växternas vandring, än man i allmänhet antagit, och att frön och andra 


1 Jfr A. G. NATHORST, Jordens historia, sid. 956. 

? Det förtjänar nämnas, att Ledum palustre, hvilken enl. GUNNAR ANDERSSON (Den Skand. växtvärldens 
historia) inkommit med granen och således är mycket ung i floran, på Gotland ej plägar förekomma bland 
Andromeda, Empetrum, Oxycoccus o. d. torfälskande växter, som böra betraktas såsom glaciaia relikter. 

> Jfr GUNNAR ANDERSSON, anf. arbete, samt SERNANDER, Studier etc. sid. 7T2—77. 

+ Afven inom djurvärlden förekomma som bekant relikter. Ett nytt exempel därpå är Succinea putris L. 
på Lilla Karlsö. Enligt G. LINDSTRÖM (Öm postglaciala sänkningar af Gotl. [I Geol. För. förh. Bd VIII h. 
4 sid. 2551) har denna snäcka numera på Gotland ej längre skal än 20 mm., men i södra Frankrike 24 mm. 
och, enligt fossila expl. från kalktuffen vid Kopparsvik, fordom på sistnämnda ställe 27 mm. På Lilla Karlsös 
norra, nästan alltid beskuggade sida har emellertid förf. funnit lefvande expl. med skal af 24 mm. längd. Detta 
torde vara en återstod af den på Gotland fordom lefvande mer storväxta rasen. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 12 


0 TR JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


växtdelar kunna i lifskraftigt tillstånd af vågorna föras till den aflägset liggande Gotska 
Sandön. 

Granskar man de sällsynta arternas förekomst på Gotland i ändamål att tillse, om 
något märkbart samband förefinnes mellan deras utbredning på ön och i länderna kring 
Östersjön, så finner man visserligen i några fall ett dylikt samband äga rum. Men dessa 
fall äro allt för få för att utgöra bevis för den nämda åsikten om vattnets transportför- 
måga. Något sådant kunde man också knappast vänta, enär en från t. ex. väster kom- 
mande art snart sprides till andra delar af ön. Emellertid är det egendomligt, att Crambe 
maritima i senare tid uppträdt på några ställen af östra Gotland, under det den också 
vinner ökad spridning i Finlands skärgård. Vare sig växten öfver Östersjön inkommit 
till alla ställena eller från det ena växtstället spridt sig till det andra, har spridning ägt 
rum på rätt betydligt afstånd. — Ett visst samband synes också råda mellan utbredningen 
på Gotland och på svenska fastlandet och Öland af Campanula Trachelium och glomerata, 
Sedum boloniense, Adonis vernalis m. 9. 

I alla händelser visa direkta iakttagelser, att vattnets transportförmåga är ganska 
stor. Den kan bero på strömsättningen, hvilken som bekant är så stor, att årligen flera 
skeppsbrott tillskrifvas densamma; vidare på vinden i förening med vågorna samt slutligen 
på drifis. På drifisens stora bärkraft har man exempel i flyttandet af infrusna stenblock; 
ännu längre sträckor transporteras föremål, som befinna sig ofvanpd isen.! 


Andra spridningsmedel äro djur, särskildt fåglar.” Bland jägare är meningen olika 
rörande den väg flyttfåglarna taga öfver Gotland. Flertalets åsikt synes emellertid vara 
den, att vattenfåglar företrädesvis hålla sig utefter västra sidan vid sin färd mot norden, 
Därmed kan sammanställas det förhållandet, att flera på Gotl. sällsynta vatten- eller sump- 
växter, såsom fHanunculus oplioglossifolius, Catabrosa aquatica, Glyceria plicata, Nastur- 
tiwm officinale, Callitriche, träffas på öns västra sida. 

Enligt äldre uppgifter har Östersjön många gånger under historisk tid varit belagd 
med is, som oafbrutet sträckt sig från Gotland till Sveriges fastland eller till och med 
till Tyskland. Oftare måste sådan förbindelse hafva förefunnits i början af kvartära 
tiden, då klimatet var kallare. Att öns däggdjursfauna till största delen invandrat öfver 
isen, får väl anses tämligen säkert. Tillfälle till fröspridning på detta sätt har alltså ägt 
rum både i förhistorisk och i senare tid. 

Med vindens tillhjälp kunna äfven tyngre föremål såsom nötter transporteras långa 
sträckor på en jämn yta af is. Lättare föremål kunna som bekant under storm lyftas 
mycket högt och nedfalla långt från utgångspunkten. 

Möjlighet till import af frö har följaktligen alltid förefunnits efter istiden. Att 
denna möjlighet synnerligen ofta blifvit verklighet, framgår däraf, att Gotlands flora ej 
är en godtycklig sammansättning af arter, som händelsevis lyckats komma öfver någon 


1 Jfr LIN., Gotl. Resa sid 199. 

>” Ett exempel kan anföras. I kräfvan på en å Gotland skjuten stäpphöna anträffades en hop frön, af 
hvilka en del, då kräfvan öppnades, redan börjat gro. Genom groningsförsök fann förf. att alla tillvaratagna frön 
tillhörde Chenopodium album. Ehuru dessa frön sannolikt härstammade från Gotland, är det nsenkns som 
hindrar, att frön på detta sätt kunna transporteras från andra sidan af Östersjön, enär denne fågels flyghastighet 
som bekant är ganska stor. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. |. 21 


af Östersjöns armar. Vi hafva nämligen förut sett, att förekomsten på Gotland af mån 


ga 


0 
egendomliga växtformer finner sin förklaring i egendomliga ståndorter, klimat o. s. V., 


likasom att den i floran så karaktäristiska bristen af vissa eljes ej sällsynta arter samman- 
hänger med bristen på lämpliga ståndorter och med naturförhållandena i öfrigt. 


Om redan florans sammansättning på ofvannämnda sätt kan i hufvudsak förklaras, 
så är sambandet mellan arternas frekvens och ståndorternas fördelning och beskaffenhet 
ännu mera omisskännligt. Sandområden, hällmark, kalkkärr o. s. v. hafva sina egendom- 
liga floror, hvilkas karaktärer först i andra rummet bestämmas af utvecklingshistoriska 
grunder. Undantag göra på visst sätt flera hygrofila växtsamhällen, som efterträda hvar- 
andra på samma plats. De till tiden senare intaga där en af föregående formation skapad 
ståndort. Men sandområden bära, vare sig de äro skogbärande eller ej, annan vegetation 
än hällområden eller lerbotten; de gifva, vare sig de äro klädda af löf- eller barrskog, 
upphof till mera ris och kiselälskande växter än andra ståndorter. Då strandvallar beklädas 
med barrskog, kvarstå de förras Hieracium-former, Arctostaphylos, Cynanchum ete. mycket 
länge i det uppkommande slutna växttäcket och finna dessutom en varaktig fristad på 
klippor och afsatser, där slutna formationer ej uppstå. Moränfält påminna genom sin 
vegetation om fastlandets steniga hagar och backar; men full motsvarighet till de å fast- 
landets urbergsområden vanliga växtformationerna å steniga och bergiga ståndorter finnes 
ej på hela Gotland, enär moränerna här dels äro uppblandade med grus och block af 
kalksten, dels blifvit ursköljda af det baltiska hafvet under dess högre vattenstånd efter 
istiden. 


De nu rådande naturförhållandena bestämma alltså i första rummet beskaffenheten 
af Gotlands vegetation. I hvilken utsträckning andra faktorer inverkat, må utrönas genom 
paleontologiska och biologiskt fysiognomiska undersökningar. 


92 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Beskrifningar 


öfver några i den systematiska förteckningen upptagna nya eller mindre kända former. 


Senecio vulgaris L. f. laxa n. f. Högväxt med från bladvecken utgående nästan 
uppräta grenar, af hvilka de öfre högt öfverskjuta primärhålken. Ytterhålkfjällen äro 
längre än hos hf., ett eller annat nästan af hålkens längd, alla löst tilltryckta — från- 
stående. 


Denna form kan anses såsom den mot f£. Uitoralis Mort. svarande alfvarformen, men 
är också funnen 1 en aker på Fårö. 


Lappa officinalis All. f. divaricans n. f. Blomställningens grenar långa, vinkelrätt 
utspärrade; bladskaften högt upp sammanväxta med grenarna. Ofta finnas tornlika bild- 
ningar i grenvecken. 


f. congesta n. f. Blomställningen mycket sammanträngd i följd af de ytterst korta 
eller rudimentära korgskaften, till formen äggrund — n. klotrund. Hålkarna mindre än 
hos hf. i synnerhet under blomningen. 

En liknande, ännu mera mikrocefal form finnes äfven af L. minor (SctK) DC. 


Crepis tectorum L. var. glabrescens Nrum. (1 Bot. Not. 1887). Detta är en alfvar- 
form, som motsvarar den öländska var. pygmea SJÖSTR., men ej är fullt identisk därmed. 
Den gotländska formen har starkt framträdande glandelhår å blad och stjälkar, buktigt 
tandade, sällan flikade blad samt små mörka hålkar. Den öländska formen har visserligen 
också glandler, men därjämte eller också nästan uteslutande hvitullig beklädnad å stjälkens 
nedre del, oregelbundet parflikade — pardelade stjälkblad samt oftast något större hålkar. 
Den gotländska formen öfvervintrar med jämförelsevis stora bladrosetter, men en mängd 
individ pläga blomma om hösten såsom hos annuella sommarväxter. På stränder (exv. 
Slite) kan hufvudformen bli lågväxt och grenig, men saknar glandler å blad och stjälk. 


Leontodon autumnalis L. var. coronopifolius Lge. f. procumbens. Stjälkar nedlig- 
gande, 1—2 från samma rotstock, 1—2-blomstriga, omkring 1 dm. långa. Bladen djupt 
pardelade i jämbreda flikar af omkr. 1 mm. bredd, så att kring hufvudnerven kvarlämnas 
en smal rand (0,,—1 mm.) af bladskifvan. MHaålkfjäll klädda med glest hvitt dun med 
eller utan mjuka gråbruna hår. Kantblommorna utvändigt försedda med ett skarpt be- 
gränsadt, mörkt purpurfärgadt band, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. Ja 


Hieracium dichotomum X Pilosella n. hybr. 


Några af förf. på Falholmen utanför Ar funna individ höra till denna kombination. 
De öfverensstämma rätt väl med beskrifningen på H. arense Daunst. (Bidr. I s. 19); 
men på grund af likheten med en H. Pilosella L., bland hvilken den växte, visade det 
sig, att denna senare art och ej H. sabulosorum Daumrst. medverkat vid korsningen. 
Sålunda voro bladen upptill rätt breda, men tillspetsade, hålkfjällen tilltryckta och för- 
sedda med samma beklädnad som hos ifrågavarande H. Pilosella. Stoloner saknades. 


H. bigeminum X Pilosella n. hybr. 


Vid Långhammars på Fårö anträffade förf. 1894 åtskilliga individ af tydligt hybrid 
natur, hvilka växte bland H. bigeminum LÖNsSr. och H. Pilosella L. Likasom den 
förra af dessa arter starkt varierade i afseende på beklädnaden, så voro ock några individ 
af hybriden tätt långhåriga, medan andra voro öfvervägande eller nästan uteslutande 
glandulösa. Dessutom funnos andra individ, som bildade en fullständig öfvergångsserie 
till H. bigeminum och som med all säkerhet voro återgångsformer till denna. Den 
mest intermediära formen hade följande utseende: 

Stjälken gaffelgrenig antingen med korta grenar, af hvilka ofta en utgår nära basen 
och en annan ofvan midten af stjälken, eller längre grenar, utgående från stjälkens bas 
och sidor på växlande höjd. De största rotbladen äro tunglikt lansettlika, hastigt hop- 
dragna till en tydlig spets. Hålkarna variera betydligt i storlek; hos en del individ 
hafva de nästan samma utseende som hos H. Pilosella, i hvars sällskap hybriden växte; 
hos andra närma de sig 1 storlek H. bigemini hålkar. De yttre hålkfjällen äro ej löst 
sittande som hos H. sabulosorum; de inres spetsar föga eller icke rödt anlupna. De 
inre fjällen äro som hos H. Pilosella smalspetsade. 
| Hvad beklädnaden beträffar, är luddet öfver allt tätare än hos H. bigeminum;> 
men mindre tätt än hos H. Pilosella. Stjälk- och bladbaserna äro långt och styft hvit- 
håriga som hos H. bigeminum. I öfrigt är variationen lika stor som hos sistnämnda 
art på samma lokal, i det en del individ hafva stjälk, korgskaft och hålkar tätt lång- 
håriga af tämligen styfva, mot spetsen vanligen smutsgrå (sällan hvita) hår, andra hafva 
gles hårbeklädnad. Glandlerna hafva grof, svart fot och vanligen mörkt hufvud som hos 
H. Pilosella på samma lokal. 

Stoloner saknas i allmänhet; om de finnas, äro de mycket korta. 

Ligule äro undertill icke eller svagt rödstrimmade. 

Pollen är ojämnt af olika stora korn, de stora, normalt utbildade utgörande omkr. 
10 Z. Frukter tunna, förkrympta. 

Den här afsedda Pilosella-formen står i närheten af H. Pilosella L. Fcandescens 
DAHLST., men är lätt skild genom tätare och gröfre glandler på stjälkarna, mindre tätt 
ludd o. s. v. Samma form är anträffad i Fleringe vid Hau. 


IJ4 KK. JOHANSSON, HUFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


H. bigeminum X sabulosorum. 


Denna hybrid, som förekom tillsammans med föregående eller åtminstone i dess 
närhet, visade en omisskännlig likhet med H. sabulosorum, som också växte på stället." 
Den har gaffelgrenig stjälk som föregående hybrid; men oftare utgå flera stjälkar från 
samma bladrosett. Rosettbladen äro smalare, men trubbigare än hos föreg., större än 
hos H. sabulosorum på samma lokal, men af nästan samma form som hos denna; de 
äro på undersidan nästan hvita af filtludd. Stoloner saknas i allmänhet eller äro mycket 
korta. Stjälkbasen och bladbasen som hos föreg. hybrid. Ytterhålkfjällen äro något lösa 
eller frånstående, de inre fjällen röda 1 den luddiga och finhåriga smala spetsen; hålkens 
glandler och hår äro vanligen mindre grofva än hos föreg., de förra vaxgula och ofta 
mycket tätt sittande, de senare slutande med en finare och vanligen hvitare spets — allt 
i öfverensstämmelse med H. sabulosorum. Ligule äro utvändigt rödstrimmade. Pollen 
dåligt (i ett prof blott 5 4 dugligt). Frukten illa utbildad. 


H. Auricula X bigeminum n. hybr. 


Stjälken, som är en enda från hvarje rotstock, är upptill kort gaffelgrenig d. v. 8, 
2-blomstrig med kort akladium och något öfverskjutande sidogren, i det närmaste som 
hos en 2-blomstrig H. Auricula. Rosettbladen äro kortare än hos sistnämnda art men 
något vågiga såsom hos denna, mer eller mindre brunviolett anlöpta, i kanterna och på 
undersidans medelnerv (i synnerhet nedtill) långhåriga, på öfversidan bärande glesa och 
styfvare hår, på undersidan strödda eller på medelnerven tätare stjärnhår; de innersta äro 
vanligen ännu mer tätt stjärnhåriga. På stjälken äro stjärnhåren nedtill glest strödda, 
ofvan midten tätare; korgskaften äro fint och hvitt stjärnludna och tätt klädda af fina 
glandler, alldeles som hos H. Auricula, bland hvilken hybriden växte. Häålkfjällen äro 
mörkare än hos denna art, de yttre i följd af mörkare kanter, de inre 1 följd af att det 
hår- och glandelbärande bältet utefter fjällens midt är bredare och bär rikare imdument. 
Strödda stjärnhår förefinnas vid hålkbasen som hos H. Auricula, men de förekomma 
äfven, ehuru sparsamt, ända upp mot de inre fjällens mer eller mindre kolorerade spetsar. 
De inre fjällen äro mer tillspetsade än hos H. Auricula. 

Stoloner saknas. Frukten är illa utbildad. 

Blott två individ af ofvan beskrifna utseende äro funna. De växte bland H. 
Auricula och H. bigeminum vid Långhammars på Fårö. Men flera individ, som betyd- 
ligt mer liknade H. bigeminum, tycktes vara återgångsformer till denna art. 


H. megalotrichum DaursTt. n. (DaurLst., Herb. Hier. Scand. VII n:o 96, sine descriptione.) 


Caules crassiusculi 20—40 cm. alti flexuosi solitarii vel subezespitosi et adscendentes, 
infra medium 1—2-folii, inferne pilis albis longis (4—-5 mm.) densissime hirsuti sparsim 
— sat dense floccosi, medio setis densiusculis glandulis minutis sparsis floccis sparsis — 
densiusculis obtecti, infra anthelam canofloccosi setis et glandulis densioribus vestiti, a 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29, N:o |. 95 


medio sepe purpureo-picei. Anthela + umbellata contracta, interdum uno alteroyve ramo 
distante parvas umbellas gerente aucta, acladio brevi (5—10 mm.) et pedicellis canofloccosis 
glandulis subeerimis densiusculis — densis setis longis eurvulis albidis densis vestitis. In- 
voluera sat angusta subecylindrica 7,,—9 mm. longa bast ovata atroviridia, sed setis densis 
camescentia.  Squamce late + lanceolatx acutiuscule apice diluto obtusulm late et obscure 
viridimarginatrer, setis longis claris densis glandulis parvis densiusculis obtectw, exteriores 
sparsim — sat dense floccosr, intermedicw et interiores pauce dorso ad medium sparsim 
stellat:e, apicem versus subnude — nude, intime nude. Folia rosularia I2aete viridia, 
supra floccis solitariis — raris pilis longis firmis densiusculis, subtus pilis brevioribus et 
mollioribus densis floccis sparsis — raris in nervo mediano densioribus vestita, margine 
pilis albis firmis sat densis ad basin longis et densissimis ciliata, exteriora lingulato- 
oblonga, intermedia anguste lingulato-lanceolata acuta, intima lanceolate linearia cuspidata. 
Folia caulina linearia cuspidata sat parva, subtus sat dense floccosa, nervo dorsali dense 
pilosa, margine pilis densis ciliata, ceterum fere epilosa. Ligulw breves laceratae lxete 
lutez, apice concolores, exstriate. 

Denna form öfverensstämmer genom de breda, lansettlika hålkfjällen, de korta ligu- 
lerna, bladens form och långa hårbeklädnad med H. macranthelum N. & P. (coll.) 
Från de gotländska formerna af nämnda art afviker dock denna betydligt genom blom- 
ställningens form, som mer påminner om H. cymosum, de 1 förhållande till längden 
smala hålkarna, de korta och jämna glandlerna, det starkt reducerade luddet å bladen, 


o 


men framför allt å de längre hålkfjällen, hvilkas spetsar alldeles sakna stjärnhår. 


H. Lönnrothii X sabulosorum [H. mucidum DaAtrsTt. Herb. Hier. Scand. VIII n:o 52. 1895] 
n. hybr. 


Stjälkar (10—)15—30 cm. höga, tämligen grofva, ofta flera från samma rotstock, 
oregelbundet gaffelgreniga, 2—10-blomstriga, nedtill mer eller mindre tätt, vanligen hvitt 
stjärnludna (tomentelli) och tämligen tätt hvithåriga, upptill mera glest klädda af hår och 
ludd, men i synnerhet hos gröfre individ bärande enstaka — strödda glandler. Blom- 
ställningens grenar och korgskaften hvita af tätt ludd, för öfrigt klädda af tämligen täta, 
krusiga, hvita borsthår med grof svart fot samt strödda — täta glandler af växlande 
storlek, de festa korta. Rotbladen gulaktigt gröna (ej glaucescenta) och stora (ända till 
13 cm. långa), de yttre tunglika — tunglikt aflånga, rundtrubbiga, de mellersta vanligen 
tunglikt lansettlika, de innersta smalare, ända till jämbreda, spetsiga; beklädnaden af 
enkla hår är i det närmaste sådan som hos H. Lönnrothii, men stjärnhåren sitta på 
undersidan betydligt tätare, stundom så tätt, att bladet synes gråhvitt, och oväntadt nog 
förekomma äfven på öfre sidan enstaka, på medelnerven strödda eller ännu talrikare 
stjärnhår i synnerhet på de inre bladen. Stjälkbladen, till antalet 0—2, äro jämbreda, 
det öfre alltid brakté-artadt; de likna sålunda stjälkbladen hos H. Lönnrothii, men äro 
ännu mindre. 

Hålkarne sitta, om inflorescensen är flerblomstrig, gyttrade i spetsen af grenarna 
på korta skaft. De äro nästan lika stora som hos den på Gotland vanliga H. sabulo- 


OT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


sorum eller omkr. 1 mm. kortare. De yttre fjällen sitta något löst, ehuru ej så mycket 
som hos sistnämnda art. I öfrigt äro fjällen smalare, de grönaktiga kanterna mindre 
tydliga än hos H. sabulosorum; deras föga eller stundom icke kolorerade spetsar äro 
mindre utdragna och hvassa. Beklädnaden utgöres af filtludd samt täta glandler, som äro 
mer växlande i storlek än hos H. sabulosorum, och täta hår, som visserligen äro fina, 
men dock något gröfre än hos nämnda art. 

Ligulerna hafva samma längd som hos H. sabulosorum, men äro ej röd- 
strimmade. 

Pollen och frukt äro illa utbildade. 

På de i augusti framkommande höstskotten äro bladen nästan lika breda som bos 
H. sabulosorum; äfven dessa blad bära på öfversidan enstaka eller på medelnerven 
strödda stjärnhår. På de vid denna tid blombärande skotten äro grenarna långa och 
vanligen enkla, så att blomställningen får samma utseende som hos H. bigeminum Lönnr., 
med korgskaften äro mer uppräta. Hålkarna på dessa skott äro betydligt mindre, endast 
5—5,5 mm. breda och inemot 10 mm. långa; kalatidiet är omkring 23 mm. i diameter, 

Stoloner saknas. 

I Visby odlade exemplar hafva endast utvecklat förkrympta frukter och i öfrigt 
bibehållit sitt utseende. i 


H. mollisetiforme Daurst. n. [DaAurstT., Herb. Hier. Scand. VIII n:is 68—70, sine 


descriptione]. 
Caulis 25—40 cm. altus gracilis — crassiusculus subflexuosus firmus et rigidus, 
infra medium 1—3-folius, inferne et ad medium pilis albis basi bulbosa atropurpurea 
instructis floccisque sparsis — densiusculis obtectus, superne pilis rigidis divergentibus + 


crispulis densius vestitus subtomentellus—tomentellus, plerumque glandulis minutis soli- 
tariis obsitus. Folia rosularia forendi tempore 5—8—10, exteriora sepius emarcida + 
late lingulato-lanceolata + obtusa, intermedia longa anguste oblanceolata — lineari-lan- 
ceolata + acuta, intima etiam angustiora, omnia lete glaucescenti-viridia, subtus floccis 
densis canoglaucescentia, pilis raris in nervo dorsali densiusculis vestita, supra floccis raris 
in nervo mediano sparsis — sat densis eque ac marginibus setis densiusculis obtecta; 
folia caulina 1—3 linearia, subtus dense supra sparsim floccosa, utrinque sparsim in nervo 
dorsali densius pilosa, superiora valde angusta in bracteas filiformes abeuntia. Anthela 
polycephala paniculata + laxa subindeterminata, ramis superioribus acladium 10—20 
(--30) mm. longum subequantibus vel paullo superantibus + approximatis, inferioribus 
remotis brevibus erectopatentibus apice inflorescentias paucifloras gerentibus, pedicellis + 
brevibus albotomentosis setis albidis longis e basi longa nigricante evolutis densiusculis — 
densis glandulis minutis cerinis postea nigricantibus densis vestitis. JInvoluera crassa (4,5 
—5,5 mm.) brevia (7,;—9 wmm., sepius 8 mm. longa) + dilute canescentia — albido- 
cinerea basi rotundata. Squamc latimsculx — late, interiores lanceolate anguste viridi- 
marginate subacute, apice + denudato purpurascentr obtusiusculae, intime late viridi- 
marginate, omnes dense canofloccose pilis dilutis tenuibus densis et glandulis + cerimis 


KONGL. SV: VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 97 


postea nmigricantibus minutis sat densis — densis obtecte. Calathidiuvm parvum (sepius 
18 mm. D.) lxte lutescens subsulphureum. Ligulw subtus pallido-striate v. pallidae. 

En från denna afvikande form (fä pilosior Dahlst. Il. ec.) har ännu rikare hårighet å 
blad, stjälkar och hålkar. Håren äro tillika längre än hos hufvudformén, ända till 7 mm. 
långa, och hafva i synnerhet hopat sig vid bladens bas och skaft, men förekomma äfven 
ganska rikligt å hela undersidan; hålkskaften äro ytterst tätt håriga, likaså fjällen ända 
ut mot spetsarna. Vidare äro bladen mer rent gröna och något bredare i synnerhet mot 
spetsen. Denna form får härigenom stor habituell likhet med de former af H. macran- 
thelum N. & P., som träffas i Fleringe t. ex. vid Hau. 

Växtplatsen för bägge formerna är en torr backe (Fårö vid Ene), där hällen endast 
täckes af ett helt tunt jordlager. Efter sommarregnen 1 juli och augusti framkomma nya 
skott, som blomma på hösten. 


H. mollisetiforme X sabulosorum n. hybr. 


Denna hybrid liknar i de flesta afseenden mest H. sabulosorum. TI afseende på 
förgreningen förhåller den sig dock snarare som H. mollisetiforme eller är intermediär. 
Från bladrosetten utgå vanligen fera stjälkar, enkla eller gaffelgreniga, hvilka ända från 
basen äro beklädda med strödda fina glandler (hos H. sabulosorum sitta de betydligt 
ätare). Flera oskaftade, smalbladiga rosetter framskjuta vid stjälkbasen, men egentliga 
stoloner saknas. Bladens färg och beklädnad öfverensstämmer närmast med H. sabulo- 
sorum; de äro nämligen på undersidan hvitaktiga af filtludd, men sakna stjärnhår på 
öfversidan. Hålkarna äro 5,2—5,5 mm. breda och 9,;—10 mm. långa och sakna nästan 
fullständigt hår; härigenom likna de den form af H. sabulosorum, som förekom på växt- 
platsen, under det att de i afseende på färgen mer öfverensstämde med H. mollisetiforme. 
För öfrigt äro hålkarna klädda af ytterst tätt sittande gulhufvade små glandler samt filt- 
ludd. De mellersta hålkfjällen hafva i likhet med H. mollisetiforme blott smala eller 
omärkliga gröna kanter. Kalatidiet är omkring 23 mm. i diameter. Ligulerna äro under- 
till blekare eller mot tändernas spetsar svagt purpurstrimmade, på öfre sidan ej så blekt 
gula som hos H. sabulosorum, utan mer öfverensstämmande med H. mollisetiforme. 

Pollen är nästan sterilt. 


H. magyaricum N. & P. "subsp. 


Caulis 30—55 cm. altus gracilis v. gracillimus lete virescens, infra medium leviter 
stellatus et pilosus v. glaber, superne floccis sparsis et setis gracilibus obscuris apice canis 


raris — sparsis (v. interdum densiusculis) sub anthela etiam glandulis minutis obscuris 
solitariis — sparsis obtectus. Folia tenuia prasino-glauca; basalia 2—4, exteriora oblan- 


sub- 


ceolata v. lingulato-lanceolata obtusiuscula, interiora lineari-lanceolata obtusiuscula 
acuta in petiolum + longum attenuata, supra in nervo mediano leviter stellata, subtus 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 13 


NSTT KE JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


sparsim stellata in nervo dorsali densius floccosa et sparsim pilosa, margime pilis albidis 


oracilibus firmis 3—4 mm. longis sparsis — sat densis ciliata, ceterum glabra; caulina 
2—3 plerumque infra medium caulis inserta, lineari-lanceolata — linearia acuta — cuspi- 


data, subtus sparsim stellata, supra subefloccosa, margine prope basin + ciliata, ceterum 
glabra vel in nervo dorsali pilis raris obsita. Anthela umbellata + laxa subsimplex vel 
ramis patentibus 2—3(—6)-floris composita, interdum ramo uno distante, ramis et pedi- 
cellis gracilibus viridulis sparsim (in apice + dense) floccosis glandulis minutis solitariis 
— raris obsitis sepius epilosis (bracteis filiformibus ciliatis exceptis) v. interdum rare 
pilosis. — Involuera parva gracilia, circiter 3 mm. lata et 7 mm. longa, cylindrica postea 
coniformia basi truncata. Squame sat late (c:a 1,3 mm.) lanceolate cito in apicem 
acutum leviter comulosum attenuate, glaucescenti-virides, in dorso obscuriore sparsim floc- 
cose glandulis sat parvis — mediocribus raris — sparsis et setis 2—3 mm. longis apice 
albidis sparsis — sat densis obtecte, marginem versus nude et epilose. 

Stolones elongati vel nulli sparsim — sat dense pilosi et floccosi foliis incerescenti- 
bus instructi. Folia inferiora parva lanceolate linearia, superiora oblanceolata — lingulato- 
lanceolata obtusiuscula — acuminata, omnia longe et sat dense ciliata, subtus sparsim 
floccosa in nervo dorsali sat dense pilosa, supra glabra vel marginem versus sparsim pilosa. 


Någon med denna identisk form beskrifves ej i NÄGELIS och PETERS bekanta mono- 
grafi öfver Piloselloiderna. Hvar den gotländska formen bör ställas bland de talrika 
mellaneuropeiska, är också svårt att afgöra på grund af individuella olikheter med hänsyn 
till stolonernas utbildning. Alla individ, som funnits växande 1 gräsmatta, saknade näm- 
ligrn stoloner, under det att en del af dem, som växte på blottad myrjord, hade långa, 
bågböjda och ferbladiga stoloner. Det ser sålunda ut, som om den rikliga näringen i 
den nyss blottade myrjorden framkallat dessa bildningar. 


H. Westooi ALMQV. var. sterrotrichum Daurst. (Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 44.) 


Denna varietet afviker från hufvudformen genom större, mer tätt och groft håriga 
hålkar, hvilkas inre fjäll upptill äro hopdragna till en mer eller mindre trubbig spets. 
Grofva och styfva borsthår (4 mm. långa) finnas också på stjälken af en del individ i 
tämligen stor mängd, men detta förhållande äger äfven rum hos ett och annat individ af 
hufvudformen t. ex. på Falholmen, De af förf. funna individen af denna var. hade strål- 
blommornas bräm utbredt, under det att hufvudformen oftast har tubulösa liguler och 
under torra somrar till och med kleistogama blommor. 


H. bogense K. Jom. n. — [Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 57.] 


MEDLING äv IDANÄNER E sorg 3 3 
Caulis (25—) 30—50 (—60) cm. altus crassiusculus firmus + flexuosus 3—5-folius, 

inferne vel totus (plantis in loco aprico crescentibus) purpurascens, a medio vel haud raro 

usque a basi ramosus, sparsim (v. ad basin densiuscule) pilosus, superne etiam sat dense 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 929 


floccosus. Folia crassa firma sat obscure viridia, subtus spe + violascentia; hasalia 3—4 
(—5) breviter — brevissime petiolata, supra glaberrima sed haud nitida, subtus pilis bre- 
vibus mollibus sparsis in nervo dorsali densioribus obsita, margine breviter ciliata, exte- 
riora elliptica — oblonga obtusa sat erebre denticulata basi cuneata, interiora lanceolato- 
oblonga breviter subacuta dentibus crebris triangularibus + inzequalibus haud profunde 
serrato-dentata; caulina sessilia basi cuneata + anguste ovato-lanceolata dentibus crebris 
angustis sat profunde dentata v. pinnatifida, supra glabra, subtus sparsim pilosa, in nervo 
dorsali et margine pilis abortivis subscabra, ad insertionem + barbata, superiora leviter 
stellulata. Anthela polycepbala ramis et pedicellis rectis patentibus paniculata, plerumque 
+ indeterminata ramis longis foliolatis ex axillis foliorum evolutis, acladio 15—25(—35) 
mm. longo pedicellisque canofloccosis pilis brevibus sparsis glandulis parvis raris — solitariis 
obtectis. — Involucera erassiuscula foccis in margines squamarum congestis discoloria basi 
ovata postea truncata. Squame imbricater latimsculr, exteriores triangulares obtusiusculre 
(subacutze), linea angusta foccorum albo-limbater, apice comose, interiores triangulari- 
lineares + acute virescenti-marginate, margine levissime stellate, sed apicem versus 
conspicue et latius floccoso-limbate, apice albo-comat:e, omnes pilis sat brevibus densiu- 
sculis glandulis parvis sparsis vestite. Calathidium luteum. Stylus vivus paullo livescens, 


stigmata sordide lutea. 


11,5—13 å . 
Involucra: —a. , D. 30—43, L. m. 2,5—2,8 mm. 


6—7 

Denna form är utmärkt genom nästan oskaftade rosettblad, hvilka hafva ett ovanligt 
utseende, i det åtminstone några af dem äro aflånga (t. ex. 7 cm. långa och 2,5 cm. 
breda), åt båda ändar mer eller mindre afrundade eller försedda med kort vigglik bas; 
tänderna sitta tätt samt äro på de yttre och mellersta bladen ganska små. Den flerbladiga 
stjälken med de ur bladvecken utgående ofta småbladiga grenarna tyder på släktskap 
med H. variabile LÖNNRE. och galbanifolium Daurst. Stjälkbladens form och de tätt 
sittande framåt riktade eller svagt skärformigt böjda tänderna påminna om former af 
H. variabile och H. exaltatum Daurst. Holkarna visa genom de tegellagda fjällen, 
att formen tillhör ramosum-typen. I afseende på fjällens beklädnad af ludd, som mot 
spetsarna af långfjällen hopat sig till tydligt framträdande ljusa och breda kanter, men 
bildar en helt smal ljus kant utefter de yttre fjällens hela längd, öfverensstimmer denna 
form med H. galbanifolium, men närmar sig genom fjällens mindre bredd former af 
H. variabile. Slutligen tyder de kortskaftade rosettbladens form på släktskap med H. 
subramosum LÖNNSR. Habituellt påminner H: bogense genom de brokiga hålkarna 
och smala rotbladen äfven om H. acroleucum STENSTR. 


H. inopifolium K. Jon. n. [DaursTt., Herb. Hier. Scand. IX n:o 56.] 


Caulis 30—45(—60) cm. altus crassiusculus paullum fexuosus 1—2-folius, apice 
vel sepius a medio vel interdum usque a basi ramosus, inferne + violascens pilis albis 
et floccis sparsis — densiusculis obtectus, medio sparsim pilosus et rare — densiuscule 
stellatus, apice pilis sparsis et floccis sat densis vestitus. Folia obscure viridia, subtus 


100 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


haud raro violascentia; basalia 3—4 utrinque leviter (in nervo mediano densius) stellata, 
supra subglabra paullulum nitida, subtus pilis mollibus sparsis in nervo dorsali subdensis 
vestita, exteriora late ovata obtusa basi breviter cuneata — truncata equaliter serrato-den- 
ticulata, interiora + anguste ovata — ovalia subacuta, basi cuneata integerrima vel denti- 
bus duobus parvis subfaleatis instructa, in petiolum longum — mediocrem decurrentia, 
ceterum dentibus brevibus triangulari-ovatis serrato-dentata; cauwlina plerumque 2, inferius 
prope basin caulis affixum petiolatum anguste ovatum basi cumeata in petiolum decurrente 
+ profunde et anguste serrato-dentatum vel pinnatifidum, superius sessile lanceolatum v. 
lineare parvum, interdum vix evolutum, utrumque ut folia basalia vestitum sed magis 
stellatum, margine rigidule ciliatum. Anthela polycephala composita ramis longis v. lon- 
gissimis patentibus basi + arcuatis pedicellisque + longis patentibus v. subdivaricatis acla- 
dium superantibus laxissime paniculata, sepe ramis ex axillis evolutis indeterminata, ra- 
rissime subsimplex, pedicellis acladioque 15—50 mm. longo sparsim — densiuscule pilosis 
canofloccosis. — Involucra obscure canescentia brevia (10—11 mm. longa) sat crassa basi 
+ ovato-descendentia. Squame latex conspicue imbricater, exteriores triangulares abrupte 
acuminatex — obtusiuscule canofloccosex (presertim in margine), ceterum glandulis parvis 
vixX conspicuis et pilis densis canis vestite, interiores a basi lata lanceolate, apice + 
abrupte in acumen obtusiusculum breve attenuate, in dorso et apice + comoso atroviri- 
des vel fuscescentes, margine canescenti-virides, ceterum pilis canis sat brévibus densiu- 
sculis in marginem densius congestis vestite. Calathidium luteum sat parvum, circiter 35 
mm. latum. Stylus fusco-hispidulus. 


Till bladformen är denna art tämligen lik H. galbanum DAHLst., men bladen hos 
H. inopifolium äro mörkare, på öfversidan något glänsande och dessutom utmärkta 
genom den vigglika och helbräddade eller med ett par små n. skärformiga tänder för- 
sedda bladbasen. Förgreningen och hålkfjällens anordning och utseende ådagalägga släkt- 
skap med H. variabile LÖNNR., ehuru den något glesare beklädnaden påminner om H. 
sublustre. Vid första påseendet förefaller därför H. inopifolium såsom en ramosum- 
artadt utbildad varietet af H. galbanum. Då emellertid dess hufvudsakliga karaktärer 
visa stor konstans och växten anträffats på flera ställen på norra Gotlands nutida och 
forna strandvallar, äfven långt från nuvarande strandlinjen såsom vid Bräntings i Rute 
socken, där den helt vist är en relikt från den tid, då hafvet stod omkring 15 m. högre 
än nu, så bör den erhålla en själfständigare ställning. 


H. sublustre K. Jor. var. pectinellum K. Jon. (Darrst., Herb. Hier. Scand. IX n:o 61). 


Folia basalia pauca, exteriora parva, interiora in apicem angustiorem protracta den- 
tibus oblongis — lanceolatis profunde inciso-dentata v. pinnatifida; caulina 1—2 in brac- 
teas cito deerescentia, inferius ovato-lanceolatum — anguste lanceolatum, dentibus longis 
pinnatifido-dentatum v. pinnatifidum, superius seepius lineare cuspidatum dentatum v. 
integerrimum. Rami et pedicelli longiores, magis erecti. Involucra longiora (circiter 13 
mm.); squame interiores pauce et intima omnes subacuta — acute. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 101 


Bladen och hålkfjällen äro mer utdragna och spetsiga än hos hufvudformen. Genom 
de fåtaligare och mer djupt tandade eller flikade rosett- och stjälkbladen smnt de spetsigare 


inre hålkfjällen visar denna varietet rätt stor likhet med former af H. exaltatum DAuHLST. 


H. exaltatum Daurst. var. pexum K. Jon. (DAuLsTt., Bidr. III s. 37.). 


Denna form är oaktadt sin stora af lokala förhållande beroende variation lätt at 
igenkänna i lefvande tillstånd bland annat genom sin mörka, men ändå lifligt gröna färg 
och de mörkgröna, i knopptillståndet svartgröna eller nästan svarta hålkarna. Till hvad 
DaursTt. (anf. st.) anfört om densamma må ytterligare tilläggas följande. Stjälken är i 
allmänhet lågväxt (30—45 cm.) och tämligen spenslig, men rak och styf, så att det långa 
akladiet bildar rät linie med hufvudstjälken, vidare beklädd af medellånga, mjuka, täm- 
ligen raka och vinkelrätt utspärrade hår; en liknande beklädnad, ehuru något tätare, före- 
kommer å bladskaften. Stjälkbladen äro i allmänhet 3—5, stundom flera. Hålkarna synas 
i friskt tillstånd mörkgröna; det sparsamma stjärnluddet är åtminstone på hålkens mellersta 
och öfre delar ej märkbart, men framträder mer eller mindre tydligt vid torkningen; 
hålkbasen äger däremot å fjällens kanter och bas strödda eller något tätare stjärnhår. I 
öfrigt utgöres hålkarnas beklädnad af ganska små strödda glandler och framför allt af 
tätt sittande något grofva och krusiga framåt riktade eller nedliggande vattenklara här 
med svart fot. Alla hålkfjällen äro tvärt hopdragna till en vanligen kort triangulär, men 
stundom något längre spets. Till sina dimensioner afviker hålken från H. exaltati genom 
mindre bredd (5,>—6,5, sällan 7 mm.), men har ungefär samma eller till och med större 
längd (11—13, på stora individ t. o. m. 13,5 mm.). Kalatidiet är 30—40 mm. i diameter, 
på stränder stundom 45 mm. Stift och märken äro 1 friskt tillstånd tydligt livescenta. 

Växtplatsen utgöres visserligen i allmänhet af strandvallar med eller utan gles tall- 
skog; men äfven i tätare barrskog samt på åkerrenar långt från stranden (Nors i Fle- 
ringe) är växten funnen i fullt typisk form. 


H. varianifolium on. 


Caulis 25—40 cm. altus (3—)4—38-folius firmus + flexuosus obscure purpurascens 
v. piceo-violascens, inferne prope rosulam foliorum dense pilosus + albofloccosus, medio 
pilis solitariis — nullis foccis densiusculis obtectus, apice subtomentellus. Folia basalia 
plerumque 3—4 subtus et in petiolo mediocri intense purpureo-violascentia, supra obscure 
viridia maculis purpureo-fuscis crebre adspersa, exteriora ovali-oblonga denticulata -— 
dentata basi cuneata, interiora lanceolata argute dentata dentibus falcatis, in apicem acu- 
tum integrum protracta; caulina anguste lanceolata — elongate ovato-lanceolata sensim 
in bracteas decrescentia, margine floccosa ciliata vel pilis abortivis subscabra, in paginis 
subglabra (foliis inferioribus in nervo dorsali presertim molliter pilosis exceptis) floccis 
minutis sparsim — densiuscule in nervo et marginem versus densius obsita, inferiora argute 
falcato-dentata, superiora dentibus 2—3 angustis + falcatis prope basin instructa, omnia 


102 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


ut folia basalia colorata.  Inflorescentia 3—7-cephala contracta fere simplex, interdum 
composita subindeterminata, pedicellis rectis acladium 12—25 mm. longum vix superanti- 
bus epilosis albidofloccosis apice glandulis parvis solitariis (—nullis) instructis. Involuera 
obscure canescenti-viridia 11,;—11,s mm. longa, sat crassa (circiter 6,8 mm.), basi 
gibberosa squamis basalibus crassis in pedicellos descendentibus. Squamewe latiusculax sat 
imbricate, exteriores lineares obtustiuscule vel in apice ipso comoso abrupte subacuminatee, 
interiores e basi lata lanceolate, apice + comoso subito in acumen breve triangulare 
contractax, intimae pauce acutr, omnes floccis minutis v. abortivis densiuscule et 2xqua- 
liter dispersis obscure canescenti-virides, glandulis lutescentibus densiusculis iisdem parvis 
erecto-patentibus (presertim apicem versus) immixtis obtectze, fere epilose vel ad basin 
involucri pilis fuscis solitaris obsite. Calathidium luteum circiter 32 mm. latum. Ligulce 
apice glabre. Stylus luteus. 


Genom de på undersidan violetta, på öfversidan tätt mörkfläckiga bladen, den låg- 
växta, hårda och brunvioletta stjälken och de tämligen korta hålkarna erinrar denna form 
om H. opacum LÖNNR. Bladen äro dock smalare; tänderna, hvilka på somliga blad äro 
skärformigt framåt krökta, på andra utspärrade eller nästan tillbakaböjda, sitta osym- 
metriskt som hos H." cesium (Fr.) DaursTt. De talrika stjälkbladen och hålkbasen, som 
genom de nedersta fjällens uppsvällda bas är något småknölig, påminna om H. barbare2e- 
folium LÖNNR.  Hålkens beklädnad är egendomlig. Den utgöres nämligen af tämligen 
tätt sittande korta och medellånga framåtriktade glandelhår med små knappar samt tätt 
och jämt spridda ytterst små eller rudimentära stjärnhår, som gifva hålkarnas färg en 
matt gråaktig anstrykning. | 


H. pumiceatifolium n. 


Caulis 35—60 cm. altus gracilis — crassiusculus 2—3(—5)-folius, inferne violascens 
sparsim pilosus, medio et superne sparsim — rare pilosus vel subglaber leviter stellatus. 


Folia lzete prasimo-viridia subtus pallidiora; basalia 3—4 supra subglabra, subtus sparsim 
et sat breviter pilosa v. subglabra, utrinque leviter in nervo densius stellata, exteriora 
elliptica — ovalia basi cuneata denticulata, interiora auguste ovalia — + late lanceolata 
in petiolum sat longum decurrentia, serrato-denticulata vel dentibus paucis + latis haud 
profunde dentata; cauwlina supra subepilosa sepius leviter stellata, subtus sparsim (in 
nervo densius) pilosa et stellata, inferiora petiolata anguste ovalia — ovali-lanceolata 
dentibus triangularibus paucis iisdem minutis sepe immixtis haud profunde dentata, superius 
vel superiora + anguste lanceolata sessilia, subtus densius stellata, ceterum ut folia caulina 
inferiora.  Anthela paniculata pauciflora subsimplex ramis rectis patentibus vel polycephala 
composita ramis sat longis acladium 15—30 mm. longum superantibus + arcuatis, pedi- 
cellis acladioque sat dense floccosis (apice tomentellis) glandulis obscuris — atris sat bre- 
vibus sparsis —  densiusculis vestitis. Involucrum atroviride paullum variegatum, basi 
rotundata postea subtruncata, 11—12,5 mm. longum et 6—7 mm. crassum. Squamee sat 
late, exteriores et intermedizx valde obscura obtusiusculze, glandulis densiusculis sat longis 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O I. 103 


iisdem minoribus immixtis et floccis sat densis vestitr, interiores obtusiuseulr vel in 
acumen breve triangulare abrupte contractr, late viridi-marginate, dorso atroviridi glan- 
dulis sat parvis nigris densiusculis simplicem seriem formantibus et floccis raris v. ad 
basin sparsis obtectrx, apice paullum comose, imtimae totr virescentes vel apice fusce- 
scentes nude et elabre acute. Calathlidium luteum, sat latum (30—40 mm. D.). Ligula 
apice glabre. Stylus vivus fusco-hispidulus. 


Utmärkande för denna form äro de ljusgröna, mot basen vigglikt afsmalnande, endast 
grundt tandade och nästan glatta bladen. De nedre stjälkbladen hafva väl utvecklade 
skaft; så väl härigenom som genom dessa blads form visar sig denna Hieracium-form 
analog med H. variabile Lönnr. (coll.) och andra därmed besläktade nordgotländska 
hieracier. Någon närmare frändskap med dessa äger dock icke H. pumicatifolium. 
Hålkarna äro vid basen ganska mörka, men upptill ljusgröna i följd af de inre fjällens 
breda, ljust gröna kanter, hvilka jämte de innersta fjällens hela rygg äro alldeles ludd- 
fria; det vid hålkens bas tämligen rikliga luddet aftager nämligen uppåt och når ej öfver 
hålkens midt, med undantag af enstaka stjärnhår, som äro synliga på de mellersta och 
inre (ej de innersta) fjällens mörkare rygg. De mörka glandelhåren äro korta och medel- 
långa, tämligen späda och sitta vid hålkens bas tätt på fjällens hela rygg, men på de 
mellersta och inre fjällen bilda de en enkel rad utefter midten, på de innersta saknas de 
liksom stjärnhår fullständigt. 


H. Ave Daurst. (Daurst., Herb. Hier. Scand. IV n:o 86, sine descriptione.) 


Caulis 30—70 cm. altus 8—16-folius sat crassiusculus valde firmus et rigidus 
scaber, superne + flexuosus, basi violascens- pilis albis divergentibus et floccis sparsis 
vestitus, medio et superne sparsius — rare pilosus sparsim — densiuscule stellatus. Folia 
+ obscure viridia, marginibus scabra, in nervo dorsali scabriuscula; imfima minora quam 
sequentia, in rosulam haud congesta, florendi tempore sepius emarcida, lingulato-lanceo- 
"lata obtusiuscula — obtusa, in petiolum brevem attenuata; inferiora majora quam reliqua, 
lingulato-lanceolata — late lanceolata, dentibus 4—6 angustis sepe + falcatis distantibus 
subequaliter dentata, sparsim pilosa, in nervo dorsali leviter stellata, sessilia vel subam- 
plecetentia basi barbata; media lanceolata — lanceolate linearia obtusiuscula — acuta, 
supra sparsim pilosa — subglabra et lzeviter stellata, subtus sparsim pilosa et densius 
stellata; superiora in bracteas sensim decrescentia lineari-lanceolata, + argute pauciden- 
tata — denticulata in apicem + longum integerrimum contracta, sessilia, supra subglabra 
sparsim stellata, subtus pilis sparsis et floccis densiusculis vestita. Anthela parva simplex 
oligocephala pamniculata ramis xequantibus vel sepius polycephala composita paniculata vel 
interdum paniculato-corymbosa indeterminata ramis rectis patentibus inferioribus longis 
parvas paniculas apice gerentibus, superioribus acladium 15—20 mm. longum 2quantibus 
vel paullo superantibus; ramis et pedicellis sparsim — dense pilosis canofloccosis. Involucra 
magna, 12—13 mm. longa et 7,,—8,2 mm. lata, atroviridia basi subtruncata. Squamec 
+ imbricate latissime microglandulose margine minutissime glanduloso-serrate, exteriores 


104 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


et intermedix triangulares obtusiuscule fusco-atree atrovirides, pilis canis sat robustis 


densissimis et glandulis parvis sparsis et foccis solitariis — sparsis vestite; interiores a 
basi lata lanceolatex obtusiusculex — obtuse, dorso atro-virides + obscure virescenti- 
marginate, pilis + adpressis densis et glandulis parvis cerinis sparsis — densiusculis 
obtectx, apice paullulum comosx — glabre. Calathidium obscure luteum, sat latum 


(40—45 mm. D). Ligulé apice glabre. Stylus fusco-hispidulus. 


Hos vissa småväxta och spensliga individ eller måhända skott från rotstocken eller 
roten, hvilka gå mycket djupt i sanden, utbildas långa småbladiga jämnhöga grenar från 
alla bladvecken ända ned till stjälkens bas, hvarjämte bladen hafva mer tydligt omfattande 
bas än hufvudformen. Dessa ramosum-artadt utbildade individ (eller skott) utgöra dock 
undantag. 

Med afseende på släktskapen finnes mom gruppen H. vulgata genuina endast en 
form, som kan sägas närma sig H. Ave, nämligen H. vulgatiforme DAtLst. De när- 
maste släktingarna till H. Ave böra dock sökas inom gruppen H. sparsifolium LBG. (coll.). 
I åtskilligt visar den rätt stor likhet med H. grandescens DaAurLst. från Härjedalen. 


H. atrohyalinum n. 


Caulis 30—60 cm. altus sat gracilis — crassiusculus + flexuosus firmus et scaber 
6—12-folius, inferne violascens molliter sparsim — dense pilosus sparsim — densiuscule 
floccosus, medio sparsim — rare pilosus leviter stellatus, apice subepilosus leviter — 
densius stellatus. Folia obscure gramineo-viridia, subtus pallidiora, subglaucescentia sub- 
glabra, supra leviter stellata, subtus leviter — densiuscule in nervo dorsali + dense 
floccosa, margimibus + revolutis scabra pilis raris — sparsis subeiliatis; infima rosulam 
haud formantia oblonge ovalia — oblonge lanceolata obtusiuscula in petiolum brevem 
alatum decurrentia, dentibus + patentibus denticulata — dentata, intermedia acuta lanceo- 
lata — anguste ovato-lanceolata sessilia vel basi cuneata alatim subpetiolata, margine 
supra medium dentibus sepius 4—35 sat parvis remotis acutis divergentibus apicibus haud 
raro falcatis sub&qualiter dentata; superiora + anguste ovato-lanceolata v. lineari-lanceolata 
basi cuneata vel rotundata sessilia, infra medium acute paucidentata, in apicem longum 
integrum acutum attenuata, in bracteas adeuntia. Inflorescentia paniculata simplex pauci- 
flora vel sepius composita ramis brevibus ex alis ortis ramoso-paniculata, pedicellis patentibus 
basi + curvatis + tomentellis rare (— sparsim) pilosis. Involucra obscure viridia sat 
magna basi valde truncata, 11—12 mm. longa, vulgo 6—7,5 mm. lata. Squame late 
(usque 2,2 mm.) irregulariter imbricate, apice + recurvatze; exteriores atrovirides, oblongo- 
triangulares obtuse v. obtusissime, floccis sparsis glandulis minutis luteo- vel nigro-vire- 
centibus raris — sparsis pilis apice dilutis raris — nullis obsite; interiores a basi lata tri- 
angulari-lanceolate obtuse, dorso et apice obscure virides, marginibus nudis late et dilute 
viridi-marginate, dorso floccis densiusculis striam formantibus et glandulis parvis gracilibus 
sparsis longioribus nonnullis immixtis et pilis solitariis — raris (vel sparsis) obsitee; 
intima pauce obtusiusculx — breviter acuminate. Calathidium saturate luteum radians, cir- 
citer 40 mm. latum. Ligulce apice glabre. Stylus vivus fusco-hispidulus, sicecus fusconiger. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 105 


Denna form står nära H. creperum STENSTR., särskildt hvad bladens form och 
tandning beträffar. Hålkarna äro dock större (i synnerhet längre), fjällen äro ännu bre- 
dare och trubbigare än hos nämnda form. Vidare äro hålkfjällen mindre rikt beklädda 
med glandler och hafva ingen motsvarighet till de hos den vermländska formen tätt 
sittande gulaktiga och smd glandlerna; de äro i stället försedda med en mer eller mindre 
tydlig linje af stjärnhår utefter midten nästan som hos H. lineatum ArMQv. Stundom 
är en stor del af glandlerna på hålken ersatt med korta, gråspetsade hår. 


H. rigidum HN. (coll.) sp. v. subsp. 


En annan i en äng vid Lunderhage i Fleringe socken förekommande rigidum- 
form, hvilken af förf. påträffades 1890, kan ej på grund af det alltför knapphändiga 
materialet bli föremål för en fullständig beskrifning. Följande må dock meddelas. 

Bladen äro mörkgröna, till form och antal ungefär som hos H. acrifolium DAuLsT., 
men bladtänderna äro fåtaligare, mer ojämna och osymmetriskt ställda. En del blad äro 
på öfversidan beströdda med små brunaktiga fläckar och punkter. 

Hålkarna äro svartgröna; 1 knopptillståndet klotrunda och nästan svarta. En blom- 
mande primärhålk hade på lefvande individ en längd af 13 och bredd af 7 mm. Fjällen 
äro ej så tydligt tegellagda som hos H. acrifolium och hafva knappt utstående spetsar. 
Till formen äro de jämbredt lansettlika, smalare än hos sistnämnda art, i spetsen tvärt 
hopdragna till en kort triangulär, mer eller mindre småhårig spets eller trubbade (obtusius- 
cul2e). Hålkskaften bära strödda, korta, hvitspetsade hår, inga (eller enstaka) glandler 
samt äro hvita af ludd (tomentelli). Häålkarna hafva tämligen täta svarta, kort hvit- 
spetsade hår samt inblandade enstaka smärre glandler, hvilka å de inre fjällen sitta 1 en 
enkel rad långs midten; vidare är hålkens nedre del sparsamt försedd med stjärnhår, 
hufvudsakligen i fjällens kanter; den öfre delen är naken eller bär enstaka stjärnhår. 

Stiftet är i friskt tillstånd livescent. 


Galium boreale L. f. Utorale n. f. Krypande i sanden medels långa, greniga rot- 
stockar, från hvilka korta, tätbladiga stjälkar af några få centimeters längd uppskjuta. 
Blad äggrunda — lansettlikt aflånga. Blomställning tätt sammanträngd, nästan klotrund. 
Frukter stora, krokborstiga. Denna form trifves bäst på flygsand vid stränderna, men 
förekommer äfven på fastare mark t. ex. vid Snäckgärdet. 


Lycopus europeus IL. f. procumbens. Stjälken nedliggande, stundom endast några 
cm. lång, vid basen utsändande långa nedliggande blombärande grenar samt rotslående 
utlöpare. Foderflikar spetsiga, men korta. 


Galeopsis Ladanum LIL. f. globosa n. f. Lågväxt, vanligen 2—35 cm. hög, med 
blomställningarna sammanträngda i hufvudlik samling. Krona mindre än hos hf.; fodret 
kort (omkr. 7 mm.), blodrödt anlupet. 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 14 


106 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Scrophularia nodosa IL. f. laciniata n. f. Blad flikigt inskurna med sågade flikar; 
basflikarna äggrundt lansettlika, 1—2 cm. långa. 


Veronica agrestis £L. Om man på Gotland undersöker denna växt tidigt på våren, 
skall man finna, att en stor del af de befintliga individen hafva något eller några blom- 
foder inskurna såsom hos 6 calycida Fr. På en lokal kunna alla individen, på en annan 
blott ett fåtal individ räknas till calycida-formen. Längre fram på sommaren söker man 
förgäfves efter friska blommor med dylikt foder, hvaremot de efter de nedre blommorna 
kvarsittande fodren naturligtvis fortfarande visa samma egendomlighet som på våren. På 
grund af liknande iakttagelser vid Bergielund har O. Jurr (Bot. Not. 1891 s. 132) dragit 
den slutsatsen, att 6 calycida Fr. sannolikt blott är ett utvecklingsstadium af V. agrestis L. 
Denna förmodan kan förf. efter sina iakttagelser på Gotland bekräfta. Beträffande orsaken 
till att just de nedersta blomfodren drabbas af denna metamorfos, är följande iakttagelse 
tillräckligt upplysande. JV. agrestis är på Gotland i allmänhet höstgroende. Redan i 
oktober äro en mängd individ så långt utvecklade, att blomknoppar synas, och åtskilliga 
hinna, om solig väderlek inträffar, att blomma samma höst. Man finner därför följande 
vår nederst på grenarna knoppar, blommor och halfmogna frukter, hvilka kvarsitta sedan 
hösten. De öfversta bland dessa öfvervintrande blomdelar äro de, hvilkas utveckling 
afbrutits af kölden; de äro därför i regeln skadade, så att t. ex. fruktämnet eller frukten 
är förkrympt. Nu finner man, att det är just dessa blommors foder; som blifvit mer 
eller mindre flikadt och ofta därjämte förstoradt. Man kan däraf sluta, att den låga 
temperaturen, som vållat afbrott särskildt i de fruktifikativa delarnas utveckling, i stället 
förorsakat en yppigare tillväxt af blomfodret. Så till vida förtjänar denna modifikation 
ej rang af varietet. Emellertid vill det synas, som om hos denna samt åtskilliga andra 
gotländska arter en förskjutning af blomningstiden hölle på att äga rum, och det är ej 
osannolikt, att denna höstblommande Veronica agrestis, som redan företer små habituella 
olikheter mot hf., kan komma att utveckla sig till en konstant typ. 

En calycida-form förekommer äfven af V. polita Fr. Den förhåller sig som föreg., 
men är mindre allmän. Äfven hos V. persica Poir. har förf. funnit enstaka foderblad 
flikiga (vid Visby). 


Odontites rubra Gilib. f. tescaria n. f. Stjälk enkel och spenslig, korthårig af vinkel- 
rätt utspärrade hår. Blad jämbreda, mycket smala (1—2 mm.), de flesta spetsiga. Blom- 
ställningen tät; blomfärg ljusare än hos hf. 


Huphrasia ”stricta Host. f. procumbens n. f£. Hufvudstjälk nedliggande — upp- 
stigande. Grenarna, hvilka samtliga utgå från stammens nedre del, äro nedliggande och 
ofta lika långa som hufvudstjälken. MHäårigheten är obetydlig, i det stjälken är glest små- 
hårig af bakåt riktade hår, blad och blomfoder glatta eller n. glatta. Bladtänder sylspet- 
sade, framåt riktade. Blomkronan stor (vertikal öppning omkring 10 mm.), pipen kortare 
än underläppen. Blomfärg öfvervägande violett. 

Denna form, som genom sina stora, violetta blommor och brunaktigt anlöpta vege- 
tativa delar får ett synnerligen karaktäristiskt utseende, växer på hällmark bland Calluna, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 107 


'Thymus, Arctostaphylos, Medicago falcata, Hypnum lutescens Huds. o. d. Blomningen 
försiggår mycket sent. Groddplantorna framkomma i slutet af juli eller under fuktiga 
somrar något tidigare, hvarefter blomningen börjar omkr. midten af augusti. Först i 
slutet af augusti kommer växten 1 full blomning. 


Melampyrum pratense L. f. subprocumbens n. f. Hufvudstjälk kort, nedliggande — 
uppstigande; de nedre grenarna mycket långa, nedliggande. Blommorna stora (intill 19 
mm. långa, från fodrets bas räknadt), öfvernående stödjebladen. Denna form är sent 
blommande och trifves bäst i mossa (t. ex. Hypnum lutescens Hups.) på skogbeväxt 
hällmark eller strandvallar. 


Plantago maritima DL. f. lanigera n. f. Stängel nedliggande uppstigande, vid 
basen omgifven af lång, hvit ull; axet äggrundt — aflångt. Denna alfvarform motsvarar 


Pl. lanceolata L. f. dubia (L.). 


Pulsatilla pratensis (L.) Mill. f. glabrescens AHLFVENGREN in litt. Karpeller glatta, 
stjälk och blad nästan glatta. 


Erodium cicutarium (L.) LD Herit. var. crassicaule n. var. Stjälken nedtill förtjockad 
och skiflikt utbredd, utsändande flera korta grenar och vanligen endast 3-blommiga blom- 
skaft. Bladen ytterst talrika, hopade till en tät bladrosett, normalt 7-pariga. Hela växten 
kort klibbhårig. Blomningen försiggår hos en del individ i sept.—nov.; de individ, som 
ej börjat blomma under hösten, öfvervintra och blomma följande vår; de öfriga vissna 
ned efter vintern. Växtplatsen är hällmark med gräsmatta eller hård grusig mark såsom 
vägkanter. 


Crategus monogyna Jacq. f. subdigyna n. f. "Stiften äro 2 i omkring halfva antalet 

blommor, stundom i flera; frukten rundadt äggformig äfven efter blommor med 1 stift; 
fruktstenar något kortare än hos hf., i allmänhet 8 mm. långa. Foderflikar som hos hf. 
Fruktämne och blomskaftens öfre del vanligen finludna. Blad som hos hf. 
Denna form är iakttagen dels vid Myra i Fardhem socken, hvarest den har träd- 
form, dels på Fårö, där den har buskform. I mycket påminner den om C. Ozxyacantha 
och man frestas lätt att anse den för hybrid. I Fardhem var emellertid utvecklingen af 
såväl pollen som frön och frukter normal; på Fårö voro visserligen många frukter illa 
utbildade, men detta berodde på larvers härjningar. Då stundom hos hf. anträffas blom- 
mor med 2 stift (t. ex. vid Burgsvik), finnes ej tillräckligt skäl att anse ofvanstående 
form som hybrid. 


Potentilla minor Gil. f. erythrodes n. f. Rotstock och stjälkar grofva, horisontalt 
nedliggande, ofta åt alla håll radierande, så att växten kan upptaga en cirkelformig yta 
af 3 dm:s diameter. Blomskaften nedliggande, vanligen mångkrökta, jämte stjälkarna 
rödaktiga, särdeles på öfre sidan. Bladrosetterna mörkgröna. Stjälkens och blomskaftens 
beklädnad utgöres af 1) utstående hår, som äro dubbelt så långa som stjälkens diameter, 
2) däremellan en kortare, tätare hårighet som hos hf., 3) spridda — tämligen tätt sittande 
rödaktiga glandelhår. Dylika glandelhår finnas äfven på de öfre stiplerna och på blom- 


108 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


fodret. Ytterfodrets flikar äro vanligen mycket smalare än de egentliga floderflikarna 
och därigenom långt åtskilda. De stora och något litet i brandgult stötande kronbladen 
öfverensstämma i form (men ej i storlek) med kronbladen hos P. maculata Pourr., i det 
skifvan är nästan cirkelrund, upptill intryckt och vid basen afrundad (ej vigglik). Frukt- 
samlingen är större än hos hf. 

På afstånd är denna form igenkännlig genom sin groflek, mörka bladfärg och röd- 
aktiga grenar. Den växer på hällmark, men äfven på mer humusrika ställen. 


Rumerx Acetosa L. f. velutina n. f. Stjälk och blad täckta af en sammetslik be- 
klädnad af korta, hvita, tätt sittande hår. Växten förekommer å fin sand, täckt af 
skogsmylla. 


Chenopodium album LE. var. lanceolatum (MÖHLENB. spec.). Den form, som i spe- 
cialförteckningen upptagits under detta namn, har följande utseende. Bladen äro hel- 
bräddade, aflånga — lansettlika; de på hufvudstjälken sittande, tidigt affallande bladen 
äro dock stundom bredare och tandade; alla undertill hvitmjöliga. Blomgyttringarna sitta 
1 små uppräta ax. De nedre grenarna äro vanligen långa, t. o. m. längre än hufvud- 
stjälken. Stammen blir mot hösten vedhård, rödaktig, med starkt framträdande ljusare 
kollenkymsträngar. 


Atriplex patulum DL. f. globosum n. f. 2—4 em. hög. Bladen äggrundt — lancett- 
likt aflånga, helbräddade. Blommor och frukter tätt sammanträngda i en klotrund samling, 
Fruktfoder äggrundt, helbräddadt. 


Myrica Gale L. f. androgyna Lge. Axen äro betydligt mindre än hos:hanbusken. 
I de mellersta axen på en kvist är könsfördelningen följande: i midten af axet sitta två- 
könade blommor, nederst i axet hanblommor och öfverst honblommor; de öfversta af de 
tvåkönade blommorna hafva färre ståndare (vanligen 2). De nedre axen på samma kvist 
hafva &-delen längre, de öfre axen 9-delen längre. 

Äfven &-busken har stundom några få honblommor i de allra öfversta axen i syn- 
nerhet på de längsta kvistarna. 


Triglochin maritimwm DL. f. falcatum n. f. Stängeln uppstigande, några få cm. 
hög; rotbladen korta, bågformigt och vanligen ensidigt tillbakaböjda mot marken. Klasen 
fåblommig, vid fruktmognaden 1—3 cm. lång. Frukten äggrund, kortare än hos hf. 


Picea Abies (L.) Th. Fr. f. tabuleformis. En form, som synes böra hänföras till 
denna af TH. Fries i Bot. Not. 1890 omnämnda f. tabulceformis, förekommer på strand- 
vallarna i Östergarn i yttersta kanten af skogsbältet. Det vackraste exemplaret, som 
förf. såg, hade följande dimensioner. Stammen var endast 15 centimeter hög och arms- 
tjock. Från densamma utgingo åt alla håll talrika, nedliggande och delvis under mossa 
dolda grenar, hvilka dock samtliga voro fullkomligt friska samt i synnerhet mot spetsarna 
rikt barrbärande, så att en delvis ganska tät matta bildades. Denna var i omkrets ej 
mindre än 13 meter. Om stammen upptill slutade med en förkrympt knopp eller om en 
af de långa nedliggande grenarna utgjorde granens topp, kunde ej utrönas. 


SYSTEMATISK FÖRTECKNING. 


"oe 
vid 


un 


FA 
2 


Fa S NT E M 


&z 
I 


KONGL. SV. VRT. AKADRMIRNS MANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 111 


Beteckningssätt. 


I fråga om nomenklaturen har sista upplagan (11 eller 12) af HARTMANS handbok 
i Skandinaviens fora blifvit följd." Där afvikelser förekomma, angifvas synonymerna. 
Dock hafva vid Hieracium-släktet och en del arter af Erythrea, Viola, Epilobium, 
Juncus m. Hf. släkten nyare arbeten uteslutande måst följas. Vid uppskattningen at 
formernas taxonomiska värde har författaren ej ansett sig bunden af de citerade arbetena. 

Med ordningsnumret inom parentes upptagas dels sådana växter, som i senare tid 
blifvit införda med främmande frö eller utkommit ur trädgårdar, och som i många genera- 
tioner fortvara på samma ställe, dels sådana, som äro sporadiska, men uppträda på många 
ställen hvarje år och icke synas uteslutande och omedelbart härstamma från importeradt 
frö eller från odlade växter. Utan nummer upptagas växter, som härstamma direkt från 
importeradt frö eller från inom området odlade växter, och som ännu ej visat sig be- 
ständiga på växtplatserna. Dessutom anföras i anmärkningar arter, hvilkas förekomst ej 
säkert konstaterats, äfvensom arter, som fordom funnits inom området, men som försvunnit 
eller icke i senare tid påträffats. De öfriga växterna tillhöra dels den urgamla floran, 
dels naturaliserade arter, som spridt sig medels eget frö och icke vidare äro beroende at 
främmande sådant. 


Ymnighetsgrader och fördelningsgrader förklaras i det föregående. 

Vid mera allmänt spridda växter (fördelningsgraderna 3—5) utsättas ofta de yttersta 
(t. ex. nordligaste och sydligaste) växtställena, skilda genom en punkterad linje (. . .). 
Då endast något eller några bland flera kända växtställen äro upptagna, utmärkes detta 
genom ordet exv. (= exempelvis). 

Sockennamn sättas före gårdnamn. 


Tecknet ! efter en växtlokal utmärker, att förf. sett växten på stället; samma tecken 
efter em botanists namn inom parentes angifver, att förf. sett herbarieexemplar, tagna af 
denne på i fråga varande ställe. Vid det stundom angifna insamlingsåret äro blott de 
två sista siffrorna utsatta. 


1 För mossor: S. O. LINDBERG, Musci Scand. in systemate novo etc. Upsala 1879. 


112 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Förkortningar: 


enst. = enstaka; 


exv. = exempelvis; 
expl. = exemplar; 
hb. = herbarium; 


hb. Holm = herbarier, tillhörande riksmuseet i Stockholm; 

hb. S. = C. Säves herbarium; 

hb. Ups. = herbarier, tillhörande Upsala universitets botaniska museum; 

hb. Visb. = Visby läroverks museum; 

hb. Wö = O. A. WEstöös herbarium; 

hb! (ett tecken, som endast i några mindre viktiga fall användts) utmärker, att 
förf. sett en växtform i andra herbarier än de ofvan nämnda; 

hf. = hufvudform; 

kka = kyrka; 

o. a. = och andra; 

prgd = prästgård; 

utg. = utgången; 

n. = norra; s. = södra; ö. ="östra; v. = västra. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |, 113 


Dicotyledoneg&. 


Fam. 1. Synantherece. 


1. Bidens tripartita EL. -— (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. 
rar.: LG. 

Fordom vid Visby gamla hamn! (S!), hvarifrån växten dock mot slutet af 1880- 
talet försvunnit; Roma kloster, vid dammen (enl. S, men i senare år förgäfves eftersökt 
af förf. m. fl.); finnes ej heller (enl. AN) på den af LG uppgifna lokalen, Smiss i Hejde 
s:n. Slutligen skall den hafva funnits i Fardhem (S); om den ännu bibehåller sig där, 
är ovisst. — Exemplar från Visby gamla hamn finnas 1 behåll (t. ex. i hb. S), men ej, 
såvidt förf. har sig bekant, från andra lokaler. 

Anm. B. cernua L., hvilken (enl. Le, Fl. Gotl.) skall hafva funnits i Roma, Atlingbo, Fardhem, Hafdhem 


och Näs, finnes numera ej 1 Roma eller Atlingbo och är ej heller från andra lokaler anmärkt i senare tid. — 
Gotländska hbexpl. äro ej kända af förf. 


(2). Rudbeckia hirta L. — 1888. AN och LNym (i Bot. Not.). 

Sälls.  Spars. — måttl., sporadisk. Inkommen med utländskt frö omkr. 1884. 
Visby i klöfveråkrar (AN) samt på banvallen '/+ mil s. o. staden (LNm); Endre vid 
Svenskens 84; Roma ferst. på klöfvervallar (Sätv.); Eskelhem vid Simonarfve (AN); Hejde 
vid Hägleifs och Forsa (AN); Etelhems järnvägsstation 86; Silte vid Braxens båtsmans- 
torp (M); Othem vid Kviende (Ö). 


(3). Chrysanthemum segetum L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, 
Gotl. PI. rar. 

Sälls. -Sporadisk. Nära Visby (R); öster om Visby 54 (Wö!) och äfven i senare 
tid; Fårö i lotsängen vid Lauters (ES); Klintehamn vid bryggan (Le). På de två sista 
ställena utg. 


4. OC. Leucanthemum L. — 1806. We, Gotl. F1. 

Allest. i sht på hällområdena. Måttl. Äfven Sandön (Wöl. 

Jämte hf. förekomma f. coronopifolia HN ferst., såsom på Fårö!, vid Vallaviken 
i Rute s:n!, i Hangvar och Hörsne (Wö!), Mästerby (Örv.), f. flosculosa AsPrcr. vid 
Lummelundsbruk (WN) samt f. auriculata (PErerRM.) i Boge vid Hägvide (HN, Fl 
ed. 11: LH). 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 15 


114 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄSXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(5). C. Parthenium (L.) Bernt. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 
Flerst. förvildad i och vid trädgårdar. Spars. 


b) discoideum Lar. Flerstädes på mellersta delen af ön (Örv.). 


6. Matricaria inodora L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allest.  Måttl. — mängdv. 


Pp) maritima (L). — 1806. We, Gotl. FI. 

Flerst. på v., h. o. d. på ö. stranden. Spars. — måttl. Hav. Tofta vid Gnisvärds 
fiskläge! (en form, som närmar sig f. Raj NrumM. i Bot. Not. 1882); Visby (W6) spo- 
radiskt!; Skälsö! (= f. coronata Mars.); Lärbro vid Storugns (N); Fårö!; Gothem och 
Norrlanda (Wö!); Östergarn!; Laus holmar och Burs (S); Grötlingbo vid Roes!; Hamra 
vid Vändburgviken! —  Anträffas också tämligen oförändrad i åkrar in på ön t. ex. i 


Hejde vid Rågåkra! 


7. M. Chamomilla L. — 1837. Säve, Syn. 

Täml. sälls. och sporadisk. Spars. av. Bro (WN) ... Silte (M). — På stränder 
träffas 1 enstaka individ en form, som genom als san der grenig stjälk, korta blad och 
bladflikar får samma habitus som 4) maritima af föreg. art. Visby 88!; St. Karlsö 88! 


8. M. discoidea DC. — 1888. LnNmM (i Bot. Not.): Kur. 
I senare tid (troligen omkr. 1880) inkommen till Slite, där den nu vid varfvet och 
gästgifvaregården förekommer mängdv. 


9. Anthemis tinctoria L. — 1742. Lin., Färgegräs s. 24. -— 1745.; Lin,, Gotl. 
NESAS SKIT 22 ON 

Allm. V ligen mängdv. Zzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö! ... Sundre! 

b) pallida We. Takttagen i Stenkyrka och Bro (WN); Visby! (Lem 82); Sanda 
(LAL.78!). ) | 

10. ÅA. arvensis L. — 1806. WG, Gotl. FI1. 

Allm., men ojämnt fördelad. På sandiga åkrar mängdv. 'Zaxv. Sandön (ES, Bidr.); 
Fårö! ... Sundre! — Jämte hf. förekommer 


b) agrestis (WALLR.) t. ex. vid Visby (N). 


11. ÅA. Cotula L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 272. rslläte 
Sälls. Vall vid Kullstäde (Wö 631); Klinte (Wö, TuHzED.!); Burgsvik (L); fordom 
vid Visby (Wö). 6 


12... Achillea Ptarmica L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1867. Czp. (i Bot. Not.): Wö. 

Sälls. Vanligen spars. Bunge vid :Mattise på en åkerren!; Lärbro vid Storugns 
(Wö 43!); Veskinde (hb!); Endre vid kkan (WN); Follingbo vid Dede å!; Träkumla vid 
ån nära Anglarfve, talr.!; Barlingbo (Kur); Hörsne prgd (An); Väte mellan Isume och 
Öjlemyr (M); i Silte odlad enl. M. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 115 


13. A. Millefolimm L. — 1662. FUREN, Index. Plant. — 1745: Jin: Gotl. 
Resa s. 238. 

Allest. Massv. Äfven Sandön (Wo!) 

py lanata Kock. — 1843. Fries, Mant. III. 

Flerst. -Spars. — måttl. Fårö (Spru); Fleringe (Wö!); Lärbro vid Storugns (Lu); 
Indre (WN); Gothem vid Kläpparne (Lu); Vänge (Lun); Hejde vid Muntsarfve (AN); Stånga 
(Wöl); Eksta på Läångstitestrand (Lu); St. Karlsö (Wö!); Närsholm!; Öja vid Burgsvik! 
och Faludden (KrRoKk!); Vamlingbo alfvar! 


14. Tanacetum vulgare L. — 1819. R. & Wa, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Vanligen 1 enstaka grupper. Hxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö vid Suder- 
gårda!; Bunge (ES); Lärbro (Wö!); Lummelunda vid Kinners (ES); Slite!; Tofta vid Krok- 
städe!; Mästerby!; Hejde vid Muntsarfve och fordom vid Gervalds (AN); Stånga!; Lau!; 
Silte (M); Eke på ett sandfält nära vägen n. om kkan, talr.!; Näs!; Grötlingbo!; Öja!; 
m. fl. ställen vid gårdar och vägkanter. 


15. Artemisia Absinthiom L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Allm. utefter vägar och stundom på torra backar. Måttl. Zzv. Sandön (Horrz; 
Wö!); Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 

16. ÅA. rupestris L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. 
Resa s. 285. 

H. o. d. nära kusten; eljes sälls. Måttl. —mängdv. Trifves bäst på hällmark, men 
förekommer äfven på gräsbeväxta strandängar å hård mark; såsom sandigt grus, moräner 
med gråstensblock o. s. v. Tämligen allm. å kalkhedarna på Fårö, i Fleringe, Bunge och 
Rute; sedan mer spridd: Slite (Swartz); Boge vid Klinte (LG; FLop.), Västers (Wö!) 
m. ff. st.; Gothem på stranden vid Botvaldavik!; Hörsne (KHL); Ganthem, mängdv.!; 
Anga nära Bajudden (Kur) och annorstädes!; Östergarn flerst.! (LG m. £f1.); Gammelgarn 
vid Sjausterhammar (AvL.) och Davide!; Ardre!; Burs på kalkområdet samt vid Bande- 
lundaviken (på grus)!; Ronehamn (Lar.) på stenig och tufvig strand!; Grötlingbo på 
stranden vid Norrkvie!; Öja—Sundre, allm. på hällmark!; Näs, strandäng på Näsudden!; 
Silte vid Petesvik (M); Eksta (Le) på strandängar!; Fröjel (Le); Västergarn (LG; AN); 
Eskelhem på Vänsterrum (AN); Tofta vid Norrgårda!; Västerhejde! (ES); Visby vid Kungs- 
ladugården! (S); flerstädes på hällmark i Bro (WN) samt Hejdeby och Endre socknar!; 
mellan Stenkyrka och Hangvar på häll!; St. Karlsö! (L) och L. Karlsö! (S). 

17. ÅA. campestris L. — 1745. LIinS., Gotl. Resa s. 285. 

Allm. ”Talr. Fårö! ... Sundre! 

5) sericea FR. — 1837. Säve, Syn. — H. o. d. bland hf. 

y) lutescens Mort. Visby, enst.! 

18. ÅA. vulgaris L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

H. o. d. Spars. Hzv. Sandön (Hortz); Fleringe! ... Sundre! 

b) favescens Rostr. är iakttagen vid Visby och Slite! och torde finnas mångenstädes. 


Anm. 8) coarctata (J. H. AF FORS.) uppgifves (först af 5) förekomma på Gotl. Bland de af förf, 
sedda formerna finnes dock ingen, som kan jämföras med de fullt utpräglade från t. ex. Oland, 


116 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


19. A. maritima L. — 1662. FUIREÉEN, Index. Plant. — 1741. =LIiN., Saml. af 100 
växter. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 250, 272. 

H. o. d. utefter s.v. och ö. kusterna. Talr.-mängdv. Västergarn (WG); Sanda vid 
Vifvesholm (LNwM.); Klintehamn! (W6); Fröjel vid Gandarfveviken! (ES); Eksta och Sproge!; 
Silte (M); Hablingbo vid Petesvik (ES); Hafdhem vid Nisseviken!; Näs (ES) på Näsudden!; 
Fide!; Öja vid Burgsviken (L.) och Faludden!; Grötlingbo stränder!; Rone hamn! samt 
Skär (Wö!); Burs vid Bandelundaviken! (ZeTt.); När (S); Östergarn vid Ferseviken (A. N-); 
Gammelgarn vid Engemansviken, enst.!; Kräklingbo vid Skarnviken (KHL); Anga s. om 
Bajudden (Kur); Göthems stränder på en half mils längd ferstädes såsom vid Hangre 
och Botvaldavik! (Wö); Boge vid Friggårds (ZETt'rt.); Lärbro vid Vägomevik! (We). 

Utom hf. a) typica (Ler) förekomma m. e. m. utpräglade: 

b) gallica (Wizrp.) exv. vid Klintehamn och Långstitestrand; 

c) salina KoctH. exv. vid Klintehamn; 
hvarjämte artens alla former tendera mot 

d) humifusa FR., i sht på de långgrunda östra stränderna. 


20. Senecio aquaticus Hups. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.). 

Sälls. Spars. Rute vid Koparfve och Fardume (S. F. EKMAN); Hogrän vid Alfvede 
(hb. Wö!); Klinteberget (AN!); Fardume (ES) på ett fuktigt sandfält v. om Sandarfve och 
i åkern bredvid (A. N.). 


Anum. De gotl. expl., som förf. sett, hafva småhåriga frukter (jfr CED. i Bot: Not. 67). 


21. 8. Jacobea L. — (1811, LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. 

Flerst. Måttl.—mängdv. Fårö vid Broa, spars.!; Fleringe vid Ar hamn (LGcm); 
Bunge vid Fårösund (ES) och Stux!; Helvi vid Kyllej!; Slite hamn (R); Boge! (Wö); 
Bro (Ww); Visby (L6) ö. om Bingers kvarn och vid Österby!; Västerhejde vid Stenstu 
(ES); Gothem! (Wö); Hörsne i Timans skarpåker, vid Lina och vid Nybjers (KHL); Roma 
(S) vid Högbro!; Sjonhem (R m. fl.!); Vänge vid Nickarfve!; Buttle (LAL.); Hejde vid 
Koparfve (LG; AN), Gervalds (AN), Dans och Simunde!; Fröjel! vid Botvede och Kaupe 
(LG); Lau vid Byände!; Silte i Skarpängen (en gång funnen enl. M). 

6) discoidea W. & Gr. — 1837. SÄVE, Syn. 

Flerst. På steniga strandvallar i Bunge, Helvi och Boge massv. Fleringe vid Ar!; 
Bunge vid Fårösund (ES), Stux och Utbunge!; Hangvar vid Austers (FR. N.); Helvi vid 
Malms!; Othem (WN) vid kkan!; Slite (S); Boge vid Klinte m. £l. st.! (Wö 55!); Bro (WN); 
Visby vid Bingers kvarn (Wn); Vänge (Lu. 49); Lye på en kalkbacke mot Etelhem!; 
Hemse (LAL.). 


22. N. viscosus L. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. 

Tämligen sälls. (på s. Gotl. sälls.). Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fleringe vid 
Ar hamn!; Kappelshamn!; Kyllej!; Othem (Ö); Slite! (R); Boge vid Klinte (Wö); Bro vid 
Suderbys (WN); Visby strand! (Wö) och vid Skrubbs!; Roma (LNm); Tofta vid Gnisvärd!; 
Eskelhems strand!; Bjerges station!; Östergarn vid Grogarnshufvud (R), Katthammarsvik 
(SETH) och Ganneberget!; Ljugarn (Avuzr.); Silte vid Rickvide (blott en gång funnen enl. M). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. "BAND 29. N:o di 117 


23. 8. silvatieus L. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. 

Blott på samndområdena. Sälls. Spars.—måttl. Sandön (Wö 591); Fårö (ES) flerst. 
på Avanäs!; Boge i skogen ofvanför Tjelders (MYRIN); Eskelhem vid Wallda!; Sanda vid 
Lugnet (WW); Ardre vid Hallute (Aur.); Stånga myr på den odlade delen!; Sproge mellan 
Tjengdarfve och Långstitestrand (Wö 52!); Burs vid Hummelbos! 


24. N. vulgaris L. — 1806. We, Gotl. FI. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). 

b) litoralis Mort. Takttagen vid Slite, Visby, Tofta, Närs, Burs” och Vamlingbo 
stränder!; på sandfält i Eke vid Hervede! 

c) laxa n. f. (s. 92). Fårö på alfvarmark kring Båta och på en nyodling vid Lauters 
Sik (mängdv.)! 


25. Gnaphalium arenarium L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & Wc, 
Gotl. PI. rar. 
Sälls. Högst spars. Hemse vid Frigges! (LG), fordom äfven vid Gandarfve (LG). 


26. G. uliginosum L. — 1806. We&, Gotl. FI. 

H. o. d., mest på sandområdena. Måttl. Zzv. Fårö vid Butlex, Demba och Broa!; 
Lummelunda, Lokrume och Bäl!; Bro (WN); Follingbo!; Hörsne (Wö!); Vall (W6); Vänge 
(Mozr.); Östergarn vid Sanda!; Hejde, allm. (AN); Sproge!; Etelhem!; Silte h. o. d. (M) 
Hemse, Grötlingbo, Hamra och Vamlingbo! 


21. G. silvaticum L. — 1806. We, Gotl. Fl. 
H. o. d. på sandområdena. Spars.— måttl. Hav. Stenkyrka! ... ELau!; Silte (M); 
Grötlingbo! 


28. Antennaria dioica (L.) GEerts. — 1806. We, Gotl. Fl. 
Allest. Mängdv. 
b) corymbosa HS. Allmän bland hf. (ES). 


29. Filago montana L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
H. o. d. på sandområdena. ”Talr. HZzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; . .. Vamlingbo! 


30. F. minima (SM.) Pers. — 1806. We, Gotl. Fl. (;F. arvensis»). 

Täml.  sälls. Talr. Sandön (Wö 59!); Hangvar vid Ire (Wö); Bro ferst. (Wn); 
Ekeby på Sanderum (Wö); Västerhejde vid Hundlund (Wö); Eskelhem (Wö!); Sanda vid 
kkan (AN); Ardre (AuL.); Alskog (S!; Aur.); Stånga exercisplats (Wö); Burs s. om Kol- 
munds (Wö); Hemse vid Frigges på sandiga åkrar (LNm); Rone vid kyrkan (WG m. fl.!). 


31. Inula Helenium L. — 1866. LeEFFLerR (i Bot. Not.): CED. 

Sälls. ”Spars. Rute vid Fardume gård 95! (Wö 54!); Bal vid Gute!; Visby vid 
Kopparsvik! (Wö 61!); Endre vid Storhulte (LH). 

32. I. Britanica L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. 
Resa s. 273. 

På mn. Gotl. sälls.; på s. h. o. d. Måttl. Fårö vid Kalbjerga (We) ech Lauters (ES; 
Zprr.); Bunge (ES); Stenkyrka (hb!); Othem (Ö!); Slite (Zrrrt.); Boge vid Västers (Wö) 


,” 


TSK KR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


och Klinte!; Visby, sporadiskt!; Hejdeby s:n (Wö); Follingbo vid Rosendal (ES) och vid 
kkan!; Västerhejde (J. JN); Hörsne prgd (Wö); Roma (R) vid stationen!; Björke (R); 
Eskelhem nära kkan (ES m. fl); Väte nära Sorby (M); Sanda vid Äskes (An); mellan 
Västergarn och Klinte (R); Fröjel (Örv.); Etelhem (ES); Eksta (Micn. KorMopin); Sproge 
vid Tjengdarfve (Wö); När (S!); Hemse! (S); Rone myr (Wö!) och Ronehamn (EH: Kr); 
Alfva och Hablingbo, ej sälls. (Särtv.); Silte, allm. (M); Hafdhem vid Antarfve!; Eke!; 
Näs s. om kkan!; Grötlingbo vid Gansviken!; Öja (L) flerst.!; Hamra vid Suders!; Vam- 
lingbo (ZeTtT.) flerst.! ; 

b) monocephala HN. — 1854. LH, Obs. Crit.: Arz. 

Anmärkt i Silte (M); Tänglingsmyr (AFz.!). 

Anm. Den mer ludna formen (f. stricta WG) förväxlades hos LIN. (Saml. af 100 växter 1741) och de 
äldsta botanisterna i öfrigt med Z. dysenterica L. Formen är iakttagen evv. i Oja (L), Vamlingbo (L6), Klinte 
(R), Elinghems myr (Wö). 

33. I. salicina L. -—— 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 291, 299. 

Mycket allm. Talr. -mängdv.; dock mindre rikligt blommande. 

5) angustifolia LH, Obs. Örit. (I. ensifolia R & WG, et auctt. suec.) — 1819: R & 
WG, Gotl. Pl. rar. ; 

På n. Gotl. Sälls. Spars. Fleringe på träskhedarna vid Hau (A. J. LytH 51!; 
Lem m. £.), på en backsluttning vid Hau (LGm), på hällmark. vid Hessle! (Wö enl. HN, 
F1. ed. 6); Othem vid landsvägen s. om kkan (Ö!). Vid Ire i Hangvar sin (den af R 
uppgifna lokalen) är växten förgäfves sökt af Ny Wö m. fl. På andra å växtetiketter uppgifna 
lokaler (Veskinde vid Kaungs) är växten förgäfves sökt af. Wö. Detta förhållande och 
den omständigheten, att växten träffas 1 ett fatal exemplar, blandade med öfvergångs- 
former till I. salicina, tala för riktigheten af LH:s uppskattning af formens värde. En 
jämförelse med sydeuropeiska expl. af I. ensifolia L. bekräftar yttermera denna åsikt. 


34. Bellis perennis L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LinN., Gotl. 
Resa s. 167, 241. 
Allest. vid kulturgränsen, dock mindre utbredd i de nordligaste socknarna. - 


35. Aster Tripolium L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. på stränderna. Talr.—måttl. På öarna kring Gotl. (R); Rute — Östergarn!; 
Laus holmar (S!); När, Burs och Rone!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Näs!; Silte (M); 
Klintehamn!; Tofta!; Visby vid hamnen och Snäckgärdet! 

(36). Erigeron canadensis L. — 1832. HN, FL. ed. 2. 

Sälls. och sporadisk. Spars. — måttl. Lärbro vid Storugns (H. Kr. 75); Slite 
(Avz. 88!); Visby, förr vid gamla hamnen (S! 1828), i senare tid annorstädes på barlast 
och blottad jord!; Klintehamn 94! 

37. E. acris L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa 8. 227, 283. 

Mycket allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). 

b) dissoluta HN. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.) 

H. o. d. på hård och solöppen mark. 


KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 119 


38. Nolidago Virgaurea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa 8. 283. 
H. o. d. Måttl. — talr. H2xv. Fårö vid Eke och Lutterhorn!; i Fleringe och Bunge 
allm!; Rute!; Stenkyrka!; ... Silte, sälls. (M); Rone vid Gullgårda! 


39. Linosyris vulgaris DC. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. BR & WG, Gotl. 
P1. rar.: ISR. KOLMODIN. 

Sälls. Måttl. Lilla Karlsö (LG; Isk. Korm. enl. R); Sproge strand (Isr. Korm. 1809 
enl. N); men på dessa ställen sedermera ej återfunnen (R; S; N). Stora Karlsö (E. 
BERLIN 88); Öja på Faludden (C. OLOFSSON 77! 0. a.). 


40. Tussilago Farfara L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

H. o. d. på kanalbankar, dikeskanter och stränder. ”Talr. Hxv. Fårö! ... Sundre! 

Anm. Calendula officinalis L. kan förekomma tillfälligt förvildad, t. ex. i Hejde (AN). — Echinops 
spherocephalus L. på samma sätt i Lummelunda vid Etebols (N. BERG 841). 

41. Centaurea Scabiosa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 235, 299. 

Mycket allm. Måttl. Fårö! ... Sundre! 


422. C. Cyanus L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 175. 
Allest. i sht i höstsäd. ”Talr. Äfven Sandön (Wö 59!). 


(43). C. decipiens THuIiLr. 
Sälls.  Spars: Follingbo vid Dede! 


44. C. Jacea L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 272. 

Allest.  Talr. 

b) humilis ScHRANK. På hård och mager betesmark mellan Sanda och Klintehamn! 

c) elata Rces. > Bland hf. (ES). Ezv. Visby! 

P lacera KocH. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 272. — 1891. Wirrtr. (i Act. Hort. 
BerG. »Bd 1. N:o 3, sid 87). 

Sälls.  Spars. — måttl. Endast sedd på s. halfön. Fide vid Sigfride!; Öja (L.; 
'WitTR.); Vamlingbo alfvar!; Sundre, ända till Jufves! — En närstående form förekommer 
nedanför Lummelundsbruk!' 


7) fuscescens Ler. Lummelundsbruk! 


43 X 44. GC. decipiens X Jacea. 
Spars. jämte C. decipiens vid Dede! 


Anm. &C. solstitialis L. — 1867. CED. (i Bot. Not.) — Förekommer sporadiskt vid Visby, exv. Koppars- 
vik: -(MO0L.), Hundlund 59 (Wöl), vid stranden på barlast (de senare ären)! 


C. Calcitrapa L. — 1858. HN, Fl. ed. 7: C. KoLrM. — Tillfälligtvis på barlast vid Visby (C. KOLM. 
52; Wö 541). 


C. ochroleuca WILLD. Förvildad i gräsvallar. Tingstäde (LH!); Träkumla kkogård!; Klintehamn! 


45. Serratula tinctoria L. — 1662. FurrÉn, Ind. Plant. — 1745. &LiN., Gotl. 
Resa s. 224. 

Sälls., på mell. och s. Gotl. Måttl. — talr.. Fole (ES); Gothem (L); Västerhejde 
J. JS 70!); Barlingbo mellan Henriksdal och Stafva!; Roma (ES); Björke (S); Vall 


120 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(VAHLBERG; Wöl!); Lojsta (hb!); Fardhem (R) ferst. (M); Hemse (ES) i ängar vid 
Mästermyr! 


46. Carlina vulgaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 274. 
Allest.  Talr. — mängdv. 


47. Onopordon Acanthium L. — 1745. - Lin., Gotl. Resa s. 269. 

Flerst.  Enst. — måttl. Fårö vid Lutterhorn 59 (Wö!) och Mölner!; Kappelshamn!; 
Stenkyrka vid Grausne!; Lummelunda vid Lundbjers!; Kylej (Örv.); Slite!; Bro (Ww); 
Bal vid Gute!; Visby! (WG); Västerhejde (ES); Roma (S): Eskelhem vid. Simonarfve 
(Wö!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Sanda vid kkan!; Klintehamn!; Ljugarn (AuL.); 
Garda vid kkan (Örv.); Lau vid kkan (Auvr.); Burs vid Hummelbos!; Eksta vid Dynisse!; 
L. Karlsö (VAnLB.); Hemse (Särtv.); Silte, på några ställen (M); Hablingbo (ES); Hafdhem 
(Särv.); Näs (L); Grötlingbo vid kkan!; Öja (ES); Vamlingbo vid Botarfve!; Sundre vid 
Hoburgen! (N) och Skoga! 


48. Carduus nutans L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., 
Gotl. Resa 8. 292, 293. i 
På nordligaste Gotl. h. o. d., talr. — mängdv. På mell. och s. delen sälls., måttl. 


— spars. Fårö vid Lauters! (ES), Lutterhorn (Wö!), Marpes och Mölner!; Fleringe vid 
Ars hamn (ES) och Hau! (LGm); Hangvar vid Kappelshamn!; Bunge vid Fårösund! (ES); 
Rute och Helvi utefter vägarna förbi Rute kka, Sigleifs, Fardume, Malms och Kyllej 
(mängdv.); Lärbro vid Pafvalds, Banner, Glästäde!; Othem (Ww); Slite! (S); Visby! (L); 
Västerhejde vid Gladek (ES); Roma (L); Gothem vid vägar s. om ån!; Östergarn i v. 
delen och vid Katthammarsvik! (ES); Guldrupe (AN) vid Krasse (M) och vid vägen till 
Hejde!; Klintehamn!; Alskog vid Ljugarn (Aur.); När (AN); Ronehamn (Wö 651); Öja 
vid Burgsvik! 

49. CO. acanthoides L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

N. och m. Gotl. t. allm., måttl. — talr.: Sandö (ES, Bidr.); Fårö — Östergarn — 
Klinte; St. Karlsö. På s. Gotl. flerst.: Alskog vid Ljugarn (Avr.); Lau! (ES); Hemse! 
(ES); Rone!; Hafdhem! (ES); Eke (ES); Grötlingbo!; Öja! 

Stundom hvitblommig. ; 

50. C. erispus L. — 1806. WG, Gotl. FI1. 

Sälls.  Spars. Bunge vid Fårösunds hamnplats och Hultungs!; Lärbro prgd (Wö!); 
Martebomyr (Torr); Visby på stadsmuren och i stadens omgifningar!; Vall (We); Roma 
(S!); Hejde prgd, enst. (AN); St. Karlsö!; Hemse vid Oxarfve! 


48 X 49. CO. acanthoides X nutans. — 1891. K. Jom. (i Bot. Not.). 
Sälls. Spars. Endast iakttagen vid Visby! 


49 X 50. OC. acanthoides X crispus. 
Sälls.  Spars. Visby på ruderatplats norrut! (upptäckt af WN 94). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 121 


51. Cirsium lanceolatum (L.) Score. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Måttl. — talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

En hvitblommig form vid Etelhem, s. om stationen! 

52. OC. palustre (L.) Scor. — 1819. R & Wa, Gotl. Pl. rar. 

T.: allm. Måttl. Fårö! ... Hamra! 

b3. C. acaule (L.) Scor. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., 
Gotl. Resa s. 297. 

Allest.  Mängdv. 

Pp) caulescens RorH. — 1811. LG, Fl. Gotl. — 1837. Säve, Syn. 

H..o. d. Spars. — måttl. Zxv. Fårösund (ES); ... Etelhem!; St. Karlsö (5). 

54. OC. arvense (L.) Scorp. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr. — mängdv. Äfven Sandön (ES; Wö!). 

BP) ferox HN. — 1840. NYman, Bidr. 

H. o. d. vid stränderna. 'Talr. 


53 X 4. GC. acaule X arvense. — 1895. K. Jom. (i Bot. Not.). 

Sälls. Spars. Mästerby vid Ejmunds!; Bjerges station (E. NorpstTRöM); Hemse (Vitt. !). 

Anm. Silybum marianum (L.) GAERTN. har några gånger träffats förvildad: Fårö vid Broa!; Hörsne 
vid Timans (Wö!); Vänge vid Gandarfve. 

55. Lappa minor (ScHKver.) DC. -— 1806. We, Gotl. Fl. (arten osäker). — 1837. 
Säve, Syn. 

Mycket allm. Spars. — måttl. Äfven Sandön (ES; Wö'!). 

b) majuscula HN. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Bland hf. 


56. IL. nemorosa (LEJ.) Koers. [L. intermedia REicH. fil.] 
Iakttagen vid Barlingbo station!, Sanda kka!, Klintehamn!, Etelhem!, Stånga!, Vam- 
lingbo vid Botarfve! (i öfrigt okänd i afs. på frekvens). Spars. 


57. IL. officinalis ALL. — 1850. LÖNNr. (i Bot. Not.). 

Allm. Spars.—måttl. Fårö! ... Vamlingbo! Har säkerligen varit förväxlad med 
andra arter, ty det är ej troligt, att den på 30 år blifvit allm. från att vara sälls. 

b) purpurascens MurB. in sched. 

Klinte kka (AN). 

c) divaricans n. f. (s. 92). 

Klintehamns gator! 

d) congesta n. £. (s. 92). 

Lojsta på en åkerren vid Fride! 

58. IL. tomentosa (MirL.) Lam. — 1837. Säve, Syn. 

Sälls.  Spars.—måttl. Tingstäde vid Myrvälder!; Visby!; Endre (S!); Dalhem vid 
Hesselby (Wö) och Gandarfve!; Hörsne prgd (Wö!); Klinte!; Silte (M). — På åtskilliga 
andra uppgifna lokaler har växten ej anträffats af förf. 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 16 


MYNT JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


55 X 57. IL. minor X officinalis. Sälls. Spars. Eskelhem vid Norrgårda!; Klinte 


vid kkan, vid Bönders och Klintebys (AN). 


59. Cichorium Intybus L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 1745. ILin., 


(Gotl. Resa s. 164, 22500247k 255 2900 
Allest. Talr. Mängdv. 


60. Sonchus arvensis L. — 1806. Wa, Gotl. FI. 
Allest.  Måttl. —mängdv. 


5) maritimus We. — 18387. SÄVE, Syn. 


Flerst. i sht vid stränderna; exv. Lummelundsbruk (Wö!); Visby!; Gothem vid Bot- 
y 


valdavik (SETH); Hejde (AN); Sproge strand (S); Burs (S); Ronehamn (Wö!). 


61. S. oleraceus L. — 1806. We, Gotl. Fl. 


T. allm. Måttl. Bunge! ... Vamlingbo! 


62. S. asper (L.) Arr. — 1837. Säve, Syn. 
Allm. Måttl.—talr. 


63. Lacetucea quercina L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. 
Resa s. 289. 

Sälls.  Spars. L. Karlsö (L. 1741; K. HebBom 1890). 

64. IL. muralis (L.) D. Don. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 215. 


allm. Måttl.—talr. Mest på n. Gotl. på klippor och stenig mark. 
Sundre! Afven Sandön (ES, Bidr.). 


på 


65. Lampsana communis L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allest.  Talr.—massv. 


66. Tragopogon pratensis L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 
H. o. d. Spars.—måttl. Fleringe! . .. Grötlingbo! 
b) brachyglossa FR. Takttagen i Lummelunda vid Etebols! 


67. T. porrifolins L. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.) 
Sälls. Lärbro vid Takstens (Wö 1840!); men icke vid Storugns (Wö). 


66 X 67. T. porrifolius X pratensis. 
Anträffad vid Takstens af WN 1894! 


68. T. ecrocifolius L. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): Wö. 


LiN., Gotl. 


INERROL oo a 


Sälls.  Mått!l.—talr. Visby ofvan Snäckgärdet! (Wö) och Brunbergs betning! (LH). 


69. Scorzonera humilis L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. 
Allest. på frisk ängsmark. Massv. Till största delen steril. 

b) augustifolia Horn. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl: — 1837. SÄVE, Syn. 
Allm. Måttl.—spars. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. Ip 


70. Picris hieracioides DL. — 1885. Wirrr. (i Bot. Not.): Junn. 

Flerst. Talr. Kappelshamn! (WN 94); Stenkyrka mellan Kvie och kkan 93!; Martebo 
vid Medebys 92!; Veskinde på dikeskanter i Skäggs myr 92!; Slite (Jurr 83); Endre vid 
Ölbäck 95!; Follingbo i en åker vid Hagvards, massy. 94! och vid Hallfreda!; Barlingbo 
vid Sylfaste (Mor. 95!); Hörsne i en åker nära kkan 88!; Roma vid Timans (R. LARSSON!) 
och järnvägsstationen 95!; Björke vid Likmide 95!; Etelhem vid Hageby 88!; Ljugarn 


(AUG); Öja på Faludden (AuvL.) och vid Bur 


gsviks hamn 95! 


Anm. Helminthia echioides (L.) GERTN. växte 1862 på en åker vid Kopparsvik utanför Visby (ES). 


(71). Örepis biennis L. — 1887. NEuMman (i Bot. Not.). 


Västerhejde s:n, i en tallplantering vid Nygårds 86. 
i) 2 yE 


(72). OC. nicxensis Barz. — 1864. Hy, Fl. ed. 9: TuHEpD. 

Sälls. och obeständig. Måttl.—talr. Lummelunda (WN!); Bro vid kkan (WN 94!); 
Visby enst. 88!; Endre vid Allekvia!; Västerhejde vid Nygårds! (Lal. 78!; NbumM. 86); 
Klintehamn (TuHED. 61). 


73. OC. tecetorum L. — 1806. We, Gotl. FI. 


H. o. d. (på sandområdena å mell. och s. Gotl.. allm., eljes t.. sälls.). . Måttl.. Hzv. 
Sandön (Wö!); Fårö sandområde!; Veskinde!; Bro (WN); Visby!; Gothem!; ... Vamlingbo! 


b) segetalis RortH. — 1837. Säve. Syn. 
I sht 1 linåkrar, exv. i Sanda och Vall (S); Fleringe vid Hau m. £. st. (Lem). 


£) glabrescens Neum. (i Bot. Not. 87). — (1811. LcG, FI. Gotl.). 
Allm. på hällområdena. Mängdv. Fårö! ... Hamra! 


(74). OC. virens L. — 1867. CEpb. (i Bot. Not.): Wö. 
Sälls. och obeständig. Måttl. Upprepade gånger inkommen till Visby med gräsfrö! 
(Wö 64); Etelhem (hb!). Sannolikt på flera ställen. 


75. 0. premorsa (L.) TavscH. — 1811. Le, Fl. Gotl. — 1819. R & We; Gotl. 
JG Ne IDE ; 

T. allm.  Talr. På sydligaste Gotl. dock mer sällsynt. Fårö!; ..-. Silte (M); 
Alfva vid Kruse! : 


76. Hieracium sabulosorum Datrst. — 1844. ArFz., Nov. s. 18 (enl. Dr, Bidr. 
I 1890). 
Allest. På hällmark mängdv. Förekommer i talrika modifikationer eller former 


(DES Oops) 


77. H. Pilosella L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 228 (föreg. art inbegripes). — 
NSO08E DTI FEBidr NS0 

Allm. Måttl.—talr: 

Bland hithörande, ännu föga studerade former äro följande hittills antecknade som 
gotländska; 


124 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


P) acrophyllum DaHLsTt. forma. — 1890. Dr, op. ce 

Visby. 

y) atrovillosulum DAHLST. 

Vid Lummelunds träsk och bruk! 

d) batytrichum Daurst. mskr. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VI n:o 93. 
Tofta vid Krokstäde på hällarna! 


£) coloreum DaAuLsT. mskr. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 2. 
Fårö vid Båta! 
3) erassescens Daurst. — 1890. Dr, Bidr. I. 


Visby (Ar). 

7) exacutulum DAHLST. mskr. 

Hejde vid Gervalds (AN). ä 

2) firmistolonum DAHLST. 

Hejde vid Gervalds (AN). 

t) granulatum DAuULST. 

Hejde vid Gervalds (AN). 

x) pauxillum DaurLsrt. mskr. — 1896. Dr, Herb. Hier. Scand. X n:o 2. 
Lummelundsbruk på stranden! 

2) spissipilum DaurLst. mskr. — 1894. Dr, Herb. Hier Scand. VI n:o 100. 
Endre vid Bäcks! 

u) venustum DAHLST. forma. 

Veskinde vid Skälsö! 

») vulgare TAUscH. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Visby (Ar). 


78. H. dichotomum Fr. — 1867. CeEp. (i Bot. Not. under namnet H. brachiatum): 
Wö. — 1872. Fries, Suppl. ad Hier. Eur. exs. n:o 28 bis. 

Flerst. på nordligaste Gotl. Måttl. Fårö på träskhedar s. om Lauters!; Fleringe 
på Falholmen! (Wö 67), på träskhedar kring Hau träsk på många ställen! (LH o. a.), vid 
Hessle (LH), nära Grindhammarsträsk (CLEVE) o. 8. V. 

b) obesum LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 62. 

Sälls.  Spars. Fleringe vid Hau (LH; AT). 

c) mimulum DazLstT. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Sälls.  Spars. Fleringe vid Hau (Ar). 

p) bigeminum LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 60. 

Nordligaste delen flerst. Måttl. Fårö på träskhedar vid Kalbjerga m. fl. st.!; Fle- 
ringe vid Hau!, Hessle m. fl. st. (LH; Ar). 

b) setosum DaAtrist. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n. 58—61. 

Fårö vid Långhammars, Båta, Demmor, Broa!; Fleringe vid Hau! 

y) pseudodichotomum Armov. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. 

Sälls.  Måttl. Fleringe vid Hau! (At) och Hessle! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 125 


d) vittosum ALMQVv. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. 
Sälls.  Spars. HFleringe vid Hau (Arr). 


€) opacatum Damnrst. mskr. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 55. 


Sälls.  Måttl. Fårö vid Kalbjerga!; Fleringe, Falholmen! 


79. H. subfallax LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 66. 

På nordligaste delen. Sälls. Måttl.—spars. Fårö vid Kalbjerga och Ödeboburga!; 
Fleringe vid Hau (AT) i ängen samt kring Hau träsk! Hessle (Lu) och i skogen mellan 
Hessle och Ar träsk (Lu). 

78 X 77. H. dichotomum X Pilosella. (Sid. 93). 

Sälls.  Spars. Fleringe på Falholmen! 

78 X 76. H. dichotomum X sabulosorum. (H. arense Daursrt.) — 1890. Dr, Bidr. 
I: Ar & Lu. 

Sälls.  Sparsamt. Fleringe på Falholmen (AT; Lu). 

785 X 76. H. bigeminum X sabulosorum. (H,. hauense DatHrst.) — 1890. Dr, 
Bidr. I: Lu. 

Sälls. och spars. Flerimge vid Hau och Hessle (Lu); Fårö vid Långhammars! 

18 Pp X 71. H. bigeminum X Pilosella. (Sid. 93). 

Sälls. och spars. Fårö vid Långhammars! 

78. P X 80. H. bigeminum X Auricula. (Sid. 94). 

Sälls. och spars. Fårö vid Långhammars! 

80 X 76. H. Auricula X sabulosorum. (H. auriculeforme Fr.) — 1882. LH, Resa 
8. 64 (jfr. s. 60). 

Sälls.  Spars.—måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Ar (Art), Hessle och Hau (LH); 
Othem vid File (Ö!), Slite (Ww'!). 

80 X 77 2. H. Auricula X erassescens. (H. psilophyllum MaALME.) — 1890. Dr, 
Bidr. I: Ar. 

Endast funnen vid Lärbro (Ar). 


80. H. Auricula L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allm.  Måttl.—talr. 


"saturicolor DatLst. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VI n:o ä1. 

Sälls.  Spars.—måttl. Fleringe vid Hessle och Lunderhage!, äfvensom på träsk- 
hedar i sydligaste delen af socknen! 

81. H. suecicum Fr. — 1882. LE, Resa s. 56. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Endast funnen vid Klintehamn (af Lu). 


126 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


($2). H. aurantiacum L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.) — 1890. Dr, Bidr. I. 
Sälls. i eller vid trädgårdar. Måttl. Visby i D. B. V:s trädgård!; Västerhejde 
utanför Vible trädgård! (Wö 55!); Hemse i en trädgård (WN!). 


82 X 77. H. aurantiacum X Pilosella. 
Hemse i en trädgård (WN!). 


83. H. collinum GocEN. /£) dimorphum NorrL. — 1888. AN (i Bot. Not.) — 1890. 
Dr, Bidr. I. 

Sälls. Spars. Bro vid Stenstu i kanten af en igenlagd åker!; Mästerby vid kkan 
(AN); Linde s. om kkan i en äng! 


$4, H. delicatulum LÖNNR. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. 

H. o. d. på n. Gotl., eljes täml. sälls. Talr.—måttl. Fleringe vid Hau (AT); Bunge 
vid Stux (WWN!); Rute i Vidangen (LH) och vid Gerungs gård!; Hall vid Hägvards!; 
Hangvar vid Sneckers och Kullshage!; Lärbro vid Angelbos! (AT); Lummelunda vid 
Burge!; Othem vid Stenstu!; Slite!; Boge vid Slees och Tjelders!; Lokrume vid Hammars 
(Wws!); Visby vid Länna! (LH) och Galgberget!; Hörsne!; Gothem!; Björke!; Vänge nära 
Bjerges!; Etelhem!; Linde vid Petes!; Vamlingbo nära Västlands på en åkerren! 


85. H. lerbroönse ALMQv. — 1890. Dr, Bidr. I: AT. 

På n. Gotl. täml. allm.; i öfrigt ferst. ”Talr. Fårö vid Lauters och Demmor!; .. 
Lokrume (AT); Bro (WwN); Veskinde!; Gothem!; Hörsne!; Anga strandängar och vid 
Gässle!; Sjonhem vid Hellinge!; Vänge!; Hejde vid Gervalds (AN); Etelhem! (AT); Hemse! 

Jämte hf. finnas på flera ställen å n. Gotl. 

b) longipilum DaAmrst., Bidr. I. 

c) densipilum DAHLST., op. c. 


86. H. macranthelum N. & P. — 1890. Dr, Bidr. I: AT. 

På n.v. Gotl. täml. allm. Måttl. Fav. Fleringe på Falholmen m. fl. st.! (Ar); 
Hangvar vid Flenviker! och Ire (WN); Stenkyrka (WNw!); Lummelunda, allm.!; Martebo 
vid Pajse!; Tingstäde vid Gullauser!; Othem vid Stenstu! m. £. st. (Ö!); Veskinde vid 
Skäggs!; Visby (AT) vid St. Hästnäs!; Endre vid Svenskens!; Follingbo vid Dede!; Väster- 
hejde!; Hejde vid Gervalds (AN). 

5) erassiuseulum ArMmoQv. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. 

En gång anträffad vid Visby (af Art); L. Hästnäs (Ö). 

87. H. isothyrsum N. & P. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 89. 


Sälls.  Martebo mellan Pajse och Medebys på åkerrenar, måttl.! 


8S. H. megalotrichum Dazrst. — 1894. Dr, Herb. Hier. Scand. VII n:o 96. 
Sälls.  Lummelundsbruk på stenig mark, måttl.! 


89. H. euryanthelum Datrst. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 100, 
Sälls.  Måttl. Stenkyrka vid Sorby!; Tingstäde! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 12 


-— 


90. H. polymnoon N. & PP. — 1890. Dr, Bidr. I: Arr. 

Flerst. på mn. Gotl: Måttl.—talr. Sälls. i :s. delen. Ilalls socken!; Hangvar vid 
Sneckers!; Lärbro!; Lummelunda vid Bruket och Etebols!; Othem flerst. (Ö!): Boge flerst.!; 
Lokrume vid Haltarfve!; Visby!; Västerhejde vid Vible!; Levede vid Skogs! 


91. H. holmiense (N. & P.) Daurst. — 1891. Dr, Hier. Exs. IV n:o 38. 


Sälls.  Måttl. Västerhejde nära Visby Kungsladugård! 
92. H. leptadenium DaAurst. — 1890. Dr, Bidr. I: Ar. 
Sälls. Lärbro (AT). 


93. H. subechioides LÖNNR. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Sälls. Klintehamn (THEpD.) vid Valla (Lu) och Klinteberget! 

94. H. Uplandie (N. & P.;) Daurst. ob). subsetigerum Danrst. — 1890. Dr, 
Iörkoles IS TAGN 

På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fleringe vid Hau (At); Hangvar vid Flenviker!; Martebo 
vid Pajse!; Lummelunda vid Etebols!; Västerhejde vid Vible! 

95. H. acradenium N. & P. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Flerst. i synnerhet på mn. Gotl. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö!; Fleringe vid Hessle 
(Frop.) och Hau!; Hangvar vid Kullshage!; Lärbro vid Angelbos (AT); Lummelunda (Ar) 


vid Bruket och Burge!; Tingstäde vid Myrvälder (At); Visby!; Vänge vid Bjerges!; Klinte- 
hamn (THeD.); Etelhem! 


96. H. glomeratulum ÅLMQV. 
Sälls. Hejde vid Gervalds (AN). 


97. H. microtrichum DAEHLST. 

Sälls. Västerhejde vid Vible spars.! 

98. H. subprealtum LBc. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Allm. i synnerhet på n. och mellersta delen. Måttl. Zzv. Fårö flerst.!; ... Fröjel 
(LH); Eksta!; Etelhem!; Fardhem vid Sandarfvekulle!; Öja nära kkan! 

99. H. tenerescens NorrL. — 1890. Dr, Bidr. I. 

H. o. d. Måttl.—talr. Zaev. Rute vid Koparfve och i Vidangen (LH); Hangvar vid 
Kappelshamn!; ... Vänge vid Bjerges!; Hejde (AN); Fardhem vid Niksarfve!; Burs vid 
Kärna! ; Öja nära kkan! 

100. H. anceps LBG. »b) setosum Danrst. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Sälls. och spars. Fleringe vid Hau! (Art) och Hessle! (Lun). 


101. H. horrentipes DauLst. forma. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 73. 
Sälls.  Måttl. Rute i Vidangen!; Hejde vid Gervalds (AN). 


128 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


102. H. poliodermum DaAurst. — 1890. Dr, Bidr. I: Lu. 

Flerst. Måttl.—talr. Lärbro vid Storugns (LH); Lummelunda på gränsen mot Sten- 
kyrka!; Tofta i en åker vid Gnisvärd!; Vänge odlade myr!; Klinte (M. LÖNNROTH); Etelhem 
| Ålkelösa odlade myr mängdv.!; Stånga myr!; Lye vid Smitts!; Burs vid Kärna!; Fard- 
hem i en åker vid Niksarfve!; Hemse vid Frigges!; Rone, sandfält vid Gullgårda! 

Växten synes hafva inkommit med klöfver- och gräsfrö. 


103. H. trichopsilum Datrst. — 1890. Dr, Bidr. I. 

På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Trelge!; Hau (AT), Lunder- 
hage!, Hessle (LH); Bunge i ängen vid kkan (WN!). 

in afvikande form (DT, 1. c.) förekommer i Rute i Vidangen (LH). 

104. H. Lönnrothii ArmoQv. — 1890. Dr, Bidr. I. 

Norra Gotl. Sälls. Måttl. Fårö vid Långhammars, Båta nära Gåsemora, Ödebo- 
burga och Demmor!; Bunge vid Fårösund!; Fleringe vid Hau! (AT m. fl.) och Lunder- 
hage (LH). 

104 X 76. H. Lönnrothii X sabulosorum (H. mucidum DaAHrLsTtT.). — 1895. Dr, Herb. 
Hier. Scand. VIII n:o 52. 

Sälls.  Spars. eller måttl. Bunge, väster om Fårösund på en torr backe 1892—95! 


105. H. mollisetiforme Daurst. — 1895. Dt, Herb. Hier. Scand. VIII n. 68—70. 
Salls.  Måttl. Fårö vid Ene på en torr backe! 


105 X 76. H. mollisetiforme X sabulosorum. (Sid. 97). 


Sälls. Fårö vid Ene spars.! 


(106). H. magyaricum N. & P. "subsp. (Sid. 97). 
är 1890 af förf. funnen dels i den urtappade Vängemyr, dels i en äng (på myrbotten) i 
närheten; sedan ej återsedd. Torde vara införd med utländskt frö. 


107. H. albidobracteum N. & P. +b) pilosiceps N. & P. — 1885. N. & P., Die 
Hieracien Mitteleuropas s. 543. — 1890. Dr, Bidr. I. 

På norra Gotl. Sälls. Spars.—måttl. Fleringe vid Hau träsk! (AT o. a.), Hessle i 
kanten af en fuktig äng på stenig träskhedartad mark! (LH). 

108: H. Almqvistii.. NI & Pas 1885 NI Po, OP: C: 8: d380 mr LSIOSEEDTS 
BirdrsEAm: 

På n. Gotl. Salls. Måttl. Fårö vid Ödeboburga och Ene!; Fleringe vid Hau gård 
(AT) och vid träsket! 

109. H. gotlandicum Fr. — 1872. Fries, Hier. Eur. exs. Suppl. n:o 32: Wö. — 
SAO INT Be I 


På n. Gotl. Sälls. Spars.—måttl. Fårö vid Långhammars, Kalbjerga samt Demmor!; 
Fleringe vid Hessle (Frop. 55), Hau (Wö; At) vid gården samt kring träsket! 


KONGL: SV. VRT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O |. 1209 


110.  H. subgotlandiecum N. & P. — 1885. N. & P 
Dr, Bidr. I. 

På on. Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Fårö vid Demmor och Broa!; Bunge vid Häcur 
och i Stenstu äng (form med undertill stjärnhåriga blad)!; Fleringe vid Hau! (Ar), Lun- 
derhage! (LH) och Hessle! (LH o. a.); Hangvar vid Kullshage! 


.; "Op. citös: 543. — 1890. 


Anm. En på Vamlingbo alfvar sparsamt förekommande form afviker genom saknaden af olanshår på 
hälkarna och deras skaft; den närmar sig härigenom H. gotlandicum. 

111. H. Westööi ALMmQv. — 1882. LH, Resa s. 60. 

Sälls.  Måttl.—talr. Fårö vid Lauters och Kalbjerga!; Fleringe på Falholmen! (Wö 
67!), träskhedarna öster om Bläse!, vid Grodde i ängen Bredtegen (Lu) samt kring Hau! 
(Art); Othem (0); Vamlingbo alfvar spars.! 

Pp) sterrotrichum DAnrsT. — 1895. Dt, Herb. Hier. Scand. VIII n:o 44. 

Sälls.  Spars. Lummelunda vid träsket! 

112. H. stenolepis Lega. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 4. — 1893. Dr, 
Bidr. II. 

Flerst. på n. och mellersta delen, eljes sälls. Zxv. Fleringe vid Ar och Hau (Ar), 
Bläse och Gråstäde!; Hall!; Hangvar vid Flenviker! (LH); Fårösund!; Lärbro vid Vägome!; 
Othem (Ö!); Lummelundsbruk!; Veskinde vid Skälsö!; Lokrume vid Grausne!; Visby! 
(LH); Västerhejde vid Hallbros!; Sjonhem!; Torsburg!; Ardre klint!; Klinte!; Fröjel vid 
landsvägen n. om kkan!; Linde klint!; Lojsta på berget s. om Asaträsk! 

b) obscuratum DAaurst. — 1893. Dr, Bidr. II. 

Sedd vid Visby och Skälsö! 

£) euryanthum Dautrst. — 1882. Lu, Resa s. 56. — 1893. Dr, Bidr. II. 

Klinte vid Bönders! (LH). 

y) litorale LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 58. — 1893. Dr, Bidr. II. 

Strandvallar och strandklippor på n. Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Fleringe vid Ar! 
(LH); Bunge mellan Fårösund och Utbunge (LH); Hangvar vid Flenviker!; Visby ofvan 
Snäckgärdet! 

113. H. sublividum DaurstT. — 1893. Dr, Bidr. II: AT. 

Endast iakttagen i Lojsta (af Ar). 

114. H. cesiiflorum ArLMQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 14. — 1893. 
Dr, Bidr. II. 

Täml. allm. utom på sydligaste delen. Måttl.—talr. zxv. Fleringe (AT) allm.; 
Bunge!; ... Klinte (LH); Stånga! 

b) galbaniforme Datrst. — 1893. Dr, Bidr. II. 

Iakttagen vid Fårösund (A'r), i Hangvar! m. fl. st. 

KYSVIVEt. Akkad. fHfandi. > Band 20: Not dö 17 


130 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


115. H. sinuosifrons ALrmQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 13. — 1893. 
Dr, Bidr. II. 


Flerst. på nordligaste Gotl.; i öfrigt täml. sälls. Måttl. Fårö vid ett torp s. om 
Ekeviken!; Fleringe s. om Ar träsk samt i Hessletrakten!; Bunge i Fårösundstrakten!; 
Hall!; Hangvar vid Flenviker!; Lärbro vid Vägome!; Rute vid Gerungs!; Hejnum!; 
Veskinde!; Visby! (Ar); Västerhejde vid Vible kvarn (SÖDERSTRÖM); Tofta vid Gnisvärd!; 
Östergarn (Ww!); Klinte (LH); Fröjel!; Etelhem !; Lojsta (AT). 


116. H. silvatienm ALMQV. 
Sälls.  Fleringe vid Trelge!; Ardre vid Hvitver (WENNERSTEN!). 


117. H. acidotum Datnrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 20. — 1893 
Dr, Bidr. II. 


Täml. allm. på n. delen, mer sällsynt på södra. Måttl. Zxv. Fleringe allm.!; Hall!; ... 
Torsburg!; L. Karlsö (TaEpb.); Klinte (THEp.); Lojsta (AT); Stånga!; Eksta vid Ejvide! 


118. H. prolixum Norrr. — 1893. Dr, Bidr. II: Ar. 


Sälls. Lärbro (AT). — Höstexpl. från Sanda (tagna af Lu), tillhöra möjligen H. 
acidotum. 


119. H. penduliforme Daurst. — 1893. Dr, Bidr. II. — 1893. Dr, Herb. Hier. 
Scand. IV n:o 18. ; 

På skogbeväxta strandvallar på norra Gotl. Sälls. Vanligen spars. Fleringe i 
tallskog ö. om Ar!; Bunge vid Fårösund (WNWN!); Rute vid Bräntings!; Hangvar vid Flen- 


viker! och Ire (WN!); Lärbro på strandvallar mellan Vägome och Othemsgränsen, talr.!; 
Slite n. om Solklint (Ö!). 


120. H. psepharum DaurLst. — 1893. Dr, Herb. fier. Scand. IV n:o 17. 
Sälls. Måttl. Hall vid Vestös! 


121. H. maculosum- Dantst. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 55. — 1893. Dr, 
Bidr. II. 

Sälls.  Måttl.—talr. Fårö i en äng n. om Ulla Hau!; Fleringe vid Ar, Bläse och 

(=) , OO ) 

Nors!; Hangvar vid Flenviker, mängdv.!; Västerhejde vid Nygårds!; Eskelhem vid Walld- 
arfve!; mellan Sanda och Västergarn (LH). 

122. H. pendulum DAuLST. 

Endast funnen i Hejde vid Gervalds (AN!). 

123. H. triangulare AtLMQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 27. — 1893. 
DT, Bidr. I. 

Flerst. på n. delen; eljes sälls. Måttl.—talr. Fårö vid Demmor!; Fårösund vid 
Stux!; Fleringe vid Ar och Hau (Art); Hall vid Vestös!; Hangvar vid Flenviker!; Rute 
vid Bräntings!; Lärbro vid Tängelgårda och Vägome!; Othem (0O!); Slite!; Ewmmelunds- 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 dd. 151 


bruk!; Veskindet; Visby (Wrwrr.); Västerhejde vid Hallbros!; Viklau vid St. Viker!: 
'Torsburg!; Etelhem på kullar vid Sigvalda!; Stänga! 


124. H. pellucidum Last. — 1882. Lu, Resa s. 72 (I. nigrvoglandulosum). 
NS93EaDT Bidr.. I. 

Allm. på n. och mellersta Gotl., mer sälls: på södra. Maåttl. Hav. Fårö vid Ava 
m. fl. st.!; Fleringe (AT) allm.!; IHall!; . .. Klinte (Lun); Eksta nära Kronyvall och Djupvik!; 
Lojsta (AT); Ardre!; Lye! 


125. H. canipes ArMmQv. — 1892. Dr, Herb. Fler. Scand. I n:o 42. — 1893. Dr, 
Bidr. II. 

Sälls.  Måttl. Fårö vid ett torp nära Ava!; Bunge vid Fårösund, Stenstu, Broungs 
och Mattise!; Stenkyrka (WN!); Bro (WN!); Torsburg, nedanför v. sidan! 


126. H. caliginosum DAaurst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 47. — 1893. 
Ön Tbidr. 

H. o: d. på n. och mellersta Gotl. Måttl.—talr. Hzrv. Fårö vid Limor träsk och 
s. om Ekeviken!; Fleringe vid Ar (Arr), Gråstäde, Lunderhage och Hessle-trakten!; Hall 
och Hangvar flerst.!; Rute vid Fardume!; Lärbro vid Angelbos (AT) och Vägome!; Othem 
(Ö!); Slite!; mellan Stenkyrka och Lummelunda!; Bro! (WN); Visby i Skolbetningen!; 
Västerhejde kring Vible!; Tofta (Wö 57!) vid Gnisvärd!; Västergarn, Sanda och Klinte 
(LH); Väte vid Bäcks (AN); Anga strandängar!; Östergarn (Ww!); Torsburg! 


127. H. variicolor Daumrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 56. — 1893. 
Dn Sabo 0 

Sälls.  Måttl.—spars. Endast sedd på n. och ö. Gotl. Fleringe vid Ar! (Art) och 
Bläse!; Hangvar vid Flenviker och Ire!; Lärbro vid Träskmyrs ö. sida!; Rute vid Bräntings!; 
Gothems Hammar!; Anga nedom Trullhalsar spars.!; Östergarn, strandvallar vid Katt- 


hammarsvik spars.! 


j 12S. H. integratum Danrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 54. — 1893. 
Dad 

Sälls. Bunge vid Broungs i en fuktig äng!; Martebo vid Pajse på frisk ängsmark!; 
Torsburg i barrskog nedanför v. sidan! 


129. H. panxolum Danrst. — 1889. Dr, Hier. Exs. II n:o 28. — 1893. Dr, Bidr. II. 

Flerst. i synnerhet på strandvallar, klippor och kalkhaltig jord. Mäåttl.—talr. Fle- 
ringe vid Hau och Ar (At) samt Nors!; Hall, Bunge, Rute och Lärbro!; Othem (0O!); 
Slite!; Veskinde vid Skälsö samt bland strandklippor och afsatser söderut till Västerhejde!; 
Torsburg!; Ardre klint och Ljugarn!; Etelhem vid Sigvalda m. fl. st.!; Linde klint! 


, 


5) myrtillinum K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 68. — 1893. Dr, 
Bidr. II. | 
På mn. delen. Sälls. Måttl. Fleringe n. och s. om Ar träsk, Gråstäde och Lun- 


derhage! 


PI JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


130. H. subulatidens DaHLrsr. — 1882. LH, Resa s. 89, 90 (enl. Dr, Bidr. II s. 131). 

Sälls.  Måttl.—talr. Endast sedd på n. v. delen. Stenkyrka i en äng vid Niome 
spars.!; Visby (LH) på hällmark norrut!; Endre vid Svenskens i en äng!; Follingbo på 
järnvägsbanken vid Sylfasta! 


131. H. orbicans ALMmQv. — 1893. Dr, Bidr. II: Lu. 
Sälls. Mått. 


spars. Bunge vid Mattise!; Follingbo nära Jakobsberg!; Klintehamn (LH). 


132. H. latilobum ArMmoQv. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 92. — 1893. 
DI Bier: 

På n. delen. Sälls. Måttl. Fleringe vid Bläse samt s. om Ar träsk!; Hangvar vid 
Flenviker!; Bunge vid Fårösund! (AT); Lärbro vid Simons (Wö 53!), Vägome och St. 
Banner!; Tingstäde!; Bro (WN!). 


133. H. lanuginosum LÖNNR. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 85. — 1893. 
DT, Iöxehe HUR 

H. o. d. på n. och mellersta delen; eljes mer sälls. Måttl. HFaxv. Bunge vid Fårö- 
sund!; Rute i Vidangen (Lu), vid Gerungs!; Hangvar flerst.!; Lärbro flerst.!; Othem (Ö!); 
Tingstäde!; Lummelunda!; Lokrume (AT); Visby!; Follingbo!; Västerhejde vid Vible och 
Hallbros!; Tofta vid Gnisvärd (Wö 57!); Anga!; Gammelgarn!; Östergarn i ängen vid 
kkan!; Vänge vid Bjerges!; Viklau!; Hejde vid Gervalds (AN); Sanda och Fröjel (LH); 
Eksta 1 skogen s. om Djupvik! 

Anm. Om former, som af DT hänföras till H. Malmei DT och H. lanuginosum X sagittatum, 
33 ID löner, IN BT 102 


134, H. sagittatum LBeG. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. I n:o 90. -— 1893. Dr, 
Bidrt 


H. o. d. på n. och mellersta delen, sälls. på södra. Måttl. Zzxv. Sandön (Kur!); 
Fårö vid Ulla Hau (WN'!); Fleringe vid Ar (Art); Hangvar vid Flenviker! (LH) m. fl. st.; 
... Anga!; Eskelhem vid Valldarfve!; Hejde vid Gervalds (AN); Klinte (THEp.); Lye! 


bj Streptodon. DAEESIA LSS IDR Bidis IEEE 

Torsburg nedanför v. sidan! (LH). 

135. H. cesium Fr. — 1894. Dr, Bidr. III. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II 
ös Ht — (UGC. ling; INS oc II) 

Allm. på mn. delen, h. o. d. på mellersta, sälls. på södra. Maåttl.—talr. : Hzxv. Fårö 
vid Ekeviken!; ... Fröjel (LH); Stånga!; Vamlingbo vid Storms!; Sundre på Hoburg! 

136. H. chondrodes Danrst. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. — 1892. Dr, Herb. Hier. 
Scand. IL n:o 96. 


Sälls.  PTalr. Rute i lunden mellan Gerungs och Risungs samt på steniga åkerrenar 
I närheten! (LH). 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLEINGKR. BAND 29. N:0' |. 133 


137. H. submetaliceps Daursr. — 1894. Dr, Bidr. III. — 1893. Dr, Herb. Hier. 
Ncand. IV n:o 13. 


Endast funnen å banvallen vid Bjerges, måttl.! 

138. H. galbamum DAnrLst. — 1894. Dr, Bidr. III: Arv. —- 1892. Dr, Herb. Hier. 
Scand. II n:o 11. 

På n. delen allm. (äfven Pårö), i öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. 

Pp) divaricans Daunsr. — 1894. Dr, Bidr. III. 

Bunge (Ar); Fleringe vid Ar (Arr). 

139. H. variabile LÖNNR. — 1882. LH, Resa s. 73. — 1891. Dr, Hier. exs. IV 
N:0 69. — 1894: Dt, Bidr. III: 

Norra Gotl. Sälls. Måttl. Hall vid Vestös (Wö 71!); Fleringe vid Ar! och Hau 
(Ar); Bunge (Art); Hangvar vid Flenviker! (LH); Stenkyrka 1v en hage vid Helge!; Visby 
vid Snäckgärdet! (LH o. a.). 

b) subgalbanum Daursr. — 1894. Dr, op. c. 

Bland föreg. vid Ar och Flenvik (AT; Lu). 

Hp) augustilobdum Daursrt. — 1844. ArzZ., Nov. (H. parvifolium p. p.-) — 1894. 
DITop. c. 

Täml. allm. i de nordligaste socknarna. Måttl. Hev. Fårö 1 Lauters Sik!; Fleringe!; 
Hall!; Hangvar!; Stenkyrka vid Lickershamn!; . . . Helvi vid Kyllej!; Othem vid Othemars!, 
Stenstu, Kviende (Ö!). 

b) turbinatulum DAuLsT. — 1894. Dr, op. c. 

Sälls. Fårösund (AT); Lärbro vid Tängelgårda!; Lokrume vid Grausne! 

c) fracidodes K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 20. — 1894. Dr, 
Bidr. III. 

Fårösund vid Stux! 

140. H. bogense K. Jou. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 57. 

Sälls.  Talr. Boge vid Klinte på klippor och vägkanter!; Slite strandvallar! 

141. H. galbanifolium Dautrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 22. — 1894. 
Dr) Brdr. (I: DE: 

På norra Gotl. Sälls. Måttl. Fårösund på tallbeväxta strandvallar! (At); Rute 
vid Gerungs (LH), i lunden mellan Gerungs och Risungs!; mellan Stenkyrka och Lumme- 
lunda vid landsvägen! — En hithörande form äfven funnen vid Kappelshamn! 

b) obscurifolium Daurst. — 1884. Dr, Bidr. IIL, 

Fårösund (AT). 

142. H. inopifolium K. Jon. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 56. 

Sälls. Måttl.—talr. Endast på n. delen. Hall vid Vestös!; Fleringe vid Ar!; Bunge 
vid Fårösund!; Rute vid Bräntings! — på alla ställena i gles tallskog å strandvallar. 


J34 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 

143. H. sublustre K. Jou. — 1892. Dr, Herb. Hier. Seand. II n:o 21. — 1894. 
DI de SR 

På n. Gotl. Sälls. Måttl. Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund och Broungst; 
Othem på Hessle backe (O!). ; 

Pp) pectinellum K. Jon. — 1895. Dr, Herb. Hier. Scand. IX n:o 61. 

Sälls. Ardre vid Skansvägen (VENNERST. 921). 

144. H. prolatatum n. nom. [H. meridionale DAurst.] — 1893. Dr, Herb. Hier. 
Scand. IV n:o 25. — 1894. Dr, Bidr. IT. 

På n. v. Gotl. Sälls. Måttl. Stenkyrka nära Niome!; Tingstäde n. om Videmyr!; 
Veskinde vid Skäggs! samt s. om kkan (O!); — öfverallt på frisk ängsmark. 

145. H. exaltatum Datnrst. — 1894. Dr, Bidr. III: Ar. 

Flerst. på n. delen.  Måttl. 

5) pexum K. Jon. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 68. — 1894. Dr, Bidr. III. 

Nordligaste Gotl. flerst. Måttl.—talr. Huv. Fleringe på strandvallarna från Vialms till 
Ar! samt på åkerrenar vid Nors!; Hangvar vid Kullshage samt på strandvallar vid Flenviker! 

146. H. grophosum Daurst. & K. Jon. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 
NÖT = NIA INB Ice. HI 

Sälls. Fårö vid Ava 1 kanten af en äng, måttl.! 

147. H. cesiomurorum LBeG. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. 

På n. delen täml. allm., på mellersta h. o. d. Måttl. Hav. Fårö vid Lauters och 
Ödeboburga!; Fleringe allm.!; ... Bro (Ww!; Visby vid Snäckgärdet, talr.!; Endre!; 
Vallstena!; Västerhejde!; Tofta!; Hejde vid Gervalds (AN). 

5) umbraticum K. Jon. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. II n:o 48. — 1894. Dr, 
Bidr. III. 

Sälls.  Spars.—måttl. I barrskog. Fårösund vid Stux!; Veskinde vid Skälsö (WN!); 
Västerhejde vid Nygårds! 

148. H. opacum LÖNNR. — 1889. Dr, Hier. exs. II n:o 51. — 1894. Dr, Bidr. III: Lu. 

På n. delen täml. allm. å strandvallar och klippor; på mellersta sälls. Måttl. Hrv. 
Fårö vid Broa!; ... Bogel; Visby! (LH); Klinte vid Klintebys! 

149. H. varianifolium K. Jon. (Sid. 101). 

Sälls. Måttl. Östergarn på strandvallar! samt på Ganneberget (WN!); Sjonhem (WN!). 

150. H. virenticeps Daursr. var. — 1894. Dr, Bidr. III. 

Sälls. Lärbro (Ar). 

151. H. porrigens ALmQv. — 1892. LH, Resa s. 58. — 1894. Dr, Bidr. III. 

Allm. bi synnerhet på mn. delen. Måttl.— mängdv. Huv. Fårö, v. delen!; . .. Eksta 
vid Bopparfve!; L. Karlsö!; Lojsta!; Linde klint!; Rone!; Eke! 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 135 


b) extractipes DAnLsT. — 1894. Dr, Bidr. III. 


Bland hf., exv. Fleringe. 


152. H. pardalinum DamristT. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand: III n:o 100. — 
1894. Dr, Bidr. II: Lu. 

Nordligaste delen. Sulls. Måttl. Fleringe vid Hessle! (Wö 71Y!); Rute i lunden 
mellan Gerungs och Risungs! (LH). 


153. H. dedalolepinm DaAnrst. — 1892. Dr, Herb. Hier. Seand. II n:o 65. — 
SVAsDE Bidr:; UN 


Sälls. Spars. Bunge vid Brounges och Mattise!: Vänge i Mickelsängen! 
| : 2 8 : 


154. H. vulgatum (Fr. p. p) ArmQv. — 1894. Dr, Bidr. III. 
Allm. Måttl. Hav. Fåröly .. . Vamlingbo! 


155. H. vulgatiforme Daurst. — 1894. Dr, Bidr. III. 

H:; o. d:; Måttl. rv. Fårö vid:Nors!; Fleringe vid Ar (Wö, 71!) och Hau (AT); 
Bunge vid Fårösund (Art) och Mattise!; Rute!; Lummelunda!; Tingstäde n. om Videmyr!; 
Veskinde vid Skäggs!; Bro (Örv.); Lokrume (Ar) t. ex. vid Haltarfye!; Othem (Ö!); Boge 
(LB); Gothem vid Viby!; Norrlanda strandängar (Wö 51!); Västerhejde!; Tofta!; Eskelhem 
(Örv.!); Mästerby (AN); Hejde vid Gervalds (AN) och vid kkan!; Eksta vid Bopparfve och 


Sandholmen!; Grötlingbo!; Hamra nära Skvalpvik! — De flesta lokalerna ligga på sand- 
områdena. r 


Anm. Former, som möjligen höra till H. smolandicum ALMQV., äro anträffade i Fleringe (Jfr. DT, 
BURE Si 85). 


156. H. pinnatifidum LÖNNR. ob) vivarium LÖNNSR. — 1892. Dr, Herb. Hier. Scand. 
IT n:o 87. — 1894. . Dt, Bidr. III: LE. 


På n. och mellersta delen. H. o. d. Måttl.—talr. FZav. Fårö vid ELauters Sik!; 
Fleringe mellan Ar och Trelge!; ... Viklau (Ww!); Eskelhem!; Sanda och Klinte (LH). 
157. H. punctillatum ALMQV. 


Sälls.  Maåttl. Visby sandområde, på en åkerren vid Skogslund! 


158. H. ebenarium K. Jon. — 1894. Dr, Bidr. III. 
Sälls. ”Måttl. Hangvar i strandskog vid Kappelshamn och på åkerrenar vid Kulls- 
hage!; Slite på strandvallar! 


159. H. pumicatifolium n. (Sid. 102). 


Salls. Måttl. Boge på strandvallar s. om Slite samt i en äng vid Vikers!; Visby 
2e | : ) 
vid Skogslund! 


160. H. metaliceps K. JoH. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 86. — 1894. Dr, Bidr. III. 

På n. delen. Sälls. Måttl. Fårö n.o. om Ulla Hau!; Fleringe i Lunderhage äng 
85!; Bunge vid Fårösund på stranden, vid Broungs och Mattise i löfskog!; Rute vid Sig- 
leifs!; Bro vid Grausne (WN'!). 


136 K&K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


161. H. subnevosum K. Jon. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 87. — 1894. Dr, 
Bidr. III. 


Sälls. Talr. Fleringe i skogen (å gamla strandvallar) s. om Ar träsk samt på åker- 
renar vid Hessle! 


162. H. punctillaticeps n. nom. [H. frondosum LÖNNSR.] 1894. Dr, Bidr. II: EH. 
Saälls. Klinte vid Valla (LH). 


163. H. violascens ALMQV. 
Sälls. Hejde vid Gervalds (AN). 


164. H. barbarexefolium LÖNNR. — 1891. Dr, Hier. exs. IV n:o 88. — 1894. Dr, 
Bidr. III: Lu. 

Flerst. Spars.— måttl. Bunge vid Stux, Mattise och Hultungs!; Hangvar vid Flen- 
viker (LH); Tingstäde!; Othem vid File (Ö!); Visby vid Skogslund!; Västerhejde vid 
Vible och Nygårds!; Tofta vid Krokstäde!; Östergarn vid Katthammarsvik!; Vängel; 
Guldrupe!; ”Torsburg! (Wö 52!); Sanda och Klinte (Ln); Etelhem vid Hageby!; Stånga 
myr!; Hemse vid landsvägen till Frigges! 


165. H. diaphanum Fr. /£) pseudodiaphanum DAurst. — 1891. Dr, Hier. exs. IV 
N:0) SI SAT DIN bida. HI 


H. o. d. på n. och mellersta Gotl.; sälls. på södra. Måttl. Hav. Fleringe vid Am; 


; 
Hangvar vid Kappelshamn!; Gammelgarn!; Östergarn!; Klinte (Lm); Stånga v. om Akelösa 
myr!; Hamra i ängen vid kkan! 

166. H. diaphanomorphum DaAmrst. mser. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 
53: SÖDERSTRÖM. 

Sälls. Visby nära Gråbo (SöperstrRöMm 92); Hejde vid Gervalds (AN). 


167. H. Ave Danrst. — 1893. Dr, Herb. Hier. Scand. IV n:o 86. 

Sälls. Fårö på flygsandsdrifvor i skogskanten vid Ava och på åkerrenar i närheten 
(talr.)!; äfvensom på en åker ö. om Lauters (spars.)! 

168. H. atrohyalinum n. (Sid. 104). 

Endast anträffad på Fårö sandområde dels nära Nors, dels i en äng nordost om 
Jlila Hau, talr.! 
Ulla Hau, talr.! 

169. H. trichocaulon DAHLST. forma. = 1894; Dt, Bidr. III si 235. 

Endast funnen 1 Bunge vid Hultungs, måttl.! 


170. H. umbellatum L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allm. Måttl. 


talr. — Håröls - . s Sundre!; Ja. Karlsö! 
b) dunense REYn. — 1840. NYMAN, Bidr. 


På sandiga stränder, såsom i Hangvar (N), Lummelunda (Woö!), Veskinde vid 


Skälsö! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O Å. 137 

c) pepalocephalum DAuLsT. — 1896. Dr, Herb. Hier. Scand. X n:o 99. 

Fårö på en kulle af flygsand vid Vinor, talr.! 

171. Taraxaeuwmn officinale (WeB.) WiaG. — 1806. Wa, Gotl. Fl. 

Allest. Mängdv.—massv. Äfven Samdön (ES, Bidr.). 

Xcormiculatum (Krr.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! 

"palustre (EuxrREH.). — 1806. We, Gotl. Fl. 

Allm. -Talr.—mängdv. Vid alla större myrar och en mängd kärr och kärrängar. 
Fårö!; .. . Sundre! 

(172.) Leontodon hispidus L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CrEp. 


Sälls. Spars. Inkommen med barlast till Klintehamn! Fordom också i Visby (CED.). 


173. IL. autummalis L. — 1806. We, Gotl. Fl. — I Lin. hb. enl. C. HN. 
Allest.  Mängdv.—massv. — lEnstaka expl. med blekgula blommor sedda vid Visby! 


Pp) coronopifolius Ler. ob) procumbens. 

H. o. d. på träskhedar och annan hällmark samt sandiga hafsstränder. Måttl. — 
Stundom äro bladflikarna starkt reducerade (= var. salina ÅSPEGR.), ecv. Västergarns 
strand (AFz., Nov.). 


(174) Thrineia hirta Rorn. 
Funnen 1892 af WwN vid Sanda pred, där den förekommer mängdv. i en minst 
15-årig vall samt spars. i en angränsande äng! 


175. Hypocheris maculata L. — 1806. WG, Gotl. FI1. 
Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). Mar stundom rätt långt utdragna, 
glesa bladtänder (= var. pinnatifida UtrcHTtr.?), erv. vid Visby, Vible, Follingbo (Wö!). 
176. H. radiecata L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CrEp. 
Sälls.  Måttl.—talr. Veskinde vid Skäggs (WN); Visby (CEp.), sporadiskt!; Follingbo 
(ES); Eskelhem vid Bolex (Wö 61, äldsta expl.!), Båticke, Vallda etc.!; Sanda mellan 
Norrgårda och Bjestafs (Wö 66!); Ljugarn (KRrRoK); Garda (AUL.); Stånga station! 
Anm. Arnoseris minima (L.) SCHW. & KOERTE har fordom funnits i Visby, på gatorna (LIN., Gotl. 


Resa s. 165) och söder om staden (ISR. KOLM. enl. S), men synes hafva försvunnit redan vid början af detta 
århundrade. 


Fam. 2. Dipsacece. 


177. Trichera arvensis (L.) ScHrap. — 1805. Wa, Gotl. Fl. 


På mellersta delen allm., på nordligaste och södra h. o. d. Måttl. fxv. Sandön 
(Wö!); Bunge!; ... Grötlingbo! 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 15 


HIS KR JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


b) integrifolia S. FE. GravY. — 1854: | Hn, FL ed. 6: Wö. 

Sälls. bland hf. på mager sand. Spars. Hav. Othem vid File (Ö); Tingstäde (Ö); 
Lummelundsbruk! (Wö); Bro (Ww); Visby vid Skogsholm och söderut vid Halsjärnet 
(Wö); Mästerby nära Barbos!; Hejde, enst. individ (AN). 


178. Succisa pratensis MorscH. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 253. 

Allest. Mängdv.—massv. 

179. Scabiosa Columbaria L. — 1662. FUuIRÉN, Ind. P1. — 1741. LiN., Saml. af 
100 växter. — 1745. &LIN., Gotl. Resa s. 216, 283. 

H. o. d. på n. och mellersta delen, mest i kustsocknarna, på hällmark. Måttl.— 


talr. I de nordligaste socknarna Fårö, Fleringe och Bunge allm.l!, sedan mer spridd. Ej 
antecknad sydligare än Ardre (Auzr.), Buttle, Fröjel! och Karlsöarna! 


Fam. 3. Valerianece. 


180. Viburnum Opulus L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. 


Allm. Spars.—måttl.. . Fårö! ... Sundre! 


(181.) NSambucus nigra L. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. 

Sälls., förvild. Enst. Zzxv. Visby! (S); Eksta (S); LE. Karlsö! (N); Rone (ES). 
182. Valeriana officinalis L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 175. 

Uliljsns — WWEmnls PGO oo OWROiol 


b) tenuzfolia VARL. — 1844. | Arz., Nov. 
Som hf. 


Anm. Formen sambucifolia MIK. har uppgifvits för Sanda s:n, Saxängen (ES); enligt senare bota- 
nister (A. N., förf. m. fl.) finnes den nu ej där, ej heller äro hbexpl. sedda. Späda eller missbildade individ af 
hf. hafva stnudom förväxlats med denna var. 


183. Valerianella olitora (L.) Porr. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allest. Mängdv. 

b) dasycarpa BReioH. — 1869. ES, Gotl. Fanerog.: KROK. 

Sälls. Visby vid Snäckgärdet (IKRrRoK); Endre (LINDM.); Roma (LÖNNR. 49) vid Möll- 
bjers (Sätv.) och Timans (R. LARsSSon!); Linde i åkrar v. om klinten!; Burgsvik! 

184. V. Morisoni (SPRENG.) DC. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. 

Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; Hall (Wö!); ... Sundre! 

b). dasycarpa (StTEv.) — 1879. Hy, Fl ed. 11. 


Sälls.  Spars. Hittills blott antecknad för: Barlingbo vid Henriksdal!; Roma vid 
Timans (R. LARSSON!). 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 139 


Fam. 4. Rubiacew. 


185. Sherardia arvensis L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & LG 
IPS TE 

Flerst.” på s. v. Gotl., i öfrigt sälls. Talr. Lummelunda vid Lundbjers!; Bro vid 
Eriks (WN); Visby (S!) på bArlkstbladser och nya gräsvallar, sporadiskt!; Hörsne vid kkan 
(R; Wö!); Sanda vid Norrgårda (Le), i öfrigt allm. (WN); Väte täml. allm. (M); Hejde 
flerst., i synnerhet 1 Vv. delen (AN); Klinte vid Siklings! och Värsände (R); Eksta vid 
Bopparfve (Iv.); Linde (AN); Hemse (Wö!); Silte vid Bjerges och vid kkan (M); Hablingbo 
s. om kkan! 


Gotl. 


, 


186. Asperula tinctoria L. — 1662. Furrés, Ind. Pl. — 1742. LiN., Färgegräs 
SO ISA I LING Got Ness: ve: Sn NNE SAS 
Allest. -Mängdv.—massv. Sandön (ES; Wö!) Fårö!; ... Sundre!; Karlsöarna! 


187. ÅA. odorata L. — 1805. We, Gotl. Fl: 

Plerst. "Måttl.—talr. "Sandön (Wö 52); Fårö vid Nors!; Lärbro vid Glästäde 
(Örv.); Stenkyrka vid Broungs (ES); Tingstäde (Wwn); Hejnum vid Bjers och Rings!; Bro 
vid Halnare (WN); Vallstena vid Alfvena!; Västerhejde på Hallbros Slott (Wö!); Barlingbo 
vid Stafva (ES); Hörsne i prgdens kohage (Wö), nära Dibjers såg (Wö); Gothem på 
gränsen till Vallstena!; Dalhem i Tallmyr (A. N.); Ganthem vid Gardese!; Sjonhem ö. 
om Vänge myr!; Väte (M); Eskelhem (hb!); Vänge (S!); Sanda mellan Västerby och 
Stenhuse (ES); Buttle vid Änge!; Torsburg nedom grottan! och vid ö. sidan! (WG), 
äfvensom vid s. sidan i Ardre s:n (ES); Klinte vid Snögrinda (AN); Fröjel vid Stenstu 
(AN); Eksta vid Tomsarfve (S) och skogen s. om Djupvik!; Fardhem vid ö. sidan af Sand- 
arfvekulle (ES); Burs vid Heffinds!; Silte på några ställen (M). — Ej sedd söder om Silte. 


188. Galium boreale L. — 1745. LIiNn., Got. Resa s. 228, 283. 

Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) litorale n. f. (s. 105). 

Flerst. på sandiga eller steniga stränder. Hxv. Visby vid Snäckgärdet!; Eskelhems 
strand!; Tofta vid Gnisvärd!; Burgsvik!; Vamlingbo på alfvarmark! 


189. 6 rotundifolium L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

H. o. d. på n. v. Gotl., eljes sälls. Talr.—mängdv. Stenkyrka allm. (Mor.); Lumme- 
lunda nedom Lundbjers!, i tallskogen s. om Bruket! (ES) och flera andra ställen (ZETT.); 
Veskinde på fera ställen i skogarna ofvanför Salthamn och vid Ringvide!; Tingstäde, 
Hejnum och Lokrume flerst.!; Bro flerst. (Ww); Fole i Malmhagen vid Lillhelvigs (S!) och 
flera andra ställen (VENnsErstT.); Visby vid Katrinelund (Wö 66!); Endre vid Bjers (hb.!); 
Västerhejde på Hallbros Slott (Wö 54!); Stenkumla n. om Forsa (Wö!); Tofta vid Norr- 
gårda!; Viklau mellan kkan och Bjerges (M); Sjonhem vid vägskillnaden mellan Viklau 
och Vänge (R. 0. a.) samt n. o. om kkan (A. N.); Vänge nära Bjerges (MoL.); Lojsta 


(FLop.); Eksta (Frop.); Sproge vid Tjengdarfve (HN, FI. ed. 3). 


140 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Anm. G. trifidum LDL. är i SÄVES Synopsis upptagen såsom förekommande på Gotl. (>passim»). Då 
imgen bestämd lokal angifves och gotländska expl. saknas såväl 1 SÄVES som 1i andra af förf. granskade herbarier 
samt växten ej påträffats al senare botanister, förefinnes ej tillräckligt skäl att upptaga den i floran. 


190. G. palustre L. — 1805. We6, Gotl. FI. 

Mycket allm. Talr.—mängdv. 

b) pubescens HN. — 1820. HN, FI. ed. 1. 

Hejde (AN). Troligen ferst. 

c) lumifuswm Rrevrer (Fiex, FI von Schles.). — Vamlingbo alfvar! 

B)y decipiens Hy. 

Flerst. 

191. G. uliginosum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

'Täml. alho. Förekommer i alla större myrar. Måttl.—mängdv. Fåröl;..-. Vamlingbo! 

(192.) G. silvestre Porr. — 1832. HN, Fl. ed. 2. 

Sälls.  Spars.—mättl. Inkommen med barlast och gräsfrö. Visby vid Länna, 1 en 
gräsvall 1890!; Otbem på en igensådd åker s. om Stenstugu! (= f. lispidum SCHRAD.). 

193. G. Mollugo L. — 1844. Arz., Nov. 

På n. v. delen (Hangvar ... Hejnum ... Tofta) täml. allm.; måttl.—talr. I öfrigt 


h. o. d.; spars.—måttl.: exv. Fårö!; Bunge!; Slite! (ArFz.); Gothem!; Norrlanda!; Anga 


(AN); Östergarn!; Vänge (AN); Hejde (An); Klinte!; Hemse, Etelhem, Lye, Linde, Levede, 
Burs, Rone, Eke, Grötlingbo och Öja! 

193 X 194. G. Mollugo X verum. 

Sälls.  Spars. 


enst. Veskinde i Skäggs myr (WN); Lokrume!; Etelhem vid Ake- 
lösa myr!; Rone vid landsvägen mot Etelhem! 

194. G. verum L. — 1745. &LIN., Gotl. Resa s. 228, 239, 283. 

Allest. Massv. Afven Sandön (ES, Bidr.). 

b) albidum HS. — 1869, ES, Gotl. Fanerog. 

Sälls.  Spars. Hvv. Slite!; Veskinde i Skäggs myr (WN); Follingbo nära kkan! 

c) litorale De BREB. 

På sandiga stränder, evv. Tofta vid Gnisvärd! 

195. G. Aparine L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allest.  Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö!). 

b) tenerum (SCHLEICH.). — 1844. Arz., Nov. 

Mer eller mindre utpräglad, förekommer denna form h. o. d. i snår, 


6) Vaillantii (DC). — 1844. Arz., Nov. 
Allest.  Talr, 


KONGL. SV. VB'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o dl. 141 


7) spurvum (IL): — 1844. Arz., Nov. 

Sälls. Klinte vid Robbiens (Wö 52); Etelhem nära kkan bland lin (Arz. 41!): Burs 
1 åkrar på stranden (Arz. 41). 

Anm. Om G. murale DC sc HN, Fl. ed. 1. 


Fam. 5. Caprifoliacew. 

196. Lonicera xylosteum L. — 1662. FuIrRÉN, Ind. Pl. — 1805. We, Gotl. EJ. 

Täml. allm. i de nordligaste socknarna (Fårö ... Lummelunda!); spars.—måttl. 
I öfrigt ferst., spars. Hrv. Veskinde vid Skälsö (ES); Lokrume (FUIREN); Hejnum vid 
Rings!; Boge vid Tjelders! (5); Bal vid kkan!; Follingbo (Wö!); Gothem (Wö) flerst. 
spars.!; Hörsne (A. N-); Ganthem!; Norrlanda i s. ö. delen, måttl.!; Anga strandängar!; 
Eskelhem (A. N.) vid Valldarfve m. fl. st.!; Hejde vid Muntsarfve och Kvie (AN); Buttle 
vid Änge och Hexarfve!; Klinte vid Klintebys!; Buttle vid Änge (M); Gammelgarn på en 
backe vid Engemansviken!; Torsburg (ES); Ardre klint!; Burs vid Bondarfve (men ej på 
sandområdet)!; Fardhem s. om Sandarfvekulle (ES); Silte i s. delen (M); L. Karlsö (SERN.); 
Alfva och Eke!; Sundre vid Skoga! 


197. Linnea borealis L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 168, 219, 221. 
Hiro: dö "Måttl. Mest io samdigar skogar. . Sandon (ES, Bidr.); Fårö ö. dell... 
Vamlingbo sandområde! 


Fam. 6. Campanwlacece. 


198. Campanula glomerata L. — 1662. Furrén, Ind. P1. — 1745. ILiN., Gotl. 
Resa s. 196. 

H. 'o. d. på n. ö. Gotl. Måttl.—talr. Fårö (FuUIRÉN) vid Butlex (We), Nors! och 
Lauters!; Hall ferst.!; Fleringe vid Hessle, Utöja ete.!; Bunge i Fårösundstrakten! (ES); 
Rute allm. i ängar!; Lärbro vid Storugns (Örv-.), Takstens (WN) och Vägome!; Tingstäde 
spars.!; Slite norrut!; Lokrume!; Bro flerst. (WS); Källunge (A. N.); Gothem (Wö 48!). 
Dessutom Buttle s:n (Örv.). | 

Anm. &C. Cervicaria L., som (eul. ROSÉN, Gotl. Pl. rar.) funnits på åkerrenar vid Hangvar kka, är 
ej i senare tider anträffad och synes ej heller förefinnas i herbarier. : 

199. C. Trachelium L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 247. 

H. o. d. på s. v. Gotl. Måttl. Öja nära kkan!; Grötlingbo!; Eke allm.!; Hablingbo 
allm.!; Silte allm. (M); Alfva (Wö!); Rone (L); Hemse!; Stånga!; Lojsta (Wö!); Etelhem! 
(W6); L. Karlsö (Wö!); Klinte (S!); Hejde vid Smiss (AN); Vänge (Wö); Atlingbo vid 
Myrände! Dessutom Follingbo (hb!). 

200, C. rapunculoides L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 

Flerst. Måttl. Hxv. Othem (Ö); Tingstäde v. om Träsket!; Hejnum!; Bro (Ww); 
Visby (R) allm.!; Roma!; Eskelhem!; Hejde (AN); Klinte!; Etelhem!; Lye!; Grötlingbo vid kkan! 

En småblommig form (29), möjligen f. parviflora UrcHTtr., vid Visby! 


JA I JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH- VÄXTGEOGRAFI. 


201. C. persicefolia L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allm. Måttl. Sandön (ES; Wö!), Fårö! ... Sundre! 

Anm. En småväxt, 1-—-3-blommig form, motsvarande f. linifolia af följ. art, förekommer sällsynt på 
hällmark. ev. Visby!; Sundre vid Jufves! 

202. C. rotundifolia L. — 1745. LIinN., Gotl. Resa s8. 237. 

Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


På hällmark stundom lågväxt och fåblommig (= f. linifolia Lin. Gotl. Resa s. 229). 


203. Jasione montana L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 212, 238. 

H. o. d. på sandområdena. Måttl.—talr. Sandön (Wö 59!); Fårö ö. del! (We); 
Bunge (eller Rute?) (L); Lummelunda!; Bro! (WG); Fole; Visby (L) vid Pilhagen!; Endre!; 
Västerhejde (ES); Tofta!; Eskelhem!; Sanda! (AN); Vänge!; Gammelgarn vid Engemans- 
viken!; Ardre!; Alskog! (L); Stånga, Lye och Burs!; Eksta!; Silte (M); Alfva (Särv.); 
Hemse! (ES); Rone!; Näs!; Grötlingbo!; Hamra!; Vamlingbo!; L. Karlsö (AN). 

Anm. Denna växt är på Gotl. 2-årig och har mer eller mindre nedliggande stjälkar samt motsvarar 


följaktligen 8) litoralis FR., kanske också y) perennans HN. — förut upptagna för Gotl. i HN, F1. ed. 2. 1832 
och HN, Fl. ed. 5: AFZ. 


Fam. £. Convolvwlacece. 


204. Convolvulus arvensis L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

Stundom storväxt och med nästan samma bladform som hos följ. art; den mot- 
svarar då i det närmaste f. procerior LGrE. Hxv. Hemse station! 


205. OC. sepium L. — 1805. We, Gotl. FI1. 

Sälls. Spars. Fårö n. om Kalbjerga på åkerrenar!; Fleringe vid Ars hamn!; Martebo- 
myr (Wö 65!); Visby (Ws6) vid g. hamnen och badhuset!; Gothem i ängar vid Asbro 
(Mor.); Hörsne myr (Wö!); Dalhem vid åns utlopp i Holmmyr!; Östergarn (WN); Burs 
vid en å (Wö!). 


206. Cuscuta europea L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. 
rar. (arten dock ganska osäker). 

Sälls.  Måttl. Fleringe på Falholmen (C. HN!); Stenkyrka prgd (Mor.); Endre 
(STESH.); Hörsne (Wö!); Dalhem (A. N.); Torsburg (Wö!); Levede (A. N.); Silte vid 
Snosarfve (M); Rone vid Mattsarfve!; (dessutom några äldre lokaler enl. Le, R m. fl). 


207. OC. Epithymum (L.) MurRrR. — 1883. LÖnNnsr. (i Bot. Not.) 

H. o. d. på mellersta Gotl. Hav. Lummelunda vid stranden nedanför Bruket (talr.)!; 
Othem (Ö!); Bro vid Eriks (WN!); Visby vid Snäckgärdet!; Follingbo vid Dede!; mellan 
Tofta och Eskelhem i ängarna, massv.!; Västergarn (AN); Väte vid Isume (M); Sanda!; 
Hejde vid Gervalds (AN); Klinte vid Valla (Lu 82); Alskog vid Ljugarn (Aur.) och 
Romungs (KrRor); Lye!; Linde (hb. Visb.); När v. om kkan! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:o |. 143 


p) Tiifolit (BAB:). — 1858. HN, Pl ed. 7: Wö. 
Sälls. Lärbro vid Storugns (Wö 631); Visby (Wö 56!); Endre vid Kvie (Wö 54!); 
Follingbo vid Hallfreda (Wö 56!); Hejde vid Gervalds och Löfves (AN). — Synes fordom 


hafva varit mer spridd än nu. 


Anm. Huru det förhåller sig med den af Arz. (i Nov. Flor. Gotl. 1844) omtalade C. halophyta FR., 
torde vara svårt att säkert afgöra. In af HÖGBERG troligen vid samma tid på Lummelunds sjöäng insamlad och 
hit förd form befinner sig i hb. Ups., men bestämningen är (af CO. SJ. HARTM.?) ändrad till C. PE pithymnum. 
Sistnämnda art finnes nu, såsom ofvan är angifvet, på Lummeluuds gräsbeväxta strand. 


208. 6. Epilinum Wererimp. — 1837. SÄVRPR, Syn. 


Sälls., enär lin föga odlas. fxv. Hörsne prgd (Örv.); Sanda (S); Btelhem (AFz.!): 
Öja (Frop. & STRENH.). 


Fam. $. Borraginece. 


Anm. Symphytum officinale L. f£) calycinum HN förekom fordom vid Visby g. hamn (ISR. 
KOoLM. enl. hb. Ups.). — 1820. HN, Fl. ed. 1. 


209. Anecehusa officinalis L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 299. 


Mycket allm., mest på torr sand. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Sundre! 


210. A. arvensis (L.) BirB. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Allm. på sandområdena; eljes h. o. d. Talr.—måttl. Fårö!; ... Öja! 


211. Myosotis palustris (L.) Rortr. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 224. (Arten 
osäker; snarast åsyftas den mer allmänna M. ceespitosa.) 

Flerst.  Måttl.—talr. Zxv. Helvi vid Kyllejs hamnplats (= f. strigulosa RercH)!; 
Fole (Wö!); Roma i myren och vid Kungsgården (= f. laxiflora RrrcH)!; Östergarn vid 
Katthammarsvik!; Hejde prgd (AN); Ardre vid Petsarfve!; Silte (M); Närs å, mängdv.!; 
Hamra!; Sundre nedanför kkan och vid Skoga! 


212. M. cespitosa C. F. ScHuLtz. — 1837. SÄVE, Syn. 

H. o. d. Måttl.—talr. Hav. Fleringe!; ... Öja! 

En dvärgform af 2—5 cm. höjd, med enkel eller från. basen grenig stjälk, blommor 
af vanlig storlek, förekommer på stenig strand vid Vassmundsviken i Östergarns sn! 


M. silvatica HOFFM. — 1888. AN (i Bot. Not.). 
Träffas någon gång förvildad: Sandön (KHL); Visby vid St. Hästnäs, i parken!; Hejde kkogd (AN). 


213. M. arvensis (L.) ArL. — 1837. Sävr, Syn. (Arten dock osäker; i hb. S. 
ligger under detta namn M. collina Horrm.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 
Allest. Talr.—mängdv. Afven Sandön (Wö 59!). 


214. M. stricta Ling. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 
H. o. d. på sand. Talr.—mängdv. Sandön (Horrz);., Båröl; : ... Sundre!; L. 


Karlsö (Wö!). 


144 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 


215. M. versicolor (PErs.) J. E. Sm. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): Wö. 

Sälls.  Måttl.—talr.; hufvudsakligen vid kusten af s. v. Gotl. och s. halfön. Visby 
vid Skolbetningen (Wö 60!); mellan Tofta och Västergarn (LINDBERG 65!); Mästerby (Wö); 
Fröjel nedanför kkan (ES); Silte (M); Burs vid Bandelundaviken!; Öja på alfvaren!; 
Sundre på strandängen vid Jufves! 

216. M. collina Horrm. — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


217. Lithospermum officinale L. — 1662. FUIRÉN, Ind. P1.2 — 1741. &Lin., 
Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 289. 

Sälls. Visby vid Snäckgärdet (S!; WN 94!); Norrlanda vid Hammars (Wö; KHL); 
L. Karlsö (L; Kur). Skall dessutom hafva förekommit på St. Karlsö och vid Klintehamn 
enl. L6. 


218. IL. arvense L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allest. Talr: Äfven Sandön (ES, Bidr.) 

b) coerulescens DC. — 1837. SÄVE, Syn.: SUNDEVALL. 

Salls. Måttl. «EL: Karlsö! (SuNDEv., Wör o: å.). 

Änm. Den gamla uppgiften (först i WG, Gotl. F1.) om förekomsten af Pulmonaria officinalis L. 


på Gotl. (här och där») är oriktig. Möjligen hafva rosetter af någon Hieracium-form (H. integratum?) vållat 
misstaget. 


219. Eechium vulgare L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 164. 

Allm. Måttl.—talr.  Fleringe!; -. . Sundre! 

220. Cynoglossum officinale L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

am alm ÖMåtas > Harö ReNISundre! 

221. Echinospermum Lappula (L.) Lerum. — 1745. $LiN., Gotl. Resa s. 274. 
H. o. d. Måttl.—talr. HFåröl; ... Öja! 

b) squarrosum (BRetz.). — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

På hällmark ferst. 

222. ASpPerugo procumbens L. — 1805. We, Gotl. FI. 

H. o. d. Måttl.—talr. ev. Fåröl; Hall!; .. . Sundre!; St. och L. Karlsö! 


Fam. 9. LTabiatce. 


223. Mentha silvestris L. — 1850. LÖönsr. (i Bot. Not.). 
Sälls. Spars. Stenkyrka vid bäcken i Våthagen (CEp.), men nu utg. (Mor.); Klinte 
vid Mölners! (Lu 49). 


M. viridis L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): CED. — Fanns förvildad i Visby ända till slutet af 
1880-talet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 145 


224. M. gentilis L. — 1844. -Arz., Nov. 

Flerst., något sporad. Måttl. Fårö vid Lauters (ES); Lärbro prgd (Wö!); Sten- 
kyrka (Orp.); Helvi vid Malms (Arz.!); Bro (Örv.); Bal vid Gute!; Vallstena (Ww!); 
Gothem vid Magnuse (Arz.); Hörsne prgd (Wö 52!); Vänge (Lu 53!); Sanda prgd (ES); 
Hejde flerst. (AN; Wö!); Klintehamn (Lu!); Etelhem vid Hageby!; Hemse flerst. (LAL. o. a.); 
Alfva (SäTtv.); Fide nära kkan (Arz.); Hamra (Arz. 41). 


225. M. aquatiea L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Mycket allm. Måttl.—mängdv. 

&«) capitata FR. Den vanligaste formen. 

Pp) verticillata (CRANTZ) FR. Mindre allmän. 


spicata FR. 


226. M. arvensis L. — 1806. WGc, Gotl. FI. 
Täml. allm. Måttl.—talr. 


BP) riparia Fr. är iakttagen i Vamlingbo: i n. ändan af Långmyr m. fl. st. (Nym., 


Bidr. 1810). 


227. Lycopus europgeus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 292. 

H. o. d. Måttl. Ezv. Fårö ferst.!y -—-. Grötlingbo!; St. Karlsö — En forma 
procumbens, ofta försedd med långa vandringsskott, förekommer i Etelhem på dybotten 
vid Hagebyträsk! 


(22S.) Salvia verticillata L. 
Sälls. Inkommen med klöfver- och gräsfrö. Endre i åkern vid Ölbäck 94 och 95!;! 
Sanda vid Alans (AN); Hejde vid Gervalds (An); Klinte nära kkan (AN). 


229. Origanum vulgare L. — 1742. Lis., Färgeoräs s. 23. — 1745. Lin., Gotl. 
Resa s. 228, 283. 

Sälls. Måttl. Fleringe vid Ar!; Bunge (ES); Torsburg! (L); Lojsta på Tomklint! 
(Wö 52!); Fröjel vid Stenstu (AN); St. Karlsö! (L; Wö); L.. Karlsö (WG; Wö 521). 


230. Thymus Serpyllum L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 227, 239, 274 samt (£ 
hirsutum) s. 208. 

Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) rotundifolius Ler. Takttagen vid Visby bortom Snäckgärdet, på klippor! Möj- 
ligen är det samma bredbladiga form, som vid Malms i Helvi s:n blifvit sedd af ArFz. 
(Nov. 8. 16). — Bladen variera också i motsatt riktning (jfr Arz., 1. c.). 


1 I M:s Reseant. nämnes S. pratensis L. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. i 19 


146 KE. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(231.) T. Chamedrys FR. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): Wö. 
Sälls. Uppenbarligen i senare tid införd. Visby g. hamn (Wö 66!), nu utg.; Väster- 
hejde vid Stenstu i trädgårdens gräsmattor!; Rone nära Findarfve (M, Reseant. s. 19). 


232. Calamintha Acinos (L.) Crairv. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 227, 239. 
Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; . .. Sundre! 


Anm. Denna växt är på Gotl. vanligen 3-årig (polykarpisk), mindre ofta 2-årig. Äfven på Sveriges 
fastland och i Danmark blommar den ofta (kanske oftast) två gånger, enligt hvad hb.expl. från många lokaler 
visa. In hvitblommig form nämnes af AFzZ. (Nov. Fl. Gotl. s. 16). 


233. Clinopodium vulgare L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Näs! 


Melissa officinalis L. träffas någon gång tillfälligt förvildad: Fole nära Ekeskogs vid landsvägen!; 
Silte vid Halfvede (M). 


(234.) Hyssopus officinalis L. — (1811. Le, FI. Gotl.) 

Sälls.  Spars. Förvildad utanför trädgårdar och vid vägar, något sporadisk. Sten- 
kyrka vid Garde!; Othem vid Söjdbro!; Visby norrut!; Västerhejde n. om Bjers!; Sanda 
s:n vid Tyrvalds och Norrgårda (LG); Eskelhem vid Bolex och vid landsvägen i n. v. 
delen!; Hejde vid Dans!; Stånga vid landsvägen nära fattighuset!; Rone utanför en träd- 
gård!; Näsudden vid Båtels! : 


235. Neutellaria galericulata L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 


H. o. d. Måttl. Fårö!; ... Öja! 

236. S. hastefolia L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. 
Resa s. 212, 215, 225, 233, 272. 

H.: o. d. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö!; Fleringe!; ... Hamra! (Ej antecknad för de 


n. v. kustsocknarna.) 


237. Prunella vulgaris L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 196. 

Allest. Massv. 

£) parviflera (Poir.) — 1844. AFz., Nov. 

Sälls. Spars. Bro (Ww); Bäl vid Ösarfve!; Sjonhem (AFz.); Viklau (WN); Hejde 
vid Gervalds (AN); Torsburg (LH); Silte (M). 


238. P. grandiflora (L.) Jaco. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 193, 219, 228. 


Allm. på kalkhaltig jord. Talr.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo! 


239. Nepeta Cataria L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Sälls. Spars. Fleringe vid Hau (W6); Bunge (ES); Hangvar vid Flenvik (Wö!); 
Lärbro vid Angelbos (Lem); Visby på stranden vid Kålens kvarn! (ES); Källunge prgd 
(IsR. Korm.); Västerhejde vid Nygårds (VaHLB.) och Suderbys (ES); Väte vid Lindbos 
(LG); Sanda vid Tipps (Wö!); Klinte vid Bönders (HöGB. enl. N); Garda kka (S). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o dd. 147 


240. Glechoma hederacea L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Sälls.  Spars.—måttl. Fårö vid Lauters (StuxB.!); Helvi vid Kyllej (Wö 521); Boge 
vid ett fiskläge mellan Vikers och Slite (enl. hb. Wö!)!; Visby vid hamnen! (Wö 54!) och 
i D. B. V:s trädgård!; Alfva utanför Koparfve trädgård på en grushög! — Växten har 
tydligen blifvit införd med barlast, gräsfrö o. s. v. och kan knappast anses riktigt 
naturaliserad. 


241. Ballota nigra L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 209. 
Allm. Spars.—måttl. Fårö (L); Hall (C. Hy); Rute!; ... Sundre! 


242. Ntachys silvatiea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. 

Flerst. Måttl. Stenkyrka (H. KR.); Lärbro vid Gislauser (0); Boge vid Tjelders!; 
Bäl vid Nystu (M) och Gute!; Visby (S) nära Fiskarporten!; Follingbo vid Klinte!; Dalhem 
vid Gandarfve! (ES); Roma kungsgård!; Tofta vid Krokstäde!; Eskelhem vid Tjuls!; 
Mästerby vid Pilungs!; Kräklingbo nära kkan (Wö) och vid Kräklings! (ES); Östergarn 
vid Smiss (L) och L. Hammars!; Ardre (5); Klinte vid Klintebys!; Etelhem (VAHLB.) 
flerst.!; Lojsta (ES); Linde (NiKL.!); Eksta vid Bjerges!; L. Karlsö!; Levede vid Skogs!; 
Fardhem (S); Hemse! (ES); Burs vid Luxe!; Eke vid Bölske!; Grötlingbo flerst.!; Öja 
(Wö) vid Burgsvik!; Sundre vid Jufves! 


243. S. palustris L. — 1837. SÄVE, Syn. 

Flerst. Måttl. Lummelundsbruk (S) vid stranden!; Bro vid Kvie (Wn); Endre nära 
kkan (WN); Hörsne vid Klinttegarne (Wö!); fordom vid Roma kloster (ES), men nu utg.; 
Östergarn (ES); Väte vid Isume (M); Sanda vid kkan (WN); mellan Eskelhem och Sanda 
(Wö!); Klinte (NiKL.); Fröjel vid Deps (AN); Alskog (Wö); Fardhem kka (S); Öja vid Olofs! 


244. Leonurus Cardiaca L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Spars. Fårö vid Demba!; Fleringe vid Skymmings!; Bunge vid Stux (ES); 
Rute prgd (Wö), vid Risungs (ES) och Fardume!; Lärbro (hb.!); Helvi vid Norrgårda!; 
Slite (S); Stenkyrka vid kkan (ES); Bro (WN!); Endre (hb.!); Gothem (Wö); Dalhem (A. N.); 
Vall kka (VAHLB.); Eskelhem vid Botede!; Atlingbo (LNm); Vänge vid Vifvungs!; Kräk- 
lingbo kka (We); Ala (AN); Västergarn (ES); Levede vid Burge (AN); St. Karlsö (Wö!); 
L. Karlsö!; Silte (M); Alfva (A. N.); Hamra vid Sallmunds!; Vamlingbo vid Rems! 


245. Lamium album L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Sälls.  Måttl. Sandön (Wö!); Hangvar vid Kappelshamn!; Slite (ES; Wö!); Bro vid 
Tors (Örv.); Lummelundsbruk i parken (Örv.); Visby (Le; ES), sporad.!; Källunge prgd 
(Isk. Korm. 65!); Eskelhem (hb.!); Klintehamn (Örv.); Ronehamn (LaL.). 


246. IL. purpurum L. — 1806. WG, Gotl. F1. 
Allest. Mängdv. 


Pp) hybridum Vinn. — 1844. AFz., Nov. 
! Flerst. Spars.—måttl. Fzxv. Fårö prgd (AFz.) och vid Broa!; Stenkyrka!; Othem 
!); Hejnum vid Nygårds!; Bro vid Eriks och Kvie (WNn); Visby (AFz.); Endre vid Kvie 
(Ö!); Hej id Nygårds!; Bro vid Eriks och Kvie (Wn); Visby (AFz.); Endre vid I 


148 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


(Lu!); Hörsne (Wö!); Barlingbo!; Roma!; Buttle vid Nygårds!; Burs! (AFrz.); Grötlingbo!; 
Öja vid Burgsvik! 

247. IL. intermedium Fr. — 1854. Hy, FI1. ed. 6. 

Mycket sälls. Hörsne prgd (Wö 52!; hb. Ups.); Björke vid kkan (A. N.); Hejde 
vid Gervalds (AN). 

248. IL. amplexicaule L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Allest.  Talr. 


249. Galeopsis Ladanum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Allm. Spars.—måttl. Fårö!; ... Hafdhem! 

b) globosa mn. f. (s. 105). g 

Sälls. på hällmark. Måttl. Zzv. Othem (Ö); Hejdeby vid Tjutet!; Viklau vid Änge!; 
Östergarn (hb!) 


250. G. Tetrahit L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

150. CK MEmab oJNGHKOLS Jo & ING 

"bifida BOENNINGH. 

Flerst. Måttl.—spars. Hzv. Fårö vid Sudergårda!; ... Lau, 1 strandåkrar! 

251. G. versicolor CURT. — 1837. SÄVE, Syn. 

Sälls.  (Måttl.) Barlingbo (Wö 53!); Hörsne i en åker vid skolhuset (Örv.); Dalhem 
(NirL.); Roma (S); Halla vid Broa (Wö!); Väte (hb.!); Hejde vid Gervalds och Smiss 
(AN); Fröjel vid Göstafs (Wö 43!); Etelhem (S) vid Hageby och stationen!; Hemse ferst. 
(VITTB.). 


252. Marrubium vulgare L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 253. 


H. o. d. Enst.—spars. Fleringe!; ... Sundre!; Karlsöarna! 


253. Teucrium Secordium L. — 1662. Furrén, Ind. Pl. — 1741. &LiN., Saml. af 


100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 292. 
Allm. (men på n. v. delens hällområde blott h. o. d.). Måttl.—talr. Fårö vid 
Lauters etc.!; Fleringe!; ... Sundre vid kkan; L. Karlsö (Örv.). 


254. Ajuga reptans L. — 1843. NYMAN (i Bot. Not. s. 9). — 1854. Hy, Fl. ed. 6. 
Sälls. Spars. Fordom vid Visby nedanför Galgberget (IsrR. Korm. 51!; Wö 671); 
Västerhejde vid Vible! (ES); Torsburg, steril (N, 1. c.); Ardre vid Ljugarn (Mor. 67!). 


255. ÅA. pyramidalis L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Flerst. på mellersta Gotl. Måttl. Zzv. Othem sälls. (Ö); Bro (Wn); Visby vid 
Annelund samt 1 skogar vid Gråbo och Djupkvior!; Västerhejde i Sandhedskogen! och vid 
Suderbys (ES) samt Vible!; Follingbo omkr. 75 m. ö. h.!; Barlingbo vid Henriksdal!; 
Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Bjerges station!; Buttle!; Hejde vid Smiss och Simunde 
(AN); Klinte (Wö 54!); Alskog (Aur.!); Eksta vid Sandholmen! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO |. 149 


Fam. 10. Oleacecw. 


256. Fraxinus execelsior L. — 1745. LIin., Gotl. Resa s. 183, 196, 222, 235, 
247, 253, 282, 289. 
Allm. Måttl. Sandön (Horrz); Fårö!; ... Sundre!; Karlsöarna (L). 


Fam. 11. Aseclepiadece. 


257. Cynanehum Vincetoxieum (L.) R. Br. — 1662. FurrRÉN, Ind. Pl. — 1745. 
LIN., Gotl. Resa s. 168, 210, 227, 256, 283. 

Sandön (Wö!). Mycket allm. på n. delens hällområde från Fårö till linjen Boge... 
Hejnum -... n. Follingbo ... Tofta! Vidare allm. i Gothem, Östergarn, Gammelgarn, 
Kräklingbo! Sedan mer spridd: Hejde (AN); Etelhem på klippor i s. delen samt angrän- 
sande delar af Garde och Lye!; Linde Klint!; St. och L. Karlsö!; slutligen på sydligaste 
hällområdet Öja ... Sundre! Vanligen mängdv. 


Fam. I2. Gentianecw. 


258. Gentiana uliginosa Winzrp. — 1892. MurBEck, Studien iiber Gentianen (i 
Acta Horti Berg. Bd 2 N:o 3). 
Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö flerst.!; Fleringe vid Ar!; ... Vamlingbo! 


Anm. Den »G. Amarella», som af WG (Gotl. FI. 1805) nämnes såsom allmän i Rute, Bunge och på 
Fårö, måste åtminstone till största delen utgöra denna art. Likaså torde den i LIN. Gotl. Resa s. 196 för Rute 
socken upptagna G. campestris vara antingen denna eller följande art; ty verklig G. campestris L. har seder- 
mera ej anträffats på Gotl. 


259. G. Amarella L. p. p. [subsp. axillaris (ScHmipt) MurB.] — 1892. Mur>B. (1. c.). 


Hittills sedd endast på ett fåtal lokaler: Lärbro vid Storugns (enl. MurB.); Ting- 
städe v. om Träsket (Wö 521); Visby (J. Jn 69!); Vallstena (O. Orsson!); Hejde vid 
Hägleifs, Gervalds och Smiss (AN). 

Vid Mästermyr i Hemse finnes en form, som synes vara en mellanform till föl- 
jande (VirtTtB.!). 


”lingulata C. A. AG. — 1837. MSävr, Syn.: MYRIN. 
Insamlad på Fårö af MYyYrRin 1829 enl. expl. i hb. S (determ. MURB.) samt af VittB. 96! 


260. Erythrea vulgaris (RAFS) Wirrr. 6) gotlandica WitrrR. — 1837. Säve, 


Syn. (E. angustifolia). — Sannolikt är det denna art, som åsyftas i FurrÉns Ind. Pl. 1662 
och i Lin. Gotl. Resa s. 205, 250, 255, 299. — Wirrtzr., Erythr.;exs. Fasc. I. 1884. 
Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! 


På mager sand stundom kort småluden (f. macra WITTR. 1. c.), exv. Tofta vid Gnisvärd! 


150 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


y) subprocumbens WittRrR. 1. c. 
Sälls. på långsluttande hafsstränder. Klintehamn! (Zett. & SETH); Katthammarsvik 
(WirTR.); Eksta på Långstitestrand! 


d) uliginosa (Kir.) WirTtr. 
Silte vid Ejpe bodar (enl. M. Reseant. 1895 s. 12). 


"[itoralis (TURN.) Sm; WirtrR. — 1890. Wirrtr., Erythr. exs. Fasc. II. 
Sälls. Södra Gotlands alfvar vid Bobbenarfve och Petesvik i Öja s:n (Wittr. 88, 89); 
på gränsen mellan Öja och Vamlingbo, måttl.! 


261. E. Centaurium (L.) PErs. — 1832. Hy, Fl. ed. 2. 

Flerst.  Måttl. Hangvar vid Ire (Wö); Bro (WW); Visby (S) vid Hästnäs (Wö 61!); 
Hörsne (A. N.); Dalhem vid Gandarfve (A. N.); Västerhejde vid Stenstu (ES) och Kuse!; 
Vall (Wö!); Eskelhem vid Simonarfve (Örv.) och Vallda!; Väte mellan Magnuse och 
Hassle (AN); Vänge vid Bjerges!; Mästerby vid Myre (Hurrt.); Sanda (S); Hejde vid Ger- 
valds (AN); Klinte vid Odvalls (S); Ardre n. om Ljugarn (Auvr.); Alskog (Wö); mellan 
Garde och Lye vid landsvägen (Aur.); När (A. N.) v. om kkan!; Sproge vid Tjengdarfve 
(S; Wö!); Hafdhem (N); Grötlingbo vid Bölske! 

Anm. Den af några äldre botanister för Gotl. uppgifna »G. involucrata» är sannolikt E. Centaurium 
(L.) PERS. Den omtalas först af LG (i FI. Gotl. 1811 samt i bref till O. SWARTZ 1816) såsom växande på 
åkrar i Hablingbo och Silte samt sedan af R på grund af uppgift af ISR. KOLM. Då icke blott den på Gotl. 
vanligaste arten E. vulgaris, som på den tiden gick under namnet Gentiana Centaurium, utan äfven B. 
pulchella (SW.) FR. (funnen på Gotl. af WG) var känd af LG och KOLM., kunna de med sin Gentiana 


(Chironia) involucrata knappt ha menat något annat än den i jämförelse med de andra arterna bredbladiga. 
E. Centaurium (L.) PERS. 


262. E. pulchella (Sw.) FR. — 1805. We, Gotl. FI. 

Flerst. i närheten af kusten, något obeständig. Måttl.—talr. Fårö nedanför Marpes 
(ES); Lärbro vid Vägomevik (We); Othem vid Långome och Slite (Ö); Boge vid Boge- 
vikens utlopp och vid Friggårds (Zertt.); Gothem på stranden nedanför Hangre (Wö); 
Norrlanda och Anga (KuL!); Östergarn vid Katthammarsvik (Wirtr.); Ardre vid Ljugarn 
(Iv.); Alskog nära stranden (Aur.); Burs vid kkan (S); Rone (Wö); Hemse vid Oxarfve 
spars.!; Eke (NirL.!); Silte allm. (M); Sproge vid Tjengdarfve! (Wö 52!); Fröjel vid 
Gandarfveviken (ES); Sanda vid Stenhuse (Wö!); Västergarn (S); Mästerby vid Ejmunds 
(AN) och Myre (HurTt.); Visby vid Snäckgärdet! (Wö 66!); Veskinde nära Gällungs (Wö!) 
och Kaungs (ES). 


Fam. 13. Menyanthece. 


263. Menyanthes trifoliata L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Öja! 


b) paradoxa FR. — 1896. Bot. Not. s. 25. 
Veskinde vid Skälsö (GUNNAR ÅNDERSSON 95!) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 151 


Fam. 14. Solanacem. 


Lycium barbarum L. — 1832. HN, Fl. ed. 2. — Förvildad vid Visby (t. ex. vid vägen till Galg- 
berget) och bibehållande sig, dock utan att sätta mogen frukt. 

264. Solanum Dulcamara L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 225. 

Flerst. på n. och mellersta Gotl. Enst.—spars. JHzv. Fårö (W6) vid Mölnerträsk!; 
Fleringe, Bunge, Rute och Helvi på enstaka punkter!; Othem (0); Dalhem vid Grinder!; 
Atlingbo vid Stenstugårds!; flerst. vid ostkusten ned till Ardre! samt vid västra sidan 
från Veskinde till Fröjel! 

265. S. nigrum L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 209. 


Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo! 


266. Hyoscyamus niger L. — 1805. Wa, Gotl. Fl. 

Täml. allm. Spars.—måttl. Sandön (Wö); Fårö!; ... Sundre! 

b) agrestis (Kit.). 

Sälls.  Ezxv. Silte (M). 

(267.) Datura Stramonium L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1832. Hy, Fl. ed. 2. 

Sälls. och sporad. Spars. Visby i trädgårdar!; Stenkumla prgd (Wö; AN); fordom 
i Hejde vid Medebys (Le). — Upptages med stor tvekan i floran. 


Fam. 15. Personataw. 


268. Verbasceum Thapsus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 212, 226. 

H. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Grötlingbo! 

b) neglectum SCHrRUTZ. 

Ekeby vid Röstäde (LH 53!); Hörsne s.o. om Bunna, vid vägen till Norrlanda 
(Le 531). 

Anm. Denna bestämning är gjord af LH å hans egna expl., nu förvarade i hb. Ups. Sannolikt höra 
också två af N vid Röstäde och på Torsburg anträffade former hit. Den ena har i HN. Fl. ed. 4 (och sedan i 
ES, Gotl. Fanerog.) varit upptagen som V. nigrum X Thapsus, men då den i senare upplagor strukits, är det 
troligt, att HN sett originalexpl. och ansett bestämningen oriktig. 


c) bracteatum (C. A. AG.). — 1879. Hy, Fl. ed. 11: LE. 
Vänge mellan Gandarfve och Norrbys (LH 53!). 


Anm. Förmodligen är det sistnämuda form, som af IV. anträffats i Hejdeby och bestämts till V. thapsi- 
forme SCHRAD. (ES, Gotl. Fanerog.). 


269. V. nigrum L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Flerst. på n. och mellersta Gotl. Måttl. Fleringe vid Hessle (Wö!); Rute (WG) 
vid kkan (Wö!); Stenkyrka flerst.!; Lummelundsbruk! (Wö); Tingstäde (Wö!) vid Träsk- 


152 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 
välder!; Othem!; Visby (S!) vid palissaderna!; Stenkumla vid Gardrungs! (Wö!); Kräk- 
lingbo, Ala och Buttle!; Hejde på några ställen (AN); Eksta! 


1880. Lem (i Bot. Not.) 
Stenkyrka v. om kkan!; Västerhejde nära kkan (LGomM). 


b) amplectens HN. 


V. orientale M. BIEB. Inkommen i en klöfvervall i Endre! 


(270.) V. Lychnitis L. 

Sälls. och sporad. Spars. Fleringe vid Ar (Wö 62!); Bunge vid Fårösund!; Endre 
vid Ölbäck! (Ww!); Vallstena vid Allekvia (O. OLsson!). 

b) album (Mir). — 1858. HN, F1. ed. 7: L. M. LARSSON. 

Fordom vid Visby hamn (Wö 551). 


271. Serophularia nodosa L. — 1806. Wie, Gotl. FI. 

H. o. d. på v. och s. Gotl., mer sälls. på n. och ö. delarna. Spars.—måttl. Hav. 
Tingstäde!; Othem (Ö); Bro (Wn); ... Öja! (We); L. Karlsö (Wö!). 

b) laciniata n. f. (s. 106). 

Tingstäde vid Furubjers! 


Digitalis purpurea IL. har enl. uppgifter från olika håll anträffats förvildad. (1811. LG, El. Gotl.; 
1843. HÖGBERG, Sv. Flora; m. fl.) 


272. Antirrhinum Orontium L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & WG, 
Grön. ll mars Hö : 

Sälls. på v. Gotl. Måttl.—talr. (Lärbro vid Storugns under några år enl. Wö); 
Tingstäde vid Träskvälder (AN); Västerhejde vid Steustu! (Mor. 61!); Hogrän (hb. Wö!); 
Mästerby vid Ammor och Fjäle (AN); Sanda vid Norrgårda (LG; Norgus 31!); (Hejde vid 
kkan enl. LG, men utg. enl. AN); Hablingbo mellan Stjups och Burga (MYRIN!; S!; KInDB.!); 
Öja (Frop. 55). 


273. ILinaria vulgaris Min. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 283. 

H. o. d. Måttl.—talr. av. Fårö ferst.!; Fleringe!; Hall (Wö); . .. Öja och Vam- 
lingbo!; Karlsöarna (L; ES). 

b) Peloria L. 

Gothem på Sildungen (Wö 52). 


274. IL. minor (L.) DrsF. — 1806. WG, Gotl. FI1. 

Flerst. hufvudsakligen på v. Gotl. Måttl.—talr. Bunge mellan Fårösund och Stenstu!; 
Hangvar vid Austers (FR. Nirss.); Lärbro vid Storugns (Wö 63 och 94!) och Takstens 
(Ww); Kyllej (S; ZErTt.); Othem (Ö); Tingstäde (A. N.); Visby vid Gråbo (A. N.); Väster- 
hejde (J. JN); Stenkumla prgd (Örv.); Träkumla vid Ingvards (ES); Akebäcks myr (NIKL.); 
Dalhem (A. N.); Roma (S) vid Snovalls (A. N.); Vall (WG; Wö!); Atlingbo vid Isums 
(M); Viklau (ÅA. N.) vid St. Viker!; Vänge myr! (A. N.); Mästerby! (AN); Hejde vid 
Hägleifs (AN); Klinte! flerst. (AN); Eksta (S). : 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. x:o |. 153 


24705. IL. Elatine (L.) MirL. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wa, Gotl. Pl. rar.: LG. 

Sälls.; ofta tillsammans med föreg. Måttl.—talr. Lärbro vid Storugns (Wö); Sten- 
kumla (Wö 68!); Mästerby (Örv.); Sanda vid Stenhuse (La; Wö!), Gunilda (Wö 531), 
Vifves (AN) och Baäckstäde (WN); Hejde vid Hägleifs (AN); Klinte vid Tyrvalds, Logg- 
arfve och Klintebys (AN) m. fl. st.!; Fröjel vid Göstafs (LG); Silte vid Hemdarfve (M). 

L. Cymbalaria MILL. förekommer någon gång som ruderatväxt; den blommar rikligt utan att sätta 
mogen frukt. Visby på gårdar, under några år!; fordom vid en väg ofvan Snäckgärdet (ELOD. & Wö 55). 

276. Veronica spicata L. — 1662. FuIirtnN, Ind. Pl. — 1745. IiN., Gotl. Resa 
SNS 210, 228. 

Allm. Måttl.—mängdv. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Hamra! 

b) kybrida (L.). — 1844. Arz., Nov. 

Sälls.  Spars. St. Karlsö! (AFz.); L. Karlsö (AFz.). 

c) integrifolia W. & GR. 

Täml. spars. Hev. Fårösund i tallskog på strandvallar!; Visby!; Hejde (AN). 

d) nitens (Host.). — 1837. Sävzr, Syn. 

H. o. d. bland hf. Zzv. Fårösund i tallskog på strandvallar!; Fleringe vid Hau 
(Wö!); Visby!; Endre!; Västerhejde (Lem); Torsburg (AFz.); Östergarn!; Etelhem nära 
Tänglingsmyr (AFz.); Stånga (WN); St. och L. Karlsö (S!). 

En form (montrositet?) närmande sig f. orchidea AUCTT. är sedd vid Visby på Snäckgärdet (AFZ., Nov.); 
likaså i Viklau mellan kkan och Bjerges (M, Reseant.). 

277. V. officinalis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wöl). 


278. V. Chamedrys L. — 1805. We, Gotl. FI. 
Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


279. V. scutellata L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl.—spars. Fav. Fårö!; Fleringe vid Ar!; Hangvar!; ... Öja och 
Vamlingbo! 

b) villosa ScHuM. — 1837. Säve, Syn. 

Flerst. Veskinde vid Skälsö (Wn); Västerhejde (Wö!); Hörsne (Wö!); vid Dal- 
hemsån (Norgus!); Roma!; mellan Sanda och Eskelhem (Wö!); Hejde vid Rågåkra (AN); 
Sproge (Nortus); Silte ferst. (M). 


280. V. aquatiea BERNH. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.). 

Flerst. (h. o. d.?). Måttl. Zzv. Fleringe vid Ar!; Lärbro vid Storugns (Wö!); 
Stenkyrka i Våthagen!; Othem vid Kviende (Ö!); Veskinde vid Skälsö! (WAHLSTEDT 87) 
och i Hästnäs myr!; Bro (WNn); Roma (WAHLST. 87!); Hogrän vid Enbjenne!; Östergarn 
vid Sanda!; Eskelhem vid Bringsarfve (An); Hejde (AN); Klinte (AN); Silte (M); Eke vid 
Bölske!; Grötlingbo vid Koparfve!; Vamlingbo vid Rofinds (Wö!). 

b) dasypoda Urcetr. TIakttagen i Hästnäs myr! och i Gothem vid Magnuse! 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 20 


154 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


281. V. Anagallis L. — 1805. We, Gotl. FI. (Äfven föreg. art inbegripes). 
Flerst. Måttl. Zzv. Fårö!; Veskinde! och Bro (W N); Visby t. ex. vid Kopparsvik!; 
Roma vid Kungsgården!; Atlingbo vid Isums (M); Östergarn vid Sanda!; Hejde (AN); 


Silte (M). 


282. V. Beceabunga L. — 1805. WG, Gotl. FI. 


H. o. d.. Måttl.—talr. Fleringe!; Bunge!; Hangvar!; . .. Sundre! 


283. V. serpyllifolia L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. 
H. o. d. Måttl. Helst på sandjord. Fzv. Sandön (ES; Wö!); Fårö ö. del!; Lärbro!; 
Rone!; Eke vid By!; Hablingbo!; St. Karlsö! 


På alfvarmark stundom lågväxt (2—3 cm. hög) med internodier af blott halfva bladets längd. Sundre alfvar! 


284. V, arvensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


285. V. verna L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
H. o. d. på sand: Talr.—mängdv. Fårö ö. del!; Rute (Wö!); ... Vamlingbo! 


286. V. triphyllos L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1832. Hy, Fl. ed. 2. 

Flerst. Talr.—mängdv. Lummelunda!; Othem (Ö); Visby i åkrar ofvan Galg- 
berget! (LNmM) och vid kvarnarna s. om Visby (S); Västerhejde mellan Vible och Kungs- 
ladugården!; Mästerby vid Ammor (Hurrt.); Sanda vid Västerby (hb. Wö!); Ardre vid 
Ljugarn (AuL.); Alskog (Le) ö. och v. om kkan (AuL.); Stånga ferst. (M); Burs ö. om 
kkan! m. £. st. (M); Hemse i åkrar s. om kkan (LNM); Silte på gränsen mot Sproge (M); 
Alfva och Eke ferst.! 


287. V. agrestis L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allest. Mått. —mängdv. 

Modifikationen med tandade eller klufna foderflikar (="7. calycida (FR.) WG.) förekommer mer eller 
mindre utpräglad allmänt bland hf. Afven f. carnosula HN. 

288. V. opaca ER. — 1840. NYmMANn, Bidr.: VAHLBERG. 

Sälls. Västerhejde vid Nygårds som ogräs i trädg. bland V. agrestis (enl. VAHLB.); 
Hejde vid Simunde i trädgårdsland (Wö 53!) samt vid Gervalds (AN). 

b) affinis Arz. s— 1879. DEN; Ela ed. 


289. V. polita FR. — 1837. SäÄvE, Syn.: ÅRRHENIUS. 
H. o. d. Måttl.(—talr.). Fzv. Lärbro (N); Helvi (ZETTt.); ... Hablingbo!; Eke! 


(290.) V. persica Porr. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). 

Sälls. och sporadisk, oftast i klöfveråkrar eller annan odlad mark. Spars.—mängdv. 
Othem (Ö); Hejnum vid Bjers!; Bäl vid Uppuse 94!; Visby på några ställen, under flera 
år vid Länna!; Endre vid Allekvia (WNn); Burs vid Luxe!; Rone (hb.!). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 155 


291. V. hederefolia L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Allest. Talr.—mingdv. Mer sälls. är £. umbrosa Monrr. 

V. austriaca L. är funnen på klöfveråkrar i Endre vid Ölbäck (LAGERSTEDT 94) och i Lokrume vid 
Gandarfve (WN 15/6 941). De af förf. sedda expl. tillhöra f. bipinnatifida KooH. 

292. Limosella aquatica L. — (1811. Le, FI. Gotl.). — 1819. R & Wa, Gotl. 
Bl rar. 

Sälls. Fordom vid Visby. hamn (R; S!; Wö 54!); Ekeby vid kkan (LG); Dalhem 
vid Gandarfve (A. N.); Kräklingbo vid Sutarfve (Wö). 


293. Bartsia alpina L. — 1806. We, Gotl. F1.: BILLBERG. 

På s.v. Gotl. Sälls. Måttl. Klinte i en fuktig äng nära kkan!; i en äng mellan 
Klinte och Fröjel (BirrB.); Fröjel vid Göstafs (ES), omkr. 4 m. ö. h. (SErRnN.); Eksta vid 
Bopparfve (ZetTt.), i Långhögården (R); Etelhem vid Vestringe (Wö 53!) nära 45 m. ö. h. 
och i skogen n. om Akelösa myr (Lojsta hed) omkr. 60 m. ö. h.! samt vid Tänglingsmyr 
(Wö); Lojsta nedom Tomklint! (Wö) omkr. 41 m. ö. h. (SERN.). 


294. Odontites rubra GiuiB. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 292. 
Allm... Talr.—mängdv. Fåröl; ... Sundre! 

b) tescaria n. f. (8. 106). 

Träskhedar mellan Bäl och Boge! 


Anm. 0. simplex (HN.) KROK är angifven för Gotl. (ES, Gotl. Fanerog.). På ena växtstället, Lauters 
på Fårö, har förf. förgäfves sökt densamma. Expl. från Kläpparne i Gothems socken (Wö 55) tillhöra enl. förf:s 
mening O. rubra GILIB. (Jfr. hb. Ups.) 


295. Euphrasia officinalis L. (coll.). — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Bland hit hörande former äro följande hittills iakttagna inom området. 

Xsuecica MurRB. & WeErtTtsT. — 1896. WertsTt., Monogr. d. Gatt. Euphrasia. 

Sannolikt allm. Mängdv. (Expl. från Gothem! och Hejde best. af WETTsT.) 

"tenuis (BRENN.) WETTST. 

Troligen flerst. Talr.—mängdv. Hzv. Fårö vid Austers 
Magnuse!; ! Fide och Öja i ängar med björkskog!; Hamra i ängar v. om kkan! 

"CYAN ING NSI SAVING Sy <— lalös 

Allm. på sandig och grusig mark. Talr.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo. 


1 


och Vinor!; Gothem vid 


Anm. En form, som sannolikt utgör E. curtaå X stricta (enl. best. af WETTST.), är af förf. funnen i 
Fardhem vid Myra. Liknande former äro iakttagna annorstädes t. ex. i Etelhem, Guldrupe och Buttle! 


Xstricta Host. — 1896. Werrtst., Monogr. der Gattung Euphrasia. 
mängdv. Fårö (enl. WeETTsST.); Fleringe!; 


Allm. i synnerhet på hällmark. Talr. 
--- Vamlingbo! 

b) procumbens n. f: (s. 106). 

H. o. d. företrädesvis på hällmark, vanligen bland Calluna, Arctostaphylos, Thymus 
Serpyllum, Hypnum lutescens etc. Talr. Zaxv. Hangvar vid Flenvik!; norra hällområdet 
1 synnerhet kring Visby!; ... Vamlingbo! 


1 Determ. R. V. WETTSTEIN. 


156 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


293 X 297. E. striceta X salisburgensis. 

Sälls.  Måttl. Etelhem vid Vestringe!! 

Anm. BE. Foulaensis TOWwNns. förekommer möjligen på Fårö (R. V. WETTSTEIN, Monographie der 
Gattung Euphrasia. Leipz. 1896). 

296. E. gracilis FR. — (1837. SÄvE, Syn.?). 

Sälls. Talr. Visby 1850 (enl. expl. af C. REUTERMAN, förvarade i hb. Ups.); 
Stånga, n. om Stånga myr på tall- och ljungbeväxt sand!; Vamlingbo alfvar! (en lågväxt 
form med korta internodier).! 


Anm. Denna art angifves i SÄVES Syn. för L. Karlsö. I hb. S. finnes också ett ofullständigt expl. 
därifrån; växten är insamlad i öfverblommadt tillstånd, hvarför bladen till största delen voro affallna (caule fere 
aphyllo» enl. SÄVES Syn.). Om bestämningen är riktig, är svårt att afgöra. 


297. E. salisburgensis FUNCK. — 1852 och 53. Bot. Not.: WEstöö. 

Flerst. Talr.—mängdv. Stenkyrka i Våthagen! (Mor. 62!) och vid Lickershamn!; 
Tingstäde vid mn.ö. hörnet af träsket (Wö; Ö); Othem s. om landsvägen nära Othemars 
(Ö); Vallstena! (0. Orsson); Gothem mellan Botvaldavik och sågen söder därom!; Hörsne 
(Kur); Mästerby vid Ejmunds (AN) och i kärr väster om landsvägen, som leder norr ut 
förbi Skogs!; Klinte vid Loggarfve (AN); Fröjel vid Nymans i ett kalkkärr nedanför lands- 
vägen!; Etelhem vid Vestringe! (Wö 52!); Hemse vid Mästermyr (VITTB-). 


298, Rhinantus major ErrH. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 216, 233, 238. 
Allest. Mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). 


b) Mirsutus (LAM.). 
156 (0; Sh 


299. BR. minor EHRH. 

Sälls.  Måttl.—talr. Fårö sandområde t. ex. vid Austers och i ängen n.o. om Ulla 
Hau!; Hangvar vid Kappelshamn (WN!); Lärbro vid Storugns (Wö 72!); Veskinde i Skäggs 
uppodlade myr (WN); Västergarns hamn (Wö!); Öja vid Faludden, Gissle, Unghanse m. fl. 
st.!; Vamlingbo vid Västlands nära stranden! 


Anm. Denna art är visserligen upptagen redan af S; men expl. i hb. S. tillhör föreg. art. 


300. Pedicularis palustris L. — 1806. Wac, Gotl. FI. 

H. o. d. i synnerhet kring agbestånd i myrarna. Måttl. Hzv. Fårö vid Limor 
träsk! m. fl. st.; Bunge vid Hultungs (We); ... Silte (M); Hablingbo! 

301. Melampyrum eristatum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

H. o. d. Måttl.—talr. Zav. Hall, Hangvar, Fleringe och Bunge!; ..-. Hemsel!; 
Silte (M); Rone! 

b) pallens Hy. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Flerst. Zzv. Fleringe vid Hau (Lem); Stenkyrka (ES); Lummelunda!; Bro (Wö!); 
Hörsne (Wö!); Kräklingbo (EKm.!); Vall och Atlingbo (J. JN!); Sanda (ES). 


1 Determ. WETTST. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 157 


302. M. arvense L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. Resa 
s. 233, 238, 289. 
Täml. allm. -Talr.—mängdv. - Fårö!; .. . Sundre!; EL. Karlsö (L). 


303. M. pratense L. — 1806. Wa&G, Gotl. Hl. 
Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (Wö 591). 
b). purpureum HN. — 1850. LÖNNSr. (i Bot. Not.). 
Täml. allm. bland hf. 


c) subprocumbens n. f. (sid. 107). 
H. o. d. på hällmark. 


304. M. silvatieum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Hufvudsakligen inom ett bälte, som i s.v. riktning sträcker sig från Othem (Ö), 
Boge (Wö!) och Gammelgarn! till Hejde (AN) och Silte (M); inom detta område täml. 
allm., mängdv.--talr., oftast i gran- eller blandskog. Dessutom på Sandön (ES, Bidr.); 
Hall vid Norrbys (SERN.). 


305. Lathraa Squamaria L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

H. o. d. Måttl. Hall (enl. Ö); Lärbro vid Storugns (Wö!) och Bjers (Ö); Othem 
(Ö); Bro (enl. R); Hejnum allm. i ängar!; Fole (Wö!); Gothem (Wö)! ...Burs!; Alfva!; 
Hemse (VittB.); Silte (M). 


Anm. Orobanche Epithymum DC. är funnen på Torsburg 1841 af J. W. ZETTERSTEDT (FRIES, 
Mant. III 1843). Sedan ej anmärkt, ehuru trakten blifvit mycket besökt af botanister. 


Fam. 16. Lentibuwlariece. 


306. Utricularia vulgaris L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 292. 

Flerst. Spars. Fårö (R); Lärbro vid Storugns (ES); Helvi (S); Othem, Hejdesvät 
(Ö!); Tingstäde (SmeEpB.!); Bro (Ww); Follingbo (ES); i ån mellan Träkumla och Sten- 
kumla!; Hörsne (ES); Dalhem (S!); Roma (L) i myren mellan stationen och kungsgården!; 
Kräklingbo (Exrw.!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Ardre vid Hallute (Wö!); Eskelhem 
vid Bringsarve (Örv.); Hejde vid Smiss (An); Etelhem (S); Stånga Slott! (Frop. 55); 
Hemse (VirtB.); Silte (M). 


307. U. neglecta J. G. Lrum. — 1888. WaurLstEpt (i Bot. Not.). 
Sälls. Roma myr vid järnvägen (WAHLST. 87). 


308. U. intermedia HaAYnE. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl. Förekommer i de flesta myrar, men nästan alltid steril! (hvilket 
redan är anmärkt i SERN., Stud.). Blommande individ äro sedda i Roma myr!; Norr- 
landa vid Hammars (Wö!); Lojsta vid Fride träsk (Wö!) och nedanför kkan!; Stånga 
Slott! (FLrop. 55); m. fl. st. 


158 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


309. U. minor L. — 1819. R & We, Gotl: Pl. rar. 

Flerst. Måttl.—spars. Lärbro vid Angelbos (Lem); Helvi (S); Veskinde vid Skälsö 
(Wö!); Bäl vid Slojtebrunn (Wö); Gothem (R); Hörsne i Bromyr (Wö); Roma! (S); Vänge 
myr (Wö!); Torsburg i kärret på berget (LH); Gammelgarn i Stormyr (ES); Ardre vid 
Hvitvars (AuL.); Hejde ferst. (AN); Etelhem (S); Lojsta nedanför kkan!; Stånga Slott!; 
Hemse (VIiTTB.). 


Anm. Former eller snarare utvecklingsstadier, som benämnts U. Bremii äro anmärkta vid Snäckgärdet 


n. om Visby (LH 82 enl. hb. Ups.; AN i Bot. Not. 88). 


310. Pinguicula vulgaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 238. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! 


311. P. alpina L. — 1805. WG, Gotl. FI.: MicH. KOoLM. 


Flerst. Måttl.—talr. ' Fårö (S); Bunge vid Utbunge (ES); Rute vid Koparfve (Wö); 
Hangvar vid Ire (ES); Lärbro i Nysen (SERN:); Stenkyrka och Lummelunda i kalkkärr. 
mellan landsvägen och hafvet på många ställen från Lickershamn till Veskinde!; Veskinde: 


vid Skälsö! (ES) m. fl. strandkärr; Bro (WN); Visby (S!) nedom Galgberget!; Endre vid 
Långhulte (ES); Follingbo! (ES); Gothem (VALLM.) i Gothemsåns flodbädd!; Hörsne vid 


Möllgårds (Wöl; Västerhejde vid Vible kvarn!; Stenkumla vid Östergårda!; mellan Trä- 


kumla och Stenkumla (ES); Mästerby i kärr v. om landsvägen, som går norrut från 
Ejmunds!; Hejde s. om Muntsarfve i hagvätar (AN); Ardre vid Kopungs (Aur.); Alskog 
(Wö); Etelhem vid Sigvalda!; Stånga myr (SERN.); Linde (NiKL.); Burs s. om Heffinds!; 


Hemse (VirtB.); Eksta (MicH. Korm.); Silte vid »Stänko» (M). — Förekommer från hafvets. 


nivå till nära 78 meters höjd (i Follingbo!). 


Fam. 17. Primwlacece. 


312. Trientalis europea L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 


H. o. d., hufvudsakligen på sandområdena. ”Talr. Zzxv. Fårö allm. i ö. delen!; 
Lärbro vid Storugns (Wö); Bro (Wn); Visby (S), mellan Skolbetningen och Skrubbs, vid 
Pilhager och i Sandhedskogen!; Gothem mellan Suders och Hammars!; Norrlanda! (Wö); 
Anga!; Kräklingbo i prgdens ängar (A. N.), Torsburg (S); Östergarn och Gammelgarn i 
granskog!; Ardre!; Alskog (S); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Eksta allm.!; 
Sproge!; Silte i Myrlundarna (M); Stånga, Lau och Burs!; Vamlingbo sandområde! 


313. Lysimachia vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. 


Täml. allm. Måttl. Fårö!; . .. Sundre! 


314. IL. Nummularia L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 


Sälls:- > Måttl. Klinte vid vägen mellan | Strands och ' Valla! (ES). Fordom vid 
Visby (R). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 159 


315. Anagallis arvensis L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., 
Gotl. Resa s. 174, 241, 272. 
Allm. ”Talr.—mängdv. Bunge!; ... Sundre! 


b) coerulea SCHREB. 
Hejde vid fattighuset, enst. (Hurr.). 


316. Centunculus minimus L. — 1840. Nyman, Bidr. 

Sälls. på s. Gotl:s sandområden. Sproge vid Lindarfve och Tjengdarfve (N; Wö; 
ZerT. 72); Rone i en sandig åker nära Mattsarfve (Wö); Grötlingbo vid Sles och Hallinge 
(Kror i HN, Fl. ed. 8); Öja vid Stockviken (Krok, 1. c.); Vamlingbo (Arz. 411). 


317. Namolus Valerandi L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Sälls.  (Måttl.) Mest på ö. sidan: Fleringe vid Haugröna (ES; Zrrt.); Gothem vid 
Sundet (R); Norrlanda i ån, som går förbi Hammars och Bjers (Wö!); Anga strand vid 
den stora viken strax s. om Bajudden bland Artemisia maritima (Kur); Ardre vid Ljugarn 
(S!; ErEm.); Alskog i ån, som kommer från Visne: myr (ES), !/4 mil från stranden (AuL.). 
På v. sidan: Lärbro vid Storugns (Wö); Stenkumla i hagen »Harungen» (ES) samt h. o. d. 
i ån, som därifrån går genom Eskelhem till Paviken, såsom i Stenkumla vid Larsarfve, i 
Eskelhem vid Sojvide och Valldarfve!; vidare i Mästerby i ån mellan Ejmunds och Tjuls! 


318. Glaux maritima L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
På stränderna allm., talr.—mängdv. Dessutom i Mästerby v. om Ejmunds (AN); 
äfven i Vamlingbo långt upp från stranden vid Västlands! 


319. Primula officinalis (L.) JacQ. — 1662. FuIrRÉEN, Ind. P1? — 1745. Lin., 
SOrlEResa rss. 
Allest. Talr. Afven Sandön (ES, Bidr.). 


320. P. farinosa L. — 1662. FUuIrRÉEn, Ind. Pl. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. 
Mycket allm.  Talr.—mängdv. 

b) acaulis ABtov.. — (1811: Le, Fl. Gotl.) — 1837: 'SävB, Syn. 

H. o. d. bland hf. Måttl.—talr. 


321. Androsace septentrionalis L. — 1662. FurrÉn, Ind. P1. — 1805. WG, 
Gotl. Fl. 

Flerst. i synnerhet på n. och s. delarnas sandområden. Måttl.—talr. av. Fårö! 
(We) vid Kalbjerga!; Fleringe kring Hau!; Kyllej (Wö!); Othem vid File ugn (Ö); Slite! 
(FurrRÉN); Bro (Ww); Visby (R) vid Snäckgärdet!; St. Karlsö!; Östergarns och Gammel- 
garns sandområden!; Stånga ferst.!; Lye vid Smitts!; Närs hamn!; Burs flerst.!; Hemse! 
(ENwm.); Alfva på sandfält n. om kkan!; Silte (M); Rone!; Öja vid Burgsvik!; Hamra i ö. 
delen!; Vamlingbo vid Västlands, Storms, vid kkan samt i s.ö. delen!; Sundre vid Hoburg; 

b) acaulis RETz. 

Fårö (ScHENH.!); Rone i n.ö. delen! 


Anm. Hottonia palustris L. har (sannolikt genom förväxling med Myriophyllum) blifvit angifven 
som gotländsk (af LG och R). Den saknas på de uppgifna lokalerna. 


160 K&K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fam. 18. Globulariece. 


322. Globularia vulgaris L. — 1662. FurrÉnN, Ind. Plant. — 1741. Lin., Saml. 
af 100 växter. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 193, 228. 

H. o. d. på hällområdena. Talr.—mängdv. Fleringe, Bunge, Rute och Hangvar 
(allm.)!; Othem! (FUIRÉN), Magö utanför Slite (R); Hejnum i ö. delen (allm.) samt vid 
Graute!; Bro (Wwn); Hejdeby, Endre och Visbytrakten på många ställen mängdv.!; Follingbo 
hällar omkr. 50 m. ö. h.!; Västerhejde och Träkumla (Le); Stenkumla!; Tofta, allm. i V- 
delen!; Karlsöarna (FUIREN); Buttle s:n i ö. delen!; Torsburg! (L); Lojsta på Tomklint! 
(A. N.); Sundre vid Jufves! — I Fleringe och Sundre förekommer växten några få meter 
öfver hafvets nivå, i Endre 60—70 m. ö. h. 


Fam. 19. Plantaginece. 


323. Plantago major L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr.—mängdv. 

b) intermedia LGE. 

Etelhem vid Hageby!; Visby vid Snäckgärdet! 

c) scopulorum FR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Vid stränder. Zzv. Fårö vid Lauters och L. Hoburga!; Fleringe vid Lunderhage 
(Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö!); Kyllej (Wö!); Visby (S!); Östergarns stränder!; Eksta 
på Långstitestrand! (We) och vid Djupvik!; Ardre vid Ljugarn (ES). 

c) agrestis FR. 

ESO åkrar halm mänsdv: 


324. P. media L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Flerst. sporadisk. Måttl.—spars. Veskinde vid Skäggs!; Visby (S!) vid vägarna 
till Snäckgärdet och till Follingbo, spars.!; Västerhejde vid Suderbys (VAHLB.) och på 
kkogården (H. KR); Träkumla (W6) på kkogården!; Stenkumla kkogård (Wö!); Tofta, 
enst.!; Vall (WG); Eskelhem i åkrar vid Bringsarfve (Örv.); Kräklingbo (Wö); Hejde, 
sporad. i klöfveråkrar (AN); Fardhem vid Brogårds!; Silte (M); Rone!; Öja vid Burgs- 
viks hamn! 


325. P. lanceolata L. — 1805. Wa, Gotl. FI. 

Allest. Massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) dubia (L). — 1745. ” Lin., Gotl. resa s. 216, 219. 

Förekommer mer eller mindre utpräglad allest. på torr och hård mark. Mängdv. 


Äfven Sandön (Wö!). 


326. P. maritima L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 233. 
Allest. på stränderna; h. o. d. inpå öns s. del på åkerrenar, vägkanter och ängar. 
Måttl.—mängdv. Fv. Follingbo vid vägkanter nära kkan!; Roma myr (LNm); Eskelhem 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 161 


vid Vallda!; Mästerby!; Sanda vid kkan (Wö!); Hejde på åkerrenar vid Tippsarfve och i 
en äng vid Smiss (AN); Linde (LNM); Lye på åkerrenar!; Fardhem vid Mästermyr!; Hemse 
flerst. (VirrB.); Alfva (Lym); Öja och Vamlingbo allm. på gräsbeväxta hedar! 

b) dentata (Romn.). —-1 1805:1 We, Gotl.: Fl. | 

Hangvar vid Flenvik (W6); Lärbro vid Storugns (Wö); Östergarn (1S); Eksta vid 
Vafle (S); När (S!); Öja nära kkan!; L. Karlsö (S). 

c) lanigera n. f. (sid. 107). På hällmark i Öja! 


327. P. Coronopus L. — 1819. R & WG, Got). PI. rar. 


> 


Sälls.  Talr. Eksta på Långstitestrand! (R). 


328. Litorella lacustris L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 


Täml. allm. Talr.—mängdv. Fårö ferst.!; Fleringe!;. .. Vamlingbo (Wö); Sundre! 


Fam. 20. Plumbaginew. 


329. Armeria vulgaris Winzp. 6) intermedia Marss. F1 von Neu-Vorpom. — 
1805. We, Gotl. Fl. 

Endast på mellersta delen af v. Gotl., men där flerst. Måttl.—talr. Visby (5) s. 
om Kungsladugården och vid Djupkvior!; Västerhejde vid Lunds (ES); Tofta, betesmark 
ofvan Gnisvärd (Örv.); Eskelhems prgd (Wö) och vid Båticke, Vallda, Bolex etc.!; Mästerby 
vid Fjäle!; Västergarn (W6) på stranden! och på ängen nedanför kkan (N) samt på Ut- 
holmen!; Väte (A. N.); Sanda (S!) vid kkan (ES), Sandegårda ete.!; Hejde vid Humlegårds 
(AN); Klintehamn (ES) vid varfvet!; Fröjel vid Valborgs fiskläge (A. N.) m. fl. st. (Örv-.). 

7) maritima (Mirrn.) MaArss. — 1837. SäÄvE, Syn.: NORÉUs. 

Sälls.  Måttl. Klintehamn vid varfvet! (LH 49); fordom nedanför Lummelundsbruk 
på stranden (Nortus). — Två former förekomma: 

a) genwina MARSs. 1. ec. 

b) pubescens MARSS. I. c. 


Fam. 21. Cornemw. 


330. Cornus sanguinea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 235, 291. 


famly allm Måttls-spars. Hev. Hårö vid Dembal; -.. Öjal = På sandjord 
sällsynt. 


331. OC. suecica L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Sälls. Maängdv. Eksta i >Tomsarfve kyrkeskog» (Le), i blandskog tillhörande Bopp- 
arfve (»Blabärlunden>), Bjerges (>Betningen») och Jakobs ägor!, äfvensom i socknes s. den 
mot Sproge å Käbbes ägor! 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 21 


IGN TR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fam. 22. Celastrinecwe. 


332. Evonimus europxea L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
12 PA: 

Sälls. Enst.—spars. Hejnum (R) i prgdens Kallgata (Ö); Endre (HöcBrrG enl. 
hb. Wö!); Källunge (R; Wö!); Gothem vid Nybro (Wö!), vid vägen till Boge (ZETT.) och 
på gränsen till Vallstena!; Hörsne vid Möllgårds och Norrbys (AN); Mästerby vid Ammor 
(AN); Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Linde kkogård (AN); Sproge vid Bosarfve högård (Le); 
Eke i flera ängar (LG). (Det är osäkert, om den finnes kvar på en del af dessa äldre 


lokaler). 


Fam. 23. Rhamnece. 


333. Rhammnus cathartica L. — 1662. FUurréÉn, Ind. Pl. — 1742. Lin., Färge- 
gräs! s. 23. — 1745. IN, Got Resars. Ldon 2095 

Allm; Spars.— måttl. Fårö!; ... Sundre! 

334, R. Frangula L. — 1742. LIin., Färgegräs s. 23. — 1745.  Lin., Gotl. Resa 
SIENA OE 


Allm. Spars. 


måttl. Fårö!; ... Sundre! 


Fam. 24. Araliacece. 


335. Hedera Helix L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. 

Flerst. Måttl. Vanligen steril. av. Fleringe vid Hau (Lem); Bunge vid Hultungs 
(ES); Othem (Ö); Hejnum i prgdens Kallgata (Ö); Tingstäde i s. delen!; Lokrume s. om 
Videmyr!; Bro flerst. (Wn); Visby (S) vid Galgberget, Snäckgärdet och Gråbo!; Väster- 
hejde (Le) vid Nygårds! och på Hallbros Slott (ES); Gothem (L); Östergarn vid Grogarns- 
berget!; ”Torsburg! (W6); Ardre klint! (We); Guldrupe (LG); Västergarn vid Mafrids 
(A. N.); Hejde vid Hägleifs och på Lojsta hed (AN); Klinte i skogen n. om Klintehamn!; 
Fröjel!; Eksta vid Tomsarfve!; Stånga nära Stånga Slott!; Linde klint (A. N.); Silte mot 
Levide (M); St. och L. Karlsö! (WG, S). — Fertila individ äro antecknade för: Hejnum 
(Ö); Visby!; Västerhejde vid Nygårds!; Guldrupe (Le); L. Karlsö (AUL.). 


Fam. 25. Umbelliferce. 


Coriandrum sativum L. är endast anträffad tillfälligt förvildad i trädgårdar (MO0L.). 


3236. Conium maculatum L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 164. 
Flerst. (mer sälls. på ö. sidan). Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Fleringe vid Hau 
(Lem) och Ar!; Stenkyrka vid Lickershamn!; Lummelunda vid Lundbjers!; Bro (WN); 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 163 


Slite (0); Visby (L) på steniga åkrar och backar norrut!; Endre vid Fjälls (hb.!); Hejde 
vid Simunde (KinpB. 52); Klinte vid Hessleby (AN) och Klintehamn!; Burs vid Kärnal; 
Silte vid Linhattes (M); Grötlingbo s. om Sallmunds!; Öja vid Burgsvik!; Sundre vid 
Jufves! (N). . 

(337.) Myrrhis odorata (L.) Scor. — (1811. Le, FL Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. 

Sällan förvild. Måttl. Fav. Bunge vid Stux (ES); Hörsne vid Lina!; Slite!; Hejde 
vid Gervalds (AN); Alskogs prgd (Örv.); Lye vid Bosarfve (Särv.). 

338. Cherophyllum temulum L. — 1745. Lisn., Gotl. Resa s. 165, 225. 

H. o. d. (på flera hällområden allm.). Måttl.—talr. Fazv. Fårö vid Demba och 
Lansa!; Fleringe vid Hessle! och Hau (Lem); Hall!; ... södra halfön allm.!; LE. Karlsö! 


C. bulbosum L. förekommer förvildad vid Gamla Hulte i Endre s:n (WN 93!; M Reseant.). 


339. Cerefolium silvestre (L.) Bess. -— 1745. Lin., Gotl. Resa s. 170. 
Allest.  Måttl. —mängdv. 


340. C. sativum (LAM.) Bess. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 165, 168. 

Sälls.  Måttl. Hall vid Medebys!; Lummelunda (L) vid Kinners (KInDB. o. a.l); 
Visby (L) på åkrar norrut!; Hörsne (Wö 52!) vid landsvägen midt för Dibjers!; Ardre 
vid Ljugarn (AuvL.); Hablingbo prgd (Särv.); Grötlingbo (We). 

341. Anthriscus vulgaris Pers. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. 
LiIN., Gotl. Resa s. 164. ; 

Saälls.  Måttl.—talr. Veskinde vid Kålens kvarn (Örv.); Visby (L) på åkrar norrut 
m. £. st.!; Vall (S); Vamlingbo vid Klähammarsudd!; Sundre vid Hoburg! (N) och Jufves! 


342. Scandix Pecten L. — 1761. Lin., Fl. Suec. Nov.: FALK. 
Täml. allm. Måttl.—talr. Bunge!; ... Sundre! 


343. Torilis Anthriscus (L.) 0. CO. GmeL. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 225. 
Mycket allm. Mäåttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! 

b) pygmea A. BeErG i Bot. Not. 94. 

Visby strand norrut. 


34. Daucus Carota L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. 
Resa s. 273. — 1745. Lin., Fl. Suec. sid. 79. (»>Caucalis>). 

Allest.  Talr. -mängdv. 

b) rubriflora LGE. 

Hemse vid Halldings (WNw!). 

345. Laserpitium latifolium L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl. Fårö vid Austers, Mölner och Demba!; Bunge vid Fårösund! och 
Stux! (ES); Fleringe h. o. d.!; Hall vid Vestös (Wö), Norrhys (SERN.) och Hägvards!; 
Hangvar vid Kassle och Kullshage!; Lärbro vid Gislauser!; Othem vid Othemars (0); 


164 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Lummelundsbruk (LNM); Visby s. om Kungsladugården!; Västerhejde vid Högklint (S) och 
vid Stenstu (ES); Hörsne! (Wö); Dalhem (A. N-.); Ganthem vid Gardese!; Vänge (S!) vid 
Gandarfve!; Sanda vid Alans och Sandäskes (AN); Hejde vid Gervalds (AN); Buttle vid 
Velinge (Wö); Klinte vid Mölner (AN); Lojsta på Tomklint (Wö!) och vid Asa!; Karls- 
öarna (ÅA. N.); Rone v. om kkan!; Eke s. om Alfveskogs m. fl. st.!; Sundre vid Jufves! 


346. Heracleum sibiriecom L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 253. 
Mycket allm.  Måttl. Fårö!; ... Sundre! 


Stjälkbladen hafva stundom jämnbreda flikar (f. ad £ angustifol. (JACQ.) verg.). Härv. Vamlingbo nära 
Botarfve! 


Anm. H. "australe HN. uppgifves som gotländsk (utan lokal) i NYMANS Bidr. 1840. Sedermera 
nämnes Fårö, Lauters (ES); där har växten förgäfves blifvit sökt i senare tid! Expl. från Visby, Terra Nova, 
liksom de, hvilka förf. själf förut hänfört till denna form på grund af fruktens beskaffenhet, höra till h.f. 

347. Pastinaca sativa L. — 1837. SävzE, Syn. 

Sälls.  Måttl.—spars. Veskinde vid Skälsö på en stenig strandafsats, möjligen 
spontan. I öfrigt förvildad fHerst. zxv. Visby!; Roma vid Högbro (S); Eskelhem vid 
Bolex talr.!; Hejde vid Gervalds (AN) och Stenstu (Wö 52!); Buttle station (M); Etelhem !; 
Stånga station! 


(348.) Levisticum officinale KocH. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1869. ES, Gotl. 
Fanerog. i 

Såsom förvildad bibehållande sig i enstaka grupper. Hrv. Skälsö!; Visby!; Slite!; 
Tofta vid Krokstäde!; Slite (M); Hemse (Säryv.); Öja vid Burgsvik och Faludden! 


349. Angelica silvestris L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Täml. allm. Spars.—måttl. Fleringe!; ... Sundre! 


350. A. litoralis Fr. — 1806. WG, Gotl. FI. s. 178. — (1811. LG, FI. Gotl.) 

Sälls.  Spars.—måttl. Fårö på Marpesholm enl. LG, men ej återfunnen af senare 
botanister; däremot förekommer den nu ej sparsamt på stranden vid Långhammars!; 
Lummelundsbruk på stranden! (Armov. & LaL.); fordom vid Visby, enst. (Wö). 

Imperatoria Ostruthium L. förekommer sällsynt i gräsvallar i gamla trädgårdar. Kvie i Endre (Wö 
55); Eksta (LINDM. 79!). 

351. Peucedanum palustre (L.) MorscH. — (1811. LG, F1. Gotl.). — 1819. R & 
NG GO Bran: 


Täml. allm. i myrarna. Måttl. Fårö!; ... Vamlingbo vid Rems! 


352. NSelinum OCarvifolia L. — (1662. FUuIRÉN, Ind. P1.?) — 1837. SäÄvEr, Syn. 

Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (ZETT.); Fardumeträsk (Wö); Lärbro vid Vikers och 
Storugns (Wö!); Bäl vid Slojtebrunn!; Visby i skogen vid Gråbo (LNm); Endre vid Alle- 
kvia!; Västerhejde vid Stenstu!; Hörsne (Wö!); Dalhem vid ån!; Gammelgarn vid Sjauster-' 
hammar (KinpB.!); Ardre vid Ljugarn (S!) och Mullvalds (Wö!); Hejde vid Hägleifs (AN) 
och Krämplösa!; Klintehamn!; Etelhem vid Hageby; Lojsta vid Hemträsk!; Eksta (VAHLB.); 
När vid ån nära kkan!; Grötlingbo i s. delen!; Öja vid Burgsvik!; Vamlingbo! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 1635 


353. S. lineare ScnuM. — 1879. HN, FL: ed. 11: Tunpb. 
Sälls. Klintehamn vid landsvägen till Västergarn (TurEp. 73! o. a. 881); 
OD Le) M / 
Anm. Silaus pratensis BESS., enligt Arz. (Nov. Flor. Gotl. 1844) växande i en äng vid Slite hamn, 


är af senare botanister ej anträffad. Hbexpl. obekanta. 


354. Libanotis montana ÖCrAnrz. — (1662. Furrkn, Ind. P1?) — 1745. Lin., 
Gotl. Resa s. 289. 

Flerst. Måttl.—talr. Mest utbredd på ö. sidan och i de nordligaste socknarna. 
Fårö (ES) vid Austers, Vinor och Broa!; Bunge vid Hultungs! (W6) och flerst. i Fårö- 
sundstrakten! (ES); Fleringe vid Hessle (Wö) och Hau! (ES); Rute vid Fardume (VAuLB.); 
Hangvar vid Ire (W&a o. a.) samt Kappelshamn!; Helvi ö. om kkan (Ö); Othem vid prgden 
och vid File (Ö); Bäl vid Ösarfve!; Vallstena vid Norrgårda (Wö!); Gothem (S!) vid Bot- 
valda (KinDB.!); Hörsne nedanför Dibjers och n. om kkan (KHL); Anga vid Gässle!; Öster- 
garn vid Hessle (Wö!), Katthammarsvik och L. Hammars!; Kräklingbo (KinpB.!); Gammel- 
garn (HöGBErG); Ardre vid Ljugarn (WG); Väte v. om kkan (AN); Hejde mellan Smiss 
och Dans (AN); L. Karlsö (L); St. Karlsö (S); Eksta ofvanför Långstitestrand!; Lojsta 
(Wö!); Lau backar (AuL.); Burs vid Bondarfve!; Grötlingbo n. om kkan!; Fide vid lands- 
vägen!; Vamlingbo vid Bonsarfve! 


355. Aethusa Cynapium L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 165. 
Allm. Måttl. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


356. Oenanthe fistulosa L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
Ra 

Sälls.  Talr.—mängdv. De kända växtställena ligga på en sicksacklinie mellan 
Hangvar och Buttle. Hangvar i en brya vid Austers (FR. Ninss.); Stenkyrka i Våthagen 
(Mozr.); Bro (Wö 66!) i ån n. om kkan! samt på flera andra ställen (WN); Källunge 
(Lar. o. a.); Ekeby (S); Hörsne vid ån helt nära kkan samt i Hörsne myr! (Wö 352); 
Dalhem i Holmmyr (A. N.), nedanför sågen (Sätv.); Roma vid Högbro (S); Halla vid 
Möllbos (Wö!); Viklan i ån ö. om kkan (LaAL.); Buttle (S). 

Anm. Cicuta virosa L. skall hafva funnits i Hemse s:n vid Oxarfve i Storängen (ES). Om bestäm- 
ningen är riktig, har i alla händelser växten nu försvunnit, i det ängen uppodlats. 


Apium graveolens L. har (tillfälligtvis?) funnits vid Visbystranden (NYMAN, Bidr. 1840). Expl. från 
Gotl., tagna af R, nämnas i HN, Fl. ed. 11). 


357. Aegopodium Podagraria L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Vid vägar och trädgårdar. Troligen h. o. d. Måttl.—talr.. Zav. Fleringe vid 
Hau trädgård!; Hangvar vid Kappelshamn!; Rute vid Valla!; Othem (Ö); Lummelunds- 
bruk!; Lokrume vid Hammars!; Bro (Wwn); Visby flerst.!; Västerhejde flerst.!; Follingbo i 
Dede sågäng!; Dalhem vid Halfoser!; Vall (WG); Eskelhem vid Wallda trädg.!; mellan 
Ganthem och Kräklingbo i en trädg.!; Sanda!; Hejde v. om Smiss (AN); Buttle vid kkan!; 
Klinte vid Mölners!; Etelhem vid Kyrkebys trädg.!; Stånga vid Bosarfve trädg.!; Hemse!; Alfva! 


358. Carum Carvi L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allest,  Talr, 


166 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


359. Pimpinella magna L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
Pl. rar. 

Fleringe mellan Ars hamn och Vialms udd (R); Roma kkogård (Sätv.) 

Anm. ROSÉNS expl. af denna växt, förvaradt i hb. Ups., är mycket ofullständigt och synes knappt 


säkert bestämbart. Enligt etiketten har det tillhört f. dissecta WALLR. (Jfr HN, Fl. ed. 2). De Lande- 
bergska lokalerna Västergarn och L. Karlsö tarfva än mer bekräftelse. 


360. P. Saxifraga L. — 1805. We, Gotl. FI. 

Allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). 

b) dissecta SPRENG. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1837. Säve, Syn. 

H. o. d. bland hf. Hav. Fleringe vid Ars hamn (Lem); Lärbo vid Storugus (Wö!l); 
Visby (S); Eksta vid Långstitestrand (N); Hejde vid Gervalds (AN); Burgsvik (VAHLB.); 
Vamlingbo! 

c) pubescens SonNpD. är den vanligaste formen. 

Pp) nigra (Wizczp.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Fleringe s. om kkan!; Stenkyrka (Mor.) allm!; Rute vid Fardume!; Visbytrakten 
allm.!; Follingbohöjden!; m. fl. st. 

Någon skarp gräns mellan denna och föreg. form kan icke uppdragas. 


En form, nära Ööfverensstämmande med var. arenaria BRYHN (Bidr, t. Jaderens Flora 1877), ehuru 
med mindre flikade blad, förekommer på sanden vid Ire vik! 


361. Falearia vulgaris Bernt. — Vikström (i K. V. A. Handl. för 1824 s. 439): 
I. Korm. 

Sälls.  Måttl. Visby på åkerrenar vid landsvägen midt för Gråbo! (I. KoLrmM.); n. 
om Visby nära Bingers kvarn (Mor. 95). 


362. Nium angustifolium L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. på n. och mellersta Gotl., eljes sälls. Talr.—mängdv. Fleringe i Hessle 
äng! (Wö!); Hangvar i ån vid Ire!; Lärbro vid Vägome! och Storugns (Wö!); Helvi vid 
Kyllej! (Zrrr.); Stenkyrka i Våthagen!; Othem i Spillings kanal (Ö); Lummelundsbruk (N); 
Veskinde i Pilmyr!, vid Skälsö! (ES) och i Hästnäs myr i synnerhet i norra kanten och 
källdragen i närheten!; Bro flerst. (Wn); Visby vid vägen nedanför S:t Görans ruin! (R); 
Västerhejde vid Stenstu (ES); Vall (ES); Hogrän (VAurB.); Väte vid Mölners såg (A. N.); 
Hejde vid Dans (AN); Klinte (S), massvis i ån!; Gammelgarn i ån från Stormyr (ES); 
Ardre vid Fågelhammar (Avr.); Alskog i ränniln ö. om Orleifs (ES); Närs å, från kkan 
till mynningen! 


Anm. S. latifolium L. uppgifves af WG (i Gotl. Fl. 1805) förekomma »h. o. d. t. ex. i Vall», men är 
af senare botanister ej sedd i nämnda socken. Den skulle ock enl. ToLF (i Sv. Mosskult. För. Tidskr. 1891 
s. 12 o. f.) finnas i ett källdrag vid Hästnäs myr; men i samma källdrag har förf. ej funnit aunat än föreg. art 
(mängdv.), hvilken däremot ej nämmes af TOLF. Hbexpl. ej bekanta. — I senare tid är däremot växten införd 
till Hejde, där den sprider sig (AN). 


363. Bupleurum tenuissimum L. — 1816. LirJeBLaAD, Sv. Fl ed. 3. 
Sälls.  Spars.—måttl. Helvi vid Kyllej (S); fordom vid Visby på s. Byrummet 
(S; Wö); Västergarn vid Högbro (AN); Sanda (R); Klinteberget strax innanför Bönders 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 167 


backe (AN); Eksta på Långstitestrand! (R. o. a); Silte på stränder och äfven uppe i 
skogen på torra, magra ställen (M); Näs på Näsudden (R); Oja vid Stockviken (KrRokK). 
— Alla lokalerna utom Kyllej, där växten synes vara utgången, ligga på s. v. delen af ön. 


364. Nanicula europa L. — 1805. Wa, Gotl. FI. — I Lin. hb. enl. C. Hn. 
Allm. Måttl.—talr.. Fårö!; . . . Sundre! 

365. Eryngiuwm maritimum L. — 1819. R & Wca, Gotl. Pl. rar. 

Sälls. Hangvar vid Ire vik (R; Wö 67 & 92); vid Lummelundsbruk (HELLBOM 57; 


Wö 61!) har den nu försvunnit. 


366. Hydrocotyle vulgaris L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., 
Götl. Resa s. 225, 233. 


Allm. Talr.—mängdv. > Fårö!; .. . Vamlingbo! 


Fam. 26. Adoxew. 


367. Adoxa Moschatellina L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

På s. delen, sälls. Måttl. St. Karlsö! (ES); Klinte i ängar vid kkan (Örv.); Etel- 
hem vid stationen! (LNm); Hemse sydost om kkan (LNM o. a.); Silte nära Rikvide på ett 
par ställen (M). 


Fam. 27. Aceracem. 


368. ÅCer platanoides L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

I vildt tillstånd sälls. Spars. Flerimge vid Lunderhage och Utöja (skollär. O. R. 
Harr); Hall vid Västerbys (Wö) och i Norrbys löfäng (SERN., Stud. s. 88) samt vid 
Hägvards (enl. meddelande af Ö); Hangvar i en äng nära Bäcks och Elinghems öde kka, 
långt från boningshus, flera individ tillsammans med vilda päronträd (Wö), dock måhända 
nu utg., sedan odlingar ägt rum i trakten; Lärbro vid ån nedanför Hägvide, omkr. 20 
individ (Ö); Hejnum vid Rings (Ö); Bäl i en äng vid Gute (några träd och telningar)!; 
»Etelhem s:n nu åtminstone vild» (VauLB. enl. N), >Etelhem skogsängar i synnerhet vid 
gården Sigleifs» (La 1811). — Lär äfven finnas vid Stux i Bunge s:n (enl. Ö). 

Dessutom täml. allm. odlad. 


Fam. 28. Resedacece. 


(369.) Reseda luteola L. — 1837. Säve. Syn. 

Sälls.  Måttl. Inkommen med barlast till några hamnplatser. Lärbro vid Storugns 
(H.: Kr); Slite hamn! och på Enholmen (Krok); fordom vid Visby (S!); Stenkumla prgd 
(Örv.); Klintehamn (Örv.); Östergarn vid Katthammarsvik (Zrrr. o. a.!); Burgsviks hamn! 


168 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


370. RB. lutea L. — 1867. CEp. (i Bot. Not.) 

Måttl.—talr. I senare tid inkommen, men nu spridd (h. o. d.) på n.v. och s.ö. 
delarna af ön, i synnerhet på sandig jord. Sandön (AN); Fleringe vid Hau!; Hall vid 
Vestös!; Hangvar (CEp.) vid Kappelshamn!; Lärbro vid Takstens (ScHEnNH.); Bunge flerst.! 
(ES); Stenkyrka (CEp.) allm.!; Lummelunda v. och n. om träsket! (ES); Martebo vid 
Binge!; Tingstäde (Lem) vid Träskvälder!; Othem ferst.!; Slite!; Veskinde vid Nors (AN), 
vid Pilmyr och i Skäggs myr!; Bro (Ww); Visby! (Cep.); Västerhejde (CEp.); Stenkumla 
(Wö 62!, äldsta expl.); Eskelhems prgd (Örv.); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Stånga!; Lye 
flerst.!; Linde vid Koparfve!; Burs sandområde!, allm. (M); Hemse flerst.! (LNm); Rone 
flerst.! (Wö 65); Eke!; Grötlingbo sandhed! 


Fam. 29. Nymphmacew. 


371. Nymphaea alba L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. 

Flerst. Måttl. Fev. Fardumeträsk, mängdv.!; Stenkyrka i Nordermyr!; Othem 
vid Othemars (Ö); Bro (Ww); Martebomyr (Torr); Gothemsån (L) ända upp till Roma 
myr och Halla vid Möllbos!; Hogrän i en brya vid Enbjenne!; Eskelhem i ån vid Båticke!; 
Ala!; Hejde i myrar (AN); Klinte vid Loggarfve (Hurr.); Etelhem, Lojsta och Stånga i 
flera träsk!; Levede!; Burs (W6); Hemse flerst. (Sätv.); Silte m. fl. socknar, i Mästermyr; 
Sundre i Muskemyr! 

372. Nuphar luteum (L.) Sm. — 1745. ILiN., Gotl. Resa s. 221. 

På mellersta delen. Sälls. Måttl. Vallstena (O. Orsson); Gothemsån (L) på några 
ställen!; Dalhemsån (ES) flerst.!; Hörsne i samma å (Wö); Romamyr vid Högbro! (ES); 
Halla i ån nedanför Möllbos! 


Fam. 30. Ranunculacecw. 


373. Ranunculus Lingua L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
; På mellersta Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Tingstäde vid Gullauser myr nära Bryer 
(Ö); Hörsne myr (Wö 58!); Dalhem i Holmmyr (A. N.); Roma myr vid Högbro! (S) 
m. fl. st.! (ES); Halla i ån nedanför Möllbos! (R; Wö); Lojsta i Kyrkträsk (A. N.). 

374. R. ophioglossifolius VirrL. — 1864. HN, F1. ed. 9. — Upptäckt af Wrstöö 1861. 

Sälls. — Spars.—talr. (under olika år). Veskinde ofvan Skälsö! (Wö 61 enl. 
hb. Ups.). 


375. R. Flammula L. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 224. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; .. . Sundre! 


Anm. De bredbladiga formerna äro de vanligaste; var. reptans (L.) synes ej förekomma. Bland lokala 
variationer må nämnas en form, på hvilken de nedre bladens skaft är ända till 15 gånger längre än skifvan 
(f. longipetiolata =E. PETIT in sched.; expl. från Hamburg); den förekommer i om våren vattenfyllda diken. 


KONGL. SV. VET. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 169 


376. R. auricomus L. — 1805. Wae., Gotl. Fl. 
Allest.  ”Talr.—mängdv. 


De vanliga formerna finnas representerade (Arz., Nov. s. 13). 


377. R. acris L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa 8. 168, 208. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (BS, Bidr.). 

b) velutinus. LiNDBL. — 1843. HN, Fl. ed. 4 (utan lokal). — 1844. AFrz., Nov. 
s. 14 (OR. lanuginosus»). — 1849. Hyv., FI. ed. 5 OR. lanuginosus>). — LÖNNR., Resa 


Sf Sö. 

Sälls. bland hf. Spars. Lummelundsbruk (Arz.); Bro (WN); Visby nära S:t Görans 
ruin! (C. HN 42!), vid Snäckgärdet och Kungsladugården (W6); Gothem vid Botvaldavik 
(KinpDB. 52; Lu 81!); Hejde flerst. (An); Öja vid Burgsvik! 


378. R. repens L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


379. R. polyanthemos L. — 1837, SÄvE, Syn. 
Allest.  Talr.-—mängdv. 
b) nemorosus (DC). — 1819. R & We, Gotl. PI. rar. 


H. o. d. bland hf. och ej skarpt skild från denna. Fårö!; ... Öja! 


380. R. bulbosus L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


381. R. Philonotis Exrn. [R. sardous (ÖRIANIDZ I ee SIERRA SINN GOES PEN rar. 
Allm. Måttl. —talr. Fårö allm.!; ... Sundre! 


382. R. arvensis L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. 
Resan sel, 253212. 
Allm. (utom möjligen i de nordligaste socknarna). ”Talr.—mängdv. Stenkyrka!; 
. Sundre! 


383. Batrachium seeleratum (L.) Tn. Fr. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl. av. Fårö vid Lansa (N) och Ekeviken!; Fleringe vid Lunderhage 
(Wö!); Bunge!; Rute vid Fardume (Iv.); Kyllej!; Veskinde vid Skälsö!; Visby!; Gothem 
vid Botvaldavik!; Roma kloster i dammen (LNmM); Tofta vid Gnisvärd (Öev.); Östergarn ! 
nära kkan (Iv.); Ardre strand!; Eksta vid Vafle och Kronvalls fisklägen (5); Silte enst. 
(M); Vamlingbo och Sundre! 


Den lågväxsta f. pygmaca ASPEGR. — SÄVE, Syn. 1837. — är på stränder den vanligaste formen. 
Anm. B. hederaceum (L) S. F. GRAY. — 1805, We, Gotl. EFl.: SWARTZ. — fanns fordom vid Visby 


strand (SWARTZ 1782); vid g. hamnen ännu 1869 (hb.!), men utgick på 1880-talet (MO0L.). 


TO 
LO 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 


170 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


384. B. marinum Fr. — 1840. Nyman, Bidr.: Wö OR. cireinatus>). — 1844. 
AFzZ., Nov. 

Sälls. Lärbro i Kappelshamnsviken midt för Storugns (Wö!; Afz.); Helvi vid Kyllej 
(Zett.); Klintehamn (Wö 52!; troligen nu utg.). 


385. B. heterophyllum 5S. F. Gray. — (1805. We, Gotl. FI?) — 1869. ES, 
Gotl. Fanerog. 


H. o. d.; mer sälls. på n. delen; mest spridd på s. Gotl:s sandområden. Talr.— 
måttl. Frv. Lummelunda vid Burge!; Bro flerst. (WN); ... i Lye, Burs och När allm.!; 
Hafdhem!; Öja! 


