Skip to main content

Full text of "Tysk-Svensk ordbok"

See other formats 


<%*      ^V  /%rM 


'^'^  ■■><, 


"^•/T 


}^'.-^.r^.]: 


^  r-  < 


^^'M^^^^-lafr^^' 


>.v 


><■'■  ^^ - 


i'.r-^  SQ-'"  ^^ 


'-'^^A.     -v 


Presented  to  the 

LIBRARY  of  the 

UNIVERSITY  OF  TORONTO 


by 


ANNA  AND  WILFRED  WONG 


Jin/ricx  äi  cuA' 


AAJtXAV. 


TYSK-SVENSK 


ORDBOK 


OTTO  HOPPE 


TREDJE    STEREOTYPERADE    UPPLAGAN 


STOCKHOLM 

P.  A.  NOKSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG 


ANDRA    TRYCKNINGEN" 


STOCKHOLM 

CfXGI,.    BOKTOYCKEIUKT.      I'.    A.    NOllSTErtT   &   SÖSEK 
190i 


Förord  till  första  upplagan. 


Föreliggande  ordbok  är  bygd  hufvudsakligen  på  grundval  af  Sachs' 
mindre  tysk-franska  ordbok  under  jämförelse  med  andra,  i  synnerhet 
Sanders'  lexikaliska  arbeten.  Emellertid  hvilar  såväl  val  som  öfver- 
sättning  af  glosor  och  fraser  till  största  delen  på  den  personliga  be- 
kantskap med  språket,  jag  under  en  sexårig  studietid  i  Tyskland  för- 
värfvat. 

Ingen  ordbok  kan  uppnå  absolut  fullständighet,  och  en  ordbok  af 
dennas  omfång  kan  naturligtvis  ej  åsyfta  ens  den  relativa  fullständighet, 
som  är  möjlig.  Den  gör  det  endast  inom  ett  slag  af  ord,  nämligen 
enkla  tyska  ord,  som  nu  för  tiden  förekomma  i  bildadt  högtyskt  tal- 
och  skriftspråk.  Emellertid  torde  äfven  af  sammansättningar  och  af 
lånord  ett  tillräckligt  antal  hafva  anförts,  och  nödig  hänsyn  torde  hafva 
tagits  såväl  till  föråldrade  men  ännu  i  högtidligt  språk  förekommande 
ord  som  ock  till  det  mer  eller  mindre  dialektiska  ordförråd,  hvilket 
uteslutande  tillhör  ett  friire  konversationsspråk  eller  vissa  klassiska  ar- 
beten, för  att  ordboken  skall  kunna  befinnas  tillräcklig  för  all  nyhög- 
tysk  lektyr,   som  ej  tillhör  den  rena  fack-  eller  dialektliteraturen. 

Då  i  ordboken  den  nya  tyska  regeringsortografien  användts,  har 
det  ingalunda  skett  därför,  att  jag  anser  den  på  det  hela  taget  vara 
bättre  än  den  gamla.  Att  detta  ej  är  min  åsigt,  har  jag  på  annat 
ställe^  utförligt  visat.  Men  då  det  nu  är  sex  år,  sedan  den  af  re- 
geringarna i  Bajern,  Preussen,  Saxen  m.  fl.  länder  påbjöds  till  bruk  i  alla 
statens  skolor,  all  skolliteratur  och  de  flesta  ämbetsverk  och  den  därför 
f.  n.  är  den  vida  allmännaste,  den  officiella,  och  högst  sannolikt  kommer 
att  snart  vara  så  godt  som  enherskande,  så  har  naturligtvis  ingen  annan 
kunnat  ifrågakomma.  Blott  ett  undantag  har  gjorts,  i  det  att  regerings- 
ortografiens fs  =  ^  återgifvits  med  ss,  enär  regeringsortografien  eljes 
aldrig  använder  tecknet  /  och  detsamma  saknas  i  de  flesta  tryckerier.  Dock 
bar  hos  uppslagsorden  den  äldre  stafningen  därjämte  öfverallt  angifvits, 
antingen  med  hänvisning  till  det  på  det  nya  sättet  stafvade  ordet,  t.  ex. 
^athmen  se  atmen»,  eller  ock,  där  den  ortografiska  olikheten  ej  betingat 
olika  ordningsföljd,  genom  att  sätta  de  enligt  det  nya  stafsättet  ute- 
slutna bokstäfverna   inom   klammer,   t.   ex.   Ant[}i]eil. 

Ju  mera  förtrogen  man  är  med  tvänne  språk,  dess  lifligare  känner 
man  svårigheten  att  på  ett  träflEande  sätt  återgifva  det  ena  språkets 
ordförråd    genom    det  andras,  i  synnerhet  när,  såsom  här  är  fallet,  det 


I  tidskriften  Nystavarcn  för  lS8ß,  haft.  2. 


IV 

språk,  som  skall  öfversättas,  är  det  andra  ofantligt  öfverlägset  med 
afseende  på  ordrikedoin  och  böjlighet.  Det  bästa  sätt  att  afhjälpa  häraf 
uppkommande  olägenheter  anser  jag  vara  att  genom  fraser  belysa  ordens 
användning.  Jag  har  därför  också  gjort  det,  så  långt  det  på  förhand 
begränsade  utrymmet  tillåtit,  hvarigenom  äfven  den  fördelen  vunnits, 
att  ordbuken  kan  tjänstgöra  som  konstruktionslexikon.  Dock  anser  jag 
detma  uppgift  i  första  hand  tillkomma  den  svensk-tyska  ordboken,  hvil- 
ken  har  att  angifva  endast  det  goda,  det  rekommendabla  språkbruket, 
ej  den  tysk-svenska,  som  måste  redogöra  för  det  faktiska,  vare  sig 
detta   anses   godt  eller  dåligt. 

Slutligen  tillåter  jag  mig  uttrycka  min  tacksamhet  för  det  väl- 
villiga tillmötesgående,  den  aktade  förläggarfirman  P.  A.  Norstedt  & 
Söners  verkställande  direktör  städse  visat  mig,  genom  hvilket  arbetet 
främjats   i  ej   ringa  mon. 

Upsala  i  augusti   188 G. 

Otto  Hoppe. 


Till  andra  upplagan. 

De  ändringar,  som  vidtagits  i  den  andra,  nu  föreliggande  upplagan, 
inskränka  sig  hufvudsakligen  till  rättelser  af  tr^-ckfel  och  af  smärre 
oegentligheter,  dels  emedan  jag  ej  funnit  anledning  till  mera  vidt- 
gående  förändringar,  dels  emedan  alla  ändringar  i  stereoty|;>erade  verk 
äro   förenade   med   stora   svårigheter   och  kostnader. 

Jag  begagnar  tillfället  för  att  uttala  min  hjärtliga  tack  för  alla  de 
välvilliga  och  uppmuntrande  omdömen  om  mina  ordböcker,  som  nnmt- 
ligen   och   skriftligen   samt  i   tryck   kommit   mig   till   del. 

Stockholm   i   april    1890. 

O.  H. 


Till  tredje  upplagan. 

I  denna  upplaga  hafva  några  hundra  ändringar  och  tillägg  gjorts 
hufvudsakligen  i  syfte  att  i  ordboken  få  in  hela  det  glosförråd,  som 
förekommer  i  några  mera  allmänt  lästa  skrifter,  samt  en  del  på  senare 
tiden  nybildade  ord,  hvilka  vunnit  allmän  spridning,  såsom  Bahnsteig. 
Fahrkarte,    Fahrrad,     Ferienheim,     Kinderfraulein,     Radfahrer    m.    fl. 

Lund   i    mars    1900. 

O.  H. 


ANVISNINGAR. 


Sammansättningar,  i  hvilka  ett  nomen  ingår,  anföras,  när  ej  annat 
särskildt  angifves,  under  första  sammansättningsleden,  såvida  denna  ej 
är  en  proposition;  öfriga  sammansättningar  och  afledda  ord  anföras  hvar 
för  sig.  För  att  till  vigtigare  ändamål  spara  utrymmet  anföras  sub- 
stantiverade  infinitiver  särskildt  blott  då,  när  de  inom  språket  fått  en  så 
själfständig  betydelse,  att  deras  egenskap  af  verbalformer  ej  längre 
framstår  lefvande  för  den  talande,  t.  ex.  Ansehen.  Af  samma  skäl 
hafva  de  verbalsubstantiver  på  -ung,  hvilka  ej  ha  annan  betydelse  än  de 
Substantiverade  infinitiverna,  icke  fått  sig  särskild  plats  anvisad,  utan 
anförts  under  de  resp.  verben.  Såväl  orden  på  ung  som  de  substan- 
tiverade  infinitiverna  öfversättas  vanligast  genom  verbalsubstantiver  på 
-nde,  -ing  eller  -eise. 

Ordens  hufvudton  har,  där  den  ej  hvilar  på  ordets  första  stafvelse, 
öfverallt  utmärkts  med  akut  (').  När  den  sålunda  akcentuerade  vokalen 
har  en  själfva  skriften  tillhörig  akut,  angifves  detta  genom  uppslags- 
ordets upprepande  inom  parentes  med  kursiv  stil,  t.  ex.  Café  {Cafe). 
Kvantiteten  har  antydts  hos  lång  vokal  i  obetonad  eller  bibetonad  staf- 
velse, t.  ex.  Balsam  —  utom  när  den  bibetonade  stafvelsen  utgöres  af  en 
sammansättningsled,  hvilken  såsom  simplex  ej  har  vokalens  längd  angif- 
ven,  t.  ex.  Bahnhof  —  i  sluten  betonad  stafvelse,  som  ej  vid  böjning 
blir  öppen,  t.  ex.  Bart,  samt  alltid  framför  ch,  ss  och  _/,  enär  stafningen 
här  ej  skiljer  mellan  öppen  och  sluten  stafvelse,  allt  under  förutsätt- 
ning att  vokalens  längd  ej  redan  genom  ortografien  antydes,  t.  ex. 
aalliaft,  ähnlich,  Dienst,  schl/essen,  siechen.  Däremot  har  lång  vokal 
i  betonad  stafvelse,  som  är  eller  vid  böjning  blir  öppen,  ej  försetts  med 
längdstreck,  t.  ex.  Abend,  Ar,  emedan  den  långa  kvantiteten  här  är 
regel  —  några  sällsynta  undantag  anmärkas  särskildt,  jfr  t.  ex.  Bariton. 

Tecknet  ||  afskiljer  den  del  af  ordet,  som  i  det  följande  represen- 
teras af  bindestrecket  (-),  t.  ex.  Ba(^en,  Bahr\e.  Tecknet  ~  upprepar 
näst  föregående  med  fetstil  tryckta  ord;  vid  sammansättningar  antyder 
det,  att  första  sammansättningsleden  genom  något  tillägg  förändrats,  jfr 
t.  ex.  artikeln  Asche.  Klammern  [  ]  antyder,  att  det  inom  den  samma 
stående  kan  utelemnas  utan  att  betydelsen  förändras,  t.  ex.  ordet 
abängs^ig~\en  kan  heta  både  abängstigen  och  abängsten;  där  blott  en 
ortografisk  skilnad  angifves,  tillhör  den  inom  klammern  stående  bok- 
stafven  den  gamla  stafningen,  t.  ex.  Ant\Ji\eil  stafvades  förr  Antheil, 
men  skrifves  enligt  den  nya  regeringsortografien  Anteil. 
Tysh-gvenxk  nrdbolc. 