386. B. trichophyllum (CHAIx) F. ScHuLrtz. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 
Allm. Talr.—måttl. Fårö ferst.!; Fleringe vid Ar!; ... Sundre! 

b) Rionii (LAGG). — 1858. HN, F1. ed. 7: L. M. LARSSON. 

Lärbro vid vägen till Träskmyr (LaArss.); Hangvar vid Ire (WN!). 


387. B. confervoides Fr. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.) 
Sälls. Spars. Fleringe i en brya nära Haureflan!; Bunge s. om Lillträsk i grunda 
vattenpussar (A. Y. Grrvinnivs enl. A. N. mskr.). 


388. Ficaria verna Hups. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. 
Allest. Talr.—Mängdv. 


389. Myosurus minimus L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl.—talr. Z2zv. Bunge (ES); Hangvar (Wö); Lärbro vid Storugns 
(Wö); Othem (Ö); Bro flerst. (WW); Visby (We) i grunda fördjupningar på hällmark!; 
Hejdeby på liknande ställen nära Österby!; Gothem s. om Botvaldavik!; Roma i åkrar 
vid Larsarfve (LNM); Gammelgarn och Ardre (Auzr.); Hejde vid Gervalds och Sösäng (AN); 
Eksta vid Hejstäde (Avr.), Långstitestrand (A. N.) och Djupvik!; L. Karlsö!; Laus holmar 
(S!); När (S); Ronehamn (Wö!); Silte flerst. (M); Näs (ES); Grötlingbo vid Gansviken!; 
Öja flerst.!; Hamra vid Sindarfve!; Sundre vid Jufves! 


390. Thalietrum Kochii Fr. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., 
Gotl. Resa s. 180, 225, 289. 

Allm., i synnerhet på hällmark. ”Talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö allm.!; .. - Vam- 
lingbo och Sundre!; Karlsöarna. 

Anm. T. flexuosum BERNH., som angifvits (först i HN, Fl. ed. 1. 1820) för olika delar af ön, 
synes förf. ej skiljbar från hf. 

391. T. flavum L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 225. 

Taäml. allm. Talr. av. Stenkyrka!; . .. Sundre! 

392. T. simplex L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

la 0 as INR 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 171 


b) tenuifolium (Sw.) — 1824—26. We, FI. Suec. 

Kanske allmännare än hf. HFev. Fårö!; Hall vid Vestös (Zrrr.); Lärbro vid Stor- 
ugns i Norderängen (Wö); Othem (0); Gothem (Wö); Hörsne myr (ES); Romamyr (5). 
Hejde på några ställen (AN); Burs (Ln; Wö!); Sproge (S) vid Tjengdarfve (Frop.); Öja! 


393. Anemone silvestris L. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: Myris. — Först 
funnen af Isk. Korm. 1820 (enl. A. SUNDBERG och HN, Fl. ed. 2). 

Flerst. på mn. delen, sälls. på den mellersta. Måttl.—talr.. Fårö i trakten kring 
kkan och Lauters (Korm. 20, MYRrIn 29, N 40), men kanske utg. (jfr Arz.), samt vid 
Marpes (ZETrT. 72; SCHENH. 85); Fleringe vid Hessle! (Wö), Hau i Arhage vid vägen 
mellan Hau och Ar hamn (Lem); Hall vid Vestös (Wö!); Hangvar vid Sneckers! (AFz.) 
och 1 skogar väster om Flenviker! äfvensom i Kvie äng ö. om kkan (Frop. 55); Lärbro 
vid Tänglingegårda (AN); Rute vid Sigleifs (hb. Wö!); Bunge ofvanför Biskops i Sunds- 
ängen samt ö. om kkan i Storåkern (ES); Othem vid Ytlings (Ö); Lokrume 1 en hage 
vid Martebo myr (IE): Visby vid Bingers kvarn! (LNM); Endre nära landsvägen ”/s& mil 
från Visby (Wö 65!, o. a. 95!); Gothem vid vägen n. om Haga'!; Västerhejde vid Half- 
vards (ES o. a.); Torsburg (Särtv.); Klinte ö. om Klintebys!; Lojsta nära kkan (Wö). — 
De flesta lokalerna på n. Gotl. ligga under eller vid 15-meterskurvan; vid Visby omkr. 
45, vid Lojsta omkr. 40 m. ö. h. 


394. ÅA. nemorosa L. — 1745, LiNn., Gotl. Resa s. 237. 
Allest. Mängdy.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


395. Å. Hepatica L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 237. 
Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


396. A. ranunculoides L. — (1811. LG, FL Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
RSA. 

Flerst. på mellersta och s. delen (dock ej på s. halfön). Talr.—mängdv. Baäl vid 
Gane (S); Visby vid Hundlund (ES) och Snäckgärdet! (Lym); Endre mellan Hulta och 
Långhulta mängdv.!; Follingbo i kyrkskogen (N); Gothem (Wö); Hörsne- vid Klinttegarne 
(Wö); Dalhem (A. N.); Västerhejde vid Stenstu (ES); Stenkumla (Wö 571); Roma i Norder- 
äng (S); mellan Vall och Hogrän (ES); Atlingbo (Särv.); Sjonhems ängar mängdv.l!; 
Vänge mängdv.!; Buttle!; Sanda (S); Hejde vid Löfves (AN); Klinte (S); Fröjel!; Eksta 
(I. Korm.); Lojsta på Tomklint (Wö 52!); Stånga och Linde!; Hemse (Sätv.); Silte flerst- 
(M); Alfva och Eke flerst.! 


397. Pulsatilla patens (L) Min. -— 1855. Bot. Not.: Frop. & V. STENH. 
Sälls. Othem ö. om Killinge myr på gränsen mot Hejnum, talr. på en yta af flera 


kv.-km., dock mest steril! (först funnen af Ö); Lojsta på Tomklint (FLop. & STENH.) 
mått. ! 


397 X 398. P. patens X pratensis. — 1855. Bot. Not.: FLop. & V. STENH. 
Spars. bland föreg. såväl i Othem (Ö!) som i Lojsta! (FLop. & STENH.) 


INR JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


398. P. pratensis (L.) MinrL. — 1805. WG, Gotl. FI. 

H. o. d. (på sandområdena allm.). Talr.—mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö vid 
Austers!; ... Sundre! 

b) glabrescens ÅHLFVENGREN in litt. (s. 107). 

Hejde vid Gervalds (AN). 

Monströsa former, som genom ståndares och pistillers transformering fått talrika 
flikade hylleblad, äro sedda i Follingbo och Sundre! 

Anm. P. vulgaris MILL. är felaktigt uppgifven för Gotl. af WG och S. 

399. Adonis vernalis L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 100 
växter. — 1745. . LiN., Gotl. Resa s. 284. 

Sälls. Mängdv. Stora Karlsö! (FUIrREN; L); Sundre på alfvaren n. om Hoburgen! 


- 
NI 


(FuIREN; WG) och kring Tore gård (N), äfvensom n. om Majstre nära landsvägen! 


400. Caltha palustris L. — 1805. Wa, Gotl. FI. 

Täml. allm. -Talr. -mängdv. Fwv. Stenkyrka!; ..: Hemse! — Ej iakttagen 1 de 
sydligaste socknarna. 

Anm. En form med triangelformigt hjärtlika, hvassnaggade blad skall vara tagen i Follingbo (BERGII 
hb. enl. HN, El. ed. 2). 

401. Aquilegia vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl. Lärbro vid Storugns nära Båtelskällan (Wö); Helvi (Isr. KormM.); 
Helvi vid Kylej!; Othem (Ö); Lummelundsbruk vid stranden! (Wö), äfvensom norrut och 
vid Lundbjers!; Bro (WN); Visby på den steniga stranden och strandsluttningarna mellan 
S:t Göran och Snäckgärdet! (WG); Stenkumla!; Tofta vid Gnisvärd (Wö 57!); Västergarn 
på Svältholmen (Wö 71!); Vänge!; Hejde i ö. delen (AN); Klinte på Klinteberget!; Fröjel!; 
Lindeklint!. Dessutom h. o. d. förvildad vid trädgårdar och vägar (vanligen enst. individ). 

402. Delphinium Consolida L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 272. 

Allm. Måttl.-—talr. Fleringe!; . .. Sundre! 


Fam. 31. Berberidece. 


403. Berberis vulgaris L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1837. Sävr, Syn. 

Sälls.  Spars.—måttl. Helvi vid Kyllej på strandklipporna!; Stenkyrka (ES); Visby 
(S) ferst. på hällmark!; Ekeby (WN); Västerhejde (ES) vid Gladek (Mor.) och Vible!; 
Kräklingbo (ES); Östergarn och Gammelgarn på hällmark!; Fröjel (Le). — Dessutom 
någon gång förvildad vid trädgårdar. 


Fam. 32. Papaveracece. 


404. Papaver Argemone L. — (1811. Le, F1. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 
Allest. Talr.— mängdv. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 173 


b) glabruwm Kock. — 1837. SäÄvr, Syn. 
På mager och torr mark, sälls.  Zav.. Visby 1 Nordergrafvar!; Follingbo (Lu)- 
[a N ? a) , 


Roma 1 åkrar (S). 


405. P. dubium L. — 1745. &Lin., Gotl. Resa 8. 2392 — 1805. WG, Gotl. Il. 


Allm. Talr. Fårö!; . :. Sundre! 


406. P. Rhoeas L. — 1840. NYMAN, Bidr. 

Täml. sälls. och sporad. Måttl.—mängdv. Othem på Spillings åkrar (Ö); Slite!; 
Visby (ES) vid St. Hästnäs!; Västerhejde vid Bjers!; Dalhem vid Duna (A. N.); Roma 
vid Busarfve (ES); Mästerby n. om Fjäle!; Vänge!; Guldrupe nära Krasse!; Sanda vid 
Västerby (ES); Hejde vid Dans (An); Klinte!; Ardre (Aur.); Hemse (Wn); Hafdhem ö. 
om kkan (N). — Visby vid badhuset 86! (= f. strigosum LGr). 


P. somniferum L. — 1844. APrzZ., Nov. — Förekommer h. o. d. odlad; sällan tillfälligt förvildad. 


407. Chelidonium majus L. — 1745. Gotl. Resa s. 233. 
fam allm.; Måttl. Fåröl; ot Sundre! 


Fam. 332. Fumariacece. 


408. Corydalis laxa Fr. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.): Westöö. 


Sälls.  Måttl. Lilla Karlsö i en bergsklyfta på n. sidan (Wö 55!) samt på ö. sidan! 


409. C. pumila (Host.) Rrercu. — 1843. Fries, Mant. III (utan angifven lokal)? 
— HN, Fl. ed. 6, 1854?; ed. 7, 1858. 
Sälls. Rute vid Fardume (Wö 52!); Lärbro vid Bjers nära Gisslauser (Ö!). 


410. C. fabacea (RETtzZ.) PErs. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1864. Hy, FI. ed. 9. 

Flerst. Måttl. Zzv. Lärbro vid Bjers (Ö!); Othem vid Norrbys (Ö); Hejnum i flera 
ängar!; Bäl vid Uppuse!; Visby vid Österby och Länna!; Endre vid Kvie (Wö); Follingbo 
(Wö); Ekeby (WN); Gothem nära Nybro (Wö); Hörsne flerst. (Wö!; Kur); Västerhejde 
vid Stenstu, Bjers och Hallbros!; Stenkumla (Wö); Roma (LNm); Eskelhem nära kkan 
(Örv.); Hejde flerst. (Wö; AN.); Lojsta vid Asa!; Eksta (Wö); L. Karlsö!; Fardhem nära 
kkan (Wö); Burs vid Kärna och nära Luxe!; Hemse h. o. d. (VrrrB.); Silte vid Rikvide 
(M); Alfva och Eke flerst.!; Sundre! 

Anm. De första fynden af Corydalis sp. gjordes af LG (enl. Fl. Gotl. 1811) i Stenkumla, Hejde, 
Sanda och Eksta, hvilka lokaler anföras af R utan citation; att här åsyftas C. fabacea PERS. är otvifvelaktigt. 
— Rörande de första uppgifterna om C. laxa och pumila råder någon osäkerhet. Gotland nämnes för OC. laxa 
i HN Fl. ed. 6, men för C. pumila i ed 7. Emedan ed. 6 upptar C. pumila som var. under C. laxa, men 


ed. 7 som själfständig art, är det troligt, att lokaluppgiften »Gotl.> äfven i ed. 6 gäller blott C. pumila. Detta 
är så mycket sannolikare, som C. pumila bevisligen är insamlad 1852, men C. laxa kanske först 1855. 


411. Fumaria officinalis L. — 1806. We, Gotl. Fl. 
Allm:  Måttl. > Fåröl;.. «+ Sundre! 


174 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fam. 34. Oruciferce. 


412. Brassica campestris L. — 1837. SävzE, Syn. 
Allm. Vanligen talr., stundom mängdv. Fårö!; . -- Sundre! 


Så vidt förf:s iakttagelser räcka, förekommer på Gotl. blott den tvååriga formen 8) biennis METZG. 


(413). B. Napus L. — (1662. FUIrRÉN, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. 
— 1745. 'LiN., Gotl Resa s. 238, 240.)? | 

Sporadiskt förvildad vid Visby hamn och strand!; Klinte på hamnarmen!. Stun- 
dom utkommen på åkrar, afskrädeshögar o. d. — Icke spontan. 


(414). Melanosinapis communis ScH. & Sp. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 238. 
Flerst. utkommen på barlast, i åkrar, på jordhögar ete., men ej fortvarande. 


415. Ninapis arvensis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 174, 183, 240, 241. 

Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wöl). 

b) orientalis (L.) — 1844. Arz., Nov. 

Allm. bland hf. 

S. alba L. träffas tillfälligtvis utkommen vid vägar, på jordhögar o. d., men sälls. Zwv. Fleringe 
(CLEVE 58); Visby. 

416. Diplotaxis tenuifolia (L.) DC. — 1828. Fries, Nov. FL. Suec. ed. 2. 

Inkommen med barlast, men nu naturaliserad. Sälls. Måttl. Kappelshamn!; Slite! 
(Zerr.); Visby! (Wö 52); Östergarn vid Katthammarsvik (Zett.); Ardre vid Ljugarn (ArFz.); 
Burgsviks hamn! 

417. D. muralis (L.) DC. — 1861. HN, Fl. ed. 8: KRoK. 

Som föreg. Sälls. Måttl.—talr., stundom som ogräs i strandåkrar mängdv. Fle- 
ringe vid Ars hamn och kvarn! (Wö 71!); Kappelshamn mängdv.!; Fårösunds hamnplats!; 
Kyllejs hamn!; Slite (ZErtT) vid Länna (Kror); Visby (Kror) ferst.!; Klintehawmn!; 
Ljugarn (Aur.); Burgsviks hamn mängdv.! 

416 X 417. D. muralis X tenuifolia. — 1895. K. Jon. (i Bot. Not). 

Visby vid hamnen spars.! 

Anm. Eruca sativa LAM. förekom 1895 i en åker n.o. om Visby (MO0L.!), måttl. 


418. Nisymbrium Sophia L. — 1755. Lin., Fl. Suec. ed. 2.: BERGIUS. 
måtti.— tälrswHbåröls sc siHamra! 


Täml. allm. Spars. 


419. S. officinale (L.) Scorp. — 1806. We, Gotl. FI. 

Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Hamra! 

5. altissimum LL. (S. pannonicum JACQ.) förekommer sporadiskt på barlastplatser. Sälls. Visby!; 
Slite (WN 941). 

S. Irio L. skall enl. R och LG också vara iakttagen. 


Moricandia arvensis DC. har några gånger anträffats vid Visby hamn! (Wö). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 175 


420. Braya supina (L.) KocH. — 1761. Lin., Fl. Suec. Nov.: PALOK. 

Flerst. Talr.—massv. Något sporadisk. Fårö (Ry ES) bh. o. d.!; Fleringe vid 
Arshamn (FALCK), Haugröna (ES), Medebys och Bläse (Wö); I'årösundstrakten (Wö!); 
Lärbro vid Storugns (Wö); Rute på n. stranden af Fardumeträsk!; Helvi (R); Slite söderut 
(Zerr.); vid Tingstädeträsk (Wöl); Lummelunda (WN; Ö!); Veskinde vid Skäggs (WN); 
Visby vid Galgberget (ES), nu utg.; Västerhejde vid Nygårds (ES); Gothem på Hangre 
strand (Wö!); Mästerby vid Myre (ES); Väte vid Hejde träsk (M); Hejde vid Sixarfve, 
sporad. (AN); Östergarn på Grogarnsberget (Wö); på Torsburg (ZErt.); Ljugarn (AUL.); 
Etelhem i Akelösa myr, på dikeskanter!; Klintehamn vid Sandbovik (AN); Eksta (R); 
Sproge (V. STENH.!); Lau vid Sumpträsk!; Ronemyr (Wö) och Ronehamn (Wö 551); Gröt- 
lingbo ofvan Gansviken!; Näs vid L:a Dippen!; Öja vid Saltmyr och i Halshage aftap- 
pade träsk! 

Hesperis matronalis L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — Endast tillfälligt förvild.  Sälls. 


421. Erysimum cheiranthoides L. — 1806: WG, Gotl. Fl. 
Täml. allm. Spars.—måttl. Zzv. Fleringe!; ... Silte! 


422. E. hieraciifolium L. — 1837. SäveE, Syn. — 1867. Czpb. (i Bot. Not.): Wö 
(f. stricta). 

Salls.  Måttl. Martebomyr på en jordbrink i n. delen!; Tingstäde (Ö); Othem (Ö); 
Lokrume myr (Wö 67!); St. Karlsö!; L. Karlsö! (S; Wö). 


423. Alliaria officinalis Anprz. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 233. 

Troligen ferst. Måttl. Slite (Ö); V isby inom staden och i stenbrott norrut!; Öster- 
garn (L) vid Hallgårds (Wö!) och Katthammarsvik!; Klinte vid Klintebys och Bönderst; 
L. Karlsö! (N); Alfva vid Koparfve (Särv.); Eke vid Hervede!; Öja. 


424. Dentaria bulbifera L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Sälls. Lilla Karlsö på n.ö. sidan! (R; Wö 55). 


425. Cardamine pratensis L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Allm. - Måttl.—talr. Fåröj; ... Öja! 

Pp) parviflora Bot. Foren. Catal. 1845 (Ler, Dansk FI. ed. 4). 

Måttl. Hittills endast iakttagen 1 Endre vid ån (=-Dede å)!, Visby! och i Vall 
vid Bjers! 


426. CO. amara L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. 
Sälls.  Rute, Fardumeträsk (Le); Romamyr (5); Gammelgarn i prgdens hage (AvL.); 
Sproge vid Tjengdarfve (S); Silte i myrlundarna (M). 


427. CO. hirsuta L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl. Zzv. Sandön (Hotz; Wö 59!); Fårö (ES) flerst. i synnerhet ut- 
efter vägar!; Bunge!; Hangvar (Wö!); ... Öja, Hamra och Sundre!; Karlsöarna. — Växten 
synes dock vara mer sällsynt i det inre af mellersta Gotl. Den förekommer ofta tillsam- 
mans med Draba muralis L.; så 1 synnerhet vid myrstackar. 


176 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


428, Arabis hirsuta L. — 1806. We, Gotl. FI. 

Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES; Bidr.). 

p) glabrata L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 192, 228. — I Lis. hb. enl. CO. HN. 

Allm. på hällområdena. Måttl.—spars. av. Fårö! (W6c); Fleringe (Lem); Hall 
(Wöl); ... Vamlingbo och Sundre!; Karlsöarna! 


Rörande öfriga former se LH, Obs. Crit. 


429. A. Gerardi Bess. — 1849. FRrins (i Bot. Not.): LÖNNROTH. 
Sälls.  Måttl. Akebäcks odlade myr (LH o. a.!); Vänge utdikade myr!; Etelhem 
på banvallen söderut, spars. (LNM. 84). 


430. ÅA. arenosa (L.) Scorp. — 1888. INmM (i Bot. Not.): Wzstöö. 
Sälls.  Måttl:. Vänge utdikade myr! (Wö på 1870-talet); Viklau längs vägen nära 
kkan (WN!). 


4381. ÅA. thaliana L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

På sandområdena allest.; eljes h. o. d. Talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; 
Sundre!; Karlsöarna! 

432. Turritis glabra L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl.—spars. Hav. Fårö vid Lauters och Broa!; Fleringe vid Hessle 
(LH!); Bunge vid Hultungs!; Lummelunda vid Lundbjers och Etebols!; Öthem (Ö); Slite 
(Wö!); Boge vid Tjelders!; Lokrumemyr (Wö); Veskinde vid Slaesen Bro (WN); Eskel- 
hem!; Ganthem nära Gardese!; Kräklingbo (Lun 53!); Vänge myr!; Gammelgarn å sand- 
falt!; Ardre vid Hvitvars!; Eksta flerst.!; Levede vid Skogs!; SO Närshamn (Wö!); 
Burs ferst.!; Hemse!; Hamra vid Sallmunds! 


433. Barbarea vulgaris R. Br. — 1837. Säve, Syn. 
H. o. d. Spars.—måttl. Fzxv. Fårö i Lauters Sik!; Bunge vid Stux!; Lummelunda 
(Arz. 41!); Martebomyr!; Tingstäde vid Träskvälder!; Skols Hejnum i en åker s. om 


Killinge myr!; Bro (Ww); Fole (Wö); Baäl!; Visby (S!) t. ex. vid norra landsvägen!; 
Källunge (Wö); Dalhem (A. N.); Akebäcks myr (Wö!); Roma!; Ganthem vid Gardese!; 
Östergarn (Wö!) mellan Hessle och Hallgårds!; Hejde vid Hägleifs (AN) och kkan!; Etel- 
hem i Akelösa myr!; Levede vid Skogs!; Linde vid Myrungs!; När och Burs spars.!; 
Hemse (Vit'rB.); Silte enst. (M). 
6) arcuata (Oriz.). — 1828. Fries, Nov. Fl. Suec. ed. 2 s. 205 (utan lokal). 
Roma (Wö; determ. E. Frirs enl. hb. Ups.). Ganthem! (ej utpräglad). 


Anm. B. precox DC. är också uppgifven för Gotl. (FRIES, 1. c.; N, Bidr.); men den form, som med 
rätta bär detta namn, lär ej finnas i Skandinavien (MURB. i Bot. Not. 89). 


434. B. strieta ANprz. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Sälls.  Måttl.  Veskinde i Skäggs myr!; Bro (WNn); Visby nedom Galgberget!; Ake- 
bäcks myr (Wöl!); Vänge myr!; Hejde på sanka åkrar mellan Rågåkra och Kvie (AN); 
Etelhem på Akelösa myr, talr.!; Lye, på en odlad mosse s. om kyrkan!; Burs (Wö 621); 
Alfva vid Gudings! 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. 17 


-—T 


435. Nasturtium officinale B. Br. — 1819. BR & Wa, Gotl. Pl. rar. 
Sälls.  Talr. Mellan Visby och Lummelunda flerst. (KR), exv. i bäckar, som utmynna 
i hafvet vid Lummelundsbruk!, vid Visby och Snäckgärdet!; Västerhejde vid Vible (enl. S). 


N. Armoracia (L.) ER. — AFzZ., Nov. 1844. — Förekommer förvildad, men ej länge fortvarande. 


486. N. palustre (Lryss.) DC. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst.  Måttl. Fårö (Wö!); Fleringe vid Lunderhage strand (Wö!); Hangvar vid 
Irevik (Wö 61!); Helvi vid Kyllej!; Veskinde ofvan Skälsö!; Bro sälls. (WN); Visby i 
Hästnäs utdikade myr!; Akebäcks myr (Wö); Roma vid Högbro (S!); Hejde prgd (AN); 
ltelhem i Åkelösa myr!; Eksta (Wö); Hemse (VirtB.); Rone myr (SERN.); Eke vid Bölske! 


437. N. silvestre (L.) R. Br. — 1824—26. WG, Fl. Suec. 

Flerst.  Måttl. Othem (Ö); Slite! (Zertt.); Lokrume vid Hammars (Wö!); Lumme- 
lunda (Ö!); Visby vid hamnen!; Hörsne (Wö) vid ån och myren!; Dalhem (Wö); Roma 
(S); Östergarn (W N); Klinte vid hamnen!; Hemse!; Alfva flerst. (LAL.); Grötlingbo i 
sandstensbrott! ; 

Anm. N. anceps (WG) DC. anföres af R (Gotl. Pl. rar. 1819) såsom växande i Helvi vid Malms, i 
Källunge, Fardhem och Grötlingbo; men då WG i Fl. Suec. ej upptager dessa lokaler, kan däraf slutas, att han 
sedermera ej gillat bestämningen 1 det först nämnda arbetet, utan hänfört ROSÉNS fynd till föreg. art. Afven 
HN upptager N. anceps som gotländsk i HN, Fl. ed. 2, men ej i senare upplagor. Slutligen är i senare tid 


växten avgifven för: Rute vid Vallavik; Dalhem; Hörsne vid Möllgårds (KHL enl. AN i Bot. Not. 88). Då inga 
hbexpl. från dessa ställen blifvit funna, kan artens förekomst ej anses konstaterad. 


438. Raphanus Raphanistrum L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 258. 

Sälls.  Spars.—talr. Slite (WNw!); Visby på Kungsladugårdens åkrar! (S) och vid 
Länna (Wö 55!); Klintehamn på barlast!; Eksta vid Långstitestrand (AFz.); Lye (Le); 
Grötlingbo i en sandig åker nära Bölske!; Öja vid Boxarfve (AFz.!) och Faludden (KRrRoK 
60!); Vamlingbo (LG; AFzZ.) vid Bonsarfve!; Sundre i åkrar i närheten af Hoburg (CL), 
ännu talrikt! — Växtens egentliga stamhåäll synes vara södra halfön. 


b) hispida Berestepr (Ler, D. Flora). 


Visby i en åker mellan Kungsladugården och Gråbo! 


439. COrambe maritima L. — 1888. AN (i Bot. Not.). 

Sälls.  Spars.—enst. Norrlanda strand långs de s. k. Bodarna (Kur); Anga vid 
Grundudd (Kar); Östergarn på stranden vid Hammaren (A. N.); St. Karlsö (Bert IEN); 
Öja på Faludden 91 m. fl. år. (Vid Lummelundsbruk endast 1852 enl. Wö). 


440. Bunias orientalis L. — 1867. Ozrp. (i Bot. Not.): Wö. 

Flerst. Måttl.—enst. Fleringe vid Ars hamn (Lem); Kyllej!; Slite (WW); Visby 
(CED.) vid hamnen, flera gånger inkommen och åter försvunnen!; Östergarn vid Katt- 
hammarsvik (Wö 591); Ardre vid Ljugarn (Avzr.); Klintehamn (Örv.) och vid Klintebys; 
Linde vid Hesselby enst.!; Hemse (SrrH; VirrtB.); Öja på Faludden (Kur) och vid Burgsvik!; 
Sundre i åkrar vid Hoburg! 


do 
[SG 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 


178 oK. JOHÅNSSON, HUPVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


441. Cakile maritima Scor. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., 
Gotl. Resa s. 301. 

H. o. d. vid stränderna. Måttl.—spars., något sporadisk. Sandön (ES, Bidr.); Fårö 
(ES); Bunge vid 'Fårösund och på Bungeör (ES); Fleringe vid Ar! (Lam); Hangvar vid 
Ire vik (Wö); Rute på Skenholmen (ES); Lummelundsbruk (N. o. a.); Slite (WW!) [en 
bredbladig form, utgörande f. latifolia Dursr.]; Veskinde vid Skälsö!; Visby! (L); 
Västerhejde vid Vible (S); Eskelhems strand!; Norrlanda vid Hammars (Wö!); Anga vid 
Grundudd (Kur); Östergarn vid Hammaren (A. N.) och Sandviken!; Ardre strand!; Klinte- 
hamn! (5); Burs på Hummelbosholm (5); Hamra vid Vändburgviken! 


442. Neslea paniculata (L.) Desv. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Mycket allm. Spars.—talr. Fåröl!; ... Vamlingbo! 


443. Isatis tinctoria L. -— 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. 
Resa s. 216, 289. 

Flerst.  Måttl.—mängdv. Fårö (ES); Bunge vid Fårösund! (ES) samt på Skarfgrund 
och Bungeör (ES); Rute på Skenholmen (ES); Lärbro vid kkan (ES) samt Kejlungs myr 
(Wö 52!); Helvi på ön Klasen (L); Lummelundsbruk!; Slite hamn! och på holmen 
Grundet (N); Veskinde vid Skälsö (S); Visby stränder! (We); Follingbo vid Rosendal 
(ES); Gothem på Sildungen (Wö); Norrlanda vid Hammars (LH); Anga på Grundudd 
(Kur); Östergarn (ES) vid Katthammarsvik!; Västergarn (WG) på Västergarnsholm (Wö 
71!); Klintehamn!; L. Karlsö! (EL); Laus holmar (S!); Närshohm! (Wö); Öja på Faludden !; 
Vamlingbo vid Snäckviken!; Hamra vid Vändburgviken! 


444. Lepidium latifolium L. — 1837. SävzE, Syn.: NORÉUS. 

Sälls.  Måttl. Något obeständig; säkerligen inkommen med barlast. Flerimge vid 
Ars hamn! (Wö 71!); Visby, förr vid g. hamnen (CEp. 65!), men i senare tid från D. 
B. V:s trädgård utkommen på stranden; fordom i Östergarn vid Katthammarsvik (NOorEus), 
men för många år sedan försvunnen! (Wö m. f.). 


445. IL. campestre (L.) R. Br. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. på n. och mellersta Gotl.; h. o. d. på södra. Måttl.—talr. Fzv. Bunge!; 
Othem (Ö); Bro (Ww); Visby!; Källunge (R); Gothem (S); Akebäck (Wö); Dalhem (ÖFv.); 
Norrlanda!; Östergarn (R) nära Hallgårds!; Klinte (Wö!); Garde (N); Silte spars. (M); 
från Burs och När till Sundre allm. på sandig jord! 

446. IL. ruderale L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Sälls.  Talr.—mängdv. Endast känd från några hamnplatser: Fleringe vid Ar!; 
Kyllej!; Slite!; Visby (W6) vid hamnen!; Klintehamn! 

447. Capsella Bursa pastoris (L.) MorscH. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

De vanliga modifikationerna i afseende på bladens form förekomma (jfr AFZ., Nov. s. 17). 


448, Thlaspi arvense Is — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Talr.-—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND 29. N:o |, 179 


449. T, perfoliatum L. — 1888. INnm (i Bot. Not.): K. Jon. 
Sälls.  Talr. Västergarns Utholme 80!; Eke på en backe vid Smitts! 


450. Nenebiera Coronopus (L.) Porr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Salls.  Måttl. Förekommer mest på v. delen. Något sporadisk. Kappelshamn (WN); 
Lärbro vid Storugns (Wö); Visby (R), vid hamnen och stranden sporad.!; Follingbo (S) 
vid Rosendal (Wö); Barlingbo vid kkan (Wö!); Roma (S) vid Kungsgården!; Björke mellan 
kkan och Smedgårda (ES); Valls prgd (Wö 63!); Klintehamn (FLOD. 55 0. a.!); Silte på 
gårdsplanen vid Rikvide (M); Ronehamn (hb.!); Grötlingbo vid Koparfve (R; nu utg.?). 


451. 8. didyma (L.) Pers. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Sälls.  (Måttl.) Inkommen med barlast. Helvi vid Kyllejs hamn! (R), vid kkan 
(ES) och vid Malms (Arz. 41!; KinpB. 52!); fordom vid Visby hamn (Czp.). 


452. Teesdalia nudicawlis (L.) R. Br. 
Sälls.  Talr. Gammelgarn 1 en sandig åker s. om Skogby 95!; Alskog vid Ljugarn 
(funnen af AuL. 88). 


453. Hutehinsia petrea (L.) R. Br — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 
1745. &LiN., Gotl. Resa sg. 165, NSU 
Allest. Talr.—massv. ÅAfven Sandön (ES, Bidr.). 


Iberis amara L. Stundom utkommen som ruderatväxt. Rute vid Talings, under flera år!; mellan 
Visby och Lummelunda (A. E. LUHR 81!); Buttle vid järnvägsbanken (AUL. 881). 


Anm. Subularia aquatica L. är af LG i Fl Gotl. upptagen som sällsynt, men utan angifven lokal. 
Denna källa citeras af R och S med tillägget »multis locis.. I SÄVES hb. förvaras under detta namn en af AFzZ. 


1841 vid Visby g. bamn tagen växt, som, så vidt af det mycket ofullständiga expl:t kan ses, är Limosella aquatica 
Jo oR DD bj , DH , 


i frukt, men med bortfallna bladskifvor. Dessa äldre uppgifter förtjäna sålunda intet afseende. 


454. Camelina silvestris WaALrrr. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 238, 240, 241, 
253. Arten osäker). 
Täml. allm. Måttl. Fåröl; ... Grötlingbo! 


455. OC. sativa (Fr. p. p.) RerceB., Ic. F1 Germ. f. 4292: — 1857. PTrirs (i Bot. 
NOTE De = 1857. Bot. Not. s.. 40: LE. 

Sälls. Hangvar vid Sneckers bland vårsäd (LH 53 enl. hb. Ups)! Hit höra ock 
expl. i Herb. Norm. XV: 35, insamlade på Gotl. af Wö.! 


456. 0. foetida (FR. p. p.) LGE. 
Sälls., enär lin föga odlas. Fav. Klintehamn (THED. 61 enl. hb. Ups.).? 


457. CO. dentata Pers. 

a) pinnatifida (FOornN.) LG. 

Sälls. Lummelunda vid Kinners (Krok 60 enl. hb. Ups.);" Ardre vid Petsarfve 
bland Ervum Lenz (Wö 52 enl. hb. Ups.).' Hit hör också ett af Arz. på »Gotl.» insam- 
ladt expl. (hb. Ups.).' 

5) integrifolia Ler. ([C. macrocarpa Ezurr., ReicHB. Ic. Fl. Germ. f. 4294 b.] 

Sälls. Klintehamn (TnED. 73 enl. hb. Ups.).! 


1 Determ, SV. MURB. 


180 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


458. Alyssum calycinum L. — 1854. HN, FI. ed. 6: Isr. KOLM. 

H. o. d. Måttl.—talr. Hzxv. Bunge vid Fårösund!; Lärbro vid Storugns (Wö!); 
Kyllej!; Othem (Ö); Stenkyrka! (ES); ... Visby söderut (I. Korm. 51!, äldsta expl.) och 
flerst.!; ... Hablingbo och Eke! 


459. Farsetia ineana (L.) R. Br. — 1866. LeErFL. (i Bot. Not.): CED. 

Sälls.—ferst. Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Helvi vid Kyllej (H. Kr.); Slite- 
hamn!; Bro (Wn); fordom vid Visby hamn (Wö 57!); Endre vid Kvie (Wö!); Väster- 
hejde vid Stenstu (LGRN); Östergarn vid Katthammarsvik! (Aur.); Sproge vid Nytorp!; 
Alfva (Särtv.); Öja vid Burgsviks hamn!; Hamra på sandfält vid Sallmunds! 


460. Cochlearia danica L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. LIN... Saml. af 
100 växter. — 1745. LiN., Gotl: Resa s. 256, 289. 

Sälls. Måttl. Bunge vid Fårösund (ES; utg.?); fordom vid Kappelshamn (LG); Slite 
(EES ES) Östergarns holme (Wö 48!) samt vid Kuppen!; Vamlingbo på Heligholmen (L); 
Sundre vid Jufves och Hoburg!; Eksta på Långstitestrand (ES); St. Karlsö! (FUIRÉN; L); 
L. Karlsö! (LL). 

Anm. GC. officinalis L., af R. apptäckt på ruinerna efter Karlsvärds skans vid Slite och af AFZ. 
där insamlad 1841 (enl. expl. i hb. S), har i senare tid försvunnit. 

461. Draba verna L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) minor HN. — 1854. HN, FI. ed. 6: Wö. — Allest. på hällmark. 

c) pinguis TH. Fr. TIakttagen vid Visby! och i Hejde (AN). 


462. D. muralis L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiNn., Gotl. 
Resa s. 192. 

H. o. d. på n., flerst. på mellersta och s. Gotl. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö h. o. d.!; 
Bunge allm.!; Fleringe vid kkan (L) m. fl. st.!; Hall!; ... Väte (M); Hejde (AN); Lojsta!; 
St. Karlsö!; Eksta!; Sproge (I. Korm.); Silte spars. (M); Burs och När ferst.; Alfva!; Eke 
vid By!; Näs!; Burgsvik (VAHLB:). 


463. D. incana L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 192, 216. 

H. o. d., mest på de norra hällområdena. Måttl. Zxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö 
täml. allm.!; Bunge och Fleringe (L) ferst.!; Hall!; ... Vamlingbo och Sundre!; St. 
Karlsö (Wö); L. Karlsö! (N). 

Anm. Bland hithörande former förefinnas f. stricta HN och forma contorte. — Emedan växten på 
hällmark vanligtvis blommar dels på sent utvecklade skott, dels proleptiskt, uppstå andra habituellt afvikande 


modifikationer; en sådan om vissa fjälltyper påminnande modifikation (eller utvecklingsstadium) har insamlats vid 
Snäckgärdet (LINDM.! enl. hb. Ups.). 


Fam. 35. Polygalece. 


464. Polygala vulgaris L. — 1806. We, Gotl. Fl. 
Allm. på sandområdena, i öfrigt h. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö, del!; 
Vamlingbo! 


KONGL: SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 181 


b) oxyptera (Rmcns.). Takttagen vid Visby Kungsladugård (Wö!) och i Hejde vid 
Smiss (AN.). 


465. P. comosa ScuHkunrR. — Fries (i Physiogr. Sällsk. Årsber. f.. 1824): BruzEnius 
och SUNDEVALL. 

Flerst. eller h. o. d. Måttl. Fårö vid Broa och i Lauters Sik!; Bunge vid Fårö- 
sund (ES); Fleringe vid Lunderhage!; Hangvar flerst.!; Lärbro vid Bjers (Örv.); Sten- 
kyrka vid Niome!; Martebomyr!; Othem (Wö! o. a.); Boge i ängar v. om kkan!; Veskinde 
vid Skäggs!; Bro (Wn); Visby (SUNDEVALL 0. a.) vid Hästnäs (ES); Gothem i n. delen!; 
Hörsne!; Anga vid Gässle!; Hogräns kkogård (Örv.); Ardre nära kkan (hb.!); Etelhem 
(LaL.); Hejde vid Kvie (AN); Klinte nära stranden!; Eksta vid Bopparfve (VAnLB.); Lojsta 
på Tomklint (ZrErt.); Levede! (Wö 52); Linde och Fardhem täml. allm.!; Hemse vid 
Oxarfve! m. fl. st. (VirrB.); Alfva flerst.!; Silte flerst. (M); Eke flerst.!; Vamlingbo vid 
Storms! 


466. P. amara L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Måttl.—talr. 


Fam. 36. Tiliacece. 


467. Tilia europea L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 293 (utan lokal). 

Sälls. Bro (Wwn); Bal vid Gute måttl.!; men fordom, innan ängarna odlades, talr.; 
Vallstena i Linderängarna vid Alfvena! (ES), kanske ett tusental träd (det största af förf. 
sedda hade en omkrets af 1 m. vid brösthöjd), samt i ängarna söderut ända till Nybro i 
Gothems s:n (Wö); Gothem vid Svalings (Wö); Torsburg spars.! (WG); Fardhem på Sand- 
arfve kulle (många ind. enl. ViTTB.) samt i en äng mellan Niksarfve och Mästermyr, enst. 
(M); Silte ferst. i många expl. t. ex. i Österängarna mellan Stenbro och Hallvards (Wö; 
M); i ängar mellan Silte och Hablingbo på några ställen, spars. (M); L. Karlsö spars. 


(ES; SERN.). 


Fam. 37. Malvacece. 


468. Malva moschata L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. BR & WG, Gotl. Pl. rar. 

H. o. d. Måttl.—spars. Fzv. Fårö på n. sidan om Mölner träsk (ES); Bunge kk 
(ES); Fleringe vid Utöja!; Lärbro vid Bjers (Wö!) och Vägome!; Stenkyrka! (ES); Lumme- 
lunda!; Martebo (Örv.); Othem vid kkan!; Slite!; Boge vid Tjelders (S); Bäl vid Uppuse 
(Wö) och Gute (Wö!); Visby (LG; Wö) vid Pilhagen!; Follingbo vid Jakobsberg (Wö 52), 
på Follingbohöjden! och vid Lilla Vede (LG) samt vid prgden!; Ekeby n. om kkan! (S); 
Västerhejde flerst. (Mor.); Träkumla vid kkan!; Stenkumla vid Gardrungs!; mellan Roma 
och Sjonhem!; Vall kkgd (ES); Hogrän vid St. Enbjenne (LG); Eskelhem vid Bolex!; 
Viklau (R); Väte!; Sanda!; Ardre (S) vid Ljugarn (hb.!); Fröjel vid Botarfve (LG); 
Sproge vid Tjengdarve (Frop.); Linde vid Hesselby !; Levede (Örv.); Hemse (LAL.); Rone (M). 


[82 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEROGRAFI. 


469. M. Alcea L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar 

H. o. d. Spars.—måttl. Zzv. Fleringe vid Hessle (ES); Bunge vid Stux!; Rute 
vid Fardume, talr.!; Hangvar vid Austers (FR. Nrirss.); Tingstäde vid Myrvälder!; Othem 
flerst.!; Hejnum n. om Rings!; Bal vid Gute!; Endre vid Kvie! (ES); Västerhejde!; Bar- 
lingbo vid Stafva (ES); Dalhem vid Gandarfve! (ES) och Granskogs!; Roma vid vägen 
till Atlingbo (Särtv.); Tofta vid Krokstäde!; Eskelhem!; Vänge vid Vifvungs!; Väte (M); 
Hejde vid Kvie (Le; AN) och ö. om kkan!; Klinte vid Mölner (S; Wö!); Gammelgarn 
kkogd (ES); Ardre vid Ljugarn (WN); Etelhem!; Linde (Örv.); Lojsta n. om Bjers!; 
Stånga flerst.!; Burs vid Bandelundaviken!; Hemse! Herst. (VirrB.); Rone (LaAL.); Hafdhem 
(RB) vid Antarfve!; Fide!; Öja! 


468 X< 469. M. Alcea X moschata. 
Sälls.  Hejde (funnen och urskild af WN 95!). 


470. M. silvestris L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. 
Resars: 200, 250. 
H. o. d. Måttl. Hzv. Fleringe vid Hau och Utöja!; ... Grötlingbo (L); Öja!; 


Sundre på kyrkbacken! 


471. M. vulgaris FR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Täml. allm. Måttl. Sandön (ES, Bidr.; Wö!); Fårö!; ... Hamra och Sundre! 
b) pelargomiifolia AsPrGr. -— 1840. NYmMaNn, Bidr. 

Lummelundsbruk (N). 


472. M. borealis WALLM. — 1819. R & We, Gotl. Pl. 

Flerst. Måttl. Rute vid Fardume (Wö!); [Lar vid SE (Wö); Bro vid Hö 
(Ö!; Stenkyrka (hb.!); Dalhem vid Granskogs (A. N.); Roma Kungsgård!; Kräklingbo vid 
Hejdeby (A. N.); Hejde pred och vid Gervalds ( Hemse vid Gandarfve (Woöl); Silte 
vid Rikvide (M); Öja (hb.!); Vamlingbo (Wö). 


471 X 472. M. borealis X vulgaris. — 1893. ÅHLFVENGREN (i Bot. Not.). 
Hejde vid Gervalds och prgden (AN). 


Fam. 38. Grwinales. 


473. Geranium sanguineum L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 187, 283. 
Allest. på kalkrik jord och hall. Måttl.—talr. ÅAfven Sandön (Wö 59!). 
G. macrorrhizum L. förekommer i Lärbro vid Vägome (AN:i Bot. Not. 88). 

474. G. silvatieum L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Allest. Måttl.—talr. 


4475. G. pyrenaicum L. — 1866. LuErFFLER (i Bot. Not.). 
Sälls.  Måttl. Synes fullt naturaliserad. Othem vid Lännaberg (Ö), vid vägen s. 
om Stenstu samt vid Slite hamn!; Visby s.o. om Visby (Cnp.) vid Slättflis (ES) samt på 


KÖNGL. SV. VT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o di 183 


gräsplaner i D. B. V:s trädg.!; Västerhejde vid Nygårds (WN); Kräklingbo (O. KLINTBERG); 
Östergarn vid foten af Ganneberget (Wö 591; Zerr.); Sundre vid Hoburgs v. sida (Zprr.). 
476. G. molle L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 


Allest. . Talr.—mingdv. 


477. G. pusillum L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allm.  Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö 591). 


478. G. disseetum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Täml. allm. Måttl.--talr. Fårö! (Le); ... Hablingbo (N). 


479. ..G. columbinum L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Spars.—måttl. Fleringe vid Hau!; Hangvar vid Kassle!; Lärbro vid Stor- 
ugns (Wö!); Lummelunda vid Kams, Etebols och Lundbjers!; Othem allm. (Ö); Slite!; 
Boge vid Klinte!; Veskinde vid Bollhaga (Wö); Bro flerst. (WN); Bäl vid Gute!; Visby i 
åkrar norrut!; Hejdeby vid Tjutet!; Hörsne nära kkan (Wö); Dalhem!; Stenkumla backe! 
(W6); Eksta vid Bopparfve!; Silte i en åker nära kkan!; Hablingbo! 


480. G. Robertianum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Allm. Maåttl.—talr. Fårö!; ... Sundre! 


b) rubricaule HorseM. bland hf. 


481. G. Iucidum L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. &Lin., Gotl. 
Resa 8. 228. i 

Sälls.  Måttl. Fårö vid Lauters (We); Hall vid klinten i n. delen!; Bunge på 
Bungeör (ES); Rute vid Lergraf (We); Lärbro vid Österby (WG) och Vägome (Örv.); 
Othem på Lännaberg (ÖN; Östergarn vid Herrevik (W6); Torsburg! (W6); Ardre (WG); 
St. Karlsö! (ES); 1. Karlsö (H. Kr.). — Ehuru växten i senare tid ej blifvit anmärkt på 
några af de äldre lokalerna, förekommer den ännu på tre vidt skilda trakter, en nordlig, 
en östlig och en västlig. 


482. Erodium cicutarium (L.) L'Herit. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 
6) crassicaule n. var. (sid. 107) H. o. d. på hällområdena. 


Anm. HE. moschatum AIT. — 1832. HN, Fl. ed. 2. — Fanns fordom som barlastväxt vid Visby g. 
bamn (Wö 54 och 64!). 


483. Oxalis Acetosella L. — 1805. WaG, Gotl. Fl. 

H. o: d. på mellersta delen, eljes sälls. Måttl.—talr. Ofta på sandig grund. Sandön 
(ES; Wö!); Bro flerst. (WN); Gothem vid Suders och Nybro (Wö) samt n. om Haga!; 
Västerhejde vid Vible!; Barlingbo (Ö); Dalhem (S); Roma (S); Norrlanda i skogen Trull- 
halsar! (Wö 52); Halla nära Högbro på gränsen till Roma!; Viklau vid Storemyr! och i 
s. delen (Wö); Guldrupe nära Krasse (M); Sanda nära kkan (Wö) m. fl. st.!; Hejde allm. 
(AN); Klinte ferst.!; Östergarn n. om Sandvik!; Gammelgarn vid Skogby!; Torsburg (S); 


184 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFiI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


Ardre (We) t. ex. ö. om klinten!; Alskog (S!); Etelhem!; Lojsta hed (Wö); Eksta vid 
Ejvide!; Lye!; Lau n. om myren!; Hamra vid Skogs. 


O. stricta L. 
Hejde vid Gervalds i en kornåker (nu utg.), sedan i en trädgård (AN). 


O. cornieulata L. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.). — Hejde vid Gervalds, förvild., nu utg. (AN). 
484. Linum cathartiecum L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. 


Allest.  Måttl.—mängdv. 
b) minima HS. Allm. 


485. Radiola linoides Rova. 
Sälls. Mängdv. Fårö nära Holmudden och n. om Ulla Hau i fördjupningar i flyg- 
sanden!, äfvensom i sandiga åkrar mellan Vinor och Ava! 


Fam. 39. Hypericinecwe. 


486. Hypericuwwm montanum L. — 1806. We, Gtl. Fl. 

Sälls.  Spars.—måttl. Sandön vid Torpet (ES, Bidr.); Fleringe nedom Hau! (Wö 
52) och på en kulle i Hessle äng (Wö); i skogen mellan Bunge och Fleringe i de s. k. 
Önerhagarna (ES); Hangvar vid Ire (Wö enl. N); Othem vid File hed, Kvinnone hage 
och Stenstu (Ö); Visby på Snäckgärdet! (N); Dalhem i hem- och sandåkern vid Gand- 
arfve (A. N.); Väte vid Isome (M); Torsburg! (WG); Eksta vid Grymlings (Isr. Korm.). 


487. H. quadrangulum L. — 1806. We, Gotl. FI. 

Sälls. utom i några få socknar. Slite (ES); Lokrume vid Hammars (Wö 53) m. fl. 
st. (enl. WN); Bro sälls. (Wn); Visby vid Länna (Wö 57!); Vänge nära Bjerges station 
(Wö); Sanda (WN); Hejde vid Gervalds och Hägleifs (AN); Stånga station!; Burs allm. (M). 


488. H. perforatum L. — 1742. Lis., Färgegräs. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 
238, 203: 
Allest. Måttl.—talr. 


Fam. 40. Cistinecw. 


489. Helianthemum Fumana (L.) Minur. — 1741. LIin., Saml. af 100 växter. — 
1745. IIN;, Gotl. Resa s. Iz. 

Förekommer på norra delen och i Sundre. Salis. Talr. Fleringe vid Hau (Lem), 
omkr. 1 km. v. om Ar träsk (R) samt s. om samma träsk!; Bunge på träskhedar s. och 
ö. om Lillträsk (ES; ZETtT.); mellan Hangvar och Stenkyrka (L), vid Ireviken nära vänstra 
stranden af Ire å (R) ännu 95!; Veskinde både ofvanför och nedanför Bredsunds fiskläge 
(R); Visby på hällmark mellan Kopparsvik och Vible (R) i närheten af Kungsladugården!; 
Endre, hällmark 3 km. från Visby, nära landsvägen!; Sundre alfvar ö. om Skoga! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 185 


490. H. vulgare J. GerRTN. — 1745. LiN:,Gotl. Resa & 168, 187, 226, 227, 283. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wo). 

b) obscurum (Prprs.) — 1844. Arz., Nov. — Antecknad för Hörsne (Wö!); Väster- 
hejde (WN); Samda vid Ekeby (Ww); Torsburg (Arz.); St. Karlsö (Arz.). 

c) petreum We. — 1837. "Sävz, Syn. 


På hällmark, exv. Hangvar vid Ire (N); Bogevik (O. NORDSTEDT); Visby! (5); Tors- 
burg (S); Silte (M). 


Fam. 41. WViolacem. 


491. Viola odorata L. — 1840. Nyman, Bidr.: Wö. 

Förvild.  Salls. Måttl. Hangvar vid Ire!; Visby (Wö), numera ofvanför S:t Görans 
ruin och vid norra landsvägen, dessutom på gräsplaner i trädgårdar och vid badhus- 
parken!; Västerhejde (ES); Stenkumla vid Forsa (ES); Alskog (Wö); Hemse flerst. (VirtB.); 
Burs prgd 1 trädgården och en angränsande äng (M). 


492. V. hirta L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Flerst., mest på s. Gotl, Måttl.—talr. Zzv. Hall vid Hägvards!; Hejnum vid Bjers 
1 ängsmark!; Bro vid Kvie (Wn); Roma!; Sjonhem spars.!; Vänge vid Gandarfve!; Hejde 
vid Rågåkra och Muntsarfve (AN); Buttle vid Hexarfve!; Etelhems ängar!; Lojsta på 
Tomklint! (An); Lye!; Linde klint! och vid vägen till Stånga flerst.!; Stånga i v. 
delen allm.!; Fardhem (S! o. a.); Hemse! h. o. d. (VittB.); Rone!; Silte i s. delen!; Alfva 
och Eke allm.!; Vamlingbo vid Västlands på en vägkant!; Sundre vid Jufves! 

Anm. V. palustris L. bör utgå ur Gotl. flora. Det expl., som gifvit anledning till artens upptagande 
(i SÄVE, Syn.), befinner sig i hb. S, men är oriktigt bestämdt. 

493. V. mirabilisiL. — 1806. WG, Gotl. FI. 

H.: o. d. Måttl. Fzxv. Bunge!; Hall vid Norrbys (SERN.); Kappelshawn (S!); Lär- 
bro vid Storugns (Wö) m. fl. st.!; Stenkyrka (A. N.) t. ex. väster om landsvägen!; Lum- 
melunda!; Othem!; Hejnum i ängar vid Bjers!; Bro sälls. (Ww); Bäl vid Gute!; Visby 
vid Österby!; Follingbo!; i ängar mellan Vallstena och Gothem!; Hörsne!; Vall (W6); 
Tofta (A. N.); Ganthem vid Gardese!; Hogrän (We); Eskelhem (A. N.); Mästerby (Wö!); 
Vänge vid Gandarfve!; Östergarn vid Ganneberget!; Sanda!; Väte (M); Hejde vid Sösäng 
(AN) m. fl. st.!; Etelhem allm.!; Fröjel!; Lye vid Herrfars!; Stånga i ängar n. om kkan!; 
Linde vid Hägvalds!; Alfva vid Koparfve m. f. st. (Särv.); Silte allm. (M); Hablingbo i 
ängar s. om kkan!; Eke allm. i ängar! 


493 X 495. V. mirabilis X Riviniana. 
Sälls. Spars. Mästerby vid Grens (Hurt. 83 enl. AN); Stånga i en äng s. om 
Botvalda'! 
X 496. V. mirabilis X rupestris. 
Sälls. Mästerby vid Ammor och Grens (Hurt. 83 enl. AN); Othem (O!. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 24 


186 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 


493 X 494. V. mirabilis X silvestris. 
Sälls.  Måttl. Hejnum i ängar vid Bjers! 


494. V. silvestris (LAM. p. p.-) ReicHB. — 1895. Marsson, Reseant. 

På mellersta Gotl. flerst., eljes sälls. Måttl.—talr. Tingstäde (Ö!); Othem i Stor- 
ängen (Ö!); Hejnum flerst.!; Bäl (Ö!); Bro vid Halner (Ö); Veskinde vid Stenkrogen!; 
Visby vid Gråbo, Skolbetningen och angränsande skogar!; Endre vid Hulta, Botarfve, 
Svenskens etc.!; Västerhejde vid Bjers och Hallbros!; Roma vid stationen och vid vägen 
till Sjonhem!; Vall vid Kvie!; Sjonhems ängar!; Atlingbo vid L. Atlings och Isums!; 
Viklau vid Stenstugårds m. fl. st.!; Vänge vid Gandarfve och trakten kring Bjerges sta- 
tion!; Väte vid Isume och på gränsen till Hejde flerst. (M); Hejde vid Gervalds (AN); 
Lojsta vid Asa!; Burs prgd (M); Stånga i ängar n. om kkan!; Alfva nära Binge!; Eke i 


ängar n. om kkan! 


494 X 496. V. rupestris X silvestris. 


Sälls. Visby, spars.! 


495. V. Riviniana ReicHB. — (1806. WG, Gotl. F1.?). 

Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES; Wö 521). 

b) minor MURB. 

Iakttagen i Bro (Ww); vid Visby!; Othem (Ö!). 

c) nemorosa N. W. M. 

Allm.  Måttl.—talr:. 

d) villosa N. W. M. 

ITakttagen på några ställen, exv. Skälsö!; Hejde (AN), men sällan väl utpräglad. 


495 X< 496. V. Riviniana X rupestris. 

Flerst. Spars.—måttl. Hzxv. Othem ferst. (Ö!); Hejnum vid Bjers!; Bro vid Kvie 
(Wwy); Visby i skogen nära Bingers kvarn!; Endre vid landsvägen till Visby!; Roma 
(Wn); Vänge vid Gandarfve!; Hejde vid Skogs (AN); Stånga (WN); Burs vid Kärna på 
vägkanter! 


495 X 494. V. Riviniana X silvestris. — 1895. M, Reseant. 

På mellersta Gotl. flerst. Spars.—måttl. Othem (Ö!); Hejnum vid Bjers!; Visby 
i skogen vid Gråbo!; Hejdeby vid Botarfve!; Endre ängar söderut!; Roma station!; Sjon- 
hem i ängar mot Vänge!; Vänge vid Gandarfve och Bjerges!; Viklau, skog n. om kkan!; 
Väte (M); Stånga i ängar n. om kkan!; Eke i en äng mellan kkan och Smitts! 


496. VY. rupestris ScHMmiIpT. — 1837. Säve. Syn. 

H. o. d. på sandområdena, eljes flerst. Måttl. Hzev. Sandön, n. sidan (KHL); Fårö 
ö. om Gåsemora!; Fleringe vid Hau (Wö 52!); Bunge vid Bunn och Utbunge strand!; 
Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka (ES); Othem (Ö!); mellan Othem och Hejnum!; 
Veskinde vid Kålens kvarn!; Visby vid Tröborg! (S!), Snäckgärdet m. 4. st.!; Endrel; 
Västerhejde s. om Djupkvior!; Stenkumla vid landsvägen!; Tofta!; Hejde vid Skogs m. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 187 


fl. st. (AN); ferst. vid landsvägen mellan Buttle och Ala!; Ardre vid Nygårds (AuL.); 
Stånga hed!; Burs vid Kärna, Vange ete.!; Hamra vid Vändburgviken och Skvalpvik !; 
Vamlingbo s. om kkan! 

Pp) glaberrima MURB. 

Sälls. Othem (Ö!); Visby, på gränsen till Hejdeby, spars.! 


497. V. canina (L. p. p.-) ReiceB. — (1869. ES, Gotl. Fanerog.?) 

Allm. på sandområdena, 1 öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! 
b) crassifolia GRÖNV. 

Fårö på flygsanden vid Ava!; Hemse vid Friggårds!; Grötlingbo! m. fl. st. 


497 X< 499. V. canina X pumila. — 1887. Murr. (i Bot. Not.): AN. 

H. o. d. Måttl.—talr. av. Fårö vid Broa!; Hangvar ferst.!; Othem (ÖN 
Endre ängar kring ån (Dede å)!; Follingbo vid Dede å!; Västerhejde!; Gothem!; Vall 
kring myren!; Björke!; Mästerby (Wö!); Hejde flerst. (AN); Eksta vid Burge!; Lye!; Fard- 
hem!; ... Öja vid Saltträsk och Burgsvik! 

497 X< 495. V. camina X Riviniana. — 1895. M, Reseant. 

Allm. Måttl. Fårö!; ... Öja! 


497 X< 496. V. eanina X rupestris. 


Sälls.  Spars. Stånga s. om stationen! 


497 X 498. V. eanina X stagnina. — 1895. M, Reseant. 
Sälls.  Måttl. Tingstäde n. om Vide myr!; Othem (Ö!); Bro kanal (Ö!); Endre 
ängar kring Dede å!; Gothem i en äng nära Vallstena socken!; Barlingbo mellan Henriks- 


dal och Hallfreda!; Vall vid myren!; Väte (M); Fardhem vid Myra! 


497 X 494. V. eanina X silvestris. — 1895. M, Reseant. 
Sälls. Väte (M); Burs flerst. i ängar vid Änges (M). 


498. V. stagnina Kir. — (Äldre botanisters V. stagnina utgöres enl. hbexpl. i all- 
mänhet af hybrider). 

(H. o. d.?) Måttl. Zzv. Martebo och Lokrume myrar!; Bro (Wwn); Endre ängar!; 
:.. Fardhem!; Hemse! 


Utbredningen och frekvensen ännu ej noga kända. 


499. V. pumila CHax. [V. pratensis Auvctt.] — 1806. We, Gotl. FI. — 1828. 

Fries, Nov. FI. Suec. ed. 2 s. 276 (V. lactea). 

Täml. allm. Måttl.—talr. Fav. Fårö vid Broa, Dembor, Ödeboburga etc.!; Bunge 
flerst.!; Hangvar flerst.!; ... Öja och Sundre! 


499 X 495. V, pumila X Riviniana. — 1887. MurB. (i Bot. Not.): AHLFVENGREN. 


Salls.  Måttl. Hangvar vid Flenviker!; Othem (Ö!); Hejde vid Haägleifs och 
Smiss (AN). 


PSS KR. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


499 X< 496. V. pumila X rupestris. 
Salls. Othem (enl. expl. af Ö!. 


499 X 498. V. pumila X stagnina. — 1895. M, Reseant. 
Sälls.  Spars.—måttl. Hangvar vid Sneckers 91!; Bro vid Ytlings (WN 93!); Väte 
(M); Linde vid Hägvalds!; Alfva! 


500. V. trieolor (L.)! 

Xstenochila WittR. Viola-studier I. 

Sälls. på sandfält och sandiga stränder. Måttl.—spars. Västergarns strand 89! (=f. 
purpurella Wirrr. 1. c.); Sanda nära kkan! (AN). (Säkerligen bör den af LG på sand- 
hedarna vid Östra Stenhuse i Sanda socken iakttagna »V. tricolor» föras hit.) 

£) depressa WITTR. 1. c. 

Sälls.  Talr.—mängdv. 

Vamlingbo vid Rems!; Hamra vid Vändburgviken, Skvalpvik och Sallmunds! 

coniophila WITTR. 1. c. 

Sälls.  Måttl.—talr. Fårö på fygsand vid Ava och Holmudden samt vid ett torp 
norr om Vinor (v. om Ulla Hau)! s 

Hvilken form som åsyftas med den af ES (Bidr. 68) omnämnda V. tricolor från Sandön, är ej kändt. 

500!/2. V. arvensis MURR. "communis Wirtr. 6) gotlandica Wittr. 1. ce. — (1806. 
We, Gotl. BI) = (T8TIX oEG, Bl oGotl)y > T85THNSAVDA Syn 

Allest. Mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

"curtisepala WitTtR. 1. c. 

Sälls. på sandiga åkrar och fält. Måttl.—talr. Othem vid Ytlings! m. fl. st. (Ö!); 
Lokrume nära Tomase!; Västerhejde vid Lunds!; Visby! 

500 X 500!/2. V. tricolor (L.) "contophila X arvensis MuRrr. "communis P) gotlandica. 

Sälls. Spars. Fårö, Lilla Gåsemora (WITTR.) 


Fam. 42. Droseracece. 


501. Parnassia palustris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. 

Mycket allm. Talr.—mängdv. 

b) tenmwis WG. — 1844. Arz., Nov. 

Antecknad för följande ställen: Fleringe vid Hessle (ES); Fårö vid Vinor (Arz.); 
Lärbro vid Storugns (ES); Rute vid Risungs (Arz.); Lummelunda 's. om Kinners (AFz.); 
Veskinde mot stranden!; Etelhem vid Vestringe (Wö). 

502. Drosera rotundifolia L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 205. 

Knappt h. o. d.; mest på sandområdena. Måttl—talr. av. Fårö (L) allm. i ö. 
delen!; Bute och Helvi på öar i Fardumeträsk!; . .. Stånga myr (SERN.). 

b) bracteata LyscB. — Hejde flerst. (AN). 


! Redogörelsen för formgruppen V. tricolor L. (coll.) har under arbetets tryckning undergått revision 
på grund af meddelanden af Prof. V, WITTROCK, hvilken haft godheten granska material, som af förf. m. fl, 
hopbragts på Gotland, 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 189 


503. D. longifolia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205. 

H. o. d.; mest på samdområdena: - Måttl.—talr. Hxrv: Fårö (L) allm. iö: delen!; 
Fardumeträsk!; . .. Stånga myr (SERN.); Hemse (VirtB.); Silte i Mästermyr (M). 

P) obovata M. & K. — 1854. Hy, FI. ed. 6: Wö. 

Sälls. Fleringe vid FHau träsk (Wö!); Hejde träsk (Wö 52!; AN); Lojsta vid 
träsken (Wö). 


Anm. D. intermedia HAYNE (upptagen af ES, Gotl. Fanerog. 69) har af förf. icke kunnat anträffas, 
ej ens i herbarier. 


Fam. 43. Silenacecr. 


504. Nilene inflata (SanisB.) J. E. Sm. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 212, 227 
238, 243. 

Allm. Spars.—måttl. Sandön (Wö 59!) Fårö!; ..:. Hamra! 

En synnerligen bredbladig form förekommer vid Burgsvik! Former, som närma sig följande, äro iakt- 
tagna i Gothem på Sildungen (Wö enl. hb. Ups.) samt på Fårö vid Lauters! 

505. S. maritima Wiré. 5) petrea Fr. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 192. 

H. o. d. på n. delens hällområden och stränder; mer sälls. på mellersta och s. 
delarna. Måttl. Fårö vid Lauters, Marpes m. f. st.!; Fleringe vid Kappelshamnsvikens 
östra strand! (L), Hau, Falholmen (Lem) m. fl. st.; Hall vid Gustäde (Wö!); Hangvar vid 
Kappelshamn! (Le), Ire (Wö!) etc.; Lärbro vid Storugns (Wö!); Stenkyrka i n. delen!; 
Lummelundsbruk på stranden! (N); Othem (WN); Slite (L, FI. Suec.); Veskinde vid Skälsö 
(Wö!); Bro sälls. (WS); fordom vid Visby (S); Hejdeby!; Endre (WS); Gothem på Sild- 
ungen (Lu!); Västerhejde (Wö!); Östergarn vid Katthammarsvik! (Lh!); Torsburg (Lu!); 
Gammelgarn vid Sjausterhammar!; Ardre på Klinten! och vid Ljugarn (Lg); Hamra vid 
Suders!; Vamlingbo vid Klähammarsudd!; Sundre, allm. på alfvaren! 


506. S. nutans L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Allm... Måttl.. rFårö!:..... Sundre! 

b) infracta (W. & KK.) — 18387. SÄVE, Syn. 

Bland hf. h. o. d. på hällmark. Spars.—måttl. Fv. Fårö flerst.!; Fleringe kring 
Ar och Hau (Lem); Utöja! etc.; ... Öja (A. N.); Sundre alfvar! 


(507). S. viscosa (L.) Pers. — 1892. SErRN., Bidr. 
Anträffad på St. Karlsö af SERnN. — Då växten ej förut blifvit sedd på denna ofta 


besökta plats, är det uppenbart, att den nyligen ditkommit. 


S. dichotoma EHRH. förekommer sälls. och sporad. FEzv. Visby hamn (ett par år)!; Mästerby vid 
Båtels (HULT.)!; Klintehamn nära Valla bland klöfver!; Hemse vid Halldings (WN'). 


508. S. noctiflora L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Täml. allm. åtminstone på mellersta och s. Gotl. Måttl. Fzxv. Fårö!; :.. Silte 
(M); Alfva!; Hablingbo! 

509. Melandrium pratense (RaAFns.) Rorrmr. — (1811. LG, F1. Gotl.). — 1819. 
R & We, Gotl. Pl. rar. . 

Allm. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; .. . Sundre! 


190 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 
, 


510. Viscaria vulgaris Rornr. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Knappt allm. Måttl.—talr. Fåröl!; ... Sundre!; L. Karlsö! 


bll. Lychnis Flos cuculi L. — 1805, WG, Gotl. Fl. 
Sälls. Endast bekant från följande ställen. Fårö vid Vinor!; Lärbro vid Storugns 
(Wö!); Tingstäde åbro (Ö); Visby; Väte (M); Hejde vid Dans (AN). 


512. Agrostemma Githago L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 225, 237. 

Allest.  Måttl.—talr. 

b) nana HN. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Fårö vid Lauters (ES); Bro (WS); Dalhem (A. N.); Sanda (Wn); Väte (M); Hejde 


(AN); Hemse i en sandåker! 


(513). Saponaria officinalis L. — 1837. Sävr, Syn. 

Sälls.  Måttl. Visby (Wö) vid n.v. hörnet af stadsmuren! samt vid Slättflis!; Dal- 
hem vid Hesselby (A. N.); Atlingbo (hb. Wö!); mellan Sanda och Västergarn (AN); Klinte 
vid Loggarfve (S); Garde (ES); vid vägen mellan Eke och Rone (Särtv.). 

514. Dianthus deltoides L. — 1805. WG, Gotl. FI. 


H. o. d. på sand. Måttl.—spars. av. Hangvar vid Austers (Fr. Nirss.); Ting- 
städe!; Othems prgd (Ö); ... Sundre!; St. Karlsö! 
Anum. Diauthus Armeria L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 301. 


— fordom funnen i Visby och i Barlingbo (L) samt i Follingbo (LG), är i senare tid ej. sedd. Hbexpl. 
obekanta. 


515. Tunica prolifera (L.) Scor. — 1662. FurrÉn, Ind. Pl. (Öthem, Carlsön>)? 
— 1761. LiN., FI. Suec. Nov.: FALCK. 

Sälls. Talr. Saknas på ett bredt bälte af mellersta Gotl. Tingstäde vid n. sidan 
af träsket (ES); Visby (S), nu s.v. om Kungsladugården!; Endre vid landsvägen!; Väster- 
hejde vid Stenstu (ES); Torsburg (We); Etelhem på klipporna vid Tänglingsmyr (S) och 
vid Bjerby (LaAL.); Alskog (hb. S!); Burs vid Bondarfve (AN); Fardhem (S) på Sandarfve 
kulle (LG); St. Karlsö!; L. Karlsö (FALCK). 


516. Gypsophila fastigiata L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., 
Gotl. Resa s. 282. 

Flerst.  Måttl.—talr. Saknas på ett bredt bälte öfver mellersta Gotl. Fårö på hem- . 
ängen vid Mölner träsk (W6); Bunge mn.ö. delen (We); Fleringe vid landsvägen nära 
gränsen mellan Hau och Ar (LGM), n.o. om Ar trask (ES) samt vid Hundstäde!; Hangvar 
(LG); Rute på en sandbacke vid landsvägen mellan kkan och Takstens (Wö!); Lumme- 
lundsbruk på stranden! (S) samt vid v. sidan af Lummelundsträsk!, vid Kinners (ES); 
Othem (EKmM.); Bogevik (Zert.) på n. sidan (Ö); Veskinde i Skäggs myr (WW); Visby 
mellan Kopparsvik och Vible kvarn (ES; utg.?); Gammelgarn på Sjausterhammar! (KINDB, 
52); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Lojsta vid Asarum (A. N.); »på stranden mellan Bars- 
hage och -Enviken i Sundre och Hamra s:ar» (I. Korm. enl. N); Sundre alfvar s. om Skogby !; 
dessutom nedanför Hoburg på stranden!; fordom på St. Karlsö (L). 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 191 


Fam. 44. Alsinacew. 
Anm. Malachium aquatieum (L.) FR. har fordom funnits vid Visby g. hdmi 1854 m. fl. år (Wö). 


517. Ntellaria media (L.) ÖvrinL. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Allest. Talr.—massv. 


518. S. pallida (Dum.) PrrE. — 1890. K. Jon. (i Bot. Not. s. 269). 

Flerst.  Måttl.—talr. -Zxv. Fårö vid Holmudden, Lauters, Hyljeviken bland tång 
m. fl. st.!; Fleringe vid Ar kvarn!; Bunge vid Stux och Utbunge!; Hangvar vid Kappels- 
hamn (Ww!); Stenkyrka prgd (Ww!); Bro och Fole (Ww); Visby flerst. sporad.!; Gothem 
spars. på hällmark!; Hejde vid Krämplösa!; Eksta vid Djupvik!; L. Karlsö!; Lojsta s. om 
Asaträsk!; Burs vid Kärna och på stranden af Bandelundaviken!, äfvensom vid Luxe på 
gränsen mot Rone!; Hamra vid Skvalpvik! 


519. S. graminea L. — 1745. LiNn., Gotl. Resa s. 253. 

Täml. allm., hälst på sandområdena. Måttl. Fårö vid Ava på flygsand!;. .. Vam- 
lingbo!; Karlsöarna! 

Anm. St. ecerassifolia EHRH. är af WALLM. (1843. HN, Fl. ed. 4) angifven för Helvi vid Kyllej. 
I senare tid ej sedd; hbexpl. obekanta. 

520. Cerastium arvense L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

H. o. d: Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Hangvar!; ... Öja! 


521. C. vulgatum L. — 1805. We, Gotl. FI. 

Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES; Wö!). 

b) holosteoides (FR.). — 1844. ArFz., Nov. — Iakttagen på Fårö vid Långhammars 
(Frop. 55) och Lutterhorn!; Fleringe vid Ar (Lem); Slite på Karlssvärds skans (Aprz.); 
L. Karlsö (Wö). 

En forma glaberrima (till alla delar glatt) är af förf. funnen på strandvallen vid Lutterhorn. 

c) anomala Arz. — 1844. ArFz., Nov. — Antecknad för: Slite på Karlssvärds skans 
(AFz.); Roma (Wö!); L. Karlsö (Wöl. 

522. CO. strigosum Fr. — 1828. Fries, Nov. FI. Suec. ed. 2: BRUZELIUS. 

Sälls.  Måttl. Sjonhem vid landsvägen v. om kkan 90—94!; Fleringe vid Hau 
(Ww!). — För denna växt, som torde finnas på flera ställen å östra Gotl., har förf. ej 
lyckats erhålla flera lokaluppgifter. 

523. CO. pumilum Curt. — 1805. Wc, Gotl. F1.? 

Allm. Måttl.—mängdv. Mest på kalkområdena. 

524. OC. subtetrandrum (LcE) Murs. ap. BanNitz, Herb. Europ. Lief. 73 n:r 7165 (1892). 

Fleringe vid Lunderhage (CrevrE 56); Othem på hällmark (Ö 94!); Eksta på Lång- 
stitestrand — (allt enl. meddelande af MurB.). Eke på alfvaren vid Öfveröstris och vid 
vägen mellan By och Djupkrok! 


ILYAMIG JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


525. OC. glutinosum Fr. Nov. FI. Suec. ed. 1. 

Othem på hällmark (Ö 941); Visby; Västerhejde vid Halfvards — (allt enl. med- 
delande af MuRrB.). Buttle på hällmark ö. om L. Velinge!; Bro vid Åby (Ö!); Väster- 
hejde vid Kuse och Hallbros! 


526. OC. semidecandrum L. — 1819. R & WGc, Gotl. Pl. rar 
Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Horrz). 


527. Holosteum umbellatum L. — 1824— 26. WG, F1. Suec. sid. 1047: SUNDEVALL. 

Flerst. på sandiga stränder, mindre ofta på steniga ställen i närheten af hafvet. Måttl. 
—talr. Lärbro vid Storugns (Wö!); Lummelunda (Frop.); Visby (Wö 52) ferst.!; Tofta 
vid Gnisvärd (Wö 57!); Västergarnsholm (H. Kr.); Klintehamn!; Eksta vid Vafle fiskläge 
(Wö!l); Silte strand (M); Öja vid Burgsvik och Faludden!; Vamlingbo vid Snäckviken!, 
Rems m. fl. st.!; Sundre vid Hoburg!; Närshamn!; Gammelgarn vid Sjausterhammar!. 


528. Arenaria trinervia L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst.  Måttl. Zzv. Hall vid Vestös (Wö!); Kappelshamn spars.!; Fole (S!); Ball. 
Endre!; mellan Gothem och Hörsne 1 skogen mn.o. om Lina gård!; Dalhem!; Roma!; 
Vänge!; Östergarn nedom Kuppen!; Torsburg (EKm.!); Väte vid Isume (M); Hejde Hemsk 
(AN); Fröjel!; St. Karlsö!; Etelhem i snår vid landsvägen nära kkan!; Hemse vid Bopp- 
arfve!; Hamra i ängen v. om kkan!; Sundre vid Skoga! 


529. ÅA. gothica FR. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. : 

Flerst. på hällområdena. Måttl. Lokalerna äro fördelade i tre grupper: 1) Fårö 
kalkområde på stränder och hällar såsom vid Lauters! (ZETtT.), Lutterhorn!, Bondans!, 
Långhammars! (ZerrtT.), Marpes! och Broa!; Fleringe vid Hau (Wö) och på de vidsträckta 
hällmarkerna mellan Ar och Bläse!; Othem vid File ugn (Ö!); ka s. om Tors (Ö); 
Hejdeby på hällarna midt emot Österby! (Wö); Follingbo Mor dk ) Östergarn på Gro- 
garnsberget! (AvL.), Ganneberget (WN) och Östergarns holme (enl. ER Torsburg ofvanpå 
berget (ZETT.) och på gångstigar norrut mot Hejdeby gård! (HöcGB. 40); Gammelgarn på 
Sjausterhammar!; 3) Sundre vid Jufves och på den vidsträckta alfvaren både v. och ö. 
om kkan! 


530. ÅA. serpyllifolia L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Allest. Massv. 

b) tenuior M. & K. — 1849. HN, Fl. ed. 5 — på hällmark exv. Torsburg (EN); 
. Sundre alfvar! 

c) glutinosa Kocn. Allm. 


531. Halianthus peploides (L.) Fr. — 1745. Lin., Fl. Suec. 

Flerst. utefter stränderna, i synnerhet den västra. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); 
Bunge på Bungeör (ES); Hangvar vid Irevik (R; Wö); Lärbro vid Storugns (ES); Slite 
(Ö); Lummelundsbruk! (S); Veskinde vid Skälsö! (ES); Visby (S!) på stranden utanför 
muren och vid Snäckgärdet! (Lu); Tofta, Eskelhems, Västergarns och Klintehamns sandiga 


KONGL. SV. VET. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 193 


stränder!; Silte (M); Vamlingbo vid Snäckyviken!; Hamra vid Vändburgviken!; Ardre 
strand! (Aur.); Gammelgarn vid Sjausterhammar (Wöl!); Östergarn vid Sandviken och 
Katthammarsvik! 


532. Nagina nodosa (L.) FEnzL. — 1745. Tin., Gotl. Resa s. 215, 227. 

Allm. på sandig grund, eljes h. o. d. Måttl.—talr. - Sandön (ES; Wö!); Fårö!; . .. 
Sundre! 

b) glandulosa (Brss.) — 1837. Sävr, Syn. 

Täml. allm, 


533. S. procumbens L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Täml. allm. på sandområdena, eljes flerst. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö 
ö. del!; ... Vamlingbo! 


534. S. maritima G. Don. — 1840. NYMAN, Bidr. 

På stränderna, sannolikt ej. sälls., men förbisedd. Måttl.—talr. Fårö nedanför 
Lansa (N & Wö), vid Marpes! (ZETtT.) och Hyljevik ö. om Broa!; Lärbro vid Storugns 
(Wö!); Klintehamn (Wö); Eksta och Sproge (Zertt.); L. Karlsö (Arz.!); Öja vid Burgsvik 
(VAnLB.); Grötlingbo nedanför Norrkvie!; Närshamn (Wö!); Ardre (AuL.); Östergarn vid 
Katthammarsvik! ; 

b) ciliata Norpsr. (ofta med spridda klubblika hår äfven på stjälken) är å ofvan 
nämnda lokaler vanligare än hf. 


535. NSpergula arvensis L. — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar. 

Allm. på sandområdena, i öfrigt h. o. d. Sandön (Wö!); Fårö ö. del!; Fleringe!; 
.. + Öja!; Hamra vid Sallmunds! 

b) sativa (BOorENN.) — 1844. ArFrz., Nov. — Synes vara den allmännaste formen. 

c) maxima (WEiHE) iakttagen i Sproge vid Tjengdarfve i en linåker (LH). 

Aum. S. vernalis WILLD. bör utgå ur floran. De under detta namn i SÄVES och SUNDBERGS herbarier 
förvarade expl. (från Tomsarfve i Eksta) tillhöra S. arvensis L. 

536. Spergularia campestris (L.) Ascus. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

På sandområdena nära kusten, täml. sälls. Måttl. Zzv. Lärbro vid Storugns (Wö 
54); Bro flerst. (WN); Roma (S!); Sanda (Wö 53); Eksta och Sproge stränder!; Silte sand- 
backar vid stranden (M); Hamra vid Vändburgviken!; Gammelgarn vid Sjausterhammar, 
Gryngevik, Skogby etc.! 

b) radicans KinpB. Synopt. framställn. af sl. Lepigonum 1856: FLrop. & STENH. 

Sälls. Lärbro vid Storugns (KrRoKk enl. HN, Fl. ed. 8); Klintehamn (FLop. & STENH. 
55); Sproge vid Martens på en sandig gångstig! (ej fullt utpräglad ?). 

537. S. canina LEFfL. — (1745. Lin., Gotl. Resa s. 269?) — 1879. HN, Fl. ed. 11. 

H. o. d. utefter kusten. Talr. 


1 Determ. LEFFL. 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 


UNS 
RA 


194 K. JOHANSSON, HURVUDDRAGEN AR GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


a) salina (PResr.). Klintehamn! (ej fullt utpräglad). 

b) lejosperma (KINDB.). Den allmännaste formen. Fav. Fårö vid Broa!; Lärbro vid 
Storugns (Wö!) och Vägomeviken!; Boge vid Tjelders (KiNDB.!); Gothem på Suderstrand 
(Wö!); Katthammarsvik!; Grötlingbo strand!; Öja vid Stockviken! och Burgsviks n. strand!; 
Eksta på Långstitestrand!; Visby på Snäckgärdsstranden! 

c) urbica LeFrFL. på Visby gator enl. HN, FI. ed. 11. (Ej sedd af förf.). 


538. S. marina LereL. ff) fascicularis (LÖNNR. Obs. Crit. 1854). 
Salls. Måttl. Bogevik (Ö!); Norrlanda (eller Gothems) socken n. om Hammars 
(LH); Ronehamn! (LH); Grötlingbo strand nedanför Norrkvie!; Klintehamn (LH). 


Anm. Äldre uppgifter äro i brist på autentiska expl. här lämmade utan afseende (Jfr SÄVE, Syn.; 
NYMAN, Bidr.; LÖNNR., Obs. Crit.). 


Fam. 45. Ribesiacece. 


(539). Ribes Grossularia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168. 

Allest. odlad och stundom förvildad, men sällan förekommande under omständig- 
heter, som tyda på att växten skulle vara ursprungligen inhemsk på ön. Afven då den 
förekommer på klippor eller steniga stränder, torde den vara blott skenbart spontan. 


540. RB. rubrum L. — 1805. WGc, Gotl. Fl. 

Möjligen spontan. Sälls. Fzv. Lummelunda i ängar vid Lundbjers!; Tingstäde 
vid ån!; Östergarn vid landsvägen nära kkan!; i Hejde troligen spontan (enl. AN); Vall 
(W6); Västargarnsholm (N); L. Karlsö (We); Buttle vid Ange!; Alskog i Rudviers Lill- 
hage (S!). — Dessutom vid vägar och gårdar förv. 


541. RB. alpinum LE. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

På nordligaste Gotl. ferst., eljes sälls. Spars enst. Fårö på Askegrund (Kur); 
Hall vid Norrbys (SERN.); Fleringe vid Utöja!, Lunderhage!, Hessle (Wö) och på Fal- 
holmen (Lem); Bunge (We) allm. i s. delen mellan Fårösund och Hultungs!; Rute (ES); 
Lärbro vid Storugns (Wö!); Helvi på holmen Skenalden (H. KRrR.); Stenkyrka vid Lickers- 
hamn!; Othem vid File (Ö); Visby (enl. S; men trol. utg.); Västerhejde vid Vible!; Norr- 
landa vid Aurungs!; Anga strandängar!; Östergarn nära Kuppen (Aur.); Torsburg (VAnLB.).; 
Ardre på klinten enst.!; St. Karlsö (S); L. Karlsö (A. N-). 


Fam. 46. Saxifragece. 


542. NSaxifraga granulata L. — 1805. We, Gotl FI. 


Allest.  Talr.—mängdv. 


1 Determ. LEFFL. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 195 


543. 8. tridactylites L. -— 1662. FurrRenN, Ind. P12 — 1805. Wa, Gotl. Fl. 
Allest. Talr. —massv. Äfven Sandön (Horrz.) 


Anm. OChrysosplenium alternifolium L. skall (enl. LG, FI. Gotl.) hafva funnits vid kvarnen mellan 
Ekstu och Levede; äfven ISk. KOLM. åberopas af R. Nu finnes växteu ej därstädes och är ej heller representerad 
i herbarier. 


Fam. 47. Crassulacece. 


Sempertvivum tectorum' L. .— :1662.:;: FUIRÉN, Imd. Pl — 1745. LIN., Gotl. Resa s. 275. — 
Förekommer :ej i vildt tillstånd, men flerst. odlad på tak och murar. Hav. Pårö vid Lauters!; Fleringe vid Hau 
(Iv.); Hangvar vid Sneckers (WÖ 40); Bunge vid Broungs!; ... Silte vid Mickels (M); Hablingbo vid Vastäde 
och Stenstu (M); Hafdhem (L); Oja vid Burgsvik! 


544. Sedum Telephium L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst.  Måttl. Fårö ö. om Limor träsk på klippor!; Bunge på Bungeör och Bunge- 
näs (ES); Fleringe på klippor vid Utöja!; Hangvar (Wö); Othem vid File (Ö); Veskinde 
(Wn); Bro (Wwn); Visby (ES) på åkrar midt för Gråbo!; Västerhejde flerst. (Örv.); Sten- 
kumla 6 km. från Visby!; Ganthem vid Hartviks!; Viklau vid St. Viker!; Östergarn vid 
Grogarnshufvud!; Gammelgarn vid Davide!; Buttle i en åker vid Änge och på en backe 
vid Hexarfve!; Sanda (WN); Hejde vid Gervalds och Ekeskogs (AN); St. Karlsö!; L. Karlsö 
(Wö!); Etelhem vid vägen till Garde!; Lojsta på åkrar vid Fride träsk (Wö!); Hablingbo 
i åkrar vid Burge (Wö!); Sundre vid Hoburg (ES). 

"purpureum (L) LINK.? — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. 

Sälls. Fårö vid ett torp n. om Vinor (kanske odlad)!; Hörsne prgds björkäng (Wö); 
Dalhem vid Gandarfve (Wö!); Västerhejde vid Suderbys (VauHLB.); Valls kkogård (ES); 
L. Karlsö (Wö); Lye på landsvägskanten vid L. Rone! 


545. S. rupestre L.. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. 
Resa s. 178, 299. 

På n. delen h. o. d., på s. sälls. Ezxv. Fårö! (We); Fleringe! (L); ... Hejde (AN); 
Linde på Dukarfve backe!; Etelhem (FLop.); Stånga!; Lye! 

b) reflexum (L); — 1755. Lin. FI Suec. ed. 2. 

Hejde vid Smiss på ett torftak (AN). 


546. S. boloniense Lois. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. 

På hällmark å n. och n.v. Gotl., h. o. d. Talr.—mängdv. Fav. Fårö (Wö) vid 
Marpes, Ödeboburga, Ene, Broa etc.!; Bunge vid Fårösund, Bunn och Utbunge!; Fleringe 
vid Hau!; Rute ö. om kkan!; Othem vid Othemars (Ö); Boge vid Klinte gård! (Wö); 
Lokrume vid Laux! m. fl. st.; Bro! allm. (WN); Visby (S) på hällmark täml. allm. från 
Hästnäs till Högklint!; Västerhejde hällområden h. 0. d.!; från Allekvia i Endre s:n till 
Visby i synnerhet utefter landsvägen!; Follingbo mellan Skrubbs och Jakobsberg!; Sten- 
kumla 6 km. från Visby!; Tofta!; Eskelhem! 


547. S. acre L. — 1745. LiS., Gotl. Resa s. 187, 226, 227. 
Allest. Talr.—mängdv. ÅAfven Sandön (ES; Wö!). 


196 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


348. S. album L. — 1662. FUuUIRÉN, Ind. Pl. — 17435. Lin., Gotl. Resa s. 187, 
226, 227, 274. 

Allest.: : Talr.—mängdy. 

b) pallens HN. — 1854. HN, Fl. ed. 6. 

Flerst. på n. delen, sälls. på södra. Spars.—måttl. Vanligen i enstaka grupper. 
Fleringe vid Hau träsk (ES) och andra hällmarker!; Bunge norrut (CrevE); mellan Rute 
och Lärbro (Örv.); Lärbro vid Storugns (Wö!); Hangvar vid Austers (Fr. Ninss.); Sten- 
kyrka (CzEp.); Lummelundsbruk (ES); Kyllej (ZErTt.); Othem vid Slite och på Asunds- 
holmen (KrRoK.); Bro (WS); Visby vid Kungsladugården (Örv.), vid Hästnäs (Wö!) och 
ofvan Snäckgäårdet (ZETT.); Västerhejde vid Vible (Wö 62!) samt Stenstu och Kuse (ES); 
Hejde ö. om kkan (AN); Buttle vid L. Velinge!; Torsburg! (LARrss.); Gammelgarn s. om 
Skogby!; Lojsta på Tomklint (ES); Linde (Sätv. o. a.!) 


Aum. 8. dasyphyllum L. — S. O. LINDBERG (i Öfvers. af K. V. A. Handl. f. 1864). — hade till- 


fälligtvis utkommit på en mur i Visby omkr. 1860 (Wö 62!). — S: spurium BIEB. förekommer någon gång 
utanför trädgårdar. — Bulliardra aquatica (L) DO. har upptagits för Gotl. (>Bäcken vid Dalhem> enl. LG, 


Fl. Gotl.); egendomligt nog nämnes sedermera (i WG, Fl. Suec.) också £ prostrata, ehuru utan lokal. Växten 
är ej anmärkt af senare botanister, ej heller äro hbexpl. bekanta. 


Fam. 48. Lythrariece. 


549. Lythrum Salicaria L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 292. 
Täml. allm. Måttl. Fårö!; .. . Sundre! 


Fam. 49. Onagrariecw. 


550. Ocnothera biennis L. — (1811. LG, Gl. Gotl.) — 1832. Hy, FL ed. 2 
(utan lokal). 


Flerst., mest på v. och s. sandområdena. Stenkyrka n. om kkan!; Lummelunda 
vid Lundbiers!; Tingstäde (A. N.) i en täppa vid åns utflöde ur träsket!; Othem!; Slite 
hamnplats!; Boge!; Bro (WN); Visby (S) vid St. Hästnäs!; Follingbo vid Nygårds (H. Kr.); 
Västerhejde vid Vible! och Stenstu (J. JN); Barlingbo s. om kkan!; Halla v. om järn- 
vägen!; Eskelhem nära kkan (ES) och Bolex!; Mästerby vid Ejmunds (AN); Sanda (ARRH.) 
vid prgden (Örv.) och Sandegårda!; Hejde vid Hägleifs och Smiss (An); Eksta (M); Lojsta 
n. om Bjers!; Stånga exv. vid kkan (AuL.) och Strömma!; Linde i en åker v. om klinten!; 
Närs prgd (Le); Fardhem v. om Sandarfve (AN); Sproge (S; M); Silte (M); Alfva och 
Hemse flerst. (Särv.); Rone (I. Korm.); Hablingbo och Hafdhem (M). 


351. Epilobium angustifolium L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 290. 
H. o. d. Måttl. Ezv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, i synnerhet på Avanäs!; Fleringe'; 
..- Hamra vid Sallmunds!; Vamlingbo vid Valkmyr. 


552. E. hirsutum L. — 1858. Hy, Fl ed. 7 (>Gotl. enl. expl. af RosEn»). 
Sälls.  Måttl. Visby gamla hamn! (ES). 


KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O |, 197 


Aum. lönl.: SÄvES Synopsis skulle växten också vara sedd af ARRH. i Klinte i en bäck vid Mölner. 
På detta ställe är växten förgäfves efterspanad af bland andra LÖNNR. 79 (Jfr hb. Ups.), och den finnes cj 
heller nu, hvaremot storväxt EB. parviflorum växer vid bäcken. Då därjämte den under namn af P. hirsutum 
i hb. S förvarade och eul. etiketter vid Mölner i Klinte 1840 tagna formen är BP. paryviflorum, så kan det ej 
betviflas, att den äldsta uppgiften om BE. hirsutum tillkommit genom felbestämning. 

553. E. parviflorum ScHrReEB. — 1805. WG, Gotl. FI. GE. hirsutum»). 

H. o. d. Måttl. vv. Fårö vid Lauters spars.!; Fleringe vid Ar och Utöja!; Hangvar vid 
vid Ire!; Stenkyrka vid Lickershamn (Wö!); Othem (O!); Lummelundsbruk! (Wö 52); 
Veskinde vid Skälsö (Wö!); Hästnäs myr m. fl. st.!; Bro (Ww); Fole prgd (Wö!); Visby 
(R) flerst.!; Träkumla vid ån!; Roma!; Viklau vid Stenstugårds!; Gammelgarn flerst. (AuL.); 
Ardre (AuL.); Sanda vid Sandäskes (AN); Hejde i v. delen (AN); Klinte vid Mölner! och 
Tyrvalds (AN); Fröjel vid åkrar nedom kkan!; Etelhem!; Garde vid Kyrkebols!; Lye vid 
Smitts!; Fardhems prgd (Wö!); Hemse flerst. (Iv.; LAL.); Silte vid Österängen (M); Hafd- 
hem vid Antarfve!; Eke vid Bölske!; Grötlingbo! 


553 X 558. E. parviflorum X palustre. — Gotl. enl. expl. af Å. SUNDBERG i hb. Visb.! 


554. E. montanum L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Spars.—måttl. Hxv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; Lärbro vid Storugns (Wö); 
Martebomyr (ToLF); Bro flerst. (WN); Visby vid Länna!; Gothem (We); Västerhejde 
(J. JN!); Roma (S!); Vall (WG); Hogrän vid Enbjenne!; Hejde flerst. (AN); Torsburg!; 
St. Karlsö!; Etelhem vid Vestringe!; Grötlingbo vid Sallmunds!; Öja vid kkan och 
Burgsvik! 

Pp) collinum GMEL. 


Sälls.  Hejde vid Gervalds (AN). 


555. E. adnatum GriseB. — 1886. MurB. (i Bot. Not. s. 196). 

Flerst., mest på mellersta Gotl. Måttl.—spars. Stenkyrka vid Lauhage!; Othem 
(Ö!); Bäl vid Stenstugu!; Visbytrakten! (Wö); Follingbo vid Dede å!; Barlingbo station 
och vid Henriksdal!; Dalhem vid Gandarfve!; Västergarnsholm vid stranden (AN); Sanda 
vid Skallbjörk (AN); Väte vid Isome m. fl. st. (M); Hejde täml. allm. i v. delen (AN); 
Klinte vid Sicklings (C. HN 42)!; Fröjel vid Mulde (AN o. a.!); Silte kka (Wö!); Hemse 
vid Gandarfve (Wö 52)'; Rone myr (Wö!); Eke (Arz. 41)!; L. Karlsö (MYRIN 291). 


395 X 553. E. adnatum X parviflorum. 
Saälls. Bro (WN!). 


555 X 536. E. adnatum X Lamyi. 
Sälls.  Hejde på åkrar mellan Tippsarfve och Dans (AN); Klintehamn (THEp. 61)". 


556. E. Lamyi F. ScnuLrtz. — 1884. MurB. (i Bot. Not.); HAUsSKNECHT, Monogr. 
d. Gatt. Epilobium 1884. 

Flerst., mest på mellersta Gotl. Måttl.—spars. Lärbro vid Träskmyr (Wö!); Sten- 
kyrka vid Lauhage!; Bro vid Halner (WWN!); Visby (enl. MurB.); Hörsne vid Möllgårds 
(Wö)!; Dalhem vid Gandarfve!; Roma vid Vellarfve (KinpB.!); Vall (HöGB. 40) !; Sjonhem 


1 Determ. MURB. 


198 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


vid Åkra (N och Arz.)!'; Sanda vid Gunilde (Wö); Väte vid Isome m. f. st. (M); Hejde 
flerst. (An); Klinte (enl. MurB.); Fröjel vid Mulde (AN); Garde nära kkan!; Linde (N)?; 
Sproge vid Tjengdarfve (Wö!)?; Grötlingbo! 


557. E. obscurum SCHREB. 
Sälls. Hejde vid Gervalds 1890, men sedan ej återfunnen (AN). 


558. E. palustre L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
H. o. d. Måttl. Zzv. Fårö (We) vid Holmudden!; Fleringe!; Bunge!; Hall vid 
Vestös (Wö!); ... Hablingbo!; St. Karlsö! 


Anm. Den af S (i Syn. F1. Gotl.) nämnda E. tetragonum 8 virgatum från Visby (hb. S!) är 
antingen hybrid mellan E. Lamyi och adnatum eller en af dessa arter, sannolikt den förra?; detsamma torde 
gälla om W6:s (i Gotl. El.) E: montanum 8 foliis oblong. ete. från Vallby i Hogrän (= I. tetragonum 
BP virgatum i R & WG, Gotl. Pl. rar., och SÄVES Synopsis). — SÄvEs FE. tetragonum y amnceps från L. 
Karlsö 1834 (hb. Holm.)? är möjligen E. palustre X parviflorum. — SÄVvEs E. palustre 8 albescens 
från Kopparsvik och Fardumeträsk är BE. palustre L.? E. obscurum i N, Bidr., är E. Lamyi (enl. hb. 
Holm.).? — Hvad slutligen beträffar E. tetragonum L. (redan omtalad i LG, Fl. Gotl.), så omfattar detta 
namn hos S både E. Lam. och adnat. (enl. hb. S). — Hvilken form, som i SÄVES Syn. åsyftas med namnet 
E. rivulare, »in Lilla Carlsö (MYRIN)», är ej bekant, enär någon växt med detta namn ej finnes i hb. S. Men 
sannolikt är att härmed afses samma form som med y anceps. 


Fam. 50. Haloraqgece. 


559. Myriophyllum verticillatum L. — 1811. (LG, FI. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. 

På mellersta Gotl. flerst. Talr.—mängdv. Follingbo i Dede å nära järnvägen!; 1 
fortsättningen af samma å i Barlingbo och Romamyr! (S); i ån mellan Store myr och 
Roma myr!, Dalhemsån allm.! Hörsne myr! (Wö 52); Halla och Viklau socknar i ån, 
som vid Möllbos utrinner i Store myr!; Vall vid Bryungs (ES); Eskelhem nära gränsen 
till Västergarn i ån, som utfaller i Paviken!; Sanda vid Stenhuse (LG). 


560. M. spieatum L. — 1806. We, Gotl. FI. 

Sälls. Talr.—mängdv. Lärbro i Kappelshamnsviken vid Kullgårdsåns utlopp (Wö 
41!; ZETT.); Stenkyrka i ån från Elinghems myr!; Tingstäde träsk (G. LINpstTRÖM); Eskel- 
hem i ån vid Båticke och vid Tjuls!; Mästerby i ån nedom Ejmunds!; Västergarn 1 hafvet 
(We); Sanda (AN); När (VAHLB.) i ån, från kkan ända till mynningen!; Ronehamn (LAL.). 
561. Hippuris vulgaris L. — (1811. Le, F1 Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
Pl. rar. ; 

Sälls.  Måttl.—talr. Lummelundsbruk nära åns utlopp!, Pilmyr (Örv.); Gothemsån 
(L6); Hörsne vid Möllgårds (Wö!); Dalhemsån vid bron! (Le) m. fl. st.!; Vänge myr (A. N.); 
Västergarn vid »Krämplösa bro» (LG). 


Anm. Den s.k. f. fluviatilis utbildas, så snart vattenståndet blir tillräckligt högt. Ofta är stjälkens 
nedre del utbildad som f. fluviatilis, under det att den öfver vattnet uppskjutande delen visar hf:s utseende. 


1 Determ. HAUSKNECHT. 
2 Determ. MURB. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. . BAND 29. N:o |. 199 


Fam. 51. Pomacemw. 


(562.) Pyrus communis L. — 1745. Lin., Gotl, Resa s. 241. 

Sälls.  Enst.—spars. Iall vid Norrbys (SERN.); kring Visby enstaka telningar!; 
Hogrän vid St. Enbjenne i en äng, som genom åkrar är skild från gårdens trädgård, ett 
enda träd!; Hejde vid Gervalds intill vägen s. om Löfves (AN); Burs (L); Hemse vid 
gångstigen mellan Bopparfve och myren, enstaka telning!; Silte spars. (M); Alfva nedom 
Ringome, ett enda träd! 

BP) Pyraster WALLRr. — 1844. Arz., Nov. 

Sälls. Enst. Hörsne i Smiss' Storäng, ett äldre träd (Arz.; Wö!) nu utg. (A. N.); 
Norrlanda i en strandäng vid Hammars, steril (Wö 55!); Silte Askbetning, ett träd (M). 

Anm. Päronträdet ansågs af LIN. och ÅFZ. som vildt på Gotl., likaså af G. NEUMAN (mskr.). Enligt förf:s 
åsikt leda de sparsamt förekommande individen sitt upphof från trädgårdar. Det i St. Enbjennes äng växande 
trädet har nämligen frukter, som ehuru något torra dock till smaken alltför mycket likna odlade päron; i samma 
äng förekommer dessutom ett bigarråträd med mycket stora blad och frukter, i närheten finnes äfven hägg wm. fl. 
växter, som tydligt tillhöra? en gammal plantering. Förekomsten af telningar vid vägar och stigar får ej heller 
tillmätas någon större betydelse. — Hvad beträffar f) Pyraster, är bestämningen kanske ej fullt säker, då expl. 
från Hörsne och Norrlanda, hvilka förf. sett, voro sterila. 


563. P. Malus L. — 1745. LIn., Gotl. Resa s. 258. 
Allm. Spars: 'Exv. Sandön (Horrtz); Fårö!; ... Öja allm. i ängar!; Sundre! (L). 


b) mitis WALLR. eller öfvergångsformer till hf. förekomma h. o. d. — Dessa former 
hafva gråludna fruktämnen, men bladens undersida är småluden, ej gråluden. 


564. Sorbus Aria (L.) Crantz. — 1820. HN, Fl ed. 1. — Vikström (i K. V. A. 
Handl. f. 1824 s. 459): I. Korm. — Expl. af FALCK finnas i Linnés herb. (enl. C. HN). 
Sälls.  Spars. Sandön (enl. HN, FI ed. 1); Hangvar vid Irevik (Wö); Rute vid 
Risungs (N); Visby (I. Korm.) mellan Galgberget och Snäckgärdet m. fl. st.!; Västerhejde 
vid Nygårds (VAHLB.) och Stenstu (ES); Tofta på strandklippor midtför Norrgårda!; Östergarn 
på Grogarnsberget (AuL.); Torsburg (R. Fris 57!); L. Karlsö! (Wö); Hejnum Kallgata (Ö). 


565. S. suecica (L.) Krok. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 100 
växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa s: 196, 269, 289. 

Allm. : Spars.  £zv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, Bunge, Fleringe!; ... Hamra och 
Vamlingbo!; Karlsöarna! (L). 


566. S. fennica (KALM.) FR. — 1761. Lin., FI. Suec. Nov.: FALCK. 

Flerst. Spars. Sandön (HN, FI ed. 6); Fårö (FALCK) vid Ava, Lauters, Mölner, 
Ödeboburga etc.!; Fleringe vid Hau, 'Utöja, s. om Ar träsk etc.!; Hall vid Hägvards!; 
Hangvar vid Ire!; Bunge (We) ferst.!; Storholmen och andra holmar i Fardumeträsk!; 
Lärbro (Wö); Othem flerst. (Ö); Lummelundsbruk! (N); Martebomyr!; Visby (S) t. ex, 
mellan Galgberget och Snäckgärdet!; Västerhejde vid Nygårds (VaAnLB.); Tofta på strand- 
klippor midtför Norrgårda!; Anga strandängar!; Östergarn (FALCK) på Grogarnsberget 
(Aur.); Gammelgarn v. om Engemansviken!; Torsburg (AvuL.); Buttle vid Änge (M); 


200 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fröjel (THED.!); Eksta (FALCK); Sproge vid Nytorp (kanske odl.)!; St. Karlsö! (FALCE); 
L. Karlsö! (S). 


567. S. Aucuparia L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 196. 
Allm. Spars. Sandön (ES; Wö!); Fårö allm.!; ... Hamra!; St. Karlsö! 


567 X< 566. NS. Aucuparia X fennica. — 1896. Bot. Not. s. 25: GUNNAR ÅNDERSSON. 
Sälls. Spars: Fårö vid Ava -(WITTR.); Fleringe vid Hessle (VittB.); Visby vid 
Snäckgärdet (G. ANDERSS.); Othem (Ö!). 


568. Crategus oxyacantha L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 196, 235, 289 
(omfattar äfven följ. art). — 1805. WG, Gotl. Fl. | 
Nästan allest. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Sundre! 


569. C. monogyna JaAcQ. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Allm. Spars. av. Fårö!; Bunge! (WG); Fleringe!; . .. Vamlingbo och Sundre!; 
Karlsöarna! 

b) pinnatifida HN. — 1844: Arz., Nov. 

På fera ställen enl. Arz. Blommande buskar äro iakttagna 1 Etelhem, Lojsta på 
Tomklint! och Hemse (WS). 

c) subdigyna n. f. (sid. 107). 

Sälls.  Spars. Fårö vid Broa!; Visby norrut; Fardhem vid Myra! 


570. Cotoneaster integerrima MEpir. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 235. 

Allest. på hällområdena, 1 öfrigt h. o. d. Måttl.—talr. Zzv. Fårö v. dell; ... 
Linde!; Silte (M); L. Karlsö!; Sundre! 

) nigra (ExrRH.) — 1854. HN, Fl ed. 6: WEstöö. 

Sälls.  Spars.—enst. Kzxv. Fleringe vid Hessle!; Stenkyrka vid Lickershamn (Wö!); 
Visby norrut! (Wö); Torsburg (Wö); Klintehamn på Klinteberget (BERLIEN); Lojsta på 
Tomklint (Wö). 


Fam. 52. Senticosw. 


571. Rosa! cinnamomea L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Spars.—enst. Hzv. Fårö!; Othem (Ö); Bro (Ww!); Endre!; Follingbo! (R); 
Hörsne (Wö); Gothem mellan Suders och Hammars!; Roma (S!); mellan Eskelhem och 
Mästerby!; Vänge! (R); Guldrupe (M); Buttle vid Änge (M); Väte (M); Stånga nära 
Slottet!; Lye!; Hablingbo!; Vamlingbo vid Storms! 


572. R. mollis Sm., Engl. Bot. — (1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.)? 
H. o.d. Enst:—spars. Ezv. Lärbro!; ..  Silte (M). 


En form stående nära var. fallax A. BL. förekommer i Vall vid Bjers!? 


! Angående de talrika formerna af detta släkte hänvisas till MATSSON, Botan. Reseanteckn. (Bih. t. K. V. 
Ak. Handl. Bd 21. Afd. III. N:o 8). Här nämnas endast hufvudformerna. 
? Determ. LEFFL. 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 201 


573. R. tomentosa SM., Il. Britt. — (1869. ES, Gotl. Fanerog.)? 
Sälls. Hav. Visbytrakten; 'Träkumla; Vänge; Väte; Hejde etc. i olika former (allt 
enl. M). — Redan 1818 insamlad af R (enl. hb. Ups). 


574. R. canina L. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 258). 

Allm. Spars.—måttl. Fårö!; ... Sundre! 

p) dumetorum (THvinn.) Ereen. — (1818. R & We, Gotl. Pl. rar.)? 
H. o. d. Spars. Fårö!; ... Öja! 


575. R. coriifolia Fr. — 1872. ScHrurtz (i Bot. Not.). 


H. o. d. Spars. Fårö!; ... Vumlingbo! 


576. R. glauca Vinn. ([R. Reuteri GoprEt.] — 1872. ScHrutz, Stud. öfver de 
skand. arterna af sl. Rosa. 
Täml. allm. 'Spars.—måttl. Zzv. St. Karlsö (Senururz); Öja!; -.. Endre (M). 


377. R. sclerophylla ScHEUuTzZ. — 1895. M, Reseant. 
Flerst. (enl. M). Fav. Visby (VENnnErsTt.); Mästerby (VirrB.); Väte, Silte, Gröt- 
lingbo, Fide (M). 


Angående BR. Jundeilli BESS: från St. Karlsö, se CRÉPINS uppsats i Bot. Not. 1893 s. 155. 


578. R. rubiginosa L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Enst.—spars. Fårö vid Broa!; Lummelunda (BR) ferst.!; Tingstäde (Ö!); 
Boge n. om Tjelders!; Visby (R) flerst.!; Endre (M); Västerhejde (J. JN); Hörsne (Wö); 
Dalhem (A. N:); Roma (5); Vall vid Kullstäde (ES); Hogrän vid Enbjenne!; Eskelhem 
(A. N); Väte (A. N.); Sanda (VitrB.); Hejde vid Gervalds (AN), Simunde och Rågåkra!; 
Buttle vid St. Velinge!; Lye i n.v. hörnet och vid kkan!; Burs vid Kärna!; Sproge (M); 
Grötlingbo (M); Hamra vid Sallmunds! 


E Anm. I hb. Ups. finnes ett expl. af R. graveolens GREN. med påskrift »R. inodora FR., Gotland, C. 
J. LINDEBERG», men denna lokaluppgift är oriktig (eul. meddelande af C. J. LINDEBERG). 


579. Agrimonia Eupatoria L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 253. 
Allm. Måttl. Fårö!; ... Öja! 


580. Sanguisorba officinalis L. — 1741. 'Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. 
LIN., Gotl. Resa s. 232. 

Täml. allm. i östra delen af. mellersta Gotl. Måttl.—talr. De yttersta utposterna 
äro iakttagna på följande ställen: Bäl vid Gane (Wö!) och vid vägen till Boge!; Follingbo 
(Wö!) vid Dede å!; Akebäck (Wö); Roma (S); Halla (Wö); Hejde vid Gervalds (AN); 
Sanda vid Botterarfve (AN); Etelhem! (AFz.); Lye! (LG); När (LG). Dessutom i Sundre 
i ängen nedom kkan! 


1 Determ. CRÉPIN. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 26 


202 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


581. Poterium Sauguisorba L: -— 1843. HN, FI. ed. 4: Arz. 


Hf. [P. dictyocorpum SPAcH, Ann. sc. nat. 1846]. 
Sälls.  Måttl. Lummelundsbruk!; Othem vid Ytlings (Ö!); Visby vid Snäckgärdet! 


(LE; FLoD.). 

5) polygamum (W. K.) [P. muricatum SpacH]. — 1886. Mur». (i Bot. Not. s. 199). 

Sälls. Måttl. Hangvar (SmepB. 71!); Visby vid Snäckgärdet! (Arz. 41!) och vid 
D. B. V:s trädg.! 

För P. Sanguisorba L. (coll.) angifvas dessutom följ. lokaler: Slite på Enholmen (H. KR.); Roma 
socken (LNM); Hemse nära Smiss (VITTB.); Vallstena. 


582. Alchemilla vulgaris L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Hf. [A. pubescens LAM.] 

Allest.  Måttl.—mängdv. 

"alpestris (SCHM.). 

Iakttagen i Stenkyrka och Bro (WN); Lummelunda (WN!); Endre! 
"pastoralis (BuUsER). 

Östergarn- (WN!). 


583. ÅA. arvensis Scor. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 


Allm. Måttl.—mängdv. Fårö!; ... Hamra och Vamlingbo! 


584. Rubus Wahlbergii ArRrH. — 1888. Lnm (i Bot. Not.). . 

Sälls. Spars. Visby mellan Terra Nova och Gråbo! (Lar. & Lnm 84)!'; Öja vid 
Burgsvik!”  Expl. från en häck vid Katthammarsvik! höra troligen också hit.” 

Växtens förekomst vid vägar och gårdar i ett fåtal individ antyder, att den ej är gammal på ön. Äldst 
torde den vara vid Visby, där den förekommer mindre sparsamt. 

385. R. cesius L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. 

Allest. Måttl.—talr. 


586. R. saxatilis L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allest. Måttl. Fårö!; ... Sumndre! 


R. ideus L., som odlas, anträffas någon gång utom trädgårdar, men ej vild. 


587. Fragaria vesea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 237 (omfattar äfven följ. 
Cue) — MINNS ME Grön Nb 
Allest. Måttl.—talr. Zzv. Sandön (ES, Bidr.). 


988. F. collina EHrE. — 1802. Sv. Bot. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Allest.  Måttl.—talr. 
b) calycina (Lors.). Takttagen i Hejde vid Gervalds (AN); Sundre på kyrkbacken! 


1 Determ. ARESCH. 
? Determ. NEUM. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 203 


589. Comarum palustre L. —- (1811. LG, FI. Gotl.). — 1819. R & WGc, Gotl. 
Pl. rar. 

Flerst. - Måttl. Fårö vid Lauters (ES) samt i kärr nära Holmudden och Aval; 
Lärbro vid kkan och Storugns (Wö!); Helvi i Kissemyr (H. KrR.); Stenkyrka i Våthagen 
(Wö!) och Vätlingsmyr! samt i Nordermyr vid Lauhage och vid Söderträsk!; Martebomyr 
(R) exv. vid Binge träsk!; Tingstäde i Videmyr!; Tingstädeträsk på Durholmen (Wö!), en 
holme väster om denna! samt en annan i n.ö. delen (Ö); Lokrume vid landsvägen i 
myren!; Hejnum i Rings urtappade myr!; Hästnäs myr!; Dalhem vid Näsungs (Wö!); 
Roma myr (ES) vid Högbro!; Atlingbo (Wö); Väte vid Store myr!; Östergarn (S) vid 
Katthammarsvik!; Hejde på öarna i träsket! (LG o. a.); Stånga myr i n.ö. kanten!; Linde 
vid Hägvalds!; Hemse i Mästerby (Särv.); Hafdhem vid Lingemyr (SERN.). 


590, Potentilla auserina L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allest.  Måttl. —mängdv. 

b) viridis Kocn. Takttagen vid Visby strand! 

P bifurca LD. Fårö vid Holmudden, talr.! Inkommen för omkr. 15 år sedan genom ett strandadt ryskt 
fartyg, hvars spannmålslast bärgades vid Holmudden. 


591. P. reptans L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227. 


Allest. Talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 
P. recta L. är sporad. förvildad. Sälls. Spars. Pzxv. Lärbro vid Takstens (M); Visby!; Burs prgd (M). 


592. P. argentea L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 239. 

Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) incanescens OPriz. 

Iakttagen endast på några ställen: Lummelunda vid Etebols!; Roma (Lu!); Vänge i 
ängen Staplarna (LH!); Vamlingbo vid Snäckviken! 


593. P. collina WiB. — 1842. Fries, Mant. III: ArFz. 

oo Salls. Måttl. Sandön (Hortz); Lummelundsbruk (FLop. 55 0. a.); Visby vid 
Snäckgärdet (Arz. 41!), Österby!, Ladugårdshällarna! (ES) samt vid vägarna till Hejdeby, 
Follingbo, Träkumla och Västerhejde!, äfven inom dessa socknars gränser; Sanda på Vif- 
vesholm (THED.!); Östergarn vid Katthammarsvik!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Sundre 
vid Hoburg spars.! | 


P. Fintermedia L. har tillfälligt förekommit vid Visby badhus!, äfvensom ännu vid Katthammarsvik (WN'!). 


594. P. minor GiL. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227 (arten ej fullt säker). 

Allest. på kalkområdena, mindre allm. på sand. Mängdv.—talr. 

b) erythrodes n. f. (s. 107). 

På hällmark allm., spars.—måttl. Zxv. Othem!; Visby!; Eksta!; Burs!; Öja!; Vam- 
lingbo alfvar!; L. Karlsö! 

Fineana Fl. d. Wett. — 1844. AFz., Nov. 

Flerst. Måttl. Fårö vid Broa!; Fleringe vid Hau (Lem) och på hällar mellan 
Bläse och Ar!; Hangvar vid Ire (Wö!); Stenkyrka (LNm); Lummelundsbruk! (ZeETT.); 


204 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Tingstäde vid Träskvälder!; Othem västerut mot Hejnum!; Hejnum ferst.!; Bro (Ww); 
Visbytrakten ferst.!; Västerhejde (LNmM) h. o. d. t. ex. vid Vible kvarn!; Follingbohöj- 
derna!; Gothem nära ån på sand!; Tofta vid Norrgårda!; Norrlanda vid Hammars!; Vänge 
på en kalkbacke i s.v. hörnet!; Torsburg!; Hejde på en kulle ö. om kkan (AN); Burs nära 
Kålmunds (ArFz.); LE. Karlsö (AFz.). 


595. P. verna L. [P. maculata Pourr.] — 1828. Fries, Nov. å 

H. o. d. Måttl.—talr.  Zxv. Fårö (ScHeEnH.!); Fleringe vid Raukudd!; Hall vid 
Vestös!; Lärbro vid Vägome!; Veskinde vid Skäggs myr!; Bro flerst. (WN); Visby vid 
Pilhagen!; Endre vid Kvie och Endregårda på fuktiga ängar!; Gothem!; Vall vid Kvie 
och Bjers mängdv.!; Björke!; Vänge!; Östergarn i ängen ö. om kkan!; Hejde allm. (AN); 
Lye i en fuktig äng s. om kkan samt vid gränsen till Stånga!; Stånga och Hemse ferst.; 
Linde!; Silte i en hage i s. delen!; Alfva och Eke allm.! 5 


596. P. norvegica L. — 1867. CzEp. (i Bot. Not.): WEstöö. 

Sälls.  Måttl. I senare tid inkommen vid myrarnas aftappning. Martebomyr!; 
Lokrume myr (Wö); Akebäcks myr (Fr. Nirss.); Vänge myr! (J. 'JN & ErEm.); Ardre vid 
Ljugarn (AuL.); mellan Eksta och Sproge i Burge myr; Ronemyr (Wö 65!); Hafdhem i 
Lingvide myr! : 

597. P. erecta (L.) DALrraA Torre. — 1745. LIiN., Gotl. Resa 8. 253. 


Allest. Mängdv.—massv. 


597 X 591. P. erecta X reptans. — 1811. LG, El. Gotl. — 1820. - Hy, FI. ed. 1 
(P. procumbens). — 1890. MurB. (i Bot. Not. s. 215). 

Sälls. Måttl. Veskinde vid Skäggs (WN 94!); Hörsne vid Dibjers såg (Kur 82!); 
Viklau (Le!) mellan Änge och Vikarfve (AN 901). | 


598. Geum urbanum L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allest. Måttl.—talr. 


599. G. rivale L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 175. 
Allm.  Måttl.—mängdv. 


299 X 598. G. rivale X urbanum. — 1857. Bot. Not. s. 40: CLEVE. 

Flerst. Spars.—måttl. Fleringe vid Hessle (CrEveE) och Hau!; Bunge vid Stux 
(Wsw!); Hall vid Norrbys (SErRS.); Othem vid Kvinnone (Ö); Visby nedom Galgberget 
(LNm) och i Palissaderna!; Dalhem på Munks kvarnbacke (A. N.); Kräklingbo vid Hejdeby !; 
Väte vid Isome (M); Klinte prgd (Hurr.) och Klinteberget!; Silte vid Rikvide (M); Öja i 
stenbrotten vid Burgsvik!; Sundre vid Jufves och Skoga! 


600. Spirea Ulmaria L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 237. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; .. . Sundre! 


b) denudata (PRESL.). 
H: o.d: ””EgvFärö!t; i Silte" (M): 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Ål. 205 


601. S. Filipendula L. — 1745. -LiNn., Gotl. Resa s8. 239, 
Allest. ”Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö). 


Fam. 53. Drupacew. 


(602.) Prunus insititia L. — 1858. HN, FL ed. 7: WEstöö. 
Sälls.  Måttl.—spars. Fleringe i kanten af Hessle äng vid landsvägen! (Lu 53 enl. 
hb. Ups.; Wö 54!); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Ardre i Kopungs äng (AuL.). 


Anm. Om denna hyser förf. samma åsikt som om Pyrus communis, d. v. s. att den ej är spontan, 
ehuru den länge hållit sig på samma ställe. Redan LG nämner, att »Pr. domestica (Kriker) växer i Grodda 
Noderäng nära HFleringe Cappelansgård». Vid Hessle förekommer den nu i några tiotal individ, mest buskar, i 
hörnet mellan landsvägen och en trädgård, på stenig mark, hvarifrån den medels rotskott spridt sig omkring 10 
meter in i ängen bland Ribes alpinum, Corylus etc. Frukten, som vanligen är angripen af en svamp, är eljes 
blåsvart, sur och n. rund. Tornar saknas, men vissnade smågrenar sitta tämligen tätt på de gröfre kvistarna. 


603. P. spinosa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 196, 235. 
Allest;: Måttl.— talr. 
P. Avium L. anträffas stundom vid vägar nära trädgårdar, dock i allmänhet blott telningar. ÅFZ. såg 


gamla träd vid Boxarfve i Oja s:n, hvilka »ej ansågos planterade». - Samma mening hyste man 1 Hogrän om det 
där befintliga trädet (jfr Pyrus communis); alla förhållanden tala dock mot spontaneitet. 


P. Cerasus L. förhåller sig som föreg. 


Anm. P. Padus L. är af LG (i Fl. Gotl.) uppgifven för St. Enbjenne i Hogrän socken, hvilken upp- 
gift af R. m. fl. sedermera citeras. Vid förf:s besök på platsen sågs visserligen intet fullväxt träd, men utanför 
en blott delvis inhägnad trädgård växte jämte planterade fruktträd en Berberisbuske och en ung P. Padus på 
ett sätt, som” visade, att de egentligen tillhörde nämnda trädgård. Växten tillhör numera ej öns flora, men är 
funnen fossil. 


Fam. 54. Papilionacece. 


Pisum arvense L. förekommer ej vild och sällan tillfälligt utkommen (jfr AFZ., Nov.). 


604. Lathyrus palustris L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 233. 

Flerst. Måttl. Lärbro vid Storugns (Wö!); Martebomyr både i v. delen och kring 
Binge träsk!; Lokrume, i samma myr!; Tingstädeträsk på Durholmen!; Follingbo (R) i 
Vidangermyr (Wö!); Hörsne myr! (Wö); Roma myr!; Kräklingbo (Wö!); Östergarn (18 
o. a.!); Hejde i myren bakom Löfves (AN); Etelhem i Tänglingsmyr (Wö!); Eksta (Zert.!); 
Hemse i Mästermyr (Särtv.); Silte i Tufängsmyr (M). 

605. IL. pratensis L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


(606.) L. tuberosus L. 
Spars. på en åkerren i Klinte vid Klintebys! (ÅA. VESTERBERG T77!). 


Anm. L. heterophyllus L. skall vara funnen i: Martebo prästäng (LG, F1. Gotl.). men är förgäfves 
sökt af N, Wö och senare botanister. Huruvida L. silvestris L., som utan lokal upptages 1 WG, FI. Suec. 
ed. I, afser samma växt, kan ej utrönas, då hbexpl. saknas af båda. 


206 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


607. Orobus tuberosus L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

På norra hällområdet från Othem till Eskelhem bh. o. d.; eljes sälls.  Måttl.—talr. 
Ezv. Sandön (Wö 52!); Fårö vid Butlex (W6), Austers och Ava!; Fleringe vid Hessle 
(LH); Hejnum!; Bro, ej sälls. (WN); Visby sandområde!; Västerhejde vid Vible och Bjers!; 
Follingbo!; Träkumla!; Vall vid Bjers!; Björke i v. delen!; Eskelhem, äng s. om kkan; 


Hejde täml. allm. (AN); Östergarn i skogen n. om Sandviken! — Ej iakttagen på s. Gotl. 
b) tenuifolius RortH. — LH, Resa s. 68. 


Fleringe vid Hessle (LH), äfven annorstädes (enl. Örv.). 


608. 0. vernus L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

H. o. d. Måttl. Hav. Fårö vid Austers m. fl. st.!; Fleringe vid Lunderhage!; Hall 
flerst.!; Bunge (ES) i s. delen ferst.!; Rute vid Valla!; Lärbro vid Storugns (Wö!) m. fl. 
st.; Stenkyrka i ängar v. om kkan!; Othem flerst. (Ö); Hejnum vid Bjers, Rings, på 
Durholmen etc.!; Vallstena 1 Lindängarna vid Alfvena!; Gothem i n.v. delen; Hörsne vid 
Möllgårds (Wö!); Stenkumla vid Gandarfve (hb.!); Tofta och Eskelhem (A. N-); Ganthem 
vid Gardese!; Sjonhems ängar!; Vänge (Le) i Mickelsängen! (S); Buttle vid Änge och 
Hexarfve!; Torsburg! (W6); Sanda (ES); Hejde vid Sösäng (AN); Klinte (LG o. a.); Fröjel 
(LG); Lojsta på Tomklint! (ES); Lye vid Herrfars!; Linde vid Hägvalds!; Silte täml. allm. 
(M); Alfva vid gränsen till Hablingbo! 


609. 0. niger L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wc, Gotl. Pl. rar.: LG 
& DILLEN. 

Flerst.  Måttl.—spars. Bunge vid Änge!; Fleringe vid Hessle! och Lunderhage 
(Wö!); Hall vid Hägvards!; Othem vid Othemars (Ö); Hejnum vid Rings!; Martebo (N) 
vid Binge (Ww); Visby österut (WN); Endre!; Ganthem vid Gardese!; Viklau (LG); Väte 
vid Isome (M); Vänge vid Gandarfve! (Wö); mellan Klinte och Fröjel i >»Pusareds äng» 
(Le); Lojsta (J. JS) på Tomklint!; Fardhem, äng n. om Sandarfve kulle!; Alfva i ängar 


n. om Binge och vid Koparfve! 


610. Vicia silvatica L. — 1806. WG, Gotl. F1l.: BILLBERG. 

Sälls. Follingbo i L. Vede äng (BinrBeErG; utg.?); Hejde vid Gervalds, i senare tid 
inkommen (enl. AN); Lojsta (eller Stånga) s. om Åkelösa myr, ej långt från Stånga Slott 
(RF UDDINT GRIS ATT O SKA) 


611. V. cassubica L. — 1874. 'ZeTtt. (i Bot. Not.) 
Sälls.  Spars. Visby i »Sandhagen> (A. MAGNUSSON 791); Lojsta på Tomklint! 
(£ETT. & SETH). 


612. V. villosa RorH. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): WEstöö. 

Flerst. Måttl. Hzxv. Stenkyrka (SILLÉN); Othem och Lokrume (Ö); Lummelunda!; 
Martebo (WN); Endre!; Källunge (Wö); Västerhejde!; Stenkumla och Tofta (SILLÉN); At- 
lingbo (H. KRr.); Eskelhem (Wö); Västergarn vid Paviken (Wö 66!); Klinte!; Ardre vid 
Ljugarn (PR. Nirss.); Etelhem (LaL.); Hemse flerst. (VirrtB.); Silte allm. (M); Hafdhem 
vid Lingvide!; Grötlingbo!; Vamlingbo! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 207 


613. V. Cracea Lb. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Allest.  Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) humilis NRUM. 

Iakttagen vid Klintehamn på stranden! 

Xtenwifolia Bott. — 1838... HN, Fl. ed. 3. 

Flerst. Måttl. Bunge s. om Stux (ES); Rute (ZrErtt.); Hangvar vid Austers (Fr. 
NILss.); Othem (Ö); Stenkyrka prgd (ES); Lummelunda vid Kinners (KinpB. 521), Tjuls 
(WN) och Bruket (ES); Veskinde vid Brissund (Wö!); Visby vid St. Hästnäs (Wö!); 
Gothem nära kkan (Wö), talr. på åkerrenar och i kanten af själfva åkern vid Viby m. fl. 
st.!; Hörsne vid Möllegårds!; Dalhem (A. N.); Ganthem vid Hartviks!; Norrlanda (ES); 
Sjonhem (LH); Vänge vid Gandarfve (Wö!), i Kyrkjufves äng! (LH) etc.; Östergarn!; Hejde 
prgd (AN); Lojsta på Tomklint!; Silte flerst. (M); L. Karlsö (A. N.); Sundre på kyrk- 
backen! 


614. V. Sepium L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allm. Måttl. Sandön (Wö 521); Fåröl!; . . . Öja! 


615. V. sativa L. — 1806. WG, Gotl. FIl. 
Täml. allm. Måttl. Fårö!; ... Sundre! 


616. V. angustifolia (L.) ReicHArRpD. — 1832. HN, Fl. ed. 2. 

På sandområdena ferst. Måttl. Izv. Veskinde vid Kålens kvarn!; Visbytrakten 
(S; N); Gothem på sandmo vid ån!; Eskelhem vid Vallda!; Hejde (AN); Gammelgarn vid 
Davide!; Öja vid Bjergvide! 


617, V. lathyroides L. — 1866. LEFFLER (i Bot. Not.): WEstöö. 

Flerst. 1 synnerhet på sandområdena. Måttl.—talr. Fårö vid Austers!; Lärbro vid 
kkan (Wö); Stenkyrka (CEp.); Slite (HNS!); Bro vid Stenstu (WN); Visby vid vägen till 
Snäckgärdet! (Wö), vid Annelund! och Skolbetningen (Wö); Gothem i n. delen!; Hörsne 
ferst. (Kur); Västerhejde (ScHEnH.!); Roma nära Varplösa (Sätv.); Hejde mellan Gervalds 
och Smiss (AN); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Stånga, Lye och Burg, täml. allm. på sand!; 
L. Karlsö (H. Kr); Alfva på sandfält n. om kkan; Öja vid Bjergvide!; Hamra vid 
Sallmunds! 


618. Ervum hirsutum L. — 1806. WaG, Gotl. Fl. 
Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 
b) angustifolia Fr. Takttagen i Visbytrakten!; i Viklau (M). 


619. E. tetraspermum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. 
rar.: Le (utan lokal). 

Sälls.  Måttl. Endast följande växtställen äro kända af förf.: Sandön (ES, Bidr.); 
Hangvar (EKm. 69!); Lummelunda!; Bro vid Aby (J. THomson 64!) och flerst. (WW); 
Grötlingbo i ett grustag nära Sallmunds! (på sistnämnda ställe öfvergångsform till b) 


tenuifolium FR.). 


208 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


620. Coronilla Emerus L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIN., 
Gotl. Resa s. 229. 


Sälls.  Måttl. Torsburg! (L); Ardre vid Mullvalds (W6), i skogen på klintens östra 
afsats! 


(621). Onobrychis sativa Lam. — 1844. ArFz., Nov. 

Sälls.  Spars.—måttl. Hall vid Vestös på myrodlingen (Iv.); Bunge vid Fårösund 
(ES; NigL.); Visby på Snäckgärdet! (Arz.); Follingbo vid Dede å!; Västerhejde (AN); 
Roma (AN); Klinte vid Mölner (AN); Östergarns prgd (Örv.). 


622. Astragalus glycyphyllus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 196, 289. 

Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (Wö!); Fleringe vid Lunderhage!; Bunge (ES); 
Rute (L) vid Fardume! (Wö); Lärbro vid Gislauser (Ö); Stenkyrka på backen s. om 
kkan!; Lummelunda vid Bruket och Etebols!; Othem vid landsvägen midtför Othemars!; 
Veskinde vid Skälsö (S); Bal vid Gute (Wö!); Endre vid Långhulte (ES) och Ölbäck!; 
Fothem! (Wö 52); Hörsne nära Lina gård (A. N.); Follingbohöjden!; Västerhejde vid 
Vible (S) och Nygårds! (ES); Stenkumla (S) nedom kkan!; Tofta vid Gnisvärd!; Hejde 
vid Tass (AN); Klinte vid Loggarfve (AN); Östergarn n. om kkan!; Torsburg (Wö!); 
Ardre (W6) ö. om klinten!; Etelhem vid Hageby!; Stånga Slott (Wö!); Lojsta vid kkan 
(ES); Linde nedom Lindeklint!; Eksta vid Bopparfve!; L. Karlsö (L). 


623. A. danicus REtz. — 1888. InNmM (i Bot. Not.); WESTERBERG & ÖFVERBERG. 
Sälls. Talr. Sanda sm omkr. 1 km. n. om Klintehamn (WzEstERB. & Örv. 84); 

Klintehamn! (WeEstErRB. 85). — Tydligen inkommen med barlast, men nu spridande sig. 
A. arenarius DL. har funnits vid Slite hamn 86 m. fl. år, men synes vara utg. 


624. OXxytropis pilosa (L.) DC. — 1761. LiN., FI. Suec. Nov.: FALCK. 

På v. kusten. Sälls. Måttl. Sandön (Le; Hortz); Fårö i »Prästhemängen» vid 
Lauters (ES; utg.?); Lummelundsbruk! (R); Veskinde vid Bredsunds fiskeläge (R) och 
stranden n. om Skälsö! (ES); Tofta vid Gnisvärd (hb!); Västergarn på Skansholmen (FALCK; 
Wö 71!); Fröjel på en strandåker (hb!); Silte i en åker nära Petes i Hablingbo s:n (M)-. 


625. 0. campestris (L.) DC. — 1867. CEp. (i Bot. Not.): WEstöö. 
Sälls.  Närsholm (Wö!). Ett af Wö på Sandön funnet sterilt expl. hör sannolikt 
också hit. 


626. Tetragonolobus siliquosus (L.) RotH. — 1662. FUuIRÉN, Ind. Pl. — 1745. 
LiN., Gotl. Resa s. 167, 221: 

Flerst.  Måttl.—talr. Zaxv. Fårö vid Ödeboburga!; Rute vid Risungs!; Othem (Ö); 
Slite (FurrRÉN; IL); Tingstäde vid Träsket (Wö!); Boge och Gothems n. del!; Vallstena 
vid Medebys (A. N.); Visbytrakten (L) flerst.!; Hejde vid Hägleifs (AN); Eksta vid Burge!; 
Silte allm. (M); Hemse flerst. (VittB.); Alfva (Särv.); Hablingbo ferst.!; Öja ferst.l; 
Vamlingbo!; Sundre vid Vennes! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGKR. BAND 29. N:o |. 209 


627. Lotus corniculatns L. — 1745. -Lin., Gotl. Resa s. 208, 253. 
Allest.  Talr. Äfven Sandön (Wöl). 
b) crassifolius FR. — 1868. "ES, Bidr. 


På stränder, jämte öfvergångsformer till hf. och följande. HEav. Sandön (ES). 
c) hirsutus HN. — 1837. Sävr, Syn. 
H. o. d. jämte öfvergångsformer. 


Aum. LIL. uliginosus SCHKUHR. skall enl. S vara fonnen på St. Karlsö, men är af senare botanister 
ej sedd och finnes ej heller i hb. S. 


L. tenuifolius (L.) REICHB. träffas stundom i nyanlagda gräsvallar.  Ezv. Bro vid Ytlings (WN); 
Visby (FR. NILSS. 851) Ej beständig: 

(628). Medicago sativa L. — 1832. Hy, Fl. ed. 2. 

H. o. d. förvildad, något sporad. Måttl. av. Fleringe (ZeTtrt.!); Bungel; ... 
Silte (M). 

Växten odlades försöksvis vid Malms i Helvi socken redan 1804 af G. NEUMAN och 
bibehöll sig där förvildad 1840 (N). 


629. M. faleata L. — 1662. FUuIrREN, Ind. Pl. :— 1745. LIinN:, Gotl. Resa s. 242. 
Allest.. Måttl.—mängdv. 


629 X< 628. M. faleata X sativa. — 1844. ArFz., Nov. 

Flerst.  Måttl.—enst. Hav. Fleringe vid Ar (LGmM); Hall vid Vestös (WN) och Häg- 
vards!; Bunge vid Änge!; Helvi vid Malms (AFz.!); Hangvar vid Austers (Fr. NILss.); 
Visby!; Follingbo vid Dede!; Västerhejde vid Nygårds!; Tofta vid Krokstäde!; Roma (WnN); 
Hejde vid Gervalds (AN); Klinteberget!; Gammelgarn (Aur.); Burs, trakten kring kkan 


(M); Alfva (LaAL.); Silte (M). 
630. M. lupulina L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Allest. "Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö!). 


b) Willdenowii (Borns.) — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 
Taäml. allm. på hällmark, kalkbackar o. s. v. Måttl. Ev. Fårösund!; ;.. Vam- 


lingbo! — Växten är flerårig, ofta glandelhårig äfven på stjälkar och blad. 
631. M. minima (L.) ScHrREB. — 1895. M, Reseant. 


Sälls. Alskog vid Romungs (Aur. 88!); Burs på sandåsen mellan Dala och Bond- 
arfve i största ymnighet (M. 94). 


Anm. = Trigonella ornithopodioides DC. lär vara funnen i Etelhem i en kornåker vid Nymans (LG, 
FI, Gotl.). 


632. Meclilotus officinalis (L.) Wiurp. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 
1745. LiN., Gotl. Resa s. 216. 

Flerst.  Måttl.  Fleringe vid Ar (Wö!); Kappelshamn!; Rute vid Vallavik (W6); 
Helvi på ön Klasen (L) och vid Malms (Wö!); Slite (Avr.); Bro flerst. (Wn); Visby vid 
hamnen!; Gothem på Sildungen (Wö!); Barlingbo! (AFz.); Hörsne vid Möllgårds (Wö!); 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 27 


210 oK. JOHANSSON, HUPFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Roma (ArFz.); Eskelhem vid Bolex!; Östergarn vid Katthammarsvik (AvL.); Sanda (Lu!); 
Hejde vid Gervalds (AN) och Rågåkra!; Klintehamn! (C: HN 42!); När v. om kkan!; 
Hemse flerst. (VittB.); Silte (M); Rone vid kkan!; Sundre vid kkan! 


b) macrorrhiza, (W. & K.). synes vara den vanligaste formen. 
(633). M. arvensis WALLR. 


Sälls.  Spars.—Måttl. Sporadisk. Hav. Lummelunda i klöfveråkrar (WN); Bro vid 
Ytlings (Wn); Visby vid hamnen! (Lar. 78!); Follingbo vid Dede bland klöfver! 


634. M. alba Drsv. — 1854. HN, Fl ed. 6. — 1837. Säve, Syn. (M. offic. 6 vulg.) 

Flerst. Måttl. Fleringe vid Ar 95! (Wö 71!); Bunge vid kkan!; Lärbro vid Stor- 
ugns (Wö!); Martebomyr bland Gypsophila (A. N.); Slite!; Visby! (SUNDBERG); Väster- 
hejde (J. JN!); Hörsne i klöfver (Wö); Östergarn vid Katthammarsvik (Aur.); Ardre vid 
Ljugarn (Arz.!); Hejde vid Gervalds enst. (AN); Klintehamn (C. Hn 42!) talr. 95!; Hemse 
vid kkan (VirtB.); Alfva i åkern midt emot kkan (A. N.); Silte flerst. (M); Eke vid vägen 
s.v. om kkan! (Särtv.); Grötlingbo spars.! 


(635). Trifolium agrarium L. — (1811. LG, FI. Gotl) 

Sälls.  Måttl. Inkommen med klöfver- och gräsfrö. Västerhejde vid 'Stenstu!; 
Ronemyr efter aftappningen (Wö 65!).. Dessutom (enl. Le) i Lärbro vid Vägome samt i 
Boge vid Bogevik. 

Anm. I LIN., Gotl. Resa, nämnes T. agrarium på sid. 168 och 212, medan T. proenmbens' först 
på s. 257 omtalas och där säges vara ny för Sverige. Redan det, att den på Gotl. ytterst allmänna PT. pro- 
cumbens ej skulle vara sedd förr än mot slutet af resan, är högst osannolikt. Då därtill kommer, att den upp- 
gifna växtplatsens beskaffenhet (fält och skog) och växtens ymnighet alldeles strida mot T.: agrarium, måste 
man antaga, att LIN. i början af resan tagit T. procumbens för den på fastlandet mer allmänna T. agrarium. 


— Af S angifvas Visby och Ljugarn såsom fyndorter för T. agrarium, men ett i hb 8 förvaradt expl. från 
förstnämnda ställe är T. procumbens. 


636. T. procumbens L. — 1741. LiNn:, Saml.: af 100 växter. — 1745. -Lin., Gotl. 
Resa s. 250, (168, 212). = TolINg ab jen ÖSEIN: 


Allest. . Mängdv.—massyv. Äfven Sandön (Horrz). 


637. T. filiforme L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 
Flerst. Måttl. Fårö vid Nors (R) och flerst. på sandområdet!; Lärbro vid Vägome- 
vik (Ww); Boge!; Bro (Wn); Västerhejde (WW) vid/Hallbros!; Mästerby (LG); Sanda (Le; 
Ww); Hejde vid Gervalds (AN); Ardre vid Ljugarn (Avr.); Klintehamn (Turp.!); Fröjel 
(LG); Sproge vid Tjengdarfve (FLop. & STENH. 55! 0. a.); Burs på sandåsen mellan Dala 
och Bondarfve (M); När!; Hemse! (LaAL.); Hamra vid Skvalpvik!; Hoburg (WG, F1. Suee.). 


638. T. fragiferum L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 

H. o. d., mest vid kusten. Måttl.—talr. HPzv. Fårö vid Broa!; Hangvar vid Kappels- 
hamnsviken (ZrTT.); Lärbro vid Storugns (Wö) och Kejlungs!; Kyllej!; Othem vid prgden 
(Ö); Slite! (Zrrt.); Visby!; Gothem vid ån (R); Hörsne (SmrpeB.!); Dalhem vid ån!; At- 
lingbo vid ån från Valls myr!; Katthammarsvik!; Hejde flerst. (AN); Stånga!; Lau och 
När!; utefter s.v. kusten från Västergarn till Näs allm.!; Vamlingbo vid Torsbrya! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. N:o |. 211 


639. PT. repens L. — 1806. We, Gotl. FI. 
Allest. Måttl.—talrv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


640. P. hybriduny LL. — 18537. SÄVE, Syn. 
H. os d.. Spars.—måttl. « Förekommer mest 1 nyanlagda vallar och gräsmattor; spo- 
radisk. rv. Sandön (Wö 59!); Fårö vid Marpes!; sv Grötlingbol; Vamlingbol— Afven 


funnen på Storholmen i Fardumeträsk (Wö 40!). Det är likväl osäkert, om växten ur- 
sprungligen är spontan, enär nämnda holme användes som slåttermark. 


641. T. montanum L. — 1806. WG, Gotl. FI. 


Allm. Måttl. Fårö allm.!; ... Sundre; 
642. TT. striatum, L..— 1832: HN, Fl:, ed. 2:,ISR.;KoLM. 
Sälls. på v. Gotl. Mått! —mängdv. Lummelunda i Tjuls hage s.v. om träsket!; 


Tingstäde vid landsvägen midt för Myrvälder!; Fole (VENNERST.); Bro flerst. (WN)!; Väster- 
hejde vid Stenstu (LNmM) och Vible!; Viklau (Wö; M); Väte vid Isome och Haltarfye (M); 
Sproge vid Lindarfve (I. Korm. 1820—22); Hablingbo vid Vastäde (M). 


643. T. arvense L. — 1745... Lin., Gotl. Resa s. 212, 239. 

Allm. på sandområdena; eljes mer sälls. Måttl.—talr. Sandön (Wö 59!); Fårö ö. 
del!; . Vamlingbo! 

b) prostratum MYrRis (i SÄvE, Syn.) är en spalierform, som mer eller mindre ut- 
präglad förekommer på stränder och öppna fält. 


644. T. pratense L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 238. — 1755. Lin., Fl. 
Suec. ed. 2 

Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

P) villosum VAnLB. — 1895. M, Reseant. s. 9. 

Antecknad för: Roma station!; Hablingbo nedom Stenstu (M):. 


T. incarnatum L. sälls., utkommen med gräsfrö o. d. 


645. T. medium (L.) Hups. — (1811. LG, Fl: Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
Brat 

Allm., men ojämnt fördelad. Måttl. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo; 

b) strictum HN. — 1832. HN, Fl ed. 2 

Bland hf. 


(646). Sarothamnus scoparius (L.) Wimm. — 1867. OCEp. (i Bot. Not.) 
Sälls.  Enst.—måttl. — Lummelunda i Tjuls hage (S. STENGÅRD) bland följande!; 
Slite! (R. ÖLDBERG); enstaka telningar äfven sedda vid Visby (WN) och Ljugarn (AuL.). 


(647). Ulex europeus L. -— 1837. Sävr, Syn. 
Sälls.  Rute vid Vallavik (H. Kr.); Lummelunda i Tjuls hage (S. STENGÅRD), hvarest 
odlingsförsök med växten gjordes för omkring 40 år sedan, ännu bibehållande sig, måttl.!. 


202 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fordom vid Visby g. hamn (S 27!). Odlingsförsök anställdes för några år sedan äfven 


vid Länna utanför Visby. 
648. Ononis campestris Kocn. — 1861. HN, FL ed. 8: KROK. 


Sälls. Lummelunds strand (Wö 52 enl. hb. Ups.; men nu utg.); fordom vid Visby 
hamn (Kror 60!); Klintehamn (Turp. 73! enl. hb. Ups.) 


649. 0. repens L. [0. procurrens WALLR.] — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 272, 
292, 299. 
Täml. allm. Måttl.—mängdv. av. Kappelshamn!; ... Öja! (L); Vamlingbo! 


Aum. Äldre uppgifter om »O. spinosa» (hos LG, LILJEBL., WG och 5) afse ofvanstående art (O. pro- 
currens WALLR.). Med »O. hircina» hos några äldre botanister förstås storbladiga, mindre torniga former af 
samma art. Att både O. campestris KocH. och O. hircina JACQ. upptagas för Sandön 1 ES, Bidr. 1868, 
men ingendera i ES, Gotl. Fanerog. 1869, bör måhända förklaras på samma sätt. 


650. Anthyllis Vulneraria L. — 1741. &LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., 
Gotl. Resa s. 253, 272, 283. 

Allest. Talr.— mängdv. Äfven Sandön (Wö 591). 

b) alba L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 227, 272. 

Täml. allm. Måttl. Fårö!; .. . Sundre! 


c) coccinea L. —- 1745. LIin., 1. c. 8. 233, 272. 
Täml. allm. på hällmark. Måttl.—talr. Fårö!; ... Vamlingbo! 


Fam. 55. PFricinece. 


651. Myrtillus nigra Guia. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 230. 


Allest. på sandområdena; eljes knappt allm. Mängdv.—massv. Haxv. Sandön (ES, 
Bidr.); Fårö ö. delen allm.!; ... Sundre! 


652. OXyYycCOCCUS palustris Pers. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Sälls. Talr.—mängdv. På uttappade myrar oftast steril. Fårö vid Ekeviken (EKw.!); 
Rutce och Helvi på holmar i Fardumeträsk! (5); Stenkyrka (W6) i Vätlingsmyr och Våt- 
hagen samt vid Norrträsk i Nordermyr!; Martebomyr (LG) både i v. delen och vid Binge 
träsk (massv.)!; Bro vid Ytlings (Wn); Hejde träsk (Le; AN); Stånga myr (SERN.). 

b) microcarpus TURCz. ; 3 

Spars. Stenkyrka i Våthagen!; oftare förekomma öfvergångsformer med små frukter 
(6 mm. i diam.) men ej glatta skaft. 


653. Vaccinium Vitis idexa L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168. 


Allest. på sandområdena; eljes allm. Talr.——massv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö, ö. 
delen!; . . . Silte: (M) ... 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 213 


654. Aretostaphylos uva ursi (L.) SPRenG. — 1742. LiN., Färgegräs 8. 28. — 
1745. .LiIN.y Gotl. Resa s. /182, 187, 209: 

Allest. på hällmark och steniga strandvallar på norra delen; på s. hällområdet h. 
0. d. Vanl. talr: Hov. Sandön (ES; Wö!); Fårö (sälls.)!; Fleringe!; . .. Tofta (allest.)!; 
sedan mer spridd ner till Stånga och skogarna s. om Akelösa myr! 


655. Andromeda polifolia L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & Wo, Gotl. 
PIN rar. 

Norra Gotl.  Sälls. Måttl.—talr. På uttappade myrar ofta steril. Fardumeträsk 
på Storholmen (LG; SERN.); Stenkyrka (ES) i Vätlingsmyr! (Wö 71); Martebomyr! (R); 
Lokrume myr (Wö 67!). 


656. Calluna vulgaris (L.) SatisB. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 168, 235, 237. 
Allest. på sandområdena; 1 öfrigt allm. Mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fåröl; ... 
Sundre! 


657. Ledum palustre L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
RITA: 

Sälls.  Måttl. På öar i Fardumeträsk! (Le); Bro vid Ytlings (Wn); Mästerby vid 
Ejmunds (LG o. a.l); Sanda vid Botvede i strandhagen (ES); Guldrupe vid Bjers (O. OLs- 
SON); Östergarn i Gustneviksängen (LG); Garde (A. N.) nära Alskog; Eksta i skogen norr 
om Tomsarfve! 


658. Pyrola chlorantha Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
H. o. d. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Hamra! 


659. P. rotundifolia L: — 1662. FurREN, Ind. Pl. —- 1745. LiN., Gotl. Resa s. 
221. (På bägge ställena kan ock föreg. art afses). 

Eros dd: Måttli Sandön (ES, Bidr-); Fårö! -. . Slite (M): 

660. P. media Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Måttl.—spars. Fzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö (R); -.-. Lojsta (Wö). 

661. P. minor L. — 1741. LIiNn., Saml. af 100 växter s. 206. — 1745. LIn., 
Gotl. Resa s. 206.! 

H. os d. . Måttl... Sandön (ES, Bidr.); Fårö! (L); ... Vamlingbo. 


662. P. secunda L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 221. 
Täml. allm. Måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö! ... Vamlingbo! 


663. P. uniflora L. — 1662. FUIREN, Ind. Pl. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. 
H. o. d. Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Silte (M). 


I Den på sid. 221 omtalade Gothems-formen, hvilken hade »kronan blekare och mer utsparrande», är 
snarare P. media SW. 


214 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


664. P. umbellata L. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Måttl. Sandön (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Martebo (SUNDB.); Bro 
och Hejdeby socknar i hagar på gränsen (WN); Bäl vid Gane (R); Gothems Hammar (MoL.); 
Västerhejde i Sandhedsskogen och vid Hallbros Slott!; mellan Västergarn och Klinte i en 
skogsäng (LG); Sanda i Gervalds skog mellan Norrgårda och Bjestafs (LG); Hejde vid 
Hägleifs (i Brunhagen) och Gervalds (i Myrhagen) (AN); Kräklingbo vid Hejdeby (AN); 
Ardre nära Ljugarn (AuL.); Alskog vid Rudvier i Lillhagen (S!); Stånga i skogen vid 
Myrungs (N); Linde (AN); Sproge vid Tjengdarfve (S); Hemse och Alfva vid kanten at 
Mästermyr (VITTB.; SÄTV.). 


665. Monotropa Hypopithys L. — 1805. We, Gotl. FI. 

Flerst. Spars.—måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fleringe vid Hau träsk (ES); Bunge 
på Bungenäs (WG; ES); Hangvar vid Flenvik (Wö); Lärbro vid Storugns (Wö); Othem 
(Ö); Bro (Ww); Fole (5); Visby söderut! (S); Dalhem, barrskog i n.v. hörnet!; Roma (5); 
Valls prgd (ES); Norrlanda vid Butreifs (Kur); Vänge vid Bjerges!; Torsburgens fot!; 
Ardre (W6) vid Ljugarn (Auzr.); Hejde h. o. d. (AN); Fröjel (ES); Burs (ES); Hemse 
flerst. (VrrtTB.); Sundre vid Vennes! (En del af dessa lokaler hänföra sig dock troligen 
till följ. var.) 

5) glabra Bork. — 1837. SÄvE, Syn. 

Flerst.  Spars.—måttl. Sandön (ES); Fårö vid Lauters (ES); Bunge på Bungenäs 
(ES); Hangvar vid Ire (Wö!); Lärbro vid Storugns (Wö!); Veskinde vid Mickelgårds (Wö!); 
Bro (Ww); Visby vid Kungsladugården!; Endre n.o. om Fjells (S!); Västerhejde ferst. 
(ES); Hörsne i skogen nära Dibjers såg (Kur); Roma i skogen vid Dalhemsåns utlopp ur 
myren (Särtv.); Eskelhem i skogen på gränsen till Stenkumla samt mellan Vallda och 
Valldarfve; Mästerby i v. delen!; mellan Norrgårda i Sanda s:n och Västergarns kka (Lu); 
Hejde vid Gervalds (AN); Gammelgarn s. om Engemansviken!; Torsburg (Wö); mellan 
Alskog och Ardre!; Etelhem, berget s. om nNigvalda träsk!; Lye, i skogar i ö.; delen!; 


Silte flerst. (M); Hablingbo (hb.!). 


Fam. 56. Empetrecw. 


666. Empetrum nigrum L. — 1819. WG, Gotl. Pl. rar. 

Sälls.  Måttl.—mängdv. Fårö vid Sudersandsviken i småskog på fuktig sand, 
mängdv.!; Fardumeträsk (R) på Storholmen och en ö. därom belägen mindre holme!; 
Stenkyrka i Våthagen! (Wö 66), i Vätlingsmyr, i skogen s.v. om Sudergårda samt vid 
Söderträsk i Nordermyr!; Martebomyr (ES); Stånga myr (SERN.). 


Fam. 54. PEuphorbiacece. 
667. Euphorbia palustris L. — 1662. FurrRÉn, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 
100 växter. = 1745. LIN, Gotl. Resa s. 2260. 
Sälls.  Måttl. Gothem söderut (FuIRÉN; L) och vid Nybro (Wö!); Hörsne myr (AN); 
Dalhem (AN); Norrlanda nära Aurungs (Wö) vid landsvägen!; Kräklingbo (N) vid 


KONGL. SV. VRT. AKADPBMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 215 


Österby (AN), Ekeskogs (HS) och Kräklinge!; Ala!; Buttle station (AN); Ptelhem vid Täng- 
lingsmyr (LG) nära järnvägen!; Eksta vid Bopparfve (FErop. o. a.) och vid kanalen nära 
Dynisse!; mellan Eksta och Sproge (We); Vamlingbo vid Rofinds (ES-o. al). 

668. E. Esula L. — 1888. AHNHLFVENGREN (i Bot. Not.) 

Flerst. Måttl. Fårö vid Lassor!; Hangvar vid Kappelshamn!; Tingstäde vid Gull- 
auser (WN); Visby vid Österby spars.!; Hörsne vid Simunde (0: Orsson); Västergarn vid 
hamnen (AN 71!); Sanda vid Norrgårda (AN); Hemse vid Frigges! (VirtB.); Ronehamn!; 
Öja på Faludden!; Vamlingbo i en sandig åker vid Storms!; Sundre i Bunnäsåkern vid 
Hoburg! 

(669). E. Cyparissias L. — 1864. Hy, FI ed. 9: THrpb. 

Sälls. Stenkyrka prgd (ScHEnH. o. a.!); Martebo vid Binge (WN); Västerhejde vid 
Halfvards (TuepD. o. al). 

670. E. exigua L. — 1819. R &.Wec, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Måttl.—talr. Mest i s.v. delen. Bunge vid Ducker!; Lärbro vid Takstens 
(R 0..a.!); Othem på File åkrar (Ö); Bäl vid Gute!; Dalhem vid Hallfoser (AN) och Gand- 
arfve!; Roma vid Möllbjers (hb.!); Eskelhem vid Simonarfve (AN); Viklau vid Ange (AN) 
på hällmark!; Sanda vid Vifves (AN); Hejde vid Hägleifs (AN); Klinte vid Loggarfve och 
Klintebys (AN); Linde vid Odvalls (AN); Silte allm. (M); Alfva vid Anges (Wö 6510. a.). 

671. E. Peplus L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Täml. allm. Måttl.—mängdv. Fårö!; ... Vamlingbo! 

672. E. Helioscopia L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 253. 

Allest.  Måttl.—talr. 

673. Mercurialis perennis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 224 samt FI. Suec, 
ed. 1 (utan lokal) — 1869. ES, Gotl. Fanerog.: MoLÉR. 

Sälls.  Måttl. Stora Karlsö (Mor.); L. Karlsö! (AN); Gothem? (det framgår ej af 
LINNES ord, om han verkligen sett växten därstädes). 

(674). M. annua L. — 1861. Hy, FI. ed. 8: FR. SANDEEN. 


Barlastväxt. Sälls. och sällan länge fortvarande. Kyllejs hamn (SANDÉEN; LAL. 78!); 
Slite (ExmM. 63!); Visby hamn 84—91! 


Anvm. Montia fontana L. är uppgifven för Roma Kungsgård (LG), där den förgäfves blifvit sökt af 
Wö, förf. m. fl. för stranden norr om Visby (VAHLB.), där den numera ej finnes, samt för Långhögården i 
Eksta socken (S), hvilken uppgift beror på felbestämning (enl. hb. S!). Inga hbexpl. från de två förstnämnda 
lokalerna äro anträffade. 


Fam. 58. Paronychiece. 


675. Herniaria glabra L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 239. 
Mycket allm. Måttl.—talr. Fårö! (We) ... Sundre! 


216 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGIEOGRAFI. 


676. Neleranthus perennis L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. — (Expl. från Visby 
i hb. S tillhöra däremot följ. art.). 

Sälls. Eskelhem (Wö 66!) vid landsvägen s. om kkan!; Sanda vid prgden (ES) på 
sandfaltet!; Silte vid Petesviken (M). 


677. S. annuus L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Allest. på sandområdena; eljes täml. allm. Måttl.—massv. Sandön (Wö 59:); 
Fåröl; . . .- Vamlingbo! 

Växten är vanligen annuell, öfvervintrande; men också ofta öfvervintrande med 
höstblommor (Jfr Bot. Not. 1890 s. 267—272). 


677 X 676. S. annuus X perennis. — 1893. AHLFVENGREN (i Bot. Not. s. 164). 


an a mellan Sten huse gård och kkan N 2). 
Sanda mellan Stenhuse gård och kkan (AN 92 


Fam. 59. Polygonece. 


Anm. Fagopyrum esculentum MOENCH. odlades vid århundradets början i Helvi, ehuru »ej mycket» 
(G. NEUMAN). Någon gång utkommen på åkrar t. ex. Fårö vid Alnäseträsk (94!). 

678. Polygonum amphibium L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst.  Måttl.  Fleringe vid Haureflan! och Lunderhage (Wö); Lärbro vid Storugns 
(Wö); Stenkyrka i Ringvidemyr (A. N.); Tingstäde träsk på Durholmen (Wö!) och vid 
ån mellan träsket och Furubjers (ES) m. fl. st.!; Visby vid Kungsladugården! (We); Dal- 
hem vid Näsungs (Wö!); Roma Kungsgård! (S) och vid Högbro!; Eskelhem!; Atlingbo 
(Wö); Mästerby 1 ån mellan Ejmunds och Tjuls! (äfven hf.); Ala (We); Hejde prgd och 
vid Gervalds, äfven hf. (AN); Närs å! (hf.); Silte, äfven hf. (M); Fide!; Öja vid: Stock- 
viken! 


Den håriga modifikationen (=f. terrestre REICHB.) är den vanligaste. Stundom utvecklas båda modi- 
fikationerna från samma rotstock, i det att de första vid högre vattenstånd framkommande bladen äro som hos 
hf., men de senare framkommande öfverensstämma med f. terrestre. 


679. P. lapathifolium Art. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Täml. allm. Spars.—måttl. Fårö sandområde allm.!; ... Vamlingbo! 

£) incanuwm ScHm. — 1837. Säve, Syn. — Hb. S. 

Som föregs., men mindre allm. 

680. P. Persicaria L. — 1837. Säve, Syn. (P. biforme We). — Hb. 5. 

H. o. d. vid bryor och stränder. Måttl. Fårö sandområde!; ... Vamlingbo! 

b) depauperatum MEIsn. 

Visby på hafsstranden norrut (WirtR. 79); Levede vid Skogs (Lu 53 enl. hb. Horm.) 

681. P. Hydropiper L. — (LG och R utan lokal). — 1837. Säve, Syn. 

Sälls.  Fordom vid Visby g. hamn (hb. S!); vid landsvägen mellan Fole och Hejdeby 
(Wö); Väte (Wö 521). 


Anm. P. minus HupDs. (P."strictum HN, Fl. ed. 11) har fordom funnits vid Visby g. hamn (AFZ. 
41; LH 53, enl. hb. Ups.). 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 217 


682. P. aviculare L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. - Måttl.—mängdyv. Äfven Sandön (BS, Bidr.). 


683. P. Raji BAB. — 1880. LAGEruriv (i Bot. Not:). 
Sälls. på v. kusten. Måttl.—talr. Lummelunda (Lam); Tofta vid Gnisvärd!; Väster- 
oarns Utholme och Svältholhmsrefvet (AN) samt vid hamnen!; Sanda vid Vifvesholm (AN). 


684. P. Convolvulus L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allest. Måttl.—talr. Sandön (Wö!); Fårö!; . . . Sundre! 


685. Rumex domesticus Hy. 

Sälls. Spars. Lärbro vid Storugns i en äng vid stranden, för många år sedan 
(troligen 1840) funnen af Wnstöö och senast observerad 95 (Wöl. 

686. BR. crispus L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Måttl. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


686 X 689. BR. erispus X palustris. 
Sälls. och spars. Visby vid Kopparsvik! (Ww). 


686 X 687. R. erispus X obtusifolius,. — 1880. Lem (i Bot. Not.). 

Flerst. Spars.—måttl. Lummelunda (Lem); Veskinde vid Mickelgårda (WW); Bro 
vid Ytlings (WNw!); Visby vid g. hamnen! (Lem); Barlingbo vid vägen mot Endre (WN); 
Viklau vid Stenstugårds (AN); Västergarn vid Mafrids (AN); Väte vid L. Ambos! och 
vid Isome (M); Hejde prgd (AN) och vid Kvie (M); Klinte vid Mölner (Wö; AN); Silte 
vid Rikvide (M!); Fardhem vid Brogårds (M); Stånga vid Bosarfve (M); Burs vid Anges 
och Sigsarfve (M). 

687. R. obtusifolius L. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Allm. Måttl. Fårö!; ... Sundre! 

Pp) divaricatus (L.). — 1844. Arz., Nov. 

Sälls. Visby (LinpDmM.!); Endre!; Klinte vid Mölner (enl. ES); Burs vid Kärna! 

688. KR. sanguineus L. — 1888. LnNw (i Bot. Not.): MATSSON m. fl. 

Sälls. Måttl. Hablingbo (M 88) i ängsmark s. om kkan!; Grötlingbo vid Norr- 
kvie (M); Follingbo (SmeEDB. 72!); Vallstena vid Gudings (O. OLsson & Vir'rg.!). 

689. R. palustris J. E. Sm. — 1858. Hy, FI. ed. 7: KINDBERG. 

Sälls.  Enst. —måttl. Visby vid g. hamnen (KINDB. o. a.) och i dess närhet spo- 
radiskt, men under en längre följd af år, senast vid Kopparsvik! 

690. BR. maritimus L. — (1811. LG, FI Gotl.) — 1819: R & Wc, Gotl: PI. rar. 

Sälls. - Enst.—måttl. Fordom vid Kappelshamn (S); Boge vid Friggårds (ZETT.); 
Visby g. hamn (S!) som föreg.!; Anga strand (Kur); Västergarn (Le); Klinte vid hamnen, 
enst.!; Vamlingbo (LG). 

K. Sv. Vet. Akad. Flandl. Band 29. N:o 1. 


do 
[9 a] 


218 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGROGRAFI. 


b) pinguis HI. NILSsSon i Bot. Not. 1887 s. 229. 
Visby (StENH. 55; det. HI. Nirsson & MUuRB.). 
691. RB. Acetosa L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allest. Måttl.—talr. 

b) velutinus n. f. (s. 108). 


Takttagen i Öja på sandjord! 


692. RB. thyrsiflorus FIngErRH. — 1854. HN, FI. ed. 6: WEsTtöö. 

På s.v. och s. delens sandområden flerst. Måttl.—talr. Eskelhem nära kkan (Wö 
52); Sanda vid Botvede (Wö 52!), Sandegårda och vid kkan!; Ronehamn (LaAL.); Hafdhem 
vid Lingvide och Antarfve!; Eke vid kkan!; Grötlingbo allm. vid vägar!; Vamlingbo vid 
vägar n. och ö. om kkan! 


693. RB. Acetosella L. — 1745. LiNn., FI. Suec. 


På sandområdena allest.; eljes ej allm. Måttl.—mängdv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö 
ö. del! I: Sumndre! 


Fam. 60. Ulmacew. 


694. Ulmus montana WitH. — 1844. Arz., Nov. 

Sälls.  Spars.—enst. Hall vid Norrbys (SERN., Stud. s. 87); Barlingbo (AFz.); 
Lilla Karlsö! (Wö 43! m. fl. enl. hb. Ups.). 

b) nitida Fr. — 1842. Fries, Mant. III: Arz. — 1844. ArFz., Nov. 

Sälls.  Spars.—måttl. St. Karlsö (Arz.; utg.?); L. Karlsö! (Arz. 41). Äfven upp- 
gifven för Roma (förmodligen odlad). 


De flesta träden på L. Karlsö äro mellanformer mellan hf. och b). 


695. U. campestris J. E. Sm. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 222. 

H. o. d. i ängar, oftare vid vägar i närheten af gårdar; mer sälls. 1 de nordligaste 
socknarna och på sandområdena. Spars.—måttl. Helvi i L. Ire äng (Ö) samt vid St. 
Ire (Ö); Lärbro vid Hangvars kyrkmyr, vid Vestninge, vid Bjers myr samt på gränsen 
till Othem (Ö); Othem vid Othemars i Storängen (Ö); Boge (Ö); Hejnum i Kallgatan och 
vid Rings (Ö); Bro (Ww); ... Sundre!; L. Karlsö! (SERN.). 

b) suberosa MoEncH. — 1840. Nyman, Bidr. 

Som föreg. Rute (ES); . .. Vamlingbo! Vanligen är blott en eller annan af de 
från stammens nedre del utgående grenarne utrustad med korkknölar. 

c) glabra (Mirr.) — 1842. Fries, Mant. III: Arz. — 1844. ArFz., Nov. 

Som hf., med hvilken den är förenad genom öfvergångsformer. 


En forma foliis variegatis förekommer i vildt tillstånd i Barlingbo vid Henriksdal! (Wö 681), äfven- 
som i Källunge (Wö); fordom vid Stafva i Barlingbo socken. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 219 


Fam. 61. Urticacem. 


(696.) Humulus Lupulus L. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 275.) — 1854. HN, 
FI. ed. 6. 

Sälls. (förvildad?). Spars. ev. Fleringe 1 kanten af Hessle äng bland Prunus 
insititia (Wöl!); numera dock endast inom trädgårdens område odlad på stenig mark!; 
Lärbro vid Gislauser, långt från boningshus (Ö); Silte nedom Linhatte 88 (vild enl. M). 


697. Urtiea urens L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Allest. Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


698. U. dioiea L. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 302. 

Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) holosericea FR. 

Exv. Källunge (I. Korm. 65!); Ekeby och Barlingbo (Ww); Sanda (WN). 


Amaranthus retroflexus L. — 1888. AHLFVENGREN (i Bot. Not.) — har upprepade gånger an- 
träffats vid hamnplatser, ezv. Visby 87! (Wö 57!); Västergarn (AN); dessutom mellan Hemse och Alfva i en 
täppa (M o. a.!). 


Fam. 62. Chenopodiacece. 


699. Atriplex hastatum L. — 1837. Säve, Syn.: MyYrin. — 1850. LÖNNR. (i 
Bot. Not.). — I Lin. hb. enl. C. HN. 

H. o. d. utefter stränderna; sälls. inpå ön. Måttl.—talr. Ev. Fårö!; Fleringe!; 
Bunge!; ... Hamra och Vamlingbo!; St. Karlsö! 

b) prostratum (BoucH.). 

Flerst. på stränder, exv. Fårö vid Ekeviken!; Storugns (Wö 52!); Kyllej; Slite; 
Visby!; Klintehamn; Östergarn!; Gammelgarn!; Vamlingbo vid Västlands! 

c) microspermum (W. & K.). 

Grötlingboudd (N, Bidr. 40). 

700. A. patulum L. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 

Allm. Måttl. Fårö!; ... Vamlingbo! 

b) angustissimum WALLR. och andra smalbladiga former äro iakttagna ferst. 

c) globosum n. f. (sid. 108). 

På stränderna vid Fårö, Gothem, Östergarn, Ronehamn, Klinte m. fl. st.! 

401. AA. litorale 1. — (1811. Le, Fl Gotl) — 1819. R € We, Gotl. PI. rar.: LG. 

H. o. d. utefter stränderna. Måttl.—mängdv. Zxv. Sandön (ES, Bidr.); Fåröl; . 
Vamlingbo! 

b) serratum (Hups.). — 1868. ES, Bidr. 

Sälls. Zzv. Sandön (ES); Visby!; Klintehamn (ZETT.). 


Anm. Äldre uppgifter om A. laciniatum L. afse andra former (hb. S!) 


220 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFFI. 


702. Halimus pedunculatus (L.) Warrr. — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 

På s. och s.v. delens stränder flerst. Måttl. Sanda på Vifvesholm (Ww); Klinte på 
varfvet (AN); Eksta på Långstitestrand (N o. a.); Sproge på Tjengdarfve strand (R); Silte 
vid Petesvik (M); Näs på Näsuddens inre sida!; Grötlingbo udd (R); Öja vid Stockviken (Aur.): 


703. Chenopodium hybridum L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & Wc, 
Gotl. PI. rar. 
H.'o. d. Spars.—måttl: Hzv. Bunge vid Stux!; ... Silte (M); Eablingbo! 


704. C. urbicum L. — 1745. &LIiN., Gotl. Resa s. 164. 

Mycket sälls., om den ens finnes kvar. Hörsne (Wö 53); Eksta s:n (VAuLB.); fordom 
på Visby gator (L). 

b) intermedium (M. & K.). 

Lummelunda vid Kams (Wö 52 enl. hb. Ups). 


(705.) C. murale L. — 1805. We, Gotl. FI. 
Mycket sälls. Sporadisk. Visby några år på 1880-talet!; Vall (WG). 


706. C. album L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö'!): 

b) viride (L.). Som föreg. 

c) lanceolatum (MUHLENB.). 

Iakttagen vid Visby, Västergarns och Klinte hamnar, måttl. 


C. opulifolium SCHRAD. har sporadiskt uppträdt vid Visby hamn! 


707. CO. polyspermum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. PI. rar. 

Sälls.  Måttl. Veskinde ofvan Skälsö!; Follingbo vid Kallings (Wö!); Ekeby vid 
Mangsarfve (Le); Hörsne vid Möllgårds (Wö 531); Väte vid Isome (M); Hejde vid Löfves 
(AN); Eksta (R); Hemse i en sandig åker s. om kkan (Ö). 

408: 6: Vulvaria, 23 — (1801: LG) Dl Got) STUST9RNER Oo WE GOtRrar 

Sälls.  Måttl.—talr. Kappelshamn (AN); Visby gator! (LG); Tofta vid Gnisvärds 
fiskläge!; Västergarns hamn! 


709. C. glaucum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. Måttl.—spars. Fzxv. Lärbro vid Storugns (Wö); Visby (R) flerst. på gator 
och stränder!; Tofta vid Gnisvärd!; Roma Kungsgård!; Östergarn vid Katthammarsvik!; 
Väte; Klintehamn!; Eksta på Långstitestrand! (Wö); Näs vid Nisseviken! 


710. CO. rubrum L. — 1837. SÄVE, Syn. 

H. o. d. vid stränderna; flerst. inpå ön. Spars.—måttl. Zxv. Rute vid Fardume!; 
Lärbro vid Storugns (Wö!); Slite!; Visby vid Snäckgärdet m. fl. st. sporadiskt!; Endre 
(Wö); Follingbo nära kkan!; Hörsne (Wö); Dalhem vid Gandarfve i en betåker!; Gothems 
strand!; Norrlanda strand (Wö!); Hogrän vid Alfvede!; Katthammarsvik och Sjausterhammar!; 


KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND: 29. NO I. 2 


Ardre strand!; IKlintehawmn!; Etelhem i Akelösa myr!; Eksta vid Djupvik!; Sproge strand 
(Wöl!); Närsholm!; EHemse!; Oja!; Vamlingbo (S) vid Botarfve! 


711. CO. Bonus Henricus L. — 1805. WG, Gotl. FI1. 
Allm. Måttl. Zzv. Hall vid Vestös (Wö!); Fleringe!; ... Vamlingbo spars.! 


712. Suxda maritima (L.) Dumorr. — 1819. BR & Wo, Gotl. Pl. rar. 

Flerstädes på ö. och s.v. Gotlands stränder. Mängdv. Bogevikens strand (lEKM.); 
Gothem på Suderstrand (Wö!); Anga strand nära Grundudd (Kur); Ardre vid Ljugarn 
(Iv.); Lau strand vid Närsåns mynning!; När vid Östervik (S); Ronehamn (Wö); Gröt- 
lingbo vid Gansviken och stranden nedanför Sles och Norrkvie!; Öja vid Stockviken! (ES); 
Naäsudden!; Silte vid Petesvik (M); Eksta på DLångstitestrand! (R); Klintehamn (FLop. 
550. Av). 


713.  Nalsola Kali L. — 1662. Furrén, Ind. P1. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 301. 

H. o. d. på stränderna. Något sporadisk. Spars.—mängdv. Sandön (ES; Wö!); 
Fårö vid Sudersandsviken, L. Hoburga och viken vid kkan!; Bunge vid Samdvik (W6); 
Slite (Le o. a.); Norrlanda strand!; Östergarn vid Sandvik! (W6) och Katthammarsvik 
(Wö!); Ardre, hela stranden mellan Hvitvars och Ljugarn (AuL.); Närshamn!; Hamra vid 
Vändburgviken!; Vamlingbo vid Rems!; Hoburg (enl. FUIrRÉN); Silte vid Kvarnåkershamnen 
(M); Eksta på Långstitestrand!; Fröjel! (ES); St. Karlsö!; L. Karlsö (A. N.); Klinte (LaL.); 
Sanda (LNM); Västergarns, Eskelhems och Tofta stränder!; Visby (L; S!) sporad.!; Lumme- 
lundsbruk (N); Stenkyrka vid Lickershamn (Ö); Hangvar vid Irevik (Wö!); Lärbro vid 
Storugns (Wö!). 


714. Nalicornia herbacea L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., 
Gotl. Resa s. 269. 

På ö. och s.v. kusterna flerst. Mängdv. Västergarnsholm på s. sidan (S); Sanda 
på Vifvesholm (Ww); Klintehamn (S; Fron.); Fröjel på Nymans strand (LG); Sproge på 
Tjengdarfvestrand (S!); Näs vid Burgsvikens n. sida (L. o. a.); Öja vid Stockviken!; Gröt- 
lingboudd (N) och på stranden nedanför Sles och Norrkvie!; Lau strand vid Närsåns 
mynning!; Ardre vid Ljugarn (ES); Gothem på Kläpparna (Wö 55!); Helvi vid Kyllej 
(ZerT.); Rute på Skenholmen (LG); Lärbro vid Vägomevik!; dessutom vid Storugns (Wö 631). 

b). prostrata (PALL.) — 1837. SävE, Syn. — är den vanligaste formen (den enda 


af förf. sedda). 


Fam. 63. Cupuliferce. 


715. Quercus Robur L. — 1745. Lis., Gotl. Resa s. 165, 203, 235, 253. 

Allm. Spars.—måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö! (LC); ..-: Sundre! 

b) Ahlfvengrenii Borre. — 1894. Carr Borre (i Gartenflora s. 451): AN. 

Endast ett träd är iakttaget i Hejde vid Gervalds (AN 88!): — En smalbladig form 
är också anmärkt i Bro vid Eriks (WN!). 


222 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


716. Q. sessiliflora SAtisB. — 1854. HN, F1 ed. 6: WEstöö. 

Sälls. Enst. Sandön (Wö 59!); fordom i Lojsta vid Fride gård (Wö 52 enl. hb. 
Ups.), ett enda träd, hvilket vid nyodling blifvit nedhugget; Alfva prgd i åkern Habo 
(AN; A. N.), nu troligen utg. 


717. Corylus Avellana L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 202, 235, 247, 253, 272, 302. 
Allest.  Måttl.—talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


Fam. 64. Salicinece. 


718. Populus tremula L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Täml. allm. Spars.—måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Sundre! 

P. nigra L. och pyramidalis R0z. samt, ehuru mindre ofta, P. alba L., angulata ATT., bal- 
samifera L. och candicans AIT. förekomma odlade vid vägar och gårdar; likaså P. tremuloides MICHX. i 
Visby och vid Vible i alléen. 

719. Salix fragilis L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Icke spontan, men ferst. förvildad vid åar, vägar ete. Enst.—spars. Hzxv. Fårö 
vid Ulla Hau och nära kkan!; Lärbro vid ån, som utfaller i Vägomevik!; Visby nedom 
S:t Göran!; Hörsne (Wö!); Hejde (AN); Alskog vid Romungs (AuL.); je Öja!; Vam- 
lingbol — Därjämte odlad h. o. d. 


720. S. pentandra L. — 1837. Sävr, Syn. 

Flerst. I allm. enst.—spars. Fårö vid Holmudden (Wö!); Fardumeträsk på öar (5); 
Stenkyrka i Våthagen talr.!; Martebomyr!; Tingstädeträsk vid ö. sidan (Ö) samt på Dur- 
holmen! (Wö 54); vid Gullauser myr!; Othem vid File (Ö); Bro (WN); Västerhejde vid 
Vible! (LNM); Norrlanda vid Aur ungs!; Vängemyr!; Guldrupe i myren ö. om Krasse!; 
Ardre vid Hallute (Avr.); Etelhem i Akelösa myr!; Fröjel (hb.!); Burs vid Galtungs!; 
Silte i Myrlundarna (M). 


721. S. caprea L. — 1806. We, Gotl. FI. 

Flerst. spars. Zzv. Sandön (ES; Wöl!); Lummelunda i Lundbjers ängl; 
Martebomyr (SBERN.) t. ex. vid Binge träsk!; Othem!; Tingstädeträsk på Durholmen!; Endre!; 
Källunge!; Västerhejde nedom Vible kvarn! och vid Nygårds!; Halla!; Norrlanda vid 
Hammars nära Trullhalsar!; Eskelhem vid Bolex!; Hejde ferst. Burs vid Heffinds!; 
Hemse (VirTtB.); Silte i Myrlundarna (M); Grötlingbo enst.!; Öja 


721 X 725. SNS. caprea X repens. 
Sälls.  Spars. Visby vid Länna & & 9! 


22. S. cinerea L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Mycket allm. Måttl. Fårö spars.!; ... Hamra! 


722 X 725. NS. cinerea X repens. 
Sälls. Enst. Västerhejde vid Vible!; Hejde, Simunde vid Sågen (AN). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 22; 


723. S. aurita L. 

Sälls.  Spars.—måttl. Fårö mellan Sudergårda och Austers!; Martebomyr!; Visby 
vid Skogslund och i Sandhedskogen!; Norrlanda 1 skogen Trullhalsar!; Hejde (AN); Silte 
spars. (MI). 


Anm. Aldre uppgifter om denna art torde afse S. einerca L. 


124. S. depressa L. — 1853. Fries, Bot. Utflykter, 1 b. s. 346. 

Sälls.  Spars. Vall i Bjers äng! (upptäckt af I. Korm. 1851 enl. hb. Wö). 

De få buskar, som finnas vid Bjers, äro honexpl. Blomdelarna äro omvandlade till gröna blad; så att 
endast få pistiller äro utbildade, oftast ingen enda i hela hänget. Samma förhållande ägde rum redan då växten 


upptäcktes 1851. Spår af gammal kultur (diken och åker) förefinnas på stället, som dock ligger långt från den 
nu odlade jorden. 


725. S. repens L. — 1837. SÄVE, Syn. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; . .. Sundre! 
b). arenaria (L.). — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 206. 


Sälls. Bäst utpräglad på Fårö sandområde, där den finnes på flera ställen, såsom 
vid Vinor, Austers och norr om Ulla Hau (mängdv.)! Mindre väl utpräglade former äro 
iakttagna 1 Hogrän! 

c); rosmarinifolia (L.). — 1840. NYman, Bidr. — Fries (i Bot. Not. 1840). 

Öfvergår utan gräns i hf. Bäst utpräglad finnes den i Kräklingbo nära Hejdeby 
gård!; mindre typiska former äro tagna i Lärbro (Wö); Martebomyr (N!); Endre ängar! 
m. fl. st. Dessutom antecknad för Hejde vid Gervalds och Smiss (AN) samt Stenstu (M). 

726. S. nigricans Sm. — 1889. K. Jon. (i Bot. Not.). 

Sälls. Spars.—enst. Tingstäde i Gullauser myr!; Lokrume vid Mörby 2 (WN!); Bro 
sälls. (Ww); Hörsne!; Vänge myr! (Wö 70!); Klinte vid Mölner!; Etelhem i Akelösa myr!; 
Lye vid Storån & & 2!; Öja vid Halshage träsk enst. &! 


4722 X 726. NS. cinerea X nigrieans. 
Tingstäde i Gullauser myr enst.! 


Bland odlade arter må nämnas: S. acutifolia WILLD., S. daphnoides VILL., S. alba L., S. viminalis 
L., S. stipularis SM., den sistnämnda vid Visby vid stranden nedom Manhem. 


Fam. 65. Betulinece. 


127. Betula verrucosa Errr. — (1745. Lin., Gotl. Resa s. 165, 235, 253. Äfven 
följ. art inbegripes). — 1840. NYMAN, Bidr. 

Allm. Måttl.—talr. Sandön (ES; Wö!); Fårö!; ... Vamlingbo! 

728. B. odorata BrEcust. — 1840. NYMAN, Bidr. 

Allm. Måttl. Sandön (ES, Bidr.); Fårö!; ... Vamlingbo! 


Mellanformer, som torde vara hybrider mellan bägge arterna, äro äfven allm. 


DAG JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


729. Alnus glutinosa (L.) J. GarRtS. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 183, 293 
(utan lokal). 

I vildt tillstånd sälls. Sandön enst. (ES, Bidr.); Fårö sandområde (WG), allm. äfven 
i den skenbart torra flygsanden, talr.—spars.! Fardumeträsk på Storholmen! (G. NEUMAN) 
samt på en holme ö. om denna!; Burs i ett alkärr nedom Hunrimelbos (måttl.)! samt i 
ängar mellan Vange och Bandelunda (M). — Dessutom vid vägar, dammar och åar, exv. 
Tingstäde vid ån nära Nystugu! (Wö 52) måttl.; Visby strand, enst.!; Västerhejde vid 
Nygårds, äfven själfsådd!; Roma Kungsgård vid dammarna! (L?); Eskelhem vid Bolex 
kring dammar!; Etelhem (ES); När på en igenlagd åker. 


Fam. 66. Myricecwe. 


730. Myrica Gale L. — 1806. We, Gotl. Fl. 
Täml. allm. Måttl.—mängdv. 2zv. Rute!; . .. Hablingbo! 


b) androgyna Ler. 


Ej sälls. bland hf. 


Fam. 67. Callitrichinew. 


721. Callitriche stagnalis Scor. — 1854. LÖnnrorn, Obs. Crit. s. 16: Wrstöö. 
Sälls. Sanda nära kkan (Wö 531); fordom i Visby g. hamn (Wö 521). 

b) serpyllifolia LÖNNR. 

Fordom 1 Visby g. hamn (Wö 52 enl. hb. Ups.). 


732. CO. polymorpha LÖNNR. — 1879. Hy, FI. ed. 11. 

Sälls. Bro i Halners hospitalshage (Wö); vid en bro på vägen mellan Bro och 
Veskinde kkor (LE 53 enl. hb. Ups.); Visby vid Gråbo!; Dalhem i skogen n.v. om Siggur, 
talr. i en källa! samt vid Malms (57 enl. hb. Wö); Atlingbo vid Isums!; sterila, smal- 
bladiga expl. från Sanda (Wö 53) höra möjligen hit. 


Anm. OC. autumnalis L., som uppgifvits för »Hejde i en graf i Öjlemyr» (LG) samt Västerhejde vid 
Suderbys (J. JN), är på förra stället förgäfves eftersökt (af AN) och på senare stället ej heller sedd af andra 
botanister. Hbexpl. ej kända. I W&, Gotl. Fl, upptages »C. verna fp. vid Kullstäde gård i Vall». Hvilken 
form, som därmed afses, kan nu ej utrönas. 


Monocotyledonee. 


Fam. 68. Orecehidece. 
733. Orehis militaris L. — 1662. (FurrÉN, Ind. Plant.?) — 1741. LiN., Saml. 
af 100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 167, 225, 240. 
T. allm. Måttl. Zzxv. Fårö flerst.! ... Sundre allm.! 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. PA) 


784007 ustulata IL; — 1741. EIN; Sam. vaf 100 växter. — 1745: Lin., Gotl. 
Resa s: 167, 225. 
T. allm. - Måttl. Fårö h. oc d.! sv. Vamlingbo! 


735. 0. Morio L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

På ss. Gotl; t. allm., eljes h; o. d.. Måttl.—talr. Frxv. Fårö vid Austers!; Bunge 
(ES); Lärbro vid Vikers (Wö!); Stenkyrka!; Lummelunda!; ... Från Eksta och Silte till 
När. to sallmskty ss Öja, Hamra och Vamlingbo! 

Blommorna förekomma i olika färger: purpurröda, svartröda, köttfärgade, hvita. Alla dessa äro represen- 
terade på samma äng vid Lye kka. 

736. 0. Mascula L. — 1745. Lin., Gotl. Resa 8. 171. 

Mycket allm. Måttl.—talr. 


737. 0. laxiflora Lam. 6) palustris Jaco. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Flerst. på n. och flerst. på ett bälte af s. Gotl. ”Talr. Fleringe vid Grindhammars- 
träsk (CreEvzE); Bunge i Viks myr (LG); Rute på n.ö. sidan om Fardumeträsk (R); Lärbro 
i Träskmyr! (ES); Veskinde vid Pilmyr (FLop. 55) och Skälsö (Wö); Boge i Vikemyr 
(We; Wö); Hörsne vid Råbyträsk (Kur). — Etelhem i Akelösa myr (AuL.) och Täng- 
lingsmyr (S o. a.!); Fröjel i ängar vid Göstafs (Le); Eksta (R); Lauträsk (AvLr.); Mäster- 
myr (HöGBErG!) i Hemse och Silte socknar (Sätv.; M). 


738. 0. sambucina L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Flerst.  Måttl.—spars. Fårö vid Marpes (SCHENH.!); Fleringe vid Hessle (Wö!); 
Bunge vid Utbunge (ES); Lummelundsbruk (5); Slite på holmen Grundet (Wö!); Hästnäs 
myr (Torr); Endre (ES); Follingbo (LG); Gothem (Wö!); Hörsne (KuL!); Dalhem (A. N.); 
mellan Vall och Hogrän (WG); Sanda (ES); Hejde vid Medebys (LG) och Sigsarfve (M); 
Klinte (W6); Ardre vid Ljugarn (We); Etelhem i Botes storäng (Örv.) och Åkelösa myr!; 
Lojsta!; Eksta (Le; ES); Fardhem (ErsEnN!); Hemse i ängar 8.0. om kkan (Särv.); Öja! 

Blommorna äro vanligen blekgula; sällan röda: Bunge (ES); Lummelundsbruk (5); Slite på holmen 
Grundet (VENNERSTEN); Gotbems strandängar (Wöl). 

739. 0. incarnata L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

Allm:; Måttl.—talr. ;, Fårö! ... +: Vamlingbo! 

b) obesa AFz. i Fries hb. 

Euv. Akebäcksmyr (AFz. 41). 

c) elatior FR. —' 1843: HN, Fl. ed. 4 enl. Krorx i HN, Fl. ed. 12. 

Flerst.  Måttl.. Ezxv. Lärbro vid Storugns (N & Wö 40!); Hörsne myrar! (Wö 51!); 
Veskinde! 

d) eruenta "OF Mörr. — 1882. Lem '(i Bot. Not.). — 1845. Fries, Mant. TIT? 
(0. cordigera): AFz. 

Flerst. Måttl.—spars. Zzxv. Fleringe vid Hau (Lem); Hangvar!; Lärbro vid Stor- 
ugns (Wö 54!) och vid Angelbos (Lem); Lummelunda (AN); Veskinde i Pilmyr!; Hejde 
vid Smiss och Gervalds (AN); Klinte vid Odvalls (AN); Vänge! 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 29 


220. KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GO'TLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


5) Traunsteineri SauT. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot. s. 178: MYRIN. 

Flerst. på n. Gotl., sälls. på södra. Måttl. Flerimge mellan Bläse och Lunderhage 
(Lu!); Bunge vid Hägur (MYRIN) och vid Utbunge!; Hangvar i myren s. om kkan!; Lärbro 
vid Storugns (Wö); Rute mellan kkan och Fardume 1 ängen Rygglösan (MYRIN! 0. a.) ; 
Stenkyrka i Våthagen (ES; Cep.!) och Vätlingsmyr!; Othem ferst. (Ö); Lummelundsbruk 
(FLrop. 55); Tingstäde träsk n.ö. sidan (StuxB.!); Veskinde vid Skälsö (Wö!); Hästnäs myr 
n. om Visby (Torr); Boge vid Tjelders (LH) och i Västers myr (M); Visby vid Snäck- 
gärdet! (ES); Follingbo vid Svejde backe (Wö!); Västerhejde nära Stenstu (ES); Akebäcks 
myr (S); Roma Kungsgård (Wö!); Norrlanda vid Hammars (Wö); Anga i ängar nedanför 
skogen Trullhalsar!; Vängemyr (ES); Ardre i Dammyr!; Hejde vid Gervalds och i Träsk- 
myr (AN); Klintehamn i prästängen (hbl!); Etelhem vid Tänglingsmyr: (S); Hemse i 
Mästermyr (SÄTV.). 


740. 0. maculata L. — 1806. Wc, Gotl. Fl. 
'T.. allm. » Måttl.—spars. , Pårö!.. .. Sundre! 
b) angustifolia HN. — 1840. NYMAN, Bidr. 
Flerst.  Spars. zv. Fleringe!; Norrlanda!; Vänge!; Ardre (LH!). 


c) densiflora LÖNNRE. in sched. (en grofväxt, mycket tätblommig form, motsvarande 


den sent blommande formen af Habenaria conopsea) — är sedd på Fårö n. om Gåse- 
mora! och vid Stånga Slott (LH 79!). — Slutligen är en var. dubia Marss. beskrifven 


från Västlaus i Burs socken (M, Reseant. s. 42). 


739 X 740. 0. incarnata X maculata. — 1882. LÖNnNr. i Öfvers. af K. V. A. Handl. 
(30. elatior») enl. Krok 1 HN, Fl. ed. 12. 


Sälls. Enst.—spars. Hangvar i Skälstäde myr!; Hörsne (KInpB.); Dalhem i Holm- 
myr (LH); Vängemyr (LH); Klintehamn (enl. Krok 1. c.). 


741. Anacamptis pyramidalis Riot. — 1755. Lin., Fl. Suec. ed. 2: BERGIUS. 


Flerst. på n.ö. och s.v. sidorna, dessutom vid Lummelundsbruk! (S!). Mått. Fårö 
vid Lauters (ES) och ö. om Limor träsk!; Bunge vid Biskops (We), ö. om Lillträsk samt 
s. om Hau träsk (ES) samt vid Utbunge!; Fleringe vid Hau (BeErGius o. a.), Ar, Nors 
och Hessle!, Lunderhage och Trullträsk (ES); Hall vid Vestös och Norrbys (Wöl!); Hangvar 
vid Kappelshamn! (N & Wö) samt i ängen Räntlösan mellan Ire och kkan (Wö); Lärbro 
vid Storugns (Wöl!, vid Hvitärtskällan (SERN.); Othem vid Långome (Ö); Boge nära 
Mojner (M); Gothem vid Botvaldavik (Kur) och Nors (ZETT.); Anga vid Gässle!; Kräk- 
lingbo vid L. Hammars fiskläge (Mor.) och Histilles (KinpB.!); Gammelgarn vid Enge- 
mansviken! (KINDB.); Östergarn vid Grogarn! 
På v. sidan; Tofta vid Blåhälls och Gnisvärds fisklägen (AN); Västergarn (LG) vid 
Paviken, talr. (AN); Sanda vid Vifvesholm (LG) ymnigt (ES); Klintehamn (S) vid varfvet!; 
strandäng mellan Klinte och Fröjel (ZErt.); Sproge vid Vattskogs (hb. Wöl). 


KONGL. SV. : VET: AKADBREMIDNS: HANDLINGAR. BAND. 29. N:o |. PAPA 


742. Habenaria conopsea (L:) Berna. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Mycket allm. Måttl.—taålr. -Påröll: «+: Sundre! 

bh). densiftora (We) --: 1806. WG, Gotl: FI. 

TT: fällm:ns > Måttl. —talr: 

743. H. odoratissima (L.) BrErNu. — 1662. FurREnN, Ind. PI — 1761. Lin., El. 
Suec. Nov.: FALCK. 

Plerst. i kustsocknarna, eljes mycket sälls. Måttl. Fleringe vid Lunderhage (Wö) 
och Nors!; Hall, omkr. 1 km. s. om kkan (FALCK); Hangvar mellan kkan och Ire i ängen 
Räntlösan (Wö!); Rute mellan kkan och Koparfve (FALcK) samt vid Risungs (N); fordom 
i Lärbro vid Storugns (Wö); Othem vid Othemars (Wö), i Kyrkmyr (Ö); Boge (FALCK) 
vid Tjelders (S); Gothem (S); Follingbo, 6 km. från Visby (ES); Västerhejde vid Stenstu 
(Mon.!); Gammelgarn vid Herregårdsklint (Kur); Etelhem i skogen n. om Akelösa myr, 
omkr. 60 m. ö. h.!; Klinte (hb. S!) i en hage n. om Klintebys (ES), vid Loggarfve (LAL.), 
s. om kkan (Frop.) och vid Mölner (Lu!); Eksta nära Bopparfve (Arz.; LINDM.); Gröt- 
lingbo (Swartz); Vamlingbo (LG); Sundre (FALCK). 


744. H. viridis (L.) R. Br. — 1889. HN, Fl. ed. 12: AULIN. 
Sälls.  Östergarns prgd (Aur. 88!); Alskog vid Romungs (Aur. 88!). 


745. H. bifolia (L.) R. Br. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Allm. Måttl. Fårö! ... Vamlingbo! 


746. H. montana (W. Scum.) Krok. — 1854. HN, FI. ed. 6. 

EH. o.d.  Måttl. —spars. Ezxv. Fårö flerst.!; Fleringe vid Hessle, Lunderhage etc.!; 
Bunge vid Stux och Utbunge!; . .. Gothem (C. HARTMAN 421); ... Silte flerst. (M); 
Sundre nära Vennes och vid Skoga! 

747. Ophrys myodes (L.) Jaco. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 17435. 
LiN., Gotl. Resa s. 235, 240, :299. 

H. 10. od. Måttl.  Zzv. Fårö vid Dembor träsk!; i alla de nordligaste socknarna; 
«+» Grötlingbo! 

748. Herminium Monorchis (L.) BR. Br. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 225, 237, 
240, 253. 

H. o. d.. Måttl.—talr. HZxv. Fårö vid Sudersandsviken, Austers och Ödeboburga!; 
... Öja (L) vid Olofs m. fl. st.; Vamlingbo och Sundre! 


749. Goodyera repens (L.) R. Br. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Endast på n. och ö. sidorna. Sälls. Fleringe mellan Fårösund och Vialmsudd (R); 
Hall vid Vestös i Myrhagen (N & Wö); Hangvar i skogen s. om Irevik (N); Stenkyrka 
i Lickershamnsdalen (Ö); Gothems Hammar (R), »skogen vid Gothemsån> (R 1816 enl, 
hb. Horm.); Torsburg (R 1816 enl. hb. Horm.; Wöl). 


750. Cephalanthera rubra (L.) Rick. — (1811. Le, Fl Gotl.) — 1819. R & We, 
Gotl. Pl. rar. — 1829. VirstrRöm, Biogr. öfver Swartz 1 Adnotationes botanice, enligt 
hvilken biogr. växten är upptäckt på Gotl. af Swartz 1782. 


DAD. ING JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Sälls. — Spars.(=måttl.). Sandön (Wö!); Fleringe vid Hau (S) och Lunderhage!; 
Hall vid Vestös (LG; N) och Norrbys (Wö!); Hangvar vid Irevik (Frop. & STENH.!) och 
Kappelshamn (KArLsson!); Rute vid Fardume (R) och på Furilen (MYRIN enl. hb. HoLrmM.); 
Lärbro vid Glästäde (Örv.), i skogen vid Träskmyr (Wö) och vid Storugns (R); Helvi i 
Verna hage (L. Kormop. 58!); Slite (Ö); Gothem vid åns utlopp (HN, Fl. ed. 6); Ekeby 
vid Häxarfve (Le); Västerhejde vid Kuse! (vid Vible enl. LG); i skogen mellan Stenkumla 
och Eskelhem (AN; Örv.!); Tofta (AN); Torsburg (LG), n.ö. sidan (ES); Lojsta vid Ram- 
träsk (AN); Linde vid Asaträsk (NIKL.) 


751. OC. Lonechophyllum (L.) RcuB. — 1864. Hy, Fl. ed. 9. 

Salls. Måttl. Fårö (ÅA. WesTtERBERG enl. HN, Fl. ed. 12); Lummelundsbruk (AUL. 
88); Hörsne (KuL!); Stånga Slott (första gången tagen af E. G. ALFVEGREN 61 (hb. Ups:) 
och best. af Wö). 

Aum. Den äldre uppgiften af WG i Gotl. Fl. (1806) och SWARTZ i Sv. Bot. 7 B. (1812), att växten 


blifvit funnen i Hablingbo af SWARTZ 1782, är af denne själf återtagen eul. HN, Fl. ed. 1. Nämnda uppgift 
torde då gälla följande art, som nämnes af LG, R och i HN Fl. ed. 1. 


752. C. grandiflora (L.) Krox. — (1662. FurrÉnN, Ind, P1.?) — WG, Swartz, LG, 
3, HN 1. c. — NYMAN, Sveriges Fanerog. s. 303. 


H. o. d. på n. och n.ö. Gotl.; sälls. på s.v.; saknas på ett bredt bälte af mellersta 
delen.  Måttl. Fårö, Fleringe, Bunge, Hall och Hangvar på många ställen; Rute vid 
Fardume (Wö!) och på Furilen (Wö); Lärbro (Wö) vid Glästäde (Örv.) och Bjers!; Helvi 
(R) vid Malms (Wö!); Stenkyrka (CED.!) nära kkan och vid Broungs (ES); Lummelunda 
(Le) i ängar ö. om Lundbjers!; Martebo (LG) i myren!; Othem (S) vid Solklint! m. fl. st. 
(Ö); Veskinde vid Brissunds och s. om Skälsö (Wö); Fole (A. N.); Endre ängar i ö. 
delen (spars.)!; Boge ferst. i ängar och granskog!; strandängar i Gothem s. om Botvalda- 
vik (Wö) samt vidare i Norrlanda och Anga (på många ställen)!; Östergarn i en hage 
nära Sandvik (Aur.); Kräklingbo vid Kräklings (ES) och L. Hammars (Mozr.); Gammel- 
garn i skogen s. om Engemansviken!; Stenkumla (hb.!). — Eksta (R) vid Tomsarfve 
(Frop. & Wö), Ejvide och Bopparfve!; Sproge (R); Silte (Le) nära Storträsk (M); Hemse 
nära Asarfve (VirrB.); Hablingbo (2); Öja!; Hamra vid Skogs!; Sundre vid Hoburg (S). 

753. Epipactis latifolia (L.) Sw. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 196, 225. 

H. o. d. Måttl. Zzv. Samdön (ES); Fårö s. om Ekeviken och vid Ene!; . .. Silte 
allm. (M); Grötlingbo!; Vamlingbo vid Sigreifs! 

b) tenella LösSNe. (HN, Fl. ed. 12). 

Fleringe vid Storugns nära Båtelskällan (Lu & Wö 53!). 


754. E. rubiginosa (CraANTtTZ) KocH. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 230, 253. 

Flerst. — Måttl.(—talr.). Sandön (ES, Bidr.); Fleringe s.v. om Ar träsk! (ES); 
Bunge vid Fårösund (ES); Rute vid Fardume (Wö!); Hangvar vid Ire (N) och på strand- 
vallar i ö. delen ferst.!; Lärbro vid Storugns (Wö!) samt i s. delen (Örv.); Othem (Ö); 
Bäl nära Gane (Özrv.); Gothem ferst.! (ES); Hörsne vid Dibjers (A. N.); Dalhem (S!); 
Visby s. om Kungsladugården på hällmark!; Västerhejde vid Nygårds (Örv.) och på Hall- 


KONGL. | SV. VRTV AKADRBMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 229 


bros Slott! (ES); Roma (SH; Tofta vid Gnisvärd!; Eskelhem!; Hejde flerst. (AN); Klinte 
vid Klintebys!; Torsburg (L); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Stånga Slott (Frop. o. a.); Linde 
(NiKL.); Eksta (S); mellan Fide och Öja (L). 


405. E. palustris (L.) CrRANTz. — 1806. We, Gotl. Fl. — 1745. «LiN., Gotl. Resa 
s. 299 GHELLEBORUS flore albo»). Jfr Ci FARTMAN, Amteckn. vid Lin. Herb. s. 147. 
Allm. Måttl.—talr. 


756. Listera ovata (L.) R. Br. — 1806. WG, Gotl. Fl. 


Mycket allm. Måttl.—talr. Äfven Sandön (Wö). 
757. IL. cordata (L.) B. BR. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 233. 


Flerst.  Måttl. ' Sandön (Wö 52!); Fårö på Avanäs (R) nära Vinor!; Hall vid Vestös 
(Wö); Fardumeträsk (SERN.); Lärbro vid Storugns (Wö); Bro flerst. (WN'!); (Visby enl. 5); 
Gothem (R); Västerhejde vid Stenstu (AN); Tofta nära Bjers (Mor.); Vall (WG); i hagar 
mellan Eskelhem och Mästerby (An); Viklau (R); Östergarn (L); Torsburg (R o. a.!); 
Ardre vid Kopungs såg (AuL.); Hejde vid Gervalds och Simunde (AN); Alskog (S!) vid 
Rudvier (Wö!); Stånga (UppiN!); Burs vid Hummelbos!; Sproge (R); Silte spars. (M). 


758. Neottia Nidus avis (L.) Rick. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

På n. och mell. Gotl. h. o. d. Måttl.—spars. Ezxv.-Sandön (ES, Bidr:); Hall, Fle- 
ringe och Bunge!; ... Klinte (LH); Hejde (AN); Gammelgarn!; Ardre (AuL.); Alskog (5). 
På s. Gotl. sälls. Eksta!; Stånga!; Silte spars. (M). 


759. Coralliorrhiza innata R. Br. — (1811. Le, Fl Gotl.) — 1819. R & WG, 
(fötk BIY Tar: IG. 

Sälls.  Måttl. Fårö (AN) vid Vinor!; Rute på Storholmen i Fardumeträsk (ÅN 
0. a.!); Sanda vid Skallbjörk (Hurr.); (Hejde i Askängen enl. LG, men troligen utg. enl- 
AN); Kräklingbo vid Hejdeby! 


760. Liparis Loeselii (L.) RicH. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Sälls. Spars. Fårö vid Ava (Iv.; ZeETT.); Rute på Storholmen (SERN.) och andra 
öar 1 Fardumeträsk! (R; N; Wö); Martebomyr (R o. a.!); Tingstädeträsk på en holme!; 
Veskinde vid Skälsö (Wö!) och Pilmyr (Frop.); Visby vid Snäckgärdet! (Wö 58); Sproge 
(ES); Sundre vid Jufves (BeErceiu hb. enl. R). 

761. Malaxis monophyllos (L.) Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Sälls.  Fardumeträsk på en liten holme n. om Storholmen (C. HN 42!) samt på 
holmar i s. delen (R enl. hb. Horm.); Hejde på holmarna i Hejde träsk (AN!); Sproge på 
fuktiga ängar (R). 


762. M. paludosa (L.) Sw. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Sälls. Fardumeträsk på en holme i v. delen (R enl. hb. HoLrw.); Martebomyr (WALLM. 
enNEEEN) Di edsr4): 


230 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


763. Cypripedium Calceolus L. — 1755. Lis., Fl. Suec. ed. 2 (utan lokal). — 
1869. ES, Gotl. Fanerog.! 

Sälls. Spars. Eskelhem i Madesäng nära kkan (66), vid Bringsarfve (68 enl. hb. 
Wö!), i senare tid ej återsedd; Ganthem vid Hartviks! (A. N-). 


Fam. 69. TI«Iridecw. 


764. Iris Pseudacorus L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

3 allm.: Måttl—talr! Hro. Håro!l 309 Swndre! 

b) citrina Hook. — 1845. Bot. Not. 

Anm. I. sibirica L. omtalas först af N, Bidr. s. 129 (1840), på grund af uppgifter af en skolyngling, 
som dock endast kunde förevisa blad af växten (enl. Wö, som åtföljde N under en del af dennes resa). Seder- 
mera anför AFZ. flera lokaler för smalbladiga Iris-former, men de af honom till Upsala hemförda rotstockarna 
befunnos framalstra små, något brandgula blommor (i följd af förändrad växtplats?) och hänfördes af E. FRIES 
till I. Pseudac. -P) citrina Hook. Då nu sidoskott och unga plantor af I. Psceudacorus i de gotländska 


myrarna såväl som i botaniska trädgårdar förete blad af mindre än 1 cm. bredd, torde all anledning förefinnas 
att fullständigt utmönstra I. sibirica ur Gotl. flora. 


Fam. 70. Narecissem. 


(165). Narcissus Pseudonarcissus L. — (1811. Le, Fl. Gotl.) — 1837. Säve, Syn. 

Förvildad vid eller 1 gamla trädgårdar och länge fortvarande, äfven sedan andra 
kulturväxter försvunnit.  Sälls. Måttl.—talr. Lärbro vid Vikers på ett ställe, där fordom 
en trädgård funnits (Wö); Västerhejde i en hage s.v. om Lunds (S) på båda sidor om 
ån, som korsar landsvägen, talrikt (med dubbla blommor; de flesta tufvorna äro dock 
sterila!); vidare s. om Västerhejde kka (med dubbla blommor)!; Hörsne nära ån!; Sanda 
(Le); Stånga nära Österlings (M); Hemse i en hage hörande till Gandarfve (Särv.). 

N.poeticus L.:— 1811. LG, El. Gotl. 

Som föreg. Lärbro, Storugns kring Båtelskällan, ännu fortlefvande sedan många år tillbaka (Wö). 

Galanthus nivalis L. och Leucojum vernum L. förekomma ej i egeutlig mening förvildade, ehuru 
den senare är funnen i en äng utanför Burs prgds trädgård (M) och i en hage utanför Vible trädg. (FR. NILSSON). 


Anm. Hydrocharis Morsus ran&e L. torde af misstag hafva upptagits i floran. TI alla händelser finnes 
den nu ej på den af LG anförda lokalen vid Lye kka. 


Fam. YI. Najadece. 


766. Najas marina L. — 1849. HN, Fl. ed. 5: Wesröö. 
Sälls. Talr. Fardumeträsk nära Farfars holme (Arz. & Wö 41!) och s. om Stor- 
holmen!; Västergarn i Paviken (Wö 66!) i s. delen! 


Denna form (=£. muricata HN) har småtaggig stam och synes på afstånd brun i följd af att en mängd 


ytceller äro fyllda af en röd vätska; dessutom lågväxt och mycket grenig. 


1 Flera äldre uppgifter finnas. LILJEBLAD i Sv. Fl. och SWARTZ i Sv. Bot. B. 8 anföra inga lokaler 
och citera således LIN. — LG känner växten blott genom hörsägner; i hans Fl. Gotl. säges nämligen: »Skall 
växa i Hellved och Bara; men af mig är den icke funnen». Likaså ES i Bidr.: >Ar af gammalt uppgifven för 
Sandön, men har ej blifvit återfunnen.» I hb. HOLM, finnes ett ex., enligt hvars etikett växten skall vara tagen 
på »Gotland 1844» af Dokt. KLINGEMANN. — Troligen har växten blifvit utrotad på flera ställen af befolkningen, 
som plägar afplocka blommorna eller imflytta växten i trädgårdar. 


KONGL. SV. VET. AKADBEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 251 


Fam. 72. Liliacem. 


(167). Tulipa silvestris L. — 1866. OCrpb. (i Bot. Not.): Mor. 

Förvildad flerst. - Måttl.— mängdv., men vanligen steril. Haxv. Helvi vid Viflings 
(H. Kr); Lärbro vid Vestninge (0); Stenkyrka (Mozr.); Othem vid Långome (0); Visby 
vid Norderport, på åkrar ö. om Bingers kvarn m. fl. st.!; Källunge vid Österby !; Väster- 
hejde (Mor.) vid Nygårds, Lunds, Halfvards!; Barlingbo vid kkan!; Dalhem vid Gandarfve 
och Slitegårds (A. N.); Roma flerst. (Särv.); Hejde vid Gervalds (AN); Ardre nära kkan 
(Avur.); Stånga vid Strömma!; Burs vid Kärna!; Hemse vid vägen till Ronehamn (SÄTV.) ; 
Silte vid Rikvide (M); Eke vid Smitts! 


Anm. T. Gesneriana L. påträffas någon gång tillfälligt utkommen ur trädgårdar, men fortvarar icke. 


(768). Fritillaria Meleagris L. — (1811. Le, FI. Gotl.) — 1864. Hy, Fl. ed. 9: 
TuHepD. 

Förvildad. Sälls. Visby i parken vid St. Hästnäs (S); Klinte vid Klintebys (THEp.); 
att växten på sistnämnda ställe är förvildad, framgår af LG:s lokaluppgift »Klintebys 
trädgård>. 


769. Allium Scorodoprasum IL. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. 
LiIN., Gotl. Resa s. 193, 208, 247, 292. 

Täml: > allm: Måttl.—talr.; äfven i åkrar. Fzv. Sandön (ES, Bidr:); Fårö! (L); ..- 
Sundre! 


Anm. Småväxta individ hafva upptagits under namnet 8 minus (AFZ., Nov.). 


770. ÅA. vineale L. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot. s. 179: MYRIN. 
Allm. Måttl.  Zzv. Sandön (Wö 59!); Fårö allm.!; ... Sundre!; St. Karlsö! 


En hvitblommig form på kalkklippor s. om Etelhems station! 


771. ÅA. oleraceum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Täml. allm. Måttl. Zzv. Fårö ferst.!; ... Sundre!; St. Karlsö! 

b). complanatum ER. — 1819. R,& WG, Gotl. Pl. rar. 

Iakttagen på Fårö vid Lansa (S) och Ödeboburga!; Visby (S); Eksta och St. Karlsö (S). 

c) canaliculatum Fr. — 1844. AFz., Nov. 

Antecknad för: Bunge på Bungeör (AFz.); Lärbro vid Storugns (AFrz.); Lumme- 
lunda (AFz.); Visby! (AFz.); Kräklingbo (ArFzZ.); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Vamlingbo vid 
Bonsarfve! 


1662. FUIREN, Ind. P1l.? — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 194. 
H. o. d. På hällområdena allm. ”Talr. Fårö! ... Sundre! 


712. ÅA. Schoenoprasum L. 


En mycket högväxt och grof form (ända till 6 dm-.), som blifvit tagen för A. sibiricum &L., men som 
skiljer sig från den äkta, nordliga formen genom trinda blad, förekommer i Roma myr vid vägen från Roma 
kka till Dalhem (LH i Bot. Not. 1850) och i Gothem i en fuktig äng v. om Magnuse! 


232 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


773. ÅA. ursinum L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. 
Resa s. 169, 193, 247. 

H. o. d. på n. och s. Gotl., däremot sälls. på ett bredt bälte af mellersta. Talr.— 
mängdv. exv. Fårö (ES) vid Butlex m. fl. st.!; Bunge, Fleringe och Hall; . .. Gothems 
n.v. del!; Hörsne vid Dibjers (Wö); Västerhejde vid Suderbys (N); Roma!; Ganthem! — 
Vidare: Torsburg (EKrm.!); Alskog (S!); Etelhem omkring kkan (VaAuLB.); Levede vid 
Burge (AN); Eksta vid Bopparfve (Lu); ..-. Öja! (W6); E. Karlsö (Wöl). 


774. Anthericum ramosum L. — 1662. FUIRÉN, Ind. Pl; — 1741. LIN. Saml. 
af 100 växter. — 1745. DLIiN., Gotl. Resa s. 178, 194, 228. 

Täml. allm. på hällområdena. Sälls. eller saknas på ett bredt bälte af mell. Gotl. 
samt på sandområdena. Måttl.—talr. Fzv. Fårö (We) flerst:!; ... Lojsta!; Linde (A. N.); 
Burs vid Kärna och på sandfält ö. om kkan!; Sundre alfvar!; St. Karlsö! — Från hafvets 
nivå (Fårö) upp emot 70 m. ö. h. (Torsburg). 


775. Ornithogalum umbellatum L. — 1866. OCzEp. (i Bot. Not.). 

Förhåller sig som naturaliserad. Täml. sälls. Måttl.—talr. Fårö (SCcHENH.!); Othem, 
Spillings åkrar (Ö); Veskinde vid Skälsö (Cep.); Visby på åkrar norrut! (Lnym); Väster- 
hejde i åkern s. om Vible gård!; Dalhem i Binge åker ej långt från kkan (A. N.); Öster- 
garns prgd (Örv.); Västergarn i Tullhögården (AN); Klinte (LH); Hejde i en åker mellan 
Smiss och Tippsarfve (AN); Ardre: vid Ljugarn nära Eriksängen (Aur.); Hemse i en 
åker (SÄTV-.). 


776. Gagea pratensis (PErs.) Dum. b) stenopetala FR: — 1888. Enw. (i Bot. Not.). 
Förhåller sig som föreg. Sälls. Visby 1 km. österut vid Endrevägen! (LNM); 
Follingbo vid Rosendahl (enl. LNm); Burs (M). 


7717. G. arvensis (PErs.) Dum. — 1889. HN, F1. ed. 12: LNM. 
Enstaka individ bland föreg. vid Visby (L. EDMAN 85!); Stånga mellan kkan och 
Hervide i en åker »ganska ymnigt» (M). 


778. G. lutea (L.) KErR. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Frekvensen är på grund af växtens tidiga nedvissnande ej noga känd. Lärbro vid 
Västninge och Pafvalds (Ö); Hejnum flerst.!; Bal (Ö); Visby i Nordergrafvar!; Endre 
ängar!; Västerhejde vid Bjers!; Sjonhem och Vänge ängar!; Hejde flerst. (AN); Burs 
sälls.!; Hemse flerst. (VitTB.); Silte allm. (M); Alfva vid Binge!; Eke ferst.! 


779... G. minima (L.) Dum. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Som föreg.  Hejnum!; Visby t. ex. i Korsbetningen!; Hejdeby vid Bolarfve!; Hejde 
flerst. (AN); Silte vid Rikvide (M); Hemse i en åker vid vägen till Alfva!; Eke, äng n. om kkan! 

b) bifolia. AHLFVENGR. (i Bot. Not. 88 s. 115). — Hejde vid Kvie (AN). 


(780.) Muscari botryoides (L.) Mir. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). 

Förvildad. Sälls. Måttl. Veskinde i en åker nära kkan!; Endre vid Långhulte!; 
Västerhejde i skogsmark nära Vible (SirLEN!); Hejde i en åker ö. om Gervalds, där den 
hållit sig öfver 30 år (AN); Ardre på åkrar omkring Ljugarn (AuL.). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 2N 


781. Asparagus officinalis L. — 1837. Sävr, Syn. 
Sälls.  Spars.—måttl. Slite strand (0); Lummelunds strand! (S); Visby nära Skrubbs, 
förvild.! 


782. Convallaria majalis L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allm. Talr.—mängdy. Sandön (Wö); Fårö! ... Sundre! 


783. CO. Polygonatum L. — 1805. WG, Gotl. FI1. 

Flerst. Måttl. Fårö vid Nors!, 8. om Tälleviken, ö. om Limor träsk och vid Demba!; 
Fleringe på Falholmen (Wö!), Hau (ES), Nors! m. fl. st.; Bunge (S) allm. i s. delen!; 
Hall vid Norrbys (SERN.); Hangvar vid Ire (Wö); Rute på Furillen (S) och vid Fardume 
(Wöl); Lärbro vid Glästide (Örv.); Othem n. om Långome (ES); Slite (ES); Visby i 
Hässelhagen (ES); Gothem vid Fredvalls (Kur) och Medebys!; Tofta vid Gnisvärd (Wö!); 
Kräklingbo vid Hejdeby!; Torsburg! (S!); Gammelgarn s. om Engemansviken!; Ardre 
(We) vid Klinten!; Hejde vid Rågåkra och Tippsarfve (AN); Fröjel (NiKL.!); Lojsta på 
Tomklint!; St. Karlsö (NiKL.!); LE. Karlsö (Wö!). 


784. CO. multiflora L. — 1805. We&, Gotl. FI. 
Sälls.  Måttl. Bunge (S) vid Stux och Utbunge (ES o. a.!); Lummelunda s. om 


kkan (hb.!); Torsburg (S); Ardre (WG). 


785. Majanthemum bifolium (L.) F. W. Scnm. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 233. 
Allest. Talr. ÅAfven Sandön (ES, Bidr.). 


786. Paris quadrifolia L. — 1745. Lin., FI. Suec. 
Allest.  Måttl. 


Fam. £3. ÅAlismacece. 


787. Butomus umbellatus L. — (1811. LG, FI. Gotl.) -— 1819. R & WG, Gotl. 
PU TR | ; 

På mell. och s. Gotl. flerst. Måttl. Källunge (Wö); Follingbo vid Hagvards (Wö!), 
vid Sylfasta!, Dede (LG) och Hallfreda (ES); Roma vid Snovalds (LG); Hörsne myr! (Wö); 
Dalhem i Holmmyr (A. N.); Eskelhems prgd (ES); Sanda vid Stenhuse (ES); Stånga (R); 
Närs å (Le), från kkan till mynningen massv.!; Linde s. om kkan (LaL.); Fardhem och 
Hemse i Mästermyr (Sätv.) samt vid Niksarfve (M) och Asarfve (VITTR.). 

788. Alisma Plantago L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. 

Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Vamlingbo! 


Äfven smalbladiga former finnas (AFZ., ÅN o. a.). 


789. ÅA. ranunculoides L. — 1662. FUIRrRÉN, Ind. Pl. — 1741. LiN., Saml. af 100 
växter. — 17435. Lin., Gotl. Resa s. 293. — LINnNEs herbarium. 

H. o. d. Måttl.(—talr.) Hall vid Vestös (Wö); Fleringe vid Hau (N), Ar och 
Utöja!; Bunge i Fårösundstrakten (ES); Lärbro vid Storugns (Wö); Othem (Ö); Veskinde 

K. Sv. Vet, Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 30 


234 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


i Pilmyr (Wö!); Visby vid Skogslund!; Boge vid Tjelders (ES) och ferst. iv. delen ända 
till Gute i Bäls socken!; Gothemsån!, Hörsne- och Dalhemsån (Wö!) samt i myrar i när- 
heten flerst.!; Roma myr! (S); Träkumla (WG); Västerhejde vid Vible (L); Vall (W6); 
Halla vid Möllbos!; Norrlanda (Wö); Eskelhem i Kyrkmyr!; Mästerby mångenstädes!; 
Västergarn vid Paviken!; Sanda (Wö!); Hejde på flera st. (AN); Kräklingbo (N. o. a.); 
Ardre nära Hallute (Aur.); Eksta vid Bopparfve (ES); Sproge (ES); Mästermyr på flera 
st. i Hemse, Alfva och Silte socknar (M o. a.); Vamlingbo vid kkan (I. Korm.) och Rofinds 
(ZeTT.); Sundre vid Jufves (ZETT.). 

b) zostercefolia Fr. Takttagen i djupare vatten: i Gothemsån!; Hörsne myr (Örv.); 
Hejde i Smiss myr (AN); Mästerby i Ejmunds å (HurTt.); Norrlanda vid Aurungs (Wö!); 
Etelhem (Exzm. & J. JN!). 


790. Triglochin maritimum L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allm. på stränderna. 'Talr.—mängdv. Fårö vid Broa!; ... Vamlingbo! 


b) falcatum mn. f. (8. 108). Öja vid Burgsvik på långgrund strand, som tidtals 
öfversköljes af vågorna!; Vägomevikens strand! 

791. T. palustre L. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Jä Or Cb WEI tedbe INEHROL 530 NERTbDEDO 


Fam. 74. Nartheciacew. 


192. Tofieldia calyculata L. — 1662. FurrRÉn, Ind. Pl. — 1741. Lin., Saml. af 
100 växter. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 194, 221. 

Täml. allm. i kalkkärren. Måttl.—talr. Zzv. Fårö!; ... Vamlingbo (J. W. ZETTER- 
STEDT); Sundre vid Vennes! — I Lummelunda och Endre omkring 50 m. ö. h.; Follingbo 
1 kärret nedom 735-meterskurvan; 1 skogen n. om Lojsta omkr. 60 m. ö. h.; på andra 
ställen nära hafvets nivå, såsom vid Visby, Gothem, Fröjel. 


Fam. 715. Juncacece. 


793. Juncus conglomeratus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205. 

H. o. d. på sandområdena; eljes sälls. Måttl.(—talr.). Zzv. Fårö (L) allm. i ö. 
delen; Veskinde vid Hästnäs myr!; Bro allm. (WN); Visby på sandområdet mellan Skrubbs, 
Länna och Skogslund!; ... Östergarn!; Ardre!; ... Grötlingbo ferst.! (Ej iakttagen i 
n.ö. delen af hufvudön). 

794. J. effusus L. — 1888. LInNm (i Bot. Not.): Wö. 

Mell. Gotl.  Sälls. Måttl. Visby vid järnvägen nära Skolbetningen! (LNym); Viklau 


(M); Eskelhem n. om Bolex! (Wö 61!); Sanda vid Sandegårda!; Östergarn vid vägen 
mellan kkan och Hallgårds! 


bo 
or 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O |. 


795. J. elaucus (Burr...) SiBrTH. — 1889. HN, Fl ed. 12. 

Sälls.  PTalr. Endre vid Kvie! (Mor. 71 enl. Upsala studentkårs hb.) och Hanes (AN). 

Anm. Sedan lång tid tillbaka anföres (först af S) visserligen flygsanden vid Sudergårda på Fårö såsom 
fyndort; men då We (i Gotl. Fl. 1806) nämner just detta växtställe för följande art (churu under namnet J. 
glaucus WILLD.), och då förf. m. fl. ej i nämnda trakt funnit annat än J. balticus WILLD., så synes det 
tämligen säkert, att förstnämnda uppgift tillkommit af misstag. Dtt ytterligare ssnnolikhetsskäl för denna åsikt 
ligger däri, att växten sedermera af W& (i Fl. Suec:) upptogs under namnet J. glaucus £ littoralis; det låg 
ju då nära till hands att antaga, att hufvudformen fanns lika väl som £. — I hb. S. finnes eudast J. balticus 
från Pårö. 


796... J. balticus Wizrzp. — 1805... WG, Gotl. F1. 

Sälls. . Måttl.—talr. Sandön (ES, Bidr.) på Kyrkudden (Kur); Fårö (W6) på sand- 
området från Skärsände till Austers och Vinor på flera st.!; äfven Vamlingbo vid Nore 
(EEm. & J. JN enl. hb. Wö!). 

Anm. J. filiformis L. är visserligen (först af S i Syn. Fl. Gotl.) angifven för Gotl., men ex. äro ej 


kända. Uppgifterna om växtens förekomst på Gotl. äro sannolikt föranledda af WG, F1. Suec., där det dock ej 
uttryckligen säges, att växten finnes på ön. 


797. J. obtusiflorus (EHrH.) Horrm. — 1805. WG, Gotl. FI. 

Flerst. på n. och s. Gotl., sälls. på ett bredt bälte af mellersta. Talr. Fleringe 
vid Hau (We); Hangvar (Erwm.!); Rute vid Fardume (Wö!) och i lunden mellan Gerungs 
och Risungs!; Stenkyrka vid Lickershamn och vid källsprång i skogen s.v. om Suder- 
gårda!; Othem nära Othemars (Ö); i flera strandkärr mellan Lummelunda och Visby t. ex. 
vid Lummelundsbruk (Wö), Pilmyr!, Brissund (Wö'!), Skälsö (ES), mellan Snäckgärdet och 
Visby! (We); Hästnäs myr!; Bal i Slojtebrunn! (Wö 52); Follingbo (S) nedanför Svejde 
backe (Wö) vid 75-meters kurvan!; — Eskelhem i ån vid Båticke!; Klinte (ES); Fröjel 
i ett kalkkärr nedom landsvägen vid Nymans, mängdv.!; Eksta i Mickelsmyr (SERN.); 
Lojsta nära kkan (Wö!); Mästermyr i Hemse och Silte socknar (VirtB.; M); Sundre i 
Muskemyr! | 


798. J. artieulatus L. — 1805. We, Gotl. FI. 
Mycket allm. Måttl.—talr. Afven Fårö och St. Karlsö! 
b) aquaticus L. i vatten ferst. 


Anm. J. silvaticus AUCTT., som äfven upptagits i gotländska växtförteckningar, ingår i denma art. 


799. J. alpinus ViLL. £) fuscoater RoHB. 

H. o. d. Talr.—måttl. Säkra fyndorter äro (till en del efter bestämning af Prof. 
Bucnenauv): Fårö vid Demmor och på sandområdet flerst.!; Fleringe vid Ar!; Bunge vid 
Hultungs!; Rute vid Fardumeträsk (Wö!); Hall vid Vestös (Arz.!); Hangvar ferst. i ån 
mellan Elinghems myr och Ire!; Othem (Ö!); Tingstädeträsk vid s. sidan (Wö!); Lumme- 
lundsbruk i diken vid stranden!; Veskinde i Hästnäs myr!; Bäl vid vägen till Bogel; 
Norrlanda (Lu!); Visby!; Follingbo vid Dede å!; Barlingbo vid Stafva!; Träkumla och 
Stenkumla i ån!; Halla vid järnvägen!; Eskelhem i ån vid Båticke m. fl. st.!; Atlingbo i 
ån från Valls myr!; Hejde träsk (WN'!); Sanda (Lu!); Klinte vid Mölner!; vid vatten- 
dragen genom Etelhem, Lojsta och Stånga!; Närs å!; Fardhem och Hemse vid Mästermyr!; 
Vamlingbo vid Bonsarfve! 


2306 K. JOHANSSON, HUEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Anm. Alla säkert bestämbara hb.-ex., som förf. sett, tillhöra £ fuscoater. Endast på mager sandjord 
vid Bonsarfve i Vamlingbo socken har förf. bland hf. funnit enstaka fåblommiga individ, som stå på gränsen till 
hf. (enl. BUCHENAUS bestämning). 


798 X 799. J. articulatus X fuscoater, 
Iakttagen i Dalhem vid ån! 


800. J. atricapillus BucHEN. — 1840. NYMAN, Bidr. (>J. melananthos»). — 1842. 
Fries, Mant. III GJ. atratus»). — E. WAHLÉN i Bot. Not. 68. — LAGERSTEDT i HN, 
FI. ed. 12. 

Sälls. Mellan Bro och Lokrume (Ww!); Etelhem i Åkelösa myr (Lä 79 enl. hb. 
Ups.) och vid Vestringe (Lem i Bot. Not. 80); Linde vid Myrungs (N 1840; hb. Ups.). 

En form, som måhända! är J. articulatus X atricapillus är af förf. funnen på en åkerren vid Hab- 
lingbo prgd. 

801. J. supinus MorncH. — 1841. AFz., Nov. 

Sälls.  Måttl. Fårö i n.v. hörnet af Ulla Hau nära Lassor!; Fleringe vid Hau 
träsk (Wö); Boge vid landsvägen till Bal!; Hörsne flerst. (Kur); Roma myr (LNM); Sproge 
mellan Kruse och Vattskogs (ArFz. 41, hb. Ups.). 


802. J. compressus Jaco. — 1662. FUIREN, Ind. P1l.? — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Mycket allm. Talr.—mängdv. 

p) Gerardi (Lors.). — 1840. NYMAN, Bidr. 

På stränderna h. o. d. Hav. Slite (Ö!); Gothem vid Nors (Zrrrt.) och Sildungen 
(Wö!); Burs på Hummelbosholm (N) och vid Bandelundaviken!; Närsholm!; Ronehamn 
(Wö!); Silte (M); Visby vid Snäckgärdet! 


J. tenuis WILLD. har såsom tillfällig inkomling några år förekommit vid Roma station! (M, Reseant.), 
men är nu försvunnen. 


803. J. bufonius L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 253. 

Allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! 

b) fascicwlatus KocH. — 1850. LÖnnr. (i Bot. Not.). 

H. o. d., mest på sandiga stränder. JZzxv. Fårö vid Ekeviken och Hyljeviken!; Fle- 
ringe (Wö); Veskinde!; Visby!; Västergarn!; Hörsne (Wö!); Eksta (LH); Silte i Hagmyr 
(M); Näs vid Nisseviken!; Vamlingbo vid Snäckviken!; Garnmelgarn och Östergarn! 


804. J. capitatus Wca. — 1840. Nyman, Bidr.: HÖGBERG. 

På södra Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Ardre vid Ljugarn (Stortz 54! o. a. i senare 
tid); Hejde vid Gervalds (AN!); Sproge vid Tjengdarfve (HöGBERrG 0. a.); Hemse i en 
sandig åker söderut!; Rone vid vägen mellan Gullgårda och Luxe!; Grötlingbo vid 
Hallinge och Sles (Krox 60); Öja vid Stockviken (KRrRoK). 


805. Luzula pilosa (L.) Winzzrp. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Mängdv.—massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


! Pnligt best. af BUCHENAU. 


KONGL, SV. VET. AKADBMILNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 200 


806. IL. campestris (L.) DO. — 1805. WG, Gotl. Il. 

Allest. Mangdv. Äfven Sandön (RSIEBidr): 

P) multiftora (IHorrm.). — 1840. NYmaAn, Bidr. 

Allest. Mängdv. 

b) pallescens (Horrr) Kocn. — 1844. Arz., Nov. (under namn af 6 pallescens WG.) 


— Jfr MurBEcK 1 hb. Holm. 
Stundom bland hf. 
L. angustifolia (WULF.) GARCKE. Förvildad i Burs prgds trädgård (M). 


Fam. 76. Lemmnacec. 


807. Lemmna minor L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
H. o. d. Mängdv. Zaxv. Othem (Ö); Lummelunda ö. om Smitts (med blommor)!; 
«.. Vamlingbo och Sundre! 


808. IL. gibba L. — 1867. Crbp. (i Bot. Not.): WEstöö. 
Sälls.  Mängdv. Visby i gamla hamnen (Wö) och vid Österby (Örv.); Roma 
Kungsgård i dammen! (Wö) samt i Roma myr (enl. ES). 


809. IL. trisulea L. 1806. WG, Gotl. FI. 

Flerst. Mängdv. Lummelundsbruk (Wö 51!); Veskinde vid Skälsö!; Visby (S!) vid 
Länna och Gråbo i bryor vid åkrarna!; Dalhem och Roma (A. N.); Björke W6); Hogrän 
vid Vallbys (Örv.); Mästerby vid Grens (Wö!); Västergarn (A. N.); mellan Eskelhem och 
Sanda (Wö!); Hejde vid Gervalds (AN); Linde (A. N.); Fardhems prgd i dammen (Wö); 
Burs vid prgden (M); Närs å, rikligt blommande 1895! | 


Anm. >»L. polyrrhiza» nämnes af WG i Gotl. Fl. 1806, men ej i Fl. Suec. och är ej af andra bo- 
tanister anmärkt för Gotl. 


Fam. 77. Potamogetonecw. 


810. Potamogeton natans L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 205, 269. 
Täml. allm. Måttl.—mängdv. Hav. Fårö (L), allm. i ö. delen!; -.. Öja (L.). 


Anm. Hvad beträffar 8 fluitans i WG, Gotl. FI. 1805, har man ej påträffat ex. i herbarier (TISELIUS 
i Bot. Not. 87). Ej heller upptages växten som gotländsk i WG, FI. Suec. 


8lI. P. colorata Horns. [P. plantaginea Du Croz.] -— 1853. Bot. Not. s. 22: 
WESTÖÖ. 

Flerst. Måttl. Fleringe vid Lunderhage (CLEVE); Bunge n. om Hultungs!; Rute 
mellan Risungs och Fardume (ZErtt.); Stenkyrka (CEp.); Othem vid File (SmEpB.); Boge 
vid Tjelders (Frop.); Bäl i Slojterbrunn! (Wö 52!); Gothem i en bäck vid Gothemsåns 
mynning (FLrop.); Västerhejde vid Stenstu (Cep.); Eskelhem i ån vid Båticke!; Torsburg 
vid källan Fattigmannen (ZeTtT.), vid Svindiket (AN); Alskog mot Ardregränsen (AUL.); 


238 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Etelhem vid Tänglingsmyr (Frop. & STENH.); Klintehamn (ES), vid Loggarfve (AN). — 
Ej sedd i de sydligaste socknarna. 


812. P. alpina BarB. — 1888. LIN (i Bot. Not.): WEstöö. 
Sälls. Bro i ån nedom kkan (Wö 54!), mängdv.!; Källunge nära Bölunds (Wö 52!); 
Roma vid Snovalds bro (Wö 64!); Lojsta 1 träsket nedom kkan, måttl.! 


813. P. graminea L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Täml. allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! 
b) graminifolia FR. 

Hejde vid Smiss AN. 


814. P. nitens WEB. 

Sälls. Rute i Fardumeträsk (Wö 52!), en enda grupp i n. delen af träsket 95!; 
Gothem i Gothemsån nära utloppet (Wö 431). 

Anm. Ex. från båda lokalerna äro granskade af TISELIUS. Ofriga under namn af P. nitens i herbarier 
förvarade ex., hvilka förf. sett, tillhöra föreg. art (så i hb. 5). 

S15. P. prelonga Wurr. 

Sälls.  Stånga i Slottsträsk (WESTERGREN 951). 


816. P. lucens L. — 1888. AN (i Bot. Not.). 

Salls.  Måttl. Mästerby vid Fjäle (L. ErIKsSOoN 67 enl. hb. Wö!) och Ejmunds 
(An); Eskelhem vid Tjuls (AN); Sanda vid Bäckstäde!; (öfver allt i kommunicerande 
vattendrag). 

Anm. P. perfoliata L. skall (enl. SÄVE, Syn.) vara tagen i Kappelshamnsviken af NORÉUS. Hb.ex. 
äro ej påträffade, icke heller är växten sedd af Wö. 

S17. P. pusilla L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Täml. sälls. Talr. Lärbro i ån, som utflyter i Vägomevik!; Visby vid Länna (Wö 
55!); Källunge nära Bölunds (Wö!); Västerhejde i Nygårds damm!; i ån mellan Trä- 
kurala, Vall och Stenkumla!; Dalhem i ån österut!; Vall vid Kullstäde (WG) och Bjers 
(Wö!); Atlingbo (H. KRr.); Mästerby vid Ejmunds och Myre (AN); Hejde vid Smiss (AN); 
Hafdhem vid Antarfve (f. tenuissima Kocu. enl. AFz.). 


818. P. pectinata L. -— 1805. We, Gotl. FI. 

H. o. d., mest i salt vatten. ”Talr.—mängdv. Zwv. Fårö i Broaviken!; Kappels- 
hamn (ZETT.); ... Näs i Nisseviken! — I sött vatten: Fårö vid Lauters!; Fardumeträsk!; 
Tingstädeträsk!; Hejde vid Smiss (AN). 

Anm. Rörande P. zosteracea FR., af Wö tagen vid Kyllgårdsåns utlopp i Kappelshamnsviken, se HN, 
ElNedane 

819. P. filiformis Prrs. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 221. 

Flerst. Måttl.—talr. -mängdv. Vanligen i nedre loppet af åar. Fleringe i Hau 
träsk! (Frop. 55); Hangvar i ån från Elinghems myr!; Lärbro i Kyllgårdsån (Wö!); Far- 
dumeträsk (SERN.); Lummelundsbruk (Wö!); Veskinde i Pilmyr (Wö!); Gothemsån! (L); 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ; BAND. 29. N:o |. 239 


Gammelgarn i en å vid Sjausterhammar (KinpB. 52!); Västergarn i Paviken (AN); Klinte 
hamn i ån mängdv.! — I hafvet: exv. Fårösund 1 Broaviken!; Veskinde i Skälsöviken 


(Wö!); norr om Visby (Arz. 45!). 


819 X 818. P. filiformis X pectinata. — 1889. HN, FI. ed. 12: KRrRor. 


Sälls. Lummelunda (KROK). 


820. Ruppia spiralis (L.) Dum. — 1819. R & WG, Gotl. P1. rar. OR. maritima»). 


I hafvet flerst. (2) Zav. Lärbro vid Storugns (Wö!); Ardre vid Ljugarn (hb. Ups.); 
Näsudden (R. 1818!); Sproge vid Tjengdarfve (S5!); Klintehamn (HöGBrErG; Wö!). 

S21. R. maritima L. — 1844. Arz., Nov. 

I hafvet h. o. d. Ezv. Fårösund i Broaviken!; Helvi vid Kyllej (Zett.); Kräklingbo 
(KInDB.!); Gammelgarn vid Sjausterhammar (ES); Ardre vid Ljugarn (Wö 521); Öja vid 
Boxarfve (Arz.); Hamra vid Rumsbods fiskläge (Arz., hb. Ups.); Vamlingbo nedanför 
Bjerges (AFz.); Eksta vid Långstitestrand (N'!); Klintehamn (Wö 52!) 

p)iubrachkypus! J. GAY. — We) Sv: Bot. £1-650. 

Sälls. Fårösund i Broaviken!; Kräklingbo i Histillesvik (KinDB., det. ScHLEGEL):; 
Ardre vid Ljugarn (KiNDB. enl. HN, F1.); Silte utanför Ejpe bodar (M). 

822. Zannichellia major Borss. — (1745. LiN., Gotl. Resa s. 250. Arten 
obestämd). — 1861. HN, FI. ed. 8: Krokx och Wö. 

I hafvet h. o. d. Fårösund i Broaviken!; Kappelshamnsviken (CLEvE; ZrtTt.); Kyllej 
(ZETT.); Slite hamn (KRrRoK); Gothem vid Grundet (KinpB.!); Kräklingbo i Histillesvik 
(Wöl); Ardre vid Ljugarn (Wö!); Alskog (Wö); Sproge strand (LE!); Klintehamn (HögG- 
BERG 40)'; Visby i hamnen! och vid Kopparsvik (HöGB. 37!). 

b) Rosenii (WaALLm. i Bot. Not. 1840) ScHrrcerL i Hn, Fl. ed. 12. — Flerstädes 
funnen af R (enl. WALLM. 1. c.). 

Grötlingboudd (hb. Holm)'; Ljugarn (KinDB. enl. hb. Ups.). 

823. Z. polycarpa NortE. — 1849. ' Hy, F1. ed. 5. 

Flerst. (2?) Hangvar vid Kappelshamn (HöGBErG 40!); Lärbro vid Storugns (Wö 
56!)'; Slite (hb. Ups.)'; Gammelgarn vid Sjausterhammar (ES); Ardre vid Ljugarn (Wö 
52!); Klintehamn (Wö 52).! 

824. Z. pedicellata (WG) Fr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Troligen ferst. Lärbro vid Kyllgårdsåns utlopp (KrRor); Kappelshamn (HöGB. 40)"; 
Visby! (E. DiLÉEn 1818 enl. hb. Ups.); Klintehamn (Wö)'; Eksta vid Långstitestrand (R; 
N!); Silte (M); Näsudden (RB). 

825. Zostera marina L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., Gotl. 
Resa s. 201. 

Allm. i hafvet. Hzv. Fårö! (L); ... Vamlingbo!; St. Karlsö (Wö!). 


b) angustifolia Fors. och mellanformer äro vanligare än hf. 


1 Determ. SCHLEGEL. 


240 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Fam. 48. Typhacece. 
826. Typha latifolia L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: Le. 


Sälls.  Spars.—måttl. Stenkyrka vid Grausne!; Lummelundsträsk vid v. sidan, 
spars.!; Veskinde i Pilmyr (S!); Hejde träsk (LG; An); Klinte (Örv.); Fröjel » karp- 
dammar vid Kaupe» (Le); Mästermyr (LG; M); Hemse i ett dike vid vägen till Alfva! 


Smalbladiga former äro sedda t. ex. i Pilmyr. 


827. T. angustifolia L. — (1755. LiN., F1. Suec. ed. 2). 
Salls. Lokrumemyr (enl. CEp. i Bot. Not. 67; ännu 81 enl. ex. af Örv.!); Veskinde 
i Pilmyr (A. N.; Örv. 85!); Linde i kärret vid Lindeklint (A. N.). 


828. Sparganium ramosum Hups. -— 1745. LiN., Gotl. Resa s. 292. 

Flerst. Måttl. Hangvar i Ire å!; Lärbro vid Vägome!; Helvi vid Stengrinda (Ö); 
Othem (hb.!); Veskinde i Pilmyr och Hästnäs myr!; Bro ferst. (Ww); Visby! (ES); Väster- 
hejde vid Nygårds (Örv.); Follingbo i dammen vid Rosendal (ES) och i Dede å!; Roma 
(L) vid Kungsgården!; Atlingbo vid Myrände och L. Atlings samt 1 ån från Valls myr!; 
Torsburg (VAHLB.); mellan Eskelhem och Sanda (Wö!); Väte (An); Hejde i Smiss myr 
(AN); Klintehamn i ån (Wö 52) mängdv.!; Fröjel!; Alskog i ån ö. om Orleifs (Wö!); 
Lye!; Lau (AuL.); Närs å!; Hemse flerst. (VirtB.). 

b) microcarpum NEum. i Hy, Fl ed. 12. 

Visby och Klintehamn (NEuUwM. 1. c.). 


829. S. simplex Hups. — 1806. We, Gotl. FI. 

Flerst. Måttl. Fårö vid Ulla Hau!; Rute (WG); Veskinde (LE 53!); Lokrume i 
Vide myr!; Barlingbo vid Henriksdal!; Vall (W6); Roma (hb. S!); i ån på gränsen mellan 
Eskelhem och Västergarn!; Mästerby vid kkan!; Väte vid Isume (M); Sanda nära kkan 
(Wö 53!); Hejde vid Gervalds (AN); Östergarn n. om Sandviken i diken!; Närs å!; Hemse 
(VitTtB.); Silte vid Stenbroå (M). 


830. S. glomeratum Last. — 1888. LnNmM (i Bot. Not.): Kur. 
Sälls. Hörsne i en brya mellan Segdebyäng och Snovalds åker (Kur); Dalhemsån 


(A. N. 78), vid Harstäde (Hy, Fl. ed. 12). 


831. S. minimum Fr. — 1864. HN, Fl1. ed. 9. 

Flerst. Måttl. Fleringe vid Hau (Wö!); Stenkyrka (ES) i Våthagen (A. N.) och 
vid Lickershamn!; Tingstäde (ES), i skogen på gränsen mot Hejnum!; Othem i Spillings 
kanal (Ö); Lokrume i Vide myr!; Bro (Wwn); Veskinde i Hästnäs myr (Torr); vid lands- 
vägen mellan Bäl och Boge!; Västerhejde (ES); Hörsne (Wö 51 enl. hb. Ups., äldsta ex.); 
Dalhem (ES); Roma myr (Sätv.) vid Högbro m. fl. st.!; Halla vid Möllbos!; Norrlanda i 
ån vid Hammars (ES); Atlingbo (Särv.) vid Källgårds!; Stenkumla i ån vid Larsarfve!; 
Vall i samma å!; Eskelhem ferst. i ån!; Sanda i en äng s. om Västerby (ES) och i Sax- 
hagen!; Hejde vid Smiss och i Öjlemyr (An); Klinte (TuEp.); Ardre flerst. (Aur.); Lojsta 
i ränniln mellan kkan och Tomklint (ES); Silte i Mästermyr (M). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 241 


Fam. 79. Cyperacece. 


832. Cyperus fuscus L. — 1826. We, FI. Suec. s. 1044: WALLM. 

Sälls. Spars. Dalhem vid Gandarfve (A. N.!); Sanda i Gunildekvior (AN 78); Vam- 
lingbo mellan Bonsarfve och Rofinds (VALLM. o. a.!), äfvensom vid vägen från kkan till 
Svalstäde (ANGELIN enl. 5S). 


833. Schoenus nigricans L. — 1741. Lin., Saml. af 100 växter. — 1745. Lin., 
Gotl. Resa s. 234. — I Lin. hb. enl. C. HN. 

H. o. d. Talr.—mängdv. Fzv. Fårö (We): vid Mölnerträsk!; Hall flerst.!; ... 
Mästermyr (M); Hablingbo!; Vamlingbo! 


834. S. ferrugineus L. — 1745. Lin., F1l. Suec. — I Lin. hb. enl. C. HN. 
Allm. Ofta massv. Fårö! ... Sundre! 


834 X 833. SN. ferrugineus X nigricans. — 1896. Bot. Not. s. 25. 

Först funnen af AN 1 Hejde Träskmyr i närheten af Rågåkra; vidare iakttagen i 
Martebomyr!; Visby vid Snäckgärdet (GUNNAR ÅNDERSSON); Eskelhem i kärr ö. om Vallda!; 
Etelhem vid Sigvalda träsk!; Stånga vid Ramträsk!; Lau vid Landträsk! — Sannolikt Aerst. 


835. Cladium Mariscus (L.) R. Br. — 1741. LIn., Saml. af 100 växter. — 1745. 
LIN., Gotl. Resa s. 170, 187, 226, 245. 


Allm. Talr.—massv. Fårö! ... Sundre! 


s36. Rhynchospora alba (L.) M. VanL. — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Sälls.  Talr.—mängdv. Fårö i skogskärr nära Holmudden!; på öar i Fardumeträsk 
(R); Stenkyrka i Vätlingsmyr!; Tingstädeträsk på Durön! (Wö 52!) samt en holme i n.ö. 
hörnet (Ö); Martebomyr (R); Hejde träsk (Wö 52!) åt Rågåkra till (AN). 

Aum. RB. fusca (L.) R. & S. synes hafva inkommit i flororna i följd af ett tryckfel i HN, F1. ed. 1. 
Växten har sedermera ständigt upptagits i senare upplagor, ehuru hvarken fyndort eller iakttagare blifvit nämnda. 
Slutligen är den (af TOLF i Sv. Mosskulturför. Tidskr.) angifven såsom massvis ingående i vegetationen på got- 


ländska myrar, hvilket är uppenbart oriktigt. — Juncus compressus i tidigt stadium har stundom förväxlats 
med Rhynchospora. 


837. Neirpus maritimus L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 216. 


På östra kusten flerst. Måttl.—talr. Helvi på ön Klasen (L); Slite!; Boge vid 
Tjelderviken (Wö!); Gothem s. om Botvaldavik! och vid Nors (ZErTT.); Anga strand!; 
Ardre vid Ljugarn (We); Burs (hb. S!); Ronehamn (Wö). 


838. S. lacustris L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst. Talr.—mängdv. JZzv. Fårö ferst.!: Fardumeträsk!; Tingstädeträsk!; Binge 
träsk!; Västergarn i Paviken (G. LInDsTRÖM); i Gothemsån (från Halla till Gothem!); 
Vattendragen genom Etelhem, Lojsta, Stånga!; Närs å!; Mästermyr (M). 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 31 


242 KK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


6) Taberneemontani (C. C. GMEL.). — 1837. Säve, Syn. 

Flerst. utefter kusten. Talr.—mängdv. HFzv. Fårö i en bäck vid Sudersandsviken!; 
Fleringe vid Ar!; Hangvar vid Kappelshamn!; Gothems stränder!; Katthammarsvik!; Närs 
å, långt från mynningen (nära kkan)!; Burs i Hummelbosvik (S!); Öja!; Vamlingbo!; 
Silte (M); Eksta (LH); Klintehamn!; Visby (S) vid hamnen och Snäckgärdet! 

7) digynus LÖNNR. — 1882. LÖNNR. Resa s. 97. 

Sälls. Visby vid g. hamnen (Lu); Klintehamn! (LH); Follingbo i Dede å!; Dal- 
hemsån! 

Anm. Den »S. carinatus», som: redan 1863 tagits vid Visby g. hamn af Wö och BEURLING (HN, Fl. 


ed. 9), tillhör y digynus LÖNNR. (enl. ex. i hb. Wö!). En på Silte strand insamlad form är däremot typisk 
8) Tabernaemontani. (Jfr M, Reseant. s. 11.) 


839. S. compressus (L.) PErs. — 1805. We, Gotl. FI. 

Täml. allm. Talr. Hav. Fårö!; ... Öja! 

b) conglomeratus P. NIELSEN (LGE, Dansk. Fl). 

Iakttagen vid Pilhagen nära Visby! 

En högväxt form med långt öfverskjutande skärmblad, i viss mån motsvarande & bifolius af följ. art, 
är insamlad vid Lummelundsbruk (Wöl!). 

840. S. rufus (Hups.) ScHRAD. — 1805. WG, Gotl. F1. 

H. o. d. på stränderna. Talr.—mängdv. Fzv. Fleringe vid Haugröna!; Kappels- 
hamnsviken (Wö; ZEeTT.); ... Näs vid St. Dippen!; Sundre! 

b) balticus FR. — 1814. Fries, Nov. s. 25: We. 

Stundom bland hf. 

c) bifolius (WALLR.). 


Lärbro, Vägomevik i ån nära utloppet! 
841. S. setaceus L. 


Sälls. Vid Gothemsåns utlopp (ex. i hb. TH. FrIEs, tagna af S. O. LINDBERG, 
enl. KROK). 


842. S. eespitosus L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Sälls. Stenkyrka i Vätlingsmyr (R), talrika tufvor! 

Anm. Denna art skulle äfven förekomma mellan Gothem och Anga enl. LIN., Gotl. Resa s. 226. Men 
af orden: »Han allena giör nästan alla de Tufvar, som ses i Myrorne», framgår, att ett misstag föreligger. 

343. S. pauciflorus LicHtr. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. Talr. Faev. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo och Sundre! 


su. Eleocharis palustris (L.) R. Br. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 


"uniglumis (LINK) ScHULtT. — 1840. NYMAN, Bidr. 
Täml. allm. Talr.—mängdv. Hav. Fårö vid Broa!; ... Öja Sundre!; L. Karlsö! 
b) pumila v. BornninGH. (Marss. F1 v. Neu-Vorpomm.) — TIakttagen i Gammel- 


garn vid Engemansviken! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 243 


845. Eriophorum angustifolium RorE. — 1805. WG, Gotl. FI. (Arten obest.) 
— 1837. Sävr, Syn. (hb. S!). 

Allm. Måttl.—mängdv. Fårö! ... Sundre!; St. Karlsö! 

b) triquetrum FR. — Arz., Nov. 


Visby; Kräklingbo i Ekeskogs. 


846. E. latifolium Horrp. — 1837. Sävr, Syn. (hb. S!). 

Allm. Måttl.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 

Anm. EE. gracile KOocH., upptagen för Vänge myr (AFZ., Nov.) och Västerhejde (ES), är ej af andra 
botanister anmärkt och är förgäfves sökt af förf. Däremot äro småväxta, ytterst smalbladiga former af föreg. art 
ej sällsynta. 


847. E. vaginatum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 


Norra Gotl. Sälls. Måttl.—talr. Öar i Fardumeträsk! (Le); Stenkyrka i Vätlings- 
myr! (R); Martebomyr (ES). 


848. E. alpinum L. — (1811. LG, FI. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Norra och mell. Gotl. 'Sälls. Mängdv. Fardumeträsk på Storholmen! (L6); Sten- 
kyrka i Vätlingsmyr! (A. N.) och vid Norrträsk i Nordermyr!; Martebomyr (R) vid Binge 
träsk!; Lokrumemyr (Wö!); Torsburg i myren på berget (Wö 52!). 


849. Carex paludosa Goop. — 1803. We, Caricogr. 

Sälls.  Måttl. Fleringe vid Smiss (WG 1799; R enl. hb. Ups.) och Hessle (MYRIN 
29!; Frop. & STENH. 55!); Lärbro vid Storugns i Norderäng (Wö 57!) samt Vikers (SERN., 
Stud.); Klinte i Valla äng nära kkan! (först tagen 1864 enl. ex. i hb. Wö). 

b) spadicea (RotH.) jämte mellanformer förekommer vid Klinte!; Hessle (MYRIN! 


enl. hb. 'S). 


850. C. vesicaria L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 173, 178. 

Flerst. Talr. Fzv. Fårö vid Skärsände!; på n.v. Gotl. h. o. d. från Stenkyrka till 
Halla och Mästerby; vidare antecknad för Eksta! Linde!, Grötlingbo!, Burs vid Hummel- 
bos!, synes alltså vara sällsynt på ö. sidan. 


851. C. ampullacea Goop. — 1894. SERN., Stud. — (Wö, sockenfloror 1852). 
Sälls.  Måttl.—talr. Fårö sandområde på några ställen!; Lärbro vid Storugns (Wö); 
på Storholmen i Fardumeträsk! (SERN.); Hejde träskmyr, enst.! 


852. &C. filiformis L. — 1819... R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Allm. I myrarna massv., men vanligen steril. I diken och smärre vattensamlingar 
h. o. d. fertil. . Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 


853. C. hirta L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Allm. Måttl. Fårö! :.. Sundre! 

Pp) hirteformis (PERs.). — 1806. WG, Gotl. FI. 

Vanligen spars. Zzv. Fleringe (CLeYE); Lärbro (CreveE!); Martebo (WN!); Visby!; 
Sanda (Örv.); Hejde (AN); Silte (M); Vamlingbo! 


244 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


y) spinosa Mort. Bot. Tidskr. 5. (Enl. Ler, F1) 
Vamlingbo vid Snäckviken 1 flygsand! 


85. &O. flacea ScHrEB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 196, 240 (enl. WG, Gotl. FI. 
1806, sid. 73). 


Allest. äfven på hällmark. Talr. -mängdv. 


855. 0. Pseudocyperus L. — 1854. Hy, Fl. ed. 6 (utan lokal). 

Sälls. Spars. Först funnen af Wö 1850 i Boge vid Tjelders (hb. Ups.), ett fåtal 
individ; sedermera af en skolyngling anträffad på Fårö vid Holmudden eller Ava (1862 
enl. hb. Wö). Ej återfunnen af förf. 


856. C. pallescens L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 240. 
H. o. d. Måttl.—talr. Fårö vid Broa! ... Vamlingbo! 


857. CO. silvatica HuDps. 1803. We, Caricogr. 
Täml.  allm. Måttl. Fårö! ... Hamra! 


858. OC. capillaris L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 240. 
H. o. d. Måttl. Hav. Fleringe!; ... Silte (M). 


859. OC. limosa L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Sälls. Måttl.—talr. Öar i Fardumeträsk (R) t. ex. på sydspetsen af Storholmen! 
och nära Helvi strand (AuL.); Stenkyrka i Våthagen!; Martebomyr (R) vid Binge träsk 
95!; Tingstädeträsk på två holmar i s. delen!; Hejde  Träskmyr på gungflyn bakom 
prgden! (AN). 

860. GC. distans L. — 1803. We, Caricogr. 

H. o. d. på stränderna. Måttl.—talr. Zzxv. Fårö (S); Fleringe på Falholmen!; 
Bunge! ... Norrlanda!; Gammelgarn!; När, Burs och Rone; Vamlingbo ... Västergarn; 
Visby vid Snäckgärdet!; Veskinde! ; 

S61. C. Hornschuchiana Horpr. — 1806. We, Gotl. FI. (>C: binervis»). 

Mycket allm. Mängdv., i myrar massv. 


861 X 862. C. Hornschuchiana X lepidocarpa. ([C. Hornschuchiana. £) fulva Goop. 
ex. pl — 1803. : We, Caricogr. 

Täml. sälls. Måttl. Fårö nära Demba och vid Limor träsk (WG); Othem (Ö!); 
Visby vid Kopparsvik (ZeTtt.); Hörsne (Kur); Dalhem vid Malms (KinDB.!); Romamyr 
nära klostret (LH); Kräklingbo vid Hejdeby!; Hejde i Smiss myr (AN); Klinte (Wö!); 
Hafdhem (W6); Hablingbo i myren ö. om Kyrkeby! 

Auvum. Måhända hänföra sig en del af de här citerade lokalerna till andra liknande hybrider. Säkra 
lokaler äro åtminstone Othem, Kräklingbo, Hablingbo. 

862. C. lepidocarpa TaAuscH. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. 

Flerst.  Måttl.—talr. Z2v. Fårö vid Marpes (ScHEnH.!) och vid Mölnerträsk (ES); 
Fleringe vid Bläse (CzrevE 56!);' Rute i Vidangen (Lu 82!); Lärbro vid Storugns (Lr 53!); 


1 Under namn af C. Oederi HOoFFM. var. Oedocarpa ANDS. (Hb. Holm.) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 245 


Stenkyrka vid Lickershamn!; Othem (Ö!); Lummelunda (Arz. 41 enl. hb. Ups.) nedom 
bruket!; Veskinde i Pilmyr! samt vid Skälsö (Tisprius!); Visby nära Snäckgärdet! (Wö 541); 
Follingbo vid Rosendal (ES); Bal vid Slojtebrunn (Wö 52!); Stenkumla vid Östergårda!; 
Klinte vid Mölnare (Wö 52!, LH 791). 


861 X 863. C. Hornschuchiana X Oederi. 
Sälls. Spars. Hemse vid Oxarfve!! 


862 X 863. C. lepidocarpa X Oederi. 
Sälls. Othem (Ö!). En af förf. i Vänge myr tagen form hör möjligen hit. 


863. C. Oederi (EHrRE.) HorrMm. — 1806. We, Gotl. F1. (under C. flava). 
Mycket allm. Måttl.—mängdv. 
Småväxta former finnas h. o. d. på stränderna (f. pulchella LÖNNR. Obs. Crit. s. 24). 


864. OC. extensa Goop. — 1803. WG, Caricogr. 

Flerst. på stränderna, mest på ö. sidan. ”Talr. Bunge n. om Fårösunds hamnplats!; 
Rute vid Vallaviken!; Lärbro vid Vägomeviken! (WG); Othems strand!; Boge vid Boge- 
vikens utlopp (ZETT.) och vid Klinte!; Gothems strand t. ex. vid Botvaldavik! och Nors 
(Wö!); Gammelgarn vid Engemansviken!; Burs vid Bandelundaviken (WG o. a.); Rone- 
hamn!, äfven på Skär (Wö!); Grötlingbo vid Gansviken!; Öja vid Stockviken!; Hablingbo 
vid Petesvik (M); söder om Klintehamn (ZETT.); Lummelundsbruk (LGM). 


865. OC. panicea L. — 1806. WG, Gotl. FI. 
Mycket allm. Talr., i myrarna massv. Fårö! ... Sundre! 


866. C. tomentosa L. — 1803. WWc, Caricogr. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö! ... Öja och Sundre! 


En f. ramosa (med genomvuxna fruktgömmen) träffas stundom, exv. vid Kappelshamn och Visby! 


867. GC. pilulifera L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl.—talr. Fårö ö. del, allm.!; Bunge vid Hultungs!; Tingstäde n. om 
Videmyr och i skogar mot Hejnum!; Othem, skogar v. om Othemars!; Lokrume vid 
Grausne, Laux etc.!; mellan Veskinde och Bro!; Visby sandområde från Österby till Djup- 
kvior! och Hundlund (Wö); Endre ö. om St. Vede station!; Västerhejde (Wö), i Sandhed- 
skogen!; Eskelhem!; Vänge vid Bjerges!; Guldrupe vid vägen till Hejde!; Östergarn vid 
Sandvik! (W6); Ardre vid Ljugarn (WG; Kror); Hejde vid Gervalds (AN); Klintehamn!; 
Etelhem (Örv.); Eksta och Sproge på flera ställen!; Fardhem vid Sandarfvekulle (Le); 
Burs vid Hummelbos!; Rone vid Gullgårda!; När s. om ån; Öja täml. allm.!; Hamra 
(We) allm. i ö. delen! 


868. OC. montana L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
På n. Gotl. sälls., på mellersta och kring s. hällområdet, täml. allm. Massv.— 


mängdv. Ezv. Bro (Ww!); Fole (Ö); Vall (Wö!); från Norrlanda, Anga och Torsburg 


1 Determ. L. M. NEUMAN, 


246 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEORAFI. 


till Klinte, allm.; Etelhem, Lye ... Fardhem! I synnerhet allm. inpå ön mellan Sjonhem 
och Stånga.. [ 


869. C. precox Jaco. — 1806. We, Gotl. FI. ; 
H. o. d., ofta på sandjord. Talr.—mängdv. Rute (Wö); ... Sundre! 


870. C. ericetorum Porr. — 1806. WG, Gotl. FI. 
H. o. d., hälst på sandjord. Talr. Fårö! ... Sundre! 


871. C. digitata L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s8. 233. 
Allm. Måttl.—talr. Zzv. Sandön (Wö 52!); ... Sproge!; Hemse (VittB.); Alfva!; 
Burs!; Rone! — Saknas 1 de sydligaste socknarna. 


872. C. ornithopoda Winrrp. — 1803. We, Caricogr. 
105 eNlbans ENS ÖJNENRONS ses Inlekinee 


873. CO. Buxbaumi WG. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. | 

Flerst. Måttl. Fårö vid Ava!; Rute (Lu!); Lärbro!; Stenkyrka vid Roshaga!; 
Lummelunda vid Tjuls (Myrin); Hejnum på Durön (Wö!); Follingbo vid Hallfreda (Wö!); 
Hörsne i Norrbys storäng (Wö!); Vänge vid Gandarfve (Wö!); Mästerby vid Båtels (Wöl); 
Väte (M); Sanda vid Boterarfve!; Klintehamn (TuHzEp.!); Garde nära kkan!; Burs n. om 
Änges (M); Sproge vid Tjengdarfve (Zerr.); Öja i n. delen!; Hamra, ängen v. om kkan!; 
Vamlingbo vid Storms! 

Jämte hf. förekomma 

b) heterostachya HN., exv. i Sanda och Öja!; 

c) macrostachya HN., exv. Follingbo!; Eskelhem vid Bolex (Örv.); Öja, Hamra och 
Vamlingbo! 


874... 6. Goodenoughi J. Gar. — 1806. WG, Gotl. FI. (under C. cespitosa). 
Mycket allm. ”Talr.—massv. Fårö! ... Sundre!; Karlsöarna! 


875. OC. strieta Goop. — 1820. Hy, Fl. ed. 1. — 1806. We, Gotl. FI. (>C. acuta»)? 
Allm. I myrar massv., vid smärre vattensamlingar och bryor stundom enstaka 
tufvor. Fårö! .. . Sundre!; L. Karlsö! 


876. OC. cespitosa L. 
Sälls.  Helvi vid Kyllej, enstaka tufva! 


Anm. Aldre uppgifter om denna arts förekomst på Gotl. äro felaktiga, hvilket framgår dels af befintliga 
herbarieexemplar dels af den angifna frekvensen. Efter W&:S föredöme hafva de följande författarne uppgifvit 
växten som allmän; då den i själfva verket är ytterst sällsynt och möjligen genom barlast inkommit till det 
enda kända växtstället. 


877. C. acuta L. — (1806. WG, Gotl. F1.?) 
Sälls. Boge vid Tjelders (LINDMAN 79 enl. ex. i Ups. studentkårs hb.!) 


Anm. Om denna gäller delvis detsamma som om föreg. art. Äldre af förf. sedda herbarieex. hafva 
varit felaktigt bestämda. Oriktig är också uppgiften, att växten »massvis» förekommer i Hästnäs och Martebo 
myrar (TOLF). Förf. har där ej lyckats finna en enda tufva. 


KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 247 


878. OC. stellulata Goop. — 1806. Wa, Gotl. Fl. 

Flerst. på sandområdena, mest på mellersta Gotl. ”Talr. Fårö (WG) ferst. i ö. 
delen!; Bro flerst. (WG; WN); Visby samdområde mellan Skrubbs, Länna och Skogslund! 
samt vid Hundlund (Wö); Endre vid Lera (WN); Västerhejde vid Stenstu (J. JN); Hörsne 
(Kur); Romamyr (ES); Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Anga!; Sanda (ES); Hejde i 
Hägleifs kohage (AN); nedanför Torsburg (AN); Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Alskog vid 
Rudvier (Wö!); Fardhem nedanför Sandarfvekulle (ES); Burs vid Hummelbos! 


879. 6. elongata L. — 1866. CEpn. (i Bot. Not.). 
Sälls.  (Måttl.) Fårö n.v. om Holmudden!; Martebomyr (CED.). 


880. OC. canescens L. — 1837. Sävr, Syn. (utan lokal). Saknas 1 hb. 5. 
Sälls. Fårö sandområde flerst.!; Hejde (AN). 


881. C. leporina L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

H. o. d. på sandområdena. Spars. Hav. Fårö vid Butlex (WG); Lärbro vid Storugns 
(Wö!); Stenkyrka (Wö 52!); Tingstäde vid Videmyr!; Bro vid Ekes! och £. st. (WN); 
Visby s. om Pilhagen!; Barlingbo v. om Henriksdal!; Roma vid vägen mellan kkan och 
klostret (WG) samt ö. om myren!; Vall flerst. (W6); Eskelhem vid Vallda!; Sanda prgd!; 
Hejde täml. allm. (AN); Klinte vid Valla kvia (LE); Östergarn!; Ardre vid Ljugarn! (S!); 
Burs mellan kkan och Västlaus (M); Eksta vid Hägur!; Sproge vid Vattskogs!; Grötlingbo 
vid Kattlunds (M) och i s.ö. delen!; Hamra vid Sindarfve!; Vamlingbo vid Storms! 


S82. C. arenaria L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

H. o. d. på stränder och sandfält. Måttl—mängdv. Zzxv. Sandön (ES, Bidr.); 
Fårö!; ... Sundre! — Afven in på ön: Ekeby (Kur); Dalhem i n.v. delen omkring 35 
m. ö. h.!; Eskelhem och Sanda!; Hejde flerst. (AN); Stånga!; Eke! 

6) pseudoarenaria Marss. — 1887. Nrvwm. (i Bot. Not.): SKÅNBERG. 

Hangvar vid Irevik (SKÅNB. 71). 

883. C. distieha Hups. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Allm. Måttl.—talr. Fzv. Stenkyrka! ... Sundre! 

Anm. OC. chordorrhiza EHRH. är enligt R (Gotl. Pl. rar. 1819) funnen i Martebomyr; i hb. Ups. 
finnes också ett ex. med påskrift »Gotland 1818». Nu sannolikt utgången. 

884. GC. vulpina L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

H. o. d. på n. Gotl. mellan Lummelunda, Othem, Gothem, Akebäck; täml. allm. på 
s. Gotl. till Vamlingbo! Tufvor måttl. talrika. 

b) nemorosa REBENT. — 1849. HN, Fl ed. 5. | 

Iakttagen vid Visby g. hamn! (Hy, FL); Hogrän i ängar nära kkan (ÖFV.); 
Hemse (WN!). 


$85. C. muricata L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö! . . . Sundre! 


248 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


886. C. divulsa Goop. — 1820. Hy, FL ed. 1. — Ex. af R 1818 i hb. Ups. 


H. o. d. Tufvor måttl.—spars. Zzv. Fårö vid Nors!; Bunge vid Änge!; Hangvar 
vid Elinghems ödekyrka!; . .. Hafdhem, Eke, Öja och Sundre!; L. Karlsö! 


887. GC. teretiuscula Goop. 

Sälls.  Måttl.—talr. Martebomyr 1 snår ö. om Bingeträsk!; Tingstädeträsk på hol- 
marna i s. delen!; Hörsne vid Linamyr (enl. Kur); Hejde i Träskmyr! (AN). 

Anm. Expl. under detta namn, tagna i Fardumeträsk 1840 af N, tillhöra följande art (enl. hb. Ups.!), 
likaså alla andra af förf. sedda expl. från denna lokal. Att den af WG i Gotl. F1l. 1806 anförda C. teretiuscula 
äfven är följande art, synes af WG:S FI. Suec. 


888. C. paradoxa WiuzzLp. — WG, 1. c. — 1889. K. Jom. (i Bot. Not.). 

Sälls. Tufvor spars.—måttl. Fardumeträsk (N & Wö 40!), såväl på Storholmen 
som på flera af småholmarna!; Martebomyr (Wö 65!), både i v. delen och i snår ö. om 
Binge träsk!; Hejde på holmarne i träsket (AN) och i myren s.o. därom! (AN); Lojsta 
nedanför Hemträsk och vid Tomklint!; Stånga Slott (LaAL.); Linde vid Hägvalds! 

Om växten ännu förekommer på Wae:S lokaler (Fårö vid Långhammars och Roma mellan klostret och 
myren), är ovisst. 

889. C. pulicaris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 240. 

Allm. Mängdv. Fårö! ... Vamlingbo! 


890. C. dioica L. — 1806. WG, Gotl. Fl. 
H. o. d. Talr. Fårö! ... Hamra! 


b) isogyna HN. 
Antecknad för: Bro (WN); Kräklingbo vid Hejdeby (WNn); Hemse vid Oxarfve å (LaAL.). 


Fam. $0. Graminece. 


891. Tritieum junceum L. — (1811. LG, F1. Gotl.) — 1819. R & WG, Gotl. 
IL TER ILE 

Sälls.; nästan endast på v. kusten. Måttl.—talr. Hangvar vid Irevik! (Wö!); Lumme- 
lundsbruk! (hb. S!); Visby sporad.!; Eskelhem vid Malmunden (Wö 59!); Västergarn (LG); 
Sanda på Vifvesholm (Lu!); Klinte (LaAL.!); Sproge (Le); Långstitestrand (ES); Vamlingbo 
vid Snäckviken! På östra kusten: Östergarn (FLop. & STEnH. 55!) vid Sandviken! 


891 X 892. T. junceum X repens. — 1842. FRries, Mant. III s. 13. 

Salls. Måttl.—talr. Lummelundsbruk (ArMmoQv. 65); Tofta vid Gnisvärd! [= 7) 
subrepens NEUM.]; Sanda på Vifvesholm (LH); Klinte vid hamnen! [= y) subrepens NEum.]; 
Östergarn vid Sandviken! [= £) medium Nrum. pf. decumbens NEum.]; Slite vid Länna! 
[= £) medium Neum. f. obtusiuscula (LGE)]. 


892. T. repens L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Måttl.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


KONG. SV: IVET. AKADBMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 249 


PY litorale Fr. 1858. HN, Fl. ed! 7. 

lakttagen ferst. på stränderna. Zxv. Fårö (NScHenNH.!); Bunge!; Lummelundsbruk 
[f. pubescens Dörr]. 

y) lärsutum MARSS. 

Klinte vid hamnen! 


893, T. caninum L. — 1805. WG, Gotl. FI1. 
H. o. d. på kalkhaltig jord. Måttl. Zzv. Bunge vid Biskops 
hems ödekyrka!; ... Vamlingbo vid Botarfve!; L. Karlsö (Wö!). 


!; Hangvar vid Eling- 


b) glaucescens LGE. 
Hörsne 1 snår vid Linamyr! 


894. Elymus arenarius L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Sälls: Måttl. Sandön (ES; Wö!); Fårö på Skärsände!; Slite (Ö); öfriga lokaler 
ligga midt på västra sidan: Visby vid g. hamnen! (möjl. utg.); Västergarns Kronholme 
(We); Sanda på Vifvesholm (LNM); Klintehamn! (Wö 71!). 

b) gemiculatus (CurRTt.). Västergarn på Kronholmen (enl. S). 


895. E. europeus L. — 1819. R & Wc, Gotl. PI. rar. 

På mellersta Gotl., sälls. Måttl.—talr. Hörsne (Kur); Sjonhem nedanför kkan 
(HormBErRG 41!); Viklau (M) i Kyrkhagen (hb.!); Vänge i Mickelsängen (R) och i skogen 
norr därom! samt i barrskogen v. om Bjerges station! 


(896.) Hordeum murinum L. 

Sporadisk vid hamnplatser. Kappelshamn (WN!); Slite (AuL.); Visby hamn! (CEp.); 
Klintehamn (H. KR.). 

H. secalinum SCHREB. är en gång funnen i Slite (EKM. 651). 


897. Lolium temulentum L. — 1741. LIiNs., Saml. af 100 växter. — 1745. LIin., 
(Gölföhkesa s. 23, DAD. 

Sälls.  Måttl. Fårö i sandåkrar vid Holmudden och Sudergårda!; Gothem (L); 
Rone (L); Silte spars. (M); Hablingbo vid Lukase (Wö!); Öja! 

of senare tid sällan iakttagen, men synes enligt äldre uppgifter förr hafva varit både allmännare och 

ymnigare. 

898. LI. linicolum ÅA. Br. — 1864. HN, F1. ed. 9: REUTERMAN. 

I linåkrar ferst. på mellersta Gotl. (Ej allm., enär lin föga odlas). Hörsne (Kur); 
Dalhem (Wö 53!); Västergarn, Sanda, Hejde och Klinte (AN); Etelhem (FLop. & STENH.!); 
Ardre vid Ljugarn (KrRoK); Burs (REUTERM.). 


899. IL. perenne L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Talr.—mängdv. 


Stundom grofväxt med grenigt ax (L. compositum THUVILL.), stundom späd med fåblommiga småax 
(L. tenue L.). ; 

L. multiflorum LAM. — 1889. K. JoH. (i Bot. Not.). — Förekommer i gräsplaner 1 trädgårdar, 
men fortvarar icke. Hzv. Visby!; Hejde (AN); Ljugarn (KROK). 


K. Sv. Vet. Akad. Iandl. Band 29. N:o 1. 32 


250 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


900. Brachypodium pinnatum (L.) PB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 180, 235. 
Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 


901. B. silvatieum (Hups.) R. & S. — 1805. WG, Gotl. Fl: 


Mycket allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 


902. Cynosurus cristatus L. — 1805. We, Gotl. FI. 
Mycket allm. (utom i de nordligaste socknarna). Måttl.—talr. 


903. Daectylis glomerata L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allest. Måttl.—talr. 
b) levigata Er. — 1838. HN, Fl. ed. 3. 


904. Festuca gigantea (L.) Vinn. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl. Hall vid Vestös (Zert.) och Norrbys!; Rute vid Fardume (AFz.); 
Stenkyrka vid Ringvide!; Bäl, på gränsen till Vallstena!; Endre vid Hulta (WN); Väster- 
hejde nära Vible (S); Roma (S!) i Norderängen (ES); Vall (WG); Viklau mellan kkan och 
Bjerges (M); Vänge på en åkerren s. om Mickelsängen (Wö); Väte vid Isume (M); Hejde 
vid Medebys (AN); Etelhems station!; Alskog (S). 

b) triflora LL. — 1844. Arz., Nov. 

Sälls. Rute vid Fardume (AFz.); Stenkyrka i snår s. om kkan!; Hörsne (Wö!); 
Roma prgd (LNm); Viklau (M); Väte vid Isume (M); Vänge! (KinDB.); Torsburg (Wö!). 


905. F. arundinacea ScHREB. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 


H. o. d. Tufvor enst.—måttl. Afven h. o. d. inpå ön. Hzv. Fårö vid Mölner!; 
Bunge vid Stux! och på Bungeör (ES); ... Vamlingbo! 


b). pauciflora HN. — Alskog i Rudviers Lillhage; Burs; L. Karlsö (allt enl. AFz., 
Nov. 1844). 

906. F. elatior L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Talr.—mängdv. 


Vanlig är också formen med enkel, axfattig vippa (f. subloliacea HN.). 


907. F. rubra L. — 1805. WG, Gotl. FI. 


Allest.  Massv.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 
b) arenaria (OsB.). — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. 


Bland hf., mest på stränder. 


908. F. ovina L. — 1741. LIN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. Resa 
Si 2247 230; 200, 274, 284. 
Allest. Massv. 


b) vivipara L. På Torsburgens n.ö. sida spars. (Zrrrt. i Bot. Not. 1874). 


KONGL. SV. VI'Nv AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 251 


Hp) glauca (LAM) Koen. 

På sandiga stränder h. o. d. Maängdv. Hav. Fårö på Avanäs!; Gothem vid åns 
utlopp!; Östergarn vid Sandviken!; Gammelgarn vid Sjausterhammar!; Hamra vid Vänd- 
burgviken!; Vamlingbo vid Rems!; Tofta vid Gnisvärd!; Hangvar vid Ireyvik. 

Anm. Öfriga former af denna och föreg. art hafva ej af förf. tillräckligt uppmärksammats, hvarför de ej 
här anföras. 

909. Schedonorus erectus (Hups.) LinsA. — 1842. Fries, Mant. HI s. 181: Arz. 
— 1844. Arz., Nov. 

Sälls.  Talr. Visby ofvan Snäckgärdet! (AFz.). 

b) laxus (HoRrN.) bland hf. (enl. HN, FL ed. 5). Synes föga utpräglad! 


910. S. asper (MuURR.) Lira. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Flerst. Måttl. Bunge vid Biskops!, Stux (ES) och Hultungs (W6c); Rute vid Far- 
dume!; Fole vid Lillhelvigs (S); Follingbo v. om kkan (N); Västerhejde på Hallbros Slott 
(Wö 52!); Hörsne flerst. (Kur); Vall (Wö); Tofta vid Fättings (ZeETtrt.); Väte vid Isume 
(M); Klinte nära kkan (ES); Torsburg (We o. a.); Etelhem vid Tänglingsmyr (FLop. 55) 
och Hageby!; Stånga Slott (LAL.); Grötlingbo vid Kattlunds (M). 

Xserotinus (BENEK.) RostrR. — 1866. OCEp. (i Bot. Not.): V. Horm. 

Klinte (V. Horm 61). I hb. Ups. finnes expl. af Arz. från Gotl. utan närmare 
angifven fyndort. 


911. S. sterilis (L.) FR. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: MyRIS. 

Sälls.  Måttl. Fleringe på strandåkrar vid Ar!; Kappelshamn (WN); Bunge vid 
Fårösunds hamnplats! och Stux (WN); Slite (Ww); Visby (S!) sporad.!; Västerhejde vid 
Högklint (LNm.); Östergarn på Grogarnsberget!; Ardre vid Ljugarn (Avur.); Sundre vid 


Hoburg (LaAL.); L. Karlsö! (MYRIN). 


912. 8. teetorum (L.) Fr. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Sälls. Kring Visby! (R); Västerhejde i timotejåkrar!; Slite på Karlsvärds skans (R); 
Burs vid kkan (M). 


913. Bromus secalinus L. — 1745. LIiNn., Gotl. Resa s. 237. 
Allm. ' Måttl.—talr.  Pårö! ... Vamlingbo! 


Anm. B. commutatus SCHRAD. är anförd (i HN, F1. ed. 7) på grumd af expl., insamlade af CHR. 
STENH. i Lummelunda; men dessa tillhöra (enl. meddelande af KROK) B. mollis L. 


914. B. arvensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Flerst. eller kanske h. o. d. Mått!., sällan mängdv. Fav. Fårö!; Bunge på steniga 
åkrar vid Fårösund!; Lärbro vid Storugns (Wö!) och Nors!; Othem (Ö!); Boge vid 
Tjelders!; Bäl vid Gute!; Visby hamn sporad.!; Västerhejde vid Kuse!; Hörsne (Wö) vid 
St. Mörby!; Gothem vid Medebys!; Anga!; Kräklingbo!; Östergarn vid Katthammarsvik 
(Avr.); Ardre på barlast (Kror); Eskelhem (hb.!); Väte vid Isume (M); Hejde vid Dans 
(AN); Klintehamn (hb.!); Levede och Silte (M); Hablingbo!; Rone Näs!; Grötlingbo! 


252 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


915. B. mollis L. — 1805. Wse, Gotl. FI. 

Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 

b) nanus (WzEiG.). — 1805. We, Gotl. FI. 

Allest. på hällmark. Talr.—mängdv. 

c) hordeaceus (L.). — 1837. Säve, Syn. — Hb. S! 

H. o. d. Måttl.—spars. Zzv. Sandön (Wö 59!); ... Närshamn (Wö!); Eke! 


916. Briza media L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 237. 

Allest. Massv. 

b) pallescens Dörr. 

Antecknad för Kappelshamn, Veskinde, Bro och Roma (WN); Othem (Ö!); Väte vid 
Isume (M). 


917. Poa trivialis L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allm.  Talr. =mängdv. Fårö! s. Sumdre! 


918. P. pratensis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Massv. Äfven Sandön (ES, Bidr.;: Wö!l). 

b) hunvilis. (EEHREH.). — 1844.:; ArFz., Nov. | 

Othem (Ö!); Visby mot Snäckgärdet (Arz.); Gothem i en kärräng vid Magnuse!; 
Väte vid Isume (M). 


Andra former anföras i M, Reseant. 


919. P. serotina Ert. — 1805. WG, Gotl. FI. OP. pratensis P angustifolia». Expl. 
teh srOps:) 

Ej allm. (Frekvensen i öfrigt osäker). Faxv. Martebo och Bro (WN); Veskinde i 
Hästnäs myr!; Vall—Hogrän (W6); Väte vid Isume (M); Hejde (AN); Etelhem n.o. om 
Kyrkeby!; L. Karlsö (SERN.). 


920. P. nemoralis L. — 1805. WG, Gotl. FI. — I LiN. hb. enl. C. HN. 
H. o. d. Måttl.—talr. Zxv. Bro (WN); -.. Sundre!; L. Karlsö! 


921. P. bulbosa L. — 1805. WGc, Gotl. Fl. N 

Flerst. på sand, stundom på klippor. Talr. Fårö vid Butlex!; Rute vid Fardume 
(Wö!); Othem kring kkan ferst. (Ö); Lummelunda!; Bro flerst. (Wn); Visby (R) vid 
Tröborg!: Ekeby 1 s.v. hörnet (Wö); Västerhejde vid Stenstu och Vible etc.!; Tofta vid 
Gnisvärd Wö!); Eskelhem vid kkan (Wö!); Västergarns Utholme!; Östergarn vid Sandvik 
(W6) och Grogarns hufvud!; Ardre vid Ljugarn (AvLr.); Buttle vid Hexarfve!; Hejde (AN); 
Eksta vid Vafle fiskläge!; Stånga, Lye och Burs flerst.!; Hemse s. om kkan!; Silte flerst. 
(M); Hafdhem vid Lingvide!; Öja på Faludden!; Hamra vid Sallmunds och Skvalpvik!; 
Vamlingbo vid Rems!; L. Karlsö (Wö) på klippor! 


22, P. alpina L. — 1819. R & WG, Gotl: Pl. rar. 
H. o. d. på hällområdena på n. och mellersta delen, ofta på skogsvägar och stigar. 
Måttl.—talr. av. Fårö vid Lutterhorn!; täml. allm. på hällmarker i Hall, Hangvar, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 253 


Fleringe, Bunge, Rute, Othem, Hejnum, Boge!; vidare i Hejnum!; Bro (Ww); Endre (Wö!); 
Visby vid strandvägen norrut! (R); Västerhejde (Wö) vid Vible, Hallbros etc.!; Tofta!; 
Gothem!; Norrlanda!; Östergarn flerst.!; Kräklingbo (Zrrr.); Torsburg (Wö); Gammelgarn!; 
Ardre vid Fågelhammar (AuL.); Viklau vid Ängel; Hejde (AN). 


923. P. compressa L. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiNn., Gotl. 
Resa s. 178. 


Allest. Talr.—massv. Äfven Sandön (Wö 591). 


924. P. annua BL. — 1805. We, Gotl. FI1. 


Allest. Talr.—mängdv. Äfven Sandön (Wö'!). 


925. Glyceria plicata Fr. — 1844. Arz., Nov. 
Sälls. - Måttl. Lummelundsbruk (Wö 61!); Visby g. hamn! (Arz.) och norrut (LGM) 
samt vid Kungsladugården! 


926. G. fluitans (L.) R. Br. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allm.  Talr.—mängdv. Fårö! ...- Vamlingbo! 

927. 6. distans (L.:) We — 1805. WG, Gotl: FI — Expl. af BarGrus 1 Lin. hb. 
enl. CO. HN: 

H. o. d. på stränderna. Talr.—måttl. Hav. Fårö! ... Öja! 

b) pulvinata FR. — 1840. NYMAN, Bidr. 

Antecknad för Långstitestrand (N); Burgsvik!; Gothem, Kläpparna (Wöl). 

928. G. baltica LBG in sched. 


Burgsvik (Krok 1890 enl. meddelande af C. J. LINDEBERG). 


(929.) Scierochloa rigida LINK. 

Sälls.  Mängdv. Fårösund på stenig mark. 1890—95! Sannolikt har växten in- 
kommit för omkring 20 år sedan. Den visar ringa benägenhet att sprida sig på gräs- 
beväxt eller mosstäckt mark. 


930. Catabrosa aquatica (L.) PB. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar.: I. KOLMODIN. 

Sälls. Visby Kungsladugård (Wö 62!),; måttl.!; Sanda vid Sandäskes (AN); Eksta 
vid Långhögården (I. KoLM.). 

931. Molinia coerwea (L.) Morscn. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 241, 253. 

Mycket allm. Massy. 

b) arundinacea (SCHRANK). Iakttagen i Martebomyr!; Väte vid Sorby (M). 

932. Triodia decumbens (L.) PB. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allm. Talr —mängdv. Fårö! . .. Sundre!; St. Karlsö! 


På Fårö vid Ulla Hau högväxt med upprätt strå (f. elatior P. NIELS.). 


254 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAEI. 


933. Avena fatua L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 

H. o. d. Måttl.—spars. ev. Veskinde (We); ... Hablingbo! 

BP) intermedia (LiNDGR.). — 1889. K. Jot. (i Bot. Not.). 

Iakttagen vid Visby!; Bäl vid Gute!; Hörsne!; Follingbo vid Hallfreda!; Hejde vid 
Rågåkra!; Hemse! 


934. A. pratensis L. — 1805. WG, Gotl. FI. 


Allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 


935. ÅA. pubescens Hups. — 1805. WG, Gotl. FI 
Allest. Talr.—mängdv. 


936. ÅA. elatior L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Täml. allm. Maängdv., stundom massv. (på ör). Fårö! .. Sundre!; St. Karlsö! 
Mer sällsynt är f. typica AFz. — 1832. FRIES, Mant. III. — Oftare träffas mellanformer. 
937. Trisetum flavescens (L.) PB. — 1755. Lin., F1. Suec. ed. 2: BErGius. (Jfr 


dock C. HN, Anteckn. vid Lin. hb. sid. 205). 

Sälls.  Måttl. Lummelunda vid Bruket (ZErrt.) och Etebols!; Bro (Ww); Visby på 
Snäckgärdet (R) och g. hamnen!, Gråbo (LNm.), Kungsladugården!; Västerhejde vid Ny- 
gårds (ES; WN!); Levede i parken vid Skogs (trol. ditkommen med gräsfrö)! 


938. Airopsis caryophyllea (L.) FR. 
Sälls.  Måttl.—talr. Vamlingbo sandfält s. om kkan samt vid Rems!; Sundre, skog 
å sand i n. delen! 


939. A. precox (L.) Fr. — 1844. ArFz., Nov. 

H. o. d. på sandområdena. Mängdv. Sandön (Kur); Fårö i ö. delen allm.!; Rute 
vid Fardume (ES); Slite söderut!; Bro flerst. (WN); Visby mellan Endre- och Follingbo- 
vägarna (Wö!) och vid Pilhagen!; Västerhejde vid Hundlund (ES); Gothem mellan Suders 
och Hammars!; Norrlanda i Trullhalsar!; Eskelhem (Wö) t. ex. vid Bolex och Vallda!; 
Sanda!; Hejde (AN); Östergarn vid Sandviken!; Gammelgarn vid Skogby! och Sjauster- 
hammar (KinDB.!); Ardre vid Ljugarn (AuL.); Alskog nära kkan (AFz.); Lye vid Bos- 
arfve (Lu); Burs vid Luxe!; Hemse (LaAL.); Sproge!; Silte, St. Bruten (M); Näs i skogen 
vid Nisseviken!; Öja, hedar 1 s. och ö. delarna!; Hamra och Vamlingbo ö. delar allm.! 


940. Corynephorus canescens (L.) PB. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. på sandområdena. Mängdv.—massv. Hzv. Sandön (Wö 52!); Fårö i ö. 
delen allm.!; i öfrigt ej iakttagen på nordligaste Gotl. förrän i Bro vid Stenstugu!; Visby 
vid Djupkvior! (ES); Västerhejde!; Tofta vid Gnisvärd!; Eskelhems strand!; Mästerby vid 
Ejmunds (AN); Sanda prgd! (ES); Östergarn vid Katthammarsvik (ZETT.) och Sandviken!; 
Gammelgarn ferst. i s. delen!; Ardre allm. (Krok); Alskog (Krok); Stånga och Burs 
flerst.!; Rone vid Gullgårda!; Grötlingbo sandfält!; Hamra och Vamlingbo ö. delar allm.!; 
Sundre s.ö. strand! 


KONGL. SV. VT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 255 
941. Aira cespitosa L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allest. massv. 


b) pallida Kock. Mindre allm. 


942. ÅA. flexuosa L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 


Allm., men ojämnt fördelad; allest. på sandområdena, men undviker häll. Mängdv. 
Sandön (Wö!); Fårö! . .. Sundre! 


943. Holeus lanatus L. — 1741. LiNn., Saml. af 100 växter. — 1745. LIiN., 
Gotl. Resa s. 233, 247, 299. 
Täml. allm. Måttl. Fårö! ... Sundre! 


944. H. mollis L. — 1844. Arz., Nov. 

Sälls.; på sand. Måttl. Bro i en åker n. om kkan (WN!); Eksta på åkrar nära 
Långstitestrand (Arz.); Sproge mellan Tjengdarfve och landsvägen (AFzZ.) samt på åker- 
renar nära Vattskogs!; Silte i en hage bakom Stenbro (M). 


945. Melica nutans L. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Mycket allm. ”Talr. Fleringe!;. . . Sundre! 


946. M. uniflora REtzZ. — 1805. WG, Gotl. F1. 

Flerst., mest på v. sidan. (Talr.) Stenkyrka!, allm. i hassellundar (Mor.); Veskinde 
vid Skäggs (WN); Vallstena i Lindängen vid Alfvena!; Västerhejde i Stenstu park (ES); 
Dalhem vid Gandarfve (A. N.); Vall vid Smiss (W6) och prgden (Wö); Sanda vid Bäck- 
städe (ES); Fröjel vid Stenstu (AN); Fardhem nära Sandarfvekulle (StuxB.!); Hemse vid 
Bopparfve! och flerst. (VittB.); Rone (hb!); Alfva (LaAL.); Silte i hassellundar (M). 


947. M. ciliata L. — 1741. LiN., Saml. af 100 växter. — 1745. LiN., Gotl. 
Resa s. 297. ; 

Täml. allm. på de stora hällområdena. Oftast mängdv. Fårö vid Lauters och 
Broa!; Fleringe ferst.!; ... Klinte!; Hejde (AN); Etelhem i s. och s.ö. delen samt i an- 
gränsande delar af Lye!; St. Karlsö! 


948. Phragmites communis Trin. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Täml. allm. - Talr. —massv. I alla större myrar och åar. Fårö! .. . Hamra! 
b) stolonifera G. F. W. MEyY. — 1892. Wirttr. (i Bot. Not.). 


Sälls. Martebomyr, enst.!; Norrlanda (A. N.); Öja och Hamra i Rörviks urtappade 
träsk (WITTR.). 


949. Psamma arenaria (L.) RB. & S. — 1741. LIiN., Saml. af 100 växter. — 
1745. IiN., Gotl. Resa s. 205: 

Sälls. . Sandön (ES, Bidr.); Fårö på flygsanden ferst. mängdv.!; Ardre vid Ljugarn 
och Nygårds (KroKx & Avur.); Klintehamn (H. Kr. enl. ENM). 


256 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


950. Calamagrostis varia (ScHrap.). PB. — 1805. We, Gotl. Fl 
H. o. d. på hällmark. Mängdv. Zzv. Hall, Fleringe, Bunge, . .. Fröjel!; Lojsta! 
(Wö); Ardre! Ej sedd s. om Lojsta. éö 


Förekommer stundom på tufvor å myrmark exv. Stenkyrka i Våthagen!; Veskinde i Pilmyr!; Träkumla i 
myren på höjden, ö. om landsvägen!; Ardre i Dammyr! 


Anm. &C. arundinacea ROTH. (enl. ES allm.) har af förf. ej kunnat anträffas; ej ens i herbarier. 


951. &C. strieta (Timm.) PB. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. — Gotl. expl. i Lin. hb. 
enl. C. HN 1849. 


Sälls. Romamyr (ES); St. Karlsö (SERN., Stud. s. 31). — Ej sedd af förf. 


952. OC. lanceolata RortH. — [1837. SÄVE, Syn.] 
Sälls. Tingstädeträsk på Durholmen (Wö!) måttl.!; Veskinde i myren vid Skäggs 
(Ww!). [Afven uppgifven för Eksta, i en stenig skog mellan kkan och Djupvik (S).] 


933. OC. phragmitoides HNv. 
Sälls. Lärbro (funnen af FR. LÖNNQVIST enl. ÅLMQV.-). 


954. C. epigejos (L.) RotH. — 1837. SävE, Syn. 
H. o. d., i synnerhet på sandområdena. Måttl.—talr. Zxv. Fårö!; Lärbro vid 
Storugns (Wö!); -.. Silte (M); Rone!; St. Karlsö (Wö). 


955. Apera spica venti (L.) PB. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 238. 
Allm. Måttl.—talr. Fårö!; ... Södra halfön! 

b) pygmea ER. 

Gothem på alfvarmark nära ån! 


956. A2grostis alba L. — 1805. We, Gotl. FI. 
Allest.  Mängdv.-—massv. 


Former, som böra hänföras till var. maritima (LAM.), finnas på stränderna. 


957. A. vulgaris WirH. — 1805. We, Gotl. Fl. 
Allest. Mängdv. Afven Sandön (Wö 59!). 


958. ÅA. ceanina L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Flerst. dels på sandområdena, dels på hällmark (träskhedar). Talr. Fzv. Fårö, ö. 
delen!; Othem på File hed (Ö!); Veskinde!; Bro flerst. (WN); Follingbo!; Barlingbo!; 
Roma!; Hejde (AN); Silte spars. (M); Öja strandhed!; Vamlingbo alfvar och på sandfält 
vid kkan! (lågväxt, robust form). 


959. Milium effusum L. — 1840. NYMAN, Bidr.: VAHLBERG. 
På mellersta Gotl., sälls. Måttl. Västerhejde vid Suderbys (VaAurLB.); Vallstena 
(0. Orsson!); Gothem vid vägen till Vallstena!; Hörsne i Mörbymyr (Kur). 


960. Setaria viridis (L.) PB. — 1830. VIKSTRÖM, Årsber. i Bot.: MYRIN. 
Täml. sälls. Måttl.—talr. Helvi vid Malms (Wö); Slite (SmebB.!); Bro flerst. (WN); 
Hejdeby, hällarne vid Österby!; Visby i åkrar kring Kungsladugården (S) och i en sand- 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 257 


grop vid Skrubbstomt!; Västerhejde (J. JN!); Roma i en sandgrop vid Högbro (S!); Halla 
(AA: NN); Viklan (ÅA. N.). på hällarna vid Ange!; Lojsta vid Asarum (AN); Hemse vid 
kkan (VrirrB.); Rone enst. (M). 


På hällmark lågväxt, 1—3 cm. 


961. Sesleria coerulea (L.) Arp. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 235. 
Allest. Massv. 


962. Alopecurus pratensis L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. (?) i kanten af fuktiga ängar, nära vägar eller gårdar, vanligen i enstaka 
grupper.  Måttl. 

De gotl. expl. af denna art öfverensstämma i allmänhet med f. nigrescens FR. Så t. ex. Hörsne i 
Norrbys Storäng (Wö!); Klinte vid Sieklings! (Wö); Eskelhem vid Bolex (Wö!); Hablingbo vid Bertels! 

Xnigricans Forn. — 1874. Zert. (i Bot. Not.). — Jfr WG, FI. Suec. ed. 1. 

H. o. d. vid ö. kusten, sälls. på västra. 'Talr. Fårö vid Broa!; Lärbro vid Stor- 
ugns (WN!); Fleringe vid Ar!; Bunge vid Fårösund (Ww!): Helvi på Fiaugen (Wö); Slite!, 
äfven på holmen Grundet (Wö!); Boge vid Tjelders (FLop.) och norr därom!; Gothem 
vid Botvaldavik och söderut till Nors! (ZzETtT.); Norrlandastrand (AN); Anga strand!; 
Östergarn vid Vassmundsviken!; Burs vid Herta fiskläge! och Bandelundaviken (ZETT.); 
Närsholm!; Öja!; Sproge på Tjengdarfvestrand (Zrtt.); Klintehamn! 


963. A. agrestis L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
På n. delen h. o: d., på södra allm. Måttl.—mängdv. Fårö sälls.! ... Sundre! 


964. ÅA. geniculatus L. — 1805. WG, Gotl. FI. 
Allm.  Måttl.—talr.  Fårö!; ... Vamlingbo! 


Xfulvus J. E. Sm. 
Sälls.  Hejde vid Simunde (AN). Ej sedd af förf. 


965. Phleum pratense L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

Allm. vid kulturgränsen. Måttl. Sandön (Wö 59!); Fårö! ... Sundre! 

På alfvarmark förekommer en modifikation med lågväxt, uppstigande strå, litet ax; exv. på Fårö vid 
Broa!; Othem på File hed (O!); Alfva vid Öfveröstris och s. om Binge; på heden vid Burgsvik en dvärgform, 
5—38 cm. hög, med kort ax. 

966. P. Böhmeri WiB. — 1805. We, Gotl. FI. 

Allest. på kalkområdena; allm. på sand. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre!; 
Karlsöarna! 

b) interruptum ZABEL. 

Visby m. fl. st.! 


967. P. arenarium L. — 1805. WG, Gotl. F1. 

H. o. d. på sandiga stränder. Talr.—mängdv. Fårö vid Marpes (ScHENH.!); Hangvar 
vid Ireåns utlopp (S; Frop.); Stenkyrka vid Lickershamn (Ö); Lummelundsbruk! (N); 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 1. 33 


258 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Veskinde vid Skälsö! (ES); Tofta vid Gnisvärd (Wö!); Eskelhem s. om Fättings!; Väster- 
garn! (W6); Sanda på Vifvesholm (LNm); Fröjel (NiEL.!); Eksta vid Djupvik (HögGB. o. a.!) 
och Vafle fiskläge (Wö!); Silte stränder (M); Vamlingbo (HN, FI. ed. 3), vid Snäckviken 
och Storms!, dessutom allm. i s.ö. delen!; Hamra allm. på sandfält!; Sundre vid Skoga!; 
Närsholm! och Närshamn (Wö!); Ardre vid Ljugarn (S) och utefter stranden ända till 
Sjausterhammar (KiNDB.!); Gammelgarns s. stränder!; Östergarn vid Sandvik! (We) och 
Katthammarsvik! (Wö); Gothem vid åns utlopp (Wö!). 


Dessutom inpå ön vid Martebomyr åt Lummelundasidan (WN); Eskelhem vid kkan (Wö!); Hafdhem s. 
om Lingvide, sandfält vid landsvägen! 


968, Baldingera arundinacea (L.) Dumort. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
H. o. d. Måttl. Zzv. Fleringe vid Utöja!; . .. Grötlingbo! 


969. Anthoxanthum odoratum L. — 1805. WG, Gotl. Fl. 
Allest. Massv. Äfven Sandön (Wö 591). 
b) villosum LorsL. jämte öfvergångsformer h. o. d. 


970. Nardus stricta L. — 1805. We, Gotl. Fl. 

H. o. d. på sandområdena. Talr.—mängdv. (Dock sälls. i de nordligaste sock- 
narna). Fårö (We) allm. i ö. delen!; Fleringe vid Haugröna (ES); Lärbro vid Storugns 
(Wö!); Veskinde vid Björkome;; Bro h. o. d. (WNn); Lokrume s. om Videmyr!; Fole (5); 
Endre ö. om St. Vede station!; Follingbo vid järnvägen nära Dede å!; mellan Hallfreda 
och Henriksdal!; Västerhejde vid Hundlund (ES); Roma ö. om myren!; Tofta vid Krok- 
städe!; Eskelhem vid Malmunden (Wö!), vid kkan, Vallda etc.!; Västergarn vid Pavikens 
utlopp!; Sanda i Saxhagen!; Hejde täml. allm. i v. delen (AN) samt s. om Öjlemyr!; 
Atlingbo s. om Storemyr!; Guldrupe utefter vägen till Hejde! och i s.ö. delen (M); Öster- 
garn n. om Sandviken!; Ardre vid Ljugarn (Av1.); Alskog (Aur.); Garda (LG); Lau och 
Lye, 1 skogar n. om Lau träsk!; När, i hagar v. om kkan!; Burs vid Kärna, Hummelbos 
etc.!; Rone vid Gullgårda!; Eksta och Sproge, h. o. d. i v. delarna!; Silte i Myrlundarna 
(M); Hafdhem (W6); Grötlingbo exv. vid Bölske!; Hamra och Vamlingbo allm. i s.ö. 
delarna! 


Gymnospermee. 


Fam. &$1. Coniferce. 


971. Pinus silvestris L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 202, 221, 225, 239, 247, 
2150-204 

Allest. Talr. Äfven Sandön. 

b) erythranthera SANIO. 

På hällmark allm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 259 


972. Picea Abies (L.) TH. Fr. — 1745. &LiN., Gotl. Resa s. 168, 180, 202, 212, 
219, 221, 225, 291. 

På ö. sidan allest., stundom i n. oblandad granskog; på mellersta och västra delen 
allmänt inblandad i tallskog, mer sällan 1 nästan rena granbestånd (exv. Bro, Västerhejde, 
trakten kring Lojsta Hed, Hejde, Buttle), dock undvikande såväl torra sandområden som 
de stora hällområdena. Sälls. på Sandön (ES) och Fårö!, likaså i Silte (M) och i Alfva 
(VrrrTB.), som anses vara sydgränsen. lnstaka träd hafva funnits (eller finnas?) i Vam- 
lingbo vid Gervalds. 

b) tabulefornmis (jfr Tu. Fries i Bot. Not. 1890 s. 259). 

Iakttagen i skogskanten på strandvallar vid Katthammarsvik! 


973. JUNiperus communis L. — 1745. LiN., Gotl. Resa s. 168, 202, 248, 256, 274. 
Allest. Talr. Äfven Sandön (ES, Bidr.). 


Anm. I Sundre, på Fårö och andra för vinden starkt exponerade ställen blir enen lågväxt (ett par dm.) 
med mattformigt utbredda grenar, så att buskens diameter i horisontal riktning kan vara mer än 10 gånger så 
stor som höjden. Ehuru barren äro rätt breda, kan denna form ej räknas till den äkta fjällformen var. 
nana (WILLD.). 


974. TaxXUS baceata L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 174, 223. 

Flerst. i barrskogarna. Spars. Sandön (ES; Wö!); Hall (Wö!); Fleringe skogar 
(ES; ZzETT.), exv. mellan Bläse och Ar!; Rute (LG); Helvi (WN); mellan Martebo och 
Lummelunda (L; Wö), Martebomyr vid Binge träsk!; Othem (Ö); Hejnum i Kallgatan (Ö); 
Lokrume (S; Wö!); Bro (Wy); Boge och Gothem (L); Vallstena!; Västerhejde på Hallbros 
Slott (ES); Eskelhem!; Väte (LG); Hejde vid Smiss och Rågåkra (AN); nedom Torsburg!; 
Etelhem på skogshöjder vid Tänglingsmyr (LNm); Alskog (S); Lojsta och Linde (Aur.); 
Hemse vid Mästermyr (LaAL.); mellan Hemse och Alfva i de s. k. Asarna, flera stora expl. 
(M); Silte mot Mästermyr (M). 


Numera påträffas sällan annat än buskar. Vid s.v. och n.v. sidorna af Binge träsk växa dock flera träd 
af 5—6 m. höjd samt 0,1—0,9 m. omkrets nära marken. 


F'ilices. 


Fam. 82. Polypodiacece. 


975. Polypodium vulgare L. — 1806. We, Gotl. Fl. 

Flerst., hufvudsakligen på mellersta delen. Måttl. Sandön (Wö 521); mellan Othem 
och Hejnum (Ö); Fole (S); Endre (S); Vallstena vid Gudings (O. Orsson); Gothem (We); 
Västerhejde vid Suderbys (ES); Norrlanda i skogen Trullhalsar (KHL); Västergarn på 
Svältholmen (Wö!); Hejde' vid Rågåkra (AN); Torsburg! (Le); Alskog och Garda (S); 
Etelhem, på berget s. om Sigvaldaträsk!; Eksta vid Djupvik (ES); Ronehamn (Wöl). 


260 KE. JOHANSSON, HUEFEVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


976, Phegopteris polypodioides Fér. — 1888. ÅAHLFVENGREN (i Bot. Not.). 
Sälls.  Måttl. Fårö vid Vinor!; Hejde vid Gervalds (AN 77!). 


977. P. Dryopteris (L.) FÉr. —- 1837. SäÄvzE, Syn. 

Flerst. Måttl. Fårö vid Ava!; Bunge vid Hultungs och norr därom!; Lärbro vid 
Storugns (Wöl!); vid Tingstädeträsks v. sida (Ö); Othem (SmEpB.!); Bro flerst. (WN); 
Veskinde (Örv.); Boge vid Tjelders (Wö!); Gothem vid Sundet samt s. om Suders!; Roma 
ö. om myren (S!); Norrlanda i Trullhalsar!; Viklau i skogen n.v. om Sixarfve!; Torsburg! 
(ES); Sanda (Örv.); Hejde täml. allm. (AN); Klinte!; Etelhem vid n. sidan af Sigvalda 
träsk!; Alskog i Rudviers Lillhage (Wö!); Lindeklint (ES); Silte på Asbacken (M). 

+ Robertianum Horrm. — 1854. Hy, FI. ed. 6: WEstöö. 

Salls. Måttl. Veskinde vid Skälsö (Wö 521!) och vid landsvägen ofvanför!; Öster- 
garn på Ganneberget (Mor.); Torsburg (Wö); Viklau mellan kkan och Bjerges station (M); 
Hejde vid Hägleifs (AN); Linde vid n. sidan af Lindeklint, talr.! 


978. Aspidium aculeatwm (L.) Sw. — 1850. LönnrorH (i Bot. Not.). 
Sälls.  Enst. 
senast VENNERST. 92!). 


spars. Torsburg nedanför norra sidan på ett par ställen (LH 49!; 


979. Polystichum Thelypteris (L.) Roru. — 1806. W&, Gotl. FI. 

H. o. d. Talr.—mängdv. Zuv. Fårö ö. del allm.!; Fleringe vid Hau (Lem); Bunge, 
Rute, Hangvar, Lärbro etc. ... Alskog (Lu!); Garda (LaAL.); nedom Lindeklint!; Eksta vid 
Stjärnarfve (W6) och Käbbe!; Hamra vid kkan och Suders!; St. Karlsö (ES; SERN.). 


980. P. Filix mas (L.) RotH. — 1806. Wc, Gotl. Fl. 

H. o. d. i n. delen, mer sälls. i södra. Måttl. Fzxv. Bunge mellan Ducker och 
Hultungs!; Hall vid Vestös (talr.) och vid klinten n. om Nors!; Hangvar vid Ire (Wö!) 
och Austers (FR. Ninss.); Stenkyrka!; Lummelunda!; Othem (Ö); Slite! ; Tingstäde, Hejnum, 
Lokrume och Veskinde ferst.; Bro h. o. d. (WW); Gothem s. om Suders!; Västerhejde vid 
Vible kvarn!; Stenkumla!; Eskelhem vid Båticke!; Väte (hb.!); Viklau [= f. serrata HN.] 
(M); Vänge vid , Nickarfve!; Guldrupe (M); Östergarn på Grogarnsberget (hb.!); Tors- 
burgen!; Ardre!; Lojsta vid Kvie (Wö!); Eksta!; Linde!; Silte på Asbacken (M). 


981. P. cristatum (L.) Rorn. — 1854. Hy, Fl. ed. 6. 
Sälls. Spars. Fårö vid Ava!; Fardumeträsk på Storholmen (StuxB. 66!; SERN. 94). 


982. P. spinulosum (RrErz.) DC. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. 

Flerst.  Måttl. Sandön (Kur); Fårö sandområde ferst.!; Bunge, i skog n. om 
Hultungs!; Fardumeträsk på Storholmen (ES); Bro vid Halnare (WN!); Visby vid Skogs- 
lund!; Gothem vid Sundet!; Norrlanda i Trullhalsar! (Wö 1851!); Anga!; Torsburg (Wö); 
Eskelhem!; Sanda (Wö!); Hejde på holmar i träsket (AN); Fröjel vid Göstafs (ES); Eksta!; 
Etelhem vid Sigvaldaträsk!; Burs vid Hummelbos och Luxe!; Hamra skog i n.v. delen 
af socknen! 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O l, 261 


983. Cystopteris fragilis (L.) Berse. — 1806. WG, Gotl. Fl. 

Flerst.  Måttl. Fårö vid Ava (ES); Fleringe vid Ar (Wö!); Hangvar vid Ire (Wö!) 
och Kullshage!; Bunge vid Hultungs (Scnrnu.!); Rute vid Talings (Wöl); Othem (Ö); 
Boge vid Klinte!; Veskinde vid Skälsö (ES) och Kålens kvarn!; Bro flerst. (WN); Visby 
(S); Hörsne (Örv.); Stenkumla backe!; Östergarn vid kkan (Wö) samt Grogarns- och 
Gannebergen!; Gammelgarn vid Änge!; Torsburg (S!); Ardre (W6); Buttle vid St. Velinge!; 
Sanda (Örv.) vid vägen till Klintehamn; Hejde, Kullgårdsbacke och Kyrkosmissbackar (AN) 
samt s. om Öjlemyr!; Lojsta vid Kvie (Wö); Eksta!; L. Karlsö! (Wö!). 

Anm. Woodsia ilvensis (L.) R. BR. skulle enligt äldre botanister (LG; R; 5) förekomma på flera 


ställen, ehuru inga bestämda fyndorter äro nämnda. Men då det enda hbexpl., som förf. påträffat G hb. S), 
utgör Cystopteris fragilis, finnes intet skäl att fasthålla dessa äldre uppgifter. 


984. Athyrium Filix femina (L.) RortHE. — 1837. SävzE, Syn. 

H. o. d. Måttl. Zav. Fårö ö. del!; Lärbro vid Vikers (Wö!); Othem (Ö); Slite 
vid Solklint!; Tingstäde!; Lokrume!; Bro flerst. (WN); Visby i skogen vid Gråbo!; Roma 
(S!), öster om myren!; Gothem vid Sundet!; Norrlanda i Trullhalsar! (Wö); Anga skogar!; 
Torsburg!; Ardre!; Vänge vid Nickarfve!; Viklau (M); Eskelhem! (Wö); Sanda! (Wö); 
Hejde flerst. (AN); Klinte!; Eksta och Sproge ferst.!; Stånga!; Burs vid Hummelbos!; 
Silte på en backe i Stänko (M); Hamra, äng v. om kkan!; Vamlingbo! 

b) complicatum HN. 

Takttagen ö. om Romamyr! 


985. Asplenium Trichomanes L. — 1745. Lin., Gotl. Resa s. 227. 
H. o. d. på hällområdena. Måttl. av. Fårö vid Marpes (ScHEnH.!); Bungel; . 
Östergarnstrakten !; Lye, Linde och Etelhem!; . .. Hejde flerst. (AN); Karlsöarna! 


986. A. Ruta muraria L. — 1662. FUuIREN, Ind. Pl. — 1741. LIiNn., Saml. af 100 
växter. — 1745. .IiN., Gotl. Resa s. 178, 220, 228. 

Allm. på hällområdena. Måttl. Fzv. Fårö!; Fleringe ... Boge ... Tofta (allm.); 
Östergarnstrakten!; Hejde flerst. (AN); Etelhem, Lye, Lojsta och Linde!; Sundre!; Karlsöarna! 

b) tripinnatum HN. — 1843. HN, Fl. ed. 4. 

Den enda väl utpräglade formen, som förf. sett, har varit insamlad på Torsburgen 


(C: HN 421! 0. a.). 


987. Ncolopendrium officinale (ExrH.) DC. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 
Sälls.  Spars.—måttl. I grottor på L. Karlsö! (R 1818! o. a.); Ardre vid Ekese! 
(sedan många år tillbaka bekant för gårdens ägarinna). 


988. Pteris aquilina L. — 1745. LIiN., Gotl. Resa s. 238. 

Allm. Talr.—mängdv. Ojämnt fördelad, i det den undviker hällmark; dessutom 
är den sällsynt eller saknas i flera sydliga socknar såsom Hemse (VirrtB.), Fide, Öja. — 
Förekommer mest på sandjord. Sandön (ES, Bidr.); Fårö ö. del!; Fleringel; ... Sundre, 
norra delens sandområde! 


202 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GÖTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


b) pubescens Arz. — 1845. Fries, Mant. III s. 166. 
På kalkhaltig, stenig mark (oftast med öfvergångar till hf.). Zxv. Fårösund!; Sten- 
kyrka!; Gothem!; Fröjel (AFz.); Torsburg (AFz.!); Lojsta hed (Wö). 


989. Blechnum Spicant RorH. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Täml. sälls. Måttl.—spars. Blott på sandig mark. Lärbro i Vikers Hemäng (Wö!); 
Helvi vid Stengrinda (Ö); Boge vid Tjelders (R); Bro (Wwy); Hejdeby vid Tibbles (Wn); 
Visbytrakten flerst. på sandpartiet mellan Skrubbs och Terra Nova (ES o. a.!) samt i 
skogar mellan Djupkvior och Vible! (S); Hejde i Såghagen vid Rågåkra (AN); Ardre i 
Halute hage (Avr.); Alskog i Rudviers Lillhage (S!); Sproge nära Mattsarfve! 


Fam. 83. Ophioglossece. 


990. Botrychium Lunaria (L.) Sw. — (1811. LG, Fl. Gotl.) — 1819. R & WG, 
Gotl. Pl. rar. 

Flerst. (h. o. d.?). Måttl.—spars. Fzv. Sandön (ES, Bidr.); Fårö flerst.! (ES); 
Fleringe vid Hau (ES); Kappelshamn (Wö!); Lärbro vid Storugns (N & Wö); Helvi vid 
Malms (R); Othem (Ö); Lummelunda (WN); Bro vid Stenstu (WN); Boge (N); Visby 
norrut!; Norrlanda (SmeDB.!); Anga nära Bajudden (A. N.); Östergarn i en äng nära 
Sandhamn» [form med grundt parklufna primärsegment] (Norgus 31!); Viklau i Vikarfve 
äng (LG); Västergarn (Wöl!); Sanda på Vifvesholm (Örv.); Hejde vid Gervalds (AN) och 
Kvie (LG; AN); Alskog vid Rudvier (NiKL.); Lau nära kusten (Aur.); När (S); Burs!; 
Hemse i en hage s. om kkan (Lnm.); Eksta vid Tomsarfve (R); Silte spars. (M); Öja på 
Faludden!; Hamra vid Sindarfve! 


991. Ophioglossum vulgatum L. — 1662. FUuIrRÉN, Ind. Pl. — 1745. Lin., Gotl. 
Resa s. 175, 225, 238, 243. 
Allm. Måttl.—talr. Zav. Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo! (ES). 


Fam. 84. Equwisetacece. 


992. Equisetum arvense L. — (1745. LIiN., Gotl. Resa s. 224. Arten obest.) — 
1806. WG, Gotl. Fl. 

Allest. Måttl.—talr. Fårö! ... Sundre! 

b) alpestre WG. 

Takttagen på Snäckgärdsstranden! 

c) nanum A. Br. [tenellum ROSTR.] 

Fårö på Ava strand (steril)! 


993. E. pratense ErrH. — 1837. Säve, Syn.: MYRIN. 


Flerst. på sandområdena. Måttl. Zav. Lärbro vid Vikers (Wö!); Lummelunda, 
sandfält på gränsen mot Stenkyrka!; Visby vid Länna och Kungsladugården!; Västerhejde 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 263 


vid Nygårds! ; Guldrupe, v. delen, vid vägen till Hejde, äfven s.v. om Krasse!; Garde vid 
Kyrkebols!; Lye!; Hemse vid Friggårds!; Silte spars. (M); Vamlingbo vid Sigreifs! 

994. E. silvatiecum L. — 1819. R & WG, Gotl. Pl. rar. 

Flerst. på sandområdena. Måttl.—talr. Faxv. Bunge vid Hultungs, 1 barrskogen v. 
om gården!; Lärbro vid Vikers (Wö!); Helvi (Ö!); Bro sälls. (WN); Visby vid Hundlund 
(Wö!); Norrlanda i skogen Trullhalsar!; Eskelhem vid Båticke (Wö!) och Vallda!; Hejde 
(AN); Alskog vid Rudvier (Wö!); Hemse (VirtTB.). 

995. E. palustre L. — 1806. WG, Gotl. FI. 

H. o. d. Måttl.—mängdv. Fårö!; Fleringe!; ... Sundre! 

b) polystachion RrTz. 

Sälls.  Måttl. Bro (WN!); Silte spars. (M); Hemse vid Oxarfve såg! 

996. E. fluviatile L. — 1837. Sävr, Syn. 

äml. allm. Talr.—mängdv. Fårö! ... Sundre! 
b) polystachion BRÖCHNER. 
Sällsynt bland hf. (hb!). 


c) limosum IL. 
Som hf. 


997. E. hiemale L. — (1811. LG, Fl. Gotl.). — 1819. R & We, Gotl. Pl. rar. 

Täml. sälls. 1 sandiga skogar. Måttl. Fzev. Sandön (Wö 59!); Othem i Norrbys 
kvior (Ö); Tingstäde vid Myrvälder (Örv.); Bro (Ww); Visby vid Skogsholm, sandområdet 
österut, Sandbryhagen! samt s. om Pilhagen (Wö!); Västerhejde i Sandhedskogen!; At- 
lingbo s. om Storemyr!; Vänge på banvallen s. om Bjerges!; Mästerby, skog nära Ammor!; 
Hejde flerst. (AN); Lojsta (LG). 

b) polystachion. 

Sälls. Othem (Ö!); Visby vid Kopparsvik! (Måhända beror sidoaxens utbildning 
på att toppaxet blifvit skadadt.) 


998. E. tenellum (LILJEBL.) Krok. — 1840. NYMAN, Bidr. 


Täml. allm. i norra delen och i kustsocknarna, eljes h. o. d. Måttl.—mängdv. 
Fårö!; Fleringe!; ... Vamlingbo vid Bonsarfve, Rems ete.! — I Tingstäde vid Videmyr 
öfver 45 m. ö. h.; Lummelunda och Othem omkr. 45 m. ö. h. 


Anm. Pilularia globulifera L., af R (Gotl. PI. rar.) angifven för Martebomyr och Fröjel, är ej af 
senare botanister omtalad. Hbexpl. obekanta. 


Fam. 85. Isoéötece. 


999. Isoétes lacustre L. — (1811. Le, Fl. Gotl.). 


Sälls. Mästerby i Ejmundsån v. om Ejmunds (HurtEm.!). Om den finnes i de 
små träsken i Mästermyr (såsom La uppgifvit), är obekant. 


ÖL JOHANSSON, HUEFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRA FI. 


Fam. 86. Lycopodiacece. 


1000. Lycopodium Selago L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. och Thallog. 
Sälls. Mästerby i hagen Skeppslunde (L. ErIiKssSonN 66 enl. hb. Wö!); Klinte (THED. 
enl. HN, Fl. ed. 12). 


1001. IL. annotinum L. — 1837. Sävr, Syn. 

Flerst.  Måttl. Zzxv. Fleringe vid Hau i Djupadal (S); Othem i Spillings hagar 
(Ö); Bro flerst. (WNw); Västerhejde i en hage, som lyder under annexet (ES); mellan Sten- 
kumla och Eskelhem!; Dalhem vid Halfoser!; Roma i skogen ö. om myren!; Norrlanda 1 
Trullhalsar!; Torsburg (Wö 52!); Hejde vid Rågåkra i Såghagen (AN); Stånga (UDppiN!). 


1002. IL. elavatum L. — 1806., WG, Gotl. Fl. 

Sälls. Fårö på Avanäs (We); i de stora skogarna i Hejnum, Fole och Vallstena 
(enl. LG); Dalhem ö. om Roma myr! (S); Eskelhem vid Vallda och Valldarfve spars.!; 
Sanda vid Botarfve (hb.!); Hejde vid Gervalds, Rågåkra och vid Hägleifs i Brunns- 
hagen (AN). 


1003. IL. inundatum L. — 1869. ES, Gotl. Fanerog. & Thallog. 
Sälls. Talr. Fårö vid Ulla Hau (FLrop. & STENH. 551), i n.v. hörnet!, äfvensom 
vid Holmudden och Sudersandsviken! (öfver allt på fuktig sand). 


Anm. IL. complanatum L. uppgifves af R (Gotl. Pl. rar. 1819) för Mästerby; men är ej omtalad af 
andra botanister och är förgäfves eftersökt i senare tid. Hbexpl. äro ej kända. 


Tillägg. 


Sid. 16. LIinDMAN, C. Kärlväxtfloran på Visby rumer. (I Öfvers. af K. V. Ak. Förh. 
ig NON 
16. WESTERGREN, T. Om Malva Alecea L. X moschata L. och dess förekomst i 
Sverige. (I Bot. Not. 1896.) 
» 16. WitrrRocK, V. B. Viola-studier I. Morfologisk-biologiska och systematiska stu- 
dier öfver Viola tricolor (L.) och hennes närmare anförvandter. Sthm 1897. 
» 17. CornEir, E. M. (1820—69), läkare. Besökte Gotland omkring 1840 och fann 
på St. Karlsö Rosa Jundzilli. Karantänsläkare på Gotl. 1850—51. 


» 134 efter N:o 145. H. basifolinm (FR.) ALrmQv. — Sälls. Kappelshamn på strand- 
vallar spars.! 
» 135 efter N:o 151. H. reclinatum ArMmov. forma. — Klinte vid skogsvägen mellan 


Klintehamn och Sanda (LH enl. Daurst. Bidr. III s. 63). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o |. 265 
Släktregister 
till den systematiska förteckningen. 

Sid. Sid. Sid, 
AMD SP orre uUAdO 160 |) Anthoxanthup..—-—. 4 258 I Berberis....oc.cc..c. MIST 2 
Ne [GAR desk 14 I AG IIrAS GUISt ss. soon FILA INGE ERE UA 223 
MARKO JATSisssossasarossona BILBAT 1g20 Amöhydlästat sn An 202 I BTGCENS eoosossssaserrsrrvssN 113 
KAL OISGO sket esas sonas BON ATN 167 | Antirrhinum co. 152) BIeGhnum osv... BI 262 
Nero pOdlum-.=:sssseooc i 165 | APeraltsssosssroo MIIO 256 | Botrychtum..—-=muubog 262 
BAG UINULS AR cr ocsossrasen sena GSE | ASP ruma persson Bag 165 | Brachypodium........s... 250 
ANOR OM --cs-LU MASAI 201-11 AGurledia soo. UNIOE lyg2) | Brasse Arne 174 
AOTOStemMmaA uosssssssssna 100: I ATSPISEEE essens BOT ING || BRSVAM TIS ooseosoesnrs I 175 
PNSTOStISE---esnnsn UDIA 256 | Arctostaphylos oo... 2'1ar || Brasserie 252 
AM Ra sker -nnrreran MU TJECEEL 255 I ATeNAä-c-soccccocsoosn ARA THA I Bromuskia o---s0Nn 251 
KARIROPSIS:-rscansenanassocaa BÅTLEL 245 ANE |FANTIN € fylla beses esse ss GT | Bullrarda-— -...-ssiadaemiil 196 
FAT OAK scnecnsnokskosrersrn BLI TAS | ATDOserls-.s.------- MHP far || BUNASE soo. HATAR 177 
IAlehemilla...---.---.- (IDE 202) | Artemisia.lkerio..cc IN IST Bupleurum ss sco.c. Al 166 
ANNNISI Gr -scnaronecerconeaonr ALM 238 | ASpParagUS--.....- SN 230 || BUtomuskö —-c.cce. fl 233 
AT RNE STR 45 || ASPerugO soc SMD 144 
BAN KUN cnn none IEI OTE 231 || AlSperula...-.c-c- HATO ii30rN Ck RU 178 
PANDUsE osnnennn on HO] 224 1) ASPIAdIUM cen IRA 260 | Calamagrostis. unna. 256 
AIOpecurUS —.musnssolnn Hd | ASplenmm. . <oooocch 2015 | Calaminthar........ fIeken 146 
PANYSSUKMA: onnecnnonnnnon SLE L LIL ISO) Alsters ocess.v HIT 18 Galendulad e.o... SANNE) 
Amaranthus...mo oo. KÖld | VAstragalnsk...cc.cchhi 208 II Callitriehes == 224 
Anacamptis SSA NIOHON 2201 |) FASDINYSTaRama oron ÄRE AOL | CN so 213 
ITA gallis..< SUIIBYDE 15 | VASSRIPLe SG ov BOR NOT) Cellmae 172 
VÄTTERN SA ren onnrsnn AIDS TASTE (Vena on RI 254 |! ÖAnNelmN oo AT 179 
Mndromeda,....... 2UKEAo0 213 Campanula. —.-stNrsenlal 141 
Androsace .nsmmmnssta NOT] BAldin Gehaoroosocoocn CLI 208 || Wapsellart too. AIKUR 178 
UÅTTE MM ÖMT Luunnnossnoosssockosnnana 0 Nl BaO tar ocneosne BM AY II Gardamimner «co.cc... MIND 
UATESEl1 Cases 164 | Barbarea m.mmmmmmsilnn 6 || ÖRRKUUSK oo. UI DAGE 120 
KÅRTenNalå coon NG | Bartslärbönrsovnvvv. BER INS || ÖRE oss IATA 243 
ÅTER emas,.. cc BIIOTRT: 114 | Batrachium ssoococccoccmc.. GO KÖN 120 
Anthericum... oocoo.cvh 232 Il BSLISEEr ooo Berea: INST) ÖRLUMIS.. svor ARN. 165 


K. Sv. Vet. Akad: Handl. Band 29. N:o 1. 34 


206 oK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Sid. 
(ÖEWE]OIRO KE )-aooosmcooosssoorosssso 253 
(CSE NIREE) ooooses bocssnosososeros ILL) 
(Centun culWsE- =. 159 
Cephalanthera soo... 227 
Cerastlum ...... .....- FRE AE 191 
(ÖSrOKOTN scsssussortoocesr avec 163 
Cheerophyllum.......-------- 163 
(held one ida 
(öhenopodrumt- "CSES 220 
Chrysanthemum .........-- 113 
Chrysosplenium ..........--- 195 
(ÖNG! IOF oroopoenor sonorod nos 122 
CiCU tar SN 165 
Sirstumae = EE AA 121 
(OI[EYG MU DI0) omer oe reor SA oee 241 
Clinopodiam ——..— packat 146 
(OCHIearla. ..... fELENeEErE 180 
(OMALUME. os BRG 203 
ÖOMIMNEE Less AR 162 
(COME IBN Ne) oo cenonaceooe 233 
fönvolvuluss. ST 142 
WokalliorrhiZa =... SER 20 
(Dar aeNaehPbleN coca 262 
(OLNUSE = ones soc FELT Sön 
ÖOTONI AE 208 
Corydalst+ EN Ny 
Cörylust = SO Se 222 
Corynephorus slteoroan 254 
Cotoneaster... .... .sttarus200 
(UTA te SUS ora non BUENA 200 
Orambers ooo oboe lv 
(ÖPEPIS sera RIS 123 
Guscuta....—- ENDE 142 
Öynanehum ———- NTE ES 149 
Cynoglossum =... lena. 144 
Öyno surusk =S 250 
(VIP ECUS mr snaran RENA 241 
Cypripedium —— 20 230 
(ÖyStopterise =S 4201 
[DAG YSL some sa nosen AN 250 
[DA UVA ESS Kro a seck ARNE 253 


Sid. 
DD) AT CU Sk = oo go AS 163 
ID elpamngS SS 172 
Dentaäria ses Se.c.c set SANNE 
[DNEAMTAU soc soooososacooarsoosessn 190 
Digitalis.......... > 52 
IDIOTI mcsscsoonn 9s00ssssss 174 
Ira ar. SSE Der RA 180 
[Drosera Ke 188 
Behm öpsPes ee 119 
Echinospermum so... 144 
Rehn = ooo. SAFIR 144 
Eileocharis — oss r242 
EVS sc SSR 249 
Bitpetruna ee 214 
Epilobiunma ss ot 196 
Bpipactisiaa so ERS 
Bqusetumi 5: Cd tea 262 
|BjPl(S(G BON ommssobesnbosssbåsse So 118 
ETiophorum > CSPYe 243 
ER:0 Gli = os ERA 183 
ER una oo SIREN a 207 
EX sund SR 167 
Erysomund een 175 
Erythrea ..... sosse lt BEN 149 
Evonymus <= eene 162 
Elp hor bias. ss CAS 214 
Hufplirasia —.o. oo. scmth 155 
HASOPYLUM oa oss 926 
Halcaria =. ES RRiRDg 166 
FlATSEbla oo ooo oooc cc HELEN 180 
IPEStUuCk ee EI ale 250 
EN CARTE AA SEE 170 
El A0 OR ASKAN. BASAR öl 
GENEN CHESS 202 
| UTA IMNNVS oosocno non oso 149 
JNNa RN UEN PE ocorostssoosssr soc as 231 
[ET AT TA co sees BES 173 
(RASCAR ESRTSAA 232 
(Gillar AN oo sososnssooonnada 230 


(FAlEO PSISE NNE 
(CE: UU DG a ARA Andes 
(COMING) oss ons eoconosooss eo 
Geranium -.... HY banko FOR 
(CT/SI00 90 RARE Ed sbgdces 
GAV one 
(GT ECH Oma AA 


GGilyceria SSR Tree 
Gnaphalium mm. 
(5:00 (yerar- Sera 


Gypsophila ...sn.mmmmmnmnncn- 


Flesperis, =... SON 
Hieraciul smocmssssliisssn 
Fippuris == 
FlölevS 2-2: 
HolosteUM ...mmsssssssosoo ot 


Hydrochari$........cssmccc 
Hydrocotyle......ossumsuomnns 
HyoscyamuUs mnmnsnnuans 
iFlypericum .—....-= SAST 
Hypocheeris ccs 
Flyssöpus... SN 


aslONes os ostous rosen BOR 
[HETS oss oso RS 
[mperatoria on ste 
10100 ERAN 


KONGL. SV. VET. 


Sid. 
[ERNER dusteoe. FILEN tor lil 
SANS) ESSENS ENSE fe 265 
MIN CUS os oss0svsssoucsanene BIL 234 
UUDIPELUS:-.-.s.ccecoces0oo BIN 259 
PREGUCA..oocooorocorovan fill 122 
LE TOTD IN Aa AAA NT 147 
AN pSANA ooo HISRUL 122 
WaPPAs oococosscesssesoc co BTM 2 
HASerpiiium ............ AULAN 163 
NERCNRIRA- ooccocooocooco SILL SK 
TEN TL ONA Re ERS STR 205 
WetUMIrrere boot WMilDOl 2113 
ETNIN AE teoskeodeaseeoees ALL 2317 
WNeON TOGO --.-s-..o. HT 137 
WEONUTUS:-<.. oso. oooooo oc IS 147 
(SJÖNG INDI a NG 178 
WeNCOJUWM).--X-ssocesn cc 230 
MWevistieum.....ccccc...c. 6 164 
Wibanotist sc... svs vga 165 
In osella..<csscocouooco tl 155 
Wiman ass SR 5 
MÄTNNER Aros ssossrsouooionnn 141 
[MIN OSYLISE sco sode csn 119 
MÄTNIINN 0t ooo sesd acer 184 
UP ar Sean ERS ns 229 
NTStera OR ET SAOB 220 
Lithospermum. ..svnlnnn 144 
TAL TÖTES ENSE dn 161 
NGT 249 
NW OMICE RAN oo ss 141 
WGTuSE sees een BISON 209 
IL oder SAS 236 
lbvekse oe EE 190 
IGUR 151 
lävcopodiam = TEE 264 
NäVCOPUST ITA FR anse 145 
lysa cha, see 158 
Nythruan ooo ladon 196 
Majanthemum vn. 233 


IMalachiWWM..o.occcccc0c.o.m. 191 


AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o l. 267 
Sid. Sid 
Malagi8-........ Dao 242005 FOROPOLA OM moss oense ren 120 
MalVäreosseoe-sontons NAND 181 | Ophioglossum .............. 262 
Marrubiuum-....... scen 1172 (240 ELO) al oa 221 
Melbricarla.......-.--.- BIS IA EE ÖNRS NAS er sees esössineses it 224 
Metlieagorsee on 20) ÖRGENLA, ooo 145 
Melampyrunm.......c.c.--tH 56 | Ornithogalum.........-41 232 
Melandrium.---- Org tees SKE KORP Che 54 
Melanosinapis.......... tu. grn AOroBas 206 
Mel CAz-erssssstsstensposen en TN 255 | ÖRAlSEoroocornron BON 183 
Melilotus:. 0... 2091 ÖRYCOCGUS---------.----S4LN 212 
IMElISSA sate dere RANK KAO | ÖRTLOPISE ooo 208 
JA lea YH oa hd SA ER TATT 144 
Menyanthesi=..... tet 0 loPapavere sn sog 172 
Mercurialisoooccocc-cccc.ct 251 | Parise helessanmncanda 233 
MM lives. KeA 200 BISSorp Ne 200 RATNASSTär ss SEINE 188 
MOT se NT 2 FESNNEG äns 164 
MON OtLOPA, == e.o AL 24 JRednemlarist ooo 156 
MOM blaärso.ocervc STR 2il5, |. Beucedanum. — se 164 
IMOrIcandia.t. on UA CRS sopteris 260 
MUSCarl--..dn do 0OCNb 260 NET orerar 257 
IMiosotisL ue EEC NAGSEIE Rhiraomitest ooo see 255 
IMYOSUruS-- TZ (OM be 3 CSR SERA SR RARE 200 
IVISAT Coe soc En BN FORA ERE | Ga (Ca (SSR SR ST [23 
Myriophyllum «smo. HOST Nasra —-z200 
Myr Else 2 oso so LS RÅ RE iöSA Rp 166 
Mögrtillus 200 se 22 sm sure uar 158 
: ID USE essens tners FUM 258 
NG IS rkecen NE POR FiRsvn ESA 205 
INGRCISSUSE ne RT 2130). BJäNbtadO ooo... EAT 160 
NGT (USE Crase oc tl 12/0S pp] O AE boolean st ANTTI 252 
INjas tur trana soc. RTT6N 4) Bölygala ee tER0 180 
INGO Bbl oo oe ted ASIERAND 200015 BOlygonum >= stran 216 
INIepebta ss. ss. HINNA TAG Rolypodiun.: se aoen 259 
INTE SITA oe a SSL ås ae 1780 URolystiehum En 260 
INU P HÅR 2-0 sosoetons LETA 1116:8 1] ROP UUST sonen 222 
Nymphaea. Mise 681). Botamogeton. .--=rtomalh 237 
Botentylla —-—.—.. SMG 203 
Odontites. Lä....testkel [OL | BOtermuuna oo AR 202 
Qenanthe . kt eudolmaon TGB Ringla oe oc BASEN 159 
(Öenothera. — .co.ccc HI 1196" | Brumellar — c- 5 Bokia 146 
(OTO biryc SE 2A08--| JPPUDTS ronne 205 
(OTTO SK eesnsgs rag LR DA VR Saman are Re 200 


268 K. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


VAGN OLA LAR egocon ss ALE 
Fanun Cusco... fl 
ap hans boseoee een! 
FVesedlarscsnn des BION 
NOAM NNT oocsssosos-ssosonnosoas 
18 aN NERON MI rer oo ooonos ISA 
Rhynchospora oso... 
NINE second TAAR 


UID VU SEes des sesorossos ARDGEEE 
RUdbheckdta.-—--- 0potee na 
NUMER ovovecrocecer ALTATTO 


NUP PIA see oresrersures bes OL 


SAGAN 25 ones cons oed 
Salicornia....... FR NNE 
SEN DES RA RESER VIS 
DAS Arcs HELT 
SE U NARE VS ERAN HE 
SAN DPGNE om s0mmossereonssrsooca 
SENTNONNT ssoosoossonon snotnnssd 
San SuUISORha so 
SÄNG Ul AR ALINE 


NRECESESSESSSRSSSSe 


Saxifraga 


NCANIOSAL- meo. HEN LENA 
(SC NOTONb: SE AN ET 
Schedonorus ..... sun 
NehOenmUSL.-...... cc EI 
SCIEPUS ses OA 
SEIeranthUuSsk-—... oc AM 


SClerochloa, ——......... sö 


167 
162 
156 
241 
194 
200 
202 
113 
217 
239 


193 
221 
222 
221 
1435 
138 
159 
201 
167 
190 
211 
194 
138 
163 
201 
241 
241 
216 
253 


Sid. 
Scolopendrium .............. 261 
SEO OM ERA morse 122 
Scrophularia ....cvsmmmnunnnnna 152 
SCUte lara ooo ... 146 
SEC Jas oosossslosen soc EX R 1935 
SelinUuN. oc c. co MASENLG 164 
SempervivuUlk...csscsc.cs 195 
Senebletd........ sirsmiaga 179 
See CIO NN NEN 116 
JGPEANNEN screens Eero 119 
SES TRE 257 
(STEL REN JAA SES EST 256 
SBeransar......occ SA Rs 139 
SM ÄUSEE sosse BIN 165 
SUCK GAA oas SER 189 
Ty uran AA SSA TEN 121 
[200 012) ME LL 174 
TS basiron ENN 174 
(TTT 0 4 OVE ATERN INTE 166 
SOLA NUMREN 151 
SOMdATOE EIA 119 
SOMGHUSI oss BONE 122 
SÖRJA AA EES OAS 199 
SParganiumM hiss. 240 
Spergular == 193 
[SJÖSTSVNEHIEN oosososs skala 193 
STEEN RET sad 204 
Ib CIS sosse 147 
Stellarlä..-s.-co..oo BPA 191 
SU Cl ER SA REN 221 
SID WARTA KIEL 179 
SUCCIS AR NA 138 
TD OMVÄRLD morsa snnsas 143 
AN ACE LUM soon SER 113 
MD BNRE REGN sossns neon 137 
VER Ul SERA AL Se OA SA 259 
UeestalA scen TEE 179 
Tetragonolobus —.......... 208 
HGT CLAS o soo oe SALA 148 


Sid. 
ANDEYNG PRI Loos nnoocococonoooo 170 
BN ENS SSE 178 
INNE TA 2 REN 137 
ThYMUIers BITA 1435 
| Br 1 ARR en 181 
Tofieldlä.-....-ssssssososooo BEN 234 
TEOTIIISLI ar sec reses ANNE 163 
Tragopogon sect 122 
UNTEN ERA = oso 5 or SANS 137 
itrlentalist. doo... Hat 158 
UNSUKODIND sesosooysooooron tess 210 
ilrigonellar ee 209 
INTOG MN onsssnosssoson is 234 
ee 253 
"Drisetum 4......o.o-ohot 254 
Mt eu 248 
Bu 3 a RER RA 231 
(TuimiGa oss I Oe 190 
INUTTITIS: sco sc BARNEN 176 
MussUlagok SRS 119 
TYyphå oturen ssss BON 240 
TER TE SE RASA 211 
TU IUS = oe ser oe ERAN 218 
Ul POLE ooo ESA NAR 219 
|U/taGuEN REN sr ssssodor sasse 157 
NEYSGH WIN -scynoocosoooooos soc 2102 
Male tta ae 138 
Malerianella. oc 138 
Mie as Gumman 151 
VIC I; 0 JALG ve SA AE 153 
MIlOCIBNUN socossososooooooossons 138 
Wi G10 Iona AARIN 206 
WNalÖL sana Str SEN 1835 
MISCATIA Es csos ESSEN 190 
Zanmnichellja. oo... ct 239 
ZO SERA OLLI sosse 239 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS 


Register öfver formerna af släktet Hieracivum. 


Sid. 
ACTA ORD IDEAS bes es rk a ss rna 130 
SNETT KSM TA, INS ra Ar Syren rt er ng 127 
FER G Oi) (Ut UT ID JANET Ti SV SES SES ARR Aa EN SEA IS SS N 124 
BOT O DYL (16 UN NES Ce i sr a seen see SST OR ES DONT 128 
PANT GV 5 UD RENEE CE PS ee re one a TS AS SO SSE SSE 128 
FILT SSR [5 BG SEE ASA RR ere ar SS SSE Oe 24 
(KESO elbo rörs IONTE RS Na Se Sr a SE Sa dee 133 
DPGDGÖF LAI ASJNG rjee= ad t s pbeedyae Shed, Sean 125 
UT EN Na KSO ESS a are SS ASAT aAa TA 136 
FURU GS TUR COVE TANT Ti STU SEE ER SR 2 EE 124 
AT: AN DT ALC UID pe peE SCS A E AE S RER es ENN 126 
DUR TDONTN 23 NIF MID Ls SEA SEE 126 
ATOL IFS ANAR 125 
Auricula X dichotomum f bigeminUm.---oooooo------ 125 
AUrCUa >< bil0sellar CRASSESCENS som oooosese esse sot 125 
EAU C UAE Sa b WO SOL esse sees SA AEA 125 
JUR CI UWLDKOJNINNG Res nos toao ons da ae rd il 
KANVEC RRD) ANEDT)S TER SEE ee st eine ASEAS ARE I SEEDA 136 
ab ae TOM KONNRE soc oslo os safe ee 136 
ast io um I (BR) SAVA M QVig see a Se Ef IAEA 264 
EUR ERKANVE DANTE TS os ESS Los Esser LIRA 124 
(6 GITCETVUTAR LA ONINIR ESS SoS GE EEE KE SSE EA 124 
ECERCTS ER KSSS 0) ER Ae AEA TN Bör RAA EA Br 133 
(EEDEOM Tog ALE LONG er Eg e RÄ Sp dr nl 129 
(CEESIOMIULO LUM, JaBG: ooooosoooon as ERS SR SS ER NN NAO 134 
Ce STU NR ÖR AESES SS ER SST EA EA fee rt RER RA RN AE 132 
all LT OS TUDOR ATT ENS [Ir ee RER Ar SEA SES 131 
GANDE SI ANM ÖVA SS Re Sr ae a fp EE Så EAT 3 
GltomilrOdL3g FDA HSN se sve ars Seden AA 132 
GO (SKOG Ta Sr rn i Are apa 126 
GOloraR: ADA INSES Sep Ae SS sr 124 
COS SES GEN SKED ANI SIST SS Ge Se SSA SAL INS OA RA 124 
ER QS SANS GU LC TIA STG TVI (ÖJ Vg se et a re SR EL ÄN 126 
deadaloleptnn DAT sxscs-cssossuccoorssossssvssoo 135 
Glellkeninint IHÖKNIRG ococsococc SccmcugossEss 126 
lens Z pä kunne D AEG ST oa ooo eo I en 126 
diaphanomorphum DAHLST. sosoomssssss ooo ooson non on 136 


(TAJTA TO SER sr ec ee rn ae a es 136 


HANDLINGAR: | BAND v29.:: N:ö d, 269 

Sid. 
CITE HO forum BEE RANE S SEA SE NERE OO RRASN ANTA SANNA 124 
XC OTOTTU TER ba LOS e Nas See EES BOSE 125 
UTE HO tomumFR<Es abulo|sorumE=>==s5Se=SSESE Vere NANNE 125 
dichotomum f bigeminum X Pilosella ...ooooo0ooo--- 125 
dichotomum' fP bigeminum X sabulosorum ........... 125 
Glöm NORR sstsesssesss ENSE 126 
ATT REG AUTUMN DANT ST SS SSE NEN SNS Re Arr NAR 133 
(LUUTLETTS CER LV VIN ep sre eSeT bee Ses en Snart Sr SSE NEON SER ERE 136 
EDEN armen Ke tEd 0 Hee 255s ss scr 3 ERAN MANN SR VORE 135 
Gyknnene. IDAEIHSIN sssssosssd nassar 126 
EUR ATblvunr OR DIANENTiS TEESE EIA REAR RAS 129 
(BHK RRSATO: ANTENN sasse 124 
eXAltatUMmEDAHTST =: SESS See te Saldo es oa NNE es EN 134 
(HAAPAARN DOS IDAINSIN osssssbe ss rBSroaörA 1335 
TIPRDOSD KOD: IDAS 255esssssssssbsrsssösreo IAS 124 
YRA GILA 0 Me SECO HSPA SEE SON RAN SS PASI 133 
front d1ojsjunTs' 5 Ö NINRASE = 55 See e see re BORRAS SANNE 136 
(Falskt DNE IJIN scdser snask ses 33 
(ÖDE Or: 1DATISIN 235e55sssnssss sas. 129 
SAD ANU DAS T sk sore eta asl cen ast SER STA NAT 133 
SLOM/ETATTIUNISE AM O Viss =S SS SEKO EAA AA ARN: Il 
SO UKGICUINEPERSEESE SSE SANSAT INA 128 
granulatum -DAHLST. ---os BEST Sr DE RAS SO SES 124 
SIOp ho sw DN :AHTSTI TC TKREPIO FSE ra SIE 134 
RY UCIN SC ADA S TSE See Aa Ae a SSA EON SRA 125 
hö lmien sen (NEECER ST DA HTS Se See I men 127 
INGBRSnuN er IDAS dosnsnsos ssp (27 
TTT PION KESO Ear ee Se Stray RR SA RARE EA 33 
TNC OcA ta DANEGT STEEN SERENA NA AA 131 
15 OTIyTS UTG NEG Ce se tea 2 ÖRE ES re NARSE TERRAN EE SA 126 
Wderb LO CNSEN AFPMQ EEE See SS SSE SÖKES TSE ARI EAASSESSN 126 
Tant oAnO SUNET ÖNNR ESS Fasen Urs eE BebAa on 132 
TA tro Dum AVIM Q WES Oe SEC SR EA ER: IOC ET TiS een 132 
leads INATRIN oocsrossorsoss SE 127 
[286 0T,0/ [EGO NINIR ESSER SCR oe ee SAS 129 
föreg ep vVuUn TED AES ESS ee oem SEE 126 
IG nnTO thIISEANSM Ö Väse =S Se RS Sa or SES ESS SN Sa 128 
IKönn rot sg sabulosOnWm Ssesc-s sec oo See SEE SENT 128 


270 EK. JOHANSSON, HUFVUDDRAGEN AF GOTLANDS VÄXTTOPOGRAFI OCH VÄXTGEOGRAFI. 


Sid. 
nRERTIOltN IN (8 lPöogcssooorsssosssbuorscoossooosso= 126 
magna INDAEISB cocsoocscacoreocssssoavsoosrossrosoc 130 
INA GY ILL UME N FR Erp bee SES IRS TENN NESS 128 
Mia ImtÖ EDAEN S TSE 0 SET RESTE SE Nee OR JA rare si Se 132 
mesgaloinenITa DANN sssesscsscoocescesscrestseresdss 126 
merlT]ionale. NAT occssosooccnsospeporsstsesrsressss 134 
TEGS IG JOE sosscoooonrcocssssvocnccossosBspocosoo 135 
NerROROLtnm JNAEIJIG och ococsgovsovavssssscr-a-ccsooc 127 
mimulum. DABTLST.——- ALEX VITIPSASNN  KENNINSTN 124 
Im OL1Se t1fOT.m en DANS TE ee se Se rn na 128 
MOSE tior eS<ES aDUWLO SO LUMSS sees AE 128 
MUCH CK UnO ESD AENTS Te Es Raa se NS ESTATE SNRA 128 
RANDI. ING JÖRG occcocssonsers2psgorrsBesssc born 131 
0065 NI Ra dras se nn SEO SRS. 124 
OMSRIROALR, 1DAEIFSN scoopet bo-soccersssccerovssJs Ess -sor 129 
(NOS FOFNORED IDAS ocgcoccorssoecescsacisorsocsos=-N 133 
Op ACatuMmEINAHTIS TYS SES SETS Nee 125 
OPaCUM FILÖNNR 2. soc ss 002 Fo SEEESTEE STARS Eee a 134 
OKDIC ANSE ANM ÖVER oo noe SA AE TERASS SE ERS 132 
[ICT DUDES BRAT. INNE occpoccrcress4-cprosocbuccs>ES 137 
[DAnE2ONT INA oooco-ossscboocdssEss=r sger 131 
jnordalnyn INNEHHKSJN occscsocssessosssössn se sssorossNed 135 
Pla Two HO IUM VÅRA as osise o sec NS RA TOA 133 
DLR ÖT ooss-ccoccososssbocpc=sss>sosso ES 124 
[DOCKA IK JÖEL oocsoceersoeossostssrsser Soon 134 
ellnetnn: KN sodesccborsocererctssns-vssIss ss EELctS 131 
mentnhivmag INA: oco-ooccsso=ssso0- Ene EES 130 
mena IDA: ANN os cooroosssbsscsnos sr srasorscreseos 130 
PEN UM ARE fd Ö Hörs seb rgre seat set NR ARLA ERRIN 134 
BilOSe Malay Same So br SP RAA SAR STANS 123 
[DUO STCEP SKEN DEE EE esse oe oe AEA SINE 128 
jDLanaRNEa INOÖNNNS ococosssoocsosbon ssosogöosr sc edss 135 
okoceratnTn NAR ssssssssssosvssssooco sted 128 
PO LyMINO ON KNES CE Po SE SSE See reor 127 
POLIS CN SKAM Q ViSE osm 2 AES Ne SE SA 134 
FKA IG dÖ osossorssssossboossso sscsoc bossoso> 134 
PLOTIKUM SNÖ RR Ta ge so 25 ER SE TT 130 
sea IDAENHSL ooccossss cectscsrro-ecse=ss0reross3 130 
pseudodiaphanum. DAHTSI 255550 IS 136 
PSGUAOATCIOCOTMUNTEATEIM QR 22 SEE Er Er 124 
RUD MEITG oosoo0cossos-oer Os 125 
jue: alba ING dö so-ooscroosessss pt: ocpctrösend 135 
PUNCtINAtice ps KAOS SNRA 136 
fen ENN, JANPWIOND. soosoooosssoooeodbrer rosar 20200 135 


Sid. 
EON LYNNE SoS occusssoncoosososoossoroocsssssors so 264 
SAD ULOSOLNP DATE S TRA Se rn 123 
SOND INBGL gsugcssososscsosoo sasse FA SANNE 132 
SAlUnrTCOLON DAT TS Te mm oe osa TE TEEN 125 
SCTO SUV ANETTES UN TAR 
GUNVERAOUN LYNN so ococmouc sooccsccecossocsosososooo> 130 
SINUO STÄNON ST ATEM Q Vä ee Ser AE 130 
SrmOlantgunIn, AVNYOÖNG scccossocsocgscrocsossscosoesosoco 135 
Spissipalanva DAHISNA "Ev I nagg ee 124 
Sten olepis; UB G sy. os. Socker ss SAS oe AE TNRNNNN 129 
StORNO GU C/VUMURED ATENTAS TS Sar 129 
SURF DAD DNR oesosrsrrdosssssseder sor -SssLodessc> 132 
SUDe Ch1010 es LO NNR fe See eken e reser r E 127 
subfallax, LÖNNR. -<- 305050 0060 SS Seg ne 125 
TADRCNEAD IDANE IS ooosssbsosocergv ssopssvsssorscosoo 133 
subgotlandicum N. & P.-- RE Vassa 129 
SUDLIVId um DA ETES Tee SE nr 129 
SUDlUStre: Koen oss so on SES SETS 134 
SUN Mm EtaliCepskDAHTS TS rar 133 
subngevosum! KC) JOH --s3I0l oo ooo sosse ss SNS 136 
SUbproealtumi INB Gi - esse odds so AS FS TERRAN 127 
SU SE bug ETUNDE DANN: Tys Es SN 127 
SUbUWAtid en skhA TENS Tee ee re er 132 
SUECICUM; TER jao = Boc Srsel Ser Se SRS ANNE 125 
Tener:esCensNORRIG ag «5 8 ESR Sr 127 
tri an SU ALe TT ATIM Qj Vis os SET Sr 130 
TXACH OC a WO NED ATS Tee EE re nan 136 
triCHOpsilum DAT STAS SS Ener 128 
IRENE IDEN opocscbossosocrsssrucbsder nssssnseo 133 
umbellatuna des a om os or ora Ra AR SEAN RAS 136 
wmbraticunm, IC. JO: TEESE SENNERNaNDE ene 134 
Uplandigg NI 8 JPöospeesosses5soes se gong SRA ENE 127 
varlabile” LÖNNR do -cpes-oso-s soc oss o=o on SNS RSA 133 
SvEnNaJnbbto bitr) Ng dONND bossorocsvrdescorssesrsasIose sco 134 
Marie OTO DAS Tr ses ASS SNR 131 
venustum. DAHEST. --E-020:05 TURNER NNE 124 
VLOlascens: AT. MQWVä=- AO 2-bya Sat breng or Deren 136 
VINN biceps DAT ST Ses See 134 
Viltosum. ATIMQ Vi soda oo ooo a moa DTS 125 
Viva. TJÖNNBR ES ooo dfn soon olsen ee pe SS EET 135 
vulgare TAUSCH. oocosocoopor spor ssccsocoso ve ee ASEAS 124 
VU gatiformen DAHIST. 5-6 EeEsese esse 135 
vulgsatum (CERSSP-Op 3) CANIIM Qi ee sees TEE ranreaR 135 
NA (Tj okej UR > BJ KO Ek SR nn SSE SärT Garber Söo=o2 129 


Rättelser. 


Sid. 10 rad 21 uppifrån står (39) läs (59) 

35 BL > 25 > står temperatur-, vind- läs vind- 

» T6 » 2 nedifrån står basifolium (FR.) ALMQV. läs lepidulum STENSTR. 
» 88 » 10 uppifrån. Orden utan att nå längre böra utgå. 


säl ' =” är 
Aa RESET 


SAR 0 drang br 
lå aft BEAR 
masala Dndl 

al U IfA 
Kalm 0 Då 
a ENA Pen ' 
frn 
es 

"V 
RN 4 


Teva anlsbigal vol HOWVIE CN) 


S 


Wsk 


1 
Lä 
band 
in 


NN 


i ÄRR ra Na 
Ala (AR SSE 


I aaboietsionys DAMIAN. 
(00) ACES) sjön skilgn 


habr s dä 


ÄN avs oc MR He ln sb | ka 


” 
(4 


då aven FRE 


>> vana ÄLG 


Ms äv 


TY Tr LA. ; 
FAMN are 
sen. VANN SN — 
alle SRA ALRHQV ue SEA å 
"cnacgittone, ALM SAL Gå 
ARE lavding nu SIM | 
RETA DANSEN 
ntimutepta  KBG. 
br 4evevin feet. BDANEST. | 
beer PAGE osnra 
sibertitntdk LÖNN 
äabtallng LÖSNR. | 
rd Erpar la avtesål DASiST. 


målad fos die NT BE 


Rv uy NS 


br 


Farsta 


KI fs eh MR 


mL 
Z Bö Å näfliban £ 


vr RR pre 


avenievat KR 
NO ANT. 


| 


teneTescena” 
irianonlare AMON Dos 
Utokaraulon LANDE 
rroprila nr PAIRS ; 
furkuntnl - La HUSTea 4 ssvfe | 


inbelltun Jasse stent 
| umfraticm LJ Å 
; i LE Hör NN " 


msn LAH 


(eve Sr bal MET t "OM 
are baler 
tb lan 
d £ HAV ” 
vånsufbrrge DAME 
Sd 74. AA NÄE - 
pan OMSK 
uu t AUSUH 
LI 
srt ft " MU LAN 
se KA I 
"n z Y 
S 


Kongl. Vet Akad Handl. Bd 29 N21 


VATTEN-OMRÅDEN 


Å Roni 
År 


f 


GOTLAND 


Skala 1:300 000 


Sandomräden med. m.e.m 


serofil vegetation 


Hällmark 


Barrskogar med. strödda 
partier af hällmark 
Höjdkurva för 30 m.ö.h 
Höjdkurva. för 45 möh 
Träsk 

Myr 

Vattendelare 


Vägar 


Fyrka 


Gen Stab Lit Anst 


EE se Er 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o 2. 


BEITRÄGE 


ZUR 


ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS 


ERIK MULLER. 
MIT 10 TAFELN UND 9 FIGUREN IM TEXT. 


DER KÖNIGL. SCHWED. AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN VORGELEGT DEN 9. DEC. 1896. 


GEPRUFT VON G. RETZIUS UND HJ. THÉEL. 


"STOCKHOLM 1897 


KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 


SoM 08 töban AADNEIOAAH OMRIEOANARTAABNATEV ANSN 


HOK 
2UTHOT ANHOLIEDSVNEM ext HIM 


KOY 


ADLIIÖM HAT 
SAT MT NART 8 GR ROAT GE TIM 


sak OTT-A AL TORITOAOT TAN DRYNARYR Ad HIMENEA HA TN RO2 IpIEÖR 


RÄTT FR ON AROS KT TTR ; 


AE 


TORE-MJOHAODORA 
se EON RNOA AT TIERRA ATA 


EINLETTUNG. 


In den letzten Jahren ist durch HeEnKr! die Frage aufgeworfen worden, ob der 
Dinndarm? eine konstante Lage in dem Bauchraume emnimmt, eme Frage, die, sowohl vom 
topographisch-anatomischen, wie vom praktisch-medicinischen Gesichtspunkte gesehen, sehr 
wiechtig ist. Die Frage ist später durch SERNOoOw und WEINBERG behandelt worden, ohne 
dadurch, wie ich weiter unten zeigen werde, zu ihrer Lösung gebracht worden zu sein. 
Als ich die HeEnkKrE'sche Abhandlung las, kam mir der Gedanke, dass die Lösung dieser 
Aufgabe vielleicht durch das Studium der Diönndarmentwicklung möglich wäre.  Dieses 
föhrte mich zu dem Studium der menschlichen Foetusanatomie. Hierbei fand ich, dass 
eine eingehende und genaue Darstellung der systematischen und topographischen Verhält- 
nisse der Bauchemgeweide des Foetus in der Litteratur noch nicht geliefert war. Zwar 
besitzen wir in der ausgezeichneten Arbeit von C. Torpt” eine grundlegende Darstellung 
der Gekröse und des allgemeinen Darmverlaufes beim menschlichen Foetus. Da aber 
Torpt weder öber den Verlauf des Dänndarmes, noch öber die Baucheingeweide im All- 
gemeinen berichtet hat, so schien mir eine solche Untersuchung nicht öberflössig zu 
sein. Dazu kam noch ein anderer Gesichtspunkt, der för mich bei der Vornahme dieser 
Untersuchung bestimmend war. In der Anatomie, der groben sowohl wie der mikrosko- 
pischen, sind die Fortschritte eng an die Technik gebunden. Auf dem Gebiete der letzteren 
sind wir täglich im Stande, dies zu bestätigen. Dass aber auch auf dem Gebiete der groben 
Anatomie eine verbesserte Technik viel leisten kann, beweisen z. B. die Fortschritte, welche 
das Studium der Eingeweide durch die FEinföhrung der Chromsäureinjektionen gemacht 
hat. In der letzten Zeit haben wir ein Mittel erhalten, welches die Formenverhältnisse 
der Örgane ausgezeichnet gut bewahrt und darum zu einer Untersuchung dieser Art so 
zu sagen einladet. Ich meine das Formalin. Aus den angefiöhrten Grinden habe ich 
beschlossen, eine Untersuchung der Lage und der Form der Baucheingeweide des mensch- 
lichen Foetus in verschiedenen Stadien des intrauterinen Lebens auszufihren. 


1 HiIS” Archiv, 1891. 

? Hier, und auch in dem Folgenden, bezeichne ich als Dänndarm nicht den ganzen Darm in strenger 
Meinung, sondern nur den auch als Jejuno-Ileum bezeichneten Theil desselben. 

3 Denkschriften d. k. Akademie d. Wissenschaften. Wien, 1879. 


4 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Meine Untersuchungen fangen bei Foetus von 5 Cm. Länge an. Die meisten sind 
von einer Länge von 15 Cm. bis zu der des ausgetragenen Zustandes gewesen. Die be- 
treffenden Objekte habe ich in der Carotis mit eimer Spirituslösung von Formol (90 Th. 95 z 
Sprit und 10 Th. käufl. Formol) injiciirt. Hierauf habe ich sie in hängender Stellung in 
wässeriger 10 Zz Formollösung gehärtet, wobei ich bemäiht gewesen bm, durch leise 
Fixation des Kopfes gegen die Fösse eine der natäörlichen Stellung in der Gebärmutter 
entsprechende Biegung zu erhalten. 

Nach wohlgelungener Härtung habe ich die weitere Präparation nach der His'schen 
Methode, die ihrer Zeit so vorzägliche Resultate betreffs des Situs beim erwachsenen Men- 
schen gegeben hat, ausgefihrt. Ich habe also die Foetus schichtenweise präparirt. Von 
jeder Schicht habe ich dann einen Gipsabguss genommen, wodurch ich den Foetus in einer 
Anzahl von Gipsabgäössen erhalten habe, an welchen sowohl die oberflächlichen, wie die 
tiefen Lage- und Formverhältnisse der Organe sich vorziöglich studiren lassen. Besonders 
in Betreff der Darmlage hat sich die Abgussmethode als vorzäglich erwiesen, da man in den 
ersten Abgässen eine Kontrolle fär die folgenden Untersuchungen und Auseéinanderzer- 
rungen besitzt. 

Meine Arbeit habe ich hier in Stockholm angefangen und dann während des Sommer- 
semesters 1896 an der anatomischen Anstalt in Leipzig fortgesetzt. Dem Herrn Geheim- 
rath W. His, der mich bei der Ausföhrung memer Arbeit in vielfacher Hinsicht unter- 
stätzt hat, sage ich daför meinen tiefgeföhlten Dank. Dem Herrn Bildhauer F. J. STEGER, 
der mich im Gipsgiessen unterrichtet hat, fihle ich mich ebenfalls zu Dank verpflichtet. 

Ich werde meine Aufgabe in zwei Abtheilungen trennen. In der ersten will ich 
öber die Lage und Vertheilung des Dinndarmes in der Bauchhöhle des menschlichen 
Foetus vom Ende des zweiten Monats berichten. In der zweiten werde ich die topogra- 
phischen Verhältnisse der öbrigen Bauchorgane in der Foetalperiode besprechen. : 


KONGL: SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO C 2 


I. 


Uber die Lagenverhältnisse des Dinndarmes, 


Historische UVebersicht. 


Die allgememe Auffassung von der Lage der Dinndärme ist die, dass sie sich ganz frei, 
d. h. ohne etwaige regelmässige Anordnung in dem Bauchraume vertheilen, welcher von 
den anderen Bauch- und Beckenorganen nicht aufgenommen ist. Ohne eine Ubersicht 
der Litteratur zu geben, will ich hier nur das citiren, was ein auf diesem Gebiete so 
hervorragender Gelehrter wie ToLrpt so spät als 1893 in LAnGErs Lehrbuch der Anatomie 
sagt: »So lange die einzelnen Dinndarmschlingen ihre Verschiebbarkeit gegen einander 
und gegen die Bauchwand nicht eimgebässt haben, so lange die Durchgängigkeit des 
Rohres fir den Inhalt nicht gestört und so lange die Blutzufuhr und Abfuhr nicht ge- 
hemmt ist, kann jede Anordnung des Dinndarmes als normal betrachtet werden.» »Da 
der Inhalt der einzelnen Abschnitte des Darmrohres fortwährend wechselt und sich ver- 
schiedene Inhaltsmassen bald da, bald dort ansammeln, so muss die Lage der Därme sich 
ebenfalls beständig verändern.> Die Angaben in der Litteratur, welche einer anderen An- 
sicht huldigen, sind bald gerechnet. Ich werde sie in dem Folgenden bericksichtigen. 

»Man sollte es nicht denken und doch ist es so: die alte grobe Anatomie des Men- 
schen, die schon so lange als eine fertig abgeschlossene Wissenschaft gilt, hat sich mit 
einer der grössten Fragen, die zu ihrer Aufgabe gehören, noch nie ernstlich und zu- 
sammenhängend beschäftigt, nämlich mit der Bestimmung des räumlichen Umfanges der 
Bauchhöhle und der Erföllung desselben durch die Bauchemgeweide, sowie mit dem 
Wechsel desselben.> Mit diesen Worten leitet einer von unseren anatomischen Altmeistern, 
WizBELm HENKE, die schon oben erwähnte, sehr interessante Abhandlung' ein, Wworin er 
den Raum der Bauchhöhle des Menschen und die Vertheilung der Eingeweide in dem- 
selben behandelt: Die Bauchhöhle zerfällt nach seimer Meinung in vier Räume: einen 
oberen unter dem Zwerchfelle; einen unteren iöber dem Beckeneingange und die Seiten- 


! HiS' Archiv. Jahrg. 1891. 


6 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


räume rechts und links. Der untere Raum ist durch eine untere Enge von den ibrigen 
getrennt. Diese untere Enge wird von den beiden oben konvergirenden Mm. Psoas ge- 
bildet. Der Raum oberhalb dieser Enge wird durch eine obere Enge dicht unterhalb 
des Nabels in Unterabtheilungen getheilt, nämlich in einen oberen Raum in der Aus- 
höhlung des Zwerchfelles und in zwei Seitenräume zu beiden Seiten der oberen Enge bis 
in die Darmbeingrube und an den Vorderrand des Psoas hinab. Die genannte Eintheilung 
der Bauchhöhle durch Engen gilt hauptsächlich för schlanke junge Leute, bei welchen sich 
die Bauchdecken dem Hintergrunde der Höhle mehr oder weniger nahe anlegen. 

H. behandelt ferner die Lage der verschiedenen Eingeweide in diesen Räumen. Aus 
so viel 
ich weiss — zum ersten Male eine gesetzmässige Lage des Dinndarmes zu vindiciren ver- 
sucht. Er findet nämlich, dass der Dinndarm in dem linken. unteren Theile des obheren 
Raumes regelmässig horizontale Windungen bildet; von diesem Raume erstrecken sich 
diese Windungen mit ganz ähnlicher Anordnung abwärts in den linken Seitenraum 
zwischen dem Psoas und dem Colon descendens, und bilden hier mit den Windungen 


dieser Schilderung verdient ganz besonders hervorgehoben zu werden, dass er 


des oberen Raumes eine etwa dreieckige, nach unten, gegen die Darmbeingrube hin, 
spitzendigende Masse, die mehr oder weniger die obere Hälfte des Dinndarmes repräsentirt. 
Durch eine Schlinge, welche zusammen mit der Flexura iliaca durch das untere Ende der 
Enge öber den Rand des linken Psoas hinabsteigt, setzt sich dieser Theil in den ivbrigen Dimn- 
darm fort, der den unteren Raum der Bauchhöble erfillt. Unten, auf dem Grunde des 
Beckens, bildet der Dinndarm ziemlich unregelmässige Windungen. In dem oberen Theile 
des Raumes laufen seine Windungen dagegen regelmässig senkrecht auf- und nieder. 
»So theilt sich also der ganze Dinndarm durch die Enge vor dem linken Psoas in zwel 
Hälften, eine obere linke, mit mehr horizontalen, und eine untere rechte, mit mehr senk- 
rechten Windungen.> Die oben beschriebene Lage des Däönndarmes gilt nur för schlanke 
Leute, deren Bauchhöhle durch die deutlich hervortretenden Engen karakterisirt ist. Wenn 
dagegen die Bauchhöhle sich erweitert und die Engen dadurch grösser werden, können die 
Dinndarmschlingen ganz veränderte Lagenverhältnisse emnehmen und dadurch mannig- 
fache Variationen in ihrem Verlaufe entstehen. 

Es muss als ein sehr grosses Verdienst HEnK«e's angesehen werden, dass er zuerst die 
Aufmerksamkeit der Anatomen auf eine mögliche fixe Lage des Dimndarmes gelenkt hat. 
Eingehend hat er aber die Frage nicht behandelt, denn er sagt selbst klar genug, dass 
der obenbeschriebene Verlauf eigentlich nur em Typus ist, welcher bei schlanken Personen 
angetroffen wird, deren Bauchhöhle durch das starke Hervortreten der Engen karakterisirt 
ist. Bei stark beleibten Personen kommt nämlich ein so offener Zusammenhang aller 
Abschnitte des Bauchraumes zu Stande, dass auf Grund der grossen Verschieblichkeit der 
Dinndärme jede dauernde Regelmässigkeit ihrer Vertheilung aufhört. Beim Kinde eben- 
falls. Hier haben wir weder eine obere, noch eine untere Enge. Leber, Magen und Colon 
transversum ragen noch weit in den mittleren freien Raum hinein und vor der Wirbel- 
säule hinab, und die Dinndärme verbreiten sich ebenso frei in dem Raume weiter unter- 
halb. . So weit ich das Vorstehende zu begreifen vermag, macht HENKE: die obengenannte 
Vertheilung der Eingeweide von dem Vorhandensein der Engen abhängig. Wenn diese 
nicht da sind, vertheilen sich die Därme gamnz frei. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O få I 


Der nächste, der diese Frage hehandelt hat, ist SprNow'. S. untersuchte drei Indi- 
viduen, welehe er mit 12 «s Chromsäurelösung injiciirt hatte. Er kam zu ganz von HeNnKr's 
abweichenden Resultaten. Er unterscheidet finf Gruppen von Dimndarmschlingen: Pine 
obere (1), unter dem Colon transversum und dem Mesocolon gelegene Gruppe von quer- 
horizontal-gelagerten Schlingen. IEime mittlere Gruppe (2) von unregelmässiger Verlaufs- 
richtung. Zwei (3, 4) zu beiden Seiten der Wirbelsäule gelegene Gruppen mit vertikalerm 
Verlaufe. Und eime untere (5), im kleinen Becken gelegene Gruppe, wo die Schlingen 
horizontal verlaufen. Weiter hat die dem Colon am nächsten gelegene Abtheilung immer 
eine gegebene Lage; dieser Darmtheil steigt nämlich stets aus dem kleinen Becken iiher 
die rechte Linea innominata des Beckens zwn Coecum hinauf. 

50 weit hatte man die Darmlage erforscht, als meine Aufmerksamkeit darauf ge- 
richtet. wurde. Durch keme der im Vorstehenden citirten Arbeiten betrachtete ich die 
Frage fir gelöst. Die zwei einzigen diesen Gegenstand betreffenden Untersuchungen hatten 
ja verschiedene Resultate geliefert. Weiter schien es mir, als ob die ganze Angelegenheit 
in einer anderen als der bisher versuchten Weise gelöst werden misste. Wenn sich in dem 
Verlauf des Darmes eine grundlegende Regelmässigkeit findet, so muss sie sich sehr fräh 
in der embryonalen oder foetalen Entwicklung kundgeben. Hier liegen die Verhältnisse 
cinfacher, so dass sie leichter ibersehen werden können, und die individuellen Variationen 
sind noch nicht so ausgesprochen. Aus diesen Grinden nahm ich die folgende Unter- 
suchung auf. 

Während ich mit meinen Untersuchungen beschäftigt war, ist auf diesem Gebiete 
noch eine Abhandlung erschienen. WEINBERG” untersuchte unter RauBErRs Leitung die 
Verhältnisse des Dinndarmes beim neugeborenen Menschen. Sein Material waren 10 
Kinderleichen, welche er nach dem SERNSOWw'schen Untersuchungsverfahren behandelte. Er 
konnte im Allgemeinen die HENKr'sche Anschauung bestätigen. Die obersten 7/5 des 
Dinndarmes befinden sich in der linken oberen Bauchnische. Die ihn zusammensetzenden 
Windungen verlaufen in dem genannten Raume als quere Horizontalzige. Jener Theil 
des Dinndarmes, welcher sich nach unten von dem beschriebenen in dem Raume links 
vom Psoas sinister ausbreitet und welcher im Allgemeimen der mittleren Abtheilung 
des Jejuno-lleums ('/5) entspricht, lässt keine bestimmt charakteristische Anordnung er- 
kennen. Die sich nach rechts vom Psoas sinister anschliessende Gruppe besteht aus meist 
exquisit senkrecht angeordneten Zuögen, filt den Raum zwischen den Psoaswilsten aus 
und erstreckt sich bis zum Coecum. 

Da WEINBERG gar nichts iöber die Verhältnisse in der eigentlichen Foetalperiode sagt, 
80 hat er die Gebiete nicht usurpirt, die ich als Basis för meine Untersuchungen bestimmt hatte, 

Was die Ursache der obengenannten Vertheilung des Dinndarmes betrifft, so be- 
trachtet W. diese Vertheilung, theils als eine Folge von Wachsthumseigenthimlichkeiten des 
Mesenteriums, bezw. des Darmes, die wir in ihren Einzelheiten noch nicht näher kennen, 
theils als von den Lagenbeziehungen des Dinndarmes zu den mobilen Organen herrährend. 
Es hat mich sehr verwundert, von W. nicht besonders hervorgehoben zu sehen, dass er 
die HEnKr'sche Anordnung des Darmes bei Kindern gefunden hat, bei denen sie nach 


+ Intern. Monatsschrift f. Anat. u. Phys. Bad. XI, 1894. 
? Intern. Monatsschrift f. Anat. u. Phys. Bd. XIII, 1896. 


8 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. 


HENKE's eigener Anschauung fehlt. Denn die genannte Anordnung war ja nach HENKE 
von den Engen abhängig, und diese finden sich in dem Kinderbauch nicht. Nichtsdesto- 
weniger schliesst sich W. der HEnKE'schen Anschauung von den Engen an. Er sagt näm- 
lich: »Denn jener regelmässig sich wiederholende ”Typus im Verlaufe der oberflächlichen 
sowohl als auch der tiefen Darmwindungen, den wir im Vorhergehenden an einer grös- 
seren Reihe von Präparaten in mehr oder weniger vollständiger Weise sich wiederholen 
sahen, fand sich in prägnantester und geradezu classiseher Weise dort ausgesprochen, wo 
das Abdomen stark abgeflacht, die Wände des Bauchraumes eng an eimandergerickt und 
die Engen schwer passirbar waren.» 

Eine Frage, worauf uns also weder HEnKkE's noch WEInBErG's Beobachtungen eine 
Antwort geben, ist die, ob diese Anordnung eine zufällig beim Erwachsenen und Neu- 
geborenen vorkommende ist, oder ob sie schon im Anfange der Entstehung des Dinn- 
darmes hervortritt. 

Was die Verhältnisse des foetalen Darmes anlangt, so finde ich in der Litteratur 
nur wenige Angaben dariber. 

Die ausfirhrlichste Beschreibung des foetalen Dinndarmes finde ich bei Torpr'. 

Der Dinndarm bildet in der ersten Hälfte des dritten Foetalmonates eim ansehnliches 
Conwvolut, in welehem nach rickwärts und links das Jejunum, nach vorne und etwas nach 
rechts die dem Tleum angehörenden Schlingen ihren Platz haben. Die letzteren zeigen 
einen auffallend kleineren Durchmesser als die des Jejunum und das Duodenum. In der 
zweiten Hälfte des dritten Foetal-Monates besteht der Dinndarm aus zahlreichen, steilen, 
nach verschiedenen Richtungen gewendeten Schlingen, welehe so amngeordnet sind, dass 
das Jejunum rickwärts und unten gelagert ist, während das Teum nach oben und mehr 
nach vorne zu liegen kommt. In der ersten Hälfte des vierten Foetalmonates hat das 
Dinndarmconvolut, sowohl was die Zahl, als die Weite der Schlingen betrifft, an Grösse 
zugenommen. Es ist nicht mehr kugelähnlich, sondern in die Länge gezogen, und die 
Längsaxe des Convolutes geht schief von links oben mach rechts unten. Im Bereiche des 
unteren Ieums besitzt der Dinndarm einen geringeren :Querschnitt, als in den frivheren 
Perioden. 

In der zweiten Hälfte der Foetalperiode bilden das Jejunum und das Heum ein 
Convolut, dessen Gestalt und Lage noch immer die aus dem vierten Monate beschriebene 
ist. Die Differenzen der Querdurchmesser zwischen dem Jejunum und dem ITleum werden 
allmählich immer geringer. 

Besondere allgemeine Schlässe iber den Verlauf und die Vertheilung des Dinn- 
darmes zieht T. aus seinen Beschreibungen nicht. 

Schliesslich kommt in der grossen Abhandlung von KrAATtscH: Zur Morphologie der 
Mesenterialbildungen am Darmcanal der Wirbelthiere? ein kleiner Passus vor, der es ver- 
dient, hier citirt zu werden. Vom menschlichen Foetus von 20 Cm. Länge sagt er: 
»Jejunum und Ieum bilden reichliche Schlingen, welche sich leicht in eime proximale und 
distale Hälfte auseinander legen lassen, genau so, wie es HENKE kärzlich als den normalen 
Zustand beim Erwachsenen nachgewiesen hat. Auch die Lage der einzelnen Schlingen 


36 & 
> Morpbol. Jahrbuch. Bd. 18, 1892. 


KONGL. SV. VET: ARADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:O 25 by) 


stimmt vortrefflich mit den Angaben dieses Autors tiberem.» Diese kurze Beschreibung 
enthält, wie man aus dem HFolgenden finden dirfte, viel Wahrheit. Wenn aber KLAATSCH 
es der Mihe werth gehalten hätte, die Bilder, welche er angetroffen hat, näher zu unter- 
suchen, so wiwde er sicher gefunden haben, dass diese Schlingengruppen nicht ganz so 
angeordnet sind, wie FHurnKkr es beim Erwachsenen beschrieben hat. 


Eigene Untersuchungen. 


Ich gebe zuerst die Beschreibungen des Darmverlaufes bei Foetus von verschiedenem 
Alter, schiebe aber hie und da eine Zusammenfassung der Befunde ein, um schliesslich 
die Hauptresultate wieder zusammenzufassen. 

Was die folgenden Beschreibungen anlangt, so habe ich mich bemiht, sie so iber- 
sichtlich und klar wie möglich darzulegen. Die beigefigten Abbildungen" sind den Be- 
schreibungen zu Grunde gelegt. Bei jedem Präparate gebe ich erst eime genaue Be- 
schreibung des Darmrohres, d. h. seiner Windungen, von seinem Anfange an der Flexura 
duodenojejunalis bis zu seinem Ende an dem Coecum. Dann folgt ein zusammenfassendes 
Resumé sowohl iöber den Verlauf, wie iöber die Gruppenbildung des Darmes. Hiermit 
beabsichtige ich, dem Leser die Möglichkeit zu geben, eine schnellere Uebersicht uber 
meine Arbeit zu erhalten. Bei dem ersten Blicke, den man auf meine Präparate wirft, 
sieht man, dass die Verlaufsrichtung der Darmschlingen in vielen Fällen verschieden ist. 
In dem Folgenden bezeichne ich eine Windung, deren Hauptrichtung hauptsächlich von oben 
nach unten geht, als vertikal, eine Windung, deren Verlaufsrichtung von links nach rechts 
oder umgekehrt ist, als quer oder horizontal, und eine Windung, deren Hauptrichtung mit 
der dorsoventralen Richtung zusammenfaällt, als sagittal. 


I. Foetus von einer Länge von 5 Cm. 


(Fig.? 1 u. 2. Zwei Mal vergrössert. Taf. I.) 


Die Leber reicht beinahe bis an den Beckenrand. Nach der schichtenweise Weg- 
nahme derselben erhält man das Bild, welches Fig. 1 u. 2 (Taf. I) zeigen: Der Magen ver- 
länft von links oben nach rechts unten und das Duodenum ist gegen die hintere Bauch- 
wand gedrickt. Das Colon geht von dem linken Rande der rechten Niere schräg nach 


1 Trotz aller Sorgfalt bei dem Photographiren der Gypsabgässe sind einige Stellen undeutlich geworden 
und die scharfen Kontouren der Darmgyri des Abgusses gegen einander verwischt. Wenn also auch nicht alle 
Details der Beschreibungen an den Figuren kontrollirt werden können, so hoffe ich doch, dass sie den allgemeinen 
Verlauf des Darmrohres klar zeigen. 

? Die Figuren auf den Tafeln werden nach der Reihe von oben links gerechnet. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 2 


10 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


oben und am Magen vorbei, verschwindet dann links von dem Magen in die Tiefe und geht 
hier horizontal nach hinten, an die linke Nebenniere, von wo es als Colon descendens 
hinter dem Diänndarmconvolut nach unten zieht. Der Raum unter der Leber, dem Magen 
und dem Colon transversum, welecher durch die Dinndärme ausgefillt wird, hat eine cha- 
rakteristische Gestalt. Er hat seine grösste Höhe nach links und verschmälert sich nach 
rechts. Diese Verschmälerung ist aber keine allmähliche. Erst erstreckt er sich nemlich mehr 
vertikal von oben nach unten links vom Magen, um dann in einer Ebene, die in der Höhe des 
unteren Theiles des Duodenums fällt, nach rechts abzuweichen. Durch eine Grenzlinie, welche 
von dem Uebergange des Magens in das Duodenum nach unten in die linke Fossa iliaca geht, 
lässt sich deshalb der Raum in zwei Abtheilungen, eine obere linke, und eine untere rechte 
scheiden. Der Darm vertheilt sich in diesem Raume in folgender Weise: Der Dinndarm 
geht von der Flexura duodenojejunalis nach vorne. Hierauf weicht er, unter dem Colon 
transversum hervortretend, horizontal nach rechts (als Zug 1) ab, wendet dann nach hinten 
in die Tiefe um und geht hier unter dem vorigen Zuge nach links, worauf er als Zug 2 
auf der oberen Seite zum Vorschein kommt; auf der hinteren Seite des Darmconvolutes 
angelangt, biegt er um und geht als Zug 3 nach vorne, wendet nach kurzem Verlaufe 
um und läuft sagittal nach hinten (Zug 4, Fig. 2), zieht jetzt an der hinteren Seite 
horizontal nach rechts, wendet um, geht horizontal wieder nach links und vorne, bildet 
auf der hinteren Seite eine Schlinge nach unten, geht dann wieder horizontal nach vorne 
(Zug 5, Fig. 2) und bildet dort die vier regelmässigen, schräg horizontalen Zuäge, welehe 
in den Fig. 1 u. 2 als Zug 6, 7, 8 und 9 bezeichnet sind. Der Zug 9 geht in Zug 10 
iöber, und dieser Gyrus setzt sich in einem nach hinten konvexen Bogen nach unten hinten 
dann nach vorne fort. Jetzt bildet das Darmrohr erst die schräg horizontalen Windungen 
11, 12 und 13. Hierauf windet sich der Darm in regelmässigen vertikalen, hinter ein- 
ander folgenden Zigen, von denen 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 von vorne sichtbar sind, 

Resumé: Der Darm windet sich also erstens in sagittalen Zugen nach aussen (02 
3), dann unter sagittalhorizontalen, von vorne oben nach hinten unten und ungekehrt sich 
streckenden Zigen nach unten, in die linke Fossa iliaca, und von hier, erst als schräge, 
dann vertikale Zöge, nach rechts und hinten, um in das Colon einzumäinden. 

Wenn man den Darm in verschiedene Gruppen eintheilen will, so muss man erstens 
eine linke obere Hauptgruppe von einer rechten unteren trennen. Die von der vorderen 
Fläche sichtbaren Zäge 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9 und 10 rechne ich zu jener. Von diesen 
Zigen unterscheiden sich 1, 2 und 3 durch ihren sagittalen Verlauf von den mehr in 
horizontalen Bogen verlaufenden Zäögen 5, 6, 7, 8, 9 und 10. Was die öbrigen Darm- 
gyri anlangt, so trennen sich die unten liegenden, schrägen Zöge 11, 12 und 13 von den 
iöbrigen vertikalen. 


II. Foetus von einer Länge von 7,> Cm. 


(Fig. 3. "Zwei Mal vergrössert:  Tafel TI.) 


Das Jejunum geht unter dem Colon transversum und der mit 1 bezeichneten Dinn- 
darmschlinge nach vorne, wendet hier um und geht nach hinten. Ån der hinteren Bauch- 
wand angekommen, wendet sie nach aussen und unten um, biegt dann als Zug 1, nach 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 11 


oben und medianwärts ab, setzt sich im Zug 2 nach aussen fort, biegt nach innen in die 
Tiefe um und kommt dann als Zug 3 wieder zum Vorschein, um als Zug 4 nach aussen 
zu ziehen und, nach der Bildung einer Schlinge 5 in der Tiefe, sich in Zug 6 fortzusetzen. 
Dieser Gyrus biegt als Zug 7 nach innen um, geht in die Tiefe und bildet nach oben 
eine Schlinge, deren nach unten gehender Schenkel sich in den Zug 8 fortsetzt, weleher 
Gyrus in den Zug 9 iwbergeht, der sich in der Tiefe in den Ziugen 10 und 11 fortsetzt. 
Jetzt windet sich der Darm in der Tiefe mit eimigen sagittalen Schlingen nach rechts, bis 
er in dem Zug 12 wieder hervorkommt, um in den Zug 13 umzubiegen. Dieser Gyrus 
geht nach links in den Zug 14 und 15 iwber. Durch eine in der Tiefe belegene Windung 
geht dieser Zug in den Zug 16 iber. Von hier windet sich der Darm in den regel- 
mässigen auf und abgehenden Zigen 16—21 nach rechts, um dann in das Colon ein- 
zwuminden. 

Resumé: Nach zwei sagittalen Zigen windet sich der Darm unter queren Zägen (1—9) 
von links oben nach unten. Von hier windet er sich nach rechts (Zuge 10—12) worauf 
er emen kurzen, recurrenten Verlauf nach links hat (Zuge 13—15). MHierauf windet er 
sich sehr regelmässig nach rechts, um in das Colon einzumimden. 
| Die Zige 1—9 fasse ich als eine linke Hauptgruppe zusammen, welche oben sagit- 
tale, unten quere Gyri zeigt, die ubrigen Zige als eme rechte. In dieser letzten unterscheiden 
sich die kleinen unregelmässigen, unten liegenden Gyri, von welchen nur 10, 11, 12 und 
13 von der vorderen Fläche sichtbar sind, von den anderen. 

För den Leser, weleher den vorstehenden Bericht iber meine Beobachtungen auf- 
merksam durchgelesen hat, ist es wohl unnöthig hervorzuheben, welche beinahe völlig 
regelmässige Anordnung der Dinndarm in diesen beiden Fällen zeigt. Erstens ist der 
Verlauf des Darmes in den beiden Fällen im allgemeinen derselbe. Von der Flexura 
duodeno-jejunalis oben links in der Bauchhöhle geht der Darm erst in sagittalen Zigen, 
welehe in Fig. 1 von der Oberfläche sichtbar, in Fig. 2 dagegen von den nächstliegenden 
Ziögen "in die Tiefe gedrängt sind, nach aussen, dann in queren Zigen nach unten, bis 
in die Fossa iliaca, und von hier, in Fall I in hauptsächlich vertikalen Ziägen direkt nach 
rechts. In Fall 2 findet sich hier eine kleine Abweichung, indem der Darm am Anfange 
erst nach rechts unten geht, dann einen kurzen recurrenten Verlauf eimschlägt und nach 
links oben zieht, um sich von hier sehr regelmässig nach rechts zu winden. 

Auch in der Verlaufsrichtung der Gyrl zeigt sich eine grosse Uebereinstimmung, 
weleher Umstand, nebst der verschiedenen VYertheilung der Dänndärme, macht, dass man 
zwei Hauptabtheilungen, eine linke obere und eine rechte untere, unterscheiden kann. Jene 
Abtheilung fällt den Raum, welcher sich von der linken Fossa iliaca nach oben unter dem 
Magen bis zur Milz, erstreckt. Diese Abtheilung hat eine Ausdehnung von der linken 
Fossa iliaca bis zur rechten Niere. In jener haben wir oben sagittale, unten quere Zige, 
in dieser sind die Zöge hauptsächlich vertikal oder sagittal. 


Die nächsten Foetus, die ich zu untersuchen Gelegenheit gehabt, hatten eine Länge 
von 15 Cm. Zwei vorzöglich in Formalin, ausserdem einige in Spiritus oder MöLLErs 
Lösung gehärtete standen zu meiner Verfögung. Alle zeigen sie dieselbe principielle An- 


12 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


ordnung. In Fig. 4 habe ich den Abdruck von dem eimen in Formalin gehärteten Foetus 
mitgetheilt, weil er so zu sagen den reinesten Typus der Dänndarmanordnung während der 


Foetalzeit zeigt. 


III. Foetus von einer Länge von 15 Cm. 
(Fig. 4. Taf. I) 


Die Leber, der Magen, das Colon sind weggenommen, um das ganze Dönndarm- 
convolut ibersehen zu können; links oben sieht man das Pancreas, in der Mittellinie das 
abgeschnittene Duodenum. Von der Flexura duodeno-jejunalis geht der Darm längs der 
hinteren Bauchwand vertikal nach unten, wendet hierauf scharf nach aussen, geht vertikal 
nach oben, wendet unter dem Mesocolon transversum um und geht nach vorne und me- 
dianwärts (Gyrus 1). Nicht weit von der Mittellinie wendet er horizontal nach aussen, 
geht in einem nach oben konvexen Bogen (2) bis an die hintere Bauchwand und bildet 
dann durch regelmässige Umbiegungen vier konvexe Bogen (3, 4, 5, 6), die nach unten 
immer kleiner werden und sich auch, ehe sic in einander umbiegen, ein Stöck auf die 
hintere Bauchwand erstrecken. Der Darm setzt sich hierauf in dice nach unten links lie- 
genden kurzen Zäge 7 und 8 fort und bildet so fimf schöne, schräg vertikale, nach 
rechts und aussen konvexe Bogen (9, 10, 11, 12), von welchen der am weitesten nach 
rechts belegene in der Tiefe liegt. Sodann folgen rechts oben drei kleine, sagittalhorizon- 
tale, von Jinks hinten nach rechts vorne und umgekehrt sich erstreckende Bogen, welche 
nach unten in drei querhorizontale, sich von rechts hinten nach links vorne und um- 
gekehrt verlafuende ibergehen (15, 16, 17); der letzte von diesen Bogen geht median und 
nach hinten, biegt nach rechts um und mindet in das Colon ascendens em. 

Resumé: Der Darmverlauf ist sehr regelmässig. Erst kommen zwei vertikale Zige, 
dann geht der Darm, quer von links nach rechts und umgekehrt, bis in die linke Fossa 
iliaca. Hierdurch entsteht eine Darmschlingengruppe von sehr charakteristischer Gestalt. 
Sie bildet eine dreiseitige Pyramide, deren Basis oben liegt und deren Spitze nach unten 
gekehrt ist. In dem Winkel zwischen der rechten Seite dieser Gruppe und der unteren 
Bauchwand bildet der Darm eine kurze Schlinge nach oben, worauf die Zuäge grösser 
werden und der Darm unter Bildung von schräg vertikal gestellten, von links oben nach 
rechts unten und umgekehrt sich erstreckenden Gyri, die nach rechts kirzer werden, 
nach rechts oben bis zur Flexura renalis Coli geht. Hierdurch wird ein ovales Packet 
von Gyri gebildet, dessen Längsaxe schräg von unten links nach oben rechts liegt. Der 
nach rechts zwischen der genannten Darmschlingengruppe und der hinteren und der un- 
teren Bauchwand gelegene Zwischenraum wird von einer Gruppe von vier Horizontalgyri 
eingenommen. Ganz besonders ist hier zu bemerken, dass der Darm keinen recurrenten 
Verlauf zeigt, sondern dass die Gyri hinter einander, erst in der Richtung nach unten in 
die Fossa iliaca sin., dann nach rechts folgen. 

Also können wir erstens zwei Hauptgruppen unterscheiden, welche durch eine sehr 
deutliche, von oben rechts, nach unten links gehende Grenzlinie von einander getrennt sind. 
Die rechte Gruppe lässt sich wieder in drei Unterabtheilungen sondern: die linke aus zwei 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:0 2. 13 


kleinen vertikalen, die mittlere aus schrägvertikal gestellten und die rechte untere aus 
horizontalen Gyri bestehend. In der linken oberen Gruppe unterscheiden sich die oberen 
vertikalen von den ibrigen, queren Gyri. Die Uebereinstimmung zwischen diesem Foetus 
und den soeben besprochenen ist ja deutlich. Der Verlauf des Dinndarmes ist bei allen 
oanz derselbe. Das Charakteristiscehe in den verschiedenen Abtheilungen tritt aber bei 
diesem Foetus durch die regelmässige Anordnung der Darmschlingen noch deutlicher her- 
vor. Weiter zeigen die Darmschlingen in diesem und in dem folgenden Stadium ein anderes 
Aussehen, als in den friheren Stadien. Sie sind nemlich viel dichter an einander gelagert 
und zeigen deshalb einen langgestreckten Verlauf mit scharfen, in emander iibergehenden 
Biegungen, während sie in dem friheren Stadium viel mehr gerundet aussehen. 


Ich habe schon gesagt, dass ich einen solchen Verlauf und Anordnung wie die eben 
besechriebenen als die typischen des foetalen Dinndarmes bezeichnen kann. Ich habe ganz 
dieselbe Verhältnisse bei zwei Foetus von ungefähr diesem Alter gefunden, bei denen 
also die Schlingen so regelmässig hinter einander lagen, wie oben beschrieben worden 
ist. Ich meine damit natörlich nicht, dass diese Lage des Dinndarmes eine ganz unver- 
änderliche ist. Ich nehme vielmehr an, dass sie sich funktionell sehr verändern kann, 
dass also diese Anordnung ziemlich bedeutende Variationen, aber doch nur innerhalb ge- 
wisser Grenzen zu zeigen vermag, welche nicht iiberschritten werden können, so dass man 
ilre Grundziige und dadurch den bestimmten Verlauf des Darmes in der Foetalzetit stets 
zu erkennen im Stande ist. 

Wir werden diese Anordnung und auch ihre Variationen in dem Folgenden wieder- 


finden. 


IV. Foetus von einer Länge von 20 Cm. 


(Fig. 5. Taf. 1) 


Präparirt wie der vorige. Von der Flexura duodeno-jejunalis geht das Jejunwm 
nach vorne und links (1), wendet dann nach rechts und innen um (2), bildet in der 
Tiefe eine Umbiegungsschlinge und geht nach links und hinten (3), biegt nach vorne um 
(4), geht als Gyrus 5 nach hinten und oben — die Gyri 4 u. 5 sind nur von der Seite 
sichtbar —, kommt auf der oberen Seite als Gyrus 6 hervor, geht, längs der hinteren 
Wand, gerade nach unten, wendet so nach oben und links, bildet dann sechs mit den 
vorigen Gyri 3, 4 und 5 parallele und tiefe Horizontalwindungen, welche sich also von 
oben links schräg nach unten rechts erstrecken, geht links auf der vorderen unteren Seite 
als Gyrus 7 vertikal nach oben und dort in den Gyrus 8 iber, biegt sodann um und 
bildet in der Tiefe eine unregelmässige Schlinge nach oben, welche auf der oberen Seite 
in der Mitte als Gyrus 9 hervortritt. 


14 MULLER BEITRÄGE, ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Hierauf geht das Jejunum nach vorne und bildet in der Tiefe drei vertikale Gyri, 
wovon nur der eine als Gyrus 10 deutlich sichtbar ist, zieht dann in der Tiefe horizontal 
nach rechts, wendet um und läuft, erst horizontal, sodann vertikal, als Gyrus 11 nach 
links, geht in den Gyrus 12 iber und setzt sich hierauf in die drei horizontalen Gyri 13, 
14 und 135 fort. Der Gyrus 15 geht in der Tiefe horizontal nach hinten und oben, 
kommt auf der oberen Seite als der horizontale Gyrus 16 zum Vorschein und biegt dann 
nach hinten in den Gyrus 17 um. Dieser macht eine nach hinten konvexe, in der 
Tiefe liegende Biegung, welche sich dann in den Gyrus 18 fortsetzt. Dieser geht nach 
hinten und biegt nach links und vorne in den Gyrus 19 um. Dieser Gyrus geht als 
Gyrus 20 nach vorne und rechts und dann als Gyrus 21 nach unten, worauf der Darm 
vor dem Uebergange in das Colon drei horizontale Zige (22, 23, 24) bildet. 

Resumé: Nach der Bildung eines kleinen sagittalen Gyrus geht der Darm also er- 
stens unter der Bildung von queren Ziägen nach unten in die Fossa iliaca sinistra, dann 
nach oben und rechts, bis an die Flexura renalis colli, von hier, unter der Bildung von 
horizontalen Gyri, nach unten, worauf er in der Fossa iliaca dextra in das Colon ein- 
mindet. 

Also haben wir erstens zwei Gruppen, eine obere linke und eine untere rechte, 
die durch eime Linie getrennt sind (s. Fig. 5), die zwischen den Gyri 9 u. 2 anfängt und 
sagittal steht, dann zwischen den Gyri 3, 4 und 5 auf der einen und 11, 10 und 8 auf 
der anderen Seite nach links und unten geht. 

Die rechte Gruppe lässt drei Abtheilungen unterscheiden: 1) die vertikalen Gyri 7, 
10 und 11 nebst den gleichen, in der Tiefe belegenen Gyri, 2) die mittleren Gyri 12 bis 
21, und 3) die horizontalen praecoecalen Gyri 22, 23 und 24. 

Die erste Gruppe besteht mit Ausnahme von den Gyri 1 und 6, welche sagittal 
stehen, aus Ziägen mit ausgeprägtem querhorizontalem Verlaufe. 

In der zweiten Gruppe finden wir erstens viele deutliche vertikale Ziuge, von welehen 
7, 10, 11 und 12 von der unteren Fläche sichtbar sind. In dem öbrigen Theile gehen 
die meisten Zige horizontal; einige gehen sagittal. 

In den Hauptzögen finden wir hier also dieselbe Anordnung wie in dem vorigen 
Falle. Doch legen die Zige nicht so regelmässig hinter eimander wie dort. Sie zeigen 
nemlich hie und da einen, wie ich es nennen will, recurrenten Verlauf, d. h. sie gehen 
erst in einer bestimmten Richtung, z. B. von der linken Fossa iliaca nach rechts, regel- 
mässig auf und nieder, wenden dann um und gehen in gerade entgegensetzter Richtung 
im Verhältniss zu den anderen; nach kurzem Verlaufe wenden sie wieder um und setzen 
ihren Verlauf in der Hauptrichtung fort. So z. B. der Verlauf der Gyri 12, 13 und 14. 


V. Foetus von einer Länge von 24 Cm. 
(Fig. 9. Taf. I.) 
Präparirt wie der vorige. Das Jejunum biegt sich von der Flexura duodeno-jeju- 


nalis scharf unter dem Pancreas hervor. Geht als Gyrus 1 nach vorne und ein wenig 
rechts, wendet dann scharf nach hinten um und geht nach hinten und links (2), bildet 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 15 


nach aussen einen kurzen Gyrus (3), und geht dann als Gyrus 4 nach vorne und medial. 
Vor der Umbiegungsstelle zwischen den Gyri I u. 2 wendet es nach hinten und rechts um (5). 
Auf der anderen Seite der Mittelfläche angekommen, biegt es scharf nach vorne um, geht 
in der 'Tiefe nach links und unten, wendet vertikal als Gyrus 6 nach oben, geht als Gyrus 
7 nach links und hinten, bildet eine kleine Umbiegungsschlinge 8, läuft als Gyrus 9 nach 
vorne und als Gyrus 10 nach hinten, geht dann, fortwährend horizontal, hinter dem 
Gyrus 8, die hintere Bauchwand beriihrend nach rechts, biegt scharf um und zieht 
nach links und unten, kommt hier als der Gyrus 11 hervor, geht dann wieder nach oben 
und rechts, biegt nach vorne um, kommt als Gyrus 12 hervor, biegt in den auch verti- 
kalen Gyrus 13 um und geht dann in der Tiefe nach hinten und rechts. Hier macht 
es nun einen sagittal gestellten, nach hinten konvexen Bogen, dessen oberer Schenkel 
nach vorne geht, wo es als Gyrus 14 hervorkommt, geht nach unten und biegt in 
den Gyrus 15 um. Auf der oberen Seite angekommen, geht es nach hinten und rechts 
(Gyrus 16), biegt dann scharf um (Gyrus 17 — nicht sichtbar —) und geht in die auf der 
vordern Seite belegenen Gyri 18, 19, 20 und 21 iber, zieht sagittal nach hinten, wendet 
horizontal nach rechts und bildet durch regelrechte Umbiegungen drei horizontalsagittal 
gestellte Gyri, 22, 23 und 24. Der letzte Gyrus macht eine grosse Biegung (Gyrus 25) 
nach links und unten, worauf das Darmrohr von unten und vorne in das in der rechten 
Fossa iliaca belegene Colon ascendens einmindet. 

Resumé: - Wir haben also hier eine sehr regelmässige Anordnung der Darmschlingen 


vor uns. Das Darmrohr geht erst, unter Bildung von queren Zugen — von links nach 
rechts und umgekehrt — in die linke Fossa iliaca und windet sich hierauf, zum grössten 


Theile in vertikalen Zägen, nach rechts oben bis an die Flexura renalis coli. Sodann 
geht er unter Bildung von finf horizontalen Zigen nach unten, um in der rechten Fossa 
iliaca in das Coecum einzumänden. 

Was die Gruppenbildung anbetrifft, so liegt links eime dreiseitig-pyramidenförmige 
Hauptgruppe mit der Basis nach oben und der Spitze nach unten, in welcher Gruppe 
die Zöäge querhorizontal gehen. In der rechten unteren Hauptgruppe sondern sich links 
die kleinen vertikalen Gyri 12 und 13 und rechts die horizontalen 22, 23, 24 und 25 
von den öbrigen ab. 


VI. Foetus von einer Länge von 25 Cm. 
(EON NER TaENIS 


Der Magen und das Colon sind erhalten und im Hintergrunde sichtbar. Der 
Darm geht von der Flexura duodeno-jejunalis, von den mit I und 2 bezeichneten Schlingen 
iberlagert, sagittal nach vorne, wendet dort scharf nach links um und zieht in derselben 
Richtung nach hinten. An der hinteren Bauchwand angelangt, bildet er eine lange Schlinge 
nach unten und innen, deren röcklaufender Schenkel umbiegt und horizontal nach vorne 
und links geht, sich dann nach oben umbiegt und in den Gyrus 1 iöbergeht, der nach 
hinten läuft und unter dem Magen umbiegt, um sich als Gyrus 2 nach vorne zu begeben. 
Dieser Gyrus 2 setzt sich in die querhorizontalen, auf der oberen oder vorderen Seite 
sichtbaren Gyri 3, 4, 5 und 6 fort. Dieser Zug 6 geht nach hinten, dann nach unten 


16 MULLER, BEITRÄGE, ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


und bildet hier links drei unter ihm gelegene oberflächliche Windungen, 7, 8 und 9. 
Die Windung 9 geht unter der Windung 6 in die Tiefe und bildet eine horizontale, nach 
hinten konvexe Schlinge, deren riäcklaufender Schenkel rechts von dem Testis, zwischen ihm 
und der Blase, als Gyrus 10 wieder auftaucht. Hierauf bildet der Darm in der Tiefe, hinter 
den Gyri 6, 5 und 4, eine vertikale Schlinge nach oben, deren rechte Schenkel als Gyrus 
11 hinter der Blase hervorkommt, und geht dann als Gyrus 12 vertikal nach oben. 
Dieser Gyrus geht in den horizontalen Gyrus 13 iber, und dieser wieder in den ver- 
tikalen Gyrus 14. Der Darm bildet jetzt eine sagittale Schlinge nach hinten, deren 
oberer Schenkel an der oberen Seite hinaufzieht, dann als Gyrus 15 nach hinten geht, 
als Gyrus 16 wieder sagittal nach vorne zieht und sich dann in die an der vorderen 
Seite belegenen horizontalen Gyri 17 und 18 fortsetzt. Jetzt biegt sich der Darm als 
Gyrus 19 nach unten und hinten, bildet in der Tiefe eme Schlinge und geht horizontal nach 
vorne (Gyrus 20), biegt nun nach oben und hinten um (Gyrus 21), geht dann nach hinten, 
wendet nach aussen um und bildet vor dem Einmäönden in das Colon zwei nach rechts 
konvexe Bogen. Diese Bogen sind weit nach rechts vor der Niere und unter dem Colon 
in dem Präparate als 22 und 23 sichtbar. 

Resumé. Nach der Bildung einer in der Tiefe liegenden sagittalen und einer nach 
unten konvexen Schlinge längs der hinteren Bauchwand windet sich das Darmrohr in der 
linken Abtheilung der Bauchhöhle querhorizontal und gelangt also nach unten, in 
die linke Fossa iliaca. Von hier geht der Darm zuerst unter der Bildung von vertikalen, 
dann sagittalen und querhorizontalen Zigen nach rechts, um vor der Niere in das Colon 
einzuminden. 

Was die Gruppeneintheilung anlangt, so scheidet sich nach links eine Hauptgruppe 
von hauptsächlich horizontalen Zigen von einer rechten Hauptgruppe ab. Die Grenz- 
linie geht zwischen den Gyri 3, 4, 5, 6 und 9 einerseits und 15, 13, 12, 11 und 10 
andererseits, also beinahe in den Mittellinie. Von der rechten Gruppe lenken die nach 
links freilich theilweise in der Tiefe belegenen vertikalen, sowie die nach rechts belegenen 
horizontalen Gyri vor allen anderen die Aufmerksamkeit auf sich. 

Was die Vergleichung dieses Falles mit den vorigen anlangt, so ist ja der Darm- 
verlauf im Ganzen völlig mit dem als Typus dargestellten ibereinstimmend, und auch 
der Unterschied zwischen den beiden Gruppen, der rechten und der linken, ist ja sehr 
prägnant. Was aber den Verlauf der besonderen Zuge betrifft, so findet man eime gewisse 
Verschiedenheit in diesen und den als Typus bezeichneten Fällen (15 Cm., 24 Cm.). Die 
erste sagittale Schlinge liegt hier in der Tiefe, und auch der Verlauf der Schlingen 3, 4, 5, 
6, 7, 8 und 9I ist hier anders als in den genannten Fällen, doch unterscheidet er sich 
nicht mehr, als dass man die Lage der Schlingen durch ein Durcheinandergleiten derselben 
von ihrer ursprönglichen Lage aus sehr leicht ableiten kann. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 17 


VTI. Foetus von einer Länge von 23 Cm. 
(Fig. 6. Taft. I.) 


Die Leber, der Magen und das Colon transversum sind weggenommen. Das Dimn- 
darmconvolut liegt also frei zu Tage. Ueber demselben sicht man das freigelegte 
Pancreas. Die Dimndärme sind sehr stark kontrahirt. Beim ersten Anblicke scheimen der 
Verlauf und die Anordnung des Darmes hier viel anders als bei den im Vorhergehenden 
beschriebenen Priäparaten zu sein. Bin näheres Studium zeigt indessen, dass dies nicht 
der Fall ist, sondern dass der Typus sich auch in diesem Falle in den Hauptziigen er- 
halten hat. 

Von der Flexura duodenojejunalis tritt der Darm unter dem Pancreas nach links hervor 
(Gyrus 1), wendet dann und geht unter dem Gyrus 2 nach vorne und nach rechts, biegt 
hier nach oben um und geht als Gyrus 2 nach hinten und links, dann als Gyrus 3 nach 
rechts, worauf sich das Darmrohr in die schräg sagittalgestellten Gyri 4, 5 und 6 fortsetzt. 
Der Gyrus 6 geht in eine nach hinten gerichtete, in der Tiefe belegene Schlinge iber. Darauf 
geht der Darm nach links, wird im Gyrus 7 sichtbar, geht in der Tiefe weiter nach links 
unter dem Gyrus 2, und wird am weitesten nach links als Gyrus 8 sichtbar. Nach der 
Bildung zweier kleinen vertikalen Schlingen längs der hinteren Bauchwand wird der Darm 
als Gyrus 9 sichtbar. Dieser Gyrus geht nach hinten, sodann als Gyrus 10 nach unten, 
biegt nach hinten und oben um und geht in den Gyrus 11 iber. Der Gyrus 11 geht 
nach unten und links und ist vor der Flexura sigmoidea von der Seite sichtbar. Von 
hier windet sich der Darm nach vorne und dann nach oben, wo er als Gyrus 12 zum Vor- 
schein kommt. Der mit 12 bezeichnete Gyrus setzt sich in die horizontalen Gyri 13, 14 
und 15 fort. Dann kommen drei vertikale Gyri, 16, 17 und 19, die beiden letzten durch 
einen kleimen Quergyrus 18 verbunden. Hierauf geht der Darm in der Mitte durch das 
Darmconvolut nach hinter, bis zu der Flexura duodenojejunalis, wendet dort um und 
geht nach rechts, dann wieder nach links, sodann nach vorne, wo er unter dem Gyrus 17 
als Gyrus 20 zum Vorschein kommt. Jetzt bildet er wieder, als Gyrus 21, eine konvexe 
Schlinge nach hinten, deren ricklaufender Schenkel 22 unter dem Gyrus 19 hervortritt. 
Der Darm geht nun nach hinten und oben und tritt hier als Gyrus 23 hervor; von hier setzt 
er sich in die vertikalen und sagittalen Zuge 24, 25, 26, 27 und 28 fort, geht dann als Gyrus 
29 (nicht sichtbar) und 30 nach links oben und als Gyrus 31 nach unten. Hier wendet er 
nach rechts um und mändet nach einigen mehr regelmässigen Windungen in das Colon ein. 

Resumé. Der Darm windet sich in unregelmässigen Ziägen erst ziemlich weit iäber 
die Mittellinie (bis an den Gyrus 6) nach rechts und dann, nach links und unten, bis an 
die in der linken Fossa iliaca belegene Flexura sigmoidea; von hier windet er er 
sich, unter der Bildung von vertikalen, sagittalen und schrägen Zägen, nach rechts 
oben, bis an die rechte Niere, dann wieder eine kurze Strecke nach unten und links, von 
wo er aber bald wieder nach seiner Einmändungsstelle im Colon umkehrt. 

Die Gyri 1—12 bilden nebst einigen in der Tiefe belegenen oben und links eine 
natörliche linke Hauptgruppe, die öbrigen, 13—34, eine untere rechte Hauptgruppe. Die 
Grenzlinie zwischen diesen Gruppen markirt sich in dem Präparate deutlich. 

RK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 


(SU 


18 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. 


Wir finden bei näherer Untersuchung also ganz den oben als typisch bezeichneten 
Verlauf des Darmkanales. Was die Form und die Ausdehnung der beiden Hauptgruppen 
sowohl wie die Verlaufsrichtung der einzelnen Gyri anlangt, so finden wir aber einen 
gewissen Unterschied von den im Vorigen beschriebenen Präparaten. Die obere Gruppe 
dehnt sich nemlich mehr als gewöhnlich nach rechts und weniger nach unten aus, und 
während sie sonst eine pyramidenförmige, Gestalt besitzt, ist sie in diesem Falle von 
einer mehr abgeplatteten Form. Die untere Gruppe ist in Uebereinstimmung hiermit viel 
voluminöser. Was die Verlaufsrichtung der besonderen Gyri betrifft, so ist sie hier viel 
unregelmässiger, als in den vorigen Fallen. 


VIII. Foetus von einer Länge von 27 Cm. 
(RSS 


Der Magen und das Colon erhalten und im Hintergrunde sichtbar. Das Darmrohr 
geht unter dem Magen, dem Mesocolon und dem Colon transversum nach vorne, unten und 
median (Gyrus 1), wendet dann ungefähr in der Mittellinie um und geht, parallel mit dem 
vorigen Gyrus, nach links, oben und hinten (2). An der hinteren Bauchwand angekom- 
men, biegt es nach aussen um und folgt dann der Wand bis an das Colon descendens. Von 
hier geht es — parallel mit den Gyri 1 u. 2 — als Gyrus 3 nach vorne, wendet 5 mm. 
vor der Mittellinie in der Tiefe um, geht als Gyrus 4 nach oben und nach hinten bis an 
die hintere Bauchwand, und, längs derselben, horizontal nach innen. Nach kurzem Ver- 
laufe biegt es nach unten und aussen um, läuft, parallel mit den vorigen Gyri, an der 
hinteren Wand entlang und dann als Gyrus 5 nach vorne, wo es zwei mit den vorigen 
parallele ganz wie sie verlaufende, aber kärzere Gyri, 6, 7, bildet. Der letzte Gyrus 
befindet sich direkt iber der äusseren Biegung der Flexura sigmoidea in der linken Fossa 
iliaca, verschwindet in die Tiefe nach innen und hinten und bildet hier an der hinteren 
Bauchwand durch scharfe Biegungen drei neben einander liegende vertikale Gyri. Hierauf 
geht der Darm nach vorne und tritt hier, neben dem Gyrus 7, als der kleine, horizontale 
Gyrus 8 hervor. Sodann biegt er sich nach oben und hinten um und geht in dem In- 
neren des Darmconvolutes horizontal nach hinten, biegt hier nach rechts um und bildet 
emen nach vorne konvexen Bogen, geht dann nach hinten und bildet hier eine vertikale 
Schlinge, zieht hierauf horizontal nach vorne und kommt an der vorderen Seite als ein 
schräg  gestellter Gyrus 9 zum Vorschein, welcher sich in die schräghorizontal gestellten 
Gyri 10, 11 und 12 fortsetzt. Der letzte Gyrus verschwindet in die Tiefe und bildet an 
der hinteren Seite eine sagittale Schlinge mit nach oben gerichtetem Umbiegungswinkel, 
dessen ritcklaufender Schenkel als Gyrus 13 an der vorderen Seite hervortritt. Hierauf 
geht der Darm horizontal schräg nach links und hinten, biegt nach links und vorne um, 
zieht sagittal nach vorne, biegt nach hinten um und geht sagittal nach oben und hinten, 
biegt nach oben ab und kommt auf der oberen Seite als der schrägsagittal gestellte 
Gyrus 14 zum Vorschein. Dieser Gyrus biegt nach vorne um und geht als Gyrus 15 
sagittal nach vorne, setzt sich von hier in die horizontalen Gyri 16, 17 und 18 fort, 
läuft sagittal nach hinten, biegt wieder nach vorne um und tritt als Gyrus 19 hervor. 


KONGL. SV. VET. AKADRMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 19 


Sodann geht er sagittal nach hinten und links und setzt sich in die schräggestellten Gyri 
20 und 21 fort, von denen der letztere in das in der Nähe von Duodenum belegene Colon 
einmändet. 

Resume: Das Darmrohr geht erst unter der Bildung von sehr regelmässigen hori- 
zontalen Gyri, welehe von oben nach unten immer kärzer werden, von der Flexura duo- 
denojejunalis bis iber die äussere Biegung der Flexura sigmoidea in die Fossa iliaca sinistra. 
Von hier geht er unter der Bildung von vertikalen, horizontalen und sagittalen Gyri 
nach rechts und oben, um in das sehr hoch gelegene Coecum einzumimden. 

Was die Gruppenbildung betrifft, so unterscheidet sich die linke obere, aus horizon- 
talen Gyri bestehende deutlich von der rechten unteren. Diese fingt mit sehr charak- 
teristischen vertikalen, in der ”Tiefe unter der rechten Seite der linken Gruppe liegen- 
den Gyri an. 


IX. Foetus von einer Länge von 30 Cm. 
(Fig. 1. Taf. 2.) 


Der Magen und das Colon weggenommen. Der Dinndarm tritt nach links unter dem 
Pancreas hervor, wendet bald um und geht als Gyrus 1 nach vorne und median; ungefähr 
an der Mittellinie biegt er um und geht als Gyrus 2 nach hinten und von hier in 
sagittalen Zigen, von denen die Zige 4, 5 und 6 frei in dem Präparate und zwei Gyri 
in der Tiefe liegen, ganz regelmässig nach links. Der als 6 bezeichnete Gyrus geht von 
hinten nach vorne, biegt hier um und geht in der Tiefe nach hinten, bis an die hintere 
Wand, zieht hier median, wendet nach unten um und geht horizontal nach aussen, tritt 
nach links als Gyrus 7 hervor, läuft nach unten und vorne und biegt in dem Gyrus 8, 
dann in dem Gyrus 9 um: dieser geht in der Tiefe vertikal nach oben und setzt sich 
in die Gyri 10, 11, 12 und 13 fort. Der letzte Gyrus geht sagittal nach hinten, wendet 
nach rechts um, geht wieder nach vorne, bildet hinter der Blase einen queren Zug von 
links nach rechts, geht hinter den Gyri 14, 11 und 10 schräg nach oben und links, biegt 
nach vorne und unten um, zieht als Gyrus 14 nach oben und bildet eine grosse Schlinge 
nach hinten, deren oberer röcklaufender Schenkel in den Gyrus 15 umbiegt. Dieser Gyrus 
setzt sich in die sagittalen Gyri 16, 17, 18, 19 und 20 fort. Der Gyrus 20 geht in die 
Tiefe als eine sagittale Schlinge, deren unterer röcklaufender Schenkel in die Gyri 21, 
22, 23 und 24 ibergeht. Von hier windet sich der Darm in regelmässige nach rechts 
konvexen Bogen nach oben und hinten, um vor dem unteren Ende der Niere nach hinten 
in das Colon zu mänden. 

Resumé: Der Darmverlauf findet sehr regelmässig zuerst in sagittalen Zögen nach 
aussen und unten (Gyrus 7) bis an der Crista iliaca statt, von wo sich der Darm erst in 
schräg gestellten, dann in sagittalen Zigen allmählich nach rechts, bis an das dort 
belegene Colon fortsetzt. 

Was die Gruppenbildung betrifft, so haben wir links eine kleine Hauptgruppe von 
sagittalen Zigen, die sich gut von der rechten grossen Hauptgruppe von hauptsächlich 
sagittalen und vertikalen Ziägen unterscheidet. 


20 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


X. Foetus von einer Länge von 35 Cm. 


(CRS Po HEN 2) 


Zeigt wieder ein interessantes Präparat. Das Colon ist wegpräparirt; der Magen ist 
erhalten. Von der Flexura duodenojejunalis geht der Darm unter dem Mesocolon trans- 
versum erst nach vorne und dann nach links, worauf er hinter dem Magen als Gyrus 1 
sichtbar wird. Hierauf geht er nach der Bildung einer kurzen Uebergangsschlinge (Gyrus 2) 
in den Gyrus 3 iöber, der horizontal nach rechts und dann, als Gyrus 4, nach links geht. 
Von hier zieht er unter dem Gyrus 2 nach hinten bis an die hintere Bauchwand,  bildet 
hier eine konvexe Schlinge nach unten und rechts und kommt wieder als der sagittal 
nach vorne gehende Gyrus 6 zum Vorschein, zieht hierauf sagittal als Gyrus 7 (nur von 
der Seite sichtbar) nach hinten, bildet an der hinteren Wand eine Schlinge, deren horizon- 
tale röcklaufender Schenkel (Gyrus 8) vor dem Colon descendens vertikal nach unten, bis 
an die Flexura sigmoidea geht, horizontal nach innen umbiegt, in der Tiefe hinter dem 
Gyrus 11 nach oben läuft, wieder nach unten zieht und von der Seite als der vertikale 
Gyrus 9 sichtbar wird. Hierauf zieht er als der Gyrus 10 vertikal wieder nach oben und 
geht nach unten in den Gyrus 11 iöber. 'Sodann kommen die vertikalen Gyri 12 und 13, 
die nach unten sichtbar sind. Der letzte Gyrus biegt in der Tiefe nach oben um, worauf 
das Darmrohr in die quer horizontalen Gyri 14, 15, 16 und 17 ibergeht, von denen der 
letzte nach unten umbiegt und als der Gyrus 18 von der vorderen unteren Seite”sichtbar 
wird. Dieser Gyrus wendet nach oben um und läuft erst vertikal (Gyrus 19) auf der vorderen, 
dann sagittal auf der oberen Seite. Hierauf geht er als der Gyrus 20 nach vorne, ver- 
schwindet in der Tiefe nach hinten (Gyrus 21), bildet hier erst eine sagittal gestellte, nach 
hinten konvexe Schlinge, deren röcklaufender Schenkel hinter der Blase quer horizontal nach 
rechts geht (Gyrus 22), und dann in der Tiefe nach hinten eine sagittale Schlinge, deren 
oberer Schenkel nach hinten und dann nach vorne zieht, um in die ausgespannte Doppel- 
schlinge, welche durch die Gyri 23, 24 und 25 repräsentirt wird, öberzugehen. Dann 
kommen einige sagittale und quere konvexe Bogen, welche unten rechts unter den vor- 
hergehenden Gyri vor der Einmindungsstelle des Darmes in das Colon liegen. 

Resumé: Der Darm erfillt erstens durch quere und sagittale Ziäge den sich links 
oben, unter dem Mesocolon transversum, dem Magen und der Milz bis an die Flexura 
sigmoidea ausbreitenden Raum. Von hier windet er sich unter der Bildung der verti- 
kalen Gyri I—13, der horizontalen 14—17, der vertikalen und sagittalen 18—22, der hori- 
zontalen 23—25 und in der Tiefe liegender, horizontaler und sagittaler Zuge, nach rechts. 
Ich unterscheide, was die Gruppenbildung betrifft, zuerst die kleine obere linke Gruppe (die 
Gyri 1—8) und dann die grosse untere. 

Wie ein Vergleich mit dem vorigen Falle zeigt, ist der Darmverlauf hier mit dem 
dieses Falles sehr öbereinstimmend. Auch die Gruppenbildung ist dieselbe. Was aber von 
besonderem Interesse ist, das sind die sehr ausgespannten Schlingen 23—25 der unteren 
Gruppe. Diese Schlingen sind durch Anföllung von Mekonium stark ausgespannt und 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 21 


drängen dadurch die ibrigen Schlingen gegenseitig aus cinander. Die Unordnung ist 
jedoch nicht besonders gross. Der Darmverlauf zeigt sich dadureh im Princip nicht gestört. 


Es wird mir wohl Niemand Unrecht geben, wenn ich sage, dass in den oben- 
beschriebenen Fällen von Foeten von 5—35 Cm. Länge der Verlauf und die Anordnung 
des Darmes sehr regelmässig sind. Hierzu will ich bemerken, dass die beschriebenen 
Exemplare nicht etwa, um zwischen ihnen eine möglichst grosse Uebereinstimmung zu 
erhalten, ausgewählt sind, sondern dass ich im Gegentheil bemitrth gewesen bin, dem Leser 
Exemplare von einem so verschiedenartigen Aussehen wie möglich zu schildern. Der 
Dinndarm verläuft immer von links oben, von der Flexura duodenojejunalis, nach unten, 
in die linke Fossa iliaca. Von hier windet er sich unter der Bildung von hauptsäch- 
lich vertikalen, resp. sagittalen Zigen nach rechts, bis zur Einmiöndung in das in seiner 
Lage etwas variable Colon. Dieses, was dem Verlaufe anbetrifft. Die Schlingen des in 
dieser Weise verlaufenden Darmes sind in zwei Hauptgruppen angeordnet, welche durch 
ibre Lage, ihre Form und durch die Verlaufsrichtung der besonderen Dinndarmschlingen 
gut charakterisirt sind. Die Lage der einen Gruppe ist nach links oben, die der anderen 
nach rechts unten. Jene hat, von vorne gesehen, eine Pyramidenform mit nach oben 
gekehrter Basis und nach unten gerichteter Spitze. Diese zeigt, von vorne gesehen, eine 
unregelmässig viereckige Gestalt. Dazu kommt, wie schon oben bemerkt ist, in den beiden 
Gruppen der sehr regelmässige Verlauf des Darmrohres. In der linken Gruppe geht der 
Darm von der oberen hinteren Seite, wo die Flexura duodenojejunalis belegen ist, allmäh- 
lich nach unten und endet in der unteren Ecke, in der Fossa iliaca sin. Die Verlaufs- 
richtung der meisten Schlingen ist hier sagittal oder querhorizontal. — In der rechten 
Gruppe windet sich der Darm allmählich von links nach rechts. Die Verlaufsrichtung 
der einzelnen Schlingen ist hier zumeist vertikal, resp. sagittal. 

Nach dieser allgemeinen Uebersicht wollen wir die besonderen Fälle mehr speciell 
untersuchen. Den reinsten Verlauf zeigen Fälle wie III, 15 cm., wo der Darm in ganz 
regelmässigen Windungen, von denen die eine genau hinter der anderen folgt, den oben- 
beschriebenen Weg durchläuft, ohne die geringste Abweichung von dem oben formulirten 
Gesetz zu zeigen. Ich recapitulire hier kurz diesen Verlauf: erst bildet der Darm längs 
der hinteren Wand eine absteigende Schlinge und windet sich hierauf in horizontalen 
Zigen, die immer kleiner werden, nach unten, in die Fossa iliaca sin. Von hier geht er 
unter gleich regelmässigen, vertikalsagittalen Zigen nach rechts und ein wenig nach 
oben und läuft dann mit einigen horizontalen Zigen nach unten, um in der rechten 
Fossa iliaca in das Colon einzumänden. 

Ich betrachte diese Anordnung als Grundtypus der Dimndarmvertheilung beim 
menschlichen Foetus. Warum? 1) weil diese Anordnung die einfachste ist, von welcher 
sich alle iäbrigen ableiten lassen, 2) weil sie am meisten mit dem Verlaufe des Mesen- 
teriums und den Formenverhältnissen des Raumes, worin der Dinndarm sich vertheilt, 
in Uebereinstimmung steht, wie unten näher erörtert werden soll, 3) endlich weil ich sie 
bei einer geniögend grossen Anzahl von Foetus gefunden habe, um eine solche Ansicht 
begränden zu können. 


MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


LS 
LS 


Ich betrachte diese Dinndarmanordnung nicht als etwas immer Bestehendes. Ich 
sehe sie vielmehr als eine labile Gewichtslage des Darmes an, die unter dem Einflusse 
verschiedener Factoren, wie des Motus peristalticus, der Ueberföllung der einzelnen Darm- 
schlingen, der Einflösse der in der Nähe des Darmes belegenen anderen mobilen Örgane, 
des Magens, des Colons und der Blase, innerhalb gewisser Grenzen Veränderungen erleiden 
kann. Wir werden darum in dem Folgenden diese Variationen etwas näher untersuchen. 

Was erstens die Form der einzelnen Schlingen, welche der Darm bildet, betrifft, so 
sind sie in dem dritten Monate mehr gerundet, später mehr langgestreckt und dicht an 
einander gepresst. — Schon der Anfang des Döinndarmes an der Flexura duodenojejunalis 
varlirt ziemlich viel. Der Darm kann also entweder nach vorne sagittal, oder direkt 
nach links gehen, oder auch sofort längs der hinteren Bauchwand nach unten ver- 
tikal umbiegen. Hierauf bildet er sagittale oder horizontale Gyri, oder oft ein Zwi- 
schending von beiden in der Form von Ziägen, die schräg von hinten links nach 
vorne rechts und umgekehrt gehen und entweder oberflächlich sind, oder in der Tiefe 
liegen. Von rechts oben nach links unten nehmen sie im Allgemeinem an Grösse ab. 
Doch erreichen sie bisweilen erst in der Mitte der linken Gruppe ihre grösste Länge; sie 
sind also erst kleiner und werden dann immer grösser, um schliesslich wieder nach unten 
links an Grösse abzunehmen. Diese Gyri, die sich also quer von vorne rechts nach 
hinten links und umgekehrt erstrecken, biegen oft, an der hinteren Bauchwand ange- 
langt, nach der Mittellinie um und verlaufen hier, mit ihren Umbiegungsstellen mehr oder 
weniger der Medianlinie genähert, horizontal. Oft sind diese Fortsetzungen der Quer- 
gyri längs der hinteren Wand vertikal gestellt. Seltener sind die Gyri durch längere Ueber- 
gangsschlingen nach vorne mit einander verbunden. 

Was den Verlauf des Darmes in dieser oberen Gruppe betrifft, so liegen die Schlingen 
oft, wie in dem als Typus bezeichneten Falle, von oben nach unten regelmässig hinter 
einander. Ein anderes Mal sind sie mehr in Unordnung gebracht, und die Zige können 
dann, wie ich es bezeichne, emen recurrenten Verlauf zeigen, d. h. statt dass die Zige 
einander allmählich folgen und so die bestimmte Richtung von oben nach unten durch- 
laufen, geht der Darm in grossen Ziögen nach unten, um sich dann wieder ein kurzes- 
Stöck zuröck zu winden und dann wieder nach vorne unten zu gehen. Der schematische 
Verlauf zeigte sich also im ersteren Falle in dieser (s. Fig. 1), im letzteren in jener 
Weisen(sin Hig. 2): 


Fig. 1. Fig. 2. 
(1) 
IUM 
| UV ; 
<A 


Was schliesslich die Grösse dieser oberen linken Gruppe betrifft, so kann sie ziem- 
lich viel variiren. In gewissen Fallen, Präp. IX u. X, ist sie sehr klein und ganz unter 
dem Mesocolon verborgen. In anderen Fällen, Präp. VI, nimmt sie die halbe Bauchhöhle 


DD 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 


ein; d. h. der Darmtheil, der sich oben links vertheilt, ist, was seine Länge betrifft, 
nieht konstant, sondern variabel. Oft ist es nicht leicht, eine bestimmte Grenze zwisechen 
den beiden Gruppen zu ziehen, und dieses muss daher oft sehr willkurlich geschehen. 
Der Foetus X von einer Länge von 35 cm. zeigt einen solchen Fall. Dies ist auch sehr 
leicht zu verstehen. Da, wie ich unten nåher ausföhren werde, die Form des Raumes, in 
dem der Dimndarm hängt, för die Gruppenbildung bestimmend ist und dieser Raum 
theilweise von mobilen Organen begrenzt wird und also in seimner Form wechseln kann, 
so ist die Gruppenbildung sehr veränderlich. Andererseits scheint es mir, dass man aus 
den abgebildeten Präparaten den Schluss ziehen kann, dass die natörlich sehr beweglichen 
Darmschlingen sich innerhalb gewisser Grenze gegen cinander verschieben können, wodurch 
auch die Schlingen, die an der Grenzebene zwischen den beiden Gruppen liegen, von der 
einen - Gruppe zu der anderen ibertreten vermögen, also eine Umlagerung erfahren 
können, wodurch natäörlich die eine Gruppe sich in demselben Masse vergrössert, in wel- 
chem die andere sich vermindert. 

Ich komme jetzt zu der näheren Beschreibung der rechten unteren Gruppe. In den 
meisten Fallen fängt diese Abtheilung des Darmes mit kleinen Zigen an, die entweder 
vertikal von der vorderen Fläche sichtbar sind, oder sich sagittal, längs der unteren hinteren 
Bauehwand, in die ”Tiefe erstrecken. Sie föllen den Raum aus, welcher sich zwischen 
der rechten Fläche der linken oberen Gruppe und der hinteren unteren Bauchwand 
findet. Dann folgt die iöbrige untere Darmabtheilung. Zumeist windet sich der Darm 
allmählich in vertikalen, resp. sagittalen Zigen nach rechts, d. h. dieselben Zige, die an 
der vorderen Seite vertikal verlaufen, setzen sich an der oberen und hinteren Fläche des 
Darmconvolutes sagittal fort. Diesen Zägen schliessen sich einige meist rechts belegene 
an, die sich durch eine horizontale Richtung kundgeben. — In dieser Darmgruppe trifft 
man aber oft einen unregelmässigen Verlauf. Einestheils gehen die Zäge oft in eine 
schräge oder horizontale Stellung iäber. Weiter ist der Darmverlauf hier sehr oft recur- 
rent, d. h. während die meisten Zuge sich von links nach rechts winden, laufen ecinige 
eine kurze Strecke in der entgegensetzten Richtung. Die Gyri 16—20, Präparat V, (Fig. 9, 
Taf. 1) zeigen einen solchen recurrenten Verlauf. Oft werden einige Schlingen, wie das 
Präparat X (Fig. 1, Taf. 2) zeigt, sehr ausgespannt. Sie verändern dann ihre Stellung, 
dräcken die iöbrigen Schlingen auseinander, so dass das Bild sich beim ersten Anblicke 
sehr verschieden zeigt. Im allgemeinen kann man sagen, dass, wie ein Vergleich der 
verschiedenen Präparate zeigt, die Darmschlingen in der rechten Gruppe unregelmässiger 
verlaufen, als in der linken. Doch habe ich keinen Fall angetroffen, der sich nicht 
unter den obengenannten allgemeinen Regeln der Anordnung und des Verlaufes des Darmes 
einordnen liesse. 

Wie aus dem Vorstehenden ersichtlich ist, habe ich in der Foetalzeit eime Regel- 
mässigkeit des Darmverlaufs gefunden, wie sie noch niemals in der Litteratur erwähnt 
ist. Nicht nur bilden die Darmschlingen zwei Haufen, wie es HEnkKE beim Erwachsenen, 
WEINBERG beim neugeborenen Kinde gefunden hat. Beim Foetus, in 3—6 Monat, ist 
der Verlauf des Darmes in diesen Gruppen selw konstant, ja, in gewissen Fällen so 
konstant, dass der Diimnndarm den festgestellten Weg von der Flexura duodenojejunalis 
nach unten links, in die Fossa iliaca, dann von luer nach rechts, bis an die Einmindungs- 


24 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


stelle in das Coecum in regelmässig nach einander folgende Windungen durchläuft. Bei 
den Foetus in der friiheren Foetalzeit kann ich also direkt aus dem äusseren Situsbilde den 
Verlauf des Darmrohres bestimmen. 


Wir werden jetzt in dem Folgenden die Anordnung des Döänndarmes in der späteren 
J) (>) O 
Foetalzeit untersuchen. 


XI. Foetus von einer Länge von 42 Cm. 
(Fig. 3. Taf. 6). 


Nach oben in der Bauchhöhle sieht man links das Pancreas, rechts das abgeschnit- 
tene Duodenum, nach unten das Dänndarmeconvolut, das deutliche Eindräcke von dem 
Verlaufe des Colons zeigt. 

Von der Flesura duodenojejunalis geht der Dänndarm unter dem Pancreas und dem 
Mesocolon transversum nach vorne und links (Gyrus 1). Hier macht er eine scharfe Biegung 
und geht horizontal nach rechts (Gyrus 2). Wieder nach kurzem V erlaufe biegt er nach hinten 
(Gyrus 3), unten und median, bis zu der hinteren Bauchwand, ab und geht dann in die 
Tiefe nach links. Hierauf biegt er nach vorne und oben um und kommt als Gyrus 4 zum 
Vorscheine, geht dann erst horizontal nach hinten, so unten und median längs der hinteren 
Bauchwand, biegt ein paar Mm. von der Mittellinie nach unten und aussen um und geht 
den selben Weg wie der Gyrus 4 unter ihm als Gyrus 5 (nicht sichtbar in der Figur) bis an 
die sagittale Ebene durch die Spina iliaca ant. sup. zuriick. Hier biegt er wieder nach hinten 
(Gyrus 6, zwischen den Gyri 4 u. 9), unten und median um und zieht in einem grossen, : 
nach innen konvexen Bogen längs der hinteren Bauchwand bis an die Mittellinie. Von 
hier geht er schräg nach oben, vorne und links bis unter die als Gyrus 9 bezeichnete 
Schlinge, wendet dann nach unten um und kommt als Gyrus 7 unter dem Gyrus 9 links 
unten im Präparate hervor. Dieser Zug geht nach unten, bis an die in der Fossa iliaca 
sin. liegende Flexura sigmoidea, biegt nach hinten und oben um, geht vertikal nach 
oben, dann horizontal S-förmig gebogen nach vorne (der Gyrus 9), biegt hinter dem mit 
10 bezeichneten Gyrus vertikal nach unten, zieht iöber die Flexura sigmoidea als Gyrus 
10 nach oben, und dann als Gyrus 11 wieder nach unten. Dieser Gyrus geht in der 
Tiefe erst nach hinten, hierauf median und dann nach vorne, von wo er als Gyrus 12 
vertikal nach oben umbiegt. Der Gyrus 12 windet sich zickzackförmig nach hinten und 
zwar erst nach rechts (Gyrus 13), hierauf nach links (Gyrus 14), so wieder nach rechts 
(Gyrus 15), geht dann nach oben und vorne (Gyrus 16), und biegt horizontal (Gyrus 17) 
nach links um. Wenig die Mittellinie iberschreitend, geht er dann in den ebenfalls horizon- 
talen Gyrus 18 iber. Hierauf geht der Darm in die Tiefe, unter der Bildung von haupt- 
sächlich sagittalen und ein paar horizontalen Gyri unter den von der Oberfläche sichtbaren 
Gyri, 18, 21, 22, 23 und 24 nach rechts und unten. Von diesen Gyri sind nur der mit 19 
bezeichnete und ein hinter der Blase belegener querer Zug von der Fläche sichtbar. Sodann 
kommt der Darm aus der Tiefe als Gyrus 20 hervor. Dieser Gyrus geht nach links oben, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O få 


bo 
UT 


wendet dann scharf nach oben rechts um (Gyrus 21). Von hier gcht der Darm in 
regelmässigen schräghorizontalen Zigen (Gyril 22—27) bis an den in der Fossa iliaca 
dextra liegenden Gyrus 27. Dieser Zug wendet in der Tiefe nach hinten um und geht in 
einem sagittalen, nach hinten konvexen Bogen bis an die Niere. Der obere Schenkel der 
bogenförmigen Schlinge geht nach vorne (Gyrus 28) und mindet dann in das auf der 
oberen Seite der Dinndarme belegene Colon. 

Resumé: Der Darm geht also erstens in horizontalen Windungen von oben unter 
dem Pamncreas, nach unten, in die linke Fossa iliaca. Von hier zieht er direkt nach rechts, 
erst unter Bildung von vertikalen, dann von horizontalen Zigen (bis zu 18). Dann geht 
er in haupt sächlich sagittalen Zigen im der Tiefe nach unten, bis in die rechte Fossa 
iliaca. Hierauf zieht er, als Gyrus 20 u. 21, wieder nach oben und links und dann 
wieder nach hinten rechts, um in das Colon einzumimnden. 

Was die nähere Gruppirung betrifft, so liegt erstens diese Hauptgruppe links oben von 
den Zigen 1—9, von welchen zwei, 7 u. 8, eine vertikale Stellung eingenommen haben, 
was sicher in Folge der Fillung des Colons geschehen ist. Dann folgt die rechte untere 
Hauptgruppe, die mit den charakteristischen vertikalen Zägen 10, 11, 12 beginnt. Nach 
diesen kommt eine mittlere, aus oberflächlichen horizontalen und tiefen sagittalen Zugen be- 
stehende Unterabtheilunng. Schliesslich haben wir nach rechts die regelmässigen, schräg 
horizontalen und sagittalen Ziäge (21—28). 

Aus dem Vorstehenden geht ja hervor, dass der Verlauf des Darmes im Verhältnisse 
zu dem vorher beschriebenen etwas complicirt ist. Doch ist der Verlauf im Anfange in 
der linken Abtheilung des Bauches derselbe, wie der vorhin als Typus aufgestellte. Der 
Darm windet sich also unter sagittalen und querhorizontalen Ziögen nach unten, in die 
linke Fossa iliaca (Gyrus 1—7), und von hier erst oberflächlich (die Gyri 9—18), dann in 
der Tiefe nach rechts, bis in die rechte Fossa iliaca, sodann aber — und hier liegt der 
Unterschied im Verhältnisse zu dem vorhin beschriebenen Verlauf des Darmes — wieder 
nach links (Gyrus 20) und nachher rechts (die Gyri 21—27); d. h. in der rechten Ab- 
theilung des Bauches liegen zwei Gruppen von Schlingen iber einander, wogegen wir 
in den vorigen Fällen hier nur eine Gruppe hatten. Man bekommt also den Eindruck, 
dass der Darm för seine Entwicklung nicht Platz genug besitzt und sich daher in zwei 
Etagen vertheilen muss. 


XIII. Foetus von einer Länge von 51 Cm. 
(Hig. 20 TALS) 


Colon, Magen und ein Theil des Duodenum wegpräparirt, um das ganze Dinn- 
darmconyvolut zu zeigen. 

Von der Flexura duodenojejunalis geht der Darm sagittal nach vorne (Gyrus 1), 
wendet um und geht nach hinten (Gyrus 2). An der hinteren Wand angelangt, kehrt 
er, als Gyrus 3, wieder nach vorne um, geht in der Tiefe nach rechts, wendet nach 
hinten um, geht hier, als Gyrus 4, sagittal, zieht, als Gyrus 5, nach vorne und von hier, 
unter den Gyri 2 und 3, nach hinten; nach der Bildung einer kleinen vertikalen Schlinge, 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 4 


26 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIR DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


an der hinteren Bauchwand geht er als Gyrus 6 wieder nach vorne; hierauf bildet der 
Darm den regelmässigen horizontalen Zug 7 nach hinten und 8 nach vorne, sodann, in 
der Tiefe unter den Zäögen 7 und 8, zwei ganz eben solche horizontale Zige; und geht 
in die kleimen vertikalen Zige 9 und 10 iber. Hierauf geht der Darm, gleich den 
vorigen Gyri und unter ihnen und mit ihnen parallel, in der Tiefe horizontal nach 
links, dann folgen wieder immer kleiner werdende, sagittal verlaufende Gyri, von 
welchen nur, die Gyri 11 u. 12, von der Seite sichtbar sind (in der Figur nur 11). 
Hierbei hat der Darm sich von oben nach unten gewunden, und er befindet sich jetzt 
iber der in der linken Fossa iliaca belegenen Flexura sigmoidea, welche auch von der 
vorderen Seite nach links unten (unter dem Gyrus 15) sichtbar ist. Jetzt geht der 
Darm nach vorne, tritt als Gyrus 13 hervor, geht dann hinter die Gyri 9 u. 10 und 
kommt als Gyrus 14 wieder zum Vorschein. Dieser Gyrus geht in den Gyrus 15 (links 
unten) iber, der sich sagittal nach hinten fortsetzt, worauf der Darm in der Tiefe, unter 
der eben beschriebenen Gruppe sehr regelmässige sagittale Zige — acht an Zahl, und dicht 
neben einander liegend — bildet, wodurch er sich iber die Mittellinie, nach rechts windet. 
Der letzte Zug geht als Gyrus 15 (rechts) nach vorne und bildet dann eine sagittale 
Schlinge nach hinten, deren riöcklaufender Schenkel als Gyrus 16 wieder in der Mitte 
des Dinndarmconvolutes hervorkommt. Hierauf geht der Darm in der Tiefe nach hinten, 
biz zum Colon transversum, dann, als Gyrus 17, wieder nach vorne, sodann nach hinten, 
nach rechts und sagittal nach vorne und kommt dann als Gyrus 18 wieder zum Vor- 
schein; jetzt geht der Darm, als Gyrus 19, nach rechts, dann als der sagittal gestellte 
Gyrus 20 nach hinten; sodann zieht er nach unten, nach vorne und nach links in die 
Tiefe und wird hinter der Blase als Gyrus 21 sichtbar; von hier windet sich der Darm 
als die regelmässigen vertikalen Zuge 22, 23, 24, 25, 26 und 27 nach hinten, bis zum 
Colon. Dann geht er als die schräg-vertikalen Gyrl 28 und 29 wieder nach vorne 
und oben und als der sagittale Gyrus 30 nach hinten, worauf er, vor seiner Finmöndung 
in das Colon, drei horizontale, von rechts nach links und umgekehrt gehende Zige 
bildet. 

Resumé: Erst geht der Darm in sagittalen, dann in schräg horizontalen und hierauf 
wieder in sagittalen Zigen von rechts oben nach links unten: von der Flexura duodeno- 
Jejunalis nach unten in die linke Fossa iliaca. Von hier geht er erst, sehr regelmässig, 
nach rechts, und zwar unter der Bildung in der Tiefe belegener sagittaler Gyri. Rechts 
von der Mittellinie kommen diese Gyri, 15, 16, 17, 18, 19 und 20 zum Vorschein; bet 
diesem Verlaufe hat sich der Darm ohne grösseren, riöckläufigen Verlauf allmählich nach 
rechts begeben. Jetzt geht er ein wenig nach links und kommt als Gyrus 21 hervor, 
wandert in regelmässigen vertikalen Windungen nach rechts, dann, als die Gyri 28 und 
29, wieder ein Stuck nach vorne und oben und zuletzt nach hinten, an die Einmindung 
in das Colon. 

Was die Gruppenbildung anlangt, so hat man in diesem Präparate links oben eine sehr 
schöne Hauptgruppe von sehr regelmässiger Gestalt und Lage. Diese Gruppe enthält die 
Schlingen 1—15. Ihre Form ist genau die einer Pyramide mit der Basis nach oben und 
der Spitze nach unten. Die Verlaufsrichtung der Schlingen ist nach oben links sagittal, 
dann schräg horizontal, nach unten links wieder sagittal. Die mit 5, 9 und 10 bezeich- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 2. 20 


neten Gyri sind vordere Uebergangsschlingen zwischen den tibrigen Hauptgyri. Solche 
kleine vertikal stehenden Schlingen finden sich auch an der hinteren Bauchwand. 

Was den Vergleich mit dem im Vorstehenden gegebenen Typus der Darmlagerung be- 
trifft, so ist der Darmverlauf im Anfange damit möglichst ibereinstimmend. Die Gestalt 
der linken Gruppe, sowie die Verlaufsrichtung der einzelnen Schlingen ist hier ganz die- 
selbe wie dort. Zuletzt windet sich der Darm, erst sehr regelmässig, nach rechts, worauf 
der Verlauf mehr complicirt wird, sodass man den Eindruck bekommt, als ob sich die 
Schlingen aus einer ursprimglich emfacheren Lage in eine andere verschoben hätten. Am 
weitesten nach rechts liegen sie in zwei Schichten iber einander. 


XIV. Foetus von einer Länge von 52 Cm. 
(ENSE AES 


Hier haben wir wieder eine sehr typische Anordnung des Dinndarmes. Der Magen 
und der Dickdarm sind weggenommen, um das Dänndarmconvolut in seiner ganzen Aus- 
dehnung ibersehen zu können. 

Der Dinndarm verläuft erst in den drei regelmässigen, schräg horizontalen Zigen, 
die mit 1, 2 und 3 bezeichnet sind. Dann folgen zwei sehr kleine, aber auch horizontale, 
nach links belegenen Zige, 4 und 5 (der letzte undeutlich links von 4), worauf der Darm 
an der hinteren Bauchwand eine sehr lange vertikale Schlinge nach unten bildet, deren 
räcklaufender Schenkel sich horizontal unter dem Gyrus 6 in die Tiefe begiebt, dann, 
als Gyrus 6, nach aussen, als Gyrus 7 nach innen und, als Gyrus 8, wieder nach aussen 
zieht. Dieser letzte Gyrus biegt in der Tiefe nach innen um, geht hinter den Gyrus 11 
und kommt als Gyrus 9 in der Mitte hervor, gehbt, als Gyrus 10, horizontal nach vorne 
und nach links in die Tiefe, und biegt wieder nach rechts, in den auch horizontalen 
Gyrus 11 um. Das mediale Ende dieses Gyrus biegt nach oben und aussen um, geht unter 
den Gyri 3, 6 und 8 horizontal nach aussen und wird hier von der Seite als ein sagit- 
taler Gyrus 12 sichtbar, welcher sich in drei ähnlichen sagittalen Windungen nach 
unten fortsetzt, die Gyri 13, 14 und 15. Der letzte Gyrus biegt nach oben in den verti- 
kalen Gyrus 16 um. Dieser wieder in den Gyrus 17, 18, 19, 20 und 21. Jetzt folgen 
in der Tiefe mehrere sagittale Windungen, durch welche der Darm regelmässig nach 
rechts fortschreitet. Diese Windungen liegen direkt hinter der Flexura sigmoidea, die von 
vorne nach links unten sichtbar ist. In der Mittellinie kommt der Darm an der oberen 
Selte hervor und geht als Gyrus 22 nach vorne, biegt nach links und hinten in den 
Gyrus 23, dann wieder nach vorne in den Gyrus 24 und auch nach links in den Gyrus 
25 um. Durch eine Uebergangsschlinge in der Tiefe geht der Gyrus 25 in den Gyrus 26 
iber. So folgen die Gyri 27, 28, 29, 30 und 31, worauf der Darm, erst in der Tiefe, 
dann von oben nach hinten als Gyrus 32 sichtbar, sagittal nach hinten geht. Jetzt folgen 
ziemlich regelmässige sagittale Schlingen, die Gyri 33—38, in denen der Darm sich nach 
rechts windet, um endlich in das Colon einzumänden. 

Resumé: Schon oben habe ich bemerkt, wie typisch und regelmässig der Darm- 
verlauf in diesem Falle ist. Erst verläuft der Darm unter hauptsächlich horizontalen Gyri 


28 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


nach unten, in die Fossa iliaca sin. Von hier begiebt er sich, unter sagittalen Windungen, 
erst in die ”Tiefe, kommt dann rechts von der Mittellinie zum Vorschein und wandert 


jetzt unter der Bildung von grossen sagittalen Windungen — von welchen freilich einige 
einen recurrenten Verlauf haben — nach rechts, bis zur Einmöindungsstelle in das Colon. 


Von Gruppen unterscheide ich zwei: die linke obere, von hauptsächlich horizontalen 
Ziögen, und die rechte untere, die mit sehr deutlichen sagittalen Ziögen anfängt. - Die 
Grenze zwischen beiden Gruppen geht in einer Linie, die sich von der Spitze der Flexura 
sigmoidea nach hinten rechts, ungefähr in der Mittellinie erstreckt. 

Die einzige Unregelmässigkeit zeigen links die Zuöge 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 
20 und 21, welche nicht als grosse quere Zige verlaufen, sondern sich in zwei Haufen 
von kleineren Zägen angeordnet haben. Die beiden Zustände sind aber leicht in Ueber- 
einstimmung zu bringen. 


XV. Foetus von einer Länge von 55 Cm. 
(Fig. 4. Taf. 9.) 


. 


Von der Flexura duodenojejunalis bildet der Darm längs der hinteren Bauchwand 
erst eine vertikale Schlinge nach unten. Dann windet er sich in kurzen Zögen (1—1— 
1—1) horizontal nach vorne und median, iberschreitet in der Tiefe unter dem Colon 
transversum die Mittellinie, geht als Gyrus 2 nach vorne, bildet so in der Tiefe eine 
Schlinge nach hinten, kommt wieder als Gyrus 3 hervor, geht nach links und hinten, 
bildet, an der hinteren Bauchwand angekommen, eine vertikale Schlinge, deren auf- 
steigender Schenkel, als Gyrus 4, nach vorne geht, sendet dann eine kurze Schlinge nach unten 
in die Tiefe und setzt sich, als Gyrus 5, nach vorne fort. Von hier geht er wieder nach 
links, erst in der Tiefe, dann, als Gyrus 6, von vorne sichtbar. Hierauf folgen die hori- 
zontalen Gyri 7, 8, 9 und 10. Nun bildet der Darm eine Schlinge nach oben (Gyri 11, 12) 
und setzt sich, als Gyrus 13, horizontal nach hinten fort. Hier bildet er eime vertikale 
Schlinge nach unten, deren kurzer aufsteigender Schenkel unter dem Gyrus 13 von der Seite 
sichtbar ist (als Gyrus 14). Hier von windet sich der Darm in sehr kurzen, hauptsächlich 
vertikalen Ziögen nach unten und in der Tiefe hinter den Gyri 13, 12, 9 und 8 nach vorne, 
bis hinter die Flexura sigmoidea (S). Dann bildet er durch regelmässige Umbiegungen die 
sagittalen Gyri 15, 16 und 17. Auf diese folgen zwei, längs der hinteren unteren Bauch- 
wand gehende grosse sagittale Schlingen, deren nach vorne gerichteter Uebergangstheil 
hinter der Blase ruht. Sodann tritt der Darm als Gyrus 19 hervor und windet sich als 
Gyri 20—29 nach oben rechts, bis zum Colon ascendens. Durch eine in der Tiefe belegene 
legene horizontale Schlinge geht der Gyrus 29 in den Gyrus 30 iiber. Jetzt windet sich der 
Darm, als Gyrus 30—41, wieder nach vorne und unten, bis an die Blase. Von hier 
windet er sich, als eimige tiefe Gyri, nach unten, in das kleine Becken, aus dem der riäck- 
laufende Schenkel wieder als Gyrus 42 auftaucht, dann in kurzen Zigen nach rechts, 
um in das Colon, welches an die hintere Bauchwand angedräckt liegt, einzuminden. 

Resumé: Zuerst haben wir die linke obere Hauptgruppe, welche ganz so wie in den 
vorigen Fällen geformt ist. Von vorne gesehen ist sie von gewöhnlicher Gestalt, mit hinten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 29 


sagittal und vertikal verlaufenden, vorne deutlichen schräghorizontalen Gyri. > Nur der 
erste, nach vorne und rechts gehende quere Gyrus ist in solehem Masse unregelmässig, 
dass er nicht gerade, sondern geschlängelt verläuft und dass er so weit nach rechts, wie 
bis öber die Mittellinie zieht. 

Nach dieser Gruppe kommen die vertikalen und sagittalen Gyri, die auch sehr charak- 
teristich sind und von welchen man die Gyri 16 und 17 von der vorderen Fläche sehen kann. 

Im der rechten Gruppe sind die Verhältnisse beim ersten Anblicke anders gestaltet 
als in den vorigen Präparaten. Ein näheres Studium zeigt jedoch, dass der Darm auch 
hier allmählich von links nach rechts verläuft. Der Darm geht nemlich in grossen Zigen 
erst von unten vorne nach oben hinten (in den Windungen 19—30), dann umgekehrt von 
oben hinten nach unten vorne (in den Windungen 30—41) und schliesslich wieder nach 
hinten oben (in den Windungen 42—47). Diese grossen Zige bestehen aus kärzeren 
Windungen, sowohl tiefen, wie oberflächlichen, von denen die meisten einen sehr regel- 
mässigen, gegen die Hauptrichtung vertikalen Verlauf haben. 


XVI. Foetus von einer Länge von 55 Cm.! 


Die Dimndarmschlingen scheimen beim ersten Anblicke sehr unregelmässig angeordnet 
zu sein; bei näherer Untersuchung wird es aber klar, dass sie die bei den vorigen Prä- 
paraten beschriebene Anordnung zeigen. Von der Flexura duodenojejunalis läuft der 
Darm (Gyrus 1) längs der hinteren Bauchwand in einer vertikalen Schlinge, deren aufstei- 
gender Schenkel horizontal umbiegt und unter schlängeligem Verlaufe (2—2—2—2) nach 
vorne und median geht, um nach vorne in die Tiefe unter dem Gyrus 12 zu versehwinden. 
Nach kurzem vertikalem V erlaufe taucht er wieder auf, geht horizontal nach links und hinten, 
erst unter dem Gyrus 2, dann frei (als Gyrus 3), bildet wieder längs der hinteren Bauchwand 
eine vertikale Schlinge, biegt horizontal nach vorne und median um (als Gyrus 4), bildet eine 
kurze Schlinge in der Tiefe und geht wieder, als Gyrus 4, horizontal nach vorne, bildet eine 
kurze vertikale Schlinge hinter der Flexura sigmoidea (S) nach unten und geht als Gyrus 5 
horizontal nach hinten. Dann folgen die horizontalen, kurzen Gyri 6 und 7, von denen der 
letztere in den vertikalen Gyrus 8 umbiegt, welcher hinter dem Gyrus 7 in der Tiefe hori- 
zontal nach vorne geht, dort horizontal nach hinten umbiegt und als Gyrus 9 hinter dem 
Gyrus 5 zum Vorscheine kommt. Hiernach folgen drei vertikale Zige, von denen die 
Gyri 10 und 11 von der Seite sichtbar sind. Von diesem Punkte, welcher in der Fossa 
iliaca sinistra liegt, windet sich der Darm jetzt in unregelmässigen sagittalen und queren 
Zigen nach rechts und kommt endlich als der rein sagittal belegene Gyrus 12 an der 
Mittellinie hervor. Von hier windet er sich als die schrägen sagittalen Gyri 13, 14 und 
15 nach links, dann als der sagittale Gyrus 16 und die schrägen Gyri 17, 18 und 19 
nach vorne. Der letzte Gyrus setzt sich nach hinten unten in eine lange Schlinge 
fort, deren unterer Schenkel nach vorne, unter der Flexura sigmoidea, und rechts von der 
Blase hervortaucht, worauf der Darm nach oben und hinten zieht, erst als die frei zu 
Tage liegenden Gyri 21, 22 und 23, dann in der Tiefe als kurze schräghorizontale Gyri, 


1 Das Präparat findet leider auf den Tafeln keinen Platz. 


30 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


um als Gyrus 24 unmittelbar vor dem Colon wieder zum Vorscheine zu kommen. Von 
diesem Punkte aus windet sich der Darm wieder nach vorne unten, als Gyrus 25, 26, 27, 
28 und 29. Dann verläuft er in grossen vertikalen Zägen nach hinten, um in das Colon 
einzumäinden, welches dicht an die hintere Wand gedrängt ist. 

Resumé: Links haben wir eimme sehr deutliche Gruppe von hauptsächlich horizon- 
talen Windungen, welche nach vorne und nach hinten mit käörzeren vertikalen Ueber- 
gangsschlingen versehen sind. Die oberen horizontalen Schlingen verlaufen nicht so gerade, 
wie gewöhnlich, sondern mehr schlängelig, wozu die Ursache in dem sehr ausgespannten 
Colon zu sehen ist, welches auf sie von oben vorne und von der Seite gedröckt hat. 
In dieser Gruppe verläuft der Darm von oben nach unten links, uber den in der 
linken Fossa iliaca belegenen hinteren Theil der Flexura sigmoidea. Die Form dieser 
Gruppe ist von vorne deutlich prismatisch, mit der Basis nach oben, mit der Spitze nach 
unten gekehrt. Von dem genannten, nach links belegenen Punkte windet sich der Darm 
jetzt nach rechts und kommt als der sagittale Gyrus 12 an der Mittellinie zum V orschein. 
In der rechten Gruppe windet sich der Darm von hinten nach vorne und von vorne nach 
hinten in grossen Zugen, die aus mehreren kleineren Windungen bestehen, im Grossen und 
Ganzen aber die genannte Hauptrichtung besitzen. Nur am Anfange und am Ende dieser 
Gruppe haben wir einfache sagittale und vertikale Zuäge, die direkt nach rechts sich winden. 

Die letzten Präparate von Foetus von 55 Cm. Länge zeigen in dem Darmverlaufe 
sehr grosse Uebereinstimmung mit einander. Erstens ist der Anfang des Darmes mit 
einer an der hinteren Bauchwand belegenen vertikalen Schlinge in beiden Fälle ganz der- 
selbe. Der in dem Präparate XV mit 1 bezeichnete Gyrus findet sich ganz so auch im 
Präparate XIV. Die ersten horizontalen Schlingen — im Präparate XVI als Gyrus 2, 
im Präparate XV als Gyrus 1 bezeichnet — haben ganz denselben Verlauf. Ja, die linke 
Gruppe zeigt im Ganzen, d. h. in Betreff der Form, des Verlaufes des Darmrohres und der 
Verlaufsrichtung der besonderen Schlingen, eine genaue Uebereinstimmung. Auch die rechte 
Gruppe zeigt in dem Vorhandensein von grösseren Zuägen, die von körzeren Windungen 
aufgebaut sind und deren Hauptrichtung von hinten nach vorne oder von oben nach unten 
geht, eime grosse Uebereinstimmung. 


XVII. Foetus von einer Länge von 45 Cm. 
(Fig. 1. Taf. 8.) : 


Derselbe zeigt eine sehr interessante Darmlage. FErst windet sich der Darm in 
mächtigen horizontalen Zögen, die nach unten immer kleiner werden, von der Flexura duo- 
denojejunalis nach unten, in die linke Fossa iliaca. Dann geht er nach rechts, bildet 
einige in der Tiefe an der Mittellinie liegende sagittale grosse Gyri, sendet eine Schlinge 
in das kleine Becken, kommt nach rechts von der Blase hervor, windet sich dann als 
vertikale Gyri nach oben hinten und rechts und bildet vor dem Uebergange in das Colon 
eine Schlinge nach unten und vorne. 

Der Fall ist, da er eine so kolossale Entwicklung der linken Gruppe zeigt, in- 
teressant. Die ersten Schlingen reichen ja weit uber die Mittellinie hinaus, bis an das 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 3 


Colon ascendens hinan. Die rechte Gruppe ist deshalb sehr klein und reducirt. Der Pall 
bildet einen wirklichen Gegensatz zu den Fällen IX u. X. 


Was die Verhältnisse des Dimndarmes in der späteren Foetalzeit anlangt, so stim- 
men sie in vielen Punkten mit denjenigen der friheren Foetalzeit ivberein: 1) ist der 
Darmverlauf von der Flexura duodenojejunalis nach unten in die linke Fossa iliaca, und von 
hier nach rechts, bis an das Coecum, im ganzen derselbe; 2) zwei Hauptgruppen von Darm- 
schlingen werden gebildet, die in Form und Lage völlig mit denen der friheren Foetalzeit 
ithereinstimmen. Was den Darmverlauf in den Gruppen betrifft, so gilt fir die obere 
linke Gruppe ungefähr dasselbe wie friher. Unter der Bildung von queren Zigen, die 
nach unten immer kleiner werden, geht der Darm von oben nach unten links, und dies 
entweder direkt, oder mit recurrentem Verlaufe innerhalb enger Grenzen. Die untere, 
rechte Gruppe zeichnet sich dagegen durch grössere Unregelmässigkeit sowohl im Verlauf 
des Darmrohres, wie in der Verlaufsrichtung der einzelnen Schlingen aus. Es giebt zwar 
Fälle — Fig. 1 auf der Tafel 3 zeigt einen solehen —, wo in der unteren Gruppe der Darm 
mächtige vertikale resp. sagittale Zige bildet, welche sich ohne grösseren recurrenten 
Verlauf von links nach rechts winden. Im allgemeinen ist aber der Verlauf viel kompli- 
cirter: die Dinndarmschlingen schieben sich nemlich in klemerer oder grösserer Anzahl in 
verschiedener Weise ber einander; die am Coecum gelegenen kommen dadurch iber oder 
unter den anderen zu liegen, was den Verlauf natörlicherweise unregelmässig macht. 
Der Darm geht z. B. erst nach rechts unten, dann nach links oben und sodann wieder 
nach rechts. Dies macht, dass man nicht in jedem Falle die Lage der einzelnen Schlingen 
zum Anfang und Ende des Darmrohres bestimmen kann, was sich mit Leichtigkeit in 
der fröheren Foetalzeit thun lässt. 

Was die Grenzverhältnisse der beiden Hauptgruppen betrifft, so gilt ganz dasselbe, 
wie in der friheren Zeit. Ja, der Grössenunterschied zwischen den beiden Gruppen ist 
in gewissen Fällen beinahe bedeutender in der späteren Foetalzeit, als in der fröheren. 
So zeigt Fig. 1 Taf. 8 eine sehr mächtig entwickelte linke Gruppe, deren obere Schlingen 
sich iber die Mittellinie bis an das Colon ascendens erstrecken. Die rechte Gruppe ist 
hier sehr klein und in die Tiefe gedrängt. 


Zusammenfassung der Resultate. 


Wenn ich die im Vorhergehenden beschriebenen Resultate kurz zusammenfasse, so 
habe ich gefunden: 

1) dass die von Henke beim Erwachsenen in gewissen Fällen beobachtete Anordnung 
des Dinndarmes in zwei Hauptgruppen von Darmschlingen sich konstant bei den mensch- 
lichen Foeten vom 3. Monate an findet; 


dJ2 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FORTUS. 


2) dass diese Gruppen durch eime bestimmte Form und eine besondere Verlaufs- 
richtung der Schlingen charakterisirt sind; 

3) dass in der ersten Foetalzeit immer, in der späteren in gewissen Fällen der 
Darmverlauf in diesen Gruppen ganz bestimmt ist, indem der Darm in der linken oberen 
Gruppe in queren Zäögen sich allmählich von oben nach unten windet, in der rechten 
unteren allmählich von links nach rechts zieht. 

Wie kommt nun diese Anordnung zu Stande? HENKE, der ja diese Verhältnisse 
beim Erwachsenen entdeckt hat, setzt das Vorhandensein dieser beiden Diönndarmgruppen 
mit dem Auftreten einer Enge, von dem vorspringenden linken M. psoas und der bei 
ausgewachsenen mageren Leuten eingesunkenen Bauchwand gebildet, wodureh der linke 
Seitenraum von dem rechten unteren Raum der Bauchhöhle getrennt und also auch das 
Darmpacket in zwei Haufen gesondert wird, in Verbindung. Wo diese Enge fehlt, soll 


auch die genannte Fintheilung des Dinndarmes fehlen. In der Kindheit — so sagt 
HENKBR, S. 102, selbst — hat der Bauch einen so weiten Umfang, »dass die Engen keine 


Beschränkung des freien Zusammenhanges im Raume desselben bedingen». »Leber, Magen 
und Colon transversum ragen noch weit in dem mittleren freien Raum hinein, vor der 
Wirbelsäule herab, und die Dimndärme verbreiten sich ebenso frei in dem Raume wetter 
unterhalb.» 

Durch meine im Vorstehenden referirte Untersuchung ist dargelegt, dass gerade in 
der Foetalzeit die genannte Gruppenbildung noch schöner hervortritt, als beim Erwachsenen, 
wozu kommt, dass sie beim Foetus ganz konstant ist. Bei dem Foetus findet man aber 
noch weniger als beim Kinde eine Enge. Dies sieht man deutlich an den Präparaten, Fig. 
3 u. 4 Taf. 2, die den Raum, der den Dänndarm enthält, zeigen. Die Psoaten bilden in 
der Foetalzeit kaum bemerkbare Erhöhungen an der hinteren Bauchwand. Dass diese 
Anordnung nicht von einer Enge verursacht wird, geht auch aus der wechselnden Aus- 
dehnung der Gruppen hervor, die sich dadurch kund giebt, dass die linke Gruppe in einem 
Falle, Fig. 1 Taf. 2, sehr klein ist und unter dem Mesocolon transversum ihre Lage hat, 
in anderen Fällen, Fig. 1 Taf. 8, eine bedeutende Grösse zeigen und sich weit iber die 
Mittellinie hinaus erstrecken kann. Iben dieses, dass die genannte Anordnung des Dinn- 
darmes in zwer Gruppen nicht von dem Vorhandensein einer Enge abhängt, betrachte ich 
als eines der wichtigsten Resultate meiner Untersuchung. 

Da ich also die Enge nicht als die Ursache der genannten Darmvertheilung aner- 
kenne, därfte man fordern, dass ich einen anderen stichhaltigen Grund fir diese Anord- 
nung angebe. Ich finde die wichtigste Ursache dieser Anordnung in der Gestalt des Raumes» 
in dem die Diinndärme aufgehängt sind, sowie in dem gesetzmässigen Verlauf des Darmes 
durch diesen Rauwm. 

Ich betrachte nemlich die obengenannte Anordnung des Dimnndarmes fiir die zweck- 
mässigste Vertheilung des mobilen Örganes in dem zu seiner Verfiigung stehenden Raume. 
Wenn der Raum, der fir die Därme ibrig ist, ein schmaler und langgestreckter wäre, der 
sich vom Anfange des Dinndarmes bis an dessen Ende ausdehnte, also dieselbe Ausdeh- 
nung wie die Radix Mes. hätte, so wärde die natärlichste Vertheilung des Dänndarmes die 


1 von mir kursivirt. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 20 


sein, dass der Darm sich in regelmässige zickzackförmige Ziuge legte, deren Hauptrichtung 
vertikal gegen die Radix Mes. läge, ungefähr so, wie es in Fig. 3 schematisch dargestellt ist. 
Nun ist der Raum aber nicht so gerade, sondern viel mehr winkelförmig gebogen, indem er 
erst von oben hinten nach unten vorne geht und dann nach rechts abbiegt (Fig. 3 u. 4, 
Taf. 2). Die genannte Regel hat sich aber bewahrt: in beiden Abtheilungen des Raumes 


liegen die Darmziige gegen die Längsrichtung vertikal (in Fig. 4 schematisch dargestellt); 


Fig. 3. 


SUMMIT 


daraus resultiren die beiden Haufen mit ihren verschiedenen Schlingenrichtungen. In vielen 


von meinen Präparaten, besonders schön ausgeprägt in den Präparaten III, VIIT und IX 
(Fig. 4, 8, Taf. 1, Fig. 3, Taf. 2) sieht man — ganz wie in der schematischen Fig. 4 — 
Zzwisehen den Haufen eine Demarkationslinie, die sich von oben rechts nach unten links 
erstreckt und in der die Umbiegungsstellen der Schlingen an einander stossen. Meiner 
Ansicht nach beruht die Anordnung im erwachsenen Zustande auch nicht auf dem Vor- 
handensein eimer Enge, sondern darauf dass der Theil der Bauchhöhle, der den Dönndarm 
enthält, auch beim Erwachsenen zwei winkelförmig gegen einander gebogene Nischen zeigen 
kann. Dies ist allerdiugs nur eine Vermuthung, die erst durch eine factische Untersuchung 
bestätigt werden muss. 

Ueberhaupt finde ich, dass die Frage von der Anordnung und dem Verlauf des 
Dinndarmes beim Erwachsenen, welche Frage för die operative Chirurgie selbstverständ- 
lich die grösste Bedeutung hat, noch nicht erledigt ist. Die eimzigen Untersuchungen, 
die an vollentwickelten Individuen ausgeföhrt sind, die von HEnKrE und SERNOFF, stimmen 
nicht mit einander iberein und sind auch an einem sehr geringen Materiale ausgefiährt. 
Neue Untersuchungen, ein grosses Material umfassend, sind hier nöthig. Dabei ist zu 
bemerken, dass wir in den beim Foetus festgestellten Verhältnissen einen festen Grund 
för die kommenden Untersuchungen besitzen. Der Typus der Anordnung und des Verlaufs 
des Darmes, der nun durch meine Untersuchungen festgestellt worden ist, muss den könf- 
tigen Untersuchungen zur Grundlage dienen. Wir wissen, dass sich dieser foetale Typus in 
gewissen Fällen auch bei dem Erwachsenen erhält. Es hat jetzt die käunftige Forschung zu 
ermitteln, wie oft und unter welchen Bedingungen dieses geschieht, vor allem aber, in welche 
anderen Typen dieser Typus öbergehen kann. Dabei muss man auch der Gestalt und der 
Ausdehnung des Raumes, in dem der Dänndarm aufgehängt ist, seine Aufmerksamkeit 
schenken. Hieriber scheinen mir neue Untersuchungen nothwendig zu sein. Hoffentlich 
werden aber die von mir ausgefiöhrten Untersuchungen, welche zeigen, dass sich schon vom 
Anfang an in der Dänndarmanordnung eine deutlich ausgesprochene Gesetzmässigkeit kund- 
giebt, dazu beitragen, dass die Anatomen nicht, wie bisher, die Lage des Dänndarmes als 
eine ganz freie und regellose ansehen. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 5 


IT. 


Ueber die allgemeinen topographischen Verhältnisse der Bauchhöhle, 
sowie öber die Form der Bauchorgane des menschlichen Foetus. 


Historische Uebersicht. 


Im Allgemeinen kann man sagen, dass die Anatomen der neueren Zeit kem grös- 
seres Interesse för die Bauverhältnisse der menschlichen Frucht während der eigentlichen 
Foetalzeit, die ich in Uebereimstimmung mit His vom Ende des zweiten Monats bis zur 
Geburt rechne, zeigen. Es ist auch leicht, den Grund hierför eimzusehen. Die His'sche 
grundlegende Arbeit der Anatomie menschlicher Embryonen behandelt die Entwicklung 
während der zwei ersten Monate des intrauterinen Lebens. Waähbrend dieser Zeit findet 
der hauptsächlichste und wichtigste Theil der Entwicklung statt, woraus die definitive 
menschliche Gestaltung deutlich hervorgeht. Die Veränderungen, die sich später abspielen, 
sind von einfacher Art und bestehen hauptsächlich in Wachsthums- und klemeren Formen- 
veränderungen der schon angelegten Organe. Hieraus geht klar hervor, dass die Anatomie 
des menschlichen Foetus nicht dasselbe Interesse wie die des menschlichen Embryos bean- 
spruchen kann, und hierdurch wird es auch verständlich, warum die Forscher dieses Gebiet 
der menschlichen Anatomie mit ziemlich gleichgöltigen Blicken betrachtet haben. Ich 
hoffe jedoch, in dem Folgenden meinem Materiale etwas abgewinnen zu können, das vielleicht 
auch eines allgemeinen Interesses verdient sein kann. 

Ohne eine erschöpfende Litteraturibersicht zu geben, will ich doch in allgemeinen 
Zigen andeuten, wie unsere Kenntnis von diesem Theil der Foetusanatomie sich ent- 
wickelt hat. Von dem Ende des vorigen Jahrhunderts besitzen wir eine zusammen- 
hängende Darstellung der Anatomie des Fötus in der unter SÖMMMERINGS Leitung ausge- 
föhbrten Arbeit: Grundriss der Zergliederungskunst des ungeborenen Kindes in den wver- 
schiedenen Zeiten der Schwangerschaft von FERDINAND GEORG DANZ. Die Arbeit ist mehr 
ein Referat, als eine Originaluntersuchung, denn der Verfasser betitelt es selbst als einen 
Versuch: »die Entdeckungen und Berichtigungen unserer grössten Anatomen und Physio- 
logen iber die Zergliederung des ungeborenen Kindes, und seiner Hille, des Eyes nemlich, 
in den verschiedenen Zeiten des Schwangerschaft zusammenzustellen und in ein Ganzes zu 
ordnen.> Eben deshalb seheint mir diese unter so bewährter Leitung wie der von SömM- 


KONGL: SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 2. 20 


MERING ausgeföhrte Arbeit von Wichtigkeit zu sem, da man hier in zusammengedrängter 
Form die Erfahrungen der Anatomen des 18:ten Jahrhunderts uber die Fötusanatomie 
findet. Die dritte Abtheilung handelt von dem Unterleibe und interessirt ung also ganz 
speciell. Die hauptsächlichsten Werke, die iöber die Bauchhöhle und ihren Inhalt citirt 
werden, sind: FE. A. WArrerti Annotatliones acad. Berlin, 1776; WRisBErRoiu Deseript. anat. 
embryon.; Harrer: Plementa plystologice; Rorverer: De focto perfecto; RÖSSLRIN: De diffe- 
rentus inter foetum et adultum. Im Allgemeinem muss man sagen, dass die Beschrei- 
bungen der foetalen Organe sehr oberflächlich und unvollständig sind. -Besonders gilt 
dies von der Beschreibung der Därme und des Gekröses, die sich auf eine Erwähnung 
der Dimensionen der Därme, des Meconium und seiner Entstehung u. d. beschränkt. 
Die Darstellungen des iäusseren Habitus, des Magens und besonders der Leber sind 
ziemlich gut und sollen weiter hinten, bei der Behandlung der betreffenden Organe, näher 
besprochen werden. 

Vom Anfange unseres Jahrhunderts schreiben sich einige Untersuchungen von 
der grössten Bedeutung fir die Bauchhöhlenanatomie des Foetus her, nemlich, erstens, 
MErKErLs ' Untersuchungen iber die Bildungsgeschichte des Darmkanals der Säugethiere 
und des Menschen. M. berichtet hier iber die erste Darmentwicklung. Er beschreibt 
die einfache Darmschlinge, ihre Lage im Nabelstrange und ihre Umgestaltungen von hier 
bis zu den bleibenden Verhältnissen. Dann folgt die beräöhmte Untersuchung von Jou. 
Mörrer ” iöber den Ursprung der Netze beim Menschen. Das Magengekröse — Mesoga- 
strium — wird hier entdeckt. Dasselbe erstreckt sich von der Mittellinie der hinteren 
Bauchwand bis an die grosse Curvatur des senkrechten Magens. Durch die Rotation des 
Magens um seine Längenaxe wird emm Netzbeutel gebildet, dessen Eimgang rechts an dem 
unteren Theil der kleinen Curvatur ist, dessen vordere Wand von dem Magen selbst und 
dessen hintere von dem Mesogastrium gebildet wird. 

Die besten Angaben in der Litteratur iäber die Bauchorgane in der Foetalzeit finde 
ich in der vorzäglichen und auch sehr anerkannten Arbeit von Carr Torpr: Bau- und 
> Vortrefliche und 
scharfe Beobachtungen, mit grosser Kritik in der Beurtheilung der gefundenen Verhält- 
nisse gepaart, machen diese Arbeit zu der wichtigsten, die meines Wissens äöber dieses 
Thema geschrieben worden ist. För mich ist die Torprsche Arbeit der Grundstein ge- 
wesen, auf dem ich weiter zu bauen versucht habe. Dass ich dies thun konnte, beruht 
einestheils darauf, dass Torpt sein Augenmerk hauptsächlich auf die Entwicklung der Ge- 
kröseformationen gerichtet, also die Formenverhältnisse der Bauchorgane an sich nicht 
besonders beriöcksichtigt hat, anderentheils darauf, dass ich in Folge der Einföbrung des 
Formalins in die anatomische Technik mit besseren Arbeitsmethoden arbeitete als er. Die 
Hauptresultate der Torpr'schen Untersuchung kommen auf das Gebiet der Anatomie des 
Gekröses und bestehen 1) in der Feststellung des histologischen Baues des Mesenteriums, 
2) in der Konstatirung eines freien Duodenalgekröses, 3) in der genauen Beschreibung 
der Entwicklung der Bursa omentalis und ihres Verhältnisses zum Mesocolon transversum, 


Wachsthumsveränderungen der Gekröse des menschlichen Darmkanales. 


1 Beitr. zur vergl. Anatomie, 1808. MERKELS Archiv, Bd. 3. 
MERKELS Archiv, 1830. 
IL 


; 
SELNG: 


26 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MSNSCHLICHEN FOETUS. 


4) in der richtigen Beurtheilung der Fixation des Colon ascendens und des Colon descendens 
und schliesslich 5) in dem Versuche eimer mechanischen Erklärung der Lagenveränderungen 
der verschiedenen Darmabtheilungen. In allen diesen Fragen bestätigen meine Erfahrungen 
nur die Angaben des hochverdienten Wiener Anatomen. Im Zusammenhang mit diesen 
Fragen beschäftigte sich Torprt auch mit den Lagen- und den Formenverhältnissen des 
Magen-Darmkanales und den allgemeinen topographischen Verhältnissen der Bauchhöhle. 
Was die iöbrigen Bauchorgane: die Leber, die Milz, das Pancreas, die Nieren und die 
Nebennieren anlangt, so erwähnt er sie nur sehr flöchtig oder auch gar nicht. Die 
näheren  Berichte hieröber werde ich bei der Besprechung jedes besonderen Örganes mit- 
teilen. 

MERrRKEL ' beschäftigte sich mit den Wachsthumsveränderungen, denen der menschliche 
Foetus im intrauterinen Leben unterworfen ist. Die Foetus wurden auf Medianschnitten 
untersucht. Uns interessiert es besonders, dass er dabei auch den Brust- und Bauch- 
organen seine Aufmerksamkeit gewidmet hat. Was die Bauchorganen anlangt, so berichtet 
er aber nur öber Wachsthumsveränderungen der Leber, welcher Bericht unten näher ange- 
föhrt werden soll. Die öbrigen Bauchorgane gaben ihm zu Bemerkungen kemen Anlass. 

Endlich ist die Anatomie des neugeborenen Kindes von vielen neueren Verfassern 
behandelt worden, von welchen ich besonders RIBEMONT, ” BALLANTYNE ” und METTENHBEIMER >? 
hervorheben will. Auf ihre Arbeiten komme ich später zuräöck. 


Beschreibungen der Baucheingeweide des Fötus in der fruheren 
und späteren Foetalzeit. 


Um die allgemeinen topographisehen Verhältnisse in der Bauchhöhle des mensch- 
lichen Foetus zu erforschen, habe ich verschiedene Foetus von der Länge von 15 cm. bis 
zu der Länge im ausgetragenen Zustande nach den in der Einleitung genannten Regeln 
präparirt. Ich werde jetzt meine Erfahrungen in der Weise darlegen, dass ieh erst die 
Beschreibung emes Foetus aus der ersten Zeit dieser Periode gebe, dann einen Foetus aus 
der späteren Zeit beschreibe, um so zu veranschaulichen, welche Veränderungen der Foetus 
in dieser Zeit erfahren hat. 

Foetus. 17 Cm. Länge. Figur 1 auf der Tafel 4 zeigt den Rumpf nach Wegnahme 
der Haut- und Muskelbedeckungen. Wenn wir von dem Becken absehen, hat der ibrige 
'Theil des Rumpfes eine deutlich eiförmige Gestalt mit dem dickeren Pole nach unten in 
dem Becken, dem spitzen Pole nach oben. Der grösste Querdurchmesser fällt in die Ebene, 
welche horizontal durch die vorderen Winkel der 10. Rippe geht. Unter dem Rippenrande 
nimmt die Leber den grössten Theil des freigelegten Bauchraumes ein. In der Mittellinie 


t! Abhandlungen der K. Gesellschaft der Wissenschaften in Göttingen. Bd. 40. 1894. 
? Recherches sur I'Anatomie topographique du Foetus. Paris. 1878. 

3 Edinburgh Medical Journal, 1891. 

+ SCHWALBES Morphologische Arbeiten, Bd. 3. 1893—94. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. a 


verläuft das Lig. suspensorium hepatis. Reechts und links davon wölbt sich die Leber, 
von: der vorderen Seite gesehen, sehr gleichmässig nach unten und hinten. Der freigelegte 
Theil der Leber hat darum die Form cimes Keiles. Die Firete des Keiles wird von der 
Fixationslinie des Lig. susp. hepatis gebildet. Wenn man das Profil des Präparates be- 
trachtet, findet man, dass diese Linie, konvex von oben nach unten verlaufend, den am 
meisten hervorragenden Theil des ganzen humpfes repräsentirt. In der Mitte des unteren 
Randes findet sich ein scharf markirter Hilus, in welchem die abgeschittenen Umbili- 
calvenen sichtbar sind. Von diesem Hilus geht der scharfe ELeberrand in sanftem, kon- 
vexem Bogen nach links und hinten, um unter der 11. Rippe zu verschwinden. Der 
rechte Rand geht in einer schwachen S-förmigen Biegung bis an die Niere nach hinten, 
d. h. er ist vorn convex, hinten concav. An der Niere angekommen, wendet er in stumpfer 
Biegung nach oben, um unter dem Rippenrande zu verschwinden. Rechts stösst also die 
Leber direkt an die Niere an, links schiebt sich zwischen den Leberrand und der Niere 
ein Paket Darmschlingen hinein. Der geradlinige Abstand zwischen dem unteren Ende 
des Corpus sterni und dem Rande des Leberhilus beträgt 2 Om. Der tiefste Punkt des 
Leberrandes liegt rechts 2,2 Cm., links 1,7 Cm. unter den vorderen Enden der achten 
Rippe. In dem schmalen Raume zwischen der Leber und dem Beckenrande schauen die 
Därme in einer Fläche hervor, die nach unten und vorne gewendet ist. 

Fig. 2. Die Brustwand ist weggenommen. Man sieht hier nach oben den Thymus, 
darunter das freipräparirte Herz (das parietale Pericardium ist entfernt). Rechts und links 
bemerkt man die Lungen. Unter diesen Theilen sieht man das Zwerchfell und darunter, 
wie im vorigen Präparate, die Leber und die Därme. Das Bild zeigt deutlich die Grösse, 
welche das Herz und -die Leber im Verhältniss zu den ibrigen Organen in der Foetal- 
periode haben. Das Herz nimmt ibrigens dieselbe Lage wie im ausgewachsenen Zu- 
stande ein. 

Fig. 3. Die Lungen sind weggenommen. 

Fig. 4. Das Herz, das Zwerchfell und die Leber sind weggenommen. Die Ebene 
durch das von rechts-unten nach links-oben verlaufende Colon mit seinem Mesocolon theilt 
die Bauchhöhle naturgemäss in zwei Abtheilungen: eine obere und eine untere, ein. Die erste 
ist nach rechts am höchsten und wird kleiner nach links. Die untere Abtheilung zeigt eine 
entgegengesetzte Ausdehnung, ist am höchsten nach links und verschmälert sich nach rechts. 

Mm der oberen Abtheilung finden sich von den mobilen Bauchorganen die Leber, 
der Magen, ein Theil von dem Duodenum, die Milz und das Pancreas. Die untere wird 
von den Diönndärmen ausgefillt. Wenn wir die topographischen Verhältnisse in der oberen 
Abtheilung ! ins Auge fassen, so haben wir erst rechts eine scharfe Bucht zwischen dem 
Darnmconvolut einerseits und der Niere und der Nebenniere andererseits. Links von der 
Nebenniere markirt sich die abgebrochene Vena cava inf. als eine Erhebung. Der tiefste 
Punkt der oben genannten Bucht liegt hier zwischen der Vene und dem Duodenum. Er 
markirt auch den Grund des Foramen Winstowii. Durch dasselbe betreten wir den Grund 
eines Abschnittes der Bauchhöhle, welcher der Bursa omentalis gehört und sehr gut abge- 
grenzt ist, und zwar nach rechts von der Vena cava inferior, nach vorne von dem pylo- 
rischen Theil des Magens und dem obersten Theil des Duodenums, nach hinten von dem 

1ST auch Fig. 3; Taf. 10. 


38 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Zwerchfell und nach unten von dem Pancreas. Nach links unter dem sichelförmigen Lig. 
gastropancereaticum kommt man in den Theil der Bursa, der hinter dem Magen liegt; auf dem 
Grund des obengenannten Raumes erhebt sich eine Bauchfellfalte nach oben, welche von 
vorne, von der hinteren Seite des abgeschnitten Lig. hep.-duodenale entspringend, sich nach 
links hinten erstreckt und von der Arteria hepatica gebildet wird: die Plica art. hepaticae. 
Von der vertikalen Linie, die von dem hinteren Theile dieser Firste nach oben, zum Oeso- 
phagus, geht, entspringt das Lig. gastropancreaticum, um sich am unteren rechten Rand 
des Oesophagus und dem angrenzenden Theil der Curvatura minor zu befestigen. In dem 
Präparate sieht man sehr deutlich den unteren freien, sichelförmigen Theil des betreffenden 
Ligamentes. Die Plica art. hep. theilt den obengenannten Raum naturgemäss in einem 
rechten hinteren, zwischen der Vena cava inf. und dem Ursprung des Lig. gastropanere 
aticum belegenen Theil — dem Recessus superior! —, der längs der Vena cava tief nach 
unten, zwischen dem Duodenum und der hintere Bauchwand, in einer Bucht: das Vesti- 
bulum Burse omentalis ausläuft, und in einem linken vorderen Theil, welcher links von 
der Plica art. hepaticae belegen ist, von mir Recessus medius benannt wird und unter dem 
sichelförmigen Lig. gastropancreaticum mit der eigentlichen Bursa omentalis oder — wie 
sie nach der neueren Nomenklatur genannt wird — dem Recessus inferior communicirt. 

Der OÖOesophagus verläuft erst vertikal in der Mittellinie, dann nach links, um in 
den Magen einzumänden. Der Magen erstreckt sich als ein birnförmiger Sack im Ganzen 
von oben hinten und links nach unten vorne und rechts. Er lässt deutlich vier Abthei- 
lungen unterscheiden: oben einen sehr ausgeprägten Fundustheil, welcher sich iber der 
Einmindungsstelle des ÖOesophagus nach oben und hinten, gegen das Zwerchfell und die 
Milz bin, ausdehnt. Dieser ”Theil setzt sich nach unten und ein wenig nach vorne und 
rechts in den nach unten schmäler werdenden Körper des Magens fort. Dieser macht 
dann eine scharfe Biegung nach rechts. Den so gebildeten horizontalen Theil des Magens 
nenne ich Pars pylorica. Dieselbe wird nach rechts cylindrisch. Diese Abtheilung nenne 
ich Canalis pylori, wie weiter unten erwähnt werden soll. 

Hinter dem Magen schaut links eime Fläche von der Milz hervor. 

Fig. 3 zeigt den von Toldt ausfibrlich beschriebenen Verlauf des Colons, ferner den 
von dem Dänndarme eingenommenen Raum der Bauchhöhle. Das Coecum und die Ein- 
mäindungsstelle des Ileums in das Colon, welcher Darmtheil im Bauchraume frei nach vorne 
hervorragte und ein freies Mesenterium hatte, sind abgebrochen (sind dagegen im Figur 4 
rechts sichtbar). Dieser Darmtheil lag vor dem unteren Ende der Niere. Von hier geht 
das Colon nach oben links und hinten in die Bucht zwischen der Niere und dem Duodenum, 
steigt hierauf, längs des Duodenums, nach vorne und oben, wendet dann ziemlich scharf 
nach links um und geht als Colon transversum in einem vorne und unten konvexen 
Bogen längs dem Magen nach hinten links bis an die Milz. Unter dieser läuft es eine 
kurze Strecke nach hinten und unten, wendet so nach unten um und geht als Colon 
descendens längs der vorderen Fläche der Niere bis in die Fossa iliaca sinistra; hier geht 
es nach innen und vorne, macht dann eine scharfe Biegung nach oben und links, geht 
hierauf in einem grossen Bogen nach oben und sodann vertikal nach unten, um in das 
kleine Becken zu verschwinden. 


1 Die anatomische Nomenklatur. His Archiv, 1875. 


KONGL; SV. VRT: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 2. 20 


Der Raum unter dem Colon ascendens und dem Colon transversum, weleher die 
Dimndärme enthält, lässt sich in Zwei Abtheilungen scheiden. Die Grenze bildet eine 
Linie, die von dem Centrum der linken Fossa iliaca durch den Gipfel der Flexura sig- 
moidea und die Umbiegungsstelle zwischen den horizontalen und dem absteigenden ”Theil 
des Duodenums nach oben rechts läuft: Die obere Begrenzung des linken oberen Raumes, 
die durch das Mesocolon transversum gebildet wird, fällt mit einer Horizontalebene, die 
durch den unteren 'Theil des Magenkörpers geht, zusammen. Nach rechts geht dieser Raum 
unter dem Magen beinahe bis zu der Mittellinie, wo er vom Panereas und dem aufsteigenden 
'Theil des Duodenums begrenzt wird. Nach links wird er vom Colon descendens und der 
linken  Bauechwamd begrenzt. Der rechte untere Raum erstreckt sich von der genann- 
ten Demarkationslinie nach rechts und wird nach oben vom Colon ascendens, rechts von 
der Bauehwand und nach unten von dem kleinen Becken und der rechten Fossa iliaca 
begrenzt. 

In Figur 6 ist das Colon wegpräparirt, um das relativ sehr gross entwickelte Duo- 
denum zu zeigen. Dasselbe fängt an der Mittellinie an, geht von hier horizontal nach 
rechts, biegt nach hinten und ein wenig nach unten um, macht, an der hinteren Wand 
angekommen, wieder eine Biegung, geht hierauf nach unten, dann eine Strecke horizontal 
nach links, biegt jetzt nach oben um und verläuft vertikal, um hinter dem Pylorus nach 
links in das Jejunum umzubiegen. 

Um viele Details in der vorigen Beschreibung noch besser zu ihrem Rechte kommen 
zu lassen, habe ich auf der Tafel I die Präparate von einem etwas älteren Foetus (20 cm.) 
abgebildet. 

Fig. 7 zeiet den oberflächlichen Situs und giebt zu einer besonderen Beschreibung 
keine Veranlassung. 

Fig. 8 und I zeigen die för dieses Stadium charakteristische Leberform, in Figur 
3 in situ, in Fig. 9 von der hinteren Fläche gesehen. Während der Theil der Leber, wel- 
cher in Fig. 7 zu sehen ist, ziemlich gleichmässig und symmetrisch, auf beiden Seiten von 
der in der Mittellinie verlaufenden Lig. susp. hepatis, gewölbt ist, finden wir in Fig. 2 
den oberen, unter der Zwerchfellkuppel verborgenen Theil der Leber unsymmetrisch, indem 
sich links von der Mittellinie ein Eindruck befindet, welcher sich von der oberen Fläche 
auch nach vorne unten und links hin erstreckt. Dieser Eindruck röhrt natäörlich von dem 
Herzen her. Die foetale Leber charakterisiert sich in diesem Stadium durch eine deutliche, 
sechsseitige Gestalt. Man kann nemlich deutlich sechs gut abgegrenzte Flächen unterscheiden: 
eine obere, eine vordere, eime rechte, eine linke, eine hintere und eine untere. Um die 
Wirbelsäule und die iöbrigen in der Mittellinie liegenden Organe dehnt sich die Leber 
sowohl rechts, wie links sehr weit nach hinten hin aus. Hiervon resultiren einestheils die 
sehr deutlichen Seitenflächen, anderentheils erhält hierdurch die obere Fläche eine deut- 
liche Halbmondform. Diese Fläche hat einen vorderen, stumpf in die Vorder- und die beiden 
Seitenflächen äbergehenden, und einen hinteren, sehr scharfen, die Begrenzung gegen die 
hintere Fläche bildenden Rand. Die vordere Fläche ist beinahe viereckig und mit einem 
scharfen unteren Rande versehen; oben, nach rechts und nach links, geht sie allmählich in 
die obere, die rechte und die linke Seite iiber. Die rechten und linken Flächen stehen ganz 
sagittal. Die rechte Fläche ist sehr regelmässig viereckig und mit scharfen unteren und 


40 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


hinteren Rändern versehen, die mit einander einen rechten Winkel bilden, dessen Spitze 
iber dem Coecum belegen ist. Der hintere rechte Rand stösst an die rechte Nebenniere 
und die Niere. Die linke Fläche ist dreiseitig und hat einen oberen horizontalen und 
einen vorderen vertikalen stumpfen Rand, welche Ränder den Uebergang zu den oberen 
und vorderen Flächen vermitteln, und einen nach hinten unten schauenden scharfen 
Rand, welcher oben an der Milz, unten an den Därmen ruht. 

Die hintere Fläche ist gut abgegrenzt und enthält: 1) einen Theil von dem rechten 
Leberlappen, 2) den gut charakterisirten Lobus Spigelii, 3) einen Theil des linken Leber- 
lappens. Durech einen bogenförmig verlaufenden horizontalen Rand wird diese Fläche 
von der unteren getrennt. Wir sehen also in Fig. 9 auf der rechten Seite das Gebiet der 
hinteren Fläche, welcher dem rechten Leberlappen angehört. Es wird nach links von der 
Incisura pro Vena cava begrenzt und oben, nach rechts und unten durch scharfe Ränder 
von den angrenzenden oberen, unteren und rechten Flächen markirt. Diese Fläche ist, 
als Ganzes betrachtet, konkav ausgehöhlt. Durch eine Erhebung, welche schräg von oben 
rechts nach unten links mitten iöber die Fläche verläuft, kann man aber zwei besondere 
Eindricke konstatiren: einen dreieckigen unteren, welcher von der Niere, und einen mehr 
unregelmässig viereckigen oberen, welcher von der Nebenniere verursacht ist. Im Ganzen 
schaut diese Fläche nach hinten unten. Als Lobus Spigelii markirt sich der jenige Theil der 
Leber, der zwischen der Fossa pro Vena cava und der Fossa longit. sin. posterior belegen 
ist. Durch eine von oben links nach unten rechts gehende Furche trennt sich der eigent- 
liche Lobus Spigelii von dem nach links unten sich erstreckenden Processus papillaris. 
Der eigentliche Lobus Spigelii ist ein sehmales Band, welches nach oben und links gewendet 
ist. Derselbe setzt sich nach rechts vor der Cava in die keilförmige Verbindungsbricke 
fort, welche in dem ausgebildeten Zustande der Leber den Namen Tuberculum caudatum 
trägt. Von dieser ist der Processus papillaris durch einen deutlichen, winkelförmigen 
Jinschnitt getrennt, welcher sich nach oben links in die oben beschriebene Furche fortsetzt. 
Der Proc. pap. repräsentirt einen an der Basis etwas eingeschnärten lappenförmigen 
Fortsatz mit einer ebenen oder schwach konvexen hinteren und einer gebogenen vorderen 
Fläche, welche Flächen in einen scharfen Rand zusammenstossen. — Auf dem linken Leberlappen 
markirt eine horizontale Bogenlinie die Grenze zwischen der unteren und hinteren Fläche. 
Ueber dieser Linie sieht man zwei Eindröcke, von denen der eine, tief und frontal, den 
Platz des Magens markirt, der andere, oval von Gestalt, beinahe sagittal steht, weil er die 
Innenseite des stark nach hinten entwickelten linken Leberlappens repräsentirt. Zwischen 
der Magengrube und der Fossa long. post. sin. tritt ein dreieckiges, mit der Spitze nach 
unten liegendes Feld hervor, welches dem Oesophagus angelagert ist. Das von His be- 
schriebene Tuber omentale des linken Leberlappens ist bei dieser Leber noch nicht ent- 
wickelt.—Die untere Fläche hat, im Ganzen genommen, die Form einer mit dem Längs- 
diameter quer gestellten Oval, ist von links nach rechts stark konkav ausgehöhlt und wird 
nach vorne von dem scharfen vorderen Leberrand begrenzt. Nach hinten ist die Grenze 
gegen die Hinterfläche des rechten Lappens und gegen den Lobus Spigelii immer sehr stark 
markirt. Gegen die hintere Fläche des linken Leberlappens ist die Grenze nicht so deutlich 
hervortretend, was zur Folge hat, dass dieser Theil der Leber, je nach der Stellung des Magens, 
bald zu der hinteren, bald zu der unteren Leberfläche gerechnet werden kann. Die untere 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N: 0 2 41 


Leberfläche zeigt viele EBindricke: vor der Porta hepatis markirt eine tiefe, mit der Längs- 


richtung frontal gestellte Einsenkung 


g den Platz des Canalis pylori und des oberen 


Theiles des Duodenums. Nach vorne davon findet man den Bindruck des Colons. In 
dem vor diesem liegenden Theil der unteren Fläche findet man viele Eindrucke von Diunn- 
darmschlingen. 

Figuw 10, 11, 12. Das Leberbett zeigt ungefähr dasselbe Aussehen wie bei dem 
vorigen Foetus, doch bietet es in gewisser Hinsicht abweichende Verhältnisse dar. Die tiefe 
Bucht zwischen dem Darmconvolute und der rechten Niere und der Nebenniere, welche 
Bucht in dem Grunde des Foramen Winslowii ihre grösste Tiefe hat, findet sich auch 
hier. Links von der Vena cava ist das Vestibulum und der Recessus sup. gut abgegrenzt; 
nach links und unten von ihm hebt sich die sagittale Plica art. hep. vom Pancreas nach 
oben, um sich nach hinten, links und oben in die abgehobene Plica gastropancreatica 
fortzusetzen. Links von der Firste, resp. ihrer Fortsetzung, dem Lig. gastropancreat, 
kommt man in einen kleinen, gut abgegrenzten Raum, welcher sich etwas nach links, hinter 
den Magen erstreckt. Seme untere, hintere Wand wird von dem ausgehöhlten Pancreas 
gebildet, seine vordere von dem Magen und dem kleinen Netz. Ich nenne diesen Raum 
den Recessus medius bursae omentalis. Das Positiv zu dieser Modellirung der hinteren 
Bauchwand findet man in der schon beschriebenen hinteren Leberfläche. Der scharfe, 
rechte, untere Leberrand mit dem Tuberculum caudatum nimmt die Furche zwischen dem 
Darmkonvolut und der Niere, resp. der Nebenniere, ein. Die von unten sich aufhebende 
Plica arteriae hepaticae ruft die Einsenkung zwischen dem Tuberculum caudatum und dem 
Processus papillaris hervor. Von der Plica gastropancreatica röhrt der Grenzsulcus zwischen 
dem Lobus Spigelii und dem Processus papillaris her. Jener fillt den Recessus sup. bursae 
omentalis aus, dieser die Grube, welche, sich links von der Plica art. hep., hinter den 
Magen erstreckt und von mir Recessus medius genannt wird. 

Der Magen verläuft wie beim vorigen Foetus und hat einen sehr deutlichen hori- 
zontalen Canalis pylori, welcher durch den Druck einer Darmschlinge etwas eimgeklemmt 
worden ist. Das Colon verläuft ungefähr wie beim vorigen Foetus. Nach rechts sieht 
man die S-förmig gebogene Uebergangsschlinge des IHeums in dem Colon, median von 
jenem die Windungen des Processus vermiformis. Vom Coecum verläuft das Colon ascen- 
dens ziemlich gerade nach dem Pylorus und dann, als Colon transversum und descendens, 
wie im vorigen Präparate. Nur die Flexura sigmoidea ist mehr nach unten und links 
verscholen. Unter dem Colon ascendens und dem Colon transversum findet sich der Raum, 
in welchem die Dinndärme gelagert sind. Die 'Trennung dieses Raumes in zwei Theile 
ist hier noch deutlicher, als beim vorigen Foetus, durch eine vertikale Peritonealfalte an- 
gegeben. Die linke Abtheilung geht, ganz wie beim vorigen Foetus, hoch nach oben unter 
den Magenkörper. 