VI 


Hos  maskuliner  och  neutrer  ha  genitiv-  och  pluraländelserna  angif- 
vits,  hos  femininer  pluraläudelser  samt  genitivändelser,  när  särskilda  så- 
dana förefinnas.  Hos  adjektiver  har  komparationen  angifsüts,  när  stam- 
men vid  densamma  undergår  någon  förändring,  hos  substantiver  deras 
diminutivbildningar,  så  snart  deras  stammar  ej  sammanfalla  med  sub- 
stantivernas   pluralstammar  eller  de   äro   på  annat   sätt  oregelbundna. 

De  förkortningar,  som  användts  utan  att  ha  fått  sin  förklaring 
under  sidorna,   äro  följande: 


a. 

adjektiv. 

Iconj. 

konjunktion. 

acij. 

adjektiv(isk). 

m. 

maskulinum. 

uck. 

ackusativ. 

mal.,  matem 

i  matematiken. 

adv. 

adverb. 

med.,  medic. 

i  medicinen. 

aodl. 

i  andligt  hänseende. 

metr. 

i  metriken. 

astr. 

i  astronomien. 

m.  fl. 

med  flera. 

barnspr. 

barnspråk. 

miu. 

i  mineralogien. 

bem. 

bemärkelse{r). 

m.  m. 

med  mera. 

bibi. 

i  biblisk  stil. 

mus. 

i  musiken. 

bildl. 

i  bildlig  bemärkelse. 

mål. 

i  målarkonsten. 

bokbind. 

bokbindarterm. 

n. 

neutrum. 

boktryck. 

boktryckarterm. 

ngn,   ngt 

någon,  något. 

bot. 

i  botaniken. 

npr. 

nomen  proprium. 

bvggn. 

i  byggnadskonsten. 

obest. 

obestämdt. 

barg. 

bärgverksterm. 

obj. 

objekt. 

dat. 

dativ. 

0.  dyl. 

och  dylikt,  och  dylika. 

dial. 

dialektiskt. 

opers. 

opersonligt. 

dim. 

diminutiv. 

opt. 

i  optiken. 

el. 

eller 

ordspr. 

ordspråk. 

etil). 

etwas 

0.  s.   v. 

och  så  vidare. 

/■ 

femininum. 

part. 

particip. 

ff. 

och  följande. 

poet. 

i  poetiskt  språk. 

f4kt. 

i  fäktkonsten. 

prep. 

preposition. 

loråldr. 

föråldradt. 

pron. 

pronomen. 

sen- 

genitiv. 

recipr. 

reciprokt. 

gcogr. 

i  geografien. 

rd. 

relativum. 

gum 

genom. 

re  tor. 

retoriskt. 

grammatisk  term. 

raka. 

i  räknekonsten. 

gjmn. 

gymnastisk  term. 

skog. 

i  skogshushållningen. 

bcrald. 

i  heraldiken. 

ams. 

sammansättning(ar). 

i  alln.h. 

i  allmänhet. 

SS. 

såsom. 

interj. 

interjektion. 

studeutspr. 

studentspråk. 

Interr. 

interrogativum. 

subst. 

substantiv(isk). 

i  sht 

i  synnerhet. 

ttat. 

teaterterm. 

jfr 

jämför. 

t.  ex. 

till  exempel. 

jmd,  p 

idm,  jmdn,  jmds,  jemand,  je- 

teol. 

i  teologien. 

mandem  o.   s.   v. 

iradg. 

trädgårdsmästarterm. 

jiir. 

juridisk  term. 

vet. 

i  veterinärvetenskapen. 

j;'g- 

jägarterm. 

åkcrbr. 

åkerbruksterm. 

koll. 

kollektivt. 

äfv. 

äfven. 

kokk. 

i  kokkonsten. 

A,  -f.t],  -[s].  w.  1.  gram  a.  2.  i.iidi.  a,  början.  Von 
~  /jis  Z :  från  början  till  slut.  Wer  ^  »(uß, 
711USS  auch  B  sagen :  har  man  sagt  a,  får  man 
säga  b. 

Aå,  (2  stafv.)  -S,  O,  n.  barnspr.  aa,  baj. 

Aal,  -[ej.s-,  -e  ci.  Åle,  m.  ål.  -beere,  -n,f.  svart 
vinbär,  -beerstrauch,  -[e]s,  -er  f,  m.  svart 
vinbärsbuske,  -behälter,  -s,-,  m.  ålsnmp.  -fang, 
-[e].?,  -et,  m.  ålfiske:  a)  ålfängst.  b)  ålkista. 
-gabel,  -gehre,  -n,f.  O  ålljuster.  -geback[e]- 
ne(s),  (adj.  böjn.)  n.  1.  ålpastej.  2.  bakelse  i 
ålform.  -glatt,  c.  hal  som  en  ål.  -reuse,  -n,/. 
©  ålkorg.  -teich,  -[e]s,  -e,  vi.  åldam.  -wehr, 
-[e]s,  -e,  n.  O  ett  slags  ålkista. 

aal  len,  -te,  f/e-t,  itr.  h.  fånga  ål. 

aalhaft,  aalicht,  a.  ålartad. 

a.  a.  0.  lörkortn.  1.  =  am  angeführten  Orte:  på 
anförda  stället  (=  anf.  st.).  2.  =  an  anderen 
Orten :  annorstädes. 

Aar,  -[e]s  ei.  -en,  -e  ei.  -en,  m.  poet.  1.  örn.  2. 
majestätisk  fogel  i  allmh.   3.  fälttecken. 

Aas,  -es,  Åser,  n.    1.  as.  2.  agn,  lockbete.  3,  P 

om  människor:  aS,  Vrak. 

aasllen,  -est,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  P  vara  oor- 
dentlig, slösa  med  ngt.  2.  jug.  urr.  ä[s]sen  och 
sich  ~  beta.  II.  tr.  ufv.  äsen,  locka  med  lock- 
bete. III,  P  sich  voll  (ein-,  zu-)  »x/  smörja 
ned  sig. 

aashaftig,  a.  as.artad,  aslik. 

aasig,  a.  1.  smutsig,  vämjelig.  2.  P  biiai.  rå, 
gemen. 

ab,  adv.  ocu  %  prep.  mca.  aat.  af,  från.  1.  om  rum- 
met.  Hut  ~  af  med  hatten!  Gewehr  ~  hvila 
gevär!  Zehn  Schritt  vom  Wege  ~  tio  steg 
från  vägen.  F  ».>  sein:  vara  borta,  saknas. 

Handel :  -v/  Berlin  :  från  Berlin.  I  sms.  med  subst. 

utför,  t.  ex.  berg'^  utför  bärget,  trepp^sj  ut-  ' 

för  trappan.  I  sms.  med  adv.  åt,  t.  ex.  rechts'^ 
der  Chaussee  :  åt  höger  om  landsvägen.  2.  Om 
tiden.  Von  da  ~  därefter,  sedermera.  '^  jetzt:  I 
hädanefter.  3.  Von  fünf  drei '>.>  bleibt  zioei : 
tre  från  fem  står  två  kvar.  4,  Auf  und  ~  | 
upp  och  ned,  fram  och  tillbaka.  />,/  und  an, 
~  und  zu:  hit  och  dit,  af  och  till.  ~  und  zu 
gehen:  komma  och  gå. 

Anm,.  Ab  i  sms.  med  verb  är  alltid  betonadt  och  be- 
tecknar riktningen  nedåt,  aflägsnande,  förminskning,  af- 
tagande,  försämring,  tillintctgürelse,  nogcring,  cfterbild- 
ning,  afslutning.    Motsats :  an. 

abackern,  tr.    1,   plöja  till  slut.   2.  .Tmdm  etw. 

von  seinem  Grundstücke  <%<  göra  intrång  på 

ngns  jordegendom. 
abalchen  se  abeichen. 
abänderlich,  a.   1.  föränderlig.  2.  gram.  böjlig, 

flexibel. 
Abänderlichkeit,  -en,  f.  föränderlighet. 


abändern,  tr.  1.  förändra.  2.  genom  förän- 
dring förbättra,  skaffa  bot  för.  Abänderung, 

I  abängst[ig]en,    I.   tr.   förorsaka   stor  ångest. 

!     II.  Sich  ~vara  i  stor  ångest.  Abängstlgung,/. 

1  abarbeiten,  I.  tr.  1.  arbeta  bort,  atiägsna, 
t.  ex.  die  Unebenheiten  des  Holzes:  träets 
ojämnheter.  2.  Eine  Schuld '\^  arbeta  af  en 
skuld.  3.  i  ein  Schiff  ~  göra  ett  fart_yg 
flott.  4.  uttrötta.  Ein  Pferd  ~  tröttköra 
en  häst.  II,  Sich  ~  arbeta  sig  trött,  slita 
ut  sig. 
Abärt,  -en,  f.  afart,  varietet. 
abärten,  itr.  s.  urarta,  vanslägtas. 

I  abäschern,  I.  tr.  1.  afrifva  med  aska.  2.  viska 
af   askan   på   askonsdagen,  jfr  Asch  er  mitt- 

I      woch.  II.  Sich  ~  uttrötta  sig. 

1  abästen,  tr.  kvista,  afkvista.    Abästung,  f. 

I  abat[h]men,  tr.  0  glödga,  genom  glödgningut- 
drifva  fuktigheten  ur  meiaikr.  Abit[h]mung,/. 
abätzen,  tr.  0  etsa,  afetsa. 
abäugeln,  tr.    1.  F  jmdm  etw.  'x/  a)  genom  vän- 
liga el.  inställsamma  ögonkast  utverka  sig 
ngt  af  ngn,  b)  läsa  i  ngns  ögon  hans  önsk- 
ningar el.  afsigter.  2.  jäg.  mi.  abäugen.  Einen 
Bezirk'^  med  ögonen  söka  villebrådets  spår 
inom  ett  visst  område. 
abhacken,  itr.  1.  k.   afsluta  baket.  2.  s.  Das 
Brot   ist   abgebacken:  brödet  är  för  hårdt 

gräddadt,  s&  att  skorpan  skilt  sig  trin  det  mjuka. 

abbaden,  tr.  genom  bad  aflägsna,  aftvätta,  t 
ex.  den  Schmutz. 

abbalgen,  I.  tr.  mv.  abbälgen,  aftaga  huden  ei. 
skalet  af.  Einen  Fuchs  ~  flå  en  räf.  Erbsen 
~  sprita  ärter.  H.  Sich  ~  trötta  ut  sig 
genom  brottning,  slagsmål,  jfr  balgen. 

abbarbieren,  tr.  afraka. 

abbasten,  tr.  aftaga  basten  af.  Hanf  r^^  skäkta 
hampa. 

Abbau,  -\e\s.  O,  m.  1.  åkerbr.  a)  lägervall.  In  »n, 
bringen:  icke  odla,  lata  råka  i  lägervall;  b) 
utjords  odlande  el.  brukande.  2.  barg.  schakt. 

abbauen,  I.  itr.  h.  arv.  sich  ~  bygga,  slå  sig 
ned  afsides,  afskild  från  andra.  II  tr.  1. 
utskifta  jord  åt  nybyggare.  2.  Den  Markt 
bauen  und  ~  sätta  upp  och  taga  ned  mark- 
nadsstånd. Häraf  F  itr.  h.  gå  sin  väg,  af- 
troppa.  3.  bärg.  a)  upptaga  ett  schakt,  b) 
öfvergifva  ett  uttömdt  schakt,    c)    genom 

byggnad    af    kanaler    el.    dyl.     bortskaffa,    t.    ex. 

das  Grundwasser.   Abbauung,  f. 
Abbe  {Abbe),  -s,  -s,  m.  1.  abbc,  pastor.  2.  abbot. 
abbeeren,  tr.  afplocka  bären  af. 
Abbefehl,  -[e]s,  -e,  m.  kontraorder- 
abbefehlen,  tr.  gifva  kontraorder  om,  kontra- 

mandera. 


0    saknar    plur.     J   bar   omijiid. 
Tysk-svensk  ordbok. 


tr,  transitiv 


itr.  intransitirt  verb.     h,  ba\  haben,  S.  bar  tein  tili  hjälpverb. 

J 


äbbehalteü 


abbringen 


abbehalten,  tr.  behålla  af,  t.  ex.  den  Ilat. 

abbeissen,  tr.  afbita.  BUdi.  aller  Scham  den 
Kopf  ~  bita  liiifvndet  af  skammen. 

abbeizen,  tr.  afbetsa,  afetea.  3fit  Sckeidewas- 
.<^er  ^  borttaga  med  skedvatten. 

abbekommen,  tr.  1.  få  af,  få  loss.  2.  få  sin 
del  af  ngt. 

abberslen,  itr.  s.  springa  af,  springa  loss. 

abberufen,  tr.  återkalla  ngn  från  en  post,  nin  ett 
ämbete.  Biidi.  Gott  hat  ihn  ~  Gud  har  kallat 
honom  hädan.   Abberufung,  f. 

abbestellen,  tr.  taga  tillbaka  en  beställning,  kon- 
rramandern.   Abbestellung,  /". 

abbeten,  tr.  1.  bedjande  framsäga,  t.  ex.  ein 
(Übet,  i  sht  tanklöst.  Einen  Rosenkranz  r^.^  bedja 
så  många  böner  ei.  en  bön  så  många  gånger, 
som  radbandet  har  kulor.  2.  genom  bön 
försona,  t.  ex.  die  Schuld.  3.  genom  bön  af- 
vända  ei.  fråntnga.  Dem  Tevfel  eine  Seele 
~  genom  sina  böner  frälsa  en  själ  ur  djäf- 
vulens  våld. 

abbetteln,  tr.  Jmdm  etw.  f^  fråntigga  ngn  ngt. 

abbetten,  1.  tr.  afleda,  t.  ex.  einen  Fluss.  II. 
sirli  ^  aflägsna  sin  bädd.  Sich  von  einander 
->-  tiiidda  hvar  för  sig. 

abbeugen  so  abbiegen  I. 

abbezahlen,  tr.  afbetala,  amortera. 

Abbezahlung,  -en,f.  afbetalning,  amortering. 

abbiegen,  I.  tr.  1.  böja,  afböja,  afväuda.  2. 
gram.  buja,  flcktera.  II.  itr.  s.  vika  af.  Vom 
Wege  ~  taga  af  från  vägen. 

abbieten,  tr.  I.  öfverbjuda  p-i  auktioner.  2.  Kin 
Brautpaar  ~  af  kunna  lysning  för  ett  brud- 
par. 

Abbild,  -ie']s,  -er,  n.  afbild. 

abbilden,  I.  tr.  afbilda,.  II.  .s'/r/;  ~  afl.ildas, 
återspeglas. 

Abbildung,' -e/^,/.    1.  afbild.   2.  afbildande. 

abbinden,  tr.  1.  lösa  „gt  bun.iet.  2.  Ein  Kalb  /v. 
vfinja  af  en  kalf,  aflägsna  den  från  modern. 
3.  genom  ombindning  borttaga,  t.  ex.  War- 
u».  4.  O  ein  FrtÄ.?  ~  banda  ett  fat.  Abbin- 
dung, /. 

Abbiss,  -ex,  -e,  m.  1.  afbitande,  bett.  2.  af- 
bitet  stycke. 

Abbitte,  -n,  f.  afbön.  ~  thini:  göra  afbön, 
gifva  upprättelse. 

abbitten,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  a)  göra  någon 
afbön  för  ngt.  b)  bedjande  utverka  sig  ngt 
af  ngn.   2.  bedjande  afvända. 

abblasen,  I.  tr.  1.  bortblåsa,  t.  ex.  den  Staub 
i-om  Ti.ich.  2.  mus.  eine  Melodie  com  Blatte 
~  blåsa  en  melodi  från  bladet.  3.  i^  genom 
trumpetsignal  förkunna.  II.  itr.  h.  Js^  af- 
blåsa,  blåsa  till  reträtt. 

abblassen,  itr.  s.  blekna,  urblekas,  changera. 

abblatten,  tr.  aftaga,  afplocka,  (om  djur)  afäta 
bladen  af,  aflöfva.  Abblattung, /. 

abblättern,  I.  tr.  afplocka  bladen  af.  II.  Sich^ 
mista  bladen,  aflöfvas.  III.  itr.  s.  och  sich  ~  af- 
skiljas,  lossai  tunna  skifvor.  Abblätterung,/. 


abbläuen,  tr.  1.  blåa,  göra  blått.  2.  se  abbleuen. 

abbleichen,  I.  tr.  bleka,  bleka  till  slut.  II.  itr. 
s.  blekna;  urblekas. 

abbleuen,  tr.  F  genomprygla,  mörbulta. 

abblitzen,  I.  Sich  '^  opcrs.  Es  hat  sich  abge- 
blitzt: det  har  upphört  att  blixtra.    II.  itr. 

S.   1.  blixtra  till  (om  rangkrutet,  som  brinner  af  utan 

att  tända).  2.  biidi.  F  ej  ha  framgång,  miss- 
lyckas.   ~  machen:  tillbakavisa,  afvisa. 

abblühen,  itr.  h.  ei.  s.  blomma  ut,  upphöra  att 
blomma. 

abborgen,  tr.  Jmdm  etw.  ^  låna  ngt  af  ngn. 

abböschen,  tr.  göra  sluttande,  afsnedda.  Ab- 
böschung,  /. 

abbös[s]en,  sich  ~  blifva  förargad  i  hög  grad. 

abbrassen,  tr.  i-  brassa  af. 

abbräunen,  tr.  brunsteka,  bryna,  rosta. 

abbrausen,  itr.  1.  s.  brusande  aflägsna  sig.  2. 
h.  el.  s.  upphöra  att  brusa,  att  bornera. 

abbrechen,  I.  tr.  1.  afbryta,  lösbryta,  från- 
bryta,  sönderbryta,  nedrifva.  Obst  ~  af- 
plocka frukt.  Ein  Wort  ~  afdela  ett  ord. 
Ein  Schloss  ~  bryta  ifrån  ett  lås.  Ein  Haus, 
eine  Mauer  -n,  rifva  [ned]  ett  hus,  en  mur. 
Ein  Zelt  ~  taga  ned  ett  tält.  X  das  Lager 
~  taga  ned  tälten,  bryta  upp,  aftåga.  v^  die 
Brücke  ~  rifva  bron.  Biidi.  alle  Brücken 
hinter  sich  ~  bränna  sina  skepp,  i  ein 
altes  Schiff'^  bugga  sönder  ett  kasseradt 
fartyg.  2.  afbryta,  upphöra  med,  komma 
att  upjihöra.  Alle  Beziehungen  ~  afbryta 
alla  förbindelser.  Den  Verkehr '^  mit  jmdm : 
ej  vidare  umgås  med  ngn.  Jsj  den  Verkehr 
zwischen  zwei  Heeren  ~  afskära  förbindel- 
sen mellan  två  härar,  i^  die  Belagerung  '^ 
upphäfva  belägringen.  3.  Jmdm  etw.  am 
7.oA7!e~  af  knappa  ngnslön.  Etw. vom  Preise 
~  afdraga,  rabattera.  II.  itr.  1.  s.  gå  af. 
Die  Nadel,  der  Faden  bricht  ab:  synålen, 
tråden  går  af.  2.  h.  afstanna,  taga  slut. 
Kurz  ~  tvärt  afbryta.  Die  Unterhaltung 
bricht  ab:  samtalet  afstannar.  In  der  Rede 
~  stanna  niidt  i  talet.  Die  Stimme  brach 
ihm  ab:  rösten  svek  honom.  Abbrechung,  /'. 
jfr  Abbruch. 

abbrennen,  I.  tr.  1.  bränna  bort.  2.  bränna 
ned,  t.  ex.  cbic  Stadt.  Einen  Wald  ~  svedja 
(for  att  odla).  3.  Ein  Feuerwerk  ~  bränna  af 
ett  fyrverkeri.  Eine  Kanone  ~  aflossa  en 
kanon.    Eine  Flinte   ~  afskjuta  en  bössa. 

II.    itr.  S.     1.  om  saker:  brinna  upp.    2.  om  per. 

söner:  abgebrannt  sein:  a)  hafv-a  mistat  sin 
egendom  genom  eldsvåda,  b)  bUdi.  vara  ut- 
blottad,   utfattig.    3.   om  skjutvapen:   gå  af.    4. 

brinna  till  slut.   Das  Feuer  ~  lassen:  låta 

elden  slockna.  Abbrennung,/. 
I  Abbreviatur,  -en,  f.  förkortning. 
I  abbringen,  tr.  1.  bortskaffa,  aflägsna,  t.  ex.  den 

Schmutz,  das  Getreide  vom  Felde.  Geliehene 

Sachen  ~  återlemna  lånfångna  saker.    2. 
I      Jmdn  von  etw.  ~  komma  ngn  att  afstå  från 

ransititivl  verb.     h.  bar  hälen,    S.  bar  «ei»  till  lyälpverb. 


abbröckeln 


Abend 


ngt.  Von  einer  Gewohnheit  -x»  vänja  af  med 
ngt.  Jmdn  ron  seiner  Meinung  ~  komma 
ngn  att  ändra  mening.  Davon  lässt  er  sich 
nicht  ~  därifrån  afstår  han  ej.  Das  brin/jt 
uns  weit  von  unsi-em  Gegenstände  ab:  det  för 
08S  långt  från  vårt  ämne.  3.  afskaffa,  kom- 
ma ngt  att  upphöra,  t.  ex.  eine  Sitte,  eine 
Mode,  ein  Herkommen.  Abbringung,  J". 
abbröckeln,    I.    tr.  lösbryta  bit\-ls.   II.  itr.  s. 

och  sich  ~    lossna    bitvis,  t.  ex.  om  murbruk,  «ar- 
vittrande  klippor  o.  dyi.  Abbröck[e]lung, /. 

Abbruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  nedrifning,  t.  ex.eines 
Gebäudes.  Ein  Hans  auf'\,  verkaufen:  sälja 
ett  hus  med  vilkor,  att  det  rifves.  2.  ras, 
jordras,  bärgras.  3.  det  nedrasade,  spillror: 
alluvialjord.  4.  afbrott,  uppehåll.  Ohne  ~ 
utan  afbrott,  oupphörligen.  5.  afbräck, 
skada.  ~  leiden:  lida  afbräck. 

abbrüchig,  a.  1,  spröd,  skör.  2.  skadlig,  till 
förfång. 

abbrühen,  tr.  skålla,  skölja  i  hett  vatten. 
Biidi.  F  gegen  alles  abgebrüht  sein:  sakna 
all  hederskänsla. 

abbügeln,  tr.  stryka,  prässa  med  prässjarn. 

abbürden,  tr.  befria  från  en  börda,  afbörda. 

abbürsten,  tr.  afborsta.   Abbürstung,  /. 

abbüssen,  tr.  plikta  för,  straffas  för,  försona. 
Abbussung,  /. 

Abc',  -[«],  -[ä],  n.  abc,  abcd.  Noch  beim  ~ 
stehen:  ännu  hålla  på  med  alfabetet. 
-buch,  -[e]s,  -er  t,  n.  abc-bok.  -klasse,  -«,/. 
nybegynnareklass,  småskola.  -SChUler,  -s, 
-,  -schütz,  -en,  -en,  m.  abc-gosse,  abecedarie. 

abdachen,  I.  tr.  1.  borttaga  taket  från,  af- 
täcka.  2.  göra  sluttande.  II.  Sich  ~  slutta. 
Abdachung,  /". 

abdämmen,  tr.  afdämma.  Abdämmung,/. 

abdampfen,  I.  itr.  1.  h.  ci.  s.  ofvergå  till  ånga, 
afdunsta,  förflyktigas.  2.  s.  F  der  Zug,  das 
Schiff  ist  abgedampft :  tåget,  fartyget  har 
gått,  egenti.  ångat  åstad.  II.  tr.  låta  af- 
dunsta. Abdampfung,  f. 

abdämpfen,  tr.  1.  =  abdampfen.  2.  mus.  dämpa. 
Abdämpfung,/. 

abdanken,  I.  tr.  1.  afskeda, entlediga,  t. ex. eiwew 
Diener,  einen  Beamten,  Truppen.  2.  «t«  ein 
Schiff''^  a)  af  tackla,  b)  kassera  ett  fartyg. 
IL  itr.  h.  taga  afsked;  nedlägga  regerin- 
gen. Abdankung,/. 

abdarben,  tr.  Seinem  Munde  etw.  ~  knappa 
in  på  maten.  Sich  (dat.)  etw.  ~  neka  sig  ngt. 

abdecken,  <r.  1.  af  täcka,  af  taga  täcket  af;  duka 

af.  2.  Ein  Tier  ~  taga  af  huden  på,  flå  ett 

djur.  3.  F  prygla,  piska  upp.  Abdeckung,  /. 

Abdecker,  -.s-,-,  m.  hudafdragare,  rackare. 

Abdeckerei,  -e«,  /.  1.  rackarbostad  2.  rackar- 

yrke. 
abdeichen,  tr.  =  abdämmen. 
abdienen,  tr.  af  tjäna,  t.  ex.  eine  Schuld.  SsJ  sein 
Jahr  ~  fullgöra  sin  värnepligt  genom  ettårig 

militärtjänst. 


abdingen  tr.  1,  afpruta.  2.  Jmdm  etw.  ~  ge- 
nom öfverenskommelse,  genom  underhand- 
ling skaffa  sig  ngt  af  ngn,  aftinga  ngn  ngt. 

abdonnern.  I.  Sich  ~  opers.  Es  hat  sich  abgedon- 
nert :  det  har  upphört  att  åska.  II.  tr.  med 
dånande  stämma  uttala. 

abdorren,  itr.  s.  förtorka,   affalla,   försvinna 

tiU  »Ijd  af  »rtorkning. 

abdörren,  tr.  torka.  Abdörrung,  /. 

abdrängen,  tr.  1.  borttränga.  2.  Jmdm  den 
Platz  ~  tränga  bort  ngn  från  hans  plats. 

abdrechseln,  tr.  1.  bortsvarfva,  svarfva  af.  2. 
biidi.  abgedrechselt:  konstlad,  cirklad. 

Abdreh...  ex.  -bank,  -e  \,  f.  svarfstol.  -eisen, 
-s,-,  n.  svarfjärn. 

abdrehen,  tr.    1.  afvrida.  2.  svarfva. 

abdreschen,  tr.  1.  aftröska.  2.biidi.genom  idke- 
ligt  upprepande  göra  platt,  trivialt.  Ein 
abgedrosch[e]ner  Witz:  en  utnött  kvickhet. 
3.  F  prvgla,  mörbulta. 

Abdrift,  -en,  f.  i^  afdrift. 

abdringen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  aftmga,  aftvinga, 
afprässa  ngn  ngt.  Abdringung,  /. 

Abdruck,  -[e]s,  -e,  m.  I.  tryckning,  af  drag, 
t.  ex.  tdusender  Exemplare.  2.  af  tryck,  ko- 
pia. 3.  aftryck,  spår,  märke.  4.  biidi.  af- 
bild.  5.  0  aftryckare,  trycke  pi  gevursiås. 

abdrucken,  tr.  1.  af  trycka  böcker.  2.  kopiera, 
kalkera. 

abdrücken,  I.  tr.  1.  genom  tryckning  forma, 
göra  aftryck  af.  2.  genom  tryckning  bryta  af, 
trycka  ifrån.  3.  Ein  Geicehr,  einen  Pfeil '>.' 
afskjuta  ett  gevär,  en  pil.  4.  widi.  es  drückt 
mir  das  Herz  ab:  det  söndersliter  mitt 
hjärta,  det  smärtar  mig.  5.  Jmdn  ~  om- 
famna, omklappa  ngn.  II.  itr.  s.  och  sich  ~ 
smyga  sig  bort. 

abdudeln,  tr.  F  ein  Lied  ~  flöjta,  vårdslöst 
spela  cl.  sjunga  en  visa. 

abdünsten,  I.  tr.  låta  afdunsta.  II.  itr.  .«.  af- 
dunsta. Abdiinstung  ei.  Abdunstung, ./". 

abeb[e]nen,  tr.  afjämna.  Abeb[e]nung, ./'. 

Abecé,  -[s],  -[s],  n.  se  Abc. 

Abecedårier,  -s,  -,  Abecedärillus,  -u.<,  -en,  Abecé- 
ling,  -[e]s,  -e,  m.  abecedarie. 

abeggen,  tr.  harfva,  harfva  bort. 

abeichen,  tr.  justera,  kröna  måikäri. 

abeifern,  sich  ~  förifra  sig. 

abeilen,  itr.  s.  ila  åstad. 

Abend,  -s,  -e,  m.  1.  afton,  kväll.  Des  Abends: 
om  aftonen.  Gestern  ~  igår  afton,  i  aftse. 
Heute  ~  i  afton.  Der  heilige  ~  julaftonen. 
Es  geht  auf  ci.  gegen  den  ~  det  lider  mot 
kvällen.  Jmdm  einen  guten  ~  sagen  ei.  wün- 
schen: önska  ngn  god  afton.  Ordspr.  es  ist 
noch  nicht  aller  Tage  ~  ungef.  skrattar  bäst 
som  skrattar  sist.  BUdi.  der  ~  des  Lebens: 
lifvets  afton.  2.  Zu  ~  essen :  spisa  kvälls- 
mat, supera.  3.  aftonsamkväm,  aftonunder- 
hållning. 4.  dagen  före.  5.  väderstreck:  väster. 
Gegen  ~  mot  väster,  -andacht,  -en,f.  afton- 


F  familjalt.     P 


%  mindre  brukligl.    ^  teknisk  tenn.     •i-  sjotcrm.    XX  militärisk  turm. 


abendlich 


abfangen 


bön.  -blått  -[«].•!,  -erf,  n.  aftontidning,  -bröt, 
-[e]s,  O,  n.  kvällsvard,  kvällsmat,  -däm- 
merung,  -en,  f.  skymning,  -essen,  -.«,  -,  w.= 
-brot.  -faller,  "-s,-,7re.aftonfiaril.  -gesellscliaft, 
-cn,/.  aftonsamkväm,  soaré.  -glut[h],  0,./'.  = 
•rot.  -gottesdienst,  -es,  -e,  m.  aftonsång,  -kränz- 
Chen,  -s,  -,  n.  aftonsällskap,  -land,  -[e].'*,  0,  n. 
occidenten,  västern,  -länder,  -s,  -,  m.  ~ln, 
-ne.v,  f.  en  man,  en  kvinna  från  västern. 
•ländisch,  a.  från  västern. -mahl, -[e]s,-e,w.  1. 
aftonvard,  kvällsvard.  2. [-Dos  /jet7///e]~  natt- 
varden. Dax  ~  halteiiKX.  begehen tghtiWn-Att- 
värden,  -mahlsbrot,  -[ej."!,  O,  n.  nattvards- 
bröd, -mahlsgänger,  -s,  -,  m..  ~in,  -nen,  f. 
nattvardsgäst.  -mahlswein,  -[e]s,  O,  m.  natt- 
vardsvin, -musik,  -en,/,  serenad.  Jmdm  eine 
~  bringen:  gifva  ngn  en  serenad.  -rot[h], 
•[eis,  O,  n.  ■röt[h]e,  O,/,  aftonrodnad.  -stern 
-[e].s-,  -e,  m.  aftonstiärna.  -tau,  -[e]s,  O,  m. 
aftondagg,  -tisch,  -es,  O,  m.  =  -brot.  -Unter- 
haltung, -en,  f.  aftonunderhållning,  afton- 
Eamkväm.  -wind,  -[e\s,  -e,  m.  kvällsvind. 
-zeit,  O,  /.  kvällstid,  afton,  -zirkel,  -.s-,  -,  m. 
=  -hränzchen.  -zug,  -[ej^-,  -e  f,  m.  kvällståg 

pÄ  jirnv:.g.-n. 

abendlich,  «.  1.  afton-,  liksom  om  aftonen; 
lulv.  hvarje  afton.  2.  västlig. 

abends,  adu.  om  aftonen,  vid  kvällstid. 

abendwärts,  adv.  mot  väster. 

Abenteuer,  -s,  -,  n.  äfventyr.  Ein  ~  bes/dien: 
räka  nt  för,  npplefva  ett  äfventyr. 

Abenteuerin  se  Abenteurerin. 

abenteuerhaft  %.  abenteuerlich,  a.  äfventyrlig. 

Abenteuerlichkeit,  -en,/,  äfventyrlighet,  excen- 
trieitet. 

abenteuerlln,  -te,fie-t,itr.  h.  gå  ut  på  äfventyr. 