Vorstehende Beschreibung enthält viel Bekanntes, darunter auch einige Fakta, welche 
bisher nicht bericksichtigt worden sind, gleichwohl aber des Interesses nicht ermangeln. 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 6 


42 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Als solche will ich erstens! die genaue Beschreibung der Form der Leber in dieser Periode 
der Foetalzeit nennen. Diese Form ist nemlich meines Wissens in der Litteratur noch 
nicht vollständig angegeben. 

Wie bekannt ist, gehört His? das grosse Verdienst, zuerst gezeigt zu haben, welche 
Form die menschliche Leber im entwickelten Zustande wirklich hat. Diese Beschreibung 
gipfelt in der Feststellung einer hinteren Leberfläche. Diese hintere Leberfläche umfasst 
vom rechten Lappen einen 5—6 cm. hohen Streifen, dessen untere und innere Grenze 
scharf, dessen obere und äussere weniger bestimmt sind. Die untere Grenze wird durch 
die Kante oberhalb der Impressio renalis und unterhalb der Impressio suprarenalis, die 
innere durch den Rand der Fossa provena cava gebildet; die obere Grenze fällt in ihrer 
medialen Hälfte hinter das Lig. coronarium dex., in der lateralen Hälfte aber liegt dieses 
Band unter jener Grenze. Zur hinteren Leberfläche gehören ferner der Lobus Spigelii, die 
Fossa longitudinalis sin. post. und der Theil des linken Lappens, welcher sich äber der 
Curvatura minor und vor der Cardia hinzieht. Dieser bildet einen vorspringenden Höcker, 
den Netzhöcker, Tuber omentale, welcher an die vordere Fläche des kleinen Netzes stösst. 
Die Gesammtform der hinteren Leberfläche ist die eines rechtwinkeligen Dreiecks mit 
stark abgerundetem rechtem Winkel. Die Hypothenuse entspricht dem Grenzrand zwischen 
der hinteren und der unteren Leberfläche und verläuft schräg von rechts nach links, folgt 
erst dem oberen Rande der Impressio renalis, dann dem unteren der Impressio supra- 
renalis, geht an der Vena cava vorbei auf den hinteren Rand des Tuberculum candatum 
hinöber und von da auf das Tub. papillare und auf den linken Lappen, auf welchem sie 
schliesslich in den scharfen Rand ausläuft. Die Gestaltung der oberen Leberfläche entspricht 
bekanntlich genau der Wölbung des iberliegenden Zwerchfelles. Das Herz giebt hier zur 
Bildung einer Impressio cardiaca Veranlassung. Die untere Leberfläche des linken Lobus 
modelt sich genau nach dem unterliegenden Magen. Der Lobus quadratus zeigt den Eindruck 
des Pylorusende und des Anfangstheils des Duodenum. Der rechte Lappen hat an seiner 
unteren Seite die Impressio colica, die Impressio renalis, sowie einen an der medialen 
Seite der letzteren befindlichen Eindruck des absteigenden Theiles des Duodenums. 

Mit der Form der Leber des neugeborenen Kindes beschäftigt sich Ballantyne” 
eimgehend. Er unterscheidet fönf, in gewissen Fällen sechs Leberflächen, von denen die 
obere konvex ist und an dem Diaphragma liegt, die vordere eine gut abgegrenzte und 
viereckige Gestalt hat und die rechte sich von den iöbrigen am wenigsten abgegrenzte zeigt. 
Die hintere Fläche ist dänn und, gleich der vorigen, nicht besonders deutlich von den an- 
deren getrennt. Sie besteht aus denselben Theilen, die His bei der ausgewachsenen Leber 
beschrieben hat. Die untere Fläche ist gross und steht mit dem Magen, der Milz, emem 
Theil der Nebenniere, dem Duodenum, dem Colon transversum, der Flexura hepatica coli 
und einigen von den Windungen des Dänndarmes in Kontact. Die linke Fläche ist nur 
in gewissen Fällen vorhanden und nicht gut begrenzt: sie wird im Allgemeinem der oberen 
Fläche zugerechnet. Ungefähr dieselbe Schilderung liefert Metternich”. 


Die Verhältnisse des Magens und des Diänndarmes beräcksichtige ich an anderen Stellen dieser Abhandlung. 
Archiv f. Anatomie, 1878. 

Edinburgh medical Journal, 1891. 

1 & 


Bm vw NM H 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 43 


Ehe ich iber meine Untersuchungen berichte, will ich noch die in der Litteratur 
befindlichen Angaben uber die Leberform beim Embryo und Foetus anfuhren. 

His! beschreibt die Leberform bei den Embryonen A und B£ von resp. 7—7,5 Mm. 
Länge und eimem Alter von 4 Wochen ausfihrlich. Die Leber liegt unter der Lungenanlage, 
hinter dem Herz und vor dem Magen und dem Duodenum. Sie besitzt vier Flächen: 
Eine vordere Seite gegen das Herz, von diesem durch das Septum transversum getrennt, 
Zwei MNeitenflächen gegen die Rumpfwände und eine Fläche nach hinten und unten, die 
unregelmässige Eindricke von den unter ihr liegenden Organen besitzt. In Folge der Lage 
des Magens und des Mesocolons nach links findet der linke Lappen nicht so viel Raum 
wie der rechte. Er ist deshalb schmäler als jener und endet nach hinten in einer scharfen 
Kante, während jener, abgeflacht, sich der rechten Urnierenleiste anlegt. Im unteren, vor 
dem Duodenum liegenden Leberabschnitte ist der rechte Lappen nicht mehr bevorzugt, ja, 
er bleibt sogar hinter dem linken zurick und reicht weniger weit herab als dieser. Die 
Hinterfläche der Leber zeigt eine för die Aufnahme des Magens und des Duodenums be- 
stimmte Längsrinne. 

Ueber die Beziehung dieser Ieberform zu der vollentwickelten berichtet His ferner: 
Die gegen das Septum gekehrte Fläche nebst einem grossen Theil der konvexen Seiten- 
flächen wird zu der oberen Leberfläche. För die Beurtheilung der unteren binteren Leber- 
fläche giebt das Verhältniss der auf dieser verlaufenden Vena umbilicalis sinistra die lei- 
tenden Gesichtspunkte. Man kann drei Theile der Vene unterscheiden. Zuerst geht sie, 
ohne Verbindung mit dem Omentum minus, medianwärts nach hinten und steigt dann, ein 
wenig nach links abweichend, vertical in die Höhe; in diesen Theil, der von dem Omentum 
minus eingefasst ist, mönden die rechte Vena umbilicalis und die Vena portae ein. Der 
oberste Drittel der Vena umbilicalis sin. geht in eimem weiten Bogen nach rechts, um 
dann nach vorne umzubiegen. Sie hat jetzt das Gebiet des Omentum minus verlassen 
und liegt rechts davon. Durch diesen Verlauf der Vena umb. sin. wird die untere Leber- 
fläche in gewissen Regionen eingetheilt, die zu den werdenden in Beziehung stehen. Links 
von der V. u. liegt der linke, rechts von ihr der rechte Leberlappen mit dem Lobus qua- 
dratus und dem Lobus Spigelii. Das erste Drittel des Verlaufes der Vene bezeichnet 
den Platz der werdenden Fossa longitudinalis sin. anterior und das zweite denjenigen der 
hinteren Fossa longitudinalis sin. Im letzten Drittel ihres Verlaufes geht die Vena iber 
den Lobus Spigelii nach der Vena cava hinöber. Der Lobus dexter und der Lobus 
Spigelii, die auf der vollentwickelten Leber nur durch das schmale Tub. caud. zusammen- 
hängen, stehen jetzt in breiter Verbindung mit einander, da die sie trennende Vena cava 
inferior noch nicht vorhanden ist. Die Grenze wird jedoch von eimmer von der hinteren 
Bauchwand ausgehenden Duplicatur angedeutet. Die obere, die linke und die untere 
Grenze des Lobus Spigelii sind dagegen schon vorhanden. 

So viel von der Leber in der fröheren embryonalen Zeit. Was die Verhältnisse 
in der Foetalzeit anlangt, so finde ich in der Litteratur nur spärliche Angaben dariöber. 

Torpt und ZUCKERKANDL? haben eine Untersuchung: »Uber die Form- und Textur- 
veränderungen der menschlichen Leber während des Wachsthums» ausgefiöhrt. Sie be- 


1 Anatomie menschlicher Embryonen. 
? Sitzungsber. d. K. Acad. d. Wissenschaften. Wien 1875. 


44 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


schäftigen sich aber hier nur wenig mit den gröberen Formenverhältnissen des Organes. 
In dieser Beziehung stimmen sie nur den älteren Untersuchern (ARNOLD, LUSCHKA, HYRTL, 
HUuSCHKE u. a.) bei, indem sie zu den Resultaten kommen, »dass die Leber von Embryonen 
und Neugeborenen weit in den Bauchraum hinab und ins linke Hypokondrium hinein- 
reiche, dass sie ferner beim Erwachsenen, im Verhältnisse zur Grösse des öbrigen Körpers 
betrachtet, kleiner sei als bei Embryonen». 

Torpt' erwälhnt in seiner mehrmals citirten Arbeit die Leber nur flöchtig, hebt aber 
besonders die starke Entwicklung des linken Leberlappens hervor. 

MeErKeL! betont erst die relativ grosse Entwicklung der Leber in der Foetalperiode, 
dann das Verhältniss, dass in dem medianen Sagittalschnitte der Leberdurchsechnitt in 
der späteren Foetalperiode (vom 7. Monat bis zum ausgetragenen Zustande) relativ viel 
kleiner als in der fröheren ist, was sein Grund natäörlich darin hat, dass sich die Leber 
relativ vermindert hat. Diese Verminderung hat ihre Ursache in dem Drucke, welchem 
die Leber durch den Zuwachs der Därme und die Anföllung derselben mit Meconium 
ausgesetzt ist. Ueber die besonderen Formenverhältnisse äussert er sich nicht. Hierbei sei 
aber bemerkt, dass schon der obengenannte WALTER” die Wachsthumsveränderung der 
Leber während des foetalen Lebens kannte, und die sie bewirkende Ursache, ganz wie MERKEL, 
in der Anföllung und der Ausspannung der Dinndärme durch das Meconium sah. Die 
Grösse der Leber wird bei ihm erwähnt; beim 22 Tage alten Foetus bedeckt sie alle Bauch- 
eingeweide. Bis zum 4. Monate dauert ibhre Grössenzunahme. Nach dieser Zeit wird sie 
relativ klemer. Dieses rihrt von der Anföllung der Därme mit Meconium her. Die 
Därme heben die Leber empor und wandeln ihre vertikale, embryonale Stellung in die hori- 
zontale, bleibende um. VYon der Form des Organes sagt er, dass die hintere Fläche in der 
fröheren foetalen Zeit so konkav und gebogen ist, dass sich ihr rechtes und linkes Ende 
beinahe berihren, wodurch eime Höhle gebildet wird, in welcher bei ganz jungen Fötus 
alle Eingeweide des Unterleibs, die Urinblase ausgenommen, verborgen liegen. 

Es scheint mir nicht ohne Interesse zu sein, die foetale Leberform im Detail zu 
beschreiben und ihre Beziehungen zu der vollentwickelten Form, die seit His bekannt 
ist, festzustellen. Die Leber ist ja das Organ, welches dem foetalen Rumpfe sein Gepräge 
verleiht. Die Bilder, die ich auf der Tafel mitgeteilt habe, zeigen dies zur Genige. 
Man fragt sich also, welche Form hat die foetale Leber und welche Veränderungen erfährt 
sie, um die vollentwickelte Form zu erhalten? 

Vor mir lNiegen jetzt fönf gut erhaltene Exemplare der Leber mensehlicher Foetus 
von 9—27 Cm. Länge, deren Alter ich also zu 3—5 Monaten bestimmen kann. Sie sind 
alle vorzöglich in Formalin gehärtet. Sie zeigen alle dieselben itbereimstimmenden Charak- 
tere, wie die auf der Leite 39 beschriebene Leber. Nie haben alle zwei deutlich aus- 
geprägte mNeitenflächen: eine viereckige rechte und eine dreieckige linke. Weiter zeigen 
sie eine deutliche, von der oberen sowobl wie von den seitlichen Flächen abgegrenzte 
hintere Fläche. Zu dieser gehört von dem rechten Lappen eine viereckige Fläche, die 
von der oberen durch einen scharfen Rand, nach links durch die Fossa venae cavae, 
nach rechts durch den scharfen hinteren Leberrand und nach unten durch einen gleich 


VING 
? Citirt nach Danz, Zergliederungskunde des ungeborenen Kindes 1792. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. 5 


scharf hervortretenden Rand begrenzt ist. Der oberce linke Theil dieser Fläche zeigt den 
Bindruck von der Nebenmiere, der untere rechte Theil den der Niere. Dann folet nach 
links der Lobus Spigelii mit dem stark entwickelten Processus papillaris. Der Theil des 
linken Lappens, der nach hinten schaut, ist rektangulär, geht nach unten allmählich in den 
linken ”Theil der unteren Fläche iber und trägt rechts oben an der Fossa long. sin. 
posterior eine kleine dreieckige, die Spitze nach unten kehrende Area oesophagi; links 
davon findet man die HBEindricke des Magens und der Milz. Dieser Theil der hinteren 
Fläche ist, wie gesagt, nicht immer scharf von der unteren abgegrenzt; in vielen Fällen 
gehen diese Flächen hier so direkt in einander iber, dass man vielleicht am besten von 
einer hinteren-unteren Fläche spricht. Dieses hat in der verschiedenen Stellung des Ma- 
gens seinen Grund. Wie weiter hinten näher gezeigt werden wird, verläuft nemlich der 
Magenkörper entweder vertikal von oben nach unten, oder mehr schräg von oben hinten 
nach unten vorne. Dieses influirt auf die Form der weichen Lebersubstanz. Der Ein- 
druck von dem vertikalen Magenkörper schaut nach hinten, derjenige von dem schräg- 
vertikal-horizontalen dagegen nach unten. Ubrigens ist zu bemerken, dass auch bei 
einer sehr stark ausgeprägten hinteren Leberfläche die zu ihr gehörenden Theile nicht 
in derselben Ebene liegen. Der Lobus Spigelii schaut immer etwas nach oben, und die 
rechts und links davon gelegenen Theile sehen etwas nach unten. 

Aus dem Vorhergehenden geht ja deutlich hervor, dass die beschriebene, hintere 
Leberfläche mit der hinteren Fläche der ausgewachsenen Leber nicht identisch ist. Mit 
Ausnahme des Lobus Spigelii, des Eindruckes des Oesophagus und des im ausgewachsenen 
Zustande kleinen Impressio suprarenalis gehören alle die ibrigen Eindräcke zu der voll- 
entwickelten. unteren Fläche. Dazu kommt, dass die grosse nach hinten gerichtete Fläche, 
welche bei der ausgebildeten Leber dem rechten Leberlappen angehört, in diesem Stadium 
als selbständige Fläche nicht vorhanden ist. Sie gehört jetzt, wie die weitere Entwicklung 
zeigt, zu der oberen Fläche. Die FEigenschaften, iber welche ich oben berichtet habe, 
charakterisiren die Leber in der ersten foetalen Periode. So habe ich sie nemlich schon 
bei Foetus von 9 Cm. Länge gefunden. Die weitere Entwicklung der foetalen Leber werde 
ich später besprechen. | 

Einen Punkt in dem Aussehen der foetalen Leber darf ich nicht unberiöcksichtigt 
lassen.  Dieses ist die starke Entwicklung des Processus papillaris, der im ausgebildeten 
Zustande ja nur einen kleinen Höcker an dem unteren Rande des Lobus Spigelii bildet. 
Freilich hat er eine wechselnde Gestalt. In gewissen Fällen ist er ein ziemlich langer, 
frei auslaufender, angeschwollener Fortsatz, oft von so beträchtlicher Grösse, dass man 
wohl von einem Lobulus sprechen kann, in anderen ein gerundeter Höcker, dessen Umfang 
jedoch im Verhältnisse zu dem ibrigen Lobus Spigelii immer beträchtlich ist. Durch 
eine deutlich ausgesprochene Furche, die von unten, von dem A-förmigen Einschnitt 
des unteren Randes, schräg nach oben und links zu der Fossa long. sin. geht, grenzt sich 
der Processus papillaris von dem äöbrigen Lobus Spigelii ab. Diese Furche ist nicht mit 
derjenigen zu verwechseln, die sich höher oben diagonal von der unteren rechten Ecke 
nach oben links hin erstreckt und einen Eindruck vom dem Diaphragmaschenkel repräsentirt. 

Die starke Entwicklung des Processus papillaris der Leber beim Fötus ist in der 
Litteratur nicht besonders hervorgehoben. Die einzige Stelle, die hier in Betracht kommen 


46 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


kann, findet sich bei Torpt. Von den betreffenden Verhältnissen in der zweiten Hälfte 
des vierten Embryonalmonates sagt er: »Die kleine Curvatur umkreist den stark nach 
links und unten vortretenden Spiegelschen Leberlappen; das kleine Netz erscheint in Folge 
dessen erheblich verbreitert.» 

In Folge der verschiedenen Entwicklung des oben beschriebenen Lebertheiles werden 
auch die Verhältnisse der Theile verschieden, auf denen dieser Abschnitt ruht. Erst 
werden wir in der Litteratur nachsehen, wie dieser Abschnitt der Bauchhöhle gewöhmnlich 
beschrieben ist. 

TorpT schreibt: Das Atrium bursae omentalis, welches durch den Lobulus Spigelii 
ausgefillt wird, ist von dem eigentlichen Netzsacke durch das. Lig. gastropancreaticum 
getrennt. Dies Lig. g. p. ist ein vorspringendes Peritonealfältehen, »welches ziemlich breit 
aus der hinteren Fläche des Duodenalgekröses hervorgeht, auch noch mit der Hinter- 
fläche des pylorischen Magentheiles verschmolzen ist, und dann sich frei, jedoch allmälich 
niedriger werdend, entlang der Wirbelsäule bis hinter die Cardia hinauf erstreckt, an 
welcher es völlig verstreicht.> Nach links geht diese Falte direkt in das Mesogastrium 
iuber. Diese Verhältnisse bleriben von der ersten Hälfte des dritten Fötalmonates an durch 
die ferneren Wachsthumsperioden und auch im entwickelten Zustande dieselben. 

Dieses gilt auch fir das kleine Netz, öber welches T. die beste und ausfihrlichste 
Beschreibung in der Litteratur liefert. Vom Anfang des vierten Embryonalmonates sind 
die Verhältnisse folgende: Das kleine Netz erstreckt sich als eine beiderseits freie, konti- 
nuirliche Platte von dem untersten Ende der Speiseröhre, von der kleinen Curvatur des 
Magens und von dem oberen Querstöck des Duodenums an die linke hintere Längsfurche 
und an die Pforte der Leber. In diesem kleinen Netze kann man erstens zwei Abtheilungen 
unterscheiden, das Lig. hepatogastrium und das Lig. hepatoduodenale. Jenes lässt sich 
weiter in die Pars condensa und die Pars flaceida eintheilen. Die P. c. ist ein aponeu- 
rosähnlicher Theil, welcher nach hinten an dem unteren Ende der Speiseröhre, an der Cardia 
des Magens und an dem Zwerchfelle haftet und von hier, nach rechts und oben, gegen 
die linke hintere Leberfurche ausgespannt ist, in welcher er sich namentlich an dem Lig. 
ven. befestigt zeigt. Nach oben geht die Pars condensa in das Ligamentum coronarium 
hepatis iber. Die Pars flaccida ist der zarte, durchsichtige, lockere Theil des kleinen 
Netzes, welches am Magenbogen in der ganzen Länge desselben haftet und nach rechts 
und unten, ohne Grenze, in das Lig. hep. duodenale und nach oben im eimer scharfen 
Linie in die Pars condensa ibergeht. 

His widmet dieser Region der Bauchhöhle des ausgewachsenen Individuums eine 


! Von der Stelle aus, wo 


besondere Beschreibung in »der anatomischen Nomencelatur». 
das Tuberculum omentale pancreatis die kleine Magenkurvatur iberragt, gehen die beiden 
oberen Zweige der A. coeliaca, die A. coronaria ventriculi sinistra und die Arteria hepatica, 
divergirend auseinander, und indem besonders der erstere dieser beiden beiden die Räöck- 
wand des Netzsackes vor sich her treibt, entsteht eine sichelförmig vorspringende Falte, 
die Plica gastropancreatica. Durch das rundliche, von dieser Falte, eingeengte Loch hin- 
dureh verbindet sich das Vestibulum des Netzsackes mit dem Recessus inferior, welcher 
nun vor dem Körper des Pancreas und hinter dem Magen herabsteigt. 
1 His” Archiv. Suppl. Bd. 1895. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. 2. 47 


Die Peritonealbildung. welche als Lig. gastro-panereaticum bezeichnet wird, ist nach 
der Formalinhärtung bei den Foetus besonders schön erhalten. In seiner Lage zeigt sic 
Variationen, welche in der versclhiedenen Ausbildung des Processus papillaris hepatis 
ihren Grund haben. Von der hinteren Fläche des unteren Ursprunges des Lig. hepato- 
duodenale geht eime erhabene Firste nach links und hinten, die ich Plica arteriae hepa- 
ticae nennen will. Längs der hinteren Bauchwand entspringt von dem hinteren Ende dieser 
Firste in einer vertikalen Lime bis an den Oesophagus eine Peritonealfalte, die sich nach 
links wendet und sich am unteren Ende des Oesophagus, der Cardia und dem am nächsten 
helegenen ”Theil der Curvatura minor so inserirt, dass das Lig. einen freien, sichelförmigen, 
nach unten gewendeten Rand erhält, unter welchem man hinter dem Magen in die eigent- 
liche Bursa omenti gelangt. Das eigentliche Lig. gastro-pancreaticum ist also eine drei- 
eckige Lamelle mit einem in der Mittellinie befestigten, einem links fixirten und einem 
freien, sichelförmigen Rande. Diese Beschaffenheit tritt besonders deutlich hervor, wenn 
man den Magen von seiner Unterlage abhebt, wo sich dann dieses Ligamentum von der 
Curvatura minor frei zur hinteren Bauchwand hinäberspannt. Immer ist der Ursprung 
dieses Ligaments derselbe, das Verhältniss desselben zur Unterlage dagegen verschieden. 
Wenn der Processus papillaris wenig entwickelt ist, liegt er unter dem Omentum minus 
immer links von der Plica art. hep., die auf der Leber die obengenannte Grenzfurche 
zwischen den Proc. papillaris und den eigentlichen Lobus Spigelii hervorruft, presst aber 
den freien Theil des Lig. gegen die hintere Bauchwand, d. h. er nimmt eine Nische ein, 
die links von der Ebene durch die Plica art. hep. und den Ursprung des Lig. gastro-pan- 
ereaticum, vorne von dem Omentum minus, unten von dem Pancreas und hinten von dem 
freien Theil des. L. g.-p. gebildet wird und von mir Recessus medius Bursae omentalis 
genannt wird. Ein solches Verhältniss haben wir in Figur 4, Tafel 4 und Figur 3, Tafel 
10. In Figur 12, Tafel 4 und Figur 1 u. 2, Tafel 10, sind die Verhältnisse anders. Bei starker 
Entwicklung hält sich der Proc. papillaris nicht innerhalb der obengenannten Grenzen, 
sondern er dringt hinter dem Magen hinein. In diesem Falle wird der freie Rand des L. 
g.-p. emporgehoben und der betreffende Processus bekommt semen Platz in emem Raume, 
welcher links von dem emporgehobenen Lig. gastropancreaticum liegt. Besonders instructiv 
sind iber diese Verhältnisse die Präparate, die man durch schichtenweise Präparation der 
Leber herstellt. Wenn man nämlich die Leber allmählich wegnimmt und nur die Porta 
hepatis, den Ductus venosus und das von ihm ausgehende Omentum minus behält, so 
bekommt man ein Bild, wie es die Fig. 13, Taf. 4 u. Fig. 1, Taf. 10 zeigen. Links von 
dem Recessus sup. und dem Vestibulum bursae omentalis sieht man eine quere, ovale Öff- 
nung, die in einen Raum hinter dem Omentum minus und dem Magen geht: Das querovale 
Loch wird von dem Lig. gastropancreaticum begrenzt; d. h. der untere Theil wird von der 
Plica art. hep. gebildet und der obere Schenkel ist der freie Theil des L. g.-p., welches von 
der hinteren Wand abgehoben ist und seine frontale Stellung in eine sagittale verändert hat. 
Dadurch hat es seinen vorderen Insertionspunkt verändert, es inserirt sich nemlich jetzt 
vorne in der Pars flaccida des Omentum minus nicht weit vom Ductus venosus, während 
es sich hinten, nach oben hin, direkt in die Pars condensa fortsetzt. Der links von diesem 
Loch belegene Raum ist in frontaler Richtung etwas zugeplattet, grenzt vorne an das 
Omentum minus und den Magen und unten hinten an das Pancreas und das Zwerchfell. 


48 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Bei der Besprechung der späteren Foetalzeit komme ich wieder auf den Processus 
papillaris der Leber und den Abschnitt der Bauchhöhle, der ihn aufnimmt, zuröck. 


Die Figuren auf der Tafel 5 u. 6 zeigen die topographischen Verhältnisse in der 
letzten Foetalperiode bei einem Foetus von 42 Cm. Länge. 

Fig. 1, Taf. 5, zeigt das oberflächliche Situsbild nach Wegnahme der Weichtheile. 
Noch dominirt die Leber iber die anderen Organe. Das Lig. susp. hepatis verläuft in 
der Mittellinie und representirt den am meisten nach vorne belegenen Punkt des Rumpfes. 
Doch ist das Bild der Leber nicht so symmetrisch, wie bei den vorigen Präparaten von 
dem jiängeren Stadium. Der rechte Rand reicht nemlich viel weiter nach unten, als der 
linke, welcher von der deutlichen, in der Mittellinie liegenden Leberincisur in eimem kon- 
vexen Bogen nach links geht, um unter der 10. Rippe zu verschwinden. Der rechte Leber- 
rand geht viel tiefer horizontal, bis an die rechte Niere, nach hinten. Die unter dem 
Leberrande sichtbare Fläche des Darmconvolutes schaut mehr gerade nach vorne, als in 
den friöheren Stadien, was, wie weiter hinten näher gezeigt worden wird, mit dem ver- 
änderten Gestalt desselben in Zusammenhang steht. 

Pig, 2, Taf. 5, in welcher die Leber in situ gezeigt ist, demonstrirt den grossen 
Unterschied, der sich jetzt zwischen den Leberlappen im Vergleich zu denjenigen in Fig. 
3 der Tafel 4 findet, noch besser. Doch ist fortwährend noch eine viereckige rechte und 
eine dreieckige linke Seite vorhanden. Jetzt sieht man (Fig. 1 und 2) auch in dem ober- 
flächlichen Situs noch mehr von dem Dickdarme, als in den frihenen Stadien (Fig. 2 u. 7, 
Tafel 4), wo nur das Coecum und das Colon descendens oberflächlich sichtbar waren. So 
sehen wir (Fig. 1 u. 2, Taf. 5) rechts unter dem rechten Leberrande das Coecum und einen 
Theil vom Colon ascendens, während unter der Leberincisur ein Stick vom Colon trans- 
versum hervorschaut, welches dann etwas zurickweicht, um weiter nach links wieder an 
den Tag zu treten. Am weitesten nach links in dem Abgusse sieht man das vertikale 
Colon descendens. Links von der Blase gehört eine winkelförmige Schlinge der Flexura 
sigmoidea an. 

Pig. 2, Taf. 6 zeigt em in mehreren Beziehungen interessantes Präparat. Die Leber 
ist weggenommen.  Dieselbe FEintheilung durch den Verlauf des Mesocolon transversum 
in zwei Bauchnischen, wie in den friheren Stadien, findet sich auch hier. Die untere 
Nische hat sich aber, was man bei einem Vergleich des Präparates mit der Fig. 4 u. 10, 
Tafel 4 auf den ersten Blick sieht, vertieft. 

Die Dänndärme liegen nicht so frei, wie in den vorigen Präparaten. Es ist nur ein 
kleiner Theil der oberen Fläche des fortwährend dreiseitigen Dinndarmconvolutes, welcher 
nicht von dem Colon transversum bedeckt ist, während in Figur 4 u. 10, Tafel 4 nur 
wenige Dinndarmschlingen unter dem Colon und dem Magen in der Tiefe verborgen sind, 
während die ibrigen vor dem Colon transversum ganz frei zu Tage lagen. 

Von besonderem Interesse ist das Leberbett (s. Fig. 2, Taf. 6 sowie Fig. 6, Taf. 10). 
Die Niere hat sich mit einer dicken Kapsel umgeben und schimmert lange nicht so deut- 
lich wie in den fröheren Stadien durch ihre Bedeckung hindurch. Der Winkel zwischen 


KONGL. SV. VET; AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2 49 


ihr und der oberen Fläche des Darmeonvolutes ist nicht so scharf wie friher. Die Ober- 
fläche der Niere ist nemlich mehr nach hinten gebogen. Die Bucht zwischen der Niere 
und der Vena cava inferior einerseits und dem Duodenum andererseits, die die untere Begren- 
zung des Foramen Winslowii darstellt, ist auch nicht so tief, wie in den fruheren Stadien. 

Nach links von der Vena cava inf. (Fig. 6 Taf. 10) sieht man die hintere Wand 
des Recessus superior (R. 0.) die nach unten in eine tiefe Bucht, das Vestibulum bursae 
omentalis (V. b. 0.), ausläuft. Links erhebt sich eine sagittale Firste, die Plica arteriae 
hepaticae (P. a. h.). Links von der hinteren Wand des Recessus superior sieht man das 
aerissene Lig. gastropancereaticum (L. g. p.). Der Magen ist stark kontrahirt und ver- 
läuft als ein gebogenes cylindrisches Rohr in einem nach links konvexen Bogen von der 
Cardia zu dem in der Mittellinie belegenen Pylorus. Das kleine Netz ist wegnommen. 
Durch die Oeffnung, die von ihm sonst ausgefiult ist, schaut man in einen grossen, hinter 
dem Magen belegenen Raum. Dieser Raum (R. i.) — die versehmolzenen Recessus me- 
dius und inferior Bursae omentalis — wird nach hinten links von der Milz, nach hinten 
rechts von dem Diaphragma, nach unten von dem Pancreas und dem Mesocolon transver- 
sum, nach vorne von dem Magen und dem Omentum minus begrenzt. Von der unteren 
Fläche des oberen Theiles des Magenkörpers ragt eine nach unten immer kleiner werdende 
Palte, der Rest des Lig. gastropancreaticum, von oben in diese Höhle hinein. Was dieser 
Raum enthält, wird im Zusammenhang mit dem Berichte iber die Leber näher ange- 
geben werden. 

Das Coecum egt unter der Leber an der vorderen Bauchwand ungefähr in der 
Mamillarlinie. Das Colon geht gerade horizontal nach hinten bis an den Raum zwischen 
der rechten Niere und dem Duodenum. Von hier folgt es dem Duodenum nach vorne 
und links. An der Mittellinie angekommen, wendet es direkt nach vorne um, berihrt 
in der Incisura triangularis hepatis die vordere Bauchwand, geht sodann horizontal nach 
links, zieht äber der Spina iliaca ant. sup. nach oben und hinten, läuft parallel mit 
dem Magenkörper, bildet unter der Milz die scharfe Flexura lienalis, steigt dann ver- 
tikal längs dem vorderen Rand der Niere nach unten und verschwindet in die Fossa iliaca 
sin. hinter den Dinndärmen, um dann als Flexura sigmoidea unter den Dinndärmen 
links von der Blase wieder sichtbar zu werden. 

In dem Raume zwischen dem Colon ascendens und dem Colon transversum oben, 
dem Colon descendens links und dem Becken unten kommen die Dänndärme zum Vor- 
schein, deren Anordnung und Verlauf ich schon oben besprochen habe (s. 24). 

Die Leber. Das herausgenommene Organ zeigt, von der hinteren-unteren Fläche 
gesehen, ein sehr intressantes Bild, das in Fig. 1 Taf. 6 schön wiedergegeben ist. Wir 
wollen es jetzt näher untersuchen. Der grosse und scharf ausgesprochene Eindruck der 
Niere und der Nebenniere schaut jetzt mehr nach unten als nach hinten. Doch ist der 
wulstförmige Rand, der ihn nach vorne von der öbrigen unteren Fläche abgrenzt, noch 
ausgesprochen und setzt sich nach links in das Tuberculum caudatum fort. Oberhalb dieses 
Eindruckes hat sich von der oberen Leberfläche ein Theil nach hinten gekehrt. Diese Fläche 
liegt in derselben Ebene, wie der Lobus Spigelii, und hat eine triangelförmige Gestalt. 
Sie ist der erste Anfang der werdenden rechten hinteren Leberfläche. Was aber ganz be- 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. Z 


50 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


sonders die Augen fesselt, ist der Lobus Spigelii mit dem hier riesig entwickelten Pro- 
cessus papillaris. Fangen wir unsere Beschreibung mit dem eigentlichen Lobus Spigelii 
an. Derselbe hat zwei Flächen: die eine, nach hinten und ein wenig nach rechts gekehrt, 
ist eben, bandförmig (6 Mm. breit), setzt sich, rechts von der Fossa venae cavae begrenzt, 
nach unten rechts in das prismatiscehe Tuberculum caudatum fort, stösst nach links in 
einem scharfen Rande mit der linken Seite zusammen, die, konvex nach links gegen das 
aus der linken Fossa longitudinalis hervorspringende Omentum minus gewendet ist. Von 
der unteren, linken Ecke des Lobus Spigelii entspringt ein runder, 8 Mm. breiter Stiel, 
der nach kurzem Verlaufe in eine mächtige Bildung, den sehr stark entwickelten Pro- 
cessus papillaris oder, wie ich ihn seiner Grösse wegen lieber nenne, Lobulus posterior, äber- 
geht. Vielleicht wäre der Name Lobulus omentalis semer Beziehungen wegen am Platze, 
Diesen Namen will ich aber nicht brauchen, da er sehr leicht mit dem His'schen Tuber 
omentale verwechselt werden kann. Dieser Lobulus posterior sitzt, durch einen dinnen 
Spaltraum sowohl von dem linken Leberlappen, wie von dem Lobus Spigelii getrennt, ganz 
frei auf dem oben beschriebenen Stiel. 'Der genannte Lobulus hat eine deutliche Nieren- 
form, mit dem Hilus an den Insertionspunkt des obengenannten Stieles, mit dem kon- 
vexen Rande nach links gewendet. Er sitzt schräg horizontal; die Längenaxe geht schief 
von oben hinten nach unten vorne. Eine viereckige ebene Fläche schaut nach hinten, eine 
eben solche Fläche, durch den obengenannten Spaltraum von dem linken Leberlappen 
getrennt nach vorne. Der konvexe Rand ist in seiner ganzen Länge rinnenförmig aus- 
gehöhlt. Oben und unten von dem Stiel stossen die vordere und hintere Fläche in einer 
Kante zusammen, die unten frei liegt und oben durch einen schmalen Spaltraum von dem 
Lobus Spigelii getrennt ist. 

Wie verhält sich nun der soeben beschriebene Lobulus posterior zu den ihm umgebenden 
Theilen der Bauchhöhle? Ein Blick auf die Präparate, Fig. 2 u. 3 Taf. 6 beantwortet diese Frage 
sofort. Das von mir sogenannte Leberbett ist ja das völlige Negativ des von der hinteren 
und unteren Leberfläche gebildeten Positives. Der rechte untere hintere Leberrand, der 
nach oben in das Tuberculum caudatum ausläuft, passt genau in die Rinne zwischen dem 
Darmconvolut und dem Duodenum einerseits und der Niere andererseits; und die nach oben 
gerichtete Plica arteriae hepaticae greift in den winkelförmigen Ausschnitt in dem unte- 
ren Rande des Lobus Spigelii ein. Der Lobulus posterior föllt endlich den hinter dem 
Magen belegenen Recessus medius und den Recessus inferior der Bursa omentalis aus. 

Wie verhalten sich dann die Peritonealformationen dieser Gegend, das Lig. gastropan- 
creaticum und das Omentum minus, zu dem Lobulus posterior hepatis? Es ist leicht, sich 
davon an dem Abguss, wie an dem Präparate zu iberzeugen. Das kleine Netz geht 
von der Fossa long. sin. nach links in den schmalen Spaltenraum, der sich zwischen der 
vorderen Fläche des Lobulus posterior und der hinteren Fläche des linken Leberlappens 
befindet. Das Lig. gastropancreaticum entspringt in gewöhnlicher Weise von der hinteren 
Bauchwand; von dort geht es direkt nach vorne zwischen dem Lobus Spigelii und dem 
Lobulus posterior, und setzt sich dann nach links in eine sichelförmige Bildung fort, 
die in der Rinne auf dem äusseren Rande des Lobus Spigelii verläuft und sich auf dem 
Magen hinter der Curvatura minor inserirt. Die Insertion am Magen sieht man im 
Abgusse deutlich. Auf der Leber, in dem Spaltenraum zwischen dem oberen Theil 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 51 


des Lobulus posterior und dem Lobus Spigelii, sieht man das abgerissene Lig. gastro- 
pancreaticum. 

Dass dieser so mächtig entfaltete hintere Leberlobulus in der That nichts anderes als 
ein stark entwickelter Processus papillaris ist, ist klar. Dafir sprechen seine Insertion an der 
Leber und seine Beziehungen zu den ihn umgebenden Theilen. Besonders geht dieses aber 
daraus hervor, dass man in der späteren Foetalzeit, wenn man eine genugende Menge von 
Lebern untersucht, alle Uebergänge von kleinen, höckerigen Processus papillares zu solchen 
Lobuli posteriores findet, wie ich oben beschrieben habe. 

Endlich habe ich mehrere ausgetragene Foetus von 50 å 55 Om. Länge untersucht. 
Sie zeigen ungefähr dieselben Formenverhältnisse, wie der oben beschriebene. 

Auf den Tafeln habe ich noch die Abbildungen von drei Abgissen von einem Foetus 
(45 Cm.) aus der späteren Foetalzeit mitgeteilt. Die Fig. 1, Taf. 7 zeigt den äusseren 
Situs der Baucheingeweide. Die Fig. 2 zeigt die Lungen und das Herz beim Fötus, 
der geathmet hat. Besonders intressant ist aber die Lage des Magens und des Dimnd- 
armes, wie unten näher ausgefihrt werden soll. 


Zusammenfassung. Nähere Beschreibung des Raumes, welcher den 
Dunndarm enthält. 


Wir wollen jetzt die beschriebenen Formenverhältnisse, welche die Baucheingeweide 
der Foetus in der friheren und der späteren Foetalzeit zeigen, mit einander vergleichen, 
um zu sehen, welche Entwicklung in dieser Zeit bei ihnen stattgefunden hat. 

Wie man erwarten kann, sind die topographischen Verhältnisse im Princip am An- 
fange und Ende der Foetalperiode dieselben. - Die nach der Befestigung des Dickdarmes 
hervortretende FEintheilung der Bauchhöhle in zwei Etagen: eine obere und eine untere, 
gilt ebensowobhl fir die späteren, wie fär die fröheren Stadien. Die Grenze zwischen die- 
sen Etagen lege ich längs der Wurzel des Mesocolon transversum resp. des Colon ascen- 
dens. In der oberen finden sich die Leber, der Magen, die obere Hälfte des Duodenums 
mit dem: Pancreas und die Milz; in der unteren die untere Hälfte des Duodenums und 
der Dänndarm. Die Form der beiden Räume ist in beiden Fällen in der Hauptsache die- 
selbe. Dagegen sind die Dimensionen verschieden. Der untere Raum hat sich vergrössert, 
der obere sich in demselben Masse verkleinert. Dies giebt sich vor allem in dem Aus- 
sehen der Leber kund. Dieselbe ist nemlich im Verhältniss zu der fräheren Foetalzeit 
bedeutend abgeplattet, was auch von MERKEL scharf hervorgehoben wird. Ausser dieser 
Abplattung hat die Leber aber auch eine Formveränderung erfahren. Die in dem frähe- 
ren Stadium als die hintere bezeichnete Fläche der Leber gehört jetzt, mit Ausnahme des 
Lobus Spigelii und des Eindruckes von der Nebenniere der unteren Fläche an; d. h. in ge- 
wissen Präparaten (s. Fig. 1, Taf. 9) schauen rechts die Eindräcke der Niere und links die 
des Magens direkt nach unten; in anderen Präparaten nehmen sie mehr eime Mittelstellung 


52 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


ein. Im Zusammenhang hiermit hat sich auch der scharfe Rand, der die Grenze zwischen 
der hinteren und der unteren Leberfläche bildete, ausgeglättet, so dass er an gewissen 
Lebern ganz verschwunden ist, während er sich in anderen zwar vorhanden, aber sehr ab- 
gerundet zeigt. Der Lobus Spigelii steht direkt vertikal nach hinten gewendet. Rechts 
von seinem oberen Theil hängt er mit einer dreieckigen Partie zusammen, die in den fri- 
heren Stadium ursprönglich der oberen Fläche angehört hat. Jetzt wendet sich diese Partie, 
die werdende hintere Fläche des rechten Leberlappens, nach hinten. 

Was ich iber den Processus papillaris der Leber der fröheren foetalen Perioden 
gesagt habe, gilt von dem Organe auch in diesem späteren Stadium. Aus den Präparaten 
auf den Taf. 6 u. 9 ersieht man, dass dieser Theil in seinem Grössenverhältnisse ziemlich 
variirt. In der Fig. 1, Taf. 6 ist er zu einem riesigen, gestielten Lobulus ausgewachsen. 
In der Fig. 1 u. 2, Taf. 9 ist er auch ziemlich gross, hat eme flögelförmige Gestalt und 
geht mit breiter Basis von dem Lobus Spigelii aus. 

Was das Bett betrifft, worauf die Leber ruht, so zeigt es ja, da die untere Leber- 
fläche nur der naturgetreue Abdruck desselben ist, im Vergleiche mit den fröheren Sta- 
dien eine ähnliche Verschiedenheit wie die Leber. Also ist die scharfe Bucht, die wir 
in dem friheren Stadium rechts, zwischen dem Darmconvolut und der hinteren Bauchwand, 
fanden, nicht in diesem Gestalt vorhanden. Dieselbe ist durch die Entwicklung des retro- 
peritonealen Bindegewebes um die Niere, sowie durch die Emporhebung des Darmconvolutes 
mehr oder weniger verwischt, und in einigen Präparaten liegen die obere Nierenfläche und 
das Darmconvolut in beinahe derselben Ebene. 

Was die Bursa omentalis betrifft, so haben wir hier in der späteren Foetalzeit die 
beiden Alternative, wie in den friheren Stadien. Die Figuren auf den Tafeln illustriren 
die beiden Möglichkeiten zur Genöge. Die Fig. 2 auf der Tafel 2 und die Fig. 7 auf der 
Tafel 10 zeigen die Verhältnisse so: nachdem man den Grund des Foramen Winslowii passirt 
hat, kommt man links von der Vena cava inf. in eine tiefe Bucht das Vestibulum bursae 
omentalis (V.b.o.), die vorne von den abgeschnittenen Bildungen im Lig. hepato-duodenale 
sich begrenzt zeigt, nach hinten-oben sich in die hintere Wand des Recessus sup. fort- 
setzt und nach links von der firstenförmig abgehobenen Plica art. hep. markirt wird. 
Die letzte Bildung setzt sich auf der hinteren Wand nach oben als der Ursprung des 
Lig. gastropancreaticum bis zur Cardia, fort. Links von dieser Grenzlinie — d. h. von 
der Plica art. hep. und der Ursprungslinie des Lig. gastropancreaticum liegt der Recessus, 
der den Processus papilliaris aufnimmt, ein sehr charakteristischer Raum: nach vorne 
vom Omentum minus, nach hinten von dem sichelförmigen Lig. gastropancreaticum, nach 
unten von dem konkav ausgehöhlten Pancreas begrenzt. Ich nenne diesen Raum Recessus 
medius. Durch eme schmale Spalte unter dem Lig. gastropancreaticum kommt man hinter 
dem Magen in den Recessus inferior bursae omentalis. 

Die andere Anordnung dieser Theile zeigt die Fig. 6 auf der Tafel 10. Der Verlauf 
der Plica art. hep. ist derselbe wie im vorigen Falle. Das Lig. gastropancreaticum liegt 
aber hier nicht, wie im vorigen Falle, dicht an die Bauchwand gepresst, sondern es ist 
vielmehr abgehoben, wodurch die beiden Räume, die in dem vorigen Präparate die gut 
abgegrenzten Recessus medius und inferior darstellen, jetzt offen mit einander kommu- 
niciren. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 53 


Das Colon hat einen im Vergleiche mit den friheren Stadien abweichenden Verlauf. 
Dies geht schon aus dem Studium der Präparate mit der noch festsitzenden Leber hervor. 
In den fröheren Stadien verläuft nemlich das aufsteigende und quere Colon dicht an dem 
Duodenum und dem Magen vorbei. Is liegt deshalb unter der Leber verborgen. In der 
späteren Foetalzeit verläuft das aufsteigende Colon zwar gleich in dem friheren Stadium 
umittelbar von der rechten Niere nach dem Pylorustheil des Magens. Von hier begiebt 
es sich aber nach vorne und links, so dass es, von der Mittellinie gerechnet, an der oberen 
vorderen Kante des Dimndarmeonvolutes verläuft. 

Das Dinndarmenconvolut hat, im Verhältnisse zu den fröheren Stadien, relativ sehr 
an Grösse zugenommen. Dies giebt sich besonders durch die Höhe der vorderen Seite 
kund, die jetzt mehr nach vorne schaut. Was die allgemeine Form anlangt, so ist sie 
noch dreiseitig mit einer Fläche nach oben, einer Fläche nach vorne und einer Fläche 
nach hinten unten. 

Wenn man die Dinndärme wegpreparirt, das Colon aber sitzen lässt, so kommt der 
Raum, in welchem der Dinndarm liegt, und seine Gestaltung, die auf Grund des Einflusses, 
den sie auf die Lage und die Anordnung des Dinndarmes ausibt, von sehr grosser Be- 
deutung ist, zum Vorschein. Die Fig 3, Taf. 2 zeigt ein solches Präparat von einem 
Foetus von 27 Cm. Länge und die Fig 4 eins von einem Foetus von 40 Cm. Länge. 
Man vergleiche diese Bilder mit denjenigen auf der Tafel 4. Im allgemeinem kann man 
sagen, dass der Raum in den fröheren und den späteren Stadien principiel gleich gestaltet 
ist. Nur darin findet sich ein Unterschied, dass in den späteren Stadien seine Eigen- 
thömlichkeiten noch schärfer ausgeprägt sind. Der Raum ist winkelig gebogen, d. h. 
er erstreckt sich, vom Coecum gerechnet, nach links und dann nach oben hinten. Hier 
dehnt er sich bis an eine Ebene aus, die iber die Pars pylorica durch den Magenkörper 
geht. Er lässt sich deshalb gut in zwei Abtheilungen trennen: eine obere linke und eine 
untere rechte. Eine Linie, die vom Pylorus nach unten links in die Mitte der Fossa iliaca 
sin. geht, bildet die Grenze zwischen beiden Abtheilungen. Nach links oben von dieser 
Linmie legt nemlich ein gut abgegrenzter Raum, welcher nach oben von dem Theile des 
Mesocolon transversum, auf welchen die Milz liegt, nach hinten von der hinteren Bauch- 
wand, nach rechts vom Pancreas und dem aufsteigenden Theile des Duodenums, nach links 
vom Colon descendens und nach vorne von dem Mesocolon und dem Colon transversum 
begrenzt wird. Die rechte Abtheilung wird nach oben vom Colon ascendens, nach unten 
vom Becken begrenzt. Die linke Abtheilung liegt weiter nach hinten, als die rechte untere. 
Die obere! und rechte Grenze der linken Abtheilung sind in der Fig. 4 Taf. 2 durch 
schwarze Linien angeben. 

Die Ausdehnung und Beschaffenheit dieses Raumes, die natäörlich in ihren Haupt- 
zigen von dem Augenblicke gegeben sind, wo das Colon seine definitive Lage eingenommen 
hat, halte ich för die wichtigste Ursache der oben beschriebenen Dönndarmanordnung. 
Dadurch, dass der Dänndarm am zweckmässigsten den ganzen Raum ausfillt, wird er, den 
zwei Abtheilungen des Raumes entsprechend, in zwei Gruppen, eine obere linke und ein 
untere rechte, angeordnet. Dieses habe ich näher auf der S. 32 u. 33 entwickelt. 


1 Die obere Grenze ist im Abguss ein Paar Mm. zu hoch angegeben. 


54 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Ist also die Gestaltung des obenerwähnten Raumes fir die Anordnung des Dinn- 
darmes von Einfluss, so kann man auch umgekehrt sagen, dass der Zustand des Darmes 
nicht ohne FEinfluss auf die Gestaltung des Raumes ist. Der von dem Dinndarme ein- 
genommene Raum kann nemlich je nach der Ausspannung des Darmes in Umfang und 
Form variiren. Die oben gegebene Schilderung gilt eigentlich nur för den Zustand des 
Raumes, wenn der Dänndarm leer oder kontrahirt ist. Die obere linke Gruppe ist in 
diesem Falle ziemlich klein und in der Tiefe unter dem Mesocolon transversum verborgen. 
Die untere rechte, hauptsächlich aus vertikalen, resp. sagittalen Zägen bestehend, ist dage- 
gen ziemlich breit. Die Fig. 1 u. 2 Taf. 8 geben ein Beispiel von dem entgegengesetzten 
Aussehen des Dinndarmraumes. Hier ist der Däunndarm namentlich in seinem oberen Theile 
sehr ausgespannt. Die linke Abtheilung ist deshalb sehr gross; die horizontalen Gyri 
reichen bis iber die Mittellinie hinaus. Beim Vergleich der Fig. 4, Taf 2 und der Fig. 
2, Taf. 8 zeigt sich der Unterschied zwischen den von dem Dinndarme eingenommenen 
Räumen deutlich. In dem letztbeschriebenen Falle hat der rechte Theil des Raumes un- 
ter dem festsitzenden Colon ascendens, wenn man davon absieht, dass das Colon ascen- 
dens mehr an die Niere gedräöckt ist, ungefähr dieselbe Configuration. Links oben 
dagegen liegen die Verhältnisse anders. Zwar verläuft die Insertionslinie des Mesocolon 
transversum immer längs dem unteren Rand des oberen horizontalen Theiles des Duo- 
denums nach links, iöber die Flexura duodeno-jejunalis und unter dem Pancreas. In 
dem ersten Falle aber ist das Mesocolon transversum herunter gelassen und steigt von 
seiner Wurzel in einer Ebene, die von oben hinten nach unten vorne geht, nach unten, 
wodurch nach oben links ein in sagittaler Richtung abgeplatteter Raum entsteht, der nach 
oben von der Wurzel des Mesocolon transversum, nach rechts von dem aufsteigenden 
Theile des Duodenums, nach links von dem Colon descendens, nach vorne von dem Meso- 
colon und dem Colon transversum begrentzt wird. In dem anderen Präparate ist dagegen 
das Mesocolon transversum wie eine Coulisse abgehoben und bildet dadurch eine hori- 
zontal ausgespannte, mächtige Platte. Auch nach rechts ist der Raum vergrössert. Hier 
ist nemlich das Colon, resp. das Mesocolon bis in die Höhe des oberen horizontalen 
Theiles des Duodenums gehoben, wodurch nicht, wie im vorigen Falle, der aufsteigende 
Theil des Duodenums, sondern der absteigende Theil des Zwölffingerdarmes die rechte 
Grenze des oberen Raumes bildet. D. h. beim kontrahirten leeren Dänndarme liegt die 
obere Gruppe desselben links vom Duodenum, in der tiefen Nische hinten-unten vom Magen 
und dem linken Theil des Mesocolon transversum; bei starker Ausspannung des oberen Theiles 
des Diänndarmes schieben sich die Schlingen nach rechts, heben das Mesocolon transver- 
sum auch im rechten Theile empor und strecken sich nach rechts, bis sie den absteigenden 
Theile des Duodenums berihren. 

Die beiden Abtheilungen des winkelförmig gebogenen Raumes, die obere und die 
untere, sind also nicht in starren Grenzen gebunden, sondern können, gleich ihren Inhalt: 
die mobilen Darmschlingen, ihren Umfang und ihre Grösse verändern. Die schräg ver- 
laufende Linie, die ich oben als Grenze zwischen ihnen gezogen habe, kann deshalb, wie 
man bei einem Vergleiche zwischen der Fig. 4 auf der Taf. 2 und der Fig. 2 auf der 
Taf. 3 sogleich findet, ihren Platz wesentlich verändern. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 5 


An 


Der foetale Magen. 


Von ganz besonderem Intresse ist es nun, dass der Magen zu diesen verschiedenen 
Stellungen des Mesocolon transversum regelmässige Stellungen einnimmt, die in meinen 
Präparaten sehr deutlich hervortreten. Ehe ich uber meine diesbeziglichen Untersuchungen 
berichte, will ich die in der Litteratur sich findenden Angaben ivber die Stellung des Magens 
beim Fötus erwähnen. 

Die vollständigsten Angaben iber die Stellung des foetalen Magens finde ich wieder 
bei Torprt. Bei sechswöchentlichen Embryonen ist der Magen längs der Krinmmung des 
Leibes eingelagert, und zwar so, dass der leicht erkennbare Fundus nach oben und hinten 
sieht und die grosse Curvatur ebenfalls der hinteren Leibeswand zugekehrt ist, aber dabei 
etwas nach links gerichtet steht; an dem pylorischen Theile biegt sie sich mehr nach vorne 
um. Die kleine Curvatur ist nach vorne und etwas nach rechts gewendet. Das untere 
Ende der Speiseröhre senkt sich derart in den Magen ein, dass die kleine Curvatur gleich- 
sam als Fortsetzung der vorderen Wand der Speiseröhre erscheint. In der ersten Hälfte 
des dritten Monates hat der Magen sich noch mehr um die Mittelaxe gedreht: die kleine 
Curve sieht nemlich nach rechts, die grosse nach links. In der zweiten Hälfte des dritten 
Monates liegt die kleine Curvatur zum grösseren Theile der linken Seite der Wirbelsäule an 
und biegt erst mit dem pylorischen Theile in stumpfem Winkel ab, um sich von der Wir- 
belsäule weg und zugleich nach vorne, in dem Bauchraume, zu heben. Der deutlich ausge- 
prägte Uebergang des Magens in das Duodenum liegt etwa 1/2 Mm. rechts von der Me- 
dianebene. Der ziemlich stark vorspringende Fundus sieht nach oben, und die grosse 
Curvatur liegt der medialen Fläche des linken Leberlappens an. In der ersten Halfte des 
vierten Foetalmonates liegt der Magen links von der Wirbelsäule, etwas schief zur Längen- 
axe des Leibes und sein Fundus oberst und am meisten nach röckwärts. Der Körper 
des Magens neigt sich nach abwärts schief gegen die Medianlinie, so dass der Pylorus 
gerade vor der Wirbelsäule zu liegen kommt und in Folge dessen der am meisten nach vorne 
gelegene Theil des Magens ist. Die grosse Curvatur ist nach links und etwas nach vorne, 
die kleine nach rechts und etwas nach hinten gewendet. In der zweiten Hälfte des vierten 
Foetalmonates erscheint der Körper des Magens beträchtlich verlängert und der pylorische 
Theil etwas nach vorne geräöckt. In der zweiten Hälfte der Foetalperiode verändert 
der Magen seine Lage hauptsächlich insofern, als bei seiner allmählichen Zunahme an 
Grösse der Fundus und die grosse Curvatur sich nach der linken Seite hin verschieben. 
Die Cardia, der Pylorus und die kleine Curvatur verhalten sich zur Medianebene genau 
80, wie in dem vierten und fäönften Foetalmonate. Der Pylorus kommt bei der fort- 
schreitenden Entwicklung des Foetus immer mehr nach riäckwärts zu liegen. 

Ungefähr so äussern sich auch die äbrigen Verfasser, die icber den Magen des Foetus 
berichten. Nach RöpvinGgerR! z. B. hat der Magen während der Foetalzeit eine vertikale 
Stellung, die sich erst mit der Nahrungsaufnahme verändert und in eine schiefe öbergeht. 


1 Topographische-chirurgische Anatomie des Menschen. 1893. 


56 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Was ich nirgends in der Litteratur erwähnt gefunden habe, das ist die Beweglich- 
keit des Magens, wenigstens in der letzten Foetalperiode. Was die erste Foetalzeit betrifft, 
so stimmen meine Erfahrungen mit den Torpt'schen iberein; in der späteren Zeit dagegen 
ist die Stellung des Magens nicht konstant, sondern es verändert sich dieselbe, freilich 
nicht unregelmässig, sondern genau emem gegebenen Gesetze folgend. 

Die Fig. 5 auf der Tafel 2 und die Fig. 3 auf der Tafel 9 illustriren die beiden 
extremen Stellungen, welche der Magen in dieser Zeit einnehmen kann. In dem Präp. I 
hat der Magen einen deutlichen Blindsack, der nach oben an dem Diaphragma iber der 
Einmändungsstelle des Oesophagus ruht. Von hier geht der Magenkörper als em cylin- 
drisches Rohr beinahe vertikal, am Pancreas vorbei, nach unten. Hier macht er eime 
Biegung und geht dann horizontal nach rechts, nach unten und nach vorne, bis an den 
genau in der Mittellinie liegenden Pylorus. Von hier geht das Duodenum in einem kon- 
vexen Bogen erst horizontal nach rechts und hinten, bis an die Nebenniere, dann nach 
unten und links, so quer nach links und dann nach oben, bis an die Flexura duodeno- 
jejunalis. 

In dem Präparate II. liegt der ebenfalls sehr deutliche Fundus gegen das Diaphragma 
und den vorderen Rand der Nebenniere gedräckt, aber in derselben Ebene, wie die Ein- 
mäöndungsstelle des Oesophagus. Von hier geht der Magen direkt horizontal nach vorne, 
welche horizontale oder vielmehr sagittale Stellung besonders durch die Betrachtung der 
unteren Magenfläche deutlich wird. Sodann biegt der Magen nach rechts ab und geht nach 
rechts unten zu dem in der Mittellinie belegenen Pylorus. Das Duodenum geht von hier 
direkt nach unten hinten und rechts, biegt dann scharf nach links um, hat einen kurzen 
queren Verlauf nach links und geht sodann nach oben zu der Flexura duodeno-jejunalis. 

In diesen beiden Fällen hat der Magen also eine ganz verschiedene Stellung: 
in dem ersten ist er vertikal, geht mit seimem Körper gerade von oben nach unten; 
in dem zweiten steht er ganz sagittal d. h. er geht mit seinem Körper direkt von 
hinten nach vorne. Namentlich tritt diese verschiedene Stellung dann gut hervor, wenn 
man in den beiden speciellen Fällen die Lage der Cardia und des Pylorus zu einander 
betrachtet. In dem Falle I. stehen nemlich die Cardia und der Pylorus bemahe in der- 
selben vertikalen Ebene, in dem Falle II. befindet sich der Pylorus viel weiter nach vorne. 
Der Abstand zwischen der Cardia uud dem Pylorus ist auch viel grösser im Falle I., als 
im Falle II. ; 

Die so beschriebenen Fälle sind keine Einzelfälle. Aus der späteren Foetalzeit habe 
ich mehrere Magen mit ausgesprochener sagittaler Stellung beobachtet. Die Fig. 7 u. 8 
auf der Tafel 1 zeigen andererseits sehr ausgesprochene vertikalgestellte Magen. 

Es lässt sich ja auch sehr leicht bestimmen, worin die Ursache dieser verschiedenen 
Stellung des Magens liegt. Es ist nemlich der verschiedene Stand des Mesocolon trans- 
versum, der seinerseits auf der Fiöllung des Dimnndarmes beruht. Die rein vertikale 
Stellung findet man nemlich immer beim leeren Döänndarme, wo dags Mesocolon von seiner 
Befestigungsstelle nach unten, uber den Däönndarm, steigt, die sagittale Lage immer bei 
stark ausgespanntem Darme. Besonders wenn die Därme der linken Gruppe ausgespannt 
werden, heben sie das Mesocolon transversum und den damit verbundenen Panereas immer 
mehr, und der Magen muss dann seinem Bette folgen. 


KONGL. SV. VRT. AKADBMIRNS HANDIANGAR. BAND 29. N:O 2. 5 


Naturlich findet man zwischen diesen Stellungen des Magens auch Uebergänge, sodass 
ein mässig ausgeföllter Dinndarm einer Mittelstellung des Magens zwischen den beiden 
Extremen entspricht. | 

Dass die genannte Magenstellung eine ganz natörliche Stellung ist, die durch die 
IHebung des Mesocolon transversum zu Stande kommt, wird jedem klar, der meine Prä- 
parate untersucht.  Hoffentlich werden die ganz naturtreuen Photographien meimner Ab- 
giusse auch jeden itberzeugen. Wenn man also die Fig. 1, 2 u. 1 auf den Tafeln 7 u. 8, 
welehe einem und demselben Foetus angehören, mit einander vergleicht, so sieht man, dass 
die Organe des äusseren Situs (Fig. I u. 2 Taf. 7) ganz normale Lagenbeziehungen zu 
einander einnehmen; und doch findet man hier eine sehr ausgesprochene Sagittalstellung des 
Magens. Dass diese Stellung in der Ausspannung des Diunndarmes ihren Grund hat, ist auch 
deutlich. Dabei ist aber zu beachten, dass diese Ausspannung des Darmes in den meisten 
Fällen sicher durch verschluckte Luft entstanden ist. In allen Fällen, die ich beobachtet 
habe, wo der Magen sagittal verläuft, hatte nemlich der Foetus geathmet, was sich 
deutlich durch die luftgeföllten Lungen zu erkennen gab. Die genannten Fälle lehren 
also nicht, dass in dem intrauterinen Leben eine solche Magenstellung vorkommt, denn in 
dieser Zeit tritt wohl nie eine solche excessive Ausspannung ein. Dagegen missen meine 
Beobachtungen einen Fingerzeig fir die Beurtheilung der Stellung des Magens im Kindes- 
alter liefern. Denn sicherlich kommt beim lebenden Kind oft eine so starke Ausspannung 
des oberen Theiles des Dimndarmes vor, dass sie eine sagittale Stellung hervorrufen kann. 

Dass das Pancreas in der späteren Foetalperiode mit dem Schweif und einem grös- 
seren oder kleineren Theil des Körpers frei heweglich ist, findet man deutlich von Torprt 
erwähnt. Dieses kann ich völlig bestätigen. Da nun das Bett des Magens vom Pancreas 
gebildet wird, so resultirt ja hieraus a priori eine Beweglichkeit des Magens, weleche aber 
nicht unregelmässig ist, sondern immer in gesetzmässigen Stellungen besteht. Hierbei ist 
besonders zu beachten, dass, nach den Beobachtungen von Torpr, dieselben Beziehungen 
des Pancreas zur Wurzel des Mesocolon transversum nicht nur bei Kindern aus den ersten 
Lebensjahren, sondern auch bei jugendlichen Leichen, ja sogar noch in der ersten Zeit 
nach der Vollendung des Wachsthums bestehen. Nach diesen Angaben könnte man also 
auch bei jugendlichen Individuen eine solche Magenstellung wie beim Foetus erwarten. 

Der obenbeschriebene Wechsel in der Stellung des Magens beeinflusst seinerseits den 
Verlauf des Duodenum. Waährend in der friöheren Zeit des Foetallebens das Duodenum 
im allen meinen Präparaten ungefähr so aussieht, wie die Fig. 6 auf der Tafel 4 es zeigt, 
so finden sich an dem Ende des Fötallebens, wie die Präparate zeigen, zwei Typen. In 
dem ersten Falle (Fig. 4 Taf. 2) geht der Zwölffingerdarm von dem in der Mittellinie 
-belegenen Pylorus erst in einer schwach S-förmigen Biegung horizontal nacht rechts 
und hinten, dann nach unten und ein wenig medianwärts, so direkt horizontal nach 
links und dann nach oben und links. In dem zweiten Falle liegt auch der Pylorus in 
der Mittellinie. Durch die Hebung, die der Magen erfahren hat, ist auch der horizontale 
obere Theil des Duodenums gehoben worden und der zweite descendente Theil des 
Duodenums hat eine Veränderung in seiner Lage erlitten: er ist nach links gebogen 
und geht beinahe in einer Linie mit dem vorigen Abschnitt. Die Gesamtform des Duo- 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. S 


58 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


denums wird dadurch, wie man leicht bei einem Vergleiche der beiden Präparate findet, 
bedeutend verändert. 

| BrRAUNE ' gehört das Verdienst, die Aufmerksamkeit der Anatomen auf eine Beweg- 
lichkeit des Magens, freilich in anderem Sinne, als dem obengenannten, gerichtet zu haben. 
Der Pylorus mit dem daransitzenden Duodenum kann nach seinen Untersuchungen seine 
Lage zu der Medianlinie des Körpers bedeutend verändern. Beim leeren Magen befindet 
sich der Pylorus in der Mittellinie des Körpers, bei gefulltem ist er bis zu 7 Centimeter 
nach rechts von der Mittellinie gelegen. Auch der absteigende Theil des Duodenums 
zeigt eime gewisse Beweglichkeit. Bei starker Fäöllung des Colon ascendens wird dieser 
Theil des Duodenums von rechts nach links verschoben. Vollkommen unbeweglich oder 
wenigstens am melsten in seiner Lage fixirt ist dagegen das untere Querstäck des Duo- 
denums. 

Was diese Verhältnisse in der Foetalzeit betriff, so habe ich sehon die Beweglich- 
keit des absteigenden Theiles des Duodenums erwähnt. Den Pylorus finde ich in memen 
Präparaten von der ersten Foetalzeit an immer in der Medianlinie belegen. In der spä- 
teren Foetalzeit findet man eine Verschiedenheiten der Lage des Pylorus, die för eine 
Beweglichkeit in dem oben beschriebenen Sinne spricht. Bei gefölltem Magen finde ich 
den Pylorus in emem Falle 0,5 Cm. nach rechts in einem anderen dagegen ungefähr in 
derselben Entfernung nach links von der Mittellinie verschoben. 

Im Zusammenhang mit den im vorhergehenden beschriebenen Untersuchungen iäber 
den Magen des menschlichen Fötus wurde meine Aufmerksamkeit darauf gerichtet, dass 
die Auktoren die Form des menschlichen Magens so verschieden beschreiben. Es ist be- 
sonders der am Pylorus liegende Theil desselben, welcher in seimen Formenverhältnissen 
so verschieden beurtheilt wird. Dies wird hoffentlich jedem aus der hier folgenden 
historisehen Uebersicht klar werden. 

Der erste, welcher seine Aufmerksamkeit dem am Pylorus liegenden Theil des Magens 
zugewandt hat, scheint WIiLLis ” zu sein, dem wir den Namen: Antrum Pylori verdanken. 
— »Orificium alterum vulgo Pylorus dictus, a dextro stomachi latere cum antro capaci et 
longo sensim angusfato, in foramen parvum definit, indeque retortum in duodenum con- 
tinuatur.» — »Pylori munus est, non tantum ventriculi contenta affatim, et simul in magna 
copia ad intestina transmittere sed potius chylum satis confectum in smum suum excipere, 
aliquamdiu continere, et dein paulatim, et per minutas portiones excernere. Enim vero 
hujus antrum longum et capax, quidam in ventriculo resessus et diverticulum esse 
videtur, in quod massae chylaceae portio magis elaborata et perfecta fendere, et inibi 
manere queat, donec pars alia erudior, ut nuperius ingesta, in ventriculo fundo plus 
digeratur». 

Aus diesen Citaten geht ja hervor, dass Wirris mit Antrum Pylorus den dem Pylorus 
am nächsten liegenden Theil des Magens bezeichnet; eine nähere Beschreibung der Form 
und der Ausdehnung seines Antrums liefert er nicht. Nur dass es »longum et capax> 
ist, sagt er. 


! Archiv för Heilkunde, Bd. 15. 1874. 
” THOMAS WILLIS, Opera omnia, Amstelaedami, 1682. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2 OM 


ÖRUVBILHIER | 


cignet dem 'Theil des Magens, der uns hier besonders interessirt, eme 
grössere Aufmerksaumkeit, als seime Zeitgenossen. lr giebt von den Verhältnissen an dem 
Pylorusende des Magens folgende Darstellung: »C'est au voisinage de ce retrécissement, a 
un pouce environ, que l'éstomac, se recourbant fortement sur Jlui-méme, forme du 
cöte de la grande courbure un coude trés prononeé, coude de Vestomac, et présente une 
ampoule, lagquelle repond a une excavation intérieure, désignée par WiIiLnruis sous le nom 
d'antre du pylore, par d'autres sous celui de petit cul de sac, petite tuhérosité de V'estomac. 
I n'est pas rare de voir une scconde ampoule a cöté de la premiere et une troisieéme, 
mais plus petite du cöte de la petite courbure, par le fait du coude, que décrit I'estomac. 
Ces ampoules, a peine appréciables chez un grand nombre de sujets avant VinsufHation, 
deviennent tres considérables par la distention.> | 

50 viel ich zu beurtheilen vermag, verstelht ÖRUVEILHIER mit Antrum Pylori etwas 
anderes, als Wirznis selbst. Wirnris meint damit den Theil des Magens, der dem Pylorus 
am nächsten liegt, ohne näher auf seine Begrenzung einzugehen, CRUVEILHIER Vversteht dar- 
unter eme Ampulle, welche sich in einer gewissen Entfernung — »a un pouce environ» — 
von dem Pylorus findet. 

ANDERS RETZIUS ” betont, dass der Magen bei einer fluchtigen Betrachtung ein ganz 
einfach gebauter, konischer Sack zu sein scheint, in welchem man aber bei genauerer 
Untersuchung viele kunstreiche Anordnungen findet. Fir RErtzius ist »der Pförtnertheil> 
und das Antrum Pylori dasselbe. Von diesem Theil unterscheidet er drei Formen nem- 
lich die kurze, die lange und die konische. In der ersten Form ist der Pförtnertheil an 
der Basis, vom Arcus major gerechnet, ziemlich eben so breit wie lang und ausser der 
grossen Krämmung mit zwei Auftreibungen gegen den Arcus minor und meistens einer 
gegen den Arcus major hin versehen. Die erste Auftreibung gegen den A. minor wird 
nach dem dickeren Ende zu von einer tiefen Strictur, welche der genannten grossen Krim- 
mung, »coude de Vestomac», gerade gegenirber liegt, und am schmäleren Ende von einer 
seichten Strictur, welehe sie von der andern, dem Pförtner zunächst liegenden Auftreibung 
trennt, begrenzt. Die Auftreibung gegen den A. major ist vom »coude de V'estomac» durch 
eime seichte Strictur abgegrenzt, die oft nur eine zur Hälfte rundum gehende Vertiefung 
ist; diese Auftreibung ist gemeinhin etwas grösser, als die entsprechende gegen den A. 
minor und grenzt, wie diese, an dem eigentlichen Pförtner. 

Die lange Form des Pylorustheiles sieht wie ein Darm aus. Sie hat mehrentheils 
nur eine Auftreibung gegen den Arcus minor, dagegen aber zwei gegen den Arcus 
major, von denen die hintere die durch eine deutlichere Strictur vom öbrigen Theile des 
Magens abgegrenzte grosse Krömmung ist. 


1 Traité d'Anatomie déscriptive. Paris, 1843. 

? Öfversigt af K. Vet. Ak.'s Förhandlingar, Mai 1855, MÖLLERS Arkiv 1857. RETZIUS sagt in Betreff 
der älteren Angaben in der Litteratur äber das Pylorusende: »Viele Schriftsteller äber Anatomie nehmen in der 
Beschreibung des menschlichen Magens einen Theil in der Nähe des Pförtners unter der Benennung Antrum 
Pylori (Pförtnerhöhle, Cul de sac pylorique) auf. Viele erwähnen ihn nicht, andere nur flächtig». Diese 
Angaben kann ich bestätigen. Ich habe den älteren mir zur Verfägung stehenden Theil der Litteratur iber 
diesen Gegenstand durchgesehen, ohne in diesem wichtigere Mittheilungen zu erhalten. Darum habe ich nur so 
viel von der älteren Litteratur mitgenommen, um zu zeigen, wie die in der neueren Litteratur vorhandenen 
verschiedenen Definitionen des Antrum Pylori enstanden sind. 


60 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


In der dritten oder konischen Form ist die grosse Krämmung gewöhnlich gleirchsam 
näher an den Pförtner geröckt und die grössere Auftreibung gegen den Arcus minor klein. 
Die ibrigen beiden dem Pförtner zunächst liegenden Auftreibungen sind klein, besonders 
die gegen den Arcus minor belegene, und die kleine, dem Pförtner zunächst legende 
Abtheilung ist mehr ausgeprägt, als bei den vorigen Formen. 

Beim neugeborenen Kinde, dessen Magen mehr gerundet ist, hat Retzius diese 
Auftreibungen nicht gesehen. Aber hier ist doch der dem Pförtner zunächst liegende 'Theil 
des Antrum zu einer kurzen cylindrischen Röhre von etwa 1 Cm. Länge mit dicken 
Wänden ausgebildet, deren Dicke vornehmlich von emem mächtigen Cirkelmuskelgärtel 
herröhrt.  Eigenthömlich genug, sucht R. dieses Rohr nicht mit der einen oder anderen 
der obengenannten Abtheilungen zu homologisiren. 

LuscHKA ' schreibt: Vor dem Uebergange des Magens in sein Duodenalende findet 
in der Regel eine partielle Erweiterung, die Bildung des sogenannten Antrum pyloricum 
statt, dessen Form und Grössenverhältnisse sich jedoch nicht immer gleich bleiben. Ge- 
wöhnlich erscheint dasselbe als doppelte Ausbuchtung, wobei die eine medial und flacher, 
aber höher ist, indem sie sich vom Ende der kleinen Curvatur bis zum Anfange des 
Duodenum erstreckt, die andere dagegen seitlich liegt und durch eine mehr oder weniger 
tiefe Kerbe von der grossen Curvatur abgesetzt ist. Bisweilen kommt eine dritte, unter- 
halb dieser lateralen befindliche, meist nur flache Ausbuchtung vor, die von der Curvatura 
major durch eine seichte Kerbe abgegrenzt ist. Die wie immer gebildete Portio pylorica 
ist mitunter darmähnlich in die Länge gezogen, wie dies nach den Erfahrungen von 
ANDERS RErTZIUS namentlich häufig beim weiblichen Geschlechte, bei dem iberhaupt der 
ganze Magen schlanker und kleimer als beim Manne ist, gefunden wird; ein anderes Mal 
erscheint sie bedeutend verkärzt, so dass die grosse Kräummung viel näher gegen den 
Pförtner geröckt und insbesondere die mediale Auftreibung sehr reducirt ist. 

Wie aus dieser Beschreibung, noch mehr aber aus der Abbildung, hervorgeht, meint 
LUSCHKA mit Antrum s. Portio pylorica im Gegensatz zu CRUVEILHIER gerade die dem 
Pylorus am nächsten liegenden Aufblasungen. Hieraus folgt, dass LusceKA's Antrum 
Pylori nur einen Theil von dem von ANDERS RETZIUS beschriebenen bildet. Die grosse 
Krämmung Rerzu oder »Coude d'estomac» von ÖRUVEILHIER Wird als nur zufällig auf- 
tretend besprochen und von LuscHKA nicht zum Antrum pyl. gerechnet. 

HENLE: ” Der Magen bildet einen langgestrecken birnförmigen Sack, dessen längster 
Durchmesser in der Regel fast transversal gestellt, dessen dickes Ende etwas höher und 
nach links, dessen verjungtes nach rechts gerichtet, aufwärts und zuweilen sogar wieder 
räckwärts gekräömmt ist. Dieses Ende setzt sich in den Dinndarm fort; die Commu- 
nicationsöffnung zwischen dem Magen und dem Diänndarm, der Pylorus, ist äusserlich 
durch eine FEinschnörung, innen durch einen stark vorspringenden Wulst, die Valvula 
Pylori, bezeichnet. Die links vor der Cardia gelegene Region des Magens wird Blindsack, 
Saccus coecus, genannt. Von dem ibrigen Theil oder dem Körper des Magens sondert 
sich durch eine Einschnärung, die an der oberen Fläche merkbarer ist, als an der unteren, 
in der Nähe des Pylorus das Antrum pyloricum ab. Selten findet sich eine zweite Ein- 


t Die Anatomie des menschlichen Bauches. Tirbingen 1863. 
> Handbuch der systematischen Anatomie 1866. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29, N:o 2. 61 


sehnörung an det Mitte des Magens, die den Körper in eime rechte und eine linke Hälfte 
theilt. Henir liefert eine Abbildung eines Magens, in weleher es vom Interesse ist, dass 
in der Mitte des sogenannten Antrum pyloricum deutlich eine ringförmige Einsechnirung 
au sehen ist, welche auf alle Fälle nicht von ihm erwähnt wird. 

HOrpMAN ' beschreibt den Magen in der Hauptsache so: Der Magen besitzt cine 
länglich runde, zugespitzte conische bis birnförmige Gestalt. Das rechte Ende nennt man 
den Pförtnertheil, Pars pylorica. Gegen den Pförtner hin besechreibt der engerc Theil eine 
doppelte Biegung, wodurch gewöhnlich nach unten hin eine kleine Aussackung, der kleine 
Blindsack, Antrum pylori, ensteht. 

W.: Krause: ” Man unterscheidet an dem Magen den mittleren abhängigsten ”Theil, 
Corpus ventriculi, das Jlinke, weitere, blind geschlossene Ende oder den Mepsdrb 
Fundus ventriculi, und das rechte, engere, etwas nach oben gekrimmte Ende, Antrum 
pylori s. Portio pylorica, welches hävfig durch eine leichte Einschnörung von dem mittleren 
Theile deutlich abgegrenzt wird. 

RauBrErR: ” Den abgerundeten, weitesten Theil des Magens, welcher links von der 
Cardia liegt, nennt man Magengrund, Fundus s. Saccus coecus Ventriculi; die dem Pförtner 
benachbarte Abtheilung, häufig durch eine leichte Einschnörung links vom Pförtner abge- 
orenzt, heisst Pars pylorica. Zwischen Fundus und Pars pylorica liegt der Körper des 
Magens, Corpus ventriculi. 

Hyrtn:" Vom Fundus gegen den Pylorus verengert sich der Magenkörper mässig, 
erweitert sich aber vor dem Pylorus gewöhnlich noch ein wenig, um das sogenannte Antrum 
pylori Wirzisir bilden, welches, wenn es gut entwickelt ist, durch eine am oberen und unte- 
ren Magenbogen bemerkbare Einschnörung vom eigentlichen Magenkörper abgegrenzt wird. 

Torpt” sagt: Der an den Pylorus stossende Theil des Magens, Pars pylorica (Syn. 
Antrum pylodenn) ist nicht selten durch eine an der kleinen Curvatur einspringende 
Einkerbung gegen den ibrigen grösseren Theil, den man wohl auch als Körper des Magens 
bezeichnet, abgegrenzt. 

SYMINGTON:" Der Magen ist birnförmig und es liegt sein grösserer Theil oder der 
Fundus nach oben und hinten auf der linken Seite, und das enge und tiefe Ende findet 
sich nach rechts. Er wird in zwei Abschnitte getheilt: den Haupttheil oder die Pars 
cardiaca (cardiac part), welche nach unten, nach vorn und ein wenig nach rechts geht, 
und einen viel kleineren Theil, welcher direkt horizontal von links nach rechts geht: Pars 
pylorica (pyloric part). Bei der Fiöllung des Magens bewegt sich der Pylorus, welcher 
sonst in der Mittellinie liegt, nach rechts und hinten. Der Pylorustheil bewegt sich auch 
freier, als der Pylorus, nach rechts, so dass auf der rechten Seite einer Sagittalebene, 
welche durch den Pylorus geht, gewöhnlich ein Blindsack gebildet wird. Dieser wird oft 
Antrum pylori oder »small cul-de-sac> genannt. 


HOFFMAN-QUAIN, Lehrbuch d. Anatomie, 1870. 

Handbuch der menschlichen Anatomie, 1879. 

Lehrbuch der Anatomie des Menschen, 1892. 

Lehrbuch der Anatomie des Menschen, Wien 1885. 

V. LANGER-TOLDT, Lehrbuch der systematischen u. topografischen Anatomie Wien u. Leipzig, 1893. 
QUAINS Anatomy, 1895. 


| Yr ja MV KE 


62 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


GEGENBAUR ' unterscheidet eine schräg gestellte Pars cardiaca von einer fast trans- 
versal gelagerten Pars pylorica. »An der enger werdenden Pars pylorica findet sich eine 
meist nur der grossen Curvatur angehörige schwächere Ausbuchtung, welche bei bedeu- 
tender Entfaltung das Antrum pylori vorstellt.» 

JONNESCO ” unterscheidet an dem menschlichen Magen drei deutlich von einander. 
getrennte Abtheilungen: 1) den Fundus, »poche arrondie, dirigée en haut, audessus et 
a gauche de I'Oesophage» dessen untere Grenze in einer Horizontalebene durch den unteren 
Rand der Cardia geht, 2) den Corpus, welcher sich mit seinen oberen beiden Dritteln 
vertikal gestellt zeigt, während das untere Drittel horizontal oder schräg aufsteigend ist; 
dieses Drittel ist »le vestibule du pylore» (Partio pylorica, Antrum pyloricum), dessen Form 
und Dimensionen sehr varliiren können. Dieses Antrum pyloricum setzt sich in die dritte 
abtheilung den >»Canalis pylori> (Pars pylorica, LUSCcHKA), eine in entleertem Zustande 
cylindrische Portion, fort, die in distendirtem Zustande »légeérement bosselée» ist und die 
vom Duodenum durch den Sulcus duodeno-pyloricus und von dem öbrigen Magen durch 
zwei in die grossen und: kleinen Curvaturen eingreifende Einsenkungen getrennt wird. 

Ich habe in dem Vorhergehenden die Ansichten einiger Auktoren iber den Bau des 
Pylorustheils des Magens oft mit den eigenen Worten der betreffenden Verfasser angefährt, 
um die Unterschiede besser hervortreten zu lassen. Ich will jetzt in Kärze die verschie- 
denen Meinungen zusammenfassen. Um die verschiedenen Bedeutungen des Antrum pylori 
der Auktoren besser demonstriren zu können, habe ich auf der Seite 63 die Abbildungen 
einiger modernen Verfasser und ihre Bezeichnungen mitgeteilt. 

WiLzis versteht unter dem Namen Antrum pylori den dem Pylorus am nächsten 
liegenden Theil des Magens. | 

CRUVEILHIER meint mit dem Antrum pylori eine Ampulle, welche dadurch entsteht, 
dass sich der Magen in der Nähe des Pylorus umbiegt. 

A. Rerzius lässt das Antrum pylori oder die Pars pylorica in drei Formen: emer 
langen, einer kurzen und einer konischen auftreten, welche immer aus zwei Theilen be- 
stehen: einem am Pylorus liegenden kleineren und eine »coude destomac». 

LUSCHKA meint mit Antrum pylori oder Pars pylorica zweli Ausbuchtungen am 
Pylorus, die eine medial, die andere lateral belegen. 

För HeEnLE ist das Antrum Pylori emm Theil, der sich durch eine Einsehnörung, die an 
der oberen Fläche merkbarer als an der unteren ist, von dem öbrigen Magen abschnärt. 

Torpt, RaAuBErR, KrausE und HyrTtr huldigen so weit es aus den Beschreibungen 
hervorgeht, ungefähr HENnLEs Anschauung. 

HOFFMAN, SYMINGTON (QUAIN's Ånatomy) und GEGENBAUR unterscheiden in der Nähe 
des Pylorus eine Ausbuchtung an der grossen Curvatur: das Antrum Pylori. 

JONNESCO unterscheidet am Pylorus einen cylindrischen oder aufgetriebenen Canalis 
Pylori, nach links davon des Vestibulum oder Antrum Pylori. 

Ich hoffe, durch die vorstehende Litteraturöbersicht deutlich gezeigt zu haben, welche 
Confusion sowohl in der Beschreibung, wie in der Benennung des pylorichen Theiles des 
Magens herrscht. 


1 Tehrbuch der Anatomie des Menschen, 1883. 
? Traité d”Anatomie humaine von Poirier, 1895. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 2. j3 


Fig. D. 
ap. 


Fig. 8. 


ANDERS RETZIUS 1S57. 


a. po = Antrum pylori. 
k. a. = kleine Abtheilung. 
? g. k. = grosse Kriimmung. 


GEGENBAUR 1883. 
] a. p. = Antrom pylori. 
Fig. 6. 


INTE Ch 


LuscHKaA 1863. 
a. p = Antrum pylori. 


Fig. 7. 


(CK RRRNA 
v-P 
JOUNESCO 1895. 
ec. p-. = canal pylorique. 
Vv. p. = vestibule du pylore 


3. antrum pylori. 


HENLE 1866. 
a. p. = Antrum pylori. 


64 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Das beste Zeugniss för diese Confusion lNiefert das s. g. Antrum Pylori, welches 
in mindestens vier verschiedenen Bedeutungen gebraucht wird. Als Antrum Pylori wird 
nämlich bezeichnet: 

1) Der ganze in der Nähe vom Pylorus belegene, von dem ibrigen Magen abge- 
bogene Theil (A. Retzius, HENLE); 

2) Derjenige Theil dieses Magentheiles, welcher dem Pylorus am nächsten liegt 
(LUSCHKA); 5 

3) Eine horizontal gelagerte »Poche», welche vom Pylorus durch eine kanalförmige 
Abtheilung getrennt ist (JONNESCO); 

4) Ein Blindsack oder eine Ausbuchtung an der grossen Curvatur in der Nähe des 

Pylorus (QUAIN, GEGENBAUER). 
2 Wenn man nach der Ursache sucht, weshalb man unter dem Antrum Pylori so ver- 
schiedene Dinge versteht, so findet man sie darin, dass die ersten Auktoren, welche das 
Pylorusende näher untersucht haben, nemlich CRUVEILHIER und ÅA. RETtZIUS, trotzdem sie 
sich beide auf Wirzzris Antrum Pylori berufen, verschiedene Definitionen desselben geben. 
Jener versteht nemlich unter dem Antrum Pylori eine Ausbuchtung, welche ungefähr emen 
Zoll vom Pylorus ab liegt. Dieser meint damit den ganzen Magentheil von der Um- 
biegungsstelle bis zum Pylorus. ; 

In Bezug auf die Bedeutung, welche die Verhältnisse am Pylorusende des Magens 
haben, wird man mir vielleicht einwenden, dass die ganze Sache ein Bagatell sei, und 
dass man sehr gut mit den gegenwärtigen Beschreibungen und Benennungen zurecht 
kommen kann. Dass dies aber nicht der Fall ist, geht aus einem eimfachen Räsonnement 
hervor. Die descriptive Anatomie steht in dem Dienste der practischen Medicin, und in 
dieser Hinsicht ist das Pylorusende sehr wichtig, weil viele Krankheitsprocesse dort ihren 
Lieblingssitz haben. Daraus ergiebt sich natörlich das Bedirfniss einer genauen und 
richtigen Beschreibung dieses Endes. Wenn man nun gefunden hat, dass eine erneuerte 
und eimgehende Untersuchung dieser in praktischer Hinsicht so wichtigen Magenabtheilung 
nothwendig ist, so fragt man sich wohl, wie man eine solche auszufihren habe. Dass 
Anatomen wie ein A. RrrtzZius, ein LuscHKA, ein HENLE alles gesehen haben, was hier zu 
sehen ist, dieses lässt sich wohl mit Sicherheit annehmen. Weshalb lauten dann aber die 
Beschreibungen und Definitionen dieses Theiles des Magens so verschieden? 

Gewiss deshalb, weil dieser Theil des Magens innerhalb gewisser Grenzen variert 
und ein sammelnder Gesichtspunkt, von welchem alle Variationen gesehen werden können, 
noch nicht gefunden ist. 

Man muss also erstens einen solchen Gesichtspunkt finden, und dies glaube ich 
in den Formenverhältnissen des Magens während der Foetalperiode gethan zu haben. 
Hier haben wir nicht mit den vielfachen Veränderungen zu thun, för welche der Magen 
beim erwachsenen Individuum ausgesetzt ist. Waährend dieser Zeit zeigt der Magen 
immer dieselben Charaktere, welche nach meiner Meinung grundlegend för das Verständ- 
niss der Magenform sind und deshalb auch bei der Beurtheilung der Form des ent- 
wickelten Magens massgebend sein missen. : 

Ich habe also erstens zu untersuchen, wie sich der Magen bei dem menschlichen 
Foetus verhält. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 65 


Um die sehr deutlichen und prägnanten Formenverhältnisse am Pylorus des Foetus zu 
demonstriren, theile ich die drei Bilder der Fig. 3, 4 u. 5 auf der Tafel 10 mit, die von einem 
27Om., einem 40 Cm. und einem 42 Cm. grossen Foetus stammen. Die beiden ersten Magen 
sind kontrahirt, der letzte ist dilatirt. Der Magen verläuft von oben, wo man einen sehr deut- 
lichen Fundustheil findet, als ein gleichmässiges oder sich allmählich verschmilerndes Rohr 
nach unten, biegt dann unter einem rechtem Winkel nach rechts wn und mindet unge- 
fåhr in der Mittellinie in das Duodenum. Der Pylorus tritt hier als eine mehr oder weniger 
deutliche Ringfurche hervor. In Folge dieses Verlaufes, der immer mit grosser Regelmässig- 
keit wiederkehrt, muss man zwei Abtheilungen des Magens unterscheiden: einen vertikalen 
und einen horizontalen Theil. Den vertikalen Theil, der oben mit dem Fundus versehen ist, 
nenne ich Corpus ventriculi s. Pars cardiaca. Den horizontalen bezeichne ich als die Pars 
pyloriea. Beide Abtheilungen lassen sich immer scharf von einander trennen. Da, wie er- 
wähnt worden, die Pars pylorica mit dem Magenkörper ungefähr einen rechten Winkel bildet, 
so macht die kleine und auch die grosse Curvatur bei dem Uebergange des einen Theiles 
in den anderen eine scharfe Biegung. Besonders in der kleinen Curvatur ist die Biegungs- 
stelle immer sehr scharf ausgesprochen. Die Grenze zwischen den beiden Abtheilungen 
finde ich dadurch, dass ich diesen Punkt in der kleinen Curvatur mit der am meisten 
hervorragenden Umbiegungsstelle der grossen Curvatur durch cine Linie verbinde, unge- 
fähr so, wie es in der Fig. 3 angegeben ist. Die Pars pylorica ist nicht gleichmässig, 
sondern es lässt sich an ihr — sowohl im dilatirten, wie im kontrahirtem Zustande — 
immer ein am Pylorus belegener cylindrischer Theil unterscheiden. Durch eine Einkerbung, 
die in der grossen Curvatur immer sehr stark ist, ja sich oft sogar in eine völlig circuläre 
Furche fortsetzt, ist dieser Theil vom ibrigen Pylorus theil getrennt. Dazu zeigt dieser 
canalförmige Abschnitt noch zwei Eigenschaften, die dazu beitragen, ihn von der ibrigen 
Pars pylorica zu unterscheiden. Eimestheils ist es die beinahe regelmässige cylindrische 
Form, anderentheils die hier vorhandene excessive Entwicklung sowohl der Länge, wie der 
Ringmuskulatur, die, wenn man Längsschnitte durch den Pylorustheil legt, sofort ins 
Auge fallt. Die Fig. 8 Taf. 10, die einen Längsschnitt durch diesen Theil des Magens 
von einem 24 Om. grossen Foetus darstellt, zeigt diese Verhältnisse zur Genige. Ich will 
diesen Abschnitt des Magens im Anschluss an JONNEsco Canalis pylori benennen. Den 
anderen Abschnitt der Pars pylorica, der also der Biegungsstelle des Magens am nächsten 
liegt, nenne ich, wie der letzgenannte Autor, Vestibulum pylori. Die nähere Untersuchung 
von Längenschnitte des Pylorustheiles des Magen lehren, dass hier eine Valvula pylori, wie 
beim Erwachsenen, noch nicht gebildet ist. Zwar ist der Pylorus gegen das Duodenum 
scharf abgesetzt. Nicht aber so gegen den Magen: vielmehr liegt hier die Schleimhaut 
des Canalis pylori in ganz demselben Niveau, wie die des eigentlichen Pylorus. Und der 
Verschluss des foetalen Magens scheint also durch eine gleichmässige Contraction des 
Canalis pylori zu Stande kommen. 

Was die Stellung dieser beiden Magenabschnitte zu einander anlangt, so liegen sie 
in der ersten Foetalzeit ganz in derselben frontalen und horizontalen Ebene, d. h. der 
Camalis pyl. ist ein geradliniger Fortsatz des Vestibulum Pylori nach rechts. Ein anderes 
ist das Verhältniss in der späteren Foetalzeit. Hier erfährt die Pars pylorica oft eine 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 2. 9 


66 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


konvexe Biegung nach oben, und zwar in der Weise, dass die Hauptrichtung des Vesti- 
bulums nach oben, die Hauptrichtung des Canalis pylori dagegen nach unten geht. 

TorpTt hat den von mir genannten Canalis pylori des Foetusmagens gesehen, beurtheilt 
aber diese Abtheilung in einem ganz anderen Sinne als ich. Er sieht nemlich den Unter- 
schied, der sich zwischen ihr und dem iäbrigen Magen findet, nicht »in einem eigenthimlichen 
Strukturverhältnisse», sondern fasst ihn als darauf beruhend auf, dass dieser Theil des Magens 
kontrahirt worden ist, während die Fläössigkeit, die sich in ihm fand, den Körper und den 
Fundus ausspannte. Die Flössigkeit sammelt sich in diesen Theilen des Magens, weil dieselben 
nicht, wie der pylorische Theil, dem Drucke seitens der Leber ausgesetzt sind und sie bei 
der Riöckenlage des Körpers tiefer zu liegen kommen. Dieser Ansicht des verehrten Wiener- 
Anatomes kann ich nicht beistimmen. Schon a priori scheinen mir die Torptschen Be- 
weise nicht stichhaltig zu sein. Dass auch der Magenkörper durch die Leber einem sehr 
grossen Druck ausgesetzt ist, beweist der Eindruck des Magenkörpers auf der hinteren, 
resp. unteren Leberfläche, der im allgemeinem viel prägnanter ist, als der Eindruck des 
Canalis pyloricus. Gegen die Torpt'sche Ansicht spricht auch, dass ich diesen Magenabschnitt 
in allen von mir untersuchten Fällen sowohl an kontrahirten, wie an dilatirten Magen 
gefunden habe. Wenn ich einen dilatirten Foetusmagen, wo der Canalis pylori deutlich 
ist, längs der Curvatura major durch einen Schnitt öffne und finde, dass sowohl der Canalis 
pylori, wie der eigentliche Pylorus weit offen ist, so steht ein solcher Befund in direktem 
Widerspruch mit der Torprtschen Ansicht, nach welcher dieser Magentheil nur durch eme 
Contraktion des Muscularis entstanden ist. Was aber ganz sicher beweist, dass das Hervor- 
treten dieses Magenabschnittes in einem besonderen Strukturverhältnisse seinen Grund hat, 
das ist die mikroskopische Untersuchung. Wenn man nemlich Längenschnitte, wie den in 
der Fig. 8 abgezeichneten, untersucht, so findet man sofort, dass die Dicke der Muskellagen 
in dem Canalis pyloricus unmöglich in einem Contraktionszustande, sondern in einer wirk- 
lich vorhandenen Verdickung ihren Grund hat. Dagegen will ich gern zugeben, dass 
dieser Abschnitt oft mehr, als der iöbrige Magen kontrahirt ist. Man findet nemlich hier 
die Schleimhaut oft in stärkeren Falten gelegt, als am iäbrigen Magen. Die Wand ist denn 
auch sehr dick und der ganze kanalförmige Abschnitt sehr deutlich hervortretend. In 
anderen Fällen — besonders wenn der Foetus geathmet hat und der Magen durch Luft 
sehr ausgespannt ist —, findet man den Canalis pylori ausgespannt und die Schleimhaut 
ganz eben, und doch ist dieser Theil vom iäbrigen Magen deutlich abgegrenzt, sowohl durch 
seine cylindrische Form, wie durch seine starke Muskulatur. 

Was nun die Verhältnisse in der nachfoetalen Zeit betrifft, so ist es erstens in dem 
Kindermagen sehr leicht, die obenbeschriebenen Formenverhältnisse wiederzufinden. Fig. 9 
Taf. 10 zeigt einen Kindermagen, welcher, aus dem Körper herausgenommen, mit 2 4 For- 
malinlösung gefillt und dann gehärtet worden ist; hier lässt sich sehr deutlich ein verti- 
kaler Theil: der Magenkörper mit dem Fundus, von einem horizontalen Theil: der Pars 
pylorica, trennen. Die kleine Curvatur verläuft erst vertikal und biegt dann unter einem 
rechten Winkel ab. In der grossen Curvatur ist die Umbiegungsstelle nicht so scharf 
markirt, sondern durch eine grosse Krämmung (coude de Vestomac nach CRUVEILHIER) 
repräsentirt. Von der Spitze des scharfen Winkels der kleinen Curvatur zu der Mitte der 
grossen Kräummung der grossen Curvatur ziehe ich die Grenzlinie zwischen den beiden Haupt- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 2. 67 


abtheilungen des Magens; nach oben von dieser Grenzlinie liegt der Magenkörper, nach unten 
die Pars pylorica. Die letzte Abtheilung lässt sich wieder in zwei von einander getrennte 
Abschnitte scheiden. Durch eine circulare Zusammenziehung, die am meisten nach unten 
ausgeprägt ist, sondert sich nemlich ein cylindrischer, unmittelbar am Pylorus liegender 
Theil, der Canalis pylori, von dem Vestibulum pylori, das blindsackförmig nach unten 
ausgebuchtet ist ab. Der Canalis pylori tritt in diesem Kindermagen ausserordentlich deut- 
lich als ein cylindrischer Abschnitt, dessen Muskelwand bedeutend verdickt ist, hervor. 
In Fig. 10 Taf. 10 ist em Längsschnitt durch diesen Magentheil abgezeichnet. OC. P. be- 
zeichnet die Wand des Canalis pylori. 

Wenn man den Kindermagen mit dem Foetusmagen vergleicht, so findet man 
einen Unterschied darin, dass das Vestibulum pylori in jenem viel grösser als in diesem 
ist. Besonders tritt dies hervor, wenn man in den verschiedenen Fällen den Theil dieses 
Raumes in der Curvatura minor betrachtet. In dem Fötusmagen ist die linke Grenze 
des Canalis pylori von der Spitze des scharfen Winkels, der in der kleinen Curvatur 
zwischen dem Magenkörper und der Pars pylorica gebildet ist, nicht weit entfernt, beinahe, 
wenigstens im dilatirten Magen mit dieser zusammenfalleni. Das Vestibulum pylori tritt 
hauptsächlich in der grossen Curvatur als Blindsack hervor. Anders beim Kinde. Hier 
gehört der als V. p. in der Figur 10 bezeichnete Theil der Curvatura minor dem Vestibulum, 
dessen ibrige Form und Ausdehnung aus der Figur deutlich hervorgehen, an. 

Was die Formenverhältnisse im entwickelten Zustande anlangt, so stimmern meine 
Erfahrungen, so weit es sich um Facta handelt, ganz mit den von JoNNESCO beschriebenen 
iberein. Namentlich wenn man bei einem Individuum, dessen Organe durch Injektion von 
einer genögend grossen Menge Formalinlösung gehärtet sind, den Magen in situ unter- 
sucht, erhält man die obengenannten Verhältnisse deutlich ausgeprägt. Dem Pylorus am 
nächsten sieht man dann deutlich den cylinderförmigen Canalis pylori, der hier freilich 
nur durch seine Form, nicht so viel durch die Dicke der Muskulatur hervortritt. Nur in 
den Bezeichnungen weiche ich von JONnNEsco ab. JONNEsCO bezeichnet den Theil des 
Magens, der sich vom Fundus bis an den Canalis pylori erstreckt, mit dem Namen Körper; 
zu diesem Körper gehört also das Vestibulum pylori. Bei der Feststellung meiner Ter- 
minologie gehe ich davon aus, dass das am meisten hervortretende Charakteristicum des 
Magens die scharfe Biegung ist, die er immer in situ zeigt und die sich besonders durch 
eine starke Knickung in der Curvatura minor kund giebt. Durch diese scharf hervor- 
tretende Knickung kann man zwei Hauptabtheilungen des Magens unterscheiden, eine 
obere vertikale, resp. sagittale, und eine untere horizontale. Da die erste den grössten 
Theil des Magens umfasst, nenne ich sie Corpus ventriculi, während ich den horizontalen 
Theil der Magens als Pars pylorica bezeichne. Von jener Abtheilung sondert sich der 
Fundus als derjenige Theil des Magens ab, der oberhalb der Cardia liegt. Die Pars 
pylorica zerfällt in einen dem Pylorus am nächsten liegenden cylindrischen ”Theil und das 
Vestibulum pylori, das sich in dilatirtem Zustande blindsackförmig in der Curvatura major 
ausbuchtet. Beide Abtheilungen sind immer durch eine scharfe Eimsenkung in der grossen 
Curvatur und oft auch noch durch eine seichte, ringförmige Einsenkung von einander ge- 
trennt. Weiter liegen sie beim entwickelten Individuum nicht in gerader Linie, sondern 
sie sind ganz, wie beim Kinde, gegen einander abgebogen: das Vestibulum geht nach rechts, 


68 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


nach oben und ein wenig nach hinten, der Canalis pylori nach rechts und nach unten. 
Diese Biegung wurde von Prof. His mäöndlich besonders stark betont. Wie aus dem Vor- 
hergehenden deutlich zu ersehen ist, giebt es doch wenigstens beim Foetus andere Merkmale 
als die Biegung, die den Canalis pylori vom ibrigen Magen trennt. Denn hier geht der 
Camalis in der fröheren Foetalzeit ganz in derselben Ebene, wie die öbrige Pars pylorica. 
Hier ist nemlich der betreffende Theil durch seine cylindrische Gestalt und durch die 
mächtige Entfaltung der Muskelschicht charakterisirt. 

Wenn ich also gern zugebe, dass JoNnnEsco unter den neueren Auktoren die beste 
Beschreibung der Magenform gegeben hat, so kann ich dem aber nicht beistimmen, dass 
er der erste gewesen ist, der den Canalis pylori beschrieben hat. »Envain j'ai cherché 
la description de ce canal dans les auteurs» sagt nemlich J. in Betreff des genannten, 
kanalförmigen Theiles des Magens. Das Verdienst, die erste genaue Beschreibung dieses 
Theiles des Magens gegeben zu haben, kommt ohne Zweifel ANDERS RETZIUS zu, dessen 
betreffende Publikation dem französichen Forscher ganz unbekannt sein muss. Zwar spricht 
A. Retzius nicht von einem am Pylorus belegenen kanalenförmigen Theil, doch trennt er 
den Theil der Pars pylorica, der"dem Pylorus am nächsten liegt, von dem äbrigen Theil durch 
zwei Einkerbungen — die eine in der Curvatura minor, die andere in der Curvatura major. 
Diese »kleine Abtheilung» der Pars pylorica — in der Fig. 5, 5. 63 mit k. a. bezeichnet — ist 
der von JONNESCO und mir als Canalis pylori bezeichnete Abschnitt. Dass A. REtZIuS den 
Magen so beschreibt, wie er es thut, röhrt davon her, dass er den ausgespannten und 
nicht den in situ gehärteten Magen untersucht hat. An dem in dieser Weise gehärteten Magen 
habe ich den Canalis pylori immer als einen cylindrischen Abschnitt erkannt; wenn man 
dagegen den Magen stark dilatirt, so erhält man diesen Canal am Pylorus in der Form von 
zwei blasenartigen Auftreibungen, die eine in der kleinen, die andere in der grossen Cur- 
vatur belegen, oder auch ist die trennende Einkerbung in der kleinen Curvatur nicht vor- 
handen und die Grenze gegen das Vestibulum pylori wird durch die Abbiegung nach rechts, 
die der Canalis pylori macht, bestimmt. FEin solehes Magenexemplar hat LuscHKA in seinem 
Handbuch in Fig. XIX abgebildet. Von dem Untersuchungsverfahren, das Retzius gebraucht 
hat, kommt es auch, dass R. den Canalis pylori des neugeborenen Kindes, den er deutlich 
gesehen hat, in einem gewissen Gegensatz zu den von ihm beschriebenen blasenförmigen 
Auftreibungen beim Pylorus des Erwachsenen stellt. Er sagt nemlich: »Beim neugeborenen 
Kinde, dessen Magen mehr gerundet ist, habe ich diese Auftreibungen oder Stricturen 
nicht gesehen. Aber hier ist doch der dem Pförtner zunächst liegende Theil des Antrums 
zu eimer kurzen cylindrischen Röhre von etwa 1 Cm. Länge mit dicken Wänden ausge- 
bildet, deren Dicke vornehmlich von einem mächtigen Cirkelmuskelgäörtel herröhrt» Wenn 
man einen in situ gehärteten Magen eines Erwachsenen untersucht, so findet man auch 
hier eine cylindrische Abtheilung, die sowohl mit der kurzen cylindrischen Röhre beim 
Neugeborenen, wie mit der kleinen, aus zwei Auftreibungen bestehenden Abtheilung, die 
ReEtz1Ius beim Erwachsenen gefunden hat, identisch ist.! 


1 Die längslaufenden Muskelbänder — Ligamenta pylori —, die A. RETZIUS am Pförtnertheile beschreibt 
und in Verbindung mit dem Auftreten der Auftreibungen setzt, habe ich niemals beim Fötus, trotsdem ich sorg- 
fältig meine Aufmerksamkeit darauf gerichtet habe, gefunden. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O på 69 


Was ich durch meine Untersuchungen erreichen will, das ist, die Aufmerksamkeit 
der Anatomen auf diesen vernachlässigten Theil des Magens zu lenken. Ich habe gezcigt, 
dass dieser Abschnitt in der Fötalzeit durch seine Form und durch die mächtige Entfaltung 
seiner Muskulatur ausserordentlich hervortretend ist. Was die Nomenklatur betrifft, die 
ich in meiner Arbeit gebraucht habe, so habe ich den viel angewendeten Namen: Antrum 
Pylori, der auch in der neuen anatomischen Nomenklatur gebraucht wird, ganz fallen 
lassen. Zwar hat dieser Name eine gewisse historische Berechtigung, da er aber, wie ich 
gezeigt habe, von den modernen anatomischen Auktoren in vier verschiedenen Bedeut- 
ungen angewendet wird, so halte ich es fir nothwendig, ihn, um Irrungen zu vermeiden, 
gar nicht anzuwenden. 


Wir haben in den vorstehenden Zeilen die allgemeinen topographischen Verhältnisse 
des Bauchraumes besprochen, die Vertheilung des Dänndarmes in der unteren Abtheilung 
und die Veränderungen, welche durch die grössere oder geringere Ausspannung des Darmes 
in der Configuration dieses Raumes hervorgerufen werden, kennen gelernt und die Formen 
und Lagenverhältnisse der Leber, des Magens und des Duodenums untersucht; jetzt haben 


wir noch ein Organ und seine topographischen Verhältnisse zu behandeln; dieses Organ 
ist die Milz. 


Die Milz. 


Die foetale Milz besitzt erstens zwei Grundflächen, eine äussere und eine innere, 
welche in einer Kante zusammenstossen, die vorn spitzig, hinten und unten dagegen stumpf 
ist. Die Form der Milz — von einer dieser Grundflächen gesehen — ist in den ersten 
foetalen Monaten deutlich oval mit einem unteren stumpfen und einem oberen spitzen 
Pole, in den letzten dagegen dreieckig mit nach oben gekehrter Spitze. Dies gilt als 
allgemeine Regel. In anderen Fällen ist sie freilich mehr unregelmässig. Man bekommt 
dann gleich den Eindruck, dass in Folge der lockeren Consistenz des Milzparenchymes die 
Form der Milz von dem Fiällungsgrade der nahe liegenden mobilen Organen beeinflusst wird. 
Die äussere Fläche ist entweder gleichmässig konvex gebogen, oder auch ist der Theil der 
Fläche, der von der Leber bedeckt wird, von dem am Diaphragma ruhenden Theile durch 
eine wulstförmige Erhebung getrennt. Die innere Grundfläche trägt deutliche Eindräcke 
von den umgebenden Örganen. In den ersten Foetalmonaten kann man auf dieser Grund- 
fläche solchergestalt eine vordere ausgehöhlte Facies gastrica und eine hintere Facies supra- 
phrenica, die von oben nach unten konvex ist, unterscheiden. Diese Facies stossen in 
ibren oberen Theilen in eine mächtig entwickelte Firste zusammen, die bedeutend iber 
das Niveau der Grundfläche hervorragt. Zwischen den unteren Theilen der beiden oben- 
beschriebenen Facies findet man eine ebene dreieckige Facies, derer Spitze nach oben, unter 
die obengenannte Firste, derer Basis nach unten gekehrt ist; diese Facies muss als 
Facies pancreatico colica bezeichnet werden. Sie sieht nemlich mit ihrer Spitze gegen den 


70 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


Schweif des Pancreas, wogegen sie unten einen Eimndruck von der Flexura coli lienalis 
erhält. Bei der dreieckigen Milz aus der späteren Foetalzeit sind die genannten drei 
Flächen noch prägnanter hervortretend. 

Die so aussehende Milz ruht jetzt in einem sehr charakteristiscehen Raum, der den 
linken hinteren ”Theil der oberen Bauchetage emnimmt. Dieser Raum wird nach hinten 
von der Nebenniere, nach vorne von dem Magen und nach unten von dem Pancreas und 
der Flexura coli lienalis begrenzt. 


Kritik und Zusammenfassung der Ergebnisse. 


Schon oben, bei der allgemeinen Ubersicht der Litteratur der Anatomie des Foetus, 
habe ich bemerkt, dass wir iber die Anatomie des neugeborenen Kindes viele Arbeiten 
sowohl von älteren, wie neueren Autoren besitzen. Da die anatomischen Verhältnisse in 
der letzten Foetalzeit ungefähr dieselben wie beim neugeborenen Kinde sind, so muss ich 
natörlich diese Litteratur näher beräöcksichtigen. Ich will also hier eimen Bericht iber die 
neueren Arbeiten geben, damit der Leser selbst beurtheilen kann, ob es mir gelungen ist, 
unsere Kenntnisse der Anatomie des Foetus etwas zu erweitern. Vorerst will ich jedoch 
bemerken, dass die Methode, mit der ich die topographischen Verhältnisse des Foetus 
untersucht habe, nemlich die schichtenweise Präparation der Organe nach der möglichst 
besten Härtung derselben nicht von den oben genannten Anatomen angewendet worden ist. 
Die drei neuesten Verfasser auf diesem Gebiete, RIBEMONT,! BALLANTYNE” und METTENHEIMER,” 
wenden bei dem Studium der topographischen Verhältnisse alle dieselbe Methode, nemlich 
Bilder von Durchschnitten nach dem Gefrieren an. Darum scheint es mir von Nutzen zu 
sein, dass wir durch meine Arbeit Bilder erhalten haben, welche die ganzen Örgane in 
situ zeigen. Und was man vermittels einer guten Härtung bezäöglich der Formenverhält- 
nisse der Örgane erhält, das zeigt ein Vergleich meiner Figuren mit dem, auf der Tafel IV 
in der BALLANTYNESchen Arbeit mitgetheilten Bilde iber die Viscera eines Neugeborenen. 

RIBEMONT theilt die Bauchhöhle in zwei Etagen ein und lässt die Grenzebene durch 
die unterer: Leberfläche gehen. Darnach folgt eine ziemlich oberflächliche Schilderung der 
Beziehungen folgender Bauchorgane zu einander, nemlich: der Leber, des Magens und der 
Milz. Die Formenverhältnisse werden beinahe gar nicht beröchsichtigt. Der Darm giebt 
dem Verfasser zu keinen Bemerkungen Anlass. 

Schon mehr eingehend in seinen Beschreibungen ist BALLANTYNE. Derselbe schliesst 
sich RiBEMONTS Eintheilung der Bauchhöhle an. Die Leber wird sorgfältig beschrieben, die 
von mir hervorgehobenen Verhältnisse in Betreff des Processus papillaris aber nicht er- 
wähnt. Er sagt nur, dass der Lobus Spigelii von variablen Dimensionen sel. Was den 
Magen und den Dinndarm betrifft, so berichtet er gar nichts iöber die Verhältnisse, die 
ich oben erwähnt habe. Das Coecum und das Colon ascendens nehmen beim Neugeborenen 


Ö& NM H 
[Jil] 


IL 
1. 
1 


[T] 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 2. 71 


oft eine andere Stellung als beim Erwachsenen ein. Das Colon transversum und das 
Colon descendens verlaufen wie beim Erwachsenen. Die Milz hat vier Flächen, die gegen 
das Diaphragma, die Leber, den Magen und die Nebenniere gewendet sind und darnach ihre 
Namen tragen. 

Die Arbeit von METtrTENHRIMER ist ohne Zweifel die vollständigste der die Bauch- 
topographie des Foetus behandelnden. Und doch hat er lange nicht alle die Punkte be- 
röhrt, die erwähnt zu werden verdienen. M. hebt zuerst ganz richtig den schon von den 
älteren Verfassern genug beriicksichtigten Unterschied zwischen der äusseren Form des 
Bauches des neugeborenen Kindes und des ausgewachsenen Individuums hervor, welcher 
Unterschied sich in der ovoiden Gestalt des Rumpfes und dem Mangel einer »Taille» beim 
Kinde zu erkennen giebt. Meine Präparate demonstriren diese Gestalt des Rumpfes auf 
das deutlichste. Wenn er aber sagt: »diese Differenz erklärt sich dadurch, dass die untere 
Thoraxapertur beim Ngb. noch in weiterem Rahmen um die Wirbelsäule ausgespannt er- 
scheint und, wie oben gezeigt, der Brustkorb hier erst seine grösste Weite findet, während er 
sich beim E. nach unten verjängt, und »andererseits lassen die Eingeweide des Bauches, 
indem sie sich in den oberen, von den Rippen umgebenen Bauchraum hinauf erstrecken, 
den Rumpf hier den grössten Umfang gewinnen, so dass in diesem Alter von einer Taille 
noch keine Rede sein kann», so kann ich freilich die Richtigkeit der beiden Sätze völlig 
anerkennen, die wichtigste Ursache der genannten Form des Rumpfes beim Neugeborenen: 
hat er jedoch nicht hervorgehoben, nemlich die sowohl während dieses Zeitpunktes, wie während 
der ganzen Foetalzeit mächtig entwickelte Leber, welche die Causa dieses Formenverhält- 
nisses ist. — Gleichwie RIBEMONT und auch BALLANTYNE, theilt M. die ganze Bauchhöhle 
in zwei Hälften durch eine Ebene, welche an dem unteren Leberrande entlang läuft. Beide 
Hälften sind in ihrer Konfiguration einer Pyramide ähnlich. Die rechte Pyramide, mit der 
Spitze an der rechten Crista iliaca liegend und mit der Basis nach oben gewandt, enthält 
hauptsächlich die Leber, die linke, mit der Spitze im linken hinteren Hypokondrium liegend, 
dagegen den Magen, die Milz und die Därme. Gegen diese Eintheilung muss ich mich 
opponiren und statt ihrer diejenige, welche ich vorgeschlagen habe, empfehlen. Ich habe 
nemlich auch zwei Abtheilungen der Bauchhöhle beschrieben, welche ungefähr dieselbe pyra- 
midale Form zeigen, doch habe ich als Grenze nicht die Ebene gewählt, welche an dem 
unteren Rande der Leber entlang läuft, sondern sie auf die Ebene durch das von rechts nach 
links aufsteigende Colon und das Mesocolon fallen lassen. Diese Grenze finde ich viel präg- 
namter und deutlicher als die obengenannte, von RIBEMONT vorgeschlagene, worin, wie ich 
hoffe, mir jeder zustimmen wird, der einen Blick auf die Fig. 4, Taf. 2 wirft. Die Beschreibung 
der Leber und der Milz ist ungefähr dieselbe wie die, welche BALLANTYNE gegeben hat. 
Von dem Magen wird nichts eigentlich Neues angeföhrt. »Der ibrige Dänndarm, Jejunum 
und TIleum, vertheilt sich frei in der Bauchhöhle und wird nicht, wie beim Erwachsenen, 
durch die Enge vor dem linken Psoas in zwei Hälften geteilt.> Allerdings glaubt er in 
3 Fällen eine gewisse Ordnung in den Darmschlingen gesehen zu haben, indem links vor- 
wiegend horizontale, rechts vorwiegend vertikale Windungen lagen. Die Lage und der 
Verlauf des Colons wird eingehend behandelt. 


72 MÖLLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. E 


Die in dem Vorhergehenden gegebenen Beschreibungen haben den doppelten Zweck, 
schon bekannte Verhältnisse durch die Deutlichkeit der Fantome zu illustriren und eimige 
neue Fakta hervorzuheben. Ich will diese in dem Folgenden in der Kirze recapituliren. 

Wir werden dabei erst die Entwicklungsformen der Leber verfolgen. In der vierten 
Woche des menschlichen Embryonallebens hat sie — nach His — eine obere, eine vordere, 
eine hintere-untere und zwei Seitenflächen. Ein deutlicher Lobus Spigelii ist noch nicht 
vorhanden. In der fröheren Foetalzeit — im dritten und vierten Monate — besitzt sie nach 
meinen Untersuchungen eine obere, eine vordere, zwei mächtige Seitenflächen, eine hintere 
Fläche mit deutlichem Lobus Spigelii und eine untere Fläche. Die Leber ist also durch 
eine mächtige Entwicklung in allen drei Dimensionen des Raumes charakterisirt. In der 
späteren Foetalzeit nimmt ihre Höhe ab. Ein grösserer Theil der hinteren Fläche kommt 
in demselben Niveau wie die untere zu liegen. Der Lobus Spigelii behält aber seine 
Stellung, und rechts von ihm entwickelt sich aus der oberen Fläche eine hintere, die 
direkt nach hinten schaut. Nach der Geburt schreitet die Umgestaltung der Leber weiter 
fort. Wie aus den Forschungen von Symington hervorgeht, dreht sich die Leber sowohl 
um eme Vertikal-, wie um eine Horizontalaxe, was im Zusammenhang mit der nach der 
Geburt eintretenden . Verminderung des Volumens zur Ausbildung der bleibenden Leber- 
form fiöhrt, welche mit der Ausbildung einer deutlichen, bestehen bleibenden hinteren Fläche 
: endigt. 

Als einen sehr interessanten Punkt der foetalen Leberform betrachte ich das Ver- 
hältniss des Processus papillaris. Zwar ist sein Aussehen wechselnd, d. h. er tritt in 
eimnigen Präparaten als em Höcker hervor, während er in anderen mehr einem  gestielten 
Lobulus von oft grossen Dimensionen, wie im Fig. 1, Taf. 6 gleicht. In der ersten Foetal- 
zelt ist er immer sehr gross. Dieses Verhältniss kann nicht als eine Zufälligkeit bezeichnet 
werden, sondern es muss in gewissen Fällen die Leber eine Geneigtheit haben, sich hinter 
dem Magen in eimen Lobulus zu verlängern. Fälle, wie der in der genannten Figur darge- 
stellte, können in keiner anderen Weise erklärt werden. 

Dieser Versuch einer Erklärung erhält durch die vergleichende Anatomie eine ge- 
wisse Bestätigung. Durch die vergleichenden anatomischen Studien, die KLAATscEH”' an 
einem grossen Materiale iber die Mesenterialbildungen am Darmkanal der Wirbelthiere 
angestellt hat, kommt er zu dem Resultate, dass im Urzustande der Säugethiere die 
Leber vom rechten Theile einen Lappen (den Lobus omentalis) hinter den Magen entsendet 
hat. Vom phylogenetischen Gesichtspunkte beweisen also meine Untersuchungen, dass der 
kleine Processus papillaris das Rudiment eines in fröheren Stadien mächtig entfalteten 
Lobus omentalis bildet. 

Der FEingang in die Bursa omentalis verhält sich nach meinen Beobachtungen in 
gewissen Hinsichten beim Fötus anders als beim Erwachsenen. Bei diesem findet man 
rechts von dem FEingange, welcher das Atrium bursae omentalis mit der eigentlichen Bursa 
omentalis verbindet und unter dem Lig. gastropancreaticum und dem pylorischen Theil 
der Curvatura minor liegt, das convexe Tuber omentale pancreatis, das, von dem Omentum 
minus bedeckt, gegen das auch konvexe Tuber omentale hepatis schaut. In der friheren 


IG Bo 


KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O e 


Foetalzeit findet man in der Regel weder das Tuber omentale hepatis, noch das Tuber 
omentale pancreatis. Statt em Tuber omentale darzubieten ist das Panereas ausgehöhlt 
und nimmt in dem Raume zwischen der kleinen Magencurvatur und der Plica art. hep. 


gastro- 


den vergrösserten Processus papillaris auf. Ja, in gewissen Fällen ist das Lig. 
panereat. aufegehoben und verläuft sagittal direkt von hinten nach vorne, während der 
Processus papillaris hinter dem Magen in die eigentliche Bursa omenti hineinragt. 

Weiter betrachte ich die Kenntniss von den ganz gesetzmässigen Lagenveränderungen, 
die die mobilen Bauchorgane gegenseitig hervorrufen, als ein nicht uninteressantes Ergebh- 
niss meiner Untersuchungen. In dieser Beziehung bitte ich noch einmal, die Figuren der 
Tafeln 2 u. 8 mit eimander zu vergleichen. So habe ich Zz. B. nirgends in der Litteratur eine 
solehe Magenstellung erwähnt gefunden, wie sie faktisch der Fötus beim ausgespannten Dinn- 
darme zeigt, wo der Magen direkt in sagittaler Richtung verläuft, mit dem Fundustheile 
nach hinten, dem Pylorustheil nach vorne gekehrt. Schliesslich sehe ich es auch als ein 
nicht unwesentliches Ergebniss an, die Verhältnisse am Pylorus des Foetus und des Kindes 
erforscht zu haben, deren Klarlegung hoffentlich die Aufmerksamkeit der Anatomen auf 
die in der Litteratur herrschende Verwirrung in der Beschreibung und Benennung dieser 
nicht unwichtigen Theile lenken wird. 


Erklärung der Abbildungen auf den Tafeln 1—10. 


Die Figuren werden auf allen Tafeln nach der Reihe von oben links nach unten rechts gerechnet. 


Tafel I. 


Dinndarmsitus bei einem Foetus von der Länge von 5 Cm. Zwei Mal Vergrösserung. 
Dasselbe Dänndarmeonvolut von der linken Seite. Zwei Mal Vergrösserung. 

Dänndarmsitus bei einem Foetus von 7,5 Cm. Länge. Zwei Mal Vergrösserung. : 
I, 6, 7, S, I Gipsabgässe, welche den Diänndarmsitus bei den Foetus von der Länge von resp. 
27 und 24 Om. zeigen. 


ND INA 
SVR So NOA 


'Tafel II. 


lig. 1. Dinndarmsitus bei einem Foetus von einer Länge von 30 Cm. 

Fig. 2. Foetus von einer Länge von 35 Cm. Unten die Dänndärme. Rechts vom Magen der sehr 
deutliche Recessus medius, an dessen hinteren Wand das sichelförmige Lig. gastropanereaticum scharf hervortritt. 

Pig. 3. Foetus von der Länge von 27 Cm. Man sieht die Stellung des Magens, den Verlauf des 
Colons, von allem aber den winkelförmig gebogenen Raum, der die Dänndärme enthält. Der untere rechte 
Theil liegt offen zu Tage. Der linke obere steigt hinter dem Magen nach oben bis äber die Pars pylorica. 

Pig. 4. Foetus von einer Länge von 40 Cm. Zeigt dieselbe Verhältnisse wie in dem vorigen Präparate. 

Fig. 9. Derselbe Präparat wie der vorige. Der Colon weggenommen. Man sieht die Stellung 
des Magens und den Verlauf des Duodenums. Dazu den ersten Abschnitt der Bursa omentalis, nemlich links 
von der Vena cava inf. die hintere Wand des Recessus superior, die nach unten in den Grund des Vestibulum 
ausläuft, links wird dies durch eine erhabene Firste, das Lig. arteri& hep., begrenzt. Links von dieser liegt 
eine Grube, der Recessus medius, der nach hinten vom Lig. gastropanereaticuam begrenzt wird. 


Tafel TIL. 


Fig. 1 u. 2. Dänndarmsitus von Foetus von einer Länge von resp. 52 u. 51 Cm. 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 2. 10 


74 MULLER, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DES MENSCHLICHEN FOETUS. 


'Tafel IV. 


Fig. 1, 2, 3, 4, I u. 6. Der Situs der Eingeweide bei einem Foetus- von der Länge von 17 Cm. 
Piyg.'7, 8, 10, 11 u.: 12. Der Situs der Eingeweide bei einem Foetus von der Länge von 20 Cm. 
Fig. 9. Die Leber desselben Foetus von hinten. A 
Fig. 13. Foetus von der Länge von 20 Cm. Zeigt nach oben im Gebiete der Bursa omentalis das 
querovale Loch, welches vom Lig. gastropancereaticum begrenzt wird und den Eingang zu dem den: Processus 


papillaris enthaltenden Recessus medius bildet. 
Tafel V. 


Fig. 1 u. 2. Der oberflächliche Situs der Baucheingeweide bei einem Foetus von der Länge von 42 Cm. 


'Tafel VI. 


Fig. 1 zeigt die Leber, Fig. 2 u. 3 den tieferen Situs desselben Foetus. 


'Tafel VIL 


Fig. 1 u. 2. Der oberflächliche Situs der Eingeweide bei einem Foetus von der Länge von 45 Cm. 


Ich habe diese Abgisse besonders darum mitgetheilt, weil sie den Situs der Baucheingeweide in dem Falle 
zeigen, wo der Magen horizontal gelagert ist (s. Fig. 1 der nächsten Tafel.) F 


'Tafel VIII. 


Pig. 1. Der tiefere Situs desselben Foetus, wie auf der vorigen Tafel. 
Fig. 2. Zeigt die Stellung des Magens, des Mesocolon und des Colon transversum bei einem Foetus, 


wie der vorige, mit sehr ausgespanntem Dänndarme. 
Tafel IX. 


Pig. 1. Die Leber eines Foetus von der Länge von 42 Om. 

Fig. 2. Die Leber eines Foetus von der Länge von 30 Cm. 

Pig. 3. Sagittal-gestellter. Magen bei einem älteren Foetus mit ausgespanntem Dinndarme. 
Pig. 4. Diänndarmsitus beim Foetus von einer Länge von 55 Om. 


'Tafel X. 


JTig. 1. Foetus 24 Cm. V. c. i. = Vena cava inf.; P. a. h. — Plica arteriae hep.; D. v. a. — Ductus 
venosus Arantiil; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum; R. s. = Recessus superior Bursae omentalis; M=Magen; 
V. b. o. = Vestibulum Bursae omentalis. j 

Pig. 2. Dasselbe Präparat von vorne. V. c. i. = Vena cava inf.; L. g. p. = das emporgehobene Lig. 
gastropancreaticum; R. m. = Recessus medius Bursae omentalis; O. m. = das abgerissene Omentum minus; R. s. 
= Recessus superior Bursae omentalis. 

Fig. 3. Foetus 27 Cm. C. v. = Corpus: ventriculi; P. p. — Pars pylorica; V. p. = Vestibulum pylori; 
C:p. = Canalis' pylori. 

Fig. 4 u. 5. Foetus von resp. 40 u. 42 Cm. Dieselben Bezeichnungen wie in der vorigen Figur. 

Fig. 6. Foetus von 42 Cm. V. c. i. = Vena cava inferior; V. b. o. = Vestibulum Bursae omentalis; 
R. 0. = Recessus superior; P. a. h. = Plica art. hepaticae; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum; R. i.=Recessus 


inferior Bursae omentalis. 
Fig. 7. Foetus von 50 Cm. V. ce. i. = Vena cava inferior; R. s. = Recessus superior; V. b. o. = 
Vestibulum Bursae omentalis; P. a. h. = Plica art. hepaticae; P. = Pancreas; R. m. = Recessus medius Bursae 


omentalis; L. g. p. = Lig. gastropancreaticum: C. v. = Corpus ventriculi; P. p. = Pars pylorica; V. p. = Vesti- 
bulum pylori; C. p. = Canalis pylori. : 


Fig. 8. Längsschnitt durch den Pylorustheil des Magens bei einem 24 Cm. grossen Foetus. P.= Pylo- 
rus; C. p. = Camalis pylori. Sechs Mal Vergrösserung. R 

Fig. I. Kindermagen. P. p. = Pars pylorica; V. p. = Vestibulum pylori; OC. p. = Canalis pylori. 

Fig. 10. Längsschnitt durch den Pylorustheil des vorigen Präparates; D. = Duodenum; P. = Pylorus; 
C. p. = Canalis pylori; V. p. = Vestibulum pylori. 


Vet. Akad. Handl. Bd. 


Handl. Bd. 29. M 2. 


rss Fin 


Handl. 


A kad. 


Vet. 


ov 


1. Handl. Be 


k 
9 
2 


tand EBAN 20: Md: Tati VI 


ad. Handl. Bd. ; 26 MATINIT 


a 


. Handl. 


id 


X. 


Taft. 


M 2, 


29 


Bd. 


OK. Vet. Akad. Handl. 


| 


STUNT 


- 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 29. N:o 3 


QUELQUES RECHERCHES 


SUR 


LES CENTRES D'ACTION DE TATMOSPHERE 


PAR 


H. HILDEBRAND HILDEBRANDSSON 


AVEC 7 PLANCHES. 


MÉMOIRE PRÉSENTÉ A L ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÉEDE LE 13 JANVIER 1897. 


STOCKHOLM, 1897. 


KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


fork yra OAK RA rm [KERALA 


6 OM. ES joka. ANOR SM ga | SA-DIARP OM 


asÄHgeOMTAT 20 KOMA 


(26 


/ 


BRATT ORR VEN 


vr | j | de 
sr målen fr Or OR ar OA MOR AT MNKR SA rv Å 


TRE MJORADRTA 


nante b TOXTRÖR Ko MunnmESROg ADR 


O, a reconnu depuis longtemps qu'on ne trouvera jamais les lois qui régissent les 
mouvements généraux de l'atmosphere, si I'on ne fait des observations qu'a la surface 
terrestre dans quelques pays civilisés. En conséquence, on a commencé d'un coté a étudier 
les régions supérieures de I'atmosphére a Vaide d'observations faites en ballon et dans les 
observatoires etablis a grands frais sur des sommets trés élevés, et aussi a l'aide d'ob- 
servations et de mesures des nuages, lesquelles sont å présent organisées selon le méme 
plan dans presque tous les services météorologiques du monde. D'un autre cöté les con- 
gres météorologiques et le Comité permanent ont sans cesse insisté sur la nécessité d'”ins- 
taller de nouveaux observatoires dans les pays les plus éloignés des centres de la civilisa- 
tion. Il nous semble que le temps est venu de pouvoir indiquer les régions de la terre 
d'ou il serait de la plus haute importance d'obtenir des observations. 

En effet, gråce aux travaux de MM. TEISSERENC DE BORT ' et VAN BEBBER, ” On sait 
qu'il existe une certaine relation entre le caracteére général du temps d'une saison en 
Europe et les variations dans les hauteurs barométriques aux »centres daction> environ- 
nants, c'est-å-dire en Islande, aux ÅAcGores et en Sibérie. D'un autre coté MM. BLANFORD” 
et Eriot? ont indiqué qu'il existe une relation entre les variations barométriques dans 
I'Inde et celles en Sibérie et aå Maurice, c'est-å-dire aux centres d'action situés au nord 
et au sud de YV'Inde. 

Or, il semble probable qu'il existe des relations intimes entre tous les centres 
d'action de la terre, ou les régions auxquelles sont situés les maxima et les minima baro- 
méetriques moyens. Une étude plus suivie de ces relations serait de la plus haute importance 
et promet méme de conduire a des résultats pratiques pour la prévision du temps å longue 
échéance. Mais pour arriver å ce but, il est nécessaire d'obtenir des observations con- 
tinuelles, — (le mieux serait å l'aide d'instruments enregistreurs) — de ces centres d”action. 
Pour le moment nous avons des observations assez complétes des trois centres d'action: 


1 Etude sur I'hiver de 1879—80 et recherches sur V'influence de la position des grands centres d'action 
de F'atmosphére dans les hivers anormaux. — Ann. du Bureau Centr. Mét. 1881. IV: Météorologie générale, 
et Annuaire de la Soc. Mét. 1883. 

? Typische Witterungs-Erscheinungen. — Aus dem Archiv d. deutschen Seewarte. T. V. 1882. N:o 3. 

3 On the barometric see-saw between Russia and India in the sunspot cycle. — Nature, March, 1880. 

2 A preliminary discussion of certain oscillatory changes of pressure of long period and of short period 
in India. — Indian meteorol. memoirs. Vol. VI, Part 2, Calcutta 1895. 


4 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. 


Islande, Acores et Sibérie. Elles sont tres imcomplétes encore, ou au moins difficiles a 
obtenir, du Sud Pacifique (Tahiti, Viti et Nouméa), de la mer de Behring et de la Terre 
de Feu. Elles ont récemment commencé aux Ies Sandwich, et manquent absolument 
pour HSainte-Héeléne. Le maximum sur Pocéan Indien est bien fourni sur le bord ouest 
par V'excellent observatoire de Maurice, et a l'est, sur la cöte occidentale de V'Australie, on 
a des stations etablies pendant ces dernieres années. En un mot, les régions intermédiaires, 
comme YI' Europe, I'Inde, VAméerique du nord, etc., sont couvertes d'observatoires, tandis 
que les centres d'action, d'ou les renseignements seraient de la plus haute importance, 
sont en partie des régions presque inconnues au point de vue météorologique. 

Il serait donc, en premier lieu, désirable que des observatoires aussi complets que pos- 
sible fussent etablis le plus töt possible dans ces regions importantes. : 

II s'ensuit qu'on ne peut espérer parvenir, pour le moment, å des résultats définitifs 
par une etude des variations simultanées du temps sur toute la surface terrestre; les 
observations manquent non seulement sur des étendues trés grandes, mais aussi de plu- 
sieurs des régions les plus intéressantes. Malgré cela j'ai pensé qu'il serait utile de faire 
une recherche provisoire å cet égard. Une telle reconnaissance est en tout cas indispen- 
sable pour indiquer, et dans quelles directions on doit poursuivre des recherches plus 
sérieuses, et quelles sont les observations åa faire au préalable afin que de telles recherches 
soient possibles. Ce travail assez long a donné aussi quelques resultats qui sont peut-étre 
dignes d'attention. | 

La pression de Vair étant V'élément météorologique le plus important, c'est celui-ci 
que nous avons abordé. Evidemment on ne peut pas penser, en V'état actuel des choses, 
åa construire des cartes synoptiques pour toute la surface terrestre. Pour le moment, je 
me suis borné aå etudier les eécarts des moyennes mensuelles barométriques pour les annees 
1573—188584 a 68 stations répandues autant que possible sur toute la surface de la terre. 

D'abord j'ai calculé pour ces années les moyennes mensuelles. Ensuite j'al pris 
F'écart de la moyenne de chaque mois relativement å la moyenne des dix années pour le 
méme mois. Enfin j'ai calculé Técart moyen pour chaque mois indépendant des signes. 
Ces nombres sont consignés dans les tableaux 1—67. 


I. Écarts moyens. 


Nous avons insére les écarts moyens sur douze cartes, une pour chaque mois, et 
tiré les lignes de méme écart sur elles. La P1. III fait voir ces lignes pour les mois de 
janvier et de juillet. Ces cartes et les nombres des tableaux prouvent: 


1” que les gcarts sont plus grands en Mver quen été; 
2 que les ecarts croissent de lequateur vers les regions polaires, depuis 0,:—0,+ mm. 
SE FA 7 e TO N Åren r 3 

Jusqu aä 4,5; mm. en hver et ä 3 mim. en eté; et 
3” que les écarts les plus grands se trouvent, en janvier comme en juillet, aux parages du 
k 
Groenland et de UlIslande dun cöté et au nord de la Russie, entre la mer Blanche et 
St Petersboury, de Vautre, 


KONGL, SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O Gru D 


Les courbes s'accordent assez bien avec celles des amplitudes barométriques men- 
suelles publiées par Kämrz!: seulement on ne retrouve pas le maximum au nord de la 
Russie. 

On voit aussi immédiatement qu'il y a en général une répartition analogue 4 celles 
de la frequence des dépressions barométriques ou des tempétes. Nous n'entrerons pas ici 
dans plus de details å cet égard. 


2. Relations entre les écarts des régions différentes. 


Nous avons calculé pour chaque mois la moyenne des écarts de plusieurs stations 
appartenant a la méme région, ct, pour éliminer des perturbations accidentelles, nous 
avons pris comme écart de la région la moyenne de V'écart du mois en question et ceux 
du mois précédent et du mois suivant. Ainsi le nombre inscrit sous février est la 
moyenne de janvier, février et mars, celui sous mars est la moyenne de février, mars et 
avril, et ainsi de suite. 

En regardant les tableaux 68—385 et les diagrammes Pl. I et II” on trouve qu'il 
existe en réalité des relations plus ou moins distinctes entres certains des centres d”action. 

Le diagramme (1) fait voir que les variations baromdétriques aux ÅGores et aux 
parages de Ulslande sont presque toujours opposées. En effet, les deux courbes vont 
presque partout en sens inverse. 

Malheureusement Iles observations du minimum de la mer de Behring sont trés 
défectueuses. Nous n'avons qu'une série incomplete d'une seule station pour les années dont 
nous nous occupons. Pourtant le diagramme (4) indique trés distinctement la méme marche 
contraire des courbes pour la Sibérie et VAlaska, surtout en Iver. 

Le diagramme (5), plus incomplet encore, semble indiquer que la méme opposition 
existe entre Tahiti, au centre du maximum de l'océan Pacifique sud, et la Terre de Feu, 
située dans le minimum antarctique. 

Ainsi il semble bien établi qu'il existe une sorte d'oscillation dans la pression de 
Pair entre un centre d'action å haute pression et un autre avoisinant åa basse pression. 

En comparant d'un autre cöté les courbes des Acores (1) et de la Sibérie (4) on 
trouve une concordance assez remarquable. Il n'y a guére que trois oppositions distinctes, 
savoir: en décembre 1878, en février—mars 1881 et en février 1882. 

; Quant aux régions intermédiaires, le continent de V'Europe (diagr. 2), représenté 
par Paris et Berlin, est influencé, comme nous le savons déja par les travaux de M. 
TEISSERENC DE BorrT, par les trois centres d'action avoisinants. Cependant, on voit que 
Finfluence du maximum des Acores y est la plus grande. Les courbes pour Paris et pour 
Berlin présentent une concordance presque absolue entre elles. .La concordance avec les 
Acores (diagr. 1) est aussi bien nette; ce sont surtout le maximum de décembre 1879 et 


1 Lehrbuch der Meteorologie. T. II. Halle 1832. PI. 2. 
? Les variations étant trés différentes en différentes contrées, les courbes sont dessinées selon des échelles 
différentes, afin que l'amplitude soit sensiblement la méme partout. 


6 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. 
, 


le minimum de décembre 1882 qui constituent des exceptions. Alors I'Europe centrale 
etait d'accord avec V'Islande. Cependant il n'est pas facile, de cette maniere, de distinguer 
une concordance avec la Sibérie d'une telle avec les Acores, les courbes pour ces deux 
centres d'action étant, comme nous l'avons vu, en général trés concordantes. 

La région Baltique est représentée par Upsal (diagr. 3). La Suede, étant située 
entre le climat maritime de la Norvége et le climat continental de la Russie, a un climat 
des plus variables. Tel hiver y est doux et pluvieux comme en Ecosse, tel autre rigoureux 
comme a Moscou. Il ne faut qu'un déplacement de quelques degrés de la limite entre 
les deux climats opposés pour que la Suede soit sous le régime de I'un ou de V'autre. 
Aussi la courbe pour Upsal est la plus irréguliere de toutes. Elle subit Vinfluence tantöt 
de la Sibérie, tantöt de V'Islande, tantöt des Acores. 

Comme nous l'avons dit plus haut, BLANFORD a indiqué, il y a longtemps, que les 
fluctuations du baroméetre dans I'Inde et la Sibérie occeidentale sont en général opposées, 
et M. Eriot a fait recemment la méme remarque pour V'Inde et I'observatoire de Maurice. 
Dans les diagrammes 6, 7 et 8 nous avons reproduit la courbe de M. Eriot pour Y'Inde, 
et nous l'avons comparée avec la Sibérie (6), Maurice et Perth (7) et la moyenne des 
valeurs de Maurice et de Perth (8). Cependant la marche inverse des deux courbes est 
plus prononcée entre Y'Inde et la Sibérie (6) qu'entre I'ITnde et Y'océan Indien (7 et 8). 
De la méme maniere que nous l'avons trouvct pour la Sibérie et les Acores, il y a une 
ressemblance assez remarquable entre les variations barométriques en Sibérie et sur I' Océan 
Indien. Quand il y a opposition entre ces courbes, comme vers la fin de 1880 et au 
printemps de 1883, la courbe de Y'Inde s'accorde avec celle de T'Océan Indien. 

Pour les autres contrées du monde on ne peut guére obtenir des résultats bien 
etablis, vu que les observations manquent de centres d'action avoisinants. Les diagram- 
mes (9), Key West au sud de la Floride et Ivigtut sur la cöote sud-ouest de Groenland, 
font voir que les variations ä Key West ne s'accordent pas avec celles des Acores (1). 
Par conséquent la courbe pour Key West n'est pas non plus en opposition avec celle 
d'Islande: Mais on sait depuis les recherches de HMOFFMEYER' en 1878 que le minimum 
aux parages de I'Islande a un minimum secondaire sur le Baffin's Bay et que les varia- 
tions de ce minimum ne s'accordent pas avec celles du minimum principal. En effet, la 
courbe de Groenland ne g'accorde pas avec celle d'Islande, mais les courbes de Groenland 
et de Key West vont sensiblement cn sens inverses, quoique moins bien que celles de 
I'Tslande et des Acores. 

D'un autre cöté il y a une assez bonne concordance entre les variations a Key West 
et å San Diego (9) au bord de I'Océan Pacifique. Cela indique que F'influence du maxi- 
mum boréal de cet océan s'étend probablement vers I'est au-dessus de V Amérique centrale 
et du Golfe de Mexique. 

Enfin, les diagrammes (10) donnent les variations a Buenos-Aires et a Sidney. Ils 
vont le plus souvent en 'sens opposés. Mais ni l'une ni Vautre de ces places n'étant située 


1 Distribution de la pression atmosphérique pendant V'hiver sur I'Océan atlantique septentrional et in- 
fluence qui en résulte sur le climat de Y'Europe. — Congrés international de Météorologie tenu å Paris en 1878, 
p. 83. -— Voyez aussi: Meteorologische Zeitschrift 1878, p. 338. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. q 


dans un centre d'action, nous nous bornons a constater le fait. Remarquons aussi qu'il 
n'y a pas une relation bien nette entre Sidney et Tahiti (5). 


3. Cartes mensuelles. 


Nous avons inscrit sur des cartes les écarts pour chaque mois des dix années en 
question et nous avons ajouté les douze mois de 1874, soit en tout 132 cartes. De ces 
cartes nous donnons ici quelques specimens. Les écarts au dessus de la moyenne des 
mois sont imprimes en rouge et ceux au-dessous de la moyenne, en noir. Nous avons 
trouve le résultat inattendu et surprenant, que les écarts du méme signe couvrent presque 
toujours des surfaces tres considérables. Les spécimens que nous avons choisis font voir 
les répartitions les plus typiques. En janvier 1874 la pression barométrique mensuelle 
etait au-dessous de la moyenne sur V'hémisphére boréal et au-dessus sur I'hémisphére 
austral; en juin 1880 c'était I'inverse qui avait lieu (P1. IV). En novembre 1884 et en 
décembre 1878 (P1. V), la division se fait plutöt le long de deux méridiens. Cependant, 
la ligne de séparation entre les hautes et les basses pressions présente des sinuosités 
considérables. En novembre 1880 (PI. VI) il y avait une large bande avec haute pres- 
sion tout autour de la terre, avec des pressions basses dans les régions polaires. En 
septembre (Pl. VI) et novembre (P1. VII) 1879 la répartition de la pression était extré- 
mement irreéguliére. 

Enfin décembre 1879 (P1. VII) est un des mois les plus remarquables. Ce mois-la la 
haute pression était concentrée sur la mer norvégienne, I'Europe et le nord de V'Afrique. 
Aux Acores et surtout en Sibérie la pression était, par contre, trés basse. La pression 
etait aussi faible sur I'Océan Indien. TL'autre moitié de la terre, V'Amérique et I'Océan 
Pacifique, ' avait en méme temps une pression presque normale. 

En parcourant les cartes de mois en mois nous n'avons pas pu trouver une loi 
queleonque des transformations successives. Les sinuosités de la courbe limitant les hautes 
et les basses pressions se transforment tantöt dans un sens, tantöt dans un autre, de la 
maniére la plus irréguliere. La tendance a une opposition entre certains centres d'action 
que nous avons constatée en etudiant les diagrammes se retrouve en général sur les cartes. 
Ainsi les Acores et I'Islande ont le plus souvent des signes opposés, et si elles ont le méme, 
positif par exemple, on trouve pourtant que V'écart est trés faible sur une région et trés 
considérable sur Vautre. 

Or, il y a des variations d'un ordre supérieur qui tendent åa masquer les relations 
plus simples données par nos diagrammes. Pour le moment nous ne pouvons pas dire 
comment s'effectuent ces grands changements de la pression de Vair qui s'etendent sur 
des espaces tellement larges qu'ils couvrent souvent tout un hémispheére. Il est bien 


possible aussi qu'un mois ne soit pas un laps de temps convenable pour étudier cette 
question. i 


1 Les observations de Levuka å Viti dans V'Océan Pacifique ne sont gugre tout å fait correctes. Les 
variations y sont les plus grandes entre les tropiques. Cependant il serait intéressant de savoir si ces variations 
fortes et brusques dépendent de la situation de la station entre deux climats différents. 


8 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES PD ACTION DR L ATMOSPHERE. 


Quoi qu'il en soit, il nous semble que les résultats trouvés sont dignes de V'attention 
des métcorologistes. : 

Un auteur se réserve souvent de continuer une recherche intéressante dont il a 
publié Iles premiers résultats. Nous n'en ferons rien. En revanche, nous invitons nos 
collégues å orienter leurs travaux dans cette direction. Mais avant tout il est indispen- 
sable que toutes les forces se réunissent, pour que des observatoires soient établis å des 
endroits éloignés et surtout aux différents centres d'action de lV'atmosphére. 


1. Allahabad. 


Jany. Pévr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Scpt. Oct. Nov Dec 

700 + 63.4 61.8 58.6 55.2 52.4 49.3 49.7 51.5 53.9 58.7 62.0 64.0 
18TAL. ILE -— — — — — — — — — — -— = 
1875: ET a ==0:6 NV = =0:8 + 0.5 | —0.9 | —07 + 0.1 --0:2 | —=0:2 + 0.8 0.0 
18762 JB) EE 0.4 1.1 0.6 0.0 | —14 + 0.3 + 0.2 + 13 | —03 + 0.9 
USES kö fG + 1.6 + 1.5 + 0.9 + 2.2 + 1.2 + 0.9 + 0.6 | —0.7 + 0.6 + 1.1 —0.2 | —0.5 
ASUS aknese a 2152 + 0.8 + 11 + 1.3 + 1.6 || —0:2 + 0.6 +/0.1:|: —1.0:) —2:01) LT) 13 
1879. . « .) —01 | —0.:6 + 0.1 | —0.6 ILO + 0.3 + 0.1 0.4 | -—-0.3 0.2 + 0.3 | —0:8 
18805 0.3 1.2 1.0 0.3 0.9 + 0.2 + 0.4 + 0.5 + 0.1 + 1.3 + 0.5 
IUNGLG 8 oc + 1.4 + 0.4 + 1.2 0.2 + 0.2 + 0.6 + 0.4 — 0.4 0.0 | —10 | —0:6 | —02 
IKSford sa a a + 0.6 | —0.3 + 0.1 + 0.5 + 0.4 | —0.6 | —0.3 + 1.3 + 0.3 — 1.6 +0.3 | —10 
MFBIS os oo + 0.1 + 0.5 + 0.1 — 0.7 — 1.3 0.0 0.2 0.2 - 0.3 + 11 — 0.5 + 1.3 
834 + 11 0.0 | —0:4 + 0.2 — 0.6 + 0.7 + 0.1 —0:4 | —0.2 + 14 + 0.8 + 1.2 

Moy. 1.0 0.6 0.7 0.9 0.8 0.5 0.5 0.4 0.4 1.0 0.7 0.8 
2. Archangel. 

700 + 56.2 56.9 543 | 59.3 58.3 | 57.1 59.6 56.7 58.5 | 56.9 56.5 D7.2 
TIVA va "nys Ars 4.7 1.5 2.7 + 3.5 2 4.9 + 2.0 0.5 + 0.7 
US a SES MARE token GK oll — 1.7 | —31 + 3.6 + 0.9 — 4.1 + 6.8 + 0.9 | — 2.5 
LÖGN RAS 2.6 1.9 1.9 0.9 + AN =(0)15 + 0.4 2.5 3.1 + 5.7 + 0.4 
INU Ga oron FSS OBE HO + 2.4 + 5) —21 +15| —18/| —7.1 -- 2.0 | —10 + 9.6 
TSUSLIPINUE 0.4 9.1 7 +10l) —=3.6) +05) —58 | —=20 | =27 +0.21 —0.4 | —01 
39 FT NR 20 3 2 + 2.4 4.2 1.2 + 0.3 + 3.20) = 2 + 0.7 | —6.0 
SSU 1016 RA rd — 2.1 1.0 1.5 0.6 + 2.7 + 3.0 7.6 9.8 Zforl 

|| 
illa Äs oll ört ls RÖ ON ER + 2:0 | +0:2| —0:8 |) —45 + 4.8 +52 | —5A4 + 3.0 
Ilse ar a val (Öl 11.9 5.8 0.4 -F 2.1 + 0.8 + 2.2 | —0.4 + 3.0 + 9.4 + 2.6 + 8.1 
Iltoflio. & or vi AR MD ASO I + 9.4 + 0.6 + 4.3 — 0.8 — 1.6 + 1.3 — 2.9 +36 | --52 
1884. . | — 6.2 | + 0:9 | + 10.9 + 2.7 —1.9 + 14] + 2.5 + 5.0 +15)| —3.1 + 3.4 + 0.5 
| Moy. 4.6 5.1 SH 3.1 1.8 2: 2.0 2.0 3.3 4.3 3.3 4.2 


KONGL. SV. VET. 


AKADEMIENS HANDLINGAR. 


3. 'Astrachan. 


874. dd 0 


Stor ch HA 
HSF. I fl 
TSG. I AJ 


SBN I Dl 


BAND 29. 


N:0O; 3. 


I I I 
Jany. Pövr. Mars. Avr Mai. Juin, Juill. | Aodt. Sept. Oct. Nov. Dec. 
ENA | | 
[ 
700 + 69.6 68.8 60.4 63.9 62.8 60.7 59.5 61.3 65.2 68.5 70.01) 69.0 
+ 3.3 + 2.2 + 4.0 | —8.5 + 0.1 + 2.2 + 1.4 + 1.2 + 1.2 + 48) —156 | +'0i8 
I 
SN0IG IE FSS 018 I rd + 3G) + 2 ON id OB 060 | 
+ 1.7 + 0.7 + 1.6 + 3.0 + 1.8 + 0.1 | —07 + 0.9 1.5 1.1 2.2 4.2 
+ 3.9 3.1 1.4 3.8 1.5 + 11 + 1.4 + 1.6 | —2.0 + 1.2 + 1.6 + IA 
—1.0 | —40 | —1.8 + 1.4 + 0.3 Mm 1.8 1.0 1.3 + 1.3 + 0.3 | —2:8 
+ 3.7 | —14 | —2.0 + 0.2 | -—11 0.7 0.2 1.4 + 2.1 0.6 lön 2:9 
SO redd | 10:91] Bi Ik = 016; |b OBE — OB = 06 OM IE Bit LON | KS 
— 3.8 + 0.4 +0.2 | —21 |) —0.8 + 0.5 | —0.9 | —0.3 +0.8| —10 | —0.6 | +44 
—0.3 | — 24 + 2.0 0.9 Eb, T1 + 19 | —0.4 + 0.2 + 17 | —01 | —0:1 
+ 1.0 + 6.2 | —24 0.6 0.4 1.3) +05! —061 +1.6' +0.5 +3.2, —13 
=0q | = er RO 1.5 0.1 06: — 05 + + Me ERROS 
Moy 2:1 2.5 HU 7 1.1 1.0 0.8 0.9 1.0 1.4 14 2.9 
4. Athénes. 
700 + 56.0 54.0 52.4 50.8 51.8 51.6 50.4 50.9 DM 53.8 54.3 BR KU 
0.0) +04 1! +32| +121 — 16 + 11 + 04 1) —10 + 141] +131 —41 | —32 
0.0] —44 | —0.2 + 2.1 +15| —01 | —01 + 1.3 + 1.6 2.1 3.2 0.1 
+ 4.0 | —02 | —1.9 + 1.4 0.0) —13 | —0.1 + 0.4 | —0.3 + 0.1 — 24 | —L7 
—1.9 | —2.5 | —15 | —24 | —11 +14! +151 +091/1 —07 1 —12) —1.3 | —0:9 
— 2.4 + 3.7 0.3 0.5 0.2 0.4 0.6 | —13 | —1.6 + 14 + 0.8) —2.9 
—1.8 | —3.0 | —0.7 | —0.5 | —0.2 1 —03 | —081 —0.1 +021 —04 | — 0.7 + 2.7 
+ 3.3 + 1.7 + 3.3 +10)] —12 | —11 + 0.6 | —0.8 + 0.7 + 0.2 + 2.6 + 17 
—4.8 | —27 + 0.9 + 0.8 + 0.1 + 0.5 + 1.0 | —02 0.5 0.8 + 3.1 + 24 
+ 5.7 + 5.3 + 2.8 + 0.2 + 0.7 +11)| —14 | —05 | —01 + 16! —0.5 | —0.6 
—2.6 | +3.0 | —3.5 | —04 | —0.9 | —0.8 | —0:3 0.0 | —L1 +05) +12/| + 138 
06 081 BT SSR RT 0 OA Og RNE NAN 
Moy 2.7 2.7 1.6 110 0.7 0.8 0.7 0.6 0.8 0.9 1.6 1.6 
5. Bahia Blanca. (Rep. Argentina.) 
700 + 55.3 56.5 57.4 58.3 DT.7 60.0 59.5 60.5 60.7 58.7 56.4 54.5 
4 44 + 3.0 + 2.5 + 2.7 + 4.7 + 2.1 + 3.4 + 1.0 | —0.5 + 2.3 + 2.5 + 2.8 
+ 1.5 + 12 +23 |) —16 | —11 | —0.4 + 0.2 + 1.2 + 0.8 + 1.0 + 1.3 + 0.5 
+ 0.1 +17| —19 + 1.8 + 0.7 + 1.5 + 04 + 0.5 | —1.5 + 1.8 + 2.3 + 3.6 
+15|) +091 +08) —16 | +16 1) +22!| —10)| +04| —23 1) —14 | +0:9 | —05 
HBG. I Ft FO + 0.5 + 0.3 + 0.6 + 1.1 | —0.6 + 0.1 + 3.2 0.3 0.5 + 0.7 4 0.1 
—0.3 | —1.0 + 2.9 + 1.6 + 1.8 1.0 1.5 0.5 + 3.2 + 21) —10 | —1:5 
880 I FA 30 — 0:35 — KL + 0.4 +0.8 | —11 +08 | —3.3 + 2.5 +11/| —02 1! —02 
881: I fI- + 04 —0:3 + 0:22 | —0:1 | —0:6 + 14 | —04 | + 0.5 lg 1.3 1.9 1.6 
1882... . fl —I8I- — 24 0.9 0.4 2.5 0.0 0.0 1.9 1.7 2.6 | —2.5 | —07 
18831. . ål —EDV) —04 1 21 | —0:3 — 1.8 | —2.0 +121 —01 | —0:8 — — — 
Ill CER = = =S = = = = 
Moy. 1.4 0.9 1.4 0.9 1.3 JEN 0.6 1.2 1.6 1.4 14 1.0 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 3. 2 


10 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


6. Baku. 


Jan. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoht. Sept. Oct. Nov. Déc. 


700. + 66.9 65.8 62.9 61.6 60.9 58.9 57.5 I8.7 62.1 65.4 65.6 66.0 


MBA RE + 0.6 0.0 + 1.8 + 2.3 — 1.7 + 14 0.0 + 0.3 + 0.7 + 2.4 —1.2 — 0.6 
ÖDE 3.3 0.2 I + 0.3 + 17 + 0.9 — 1.6 + 0.7 — 1.2 — 1.5 — 2.2 — 29 
t876- - CE — 0:35 + 0.2 + 1.1 + 3.0 + 1.2 0.8 -0.4 + 1.0 — 0.3 + 0.5 — 1.4 — 9.3 
TO. Gl 0,7 3.3 0.4 2.7 0.8 2.9 + 0.9 + 1.5 | —0.9 + 1.0 + 14 + 5.8 
HÖGEN + 0.8 — 1.8 — 1.3 + 0.4 + 0.7 1.4 0.9 1.4 0.7 + 0.8 + 2.7 -— 24 
Kör I EE + 1.0 4: 0.7 — 1.8 + 0.7: 10) 0.5 0.2 0.9 + 0.8 — 1.0 — 0.4 — MA 
18801. > AL) —0:8 + 2.2 + 0.4 + 2.3 Mt + 0.4 + 0.5 | —1.0 + 0.7 | —1.8 + 2.9 | —0:3 
1881. . 20 3.3 1.2 0.2 2.0 0.4 Ht Lä 05 + 0.9 | + 0.5 — Il Jr ri 
BSI + 1.8 =(9101 + 3.3 Ki 1.3 0.5 + 0.7 — 0.6 — 0.2 + 0.7 — 0.6 — 0.9 
IloeELs s YA -+ 0.9 + 4.7 1.8 i 1.2 0.9 19 0.0 = 04 + 12 + 1.5 + 3.1 — 13 
1884. Ian —on 0 tee Es arg ker 0 0: 0 SVE RIKS SOK 

Moy. 1.4 1.5 1.5 1.6 1.0 1 0.6 0.9 0.7 Gt 1.9 2.5 


7. Barnaul:; (Sibérie.) 
700 4- 56.9 55.5 04.4 51.2 47.5 42.7 41.1 43.8 47.6 32.1 56.4 57.3 


1874 —2.1 | —02 + 0.5 | —13 | —14 0.6 1.2 1.1 0.5 | +121| —0.6 | —0:2 
1875 —12 | +34 | —28) +02!) —21 0.0) —27 | +041 —0.6 | —22 | —08 | 41 
1876 + 0.3 7 0.6 2.8 | +03 0.3 1.5 0.5 | +24 1 —39) + 21) 53 
1877 + 1.6 + 2.1 -—- 0.5 | —1.6 + 1.9 + 1.1 + 0.9 + 17) —0:8 + 2.5 + 1.5 + 5:8 
1878 + 3.5 | + 2.0 +19 | —04 | —13! —+ 09 0.6 2.0 1.5 + 1.2 | —0.8 + 2:5 
1879 + 2.4 0.0 + 0.4 0.1 0.9 3.0 1.2 2.1) 0.1 +17 |) —15 | —76 
1880 + 2.9 | —3.3 | —5.0 + 2.0 0.3 0.1 + 1.3 0.8 + 28) —27 | —22 + 14 
1881 3.3 I LPA + 5.8 2.3 + 1.5 + 0.8 | —0.8 + 0.3 2.6 0.2 Si + 24 
882 fan 3.6 12 0.1 + 0:31) —0:8 + 0.3 + 1.3 0.2 + 0.5 04 | +24 1) FT 
1883). dk Hr OM + 8 0 + ID le | MS ch 2 Löt IG + OR Ia LR 
8840 2 0 EA EG + 0.4 + 0.3 + 0:81 + 13 + 1.7 + 2.7 + 1.8 + 04 

Moy. 2.2 2.1 1.9 1.4 1.1 0.7 11 11 i 1.8 1.8 3.4 


8. Batavia. 


700 + 58.7 58.9 | 58.8 58.2 58.2 58.9 3). HI 59.5 59.0 H8.5 58.4 

JSF dT AR 0: + 0.1 | — 1.0 + 0.1 0.0 0.5 0.8 0.4 0.8 0.5 + 0.1 + 02 
IEND on 0.9 KON 0: 0.4 0.0 0.4 0.1 0.1 0.2 BENA Nr 
1876 0.8 0.6 bu 0.9 + 0.3 | —0.1 0:00 0-0 + 0.2 + 0.3 + 0:9 
1ST77 + 1.4 + 0.9 + 0.6 + 0.8 + 0.5 + 1.2 + 12 + 1.5 + 11 + 1.3 + 1.0 + 0.2 
TSE SG Om AA KORS a 09 03 0.0 0.0 0.7 0.1 0 + —0:9 I —0:6 | 2 
SKOR 0.9 0.9 | 0.6 0.2 0.8 0.4 0.9 0.6 0.6 0.2 0.3 11 
NII0 Is 0.8 0.4 | 0.4 + 0.3 | 0.3 0.0 0:0,. |; —0:11]- —0:21- + 0:41 + 071 KAKOR 
18813 ot + 04 )- + T0)- + 05) + 04 + Or —0:5- + 0:41- +0:3 0.1 0.1 0.8 0:5 
1882. cl +0:6) —05| +03| —07 0.0 0.6 0.4 0.4 0.2 0.7 0.2 0.3 
ISS so ae ol SON + 0.4 | 0.0 — 0.1 + OL + 0.1 + 0.2 — 0.1 + 0.3 +0.2 | —0.:6 + 13 
LSSA AES EO + 0.6 | —0.3 är 0 EE OB + 0.3 | —01 | —0.1 + 0.3 + 0.2 | —02 + 0.7 
ss TE 0.4 0.4 0.4 0.5 0.5 0.8 


KONGL. SV. VET AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 11 
9. Berlin. 
Ås — — — — LÄ - —— 
Juny. Pövr Mars. AVE, Mui. Juin. Juill. Aott. Sept; | Oct. Nov. Déc 

700 + 61.2 58.1 56.5 56.0 58.1 57.0 56.2 56.7 D7.6 B7.1 56.3 56.6 
INBk4. I Öh OI0IE I 9:8 iösdr 0 — 08) 40 Ber IOK NM RME FoT.S F 3.9 
BöKar. 4 Kör 6 + 40 + 55 + 3.0 + 24 TR) —'0!6 + 2.4 FRE — 08! 1-—=i2:1 +'3.5 
HSO «oh, + 6.0 |] — 47 | —8:9 + 0.5 + 16 r 0.5 SERSLV + 16 | —42 + 2.3 + 17 | —48 
TECK cr kil —BL I — 418 32.9 2:20 2.4 + 3.3 FOBI OK + 0.6 + 1.1 IL) F 2.8 
Höra LAM 200 + HB — 26 + 03 | — 25 FI0I6ET — LOOK Er ONg + 0.3 1.2 3.4 5.7 
MÖR ren 0:87) 10 + 2.5 5.2 0.4 0.8 2.4 + 0.1 + 1.9 + 12 + 1.7 + 9.1 
1580 . fa BS + 4.6 | — 0:9 + 6.1 — 0:3 + 0.3 — 2.1 0.0 0.0 + 0.9 — 3.8 + 15 — 3.3 
Mög I kb 51 2.4 0:5 + 2.0 + 21 — 1/0 + L0 Re 109 + 0.5 + 4.4 + 4.1 
FOB2-. I AN FN FDL + 11 0.0 + 14 7 0.5 2.4 2.4 + 0.9 | —54 | —3:8 
HRSSr RME + DIG | Hr BO) — 29 0:05) — PI RRIRON IE NUR AÖNA ELON ELR OM 
SSJ RA SR ES ot TE RE Rs + 2:3 - 1.5 0.4 1.6 + 1.2 + 2.2 + 2.4 — 0:8 + Av) NA 

Moy. 3.5 4.6 3.0 1.8 1.6 1123 1.2 1.5 1.8 115) 1.8 3.9 
10.  Berufjord. (Islande. 

700 + 50.8 49.7 53.6 58.0 D7.5 59.8 Ho 55 0 53.6 Har 52.0 49.5 
USE: LAR 10:2 1.3 1153) S.7 + 3.9 + 2.6 1.5 1:9 4.6 ll 0.2 | + 7.3 
HS KRT BA | + +081 —7!2 | —40 + 2 + 0:9 + 141 — 0.41) + 8.9 | — L6 
1876. . 1.) — 23 | + 3.5!) — 2.3 + 1.9 + 3.6 3.9 59 Hi FOI SSE | FRE 
HÖ or OM 6.6 - 14 0.9 + 3.1 + 4.6 0.6 259 + 6.0 + 52 3.7 10.1 3.1 
HÖST. UR lake Me +38 0:0 | —1:9 + d.4 + 0.6 +31) —401— 24 | + 9.6 | + 12.2 
Hörgr. LET d+ 62) — 06 1 + 02 + 0.7 + 0.1 + 0.3 + 1.9 -F 0.1 —7T1 + 25) + IA) + 03 
MBB NE ST KUR KRA EM 1-6 — 3 + 1.2 + 2.3 + 3.8 + 0:7 0.7 | + 10:7 2.5 | +' 46 
1881. . Slo) + 12.91 + 10.11 — 60:83 + 2.6 2.2 0.4 2.6 0.0 + 44 + 52 | — 10.0 - 6.7 
1882. .:Ud)— 451 + 0.7) — 10.3 + 3.1 + 1.8 + 281 —481) —22 I —22 I— 111 — 51) + 31 
MSBSTE GOES SE = NE RNE DR I 2 + 1.8 + 29.1 —3:6 + 1:7 8.4 10.1 2.5 
Höd4ru LED 0.9 3.6 5.6 1.5 2.5 - 1.6 + 9.2 4.1 Dö 3.9 | + 2.8 8.1 

Moy. 4.6 4.9 3.9 2.5 2.7 2.1 31 2.1 3.8 4.0 7.6 4.4 
11. Biskra. (Algérie.) 

700 + 56.2 54.3 | 510 49.2 49.7 50.21] — 50:8 50.6 51.2 52.2 53.6 53.8 
Ör as 0.5 r 11 + 5.0 0.9 0.2 + 25 + 0.2 | —0.4 + 11 + 0.3 | —2.0 | —3:5 
IHSNOra I KE 2: 1 =5:0 + 0.6 + 1.5 + 0.8 0.0 | —1:3 + 12 Fö Tr —2:3 | 02 
MSC RN + 14 1.3 Zi 0.7 "vi r 0.7 + 0.6 + 0:31) —16 1) —0:8 || —T2 
HSK OE a OR ROME 05 | 06 Fälg SS 5 ILE 0.1 i IlR 0:5 | + 01 
HSO. I SEO: + 4.4) —0:1 + 15 —TV or —T3 EL 8 I — 07 + 01 | —15 | —1:9 
TUMS sr NES 0.0 0.5 0.4 0.3 1.4 141) —13 | —04 | —0.5 + 25 
HSSOrE karta EOS IF +0.8)| —10 | —2:1 + 0.1 + 0.4) —1.6 + 0.9 + 11 0.0 + 2.9 
TS Fo ne OK 5.1 + 0.9 lö Fr 14 + 0.1 + 1.0 + 0.1 0.6 2.9 Fr 9.7 0.8 
8825 so SÄ + 53) + 21 + ör I + 0: +11) +H08 I 0:51] +0:81 08) +18 lr Le I —T6 
MSS. 4 OA 1.8 + 3.1 2.5 0.9 0.6 I 0.0 + 0.3 1.0 + 0.1 + 0.1 + 0.5 
MöBdT ot 0 + 2.7 + 0.9 1.8 1.5 Fr 1.3 i + 1.0 + 14 + 2.1 + 14 4 0.1 —0:2 

Moy. 2.3 3.1 IEA) 12 älg 7 0.9 1.0 0.9 1.2 11 19) 


12 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D' ACTION DE L ATMOSPHERE. 
12. Brönö. (Norvége.) 
Janv. Févr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov Dée 

700 + 54.2 53.9 53.3 58.3 D7.4 HC D5.2 55.9 55.9 54.9 52.8 53.0 

IöNl og od sl | HERA + 1.2 + 0.2) —5.5 + 17 | —01 + 2.1 3.9 4.2 6.5 + 1.9 + 0:7 
ING a oral ÖN + 9.0 + 7.1 —1:9 | —2.3 | —2.0 + 9.6 + 2.4 + 1.3 + D.4 + 3.8 + 0.2 
IKIUDo va ol SBL + 0.1 | —8:8 | —34 + 3.5 + 2.5 0.9 0.5 3.6 + 1.0 + 7.5 + 2.9 
SS 2 tik 1.5 6.6 3.2 + 1.0 0.7 1.0 1.7 +0.7 | —04 | —48] —84 + 0.3 
INU ss 1.0 2:4 3.2 + 12 — 4.2 + 0.1 + 0.5 + 0.1 —5.0 | —2.8 +01/| —2.6 
BE FEAR S9N — 3.0 + 1.6 | —14 + 0.3 3.0 1.0 1.6 | —2:3 — 1.3 + 5.6 + 1.6 
18801. . «Lr | + 22) —49 + 6.4 | —21 + 0.6 + 0.5 + 0.8 + 4.8 +0.6 | —21 | —6.4 | —6.7 
1881: TEEN = 106 + 8.0 | —34 | + 0.6 + 3.3 | —0:7 | —2:6 | —6:0 1) +66 | +6:6| —41 | —=0:2 
ISIR oc sa 2.1 4.3 6.6 — 0.5 + 3.0 +0.5 | —0:7 | —3.8 + 1.5 + 71 + 0.8 + 3.2 
Ifö a oe 0.0 + 24 + 3.0 + 3.9 | —L7 + 2.7 | —04 | —24 +0.3 | —46 | —3.0 | —32 
JT834 AN 986 + 2.0 + 6.9 + 2.9 —1.9 + 0.5 + 2.7 + 5.8 + 12 |: —4:8 + 42 | —27 
Moy. 4.0 4.3 5.0 1.9 2.2 1.4 1.5 2.8 2.3 4.1 4.4 2.4 

13. Buenos-Aires. 

700 + 57.1 57.5 59.0 60.2 60.9 62.2 62.1 62.4 62.4 60.3 58.2 56.7 

OA 3 SR + 3.2 + 2.3 + 0.5 + 2.8 + 2.7 + 0.8 + 2.8 + 12 | —14 + 0.5 + 1.8 + 2.1 
185 3 FR | — 0200 + 2.1 —0.3 | —0.4 + 0.6 + 14 + 17 0.0 + 0.5 + 14 + 1.0 
HÖG so ro rel SO SON SIA + 0.5 | —02 + 0.8 0.2 0.6 1.3 + 1.4 + 11 + 2.2 
TEN er + 1.3 + 10 | —05 | —2.6 0.0 + 1.2 "2 ar Dö sb) SSA + 10 | —=E1 
BUNGE RNE FN 2.0 KU 05 +0.7 | —0.8 + 0:7 + 3.1 |. —0.:7 | —1L1 0.0 | —0.3 
I kSNYSNEES IS SOK ESO + 2.0 + 0.8 +07 | —12| —11 | —0.7 + 1.9 + 14) —14 | —=L3 
18804 1 stl = + 0.3 | —0.1 + 0.6 + 0.1 —1.0| —17 | —27 + 1.9 + 0.2 + 0.4 0.0 
SSE 0.0 +09 0.0 + 0.5 | —14 + 1.0 0.0 + 0.8 —1.7 1.7 1.5 1.2 
SSE ol te FRI + 0.7 + 0.7 + 1.3 — 1.0 + 1.5 + 1.5 — 0.4 + 0.3 | —0.6 | —09 + 0.6 
IlolsBl oe or Gb de SS OK + 0.5 | —17 + 0.7 + 0.6] —2.8 + 0.7 + 1.5 +0.7 | —0.1 | —07 + 0.1 
1884. stl + 0 | 0201-0411 —0:8 + 1.33 + 0.3 + 11) — 34 + 0.1 + 11 + 0.4 | —02 
Moy. 0.8 7 1.0 0.9 0.6 1.1 TH 1.5 1.0 0.9 0.9 0.8 

14. Calcutta. 

700 + 63.1 61.8 58.9 56.2 34.38] Bli 50:91] 52.5 54.8 58.6 61.2 63.0 

TOA I KE = = = = = = 
85 so 2 0 —0.21 —10 | —213 + 0.4 | —0.6 — 1.0 + 0.2 + 0.1 — 0.4 + 1.0 0.0 
TENOR. oc SK 0.2 1.6 0.9 al 0.7 + 0.2 | —11 + 0.1 + 0.2 + 0.9 | —0.2 + 1.0 
ÖN NE + 3.1 + 1.5 + 11 + 2.0 + 0.9 + 0.7 + 0.9 — 0.9 + 1.3 + 1.6 + 0.6 0.0 
IV one SAN Al NAN TAN ARG TOG | TA0) SNIA 0.4 1.4 IL = 
ISA oo ul 0 NT 0.4 0.7 OR EET ENN ES ESR 0 =02 10 
18801 . at —0:31: = 06: — 06 )- =O —=0:201- — 08 +0:3 + 0.1 + 0.2 + 0.8 + 17 + 1.0 
SSL St Ro + 0.5 + 1.3 | —0.5 + 0.2 0.0 0.3 0.2 0.1 0.9 0.5 0.0 
BST ERE + 17 0.7 0.2 0.1 + 0.5 | —0.5 | —11 + 0.2 0.1 2.0 0.3 1 
SEB a a + 1.4 0.3 0:22 I — OM 100 0.8 | 0.8 0.4 0.7 + 0.7 — 0.9 + 0.9 
18845 oo sf + 2.0 ||, —0:2 — 0.8 + 0.1 — 0.7 +0.8| —0.3 | —0.6 | —0.4 + 0.9 + 0.4 + 11 
Moy. | — 14 0.9 | 0.8 0.9 0.8 0.6 0.9 0.4 0.4 1.0 0.7 0.8 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o.3. 13 
15. Le Cap. (Capetown.) 

Jonv. Pövr. Murs. Avr Mani. Juin, Juill, Ao. Sept. Oct. Nov. Dee. 
700 +! 60.1 59.9 61.0 61.8 62.9 69.8 66.0 65.5 64.4 62.5 61.3 60.7 
Watda, I act — — — — — — -— — -— — — — 
MBVOr RI — — + 2:2 | —0:4 + 0.5 + 1.2 + 0.3 0 
HarOr: + <ih —03F — 0.1 + 0.4 + 1.4 + 2.0 + 0.5 0.0 | — 0.4 + 0.6 + 0.7 + 0.7 + 1.2 
ÖV vs & + 1.3 + 1.2 | —01 0.0 — 1.3 + 1.3 — 0.8 | — 0.3 + 0.4 — 0:1 — 0.2 + 0.7 
KÖRDE: sd + 0.8 + 1.4 + 1.3 + 0.6 + 0165). —— OH — 1.9 + 1.0 | —01 — 1.2 + 0:1 + 0.2 
WadOr co + 0.2 + 0:3 + 1.2 + 1.0 0.2 1.0 0.6 + 0.3 | —0:4 + 0:3 | —0:4 — 1.0 
18580. el —07 | —0u + 0.1 + 1.2 + 11 + 0.7 + 0.6 | —14 + 0.5 + 0.8 | —0.5 + 0.2 
FASA ff — 05) 01) 04 08 = 0.1 + 1.5 1.3 0.1 0:5 | —0:9 0.4 
MODA. ck I 0.0 | —0.6 — 0.9 | — 0.2 + 0.5 + 0.1 — 0.1 + 0.1 — 0:2 — 0.1 + 0.4 —14 
osar: 080 =0K — 0.4 1.6 1.4 1:3 2.2 0.3 i 0.8 + 0.2 + 0.6 
1884. . | +03) —01] —0:7 | —0:7 | —0:4 + 1.3 + 12) —0:3.| —0:2 0.0 + 0.6 | —=0:2 
Moy. 0.5 0.6 0.6 0.8 1.0 0.9 1.1 0.6 0.4 0.6 0.4 0.6 

16. Christiania. 

700 + 58.6 57.0 55.1 58.0 56.9 55.6 59.9 54.8 56.3 56.6 54.9 D5.2 
NAT: > to, 10:2 + 2.3 0.6 3.7 + 0.7 + 1.6 + 2.0 2.2 2.9 4.8 + 0:85) —FIkO 
1805... > mm) — 1.6 + 7.9 | + 6.5 | —1.8 — 1.2 + 0.6 + 39.3 + 2.1 + 17 + 3.8 + 2.5 + 1.5 
HÖGT: > bi. + 61 — 2.1 | — 10.6 | —1.9 + 2.6 | —2.4 + 0.7 + 0.5 | —6.3 + 2.4 + 6.7 + 2.3 
HOME: TR 1.8 6.7 3.9 + 0.5 |: —1.2 + 07) ==) —=0201) —=L0 | —27al — 5 + 1.9 
BST stöd — 15 + 0.4 | — 4.5 + 1.0 | —42 0.3 0.1 100) —3:7 3.4 2.1 4.8 
Maa co ff 47. —52 0) + 3.3 2.8 0.4 3.8 | —27 — 0.9 — 0.6 | —L1 + 5.4 + 6.2 
180, > fl.) + 36) —43) + 64! —12 + 11 —0:4 | — 0.4 + 4.3 + il) —271 —3:5 | 65 
1881... oc) — 25 + 4.0 | — 1.3 + 1.5 + 2.7 1.0 1.0 D.9 + 5.0 + 52 | —1.4 + 2.3 
Has Oo REL + 071 =20)— 4:31. ==19 + 2.8 | —0.4 + 0.3 | —3.7 + 1.3 + 5.1 — 2.5 + 1.4 
1888-6 os oo ÖN + 5.2 1.6 + 4.6 | —L7 + 2.3 2.0 1.4 0.7 2.7 3.4 1.5 
WES 8 + 2.8 | + 6.8 + 24 | —151 + 10 + 3.1 + 6.4 + 27 3.8 + 6.1 32 

Moy. 3.1 41 4.9 2.0 1.9 1.3 1.5 2.6 24 3.3 4.1 32 
17. Constantinople. 

700 + 66.2 64.4 61.9 60.1 60.8 60.3 592 60.1 62.0 63.4 64.1 63.6 
NBA 3 nl + 13 + 0.4 + 3.2 + 1.5 | —14 + 3.0 + 1.6 | —0.6 + 2.3 +17 | —44 | —31 
SEEN fa = er dia EE OISKIE ck 2 ONE ORNE OB 0 Fillsn —BANB0E 
BKO I och + 4.30). —0:9 5). 24 + 22 + 04) —2d + 0.1 0.3 0.6 + 1.0 2.2 2.5 
ör ROR 86 2 29 HR + 2.4 + 1.9 + 10.) —01 |. —01 ) —0:4 | 04 
NSU I gel = + 28) —10 | —0.4 + 0.3 + 0.1 SM 0.9 152 + 1.3 + 0.3 | —3:4 
Wand as 30 05) =0m0 =08 + 0.4 | —0.6 + 0.3 +0.3 | —0.9 | —0.9 + 3.0 
MSS0K CA rr + 3.0 + 2.3 + 3.6 + 1.3) —0.8 | —0.7 +12! —12 + 0.5 | —0:4 + 2.6 + 14 
ast RE ESAs — 23 + 0.1 0.0 0.0 + 0.2 + 1.0 | -+ 0.3 —0.4 | —12 + 3.5 + 3.6 
ISP oo ESD + 4.1 + 3.3.) —01 + 0.5 + 1.21) —1.5 | —0:8 | —0:3 + 12) —17 | —=0.7 
883 1 stl 1A4 + 3.4 | —3.4 | —0.4 | —1.5 — 0.9 + 0.1 — 0.1 — 1.0 + 0.6 + 0.9 | —L7 
1884. kl — 02 + 2.7 +1.8/| —2.0 + 2.2 — 1.3 + 0.5 + 0.6 + 1.5 + 0.2 + 0.8 + 1.2 

Moy-: 2.6 3.0 1.9 1.2 0.8 0.8 1.0 0.6 0.7 0.9 1.6 1.9 


1 Janvier—Juin moy. de 1876—385. 


14 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 
, 


18. Cordoba. (Rep. Argentine.) 


Janv. "| Féyvr. Mars. Avr. Mai. Juin: Juill: Aout. Sept. Oct. | Nov. Déc 

700 + 21.7 22.2 23.1 24.5 24.8 26.1 25.5 20.7 25.6 24.1 22.3 21.2 
STAT SES SES +02 | —0.6 + 0.7 + 11 | —14 + 1.2 0.5 | -—1L5 0.5 + 1.0 + 12 
UID ID + 14 + 11) —021 —0.8 + 2.0 + 1.6 + 1.6 +0:6 | + 14 + 1.2 + 0.3 
UÖADa ro NG + 0.3 0:0 | —14 +0.5 | —0.3 + 1.0 0.0 +0.3 | —14 + 12 + 1.3 + 24 
INA + 1.4 + 1.0) —0:51) —21 + 0.6 + 0.9 — 2.0 + 121) 14) —L4 +12 1! —03 
iPS CE + 1.3 + 0.9 | — 0.3 + 0.7 + 0.7 | —0:4 + 0:5 + 2.51) —0.7 | —0.:6 + 0.2 + 0.3 
TSE I KUR + 0:8 | —0:4 + 1:9 + 0.9 + 0.8 — 08) —0:9 | —0:4 + 2.0 + 10] —0.7 | —T0 
TE80K, TEN 2:3 0.3 0.3 + 1.0 | —01 1.9 1.6 25 + 2.5 + 1.0 + 0.4 | —=0.4 
1881 I A= FOA 0 + 0: +0.3 | —141) + 05 010) FO Ev RA 
882-- I KO = TO + 0.3 + 0.8 + 0:9 | —0:7 + 12 + 121) —10 0:01 —0:9 | —L0 + 0.4 
1883: I Sh (ÖR a (On a LSJ | Obs el — =(Os | lr IL) lr LIL fler (ON Ge] = Oå == ILO || = Öl 
1884- AO + 0.4 0.4 0.4 0.7 + 12 + 0.3 + 0.2 + 34 | —01 + 1.0 + 0.3 | —0.3 

Moy. | 0.9 0.5 0.9 0.8 0.7 11 0.9 1.4 la 1.1 0.9 0.7 
19. Duluth. (États Unis.) 

200 + 64.3 64.0 62.9 61.3 60.6 59.3 DI 60.2 61.2 61.1 69.0 69.8 
874-05 > RAR 0.4 0.2 0.6 + 1.7 0.01 —0:51 —0:8 + 0.9 | —12 +17) —11 | —05 
SYD MSE FL3 | — 04 + 0.7 | —14 + 0.4 0.3 em + 0.4 0.6 0.1 5.1 
HT ov so NS + 0.3 + 16 | —0:8 + 0.1 —2.3 | —0.2 | —05 +0:6 | —32 | —12 + 0.8 
TEL KI 06 + 1.6 + 0.1 + 1.0 + 02 | —16) —1T4 |) —Li 1.9 0.1 0.5) MED 
HÖ. KS 0.8 5.6 DM 6.21 —21 |) —01 + 0.1 -— 2.4 0.6 2.6 0.9 0.3 
TBG 3 KG 0 + 12 — 0.6 + 14 + 1.5 + 0.1 —15 | —14 + 0.4 | —01 — 0.6 + 14 
1880. fl) —36 | —29 | + 09 1.9 241 0.6 +031 +101 —-12 1 —03 + 1.8 + 0.9 
1881. lor +) +) —051) +081) +1T31) +041 FL5 +0:9 20 +28 07 | 08 
TIG2, I fs. 0.2 2 + 0.9 + 3.4 + 2.0 + 0.5 + 0.8 + 1.7 + 23 | —09 + 2.8 + 1.5 
333 KING E-EOIRS + 3.6 + 0.9 | —037 +02 | —03 | —02 + 1.8 + 2.2 + 34 | —10 | +L5 
884 I OR EERO + 1.0 + 0.3 + 1.9 | —0.6 + 9.4 + 0.8 + 1.5 | —0.2 + 13 OS 

Moy- 1.6 22 0.9 1.9 1.2 1.0 0.7 3 1.2 1.5 1.0 1.4 
20. Fort S' Michaöls. (Alaska.) 

700 + 55.9 61.9 60.1 59.6 HO ID 58.5 56.7 54.6 55.2 55.7 57.0 
1874 =E = = — - —1| +101 —56) +14 |) —24 I + 0.6) —56 
1875 + 68) -— 62 + 0.7 + 511) —2:0 | —0:3 + 1.5 | 1.9 + 0:2 1.0 | + 13.4 + 41 
1876 AA SBN 56 + DA 2.6 1.8 608-09 1.7 | + 10.0 14 
1577 + 38) + 27 10 Hi 4.8 0.2 — | —13 + 2.0 + 101 — 6.9 | —8:9 
1878 7.8 13.7 78 öl LS a rä = Or 1) 12.0 1.2 
1879 = = = = 
1880 — = = — — 0: 0 RO FSI EES SA EE 
1881 + 28) + 17 — 2.4 + 11 + 9.0 + 0.6 + 1.3 + 3.6 + 1.8 | + 9.7) — 1.2 | —0.9 
1582 —3.6 | — 35 | + 65 + 3.9 + 4.9 + 0.9 +0:6 |)" = 05 II FE 08 IF =E AG + 1.5 
1883 3.0 | + 9.6 22 0.9 0.6 + 1.5 | —0.6 | 1.0 34 | 33) + 2.2) 03 
1884 016 RAS IE 076 ER SA 012 + 15 (0 + 1.5 EES SUP 2 + LA 

Moy. 3.7 5.8 3.3 3Å 25) 0.9 i TA 22 6.4 28 


700 + 
[ANS dd spe 
HÖrDIa 30 
BaO. ö 
RITA sv & 
FÖRBI oc RT 
Ore ve 
JN50 > se 
185 SVEARNA 
MaB ar 
kQD3A . Hå 
RS sh 
Moy 
700 + 
1874. . 
UEVDE: I gå 
MVG a ae 
MSE a sb 
HÖrOr od «& 
NO a sr 
F3807 140 
HALL. > så 
MSB2E 20 
MBB I eo 
8847 I sh 
Moy. 
700. + 
TOVE ac 
ENDE sv så 
TSVOSKR 
MeKAS 3 cc 
ANSE I ar 
KSR oa 
1NS0 JIA 
HÖST sc 
HODRE cs Lå 
NSBEA I or 
158 3 ge 


Moy. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND: 29. N:O 3, 15 
21. Funchal: 

Jany. Fövr. Mars. Avr, Mani. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct Nov Dec 
60.3 65.0 62.9 62.6 62.3 64.5 69.7 62.6 69.3 62.0 61.3 64.1 
— 1.6 + 1.4 + 2.1 F 2.0 | —0.5 + 0.6 | + 0.5 + 0.8 + 0.4 + 0.5 | + 1.3 + 1.5 
4: 2.0 | — 3.1) —0:8 + 0.7 0.0 + 0.6 | + 0.6 +0:7 | —0:81) +0:6 + 0.8) —£5 
— 0.9 — 0.6 + 0.5 + 2.1 + 0.4 + 0.5 | — 0.6 + 0.6 | —0.2 1 —3.0 | — 2.8 -= 2.1 
— 0.2 + 2.4 | —0.8 1) —17| —02| —19 + 0.1 || —0.6 | —2.0 + 1.6 | + 2.9 + 34 
TR + Lu ch 2 0.8 0.2 0 04 0 HADAR bg LOMMA DR 
IQ e-rg r0S NE Ear a 0.0 —0.6 05 | + 0:61 01 = 4.6 IK 
— 0.91] — 2.0 + 0.3 + 10 | —17 + 1.2| —02 | —0.4 + 0.1 — 1.3 | + 4.9 + 21 
— (.4 |. —2.8 | —3.0 | —283 | + 05 1-—0:3 | +0:7 | —0:5 | —0.1 + 0.6] + 3.9 + 3:3 
+ 1.5 + 2.8 + 4.3 + 2.1 — 0.2 + 06. + 0.6 + 1.1 + 1.4 + 14 | + 4.8 + 1.0 
+ 0.6 + 2.1 —2.1 | —0.5 | —1.2 0.0 | + 0.4 + 0.9 + 0.9 +15) + 24 | -=0:4 
+221 —22 | —13 | —2.8 +15 | — 021! —04 | —0.7 + 11 +0.21]— 11 + 1.7 
1.9 2.0 1.6 1.6 0.7 0.6 0.5 0.6 0.8 18 3.9 2.3 

22. Galle. (Ceylan.) 
59.8 SIN 59.4 58.2 57.8 58.4 58.7; 58.6 | 59.3 59.2 59.2 59.3 
LA LE (ERT) jr IR Bi ar rt 1 0 a (Or ar 10 =S Ori ET OS Er OA 0 
1.1 0.5 0.5 LON AO 04 04) — 02 — 08 0:0. | — 0:31 |) 0 
NGA NEN NAN AE ETEN SS SA RO EST SST 0 
FOU 06 0:60 + AN OR 0.5 1.2 0.6 1.0 1.0 1:00] Set 
02) EON 0105 00 0.8 04 IE 0135 0.40 ENG 
08 NG 0.2 0.1 0.3 (a ÖGON NA OR AA | DA 
+ 0.3 + 1.0 + 0.6 + 0.4 | —0.2 | —0.3 + 0.7 — + 0.1 0.3 5 | —0:7 
+ 0.81) —02! +01) —051 +021 +0.5 1) + 0.8 SL + 0 = 020 0 ONA 
0.0 +0:3 I + 06 | + 0.5 + 0.1 + 0.2 +0.5 | —05) +081| +04 | —0.6 + 1.6 
+ 1.1 + 0.8 + 0.2 + 1.1 + 0.7 + 0.7 + 0.1 + 0.5 + 0.9 + 0.5 + 0.1 + 0:7 
0.7 0.7 0.4 0.5 0.3 0.5 0.7 0.5 0.5 0.5 0.6 0.7 
28. Galveston. 

66.1 65.0 63.3.) — 61.3 61.3 (DE 62.6 61.6 62.2 63.1 64.8 65.4 
0.0. —10 | —18!) +0.9 + 0.9 +0.2 | —0.1 +0.2 1 -—0.9 + 1.9 + 0.2 + 0:5 
+ 0.21 —0.1 | —0.6 + 17 | —01 + 1.6 -+ 0.7 + 0.3 | —0.6 + 1.5 | —2.5 | —26 
NN OM | -trOL9R bir il kr IG ALOE OS LI Oi 06 HOIGE K OLEN Er —L0:5E | TNIEG 
+ 1.5 4 de rk B:srr — 13 + 0.21) + 0.6 | —0.5 0.0 | —17 | —14 | +01 + 0.5 
—15 | —3.8 | —2.3 1) —3.6 | —0.5 1.5 7) —11 + 0.3 + 0.4 | —0.9 + 0:7 
+ 0.9 + 0.4 + 1.5 + 0.2 + 0.1 | —0.5 0.5 1.4 + 0.7 + 0.6 +0.7 | —0:6 
—1.9 + 0.4 || —0.3 | + 13) —0.7 | — 0.1 0.0 | —0.1 + 0.1 + 11 + 0.8 +:0:3 
0.5 11 1.21 + 09 0.2 0.5 0.5 0.5 | + 0.6 0.0 | + 0.6 | +H0:9 
—1.5 | —0.3 + 13 kb + 02) —0.3 + 0.1 + 0.6 + 0.9 + 0.5 | — 1.3 | + 0.8 0.0 
— 0.2 + 2.2 + 0.1 | —1.0 + 0.5 0.0 + 14 + 1.1 + 0.5 0.8 + 0.1 0.1 
NR Off EOS ON FR 02 0:44 IE + Ola IEA Oo] 08 + 06 | 04 
1.1 1.2 1.2 1:20) 0.4 0.6 0.6 | 0.6 0.6 0.7 0.8 0.7 


16 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


24. Iviktut. (Groenland.) 


Janv. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. ”Aotit: Sept. Oct. Nov. Déc. 

700 + 46.1 47.2 52.7 56.3 D7.2 59.3 56.2 55.5 53.7 52.5 52.3 48.9 
1814. oc Sh — = = ER pt at = 2 
1875. .. | + 121 —051| —19/| —221! —29 | —31 +22 | —1.6 | —1.3 | — 0.3 + 0.6 | — 82 
1876. |) — 44) + 21 + 3.6 + 4.5 2.5 0.9 3.2 | —06 | +56 | — 43 | +66 | — 6.1 
180. as NS 6.0 + 2.2 nr 2.4 | +66 | +31| —16 | +021 +54 1 +04 1 — 24 | —2.2 | — 2.8 
1878. . ol + 24 | —11 + 1.6 + 1.0 + 2.1 +17 | —32 + 2.3 +0.8 | + 581) + 74) + 11.2 
HBO KE 2.4 0.4 1.4 2.1 0.1 + 0.7 + 2.6 | —1.5 0.0 | — 01 +22 1 — 1.0 
1880. . io] + 321 —24 | —59 | —70 | —24 + 3.2) +08/)| —4.7 + 31 | + 12.0) —27 | + 5.9 
1881. ; bi) +162) +57| +29- —29! —41P | —12 |) —20 1 +051) —21|— 32 | —T1 | —"L3 
8823 + 17 | —3.0 + 2.6 + 2.2 + 3.5 | —2.0 +22 | —01 | — 52 + 1.0 | + 5.9 
1883 IIS L6E NEO + 6.1 | —19 + 13 + 2.2 + 17 0.0) —17|— 12! —50 | + 3.0 
8845  KinEerO RN 0.0 — 4.6 + 1.8 +3.2 | —4.5 +32| —17 | —4.6|— 12/| —07 | — 3.7 

Moy. | — 4.6 2.3 3.3 3.3 2.4 2.8 22 21 2.0 äg) Hel är 


25. Jacobshavn. (Groenland.) 
7004] 49.61 5141 56101 59.01 5841] 5551 557) 5561 540) 539) 540) 513 


1874. .. I + 201 —41 | —44 | —751| —201| +121 —0:6 | —29 +12/| —15 1! —0.8 | —0.3 
TBH cd FEBR 10 + 1.6 1.6 0.3 4.5 + 2.81! —03 | —1.8 + 0.2 + 54 | —64 

I IkID a AN Br + 3.6 + 2.7 +5.8 | —3.5 +01 | —31 | —02 + 6.6 | —0.9 + 6.5 | —2.9 
1877...) — 67 + 1.2 + 0.4 + 4.9 + 2.9 | —1.2 | —0.3 + 6.3 0.0 | —16 | —17 | —48 
18185 3 fiole+ 1021 08 + 0.1 + 0.4 + 1.9 + 1:8 | —4:0 + 0.3 + 1.2 + 5.0 + 3.2 + 8.7 
TJA TN +1.3 | —03 | —07 ' —21 + 0.4 + 2.3 | —16 | —2.3 0.0 + 17 | —2.5 
8805 EKEN 2.0 1.9 7.4 2.2 + 5.0 +0.7 | —4.8 + 2.6 + 8.8 | —0.8 + 8.5 
ISIR dh SUSAR 1 + 5.6 + 3.9 2.9 2.5 0.9 2.1 0.7 1.4 | —26 | —86 | —51 
ak SN 20 +3:2 | —62 + 3.1 + 2.1 + 3.4 | —1.6 +0.8 | —2.7 | —3.3 + 0.7 + 7.1 
18835 - I0— 49) —=9:2 + 3.3 | —31 | —04 + 0.7 + 14 + 0.3 + 2.0 | —2.3 | —6.2 + 2.2 
18545 SJR 0.0| —17| —44 + 12 + 3.6 | —5:1 + 3.9 — — | —29 | —03 | —47 
Moy. bil 3.0 2.4 3.1 2.2 2.3 2.2 Ng 2.2 2.8 3.5 5.3 


26. Jenisseisk. (Sibérie.) 


700 + 63.1 61.4 59.3 55.9 53.1 48.8 47.8 50.4 54.4 57.1 61.7 64.5 

1874. . ul —38) —04 + 251 —17 | —0.1 + 2.9 + 1.2 + 0.3 | —0.3 + 2.3 | —5.5 | —3.0 
18155 + 0.4 2.8 + 0.5 3.9 10 - 2.1 1.3 2.4 4.3 | —0.4 | —6.2 
kora d Gr 1.8 4.3 3.5 5.8 0.2 2.2 1.5 2.1 + 2.5 3.7 | —0.5 | —5.0 
sd Nee EO + 14 | —10 | —28 + 16! +10 0.4 + 2.1 2.6 +15| —22 + 3.8 
INSTSE, Sf REEESENdE2 + 1.5 0.1 1.6 2.4 1101 2.1 2.4 2.1 + 1.5 + 1.5 + 3.6 
INC de sl bi + 0.7 + 2.3 + 21 | —0.5 | —0.9 0:05 — 17 +14 | +32 1) —3.3 | —9:0 
ITS LE ER = a Se + 1.0 + 1.0 + 1.5 + 0.8 + 0.6 + 2.2 2.3 3.3 + 3.4 
SSE) Kon + 0.5 + TT + 1.1 + 1.0 + 15 | —01 — | —29 | —0.5 + 0.5 + 4.5 
Ikökepde do ge BN 00 0.7 0.8 + 0.3 — + 12 + 1.6 + 2.1 0.0 + 3.4 + 6.7 
afskeBl al n 0.0 + 1.1 + 2.1 + 4.9 + 1.0 + 0.6 + 1.7 + 2.7 + 2.9 + 0.4 + 1.7 | —03 
|uakefskla a SAG == 0 + 2.0 + 1.8 + 2.0 + 0.8) +32 + 04 | —081| +44 1) +26| —13 
Moy. 3.2 1.1 28] 22 sk 14 1.5 22 22 1.9 4.4 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 


27. Kasan. 
| — - — 
j Janv. Févr. Murs. Avr. Mni. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct. Nov. 
| ST | | | 
700 + 0.1 55.8 H3.2 5.7 BHR0 49.9. | 49.0) — 50.8 bardnl BON OG 
NÄT an | — 0.8 | LL) + 31 3.0 2.7 0.3 - 0.5 - 1.1 — 1.5 + 250) — 
AND. al — 26 + 8.8 0.5 5.0 0.6 - 1.8 0.0 + 1.9 | —16 + 0.4 + 0:8 
INO sal FT — 1.0 | + 2.0 | —07 + 0:2 + 2.6 -F 0.2 F 13 — 1.2 | —3.6 + 1.2 
1877. «cl + 6.0 | —0:6 | — 14 — 1.2 + 0.8 | —0.6 + 32) + ll —5:8 SEDAN + 4.0 
1878. . wool + 10) —7.8 | — 0.5 + 0.4 | —29 + 32 | —6.2 | —0.4 — 1.6 + 45 | —04 
1879. . oo.) + 10.5) —08 |) — 01 + 0.1 + 1.9 4.3 2.4 Al + 4.9 + 0:7 | —1.3 
1880. . cm) + 0:81 —07 | — 8:6 + 15 | —10 + 0.8 + 0.6 + 1.5 + 2191] — IB —B:4 
1881. . .. | — 6.4 + 57 | + 4.5 | —01 + 2.4 ol 1.3 3.2 0.0 ät fr ARR 
WGDe re cc vi 6.5 Ta 2.9 | al + 1.5 — 1.3 + 3.3 + 10 + 2.3 + 4.2 — 5. 
UBB3 TN cd — 07) +83l— 27) +68 | +08) Fl3l +12: —0:8) +201) —27 |) +69, 
BLS TS 78 Er 10 rd 0023 0 0 15 10 | 0 tb a a a als | 0881 EUS I FAR IR IE ER 
Moy. 3.5 4.4 34 illa 14 1.9 2.0 11630] 2.4 | 3.2 3.1 
28. Key West. (Florida.) 
700 + 69.7 65.0 64.3 (|| 62.1 63.0 | 69.6 62.4 | 61.6 61.6 | 69.1 
MÖTA ga 0.0 | —02 | —01 + 0.8 | — 0.2 + 0.4 + 0:2 | —0:2 | —0i1 + 0.5 + 0.1 
BNTOL dc) 0 + 0.6 + 0.5 + 10 + 0.1 + 1.5 + 1.3 + 14 41.0 | +12 + 0.4 
HÖLL: > ch | FIS +0.6 | —- 01 + 0.9 + 0.7 + 0.1 + 0.4 + 0.9 +02 | — 14 | —1.3 
1877. ov. .cl +061) 11 | —02!1 —13 | —L11 + 0.1 1:3 0.5 0.9 0.2 1.1 
1878. . ... | —19 — 3.2 —1.7 — 3.1 + 0.5 — 1.0 — 2.1 + 0.4 49 0.1 0.5 
HSO Stilla + IRON 02 + 1.3 +02 | —03 | —0:5 | —01 | —1:3 + 0.2 | —0:9 + 12 
380) tt. | — 18 + 0.6 + 0.4 + 2.4 + 0.2 + 11 + 0.8 | —0.:3 + 1.2 + 1.2 + 14 
881. > 0.) —0:7.) —01 | —L0 + 1.3 Mi 0.5 0.7 0.9 0.2 + 11 — 0.3 
HSSJEREREN Oka o-tksk lb Halen OR OR L HOBLL + 04) +06 0.2 1.4 0.4 
883 som | — 05 +0.9 | —12 | —10 +02 | —01 — 1.2 3 0.6 + 0.2 + 0.4 + 0.2 
ERE [0 TB 0 014 | 0:51 01 OR 04 0 | ORT OB 0 
Moy. 1.0 | 0.9 0.9 ie 0.4 0.6 0.9 0.7 0.6 | 0.8 | 0. 
29. Königsberg 
700 + 61.6 58.9 57.0 58.0 58.9 DA5 56.6 DH1.3 58.9 HOK 38.0 
I 
1874. oc, —29 | +42| +32| —15 | —24 | +28| +31 | —03 | +06 SENOR 019 
HSO. se fal BI + 5.1 + 4.1 — 0.4 + 1.0 + 1.3 + 1.4 + 2.2 + 0.9 | + 0:3 | —0.9 
HÖG thell +UR0L 35) — ST + 0:7 + 0.7 + 11 + 1.4 +18 | —53 + 2.4 + 3.5 
MS vb 0.6 6.6 3.3 1.9 2.5 + 3.7 + 0.1 + 0.3 | 2 + 0.3 | —1.9 
MBB re 3.3 + 1.8 4190) reor BO + 05 25 1.6 0:9 | 1 3:5 
HSE po | di BI + 5.5 0.3 -0:7 | 3:2 | Ol 26R 0.5 F 0:5 | 
1880: sate) FIG). —23 + 5.0 2.9 at JV 1.0 3 CR 1.0 | 6.4 0.9 
1881. .cc.ol —46 | +L1| —0:2 | +30| +30 bä) Dä 2) FA 
Kask HFAB Filö Oro Re ER Oe ak 2.2 OLRIEEDE + 
MOSE testa.) HHS + 7.3 | —15 + 9.4 1.5 + 0.5 1:7 + 0:2 | 0.5 + 0.3 0.0 | — 
HSSTE Etol = D16 + 3.3 + 6.6 ORSA ÖSTE + 2:6 +3.6| +36| —27 +40| — 
Moy. SU 41 37 21 14 i 6 20 22 2.3 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 3. 


18 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERR. 
J 


30. Lahore. 


1874 . 


1875 . 
1876 . 
1877 . 
[FSS 
1879. 
1850 
1881 . 
1882 . 
1883 . 
1884. 


1874 . 


TOD: 
1876 . 
USE 
1878 . 
1879 . 
1880 . 
1881 . 
8320: 
1883. 
1884 . 


1874 . 


| 175. 
1876 . 
1877 . 
1978 . 
IS) a 
1880 . 
1851 . 
1882 . 
1883 . 
1884 . 


700 + 


Moy. 


700 + 


Moy. | 


700 + | 


Jany. Fövr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. 

69.9 62.7 595 35.5 51.9 48.1 48.5 50.3 D3.7 38.8 62.6 64.7 
— 14 +0.6 | —13 | —15 +01 | —12 | —0:6 + 0.1 + 0.3 + 0.1 + 0.7 + 0.2 

Ill 1.0 0.6 0.6 0.6 + 0.4 | —12 + 0.3 + 0.7 + 12 | —01 + 0.6 
— 0:6 + 0.8 + 0.6 + 2.7 + 2.1 + 1.7 0.0 | —0:8 + 0.3 + 14 0.0 | —0:4 
+ 1.4 + 1.2 + 1.5 + 17 + 22 | —12 + 1.0 + 1.3 | —09 1! —16 | —09 | —12 
I Oi | 0 0.0 0.6 0.6 + 0.7 0.2 0.2 0.3 OMENEOR ==019 

1.0 7 7 1.6 1.2 Ha + 0.5 + 0.5 + 0.3 | —01 + 0.9 + 0.3 
+ 13 | —02 + 1.2 0.1 0.1 0.1 + 0.5 0.0 13 1.4 0.9 0.2 
+ 0.6 | —02 + 0.5 | —0:3 0.0 | —10 + 04 | —01 +0.3 | —1L7 + 0.21) —10 
—0:3 | + 04 0.0 | 0.2 JE 0.8 0.5 0.7 0.1 +0.81) —09 | +12 

LEFON0RIE = 0 0.0 + 0.5 | —0.6 + 0.8 0.0) —01 + 0.2 + 1.2 + 0.7 + 15 
0.9 0.6 0.7 1.0 0.9 0.9 0.5 0.4 öd 1.0 0:5 0.8 
31. Levuka. (Iles Viti. 

HO 1580 58:9| — -60:2 61.2 61.9 62.2 | — 625 62.5 62.1 59.6 58.3 

2.0 | + 4.8 Skil 2.5 2.0 - 2.7 24 3.0 | —3:0 | —29 — | —24 

10.7 4.5 d:3 1.7 2.4 25 2.8 3.0 2.6 4.2 | —82 
0 | a 0) El | 0 SD la SE 
+ 24 | + 3.0 | + 11 + 2.3 + 2.3 + 2.4 + 2.3 + 2.5 + 3.0 + 19 | + 2.6 + 2.4 
+ 14 | + 191] + 28 + 2.0 + 1.3 + 2.4 + 2.3 + 9.0 + 2.3 + LO) + 2 + 1.2 
—0:4 | + 25 | + 21) + 0:6 + 1.0 0.7 0.5 0.3 0.3 0.4 0.7 + 8.0 

20) äl UN NA RAN SOL | SIA | DG B 0.6 0:7 1.6 

— 3.2 | + 02 1:5 0.2 1.5 0.4 0.0.) —0.3 | —0.8 + 0.9 | — 0.9 | —L6 

kv 1:3 År; 0.5 Ol0R = OM + 0.5 + 0.2 + 05 | —04 | + 01 | —0:4 

Er NE VEN SR 00 | + 0.3 0.0 + 0.6 + 11 | + 05 + 1.0 + 14 | + 11 + 0.6 

IL 27 3.4 14 | Ill 14 | 1.4 3 1.6 1.4 1.6 2.8 
32. Lisbonne. 

58.4 | 57.0 53.9 52.9 H3.5 50.5 55.0 D4.4 54.9 D4.5 DD.5 56.9 
GEN + 0:7 + 4.9 + 2.0) —11 + 0.3 0:0. | —0:2 + 0.2 + 0.8 +:0.2 | —0.9 
pbN — 36 OM is 0 ORK OM ORE 0G of) HN 
— 0:5 | —!018 + 0.2 + 3.0 0.7 0.1 0.4 + 01 + 0.3 3.1 4.1 6.2 
—0!6 | + 30 | 0:5 ul 1.0 äl SE OA 0 SR so sd + Ae 
+ 20 NS 4- 2.6 + 0.6 0.1 0.5 1.0 0.9 1.2 1.5 3.1 | 37 
= 26) — HN 08 HO MOR HOS + OM 06 OR OR EESK ESSEN 
+1:0 | —13 + 0.8 + 0.2 | —22 + 0.9 + 10.6 | —L:0 + 0.7 | —10 4 1.4 + 3.5 

88 | 3.9 | 255 2.5 +19 | —0:4 | —0:3 + 0.2 0.0. | —1.3 + 3.1 + 22 
MG 4 + ONE NEON 06 Of0or) 090 HON + Ior NORR 
—fllan + Sul 0.2 0.3 0.1 0 OA SHS SEO SSI 
33 | 2 EB 4.2.) +13 0.1 0.1| —051 +06| +151| —011| +1L3 

23 | 7 1.0 0.5 0.4 0.6 0.8 1.4 2.4 AT 


KONGL. SV. VE'D. AKADEMINS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 19 


33. Maurice. 


Jaonv. Pövr. Mars. Avr. Maui, Juin, Juill. Aottb. Sept. | Oct... |, Nov. Déc 
I | I I 
700 + 60.7 60.0 61.5 | 62.5 | 64.1 66.4 | 67.4 67.3 67.0 65.5 63.6 62.2 
död. i) —08 + 0.5 | —5:9 | + 0.5 0.2 0.6 0.1 =04 0.1 — 0:1 + 1.9 0.0 
| I 
SN STO | ENKI SA EE OR 02 018 0 + 0 | —0:5 I — OA 207 |, —0:4 1) 
1876. vv) —25| —28 1 LOL SE ARS OR ESR Lr + 0.9 + 1.1 + 0.7 + 0.7 0:00 = 0:83 + 1.2 
INR a cv ooh SOA SAN OA OS I Si SANN OS 0 EO 
AS ty FO + 0.6 | + 04 | — 1.2 | —0.6 0.6 1.8 11 | —07 | —13 F 05.) —L3 
MROra RN +06 | —0:6 + 0.1 + 1.9 0.4 0.2 10 0.0 + 0.2 + 0.3 + 0.6 | —L5 
TNSS(ONEEES + 1.6 + 1.6 + 0.4 + 0.8 + 0.3 — 0.3 F 1.5 + 0.5 + 0.5 ELR + 1.7 -+ 1.7 
RS 05 + 2.6 0:80) 0 FOR + 0.5 + 0.1 + 0.8 + 0:7 + 0.8 | —0:3 | —0:3 
MHESS ft. +40:8 1.3 11 0.3 1.9 0.0 r 0.7 0.4 0.4 0.2 + 0.3 + 0.8 
1883. . ... | —051! —081 --03 , —01 + 0.1 — 1.2 +01  —13 + 0.1 + 0.3 | —1.0 | —0:3 
1884: sor) —0:7 | +0:9 0.7 öl 7 0.9 2.3 | 7 0.2 | 21 0.2 + 0.7 
Moy. fö Te 0.5 0.7 0.8 0.6 1.0 0.8 0.4 0.8 0.6 1.0 
34. Nancovery. (Iles Nicobares.) 

700 + 60.5.| 60.6 60.4 39.0 58.3 58.3 I8.4 58.5 59.4 59.2 ae 59.9 

Haga da. =S ae 
TSH. so. | —04 | —0:4 — | —0.2 +01 | —01| —04 | + 0.2 + 0.3 0.0 — | + 01 
NASSA — 0.8 0.0 |. —0.3 + 0.5 + 0.5 + 0.1 + 0.1 + 0.3 + 0.5 + 0.8 + 0.6 + 1.2 
BT a + 1.3 + 0.9 + 0.2 + 0.6 + 0.2 + 0.9 + 0.8 + 1.0 + 0.6 + 1.6 + 1.3 + 0.3 
Mad Sat AO + 1.0 + 0.8 + 0.7 0.0 | —0.1 — 0.1 + 0.4 el 0.3 0.4 0.4 
HE I a) — 04 0.0 + 01 0.2 0.1 0:0 | —0:2 | —0.1 + 1.8 + 0.4 + 0.5 — 1.0 
1880. . . .| —05 | —04 | —0.3 + 0.1 | —0.3 0.2 + 0.1 0.6 0.0 + 0.9 + 1.3 + 11 
SYLT I ar) 01 + 0.5 + 0.1 + 0.5 | —0.1 — 0.5 + 0.3 | —0.1 | —04 0.5 152 i 
1882. . ...)| +04 | —0.4 + 0.3 | —0.5 + 0.5 | —0.1 0.4 0.2 0.9 1.8 0.3 | —0.4 
NB cr 0.4 11 | —0.2 0.6 0.3 0.0 + 0.2 0.6 0.2 0.5 1.0 r 0.6 
AKS so ol =O RON NE + 0:8 | —0:2 + 0.1 Z di 0.9 0.3 0.8 0.2 
Moy. 0.5 0.5 0.3 0:5 0.2 0.2 0.3 0.4 0.6 Ve 7 7 

35. Nertschinsk. (Sibérie.) 

700.+—| 710:4 710.0 706.9 703.3 701.0 700.3 699.9.. | — 701.9 705.0 707.1 708.0 709.1 

SVA I ol — TI 0.0 + 11 Jö 1.0 1.0 + 1.2 | — 1.4 + 0.5 + 0.4 | —1.6 | —2.8 
BlSKOr- al 02 + 0.4 | —01 + 10 | —11 + 00.9 | —1.9 | + 1.6 + 1.0 1.3 + 0.3 r 2.1 
MIO I af 0.3 7 3.5 159) 0.1 + 1.3 0.6 1155 0.7 0.6 — — 
T8V. scr) FIL —0:2 | —0:3 | —25,| + 27) —01 0.0. | +18| —09 | —1.9 | —0.1 + 0.3 
HAS dan) KA + 1.2 | —0.3 + 0.1 + 0.8 + 0.5 +0.6 | +07 | —0.3 0.0 + 0.6 | —L1z7 
BO dad 1.9 2 NI 04 = 0.3 0:1, | av) + 10) +0:7, | —L14 | —1:6 
18805 ons cl SMG INA &| LG (3 ARA TAN —02 |) MO | EHN SG IN 
MES ae 2 2.5 + D.5 0.0.| —0.1 | —2.4 0.0; | 0.1 ill 1.9 + 1.7 0.9 
1882. . oc.) —021 +43) +091. +04 0.0; | —0:2 |. FL) +20| + 23 0.5 1.6 162 
MASS TEL 1053 + 0.3 + 1.2 + 0.4 0.3 + 0.4 0:5; | 0.1 Ila 200 0:41) 
88. Ios) —L41) —0:9 |) —L0 | —L9 su0NG. MN 061) —08 ROR EH La 0.4 0.4 
Moy. 1.3 1.5 1.5 1.0 0.9 1.0 0.7 12 lat 12 0.8 1.4 


20 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


36. Palermo. 


Janv. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov. Déc. 

700 + 27.0 55.7 53.4 51.6 53.9 54.6 54.8 54.5 34.8 54.6 59.2 34.8 

HOVA sn Fk + 0.3 + 0.5 + 4.3 +07 | —18 + 1.6 | —02 | —0.8 + 1.8 +12 | —39 | —58'- 
NDS ooo & KR 6.1 0.4 ER SIN 0 SOA SI) ELO) =281 =82 | =02 
MH SMÖR rr RA + 14 + 0.3 1.6 + 1.2 0.8 1.2 0.3 4 0.3 +01 | —11 | —2.5 | —14 
NU ons a kol LG 1.6 1.9 1.3 0.4 | + 1.6 + 0.7 +04 | —0.5 | —02 1 —1.0 | —0.:6 
1878. . |] —2.9 | + 40 0.0 + 0.1 8 112 .5 0.6 1.8 + 16) —0:9 | =25 
SKOR 2 + 0.9 1.3 0.4 oi 02 0.2 0.5 0.9 0.7 | + 3.5 
188007 SSE Eee + 0.4 + 4.0 + 1.2 1.6 + 0.6 + 0.6 | —13 + 2.4 + 11 + 2.1 + 3.2 
TBS SN AN 2 0 0 + 0.6 + 0.2 + 1.7 0.2 0.4 st + 4.5 + 0.4 
ide es ög EN 30 Sn | 0 0 NS) LO + DA | 03 | —L 
Iles cos BL + 2.8) —37 | —L1 0.0 —0.3 | --0:2 + 0.3 | —0.9 + 1.2 + 0.6 0.0 
1334 Ars + 2.5 + 2.4 0.0 | —L7 +10) —11 + 0.2 0.0 + 2.0 + 11 + 11 | —0.3 
Moy. Jil J.2 1.6 | 1.1 0.9 0.8 0.6 0.5 1.2 1.3 1.7 1.4 


700 + 61.5 61.3 62.5 63.1 63.4 63.6 63.6 64.3 64.2 63.8 62.8 61.7 


1874 
1875 . = = — — — — = = = 
1876 . + 2.0) +111| —0:3 | —0:6 | + 11 
1877 . 0.1 0.5 0.5 0.5 0.6 0.5 
1878 . 13 0.5 2.0 Il 0.1 0.3 1.0 + 1.5 + 0.8 + 0.3 + 1.0 1.0 
INS + 1.2 + 12 + 1.0 + 11 0.0 + 0.7 + 1.7 + 1.5 + 1.6 + 12 0.0 | —0:4 
1880 . + 0.3 r 1.4 + 0.9 + 0.9 + 0.7 + 1.0 + 0.7 + 1.6 + 1.3 + 1.2 + 1.3 + 0.9 
1881 . 0.6 + 0.2 + 1.1 + 0.8! —0.8 | —1.6 + 0.4 | —0.9 0.5 1.5 0.3 0.8 
1882 NN =0:9 108 + 0.2 1:3 0.8 3 2.2 2.9 2.1 0.7 + 0.4 + 0.6 
ISB so soo + 1.8 1.5 ol 0.0 + 0.7 + 0.3 13 0.9 1.0 +02) —11 | —23 
18845 0 I —607 | 0:38 + 0.8 | —0.6 0.0 + 09 0.5 11 0.8 + 0.6 | —0.5 | —14 
Moy. 0:9 | 4 ali 0.8 0.4 0.8 0.9 1.4 1.0 0.7 0.6 1.0 


38. Paramaribo. (Guyenne.) 
700 + 62.4 62.4 62.4 62.2 62.3 63.1 63.0 62.6 62.2 61.9 61.4 62.0 


NÖJES a 8 = - = 
BUDA co dr = == = = = = = = = 
RO. 3 sol =O) —08 kd 0.3 OM (ORON 0.0 | +0.1 0.0 00 | +0i 
HÖRA 0 + 0.4 3 0.1 0.3 + 0.1 0.4 0.0 | —0.4 +021 —02 | —=07 
SB SSI 03 + 0.4 0:07! =09 0.0 | —0.6 | —0.4 + 01 | —0:2 | —0:6 0.0 | —0:8 
1879 = 05 —02 + 0:1 0.0 0.3 0.4 0.6 0.3 + 0.4 0.2 0.8 0.4 
10 sr 2.3 0.5 0.5 0.0 0.5 0.2 0.7 1.5 0.6 0.0 0.0 + 0.1 
1881. . . .| —021/1 —0.9 | —0.4 + 0.1 | —0.3 + 0.1 + 0.5 + 0.5 + 0.3 | —0.6 | —0.5 + 0.3 
IUSPIG ad oc + 0.6 + 0.2 + 0.7 + 0.8 + 0.7 + 0.6 + 1.0 + 0.9 + 0.1 + 0.4 + 0.2 + 0.5 
I4CkeBko doo B + 1.0 + 0.1 + 0.7 | —0.2 + 0.5 + 0.5 + 0.4 + 0.5 + 0.4 + 0.2 + 1.0 + 0.8 
TBG a rr nde lll RES + 0.4 + 0.6 | + 0.6 + 0.6 + 0.2 - 


Moy. 0.8 0.3 0.4 0.4 0.3 0.3 0.5 0.4 0.3 0:2 0.3 0.4 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 3. 21 


39. Paris. 


Jany, Pöyr. Mars. Avr. Mani. Juin. Juill. Aodt. Sept. Oct. Nov. Déc. 

700 + 60.1 56.9 DD. D2.5 56.1 55.8 56.2 OD 56.3 55.8 | 55.6 56.4 
HO 3 fr LB + 19 + 2.7 F Lgr =D 4 2.8 + 0.9 + 1.6 4 0.8 + 0.5 06 50 
1875 TA) — 01 + 4.0 + 2.4 + 1.8 + 08 | —0:6 F 21 + 9 —Ziv I —3:0 + 4.0 
1876 F 3.83 27) —78 r 1.3 — 1,2 EE 0.2 + 2.8 + 0.3 0.6 0.4 0.9 9.6 
1877 — 41 | + 01 — 4,0 | —2.5 | —2.6 + 1.6 + 0.3 | —0.4 + 1.5 + 32) —2:9 + 2.3 
1878 + 17! + 7.81 +30)] —05| —32 1! —021 +11)| —39 | +1L1 2.1 2 5.8 
1879 | —£L1 | —107 + 0.4 | —42 0.0 1.6 2.1 0.9 + 0.4 + 3.6 + 5.1 + 8.6 
1880 . j | F D:8 | — 2:83 + 3.4 + 0.7 + 0.5 1.3 0.6 0.9 00 2 + 1.9 + 0.9 
1881 . NV LT 0801 + 0 + 27) + 05) +) 0) —=03 Ol Ru NR 

| 1582 + 7.6 | + 7.3 + 3.2 | —04 + 0.9 0.0 | —L1 + 0.3 32.2 2.5 4.1 5.8 

| 1883 7 | + Ag BA 00) LA 08) AN SAN AN SLA MN 

| 1884 5 0 0:0. | =20 1 +06 | +111| +04) +12) +121 +338) +521 —T4 

| Möja Ad 4.0 2.8 1.6 TA 0.7 al lå 2.3 3.2 4.6 
40. Peking. (Chine.) 

700 + 68.6 67.4 63.2 58.2 24.1 d1.2 30.2 52.8 38.0 62.5 || — 65:9 67.9 
1874. vc) —0:7 | —1.8 +08!| —15 | —22!1 —14 | —04/ —221 —0.9 +12| —07 | —2.2 
1875. sc.) =—I1) —LY | —20 | —0:8 + 0.5 | —0.6 | —12 + 11 | —0.6 0.0 | —0.2 0.0 
1876. . . .| +0.91 —191 —2.9 1 —0.6 + 0.1 + 0.8 + 04 | —14 +10!] —111] —24 | —11 
187. cc +16 | —02 | —11 |) —20 + 1.3 0.1 0.1 + 0.5 1l0 0.5 + 1.0 + 0.8 
NOK STERE 19 + 1.8 + 0.8 + 2.0 | —0.6 + 0.5 | —0.4 + 0.3 | —11 +12! +07 | —1.5 
TB8T9 sc) =0:2) —24 1 + 03 + 0.6 5 0.5 0.7 1.4 0.2] +1.5) —071 —3.5 
1880. . oo.) +21! +13) +021 +25!| —08) +13!| +11| —12! +071 —081! —071| +23 
1881: soc) —838 | —1.3 + 5.1 | —0.6 + 15 | —14 | —04 + 0.1 0.0 — — + 2.1 
1882. oc) —0:6 | +181) + 04 0.4 0.6 0.6 | +0.6 |) —+21.0 + 0.5 — — | + 0.6 
1883. . . .| —031! +06) —0:7 0.0 +04) +12/| —03 (0 OR — — | —0.5 
1884. . | —06|] +071| —-04| —031 —071] —071 +0:6] +01 + 0.3 - — 

Moy. | 7 1.3 1.3 1.4 1.0 0.8 0.8 0.6 0.8 0.6 0.8 0.9 13 
41. Perth. (Australie.) 

700 + 59.7 60.3 61.8 64.1 63.9 64.8 65.8 64.7 64.7 63.7 61.6 60.6 
WTA EN = = = — = = — 
NÖDA. okok = 2 
1876. . . | —23 1 —01 | —0:6 + 1.3 + 1.8 + 1.0 + 2.0 + 11 | —021| —1.0 + 1.0 + 1.2 
bög RN 05 == 05 + 2.8 + 19!) —01 + 5.5 | —0.3 + 2.1 + 3.2 + 0.9 + 3.2 + 15 
MSS I AE 0: + 0.7 + 0.1 | —0:7 + 1.5 1.0 4.6 0.4 2.6 | —18 + 1.5 | —10 
1879. . . | —02 1 —0.3 + 1.5 +49 | —27 | —23 | —03 + 0.7 | —0.4 + 17 + 10 | —1.2 
8805 I KR 0.3 2.0 1:83 2.5 0.4 0.9 r 0.1 0.7 al + 0.6 + 11 + 0.5 
ESKS 02 + 0.9 1:8 + 0:2 0.3 + 0.6 + 0.8 + 2.6 | + 03 0.4 0.2 0.9 
IEEE ok sa SSI 0.0 | —0.2 1 —30 | +151) +15/| —021 —2:0 1) —03 1! —0:6 | +14 | —0:6 
HU Biokolsks RR 0.0 + 0.1 0.6 2.8 3.6 + 14 + 0.1 + 2.2 + 0.7 + 0.2 + 0.9 
188 I I) + 08) +0:9 0.7 Il + 1.3 0.4 | +10|)] —3:6 | —081] +02] +01 0.0 

Moy. 0.8 0.5 0.9 1.8 1.3 1.8 I 14 1.2 0.8 0.8 0.8 


22 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


42. Ponta Delgada. (ÅA cores.) 


Mai. Juin. Juill. Aout. Sept. Oct. Nov. Dec. 


700 + 62.7 64.1 63.7 62.6 64.9 66.7 67.2 64.9 64.3 | 62.9 62.2 63.1 


= 
3 
B 
S 
icol 
& 
< 
- 
= 
5 
RH 
2 
rr 
< 
5 


TELLAN sö | Fira + 0.8 + 2.0 + 2.3 | —1L2 + 1.6 + 0.1 + 1.9 + 1.9 + 2.1 ar Ii + 6.2 
875 0. =O 23) NS 08) 26) 08) —L2)| | +18 | —20 | —23 
1876.- os ck) + 24 20 +) FSL Hel FRE 03 + L3 21 | —3:2 7.8 5.0 
ST ROD EE SA 0.1 3 3.3 W:s LG 3.6 21 | 0:55) 3.60) 0 
Tara FE te en 3 3.3 3.4 1:50 070 240 2 SN NS 
MAGNA oo SE 0 + 2.0 | + 3.4 + 2.3 + 2.2 | —3.0 + 0.9 + 0.1 + 24 | +20| —50 | —32 
SSOFPTI 5 1.8 i155 + 3.0 — 0:8 + 0.5 2.4 + 0.2 0.7 | —- 7.6 + 9.3 — 0.8 
ISSN (RST OAS äl ski 0: | LA SÖS | ERA Aa | + 02) + 54 
TEE sol Sö 0 0 | | Sig | hel ON ÄR | Me) + Ag) + Me 
IE sn SSE OA SS SMR ss BE BAN SANN 23 + Ai MAN AD) +B3N + Si 
18840 IA liga =S HORN 9 0600 ORT ER ESO ESES 
Movy. 3.5 1.7 Su 2.8 1.9 Il 1.2 1.4 IL 2.6 3.2 3.9 
48. Port Blair. (Andamans.) 

700 + 61.3 615 COS 3 D7TA 56.9 57.1 D7.4 59.2 38.8 50.4 60.6 

1874. —— — — — 
IUSYG)A a a 1.0 1.4 1.0 i9 + 0.3 0.0 0.4 0.2 0.4 1.0 — + 0.1 
iIfEvDE sa 0.6 0.1 0.5 0.8 0.0 0.0 | —0.2 |] —0.4 + 0.2 + 0.4 0.0 + 0.7 
Tra ER te + 0.7 + 0.5 + 1.3 + 0.6 + 0.9 + 0.9 + 0.6 + 1.5 + 1.7 + 14 + 0.1 
WUIUT a oa + 0.5 + 0.9 + 1.0 + 1.0 0.2 0.2 | + 01 + 0.5 0.8 0.8 1.4 1.4 
SSE ara 0.6 0.5 | —0:3 0.5 0.1 0.0 —- 0.1 + 0.1 | —0.3 0.0 + 0.1 —1.5 
18801... ar ill 0.5 0.2 0.2 0.6 (02. RO 0.0 0:09 | OL a EG 
i TR so a + 0.2 + 0.7 + 0.5 + 0.6 0.0 | —0.5 + 0.4 + 0.1 0.2 0.4 0.9 0.6 
EB cos oo + 0.6 0.3 + 0.3 0.7 + 0.1 | —0.5 | —0:9 0.0 0.5 0.9 0.1 0.3 
IUSSDG skor a + 0.2 | —05 0.4 0.1 0.1 + 0.2 + 0.1 — 0.2 + 0.7 +0.3 | —0.8 + 1.0 
W8BA Ta EL + 0.5 + 0:70 | —0:3 + 0.9 0.0 | a 0 0 | —01 + 0.2 + 1.0 + 0.2 + 0.9 
Moy. 0.7 0.6 0.5 0.7 0.2 0.3 0.3 0.2 0:5 | 0:7. IX 0.6 0.8 

44. Portland. (Oregon.) 
700 + 64.9 | 642 63.0 69.5 62.8 | 63.6 63.5 63.0 69.3 63.8 65.5 64.5 
SS ss BN OK 1.4 0.6 0.9 | +0:9 | + 03) + OMG KOD KROG KE KS 
| | 

Beda | LAN) AN 33) TöÄL Ti hål) 05) TOR) LA (05 | Ag 0.6 
NISKA: | 0.2 (0) SE al sr Il = MA 0:00: 0:51 | 2 EON EO 
IS Ra a 0.4 | 2.0 0.6 r 1.8 1.0 + 1.4 0.7 0.1 + 0.5 + 1.3 | —1.3 + 0.2 
HOS SE | 4.4 | 4.8 | 14 0.2 +0.5 | +0.7 | —0.4 + 0.1 + 0.4 + 2.9 + 0.6 + 5.1 
MD are TAN OR 18 | RN ON al 1.2 2.0 ORO NA | = 
(IE so SN LAN RN 2.8 GETA 0 EDR i AG + AB —50 
is as sl) OMG IAN TAN ON I 02 SUN Mi 0.7 0.6 0:5) IH 200 EO 
188210 dt cf 09 (EE 0.6 + 2.6 + 0.1 (ON —03 + 1.1 + 1.0 | —01 — 1.9 + 0.1 0.0 
18881: + at | +20 || HSA | 0.5 4 1.5 + 0.3 (08 SR OL IAN ON =O) + Då 
18845 I så | 4 0.5 IH + 0.7 2.9 3.3 US 3:00 KO 020 0:45 I) 0: 
Moy. | 1.6 | 21 1.6 16 0.9 1.1 0.5 0.7 0.7 1.4 1.6 1.6 


KONGL. | SV. VRT. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 23 
45. Portland. (Maine.) 
Jany. Fövr. Mars. Avr Mni. Juin. Juill. Aofit. Sept. Oct. "|" Nov. Dec. 

700 + 69.1 | 62.5 60.6 | 59.2 61.1 60.3 29.9 | 61.4 69.1 62.9 | 63.0 | 61.8 

RE 10:81 ON 866 tat) Sr) ör ve LO 08 RN 09) Ht 

T8rOr.. . HQ + 1.7 | —12 + 3.8 ÖMT 2 OD + 1.3 + 06) + 29 100 —L6N) —0:8 HE 

NarOr I SD —08 + 08) -+02 FORE 09 ind ar OLE anala) 2 3.7 | —25 - 3.3 

1877. vh —04| —24| —01| +191) —L6 0.0 | —0:2 | —1.3.| —05 | —0:6 | +09 | +20 

HÖrSt. LAMD —1D 2.8 1.3 1.4 — 2.1 — 0.9 00 — 20 + 2.8 1.5 4.1 3.0 

I 

SKOR RE ee al Su — 10 +) —08 +06- —AKöN + MN 08 sor) EB 

FSROr I SM ort —0M + 12 + 0.8 + 0.5 + 0.3 + 04) +11 | —14 + 0.3 + 3:00 | — 16 

SBR. I KO OM 27 — 6.5 — 30 FE 1.5 0.7 — 034 + 1.3 +0153 + 1.3 + 2.0 

HSE RA — 0 MSN + FIG + 06 —2N +000 +08) OM +09) +09 | +0:3 

öar. ov MI + 25 + 3.6 — 2.2 + 2.0 — 0M + 0.4 —0:4 | + 01 — 01 + 2.8 + 0.2 + 0:9 

GBA > HÄ + 0.3 + 0.8 + 0.6 | —24 | —1.3 + 2.9 — 0.7 + 0.5 0.0 + 1.2 + 0.9 + 0.8 

Moy. 14 1.6 2.0 1.6 Ill 1.2 0.5 aln Nat Ila 1.5 ES 

46. San Diego. (Californie.) 

700 + 64.8 64.5 63.7 62.8 | — 61.5 60.7 60.8 60.0. | 60.2] — 61.6 62.4 63.9 

MT 0 —8:0 — 0.1 + 0.3 + 1.2 0.0 — 0:2 09 + 0.5 — 0.6 + 1.0 + 0.1 + 12 

1875. . tl —031) —01 + 1.0 + 0.6 — 0.2 + 1.3 + 0.8 + 0.6 + 1.0 0.0 + 0.7 + 0.5 

HötOra smsa + 06 + 0:51) —0:9 + 075) —01 0.0 0.0 + 0.6 + 0.4 + 02 — 07 —=02 

or RE QR ne 0 — 06 00) + OM del Of Oma Öd 09) 08 

HÖST SS. 0105) — Br) =04N = — 08 Od = 02 seg O + 0.3 | + 04 

I 

Harg > ker + 0:65) + 0 + 11 + 0.5 + 1.6 0.2 0.5 0.5 + 0:21 + 07 + 0.8 + 0.8 

Hes0k Rs li 06ER 20 HEL + 28) + 08 4018) = 15 OO + O:9EIF cr RE OR 0 

HÖST. sT 08 + 0.4 0.6 1.3 7) —10 0) —12 1.4 2.3 1.1 1.3 0.1 

BOOT va Mk — 210 + 1.3 + 11 + 0.4 — 0.2 + 0.3 + 11 + 0.6 + 0.5 | — 0.4 + 0.3 — 0.4 

HÖST I NIKL + 015 0.2 0.4 0.4 + 098 0 + 0:2 + 0.9 D:7 | 0.1 0.4 | 0.1 

ASSA. ikke + OM 1.6 1.2 0.3 | +02 00) + OM 0.1 OM — 0 — 04] 0 

Moy. 0.6 0.9 0.9 0.9 0.5 0.4 0.8 0.6 0.8 0.4 0.6 0.4 

47. San Fernando. (EÉspagne.) 

700 + 65.2 63.9 60.8 60.0 60.0 61.2 60.6 60.1 61.0 61.1 62.1 63.6 

MISTA Le —HA8 + 10 + 3.6 +0.8| —1:8 + 0.41 —=01 0.0 + 0:2 + 0.3 | —04 | —21.9 

BODE Ad + 23) —3:3 0.0 +0:81] —11 + 0.1 0.0 + 0:7 + 0.1 —0.2 1] —1.5 | —TL5 

1876. te —lV41 —0:7-) —0:3 + 18 | —0:5 + 0.2 0.0 + 0:21 —021 —23 | —2.2 | —3.3 

MSE. kk + 0.4 + 1.9 —0:3 | —07 | —0:21 —0.5 + 0.4 + 0.2) —1.6 + 1.8 + 1.2 + 2.0 
HISKSKT a ms i BOLT +BBr Mr OR 0.6 ill 0.5 1.4 0.9 2.2 2.8 | 

HSO ee = —0:9 | —0:5 + 1.0 + 0.9 —0.7 | —0.4 1 —0.9 +0:8 1 —0.21 —2.2 + 11 

MBB0E, > Br. + 0:38) — 10 + 07) —041) —L7 + 0.9 + 0.21) —0:5 + 0.4 + 0.1 + 0.8 + 3.1 

SSR 4.0 1.3 1.8 Fl —0:4 + 09 —0:2 + 01 =— 09 + 3.2 + 1.7 

1802 NG + 3.0 + 4.3 + 3.9 + 1.6 + 0:22 0.0 0.0 + 0.6 + 0.2 + 0.9 + 2.8 | —20 

HISS Se — 1019) SAT SAL 03 + 01 0:05 =O + 05 + 0.5 + 12 + 1.5 + 0.6 

NISSAN RSS 2 2.8 2.8 + 0.5 + 0.1 + 0:47] —0A + 0.8 + 0.8] —12 + 0.6 
Moy. 29) Vä 1.4 13 7 0.4 0.3 oc) CO 05 19) Tor 


24 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


48. Santiago de Chile. 


Janv. Féyr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. 
700 + 15.2 15.4 15.9 16.7 17.2 18.1 18.1 18.3 17.8 17.3 16.3 15.4 
ENAT 3 al ar 0 + 0.8 + 0.7 + 0.7 + 11 | —0.:8 0.0 + 1.6 + 1.9 + 12 + 1.1 + 0.5 
HD so sa + 0.7 | —01 + 0.4 + 1.0 + 0.9 + 12! —07 + 0.4 + 0.4 0.1 0.6 0.3 
HSO SN ERROR + 0.5 0.3 0.1 0.6 + 0:2 | — 0.7 + 0.1 1.6 0.5 0.8 0.4 
Ik SR SÅ D 0.4 0.7 1.0 1.6 0.8 1.6 1.3 1.4 11 1.2 + 1.0 + 0.6 
SKE OM 0.2 0.6 0.2 0.6 + 0.6 + 0.9 + 0.6 + 1.5 + 0.3 + 0.5 + 0:8 
879 ER OR + 0.3 + 1.0 + 0.2 + 0.3 + 0.5 + 04 | +03 | —0.1 +081 +021 +0:3 
INN ol I 0.0 0.0 + 0.4 +06 | —13 | —1.2 + 0.2 | —0.3 + 0.4 + 0.2 + 0.6 
SSL AO + 0.1 + 0.2 + 0.7 | —0.:7 | —0.4 + 0.6 + 0.3 + 0.3 + 0.3 + 0.4 | —0:1 
ooo) MA + 0.8 + 0.3 + 0.3 + 1.0 + 0.5 + 0.9 + 0.1 + 0.2 0.4 0.2 0.5 
III SE L oo t0RN 18 + 0.4 | —0.5 | —01 | —03 + 1.1 + 0.4 +0.5) —0.5 0.0 | —0.3 
380 0 0.0 | —0:7 | —0:3 + 0.3 0.0. | —1.3 + 0.1 + 0.4 | —0:3 | —0:3 
Moy. 53 0.4 0.4 0.6 0.6 0.7 0.8 0.5 0.6 0.5 0.4 0.4 


49. Saint Louis. (Missouri.) 
700 + | 66.5 65.1 63.0 60.6 60.9 60.4 61.6 61.7 63.0 63.6 65.4 65.5 


| 
I 


STATES EO 0.0 +10|] +27) —01 + 0.4 0.1 0.5 0.2 + 1.6 +02) +L7 
ING SD a sr LEG + 1.3 | —0.5 + 1.5 | —0.1 + 0.6 | —0.5 | —0.1 + 0.5 0.6 1.4 4.4 
876 RK 1.0 0.6 (03 EO EN 0 EA 8 | —20 | 4 la 
MB AR OBE 20 +0.3 | —1.3 + 0.4 0.7 0.6 bu 0.9 1.6 1:3 I 
INRE Da 3.1 4.4 3.0 ST, 0.9 0.6 10 1.8 + 0.5 | —0:4 | —22 + 0.9 
30 (SFS NES La + 0.9 + 1.0 + 1.8 + 1.3 + 0.4 + 0.6 —1.1 — 0.7 + 14 + 17 | —07 | —07 
1880... > oc) —31 | —13 + 0.9 + 0.4 F 0.2 + 0.6 | —01 | —02 + 0.3 + 0.5 + 2.8 + 0.7 
1881. . —. | +03/| —03 | —3.5 + 0.8 + 0.2 | —0.3 + 1.0 + 0.3 | —1.6 + 1.8 + 1.3 + 1.5 
1882. . | +07 | —0:3 + 1.4 + 1.6 + 0.3 0.0 + 14 + 0.4 + 12! —0:9 + 1.7 + 11 
Iles a oc sa + 0.8 + 4.9 + 4.4 0.0 0.0 + 0.4 + 0.7 + 1.6 | —0:4 0.0 0.0 | —0:4 
1884-51 st + 1.3 2.1 St .7 | -—0.8 + 0.6 + 0.4 + 0.8 0.0 + 0.7 + 14 + 0.7 

Moy. 1.4 1.8 St 1.3 0.4 0.5 0.7 0.7 0.8 1.0 1.5 2 


50. Saint Pétersbourg. 
700 + 59.8 59.2 56.5 60.5 59.0 58.1 56.0 57.3 60.1 59.6 58.6 58.6 


MIMNT oc BG dt ANA TA, 3.8 1.9 03 ERNA 29 I 03 | =18|) =D 
9750 a Lig SIT FRA | 5.3 0.1 0:55) BIG OS 0 SN 
Ika vo ora + 7.0 0.4 6.5 149 0.4 + 3.2 0.2 + 2.0 41 + 0.8 + 4.6 + 2.6 
INU oo a SE AN SAN 0 ON MAN DE ic ll 0.1 BN | —N8N 2 
NRA as NG EG | — BO NN 33 LD 5.5 1.0 3.0 0.4 26 | — 46 
1879: Joel. FS 381 + 281) =28| 12 4.0 3 OS ES 08 | ++ 02 
1880. . .. | —0.5 016) + 041 =W58 + 0:6 03 06 + 28 + 1.4 S.5 6.3 T.9 
EO vv ol) BAN) ALE OF 03 + ÄG 2.3 | —02 A:9l]- FAL AB IRON EN 
ABA Tse 2.5 TA åt. | 0:2 | +23 | + 04 SE Ra ERNA SES + 88 | —L7 | +438 | 
18830 dc 25 Ike Ze ESA + 24 ilk9r]. 22 FORT 29) IRA fet d 
fs ERS ENSO ARS) 08) An Ag dT Fl Ag 21 


Moy. 4.4 4.8 3.8 | 2.1 | 1.6 1.9 | 2.2 2:0 | 3.0 3.8 2.8 4.3 


KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:0O 3. 25 
51, Sant Tkomé. 
Janv. Fövr. Mars. Avr Mni. Juin. Juill. Ao. Sept. Oct. Nov. Dte. 
FI T 

700 + 50.6 59.0 59.7 59.6 60.5 61.9 69.0 6R.7 61.8 60.8 | 60.0 D9:9 
1874. . cc) —01 — 1.6 + 0.6 + 0.6 + 0.7 + 0.6 + 0.8 + 0.6 + 0.5 + 0.5 + 0.8 | —0d1 
LBTOr: LA. + ==10M + 0.1 —0.3.| —0.1 —0:8 — 1.3 —'0:1 — 0.1 —1.2 — 1.1 + 0.2 + 0.5 
USD. &fR. + 0.1 + 0.1 — 0.7 | — 04 — 0.5 | —0.9 | (—1.9) = I, -—=(0i9 + 0.2 + -0:5 + 1.0 
Möten LR 1019 + 0:99. | —0:6 0.0 0.0 + 0.7. | —0.4 0.0 | —0.1 +0:2 | —0:2 | —0:3 
1878. . oc) +05|) +161) +07) —01 + 0.9 | +0.6 | —01 +10:2 I 4018 Ir —0f2) +0:1 | 08 
STORE KEN —!i0f8; | —102-- 05 0.0| —0:4 | —02 1! —0:7 | —0:6 | + 04 +0!65) = 014 =S019 
18804 > kö —go lj — 08: —0:3 0.0 | —0:1 + 0.1 + 0.1 — 0.3 0.0 + 0.5 + 0.7 + 0.4 
ögla TE + 06: | —05 + 0.4 + 0.1 | —0.3 + 0.7 + 0.3 + 0.3 + 0.3 0.4 1.0 0.5 
1882. . oo. | —0.3 + 0.2 | —0.4 + 0.1 + 0.2 = + 03 +01 | —0:3 | —0:5 | —0.7 -— 

' BBB LLA. = = — = — — = = — = = — 

E 18844 I ku. & HB. 2 Ca 2 hå 2 2 

| ag | GA 0.4 04 | OM om TE 0.4 0.4 04 0 
52. Sibsagar. (Inde.) 

700 + 64.4 62.6 60.3 T.9 56.1 52.6 BrJl 53.5 H5.7 59.7 52,5 64.2 
Near, LAT. EE 23 2Å 2 Ed Le 2 YC 2 2 = —E 
MBB I RR —L0- —0:6 0.0 | —12 0.0) —0.11] —0.8 +0.6 | —01 | —13 + 0.5 + 0.1 
1876. «fö: +16 | —151) —1:0 | —07 0.0 +0.21 —07 | —0.4 + 0.3 + 1.3 | —0.5 + 0.7 
HB. Ik + 19 + 14 + 0.7 + 21 + 0.7 + 0.8 + 0.21 —0.8 + 1.5 + 1.6 + 0.6 | —0.2 
88 IR + 0.7 + 0.7 + 2.0 + 1.8 + 12 + 0.3 + 1.8 + 1.4 0.3 1.8 1.4 1.4 
18791. ll —07) —041) —V4) —12 | —0:6 + 0.1 + 0.6 +0.6 1 —0.7 | —0.5 | —07 | —11 
18801. . CE —V4 | —0:6 + 0.3 0.0 0.6 0.4 + 0.5 0.5 | + 0.3 + 0.8 + 14 | + 0.6 
SSI: feg +0:9 + 0.7 + 121 —0:21 +0:3-1 —0:2 0.0 0.2 0.4 1.4 0.9 0.4 
1882. . I +03!) —0:4 0.0.) —01 +0.31 —0:7 | —041 —02 +01 1! —10 + 0.2) —1.0 
883 I Sc FO —04 0.5 0.5 Il3) 0.3 | —0.7 | —0.:3 | —0.2 + 0.6 | —11 + 1.1 
SST 06 08 096 05 —020- +0'6 0.1 0.3 FA 05215 ESD [EE OA | Re! 

Moy. | — 0.9 0.8 0.8 0.8 0.5) > 04 0.6 0:5 0.4 1.2 0.8 0.8 
58. Sidney. (Australie. 

700 + 56.0 57.6 59.4 60.5 59.0 60.2 61.6 60.0 58.8 HT3el 551 54.5 
STAT TREAN AN + 21 + 31 + 3.3 + 2.3 + 3.2 + 2.8 + 0.8 | —0.7 + 6.9 + 4.4 + 41 
WaND > fik 29 + 2.9 + 2.7 + 1.7 + 2.1 + 1.2 + 4.5 + 1.6 + 4.7 + 1.7 + 1.3 + 16 
ögoENE Ses KR 13 218 + 3.0 +0:7 | —10 +09 | —12 | —24 | —2.5 + 2.0 
Hög. Ibis TR + 0.6 + 1.6 +0.2 1 —4.0 + 4.8 + 2.3 + 2.2 + 2.3 + 1.9 + 0.9 + 0.7 
Mens Age 28 + 080 —05 + 32 4.0 1.6 2.6 | —0:7 + 0.8 | —0.:8 
Nar TRA Om: — 19 =05 + 1.9 4.4 0.1 1.2 | —011 —251! +01/| —24 | —10 
Ha80R I RI OB: 04 27 0.0 2.6 0.7 2.0 | —17 | —04 | —0.9 + 0.8 + 17 
SBI. I fKr =—=038 + 0.4 + 0.3 + 17 + 2.4 | —23 + 2.5 + 1.2 + 0.2 0.1 0.3 0.3 
18821. : Ale —16) +18) —24 | —35 | —L0 0) — 19 2.4 al 1.0) —04 | +51 0.0 
SSE een Asa ran OK OMG Len — 0815 + 0 — 09 +L0R + 290) OM 
MI3SAE dd a + 0.3 + 1.6 + 1.3 + 2.9 + 0.3 + 17 | —12 + 0.5 | —0.6 +3.5| —29 

Moy. 102 1.5 1.5 1.6 2.5 T 2.2 11.0 1.6 1.0 2.0 159 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 3. 4 


20 HILDEBRANDSSON, QUBELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 
54. Stykkisholm. (Islande.) 
Janv. Féevr. Mars. Avr Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov Déc 
700 + 47.6 47.5 52.3 57.0 DUK 55.1 55.2 D4.7 52.6 H2.4 51.8 47.8 
SKAL I sk 7.2 1.7 1:4 8.3 + 34 + 2.6 —23 | —13 | —3.0 1 — 7.6 | — 0.9 | + 7.9 
WNBA a oa + 03) + 84 | + 22 + 1.0 — 8.3 | —4:4 + 3.2 | —02 +08|— 14 | + 91 | — 32 
1876. . . | —4:5 | + 39 | — 02 + 4.3 + 1.7 | —4.9 — 6.2 — 11 +6.9 | + 0.6 | + 5.5 | + 07 
öde. SEK WES 0.0 | + 02 + 3.5 + 4.7 | —0:6 — 14 + 5.9 +52 | — 40] — 9.2 | — 6.7 
SSE CEN + 4:38] + 21) + 40 | —0:9-1 — 21 + 22 — 0.7 + 28 | —33 | + 0:7 | + 10.5 | + 15.0 
HSK + 4.9 | — 01 är: 0.4 1:4 + 0.2 +18 | —05! —75 |) + 19 | + 7.8 | — 14 
SSOKEE + 21 | — 6.9 | + 0.3 | —54 + 1.3 + 2.4 + 3.7 | —1.0 +0:5 | + 128 | — 34 | + 8.2 
88 RI + Gf8öe dIBal + 1.0 + 02 | —10 | —28 + 0.9 +16 | + 31 | —11.2 | — 9.3 
IRA ooo 4.6 0.1 10.3 + 3.7 + 2.2 + 3.9 — 3.7 + 0.1 —2:0 | — 3:6 | — 3.3 | + 6.3 
1883. > co) —7Z5 | —I2) +H1l06 | —64 + 0.7 + 3.1 + 2.9 | —22 + 11 UL 8.1 1 
1884. . ..!| —3.9 | — 5.0 | — 6.21 —0.4 + 0.5 | —12 + 3.0 + 4.7 | —3.5 | — 24 | + 24 | — 80 
Moy 4.7 4.8 Si PR 2.3 24 2.9 1.9 3.2 3.8 71 6.1 
55. Tarchankut. (Crimée.) 
700 + 66.0 64.5 61.7 60.7 61.2 60.3 59.0 60.2 62.4 64.1 64.1 63.5 
1874 SUR OA a KON SR ENS SR ON Rat ar ao ar 20) 0 = => 
1875 . — 1.5 | —15 | —3.0 + 2.4 + 2.5 + 17 — 0.8 + 1.9 + 11 —1.8 | —3.0 0.0 
1876 . 5.9 0.5 7 + 3.4 + 18 | —11 + 1.0 + 0.4 | —L7 + 2.4 | — 0.6 | —3.0 
II + 05) —4£1 ll —241 —26 | — 16 + 3.6 + 2.3 + 2.3 + 0.2 + 14 +10)] +11 
1878 . — 2.6 + 1.1 =) + 0.5 + 1:8 0.0 | —0.9 | —0:2 | —02 + 12 + 0.6 | —3.3 
1879 . Lal 4.4 01 | —15 0.0 + 0:8 + 0.5.) —0:3 + 04) —17) —17 + 2.6 
1880 + 0.6 + 3.5 + 3:0 + 1.6 | —0:9 | —0:8 | —0:4 2.4 0.5 1.5 + 9.1 + 0.1 
1881 — 32 — 0:7 (0 — 0.5 + 0.2 — 0.2 + 0.6 + 04 | —021 —1.1 + 4.2 + 5.9 
1882 + 3.5 + 1.6 + 2.3 + 0.1 —0:6 | —04 | —16 |) —14 + 0.4 + 0.1 — 40 | —L1 
1883 + 0.1 + 36 | —8338-1) —L21) —30 |) —L3 | —0:4) —0:4 | —0:8 + 0.8 + 17 | —19 
1884 —1.8 + 1.8 + 21 | —26 + 0:9 || —2:2 | —0:4 | —0:2 + 14 0.0.) —0.:9 | —=0:9 
Moy- 2.1 2.3 2.0 1.6 lg 12 0.9 1.0 0.7 1.2 2.1 2.0 
56. Taschkent. 