Abenteurer,  -s,  -,  m.  •^\n,  -nen,/,  ufventyrare, 
äfvcntyrerska. 

aber,  I.  konj.  men,  dock.  II.  adv.  ånyo,  åter. 
r^iindf^mals:  om  och  om  igen.  Tausend 
■und '^  tausend:  tusen  sinom  tusen.  III.  »v,, 
-s,  -[sJ,  n.  men.  Er  hat  immer  ein  Wenn 
und  ein  ~  lian  kommer  alltid  med  sina  om 
och  men.  -acht,  -en,/,  förnyadt  bann,  -glau- 
be[n]  -ns,  0,  m.  vidskepelse,  -gläubig,  -gläu- 
bisch,  a.  vidskeplig,  -klaue,  -n,/.  sporre  pS 
djur,  småklöfvar.  -klug,  a.  inbilladt  klok. 
snusförnuftig,  -malig,  a.  förnyad,  upprepad. 
-mäl[s],  adv.  ånyo,  om  igen,  -namefn],  -ns, 
-n,  m.  öknamn,  -saat,  -en,  /.  eftrrsådd. 
-weise,  a.  =  -klug.  -Weisheit,  O,  _/",  inbil- 
lad vishot,  snusförnuft,  -willefnj,  -ns,  O,  m. 
motvilja,  -witz,  -es.  O,  m.  nonsens,  galen- 
skap, -witzig,  <t.  absurd,  galen. 

aberkennen,  ir.  1.  frånkänna,  fråndöma.  2. 
liestrida,  göra  tvistig. 

Aberkennung,  O,  /.  fråndömande.  ~  bürger- 
licher Ehrenrechte  :  dom  på  förlust  af  med- 
borgerligt förtroende,,  -s...  Ex.  ~urt[hjeil, 
■\e'\s,  -e,  n.  dom,  genom  hvilken  ngt  från- 
kännes  ngn. 


abern,    itr.  h.  F  göra  invändningar,  komma 

med  »men». 
abernten,  I.  tr.   skörda.    Den  Acker   ~  mäja 

af  åkern  o^h  röra  hem  seiden.    II.  itr.  h.  afsluta 

skörden. 
abessen,    tr.    afäta.    Den    Baum    ~   afplooka 

frukten     frän     trädet     och    med    detsamma    uppäta 

den.  Einen  Knochen  ~  afkuapra  ett 
ben. 

abfachen,  tr.  förse  med  fack,  t.  ex.  einen 
Schrank. 

abfädeln,  tr.  draga  af  en  tråd  det  på  densam- 
ma uppträdda,  t.  ex.  Perlen. 

abfahren,  I.  itr.  s.  1.  afresa,  gifva  sig  åstad. 
2.  »t  lägga  ut,  af  segla.  3.  biidi.  F  hastigt 
aflägsna  sig,  fara  i  väg;  hädanfara,  dö.  4. 
biidi.  F  =  abblitzen  II.  2.  5.  Den  Fluss  -x, 
segla  utför  floden,  jfr  hinab/ahren.  6, 
halka,  slinta.  Das  Messer /uhr  ab:  knifven 
slant.  II.  tr.  1.  skjutsa,  köra  bort,  t.  ex. 
das  Holz  aus  dem  Walde.  2.  Einen  Weg 
~  köra  en  väg  jämn.  3.  genom  körning 
aflägsna,  t.  ex.  Rinde  vom  Baume  fs^  köra 
mot  trädet,  så  att  bark  slites  af.  Ihm  wurde 
ein.  Arm  abge/ahren  :  han  fick  en  arm  af- 
körd  (afsUtcn  ar  vagnen).  4.  a)  Eine  Schuld  ~ 
genom  skjutsar  (ei.  frakter)  afbetala  en  skuld, 
b)  Eine  Forderung  bei  jmdm  ~  få  sin  for- 
dran hos  ngn  betald  genom  skjutsning.  III. 
.5('cA~  nötas  genom  åkning.  Die  Rüder /a  li- 
ren sich  ab:  hjulen  nötas. 

Abfahrt,  -en,  /.  afresa,  afEärd;  hädanfärd, 
död.  -s...  Ex.  ~zeit,  -en,  /.  tid  för  afresa. 
'>,^zug,  -\e'\s,  -e  t,  m.  afgående  tåg. 

Abfall,  -\_e'\s,  -e  t,  ni.  1.  affallande,  nedfallande, 
t.  ex.  der  Blätter,  der  Beeren.  2.  sluttning; 
brant.  3.  afifall  (otrohet),  t.  ex.  ron  Gott,  vom 
Glauben,  von  einer  Partei.  4.  biidi.  >i;  mot- 
sats, motsättning.  5.  ali'all,  afskräde,  af- 
gång.  Etw.  leidet  einen  grossen  «n/  a) 
det  går  af,  går  bort  mycket  af  ngt,  b)  biidi. 
ngt  lider  en  stor  inskränkning,  -kragen, 
-s,  -,  7H,  nedfäld,  liggande  krage. 

abfallen,  itr.  s.  1.  falla  af,  falla  ned,  t.  ex 
ein  Blatt  fällt  vom  Baume,  die  Mütze  vom 
Kopfe  ab.  2.  biidi.  affialla,  öfvergifva,  t.  ex. 
vom  Glauben,  von  einer  Partei.  Zur  Ge- 
genpartei, zum  Feinde  ~  gå  öfver  tili 
motpartiet,  tili  fienden.  3.  falla  af,  af- 
magra,  försämras.  4.  biidi.  es /allt  etw. /Hr 
dich  ab :  du  får  med  af,  får  del  af.  5.  slutta. 
6.  aftaga,  bilda  motsats,  skilja  sig  från.  7. 
Sich  (dat.)  den  Hals  ~  falla  ned  och  bryta 
af  sig  halsen.  8.  «t-  falla  af,  falla  undan. 

abfällig,  a.  1.  affallande.  2.  sluttande.  3. 
ogynsam.  Jmdn  ~  bescheiden :  gifva  ngn 
afslag.  4.  afEällig,  otrogen,  upprorisk. 

abfangen,  tr.  1.  fånga,  uppfånga.  Jmdm  etw.  ~ 
snappa  bort  ngt  för  ngn,  i  sht  gnm  Ust.  2.  jsig. 
med  jagtspjut  ei.  hirschfängare  döda,  t.  ex. 
ein  Wildschwein. 


O  saknar  plur.     t  1""'  omljii 


It  I 


till  bjiilpverb. 


abfärben 


abgeben 


abfärben,  I.  tr.  färga,  afsluta  färgningen  af.  II. 

itr.  h.  färga  af,  färga  ifrån  sig. 
abfasern,   I.  tr.  afdraga  trådar  af.  Erbsen  ~ 

drag:i  trådarne  af  ärtskidor.    II.  itr.  h.  och 

sich  ~  släppa  trådarne,  tråda  upp  sig. 
abfassen,    tr.    1.    affatta,  författa,  t.  ex.  eine 

Schrift;  formulera,  t.  ex.  ein  Urteil:  en  dom, 

ett  utslag.  2.  =  ah/arifjen  1;  F  ertappa. 
Abfassung,  -en,  f.  affattning,  uppsättning,  t. 

ex.  einer  Klageschrift ;  formulering. 
abtasten,    I.  tr.  genom  fastande  försona.    II. 

Sich  ~  utmatta  sig  genom  fastande. 
abfaulen,  itr.  s.  ruttna  bort. 
abfedern,  I.  tr.  taga  bort  fjäder  af.  Ein  Huhn 

~  plocka  en  höna.  Ein  Kleid  ~  plocka  fjä- 

drarne    af   en  klädning.  II.  itr.  h.   1.  mista 

fjädrarue,  rugga.  2.  upphöra  att  rugga. 
abfegen,  I.  tr.  sopa  bort,  sopa  af,  damma  af. 

II.  itr.  s.  sätta  i  väg,  fara  åstad. 
Abfeger, -s, -,  m.  ~in,  -nen,f.  sopare,  soperska. 
abfeilen,  tr.  afiila. 
abfeimen,  tr.  1.  skumma,  afskiimma,  t.  ex.  dip, 

Milrh.    2.  biidi.  a)  Snygga  upp,  fiffa  upp,  b) 

a/jr/cfeimt:  fiffig,  slipad,  inpiskad,  t.  ex.  ein 

a/jfjefeimter  Schurke. 
abfertigen,  tr.  1.  afEärda,  afsända.  2.  kort  af- 

visa.   Sich  mit  Geld  ~  lassen:  låta  sig  nöja 

med  pengar.  Abfertigung,  /. 
abfetten,  I.  tr.  1,  kokk.  smörja  med  flott  ei.  smör. 

2.  af.-^kumma  det  feta  af.  II.  itr.  h.  afmagra. 
abfeuern,  I.  tr.  afskjnta,  aflossa,  t.  ex.  ein  Ge- 

vdir,   eine  Kanone.    II.  itr.  h.  X  gifva  eld, 

gifva  fyr.  Abfeuerung,  /. 
abfiedeln,  tr.  spela  slarfngt,  fila  på  fiol,  t.  ex. 

eine  Melodie. 
abfieren,  tr.  i  afiBra. 
abfilzen,  tr.   1.  O  borttaga  filten,  ludden  af.  2. 

biirti.  F  lexa  upp. 

abfinden,     I.    tr.     godtgöra     mea     ngn    obetydlighet. 

Jmdn  mit  etw.  ~  få  ngn  att  nöja  sig  med 
ngt.  II.  Sich  mit  jmdm  ->./  träffa  öfverens- 
kommelse  med  ngn.  Sicli  mit  seinem  Ge- 
wissen abzufinden  suchen:  söka  muta,  ned- 
tysta sitt  samvete. 

Abfindung,  -en,  f.  1.  förlikning.  Biiai.  ~  des  Ge- 
wissens: dagtingan  med  samvetet.  2.  godt- 
görelse.  3.  apanage. 

abfischen,  tr.  1.  fiska  upp  all  fisken  ur,  t.  ex. 
einen  Teich.  2.  biidi.  das  Beste  »^  taga  det 
bästa  för  sig. 

abfitzen,  tr.  härfla  af. 

abflachen,  tr.  göra  slät,  afplatta,  planera. 

abflattern,  I.  itr.  s.  fladdra,  flyga  åstad.  II. 
Sich  ->./  fladdra  sig  trött. 

abflechten,  tr.  lösa  upp  ngt  flatadt. 

abflecken,  itr.  k.  gifva  fläckar  ifrån  sig,  färga 
af. 

abflenzen,  tr.  ^  einen  Walfisch  ~  bortskära 
späcket  pä  en  hvalfisk. 

abfliegen,  itr.  s.  flyga  åstad. 

abfliessen,  itr.  s.  1.  flyta  af,  flytabort.  2.förflyta. 


Abflug,  •[e]s,  O,  m.  1.  om  fogiar:  bortflygande, 
flyttning.   2.  om  trUJ:  flygande  frö. 

Abfluss,  -es,  -et,  m.  1.  aflopp,  afflytande.  2. 
aflopp,  afloppskanal.  -graben,  -s,  -f,  m.  af- 
loppsdike,  afloppsgraf. 

abfolgen,  tr.  Jmdm  etw.-^  och  itr.  s.  Jmdm  etw. 
f\,  lassen :  låta  ngn  få  ngt,  öfvcrlemna  ngt 
åt  ngn.  Abfolgung,  /. 

abfordern,  tr.  affordra.  BUdi.  Gott  hat  ihn  abge- 
fordert: Gud  har  kallat  honom  hädan.  Ab- 
forderung,  /. 

Abform,  -en,  f.  modell,  afbild. 

abformen,  tr.  forma,  modellera.  Abformung,  /. 

abfragen,  tr.  1.  Jmdm  etw.  '\j  fråga  ngn  om 
ngt  för  att  lära  sig  det.  2.  JJcm  Schüler  die  Auf- 
gabe ~  förhöra  lärjungen  lexan. 

abfressen,  tr.  om  djur  och  P  om  människor :  af  äta,  af- 

beta. 

abfrieren,  itr.  s.  och  tr.  förfrysa,  förkyla. 

abfühlen,  tr.  Jmdm  seine  Gedanken  ~  märka, 
ana  ngns  tankar. 

Abfuhr[e],  -en,  f  transport  med  vagn. 

Abfuhr ...  Ex.  -mittel,  -s,  -,  n.  laxativ. 

abführen,  tr.  1.  afEöra,  bortföra,  transportera. 
2.  afleda,  t.  ex.  einen  Fluss.  Das  führt  mich 
zu  weit  von  meinem  Gegen  stände  ab:  det  för 
mig  för  långt  från  mitt  ämne.  3.  Hc  die 
Wache  ~  aflösa  vakten.  4.  med.  afföra,  pur- 

gera.    5.    afföra,    afskrifva  ur  räkenskaper,  t.  ex. 

eine  Schuld,  eine  Summe.  6.  faktn.  såra  ngn, 

så  att  h.in  blir  urstindsatt  att  fortsätta  fäktningen.  7.  F 

=  abfertigen  2.  Abführung,  /. 

abfüllen,  tr.  1.  borttaga,  afskumma,  t.  ex.  das 
Fett  von  der  Sauce.  2.  Das  Bier  in  Flaschen 
~  tappa  ölet  på  buteljer.  Abfüllung,  /. 

abfüttern,  P  abfuttern,  tr.    I.  fodra,  mata  djur. 

2.  afsluta  kreaturens  fodring.  3.FGas<e~gifva 

sina   gäster   ett    mål  ror  att  därigenom  blifva  kvitt 
sina  förpliktelser  mot  dem.    AbfUtterung,  _/'. 

Abgabe,  -n,  f.  1.  aflemning,  öfverlomning.  2. 
afgift,  skatt. 

abgähren,  itr.  h.  upphöra  att  jäsa, 

Abgang,  -[e].s-,  O,  m.  1.  afgång,  afresa,  t.  ex.  der 
Post,  eines  Schift'es.  Biidi.  der  ~  aus  diesem 
Lehen:   skilsmässan  från  lifvet.   Tödlicher 

~    bortgång,    död.    Ifven   om  en  skädcspelaros  af- 
trädande    från   scenen.    2.    afgång   ur  en  ställning, 

t.  ex.  des  Schülers  vom  Gymnasium  zur  Uni- 
versität. 3.  åtgång,  afsättning,  t.  ex.  einer 
Ware.  4.  förminskning,  förlust.  5.  affall. 
6.  In  ~  kommen:  komma  ur  bruket,  -s... 
Ex.  ~prüfung,  -en, f.  afgångsexamen,  student- 
examen. ~zeit,  -en,  f.  afgångstid.  ~zeug- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  afgångsbetyg. 
abgängig,  a.  1.  med  god  åtgång,  med  stark 
efterfrågan.  2.  ~  werden:  komma  ur  modet. 

3.  felande,  som  fattas. 
abgaukeln,  tr.  F  afnarra. 
abgaunern,  tr.  P  afnarra. 

abgeben,  I.  tr.  1.  afgifva,  lemna,  öfvcrlemna. 
Da$   Gepäck  -x»  låta  polettera  sina  saker, 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    Ö  teknisk  term.    ■t«  sjöicrm.    XX  militärisk  term. 


Abgedroschenheit 


ab  gürten 


sitt  bagage.  2.  afgifva,  uttala,  t.  «.  eine 
Meinung,  ein  Urteil.  3.  F  jmdni  eins  ci. 
etil}.  ~  gifva  någon  på  pälsen  med  siag  ei.  oi-a. 
Opcrsoni.  CS  wird  ettv.  ~  det  kommer  att  van- 
kas stryk  el.  bannor.  4.  Einen  Wechsel  niif 
jmdn  ~  utfärda  en  växel  på  ngn.  5.  dela 
med  sig.  Er  gieht  niemandem  etw.  ab:  han 
delar  ej  med  sig  åt  ngn,  behåller  sitt  för 
sig.  6.  föreställa,  blifva,  vara,  bilda,  utgöra. 
Die  Mittelsperson  ~  spela  medlare.  Er  wird 
einen  guten  Soldaten  ~  han  kommer  att  bli 
en  bra  soldat.  II.  Sich  mit  etu\  ~  syssel- 
sätta, befatta  sig  med  ngt.  III.  ifr.  h.  kort- 
spel: gifva  sista  gången. 

Abgedroschenheit,  -en,  f.  platthet,  trivialitet, 
jfr  abdreschen  2. 

Abgefeimtheit,  -en,  f.  bakslughet,  illistighet, 
jfr  ahftime.n  2  b. 

abgehen,  I.  itr.  s.  1.  afgå.  ~  lassen:  låta  afgå, 
afsända.  2.  ~  voti  ei.  «ms;  öfvergifva,  lemna, 
t.  ex.  von  einer  Meinung,  einer  Stelle,  der 
Schule,  aus  dem  Dienste.  Mit  dem  Tode  ~ 
afgå  med  döden,  aflida.  Hier  geht  der  Weg 
ab:  här  tar  vägen  af.  3.  med.  afgå,  afföras.  4. 
gå  af,  lossna,  t.  ex.  der  Nagel  geht  vom  Finger 
ab.  5.  om  gevär:  gå  af.  ~  lassen :  afskii;ta.  6.  af- 
gå, afdragas,  rabatteras,  t.  ox.  von  der  Rech- 
nung, vom  Preise.  Was  ihm  an  Verstand 
abgeht,  ersetzt  er  durch  Fleiss:  hvad  som 
fattas  honom  i  förstånd,  ersätter  han  ge- 
nom flit.  7.  handel:  finna  åtgång,  röna  efter- 
frågan. 8.  aflöi^a.  II.  tr.  1.  genom  gående  nöta, 
af  trampa.  Sich  (dat.)  die  Beine  nach  etw.  ~  af 
alla  krafter  gå,biidi.  sträfva  efter  ngt.  2.  med 
steg  mäta.  3.  F  abgegangen  werden:  jägtas. 

abgeizen,  I.  tr.  undandraga  i  följd  af  snålhet, 
snåla  in.  II.  Sich  ~  genom  snålhet  ut- 
matta sig,  taga  lifvet  af  sig. 

Abgelebthei't,  O,  /.  utlefvadt,  orkeslöst  till- 
stånd, skröplighet,  jfr  ablehen  II,  2. 

abgelegen,  a.  aflägsen,  afsides  belägen. 

Abgelegenheit,  O,  /.  aflägsen  belägenhet,  af- 
stiiiid,  jfr  abliegen  T,  1. 

abgeloben,  tr.  a.fsvärja,  afstå  frän. 

Abgemessenheit,  O,  ./'.  afmätt  tillbakadragi-n- 
licf,  jfr  abmessen  .'i. 

Ahgeneigtheit,  O,  f.  obonägentict,  motvilja,,  jfr 

obprigen  IL 

Abgeordnete(r),  (adj,  i.ojn.)  m.  deputcr:id,  (riks- 
dag8)fullraäk  tig,  riksdagsman. -n...  Ex. ~haus, 
-CS,  -er  t,  n.  andra  kammaren  vid  riksdaKen 
~wahl,    -en,  f.    riksdagsmannaval   tiii  andra 

abgerben,  tr.  1.  <J)  afgarfva.  2.  hiidi,  F  pr  vgl  a,, 

garfva  skinnet  på. 
Abgerlssenheit, /.  1.  trasigt  tillstånd.  2.  i 

lirist  på  sammanliang.  .jfr  abreissen  I.  .'i ;  II. 
Abgesandtefr),   (adj.  b.ijn.)  vi.  deputerad,  siinde- 

buii,  ambassadör. 
Abgeschiedenheit,  O,/,  tillljakadragcnhcl,  cus- 

lighet,  isolering. 


Abgeschllffenheit,  O,  /.  belefvenhet,  jfr  /.  ab- 
schleifen II,  2. 

Abgeschlossenheit,  O,  /.  tillbakadragenhet,  af- 
stängdhet,  isolering,  jfr  abschliesscn  7,  2. 

abgeschmackt,  a.  fadd,  platt,  innehållslös. 

Abgeschmacktheit,  -en,  f.  faddhet,  platthet. 

Abgesondertheit,  O,  f.  frånsöndring,  isolering. 

Abgestorbenheit,  O,  /.  okänslighet,  apati. 

Abgestumpftheit,  O,  /.  1.  trubbighet,  slöhet. 
2.  andlig  slöhet,  förslöadt  tillstånd,  jfr  ah- 
stumpfen. 

abgewinnen,  tr.  tillvinna  sig,  vinna.  Jmdm 
Liebe  ~  göra  sig  älskad  af  ngn.  Jmdm  den 
Vorsprung  ~  få  försprång  för  ngn.  Einer 
Sache  keinen  Geschmack  ~  können:  ej  finna 
smak  i,  ej  tycka  om  ngt.  Sich  (dat.)  ettr.  ~ 
förmå  sig  till  ngt.  Abgewinnung,  /. 

abgewöhnen,  tr.  Jmdm  etn\  ~  vänja  ngn  af 
med  ngt.  Abgewöhnung,  /. 

abgiessen,  tr.  1.  afhälla,  t.  ex.  das  Wasser  vom. 
Gemüse.  2.  In  eine  Form  ~  gjuta  i  en  form. 
Abgiessung,  /". 

abgipfeln,  tr.  toppa  af.  Abgipf[e]lung,  y. 

abgittern,  tr.  afskilja  genom  galler. 

Abglanz,  -es,  0,  m.  1.  återglans,  refle.x.  2.  hiidi, 
(svag)  afbild. 

abglätten,  tr.  släta  nt,  jäinua,  polera.  Abglät- 
tiing,  _/'. 

abgleichen,  tr.  1.  jrtuiiia..  2.  han.iw:  Schuld  und 
Forderung  ~  saldera  en  rakning.  3.  O  af- 
jämna,  afväga,  sammaupassa.    Abgleichung, 

/• 
abgleiten,  itr.  s.  halka,  glida,  slinta,  glida  ned. 

Biidi.  alle  Ermahnungen  gleiten  an  ihm  ab: 

alla  förmaningar  äro  spilda  på  honom. 
abglimmen,  itr.  s.  slockna  småningom.  Abglim- 

mung,  /. 
abglühen,  I.  tr.  glödga,  t   ex.  Eisen,  Wein.  II. 

itr.  s.  upjjhöra  alt  glöda,  svalna.  Abglühung, 

Abgott,  •[c]s,  -ert,  m.  afgud. 