700 + 25.3 24.8 21.9 19:00]  118:5 15.6 13.5 15.1 197 23.9 26.1 25.0 
1874 + 2.6 + 1.5 + 2.2 + 3.6 + 0.1 + 2.0 + 2.1 + 2.3 + 2.3 + 4.5 + 2.0 + 3.1 
1875 + 0.3 + 1.0 0.2 + 2.1 + 3.7 + 2.4 + 0.3 + 2.5 + 1.0 + 0.6 — 0.3 + 0.4 
1876 + 3.4 + 1.8 + 2.1 + 4.3 + 3.6 + 1.7 0.0 — — — = = 
1877 + 1.8 2.6 + 1.0 110 1.5 + 1.5 + 0.7 + 1.5 | —0:9 +0.3 | —04 + 4.1 
1878 0.2 2.0 0.3 + 0.3 0.0 | —0.6 + 0.5 1.4 0.8 0.2 + 0.6 | —0.9 
1879. 0) +01) —04 | —25 + 0.2 2.1 1.1 0.3 | —0:9 + 1.4 +01 | —02 | —=E2 
HSO IEA = + 0.6 0.9 1150) 26) 1.6 + 0.2 | —0.2 + 0.2 0.0 + 1.3 | —1L2 
IS a RN CE=B0 + 0.5 tr 1.7 4:92 0:5 | —0:3 | — 0.1 + 0.1 0.0. | —0;9 | —L3 + 0.9 
IS pare + 0.2 — 1.2 + 1.9 As 0.4 0.8 + 0.3 0.5 0.8 0.4 | —1.0 | —14 
ISB vvs 06 + 2.3) —23 |) —15| —L2 | —12 0.8 189 r 0.1 + 0.8 +12 | —0:6 

SSA Tar på en ua 
Moy 12 112 1.3 1.8 1.5 il2 0.2 1.0 0.6 0.4 0.7 1.3 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 27 
57. Thorshavn. : (Fär Öer.) 
Jauy. Pövr. Mars Avr. Mui. Juin. Juill. Aott. Sept. Oc. Nov. Déce. 

700 + D3.8 524 54.3 D8.4 08.2 D7T.2 55.7 | 56.0 HD.8 54.8 | 52.4 50.9 
1874. . ot) — 101 — 0.5 | —0:2 | —81 + 3,8 + 3.2 | —0:3 2.5 | —6.6 — 94 | + 1.0 + 4.2 
Bör or AR — AD + 9.8 + 7.6 -+ 1.8 — DA — 4,5 + 3.9 + 2.4 + 2.1 — 0:4 | + DT + 1.8 
HÖFT KR lo — OM 95) LB + DH.4 TV 2.4 1.0 + 11 + 0.7 | + 6.1 till 
ae co TJ. 6.3 4,2 DD + 1.2 + 1.0 1.6 4.0 + 3.3 + 4.8 4.3 12.5 1.1 
Märar. cc Ad + LT + 3.7 + 2.6 + 0.1 — 4.6 TBG + 3:0 +öi9r) 45 | 62 I + 16:4 + 4.3 
HSO FT 68 — 40 + 1.5 | —0.8 + 0.9 — 2.2 1.0 2.2 6.2 + BM RS + 4.8 
1880. . «och + 6.0) —7.6 + 57 | —3.3 + 2.5 + 1.9 + 2.8 + 37 | —13 40:55 | =—13:2 0.0 
MRB Arg 52 + 6.6 | —2.5 + 3.5 + 2.9 |- —0.3 — 2.7 — 3.1 + 5.1 + 5.8 | — 8.1 — 3.3 
WÖser sd NE 1082 + 1.6 — 6.7 — 0:7 + 2.0 + 1.0 — 4.3 =0i(5 — 0.5 + 14 — 53 + 0.6 
Ha83ra GEN —1 An —R28 + 6.8 | —0:5 | — 21 + 2.5 + 15 | —21 + 1.3) —48 | — 7.7 + 2.8 
Hesa 2.6 1.8 0.2 BLI + 1.4 + 3.2 | —0:7 | —23 | —21 | + 6.21 —7:8 

Moy. 4.2 4,3 4.8 1.4 3.0 2.0 2.9 2.3 2.9 3.5 TA 2.8 
58. Tokio. (Japon.) 

700 + 63.0 64.1 62.3 62.7 59.4 58.1 58.2 58.8 60.6 69.5 63.2 61.9 
IA | = = = = = = = = = 
HB AS = — — på 4 Sh koks = 2 25 = om 
HÖNÖ AD. = = = = = = = = 
HSE. > PA = = = = = = = = = 
HÖST - SE 03 + 0.8 + 0.5 + 1.5 1.5 0.2 0.6 +0.2 | —1.0 + 0.8 + 2.2 | —0:8 
MONO EE 6 +04 | —11 + 0.1 | —0.1 0.0 + 0.7 | —15 1.3 + 0.4 0.6 | —2.8 
MEG0ETT Ber st ÖX + 1.4 + 0.4 + 0.8 +0.5 | —01 | —1.5 1 —0.9 +12)| —04 1) —14 | —0.7 
1881. . ..| —44 | —0.6 + 2.7 | —1.0 + 1.8 + 0.6 0.0 + 0.5 + 0.3 116 0.8 F 2.7 
MODA AT + 1.3 | —0.5 + 0.2 —1.5 | —1.5 | —L7 + 0.5 + 1.7 + 0.5 + 0.3 + 1.6 + 11 
H883r. > CN —0:8 + 17 1.5 Oz 0.1 + 1.2 | —04 + 0.7 + 0.3 + 0.5 i IL 
MOD ort + 0.2] —LI — 0.6 | —0.4 + 0.2 + 0.5 +11| —12 + 0.6 0.0 | —1.2 + 1.1 

Moy. 1.3 0.9 0.9 0.8 0.8 0.6 0.7 1.0 0.7 0.5 10) [5 
59. Trieste. 

700 + 63.8 61.3 58.6 56.2 58.6 58.6 58.7 58.5 59.4 59.4 60.2 60.1 
HOTA, cs mr + 1.3 + 0.9 + 5.3 + 0.4 | —3.0 + 14 + 0.1 — 0:2 + 2.3 + 2.6 | —2.9 | —8.0 
TND eo + 04 | —3.3 + 1.9 + 3.4 r 1.3 Fr 0.1 0.8 1.4 F 2.7 3.8 4.8 + 07 
HöxOr. 3 FÖrk SRA 2.4 5.2 + 0.6 | —02 | —1.3 + 1.3 + 0.5 | —1.2 + 0.6 | —0.8 | —4.2 
US ER AA 3.4 2.2 1.5 F 2.8 + 1.0 0.4 0.4 + 1.9 | —0.2 + 0.3 
HOV so) —25 + 5.5 | —02 + 0:5 | —0:6 + 0.3 1.4 IUg 173 0.0 | —34 | —54 
HÖ | IM FL | —42 | —L0 + 04 | —12 | —0.2 0.0 + 1:3 | —0.1 + 6.0 
SÖK rs + 4.2 0.0 + 5.2 + 0.8 | —19 | —0:4 0.0 | —1.7 + 12! —0.5 + 2.0 + 1.3 
1881. oc —65 | —22 + 0.8 + 0.8 + 1:2 0.2 + 1.9 0.6 0.7 27 + 5.7 + 2.8 
MODE. co dr. + 7.2 + 6.8 + 2.5 + 1.0 + 1.7 + 0.6 152 0.9 2.2 0.2] —2.7 | —29 
HÖJ. cs lo 2 + 42) —43 + 1.1 —1.2 | —11/| —02 + 18 | —L1 + 1.9 + 1.4 + 1.4 
MOSE sr + 2.1 + 3.2 + 1.3 | —2.7 + 1.9 — 1.3 + 0.7 + 1.2 + 3.1 + 1.5 + 3.6 0.0 

Moy. 3.3 4.0 2.6 Iz 1.3 0.9 1.0 1.0 1.4 1.4 2.5 2.5 


28 HILDEBRANDSSON, QUELQUFES RECHERCHES SUR LES CENTRES D'ACTION DE L ATMOSPHERE. 


60. Upernivik. (Groenland.) 


Janv. Féevr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoät. Sept. Oct. Nov. Déc. 

700 + 50.7 52.5 57.0 60.3 59.0 56.0 55.7 D5.5 54.0 54.1 54.5 D2.4 
HOTAT +1.3| —4.81] +0.6/| —13 
INDY arsa AS TG VI + 2.4 + 0.4 + 0.5 | —27 + 31 | —0.9 | —1.2 + 0.8 + 51) —51 
1876 > El = Bar + 4:0 + 2.6 + 5.0 | —2.9 + 0.9 | —3.2 + 0.2 + 6.5 + 0.9 + 5.3 | —21 
18776 FE gen 09 0: + 4.7 | +28 | +01 +0.2 1! + 6.6 0.0 2.2 Nl 5.5 
1878. . ..I + 071] + 03/| —021] —01 +1.3 | —011 —3.8 + 0.2 + 11 + 2.4 + 1.8 + 7.5 
TBK I FEN BA E-Er36 1.5 ll 2.0 4 1.3 + 2.9 0.4 4.6 | —0.5 + 0.6 | —3.5 
1880. cl + 08 1— 3:83 +0.3 | —74 | —3.5 + 3.0 | —0.7 | —5.6 + 2.0 + 7.7 | —0.3 + 6.7 
ISM so oo | a IANA DV + 3.9 3.0 1.8 0.7 2.5 0.1 1.2 2.3 | —7.9 | —4.9 
NS a av ol) = 20 | FE AN SEN | TAN TAS +37 | —13) +22/| —13 | —21 | +11 | +7.8 
1883. . sc) — 4:0 | —10.0 | + 2.6 2.8 0.5 0.6 + 11 +0.7| —15 | —22 | —49 | +23 
1884 SE ROR i + 10) + 8) —53 + 4.5 | —2.6 — | —28 + 1.0 | —34 

Moy. 4.3 2.5 2.4 2.9 2.2 1.8 2.3 2.0 1.9 2.4 3.0 4.9 
61. Upsala. 

700 + 58.0 | — 56.9 54.9 58.2 57.2 56.2 54.4 55.6 DTA 56.9 | — 554 55.2 
ileoNfela oo ol MI + 2.6 + 15 | —3.5 | + 01 + 0.8 + 2.8 2.4 2.7. | —23 | +01/| —1.9 
Ik org) OT + TI + D.7 2.4 0.7 0.4 + 3.3 + 2.6 + 1.5 + 5.1 + 2.3 + 12 
IKT so or + 6.8 0.9 9.3 1.9 + 1.9 + 2.6 + 0.3 + 1.4 | —6.2 + 2.1 + 6.0 + 2.7 
MOMS Sr + 0.4 6.9 3.4 + 0.3 | —14 + 0.9 0.9 0.3 3.1 2.1 D.6 + 3.0 
TSVSET AE 2.4 1.5 5.3) +1I1| —35-) —0.6 1.3 ill 3.5| —23 | —3.3 | —55 
INS Ad os + 5.1 | —6.0 + 3.0 | —3.0 + 1.0 3.5 3.0 Il + 0:38 | —2:5 + 3.3 + 4.9 
T3SORIETENE + 1.9 | —2.9 +5.5 | —12 + 0.7 + 0.2 + 0.6 + 3.6 + 1.7 5.0 4.3 Za 
1881. . . .| —4.0 + 3.9 | —1.5 + 0.5 3.0 1.5 0.8 | —5.7 + 4.3] +46 | —05 | + 40 
Ile a doo a + 0.4 2.0 32.8 al + 2.4 + 0.3 +0.9 | —3.8 + 2.1 + 6.6 | —15 + 2.4 
IEBEa co oc ol SFI + 6.3 + 0.2 + 5.2 1.8 + 2.4 2.1 2.1 0.2 2.3) —19 | —24 
äl EBES EB ESA FSE OG ENRST NG 80) > bil =27 

Moys ST 4.2 4.6 2.0 1.9 1.3 1.5 2.8 2.6 äv) Bel Ae 
62. Ushuaia. (Terre de Feu.)! 

700 + (45.2) | — (45.3)| —(45.4)| —(48.5)| —(48.5)| (49.3)) (46.9)| (46.7)| (48.7)| (45.3))| (44:3)| (46.1) 
HONA LE — — Ör 
NIDa ov a ac = — — 
NRO sr AGN) 82 4.8 H9:2 CL ER el 147 I SONG MN ON | =) | + 35 
Sn RR 0A + 11 — —4.5 | —01 + 2.0 
HIN oc os + 5.8 + 0.3 + 8.1 + 1.3 + 7.4 — = = 
[SH bn = | = a — = = 2 
SAVE oo a == = | ov fe 2 da 
FSS + 3.3 | —3.6 | —5.8 | —6:8 
I rss) 58) ÅL) LA | Li EG | —L6 
SSISVITANETE 1.4 + 2.4 5.8 0.9 + 3.1 + 1.0 + 2.1 | —0.7 + 4.6 | —14 | —4.3 + 1.5 
BA, Ia = == = = = = = — 

Moy. 3.5 2.6 5.0 41 4.9 2.9 1.6 0.8 2.5 4.6 4.4 5.0 


1 Les differences sont prises du moyen général = 746.4. 


—— 


700 + 


LÖT da 


HÖTDI. oc a 


1876 . 


18 I Rol 
ask Ae 
HOVA) Sr 
188015 I ER 
IGEN O do 
BBR I CA 
883 < SP 
ME84i: Ad Rd 


700 + 


1874. . 


DS oso 
WGS a 9 a 
NOM RNE 
HN or vs a 
IKT SR 
8805 3 fir 
SST 
NSI 
HBB3LT TT 
884 Ir 


Moy. 


700 + 


TSE NONSENS 


ING os 
MSNO > 
öde fer 
MSS 
HIYDG or os 
MES0K ET he 
USP 
15 S oroa 
HG83r cr 
884 ins 


Moy. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 29 
63. Vardö. (Norveége.) 
Jany, Pövr. Mars, Avr Mni. Juin, Juill. Aolt, Sept. Oct. Nov. Déc. 
49.7 51.5 50.9 56.8 D7.6 56.9 56.0 56.2 D5.4 55.0 52.0 51.4 
— 14.0 | + 0.8 | —0:9 | —3.5 | —0:4 | —51 + 1.7 4,2 4.8 4.3 - 0.5 + 3.2 
+ 29 | + 82 + 44 | —57 | —17 | —29 + 2.6 + 15 | —5.9 + 6.9 + 4.7 4 0.9 
+ J4 | + 0.21 —211) —021 —01 + 3.8 | —22 | —3.1 +0.1 | —4.1 + 6.9 + 4.5 
+ 111 — 0.6|] +25| +32 | +07.1 —23.5 1.4 0.3 2.7 5.7 4,2 | + 3.0 
—| 25-E— 8:3-r — Bi + 1.5 1163 1.4 1.9 | —19 | —3.2 | —0.4 + 11 — 0.2 
+ 11.1 | + 4.4 + 2.6 | —0.7 + 1.7 | —27 + 1.9 0.1 0.6 il + 1.6 | 61 
= 20) — 4 0.3 2.9 2.6 | —1.5 | —0.5 +02 + 1.3 3.0 9.3 5.3 

AB SSSK 4.8 4.5 0.4 0.0 | -—2.8 | —2.8 + 7.2 + 6.6 | —6.1 | —1.0 
— 6.8 11.1 TR) 105 + 2.1 + 2.0 | —0.5 | —2.2 + 2.3 + 9.2 + 5.7 + 7.2 
+ 06 | + 2.6.) —0:3 + 6.5 + 0.8 + 4.3 + 1.6 + 0.9 + 14 | — 2.8 + 0.9 | —4.9 
= far kd SE Cb ES a EES RE a OR OA EEE 

4.0 4.9 3.6 3.1 al 1.9 2.0 2.5 4.5 gin ESA 

64. Vizagapatam. (India.) 

62.9 61.7 59.8 D7.4 54.8 52.6 52.5 53.6 55.0 58.3 60.6 62.7 
— 1.4 0.0] —0.6 | —L1 + 0.4 | —0.2 1 —0.6 0.0.| —0.1 | —0.1 + 1.6 + 0.3 
— 0.8 | —0.6 0.9 i[E2 0.6 + 0.5 | —0.6 0.0 + 0.4 + 0.2 + 0.5 + 1.2 
+ 14 + 0.8 + 0.9 + 1.8 + 1.2 + 0.8 + 1.1 0.0 +19 + 2.0 + 14 | —01 
+ 0.4 + 0.6 + 1.2 + 1.3 + 0.8 + 0.9 + 0.6 + 1.4 | —0.6 | —1.6 | -—1.9 | —2.5 
— 0.4 | —0.4 | —0.6 0.0 | —0.9 0.0 + 0.9 0.8 0.9 0.4 0.4 | —11 
— 1.3 0.5 0.2 0.2 0.4 1.0 + 0.1 + 0.3 + 0.1 + 0.5 + 1.4 + 0.9 
+ 0.9 + 1.1 + 0.7 +01 1! —01 | —0.5 | —0.6 | —0.2 + 0.2 0.7 0.3 0.1 
+ 0.6 | —0.4 +02 | —0.3 + 0.4 | —0:8 | —1.2 + 0.3 0.5 1.7 0.1 | —0.4 

0.0 | —0.5 | —0.2 | —0.51| —0:8 | —0.5 | —0.4 | —0.4 0:01. + LL) 2:80) +0:8 

+ 0.9 + 0.3 0.6 + 0.5 03] + 0:38 0.6 0.7 0.5 | + 0.9 + 0.7 + 0.8 

0.8 0.5 0.6 0.7 0:61] 1016 0.8 0.4 0.5 0.9 ill 0.8 
65. Washington. 

66.5 65.6 62.7 61.5 63.2 61.9 61.9 62.7 64.2 64.9 65.9 65.4 
+ 0.3 + 1.0 + 0.3 + 1.9 | —1.6 | —0.3 + 0.6 | —0.1 0.0 + 0.5 + 1.3 + 1.5 
+ 1.4 0.0 + 1.7 +0.2 | —1.3 + 1.0 + 0.1 + 0.1 0.6 2.2 0.9 2.0 
+ 0.1 0.0 + 0.6 + 0.9 + 0.3 0.0 + 0.4 + 1.0 2.6 1.9 4.3 + 1.6 
+ 0.1! —0.8 | —0.4 + 0.1 + 5.5 + 0.1 0.7 1.5 0.1 | —1.3 | —0.7 + 1.6 
— 2.0 | —3.9 0.7 3.3 2.1| —0:9 | —0.6 | —2.3 +1.5| —11 | —3.6 | —1.8 

2.0 0.7 7.1) —0.6 + 0.9 0.0 | —01 | —1.3 + 1.6 + 1.8 + 0.9 + 1.5 
+ 0.7 + 0.2 + 1.7 + 1.6 + 0:9 + 0.5 0.0 + 1.0 | —0.3 + 0.5 + 2.7 | —1.3 
+ 0.1 + 1.6 | —5.7 | — 0.9 +01 | —1.6 | —0.7 + 0.5 + Od + 1.4 + 1.7 + 1.7 
+ 0.7 + 0.8 | + 27 + 2.21 —05 | —14 |] +1.3 | +04 | —0.3 0.0 +13 | +1.0 
+ 1.1 + 4.0 0.0 + 1.5 | —1.6 + 0.1 + 0.8 + 11 + 0.1 + 1.8 + 14 + 0.7 
+ 01 | —0.8 +0.9| —1.5 | —L7 + 21 | —0.2 + 0.8 + 0.1 + 1.0 + 1.3 + 0.8 

0.8 1.3 1.5 1.3 1.5 0.8 0.5 1.0 0.5 1.3 1.9 1.4 


30 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


66. York Factory å Hudson Bay. 


Janv. Pevr. Mars. Avr. Mai. Juin. | Juill. | Aott. | Sept. | Oct. | Nov. Déc. 
700 + 62.3 64.8 65.3 64.4 63.0 61.2 58.2 59.6 61.1 61.2 62.7 63.1 
STAT = = = — — — — — — — — — 
BO a SI — | —3.9 | —0.6 + 0.8 3.1 0.8 3 0.3 1.8 + 019 | —T3 | = 
ie es SI + 3.6 + 6.81 —3.1 + 0.8 1.9 3.8 4.4 0.9 | —4.6 + 2.21 —14 
sr VS +0.21 —5.9 + 1.0 + 18 | —0.7 2.6 3.5 5.8 +0.7. | —21 | —1L7 
Höga oas SMG 3.6 2.1 12 1.5 1.51 —2.4 1.0 0.6 0.9 | —3.2 0.0 
BOK RN SON ="0NE EE 2 + 0.5 + 0.9 — — + 18) +54 1 + 283) +F220) IE 
18806 FanciIRE=0:3 + 1.7 2.3 0.4 0.7 + 1.9 + 1.9 + 5.2 +0.8 | —1.9 | —0.6 + 1.3 
88 I ati 2 + 3.1 + 3.8 | —1.6 +1.0! —08/| —111| —3.3 + 1.0 + 01 | —0:4 | —0.5 
882 a AE =—=20 + 5.4 | —1.3 + 1.8 + 2.0 + 4.5 + 22 + 13 | —1.0 + 1.0 + 2.9 
JES des Ae +3.3 | +58/| —0.4 + 1.6 + 4.1 +34| +06 | +451| +181 —+09 
NJKLA > a oh SING + 0.8 | —10 + 0.9 | —0.9 + 0.2 — | — 
Moy. i 2 3.8 lör 1.3 10 2.5 2.7 2.0 1.8 1.6 1.4 


67. Zi-ka-wei preés Shanghai. 


700 + 70.8 69.2 66.5 62.2 HELL D0:9 D4.2 55.3 HI 64.9 68.2 70.4 
SATSEN ts 0 + 0.3 +0.7 | —1.9 | —0.6 | —0.6 | —0.7 + 0.5 + 0.2 + 1.3 | —1.6 
NOS os 0.5 0.3 2.2 + 0.2 +0:6 | —0.6 | —1.2 0.0) —07 | —07 1 —01 | —02 
IOMDT oss + 0.4 1.6 2.1 i + 0.5 + 0.2 + 0.5 | —01 +0.71 —051| —1.8 | —0.7 
TSE I RRD ee + 0.8 0.4 0.6 0.0 | —0.1 + 0.1 + 0.7 + 1.3 + 0.8 +01 | —12 
UR co ost ANV + 1.8 + 1.9 +121 —07 | —0.3 + 0.5 +0.8 | —1.8 0.0 + 0.8 | —0.8 
18795: 2  =0:38 1 —T9 + 0.1 +07 | —14 | +021 —02 +04 1 —1071] +121] —LT4 | —3.0 
HESOKEAEEISn NEROS 0.5 + 0.4 + 1.3 3 0.5 0.4 0.8 + 0.9 | —0:1 + 0.6 + 2.1 
SSA 3 av +3.6 | —13 | + 17 0.0 0.0 | —0.2 0.0] —07 | —15 |) +1L1 
1882. ch) —06 + 1.3 + 0.9 0.4 0.8 0.3 + 0.9 | —0.3 + 0.3 | —1.5 + 1.8 + 0.4 
SSE oo oc 0 + 0.8) —0.7 | —0.7 + 0.3 + 0.6 | —0.3 | —0.7 + 0.8 + 0.4 + 0.6 + 1.2 
1884. oo oc) —0:5 + 13 | —1.5 + 0.5 + 01 | —01 +0.3| —01 | —0.5 + 0.5 | + 051] + 1.6 

Moy. 1.8 152 1.4 0.8 0.6 0.3 0.4 0.4 0.8 0.6 0.9 1.2 


68. Minimum d'Islande. (Thorshavn, Stykkisholm, Berufjord.) 


INS sv vin st + 4.0 + 4.6 | 0.4 3.4 2.7 0.0 + 2.9 + 0.6 + 2.9 + 2.1 + 1.7 
ISO sv allt VIN 0 0.0 + 0.5 + 0.6 1.6 9.1 0.3 + 1.6 + 4.0 + 2.5) —01 
ae. 26 3.4 0.2 + 1.5 + 1.7 0.0 + 0.6 F 2.4 + 2.3 | —3.0 | —57 | —3.6 
N3LSETEAE EE + 2.9 + 2.9 +0.1 | —0.1 +03 | +22 0.0] —13 1!) + 08 +56 | + 84 
UNGA oo sal SA) r 1.4 0.6 0.1 0.3 +0.1 | —02 2.3 1.8 + 1.8 + 4.5 + 4.8 
1880. . : .| —06 1! —031 —3:0 + 0.1 0.3 + 2.4 + 2.1 F 12) + 3.3 +22)! +38/| + 43 
HEN ov ass STR +55| +24 |) +12 + 121 —0.5 | —13 + 0.1 + 2.6 | —05 | —3.8 | —64 
Ilon oo öra 2.9 3.8 2.1 Ila + 2.2 + 01 | —18 2.5 1.4 2.4 0.8 | —2.6 
IEC a vo sd 2.0 1.2 + 10 | —1.3 + 1.2 + 0.8 +04 | —27 | —47 | —53 | —42 


2.1. 
18384: ER 2.8 4.1 3.2 2.3 1.0 + 0.3 + 0.9 0.2 2.2 0.9 2:3 = 


Uätor Fed. 
STOR fare: 
"KSR 
SLBA LANG: 
USLIE born 
HaSORT La: 
ASS Lag. 
HB82R lakl. 
883 > r0- 
18844 Cen 


OVE bor 
IKSNO sr oa 
MT | ad: 
HBVGR + 0 
HÖR Rdr 
18801: I tt 
18815 I 0 
SBR I ti 
HOG3K : tf. 
SSA 0 


HöYDE Ses 
HVO I kö 
WSR ID 
USKON: I 
INHD a 
UBB0E I 
335 I rt 
HSGB2E: > ci 
H8S3 os kt 
USB 3 an: 


KONGL. SV. VT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. | 
69. Maximum des Acores. (Ponta Delgada, Funchal, San Fernando.) 
Jany. Pövr. Mars, Avr Mai, Juin. Juill Aout Sept. Oct. Nov Dec. 
+ 0.2 | —0:8 + 11 — 0.6 + 0:2 + 0.3 + 0.5 0.0 + 0.1 0.3 0.7 0.9 
— 1.0 | —03 + 07 + 1.4 + 1.5 + 0.5 + 0.5 0.1 1.0 2.6 3.5 2.5 
— 0.2 + 0:9 +01 | —12 | —14 | —0.6 0.6 0.8 0.7 + 0.6 + 2.5 + 3.3 
+ 27 + 23 | —0.6 | —01 | —0:7 | —0:21 —021 —0:6 | —0:9 | —21 | —3.8 | —3.5 
— 1.6 + 0.5 + 1.2 + 1.4 + 0.6 0.0 | —0.5 + 0.4 + 0.6 FH 1:5 2.2 
— 1.4 + 10 | —02 | —01 +0:2 | —0:4 0.0 | —04 | —11 0.0 + 0.5 | —L5 
—3.3 | —521) —28 | —14 | —0:2 + 0.7 + 0.3 0:0 | —0:1 + 0.7 + 2.1 + 2.9 
PIN 85 srgbi NA HORN + 0PR Ol tr disk + el + de De 
+ 0.7 + 0.3 + 0.3 | —0.3 0.0 | —02 0.0 + 0.5 + 1.3 + 1.7 + 1.9 + 2.1 
+0:6 | —02 | —2:0 | —11 +0.6 | +011 —0.3 + 0.1 + 0.9 + 0.7 + 1.0 — 
70. Groenland. (Iviktut.) 
+ 0.4 | —0.:4 15 2.3 2.7 | —13 | —0.81/ —02/| —11| —0.3| —2.6 | —4.0 
— 3.5 + 0.4 + 3.4 + 1.9 + 0.4 | —2.2 | —1.6 + 0.9 + 0.2 + 2.6 | —1.3 | —1.8 
—3.3 | —0:5 + 3.7 + 4.0 + 2.7 + 0.6 + 1.3 + 2.0 + 11 —1.4 | —2.5 | —0.9 
— 0:5 + 1.0 + 0.5 + 1.6 + 1.6 + 0:2 + 0.3 0.0 + 3.0 + 4.7 + 8.1 + 5.4 
+ 28 1.4 1.3 1.2 OSA SA = 06 ON ONE SORAN SHORE) Frk 
0.1 il Sp 3.1 2.1 + 0.5 | —02 1 —0.3 + 3.5 + 4.1 + 5.1 + 6.5 
+9.3 |! +83 | +19! —14 2.7 2.4 0.9 1.2 1.6 | —41 | —4.9 | —4,9 
—2.0 | —1.5 + 0.4 +0.6 | + 2.8 +12 | +12 0:0 | —1:0 | —14 | +06 | —+01 
—2.6 | —--2.5 | —0.9 + 1.8 + 0.5 + 1.7 + 1.3 0.0 1.0 2.6 11 | —0.6 
+ 10) —1:5 | —0:9 + 0.1 + 0.2 + 0.6 | —1.0 1.0 2.5 2.3 1.9 = 
71. Sibérie. (Astrachan, Barnaul, Jenisseisk.) 
+ 0.1 — 0.4 + 0.3 0.8 + 0.1 0.7 | —0:4 | —08/| —10| —16 | —23 | —15 
—2:2 | —11 |) —17) —0:7 | —0:7 0.5 0.9 0.2 0.8 0.7 2.6 | —12 
— 0.7 +0:2 | —121| —10 | —03 | +08| +12|! +03! +0:6 1: + 0.1 + 2.8 | + 3.3 
+ 3.2 +0.8! —01 | —0:4 1! —0.6 | —1:0 105 157 0.7 0.0 + 0.9 + 1.3 
+ 11 + 08!) +02 0.0| —0:5 | —10 | —1.3 | —0.:3 +03 | +021 —23 | —18 
1.4 0.4 0.8 0:5 | +10 | +051| +03/| +0:6 | —0:5 | —0:9 | —11 | —L2 
— 0.5 + 0.6 + 14 + 14 + 0.1 + 0.3 + 0.2 0.9 0.9 151 +.0.7 | —0.2 
0.3 1.4 0.4 0.2 0.5 + 0.3 + 0.7 + 0.9 + 0.6 + 11 +.2.0 | + 2.0 
+ 2.5 + 1.0 + 1.6 + 0.9 4 1.0 + 0.4 + 0.6 + 1.3 + 1.2 + 1.6 +.0.7 | —0.3 
—1.4 | —0:4 | + 0.6 + 1.3 + 0.4 + 0.6 + 0.5 | + 0.6 + 1.2 + 1.7 + 1.7 -— 


32 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 
72. Minimum de la mer de Behring. (Fort S' Mikaels en Alaska.) 
Janv. Féyvr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aoät. Sept. Oct. Nov. Déc. 
185 RN — div 0 FOR ++i 09 0.3 0.2 0.1] —091 +421 —+55 | + 6.3 
ISF TS a ed sr bil + 4.1 + 1.5 1.0 2.0 0.9 0.6 0.6. | +25| +23| +41 
1[SV74Z (FRE ae där Le +18! —12 3.7 3.4 | (—2.5)| (—0.6)) (+ 0:4)| +0:8)] —13 | —49 | —7.9 
1878. . . .|—101 | —98| —97 | —45! —27 | —071 —33 | —14 1.5 4.6 5.0 | (—6.4) 
SOT — — — 
HSBOET EN = — — (0:0)| —0:8) +011 +13! +301| +3.0 
1881. . 1  ol+ 26! +07| + 01 + 0.6 + 16 | +16 + 1.8 + 221 +30|) +14) +05 | —19 
BSK EE: 2.1 0.3 + 2.8) + 51 +32) + 211) + 03 + 01] —10| —2.38|) —1.9 | —20 
1883. oc cl + 271 +15)l +221| —12 0.0 | +01 0.0 1.7 2.6 1.5 0.5 | + 0.4 
1884: EN: FT LA + 1.4 + 2.3 + 10] +1:6 + 0.6 + 1.0 + 12 +19 | —01 + 0.8 — 
73. Maximum du Pacifique Sud. (Tahiti) 
[875- LR — — — — — — — — — 
NOT = — — = = 
MIM ara a 0.3 0.5 0.5 0.5 | —0.8 
NWSSI ERE 0.8 116) 1.2 1.1 0.5) +021 +07)I +111) +608| +07| +07) +T1 
WTO FE + 1.1 + 11 + 0.7 +0.6 | + 0.8 +13 | +16 + 14 | + 0.9 + 0.3 0.0 
1880. . I +041 +09 + 11 + 0.8 + 0.9 + 0.8 + 11 + 1.2 + 14 + 1.3 + 11 + 0.5 
T88te FEK 02 OR ON + 0.4 0.5 0.7 0.7 0.3 - 1.0 0.8 0.3 | —0.1 
HB82T ST 0.1 0.3 0.5 0.6 1.1 1.4 2.1 2.4 | —19 | —0.8 + 0.2 + 0.9 
1883. EI + 03 0.5 11 0.3 | + 0.3 0.1 0.6 1.1 0.6 0.6 11 | —14 
1884. . . ot —LZ1 | —01 0.0 + 0.1 + 0.1 + 0.1 0.2 0.8 0.4 0.2 0.4 — 
74. Minimum du Cap Horn. (Uschuaia.) 

i8d5- AN or pe 2 Te jä 

HSN6RTE BS (5.4) 5.2 2.6 1.9 + 1.3 | —0.3 + 1.2 | —04 + 3.1 + 4.9 + 6.2 + 3.0 
BLT RS LIA (014) (—2.3)| —0.9 + 2.6 
SSL FORE + 4.7 + 5.2 + 7.6 | (+ 7.3) — -— — — — -— — 
BUT FR — — — — — — 
1880: I ff = = = = = - = = = = — — 
WB3I — — — — (— 0.1) 2.0 D.4 6.0 
IUsfoPdg ro oro 5.1 3.2 1.8 | (—1.2) = — I (+ 1.0)| + 13 - 0.6 3.1 4.2 3.1 
1883. . . '.| —021 —16|] —L14| —121| +11| +21| +08!| +20| +081| +06| —TL4 -- 
SIAT - — — 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 3. 30 


755 Paris. 


Jany. Févr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. Aodt. Sept. Oct. Nov. Déc, 
— 
18757. . CN —R2 +08 | + 21 + 26 | +13 + 0.8 + 0.6 + 11 +101 1) —Hi6) —0:9 | FIA 
HÖLGr Ls SA NL 2:2 2.0 25 | +0L) +0:6) +) + 08) —02 0.6 Bö. 4,9 | 
SO EN SRF RA | 30 He DN 05 06 kel Ob HON HOK 
NETSr. xo 0 + 3.9 + 4,2 + 3.4 0.2 1.3 0.8 1:01) —-0i6-) —L8 2:83 | 4,6 | 5.0 | 
2000 (CISA 6.9 4.8 stl I 1.9 ILE 1.5 Ol9mr NO + 3.0 SUR Ga 
HSSOL LR MN a 06 + | 0.0 015 | —Di2 07) OR +'92 | 40.2) | ba | 
Br SANN RS Ba Sr SI IRS BIO ERS a RES SOM SEIOR  S0R AA RN 2 +4.6 | 
KSSS KDS Hist. 6104: BA + 308 05 —05 1.3 1.8 SINA | —45 
MSB KOST I 05 | + 0.9 | —0.2 1.0 | +0.3 0:5 | +0!5 3) +20 | +23 | 
SSD FR i0bsr 06 06 — OH | OR 00 IL HOT SKOL 86 | + 2.4 | | 
76. Berlin. 
HÖTDrA Fo] teg + 2.6 | +42 + 3.6 + 2.5) +13|) + 13 + 1.5 + 1.5 0.0 + 0.2 +'2.5 
180. a | FNS 25 | 4.4 2.3 0:91 +T80) + +06t 0 —01:) 031 | FI 
NE EES ES as ESR SDR 05 fe 084 051 00 Oz | OK] 
SD gro PERSONNR ANGE NER Lade 1.6 | .5 STö | 0.7 | 0.8 IEA 1.4 | 2.4 3.3 
1800 0 so SN RAN AN ON IFE Oil alb | + 1.6 | +40 | +51 | 
BBK 2 AN + 4.3 + 3.3 + 1.6 + 2.0 | -0:7 0.6 KH. | + 0.3 —1.0 | —05 | —1.9 | —2.3 | 
A851-. 0 Hr ae ERE 03 + 12 -+ 1.0 + 0.7 + 0:9-) —0:6 | —0:7 FäG SIONS 
ie or a oro IDEN mess far FR sar ONE ar NE a OR E EE le 1.8 | 137 2.3 2) I 
ISB STRAND SEO kor t00 IE) Kor 0 EOS] HEHE OS HA OH | 05 0:07 || —R3 
ESA ERON 08 AE Sko OR Lö Sd SE Of IG ENS Rn se 05 26 


Sj rna RA ASS Ol al Oe FSE 2 kos Ft30n] Fes SA 
HGF. skit rod LAN —4:0 1) 31 + 0.9 + 1.6 + 1.4 | 1.5 -0.9 + 0.6 + 3.6 + 3.0 
ISC. VT 12 3.2 3.3 10 00 ONE ENA 1.8 Sö SG TG 
1878. -., 00 08 3.1 1.0 2.6 1.0 i Sk TO AT RN SnG 
HSE RE SYNT OVR 20 10 1.8 1.8 a EG [äl LIMA ILE RA 
HISB0K ET URI SHS okI0rN Er 20) 0) —hL0:5 | HAN ON AO) BN 55 | 
1881 SO a 050 TO 07 0:70 20) 00) FLN +) +) +L3 
HISS. af st + 0.5 | —21 | —27 | —0:5 + 0.5 + 12 + 0.9 | —0.3 + 1.6 + 2.4 + 2.5 + 0.7 
SJ bocArSS a GR hes krok i Retarekgr E0:5 | = 06 fn I ES 15) 22) —42 
F5BA CNE His | Sk AON 0:05) SKO IGN dk 06 = 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 3. 5 


34 HILDEBRÅNDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


78. Maximum de rOcéan Indien. (Maurice.) 


Janv. Févr Mars. Avr. | Mai. Juin. Juill. Aott. Sept. Oct. Nov. Déc. 
Sd EA + 0.3 + 0:5 + 0.9 + 0.1 | — 01 0.1 01 0.3 0.5 0.5 0.8 | —L14 
I 86 > RE) RR Lo 08 + OM FO il 09rIE 080 05 FOT OSNTEROS 
VS: Le 0:01 — 08) —06-) +0B FOR + öde (EE 03) 02 
|dSI8KE Sint 06 TOG 0:1 0.5 0.8 1.0 12.) —12 1.0 0.5 Oz) =0M 
[INDI sars) MA 0.0.) +05- +06-) +O04 0.6 05) —03 | +021 +04 1 —02) +0P 
|H880- > cd + 06KL + Mo + MIKE 0 VBK + + OK OSKAR EIN EE 
[881 one) +) tia +09 +02 +08) +04 | +05| +05) +08) HO) +01) OR 
ns SMA) 03) MN | NN 0.7 0:4 |. + 04 0.0 | —02 0.0 | +04) +02 
SEE EE EEE 02 | —08 | —9 
[288 Ene: 0:04. = 0:2 (0 ENG 00 SLÖ ALS ES ri 03 |) 103 se 
79. Maximum de POcéan Indien. (Perth.) 
ESKS = | 
870 > nä 1.2 1.0 | + 0.2 +08 | +14 + 1.6 + 14 + 1.0 0:0 3.1 2.6 2.1 
Täta ESA SER EE | SSA I SÖ | eg | 8) +L3 
HBG RE + 1.0 + 0.5 0405] 0:3 | 0.1 14 2.0 2.5 | 1.6 1.0 0.4 + 0.1 
MR ans MN SNRA | SAN | ANA | 0:05) — 16) —06 0.0. | +07 | +08 | +05 | —=0:2 
(ISSN able ls 1.2 15 1.6 | —14 | —13 0.4 0.5 0.6 04 | +02) +07 | +0:6 
| 2881. er) +0ö 02 —00 1 —05) +02) +0xl) till +I2 Lo + 086). — Om 0 EON 
| ISS an anco | ASO + 04 | —11 | —0.6 | 0:0 | + 09 -0:2 0.8 1.0 0.2 + 0.1 + 0.7 
| L883r Fet) 02 r 0.4 0.2 öl 2.3 Cd 0.7. | +12| +10) +101] +0:6 | +0:6 
SSA 0: 0 0.3 | —02 ONS 03 LO ill 1.4 0.2 | + 041 — 
380. Maximum de POcéan Indien. (Maurice et Perth.) 
ILSKG) ov BS | I = = = — — 
IVOR Ir 1:3 0.3 r 0.7 + 1.2 + 1.4 +121 + 09 +021 —15| +15)| +13 
6 (URNA AS on fe LNRe + 0.4 + 0.5 + 0.9 + 1.5 + 1.6 + 1.9 + 1.3 + 14 + 1.3 + 1.0 + 1.0 
1385 I stlo +0:8 + 0.6 0.0 0.1 0.4 21002 1 111! —18/| —13! —0.8! —0.5 0.0 
ig do lel) OA) TO) NN RE ANA Ila | ME Od + 0.4 Er GENOM 0:0 
18805 har) 03 0.0 0.4 -0.5 0.5 0.0 0.0 + 0.1 + 0.1 + 0.9 + 11 +-0:9 
HB81 Se + 1.0 + 0.5 + 0.4 | —0.1 + 0.2 + 0.4 + 0.9 + 0.9 + 0.8 + 011 —0.2 + 0.1 
ILS EE 0.0 0.0 1.0 0.8 0.4 + 0.2 0.0.| —04 | —0:6 + 0.1 + 0.2 + 0.5 
883 CE 0.0 0.0 0.3 0.6 1.3 1.0 0.8 + 0.4 4 0.3 + 0.4 + 0.1 0:0 
| 1884. ROR 0.0 -0.3 0.4 0.5 0.4 1.1 SLA 1.2 0.5. | —0.2 = 


un 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 3 


81. Sidney. 


Janv. Fevr. Mars. Avr. Mai. Juin. Juill. | Aodt. Sept. Oct. 01 Nov. Déc. 
| 
d8rOr: TotD oo BA FAO cr AA + 22) +) + Rb or 24 Fr 26) + 27) + 20 + 1.5 | + 0.5 
| 1876: 00 —0:3 Jakt — 8 O3E) + OB + 09 +0RN —0M 0.9 SA00) — 10 | =06 

ELSE + 05) + 08: +'08 IL 07 ANNTA013 INC SSOL I rok F 23) + 21 + W +I12 + 1.3 
SSK Rae + dör) + OM | OM — 0151) tel 019 24 [6 Oja AI RN 
TTG )aeR SU 0.6 0:8 | 0:2 | 1.0 0.9 1.9 0.5 1.2 (3 | Eg | 
1880. . 0.) —02 1! —0:8 | 0:9 | 1.8 1.1 | 1.8 1.5 ale Ia 0 +0.5 | + 07 
JB: I bD:d + 06 + 0.1 + 0.8 + 15 + 0:6 |: + 0.9 + 0.5 + 1.3 + 0.4 | 01 | 0.2 | 0.7 
Rs 00. —04u —Q4 | —28-| —24) —18| —18| —I5| —08| + +16| HZ 
SST SIGNE 0165 0195 + OBE) OM 00 SOS 0 03 RA ra ar 0 
1884. . co. — 04 + 01 + 11 + d9 + 1.5 + 1.6 + 0.3 + 03 | —0:4 TESEN 0.0 | = 

82. Zi-Ka-Wei. (Chine.) 

ILO NA 0.8 1.0 0.8 | —0:5 + 0.1 0.4 0.6 0.6 0.5 0.5 0.3 0.0 
1876. . «I. | —0:5| —10 | —1:6 | —0:9 | —0:1 + 0.4 + 0.2 + 0.4 0.0 0.5 140) 0.5 
IE: s khOrr + 04 + 0.5 0.1 0.3 0.2 0.0 + 0.2 + 0.7 + 0.9 +0:7 | —01 + 0.1 
1878: : SO +0!8 + 1.8 + 1.6 + 0.8 + 01 | —0.2 + 03. | —0:2 | —0:3 | —0:3 0:0 | =0:1 

ETSt0R a So — OM | — 04 0.2 0.2 ös | EO 03 | 00) || To 
1880. . 0) —0:9 +02] +04) +05- + 05 0.1 0.2 0.1 0.0] +051]) +0:9 | +0:3 
FSI Eker — 0:83 + 01 + 0.3 + 1.3 + 0.1 + 0.6 0.1 0.1 0.3 0.7 0.3 | —0.3 
188255 3 f0:-1- + 06 + 0.5 +0.6 | —01 | —0.5 | — 0.1 + 0.1 + 03 | —0:5 + 0.3 + 0.3 + 0.6 
HESSEN 0 OT I 02 OM + OM + 012 0.1 OM E+ 0) + 016) + 0:z | FOA 
SSA Sö 09 HO 08 HORN + OM (000 0000 + 0:9 ar 


83. Maximum du Pacifique Nord. (San Diego.) 


LDS 03 + 0.2 + 0.5 + 0.5 + 0.6 + 0.6 + 0.9 + 0.8 + 0.5 + 0.6 + 0.4 + 0.6 
ING I ASO + 0.1 + 0.1 | —01 + 0.2 0.0 + 0.2 + 0.3 + 0.4 0.0 | —0.2 1] —0.3 
TON Bro 0.5 0.7 0.8 0.4 Qi | —0S | —M| —0A 0.0 0.3 0.3 0.3 
1878. . . .| —081 —0.6/| —12/| —0.8 0.7 0.6 0.5 0.3 0.i + 0.3 + 0.2 + 0.4 
STORE 0: + 0.6 + 0.6 + 11 + 0.6 +0.3 | -- 0.4 | —0.3 + 0.1 + 0.6 + 0.8 + 0.4 
WT Ru a + 0.8 + 0.9 + 1.8 + 1.3 ar JEM sar + 0.6 + 0.8 + 0.7 + 1.0 + 0.8 + 0.7 | 
NSSISET 0:54 02 0.5 il) ES 1.3 1.2 1.6 1.6 1.6 0.8 Ill 
N882Er NN 02 + 0.1 + 0.9 + 0.4 + 0.1 + 0.4 + 0.7 r 0.7 + 0.2 + 0.1 | —02 + 0.1 
I oo oa 0.0 0.0 0.3 0.2 0.3 0.1 + 0.1 + 0.1 0.0 | —0.:3 | —02 | —01 
1884 —. . .| —05 | —0:9 | —10 | —0:4 0.0] + 01 0:0. | —01 | —0:3 1] —0:4 | —-0:4]| = I 


36 HILDEBRANDSSON, QUELQUES RECHERCHES SUR LES CENTRES D ACTION DE L ATMOSPHERE. 


84. Key West. (Florida.) 


] 
Jany. Févr. Mars. Ayvr. | Mai. Juin. Juill. Aont. Sept. Oct. +; Nov. Déc. 

pe | 
183. cc hr)l —02 1) +03 +0.7 | +051 + 09 + 10 +14 | +12 | +12 + 0.9 | +0:5 1) +0:6 
36 cr + 0 + 0.7 + 05 | + 0.5 + 0.6 + 04 + 0.5 +05 1! —01 | —0:8 | —0:9 | —=0.2 
J8P7 oc ct. —021 —=032 — 0.9 0.9 0.8 0.8 0.6 | —0:9 0:5 0.7 0.6 | —L2 
| ISO I sk —L95- — 23 2 1.4 1.2 | —0.9 — 0.9 —12 | -—0.5 | —0.8 — 0.1 + 0.3 
| 1879. .. 1 +04!1 +07 1) +04 1! +041 —021 —03 1 —06 | —0:4 1] —0:7 | + 004 | + 03 0.0 
| 1880. . <& | — 00) —=0:8-) + Lat tio 2 OR 05 06 KOMER OR EROS 
NES ca) SN 0 ENN 0 0.0 0.6 0.7 0.6 00.) HOP 03 FOR 
(RER os) 0 Arno SPilZ + 0.9 + 0.1 + 0.3 + 0.4 + 0.3 0.3 0:7 0.9 —0.6 
| T88314 0 gt 0 NS OA 0.7 0.3 0.4 0.2 04) + 04 | + 085) 04) 06 
T8BALn vek + 06 05 OMR OP ÖS 0 OK HOS FORT EROSE EEE OON 


85. Maximum de VPAtlantique Sud. (Buenos Aires.) 


[SKO SN SIE OI6EN 06 0IGE JE 0105]= —E 0150 ELR RNE ROTA EO +0.8 
|BM NGN NANNA MA | 0 00 EEE EST MA ale | 4 a 
2800 EDS LS OG 07 | 1.0 0:5 | 0.5 0.4 1.3 | 04740) 05 Or AO 
1878... 0.6 Nä 1.3 0:27 | —0:2 |) +02 | +L0 | +Lo| +0:4| —06 | —=0:5 | 000 
iIEUOS oda a EMB) ÖFN ANT st LAN SS MN. | LG 0.0: 10194] 0:60: EN 
1880 It 0 ES = 016 + 0.4 + 02 | —041 0.9 1.8 0.8 | 0.3 + 0.8 + 0.2 + 0.1 
IM Ta dala + 0.3 + 0.3 + 0.5 — 0.3 0.0 | —0X + 0.6 | —0.3 —0.9 | —1.6 —15 | —1T3 
1882. ock — 06 + 0.1 + 0.9 + 0.3 + 0.6 + 0.7 + 0.9 + 0.5 | —02 | —04 | —-0:3 | =01 
|=iI8B3V Sik OA -—T0i4N ON ONE OD AO KOR SÖ 0.0. | —0:2 | 01 
1884. vi OS 0 0 0:0: | OB) 09 07-00 | -IOGR EO RE 


FI 


23 


- 


eRA Kkedt Handla IN 


ngl V 


Ko 


Free eSO.dSsvrEF5TENTT0NN2 ANA EE = i| NS i( SET 
UR  pER ER LA | RN Te ja et en es fel EI Sa ER i = FSS IRAN T 
SEE ES SEE CE SSEEE | VN [ERGTEERER HA 
FE Se 2 ET i IS i| i LC 7 I RT ; Tr FST = 
| NN | 3 I CI ol 
3 ENE Cal) LL Be: IE L AE a me NN FA IS = äl ER sl = fe 
ANSER EesE ARNERI SA E BS | Rea å 
SENEEEEEEENINEEN EEE SORALEESEEOS0S AOSE0LERS SEE EEC = je se an 
F nal I | TT fa 1 I T | T =! 5 FA tr = 
sr SEA EET RESAN ERE Sea de | | VU & 
Kolla | ji DN I RM ale I In äl Ik il 3 äl Hj > 
[Fn ST ' T SAR nl NM EE IEI I Rx j NI IRA T [SINE S 
-—R S | I = 
2 t Sf fr (a | ISSter Tr SEE = E ERE | 5 ; [ 3 
ANEERTEN EECEO2E (ER SE SEE AE (CA (ol ne ÄR RES EE FS (vg TnEN IC = 
21 ER dd CE TN L | AA 
a EE 0 FT 5) Se S SE Sn |ETESJE ; 
ETT FENG I = SS | EEE JAP ICIE Ve = 
SEE EE COEER cen Z 2 | (ER 
= EXET t rö flag t = ; t = A er ja 
SA I ILE: RE =S i | Zi aslle ES JE JE [= EN Å de | N K L 
= | |A 1 CA ( L. I — - d T ET 7 BE BA SA SER NR Vv < [ + 
åå Baa FER il d 
2 | SE i | EN Å 0 | JES I N da 
65 Flen X | | 5 | | Z Ad 7 
CE ERE AE BNESS 7 i | EST FE Be tr = a 
SN 
FÅ al = 21 oll SIESTA SL I 1 | | EH 
REDO SEE AA SA ge ss seen HH 
a AE ef r LA < il Tp 7 | ln EST = SS seine 
ae SE = EES EERER | 2 | 
k I 
EE dame das EEE FE ; 2 EE EA 2 
EE EINE ACNE , i SiS AA SIT i a 
I - I Z Je N 
Al TIA 3 ir i | ad T Ir EEE 
NE T [ | =E = ke a le (0 Ce = I | I EN EE 
oa 4 T ; td T Sdm I FT | I S [ TN | - : ST 
Öd t > CAT = I (RES = 
vr SRS 7 NS 
A os FIRST S [EL AT | FIT 
ö FÖ l=2 SEA tt t (a FE SA 
T = 7 ; T Pa T T | ae 
ENT S IS Zz I Ze 
än + SKI — t | K 4 T T T i 
SE 4 CE S AR a ST EE ETEN 
= 3 I dt 3 I | 
3 | = Al ENE TF ll | I BEE CICE I c 
- U | I I 
= I TH Lt == 4 4 A I SR | 
al i +” , IC CE = 1 ESS [5 L | 
- | 4 0 INSg - + 
gat TT EN El = SE SR 3 Hd — i ; RE IE I HO EE 
[eo] 7 äl I SM + I SL t + I I 
I 4 2 Å | 
= | jä (EINER | 
i == t A | a: 
SE S— é t Me | — | ST tr T 
- I an i SEE ; 3 il = 
3 SS CER EE EO Zl EE SST | EI a 
> X L 
-SRARSEeanarE AETaEg fö RR ARR 
4 J Få I EEE N d = - i In SS) MN I IE SEN 
=) ee : = I | d - 3 UI AE EE, Fe Hl ÅG äl Å JE al I 
() SA TASSAR RR SS SE IE TS VA EE KE SER HA AA KE KO Sr Kr Kr (TA EA ÅRA SN AE ÄR KI OO KA EA I KO (AI AN I IK (RE sf FE Of fe fn fär nd nn = = 
- =! LÖ 1 E ee i (Er 2 2 = al IE dt Do i 
4 = it = SG de. Il dl ll. | L = I c 
ost NTE OAS EE CEEEE ESS | FSE | il 
vm | = | I - fe if dr T + =E 
SMER HE = 
SEA | | ; - EI (EN 
LR SIZE | I 
AN BE SAS AL Asea EEE | | 
Zz I JL SS SER a > Mest — IV ER JE L - I + I 
2 = NN It za + ET SSE elen | 
a Je] SE JE EE 1 en (I | | I 3. vil mm I 
| h i FE i ERE ONT (RR 
<4- dt + = JE I al JESSIE > ll 2 25 SSR ll I I il] I I ETT [EN LL il 
= I | SEI SIST | | a os a = El | | 
= 
BASSE i= dt 
ål | 1 I. I IE I 
IA + LL EG dl il I 
[SN äl I I 
SA — ++ ma — 
2 oo 
AS 
20 BE I L rd i 
z I 1 L 
=E SF] | 
Zz 
SÅ I ec | lE 
SÖTT 2 SA - | 
— | TI IE 
> all S [NE - E 
1 I 
SAF: NS / if 
”- [a saft SSE fa 
gl ST | 1 Ör | IN 
AT I | EF = a 
i = 
aAa | 2 
1 a | 3 N 
SSE MERE=AT OnT sa 
Vi I TT rt = [I — + SE 
< - CT SS d. 4 I 
= L EE I | 
2 | = fo IL. IL 1 | | — 
z a EN TA Re 
å i [ i = 
Ne ET y 7 
Ar Ft = Il 
AR i T I] ERNER t 
AT I I -4” 7 
sg BOET eR&A0 | | 
AE I Lt Lu j I | IE: 
BT SET IST I 
ZOO + AED IR G Im = [5 fr 
NER ARSA dn 
2 | ZE IRA AE EES | 
- I | (ENE | > 
= Fel Zi a = 5 IC 
a | ye = | - år ANS t 7) IE SS I 
FaR ENE = EI Fr = IE ; 
25 | 1 ge EF ICE: MN FESTEN 
- 


= AT RA få [3 TÄT OR 
| ERE OLEseaana NES eeee 
rr [70] I I I IS I 5 | I Sc i I . 
O < | SJS SE — 
= - r I - Å Al = | a = 
fr | PRE ES Il TT a 
3 il ; [ - 
2 [EE Zz i EE LI | 
45 I UU ASS ER ci i 7 N | | Å 
Kola i | I I | z 
Ela COR SEESAE | Ö 
AR 27 J : (2 Va FA fra EN (a 
a IL > 3 
» > EN Bli [ I I = EI s 
Lal IT lll i) 
SoS Lr a | - dl 
VA ra — 7 4 FA ir LI T 
É (SCENIC SER i É 
= I 7 pod elen | AE - IL - 
= JL I = 
BE dl fi N T Ing fn . | EE : Um ii 
- 1 | Fan Sa SS 4 5 
lö. a a RE I (RE Eg UNG TT AN lh NN - 
<- ll | I as far fa SR SE RT I N I — | 
Le) TR | | LENNART I a s I I 0 = a ID [E 
ÄRE | TS SR | olen dt VESA I | | SAS 5 A | 
ENEEER ESSER ERERENSSNENGSEREREN SEE NONE 
DE AR EN / jam I SOS = | ns [SEU0EN = | t Se | 3 
-—3 I de i FE | a å US | ÖSalEER i RR | IE | Tin la Väl | | I AL s 
[0 I fe (ES TELGE I 
EE | | TE | i | : 3 | | =S I — a i - SE N/A | SI Fa EN I [al 
2 TEE fa EE so a AR EE AN IRON | mint sma [ZEN | Freese 
S ER i EE LENS IE | CE IEI | EEE ; Enn | - i 
2 dt | L v | i I IT FE 3 | j | IC | L | BS zäl Si feafe i | cl - | (na L IE [ 
| I 2 SENT | | t = | | = | I 
< SEE EOEEES EV Ej TE EE RER SETS SST CI 
= r a St al i é dj t t | I ; Z RE | AE tt | I < | | [ESS | | LE 
RR G + 2 - d - 20 I NV 
- ja mA: | XE | OH IL EE 2 | | EI 
ät re | MERSS (UR [2 AR ER En EE IE IE CIEBB2T0-0-06 ja : 
SSE | EE : EON C i | ERE Ö FSI a xX 
SA - | t I fs RA | kd 1 L 2 AM ER 
3 I Så VM 
Ö- IS | FIERNOE = NN . I | - 
Aall Im PIE | c RESER : - sj [AE Eg 
T I i | = 3 | 
& I | - [SE i IE + hh 
4 il i [a i > | EE il | ph 
oS | I =S I I = Ir AC 
Al ES|E 7 =) l L sd =E : IL 
3 | =: / In L di 51 i SVAN | - 
s- ARE r (ER ER ET) ; 
| E T (al) 4 TSE SKR G 
- | : I - fl | 
Sn I H AON 4 2 SS ) | 
A [ I IEINSSKG EE 
4 ? fe I | 
AR (fa 2 T I 
[sola [ 4 5 il I A I + 
SE I = | | SA 
SS + 1] IC | IE (SIN | = U Ti 
& - : | ' - | TE TA I ALE 
4 | LI 
DD 5 — | il T | | id 
eZ AA + Bj | ER | EE SN = 
Sj N AN ; I X 
| FE SM | I I T I X EE 
San SU = T ST - EEE T I I I 
NR] rt | / | 
5 Xx T | I | | IE i | | i 
EE SS) RES | | =S [6 I hs | 
Sj a | | d | I 
ERE LE SEE 5 = FR RE Sr oo 
4 VE ES I | = hv EI - 
33 I pA = ) IL : 
- t äl | 1 | | 
ola) Il I LENE + | I GJ 
=S si < Tr IRA ESSEN fra a | | 
[o] | | | 1 rt VA — NN I [G 
» Ir Je + | - ” Sa] ' I N 
ESSER 2 saa OEEO ES z SN 
SÄ i = | AA 
Dp AE NN = Me I [ i —+5 Å Aj Ir) 
<q I | 2 | ins Dyr | 3 II 
= ii CE i ] ET ACE IEEE S 
5 h | ; il fr — I FESTER | He 
D = I 1 — tr 1 
SE I nm 1 I I | i El : a S I 
2 SA t 
I 5 I I | I T 7 
ac 5 ma emedan L : = 
JE Få RR ' rt | 7 t = I T pt | 
= / 7 f t , | il | | 
23 ue | AR fö a CR ER To er CER RR EAS : — 
2 I < 
2 | t i 
Zz OeeES N ID PEEEnnDR= je q 
I SN 
= SE 25 1 | mm Di , | | 
2 Cal BN SN I = IL c 
Zz | DE - I I NT ;| 
> 4 
SE ir CE I (rr | El 
5 I 4 IR T Inn | T T I 
2 (ie SAS L NNE ' 
4 ERA t 4 Kd IL $ ASIEN EE 
7 IE ik - 7 SEED | I T t | 
SSERSESS SPORE EE EE i 15 
YR i < = AS ig [57 = 
Al | |S S - 
Z äl SCA || 7 IT 
or FS | il ca 
vu 2 | = FÅ rt JL 
< + | 0 lå t NES 
> il S dk 
= | | I Tr I AX 
3 EE q IC : SR H Ir ERE 
A 6 AE - Iz IE EE ICE SET äl 
. 4 res C SN | I 
40) Ng ERE EN 4 = 
on SE EIS I Äl 3-5 EC 
- 
4 RS 4 Es 1 Ti SS i jG Fl 
a 7 == y I Hi + IE N ; 
SJ Z i a N L | | [ SIE 
O S Ir) 4 = T 
å S Spel | AV | = 5 [| L 
HÖ) FÅ I FA EE EE 
Mm z MET é ISRN | 
a cl 7 N 
z [2 D S 
a Ang 
3 E I 1 a WEE 
OS ÅA a 
Sm INA — hears | 
; = 
2) DE i I | 
LI 7X + 
(0) z 7 
2 z : | ÖS ] 
Zl ; I : I | 
<< S ; EI ; - 
= 1 N I yt SJR IN IN 
(DJ I dl i SER 
>= 4< H E a EI +tA Il 
I . I 
ri ; H i r 
Sp JE | SSE = EE 
e ff : + I Ifa | 
2 - 7; 
FS = I 
t 
Ale 
I 
FA 
SE 
SS 


K. Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. 


2 
Vv 
ESA 


2 F C DO IQ RE 
| Aa SS 
NS O ÖN Å å 
TT 
I RR 


Ecarts moyens barométriques. Janvier. 


20 ö 


Écarts moyens barométrigques. Juillet. 


PIN 


Lit. L. Ljunggren Upsala. 


K.Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. Ng 


SFR "FR Janvier 1874. Fe 


Juin 1880. 


Liih. L.Ljunggren Upsala. 


Tith. L. Ljunggren Upsala. 


K.Vet. Akad. Handl. Bd.29. N:o3. P1. VI. 


Novembre 


| 
+16 NE ) 


Septembre 1879. 


dd 


VÄST Pr 

FÖRFÖRA, F9 

VF 06 
4 


ER +08) 


Lith. L. Ljunggren Upsala. 


K.Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N:o3. 


Novembre 1879. 


Décembre 1879. 


FUNVLIS 


Lith. L. Ljunggren Upsala. 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 20. N:o4. — 


NM ESTANÅFÄLTET 
EN PETROGENETISK STUDIE 


HELGE BÄCKSTRÖM. 


(WITH AN ENGLISH SUMMARY.) 


MED 8 TAFLOR. 


INLEMNAD TILL K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN DEN 10 MARS 1897. 


GRANSKAD AF A. E. TÖRNEBOHM OCH A. G. NATHORST. 


é i 
"STOCKHOLM 1897. 


KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


- FL 


boM 03 fabaret HADVIIGVAN BUSINAGOAR TA XSNETSV ONBRSNE 


TATLAÄANAV ETEN 


STULIT? sa TVR DÖST Aa PalGt 


AK 
MÖATEROAS HOEH 
PALANDER fe Iver VEN YT 


HÖPTAT Kom 0 


kt PAM ASIEN KRYA TG Or FIER MAVMIAE 


MEAN I KR MR OKASRALÄAD 


| 


Du. formation af kristalliniska skiffrar, som utbreder sig inom Vänga och Näswns 
socknar af nordöstra Skåne, undersöktes och kartlades för Sveriges Geologiska Undersök- 
nings räkning af GERARD Db GEER under åren 1884 till 1887. Bland de dervid vunna 
resultaten var det förnämsta upptäckten af ett verkligt konglomerat, konkordant inlagradt i 
den der uppträdande kvartsitglimmerskiffern, hvilken i sin ordning var konkordant in- 
lagrad i traktens gneisformation. Detta var ett af de första fynden af ett säkert konglomerat 
inom det egentliga urberget och väckte derför ett berättigadt intresse såväl inom som 
utom Sverige. — Utgående från den synpunkten, att, om vi vilja lära känna och förstå 
det urberg, af hvilket berggrunden 1 vårt land till så öfvervägande del består, vi då måste 
för våra första, orienterande undersökningar välja sådana fält, der man har åtminstone 
en säker utgångspunkt för bedömandet af det material, som nu föreligger omvandladt till 
en kristallinisk skiffer, anhöll jag 1893 hos Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning 
om tillstånd att petrografiskt bearbeta det för Undersökningen insamlade materialet af 
bergarter från detta område, samt om understöd för nödiga öfversigtsresor. Denna min 
anhållan beviljades, och får jag härför till Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning, 
Herr Professor O. TorrErrL, hembära min tacksägelse. 

Under undersökningens fortgång har Vestanåfältets förre undersökare och skildrare 
Statsgeologen Friherre Dr. GERARD Dr GEER städse stått mig bi med alla nödiga råd och upp- 
lysningar, och han har äfven tillsammans med mig gjort en öfversigtsresa inom en del af 
området. I det jag tackar honom härför, vill jag betona, att utan hans detaljerade kart- 
läggning och utredning af områdets stratigrafi skulle det icke varit mig möjligt att ut- 
föra den åsyftade undersökningen 1 det omfång den fått. 

Den norra fortsättningen af Vestanåfältets gneisformation har blifvit geologiskt kart- 
lagd af Ingeniör P. DusÉEn, och jag vill här icke underlåta att framhålla det synnerligen 
omsorgsfulla sätt, på hvilket han löst sin topografiskt och geologiskt ingalunda lätta uppgift. 

Jag står vidare i förpliktelse till Amanuensen vid Undersökningens Musewmn, Stats- 
geologen E. ERDMANN, som på allt sätt sökt underlätta mitt studium af det material, som 
förvaras 1 Undersökningens rikhaltiga samlingar, till D:r H. SANTESSON, som för detta 
arbete utfört 9 fullständiga kemiska analyser, till D:r A. BLomBeErG och Löjtnant OC. J. O. 
KJELLSTRÖM, som lemnat upplysningar om de närmast öster om Vestanåfältet liggande 
trakterna, samt till Professorn Friherre NORDENSKIÖLD, som ställt Riksmusei mineralogiska 
afdelnings mikrofotografiska apparater till mitt förfogande, hvarigenom jag icke behöft åt 
andra öfverlemna tagandet af de detta arbete åtföljande fotografierna. 

Stockholms Högskolas Mineralogisk-Geologiska Institut i Februari 1897. 


De Geers framställning af Vestanåfältets tektonik. 


DE GrrrRs skildringar af Vestanåfältet och dess kristalliniska skiffrar återfinnas i 
följande arbeten: 

»Om ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne» (Geologiska Föreningens 
Förhandlingar 1886, Bd. 8 p. 30), samt »Om en boll ur Vestanåkonglomeratet» (i samma 
tidskrift och årgång p. 362. Tillsammans utgöra dessa uppsatser N:o 84 af Sveriges 
Geologiska Undersöknings publikationer Ser. OC. och äro öfversatta 1 Zeitschrift der 
deutschen geologischen Gesellschaft 1886 p. 269). 

»Beskrifning till kartbladet »Bäckaskog» i 1:50 000 N:o 103 (1889). 

»Beskrifning till kartbladet »Karlshamn, Skånedelen> i 1:50 000 N:o 106 (1889). ' 

Enligt DE GEERS i dessa arbeten uttalade uppfattning utgöra Vestanåskiffrarna en 
konkordant lagerserie, hvars åldersföljd från yngre till äldre lager är: 


| finkornig, oftast röd gneis med 


finkornig grå gneis ; 
| kong gr sade Dynebodagnetis . i ci AR ES 
; | små lager af dioritskiffer. 


Klaqstorpskiffrar RESET 
ISRBREN | dioritskiffer. 


glimmerskitter, 


—— 1] 


-. j kvartsit 
Glimmerkvartsit ; SERA 
| glimmerskiffer med konglomerat, 
| kvartsit med jernmalm. 
| svart hornblendeförande hälleflintgneis, 
Hälleflintyneis AA grå hälleflintgneis med lager af glimmerskiffer, 

| grå gneis, nästan tät. 

cc O 


Lagren stryka ungefär NWV—SO0O och stupa brant mot W. 

Sydvest om Vestanåskiffrarna vidtager en grofkornig, oftast rödaktig gneis, hvilken 
betecknas såsom »Vångagneisen»; i »Bäckaskog» kallas den »granitgneis». Det anses att 
den blifvit pressad intill och något öfver de antagligen yngre skiffrarna och således endast 
skenbart öfverlagrar dem. 

I den österut i liggandet befintliga gneisen uppträder en granit, »Halengraniten», 
hvilken visar sig yngre än gneisen. Mot gränsen af »Halengraniten»> och den ännu längre 
mot öster uppträdande »Jemshögsgraniten» öfvergår hälleflintgneisen till gneis, hvilken se- 
nare derför endast uppfattas såsom en något eorofkornigare modifikation af hälleflintgneisen. 

I »Bäckaskog» äro de parallelställda »Klagstorpskiffrarna» och »Dynebodagneisen» i 
öfverensstämmelse med den uppfattning, som gjort sig gällande på angränsande kartblad, 


! I det följande användas för dessa arbeten de förkortade benämningarna »Vestanakonglomeratet», 


»Bäckaskog» och »Karlshamn, Skånedelen>, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 5 


betecknade såsom »jerngneis» och uppfattade såsom en omedelbar fortsättning af vestra 
Sveriges stora jerngneisområde. 

Jag skall i det följande återkomma till en mera detaljerad framställning af Dr 
GrerrRs uppfattning af de olika lagren och får för öfrigt hänvisa till de citerade arbetena, 
äfvensom till beskrifningen till det norr om »Bäckaskog» vidtagande kartbladet »Glimåkrar, 
utgifven af ÅA. BLOMBERG. 


I den följande framställningen äro de olika bergartsgrupperna behamdlade hvar för 
sig och i hufvudsak ordnade efter sin relativa ålder, hvarvid början gjorts med de yngsta. 
Afvikelser från åldersindelningen hafva dock gjorts, när sammanhanget så fordrat. Be- 
handlingen försiggår derför i följande ordning: 

Graniter. 

Glimmerkvartsitlagrets bergarter. 

Awmfiboliter. 

Hälleflintgneisen och den dermed sammanhängande gneisen. 
Glimmerskifferinlagringar 1 hälleflintgneisen. 

Gmneisens fortsättning mot öster. 


Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning mot norr. 
Gneisen vester om kvartsitlagret. 

Halengneisen. 

Granitgneisen. 


AR 
> CO MÅ FIK OVR WW NN H 


11. Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »Glimåkra». 
Några allmänna resultat. 


1. Graniter. 


Inom området uppträda tvenne olika granittyper förutom en »granitgneis», som längre 
fram skall behandlas. Det finnes nämligen dels en grofkornigare varietet »Jemshögsgraniten 
och dels en medelkornig till småkornig varietet, som på »Karlshamn, Skånedelen» blifvit 
kallad »Halengranit», på »Glimåkra» »småkornig granit» och vid rekognoseringen af Ble- 
kingsdelen af »Karlshamn> af N. O. Horst och C. J. O. KJELLSTRÖM betecknats med namnet 
»Spinkamålagranit». Den förra förekommer såsom ett större massiv kring Jemshög, den senare 
åter uppträder såsom en mängd smärre massiv, hvilkas fördelning framgår af den med- 
följande kartan (Tafl. 1). Af dessa massiv är den egentliga »Halengranitens» ett bland 
de större, det sträcker sig mellan Raslången och Halen från Alltidhult mot sydost nära 
ned till Holjeån och har en längd af 6 km., en bredd af 3 ku. 

Jemshögsgraniten är som nämndt grofkornig, den är till färgen ljust rödaktig eller 
stundom grå och karakteriseras genom förekomsten af ända till 3 cm. stora mikroklin- 
taflor, hvilka oftast bestå af tvenne individer i tvillingställning efter karlsbaderlagen. Den 
för en något grönaktig biotit, men deremot icke hornblende; af småmineral finnas utom 
magnetit, apatit, zirkon och mycket titanit jemväl ortit i stora tafvelformiga kristaller, hvilka 
ofta äro makroskopiskt framträdande. Bland de ljusa mineralen intager mikroklinen första 


6 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. 

rummet, men derjemte förekommer icke så litet oligoklas, stundom i ganska stora kristaller, 
samt kvarts. — Bergarten är alltid något pressad och inom vissa trakter stegras detta 
derhän att den förlorar sin massformighet och blir ganska skiffrig. 

Någon mera ingående undersökning af Jemshögsgraniten har icke blifvit utförd, emedan 
dess egentliga utbredning faller utanför det mera 1 detalj studerade området. 

Många likheter förena Jemshögsgraniten med den småkorniga. Den mineralogiska 
sammansättningen är densamma, äfven den kvantitativa, så vidt man kan döma efter blott 
mikroskopisk pröfning; möjligen är Jemshögsgranitens plagioklashalt något större. Så 
när som på den större kornstorleken är öfverensstämmelsen fullständig ätven struk- 
turelt, och de karakteristiska mikroklintaflorna äro gemensamma för begge. Äfven 
åldern i förhållande till kringliggande bergarter är, såsom strax skall visas, ungefärligen 
densamma. Det är derför ganska sannolikt, att Jemshögsgraniten endast är en genom en 
särskild eruption bildad, mera grofkornig kristallisationsprodukt af samma magma, som 
gifvit upphof till den småkorniga graniten. — Beslägtad med Jemshögsgraniten är den 
längre österut uppträdande »Karlshamnsgraniten». 

På Skånesidan saknas kontakter såväl mellan Jemshögsgraniten och den småkorniga 
graniten, som mellan Jemshögsgraniten och gneisen. Heller icke på Blekingssidan äro kon- 
takter mellan graniterna observerade fastän dessa komma hvarandra mycket nära, men der- 
emot finnas kontakter mot omgifvande gneiser. Enligt C. J. O. KJELLsSTRÖMS dagböcker 
finnes strax SW om Värhult, Jemshögs socken, nära länegränsen en kontakt mot fin- 
kornig grå gneis; kontakten förlöper i N 20? O, men det saknas uppgift huruvida kon- 


takten afskär gneisens skikt. — Från Örlundens strand N. om Hvitsjön omtalas »Jems- 
högsgranit med lager af finkornig grå gneisy. — 2 km. ONO om Holje station finnes kon- 


takt mellan Jemshögsgranit och »grå ögongneis». I Horsts dagböcker omtalas flerestädes 
»gnelsinneslutningar» 1 Jemshögsgraniten, så 700 m. WNW om Jemshögs kyrka 1 hällen vid 
landsvägen, samt S. om Rösjö hållplats. — Att Jemshögsgraniten är yngre än kringliggande 
gneiser framgår vidare deraf, att den inom »Karlshamn, Skånedelen» påvisats hafva kon- 
taktmetamorfiskt inverkat på tillstötande gneis, såsom längre fram skildras. 

Samma argument nämligen kontaktmetamorf inverkan på gneiserna gäller i ännu 
högre grad för den småkorniga graniten. Här finnas emellertid äfven talrika iakttagna 
kontakter, hvilka visa att den genombrutit samtliga traktens gneisbildningar. — Den Ö. 
om Raslången omkring Halens S. del uppträdande »Halengraniten» är enligt ÖBBERGS iakt- 
tagelser (dagbok till bladet »Bäckaskog») och mina egna något finkornigare mot gränserna 
än 1 områdets midt. Den insänder 1 den större gneishällen vid Sånarp gångar i gneisen, 
hvilka delvis följa, delvis öfversnedda gneislagren (>Karlshamn, Skånedelen» p. 70). S. om 
Bökestaviken af Raslången, Ö. om länegränsen är kontakt mot gneisen blottad och gra- 
niten insänder deri en 15 m. bred lagergång, hvilken kan följas på en längd af 45 m. 
(ÖBERGS dagbok). Bergarten i denna lagergång är möjligen något ljusare än den vanliga 
graniten, men f. ö. fullt lik densamma äfven mikroskopiskt. — Nära Raslångens strand, 
Ö. om sundet mellan Kidöarna, fann jag en skarp kontakt; från detta ställe äro de ana- 
lyserade profven af granit och gneis. 

Norrut, inom bladet »Glimåkras» område, har DusÉn alltid funnit skarp och tydlig 
kontakt mellan graniten och gneisen, men han har ingenstädes iakttagit öfverskärande at 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, l 


oneisens skikt eller gångar af gramit. För att tydliggöra den småkorniga granitens sätt att 
uppträda inom denna af DuseN förträftigt undersökta del af området må följande utdrag ur 
hans (i Sveriges (reologiska Undersöknings arkiv förvarade) dagbok (p. 116—122) anföras: 

»Inom området för den finkorniga grå gneisen går gramniten 1 dagen, bildande flere 
smärre massiv. I utkanterna af dessa massiv är det icke ovanligt att finna hällar, i hvilka 
oranit och eneis finnas blandade om hvarandra. Dessa hällar hafva å kartorna betecknats 


> 


a 


såsom granit eller gncis, allt efter som den ena eller andra bergarten varit förherrskande. 
— — »Begränsningen mot omgifvande bergart är, så vidt jag kunnat finna, i regeln skarp. 
I de hällar, som bestå af granit och gneis, blandade om hvarandra, är begränsningslinien 
mellan de båda bergarterna skarp och tydlig. Denna begränsningslinie förlöper nästan 
alltid i rät linie, följande gneisens strykningsriktning, och ej 1 en taggig eller bugtande 
linie, som ju brukar vara fallet med gramitkontakter.» — -— »Bergarten innehåller icke 
några brottstycken, ty såsom sådana kan ej den gneis, som förekommer 1 blandning med 
oranit, uppfattas; den har, såvidt jag vet, utan undantag städse samma strykningsriktning, 


som gneiserna i närliggande hällar, hvilka bestå enbart af denna bergart.» — »Imnom gra- 
nitmassivens centrala delar har bergarten ett allt igenom likartadt utseende, och detta är 
också i allmänhet fallet äfven vid massivens utkanter. — — (men) — — Graniten 


öfvergår stundom utåt till en svagt skiffrig, gneislik bergart. Detta kan bero på att gra- 
niten och gneisen i verkligheten höra samman och att graniten så småningom öfvergår 
till gneis eller tvärtom. Någon sådan sakta skeende öfvergång mellan de båda bergarterna 
har dock ingenstädes blifvit iakttagen, utan har alltid, då de båda bergarterna legat hvar- 
andra nära, begränsningen varit skarp.»! 

»Spinkamålagraniten» inom bladet »Karlshamn» bildar enligt KJELLSTRÖMS dagböcker 
alltid skarp och tydlig kontakt mot den omgifvande gneisen, i hvilken den insänder gångar 
och apofyser. Ofta anföres äfven att den innehåller »inneslutningar af gneis». — Närmare 
upplysningar häröfver kan man vänta vid det snart förestående publicerandet af bladet 
»Karlshamn». 

Gångar och ådror af pegmatit förekomma inom alla delar af området. De äro hit- 
tills icke närmare studerade. 


Den »småkorniga graniten», »Halengraniten», »Spinkamålagraniten» har såsom sitt 
mest utmärkande kännetecken, att mikroklinen genomgående är utbildad såsom taflor efter 
[010], hvilka alltid äro tvillingar efter karlsbaderlagen med [010] till sammanväxningsyta. 
Taflorna äro 10—15 mm. långa, hälften så breda och en tredjedel så tjocka, enligt DE 
GEERS i »Bäckaskog» meddelade mätningar. Dessa öfverallt framträdande, tunna fältspat- 
taflor förläna bergarten ett egendomligt och karakteristiskt utseende. — Granitens färg är 
ljust rödaktig eller orå. — Utom mikroklin, en sur plagioklas — som synes vara något 
sparsammare förhanden än i Jemshögsgraniten — litet ortoklas samt kvarts, består denna 
oranit af brun eller ibland brungrön biotit, delvis kloritiserad, vidare apatit, zirkon — 
ofta med utpräglad koncentrisk uppbyggning — malm, titanit och ortit, hvarjemte ofta 


1 Denna endast stundom iakttagna skiffrighet hos gramiten mot massivens utkanter är, att döma af profven 
från de i dagboken särskildt omnämnda lokalerna, blott en lokalt uppträdande sekundär tryckskiffrighet utan 
orsakligt samband med närheten till gneiskontakten. 


8 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. 


förefinnes riklig gulaktig epidot, muskovit, kalkspat och äfven litet flusspat. Hornblende 
saknas alltid. — Örtoklas uppträder endast underordnadt och liknar i utseende och form 
fullständigt oligoklasen, så att den skulle kunna tagas för oligoklas utan tvillingsstreck- 
ning, om man icke stundom såge den i parallel sammanväxning med mikroklin och 
med  tillhjelp af BEcKEs metod kunde påvisa, att den ifrågasatta oligoklasen ibland hade 
lägre brytningsexponent än ett angränsande mikroklinsnitt. — ÖOrtiten förekommer såsom 
upp till flere millimeter stora och då makroskopiska, sjelfständiga, tafvelformiga kristaller, 
medan den deremot 1 hälleflintgneiserna och gneiserna vanligen endast förekommer såsom 
underordnad kärna i epidot. Äfven i graniterna ser man dock stundom enstaka ortit- 
individer omgifna af en epidotrand, hvilken emellertid då är sekundär. Ortiten innesluter 
ofta små apatitkristaller, men visar sig å andra sidan vara äldre än den primära biotiten. 

Ett generalprof af granit, taget några meter från kontakten mot gneisen nära Ras- 
långens strand, Ö. om sundet mellan Kidöarna, Jemshögs socken, analyserades af Dr. H. 
SANTESSON med följande resultat: 


Med kännedom om den kvalitativa mineralsammansättningen: kvarts, kalifältspat, 
kalknatronfältspat, biotit, magnetit, kan ur denna analys den kvantitativa mineralsamman- 
sättningen beräknas. Härvid är bortsedt från de små mängderna af Mn, Ti och H; ge- 
nom den valda beräkningsmetoden koncentrera sig felen på Al;O,, hvaraf ett öfverskott 


af 1,2 Z uppstår. — Man erhåller: 
KvärtsekE HOP TIEN HD 34,2 
IMH kro kli. et Me I0ET FOIs MT ae 27,9 
SUI Rörooronans orca ora orkan ENSO ANNAN 
IASIOT bLG- EAA BENTE. UNDER "RED BOREN NN 6,6) 
BOTT . 201 OT TEN RNE EN be d,7 
Malone tree BEER BET SEN SORAN 
97,8! 


1 Dessutom 1,9 24 A1l,O,, TiO,, MnO och H,0O. — Biotiten är beräknad som 0,46 MgO + 0,4 FeO + 
0,52 Si0, = 1,39 2 olivin, hvilken fordrar 2,30 & muskovit = 1,04 Si0; + 0,10 HO + 0,27 K35O + 0,89 A1;0;:. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 9 


De öfverallt framträdande stora mikroklintaflorna gifva bergarten stundom ett por- 
fyriskt utseende, särskildt på vittrad yta. Detta är emellertid endast skenbart en porfyrisk 
struktur, ity att intet mineral förekommer i mer än en generation — bortsedt från de 
under inflytande af metasomatiska processer nybildade mängderna af fältspat och kvarts 
— och mikroklintaflorna visa sig i sin helhet yngre än all förekommande oligoklas och 
ortoklas. Detta framgår dels af det sätt, på hvilket de äldre, något vittrade fältspaterna 
skjuta in i den friska mikroklinen, hvilken förhåller sig som »utfyllningsmineral», och 
dels deraf att mikroklinen innehåller talrika interpositioner af biotit och småmineral, små 
plagioklaskristaller, hvilka äro korroderade, men på det hela taget hafva sin ursprungliga 
form, och vidare runda kvartskorn. Mikroklintaflorna innesluta slutligen äfven albit, 
hvilken dock synes stå i samband med den på trycksprickor afsatta albiten, samt epidot 
och kalkspat. — En dylik porfyrliknande struktur är förut beskrifven, väl först af CoHen 
och BENECKE,' och MicHerL LpvyYr” omnämner »gramds cristaux d'orthose de consolida- 
tion trés récente, qui prétent a la roche une fausse apparence porphyroide» såsom något 
i graniter ingalunda ovanligt. 

Denna granits struktur erbjuder åtskilligt af imtresse. Den är icke hypidiomorf, 
för så vidt som intet af de ljusa mineralen har sin egen kristallform bevarad utan alla 
äro formlösa, men den har dock något af det för den hypidiomorfa strukturen mest ka- 
rakteristiska derigenom att en åldersföljd mellan mineralen låter bestämma sig. Man kan 
således fastställa att oligoklas och ortoklas äro äldre än mikroklin, hvilken i sin ordning 
i hufvudsak är äldre än kvartsen. Till ett närmare studium af strukturförhållandena ut- 
valdes den minst pressade och friskaste af de till undersökning föreliggande graniterna, 
ett prof från 2 km. NO. om Örlundens utlopp (c:a 7 km. ONO. om Jemshögs kyrka), 
således utanför det egentliga Vestanåfältet. Samtliga områdets jemförelsevis lindrigt pres- 
sade graniter öfverensstämma i det väsentliga med denna. — Ett studium af begränsnings- 
linien mellan mikroklin och kvarts visar att gränslinien är en oregelbundet buktande 
linie.  Mineralen sända rundade utsprång in uti hvarandra. Fig. 1 visar en sådan gräns- 
linie mellan kvarts och mikroklin. Exemplet är valdt derför, att man här har ett ytter- 
ligare bevis på huru oregelbundet gränsen kan förlöpa, man ser nämligen inuti kvartsen ett 
isoleradt (trekantigt) mikroklinparti, likorienteradt med det större närliggande kornet, med 
hvilket det utan tvifvel varit förenadt i ett annat plan än snittplanet. På samma sätt 
anträffar man isolerade kvartspartier i mikroklin, nära intill kanten mot angränsande 
större kvartskorn och likorienterade med dessa. Fig. 2 ger ett exempel. (Jemför härom 
p- 12). 

Denna mikroklinens ytterst oregelmässiga form mot kvartsen skulle kunna tänkas 
vara framkommen genom att mikroklin och kvarts samtidigt utkristalliserat och dervid 
stört hvarandras utbildning. Det är möjligt att någonting dylikt kan hafva egt rum, men 
den erfarenhet man har om strukturer, uppkomna genom samtidig kristallisation af de 


1 BENECKE und COHEN »Geognostische Beschreibung der Umgehend von Heidelberg» p. 45 (Strassburg 
1881). 


? MICHEL LEÉVY »Contribution å l'étude du granite de Flamanville et des granites frangais en général». 
Bull. des services de la carte géol. de France N:o 36 (Paris 1893). 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. - Band 29. N:o 4. 2 


10 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


ingående mineralen, talar dock deremot: dervid eftersträfva alltid mineralen en viss grad 
af idiomorfi, medan här den mest fullkomliga allotriomorfi råder. Deremot skulle just 
sådana former, som dem mikroklinen har, hafva framkommit om mikroklinen varit utsatt 
för en intensiv upplösningsprocess, och de skulle derför kunna förklaras genom en energisk 
korrosion, hvilken egt rum före kvartsens slutliga utkristalliserande. Vi kunna derför 
tillsvidare, utan att ännu vilja inlägga någon bestämd hypotes deri, beteckna mikroklinens 
form såsom en »korrosionsformp>. 

Oligoklasens och ortoklasens former gentemot kvarts äro fullständigt lika mikro- 
klinens, det är samma oregelbundet buktande begränsnmingslinie. Man påträffar äfven, 
såsom i det afbildade exemplet (Fig. 3), skenbart isolerade småkorn af kvarts uti fält- 
spaten, likorienterade med det utanför liggande stora kvartskornet. 

Något annorlunda gestaltar sig begränsningen mellan oligoklas, resp. ortoklas, och 
mikroklin. Den senare är tydligtvis den yngre, den fann de andra före sig på platsen 
och har derför alltid måst nöja sig med att utfylla det rum de förra lemnat. Begräns- 
ningen är dock icke rätlinig. Äfven i de relatift sparsamma fall, der den äldre fältspaten 
kan sägas vara nästan idiomorf, gör mikroklinen mindre inbuktningar i densamma. Äfven 
plagioklasens form mot mikroklin är således en korrosionsform, som dock skiljer sig 
från formen mot kvarts, dels derigenom att korrosionen icke gått så långt, och dels der- 
igenom att begränsningen har en annan form, den är icke jemnt buktande som den linie, 
som skiljer fältspat från kvarts, utan ofta, såsom Fig. 3 visar, tydligt småtaggig, tydande 
på en påbörjad regeneration af kristallformen genom nyafsatt substans. 

Denna strukturfråga har behandlats så pass utförligt derföre, att afvikelser från den 
hypidiomorfa strukturen 1 denna riktning äro ganska vanliga hos graniter, särskildt hos 
kvartsrika goraniter, utan att detta dock kan sägas hafva kommit fram 1 den petrografiska 
litteraturen på ett sätt, som motsvarar fenomenets vanlighet och betydelse. Man måste 
dock göra ett undantag för den af FouQuE och MicHEL Levy grundade riktningen. I 
flertalet af de franska petrografernas granitbeskrifningar finner man nämligen framhållet, 
att man hos graniter kan urskilja tvenne kristallisationsperioder »deux temps de con- 
solidation» —, icke så skarpt skilda som hos de porfyriska bergarterna, men likväl tydligt 
skilda. Så t. ex. »— l'examen attentif de tout granite permet d'y découvrir des cristaux 
plus anciens, en partie brisés ou corrodés, apatite, zireon, sphéne, biotite, bisilicates, oligo- 


clase, orthose, et une derniere poussée ecristalline servant de ciment aux élements pre- 
cédents et généralement composée d'orthose et de quartz, parfois associés å la muscovite».' 
— En jemförelse mellan ofvanstående framställning och den här lemnade beskrifningen 
af den småkorniga granitens struktur erbjuder stora analogier, men äfven vissa afvikelser. 

I förbigående må anmärkas att uppgiften, att man hos hvarje granit skulle kunna 
påvisa en motsats mellan en äldre och en yngre generation eller »consolidation», väl får 
anses öfverdrifven. Särskildt hos yngre, opressade, fullt friska grariter, torde det blifva 
svårt att urskilja en sådan motsats. 

Det torde kunna ifrågasättas om här föreligger någon verklig »derniere poussee», 
någon senare frampressad magmarest. Om, i det fall som här beskrifvits, mikroklin och 


1 MICHEL LÉVY »Granite de Flamanville» p. 17 (L. ce.). Detta arbete lemnar en sammanfattning af 
författarens åsigter om graniternas struktur, sätt att uppträda och kontaktmetamorfos. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 11 


kvarts gentemot de äldre, korroderade mineralen hade uppträdt gemensamt såsom en 
hypidiomorf, panidiomort eller mikropegmatitisk grundmassa, så skulle Mionrr Lbyvys 
framställning fullt motsvarat förhållandena. Men mikroklinens form gentemot kvartsen 
är en fullt lika utpräglad korrosionsform som plagioklasens, man blir derför nödsakad att 
antingen förlägga den yngre friska ortoklasens, resp. mikroklinens, och kvartsens kristalli- 
sationer till skilda perioder, att sålunda dela upp denna »derniéere pousste» i tvenne — 
eller också får man söka en annan förklaring. 

Man skulle då kunna fråga sig, huruvida icke denna korrosionsstruktur hos graniter 
skulle kunna vara en följd af processer, hvilka egt rum efter det bergarten redan 
en gång varit helt och hållet kristalliserad, och kanske såsom sin första orsak hade en 
börjande uppkrossning af bergarten, hvarigenom dess genomtränglighet för lösningar ökats, 
med den börjande kemiska omvandlingen såsom medverkande faktor. 

De granitprof, hvilka närmast legat till grund för den lemnade strukturskildringen, 
voro endast lindrigt pressade och jemförelsevis fattiga på mineral af säkert sekundär 
(d. v. s. icke-magmatisk) natur, såsom epidot, muskovit, kalkspat. Detta synes ju tala 
för att fältspaternas korrosion skulle vara primär. Men hos andra, öfverensstämmande 
oraniter låta nybildningar påvisa sig i så riklig mängd, att man icke kan vänta att finna 
den ursprungliga strukturen synnerligen väl bibehållen. Ett exempel. Graniten från häll 
Ö. om Bäckasjöns S. ända, SV. Kyrkhults socken, visar sig måttligt pressad: kvartsen 
visar börjande sönderpressning. Det är en bergart med grå färg och makroskopiskt fullt 
friskt utseende. Småmineralen, apatit, zirkon, titanit, visa inga spår af omvandling; malmen 
har stundom leukoxenkrans; den rikligt förekommande ortiten är svagt dubbelbrytande;, 
den är väl idiomorf, men visar sig oftast omgifven af en likorienterad epidotrand, ibland 
smal, ibland bred, sällan jemntjock rundtom hela kornet. Då riklig nybildning af epidot 
egt rum, torde äfven denna epidot vara rent sekundär i motsats till den primära ortiten, 
hvilken endast tjenat som anväxningspunkt. 

Jemte grönbrun biotit uppträder äfven färglös muskovit. Sammanväxningar dem 
emellan finnas ofta, då är muskoviten vanligen krans kring biotiten, men stundom ser 
man äfven att den ena hälften af glimmerindividen är muskovit, den andra biotit, och 
gränsen dem emellan är skarp, men aldrig rätlinig, och oberoende af genomgångsrikt- 
ningen. Häraf torde framgå att åtminstone denna biotit icke är primär utan tillhörande 
samma bildningsperiod som muskoviten. Ett annat bevis härför finner man i de stora 
skarpa epidotkristaller, hvilka ses ligga midt inne i fullt friskt och kraftigt färgad biotit 
eller från sidan skjuta in deri. 

Mikroklinen är i det närmaste klar och ren i motsats till oligoklasen, hvilken är 
full af nybildningar af epidot, muskovit (eller paragonit?) kalkspat och kvarts, uppträdande 
i större eller (vanligen) windre partier, sjelfständiga eller associerade, d. v. s. hvar för 
sig eller fera tillsammans utfyllande samma hålrum i oligoklasen. Dessa nybildningar 
tyckas på alla sidor vara omgifna af frisk oligoklas. Mekanismen vid deras introduce- 
rande är tydligen denna: först utlösas hålrum 1 fältspaten och derefter utfyllas dessa med 
substanser, hvilka dels bildats i hålrummet vid upplösningen, dels indiffunderat. Att en 
betydlig diffusion försiggått kan man se deraf att hålrummen oftast äro fyllda af endast 
kalkspat eller endast epidot, hvilket förutsätter en transport af substans. — Hålrummen 


12 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


äro 1 regeln små, dock icke alltid, det har observerats muskovit- eller kalkspatindivider 
liggande midt inuti plagioklas, hvilka upptagit en tredjedel eller hälften af snittet. — 
Den regelbundenhet, som ofta utmärker formen på innesluten muskovit eller epidot, visar 
att äfven osönderdelad oligoklassubstans lösts och åter afsatt sig. Då äfven nybildningar 
af biotit och kvarts visats hafva egt rum och man väl kan förutsätta att icke heller mikro- 
klinen förblifvit intakt vid dessa omkristallisationer, om den icke rent af bildats dervid, 
torde det vara tydligt, att i detta fall förändringarna varit tillräckligt betydliga för att 
kunna hafva influerat på granitens struktur. 

Det må i detta sammanhang erinras om att A. E. TÖRNEBOHM i sin uppsats »Om 
kaleithalt hos graniter»" har påpekat huru intimt kalkspat kan ingå i bergartsväfnaden, lik- 
som äfven att åtminstone en del af granitens mikroklin kan vara samtidig med kalk- 
spaten. 

Det förtjenar i förbigående att påpekas, att genom vidtgående strukturförändringar 
i denna riktning bör strukturen allt mera komma att aflägsna sig från de typiska grami- 
ternas för att i stället närma sig en struktur, som visas af vissa af de mest svårtydda 
bland urbergets gneiser. 

Nyss omnämndes säckformiga inbuktningar af kvarts i oligoklas och mikroklin (en 
sådan finnes i Fig. 1), äfvensom af fältspat helt omslutna kvartspartier, hvilka genom sin 
lika orientering med närbelägna större kvartskorn visa sitt sammanhang med dessa (ex. i 
Fig. 2 och 3). Men man finner äfven skenbart isolerade kvartskorn som inneslutningar i 
fältspat utan att man i snittet kan se något större, utanför beläget likorienteradt kvarts- 
korn. Stundom är det en liten grupp af sådana kvartskorn, hvilka sinsemellan äro lik- 
orienterade. Mellan dessa trenne typer existerar tydligen icke någon principiell skilnad, 
och den teori, som förenar dem under namnet »quartz de corrosion»> är sannolikt fullt 
riktig. Från annat håll (t. ex. RosENBuscH och ZirRkKEL) beskrifvas emellertid dessa små 
runda, af fältspat omslutna kvartskorn såsom små, afrundade eller idiomorfa dihexaedrar 
af kvarts, äldre än fältspaten. Man kan i den nyss beskrifna graniten från NO. om 
Örlundens sydända hemta bevis för att begge dessa genetiskt skilda typer kunna finnas 
1 samma bergart. När man nämligen, såsom i det i Fig. 4 afbildade fallet, finner att 
uti ett mikroklinsnitt det på mindre än en kvadratmillimeters yta förekomma 6 kvarts- 
droppar, hvilka allesammans hafva olika orientering, så kan man knappast betrakta dem 
annat än såsom äldre kvartskorn, inneslutna vid fältspatens kristallisation. I detta fall ha 
de inneslutna kvartskornen ingen kristallform, men i Fig. 1 omsluter mikroklinen ett 
stort kvartskorn, hvilket är en något tillrundad dihexaeder, gifvetvis äldre än mikroklinen. 

En annan strukturföreteelse, som ofta anträffas såväl inom områdets gramiter som 
gneiser, är »quartz vermiculé> eller bättre »orthose å structure vermiculée». Härmed menas 
ett aggregat af nybildad fältspat och kvarts, hvilken senare 1 masklika gångar genom- 
sätter fältspaten. Kvarts och fältspat äro vanligen hvar för sig parallelorienterade öfver 
hela kornet. Denna mikropegmatitlika kvartsfältspatsammanväxning förekommer vid kanten 
af äldre fältspater och liksom äter sig i tunglika eller blomkålslika utsprång in i det äldre 
fältspatkornet, med hvilket aggregatets nybildade fältspat ofta icke är likorienterad- 


1 Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1881 N:o 10 p. 15. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 13 


MicuerL LRevy,' som infört beteckningen, synes liksom ZIrkKeL” anse denna bildning icke 
egentligen sekundär utan tillhörande »die letste Phase der Gesteinsbildung», såsom den 
senare uttrycker sig. Andra anse den sekundär. Så ställer J. RomBrErG” dess förekomst 
i samband med den börjande förvittringen; O. NORDENSKJÖLD”! anser den vara »in einer 
oder anderer Hinsicht sekundär entstanden und wahrscheinlich von der Druckmetamorphose 
abhängie». — Den erfarenhet jag vunnit vid studiet af gneiserna är att den inställer sig 
först 1 lindrigt pressade bergarter. I graniterna, hvilka genomgående visa starkare tryck- 
fenomen än gneiserna, finnes den alltid. Efter min uppfattning tillhör den kalkspatens, 
den yngre kvartsens och mikroklinens period och framkallas genom samma orsaker som 
föranleda dessas kristallisation. 

»Quartz vermiculé» förväxlas ofta med »quartz de corrosiom».” Detta bör dock und- 
vikas, i betraktande af att de äro bildningar af så tydligt skild art. Under det »quartz 
de corrosion» — när den icke utgöres af äldre inneslutna kvartssmåkorn — kan anses 
såsom rundade inbuktningar af kvarts i äldre fältspat, är »orthose a structure vermiculée» 
ett mikropegmatitliknande aggregat af nybildad fältspat och nybildad kvarts. — Någon 
större diagnostisk betydelse har ingendera. 


Såsom nämndt visa sig alla graniterna åtminstone något pressade. Tryckfenomenens 
intensitet varierar högst betydligt, så att litet och mycket pressade bergarter kunna träffas 
på jemförelsevis kort distans från hvarandra, hvarvid de starkast pressade varieteterna 
endast hafva en mindre utbredning. Samma observation kan äfven göras vid studiet af 
områdets öfriga bergarter. 

De af olika starkt tryck träffade graniternas struktur gestaltar sig ungefär på föl- 
jande sätt: De minst pressade visa den af minimala förskjutningar betingade undulösa 
utsläckningen hos kvartsen, samt oregelbunden form hos glimmern. Om äfven den redan 
här uppträdande allotriomorfien hos fältspaten äfvensom förekomsten af quartz vermiculé 
etc. få anses som följder af bergartens begynnande uppkrossning, så äro de likväl icke 
att rubricera som tryckfenomen 1 vanlig mening. — Ett något starkare tryck sönder- 
pressar kvartsen i större stycken, omgifna af en smal detritusrand. Ännu starkare tryck 
söndermal kvartsen fullständigt, skapande en oregelbunden massa af olikstora, suddigt 
begränsade småkorn, bland hvilka den till småfjäll ombildade glimmern, äfvensom de ny- 
bildade, skarpt begränsade epidotkristallerna taga plats. Samtidigt börjar äfven fältspaten 
att sönderpressas, men, eftersom den, ehuru mindre hård än kvartsen, dock är vida mindre 


»Granite de Flamanville» p. 27 (L. c.) m. 4. st. 

Petrographie 2 Aufl. Bd. 3 p. 9. De kallas »rundliche schriftgranitartige Partien». 
N. Jahrb. f. Min. Beilageband 8 p. 314. (1892.) 

I nedan anförda uppsats. 

3 Så t. ex. är allt det, som O. NORDENSKJÖLD i sin uppsats »Ueber postarchäischen Granit von Sulitelma 
in Norwegen und iber das Vorkommen von s. g. Corrosionsquarz in Gneissen und Graniten» (Bull. Geol. Inst. 
Upsala Vol. 2, 1894) beskrifver som »quartz de corrosion» i sjelfva verket »quartz vermiculé». — MICHEL LÉVY 
säger dock på det af O. N. anförda stället (Bull. Soc. Geol. de France (3) 7. (1879) p. 846 angående »quartz 
de corrosion»: »Nous donnons ce nom ici å un quartz qui forme des sortes de gouttelettes arrondies au milieu 
méeme des plages feldspathiques». — (Och vidare att den) »ne rapelle pas les imprégnations vermiculaires fré- 
quentes dans les roches granitoides massives». Anmärkas bör dock att på det andra af O. N. anförda stället 
(Minéralogie micrographique p. 193) det som sedermera utskiljts såsom »quartz vermiculé> tydligen är inbegripet 
under »quartz de corrosion». 


RR oÖ NN HH 


14 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


spröd, så blir det till en början endast ett afrundande af kanterna genom små styckens 
afbrytande. Det utseende bergarten nu erbjuder karakteriseras synnerligen väl genom 
TÖRNEBOHMS förträffligt funna term >»murbruksstruktur».! Makroskopiskt ter sig denna 
struktur som en »ögonstruktur». Man kan ofta makroskopiskt se tryckfenomen hos fält- 
spatögonens genomgångsytor, hvilka äro mer eller mindre böjda och sönderbrutna. — Vid 
ännu längre gående uppkrossning pressas fältspaterna sönder i större stycken och dessa 
förskjutas 1 tryckets riktning och bilda linser, hvilka omvexla med linser af kvarts och 
parallelställda småfjäll af grön biotit och muskovit — en helt annan anordning således 
än hos de normala gneiserna, der kvarts och fältspat uppträda tillsammans gentemot glim- 
mern. — OÖrtit och titanit visa sig under dessa pressningar mycket motståndskraftiga; 
någon sönderpressning i stycken har icke observerats, men väl undulerande utsläckning 
hos titaniten. 

Samtidigt med denna sönderkrossning af alla bergartens hufvudbeståndsdelar fortgår 
äfven en i samma proportion växande nybildning af sekundära mineral och partiell om- 
kristallisation af de redan förhandenvarande. Bland de senare är det främst kvartsen, 
som dokumenterar sig såsom omkristalliserad. Under det att de genom krossningen upp- 
komna småkornen af kvarts till en början hafva högst oregelmässiga former och äro suddigt 
begränsade, bildar nämligen kvartsen i de starkast pressade varieteterna ett aggregat af 
strängt polygonala, mot hvarandra väl begränsade småkorn, hvilka icke förete några spår 
af pressningen. Oaktadt således här en omkristallisation måste hafva egt rum, så kan den 
dock ofta endast hafva varit partiell och blott omfattat småkornens yttre delar, ty det visar 
sig att de hvarandra närliggande kornen i denna kvartsmosaik hafva approximativt samma 
kristallografiska orientering och utsläckningsriktning, och således förhålla sig på samma sätt 
som de aggregat af kvartssmåkorn, hvilka uppträda på ett tidigare stadium, och hvilka tyd- 
ligt visa sig bestå af sinsemellan något förskjutna bitar af ett ursprungligen homogent större 
korn. Med någon uppmärksamhet ser man derför mycket ofta hurusom alla kornen inom 
en stor del af kvartsaggregatet kunna fås att samtidigt visa sig ljusa mellan korsade nikoler. 
— Vid höggradig uppkrossning med åtföljande större förskjutningsrörelser och mera genom- 
gripande omkristallisation får dock den uppkomna kvartsmosaiken fullständigt samma ut- 
seende som den har t. ex. i en opressad, kontaktmetamorfoserad ren kvartssandsten. 

Af biotiten bildas sericit och något klorit, hvilken senare småningom försvinner. 
En följd häraf är att en sericitisk glans inställer sig på skiffrighetsplanen samtidigt med 
att färgen ljusnar. ; | 

Den förnämsta omvandlingsprodukten af plagioklasen är epidot, samt i några fall, 
hvilka sedan skola närmare behandlas, granat i små ljusröda kristaller. Detta senare 
mineral förekommer här endast i de ljusaste, mest tryckmetamorfoserade varieteterna. — 
Förmodligen är den här och der som småkorn bland kvartsen förekommande plagioklasen 
albit, men den undandrager sig närmare bestämning. 

Det är gifvet att efter en sådan krossning, som fullständigt förstört den primära 
strukturen och äfven influerat på mineralsammansättningen, skall det ofta vara förenadt 


1 ;Murbruksstrukturen» kan vara uppkommen genom af tryck framkallade rörelser såväl hos den balf- 
fasta magman, som hos den färdiga bergarten — »protoklasstruktur» och »kataklasstruktur» enligt BRÖGGERS 
förslag. Inom Vestanåfältets graniter har jag icke funnit något exempel på protoklasstruktur. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 15 


med stora svårigheter att med säkerhet bestämma hvilken bergart ursprungligen förelegat. 
ltt sådant särskiljande möjliggöres dock inom Vestanåfaltet i flertalet fall derigenom att 
man känner såväl graniten som den finkorniga gneis, med hvilken den så godt som alltid 
förekommer associerad, i någotsånär opressadt tillstånd. Graniten är tydligt kvartsrikare än 
eneisen, och sannolikt till följd häraf är gneisen motståndskraftigare mot tryck än gra- 
niten, hvarför man finner jemförelsevis oförändrade gneiser tätt bredvid eller t. o. m. i 
samma häll som ganska starkt tryckförändrade ehuru ännu otvetydiga gramiter. Ett 
exempel bland många, erbjuder hällen 300 m. 5. om V. Lergrafsgölen, hvilken längre ned 
närmare beskrifves. Gneisen bibehåller derföre spår af sin karakteristiska primärstruktur 
vida längre än graniten, och, då man äfven i starkt tryckförändrade gneisvarieteter kan 
se att de mörka mineralens mängd varit större, kvartsens mängd deremot mindre än hos 
den här uppträdande graniten, så kan man i denna trakt temligen väl skilja mellan hvad 
som varit »Gillesnäsgneis» och hvad »småkornig granit». Hade omvändt gneisen haft en 
sur granits, graniten en kvartsdioritisk sammansättning, skulle det förmodligen varit gneisen 
som förändrats mest och gifvit upphof till de skildrade varieteterna. 

De inom »Glimåkra» förekommande, starkast tryckförändrade graniterna har DUSEN 
etiketterat och på kartan utmärkt som gneis. Jag skall i det följande återkomma till de 
fall, der jag mer eller mindre bestämdt ansett mig böra vara af annan mening än han. Ett 
af dessa fall, ett litet område af pressade graniter NNV. om V. Hultasjön i SV. Kyrkhults 
socken, må dock redan här närmare beskrifvas, emedan det, ehuru ännu allt för ofull- 
ständigt kändt, dock är synnerligen upplysande. 

Det granitmassiv, som utbreder sig omkring och öster om S. Bäckasjön, Arnegölen 
och N. Bäckasjön, har sin nordligaste sjelfständiga häll 400 m. NO. om Bäckasjöns N. ända. 
I dess omedelbara fortsättning mot N., 300 m. S. om V. Lergrafsgölen, finnes emellertid 
en gneishäll, hvars östra sida enligt DusEN består af något skiffrig granit. Gmneisen be- 
skrifves närmare längre fram, här må endast nämnas, att den visar sig betydligt mindre 
pressad än gramiten, den visar ingen ögonstruktur och är af mörk färg. Den ljust rödaktiga 
graniten åter visar sig skiffrig med svag sericitglans på skiffrighetsplanen och har i tvär- 
brott en mycket vacker sekundär ögonstruktur: 1—3 mm. stora, runda fältspatögon, kring 
kvilka en temligen sparsam, glimmerhaltig grundmassa smyger sig. — Kvartsen före- 
kommer endast undantagsvis såsom större, starkt pressade korn utan i regeln såsom 
aggregat af småkorn. Fältspaten förekommer 1 stora, delvis knäckta korn, plagioklasen 
visar böjda lameller och har talrika omvandlingsprodukter af epidot och muskovit medan 
mikroklinen är friskare. Dessutom finnes litet mörkgrön biotit, muskovit och epidot i 
stora kristaller utom de små som förekomma 1 fältspaten. Detta för att karakterisera, på 
hvilket omvandlingsstadium graniten befinner sig. 

300 m. OSO0O. derom förekommer en starkt tryckskiffrig och utprägladt sericit- 
glänsande något rödlett »gneis». Under mikroskopet visar den sig genom sin kvarts- 
rikedom hafva varit en granit. Kvartsen förekommer 1 aggregat af små, polygonala, 
opressade korn, fältspaten såsom större knäckta korn jemte något nybildad mikroklin; 
vidare finnes rätt mycket epidot 1 stora anhopningar af småkorn, en grön, kloritiserad 
biotit, små fjäll af muskovit, samt fri ortit och stora titanitkorn med undulerande 
utsläckning. 


16 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Mellan dessa begge hällar, 100 m. V. om den sistnämnda, 200 m. SO. om den 
först omtalade, förekommer en häll af en tryckskiffrig och något sericitglänsande, gulhvit 
»gneis», och 500 m. SSO. derom, — 1 strykningsriktningen — uppträder 200 m. N. om 
V. Hultasjön samma bergart (prof af en mellanliggande häll saknas). Det för denna bergart 
mest utmärkande är att den ej innehåller några primära Jernmagnesiasilikat och endast mycket 
litet klorit, men deremot granat i små (0. 1 mm.) kristaller. Dessutom finnes litet muskovit 
och epidot, samt malmkorn, bredt omrandade med leukoxen och limonit, allt detta dock i 
försvinnande mängd gent emot de ljusa mineralen, kvarts och fältspater. Strukturen är 
en starkt tryckförändrad kvartsrik fältspatbergarts. En närmare analys af denna struktur 
är gjord hos en beslägtad bergart och anföres nedanför. 

Genom sitt förekomstsätt och genom proportionen mellan de ingående mineralen 
visar sig denna bergart vara en tryckmetamorf facies af den i dessa trakter vanliga små- 
korniga graniten; genom sin struktur och sin mineralsammansättning åter är den närmast 
att sammanställa med den gneisvarietet som kallas granulit.! Äfven genetiskt öfverens- 
stämmer den med den typiska granuliten, den sachsiska, om denna, såsom J. LErHMANNS 
grundliga undersökningar gjort högst sannolikt, äfvenledes är en höggradigt tryckmeta- 
morfoserad granit. 

Detta lilla granulitområde, som väl skulle förtjena att i detalj undersökas, är af 
stor vigt derför att man här synes hafva alla öfvergångar mellan granit och granulit, och 
det har för uppfattningen af Vestanåfältets geologi ett mycket stort intresse derigenom att 
det ger oss nyckeln till »Dynebodagneisen» eller »jerngneisen> inom norra delen af kart- 
bladet »Bäckaskog. 

Den »jerngneis» som upptager vestra delarna af bladen »Bäckaskog» och »Glimåkra», 
sträcker sig Ö. om Immelns S. del fram i ett småningom afsmalnande parti, i S. begränsadt af 
»granitgneisen», fram till glimmerkvartsitlagret i Ö. Dessutom har på »Bäckaskog» såsom 
»Jerngneis> betecknats ett litet parti af i allmänhet gråaktig, finkornig gneis, som upp- 
träder V. om Näsumsdalen, och i V. begränsas af samma granitgneis, i Ö. deremot först 
af amfibolit- och sedan af kvartsitlagren. I DE GEERS tidigare uppsats »Om ett konglomerat 
inom urberget> är detta senare parti jemte »dioritskiffern» kalladt »Klagstorpsskiffrarna», 
och »jerngneisen»> Ö. om Immeln kallad »Dynebodagneis», men begge äro dock ansedda 
såsom ekvivalenta och likformigt öfverlagrande kvartsitlagret. 

Den närmare granskningen af dessa områdens bergarter visar att »Klagstorpsgneisen» 
V. om Näsumsdalen är en enhetlig bergart, under det deremot »Dynebodagneisen>» utgöres 
af tvenne bergarter, af hvilka den ena hör till sammans med Klagstorpsgneisen och är en 
gneis 1 inskränkt mening, d. v. s. en kristallinisk skiffer, uppkommen genom metamor- 
fosering af sedimenteradt material, medan deremot den andra bergarten är en qgranulit. 

Granulitområdet omfattar trakten kring Kastagropen samt sträcker sig fram emot 
S. Mjönäs, mot N. går det icke fram till Immeln. Närmare kunna dess gränser icke an- 
gifvas, för det första emedan denna dualism inom Dynebodagneisen först upptäcktes efter 


1 Här användes konsekvent beteckningen »granulit» i dess ursprungliga och ännu i allmänhet begagnade 
petrografiska betydelse och således hvarken i den förändrade betydelse FouQuÉ och LÉVY gifvit den eller i den 
likaledes 'afvikande betydelse, i hvilken den hos oss användts af A. E. TÖRNEBOHM. Jemför härom t. ex. 
ZIRKELS Petrographie (2 Aufl.) Bd. 3 p. 241 och 256. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 17 


att fältarbetena äfven från min sida för denna gång voro afslutade, och vidare emedan 
en utläggning af gränsen efter de under rekognoseringen insamlade stufferna icke låter 
sig göra, dels emedan prof icke föreligga från tillräckligt många hällar, och dels derför, 
att såväl gneisen som gramuliten på flere ställen, t. ex. närmast SV. om Bäen, äro så 
starkt föräamdrade, att de icke kunna med bestämdhet skiljas i stuff. Granulitområdet har 
derför endast kunnat antydas på kartan såsom »gneis med granit». 

»Dynebodagranuliten> är en finkornig, ljust rödaktig eller gulhvit gneisbergart, oftast 
utan framträdande mörk glimmer. I en och annan stuff ser man något större fältspatkorn 
med knäckta genomgångsytor, andra åter äro mera jemnkorniga. En varietet från en häll 
vid vägen NO. om Bökö är bandad genom omvexlande ljusare och något mörkare lager. 
Denna bergart för litet malm i tjockt leukoxenomrandade korn, grönbrun biotit i temligen 
fåtaliga ' småindivider, litet muskovit, kanske 5 procent epidot samt något mindre granat. 
Granaten är ljusröd, de öfver millimeterstora partierna sakna form och äro starkt uppfyllda 
med kvartsinterpositioner, de mindre äro skarpa kristaller och renare ju mindre de äro. 
Granaten är ofta associerad med biotit. De ljusa mineralen äro i främsta rummet kvarts, 
derefter frisk mikroklin och sist en något angripen plagioklas. 

Kornen äro mycket oregelbundet begränsade. Detta gäller dock mindre kvarts mot 
kvarts, der gränslinien brukar vara ganska rätlinig, utan mera fältspat mot. fältspat — ett 
strukturelt moment, som är alldeles motsatt hos Gillesnäs- och Pukaviksgneiserna. 
Äfven är blandningen af de olika mineralen icke så fullkomlig, som hos dessa gneiser 
bortsedt från dessas »anhopningar» — men dock betydligt bättre än hos de uppkrossade 
graniterna. Äfven här ser man ofta 5—6 kvartskorn tillsammans — en antydan om 
tidigare samhörighet. Mikroskopiska tryckfenomen synas så godt som fullständigt saknas, 
men granskar man plagioklaserna närmare, finner man ferestädes bevis på kraftiga kross- 
ningar. Så visar fig. 5 ett plagioklaskorn, uppknäckt i 5 olika orienterade delar. Det 
större kornet till venster är genom en skarp gräns skildt från de båda till höger följande, 
det genomsättes af en bred tvillinglamell, hvilken kan spåras i det nedre af de båda 
följande kornen, men icke i det derpå följande lilla kornet och heller icke i det i midten 
upptill liggande, hvilket är skuret ungefär vinkelrätt mot [010] och visar talrika och 
skarpa lameller, på ett ställe böjda. Det längst till höger liggande större kornet visar 
åter en ny orientering. Den venstra, större delen af det knäckta kornet är inbäddad i 
mikroklin (i bilden ljus och med homogent utseende), hvilken icke företer några tryck- 
fenomen och således i sin helhet är nybildad. Dessa enstaka men så mycket kraftigare 
tryckfenomen, sammanställda med den omständigheten, att hufvudmassan af kvarts och 
mikroklin, samt kanske äfven en stor del af plagioklasen, är nybildad, förtälja 1 ett mycket 
vältaligt språk huru genomgripande tryckmetamorfosen 1 denna bergart varit. 


En grå, skiffrig bergart från Kastagropen visar icke någon granat, deremot rätt 
mycket epidot, stundom med ortitkärna, samt något mörkgrön glimmer; dessutom, jemte 
de ljusa mineralen, spårvis muskovit samt litet magnetit, apatit och titanit. 

En starkt skiffrig, något sericitglänsande, ljust gulröd granulit från Kastagropen har 
deremot hvarken cpidot eller biotit, men c:a 5 procent granat i korn utan skarp kristall- 
begränsning. Granaten är ibland på sprickor omvandlad till klorit i likhet med hvad 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bond 29. N:o 4. 3 


18 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


man kan iakttaga hos flere sachsiska granuliter. För öfrigt märkas litet sericitisk musko- 
vit, magnetit, apatit och skarpkantiga zirkoner med utprägladt koncentrisk uppbyggning. 
Denna granulit visar såväl makroskopiskt som mikroskopiskt mera brecciestruktur än den 
först beskrifna från NO. om Bökö. Den sammansättes af kantiga korn från 2 mm. och 
nedåt till de minsta dimensioner. Fältspatkornen äro de största och häfva sig derigenom 
ut från kvartsaggregaten. Fig. 6 ger en bild häraf och visar äfven knäckta plagioklas- 
korn och sådana med böjda lameller, samt derjemte kvartsens förekomstsätt i aggregat 
af polygonala småkorn. 

Denna varietet från Kastagropen analyserades af Dr. H. SANTESSON med följande 
resultat: 


Granulit, Granit, 
Kastagropen. Raslångens strand. 

STRESS TSNERST SNR ANTNSN RM T5,44 173,38 
ANS (0) TESTET IS STONE UNS REN 10,99 14,36 
FEN OVE ERAN SRS ANNA 2,33 0,86 
Fre OSSE ASSR BRASS IE 0,93 0,79 
[MITT O) SEE SSKOTEVS REST ER SINE RORKeRE 0,47 0,22 
MIG (0) REP ERNOESA ENS BRINNA 0,25 0,46 
HEN (tikar Sn ne neka ER 1,24 1,33 
ING Otis RER 2,72 2,85 
ING Ores dll obtsentrRR 4,98 4,98 
TO SEEASIRET SRNERE REN EIA NEN — 0,20 
Gö Sn Sr SkÖ rv SES 1,06 0,37 
100,41 99,80 


För jemförelse har den p. 8 meddelade granitanalysen satts bredvid. Såsom synes 
visa analyserna en hög grad af öfverensstämmelse. Af de ämnen som mest bidraga att gifva 
bergarten dess kemiska karaktär, äro kalk, natron och kali nästan identiskt lika, magnesian 
mycket låg i begge, kiselsyran något högre 1 den tryckförändrade varieteten. Den kvanti- 
tativa mineralsammansättningen blir derför också något så när densamma. Dock ingår i 
stället för biotit här muskovit och litet klorit, hvarjemte det väl är en del af granitens 
plagioklas som lemnat materialet för granulitens granathalt. Om så är, bör den nybildade 
plagioklasen i granuliten vara albit. 

Man känner visserligen icke den kemiska sammansättningen af Jemshögsgramiten, 
lika litet som af de längre fram beskrifna »granitgneisen» och »Örsjö-gneisen», men, då 
undersökningen visat att genom tryckförändring af den i dessa trakter så vanliga små- 
korniga graniten en granatförande ljus »granulit» kan uppkomma, hvilken mineralogiskt 
och strukturelt fullständigt öfverensstämmer med Dynebodatraktens granulitiska gneis- 
bergart, och då yttermera Dynebodagranuliten har samma kemiska sammansättning som 
den 6 km. NO. derom, på andra sidan kvartsitlagret, uppträdande Halengraniten, så synes 
det vara högst sannolikt att den granulitiska komponenten i »Dynebodagneisen» är en 
tryckmetamorf facies af områdets småkorniga granit. Vi återkomma härtill vid behand- 
lingen af den vester om kvartsitlagret uppträdande gneisen. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 19 


Från det stora »jerngneisy-området V. om glimmerkvartsitlagret angifves på bladet 
»Glimåkra» en enstaka förekomst af granit 1 Jösseberga klätt, SV. om Sofietorp, 3,6 km. 
ONO. om Sibbhults jernvägsstation. Bergarten, hvars kontaktförhållanden äro okända, 
beskrifves såsom en medelkornig, ljusröd granit med fältspatindivider af 4—5 mm. längd, 
fältspat öfvervägande, kvarts och glimmer sparsamma. Jag bar icke sjelf haft tillfälle att 
studera bergarten, men har på grund af beskrifningen på kartan hänfört den till Jemshögs- 
gramitens typ. — För öfrigt torde nog inom »jerngneisen» i denna trakt t. o. m. temligen 
oförändrade gramiter finnas. En »rödlett gneis> från NO. om Vesslarp i Glimåkra socken 
och en gneis från Fjelkinge socken t. ex. erimra lifligt om den småkorniga granittypen. 


De fall, i hvilka jag inom östra delen af bladet »Glimåkra» ansett kartans gneiser 
vara tryckförändrade graniter, äro utom de nyss omnämnda granulithällarna (DusÉns N:ris 
32, 95 och 2) N. om V. Hultasjön, följande. 

350 m. NV. om Mjölångens N. ända (79). En utprägladt parallel- och ögonstruerad 
bergart med rikliga nybildningar. Graniternas karakteristiska millimeterstora tafvelformiga 
ortiter finnas här äfven. 

Såsom tvenne isolerade förekomster i gneisen, nämligen dels V. om V. Hultasjöns 
5. ända och dels V. om Ljungsjöns midt, begge i SV. hörnet af Kyrkhults socken, före- 
kommer en bergart, hvilken på grund af sin sammansättning måste vara deriverad från 
den småkorniga graniten, men som dock, särskildt makroskopiskt, skiljer sig från de förut 
observerade pressade graniterna inclusive deras granulitfacies. Det är en ljust rödgul- 
aktig bergart utan starkare utpräglad skiffrighet och utan sericitglans. Makroskopiskt 
framträda inga mörka mineral, utom här och der ett litet ortitkorn. Bergarten gör ett 
mindre finkornigt intryck än de beskrifna granuliterna och ansluter sig till de opressade 
oraniterna genom frånvaron af parallelstruktur, men skiljer sig från dessa genom saknaden 
af de karakteristiska mikroklintaflorna. Att bergarten oaktadt sin massformighet dock är 
starkt pressad, synes redan makroskopiskt på fältspaternas genomgångsytor. Under mikro- 
skopet framträder detta ännu tydligare, man har en mångfald af präktiga exempel på 
böjda och dislocerade fältspatkorn, liggande i en grundmassa af polygonala kvartssmåkorn. 
Plagioklasen är rik på epidotinterpositioner, samt för äfven talrika småfjäll af muskovit, 
hvilka i ett snitt efter [010] visade sig genomgående vara anordnade med sin tafvelyta 
parallel plagioklasens genomgångs- och tvillingsyta [010], hvilken anordning väl får för- 
klaras genom att muskoviten afsatts på sprickor efter genomgångsytan. — De öfriga 
mineralen äro sparsamt för handen: malm med leukoxenkrans, epidot och litet klorit. 
Efter granat söktes fåfängt. 

Konklusionen  blifver, att äfven den i dessa begge isolerade småhällar uppträdande 
»gneisen» genom sin struktur visar sig vara en starkt tryckförändrad bergart och genom 
sin kvantitativa mineralsamimansättning häntyder på den småkorniga graniten såsom sin 
moderbergart. Men kontrasten mot de omgifvande, långt mindre tryckförändrade gneiserna 
är dock så pass stor, att man kunde frestas antaga, att här en äldre bergart med gammal 
krosstruktur  förelåge, stickande upp genom de yngre gneiserna. Likaledes anstår en så 
godt som oförändrad gneis omedelbart Ö. om det nyss beskrifna starkt uppkrossade granit- 
massivet i hällen (94) 600 m. N. om V. Hultasjön. Denna motsägelse förklaras dock 


200: BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


antagligare på det sätt att, såsom redan förut framhölls, de segare gneiserna varit mera 
motståndskraftiga än de kvartsrikare och derför sprödare graniterna, och, då det stegrade 
sidotrycket till slut måste utlösas genom en tektonisk rörelse, blef det graniten som fick 
gifva vika. Sedan uppkrossningen engång börjat, var dess motståndskraft ytterligare för- 
minskad, och derför kunna nu små starkt krossade granitförekomster möta oss midt inne 
i jemförelsevis oförändrad gneis. — Utom granitens större kvartsrikedom bidrager kanske 
äfven dess större kornstorlek i förhållande till gneisens att underlätta uppkrossningen. — 
Det skulle vara intressant att på experimentel väg få pröfva begge bergarternas hållfasthet, 
lämpligt material saknas cmellertid för närvarande. 

300 m. VSV. om N. Bäckasjöns S. ända förekommer i den vanliga gråa gneisen ett 
litet massiv af en äfven makroskopiskt ganska granitliknande, mycket finkornig bergart 
(hällarna 27 och 28 1/8 88 P. D.) Graniten är icke så starkt tryckförändrad som t. ex. 
den S. om Lergrafsgölen, men saknar de för den vanliga granittypen karakteristiska, fram- 
trädande mikroklintaflorna — det är förmodligen detta, som föranledt dess hänförande 
till gneisen. 

Granitisk är äfven bergarten i den lilla hällen N. vid vägen, S. om mossen, 700 m. 
NO. om Vielångens utlopp. Makroskopiskt grå-rödlett, tydligt parallelstruerad, här och 
der med en större, rundad fältspat, visar den under mikroskopet delvis uppkrossad kvarts 
och ansluter sig genom sin rikedom på kvarts och mikroklin till graniterna, dem den äfven 
strukturelt står närmast. Emellertid finnas smärre afvikelser, som göra bestämningen osäker. 

Bergarten N. vid vägen, 500 m. NV. om Buskagölen är af granulitisk typ, till 
det yttre starkt pressad: skiffrig, mycket sericitisk, ljust gulröd, utan mörka mineral. 
Under mikroskopet - visar den synnerligen vackert denna egendomliga pseudoklastiska 
struktur, som så ofta träffas hos starkt tryckmetamorfoserade bergarter: talrika stora 
rundade fältspatkorn och deremellan kvarts i polygonala småkorn. Utom kvarts, mikroklin 
och oligoklas finnas små mängder af muskovit, klorit, epidot, malm, titanit, apatit och 
zirkon, samt spår af granat i skarpa kristaller. — Närstående är bergarten 1 hällen strax 
NO. derom, på andra sidan vägen, något mera granitisk deremot den likaledes närbelägna, 
900 m. N. om Buskagölen. — Ovisst är emellertid om de tre sistnämnda tillhöra den 
småkorniga graniten. Icke långt mot NV. vidtager nämligen en »röd gneis» af en graniten 
närstående sammansättning, 
utlöpare från-denna. Detsamma gäller den bergart, som uppträder på Harudden i Immeln; 
här är emellertid öfverensstämmelsen så stor, att det ansetts lämpligare att beskrifva berg- 
arten tillsammans med den röda »Örsjö-gneisen» (i kapitlet 11). 


och det är derför kanske sannolikare att de äro tryckförändrade 


2. Glimmerkvartsitlagrets bergarter. 


Lagret af kvartsitiska bergarter sträcker sig mellan Ifösjöns och Immelns nordöstra 
delar med en bredd, som vexlar mellan 0,5 och 1,5 km. Den förherrskande bergarten inom 
lagrets undre (östra) hälft är en ganska ren kvartsit, temligen fri från glimmer.: Mag- 
netit och jernglans förekomma deri och äro stundom hopade till verkliga lager. På 
ett af dessa är det som Vestanå grufva är anlagd. — Denna kvartsit underlagras inom 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 21 


områdets södra hälft af en föga mäktig, gröngrå glimmerskiffer, hvilken uppåt småningom 
öfvergår i kvartsiten. — Såväl mot hängandet, som i strykningsriktningen, mot NV., 
blir kvartsiten rikare på glimmer och öfvergår i en glimmerskiffer, af hvars stängliga 
varieteter de bekanta brynstensämnena erhållas. Glimmerskiffern förekommer i tvenne 
bälten, skilda genom ett omkring 300 m. bredt lager af icke stänglig glimmerkvartsit, af 
hvilka bälten det 100—150 m. breda östra utmärker sig genom förekomsten af konglo- 
merat. Den först iakttagna konglomeratlokalen är belägen 600 m. SSV. om Vestanå 
grufva. Omedelbart under konglomeratet förekommer här en bollfri glimmerskiffer, 
som det vill synas, med diskordant lagring och skarp gräns mot detsamma. — Senare 
återfann DE GErrR konglomeratlagret ungefär 3 km. längre mot NV. inom samma glimmer- 
skifferlager, och vid vårt gemensamma besök 1894 följdes konglomeratlagret ytterligare mot 
NV., hvarvid en tredje förekomst af konglomerat i fast klyft anträffades 0,5 km. SO. om 
Fattighuset. — Konglomeratlagret är på-den bifogade kartan utmärkt genom punktrader. 

Äfven öster om Ifösjön förekommer glimmerkvartsit, nämligen vid stränderna af 
Axeltorpsviken och vidare mot SO., såsom ett antagligen ungefär 300 wm. bredt bälte. 
Bergarten är visserligen blottad endast på två ställen och äfven der helt obetydligt, men 
dess utbredning kan dock följas med ledning af de lokala kvartsitmoränerna. Bergarten 
är här en ren kvartsitglimmerskiffer utan speciella lerjordsmineral. Vi återkomma till en 
diskussion af Axeltorpslagrets förhållande till det stora glimmerkvartsitlagret (p. 92). 

För öfrigt måste för en mängd detaljer rörande glimmerkvartsitlagret och dess berg- 
arter hänvisas till DE Grrrs förut citerade arbeten. 

Vår första uppgift blir att studera de ganska vexlande bergarter som uppbygga 
kvartsitlagret, att söka utfinna det för hvar och en af dem egendomliga, samt att söka 
rekonstruera deras material. 

Den gröngråa glimmerskiffer, som förekommer vid kvartsitlagrets liggande gräns, är 
i hällen strax SO. om Vestanågården mellan Kroksjön och Blistorpsjöns afsnörda del att 
karakterisera som en mörk, grönaktig glimmerskiffer, ganska rik på muskovit och förande 
små mängder ottrelit, stundom samlad till ögon. Dessutom är bergarten rik på jernglans 
och innehåller äfven rutil i skarpa kristaller samt små mängder apatit. — En annan 
varietet, från hällen närmast hälleflintgneisen 0,5 km. SSO. om Vestanå grufva, är en ut- 
prägladt skiffrig, icke stänglig bergart, hvars muskovitrikedorm knappast är stor nog att 
göra den förtjent af namnet glimmerskiffer, utan snarare torde den höra benämnas glimmer- 
kvartsit. I sin mineralogiska sammansättning sluter den sig till de rena glimmerkvart- 
siterna, dock finnas här mot vanligheten enstaka epidotkorn. 

Den inom kvartsitlagrets östra, liggande, del herrskande bergarten är en massformig, 
ren kvartsit af ljusgrå till mörkgrå färg. Dess mineralogiska sammansättning är enkel: 
utom kvarts för den endast små mängder af muskovit i form af små blad, regellöst för- 
delade i massan, ett och annat litet epidotkorn, dessutom litet jernglimmer stundom 
kan man äfven konstatera magnetit och titanjern — samt litet rutil och zirkon, mera 
sällan apatit. De begge sistnämnda mineralen visa genom sin rundade sandkornsform att 
de äro allotigena; de öfriga mineralen torde deremot i sitt nuvarande skick vara autigena- 


Från 12 stuffer af typisk kvartsit från trakten af Vestanå grufva togs ett general- 
prof som af Dr. SANTESSON analyserades med följande resultat: 


22 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


SLÖ robin föra FANN RN I3,87 
A1;O.; 2 120 SY SEG 3 SE SN SRA VANA SR 2 83 ARTS ER Sega SAS aa I gra IR oe 1,59 
Frey Doro res nior ert Ne lor engine fin 1,68 
ie Oppra Bi dage or srerlek ooo rst blaty or ueRrekisen ter 0,67 
MoOrrettrer alone sena bi bareeb avel 006-50 på eslerta 0,20 
Ca Ok errosnme 09 snask lorktusanst se harder LL 0,70 
Na; O0025:- mov ark ar nelofnltlarsrafared oe 0,27 
K307 se mil tneeertosl Reso oknnetttutbostyt vind 0,53 
El Öjeresr. ort. mente dagoagumusd teastbroderot 0,76 

100,27 


Denna sammansättning tyder på en ganska ren kvartssandsten med öfver 90 4 kvarts, 
endast innehållande något jernmalm samt litet fältspat eller muskovit, deremot icke kaolin: 
i så fall skulle nämligen lerjordshalten i förhållande till alkalier och kalk varit högre och 
som följd deraf kvartsiten kommit att innehålla alkalifria lerjordsmineral i likhet med hvad 
fallet i så hög grad är hos de längre fram beskrifna kvartsitvarieteterna. 

Något afvikande är den kvartsit, som bildar konglomeratlagrets liggande SO. om 
Fattighuset. Makroskopiskt liknande, så när som på färgen som är blågrå, för den 
muskovit endast i mycket små kvantiteter, deremot ganska rikligt jernglans i subparallelt 
anordnade taflor, dessutom ett apatitliknande mineral, oftast associeradt med jernglansen, 
samt vidare spårvis zirkon och turmalin. 

I afsende på strukturen förtjenar framhållas att dessa kvartsiter visa tvenne typer, 
mellan hvilka dock öfvergångar torde finnas. Den ena strukturtypen är den hos kvartsiter 
i allmänhet vanligaste, karakteriserad genom att kvartskornen hafva mycket oregelbunden 
begränsning och gripa in i hvarandra med talrika fördjupningar och uddar. Kornstorleken 
kan vara mycket varierande men är det icke alltid. Hos den andra strukturtypen äro 
deremot kvartskornen af jemförelsevis regelbunden polygonal form, de sluta således tätt 
intill hvarandra utan att dock gripa in i hvarandra, bildande en mosaik. — Någon antydan 
till en ursprunglig klastisk struktur finnes icke hvarken här eller hos några andra af 
kvartsitlagrets bergarter: de göra alla intryck af att vara fullständigt omkristalliserade. 

Inom detta östra kvartsitlagers södra del varierar bergarten endast obetydligt och 
upptager inga mineral utom de nämnda. Muskovitens mängd tilltager stundom så att 
bergarten kan betecknas som glimmerkvartsit eller kvartsitglimmerskiffer, men aldrig så 
mycket, att man egentligen skulle kunna kalla den glimmerskiffer. Den viktigaste 
variationen består i att jernglimmern lokalt kan anhopas. En sådan varietet från en häll 
!/2 km. S. om Vestanå grufva visade riklig jernglans, tillsammans med muskovit och små 
kvartskorn smygande sig kring linser af större kvartskorn. Tilltager jernglimmerns mängd 
ytterligare kommer man öfver till verkliga jernglimmerskiffrar. En sådan är den »fjälliga 
blodsten», som fordom brutits i Vestanå grufva. 

Den hufvudsakligen af jernglimmer med muskovit bestående malmen visar sig 
stundom sirligt veckad. Under mikroskopet framträder denna veckning vackrare än i 
någon af glimmerkvartsiterna, tack vare de mörka jernglanstaflorna. Fig. 7 ger en före- 
ställning härom, såväl som om de begge hufvudmineralens fördelning. Utom dessa begge 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0. 4. 23 


mineral förekommer ganska rikligt ett tredje i form af mikroskopiska korn, 0,1—0,2, 
sällan 0,5 mm. stora, kringströdda i muskoviten, mot hvilken de äro idiomorfa. Mineralet 
har goda, ehuru icke alltid markerade genomgångar efter ev riktning; denna riktning är 
ofta kornens längdriktning och alltid optiskt negativ. Mineralet är färglöst, dess relief 
är ungefär som apatit, dess dubbelbrytning tyder på en differens mellan hufvudbrytnings- 
exponenterna af ungefär 0,03. Vissa snitt visa låg 


5 
c 


sa interferensfärger och utträde af en 
enaxlig axelbild, hvarvid man kan öfvertyga sig om att mineralets dubbelbrytning är 
positiv. Dessa karaktärer öfverensstämma med svanbergit, som ju af BLOMSTRAND an- 
träffats vid Vestanå grufva. Denna är romboedrisk med goda genomgångar efter basis, 
samt är optiskt enaxlig och positiv. ' En jemförelse med snitt af svanbergit från Horrsjöberg 
visade stora likheter, dock voro der genomgångarna mera utpräglade och färgen något rödaktig. 

Ett annat malmprof, ännu rikare på jernglimmer, visade mera underordnad muskovit 
än det föregående, afbildade profvet och ingen bestämbar svanbergit. Deremot fans disten, 
stundom full af jernglansinterpositioner, samt ett obestämdt mineral. 

Af de många mineral BLOMSTRAND beskrifvit från Vestanå grufva förekomma inga 
andra än de nu nämnda i mina slipprof, icke ens lazuliten, hvilken vid Horrsjöberg upp- 
träder bergartsbildande. 

Vestanåjernmalmens förekomstsätt såsom inlagring 1 en kvartsit, med hvilken den 
genom talrika petrografiska öfvergångar är förbunden, visar hän på en genom utvaskning 
lokalt jernrik sand såsom utgångsmaterial. 


Genom upptagande af muskovit öfvergår den rena kvartsiten i det östra lagret mot 
vester i glimmerkvartsit eller kvartsitglimmerskiffer, och det är inom denna zon, som 
konglomerat anträffats. Dettas förekomst och allmänna utseende har förut af DE GEER 
utförligt heskrifvits, hvarför min uppgift här väsentligen inskränker sig till att närmare 
redogöra för de bergarter, som förekomma såsom bollar. 

I den stenräkning, som af DE GEER anföres i »Vestanåkonglomeratet», finnas upptagna 
95 4 gråa kvartsiter, deraf 5 Z med magnetitränder, 2 4 hvit kvartsit, 2 4 färglös kvarts 
samt 1 4 svartgrå fattig jernmalm. 

Bergarten 1 dessa vida öfvervägande gråa kvartsitbollar öfverensstämmer så fullständigt 
med den nyss såsom typisk liggande ren kvartsit beskrifna, att samma beskrifning kan gälla 
för begge. Ett särskildt omnämnande förtjenar dock en mikroskopiskt undersökt boll med 
»magnetitskikt», nämligen den som afbildas i fig. 13 i DE GEERS uppsats. Bollen består 
af kvarts såsom oregelbundet i hvarandra gripande korn utan eller med endast lindrigt 
undulerande utsläckning, samt litet muskovit, malm, rutil och zirkon. De tre sistnämnda 
mineralen förekomma endast underordnadt kringströdda i massan, men hafva deremot 
koncentrerat sig i vissa smala strimmor 


de makroskopiskt framträdande »magnetit- 
skikten». Under mikroskopet äro dessa strimmor synnerligen framträdande och kunna 
följas öfver hela snittet. De bestå af jemförelsevis stora korn, såväl af malm som af rutil 
och zirkon. De talrika zirkonerna äro mellan 0,05 och 0,2 mm. stora och hafva en ut- 
präglad sandkornsform, ibland äro de t. o. m. klotrunda. En längre kristall visade sig 


1 Se W. C. BRÖGGER bos L. J. IGELSTRÖM i Geol. Fören. Förh. 8. p. 177 (1886). 


24 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


afbruten och sammankittad af kvarts. I motsats till zirkonerna visa rutilkornen stundom 
nybildade utsprång med skarp kristallform. — En sådan anhopning af de tunga mineralen 
kan endast vara uppkommen genom sedimentation, och denna boll visar således att kon- 
glomeratets kvartsitbollar icke få uppfattas såsom bollar af sönderpressad gångkvarts, utan 
härstamma från verkliga sandstenar. 

En boll af »färglös kvarts» härstammar deremot tydligtvis från gångkvarts, den består 
af en ren kvartsmassa i ganska stora korn och är fri från muskovit och andra mineral. 

En mörk boll, öfverensstämmande med den som upptagits såsom »svartgrå fattig 
jernmalm>, visar riklig malm, som öfvervägande är jernglans i taflor; malmen förekommer, 
blandad med muskovit, kring de större kvartskornen, men ej i deras centrala delar. Här 
sågs vidare spår af disten(?). i 

I den senare än »Vestanåkonglomeratet» utgifna beskrifuingen till »Bäckaskog» 
omnämnas desutom (p. 17) från den södra lokalen några sparsamt förekommande bollar, 
hvilka på grund af en af Dr. E. SVEDMARK utförd mikroskopisk undersökning uppgifvas 
bestå af »en tät, grönsvart, hornblendeförande bergart, hvars ursprung ännu ej är säkert 
afgjordt, måhända tillhöra de (bollarna) gränslagret mot den hornblendeförande hälleflint- 
gneisen.> Af dessa bollar har jag mikroskopiskt undersökt 5 stycken. Ingen af dem 
innehåller emellertid hornblende, utan det mörka mineralet är turmalin, och bollarna ut- 
göras af turmalinskiffrar, karakteriserade genom en betydande halt af turmalin. 

Utom dessa mörka turmalinskifferbollar är det äfven på den mellersta lokalen funnet 
en decimeterstor boll af en ljusare bergart, något porös, makroskopiskt sammansatt af 
2—5 mm. stora omvexlande partier af ett brungrönt och ett färglöst mineral. Denna boll 
omtalas 1 »Bäckaskog» såsom bestående af »en mörkgrå hornblendeförande, medelkornig 
och massformig bergart, som erinrade om granit, men i hvilken fältspat ej kunnat påvisas.» 
Den förmodas vara »måhända snarast en krossningsprodukt, som utfylt någon spricka i 
underliggande kvartsitlager». Äfven här föreligger en turmalinbergart, bestående af partier 
af kvarts i klara, obetydligt pressade, jemförelsevis stora korn med inströdda, idiomorfa 
turmalinkristaller, omvexlande med oregelbundet formade gyttringar af intill !/2 mm. 
stora turmalinindivider. Under mikroskopet visade sig denna turmalin brungrön till ytterst 
svagt rosenröd, nästan färglös. — Kvarts och turmalin förekomma i ungefär lika mängder, 
dessutom finnes litet jernmalm samt spår af rutil och zirkon. 

De mörka turmalinskiffrarna, hvilka endast förekomma som små, intill ett par centi- 
meter stora bollar, visa sig vid mikroskopisk granskning sinsemellan ganska olika, särskildt 
i strukturelt hänseende. En boll består af kvarts, cirka 40 4 turmalin, icke så litet rutil, 
samt spår af muskovit. Turmalinen är blågrön-färglös, samt förekommer såsom små, i 
medeltal 0,05 mm. stora, mot kvartsen idiomorfa prismer, hvilka dels äro jemt fördelade 
i kvartsmassan, dels anhopade till rundade »Knoten», hvilka nästan endast bestå af turmalin 
med litet rutil. I midten pläga dessa anhopningar vara grofkornigare. Fig. 8 åskådliggör 
denna bergarts struktur. Skilnaden mellan de mörkare anhopningarna och den något 
ljusare omgifvande massan framträder äfven makroskopiskt. 

En annan boll, ännu rikare på turmalin, ytterst finkornig, visar en tydligt markerad 
parallelstruktur med vexling af tunna turmalinrikare och turmalinfattigare skikt. De små 
turmalinprismerna äro tillnärmelsevis anordnade med sin längdriktning i skiffrighetsplanet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 25 


pA 


Några »Knoten» finnas här icke. — Bergarten förer ganska rikligt rutil och äfven något 
zirkon. 

En tredje boll visar makroskopiskt mörkare fläckar. Dessa äro olika den första 
bollens i det de bestå af turmalin och kvarts i ungefär lika mängder; turmalinen är 
här icke idiomorf utan bildar större enhetligt orienterade korn genomväxta af kvarts (G. 
H. WILLIAMS »micropoikilitic structure»). ' Under det att hos de öfriga turmalinskiffrarna 
turmalinen har sin vanliga prismatiska habitus och är idiomorf gentemot kvartsen, är 
således här intetdera af mineralen idiomorft, utan de hafva begge förhindrat hvarandras fria 
utbildning. — Utanför fläckarna finnas endast spridda, icke idiomorfa turmaliner strödda 
bland kvartskornen, hvilka här äro ungefär 3 gånger större än i fläckarna. — Kvartsen 
visar inga pressfenomen. — Utom de nämnda båda hufvudmineralen finnes endast litet 
jernmalm samt spår af rutil, zirkon och ett färglöst mineral, närmast öfverensstämmande 
med topas eller andalusit. 

I bjert kontrast till den nyss beskrifna visar sig en fjerde, jemförelsevis turmalin- 
fattig boll vara uppbyggd af ända till millimeterstora, 1 hvarandra gripande kvartskorn, 
uti hvilka här och hvar turmalinsfäroliter ligga kringströdda. Bergarten erinrar på så sätt 
om den bekanta luxullianiten, hvilken dock är rikare på turmalin och har större sfäroliter. 
— Af rutil finnes 1 bergarten icke så litet, dels som runda, oregelbundet begränsade större 
korn med interpositioner af malm — förmodligen titanjern — dels äfven som små, väl ut- 
bildade kristaller. Den här uppträdande zirkonen har deremot alltid typisk sandkornsform. 

Turmalinbergarter sådana som de här beskrifna äro i de flesta fall bildade i sam- 
band med en djupbergarts eruption under den afslutande pneumatolytiska fasen. På så 
sätt äro t. ex. kring de erzgebirgiska granitmassiven turmalinbergarter bildade; dessa äro 
der dels sprickfyllnader af kvarts och turmalin, dels är närmast omkring dessa turmalin- 
kvartsgångar den omgifvande, förut mer eller mindre starkt kontaktmetamorfoserade skif- 
fern impregnerad med turmalin.? Den turmaliniserade fylliten från Auersberg, S. om 
Eibenstock, öfverensstämmer, enligt mina derifrån medförda prof, väsentligen med de ofvan 
omtalade såsom bollar förekommande turmalinskiffrarna, specielt med den först beskrifna, 
hvilken endast är mindre turmalinrik. Med det antagandet, att Vestanåfältets turmalinberg- 
arter bildats på detta sätt, stämmer äfven att bollarna representera så många skilda typer i 
kvantitativt mineralogiskt och i strukturelt hänseende. Bland dem finnes såväl den turmalinrika, 
tydligt skiffriga, mörka bollen n:o 2, som den af öfvervägande kvarts med jemförelsevis under- 
ordnade turmalinsfäroliter bestående, sist beskrifna bollen. Den senare torde närmast repre- 
sentera en sprickfyllnad af kvarts och turmalin, den förra åter en turmaliniserad skiffer. 

Motsvarigheter till dessa turmalinbergarter saknas bland de anstående bergarterna 
inom Vestanåfältet. Visserligen är turmalin en mycket vanlig beståndsdel hos de på unge- 
fär samma nivå som konglomeratet uppträdande glimmerkvartsiterna (de s. k. »ledstenarna») 
och kan der äfven förekomma anrikad inom vissa skikt, men dock aldrig i en sådan grad, 
att den uttränger muskoviten och helt och hållet förändrar bergartens karakter. Inom de 


1 American Journ. of Science (3) 31. p. 30 (1886) och Journal of Geology 1. p. 176 (1893). 
? Jemför t. ex. beskrifningarna till Sachsens geologiska undersöknings kartblad »Oelsnitz-Bergen» och 
»Eibenstock>. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 4 


26 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


underlagrande kvartsiterna är turmalin endast spårvis funnen. Detta behöfver dock icke 
utesluta möjligheten af att de turmalinbergarter, som gifvit materialet till de sparsamt 
förekommande mörka bollarna, kunde hafva funnits anstående 1 trakten. Ett nära till 
hands liggande antagande vore då, att de förekommit bundna vid sprickor i kvartsiten 
eller i den underlagrande hälleflintgneisen och då förmodligen bildats i samband med den 
yngre småkorniga granitens eruption. Häraf skulle emellertid följa att konglomeratet skulle 
vara postgranitiskt medan kvartsiten och hälleflintgneisen — hvilka, af skäl som längre 
fram närmare skola utvecklas, icke böra åtskiljas — vore pregranitiska, men häremot synes 
konglomeratets nära stratigrafiska förknippande med kvartsiten tala. Konglomeratet före- 
kommer på ungefär lika stort afstånd från kvartsitens liggande på alla tre lokalerna, hvar- 
för någon väsentlig diskordans icke kan förekomma, och veckningen har träffat båda på 
samma sätt. — Konglomeratet kunde deremot tänkas vara en föga mäktig faciesbildning 
i kvartsiten af samma ålder som denna, och hvars material vore hittransporteradt i likhet 
med kvartsitens. Turmalinskiffrarna äro 1 hårdhet fullt jemförliga med de såsom bollar 
förekommande rena kvartsiterna och kunde derför vara transporterade lika långt. Konglo- 
meratet skulle således icke vara bildadt på bekostnad af den underlagrande kvartsiten, utan 
härleda sig från någon ännu äldre kvartsit- eller sandstensbildning. — Hvilket af dessa 
begge alternativ, som får anses såsom det sannolikaste, är dock för närvarande svårt att 
säga. Vi återkomma härtill i slutkapitlet. 

Den glimmerskiffer eller glimmerkvartsit, som närmast omger bollarna på den södra 
lokalen, kan beskrifvas som en bergart med icke öfver en femtedel muskovit, mest upp- 
trädande som sammanhängande hinnor slingrande sig kring långsträckta linser af stora 
kvartskorn, eller ibland äfven af en finkornig blandning af kvarts och muskovit med jern- 
glimmer, rutil och zirkon. I tvärsnitt är denna genom tryck uppkomna linsstruktur 
mycket utpräglad. — En såsom lager i glimmerskiffern S. om Fattighuset förekommande 
glimmerkvartsit, strukturelt temligen öfverensstämmande med denna, för rikligare jern- 
glanstaflor, här såsom alltid anordnade parallelt med skiffrighetsplanen, samt derjemte i 
ringa mängd en egendomlig apatit, som beskrifves nedanför. 

De i Vestanåtrakten under namnet »ledsten» bekanta (jfr. »Bäckaskog» p. 98) kvartsiterna 
äro att karakterisera såsom stängliga glimmerkvartsiter. Muskovithalten är icke så stor, 
att man ur rent petrografisk-systematisk synpunkt kan kalla dem glimmerskiffrar. Under 
mikroskopet visa de den för dynamometamorfa bergarter så karakteristiska linsstrukturen 
med muskovithudar omgifvande de af kvarts bildade linserna. Stundom utgöres linsen af 
ett enda större kvartskorn och i andra fall är det tydligt, att här ett ursprungligen en- 
hetligt, nu sönderpressadt kvartskorn föreligger. Lokalt kan kvartsen vara koncentrerad 
till små gångar, och i det'stora ledstensbrottet Ö. om Fattighuset anträffades äfven »peg- 
matitiska»' utsöndringar af kvarts och muskovit, den senare 1 centimeterstora taflor. 

Utom kvarts och muskovit föra ledstenarna litet jernglimmer, zirkon, samt ibland 
rutil och turmalin i små mängder. — Från nyss omnämnda lokal Ö. om Fattighuset före- 
ligger ett ledstensprof, i hvilket ett skarpt begränsadt, ung. 2 em. bredt, grönaktigt lager 
förekommer. Detta gröna lager karakteriseras af mycket talrika, ytterst små (0,02— 0,03 
mm. stora) turmalinkorn, liggande företrädesvis i strimmor, hvilka omkransa små kvarts- 
ögon. Likaledes i strimmor och anhopningar förekommer äfven ganska rikligt apatit, dess- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 27 


utom finnes muskovit. Apatiten har här, liksom i de förut beskrifna kvartsiterna S. om 
Pattighuset, en egendomlig utbildning. Den förekommer såsom korn utan kristallbegränsning. 
Dess ljusbrytning är såsom hos vanlig apatit, dess dubbelbrytning något mindre. Kornen 
äro stundom impregnerade med jernoxidhydrat och oftast svartstrimmiga i en riktning. 
Utsläckningen är parallel med denna riktning, hvilken alltid är optiskt negativ. På grund af 
dessa egenskaper har mineralet bestämts såsom apatit. De små afvikelserna göra, att man 
kunde vara frestad att tänka på någon annan apatitvaritet än den vanliga, och då kanske 
sannolikast manganapatit, som ju af WéiBuLL beskrifvits från Vestanå grufya. 

Ledstenarna kunna emellertid äfven föra andra mineral såsom väsentliga bestånds- 
delar. Så är fallet med en undersökt ledsten från trakten af Glabruket, hvilken har 1—3 
mm. stora ögon af ett makroskopiskt svagt brunaktigt mineral med stor hårdhet. Detta 
visade sig vara en af kvarts-, turmalin- och malmkorn uppfylld andalusit, i snitt färglös. 
Hela ögat är en enhetligt orienterad kristall, hvilken, såsom fig. 9 visar, omkransas af 
muskovitstrimmor och stundom äfven af små distenkorn i rader. Denna anordning visar, 
att andalusiten åtminstone är äldre än veckningsrörelsernas slutperiod: de stora andalusit- 
kornen hafva förhållit sig såsom fasta partier gentemot bergartens hufvudmassa, kvarts och 
muskovit med inneliggande småkorn af andra mineral, hvilken genom fortskridande de- 
formation och nybildning plastiskt omformats, så att resultatet blifvit en struktur, som 
har mycket gemensamt med den, som visas af en starkt fluidalstruerad porfyr med inne- 
liggande fältspatströkorn. 

Vidare anstår 1 den lilla hällen 0,25 km. V. om Glabruket en glimmerkvartsit med 
mycket talrika ögon af ett brunt mineral, hvilket likaledes visade sig vara andalusit. Denna 
var här, 1 motsats till den nyss beskrifna, friare från kvartsinterpositioner, men i stället ofta 
uppfylld af ytterligt små, opaka interpositioner af jernglans (eller grafit ?). Utanför dessa 
större andalusitkorn, omkransande dem, eller också i sjelfständiga anhopningar, förekomma 
talrika små andalusitkorn, hvilka emellertid äro helt och hållet omgifna af kvarts och icke 
parallelorienterade. Dessa små andalusitkorn likna mycket småkornen af den gröna man- 
gamandalusiten från den nedanför beskrifna hällen, 1,6 km. S. om Grönhult, men de äro 
färglösa. Uppträdandet är äfven detsamma. — I denna bergart hafva vi således andalusit 
både i enhetliga, om än interpositionsförande kristaller och i småkorn utan parallelorien- 
tering, medan det i den nyss beskrifna ledstenen endast fins större enhetliga kristaller, 
och i den S. om Grönhult det endast fins anhopningar af isolerade småkorn. — Utom anda- 
lusit för denna glimmerkvartsit äfven litet disten i småstänglar, åtföljande muskoviten, 
vidare rikligt jernglans, rätt mycket rutil, dels som små skarpa kristaller, dels som större 
korn utan kristallbegränsning, samt slutligen spår af turmalin. 

I den lilla hällen SO. om gården Rörmossen förekomma i glimmerkvartsiten en 
stor mängd strödda, flere millimeter stora turmalinkristaller, hvilka, såsom i »Bäcka- 
skog» påpekas, ofta äro söndersprungna och bitarna ett stycke isärdragna 1 samma rikt- 
ning som glimmerkvartsitens stänglighet. En liknande bergart är äfven funnen som block 
SO. om Fattighuset. Turmalinen är mörkt grågrön — ljusröd och visar stundom zonar- 
struktur. Endast de mindre kornen äro rena, de större innesluta talrika småkorn af kvarts. 
Bergarten innehåller f. ö. muskovit samt rätt stora korn af magnetit, rutil och zirkon. 
Den i block funna bergarten för derjemte — ensam bland alla kvartsitlagrets bergarter — 


28 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


klorit, genomväxt af talrika små rutilnålar, antagligen en pseudomorfos efter något annat 
mineral (ottrelit eller biotit”?). 

Den s. k. »klappstenen> som förekommer midt emellan fattighuset och Grönhult (>»Bäcka- 
skog» p.- 99), och som räknas till det östra ledstenslagret, skiljer sig till utseendet rätt mycket 
från ledstenarna. Det är en gulhvit, mycket finkornig, utprägladt skiffrig och något stäng- 
lig glimmerkvartsit utan speciella lerjordsmineral. Under mikroskopet visar den tydligare 
parallelstruktur och är finkornigare än någon annan af lagrets bergarter. Kvartsen bildar 
långsträckta, tunna linser, bestående af en enda individ, hvilken visserligen företer undu- 
lerande utsläckning, men dock är enhetlig. Genom denna den nybildade kvartsens lins- 
form frambringas bergartens utmärkta planskiffrighet minst lika mycket som genom de 
linserna omgifvande muskovithinnorna. 

En beslägtad struktur har den glimmerkvartsit, som anstår 1 den lilla hällen 
strax V. om vägen mellan Grönhult och Juteboda, 1,6 km. S. om Grönhult, helt nära 
kvartsitlagrets V. gräns. Bergarten kan 1 tvärsnitt skildras såsom sammansatt af spetsiga 
romber af enhetlig kvarts med starkt undulerande utsläckning, dessa romber ligga intill 
hvarandra som i en mosaik, endast skilda genom en smal rand af kvartssmåkorn och 
muskovit. Fig. 10 åskådliggör denna struktur. — Linser, uppkomna genom större kvarts- 
korns uppkrossning till aggregat af småkorn och dessa aggregats utvalsning, äro mycket 
vanliga inom områdets bergarter, medan det endast sällan har inträffat att deformation 
och nybildning eller omkristallisation gått så hand i hand, att resultatet blifvit en lins, be- 
stående af ett enhetligt kvartskorn. — Af glimmerkvartsiten i denna häll finnas såväl hvita 
som röda varieteter. Det är inom vissa skikt af den röda varieteten som ögon af ett mineral 
uppträda, hvilket i beskrifningen till »Bäckaskog» (p. 16 och 20) omtalas såsom ett grönt, 
epidotlikt mineral. Såsom jag i en föregående uppsats har visat! föreligger här en varietet at 
andalusit, karakteriserad kemiskt genom en halt af manganoxid och optiskt genom stark 
pleokroism med ovanliga färger: guldgul och blågrön. Den öfverensstämmer med vanlig 
andalusit i fråga om genomgångar och optisk orientering, men är starkare pleokroitisk 
och har a och b blågrön till gräsgrön och c rent gul, medan den vanliga andalusiten i 
Vestanåfältets kvartsiter är färglös och utan pleokroism, och t. ex. en grön, men mangan- 
fri, andalusit från Brasilien har a och b olivgröna samt c blodröd. 

I likhet med vanlig andalusit angripes manganandalusiten icke af fluorvätesyra. Genom 
successivt användande af THouLET's lösning, fluorvätesyra, utspädd :kalilut och klorvätesyra 
lyckades jag derför att ur en större kvantitet glimmerkvartsit från denna lokal få ut en 
half gram fullt rent analysmaterial, hvilket af Dr. H. SANTESSON analyserades med följande 
resultat: 


Funnet. Atomförh. Beräknadt. 
SLM) oc brtemnte st 36,72 0,6098 36,23 
All (0) pr onckrgas bn or 56,99 1,1179 56,87 
Vin 5 (Ösel on 6,91 0,0878 6,90 
CA() = bare lboamer set oe Spår = = 

100,62 ST 100,00 


! »Manganandalusit från Vestanå», Geol. Fören. Förh. 18, p. 386 (1896). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 29 


Fe,O, saknas fullständigt. — Si förhåller sig till Al + Mn = ljow : 2 eller mycket 
nära = 1: 2. Med samma förhållande mellan lerjord och manganoxid som det i ana- 
lysen funna beräknas ur formeln (Al, Mn), SiO, ofvan uppförda teoretiska sammansättning. 

Manganandalusiten förekommer 1 denna bergart såsom 5—10 mm. stora anhop- 
ningar, inom hvilka de enskilda småkornen ligga omgifna af kvarts och icke parallelorien- 
terade med hvarandra. Utom de nämnda mineralen ses endast litet zirkon, hvilken dock 
måste vara ganska ojemnt fördelad i bergarten, eftersom jag genom att behandla ett prof 
med fluorväte erhöll manganandalusiten ren och fri äfven från zirkon. — I en af de öf- 
riga i samma häll anstående glimmerkvartsiterna sågs litet malm, eljest äro de lika så 
när som på färgen och manganandalusithalten. 

Glimmerkvartsitområdet vester och nordvest om Bäen är karakteriseradt derigenom, 
att rena kvartsiter helt och hållet saknas i det att basiska lerjordssilikat, särskildt disten och 
ottrelit, alltid förefinnas, och stundom till och med i sådan mängd, att derigenom icke 
blott karakteristiska varieteter, distenkvartsit och ottrelitkvartsit uppkomma, utan äfven 
verkliga distenskiffrar och ottrelitskiffrar lokalt utbildas. Muskovithalten hos dessa berg- 
arter är aldrig stor och alltid mindre än hos de s. k. ledstenarna. Rutil är en konstant 
och karakteristisk beståndsdel hos alla, zirkon och malm felas heller aldrig. 

Vid vägen SV. om Bäens norra ända anstår en silfverhvit och glänsande, ehuru 
icke synnerligen glimmerrik glimmerkvartsit, hvilken innehåller ögon af ett blekt blå- 
eller grönaktigt mineral, hvilket redan BLOMSTRAND och WEIBULL (»Bäckaskog» p. 20) visat 
vara disten. På grund af sin större fasthet, jemförd med den lösare kvarts-muskovit- 
massan motstå dessa distenögon bättre förvittringen och träda derför fram såsom knölar på 
den vittrade bergartens yta; likaså finner man dem i stor mängd lösvittrade i den från 
hällen nedsköljda sanden. 

Utom såsom anhopningar af ända till centimeterstora kristaller förekommer distenen 
äfven såsom nästan fibrolitliknande småkristaller, anordnade i med skiffrigheten parallela 
rader, uti hvilka de små distenprismerna stå vinkelrätt mot radens riktning. -— Anmärk- 
ningsvärdt är, att småkorn af disten med denna fibrolitlika utbildning stundom omkransa 
större distenkristaller utan att med dem eller sinsemellan vara parallelorienterade. — Di- 
stenens färg hos denna, liksom äfven hos traktens öfriga bergarter, är i snitt alltid, ma- 
kroskopiskt nästan alltid färglös. I motsats till den vanligen af inneslutningar fyllda anda- 
lusiten visar sig distenen oftast nästan ren, åtminstone från kvartskorn. — Rutil är här 
riklig, såväl i rundade större korn som i små skarpa kristaller, begge med gulbrun färg. 

På samma ställe förekommer äfven en vresig glimmerkvartsit med tätt liggande, 
centimeterstora, bruna ögon, bestående af disten i stora kristaller, fulla af mörka små- 
korn, hvilka 1 påfallande ljus äro rödbruna och derför väl icke äro grafit utan jernglans. 
Dessutom förekommer i ögonen mycket rutil. 

Från samma lokal har jag äfven medfört en grå, sträf bergart af disten i centimeterstora, 
groft parallelt anordnade stänglar, samt deremellan kvarts i småkorn. Öfverallt finnas derjemte 
rikliga små jernglanstaflor kringströdda, äfven inne i distenen, vidare förekommer rikligt 
rutil, samt spårvis muskovit. — Makroskopiskt ser man på vittrad yta öfverallt de långa 
distenstänglarna framblänka och med sina spetsar skjuta fram ur bergartsmassan. Disten- 
stänglarna sakna här, liksom alltid inom området, kristallbegränsning. De visa sig ofta 


530 BÄCKSTRÖM, VESTANAÅFÄLTET. 


böjda eller afbrutna och äro således äldre än tryckperiodens afslutning 1 motsats till de 
små opressade, polygonala kvartskornen. 

För att närmare lära känna denna verkliga distenskiffers kvantitativa sammansätt- 
ning behandlades ett generalprof med fluorvätesyra för att aflägsna kvarts, muskovit och 
jernglans. Den så erhållna återstoden, som endast bestod af disten med något rutil, ut- 
gjorde 40,57 4. Detta motsvarar en ungefärlig sammansättning hos bergarten af 75 4 
Si0, och 25 4 Al,O, — en egendomlig och karakteristisk sammansättning, visande hän 
på en lera med ungefär 42 4 kvarts och 58 4 kaolin såsom distenskifferns utgångsmaterial. 

En fjerde varietet från samma lokal är strimmig, uppbyggd af 1—8 mm. breda, 
omvexlande röda, gröna och hvita ränder. Den röda färgen härleder sig från tätt ho- 
pade, stoftfina, opaka inneslutningar af jernglans 1 kvartsen. Under mikroskopet är den 
lokala rikedomen på interpositioner hos kvartsen inom vissa band mycket tydligt mar- 
kerad. Den gröna färgen åter härleder sig från lokalt större rikedom på grön mangan- 
andalusit. — Bergarten består af en grundmassa af kvarts med något muskovit, uti 
hvilken såväl såsom småkorn, inströdda i denna grundmassa, som äfven såsom störré 
korn och anhopningar, företrädesvis fördelade på vissa skikt, dessutom disten och mangan- 
andalusit rikligt förekomma, dock aldrig i väl utbildade kristaller. Manganandalusiten är 
här delvis omvandlad till kaolin och visar svag dubbelbrytning och blek färg. 

Helt nära de föregående, vid vestra sidan af vägen V. om Bäen, anstår en utpräg- 
ladt stänglig glimmerkvartsit, hvilken icke för disten, men deremot ottrelit, lokalt anhopad 
till ögon, i hvilka dock de enskilda ottrelitkornen ligga ganska långt ifrån hvarandra. 

De förnämsta ottrelitbergarterna inom området förekomma dock i den lilla hällen 250 
m. NV. om Bäens nordända. Bergarten är här en ottrelitförande distenskiffer med vex- 
lande halt af ottrelit i olika skikt. Ett ganska typiskt prof härifrån, som blifvit analy- 
seradt, kan läggas till grund för beskrifningen. — Det är en sträf bergart, grå med skift- 
ning i blågrönt. Dess hufvudbeståndsdelar: kvarts, disten i stänglar, ottrelit i taflor före- 
komma ganska jemnt blandade om hvarandra såsom fig. 11 åskådliggör. De mängder, 
i hvilka de olika hufvudmineralen här förekomma, framgå af nedan anförda analys. 
Under mikroskopet får man intrycket att kvarts, disten och ottrelit ingå 1 approxima- 


tivt lika mängder, men dock i nu nämnd ordning. — Af småmineral finnas rutil, 
samt litet malm och zirkon. Muskovit saknas fullständigt. — Ottreliten, lätt igen- 


känlig genom sin upprepade tvillingbildning, sina låga interferensfärger, sm kraftiga 
pleokroism ' mellan mörkt blågrönt och ljust gulaktigt, är rik på immneslutningar såväl af 
andra mineral som af vätska. — Ottreliten visar kristallform, medan distenstänglarna äro 
oregelbundet begränsade. Distenen är dock äldre, den genomsätter ottrelitindividerna eller 
tjenar som centrum för en grupp af dylika (fig. 11). Malmkorn finnas i alla mineralen. 
— Distenen visar tydliga tryckfenomen, hvilket deremot ottreliten icke gör, lika så litet 
som kvartsen, hvilken förekommer i polygonala småkorn. 

Andra prof visa mörkare skikt, 1 hvilka ottreliten kvantitativt är öfverlägsen di- 
stenen, men med för öfrigt lika mineralsammansättning; icke så litet muskovit observe- 
rades dock i ett fall. Denna senare visade sig yngre än både disten och ottrelit. 

Af det först beskrifna profvet togs ett generalprof, som benäget analyserades af D:r 
H. SANTESSON med. följande resultat: 


KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. 


N:O 4. 


Denna analys kompletterades genom att ett prof behandlades med fluorväte, hvarvid 


en återstod af 36,s 4 erhölls, bestående af disten och rutil. 


bergartens. kvantitativa mineralogiska sammansättning till: 


UGSVE RA SAST SLET NR ENE ARKA DS RER OC RN 49 


I DR TSV av fe RASEN TN PRESSA RRD TR SENT Ae ROR vr 26 
(0) GET GTI bf ängs tare d dekor ka shoe SER IAS one BEN ÅRE il3 
TES TT SETS SN MAR RUPERT OO Por) BRASS IAN 1 
JETI OL ATA Sf rosen Tara done BST Ae a ER SE 1 

100 


Med ledning 


9 
VA 


häraf beräknas 


Det faller genast i ögonen, att denna ottrelitförande distenskiffer har en typisk ler- 
Hos ingen eruptivbergart finner man en så hög lerjordshalt tillsam- 


sammansättning. 


mans med så försvinnande mängder af alkalier och kalk. 


Endast hos ett material, hop- 


svämmadt af vittringens slutprodukter sedan de lösliga beståndsdelarna blifvit aflägsnade, 
kan en dylik kemisk sammansättning påträffas. 

Om analysen beräknas på en karbonatfri leras mineralbeståndsdelar, hvarvid jern- 
oxidul, manganoxidul och magnesia antagas bundna som klorit, kali och natron som mu- 
skovit, titansyra och kalk som titanit, erhålles följande ungefärliga sammansättning på det 


forna sedimentet: 


Köv arts. Mi ONE RÖRIG AAA NR 33 4 
Kraolint AoRGÖ tTO0le tnIsT KA Bee NORAA SI 53 » 
IMuskovitier I 4901 NoTTEeHAd fbe buk oTatEron 6» 
Klörst-JRmkbrun,n. utos, BNAIad He rIB-SHAd do» 
Pl bröa np ALAT RS BES ERS 1 ENAT BRA TERRI IRIS ID LEN GA ERT) ANSE 2 
JET OKWNy AA SIENA ITE SIAT 1 

100 4 


En jemförelse mellan denna distenskiffer jemte den partielt analyserade från trakten 
V. om Bäen å ena sidan och den typiska liggande kvartsiten från Vestanå grufva å den andra 


32 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


är af intresse. Det är tydligt, att den senare med sina 90 4 kvarts är ett sandsediment, 
det vill säga en grundvattensbildning, medan distenskiffrarna äro lersediment, afsatta på 
nägot djupare vatten. 

I samma häll, 250 m. NV. om Bäens nordända, anstår jemväl en ottrelitfri disten- 
skiffer. Makroskopiskt en gulgrå bergart med talrika, glänsande genomgångsytor af stora 
distenkristaller, förer den, utom kvarts, disten och litet zirkon, rutil rikligare än någon 
annan bergart från denna trakt, vidare ett muskovitliknande mineral i ganska stor mängd, 
samt slutligen, såsom hålrumsutfyllning, natrolit. — Förhållandet mellan distenen och 
muskovitmineralet erbjuder intresse. Distenkristallerna, ofta 1 stora anhopningar, ligga 
stundom direkt i kvartsmassan, oftare äro de dock omgifna af muskovit(?) på alla sidor, 
så att den tanken ovilkorligen uppställer sig, huruvida icke muskoviten (?) är uppkommen 
genom omvandling af disten — en omvandlingsprocess, som enligt RosENBuUscH!' stundom 
synes kunna ega rum. För denna omvandling talar ytterligare, att på sina ställen distenen 
är upplöst i en mängd i glimmern kringströdda, sins emellan parallelorienterade små- 
stänglar. Den omständigheten, att i denna bergart, och endast här, hålrumsutfyllningar af 
natrolit blifvit anträffade, bidrager äfven till att göra en sådan omvandling sannolik. Det 
muskovitliknande mineralet är ofta utbildadt såsom sfärolitiska bundtar. En sådan an- 
ordning är lika sällsynt hos muskovit, som den är vanlig hos pyrofyllit (H;A1,Si,0,s), 
hvilken ofta, och särskildt vid Vestanå grufva, träffas associerad med disten. Pyrofyllit 
låter emellertid i slipprof icke skilja sig från muskovit, och det kan derför icke fullt säkert 
bestämmas, huruvida distenens omvandling här endast är en hydreringsprocess eller om 
jemväl en tillförsel af alkali egt rum. Försök att isolera glimmermineralet hafva icke 
lyckats. Antagandet att pyrofyllit föreligger vinner i styrka genom jemförelsen med 
ett slipprof från Horrsjöberg. I detta förekomma i en oftast strålig pyrofyllitmassa, liknande 
den uti bergarten från NV. om Bäen, rikliga distenstänglar, spridda på samma sätt som 
der, mycket rutil (och svanbergit), samt dessutom alldeles liknande hålrumsutfyllningar af 
natrolit. 

I beskrifningen till »Bäckaskog» (p. 20) omtalas från den lilla hällen nära norr om 
vägen, 0,7 km. NNV. om Boana, en glimmerkvartsit, förande ett brunt mineral, hvilket 
Prof. BLoMsTRAND och D:r WEtBULL funno vara alltför orent för att kunna bestämmas. 
in bestämning häraf är också endast med mikroskopets hjelp utförbar, mineralet är näm- 
ligen en andalusit, hvars rödbruna färg kommer af ett fint fördeladt pigment af hämatit, 
och som för öfrigt är så full af interpositioner af andra mineral, att i många fall det en- 
hetligt orienterade andalusitskelettet säkert icke utgör mer än '/3 af hela kornet. 

Andalusiten uppträder såsom några millimeter stora ögon 1 en vresig, hvit glimmer- 
kvartsit. Ögonen äro ojemnt fördelade i bergarten och tydligen anrikade i vissa smala 
skikt. Bergarten såsom helhet är att beteckna som en andalusit- och distenförande glim- 
merkvartsit, men vissa skikt åtminstone skulle nog rättare kunna karakteriseras som anda- 
lusitrik distenskiffer. Bergarten består af kvarts i småkorn med polygonal form och utan 
markerade pressfenomen, muskovit dels som små strödda fjäll, dels tillsammans med tal- 
rika, nästan fibrolitliknande småstänglar af disten bildande tjocka strimmor, som bukta 


! Physiographie der Mineralien, III Auf. p. 685. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. dö 


sig kring andalusitkornen, ungefär såsom i fig. 9 och 12. Disten förekommer äfven rikligt 
såsom större kristaller, dock icke så Ir stora som andalusiten. hRutil och rätt mycket malm 
äro observerade. Den senare förekommer i korn alla af storlekar ned till det fina ogenom- 
skinliga, 1 påfallande ljus starkt röda pigment, hvilket såsom tjocka moln impregnerar 
andalusiten och 1 mindre grad äfven distenen. Fördelningen al pigmentet är något olika. 
Så t. ex. visar fig. 12 upptill tvenne andalusitkorn, uppfylda med kvartsinneslutningar, 
1 hvilka pigmentet är temligen jemnt fördeladt öfver hela kornet och ingenstädes så 
tätt som i kornet nedtill, der det emellertid endast är kornets yttre delar, som äro upp- 
fyllda af de svarta interpositionerna, medan midtelpartiet är rent. — Af mineralinneslut- 
ningar förekomma i andalusiten icke blott kvarts och hämatit, utan äfven disten och 
muskovit; större korn af dessa mineral ses äfven delvis skjuta in i andalusiten, hvilken 
sålunda dokumenterar sig såsom senare utkristalliserad än dessa. Andalusitögonens för- 
hållande till de omgifvande strimmorna af muskovit och disten med kvarts (jfr. fig. 12) 
visar dock, att bergarten deformerats efter andalusitens kristallisation, samma resultat, som 
nyss erhölls från en andalusitförande ledsten (p. 27). 

Andalusiten är 1 allmänhet färglös, men stundom visa sig de inre delarna af ett 
andalusitkorn svagt färgade och med manganandalusitens karakteristiska pleokroism. 


Kvartsitlagrets fortsättning mot NV., på Skärsnäshalfön inom bladet »Glimåkra», 
visar större enformighet. Sålunda saknas här såväl rena kvartsiter som disten- eller anda- 
lusitrika varieteter. Den vanligaste varieteten är en röd glimmerkvartsit, liknande den 
1,6 km. S. om Grönhult och liksom denna stundom förande grön manganandalusit. Från en 
häll 250 m. S. om Skärsjöviks sydända föreligger äfven ett prof af hvit glimmer- 
kvartsit. En olikhet, som möjligen är mera tillfällig, består deri, att glimmerkvartsiterna 
från Skärsnäshalfön förete mindre mikroskopiska tryckfenomen och visa en tendens att här 
och der blifva grofkornigare. 

En mikroskopiskt undersökt röd glimmerkvartsit med manganandalusit, anstående 
vid vägen 1 km. S. om Skärsnäshalföns nordspets, innehåller borstlika bildningar af typisk 


fibrolit (sillimanit), hvilket mineral icke förut inom området blifvit påträffadt, ehuruväl 


distenen stundom kan ha en mycket fibrolitliknande utbildning. Kvartsen i detta prof 
är opressad och innehåller talrika små muskovittaflor såsom interpositioner. — Mangananda- 
lusiten har här stark pleokroism men låg dubbelbrytning. 


Skild från de öfriga glimmerkvartsiterna förekommer i den lilla bäcken, som från 
trakten af St. Sandvik vid Immelns södra ända rinner mot S., vid kvarnen 0,7 km. SO. 
om Killeboda, ett 10 m. långt och 3 m. bredt parti af en hvitglänsande, utprägladt skiffrig 
glimmerkvartsit, karakteriserad genom den ymniga förekomsten af jemnt inströdda, 1—3 
mm. stora, mörka, prismatiska kristaller. Dessa äro i beskrifningen till »Bäckaskog» om- 
nämnda såsom hornblende; det visar sig emellertid, att här icke hornblende utan ottrelit 
föreligger. 

Ottreliten här är väl karakteriserad genom sin höga relief, sin låga dubbelbrytning, 
sin tvillingslamellering, sin djupa färg med stark pleokroism: t färglös till svagt gul, 

K. Sv. Vet. Akad. Hundl. Band 29. N:o 4. 5 


d34 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


b klart blå, a oliv- eller brungrön. — Den förekommer såsom kristaller, hvilka, i motsats 
till hvad i allmänhet — och äfven mom Vestanåfältet — är regeln, äro kompakta och 


nästan fria från inneslutningar. 

Bergarten består för öfrigt till cirka 90 procent af kvarts, såsom tätt intill hvar- 
andra slutande, opressade korn af ganska vexlande storlek, vidare muskovit, enstaka större 
korn af titanjern, omkransade af ljusgul rutil, hvilken äfven 1 ringa mängd uppträder 
sjelfständigt. Slutligen finnas här, liksom 1 alla kvartsitlagrets bergarter, rundade zirkoner. 


På bladet »Vidtsköfle» förekommer en kvartsit, som såväl af ANGBELIN som af DE GBER 
satts i relation till Vestanåkvartsiten. Den träffas dels såsom block, dels anstående på 
tvenne ställen. I Tockaberg, 1,7 km. VSV. om Brösarps kyrka, är den makroskopiskt mera 
sockerkornig än någon Vestanåkvartsit; under mikroskopet visar den sig vara en ren 
kvartsit, mycket fattig på muskovit. Ett prof, taget af DE Grrr från lokala block strax 
N. om Tockaberg, är glimmerrikare och innehåller derjemte litet ottrelit, hvarigenom den 
ansluter sig till Vestanåfältets kvartsiter. Bergarten för äfven apatit med den från 
kvartsiterna i trakten af Fattighuset beskrifna utbildningen och vidare litet nästan färglös 
rutil ete. — Begge dessa kvartsiter visade lindriga pressfenomen. — Den glimmer- 
kvarsit, som anstår vid Killehus i Raflunda socken, är liksom den föregående helt och 
hållet kristallinisk och utan antydan till klastisk struktur, den är medelkornig med klar, 
ofärgad kvarts, samt i alla riktningar utbildade fjäll af muskovit, hvarigenom strukturen 
blifvit fullt massformig. Ett prof, taget från fast häll af D:r GUNNAR ÅNDERSSON, VISAr, 
1 motsats till de andra, en makroskopiskt tydligt pressad och derigenom skiffrig bergart. 

Dessa kvartsiter sluta sig således, oaktadt vissa olikheter, nära till Vestanåfältets, 
och, då kvartsiterna på begge ställena visa en upprest lagerställning, som är konform med 
de omgifvande gneisernas, är en samhörighet fullt tänkbar. 


Några gemensamma drag för Vestandfältets glimmerkvartsitformations bergarter. 
Hvad mineralsammansättningen beträffar må först antecknas, att biotit helt och hållet 
fattas. Det glimmermineral, som uppträder, är öfverallt muskovit.' I flertalet fall saknas 
de för biotitbildningen nödvändiga beståndsdelarna; der de förefunnits, synes ottrelit upp- 
träda såsom biotitens ställföreträdare. 

Epidot och klorit saknas så godt som fullständigt; den senare är iakttagen endast 
en gång. 

Karakteristiska för bergarterna i glimmerkvartsitlagrets vestra del äro de speciella 
lerjordsmineralen: andalusit och manganandalusit, disten och äfven fibrolit, samt ottrelit. 
Kombinationerna disten och andalusit samt disten och ottrelit äro vanliga, äfven kombina- 
tionen manganandalusit och fibrolit har observerats. Stundom är halten af disten så 
stor, att man berättigas för bergarten införa namnet distenskiffer, bildadt i analogi med 
olimmerskiffer, och liksom detta antydande, att jemte kvarts ett annat mineral inträdt 
såsom väsentlig beståndsdel, nämligen disten. För de distenfattigare varieteterna kan be- 


1 Alldeles omvändt är förhållandet hos t. ex. kvartsiterna och glimmerskiffrarna vid Gudå (Geol. Fören. 
Förh. 12. p. 226 (1890). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 35 


niwnningen »distenkvartsity eller »distenglimmerskiffer» användas. Namnet »distenfels» är 
förut användt för bergarter, bestående af nästan endast disten. 

I afseende på strukturen märkes, att alla dessa bergarter förete starka makroskopiska 
tryckfenomen. Mikroskopiskt visar sig tryckets verkningar i form af en ofta förekom- 
mande linsstruktur hos bergarten. Disten och andalusit, deremot icke ottrelit, hafva för- 
hållit sig såsom fasta, preexisterande partier vid deformationerna; den af glimmer, kvarts 
och småkorn af andra mineral bestående massan böjer sig — såsom förut påpekades — 
plastiskt omkring dem såsom den fluidalstruerade porfyrgrundmassan kring strökornen. 
— 50. om Rörmossen äro äfven de här förekommande stora turmalinerna sönderbrutna. — 
Den kvartsmassa, genom hvars deformation rörelsen tydligen här egt rum, består af små 
polygonala korn utan undulerande utsläckning och är således tydligtvis i sin helhet om- 
kristalliserad. 

Någon mikroskopisk primärstruktur, äldre än den nuvarande, af tryckmetamorfosen 
frambragta strukturen, finnes ingenstädes bevarad, om man icke dit bör räkna förekomsten 
af de stora distenerna och andalusiterna, hvilka ju äro äldre än åtminstone de sista defor- 
mationerna. Vi komma här in på frågan, om hvilket inflytande som bergartsbildande faktor 
en från de i gneisformationen uppträdande, möjligen yngre gramiterna utgående kontakt- 
metamorfos kan hafva haft. Kvartsitlagrets nära förknippande med den underliggande 
hälleflintgneisen genom de i denna inlagrade glimmerskiffrarna gör det sannolikt, att äfven 
glimmerkvartsitlagrets sand- och lerformation är äldre än graniten och att således äfven 
den kontaktmetamorfiskt påverkats. Men å andra sidan finnas icke hos lagrets nuvarande 
bergarter några fenomen, som bestämdt häntyda på en förutgången kontaktmetamorfos. 
De stora disten- och andalusitindividerna äro som nämdt äldre än tryckperiodens afslut- 
ning, men talrika analogier tillåta antagandet, att de dock bildats eller kunnat bildas 
under tryckperioden. För kvartsitens pregranitiska ålder talar sålunda med någon be- 
stämdhet endast dess nära förknippande med hälleflintgneisen genom glimmerskifferinlag- 
ningarna, samt genom den, efter hvad det tyckes, fullt konkordanta öfverlagringen. 


3. Amfiboliter. 


Till amfiboliternas grupp hänförliga bergarter träffas imom det studerade området 
flerestädes, 1 regeln såsom mindre förekomster, men äfven i tvenne större. Dessa senare 
uppträda begge omedelbart vid kvartsitlagrets gräns, men så, att den ena enligt Dr GBERsS i 
»Vestanåkonglomeratet» och »Bäckaskog» uttalade uppfattning bildar ett lager, som omedel- 
bart underlayrar kvartsiten, medan den andra deremot öfverlagrar densamma. Det förra lagret, 
i »Bäckaskog> kalladt »hornblendeförande hälleflintgneis», följer gränsen mellan kvartsit och 
hälleflintgneis på en sträcka af öfver 7 km., från Kroksjön i söder till ungefär 1,5 km. 
N.: om Boana i norr, och uppnår sällan eller aldrig en mäktighet af 100 m. Det andra 
deremot, i »Bäckaskog» kalladt »dioritskiffer», sträcker sig från trakten V. om Vestanå by 
i norr till Bjärnö i Ifösjön i söder. Dr Grrr har liksom före honom ÅNGBLIN — 
på anförda grunder uppfattat detta senare lager såsom tvenne gånger förkastadt. — Den 
närmare undersökningen af bergarterna visar emellertid, att »dioritskiffern» och »den horn- 


36 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


blendeförande hälleflintgneisen> mineralogiskt och strukturelt öfverensstämma med hvar- 
andra så nära, som tillhörde de samma lager. Begge lagren föra äfven linser och 
gångar af epidot och pegmatit samt kvarts. Då de vidare begge uppträda omedelbart 
vid kvartsitlagrets gränser, så kunde man förmoda, att de verkligen utgjorde ett enda 
lager, skålformigt omslutande det inveckade kvartsitlagret, hvilket sålunda skulle vara 
yngre än amfiboliten på begge ställena. Denna förmodan öfvergår till den största samno- 
likhet derigenom att, såsom längre fram visas, äfven den skenbart öfverlagrande »Klagstorps- 
gneisen> endast är en utbildningsform af den österut uppträdande, underlagrande hälle- 
flintgneisen. 

Mindre amfibolitförekomster finnas såväl inom hälleflintgneisen som inom Vånga- 
gneisen, Dynebodagneisen och Halengneisen, der de uppträdande bergarterna betecknats 
såsom »dioritskiffer», »diorit> eller »hornblendegneis»; dessas geologiska förekomstsätt skall 
skildras längre fram 1 samband med den petrografiska beskrifningen. 

Det torde icke vara ur vägen att här förutskicka några anmärkningar rörande dessa 
bergarters terminologi. Samtliga bergarter från de förekomster jag nyss angifvit äro 
karakteriserade genom en hög halt af hornblende och stundom biotit jemte plagioklas, 
men med ortoklas och kvarts endast mycket underordnadt. Detta svarar till en kiselsyre- 
fattig, kalk-, magnesia- och jernrik kemisk sammansättning, hvilket också visas af den 
p- 39 anförda kemiska analysen. Deras struktur är en sekundärstruwktur, som tyder på en 
fullständig omkristallisering af bergarten. Af det senare följer omedelbart, att beteck- 
ningen »diorit>, äfven för de fullt massformiga varieteterna, icke får användas — jag har 
genom afbildningar och beskrifningar sökt visa, huru afvikande de beskrifna bergarternas 
strukturer äro från dioriternas. — Beteckningen »>»dioritskiffer», hvilken ju hos oss ofta 
användts i betydelsen fältspatförande hornblendebergart af de kristalliniska skiffrarnas familj, 
bör, enligt BRöGGERS förslag, reserveras för tryckskiffriga dioriter. — Hvad åter de synonyma 
benämningarna »hornblendeförande hälleflintgneis» och >»hornblendeeurit» beträffar, liksom 
äfven den af DusEn använda beteckningen »hornblendegneis>, så synes det mindre lämpligt 
att kalla så kvartsfattiga och på mörka mineral rika bergarter som dessa för »gneis> eller 
»hälleflintgneis», då dessa benämningar väl behöfva reserveras för de kiselsyrerikare, af 
kvarts och fältspat med underordnade mörka mineral bestående kristalliniska skiffrarna. 
Det synes mig vara bättre att, i enlighet med RosrEnBuscH's förslag, använda namnet »horn- 
blendeskiffer» för de fältspatfria hornblendebergarterna och den jemförelsevis färglösa 
benämningen »amfibolit> för de hornblenderika kristalliniska skiffrar, hvilka föra fältspat 
som väsentlig beståndsdel. Är amfibolitens uppkomstsätt i något fall bekant, så kan man 
ju för detta fall gifva bergarten ett namn, som innehåller dess historia, t. ex. »diabas- 
hornfels» för genom kontaktmetamorfos omvandlade diabaser o. s: v. 


Vi börja framställningen med beskrifningen af bergarterna 1 det stora amfibolit- 
lagret, som närmast underlagrar kvartsitlagret. 

Amfiboliten på Bjärnö i Ifösjön är mörk, finkornig, temligen skiffrig; den består 
af blågrönt hornblende och brun biotit, riklig magnetit och apatit, vidare plagioklas, sällan 
med tvillingsstreckning, samt slutligen litet kvarts. Ljusa och mörka mineral förekomma 
i ungefär lika mängd. Bergarten är fullt frisk. Epidot — vare sig primär eller sekundär 
— saknas. Bergartens struktur kan betecknas som hornfelsstrukturliknande (Fig. 13). 


KONGL. SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4, dv 


Fältspaten förekommer i jemnstora, polyedriska, isometriska korn, och äfven hornblendet 
och biotiten äro allotriomorfa och tillnärmelsevis isometriska, om än här och der en stängel 
eller en tafla visar en tydlig längdutsträckning, hvilken då är parallel med skiffrighets- 
planet. 

På udden SO. om Klagstorp är bergarten utprägladt skiffrig, hvilket mycket tydligt 
gör sig gällande äfven under mikroskopet genom anordningen hos hornblende- och glimmer- 
individerna, hvilka strängt följa de svagt böljande skiffrighetsplanen. Äfven fältspatkornen 
hafva en lingdriktning i detta plan. Bortsedt från att alla korn hafva en längdriktning, 
liknar emellertid strukturen den hos bergarten på Bjärnö, och ingen hufvudbeståndsdel 
är idiomorf. — Större linser af fältspat finnas stundom, bestående af ett enda, nybildadt 
mikroklinkorn med oregelbunden begränsning och en längdriktning i skiffrighetsriktningen. 
Fältspaten i grundmassan är i regeln plagioklas, dock ses ett och annat mikroklinkorn. 
Kvarts och epidot förefinnas i mindre kvantiteter. Titanit uppträder rikligt, magnetit likaså. 
Magnetiten är eget nog anrikad i vissa skikt, så t. ex. äro i ett af de undersökta slipprofven 
magnetitsmåkorn mycket talrika inom den ena hälften, medan de deremot nästan fattas 
i den andra; mellan begge skikten är gränsen skarp. — Ett prof är småveckadt och veck- 
ningen under mikroskopet åtföljd af små veckförkastningar, vid hvilka finnes epidot. 
Kvartsen i denna bergart är starkt pressad, hvarför småveckningen nog är sekundär. 

Amfiboliten 2,5 km. S. om Vestanå grufva är en mörk, föga skiffrig bergart, i hvilken 
makroskopiskt talrika, millimeterstora fina hornblendenålar framträda. Mikroskopiskt ut- 
märkes bergarten (fig. 14) genom kors och tvärs liggande prismer af blågrönt hornblende i 
idiomorfa kristaller, inströdda i en grundmassa, som är rik på småkorn af epidot och 
titanit och på muskovit i småfjäll, samt derjemte för apatit och litet magnetit, hvilka alla 
framträda mot en ganska sparsam bakgrund af fältspat med något kvarts. Fältspaten, i 
otydligt begränsade, större korn, omslutande småmineralen, saknar i regeln tvillingsstreck- 
ning, ehuru den dock utan tvifvel till största delen är en sur plagioklas. Den gör intryck 
af att vara fullkomligt frisk och torde i likhet med de öfriga mineralen vara nybildad, hvilket 
i förbigående må få påpekas, då ju i allmänhet förekomsten af rikliga epidot- och muskovit- 
interpositioner i en fältspat brukar antyda, att den är stadd i omvandling. — Biotit saknas här. 

Strukturskilnaden mellan denna bergart och den på Bjärnö förtjenar att påpekas. 
Der har bergarten hornfelsstruktur, alla hufvudmineralbeståndsdelarna: hornblende, glimmer 
och fältspat, äro allotriomorfa och tillnärmelsevis isometriska. Här deremot förekommer 
hornblendet såsom långa idiomorfa prismer, medan fältspaten spelar rollen af grundmassa- 

På detta ställe, liksom äfven flerestädes inom lagret, innehåller amfiboliten knyt- 
näfstora körtlar och äfven sprickfyllnader af gulgrön epidot. Utom epidot finner man i 
dessa körtlar litet nästan färglös strålsten, något titanit, samt i sprickor och hålrum, 
mot hvilka epidoten visar kristallbegränsning, äfven kvarts. 

Amfiboliten på Fläskholmen i Ifösjön sluter sig mineralogiskt och strukturelt till de 
föregående, närmast till den S. om Vestanå grufva. Skulle emellertid denna repre- 
sentera lagrets fortsättning, måste ännu en horizontalförskjutning antagas, hvilken skulle 
gå i samma riktning som de af Dr GEER förut antagna, men uppgå till inemot 3 km., 
medan den största af de förut antagna endast uppgår till omkring 1 km. — Till 
stöd för ett sådant antagande kunde anföras, dels att någon annan fortsättning af lagret 


25 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


ej är blottad, och dels att på begge ställena finkornig gneis uppträder strax V. om amfi- 
boliten, nämligen dels fast på Iföns udde Ljungasanden SSO. om Fläskholmen, dels såsom 
lokala block på den V. om Fläskholmen befintliga lilla udden (enligt »Bäckaskog» p. 12). 
Petrografiskt temligen öfverensstämmande förekomster, såväl af finkornig gneis, som af 
amfibolit, äro dock kända från andra ställen, inom granitgneisens område. 

Den förr såsom hornblendeförande hälleflintgneis betecknade amfiboliten, Ö. om 
kvartsitlagret, ansluter sig, såsom förut är nämndt, fullständigt till de nyss beskrifna 
»dioritskiffrarna». Den är öfverallt en mörkt gröngrå till svart, finkornig bergart, ofta med 
tydlig skiffrighet. Mineralsammansättningen är äfven i regeln densamma öfverallt, men 
beståndsdelarnas relativa mängd och strukturen variera något. Så är i bergarten i hällen 
vid vägen, 0,> km. N. om Glabruket den grönbruna biotiten närvarande till lika stor kvan- 
titet som hornblendet. Begge äro, liksom de ljusa mineralen, formlösa, men under det 
glimmern förekommer såsom små lappar inemellan fältspatkornen, bildar hornblendet större 
prismatiska korn, hvilkas begränsning dock icke är skarp utan kanten helt och hållet upp- 
löst (fig. 15). Titanit och malm äro mycket rikliga i denna bergart, epidot och kvarts 
deremot sällsynta. 

ONO. om Boana är amfiboliten makroskopiskt öfverensstämmande med den före- 
gående, men mikroskopiskt finnes den skilnaden, att hornblendet, som här är rikligare än 
glimmern, uppträder i små smala nålar, omkring 0,025 mm. breda, 0,3—0,5 mm. långa, 
hvilka i prismazonen äro väl begränsade. Biotiten och de ljusa mineralen äro deremot 
allotriomorfa liksom i den nyss beskrifna bergarten. Titanit och malm äro endast spar- 
samt förhanden, likaså epidot, hvilken i stället här förekommer utsöndrad i körtlar, liknande 
de nyss från förekomsten 2,5 km. S. om Vestanå grufva beskrifna. — Fältspaten har nästan 
aldrig tvillingsstreckning; huruvida något litet ortoklas finnes närvarande, låter sig derför 
mikroskopiskt icke afgöras. Någon fältspat med väsentligt lägre ljusbrytning än den för- 
herrskande har dock icke kunnat urskiljas. Af samma skäl är det svårt att bestämdt 
påvisa närvaron af kvarts; de korn, som på grund af högre relief och dubbelbrytning 
samt rikligare vätskeinneslutningar skulle kunna tolkas som kvarts, äro för öfrigt icke tal- 
rika. — Denna bergart har blifvit analyserad, hvarom mera längre fram. 

En annan varietet från ungefär samma lokal får makroskopiskt en porfyrisk karakter 
genom talrikt inströdda, några millimeter stora anhopningar af brungrön glimmer. I 
dessa anhopningar förekommer äfven malmen rikligare och i större korn än utanför. Glim- 
mern är, liksom i de förut beskrifna bergarterna, allotriomorf; hornblendet uppträder der- 
emot i fina, välbegränsade nålar. I den hornfelsstruerade grundmassan sågos enstaka 
korn af mikroklin och kvarts. 

I samma trakt förekommer en amfibolit, som utmärker sig genom talrika, intill 
3 centimeter stora, ljusa mandlar. Dessa bestå mest af kvarts, men redan makrosko- 
piskt ser man ibland i dem stora fältspatkristaller. Kvartskornen visa sig under mikro- 
skopet starkt pressade samt nära associerade med stora individer af labrador. Dessa 
senare syntes vara något vittrade, men låta dock icke bestämdt skilja sig från en plagio- 
klas, som genom sitt sätt att uppträda dokumenterar sig såsom en säkert sekundär sprick- 
fyllnad. Antagligt är derföre att såväl kvartsen som fältspaten i mandlarne är af sekre- 
tionär natur, men mandlarna kunde ock till sin anläggning vara primära. Frågan 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 39 


skulle möjligen kunna utredas genom ett nytt besök på stället. Den omgifvande amfi- 
boliten är finkornig, epidotrik, glimmerfri. Hornblendet förekommer i stora poikilitiska 
kristaller, öfvergående i stora aggregat af parallelt eller subparallelt anordnade småprismer, 
samt dessutom såsom småkorn. Anmärkningsvärdt är att de ljusa mandlarna omkransas 
af hornblende i kompakta kristaller. Äfven den omtalade, af nybildad fältspat fyllda 
sprickan är omkransad på detta sätt. 

Amfiboliten från förekomsten ONO. om Boana analyserades på Stockhohns Hög- 
skolas kemiska laboratorium af Herr H. Wrirr med följande resultat: ! 


STOMAUTENTRIO NO PNY PIA UMTRIS avla Diaee Ht 50,30 
NEG) TEREE 470 DU RA 0 RE EROS I RIE VU SSE NE RSS SANN 14,07 
Perörrs alvb band os” unde dust 7,05 
FE OANAIOGA SS MPD SN LINA yr TIagITetA 5,31 
MgO FRE FAST RSC SE ENE IEI STR I FN SANS SEA OST (NEN SS ESR OM pA SE EAS T,18 
OTOSÖRIDA TTG VINT VINN fi "IG FOTOT 3,06 
INET EDO LINE BN DENIS. SINAN) TAS Mee 4,02 
FSE GRE RUAET VA FORE STALIN "TR "10 ST RA TYRNIDTOENE SRrNUAS SLM 2,26 
(ENG T SN SSLÖTTASTEE =E Bära få LR 1,61 
JIE 


Det faller genast i ögonen, att detta är en diabassammansättning. Halten af kisel- 
syra, af jernoxider, kalk och magnesia är fullt normal, endast lerjord och än mer alkalier 
äro något höga. För att ytterligare visa likheten med en diabas har jag beräknat ana- 
lysen på en blandning af diabasens mineral: jernmalm, olivin, diopsid, anortit, albit och 
ortoklas. Beräkningen är utförd under tvenne olika alternativ, nämligen: 

1. Ingen hänsyn tages till emigrationen af epidot, och felen få summera sig på 
kiselsyrehalten. Beräkningen resulterar 1 en brist af 1,1 4 Si0,. Om man antoge ett 
analysfel af '/s 4 för mycket alkalier skulle denna brist försvinna. 

2. Eftersom epidot bevisligen emigrerat och samlat sig till linser, så borde man 
komma den ursprungliga 'bergartens sammansättning närmare genom att tillägga en 
kvantitet epidot; här har derför antagits en emigration af 5 4 epidot (HCa,Al;Si;O,s)- 
Felen ha i detta fall fått summera sig på natron, hvarvid ett öfverskott af 0,36 Z Na,O 
erhålles. — Resultatet har omräknats på 100 4. 

Under dessa förutsättningar erhållas för den ursprungliga diabasens kvantitativa 
mineralogiska sammansättning följande värden: 


IG 2 
Fe,0, Tele (ÖKRE TE ORG pr --0E Does MN RN 12,36 12,02 
IM Or OT ÖVK EE Era Tr ae oe RI RR 6,39 5,81 
CAMISBORES JL odar ola SERENA ISSN 19,06 19,80 
(FA ANUSSTE OVE renE EES ASTORIA ga 19,36 
INSATT STAO spe SIN En, Se KE 33,97 30,03 
ISA ST: (0) SEE: ORISSA” DERA FORSEN 13,34 12,98 


I9,96 100,00. 


1 Analysen är utförd på vid 100” torkadt materiel. — Medeltalsberäkningen är gjord af mig. 


40 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Plagioklasen blir enligt alternativ 1. Ab;An, och enligt 2. Ab,An,. Det senare är 
sannolikare, och företrädet måste derför lemnas åt de antaganden, som ligga till grund 
för detta beräkningssätt. 

Enligt begge alternativen låter emellertid analysen utan större fel beräkna sig på en 
blandning af diabasmineral i antagliga proportioner. Ur den kemiska sammansättningens 
synpunkt är det således intet som ställer sig i vägen för antagandet, att denna hufvud- 
sakligen af hornblende, biotit, epidot och plagioklas bestående amfibolit ursprungligen 
varit en diabas, hvars omvandling till på köpet försiggått utan tillförsel af annan sub- 
stans än något vatten och således väsentligen varit en omkristallisation. 

Det återstår emellertid att uppvisa, dels att exempel på omvandling af diabaser till 
sådana amfiboliter, som de här beskrifna, äro kända, dels äfven att de geologiska för- 
hållanden, som i dessa fall betingat omvandlingen, också förefinnas inom V estanåfältet. 

De orsaker till omvandling, man företrädesvis har att taga i betraktande, äro: kon- 
taktmetamorfos, tryckmetamorfos och omvandling genom metasomatiska processer. 

Genom vanlig förvittring och andra metasomatiska processer uppstår af diabasens 
pyroxen klorit eller serpentin; det kan ännu ej anses såsom fullt utredt, huruvida uralitiskt 
hornblende jemväl kan uppkomma på detta sätt, eller om dertill fordras medverkan af 
tryckmetamorfos eller kontaktmetamorfos. — Af fältspaten bildas epidot, kaolin, kalk- 
spat, albit, kvarts, stundom zeoliter. Genom dessa omvandlingar uppstår en förändring i 
diabasens kemiska sammansättning, en förlust af mest alkalier och kalk. Strukturen in- 
flueras deremot mindre; man kan stundom utmärkt väl se den ursprungliga ofitiska struk- 
turen äfven i fullständigt förvittrade diabaser. — De härigenom uppkommande bergarterna 
hafva således äfven om de äro hornblendeförande — icke någon likhet med Vestanå- 
fältets amfiboliter. 

Väl studerade exempel på omvandling af diabaser genom enbar tryckmetamorfos 
äro icke så talrika. En kritisk granskning visar nämligen, att på många ställen möjlig- 
heten för en samtidig eller förutgången kontaktmetamorfos icke är utesluten, och här- 
igenom blifver exemplet oanvändbart, när det gäller att bilda sig en uppfattning om hvad 
tryckmetamorfosen ensam kan uträtta. — Ett godt och på samma gång typiskt exempel 
synas Taunus” diabasskiffrar vara. Dessa hafva studerats af LOossrEn, KocH, SCHAUF m. fl., 
senast och utförligast af L. MircH!; från egna exkursioner inom området är jag äfven i 
besittning af jemförelsematerial. 

Diabasskiffrarna i Taunus äro diabaser, hvilka tryckförändrats i samband med den 
bergskedjebildande veckningen inom dessa trakter. En jemförelse med Vestanåfältets 
amfiboliter visar, att de skilja från dem i flere punkter, såväl mineralogiskt som struk- 


turelt. De äro genomgående rika på sericit —— en del har ju också kallats »hornblende- 
sericitskiffrar» — af hvilket mineral endast småfjäll observerats i en af amfiboliterna. 


Likaså är klorit i regeln en hufvudbeståndsdel hos diabasskiffrarna, medan den icke alls 
förekommer hos de här behandlade amfiboliterna. I stället föra dessa brun biotit, ett 
mineral, som icke anträffats i någon tryckmetamorf diabas vare sig från Taunus eller från 
andra ställen. Af diabasens plagioklas uppstår epidot och kalkspat samt fri albit, under 


1! »Die Diabasschiefer des Taunus», Zeitschr. d. d. geol. Ges., 41. p. 394 (1889). 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. N:o 4. 41 


det att hos munfiboliterna epidot stundom fattas och sällan spelar någon betydligare roll, hvar- 
jemte den nybildade fältspaten här i ett fall, der den sikert kunde bestämmas, visade sig 
vara andesin.' Strukturen är ännu mera olika hos diabasskiffrarna, den är flasrig; i den 
mån flasrigheten och nybildningarna tilltaga, försvinner den ursprungliga strukturen. Bland 
nybildningarna förekommer visserligen en kvarts-fältspatmosaik, men hornblendet synes 
alltid uppträda i nålar, medan, åtminstone hos några af amfiboliterna, hornblendet jemte 
biotiten uppträda 1 korn, något så när liknande fältspatens, hvarigenom en hornfelsstruktur 
uppkommer. 

Till liknande resultat kommer man vid jemförelse med Lossens” tryckmetamor- 
foserade  diabaser från Harz eller G. H. Wirniams ” från Menominee- och Marquetteom- 
rådena i Michigan. Beggo påpeka den aldrig felande kloriten, genom hvars tilltagande 
man. kommer öfver till verkliga kloritskiffrar; begge framhålla den nybildade fältspatens 
albitnatur. Icke någon af de bergarter, WILrIAMs beskrifver eller afbildar, öfverensstämmer 
med Vestanåfältets amfiboliter af den hittills beskrifna typen. 

Det synes dock vara möjligt, att en dislokationsmetamorfos under särskilda för- 
hållanden, kanske t. ex. på större djup, kan åstadkomma något mera liknande resultat. ? 
Härför talar ett af J. J. H. Trarr” beskrifvet exempel: det är en nära byn Scourie 
i Sutherlandshire, Skottska Högländerna, i gneis uppträdande gång, i hvilken före- 
kommer såväl en typisk, massformig, ofitiskt struerad diabas, som alla öfvergångar der- 
emellan och en typisk skiffrig amfibolit. Fördelningen af diabas och amfibolit är något 
oregelbunden; men, om jag förstår beskrifningen rätt, förekommer diabasen såsom re- 
sterande linser, omgifna af förskjutningszoner af den skiffriga hornblendebergarten. Enligt 
beskrifningen och de förträffliga afbildningarne på tafl. 20 och 21 i »British Petrography> 
öfverensstämmer denna senare mineralogiskt och strukturelt fullständigt med de här be- 
skrifna amfiboliterna. Den nybildade fältspaten är här andesin. 

Detta fall synes dock, efter vår nuvarande erfarenhet att döma, representera ett 
undantag.” Det synes derför icke vara berättigadt att tillskrifva de veckningsrörelser, för 
hvilka Vestanåfältets bergarter varit utsatta, det dominerande inflytandet vid uppkomsten 
af. det. stora amfibolitlagrets nuvarande petrografiska karakterer, om de än icke kunna 
frånkännas någon betydelse för desamma. Denma slutsats bestyrkes för öfrigt derigenom, 
att 1 de' trakter af området, hvilkas öfriga bergarter visa sig starkare pressade än vanligt, der 


1 Intressant är BECKES anmärkning, att vid plagioklasens öfvergång genom tryckmetamorfos till albit 
och zoisit, molekylarvolymen sjunker (Sitz. Ber. Ak. Wien, 23 Jänner 1896). 

? »Frläuterungen zu Blatt Harzgerode». — »Studien an metamorphischen Eruptiv- und Sedimentgesteinen.» 
Jabrb. d. preuss. geol. Landesanstalt för 1883, p. 618—638 och 1884 p. 525—545. 

3 »The greenstone schist areas of the Menominee and Marquette regions of Michigan», Bull. U. S. Geol. 
Survey, N:o 62 (1890). 

+ Jemför t. ex. framställningen i J. J. SEDERHOLMS »Studien iäber archäische Eruptivgesteine aus dem 
sädwestlichen Finnland> Tschermaks Mitth. 12., p. 140 (1891). Akad. afh. Helsingfors, p. 44 

3 »On the Metamorphosis of Dolerite into Hornblende-Schist> Quart. Journ. Geol. Soc. 41. p. 133 (1885) 
och »British Petrography», p. 154 och 197. 

6 Det synes framgå af ZIRKELS referat häraf (Petrographie Bd. 2., p. 734), att han angående orsaken 
till diabasens och »hörnblendeskifferns> samförekomst delar BONNEYS åsigt, att »the question of the efficient cause 
may still remain open». 


K. Sv. Vet. Akad. ITandl. Band 29. N:o 4. 6 


492 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


påträffar man äfven amfibolitiska bergarter, hvilka vida mer ansluta sig till den typ, som 
enligt flertalet forskare representerar de enbart tryckförändrade diabaserna. 

Öfver de förändringar, som diabaser och diabastuffer undergå, när de komma inom 
en uppträngande djupbergarts verkningskrets, föreligga talrika undersökningar." Af dessa 
framgår, att de visa sig mycket känsliga för djupbergartens kontaktmetamorfoserande in- 
verkan. Redan långt utanför det område, der lerskiffrar, gråvackor, kalkstenar o. d. visa 
en förändring, börjar diabasens pyroxen att omvandlas till uralit.? Vid fortskridande 
omvandling blir hornblendet kompaktare; den klorit, som eventuelt fans i diabasen, om- 
vandlas till strålsten eller biotit; titanjernet öfvergår delvis till titanit, och äfven diabasens 
fältspat börjar omvandlas. I stället för de karakteristiska listerna uppkommer en mosaik 
af kantiga, ungefär jemnstora småkorn af plagioklas, mellan hvilka stundom likgestaltade 
ortoklas- och kvartskorn kunna bestämmas. Intressant och bevisande för denna fältspatens 
gramulation. genom kontaktmetamorfosens inverkan är ett af R. BrcK” beskrifvet exempel: 
en diabasporfyrit, hvars 10—25 mum. stora strökorn af oligoklas under mikroskopet visa 
sig delvis ännu enhetliga och med skarp tvillingsstreckning, men delvis äro omvandlade 
till ett aggregat af polygonala småkorn, likaledes af oligoklas. Dessa aggregat visa en 
regelmässig, vaxkakelik struktur och genomdraga somliga oligoklaskristaller i form af oregel- 
mässiga band, under det de helt och hållet uppfylla andra. 

Vid fortskridande omvandling under fullständig nybildning af alla mineral utplånas 
diabasens struktur helt och hållet, och resultatet blir en bergart, mineralogiskt karakteri- 
serad genom förherrskande hornblende med biotit samt plagioklas, men fri från klorit, 
sericit och kalkspat, och hvilken strukturelt utmärker sig genom att hornblendet såsom nålar 
eller större, formlösa partier, åtföljdt af oregelbundna biotitfjäll, är strödt i en massa 
af plagioklas i polyedriska småkorn — en struktur således, som är lika skild från en 
eruptiv diorits, som en väl utbildad fältspathornfels struktur är skild från en gramits. 

Öfverensstämmelsen mellan dessa kontaktmetamorfoserade diabaser och de här be- 
skrifna amfiboliterna är således fullständig. De beskrifningar, som lemnas t. ex. af BECK, 
motsvaras fullständigt af flere af de prof jag undersökt. — Vid jemförelse med det ganska 
rikhaltiga material af sachsiska kontaktomvandlade diabaser, jag haft tillfälle att person- 
ligen studera, skulle jag vilja säga, att de inom och ofvanpå den finkorniga gneisen och 
hälleflintgneisen inom Vestanåfältet uppträdande amfiboliterna, uppfattade såsom kontakt- 
metamorfoserade diabaser, representera en kraftigare omvandling, än hvad som hos dessa 
sachsiska »amfibolitiserade diabaser» är regeln. Fullt jemförliga exempel finnas dock, t. ex. 
från Seidewitzer Thal. 

Då strax öster om det stora amfibolitlagret uppträder en granit, hvilken är yngre 
än den amfibolitlagret konkordant underlagrande hälleflintgneisen, så finnes sålunda 
möjligheten för att amfiboliten skulle kunnat få sina nuvarande karakterer genom kontakt- 
metamorfos, och då den kemiskt, mineralogiskt och strukturelt öfverensstämmer med 


1 För litteratur hänvisas till RoOSENBUSCH'S och ZIRKEL'S läroböcker. 

? T. ex. kring Lauterbach-Bergener-granitmassivet. (E. WEISE och M. SCHRÖDER »Erläuterungen zur 
Section Oelsnitz-Bergen», p. 50 (Leipzig 1890). 

3 »Erläuterungen zur Section Pirna», p. 36 (Leipzig 1892), och Min. Petr. Mitr. Mitth. von BECKE 
18. p. 326. (1893.) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 43 


de kontaktmetamorfoserade diabaserna (och diabastufferna), så torde man vara fullt 
berättigad att beteckna bergarten i det stora amfibolitlagret såsom en diabas, väsent- 
ligen omvandlad genom kontaktmetamorfos. 

En af amfiboliternas karakterer tyder emellertid hän på ett inflytande, som måste 
tillskrifvas veckningsprocesserna, nämligen parallelstrukturen, med hvilken följer en mer 
eller mindre utbildad skiffrighet. De festa af lagrets amfiboliter äro mer eller mindre 
skiffriga genom parallelanordning hos hornblende och biotit, 1 vissa fall äfven genom 
linsform hos fältspaten. Denna skiffrighet är parallel med lagrets längdutsträckning och 
med strykningsriktningen hos de omgifvande bergarterna, eller, i stort sedt, med vecknings- 
axeln inom området. Det finnes ingen anledning att antaga denna skiffrighet såsom primär 
i en så fullständigt omkristalliserad bergart — äfven om materialet skulle hafva varit en väl 
skiktad diabastuff. Och om diabasen varit tryckskiffrig redan innan den kontaktmetamor- 
foserades, så skulle parallelstrukturen vid omkristalliseringen icke hafva kunnat bibehållas 
så väl, som det i flere fall skulle hafva skett. 

Deremot skulle det låta tänka sig, att de väsentligen af kontaktmetamorfosen betingade 
nybildningarnas anordning genom samtidigt pågående veckningsrörelser blifvit en parallel- 
anordning. Att parallelstrukturen 1 sin helhet icke är tillkommen efter diabashornfelsens 
definitiva konsolidering visas deraf, att endast obetydliga mikroskopiska tryckfenomen före- 
finnas, samt framför allt af bergartens mineralogiskt och strukturelt enhetliga utseende: berg- 
arten. i sitt nuvarande skick är tydligen tillkommen genom en enda akt, efter hvars afslu- 
tande endast obetydliga, rent sekundära nybildningar egt rum. TI den lindrigt småveckade 
amfiboliten på udden SO. om Klagstorp är småveckningen åtföljd af små veckförkast- 
ningar, beledsagade af. epidotbildning och krossning af de äldre mineralen. Skulle derför 
parallelstrukturen vara sekundärt påtryckt den färdigbildade diabashornfelsen, måste hela 
bergarten hafva blifvit omkristalliserad under tryckperioden, men häremot talar den full- 
ständiga öfverensstämmelsen med de icke parallelstruerade amfibolitvarieteterna 1 fråga 
om alla andra karakterer. 


Till de nu beskrifna amfiboliterna från de sannolikt sammanhängande lagren på 
ömse sidor om kvartsitlagret sluta sig på det närmaste de amfiboliter, som uppträda 
inom hälleflintgneisens och den deri öfvergående gneisens område. — Längst i söder 
träffas 1 närheten af Sissebäck tvenne förekomster. Den ena bildar ett omkring 8 m. 
tjockt lager, konformt med hälleflintgneisens skikt, i södra delen af hällen NO. om Sisse- 
bäcks vestra hållplats, strax V. om Sissebäcken. Den andra förekommer strax N. derom, 
0,5 km. ONO. om Vidriksberg; den genomsättes af en pegmatitgång, som innesluter 
stycken af amfiboliten. (>Karlshamn, Skånedelen», p. 69.) Bergarten här är otydligt skiffrig 
med 3—5 mm. långa hornblendenålar, regellöst strödda i en grundmassa af fältspat, kvarts, 
mycket epidot, litet brun glimmer, muskovit och klorit, samt titanit. Hornblendet för 
ibland inneslutningar af epidot. 

Af stort intresse är en bergart, som finnes i den mellersta af Grödby hallar, Ifvetofta 
socken. Den uppträder nämligen såsom en gång, hvilken under en ganska tvär vinkel 
afskär hälleflintgneisens skiffrighet. Gången är 6—7 m. bred, finkornig invid kontakten 
och medelkornig i midten. Detta förekomstsätt hänvisar ju tydligt på ett eruptivt ursprung. 


44 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Det oaktadt föreligger lika litet här som på de förut omnämnda förekomsterna någon diabas 
eller diorit, utan en omkristalliserad: bergart, en kontaktmetamorfoserad diabas. Något spår 
efter en äldre diabasstruktur finnes icke, deremot synes till en viss grad kornstorleken 
hafva bibehållits. Bergarten i gångens midt består nämligen till hälften af blågrönt horn- 
blende, hvilket mest förekommer 1 flere millimeter stora anhopningar af rätt stora indi- 


vider, Dessa anhopningar bilda de makroskopiskt skönjbara mörka kornen. De: ungefär 


lika stora ljusa kornen åter upplösa sig under mikroskopet 1 ett hornfelsstrueradt aggregat 
af 0,,—0,2 mm. stora småkorn af fältspat (jemte litet kvarts?) med litet hornblende, biotit, 
epidot - och malm. I den täta varieteten närmast kontakten, der mineralbeståndsdelarna 
varit mera. jemnt blandade, har resultatet af omvandligen också blifvit, att de nybildade 
mineralen icke förekomma i anhopningar utan jemnt blandade och med en kornstorlek svarande 
till den hos de makroskopiskt ljusa partierna i midtelzonen. Denna gränsbergart: liknar 
derför de först beskrifna amfiboliterna, närmast den på Bjärnö. Dess mineralsamman- 
sättning är något afvikande från midtelzonens: den är rik på brun, delvis kloritiserad 
biotit och fri från malm, men med mera cpidot. 

En liten förekomst finnes nära Axeltorpsviken, N. om Lefrasjöns N. ända. Amfi- 
boliten, som -makroskopiskt fullt liknar de beskrifna, uppträder här antagligen lagerformigt. 

Vidare träffas en större amfibolitförekomst uppe på kanten af bergshöjden I km. 
SV. om Drögsberyd, Näsums socken, der den bildar tvenne sjelfständiga, närliggande 
hällar. Kontakten mot gneisen är icke blottad, förekomstens längdriktning afviker emeller- 
tid så obetydligt från gneisens strykningsriktning, att den väl sannolikt är en lagergång. 
Bergarten, som i den norra hällen är finkornig och i. den södra medelkornig, ansluter 
sig makroskopiskt fullständigt till den nyss beskrifna gångformiga förekomsten från Grödby 
hallar, 

500 m, Ö. om Vestervik i Vånga socken finnes ett litet, i beskrifningen till »Bäckar- 
skog» omnämndt »dioritparti>.' I den närbelägna hällen vid Raslångens strand, 650 m. 
ONO. om Vestervik, finnes jemväl, enligt DE GEErs — liksom öfriga här citerade dagböcker 
— i Sveriges Geologiska Undersöknings arkiv förvarade dagbok, »diorit> anstående i norra 
ändan af hällen. Den senare förekomsten ligger i strykningsriktningen från den förra. Berg- 
arten är massformig och utan skiffrighet, men är af samma slag som de förut beskrifna, 
visar sålunda icke någon dioritstruktur, utan har alla mineral nykristalliserade och horn- 
felsstruktur hos de ljusa mineralen. Hornblendet, som bildar mer än hälften af bergartens 
massa, förekommer ofta i anhopningar. Rent brun biotit uppträder sparsamt. Dessutom 
finnes. malm med leukoxenkransar, epidot i småkristaller, samt de vanliga ljusa mineralen. 

Längre mot norr, imom detta områdes fortsättning på bladet »Glimåkra», finnas flere- 
städes inom »Gillesnäsgneisen» konkordant inlagrade amfibolitpartier, af DuUSÉN betecknade 
som »hornblendegneis». Dessa äro icke utsatta på bladet »Glimåkra» men äro enligt 
DusEnNs dagbok iakttagna på följande ställen: 

I tvenne hällar vid Raslångens strand, 0,5 km. S. om dess NO. ända, samt i hällen 
300 m. NV; om Raslångens NO ända och 400 m. O. om Röfvareviken, hvilken ligger i 
strykningsriktningen, NNV., 750 m. från de föregående. | 


1 Hällen har på >» 3äckaskog» genom fel vid kartans tryckning icke fått någon färg. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 45 


hällen 100 m. Ö. om N. Dämmet. 

hällen vid södra stramden af samma sjö. 

hällen Ö. om mossen mellan Stagjön och Raslångens NO. ända. 

hällen vid Kroksjöns strand, ungefär 800 m. N. om dess 5. ända, börjar den 
största af dessa amfibolitinlagringar, fortsätter mot S. och SSO. till Hallagölens N. ända, 
der den icke blott bildar en sjelfständig hall (N:o 62) utan äfven omfattar en del af den 
närmast vester derom belägna hällen vid sjöstranden. Lagret kan ännu spåras i hällen 
vid SO. stranden af den lilla sjön Ö. om Hallagölen och har sålunda en längd af åt- 
minstone 800 m. med en största bredd vid Hallagölens N. ända af c:a 100 m. Före- 
komsten 5. om Stasjön ligger likaledes i detta lagers strykningsriktning; skulle den samman- 
hänga dermed, skulle lagret få en längd af 2;5 km. Detta är den nordligaste af de i 
denna trakt kända amfibolitförekomsterna. : 

Bergarten är Ö. om N. Dämmet en obetydligt skiffrig, vacker och frisk amfi- 
bolit, hvilken i sitt mikroskopiska utseende närmast öfverensstämmer med den först be- 
skrifna från : Bjärnö,. men har större kornstorlek. Den är sålunda jemnkornigt hornfels- 
struerad, sammansatt af det vanliga hornblendet med litet brun biotit, något titanit och 
svafvelkis, samt fältspat. Denna senare är en frisk och opressad, basisk andesin (ut- 
släckningsmaximum i zonen vinkelrätt emot [010] 197). Epidot saknas fullständigt, musko- 
vit och klorit likaså. : 

Omvandlingen är således här intensivare än längre söderut: kornstorleken är be- 
tydligare, epidot har icke bildats eller, om den förut fans bildad genom vittring, hafva 
dess modermineral regenerats. Denna starkare metamorfosering norrut är intressant der- 
före, att äfven gneisen här uppe visar sig starkare kontaktmetamorfoserad än söderut. 


I 
I 
I 
I 


Af de nu beskrifna, i samband med kvartsiten och gneisen förekommande amfi- 
boliterna uppträder den från Grödby hallar tydligt gångformigt, afskärande hälleflintgneisens 
skikt. Här lider det alltså icke något tvifvel om att icke ursprungligen en eruptiv bergart 
förelegat. Annorlunda förhåller det sig med de öfriga. Såväl det stora lagret på gränsen 
mellan - kvartsiten och hälleflintgneisen, som de mindre vid Sissebäck och Lefrasjön i 
Ifvetofta socken, SV. om Drögsberyd i Näsums socken, vid Raslångens norra del samt Ö. 
om Kroksjöns södra del uppträda samtliga konformt med den omgifvande bergartens lagring; 
de äro således lagerformiga. Man har nu trenne alternativ att välja på, nämligen in- 
trusiva lagergångar af diabas, täcken af diabas, eller ursprungliga lager af diabastuff. Det 
kan äfven hända att tvenne eller alla tre alternativen äro representerade. — Hvad till att 
börja med det stora lagret beträffar, så talar den omständigheten, att det uppträder just 
på sjelfva gränsen mellan tvenne skarpt skilda sedimentära aflagringar, af hvilka åtmin- 
stone den öfre är en grundvattensbildning, närmast för att här antingen ett täcke eller 
ett tufflager föreligger. Såsom förut framhållet kan skiffrigheten icke anföras såsom skäl 
för att tuffmaterial förelegat. Deremot skulle som skäl härför kunna erinras om att i ett 
prof — från udden SO. om Klagstorp — magnetit var riklig inom ena hälften af prepa- 
ratet, medan den nästan totalt fattades i den andra, gränsen var parallel med skiffrigheten 
och fullt skarp. Detta kan vara en följd af de här mer än vanligt manifesterade vecknings- 
rörelserna eller bero på ett ursprungligt fluidalfenomen, men låter naturligtvis enklast 


46 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


tolka sig som beroende på en verklig skiktning af olikartadt tuffmaterial. Mot tuffteorien 
talar egentligen endast att den analyserade amfibolitens kemiska sammansättning represen- 
terar en så ren diabas; det skulle således här hafva varit en från inblandningar af främ- 
mande material fullt fri diabastuff.! 

Det är möjligt att frågan, om diabasen i det stora lagret uppträder såsom täcke 
eller tuff, skulle kunna afgöras genom detaljerade undersökningar 1 fält, särskildt öfver 
amfibolitens kontakter uppåt och nedåt.” 

Vare sig det stora lagret visar sig hafva varit täcke eller tufflager, så är det antagligt 
att de mindre förekomsterna äro intrusivlager. Härför talar att de förekomma mellan 
skikten i gneisen i det stora amfibolitlagrets liggande, och, så vidt man af strykningsrikt- 
ningen kan döma, på olika nivåer. Dertill kommer, att de ha obetydlig längdutsträck- 
ning och snart utkila, på samma gång som de, såsom t. ex. den vid Hallagölen, kunna 
hafva en ganska stor mäktighet. 


Inom 'gneisområdet V. om linien genom Bäckasjön — Kroksjön inom norra delen af 
Vestanåfältet hafva starka tektoniska rubbningar egt rum, hvilka satt sin prägel på traktens 
bergarter. Några tryckförändrade graniter derifrån hafva vi redan lärt känna (p: 20). 
Äfven en undersökt »hornblendegneis», som förekommer i hällen 250 m. N. om N. Nebbe- 
boda, Ö. om Vielångens N. ända, visar sig vara en bergart helt olika de förut beskrifna 
amfiboliterna. Bergarten är nämligen en glänsande, grågrön kloritskiffer, bestående af 
klorit, epidot och kvarts som hufvudmineral; dessutom innehåller den riklig titanit och litet 
grönbrumn biotit... En annan förekomst angifves från trakten närmast V. om S. Nebbeboda. 

Äfven inom »Dynebodagneisens»> område, V. om kvartsitlagret, förekomma liknande 
bergarter. Så finnes i toppen af den stora hällen Ö. om Kastagropen ett metertjockt 
lager af en mörk, skiffrig bergart, hvilken makroskopiskt sluter sig till de beskrifna amfi- 
boliterna. Den är emellertid en helt och hållet sekundärt omvandlad bergart, till största 
delen bestående af epidot, ibland i väl utbildade kristaller med ortitkärna, dessutom 
finnes grön biotit, samt slutligen nybildad kvarts i linser och oregelbundet formade partier. 

Båda dessa bergarter, som genom sitt förekomstsätt och sin sammansättning visa sig 
vara ekvivalenter till de förut beskrifna amfiboliterna, hafva möjligen förut varit kontakt- 
amfiboliter, ehuru de senare veckningsrörelserna i hög grad förändrat deras karakterer:. 

Omgifven af, efter hvad det tyckes, jemförelsevis lindrigt pressade gneiser, upp- 
träder 1,2 km. N. om Juteboda, nära kvartsitlagrets vestra gräns, »ett litet lager af svart- 
glimrig dioritskiffer» (omtaladt i »Vestanåkonglomeratet», p. 7). Bergarten är en skiffrig 
amfibolit, lik Klagstorpstraktens, hornblenderik, biotitfattig, malmfri, med epidot i små- 
kristaller, ehuru icke rikligt. — Den förefaller således att vara en jemförelsevis oförändrad 


1 DE GEER säger i »Vestanåkonglomeratet», p. 25, att det måste »tillsvidare lemnas oafgjordt, om diorit- 
skiffern möjligen kan hafva erhållit en del af sitt material genom eruptioner samt i så fall vara en metamor- 
foserad tuffbildving». 

2 Ö. om Grönhult förekommer enligt kartbladet Bäckaskog en häll af hälleflintgneis mellan kvartsiten 
och amfiboliten. Detta omnämnes icke i någon af de öfriga publikationerna, och jag har derför först helt 
nyligen genom DE GEER blifvit uppmärksam på detta förhållande, som också blifvit antydt på den här bifogade 
kartan. Jag tror emellertid icke, att en mindre förekomst af hälleflintgneis ofvanpå amfibolitlagret behöfver 
influera på uppfattningen deraf såsom täcke eller tufflager i motsats till de öfriga intrusiva förekomsterna, så 
mycket mer som jag icke varit i tillfälle att jemföra ifrågavarande hälleflintgneis med de öfriga. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 47 


kontaktamfibolit. Äfven den omgifvande oneisen är, som nämndes, temligen oförändrad. 
— Amfiboliterna inom Dynebodagneisen hafva en särskildt betydelse, derigenom att de, efter 
alla analogier att döma, äro bundna vid dess gneisiga komponent, och således kunna an- 
vändas att skilja dennw från den granulitiska i de fall, der tvekan uppstår. 


Äfven inom det gneisområde, som förekommer kring sjön Halen i Jemshögs socken, 
och hvars bergart på »Glimåkra» betecknats som »granitgneis» och af Dustin som »medel- 
kornig gneis» och som jag kallat »Halengneisen», förekomma inlagringar af hornblenderika 
bergarter. Dessa inlagringar äro icke omtalade i »Glimåkra». DustÉN skrifver om dem 1 sin 
dagbok: »— inlagringar af väl skiktad hornblendegneis. Dylika inlagringar äro ej sällsynta 
och hafva vanligen en mäktighet af några få decimeter, sällan uppgår mäktigheten till en 
meter». — Om dessa småinlagringar gäller detsamma som om Halengneisen i dess helhet, 
nämligen att det föreliggande materialet af iakttagelser och stuffer icke är tillräckligt för att 
klargöra bergartens historia. Bland de som »hornblendegneis» etiketterade bergarterna före- 
ligga ganska olika saker; variationen 1 detta fall är större än inom något annat område af 
Vestanåfältet. De tvenne nedan först beskrifna bergarterna göra icke det intryck af full- 
ständig omkristallisation, som de förut beskrifna amfiboliterna, de visa icke en så utpräglad 


hornfelsstruktur, och mineral sådana som epidot äro här rikligare — den är dock icke 
känd. såsom sjelfständiga körtlar — hvarjemte färglös tremolit inträder. De två senare 


bergarterna äro helt olika och visa stora tillnärmelser ifråga om mineralsammansättning 
och struktur till de finkorniga gneiserna. Det är sålunda endast med reservation, som 
jag här anför några exempel på Halengneisens hornblendeförande småinlagringar under 
rubriken »amfiboliter». 

Amfiboliten i hällen på smalaste stället af näset mellan Öasjön och Halen består 
till hälften af blågrönt hornblende, temligen jemnt fördeladt, men äfven i anhopningar af 
större korn. - Derjemte förekommer en färglös amfibol, dels i sjelfständiga korn, dels 
i parallelsammanväxning med det gröna. Man ser ofta det gröna hornblendet plötsligt 
upphöra för att ersättas af färglös tremolit; gränsen är då alltid skarp och stundom rät- 
linig, såsom i det i fig. 16 afbildade tvärsnittet; oftare är den dock oregelbunden. In- 
buktningar af tremoliten i det gröna hornblendet äro vanliga. Likaså ser man ofta, att 
större korns periferiska delar äro färglösa, aldrig deremot att färglös tremolit omgifves 
af en grön hornblenderand. — Tremoliten har lägre relief, men något högre interferens- 
färger, än hornblendet. — Bergarten uppbygges för öfrigt af plagioklas, rikligt uppfylld 
af småkorn af epidot, vidare litet titanit, apatit, samt något svafvelkis, längs kanterna 
omvandlad till limonit. Annat malmmineral finnes icke. 

En varietet från den stora hällen S. om Baggeboda är rikare på hornblende än den 
föregående, från hvilken den äfven skiljer sig derigenom att litet brun biotit inträder i 
mineralsammansättningen; den öfverensstämmer deremot genom förekomsten af titanit och 
riklig epidot samt genom saknaden af malm. Fältspaten här är i förhållande till horn- 
blendet ganska sparsam och visar i motsats till detta tryckfenomen; den gör flerestädes 
till och med intryck af att vara bitar af en primär, sönderpressad fältspat med jemförelsevis 
obetydlig nybildning. Hornblendet åter förekommer i kompakta, homogena kristaller, 
stundom något blekare i kanten; egentlig tremolit saknas deremot. 


48 | BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Inlagringen i den lilla hällen c:a 300 m./NNO. om Öasjöns utlopp i Halen är af 
en annan typ. Makroskopiskt temligen lika med de föregående; endast något ljusare 
och mindre grön, visar den sig innehålla vida mindre hornblende, och detta  före- 
kommer i stora, svampigt porösa, af fältspatkorn af vanlig storlek: genomväxta större 
korn, eller ibland i skilda, men parallelorienterade, alltid formlösa partier. Vidare finnes 
litet brun biotit i formlösa småfjäll, stora malmkorn samt talrika små titaniter. : Hufvud- 
mineralet, plagioklas, samt den starkt underordnade, krossade kvartsen, uppträda i isometriska, 
0,,—0,5 mm. 'stora korn. En liknande inlagring, men med riklig biotit och endast litet 
hornblende, finnes vid torpet på Halens östra strand, 1,2 km. SSO. om dess norra ända. 

I detta samband torde få omtalas en pyroxengneis, den enda i sitt slag inom om- 
rådet. Den förekommer tillsammans med Halengneis i en häll vid Hvita Vattens nord- 
östra strand; alltså på gränsen mot de finkorniga gneisernas område; hvilket vidtager på 
andra sidan af sjön: Bergarten sluter sig också i mycket till dessa: senare. Det är en 
grå; finkornig bergart med otydlig skiffrighet. : Under mikroskopet visar den: sig bestå af 
60—70 2 ljusa mineral, kvarts och fältspater, och resten mörka. Det mörka hufvud- 
mineralet är en ljust blågrön pyroxen, hvilken närmast är: att hänföra till diallag på 
grund af förekomsten af en pinakoidal- klyfbarhet, samt pleokroismen, som är a svagt 
grönblå, b svagt gulaktig, t svagare grönblå än a. De interpositioner, som vanligen pläga 
förekomma hos diallag, saknas deremot. I andra rummet uppträder blågrönt hornblende; 
hvilket stundom öfvergår i ett svagt färgadt hornblende, som rätt mycket liknar pyroxenen. 
Biotit och - malm saknas fullständigt, deremot finnes titanit och brun ortit i sjelfständiga 
småkorn, dessutom zirkon och litet epidot. De ljusa mineralen äro kvarts, oligoklas- 
andesin och mikroklin, i nu nämnd ordning. 

Strukturen är en vacker hornfelsstruktur, äfven beträffande diallag och hornblende, 
hvilka äro formlösa och uppträda såsom större svampiga (poikilitiska) körn, eller också 
såsom skilda men lika orienterade småkorn.' På en del ställen förekomma emellertid 
krosszoner, der kvartsen (och delvis äfven fältspaten) äro uppkrossade till småkorn; på 
dessa ställen äro de: mörka inineralen vida sparsammare än utanför — skulle kanske: här 
primära större kvartskorn förelegat? 

Genom den rikligare förekomsten af jernmagnesiumsilikåter skiljer sig denna pyroxen- 
gneis från de finkorniga gneiserna, medan den åter skiljer sig väsentligen från amfi- 
boliterna genom sin stora: kvartshalt. 


Den inom »granitgneisens» område, 1 km. NV. om Fegelstorp 1 Vånga socken före- 
kommande hornblendebergarten afviker i viss mån från de förut beskrifna. Fältspat utgör 
60—70 4 och är utbildad såsom halfmillimeterstora isometriska korn utan egen form. 
Hornblendet, det inom trakten vanliga blågröna, är här kraftigt färgadt och friskt samt 
förekommer såsom kompakta, isometriska korn, stundom bildande anhopningar. Brun 
glimmer, likaledes formlös, förekommer underordnadt, likaså stora malmkorn. — Bergarten 


1 Jemför en kontaktbergart beskrifven af MICHEL LEVY i »Granite de Flamanville», p. 12 (Bull. des 
services de la carte géol. de France, N:o 36. 1893): »Le pyroxéne se montre en petits grain$ irréguliers qui, å 
premiere vue, sembleraient d'ancienne consolidation. Mais ce n'est lå qu'une apparence; en réalité un assez 
grand nombre de petits grains de pyroxene appartiennent å un méme cristal polysynthétique et s'€teignent simul- 
tanement, tout comme les éponges de quartz globulaire dans certains porphyres (structure pécilitique de M. 
WILLIAMS et des auteurs américains).» döslsrdars 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 49 


visar sig senare pressad. Litet kvarts, som här och der finnes, är krossad, och horn- 
blendet är i kanterna uppfransadt till småstänglar.  Fältspaterna hafva deremot väl mot- 
stått trycket, och derför hafva de ghdningsrörelser, som egt rwn i bergarten, förmedlats 
af hornblende och glimmer. Gränserna mellan de rundade, isometriska fältspatkornen 
markeras derför genom en rand af små tvärställda prismer af epidot och hornblende samt 
glimmerfjäll. På dessa ställen är äfven icke så litet kalkspat observerad. — Denna bergart 
gör intryck af att vara en färdigbildad kontaktunfibolit, hvilken utsatts för ett senare 
tryck. Detta visas deraf att den primärstruktur man ser bakom tryckförändringarna icke är 
en cruptivbergarts struktur utan en kontaktbergarts. Detta resultat öfverensstämmer för 
öfrigt med ett förut vunnet. Strax norrut finnes nämligen området för »Dyneboda- 
granuliten», hvilken jag sökt visa vara en helt tryckförändrad facies af den inom området 
vanliga småkorniga eraniten. I samband med dennas eruption har förmodligen amfi- 
boliten fått sim primärstruktur, och det tryck, som sedermera förändrat graniten och 
granitgneisen, har äfven lemnat tydliga spår efter sig i amfibolitens nuvarande struktur. 

Ett prof från amfibolitförekomsten 700 m. NNV. om Kaffatorps station, Oppmanna 
socken, utgöres af en mycket mörk, utprägladt skiffrig bergart. Under mikroskopet visar 
den tvenne slags hornblende. Det ena är blågrönt och starkt färgadt i kanterna, blekare i 
kornens inre delar. Fenomenet erinrar i hög grad om den hos uralitiserade diabaser vanliga 
kombinationen af nybildadt hornblende med kärnor af pyroxen. De svagt färgade inre 
partierna bestå emellertid här icke af pyroxen utan äfvenledes af hornblende. Detta nybildade 
blågröna hornblende är dock tydligt sammansatt af ett aggregat af subparallelt anordnade 
stänglar och således uralitiskt; det är derför högst sannolikt, att här en omvandling af 
pyroxen till hornblende på ett i jemförelse med de öfriga amfiboliterna tidigt stadium före- 
ligger. Detta uralitiska hornblende omkransas ofta af färglös epidot i små kristaller, 
mikropegmatitiskt ogenomväxta af ett färglöst mineral, förmodligen fältspat. Äfven horn- 
blendet visar ibland detta utseende. — Det andra hornblendet är grönbrunt och förekommer i 
kompakta kristaller. Det är ofta associeradt med uraliten inom samma komplex, och då är 
det snarare det bruna hornblendet, som är uppkommet af det blågröna, än tvärtom. Äfven 
är en fördelning efter med skiffrigheten parallela, omvexlande strimmor af brunt hornblende 
och klar fältspat och af blågrönt hornblende med angripen fältspat urskiljbar, det finnes 
åtminstone en tendens åt detta håll. Fältspaten, som utgör ungefär hälften af bergarten, 
är en andesin (utsläckningsmaximum i zonen I! [010] = 21"). Rikliga malmkorn finnas. 


Kvarts, klorit och kalkspat saknas. Strukturen är en skiffrig kontaktamfibolits. 


Inom granitgneisen finnas äfven flere andra förekomster af hornblenderika bergarter. 
Bland dem är den största den som finnes N. och NV. om Oppmannasjöns N. ända och 
sträcker sig från trakten af Mannestad fram emot Arkelstorps station, derifrån mot NV. 
och N. till Arkelstorp samt vidare norrut. Detta lager, 1 hvilket bergarten är ganska 
talkig samt knotig och vresig, har med en bredd af inemot 200 m. kunnat följas omkring 
5 km. (»Bäckaskoe» p. 24). Inom denna sträcka uppträda enligt stuffer och dagböcker 
tvenne olika bergartstyper. Den glänsande, skiffriga, af fina hornblendeprismer samman- 
satta hufvudbergarten genomsättes nämligen, åtminstone vid vägen strax SV. om Arkels- 
torps station, af en fastare, likaledes starkt skiffrig amfibolit. Denna senare visar sig 

K. Sv: Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 7 


50 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


under mikroskopet vara en utprägladt parallelstruerad bergart, hvars hufvudbeståndsdel är 
långstängligt blågrönt hornblende med underordnad biotit. Epidot och magnetit före- 
komma rikligt, begge 1 kristaller, apatit deremot i mera afrundade korn. Kvarts och 
fältspat uppträda mellan hornblendenålarna samt i långsträckta linser; de bilda begge 
polyedriskt begränsade, opressade korn. Samtliga kvartsamfibolitens beståndsdelar, med 
undantag möjligen af apatiten, äro således autigena. 

Hufvudbergarten åter, är, såväl vid den nyss nämnda lokalen som äfven i före- 
komstens norra del, 1,5 km. NV. om Arkelstorps station, en hornblendit, uteslutande 
uppbyggd af 2—-5 mm. långa hornblendeprismer. I bergarten finnas tvenne slag af horn- 
blende, ett rent grönt och ett färglöst. Det förra utgör ungefär två tredjedelar af 
massan Och bildar hornblendeprismernas centrala delar. Det färglösa hornblendet har högre 
dubbelbrytning än det gröna och skiljes derför lätt derifrån äfven 1 polariseradt ljus, men 
visar samma utsläckningsriktning, då begge varieteterna förekomma 1 samma kristall, hvilket 
vanligen är fallet. — Utom hornblende uppträder sparsamt såsom sista utfyllmning af hål- 
rum brun, isotrop klorit, samt, såsom intill halfmilimeterstora nålar och tvillingar, gul 
rutil. — Det färglösa hornblendet är tydligen sekundärt, uppkommet af det andra, hvilket 
framgår deraf att det utgör de periferiska delarna af kornen och ofta sänder buktande ut- 
språng in i det gröna. I ett fall iakttogs ett hål i grönt hornblende, häruti hade klorit 
afsatt sig, under det färglöst hornblende uppträdde i randen mellan begge. Vidare före- 
komma de tvifvelsutan sekundära rutilnålarna endast i det färglösa hornblendet. 

Beslägtad med den föregående är en »hornblendeskiffer», enligt N. O. Horst före- 
kommande såsom en mängd block vid sydvestra ändan af Alagöl, V. om Ikornemåla, 
Jemshögs socken, 5 km. S. om Hemsjö jernvägsstation. Det är en mörkgrön bergart, 
hvilken makroskopiskt synes utgöras af endast hornblende i ända till 1 cm. stora individer. 
Under mikroskopet ser man, att epidot och brun biotit förefinnas sparsamt, men hornblen- 
det utgör cirka 95 4. Hornblendet förekommer på tre olika sätt, nämligen dels som i 
prismazonen väl begränsade stora individer, dels som stora men allotriomorfa individer, 
och slutligen finnas här och der i bergarten mycket finkorniga partier af små hornblende- 
korn. De stora individerna föra ibland talrika stafformiga, parallelt anordnade, mörka 
interpositioner. —— Af detta hornblendes axelfärger är en nästan rent blå. 

Flere hornblenditer liknande dessa finnas omnämnda i litteraturen. Så beskrifva 
CoHEN och BENECKE' en blott såsom block känd, men, såsom de antaga, gångformigt upp- 
trädande bergart, bestående af endast hornblende, men i tre varieteter: en grön, svagt 
pleokroitisk förherrskande, en färglös, och sparsamt en brun, alla såväl i sjelfständiga korn som 
i parallel sammanväxning med hvarandra. För öfrigt förekommer endast litet magnetit 
i bergarten. — Enligt G. H. WiLtziams” förekomma hornblenditer associerade med noriter, 
pyroxeniter och dioriter, tillhörande DAnaAs »Cortland series» vid Peekskill i staten New-York 
samt med peridotiter och pyroxeniter i Maryland. WI1iLtiAms påvisar 1 flere fall, att horn- 
blenditer uppkommit ur pyroxeniter genom paramorfosering af pyroxenen till hornblende 
och är böjd att antaga detta uppkomstsätt för alla sina hornblenditer. 


1 >Geognostisehe Beschreibung der Umgegend von Heidelberg», p. 139 (Strassburg 1881). 
? American Journ. of Sc. (3) 35, p. 441 (1888). Bull. U. S. geol. Survey, N:o 28 (1886). 


KONGL. SV. VET. AKADEMILNS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 51 


Äfven de begge här beskrifna hornblenditerna äro efter struktur och förekomstsätt 
att döma icke primära bergarter utan sekundärt uppkomna. Det är då väl sannolikast 
att de uppkommit ur äldre, gångformigt uppträdande pyroxeniter, motsyarande de kon- 
taktmetamorfa diabaser vi förut lärt känna; den först beskrifna hornblenditen före- 
kommer ju t. o. m. tillsammans med en sådan. — En annan möjlighet vore att dessa 
hornblenditer kunde motsvara de strålstensfelsar, hvilka BröGGErR! beskrifyit såsom upp- 
komna ur augitporfyriter genom en i samband med kontaktmetamorfosen stående hydro- 
kemisk process. De bergarter, som härvid uppkomma, äro dock ganska olika de begge här 
beskrifna hornblenditerna, men det är svårt att afgöra, om denna olikhet är väsentlig eller 
endast en gradskilnad. 