Abgötterei,  -vn,f.  afguderi. 

abgöttisch,  a.  afgudisk. 

abgraben,  tr.  1.  gräfva  af,  gräfva  bort,  genom 
gräfning  jämna.  2.  gnm  grafning  afleda,  af- 
dika.  3.  Einen  Waldbrand  ~  genom  graf- 
var  begränsa  en  skogseld.  Abgrabung,  /. 

abgrämen,  sich  <>./  förtäras  af  grämelse. 

abgrasen,     tr.    om  djur:   afbeta,    om  manni.skor:    slå 

af  gräset  på,  t.  ex.  die  Wiese. 

abgreifen,  tr.  gnm  händernas  vidriiring  afuöta. 

abgrenzen,  tr.  begränsa,  bestämma  gränserna 

för.  Abgrenzung,  /. 
Abgrund,  -[c]s,  -ef,  m.  afgrund. 
abgucken,  tr.  F  1.  Jmdm  eine  Kunst  ~  lära  sig 

en  konst  af  ngn  genom  att  fdrstuiet  se  honom 

utöfva  den.   2.  Sich  (dat.)  die  Augen  ~  titta 

nyfiket,  starrbliga. 
abgürten,    tr.   afspänna.    Den   Degen  -^   taga 

af   sig   värjan.  Das  Pferd  ~  lossa,  spänna 

upp  hästens  bukgjordar. 


O  sak 


t  har  omljud.     tr. 


Itr.   Intransitiv 


h.  h.ir  haben,   S.   har  sein  till  hjälpverb. 


Abgnss 


abkaufen 


Abguss,  -es,  -e  f,  '«•  !•  gjutning,  afgjutning. 
2.  det  gjutna,  den  gjutna  bilden.  3.  ©  gjut- 
hål. 

abhaaren,  I.  tr.  borttaga,  afskafva  hfirct  af.  II. 
itr.  h.  håra  af. 

abhaben,  tr.  1.  behålla  af,  t.  ex.  den  Hut,  den 
Rock.  2.  F  få  del  af. 

abhacken,  tr.  afhacka,  afhugga. 

abhageln,  I.  tr.  Das  Wetter  hat  die  Blüten  ab- 
gehagell  ci.  die  B.  sind  ahyehagelt:  haglet 
har  slagit  af  blommorna.  IL  Sich  ~  opuis. 
upphöra  att  hagla. 

abhäkeln,  tr.  virka  af,  t.  ex.  ein  Muster. 

abhaken,  tr.  häkta  af. 

ibhalten,  I.  tr.  1.  afhålla,  hindra,  hålla  till- 
baka, t.  ex.  jmdn  von  der  Arbeit.  2.  hålla 
ifrån,  t.  ex.  ■t  den  Anher  vom  Bord;  afstänga, 
t.  ex.  das  Wasser  durch  Verdammungen.  3. 
hålla,  t.  ex.  eine  Auktion,  eine  Sitzung;  fira, 
t.  ex.  einen  Gottesdienst.  II.  itr.  h.  i.  vom 
Lande  ~  hålla  från  landet,  söka  sjön.  Ab- 
haltung, /. 

abhandeln,  tr.  1,  Jmdm  etw.  ~  köpa,  tillhandla 
sig  ngt  af  ngn.  2.  afpruta.  Er  lä.<;st  sich 
nichts  ~  han  låter  ej  pruta  med  sig.  3.  af- 
handla,  förhandla,  diskutera.  Bas  Weitere 
wollen  wir  morgen  'v  vi  skola  vidare  talas 
vid  i  morgon. 

abhanden,  adv.  ~  kommen:  komma  bort. 

Abhandlung,  -en,  f.  afhandling. 

Abhang,  -[e]s,  -ef,  m.  1.  sluttning,  lutning.  2. 
Ji  glacis. 

abhangen,  itr.  h.  1.  hänga  ned.  2.  hänga  på 
ngt  afstånd.  3.  biidi.  von  jmdm  ~  bero, 
vara  beroende  af  ngn.  Es  von  den  Umstän- 
den ~  lassen:  låta  det  bero  på  omständig- 
heterna. 

abhängen,  I.  tr.  taga  ned  ngt  haugandc.  II.  itr. 
h.  =  abhangen. 

abhängig,  a.  1.  sluttande.  2.  mwi.  beroende, 
afhängig. 

Abhängigkeit,  O,  /.  1.  %  sluttning,  lutning.  2. 
beroende. 

abhärmen,  sich  ^  förtäras  af  grämelse. 

abhärten,  I.  tr.  göra  håird,  härda.  II.  Sich  ~ 
härda  sig,  härdas. 

Abhärtung,  -en,  f.  härdning,  härdande. 

abhaschen,  tr.  Jmdm  etw.  »v/  jägta  ngn,  så  att 
han  lemnar  ifrån  sig  ngt. 

abhaspeln,  tr.  1.  0  afhärfla,  afhaspla.  2.  i.iidi. 
F  göra  ifrån  sig  med  hafs.  Abhasp[e]- 
lung,/. 

abhauen,  tr.  1.  afhugga.  2.  F  piska  upp.  Ab- 
hauung,  /. 

abhäuten,  i.  tr.  afdraga  huden  af,  flå.  II,  itr.  h. 
byta  om  skinn. 

abheben,  I.  tr.  aflyfta,  aftaga.  II.  Sich  '^ 
sticka  af,  framträda.  Abhebung,/. 

abhelfen,  I.  tr.  Jmdm  den  Rock  ~  hjälpa  ngn 
af  med  rocken.  II.  itr.  h.  1.  Jmdm  von  etw. 
~  hjälpa  ngn  att  blifva  af  med  ngt.  2.  af- 


hjälpa,  skafEa  bot  för,  t.  ex.  einer  Krankheil, 

einem  Übelstande. 
abherzen,  tr.  smeka  hjärtligt. 
abhetzen,  I.  tr.   1.  jäg.  tröttjaga,  jägta.  2.  biidi. 

F  jägta.  II.  Sich  ^  trötta  ut  sig. 
Abhetzung,  -en,  f.   1.  hetsjagt.  2.  Lii.ii.  F  jäg- 

tande. 
Abhilfe  sc  Abhülfe. 
abhobeln,   tr.    1.  #  hyfla  af.  2.  biidi.  F  hyfsa. 

AbhSb[e]lung,/. 
abhold,    a.   Jmdm,   einer   Sache  -v   ogynsamt 

stämd,  fiendtlig  mot  ngn,  ngt. 
abholen,  tr.  1.  hämta,  afhämta.  2.  i  taga  lös, 

göra  flott. 
abholzen,  tr.  1.  hugga  ned  träd,  afrödja.  Einen 

Berg   ~   hugga  bort  träden,  skogen  på  ett 

bärg.  2.  kvista,  afkvista.  3.  biidi.  F  prygla. 

Abhoizung,  /. 
abhorchen,  tr.  genom  lyssnande,  spioneri  taga 

reda   på,   t.   ex.  jmdm  ein  Geheimnis:  ngns 

hemlighet. 
abhören,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  erfara  ngt  af  ngn, 

i    sht    gnm    hemligt    lyssnande.    2.    förhöra.     AbhÖ- 

rung,  /. 

Abhub,  -[e]s.  O,  m.  1.  det  aflyftade.  2.  öfver- 
lefvor.  3.  uoit.spc.i ;  af  tagning.  4.  affall,  af- 
skräde. 

Abhülfe,  -n,f.  hjälp  mot,  bot  rar. 

abhungern,  sich  ~  svälta  sig. 

abhiipfen,  itr.  s.  hoppa  åstad. 

abhuschen,  itr.  s.  hastigt  smyga  sig  bort. 

abhusten,  I.  tr.  hosta  upp.  II.  Sich  ~  hosta 
våldsamt,  hosta  sig  trött. 

abhiiten,  tr.  Eine  Wiese  ~  valla  på  en  äng. 

abirren,  itr.  s.  gå  vilse,  förirra  sig;  biidi.  begå 
felsteg.  Abirrung,  /. 

Abiturient,  -en,  -en,  m.  abiturient,  student- 
kandidat, -en  ...  Ex.  ~prüfung,  -en,f.  afgångs- 
examen,  studentexamen. 

abjagen,  I.  tr.  1.  uttrötta,  t.  ex.  ein  Pferd.  2. 
jäg.  ein  Revier  ~  leda  jagten  öfver,  afdrif- 
va  ett  visst  område.  3.  Jmdm  etw.  ~  sätta 
efter  ngn  och  fråntaga  honom  ngt.  II.  Sich 
~  trötta  ut  sig.  III.  itr.  h.  sluta  jagten. 

abkämmen,  tr.  afkamma. 

abkanten,  tr.  kanta,  afkanta. 

abkanzeln,  tr.  1.  högijudt  förkunna  från  predik- 
stolen, proklamera.  2.  biidi.  F  jmdn  ~  ban- 
na,  läsa  lagen  för  ngn. 

abkappen,  tr.  1.  aftaga  hufvan  på  jagtfaikar.  2. 
afhugga,  i^  kapa.  3.  biidi.  F  afsnäsa. 

abkargen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  snåla  in  ngt  för 
ngn. 

abkarren,  tr.  köra  bort  i  (8kott)kärra. 

abkarten,  tr.  hemligt  komma  öfverens  om,  in- 
gå komplott  om.  Abgekarteter  Handel:  an- 
slag, komplott.  Abkartung,  /. 

abkasteien,  sich  ~  hårdt  späka  sig. 

abkauen,  tr.  aftugga. 

Abkauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  köp  af  ngn,  inköp. 

abkaufen,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  köpa  ngt  af  ngn. 


sms.     F  familjärt.    P  lägre  sprfik.    % 


'  teknisk  I 


)X<  militärisk 


Abkäufer 


8 


ablagern 


2.    Eine    Strafe  ei.  sich  von  einer  Strafe  ~ 

köpa  sig  fri  från  ett  straff. 
Abkäufer,  -$,  -,  m.  köpare. 
abkehlen,   tr.   1.  hugga  af  halsen  på  djur.  2.  © 

furse  med  refflor,  refQa.  Abkehlung, ,/'. 
Abkehr,  O,/,  afsmak,  motvilja. 
abkehren,  I.  tr.  1.  afsopa.  2.  afvända.  t.  ex.  ein 

I  /ni.  II.  Sich  ~  vända  sig  bort. 
Abkehrer,  -.«, -,  m. '^'m, -nen,  f. sopare, soperska. 
Afakehrlcht,  -[f].«,  O,  m.  och  «.  sopor. 
abkeilen,    tr.    1.  genom  kilar  frånskilja.  2.  P 

mörbulta. 
abkeltern,    I.   tr.   prässa  drufvor.  II.  itr.  h.  af- 

sluta  prässningen. 
abketten,  tr.  afhäkta,  aftaga  kedjor  af.  Einen 

IJiniil  ~  lössläppa  en  hund  fiim  k..ijan. 
abklappen,    tr.   Einen   Tisch   ~   fälla  ned  ett 

bords  skifvor. 
abklären,  I.  tr.  klara,  klara  af.  II.  Sichf^  klara 

sijr,  klarna.  Abklärung,/'. 
Abklatsch,  -<.-•,  -c,  m.  aftryck,  matt  kopia. 
abklatschen,  I.  tr.  afklatscha,  aftrycka.  II.  F 