Äfven inom de längst i sydost uppstickande delarna af granitgneisområdet finnes 
enligt DE Grrr”, uppträdande såsom lager deri, åtminstone en liten amfibolitförekomst, 
nämligen vid Hjerthall i Mjellby socken sydost om Sölvesborg. Ett prof härifrån, 
en mörk, skiffrig bergart, visade sig i motsats till alla de här förut beskrifna fältspat- 
amfiboliterna vara en epidotamfibolit. Den är fri från fältspat, som hvars ekvivalenter upp- 
träda epidot, hvilken utgör fullt hälften af bergartens massa, samt här och der finfjälliga 
aggregat af sericit (eller kaolin). Derjemte finnes blågrönt, formlöst hornblende, samt under- 
ordnad grönbrun klorit i rätt stora partier; sparsamt ses äfven titanit och apatit, deremot 
ingen malm. Epidoten förekommer ofta i stora, 1diomorfa kristaller. Den är 1 snitt färg- 
lös. Vissa korn visa den såsom karakteristisk för zoisit ansedda blågrå polarisationsfärgen, 
men dessa och de starkt dubbelbrytande kornen förekomma emellertid om hvarandra och 
med samma utseende 1 vanligt ljus och samma sätt att uppträda. 


För jemförelse har jag slutligen äfven undersökt en »dioritskiffer», bildande en 
sjelfständig, af finkornig grå gneis omgifven häll, N. vid vägen vid Håkantorp, c:a 6 km. 
Ö. om Jemshögs kyrka, alltså öster om det egentliga Vestanåfaältet. Den är makrosko- 
piskt en frisk, obetydligt skiffrig, medelkornig bergart, med hornblende, fältspat, litet 
brun glimmer, samt här och der en gnista svafvelkis. Strukturelt visar sig äfven denna 
»dioritskiffer» vara en amfibolit med hornfelsstruktur hos fältspat och glimmer, samt oftast 
äfven hos hornblendet, hvilket dock har en tendens att antaga prismatisk habitus, fast 
utan egen kristallform. Äfven här föreligger således en bergart med karaktererna af en 
starkt kontaktmetamorft omvandlad diabas, liknande dem vi lärt känna från det egentliga 
Vestanåfältets gneiser. Detta resultat öfverensstämmer fullkomligt med det resultat man 
kommer till vid studiet af gneiserna från samma trakt; äfven deras strukturer vittna om att 
den från de intruderade graniterna utgående kontaktmetamorfosen varit den bestämmande 
faktorn vid dessa trakters kristalliniska skiffrars bildning. 

Inom det område, som här undersökts, saknas sålunda fullständigt såväl dioriter som 
äldre gabbror och diabaser. De bergarter af dessa familjer, som förefunnits före gra- 
nitens intrusion och före veckningsrörelserna, hafva fått en ny stämpel sig påtryckt; den 
struktur, som innehöll deras äldre historia, har utplånats och nu är det endast materialets 
kemiska sammansättning, som för oss afver till känna deras forna existens. 


1 >Spaltenverwerfungen in der Gegend Langesund-Skien», Nyt Mag. f. Nat. Vid. 28, p. 253 (1884). 
> Se härom p. 100, 


52 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. 


Deremot finnas inom området talrika gångar af diabaser, gabbrodiabaser och norit- 
diabaser, hvilka äro yngre än graniterna och yngre än veckningen, och dessa visa sig 
också med oförändrad mineralsammansättning och struktur. En del af dessa har be- 
skrifvits af MozBrrGe!. Jag har något studerat de inom Vestanåfältet förekommande, men 
skall för närvarande inskränka mig till detta framhållande af deras i jemförelse med om- 
rådets egentliga urbergsbergarter oförändrade beskaffenhet. 


4, Hälleflintgneis och gneis. 


Under glimmerkvartsitlagret, endast skildt derifrån genom det tunna lagret af am- 
fibolit, träffas hälleflintgneisens och den dermed sammanhängande gneisens lager. 

För den bergart, som nu af Sveriges Geologiska Undersökning betecknas såsom 
»hälleflintgneis», hafva såsom bekant flere andra namn användts såsom »eurit>, »leptit» och 
»granulit». Bland »hälleflintgneiserna» finnas ett fåtal, som enligt tysk nomenklatur skulle 
kallas »Glimmergranulit>; den vida öfvervägande delen af de hälleflintgneiser jag lärt känna 
äro deremot att hänföra till »dichter Gmeis». Jag använder i det följande beteckningen 
hälleflintgneis», dels derför, att den fans förut använd på Vestanåfältets täta gneis och dels 
derför, att denna beteckning icke kan gifva anledning till missförstånd vare sig inom eller 
utom Sverige. Som dess förnämsta skilnad från gneisen är dess fina korn, använder jag 
såsom dess adjektiviska form beteckningen »tät». 

Hälleflintgneisen är en kristallinisk skiffer, en bergart uppkommen ur en annan 
bergart under inflytande af bergartsnybildande krafter. De hufvudfrågor, som här upp- 
ställa sig till besvarande, äro derför: »Hvilket har det material varit, genom hvars om- 
vandling hälleflintgneisen uppkommit»? — och: »Hvad har orsakat omvandlingen»? 

Det ursprungliga materialet har varit sedimenteradt. Detta framgår deraf att berg- 
arten såväl makroskopiskt som mikroskopiskt företer en utpräglad parallelstruktur, hvilken 
icke nu åtminstone är en tryckstruktur, och hvilken är konform med gränsen mot det 
öfverlagrande, säkert sedimentära kvartsitlagret, samt äfvenledes är konform med i hälle- 
flintgneisen förekommande inlagringar af glimmerskiffrar 


kvarts-muskovitrika bergarter, 
hvilkas sammansättning förbjuder antagandet af ett eruptivt ursprung. Det finnes äfven 
»inlagringar» af amfiboliter, men dessa kunna icke användas som bevis för ett sedimentärt 
ursprung hos hälleflintgneisen, ty de äro, såsom jag sökt visa, sannolikt intrusiva diabas- 
lagergångar och bevisa således, i likhet med lagergångarna af granit vid Sånarp och NO: 
om NSågmöllan och liksom äfven blotta förekomsten af den nuvarande parallelstrukturen i 
bergarten, endast att det ursprungliga materialet hade en parallelstruktur innan det 
metamorfoserades, men denna parallelstruktur skulle äfven kunnat vara en äldre tryck- 
struktur. Förekomsten af de säkert sedimentära glimmerskifferinlagringarna bevisar emel- 
lertid, att den ursprungliga parallelstrukturen icke varit vare sig en tryckstruktur eller en 
fluidalstruktur utan verklig skiktning, och att materialet således varit sedimenteradt. 

För att vinna upplysning om arten af detta sediment har af Dr. H. SANTESSON ut- 
förts kemiska analyser, dels på en »hälleflintgneis» från den lilla hällen 400 m. NNO. om 


1 »Ueber die Grinsteine des westlichen Blekinge» Sveriges Geol. Unders. Ser. OC. N:o 158. (1896.) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 29. N:O 4. by 


(SV 


Sågmöllan i Vånga socken (1.), och dels på en »gneis» från stranden af Raslången Ö. om 
sundet mellan INidöarna (2.): 


I 2: 

Si( a AUNOD da ER FIRE 70,46 67,99 
AIG SE Eon ILL Los VALAR EP ToN24 14,04 
ISO Nada NA UA lyN 1,71 
[EO NARE FA Nor ot 0 DER MSS 2,04 
MIO: aleuR Boo a AE 0,56 0,39 
MoO ROR bod TD or ber 0,78 1,00 
CIO BANNER 4.3 413 
Na Ova. Pra Tie Ede EE ORT a 1,31 2,73 
INTO ff ETEN SE POL ELD EE rd 9 lar ve BA 3,59 2,99 
FISORP ER är tl e e NIT aa 1 j27 0,77 

100,03 II 


Till en början må här påpekas den väsentliga skilnaden mellan detta sediment och 
dem, som förekomma längre vesterut, i hängandet. Der uppträda först distenskiffrar och 
närstående glimmerkvartsiter, rika på speciella lerjordsmineral, med sammansättningen af 
kaolin-kvarts-blandningar, d. v. s. leror. Derunder komma jemförelsevis rena kvartsiter och 
glimmerkvartsiter, hvilkas sammansättning tyder på en något muskovitblandad kvartssand, 
och under dessa kommer amfiboliten med sin diabassammansättning. Det sediment, af 
hvilket gneisen bildats, har deremot, under antagande af att dess kemiska sammansättning 


icke väsentligt förändrats under omvandlingen — ett antagande, som jag längre fram 
skall visa vara berättigadt — haft en sammansättning, hvilken, i motsats till kvartsit- 


lagrets materials, men 1 likhet med amfibolitens, fullständigt öfverensstämmer med en 
cruptiv bergarts. Analys 2 skulle kunna representera en bergart af kvartsdioriternas fa- 
milj, analys 1 en något vittrad sådan, hvilket man lätt kan finna genom en jemförelse 
med analyser åf kvartsdioriter, kvartsporfyriter och daciter. Det ursprungliga sedimentet kan 
derför tänkas hafva varit en arkos af jemförelsevis rent diorit- eller porfyritmaterial, upp- 
kommen genom en äldre bergarts förstörande genom hufvudsakligen mekaniska krafter, 
men det skulle äfven hafva kunnat vara en kvartsporfyrit- (dacit-) tuff. 

Den kemiska sammansättningen kan icke lemna något svar på frågan om huruvida 
hälleflintgneisens modermaterial varit en arkos eller en tuff, men den utesluter andra al- 
ternativ. Den mikroskopiska undersökningen är dock i stånd att lösa frågan och uppvisa 
att här föreligger en omvandlad kvartsporfyrittufr. 

Flere bevis härför skola lemnas under detaljbeskrifningen, medan på detta ställe 
endast det förnämsta må anföras. — I de festa preparat af hälleflintgneiserna förekomma 
i den finkorniva grundmassan större korn af kvarts. Dessa hafva i de starkare omvand- 
lade bergarterna i allmänhet en oregelbunden form, och, eftersom man då och då anträffar 
kvartsådror, hvilkas kvarts visar sig lika mycket pressad som de isolerade kornens, 
så tolkade jag till en början äfven de stora isolerade kvartskornen såsom nybildningar. 
Inom de minst metamorfoserade hälleflintgneiserna hafva emellertid dessa kvartskorn 
väsentligen bibehållit sin ursprungliga form, och denna visar sig vara kvartsporfyrkvartsens 


54 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


karakteristiska, genom resorption rundade eller utprägladt dihexaedriska form. Fig. 17 
visar ett sådant kvartskorn, något pressadt; påpekas bör att utsläckningen är parallel 
med de små prismatracerna, hvilka i figuren ställts vertikalt. I dessa kvartsströkorn, 
t. ex. i det afbildade, finnas stora interpositioner, hvilka genom sitt uppträdande och sitt 
material erinra om ytbergartskvartsers glasinneslutningar. Nu bestå de i regeln af ett 
litet fältspatkorn (plagioklas) och hafva oregelbunden form, hvilket väl får tolkas så att 
den fria kiselsyra, som fans 1 glaset, afsatt sig i parallelorientering på det inneslutande 
kvartskornets väggar. — De vätskeinneslutningar med dansande libell, som man träffar i 
dessa kvartskorn, äro bundna vid buktande sprickytor, och således sekundära. 

Den kemiska sammansättningen visar att hälleflintgneisens material uppstått genom 
hufvudsakligen mekanisk förstörimg af en bergart af dioritfamiljen, och förekomsten af dihexa- 
edriska och magmatiskt resorberade kvartser visar att denna bergart varit en ytbergart, det an- 
tagande, som då har den största sannolikheten för sig, är att materialet varit en kvartsporfyrittuft. 

Inom Vestanåfältet uppträda icke några oförändrade porfyrer eller tuffer!. Inom 
sydöstra Sverige äro sådana emellertid, såsom man vet, mycket vanliga, och de finnas få 
mil norr om Vestanåfältet inom Urshults socken i sydöstra delen af kartbladet >»Huseby»>. 


Vid sökandet efter orsaken till metamorfoseringen utesluter sig till en början den 
annars så vanliga devitrificeringen. Härigenom utplånas till exempel icke den för de sura 
bergarternas tuffer så karakteristiska ask-strukturen, och derför kan man än i dag hos många 
holokrystallina  hälleflintor från Grythyttefältet, Sala, Ö. Småland, tydligt se att de äro 
uppbyggda af pimpstensfragment. Den struktur, som uppkommer vid devitrificeringen är 
en oregelbundet allotriomorf.” 

Såsom DE GEER visat, hafva inom Vestanåfältet ganska betydliga tektoniska rörelser 
egt rum. Dessa hafva också dokumenterat sig 1 smått genom småveckning af lagren, 
deformationer af konglomeratets bollar ete., samt lokalt genom sönderkrossnming af bergarten. 


1 J. J. SEDERHOLM uppgifver i ett nyligen publiceradt arbete (Geol. Fören. Förh. 1897 19 p. 51) 
att »porfyriska hälleflintor af sannolikt effusiv härkomst» finnas vid Vestanå. Jag omnämnde förliden höst under 
ett samtal med Dr. SEDERHOLM det resultat jag kommit till rörande Vestanå hälleflintgneis” ursprung, och för- 
modar derför att SEDERHOLMS uppgift kommer från mig. Jag vill dock påpeka, att det sätt, på hvilket upp- 
giften är formulerad, är vilseledande, emedan »hälleflintor», d. v. s. jemförelsevis oförändrade porfyrtuffer, icke 
förekomma inom Vestanåfältet. (Jfr f. ö. nedanstående not.) 

? Det må i förbigående här erinras om att det är de väl skiktade kvartsporfyrtufferna, som äro de 
»verkliga hälleflintorna». De bergarter, som man i alla tider ansett representera den typiska svenska hälleflintan, 
hafva varit kvartsporfyrtuffer, icke nämnvärdt förändrade vare sig genom kontaktmetamorfos eller genom tryck- 
metamorfos, endast devitrificerade. Så t. ex., utom de ofvan nämnda hälleflintorna, den randiga hälleflintan från 
Dannemora. Att man gifvit hälleflintan den oriktiga definitionen »tät kristallinisk skiffer» har visserligen ledt 
till felaktiga paralleliseringar utomlands, men knappast här hemma. Att döma efter hvad jag haft tillfälle att 
se, är det icke 5 procent af det som Sveriges Geologiska Undersöknings tjänstemän etiketterat såsom hälleflinta, 
som icke är porfyrer eller porfyrtuffer, och dessa 5 procent kan man derför betrakta såsom föranledda af 
den vilseledande definitionen. Strängt taget är det naturligtvis äfven ett fel att kalla de bäddformigt upp- 
trädande massformiga porfyrerna för hälleflinta, hvilken benämning bör afse tuffer. Men det är oftast icke 
möjligt att skilja de gamla porfyrerna från deras tuffer om de äro pressade, och äfven om de blott äro devitri- 
ficerade låter det sig ofta icke göra utan mikroskopets hjelp. Äfven detta lät sig f. ö. i flere fall knappast 
med säkerhet göra förr än man fick MUGGES i detta afseende grundläggande arbete »Untersuchungen äber die 
”Lenneporphyre” in Westphalen und den angrenzenden Gebieten» (Neues Jahrb. f. Min. Beilageband 8 1894). 
Derför torde också en del af de af O. NORDENSKJÖLD i hans för öfrigt så förtjenstfulla arbete »Ueber archäische 
Ergussgesteine aus Småland» (Bull. geol. Inst. Upsala Vol, 1, 1894) såsom porfyrer beskrifna bergarterna i sjelfva 
verket vara tuffer, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDIMINGAR. BAND 29. N:o 4. 55 


Man måste derför räkna med dislokationsmetamorfosen såsom en faktor i omvandlingen af 
hälleflintgneisens material. Men det finnes dock ännu en faktor, nämligen den från de 
inom området uppträdande yngre graniterna utgående kontaktmetamorfosen, och det är 
denna, som visar sig hafva varit den för omvandlingens karakter bestämmande. 

Att såväl den småkorniga graniten mellan Halen och Raslången och i småmassiven 
längre norrut och österut, som äfven den grofkornigare Jemshögsgraniten, äro yngre än 
den gneis, 1 hvilken de uppsätta, har blifvit visadt under respektive gramiter. Att vidare 
dessa graniter haft någon inverkan på hälleflintgneisen har redan framhållits af Dr GBER, 
hvilken i beskrifningen både till »Bäckaskog» (p. 13) och »Karlshamn, Skånedelen» (p. 66) 
påpekar, att hälleflintgneisen mot granitgränsen öfvergår till gneis. Så säges t. ex. på 
det sist anförda stället: »Gneisen inom området står i det närmaste samband med och 
öfvergår såväl längs strykningsriktningen som vinkelrätt mot densamma småningom och 
omärkligt i den angränsande hälleflintgneisen, af hvilken den påtagligen endast är en 
något gröfre utkristalliserad varietet. Af intresse är, att den uppträder just vid gränsen 
mellan hälleflintgneisen och graniterna.> 

Denna observation bekräftas till alla delar af den detaljerade undersökningen. Så- 
väl »hälleflintgneisen» som den dermed förbundna »gneisen» hafva karakteren af starkt 
kontaktmetamorfoserade sediment, och jag skall upprepade gånger under detaljbeskrifningen 
få tillfälle att framhålla öfverensstämmelser med förut 1 beslägtade fall vunna resultat. 

Vid de festa förut beskrifna kontaktzoner har man indelat det kontaktmetamor- 
foserade området i flere koncentriska zoner efter omvandlingens tilltagande intensitet. Jag 
har här gjort på samma sätt, 1 det jag bibehållit kartans indelning i »hälleflintgneis» och 
»gneis», af hvilka den förra representerar det mindre, det senare det mera omvandlade 
sedimentet. I jemförelse med andra områdens kontaktbergarter äro emellertid både gneisen 
och hälleflintgneisen att hänföra till den innersta kontaktzonen, i det omvandlingen här 
varit intensivare än i de festa förut beskrifna fall. 

Omvandlingens intensitet är lika litet här som på andra ställen strängt proportionel 
mot afståndet till den i dagen blottade granitgränsen, utan visar variationer, hvilka man 
torde få tillskrifva i främsta rummet granitgränsens förlopp på djupet, men kanske äfven 
materialets något vexlande beskaffenhet. För det senare talar, att hälleflintgneis och gneis 
ett par gånger träftats 1 samma häll. De minst omvandlade varieteterna träffas inom 
lagrets sydvestra del, i trakten N. och NO. om Lefrasjön, samt i de ur kritslätten upp- 
stickande Grödby hallar. Dernäst kommer hufvudmassan af hvad som å kartorna be- 
tecknats såsom hälleflintgneis, vidare Ryssbergets gneiser, samt derpå gneisen på Halen- 
granitens vestra sida. Gneiserna längre norrut erbjuda större komplikationer, men ibland 
dem finnes: en typ, »Gillesnästypen», hvilken utbreder sig i fortsättningen af de kring 
Raslången uppträdande gneiserna och sträcker sig upp till trakten af Hultasjöarna i norr, 
och hvilken visar sig vara en produkt af en ytterligare stegrad kontaktmetamorfos. Denna 
intensivare metamorfos förklaras genom det sätt, på hvilket graniten uppträder i denna 
trakt: nämligen såsom flere småmassiv, hvilkas antal är ännu större, än som synes af 
kartan, och hvilka på olika nivåer äro injicerade mellan gneisens skikter (jfr nedanför 
under »Graniternas eruptionssätt>). 


26 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTRT. 


De typiska »hälleflintgneiserna> äro mörkgråa, mycket finkorniga bergarter med 
tydlig, ehuru icke starkare prononcerad skiffrighet. Andra varieteter, såsom de vid Lefra- 
sjön, äro gråa med 3—5 mm. stora, mörkare och ljusare fläckar. I de starkare omvand- 
lade varieteterna blir skiffrigheten mera utpräglad genom den nybildade bruna glimmerns 
parallelanordning; kornstorleken växer och färgen blir ljusare, fläckigheten försvinner. Man 

(=) 
skopiskt ganska vanliga utseende icke låter ana deras från de vanliga gneiserna fullstän- 
diot aflvikande struktur. 


kommer härigenom öfver i finkorniga, väl parallelstruerade, gråa gneiser, hvilkas makro- 


Under mikroskopet kan hälleflintgneisen nästan aldrig kallas likformig, ty korn- 
storleken vexlar högst betydligt inom ett och samma slipprof. I de flesta fall finner man 
en finkornigare grundmassa med enstaka större korn eller anhopningar af dylika. Vid 
aftagande kornstorlek hos anhopningarna öfvergå dessa emellertid i grundmassan, hvadan 
någon skarp gräns dem emellan icke förekommer. 

De ljusa hufvudmineralen äro fältspat och kvarts. Kvartshalten är icke synnerligen 
stor, hvilket ju stämmer med den kemiska analysens resultat. Af fältspater finnas såväl 
ortoklas som mikroklin och plagioklas. Plagioklasens natur har i ett antal fall bestämts, 


hvarvid bestämningen ledt till andesin. — Öfriga mineral som anträffas äro: muskovit, 
biotit, hornblende, epidot, kalkspat, titanit, apatit och zirkon, jernmalm samt syvafvelkis 
och magnetkis. 

Inom de minst omvandlade varieteterna förekommer muskovit rikligt, medan biotit 
fullständigt saknas eller endast spårvis uppträder. Vid stegrad omvandling inställer sig en 
grönbrun: biotit, synbarligen bildad på bekostnad af ungefär samma material, ty dess mängd 
kan sägas vara omvändt proportionel mot muskovitens. I de mest omvandlade gneiserna 
är muskoviten fullständigt utträngd. — Muskoviten förekommer dels som små fjäll, oregel- 
bundet inströdda i massan, och dels som större, lappiga kristallskelett. De förra försvinna 
snart, medan de stora muskovitindividerna med sina karakteristiska genombrutna former äfven 
finnas i en del gneiser. Ofvanstående figurer visa tvenne exempel 84 gånger förstorade. (Jfr. 
äfven fig. 33). Detta utseende hos muskovitindividerna är upprepade gånger framhållet såsom en 
karakteristisk egendomlighet för kontaktmetamorfa bergarter, så t. ex. 1 beskrifningar af de om- 
vandlade siluriska gråvackorna kring Lausitzergraniten" och kring Meissner-syeniten,” m. fl. — 


1 Se de på p. 58 citerade arbetena af HERRMANN und WEBER och BECK, samt för öfrigt beskrif- 
ningarna till de inom området fallande bladen af den geologiska specialkartan öfver Sachsen. 


2 


? ÅA. SAUER, »Erläuterungen zur Section Meissen», p. 66 m. fl. st. (Leipzig 1889). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 57 


Vanligt är äfven att muskoviten har ett utseende, som vore den i mikropegmatitisk 
sammanväxning med ett färglöst mineral, som antagligen är kvarts. Fig. 18 visar et 
exempel. Samma slags mikropegmatitlika sammanväxning förekommer äfven mellan 
kvarts (2) och biotit, ehuru mera sällan. Fig. 19, som är från den analyserade goneisen, 
visar detta utseende utom hos biotit äfven hos epidot. Sammanväxning mellan epidot och 
kvarts är mycket vanlig, inom vissa preparat t. o. m. regel, och anträffas både uti hälle- 
flintgneiser och gneiser. Liknande sammanväxningar såväl mellan epidot och kalkspat 
som mellan epidot och kvarts hafva förut beskrifvits bl. a. från bergarter från trakten af 
Gudå i Merakerdalen. ! 

Den epidot, som här förekommer, visar ofta i polariseradt ljus de för zoisit karak- 
teristiska interferensfärgerna, men kanske ännu oftare höga, brännande interferensfärger. 
I vanligt ljus är den alltid fullt färglös. Det förefaller, som om den skarpa skilnad, som 
i allmänhet uppdrages mellan epidot och zoisit, skulle vara oberättigad, eftersom man så 
ofta träffar dem tillsammans. Här har jag icke gjort någon skilnad dem emellan, utan 
städse anfört »epidot». — HEpidoten förekommer på två sätt, dels som små till stoftsmå 
formlösa korn, dels och oftare som skarpa, större kristaller, vanligen liggande i eller 
på grämsen till biotit eller hornblende. Särskildt 1 dessa senare ser man mycket ofta en 
mörkbrun, vanligen isotrop ortitkärna. Fig. 20 visar flere sådana epidoter med ortit- 
kärnor. Dessa ortitkärnor äro här så vanliga, att de knappast saknas i något slip- 
prof, deremot finnas sjelfständiga ortitkristaller endast i några af de högst omvandlade 
gneiserna af Gillesnästypen.” 

Hornblendet har inom hela denna bergartsgrupp genomgående en karakteristisk blå- 
grön färg. Det har aldrig kristallbegränsning. Oftast äro individerna mer eller mindre 
poikilitiska ” genom rikliga inneslutningar af ljusa mineral, såsom fig. 21 visar, och man ser 
ibland t. o. m. skenbart isolerade hornblendepartier, hvilka släcka ut samtidigt, t. ex. i 
gneiserna NO. om Näsums kyrka och i vissa af Gillesnästypens gneiser. Hornblende saknas i 
hälleflintgneiserna, med undantag af den från Ysaneryggen, och har sin hufvudutbredning 
inom de mest omvandlade gneiserna. Biotit och hornblende äro mycket ofta associerade. 
— Inom såväl hornblende som biotit äro pleokroitiska gårdar mycket vanliga. 

Titanit är en för denna bergartsgrupp karakteristisk beståndsdel, hvilken aldrig 
saknas och alltid förefinnes i ganska riklig mängd. Den förekommer dels som sjelfstän- 
diga korn med den vanliga titanitformen, dels och ännu oftare, såsom aggregat af småkorn 
eller såsom stora korn med aggregatpolarisation, begge öfvergående i leukoxenkransar kring 
jernmalmkorn. 

Apatit och zirkon finnas alltid, fast endast i smärre kvantiteter. De äro städse 
rundade, apatiten dessutom ofta afbruten, och begge äro tydligen allotigena, rundade ge- 
nom rullning eller kanske genom moderbergartens pressning. 


! H. BÄCKSTRÖM, »Om kvartskakelagren vid Gudå» [Geol. Fören. Förh. 12, p. 225 (1890)]. 

? Ett annat exempel på epidot med ortitkärna återfinnes i fig. 35. Angående den allmänna förekomsten 
af denna sammanväxning, se W. H. HoBBS, Min. Petr. Mitth. 11, p. 1 (1889). Redan 1882 påvisade A. E. 
TÖRNEBOHM ortitkärnor i epidot äfvensom sjelfständig ortit i flere vermländska gneiser. [Geol. Fören. Förh. 6, 
p. 189 (1882).] 

3 G. H. WILLIAMS, Am. Journ. of Sc. (3) 31, p. 30 (1886), och Journ. of Geology 1, p. 176 (1893). 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 8 


38 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Små kvantiteter af kalkspat hafva anträffats i några hälleflintgneiser, såsom OSO. om 
Leingaryd, NO. om Sibbarp, 400 m. N. om Sågmöllan m. fl., men saknas hos gneiserna. 

Den struktur, som utmärker den s. k. grundmassan i de minst omvandlade hälle- 
flintgneiserna och hela bergartsmassan hos de mera omvandlade, kan beskrifvas såsom en 
karakteristisk form af den allotriomorfa strukturen. Intet af hufvudmineralen har egen 
form: glimmer och hornblende äro poikilitiska eller åtminstone formlösa, och kvarts och 
fältspater förekomma blandade om hvarandra i ungefär jemnstora, isometriska, polyedriska 
korn. Det är denna struktur, som på grund af kornens regelbundna polygonala begränsning i 
snitt af de sachsiske geologerna betecknats såsom »Bienenwaben»-(vaxkake-)struktur! eller 
»Pflaster»-struktur ” för likheten med stensättningen i en gata, och som är så karakteri- 
serande för kontaktmetamorfoserade bergarter, att den äfven och allmännast kallas »horn- 
felsstruktur». Exempel på denna strukturs utseende ses i fig. 17, 21, 26 m. fl., samt i 
den för ändamålet särskildt tagna fig. 22. 

Kornstorleken hos de typiska hälleflintgneisernas grundmassa vexlar mellan 0,05 och 
0,1 mm. Som nämndt varierar den ganska mycket äfven mom samma preparat, äfven om 
man ser bort från de enstaka större korn och anhopningar af sådana, hvilka nu skola 
beskrifvas. 

En stor del af de mindre omvandlade hälleflintgneiserna äro tydligt fläckiga genom 
mörka och ljusa fläckar i den gråa grundmassan (Fig. 24). Dessa fläckar visa sig under 
mikroskopet vara anhopningar af antingen uteslutande mörka mineral, eller af endast fältspat. 
Vid fortskridande omvandling blifva dessa anhopningar makroskopiskt mindre prononcerade, 
men finnas dock, efter hvad den mikroskopiska undersökningen visar, 1 så godt som alla 
områdets hälleflimtgneiser och gneiser och bidraga derigenom till att ytterligare karak- 
terisera bergartsgruppen. 

De mörka anhopningarna bestå af biotit, rikligt genomväxt af epidot i skarpa kri- 
staller, samt hornblende, der sådant finnes i bergarten; dessutom finnas här rikliga titanit- 
aggregat, och äfven större delen af malmkornen och apatiten finner man här. Det är an- 
märkningsvärdt, att apatiten, oaktadt den som nämndt förekommer i rundade, sannolikt 
allotigena korn, dock följer hornblende och biotit här på samma sätt som 1 eruptivberg- 
arterna. Sådana mörka anhopningar återgifvas af fig. 23 (och 31). 

Af de ljusa mineralen, kvarts och fältspat, förekomma såväl enstaka större korn 
som anhopningar; af kvarts finnas dock icke några anhopningar af den art som de, 
hvilka finnas af mörka mineral och af fältspat, utan endast smala sprickfyllningar. — När 
kvartsen genom sin kornstorlek skiljer sig ut från grundmassan, bildar den ett rundadt, 
nu ofta sönderpressadt, men tydligen ursprungligen enhetligt korn. Ibland ses 1 kvarts- 
kornets begränsning en om magmatisk korrosion erimrande inbuktning, och 1 flere fall vi- 
sade dylika kvartskorn tydlig dihexaederform. Om betydelsen häraf har redan utförligt 
blifvit taladt på p. 53. Till hvad som der nämndes om kvartsens interpositioner må 
tilläggas, att i kvartskorn 1 samma bergart, från hvilken det afbildade snittet är taget, 


10. HERRMANN och E. WEBER: »Contactmetamorphische Gesteine der westlichen Lausitz». Neues Jahrb. 
FManE 018190 RE PE SNE 

> R. BECK: »Die Contacthöfe der Gramnite und Syenite im Schiefergebiete des Elbthalgebirges», Min. Petr. 
Mittheilungen 13, p. 290 (1893). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 59 


hälleflintgneisen VSV. om Bengtsboda, jemväl förekomma små nålformiga interpositioner 
af rutil (en tvilling är observerad). — Grundmassans kvartskorn visa nästan aldrig press- 
fenomen, tydligen icke beroende på att de skulle vara bildade efter pressperiodens slut 
utan på att de äro så små. Detta visas deraf, att den på de nyss omtalade sprickorna 
afsatta kvartsen är lika starkt pressad som de såsom allotigena tolkade större kornen. 
Af denna senare observation framgår, att porfyrittuffens kvartskorn icke voro pressade 
förrän tuffhornfelsen var så färdig, att kvartssprickor i densamma förefunnos. Vi komma 
således här till samma resultat som på fere andra ställen i denna undersökning, nämligen 
att de mikroskopiska pressfenomenen vi nu se hos fältets bergarter äro frambragta genom 
tektoniska rörelser senare än den epok, under hvilken den hufvudsakliga bergartsbild- 
ningen egde rum. 

Äfven fältspaten förekommer då och då i större isolerade korn. Dessa äro någon 
gäng säkert nybildade mikroklinkorn med inneliggande kristallskeletter af muskovit etc. 
samt pertitiska albitpartier, men de äro i andra fall plagioklaskorn, något mera vittrade än 
öfrig ingående fältspat samt oftast knäckta i flere stycken; i ett fall, der ett större fält- 
spatkorn var knäckt i tre bitar, voro sprickorna fyllda af pressad kvarts. Dessa fältspater 
ha alltid högst oregelbunden begränsning mot grundmassan. — Några säkra bevis för 
dessa temligen sparsamt förekommande större fältspaters allotigena ursprung finnas icke, 
och möjligt är, att de alla äro autigena nybildningar. De stora kvartskornen äro tydligen 
mycket mera motständskraftiga vid kontaktmetamorfosen, ett resultat, till hvilket f. ö. flere 
andra undersökningar hafva ledt; så anföra t. ex. HARKER och Marr" att »the original 
quartz-sand in the flags proved especially refractory». 

Högst karakteristiska för denna bergartsgrupp äro anhopningarna af fältspat. De 
te sig som nämndt i de minst omvandlade hälleflintgneiserna, såsom t. ex. vid Djurshall 
NO. om Leingaryd, Ifvetofta socken, makroskopiskt såsom matthvita, stundom rödaktiga 
fläckar. Dessa fläckar visa sig vid mikroskopisk pröfning bestå af epidot och muskovit i 
småkorn, liggande i en sparsam undergrund af fältspat utan tvillingsstreckning, bestående 
af en mängd ungefär jemnstora, i hvarandra gripande korn, flere gånger större än kornen 
i den omgifvande grundmassan. I ett prof från S. om Pighuset är medelkornstorleken hos 
fältspaten i anhopningarna 10 gånger större än i grundmassan (0,4 resp. 0,04 mm.). — 
Uti andra dylika partier i samma bergart är fältspaten icke så underordnad, men dock 
alltid underlägsen epidot och muskovit tillsammantagna. Mellan fältspatkornen förekomma 
stundom några småfjäll af grön glimmer, men hornblende, titanit, jernmalm och apatit 
hålla sig utanför, liksom äfven kvarts aldrig förekommer i dessa fältspatanhopningar. — 
Ett godt exempel på detta omvandlingsstadium erbjuder bergarten i den lilla hällen NNV. 
om Näsums kyrka, om hvilken i »Karlshamn, Skånedelen» (p. 67) omnämnes, att den har 
fältspaten porfyroidiskt utbildad. Här, liksom på de nyss omtalade ställena, äro emellertid 
fältspatfläckarna icke enhetliga fältspatindivider, utan från mörka mineral fria, grofkornigare 
fältspatanhopningar med riklig muskovit och (här mindre) epidot. 

I andra mera omvandlade prof trängas epidot och muskovit allt mera undan af den 
klara och friska fältspaten. Samtidigt inträder en förändring i fältspatkornens begräns- 


1 Quarterly Journ. ot Geol. Soc., 4S (1891), p. 324 och 318. 


60 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


ning: från att kornen hafva gripit in i hvarandra med oregelbundna gränser, blir begräns- 
ningen rätlinig och kornen polyedriska och isometriska, liksom kornen i grundmassan. 
Såväl i grundmassan som i fältspatanhopningarna herrskar således en typisk »vaxkakelik» 
struktur, men med den skilnad, att dels kornstorleken i anhopningarna är flere gånger 
större och dels att mörka mineral och kvarts der fattas. Samtidigt med att fältspatan- 
hopningarnas utveckling går 1 denna riktning, förändras äfven grundmassan på analogt sätt: 
den blir mindre finkornig och klarare, genom att de stoftsmå epidot- och muskovitpartik- 
larna förena sig till större individer; biotit inträder och uttränger muskoviten till större 
delen. Allt detta bevisar, att fältspatananhopningarnas utveckling verkligen försiggår i 
den riktning som angifvits och icke i den motsatta, att det således icke är en utveckling 
från frisk fältspat till starkt omvandlad sådan, utan fastmer en regeneration af frisk fält- 
spat ur vittrad fältspat. 

Angående fältspatanhopningarnas form märkes, att i de bergarter, der de te sig så- 
som matthvita fläckar och bestå af öfvervägande epidot och muskovit, äro de kantiga och 
brottstyckeliknande, men i den mån omvandlingen skrider framåt, öfvergå de till allt mera 
långsträckta linser, parallela med hvarandra och med bergartens skiffrighet. Formen hos 
såväl de ljusa som de mörka anhopningarna synes af fig. 24, som i 3 nat. storlek visar 
en planslipad yta af den föga omvandlade hälleflintgneisen från Djurshall, som nyss om- 
nämndes. Typiska linser från starkt omvandlade gneiser synas i fig. 25. Till dessa 
gneisernas fältspatlinser få vi snart tillfälle att återkomma. 

Hittills har intet blifvit sagdt angående fältspatens natur i dessa linser. Bortsedt 
från de nedanför behandlade fall, der fältspaten är mikroklin, har den i de mindre om- 
vandlade hälleflintgneiserna aldrig, i gneiserna endast sällan tvillingsstreckning. Det sätt, 
på hvilket den tvillingsstreckade plagioklasen förekommer midt ibland den olamellerade 
fältspaten, liksom ock dess fullständigt öfverensstämmande ljusbrytning och allmänna ut- 
seende, talar dock bestämdt för att äfven anhopningarnas ostreckade fältspat är plagioklas. 
Denna plagioklas har närmare undersökts 1 ett par gneiser och visat sig vara andesin. 

Det bästa exemplet på en mikroklinrik hälleflintgneis är den i SO. delen af den ur 
kritslätten uppstickande Ysaneryggen, den sydöstligaste bekanta blottade förekomsten af 
traktens hälleflintgneis. Bergarten är grå med mörka och ljusröda fläckar, hvilkas längd- 
riktning är parallel med bergartens skiffrighet. Den är makroskopiskt tät med undantag 
af de ljusröda fläckarna, der man ser större fältspatgenomgångsytor framblänka. Mineralo- 
giskt är bergarten karakteriserad genom grön biotit, litet blågrönt hornblende, epidot, 
titanit, malm etc., dels som anhopningar, dels strödda i massan. Oaktadt det jemförelse- 
vis låga omvandlingsstadiet fattas dock muskovit helt och hållet. Grundmassan utgöres 
af kvarts samt ostreckad fältspat och mikroklin i ungefär lika mängder. Deri förekomma 
dels linser af en något grumsig, ostreckad fältspat i stora polygonala korn, men derjemte 
förekomma äfven linser, som helt och hållet bestå af mikroklin i fullständigt klara och 
friska korn. Ibland finnas inuti mikroklinlinserna små rester af en epidotrik och starkt 
orumsig och derför obestämbar (äldre) fältspat, hvilken bjert afsticker mot den klara 
mikroklinen. Kornstorleken i mikroklinlinserna är flere gånger större än 1 grundmassan, 
strukturen är i regeln icke så utprägladt vaxkakelik som i plagioklaslinserna, ehuru den 


nog kan vara det på sina ställen. Man kan f. ö. äfven i grundmassan göra den iakt- 


KONGL. ' SV. VE'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 61 


tagelsen, att mikroklinen icke har så enkelt polygonala former som de öfriga ljusa mine- 
ralen, utan tenderar till något större allotriomorfi. Slutligen må nämnas, att linger finnas, 
hvilka bestå af begge fältspaterna, samt att litet kvarts stundom förekommer mellan lin- 
sernas mikroklinkorn, något som aldrig är iakttaget i de rena plagioklaslinserna. Enstaka 
större kvartskorn saknas här. 

En annan mikroklinrik bergart är en »gneis; NO. om Engöl på Ryssberget. Den 
är fattig på mörka mineral och fri från hornblende samt för utpräglade wmikroklinlinser 
jemte stora sönderpressade kvartskorn. Den är makroskopiskt ljusare än vanligt och med en 
nyans i rödt, samt saknar utpräglad skiffrighet, hvarför den särskildt omnämnes i »Karls- 
hamn, Skånedelen», p. 66. 

Innan vi gå vidare, torde det vara skäl att söka utreda ursprunget till dessa mörka 
och ljusa anhopningar. I det föregående har visats, att de från kantiga, brottstycke- 
liknande partier, bestående de mörka af större och mindre samt stoftsmå korn af biotit, 
hornblende, epidot, titanit etc., de ljusa af epidot-muskovitrik fältspat, utveckla sig till 
långsträckta linser af antingen större individer af biotit och hornblende, genomväxta af 
skarpa epidotkristaller, samt associerade med titanit i större korn, eller å andra sidan be- 
stående af ren, frisk fältspat. Begge slagen af anhopningar kunde tänkas vara konkre- 
tionära bildningar, tillkomna under metamorfoseringens lopp i analogi med bildningen af 
stora andalusiter, cordieriter o. d. hos andra kontaktbergarter. Men, skulle man försöka 
draga ut deras ofvan skildrade utvecklingslinier bakåt, så kommer man snarare till det 
resultat, att de äro af primär natur, att de härleda sig från större, vittrade stycken af 
fältspater och mörka mineral, som till stort antal funnits i den ursprungliga tuften. 

Såsom redan nämndt finnas icke några säkert allotigena större fältspater i hälle- 
flintgneiserna, och de som möjligen kunde komma i fråga att betraktas som sådana, äro 
i alla fall alltför få i jemförelse med strökornen af kvarts. Skulle deremot fältspat- 
anhopningarna få förklaras såsom uppkomna af gamla fältspatströkorn, så vore denna svå- 
righet löst. Nu saknas icke exempel på en omvandling af större fältspater till aggregat 
af polygonala småkorn genom kontaktmetamorfos. Ett sådant anfördes vid behandlingen 
af amfiboliterna: en af R. BrcK beskrifven diabasporfyrit, hvars oligoklasströkorn helt 
och hållet eller delvis omvandlats till ett aggregat af intill 0,15 mm. stora oligoklas- 
korn, hvilkas regelmässigt polygonala begränsningar gifva aggregatet ett vaxkakeliknande 
utseende. ' Ett annat exempel är lemnadt af HARKER och MARR i deras förut citerade, högst 
intressanta undersökning af Shap-granitens kontaktzon. Uti denna kontaktzon inträda såväl 
porfyriter och kvartsporfyrer som deras tuffer och öfverlagrande sediment af silurisk ålder. 
Der beskrifves från en måttligt omvandlad porfyrit (>andesite») ett strökorn af fältspat, som 
är delvis transformeradt till ett kornigt aggregat”, och i kraftigt metamorfoserade prof af 


1 R. BECK, »Erläuterungen zur Section Pirna», p. 36 (Leipzig 1892), och Min. Petr. Mitth. 13, p. 326 
(1893). 

? Quarterly Journal of the Geol. Soc., 48 (1891), p. 296. Ifrågavarande passus lyder i sin helhet: »It 
is doubtful in some cases how much of the original felspar of the andesites is preserved as such in the less 
metamorphosed examples. The process of reconstruction is seen, however, in some of the occasional porphyritic 
felspars. One of these will be found to be studded with little flakes of brown mica and partly transformed into 
a granular aggregate, while enough of the original felspar-substance remains to vaguely indicate the twinning 
between ecrossed nicols. In the vicinity of the granite the whole substance of the rock is certainly trans- 
formed, --.> Jemför äfven p. 308. 


62 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


de åtföljande tufferna äro de stora fältspaterna omvandlade till ett kornigt aggregat, som 
1 sitt utseende endast skiljer sig från grundmassan genom fattigdomen på glimmer. ! 

Det synes derför högst sannolikt, att vi i »fältspatanhopningarna» hafva tuffens 
omvandlade  fältspatströkorn, och då är det 1 analogi dermed äfven sannolikt att 
dessa redan på »hälleflintgneisens> tidigaste utvecklingsstadium förfintliga anhopningar af 
mörka mineral representera tuffens strökorn af pyroxen jemte glimmer eller amfibol med 
de af dem omslutna småkornen af malm, titanit och apatit. 

På grund af denna slutsats mönstrade jag på nytt de minst omvandlade hälleflint- 
gneiserna, i hopp om att finna bevis för att »anhopningarna> uppstått ur fordom enhetliga korn 
genom öfvergångar, liknande dem BEcK samt HARKER och MARrRr beskrifvit. Mönstringen 
ledde icke till åsyftadt resultat beträffande de mörka anhopningarpa, men deremot lyckades 
jag att 1 tvenne bergarter finna större plagioklaser, hvilka voro delvis granulerade och 


Fig. a. Fig. Db. 


derigenom bildade en öfvergång till »fältspatanhopningarna». I intet fall var likväl de 
mindre fältspatkornens uppkomst ur det större så tydlig, att jag härifrån skulle vågat 
hemta afgörande bevis för fältspatanhopningarnas uppkomst ur fordom enhetliga fältspater 
utan stöd af Becks samt HARKER och MaArrs resultat. De ifrågavarande bergarterna voro 
dels en hälleflintgneis från Axeltorp, dels en från den lilla hällen 0,5 km NNV. om Näsums 
kyrka. Tvenne exempel från den senare bergarten afbildas här ofvan, det ena derjemte 
1 fig. 26. Fig. 26 visar ett större fältspatparti, hvars nedre del är upplöst i mindre korn, 
medan den öfre är temligen enhetlig; det hela ligger i en finkornigare grundmassa. Som 


detta icke tillräckligt tydligt kan återgifvas med en fotografi — som ju endast represen- 
terar ett specielt läge af snittet i förhållande till nikolernas svängningsplan — har jag i 


fig. a uppdragit gränserna mellan alla optiskt olika orienterade fältspatkorn, hvarigenom 
granulationen tydligare framträder. Det på teckningen streckade är muskovit. Ett annat, 
liknande exempel visar fig. b. I begge fallen har man ett komplex af ett stort korn och 


1 P. 300: »The embedded felspar crystals have been replaced by an aggregate of new felspar and quartz, 
with more or less brown mica, and exceptionally a considerable quantity of yellow epidote. In the less meta- 
morphosed examples the Eoriginal twinning cam be vaguely discerned; in specimens taken close to the granite- 
junction the structure is totally destroyed, and the pseudomorphs are recognized merely as areas poorer im 
mica than the surrownding rock. 


KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS ITANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 63 


en mängd mindre, hvilket komplex i förhållande till den omgifvande finkornigare massan 
uppträder som en enhet. Det måste derför betraktas såsom ganska sannolikt, att dessa 
exempel äro motsvarigheter till de af andra forskare beskrifna granulationerna och således 
frambragta ur tutfens fältspatströkorn under inflytande af kontaktmetamorfosen. EH 
annat sannolikhetsbevis för att anhopningarna fordom varit enhetliga fältspater lemnas vid 
behandlingen af de i hälleflintgneisen inlagrade glimmerskiffrarna (p. 73). 


Utom den typ af hälleflintgneiser, som hittills företrädesvis beskrifvits, och som ut- 
märker sig genom makroskopiskt mer eller mindre framträdande anhopningar af fältspat 
och mörka mineral, finnes äfven en annan, med den nämnda genom alla öfvergångar för- 
bunden typ, som makroskopiskt är likformig och utan fläckar, och som i allmänhet är mörkare 
till färgen och har mindre utpräglad skiffrighet. Hit höra bl. a. bergarterna från en Ryss- 
bergstopp — i trakten kallad »Mont Fintelman» — Ö. om Froerydsdalen, samt från flere före- 
komster i trakten kring Raslångens södra ända och äfven från trakten ONO. om Boana. De 
mörka mineralen visa dock åtminstone en tendens att samla sig till fläckar, eller strimmor 
(såsom i Mont Fintelman) och inom andra prof ser man antydningar till fältspatanhopningar, 
det vill här säga ställen, der några större fältspatkorn stöta tillsammans med rätlinig poly- 
gonal begränsning sinsemellan. Kornstorleken visar sig under mikroskopet vara mycket vex- 
lande liksom i de öfriga hälleflintgneisernas »grundmassa». Hornfelsstruktur råder, och musko- 
viten förekommer i stora lappiga skelett. Hornblende saknas. Stora, tydligt dihexaedriska 
kvartskorn äro observerade OSO. om Sågmöllan; i hälleflintgneisen från Mont Fintelman 
finnas deremot icke några sådana stora, såsom allotigena uppfattbara kvartser. Större, ny- 
bildade, stundom pertitiska mikroklinkorn torde vara vanligare hos denna typ än hos den 
linsförande. ONO. om Boana förer hälleflintgneisen enstaka anhopningar af grönbrun biotit i 
polygonalt begränsade individer, hvilka anhopningar mycket likna dem, som förekomma i 
den strax bredvid anstående amfiboliten, beskrifven p. 38. Dessa hälleflintgneisens biotit- 


 anmhopningar genomsättas likväl, i motsats till amfibolitens, af stora, mot biotiten idiomorfa 


muskovitindivider. Bergarterna äro hvarandra f. ö. ganska olika, den ena är hornblende- 
förande, muskovit- och kvartsfri, den andra tvärtom. 

Bergarterna vid Raslångens S. ända äro ovanligt starkt pressade; den OSO. om Såg- 
möllan har sericitisk glans på skiffrighetsplanen, och detsamma gäller 1 mindre grad äfven 
den : analyserade hälleflintgneisen från den lilla hällen 400 m. N. om Sågmöllan. Icke 
blott de större utan äfven grundmassans kvartskorn i dessa begge bergarter förete starkt 
undulerande utsläckning, fältspaterna visa böjda lameller och glimmern är deformerad. 
Strukturen är en genom tryck störd hornfelsstruktur. — Den analyserade hälleflintgneisen 
består af följande mineral, ordnade efter deras relativa mängd: ortoklas och mikroklin, 
oligoklas (eller andesin), kvarts, biotit, muskovit, epidot, kalkspat, malm, titanit, apatit 
(afgjordt rikligare än i genomsnitt hos graniter) samt zirkon. 


De hittills skildrade bergarterna tillhöra företrädesvis hälleflintgneisens zon, omfattande 
de mindre omvandlade bergarterna, men på samma gång i allmänhet äfven de öfre skikten. 
Vi öfvergå nu till gneisernas starkare omvandlade och djupare ned i lagerserien belägna zon. 

Af Ryssbergets fullt gneisiga varieteter har redan den massformiga, svagt rödaktiga, 
mikroklinrika bergarten NO. om Engöl blifvit omtalad. I allmänhet synas de dock 


64 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


sluta sig mera till en rent grå, utprägladt parallelstruerad typ, hvilken blifvit närmare stu- 
derad i trakten NO. om Näsums kyrka. En profil från den häll, som på >»Karlshamn, Skåne- 
delen» betecknas med »80», 2 km. NO. om kyrkan, mot Ö. fram till landsvägen visar öfverallt 
samma, fullt gneisliknande bergart. Den innehåller ungefär vid höjdsiffran 323 pegmatitiska 
partier af röd, storkornig fältspat och kvarts — längre mot Ö. i länsgränsen, äfvensom i 
Ryssbergets södra del, uppträda mäktiga pegmatitgångar. Denna gneistyp karakteriseras 
mineralogiskt genom att hornblende inträder såsom en väsentlig beståndsdel vid sidan af 
den här rent bruna biotiten. Muskovit och kalkspat fattas deremot. Äfven här följas de 
mörka mineralen åt 1 anhopningar, ehuru de äfven finnas spridda 1 massan. Det rikligt 
förekommande hornblendet är, såsom redan på p. 57 framhölls, här utprägladt poikilitiskt (fig. 
21 är härifrån). Särskildt när det, associeradt med glimmer, bildar mörka, stora anhopningar, 
ser man huru flere skilda hornblendepartier dock äro parallelorienterade, på det sätt som 
visas af fig. 31 från ett annat exempel härpå. — Utpräglade plagioklaslinser finnas. 

I en liten häll N. om vägen vid östligaste Gonarp, 2,5 km. NO. om Näsums kyrka, 
anträffades 1 gneisen smala granitådror. Graniten visar makroskopiskt samma fram- 
trädande fältspattaflor, som karakterisera såväl Jemshögsgraniten som den småkorniga. 
Den bläddrar upp gneisen skikt något och kilar sig emellan dem, dock är det alltid lätt 
att under mikroskopet skilja den injicerade graniten från gneisen, derigenom att begge 
bergarterna bibehålla sina vidt skilda strukturer. Graniten är 1 denna ådra fullständigt 
fri från mörka mineral. 

Ett ganska högt stadium af metamorfos representeras af den analyserade gneisen 
från närheten af kontakten mot graniten vid Raslångens strand Ö. om sundet mellan 
Kid-öarna. Det är en grå, finkornig bergart med utpräglad skiffrighet, markerad genom 
glimmerns anordning längs skiktytorna. Af den stora skilnad, som existerar mellan grund- 
massa och fältspatlinser, får man makroskopiskt intet klart begrepp, man ser endast här 
och der större fältspaters genomgångsytor blänka. Under mikroskopet ser man deremot 
vid svag förstoring (fig. 25) en distinkt skilnad mellan en finkornig hornfelsstruerad 
grundmassa med genomsnittlig kornstorlek af 0,06—0,o8 mm. och deri liggande lång- 
sträckta linser af ren fältspat med kornstorlek i allmänhet kring 0,4 mm. men som kan 
gå upp till 2 mm. Linsernas fältspat är här aldrig mikroklin; den förekommer mest i 
karlsbadertvillingar, hvilka dock stundom genom fin polysyntetisk tvillingsstreckning 
dokumentera sig som plagioklas, närmare bestämdt andesin, Ab, An, eller Ab, An, — ut- 
släckningsmaximum 1 zonen vinkelrätt mot [010] bestämdes nämligen till 19?." Fältspat- 
linserna äro parallela med hvarandra och med bergartens skiffrighet, såsom fig. 25 visar. 
Anhopningar af de mörka mineralen finnas här äfven. 

Den egentliga grundmassan består of kvarts, mikroklin och andesin med grönaktig biotit, 
ett preparat innehöll spår af hornblende, ett annat deremot muskovit såsom sällsynhet; vidare 
epidot med ortitkärna; apatit, zirkon och jernmalm finnas här såsom öfverallt, likaså titanit, hvil- 
ken dock i denna speciella bergart endast förekommer såsom leukoxenkransar kring malmkornen. 

1 meter från granitkontakten Ö. om sundet mellan Kid-öarna är gneisen fortfarande 
finkornig — kornstorlek hos grundmassan c:a 0,1 mm., fast temligen vexlande — och för 


! MICHEL LÉVY »Etude sur la détermination des feldspaths», p. 34, fig. 3 (Paris 1894). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 65 


långsträckta fältspatlinser, der kornen kunna bli 1—1,5 mm. stora. Muskovit är här för- 
svunnen, hvaremot det vanliga blågröna hornblendet spårvis uppträder; grönbrun biotit 
är mörkt hufvudmineral. Epidot med dubbelbrytande ortitkärnor, samt titanit, mest som 
aggregat af småkorn, äro begge ganska vanliga. Stora pressade kvartskorn finnas. - 
Liknande i struktur, ehuru längre från kontakten, är gneisen rätt V. om Kidöns sydspets 
vid Raslångens strand. Den för linser af mikroklin samt f. ö. svafvelkis, omrandad af 
magnetit eller jernglans. 

Makroskopiskt lik de föregående är bergarten från den lilla holmen utanför torpet V. 
om södra Kidön, men med den skilnad, att skiktytorna här utom af glimmer äro beklädda 
med magnetkis. Under mikroskopet ser man att denna magnetkis är en jemförelsevis ung 
bildning, som utfyller mellanrum mellan fältspatkorn och äfven visar sig yngre än en 
kub af svafvelkis, hvilken den omsluter. Svafvelkisen är närvarande i betydligt ringare 
kvantitet än magnetkisen, hvilken senare dock icke anträffats utom 1 denna bergart, under 
det svafvelkis flere gånger observerats. — Denna bergart är mindre finkornig än profvet 
nära kontakten och saknar tydligt utpräglade fältspatlinser. 


De hittills beskrifna hälleflintgneisernas och gneisernas fortsättning norrut erbjuder 
åtskilliga komplikationer, beroende på att veckningsrörelserna kraftigare tryckt sin prägel 
på en del af denna trakts gneiser, kanske också till någon del på en vexling i fråga om 
materialet. De gneiser, hvilka mineralogiskt och strukturelt bilda fortsättningen på den 
skildrade utvecklingskedjan från mindre till allt mera kontaktmetamorfoserade bergarter, 
finnas inom det område, som 1 vester begränsas af en linie genom Raslångens mellersta 
del (längs länsgränsen), Gillesjön, Kroksjön och Bäckasjön; i öster utgöres gränsen af 
Halengneisen och den kring Vilshult uppträdande gneisen, medan i norr den norr om 
Hultasjöarna vidtagande jemna jordbetäckningen hindrar följandet åt detta håll. De för- 
nämsta ställen som ligga inom detta område äro S. och N. Gillenäs, och, som förträffliga 
representanter för denna gneistyp finnas 1 begge ställenas närmaste omgifning, så kommer 
i det följande denna typ att betecknas såsom »Gillesnäs-typen». 

Till en början må endast tvenne exempel på de jemförelsevis lindrigt pressade 
varieteterna beskrifvas, på det att den rena kontaktmetamorfosens verkningar tydligare må 
framträda. 

200 m. NV. om 5. Gillesnäs anstår en frisk och vacker, finkornig, grå glimmer- 
gneis. Dess mineralsammansättning är densamma som 1 gneiserna närmast söderut, näm- 
ligen andesin, mikroklin, kvarts, brun biotit mera än blågrönt hornblende, riklig titanit, 
stora men enstaka malmkorn, apatit och zirkon, samt sparsam epidot, ibland med ortit- 
kärna. I afseende på strukturen märkes att hornblendet icke har egen form utan snarare 
fältspatens, biotiten har visserligen icke kristallbegränsning, men förekommer såsom raka, 
sjelfständiga fjäll och röjer i sin utbildning icke någon inverkan från de ljusa mineralen. 
Biotit och hornblende äro ofta associerade med hvarandra och med titanit, apatit, epidot. 
Kvartsen förekommer såsom rundade korn med en genomsnittsstorlek något mindre än 
fältspatens. — Strukturen får betecknas såsom hornfelsstruktur, men är icke så vaxkakelik 
som hos de mest metamorfoserade af de hittills beskrifna gneiserna, i det kvartsen icke 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. £) 


66 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


visar sig fullt likaberättigad med fältspaten, utan något senare bildad. På en del ställen 
fattas kvarts och mörka mineral och på dessa ställen är strukturen fullständigt vaxkakelik. 
Fältspatens kornstorlek är här också större än annars. Dessa partier få tvifvelsutan 
uppfattas såsom motsvarigheter till de något mindre metamorfoserade gneisernas fältspat- 
anhopningar. 

Till den föregående sluta sig ett antal gneiser, 1 hvilka hornblende till kvantiteten 
är underlägset glimmer. När däremot hornblende mträder till något större mängd än 
biotiten, erhåller bergarten en något annan karaktär. Ett förträffligt exempel på en sådan 
oneis är den i hällen vid vägen 300 m. SSV. om N. Gillesnäs, och denna kan tillika 
anses representera maximum af kontaktmetamorf omvandling inom detta område. Makro- 
skopiskt är den finkornig, svagt rödaktig med något större svarta hornblendeindivider 
afstickande mot den röda undergrunden, ur hvilken här och der en större fältspat fram- 
blänker. Parallelstrukturen är tydligt markerad genom glimmerfjällens anordning. Struk- 
turen är här en utpräglad hornfelsstruktur, 1 det de mörka hufvudmineralen visa 
samma osjelfständighet som de ljusa. Glimmern förekommer såsom strödda formlösa fjäll 
emellan korn af kvarts och fältspat, och hornblendets form bestämmes af de ljusa mine- 
ralen, hvilka med runda konturer bukta sig in i detsamma, liksom hornblendet äfven om- 
sluter större och mindre fältspatkorn. Likaså ser man isolerade hornblendepartier, hvilka 
släcka ut samtidigt med hvarandra. Dessa »svampiga» eller poikilitiska hornblendens form 
åskådliggöras genom Fig. 27, som i polariseradt ljus visar ett större, 1 figuren svart, 
hornblendeparti, omgifvet af en hornfelsstruerad kvarts-fältspatmassa. —  Titanit före- 
kommer i kompakta enhetliga kristaller, som visa antydan till egen form. Den ligger 
mycket ofta såsom inneslutning i hornblendet och de större glimmerfjällen, hvilka då 
begge visa: pleokroitiska gårdar deromkring. — Bergarten är fri från epidot, muskovit 
och kalkspat. 

De ljusa mineralens vanliga kornstorlek är 0,2 till 0,8 mm. Här och der ses ett 
något större kvarts- eller mikroklinkorn, några tydliga anhopningar af fältspat finnas der- 
emot icke. Beträffande kvartsens begränsning gentemot fältspaten gäller hvad som nyss 
sades om gneisen från S. Gillesnäs. Hos en del af kvartskornen gör kvartsen intryck af 
att vara konsoliderad senare än fältspaten; det är fältspaten som bestämt formen och 
kvartsen har derför icke polygonal form utan mera oregelbunden. ÅA andra sidan har 
fältspaten dock : aldrig kristallbegränsning mot kvartsen, och det gifves exempel på att 
fältspat, särskildt mikroklin, har tagit form af denna. Denna modifierade hornfels- 
struktur får man väl antingen tolka så, att de agentier, som gynnat kristallisationen och 
gjort det möjligt för de ljusa mineralen att här uppnå en så pass betydlig kornstorlek, 
äfven hafva medfört en förskjutning af kristallisationsföljden mellan fältspat och kvarts 
derhän, att kvartsens kristallisationsperiod räckt utöfver fältspatens — således såsom ett 
första steg mot den hypidiomorfa strukturen — eller också finge den större allotriomorfien 
uppfattas såsom en produkt af den senare lindriga krossningen, samma förklaring som 
användts för en liknande strukturoregelbundenhet hos graniterna. Vi skola snart få till- 
fälle att återkomma härtill. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 67 


Skiss af förloppet vid wtvecklingen från hällefintgneis till gneis. 


Gmneisens förhållande till hälleflintgneisen är så till vida ett kompliceradt förhållande, 
som hälleflintgneisen på en gång representerar det minst kontaktomvandlade materialet och 
uflagringens öfversta skikt. Dessa öfre skikt innehålla inlagringar af mer eller mindre fält- 
spatföramde glimmerskiffrar, hvilka djupare ned blifva sällsynta. Det ligger ju då ganska 
nära till hands att tänka sig att dessa senast och tillsammans med vittringsprodukter 
(glimmerskiffrarnas material) afsatta tuffskikt sjelfva varit något vittrade, medan de undre 
tuffskikten varit friskare. - Mineralsammansättningens förändring, sådan den här nedan 
skildras, äfvensom sammanställningen af de begge å p- 53 anförda analyserna af en hälle- 
fintgneis och en gneis, tala för att till den skilnad, som kommer från en olikhet i kontakt- 
omvandlingens intensitet, sällar sig en annan skilnad, som beror på ett ursprungligen 
något mera vittradt material hos hälleflintgneisen. 

1: Mineralsammansättning. Gemensamma för alla hithörande bergarter äro kvarts, 
olika sorters fältspat, titanit, jernmalm, zirkon och apatit. Sporadiskt förekommer inom 
alla utvecklingsstadier svafvelkis. De minst omvandlade bergarter som anträffats karak- 
teriseras utom af de nämnda mineralen af muskovit och epidot, stundom påträffas äfven 
kalkspat i små mängder. Som första tecken på en börjande omvandling inträder en grön- 
aktig biotit, delvis ersättande muskoviten. Vid ett något högre stadium inträder stundom 
blågrönt hornblende. I den mån dessa mineral tilltaga, försvinna muskovit och kalkspat. 
Detta försvinnande sammanfaller ungefär med att bergarten öfvergår i det som på kart- 
bladen »Bäckaskog» och »Karlshamn Skånedelen», äfvensom å tafl. 1, kallats gneis. Epidoten 
bibehålles såsom ganska väsentlig beståndsdel ända in till de fullt gneisiga typerna, men 
aftager dock för att i de mest metamorfoserade bergarterna af Gillesnästypen fullständigt 
hafva försvunnit.! 

2. Strukturen. Först och främst må antecknas att kornstorleken växer från makro- 
skopiskt tät, ungefär 0,04 mm., till nästan medelkornig, ungefär 0,3—0,5 mm., således 
tiodubblas. — Vidare stiger i samband härmed kristalliniteten hos de olika mineralen, i 
det de mycket små kornen och aggregaten ge upphof till större, enhetliga korn. Så är 
t. ex. fallet med titaniten, hvilken från att endast uppträda som leukoxenränder och 
aggregat af småkorn, 1 de mest omvandlade gneiserna uppträder som stora kristaller. På 
samma sätt är det med hornblendet och biotiten, hvilka från småkorn och aggregat af 
småkorn, öfvergå till större individer omkransade af småkorn, för att slutligen endast 
förekomma som större individer. En följd häraf är att bergartens glans stiger från att 
hos hälleflintgneiserna och de mindre omvandlade gneiserna de mörka mineralen makro- 
skopiskt förefalla matta till att hos gneiserna deras stora, enhetliga genomgångar ge glän- 
sande reflexer. — Likaledes försvinna snart de små muskovitfjällen hos hälleflintgneiserna, 
så att senare muskovit endast förekommer såsom stora, porkilitiska individer. 

Strukturen, som på de lägsta stadierna är en något ofullkomlig hornfelsstruktur, 
utbildas snabbt till en decideradt vaxkakelik struktur. Samtidigt försvinner den grums- 
rand, som på ett tidigare stadium ofta markerar gränserna mellan mineralkornen, liksom 


1 Äfven från Shap-granitens kontaktzon omtalas att epidot försvinner närmast granitkontakten 
(SNES P2) 


68 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. 


dessa äfven blifva klarare genom att de små kaolim-, muskovit-, eller cpidotartade inter- 
positioner de föra småningom försvinna. Kontaktprodukten får derigenom ett påfal- 
lande klart och friskt utseende, hvilket egendomligt nog synes hålla sig bättre än hos 
eruptivbergarternas motsvarande mineral, något som äfven framhållits af andra författare.' 

Af de bildningar, hvilka uppfattats som porfyritlavans i tuffen inströdda intratellu- 
riska beståndsdelar: större korn af kvarts, fältspater och pyroxen, kanske också af. biotit 
eller amfibol, utplånas tidigast kvartskornens utmärkande egenskaper genom att formen ge- 
nom afsättning af nykristalliserad substans väsentligen förändras och nybildade kvartskorn 
af lika storleksordning uppkomma. Strökornen af fältspat och pyroxen kunna deremot 
spåras i form af anhopningar ända in 1 Gillesnästypens gneiser. De te sig hos de minst 
omvandlade varieteterna som mörka och ljusa fläckar af brottstyckelik form, men blifva 
under omvandlingens lopp linser, parallela med skiktningen. De mörka anhopningarnas 
förnämsta mineralogiska förändring består 1 att muskovit och epidot tillbakaträngas. Faält- 
spatanhopningarna utveckla sig, såsom förut utförligt framhölls, från blandningar af fältspat 
med riklig epidot och muskovit till linser af ren fältspat, hvadan omvandlingen väsentligen 
ter sig som en regeneration af frisk fältspat ur vittrad, förenad med en omkristallisation 
af den redan befintliga fältspatsubstansen till ett aggregat af polyedriska korn. 

in sådan regeneration skulle kräfva en tillförsel af de substanser, som företrädesvis 
bortföras genom vittringen, det vill i detta fall säga kalk och alkalier. Hvad det förra 
ämnet beträffar, så finnes deraf hos de mindre omvandlade hälleflintgneiserna tillräckligt 
i form af kalkspat, dels bildad på bekostnad af anortit, dels utgörande skilnaden mellan 
kalkhalten hos augit och hos hornblende. Denna kalkspatmängd kunde hafva varit till- 
räcklig att jemväl transformera den förhandenvarande muskoviten 1 anortit och alkali- 
fältspat, men den möjligheten kunde äfven tänkas föreligga, att alkalier tillförts utifrån 
genom alkalihaltiga lösningar. Det är emellertid, såsom nyss framhölls, högst sannolikt, 
att någon tillförsel af alkalier icke egt rum, utan att skilnaden mellan gneis och hälleflint- 
gneis 1 detta fall är primär och beroende på att de öfre skiktens tuffmaterial varit mera 
vittradt och derför alkalifattigare. 

Det är emellertid af vigt, att man 1 denna kontaktzon kan konstatera att någon 
tillförsel af goranitsubstans eller fältspatsubstans icke egt rum. Den kemiska sammansätt- 
ningen talar icke härför, och den mikroskopiska undersökningen af omvandlingsprodukter 
å alla stadier har visat, att anläggningen till »fältspatanhopningarna» finnes redan hos det 
minst metamorfoserade sedimentet, och att dessa således äro uppkomna genom en trans- 
formation in situ, äfven om de, såsom i Fig. 25, aldrig så mycket se ut att vara 
»injectés lit par lit». — Då frågan om injektionsmetamorfosens betydelse för närvarande står 
på dagordningen, och många högt ansedde petrografer anse denna betydelse vara mycket 
stor, så vill jag icke göra detta bestämda uttalande om frånvaron af hvarje injektions- 
metamorfos inom Vestanåfältets kontaktzon utan att samtidigt erkänna dess möjlighet på 
andra ställen. Man tvingas härtill genom Barrors” detaljerade undersökningar 1 Bretagne, 
för att icke tala om de odisputabla exempel på »injektionsgneiser», som lemnats af SEDER- 
HOLM från Finlands djupa urberg, af G. H. Winzriams och CH. R. Kryrs från Maryland 


? T. ex. HARKER och MARR i Quart Journ. Geol. Soc. 48. p. 296 (1891) och E. WEBER, Erläuterungen 
zur geologischen Specialkarte des Köngreichs Sachsen, Section Radeberg p. 13 (Leipzig 1890). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 4. 69 


och som man ser 1 Stockhohuaseranitens storartade kontaktzon hvilken ännu väntar på 
sin skildrare. 

En påfallande olikhet finnes mellan denna kontaktmetamorfoserade porfyrittuff och 
de af sediment uppkomna hornfelsar som beskrifvits från flertalet kontaktzoner, nämligen 
att här icke förekomma några af de s. k. »speciella kontaktmineralen», såsom andalusit, 
cordierit, granat, vesuvian ete., medan deremot fältspater rikligen förefinnas. Orsaken 
härtill är icke svår att inse. Alla dessa »kontaktmineral» kunna karakteriseras såsom bärare 
af lerjordsöfverskottet 1 bergarten, det öfverskott, som med nödvändighet hvarje sediment 
måste hafva, hvars material uppkommit genom en äldre bergarts vittring. Materialet i 
porfyrittuffen har endast varit obetydligt vittradt och har derför haft en tillräcklig mängd 
af alkalier och kalk att binda lerjorden som fältspater och glimmer, hvadan några 
speciella lerjordsmineral icke behöft bildas, ja icke kunnat bildas. 

Det var länge en mycket omstridd fråga, huruvida fältspat öfverhufvud taget kunde 
bildas i kontaktmetamorfosen. Man ansåg att den fältspat, som möjligen fans, var injicerad 
från graniten. Denna stridsfråga skulle aldrig uppkommit, om icke de första kontaktzoner 
som noggrannt studerades varit sådana, der omvandling af lerskiffer förelåg, der sålunda 
utsigten till fältspatbildning var ganska ringa. Hade omständigheterna 1 stället gjort att 
dessa först beskrifna kontaktzoner varit sådana, der omvandling af fältspatförande, gråvacke- 
artade sediment förelåg, såsom t. ex. i Lausitz, i Amarinerdalen, vid Shap, så skulle denna 
»fältspatfråga» aldrig uppkommit. 


Ett förhållande, som förtjenar att påpekas, är den här rådande antagomismen mellan 
muskovit och hornblende. Af de kontaktmetamorfoserade hälleflintgneiserna och gneiserna 
från denna trakt har jag studerat öfver hundra slipprof och jag har icke uti något fall 
funnit hornblende och muskovit tillsammans. 

Det är bekant att hornblende och muskovit aldrig anträffas tillsammans i eruptiv- 
bergarter. Detta framhålles +t. ex. af RosenBuscH och ZIRKEL i deras läroböcker. Den 
senare talar t. ex. om »— das in den krystallinen Schiefern so ungemein häufige Neben- 
einandervorkommen von Muscovit und Hornblende, welches den Erstarrungsgesteinen total 


fremd tst.> Nu har muskoviten inom eruptivbergarterna en ytterst obetydlig utbredning, 


och härigenom minskas betydelsen af denna regel. Inom de kontaktmetamorfa sedimenten 
förekomma deremot såväl muskovit som hornblende ymnigt. Fenomenet skulle derför 
vinna 1 intresse, om det visade sig, att den vid studiet af Vestanåfältets kontaktzon gjorda 
iakttagelsen har allmän giltighet, och muskovit och hornblende konstant utesluta hvar- 
andra i kontaktmetamorfa bergarter. Hittills har jag icke kunnat finna några uppgifter 
i litteraturen om samförekomst af muskovit och hornblende i kontaktmetamorfa berg- 
arter. — När det — liksom i Zirkers ofvan citerade yttrande — talas om samföre- 
komst mellan de nämnda mineralen 1 kristalliniska skiffrar, så är det sannolikt fråga om 
här känner man talrika exempel derpå, t. ex. de förut i 
detta arbete omnämnda »hornblende sericitskiffrarna» från Taunus. 


dynamometamorfa bergarter 


1 Af den tabellariska sammanställningen i R. BECKS afhandling (Tscherm. Mitth. 13. p. 341) framgår 
t. ex., att inom det af honom undersökta kontaktområdet hornblende och muskovit icke förekomma i samma bergart. 


70 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Denna antagonism mellan hornblende och muskovit inom Vestanåfältets kontaktgneiser 
kan icke bero på en skilnad i fråga om metamorfosens intensitet. Visserligen är hornblendet 
här hufvudsakligen inskränkt till onciserna, muskoviten till hälleflintgneiserna, men undan- 
tag, sådana som den svagt omvandlade hälleflintgneisen från Ysane, visa att detta icke kan 
vara orsaken. Ännu mera belysande äro förhållandena kring Raslången. I hällen rätt 
V. om Kidöns sydspets finnes hornblende. 750 m. NO. derom, Ö. om sundet mellan 
Kidöarna, nägra meter från kontakten mot graniten, fans uti ett prof icke hornblende, 
men spår af muskovit — som vanligt på detta stadium icke i form af småfjäll utan såsom 
stora skelettformiga individer. Uti ctt annat prof derifrån, liksom äfven i ett, taget I m. 
från kontakten, ungefär 3 m. ifrån de förra vinkelrätt mot strykningsriktningen, fans 
spår af hornblende, men ingen muskovit. Bergarterna äro hvarandra för öfrigt fullt lika. 
Detta visar att orsaken ligger i vexlingar i sedimentets sammansättning och, eftersom 
dessa vexlingar på några meters distans och med för öfrigt lika utseende hos bergarterna 
icke kunna vara betydliga, så måste bildningen af muskovit eller hornblende på ett mycket 
känsligt sätt gifva uttryck för den kemiska sammansättningen. Detta kan tänkas bero 
på att den i dessa bergarter under inflytande af kontaktmetamorfosen nybildade biotiten 
har en konstant sammansättning. Om biotiten enligt TSsCHERMAKS ofullkomliga, men 1 
detta fall mera åskådliga formel uppfattas såsom muskovit + olivin, så skulle förhållan- 
det mellan dessa vara konstant. Ett öfverskott af muskovit, tydande på en mindre halt af 
alkalier, således på ett lokalt mera vittradt material, skulle medföra bildningen af sjelf 
ständig muskovit, medan en brist af muskovit eller ett öfverskott af jern-magnesiumsilikat 
skulle medföra bildningen af hornblende. I hälleflintgneisernas kalkspathalt finnes den 
för hornblendets bildning nödiga kalkhalten. 


Innan jag öfvergår till beskrifningen af de kontaktomvandlade tuffernas fortsättning 
inom angränsande trakter måste först en redogörelse lemnas för de inlagringar af främ- 
mande material, som finnas i tuffen. Förut hafva amfibolitinlagringarna behandlats, nu 
återstå inlagringarna af glimmerskiffrar och beslägtade bergarter. 


5. Glimmerskifferinlagringar i hälleflintgneis och gneis. 


Såsom i det föregående har blifvit omnämndt, förekomma såsom underordnade in- 
lagringar 1 hälleflintgneisen och den dermed sammanhängande gneisen bergarter, hvilkas 
kemisk-mineralogiska sammansättning skiljer sig från hälleflintgneisens på ett sätt, som 
visar att deras material 1 stället närmar sig glimmerkvartsitens. Dessa inlagringars före- 
komstsätt beskrifvas så pass utförligt i kartbladsbeskrifningarna att jag här endast behöfver 
citera dessa: 

(Bäckaskog» p. 13): »I vissa lager är bergarten (hälleflintgneisen) mera glimmerrik 
och blir samtidigt ljusare samt rikare på kvarts, sålunda öfvergående till en glimmer- 
skiffer, hvilken till sitt utseende i hög grad närmar sig Vestanå glimmerkvartsit, ehuru 
den i hittills under mikroskopet granskade prof visat sig innehålla fältspat. Denna glimmer- 
skiffer, som genom alla öfvergångar och upprepad vexellagring på det närmaste är förbunden 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 71 


med hälleflintgneisen, förekommer hufvudsakligen vid några få nivåer ej långt ifrån gvänsen 
mot det stora glimmerkvartsitområdet, sydligast vid sydvestra ändan af Högabjer, SO. om 
Blistorpsjön samt vidare i strykningsriktningen fram till denna sjö och VNV. om den- 
samma 1 ett par hällar SO. om Kroksjön. Vackert utbildad och till färgen nästan hvit 
fortsätter den förbi Raslångens sydligaste ända och återfinnes dels NV. härom vid vägen, 
dels YNV. om Bökesta i den vestra af de tvenne parallela hällar, vid hvilka stupningssiffran 
80” är utsatt. Något längre från glimmerkvartsiten förekommer liknande glimmerskiffer 
i en liten häll NNO. om Högabjers norra ände, vidare strax NV. om grafkapellet vid 
Blistorp, der bergarten är ganska ljus, samt öster om Raslångens sydända, der detta lika- 
ledes är fallet, samt slutligen på ett par ställen vid den lilla dalen 1,3 km. N. om Bökesta.» 

OKarlshamn, Skånedelen> p. 67): »På ett par ställen förekommer glimmern undan- 
tagsvis så rikligt, att bergarten snarast kan benämnas glimmerskiffer eller glimmergneis, 
nemligen i den lilla gråaktiga hällen vid vägkorset inom östra delen af Axeltorps by och 
likaså i den, som ligger närmast NV. om södra delen af Tvegöl. En mera kvartsrik 
och ljusare glimmerskiffer, som icke så litet närmar sig glimmerkvartsiten i Vestanå- 
trakten, bildar NV. om Barnakälla tvenne något utdragna och i samma linie liggande 
hällar, hvilkas lager stupa 80” och 75” mot SV. Vester om den norra träffas en hälle- 
Hintgneis, som visar samma strykning och stupning, nämligen 75” mot SV. De nyss- 
nämnda begge hällarna tillhöra emellertid säkerligen icke den egentliga glimmerkvartsiten, 
utan i stället de inlagringar af mer eller mindre kvartsrik glimmerskiffer, hvilka äro 
iakttagna inom hälleflintgneisen i Vestanåtrakten. I förlängningen af den ifrågavarande 
glimmerskifferns strykning mot SO., strax NV. om Barnakälla och den lilla hällen af 
hälleflintgneis, förekommer lokal morän af glimmerskiffer i ett par något olika varieteter; 
och i riktning mot Ifösjön går lagret antagligen fram till den lilla svämsandsviken. Till 
ett liknande lager höra måhända ett par helt små hällar af en kvartsitartad bergart, hvilka 
visa sig SSO. om Pighuset, på ömse sidor om vägen, strax S. om dess krök mot söder.» 

Dessa glimmerskifferinlagringar äro på den medföljande kartan (Tafl. 1) utmärkta 
med samma färg som glimmerkvartsitlagret. 

Äfven inom kartbladet »Glimåkra» äro liknande bergarter anträffade, ehuru de icke 
omnämnas i bladbeskrifningen. De beskrifvas längre fram 1 samband med de gneiser, 1 
hvilka de förekomma. 

En sådan inlagring af glimmerskiffer finnes vid Blistorp. MHälleflintgneisen här är 
af typen Mont Fintelman — N. om Sågmöllan (p. 63), finkornig men med mycket och 
ganska oregelbundet vexlande kornstorlek, egentliga fältspatanhopningar saknas, i stället 
finnes här och der ett större mikroklinkorn. Enstaka, större, starkt pressade kvarts- 
korn och mycket vackra skelettartade muskovitindivider utmärka bergarten. 

I motsats till den gråa hälleflintgneisen äro alla de här förekommande glimmer- 
skiffervarieteterna ljusa. En större halt af muskovit gör dem mera skiffriga. Vissa varie- 
teter se ut som finkorniga glimmerskiffrar, andra åter, i hvilka muskovithalten icke är 
så dominerande, ha en mera kvartsitisk karaktär. En representant för det förra slaget 
visar under mikroskopet mycket kvarts i små och sönderpressade stora korn, spår af fält- 
spat, såväl plagioklas som mikroklin, riklig muskovit i delvis böjda, icke skelettartade 
fjäll, något grönbrun biotit, epidot med ortitkärna samt slutligen litet jernoxidhydrat. 


(2 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Bergarten är mycket finkornig och strukturen bär starka spår af tryck. Ett generalprof 
af denna bergart analyserades af D:r H. SANTESSON med följande resultat: 


SÅ (DE LE Ae eat ge SRK SSE ERA (OR ER a Re 75,39 
ATS ÖV a Ta a va LL ER RE Ra SUR S RE A  EA 12,69 
165 agan arpa RENA Sr IRA a a 1,42 
[RE (EE ARA RE ESA a RN RN ANS 2,06 
Ma Fe i SA EE ST FN TE EN Aa 0,36 
(GERE SRA SST ANOR STR ENG FN SA 0,63 
NES ÖR ee RA NG SE AA Ra ES RA IG 0,71 
TORN ON ITRTTENTVERT EIST r 4,45 
TE STO RA 0 RR Sn Ano NR DR VISA NES I 14 

I9,85. 


Olikheten med de å p. 533 anförda analyserna på hälleflintgneisen och gneisen är 
påfallande: här finnes mycket mindre kalk och natron, mera kiselsyra samt äfven något 
mera kali och vatten. 

Ur analysen beräknas den kvantitativa mineralsammansättningen under nedan an- 
förda antaganden” till att vara: 


sJICTI OST ena SES Er 4,12 
[pie O pA EAS SEE RE 2165 
1310 (tee RAT ESSEN SNS SORT STA 2,87 
VI TIS KO WANG AG eb SR et DR 29 AR a SEA AEA SR 21,54 
ÖT ORT ASEA Seel KSR RNE SARS Rs ke 10,04 
(ARTO TIG LS a mag EE TE RESER RTR UR SS Eee 6,02 
IV AMTSTASL Fogel erna omsiey. sk ol oe kran ger bode ev 52,80 

100,04. 


Denna kvantitativa mineralsammansättning öfverensstämmer icke så synnerligen väl 
med den genom uppskattning under mikroskopet funna hvad beträffar den höga fältspat- 
halten. — Enligt analysen skulle det ursprungliga sedimentet kunna tänkas hafva haft 
sammansättningen: 


KSV tis SS ESSENS OSrEERNREN TSE NEED AE Er SPE 46,17 
| SON nns bra er NS NR Sa En SEA 16,16 
ÖTGO KAISA REVS SINNE CRASSUS SEINE 26,32 
AU SEESESS ESRI Ir SRS TAR SIR 6,02 
Eprd öres NETA ENS SRA NR ESS DNE 2,65 


jemte jernoxider och kilorit, hvilken sistnämnda något skulle minska kvartshalten. Det 
vore sålunda ett starkt vittradt och abnormt kvartsrikt sediment, som här inlagrats mellan 
det jemförelsevis friska tuffmaterialet. 


1! En epidot med Al:Fe som 4:15; en biotit, sammansatt efter formeln IT,KALSi,O,, +”/2(Mg, Fe),SiO, 
(med Mg:Fe=2:1). — Den höga jernoxidulhalten är svårförklarlig. Antages allt öfverloppsjern som oxid, så 
erfordras jemnt de ännu obundna 1,04 24 vatten för att binda denna till jernoxidhydrat. Genom detta antagande 
tillföras emellertid 0,19 2 O, hvarför analysens slutsumma blir högre. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND 29. NIO 4. (60) 


En annan, mindre glimmerskifferlik varietet från samma ställe visar i struktur och 
mineralsammansättning större öfverensstämmelse med hälleflinteneisen. Den för, utom kvarts, 
muskovit, litet epidot, biotit etc., äfven rätt stora mängder fältspat, specielt mikroklin. På 
sina ställen finnas kvartsfria partier med strängt polygonala fältspatkorn. Muskoviten före- 
kommer emellertid icke heller här i de lappiga former, som äro så genomgående hos 
hälleflintgneiserna, utan i större och mindre, enhetliga fjäll. Stora kvartskorn finnas här 
rikligare än i någon hälleflintgneis; de äro starkt pressade, men dock icke så mycket, att 
de liksom utan gräns gå öfver i grundmassan, utan man kan tydligt urskilja de stundom 
tydligt rundade formerna, hvilka ännu finnas kvar hos de mindre omvandlade hälle- 
fintgneiserna. Den stora rikedomen på porfyrkvartskorn hos denna och flere andra af dessa 
olimmerskiffrar visar deras samband med tuffen, medan deremot rikedomen på muskovit 
skiljer dem från denna och förenar dem med glimmerkvartsitlagrets af vittradt material 
uppkomna bergarter. — Glimmerskiffern 800 m. SO. om Målen är intressant derföre att 
här jemte talrika, stora, pressade kvartskorn, samt af samma storleksordning och anordnade 
på alldeles samma sätt som dessa, äfven finnas fältspataggregat, utåt väl begränsade och be- 
stående af mikroklin i vackert polygonala individer. Fig. 28 visar tvenne sådana fältspat- 
anhopningar jemte flere strökorn af kvarts, bland hvilka en tydlig dihexaeder. Det är här 
tydligt, att det nuvarande fältspataggregatet vid sedimenteringen spelat samma roll som 
det enhetliga kvartskornet, och vi kunna häri finna ett stöd för uppfattningen af dessa 
fältspataggregat såsom ursprungligen enhetliga korn, ekvivalenta med de stora kvarts- 
kornen och således utgörande kvartsporfyrittuffens intratelluriska fältspatströkorn. Hvad 
som skiljer de här förekommande fältspatanhopningarna från de hos gneiserna vanliga är 
dels deras afrundade form, men förnämligast att de här ligga i en grundmassa väsentligt 
rikare på kvarts och muskovit, hvarför således de stora fältspaterna jemte kvartskornen 


förmodligen här äro utvaskade ur den egentliga tuffen. — Kvartskornen innehålla talrika, 
långa, fina rutilnålar. — Grundmassan håller kvarts och mikroklin 1 småkorn, rikligt 


muskovit, dock aldrig med lappiga former, spår af biotit, epidot, titanit etc. 

Att emellertid äfven annat material än den mer eller mindre vittrade tuffen ingår 
i det sediment, som gifvit upphof till dessa inlagringar, visas af de fynd af främ- 
mande brottstycken, som i några fall gjordes vid sökande efter sådana. TI ett af mig 
hemfördt prof från den först omnämnda lokalen, vid Blistorp, funnos enstaka, några 
millimeter stora, rödaktiga fläckar, hvilka svagt skilde sig från den ljusgrå bergarten. 
Ett slipprof af en af dessa fläckar visar en bergart med en högst egendomlig mineral- 
kombination, nämligen lika mängder af kvarts och ljusröd granat, jemte underordnad 
muskovit. 

Ett mera tvifvelaktigt fall förekommer i en glimmerskiffer från imlagringen mellan 
Pighuset och Lefrasjön. Bergarten är närmast en finkornig, väl hornfelsstruerad hälleflint- 
gneis med mikroklinanhopningar och stora, delvis krossade kvartskorn. Deri förekommer, 
skarpt afstickande mot den friskare och långt finkornigare grundmassan, ett fragment af 
en bergart af kvarts och angripen fältspat, närmast liknande en från mörka mineral fri, 
något aplitisk granitbergart eller en mycket fältspatrik kvartsit — i alla händelser något 
som synes vara främmande för den egentliga tuffen. 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 10 


74 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Vester och öster om Sågmöllan vid Raslångens sydligaste ända framgå tvenne inlagringar 
af glimmerskiffrar, 1 hvilka talrika varieteter finnas representerade. Ett prof från V. om 
Sågmöllan visar en ljus, utprägladt skiffrig, sericitiskt glänsande bergart, mycket finkornig, 
dock med makroskopiska kvartskorn här och der. Dessa kvartskorn träda under mikroskopet 
starkt fram genom sin storlek 1 förhållande till den mycket finkorniga grundmassan; af 
dem var det flere som visade otvetydig korroderad dihexaederform. Äfven några större 
fältspatkorn funnos strökornslikt insprängda. Grundmassan tydligen mycket fältspatfattig 
och kvartsrik, derjemte med muskovit, epidot med ortitkärna etc. 

Som lokala block c:a 80 m. NO. om Sågmöllan fans en varietet, ytterst rik på 
muskovit i stora fjäll. Mer än hälften af bergarten utgjordes af muskovit, återstoden var 
mest kvarts. Slipprofvet visar en egendomlig bildning, som uppträder såsom oregel- 
bundet formade, millimeterstora klumpar, hvilka bestå af ren kaolin eller mycket finfjällig 
meuskovit. 

Förekomsten 250 m. NV. om Kroksjöns S. ända, 1 km. SSO. om Sågmöllan, tillhör 
hälleflintgneisernas öfversta skikt, enär närmaste hällen mot V. är amfibolit. Glimmer- 
skiffern är dock skild från denna genom i hällens hängande uppträdande, mörkgrå hälle- 
flintgneis. I dess liggande åter förekommer i den närbelägna hällen vid Kroksjöns SO. 
ända en glimmerskiffer, som är ljus, under det den ifrågavarande är mörkt grågrön. — Den 
är tydligt skiffrig och skiktad. Under mikroskopet visar den sig mycket rik på magnetit 
i små oktaedrar, grön biotit i småfjäll, samt apatit. Apatithalten är långt större än 1 
någon annan bergart från området och de rundade, intill millimeterstora apatitpris- 
merna äro anordnade med sin längdriktning i skiktplanet samt ofta associerade sinsemellan 
och med magnetitrika partier. Detta tyder på, att denna mörka varietet uppkommit genom 
en mekanisk koncentration af de tyngre mineralen vid sedimentationen. — Apatiten har ett 
utseende, som den ofta har i ytbergarter: den innehåller nämligen stora mängder långsträckta 
interpositioner, parallela med vertikalaxeln. Apatitkristallerna äro ofta knäckta i stycken, 
hvilka delvis skilts från hvarandra; mellanrummen äro fyllda med biotit och kvarts. — 
Zirkon, titanit och hornblende äro icke observerade i bergarten, som för öfrigt samman- 
sättes af kvarts och fältspat i mycket finkornig blandning. 

I SV. ändan af Högabjer finnes en grå, silfverglänsande, muskovitrik glimmerskiffer, 
icke så olik den mörka glimmerskiffer, som SO. om Kroksjöns S. ända bildar kvartsit- 
lagrets understa lager, men fri från ottrelit och fattig på muskovit och malm. Den 
består af i hvarandra gripande, starkt pressade kvartskorn samt muskovit, derjemte 
malm, litet biotit och epidot etc., deremot saknas fältspat fullständigt. -— Här finnes så- 
lunda såsom inlagring 1 hälleflintgneisen en ren glimmerkvartsit. 

Af beskrifningarna på dessa, såsom inlagringar förekommande, mer eller mindre 
fältspatförande glimmerskiffrar, framgår att de, i motsats till de likaledes såsom lager — 
eller lagergångar — förekommande »amfiboliterna», hafva en kemisk och mineralogisk sam- 
mansättning, som bestämdt hänvisar på ett sediment. Detta sediment har bestått af blandadt 
material, nämligen dels ganska friskt tuffmaterial och dels vittradt, kvarts- och kaolin- 
eller muskovitrikt material, som kan stamma från hvilken vittrad kvartsfältspatbergart 
som helst i trakten, således äfven från tuffen, samt slutligen äfven af för porfyrittuffen 
helt och hållet främmande material, såsom det granatrika brottstycket. Blandningen af 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. (5) 


tuffmaterial och lermaterial — om jag så får uttrycka mig — vexlar i alla proportioner, 
och det finnes derför inom denna grupp — såsom Dr GPER redan påpekat — alla öfver- 


gångar mellan hälleflintgneis och glimmerkvartsit. Glimmerskifferinlagringarnas talrikhet 
tilltager tydligen uppåt, och man kommer slutligen öfver till det uteslutande af sand- och 
lermaterial uppbyggda kvartsitlagret. Genom denna »öfvergång genom vexellagring» visas 
tydligt, att hälleflintgneisens och glimmerkvartsitens lager icke kunna vara skilda genom 
någon längre tidsperiod. 

Bergarter motsvarande dessa mer eller mindre fältspatrika inlagrade »glimmerskiffrar 
förekomma äfven norrut, inom det egentliga Vestanåfältets fortsättning in på bladet »Glim- 
åkray. Dessa beskrifvas dock lämpligare i samband med de der förekommande gneiserna 
och hafva för öfrigt delvis en mera gneisig karaktär än de här beskrifna. (Se härom p. 


86—589). 


6. Gneisens fortsättning mot öster. 


För studiet af de på Ryssbergets Blekingssida och närmast öster derom uppträdande 
gneiserna föreligger dels material af stuffer, tagna vid rekognoserimgen af Blekingsdelen 
af bladet »Karlshamn» (i 1:100 000) af N. O. Horst och C. J. O. KJELLSTRÖM, dels före- 
togo G. DB GEER och jag i Juni 1894 en öfversigtsresa i denna trakt. 

Såväl vid den preliminära granskningen af de af Horst och KJELLSTRÖM tagna 
stufferna, som äfven vid undersökningen 1 fält, visade det sig, att mellan Ryssbergets 
hälleflintgneis och den 1 Pukavikstrakten uppträdande gneisen icke någon gräns kan upp- 
dragas, utan att bergarterna öfvergå 1 hvarandra. Detta resultat betyder, att Blekinges 
kustgneis, en bergart, som upptager en stor del af Blekinges kust och skärgård och på 
sina ställen äfven sträcker sig långt in i landet, som således har en mycket stor utbred- 
ning, skulle på det närmaste sammanhänga med och öfvergå i en bergart, som har alla 
karaktärerna hos ett kontaktmetamorfoseradt sediment och 1 mil längre mot vester ännu 
låter bestämma sig såsom härstammande från en kvartsporfyrittuff. 

Den detaljerade petrografiska undersökningens uppgift blir derföre att noga pröfva 
huruvida denna öfvergång verkligen är kontinuerlig, eller om någon vexling af sedimentet 
eller någon förändring af metamorfosens art har inträffat. 

För belysande af frågan, om någon förändring af sedimentets natur har inträffat, 
må följande af D:r H. SANTESSON utförda analys af gneis från det stora gatstensbrottet 
vid stranden vid Pukavik anföras, till jemförelse med hvilken de förut meddelade ana- 
lyserna af hälleflintgneis och gneis från områdets vestra del satts bredvid: 

Gmeis. Gneis. Hälleflintgneis. 


Raslångens strand 400 m. NNO. 


Pula vil = SAN Ä Z 
Pukavik. Ö. om Kidöarna. om Sågmöllan. 


SCR EE oe BIN 68,43 67,99 70,46 
AN] (al rok BA er EL ek 16,05 14,04 13,24 
(SES: ON are ANT RNE lag 1,7 1,91 
HöQyakand Ip sta 1,02 3,04 2,58 


Mn Öarna exa Jons 0,35 0,39 0,56 


(6 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Gneis. Gneis. Hälleflintgneis. 
Raslångens strand 400 m. NNO. 


Pulkavik. Ö. om Kidöarna. om Sågmöllan. 
[VIS (MBE SER INSSAT AEA R 0,91 1,00 0,78 
(Å OP R EE br SA I 3,66 4.11 4,33 
NES OMS STENS Se 3,04 ; 2 73 1,31 
IE 3 IAEA REN 3,70 2,99 3559 
Fl-0) ORKESTER 0,46 0,77 1,27 
SIST (OSASET VARORNA HANNAR DAR 0,43 Spår = 

99,78 99.77 100,03 


Det är tydligt, att Pukaviksgneisen till sin kemiska sammansättning icke väsentligen 
skiljer sig från de båda andra. Dess kiselsyrehalt är ungefär densamma, men halten af 
lerjord och alkalier är något större, under det jernoxider och kalk äro något mindre. 
Detta betyder en liten ökning af fältspater jemsides med en minskning af de jern- och 
magnesiaförande silikaten. Öfverensstämmelsen är dock så stor, att från den kemiska 
sammansättningens synpunkt intet hinder möter för antagandet, att Pukaviksgneisens ma- 
terial är den omedelbara fortsättningen af den kvartsporfyrittuffaflagring, som gifvit upp- 
hof till hälleflintgneisen närmast under kvartsitlagret. Det vore emellertid möjligt att en 
ursprunglig olikhet i fråga om materialet kunnat finnas på så sätt, att man inom fältets 
östra del haft icke tuffer, utan motsvarande kompakta porfyritlavor. Man har heller icke 
här några sådana afgörande indicier på sedimentation hos materialet som de vesterut 
uppträdande glimmerskifferinlagringarna. Men några bevis för eller ens skäl till ett så- 
dant antagande har jag icke kunnat finna. 

De gneiser, som förekomma på Ryssbergets östra sluttning i trakten af Bjäraryd, 
Mariehäll, Ebbalycke, äro till sitt yttre ganska hälleflintgneislika: mycket finkorniga, gråa, 
stundom med otydliga ljusare och mörkare fläckar och visande talrika små svarta glimmer- 
fjäll. Vid Ebbalycke äro glimmerfjällen mera sammanhängande och parallelställda, hvari- 
genom bergarten blir tydligt skiffrig. Gneisen från detta ställe visar i snitt vackra an- 
hopningar af andesin, liksom de förut beskrifna bestående af isometriska, polygonala korn, 
större än kornen i den omgifvande bergartsmassan. Fig. 29 visar en af dessa karak- 
teristiska bildningars form och utseende i denna bergart. Formen är här icke utprägladt 
linsformig, som i gneiserna vid Raslångens södra del (fig. 25), utan mera rundad, men för 
öfrigt är utseendet detsamma. Grundmassan, som är oklanderligt hornfelsstruerad, består 
af lamellerad och olamellerad plagioklas (minst Ab,An,), mikroklin och kvarts samt brun 
biotit. Epidot saknas helt och hållet. Derjemte finnes litet apatit och zirkon, hvaremot 
egendomligt nog såväl titanit som malm saknas i profvet. Äfven muskovit förekommer, 
hufvudsakligen i större fjäll tillsammans med biotit, ofta parallelorienterade med den- 
samma. Bergarten är endast lindrigt pressad, samt mycket frisk. 

Äfven i bergarten vid vägen N. om Ebbalycke, 1 km. NNV. om afvägen till Mölle- 
björke, förekomma de karakteristiska plagioklasanhopningarna, icke så markerade som i 
den föregående, men dock tillräckliga för att visa bergarternas samhörighet. Till denna 
sluter sig makroskopiskt och mikroskopiskt bergarten V. om Örelycke, V. om Sandbäck, 
hvilken dock saknar tydliga fältspatanhopningar. Begge dessa gneiser äro ganska tydligt 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, är 


pressade samt starkt omvandlade, rika på epidot och muskovit, kloritförande; alla faålt- 
spater, så när som på enstaka mikroklinkorn, äro grumsiga af omvandlingsprodukter. Dess- 
utom innehålla fältspaterna ofta talrika interpositioner af små runda kvartskorn, hvilka 
oruppvis släcka ut samtidigt. I andra fall är kvartsen rikligare och man ser då ett stort, 
svampigt kvartskorn genomväxande en starkt vittrad fältspat. Detta fenomen är tydligen 
af sekundär natur och vittnar, sammanstäldt med de talrika öfriga vittringsfenomenen, om 
ganska genomgripande mineralogiska och strukturella förändringar i bergarten. — Struk- 
turen hos dessa begge gneiser är på sina ställen en oklanderlig hornfelsstruktur, men 
oftare är den afvikande, den är mera oregelbundet allotriomorf. Detta beror antagligen 
på de sekundära omvandlingarna, som inledts genom pressningen och fullföljts af den 
starka vittringen. — Titanitaggregat, malm, samt äfven kärnor af ortit 1 epidot finnas här. 

Gneiserna omkring Pukavik stå på ett omvandlingsstadium ganska nära motsvarande 
det, som representeras af det utförligt beskrifna exemplet från 200 m. NV. om 5. Gilles- 
näs (p. 65). Pukaviksgneiserna äro dock glimmerfattigare och mera massformiga. — Gneisen 
från stenbrottet vid stranden vid Pukavik är mineralogiskt karakteriserad af litet brun- 
grön biotit 1 små formlösa fjäll, titanit 1 småkorn, litet apatit och zirkon, mycket litet 
epidot — som för öfrigt gör intryck af att vara sekundär äfven der den uppträder såsom 
skal kring ortit, liggande 1 biotit och omgifven af pleokroitisk gård — samt slutligen intill 
1 mm. stora malmkorn n. Fältspaternas och kvartsens medelkornstorlek är ungefär 0,4 mm. 
Bergarten är ganska frisk och mycket litet pressad. Angående de ingående mineralens 
relativa mängd lemnar analysen upplysning. Man fmner: 


INSATS OSES AE ae AN RE EG 2 
IAN des AND SAD or a rd ER OR 1 44.0 | SS | al 
ÖTCOkTISE RA I REN 2 TN 18,7 
Biotit, «uusmts. aloe mon 263 AR EON 
He Mndochi btoxider: ker CE 204 | 

0 TLÖMA ; 


Strukturelt utmärker sig Pukaviksgneisen (fig. 30) genom att biotiten uppträder 1 
småfjäll, hvilkas form har tagit intryck af närliggande ljusa mineralkorns form. De ljusa 
mineralen förekomma i rundade isometriska former. Här och der ser man — liksom i 
vissa af Gillesnäsgneiserna — antydningar till plagioklasanhopningar, d. v. s. grupper af 
polygonala plagioklaskorn, större än de omgifvande. Beträffande kvartsens form gäller 
likaledes det resultat, som vunnits från studiet af de mest kontaktomvandlade Gillesnäs- 
gneiserna, nämligen att kvartsen icke har samma grad af isometri som fältspaten och ofta 
visar sig hafva fått sin form bestämd af de omgifvande fältspatkornen. Fältspaterna visa 
dock aldrig egen kristallbegränsning, lika litet som de mörka mineralen, och härigenom 
skiljer sig denna struktur väsentligt från de oförändrade eruptivbergarternas. A andra 


! Tillkommer öfverskott af H,O 0,26 2, hvaremot afgår en brist af Al,O; af 0,s4 2, slutsumman således 
IIB: 


78 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


sidan är denna något modifierade hornfelsstruktur tydligt skild från de genom dynamo- 
metamorfos uppkomna kristalliniska skiffrarnas strukturer, liksom den ännu mera bestämdt 
skiljer sig från injektionsgneisernas struktur. hvilken alltid — såvidt jag lärt känna den- 
samma — är en sammansatt struktur, eller kanske bättre uttryckt utgöres af tvenne sido- 
ställda olika strukturer, nämligen hornfelsens och djupbergartens. 

Denna företeelse, som således möter oss vid fortsättningen af Vestanåfältets kontakt- 
zon såväl norrut till Gillesnäsgneiserna som österut till Pukavikstraktens gneiser, näm- 
ligen att på metamorfosens högsta inom området uppnådda stadier hornfelsstrukturen 
icke är så regelbundet »vaxkakelik», utan kvarts och delvis äfven mikroklin visa större 
formlöshet än plagioklasen — denna företeelse skulle kunna tolkas såsom ett första till- 
närmande till den hypidiomorfa struktur som utmärker djupbergarterna, således såsom ett 
första tecken till »insmältning». Längre än till denna lilla förskjutning af kristallisa- 
tionsföljden skulle emellertid »insmältningen» af sedimenten genom den uppträngande gra- 
niten icke hafva gått i denna trakt. Det kan dock blifva fråga om, huruvida ens detta 
är riktigt, huruvida kvartsens allotriomorf öfverhufvud taget beror på kontaktmetamor- 
fosen. Alla traktens bergarter äro något pressade och kvartsens och mikroklinens form- 
löshet skulle kunna vara en följd af en tryckförändring. Jag har (p. 9—12) sökt göra sanno- 
likt, att äfven de minst pressade graniternas struktur icke är den ursprungliga, utan åt- 
minstone något modifierad genom senare, i samband med veckningsrörelserna försiggångna 
omkristallisationer. Denna förklaring synes mig sannolik äfven för gneiserna, och den 
stödes genom att oregelbundenheterna äro ännu större hos gneiserna inom områdets norra 
del, der tryckfenomenen äfven äro starkare, samt hos de å föregående sida beskrifna, starkt 
vittrade gneiserna. Att denna större allotriomorfi icke tydligt framträder annat än i de 
starkt kontaktomvandlade gneiserna, skulle enligt denna förklaring komma deraf, att hos 
dessa den större kornstorleken underlättar studiet af strukturen. 

Till den närmare beskrifna och analyserade gneisen från Pukavik sluta sig de mig 
tillgängliga representanterna för Blekinges kustgneis. Samtliga äro att karakterisera så- 
som finkorniga, gråa, temligen glimmerfattiga, plagioklasrika gneiser. Stundom inställa 
sig små mängder hornblende, såsom NO. om Kärrsjömåla i Jemshögs socken. Der funnos 
äfven rudimentära plagioklasanhopningar. 

En genetiskt beslägtad, men till sin sammansättning helt afvikande typ finnes vid 
Målen, mellan Kylinge och Sandbäck. Det är en väl parallelstruerad gneis med makro- 
skopiskt tydligt framträdande mörka, hornblenderika och ljusröda, af fältspat bestående 
strimmor. Hornblendet har den vanliga blågröna färgen, är utprägladt poikilitiskt och 
ofta associeradt med jemförelsevis underordnad brun biotit i stora formlösa fjäll, samt 
med titanit och malm i stora korn, allt liggande i en utprägladt vaxkakelik massa af 
plagioklas med mycket underordnad mikroklin och så godt som ingen kvarts. Fältspatens 
halfmillimeterstora, polygonala korn visade sig något pressade. Denna bergart har tyd- 
ligen en sammansättning motsvarande en basisk dioritbergarts. Motsvarigheter, ehuru icke 
fullt så basiska, finnas bland Gillesnäsgneiserna, t. ex. ONO. om S. Gillesnäs (p. 80). 

Inom vestra Blekinge uppträda utom den finkorniga »kustgneisen» äfven gröfre ögon- 
gneiser och finkorniga »röda gneiser», hvilka icke blifvit af mig närmare studerade. Tvenne 
stuffer af en »röd gneis» från trakten SV. om Gustafstorp, 3 km. N. om Pukavik, syntes 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 79 


dock vara att hänföra till någon varietet af den i trakten vanliga småkorniga eoraniten. Det 
skulle utan tvifvel vara en ganska tacksam uppgift att närmare studera vestra Blekinges 
olika gneiser och deras förhållande till de i talrika småmassiv uppstickande småkorniga 
goraniterna samt till den gröfre »Jemshögsgraniten» och »Karlshamnsgraniten»' etc., särskildt 
sedan man genom påvisandet af kustgneisens öfvergiån 


18 1 Vestanå hälleflintgneis fått en 


hållpunkt för bedömande af deras natur. 


7. Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning mot norr. 


Vi öfvergå nu till att i korthet skildra hälleflintgneisens och gneisens fortsättning 
i strykningsriktningen, mot NV. och N. Skildringen stöder sig i främsta rummet på det 
rikhaltiga och väl valda material, som insamlats af P. DusEn under rekognoseringen af 
området, till en del hafva äfven af J. CO. MoBErRG tagna stuffer användts, hvarjemte slut- 
ligen material, medfördt från en af G. DE GEER och mig i Juni 1894 gjord öfversigts- 
resa, förelegat. 

Vi skola till en början uppehålla oss vid den del af gneisterritoriet som ligger öster 
om en linie genom Bäckasjön—Kroksjön — Raslångens mellersta parti, och inom hvilken 
de mest kontaktomvandlade och mindre pressade, egentliga »Gillesnäsgneiserna» anträffas. 

Gillesnäsgneiserna sluta sig på det hela taget nära till de begge utförligt beskrifna 
representanterna, 200 m. NV. om 5. Gillesnäs och 300 m. SSV. om N. Gillesnäs. 
Några förtjena emellertid ett omnämnande, antingen på grund af sitt läge eller på grund 
af mineralogiska eller strukturella afvikelser. 

En mikroskopisk strukturegendomlighet, som karakteriserar flere af Gillesnästypens 
oneiser och äfven omnämnts från gneiserna NO. om Näsums kyrka, är förekomsten af an- 
hopningar af mörka mineral af en viss typ. Ett exempel afbildas i fig. 31 från en gneis 
vid Östra Hultsjöns sydöstra ända. I detta fall förekomma i en bergartsmassa, som icke 
är synnerligen rik på mörka mineral, mörka anhopningar med en storlek af 5 mm. eller 
mera, hvilka utmärka sig derigenom, att det här förekommande hornblendet uppträder 
såsom fere skilda, men parallelorienterade, skarpkantiga partier genomväxande anhopningen, 
hvilken för öfrigt hufvudsakligen består af brungrön biotit. Biotiten är ofta i mängd 
öfverträffande hornblendet, äfven den är ibland utbildad som skilda, parallelorienterade 
partier, men detta är vanligen icke fallet. Utom dessa mineral finnas titanit och malm 
samt epidot, hvilket sistnämnda mineral äfven kransformigt omger anhopningen såsom kri- 
staller, hvilka visa detta frätta utseende, som förut beskrifvits och afbildats (fig. 19) och 
hvilket tolkats såsom beroende på en mikropegmatitisk sammanväxning mellan epidot och 
kvarts. Det må tilläggas, att den gneis, från hvilken exemplet är taget, i öfrigt full- 
ständigt öfverensstämmer med de vanliga gneiser af Gillesnästypen, i hvilka dylika an- 
hopningar icke förekomma, och det synes derför vara berättigadt att använda mörka an- 
hopningar af denna typ såsom ett diagnostiskt kännetecken på de traktens gneiser, hvilka 
genetiskt böra anses som beslägtade med Gillesnäsgneiserna, äfven om de i öfrigt visa 
något afvikande karakterer. 


1 Äfven denna är, enligt meddelande af D:r A. BLOMBERG, yngre än kustgneisen. 


80 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Såsom en annan diagnostiskt vigtig karaktär har jag betraktat förekomsten af mer 
eller mindre rudimentära fältspatanhopningar, hvarmed i dessa högt metamorfoserade 
gneiser endast menas ställen, der kvarts och mörka mineral lokalt saknas, och hvilka der- 
för te sig som grupper af polygonala plagioklaskorn. — Dessa anhopningar saknas ofta — 
såsom i den nyss nämnda gneisen från Ö. Hultasjön — men träffas fullt tydliga i flere 
gneiser, hvilkas makroskopiska utseende så pass mycket afviker från Gillesnästypens van- 
liga, att man mycket väl behöfver den mikroskopiska undersökningens stöd för att våga 
sammanföra dem med dessa. 

I Gillesnäsgneisernas mineralsammansättning inträder hornblende såsom regel, medan 
det är undantag hos gneiserna södernt och hos Pukaviksgneisen, liksom äfven hos gneiserna 
vester om linien Bäckasjön—Kroksjön. Hornblendet har alltid samma blågröna färg och 
saknar form i högre grad än de andra mineralen. Det kan icke sägas ersätta biotit, utan 
synes snarare inträda när biotitens mängd nått en viss gräns. I de biotit- och horn- 
blenderika varieteterna träder kvartsen tillbaka, utan att dock någonsin försvinna. Ett 
exempel på en dylik mera basisk varietet är gneisen vid Raslångens 'strand, ONO. om SS. 
Gillesnäs. Denna är mörkare än vanligt; i tvärbrott ser man tydligt en uppbyggning af 
glimmer- och hornblenderika strimmor, vexlande med glimmerfattiga, deremellan före- 
komma linser af ren fältspat i 1—3 mm. stora individer. Fältspaten är dels andesim, dels 
mikroklin. 

Ortit såsom kärna 1 epidot förekommer hos flere gneiser, men ferestädes finnes 
äfven fri ortit. Så är fallet särskildt inom det undersökta områdets nordligaste delar, 
såsom 5. om Lergrafsgölarna, NV. om Mogöl, 150 m. V. om Svansjön (se nedan) och V. 
om Mjölången. I den förstnämnda bergarten är den ljusgul till färgen, medan den hos 
en del af de andra är brun, den är här alltid dubbelbrytande, om än svagt: interferens- 
färgen går icke öfver grått. Pleokroism saknas. Oftast finnes icke kristallform, men ibland 
är denna tydlig och mineralet bildar då långsträckta individer med sned utsläckning. — 
Ortiten finnes här mest inuti biotit och omgifves då af pleokroitiska gårdar. ! 

Litet blåviolett fusspat förekommer associerad med och kanske bildad af dels biotit, 
V. om L. Kroksjön, och dels ortit, V. om Svansjön. 

Flere af traktens gneiser äro makroskopiskt ganska afvikande från den vanliga 
Gillesnästypen. Så en mörk finkornig varietet vid Kroksjöns östra strand, V. om N. 
Gillesnäs, med makroskopiskt icke framträdande biotit. Den visar dock sin samhörighet 
genom fältspatanhopningar och god isometrisk-polygonal struktur äfven utanför dessa, men 
den är starkt pressad, genomsatt af krosszoner, dess biotit visar sig flerestädes utvalsad, 
i andra fall äro större biotitindivider böjda. 

I norra ändan af det gneisparti, som, enligt min på kartan (tafl. 1) uttryckta uppfatt- 
ning, hvilken afviker från den på bergartskartan till bladet »Glimåkra» framställda, förekommer 
helt omslutet af granitmassivet V. om Mjölången, är bergarten en god Gillesnäsgneis, endast 
något tryckflasrig. Den ursprungligen ganska vackra hornfelsstrukturen är något bortblandad 
genom kvartsens sönderpressning. Hornblendet är svampigt. I södra ändan af gneispartiet 


1 Pleokroitiska gårdar kring ortit äro förut observerade, bl. a. af MICHEL LÉVY och LACROIX (Bull. 
soc. min. 11, p. 65 (1888). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 81 


har deremot gneisen ett annat utseende, den är finkornig, här och der med större fältspat- 
korn, och tydligt parallelstruerad, utan att dock se starkare pressad ut. Hos denna gneis finnas 
emellertid såväl de nyss beskrifna mörka hornblenderika anhopningarna, som äfven enstaka 
orupper af intill hvarandra liggande polygonala fältspatkorn af något mer än medelstorlek. 


Gmneisen vid Ljungsjöns NO. del — i stuff icke olik en något skiffrig, mörk varietet 
af Stockholmsgraniten — har likaledes de mörka anhopningarna, men deremot icke några 
antydningar till fältspatanhopningar. — Kvartsens form är hos de begge senast omnämnda 


oneiserna ganska oregelbunden, det finnes rundade kvartskorn såväl imuti större fältspater 
som mellan dem, men derjemte finnas äfven mot fältspat allotriomorfa kvartskorn. I ett fall 


sådant som detta, der bergarten synbarligen är ganska mycket pressad — V. om Ljung- 
sjöns midt fans ju f. ö. en helt tryckförändrad granit (p. 19) — synes det otvifvelaktigt 


att allotriomorfien hos kvartsen är en följd af de med den börjande krossningen följande 
omsättningarna, i analogi med hvad som ansetts sannolikt beträffande granitens struktur- 
afvikelser. Men, då en liknande struktur förekommer hos så pass litet pressade hberg- 
arter som Pukaviksgneisen och de begge först beskrifna representanterna för Gillesnästypen, 
har jag icke hos dem ansett mig vara berättigad att utan vidare tolka den såsom en pro- 
dukt af de senare veckningsrörelserna, utan jemväl framställt den förmodan, att kvartsens 
större allotriomorfi möjligen skulle kunna vara en tillnärmelse till hypidiomorfi, framkallad 
oenom intensiv kontaktmetamorfos. Begge förklaringarna äro fullt tänkbara, och en af- 
görande lösning kan icke erhållas inom den af mig undersökta delen af området. 

Den nyss för sin rikedom på fri ortit omnämnda gneisen 5. om V. Lergrafs- 
gölen har ett särskildt intresse derigenom, att i samma häll förekommer den pressade 
oranit, som mot öster öfvergår i en fullkomligt normal-granulitisk varietet (jfr. p. 15). 
Makroskopiskt är gneisen mörkare än graniten och mindre pressad. Dess struktur har 
nog varit ganska jemnkornigt polygonal med 0,,—0,s mm. stora korn af de ljusa mine- 
ralen, men denna struktur är störd genom kvartsens sönderpressning: det finnes af kvarts 
nästan blott småkorn 1 anhopningar, stundom tydligt utvalsade mellan fältspatkornen, hvilka 
senare, om än knäckta, dock som vanligt bättre bibehållit sammanhang och form. Derför 
hafva också de lokalt kvartsfria ställena, »fältspatanhopningarna», fullt bibehållit sin poly- 
gonala struktur. — Brun biotit i böjda fjäll finnes, deremot icke hornblende; dessutom 
mycket titanit, malm, apatit, zirkon, ortit, men icke epidot. Fältspaten är dels plagio- 
klas, dels mikroklin. — »Quartz vermiculé» finnes ofta. Man kan göra den iakttagelsen, 
att den inställer sig hos denna trakts gneiser endast när de visa sig tydligt pressade. 

På andra sidan om det lilla massivet af tryckförändrad granit, 1 hällen 400 m. 
N. om V. Hultasjön, förekommer en utmärkt representant för Gillesnäsgneiserna med icke 
krossad kvarts och ganska god isometrisk-polygonal struktur. Blågrönt svampigt hornblende 
är mörkt hufvudmineral, biotit mera underordnad. Mycket titanit, stora malmkorn och litet 
epidot ses derjemte. — Rörande det egendomliga förhållandet, att starkt tryckförändrade 


-graniter och jemförelsevis lindrigt förändrade gneiser förekomma nära associerade, har jag 


haft tillfälle att yttra mig vid behandlingen af graniterna (p. 19). 

Ett utmärkt exempel på en starkt pressad gneis är den som anstår 150 m. V. om 
Svansjön 1 Kyrkhult socken. akroskopiskt är den mörkgrå med här och der framträdande, 
Svansj Kyrkhult sock Makroskopiskt är de kg a h der framträdand 


Kongl. Sv. Vet. Akademiens Handl. Band 29. N:o 4. Jil 


382 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


millimeterstora brunsvarta titaniter och svarta, af en smal rostrand omgifna ortiter, samt visar 
ögonstruktur. Under mikroskopet ser man en utmärkt vacker murbrukstruktur med stora 
sönderpressade fältspatkorn i en grundmassa af små utvalsade gröna biotitfjäll, små pa- 
rallelställda epidotstänglar samt kvarts. Liksom fältspatkornen förekomma äfven stora pres- 
sade titaniter samt äfven stora ortitkristaller såsom »ögon». Fig. 32, som åskådliggör 
bergartens utseende, är vald så, att 1 midten en stor ortit förekommer, 'genomdragen 
af oregelbundna sprickor, och med fläckvis vexlande brunaktig färg, samt svag dubbel- 
brytning och pleokroism. Litet blå flusspat förekommer i biotit och ortit på sprickor. 

Till de beskrifna exemplen på Gillesnäsgneiser sluta sig de öfriga inom denna del 
af området uppträdande mer eller mindre nära. Detsamma gäller äfven om de finkorniga 
gneiser, som förekomma österut, mellan granitmassivet och bladet »Glimåkras» östra gräns; 
de på andra sidan af denna gräns uppträdande gneiserna har jag icke haft tillfälle att 
studera. 


Vester om en linie genom Bäckasjön—Kroksjön—Raslången börjar jordbetäckningen 
allt mer att dölja den fasta berggrunden, och ju längre man kommer åt vester, desto säll- 
syntare blifva hällarna. Under sådana förhållanden skulle det vara förenadt med mycken 
svårighet och kanske omöjligt att i detalj följa Gillesnäsgneisernas utbredning och fortsättning 
mot V. och påvisa de mot hvarje förändring i struktur och mineralsammansättning svarande 
geologiska förhållandena, äfven om fältundersökningen af dessa trakter gjordes om med 
detta mål för ögat. Utan flere kemiska analyser skulle det icke heller låta sig afgöra, 1 
hvad mån de inträffade förändringarna kunde bero på mindre vexlingar i sedimentets 
natur. Det har derföre varit nödvändigt att behandla gneiserna inom denna del af om- 
rådet mera summariskt och endast framhålla vissa karakteristiska typer. 

Så mycket står emellertid fast, att — med undantag af de »gneiser», som beskrifvits 
såsom tryckförändrade graniter eller som ansetts tillhöra den strax V. om Skånegränsen 
typiskt utbildade »Örsjö-gneisen>, eller som slutligen kunna paralleliseras med de i 
hälleflintgneisen söderut uppträdande inlagringarna af mer eller mindre fältspatrik glim- 
merskiffer — bilda traktens gneiser en jemförelsevis enhetlig skiktserie, som icke blott 
stratigrafiskt utan äfven petrografiskt sluter sig till Gillesnäsgneiserna och de söderut upp- 
trädande bergarterna. Mineralogiskt finnas inga skiljaktigheter. Visserligen uppträder 
här nästan aldrig hornblende, medan biotiten i stället är åtföljd af skelettartad muskovit 
äfven i fullt gneisiga bergarter, men äfven söderut är hornblende sällsyntare i de öfversta, 
närmast kvartsitlagret belägna skikten, hvilkas fortsättning dessa gneiser representera, än 
det är i de djupare ned belägna skikten, i hvilkas fortsättning Gillesnäsgneiserna ligga. 

Strukturelt visa de festa af denna trakts gneiser och hälleflintgneiser sin sam- 
hörighet med de förut beskrifna genom  biotitfjällens formlöshet, muskovitens skelett- 
former, poikilitisk struktur hos hornblendet, när det fins, förekomsten här och der af otve- - 
tydiga fältspatanhopningar, samt, äfven utanför dessa, af en tillnärmelse till isometriska 
och polygonala former hos fältspat och kvarts. Men just i detta sista hänseende finnas 
oregelbundenheter, i det begge mineralen visa större allotriomorfi och kornen äro mindre 
isometriska än i de förut beskrifna gneistyperna. Dessa oregelbundenheter finnas äfven 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 83 


hos de starkare pressade Gillesnäsgneiserna och torde derför böra sättas i samband med 
den omständigheten, att tryckfenomen här äro allmännare än öster om den nämnda linien, 
på samma gång som de kontaktmetamorfa inverkningarna synas vara svagare. Så t. ex. 
har den inom denna del af området, N. om N. Nebbeboda, förekommande kloritskiffern, 
hvilken ekvivalerar de annorstädes uppträdande amfiboliterna, icke kontaktmetamorf utan 
snarare dynamometamorf prägel (jfr. p. 46). Inom området finnas äfven smärre före- 
komster af granit, i hvilka bergarten likaledes är starkt tryckförändrad (jfr. p- 20). 

Dessa af starkare tryck och kanske äfven af smärre variationer i sedimentets sam- 
mansättning framkallade afvikelser motsvaras på ett mycket känsligt sätt af förändringar 
i gneisens makroskopiska utseende; dock gäller härvid, att visserligen de gneiser, som 
makroskopiskt mest likna Gillesnäsgneiserna, äfven mikroskopiskt öfverensstämma, men att 
ifven en del af de makroskopiskt ganska betydligt afvikande mikroskopiskt visa sin sam- 
hörighet med dessa. Flere af de vestra gneiserna skilja sig dock såväl makroskopiskt som 
mikroskopiskt ganska betydligt från de söderut och österut uppträdande, om de än genom 
alla öfvergångar äro med dem förbundna. 

Äfven inom denna del af området gör sig gällande en utveckling från »hälleflint- 
gneis> till »gneis», från mycket finkornig till mindre finkornig, och liksom söderut träffas 
de täta varieteterna närmast kvartsitlagret, de gneisiga längre derifrån, mot öster. Både 
hälleflintgneis och gneis afvika, som ofvan antyddes, i vissa hänseenden från de söderut 
uppträdande. 

Några exempel må anföras. Tvenne gneisprof från V. om N. Bäckasjön och från 
200 m. NNV. om Buskagölen motsvara närmast den beskrifning, som lemnades af gneisen 
S. om V-. Lergrafsgölen (p. 81). De äro pressade nästan till fuliständig uppkrossning af 
kvartsen, biotiten är söndertrasad, rikliga småkorn af epidot samt här och der små musko- 
vitfjäll finnas. Fältspaten har deremot en isometrisk form, hvilken icke beror på me- 
kanisk afrundning, utan är ursprunglig, ty samma form finnes på de kvartsfria ställena i 
slipprofven. De jemförelsevis oförändrade och derför relativt stora fältspatkornen dominera, 
och den finkorniga massa, som finnes mellan fältspatkornen, är relativt sparsam. 

Bergarten 350 m. NO. om L. Nyteboda, en gneis med talrika, framträdande, 
olänsande biotitfjäll, är mindre pressad; den är fri såväl från hornblende som från 
muskovit. 

På den af Immelns norra del omslutna halfön, V. om Mossviken, och på öarna V. 
derom äro bergarterna i allmänhet fullt gneisiga; jemförda med de söderut uppträdande 
bergarterna kunna endast tvenne, de längre ned från Veileöns V. sida och från Ö. om 


Draget beskrifna, för sin finkornighet förtjena namnet »hälleflintgneis;» — och af dessa är 
den senare en rifningsbreccia.' — Så är bergarten från SV. spetsen af udden S. om Yls- 


udden till kornstorleken en gneis. Makroskopiskt en grå-rödlett, parallelstruerad bergart 
med ett ganska obestämdt gneisutseende, visar den dock mikroskopiskt mycket typiska 
fältspatanhopningar och representerar ungefär samma omvandlingsgrad som gneiserna vid 


1 D:r A. BLOMBERG, som utgifvit bladet »Glimåkra», har ansett sig böra beteckna större delen af detta 
områdes bergarter som »hälleflintgneis». Rekognosören, DUSÉN, har emellertid haft samma uppfattning som jag, 
han skrifver nämligen i dagbokens sammanfattning: »Hälleflintgneis (eurit) har en högst obetydlig utbredning och 
har anträffats på Veileöns västra sida och på Draget. Den öfvergår utan gräns i gneis.> 


S4 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Raslångens stränder Ö. och V. om Kidöarna. Den förer grönbrun biotit med underordnad 
muskovit 1 småfjäll, litet epidot med ortitkärna, malm, apatit och zirkon, deremot icke 
itanit. Fältspaten är öfvervägande andesin (Ab;An,), men mikroklin förekommer i ända 
till millimeterstora korn. Öfver hufvud taget visar mikroklinen hos dessa gneiser en tendens 
att bilda större korn än plagioklasen, den är äfven friskare. — Strukturen är ganska iso- 
metrisk med den inskränkning för kvartsens och mikroklinens större allotriomorfi, som 
redan blifvit framhållen. 

Beslägtad är den ganska massformiga bergarten på V. sidan af Mossviken. Den 
för dock icke muskovit, utan hornblende. Detta förekommer ganska rikligt och dels sjelf- 
ständigt, dels tillsammans med biotit, epidot, titanit etc. i grupper, liknande de från Ö. 
Hultasjöns sydända m. £. st. beskrifna. Det fria hornblendet är poikilitiskt, och äfven 
biotiten har skelettartade former. 

Makroskopiskt lik den på Ylsudden är äfven gneisen N. om HEdrans inlopp i 
Filkesjön, finkornig men icke tät, och något rödaktig. Den visar långsträckta linser at 
större, polygonala fältspatkorn och mycket vackra, stora muskovitskelett, af hvilka ett 
blifvit valdt för afbildning (fig. 33). 

Ett annat utseende har åter gneisen från Filkesjöns strand, i länegränsen NO. om 
Trollön; den är grå, något fasrig, hornblendeförande. Den visar otvetydiga fältspatan- 
hopningar, samt äfven hornblendeanhopningar af nyss beskrifvet slag, vidare brun biotit, 
malm, titanit, obetydligt epidot, samt något klorit såsom omvandlingsprodukt — ett här säll- 
synt fall. Hornfelsstrukturen är något störd genom kvartskornens börjande sönderpressning. 

Icke långt sydvest om de nyss beskrifna gneiserna vidtager de tätare gneisernas 
område. Hälleflintgneisen på Tärnön i Filkesjön kan karakteriseras såsom en mycket fin- 
kornmig, medelmåttigt skiffrig, grå gneis, 1 hvilken man ser talrika, några millimeter stora 
fjäll af hvit glimmer samt här och der stora kvartskorn. Den visar riklig muskovit i 
lappiga eller skelettartade former, litet brun biotit i småfjäll, småkorn af epidot, titanit, 
malm, stora oregelbundet begränsade, starkt pressade kvartskorn, samt någotsånär tydliga 
fältspatanhopningar, företrädesvis af mikroklin. Brungrön klorit finnes såsom infiltrations- 
produkt, markerande gränserna mellan kornen. Hornfelsstrukturen är mindre god än hos 
de söderut uppträdande hälleflintgneiserna, 1 analogi med hvad som är fallet hos traktens 
gneiser. — Liknande är hälleflintgneisen på udden S. om Tärnö. 

Hälleflintgneisen på östra sidan af det trånga sundet till Filkesjöns sydligaste del 
är finkornigare än de föregående. Den för stora kvartskorn, hvilkas ursprungliga former 
dock icke äro väl bibehållna, samt fältspatanhopningar, hvilka erinra om de från de 
tidigaste stadierna beskrifna, d. v. s. bestående af fältspatkorn, ganska rika på epidot och 
muskovit och med en form, som är mera oregelbundet allotriomorf och icke så vackert 
polygonal som på högre stadier. — Hälleflintgneisen mellan: Skärsjö- och Hultvikarna af 
I1mmeln ansluter sig till de föregående, men är utprägladt skiffrig och med sericitisk glans 
på skiffrighetsplanen. 

Flere hälleflintgneiser, funna på Skärsnäshalfön såsom block, sluta sig till den som 
anstär på V. sidan af Veileön i Immeln, hvilken ö för öfrigt utgöres af gneis. 

Hälleflinteneisen på Veileön är en mörkgrå bergart, finkornig men icke så tät som många 
hälleflintgneiser söderifrån samt med äfven makroskopiskt vexlande kornstorlek; skiffrighet är 


KONGL. SV. VT. AKADEMIGNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 85 


icke starkt prononcerad. Den för brun biotit samt muskovit, hvilken senare ofta är I pa- 
vallelanordning med biotiten, men äfven uppträder i sjelfständiga, lappiga eller skelettartade 
former, vidare rikligt epidot (de större kristallerna stundom med ortitkärna), litet kalkspat, 
runda apatiter ganska rikligt, samt uddigt oregelbundet begränsade malmkorn. Den mikro- 
skopiska bilden i vanligt ljus visar alla dessa mineral i oregelbundet begränsade korn af 
ytterst vexlande storlek, liggande tätt kringströdda i den af kvarts och fältspat bildade bak- 


grunden.  Fältspat-kvarts-agg 


geregatet visar här och der isometriska, temligen polygonala 
former, men oftare är strukturen en annan: man har 1 hvarandra gripande, mycket 
oregelbundet begränsade korn såväl af kvarts som äfven af fältspat. Äfven på de ställen, 
som få anses representera fältspatanhopningarna, der endast fältspat förekommer och der 
kornstorleken är betydligt större än i den omgifvande massan, äfven der är formen icke 
isometrisk utan fältspatkornen gripa oregelmässigt i hvarann — såsom äfven var fallet hos 
de minst omvandlade hälleflintgneiserna söderut. Dessa större fältspatkorn innehålla talrika 
inneslutningar af epidot, muskovitskelett, kalkspat etc. — Bergarten visar endast obetydliga 
pressfenomen. — Af de för kontaktmetamorfa bergarter karakteristiska strukturformerna 
finnas här således endast de skelettartade muskovitfjällen samt en oftast mycket ofullkomlig 
hornfelsstruktur. 

Hälleflintgneisen i södra ändan af hällen Ö. om Draget erbjuder en helt annan 
bild. Den är makroskopiskt en svartgrå, ytterst finkornig bergart utan starkare utvecklad 
skiffrighet. Under mikroskopet visar den sig vara mycket starkt pressad: kvarts före- 
kommer endast såsom aggregat af små regenererade korn, medan fältspaten dels uppträder 
som större sönderkrossade eller medelstora genom utvalsningen rundade korn, men delvis 


äfven har gått upp i den finkorniga grundmassan. Ofriga mineral — epidot, biotit och 
klorit, muskovit — äro reducerade till halft obestämbara småfjäll. Ett undantag göres 


dock af en nybildad epidot, hvilken i stora individer förekommer 1 midten af kvartslinser. 
— Denna >eurit> eller »hälleflintgneis> är således något helt annat än den på Veileön, 
hvilken ansluter sig till den vanliga typen. Här är det fina kornet, som betingar det 
»euritiska» utseendet, följden af en sönderkrossning af bergarten, hvilken sönderkrossning 
tydligen varit helt lokal. 

Till denna bergart sluter sig på det närmaste en från områdets södra del, hvilken 
hittills icke här blifvit omnämnd. —— I »Karlshamn, Skånedelen> (p. 78) säges: »Bland öf- 
riga förmodade sådana (dislokations-) linier må framhållas den, som, oberoende af berg- 
arternas skiktställning, antagligen stryker fram längs den nord-sydliga raden af berghällar 
ett stycke vester om Korseslätt samt vidare mot NNO. längs vestra sidan af mossen vid 
Tvegöl och de mot Ö. tvärbranta större grånithällarna N. härom. På en sluttande berg- 
vägg utmed östra sidan af denna sprickdal finnes vid sydvestra ändan af Tvegölsmossen, 
invid en mindre, på kartan ej utsatt väg, ett som det tycktes temligen tunnt parti af en 
tät, porfyroidisk bergart, erinrande om randig hälleflinta och alldeles olik traktens hälle- 
flintgneis. Strukturplanen hos denna bergart stryka i N. 20” O. och stupa 40? mot V.> 
— Den närmare undersökningen af bergarten bekräftar fullständigt DE Grers förmodande, 
att dess bildning skulle stå i samband med en dislokation. Det är nämligen en bergart 
med större och mindre, starkt sönderkrossade fältspatkorn, liggande kringströdda såsom ögon 
1 en ytterst finkornig och utprägladt parallelstruerad grundmassa af kvarts med grums af 


56 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


epidot, klorit etc. Det är således utan tvifvel en rifningsbreccia. — Den af DE GEER 
omnämnda makroskopiska likheten med en randig hälleflinta finnes äfven mikroskopiskt 
i ganska hög grad; man skulle kunna taga bergarten för en tät fluidalstruerad porfyr, om 
icke »fältspatströkornen> voro isolerade brottstycken 1 stället för idiomorfa kristaller och 
icke hvarje antydan till strökorn af kvarts eller mörka mineral saknades. 


Utom de nu nämnda, sydvest om de egentliga gneiserna uppträdande hälleflint- 
gneiserna finnas äfven, midt inne i gneisområdet, bergarter, hvilka af DusEn benämnts 
och på rekognoseringskartan markerats som »hälleflintgneis». Om denna hälleflintgneis 
skrifver han i dagbokens sammanfattning: »Antagligen vexellagrar den med gneisen. Dess 
strykning och stupning stämmer bra öfverens med strykning och stupning hos gneisen i 
närliggande hällar. Hälleflintgneisens mäktighet är ringa. Hälleflintgneisen öfvergår inom 
kort till finkornig grå gneis.» 

Den förnämsta förekomsten finnes längs vestra stranden af den stora, af Raslången 
omflutna udde, på hvilken S. Gillesnäs ligger, och sträcker sig från uddens södra del 
ända upp till Gillesjön. Hälleflintgneisen bildar här hällar dels tillsammans med gneis, 
dels sjelfständigt. 

Den ringa mäktigheten i förening med förekomstens belägenhet utefter en så mar- 
kerad orografisk linie, som den ifrågavarande kustlinien, i hvars fortsättning de lång- 
sträckta sjöarna Kroksjön, L. Bäckasjön, Arnegölen, St. Bäckasjön ligga, leder tanken på 


en längs en tektonisk linie genom krossning lokalt finkorniggjord gneis — i likhet 
med de begge nyss beskrifna »hälleflintgneiserna> — och detta motsäges icke af de starkt 


skiffriga, muskovitrika bergarternas makroskopiska utseende. Men den ifrågavarande kust- 
linien är äfven parallel med den ungefärliga strykningen i trakten, hvarför man kunde 
förmoda en inlagring af annat material, analog med de söderut uppträdande glimmer- 
skiffrarna. Den omständigheten, att på samma linie, vid Raslångens strand Ö. om Furön, 
derjemte förekomma tvenne hällar af en egendomlig gneis, karakteriserad genom upp- 
trädandet af talrika stora muskovitindivider, och således i sin sammansättning otvetydigt 
anslutande sig till glimmerskifferinlagringarna, talar dock för att de på denna linie före- 
kommande »hälleflintgneisernas» afvikande habitus 1 främsta rummet beror på en ursprunglig 
kemisk olikhet hos sedimentet. Äfven de söderut uppträdande glimmerskiffrarna te sig som 
mer pressade än de omgifvande hälleflintgneiserna, ehuru dock icke i den grad som här. 
För öfrigt vore det ju möjligt, att man inom denna >»hälleflintgneis» kunde träffa på begge 
dessa genetiskt skilda typer. 

Ett prof från stranden 1 km. VNV. om 5. Gillesnäs visar en bergart med utpräglad 
parallelstruktur, ögonstruktur i tvärbrott och svagt sericitisk glans på skiffrighetsplanen. 
Mikroskopiskt framträda i första rummet de stora fältspatögonen, bestående här liksom i 
den inlagrade fältspatförande glimmerskiffern 800 m. SO. om Målen (p. 73) af aggregat af 
polygonala mikroklinkorn, hvilka icke visa några starkare framträdande tryckfenomen. Större 
kvartskorn finnas deremot icke här — i motsats till hos nyssnämnda bergart. — Här uppträder 
kvartsen endast såsom linser eller band af nybildade småkorn, af hvilka småkorn de när- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 87 


liggande äro groft parallelanordnade och derigenom visa sin forna sammanhörighet (jfr 
p. 14). Mellan dessa fältspatögon och kvartslinser smyger sig en finkornig massa af ut- 
valsade gröna biotitfjäll, riklig muskovit och epidot samt kvarts och småkorn af faltspat. 

Öster om Röfvareviken är »hälleflintgneisen» starkt skiffrig, ljusgrå, nästan sericit- 
skifferliknande. Den är mycket rik på epidot, hvilken dels förekommer såsom stora an- 
hopningar af mycket små korn, i hvilka man ibland ser en större kristall, på andra 
ställen finnas deremot endast stora kristaller, då associerade med klorit och malm. Rätt 
mycken muskovit finnes, deremot ingen biotit, utan 1 stället klorit. — De ljusa mineralen 
förekomma mest skilda i linser, fältspat och kvarts hvar för sig, men äfven blandade, 
dock aldrig blandade med sådan regelmässighet, som hos de oförändrade kontaktberg- 
arterna. Denna beståndsdelarnas ojemna fördelning är för öfrigt en hos dynamometamorfa 
bergarter ofta återkommande företeelse. Bergartens struktur, rikedomen på epidot, klorit- 
halten ete. bevisa otvetydigt, att dess nuvarande utseende beror på att den varit utsatt 
för starkt tryck, på dynamometamorfos. Att dess nuvarande kemiska sammansättning är 
olika de bredvidliggande gneisernas är likaledes tydligt, men detta kunde ju möjligen 
bero på genom krossningen underlättade substanstransporter. 

Helt annorlunda gestaltar sig förhållandet i den nyss i förbigående omnämnda gneisen, 
hvilken förekommer 1 tvenne strandhällar något söder om den föregående, c:a 500 m. (0 
om Furön. - Det är cen finkornig grå gneis, hvilken utmärker sig genom talrika, centi- 
meterstora individer af hvit glimmer. Bergarten förekommer enligt DUsÉN såsom flere 
lager i vanlig gneis. — De stora muskovittaflorna hafva lappiga, genombrutna former; 
ofta förekommer kvarts, mikropegmatitiskt genomsättande en del af kornet. Muskovit- 
individerna äro starkt böjda och de stora kvartskorn man här och der anträffar äro starkt 
pressade. Fältspatens mängd är ungefär som i de omgifvarde gneiserna; den bildar po- 
lygonala korn. Utom ljus glimmer finnes äfven icke så litet biotit, dessutom epidot, litet 
titanit; malm fattas deremot. Muskoviten har liten axelvinkel. — Bergartens stora muskovit- 
rikedom samt muskovitindividernas synbarligen primära, på kontaktmetamorfos hänvisande 
former samt de jemförelsevis lindriga pressfenomenen göra det tydligt, att den kemiska 
olikheten mellan denna muskovitrika gneis och de öfriga är af primär natur och beroende 
på en ursprunglig olikhet i sedimentets sammansättning, en olikhet som går i samma 
riktning som hos de söderut såsom inlagringar uppträdande fältspatglimmerskiffrarna. 

Ännu längre utvecklad i samma riktning är en bergart, funnen som block vid stran- 
den af Filkesjön SSO. om Trollön af J. OC. MoBErG. Denna består af stora, makrosko- 
piskt starkt prononcerade, tätt liggande individer af hvit kaliglimmer, dessutom kvarts, 
sparsamt fältspat, litet brun biotit, svafvelkis och magnetit samt enstaka halfmillimeter- 
stora korn af ett ytterst starkt ljusbrytande och dubbelbrytande, mörkbrunt, något pleo- 
kroitiskt mineral, hvilket närmast öfverensstämmer med rutil. En tvilling är äfven obser- 
verad, men kornens formlöshet och mineralets något afvikande utseende göra bestämningen 
osäker. Muskovitindividerna visa sig här och der genomväxta af fibrolit i små bundtar. 
Det förefaller, som om bergarten skulle kunna hålla 50 procent muskovit, och dess här- 
igenom visade härstamning från ett alkalifattigt sediment framhäfves ytterligare genom den 
lilla fibrolithalten. — Liknande bergarter från Skärsnäshalfön hafva af DE GEER 1 dag- 
böcker kallats »zelimmerögonglimmerskiffer», ett mycket betecknande namn, som dock icke får 


88 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


utsträckas till de »glimmerögon»-förande varieteterna från Raslångens strand, hvilka äro 
vida fältspatrikare och derför hellre borde kallas »glimmerögon-gneiser». Från hällen vid 
stranden närmast norr om dessa, in 1 den lilla viken SO. om Röfvareviken, föreligger för 
öfrigt ett prof, som representerar ett öfvergångsled mellan dessa och de vanliga gneiserna. 

Liknande muskovitrika bergarter äro funna på fere ställen inom hälleflintgneis- 
området V. om Raslången-Filkesjön. Så t. ex. V. om Karseboda »såsom ett par tjocka skikt 
inuti euriten», vidare strax SO. om Skärsjövik. På det senare stället är bergarten en 
gneis med stora framträdande muskovitfjäll, rik på epidot och kvarts. S. om Edran finnes 
en glimmerskiffer af alldeles samma typ som de söderut uppträdande, rik på kvarts delvis 
1 aggregat, som häntyda på forna större korn, rätt mycket fältspat, muskovit i småfjäll, 
inga mörka mineral, litet svafvelkis i kristaller, som 1 kanterna äro omvandlade till 
limonit. 

På andra sidan kvartsitlagret, i den lilla udden SV. om Högön, anstår äfven 
en »ögonglimmerskiffer» med starkt framträdande, rödaktiga muskovitfjäll. Dessa stora 
muskovitfjäll äro skelettartadt genombrutna af kvarts- och fältspatskorn, hvilket äfven 
makroskopiskt kan skönjas. En del af de ljusa glimmerfjällen ligga direkt och oför- 
medladt i den hufvudsakligen af kvarts, men äfven af icke så litet mikroklin be- 
stående bergartsmassan. Andra åter visa sig helt och hållet omgifna af plagioklas. Mellan 
glimmern och fältspaten består då den relationen, att glimmern ligger såsom isolerade, 
men sinsemellan parallelanordnade partier, strödda i ett enhetligt, stort plagioklaskorn. 
Äfven mellan fältspaten och glimmern synes en kristallografiskt lagbunden samman- 
växning finnas, ty utsläckningen är hos begge mineralen i de flesta fall approxima- 
tivt samtidig. I ett snitt, vinkelrätt mot fältspatens [010], låg glimmerns genomgångs- 
riktning vinkelrätt mot tvillingslamelleringen, glimmerns vertikalaxel skulle således 
ligga i fältspatens [010]. Närmare kunde den eventuella lagbundenheten i samman- 
växningen icke studeras. — Är glimmerns omkransning genom fältspat af primär eller 
sekundär natur? Och i senare fallet, är fältspaten bildad af glimmern eller omvändt? 
Det sista alternativet synes uteslutet genom glimmerns parallelanordning mom olika delar 
af samma fältspatkorn, och genom att glimmern alltid är inskränkt till kornens inre delar; 
äfven fältspatkornens begränsning tyder mera hän på en pseudomorfos efter glimmer. Vi 
komma således till det resultatet, att, försåvidt fenomenet icke är primärt, är fältspaten bildad 
på glimmerns bekostnad. Fenomenet är fullständigt analogt med den omkransning af disten 
genom pyrofyllit, som beskrifvits från 250 m. NV. om Bäen (p. 32). Der synes det emellertid 
endast hafva varit en hydrering, under det att här en transformering af ett alkalifattigare 
mineral till ett alkalirikare skulle egt rum. I begge fallen fans jemte omvandladt 
mineral äfven fullt oförändradt. — I bergarten sågos småkristaller af turmalin med egen- 
domliga axelfärger: parallelt c-axeln gult, vinkelrätt deremot rubinrödt; de förekommo 
associerade med och oftast inuti glimmern. Dessutom fans zirkon och malm, hvaremot 
biotit och epidot saknades. 

Såsom block anträffades vid Skärsnäs en hithörande bergart, som förtjenar att om”- 
nämnas. Makroskopiskt är den en tydligt parallelstruerad hälleflintgneis af ljus färg, mindre 
finkornig än vanligt, i hvilken bruna fläckar förekomma. Dessa visade sig bestå af ett 
fingrynmigt aggregat af kaolin utan någon form, som skulle kunna gifva någon ledning 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4, 89 


för bedömande af huruvida en pseudomorfos efter något äldre mineral föreligger och i detta 
fall efter hvilket. Eftersom dock i flera af traktens kvartsitiska bergarter finfjälliga kaolin- 
anhopningar uppstå ur manganandalusit (jfr t. ex. p. 30) skulle man kunna förmoda att 
detta äfven här vore fallet. — Uti denna bergarts kaolinanhopningar förekommer muskovit 
i större och mindre, skelettartade individer, hvilka mot kanterna öfvergå i det finfjälliga 
aggregatet. Dessutom förekomma stora muskovitskelett fria från kaolin, strödda i berg- 
arten. — Det är möjligt att här icke kaolin utan finfjällig muskovit föreligger, detta låter 
sig för närvarande icke bestämdt afgöra, men om manganandalusitens omvandlingsprodukt, 
som är identisk med detta mineral och fullständigt liknar kaolin, verkligen är kaolin, 
så skulle antagligen muskoviten här hafva uppstått ur kaolinaggregatet genom tillförsel 
af alkalier. Om deremot finfjällig muskovit föreligger, bevisar dess uppkomst ur mangan- 
andalusit en tillförsel af alkalier der. I begge fallen föreligger således ett fenomen ana- 
logt med det som vi nyss hade hos bergarten på udden SV. om Högön. 

Denna hälleflintgneis är för öfrigt en ganska vackert hornfelsstruerad bergart med 
kanske något större kvartshalt än vanligt. Den är rik på malmkorn, men fri från biotit, 
epidot, titanit och ansluter sig härigenom till glimmerkvartsiterna, från hvilka den dock 
skiljer sig genom sin stora fältspathalt, sina muskovitskelett och sin struktur. Fältspat 
har, såsom förut framhållits, icke anträffats hos någon af kvartsiterna, lika litet som 
skelettartad muskovit. 

Några till denna grupp hörande bergarter äro funna såsom block längre söderut, 
en SV. om Boana, en annan på Ekenäsudden SV. om Enön, en tredje i Froerydsdalen på 
Ryssberget. Det är möjligt att en del af dessa såsom block förekommande muskovitrika 
varieteter har sin moderklyft inom områdets södra del, ehuru fast klyft af liknande berg- 
arter endast träffats inom den nordligaste delen. 

Blocket SO. om Boana utgöres af en grå hälleflintgneis, 1 hvilken talrika stora ljusa 
eller rödaktiga muskoviter ligga inströdda. Mikroskopiskt är bilden ungefär densamma, 
de stora muskoviterna ligga 1 en grundmassa, som är en normal, väl hornfelsstruerad tät 
gneis med kvarts och fältspat, litet biotit, skelettartad muskovit etc. 

Blocket på Ekenäsudden ansluter sig till de föregående genom förekomsten af 
stora muskovitindivider, hvilka makroskopiskt äro idiomorfa och utbildade som sexsidiga 
prismer. Dessa visa sig innehålla talrika små kvartskorn. Derjemte förekomma äfven 
stora fältspater, såväl plagioklas, som äfven mikroklin, hvilka äro oregelbundet begränsade 
och likaledes uppfyllda med inneslutningar, hvilka 1 detta fall äro små kvartskorn och 
muskovitfjäll, samt fältspatkorn med afvikande orientering. I liknande inneslutningsrika 
individer förekommer äfven såsom ganska talrika intill millimeterstora korn ett färg- 
löst och isotropt mineral, hvilket på grund af sin låga ljusbrytning tydligt träder fram 
ur bergartsväfnaden. Dessa egenskaper, äfvensom de tydliga oktaedriska genomgångarna, 
visa att mineralet är flusspat, hvilket mineral förut icke observerats 1 nämnvärda kvantiteter i 
någon af Vestanåfältets bergarter. -— Biotit och andra mörka mineral saknas. En af kvarts, 
fältspat, malm m. m. bestående, finkornig grundmassa omger de nämnda större mine- 
ralen. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 12 


90 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


8. Gneisen vester om glimmerkvartsitlagret. 


Under hänvisning till hvad som blifvit sagdt i inledningen och vid behandlingen af 
graniterna (p. 16—18) vill jag här erinra om, att enligt DE GEERS framställning i »Vestanå- 
konglomeratet» öfverlagras glimmerkvartsitlagret konformt af de vester om detsamma upp- 
trädande >»Klagstorpsskiffrarna» i söder, resp. »Dynebodagneisen» i norr, hvilka uppfattas 
såsom ekvivalenta. I »Bäckaskog» sammanföras dessa och betecknas i öfverensstämmelse 
med hvad som skett på angränsande kartblad såsom »jerngneis», utgörande den omedelbara 
fortsättningen af vestra Sveriges stora jerngneisområde.! 

Det har redan visats att »Dynebodagneisen> icke är en genetiskt enhetlig bergart, 
utan består af tvenne skilda bergarter, af hvilka dock den ena med all sannolikhet kunnat 
betecknas såsom en starkt tryckförändrad facies af den småkorniga graniten, medan den 
andra bergarten är samma gneis, som tillsammans med »dioritskiffern> utgör »Klagstorps- 
skiffrarna». Vi gå nu att närmare studera densamma. 

Gneisen på andra sidan om amfiboliten V. om Näsums kyrka, i den häll, som på 
»Bäckaskog» har stupningstecknet 85”, är en temligen ljust grå bergart med talrika små 
glänsande biotitfjäll och här och der några millimeter stora fältspatkorn. I snitt visar den 
sig hafva de förut skildrade hornblendefria gneisernas mineralsammansättning och struktur. 
Den för brun biotit, sparsamt muskovit, mycket sparsamt epidot med ortitkärnor, dess- 
utom malm och apatit, men icke titanit, samt vidare plagioklas, mikroklin och kvarts. 
Bergartens struktur är en hornfelsstruktur. Plagioklasen förekommer 1 väl markerade 
större fältspatanhopningar med polygonal struktur och dubbelt eller flerdubbelt större korn- 
storlek än utanföre. Här och der ses ett större korn af mikroklin eller kvarts. Bergarten 
är icke mycket pressad: kvartsen visar endast lindrigt undulerande utsläckning. 

Andra prof från ungefär samma ställe visa makroskopiskt en nästan tät textur, men 
här och der ses större fältspater och linsformiga kvartskorn, samt derjemte en strängt 
parallelanordnad glimmer. Bergarten visar samma kvalitativa mineralsammansättning som 
den föregående, men med rikligare biotit, malm, epidot och småmineral. Här och der 
finnas stora skelett af muskovit. Grundmassans struktur är hornfelsens, men den är något 
pressad. Väl markerade fältspatanhopningar saknas. Kvartsen uppträder såsom lång- 
sträckta linser bestående af ett eller ett par temligen enhetliga korn, tydligen bildade under 
tryckperioden. — Makroskopiskt öfverensstämmande med det först beskrifna, men ännu 
glimmerrikare, är gneisen från hällen med pegmatitgången 1 km. N. om Klagstorp. 

På ömse sidor af vägen mellan Juteboda och Grönhult, omkr. 1,2 km. N. om Juteboda 
äro på bladet »Bäckaskog» omedelbart vid kvartsitens gräns 4 hällar utmärkta såsom »hälle- 
flintgneis». Af dessa äro enligt rekognoseringskartan de begge närmast kvartsiten belägna 
»hälleflintgneis», medan de två längre mot SV. äro »mörk glimmerskiffer» (amfibolit?) Berg- 
arten i de förstnämnda hällarna kan beskrifvas såsom en mycket finkornig gneis med fält- 


1 Enligt muntligt meddelande af DE GEER anser han numera den utpräglade konformiteten till struktur 
och bergartsgräns mellan glimmerkvartsiten och den vestra gneisen icke behöfva tyda på ursprunglig konkordans, 
om det också fortfarande synes honom vanskligt att närmare uttala sig om huru de vestra gneiserna kommit i 
sitt nuvarande läge, eller om deras bildningssätt öfver hufvud. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 91 


spatfläckar samt mörka glänsande glimmerfjäll på skiffrighetsytorna. Den visar sig vara 
en biotitgneis med skelettartad muskovit, hornfelsstruktur, samt tydliga anhopningar af 
mikroklin. ltt korn af granat är observeradt. Biotiten visade sig på sina ställen om- 
vandlad till färglös klorit med ett praktfullt nät af hvarandra under 60? korsande rutil- 
nålar. — Den strax söder derom amstående »jerngneisen» synes äfven höra till gneiserna, 
likaså bergarten i den häll Ö. om Kastagropen, i hvilken en omvandlad amfibolit före- 
kommer (se p. 46). 

Gmeisen 0,5 km. VSV. om Bäens S. ända är starkt pressad och derför ljus, något 
protoginartad, mycket finkornig och utprägladt parallelstruerad. Under mikroskopet doku- 
menterar den sig såsom tillhörande traktens gneisformation genom rikliga mörka mineral 
samt riklig fältspat i polygonala korn, ofta i anhopningar. Fältspaten är, som alltid, bättre 
bibehållen än kvartsen, hvilken förekommer 1 aggregat af omkristalliserade småkorn. Stora 
ortiter finnas, vidare riklig epidot, grön något kloritiserad biotit utvalsad till små fjäll, 
litet muskovit; dessutom malm etc. 

En annan gneistyp är det som uppträder närmast Immeln och på dess öar. Den 
är alltid mörk, rik på biotit och stundom äfven på hornblende. — Ett prof från Mjönäs- 
udden, '!/2 km. S. om dess spets, visar mera hornblende än biotit, hornblendet är ut- 
prägladt poikilitiskt och mycket rikligt. Skarpa kristaller af epidot äro rikliga, dessutom 
finnas malm och titanit. Bland de ljusa mineralen herrskar en sällan tvillingsstreckad 
plagioklas, mera underordnadt förekomma mikroklin och kvarts. Bergarten visar vacker 
hornfelsstruktur och har mycket utpräglade fältspatlinser. 

Liknande är den mörka gneis, som anstår strax V. om Immelns station. Bergarten 
för riklig, allotriomorf, brun biotit, men hvarken hornblende eller muskovit, ej heller 
finnes titamit, deremot malm och epidot. Icke så litet kvarts finnes, men kalifältspat är 
icke konstaterad i bergarten. Fältspaten är en labrador, närmast svarande till Ab, An; 
(utsläckningsmaximum i zonen vinkelrätt mot [010] =531"). Utom blandad med de öfriga 
mineralen förekommer fältspaten jemväl i små rundade, väl begränsade ansamlingar, samt 
derjemte såsom stora korn, uppfyllda af inneslutningar af kvarts och biotit. Fig. 34 visar 
ett sådant. Denna strukturegendomlighet är icke förut iakttagen hos någon af Vestanå- 
fältets gneiser, men är icke ovanlig hos kontaktmetamorfa bergarter och kristalliniska 
skiffrar af liknande ursprung.! 

En gneis från NO. om Grimsboda i Örkereds socken, finkornig, grå med talrika 
glänsande glimmerfjäll, visade biotit och något hornblende, begge formlösa, vidare kvarts 
och fältspater, zirkon, malm, titanit och litet epidot. Strukturelt utmärker den sig genom 
halfmillimeterstora, rundade fältspatkorn, stundom polygonalt stötande mot hvarandra, 
oftast skilda genom detritusränder. Kvartsen förekommer såsom aggregat af regenererade 
småkorn, mikroklinen ofta såsom stora korn, hvilkas form och utseende visar att de äro 
nybildade på samma gång som kvartsen. — Det allmänna intrycket blir derför en pressad 
gneis af de norra Gillesnäsgneisernas typ. 


1 Ett exempel: Från Meissenersyenitens kontaktzon omnämner SAUER »ein Reichthum von Einschlissen 
(im Andalusit), der sich bis zu skelettähnlicher Durchbrochenheit des Wirthes steigern kann» -— »Die ganze 
Erscheinung, wenn auch nicht in ebenso extremer Ausbildung, beobachtet man gewöhnlich an den porphyrischen 
Muskoviten und fast allen grösseren Feldspäthen —» (Erläuterungen zur Section Meissen p. 66. Leipzig 1889.) 


92 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Dessa  beskrifningar på gneiserna vester om kvartsitlagret visa, att de äro af all- 
deles samma typ som de öster om detsamma förekommande gneiserna. Mineralsam- 
mansättningen är densamma och synes äfven kvantitativt hålla sig inom de förut 
funna gränserna, och den primära strukturen bär kontaktmetamorf prägel. Under dessa 
förhållanden är det icke sannolikt att de vestra gneiserna normalt öfverlagra kvartsit- 
lagret; de skulle då vara yngre än detta och ännu yngre än de östra gneiserna. I be- 
traktande af skiktens uppresta läge synes det antagligare att gneiserna på begge sidor 
om kvartsitlagret höra tillsammans och skålformigt omsluta det yngre kvartsitlagret. 
Härför talar ytterligare den omständigheten att ett lager af amfibolit finnes närmast 
kvartsitlagret såväl på dess östra som på dess vestra sida, och bergarten 1 begge lagren 
är fullt öfverensstiämmande. Är glimmerkvartsitlagret inveckadt, kommer amfiboliten 
på begge sidor att omedelbart underlagra detsamma. — Slutligen kan såsom ett ytter- 
ligare sannolikhetsbevis för kvartsitlagrets inveckning anföras, att, när det i nordvest ut- 
kilar, gneiserna på ömse sidor derom utan gräns öfvergå 1 hvarandra. 


Här anknyter sig frågan om hvilken ställning det vid Axeltorp uppträdande glimmer- 
kvartsitlagret intager till det nordvest derom förekommande stora lagret. — Axeltorps- 
lagret omgifves, såsom en blick på kartan Tafl. 1 visar, på begge sidor af hälleflintgneis. 
Man skulle derför kunna förmoda att det geognostiskt vore att likställa med de i hälleflint- 
gneisen inlagrade glimmerskiffrarna, hvilka vi förut, i kapitlet 5, hafva lärt känna. Denna 
uppfattning synes Dr GrEER i början hafva ansett sannolikast.' Till stöd för en sådan 
uppfattning kunde, utom de af DE GEER framställda skälen, bl. a. anföras, att den senare 
undersökningen visat, att bland hälleflintgneisens inlagringar äfven fullt fältspatfria kvartsit- 
glimmerskiffrar förekomma (SYV. ändan af Högabjer). — En annan möjlighet, som DE GEER 
vid början af min undersökning muntligen framhållit såsom måhända mera sannolik, vore 
att Axeltorpslagret representerade ett i liggandet inveckadt parti af samma glimmer- 
kvartsitlager, som återkommer i det stora lagret. Om det stora lagret, såsom jag sökt 
göra sannolikt, i stort sedt är att uppfatta såsom en skålbildning, vore sålunda Axeltorps- 
lagret en ny sådan, åstadkommen genom ett parallelveck. — Att icke amfibolit här före- 
kommer på gränsen mellan glimmerkvartsiten och hälleflintgneisen behöfde icke betyda 
så mycket, då ju amfiboliten äfven norrut flerestädes saknas på denna gräns. Som ett 
skäl för denna uppfattning och mot den nyss omnämnda skulle för öfrigt kunna anföras, 
att hälleflintgneiszonen, hvilken ju, utom att den är den minst metamorfoserade, jemväl är 
den öfversta delen af traktens gneisformation, är så mäktig inom denna del af området. 
Detta vore mindre lätt att förklara om Axeltorpslagret vore en inlagring 1 hälleflint- 
gneisen, men är fullt normalt om här en skålbildning föreligger, och sålunda det stora 
glimmerkvartsitlagret, och följaktligen äfven de detsamma underlagrande öfversta skikten 
af gneisformationen, här återkomma genom veckning. 

Men Axeltorpslagret skulle äfven kunna tänkas vara det stora glimmerkvartsitlagrets 
direkta fortsättning. Det ligger ungefär i dess strykningsriktning, och den mellanliggande 
trakten är högst ofullständigt blottad. Som skäl mot detta antagande skulle kunna anföras 


+ »Vestanåkonglomeratet» p. 8 och »Karlshamn, Skånedelen> p. 68. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 3. 93 


de af Dr GERR antagna horizontalförskjutningarna vester om Näsumsdalen, hvilka om- 
nämndes vid beskrifningen af amfiboliterna (p. 35), och som äro antydda på den bifogade 
kartan (Tafl. 1). Men, såsom Dr GurprR framhåller, äro dessa vestliga förskjutningars 
existens ännu icke fullgiltigt bevisad. Emot denna tredje möjliga uppfattning af Axeltorps- 
lagret fams förut ännu ett skäl, nämligen att det på begge sidor var omgifvet af hälle- 
flintgneis medan det stora glimmerkvartsitlagret på ena sidan hade hälleflintgneis, men på 
den andra »Klagstorpsgneisen». Detta skäl bortfaller emellertid om, såsom jag sökt visa, 
Klagstorpsgneisen icke är något väsentligt skildt från hälleflintgneisen utan endast är 
en både kontaktmetamorft och dynamometamorft starkare omvandlad modifikation af 
densamma. Klagstorpsgneisen (och Dynebodagneisens gneisiga komponent) synas att 
döma af den äldre kontaktmetamorfa omvandlingens intensitet representera en något 
djupare nivå inom gneisformationen än den på glimmerkvartsitlagrets östra sida upp- 


trädande hälleflintgneisen.  Häraf skulle följa att de vore — liksom DE GEERrR antagit 
beträffande granitgneisen — något upp-pressade öfver den i förhållande till dem något 


sjunkna glimmerkvartsiten. Just inom denna trakt når ju äfven krossningen af berg- 
arterna sitt maximum inom Vestanåfältet. — En sådan motsats existerar icke inom fältets 
södra del; der äro hälleflintgneiserna på begge sidor af Axeltorpslagret fullt öfverensstäm- 
mande 1 fråga om omvandlingens intensitet och kunna således mycket väl tänkas tillhöra 
ungefär samma nivå, nämligen den öfversta delen af gneisformationen. 

Hvilket af dessa olika sätt att tolka Axeltorpslagrets förhållande till det stora 
glimmerkvartsitlagret som skall anses som det riktiga, får öfverlemnas åt framtida under- 
sökningar att afgöra. 


Det resultat, till hvilket undersökningen fört beträffande den närmast vester om 
glimmerkvartsitlagret belägna delen af det område, som på »Bäckaskog» och »Glimåkra» 
lagts såsom .»jerngneis>, är sålunda, att dess hufvudmassa utgöres af en gneis i inskränkt 
mening, d. v. s. ett omvandladt sediment, hvilken gneis har ungefär samma kemiska och 
mineralogiska sammansättning, som den öster om kvartsitlagret uppträdande, och liksom denna 
har en kontaktmetamorf grundstruktur, stundom störd af ett senare tryck; på grund af 
dessa öfverensstämmelser är det ganska sannolikt, att gneiserna på ömse sidor af kvartsit- 
lagret höra tillsammans, att det sålunda icke existerar någon väsentlig skilnad mellan 
Blekinges kustgneis och Gillesnäsgneisen å ena sidan, och denna del af »jerngneisen» å 
den andra. — Utom denna gneis finnas inom traktens »jerngneis» mer eller mindre tryck- 
förändrade graniter, bland hvilka den närmare behandlade »Dyneboda-granuliten» genom 
sin kemiska sammansättning häntyder på en granit af traktens vanliga småkorniga granittyp 
såsom sitt modermaterial. — Men dessutom finnas inom jerngneisområdet med säkerhet 
andra gneiser — den längre fram (p. 102) beskrifna »Örsjögneisen> är ju en — jag vill 
derför uttryckligen reservera mig mot att de inom detta lilla område vunna resultaten 
generaliseras till att omfatta »jerngneisen» i allmänhet. Ty »jerngneis> är som bekant ett 
mera geografiskt än petrografiskt enhetligt bergartsbegrepp, och gifvet är att vestra Sveriges 
stora »jerngneis»-område ännu kräfver mycket arbete för sin utredning. 

De trakter, som bäst skulle egna sig till utgångspunkter för ett studium af jern- 
gneisen, äro möjligen de der man har små kvartsit- eller glimmerskifferförekomster. 


94 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Sådana äro som bekant ganska sällsynta, men flere finnas dock, såsom Horrsjöberg och 
Bliabergen (i Ransäters socken) i Vermland. Äfven från kartbladet »Ulricehamn> i 1 : 50,000 
omtalas i beskrifningen 4 små glimmerskifferförekomster: vid Hägnen i Gällstads socken, 
norr om Mögasjöarna och vester om Drared i Toarps socken, samt nordost om St. Möte 
i Dannike socken. Dessutom finnes, enligt välvilligt meddelande af geologen ÅA. LINDSTRÖM, 
inom den ännu outgifna, östra delen af kartbladet >Ulricehamn> i 1:100,000 en ganska 
betydlig glimmerskifferförekomst inom östra delen af Sandhems socken, mellan Räfåsen 1 
söder och Högagärdet 1 norr. Inom detta område träffas utom glimmerskiffer jemväl ren 
kvartsit och en grågrön, mycket tunnskiffrig hälleflintgneis, samt gneis. 


9. Halengneisen. 


Under det att sjön Halens sydvestra del omgifves af småkornig granit, som derför 
äfven kallats >»Halengranit>, omgifves dess nordligare och större del af en gneis, hvilken 
vi det följande vilja beteckna såsom »Halengneisen». Denna bergart betecknas i »Bäcka- 
skog» och i »Glimåkra» såsom »granitgneis>; Dustin, som rekognoserat området, betecknade 
till en början de fullt massformiga varieteterna ungefär midt på halfön mellan Raslången 
och Halen, såsom »medelkornig rödlett granit» under det de mera parallelstruerade varie- 
teterna inom områdets öfriga delar betecknades såsom »granitgneis», en beteckning, som 
dock senare utbyttes mot »medelkornig rödlett gneis». Han fann emellertid att mellan 
»graniten»> och »gneisen» alla öfvergångar funnos och att ingen gräns dem emellan kunde 
uppdragas. 

Såsom på kartan är framställdt, gränsar Halengneisen i sydvest till den små- 
korniga graniten. Kontakten är ingenstädes observerad, men gränsen synes framgå öfver 
den lilla gölen SO. om Halen, vidare öfver sydligaste ön 1 Halen, hvars östra udde består 
af Halengneis, medan ön för öfrigt består af granit. Nästa häll af Halengneis är belägen 
500 m. NNO. om kvarnen SO. om Alltidhult. Här inskjuter sig en smal tunga af Gillesnäs- 
gneis mellan Halengneisen och graniten, ty på södra sidan af strömfåran anstår mellan 
kvarnen och landsvägsöfvergången först gneis och sedan omedelbart NO. derom gramit. 
Gränsen mellan Halengneisen och Gillesnäsgneisen förlöper sedan i nordlig riktning öfver 
Hvita Vatten samt mellan Öasjön och L. Kroksjön, tills strax NV. om Öasjön den små- 
korniga graniten åter påträffas. Gränsen dem emellan går i NO:lig riktning till trakten 
N. om Dröspagölen, der vid landsvägen i tvenne hällar kontakt mellan den småkorniga 
graniten och Halengneisen af DusSÉNn angifves. Kontakt skall likaledes finnas i den långa 
hällen Ö. om Halens nordspets. Det angifves i »Glimåkra» p. 11: »Vid norra ändan af 
Halen bildar bergarten — granitgneisen — skarp kontakt mot den småkorniga grå gra- 
niten, hvari den äfven uppträder såsom brottstycken.» Denna uppgift att graniten skulle 
innehålla brottstycken af Halengneisen återfinnes icke i DusÉss dagböcker och torde kanske 
behöfva kontrolleras. — Gränsen följer derefter en i hufvudsak mot N. gående linie till 
ungefär Ö. om Mjölångens midt, der en mera med Gillesnäsgneisen beslägtad typ möter. 
— Inom den nordligaste delen af detta område, NNO. om Halens N. ända, har DusÉN 
angifvit flere hällar af finkornig eller medelkornig grå gneis, hvarför på bergartskartan till 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS IANDLINGAR. BAND 29. N:O J 95 


»Glimåkra» Gillesnäsgneisen dragits ned hit; den här ifrågavarande gneisen bör emellertid 
räknas till Halengneisen. — Halengneisen gränsar i öster till Jemshögsgraniten; rörande 
dess utbredning mot NO. har jag icke kunnat få några upplysningar. 


Halengneisen är en medelkornig gneis 1 motsats till de finkornigare Gillesnäsgneiserna. 
Den har en blekt gulröd färg, som endast undantagsvis går öfver till grå, dess fattigdom 
på mörka mineral gör den ljusare än Gillesnäsgneiserna. Från dessa skiljer den sig äfven 
genom sin mindre väl utbildade parallelstruktur, hvilken till och med i områdets vestra del, 
mellan Alltidhult och Hvita Vatten, öfvergår till ganska fullständig massformighet. Dessa 
makroskopiska olikheter motsvaras äfven af olikheter i mineralsammansättning och struktur. 
Så är Halengneisen rikare på kvarts och mikroklin och fattigare på plagioklas än Gillesnäs- 
gneisen, samt i regeln starkare pressad. Men såväl i mineralsammansättningen som i 
strukturen finnas dock, såsom vi skola se, beröringspunkter öfverraskande stora för två i 
sitt vanliga utseende så skilda bergarter. 

I starkare pressade varieteter kan man följa de af utvalsad, kloritiserad biotit, epidot, 
titanit, apatit och malm bestående, tydligen sekundära strimmorna tvärs öfver preparatet. 
Fältspaten är här starkare omvandlad, mikroklinen full af albit på sprickor, kvartsen 
krossad o. 8. v. Dessa pressfenomen äro sig tämligen lika i bergarter med ungefär denna 
mineralsammansättning. I de mindre pressade varieteterna låta mineralsammansättningen 
och strukturen lättare rekonstruera sig. I Halengneisen förekomma samma mineral som 
i Gillesnäsgneisen, d. v. s. kvarts, mikroklin, plagioklas, biotit, hornblende, epidot, malm, 
titanit, ortit, apatit och zirkon. Af dessa äro, som nämndt, kvarts och mikroklin mera, 
plagioklas, biotit och hornblende mindre rikligt förhanden än i de förra. Biotiten före- 
kommer såsom formlösa fjäll. Hornblendet har samma blågröna färg som hos Gillesnäs- 
gneiserna och uppträder, liksom hos fere af dessa, i anhopningar af det slag som beskrefs 
på p- 79 och afbildades i fig. 31, der sålunda hornblendet i skilda men likorienterade 
partier genomväxer en af biotit och epidot med titanit, malm etc. bestående anhopning. 
Det hela omkransas af epidot i småkristaller liksom i det afbildade exemplet. Der horn- 
blende förekommer utanför dessa anhopningar är det poikilitiskt. Sådana anhopningar 
äro iakttagna 1 flere prof från Halens östra strand samt från landsvägen 0,7 km. SO. om 
Mjölångens S. ända. 

I en af de nyss omnämnda gneiserna vid Halens Ö. strand förekommer ortit i stora 
korn, dels fria, dels omgifna af en smal epidotrand. Ett vackert exempel är afbildadt i fig. 
305. Det är en millimeterstor ortitkristall med ett smalt epidotskal, det hela till större delen 
omgifvet af glimmer. Epidotskalet är på ett ställe afbrutet af en apatitkristall. Ortitens 
färg och dubbelbrytning vexla på olika ställen, såsom också figuren visar. — Denna före- 
komst af ortit i stora kristaller såväl i Gillesnäsgneisen och Halengneisen, som i den 
småkorniga graniten och Jemshögsgraniten, är högst egendomlig. Ortit i små kvantiteter 
och såsom kärnor i epidot är ju en mycket vanlig företeelse, som återfinnes äfven hos de 
minst omvandlade hälleflintgneiserna och i de i dem inlagrade glimmerskiffrarna, men 
förekomsten af ortit i talrika, stundom makroskopiska individer i såväl de genomsättande 
graniterna som de genombrutna äldre bergarterna måste betyda att ortitens substans genom 
kontaktmetamorfosen antingen tillförts från graniten, eller, sannolikare, blifvit koncentrerad 


96 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


ur det förhandenvarande materialet — som ju i form af småkärnor förefinnes äfven i de 
med Gillesnäsgneiserna sammanhängande hälleflintgneiserna. 

Om Halengneisens struktur gäller, utom det som anförts under biotit och horn- 
blende, följande. Af de ljusa mineralen uppträda kvarts och mikroklin vida mer oregel- 
bundet allotriomorfa än hos Gillesnäsgneiserna. Förhållandet mellan dessa mineral liknar 
det som eger rum hos den småkorniga graniten och som utförligt blifvit beskrifvit (p. 
9—11). Deras genomsnittliga storlek är äfven större än hos Gillesnäsgneiserna. Deremot 
förekommer mikroklinen aldrig någonsin i dessa långsträckta tafvelformade tvillingar, hvilka 
på ett så karakteristiskt sätt utmärka graniten. — Hufvudmassan af bergarten utgöres af 
den på detta sätt struerade, af mikroklin och kvarts med underordnade plagioklas och öfriga 
mineral bestående delen. I densamma förekomma emellertid långsträckta, någotsånär pa- 
rellela partier, i hvilka det förherrskande mineralet är en vanligen ostreckad fältspat, som 
dock i allmänhet synes vara kalknatronfältspat; jemte denna uppträda litet kvarts och 
mikroklin. Strukturen i dessa plagioklasrika partier är utprägladt isometriskt polygonal 
d. v. s. vaxkakelik. Analogien med de förut flere gånger beskrifna »fältspatanhopningarna» 
är omisskänlig, men här ingår jemte plagioklas äfven något kvarts och mikroklin i de 
hornfelsstruerade partierna. Strukturskilnaden mellan dessa regelbundet vaxkakeliknande 
partier och den utanför dem vidtagande blandningen af stora, oregelbundet formade 
mikroklin- och kvartsindivider är 1 ögonen fallande i flertalet af de undersökta berg- 
arterna. 

Denna Halengneisens egendomliga struktur kunde nog fresta till spekulationer öfver 
dess uppkomstsätt, men något säkert resultat skulle icke med det hittills föreliggande 
materialet kunna nås. Det vore en ganska tacksam specialuppgift att detaljeradt studera 
Halengneisen och dess förhållande till de omgifvande graniterna och gneiserna, från hvilka 
begge den har strukturelement. Att den äfven makroskopiskt är svår att alltid skilja 
från dessa framgår bl. a. af att DUSÉN i flere fall icke anfört några namn på de af honom 
tagna stuffernas etiketter; i dagboken betecknas bergarten som »medelkornig grå-rödlett 
gneis», men på rekognoseringskartan står samma beteckning som för den vanliga »fin- 
korniga grå gneisen». I den långa hällen öster om Halens norra ända, der kontakt mellan 
Halengneis och småkornig granit enligt DusEn skall finnas, kunde De GrErR och jag vid 
vårt besök derstädes icke finna någon kontakt utan snarare en öfvergång, vi hade dock 
endast kort tid till vårt förfogande. Slutligen lär, enligt meddelande af Dr. N. O. Horst, 
gränsen mellan Jemshögsgraniten och den angränsande varieteten af Halengneisen vara 
svår att bestämma. 

Utanför det skildrade området för Halengneisen förekommer, på alla sidor omgifven 
af granit, 500 m. NV. om Mjölången en medelkornig till grofkornig, fullt massformig, 
gulröd bergart, som ansluter sig till de massformiga Halengneiserna. — Likaså fimnas 
beslägtade bergarter på ön i Svansjön, Kyrkhults socken, samt strax öster om denna sjö. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å, 97 


10. Granitgneisen. 


mom kartans sydvestra och södra delar är en på »Bäckaskog» såsom »qranit- 
gneis, på »Kristianstad> såsom granit betecknad bergart den herrskande. Den bildar 
här flertalet af traktens mera markerade höjder, såsom Vånga- och Oppmannabergen, 
Ifö klack, bergmarkerna norr om Ifösjön, 'Tollarpa bjer, Balsberget och höjderna norr 
derom, vidare Kjugekull och Fjelkinge backar, samt längst i sydost Mörby backe och 
Stiby backe m. fl. samt Hanö. — Bergarten är medelgrof till grofkornig, än röd, än grå. 
En parallelstruktur är stundom mycket utpräglad, men fattas emellertid ibland helt och 
hållet, och bergarten är då fullt massformig och granitisk celler granitporfyrisk. Mellan 
dessa varieteter hafva likväl inga gränser kunnat dragas i fält, och äfven den närmare 
undersökningen af bergarterna talar för deras samhörighet. Att döma af de insamlade 
stufferna finnas de mest parallelstruerade eller skiffriga varieteterna i trakterna norr om 
Ifösjön, således närmast kvartsitzonen, medan bergarterna söder om en linie, dragen från 
Ifön till Immelns södra del, äro mer eller mindre massformiga. På Sv. Geol. Unders. 
öfversigtskarta i skalan 1:1000000 (utg. 1884) äro de förra betecknade som gneis, de 
senare såsom granit. 

Bland de till den massformiga typen hörande granitgneiserna finnas flere, hvilka, 
såsom redan i beskrifningen till »Bäckaskog» framhålles, till och med erinra om yngre 
graniter. Till dessa hör i främsta rummet bergarten från Ifö klack. Denna är röd och 
temligen finkornig samt förer stora, röda fältspatkristaller porfyriskt insprängda. Under 
mikroskopet visa sig så väl dessa som äfven större delen af grundmassans fältspat bestå 
af mikropertit, färgad af ett rödt pigment. Den pertitiska sammanväxningen är mycket 
intim och fältspaten har detta »trådiga» utseende, som mikropertiter ofta visa. Ett full- 
ständigt liknande utseende har fältspaten hos en del af de såsom postarkäiska betecknade 
graniterna från vårt land, t. ex. hos dem vid Krångede, Ragunda socken i Jemtland. 
Iföns »granitgneis»> ansluter sig till de nyss nämnda postarkäiska graniterna också deri- 
genom, att den icke visar starkare pressfenomen än man ser hos dessa, d. v. s. endast en 
högst obetydligt undulerande utsläckning hos kvartsen. — Den hos de postarkäiska gra- 
niterna vanliga granofyrstrukturen är deremot icke iakttagen hos någon granit från denna 
trakt. Kvartsen uppträder här dels såsom utfyllning, men dock mest såsom rundade korn; 
derföre, och i betraktande af förekomsten af porfyriskt insprängda fältspater, torde Ifö- 
bergarten närmast böra jemföras med en gränsfacies af ett granitmassiv. — Utom mikio- 
pertit finnes här äfven litet fri oligoklas. — Det sparsamt förekommande mörka mineralet 
är en brun, något kloritiserad biotit. Malm, zirkon och apatit äro icke observerade här. 

Bergarten från Vångabergets sydvestra del förer icke porfyriska fältspater och har 
parallelstruktur antydd. Mikroskopiskt visar den sig mera pressad. Kvartsen har tydligt 
undulerande utsläckning. Fältspaten är dels mikroklinmikropertit, dels sjelfständig oligoklas. 

I Oppmannabergets södra ända är bergarten mycket finkornig men icke porfyrisk. 
Oppmannabergets NV-.-ligaste häll åter innehåller stora pertitiska fältspater i en finkornig 
grundmassa, hvars kvarts visar börjande sönderpressning. Parallelstruktur saknas. 

RK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 13 


98 BÄCKSTKÖM, VESTANÅFÄLTET. 


Ett prof från Oppmannabergets midt är grofkornigare och har tydligare parallelstruk- 
tur; större fältspater finnas och dessas genomgångsytor äro svagt böjda. Kvartsen visar 
under mikroskopet börjande sönderpressning. Fältspaten är 1 dessa tre prof samma »trå- 
diga» som i variteten från Ifön. 

En liknande, tydligen något mera pressad bergart förekommer 1,5 km. V. om 
Arkelstorp station, men omedelbart invid denna har man en röd, medelkornig, fullt mass- 
formig granit med lindrigt pressad kvarts, ytterst fintrådig fältspat, ingen sjelfständig 
plagioklas. 

Vid Immelns strand, på udden 0,6 km. VSV. om St. Sandvik, förekommer likaledes 
en röd, massformig bergart med »trådig fältspat». Den är något porfyrisk och obetydligt 
pressad. 

Den bergart som anstår vid Immeln station är, 1 motsats till de föregående, rent 
grå, men för öfrigt en fullt massformig, temligen grofkornig granit. Mineralsammansätt- 
ningen afviker äfven från de föregående, 1 det utom en obetydligt pertitisk mikroklin, 
oligoklas, kvarts, biotit, apatit och zirkon, jemväl titanit, magnetit och epidot ganska rik- 
ligt förekomma, hvilka mineral icke iakttagits hos de förut beskrifna »granitgneiserna». 
Strukturen är tydligt hypidiomorf, i det åldersföljden väl låter bestämma sig och kvartsen 
uppträder såsom utfyllning. Kvartsen har här starkt undulerande utsläckning och större 
korn visa sig sönderpressade. Äfven uppträda masklika gångar af kvarts i nybildad fält- 
spat (»quarz vermiculé»), hvilken förekommer dels sjelfständigt, dels i de äldre fältspaternas 
ytterkanter, ett fenomen, som ofta inställer sig hos bergarter på detta krossningsstadium:. 

Af den nu lemnade beskrifningen framgår, att hos dessa bergarter 1 fråga om 
pressfenomenens intensitet förekomma små variationer, hvilkas geografiska fördelning dock 
är mycket oregelbunden, så att man icke skulle finna någon större regelmässighet hos de 
linier som drogos genom de orter, der bergarterna visa sig ungefär lika mycket pressade. 
De pressningar, af hvilka vi nu se vittnesbörd, hafva således endast haft lokal utbredning, 
och öfverallt varit ganska lindriga. — Ett undantag får dock göras för trakten NV. om 
Oppmanna kyrka, från hvilken ett såsom »Ögongneis» etiketteradt prof föreligger; detta 
visar en bergart med stora sönderpressade mikroklinkorn, omslutna af en grundmassa med 
denna för krossade bergarter så karakteristiska starka vexling i kornstorleken hos de in- 
gående ljusa mineralen. Denna grundmassa består af kvarts, mikroklin, plagioklas, grön 
biotit, muskovit, riklig epidot, magnetit, mycket titanit. 

Om starka pressfenomen äro undantag i trakterna vester om TIfösjön, så äro de der- 
emot regel i trakten norr derom, närmare kvartsitlagret. En god representant för berg- 
arterna här är granitgneisen 1 km. NO. om Esperyd i Vånga socken. Makroskopiskt 
är den rödaktig genom starkt förherrskande af röd kalifältspat i rätt stora kristaller med 
böjda eller knäckta genomgångsytor, derjemte finnes litet grå plagioklas. Af kvarts ser 
man intet, emedan denna är sammanknådad med glimmern till mörka band, hvilka smyga 
sig kring fältspatkornen. Under mikroskopet ser man alla mineralbeståndsdelarna vara sönder- 
pressade, de stora mikroklinkornen äro söndertryckta till stora bitar, skilda åt genom en smal 
pulverzon, plagioklasen, starkare omvandlad, är likaledes knäckt och visar böjda tvilling- 
lameller, kvartsen, sprödare än fältspaterna, är som alltid ännu starkare sönderpressad och 
förekommer nu såsom aggregat af optiskt homogena småkorn, stundom omgifvande ett 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 99 


något större, oregelbundet formadt kvartskorn med starkt undulerande utsläckning. Den 
gröna biotiten förekommer i böjda individer. — Utom de nämnda mineralen förekomma 
magnetit, svafvelkis, titanit, apatit och riklig, nybildad epidot. — Bergarten är likväl icke 
mera deformerad än att man på sina ställen kan se att kvartsen förekommit såsom utfyll- 
ning och att denna »granitgneis» således är en starkt pressad granit. 

Om det än mellan bergarterna i Ifö klack och vid Esperyd just icke finnas så 
många likheter, så existera dock mellanled. Ett sådant är gramitgneisen från Oppmanna- 
bergets midt, hvilken har tydlig parallelstruktur, större fältspater med böjda genomgångs- 
ytor, samt kvarts som visar börjande sönderpressning — men som derjemte förer denna 
»trådiga fältspat», som karakteriserar den yngre-granit-liknande bergarten från Ifö klack. Att 
döma af de talrika insamlade stufferna finnas alla mellanled i denna öfvergångsserie och, 
som nämndt, hafva ej heller i fält några gränser mellan de olika varieteterna kunnat upp- 
dragas. Man torde derför få antaga, att hela det såsom granitgneis markerade området 
utgör ett enhetligt massiv af en temligen grofkornig granit, af hvilken på Ifön samt Vånga- 
och Oppmannabergen finnas finkorniga och porfyriska gränsvarieteter. Detta granitmassiv 
har i sin nordöstra del varit utsatt för starkt tryck, medan de öfriga delarna äro lindrigare 
pressade. — Längst i sydost finnas dock något starkare pressade bergarter i Mörby och 
Stiby backar. Här anstår en något parallelstruerad granitgneis, som är rent grå liksom 
den från Immelns station, till hvilken den äfven ansluter sig genom att dess fältspat icke 
är »trådig> och genom sin jemförelsevis stora rikedom på mörka mineral och titanit. Den 
för nämligen ganska mycket grön biotit, litet grönt hornblende, samt rikligt titanit och 
malm. Apatit och zirkon finnas äfven, liksom i så godt som alla andra granitiska berg- 
arter. Bland de sekundära mineralen märkes svafvelkis i kristaller. 

Ett mellanled mellan dessa och de förut beskrifna granitgneistyperna är bergarten 
i Lille backe vid Fjelkinge. Makroskopiskt är den en ljusröd, något parallelstruerad eller 
flasrig bergart med stora, obetydligt pressade fältspatindivider, hvilka under mikroskopet 
visa sig bestå af »trådig fältspat». Kvartsen är delvis krossad; bland de i strimmor 
uppträdande mörka mineralen märkes utom biotit äfven litet hornblende. Dessutom finnes 
titanit, zirkon etc. | 

En undersökt granitgneis från det lilla skäret Malkvarn, NO. om Hanö, är makro- 
skopiskt grå-rödlett och något parallelstruerad, här och der ses större mikroklintaflor, hvari- 
genom den får en viss likhet med Jemshögsgranitens typ. (Vid kusten 17 km. N. derom 
förekommer »Karlshamnsgraniten»). — Under mikroskopet visar sig bergarten sammansatt 
af brun biotit, men intet hornblende, vidare riklig titanit, samt apatit, zirkon, magnetit 
och svafvelkis, förutom kvarts, mikroklin och plagioklas. Den är icke mycket pressad, och 
står strukturelt Jemshögsgraniten ganska nära. 


Granitgneisen är längs sin gräns mot »jerngneisen> (enligt »Bäckaskog> p. 51) flere- 
städes liksom »kvartsdränkt» Den är makroskopiskt ljus och finkornig, samt visar sig 
bestå af en nästan ren kvartsmassa, sammansatt af c:a 0,1 mm. stora, 1sometriska, jemn- 
stora korn, hvilka icke visa några pressfenomen och således äro nybildade. I denna ligga 
enstaka, halfmillimeterstora eller mindre, nybildade korn af mikroklin och plagioklas, samt 
större muskovitfjäll, hvilka visa sig böjda och snedvridna. 


100 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


I »Bäckaskog> (p. 52) omtalas från 0,9 km, OSO. om Erikstorp i Vånga socken en 
förekomst af finkornig kvarts 1 granitgneisen. Ett undersökt prof visar en intensivt pressad 
bergart, som närmast gör intryck af en sönderpressad kvartsgång. Den består af större 
långsträckta kvartskorn, omgifna af småkorn, spår af fältspat, samt något litet sericit. 
Litet zirkon är jemväl observerad. 


Angående granitgneisen inom den sydöstligaste delen af området finnes ännu intet 
publiceradt. G. Dr GEErR, som geologiskt kartlagt äfven denna trakt, har derför ställt 
följande meddelande till min disposition: 

»Om gramitqneisen på Listerhalfön. Genom år 1888 utförd kartläggning af det 
geologiska bladet Kristianstad (Blekingsdelen) i skalan 1:100 000 fick jag tillfalle följa 
Vestanåfältets bergarter ända ut till hafvet. Det visade sig härvid, att af desamma den 
mäktiga zonen af hälleflintgneis sträcker sig ända hit, ehuru den går i dagen, visserligen 
helt nära, men blott på norra sidan af kartbladets gräns. Söder om denna åter är granit- 
gneisen nästan allenarådande. För den som granskat granitgneisområdet inom bladet 
Bäckaskog måste det förefalla i hög grad sannolikt, att Listeruddarnas bergart tillhör 
samma bildning, hvilket nu än dess första ursprung må hafva varit. Mycket i dess upp- 
trädande talar utan tvifvel för dess hänförande till graniterna, men det finnes en om- 
ständighet som gjort, att jag för min del ansett det riktigare att tillsvidare benämna 
denna och liknande bergarter med namnet granitgneis, som antyder, att den genetiska 
frågan ännu ej är slutgiltigt afgjord. 

Denna omständighet, som jag första gången iakttog inom granitgneisen vid Ronneby 
1879, består 1 en märklig vexling af granitgneis och en finkornig gneisartad bergart, som 
åtminstone skenbarligen bildar såväl de vackraste lager eller bäddar, som större och mindre 
linser. Båda bergarterna äro på det närmast förbundna med hvarandra genom denna 
vexellagring och, som jag ej lyckats tillfredsställande förklara alla detaljerna häraf genom 
någon gångteori, har det tillsvidare icke synts mig tillåtligt att utan någon reservation 
kalla bergarten granit. 

Sådan vexellagring inom granitgneisen omtalas i beskr. till bl. Bäckaskog sid. 22 och 
förekommer inom Listerhalfön såväl SV. om Mörby på Hjerthall, där i granitgneisen finnes, 
jämte. bäddar af finkornig gneis, äfven en mindre sådan af amfibolit, vidare på Listers- 
hufvud och vid hafvet N. därom på Spraglehall, samt på Hanö, hvars nordöstra udde 
består af finkornig gneis med pegmatitband; dessutom finnas några liknande, mindre före- 
komster. 

På samma gång den Vestanåfältet begränsande granitgneisen sålunda i nämda af- 
seende mycket erinrar om granitgneisen vid Ronneby, går märkligt nog Vestanåfältets 
hälleflintgneis, såsom jag länge haft skäl att förmoda och såsom genom direkta iakttagelser 
af d:r BäcKsTRÖM och mig år 1894 blef faststäldt, småningom öfver i Blekings så kallade 
kustgneis, hvilken vid Ronneby genom vexellagring af nyssnämda art är åtminstone sken- 
bart nära förbunden med Ronneby granitgneis.» 


De ställen der på »Bäckaskog» en sådan vexellagring iakttagits, äro: »vid mellersta 
delen af Ifösjöns norra strand och särskildt V. om Öretorp i en liten häll nära stranden 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDMINGAR. BAND 29. N:o 4. 101 


vid det mellersta strykningstecknet på kartan samt i den lilla strandhällen SSV. om den 
sydligaste Klagstorpgården, der angränsande hällar visa, huru de regelbundna lagren af 
grå, finkornig gneis öfvergå till allt smärre linser; och sådana träffas ej sällan inom 
oranitgneisen NO. härom. Vid Gedenryd, SV. om sjön Immelns sydända, vexellagrar 
ifvenledes finkornig gneis med granitgneisen.» 

Den finkorniga gneis, hvarom det här är fråga, liknar makroskopiskt rätt mycket 
traktens vanliga finkorniga grå gneistyp, hvilken, såsom förut visats, visserligen varierar 
rätt mycket, särskildt på grund af olika grad af tryckförändring, men likväl alltid bibe- 
håller vissa karakteristiska drag, framförallt sin kemiska sammansättnings karaktär. Af 
den vexellagrande finkorniga goncisen finnes icke någon analys, men det är af den mikro- 
skopiska undersökningen tydligt, att dess kemiska karaktär dock är nära öfverensstäm- 
mande med de öfriga gneisernas »kvartsdioritiska> sammansättning. 

Gneisen från en förekomst vid östra foten af Vångaberget, vid Ifösjöns nordvestra 
strand, grå med stora fjäll af svart glimmer och starkt utpräglad parallelstruktur, för 
grön biotit, mycket epidot i småkristaller, vidare jernmalm, ortit, apatit och zirkon, samt 
af ljusa mineral plagioklas, kvarts och ortoklas i nu nämnd ordning. Dess kvarts är till 
stor del krossad och de mörka mineralen delvis förekommande i strimmor. Strukturen 
är för öfrigt att beteckna som oregelbundet allotriomorf, med kvartsen i hufvudsak senare 
bildad än fältspaten. >»Fältspatanhopningar» af förut beskrifvet slag saknas, men för öfrigt 
erinrar strukturen något om en pressad gneis af den inom området vanliga typen. 

Bergarten i strandhällen 1 viken SV. om sydligaste Klagstorp är mera pressad 
och derför utan makroskopiskt bestämbara mörka mineral och med mattare glans. Mikro- 
skopiskt visar den sig starkt krossad, men för öfrigt öfverensstämmande med den före- 
gående. 

Ett undersökt prof från Hjerthall, SV. om Mörby på Listerhalfön, visar en friskare 
bergart med talrika små svarta glimmerfjäll och utpräglad parallelstruktur. Den förer riklig 
biotit, rätt mycket epidot i kristaller, vidare malm, apatit samt titanit och det vanliga 
blågröna hornblendet. Detta är här formlöst och stundom poikilitiskt; det är ibland asso- 
cieradt med biotit utan att dock bilda anhopningar af den omtalade karakteristiska typen 
(p. 79 och fig. 31). Inga fältspatanhopningar finnas, men likheten i struktur med de förut 
beskrifna gneiserna är dock ganska stor. Särskildt på grund af hornblendets och glim- 
merns form härstädes torde primärstrukturen kunna bestämmas såsom kontaktmetamorf. 

Öfverensstämmelsen i mineralsammansättning och sannolikt äfven i kemisk samman- 
sättning, samt vidare den åtminstone partiella öfverensstämmelsen 1 struktur, tvinga till 
att sätta den finkorniga med granitgneisen vexellagrande gneisen i relation till traktens 
vanliga gneis med kontaktmetamorf struktur och kvartsdioritisk kemisk karaktär. Men 
här befinna vi oss — liksom på flere andra ställen 1 detta arbete — vid en punkt, der 
den hittills gjorda undersökningen endast mynnar ut i ett påvisande af nödvändigheten af 
fortsatta noggranna undersökningar innan full klarhet kan erhållas. Om den »vexel- 
lagrande» gneisen måste paralleliseras med den vanliga, så gäller det att afgöra om den 
är äldre eller yngre än »granitgneisen», d. v. s. hvilken af dessa bergarter, som genom- 
sätter den andra, ty att denna »vexellagring» mellan tvenne bergarter, af hvilka den ena 
är en granit, måste vara skenbar, synes vara högst antagligt. Visar det sig — som jag 


102 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


förmodar — att »granitgneisen» är en yngre granit, som mot kanterna innesluter skikt och 
linser af områdets vanliga gneis, måste man finna en förklaring öfver att icke granitgneisen 
utöfvat någon märkbar kontaktmetamorf inverkan på hälleflintgneisen, som 1 områdets södra 
del kommer nära densamma. Men härför behöfves icke någon ny hypotes: redan i »Vestanå- 
konglomeratet» har Dr GEER uttalat den förmodan, att granitgneisen blifvit pressad upp 
öfver skiffrarna, och jag bar i detta arbete sökt göra sannolikt, att glimmerkvartsitlagret 
och: hälleflintgneisen bilda den innersta delen af ett djupt nedpressadt veck, och att de på 
vestra sidan af glimmerkvartsitlagret uppträdande Klagstorps- och Dynebodagneiserna 
blifvit pressade uppåt i förhållande till detta. Granitgneisen representerar derför en 
mycket djupare nivå än hälleflintgneisen och deras nuvarande sammanförande är en pro- 
dukt af senare tektoniska rörelser. 


1. Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »Glimåkra». 


Vi gå nu att kasta en blick på de bergarter, som förekomma närmast norr om de 
förut behandlade. Trakten är här ytterst jordtäckt och hällar sällsynta. En detaljunder- 
sökning af området låter sig derför icke göra, dock kan en öfversigt af de bergarter, som 
förekomma 1 områdets gränser, tjena till att antingen närmare afgränsa detsamma genom 
att visa att bildningar af helt annan karaktär nu vidtaga, eller också påvisa att samma 
eller ungefärligen samma karaktärer fortsätta att beherrska de uppträdande bergarterna. 

Det visar sig att väsentligen tvenne gneistyper här förekomma, af hvilka den ena 
tjenar till att begränsa de förut undersökta gneisernas område, den andra deremot visar 
en viss öfverensstämmelse med dessa. 

Inom det undersökta områdets nordvestra del, i östra delen af Örkeneds socken i 
Skåne samt nordvestligaste delen af Jemshögs socken i Blekinge, förekommer en gneis af 
starkt utprägladt röd färg. Här, liksom så ofta på andra ställen, markerar den starka 
röda färgen en från de på alla sidor omgifvande grå gneiserna petrografiskt och genetiskt 
vidt skild bergart. Vi vilja i det följande beteckna denna röda gneis såsom »Örsjö- 
gneisen> efter den inom dess område belägna Örsjön. 

I denna trakt äro blottade hällar ytterst sparsamma, och det är derför svårt att 
närmare afgränsa den röda Örsjö-gneisens område. Efter de insamlade stufferna, jemförda 
med DusÉNs rekognoseringskarta, skulle dess vestra gräns sträcka sig från trakten närmast 
NO om Rörvik (Immelns nordspets), öster om Flygöl och Olagöl upp till Ubbasjön. Dess 
östligaste typiska representant anstår '/2 km. NV. om L. Harsjön i NV-.-spetsen af Jems- 
högs socken. Möjligen går gränsen härifrån mot S., omslutande de under graniterna (p. 
20) beskrifna hällarna med starkt tryckförändrade bergarter !'2 km. NV. om Buskagölen, 
och sedan norr om Skäravattnet åter till trakten af Rörvik. Det lilla området af be- 
slägtade bergarter på Harudden är vid St. Nyteboda skildt från hufvudområdet genom 
en smal remsa af vanlig grå gneis.! 


1 Då för uppdragandet af den röda gneisens gränser i denna ytterst starkt jordtäckta terräng hvarje 
ställe, der berggrunden går i dagen, har sitt intresse, må här anföras, att, enligt rekognoseringskartorna, de på 
kartbladet »Glimåkra» mellan Kroksjön och St. Nyteboda vid vägen genom korrekturfel såsom mossar betecknade 
7 små konturerna äro hällar af grå gneis, medan de 4 små mossarna vid Ubbasjöns sydöstra stramd äro hällar 
af röd gneis. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 103 


I detta områdes fortsättning mot norr träffas inga hällar förrän Ö. om Göltorpet, 
på östra sidan af bäcken, som rinner genom Strömsjön och Ubbasjön. ”Temligen snart 
öster om dessa träffar man en mera med Gillesnäsgneisen beslägtad typ. I hvad mån Or- 
sjögneisen utbreder sig V. och NV. om Ubbasjön-Strömsjön är mig icke bekant. 

Bergarten är starkt röd, finkornig, oftast temligen massformig. Ett prof från Har- 
udden visar druser, i hvilka kristaller af kvarts och svafvelkis förekomma. Ett annat prof 
från I km. NO. om Inmelns nordspets visar makroskopisk vexling mellan finkornigare 
och grofkornigare partier, de senare bestående af kvarts och fältspat i stora individer. — 
Bergarten är alltid fattig på mörka mineral. I bergarten från 500 m. NV. om L. Har- 
sjön finnes litet granat i små interpositionsfyllda kristaller. För öfrigt finnes här mörk- 
grön biotit, litet muskovit, epidot, vidare zirkon och magnetit samt af ljusa mineral kvarts, 
mikroklin och underordnadt plagioklas. 

Plagioklaserna äro ibland knäckta, och man ser äfven andra tryckfenomen, liksom 
äfven tecken på en omfattande mineralnybildning. Den nuvarande strukturen är oregel- 
bundet allotriomorf; af någon primärstruktur finnes icke spår, man har derför ingen led- 
ning för bedömandet af hvad denna röda gneis egentligen är. Ibland erinras man om 
vissa varieteter af den söderut uppträdande granitgneisen, men olikheterna med denna 
äro dock vida större än likheterna. 

Den här något litet studerade östra delen af »jerngneisen» på bladet »Glimåkra» ut- 
göres således i likhet med den på »Bäckaskog» icke af en genetiskt homogen bergart, utan 
af minst två; på begge ställena är den ena en gneis med kontaktmetamorf primärstruktur, 
som mycket väl kan tänkas bilda fortsättning af den öster om kvartsitlagret uppträdande. 
På »Bäckaskog» är den andra komponenten en tryckmetamorf facies af den yngre gra- 
niten; den »röda gneisen» norr om Immeln synes deremot snarare vara en bergart äldre 
än gneisen, uppstickande genom densamma, men för öfrigt af obestämdt ursprung. 

Öster om denna röda »Örsjö-gneis» uppträder en annan gneistyp. Gillesnäsgneiserna 
aflösas närmast mot nordost, i trakten af Vilshult och norr derom, af en gneis, hvilken, 
bortsedt från enstaka tryckförändrade graniter, kan karakteriseras såsom ganska grof- 
kornig, rik på mörka mineral och oftast tydligt tryckflasrig. Varieteter med fältspatögon 
förekomma. Färgen är ömsom grå och ömsom rödaktig. 

En sådan gneis från norr om Östra Ekesjön visade i snitt anhopningar af horn- 
blende, biotit, titanit, apatit och malm, hvari hornblendet poikilitiskt genomsatte anhopningen; 
äfven ctt stort titanitkorn var på detta sätt genomväxt af hornblende. Det utanför anhop- 
ningarna förekommande hornblendet var utprägladt poikilitiskt och formlöst. Äfven bio- 
titen var formlös, men af trycket oftast söndervalsad. Epidot och muskovit saknades. Plagio- 
klasrika, omisskänligt vaxkakeliknande partier förekommo, medan kvartsen, der den icke 
helt var sönderkrossad — synes varit fullt formlös. 

Gneisen NO. om Mylatorp liknar den föregående, men är långt mera pressad. Så- 
lunda finnas kvarts, biotit och klorit endast som strimmor mellan fältspaterna, hvilkas iso- 
metriska form visar att bergarten varit någotsånär polygonalt struerad. Här finnas partier, 
hvilka synas hafva varit ortit. — Bergarten Ö. om Vestra sjön sluter sig nära till den först 
beskrifna. — Från en häll SSO. om S. Grimmestorp i Örkeneds socken (den nordöstligaste hällen 


104 BÄCKSTRÖM, VESTANAFÄLTET. 


på kartbladet »Glimåkra») föreligger en medelkornig gneis utan ögonstruktur. Under 
mikroskopet visar sig denna vara en utmärkt representant för Gillesnästypens gneiser, 
endast medelkornig, under det dessa äro mera finkorniga. Den förer rikligt poikilitiskt 
hornblende, lika mycket brun biotit, titanit i stora (2 mm.) korn med oregelbundet for- 
made inneslutningar af ett gulbrunt, af krokiga sprickor genomsatt mineral med svag 
dubbelbrytning, antagligen ortit. Från epidotskal fria ortitkorn förekomma och äro omgifna af 
pleokroitiska gårdar, såväl när de ligga i biotit, som i hornblende. Vidare finnes magnetit, 
stundom med kärnor af svafvelkis, dessutom apatit och zirkon. Ett hålrum var besatt med 


starkt färgade epidotkristaller och 1 midten utfylldt med blå flusspat. — De ljusa mine- 
ralen äro andesin samt underordnadt ortoklas, ingen mikroklin; kvarts förekommer spar- 
sammare än i Gillesnäsgneiserna. — Strukturen är ganska isometrisk hvad plagioklasen, 


men icke hvad kvartsen beträffar. 

Att döma uf dessa få undersökta representanter synas denna trakts gneiser erbjuda 
stora likheter med Gillesnäsgneiserna, såväl hvad mineralsammansättning som hvad struktur 
beträffar. Det vore kanske vågadt att häraf sluta till ungefärlig öfverensstämmelse i fråga 
om det omvandlade materialets natur och metamorfosens art. Om en sådan öfverenskom- 
melse funnes, skulle dessa norrut förekommande gneiser representera ett något mera basiskt 
sediment, och omvandlingen skulle i främsta rummet bero på kontaktmetamorfos, hvilken här 
skulle varit ännu intensivare, så att en medelkornig gneistyp uppstått. Ofvanpå kontaktstruk- 
turen har det senare trycket satt sin struktur, utan att dock alltid kunna utplåna densamma. 


Ännu längre mot norr och nordost möta vi inom Almundsryds och Urshults m. fl. 
socknar på bladet »Huseby» ånyo hälleflintgneiser. Inony detta område förekomma såväl 
porfyrer och möjligen porfyrtuffer, som omvandlade kristalliniska skiffrar, hvilka man väl 
numera skulle kallat hälleflintgneis snarare än hälleflinta. De förra, till hvilka bl. a. 
»graniten» på Sirkön och hälleflintan på Mossö höra, befinna sig NO. om en linie genom 
Bergön—IlIgelön—Frösön; SV. härom vidtager deremot en hälleflintgneis, hvilken ofta full- 
ständigt öfverensstämmer med Vestanåtypen, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt. 

Jag har något studerat denna trakts bergarter på material insamladt vid bladets 
rekognosering, hufvudsakligen af K. A. FREDHOLM 1872, men jag vill icke gå en blifvande 
närmare beskrifning af mig eller någon annan 1i förväg. Här må endast påpekas, att 
inom detta område finnas bdde eruptiva ytbergarter och kontaktmetamorfa sediment, 
hvilket är ett företräde framför Vestanåfältet. Dessutom är området, liksom Vestanåfältet, 
beläget på gränsen mot vestra Sveriges stora »jerngneis-område, och förhållandet mellan 
östra och vestra Sveriges urterritorium kan icke fördelaktigare studeras än på ett ställe 
der en hälleflintformation uppträder på sjelfva gränsen. 


Om den skarpa gränsen mellan östra och vestra Sveriges urterritorium. 


I sin uppsats om Vestanåkonglomeratet framhåller Dr GErER det särskilda intresse, 
som Vestanåskiffrarnas studium har på grund af deras läge utmed gränslinien mellan 
vestra Sveriges enformiga jerngneisområde och östra Sveriges vexlande, af granit, hälle- 
flinta och gneis sammansatta berggrund. Dr GrEER söker förklara denna skarpa gräns 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 105 


genom antagandet att vestra Sveriges gneisformation är yngre än och öfverlagrar östra 
Nveriges &ramitformation. Strax derpå behandlade AA. G. NATHORST samma fråga I sin 
uppsats »ltt försök att förklara orsaken till den skarpa gränsen mellan södra Sveriges 


vestra och östra urterritorium». / 


NATHORST anser: — »att östra Sveriges granitområde fort- 
sätter under den ifrågavarande gneisen. Men orsaken till den skarpa gränsen mellan de 
båda områdena beror enligt min mening icke derpå, att gneisen endast aflagrats i vester, 
utan på den omständigheten, att denna gräns fortgår längs en kolossal förkastning, på 
hvars vestra sida lagren äro sänkta. Ursprungligen skulle följaktligen gneisen äfven hafva 
sträckt sig öfver östra Sverige, från hvilket område den likvisst blifvit borteroderad, så 
att graniten blifvit blottlagd.» 

NATHORST har på den hans uppsats åtföljande kartskissen låtit den antagna disloka- 
tionslinien framgå tvärs igenom Vestanåfältet — »från Sölvesborgstrakten till Huskvarna vid 
Vettern.»” - Såsom vi hafva sett, finnes det emellertid inom Vestanåfältet icke någon skarp 
gräns mellan områden med östra och med vestra Sveriges karaktärer, än mindre någon 
förkastning af sådant slag. Man skulle kunnat förmoda att, om en sådan gräns här funnes, 
den skulle framgå mellan »jerngneisen» och glimmerkvartsitlagret. Men efter allt att döma 
finnes det icke någon genetisk motsats mellan hälleflintgneisen på östra sidan af kvartsit- 
lagret och »jerngneisen» närmast vester derom, utan de synas tvärtom härstamma från 
ungefär samma aflagring; vidare uppträda, såsom jag sökt göra sannolikt, graniter inom 
begge. — Granitgneisen är skarpt skild från hälleflintgneisen och begränsas möjligen i öster 
af en mindre veckförskjutning (jfr. p. 102), men man kan dock påstå, att »den skarpa gräns- 
linien mellan östra och vestra Sverige» icke kan finnas här, der NATHORST framdragit den 
»ungefärliga» gränslinien. Men längre norrut synas ju de hitttills gjorda undersökningarna 
ådagalägga att den är skarpare markerad, och det är derför tänkbart, att den framgår vester 
om Vestanåfältet, inom det ännu icke undersökta området — såvida den icke mot söder 
småningom utjemnas,” i hvilket fall man skulle kunna tänka sig, att den eventuella förkast- 
ningslinien just representerades af förskjutningen i närheten af kvartsitlagrets vestra oräns. 

NATHORSTS förmodan att den skarpa gränsen skulle bero på en väldig förkastning 
förklarar tvifvelsutan flere förhållanden på ett utmärkt sätt. Men eftersom jag kommit att 
beröra detta för vårt lands urbergsgeologi så intressanta ämne, må det tillåtas mig att 
förslagsvis framställa en afvikande åsigt om hvilket parti, som, i fall denna stora förkast- 
ning egt rum, har sjunkit i förhållande till det andra. 

NATHORST anser att den vestra sidan sjunkit af följande grunder. 

1: Derför att goraniterna icke genomsätta jerngneisen och således antingen äro äldre 
än gneisen, som aflagrats på dem, eller också äro yngre, men intruderade endast i jern- 
gneisens undre lager.: I begge fallen fordras jerngneisens borteroderande för att blott- 
lägga granitformationen, och, då den största erosionen träffat den icke sänkta delen, bör 
det vara jerngneisområdet, som blifvit sänkt. 


Geol. Fören. Förh. S, p. 95 (1886). 
»Jordens Historia», p. 570. (Stockholm, 1892). 
COHEN und DEECKE draga ut förkastninvgslinien ända ned till vester om Bornholm, som de betrakta 
som en fortsättning af östra Sveriges granitområde. (»Ueber das krystalline Grundgebirge der Insel Bornholm»,- 
p. 40.  Aftryck ur IV Jahresbericht der Geogr. Ges. zu Greifswald). 

K. Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 14 


1 
2 


106 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


2. »Det är en allmän regel, att eruptiverna uppträda just inom de sänkta partierna 
af berggrunden. Att hyperiterna uteslutande förekomma vester om den stora disloka- 
tionslinien är — — följaktligen en nödvändig följd af det vestra områdets sänkning och 
blir på samma gång ett bevis för att den antagna sänkningen verkligen egt rum.» 

Efter min uppfattning finnas emellertid goda skäl att antaga, att, om någon för- 
kastning egt rum, det skulle varit den östra sidan som blifvit sänkt. Skälen äro följande. 

1. Såsom NartHorstT framhåller är det en allmän regel, att eruptiverna uppträda 
just imom de sänkta partierna af berggrunden.' Nu finnas, efter hvad man hittills vet, 
inom vestra Sveriges jerngneis icke några andra eruptiver än några hyperitförekomster, 
hvilka måste anses obetydliga 1 jemförelse med de enorma massor af djup- och yteruptiv, 
företrädesvis af granitfamiljen, hvilka till grad bilda berggrunden inom östra 
Sverige. När NATHOoOrRsST uppställde sin teori kände man icke att hälleflintorna till stor 
del voro eruptiva ytbergarter; det är möjligt att, om detta varit bekant, hans uppfattning 
blifvit en annan. Dock iskulleswilöstra Sveriges graniter kunnat anses uppväga hyperiterna. 
— Efter den här framställda uppfattningen skulle således östra Sveriges granitområde icke 
fortsätta in under jerngneisen, utan gramiterna skulle vara inskränkta till den sänkta östra 
delen, der de genombrutit den äfven här såsom underlag befintliga jerngneisformationen. 

2. Inom östra Sverige förekomma jemte graniterna, såsom bl. a. O. NORDENSKJÖLD 
framhållit, bergarter, såväl eruptiva som sedimentära, hvilka bildats vid jordytan. Det 
senaste exemplet på dessa är Vestanåfältets hälleflintgneis och den deri öfvergående gneisen, 
men bergarter af denna typ uppträda på flere ställen inom östra Sverige, och äro äldre 
än åtminstone en del af graniterna. Inom sydvestra Sveriges typiska jerngneisområde åter 
uppträda inga ytbergarter” utan den enformiga jerngneisen herrskar, en bildning som af 
TÖRNBBOHM och HUMMEL ansetts för den äldsta vi hafva i vårt land, och som också visar 
en egenskap som man a priori kan vänta hos de äldsta gneiserna, nämligen en ganska 
stor enformighet i materialet, samt framförallt en jemnhet i metamorfoseringen på olika 
ställen, som visar att metamorfosen är en regional metamorfos och icke är bunden vare 
sig till några dislokationslinier eller till någon speciell djupbergartskontakt. Den typiska 
»jerngneisen» med sin om de kontaktmetamorfa bergarternas strukturtyp närmast erinrande 
struktur är just en sådan bergart, som bör framkomma genom fortgående erosion af en 
horst, en bergart som aldrig normalt kan ligga öfver oförändrade porfyrer eller jemförelse- 
vis lindrigt förändrade eruptiva eller sedimentära ytbergarter. 

NATtHORST framhåller att hans förklarmgsförsök endast får betraktas såsom en hypotes. 
Under de tio år som förflutit sedan hans uppsats publicerades har frågan högst obetydligt 
bragts närmare sin lösning. Så har STOLPE genom undersökningarna på bladet »Nydala» 
kunnat visa, att på flere spridda ställen i trakten af den förmodade dislokationslinien starkt 
pressade protogingneiser förekomma, men någon specielt härpå riktad utredning har dock 
ännu icke publicerats. — Det är att hoppas att det intresse frågan om orsaken till den 
starka kontrasten mellan östra och vestra Sveriges urbergsområde erbjuder, snart skall för- 
anleda närmare undersökningar för utredande af huru skarpt markerad gränslinien mellan 
begge områdena är, samt eventuelt om en stor förkastning der har egt rum. 


RRGG MULaekt exempel härpå är Kristianiafältet. 
? Jfr. dock p. 938—94. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND 29. N:o 4. 107 


Om kontaktmetamorfosens och tryckmetamorfosens förhållande till hvarandra 
inom Vestanåfiltet. 


Jag har under framställningens lopp upprepade gånger haft tillfälle att framhålla 
åldersförhållandet mellan kontaktmetamorfosen och tryckmetamorfosen. Det resultat, som 
dervid erhölls, var att kontaktmetamorfosen var den äldre. I fråga om kvartsitlagrets 
bergarter var det svårt att bestämma, hvad som borde tillskrifvas kontaktmetamorfosen och 
hvad de senare veckningsrörelserna, derför att dessas inflytande varit så stort. Amfiboliterna 
visade deremot alla en tydlig kontaktstruktur, som äfven var framträdande hos de måttligt 
pressade varieteterna (ex. p. 49), och endast saknades hos de begge helt tryckförändrade 
varieteterna vid Nebbeboda och Ö. om Kastagropen (p. 46). På tal om hälleflintgneisens 
kvartsströkorn anfördes, att de icke äro mera pressade än de sprickfyllnader af sekundär 
kvarts, som genomsätta samma bergart (p. 59). Och vid behandlingen af gneiserna inom 
bladet »Glimåkra» visades flere gånger, hurusom en hornfelsstruktur med fältspatanhop- 
ningar varit den primära strukturen, hvilken senare blifvit störd genom kvartsens och glim- 
merns sönderpressning och bergartens deformation genom förskjutningar längs de af dessa 
mineral bestående krosszonerna. — Af alla dessa exempel framgår att Vestanåfältets berg- 
arter hade erhållit en af kontaktmetamorfosen bestämd struktur innan de veckningsrörelser, 
som egt rum inom fältet, börjat eller åtminstone innan de afslutats. Detta låter dock icke 
med visshet säga sig om kvartsitlagrets bergarter, som nyss och på p. 35 framhölls. 

Ett ytterligare bevis för riktigheten häraf erhålles af graniterna: det är från dem 
kontaktomvandlingen utgått, och eftersom de på sina ställen äro t. o. m. starkare tryck- 
förändrade än gneiserna, så måste de hafva varit fasta innan veckningen afslutats. 

Tryckmetamorfosen har så till vida satt sin stämpel på fältets bergarter som de 
alla visa sig åtminstone något pressade, men det är dock endast på ett fåtal ställen, som 
den varit kraftig nog att helt utplåna den äldre kontakt- eller gramit-strukturen. 
De starkast pressade bergarterna träffas närmast vester om kvartsitlagret, der såväl gra- 
nitgneisen, som graniten och gneisen äro starkt förändrade; men äfven norrut, inom den 
nordligaste delen af det undersökta området, träffas starka tryckfenomen. Bergarternas 
sönderkrossning är dock, som nämndes, på det hela taget en lokal företeelse, och man träffar 
stundom starkt pressade och föga pressade bergarter af samma slag nära hvarandra. Det 
skulle varit mycket lockande att försöka åskådliggöra den olika graden af krossning 
genom att draga linier — man skulle ju kunna kalla dem »isoklaser» — genom de punkter, 
der tryckfenomenen visa sig ungefär lika starka, men just genom att de kraftiga tryck- 
fenomenen här äro så lokala skulle det blifvit alltför kompliceradt. Det vore dock efter 
en revision i fält i detta syfte ingalunda ogörligt. 

Har tryckmetamorfosen endast lokalt haft betydelse för gneisernas och amfiboliternas 
utseende, så har deremot kontaktmetamorfosen öfver hela området varit bestämmande för 
bergarternas karaktär. De korta ströftåg vi företagit hafva såväl norrut som österut och 
vesterut visat kontaktmetamorfosens prägel på gneiserna och denna prägel är oftast ännu 
otvetydig; endast sällan är den dold af den senare krossningen. 


108 BÄCKSTRÖM, VES'TANÅFÄLTET. 


Förklaringen till kontaktmetamorfosens genomgripande imverkan inom området ligger 
i granitmassivens talrikhet. Men icke endast häri; det är inom vestra Blekinge oftast icke 
möjligt att konstatera någon förändring af gneisen mot granitkontakten, utan gneisens 
utseende är öfver stora områden konstant. Detta synes visa att, om jag så får uttrycka 
mig, den innersta kontaktzonen är mycket bred och de olika granitmassivens kontaktzoner 
gripa öfver i hvarandra. Häraf skulle framgå, att gramiternas injektion och sedimentets 
omvandling egt rum på ganska stort djup. Haärför talar äfven, att, när vi komma till de 
öfre lagren, till dem som ligga närmare kvartsitlagret, så blir den inre kontaktzonen, gneis- 
zonen, t. ex. kring Halengraniten, smalare och en yttre zon, hälleflintgneiszonen, upp- 
träder.  Diabaserna, hvilka alltid visa sig mycket känsliga för kontaktmetamorfosens in- 
verkan, äro deremot lika starkt omvandlade vare sig de uppträda högst uppe på gränsen 
mot kvartsiten eller injicerade längre ned. 

Det nämndes nyss att kontaktmetamorfosen och graniternas uppträngande och kon- 
soliderande är äldre än veckningsrörelsernas början eller åtminstone äldre än deras af- 
slutning. För det senare alternativet tala egentligen icke några strukturella skäl, utan 
endast analogierna med andra områden. I många väl undersökta fall visar det sig att 
graniternas injektion och veckningen äro samtidiga verkningar af en gemensam orsak, 
såsom t. ex. inom Kristianiafältet af insjunkningen. Man skulle derför kunna för- 
moda, att äfven här veckningsperiodens början och graniternas eruption sammanfallit. 
Men några direkta skäl härför finnas icke och säkert är att hufvudmassan af veckningen 
egt rum efter granitens och kontaktgneisens konsolidering. Det är derför mycket möjligt 
att veckningen i sin helhet börjat först efter graniteruptionernas period. Tryckfenomenen 
inom fältet äro tillräckligt stora för att tillåta antagandet att lagrens uppresning och kvart- 
sitlagrets skålformiga inpressning i gneisen skulle kunnat förmedlas genom deformationer 
i de redan fasta bergarterna. Den förra uppfattningen är möjligen från den geologiska 


erfarenhetens synpunkt sannolikare, men förhållandena inom Vestanåfältet lägga — såvidt 
hittills bekant — icke några hinder i vägen för förläggandet af graniteruptioner och veck- 


ningsrörelser till skilda perioder, och derför har jag gjort så i den följande lilla öfver- 
sigten af Vestanåfältets utvecklingshistoria. 
Härtill knyter sig frågan om 


Graniternas eruptionssätt. 


De olika åsigter, som bryta sig i fråga om sättet för djupbergarternas uppträngande, 
hafva nyligen utförligt skildrats af W. C. BröGGEr,' och då hans framställning torde få 
antagas vara i friskt minne hos den skandinaviska läsekretsen, skall jag här direkt till 
densamma anknyta några anmärkningar om graniternas eruptionssätt inom det här stu- 
derade området. 


1 »Die Eruptivgesteine des Kristianiagebietes, II. Die Eruptionsfolge der triadischen Eruptivgesteine bei 


Predazzo in Sädtyrol», kapitlet »Der Mechanismus der Eruption der Tiefengesteine» (Videnskabsselskabets skrifter 
0 kB NEO DD). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 109 


De herrskande åsigterna om sättet för graniternas eruption ino väsentligen tvenne, 
som i korthet kunna betecknas såsom laccolit-teorien och batolit-teorien. lnligt den förra 
äro graniterna (och djupbergarterna 1 allmänhet) eruptiva massor, injicerade mellan äldre 
bildningar; de omgifvas i det närmaste på alla sidor af dessa och hafva beredt sig sin 
plats genom att mekaniskt skjuta dessa åt sidan. 

Enligt den andra åsigten åter uppträda graniterna såsom med »de eviga djupen> 
sammanhängande »batoliter», de hafva varit utbuktningar af jordens flytande inre och 
hafva således icke något underlag utan blifva allt bredare nedåt; de hafva gjort sig sin 
plats icke genom att mekaniskt skjuta åt sidan utan genom att upplösa (eller enligt andra 
insmälta) de äldre bildningarna. 

Af dessa åskådningssätt måste laccolit-teorien för en mängd fall anses fullt bevisad, 
icke minst genom BrRöGGERS detaljerade undersökningar inom Kristianiafältet.' 
är derföre, huruvida säkra exempel på batoliter kunna påvisas såsom existerande jemsides 
med laccoliterna. 

Surss” har nyligen lemnat en på nutidens utmärkta månfotografier stödd undersök- 
ning af månytans geologi och dervid bl. a. påvisat företeelser, hvilka måste tolkas såsom 
bildade genom att de flytande inre delarna smält igenom den fasta skorpan. När SuBss 
sedan vänder sig till jorden för att söka efter paralleler, ligger det nära till hands att 
betrakta de stora granitmassiven såsom partiella sådana genomsmältningar, och graniterna 
således som »batoliter». Det är tydligt, att enligt den KANT-LAPLAcCEska teorien insmält- 
ningar af jordskorpan på de tidigaste stadierna af jordens historia varit regel, men deraf 
följer icke att batoliter kunna uppträda i det yngre urberget eller senare, och det är f. ö. 
ingalunda säkert att några af dessa gamla batoliter och den »stelningsskorpa», de i jordens 
förhistoriska tid genomsmälte, någonstädes finnas bevarade. De klassiska amerikanska 
lacceoliterna äro deremot tertiära och Kristianiafältets äro devoniska, det är derför tydligt, 
att den, som önskar att vid tolkningen af de prekambriska formationerna använda aktua- 
listiska principer, i främsta rummet måste försöka om laccolitteorien äfven här räcker till. 

Till belysande af frågan, huruvida graniterna skaffat sig plats genom att upplösa 
eller eventuelt insmälta sitt hängande föreligga en analys på graniten och tre på gneiserna 
(jfr. p. 8 och 75). En jemförelse mellan dessa visar att graniten och gneisen bestämdt 
äro skilda till sin sammansättning och ha en helt olika kemisk karaktär. Någon direkt 
insmältningsprodukt af gneisen kan derför graniten icke vara. Skulle deremot graniten 
representera de öfversta utbuktningarna af ett på djupet befintligt väldigt massiv, så skulle, 
om man finge förutsätta en något så när stor diffusion, gneisen nog hafva kunnat upplösas 
af granitmassan utan att väsentligt influera på dess sammansättning. Skillnaden i kemisk 
sammansättning synes nig derför icke i detta fall kunna anföras såsom ett bevis mot 
möjligheten af att graniten upplöst någon gneissubstans. 

Den af C. J. O. KJELLSTRÖM efter Sveriges Geologiska Undersöknings arbetskartor sam- 
mandragna bergartskarta öfver vestra Blekinge, som åtföljer J. C. MoBErGs arbete »Ueber 


Frågan 


1 Senare än BRÖGGERS arbete är bl. a. utkommet WHITMAN ÖROSS, »The laccolitic mountain groups of 
Colorado, Utah and Arizona.» U. S. Geol. Surv. 14th Annual Report, p. 165. 
? »Einige Bemerkungen iäber den Mond», Sitzber. Acad. Wiss. Wien, Bd 104. Abth. I, p. 21 (1895). 


110 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


die Grinsteine des westlichen Blekinge>,' återgifves här nedan i något förändrad form. 
Skalan är 1:500 000; graniterna äro svarta. 

Den bild denna öfversigtskarta ger oss af vestra Blekinge med dess genom gneisen 
öfverallt uppsättande, större och mindre granitmassiv erinrar i hög grad om granitmas- 
sivens fördelning inom Plateau Central de France enligt den af MicHEL Levy lemnade 
kartan.” Man skulle kunna förmoda att här, liksom i Plateau Central enligt MICHEL 
Ljvy, funnes ett exempel på att ett större granitmassiv ätit sig upp från djupet genom 
den öfverlagrande, starkt kontaktmetamorfoserade sedimentära gneisens upplösning; man 
skulle kunna fråga sig — liksom MicHer Levy gjort beträffande Plateau Central — huru- 
vida icke ett djupare snitt än det erosionen nu gjort skulle visat oss ännu mera granit, 
och om icke ett tillräckligt djupt snitt skulle visat endast granit. 


Granitmassivens fördelning manar äfven fram en annan jemförelse. A. O. LAWSON” 
framhåller att den af honom såsom insmält bottenlager betraktade, granitiska Laurentinska 
gneisen i Canada förekommer såsom cirkulära, ovala eller linsformiga partier, stickande 
upp genom de sedimentära Coutchiching och Keewatin series, hvilka bilda liksom ett nät, 
hvars mellanrum upptagas af Laurentian. 

För en liknande uppfattning af vestra (eller hela) Blekinges graniters förhållande 
till gneisen tala granitmassivens talrikhet, deras spridning öfver ett stort område, deras 
oregelbundet rundade form, som är temligen oberoende af den omgifvande gneisens stryk- 
ning. Men af de observationer man kan göra inom den vestligaste delen af området 
synes dock framgå, att graniterna det oaktadt här icke uppträda såsom batoliter utan så- 
som intrusiva laccoliter. 


Sveriges Geol. Unders. Ser. C, N:o 158 (1896). 

»Granite de Flamanville» (1. ce.) p. 35 och följ. samt Fig. 4, PI. 5. 

>Archaean geology of the region north-west of Lake Superior», Congrés géologique international, 4me 
session, Londres 1888, p. 144. 


1 
2 
3 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 111 


Inom den omstående öfversigtskartans östra, större del är skiktställningen 1 allmänhet 
ganska flack. HFlerestädes gga skikten horizontalt och stupningar af 10”—15?—20" äro 
icke ovanliga. Det är här, när man ser dem »ofvanifrån», som granitmassiven hafva rundad, 
oregelbunden form och afskära gneisens skikt. Annat blir förhållandet inom den vest- 
ligaste delen af området (se äfven kartan 'Tafl. 1), der skiktställningen är brant stupande, 
och det snitt vi se genom granit och gneis mera är ett profilsnitt. Inom detta område har 
DusSÉN aldrig funnit graniten afskära gneisens skikt (jfr. p. 7). Den allmänna ungefär 
nord-sydliga strykningen motsvaras af en nord-sydlig längdutsträckning hos granitmassiven, 
äfvensom af utlöpare från dem i samma riktning. De smärre gneispartier, som å alla 
sidor synas vara omslutna af gramit, hafva dock de omgifvande gneisernas skiktställning, 
sammanhänga således möjligen med denna. Flere småförekomster af granit finnas midt i 
gneisen såsom V. om LL. Furegöl, SSO. och NNV. om Kopparesjön, de tryckförändrade 
gramiterna oräknade. — Bland detaljexempel på kontaktförhållandena må amföras ett. Det 
angifves från den häll, som på »Glimåkra» har stupningstecken midt inne i granitmassivet SO. 
om Rudesjön — en lång smal häll med längdutsträckning i N.--S. och bestående af gneis med 
strykning N. 0”—10? V. — att granit uppträder i hällens vestra och sydöstra sida. — Af DusÉNs 
observationer synes derför med all tydlighet framgå, att graniten inom denna del af om- 
rädet uppträder intrusivt, såsom mellan gneisens skikter injicerade, större och mindre par- 
tier. Enligt min uppfattning skulle möjligen detta resultat kunna öfverföras till de österut 
och sannolikt på lägre nivå 1 gneisen uppträdande granitmassiven, och alla de talrika ble- 
kingska yngre granitmassiven skulle således vara i gneisen på olika nivåer och vid olika 
tider injicerade partier, således laccoliter och icke genom gneisen uppstickande batoliter. 
Detta är tydligt i vester, der skikten äro starkt uppresta, men österut, der skiktställ- 
ningen är mera flack, är granitmassivens laccolitnatur mindre tydlig, om än en under- 
sökning möjligen skulle kunna skaffa fullgiltiga bevis för att så äfven här vore fallet. Å 
andra sidan kunde det ju tänkas att undersökningen kunde gifva till resultat att de på 
djupare nivå förekommande granitmassiven vore batoliter. Berggrunden är 1 Blekinges 
kusttrakter så pass väl blottad, att en lösning af denna fråga sannolikt skulle kunna 
ernås. I hvilkendera riktningen resultatet än skulle komma att gå, vore det ett viktigt bi- 
drag till en fråga af stort allmänt geologiskt intresse, och det är för att fästa uppmärk- 
samheten härpå, som jag här upptagit denna fråga till behandling, oaktadt det hittills 
föreliggande observationsmaterialet är otillräckligt. 


Skiss af Vestanåfältets geologiska utvecklingshistoria.! 


Mot slutet af den tid, som man 1 Sverige och Finland företrädesvis plägat kalla 
den arkäiska tiden eller urbergets tid, utvecklades på en mängd ställen öfver hela Sverige, 
från Ryssberget i söder till Kirunavara i norr, en liflig vulkanisk verksamhet, genom 
hvilken enorma kvantiteter af vulkaniska ytbergarter, lavor och tuffer, bragtes i dagen. 
Den - bergart, som företrädesvis kom till utbrott, var kvartsporfyr, dock fattas ingalunda 
såväl syenitporfyriska som porfyritiska afarter. Basiska eruptiver från denna period finnas 


1 Detta slutkapitel afser att gifva en öfversigtlig bild af Vestanåfältets äldre historia, sådan jag för när- 
varande tänker mig densamma, och innehåller derför mycket, som förut sagts med stor reservation. 


12 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET:. 


deremot i mindre mängd; deras masseruptioner komma först något senare, dels under 
hvad SEDERHOLM kallar jatuliska och jotniska tiden, dels ha vi som bekant äfven post- 
siluriska diabaser och ännu yngre basalter i vårt land.” 

Från denna period härstammar det sediment som nu föreligger i form af Vestanå- 
fältets gneiser. Materialet till dessa var en kvartsporfyrittuff. Detta tuffmaterial befinner 
sig sannolikt icke på sin första aflagringsort, utan har delvis omlagrats af vatten. Detta 
gäller åtminstone de öfre lagren, hvilkas inlagringar af glimmerskiffrar och t. o. m. kvart- 
sitiska bergarter, motsvarande ett lerblandadt och sandblandadt sediment, visa att då och 
då insvämningar af annat material än den rena friska tuffen förekommit. -— Denna period 
afslöts med jemförelsevis underordnade eruptioner af basiska bergarter, diabaser, hvilka 
dels i form af gångar och lagergångar inträngde mellan porfyrittuffens skikter, dels i form 
af ett täcke af diabaslava eller kanske än sannolikare såsom ett lager af diabastuff bredde 
sig öfver porfyrittuffen. 

Ofvanpå diabastäcket eller tuflagret kommer sedan en sandaflagring. Det är möj- 
ligt att dessförinnan någon erosion förekommit, emedan man icke alltid kan påvisa dia- 
baslagret på gränsen mellan den nuvarande hälleflintgneisen och kvartsiten, men af längre 
varaktighet kan denna erosionsperiod dock knappast hafva varit, då ju material af 
ungefär samma natur träffas redan här och der insvämmadt mellan porfyrittuffens skikter. 
Dessa inlagringar äro af stor vigt, emedan de sammanknyta kvartsiten med gneisen och 
således med »urberget». — Sandaflagringen efterföljes af ctt konglomerat, i hvars material 
det karakteristiskt nog icke finnes någon af det djupare ned befintliga liggandets berg- 
arter, utan endast en bergart omedelbart anslutande sig till det närmast underlagrande 
sandmaterialet och sålunda deriverad antingen från detsamma eller från samma håll, hvari- 
från detta kommit. — Ofvanpå konglomeratet följa öfvervägande lersediment, sålunda icke 
längre strandbildningar såsom sanden och gruset, utan bildningar från något djupare vatten. 
Huruvida denna nuvarande öfverlagring verkligen är normal är svårt att säga. Då det 
nuvarande kvartsitlagret bildar den innersta delen af ett veck, borde ju kvartsiten och de 
disten, andalusit o. d. förande glimmerskiftrarna såsom uppträdande på ömse sidor om 
konglomeratet egentligen betraktas som ekvivalenta, och således skulle det ursprungliga 
lersedimentet vara en faciesbildning samtidig med sanden. Men andra förklarimgar läte 
ju lätt finna sig. 

Konglomeratet representerar sannolikt, men icke ovilkorligen, en diskordans 1 lag- 
ringen i förhållande till den underliggande kvartsiten. Det är möjligt att denna diskor- 
dans varit stor nog att derunder graniternas frambrott och skiktens kontaktmetamorfose- 
ring kunnat ega rum. Härför skulle kunna anses tala dels att konglomeratets bollar göra 


1 Bortsedt från de med rapakivin förbundna kvartsporfyrerna, samt äfven från de såsom lokala ramd- 
facies kring granit förekommande — om hvilka man för öfrigt icke vet mycket — äro alla svenska porfyrer, 
såvidt hittills bekant, äldre än med Dalasandstenen och med Dalformationen ekvivalenta bildningar, men de äro 
å andra sidan bundna vid zonen närmast under dem. Det finnes derför intet hinder att såsom en »working 
hypothesis» antaga att de stora masseruptionerna af sura ytbergarter i Sverige härleda sig från en geologiskt 
taget ganska kort och väl begränsad period. Ännu kunna mot denna bypotes inga mera ingående undersök- 
ningar åberopas. A priori synes det f. ö. mindre vågadt att parallelisera prekambriska formationer på grund 
af deras förhållande till en period af stor vulkanisk verksamhet, än att dertill använda gramitintrusionerna och 
förekomsten af tryckfenomen. På de senares oregelbundna variation har jag i detta arbete upprepade gånger 
kunnat fästa uppmärksamheten. 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 113 


intryck af att hafva varit hårda kvartsiter innan de afrundades och inbäddades, dels att 
i konglomeratet förekomma bollar af turmalinskiffrar, bergarter, antagligen bildade i sam- 
band med en gvramitinjektion. 

Graniterna injicerades på många olika nivåer såsom laccoliter. Metamorfosen blef 
naturligt nog intensivare på djupare nivåer, och derför representerar hälleflintgneisen såväl 
det minst kontaktomvandlade sedimentet, som i allmänhet också de öfversta skikten. 

Genom kontaktmetamorfosen blef af porfyrittuffen hälleflintgneis och gneis, af dia- 
basen kontaktamfibolit, af sanmdstenen och lerskiffrarna kvartsit samt andalusit- och disten- 
förande kvartsitelimmerskiffrar. Beträffande glimmerkvartsitlagrets bergarter är det emel- 
lertid svårast att med någon säkerhet referera mineralsammansättningens och strukturens 
detaljer till den äldre kontaktmetamorfosen å ena sidan och den yngre tryckmetamorfosen 
å den andra. På det hela taget är det den senare, som här gjort sina karaktärer gällande 
— i motsats till hvad regeln är hos de andra bergarterna. 

Såsom förut framhållits finnes det icke något hinder för att antaga, att denna kon- 
taktmetamorfoserade skiktserie ännu var i det närmaste oberörd af bergskedjeveckningen 
och att således graniternas injektion var afslutad innan denna begynte. När vecknings- 
rörelserna derför började att uppresa och vecka lagren, verkade trycket på redan fasta 
bergarter. De nödvändiga förskjutningarna egde rum dels i vissa trakter genom berg- 
arternas mer eller mindre fullständiga sönderpressande, dels allmänt genom smärre för- 
skjutningar längs mikroskopiska krosszoner. Hos en del af områdets bergarter utplånades 
derför den äldre strukturen, vare sig nu denna var en granits eller en kontaktbergarts, 
men inom större delen af området bevarades den dock. 

Som ett resultat af veckningsrörelserna bildades ett djupt veck, hvarigenom de öfversta, 
något yngre lagren, hälleflintgneiszonen, amfibolitlagret, kvartsitzonen, nedpressades mellan 
de äldre, starkare omvandlade gneislagren och derigenom räddades från att fullständigt 
bortsopas af erosionen, ett öde, som drabbade deras ekvivalenter inom de angränsande 
trakterna. 

Denna del af Vestanåfältets geologiska utvecklingshistoria var sannolikt afslutad så- 
väl före den kambriska som före den jotniska tidens början. — Yngre än kontaktmeta- 
morfosen, yngre än veckningen äro deremot de diabasgångar, som genomsätta fältets gra- 
niter och gneiser utan åtskilnad och hvilka så i struktur som i mineralsammansättning 
visa sig fullt oförändrade. Bland dem finnas några, hvilka innesluta talrika bollar af 
kvartsitrullstenar, måhända ett vittnesbörd om att vid deras eruptionstid den nu så 
reducerade kvartsitformationen sträckte sig vida omkring. 

Vestanåfältets senare öden falla icke inom ramen för denna undersökning. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 4. 15 


SUMMARY OF CONTENTS. 


THE VESTANÅ REGION 


A STUDY IN PETROGENESIS 
BY 


HELGE BÄCKSTRÖM. 


The crystalline schists of »the Vestanå region» in north-eastern Skåne (Scania), south- 
ern Sweden, were studied and mapped in detail for the Geological Survey of Sweden by 
GERARD DE GERR during the years 1884 to 1887. Among the results attained, the most 
interesting was the discovery of a conglomerate in a band of muscovite-quarzite, which was 
considered to be conformably interstratified between the gneiss formations of the district. '! 
In 1893 the present writer with the permission of the Director of the Geological Survey 
and with the kind aid of Dr. DE GEER undertook to study the various rocks of the 
Vestanå region and its neighbourhood, in order to try to work out the geology of a part 
of the Swedish Archean (or Lower Algonkian) especially from a petrogenetic point of view. 
The work has been done partly in the field, but chiefly in the laboratory, most of the 
field work necessary having been done previously by the officers of the Geological Survey; 
for the Vestanå region by G. DE Grrr,” for the northern continuation by P. DusÉn,” for 
the eastern continuation by N. O. Horst and OC. J. O. KJELLSTRÖM. ” 


According to DE GEER the crystalline schists of the Vestanå region form an umnin- 


terrupted series of strata, striking NW-—SE and dipping steeply to the west. From the 
younger to the older schists the sequence is: 
fine-gramed, commonly red 


Dyneboda gneiss 4 — gneiss with layers of dio- 
| rite-schist. 


> ; fine-orained oray gneiss 
Klagstorp schists4 3. 2 SR 
; diorite-schist 


1 GERARD DE GEER »Ueber ein Conglomerat im Urgebirge bei Vestanå in Schonen» (Uebersetzt von 
F. WAHNSCHAFFE. Zeitschrift d. d. geol. Gesellschaft 1886 p. 269). ; 

? Sheets Nos. 103 »Bäckaskog» (1889) and 106 »Karlshamn» (Skåne-part) (1889). 

3 Sheet No. 108 »Glimåkra» (1892). 

+ Sheet »Karlshamn» Blekinge-part. Not yet published. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDIINGAR. BAND 29. N:o 4. 115 


| mica schist 

; ; quartzite 

IEGG= 0 UGPbSUE oomoooeell eoonene | dr å i 
mica schist with conglomerate 

| quartzite with iron ore. 

black hornblende-bearing dense fine-grained gneiss 

Dense fine-grained gneiss i gray dense fine-grained gneiss with layers of mica schists. 

« « t Oo Å [>] [=] 

lisa gneiss, less fine-grained. 


The overlying Klagstorp- and Dyneboda-gneisses were considered as belonging to 
the great magnetite-gneiss-formation, that occupies most of south-western Sweden. 

In the underlying gneiss there occur two younger granites, and the gneiss in their 
vicinity becomes less fine-grained. 

Probably older than the gneisses is the granite-gneiss, occupying the south-western 
and southern part of the district. 

In the following we shall deal with the different rocks separately and begin with 
the youngest; we shall thus treat first the granites, second the quartzites, third the amphi- 
bolites, and fourth the dense fine-grained gneiss and the fine grained gneiss into which 
it passes, then the mica schists interbedded in the gneisses; then after following the gneisses 
to the east, and then to the north, we will study the Klagstorp- and Dyneboda-gneisses, 
occurring on the western side of the quartzite band. Finally the remaining genetically 
more or less differing gneisses of the district are treated, and at last some general re- 
marks given. 


Granites. 


Ås shown by the map, plate 1, and the map on p. 110 granites occur in numerous 
great and small massives scattered in the gneiss. These may be considered as out-posts 
of the great granite district of south-eastern Sweden. They are all younger than the gneisses, 
their relation to them will be dealt with later on. — Of these granites there is one cha- 
racteristic, fine-grained type which occurs spread over the whole of Blekinge, known as the 
»Halen»- or »Spinkamåla»-granite; among the others, one is coarse-grained, the »Jemshög»- 
granite and also the related >Karlshamn»-granite. Both these types occur in the region 
studied more in detail in this paper. 

The »Jemshög»- and the »Halen»-granite are closely related mineralogically and 
structurally, with the exception that the former is coarse-graimed. Characteristic for both 
is the scarceness of the ferro-magnesian minerals and the predominance of microcline and 
quartz over the oligoclase. Allanite and titanite are constant and often macroscopic con- 
stituents. Hornblende never occurs, only biotite. — The chemical composition of the fine- 
graimed granite from the eastern shore of Lake Raslången is 

SLO RANNÖM SAT ORrke 0 ke OMENn ÖRE MS ORC TORNET OK ORERO Stmn. 

få,s8 0,20 14,36 (586 0 Sv en 0112 2 (0) 546 EL STR 8 Sr AF dB ÖS 80 
corresponding to 34,2 quartz, 27,9 microcline, 24,2 albite and 6,6 anorthite (or 30,s Ab, An,), 
3,7 biotite, 1,2 magnetite. 


116 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


The constituting minerals are quartz, microcline, orthoclase, oligoclase, brown mica 
with a little chlorite, iron ore, titanite, allanite, and often epidote, muscovite, sometimes 
calcite and fluorite. 

Large table-formed microcline crystals, simple carlsbad twins, are a characteristic 
feature of the fine-grained granite (as well as of the »Jemshög»-granite). These micerocline 
crystals give the granite a porphyritic habit, which is really only pseudoporphyritic, since 
they are younger than the mica, oligoclase and orthoclase and not phenocrysts of a first 


generation. — A detailed analysis of the structure of the fine-graimed granite — with 
which the »Jemshög»-granite agrees — 18 given on the freshest and least pressed material 


at hand, a granite from 2 km. NE of the southern end of Lake Örlunden. A study of 
the boundary between microcline and quartz shows that it is an irregularly curving line. 
The two minerals send rounded projections into one another. In Fig. 1 is shown an 
example; here a little area of microcline occurs in the quartz, with the same orientation 
as the large grain, of which it is no doubt a part. Similarly, small quartzes are seen 
isolated in the microcline (Fig. 2.) with the same orientation as the adjoming large quartz 
grains, and not to be confounded with the inelusions of older quartz grains in felspars, 
exemplified by Fig. 4. — This extremely irregular form of the microcline 18 probably not 
due to a contemporary crystallization of microcline and quartz, but is rather the result 
of some corrosion process; or at least one can say forms like the microelines could have 
resulted from previous corrosion. 

The form of the oligoclase and the orthoclase agaimst the quartz 18 also a »corro- 
sion-form> with the same irregularly curving boundary between the minerals. The ex- 
ample, Fig. 3, shows also in the orthoclase one small quartz grain seemingly isolated but 
with the optical orientation of the quartz outside. — Against microcline, orthoclase and 
oligoclase show themselves to be older, but are seldom idiomorphic, the boundary is fre- 
quently irregular and not smooth as agaimst quartz but indented by newly deposited 
felspar. 

The structural phenomena exhibited by these (and many other) granites recall the 
descriptions by the French petrographers of the »deux temps de consolidation» to be seen 
in gramites: — »l'examen attentif de tout granite permet d'y découvrir des cristaux plus 
anciens, en partie brisés ou corrodés, apatite, zircon, sphéne, biotite, bisilicates, oligoelase, 
orthose, et une dernieére poussée cristalline servant de ciment aux éléments précédents et 
généralement composée dorthose et de quartz, parfois associes a la muscovite». ' — It 
may well be doubted whether a contrast between an older and a younger generation or 
»consolidation»> may be recognized in every granite. HEspecially in the fresh, entirely un- 
crushed granites of the younger formations such a contrast could hardly be proved. — In 
the granites here studied the »corrosion-form» of the microcline is as evident as that of 
the older felspars. This we could not explain without dividing the »derniere poussée» of 
microcline and quartz into two, the last comprising the chief part of the quartz. The 
writer considers the differences from the hypidiomorphic structure in these granites as 


1 MICHEL LEVY, Granite de Flamanville p. 17 (Bull, des services de la carte géol. de France, N:r 26, 
Paris 1893), 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS IMANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 117 
owing to a sort of corrosion, but secondary not primary, due to the beginning of the 
cerushing of the rock and probably also in some degrce to the beginning of decomposition, 
and consequently not the result of circumstances accompanyng the original erystallization 
of the granite magma. 

In how large a degree recrystallization has taken place in these moderately pressed 
and comparatively fresh gramites is shown by the mode of occurrence of the secondary 
minerals: 


muscovite, calcite and epidote. ÅA great part of the biotite, the oligoclase, the 


microcline and the quartz belongs to the same period of erystallization as muscovite, epi- 
dote, and 


för a change of structure in the granite after its first erystallization. — In the continuation 


caleite, and consequently, if they are recrystallized, there are great possibilities 


of this line lies the explanation for the structures of many obscure gneisses. 

All the granites examined are more or less pressed, but the intensity of pressure 
or the amount of crushing varies very much and within very short distances. The pro- 
oress of crushing is described in detail. Of the results attained only one needs to be men- 
North-west of the Lakes Hultasjöarna (northern border of the map, plate 1) 
there is a small massive of schistose rocks, differing from the surrounding gneisses. On 


the the a typical although somewhat crushed granite. 


tioned here. 


north-western border rock is still 


On the eastern border the rock is schistose 
is that of the granite, rich in microcline 
mica and distmetly different from that of 


and crushed, but its mineralogical composition 
and quartz, relatively poor in plagioclase and 
the gneiss, which is richer in plagioclase and 


ferromagnesian minerals, but poorer in quartz. It is probably its lesser amount of the brittle 
quartz which causes the gneiss to be less subject to crushing than the granite: its primary 
structure is always better preserved than that of adjacent granites. — The rock occurring 
between the two described granite-varieties Ska typical Saxon granulite, with a little 
muscovite but no other dark mineral, than small crystals of garnet, and with the struc- 
ture of an intensely crushed quartz-felspar rock. In this case it is evident from field- 
and microscopical relations, that the granulite is a crushed variety of the common fine- 
graimed granite of the district. 

The petrographical examination shows, that the >»Dyneboda» gneiss of DE GEER is 
not one homogeneous rock but two genetically different, one gneiss and the other a gra- 
nulite, quite similar to the one just described. The granulite is completely crushed and 
recrystallized, and of its minerals only some of the plagioclase grains show effects of pres- 
sure (Figs. 5 and 6); the other minerals and the rest of the plagioclase have been recry- 
stallized. — The chemical composition of a specimen of this granulite, from Kastagropen, 
west of Lake Bäen, is as follows 


Si02 TiO2: Al203- Fe203 FeO: MnO MgO CaO Na2O: K20 H20: Sum: 
(ftanulntes (d,44 oo HO RA Ols Oav OVE oa ERKnIE Li9evn IOSTLEL0 0 
Granite: Takssu0 BOA 43 TÖS VUO mo Of  OAeRNs3T es srrdtgs FONT HOS. 


For comparison the composition of the granite from the shore of Raslången, 6 km. 
NE. from the former locality, on the other side of the quartzite band, is given beneath. 
— The agreement in chemical composition between the granulite and the granite and the 
fact, that a quite similar granulitic rock occurs north-west of Hultasjöarna as a facies of 


118 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


the fine-grained granite, makes it highly probable, that the granulitic part of the »Dyne- 
boda-gneiss» is also the common fine-gramed granite, highly modified by mechanical de- 
formation. — The limits of the granulitic areas not being at present exactly known, these 
areas on the accompanying map are marked as »gneiss with granite». 


The rocks of the quartzite belt. 


The quartzite belt in its lower, eastern part is composed of a pure quartzite, then 
follows a mica schist, containing the conglomerate, then again quartzite and finally mica 
schists rich in aluminous minerals. — The quartzite besides quartz contains only small 
quantities of muscovite, hematite, rutile, zircon and still rarer apatite — the two last 
mentioned with the form of transported sand grains. Biotite has not been observed in any 
of the rocks of the belt. — An analysis of this quartzite gave the following results; 


Si02 AlkO3s Fe203 FeO Mg0O CaO NO KO FO Sum. 
DR 1568: 0567-0520 O)70 0327 0553 Ojz6r KOM 


The hematite which it contains sometimes occurs concentrated into narrow bands, 
upon one of which the old mine of Vestanå, well known for its minerals, was situated. 
The iron ore, sometimes beautifully folded (Fig. 7), contains hematite, muscovite, cyanite, 
and svanbergite, as shown under the microscope. 

95 per cent of the boulders of the conglomerate are grey quartzites, resembling the 
quartzite beneath, the rest is vein quartz, quartzite rich in hematite and tourmaline-schists. 
The grey quartzites sometimes show distinct bedding with dark lines along which iron 
ore, rutile and rounded zircons are concentrated. — The rare boulders of tourmaline 
schists vary greatly, ranging from rocks rich in tourmaline with small prismatic, or lar- 
ger poikilitic erystals of tourmaline, to luxullianites with spherulites of tourmaline in an 
abundant groundmass of quartz. The tourmaline schists have not been found in place 
but are considered to be derived from tourmaline-quartz-veins and from the impregnated 
schists immediately surrounding such veins, produced by the pneumatolytic action of some 
granite-eruption. 

The rocks occurring in the western half of the quartzite band are richer in musco- 
vite and generally contain some of the special alumina minerals. These are here andalu- 
site with manganandalusite, cyanite, ottrelite, and more seldom, fibrolite. The new vari- 
ety >manganandalusite», recently described by the present writer,' has the physical properties 
of common andalusite with the exception of a grassgreen colour and a strong pleochroism, 
in which a =t and b = are blue-gyreen with a tinge of grass-green, c = a is more ab- 
sorbed and shows an intense pure yellow colour. The chemical composition of the speci- 
men analyzed was: Si02 36,72, Al203 56,99, Mn203 6,91 = 100,62. 

In some parts of the district west and north of lake Bäen the alumina bearing 
minerals, especially cyanite and ottrelite, are so richly present that distinct rock-types 
»cyanite schists» and »ottrelite bearing cyanite schists» are produced. One of the latter, 
from northwest of Lake Bäen, showed the following chemical composition: 


t Geologiska Föreningens Förhandlingar, Stockholm 1896, 18. p. 389. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o. 4. 119 


Si02  Ti02 ”AlRO3 Fe:03s Fe0O MnO MgeO0O CaO Na:O K20 HO: Sum. 
Bitar TÖS RN20,18 0,96 Monlsa AON 0780 "0;88" U28 0890 OB TOD: 


, e) 


With hydro-fluoric acid 36,8 per cent of cyanite and rutile were isolated, the mine- 
alogical composition of the rock accordingly is about 49 parts quartz, 36 cyanite, 13 
ottrelite, 1 rutile and 1 hematite. — A cyamnite schist from west of Bäen contained 40 
per cent of cyanite and the rest quartz, with a little muscovite, hematite and rutile. — 
The cyanite schists of the western part of the quartzite belt consequently, as they have 
the chemical composition of clays, are not shore-deposits like the conglomerate and the 
pure quartzite of the eastern part of the belt. 

From the structural analyses it may be mentioned, that the cyanite-prisms are broken 
or flexed and never idiomorphic, while the ottrelite occurs in crystals which do not exhibit 
any pressure phenomena (Fig. 11). The large andalusite-»eyes» of the mica-schists have behaved 
as rigid particles during the processes of deformation, while the surrounding mass of quartz 
and muscovite with small grains of other minerals inclosed has been plastic (Figs. 9 and 
12). The structure now resembles that of a porphyry with strongly developed fluidal struc- 
ture and phenocrysts. — The quartz mass is either composed of small polygonal grains 
or of larger, comparatively homogeneous and little pressed lenticular-shaped ones, both of 
which are newly formed (Fig. 10). — The larger tourmalines have also been deformed by 
the pressure. 

The rocks of the quartzite belt are connected with the conformable underlying dense 
fine-grained gneiss through beds of mica schists, occurring in the latter, therefore it is 
possible, that the granitc, being younger than the gneiss, is also younger than the quartzite 
formation. But none of the rocks of the quartzite belt now exhibit any distinct proofs 
of an original contact structure, the later tectonic movements having obliterated any older 
structure and stamped their marks upon them all. 


Amphibolites. 


Rocks composed essentially of hornblende and plagioclase, with the structure of a 
erystalline schist and not that of an eruptive, occur connected subordinately with all the 
other rocks of the district, with the exception of the granites. The principal occurrences 
of them are in two beds, between the quartzite layer and the gneisses. Of these two the 
one lies east of or beneath the quartzite and separates it from the dense fine-grained 
oneiss for a distance of 7 kilometers. The greatest thickness of this amphibolite bed is 
about 100 meters. The other lies, according to the opinion, expressed by DE GEER in his 
cited works, above the quartzite and forms three parts probably separated by faults, as shown 
on the map. The rocks of both beds agree closely both mineralogically and structurally, 
and, as they both occur next to the quartzite, it appears probable, that they form parts 
of one single bed, older than the quartzite, but which has been folded, so as to enclose 
it. The correctness of this supposition is strengthened by the fact, that the gneiss on 
both sides of the quartzite-amphibolite complex is of the same nature. 


120 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTBT. 


The amphibolite of this bed between the quartzite and the gneisses is mineralogi- 
cally characterised by hornblende and sometimes biotite and about as much plagioclase, 
with subordinate orthoclase and quartz. Epidote often occurs — sometimes in nodules — 
whilst iron ore, titanite, and apatite were observed in some varieties, though in other 
they were absent. : Chlorite and caleite were not observed. Structurally there are a num- 
ber of varieties. The felspar always occurs as small polygonal grains, and in some cases 
hornblende and mica are also quite formless and there is therefore produced a »hornfels» 
structure (Fig. 18). In other cases the hornblende occurs as prisms spread in a ground- 
mass of felspar with small crystals of epidote, titanite, mica etc. (Fig. 14). A third vari- 
ety 1s reproduced in Fig. 15, here the hornblende occurs as large prismatic grains, not 
idiomorphic but with irregular borders. — The chemical composition of one of these am- 
phibolites from east-north-east of Boana was found to be: 


Si02 Al2038 -Fe203 FeO MgO CaO Na2O K20- H20: Sum: 
50,80 = 1407 UEOSNSRGL Si 0,1811108,06 4,02 2426) AIR ARVDSEE 


This being the composition of a diabase (though somewhat rich in alkalies) it only 
remains to show, that amphibolites of the kinds just described may be produced from 
diabases through metamorphism, and that the agencies required to produce it have been 
at work in the Vestanå region. 

The examples which have been described of diabases changed into amphibolites by 
purely dynamical metamorphism are rare. Of these the products studied by LOossEn,!' 
MircH” and G. H. WILLIAMS” are very different from the Vestanå amphibolites both struc- 
turally and mineralogically, chlorite, sericite, and caleite bemg common constituents of 
them. An example of »the metamorphism of dolerite into hornblende-schist» deseribed by 
TEALL”" on the other hand shows a result identical with the amphibolites in question. 
Still this until now appears to be an exception, and we have no right to ascribe the 
metamorphism of the supposed diabase to the comparatively slight orographic movements 
manifested in this part of the region, especially as we find rocks with about the same 
chemical composition as the amphibolites, but more resembling the common dynamometa- 
morphic diabase type, in the north-western parts of the district, where the accompanying 
granites and gneisses show the effects of great pressure. 

A summary of the results attained by the study of the alterations of diabases through 
contact-metamorphism shows the Vestanå amphibolites closely to agree with intensely 
metamorphosed diabases and diabase-tuffs. As both the »Halen> and »Jemshög»-granites 
of the Vestanå district are younger than the gneiss, that conformably underlies the great 
bed of amphibolite, it is probable, that they are also younger than the amphibolite, and 
consequently, the amphibolite having the chemical, mineralogical and structural properties 
of diabase modified by contact-metamorphism and being within the contact-zone of younger 


! Jahrb. d. preuss. geol. Landesanstalt 1883, p. 618 and 1884, p. 525 and several other papers; 

? Zeitschr. d.. d. geol. Ges. 41. p. 394 (1889). 

3 Bull. U. S. Geol. Survey N:o 62 (1890). 

1 Quart. Journ. Geol. Soc. 41. p. 133 (1885) and »British Petrography», p. 154 and 197, plate 20 and 21. 


KONGL. SV. VET. AKADREMIDNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o Å. 121 


intrusive granites, the question as to the origin of the Vestanå amphibolites of the grem 
bed seems to be settled. 

With those amphibolites occurring at the top of the gneiss formation the numerous 
amphibolites in various horizons in the gneiss formation itself closely agree. "They generally 
occur as »layers, but in the hills »Grödby Hallar», that rise from the plain through the 
eretaceous strata as shown on the southern part of the map, a dyke of amphibolite cuts 
through the bedding of the dense fine-grained gneiss. The rock of the dyke is macro- 
scopieally much more finely grained at the contact than in the middle, the hornblende 
and plagioclase of the middle zone occurring as aggregates, and consequently an original 
difference of grain has been preserved though the rock is now a completely recrystallized 
contact-amphibolite of the type described. 

The amphibolites of this part of the district consequently are considered as derived 
from massive diabases, and of them one at least is a dyke cutting through the bedding of 
the sediments which are now transformed into gneiss, the others are sheets or sills intru- 
ded between the strata. The great bed, occurring at the juncture between the two sedi- 
mentary formations, of which at least the upper is a shore-deposit, is probably not in- 
trusive, but either a layer of diabase-tuff or a flow of diabase. 

In the northwestern parts of the district, where the tectonic movements have been 
more pronounced, the representatives of the amphibolites described above are, as before 
mentioned, quite different; they are free from hornblende, but rich on chlorite and epi- 
dote. Examples which might be mentioned occur east of Lake Vielången, Jemshög parish, . 
and east of Kastagropen, Vånga parish. — These probably were contact-amphibolites be- 
fore being altered by pressure. 

In the granite-gneiss district of the south-western part of the region there also occur 


amphibolites of the contact type, somewhat crushed. — At Hjerthall, near Sölvesborg, an 
epidote-amphibolite was observed. — In the amphbibolite band southwest from Arkelstorp 


railway station, there occurs, besides the common amphibolite, a hornblendite, composed of 
green hornblende with borders of tremolite, in which needles of rutile occur; a little chlo- 
rite filling the space between the grains. This hornblendite may be perhaps an altered 
pyroxenite. 

Consequently, in the region studied no unaltered. diabases or gabbros or diorites 
older than the granites or older than the folding of the strata are found. Ön the other 
hand numerous dykes of wunaltered diabases and norites occur, cutting the granites and 
showing themselves to be younger than the folding. 


The gneiss series. 


Conformably underlying the quartzite and amphibolite beds the series of gneisses 
occur. It commences with dense fine-grained gneiss! and this passes gradually and slowly 


1 For the widely spread gneisses with macroscopically dense texture in Sweden the term »hälleflintgneis» 
is used by the Geol. Survey. By some authors it was named »eurite» or »leptite> or »granulite». — In German 
nomencelature most of its varieties would be called »diehter Gneiss» and, its chief feature being the dense texture, 
I have here used the name »dense fine-grained gneiss». 


K. Sv. Vet. Akad. Iandl. Band 29. N:o 4. 16 


122 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


into the common grey gneiss, occurring over the eastern part of the district and conti- 
nuing over a great part of Blekinge. The passage is quite continuous, in the field as 
well under the microscope. The gneiss is older than the numerous granites of the district 
and all varieties carry the mark of contact-metamorphism in their structure. With the 
exception of the part next to the quartzite band they are all highly metamorphosed and 
quite gneissic, and of that upper part those portions near the granite contact are also 
gneissic. It therefore appears probable, that the dense fine-graimed gneiss represents the 
less metamorphosed and uppermost parts of a widely extended gneiss formation, which is 
very nearly homogenous both in material and in age. In the upper parts the contact- 
metamorpbism was more local, but at greater distances from the surface the different 
contact zones of the granites overlapped another, producing a metamorphism of more 
regional character. 

The following analyses show the comparatively great homogeneousness of the mate- 
rial of the gneisses from different parts of the distriet and at the same time its chemical 
character: 


il 2 0 

ST) oo ERSA RP RET, ker OR TNE ER 170,46 67,99 68,45 
As Öre rs. Ore ee. NTE 13,24 14,04 16,05 
HesO sont saktar. ar 1,91 1,7 Las 
[He (i.e risk Sek foga Ilan REN 2,58 3,04 1,02 
Mia OTESE or sköj FN Sion te varm) 0,56 0,39 0,35 
MO Seb Reno eo Ko. 0,78 1,00 0,91 
(DA OSAR SE 4,33 431 166 
Nag OME SN rie fore Ye SEE Rae 1,31 2,73 3,04 
165 OTRS VA SE helena 3,59 2,99 3,70 
El (Dy Ao etik or kil ee ört ee 1,27 0,77 0,46 
ÖRE ENE LEE rer — Trace 0,43 

100,03 Su I9I,78 


1. Dense fine-grained gneiss from NNE of south end of Lake Raslången, 2. Gneiss 
from the shore of Lake Raslången, E. of Kidön, 4 meters from the granite contact, 3. 
Gneiss from 'Pukavik on the Baltic Sea. 

The gneisses consequently have the chemical composition of rocks of the quartz- 
diorite family, the variations from it in the first example being those that an original 
weathering of the material would produce. — But the gneisses contain conformable layers of 
of mica schists (se map, plate 1), which, as will be shown later on, must be of sedimen- 
tary origin; consequently, the material composing the gneisses must also have been a sedi- 
ment. This sediment, having the composition of a comparatively chemically unaltered 
rock of the quartz-diorite family, must have resulted from an essentially mechanical de- 
struction of such a dioritic rock, and must therefore be an arkose or a tuff. Now many 
of the dense fine-graimed gneisses and gneisses of the district contain large quartz grams. 
These are generally irregularly shaped, but in the least altered dense fine-grained gneisses 


their original form has been preserved and shows itself to be the dihexahedral form 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 4. 123 


conumonly rownded by magmatie resorption characteristic of the intratelluric quartzes of 
the effusive rocks. Fig. 17 shows an example. The simplest theory therefore regarding 
a sediment, that has resulted from the mechanical destruction of a surface rock of the 
quartz-diorite family, is that it is a quartz-pophyrite- (dacite-)tuff. 

Unaltered porphyries or tuffs (the latter constituting the original Swedish »hälle- 
flintay), do not occur in the Vestanå region, but they are, as well known, richly repre- 
sented over all south-eastern Sweden and are found not far to the north-east, in Urshult 
and Almundsryd parishes, associated with contact-metamorphosed sediments of the Vestanå 
dense fine-grained gneiss type, to judge by the material in the museum of the Geol. 
Survey (collected in 1872). 

The minerals occurring in the gneisses are andesine, orthoclase and microcline, 
quartz, muscovite, biotite, hornblende, epidote with allanite kernels, calcite, titanite, apa- 
tite and zircon, iron ore, pyrite and pyrrhotite. Of these, felspars, quartz, titanite, iron 
ore, zircon amd apatite always occur. The dense fine-grained oneisses also contain mus- 
covite, epidote, calcite and, the least metamorphosed variceties excepted, greenish brown 
biotite. "When hornblende appears, muscovite disappears.' Hornblende is mostly found 
in the gneisses, muscovite in the dense fine-grained gneisses, but there are exceptions 
with hornblende in the latter, muscovite (in large skeleton crystals) in the former, show- 
ing, that the contrast between muscovite and hornblende depends, not on the intensity 
of metamorphism, but on differences in the chemical composition of the material. 

Structurally the contact-metamorphism manifests itself through developing in the 
rocks a »hornfels»- or »honeycomb»>-structure (Figs. 22, 17, 23, 26). The average sized grains 
inerease from 0,04 to 0,3—0,5 mm. in diameter through the effect of the metamorphism. 
Simultaneously the crystallinity of all minerals increases; the leucoxene aggregates become 
compact titanites, the small scales of muscovite become large skeleton crystals etc. The 
quartz-felspar-aggregate is cleared by the disappearance of the minute particles of other 
minerals. Other structural phenomena characteristic of contact-metamorphism are the 
skeleton forms of the muscovites just mentioned (Fig. 33 and figures on p. 56), and the 
poikilitic structure of the never idiomorphic hornblende (Figs. 21, 27, 31). 

Especially characteristic of the gneisses of the district are the local aceumulations 
of the dark or the white minerals. Many of the less altered dense fine-grained gneisses 
are mottled with dark and white spots on a dark grey groundmass (Fig. 24). The dark 
spots are accumulations of biotite, hornblende when present, epidote, titanite, iron ore, 
and apatite. In the more metamorphosed varieties the minerals are larger and better 
crystallized and epidote decreases. The white spots in the least altered, upper beds of the 
dense fine-graimed gneiss, probably derived from more weathered material, are composed 
of epidote and muscovite with a back-ground of plagioclase in large grains. By increasing 
metamorphism epidote and muscovite gradually disappear, and finally the accumulations 
consist of pure, commonly untwinned andesinc, seldom microcline, in polygonal grains, 


1 Of the more than bundred slides of contact-metamorphosed gneisses from the district examined not a 
single instance of muscovite and hornblende occurring in the same slide was found. The two minerals exclude 
one another, as well known, in eruptive rocks, this seems to be tbe case also in the contact-metamorphosed 
types in opposition 10 the dynamo-metamorphosed rocks. 


124 BÄCKSTRÖM, VESTANÅFÄLTET. 


8 to 10 times larger than in the surrounding ground-mass. At the same time the form of 
the accumulations change from the irregular shapes shown in the least altered varieties 
(Fig. 24) to lenses, parallel with the schistosity, as represented in the Figures 23, 25 and 
also 29. — Examples of the transforming through contaet-metamorphism of large felspars 
to granular aggregates of polygonal grains have been described by R. Brck! and by 
HArRKER and Marr,” and in two of the least altered dense fine-grained gneisses, from 
Axeltorp and from NNW of Näsum church, careful search gave some evidence of the 
former connection of the grams of the felspar aceumulations. Fig. 26 completed by the 
drawing Fig. a on p. 62 shows an accumulation, partly granulated, consisting of one large 
and many small grains of felspar, the latter possibly derived from the former through 
oranulation. Fig. b shows another example. — If the felspar accumulations were derived 
from formerly homogeneous, individual large felspars, then these felspars were no doubt 
the felspar phenocrysts of the quartz-porphyrite tuff, corresponding to the quartz pheno- 
crysts, previously mentioned as sometimes preserved, while by analogy the dark acceumula- 
tions would come from the dark phenocrysts of the tuff with their inclusions of iron ore, 
apatite etc. Another reason for this is given beneath. 


The mica schists intercalated in the gneisses” are linked together with them through 
all gradations. Generally they are rich in quartz and muscovite, and poor in, but seldom 
free from felspar. One specimen from Blistorp was analysed with these results 


SOA ORO NERE OK EM SO CAO TN 2 ORC (OMEER OK Sm 


(COR SEL2NGS 1,42 2108 MA MR 0,71 AR FÄRNA DIS 


From the chemical composition, taken with the microscopical evidence, it follows that the 
intercalated mica schists represent a material, more decomposed by weathering than the 
tuff material of the gneisses. This material may still have been derived from the tuff, as 
the mica schists often contain undoubted elements of it, the most prominent of which 
are large quartzes, which sometimes are well preserved dihexahedrons. In several of these 
mica schists the large quartzes are more richly present than in the tuffs, and in one in- 
stance, occurring 1700 meters ENE of Grönhult, the large porphyritic quartzes were accom- 
panied by felspar-accumulations with the same mode of occurrence and order of size and 
well defined against the fine-graimed groundmass, that here consists essentially of quartz 
and muscovite (Fig. 28) Evidently, the felspar-accumulations like the quartzes have be- 
haved as large single grains during the sedimentation, which agrees with the previously 
expressed opinion, that the felspar-accumulations are the felspar phenocrysts of the tuff, 
afterwards granulated through contact-metamorphism. They were here, together with the 
quartz phenocrysts, washed out of the tuff and inbedded in material more rich in quartz 
and muscovite. 


1 ;Erläuterungen zur Geologischen Specialkarte von Sachsen, Section Pirna» p. 36 (Leipzig 1892) and 
Min. Petr; Mitt. 13 p. 326 (1893). 

? Quarterly Journ. Geol. Soc. 48. (1891) p. 296 and 300 (Given literally in this paper p. 61—62.) 

3 Represented with the same colour as the quartzite on the map. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLIINGAR. BAND 29. N:O 4. 125 


Another proof of the sedimentation of the material by water is found in a dark 
variety from west of Kroksjön. This rock is exceptionally rich in the dark and heavy 
minerals, consisting of biotite, iron ore and apatite besides quartz and some felspar. The 
heavy minerals are wrranged in strings, in which the waterworn and rounded, sometimes 
broken apatite-prisms lie parallel to the bedding. — In another of the intercalated schists 
a fragment of a rock consisting of garnet and quartz was found, showing, that in these 
schists there also occurs material, foreign to the more or less weathered tuff. 

The intercalated schists rich in quartz and muscovite do not occur in the lower 
parts of the gneiss series, but increase in number upwards, thus forming a connection 
between the tuff material and the overlying sand and clay formation. Apparently there 
samnot be any great difference of age between the quartzite formation and the gneiss. 


(a) 


The highly metamorphosed gneisses of the »Pukavik»- and »Gillesnäs»-type. 


Of the highly metamorphosed gneisses, belongir 
some few examples may be given. 

The gneiss from Pukavik on the Baltic Sea, whose analysis has been previously 
given (p. 122), contains about 28 per cent of quartz, 44 of andesine (Ab;An;), 19 of 
orthoclase and microcline, 7 of biotite and 3 of iron ore, apatite, zircon and titanite. 
The biotite occurs as small formless scales. The average size of grain of the quartz and 
felspars is about 0,4 mm. The rock is very fresh and shows little effects of pressure. 
Its structure, illustrated by Fig. 30, may be said to be a somewhat modified hornstone- 
structure. The quartz and felspar grains are never idiomorphic but isometric and more 
or less polygonal. 

Another example from SSW of N. Gillesnäs, Jemshög parish, is hornblende-bearing. 
The hornblende, as shown by Fig. 27, occurs as large poikilitic individuals, and the accom- 
panymg biotite is in small formless scales. As for the white minerals the same may be 
said as in the gneiss from Pukavik, that the structure is that of a hornstone with.iso- 
metric polygonal grains of quartz and felspars. But in regard to quartz and microcline 
there are differences from the normal hornstone structure, since their form is not so re- 
gularly polygonal and not so isometric as that of the plagioclase. This might be consi- 
dered a first step towards the hypidiomorphic structure of the abyssal igneous rocks, but, 
as anomalies of this kind are still more developed in the corresponding gneisses, which 
are less fresh and a little more pressed, the differences may be interpreted in the same 
way as the similar differences from the normal structure of the granites of the district, 
namely as produced by the later tectonic movements seconded by commencing metasomatic 
processes. 

Felspar accumulations, composed of andesine or microcline in polygonal grains, occur 
in many of the highly metamorphosed gneisses. As they may be followed back to the 
felspar spots of the dense fine-grained gneisses, it is possible, that like them they represent 
the former felspar-phenocrysts of the tuff, and they would then indicate, that contact- 


18 to the same series as the former, 


126 5 BÄCKSTRÖM, VESTANAÅFÄLTET. 


metamorphism had acted very quietly, only transforming in situ. But future investiga- 
tions may perhaps prove, that these felspar-accumulations are only structural phenomena 
characteristic of an intense contact-metamorphism, which may be produced even in a 
quite homogeneous material, rich in felspar. 

In the stronger pressed gneisses quartz and mica are crushed and form fine-grained 
zones, surrounding the larger and still isometric felspars. Often felspar acceumulations 
with well preserved polygonal structure are observed in these crushed  gneisses. 


Of the gneisses in the northern continuation of the Vestanå region one — the 
»Örsjös-gneiss — is a red, fine-grained gneiss, poor in dark minerals and with irregular 
allotriomorphic structure; its origin is undetermined. — Another, the »Halen»-gneiss, has 


structural and mineralogical elements from the »Gillesnäs»-gneisses as well as from the 
granites. It needs further study. — A third, occurring in the region north of the map, 
is a medium or coarse-grained, generally crushed gneiss with the mineral composition of 
a hornblende-bearing, somewhat more basic gneiss of the previously described type. Its 
primary structure is that due to an intense contact-metamorphism. 


The gneisses west of the quartzite belt. 


The gneiss, occurring on the western, hangimg, side of the quartzite belt was for- 
merly considered to belong to the great »magnetite-greiss» region of western Sweden. In- 
vestigation shows, that the »magnetite-gneiss» between the quartzite belt and Lake Immeln 
is composed of two different rocks, one a dynamo-metamorphosed granite (see p. 117) the 
other a gneiss of sedimentary origin. The latter is generally strongly dynamo-metamor- 
phosed, but its primary structure, when recognizable, is a contact structure. Large skeleton 
muscovites or poikilitic hornblendes occur, and also poikilitic felspars (Fig. 34), as well 
as typical »felspar-accumulations» of the kind described. The mineral composition appears 
to be the same as the somewhat pressed fine-grained gneisses cast of the quartzite belt 
and it also agrees quantitatively, as far as may be judged from microscopical examination 
alone. It therefore appears probable, that the gneisses on both sides of the quartzite- 
amphibolite belt belong to one single formation, that on both sides is older than the 
quartzite and separated from it by the great amphibolite bed, and into which the quartzite- 
amphibolite-complex has been folded. This view is supported by the fact, that when the 
quartzite belt to the north-west tapers out and disappears, the eastern and western gneisses 
meet without boundary. 


The »granite-gneiss>. 


The south-western and southern part of the area shown on the map is occupied by 
a »gramite-gneiss». On the island Ifön and the region east of Lake Ifösjön the rock is quite 
massive and granitic, but passes north of Ifösjön into a schistose »eyed granite», strongly 
crushed like all the other rocks in this part of the district. It differs mineralogically 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 4. 127 


and structurally somewhat from the previously described granites of the region and was 
by Dr GPRrR considered older than the schists of the Vestanå-region. It sometimes occurs 
in »alternate bedding» with a fine-grained grey gneiss which much resembles the common 
fine-grained gneiss of the distriet. This phenomenon is probably due to the intrusion of 
the granite, now transformed into »granite-gneiss», into the older schists of the common 
oneiss of the region, but the question needs further study. 


On the relation of contact-metamorphism and dynamo-metamorphism in the 
Vestanå region. 


All the rocks in the region studied show more or less the effects of pressure. But 
these effects are generally slight, and strongly dynamo-metamorphosed rocks are only 
found locally. The effects of contact-metamorphism on the contrary have a general di- 
stribution among the rocks of sedimentary origin and even in most of the highly dynamo- 
metamorphosed rocks a primary structure, due to contact-metamorphism, may be recognized. 
Only the rocks of the quartzite belt form an exception, as in them no trace of a pri- 
mary structure is preserved, still they may have had a contact structure, that now is 
destroyed. As the granites are as much dynamo-metamorphosed as the older sedimentary 
rocks, it is evident, that the granites and the contact-metamorphism are older than the 
whole or at least the later part of the tectonic movements, that raised and folded the 
schists of the region. 

Through this folding a small part of the once widely extended quartzite formation 
with the highest member of the gneissic series below it, the one that is least meta- 
morphosed and in which the characteristics of an original quartz porphyrite tuff can still 
be recognized, were pressed down between the deeper seated and more highly meta- 
morphosed gneisses and thereby saved from being swept away by erosion. 


Sr TA et 


Anmärkningar rörande kartan (Tafl. 1). 


Då jag ansett mig kunna förutsätta, att en stor del af detta arbetes läsare har tillgång till Sveriges 
Geologiska Undersöknings kartblad i 1:50 000 »Bäckaskog», »Karlshamn, Skänedelen» och »Glimåkra», har endast 
en öfversigtskarta i skalan 1:200000 här bifogats. — Af denna har hela det egentliga Vestanåfältet från 
Immeln till Hanö samt trakten SV. derom eller kartans sydvestra hälft upprättats af DE GEER i enlighet med 
dels af honom förut publicerade kartor och dels ännu outgifna undersökningar af det s. k. Listerlandet Ö. om 
Sölvesborg och af den vid Immeln belägna Skärsnäshalfön. Rörande denna senare har DE GEER meddelat: 

»Om Skärsnäshalfön. Som den bifogade bergartskartan öfver Skärsnäshalfön i några afseenden skiljer 
sig från den som åtföljer beskrifningen till det geologiska kartbladet Glimåkra, må här några ord yttras till 
förklaring af olikheterna. 

Vid en af d:r BÄCKSTRÖM och mig företagen grauskning af de Sveriges Geologiska Undersökning till- 
höriga stufferna från den del af Vestanåfältet, som tillhör bladet »Glimåkra», bekräftades det intryck jag vid 
tidigare besök derstädes erhållit, att bergartsbestämningar och bergartsgränser inom här ifrågavarande del af 
nämda område vore i behof af ytterligare utredning. Naturligt är också att i denna vanligen ganska jordtäckta 
skogstrakt en sådan utredning svårligen kunde utföras utan en ganska ingående kännedom om bergarterna inom 
Vestanåfältets öfriga delar. Som Skärsnäshalfön redan 1882, eller innan Vestanåfältet blifvit undersökt, kart- 
lades af d:r J. OC. MOBERG är det ej heller att undra öfver att undersökningen af området numera skulle 
behöfva fullständigt revideras för att bringas i full samklang med bildningarna söderut. För närvarande syntes 
det dock vara af mest vigt att med särskildt aktgifvande på de lokala moränerna närmare fastställa glimmer- 
kvartsitens gränser, hvilket jag också sökt göra, då jag är 1894 i sällskap med d:r BÄCKSTRÖM företog en 
revisionsresa i trakten. 

Bifogade karta uttrycker resultatet af sagda försök, hvars fullständiga genomförande dock skulle hafva 
kräft en helt och hållet förnyad, mycket detaljerad kartläggning af området. Emellertid torde den nya kartan 
till sina hufvuddrag vara betydligt riktigare än den förut publicerade. Angående kartan må här blott fram- 
hållas, att glimmerkyvartsitlagret mot norr ej utkilar med blott en, utan med minst två spetsar och möjligen 
med ännu en vester om Skärsnäs, utmed Immelns östra strand; vidare, att bergarten vester om och mellan 
dessa utkilande spetsar af glimmerkvartsit i min tanke tillhör de vestra gneiserna och icke är en hälleflintgneis, 
såsom den är framställd på den äldre bergartskartan. 

Slutligen må tilläggas, att gneisbandet mellan de båda kartlagda spetsarna af glimmerkvartsit synes 
bilda en skål, som numera blott i norr sammanhänger med den vestra gneisen. Gneisen i dess södra ände är 
något hornblendeförande, men liknar alls ej den utpräglade hornblendebergart, som inom bladet Bäckaskog 
framgår vid eller nästan vid östra gränsen af glimmerkvartsiten.» 

Inom den s. k. jerngneisen hafva dock af mig de trakter, inom hvilka tryckförändrade gramiter äro 
anträffade (jfr. p. 16), markerats med prickning såsom »gneis med granit». Så har äfven ett litet område SV. 
om Gustafstorp jernvägsstation betecknats (jfr. p. 78). 

För den öfriga delen af bladet »Glimåkra», som faller inom kartans område, har jag med ledning af 
DUSÉNS stuffer och dagböcker uppgjort bergartskartan. Denna skiljer sig från den som åtföljer beskrifningen 
till bladet »Glimåkra» särskildt i fråga om uppfattningen af granitmassivens form. Vidare är begränsningen 
mellan hälleflintgneis och gneis olika (jfr. p. 83). »Örsjögneisen» är skild från de omgifvande gneiserna. »Halen- 
gneisens» NO. om Halen belägna del är olika (jfr. p. 94). 

För den ännu icke publicerade delen af bladet Karlshamn i 1:100000 har användts den af C. J. O. 
KJELLSTRÖM efter Sveriges Geol. Undersöknings arbetskartor sammanställda bergartskarta, som åtföljde J. OC. 
MOBERGS uppsats »Ueber die Gränsteine des westlichen Blekinge» (Sv. Geol. Unders. Ser. CO N:o 158, Stock- 
holm 1896). 


Gen. Stab. Lit . Anst. 


Cretaceous . 


i 
| 


i 
IN 
j 
N 
i 
T 


5 å 

q or 33 
| : 3 fn 
. | SUR 
| FEN SU i 

< id 

AR - 
ö PR TEL 
T SES : 
LJ E SS 
|: | 
i 
(2 


G 


Gneis 
Icke 


Granit af Jäms 
ec Granite of the Je 
8- 

närmare s 


VESTANAFALTET ocH ANGRÄNSANDE TRAKTER 


K Ver Akad. Handl.BA 29 N:4. 


da 
EE 


Ritad af G.v. Friesendorff, Löjtn. 


LS SK 


VI, Re 


4 


- SN 
SF ÖSEUDE SSR OR EP ENS Sp Er 


SÅ PE DR 


PE NNE ng pe d RN Meg FÖ MPR UR rer NAN ae Bryn fr vn UA AN ÅKA 
Sd Å ? RA 35 anser 
ra : RÖ SREA AR Reed SV 
i yu Nar LSTEARN SAR | 
BR RAGE : Så 
dr VN kh 
; [1 
Eh ; 
: : 
SAR 
i ; i i i 
LG g NM j 
| j y é sg 
j r | 
MN 4 
Le 
er. ur k 
Å | 
« N XY 
hl i ; / 
kh I Å 
| 
säl 
: ; i | 
i 
> f 
i 


( | 
a di 
vå i NA 
| ale CNN mal SM 
WAR ul fentvå nl iv i SE 
TITO un annv MH DE SIM ' i | om | I BMT noI DH 
Dt nn FART I JFG UTTER ET t ul ELLE (1) Model 
IN Wap us al iuNnu Hi AKtal a iaf Nea (( I 
KULTUR ul mg UGlm | | ( Lär nh Ry 
OM LR AOL La mera un (OM H tal nan VA | 


LE ene pA Hem lans a Na Test FE Nr KR OY FIRTET ulIlv 


' 
talan i |) 
"en » i 4 & I i 
EN i 
FIT [ '! f 
Via una UT ] ig Hj fat ) | 
LO (COUET if fö | i MER ST NE I 
STR | braskn | | i Fran i 

| 
J 


HF 
i tj 
3 ' NI X 
uns ; | i 
fr j | 
' 1 4 
| i fu Hu faltta 
1 AJ A i [ 
tr i Då 
rå E S É id 
y 
KE JNA OSA BA RN TYROL R i fv i 
Rabe AR RH SURDErT. a baser [| ; 
KÖRDE OT SRS EL Hae AR. Ne SME i i 
d - 
v i i i 4 " R 
- d il Je ; | 
slå fi i | 
| Vi | u i 


4 


t. Akad. Handl. Band 29. N:o 4, 


i 


Taff. 2. 
Fig. 1. 


37 gångers förstoring. Korsade nikoler. 
Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. 


Bildens midt upptages af ett mikroklinkorn, hvilket till höger upptill samt till venster och nedåt 
gränsar mot kvartskorn. Gränslinien mot det senare kvartskornet är mycket oregelbunden. TI (den 
mörkgrå) kvartsen förekommer ett isoleradt (trekantigt, ljusare) mikroklinparti, som är likorienteradt med det 
stora kornet, med hvilket det tvifvelsutan sammanhängt i ett annat plan än snittplanet. (Jfr p. 9.) — Så- 
som å p. 12 framhålles, innehåller det stora mikrolinkornet småkorn af kvarts såsom inneslutningar; bland 
dessa förekommer en tydlig dihexaeder (större än de öfriga och med en uppåtgående inbuktning, i bilden mörk). 


Fig. 2. 
22 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. 


Bilden visar i midten ett mikroklinkorn, som nedåt gränsar mot tvenne kvartskorn, ett till höger, ett 
till venster. Detta venstra kvartskorn sänder tvenne utsprång in i mikroklinen (af hvilka det högras spets 
genom pressningen fått en något afvikande orientering). Derjemte ligga inne i mikroklinen, nära gränsen mot 
kvartskornet, tvenne isolerade kvartspartier, hvilka dock hafva samma orientering som det större kvartskornet, 
af hvilket de i ett annan snittplan väl skulle visat sig vara utsprång. (Jfr p. 9.) 


Fig. 3. 


23 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. 


Bilden visar tvenne korn af oligoklas, hvilka gränsa mot ett i bildens midt befintligt större kvartskorn. 
Gränsen är mycket oregelbunden, och denna oregelbundenhet förhöjes genom att i det nedre oligoklaskornet 
förekommer ett litet isoleradt kvartskorn, hvilket är likorienteradt med det stora och således sannolikt ett ut- 
språng af detta. Uppåt gränsar det andra oligoklaskornet mot mikroklin. Gränsen är oregelbunden och taggig. 
(dör 196. 100) 

Fig. 4. 
21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Granit, 2 km. NO om Örlundens södra ända, Jemshögs socken. 


Bilden visar ett mikroklinkorn, som innehåller 10 små runda kvartskorn såsom inneslutningar, hvilka 
allesammans hafva olika optisk orientering. (Jfr. p. 12.) — Upptill synes mikroklinkornets begränsning mot 
ett kvartskorn. . 

Fig. 5. 
26 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Granulit, NO om Bökö, Vånga socken. 


Bilden visar i midten ett ljust parti, som består af mikroklin (inställd så att lamelleringen icke fram- 
träder). Häri förekommer nedtill ett plagioklaskorn, som åtminstone skenbart är isoleradt från det ofvanför före- 
kommande, hvilket består af 5 mot hvarandra något förskjutna delar, såsom å p. 17 närmare skildrades 


Fig. 6. 


23 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Granulit, Kastagropen, Vånga socken. 


Bilden visar till venster ett i tre bitar uppknäckt plagioklaskorn med bitarna något förskjutna i för- 
hållande till hvarandra. Närmast till höger derom synes ett plagioklaskorn bestående af tvenne bitar, af hvilka 
den öfre är skuren nära parallelt med tvillinggränsen, hos den undre ser man deremot tvillingslamelleringen 
mycket tydligt. Till höger derom kommer ett plagioklaskorn, hvars otydligt framträdande lameller visa sig 
svagt böjda. — Mellan de begge sistnämnda plagioklaskornen — liksom för öfrigt litet hvarstädes i preparatet — 
ser man huru kvartsen uppträder i denna bergart, nämligen såsom aggregat af små, strängt polygonala korn, 
nybildade under tryckperioden och derför utan några tryckfenomen. (Jfr. p. 18.) 


K. Vet 


Akad. 


'& AST 


År d 
Par 
ut VT | 
7 j ; I 
Pa ” 
Mr nl ögla ilansgrör mb 
AK Yr ' 
' | pin LO TTLA Kran TES 
v € 4 
säd OHATNIEON nr hon FR KATNR obelterola Ka In 2 
NN ia (Gt i 1 
+» ISIR | 
- I poVid Il 
; I RV | yd 4 lantlöntin i 


sh 8 nm allah onmeeeemenenvid ohastgeod säarmaen 190 21 | 
möNön nsblid i) fn JES rn sve To filen IR ITRI 


SE 


MOTA 


HOUR VIvA 


PTE TS ELEN NE [ENT EL TNA DATO TJ 
2 | 
Sår ST 
a i ; 
LA MIRA i i ru IRI SERKE 
förän Cl i F Va É 4 Le 3 4 
Gc 
q 
ik 
Sf Bbb 
FSblnlateR) TobbTarga ELER PTE Ara 
SbaabitiursTt ae ng sken Sed ARA AR 
nana horn tll NRK RIU 
I (ab 10 Ao ved 
Ne 0 H 1 
S = dd fred 
vik bat & 
a r ; Å 
t SVEMO strutnestb fb 
; ÖV St iF INA 


16 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Jernglimmerskiffer. Vestanå grufva. 


Bilden återger ett tvärsnitt af den skrynklade jernglimmerskiffern, hvilken så godt som uteslutande be- 
står af jernglans och muskovit. (Jfr p. 22.) 
Fig. 8. 


36 gångers förstoring. — En nikol. 
Turmalinskiffer, boll i konglomeratet, Vestanå. 


Bilden visar dels den normalt struerade, af kvarts och turmalin bestående bergartsmassan, dels en af de 
i densamma förekommande anhopningarna af turmalin i större kristaller jemte litet rutil (i bilden mörk). 
(Jfr p. 24.) 


Fig. 9. 


18 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Andalusitförande kvartsitglimmerskiffer, trakten af Glabruket, Vånga socken. 


Bildens midt upptages af ett andalusitkorn, uppfylldt af små kvartskorn (ljusare än andalusiten). Kornet 
omgifves af en grundmassa bestående af muskovitfjäll och kvarts jemte småkorn af jernmalm (helt mörka) samt 
turmalin och zirkon. (Jfr p. 27.) 


Fig. 10. 


16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Kvartsitglimmerskiffer, 1,6 km 5. om Grönhult, Vånga socken. 


Visar bergartens struktur i tvärsnitt, karakteriserad genom enhetligt orienterade, linsformiga kvartskorn, 
omgifna af muskovithinnor. (Jfr p. 28.) 


Fig. 11. 


50) gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Ottrelitrik distenskiffer, 250 m. NV om Bäens nordända, Vånga socken. 


Bergarten består hufvudsakligen af kvarts i korn, hvilkas polygonala form tydligt framträder (särskildt 
till venster i bilden), vidare disten, lätt igenkänlig på sin höga relief samt sina i vissa snitt starkt framträdande 
genomgångar, samt ottrelit (mörkare än de öfriga). Det sistnämnda mineralet förekommer i kristaller med egen 
form; distenen deremot i böjda och knäckta individer utan kristallform (exempel i venstra delen af bilden). I 
bildens midt ses en grupp af ottrelitkristaller, anvuxna på en distenstängel. (Jfr p. 30.) 


Fig. 12. 


I gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Andalusit- och distenrik glimmerkvartsit, NNV om Boana, Vånga socken. 


Bilden är utförligt beskrifven å p. 33. 


Handl. 


K. Vet. Akad. 


Fig. 9. 


13 all 


I « 
i 
8 ÖR 
- 
ÅN 
FL 
é 


4 
30 
SG 7 É 


nal sbböre ci 


d 


I Bom baten 


( 
I 
LET 
dd 
j 42 
I NIT 19 
I Få 
J I vm 


53 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Amfibolit, Bjärnö i Ifösjön. 


Bilden afser att visa den hufvudsakligen af plagioklas och hornblende med något biotit bestående berg- 
artens struktur, karakteriserad genom den jemna kornstorleken och den polygonala formen hos plagioklasen 
samt äfven, ehuru i mindre grad, hos hornblendet. (Jfr p. 36.) 


Fig. 14. 


32 gångers förstoring. — En nikol. 
Amfibolit, 2,5 km S. om Vestanå grufva. 


Bilden åskådliggör bergartens struktur. Större stänglar af mörkt hornblende ligga strödda i en grund- 
massa af fältspat med rikliga små epidotkristaller. (Jfr p. 37.) 


0 
Fig. 13. 
36 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 


Amfibolit, 0,5 km NNO om Glabruket, Vånga socken. 


Bergartens struktur är karakteriserad genom större, oregelbundet begränsade hornblendeindivider (i bilden 
gråa) liggande i en finkornigare massa af fältspat (färglös), biotit (mörkare än hornblendet), jernmalm (svart), 
samt småkorn af titanit, epidot etc. (Jfr p. 38.) 


Fig. 16. 


196 gångers förstoring. — En nikol. 
Amfibolit, mellan Öasjön och Halen, Jemshögs socken. 


Tvärsnitt af amfibol, omgifvet dels af fältspat dels af tremolit, och bestående såväl af blågrönt horn- 
blende, som af färglös tremolit. Gränsen dem emellan är skarp och rätlinig. — Tremoliten för rikliga vätske- 
inneslutningar. (Den mörka fläcken i det gröna hornblendet är en luftblåsa i slipprofvet.) (Jfr p. 47.) 


Fig. 17. 


21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Hälleflintgneis, YSVY om Bengtsboda, Ifvetofta socken. 


Bilden visar en hornfelsstruerad grundmassa af fältspat och kvarts, i hvilken ligger ett större korn af 
kvarts, som har otvetydig dihexaederform. Utsläckningen hos kvartskornet är något undulerande, men i hufvud- 
sak parallel med de små i figuren vertikalt ställda prismatracerna. (Jfr p. 54.) 


Fig. 18. 


55 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Hälleflintgneis, Grödby hallar, Ifvetofta socken. 


En muskovitindivid, genomväxt af kvarts i maskformade gångar, hvarigenom ett mikropegmatitlikt aggre- 
gat uppkommer (hvilket emellertid ej väl kommer fram i bilden.) — Nedtill synes ett fjäll af mörk biotit i 
parallel sammanväxning med muskoviten. (Jfr p. 57.) 


Dn 


ffa 


| Vila 


iv 


äkved söt däban 1b008 


tuva ul An unter 


K | fv Ål 


Harginhu dinllna 


YR OR ER FP 
ENE NGA 


Cert tt) 


vå 


Halv i09d) osmte RR GD RN 
pk - [4 & 
Ju NE hirgsavian NN big uhvävil 4 FIT TG kn Films arv 
SU lagrad ul ME ctdlava Frollo 
Ja » Å e 1 
08 9 
AT LSD muren 


inåirves mv 1 


ltr orm bon Merteklobiqg om Wvb ana od 


Hanmntfe 


Inf YR ANY InlaN INRE: 


SY OR 


birvsuåtenfl 


LÄ 


Hule) Frrantö HÅ 


et 


ätnt 


vmenetdu fu ÖR I RT 
onxöd HT sbeholmipa un 35 ee nee va NL 
AE TAR) DS Je iGNeran. TöPiRsn  KT NAND 
- d ee - 4 FR Nr d 
RE CE 
= - ö 
nu Id ba | när Ib 
bred sana su oc get 
[SEA LTR breed 8 a Enl "KM 
i Srlttldrand 6 mmlvilv TUE AAGN VTHR NR 
gär Rs Josno RENA I or ASO. ENEvd 
| 20 Ur 


gave 
Täliae I 


but TTR Ferrell 


AA DR 


Värk Dar ST 


OR 
HORT fö 


KINEELTU 


ä KENO TT E 


a EST RSTIT Lr Or 
avd Je. nbnabkter 


ia Lök SL 
21 bi Han 
Jar talen ökande nn ba fack Hr 


q HUT 
: v 


Ed 0 sa Eka OÄÉ 


CR SV fludsrjl ec 


Hanveden dan Agi 


Bart TER 


In ngt aratlotnsnt 


nn CO 


un 


Ha 


YUAN 


famn 


FT TERT TO NG a j 


ii 


VEN 


tränad 
va SAR 


FALKENS 


eat fa 
NG R Sp si IA 


58 gångers förstoring. — En nikol. 
Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. 


Tvenne biotitindivider, genomväxta af kvarts på sätt som vid fig. 18 nämndes. — Nedtill och till höger 
synas epidotkristaller, på liknande sätt genomväxta af kvarts. (Jfr. p. 57.) 


112 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. 


Till venster ett större mörkt glimmerfjäll. Närmast dertill en epidotkristall med stor ortitkärna. Under 
denna en mindre ortitkärna, omgifven af ett tunnt epidotskal. Till höger, snedt nedåt från begge, en större, 
långsträckt ortitkärna, på tre sidor omgifven af epidot. (Jfr. p. 57.) 


Fig. 21. 


31 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Gneis, 2 km. NO om Näsums kyrka. 


Parti af hornblende och biotit i en hornfelsstruerad grundmassa af fältspat och kvarts. Det mörka 
partiets venstra. större del utgöres af en tvilling af hornblende, poikilitiskt genomväxt af talrika småkorn af 
fältspat och kvarts. Den mindre, i figuren något ljusare, icke poikilitiska delen till höger utgöres af biotit. 
(JEEP SUE OCK I 6AN 

Fig. 22. 


Ungefär 150 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Hälleflintgneis, Grödby hallar, Ifvetofta socken. 


Bilden visar bergartens »hornfelsstruktur», karakteriserad genom den polygonala formen hos de bergarten 
uppbyggande fältspat- och kvartskornen. (Jfr. p. 58.) 
Fig. 23. 


21 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Hälleflintgneis, 0,3 km. SV om Raslångens sydspets, Vånga socken. 


I den hornfelsstruerade grundmassan förekommer en mörk anhopning, utdragen i bergartens skiffrighets- 
riktning (som går snedt öfver figuren) samt bestående af biotit, epidot, titanit, muskovit m. m. (Jfr. p. 58.) 


Fig. 24. 


3 gångers förstoring. — Påfallande ljus. 
Hälleflintgneis, Djurshall, NO om Leingaryd, Ifvetofta socken. 


Autotypi direkt efter en planslipad yta. — Visar tydligt framträdande ljusa fläckar af brottstyckelik 
form; mindre tydligt deremot de analogt formade mörka fläckarna. 


K. Vet. 


Akad. 


Handl.- Bel. 


NY 


0 4, 


SN Fn. ark 


IM 


JA 10 olmudlo la 


TE IM dt 


D mot Link 


HM Meeting JbgaR 
| tigt Ho beminato NE Ve 


Måst LS 


NA 


/ 


Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. 


N:o 4. 


13 


Tafl. 6. 


Fig. 25. 


11 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, Raslångens strand, Ö om sundet mellan Kid-öarna. 


Uti en finkornig, hornfelsstruerad hufvudmassa af fältspat och kvarts m. m. förekomma linser af andesin 
i jemförelsevis stora korn. Linsernas längdriktning är parallel med bergartens skiffrighetsriktning, som i 
bilden förlöper snedt nedåt från venster till höger. (Jfr. p. 60, 64 och 68.) 


Fig. 26. 


37 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Hälleflintgneis, 0,5 km. NNV om Näsums kyrka. 


Bilden visar en finkornig grundmassa af fältspat och kvarts, i hvilken ligger ett parti af fältspat i större 
korn än grundmassans. Enstaka muskovitfjäll undantagna, består anhopningen uteslutande af fältspat. Den öfre 
delen utgöres till största delen af ett enhetligt fältspatkorn, medan den undre delen är upplöst i en mängd 


småkorn af fältspat. Detta framträder tydligare på teckningen fig. a å p. 62. Det är sannolikt att hela fältspat-. 


anhopningen uppstått ur ett enhetligt fältspatkorn genom dettas granulering under kontaktmetamorfosens in- 
flytande. (Jfr. p. 62.) 


Fig. 27. 


21 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, 300 m. SSV om Norra Gillesnäs, Jemshögs socken. 


Figuren afser i främsta rummet att visa fältspat- och kvartskornens polygonala form och jemna kornstor- 
lek. — I den nedre hälften af bilden förekommer ett stort, med fem uddar uppåt gripande hornblendeparti 
(hvars högra hälft i figuren utfallit något ljusare än den venstra, men) som är enhetligt orienteradt helt igenom. 
(Jfr. p. 66.) 


AN 
nå uh nu 


Stök manen i 
boRuloquilus neli 


ram förl i no 
bny mob an obr 


Hel gyuiltadas ov) 
a sr 


Wannaetint inosd 
Fb 0w — G5armad: 


kela 


att NER RE DA ON 


härva DE 


PETS YTTER br 1. a EA 


SR 
DL ' ut Y 
K Stå 


125 ban 
q ä 


äran $ 
es erbasr 4 
1? 


sr 290 Kan på LEE ie 


É Sh 
Rv BIN RN = 


SÖREN ls len IDA 


fr TT YR 
Ag pl VA Hr t 
<> any 


vad at MM ser Nb 


Nyår ENL RÖN Rd 


ik 


Tafl. 7. 


Fig. 28. 


13 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Fältspatförande glimmerskiffer, 800 m. SO om Målen, Vånga socken. 


Bildens venstra tredjedel är tillfogad; den är fotograferad från samma slipprof och under samma för- 
hållanden som den högra delen. — Uti en finkornig grundmassa bestående af rikliga muskovitfjäll, mycket 
kvarts och litet fältspat finnas större kvartskorn. Af dessa har det i midten upptill förekommande tydlig 
dihexaederform, hvilket bevisar att dessa stora kvartskorn äro kvartsströkorn, utvaskade ur det kvartsporfyrittuff- 
material, af hvilket den glimmerskiffern underlagrande hälleflintgneisen uppkommit. — Kvartskornen äro starkt 
pressade, ett långsträckt korn i bildens nedre högra del är i sin venstra del upplöst i ett aggregat af småkorn. 
Omedelbart invid detta kvartsaggregat förekommer en anhopning af ren mikroklin i ganska stora korn — flere 
gånger större än de i grundmassan. Längst till venster förekommer en annan sådan anhopning af mikroklin. 
Begge äro väl begränsade mot den omgifvande grundmassan och omslutas — liksom kvartskornen — delvis af 
muskovitfjäll på ett sätt, som visar att dessa fältspatanhopningar — liksom kvartskornen — äro äldre än åtmin- 
stone tryckperiodens afslutning. Denna deras öfverensstämmelse med kvartskornen i fråga om förekomstsätt 
och storleksordning gör det sannolikt att de, i likhet med kvartskornen, äro utvaskade ur den underlagrande 
tuffen och på samma gång som dessa. Det är då sannolikast att antaga att de då voro enhetliga fälspatkorn och 
utgjorde tuffens intratelluriska fältspatströkorn. (Jfr. fig. 26 samt p. 73 och 61.) 


Fig. 30. 


31 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, gatstensbrottet vid stranden vid Pukavik. 


Bilden visar bergartens struktur. (Jfr. p. 77.) 


N 


Vet 


Akad. Handl 


Bd. 


20 


N:o 4, 


2 
dl åäö fyra cd 
PETIT "Kd CL IL | j 


/ a ål Al 
' vb 


SA 
Ka, AVN fun. gr a SD SK, ad (AEA LA 
RN i | 


[ 


a DAR EE FE atv 


Å : TOR CET UNO Ån Å 


Nn bn OL anlnndok gös I a ANVAAOND 


/ | ; | , 
rå ann NA TIL OMR 1 TEL LOT ARGA Mir (ITU La UTE 
- pa N Å y å 
Mia alle oh arbet sgntngodan ab ot frarleen DID ShA 
Höns uklisla mitten mavreedqrde vå täborskidartolk Aa "vihel 
flyr Iniö 1 nb alob Stötv ene 4 (a NY 
b LAN y 
Ke 4 Ru Heda FINRA, TOA OEI 
FA 
| 
på 24 
" Sa NEN 
[i I (2 
I ilé il 
vaka väll 
q 4 så 
svT i i J Å 4 ; 
j$ - bv säl ' 
1 Nan a | H k 
Cb | t j i 
Lå ' La 
| Ir tl 2 | 
270 4 
j [| Mar 5 
Jong (TOR Cl 
] ions 3 thi 
i LE j | i i 
Id 
” ' 
ön | 
, 3 nde Ru ktöanbY ATEA ju 
7 i bene vann IE EEE 
[REN td en je AUTO Ur HERA 1 


Ma NGN 


ORSA pest ört ALE 
LG UL 1 Ag 
egg CERT IRE RT 


BENA Nar tet Ro erg bt ring TES (sär MA rela oh dåt okekal TA 
- IAN HL La Ua ke ent HEL) Hig le  RERAMN 
fu i 


AR fä kar TNE Atal JA bis tran nl LEAN AL 


TA CT 


np 


' rs Alan OR ngr ETT 


Taff. 8. 


Fig. 29. 


16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, Ebbalycke, Gammalstorps socken. 


Uti en finkornig grundmassa, bestående af biotit, kvarts, mikroklin, andesin etc., förekomma tvenne grof- 
korniga anhopningar af ren andesin i polygonala korn. Den öfre anhopningen, som slutar strax ofvanför bildens 
öfre kant, berör i bildens midt den nedre; ett parti af grundmassan inskjuter dock från höger mellan dem. 
Den nedre fältspatanhopningen är nedtill och till höger begränsad af biotit. (Jfr. p. 76.) 


Fig. 31. 


13 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Gneis, Ö om Östra Hultasjöns södra ända, Kyrkhults socken. 


I en från mörka mineral temligen fri kvarts-fältspatmassa förekommer en anhopning af biotit, hornblende, 
titanit och epidot. Hornblende förekommer endast i den afbildade anhopningens nedre del (skiljer sig från biotit 
och titanit genom sin något ljusare färg). MHornblendet bildar här flere skarpkantiga partier, skilda genom biotit, 
men lika orienterade. FEpidot förekommer rikligt i anhopningens yttre delar, den är starkt genomväxt med kvarts 
(jfr. fig. 19) och har derför på bilden blifvit mörk. (Jfr. p. 79.) 


Fig. 32. 
16 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, 150 m. V om Svansjön, Kyrkhults socken. 


I bildens midt uppträder en stor ortitkristall (i hvars venstra och öfre högra del små kvartskorn upp- 
träda). — Bilden afser främst att åskådliggöra bergartens »murbruksstruktur». Fältspaten förekommer såsom 
större rundade, knäckta korn (t. ex. de begge närmast till höger om ortitkornet). Dessa fältspatkorn öfvergå 
(se t. ex. under ortitkornet) till afsmalnande aggregat af småkorn, bestående dels af små fältspatkorn, dels af 
bergartens kvarts och till småfjäll sönderslitna, gröna biotit. Ett liknande aggregat omgifver alla de större fält- 
spatkornen. Bergartens sönderpressade utseende framträder tydligt ferestädes i bilden. (Jfr. p. 61.) 


Fig. 33. 


40 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, 50 m. N om Edrans inlopp i Filkesjön, Vånga socken. 


Bilden visar en större individ af muskovit, liggande i en bergartsmassa af temligen isometriska fältspat- 
och kvartskorn m. m. Muskovitindividen sträcker sig från bildens nedre venstra del upp till öfre kantens midt 
och igenkännes på sin gråa färg och sina genomgångar. Dess af talrika korn af kvarts och fältspat genombrutna 
former framträda tydligt. (Jfr. p. 84, äfvensom teckningarna å p. 56.) 


Fig. 34. 
22 gångers förstoring. — Korsade nikoler. 
Gneis, V om Immelns jernvägsstation. 


Bilden visar en större individ af labrador, uppfylld af talrika småkorn af kvarts samt biotitfjäll. Nedtill 
afskäres den af ett band af biotit. I dess venstra kant förekommer ett genom trycket lösbrutet stycke med 
annan orientering. (Jfr. p. 91.) 


Fig. 39. 


34 gångers förstoring. — Vanligt ljus. 
Gneis af Halentypen, Halens strand, 2,5 km. SSO om dess norra ända. 


En association af biotit, apatit, epidot och ortit, liggande i fältspat. Den stora ortitkristallen i bildens 
midt är omgifven af ett tunnt epidotskal; detta fattas dock till venster nedtill och är till höger nedtill afbrutet 
af en apatitkristall; uppifrån skjuter ett biotitfjäll tvärs igenom detsamma. — Ortiten har vexlande färg. — Det 
i biotiten förekommande färglösa mineralet med hög relief är apatit; till höger nedtill synes i biotiten jemväl 
en epidotkristall, i sitt ena hörn förande en liten apatitkristall. (Jfr. p. 95.) 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 


Sid. 

NELNYST AT 3 AA Sr De RNE sg SS ES See DE a Vd Sa Nee Sr da Ve 2 Je 25 Se. AU Be: 3 BR Sa RA 3. 
DetGeersiframställning, af Vestanaraltetsitektonikd5550 4, 
EIA TES NANNE EN Se han dre B/S 0a DS EA LATER ENS RANE a SE RE oo AS ENT I Or, oa Ae rr Ale oa Le FR fa AB ar SME, 2 5—20. 
VEM ShOGS SLANTEN == 5 SoS SSe RAT STAG SSE ESA SA Ne RU SE Se 2 SSR AA a EE NER SIE NE SE TD 
Graniternas ålder och kontaktförhållanden = soon sovildan sacprtharrestlermtsdstans 6. 
Halengraniten: Kemisk och mineralogisk sammansättning... sooooooooooooooo------- tet tnekaay ZY 

DS URU KU UI RANE EN STEN ANSE bota ED na tra Ska a ps SR hsa a rer SÅ AR 8) 

ADry Ck förän dra de SV are be ers star pes sR ATEA SNER BOTTR ee AA SUS 13 

GIN SKKVARtSItHlaä Se ts ekke Ale kass ss soner EN Dane SE SES SA USE a eo a AE isens 20—35. 
ID ETT 8 SAD LEK KV IEI Cor RSS SNS SoS SA ISS VATNDS TO. ENS 20: 

Jern slimmerskifterin lagring are oso s62 ESA SO ARSA OS Ta SE Sr ES a EE SO SE SEE 22 

IKON SLOM era te baOChKA es Sh Olla ssese ER ENSE Ba RSS Se Sa Sa SEE TA Fr ae SO SAEE 280 
Kvartsitglimmerskiffrar förande andalusit, disten, manganandalusit, ottrelit etC. sooosooooooooooooooooo-o- 26: 
IKNARGSIFfÖRe ro mas tens OLE Om BINTILe DO des == Se RN SER SN Sr SA Ar en Aa a a OA a EE 33 
IKSVANGSIGE rp gp la de ES VIC CS KÖ le. 5 set sor SA DA En AE SE ET ye SAN EE ar oa Tä SR Ro 34. 

Några gemensamma drag för Vestanåfältets glimmerkvartsitformations bergarter osooooomoooooooooo------ 34. 

KA 10 OTIEE roER SE SNES ERA SS SSA Sn ra SS AE Se SSE SNART SS SSE SUSAR SEA ET 35—52. 
PRE MINO LO Geo ss ser SoS er så a ee sara Se or a ad ass oe ou ss spesietesetaieeestone te skesäesebelarnössser seas 36. 

ID) etESto ranta mb olltla ge t, so pe sees sea NAR EE EAA Sa eg se EE De AE Nn NS me Sö. 
FAT DOT FEn SKULD DK ONS tS bee a no oo a ooo ne Se ab ns S ES sei oso See c Eos E org uss es JA 
Iloneisfonmationenktörekomman det amnttbolite Se ses sen ANNE NAN Rn ne Ar 43. 

FA iOlb Ol Gere Om WElalen en e1Sen SKO M:GA (CP s ess se AASE ner resa en 47. 

» SKÖR TLANICEN EIS CNS KOMTAC GES ses sega ASA ANA BOSS SATSA AASE Ae Ena a Ana Se 48. 
Forn bl en diterg== == S58e ST RNE AA Loe AE SNABBA SR OR br SE RN SA a 50. 
FIälleflintg nm eiSkOCNWeEMe!Sp <—ck: seen ense nosa passa RE see ot SEED SER Ene ASO Se Ana Lee a äga a 52—70. 
IVO derna at er a ERE NS Sa EAS NE ne a Dee Baa EE SE fo AR En a Do 
[UPP ROM StS AU TREE SEA ED. SER NE et RE a SR oe RR a RÅ rd Sr SB AR a na SE 54. 
Hälleflimtgneisernasi mineralsammansättningg 0 Ch]SstyWk täta ---—s ses 56. 
Arnlbopnngir Ör mög öda Ne. TINSP oossssecsssosssrsornoccssocsssvostoce-pssssordo-LÖ ROSE EroNSEssbsA 58. 
(STYE15 CEN ARee ESS LT EET Ne EE SSE ae EO Sr SRA ER a Ren Ve En DET ae a Dr SA AE 63. 

Skiss af förloppet vid utvecklingen från hälleflintgneis till gnels sooooooososooosssooossssooosoooooooooooo nn 67. 


Amresonginan malbn mnigovt oda NOPNIYGRIB 35 so-ccssooocsrsocrbspesscssboc5 sosssELsV-ssNsssscEEs-rEsnsA 69. 


Glimmerskifferinlagringar i hälleflintgneis OCh gNCiS =sooooooossssssooooossoososoooooo ooo ooonnn T7T0—175. 
GNelsens-$fOrtsSattnin IM OLE STO fees a a ma a SE DE a Se ss Sas Ae Ar Esa ars SE SST ERRIN T75—179. 
Gnejsens: "kemiska ss ammansät0lN 0 oc ooo sees ss oe sece spor SS sk seocekn sb rsE sour Ssd STEEN vöÖ. 
» STEUKt UTE 6 EC LES De An et E gr rr a NE rs re a AS SE ESSER SSE KR SS Se RASA SA ar RNE 76. 
Gneisens och hälleflintgneisens fortsättning MOt NO ss. RR en aa 79—389. 
GrIlleSnä8gNe1SCNE2--osoe cos osken see AES ss SS ASSR ANA S SET RESER hus 5 ses Sf NN 79. 
Hälle MintöneiSe:=-ssssscgos bor ssbiisjnisnssstosbece ga lärer ses SENS SA SAS aa ar SS SEAT 84. 
"Miuslco va tri kar anlagrillg ao sockoo dee Sr ss ds ss Sf SA ERE IA SIE SARS EE AE CRIS STO ESA 86. 
GnReisen, vester om gllmm enkvartsitlagke Esso ae ee a RE Eee Sens 90—94. 
Om uppfattningenv art vestanatältetsktektonik= 56. esse see Mee SN 92. 
Halengneisen...ooooooooooooo- Se bes da ba UA Se LISA Ae SR OR Se LENE al SÅ DNA ar LEN SAS KSR Tra SNES ENE 94—96. 
GRAMILENEISCN 2 20 a stone neg oo msn EE en RN SEE DR SE Sr a SE AS Se KA SANNE KRA CR SRA 97—102. 
(STanitgneisens ovexellagrin ga me dlnkorniS6 SD C15)E = ss. ses se Se NEN 100. 
Gneiserna inom nordöstra delen af kartbladet »GliMåKkra» sooooooooossoooosoooooooooosoosasooooo omm 102—104 
Om den skarpa gränsen mellan östra och vestra Sveriges urterritorium = ooo 104—106 
Om kontaktmetamorfosens och tryckmetamorfosens förhållande till hvarandra inom 
WVestanåfältet svosvvs vc ccossssec..o2MULIe ARBE TRMROLgnruT dan. Mano > ringt 107—108. 
GFAanNitern as eFuUptlönSSätE soo ored ole SL sosse äl SEE De KL ARE NE SAS SENS SE SEI ER FA SERENA 108—-111. 
Skiss af Vestanåfältets geologiska utvecklingShiSstOria = ooo soo ooo ooo ooo 111—113. 
SUM MAFY OC ONES MEST sas og be odd fs De Ae SA Lar Lå er BE ra le Sr SP RS glest Vis 0 Fal EA Mp eR pe 114—127. 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN NDLINGAR 


DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDRINGARNE 
NORDSJÖNS OCH ÖSTERSJÖNS OMRÅDE 


förs LS 


AF 


OTTO PETTERSSON oc GUSTAF EKMAN. 


MED 15 TAFLOR. 


TILL KONGL. VETENSKAPSAKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 APRIL 1897. 


"STOCKHOLM 1897 
BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTE 


DT & SÖNER 


öre BR Jabaed FADUEJaKAN SE 


[VESA OSSE ANSE Sf äär rm RK REFER, 


Climmerslifteriasringar É bäljoftintanöte Sch gröda 
Chnelsens fortsättning fot stor. 


tinolstir- Fem Naha ON ; ; ; VR 
Aberdnte . 
Orsen ÖR STEEN NR NNE ES SER 


00 rn 


CR NR GREENE Ghtrannteksngieret. ASIEN SIERRA ETEN EN BL 
2 Mekfin Dt fs (äkta. ET Mö E 


SLL Le Ny EL 


TAOEXUO-2 KÖR saved 11902; 


fungera Inömnm Hördöstra detern art icärtblädet Öfrnäjeres 
Gr den eakarpa eränset metan 5bAte mk FAT EL HiRseIstäriaR 3 


fr EA RSA EN ON VARSE sera red fe FÖR 


VARS ; SE FL 
É eu V Ö AE $ = 
RER FOG ERE HER TRO E CM) R I 0 
Fi OM Vista We ROR NRK NER IREKOTIA 


URINEN AE RKA 
TA 


VAMAR TATA IR MY £ÖRAATTAS OTTO 


IOÄTAT öl am 


FEAT JErTA bi Ve GAMMA AMN AR EATANERTISA NOSA ITE 


TEST MJORX)OTA 


YE AV TUNISIEN AVESTA 


sed 


I denna afhandling redogöres dels för resultaten af den internationella undersökning af 
Nordsjön och Östersjön, som cgde rum under åren 1893 och 1894, och dels för de senare 
undersökningar, som utförts af den svenska hydrografiska kommissionen på samma område 
intill slutet af 1896. 

I Nordsjöns och Östersjöns olika nivåer uppträda flere olika vattenslag, hvilkas 
härkomst och karakteristiska egenskaper afhandlats 1 vår afhandling: Grunddragen af 
Skageracks och Kattegats hydrografi. Då det närvarande arbetet är att betrakta såsom 
en fortsättning af de nämda Grunddragen, anse vi oss kunna hänvisa tili de der gifna 
definitionerna och beteckningarne. 

Uti planscherna hafva vi med olika färg utlagt de områden som upptagas af dessa 
olika vattenslag. Färgskalan har måst ändras för Östersjöområdet (se pl. XIV & XV), 
emedan de disponibla tryckfärgerna icke tilläto användande af lika många olika färgnyanser 
som den stora mångfald af vattenslag som förekommer på Nordsjöns och Östersjöns 
hela område. 


Skageracks och Kattegats tillstånd vid början af Maj 1893. 
(Pl. I &, IL) 


I vårt föregående arbete, Grunddragen af Skageracks och Kattegats hydrografi,' 
visades, att Skagerack två gånger årligen skiftar ytvatten, hvilket medför djupgående 
förändringar både i hydrografiskt och biologiskt afseende. Ytkartan å pl. I och profilerna 
å pl. II framställa, huru den vårliga vattenömsningen tillgick i början af Maj 1893. 
Vinterns ytvatten, hvilket vi i nämda arbete benämnde bankvatten (af 32 och 33 "oo 
salthalt) och i planscherna utlagt med gröna färger, håller vid denna tid på att förträngas 
och ersättas af den baltiska strömmens växande utflöden. Denna ström visar vid Katte- 
gats mynning alltid tendens till klyfning. Men under sommaren är denna tendens mera 
latent och visar sig endast i en viss nivå under ytan, alldenstund de båda strömgrenarne 
tillfölje af sin rikliga vattenmängd breda ut sig öfver hela Skagerack och flyta samman i 


1 Sek Vr Ak:sbHandl; 1 Bd 24; N:o It. 


4 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


ytan. Under vintern deremot, då baltiska strömmen förer mindre vatten än som behöfves 
för att öfvertäcka Skageracks yta, blir, särdeles under gynnsamma vindförhållanden (östliga 
vindar) klyfningen uppenbar äfven å ytkartan, i det att en bred tunga af baltiskt vatten 
går - vesterut förbi Skagen, under det en annan gren bildar en ytström utefter svenska 
kusten, hvilken, förstärkt med utflödena från Glommen och Kristianiafjordens vattendrag, 
böjer af och fortsätter längs Norges sydöstra kust och förbi Lindesnäs. Hela midtelpartiet 
af Skagerack täckes under vintern af bankvatten till 200—30 meters djup, hvars temperatur 


DI 


under tiden långsamt nedgår till mellan + 3 J 


och + 4? C. Vid Skageracks kustbankar 
står detta bankvatten under vintern ännu mäktigare än i dess midt men täckes der för 
det mesta af den baltiska kustströmmens vatten. I Kattegat ingår vinterns bankvatten 
såsom underström, hvilken alltså på våren förer ganska afkyldt bankvatten (af omk. 3” C.) 
in uti Kattegats djuprännor och i Vestra Östersjön. 

Sådan har situationen varit äfven under vintern 1892—93, och ytkartan å pl. I 
anger genom de oroliga konturer, som gränslinierna (isohalinerna) för de olika vattenslagen 
antaga, att en liflig vattenömsning pågår inom ytlagret, i det vinterns ytvatten, bank- 
vattnet, uppblandas med och: drifves bort af det utflödande baltiska vattnet. Isohalinen 
30 "/oo betecknar detta senares gräns och isohalinerna 32 "/oo och 34 ?/oo bankvattens- 
lagrens gränser. Den med rödgult utlagda arean betecknar blandningslagret mellan båda 
ytvattnen som 1 Maj kämpa om väldet i Skagerack. Under både vinter och sommar 
spelar detta blandningsvatten, som har 30—32 "/oo salthalt, en mycket underordnad roll, 
men i Maj under sjelfva vattenömsningen är det annorlunda, såsom synes af kartan. 
Aflägsnandet af bankvattnet sker emellertid icke endast på det sätt, att detsamma bort- 
drifves af en annan ytström (den baltiska) utan äfven så, att underlagret af det saltaste 
vattenslaget (d. v. s. vattnet af 35 "/oo salthalt) höjer sin nivå. Derigenom kommer äfven 
det derofvanpå hvilande lagret af 34 "/oo vatten (betecknadt med ljusblått å planscherna) 
att höjas till högre nivå, oaktadt det icke derför behöfver öka sin egen mäktighet. Hela 
denna ansvällning af det saltare underlagret är utan tvifvel närmast en följd af den 
tilltagande ytströmmens reaktionsverkan på de djupaste lagren, ehuru äfven en inpressning 
af 35-vatten not Skagerack utifrån oceanen medverkar under våren. Den iakttagelse som 
vi först gjorde (1890), att de saltaste vattenslagen i Skagerack hafva en ansvällningsperiod 
under våren och sommaren och sjunka till lägre nivå om vintern, har sedermera, förnäm- 
ligast genom de norska hydrografernas arbeten, fått en storartad bekräftelse och visats gälla 
för hela Nordhafvets område. Vid norska atlanterkusten uppgå enligt J. HJort 35-vattnets 
årliga nivåoscillationer till några hundra meter. Bankvattnet, hvars plats inkräktas såväl 
underifrån af de saltare vattenlagrens nivåhöjning som ofvanifrån af de utflödande baltiska 
vattenmassorna, som intaga dess plats i Skageracks yta, aflägsnas under Maj raskt och så 
fullständigt ur Skagerack, att det icke en gång anträffas under sommaren vid djuplodningar 
1 hela mellersta Skagerack. Likväl håller sig bankvattenslagret närmast kustbanken till 
stor del qvar under de följande månaderna under det färskare ytvattnet och uppvärmes 
der efterhand. Ännu längre qvarstår det inuti fjordarne, ur hvilka det först bortdrifves 
vid den stora vattenömsningen under hösten, hvarom vi senare få tillfälle att orda. 

Bankvattnets aflägsnande hade vid tiden för vår undersökning redan fortskridit så 
långt, att dess lager betydligt förtunnats, hvilket man kan märka vid jemförelse mellan 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 5) 


sektionerna å pl. II och profilerna öfver Skagerack från November, December eller Februari 
i de följande planseherna. Det är anmärkningsvärdt, att bankvattnet först utspädes och för- 
svinner i mellersta och nordöstra Skagerack (se sektion 3) och senare 1 sydvestra Skagerack (se 
sektion 1). Det är alltså kustströmmen, eller den östra grenen af baltiska strömmen, som 
under våren tillväxer mest i intensitet och bortdrifver vinterns bankvatten från Skageracks 
norra del. Detta kan äfven förväntas af rent fysikaliska grunder, emedan under våren, 
då baltiska strömmen löper med större hastighet, den bör påverkas starkare af jord- 
rotationens afböjande kraft och derför sända sina största vattenmassor utefter Skageracks 
östra kust. Liksom baltiska vattnet om våren först öfversvämmar nordliga och nordöstra 
Skagerack och derifrån undantränger bankvattnet, så fördrifves det under vattenömsningen 
om hösten sist från denna trakt. Vi hafva upprepade gånger funnit baltiskt vatten 
qvarståcende såsom ytlager i mellersta och norra Skagerack under September och Oktober 
månader, ja, under förliden höst funno vi i December nästan hela Skageracks yta norr om 
linien C—Cy betäckt af ett tunnt och färskt lager af baltiskt ytvatten, se kartan å pl. XII. 
Men 1896 var ett undantagsår, hvilket bland annat antydes deraf, att vintersillfisket slog 
fel. I regeln sker baltiska vattnets aflägsnande under höstens vattenombyte redan i 
September och Oktober på sådant sätt som visas af ytkartorna å pl. II och följande. 
Emellertid förtjenar anmärkas, att baltiska vattnet tidigast intager sin plats om våren i 
Skageracks norra del och sist aflägsnas derifrån om hösten. 

Hvad Kattegat beträffar, så har den deruti ingående underströmmen under 
vintern 1892—93 utgjorts af bankvatten från Skageracks yta. Då nu på våren detta 
bankvatten aflägsnas utåt Nordsjön upphör det äfven att ingå såsom underström i 
Kattegat, och ett nytt vattenslag, nemligen 34-vatten, börjar intränga i dess ställe genom 
Kattegats djupa ränna och bildar under sommaren bottenlagret deri. Undersökningarne i 
Maj 1893 gjordes från dansk sida under månadens första vecka och inträffade just vid 
tiden för vattenskiftet i de djupa lagren. I Kattegats mynning och i dess nordliga del 
påträffades derför mycket egendomliga förhållanden, såväl hvad salthaltens som tempera- 
turens fördelning beträffar. Den danska expeditionens kemist, Dr RÖRDAM, som bearbetat 
det af de danska expeditionerna insamlade materialet! har förtjänsten att på ett grundligt 
sätt hafva utredt det vid början af månaden herrskande situationen i Kattegat, så att 
intet tvifvel kan råda om dess aktualitet, ehuruväl han synes oss hafva misstagit sig om 
dess orsaker. 

De förhållanden som särskildt förtjena anmärkas såsom ovanliga äro tvenne: 
nemligen: 

1) dels att salthalten i det danska tvärsnittet öfver Kattegat mellan Vinga och Lzesö 
Trindel Dy fanns ovanligt låg från ytan ända till 50 meters djup (under 30 "/00), hvilket 
antyder, att baltiska strömmens vatten hopats till ovanlig mäktighet just innanför Kattegats 
mynning, medan dess mäktighet i det nordligare tvärsnittet Dr (Skagen—Paternoster) 
endast var 10 meter närmast Sveriges kust och i det sydligare tvärsnittet Dim (Varberg 
—Kobbergrundet) äfvenledes omkring 10—15 meter. I en viss tvärsektion innanför 


1 Se Beretning fra kommissionen for videnskabelig undersögelse af de danske farvande, förste bind, 1:ste 
häftet, Köbenhavn 1896. De hydrografiske forhold i de danske farvande inden for Skagen i 1891—93 at K. 
RÖRDAM, p. 174—177. 


6 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


mynningen af Kattegat fanns alltså d. 1—>2 Maj 1893 likasom en vall af baltiskt vatten, 
hvilken skilde de saltare djupvattenslagren utanför i Skagerack ifrån bottenlagret i mellersta 
och sydliga Kattegat söder om »vallen>. Dr Rörvam förklarar denna formation såsom en 
uppdämning af det utflytande baltiska vattnet vållad af den starka nordostliga vind som 
rådde vid tillfället; 

2) dels att djupvattnet i Kattegat företedde två områden af olika temperatur. 
På det nordliga området (norr om Lasö och Kobbergrundet) var temperaturen 5” OC. 
eller deröfver, medan den i hela Kattegat söder om Kobbergrundet var under 49 OC. 
(ofta mellan 2” och 3? C.). RÖRDAM visar, genom en synnerligen väl genomförd granskning 
af alla fyrskeppsobservationer, att denna temperaturfördelning icke var tillfällig, utan att 
den danska temperaturkartan å pl. NNNVI i Beretningen, hvilken visar Kattegats botten- 
lager deladt i en kall och en varm area, verkligen ger en pålitlig bild af Kattegats 
termiska tillstånd under en viss tidsrymd (åtminstone under tiden från d. 1 inemot d- 
10 Maj). Anledningen till den olika temperaturfördelningen i bottenvattnet tror sig Dr 
RörpDaAM hafva funnit uti den olika fördelningen af isen 1 Kattegat under den föregående 
särdeles kalla vintern 1892—93. Isen i mellersta och södra Kattegat skulle alltså hafva 
qvarlegat längre än i norra och nordvestra delen och utöfvat en afkylande mverkan på 
bottenvattnet. 

Granskar man närmare de danska tvärsnitten och kartorna, finner man emellertid 
några omständigheter, hvilka antyda, att förklaringen af dessa fenomen måste sökas från 
en helt annan synpunkt. NKattegat kan ej betraktas såsom eti innanhaf eller en insjö med 
vatten af så homogen beskaffenhet, att en termisk vertikalcirkulation kan utbilda sig 
deruti från ytan till botten af dess djupare delar. Kattegat måste hydrografiskt betraktas 
såsom en ränna eller en kanal, som förbinder två stora vattenområden af olika karaktär, 
hvarigenom en färskare ytström och en saltare underström framgå. Differensen 1 salthalt 
och täthet mellan ytströmmens och underströmmens vatten är så stor, att vertikalcirkula- 
tionen är absolut inskränkt till det öfversta lagret. En isläggning deruti kan ej inverka 
på underströmmens vattentemperatur i ringaste mån. I Östersjön är differensen mellan 
7 "oo och 9 "/oo salthalt tillräcklig att afbryta vertikaleirkulationen under vintern, så att 
de nedsjunkande afkylda vattenpartiklarne stanna vid den nivå, der isohalinen 8 01:00 
framgår, och derstädes bilda den märkvärdiga formation, som F. L. EKMAN först upptäckte 
och som i beskrifningen af 1877 års svenska expedition betecknas såsom regionen för 
Östersjöns temperaturminimum. I Kattegat är skilnaden mellan ytlagrets och djupvattnets 
salthalt relativt vida större (20—25 "/oo och 33—34 "/00) och utesluter fullkomligt möjlig- 
heten af en vertikalcirkulation. Vår erfarenhet från Bohusläns fjordar! visar, att det bal- 
tiska ytvattenlagret kunnat afkylas ända till — 1? OC. och att is kunnat bilda sig deruti 
massvis 8 meter under ytan (s. k. »bottenis») under det bottenlagret vid 14 meters djup 
hade + 1? C. och vid 30 meter + 4?,4 C. vid en salthalt af 32,3 ”/00. 

Den märkvärdiga temperaturfördelningen af en kall och-en varm area vid Kattegats 
botten i Maj 1893 måste alltså förklaras ur underströmmens förhållande och betraktas 
såsom en följd af den stora vattenömsningen som egt rum inom Skagerack om våren, 


! Se Grunddragen, p. 122. 


KONGT. SV. VET. AKADEMIENS WANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 


-—J 


hvarigenom det vattenslag (32—33-vattnet), som under vintern bildat ytlagret i Skagerack 
och vid vinterns slut hunnit afkylas till 3—4? CO. och såsom sådant ingått som underström 
i Kattegat, vid vårens inbrott börjar aflägsnas ur Skagerack. Derefter uppträder ett annat 
varmare vattenslag, 34-vattnet, 1 dess ställe såsom underström 1 Kattegat. Den danska 
undersökningen har infallit just vid brytningstiden. Den nya underströmmen har i början 
af Maj ej hunnit längre än ett kort stycke in i Kattegats mynning ungefär till trakten 
österom Lasö.!) Detta är den varma arean. Söderom Kobbergrundet finner man ett 
bottenlager som tillhör den föregående tidens d. v. s. vinterns underström. Detta är den 
kalla arean. Mellan båda finnes den förut omnämda »vallen» af baltiskt vatten, hvilken 
från ytan intill 40—50 meters djup bildar en skiljevägg mellan ett varmt (nordligt) och ett 
kallt (sydligt) djupvattenslager. Norr om gränsen (»vallen») har djupvattnet 34 ”/oo, söder 
derom med all säkerhet 33 "/oo salthalt. I enlighet härmed hafva vi utlagt en längdsektion 
genom Kattegat (sektion 2 å pl. II) enligt våra egna lodningar vid stat. Sn & Sm samt de 
danska iakttagelserna vid stat. Dr, Dm, Di och Dwy,. Sektionen återger situationen d. 1—2 
Maj 1893. Salthalten hafva vi för mellersta Kattegat endast kunnat utlägga med ledning 
af de danska temperaturbestämningarne, hvilka måste betraktas såsom fullt exakta, under det 
de saltbestämningar som angifvas i Dr RörnDAms tabeller, hvilka äro beräknade ur areometriska 
bestämningar utförda ombord å fartygen, endast kunna gifva oss en viss ledning vid bedö- 
mandet af, med hvilka vattenslag man här haft att göra, men icke kunna användas vid 
uppdragningen af isohalinerna. 

Ytkartan å pl. I, som är upprättad med ledning af observationerna ombord å de 
svenska ångbåtslinierna, Göteborg—Glasgow d. 4 Maj, Göteborg—Havre d. 28 April, 
Göteborg—Ö. Risör d. 2—3 Maj och de danska linierna 1—2 Maj, representerar tillståndet 
1 Skageracks yta vid månadens början. Att åstadkomma en »ögonblicksbild> efter alldeles 
samtidiga observationer var icke möjligt på ett så vidsträckt område. Den inre nordliga 
delen af Skagerack har måst utelemnas i brist på observationsmateriel. 

Samtidigt med våra egna arbeten och med den danska undersökningen i Skagerack 
och Kattegat i början af Maj 1893 egde undersökningar rum i vestra Östersjön af prof. 
KRrRÖUMMEL, hvarjemte ett vidsträckt observationsnät utsträcktes öfver hela norra Atlanten 
(med undantag af Nordhafvet, hvars tillstånd under denna tid af året tyvärr ännu är 
alldeles okändt) genom iakttagelser å ytvattnets temperatur, anordnade genom engelska 
amiralitetets försorg. Dessa iakttagelser hafva sedermera enligt öfverenskommelse bearbe- 
tats och utgifvits i form af ytkartor öfver Atlanten af vår medarbetare Mr DICKSON i 
Oxford,”) som för sitt ändamål äfven fått sig tillsända de af vår kommission anordnade 
ytobservationerna å Nordsjö-området. Mr DicKsons karta utgör den första fullständiga 
synoptiska karta öfver temperaturfördelningen i Atlantens ytvatten under Maj månad och 
har gifvit uppslag till en jemförelse mellan atmosfärens och hafsytans tillstånd under 
nämda tid af året, hvilken återfinnes i ett arbete af O. PErTERSSON.?) Äfven i vårt 
föregående arbete Om ytvattnets tillstånd i Nordsjön”) och Skagerack äro dessa iakttagelser 


1) Vesterom Lesö har det hunnit intränga längre mot söder genom den s. k. Lasö rende (se Beretningen). 
?) Se DICKSONS karta i O. Petterssons arbete: Om väderleksförutsägelser. 

3) Se O. PETTERSSON, Om väderleksförutsägelser för längre tid, K. L. A. tidskrift. 

) Se O. PETTERSSON och G. EKMAN, Redkgörelse för hydr. undersökningar 1893—1894. HBihb. till 
16 WO To enells = 1501 Als Ae IG INGD (De 


8 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


diskuterade, hvarför vi här kunna åtnöja oss med att hänvisa till redan utgifna 
publikationer. 

För att gifva en föreställning om tillståndet uti Kattegat vid 30 meters djup har 
den undre kartan å pl. I uppdragits. Dervid är att märka, att tillståndet i Kattegat vid 
nämda djupnivå är utlagdt efter de svenska och danska observationerna d. 1 och 2 Maj. 
Kartan måste jemföras med längdsektionen 2 å pl. II.” Den ljusa arean vid 57” 30' lat. 
(st. Di) betecknar anhopningen af den baltiska strömmens vatten, hvilken åtskiljer två olika 
områden af djupvatten, den kalla sydliga arean med 2?,s—3”,2 C., som sannolikt består af 
vinterns bankvatten, och den varmare nordliga arean i Kattegats mynning, som hetecknar den 
nya inbrytande underströmmen, hvilken inför vatten af 5”—6” C. temperatur. Vesterom Skagen 
är kartan utlagd efter Christiansandsliniens observationer d. 9—10 Maj. För att antyda 
att kartans östra och vestra del icke representerar vattenlagrens samtidiga tillstånd, är 
kartan delad i tu genom ett blankt mellanrum. Emellertid torde situationen på ömse 
sidor om Skagen ej hafva i särdeles väsentlig mån ändrats under de 8 dagar som förflutit 
mellan de båda undersökningarne. Sektionen 3 å pl. II representerar en profil öfver 
Skagerack å linien Vinga—OÖ. Risör. Oaktadt denna profil är tagen 8 dagar före sektion 
1 synes likväl förändringen 1 det hydrografiska tillståndet, hvad beträffar bankvattnets 
ersättande med baltiskt vatten, vara mera framskriden i denna inre del af Skagerack.” Det 
inbrytande 534-vattnet, som medför Skageracks temperaturminimum för den kommande 
sommaren, är väl markeradt 1 båda tvärsnitten, der temperaturen 4?;0 och 499 amträffas 
på motsvarande stationer i samma nivå under ytan. 


KONGL. SV. VPT. AKADEMIENS MWANDIINGAR. BAND 29. N:O 5. J 


Skageracks och Kattegats tillstånd under Augusti och September 1893. 
(CNN ING Vo 


Vid beskrifningen af tillståndet i Augusti 1893 utgå vi från tillståndet å vårt eget 
undersökningsområde, Skagerack, och skola, utgående derifrån, uppvisa sammanhanget 
mellan dess tillstånd och den öfriga Nordsjöns samt Kattegats och Östersjöns hydrografiska 
förhållande. 

Ytkartan öfver Skagerack å pl. III visar, att som vanligt den baltiska strömmens 
vatten betäckt hela Kattegats och allra största delen af Skageracks yta under sommaren. 
Ytkartan öfver Nordsjön å pl. I i vårt föregående arbete") visar, att den baltiska strömmens 
utflöden äfven nå utanför Skagerack och betäcka norska rännans yta såsom en bred 
kustström, hvilken dock vid den stora kröken V. om Lindesnäs, hvarest baltiska strömmen 
har en af sina konstanta klyfningspunkter,”) delar sig i en vestlig gren, som förlorar sig 
i hafvet först sedan dess yttersta tungor nått så långt vesterut som 4? Long. O. G. och 
en östlig hufvudgren, som följer Norges vestkust så långt norrut observationerna nått. 

Temperaturen hos det baltiska vattnet i Augusti var hög, 16?,;—17” C., och salt- 
halten jemförelsevis låg, under 30 ”/oo. Detta är den vanliga ytformationen i Skagerack 
och Nordsjön, känd sedan den Ekmanska expeditionen i Augusti”) 1877 och Drache- 
expeditionen 1881—384.”) 

Det baltiska ytlagret är föga mäktigt (endast omkr. 10 M.), såsom man ser af 
tvärsnittet mellan Göteborg och Christiansand, hvilket representeras af sektion 4 å pl. IV. 
I midten af Skagerack vid stationen Crn & Cm hvilar det baltiska ytlagret omedelbart på 
8. k. nordsjövatten af mellan 34 och 35 ”/oo salthalt och mycket lägre temperatur, nem- 
ligen 7” eller 8? C. 

Detta vattenslag har en helt annan härkomst och andra egenskaper än det baltiska 
och är ett utifrån imkommet vatten, hvilket under våren och sommaren plägar uppnå sin 
högsta nivå i Skagerack och derifrån indragas såsom underström (»reaktionsström») i 
Kattegats djupa ränna, hvilken under sommartiden eger ett jemförelsevis kallt bottenlager, 
som ti regeln har 34 "/oo salt. Så har äfven skett under sommaren 1893. De inre sydliga 


1) Se O. PETTERSSON och G. EKMAN, Ytvattnets tillstånd i Nordsjön och Skagerack, Redogörelse IV. 
BIN ISRSRVSSA:S Handl riB doo Ad Ör N:0u65 

2?) Se derom Grunddragen, p. 142. 

3) Se F. L. EKMAN, Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. XK. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 

1) Ergebnisse der Untersuchungsfahrten d. Kanonenboot DRACHE in d. Nordsee 1881—1884. Berlin 1886. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 29. N:o 5. 2 


10 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


förgreningarne af Kattegats djupa ränna äro i Augusti ännu fylda på djupet med vatten 
af detta slag, som direkt underlagrar det baltiska ytvattnet i midten af Skagerack, t. ex. 
i station Cr och Cm och å pl. IV fig. 4 betecknas med ljusblå färg, d. v. s. nordsjövatten 
af 34 ”/oo salthalt och 7”—8” temperatur. Kontrasten mellan baltiska ytlagret och 34 ?/oo- 
vattnet som underlagrar detsamma är särdeles påfallande, såsom synes af följande obser- 
vationsserie tagen d. 9 Aug. vid den nämda stationen Cm: 


Station (ÖN 
1025 NU (GIB BS I KE 


Djup. NETNEAET Vattenslag. | Salthalt. cc N>. C8 (05 200 Om cc CO, 
To : 7 NI FO : 
2 2 
| 
OMS (ERS OMC VD antikt SOK es — = 
Bb 16”,75 f vatten. || 27,08 > 11,50!) 5,75) 33,38) | = 
I 10 ERA | J 34,28 >» 13,69 7,97 | ÖS 45,74 
| 20 6”,80 nordsjö- SB a I TEGT 8,14 37,34 oo — 46,86 
/ g vatten. > 
30 >» FANG ONE 34,98 >» — = = = 
| EKA ONS EEK 168 001 35,01 > = = = | 48,39 
kd NR | 2, ffa KN RNA - 
[200 | SID > sb a le MB 6,17 31,35 47,99 
Evan É | atlanter- J| Sc | ; 
300 > 5,50 (öltvatten ÖN SONG 14,55 6,25 31,57 | —= 
kk ERA år ok sas fir Ne 
I 
560 > I | 
(öoken). | = MV (|. 35,13 > 13,82 6,08 30,56. fra RAT 


Här finnes alltså 3 skarpt afgränsade vattenlager, nemligen: 

1) baltiskt vatten 1 ytan till ej fullt 10 M. djup. Detta vatten har hög tempe- 
ratur, 167,8 C., låg salthalt, 27 ”/oo; det har normal syreprocent, 33,33 2, och dess relativt 
låga qväfvehalt, 11,50 cc. pr liter, visar, att det mättats med luft vid sommartemperatur, 
TARSTG 

2) nordsjö-vatten från 10 till omkring 35 M. af salthalt mellan 34 och 35 ?/oo och 
6”,1—9”,15 OC. temperatur. Detta vattens öfre lager är betydligt öfvermättadt med syre, 
hvilket anges af den utomordentligt höga syreprocenten, 36,78 2 vid 10, och 37,31 2 vid 
20 M. Denna öfvermättning med syre måste ha skett under ett kallare luftstreck eller 
under vinterförhållanden, ty qväfvehalten, 13,69 cc. pr liter, häntyder på en absorbtions- 
temperatur af endast 3”,s CO. Sjelfva öfvermättningen med syre tillskrifva vi, enligt en af 
oss förut uttalad åsigt,”) hvilken i senaste tid bekräftats genom den danska Ingolf-expe- 
ditionens iakttagelser,”) den omständigheten, att vattnet, då det var ytvatten 1 oceanen, 
innehållit öfvervägande vegetabilisk plankton, hvilken genom sin assimilationsprocess af- 
söndrat syre. Denna åsigt vinner ytterligare stöd af den särdeles låga kolsyrehalten, 
45,74 och 46,86 cc. pr liter. 


1) Gasbestämningar i vattnet från 5 M. djup referera sig till ett prof taget vid nästa station, Cr, hvarest 
samma vattenlager förefanns. i 

2) Se 0. PETTERSSON, Östersjön, Bibh. K. S. V. A:s Handl. 1894. Bd 19. Afd. II. -N:o 4, p. 8. 

3) Se M. KNUDSEN, Uber das Abhängigkeitsverhältniss zwischen dem Sauerstoff und dem Kohlensäure- 
gehalt des Meerwassers und dem Plankton des Meeres. Ann. d. Hydrographie Oktober 1896. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 11 


3) atlantervatten af öfver 35 ”/oo salthalt (i de djupare lagren 35,13 "/o00) och under 
6? CC. temperatur, hvilket fyller Skageracksbassimens djup och i stat. Ci, når upp till 40 M. 
l 5 JU] Pl 
från ytan. Detta vattenslag har nedsatt syrehalt, 30 a 31 2, hvilket alltid är fallet med 
det oceaniska vattnet som inkommer 1 Skageracks djupa bassin.') 
Det fjerde vattenslaget eller det s. k. bankvattnet med 32 och 33 "/oo salthalt saknas 
alldeles vid stationerna Cm, Cn och Cy, alltså öfver hela mellersta delen af Skagerack. 


Deremot finnes detta slags vatten, efter hvad sektionen 4 pl. IV visar, dels såsom ett 
kilformigt lager under det baltiska ytvattnet närmast norska kusten vid stationerna Cy och 
Cu, och dels vid östra sidan på jutska refvet i stationen C,, och vidare i Kattegats mynning, 
i de danska stationerna på Di-linien, hvarest ett kilformigt underyvattenslager af bankvatten 
af betydande mäktighet uppträder. Denna sistnämda formation representerar ett drag uti 
Skageracks och Kattegats hydrografi, som är af allra största betydelse och som vi kunna 
beteckna såsom: det sydliga bankvattnets inträngande i Kattegat under sensommaren och 
de första höstmånaderna. 

För studiet af denna formation hänvisa vi till ytkartan å pl. III, hvarest den inbry- 
tande sydliga bankvattenströmmen ger sig tillkänna, dels genom de tungor af 33 ”/oo- och 
32 Yoo-vatten (å kartan utlagda med gröna färger), som uppträda vid Jutlands kust, dels 
genom det lager af blandningsvatten af omkr. 31 "”/oo salthalt (å kartan utlagd med 
brungul färg), hvilket betecknar i hafsytan den väg som undervattensströmmen af bankvatten 
från södra Nordsjön tager på sin väg förbi Skagen in i Kattegat. 

För att kunna följa denna underström vidare hafva vi under ytkartan å pl. II 
utlagt en annan karta, som visar situationen 1 hafvet 30 Meter under ytan. På denna 
karta synes, huru strömmen af bankvatten rinner fram, begränsad å ena (den södra) sidan 
af jutska refven, å den andra (norra sidan) af det saltare och kallare nordsjö-vattnet, mot 
Kattegats mynning, der den söder om stationen Su delar sig i 2 grenar, af hvilka den 
mäktigare (södra) tager vägen in genom djupa rännan i Kattegat och den andra böjer åf 
mot norr följande Bohusläns kust. 

Slutligen kan bankvattenströmmens lopp förbi Skagen och nedåt Kattegat följas i två 
vertikalsnitt, nemligen dels sektionen 4 pl. IV, hvarest undersökningslinien Göteborg 
Christiansand skär strömmens kilformiga lager mellan stationerna Cr och Cr, dels i sektionen 
5 nederst å samma plansch IV, som visar ett längdsnitt från en central punkt i Skagerack, 
stationen Sm, 1 sydostlig riktning genom Kattegats djupa ränna. Denna sektion är dragen 
genom de svenska stationerna Sm och Sr samt de danska Di, Du, och Dm,. Alla dessa 
stationer äro gjorda under loppet af en och samma dag, nemligen d. 1 Augusti 1893; Sm och 
Su af den svenska, D,,, Di, och Dir, af den danska expeditionen. Stationerna Cr och Cr äro 
äfvenledes utförda under samma dygn af den svenska expeditionen. Då nu härtill kommer 
att i närheten af danska stationen D;, är belägen en svensk station, och att på omkring 
2 eng. mils afstånd från Di en svensk djuplodning utfördes samma dag och nästan 
samtidigt,”) hvarigenom tillfälle erbjudes att bedöma öfverensstämmelsen uti de olika 
expeditionernas arbetsmetoder, samt enligt planen fullständiga observationsserier af tem- 


1y I Februari 1890 funno vi Skageracks 35 9/oo-vatten ega en syreprocent af omkring 29, se Grund- 
dragen, p. 129. 
?) Med en timmes mellantid. 


12 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


peratur och salthalt skulle tagas vid hvarje station och 1 vigtigare fall äfven vattenprof 
i evacuerade och hermetiskt slutna glasrör för analys af de gasformiga beståndsdelarne 
N3, 05, CO: så borde man här ega tillgång till ett iakttagelsematerial, rikare och säkrare 
än någonsin förut förekommit 1 hydrografiens annaler, för att utreda den intressanta 
situationen vid Kattegats mynning d. 1 Aug. 1893. Vi skola nu tillse, i hvilken mån 
dessa förväntningar kunna uppfyllas. Af de danska vattenprofven äro endast de från 
Dr-linien (Skagen—Pater Noster) analyserade. Salthalten i dessa prof öfverensstämmer full- 
komligt med de svenska bestämningarne. Angående situationen i sjelfva Kattegats- 
mynningen och utanför densamma råder sålunda ej någon olika mening; den representeras 
fullständigt af kartorna å pl. III samt profilerna 4 & 5 å pl. IV ända till och med stat. Dr. 
Kattegats mynning var alltså d. 1 Aug. fyld med bankvatten af 16”—14? OC. temperatur och 
32 och 33 "/oo salthalt från 10 M. under ytan till ungefär 50 M. Detta är fortsättningen 
af samma bankvattenström, som inträngde längs Jutlands nordvestra kust och derpå blef 
underström, såsom angifves i kartan från 30 M. djup å pl. III. Men detta inflödande bankvatten 
nådde hvarken till ytan eller till botten af den djupa rännan. Deremot fylde den mellan 
Skagen och Pater Noster hela Kattegats bredd, såsom synes af sektion Dir å pl. IV, hvilken 
vi utlagt efter de danska observationerna å Di-linien. Den var sålunda der helt och hållet 
en undervattensström, hvilken man likväl kunde spåra i ytan genom den ökning i salthalt 
och den nedsättning i temperatur (från 17” till 16? C.), som den förorsakade i det endast 
10 M. tjocka baltiska ytlagret, som befann sig omedelbart öfver bankvattnets ström- 
fåra (se ytkartan å pl. IID. Under bankvattenströmmen i Kattegat finnes ett lager 
af samma nordsjövatten vi anträffade i stationerna Cm, Crn, Sm m.' fl, karakteriseradt 
liksom derstädes af en mycket lägre temperatur och salthalten 34 ”/oo, hvilket vattenslag 
alltså utgör bottenlagret i Kattegats djupa ränna och bildar den bädd, hvarpå bankvatten- 
strömmen rinner fram. Detta vatten har i sjelfva verket funnits i rännan före bankvattnets 
inbrott och har derstädes utgjort Kattegats djupvatten under de föregående sommar- 
månaderna Juni, Juli o. s. v. Detta kan tydligt konstateras genom den danska observations- 
serien från stationen 
Di, d. 1 Aug. 1893. 
Long. 11” 17',0 0. G.., Lat. 5T 52 


Djup. — | Temperatur. LS a Vattenslag. | 
ME TEE I 
l z SR a - | baltiskt ytvatten. | 
18.» 167,0 > 32,24 0) | 
2 a io» 33,01 | | 
36 ao S2,11 ; hankyatten-strömmen, 
45 TASING 33,10 | | 
DÅ a EERO 30,26 I) (gränslagret.) 
| 64 > IT a 34,20 | | 
| SU SUM I nordsjö-vatten. | 
NESS SLS ra 34,41 | | 
92 al 34,29 | 


KONGL. SV. VET. AKADEMINS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 13 


Sedan det sålunda lyckats, att ur de svenska och danska observationerna, hvilka 
fullkomligt öfverensstämma, så längt samma (kemiska) metod användts för saltbestänvningar 
d. Vv. s. till stat. Di, definiera den hydrografiska situationen i Kattegats mynning vid tiden 
för det sydliga bankvattnets inflöde, återstår det att följa denna bankvattenström på dess 
väg söderut genom Kattegat. Men här möter den svårighet, att de danska bestäimningarne 
af vattnets salthalt icke längre äro utförda medelst kemisk analys utan äro beräknade af 
areometerbestämningar, hvilka icke afgöra salthalten med den noggranhet som fordras för 
att studera underströmmarne i Kattegat. Emellertid lemna de danska sjöofficerarnes 
noggranna temperaturserier den vägledning som kemisten låter oss sakna. Närmaste 
stationen 1 Kattegats djupa ränna söder om Di, är Dm. Frågan är, om man äfven här 
kan skönja ett inflödande lager af bankvatten emellan ett bottenlager af nordsjö-vatten 
och det baltiska ytlagret, en fråga som här kan afgöras med fullkomlig säkerhet. Man 
har nemligen här på föga mer än 2 eng. mils distans 2:ne samtidigt utförda djuplodningar, 
en dansk och en svensk. 


I 
Danska stationen Di; d. 1 Aug. 8,50 p. m. | EA ESS SOL 
Long. 11” 31" O. G.; Lat. 5T 36. | ANTTI BTR BA Re 
Djup. |Temperatur. OS Vattenslag. I Temperatur. GM ) 
I | 
| 
| o0a DO 25,5 Il baltiskt J 1tgryna Ob 26,82 
9) I» II 1654 28,1 f vatten. | = — 
lELSkY Lar Rör OR NE S0 | | 2 = 
| RAND 137,6 >» 2,8 hankvyattens — — 
[36:50 a LIN 32,7 | | = = 
| 45,5 > gälstb KR33:3 (0) | = = 
| 54,5 > 35,8 > Jo) [ nordsjö- | = = | 
64 > 5,5 2 | 20 (2)! | EE I -—- | -— 
” I BI | | 
(SNS RN rek RA = lag $45 34.021. | 


Den danska expeditionens saltbestämningar låta oss icke ana, att ett annat vattenslag 
af högre salthalt än bankvattnets finnes i botten af rännan. Tvärtom skulle den med 
öfverensstämmande resultat upprepade bestämningen från 35 famnar eller 64 M. djup, der 
salthalten fanns = 31,7 och 31,9 ”/oo, kunna anses gälla såsom ett afgörande bevis mot 
vår teori om en inbrytande ström af bankvatten, som flyter fram genom Kattegat, undan- 
trängande det gamla, kallare vattnet och med detta till underlag. Lyckligtvis kunna vi 
1 detta fall hänvisa till analysen af det vattenprof vi samtidigt upphämtat från Kattegats- 
rännans botten, hvilket i afseende på temperaturen (8,45 C.) visar den fullkomligaste 
öfverensstämmelse med den danska temperaturserien (S”,5 C.), men tillika åädagalägger, att 
denna temperatur tillhör ett vattenslag som icke har salthalten 31—32 ”/o0 utan 34 9/00. 
Samma salthalt, nemligen 34 "/oo, åtföljer här de lägre temperaturerna af omkr. 8? C., som 


1) Obs.! Bestämningen at sp. vigten har här blifvit repeterad med samma resultat. 


14 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


i den föregående nordligare danska stationen D,,, hvarest salthalten blifvit exakt bestämd. 
I denna station, D,,, motsvaras afbrottet i temperaturserien mellan 54 och 63 M., der 
temperaturen i ett slag sjunker från 117,2 till 8,2 OC. af en ökning i salthalten!) från 
33,26 ”/oo till 34,20 ?/o0o, hvilket visar, att vid denna nivå i hafvet finnes en gräns mellan 
två olika vattenslag. I den sydligare danska stationen Dr, återfinna vi samma afbrott i 
temperaturserien, nemligen språnget från 117 till 8”,s C. mellan 36 och 54 M., men salt- 
bestämningarne”) visa deremot ingen öfvergång till ett annat saltare vattenslag utan tvärtom. 
Då nu vår egen analys af bottenvattnets salthalt visar, att detta äfven i stationen Dr, har 
34 ”/0oo salthalt, återstår intet annat än att antaga, att äfven här salthalt och temperatur på 
vanligt sätt följas åt och att de danska saltbestämningarne från de inre Iimierna i Kattegatt 
(söder om linien D, mellan Skagen och Pater Noster) icke kunna läggas till grund för en veten- 
skaplig utredning af underströmmens beskaffenhet, enär de äro gjorda efter en otillförlitlig 
metod. Den framställning vi gifvit i sektion 5 å pl. IV och i den undre kartan å pl. III 
öfver bankvattnets utbredning vid början af Augusti i Kattegat söder om Dr, hafva vi 
alltså måst grunda, icke på saltbestämningarne, utan uteslutande på de danska temperatur- 
serierna och sektionerna på tafl. XXXXIII i Beretningen, 1 det vi antagit att, liksom 1 
D,, och Du, gränsen mellan bankvattnet och det äldre djupvattnet i Kattegat ungefär 
sammanfaller med det skarpa afbrottet i temperaturserierna. Innan vi försöka att följa 
underströmmen 1 Kattegat på dess väg söderut skola vi närmare undersöka, hvilka egen- 
skaper som karakteriserade bankvattnet i Augusti till skilnad från Skageracks 3 öfriga 
vattenslag. 

Bankvattnet är, såsom synes af alla de ytkartor vi utgifvit öfver nordsjö-området,” 
ett kustvatten, som konstant påträffas såväl vid tyska och danska nordsjökusten som längs 
Norges vestra kust. Från båda hållen kan bankvatten inkomma 1 Skagerack och vi måste 
alltså allt efter dess härstamning skilja mellan sydligt och nordligt bankvatten. Det kan 
icke vara något tvifvel om, att det sydliga bankvattnet bildas i södra Nordsjön genom 
sammanblandning af det från Kanalen inströmmande Atlantervattnet med utflödet från de 
stora floder, som utfalla i Nordsjön. Vilkoret för att ett blandningsvatten skall kunna 
uppstå, nemligen att olika vattenslag sammanträffa i ett grundt farvatten, der de påverkas 
af strömsättning och vågrörelse, är här uppfyldt. Vattnet på de grunda kustbankarne i 
södra Nordsjön omblandas nemligen i hög grad genom tidvattenströmmar och vågrörelse, 
hvars inflytande äfven utanför kustbankarne är så stort, att hafsvattnet på hela södra 
Nordsjöplatån 5. om Dogger alltid befinnes vara homogent till salthalt och temperatur från 
ytan till botten. Ytvattnet i södra Nordsjön visar under alla årstider tendens att, följande 
Jutlands kust, inströmma i Skagerack (den s. k. Jutska strömmen) men under slutet af 
sommaren och de första höstmånaderna framträder denna tendens med synnerlig styrka 
och ger upphof till den mot Skageracks öfriga vattenlager skarpt begränsade hafsström, 
som vi här ofvan beskrifvit och benämnt »det sydliga bankvattnets inflöde i Skagerack och 
Kattegat». Detta sydliga bankvatten är till sina inre egenskaper lika väl definieradt som 
till sina yttre gränser. Som det i Nordsjön och utanför Skagerack ända till närheten af 


1) Obs.! Dessa saltbestämningar grunda sig på kemisk analys och äro att anse som exakta. 
2) Obs.! Dessa saltbestämningar grunda sig ej på analys utan på areometrisk best. af spec. vigten. 
>) Se 0. PETTERSSON och G. EKMAN, Yvatttnets tillstånd i Nordsjön ete. 1 ec. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 15 


Skagens udde är en ytström, påverkas det i hög grad af vindarne, och tiden för dess 
inströmning i Skagerack kännetecknas äfven af starka vestliga vindar, hvilka synas utgöra 
den närmaste, ehuru antagligen icke den enda eller den ursprungliga orsaken till feno- 
menet, hvilket fastmer synes bero på en allmän strömning af Atlantens och Nordsjöns 
vatten mot öster under denna årstid. Några temperaturkartor öfver hafvet, utgifna al 
Mr Dickson, hvartill vi senare återkomma, antyda detta. In följd af att det sydliga 
bankvattnet börjar såsom en ytström är den, att det har en relativt hög temperatur om- 
kring 13”—16” C., och att det är väl ventileradt, d. v. s. har en qväfvehalt som ungefär 
motsvarar vattens af 32 och 33 "”/oo salthalt absorbtionsförmåga vid 13”—16” och normal 
syrehalt (33 Z och deröfver). Dess höga temperatur (hvilken är densamma som man före- 
finner hos vattnet i Nordsjöns sydliga del) ”') bildar en skarp kontrast mot det angrän- 
sande 34 ”/oo-vattnets i Skagerack låga värmegrad. Vid en hydrografisk sektion från 
Skageracks midt ned mot jutska refvet påträffades 1 en och samma nivå 20--30 M. under 
ytan gränsande intill och bredvid hvarandra 34 vatten af 7”—8” C. temperatur och en qväfve- 
halt af omkring 13,6 cc. i litern samt bankvatten (32 och 33 "/00) med 14”—15?” C. temperatur 
och omkring 11,6 cc. N, i litern. Så var (såsom synes af kartan från 30 m. djup å 
pl. III) fallet vid stationerna Cr, Cm och Sr (dit bankvattnet icke når) å ena sidan och 
stationen C, (hvarest bankvattnet intager nivån mellan 15 och 35 M.) å andra sidan. 


Stat. C; den 2 Aug. 12,30 a. m.”?) 
180 e 10 Al uk (Oe INERRS ON BILLING 


: | < | 7 IN Hee: 03 cc: 100 0, 
| Djup. Temp. Salt ?/o. |  Vattenslag. pr IR pr Sliter NE Or 
| | ' n 
0 m. iF I | | = = 2 
D > 16515 | 28:90 ia vatten. — — — | 
ÖS 15,95 30,01 | | = = = | 
20 > ID 0 SAN N33TS SR | 11,60 Oral 23,0 
30 3 1485 | 33,93 | UIOJONE JEGe = a 
40 >» | 13580 | 34,21 | | = = = 
50 > ITS | 34,43 |» nordsjövatten. . — = = 
60 > 5 | 34,67 | | — — — 
80 > 7,60 34,98 I f = — jul | 
90 > atlanteryvatten. 
(botten) T',55 34,98 i I 13,36 5,90 | 30,62 


Sektionen 4 å pl. IV visar, att denna station är belägen vid yttre (nordliga) kanten 
af bankvattenströmmen, hvilken här flyter fram liksom en flod i en bädd af kallt, saltare 
nordsjövatten. Bankvattnet vid 20 m. djup i denna station Cr; visar sig sålunda vara ett 
varmt, fullständigt ventileradt vatten af låg qväfvehalt 11,6 ce. och normal syreprocent. 
I de danska stationerna å linien Skagerack—Pater Noster äfvensom i den med danska sta- 
stationen D,, samtidigt utförda svenska stationen vid Pater Noster återfinner man bankvattnet 


1) Se ytkartan från Augusti 1893 i vårt arbete Ytvattnets tillstånd etc. 
2?) Man torde jemföra observationerna i denna station med motsvarande serier på stat. Cnr å sidan10. 


16 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


under ytlagret från 18 M. till omkring 55 M. djup (se sektion D; å pl. IV). Endast i 
stationen D;,, hvilken vi förut omtalat å sid. 12, är djupet tillräckligt för att afbrottet vid 
gränsytan mellan bankvattnet och det under liggande 34 ”/oo-vattnet kan visa sig. I de 3 
öfriga stationerna Dr Dr, Di, når bankvattnet ända till botten. 


Från dessa stationer meddelas i den danska Beretningen cen hel serie analyser af 
gashalten, utförda efter Petterssons metoder. Mot dessa analysers utförande är så mycket 
att anmärka, att de icke kunna användas till underlag för vår diskussion af cirkulationen 
1 hafvet, men analysserien i station Dr, hvilken synes vara utförd med något större om- 
sorg än de öfriga, är likväl anmärkningsvärd, emedan de flesta analyserna å profven intill 
cirka 55 M. djup lemnat en qväfvehalt af något öfver 11 cc., under det de djupare vatten- 
lagren visa omkring 2 cc. högre qväfvehalt på litern. Man igenkänner på detta, ehuru 
otydligt, skilnaden mellan det vid högre temperatur mättade bankvattnet och det under- 
liggande nordsjövattnet. Vid omkring 50—60 M. djup i stationen D,, visar sig alltså ett 
tredubbelt afbrott i observationsserierna, i det nemligen: 

a) temperaturen sjunker från 14,4 till 8,”s C.; 

b) salthalten ökas från 33,2 till 34,2 ?/oo; 

c) gashalten ändras från omkr. 11 cc. till omkr. 13 cc. N;>. 

I trots af dessa otvetydiga tecken till att en verklig gräns mellan vattenlager af 
olika bärkomst och art här förefinnes, sammanslår den danske hydrografen 1 Beretningen 
alla vattenslag i Kattegat af mer än 30 "/oo salthalt under en rubrik »Vesterhavsvand»>. 
Detta »Vesterhavsvand> anser d:r RÖRDAM »temligen nära svara mot Ö. PETTERSSONS nord- 
sjövatten i salthalt och öfriga egenskaper».!') Äfven i profil D,, hvarest den tillförlitliga 
kemiska analysen visar, att salthalten 1 djupaste stationen Dr, samtidigt med temperaturen 
har ett af afbrott vid 55 M. från 33,26 ?/oo till 34,20 ?/oo (d. v. s. öfvergår just till det 
vattenslag som vi benämnt nordsjövatten) finner d:r RÖRDAM >»Vesterhavsvand med en mod 
Bunden jevnt tiltagende Saltholdighed>.”) Äfven i fråga om temperaturen, der kontrasten 
likväl är så betydlig mellan 33 ”/oo och 34 ”/oo-vattnet, ser den danske hydrografen intet 
annat, än att »vandet er meget typisk anotermt og Varmen aftager regelmessig (!) ovenfra 
ned ad mod Bunden».”) Om detta »Vesterhavsvand> har han den föreställning, att det 
härstammar »fra Bunden af Skagerack>”), och att denna bottenström rörer sig såsom en 
salt och kall kontinuerlig ström uppefter den sluttande botten af Kattegat genom sunden 
och vestra Östersjön för att slutligen öfver tröskeln vid Gjedser slippa in i Östersjön. 
Saken är emellertid ej så enkel, och vi måste nu tillse, hvilka modifikationer som måste 
göras uti d:r RÖRDAMS beskrifning af underströmmen i Kattegat under Augusti 1893. 

Denna underström var icke kontinuerlig i den mening, att den förde ett enda vatten- 
slag, »Vesterhavsvand», hela vägen från botten af Skagerack in till Östersjöns trösklar. 
Den bestod af olika vattenslag af olika härkomst, egenskaper och ålder, hvilka dels öfver- 
lagrade dels efterträdde hvarandra uti strömbanorna i Kattegats djuprännor. De två för- 
nämsta komponenterna af underströmmen voro nordsjövattnet och bankvattnet. Intetdera 
af dessa härstammar från bottnen af Skagerack, hvarest atlantervattnet dominerar med 


1) Se p. 155 i Beretningen. 
?) Se p. 178 i Beretningen. 


RONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 17 


öfver 35 "/oo salthalt. Detta vatten kommer endast undantagsvis in uti Kattegatsrännan, 
och famns ingenstädes inom Kattegats område i Augusti 1893. Visserligen finnes i de 
danska serierna från stationerna Dm, och Di, OSO. om Anholt salthalter uppgifna af 
30,50 ”/oo ja ända till 36,1 "/oo, men dessa saltbestämningar äro uppenbart oriktiga ') och 
ådagalägga endast oläimpligheten af att använda sådana instrument som hydrometrar och 
»universalflydev:egter» vid studiet af ett så inveckladt problem som underströmmen i Kattegat. 
Den saltaste delen af underströmmen utgöres af nordsjövatten med 34 "/oo salthalt, hvilket, 
såsom man kan se af våra Skageracksprofiler, ingalunda är bottenvatten utan tillhör Ska- 
geracks öfre lager sommartiden. Detta vattenlager har haft sin ansvällningstid under 
våren ”) och försommaren 1893. Dess temperatur vexlar i motsatt led mot årstidernas ”) 
så att det under sommaren är Skageracks kallaste lager. I Maj 1893 funno vi Skageracks 
temperaturminimum (4,20 och 4?,30 C.) i detta vattenlager uti stationerna Syn och Sym i 
Skageracks centrum ”) vid 20 m. djup. Närmare kusterna fanns det på större djup och 
hade der något högre temperatur. 

Man förstår nu, hvarifrån den låga temperaturen i Kattegats underström under 
sommaren härleder sig. Redan den 1 Maj 1893 funno vi nordsjövattnet under inström- 
ning i Kattegat. Det hade då omkring 6”,7 OC. temperatur utanför Kattegat”) och hade 
enligt de danska observationerna ”) omkring 6” C. temp. i mynningen af Kattegat, uti hvilket 
det vid denna tid hunnit intränga till Kobbergrundet (den varma arean i bottentemperatur- 
kartan å pl. XXXVI i Beretningen). Det undanträngde då ett ännu kallare vattenlager, 
hvilket under föråret (Januari—April) utgjort bottenströmmen i Kattegat (den kalla arean 
i bottentemperaturkartan å pl. XXXVI söder om Kobbergrund). Detta vinterns botten- 
vatten var i sjelfva verket nordligt bankvatten af samma slag, som vi i Febr. 1890 ") funno 
utgöra bottenströmmen i Kattegat. Men vattenombytet i Maj 1893 har redan beskrifvits 
1 ett föregående kapitel (se äfven pl. I & ID, för närvarande sysselsätter oss vattenombytet i 
Augusti samma år, då det i Maj inkomna nordsjövattnet i sin tur aflägsnades af det inflö- 
dande varma sydliga bankvattnet. Från Maj till Augusti har nordsjövattnet dominerat i 
Kattegats djupa regioner och gifvit sin prägel åt underströmmen. Ty ingen underström 
når oblandad in till Östersjöns trösklar. Söder om Anholt, der den inflödande under- 


1) Vi äro naturligtvis skyldiga att gifva skäl för detta påstående. Hvad först saltbestämningen i st. 
Dir, beträffar, så inses dess opålitlighet af siffrorna sjeifva, hvilka äro: 


vid 10 famnar temp. = 16,2 OC. salthalt = 31,6 9/00; 
2 » » = MOM » = beg 
> 20 » SBI OR » =BNOML 
2 2D » i VR » =1033,6 

30 DR (KEPETeETAAHD AS ENE > = DA > 


Hvad uppgifterna om salthalter af 35,50 9/00, 36,10 9/00, hvilken förf. sjelf anser vara för hög, beträffar, torde 
det vara tillräckligt att nämna, att den högsta salthalt vi genom analyser funnit i Skageracks djupaste vatten- 
lager i Aug. 1893 var 35,13 9/00. I Maj 1893 var största salthalten 35,25 2/00. Den högsta salthalt vi någonsin 
funnit derstädes sedan 1890 är 35,3 9/00. Hvarifrån skulle då ett vatten af öfver 36 9/oo hafva kommit in i 
Kattegatt? 
?) Se Grunddragen 1. ec. 

3) Se denna afhandl. sektion 1 & 3 å pl. IL 

4) Se denna afhandl. sektion 1, station Cr å pl. II. 

3) Se tav. XXXVIII linien Di i den danska Beretningen. 

6) Se sektionen Fredrikshayn—Göteborg i Grunddragen. 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 3 


18 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


strömmen tvingas att tränga upp och utbreda sig uti de grunda bottenrännorna på Katte- 
gats stora sydliga platå, är dess vatten utsatt för uppblandning, dels med ytströmmens 
vatten, dels med det äldre bottenvatten som finnes der förut. Af den förut nämda in- 
blandningen framgå lättare vattenslag, hvilka medfölja ytströmmen och modifiera densamma 
till den grad, att baltiska strömmen, som sätter ut öfver Östersjöns trösklar med föga 
mer än 8—10 ?/oo salthalt, vid Kattegats mynning ökat densamma intill 30 ?/oo. Kattegat 
är blandningsområdet par preference i Nordsjö-Östersjösystemet och blandningen är helt 
och hållet friktionens verk. Den börjar på djuprännans sluttningar och fullbordas på de 
stora platåerna, hvarest vågrörelsen omblandar vattenlagren till skenbart!) (d. v. s. inom 
vida gränser) homogena lager, hvilka d:r RörDAmM klassificerat i grupper efter 10—15 ?/o0, 
15—20 ?/oo salthalt o. s. v. och betecknat med särskilda namn såsom »Kattegatsvand» 
(15—25 ”/oo) 0. s. v. I de danska ytkartorna betecknas dessa lager med olika färger, 
hvarigenom en allmän öfverblick åsyftas öfver strömningen 1 ytan af Kattegat. De vatten- 
lager som bildas genom uppblandning af underströmmen med äldre bottenvatten stanna 
vid botten och fortsätta såsom en modifierad underström med förminskad salthalt sin väg 
genom bottenrännorna in emot Östersjöns båda trösklar i Öresund och vid Gjedser och 
Darsserort. I någorlunda oblandadt skick når underströmmen till Öresunds södra del, 
hvilken den dock i regeln icke öfverskrider. Särdeles intressant är den omkr. 45 m. djupa 
hålan »Öretvisten>, öster om Lappegrundet, hvaruti rester af bottenströmmen från före- 
gående månader kunna finnas qvarstående (se d:r RÖRDAMS Beretning, p. 179). Alla de 
danska längdprofilerna genom Öresund visa, huru underströmmens isohaliner af rätt be- 
tydlig" salthalt här kila ut mot norra sluttningen af den blott omkring 7 m. djupa tröskeln. 
Deremot når Kattegats underström aldrig i oblandadt tillstånd genom Belten in i vestra 
Östersjön. En längdsektion genom St. Belt från den Ekmanska expeditionen 1877 ”) är 
härvidlag upplysande?) emedan den visar, huru bottenströmmens högre isohaliner stupa 
ned mot den södra uppgrundningen af Beltets djupränna, hvarigenom en modifierad under- 
ström af högst 30—31 ?/oo salthalt slipper in i vestra Östersjöns bassin. Emellertid är det 
tydligt, att den från Skagerack ingående underströmmen sätter sin prägel på underström- 
men i dess helhet, äfven de sydliga afdelningarne deraf, så att under de tider af året, då 
en kall underström intränger från Skagerack, blir äfven djupvattnet i vestra Östersjön kallt 
och vice versa. Det är en sedan länge känd sak, att vestra Östersjöns djupvatten har en 
varm period (under hösten) och en kall (under föråret), och att detta medför egendomliga 
vexlingar i hafsfaunan derstädes. Denna periodicitet förorsakas af den vexlande naturen 


1) Vi säga skenbart homogena lager, ty äfven i Kattegats ytlager skulle man med hjelp af noggrannare 
saltbestämningar sannolikt kunna påvisa vissa allmänna strömlinier och strömgreningspunkter, hvilka antyda de 
hufvudvägar som utflödet ur Östersjön tager genom Kattegat. Från nautisk synpunkt blir denna uppgift lik- 
tydig med: att finna de allmänna lagarne för strömsättningen i Kattegat. Om hydrografien på något om- 
råde skall kunna gifva resultat i denna riktning bör det vara i Kattegat, hvarest undersökningarna från dansk 
sida utföras med största regelbundenhet och fartygen kunna ankra under observationen, hvarigenom strömmens 
verkliga riktning och styrka kan bestämmas. I Kattegat finnas också såsom ständiga stationer fyrskeppen att 
tillgå, hvilka genom sitt läge utgöra hydrografiska observationsorter af första rang; och den stora variationen i 
salthalten gör dess bestämning efter exakt metod till en känslig indikator på det ut- och inflytande vattnets 
hufvudvägar och förgreningspunkter. 

?) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877 och O. PETTERSSON: ÅA review of 
Swedish Hydrographic Research., plate XII. Scottish Geogr. Magazine. June 1894. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5; 19 


af Kattegats underström och alltså ytterst af den årliga periodiska förändring Skageracks 
vatten är underkastadt. 

Då underströmmen hunnit fram till den egentliga Östersjöns tröskel mellan Gjedser 
och Darsserort, har han ett intermittent inflöde deröfyver ') och når, följande Rigen och 
Bornholms norra och vestra sida in i Östersjöns första större djupbassin O. om Bornholm. !') 

3ottenvattnet i denna bassim nedom 50 m. nivån har från 13—16 "/oo salt och bildar 
genom sin större täthet (sp. vigt 1,00855—1,0o1122) ett från ytlagret (salthalt 7—8 ”/oo sp. v 

1,005 . . .) så skildt lager, att den termiska vertikaleirkulationen ej kan genombryta det- 
samma. Följaktligen är detta bottenlager oberoende af årstidernas inflytande och ensamt 
beroende af underströmmen som ditför detsamma. De djuplodningar som utförts på detta 
ställe af Östersjön hafva visat, att temperaturen vexlat mellan 2?,s och omkring 52,0 OC., 
hvarjemte salthalten äfven visat en ringa variation 16,)—15,69 "/oo, hvilket ådagalägger, 
att bottenvattnet i denna djupbassin icke är stagnerande som i den egentliga Östersjöns 
inre bassiner utan då och då förnyas af underströmmen. 

Man kan nu förstå, hvarför bottentemperaturen är 1 allmänhet så låg. De danska 
temperaturkartorna öfver Kattegats tillstånd under olika årstider från 1891 t. o. m. 1893 
ådagalägga på det tydligaste det vigtiga förhållandet: att underströmmen i allmänhet är 
mest intensiv och när längst in åt Östersjön under våren och sommaren (se Augusti-kartan 
från 1893 i Beretningen), då den utgöres af kallare vatten, som delvis bildas af nordligt 
bankvatten, hvilket under vintern inkommit 1 Skagerack. 

Härmed öfverensstämmer en iakttagelse, som gjordes i Mars 1896 af professor OLEVE 
vid undersökningen af plankton från sydliga Kattegat samt från trakten V. och O. om 
Bornholm. I detta vatten förefunnos talrika diatomåcearter, eljest endast kända från is- 
hafvet. Då nu, såsom vi sedermera skola visa i denna afhandling med stöd af CLEVrs 
undersökningar, denna nordliga bankvattenström, som i Skagerack anträffas uti ytan under 
Januari och Februari, äfvenledes innehåller arktiska djur- och växtformer, kan deras förekomst 
i Mars långt in i Kattegat och i sjelfva Östersjön endast förklaras sålunda: att under- 
strömmen medfört desamma på sin väg söderut och efterhand aflemnat sin plankton åt 
ytlagret. Bottenlagret i Östersjöns djupbassiner synes sålunda delvis hafva sitt ursprung 
från ishafvet, och det förtjenar undersökas, huruvida vissa s. k. relicta former, som an- 
träffas i Östersjön, verkligen hafva qvarglömt sig derstädes sedan glacialtiden och öfver- 
lefvat Ancylus-tiden och Litorina-tiden, eller om deras förekomst kan förklaras ur mera 
närliggande grunder. ”) 

1893 i Augusti synes man, af de danska temperaturserierna att döma, haft nordsjö- 
vatten oblandadt och karakteriseradt af dess vanliga låga temperatur 97-—-6",5 C. ända in 
till Kattegatsrännans uppgrundning S. om Anholt och vidare uti de djupaste bottenrän- 
norna (se t. ex. danska stationen Diy,) å södra Kattegatsplatån ända till trakten af Stora 
Belt och Öretvisten vid Lappgrundet. I vestra Östersjön utgöres bottenvattnet icke af 
nordsjövatten oblandadt utan af ett blandningsvatten af betydligt mindre salthalt och 


1) Att underströmmen öfver tröskeln är intermittent har O. PETTERSSON visat uti II delen af Den 
svenska hydr. exp. 1877. Se tvärsektionen mellan Rigen och Skåne. 

?) CLEVE anser absolut omöjligt, att arktiska brackvattens eller marina diatomacéer kunnat uthärda an- 
cylustidens färska vatten. 


20 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


något högre temperatur, omkr. 87.0. Djupvattnets beskaffenhet i Öresundsrännans djupaste 
delar är okändt, emedan bestämningar felas i Dxm, från större djup än 18 m. 

Ofvanom det kalla nedersta bottenlagret träffar man det sydliga bankvattnet med 
dess höga temperatur och låga qväfvehalt. Dess mäktighet och utbredning intill djupa 
rännans slut S. om Anholt hafva vi här utförligt beskrifvit och sökt återgifva i sektio- 
nerna å pl. IV och kartan å pl. III. Att afgöra, huru långt söder om Anholt bankvatten- 
strömmen hunnit intränga till den 1 Aug. är omöjligt, enär man blott har vattnets tem- 
peratur att rätta sig efter. Den synes hafva 1 ett tunnt lager trängt upp på södra Katte- 
gatsplatån ofvanom nordsjövattnet i bottenrännorna och under det baltiska ytlagret. En 
gren deraf har troligen trängt im till fördjupningen vid Fornes, men ovisst är, huruvida 
den letat sig väg dit öfver Aarshusplatån, följande några bottenrännor från Laesö ränna, 
eller kommit dit från Anholtstrakten. En annan gren af bankvattenströmmen synes hafva 
hunnit in uti Öresunds djupa ränna, der temperaturen 1 stationen Dxm, vid 18 m. djup 
fanns = 15,s C.!') Detta är af intresse, emedan, såsom straxt skall visas, höstsillfisket i 
Kattegat inträffar straxt efter det sydliga bankvattnets inflöde och man äfven vid Kullen 
och i Öresund har ett dylikt fiske. 

In uti vestra Östersjön synes bankvattenströmmen ännu vid denna tid icke hafva 
trängt. Den är emellertid på väg dit och skall under de följande månaderna blanda sig 
med dess vattenlager och sätta sin prägel på djupvattnet i hela vestra Östersjön, åt hvilket 
det förlänar en för årstiden mycket hög temperatur. Vid beskrifningen af situationen i 
November samma år skola vi få tillfälle att med all tydlighet påvisa, hvilka verkningar 
bankvattenströmmen under hösten utöfvar på vestra Östersjöns djupvatten. 

Denna bankvattenström har sina egna planktonformer och medför för hela Kattegat 
och vestra Östersjön högst märkliga förändringar i faunistiskt och biologiskt afseende.?) 

Det återstår nu att undersöka utbredningen i Skagerack af den gren af bankvatten- 
strömmen som följer svenska kusten, efter hvad spåret i ytan å kartan å pl. III visar. 

Såsom den nämda ytformationen utvisar, sätter underströmmen af bankvatten rätt 
öfver mot svenska kusten och klyfver sig midt för Kattegatsmynningen i den stora syd- 
liga grenen, hvars bana vi i det föregående följt inåt Kattegat, och en annan nordligt 
gående gren. Denna senare strömgren förblir under sitt lopp äfvenledes en underström, 
dold af det baltiska ytlagret. Den påträffar utefter den svenska kustbanken äldre vatten- 
lager af samma slag (bankvatten af 32 & 33 ”/oo), hvilka den undantränger. Vi lemna 
alldeles derhän, om detta äldre bankvatten är en rest af det stora inflödet under före- 
gående vinter, eller om det är en senare uppkommen blandningsprodukt. Vi fästa oss 
emellertid vid några egenskaper hos detsamma, hvarigenom det skiljer sig från det nya 
sydliga bankvattnet, som vi den 1 Aug. 1893 funno vara under inströmning. Det äldre 
bankvattnet har lägre temperatur och högre qväfvehalt samt mindre syreprocent än det 
nya — egenskaper, hvilka härröra deraf, att det under sommaren varit ett undervattens- 
lager, under det att det sydliga bankvattnet ankommer från södra Nordsjön uppvärmdt 


1) Salthalten (areometriskt bestämd) uppgifves till 31,3 ?/oo. Från de djupare nivåerna har man inga 
uppgifter. 

?) Se derom HEINCKE och MzBIUS: Die Fische d. Ostsee samt vår i Grunddragen gifna förklaring öfver 
nord- och syd-fiskarnes periodiska uppträdande i vestra Östersjön, 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. oN:O 5, 21 


och mättadt med luft vid högre temperatur (14?—16"). Derjemte innehåller detta sydliga 
bankvatten nya karakteristiska planktonformer och medför stim af lekfärdig höstsill. Vi 
ega observationer från några punkter å Bohuskusten, hvilka tillåta oss att följa, huru det 
sydliga bankvattnet under loppet af höstmånaderna undantränger det äldre vattnet och 
ansväller på svenska kustbanken, för att 1 sin ordning under årets sista månader undan- 
trängas af ett nytt inflöde, som vi kunna beteckna såsom det nordliga bankvattnets in- 
strömning i Skagerack. 

I Gullmarfjordens mynning midt emellan Lysekil och Fiskebäckskil är belägen en af 
de hydrografiska observationspunkter, som vi upplodat under hvarje expedition, emedan 
den är synnerligen lämplig att gifva en föreställning om tillståndet på den svenska kust- 
banken. Vid beteckna den med namnet stat. Lysekil och hafva å ett diagram å pl. IV 
framställt vexlingarne i de olika vattenslagens nivå och temperatur under hösten och vin- 
tern 1893—94. Under denna tid har det vattenslag vi benämnt bankvatten och betecknat 
med gröna färger i diagrammet haft tvenne olika ansvällningsperioder, såsom följande 
observationstabell utvisar: 


Stat. Lysekil. 


I I 


: | D. 2 Aug. 1893. |D. 31 Aug. 1893. |D. 13 Nov. 1893. |D. 13 Febr. 1894. 
ID). dj 106 I ä. då == 
Temp. |Salt ?/o.| Temp. |Salt ? 00.| Temp. |Salt ”/oo.| Temp. Salt 9/00. 
| 
OP SEIN Of3T =S 157,12 | 130,88 6,86 | 26,23 05,64 | 15,86 
BS es lo | lus Hess siag kn 6390:) 26:201]47-2R80L| 2798 
0 FT se 164 AIR SN LETRRD: HE DG 167,08 | 32,89 67,85.) 25,35 3,30 30,76 
CDS MES RE DANN VAL | 14220, | 31405 |. 15578 |.. 33,11 | 10:18, 3174. |, 13595 |. 32,18 
OM Rss bärrojda JA NER BRN 15530. | 33,23 215159 OM RS 3,65 32,37 
AL () EE AE SETS öra 2 5 0 rs 2 | 1£44 | 33,52 | 107,65 | 32,96 — -— 
45 5,60 | 33,49 Tan L2NIN33,63 — — 2,99 32,70 
HOK ID HIA 55S0MAR33:05 T14 | 33,95 (0555rIE338 — — 
FESTEN SRS 680 SALA — = 1 105491 | 33,35 — — 
I början af Aug. 1893 stod bankvattnets nivå, representerad af isohalinen 32 ”/o0, 


vid 26 meters djup. Vattnet var då jemförelsevis kallare (32 ”/oo vattnet 12”—13? C. 
och 33 vattnet omkring 8? C.) och hade jemförelsevis hög qväfvehalt och låg syreprocent. 
En gasanalys från 45 m. djup gaf 


| z : 100 0, 
Djup. Temp. Salt ?/0o. CEENS COM N, + 0, o 
AMD II ER pos pe fre Nr RS LT) 30,49 13,36 63 29,65. 


Denna temperatur och denna gashalt tillhör tydligen det äldre bankvattnet, som 
qvarstått sedan vintern och våren och under sommaren varit undervattenslager och fått 
nedsatt syrehalt. Qväfvehalten är absorberad vid +5?,7 OC. (alltså under en kallare årstid). 
Samma egenskaper, som bankvattnet i fjordens mynning egde, återfinna vi hos bankvattnet 
inuti fjorden, hvarest man vid Alsbäck 5 mil och vid Bornö 10 eng. mil från tröskeln fann 
SINE 
AU0F för. Seaton SAR BR ÖS 33,08 För 5,69 30,13 Alsbäck. 

ND SR ns RKS 33,11 13,27 5,65 29,85 Bornö. 


Djup. Temp. Salt ?/oo. cc. Na. ec. O 


22 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Helt andra egenskaper hade det bankvatten som vi upptogo den 31 Augusti från 
samma djup och samma ställe, Gullmarns tröskel (stat. Lysekil, pl. IV). 


Dj a Salt N (0) SE 
jup. emp. alt. CESENGG Gö Di Ny + 03 
ADR keel 33,63 11,78 5,90 33,39. 


Alltså har ett vattenombyte i de undre lagren skett under Augusti månad, hvarigenom 
det äldre bankvattnet ersatts med nyare, som är fullständigt ventileradt och mättadt med 
luft vid omkring 12? C., då det gamla var mättadt vid 3?,7 C. 

Häraf följer, att det sydliga bankvattnets underström, hvilken vi påträffade den 1 
Aug. utanför jutska kusten och i Kattegats mynning, vid denna tid (den 1 Aug.) ej ännu 
hunnit tränga med sin norra gren (se kartan å pl. III) så långt fram utefter Bohusläns 
kust, att den hunnit ombyta vattnet på Gullmarfjordens tröskel. Från mynningen till sin 
innersta del innehåller fjorden ännu den 1 Aug. gammalt bankvatten, som efter all sanno- 
likhet qvarstått der från vintern. 

En månad derefter är situationen förändrad, bankvattnet har nu ansvällt till högre 
nivå (ända till 7 m. från ytan), det har nu i öfre lagren 16” CO. temp. och i de lägre 
13” C.; det är fullt ventileradt och har låg qväfvehalt.') Den 31 Aug. har alltså det 
sydliga bankvattnet hunnit fram och förträngt det äldre lagret. Att detta har skett genom 
ett inflöde utifrån hafvet bevisas äfven af följande omständigheter. I ytan visar sig en 
isolerad fläck (grön färg i kartan å pl. V) just utanför Gullmarfjordens mynning. Detta 
är bankvattnets underström, som här slår upp i ytan. I djupet visar sig gränsen för om- 
bytet ännu tydligare på ett annat sätt som här skall beskrifvas. Fjordens tröskel är endast 
45 m. djup, och endast till denna nivå har bankvattnet blifvit ombytt. Todningarne från 
50 m. djup träffa ett vattenlager på tröskelns insida nedanför den nivå, i hvilken kom- 
munikationen med hafvet är fri och öppen. I denna nivå, vid 50 m., har bankvattnet 
icke förnyats mellan den 2 och den 31 Augusti. Vi funno nemligen derstädes: 


: a FORA 100 0, 
Djup. Temp. Salt ?/00. CCIENS: CEO NEEEIO 
INN go IN 39,95 13,48 5,53 29,10 den 2 Aug. 1893. 
FÖRE FINE ana 29,95 13,82 2,51 20,27 den 31 >» > 


Här har alltså det gamla bankvattnet i skydd af den afspärrande tröskeln fort- 
farande qvarstått med samma temperatur och qväfvehalt och under tiden ej lidit annan 
förändring, än att det förlorat syre genom de lefvande organismernas inverkan. 

Härigenom är på det tydligaste ådagalagdt, att under denna månad en undervattens- 
ström af sydligt bankvatten flödat fram längs svenska kusten förnyande det äldre vattnet 
på kustbanken och i alla åtkomliga nivåer af de bohuslänska fjordarne. 

Diagrammet å pl. IV (Lysekil) ådagalägger, att ännu ett nytt inflöde af bankvatten, 
ehuru af annan härkomst, eger rum senare på året. Det under Augusti och September 
inkomna bankvattnet uppblandas under Oktober—November alltmer med ett nytt bank- 
vattensinflöde af nordligare härkomst, hvilket i Februari 1894 fullkomligt ersatt höstens 


1) Tyvärr ega vi inga gasanalyser från stationer i fjordens inre den 31 Aug. Det hade varit af stort 
intresse att utreda, huru långt vattenombytet sträckt sig inåt fjorden. 


KONGL. SV. Vid. AKADRMIRNS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 20 


inflöde och dominerar otmskränkt i Skageracks midt såsom ytlager och vid svenska kust- 
banken och fjordarne såsom undervattenslager. Detta nordliga bankvatten har låg tempe- 


avtur omkring 37,6—3"”,9 OC. och har mättats med luft under vintertemperatur (27,2 C.), 


, 


såsom dess höga qväfvehalt utvisar. Från samma ställe, Gullmarfjordens tröskel, ega vi 


od 
> 
d gasanalyser dd bankvatten från olika nivåer, tagna den 13 Februari 1894. 


100 0, 


Djup. Temp. Salt ?/00. (0 RER CC:AO05, NIE OL: 
2 2 
20 Orc ” 2 Ar 
20 m TG 32,13 14,71 7,03 J2L 
4 00 Oc > Å ENG) 
20 3 d-,65 d2,37 14,38 7,00 2,75 
ADD 2,99 2,70 14,36 6,76 22,01 


Det eger alltså rum tvenne inflöden af 32—33 "/oo-vatten i Skagerack, ett från 
sydliga trakter, som under sensommaren och de första höstmänaderna fyller Kattegat med 
en varm ström och sänder en gren af denna ström norrut utefter svenska kustbanken, och 
ett från nordligare trakter af oceanen under vintern. Det ena inflödet innehåller plankton- 
former från södra Nordsjön och Kanalen och sker samtidigt med höstsillens ankomst till 
Kattegat. Det andra inflödet af bankvatten innehåller atlantiska och arktiska plankton- 
former samt inkommer i och aflägsnas ur Skagerack samtidigt med vintersillens insteg och 
försvinnande ur de bohuslänska fjordarne. Diagrammet å pl. IV antyder det sydliga bank- 
vattnets ansvällning vid Bohuskusten i September och det nordliga bankvattnets ansväll- 
ning i Februari. 

Ytkartorna å pl. III och V & VI lemna en åskådlig bild af huru bankvattnets inflöde 
börjar utmed jutska kusten i Augusti och efterhand växer alltmer under September, i 
det strömtrådar från allt nordligare trakter dragas in i Skagerack, så att bankvatten- 
strömmen nästan fyller hela bredden af Skageracks mynning 1 November, tills slutligen 
de sydligare strömlinierna utmed jutska kusten sina ut (nordsjövatten inträder norr om 
Jutland i dess ställe) och de nordligare strömlinierna utefter Norges södra kust ensamt 
finnas qvar, betecknande sista fasen af bankvattenströmmen i Februari (se pl. X). 

Härmed afsluta vi vår undersökning af bankvattensinflödet under hösten 1893. Det 
återstår att tillse, huruvida den situation vi skildrat är tillfällig, eller huruvida den repre- 
senterar det typiska tillståndet under hösttiden. Det finnes intet annat sätt att afgöra den 
frågan, än att granska observationerna från flera år. De med mönstergiltig regelbundenhet 
upprepade danska undersökningarne från samma årstid och samma observationspunkter 
under Augusti 1892 och 1891") lemna bevis för att förhållandena då varit analoga med 
dem vi skildrat från 1893. Man ser af temperaturkartorna å Tafl. XXIX och XI, att i 
alla de 3 yttersta linierna D;, Du och Dm tvenne olika slag af djupvatten funnits i Katte- 
gats djupa ränna, ett bottenvatten af 67,,—8” C. temperatur, och ett derofvan lagradt 
varmare vattenslag af 12”,s—15” C. temperatur. Det förstnämda är utan tvifvel det äldre 
från sommarens början qvarstående nordsjövattnet, det senare representerar bankvatten- 
strömmen. Detta sydliga bankvatten har under båda åren haft den inverkan, att det 


1) Salthalten är som vanligt omöjlig att bygga några slutsatser på. Då t. ex. å Tav. XXVIII i profil 
Dr; salthalten uppgifves till 35,7 och 35,9 9/00, så antaga vi att en kemisk analys skulle i stället för dessa ab- 
norma salthalter, som aldrig förekomma i Kattegat, hafva gifvit mellan 34 och 35 9/00. 


24 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


orsakat en relativt hög temperatur hos Kattegats och vestra Östersjöns djupvatten i November, 
på samma sätt som skedde under 1893, enligt hvad vi i det följande skola visa. 

Från hösten år 1891 kompletteras de danska observationerna 1 Augusti af några 
djuplodningar, som vi utförde den 9 Sept. utanför Vinga, ungefär på samma plats som 
den danska stat. Dun,. Vi anföra här den danska temperaturserien från den 1 Aug. i jem- 
bredd med våra egna temperatur- och salthaltbestämningar från den 9 Sept. samma år. 
Att anföra de danska saltbestämningarne är af förut angifven grund ändamålslöst. Jem- 
förelsen mellan Kattegatsrännans tillstånd den 1 Aug. och den $ Sept. 1891 är af vigt 
derför, emedan den ådagalägger huru förhållandena utvecklat sig under de 6 veckor som 
förflutit mellan observationerna. För vidare jemförelse är äfven novemberserien (dansk) 


anförd. 
Dansk station Dr, Dansk station 
(s 00 Ur An OS I Svensk station d. 9 Sept. 1891. d. 1 Nov. 1891. 
Di ons IIB 0 ET Long.: 1129 0. G. Lat.: 57 35. Long.: 1131" 0. G. 
da Lat.: 5736',5. Lat.: 57 36,5. 
Temp. Vattenslag. Temp. |Salt 9/0.) Vattenslag. Temp. Vattenslag. 
| 
| 
(ÖRE NAS be ON EI RE MG SB Ing 
z I 2 3 Sara å j | »haltiskt vatten. 
TÖRTIRA TREA SSTTA 17,8 |-»baltiskt vatten.| 155,0 | 28,70 |)baltiskt vatten.| 115,2 | 
FT | 147,9 | 30,79 | 127,8 
(30 RS SSA a ET SAN 14,9 32,11 |) 1275 
; a :hankvatten. É Ks 
40: SA AR de = | Bye | 135,0 | bankvatten. 
50 0R0R blandning: 127,2 33,47 foansvanten ill 
| 605 fre sf S,8 I 107,9 33,76 | 11,0 
I I 
70 MEN ta riGR or BEE 8,5 fe | — — I — Hi 
O | 0 I blandning af I 
SY DNF ao | 5: 9,9 23,86 EE & nord- + — 
| | d sjövatten. | 


Hösten 1891 liknade således ganska nära hösten 1893. 

Den 1 Aug. 1891 var bankvattenströmmen ungefär 40 m. och intog nivån mellan 
20 och 50 m. djup, ungefär så som den enligt ofvanstående framställning gjorde den 1 
Aug. 1893. Under densamma fanns äldre och kallare vattenlager (nordsjövatten) af 34 ?/0o 
och 6”—8? C. temp. Förhållandet skulle i det närmaste kunna representeras af sekt. 5 
å pl. IV vid punkten Dr. 6 veckor derefter hade bankvattenströmmen vuxit till i mäk- 
tighet, så att den undanträngt det gamla bottenvattnet, hvarigenom Kattegatsrännan var 
fyld med bankvatten åtminstone till 80 m. djup. Man skulle få en bild af situationen 
den 9 Sept. 1891, om man förestälde sig att bankvattenströmmen, representerad af den 
gröna arean i sekt. D, å pl. IV, svällt ut så att den nådde till botten i punkten Dr. 
Detta ger en föreställning om huru inströmningen af det sydliga bankvattnet fortskrider 
från Augusti till September. Sektionen Di för Nov. 1893 visar förändringen helt full- 
bordad. Temperaturen är emellertid i nästan alla nivåer något lägre i Sept. än 1 Aug., 
hvilket visar, att allt kallare bankvatten inströmmar. Ytkartorna från Aug., Sept. och Nov. 
1893 visa, huru man har att förklara den saken. De visa, huru den del af strömmen 
som går i ytan mellan Danmark och Norge alltmer ökas i bredd under hösten, derigenom 
att strömtrådar af bankvatten från allt nordligare orter börja indragas i Skagerack, tills 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 25 


slutligen tillströmningen söderifrån alldeles utsinat, och det nordliga bankvattnet ensamt 
dominerar i Februari, Genom undersökningar af Crpyp och AURIVILLIUS från senare år 
än 1891 och 1893 veta vi, att under det bankvattenströmmen från sydliga Nordsjön så- 
lunda småningom uppblandas med strömtrådar från nordligare trakter af Nordsjön eller 
Atlanten och slutligen alldeles öfvergår i nordligt bankvatten, ändra sig äfven de biolo- 
giska förhållandena i vattnet. Planktonformerna i bankvattnet, hvilka i Augusti härstamma 
från S. Nordsjön, Kanalen !) o. s. v. ersättas under November af oceaniska (vestatlantiska) 
former ”) och uppblandas i Januari—Februari slutligen med rent arktiska djur- och växt- 
former. ”) 


1) CLEVES »didymus plankton». 
2) CLEVES »tricho plankton». 
3) OLEVES »sira plankton». Vi antaga, att dessa planktonslag »tricho» och »sira» plankton inkomma 


norrifrån, men det är ännu ej fullt afgjordt, om de komma från NV. (Shetland—Ferö) eller från N. (utefter 
Norges kust). 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 4 


26 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR: INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Skageracks och Kattegats tillstånd under November 1893. Situationen 
på Nordsjöns område vid denna tid enligt den internationella 
undersökningens resultat. 

(P1. VI, VII, VIII, IX.) 


Ytkartorna å planscherna III, V och VI visa framskridandet af den förändring, som 
träffar Skageracks öfre vattenlager från Augusti till November. Denna förändring består 
framför allt i, att bankvattnet ersätter det ytlager, som under vår och sommar bildats af 
baltiska strömmens vatten, hvilket under hösten minskas till en kustström, som under 
vissa förhållanden kan afböjas från kusten af vindarne. Bankvattnets inflöde skedde först 
i form af en underström som höll sig till södra eller jutska sidan af Skagerack (se 
Augusti-kartan pl. III), men växte redan under September ansenligt i bredd och synes i 
November-kartan dominera öfver hela Skageracks bredd i dess södra och mellersta del. 
Skageracks östra och norra del täckes emellertid af baltiskt ytvatten, och bankvattnet uppnär 
Skageracks östra och norra kustbank endast såsom underström. Det inträngde emellertid 
hösten 1893 öfver denna kustbank inomskärs i Bohusläns fjordar medförande ett normalt 
vintersillfiske både med sättgarn och vadar, hvilket med November inträdde i sin fulla 
utveckling längs hela kusten. I och med sillfiskets utveckling från utomskärs- till inom- 
skärsfiske når äfven bankvattensinflödet sin största utsträckning, i det strömtrådar från 
norra Nordsjön och norska rännan dragas in 1 Skagerack. Det är det nordliga bankvattnet 
som vi nu finna under full inströmning. Man observerar emellertid, att de sydligaste 
strömtrådarne längs Jutlands mnordostkust numera saknas och att 34 ?/oo-vatten i stället 
uppträder som en smal rand derstädes. Det var dessa strömtrådar vi funno utvecklade i 
Augusti och September, då bankvattnet började uppträda och drifgarnsfisket i Kattegat 
bedrefs. Detta fiske var rikast i September och upphörde d. 7 Oktober 1893, hvarpå en 
kort rnellantid förflöt, innan vinterfisket inomskärs i Bohuslän tog full fart, hvilket först 
skedde i November. För de förändringar som under mellantiden inträffat vid denna kust 
hafva vi i det föregående redogjort, då vi beskrifvit vattenömsningen i alla lager vid 
Gullmarfjordens tröskel, hvarest mellan Augusti och November sommarens bankvatten 
ersattes med nytt dylikt i alla de lager som ej voro skyddade genom sitt läge under och 
innanför tröskelns nivå (se p. 22 i denna afh.). Den omständighet, att det sydliga bank- 
vattnets inströmning utefter Jutlands ref upphört i November, är särdeles vigtig, emedan 
våra ytkartor från Februari utvisa, att förändringen just går i denna riktning, nemligen 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 27 


så, att de sydliga strömtrådarne efterhanden utsina och bankvattnet slutligen endast 
återfinnes i ytan längs efter Norges kust, hvilken formation betecknar sista skedet af 
bankvattnets inströmning och vinterns sillfiskeperiod, åtminstone under normala sillfiskeår 
såsom 1893—94. 

Vi hafva visat, att den första sydliga bankvattenströmmen grenade sig i två delar, 


hvaraf den mäktigare tog vägen söderut, böjande af utanför svenska kusten inåt Kattegats 


Ve 
g 
djupränna. Detta skedde i Augusti—September, vid hvilken tid bankvattnet såsom här- 
stammande från mera sydligt håll hade högre temperatur (omkr. 15” i sina öfre lager). 
Urder dessa månader fylles alltså Kattegats undre lager af varmt vatten, som medför 
sydlig (neritisk) plankton och understundom fiskar från sydligare haf. Detta vatten har 
fortsatt sin inströmning genom Kattegat in i vestra Östersjön under höstmånaderna, hvilken 
då uppnår högsta temperaturen som förekommer under året i dess bottenvatten. Då det 
nordligare bankvattnet börjar inflöda 1 Skagerack, hvilket har lägre temperatur, är redan 
Kattegatsrännan fyld med varmare vatten af samma salthalt, hvarföre detta senare 
inströmmande bankvatten ej mera ingår i Kattegat, utan strömmar rätt mot Bohusläns 
kustbank och intränger öfver densamma (om det har nog hög nivå att kunna öfversvämma 
kustbanken och ej afhålles af motiga vindar) eller genom bankens kustrännor inomskärs 
(vid låg nivå) och ersätter det äldre vatten, som qvarstod i fjordar och vikar sedan 
sommartiden. Som detta nordliga bankvatten i November har en temperatur af 8”—9? C. 
uppstår en anmärkningsvärd skilnad mellan Skagerack och Kattegat i afseende på bank- 
vattenslagrets mäktighet och temperatur, en skilnad som åskådliggöres i sektion 7 å pl. VI 
der bankvattnet i stat. Sn och Sm har endast 8—9” temperatur, under det samma vatten 
1 Kattegatsmynningen, stat. Di, å pl. VI, har 11” temperatur och en mäktighet af 100 
meter d. v. s. räcker ända till botten såsom sektion D; å pl. IV utvisar.!) 

Bankvattnets inströmning under hösten medför högst märkliga förändringar uti den 
plankton som uppträder vid Bohusläns kust. Djurformer, som eljest icke visa sig vid vår 
kust, förekomma för att efter kort tid försvinna. Dessa djurformer förekomma eljest i södra 
Nordsjön, Kanalen, i Biscayaviken o. s. v., såsom Chrysaora, Pilema, Lepas fascicularis m. £1.”) 
Det kan ej råda något tvifvel om, att de införas till Bohusläns kust af det sydliga 
bankvattnets nordliga gren, hvars väg norrut utanför denna kust markeras af ytformationen 
i ytkartan å pl. III. Emellertid bibehåller det baltiska kustvattnet sin vanliga s. k. tripos- 
plankton, ehuru dess cilioflagellater mer och mer börja uppblandas med diatomaceer, 
hvilka under sommaren varit mycket sparsamma.”) En helt annorlunda beskaffad plankton 
förefinnes emellertid i det underliggande bankvattnet äfvensom ute på öppna Skagerack i 
de trakter der bankvattnet går i ytan. Vår undersökningslinie d. 13—16 November från 
Gullmarfjordens inre delar ut mot Skageracks centrum öfver station Axyv, hvilken återgifves 
i en sektion å pl. IX, lemnar härpå ett tydligt exempel. Man ser af den nämda sektionen 
äfvensom af ytkartan å pl. VI, att denna vår undersökningslinie skär den baltiska strömmen 


1) d. v. s. Novembersektionen Di. Det är anmärkningsvärdt, att i Kattegat, söder om Göteborgs skär- 
gärd, ej heller förekommer något vintersillfiske. 

?) Enligt uppgift af AURIVILLIUS. 

3) Se P. T. CLEVE: Karakteristik af Oceanens vatten på grund af dess mikroorganismer. Öfvers. 
K.; V:A. Förb, 1897, N:o 3. 


28 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


12 mil från fjordmynningen och uppnår bankvattnets ytområde (den gröna fläcken i ytkartan 
å pl. VT) vid station Axv. Ytprofven visa nu, att öfvergången mellan de båda vattenslagen 
är lika skarpt markerad i fråga om salthalt och temperatur som 1 fråga om planktons 
natur, såsom följande tabell ådagalägger. 


Ytvattenprof å linien Lysekil—St. Syr d. 16 Nov. 1893. 


+” GQ. Salt ?/o00. Plankton. 
Ytvatten vid Gullmarns tröskel . . . sco 6,90 26,20 ) 
> > GÄLVEN SA fabjes bror Nf KORR Rs 67,30 26,01 | 
> OPPLAND fyren da RA RNA. 6,65 25,66 bena NERE 
ormer. 
> (Fisk > SES ASS SADE EN Er SA 6,17 24,67 | 
> go oo» > ERSTA FEN SIT POST BIE 5,88 25,73 J 
= SS = —- — — Gräns. 
I 
Ytvatten 12' från Gäfven (stat. AXVv) «os sc oc «| 7,95 33,18 4 
; | Da | 0 Jemte en del neri- 
> 2077 -> 5) ERE fl 3 RNE AA Rd SOVER fb S',70 33,75 tiska äfven ocea- 
SME DEER 1 SIE US 8,18 33,35 niska såsom: 
6 Tod OLE [Diphyes truncata, 
> 40 > > OSLO KD VIP GA PN IAR STEG 0 des 30,42 Euphausia iner- 
SRA () EET DAY FÖRA NEREER ST SES 7,86 33,49 mis, Parathemisto 
oblivia. 
> 68” > > SIT ESR AR PL VSSSERA PE 1 KISS T.63 33,28 


Häraf synes, att 11 mil V. om Lysekil en så skarp gräns mellan kustströmmen och 
bankvattnet förefanns, att: 

1) temperaturen ändrades 2?;o7 C., 

2) salthalten höjdes med 7,45 ”/oo eller från 25,73 till 33,18 ”/oo, 

3) plankton delvis ombytte karaktär, i det en del för kustvattnet främmande djur- 
former återfanns 1 bankvattnet. Detta senare utmärktes af oceaniska djur- och diatomace- 
former. Denna plankton ådagalägger vattnets härkomst från Atlanten, men visar äfven 
genom de — i vidsträckt mening — arktiska former, som deri ingå, otvetydigt hän på 
Nordhafvet. 

Under fortsättningen af färden från stationen Syn genom Sym, Six, Sx mot norska 
kusten visade sig åter en förändring i planktons karaktär, hvilken på det fullständigaste 
motsvaras och förklaras af de hydrografiska förhållandena. Sålunda företedde plankton å 
stationen Sx närmast norska kusten (se pl. VI) bankvattnets typ vida mer utpreglad än i 
station Srx, som ligger längre från kusten. Ytkartan å pl. VI visar, att baltiska strömmen 
sänder en tunga söderut mellan Sym och Six, hvarigenom den sistnämda kommer att ligga 
uti gränsvattnet mellan baltiska strömmen och bankvattnet (salthalt vid Sm 31,10 ?/00), 
under det S5x ligger i bankvattnets område, ehuru vid dess: yttersta gräns (salthalt vid Sx 
= 32,15 "/00). Renast och mest karakteristisk är emellertid bankvattnets planktontyp. under 
November i Axv- 

Under bankvattnets nivå finnes ett lager af 34 ”/oo-vatten, hvilket vid denna årstid 
utgör Skageracks varmaste vattenlager med 9”—10?:0C. temperatur (se sektion 7, å 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0. 5. 20 


vi detta vattenslags egendomliga temperaturvariation, som går 1 motsatt riktning mot 
årstidens, hvarigenom det sommartiden kommer att utgöra det kallaste, och vintertiden 
det varmaste vattenlagret!) i Skagerack. I öfverensstämmelse härmed finner man af 
jemförelse med sektionerna och tabellerna från Augusti—September 1593, att 34 ”/oo-vattnet 
icke aftagit utan tilltagit i värmegrad under tiden från Augusti till November. Differensen 
är visserligen ej stor men likväl, åtminstone på U-linien som öfverskär Skageracks mynning, 
mycket tydlig i alla stationer, man jemföre t, ex. lodningsserierna från den djupaste 
stationen Cm å denna linie, 
Station Cm. 


Hong. On do AON Gris. at, IBK. 04 DK. 
Hb 


Den 2 Augusti 1893. | | Den 15—16 November 1893. 
| Vattenslag: Vattenslag. 
Djup. Temp. | Salt 2/00. | | Djup. Temp. Salt /oo. | 
| I T) 
OM, fa kr sl628 27,05 loka | OM. sov PS 33,28 
0 SS IL 34,28 10:50 200 fa 7,85 33,21 (R 
20 TR ra 67,80 34,67 NED RR 8,30 33,51 | 
SÖN EES a 6,70 34,98 SÖTA vo 95505 33,95 
ND) SAR Sat 6”,05 (min.) 35,01 Ord A() ERS SSHRAFTO TT SEN 9,85 (max.) 34,48 |) 
GOMSE-S EIN ON 67,05 30,06 datlantern 608300 9,75 35,01 nordsjö- 
SFS ET tes 67,25 35,13 Nälten: SOS KINE 8,25 35,10 SÄL 
OM 1 SME 6,60 DM 1007 Fart 7,25 35,17 vatten. 
UPOLSTS RNE 67,10 30,18 1508-318 ITA TOC 6,60 30,24 | 


Dessa serier visa, hvilken genomgripande förändring Skageracks vattenlager genomgå 
under hösttiden. Bankvattnet existerade ej ens på denna punkt af Skagerack i början af 
Auqgusti.”) I midten af November åter har det nått en mäktighet af 25—30 Meter. 
34 V0o- liksom 33 ”/oo-vattnet har sänkt sin nivå från Augusti till November. Detta utgör 
ett normalt drag i Skageracks hydrografi, som vi redan anmärkt i Grunddragen. Orsaken 
är utan tvifvel närmast, att den starka utlöpande baltiska ytströmmen under sommaren 
drager in i Skagerack dessa salta vattenslag såsom reaktionsström. Något mellanliggande 
vattenlager finnes ej, enär bankvattnet alldeles saknas sommartiden. I samma raån som 
baltiska strömmen sinar blir dess reaktionsverkan på de understa lagren mindre, och en 
inströmning i Skagerack af Nordhafvets och Atlantens ytlager, framför allt af det konti- 
nentala kustvattnet, bankvattnet, från oceanens randgebit gör sig gällande. Under bank- 
vattenlagret inkommer då äfven nytt varmare 34 ?/oo-vatten med högre temperatur än 
sommarens 34-vatten. Så liten temperaturskilnaden än är, är den dock tillräcklig att, 
tillfölje af den stora temperaturförändringen som skett i ytlagret, göra 34-vattnet till 
bärare af Skageracks temperaturmaximum i stället för af dess minimum såsom fallet var 
om sommaren. 


1) Härvid måste likväl bemärkas, att gränsen mellan 34 ?9/0o- och 35 9/0oo-vattnet icke är fullt skarp, 
d.; v. s. icke ger sig tillkänna genom något så tydligt afbrott i salthalt och temperatur, som t. ex. bankvattnets 
gräns mot såväl 34 9/0oo-vattnet som det baltiska ytlagret. 

2) Det sydliga bankvattet var just då under inströmning, men strömmen var skarpt begränsad till trakten 
närmast Jutland (se samma linie, station Cr sekt. 4 å pl. IV) och sträckte sig icke till midten af Skagerack, der 
Cm ligger. 


30 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 
Att det verkligen är ett nytt 34-vatten, som inkommit i November synes af gashalten; 


Gasanalyser å vatten från stat. Cr. 


Djup tv 0. oo EKENS Feer, lit, NOS CEST SOA EGON 
I Augusti 1898 . co. TOTMESE OS des 13,69 (Sö AB 
| > SPNKreeR SS 20 > 67,80 34,67 13567 ÖN SU 46,86 
16 November 1893 ... 40 » 9,85 34,48 12,36 5,96 32,53 = 


Skilnaden är så vigtig, emedan gashalterna synas antyda, att '34-vattnet sannolikt 
hade sitt ursprung från en annan trakt af hafvet i November än i Augusti. I Augusti 
visade detta vattenslag såväl i Cm som i den 40 mil ONO. derom belägna stationen Svu 1 
samma nivå det ovanliga förhållandet af betydlig öfvermättning med syrgas, hvarigenom 
den abnormt höga syreprocenten, 36—37 2, uppstått. Denna höga syrehalt åtföljes af 
en låg CO,-halt, nemligen omkring 45—46 cc. både i profven från Om och Sy Tillika 
fanns qväfvehalten hög, nemligen 


i profven från Syn = 13,47; 13,52; 13,48 CC; 

1 » > Or Hö LHR AC | 
motsvarande en absorbtionstemperatur af cirka 4 å 5? C. Vattnet hade in situ en betydligt 
högre temperatur af omkr. 7”—9" C. Dessa förhållanden antyda, att 34-vattnet i Augusti 
härstammade från någon del af Nordhafvet, der ett rikt vegetabiliskt planktonlif varit 
rådande i ytan under en lufttemperatur af 4?—5”. Sannolikt är, att denna trakt var aflägsen 
och nordligt belägen, emedan vattnet tydligen länge varit undervattenslager och hunnit 
uppvärmas på vägen in i Skagerack. 

November-vattnet af 34 ”/oo salthalt visar helt andra egenskaper. Det eger både i 
Cm vid 40 Meters djup och i Axy vid 70 Meter temperaturen 9”,s—10?,o C. en syrehalt 
något under den normala (omkr. 32,6 2) och en qväfvehalt af 12,2 å 12,3 cc., hvilken 
vattnet har absorberat vid omkring 9? C. Kolsyrehalten är högre (ungefär 47 cc.). Detta 
vatten måste hafva befunnit sig under sommaren i någon trakt af Nordatlanten, der den 
nämda temperaturen 1 atmosferen varit förherrskande. Den närmaste trakt af Atlanten, 
der vattnet har dessa egenskaper under sommaren, är hafvet söder om Island") (Irminger- 
hafvet). I Oktober 1892 fann R. SoHLMAN gränsen för 34 ”/oo-vattnet mellan 34” W och 
54? W vid 57? Lat. Vattnet hade då en temperatur af 9—11? C. Öfverhufvud taget 
är salthalten 34 '/oo utmärkande för den wvestatlantiska arean mellan de egentliga sell 
strömsgrenarne, hvilka föra det saltaste vattnet af öfver 35 ?/oo, och polarströmmens 
randområde, som har 32 och 33 "”/oo salthalt. Det synes visserligen vid första intrycket 
vara svårt att antaga, att Skageracks varmaste vattenlager under vintern skall leda sitt 
ursprung från vestra sidan af Atlanten, och de hydrografiska skälen för detta antagande 
skulle ej heller kunnat vara afgörande, ifall ej andra synpunkter för frågans bedömande 
förefunnes uti de biologiska forskningarnes resultat. Dessa forskningar hafva klart och 
tydligt ådagalagt, att i Dec. 1896 det under bankvattnet befintliga 34-vattnet i Skagerack, 
hvilket hade samma temperatur och egenskaper som 1893 i November, innehöll s. k. 


1) Se PETIBRASON. A Review ete. . . . Scottish Geogr. Mag. June 1894. Plate IX. 


KONGL. SV. VIT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 31 


»trichoy-plankton, hvilken just tillhör den vestatlantiska aream.') Svårigheten ligger uti 
att förklara, huru dylikt vatten kunnat korsa golfströmsgrenarne, som föra saltare vatten, 
och inkomma uti Nordsjön och Skagerack. För att erhålla klarhet uti den vigtiga frågan 
om 34- och 33-vattnets oceaniska härkomst måste vi gå till resultaten af de engelska 
och norska delarne af den internationella undersökningen. I November 1893 var denna 
på alla sidor i full gång, In skotsk expedition under Mr Dicksons ledning undersökte 
trakten söder och öster om Shetland från d. 12 Nov., under det en norsk expedition ledd 
af D:r J. Hjort utförde tvärsnitt öfver norska rännam d. 28—21 November. Derjemte 
upphemtades å norska och svenska ångbåtslinier ytprof å flere linier öfver Nordsjön. Den 
1 och 2 November utfördes såsom vanligt de danska sektionerna öfver Kattegat, hvaraf 
vi meddelat en å pl. IV. A pl. VII hafva vi utlagt dels en ytkarta öfver Nordsjögebitets 
tillstånd vid medlet af November 1893, dels en djupkarta visande vattenlagrens tillstånd 
vid 50 Meters djup. På pl. VIII finnas utlagda för jemförelse en ytkarta från påföljande 
Februari månad 1894 samt en dylik från November 1894. Tillika finnas å sistnämda 
plansch de norska tvärsnitten öfver norska rännan från Ekersund mot SV., sektion N;, från 
Hardangerfjord vesterut, sektion Nr, och från Sognefjord vesterut, sektion Nin- 

Trakten öster om Shetland är utlagd på kartan efter Mr DicKsons djuplodnings- 
stationer IX, III, IV, VI, VII Olyckligtvis hindrades den engelska expeditionen 1 sitt 
arbete af en cyklon, hvars centrum passerade nära förbi Shetland och bragte expeditionens 
fartyg 1 fara, hvarför arbetena måste afbrytas vid station VILI De fåtaliga observationer, 
som kunde göras vid denna och föregående stationer äro af den allra högsta vigt, och 
de vattenprof som togos äro analyserade med yttersta omsorg, dels af Mr ANDERSON 
vid Marine Station i Granton, dels å Stockholms Högskolas laboratorium. Serierna från 
stationerna IX, II och VI återgifvas här. i 


Dicksons djuplodningar i Nordsjön, November 1893. 


Stat. IX. Nov. 15. Stat. III. Nov. 15. Stat. VI. 
Long. 0” 8 W., Lat. 60” 45'. Long. 0” 7 0., Lat. 61 54. Long. 1? 47' O., Lat. 61” 53'. 
Djup. Te Salt ?/o0. Djup. | VS Salt ?/0o. | Djup. t> | Salt 9/00: 
OM, 18 |sbrs8ro 35,20 OLMER tern Te 35,34 OM. 18 OtDEL HöSN| 33:60 
VN RETSLYEC fr — — MlFgycpyckla co — — 
I (DEER TS VORE JE — — 5 US ANS SAS SE — — — — == 
HER SER — — — — — 
STRED NA = — BYE = = 
ARNST EIS DETTA = — -— -=- -— 
44 > KE — 53 >» -— — HONAN SIN — - 
ON dig = — dSLPA. eV — — = = = 
113 > (botten) . I,2 3469 HO fodlkvå. I 2 = 
146 > = -— 137 » (2) — — 
184 > pa 2 
200537 Eng RES er I CX ER 
DÅLN GC forte -— — If2 SSE (CASES 8,9 33,94 
SÖ0E TA SARA = = 
BN LR heta SES 8,3 35,27 


1) Se CLEVE: Karaktäristik etc., 1. ec. 


32 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Stationen IV öfverensstämmer alldeles med III och stat. VIL med VI. Efter dessa 
observationer, kombinerade med de norska tvärsnitten å pl. VIII är kartan å pl. VIL som 
anger Nordsjöns tillstånd i Nov. 1893 på 50 meters djup, utarbetad. Intresset koncen- 
treras här i första rummet på bankvattnets utbredning. Detta vatten är på Nordsjö- 
området alltid ytlager, och såsom sådant finnes det å kartan utlagt (den gröna arean) med 
hjelp af det mycket fullständiga observationsnätet ') noggrant i de minsta detaljer. Så 
äro t. ex. de tungor eller utlöpare mot vester, som visa sig vid 58” och 59? lat., direkt 
observerade under iakttagelserna ombord å ångbåtarne. Dessa tungor äro spår 1 hafsytan 
af en undervattensformation, som framträder å den bredvidstående kartan, hvilken fram- 
ställer tillståndet vid 50 meters djup, der 34-vattnet dominerar. Snedt öfver norra Nord- 
sjöplatån från Shetland mot SO. finnes som vanligt en bred area af golfströmsvatten med 
hög salthalt. På 50 meters djup finner man denna area delad i två, hvarigenom man 
kommer till den öfverraskande slutsats, att Golfströmmen i November sänder in två ström- 
grenar i Nordsjön, hvilka i ytan flöto tillsamman, men vid botten skiljas åt af en kil af 
34-vatten som kom vesterifran. Det är denna formation, som förorsakar den egen- 
domliga oregelbundenheten i 35- och 33-vattnets rand öfver vestra sidan af norska rännan. 
Alla 3 strömgrenarne flyta snedt öfver norra Nordsjöplatån och glida öfver norska rännans 
vestra rand ned i rännan som de följa in i Skagerack. Längsefter hela rännans bredd 
och i Skagerack öfverlagras de af bankvattnet. Stationerna VI och VII, hvilken senare 
Mr DICKSON tyvärr ej hann fullborda, ligga sålunda inom bankvattnets område. Statio- 
nerna III och IV ligga helt och hållet inom den nordligaste golfströmsgrenen, hvilken vid 
61:ste breddgraden har sin hufvudfåra markerad af högsta salthalten 35,46 ”/oo. I station 
IX vid östra sidan af Shetlands norra ögrupp har man ytvatten af 35 ?/oo (analytiskt 
bestämd salthalt) med 8,9 C. temperatur och vid botten 34,63 ?/oo-vatten med tempera- 
turen 97,2 C. Salthalten är här äfvenledes analytiskt bestämd och spec. vigten dertill 
tagen med Sprengels pyknometer S:s = 1,02575, hvarföre man med absolut visshet kan an- 
taga, att under det saltare ytlagret i stat. IX flyter samma 34 ?/oo vatten som vid 60 
meter bildar mellanlagret i norska sektionen Nu. Detta kan emellertid icke vara ett sta- 
bilt jemvigtsläge inom vattenpelaren vid station IX, ty temperaturen hos bottenlagret är 
t. o. m. något högre än ytlagrets, oaktadt salthalten är lägre, hvadan öfverlagringen måste 
vara ett fenomen, som beror på vattnets rörelse. Emellertid vittna alla andra omständig- 
heter för att 34-vatten vesterifrån här genomsätter golfströmsvattnet, ty under följande 
Nov. månad ”) (1894) hade man alldeles samma formation på norra Nordsjöplatån, nemligen 
2 tungor af 35-vatten åtskilda af en bred tunga af vestatlantiskt 34-vatten, hvilken denna 
gång gick i ytan och icke täcktes af saltare vatten. Bankvattnet inkom äfven det året norr 
om den nordligare golfströmsgrenen utefter Norges kust, men bildade 1894 ett mycket 
obetydligare lager utefter denna kust än 1893, hvilket dertill närmast kusten öfvertäcktes 
af ett ganska tjockt baltiskt lager. Det är anmärkningsvärdt, att i det norska vårsill- 
distriktet, hvilket just ligger i denna trakt, fisket blef rikligt vintern, som följde på No- 
vember 1893, men felslog under den derefter följande vintern (1895). 


1) Se Ytvattnets tillstånd 1. c. 
?) Se den nedomstående ytkartan N. Sea Nov. 1894 å pl. VIII. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 33 


Äfven de norska tvärsnitten Ni, Ni, Nm å pl. VIII angifva, att vid midten af norska 
rännan, alltså i tvärsnittet Ny, en ny tillströmning af 34-vatten har egt rum, allden- 
stund mäktigheten af detta lager i snitt Ny & Nu är mycket större än i det nordligare 
tvärsnittet Nm (Sognefjord—N. Rende). 

Härigenom torde härkomsten vesterifrån af 34-vattnet, som vintertiden träffas i 
Skagerack under bankvattnet, och då bildar dess varmaste lager, vara bevisad. Under 
två vintrar, i November 1593 och 15894, hafva vi lyckats påvisa dess inströmmng snedt 
öfver norra Nordsjöplatän. 

Bankvattnet i November har, så långt vi kunnat följa detsamma, en nordligare här- 
komst, ganska tydligt skiljd från 34-vattnets. Det är Nordhafvets kontinentala kustvatten, 
som vid denna årstid strömmar tillbaka utefter norska rännan in i Skagerack. Det är 
högst anmärkningsvärdt, att det icke når längre än till Skagerack, hvilket bevisas deraf, 
att det vid Jutlands kust och i trakten af Fiskebanken begränsas af de saltare vatten- 
slagen 34- och 35-vattnet 1 alla nivåer, äfven 1 ytan. Vi kunna af ytkartorna för andra 
år t. ex. 1896 visa, att det gifves tillfällen, då det nordliga bankvattnet icke stannat vid 
Skagerack utan sträckt sig söderut förbi Skageracksmynningen. Då bankvattnets före- 
komst är så nära förknippadt med sillfisket, är det anmärkningsvärdt, att detta fiske under 
sådana år, då bankvattensformationen sträckt sig sydligare än till Skagerack, visat egen- 
domliga afvikelser, hvartill vi senare återkomma. Vintern 1893—94 kan emellertid anses 
såsom ett normalt år, hvad Skageracks sillfiske beträffar, och såsom ett relativt gynsamt 
år äfven för det norska vårsillfisket, hvilket dock såsom vanligt ej når någon större ut- 
veckling under goda sillår i Skagerack. De tvärsnitt och de ytkartor vi här meddelat på 
grund af de internationella hafsundersökningarnes samfälda resultat gifva en bild af den 
hydrografiska situationen på nordsjögebitet under ett dylikt normal-år (1893—94). 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 5 


34 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Skageracks tillstånd i Februari 1894. Sammanställning af vexlingarne 
på det nordatlantiska området under tiden för den internationella under- 
sökningen Maj 1893—Februari 1894. 

(P1. VIII, IX, XI.) 


Ytkartan för Februari 1894, hvilken vi insatt å pl. VIII under ytkartan för November 
1893 å pl. VII, visar, att bankvattensformationen, som är så typiskt utvecklad under sist- 
nämda månad, håller på att aftaga under vinterns fortgång. Kartan visar, att den in- 
komna massan af 33-vatten, hvars område (den gröna arean i båda kartorna) i November 
1893 sträcker sig från Skagerack upp mot norr i obekanta trakter af hafvet vid 62:dra bredd- 
graden, nu 1 midten af följande Februari månad är afgränsad till Skagerack och den norska 
vårsillfisketrakten mellan Hardanger och Stavanger. Det vattenslag som finnes under och 
utomkring bankvattensarean är 34-vattnet, hvars ansvällningstid inom Skagerack egent- 
ligen tillhör våren och försommaren, men synes hafva inträffat tidigare än vanligt 1894. 
30-vattnets ansvällningstid inträffar något senare. I Februari 1894 är bankvattnet afskuret 
från södra Nordsjön, det är alltså uteslutande s. k. »nordligt bankvatten» som vid denna 
årstid dominerar i det norska vårsilldistriktet och i Skagerack. Temperaturen hos bank- 
vattnet är nu på sitt lägsta 3,7 a 47,6 OC. och äfven det underliggande och omgifvande 
34-vattnet har lägre temperatur omkring 5? C.; och det bibehåller denna lägre temperatur 
under hela sommaren, då det, såsom redan är nämdt, är bäraren af Skageracks tempe- 
raturminimum. Den stora nedsättningen i 34-vattnets temperatur från November till 
Februari och vårmånaderna förklaras sålunda, att det afkylts under vintern i Nordhafvets 
yta, och att det är Atlantens ytvatten från vintertiden, som bildar Skageracks temperatur- 
minimum under vären och sommaren. Sannolikheten af detta antagande ökas, då man 
tar i betraktande den höga qväfvehalt som, enligt hvad vii det föregående visat, utmärker 
detta vattenlager under sommaren jemte låg temperatur, under det 34-vattnet på hösten 
(i November) har lägre qväfvehalt och högre temperatur. Följande jemförelse mellan 
vattenprof ur 34-vattnets nivå, hemtade från ett och samma ställe (stationen Crn i Skage- 
racks mynning) under Maj, Augusti, November 1893, visar detta. 

Stationen Cm. 
Hong-Lor odd; Hats odr ÖLIRDK. 


Djup. Temp. Salt ?/oo. ING Se 0, cc. 
Maj GPD ov a sa AM Hi 4? 55 34,69 14,74 07,4 6,78 
Augusti Aa RER ÖRE 6”,80 d4,67 13,67 3S 8,14 


INOMemib era tr RA0N 9585 34,48 12,36 S”,9 5,96 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5. 20 


Från en amnan station Syn, belägen omkring 30 mil ONO. från Cm äfvenledes i 
centrala delen af Skagerack må följande gasanalyser citeras. 


Stationen Svu- 
Long. 10? 4' 45”. Lat. 58? 19". 


N Absorbtions- 


Djup Temp. Salt /oo. NOgCC temp. 0, cc 
Maj 803 rön at2 0: 4? 80 34,14 14,43 8-5 T325 
Augusti roles) (7,25 d4,88 13,52 ALA 8,03 
NöremberHibatbadentliesd 25005 8,62 32,95 12,66 12,9 6,16 


Häraf framgår, att 34-vattnet i Skagerack under föråret utgöres af vinterytvatten 
från Nordatlanten men under efteråret (börjande från Augusti och intill årets slut) ut- 
göres af vestatlantiskt sommarytvatten, som inkommit från nordyest öfver norra nordsjö- 
platån mellan eller under golfströmsgrenarne. Af alldeles samma beskaffenhet, nemligen 
vestatlantiskt sommarytvatten, var äfven det 34-vatten, som i så riklig mängd anträffades 
under det tunna bankvattenlagret i Dec. 1896. Äfven då utmärktes det af hög tempe- 
ratur och relativt låg qväfvehalt som antyder en temligen hög absorbtionstemperatur. 


Station Svu- 
Tong-el02 Annat Bor eLe 
Absorbtions- A 


Djup. Temp. Salt. 9/00. N, cc. + OMCe: 
2 emp. 2 
December 1896... +... 30 m. 9? 10 34,29 12,82 0 5,29 


Då vi således lyckats förklara 34-vattnets egendomliga årliga temperaturvariation 
såsom beroende på vattnets härstamning från aflägsna trakter af oceanen, finna vi ej vidare 
lämpligt att för detta vattenslag använda benämningen nordsjövatten, hvilken vi först 
införde i Grunddragen af den anledning, att dylikt vatten närmast utanför Skagerack 
träffas å Nordsjöns norra och södra platå, framför allt å den sistnämde, och i Nordsjöns 
vestra randgebit närmast Englands och Skotlands kuster. Då enligt vår åsigt vattenslagen 
böra benämnas efter sin härkomst, antaga vi, att det 1 framtiden kan blifva skäl att skilja 
mellan atlantervatten, golfströmsvatten och arktiskt vatten, och att Skageracks 34 0/00- 
vatten kommer att räknas till den förstnämda kategorien och specielt till vestatlantiskt 
vatten; men då vi jemväl anse lämpligt att hålla frågan om benämningen öppen, tills 
härkomsten blifvit utredd äfven bortom den gräns, dit vi kunnat följa den, hafva vi i 
denna afhandling undvikit hvarje benämning af detta vattenslag och endast betecknat det 
såsom 34-vatten på grund af salthalten. 

För öfrigt inses tillståndet i Skagerack vid midten af Februari 1894 af ytkartan å 
pl. VIII jemförd med sektion 13 å pl. XI (från Skagen till Kristiansand). Stormar hindrade 
den inre Skageracksliniens (från Vinga till Ö. Risör) fullständiga utförande oaktadt upp- 
repade försök. Endast en linie från Gullmarfjordens inre del till omkring 1S—20 mil vester 
om Lysekil kunde utföras på grund af de svåra stormarne omkring den 12—13 Februari. 
Denna linie är representerad å sektion 10 å pl. IX. Att döma af dessa data var situa- 
tionen i midten af Februari 1894 följande. 


36 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Bankvattnet var då i aftagande och var, såsom ofvan är bemärkt, inskränkt till 
norska vårsillfiskedistriktet och Skagerack. Detta aftagande ger sig tillkänna, ej blott i 
fråga om den area det upptager 1 hafsytan, utan äfven genom dess mäktighet, hvilken, 
såsom synes af sekt. 13 å pl. XI vid stationerna Cr och C; är mycket reducerad. Det är 
34-vattnet som börjat stiga till sin nivå, särdeles i södra och mellersta Skagerack, men 
rundt omkring Skageracks kuster, både åt norska och svenska sidan, står bankvattnet 
såsom ett lager af ansenlig tjocklek invid kustbanken och inuti fjordarne, såsom synes af 
stat. Cy och Cy i sekt. 13 och af tvärsnittet öfver Gullmarfjordens tröskel i sekt. 10 å 
pl. IX. Likadant var förhållandet vid Norges vestkust i sillfiskedistriktet mellan Har- 
danger och Stavanger enligt Dr Hjorts tvärsnitt. ') Bankvattnet synes af de vestliga stor- 
marne hafva varit pressadt mot Norges vestkust och Bohusläns kust. Sillstim 1 riklig 
mängd funnos 1 Februari på båda ställena, alltså inom hela bankvattnets utbrednings- 
område, och som vanligt då bankvattnet står vid hög nivå på kustbanken, idkades vad- 
fiske inuti fjordarne. I Norges yttre skärgård lär emellertid på grund af det stormiga 
vädret fångsten icke motsvarat den rikliga tillgången på sill. ?) D:r HJorts iakttagelser 
visa, att det norska vårsillfisket upphörde 1 April i och med att bankvattenslagren vid 
kusten öfvertäcktes af den baltiska strömmens utflöden. ”) Synnerligt intressant är den å 
p. 54 i Hjorts arbete och å pl. IV fig. 2 lemnade jemförande framställningen af de hydro- 
grafiska förhållandena under Februari följande året, då sillfisket felslog. Vi hänvisa till 
D:r Hjorts afhandling. 

Hösten 1893 och vintern 1894 är den fullständigast undersökta period man känner, 
hvad nordsjö-området beträffar. Hela gången af de stora förändringar, som då inträffade 
i hafvet mellan sommarens slut och vårens början, ligger nu i öppen dager genom den 
gemensamma hafsundersökning som då utfördes af nordsjöländernas hydrografer och bio- 
loger. Den allmänna bild af förändringen i hafvets tillstånd som denna undersökning 
lemnat, är följande: 

Under senare hälften af Maj och under Juni—Juli egde en stark utströmning rum 
af baltiskt vatten, som öfvertäckte Skageracks och norska rännans yta, och 1 djuplagren en 
inströmning af 35-vatten från norra Nordsjön. Mellan båda lagren fanns 34-vatten af 
6 —7” temperatur, hvilket från Skagerack ingick såsom underström 1 Kattegat under 
sommaren. Bankvatten af 32 & 33 ?/oo salthalt saknades alldeles i hela mellersta Ska- 
gerack, hvarest baltiska vattnet omedelbart hvilade på 34-vattnet, och förefanns endast 
såsom en undervattensrandformation längs kustbanken och såsom relikt från vinterns stora 
bankvattensinflöde inne 1 fjordarne. 

Under de första höstmånaderna började baltiska strömmen att visa tecken till af- 
tagande och samtidigt började utifrån Atlanten ett inträngande af nya vattenlager i Ska- 
gerack. Anledningen kan icke vara någon annan än den, att den öfverallt kringslutna 
och afgränsade nordatlantiska bassinen d. v. s. nordhafvet och polarhafvet blifvit under 
sommaren fylda af flodvatten och smältvatten samt golfströmsvatten, hvilket ej hade till- 
räckligt aflopp. Då nu ett af tillflödena, nemligen baltiska strömmen, började aftaga, 


1) Se fig. 1 å pl. IV och fig. 9 & 10 å pl. I i D:r HJORTS arbete, hvilka återgifvits å vår pl. XI. 
2) ibid. p. 53. 
Sjabidstniga LORap al figaro ap LV. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO 5. ät 


skedde en tillbakaströmning mot Skagerack och Östersjön af det kontinentala kustvattnet 
i Nordatlanten (bankvattnet), hvilket vid denna årstid är ganska varmt tillfölje af som- 
marens inflytande. Första inströmningen (det sydliga bankvattnet) egde rum utefter Jut- 
lands nordvestra kust 1 form af en underström, som i nivån mellan det baltiska ytvattnet 
och 34-vattnet gick emot svenska kusten men redan utanför densamma 1 midten af Katte- 
gatsmynningen delade sig i en nordlig och en sydlig strömgren, hvaraf den senare ingick 
genom Kattegat, medförande varmt djupvatten 1 denna hafsdel liksom i sunden och vestra 
Östersjön under hela hösten intill årets slut. I detta bankvatten egde drifgarnssillfiske 
rum mellan Anholt och Vinga under tiden från 16 Aug. till 16 Oktober (sillfiskets första 
fas). Det sydliga bankvattnet medförde neritisk plankton och djur, hvilka förekomma i 
södra Nordsjön, Kanalen, Biscayaviken och Irländska sjön o. s. v. Under September, 
Oktober, November, aftog baltiska strömmen alltmer, samtidigt med att inströmningen af 
bankvatten ökades. Detta skedde på det sätt, att strömtrådar från nordligare delar af 
Nordsjön indrogos i Skagerack. Bankvattnet började, allteftersom det baltiska vattnet 
aftog derigenom att det bortfördes och uppblandades med bankvattnet (deraf de med 
gulröd och ljusgrön färg utlagda areorna 1 ytkartorna från September — 30, 31 och 
delvis äfven 32 »?/oo), att uppträda såsom ytlager i Skagerack, och dess inflöde utefter 
norska rännan representeras å ytkartan från November af den breda, med grönt utlagda 
area som, täckande hela norska rännans bredd, sträcker sig in öfver Skagerack. Detta 
betecknade epoken för det nordliga bankvattnets inflöde, hvilket kulminerade med No- 
vember och derefter synes hafva aftagit. Detta nordliga bankvattenflöde sträckte sig 1893 
icke sydligare än till Skagerack och gick icke förbi Skageracks mynning till södra Nord- 
sjön, hvilket visar sig å ytkartorna derigenom att de sydliga strömtrådarne utmed Jut- 
lands nordvestra kust fattas. Denna bankvattensström gick rätt på Bohusläns kust, der 
dess mest typiska salthalt, temperatur och plankton återfanns 12 mil vester om Lysekil 
(station Axyv). Såsom underström inträngde det med relativt hög nivå öfver kustbanken 
i hela dess utsträckning och i alla fjordar medförande ett rikligt vintersillfiske med vadar 
och sättgarn, hvilket från midten af November var fullt utveckladt (sillfiskets andra fas). 

Den plankton som fanns uti bankvattnet var dels neritisk s. k. didymus-plankton, 
hvars diatomaceer rikligt uppträdde 1 ytvattnet vid Axy, dels rent oceanisk plankton af 
s. k. tricho-typen, hvilka med stor sannolikhet antagas härstamma från vestra Atlanten. 
Frågan hvarifrån dessa former kommit finner sin förklaring, om man tager 1 betraktande 
de förändringar, hvilka samtidigt med bankvattnets inströmmande i ytan egt rum i Ska- 
geracks undre lager. Här har 35-vattnet sänkt sin nivå, hvilken under sommartiden stått 
högt, och samtidigt med att 35-vattnet sålunda dragit sig tillbaka har inströmning af nytt 
34-vatten af högre temperatur (8—9”—10”) än det som fanns under sommaren egt rum. 
Detta 34-vatten, som under hösten inkommit, medförande Skageracks värmemaximum för 
de följande vintermånaderna, hafva vi lyckats spåra på dess väg öfver norra nordsjö- 
platån så långt som till trakten öster om Shetland. Det var af dess egenskaper att döma 
ett inflöde af vestra Atlantens ytvatten, hvilket vid denna årstid synes genombryta golf- 
strömsgrenarne och intränga 1 Skagerack och Nordsjön öfver norra nordsjöplatån antingen 
såsom underström (Nov. 1893 pl VII) eller såsom ytström (Nov. 1894 pl. VIID. 34- 
vattnets inströmning fortfor under de egentliga vintermånaderna, under det bankvattnet 


38 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


synes hafva varit 1 aftagande från November, och i Februari var bankvattnets utbredning 
inskränkt till Norges sydvestra kust, der det, liksom vid Bohuslänska kusten, stod vid 
hög nivå inomskärs, som det synes, pressadt intill kustbanken af de hårda vestliga vin- 
darne som utmärkte den ovanligt milda vintern 1893—94. Först i April gaf bankvattens- 
formationen vid Norges kust vika för den baltiska strömmens vårflöde, hvilket något 
tidigare 'bortträngt bankvattnet från Skageracks kust. i 

Från praktisk synpunkt äro dessa hydrografiska förhållanden af största vigt, emedan 
de ådagalägga, hurudan situationen 1 hafvet är under ett normalt sillfiskeår sådant: som 
vintern 1893—94, åtminstone hvad Bohusläns fiske vidkommer. Om det ekonomiska wut- 
bytet af norska vårsillfisket 1894 (Februari—Mars), ej varit så stort som kunde väntas 
under dessa omständigheter, synes anledningen dertill (enligt D:r Hjorts arbete) böra sökas 
uti de ogynsamma väderleksförhållandena vid denna jemförelsevis mera öppna kust och 
icke i brist på insteg af sillstimmen. 


Sådan är, i korthet sammanfattad, förändringen som inträffat på Nordsjöns och Ska- 
geracks område under tiden för de internationella undersökningarne Maj 1893—Februari 
1894. Denna förändring är en verkan af orsaker, som ytterst måste sökas uti rubbningar 
i strömförhållandena 1 Atlantiska oceanen. Uppgiften att studera dessa imgick 1 planen 
för den internationella undersökningen och uppdrogs åt Englands hydrografer. Vi hafva 
i den föregående diskussionen användt så mycket af dessa resultat som hittills publicerats. 
Det vi yttrat om golfströmgrenarnes förändrade riktning under vintern och deras inverkan 
på den plankton som då uppträder i Skagerack är hemtadt från de planktonundersök- 
ningar som utförts af CLevp och AURIVILLIUS och hvilkas resultat nedlagts uti de afhand- 
lingar som citerats uti det föregående. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5. Face) 


Skageracks tillstånd vid midten af Februari 1896. 
(PIG, KI) 


Såsom förut är nämdt kunde en fullständig undersökning af Skagerack icke genom- 
föras på grund af stormar i Februari 1894. För att komplettera kännedomen om Skage- 
racks tillstånd under högvintern, hvilket redan varit föremål för undersökning 1890, för- 
anstaltade hydrografiska kommissionen en fullständig undersökning under Februari 1896 
i samband med de samtidiga norska undersökningarne vid Norges atlanterkust och de 
danska undersökningarne i Kattegat. Vintern 1895—96 var mild liksom vintern 1893—94 
och förhållandena i hafvet förete rätt mycken likhet under Febr. 1896 med Febr. 1894. 
Efter en mycket stormig tid under Nov. 1895—Febr. 1896 inträdde några veckor af full- 
ständigt lugn, hvarunder expeditionerna kunde utföra sitt arbete med största precision. 
Dessa arbeten skulle under 1896 och följande år enligt kommissionens plan på det när- 
maste förbindas med biologiska undersökningar af hafvets plankton, hvilka utfördes af 
Professor P. T. CrevE och D:r CO. Aurivinnivs. Genom ett högst omfattande jemförande 
studium, såväl af de under årets lopp vid Sveriges vestkust och i Skagerack uppträdande 
planktonformerna som af plankton, som insamlats på alla områden af hela det nordatlan- 
tiska gebitet från Baffins bay till Bermuda och golfströmsområdet, och från norra Öster- 
sjön till Kanalen och Island samt Grönland, hafva dessa forskare lyckats identifiera Skage- 
racks planktonformer med de former som karakterisera de olika områdena af det nord- 
atlantiska hafsgebitet. Resultaten af deras undersökningar utgifvas i specialafhandlingar, 
till hvilka vi måste hänvisa, utan att kunna här omnämna mera än de allmänna slutsatser, 
hvilka närmast beröra den hydrografiska situationen. Denna åskådliggöres, hvad Skagerack 
beträffar, af ytkartan å pl. X i förening med tvärsnitten 12 och 14 å pl. X och pl. XI. 

Ytkartan å pl. X visar, att det nordliga bankvattnet dominerar Skageracks yta, och 
att allt samband mellan detsamma och södra Nordsjöns kustvatten är afskuret genom 
34-vattnet, hvilket under denna vinter synes hafva haft ett rikt inflöde, dels vid sidan 
af, dels under bankvattnet, hvilket det genombryter vester om Väderöarna (den blå fläcken 
i ytkartan). Baltiskt vatten finnes 1 Skagerack endast såsom en smal kustström, hvars 
vatten täcker bankvattnet, hvilket i mäktigt lager och med hög nivå står intill svenska 
och norska kustbanken. Sillfiske i Bohuslän med vadar och sättgarn, hvilket dock vid 
tiden för undersökningen höll på att minskas, under det bankvattenslagret aftog 1 mäk- 
tighet. Bankvattnet började nemligen efter den stormiga periodens slut att draga sig 
tillbaka ut åt Skageracks centrala del, hvilket visas af sektionen 19 å pl. XIII, som före- 
ställer en profil genom alla lager tagen d. 11—17 Febr. från Gullmarfjorden vester ut mot 
station Sm och af sektion 20 å samma pl., som föreställer tillståndet å den inre delen 


40 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


(Gullmarfjorden) å samma linie 8 dagar senare. Såsom synes af bilden har bankvattnets 
mäktighet (de gröna lagren) betydligt minskats under dessa dagar och ytvattnet tilltagit 
i mäktighet och aftagit 1 temperatur. 

Vår expedition upplodade alltså denna sträcka 2 gånger under Februari detta år. 
Ena gången, den 12 Februari under ännu pågående sillfiske, funno vi situationen sådan 
som den öfre figuren visar. Under de färskare baltiska lagren i fjorden och vid kusten 
fanns ett lager bankvatten af 4,8” temperatur. Sillstimmen, som då funnos i stora massor 
inne uti fjorden, höllo under dagens lopp till i de djupare lagren, der man kunde känna 
dem på det i skärgården vanliga sättet genom lodning. Under natten stego de upp i 
vikarne, der stora stäng sattes. 

Atta dagar derefter, den 20 Februari, var situationen sådan den visas af den nedre 
figuren. Man ser, att bankvattnets lager nu hålla på att bli tunnare och draga sig 
tillbaka. Det öfre färskare vattnet inkräktar dess plats och har sjelft blifvit kallare 
(1,8? C.) Sillstimmen hade nu till allra största delen lemnat fjorden och anträffades midt 
ute i den centrala delen af Skagerack, der bankvattnet med 4?—5” temperatur allt fort- 
farande fanns vid ytan. Under 3 nätter, då expeditionen arbetade på öppna hafvet i lugnt 
väder, omgafs fartyget af de på uttåg från Bohus-kusten stadda sillstimmen. Man kunde 
tydligt se, att fiskarne, som visade sig under kanonbåtens elektriska lampor, voro af 
mindre storlek i mellersta Skagerack än längre norrut. De förra tillhörde den mindre 
sillras, som under vintern uppehållit sig vid södra Bohuslän, de senare utgjordes af större 
individer, som voro på utgående från Norges kust. 

I det qvarstående djupvattnet i Gullmarfjorden under 40 meters djup, hvilket under 
månader herbergerat fiskstimmen af såväl sill som af torsk och sej, hvilka infunnit sig 
för att jaga sillen, kunde spåren af det djurhif som rört sig deruti påvisas genom kemisk 
analys. Syrgashalten uti detta djupvatten befans nämligen nedsatt med en tredjedel af 
sitt normala värde (till följd af fiskarnes andning), såsom synes af följande djuplodning, 
utförd vid Alsbäck, den djupaste stationen i Gullmaren (se den 11 Febr. 1896). 


Stationen Alsbäck. 


Gullmarsfjord. 

Djup. | Temp. | Salt 2/00. | Ny cc. | 03 ce! TT CO, cc. 
(0) raS NGA NES ORSA EG EGON 28,98 | = 
DEGEN SER KANE Sy 29,02 | 
OSTAR S AR LU SRERSNANSSER0G 29,14 15,20 Ad? Si 45,30 
HTS SE TV KS SATA 3,59 30,98 14,62 6,18 29,72 46,87 
305 wetia HN TENSTA 32,68 — 2 = 2 
A0 RR ruENanfArar de TARO 39,20 13,97 5,65 28,80 48,48 
FO FALSE EE SA GPS 33,88 = = = 
BÖN IS 34,55 13,30 3,96 22,96 | 49,67 
80 | 6,65 — 116 4,44 25,23 49,64 
[00 Ra a on er NA 6,47 24,64 13,30 4,22 24,10 50,59 
12027 DMI RLNE TRUKNITGAS 34,64 = — = = 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 41 


Det är tydligt, att de ytterst låga syrehalterna i förening med de abnormt höga 
kolsyrehalterna härröra från djurlifvet, som rört sig i dessa nivåer af fjorden, hvarest 
under hela föregående vintern det rikaste sillfiske, som någonsin egt rum under nuvarande 
fiskeperiod, idkats. HFiskstimmen synas hafva under dagen haft sitt tillhåll nedom 20 
meters djup i bankvattnet och vid gränsen mellan detta och det underliggande 34-vattnets 
lager, hvarest syrehalten är mest reducerad (se tabellen vid 60 meter). Utanför fjordens 
mynning förefunnos helt andra förhållanden vid samma djup, såsom synes af gasanalyserna 
i vattenprofven från stationen Åxy. 


Stationen Axyv. 
TOng. UR ola0: ab. DOT LI SN 


Djup Temp. | Salt 2/0. | Ny cc. | Os cc. | AL00K02 CO, cc 
| Ny + 0; | 
Olmit AGT I AE. HO. ti Hi 45900 3280 VN = 2271] 
20)parsl tag satgrl DAN nude Tse ST]. ATS 
AUNEE vgrsela ROSE FA 1 ÅG 550). | 34,76 13,90 ag 34,03 — | 
BD Dros NRK FRA BAD 13,76 le 34,22 47,76 | 
EDT GL Sn = = = — | 
TÖI reed ske a MOE 35,17 13,61 7,02 34,05 48,72 | 


Samma vattenslag (33- och 34-vattnet), som inuti fjorden har förlorat !/3 af sin 
syrehalt, befanns utanför fjorden vara öfvermättadt med syre (7,2 ce. eller 34,2 4 1 stället 
för 3,96 cc. eller 22,9 4) och kolsyrelalten, som inuti fjorden vid 60 meter var 49,67 cc., 
var vid 60 meters djup i samma vattenslag utanför fjorden 47,76 cc. Samma förhållande 
som vattnet vid Alsbäck visa vattenprofven från alla stationerna inuti fjorden, såsom från 
Smörkullen (40 & 60 meters djup), hvarest syrehalten nedgått till 28 och 23 4, vid Bornö 
på 35 meter o. s. v.!); och samma förhållande som vattnet i Åxv, nemligen öfvermätt- 
ning med syrgas visar vattnet i den midt i Skagerack belägna stationen Syn, hvarifrån 
följande serie är tagen. 

Stationen Syvyn- 
Long. 10710' 50”, Lat. 5817. 


I 
D j up. Temp. | Salt 9/00... N3 cc.o| FÖ: cc. a EO 003 cc. 
ÖSm NRA NG rg NA 28 8 33,30 = = = = 
Bjerese pressarna nen ÅS 8 Ser = Sign ANA 7,38 34,46 | 47,03 
TOP SEAMURE SEE SIA 2 BEA FE” [EST IA0rR 6 33,88 13,84 7,29 34,51 = 
20 TEARS IN: 0 Lä LANE 4,95 33,92 13,33 6,64 33,26 — 


Och i stationen C, vid 30 meters djup, der vatten af 34,28 ?/oo salthalt visade 7,33 cc, 
syrehalt, motsvarande 34,13 4 och 47,s8 cc. kolsyra i litern. Vi få hänvisa till tabellerna 
hvad stationen Cy m. f. beträffar, hvaraf framgår, att 33- och 34-vattnet öfverallt i hela 
Skagerack hade antingen normal syrehalt eller var öfvermättadt med syre undantagande 


1) Se tabellerna. 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 


[or] 


42 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


inuti fjordarne, hvarest vattnet med 1 öfrigt enahanda egenskaper visade starkt nedsatt syre- 
halt och höjd kolsyrehalt, ett förhållande som endast kam förklaras genom respirationspro- 
cessen hos de fiskar (torsk och sill), som uppehållit sig i dessa relativt instängda vattenlager. 

Såväl bankvattnet som det underliggande 34-vattnet voro alltså 1 Februari 1896 
nyligen inkomna i Skagerack och fullt ventilerade samt t. o. m. öfvermättade med syre. 
Inflödet af båda vattnen har skett norrifrån, d. v. s. igenom norska rännan, såsom tyd- 
ligen synes af ytkartan hvad bankvattnet beträffar, hvilket alldeles icke har någon kom- 
munikation med södra Nordsjön. Att båda vattenslagen hafva nordligt ursprung bevisas 
äfven af deras höga qväfvehalt (13,6—14,1 cc.), hvilken motsvarar en absorbtionstemperatur 
af +3—+3”,5 C. och af deras plankton, hvilken i Februari 1896 utgjordes af oceaniska 
(vestatlantiska) och arktiska djur- och växtformer. De neritiska formerna af didymus- 
"typen, som under hösten spela så stor roll, saknades 1 Februari nästan alldeles. Den 
vestatlantiska planktontypen (trichoplankton) förefanns renast utvecklad inom 34-vattnet, 
t. ex. 1 ett prof från Kristiania fjord vid 100 meters djup, den arktiska typen fanns renast 
1 33-vattnet t. ex. i ett prof från Jomfruland från 90 meter och dessutom, märkvärdigt 
nog, i ytprof ifrån Kattegat vid Anholt och Kullen d. 19 Mars, ja t. o. m. hvad vissa 
former beträffar inuti Östersjön vid Bornholm. ! Förklaringen härtill måste sökas deruti, 
att dessa arktiska diatomaceer medfölja bankvattnet såsom underström in 1 Kattegat och 
derifrån uppstiga till ytan. 

Föröfrigt synes af det sydliga tvärsnittet å pl. XI, att bankvattnets tid snart är ute 
och att tiden för de undre vattenslagens ansvällning börjar, hvaribland 34-vattnet under 
sommaren skall innehålla Skageracks temperaturminimum, emedan det nästan oförändradt 
bibehåller samma temperatur som det eger i Februari, nemligen 5?—6” (. 

Under Februariexpeditionen undersöktes 1 detalj såväl kustbankens tillstånd som de 
mre fjordarne och vikarne i Bohuslän och dessutom den yttre delen af Kristianiafjorden 
från mynningen till Horten. Tillståndet i de svenska kustrännorna framgår af de i tabel- 
lerna upptagna djuplodningarne vid Ramsö och Hällsö och innanför Väderöarne (Koster- 
rännan) samt 1 djuprännan vid Pater Nosters fyr. 

Vid undersökningen af de inre fjordarne må framför allt påpekas djuplodningarne 
1 två instängda och genom trösklar afskilda djupbassiner i farlederna innanför Oroust, 
hvaraf den ena, Byfjorden vid Uddevalla, bildar innersta bassinen af Bohusläns fjordsystem, 
Skiljd genom uppgrundningen vid Sunningen från Hafstensfjord. 


Byfjorden. 
| IDA up. Temp. Salt ?/oo. | Ny cc. (03 Ce 200 Op 
NEO 
| | 
SST ÖN ater Nl fr ST Nr IRS 12,22 
5 2,00 20,45 I 
10 > 2,65 24,91 — — —- 
20 > Ojrkle 28,86 
| HOS so BY aka sl FN 29,04 | — — — 
45 barns tad fest 335 29,04 | 15,40 0 0 


1) Se OLEVE. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIDENS HANDLINGAR. BAND 29. | N:O: 5. 13 
Syrehalten 1 bottenvattnet af denna fjord var således alldeles förbrukad. Det är 
baltiskt vatten af 29 "/oo som vid vintertemperatur mättats med luft vid 07,1 OC. och ned- 
sjunkit till botten, hvarest det fått sin temperatur ökad till 37,35 OC. samt mistat syre- 


halten antagligen genony kemiska reduktionsprocesser uti det genom Bäfveån utförda 


slammet. In annan afstängd håla bildar 
Borghilafjorden. 
NERE SR cdi L läG AT ere FS SA TYNNA | 
Djup | Temp. | Salt 9/oo. | Ny ce. | Oy cc. 29 00 IMCONRcc: | 
| | No + 0; | 

| | gå Va 

0 m 2,20 20,17 — — — — 

5 » |. 2530 25,12 | - — oo 
107 2,40 25.28 -— | — — — | 
Ir2085 2,62 26,32 15,56 | 6,69 | 30,06 41,90 | 

25 47,60 20,53 14,41 | 0,43 2,92 — 

30 5 456511) 29,88 = — = al 

HONA 4,60 29,83 14,46 | 0,13 0,88 50,00 

6063 460 | 29,86 | 14,45 0 0 = 

Denna lilla men djupa försänkning uti det inre fjordsystemet norr om Oroust är 


afstängd vid 
att syrehalten med ett slag sjunker ned till 0, under det vattnet för öfrigt är alldeles 
homogent i afseende på salthalt, temperatur och qväfvehalt. 
syre motsvaras af en abnormt stegrad kolsyrehalt af 30 cc. på litern. 
grad intressant att förnya upplodningen af denna håla och, i fall vattnet fortfarande visade 
samma syrebrist, genom djup draggning förvissa sig om, huruvida organiskt lif i någon 
form (t. ex. af bakterier) förefinnes nedom de afspärrande bankarnes nivå. 

Bland inre fjordar förtjenar äfven Sannäsfjorden innanför Hafstenssund att bemärkas, 
emedan denna för sitt fiske och sina ostronbankar bekanta fjord för första gången blef 
undersökt till sitt hydrografiska tillstånd under denna expedition. 
af de i tabellerna uppförda observationstalen från denna fjord, att en salthalt af 31—32 
"Yoo och en djupvattenstemperatur af 3 ,46—5",96 1 Februari äro tillräckliga fysiska betin- 
gelser för ostronkultur vid vestkusten. Planktons beskaffenhet i denna fjord beskrifves i 
de biologiska specialafhandlingar som nu äro under tryckning. 

I Borghilafjordens djupvatten fanns af vår expedition ingen plankton. Det är så- 
ledes ytterst olika fysiska och biologiska förhållanden som herrska uti Bohusläns inre 
fjordar. Det bör anmärkas, att äfven Sannäsfjorden är 1 viss mån spärrad från hafvet i 
sina djupare nivåer, ehuru blott vid 10 meters djup. 

På den Bohuslänska kustbanken inträdde från den 8 Febr. till den 21 Febr. en 
betydlig förändring i hydrografiska tillståndet, särdeles i de södra distrikten (Göteborgs 
skärgård). Denna förändring är af särskildt intresse, emedan den åtföljdes af sillfiskets 
upphörande. 


25 meters djup, och vattenmassan nedanför denna nivå är så stagnerande, 


Den fullständiga bristen på 
Det vore 1 hög 


Så mycket kan inses 


44 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Mellan Varholmen och Kalfsund. 


Den 9 Febr. 1896. Den 21 Febr. 1896. 
DEU: 

Temp. Salt ?/0o. Temp. Salt ?/o0. 
Ölm spel oa: dd 3,20 21,87 1,22 23,99 
(SOT RIRARE SERA vAAL re 3,28 22,02 — — 
TK 0PRSSONES PRE Ssle SÖT FS ASA 3,51 29,83 1,50 24,67 
2055 EE horgCje fe NT SA 3,83 31,70 1”,98 25,89 
SEG dr IRA a Sao ska 4,33 32,43 2,40 27,13 


Under de 13 dagar som förgått mellan första och sista undersökningen hade det 
varma och salta bottenvattnet dragit sig tillbaka utåt hafvet, och dermed hade sillstimmen, 
hvilka i början af Februari stodo i skärgården, också dragit sig utåt. 

Något söder om denna trakt på djupaste stället i Dana fjord utanför Göteborg verk- 
stäldes en djuplodning d. 8 Febr., hvilken här sammanställes med en dylik, gjord några 
timmar senare i Kattegats djupränna utanför Vinga. 


Dana fjord. Utanför Vinga. 
Den 8 Febr. 1896. Den 8 Febr. 1896. 
DEKU | DER 

Temp. Salt ?/0o. | Temp. Salt 9/00. 

Övn köt När | 830 22,27 Osmårkasrvi stubb 3,60 30,51 
ST ENE GG 23-MOe NN ÄT Dk rn be NS 3,55 30,51 
TOTAL EET 3,56 31,20 TÖMS RE IEEE 3,60 30,86 
INRESA TRI FIA AN | SET STEEN = = 
2 (EDGE VERDE mot Ada RA 3,83 32,67 | 2000 SS RR SEN 3,60 30,65 
25053 1. UED KE BYDED! I FRAS SALT PSOFR DDIE 0100 BONE VAS 33,15 
36155: Bernie helt. 0 ai 3305 MORI rev HÄST (05 33,21 
ADA: TN Ry 4”,10 39,40 

60;-3hor tsk on 4”,20 33,35 


Bankvattnet utomskärs (vid Vinga) har gått in som bottenström under det af Göta 
elf ganska utspädda baltiska ytvattnet i Göteborgs skärgård, och i detta bottenvatten hade 
sillfisket egt rum under föregående månader. Gasanalyserna visa samma qväfvehalt men 
en nedsatt syrehalt och höjd kolsyrehalt uti bankvattnet inomskärs. 


Djup. Temp. | Salt ?/oo: | N; cc: 0, cc. 0; 4. CO, cc. 


[TU fomskarsibie oas 20 3,60 30,65 14,96 T,44 33,23 — 
INVALD & 9) kastar alone el 45 4,10 30,40 — - — 44,82 
[ärnomskärspse SEO 3:83 | 3267 | 14,58 7,01 32,45 | 47,68 
|[(DanEfj ord) near ARSA 4,66 33,25 14,10 6,26 30,76 48,76 


(CEMENT SG do oc oo cg 2080E35e3 Säl Ne 6,09 29,48 47,62 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 45 


I trots af den lifliga omsättning som råder i vattenlagren uti denna skärgård lemnar 
alltså äfven här sillstimmens närvaro spår efter sig uti djupvattnets gashalt. 

Denna vinters fiske var utmärkt af, att sillen gjort insteg längre än vanligt i de 
inre farlederna och fjordarne, så att man fiskat sill under jultiden innanför Oroust. Vid 
tiden för vår undersökning hade detta emellertid upphört. Följande tabell, som redogör 
för djuplodningarne på en linie, som följer stora farleden till Uddevalla från Pater Noster 
förbi Hättan och Svansund, ådagalägger att orsaken till sillens långt gående insteg i den 
inre farleden varit, att bankvattnet, som denna vinter stått vid hög nivå invid vår kust, 
såsom underström gått in 1 farledens djuprännor, hvarest den 1 de djupaste bottenhålorna 
qvarlemnat rester af vatten med relativt hög temperatur och salthalt, hvilka qvarstå der- 
städes, sedan det sillförande lagret börjat draga sig tillbaka, hvilket synes hafva börjat 
redan före början af vår expedition, ehuru fenomenet ej hann fullbordas förrän efter ex- 
peditionens slut den 21 Februari. 

Följande stationer ligga på en linie längs segelleden från Marstrandsfjorden genom 
Hakefjord och Askeröfjorden till trakten innanför Svansund. 


I 
Pater Noster. Hättan. Meholmarne. | Askerö. | Grötön. 
Da TD tal 
Temp. |Salt ?/o0.| Temp. |Salt 9/oo.| Temp. |Salt 9/oo.| Temp. |Salt 9/0.) Temp. |Salt 9/00. 
| I I | | 
ÖRMERESESE RAS par Ph LS Bu! 30,83 J315 29,07 2,90 25,07 3,00 24,01 | 2,95 20,03 
DD dö er SEDEN 2”,90 25,08 2,90 24,22 — — 
JO Dr EA SN SA AR = = 3,02 | 29,43 37,00 | 29,22 27,85 | 25,33 = | = 
2 NER a Af Rae. As 3,70 31,46 3,30 31,24 2,30 31,29 3,31 30,88 — — 
20 DSS 3,85 33,06 — — 2,80 23,20 — 32,46 — -- 
ELAN ASEAS] | SES RE JUAN a | 
botten botten | 
AON OO SKETa elena80 3320 — Odd Fr20:86 
50 > 3,90 33,27 | 3,90 33,32 — -- 
botten 
(Å0:TDT tosvieR SR ORDT SR ER SSR — — 3,90 33,32 I | 
ARTNR | 
botten | 


Stationerna äro förlagda till de djupaste punkterna af segelrännan. Dessa fördjup- 
ningar äro åtskilda af trösklar. Det visar sig, att i alla hålor söder om Svansund qvarstår 
vid 30 meters djup bankvatten af omkring 3”,so C. ännu i Februari från ett föregående 
inflöde, som antagligen egt rum i November—December, vid hvilken tid sillfiske idkades 
i de inre fjordarne. Något innanför Svansund tyckes emellertid gränsen för bankvattnets 
inflöde och äfven för sillfisket hafva varit. 

Det utomordentligt gynsamma vädret under Februariexpeditionen tillät oss att egna 
särskild uppmärksamhet åt förhållandena i Skageracks största djup vid stationerna Syn och Sym- 
Af särskild vigt är bottentemperaturen 1 Sym vid 612 meter, hvilken med största nog- 
granhet bestämdes genom repeterade djuplodningar med Petterssons värmeisolerande ap- 
parat till 5,79 C. och genom en korrigerad Negretti Zambra-termometer till 57,s C. Som 
detta bottenlager innehöll vatten af salthalten 35,24 ”/oo och qväfvehalten 13,4 cc., måste 


46 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


det hafva absorberat sin gashalt vid 49,6 C. Syrehalten var något nedsatt”) (5,99 cc. 
motsvarande 30,9 4 syre). Det kan vara af intresse att jemföra vattnets beskaffenhet 
den 18 Febr. 1896 med förhållandena på samma ställe i hafvet d. 14 Febr. 1890, då 
äfvenledes ett utmärkt tillfälle till noggrant bestämmande af dess egenskaper erbjöd sig. 


Stationen Syvyr- 
Long. 9 43' 35”, Lat. 58” 28' 50”. 


Djup. Temp. Salt ?/oo. NIrees (08 (s6. 0. 4. C0O,. Tid. 
G05 ed ert (NE) 35,18 12,54 5,20 29,31 48,37 18!/290 
612 > PRE) SVANS ÖR BON — 18'3/296 


29 (ING 2) 


Dessa lodningar visa, att bottenlagret 1 Skagerack äfven på de största djup är 
underkastadt förändringar, och att ingen stagnation der inträder, såsom fallet är i de 
innersta bassinerna på Östersjöområdet. Den låga absorbtionstemperaturen 47,6 hos vattnet 
vittnar om, att det såsom ytvatten i Nordhafvet eller i norra Nordsjön vintertiden afkylts 
och aflemnat sitt värme åt atmosfären och derefter genom vertikalcirkulationen kommit 
att tillhöra bottenströmmen. 


1) Kring vattenhemtaren hade vid sista lodningen snärjt sig tvenne vackra exemplar af Kophobelemnon, 
hvilket visar att bottnen i Skageracks största djup innehåller ett rikt djurlif. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. AT 


Skageracks tillstånd i December 1896. Anledningen till sillfiskets ute- 
blifvande vintern 1896—97. 
(PIEERTT FKA): 


Då sillfisket under hösten 1896 nästan alldeles felslagit framstäldes af Göteborgs 
fiskeriförening den önskan, att en hydrografisk undersökning måtte komma till stånd för 
att utröna, hurudant tillståndet i hafvet var under sådana förhållanden. Det lyckades den 
svenska hydrografiska kommissionen att med den norske hydrografen D:r Hjort få en 
gemensam undersökning i gång, hvilken utfördes i Dec. 1896 på så sätt, att den norska 
expeditionen upplodade vestra sidan af Skagerack, under det vi ombord å kanonbåten 
Svensksund utförde de undersökningslinier som här skola beskrifvas. 

Den hydrografiska situationen visade sig vara i hög grad olik den som vi lärt 
känna under värt föregdende studium af nordsjögebitet vid denna ärstid. Detta framgår 
tydligt redan vid en jemförelse af ytkartorna från Nov. 1893 och Febr. 1896 med den 
ytkarta för December 1896 som vi uppdragit å pl. XII !). Denna sistnämda karta visar, 
att det baltiska ytvattnet ännu vid midten och slutet af December fanns qvar öfver hela 
mellersta och norra delen af Skagerack, med undantag af ett litet område vid nordöstra 
sidan, der de rådande nordöstliga vindarne drifvit bort täcket från ytan och låtit de under- 
liggande saltare och varmare vattenslagen träda i dagen närmast lä-kusten, hvilken i detta 
fall utgjordes af Bohusläns norra skärgård från Soten till Hvalöarne inklusive Väderöarne 
och södra Koster. Efter hvad vi förut meddelat i Grunddragen och i den föregående 
delen af denna afhandling behöfva vi knappast påpeka, att tillvaron af ett baltiskt ytlager 
af sådan utsträckning vid denna årstid är ett alldeles exceptionelt drag i Skageracks 
hydrografi, sådan den gestaltat sig sedan den tid då vetenskapliga undersökningar började 
bedrifvas på detta område, ett drag som antyder, att höstens stora vattenombyte, som 
ersätter sommarens baltiska ytlager med ett lika mäktigt eller ännu mäktigare lager af 
bankvatten, under detta år endast delvis eller ofullständigt egt rum. Att likväl bank- 
vattnet äfven detta år haft ett inflöde i Skagerack, ehuru icke af den mäktighet, att det 
som vanligt kunnat förtränga det baltiska ytvattnet från dess yta, synes tydligt af yt- 
kartan, som visar, att det färskare ytvattnet (den gula arean å kartan) flyter ofvanpå och 
underlagras af ett bankvattenslager (de gröna ytorna å kartan), som går i dagen både i 
sydvestra och nordöstra Skagerack. 


1) Kartan är uppritad enligt våra egna och de norska iakttagelserna, som med största beredvillighet 
stälts till vårt förfogande af D:r HJORT. 


48 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Det nästa mera framträdande draget i decemberkartans ytformation är, att vatten 
af mycket hög salthalt, 35 ?/0oo, går i dagen längs utmed Jutlånds nordvestra kust. Äfven 
detta är ett exceptionelt drag i Skageracks hydrografi, ty vatten af så hög salthalt plägar 
eljest aldrig gå 1 ytan mom Skagerack, emedan det öfverlagras af lättare vattenslag redan 
utanför Skageracks mynning. Så har äfven skett detta år, enligt hvad ytkartan å pl. XIII 
visar, hvilken vi utlagt enligt svenska och norska ångbåtsliniers iakttagelser för att visa 
tillståndet i Nordsjöns yta under Dec. 1896. Denna karta visar, att 35-vattnet, som gick 
i dagen utanför Jutlands nordvestra kust, tillhörde den stora arean af Golfströmsvatten, 
som sträckte sig öfver norra Nordsjöplatån från Skotland och Orkneys till Fiskarebanken 
och Skageracks mynning och mellan 6:te och 9:de longitudsgraden öfverlagras af 34- och 
33-vatten. Inom sjelfva Skagerack är återigen den förefintliga mängden af bankvatten 
icke tillräcklig att öfvertäcka det imflödande 35-vattnet, hvilket under denna vinter inom 
Skagerack ansvälde till en alldeles ovanligt hög mivd. Detta visar sig bäst vid en gransk- 
ning af tvärsnitten som uppritats efter våra djuplodningar å de vanliga stationerna på 
pl. XI fig. 15 och fig. 16 samt på pl. XII fig. 17. Denna sistnämda figur som före- 
ställer en profil, tagen från en punkt i centrala Skagerack, station Sm, mot vester öfver 
svenska kustbanken in genom Bohusläns djupaste fjord Gullmaren, är mycket betecknande 
för den egendomliga hydrografiska situation, som rådde i Skagerack vid slutet af 1896. 
För jemförelses skull hafva vi under fig. 17 placerat en profil af Gullmaren, tagen vid 
alldeles samma tid på året, 22 Dec. 1891, fig. 18 och tvenne profiler fig. 19 och fig. 20 
som återge tillståndet på samma linier i Febr. 1896 d. 11—17 och d. 207). Olikheten 
mellan tillståndet hösten 1896 och föregående år är påfallande och kan korteligen karak- 
teriseras sålunda: 

Under vanliga förhållanden stupa alla isohaliner nedåt mot svenska kustbanken, 
d. v. 8. de utifrån hafvet kommande vattenslagen stå högst i midten af Skagerack och 
lägst vid kusterna. Derigenom kommer baltiska strömmen, hvilken under vintern i van- 
liga fall är reducerad till en kustström, att flyta fram liksom i en ränna eller en skålformig 
fördjupning närmast kusten bildad af de underliggande lagren. Detta underliggande lager 
är i vanliga fall bankvattnet, hvilket brukar hopa sig emot kustbanken, hvarest det är vida 
mäktigare än 1 midten af Skagerack. Det är denna formation som åstadkommer isohali- 
nernas bågform och stupning nedåt från midten af Skagerack emot kustbanken. Denna 
lutning brukar vara mycket mer utpräglad vintertiden än sommartiden, då alla gräns- 
linier antaga ett mindre krökningsmått. På detta förhållande gjorde vi redan i Grund- 
dragen ”) uppmärksamma, då vi visade, att baltiska kustströmmen rinner fram i en dju- 
pare fåra om vintern än om sommaren. Men December 1596 bildar undantag från regeln, 
såsom synes af tvärsnitten och å pl. XIII, hvaraf det sistnämda representerar en tvär- 
profil öfver Kattegat från Vinga till Skagen d. 16 Dec. Vid detta tillfälle var baltiska 
strömmen tunnare vid Sveriges kust än vid midten af Skagerack, och 35-vattnet stod högre 
invid denna kust än i centrala Skagerack. Förhållandet var alltså alldeles motsatt det 


1) Jemförelsen kan äfven utsträckas till fig. 9 och 10 å pl. IX, som framställer profilen af Gullmar- 
fjorden och kustbanken der utanför från Nov. 1893 och Febr. 1894. Olikheten med profil fig. 17 å pr XII 
faller omedelbart i ögonen. 

2) Se Grunddragen p. 62. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 49 


normala, och tvärsektionerna lemna samma totalbild som ytkartorna, nemligen: att det 
hydrografiska tillståndet i December 1896 vida mer liknar tillståndet under sensommaren 
eller hösten (jemför +t. ex. Septemberkartan å pl V) än det normala vintertillståndet, 
sådant det framträder i ytkartan för Nov. 1893 eller Febr. 1896 m. fl. 

Då nu de underliggande saltare vattenlagren, 35- och 34-vattnet, öfverallt höja sig 
till en ovanligt hög nivå invid svenska kusten, och samtidigt ytlagret derstädes förtunnas, 
kommer det intermediära lagret, bankvattnet, att äfvenledes intaga en hög nivå, men blir 
tillika ytterligt tunnt invid kusten och uti Skageracks fjordar. Fig. 17 å pl. XIII ådaga- 
lägger detta på det tydligaste. Bankvattenslagret vid Gullmarfjordens tröskel hade t. ex. 
följande mäktighet: 


Den 22FDecember” l894: SI N30 meter. (från 23 m. till 53. m. 
SFSF NG Ve DD TLS: rs sr SEEN 5 (0 RES I (ES ES IE SE OS 
Bö dllö fen S orsns BAT KA NM Fr ATG 
24 UNRGRTAL HINÖ ERT SNRA KDU NNK AE 
ST NRRRTD) 6 6 TVO GEO SSR SS rs ar N/A RE RR (65) SAR 


Bankvattnet, hvilket eljest under vintern brukar stå an mot kustbanken med en 
mäktighet af 30 meter och derutöfver, var i Dec. 1896 reduceradt till '/4 eller !/5 af sin 
vanliga mäktighet, men befanns samtidigt upplyftadt närmare ytan än eljest, tillfölje af 
34- och 35-vattenlagrens oerhörda uppdrift. Denna uppdrift eller insugning af salt ocea- 
niskt vatten har vållat, att 35-vatten, som eljest endast i sällsynta fall inkommer i Katte- 
gats djupa ränna, under vintern 1896—97 fylde denna ränna från botten ända till 42 
meter under ytan (se tvärsnittet fig. 21, hvilket bör jemföras med tvärsnittet Dr, å pl. IV 
från samma linie i Nov. 1893). 

Orsaken till denna ovanliga uppdrift af 35- och 34-vatten mot Skageracks östra 
kustbank och dess inre fjordar samt Kattegatsrännan är i första hand att söka uti de 
ostliga vindarne, som med ovanligt stor freqvens rådde hela hösten och vintern endast 
afbrutna af några vestliga stormar. De undre lagrens uppdrift är en reaktionsverkan af 
den utströmning, som dessa vindar vållat hos Skageracks ytvatten. Dessa vindar, som 
skulle befordrat vattenömsningen i ytan genom att drifva det baltiska ytlagret vesterut, 
och som verkligen i December aflägsnade detsamma ett stycke från kusten i trakten af 
Fjellbacka och Väderöarne (se ytkartan å pl. XID, hafva emellertid haft äfven en annan 
verkan, hvilken motverkat vattenömsningen, nemligen att hindra det nya ytvattnet, bank- 
vattnet, som vid hösttiden skulle intränga i Skagerack och intaga sin plats såsom ytlager 
derstädes, från att nalkas svenska kusten. Det har så sent på året som i December ej 
kunnat intränga längre än i Skageracksmynningen till linien Skagen—Kristiansand såsom 
ytlager. Här har det mött det baltiska ytvattnet, hvaraf uppstått den på ytkartan an- 
gifna vidsträckta arean af blandningsvatten närmast Norges kust. Såväl det utifrån kom- 
mande bankvattnets som det inifrån Skagerack af vindarne utdrifna baltiska vattenlagrets 
mäktighet är störst i mellersta delen af Skagerack, der de båda vattenslagen mötas. När- 
mare svenska kusten blifva båda allt tunnare. Bankvattnet har nemligen inqgdtt såsom en 


tunn reaktionsström under det baltiska vattnet mot kusten. Emellan det till ovanlig nivå 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. dd 


50 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


uppdrifna salta vattnet (34—35-vattnet) och det af vindarne förtunnade baltiska ytlagret 
vid läkusten har bankvattnet endast kunnat inkomma med ett omkring 7 meter mäktigt 
lager. Då nu bankvattnet, enligt hvad vi förut visat, är det i egentlig mening sillförande 
vattenlagret i Skagerack, som under föregående år, då sillfisket utfallit normalt, brukat 
stå vid kusten till 30 meters djup, är det förklarligt, att sillfisket under hösten 1896, då 
en så ovanlig situation rådde i hafvet, skulle utfalla helt annorlunda än vanligt. Vär 
äsigt är, att sillfisket felslog derför, att bankvattnet och den vattenömsmng, som skulle fört 
detsamma i mäktigt lager till Skageracks östra kust och in i dess fjordar, felslog. Gången 
af sillfisket under denna vinter svarade alldeles mot den bild våra hydrografiska sektioner 
gifva af tillståndet och förändringarne 1 hafvet. 

I Augusti—September iakttogo vi den vanliga underströmmen af sydligt bankvatten 
förbi Jutlands nordvestra kust inemot Kattegats mynning, alltså samma förhållande som 
i Aug. 1893 (se pl. III). Denna åtföljdes som vanligt af ett ganska rikt drifgarnssillfiske 
mellan Vinga eller Marstrand och Nidingen. Detta slutade i Oktober, och derpå började 
som vanligt inflödet af det nordliga bankvattnet. Sillstim visade sig utanför kusten, och 
man lyckades medelst drifgarn fånga sill utomskärs utefter hela Bohusläns kust, ehuru 
detta fiske ej drefs med eftertryck, alldenstund man väntade på sillens insteg 1 fjordarne. 
Detta uteblef visserligen icke helt och hållet, utan bankvattnet inträngde tvärtom längre 
än vanligt i de inre farlederna t. ex. mellan Oroust och fastlandet men öfverallt i mycket 
tunnt lager, medförande mycket litet sill. Det stora vattenombytet, då kustens och fjor- 
darnes djupvatten från sommaren skulle förnyats och ersatts med ett mäktigt lager nord- 
ligt bankvatten uteblef och dermed äfven det stora vadfisket af sill. I stället utgjordes 
djupvattnet på kustbanken och i de djupare fjordarne detta år af 34-vatten, hvarpå det 
tunna, sillförande lagret af cirka 7 meters tjocklek hvilade öfvertäckt af ett färskare och 
ganska afkyldt tunnt baltiskt ytlager. Ute i Skagerack på linien Kristianiafjord—Skagen 
stod bankvattnet till ungefär vanlig mäktighet, d. v. s. omkring 20—25 meter, och ute i 
hafvet höllo sig äfven sillstimmen under hösten. Så ofta något afbrott egde rum i den 
östliga vindriktningen fördes bankvattnet mot kusten: salthalten steg, andra planktonformer 
uppträdde och sillstäng sattes, så t. ex. den 30 Nov. i Lysekilstrakten, men så snart den 
östliga vinden åter begynte blåsa, försvann sillen igen. Den stora vattenömsningen kom 
aldrig till stånd. 

Under denna höst och vinter observerades hafsvattnets tillstånd och planktons vex- 
lingar träget vid 3 stationer: Väderö, Måseskär och intill den 1 Dec. vid Kristineberg 1 
Gullmarens mynning. Vi bifoga de af fyrmästaren på Måseskär utförda observationerna 
1 en särskild tabell. ') Under Oktober hade något bankvatten ej ännu inträngt på kust- 
banken, der fanns då gammalt djupvatten från sommartiden af nära 13” C. temperatur. 
Någon gång i November synes ett inflöde af nytt bankvatten hafva egt rum, ty på 30 
meters djup fanns den 9 Dec. 7,5 OC. temperatur och 33,11 ?/oo salt. Detta var troligen 
en rest af inflödet den 30 Nov., som bragte sillstimmen in till Lysekilstrakten under ett 
eller två dygns tid för att straxt efteråt försvinna. Bankvattnet försvann emellertid från 
kustbankens botten, och i dess ställe uppsteg 34-vattnet till ovanligt hög nivå. Redan 


1) Genom ett missförstånd om instruktionen egde inga observationer rum i November. 


IK 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NO 5. Jil 


den 15 December stod det vid Måseskär vid 20 meters höjd, omedelbart öfvertäckt af 


Ka OC]E OR SEO.AALeN, 24KDSe: 


, 


baltiskt vatten, hvars temperatur började att nedgå till + 1? 
Kontrasten mellan ytlagrets och det underliggande 34-lagrets temperatur, som ännu i 
Februari var 5? d 6? O.: är mycket påfallande och torde hafva utöfvat ett betydligt in- 
flytande på lufttemperaturen och väderleksförhållandena under denna vinter. Det tunna 
täcklagret af baltiskt vatten hade, som ytkartan å pl. XII visar, en temperatur af 22—3? 
eller 1? C. i början af Januari 1897. Detta kalla 
ytvatten verkade i sin ordning gynsamt för bibehållande af låg lufttemperatur. Under 


[0] 


1 Dec., hvilken raskt nedgick till 0 


vanliga förhållanden, då bankvattnet bildar ytlager, står luften öfver Skagerack i kon- 
takt med en vattenyta af omkring 5? C. temperatur i Dec. och 3?—4? CO. i Januari— 
Februari. I början af Januari 1897 hade ytlagret i Skagerack till följe af den ovanliga 
hydrografiska situationen, att baltiskt vatten qvarstod i ytan, endast 0”—1" C. temperatur. 
Denna afkylning af det tunna ytlagret hade börjat redan i Dec. och befordrade in- 
trädandet af en köldperiod som äfven inträffade under början af detta år. Denna kalla 
period hade emellertid sina afbrott, som på ett anmärkningsvärdt sätt sammanfalla med 
hydrografiska förändringar. På ytkartan å pl. XII, som representerar tillståndet den 17—18 
Dec. synes, att det baltiska ytlagret af de östliga vindarne drifvits ut från kusten, så att 
en area af salt vatten med mycket hög temperatur 57,7 till 6,5 O. bildat sig i norra 
skärgården från Strömstad till Hållö. Denna area”) sträckte sig några mil ut från kusten. 
Lufttemperaturen var den 18—19 särdeles låg i dessa trakter (— 10? C.). Hafsytans 
höga värmegrad orsakade bildning af dimma och uppstigande luftströmmar vid kusten. 
Några dagar derefter inträffade omslag i väderleken, så att temperaturen steg till + 5” 
a 6” C. och snösmältning och töväder inträffade under tiden mellan jul och nyår jemte 
vestliga stormar. Några sillstäng sattes undertiden i Lysekilstrakten, men den vestliga 
stormen synes hafva återfört ytlagret mot kusten, och ostlig vind med kall lufttemperatur 
inträdde ånyo. Det nästa afbrottet inträffade den 1 Febr. 1897. Den 26 Januari visade 
vattnet vid Måseskär endast + 07,70 C. i ytan, lufttemperaturen var låg, isbildning pågick 
i vikarne och isen låg inuti skärgården (gångbar is i Käringö hamn). Natten mellan den 
26—27 Jan. försvann isen alldeles, högt vattenstånd med svår dyning från V. och SV. 
inträffade, oaktadt vinden stod frisk och kall från NO. (Lufttemperatur mellan — 10 och 
— 12? 0). Ännu den 31 Jan. var lufttemperaturen så låg som — 10? OC. kl. 8 f..m,, 
men då tjock sjörök och dimma började bildas och termometern långsamt steg till — 6” C. 
kl. 2 e. m., misstänkte observatören, att någon förändring i hafsvattnet hade inträffat och 
erhöll vid djuplodning om morgonen den 1 Februari följande serie, hvilken här meddelas 
till jemförelse med observationerna från den 26 Jan. och 8 Febr. 


1) Kontrasten mellan den kalla arean och den varma i ytvattnet är utomordentligt skarp. Under ånga- 
rens färd från station Syr till Väderöarne observerades 13' SV. om Väderön + 17,46 C. och 7' V. om Väderö 
+ 5",7 0. i ytvattnet. Salthalten hade då stigit från 27,98 9/oo till 33,27 ?/00. 


52 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Måseskär. 
Den 26 Jan. 1897. | Den 1 Febr. 1897. | Den 8 Febr. 1897. 
ID 

| Temp. | 0/00. | Temp. | Salt ?/o. | Temp. |Salt 9/00. 

| 
(015741) SKER TIS br nare LG KTRS 0,70 |. 3118 4,70 34,50 0,45 30,62 
TOP ANSE NE 2,10 BRO 0 34,55 1,50 30,72 
210 FE SIST SEAT SED 3,55 dd,47 4,70 34,53 4,82 33,51 
GI UP SNS ag TS SIS oe RN RRD 3,20 34,67 3,55 34,19 
SE BR AN SALA SI VIA 6.30 24,76 3,55 34,71 3,80 34,28 
IÖrbaNISTND a 4 0 & 6 del — 10 C. Stigande. -—3 OC. 


Mellan den 26 Jan. och den 1 Febr. hade vinden varit från O. och N. med låg 
lufttemperatur. Efter att det varma och salta 34-vattnet kommit till ytan slog vinden 
om till V. och S. med stigande lufttemperatur och stark dimma och sjörök. De vestliga 
vindarne bragte emellertid åter det kalla baltiska ytlagret intill kusten och kall väderlek 
med lufttemperatur från — 7” till — 10? C. inträdde åter mellan den 1 Febr. och den 
8:de. I båda de fall vi här omnämnt visade sig omslagen i lufttemperatur och vindriktning 
m. m. stå i närmaste sammanhang med de hydrografiska förändrimgarne, då det kalla 
ytvattnet drefs bort och salt varmt vatten kom upp i dess ställe invid kusten för att efteråt 
ånyo öfvertäckas af baltiskt vatten. Och det anmärkningsvärda är, att förändringen i hafs- 
ytan föregick väderlekens omslag från köld till blidväder. 

De meteorologiska förhållandena vintertiden vid Skageracks kuster förtjena att noga 
studeras från synpunkten af de förändringar som inträffa i hafsytan.') Särskildt förtjenar 
undersökas, huruvida icke köldperioder under vintern inträffa, då större delen af Skageracks 
yta täckes af ett baltiskt ytlager. Under varma vintrar såsom 1889—90, 1893—94, 
1895—96 hafva vi funnit, att bankvattnet helt och hållet dominerar 1 Skageracks yta, och 
att baltiska vattnet endast spelar rollen af en kustström (se ytkartorna för Febr. 1890 i 
Grunddragen, för Febr. 1894 å pl. VIII och för Febr. 1896 å pl. X). Under sådana vin- 
trar som den senaste 1896—97, då ett baltiskt ytlager ännu qvarligger öfver mer än ?/3 
af Skageracks yta, måste detta lager, som snabbt afkyles genom hela sin massa, i sim mån 
återverka på atmosfärens tillstånd. Drifves detta kalla täcke bort från någon större del 
af hafsytan, så att luften öfver en area af ett tusental qvadratkilometer står 1 kontakt 
med ett djupt vattenlager af 5”—6? C. temperatur i stället för ett tunnt lager vatten af 
0” eller + 1” C., så synes denna förändring ej vara utan följder för väderleken. 

Ej mindre genomgripande följder medföra dessa förändringar som inträffa 1 hafvets 
öfre nivåer för den växt- och djurverld, som medföljer vattenlagren. Dit hörer i första 
rummet plankton. Några anteckningar om förändringarne i ytplanktons beskaffenhet, 
hvilka åtföljde omslaget i ytans tillstånd vid Måseskär i början af Febr. 1897 hafva vi 
här återgifvit efter Cleves ”) uppgifter. Den 26 Jan. var Yrichoplankton rådande, men 


1) Se derom Grunddragen. 
?) Se CLEVE: Karakteristik etc., 1. c. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. JO 


i början af Febr. visade sig Sira och hade i slutet af månaden och början af Mars blifvit 
nästan allenahärskande. Den allmänna bild af lufttrycksfördelningen öfver norra Europa, 
som de synoptiska väderlekskartorna lemna vid de båda nämda tillfällena, slutet af De- 
cember 1896 och början af Februari 1897 visa, att omslagen i väderlek vid Skageracks 
kust inträffade samtidigt med stora rubbningar 1 lufttrycksfördelningen öfver Nordsjön 
och Östersjön. Det är omöjligt att i dessa perturbationer afgränsa det område, på hvilket 
vattenytan i Skagerack utöfvat ett specifikt inflytande, emedan de meteorologiska iakt- 
tagelserna ej sträcka sig ut öfver hafvet utan endast till kuststationerna. Hvad slutet af 
år 1896 beträffar, kan emellertid anmärkas, att det höga lufttrycket, som hvilade öfver 
Skandinaviska halfön och förorsakade de nordostliga vindarne på Skagerack, fortsatte ända 
till den 24 Dec., då blidvädret började. Det låga lufttrycksområdet låg då 1 Nordhafvet, 
och under de följande dagarne indrogs äfven Skagerack inom gränsen för detta stora de- 
pressionsområde. Innan det låga lufttrycket hann att fortplanta sig in till Skagerack öfver 
Nordsjön och norska rännan, hade emellertid redan en tendens visat sig inuti Skagerack 
till utbildning af ett lokult depressionsområde. Under den föregående köldperioden hade 
lufttrycket varit högre och temperaturen lägre öfver nordöstra Skagerack än i Kristiansand 
och på Hanstholmen, men den 24 Dec. egde motsatsen rum, och vinden 1 Strömstad om- 
bytte riktning till SV., oaktadt vinden på alla håll kring Skageracks gränser då ännu 
bibehöll sin östliga riktning. Omslaget inträffade först vid Skageracks nordostliga kust. 
Öfverallt i Danmark liksom i sydliga Sverige hade man östlig vind. 


Kristiansand. Strömstad. 
Dec. 1896 kl. 8 f. m. - 
Lufttemp. Bar. | Vind. | Lufttemp. | Bar. | Vind. 
aO TONAR FOT: n | T 
Den 21 =0P0 ir NOS ET EE ORS 780,9 0. 
22 — 0,4 T13,2 | NO. — P2 T16,8 0. 
23 20 MENT NOS ALBRG 771,5 0. 
24. — 3,4 767,3 N. — 05,6 766,5 SV. 
2 + 2,4 762,0 DS + 0,5 765,4 SV. 
OEISTKNV: (0) Fo 


d. v. s. ett litet depressionsområde inom Skagerack synes sjelfständigt hafva utbildat sig 
och förenat sig med det stora, utifrån kommande, såvidt man kan döma af de synoptiska 
kartornas uppgifter, som för detta ändamål visserligen gåfvo mycket ofullständig ledning. 

Hvad det andra omslaget den 1 Febr. 1897 beträffar, så visa kartorna, att man 
från den 26 ända till den 1 Febr. på Skageracks kust hade vindar från N. eller NO. 
Hvad som föregick ute på hafvet är svårt att bedöma. Nordsjöområdet synes omkring 
den 1 Febr. haft flera smärre minimiområden, ej skarpt afgränsade från hvarandra, hvaraf 
antagligen Skagerack bildat ett. Snart derefter inträdde åter de gamla förhållandena. 

För studiet af de hydrografiska fenomenens samband med de meteorologiska äro de 
nuvarande väderlekskartorna otillräckliga, och det vore högeligen önskvärdt, att de, åtmin- 
stone för vintertiden, kunde kompletteras genom observationer ombord å de ångbåtar, som 
regelbundet öfverkorsa Nordsjön. 


54 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Å pl. XIII är utlagd en ytkarta öfver Nordsjögebitets tillstånd i Dec. 1896. De 
observationer, som lemnat material dertill, äro anstälda å norska och svenska ångbåts- 
linier, och vi stå i förbindelse till ledaren af de norska undersökningarne D:r HJort ej 
blott för den medverkan han lemnat vid sektionerna öfver Skagerack utan äfven för med- 
delandet af dessa ytobservationer. 

Ytkartan öfver Nordsjön visar ett egendomligt förhållande, som anger, att tillståndet 
1 Nordatlanten var ett annat under hösten 1896 än under föregående år, t. ex. November 
1893. Under sistnämda vinter var bankvattenströmmen inskränkt till norska rännan och 
Skagerack. Inflödet kom norrifrån och slutade i Skagerack. Ingen förbindelse fanns 
efter November med det sydliga bankvattnet i södra och sydöstra Nordsjön. Helt annor- 
lunda var förhållandet vid slutet af år 1896 och (såsom det visat sig) äfven under början 
af 1897. Utanför Skageracks mynning sammanflyta de båda randformationerna af 32-, 
33-vatten. Denna formation är af betydelse vid förklaringen af det högst olika utfall 
som vintersillfisket tog under 1896—97. Kartan visar, att det i egentlig mening sill- 
förande vattenlagret i Skagerack, nemligen det nordliga bankvattnet, under denna vinter 
ej var begränsadt enbart till Skagerack utan var mera spridt än under normala sillfiskeår, 
liksom ytkartan å pl. XII och tvärsnitten af Skagerack visa, att detta vattenlager endast 
1 ett ovanligt tunnt lager inkommit till Skageracks östra kust och icke såsom vanligt 
ersatt djupvattnet på kustbanken och i fjordarne med nytt nordligt bankvatten, 1 hvars 
ställe under 1896—97 uppträdde 34- och 35-vatten. Den allmänna gången af sillfisket 
under denna vinter motsvarar fullkomligt denna hydrografiska situation. Drifgarnsfisket 
under hösten var rikligt, fisket inomskärs felslog, 1 det sillstimmen, då det egentliga 
vinterfisket skulle börja, höllo sig utomskärs!) och endast i ringa mängd och spridda 
inträngde i fjordarne. 

Rikligast torde fisket denna vinter utfallit i Göteborgs skärgård. Under tiden för 
våra undersökningar fiskades sill på Danafjorden både den 16 Dec. 1896 och den 18 Jan. 
1897. Situationen i dessa fisketrakter framgår af följande djuplodningar: 


Danafjord (Bifrostgrundet). 


| | Den 16 Dec. 1896. Den 18 Jan. 1897. 

| IDE ATP: Dj up. 

| Temp. Salt ?/oo Temp. Salt ?/0o. 

| ÖN SERA SY LG APR | 17,90 | 22,89 (Sn RR CE SS I fan 1”,20 24,77 

IRI SR MUTA. BASAR MENN Rs 1”,98 23,21 DNR ROND 17,20 24,77 

| JO, AT NEON 5,86 29,10 10 RAS ES RO 1,10 24,88 
15 | 7,45 3251ka] Hotve- kokar Je 275 26,01 
FOLDER RR Ae | 7,62 SRA || 20 öar RA 27,67 | 
PJ VE OM sol GRAN o ONE UG T,95 34.3 35 | )255 BEE KS TE obe 4,17 29,84 

| S0M-kRemk Hera TRA RDI 33,80 

| 31 > 5,70 — 


1) Så t. ex. observerades ute i öppna Kattegat omkring Fladens fyrskepp mellan jul och nyår 1896 
ofantliga sillstim. 


KONGL. SV. VET. AKADRMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 55 


Det är i båda fallen det på botten befintliga lagret af bankvatten som innehållit 
sillstimmen. Vid det 
med sättgarn, hvilka höllos nedsänkta mellan 20 och 27 meter under ytan, alltså under 
det baltiska ytlagret. 


tillfälle då djuplodningen den 18 Jan. 1897 gjordes, fiskades sill 


Bankvattenslagret på Danafjord härstammade utifrån Kattegat, hvarest ett mycket 
tunnt lager af dylikt vatten förefanns den 16 Dec. mellan 34-vattnet och det baltiska 
ytlagret.  Djuplodningarne i Kattegatsrännan utanför Vinga endast 6 mil vester om Bifrost- 
grundet visa, huru ringa mäktighet detta lager egde i Dec. 1896, samt huru detsamma 
ytterligare förtunnats under tiden från Dec. till den 18 Jan. 1897. Till jemförelse citera 
vi här en annan djuplodning i Kattegatsrännan på en något nordligare plats utförd den 
1 Nov. 1893 af den danska hydrografiska expeditionen. 


Nå om Vinga V. om Vinga ER FEN 
DEJ p. den 16 Dec. 1896. den 18 Jan. 1897. | den 1 Nov. 1893. 
Temp. Salt ?/oo. Temp. | Salt ?/00. Temp. | Salt 9/00- 

0 m 1”,80 23,89 0,95 24,83 107,9 32,69 
5 17,75 23,87 0,95 | 24,83 = = 
10 47,38 28,60 17,00 | 24,88 10,5 32,72 
15 oo» 67,20 31,08 1,65 24,88 — — 
20, > I,40 33,39 24,30 27,65 107,5 32,97 
25 8,83 34,43 = = = — 
30 > 8,63 34,55 50.01 RSA I 10?,2 33,08 
40 — — 6,35 d4,79 107,6 35,13 
50 T',69 35,10 6”,60 35,00 11”,0 33,35 
60 > T,65 35,15 67,35 35,17 107,9 33,46 
70: > — — — — USS TAR ee 
30 T,A5 35,22 6,35 35,15 11558 33,78 
100 + — — — — 107,2 33,70 


Oaktadt tiden och platsen för den danska och den svenska djuplodningen visserligen 
äro olika och jemförelsen således ej kan strängt genomföras, hafva vi dock önskat genom 
denna sammanställning af det enda observationsmaterial som finnes tillgängligt påpeka, 
huru olika Kattegats liksom Skageracks hydrografiska tillstånd var under den för sillfiske 
så gynnsamma vintern 1893—94 och den senaste vintern 1896—97, då fisket i det när- 
maste felslog. Ofvanstående tabeller visa, att Kattegats djupa ränna från ytan till botten, 
alltså 100 meter, var fyld af bankvatten vintern 1893, under det bankvattenslagret 1896 
i December hade en mäktighet af mindre än 10 meter (det påträffades endast i nivån 20 
meter under ytan) och en månad derefter ytterligare förtunnats, så att det icke en gång 
direkt påträffades med vattenhämtaren, ehuru analyserna af de angränsande vattenlagren 
visa, att ett mycket tunnt lager af dylikt vatten måste hafva funnits mellan 20 och 30 
meters djup, hvarifrån det sillförande bottenlagret inomskärs i Danafjord under 25 meters 
nivån härstammar. 

Bankvattenslagret påträffades öfverallt i Skagerack tunnare invid kusten än utom- 


skärs. Öfverallt, utom i Skageracks nordostliga del, täcktes det af kallt och jemförelsevis 


56 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


färskt baltiskt vatten. Här nedan meddela vi en djuplodning från den trakt der bank- 
vattnet gick i ytan tillfölje af den uppdrift som förorsakats af den rådande nordostliga 
vinden. Djuplodningen, som här meddelas, är utförd den 18 Dec. 1896 utomskärs V. 
om Väderö. 


Få den 15 Dec. 1896. de De 1000. 
D j up. Long. 10” 45', Lat. 58 32". 

Temp. Salt 2/00. Temp. Salt ?/0o- 

ÖSTA eniga CSE NN 4?,30 31,44 5,60 33,30 
Blott lar 4”,40 31,44 6,00 33,78 
1 (TT NS AS AT IRS or 3 5,60 SM 67,52 34,24 
20-00 ana (5 35,10 Tail) 34,45 
0 NER FIIES SA För age 5,50 34,17 T,35 34,77 
AO: or ARKAD INGE 8,50 34,76 T;70 34,89 
ÖNS Merge 8,25 34,94 ST = 
GORE. okelt. g e T,15 35,18 T,45 35,05 
SOME: -A-TFEL arsa tv 7,05 35,24 7,20 35,05 
SÖREN SR SEN SEAN GR 35,25 PB 35,13 


Denna trakt af Skagerack jemte skärgården utanför Göteborg var den enda, hvarest 
under tiden för Decemberexpeditionen sillfiske pågick. Bankvattenslagret hade här omkring 
15 meters mäktighet och fanns i denna station på ett djup af omkring 7 meter under 
ytan. Fisket bedrefs härstädes med drifgarn utomskärs men lemnade vid den tiden ringa 
utbyte. Inomskärs fanns ingen sill. Bankvattenslagret inomskärs (vid Ramsö på Koster- 
fjorden) hade ej heller mer än 5 meters mäktighet och befann sig i sjelfva ytan. Detta 
är icke någon gynsam situation för sillfiske. Enligt den erfarenhet vi hemtat från alla 
föregående hydrografiska undersökningar under sillfiskeperioden har det gynsammaste 
hydrografiska tillståndet för sillfiske inträffat, då ett mäktigt lager af bankvatten stått vid 
kusten och i fjordarne öfvertäckts af ett tunnare 10—20 meter tjockt baltiskt ytlager. Ett 
tunnt bankvattenslager, som sjelf bildar ytlager, ger icke upphof till något rikt sillfiske. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 57 


Öfversigt af de förändringar som inträffat på Östersjöns område efter 
tiden för den svenska expeditionen 1877. (Sammanfattning af resultaten 
af det internationella samarbetet under 1893—94 på Östersjöns gebit.) 


(BIFEXDV ERE 


De sista plancherna som bifogats denna afhandling, XIV och XV, lemna en öfversigt 
af Östersjöns hydrografiska tillstånd och de förändringar, som inträffat derstädes sedan 
Juli —Aug. 1877, tidpunkten för den svenska expeditionen under F. L. EKMAN.!) Genom 
denna expedition blef Östersjöns dåvarande tillstånd kändt i alla dess detaljer, och hvarje 
kommande undersökning måste utgå från den grund till vår kännedom om detta innanhaf 
som EKMAN lagt. De hydrografiska förhållandena i Östersjön äro nemligen så typiska och 
likformiga år från år, att man på basis af den allmänna öfversigt öfver vattenfördelningen 
i Östersjöns olika nivåer, som EKMANS arbete lemnar, kan konstruera de allmänna dragen 
af Östersjöns tillstånd vid någon viss tidpunkt utan att repetera hela den vidlyftiga 
undersökningen af 1877, endast på grund af iakttagelser vid några få representativa 
stationer. En af oss yttrar härom i ett 1893 utgifvet arbete: ”) 

»Ingen tvekan kunde uppstå om hvilka af prof EKMANS stationer som förtjenade att 
företrädesvis repeteras. Af andra delen utaf arbetet »Den svenska hydrografiska expedi- 
tionen 1877» framgår tydligt att stationerna n:o 67, 96, 94, 70, 35 (se kartan å pl. XIV 
och öfversigtskartan och genomskärningen å pl. XII) äro de mest representativa stationer 
i afseende å de allmänna dragen af Östersjöns hydrografi. Hvar och en af dessa stationerna 
är belägen vid djupaste punkten af en af Östersjöns 5 stora djup-bassiner (se kartan). 


Bornholmsdjupet Ö. om Bornholm . ... os... stat. 67. 
(Gotlandsdjupet <4r.4 vie Ota AES re. 26 
Landsortsdjupet >» >» Landsort «secs > Oi 
A lands hatsdjup eb, rasuwkekevatnsnssitotkg Ste UM 
IBottenhatvetskstörstag djup. selen sk RE > Ba 


Man kan endast genom att studera de hydrografiska tvärsnitten och särskildt den å 
pl. XIII i nämda arbete gifna längdprofilen af Östersjön sluta till, att det bör vara möjligt 


1) F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. TI och II. K.V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 
2) O. PETTERSSON: Redogörelse för de svenska hydrografiska mundersökningarne åren 1893—1894. I. 
Östersjön. Bih. t. K. S. V. A:s Handl. Bd 19. Afd. II. N:o 4. 


K. Sv. Vet Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 8 


58 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


att i allmänna drag redogöra för hela den hydrografiska formationen af vattenlagren i 
Östersjön på grund af djuplodningarnes resultat vid dessa stationer. 

Östersjöns tillstånd är nemligen i hydrografiskt afseende vida stabilare än Kattegats 
och Skageracks, och den egendomliga kilformiga formation, som är utmärkande för alla 
dess vattenlager, gör att hvarje isohalin anträffas på olika djup uti flera af de nämda 
stationerna (jemför den svenska exp. 1877 pl. XII. Detta gör det möjligt att följa 
gången af de förändringar, som träffa Östersjön från ett år eller en årstid till en annan, 
genom att tid efter annan upprepa djuplodningarne vid dessa nu nämda stationer.» 

Då man alltså kan hålla reda på Östersjöns tillstånd och förändringar genom några 
få djuplodningar, synes det vara en lätt uppgift, att år efter år och från en årstid till en 
annan följa dessa förändringar, hvilka synas hafva en mycket stor betydelse ej blott för 
hydrografien utan äfven för insigten uti de vexlingar, som inträffa i vårt lands klimatiska 
förhållanden.') Det har emellertid icke varit möjligt för oss att disponera öfver sjövärdiga 
fartyg, som under alla årstider kunnat utgå till dessa observationspunkter för att samtidigt 
utföra djuplodningarne. För det som vi härvidlag kunnat uträtta hafva vi att tacka det 
bistånd som lemnats af Kongl. Flottan och Lotsverket samt Sjökarteverket. Då det emel- 
lertid visade sig omöjligt att erhålla tillfälle till regelbundet återkommande observationer 
under alla årstider, hafva vi med största tacksamhet antagit det erbjudande af samarbete, 
som professor O. Krömmer i Kiel redan vid början af den internationella undersökningen 
i Maj 1893 framstälde till oss, enligt hvilket professor KRöÖMMEL ombord å tyska örlogs- 
fartyg skulle utföra djuplodningar i vestra och södra Östersjön, så vidt möjligt vid de 
tidpunkter, då våra egna undersökningar utfördes. Dessa terminsdagar hade den svenska 
kommissionen liksom de engelska och norska deltagarne i det internationella arbetet 
bestämt i enlighet med den danska kommissionens beslut till d. 1 Maj, 1 Aug., 1 Nov. 
och 1 Febr. Vår afsigt med denna öfverenskommelse var, att genom sammanställning af 
observationerna på Nordsjöns och Atlantens område med de samtidiga danska iakttagelserna 
i Kattegat och sunden kunna studera Östersjöns hydrografi i dess sammanhang med 
oceanens. Den Ekmanska undersökningen 1877 hade nemligen lemnat en bild af vatten- 
cirkulationen mellan Nordsjön och Östersjön, som antydde, att vattenutbytet upprätthölls 
genom en ständigt utgående ytström från Östersjöns sida och en intermittent underström 
genom Kattegat och Stora Belt och vestra Östersjön, hvilken inuti Östersjöns stora vatten- 
bassiner hade ett så långsamt förlopp, att vattnet i dessa stora fördjupningar syntes vara 
stadt i stagnation. De djuplodningar, som en af oss hade utfört hösten 1891 i Östersjöns 
djupaste håla öster om Landsort (Ekmans st. 94), hade bekräftat denna förmodan och 
stegrat vårt intresse för en fullständig utredning af vattenombytet i Östersjöns alla djup- 
bassiner och dess beroende af underströmmen från Kattegat. A andra sidan hade våra 
egna iakttagelser, som nedlagts i Grundlinierna, ådagalagt, att Skageracks vattenlager 
äro underkastade en genomgripande periodisk vexling med årstiderna. Vår afsigt var, 
att genom sammanbindning af observationsnätet i Nordsjön och Östersjön med de 
danska terminsiakttagelserna vinna upplysning i några frågor, hvaraf följande här må 
omnämnas. 


1) Se härom O. PETTERSSON: Om möjligheten af väderleksförutsägelser för längre tid i K. L. Ak:s tidskrift. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 59 


1. Underströmmen, som inkommer i den egentliga Östersjön öfver tröskeln mellan 
Gjedser och Darsser Ort, är enligt allt att döma intermittent. Huru förhåller sig denna 
underström under olika årstider? 

2. Hvilket inflytande har den periodiska vexlingen inom Skageracks vattenlager på 
Kattegats och Östersjöns bottenlager och djupvattnets salthalt, temperatur och gashalt? 

3. Hur sker ombytet af bottenvattnet i den egentliga Östersjöns olika djupbassiner, 
och när inträffar detta ombyte i Östersjöns olika, genom undervattenströsklar åtskilda, 
afdelningar? 

4. Till hvilken nivå bestämmes vattnets temperatur af atmosfärens inflytande ofvan- 
ifrån (genom convektion) och underifrån (genom underströmmens temperatur)? 

5. Huru sker vattnets ventilation i dessa olika nivåer? 

Dessa frågor angå egentligen underströmmens och djuplagrens förhållande. Hvad 
ytvattnet i Östersjön och den baltiska ytströmmen beträffar, så framstälde sig hufvud- 
sakligen tvenne frågor, som väntade sin lösning i sammanhang med systematiska hydro- 
grafiska undersökningar. ") 

6. Uppkomsten af de blandningsvatten, som baltiska strömmen medför. Då denna 
ström vid Östersjöns trösklar, der den bildas af det utflytande öfversta lagret i den 
egentliga Östersjön, har en initialsalthalt af 8—10 ?/o och vid utloppet ur Kattegat 
medför vattenmassor af ända till 30 ”/oo, men under sitt vidare lopp endast föga tilltager 
i salthalt, är det tydligt, att inom Kattegat förhållandena måste vara i alldeles särskild 
grad gynsamma för uppkomsten af blandningsvatten. 

7. Fördelningen af animaliska och vegetabiliska planktonformer i Östersjöns och i 
baltiska strömmens olika regioner under alla årstider. 

Eftersom resultaten af Östersjöobservationerna redan diskuterats i tvenne afhandlingar 
nemligen prof. KRÖMMELS arbete?) »Zur Physik der Ostsee» och i O. PETTERSSONS redan 
nämda uppsats, »Östersjön»,?) torde vi här kunna inskränka oss till att å pl. XIV och 
XV meddela en grafisk sammanställning af de vigtigaste djuplodningar som utförts i 


1) Vi nämna här endast de vigtigaste problemen, hvilka man med full visshet kan antaga skola kunna 
lösas genom en systematisk undersökning af området. Åtskilliga andra uppgifter framställa sig derjemte, hvilka 
äfven kunna vara af stor vigt, ehuru man ej med säkerhet kan förutse, huruvida de kunna lösas på hydrografiens 
närvarande ståndpunkt. En sådan uppgift hafva vi nämnt å sid. 18 nemligen: att utfinna den baltiska strömmens 
hufvudfåror inom Kattegat eller med andra ord läget af de strömlinier och strömaxlar i ytvattnet, hvilka beteckna 
de direktaste vägar, som utflödet ur sundet tager på sin väg till Skagerack. Dessa vägar kännetecknas naturligtvis 
af minimiområden af salthalt, hvilka endast kunna upptäckas genom analytiska bestämningar af största möjliga 
skärpa, hvilka säkert angifva salthalten på 0,05 ?/oo. Från nautisk synpunkt är uppgiften liktydig med utrö- 
nande af strömsättningens allmänna lagar, ett problem som särskildt för Kattegat bör vara af stor vigt. På 
Skageracks område, hvarest ytströmmen är underkastad mycket stora förändringar i riktning och intensitet, 
emedan han icke har någon fast gräns mot vester, måste hydrografens uppgift, hvad ytvattnet angår, inskränka 
sig till att påvisa de klyfningspunkter strömmen eger t. ex. vid Skagen, vid Lindesnäs, vid Hållö m. £f. ställen, 
hvarest strömmen under vissa förhållanden visar tendens att grena sig eller att helt och hållet böja af från sin 
allmänna riktning längs kusten, men inom Kattegat antager uppgiften fastare konturer, hvarjemte vilkoren för 
dess lösning äro vida gynsammare. Det är alldeles otvifvelaktigt, att det inom Kattegats område existerar dylika 
strömaxlar och greningspunkter, hvilka lätt gifva sig tillkänna vid ytprofvens analys genom de stora differenser 
i salthalt, som Kattegats ytvatten företer, och det kunde nog vara önskvärdt både ur hydrografisk och nautisk 
synpunkt att utreda deras vanligaste läge under olika årstider och olika vindförhållanden. 

2?) Se O. KRÖMMEL: Zur Physik der Ostsee. Petermanns Mitteil. 1895, Heft. IV & V. 

3) Se 0. PETTERSSON: Bib. t. K. S. V. A:s Hamdl. Bd 19: Afd. II. N:o 4. 


60 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Östersjön. P1. XIV innehåller en ytkarta och en längdprofil af Östersjön, som repre- 
senterar vattenlagrens fördelning efter salthalt sommaren!) 1877. PI. XV innehåller 
sammanställningar af senare djuplodningar, hvaraf man kan erhålla en allmän öfver- 
blick af de förändringar Östersjön är underkastad. Så ger längdsektionen från 1893 
å pl. XV en öfversigt af djuplodningarnes resultat under 1893 och den under stående 
sektionen öfver förhållandena 1894. Den sistnämda är helt och hållet utlagd efter KRÖMMELS, 
den förra efter den svenska kommissionens iakttagelser.”) Det allmänna intrycket af en jem- 
förelse mellan de 3 sektionerna är, att Östersjöns tillstånd i afseende på salthalt och vatten- 
lagrens inbördes situation håller sig ganska likformigt under olika år och årstider. Det är 
detta förhållande som gör att vi kunnat i en enda sektion förena lodningar från så olika tider 
af året. Temperaturfördelningen skulle icke kunnat representeras å en enda sektion på 
liknande sätt. Derför hafva vi tillika uppritat temperaturdiagram, som återgifva resultatet af 
lodningarne vid de djupaste stationerna under olika tider af året. Takttagelserna äro gjorda 
af O. KräMMEL, MAKAROFF (se 2:dra kolumnen af stat. 96 å pl. XV) och af vår kommission. 
I stället för att här ingå på en förnyad diskussion af detta material vilja vi i korthet 
undersöka, 1 hvad mån de frågor vi nyss framställt kunna anses besvarade genom de senare 
årens undersökningar, och framhålla de luckor, som härvidlag återstå att fylla. 

Ty vi måste erkänna, att de senare årens undersökningar af Östersjön (efter EKMAN) 
äro mycket sporadiska och att intrycket deraf framträder synnerligen skarpt, när man 
söker att besvara de 3 första vigtiga frågorna. Vi hade hoppats, att det skulle blifva 
möjligt att efter afslutandet af den internationella undersökningen 1893—94 uppdraga 
profilen af underströmmen och ytströmmens genomskärning utefter hela den ränna i 
hafsbotten, som leder ifrån Nordhafvet genom Skagerack och Kattegat in till den egentliga 
Östersjöns innersta djupbassiner, och att dessa profiler skulle ådalagt naturen af vatten- 
utbytet mellan verldshafvet och Östersjön i alla nivåer och under alla tider af året. 

Vi erkänna, att denna plan stramdat 1 främsta rummet på, att vår kommission ej 
egt tillräckliga resurser att under alla årstider samtidigt utföra undersökningen af alla 
representativa ställen på Östersjöns område, och att äfven med den väsentliga hjelp, som 
lemnats från tysk sida af professor KrömmEr, Östersjöns förändringar under åren och 
årstiderna blifvit mycket ofullständigt kända. Antagligen skall det blifva en ganska svår 
uppgift att vintertiden erhålla djuplodningar från öppna Östersjön, och likväl är denna 
uppgift, såsom vi här skola visa, i högsta grad vigtig. Men skulden är ej ensamt på den 
svenska kommissionens sida. Äfven om vi lyckats erhålla djuplodningar å de stationer vi 
nämnt på de bestämda terminsdagarne, skulle observationsnätet i Östersjön ändock ej kunnat 
sammanbindas med det i Nordsjöområdet, emedan den danska expeditionens resultat, hvad 
salthalten beträffar, icke äro jemförbara med eller kunna sammanställas med våra och med 
de norska af skäl som vi redan nämnt. Underströmmen, som är den vigtigaste faktorn i 
vattenutbytet, kan ej med säkerhet följas i dess olika skeden. Hvad som i den vägen 
kan utrönas genom en kritisk granskning af temperaturobservationer o. s. v. hafva vi 


1) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. K. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. 
2) Se O, PETTERSSON: Bih, t, K. S. V. A:s Handl. Bd 19, Afd. II. N:o 4, 


KONGT.. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:0 5. 61 


sökt utreda i det föregående. Följande allmänna resultat synes emellertid framgå af det 
material som föreligger. 

1. Den egentliga Östersjön har, som bekant, två trösklar, som afspärra dess område 
från djupvattnet i Kattegat (nemligen uppgrundningen i södra delen af Öresund med dess 
två djuprännor, Drogden och Flintrännan) och i V. Östersjön (nemligen tröskeln mellan 
Gjedser och Darsser Ort med Cadettenrinne). Förhållandet vid den förstnämda tröskeln har 
varit föremål för den danska Commissionens undersökning under åren 1891—94, hvilken 
gifver en mycket fullständig bild af de hydrografiska förhållandena vid denna gräns mellan 
Kattegat och Östersjön. Den fråga, som här synes vara vigtigast att besvara, är huruvida 
något intermittent inflöde eger rum från Kattegats sida i Östersjön genom Öresund. 
Djupet i dess sydligaste del är så litet (omkr. 7 meter), att något regelbundet vattenutbyte 
genom öfver- och underström icke är möjligt. Deremot kunde man vänta, att tidtals salt 
vatten från Kattegat skulle pressas in öfver tröskeln genom ett slags »uppsjör, ungefär 
på samma sätt som östersjövatten nu för tiden intränger vid vissa tillfällen genom Norrström 
i Mälaren. De danska längdprofilerna visa, att Kattegatsvatten af ganska stor salthalt (ända 
till 25—30 "/o0) under alla tider af året står an emot norra sidan af denna tröskel och 
ibland höjer sig till tröskelns nivå och t. o. m. öfver densamma (såsom t. ex. i Maj 1893)'). 
Men friktionen mot den grunda och långsluttande södra sidan af tröskeln synes hindra 
det salta vattnet att komma in. I stället bortföres och uppblandas det salta vattnet med 
den baltiska strömmen, hvilken här har sin utgångspunkt. Man kan af de danska 
iakttagelserna sluta till, att inflöde från Kattegat uti Östersjön genom sundet (>uppsjö») 
måste höra till sällsyntheterna, ifall det öfverhufyud någonsin inträffar, hvilket vi likväl 
måste anse såsom möjligt under särskilda förhållanden. I en uppsats har den ena af oss”) 
fäst uppmärksamheten på det utomordentliga inflytande i klimatiskt, biologiskt och hydro- 
grafiskt afseende, som en fördjupning af segelrännorna i Öresund skulle utöfva. Att djupet 
på denna tröskel varit i långsamt aftagande sedan Littorina-tiden är bevisadt, och enligt 
D:r SIEGERS sammanställning”) skulle höjningen af botten utgöra omkring 0,7 meter på 
århundradet. De förändringar, som Östersjön undergått ej blott efter Littorina-tiden utan 
i historisk tid, hvaraf spåren finnas, dels uti förändrade biologiska förbållanden (upp- 
hörandet af det stora skånska sillfisket, som existerade under den tidigare medeltiden), 
dels uti den stagnation, som numera inträdt uti vattenombytet i Östersjöns djupbassiner, 
hafva sannolikt sin grund uti höjningen af bottentröskeln i Öresund. 

På Östersjöns andra tröskel vid Gjedser—Darsserort sker vattenutbytet i regeln 
genom ytström och underström. Denna är intermittent, och af de 4 längdprofiler, som 
vi hittills kunnat utlägga efter någorlunda samtidiga djuplodningar i Cadettenrinne, på 
tröskeln och öster derom, angifva tvenne, att underströmmen varit i gång (nemligen 
Pommerania 17—22 Aug. 1871”) och sektionen å pl. XV från början af Augusti 1894), 
och tvenne, att de saltare vattenslagen varit hämmade uti sitt inflöde (nemligen EKMANS 
profil 1877 och sektionen från 1894 å pl. XV, som utlagts efter KRröMmMELs lodningar). 


1) Se Beretningen, Tav. XXXVIIL 

2?) Se O. PETTERSSON: Om väderleksförutsägelser för längre tid. 

3) Se STEGER: Seenschwankungen und Strandverschiebungen iu Skandinavien. 

2) Se F. L. EKMAN: Den svenska hydrografiska expeditionen 1877. K. V. A:s Handl. Bd 25. N:o 1. Tafl. IV. 


62 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


De danska temperaturkartorna och profilerna lemna härvidlag en mycket vigtig 
upplysning, nemligen: att underströmmen genom Kattegat och vestra Östersjön är lifligast 
och förer saltaste vattnet in öfver Östersjöns trösklar under sommaren, alltså vid den årstid 
då ytströmmen är starkast. En jemförelse mellan de danska kartorna för Augusti 1892 
och 1893 samt Maj 1893 å Tav. XXVII, XXXVI, XXXNXI med de öfriga bottenkartorna 
i den danska Beretningen visar detta förhållande på det tydligaste. Vi anse detta såsom 
ett af de vigtigaste resultaten af den danska undersökningen. Deraf kan följande slutsats 
dragas i afseende på den andra af oss uppstälda frågan. 

2. Det salta vatten, som af underströmmen införes öfver tröskeln och sedermera 
samlas wti Östersjöns djupbassiner, är jemförelsevis kallt, emedan underströmmen i Kattegat 
under våren och sommaren bildas af kallare vattenslag (som varit i ytan af Nordsjön och 
Skagerack under vintertiden) än om hösten. Det är af denna anledning som vi vid alla 
lodningar uti Östersjöns djupaste bassiner påträffat vatten af temligen låg temperatur och 
ännu lägre absorbtionstemperatur och påfallande hög qväfvehalt. Det är nordsjögebitets 
vinterytvatten, som slutligen hamnat i dessa afskiljda regioner. Att äfven vissa plankton- 
former, som uppträda på ett ytterst oväntadt sätt uti Östersjön, kunna härstamma från 
detta vatten, har i det föregående omtalats. 

3. Tiden för vattenombytet genom underströmmen uti Östersjöns djupa bassiner 
kan ej närmare angifvas än genom hänvisning till diagrammen öfver djuplodningarne vid 
station 67, Bornholmsdjupet; 96, Gotlandsdjupet; och 70, Alands haf, å pl. XV. 

Af lodningarne i stat. 67 synes, att djupvattnet öster om Bornholm icke är stagne- 
rande, emedan det tydligen förnyats under tiden mellan två af våra djuplodningar, såsom 
synes af följande tabeller: 


Station 67. 
IG ÖT OR Ib BE Ka INA 


6 Nov. 1893 (JENSEN). 19—20 Mars 1896 (kaptenen E. ULFF). 
Djup. 
Temp SaltiS/0ok NotCesn KK Oee: re CO, cc. | Temp. | Salt 2/00. N> cc. | Oc cc: NTE CO, cc. 

0 m. 8,55 | 7,66 == 1”,60 7,51 

DIITV SEAN - a = i OM REA 
| 10 8,55 || 7,53 IPBB. TD 

3 SR UF 

18 > 8,55 7,53 -- — — — 
20 > 8,55 7,51 1”,35 7,57 

22,5 Mm. . ORD 7,55 

25: m. 3,55 7,55 15,23 7,41 32,73 31,63 

30 IS,65 7,55 1,45 7,60 18,13 9,30 33,89 30,00 
40 > 845 | ITE0 k i8j4e I 760, | its IS am SST MS 
45 > 8,55 7,59 | | 

HÖFT ENERS590 9,93 17,03 6,12 26,43 — 2,30 | 8,30 17,64 8,23 31,81 33.46 
(INF 6 os sh FMO | NAO | | 4? 17 | 12,22 16,53 6,89 29,41 37,06 
ZE oo ol DV 14,64 15,47 5,14 24,93 41,26 4,65 | USE 16,67 6,80 28,87 38,30 
NOTA OR 5,08 | 14,53 

SVD ce ol FB i — -- — — 5,09: | 15,83 15,87 3,62 18,57 41,48 
SOLITT PASO NRA 16,55 4,48 21,30 41,32 5,00 | 15,75 15,55 3,24 17,25 41,85 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 63 


Under 50 meters djup herrskar underströmmen, derofvan har man det mäktiga 
homogena ytlagret (Krömmens Deckschicht), hvars salthalt är homogen = 7,55 ?/o0 och 
temperatur likformig under den kalla årstiden tillfölje af den termiska vertikaleirkulationen 
genom nedsjunkande afkylda vattenpartiklar, hvilken sträcker sig just till den gräns som 
markeras vid 50 meter af 8 ”/oo isohalinen. Detta lager är också, i följd af vertikal- 
cirkulationen, fullt ventileradt. Att qväfvehalten i vattnet i Mars fanns = 18,13 cc. i stället 
för 15,23 cc. i November kommer sig deraf, att vattnet har så mycket större absorbtions- 
förmåga vid 15;35 C än vid 8,55 OC. 

Under 50 meters nivån beror temperaturen liksom vattnets gashalt helt och hållet 
på underströmmens beskaffenhet. Af de förändringar, som båda undergått under tiden 
mellan lodningarne, kan man inse, att djupvattnet i Östersjöns första bassin öster om 
Bornholm icke varit stagnerande utan förnyats. 

Deremot kan man icke afgöra, huruvida djupvattnet i Östersjöns största bassin, öster 
om Gotland, förnyats under tiden mellan EKMANS djuplodning 1877 och den svenska 
kommissionens 1893 eller prof. KröMMELs 1894. Vattnet under 80-100 meter har 
samma salthalt 10 och 12 ?/oo och nästan samma temperatur. Det enda kriterium, som 
kan afgöra frågan, nemligen gashalten, är här oanvändbart, emedan dylika bestämningar 
endast utförts hittills vid en enda lodning, nemligen d. 27 April 1893. Först vid förnyad 
lodning kan full visshet vinnas i frågan. Så mycket kan emellertid nu afgöras att, ifall något 
vattenombyte egt rum under de senaste 22 åren, det måste hafva skett mycket långsamt 
och omärkligt. Qväfvehalten i djuplagret under 80 meters djup fanns 1893 ungefär 
= 16,5 cc., syrehalten var starkt medtagen och var vid 200 meter reducerad till 1,21 cc. 
pr liter (= 6,9 2). 

Den egentliga Östersjöns djupaste håla är belägen några få mil SO. om Landsort. 
I denna bassin har bottenvattnet under 80—100 meter verkligen varit stagnerande ända 
sedan tiden för EKMANS undersökning 1877. Vattenlagrens skiktning här framställes i ett 
diagram å pl. XIV (profilen Landsort—Filsand). Temperatur och saltfördelning framgår 
af följande tabell: | 


Station 94. 
Lat. 58” 41' 30”; Long. 0. 18” 25' 0” (Ö. om Landsort). 


AR EEE I ST ES 

Temp. | Salt ?/00. Temp. Salt 2/00.) Temp. Salt ?/oo. 
ÖsmnS SRR a 15,4 6,13 10,4 — 137,55 6,52 
LÖ pr VISE Bl [IS 6,60 — | 13,65 6,63 
15-31 Jr 8,7 6,27 2 EE 12,45 6,61 
In20 Pägrer a 3,9 6,54 5,00 > 7,85 6,78 
TD no als avs SYNEN) | RE 5,05 = 47,00 7,08 
A EST SIR 21 7,48 = = 3,25 7,12 
50:23: dock ock = 'T,48 3,00 — 2,35 7,35 
GORSSEEESSET NIE re 2553 7,62. || 2,60: (min.) | — | 2,10 (min.) | 7,84 


64 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


RE SEE [a ME 
Temp. Salt ?/oo. Temp. Salt ?/00 Temp. Salt ?/oo. 
VOTE os — — 2",80 — — — 
80 SR SKEN DT 9,52 3,10 — 3,45 9,43 
I00H55 FIKVNERES - 9,52 3,30 — 4”,80 (max.) 9,86 
20 TE VER Ord 10,48 3,60 — 3,75 10,04 
40 foto RNE — 10,41 = — 3,85 10,09 
INSIDE (Res I ag 3,7 10,20 — = = = 
200) ME RS Nag AR Sr 10,36 3,70 — 3,90 10,22 
11524 0) IE ar GE RE SV 10,41 = = 3,90 10,32 
26 01 SE ES Sn 10,45 — — 3,90 10,32 
28005 -HECIEIAE Sr 10,48 — — 3,95 10,32 
300067 VÄVS EL 3,7 10,48 | — 35,70 — 3,85 10,32 
3200 RAR 3,8 10,50 — — 2,85 10,32 
300 fa ÄTT 3,8 10,54 3,15 — 3,90 10,3 
lol 0) PDA sa nee ro NG 3,9 10,61 — — 3,85 10,36 
0) (Ene ER 4,6 | 10,73 — -— 3,90 10,36 
ANKI SRS ATS LA = SSE [RES Jr = — 


Djupet utanför Landsort, station 94, upplodades af F. L. EKMAN d. 27 Juli 1877. 
Professor PETTERSSON ansåg denna punkt så SR att den förtjenade att tid efter annan 
ånyo upplodas, och gjorde början dermed den CE 1891, biträdd af hr R. EKMAN. 
Svenska kommissionen lät upploda denna station ånyo 5 Juli 1893 genom herr JENSEN. 
Undersökningarne år 1891 voro mycket fullständiga både hvad salthalt och gashalt hos 
vattnet angår. Olyckligtvis har manuskriptet som innehöll de förra gått förloradt, och 
endast en karta med diagram, hvarå gränserna för salthalten utlagts med noggrannhet, 
återstår. Gashaltsbestämningarne från 1891 äro i behåll och visa, jemförda med dem från 
1893, följande: 


0. PETTERSSON 7 Sept. 1891. Svenska kommissionen 5 Juli 1893 
Djup. [aa - 5 q | 
JEN Temp. — | galt i oj. | 0 Na | ec Or | 100 0, | Temp. | Salt | ce N. | cc Or | 1000; |cc CO 
RT g fn IS CON É SÄ ES 5; : 
FIRE sad bed bg akad NERO EGR Yann ar tr be la N, + 0, il L. 
20 mb cv ov sl ED = = = = = IKaessrl skon 6:78L 6,5L | Sv KSS = 
0-5 oc oc al SD — — — — — 2,35 |—07,4 US NRA Te: 32,05 | 32,31 
0:s so ol FIN = (ST = = = | TIO INA Bör | FH | Sve 
00 ac | SN ISA N 00 17,08 | 4,41 | 20,53 | 43,80 | 156 | 9,86 | 17,04 | 3,09 | 15,87 | 38,26 
2002 ESA = I ONT | = = = 90. |. «4186 | 10,22 1 L7,08: | 2781 | 3:80 38:36 
I I 
2005 cc «NERD 2 17:48 | 351] 1673 sger rank 0:32 6 | FNS |A ES 
I 
283 cc ol FIN PI = 16,56 | 3,04 | 5,0 - 
[40012 3 | 3RSVe NR = 16,45 | 3,19) 16,24") 3,90 | 22 | 10,86 | 16,82 | 133 7,31 | 40,65 
| 400, > bis. . | SSE 26 i | 16,67 | 3j21 | 16,15 | Er 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. NIO 5; 63 


I denna djupa bassin har tillståndet varit oförändradt sedan 1877 med undantag at 
mängden af upplöst syrgas hastigt minskats i bottenlagret ifrån Sept. 1891 till Juli 1893. 
Salthalten, temperaturen och mängden af i vattnet löst qväfgas befunnos identiskt lika 


vid alla 3 tillfällena vid 400 m., men syreqvantiteten hade minskats från 3,2 ce. på litern 
eller 16,15 2 1891 till 1,38 cc. eller 7,3 2:1893. I betecknande motsats härtill står 


qväfvemängden, hvilken 1891 befanns vara 16,67 ce. och 1893 16,82 cc., således — inom 
försöksfelens gränser — lika. 


Ingen ny ventilation af vattnet och intet nytt inflöde af friskare vatten har inträffat, 
de vattenlager, som befunnit sig under trösklarnes nivå, hafva varit stagnerande under 
minst 16 års tid. 

Våra undersökningar hafva påvisat en högst anmärkningsvärd skilnad mellan botten- 
vattnet i den egentliga Östersjöns djupbassiner och bottenvattnet i Östersjöns nordligare 
afdelningar t. ex. Alands haf, hvilket skiljes från egentliga Östersjön genom tröskeln 
mellan Stockholms skärgård och Finska skärgården vid Hangö. På ömse sidor om denna 
tröskel, som ej kan vara djupare än högst 60 meter, befinna sig stora försänkningar i 
hafsbotten, och då redan djupvattnet i de innersta bassinerna af egentliga Östersjön visat 
sig vara stagnerande och sakna ventilation, skulle man a priori vara benägen att anse att 
detta skulle i ändå högre grad vara förhållandet med djupvattnet i Ålands haf. Emellertid 
visa våra analyser, att förhållandet är motsatt. Jemför man gashalten i vattnet från 200 
meters djup i de 3 följande djupbassinerna finner man 


1 stat. 96, Gotl. djupbassinen :  . = 16,59 ce Ny; 1,21 cc Os; = 06,83 4 
>» » 94, Landsortsdjupet . . . = 17,08 cc N;; 2,73 cc Os = 13,80 z 
sd d0 JAETDGRINE se a SFI OSINA Sig CL VET 


Denna utomordentliga skillnad uti vattnets från samma djup beskaffenhet blir för- 
klarad, om man tar i betraktande att salthalten hos dessa 3 vattenprof enligt ofvanstående 
tabeller var följande: 


IE station sor (Grotlandstbassmy 4 LE EE Vid 200 Mm. = 584 00 
9 AS (Ian ds Orta ERS EE ro El 502 9/00 
EDT (0 (Ålands JOE) JA re SN KS La SS SE OT NE rr EN ör 


Den underström (i den egentliga Östersjön), som de båda förstnämda vattenprofven 
tillhört, har sin källa utanför Östersjöns gränser, och man kan föreställa sig att dessa 
vatten vid någon föregående tidpunkt befunnit sig vid ytan uti Kattegat eller något af 
danska sunden och derstädes absorberat sin lufthalt. Denna underström har under en 
senare tid helt eller delvis sinat ut. De stora och djupa undervattensbassinerna i den 
egentliga Östersjön äro i närvarande tid endast delvis fylda med underströmmens saltare 
vatten, och detta vatten är nu en stagnerande rest från en föregående tid af rikligare 
inflöde och har under årens lopp varit utsatt för syreminskning i ovanligt hög grad. 

Deremot har bottenvattnet i Ålands haf sitt ursprung från Östersjön sjelf, såsom 
man inser genom att följa det kilformiga lagret af 7-8 "/oo salthalt, hvilket är djupvatten 

i Ålands haf, men ytskickt i egentliga Östersjön. Vattencirkulationen i detta mäktiga 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 9 


66 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


lager går vid dess undre gräns längs efter isohalinen för 8 ”/oo från söder mot norr d. v. s. 
lagrets understa vattenskikt dragas inåt och inkommer öfver tröskeln i Alands haf, der 
de bilda ett väl ventileradt vatten, emedan hela vattenlagret af 7—8 ?/oo (Östersjöns 
»Deckschicht>) är väl ventileradt genom den termiska vertikalcirkulationen. Den under- 
ström, som inför vatten af 7,2 ?/oo salthalt i djupet af Alands haf, är alltså 2 full gång 
och detta bottenvatten utgöres af vatten från egentliga Östersjöns yta, som under vintern 
afkylts och sjunkit ned. 

Bottenlagret i Ålands haf har alltså samma temperatur, 1”,7—1”,s C., som ytvattnet 
i Östersjön vintertiden. 

Man kan redan af diagrammens från stat. 96 och 70 allmänna utseende (se pl. XV) 
sluta till att ett lifligare vattenombyte eger rum 1 Ålands haf än i Gotlandsdjupet. 
Isohalinernas läge har nemligen funnits vida mer vexlande i stat. 70 än i stat. 96, hvarest 
gränsen för 10 ”/oo salthalt hållit sig vid nästan samma nivå ända från 1877, under det 
gränserna för 7 "/oo salthalt i stat. 70 funnits vid mycket vexlande djup under ytan i de 
3 lodningar, som finnas från största djupet i Alands haf, såsom följande tabell visar: 


Station 70. 
Lat. 607 8 20; Long. O.: 19? 18 18”. 


92 SNES | Svenska kommissionen (Hr JENSEN) 6 Juli 1893. | 14 Aubert 18068 

DEJ Tp: CE TND SE I T NG OT 5 3 
|Temp.i FC: OR | Temps ej ärr een RN PT |Temp i C. 0 

| | N ” 

ÖMANE: IN SERGE 127,5 |. 5,39 8,00 5,79 — — — — 14?,2 4,98 
5 112,8 5,39 T2,65 5,79 2 2 
10 9,4 D,53 6,90 5,88 13 5,02 
15 > 3,4 5,89 4£,10 6,12 — — 
0, ELAN 3",8 6,04 3,00 6,81 | 17,95 | 8,69 | 8362 | 28,79 137,2 5,18 
SÖT a ons ve Sv IR ET) 6581 LAR (man 6567 18,04 3,29 31,49 30,81 UR 5,99 
40 DR Di 7,01 2,90 6,72 5 2,8 = 
HOLD I FRNEAeE — 7,10 2,60 6,83 18,17 5,64 32,21 31,07 2,6 6,58 
GOTENE - = 7,10 2,90 6,96 23,3 6,71 
10 > — (5 2,90 7,01 -—= = 
80 — Usa 25,65 Hä = = 
90 SFI = | 7,23 2,65 7,01 På 6,83 
H[(Ö0LIN vs RS IRON TR 2,55 | 7,03 18,53 8,65 31,82 | 31,50 = — 
Te Or ERNISANEEN 2 7,23 VP 45 7,06 = = 
12027 ARR 2 | 728 2.3 7,06 Li IE 2 = 2 6,89 
INAORSTINET 0: 2,0 7,33 2,05 T,14 — -= — — 29 6,92 
[1160 RA P0 | 733 2.05 FAL AN ka8,095 138, öra BARON SLS 3,3 7,01 
ll60fen NERrA eg | TA 1,80 T,A7 = — 
1200 1,9 7,37 160 TDi 18,07 d,17 31,13 31,98 — = 
|[F2B0 100 ME SER 1-8 - 1,65 (428 = | = = 
| [OR IPREN AES 12 1 Te 1,70 7,23 | = = 
FRONT fo a oo — — 17,60 423 18,24 | 18;03 30,56 32,48 — — 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5; 67 


Äfven i Bottenhafvets djupbassin är bottenvattnet bättre ventileradt än i den egent- 
liga Östersjön. !) 

Genom den föregående utredningen kunna äfven punkterna 5 och 6 anses besvarade 
Den nivå till hvilken vattnets temperatur i Östersjön bestämmes af atmosfärens inflytande 
genom convektion ofvanifrån ligger i egentliga Östersjön vid det djup der isohalinen för 
8 /oo framgår, i Alands haf bildas gränsen af 7 ”/oo och i Bottenhafvet af 6 ”/oo-isoha- 
linen. Under dessa gränser dominerar underströmmen, hvilken i egentliga Östersjön 
inkommer från Kattegat och visat sig vara af imtermittent natur, hvarigenom en mycket 
långsam vattencirkulation och delvis stagnation af bottenvattnet inträder i de djupaste 
sänkningarne i hafsbotten, men i Alands haf och i Bottenhafvet består af vinterytvatten 
från den egentliga Östersjön. 

Vid den gräns, dit convektionen ofvanifrån når under vintern, utbildar sig den 
kalla region, som är känd från EKmaAns undersökning såsom regionen för Östersjöns tem- 
peraturminimum. Denna är i sjelfva verket ej annat än understa delen af det homogena 
ytlagret, der de under vintern afkylda vattenpartiklarne samla sig, medförande den luft de 
i beröring med den kalla atmosfären upptagit ur densamma. 

6. För att utreda frågan om den för ytvattnet i Östersjöns olika afdelningar karak- 
teristiska plankton och dess vexlingar under olika årstider, vände sig den svenska kommis- 
sionen till föreståndaren för Nautiskt-Meterologiska byrån, Kommendörkaptenen MALMBERG, 
med anhållan, att cheferna på 5 i Östersjön och Kattegat stationerade fyrskepp måtte 
tillåtas att insamla några gånger hvarje månad under 2 års tid (1895 och 1896) plankton 
ur ytvattnet med af kommissionen utlemnade redskap och efter uppgjord instruktion. Det 
sålunda insamlade mycket vidlyftiga materialet har sedermera bearbetats af Professor 
P. T. CrevzE på vegetabilisk och af D:r CO. AURIVILLIUS på animalisk plankton. TI afseende 
på resultaten af dessa undersökningar hänvisa vi till de derom utgifna specialarbetena. 

7. Uppkomsten af den baltiska strömmen sådan han uppträder i Skagerack genom 
uppblandning af det utflödande östersjövattnet, som vid den egentliga Östersjöns trösklar 
har omkring 8—10 "/oo salthalt, med det oceaniska vatten, som införes med underströmmen- 
i Kattegat, kan bäst studeras genom granskning af kartorna och profilerna i den danska 
Beretningen. 

Man finner deraf, att blandningsvattnen i Kattegat uppstå genom friktionens verkan 
mellan underström och ytström, särskildt vid kanterna och slutet af djuprännan, der 
underströmmens vatten tvingas upp på platåerna, hvarest vågrörelsen på det ringa djupet 
hopblandar ytvatten och bottenvatten till ett homogent (>»homohalint») lager. Den danska 
Beretningen visar, att der på dessa stora platåer, synnerligast 1 vestra Kattegat, t. ex. 
Aarhus- och Aalborg-platån, under nästan alla årstider finnas vidsträckta »homohalina» 
vattenlager af 15—-25 "/oo salthalt, hvilket af förf., D:r RÖRDAM, benämnas »Kattegatsvand»>. 
Beteckningen »homohalint» måste likväl på Skageracks område tagas i en annan bemärkelse 
än på Nordsjöns och Östersjöns. Intet af Kattegats vattenslag erbjuder exempel på hvad 
D:r RörbvaAm kallar en »Danestyp» i samma mening som t. ex. den egentliga Östersjöns 
mäktiga ytlager (»Deckschicht>), som sträcker sig från Finska viken till Öresund med en 


1 Se 0. PETTERSSON: Bih, t. K, S, V. A:s Handl. Bad. 19: Afdi IL N:or4. 


68 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


uniform salthalt af mellan 7 och 8 ”/oo eller Skageracks yttäcke af bankvatten vintertiden 
eller norra Nordsjöplatåns breda area af 35 ”/oo-vatten. Kattegat är från hydrografisk 
synpunkt ett öfvergångsområde, der de blandningsvatten uppstå, som sedermera i nästan 
oförändradt tillstånd genomflyta Skagerack och norska rännan såsom den mäktiga hafs- 
ström vi benämt »baltiska strömmen». Efter sitt utflöde ur Kattegats mynning är den 
baltiska strömmen ej underkastad någon anmärkningsvärd uppblandning på andra ställen 
af sin bana än der han ändrar riktning på grund af kustens kontur. Tillvaron af dessa 
knutpunkter (»points of cleavage») i den baltiska strömmen hafva vi påpekat i våra före- 
gående arbeten. | 


Observationstabeller. 


Ångaren Göteborg. 
2---4 Maj 1893. 


MIC: Sa lthalt 
Sju myn 0 N. Lat. 0. Long. EN Gi SR 

Dato. Timme. me pr liter. | pr ter Salt 9/00. 
iPater Noster . . dal. 2 6,30—7 f. m. BT Dr 11730 0 + 6,00 | 12,73 23,08 22,70 
5 67,05 | 13,05 23,66 23,26 
10 5,70 | 14,68 | 26,59 26,09 
20 4250: |. 17559 31,84 31,12 
30 4:52 | 18,93 54,25 30,42 
39 47,90 | 19,58 35,42 34,53 
7,15 f. m. Mellan P. N. och Su (OM GR (EX RP RT PET 
30 > > 2 0 (ON 23,19 22,81 
V,ABE 2 > D > > 0 5,90 | 13,85 25,10 24,65 
3,00 >» 0 5,97 | 18,53 33,53 32,73 
Sjllak S » o 0 6,11 | 18,68 | 33,80 | 32,99 
8,30" > > 0 5,88 | 18,50 30,48 32,68 
By46 3» ; sleilla > 0 5,83 | 18,36 | 33,22 | 3244 
9,00 > a 0 BU | SR 33,03 32,25 
I,15 > > SN 0 6,21 | 18,81 | 33,13 | 32,36 
0 > > SD 0 6,00 | 18,18 32,90 32,13 
SIE od INN Lo SRS 559138 HO0BOm: | 8-0010M 10? 52' 10” 0 65,30 | 18,26 33,04 | 32,27 
5 5,85 | 18,29 335,10 32,32 
10 Ord 18,29 33,10 32,32 
20 5565 | 18555 33,57 B2,TT 
30 6,67 | 19,96 36,11 35,18 
40 67,82 | 19,96 36,11 35,18 
60 &,22 | 19,99 36,16 35,24 
80 6,22 | 19,99 36,16 35,24 
| 100 67,15 | 20,00 | 86,18 | 35,25 
150 6,15 | 19,99 | 36,16 30,24 
| 205 67,06 | 20,00 36,18 35,25 
SIKA: ker PN SO: food 11,00 f. m. Mellan Sir och Sm 0 6”,10 18,13 33,81 32,05 
PB -:-1- FO,SN6. I BE) 11,30 > > >» > >» 0 67,00 | 18,01 32,59 31,84 
SITES 2 8 RER. Sd > | 12,15—1,40 e. m. | 581030” | 103210” 0 6”,80 | 18,07 32,70 31,94 
5 6,20 | 18,08 32,72 31,96 
10 67,05 | 18,16 | 32,86 32,10 


70 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Station. 


(SHödrs o 


Sv 


Svm . 


SvI4 a . 
IDA 


OK 
di 


Hb 


Milko 
Dato. Timme. 
2 | 12,15—1,40 e. m. 


2,10 e. m. 

2,40 2 

3,10 
3,45—5,20 e. m. 


6,20 e. m. 
6,50 
7,20 


7,45—98,20 e. m. 


(JEN LG Il 
N. Lat. 0. Tong. RS VERA 
; Pol OL | Salt Igart foo. 

Mm. pr liter. | pr liter. 
551030” | 103210” 20 | + 540 | 19,20 34,74 | 33,88 
30 La IG RR OT 30,53 34,64 
40 AL OT 35,89 34,98 
60 5,66 | 19,89 30,98 35,06 
50 3,00 | 19,88 35,06 35,05 
100 5,45 | 19,94 36,07 30,15 
150 BN INO 36,13 35,20 
200 5,80 | 20,00 36,18 30,25 
Mellan Sm och Svi 0 67,90 | 17,92 32,43 31,69 
> SS RNA 0 de0r | NS 32,25 31,51 
- 30 yta 0 6,96 | 17,82 32,25 3151 
55818" 30” 10” 6' 20” 0 6,40 | 17,66 31,96 31,24 
5 5,95 | 17,66 31,96 31,24 
10 HLAl | 17,95 32,49 31,74 
20 4,30 | 19,35 35,01 34,14 
30 4,65 | 19,66 35,57 34,67 
40 ORON KELIO 30,80 34,89 
60 5,60 | 19,87 39,95 25,03 
80 55,68 | 19,87 35,95 35,03 
100 3,16 | 19,89 20,98 35,06 
150 öra IG 36,02 35,10 
200 55,20 | 19,94 36,07 25,15 
300 Lal RJ RR SIG 36,11 35,18 
400 47,90 | 19,96 36,11 30,18 
200 4,70 | 19,96 36,11 35,18 
Dist. från Svi 6 0 6,10 | 17,79 32,20 31,46 

> 9 0 5,85 

> >» 181 0 5,85 | 17,89 32,38 31,64 
Bl or V4N 0 dL83 | 17,94 32,47 31,72 
6 5,82 | 17,93 32,45 31,70 
20 47,20 | 19,49 30,26 34,38 
40 57,30 | 19,78 35,78 34,88 
60 5,56 19,87 30,95 35,03 
50 5,56 | 19,87 30,95 35,03 
100 ÖLS2NIEELIBS 25,96 35,05 
150 5,35 19,94 36,07 20LG 
200 5,25 | 19,90 | 36,00 | 35,08 
500 47,94 | 19,94 36,07 35,15 
550 4,80 | 19,94 36,07 3D,15 
Dist. från Svim 21 0 ö5 24 LAT 32,12 31,39 
» >  4v 0 6,03 | 17,84 322,29 alL55 
> >» 6F 0 6,11 | 17,69 32,02 | 31,29 
> > > Hå SU 0 GHTOLIE Le 31,98 31,26 
> >» 1034 0 (sn I INGE 32,45 31,70 
» 2 ala 0 67,36 | 17,99 32,56 31,81 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 71 
M a i Sj dam Jef lar 
SIT ti OM. SN N. Lat. 0. Long. RA SR 7 = = = 
Dato. | "Pimme. EN pr liter. | Dr tor Salt ?/00. 
SIx 2 11,00 ce. m. Lal Je Py IFÖ 0 + 6,10 17,81 32,28 31,50 
D 6,20 17,89 32,38 51,64 
10 6”,20 17,86 J32,32 31,58 
20 5,80 18,65 30,75 32,94 
30 4?,95 19,26 34,85 309,99 
60: | 497 19,65 3D,56 34,65 
Sx >» 110,00—10,30 e. m.| 58 41' 40” 9 2140” 0 | 67,25 17,81 32,23 31,50 
6 5,80 17,95 32,49 31,74 
10 57,35 | 18,06 32,68 31,93 
20 4,68 | 18,69 33,82 32,01 
40 4.80 | 19,37 35,04 34,17 
60 4,32 | 19,49 35,26 34,38 
100 42,55 | 19,59 30,44 34,55 
AxV 3) 6,55 f. m. HörSLOKE 07580 0 5,86 | 18,24 335,01 32,24 
5 5,90 | 18,18 32,90 32,13 
10 ”,76 | 18,26 39,04 32,27 
20 6,25 | 18,24 33,01 32,24 
30 6,31 19,99 36,16 30,24 
40 6,00 | 19,98 36,14 35,22 
60 57,80 | 19,99 36,16 35,24 
80 5,80 | 19,98 36,14 35,22 
100 5,85 
120 5,85 | 20,00 36,18 30,25 
Axv ad . » —— Dist. från Axyv ?' 0 5,91 | 18,26 33,04 32,19 
IDE > —— > » » 41 0 67,05 15,22 27,57 27,03 
HÖLSUf Em: 58: 9 Rör JU 0 6,46 | 13,37 24,23 23,82 
D 65,20.) 17,95 32,49 31,74 
20 67,20 | 18,70 33,84 33,03 
40 5,73 | 19,59 35,44 34,55 
80 5,85 | 19,89 35,98 35,06 
> — Dist. fr. Måseskärs fyr 5 0 6,44 | 12,67 22,97 22,60 
2 = DE > > 20 0 6,30 | 12,31 22,32 21,97 
> — Nära > > 0 OR42E KEL225 22,21 21,87 
> 8,30 f. m. lo 1124 0 6,60 | 13,19 23,91 23,51 
10 5,73 | 14,88 26,86 20,35 
20 4,95 | 17,93 32,45 31,70 
36 45,85 | 19,51 35,30 24,41 
> Of. BS I Ja 0 (5, £05 ELR ma! 23,04 22,67 
5 67,65 | 13,02 23,60 23,21 
10 6,00 | 15,42 27,93 27,38 
20 5,45 | 17,96 22,50 31,76 
40 4”,60 | 19,05 34,47 33,63 
> 12,20 e. m. 58” 16” 11724 0 dr 0OMIE LS 23,76 23,37 
30 4,50 | 18,75 33,93 33,11 
40 42,55 | 19,05 34,47 33,63 


72 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


MaE (SEG Na I di 
Station. N. Lat. O. Long. EE : 
Dato. Timme. Cl. Salt Salt ?/o0. 
m. pr liter. | pr liter. 

Lysekil . . ov. 4 12,20 e. m. 5515 307 11? 27 0 + 7,68 | 13,68 24,79 24,36 
5 05525 | 13,98 25,33 24,88 

10 6,80 | 16,47 29,82 29,19 

20 4”,85 | 18,10 32,76 32,00 

I 30 4,60 | 18,78 33,98 33,16 

40 42,52 | 19,19 34,72 30,87 

51 412 | 19,34 34,99 34,12 

Allsbäck us. » 11,00 f. m. — — 0 8,14 | 13,78 24,97 24,53 
10 7,00 | 16,33 29,57 28,95 

| 20 4,40 | 18,45 | 33,39 | 32,60 

| 30 47,08 | 18,94 | 34,27 | 33,44 

| 40 2,60 | 19,17 | 34,68 | 33,83 

50 4,10 | 19,40 35,10 34,23 

60 4,16 | 19,45 30,19 34,31 

80 35,87 | 19,45 30,19 34,31 

100 3,74 | 19,45 35,19 34,31 

120 3,74 | 19,50 30,28 34,40 

BOrnö se NA. PER 10 f. m. — — 0 tnssk T3n3 24,88 24,44 
5 7,30 | 13,92 25,22 24,77 

10 7,35 | 15,56 28,18 27,62 

20 42,25 | 18,26 33,04 32,27 

30 35,55 | 18,75 33,93 33,11 

35 3,45 | 18,90 34,20 33,37 

Ångaren Themis. 
9—10 Maj 1893. 

Cha 9 7,30 e. m. Vinga. 0 + 8,25 | 11,14 20,21 19,92 
1 RE a D 8,00 >» Mellan Vinga och C, 0 3,30 | 11,19 20,30 20,01 

c > 8,30 > > 0 GO 20,52 20,22 
GET OTRS JA 9,00 0 8:20: || Tl3L 20,52 20,22 

e 9,30 > > 0 OK200 KENT 20,54 20,24 

f 10,00 » > o 0 8,35 | 11,63 21,09 20,78 

g 10,30 > > 0 8,40 | 11,87 21,52 21,20 

DE NK 11,00 > 0 8,45 | 12,61 22,86 22,49 

i » 110800 > . 2 > [0) 8,45 | 12,61 22,86 22,49 

CI 10 12=b30 fm. | ourolfa06 10715 4” 0) 5,60 | 13,48 24,43 24,01 
5 7,85 | 16,05 29,06 28,46 

10 67,10 | 18,94 34,27 33,44 

20 67,25 | 19,82 35,86 34,94 

30 67,80 | 20,03 36,23 35,30 

| 40 65,50 | 20,04 | 36,25 | 35,82 


N:O 5. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. 73 
MIN | Sa Lt At 
(STudent) ar = Sä = N. Lat. | 0. Long. a Vatnota 7 
Dato. Timme, | ; - Salt ISalt 2/00, 
| m. pr liter. | pr liter. 
| 
CI 10 12—1,80 f£.; m. 251304 | 101514” 50 + 67,20 20,05 36,27 30,34 
| 60 6,20 | 20,05 36,27 35,34 
50 6,20 | 20,03 36,23 35,30 
| 88 6,20 | 20,01 36,20 BIF 
Or a > 2:30 f. m. Mellan Ort och Cm 0 5,00 15,92 28,83 28,24 
12) 205 RA 3,30 > » 3 0 T,15 18,02 32,61 31,78 
Om v 4:80—6;00, f. m. | HT HV IH 2 HH” 0 ( 19,06 54,49 33,64 
5 CR RNE 34,61 30,76 
10 6,95 | 19,26 34,85 32,99 
20 67,70 19,35 35,01 34,14 
30 6,57 | 19,38 30,06 34,19 
40 67,90 | 20,00 326,18 25,25 
50 67,90 | 20,05 36,27 30,34 
60 G5iva 2003 36,23 35,30 
80 6,17 | 20,03 36,23 35,30 
100 67,20 | 20,04 36,25 35,32 
150 67,25 20,04 36,25 30,32 
Oma . > 7,00 f. m. Mellan Cr och Ctrr 0 6,85 | 18,84 34,09 BRO 
(Ciao » 1 8,00—10,00 f£. m. | 5025” ORD 0 67,80 | 18,64 33,73 32,92 
5 6,70 | 18,74 33,91 33,10 
10 6,70 | 18,86 34,13 32,30 
20 6,35 | 19,08 34,52 33,68 
30 4,50 | 19,42 35,13 34,26 
40 47,55 | 19,67 35,58 34,69 
60 5,05 19,81 30,84 34,93 
30 5,15 | 19,87 35,95 35,03 
100 HALLON MELON 35,95 30,03 
150 5,00 | 19,87 | 35,95 | 35,03 
200 SFR IR 326,04 35,12 
300 497 | 19,92 326,04 IH, 
400 5,25 | 19,95 36,09 3D,17 
420 ORD 19,96 36,11 325,18 
550 55000] 19595 36,09 35,17 
Ori a > UN0Or£ im. Mellan Cm och Cv 0 ZOO I 34,04 33,21 
ONE ol od >” |11,45—12,30 e. m.| 58330” 8 2940” 0 T,15 | 18,09 d2,74 31,98 
10 67,55 | 18,11 32,77 32,01 
20 4?.90, |. 19,28 34,88 34,02 
40 5,50 | 19,80 35,82 34,91 
60 5,75 | 19,84 35,89 34,98 
30 5,65 | 19,89 35,98 25,06 
100 5,50 | 19,92 36,04 35,12 
200 öra SK 36,04 JON 
450 4,60 | 19,92 36,04 35,12 
540 4?,57 | 19,92 36,04 30,12 
(OMG GR D 1,30 e. m. Mellan Cy och Cyr 0 8,50 | 16,24 29,40 28,79 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. 


Band 29. N:o 5. 


10 


74 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


M ar vj Skal lt ha let: 
Station. NE Hart: 0. Long. ARS Vattnets 
; dras | DEER OL | SM 
Dato. Timme. at pr liter. | pr liter. Salt ?/o00. 

(CMD ar EANe ol SES 10 2,00 e. m. Mellan Cy och Cyi 0 + 8,90 | 14,95 27,08 26,56 
ÖMT oh RF ola KL 20300» 58” 4' 10” 36 50” 0 5,50 15,05 27,26 26,73 
20 67,55, | 639 31,48 30,77 
40 49,75 | 19,38 | 35,06 | 34,19 
60 4,90 | 19,80 35,82 34,91 
80 5,37 | 19,91 36,02 | 35,10 
100 5,50 | 19,96 | 36,11 | 35,18 
130 5,60 | 19,99 | 36,16 | 35,24 

Ångaren Themis. 

1 och 2 Augusti 1893. 

Augusti. 

(ONE li 3,00 e. m. Vinga. 0 + 177,85 | 12,04 21,84 21,50 
b 3,30 Mellan Vinga och Cr 0 177,05 | 15,10 27,35 26,82 
(SG > 9,00 >» 2 3 (Lå 0 167,75 | 14,27 20,85 25,38 
d » 30 D » SN 0 17,10 |. 15,50 28,07 27,51 
e 10,00 > 3 0 15,95 | 15,60 | 28,25 | 27,69 
f 020 > > > > 0 167,00 | 14,74 | 26,70 | 26,20 
g > T1k00r > > > 0 157,95 | 14,31 25,93 25,45 
h > 11,30 > > > 0 15,40 | 15,75 28,52 27,95 
i EL 00LE OD 0 15,90 | 17,80 | 32,22 | 3148 
j 2 12,30 f. m. 5 år [0) 16,00 | 17,38 | 3137 | 30,67 

Ci 1,15—2,30 f. m. | 575130" | 10154 0 167,15 | 16,30 | 29,51 | 28,90 

| 5 167,15 | 16,31 | 29,53 | 28,91 

10 15,95 | 16,95 | 30,68 | 30,01 

| I 20 157,05 | 19,14 34,63 33,78 
30 147,35 | 19,23 | 34,79 | 33,98 

| 40 157,30 | 19,39 | 35,08 | 34,21 
| 50 9,75 | 19,52 | 35,31 | 34,48 
60 IP,75 | 19,66 30,57 34,67 

80 7,60 | 19,84 | 35,89 | 34,98 

| 90 7,55 | 19,84 | 35,89 | 34,98 

Crha 360 fm. Mellan Or och Or 0 16,10 | 16,72 | 30,27 | 29,62 
b | 4,30 | DD LE 0 15?,90 | 17,23 31,19 30,50 

Ci | 5,30—6,45 f£. m. | ST HT 15” 9ERHIHB 0 16,10 | 16,34 29,59 28,97 

3) 167,20 | 16,70 30,23 29,59 
10 157,80 | 17,35 | 31,40 | 30,70 
20 12,68 | 19,55 | 35,37 | 34,48 
30 3,75 | 19,84 39,89 34,98 
40 T,70 | 19,74 | 35,71 | 34,81 
50 T;40 | 19,77 | 3576 | 34,86 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 75 
Augusti. | SKÄL av Let; 
NEG OTUR ORD: — RE N: Tat. O. Long. LR RR ä TE | 
Dato Timme. HT Tu liter. | Dn litar. Sf 9/00 | 
(610 2 5,30—6,45 f. m. | HT HT 15” I RHUDB 60 + 7,26 TOT 35,76 34,86 
80 ta tt) 19,85 35,91 35,00 
100 NeT8KI 1980 35,82 34,91 
> 8,15—8,55 f. m. DIFOd Y 10 0 167,50 | 15,20 21,53 26,99 | 
50 8,15 | 19,94 | 36,07 | 35,15 | 
100 6,35 19,94 | 36,07 | 35,15 
150 6,60 | 19,93 | 36,05 30,18 
220 67,50 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
Ångaren Nornan. | 
9 Augusti 1893. 
(ONE a 0 (C) — DUB NE IF2HUHDL 185 + 6,30 19,93 36,05 35,13 
| 260 6,30 | 19,93 36,05 35,13 
Cim. . > 7,15—9,30 f. m. | 58025” | ÖR 0 167,80 | 15,23 27,58 27,05 
5 167,75 | 15,25 | 26,62 | 27,08 
10 STL 19,43 35,15 34,28 
20 6,80 | 19,66 30,57 34,67 
30 67,70 | 19,84 | 35,89 | 34,98 
40 6,00 | 19,86 35,93 | -35,01 
60 67,05 | 19,89 35,98 32,06 
380 6,25 | 19,98 | 36,05 | 35,13 
100 63,60 | 20,01 | 36,20 | 35,27 
| 150 67,10 | 19,96 36,11 35,18 
200 5,75 | 19,93 36,05 | 35,13 
300 5,50 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
400 5,10 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
420 5,15 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
560 4?.55 | 19,93 | 36,05 35,13 
Ov - > > |11,15—12,35 e. m.| 583 30” 8 2940” | 0 167,70 15575 28,52 27,95 
hh AO 15,95 | 17,63 | 3191 | 3119 
20 10,85 | 19,53 | 35,33 | 34,45 
| 40 5,45 | 19:83 | 35,87 | 34,96 
|--60 7,95 | 19,93 -| 36,05 | 35,13 
| 30 7,40 | 19,95 36,09 3D,17 
| 100 6,90 | 19,96 | 36,11 | 35,18 
| 200 67,35 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
| 450 5,05 | 19,91 36,02 | 35,10 
| 560 42,80 | 19,90 | 36,00 | 35,08 
Cv a . > 12,45 e. m. Mellan Cy och Cyi 0 Ileana 25,75 25,28 
bj dr i > 1,00 > > > a | 0 17,35 | 14,30 | 25,91 | 25,43 
CK > Tas > > DD | 0 17,42 | 14,55 | 26,36 | 25,87 


176 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Augusti. 


0. Long. 


Mellan Cy och Cyr 


Station. NE Tar: 
Dato. Timme. 
Cvådl «LANG oh 9 1,30 e. m. 
ÖS Or lor GE » 1545 > » 
f . 2,00 » >» 
Ss 2 2,15 > > > 
ÖVA «da TILA. 2,30-—3,15 e. m. | 58 4'10” 


» > 
> > 


» 


5650” 


Ångaren Göteborg. 
1 och 2 Augusti 1893 samt 31 Angusti och 1 September 1893. 


Profvets 
djup. 


m. 


SEKORSOKSekS 


20 
40 
60 
30 
100 
130 
156 
175 


Vattnets 
temp. 


+ 17,25 
17”,00 
167,82 
17”,10 
16”,40 
13,35 
14”,50 
11”,90 

9,35 
I,25 
7,30 
T',50 
UD 


SKATE Da 
pr Me Re Salt; </0o: 
14,91 27,01 26,49 
16,34 29,59 28,97 
16,69 30,22 29,57 
15,40 27,89 27,34 
16,91 30,61 29,95 
18,50 33,48 32,68 
18,85 34,11 33,28 
19,39 35,08 34,21 
19,63 35,51 34,62 
19,89 35,98 30,06 
19,96 36,11 35,18 
19,90 36,00 35,08 
19,93 36,05 35,13 


Pater Noster 


1 


7,00 f. m. 
5 
7,30 
7,45 
3,00 
8,15 
5,30 
9,00 
10,20 


6,00—6,46 f. m. 


> 


580' 10” 


Mellan Pater Noster o. 


St 
» » 
» 

» » 

> » I» 
» » 
SKE 

30-13 UR 


0 


+ 17,20 | 11,70 21,22 20,90 
177,10 | 18,34 24,18 23,77 
16515) 3115 30,46 
15”,85 | 18,39 33,28 32,49 
14,18 | 18,83 34,07 33,25 
11,35 | 18,97 34,32 33,49 
107,32 | 19,13 34,61 30,76 
17,18] il,88 21,54 21,22 
177,15 | 11,75 21,31 20,99 
16”,61 | 12,83 23,26 22,88 
167,15 | 16,67 30,18 290,53 
167,18 | 17,03 30,83 30,15 
16”,04 | 17,29 31,30 30,60 
167,45 | 15,52 28,11 27,55 
167,60 | 15,14 27,42 26,89 
167,70 | 15,14 27,42 26,89 
167,68 | 15,18 27,49 26,96 
167,50 | 16,14 29,22 28,62 
137,85 | 19,26 34,85 33,99 
115,54 | 19,47 35,22 34,35 
10,00 | 19,68 25,51 34,62 

FS,98|) 19,74 35,71 34,81 
F,57 | 19,78 35,78 34,88 
7,85 | 19,87 30,95 35,03 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS MANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. Zu 
Augusti. Sa I t he I t 
St a tion = N: Lot. OO. Long. SSR - r 
a Dk lä CI. Salt 
Dato, Timme, | m, pr liter] pr liter. Salt. Voos 
I | | 

SS vd RME a 1 10;20 £; m. OBROELVU4 LONSRITOX | 100 + 77,68 19,92 26,04 30,12 
130 6,75 | 19,98 36,14 35,22 

170 6,43 | 20,00 26,18 30,25 

SRA sta Bl. lo KAT. 10,45 Mellan Si och Sm 0 167,85 15,15 27,44 | 26,91 
BR SER BYAR > 11,15 > > > 0 167,78 15,33 27,76 | 27,22 
SUNE od SAN BRAT > 12,00—1,19 e. m. Bly Il 1031 0 167,86 | 15,06 27,28 | 26,75 
5 167,75 | 14,99 27,15 26,63 

10 167,20 | 16,61 30,07 29,43 

15 127,85 | 19,47 30,22 34,35 

20 11,15 — — — 

30 9,45 | 19,86 35,93 39,01 

40 ILVES 36,14 35,22 

60 7,50 | 20,00 36,18 30,25 

80 7,15) 20,00 36,18 30,25 

100 7,00 | 20,04 36,25 35,32 

150 67,31 | 20,02 36,22 35,29 

250 6,25 | 20,03 36,23 35,30 

Tysekil oa tt. ok eh sh 2 — — —— 5 ir 0 11,83 21,45 | 21,13 
10 17320, | 1272 | 23:06: | 22,69 

| 20 | 14320 | 17,55 | 31,76 | 31,05 

30 185 | IS 39,31 32,53 

40 127,50 | 18,59 33,64 32,84 

43 IELOMIN LS6 33,94 33,13 

45 5,60 | 18,97 34,32 30,49 

50 710 | 19,24 | 84,81 239,95 

51 67,80, | 19,33 34,97 34,11 

FAN Sbäcks.ms FP.eolo&e Tf — — — 0 177,30, | 12,83 23,26 22,88 
50) 17,40 | 12,83 | 2326 | 22,88 

10 175350) TRA 23,46 23,07 

20 l3rs0rk 764 31,93 31,20 

30 12”,65 | 18,38 33,26 22,48 

40 I05KE-LSS 20,89 33,08 

45 SSM 34,49 32,70 

50 6K85ul 19:32 34,88 34,06 

55 4,98 | 19,40 35,01 34,19 

60 4”,60 | 19,46 35,12 34,29 

70 452720 LI 35,22 34,40 

S0 47,82 | 19,62 30,40 34,56 

100 42,90 | 19,58 35,33 34,50 

120 5,04. | 19,61 30,39 34,55 

IBOLDÖZSA omr 1 ag NE: — — -— 10 17588 125500 I 22:67 22,30 
20 ae | 30,25 29,60 

30 Reg | Ika 39,04 32,27 

40 8,50 | 18,74 33,91 33,10 

45 I',45 | 18,75 33,93 JL 


18 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Augusti. 


Salthalt. 


Sjtra tion NÅ Tatu) KOR Tons rasta MÖRE 
s SEP fer NGT Salt 
Dato. Timme. Aå pr liter.| pr liter. Salt ?/oo. 
31 — Innanför Pater Noster 0 |I+ 15,30) 15,47 28,02 27,46 
Pater Noster > = 0 157,63 | 16,65 30,14 29,50 
5 15,44 | 16,16 29,26 28;66 
10 167,39 | 18,44 33,37 32,58 
| 15 167,05 | 18,68 33,80 32,99 
| 20 15,49 | 18,99 | 34,36 | 383,52 
| 30 | 14,84] 19,09 | 34,54 | 33,69 
| 40 225 KOTA 34,63 33,78 
| 45 127,03 | 19,15 | 34,65 | 33,80 
— Dist. från Pater Noster 34 0 157,93 | 17,84 32,29 31,55 
EG = > > st 0 167,48 | 18,11 | 32,77 | 32,01 
| ; e ) 5) 5 >» 101 0 16”,35 | 17,79 | 32,20 | 31,46 
| = > > » 14 0 167,62 | 17,40 | 31,50 | 30,80 
| LS > > >» 178 0 15,80 | 16,16 29,26 28,66 
Su . : | > — 58010” 10? .52' 10” 0 15,95 | 18,53 33,53 32,73 
| 5 167,01 | 18,51 23,49 32,70 
| 10 | 16,08) 18,55 | 83,57 | BYTT 
| 20 16,10 | 18,69 | 33,82 | 33,01 
30 iI5n05] 1928 34,88 34,02 
40 13,00 | 19,32 | 34,95 | 34,09 
50 11,48] 19,40 35,10 34,23 
60 107,60 | 19,51 305,30 34,41 
80 8,15 | 19,70 | 35,64 | 34,74 
100 75 | 19,82 | 35,86 | 34,94 
| 160 e,25 0 LD 36,01 35,20 
Sie - 2 S,15 f. m. Dist. från Sm 4 0 15,90 | 17,59 31,84 IL11 
Bor RE LR ö 8,45 SÄNG TG 0 157,80 | 17,28 | 31,28 | 30,58 
(ORD LE RR AR TR 9,15 ör Pator Nortel 0 15,80 | 17,38 | 3la7 | 30,67 
SI - = DSP 10” 31' 0 10 LIA 31,78 31,07 
5 15,80 | 17,53 | 3173 | 31,01 
10 16,01 | 18,43 | 33,35 | 32,56 
20 20650 NT 35,40 34,52 
| 30 9,55 | 19,95 | 36,09 | 35,17 
40 8,20 | 19,95 | 36,09 | 35,17 
60 8,40 | 20,05 | 36,27 | 35,84 
100 6,62 | 20,01 36,20 35,27 
Axv oe - 58 18 30” 107 53 0 167,30 | 16,76 30,34 29,69 
| 5 167,32 | 16,76 30,34 29,69 
| 10 177,00 | 17,96 | 32,50 | 31,76 
20 167,25 | 18,48 33,44 32,65 
30 137,40 | 19,33 34,97 34,11 
| 40 10,75 | 19,57 30,40 | 34,52 
| 60 8,80 | 19,65 | 35,55 | 34,65 
| 110 7,95 | 19,94 36,07 30,15 
| = Dist. från Lysekil 101 0 167,80 | 17,37 | 81,44 | 30,74 


29 


N:0O 5. 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 79 
Augusti. | Sa Lt HATT 
SKO eriRora: EEE N. Tot: dull: 10. öre: | äras. | temp. a AR 

Dato, Timme. "v liten. 3 liter. Sat 9/00. 

31 — Dist. fr. Lysekil 7' 0 + 167,67 | 18,04 32,60 31,89 

= ER [Da EGG 0 167,52. | 18,13 | 32,81 | 32,05 

Lysekil » —— 0 15,12) 17,48 31,58 30,88 
N 5 | 15588) 17,69 | 3202 | 31,29 
10 167,08 | 18,62 30,69 32,89 

20 15,78] 18,75 30,93 33,11 

30 157,30 | 18,82 34,05 30,23 

40 147,44 | 18,99 34,36 33,02 

45 137,12] —19;05 34,47 33,63 

50 T14] 19,24 34,81 29,95 

September. 

[ÖV ie fald ESR TROSA äl — 5819 10” 4' 45” 0 157,22 | 16,89 30,58 29,91 
5 14”,56 | 16,89 30,58 29,91 

10 107,36 | 19,44 35,17 34,29 

20 Ur ELINNS 30,78 34,88 

| 30 7,00 | 19,86 | 35,93 | 35,01 

40 67,92 | 19,98 36,14 35,22 

50 67,55 | 19,94 26,07 35,15 

60 6,07 | 19,94 36,07 35,15 

[80 67,50 | 19,99 | 36,16 | 35,24 

100 67,30 | 20,00 36,18 35,25 

150 67,38 | 20,02 36,22 35,29 

200 67,07 | 20,03 36,23 35,30 

300 5,36 | 19,99 36,16 35,24 

500 4,80 | 19,96 36,11 35,18 

SvII a > — Dist. från Syn 6 0 157,18 | 17,06 30,88 30,20 
BODIR Ser sk: = > s > 12 0 15,10 | 17,00 30,77 30,10 
(Skam oaser SEE > — | 5828' 50” SPeBY BR 0 HOnL PLE29 31,30 30,60 
5 157,07 | 17,29 31,30 30,60 

10 147,96 | 17,29 31,30 30,60 

20 HESS20 0 ELON 35,73 34,83 

30 67,50 | 19,85 30,91 35,00 

40 6,21 | 19,89 35,98 35,06 

60 67,02 | 19,94 | 36,07 35,15 

S0 67,30 | 20,00 36,18 35,25 

100 65,32 | 20,01 26,20 35,27 

150 6,07 | 20,05 36,27 35,34 

200 6,00 | 20,01 36,20 SD,27 

250 5,55 | 19,99 36,16 35,24 

300 5,40.) 19,98 36,14 30,22 

400 Brsal 1995 36,09 35,17 

550 4,87 | 19,94 | 36,07 35,15 

660 4,69 | 19,96 36,11 35,18 


80 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


September. | Salt halt 
(Söt NAO N. Lat. 0. Long IRrveta MÄTTES 
. Jak a) ven le ol Sol 
Dato. Timme. SR pr liter.| pr liter. Salt ?/oo. 
| Svane s 1 Ö18 em Dist! från Svin 2 0 |+ 15987) 16,89 | 30,58 | 29,91 
ID 6,30 > 5 0 15,33 | 16,93 | 30,65 | 29,98 
ec. 6,45 > vn 0 15,47 | 16,92 | 30,63 | 29,96 
GL 7,00 > Dog > 10 0 15,60 | 17,01 | 30,79 | 30,12 
ISTER eh SRA er fal BORRA. EE 58” 41 92 0 157,40 | 17,07 30,90 30,22 
5 15,60 | 17,32 31,35 30,65 
10 157,85 | 18,04 32,65 31,89 
20 147,70 | 19,38 | 35,06 | 34,19 
30 P;05) 1970 | 35,64 | SAMA 
40 9,30 | 19,80 | 35,82 | 34,91 
60 8,40) 19,82 | 35,86 | 34,94 
30 3,10 | 19,86 30,93 35,01 
100 T,75) 19,97 36,13 35,20 
200 6,55 | 20,00 36,18 30,25 
250 6,26 | 20,00 36,18 30,25 
[PX aa > = BS 42 IR20: (0) 15,50 |. 15,03 27,19 26,67 
20 167,15 | 18,68 39,80 32,99 
30 12”,66 | 19,85 | 35,01 | 34,14 
40 10,50 | 19,65 | 35,55 | 34,65 
30 5,50) 19,76 30,75 34,84 
130 7,30) 19,94 36,07 35,15 
Kanonbåten Svensksund. 
13—22 November 1893. 
November. 

Allsbäck - 03.1 13 — — — 0 + 6,73 | 14,90 26,99 260,47 
5 6,87 | 15,14 27,42 26,89 
10 65,95 1; 15529 27,69 27,15 
15 7505) 15,69 | 2841 | 2,84 
20 7,52 | 16,38 | 29,65 | 29,02 
25 9.32 | 17,25 | 3122 | 30,53 
30 11,88 | 18,28 | 33,08 | 32,31 
40 107,52 | 18,63 | 33,71 | 32,91 
| 50 | 10520 | 18,94 | 3427 | 33,44 
60 6,18 | 19,27 | 34,86 | 34,00 
70 47,67 | 19,45 39,19 34,31 
80 42:25 | 19,44 | 35,17 | 34,29 
90 4,60 |; 19,52 | 35,81 | 34,48 
100 49,65 | 19,52 | 3581 | 3448 
117 4,70 | 19,55 | 35,87 | 34,48 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 81 


November. Skaclto nar vt 
SAtract i OD. SN ING ING 0. Long. FrfArete VE é Sö SEE 
Dato. Timme. hl pr liter. a liter. "26 /o0. 
i 
HövEekKil NAS I. Bik. 3 3,30 e. m. - — 0 + 6,86 14,76 26,74 26,28 
D 6,90 14,74 26,70 26,20 
10 6,85 14,83 26,86 26,35 
15 7,66 | 15,99 28,95 28,36 
20 107,18 17,95 32,49 31,74 
30 VO 85 SS LST 
40 107,65 | 18,66 33,76 32,96 
50 107,55 18,79 24,00 | 39,18 
| | 53 107,49 | 18,89 34,18 | 33,35 
GHRVOng GE io Ia USA 16 | Of m. H3L1HL304 | LITAN30 0 6,36 14,63 26,50 26,01 
| Uj TDiSs frän Nera yen osa |A BR 67,65 | 14,43 | 26,14 | 25,66 
| (Kurs mot Syn) | 
8,00 >» > > > & 0 6,17 | 13,86 25,12 I 2467 
| EhilG. AD > » Y 0 Hess II AT Il 20,20 | 25:13 
AS Re Be ol ORG | 08 8,30 > [NYE = SER 0 7,95 | 18,79 | 34,00 | 33,18 
10 ORLGLI 139 34,00 39,18 
20 IP,24 19,14 34,63 30,78 
| 30 10,05 | 19,39 | 35,08 | 34,21 
| 40 ills00r LING 30,48 34,59 
| 50 1s05 I 19:65 || 35:55, |. SÅ65 
| 60 107,30 | 19,58 35,42 34,53 
70: | 10305 | 19,75 | 3573 | 34,83 
| | 105 Pod | 19,87 | 35:95. | 35,08 
IASgSvara bn SE. BRL, 3 10,15 f. m. Dist. från Axv 6 0 Srd0OK TIER 34,59 33,75 
HULE DRT BRRE: 10,45 > > » > Å2/ 0 F,18 | 18,89 34,18 23,35 
LEKER TNA. Tabs > SS oh 0 T,73 | 18,93 | 34,25 | 33,42 
(0 MEST ee ARS La OR 1145 > 2 » > 25 | 0 (8:36 18,97 34,32 30,49 
Syse an 0E I. DUK 15. | 2355:00le. m. | 58519 1074" 45" 0 75,63 | 18:85 | 34,11 | 33,28 
; 10 FOI LB 34,22 33,39 
20 72,90. | 18,94 | 34,27 | 33,34 
25 8,62 | 19,24 | 34,81 | 33,95 
30 | 1025 | 19,86 | 35,93 | 35,01 
40 P,19 | 19,90 | 36,00 | 35,08 
160 7P,98, 11 20,01 <= 36,20 | FSD: 
| > 80 7,32 | 20,01 | 36,20 | 35,27 
| | 100 7,40 | 20,01 | 36,20 | 35,27 
| | 200.) 6350 | 20,00 | 36,18 | 35,25 
| | | 300 6.05 | 20,02 | 36j22 | 35,29 
| | 450 5,90 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
Marstrand... . . ....| 22 3,10 e. m. SE 2 00,00 4,53) | 13,02 | 23,60 | 23,21 
| 6 | fa BR | Bo | Br 
| IL 0 IEA I BS I SA | Le 
AN rATS0R 13:08 23,62 23,23 
Kråksunds gap . . .. > PN — 0 4,76 14,02 20,40 24,95 
IPater) NOSterlä . i. filed. | 20 9,30 e. m. Pat. Nost. fyr 4 nord. | 0 4216 | 13,24 | 24,00 23,59 


K. Sv. Vet. Akad, Handl, Band. 29. N:o 5, : 11 


2 


2 


8 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


SJÄLEN a en 


Pater Noster 


SHI a 
SvII 


November. 


Dato. 


20 


Timme. 


9,30 e. m. 


Ike mm. 


7,15 e. m. 


6,30 e. m. 


2,30—06,00 e. m. | 


J 
| 


N. Lat. 0. Long. 


Pat. Nost. fyr + nord. 


Dist. från Pat. Nost. 31 
Kurs mot Si J 

> » > 

» » » 

» 2 » 

58” 0' 10” 10? 52' 10” 
| 
| 
58 11' 10731 


Mellan SmI och Svi 
HOrLIA 10” 4' 45” 


Mellan Svit och Svir 
Hr 281HOK EE) -9 4335 


Profvets 
djup. 


50 


Vattnets 
temp. 


+ 55375 
67,50 
”,76 
8,30 
8,85 


5,03 


5,00 
5,10 
5,10 
5,05 
5,90 
6”,30 
67,50 
67,90 

70 
9,05 

”,70 
9,58 
9,30 

5,14 
7,81 
7,89 
8,00 
8,60 
F,18 
3.60 
ST 
8,85 
J',A5 
T,61 
T,44 
67,66 
UR 

OD) 
T',82 
8,07 
8,41 
7,83 
Tout 
8,04 
s,08 
8,24 
SE 


NE IG In AI 


8,87 


Pr Iier! säte Seb oa. 
13,70 24,83 24,39 
14,51 26,29 25,80 
16,43 29,75 29,12 
18,47 33,42 32,63 
9555 35,37 34,48 
13,61 24,67 24,23 
13,60 24,65 24,22 
13,45 24,38 23,96 
13,26 24,03 23,63 
13,62 24,68 24,25 
15,58 28,21 27,65 
15,75 | 28,52 | 27,95 
15,79 28,59 28,01 
15,95 28,88 28,29 
18,88 34,16 30,34 
19,16 34,67 33,81 
19,35 35,01 34,14 
19,44 35,17 34,29 
19,68 35,60 34,71 
19,36 30,93 35,01 
19,76 35,75 34,84 
18,05 32,67 31,91 
17,98 32,54 31,79 
18,38 33,26 32,48 
18,47 33,42 32,03 
18,77 33,96 33,15 
19,00 34,38 33,54 
19,93 36,05 39,13 
19,95 26,09 35,17 
19,93 36,05 35,13 
20,00 36,18 35,25 
19,96 36,11 35,18 
17,66 31,96 31,22 
19,23 34,79 33,93 
19,24 34,81 33,95 
19,30 34,92 34,05 
19,92 26,04 35,12 
19,19 34,72 33,87 
19,06 34,49 32,64 
19,20 34,74 33,88 
19,21 34,76 33,90 
19,22 34,77 33,92 
19,81 39,84 34,93 
19,93 36,05 35,13 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. oN:O 5. 83 
November. | STO Utö OUT 
Ita toA OM. — == N: Lat. O. Long. [EEE a ; ; 
Dato. Timme - ( 1. Salt Salt ?/oo. 
' m. pr liter.) pr liter. då 
SVIT « 21 | 2,80—6,00 e. mi. | 1H82S' HO” I 4335 70 + 7,58 | 20,01 26,20 30,27 
| 100 72,20 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
| 150 6,88 |" 19,99 | 36,16 | 35,24 
200 6,99 19,99 36,16 30,24 
300 6,26 | 20,03 36,23 30,30 
| 400 3,86 | 20,01 36,20 | 35,27 
| | 650 5,60 19,98 36,14 3D,22 

SVIT ol. Kl |] 1,50 e. m. Mellan Syrmr och Six 0 6,35 17,09 30,94 30,25 

b || a 1,85: > > , KAONS 0 67,65 | 16,89 | 30,58 | 29,91 

Ch: > I » > 0 6”,95 | 17,09 30,94 30,25 

d » 1,05 > 2 > > > 0 Ur20 17,22 30,17 30,48 
SPAN i. , 11,00 f. m. 58” 40" 9 28 0 729 |) 1758 | 3i82 | 3110 
10 Bna6 I ASTA 32,88 32,12 

20 107,08 |, 18,75 | 33,93 33,11 

30 107,43 | 18,91 34,22 33,39 

50 107,09 |' 19,11 24,58 39,73 

70 Y£,10 | 19,66 35,57 34,67 

100 7,27 | 19,97 | 36,13 | 35,20 

150 6,85 |: 19,99 36,16 30,24 

| 240 6,57 20,01 36,20 3D,27 

SSX. > 9,40 f. m. 58 42 90 0 8,31 | 18,19 32,92 32,15 

10 td IT 20 32,94 32,17 
20 9,30 | 18,46 39,40 32,62 
30 9,35 | 18,58 BexRA | SU 
40 9,34 18,83 34,07 30,25 
50 Sa TISK 34,59 33,75 
60 "74 |, 19,51 | 35,30 | 34,41 
70 T,72 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
100 = 0 19,99 36,16 35,24 
150 6555 20:01 36,20 30,27 
Ångaren Themis. 
15 och 16 November 1893. 

Eh 15 S,30 e. m. Vinga 0 + 67,20 | 13,73 24,88 24,44 
PRE: > II00E > Mellan Vinga och Cr 0 67,50 |. 13,96 25,30 24,84 
C6 ö 9,30) > , SG 0 67,55 | 18,48 | 24,43 | 24,01 
då. : 10,00 > 5 PA, 0 67,95 | 14,11 | 25,57 | 25,10 
ect 3 10,30 > > > JR 5 0 67:05 | 15,58 28,12 21,57 
för: 3 11,00 > > > ” 13 0 U000)) IAS 31,58 30,88 
SÅ a > HOLS0 & » > 3 0 7:95 || 1,55 31,76 31,05 
InTa y 12,00 > > > hö 0 arOL I RAG 31,78 31,07 
i 16 12180 f: m. > > > 0 Uri40R I 565 31,94 31,22 


34 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


November. Salthalt. 
SIELTaKOELLONN. N. Lat. 0. Long. ns Se 
: ; | CI. Salt 
Dato. Timme. Zn pr liter. pr liter. Salt ?/oo. 
CASE FJ ISRS. CIS 16 |12,45—3,30 f. m. | 57 51' 30” 10715" 4” 0 + 1,65 18,24 33,01 32,24 
5 T,75 | 18,27 | 33,06 | 32,29 
10 8,15 | 18,38 | 33,26 | 32,48 
20 9,55 | 19,08 | 34,52 | 33,68 
30 10”,75 | 19,50 | 35,28 | 34,40 
40 10515 19752 35,31 34,43 
60 107,10 | 19,70 | 35,64 | 34,74 
| 80 I',65 | 19,71 30,66 34,76 
| 85 7,65 | 19,95 | 36,09 | 35,17 
OMAR ol RANN. FO ROTE. > 4,30 f. m. Mellan Cr och Ci 0 8,40 | 18,85 34,11 33,28 
IDE Sa Fn KSK a le RSK VE » 5,30 >» > RDI AR 0 7,90 | 18,95 34,29 33,46 
CO SRRKT t RÖRVA: 6,30 > > > 0 7,70 | 18,88 34,16 33,34 
OMSR 01.898 | VA >» | 7,00—9,00 f. m. | 5STHT15” | PW 55 0 7,65 | 18,95 | 34,29 | 33,46 
| 20 7,95 | 18,94 | 34,27 | 3344 
30 9,60 | 19,73 35,69 34,79 
40 8,82 | 19,90 | 36,00 | 35,08 
60 8,35 | 20,04 | 36,25 | 35,32 
80 7,53 | 19,99 | 36,11 | 35,18 
I 35 7,35 | 19,99 36,11 35,18 
100 T,15 | 20,00 | 36,18 | 35,25 
150 6,55 | 19,99 36,16 35,24 
200 6,40 | 20,00 36,18 35,25 
400 5,95 | 19,99 36,16 35,24 
485 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
CIIGa. sla VISE kh RAGE > 10 f. m. Mellan Cir och Ctr 0 7,05 | 18,68 33,80 32,99 
CMPe «AS. KAR » 11,15—2,00 e. m. | 58025” SKV 0 T,75 | 18,85 34,11 33,28 
| 5 7,80 | 18,78 | 33,98 | 33,16 
| 10 7,85 | 18,81 34,04 33,21 
| 20 8,30 | 18,98 34,34 33,51 
30 9,05 | 19,24 34,81 33,95 
| 40 9,85 | 19,55 35,37 34,48 
| 60 9,75 | 19,86 | 35,93 | 35,01 
| 80 8,25 | 19,91 | 36,02 | 35,10 
| 100 7,25 | 19,95 | 36,09 | 85,17 
150 6,60 | 19,99 36,16 35,24 
200 6,45 | 19,99 36,16 35,24 
300 6,10 | 20,03 | 36,23 | 35,30 
400 5,55 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
425 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
| 590 5,40 | 19,99 | 36,16 | 35,24 
Ci a > 3,00 e. m. Mellan Cr och Cy 0 9,30 | 18,90 34,20 33,37 
bol EE ARERE a 316 > Sean 0 8,85 | 18,82 | 34,05 | 33,23 
0: age SSE > 3,30 > > SET 0 8,30 | 18,79 | 34,00 | 33,18 
TERES ER > 3,45 > > DRESS 0 8,95 | 18,69 | 33,82 | 33,01 
OTIS RNE EST > 4,00—5,00 e. m: | 583307 | 8729:40 0 9,30 | 18,66 33,76 32,96 


KONGL. 


SV. VET. 


AKADEMIENS HANDLINGAR. 


BAND 29. 


N:0 5. 835 


November. 


Prof vets | Vattnets 


Sot NA Lt 


Nta tion. sm au N: Lat. O. Long. djup. | temp. Ol. | Sult Fa re 

m. | pr Liter pr liter. | I 
[ON 16 | 4,00—5,00 e. m. | 583'30" 8 29' 40” 10 |-+ 9,45 | 18,66 | 33,76 | 32,96 
20 | 10520 | 18,96 | 34,81 | 33,47 
40 | 105,85 | 19,34 | 34,99 | 34,12 
60 | 10,95 | 19,63 | 35,61 | 34,62 
80 107,15 | 19,70 30,64 34,74 
100 9,75 | 19,75 | 35,73 | 34,83 
180 T,05 19,95 36,09 35,17 
Ova. > 5,20: 1e. m. Mellan Cy och Cyr 0 I TONIK Se 39,78 32,97 
livka , 5,40 > > RE 0 (AT 18,06 32,08 31,93 
Cyvi . > 1 6,00—7,00 e. m. | 584' 10” 851507 0 7,80 | 17,88 32,36 31,62 
20 9,60 | 18,74 | 33,91 33,10 
40 107,65 | 19;29 34,90 34,04 
60 107,65 | L9,45 35,19 34,31 
80 LOHSON IE LIV 35,40 34,52 
130 8,70 | 19,85 35,91 35,00 
170 77,25 | 19,95 36,09 35,17 

Ångaren Svensksund. 
10—14 Februari |894. 
Februari. 

Marstrand 2) — ee —— 0 + 3,22 | 14,97 27,12 26,60 
Stigfjorden 10 11580 £ m: = — 0 ZON BN 24,77 24,34 
| ö 2,82 | 13,79 24,99 24,55 
10 3,05 | 15,29 27,69 27,15 
15 3,33 | 16,59 30,04 29,40 
18 Sr BOR KOL 31,08 30,39 
Smörkullen 1 9,30 f. m. — = 0 1”,45 Di 5,89 5,87 
5 2,60 | 11,67 21,16 20,85 
10 2,85 | 14,20 25,73 25,26 
20 STOR ID 31,87 3L15 
30 47,90 | 18,31 33,13 32,36 
40 5555 | 18568 33,80 32,99 
50 67,10 | 19,09 34,54 | 33,69 
60 6,16 | 19,09 34,54 | 33,69 
67 5,90 | 19,45 35,19 34,31 
72 5,53 | 19,50 35,28 34,40 
Alsbäck . . , = = — 0 STL CD 16,75 16,55 
5 256055 13:08 204 23,31 
10 Udo 4 53 | 23 | SES 
20 JHSON LEN 31,71 31,00 
30 4,30 | 18,28 33,08 32,31 


36 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


| Kornö 


Lysekil 


(SA EO 


Alsbäck . . . 


| Bläckhall 


Februari. 


11 


13 


14 


Dato. 


Timme. 
4,11 e. m. 
4,30 > 
4,45 

5:00 
Ghla S 


Salthalt. 
NED Ö. bong Profvets Vattnets 
SUPER StEmp-A rrGTa SA 
m. pr liter. | pr liter. Salt ”/0o. 
— = 40 + 4,30 | 18,47 30,42 32,63 
50 55,65 | 18,86 34,13 33,30 
60 67,30 | 19,35 35,01 34,14 
70 5,87 | 19,45 35,19 34,31 
30 5,40 | 19,50 35,28 34,40 
90 San KN 35,30 34,41 
100 4”,85 19,55 30,37 34,48 
120 4,75 | 19,52 35,31 34,43 
oo — 0 07,64 3,83 16,04 15,86 
6 2,80 | 15,77 28,56 27,98 
10 3,30 |. 17,38 31,46 30,76 
18 3,40 
20 3,95 18,18 32,90 32,13 
25 3,60 | 18,28 33,08 32,31 
30 33,65 | 18,32 33,15 32,37 
46 3,99 | 18,51 33,49 32,70 
SSR | TENN 0 2,16 | 11,97 21,70 21,38 
— — 0 27,52 | 15,62 28,29 27,72 
Mellan Gäfven och ÅAxv 0 2,67 | 16,87 30,54 29,88 
> > NNE 0 27,88 | 17,72 32,07 31,34 
: > > > 0 3,30 | 18,44 33,37 32,58 
HS 125 10758130 0 47,57 | 19,35 35,01 34,14 
10 4,62 |. 19,35 30,01 34,14 
20 4,75 | 19,46 35,21 34,33 
30 4,88 | 19,49 35,26 34,38 
40 47,98 | 19,45 35,19 34,31 
60 276 | 19,50 | 35,28 | 34,40 
30 42,55 | 19,56 20,39 34,50 
100 42,55 | 19,55 30,37 34,48 
146 4,66 | 19,58 35,42 34,53 
5815 1049" 0 4,90 | 19,18 | 34,70] 33,85 
58 1v4307 10 39' 0 4,45 | 18,93 34,25 33,42 
20 5,02 | 19,02 34,52 33,68 
40 5,20 |: 19,12 34,59 33,75 
60 5,65 | 19,86 30,93 35,01 
| 80 5,55 | 19,96 | 36,11 | 35,18 
| 100 5,45 | 19,96 36,11 39,18 
| 5812 40” Juan 0 3,12 | 17,88 32,36 31,62 
| 10 3,45 | 18,57 | 33,60 | 32,80 
| 20 3,73 | 18,86 | 34,13 | 33,30 
| 30 47,25 | 19,18 | 34,70 | 33,85 
| 40 47,32 | 19,23 | 34,79 | 33,93 
| 59 4,42 | 19,25 | 34,83 | 33,97 
| = —— 0 2,34 | 14,70 26,63 26,13 
| — —— 5 2,41 | 15,87 28,74 28,15 


KONGL. 'SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. ST 
Februari. SKACUon a let: 
S ta tion. N. Lat. 0. Long. SAST Forn : 5 
Dato. Timme. i Ol. Salt , Salt ?/oo. 
m, pr liter. pr liter. 
a : 

Kornö 14 — 10 | + 2,60 18,20 32,94 B2,17 
20 3,97 | 18,58 30,62 32,82 

30 4?.00 | 18,58 39,62 32,82 

40 4,25 | 18,89 34,18 33,35 

Pater Noster 2 — ne — 0 2,60 15,45 27,98 27,48 

Ångaren Themis. 
9 och 10 samt 13, 17, 18 Februari 1894. 

(CNE a ANOR I BAN 9 6,55 e. m. Vinga 0 | + 4,00 | 17,65 31,94 31,22 
JU SS AES SE TARA EL » (DE Mellan Vinga och Cr 0 Bjnda | Ile 32,81 32,05 

CR At ska > 8,00 >» » » » 0 00 18,13 32,81 32,05 

GIG fo KS GASA SL > 8,30 > > » Nå 2 0 4,15 18,70 30,84 33,03 

(3 ES SSA SN 2 3 900 > » > > 0 4?,40 18,51 33,49 I 32,70 

LT MRS a RES 3 9,30 > > då 0 3,80 | 18,47 33,42 32,63 

På RR ot BÖG. 3 10,00 > > > a 0 "70 | 18,43 33,35 32,56 

58 BRA ol OMM > 10,30 > > la 0 3,40 | 18,37 33,24 32,46 
SAS 2 DE ? HOLME 5 > > VAS 0 3,60 | 18,41 33,31 32,53 

JO ATERE > 11,30" > 2 > 3 0 4,85 | 18,72 33,87 33.06 

IKSr SÅ SURA RO > 12,00 > > KD 0 4,60 | 18,82 34,05 33,23 

8 Si ORG i BRAT 10 12,30 f. m. > > > > 0 4,60 | 18,65 33,75 32,94 

TG OLIN IP > 1,00 > > > > 2 0 4,95 | 18,63 JIM 32,91 
in JO Sr SAR AV > P0 > > > a 0 4”,70 | 18,60 33,66 32,85 

OR JE ORO I BENT. 3 2,00 > > > LD 0 5,00 | 18,60 39,66 32,85 

DE od LD od. RAT. > 230 > > > ? 0 ”,75 | 18,63 33,71 32,91 

ge I NODE. > 3,00 : > > > > 0 4,90 | 18,66 33,76 32,96 
Cres od ANDE 1Se ÅL. > 4,00 > Hur alSOR NELORLDRA 0 5,00 | 18,71 33,85 33,04 
13 11,00 > 58 6 59" 20” 0 5,40 | 19,29 34,90 34,04 

2,00 e. m. 58 6 25' 30” 0 5,85 | 19,29 34,90 34,04 

Di00r > 58” 25' 30” RS 0 6,10 | 19,75 35,73 24,83 

8,00 > 58” 34' 30” HJO 0 67,50 || 19:61 30,48 34,59 

11,00 > 58” 34 30” HER 0 67,05 | 19,39 35,08 34,21 

17 9,30 f. m. 58” 0' 20” &C47T 0 3,65 | 18,66 33,76 32,96 

10 47,50 | 18,70 30,84 33,03 

40 4:10 | 18,72 33,87 33,06 

60 47,40 | 18,83 34,07 33,25 

65 47,45 | 18,90 34,20 33,37 

CyaR BERd RR > 11 6,15—7,10 e. m. | 58410” FAN 0 2,65 | 18,36 33,22 32,44 
10 3,00 | 18,36 33,22 32,44 

20 3,25 | 18,36 33,22 32,44 

40 3,70 | 18,59 33,64 32,84 

60 4,20 | 19,06 34,49 33,64 


88 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Station. 


Februari. 


Dato. 


il 


Timme. 
6,15-—7,10 e. m. 
7,30 e. m. 
3,00 >» 
3,30 > 
9,00 > 
9,30 > 
I 
I 
I 
| 
11,30 e. m 
12,00 > 
12,20 f. m 
1,00 >» 
1,30 > 
4,00 f. m. 
5,00 >» 
5,30—6,30 f. m. 
NÄST om. 
815: > 


N. Lat. 


58 4' 10” 


0. Long. 


86 50 


Mellan Cyri och Cy 


583 30” 


58025” 


Br ov 15” 


8 29 40” 


PV 2H dy 


Profvets 
djup. 


m. 


Vattnets 
temp. 


+ 4,70 
4”,90 
2”,60 
3,50 
3,35 
3,85 

”,70 
4,15 
4”,20 
5,50 
5,50 
6,15 
6,65 
6,35 
5,60 
5,60 
5,50 
D,35 
4”,20 
3,85 

70 
3,85 
3,70 
4”,10 
4,15 
6”,15 
6,45 
6",10 
6,10 
5,85 
6,10 
5,90 
5,60 
5,40 
3,90 
3,85 
3,00 
3,70 
47,35 
4,50 
4?,55 
4,60 
5,10 
2,65 
3,70 


Salthalt. 
pr el ser Salto: 
19,37 35,04 34,17 
19,57 35,40 34,52 
18,34 33,19 d2,41 
18,82 34,05 33,23 
18,72 33,87 33,06 
18,77 33,96 33,15 
18,70 33,84 33,03 
18,70 30,84 33,03 
18,71 39,85 33,04 
19,37 35,04 34,14 
19,70 30,64 34,74 
19,82 39,86 34,94 
19,93 36,05 35,13 
19,98 36,14 30,22 
19,96 36,11 35,18 
19,97 36,13 30,20 
19,97 36,13 30,20 
19,99 36,16 35,24 
19,03 34,43 33,59 
19,00 34,38 33,54 
18,97 34,32 33,49 
19,00 34,38 33,54 
18,99 34,36 33,52 
18,99 34,36 33,52 
19,02 34,41 33,58 
19,74 35,71 34,81 
19,90 36,00 35,08 
19,92 36,04 35,12 
19,91 36,02 39,10 
19,92 36,04 35,12 
19,93 36,05 35,13 
19,98 36,14 35,22 
19,95 36,09 35,17 
19,93 36,05 35,13 
19,02 34,41 33,58 
19,03 34,43 33,59 
19,34 34,99 34,12 
19,41 30,12 34,24 
19,67 30,58 34,69 
19,77 30,76 34,86 
LIT 30,76 34,86 
19,82 35,86 34,94 
19,85 35,91 35,00 
18,88 34,16 33,34 
IS) 34,76 33,90 


BAND 29. 


N:O 5. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 
Februari. | | SeIttart 
Station. | RN Fm N. Lat. 0. Long. SR fr / AN 
| Dato. | Timme. m. pr liter. pr liter Salt 9/00 
Cr 18 9,35 f. m. HTLALKBO” I0H1Hrar 0 3,20 19,07 34,50 33,66 
| 10 405 19,34 34,99 3,12 
| | 20 4,10 19,41 SN 34,24 
40 475 19,67 35,58 34,69 
60 4270 19,68 30,60 34,71 
SO 470 19,68 30,60 34,71 
| 100 >, 10 TÖM 30,76 34,86 
Lotsångaren Göteborg. 
8—16 Februari 1896. 
1 
8 — Dana fjord 0 1+3,00 | 12,48 | 22,63 | 22927 
; 5 | 3300 | 12,96 | 23,49 | 2310 
10 3,56 | 17,64 | 31,93 | 3120 
15 | 3,72) 1836 | 33,22 | 3244 
| 20 | 8:83 || 18:49 | 33,46 | 3267 
25 4,20 | 18,65 30,75 32,94 
34 | 466 — — — 
36 | 49.71 | 18,83 34,07 33,25 
> = Utanför Vinga OC SID SAN SLS Sn 
5 3,55 | 17,24 | 3121 | 30,51 
10 35,60 | 17,44 SL57 30,86 
20 360 | 17,32 | 3135 | 30,65 
30 4915 1 1877 33,96 33,15 
40 49,05 | 18,81 | 3404 | 33,21 
45 4,10 | 18,92 | 34,23 | 33,40 
É 60 47,20 | 18,89 | 34,18 33,35 
9 — Skalkorgarne 0 SJS NG 12,28 12,18 
| Mellan Varholmen och I Rn 20 SCR SR 
> — a 0 3,20 | 1225 22,21 21,87 
| Kalfsund J e , 
5 SS 12,34 22,38 22,02 
10 35,51 | 16,84 | 30,49 29,83 
20 3,83 | 17,93 32,45 | 31,70 
33 | 4£,33 | 18,35 Spion | 32,43 
> 3,00 e. m. Pater Noster (EO Sa IA al,53 | 30,83 
| 20 3,70 | 17,79 | 3220 | 3146 
; 30 | 8:85) 1872 | 33,87 | 33,06 
40 SLSOKNELS:S0 34,02 | 33,20 
50 3,90 | 18,84 34,09 Ja,27 
: — [ÄRR Se SEO RR a ER RT 
Dist. från Pat. Nost. 21'| : ? ; än 
> — Dist. från Pat. Nost. 4 0 Jn407 IE THA 27,60 | "27,06 
K. Sv. Vet. Akad. Flandl. Band 29. N:o 5. 12 


20 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


; 
Februari. å | Salthalt. 
Sätra tinofn. N. Lat. 0. Long. EE RE 
Dato. Timme. SV AAA Cr SALE SÅT 9/00- 
| m. | pr liter. | pr liter. 
9 4,00 e. m. Hättan 08 FB I INRESA 
10 3,02 | 16,61 30,07 29,43 
20 3,30 | 17,66 31,96 31,24 
48 3,86 | 18,86 | 34,13 | 33,30 
50 3,90 | 18,87 34,14 33,52 
60 3,90 | 18,87 34,14 33,32 
» = oh i ckohnaraa SN 0 ER AA RE 
LJ 5,00 e. m. Vid Meholmarne 0 27,90 | 14,09 25,53 25,07 
5 2,90 | 14,10 25,55 25,08 
10 3,00 | 16,49 29,86 29,22 
20 3,30 | 17,69 32,02 31,29 
30 3,80 | 18,80 34,02 33,20 
10 5,00 f. m. I Marstrands hamn 0 3,40 | 13,80 25,01 24,56 
> 10,00 > Fjolbåden 0 3,39 | 16,66 30,16 29,52 
10 3,35 | 16,86 30,52 29,86 
23 3,32 | 17,50 31,67 30,96 
> — I inloppet till Stigfjorden 24 3,63 | 18,37 33,24 32,46 
> —— I Stigfjorden 26 3,36 17,76 32,14 dl,41 
27 Fy4d | 17,94 | 3247 | 3l72 
> — | Vid Rödholmen iStigfjorden 0 3,06 | 14,95 27,08 26,56 
ia 3,00 | 16,87 30,54 29,88 
» —— Stenungsön 0 2,98 | 13,61 24,67 24,23 
2 — N. om Askerö 0 3,00 13,48 24,43 24,01 
5 2,90 | 13,60 | 24,65 | 24,22 
| 10 2,85 | 14,24 | 25,80 | 25,33 
20 3,31 | 17,45 | 31,58 | 30,88 
| 38 = 18,37 33,24 | 32,46 
— Grötö N. om Svansund 0 2,95 | 14,07 25,49 25,03 
40 3,71 16,86 30,52 29,86 
Sd —— Östra sidan af Skåpesund 0 3,20 | 14,25 25,82 25,35 
> — Vid Hasselöarne 0 2,30 | 14,10 25,55 25,08 
> == Byfjorden 0 15557 6,77 12,32 12122 
D 2,00 | 13,16 23,85 29,45 
| 10 2,65 | 14,00 | 25,37 24,61 
| 20 3,42 | 16,28 | 29,48 | 28,86 
| | 30 33,30 | 16,38 | 29,66 | 29,04 
| 45 3,35 16,38 29,66 29,04 
| 50 3,34 | 16,40 29,69 29,07 
> — Borghilafjorden 0 2,20 | 14,15 20,64 25,17 
| 5 2,80 | 14,12 | 25,58 | 25,12 
| 10 2,40 | 14,21 | 25,75 | 25,28 
20 2,62 | 14,81 | 26,83 | 26,32 
25 4”,60 | 16,67 30,18 29,53 
| 30 47,65 | 16,84 | 30,49 | 29,83 


KONGL. SV. VBT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 91 
FPebruari. | NÄ Lt Ha Ut. 
Ntation TR N. Lat. 0. Long. a se ; TE 
Dato. Timme. ( 1. Salt Salt ?/oo. 

m. pr liter. | pr liter. | 

| | | 
10 > = 55 | + 45,60 | 16,84 | 30,49 | 29,88 
60 45,60 | 16,86 | 30,52 | 29,86 
11 Smörkullen OMF I 354001 6572 12,28 12,13 
5 3,10 | 13,95 | 25,28 | 24,84 
10 3,06 | 15,78 25,57 25,00 
20 2,95 |. 16,56 29,98 29,35 
30 4?,38 18,48 J0,44 32,65 
40 5,04 18,73 30,89 33,08 
50 6,46 | 19,33 34,97 34,11 
60 67,51 19,59 20,44 34,55 
70 67,56 | 19,61 35,43 34,59 
2 — Bredungen 0 2,60 11,63 21,09 20,78 
5 3n03 I LJ, 25,31 24,86 
10 2,67 | 15,49 28,05 27,50 
20 3,00 | 16,60 30,05 29,41 
20 3,88 | 17,76 32,14 31,41 
28 4,55 | 18,39 30,28 32,49 
> — Mellan Bornöarne 25 47,00 | 17,90 32,40 31,65 
» — Stora Bornösund 0 3,35 13,38 24,25 23,84 
5 2 IDAS 28,03 27,48 
10 2,75 16,21 29,35 28,74 
20 336 | 1753 | 3l73 | 301 
20 4,44 | 18,48 33,44 32,65 
30 4,75 | 18,59 33,64 32,84 
35 47,85 | 18,65 33,75 32,94 
40 5,07 | 18,70 33,84 33,02 
> a Alsbäck 0 3,20 | 16,35 29,60 28,98 
5 BEAL | ARR 29,64 29,02 
10 3,03 | 16,44 29,77 29,14 
20 3,59 | 17,51 31,69 30,98 
30 402 | 18,50 33,48 32,68 
40 4,80 | 18,80 34,02 33,20 
50 67,06 | 19,20 3,74 39,88 
60 6,73 | 19,59 30,44 34,55 

80 67,65 

100 6,47 | 19,64 35,53 34,64 
120 6,32 | 19,64 35,53 34,64 
> — Lysekil 0 0 IBG 23,89 23,49 
5 2800 LD 27,48 26,94 
10 3,30 | 16,89 30,58 29,91 
20 4:00 | 18,35 33,21 32,44 
30 4”,20 | 18,58 33,52 32,82 
30 47,06 | 18,58 33,62 32,82 
R 40 4,80 | 18,62 | 33,69 | 32,89 
45 49,40 | 18,65 33,75 | 32,94 


92 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


SKCKaRtELKoNnE 


Februari. 


Dato. 


11 
13 


14 


Timme. 


Ås 
UKSU ay dn 


N. Lat. 0. Long. 


Lysekil 
Jämningarne 


3 från Gäfven 


| 61 V. 18. från Gäfven 


9 V. IS. från Gäfven 


ID » > » 


Kurs NO. till N. 
Dist. från Axv 21 


Kurs NO. till N. 
Dist. från Axv Y 


Kurs NO. till N. 
Dist. från Axy 74 


Kurs NO. till N. 
Dist. från Axy 10' 


Kurs NO. till N. 
Dist. från Axv 13' 


50. om Väderöarne 
5. om Väderö fjord 


Dyngö hamn 


Dyngö 


Djupskär V. om Musö 


Sannäs fjord 


Profvets 
djup. 


m. 


50 


SKa teh 
a - 
Pr fen fri Satu 
+ 6,04 | 19,40 35,10 34,22 
2,55 | 14,47 26,21 25,73 
2,85 | 16,84 30,49 29,83 
3,85 | 18,38 33,26 32,48 
3,95 | 18,38 33,21 32,48 
4,45 — — — 
4,45 | 18,80 34,02 33,20 
5,00 | 19,27 34,86 34,00 
5,30 | 19,48 3D,24 34,36 
4,09 | 18,58 33,62 32,82 
45,20 | 18,57 33,60 32,80 
4,45 | 18,75 33,93 33,11 
Sno0LIN LONA 30,66 34,76 
5,45 | 19,76 35,75 34,84 
5,70 | 19,92 36,04 35,12 
F,45 | 19,95 36,10 35,17 
+£,33 | 18,70 33,84 33,02 
4,48 | 18,82 34,05 33,23 
47,22 | 18,78 33,89 33,08 
3,50 | 18,08 32,72 31,96 
3,70 | 18,29 33,10 32,32 
3,44 | 18,08 32,72 31,96 
3,60 
I,85 | 18,32 33,15 32,37 
411 18,65 33,75 32,94 
4,25 | 18,80 34,02 33,20 
47,35 | 18,90 34,20 33,37 
5,30 | 19,37 35,04 34,17 
6,18 | 19,63 39,51 34,62 
25,95) | 1754 31,75 31,03 
3,10 — — — 
3,40 | 17,96 32,50 31,76 
3,95 | 18,51 33,49 32,70 
47,12 | 18,73 33,89 33,08 
17,86 | 17,14 31,03 30,34 
3,65 | 18,05 32,67 31,91 
3,85 | 18,26 33,04 32,27 
3,91 18,49 39,46 32,67 
3,95 | 18,49 33,46 32,67 
17,05 | 15,04 | 27,24 | 26,72 
3,30 | 17,32 31,35 20,65 
3,46 | 17,45 31,58 30,88 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 93 
Februari. Salthalt 
St Mt On. Tv — N. Lat. O. Long. RE 
. ä ge A Ol. Salt 
Dato. Timme. KE pr liter. | pr liter. |” 9/00. 

14 ES Sanniäs fjord 23 | + FP96 | 17,87 | 32,84 31,60 

29 3,95 | 17,86 32,32 31,58 

- Ve | Ramsö, Kosterfjordens | 0 2 41 17.26 31.94 30.55 
I 5. mynning j | 4 7 4 

10 3,65 | 18,29 35,10 32,32 

20 3,85 | 18,58 | 33,62 | 32,82 

40 4,00 | 18,84 34,09 BR 

60 4,15 | 18,96 34,31 30,47 

50 5,05 | 19,29 34,90 34,04 

100 6,10 | 19,50 35,30 34,40 

150 67,69 19,82 30,86 34,94 

200 67,30 | 19,83 | 35,87 | 34,96 

230 5,87 | 19,79 | 35,80 | 34,89 

» — Syd Kosterfjord 0 240 HELGA. 39,51 30,81 

5 ED | Hällsö, Kosterfjordens | 0 2290 | 1547 28.02 27.46 
N. mynning J 2 Z z s 

5 ar | INT 32,00 31,27 

10 SH00K ILS 32,88 32,12 

20 3,90 18,58 33,62 32,82 

40 4,12 | 18,79 34,00 39,18 

60 45,20 | 18,96 34,31 33,47 

80 4,72 | 19,12 | 34,59 33,75 

100 6,37 | 19,53 35,33 34,45 

160 6,65 | 19,83 30,87 34,96 

15 — Kosterfjorden 0 17,36 | 17,50 31,67 30,96 

> EE OR ER | GS ET 
1 2,00 = = = 

5 dn2l i 18:10 32,76 32,00 

10 3,70 | 18,41 33,31 32,53 

20 Sn | HT | Ao 

> — Djupskär 0 200 TTT 31,98 31,26 

5 3,86 | 18,37 33,24 32,46 

10 42,00 | 18,56 | 33,58 | 32,79 

20 4,10 | 18,70 30,84 33,02 

35 4,10 | 18,71 33,85 33,04 

D = Sotefjord 0 2,55 | 18,08 32,72 31,96 

5 2,70 | 18,08 | 32,72 | 31,96 

10 47,00 | 18,50 | 33,48 | 32,68 

20 47,16 | 18,69 33,82 33,01 

30 4”,26 | 18,81 34,04 33,21 

> =— Utanför Soteskär 0 2,00 | 17,05 30,86 30,19 

D IG: fn 3' VSV. Soteskär 0 2,15 | 16,79 30,40 20,74 

; EG tr su var VS BORD Iäson | deal 30sotoeaen 

É pr C VNV. Sälö. Hållö fyrl 0 282 | 18,08 | 3272 | 3196 


skymmes af Sälö båk j 


4 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Februari. Skarlktrhta rt: 
Ibotiom - Np at. Hull OR Long re TE 
| : : C1. Salt 
Dato. Timme. Hr. pr liter. pr liter. Salt ?/0o. 
15 — Dist. från stat. Sälö 21 07 | -+F2xz5 I 1800 I 3258 IRS 
, — > > » > 41 0 2,40 | 17,49 31,66 30,95 
— > > > 3118 0 d,47 | 1873 33,89 30,08 
= 5 FREE >» 11 0 42,20 | 18,95 | 34,29 | 33,46 
LEE 5; Nb 0 4”,06 | 18,91 | 34,22 | 33,39 
> — 10' V. till N. från Måseskär 0 45,15 | 18,96 34,31 33,47 
10 444 | 19,00 34,38 39,54 
20 49,54 | 19,14 | 34,63 | 33,78 
40 5000 ELINA 34,99 34,12 
60 55,46 19,64 30,53 34,64 
80 5,60 | 19,88 | 35,96 | 35,05 
100 5,62 | 19,90 36,00 35,08 
140 5,86 | 19,96 | 36,11 | 35,18 
> — 7! V. till N. från Måseskär 0 3,70 | 18,77 33,96 33,15 
> — 5 > > s 0 2,95 | 17,88 | 32,36 | 31,62 
— Jr > > > 0 2,43 17 31,33 30,64 
5 3,17 17,61 31,87 al,15 
10 47,22 | 18,63 33,71 32,91 
20 42,52 | 18,79 34,00 33,18 
50 4?,65 | 19,04 34,45 33,61 
? = Måseskär 0 rea kg I SIG | MI 
5 2,45 IlZg 32,05 d1,32 
10 47,08 | 18,59 33,64 d2,84 
| 23 4,30 | 18,79 | 34,00 | 33,18 
D — Utanför Pater Noster 0 1,70 | 15,89 28,77 28,19 
16 = Marstrand, Erholm 0 0,70 14,22 25,76 25,29 
> — Sillesund 0 17,40 | 14,83 26,86 26,35 
Örskär 0 17,90 | 16,58 | 30,02 | 29,38 
> — S. om Kalfsund 0 0,78 8,63 15,68 15,50 
| 5 2,33 | 15,76 28,54 27,97 
| 10 3,44 | 17,00 30,77 30,10 
20 4,06 18,14 32,83 32,07 
| 40 4”,35 18,83 34,07 33,25 
Kanonbåten Svensksund. 
17—21 Februari 1896. 
| | 
Vinga. . SS TS = for = | (0 = TER RR | FN Be 
Torrboskär : | » | 192,30 e m. Al 0 2,70 | 16,16 | 29,26 | 28,66 
SI SI | 1,00—2,30 e. m. DRA AN eR22 0 2,96 17,13 31,01 30,32 
10 2,88 | 17,28 | 31,28 | 30,58 


KONGL. 


SUG ÖL ON 


SVIAVTRID 


Februari. 


Dato. Timme, 


17 


1,00—2,80 e. m. 


, 3,00 e. m. 

> 5,30 

> 4,00 > 

2 4,35—95,35 e. m. 
> 6,00 e. m. 

» 6,30 > 


» 7,08—9,08 e. m. 


17,18 | 10,00 e. m.— 


TSK: 


AKADEMIENS 


HANDLINGAR: BANDY 29. oN:O 5. 95 
Sia I tha lt 
Ni Lat. 0. Long. OS a 5 NR 

m, pr liter. pr liter. >21t 2/00 

5T 44 V1IR2 15 + 3,45 17,65 31,94 a1,22 
20 4?,07 | 18,16 32,86 32,10 

40 4,15 18,63 33,71 32,91 

50 47,35 | 18,80 34,02 33,20 

70 br SG 30,39 24,50 

Mellan Si och St 0 3,24 17,15 31,04 30,36 
> LORSE 0 4” .26 18,86 34,13 35,30 

> or >» 0 42,53 19,12 34,59 33,75 
58 10” 48' 30” 0 4,30 18,98 34,34 39,51 
10 4”,45 | 19,14 34,63 33,78 

20 4.61 19,21 34,76 25,90 

40 47,63 | 19,18 34,70 39,85 

60 3,54 19,75 30,73 54,83 

80 ,52 — = — 

100 6,01 19,98 36,14 30,22 

150 6,06 | 20,00 36,18 35,25 

— — 0 4,26 | 18,85 34,11 33,28 
— = 0 4,25 | 18,85 34,11 33,28 
5510 10” 24' 36” 0 4,31 | 18,76 35,94 33,13 
10 4.34 | 18,86 34,13 25,30 

20 400 LIDO 34,56 EPA 

30 Hr21NIE L932 324,95 324,09 

40 67,50 | 19,88 30,96 35,05 

60 6,51 19,97 36,13 35,20 

80 6,41 | 19,95 36,09 35,17 

100 6,21 | 19,98 36,14 30,22 

120 67,06 | 19,98 36,14 35,22 

150 6,44 | 19,92 36,04 35,12 

200 67,12 | 20,00 36,18 30,25 

270 6,10 | 20,00 36,18 30,25 

Mellan Sumi och Svin 0 45,60 | 19,05 34,47 33,63 
5817 10” 10' 50” 0 4,33 | 18,86 34,13 33,30 
5 47,83 | 19,18 34,70 33,85 

10 4”.85 | 19,20 34,74 33,88 

20 45,95 | 19,22 34,77 33,92 

30 6,21 — — = 

40 6,26 | 19,86 35,93 | 35,01 

60 6,55 | 19,90 36,00 35,08 

50 73:05 | 19,94 36,07 30,15 

100 67,61 | 19,92 | 36,04 | 35,12 

150 67,60 19,94 36,07 35,15 

200 Oro6E It LO 35,66 34,76 

300 6,15 | 20,02 36,22 30,29 

400 6,45 | 20,00 36,18 35,25 

500 67,25 | 19,99 36,16 30,24 


96 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Februari. Sia Lt Dare 
Brisa ti 1 0) Dn: N. Lat. 0. Long. OS Ms äl SÖK 
Dato. Timme. pr liter Prilter Salt ?/o0. 
SV | ASG I. ONE 18 3,15 f. m. 58” 28' 50” ITA3KIDK 0 | + 3,65 | 18,64 33,73 32,92 
15 AEA I 34,58 33,73 
25 ”,75 | 19,38 35,06 34,19 
40 7,10 | 19,87 35,95 35,03 
60 7,00 | 19,92 36,04 35,12 
80 6,70 | 19,92 36,04 35,12 
100 67,95 | 19,81 35,84 34,93 
500 5,90 | 19,99 36,16 35,24 
612 5,79 | 19,99 36,16 35,24 
[SEE LC SN SE SAL > |6,40—8,07 f. m. | 583848” 922 0 3,15 | 18,39 33,28 32,49 
10 4,06 | 18,92 | 34,23 | 33,40 
20 4,61 | 19,12 34,59 33,75 
30 4,60 | 19,13 34,61 33,76 
40 5,17 | 19,45 35,19 34,31 
60 fr MOD 35,30 34,41 
80 5,40 | 19,59 35,44 34,55 
100 5,47 | 19,76 35,75 34,84 
150 5,80 | 19,90 36,00 30,08 
230 5,90 | 19,98 36,14 30,22 
Skala. I. Hd ds NARE > —— Dist. från Six I' 0 2",61 — = = 
STAG la ko KRT >» | 8,24—9,04 f. m. 5840" SP lg 0 2,40 | 17,93 32,45 31,70 
10 3,00 | 18,10 32,76 32,00 
20 45,00 | 18,71 33,85 33,04 
40 4,43 | 19,03 34,43 33,59 
60 4,96 | 19,33 34,97 34,11 
80 KOST 19185 35,01 34,14 
105 5,10 | 19,39 35,08 34,21 
Jomfrulandier « I CARE > > — — 0 2,90 | 18,27 33,06 32,29 
» — Mellan Jomfruland och A 0 2,60 | 18,05 32,67 31,91 
ARS ol. BHS. MOS > 11,00—11,30 f. m.| 58 50' 10” IP 45 12” 0 3nL0 I LB 32,95 32,18 
10 4,12 | 18,82 34,05 33,23 
20 47,45 | 19,02 34,41 30,58 
| 40 4,55 | 19,07 34,50 33,66 
| 100 5,34 | 19,69 | 35,62 | 34,72 
| 165 5,90 | 19,98 | 36,14 | 35,22 
ARA sel SRS on kg ja > 11,45 f. m. | Mellan A och B 0 4,01 | 18,99 34,36 33,52 
bif? I BAG8. FL MAGE > 12,00 > 3 syre 0 3,68 | 18,59 33,64 32,84 
005 MAGE NYRE > 12,15 e. m. > AS 0 3,67 | 18,56 39,58 32,79 
(dö 1. VIRE r BORT > 12,30 > > a 0 3,76 | 18,61 29,67 32,87 
BIOS 1: OMG. - SARK D 1,15—2,40 e. m. | 58 40' 10” | 101048” 0 3,77 | 18,64 33,73 32,92 
20 4,06 | 18,89 34,18 30,35 
| 30 3,94 | 18,77 33,96 33,15 
40 67,05 | 19,84 35,89 34,98 
| 60 6,40 | 19,95 36,09 35,17 
30 67,51 | 20,01 36,20 35,27 


BD 


29. 


KONGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND N:O 5. 97 
BYSTEN KE SJU Hö ran IVA 
SKOLORNA a N. Lat. OO. Long. RA RAG nd 3 7 SS 
DAL; Timme: m. pr liter. pr liter, St (00: 
ne 
” 
Br AE, vidi |, 181 1,15—2140-0: me |N58N40510'41) AO? 10748” 100 | + 6,40 20,01 | 36,20 
200 6,10 | 20,04 365,25 
300 67,06 | 20,05 36,27 
| 3580 67,08 | 20,01 | 36,20 
BN. — Mellan B och € 0 3,69 18,53 33,60 | 32,80 
(01 3,20—3,40 e. mi | 58 45' 42” TORNE (0 AI BOR eg 35,71 32,91 
| 20 | 481 | 19,08 | 34,52 | 33,68 
| 40 | 4,31 19,00 34,38 30,04 
| 50 67,18 | 19,00 | 36,07 | 35,08 
60 65,20 | 19,98 | 36,14 | 35,22 
| 250 67,06 | 20,05 36,27 30,34 
(OMEN > — Mellan C och D 0 3,90 | 18,34 33,19 32,41 
D > 4,36 e. m. H8: dan 10? 6' 48” 0 27850 SUL SR,TT 32,01 
10 49,25 | 18,87 34,14 33,32 
20 45,63 19,01 34,40 33,56 
40 ASv5m LITT 34,76 33,90 
60 42,80 | 19,31 34,94 34,07 
130 5,50 | 19,74 | 35,71 | 34,81 
Torbjörnskär 19 — — 0 OLIN L606 29,08 28,48 
D:o FEST 0T GT. LE Silb= 0145 fam. | HSE59EDK NI LOS IS0A 0 17,82 | 17,06 | 30,88 | 30,20 
20 3,76 | 18,52 | 33,51 | 32,72 
40 4?,01 | 18,78 33,98 33,16 
60 4.30 | 19,00 34,38 33,54 
80 4,43 | 19,06 34,49 30,64 
100 6,25 | 19,66 | 35,57 | 34,67 
200 43 | 1972 35,67 34,77 
300 5,50 | 19,68 35,60 34,71 
400 HRt0r I LIVTG 35,80 34,89 
Rauö . 11,40—12,39 e. m.| 591515” | 10:37 12” 0 1,30 | 16,56 29,98 29,35 
10 3,30 | 17,86 | 32,32 | 31,58 
20 4,15 | 18,59 33,64 32,84 
40 4”,35 | 19,03 | 34,43 | 33,59 
60 FAO INA 34,77 33,92 
30 67,301 [ILIG52 35,31 34,43 
100 (önga AK 35,66 34,76 
200 5,90 | 19,87 35,95 35,03 
330 ara | NORS 20,96 35,05 
20 10,00 f. m. SOT SSA 0 240 | 17,89 | 32,38 | 31,64 
Kurs S. J / 
> 10,30 > Dist. från Torbjörnskär 5 (0) 3,50 | 18,44 33,73 32,58 
> 11,00 >» > > 97 0 3,85 | 18,62 33,69 | 32,89 
> Ike 3 > > > 14 0 5,00 | 18,74 33,91 33,10 
12,00 > SN > 18r OCh SS Re 33,98 33,16 
> 12,30 e. m. = | — 0 4,10 | 18,84 34,09 33,27 
> 1,00 > — | — 0 4,50 | 19,27 34,86 34,09 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. 


Band 29. N:o 5. 


13 


98 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Februari. SI BIG Ia Ey IL 
St ar bira N. hat. 4 OM Long: RR Yhetueta 
j ; P. Cl. Salt 
Dato. Timme. pr liter. | pr liter. Salt ?/oo. 
I 
19 1,30 f. m. Kurs mot Hållö OF). + 4525 | 192 34,59 30,75 
. 2,00 —- — 0 BLSOL IK 8 39,06 32,29 
EJ 2,30 >» — — 0 3,40 | 17,40 31,49 30,79 
> 3,00 SV. om Hållö 0 2,10 16,61 30,07 29,43 
» 3,15 Kurs mot Gäfven 0 Ro LONA 30,31 29,65 
3,30 Strax SV. om Gäfven 0 2,40 | 16,56 29,98 29,35 
> DB Innanför Jämningarne 0 2,40 | 16,58 30,02 29,38 
Lysekil . 20 4,00 e. m. = — 0 2,10 | 15,98 28,94 28,34 
5 2,35 | 16,54 | 29,05 | 2931 
| 10 2,56 | 16,87 | 30,54 | 29,88 
20 SAG I d2,41 31,67 
30 47,23 | 18,62 33,69 32,89 
45 4,61 | 18,84 34,09 J3,27 
Alsbäck . . — - -— 0 17,87 | 14,40 26,09 25,61 
10 2,51 | 16,92 30,63 29,96 
20 2,55 | 16,92 30,63 29,96 
40 42,43 | 18,77 33,96 d3,15 
50 SN NA 34,81 33,95 
60 6,65 | 19,62 30,49 34,60 
80 6,50 | 19,65 30,55 34,65 
Bornö . > 6,00 f. m. = — 5 2,87 | 16,56 29,98 20,35 
I 10 2,68 | 16,99 30,76 30,08 
| 20 SM LS 32,52 SL,77 
40 4?,81 | 18,78 33,98 33,16 
(Från Lysekil till Göte- 
borg inomskärs) 

21 — N. ändan af Gåsö 0 19580. | 16,08, | 200102 
= Innanför Lonkersbåda 0 1,30 | 15,42 27,93 217,38 
== Vid Fjolbåden 0 Ar MR 2530 26,86 
ST Hjärtöfjord vid Systrarne 0 1,70 | 14,34 20,98 25,50 
— N. udden af Marstrandsön 0 1,60 | 14,26 25,84 25,36 
I Marstrands hamn 0 5:00 DT 24,59 24,17 
10 2,20 14,94 27,06 26,54 
— Yttre ändan af Draget 0 1540 | 1355 24,56 24,13 
> — Inom Håsö 0 17,50 | 14,84 20,98 25,50 
; EE AE | SA | 230 
10 17,50 | 13,86 | 2512 | en 
| 20 1,98 | 14,56 | 26,88 | 25,89 
| 30 PA) | 15,28 | 27,67 | 2,13 
| EE Midtholmarne 0 17,10 | 1281 | 23,22 | 2284 
— Sostrene 0 is 31,26 30,57 


KONGL, 


SV. VEN 


AKADEMIENS HAN 


DLINGAR. 


BAND 29. 


Kanonbåten Svensksund. 
19—20 Mars 1896. 


N:O 5. 


sj) 


NI DN EB SIA IUtobIarlt 
SMG AEG ON: == =S N. Lat. O. Long. FS Sd : TE —— 
Dato. Timme. - pr äter: pe liter Salt ?/oo. 
U 
N. om Anholt . 19 - FORD YKRD OA FIRAS Od 0 + 15559 | 11,95 21,67 21,34 
10 1,53: | 12,01 21,78 21,45 
20 3.10 | 15596 28,90 28,31 
| 30 4?45 | 18,92 | 34,23 | 33,40 
d 40 Sk NE 30,03 24,16 
N. om Kullen . > —- 567 23 12:22 0 1600 LI 21,67 21,34 
10 200 LISA 21,67 21,34 
20 17,80 + 12,44 22,56 22,20 
30 4945 18,67 33,78 32,97 
30 4,58 | 18,78 30,98 32,16 
T2rfom 50: 99” 12 6! 30” 0 17,60 | 11,60 21,04 20,73 
-— Tvärs Svinbådan 1' dist. 0 2,40 6,66 12,12 12,02 
> 6 e. m HJO 12? 45 24” 0 27,05 6,14 11,18 11,09 
> == 55 34 30' 1248 0 2,00 5,68 10,35 10,28 
> 10 e. m HOLD r2 AN FEL 0 ES 4,56 3,33 3,28 
> 12 oo» 5 14 137 26' 0 15:65 4,50 5,22 S,17 
20 se SHL 1£0 0 17,45 4,48 B,18 S,14 
V. om Bornholm . . . > Sf Mm. 55? 14! 14? 24' 30” 0 1”,60 4,23 7,13 7,69 
10 17,60 4,24 T,75 Tata 
20 17,60 4,25 UTG T,73 
30 ”,59 4,26 T,78 USD 
40 1552 4,30 7,86 7,82 
46 1”,62 4,61 8,42 8,37 
> 6 f. m. Hor22132r I 14H1407 0 156 4,12 553 7,49 
3 > Hor23 45 1530-30 0 17,60 4,28 7,82 7,78 
Ö. om Bornholm . > OR: 22310” | 162 0 17,60 4,13 (555 7,51 
5) 5555 4,15 7,58 7,54 
10 17,35 4,13 T,55 da 
20 15585 4,16 7,60 UT 
30 17,45 4,18 7,64 7,60 
40 1,45 4,18 7,64 7,60 
50 2,30 4,57 3,34 3,30 
60 4,17 6,77 12532 12,22 
70 4,65 7,65 13,91 13,77 
70 47,65 ET 14,09 13,93 
75 57,08 3,08 14,68 14,53 
50 5,09 3,53 15,50 15,33 
90 5,50 S,7T7 15,93 15,75 


100 


Ångaren Iris. 


25—26 Februari 1896. 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


IGN TEE SKE In ey IV a 
Station N. Lat. | O. Long. ES od | 
Dato. Timme. am | De liter. ve Ikon. Salt ?/00.| 
205 6,10 e. m. Mellan Buskär och Vinga 0 + 110 | 13,11 25001] sed 
> 6,40 > » > 0 i El 25,80 25,33 
> GLO D > > 0 1,80 | 14,39 26,07 20,59 
> 7,40 2 > 0 17,60 | 14,36 26,02 20,54 
8,10 0 ”,70 | 14,52 26,30 25,82 
J,40 >» 2 > 0 17,70 | 14,66 26,56 26,06 
> 9,10 > > 0 15500) LAS 26,72 26,21 
> 9,40 » > (0) 17,50 | 15,68 28,39 21,83 
> 10,10 0 17140: | 13,13 27,40 26,87 
> 10,40 > 0 1,40 | 15,20 27,53 26,99 
2 11,10 0 17,60 15,51 28,09 21,53 
> 11:40 > > » > 0 ISO) YO 30,90 30,22 
CI 26 | 12,00—1,30 f. m. | 575030” (07 Il 0 2,10 | 16,81 30,43 200 
5 2,16 | 16,95 30,68 30,01 
10 Zl EO 31,31 30,62 
20 Int ELIN 34,56 33,71 
30 3,81 | 19,39 35,15 34,28 
40 AS ELNA 20,19 34,31 
50 4246 | 19,55 30,44 34,55 
60 5,96 | 19,88 36,05 35,13 
30 6,18 | 20,03 36,23 35,30 
108 5,91 | 20,03 36,23 35,30 
Cr a > 2,30 £. m. Mellan Cr och Oi 0 3,20 | 18,96 34,38 33,04 
hb > 3,30 > ? SR 0 3,40 19,06 34,40 33,56 
Cn > 5,40—6,20 f. m. | 57 57 15” IH200NHK 0 4,20 | 19,40 35,10 34,22 
20 4”,38 19,32 34,95 34,09 
30 42,29 | 19,40 | 35,10 | 34,22 
40 (7,81 19,88 35,96 35,05 
| 60 6,71 | 19,91 | 36,02 | 35,10 
85 5,96 | 19,96 36,11 35,18 
100 67,32 |. 19,98 36,14 35,22 
150 5,91 | 19,99 36,16 30,24 
200 5,68 | 19,98 36,14 35,22 
260 67,08 
310 67,08 | 20,04 36,25 35,32 
Cm a . T00-R n — —— 0 20 | NA 34,95 34,09 
Omn: > 18,30—10,30 f. m. | 58 0' 25” TR [0) 4510) LIDO 34,74 33,88 
5) 4,16 | 19,20 34,74 33,88 
10 45,08 | 19,19 34,72 33,87 
20 4,66 | 19,32 34,95 34,09 
30 55,65 | 19,50 | 85,28 | 34,40 


SEE 


KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 101 
Februari. Sa Utn alt 

Station. — = FL Nb Bot. Jah 0 Tong an SA FL SR KE 
Dato. Timme. m. | pr liker pr tor. aa 9/00. 

(GE ER ol SL HL] 1268 I8;80-=10;80) f; m. | «ch8X0KAr | S5V | 40 É K”,58 19,88 | 35,87 54,96 
| 60 6,31 | 19,90 36,00 35,08 

| 80 6,58 | 19,95 | 36,09 | 35,17 

| | 100 6,46 19,98 36,14 35,22 

150 67,36 | 20,04 36,25 | 30,32 

| 200 | 5,94 | 19,99 | 36,16 | 35,24 

| 300 5,71 | 20,08 | 36,23 | 35,30 

400 5,66 | 20,03 36,23 | 30,30 

618 5,64 | 20,03 36,23 | 35,30 

(CIN? or a da. AS RAT = AS 110 lo 8444 0 4,20 | 19,27 | 34,86 | 34,00 
| 580 46 | 20,04 | 36,25 | 35,32 

Gvi ue.te. | attt.) 5 = 583307 | & 2940 0 3,40 | 18,96 | 34,31 | 33,47 
| | 10 35,51 18,95 34,29 | 33,46 

20 3,51 18,92 34,23 | 33,40 

40 3,63 | 18,96 | 34,31 | 33,47 

60 ES 19,32 34,95 | 34,09 

20 5,21 | 19,58 | 3542 | 34,53 

I EEL00; 5,66 | 19,86 35,93 | 35,01 

| 200 5,92 | 20,03 | 36,23 | 35,30 

| 330 5,76 | 20,05 | 386,27 | 35,34 

(ÖNA oro der ER se RT LR 3,30 e. m. 5810" | 8650 0 2,80 | 18,52 | 33,51 | 32,72 
| 20 3,07 | 18,54 | 33,55 | 32,75 

| 40 3,26 | 18,62 | 33,69 | 32,89 

| 60 3,70 18,84 34,09 33,27 

| S0 474 | 1932 34,95 34,09 

100 öl 19,54 35,35 d4,47 

130 | 5,81 | 19,90 | 36,00 | 35,08 

170 5,56 = MR = 

Lotsångaren Göteborg. 
16—19 December 1896, 18 Januari 1897. 
December. 

Danafjordeni:s . i. ck. |) 6 00) fm. | — | oo OEI EEIE90n 28 23:28 22,89 
5 IEI ISO | HIN | 

| 10 5,86 | 16,42 | 29,73 | 29,10 

5 77,45 | 18,40 25,30 32,51 

20 7,62 | 18,96 34,31. | 33,47 

| 24 7,95 | 19,46 SD | 34,33 

> 12,30 e. m. 4' V. om Vinga 0 2,20 | 13,91 | 25,21 | 24,76 

> = V. om Vinga 0 17,80 | 13,41 | 24,31 | 23,89 

15) "75 | 18,40 12 4,29 29,87 


102 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


| SO tal IN 
| 
I 


Dato. Timme. 
| 16 I 
I 
I | 
I 
» J,300e. Mm. 
I 
4.00 ? 
3 JE 
| 
I 
6,45 e. m. 
Hr > SE | 
| 
I I 
I 
I I 1 
II 
I 
I | 
Hr a | | SA 
b | > | ee I 
Sm . = | 
I 
| 
I I 
| I 
I 
| 
ill 12:30. .f. m. 
E 1,00 
Måseskär . | — 
| | 
I 
| 
I 


De cem ber. 


> Ibn a lo 
N. ot Ö, ans, Profvets Vattnets! 
Ur Cop. CI. Salt Is 
m. i (RE liter. | pr liter. Salt oo. 
V. om Vinga 10 + 45,38 | 16,13 29,21 25,60 
SE 6720, | 1757 | sis SkL0e 
I 0 8,40 | 18,91 | 34,22 | 33,39 
| 25 8,83 | 19,52 | 35,31 | 34,43 
[ER30 8,63 | 19,59 | 3544 | 34,55 
50 7,69 | 19,91 | 36,02 | 35,10 
57 7,65 | 19,94 | 36,07 | 35,15 
80 7,45 | 19,98 | 36,14 | 35,22 
13' från Vinga 0 130 TT 24,23 23,82 
18/ OT | [0) 2,00 | 13,22 | 23,96 | 23,56 
Öster om Skagen | 0 17,90 12,73 23,08 22,70 
| 5 17,83 | 12,68 | 22,99 | 22,62 
| 10 230 | 13:33 24,16 23,75 
I 6 65,70 | 16,88 | 30,56 | 29,89 
20 BRL HU 34,86 34,00 
| 30 $,26 | 19,62 | 35,49 | 34,60 
Skagen i SV. 0 2:00 | 13,61 24,67 24,23 
10722430 ED I 0 275,20 13,65 24,75 24,31 
5 ESO) 1883 | TG | FABD 
10 7,50 18,70 33,84 33,02 
20 8,00 | 19,18 | 34,70 | 33,85 
[0 7,75 | 19,41 | 35,12 | 34,24 
60 ER | aka | SAR | SG 
80 7,50 | 19,96 | 36,11 | 35,18 
100 6,60 | 20,01 36,20 30,27 
130 5,91 20,01 36,20 35,27 
Mellan HI och SI 0 17,50 | 14,54 26,34 25,85 
> RISE | 0 1”,80 | 14,41 26,11 25,62 
58 11' far 0 1,76 | 14,61 | 26,47 | 25,97 
5 180-11 MAT 26,48 25,99 
10 ASA KN 30,97 30,29 
20 6”,86 18,79 34,00 35,18 
30 ZEBe NN 34,58 I3,73 
40 7,55 19,26 34,85 33,99 
60 810 | 19,44 | 35,17 | 34,29 
100 75,65 | 19,85 305,91 35,00 
150 67,60 | 19,92 | 36j04 | 35,12 
200 5,75 | 20,02 | 36,22 | 35,29 
Kurs till Måseskär 0 2,30 | 15,05 27,26 26,73 
3 > | 0 25000 MELON 27,39 26,86 
10' V. om fyren 0 19,45 15,37 27,84 27,29 
5 155651 || 15,56K | 288 Fe 
10 47.95 | 16,74 | 30,31 | 29,65 
20 Fö) NT 34,58 33,73 
30 8,76 | 19,48 | 35,24 | 34,36 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 
| | 
December | | Saltha 
SU 0 ol OD. == N. Lat. O. Long. Ser a ANS Ar 
Dato, Timme. f | Ol Salt 
| m, | pr liter: | pr liter. 
T | 
Måseskär , 17 10' V. om fyren | 40 + 5,70 19,67 35,58 | 
| I 60 7,65 | 19,90 | 36,00 | 
| 80 2,95 = = | 
| 20010) VN |. 20,00 20,18 
I og T Vom fyren 0 — | 15,59 28,23 
, 4 a > 0 — 15,80 28,61 | 
Bornö. . [108 Mellan Bornö och Holma | 0 0,45 14,63 26,50 | 
| | 425 P,62 | 19,07 | 34,50 
| 10 3,80 | 19,23 34,79 
20 77,60 | 19,36 35,03 
51 H,27 19,44 35,17 
Alsbäck . . > — — -— 0 4”,80 | 16,44 205 
5) VD  LAD 31,80 
10 3,95 | 19,21 34,76 
| 15 3,10 | 19,33 34,97 
20 7,85 (SE Dö 
30 Ur, n0) | LIG 35,48 
40 65,32) | 19:52 | 35,31 
50 65,73 | 19,59 20,44 
60 75,20: | 19:70 30,64 
70 Fo LO 35,66 
50 (,52 19,79 35,80 
100 T,48 | 19,81 30,84 
Lysekil . > = = 0 3,30 | 16,40 29,69 
» 7,50: | 16,55 29,96 
10 8555 | 108 34,61 
15 3:05 | 1983 34,97 
20 7,80 | 19,42 35,13 
30 7,56 | 19,67 | 35,58 
50 (SS LTD 36,02 
18 — Jämningarne (0) 2,67 16,57 30,00 
> == Tvillingfyrarne 0 2,20 | 16,49 29,86 
> = 51 från Lysekil 0 17,30 | 16,31 29,53 
5 OR55N KELS2 32,79 
10 T,59 | 18,95 34,29 
20 Us Re 35,69 
30 77,39 | 19,85 35,91 
40 T,14 | 19,96 36,11 
50 15,04 LIG 36,11 
60 (dr; 0 LDS 35,98 
AL Sr RE 
g SE | 12 dör An en J 0 15,40 | 15,51 28,09 
id UR bee För CNG I 0 125 | 15,18 27:40 


103 


It. 


Salt ?/oo. 


24,69 
35,08 
3D,20 
27,67 
28,03 
26,01 
29,66 
33,93 
24,16 
34,29 
29,14 
31,08 
33,90 
34,11 
34,59 
34,43 
34,55 
34,74 
34,76 
34,89 
24,93 
29,07 
29,33 
33,76 
34,11 
34,26 
24,69 
35,10 
29,36 
29,22 
28,91 
32,03 
33,46 
34,79 
25,00 
35,18 
35,18 
35,06 


29,16 


27,53 


104 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


(SJ oboe Wnrl(0- i 


(ASREVE veden need MÄN ISEN 


Svit 


Mäderönk. than. & öJdE 


December. 


Dato. 


Timme. 


1,30 e. m. 


AE 


Vu 


Kurs mot Åxv 


67 dist. från Gäfven 


58 161 


107 461 


Mellan Axyv och Svir 


— 


> 


> » » 


8' från Axyv. 


Mellan Axv och Sv 


HSVEfrän Arve 


Mellan Axyv och SvIir 


17' från Axyv. 


GIN 


Mellan Axyv och Syr 


10714” 


6' från Svn 


12 
Zz 
DS 32 


> » 
1047 


| 


| 
| 


Profvets 
djup. 


m. 


Vattnets 
temp. 


Salthealt. 


pr Re Salt 2/00. 
15,13 27,40 26,87 
15,19 27,51 26,98 
15,29 27,69 27,15 
15,38 | 27,85 | 27,31 
19,04 34,45 33,61 
19,30 34,92 34,05 
19,62 30,49 34,60 
19,72 35,67 34,77 
19,73 32,69 34,79 
19,97 36,13 35,20 
19,99 36,16 35,24 
20,04 36,25 35,32 
20,00 36,18 35,23 
15,54 28,14 27,58 
15,53 28,12 27,57 
15,70 28,43 27,86 
15,24 27,60 27,06 
14570; | 26,63 | 2603 
17,96 32,50 SL76 
18,90 34,20 33,37 
19,44 SO 34,29 
19,46 35,21 34,33 
19,53 35,33 34,45 
19,58 35,42 34,53 
19,87 35,95 35,03 
20,01 | 36,20 | 35,27 
20,03 36,23 35,30 
20,04 36,25 35,32 
20,00 36,18 35,25 
UTN 28,56 27,98 
15,95 28,88 28,29 
15,86 28,72 28,14 
17,78 32,18 31,44 
17,78 32,18 31,44 
18,20 32,94 32,17 
18,74 33,91 33,10 
19,37 35,04 34,17 
ONA 30,66 34,76 
19,82 35,86 34,94 
19,96 36,11 35,18 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O. 5. 105 
December. Saöltnal ft. 
Station FIRA N. Lat. O. Long. Re SR ä | äd 
Dato. Timme. nit pr liter.| DS ar Salt ?/oo. 
| | 
80 + 7,05 19,99 | 36,16 30,24 
| | 100 6,75 | 20,00 | 36,18 30,20 
18 Väderö och Ullsholm i linie 0 4,75 | 18,01 | 32,59 21,84 
, | >» > | 0 6,10 | 18,86 | 34,13 35,30 
, Midt i Svangens lysvinkel 0 6,50 | 19,02 34,41 J0,58 
> - Nära Svangen | (0) 5,90 19,00 34,38 33,54 
19 Strömstad, Svartskär 0 4.01 18,12 32,79 | 32,03 
IRaMSöv. aa Ra os stil » 1100: 81 Mm. — — 0 2,60 18,86 34,13 39,30 
5 67,00 | 19,14 | 34,63 | 33,78 
10 67,52 | 19,41 | 3512 | 34,24 
20 T,10 19,53 35,33 | 34,45 
30 7585 | 19,72 | 35,67 | 3477 
40 UP 19,79 | 25,80 34,89 
60 T,A5 19,88 | 30,96 35,05 
80 '£205) 1988 35,96 35,05 
100 7,15 | 19,93 | 36,05 | 35,13 
150 67,95 | 19,96 36,11 35,18 
E 200 67807. 19,98 1 36,14 | 35,22 
1,45 e. m. Utanför Marstrand 0 5,30 18,37 33,24 32,46 
> 15 > S0. om Väderö 0 5,70 | 18,84 | 34,09 | 33,27 
> 2,30 > Lyngö 0 — 
> AB Vid Soteskär 0 4.30 | 18,01 | 32,59 31,84 
> 3,15 >» Vid Smögen, Klefven 0 1285) 16,69) 30,22 29,57 
> 4,00 Bläckhall 0 3,75 | 16,89 30,58 29,91 
5 5,00 | 17,30 31,32 30,62 
10 8:30 | 18,87 | 34,14 33,32 
20 8,25 | 19,55 35,37 34,48 
40 7,50 | 19,96 36,11 35,18 
korta || Gullmaren något inom i 0 0 | Ge | 200 | dä 
I Lysekil | 
20 — Vid Blåbärsholmen 0 27204: LOL 29,17 28,57 
2 — Vid Islandsberg 0 153 0MEELDT55 28,16 27,60 
> — Kråksundsgap 0 1,40 | 15,29 27,69 27,15 
> — Utanför Stigfjorden 0 0,40 | 15,15 27,44 26,91 
> — S. om Kålhufvudet 0 2,00 | 15,36 27,82 27,27 
> — Vid Rommen 8. om Sälö 0 2,80 | 10,82 19,67 19,36 
É (a VIE ROS KET SSE EK SON ino slonesn [Söse 
| Varholmen (bland is) J | 
3 — Marstrandsfjorden 0 1:40 | 15,01 27,19 26,66 
| 5 185600) 15,08 27,31 26,79 
| 10 5,10 | 16,67 30,18 29,53 
| 20 75,90 | 19,64 35,53 34,64 
| 30 75,50 | 19,95 | 36,09 | 35,17 
| 
K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 14 


106 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


dj Evan ulna Ike Salthalt. 
SJ CN (0 na ; N. Lat. 0. Long. ge. 
å ; p (OM Salt 
Dato. Timme. 2 pr liters | prliten Salt ?/oo. 
| | 
Puskär . | 18 2 SELIN Oj - = | 808 | 25,83 | 24,88 
Danafjord . | SE YT 0 | + 1,20 | 13,92 | 25,22 | 2,77 
5 IRE0 | NÅ | FA 24,77 
10 17,10 | 13,98 | 25,33 | 24,88 
15 1,75 | 14,63 26,50 26,01 
| 20 | 2,80 | 15,59 | 28928 | 267 
25 417 | 16,85 30,50 29,84 
| 30 5595 | 195 34,65 33,80 
| 3 5370 | 2 je 
V. om Vinga » - 0 0,95 | 13,95 25,28 24,83 
D 07,95 | 13,95 25,28 24,83 
| 0 17,00 | 13,98 | 25,33 | 24,88 
| | | 15 1”,65 | 18,98 | 925,33 | 24,88 
| | | | 20 2,35 | 15,58 | 2821 | 27,65 
| | | 30 5,90 | 19,37 | 35,04 | 34,17 
| | 40 6,35 | 19,73 | 35,69 | 34,79 
| / 50 5,60 | 19,85 | 35,91 | 35,00 
| 60 6”,35 | 19,95 36,09 35,17 
| 80 (533 | GA | Bö | Je 
Ytprof 1896. 
Göteborg--Hamburg. 
12—14 December, 20—21 December 1896. 
SE - — 
| SKaREtenta ge 
Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. one ö 
Ae Salt Salt ?/oo. 
pr liter. pr liter. 
I 
December 12 . | PLAN IG + 4,0 30 R393 23,52 
= | 57235 9 AG 8,0 19,92 36,04 35,12 
2 1 DN DV 8237 D,0 18,63 33,71 32,91 
VU flm | to6R33 755 5,0 18,45 33,39 32,60 
— | 15557 7.32 6',0 19,07 34,50 33,66 
| - | 5524 723 675 19,07 34,50 33,66 
Jem | SR 735 6,0 18,78 33,98 33,16 
> ARE DAS | GD T,0 18,91 34,22 33,39 
> 20... i2rfm 56” T 30 J4D 18,75 33,93 33,11 
| 567 32 S 3,0 18,32 33,15 32,37 
|G i BT | 83 305 19,13 34,61 33,76 
120 57 26" 90 5,0 20,02 36,22 35,29 
> 21 57 42 107 10' 3,0 13,65 24,74 24,30 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 3JAND 29. N:O 5. 107 


Göteborg---Antwerpen. 
15—17, 22-24 Maj; 19=—20, 25—27 December 1896. 


| | | | SKAKA än OH Al JT Ar 
Månad och datum. | Timme. Latitud. | Longitud. | SR | al Salt | | 
| | | pr liter. pr liker. | SRUDRA0: 
MRJET oo de D,45 e. Mm. Vinga. Ia VA 11,48 20,82 I 20,52 
B,25 > Skagen. | I,a 15,86 — | 28,72 25,14 
12 » | Hirtshals. | 107,0 17,85 | a2,31 | — 31,57 
NERO so 3rdt sc aa ok Hanstholmen. | 8,8 18,87 | 3414 | . 33.32 
S > Lodberg. 8,6 19,17 | 34,68 | "33,83 
12 > 56” 10' N. | 723 0. | 5,9 19,07. | 34,50 | 33,66 
dög 1 em: 55 36 650" 8,9 19,07 | 34,50 | — 33,66 
SKE 5503 6 16' 8,5 | 19,27 | 8486 | 3400 | 
ORG 54” 29 5 AV 52) 195 | 3530 | Bh 
SYN LV/ÄRR SG secs (ESP fr sd oa OR gp EN 53 DT RR I,8 19,67 | 30,58 | 34,69 
ör fe 537 23 | 4285 P6 | 19,59 35,44 34.55 
12 ; 5245 I ER Fe 10,2 19,76 35,75 34,84 
4 e. m. BRA (NA 3 44 107,6 19,01 54,40 | 30,56 | 
MG Schouvens fyrsk. 112,4 16,91 30,61 29,95 — | 
Maj 22 Så lö 52 g | 343 02 3444 | 38,58 
H,45 > Schouvens fyrsk. 11”,0 lys 32,16 | 3143 
12 > 52 46' | 410' 107,2 19,71 | 35,66 34,76 
Säägol To ONS «ok os Aa fom: Terschelling fyrsk. TOG 19,59 | 35,44 24,55 
Sk do 54 5 | FA 2 ÖT 3558 | 34,69 
12 > Dr 42 | RET ÖR 19,39 | 35,08 34,21 
4 oe m, | 5519 | 637 T070M Ik fulSi9eL I Sdsa 33,51 
SK dr 55 54 | ri 108. | .1905 oo 344 oh 83,63 | 
12 > Bovenberg fyr. 959 IGN 34,58 33,73 | 
ER a Bg orda sn ANEfrm: Hanstholmen. 9Y;7 18,11 B2,TT 32,01 
8. Ia Hirtshals. ART Re 17,91 SR SI 
I ES Skagen. 112,6 8,87 16,13 1 | 
2,30 e m. | Vinga. 12,2 16,76 30,34 29,69 | 
December 19 . sv oo. SA BT: AT [LO 22 | 20,00 36,18 | ..35,25, | 
2 | 5726 18 4.8 14,99 27,15 |, 26,63 | 
-—-- Öga Sw 4.0 18,89 34,18 JJ30 | 
—— 56” 30' T 46 | J3,4 18,44 dd, 32,58 | 
AE | 56 HEN 4,8 19,44 35,17 34,29 | 
= 55 30 FU 00 19,74 35,71 34,81 | 
> 2059 AR so — DD 546 EG 19.30 35,82 | 34,91 | 
dn 5 29 OxLOG Trees iF 30,66 34,76 | 
Sa 5359" 4 30' T2 19,76 35,75 34,84 | 
en | 5825 857 7,6 | 19,82 35,86 | 34.94 | 
IT nn | ORPGR d 20 RS 20,02 36,22 | 35,29 | 
= (5218 315 6,6 | — 19,89 35,98 | 85,06 | 
December! 25:uq Mio = «eo - — | 548 323 4,6 17,89 Spar I SGI 
RE 53” 40' 5 6 516 Å96 35,62 lar 3472 || 
— 518 Dr 4Y 6,8 | 18,90 34,20 Id | 


108 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 
Ska Stena IG 
Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. 
; et: SSR Salt ?/oo. 
pr liter. pr liter. 
December 26 . . so. — De ay N. 627 0. + 65,8 19,62 30,49 34,60 
8 fm |5530 TP 6,2 18,41 33,31 32,53 
— 56 & TIY 47,0 18,54 32,55 STD 
| = 56 38 T 48 3,8 19,01 32,90 32,18 
--— HE LO IG 4,6 18,18 34,40 33,56 
I = 57 3Y Öp 5.0 19,48 35,24 34,36 
Se ERA OSA | ÅA fm | 5TAT 10 2 47,6 19,96 36,11 35,18 
Köpenhamn—Havre. 
3—6 Mars, 13—16 April 1896. 

MATSAL fees bn AD 4 e. m. | D2 N. 225 0. + 6,2 20,16 36,47 30,53 
> | BR DEN OMG 67,0 20,18 36,50 30,56 
2 [EDS 3 50 DA 20,16 36,47 30,53 
SE KASS PI SNR 4fm |5350 4285 PA 19,93 36,05 35,13 
Sr | DSP HL | P4 19,84 35,89 34,98 
9 os | 55 3 5 58 0 Pe 19,88 35,96 35,05 
dem |5540 6 42 FER ÖR 35,78 34,88 
8 » | 5617! T 25 3,2 19,41 35,12 34,24 
RE DOSA (SL | 2,4 19,06 34,49 33,64 
SE NS ms AR SLE 4 f.m | 5 22 857 (ESA 19,30 34,92 34,05 
S > 57 40' 10 & 2,0 19,52 35,31 34,43 
12 572 38 11 0 ln kr2pe TI EIGA 29,22 28,62 
4 e m. BT 17 11245 2.0 13,02 23,60 23,21 
OLD HOLB2LJ0K 1278 1556 11,10 20,14 19,85 
2 56 16' 30” 12” 20' | EG 11,30 20,50 20,20 
> ASO OP NaveäN |. 4 fm. 55? 42 1239 2,6 8,17 14,85 14,70 
| ADEL LIRA a 12 e. m. 50” 16" 07.36" P4 20,14 36,43 35,49 
| SS fega LA menn 4 fm 50? 52 5” Is I T2 20,25 36,63 35,68 
8 5 51718 1745' 8,2 19,91 36,02 35,10 
UR 5 ar I 224 Ör 20,19 36,52 39,58 
4 e. m 52 26 3 0 6,8 20,21 36,56 35,61 
(or D 52 53 33 T,0 20,12 36,40 30,46 
UR HDL 297 414 67,4 19,84 35,89 34,98 
Ör fö) Ten KASSAR ASIA SA ER | 4 fi Mm. 5 0 424 5,6 TON 35,76 34,86 
| ÖKEN 54 30 DUR Y,4 IT 30,76 34,86 
20 55 0 546 5,6 19,81 35,84 34,93 
4 e. m. DORS 6 3 DA 19,30 34,92 34,05 
SIP 56 AA DA 19,38 30,06 34,19 
| 12 > 56? 44' 8 0 5,0 18,80 34,02 33,20 
NRA (ok RANA Sr lärs a 4 f. m. BUT IS 8 30v 478 I 19,07 34,50 33,66 
Ör DirLS 10” ATG 19,07 34,50 39,66 


KONGL. 


SV. VET: 


AKAADEMIENS 


Göteborg Havre. 


HANDLINGAR: 


BAND 29. 


N:0 5. 


1316 Mars, 3—60April, 31 Jun—3 Augusti, 9—TT Augusti” 1896: 


Månad och datum. 


Mars 13. . 


ears OK 

SRSLD 

ENL vv MG oo dn 
VANDEEIS HÖ! 4 NS. a > 

> 4. 

>» DENNAS, SA KL EE 

> (FIA AE SE 
ulaaR ll RA IN 
Augusti 1 


Timme. 


— 
Oo mm VM MM 
- Oo 
5 = 


— 


OO RS 
(e) 
=) 
[= 


HA HR [eg 
PM RR NM 0 RK UV 
v 


Me BS Vv 
la 
B 


[= 


PR MN 
& 
=) 
[=] 


=S 

RR MV 
Lac) 
B 


5 — 
DD MÅR NN 
vs v 


HH 


—- 
RR DM 0 
us 


je 
ND 
v vu 


(6 
= DB 
3 


— 
= ND 
Vv 


[0 «] 
v 


Latitud. 


ro AR 


dT 44 N: 


57 
| 572530" 
57 


oc 


o 


IT 


56” 26' 30” 
Dy DT 
DB 2 
5 by 
5428 
DILDO 
RJ BLUE 
52 47 
52 18 
(oj bara 
br 28 
SIFO 
50? 51” 
BIEeK 
DT 42 
57 20 
DIRKD 
5630" 3” 
DID 
Dar DK 
DD 
54 20 
3342 
Dö 8 
D2T JD 
20 Oc 
51 30 
HFI 
| 5041” 
50-37 
57 46 
DE DV 
HEL 
536” 40' 
a 
BA Slo 
DD 4 
54 30 


Longitud. 


LOVTAO 
Bal 
510 
T 43 
710 
6 36 
6 4 
DxD 
ARD 
42 
£ y 
GRP 
248 
222 
Tr 44 
120 
UPP 
1014” 
Pag 
822 
BR 
(IN 
63 
6 &Y 
ÖRE 
443 
£ 6 
330 
KDS 
Pa 
IFE 
05 
021 
1037 
9730 
IH30 
UTORX 
dr 18 
6 26 
543 
DS 


| 


Vattnets | 


temp. 


Ol 


pr liter. 


18,41 
19,50 
19,00 
19,19 
19,12 
19,74 
19,56 
19,79 
20,10 
19,25 
20,09 
20,09 
20,06 
20,16 
20,14 
20,23 
12,14 
18,50 
19,46 
19,06 
19,43 
19,12 
JC) 
LIRA 
19,82 
19,66 
19,34 
20,16 
20,19 
20,14 
19,99 
20,23 
19,96 
16,56 
18,12 
18,52 
18,67 
18,44 
15) 
19,38 
19,76 


Sffr ärr Uf a lör 


Salt 
pr liter. 


30,31 
35,28 
34,38 
34,72 
34,59 
SO 
30,39 
35,80 
36,36 
34,83 
36,34 
26,34 
36,29 
36,47 
26,43 
36,59 
22,02 
33,48 
Bla 
34,49 
30,15 
34,59 
34,81 
35,76 
35,86 
3D,57 
34,99 
36,47 
36,52 
36,43 
all 
36,59 
36,11 
29,98 
32,79 
GR || 
33,78 
BR 
34,61 
35,06 
35,75 


1090 


Salt ?/o0. 


32,53 
34,40 
33,54 
33,87 
33,75 
34,81 
34,50 
34,89 
20,42 
33,97 
35,41 
35,41 
35,36 
30,53 
30,49 
35,65 
21,67 
32,68 
34,33 
33,64 
34,28 
I3,75 
32,95 
34,86 
34,94 
34,67 
34,12 
30:53 
35,58 
30,49 
30,24 
35,65 
35,18 
29,35 
32,03 
32,72 
32,97 
32,58 
33,76 
34,19 
34,84 


110 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


| Sa rLsteh talet 
Månad och datum. Timme. > Tatitad. | Longitud. EA F 
| | Ch Salt Salt /oo. 
| pr liter. | pr liter. 
| Augusti 1 8 ce m 54 0 N. 422 0. 59 LE 35,75 34,84 
[2 a MES 340 16” 19,73 35,69 34,79 
3 19 4 f.m 53? 0' 310 [EES 35,98 35,06 
8 > | 5232 2 2 1507 968 35,60 34,71 
2 > 5210 ER 16”,9.:| > 19,76 35,75 34,84 
4 e m. 51? 25 155 17,5 | 19,98 36,05 35,13 
8 > 49? 56' Eee 15,4 2012 36,40 35,46 
12 > 5018 | 042 16,9 20,05 36,27 35,34 
SR 03 4 f. m. = = Ga ILT4  -S19:86 35,93 35,01 
> CE iL2NNES 49 45 010 | 1758 a Kl9Ta 35,76 34,86 
Aledm. rt 5072 038 1676 | 220,05 36,27 35,34 
SYN År | = 1750 i 20:06 36,29 35,36 
2 | 5115 = Pa [66 LT KI 35,76 34,86 
se 10 4 f. m. | 51” 53' 216 16,6 19,90 36,00 35,08 
ÖR BR | DL | IENT 19,64 35,53 34,64 
12 > 53 32 165,6 | 20,03 36,23 35,30 
4 e. m. | BER SEY | EN | 17,5 19,50 35,28 34,40 
SE RASER | 422 16,4 19.66 30,57 34,67 
dör | 54044 BANA 16”,0 19,68 35,60 34,71 
Ill Af m.leV | N55r20 I RA 157,2 19,60 35,46 34,57 
8 | 5555 6 24 a SS 34,22 33,39 
TS | ER 7:20 16,4 Nea | Se 32,36 
4 e. m. 56” 38' | 7255 167,6 18,71 33,85 33,04 
8 > |A | 840 16”,6 If SRA 31,72 
Fredrikshald—West-Hartlepool. 
8—10 Maj. 

Maj 8. 8 e m. | 5851 BYN: | 10715 10: 1 4109 | "1436 26,02 25,54 
12 > 58 27 9 23 117,4 14,32 25,94 25,47 
big, Lo SKE ka Af. mid | 58 25 831 107,44 |s 115,36 27,82 27,27 
Sek | 5743 7.30 la 1058 16,04 29,04 28,45 
12 > | 57255 6” 36'6” TORD: ec) Ekon 32,41 31,67 
4 em 1 5r 8 | BAY 107,8 19,53 30,33 34,45 
SEG 56? 51' 455 10,3 17,65 31,94 31,22 
12 3 | 5633 4 8 82 19,92 36,04 35,12 
0, Alf mår Il | 565207 330 8.8.4 | HB 19,94 36,07 35,15 
8 | 55 44" 232 9,0 19,99 36,16 35,24 
12 557 24! Ar 140 SA 19,91 36,02 35,10 
4 e. m | 5512 048 Y.2 19,81 35,84 34,93 
SE 54? 59 OFRAGN MWe Y,2 19,91 36,02 35,10 
(ERS is 542 43 IE 0 P,0 19,69 35,62 34,72 


KONGD. SV. VRT. AKADEMIDNS HANDIINGAR. ' BAND 29: N:o 5: IT 
Göteborg Shields. 
15—17 Februari, 1—3 Augusti. 
= | 
| | SKALET NEO TEE: 
Månad och datum. Timme. Latituod. | Longitud. MÄT ja 5 - ; 
| | | ve Ser BlURN 00: 
| | 
Februari 15 | Gm bb) BY NHR Wi 6,6 | 19:77 20,76 24,86 
12 > 5019 018118” &| 6,4 19,94 36,07 35,15 
| böllA em 55 29 1029 Öl By 19,95 36,09 35,17 
| SO 55 41 115 | 6,0 20,02 36,22 35,29 
| KE 3 | 5552 rea 6,0 | 20,02 36,22 35,29 
Februari 16 4 fm 56” 4 | Lb 6,4 19,90 36,00 35,08 
8 > HORLON | 346 5,0 19,90 36,00 30,08 
| 12 > 56 28 24” 4234 42” 4,8 19,79 30,80 24,89 
4 e m 56 3 DUST AST 19,74 30,71 24.81 
8 > | 5649 621 47 19,75 35,73 34,83 
A2-—= 56 5 T 26 30” | 4”,8 19,84 30,89 34,98 
> 17 4f. m 57 19' 30” IF ÖRSk BIS SJ | HLoK 19,74 35,71 34,81 
8 57 34 | 942 (a RN 19,65 35,55 34,65 
12 > 5T 47' 30” | 10? 34” 44 18,99 34,36 35,52 
Augusti 1 —- 5T 40' 48 16”,4 18,22 32,97 32,20 
Af my, kt | 57023 855 167,8 | 18,38 33,26 | 3248 
3 BIC s14 167,2 18,54 33,55 32,75 
20 56 58 TR 1651 18,81 34,04 33,21 
4 e. m 56? 49" 624 16,5 18,97 34,32 33,49 
8 >» 5633 530 HAR NG 24.67 33,81 
1200 56” 29 4 40' 157,2 19,31 34,94 | 34,07 
5 | 4f.m 56” 21 350 145780 |D 35,04 | 34,17 
SMS 56 11" 256 15,1 19,55 35:30 i BA 
IR DOLT Cr 149,4 19,91 3602 IKE BIO 
4 e m 5 46 1SsELOG 19,4 19,90 326,00 35,08 
38 > 55” 30' 018 14?,2 19,86 30,93 30,01 
12 > HOLD I 07327 145,2 19,74 35,71 34,81 
> 3 I 4 fm IEBDRA0g LIF TB | 137,6 19,63 30,51 34,62 
Göteborg--Sunderland. 
2—4 April, 13—15 Maj. 
I I 
April 2 8 e m. 7242" 307 N. | 11717'307 0. | 4330 | 1367 24.77 24,34 
He RO BT 45 48” 053150 4,8 19,89 35,98 35,06 
SS 4 fm. HC 28 30” IRLISÖR 4,5 19,76 30,75 34,84 
SL OD Bg oo LR 34,88 34,02 
| 2 5659 Tak IR 47 19,81 30,84 34,93 
4 e. m. 56” 46" 30” 622 4,6 | 19,86 35,93 35,01 
8 > 56” 34 5 24' 30 42.5 19,85 35,91 | — 35,00 
1200 56 2 428 48 | 19,88 35,96 | 35,05 


112 —- PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


SA In el 
Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. VE é 
Pr se en Salt "/oo. 
April 4 4 fm HON N. | 534 (0) + 5,0 19,91 | — 36,02 35,10 
8 55 56 230 5,6 19,97 36,13 35,20 
2 55 41" 36” 12.34" 42” 6,1 20,01 36,20 39,27 
4 e. m HDL 20 039 6,2 19,94 36,07 35,15 
S >» Hr 016 Wi 6,4 19,88 30,96 35,05 
12000 a NOK 6,4 19,80 35,82 34,91 
Maj 13 3 » DÖR 0 34 SU 19,84 35,89 34,98 
| SKR DORSd 0 20' (0) I,6 19,91 36,02 35,10 
> 14 ES m DD 12 Ogd 19,99 36,16 35,24 
| 3 >» 55 46 DOK ÖR 20,01 36,20 35,27 
12 FD GR GM SRS 55 19,94 36,07 30,15 
4 e. m 567 11' 3 DM 955 19,89 30,98 35,06 
8 > HORLITDE 4£3y 7,9 19,82 35,86 34,94 
12 > 56? 32" 530 7,8 19,77 35,76 34,86 
>5EN5 | Af. m 5643 62 ORO 18,74 33,91 33,10 
(EReNES 56 56" T14 I,8 19,05 34,47 33,63 
IK DIOR FINA AO 17,99 32,56 31,81 
4 e. m. 57: 205 SB 9,8 18,41 33,31 32,53 
8 > 57 36 936 IR 18,50 33,48 32,68 
2 DUE 10716” I,9 17,68 32,00 SU 
Göteborg—Granton. 
23—25 Oktober, 30 Oktober—1 November. 
Oktober 23 - 9,20 e. m. DURADIUEN: it (0 LA ON a (0 14.90 26,99 26,47 
12 > 5T 44" 0 107,5 14,98 27,13 26,61 
> 24. ANT DUN 550 1 18,92 34,22 33,39 
8 > BT 24 T 4 125,5 19,63 35,51 34,62 
12 > HuRdGr 62 IRF 19,64 30,53 34,64 
47 fe m. HEM0 5 I 107,5 19,69 35,62 3,72 
| 8 3 42 Y 145;5 19,60 20,46 34,57 
12 > 56” 56 25 se 10,5 19,78 35,78 34,88 
25 ANfEm: 56 48 [750 11” 19,80 35,82 34,91 
8 > HORA 050" 107,7 20,00 36,18 30,25 
12 > 56” 30 (PER TT NA if 19,81 30,96 35,05 
AN even 5& 14 — IR 19,85 35,91 35,00 
> 30 3,55 > H0r144 146 10” 19,85 35,91 35,00 
8 56 23 ORSA 10” 19,85 325,91 325,00 
12 > 56 34 0x5l4 107 10” 20,03 36,23 35,30 
> Bila Ar fom 56 43 14561 I 19,97 36,13 30,20 
Lo) D 56 5r JR 12 19,89 35,98 35,06 
9,25 >» 56” 54 328 C 19,87 35,95 35,03 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 113 
Solt ballt 
Månad och datum. Timme, Latitud. Longitud, rr Gi | Stl = 
pr Titor. | pr liter. BRIC ög: 
Oktober 81. ... . 12f-m: 5658" N. 84 01 + I 19;76" | 85,76 34.84 
4e. m. BERO 4256 157 19;64 | 35,58 34,64 
Sm 5 12 Y DV Ej 19,71 35,66 24,76 
12 > 57? 20' 6” 59' lil 19,68 35,60 34,71 
November 1 4 f. m 57 30' 30 12 19,58 30,42 34,53 
—- DTS 91 all? 18,68 39,80 22,99 
Sf m 5T 33 Hl 9,75 -— — - 
-— Du 45 107 49 10 19.37 35,04 34,17 
Göteborg—Glasgow. 
ET 220Maj: 
INDI INU ars do AN Glan Cumbrea. + 9,6 18,81 34,04 30,21 
AH: > Sand Island. 11”,0 18,86 34,13 29,30 
4,45 e. m Frenchman. RS MÖRT 35,76 34,86 
10 > Skerry vore. 11,8 20,03 36,23 30,30 
SUR SE ORM MONA a Sdf m Bernera. NG 20,02 36,22 35,29 
J,15 > Neist Pynt. 107,0 19,74 OK 324,81 
1,45 e. m DOREEN 615 0: 9,0 19,79 35,80 324,89 
6 » | Rue Stoer. 9,8 OM 30,67 4,77 
JUL 5 | 383 4 20' 9,0 19,77 25,76 34,86 
SOON ECT SRA ade Hf ms Pentland Skerries. JA 19,84 20,89 34,98 
10 > 5832 P3 9,0 19,99 36,16 32,24 
3,30 e. m 58 26 018 I,4 20,06 36,29 35,36 
3,45 > BE 22 FDA WE 3,8 19,98 36,14 35,22 
SRS ÖJ eler, SR SMEEtEm 5816 210 SA 19,98 36,14 ID,;22 
8,30 > DS 328 P4 19,40 35,10 34,22 
25 em Sr a 443 8,8 [9:22 34,77 33,92 
6 > 57 56 5 40' 67,6 19,47 30,22 34,35 
10 > Hur 507 6 34 3,0 18,40 32,30 32,51 
2 ORD nn fe FPG a 4 AREA Ryvingen Sas) LO 30,95 30,27 
3,30 > AV 3530 107,6 16,37 29,64 29,02 
2,30 e. m 57T 50 20 10,2 16,48 29,84 29,21 
7,30 > 5T 49 10? 22 0 100 JUk32NES0:62 
TIS > Vinga fyr. 107,6 16,60 30,05 29,41 
SUUDRA ov fen a SEN d:30) fi Mms > 107,4 10,88 19,73 19,45 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. 


Band 29: N:o 9. 


15 


114 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Christiansand—Glasgow. 
10—14 Maj. 


| (SEK In fo Il dt 
| Månad och datum. Timme. Latitud. Longitud. Wprtteets 
| s Cl. Salt Salt ?/oo- 
pr liter. pr liter. å 
il i 
Na jLoR SS | RS) ln Oxö fyr + SO 6 d5jee 28,39 27,83 
| 12 a Ryvingen fyr 117,8 14,36 26,02 20,54 
| 4 e m. Lister fyr 1050 15,61 28,27 ; 27,7.0 
| J,15 > 58” 0' N. 5 47! 0. $2 18,49 | 33,46 32,67 
NES + dog sele kö SIS ORT 58 4 248 $,0 18,50 | 33,48 32,68 
FÖL Bl 35 IR 18,29 33,10 32,32 
ESO 58” 16" 252 PA 19,97 | — 36,13 35,20 
| 0,30 e. m. 58 24 1255' 107,0 19,94 36,07 35,15 
| 4,45 > 58" 28 055 10,0 | 19,98 36,14 35,22 
S:45, 5 58” 29 05! W. 107,4 20,04 36,25 35,32 
TS TA RSS SEA NANG Lem 58? 34 iP 11,0 | — 20,03 36,23 35,30 
H,15 > 58 37 20 1072 19,92 26,04 35,12 
ill > Stroma fyr. (ST 35,76 34,86 
| 2,45 e. Mm. Strathie pynt 9,8 NLA 30,67 4,77 
| 6,45 > Cap Wrath 8,8 19,67 35,58 34,69 
10,30 > Rue Stoer 117,1 19,81 35,84 34,93 
13 2,30 f. m. Glas fyr. JA 19,78 35,78 34,88 
OMS | Vaternich pynt. IP,4 19.79 39,80 34,89 
10,30 > | Uthinisla. elsT0 Log 36,05 35,13 
2180 es mg | 503 T12 12,2 20,09 36,34 35,41 
6,30 > AT | UPP 12,6 | 20,16 36,47 35,53 
äl > Oversay fyr. 2 19,73 35,69 34,79 
TEE SEN ES | a SNES nt Mulliof,Comtire: Y.2 19,50 35,28 34,40 
| SRS LS 105,8 18,85 34,11 33,28 
Göteborg —Christiansand. 
19—20 Maj, 16—17 December. 
Mojjelok Be GO em | Vinga. + 107,8 13,17 23,87 23,47 
I 12 > | Skagen. 10”,6 17,24 31,61 30,51 
208---- mgä st RESO fana | > bo MR 17,64 31,93 31,20 
| 6 HUDIK CN: 10” 0. | 9,8 un 320 31,31 
8 HUD RS | 107,8 16,82 30,45 29,79 
10 > BT 5) I 11 10364 16 LAI 28,86 28,27 
[OG I BE SU 837 11”,0 15,14 27,42 26,89 
| en LSS 810 11,2 15,04 27,24 26,72 
| V4H > Oxö. 9,0 16,72 30,27 29,62 
IDecembenslöR ee 6,40 >» | TIS ER 250 13,37 | 24,23 23,82 
| 840 | 5745 10? 52' 258 12,62 22,88 22,51 
| A030 a || SRA 10 21 | 26 13,18 23,89 23,49 
ÅT sera Ar 245 FAM | BT HA 938 4?,5 | — 16,02 20108 I STAN 
2,50 | NDS | Ej D5 18,70 33,84 | 33,03 
4,50 | 5802 830 4.01) 1 7,94 32470) << 3172 


AKADEMIENS 


HANDLINGAR. 


Måseskär 1896. 


BAND 29. 


April 4 


Juni 


13 


30 


vo 
| 


9 


Månad och datum. 


N:0. 5. 


NE altan atlet 


115 


Mmm EIS | Vattnets bär Rn uw 
Jup. temp. 01. Salt Snö 
Mm. pr liter. pr liter. fs Er 
als OnT 0 +9',25 14,27 25,85 25,38 
10 3,10 14,48 26,23 25,75 
20 2,00 15,28 27,67 21,18 
30 3,65 19,07 24,50 32,66 
36 3,45 18,95 | 34,29 23,46 
6 e. m. 0 BjOUL) 12,24 22,20 21,85 
10 3,60 12,33 22,36 22,01 
20 d,25 16,97 30,72 30,05 
30 3,55 18,96 34,31 30,47 
36 3,55 = = = 
4 e m. 0 4,75 11,82 21,43 21,11 
10 4,35 15,88 25,76 28,17 
20 2,65 19,02 34,41 20,58 
30 3,5 19,16 34,49 30,64 
3 3,80 19,16 24,49 30,64 
Sf. m. 0 Kd LO) 12,23 22,18 21,83 
10 6,50 14,29 25,89 20,42 
20 67,15 19,04 34,45 33,61 
30 5,15 19,24 34,81 39,95 
35 4,70 19,30 34,92 34,05 
(3 i ng 0 107,30 11,86 21,51 21,18 
10 S,75 16,32 29,55 28,93 
20 67,60 13,24 33,01 32,24 
30 5,20 19,13 34,61 33,76 
30 5550 [19522 34,77 39,92 
Bofiim, (0) 12,70 9,31 16,91 16,70 
10 107,90 12,45 22,58 22,22 
20 F,10 18,11 J2,17 32,01 
30 6,50 19,08 34,52 33,68 
39 5,95 LI 34,68 33,83 
Sf. m. 0 12,70 9,31 16,91 16,70 
10 10,90 12,45 22,58 22,22 
20 5,10 18,11 ST 32,01 
30 67,50 19,08 34,52 33,68 
3) 5,95 19,17 34,68 33,83 
St m. 0 167,95 9,01 16,36 16,18 
10 157,30 10,47 19,00 18,75 
20 127,10 17,70 32,03 31,31 
30 67,80 19,08 34,52 33,68 
390 56 19:25 34,83 30,97 


116 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Juni 23 


30 


Julie 


20 


Augusti 3 


11 


20 


Månad och datum. 


September 4 


Timme. 


= 
2 
= 


7 


Gt IN 


Salthalt. 


SSE Rn 
jup. emp. 
sa. pr Le le SM Yan, 
0 415,80 15,74 28,50 27,93 
10 137,50 17,82 32,25 31,51 
20 107,30 18,48 d3,44 32,65 
30 T,70 19,04 34,45 33,61 
38 67,55 19,21 34,76 33,90 
0 167,50 15,87 28,74 28,15 
10 14”,50 17,64 31,93 31,20 
20 12,50 18,08 32,72 31,96 
30 8,65 18,99 34,36 33,52 
38 6,70 19,18 34,70 33,80 
0 17”,80 15,10 27,35 26,82 
10 14,70 17,94 32,47 31,72 
20 137,35 18,28 35,08 32,31 
30 11”,80 18,61 33,67 32,87 
38 T,25 19,19 34,72 33,87 
0 öfver +19 11,47 20,81 20,50 
10 öfver +19 11,68 21,18 20,87 
20 15”,30 17,70 322,03 31,31 
30 10,50 18,84 34,09 33,27 
39 T,45 19,15 34,65 33,80 
0 öfver +19 11,06 20,07 19,78 
10 ILO 11,45 20,77 20,46 
20 16”,40 17,64 31,93 31,20 
30 14”,40 18,03 32,63 31,88 
39 F,15 NOT 34,58 33,73 
0 18,60 Oleg 20,81 20,50 
10 185,25 11,74 21,29 20,97 
20 16,15 17,67 31,98 31,26 
30 137,70 18,41 Jar 32,53 
39 8,50 19,09 34,54 33,69 
0 175,35 11,76 21,33 21,01 
10 17”,10 12,60 22,85 22,48 
20 157,55 18,19 32,92 32,15 
30 IT 18,23 32,99 32,22 
39 8,35 19,06 34,49 33,64 
0 16”,15 11,45 20,77 20,46 
10 16”,35 11,69 21,20 20,88 
20 15,70 15,47 28,02 27,46 
3 137,60 18,58 33,62 32,82 
39 9,80 18,95 34,29 33,46 


KONGL. SV. 


VE'D. 


AKADEMINS 


HANDLINGAR, 


BAND 29. 


N:O 5. 


117 


I | | Salthaualt 
| Månad och datum. Timme. HSOSTRIA Ip obenots | 
| djup. temp. CI Salt 
ut | pr liter. pr liter. JITTN 
— 
September 2 2 e. m 0 + 13,40 12,50 22,67 22,30 | 
10 137,51 14,06 25,48 25,02 | 
20 137,80 18,46 33,40 32,62 
30 13,80 18,63 30,71 32,91 
I 
39 115505 18,85 | 34,11 33,28 
I I 
> 30 Sf m 0 127,80 | 14,03 I 25,42 24,96 
10 137,20 15,74 | — 28,50 27,93 | 
20 13,60 | 1748 | — 31,64 30,93 | 
30 13,75 | 17,80 | 32,22 31,48 
38 137,10 18,67 I 39,78 32,97 
| Oktober 10. De m. 0 11”,50 | 12,67 22,97 22,60 
10 12715 | — 14,59 26,61 26,11 
20 12,50 16,38 | < 29,66 29,04 
I 
30 13”,00 17,93 32,45 31,70 
s 39 12,95 18,00 32,58 31,82 
| > 206 Ii fi m. 0 107,70 12,99 | 23,55 2 
| 10 107,95 13,17 23,87 2 | 
20 107,90 13,23 23,98 2 
30 12,90 17,85 32,31 3 
39 12,85 17,98 32,54 31,79 
Gasanalyser å hafsvatten. 
Maj 1893. 
a Profvets Tempe- 0/ CCIANG CCKO SI 100 0, cc. CO, i | 
ICSGL OR djup. ratur. SG Ye 1 liter. 1 liter. N, +0, | liter: 
m. 
Bornö 5 + T,30 24.77 14,63 6,94 | 32,16 39,68 
Bornö 10 35 27,62 14,52 7,10 32,85 — 
Svu . 10 F,41 31,74 14,46 7,02 32,69 — 
Sm . 10 6”,05 32,10 14,88 7,21 32,65 45,69 
Alsbäck 20 4,40 32,60 14,46 7,10 32,94 — | 
Bornö . 30 3,55 33,11 — — — 48,18 
Om . 10 6,7 33,30 13,92 7,06 33,66 — | 
(Öfnor « 20 6,35 33,68 14,01 | 7,15 33,78 45,48 


118 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


I 
sd TR 
m. 

CIRA os SG MRRSEA dh ul a 5 + T,25 39,76 13,80 6,75 32,86 | = 
ALSPICks «3 oe SSI sd sr 40 2,60 33,83 14,51 D,47 ZUR — 
iöysekal os do. SES oa os 40 4?,52 33,87 14,57 6,24 30,00 | = 
SVG. or SRA 20 4,30 34,14 14,43 7,25 33,44 | AT16 
TIER rna NEN EE SN 20 >, 7.0 34,14 13,88 7,35 34,63 45,91 
ANLSharck, co oc os SRS vo fa a 60 4”,16 34,31 14,30 5,95 29,36 = 
ANUSPACK: 4. oh os SÖS eo sf 100 ”,74 34,31 14,25 4,83 25,32 — 
SMIMeRS 3 vå oe SORTER a he 20 4,20 34,38 14,03 6,68 bo | -— 
CITERAR: RLJ RRSE sd aga 40 4,55 34,69 14,74 6,78 MAG 47,68 
SVIS: a 8 on RR AN rie 40 D,A5 34,89 13,69 5,88 30,04 | 48,61 
(ÖV Ar Nn ks = Ska FR SKE TSE 40 5,50 34,91 12,48 5,21 29,45 48,26 
ÖT ora be fer Ae sag 60 5,05 34,98 13,81 6,25 alla | 47,75 
(ÖNS BN SER ANV S SE. SA 20 6,25 34,94 14,00 7,20 33,95 46,99 
TTT Br TERRIER 40 2,66 34,98 13,64 6,40 31,95 47,54 
SVIPRNAL de dr fe NESSER 0 JG 60 5,60 35,03 13,72 5,94 30,23 | 47,76 
TITTA ser an FR EE SS 150 57,00 39,03 13,76 6,39 31,69 | 47,89 
Sar RAL RE 60 5,66 35,06 13,81 6,20 30,98 3 
(SAS SER ES ag a TE REAL MES 150 15 35,10 14,13 6,20 30,50 | = 
ÖTII TGN fer NV köpen NE ER re 200 Ord SOLA 13,79 6,13 30,77 47,65 
(ÖN ES tt br Nn IN BS Leg 300 497 35,12 14,12 6,41 31,21 48,22 
(VETE NR ARE VS RENEE IG 200 OR LL 39,12 13,97 6,30 31,07 — 
TTT MR pare ere fl Vr aa LSS 100 5,45 35,15 13,57 6,23 31,45 = 
FVT ER SLR sa fre 200 20 20,15 | 13,88 6,15 30,71 =S 
(SAYIDliR da OS ND AC BIR 500 4,94 30,15 — — = 48,16 
(AVGE od Bi 9 Ford BAT ALA Vd 250 4,80 SKELA = = = 49,30 
(CTII NR fer de N re NR SA 400 9,25 35,17 | 14,26 6,53 3141 ATA 
(ÖF0NE SA rs AR SSE, SE RAA SER 550 5,00 Sö NE 6,30 31,22 50,97 
STING dr SA SA REAR rar SS BS 300 DRL2 SplOrk I - AG | 6,07 30,45 47,81 
ORVAR OT SBA SSR 400 4,90 35,18 | 13,65 6,10 30,89 48,46 
SVIS a 6 LE NE AN EE 00 4,70 35,18 | CE = = 50,68 
STIEG Sas RE KSR NE ne 150 | DK25 30,20 13,95 6,41 31,50 47,73 
ST Ser RÅ ERE ETS, DANS 200: | 57,80 30,25 13,77 6,29 31,35 48,24 
/ NS DESSERT SID 120 D,85 30,25 | 13,76 6,46 31,96 — 
(Far RER EOS Sr MR a. AG Fo | Hö IF BG 6,08 30,89 48,16 
Cr $8 67,20 35,27 i880- | 6,30 | 32,00 =S 
CI 60 Gad 30,30 | 13,63 6,43 32,07 47,14 
|ECIRERS a es cr NCM El ol LL IORNE 67,85 35,32 | ID | 6,39 | 32,10 48,41 


Alsbäck 
Bornö 
Oi 


Alsbäck 


Bornö 
Alsbäck 


Alsbäck 
Bornö 
Lysekil 
Alsbäck 
(li. a 
Lysekil 
SI 


(Chun o 
Alsbäck 
STINRE 
Alsbäck 
Alsbäck 
Sa 
CiTr : 
Su 

Ci 

On 

(OT ro 
ORC 


Om 
SO 
Cm 
(OM a 
(Ormar c 
Om - 
Ov 
Öm 
SI 
| Sm « 


KONGL. 


SSK WE TAKOND, 


SV. 


VRT. AKADRMIENS HANDLE 


Gasamalyser 1—9 Augusti 1893. 


Profvets 
djup. 


m. 


Tempe- 
ratur. 


+ 17,35 
15,13 
167,20 


137,30 


INGAR. BAND 29. 


Salt /o0. 


| 23,07 
29,60 


29,59 


31,20 


| 12,66 


12,38 


13,19 
18 
13,36 
13,36 
11,60 
13,48 
12,06 


13,69 
13,99 
12.57 
13,86 
13,78 
12,93 
13,67 
13,04 
13,14 
13,61 
13,51 
13,36 


BEJCA 
13,43 
Fi Brt 
13,55 
13,82 
13,40 
13,50 
13,39 
13,34 


N:0 5. 


100 0, 


N> + 0, 


35,06 


31,28 


30,65 


30,13 
29,85 
29,65 
29,12 
39,00 
29,10 
25,70 


36,78 
26,47 
32,65 
22,49 
25,71 
37,31 
33,07 
31,99 
30,43 
31,00 
30,62 


Ik) 


ec. CO, i 
1 liter. 


120 


PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


Gasanalyser 31 Augusti—1 September 1593. 


4 Profyets Tempe- ÖV CEN 1 CEO 100 0, ce. CO, i 
EH ETTOR djup. ratur. SG För: iPIiter: 1 liter. N, + 0, 1 liter. 
m. 
Sy 5 SE HASsG I NKD9gL 11,79 5,96 33,58 42,02 
Lysekil 45 1180 39,63 11,78 5,90 33,39 — 
Lysekil 50 Ta 33,95 13,82 3,51 20,27 — 
Svn . 10 107,36 34,29 13,47 7,57 35,98 45,39 
Svu - 20 (25 34,88 13,52 8,03 37,27 — 
Sv . 20 T,25 34,88 13,48 3,07 37,46 -— 
SIX 40 9,30 34,91 13,00 6,50 30,33 47,08 
Sva . 60 6”,07 30,15 13,50 6,01 30,81 47,74 
SVILL - - 550 4,87 39,15 13,88 6,54 32,02 47,77 
SvII . 500 4”,80 30,18 TFN 5,41 28,20 48,28 
SvIL . 660 4”,69 35,18 13,80 6,52 32,08 48,19 
SIx 100 Und 30,20 13.19 5,60 29,81 47,31 
SIX 200 6,55 35,25 13,45 D,52 29,09 48,36 
SvIr : 150 67,38 30,29 13,31 5,48 20,14 48,04 
Gasanalyser November 1893. 
Marstrand 107 | RES 23.31 14,80 124 32,85 | 40,45 
| Alsbäck 5 6”,87 26,89 = ge ST Me 
Alsbäck 0 | 6,95 22,15 12,88 6,58 33,80 | 43,26 
Eyvir 332 20 P,55 28,45 12,16 5,53 exlog. I - BB 
Alsbäck 20 8502 29,02 13,31 6,09 21,39 43,53 
Pater Noster . 20 TSG 2012 13,28 6,23 31,95 45,04 
SHI 10 8,00 31,79 13,04 6,37 32,82 45,41 
| Eyr 27 - 20 10,65 | 32,01 12,28 6,05 33,02 45,92 
(RET a 10 (SRA | 32,12 12,87 6,19 32,47 45,29 
Alsbäck (2ON50 ess | BS 12,10 4,78 28,33 46,49 
Eyir 33 | 40 125200 | 32,49 12,15 4,62 21,55 465,20 
- I | 
Evi 27 . ar 0 GRAN EN 12,17 5,85 32,45 46,44 
Sx 00 I,35 32,82 12,56 5,96 32,18 45,94 
SIX 30 107,43 | 33,39 12,85 5,76 30,94 46,32 
Cim 20 OO | 30,51 12,87 6,45 33,39 46,20 
Evi 27 60 11,00 33,64 12,08 D,77 32,33 46,24 
CI | 20 9,56 33,68 12,44 6,22 33,33 46,53 
Sva | 10 8,04 35,88 12,91 6,41 33,18 46,14 
SvII | 25 3,62 33,95 12,66 6,16 32,81 — 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:o 5. 121 
| | | 
2 Oda NE rar nn SN AS RA 
m. | JE | 
I 
| | | 
Alsbäck 60 +6,18 84,00 | 18,75 4,49 24,63 | — 49,24 
SI ES RR oh sa 40 9,70 34,14 | 12,31 5,96 32,63 46,18 
ATNHÄGKAE FS SI 100 4,65 34,43 | 14,17 3,60 20,25 — 
Om +. | 40 9,85 | 3448 | 12,86 5,96 32,53 = | 
(Ch soo +£0 P,65 | 34,76 | 12,51 5,60 30,92 47,75 
ARV | ZOE 107,05 = | 34,88 | 12,19 5.91 32,65 46,96 | 
I I | | 
Om . 9 RE 35,01 12,60 5,79 Blar | 4732 | 
Svu . 40 9,19 | 35,08 | 12,78 5,68 30,74 | 46,94 | 
Om 40 SHS2 0 | Hr35:080) | NKLL2:98 5,51 20:80, — h — ATISKA | 
Cm . 80 8,25 | 25,10 13,04 5,54 29,83 48,20 | 
Svm 50 8,87 35,13 12,89 5,49 29,87 47,50 | 
Svin 150 6',88 35,24 13,33 5,30 28,44 | 48,22 | 
Sym . . 450 5,90 35,24 13,68 6,01 30,53 48,12 | 
(Ön = 150(2) 6”,70 35,24 13,38 5,76 30,41 48,48 — | 
(Cint 200 6,45 | 3,24 I 13,14 5,62 29,66 | 48,46 
On 200 67404 |. Ca5200 EL 3:38 5,71 29,03 | 48,93 
Syn . 100 ö40n I ES5ema LI SNS 5,41 29,19 48,12 
SvT 400 5,86 35,27 13,53 6,14 31,23 48,03 
Svin 650 5,60 OD 13,81 5,92 | 30,00 51,42 
SIx 240 Ö5S SD: | 13,42 5,65 29,63 49,00 
SVIE 300 67,05 35,29 | — 13,51 5,99 30,72 47,80 
Gasanalyser Februari 1894. 
Stigfjorden . 5 +2",82 24,55 15:21 6,15 28,79 | 43,44 
Smörkullen . . . 10 2,85 25,26 15,22 5,01 24,76 43,25 
Bläckhall SE 2,41 28,15 15712 Teg 32,1 42,76 
Stigfjorden . . . 18 3,50 30,39 14,67 6,10 29,38 47,90 
Lysekil 10 3,30 30,76 14,89 7,04 32,11 46,03 
| | 
Srökalen. Wo Fe 31,15 14,42 6,24 30,10 | 4718 
| 
Lysekil 20 | 3,75 32,13 14,71 7,03 32,32 | 47,50 
Smörkullen . SOM CI 4”,90 32,36 13,92 5,38 27,83 | 47,83 
Lysekil 300 | 32,65 32,37 14,38 7,00 3275 | 47,88 
irysekil go URES00 32,70 14,36 6,76 3201 | 4753 | 
Bläckhall 20 3,97 32,82 14,24 7,12 33,88, ho AT | 
Smörkullen . . 40 | 5,55 32,99 13,67 4,92 26,46 | 48,25 
I | 
Bläckhall 40 | 4.25 33:35L 1 AS 6,94 33,48 47,79 
SMÖrkullen sr = Rae 50 | 6,10 39.69 13,28 4,61 25,76 48,71 | 
Lat. 58 1240" Long. 11711 | 59 | 45,42 | 1 33,97 14.50 6,95 33,17 47,27 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 


122 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


SA AE sea 
m. 
| 
Alsbäck 60 +6,30 34,14 13,46 5,15 27,65 48,39 
Smörkullen . . 67 3,90 34,31 13,63 4,33 24,95 — 
ISS OAS AS 20 4,75 34,33 13,63 6,94 33,74 46,51 
Smörkullen . . 2 5,53 34,40 13,77 3,77 21,51 -— 
Alsbäck 30 5,40 34,40 13,30 3,91 21,95 49,64 
Alsbäck 90 5,10 34,41 13,81 3,25 19,07 52,59 
Alsbäck 100 4.75 34,43 14,03 2,39 14,55 51,82 
Alsbäck 120 4.85 34,48 13,92 2.73 16,38 50,74 
I 
Aseda 100 Bad 35,18 13,41 6,78 33,57 47,90 
Gasanalyser Februari 1896 
Borghilafjorden . : | 20 +2,62 26,32 15,56 6,69 30,06 41,90 
Bornö . ; | 10 BP,15 28,74 15,18 6.54 30,10 45,32 
Byfjorden 3) 45 3,30 209,04 15,40 0 0 — 
Alsbäck | 10 3,03 | 29,14 15,20 7,12 31,21 45,30 
Smörkullen - | 20 2795 | 29,35 15,03 6,87 31,37 45,54 
Borghilafjorden . | 2D 4,60 | 29.53 14,41 0,43 2,92 — 
Borghilafjorden . 55 £,60 | 29,83 14,46 0,13 0,88 50,00 
Borghilafjorden . . 60 ASGORA 29,86 14,45 0 0 -- 
Vi: om VAnga . . 20 3,60 30,65 14,96 T,44 33,23 — 
Fjordbåden . | 23 3,32 30,96 15,24 1,55 22,12 46,26 
Alsbäck | 20 355,59 30,98 14,62 6,18 29,72 46,87 
Sannäsfjorden | 29 3,95 31,58 14,32 6,12 29,94 46,49 
Kalfsund . . 20 3,83 31,70 14,57 6,09 29,48 47,62 
| Inloppet till Stigfjorden. . 24 3,63 | 32,46 14,50 6,85 32,16 — 
Danafjorden 20 SM I FAO 14,58 7,01 32,45 47,68 
| Cyr | 40 SLAG ESS 14,50 6,78 31,85 = 
| Bornö . | 35 4?,85 32,94 14,00 5,42 27,92 Så 
Smörkullen . FOR 5,04 33,08 13,67 5,35 28,11 48,55 
ÅXV oc I 20 ar AG 33,11 14,04 7,31 34,24 47,39 
Alsbäck | 40 | 47,80 32,20 13,97 5,65 28,80 48,48 
| Sr so GO | 4585 | 133,20 14,09 6,74 32,3 47,02 
Danafjorden [TS [ET 30 14,10 6,26 30,76 48,76 
CyI lea 600 LA 3270 33,27 14,64 7,12 32,70 45,01 
[BG å 20 4”,06 33135 14,01 T,16 33,81 AT,19 
V. om Vinga . : | 45 | 4,10 | 33,40 = = == 44,82 
| OM EIEEE ol 205 Sö5d | ER33,40 14,42 7,41 33,95 = 
SKKOster SEG (ESA (ARS 14,07 T,21 33,89 46,97 
| Sm i 20 42,70 33,71 13,96 7,35 34,49 — 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 29. N:O 5. 123 


| | 
0 SG EE a RES ena Bl än Md SM ns 
m. | 
| | 

NARELNIEe: > os SÅR ooo «MÅ 80 + 4,72 83.75 40406) | HR Ge 32,47 47,56 
SIC va co JRÖR olen | 20 4,61 33,75 | 13,97 7,13 35,80 47,21 
Svu VESPA Kr Nara 5 4”.83 33,85 | 14,04 7,38 | 34,46 | 47,03 
(Skvmn vc. oroa FSI BS 10 4?,85 BBK Lo 13,84 7,29 | 34,51 — 
(SE MSE RS VS KONER OEI 80 5,05 34,04 | 13,78 6,79 33,00 — 
ÖkP or DN SR 60 Elrdrd BL RI 6,83 33,01 | 47,97 
IVÄdBLÖR = ss MR se ana Sö 5,30 34,17 | 3008) 5,97 31,47 48,64 
(Oo a OSA E RE 30 3,81 34,28 | 14,14 7,33 34,13 47,88 
STÄKOSter nn ggg vd a mes 100 6',10 0 BE | Ga 31,52 47,93 
ROTG SS Kg RS NE 30 67,30 34,43 13,27 5,72 30,12 47,96 
INSPETallSÖK st sr egg os 100 6,27 34,45 | 13,35 6,00 31,01 48,20 
SR oe anse Nar 70 5,25 34,50 | — 14,00 671 | 3239 48,25 
FANSDACKe, ste koper a 60 6,73 34,55 | 13,30 3,96 22,96 49,67 
FANLSPACks ss dd NRA 80 67,65 — | 13,15 4,44 | 25,23 49,64 
Smörkullen. . . . FYR 70 6.56 34,59 13,26 4.10 23,63 50,55 
BASS Dä CKS so NE ken ART a 100 &,47 34,64 — | 13,30 4,23 24,10 50,59 
10' W. till N. från Måseskär . 60 5,56 34,64 | Hass | 7,23 34,32 47,86 
FÅSSGVEE SE rr 9. ar FER Sal Lek 40 - 5,50 34,76 13,90 TS 24,03 — 
(VIE o—butg ter ht ARR TRE RES 200 67,56 34,76 13,33 6,24 31,89 47,38 
SASKSVEE EE lg si JR da a 60 0,45 34,84 13,76 7,16 34,22 47,76 
SUPRIOS te need NICI. Lo Ar 230 5,87 34,89 13,63 4,28 23,91 = 
EINOTD] OCT S Ka AE SE 400 5,70 34,89 13,49 6,41 32,19 48,29 
KS SBRTOB GET VE den VA ka 150 67,69 34,94 13,12 5:55 202 48,72 
Sh IKON co bd LE RES 200 67,30 34,96 13.30 5,04 27,48 49,06 
INRE ällSök sd. SEG oa ra 160 6,65 34,96 13,15 H,48. | 29,41 48,85 
SMI cc oc TESBE are a 30 (Ög — 13,33 6,64 33,26 — 
(STOL 6 Grd SEE Tolf, OR 40 67,50 35,05 | 13,40 6,84 33,79 47,49 
[RETÖ Son SANS EA ESA R330 5,55 35,05 13,49 4,93 1 26,76 49,69 
(TT Lr ERK ad a TS 40 OrSiL 35,05 Sk 5,67 30,09 48,27 
MES TRA a EN Re oe ad If a 150 5,80 35,08 13,66 6,69 32,88 48,18 
(SIV 0 Ger SSE BE 100 67,61 SOL 13,37 6,08 31,25 48,51 
JAS ve GRE 6.5 LSE FA 126 5,45 3I,17 13,61 7,02 34,05 48,72 
10' W. till N. från Måseskär . 140 5,86 35,18 13,69 6,94 30,63 48,09 
(UTTER RSA Eos AT NES (6 100 65,32 35,22 13,24 6,11 SA 48,59 
SJV TAR SE ASS fer das de EN eg eld Må 500 67,25 35,24 13,14 5,54 29,65 50,02 
(SNVTDHL 4, Fe orre AE ARA 500 5,90 35,24 13,30 6,28 32,09 — 
SVE RN SNES der 612 5,79 30,24 13,41 5,99 30,90 — 
STAROE od BO SON 150 6,06 35,25 | 13,49 6,72 33,24 48,05 
(ÖR & IS fs SLS SN LS 400 6,45 | 35,25 13,33 5,48 29,13 48,53 
Lat. 38 40' Long. 10? 10' 48” 380 67,08 30,20 13,49 6,34 31,96 50,51 
ÖMIIR-RE 0 er a 300 6,15 30,29 13,35 6,81 33,79 47,90 
(ORES ATRSNES Kas rd NE 108 5,91 32,30 13,46 6,25 31,71 51,41 
(ÖNA I ks ro Ga SFSR Ra 400 5,66 30,30 13,36 5,73 30,02 48,94 
(TTT NE or A SENS SM NL 618 5,64 30,30 13,40 4.94 | 26,96 50,02 


124 PETTERSSON OCH EKMAN, DE HYDROGRAFISKA FÖRÄNDR. INOM NORD- OCH ÖSTERSJÖN. 


I 
Ä Profvets Tempe- | cc. N, i ec. O, i 100 0 ec. CO, i 
IPA djup. ratur. FE ET oe 1 liter. N + 0. 1 liter. 
2 2 
m. 
| 
I 
Ör SR RR Ae 310 + 6,08 35,32 13,50 5,93 . 30,52 48,27 
ÖTITENAR or öl NEON oo atg e 150 6,36 35,32 13,24 D,75 30,31 48,64 
CNYEOAE: ad a ARS a slene 330 J,76 30,34 13,39 5,90 30,59 — 
ÖVR no EOS oe ad gr ZOE 5,56 — 13,66 6,37 31,81 49,17 
Gasanalyser Mars 1896. 
Ö. om Bornholm . . .. .. 30 EN15:45 7,60 18,13 9,30 33,89 33,00 
40 1”,45 7,60 17,93 9,37 34,31 J2,17 
50 2,30 8,30 17,64 5,23 33,81 30,46 
60 417 12,22 16,53 6.89 29,41 37,06 
70 4,65 13,95 16,67 6,89 28,97 38,30 
80 5,09 14,99 15,87 3,62 18,57 41,48 
90 5,00 15,75 15,55 3,24 17,25 41,85 
N-tomWAmholt.— SbLES. de 40 4”,61 34,16 13,99 6,32 31,11 49,74 
Gasanalyser December 1896. 
(Ska Ä elr ORON RNE: oo SA 5 + 17,60 — 14,95 7,90 34,56 42,35 
10' W. om Vinga. .. ... 10 4,38 28,60 13,98 7,22 34,07 45,06 
Bläckh alle RN 0 3,75 29,91 14,12 h22, 33,82 45,30 
Vs Om VENED: os co a a 10 5,60 32,17 13,35 5,50 29,18 46,06 
[SVöloTrkVäderö. Ede. 20 7,15 33,10 2,88 6,52 33,63 46,75 
FAllSbaCke. I ov få Fale av od dra 10 8,95 39,90 12,57 5,40 30,05 47,82 
BOLDÖRs > oc er MINA bes 10 8,80 30,98 | | 2,66 5,29 29,47 47,95 
IVAN Om RV Ad erömt- ee SOK 3,50 34,17 12,67 6,56 34,09 47,12 
SVA OSA AE OL RAS SEEN folk | 30 | Y,10 34,29 12,82 5,29 29,22 46,95 
WATSDak uHe ole [een (Öga 13,04 5,00 27,73 2 
ÅSE MA Än BOSE oli EGO | 2,60 | 34,79 12,72 5,77 31,20 AT,TT 
SVARTE 6 ce MPR såg 300 | 67,20 35,25 13,33 5,93 30,81 48,49 
Gasanalyser Januari 1897. 
107 VVE On NINE oc ov oo oc 0 4 0,95 | 24,83 16,01 8,49 34,66 43,33 
(GRESDAGTAR ov oc ss vo I I a 10 17,10 | 24,88 15,95 8,18 39,89 43,45 
(ER IEIDEIGENN 8 so doo os 6 ala a 25 ASU 29,84 14,75 6,65 31,08 46,41 
10 AVG On Nibe) od oc ole c 30 5,90 34,17 13,37 6,30 32,04 — 
IN0/- AVG OL VAbKan Son. a 60 67,35 | 35,17 13,33 5,61 29,63 48,64 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR, BAND. 29. N:O 5. 


Rättelser. 


rad 3 nedifrån står Dr, bör vara Dr, - 
i tabellens 3:dje kolumn rad 2 uppifrån står 28,1, bör vara 28,5. 
rad 4 uppifrån står Di, Di,» Dry, bör vara Di, Di, Di, - 
rad 12 nedifrån står ?), bör vara 3). 
rad 11 nedifrån står ?), bör vara 2). 
tillägges efter den sista fotnoten: ?) Se p. 180 i Beretningen. 

2) Se p. 164 i Beretningen. 


ti inot >), rad 3 uppifrån star 31,6, bÖr Vara, 3,3 


i första tabellens 2:dra kolumn, rad 2 nedifrån står 77,80, bör vara 7,1. 


ND > 7:de J 58 Ugnen VAA LR DE MOD 


rad 12-nedifrån står 7,80, bör vara T”,10- 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 29. N:o 5. 


1076 


g/N Fiera j Bran Fare 


CK Dela 


8 ARR 


AM VÄ 

KR 1! MU. 

We EN 
Bes VN 


NTE 
+ pa 
bana 
+. | 
R 
| 


LR mer RR 08.7 MH 
BD Lä ST RR är RR | 


h 
b 
RN 
| 
I 
sl 
| 
Fun 
FP 
. 


Fo T oBT i 120 Hd 
4 : RANE i SöL 
2 i 


SR 


” vu 
K ye [ Vä 
| - FK 
h VM 
ik 
sg 
AR sk 
Ta 
r 


Kongl. Vet. Akad. Hamdl. Bd.2'9 N2! FUN 


Maj 1893. 


Be LA v 
[Sed 


Skagerack 30 M | -— 
9-10 Maj.1893. |-/ 
Kattegat 30 M 
1—2 Maj. 1893. 


Gen.Stab.lit.Anst. 


Kongl. Vet. Akad. Hamdl. BAd.29: N? 5 PI. 


CI 
560 


SEKTION 1 
Skagen — Kristiansand 
9-10 Maj.1893 


SEKTION 2 
St5Sur (Skagerack) StiPor (Kattegat) 
1-2 Maj.1893 


SEKTION 3 
Vinga — Ö. Risör 
1-2 Maj. 1893 


äv Mil 


Ger. Stab.IitAnst. 


FN 
HÖÖK 
MA 


SN 
FÖL 


SL 


ON 
ad SV 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.29 N?'5 RUT 


SKAGERACK o vm. 


A 3. 9; 
Au & 1893. 


Skagerack 
Xx 


Kattegat 30 M 
1—2 Aug.1893. 


Gen.Stab.lit.Anst. 


Kon$l. Vet. Akad. Handl, BAd.29 N?5 


SEKTION Pr 
1 Nov 1893 


StSm (Skagerack) St.Prr (Kattegat) 


SEKTION 4 
Skagen — Kristiansand 
1-9 Aus.1893. 


3LAug 13 Nov. 13 Febr. 


SEKTION P1 
1 Ang.1893 


SEKTION 5 


1 Aug.1893 


Ger. Stab.Itt Anst. 


Kongl. Vet. Akad. Handl. BA.29. N?2 5, Tal V 


SKAGERACK o M. ra SS DK NI Ä z 3 så | - j E RASA il ER 


Sept. 1893. 


30 
32 


33 


155 301540 


SEKTION 6 
Vinga — Ö.Risör 
1. Sept. 1893 


Gen.Stab.lit Anst. 


Kon$l. Vet. Akad. Handl. BA.29. N?5, 


SKAGERACK o M. 


Nov. 1893. 


8 


Xx SK 
SER 


ELLA: 


30 


SEKTION 7 
NADEN Ö. Risör 
16-22. Nov. 1893 


me Se 


Gen.Stab.lIit Anst. 


MA Abd, 
Å 


AHA 


UR 
ET 


Tafl VI 


j Konél. Vet, Akad. Handl. BAd,29 N2.5. 


1SUVIrT gQe1sS UDD 


a 
ä 


St 


SA 


= 


rn 


S6BFAON 03 
apuIN- prog JU SO 


my NOTLHMAS 


"fausos 


AO 


F 


'4E 09 ss 


N 


Y6 1TL1S 


SpuaXN — fjaogueparY 
EGET AON Hå 
IN NOTISHS 
(ef 


pzrolj-PxeH 


£8 


PUR N-PunsLISH 


TN 0 Boog ' 


"8 €G8T AON SE 


'$uorr,6.0€ 


FIT S0 in NOLLSTS 


punsad$T 


5681 TGS "IA Oo PIG 'N 


och 

r.8 NN 
'SuOrTBEE 
"FE T.S8,66 004- 


"SUOT HS 
"FET .0,8C 


(Ra 


Ma 
+ 
Se 


= 


SEKTION 9 
Gullmarefjord 
13-16 Nov.1893 


SEKTION 8 
St (Skagerack) SiPur (Kallegal) | 
1-2 Nov.1893 | 


SEKTION 190 
Gullmarefjord 
U-14 Febr.1894 


SEKTION 11 
Skagen — Kristiansand 
16 Nov. 1893 I 


50 55 60 Mil 
= 


Gen Stab.Iit Anst. 


k 
: 
SV i 
p 
i 
i 
2 
; 
i 
4 


j Kon$1. Vet. Akad. Handl. Bd.29 N? 5. 


SKAGERACK oo v. 


Febr. 1896. 


SEKTION 12 
Vinga — 0. Risör 
17-18 Febr. 1896. 


Gen.Stab.Lit. Anst. 


34 


SEKTION 13 
Skagen — Kristiansand 
17-18 Febr.18 94 


SU IR 13 ['4 = 5 
jip Ho Leo Sö oc Hardanger 


; SO N.R. Lat.5920' 
N.R.Lat. 5920 9.Febr.1895 


19-22 Febr.1894 


SEKTION 14 
Skagen — Christiansand 
26 Febr.1896. 


Ger. Stab.Iöt Anst 


FSSEES PRE nas 


FK Kongl Vet Akad. Handl. BA,29 N?5 Tafl. XT. 


TE WE He > 
SKAGERACK om SN RR Er id 


rn VTA 
Dec. 1896 ; å 


(AA 
BERETT) 
EAS 
FRE 
RE 


SEKTION 15 SEKTION 16 
Skagen — St.SvI Måseskär — St. Sur 
16-18 Dec. 1896 16-17 Dec. 1896 


Gen.S tab. Lit. Anst. 


ryter JANA ps br 


"IStOVAUTAR1S UID 


968 Vad a 
eSutA — UdSBYS 


Iz NOTIMTIHS 


0Z NOLLMHS 
IGSL TA 08 


IESF-IQaT LT-TE 
Ppioljasewjjng-Is'S 


6L NOLLMHS c 
08 


8r NOLLM HS 
I62r 220 38 


968T NI BI-9T 
Pao fare uns —Mg IS 
IT NOLIMHES <A 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd. 29. N?9 5 Tafl.XIV. 


Landsort Filsand 
Juli 1877 


EL Ekman Jiuli- Augusti 1877. 


Tängdsektion 


FN FLN Tu EN 


2 
i 
De 
a v 


AUeNd OVE 


5 


o 


29 N 


l 


andl. Bå 


ad. H 


t. Ak 


S1.Ve 


Kon 


LÄNGD-SEKTION 
1893 


LÄNGD-SEKTION 
1894 


””Arkona'Fiefe V. Bornholm 


24 Juli 77 29 Maj.89 20Mars96 
152106 Y'G6 


157 


Ö. Bornholm 


24Juli77 29 Maj.89 SNov3 22 Juli94 20 Mars 96 
5 


111 
I 


156 


16 


LAus.77 3 Maj 
VEG 


— 128 


89 27.April 93 23 Juli 94 
17 ; 


152 


Stat.96 


22 ali 77 


6 Juli 93 14 Au8.96 
80 1? 


Ger. Stab.IitAnst. 


SSSK NIER TIS SAIT ET ; : d é | - 4 Ar 
ALA - Y A p N METE 
ot 


ara tetstrisr ads brett PN 


rn rss 
era NE FNPEF RAR 


av ihr ant der Nor, bg RA 
ortrtsrsp rå löne irpden FRA Jet 


vag tetetert Pr FRA NE T 
pitt sken da No rert Rn fr SAINT EIA 
KT ft 

mal 
stR ok AE randrnt rot 


Käse 
MMärgsrt rå READ AVR HRS 
LSI TD par AAA mp 
04 ora n rr tet MATEN Se 
400 Rea kenjan föras rön or NRO vv oi ålänge rn 
I ford SAS ARA Lö ANA MOSSAR FS kota går Vär örds tje LOSSNA I 


per get nets REA a 
synsätt ANN retar sond se sr oh frestas as ” 
ont sä mr RS Vr mrsg BT ss FFS AF TNFAR er Berkirg rt A4a r49) (et Alen pat - fändtyer Mp targ PRE 


io PAR RT 
refardret FR Rn ba väg skr oott Madiet enl 084 år hagar BE AN Når ms ärtdth jog bt Note te rs bre MSE NOR Vr ÅN rg | 
, AN ER OS GE FDA SRA fn VA Aa or gål ah rfeoörr bråk > ASSA ÖR VON BAER ANS FKA AN VY ig or ol ryter 
FN ARTNR ARA AF TAR RT TR Tore bra bitcked gr så rs AAA Ab A REST ASAT 
- då MT SARA b SPL P KS NL Tr FPA äro Lr Tr gupett oops NEN 
Vote bG -yAn Ag Bär Nogr fa AN PTA AA ÖR 0 


EE rer j 
re "SS ör ra br RAD NON AVR RAN STATEN 
TÅ rrptvnrardrslbtgor Morgga laga fo sara ä fridst oe (AT vänn s vå OM 
ee vgl dte förs by GRAN rar ment ackrg Mr trånR AOMA pe 
arte foo ns på ANAR FASAN joA BRT ro Tornaret äår betr nsessIrAge purnky BRA 200 FBR ARR] CSR east tg rår A RANN ock MÄRTA Lo Ae 
ör sera pA S boossterfå ASOS ga mrs MAAS KA RR FAI Läofe 0 Av IfA FAN MA, ålen Ne BYT 0 rn 

eds bsrst boddor Syrts FASS NIAN en ni SR Er OM = göra bor bpAASR AEA PH sa IV för fe rasen kr 

pat rt ? ova rr NA FE ER frå rWet orsa vt sör : sg nn AA RR AL CSM är ör 44 Ang DÅ 

ro akoa ne or DN AT a gra ri RY pt SS ASSR Sa RA IRENE [ILSA tad RA 

sär ertöe 0 
SY AV ON AR 


ss rsdatpå Vt BePTeA sköter sva I DA 
törst vär bn T pA gån] ro A par Så PR heter bu FVT Så vor sitgAr gt ÖRTER 
NY HAr ANAR Ae roa bored at NR LU pryg (70812 prod Vår Elen Far so Terssrälnf äter sr bes kok rdr enda Stf 
ög rn vp Wes rota Ne RAA 
Ar Reda por oprtn HRT 04 <sMEr UN ) a 2 rss yt bolag ov a NOTA 

ra - MS kIer MTI bäbdel rer vekar BANA IPA LöRR ra NAPER B FEAR NAR EAS 

en [NISSE söndags neka ebba nt AT tr ANAR TAR RV ST AT R ok återger ost PA VM rön ÖRA BÄRAS DE 

3år0r Sää Get [Uefa HAE dk ret ba ANINGEN SDS äbeI säl d Lr bust r 

6 fee src K Ayre! ove oa 4040. VD b-äbr or ofärgat 6 VA 

vel grek ter stig sr YO I rat 


ev Me 
PrmjAv öra MN ry PAR SAR HAST A AN 
ES ANSE NETA RR T RSA ER HER 
i ein ådrafrtåtr Oh Ngendk åke a Mål toa Ubbe bog HT IRA vår San styck jr rr dj 0 
SAS ISEN NA RA 


NAR ARN 
js paret be 04 dr 
pron A 2 

od 


ts Anna - 

torrare ade oa EA SES rös KR bran An 

SEN NE ms rgr tönt Nere T AE narr sr vego AA Nn 

JA Arr tosoesbtråN SN / 
veg BAER Site RONEES . lp 


REN 
pA ERT TS ver p- set RP mir rs to srbognNRt 
apan rare vt 


H 
i 
i 
ut 
V 
Hå 
4 
Hå ; 
. 3tr 
HR | 
i 
Hi 
i 
i 
H 
Hu 
Hj 
Titeg 
HR 
så 
h 
i 
oo ark Å rt RA sn en Är nn i AR rr EA 


leralke sk 
ford kps Mo a GSR pre 
Fot brtigte ANS Ve Lr 
he stigen vert 0 Å Oo sekt bidr sd Jak, er fr 
rr SA rt onttr stR ; NR Aten . Serve angr HUS tön go ber ARE TER ep sd a Ada BÄR et RAN 
on rent åe 4a ed vr er 4 OA TA Sr röt od Ba bä hr RAR ARA Mot rt Md Er sr 
oap ir pata kon Då Sr ENN br br ösa eg SARAS Fe od Bg br BTR SA ST Mask RA ont HÖNS 
Bestrb teg ot 08 Pen paikåt ske MAN rr Fyr gå br voreya bee AL ön bror pt ARNERI OA ärr ak UNS HALKA nd FINER 
GR naste (RE pra ns (BEA ER ngt ip 7 bt KA 14 peter ETTÄ Ar rie So kgrå sänt SA BERN 
srt tb Fr FRA TAN OS Prgr ss serkoneniR Bröt le feb båg för RÖN tf Hot AA ANA före Hane & 6 rd Fort berg Fr 
ss rä gsnmudetr DES bön orget bra a Be RA - ÄRR [SLS RNA RA + Ia KA 
SPEED AN NS rens bee akpon SE FAR kr 1 HoRG Son må bpd ep RT AT Here nns Ar 40 AR 
Lr är ärr tis dRPe ST AR FEAR 0 7 É AE ör NN a srt et 6 nga KORSA 
sota $å Mgtrersdr 00 FYR FD ARART TNF ATEN 7 - od äh göra hn pe rr ndr pA oj nyår ts as Jibyd pd Bär RR SAT ERAN 
ra Rogge pr rtr Arr pott pRha Sr R a AR NIER ere de gotras > Mocbt st SV IRAN teps FANA få VP Pr FRA NR vr FA Srotaksk rt Bo RAA 
ärr red sot) Ja byalag sänt ma $0 RA PR agrar od YR I SR nä bog Ål sagt Hör Le ärr pt RARE Hbg YI ES ÅR stt Ir nr 
ske gr rer tie ie RENATE Rose tape andr Tan EN AR rår fdr LLA kos a SSA OC rn (röd BA on? Mad 
SD Å Torre srt FFNS AN AEA - Are a re je 4) Mar 4dtsag pe PN Me Fat645 VAR rörd fen pe ve lr ät NT 
SLR Svar SI gitortastoND LER i = ida rv en äger fesd 2 Sys te t YST S Al stolt HONA pgg na vi 
; NS ARMS SYD FASA SI EK rr PA sa dre nr st bien mr res s a ora ANS FRA 
SRA. ter pr ARTVP ARA = krdd 4 Le lattsiernt stag v 
NA RA gm Rae nar Ta SSR nr äkferta vn [GS HAr Tore a nap Pat sön SSA FOS a NART sån TO 
re 4 : 4 pd v ; ko lhiga) ef) sår 60 gt 
rp ASU ANA AT Ar MATA FAT faotubr NE sö Aa Ae SYNS varpå SVE veg 
Ann vor 4 spe - H för dt 18 ör ärRE SN BNI > tr Al BA BTR gra 
å AR ssr granat ARRENDE TA SRA RR RR TNA nn RAR EAT rr ra gt le nrg FR 
4 täten ptssgob ten sr 4obafr ärtvr rä bruten ANV FOR KARE ÅR trim 4 
- Mä brs kin fovr Då bon 
Ag YT AN ANS bpt st re vC RSS TN Br E otränade AREA 3 
oas a rna pravfört ae irps tran rö TA SATAN gprcte Urägrasbi MAAS Sr 
ro AA RS Vogt rst dee BO AR grän Area! Förr tern nvttA FRA 5 hek Hatt 
ansogm 009 vs VOM reise AMEN fvt rskr SVEN öd Nslolje! nd AI - 
Iägarbist ro het anor (4 pe Coe bA BO o0 ANN Re asd åa Lypbiliras blänf)e borr Do Chefer 084 vår fer täprkkeNe Gr Un DA NNeg ATA /fA ja BR a PD 
el rv FAN rt rst ARN MAS Mr lt lsgmne lever jet äntrat jakt FEN rt rn pA MN TRA Ar BORA MYNTA 
37 ryta erg Koder nets LG ra Kg lt jret ESSER LA RSS KA IEI AT : 
foster ae SMA 0 Br or 2 Ke Peer 
al perser AS FYR 7 nHn An) pg f 
fö gorker 0 ste Ar AA epitet (eve ngt re 1 
SN rs cE ee Urtrarvada Pris d by lye NArtag ry pA Es 0 TA OT? 
Ar ARR SLAG 


rs HAFVA HONA AE 


orre hes yr 

oso bage 60 ån annet 

Styr PRI 
egen 406) (ros NS: aller OMGE frobröskater rö betar stl Tort NR 


INA AY ved 
så AA ST am sönpe ävte freån AS 
ran Nero RNE BRAT BARR SA NA PEN s » 
3 bAoåt Bryr st ÄR BARR JA 3 
ormd d N rs syetöbetrdtt VN DI BA Ske rö går) 05V0R FANA gr et SB AA 
Ars url PN Ar SÅR k åa AA VT ST Arfa jär II ädel rALÄA POE RN or KANNA aabd / 

Färs va et ft ao AA myra AT RN Pga ; | 

Ne Beräk p rn 0 vrrmerstar Ari Fre pejl STAR NN 

åsrm pr fn jän NAF 


MO jet byl dt LA I Saga 
or vakt AAA 

Pier KAR 

pa Rod fröbröd dT 


sr 


ekar 
Stads 
ve es 004 ty FDA 

6 rr känt a rara 
Sp r tyrann jota 
Sbesacpeje te YA 


RA Pr SN 
SR re RS RET ND TN 
IM: IP NOTE 
STR SKER SENS 

ast ga AR FT 


RDR SAN 
Sett fat Yeo re BL alb BM Ne 


KINA 
Hänt! ANNE > a 


SEP krssbet dyrbara 
br. förl se er ARNE 
(Pt far 


bed 


Ne Ad förda ppe sr F RE eft 3 å 
Lyrdanpar et KV vaken 
40440 SR0 006 ro BRA påväg pers 
et Sräsfupiserst syn4 iDR01d 4410 Bi4r AA 


Kor eflResr ket 


heperitetgt sog) AA 
Mitetgg sger BA) dr ; 
ben trå OUR 


SÅ era vie: MONråNts TADS bo! Kod? FARAN Be 43 
Sisrråöå Bö fet b.sLoR Iek ARR er fö MSN 
Rog on 4 sljatat INR ÄSN MA pör HA Brd 1059 AV 


Järn 7 
448 Mavgr Abe at RN erat, 
Sy edornd Mb så 
ot rtr foten UNDAN RM fu AA 
ART AN TNE SPIS pArR SR ör 
00-04) 00 APU Yster AA 
SANS kn Ae 


PÖRIREE 


RE 
Me PA knä Jar NR AP ngt ASSA at GRANEN 
LIRAT stort ep SSR äs krsmr En! Sober SKYR ANA JMS AGT AN 
Myt Brr SST 
Nan (orre 
FR RNI DT sel ror sto re 
ler VRPrg& NI golvdrdr IRI RAA 
13 MSRP böta bone 0) PE VT PR 
ons ARA AA 40 194 SA Dråp ct RN AADN APA 
vd ålar fra JA art JR BFT TAR 
Spak bglostl! (SAN 1007 da ala bodå dart ch ONA WL ST 
ÖS Sr SA br fersontpr Nn Hy ära Vr SVD AR 
FR öegr oss orkA gör yr SMAD hö a Lökar fe RE 
Sö RA EN vrf Rå AR Rn RR EF rå nås 
ab ärbaye tr beropr Wpbyt Ave Bo MV 
onde Mjed b64 bb4g SAVA "foton jA änba Hg IP SP HER S FO AMON 
VR sä tste brå 4ptjag Jol stab -knp inn FA MYR FEY Tr smb e NAD 
SR leat fog Wrede Fre ET 
aren äre rs frds Vd, RA så AROR fr 
retar rytettty VARAR ri bår 


rn 


vår re. fe 
DYR Sur sr TR AGNES FAR TIL 


gtyårnt 00 fr ANG ARR RDR 
CA 
Ad or OR 


bajen nar RB AR RS 
Me REA 


61 bn a ber 
tester BTR RVUYY SR 

FS gosse 0 4 pod Br heta RT 
ora ämnet 4 gt ERE 


spor för or 
måg VE 


mer yr (ren PRE PRETPITTE 
brat sr oe fan gör NRA 
PoSrnbeds fett äl) däri SR bytt åar 0 (kat SYROR ENDA FST RENA ONE BPA vr ofökrnd I 
a ford et rr br fr SFR Arn 3 SNERSE få EAA IEEE bg or karten OA Vr Ar AVN 
ene förts är sr b öde tet? fonbytt Nteö MEAN otsboret dl NA) hyn LD ve vs Äret 1iforfatves än bes Mg SE Pn OTIS PDA 
a rfat vg föda Pr JAAA VR Br TAN 4-4 ärr dRRSE IA MUM NAT 
FARSEN JUR vespa Prot ÅL ser 


fömtågs7 be FRED fra] SPA PLNNA 4 FOA IBN MA RA g-VOFAANAR A 
VART r RA AJA I Märeia fa bn Arr PANG ägg S ANVATT Mn KRO HA AN Nm troct btr bg 

fore rå tl br SNRA fält 

frost SSA RN 9 SE BÄR SA TT RR TS AT SINA 


SE gott övr lyte NAN Fr 
PAS Stod bör 2j 39 NA Fv RKA ALT 
SoA RIE 4 Fr rr fra DR VA Mb € on AM Er br ol a sr Er sn rr ALMA MA skär dr gå FIT AYO NNLANR MNO tg 
V/A AA TREY SAR FA Rv Ark Lör va Byt FA YRAN TN TA än vb HN SY: ch MYNTA UD VARE 
mo forlSperat re BANAN or nå 

bode jet 
Prtrkr FANS pen e TA 


SI blae de SR NLUG MAA ME be TN 
Iogå4 10 (0) Je bott mp ABN pp KN 
IST rrgntk ol srtyd na PAN Jere 


irl Revyn 


arp «0 Ry BA RNA RS OR 
rör träde 6) Pon Sr do ds sär 40 stör or SLA RY RR 
Hör Spader seger Aboa btaep fa Sr nrg FRA VARA Arr ep oc HOV send) aAa nere 
vebadmgad bott ge 7 Ma 2 ERA ETS a rpså Ai lnrtt nte INGA öre ka v 
dl ba NER 0 90 RER BR rn RR Rn år YR YRSA MSN 


NAT 
Kåre 
act ja Br 4 AS 
SAS fået 150 tot vyABe ir te AN 
Motell börptakt ra bt yn ord fr FY 
VR tkr tkr npI BLA fre lr 
Mrs oe fö too fr på i FARA DA RR 
Ber oto sa 


fbe 
Vörbåänsntiptisget RA At NAR fr] ot ON 
pekar P Ir 


un ade pa 0 RA 
Sr TIA tå AA mA oto ÅR pr rår ALPIN USS RNA arld FY TR ANNE 

Få n SBR 2 0Y TNA RrrS st yt Trä MN RA bald ESGNE betr 
ad telsOr sånn 1 KBR ta dr fR bris ENN MPN fR HR. SYM Ar FÄYERS 


NTA AS få fer rg frit rar 0 4 3 FR Re orre hör Sä rare 
Iodgd (oh Akne RDR AS MJ NÄ ova 


SosT ed YSd töm del grå ganrtgt "MN Av 
IT näe Lräedkt kt ANA S A AA ot Brr KUNDE fdr RR Ae dre 
MUD rmyögen 4 Läsver. 08 ottan jag 4 öre 
Sh = Byt dr de pg re at FARA MA r4l Myotbähebrse sak EN TAN 
rar? SEA MEANS BAGA po ovdant > ABN SAY PTA sate då RE 
pero gr ARA rdr räd sörbtbdar FSA S LSS AJ bo ils ba llbar fr I 
No Tr DNS BANANS betr brad ör tN ARA BA Her NI TEE NA EN 
omr FÅS Be D LIA arte ar BPA Vag re 
er APP 


pssterst byte Ligan rna le0AA 
rr TT sa föls rtrpste ro YP TA Na, BRON 

Sod Fa BT BARR AA mrs mys ADS SSANG RA 
ASTRA 


THB ras dltn rv 


bot RN et 4 

Kran ssde Out odbäd ät €) ör bot fr ARLA PARAR PE 

rara hter sånna Ann 3 Sen 
Ra 


verpagA re] på boden VEntAkrnt Agata DYK Jade 


SEA sig rakt trenden At AA NA 

TRES äro ty ratta ot rn FRA ADIRA FANA mon 

Arej SPARAR myt PATA 
por MMO YRarR I FN 


infart Vä Hå Brr 
SOVER Stärker. srfröNteg dt sb RANA 
te bdo mdr ba bit ök Apr ARNE or RN 


del arp ngt or kRAe 

ES Käse rr RAN Arter erAr sr 

” AS SoA esim rsro NRA : 
totkebe - 


a RNA Jr 
ÅA äger 4rjate AN 


Prof ab0B0 020 ROGAN EA 
ere ON AN AE pr RR ARR ON TARA AN ät 0 104-010 
rese ogr se 6R Aro trr S RSS nr Band AR RAT REA for nast dress NANA ANNA NM 26 
Jet gossen I KYRA ARAB a 
ra BL BRN Vä KR 
ät er od re 


Boo stänek 


sh Aa pe SMA or A4L 4 AI fer ; 
er aÅ dyr for of I AA NP ol på brad a 


SN morlnsvsr ör ot bey Any ONE ADA Mhr g 0 RAT OAEDAE 
NE Et Uasas Kor Robs br Att bör AR open 
ETT gr Rögår dö ordb Sker VOR ON ANAR ASSA (ers sats on FAST osten Ra Sega TAS Aes has LÅ) bre MAN AE 3 os 
a VR Arkens pace Spar arr mar LD ER 
00 kt på ” a yet Sea vwplela 
kk rå ensstle 2 vå fräter 
Hager Undre Vr KIA SEA 


bre AA Ri 
bs vår BA DAGAR sm spö I 04 MÅR a fö 
HA vn gav 


ers tan orster bybor YRAN oe 
mstebker aodr äo bytors tår) shoe DINA EA STA TR båten rater mna Kar tAtoRB ne 
Vrhotet Span STS pts At RAR BYTA 
äs Forst nh een Ant Bbrrå BHFöN ATA RAT TN Ar Af rm A TA barr AT AEA TAR 
rABrrd 40) MAKA SR bi bgrrkr eva OVAT 
äorksms NR RARAK SKA 
fr rok MAT Arne rANANESYEER TND RAND 


ER ARR lr loslored veten 
et Sr brr tkr DETTA SRS OA svt ARA frRR KORA 
Sn nn Nr trötta b Tpebita Gr ärrA Mår SVAN SETS SO ARR Sr SYST 
RENT gr et 


Freda 04 sön Mob SAD RAA från NANA 
pen bnted 40 0 KY FåAS o BT F F SEN Br FSA SA FBR ägta ort MAGE, (AY bPkekt Bee GNAGER 
FoB nr AO fur NLA PGD Fö VARESE SAR AA : SA role spis inger färre di ot bås torAr NRA AEA MN VA Et SRS gå pt An 
ER Se RNA PN AAA AS VAA TA AÅR TA 0 ORT LET eES gtr bä tpötekr nt AA pttr bä NN 991-204 HR rt ve ArT FAN AA 
Arr norr Para Brr nade AA 26 RA AA RN nn ser ses grs a SOS 
Rind rg isbn rte po ssNvyrnr 
pint teti ers å OAS 
SNR FA SSRESTS Ene 


NEKA he RR 


ester ris gr ET 


ARR ARA 

er Sr edt 7) 

Art RAA I ARDEN "5, BerOST Hos FSA RAR 

ros MMA Lt UNNA VR TAN 0) I NAS ARE ME RET Fö Arter STA 
om a om vt yra LÅS [Tran or ATA br dets RNA sNer SIM FR polar 

U08 rerdöe Fp ror rA AND YR VÅR eera Am bnå kok RAA ARA AR Kb fr rå 
lost Per lät preset är ba Ar ANNANS AY ARTS RTR NES To Cha koi og nå 
Så se pri doping pa va R RÅ 


ör py nn FA Ra 
Sen oe ae sv ngr ere Rh t RT Ra ones VAS SYft för EA TE Nr vs Lod pärdt k0 Jo bst Fyn sl 
An Sg rr segt fe FANN FN Säng her Ce kcbr kl RA Nere ker SA TRE STD rasat gr obegr AA ER PE FANTA BAN FN 
bea er nr RT rNE FFS bn AN PA TSE OY TRA RE RR ARN TREA 
| ot vet ger rd ter) ig tt ANNAN totp Mp rr RAA 
rg rå - KANIN PA Dra rä dg bita pir bay obe 


sent 
pörD 0 SA få LA fn FN STA Ar Sk rokengör ört part MAMA LA TSAR 
paksg Nie 


bör RS oa 
fos4e KRATRAR 


AK ratar Kar SR pr 
Snr ADå Ior rön bo dress q 
TERM RA Bg Tror VE berg) pr öA rg PAT pas te ers del 
4 0 LrQ sel ber ied ra0t oder MÅN pRärarre UDD AFA VS Pers gåt 
2 - 7» rd SR ol er abbrpen ett bäver od jeg t 4 
me r era 
ST RDR IS NS Ati trdtrå! bokad AD Fra rö RE NN AT AA 
SA ARR TI rö frå betet sehr ägt ra ror brudar 
mo Sapa Trp sär I sosse AS seb Fm 
bred STA frog, Inpödg vå bbe LINRs OMP ND PA TE bt 4 Aden ände 
Fö fr RAA Ar AA RR AMMA or bigrsas er pt yes SS ardgrrdnge pr fd 
KM frhek sö re klg såg ASAT TD BIT fn ekorre NTE 
sä reNa kens är RT By andr SSRK REA 
äpdrin RA SRA RITA 
rssvärtn AT 
PENN egt arp PAA RM 


mä rgrekgr sk rt to syrra sov 
äsfeA Toto detå i BIND Lod CAD Fry 
ER ge og bn sö PO AN FET 


dre 
ers N-rpö pe sn 
badge bs ttbrnfa JANNE 

ag åter VR 
rote LHR PAR 0 
myr etersr MAR 
4Rärt00r $ jog ag ob fp AA VAA 
pubar 8 Sn bet- > god do As > hå 

stat OT > AVR 

vo ie ÅR VÄ 


Wrofr saras Tetö) RE 
såerbis för Ana 


vvsrekupre 


Tre der An ET SNETT TVR Nerr ronå Sri 
rn TT sem säg pA Vrå hoss 0 FA oo fr gr rt SRA 
Pion saape Apr be BAR denter 41 BN SRA S Ett le sdr sier rue re dl FöebAr NANA Ar LN MRAATRL 
forts ör brgtt rn ög re foder Asm rt AKNE RA vera Ab SÅ ab äns ARE 
Säl RIS fa os A Istid Ae a tordsrrSSDRNe ; RA fat fed oh RARE 
rr Ron Mr SoA fbe Trns ; Kr ber RASAR pg rå Sr OVAN - rökig 
- fer TORNA S RA Tr Tr sN IA esk ärta ORTER SSR ASA First pi näE Jon IDA SDR er dara fors K Rey 00 a RR big a) öRre dl pe 
(049 pp rd 0 BÄR I RN Eng Ts [FELT ön Fr REA ASEA re SFI rå Arn Fo NRA FA, 
SISTA Ae Sia RAR pA SA NASA PTA (retro OANSUp: ES RAA kär BAR RR en abs AL ER 
Posse grgesb HFF ARA? böna ge OA AD a , c leg 
Ve bd sl Ek 
matens foot Ar 4 SY0R AE nöt 4 08 ethers le re be ps a np tak ket at 0) I ag MA z 
spö rirsnkör tijsdräägr ute pest Nå - HAST FET bostaden Ag AÅ Bret 4. Jools RR Fr PARET oa ooävr 
RN mt ärr röe dos säng 4 -HlAg mys ErrO AFP SARA NFRRNNLNGE I mbyfar färs tt sl) je ort jöt HAN 
vr een boseegrt a FAP ÄEY AR ARSR reg$ FABOPE roYrr UI vääder gata RANE R ASKR tr etrssgt Ar Bk AA HAr ata För 
rr er när sertöbpn st ' Nä FRA ad Morse POL 
Fors Mg Äo BT SA EST aa -5 7 ons SA orsak rela riks so eh TI på VALDA tis pkar 
FRA TAS ST lapa lgr SS före Fale 4 De RR 
TT Tata la S rö bob ängl4 tra Per Kr NTA NNE 


fået ronne SARA FRA peer boss Nr 6 se rr ern 
NR tkr pärntrker st FRA AY je) pone vg poeter Ar 
pe oo west yt le ös a tet BO pest orge0 

tff AR lp = Mart NDS pat kyr SRB AVATTAR fösta 

viasat met of