.s-/c/i  -V/  äladdra,  skvallra  af  hjärtans  lust. 
abklauben,  tr.  afplocka.  Einen  Knochen  ~  af- 

gnaga  ett  ben. 
abklecksen,    tr.    F   afskrifva,  kopiera  som  en 

klåpare. 
abkleiden,  tr.  1.  ©  genom  en  tunn  vägg  dölja 

el.  frånskilja.  2.  %  afkläda.  Äbkleidung, /. ' 
abklemmen,  tr.  afklämma. 
abklimpern,    tr.    F   mus.   spela   dåligt,  traggla 

igenom. 
abklingen,  itr.  .«.  förklinga, 
abklopfen,  tr.  slå  af,  t.  ex.  ein  Stück  von  einem 

Sit  Ine:   piska,   piska   af,  t.  ex.  die  Kleider, 

den  Stfi'ib  von  den  Kleidern. 
abklöppeln,  tr.  O    1.  färdigknyppla,  t.  ex.  eine 

Spitze.   2.  knyppla  af,  t.  ex.  ein  .^fitster. 
abknabbern,  tr.  P  afknapra. 
abknacken,  l.tr.  knacka  af.  IL  itr.  s.  knakande 

löÄsna. 
abknallen,  I.  itr.  s.  knalla,  springa  sonder  med 

en  knall.   II.  tr.  F  ein  Getoehr  r^  skjuta  af 

ett  .ü'evär. 
abknappen,  abknapsen,  F  =  abzwacken. 
abknausern,  F  =  abkargen. 
abkneifen,  tr.  afknipa. 
abknicken,  tr.  afknäcka,  afbryta, 
abknipsen,    tr.    F    1.  skära  af,  i.  <;%.  die  Feder- 
spitze.    2.  knäppa  till,  gifva  ngt  en  knäpp, 

sk  att  det  far  sin  kos. 

abknöpfen,  tr.  knäppa  af,  knäppa  upp. 
abknüpfen,  tr.  knyta  af,  knyta  upp. 
abkochen,  I.  tr.  afkoka.  koka  på.   II.  itr.  h.  X 

l.r^a  mat.  koka  kaffe.   Abkochung,  _/'. 
abkommandieren,  tr.  ^  1.  återkalla  en  order.    2. 

.skicka  på  en  konimendering,  kommendera. 
Abkommandierung,   -en,  f.    1.  kontraorder.  2. 

konimendering. 
abkommen,  itr.  s.  1.  komma  bort;  aflägsna  sig. 

Vom   Werje  ~  gå  vilse.    Von  seiner  Rede  ~ 


tappa  tråden  i  talet,  2.  komma  ifrån,  slå 
sig  lös.  Nicht  'N/  ^^önnera ;  vara  förhindrad 
att  komma.  3.  komma  ifrån,  blifva  k^-itt.  Bil- 
lig ~  slippa  ifrån  för  godt  pris.  4.  komma 
ur  bniket,  bli  gammalmodig.  Immer  mehr 
~  blifs-a  mer  och  mer  obruklig.  5.  X  och 
jäg.  gut  ~  skjuta  bra. 

Abkommenschaft,  O,  /.  afkomma,  efterkom- 
mande, 

Abkömmling,  -[e]s,  -e,  m.  afkomling. 

abkonterfeien,  tr.  F  porträttera. 

abköpfen,  tr.  1.  F  halshugga.  2.  afskära  huf- 
vudet  på,  t. ex.  Fische.  3.  toppa.  Abköpfung,  f. 

abkoppeln,  tr.  jag.  släppa,  t.  ex.  die  Hunde. 

abkörnen,  tr.  Die  Ähren  ~  taga  kornen  ur 
axen. 

abkratzen,  I.  tr.  1.  afskrapa,  afputsa,  t.  ex.  den 
Schmutz   von    den    Schuhen  ei.  die  Schuhe. 

2.  mus.  spela  med  skärande  missljud,  i  sht  pfi 
stråkinstrument.  II.  F  itr.  s.  ge  sig  af,  schappa. 

abkrauten,  tr.  rensa,  bortrensa  ogräs  från,  t.  ex. 

ein  Beet :  ett  trädgårdsland. 
abkriegen,  tr.  F  1.  få  del  af,  få  med  af;  få  ban- 

nor,    få   stryk.    Du  vurst  schon  deins  /x,  du 

skall  nog  få  din  beskärda  del.  2.  få  af,  få 

loss. 
abkritzeln,  tr.  afskrifva,  kopiera  på  ett  dåligt 

sätt. 
abkroschen,  tr.  kokk.  bryna  i  smör. 
abkriimeln,   I.  tr.  afsmula,    II.  itr.  s.  och  sich 

~  smula  sig. 
abkrusten,  tr.  aftaga  skorpan  på,  t.  ex.  Brnt. 
abkugeln,  tr.  Etw.  ~  rösta,  votera  med  kulor 

om  ngt. 
abkühlen,   I.   tr.   låta   svalna,  svalka,  afkj-la, 

Biidi.  den  Zum  '^  svalka  sin  vrede.  II.  Sich 

~  svalna. 
Abkunft,  %  -en,  f.  härkomst.  Von  bürgerlicher 

~  af  borgerlig  familj. 
abkürzen,  tr.  1.  afkorta,  förkorta.    2.  räkn.  ei- 
nen Bruch  ~  förkorta,  reducera  ett  bråk, 

3.  Jmdm  den  Lohn  ei.  etw.  am  Lohne  ~ 
minska,  afknappa  ngns  bin. 

Abkürzung,  -en,  f.  1.  afkortning,  förkortning. 
2.  räkn.  ~  cines  Bruches:  ett  bråks  reduk- 
tion, -s  ...  Ex.  ^Zeichen,  -.■;,  -,n.  förkortnings- 
tecken. 

abküssen,  tr.  1.  kyssa  bort,  t.  ex.  die  Tkränen. 
2.  F  kringkyssa. 

abkutsch[ier]en,  itr.s.  Fkuska åstad, faraborfc. 

abladen,  tr.  ooh  itr.  k.  aflassa,  aflasta,  lossa  en 
last    Abladung,  /. 

Ablader.  Abläder,  -s,  -,  m.  aflastare, 

Ablage,  -n,  f.  1.  förvaringsställe,  magasin, 
upplag.  2.  ~  einer  Rechnung:  en  räknings 
afslutundc.   3.  ~  eines  Eides:  edgång. 

ablagern,  I.  tr.  1.  afiagra,  afsätta.  2.  låta  lägra 
sig  på  afstånd.  3.  lägga  på  lager.  II.  Sich 
~  1.  afiagra  sig.  2.  lägra  sig  på  afstånd. 
m.  itr.  s.  ligga  till  sig,  t.  ex.  abgelagerter 
Wein,  gut  abgelagerte  Cigarren. Mlagerung  f. 


0  saknar  plur.     f  bar  omljud.     tr,  transitivt,   itr,  intransititirt  verb.    k.  har  haben,   S.  har  sein  tili  hjälpverb. 


ablangen 


Abieiter 


ablangen,  tr.  1.  räcka  ned.  2.  afhiimta  ooh  mod- 
t:.s^    3.  uppnå. 

ablaschen,  tr.  skog.  stämpla,  utstämpla. 

Ablass,  -es,  -e  ti  '"•  !•  aflopp,  t.  ex.  des  Was- 
aers  oms  dem  Teiche;  damlucka.  2.  Ohne  'v» 
iitan  .  återvändo.  3.  afslag,  nedsättning  p.i 
pri.sct.  4.  aflat,  biidi.  förlåtelse,  -briel,  -[e].s-, 
-e,  VI.  aflatsbref.  -hahn,  -[e]s,  -e  t,  m.  0  af- 
lopp.skran.  -Jahr,  -[cj.s-, -e,  ».  jubelår,  -kram, 
-[?].•;,  0,  m.  aflatshaadel.  -krämer,  -s,  -,  vi. 
allatskrämare.  -Zettel,  -s,  -,  vi.  aflatsbref. 

ablassen,  I.  tr.  1.  låta  vara  af,  ej  åter  fast- 
sätta,  ej  vidröra.  Seine  Hand  von  etw. 
~  ej  röra  vid.  2.  låta  gä,  afsända.  Einen 
Brief  an  jmdn  r^  sända  ett  bref  till  ngn. 
Das  Schiß' vom  Stapel  •^  låta  fartyget  gå  af 
stapeln.  3.  aftappa.  Len  Teich,  den  Graben 
»v«  leda  vattnet  nr  dammen,  ur  diket.  Wein 
vom  Fasse  ~  tappa  vin.  Das  Fass  -^  tappa  ur 
tunnan,  fatet.  4.  Etw.  an  der  Forderung  i^ 
skänka  efter  ngt  af  sin  fordran.  Elio.  nom 
Preise  «x-  låta  pruta  med  sig.  5.  öfverlåta, 
försälja,  t.  ex.  jmdm  Waren.  II.  itr.  h.  1. 
upphöra,  taga  slut.  2.  Von  clw.  ~  afstå 
ifrån,  uppgifva  sina  anspråk  på  ngt,  låta 
ngt  vara.  Abiassung, ./". 

abiauben,  tr.  aflöfva.  Wcin  ~  beskära  vin- 
rankor.  Abiaubung,  f. 

ablauern,  tr.  utspana,  utspionera,  lura  ut. 

Ablauf,  -[e'\s,  -e  t,  m.  1.  aflopp.  2.  -v,  des  F/er- 
des:  startande.  3.  förlopp,  slut,  t.  ex.  nach 
»x/  dieser  Zeit.  Der  ~  des  Wechsels :  växelns 
förfallotid.  4.  bUdi.  utgång,  resultat.  6.  Der 
»N»  des  Fahrzeuges :  fartygets  gång  af  sta- 
peln. -S ...  Ex.  ~frlst,  ~2elt,  -en,  f.  förfallo- 
tid, t.  ex.  eines  Wechsels.  ~röhre,  -n,  /.  af- 
loppsrör. 

ablaufen,  I.  itr.  s.  1.  gä  af,  t.  ex.  das  Ilad  läuft  von 
der  Achse  ab.  2.  afflyta.  3.  >i.  afsegla;  gå  af 
stapeln.  4.  tiidi.  F  misslyckas,  afspisas.  Er 
ist  gut  abgelaufen :  han  har  just  råkat  väl 
ut.  Pakt.  seinen  Gegner  ~  lassen:  parera 
motståndarens  stöt.  5.  taga  af.  Ein  Weg 
läuft  von  der  Chaussee  ab :  en  mindre  väg  tar 
af  från  landsvägen.    6.  taga  slut.  Die  Zeit 

ist    abgelaufen :    den    roreskrifna   el.    öfvercnskomna 

tiden  är  förfluten.  Seme  Uhr  ist  abgelaufen. ■ 
a)  hans  klocka  har  gått  ned,  b)  biidi.  han.s 
tid  är  inne,  hans  timme  har  slagit.  Der 
Wechsel  ist  abgelaufen :  växeln  har  förf  allit. 
7.  aflöpa.  Gut,  schlecht  'v-  aflöpa  väl,  illa, 
taga  ett  godt,  dåligt  slut.  Die  Sache  läuft 
in  einen  Scherz  ab :  saken  får  ett  skämtsamt 
slut.  8.  slutta,  sänka  sig.  II.  tr.  1.  genom 
springande  afnöta.  Sich  (d-at.)  die  Beine  nach 
etw.  ~  ifrigt  söka  att  uppnå  ngt.  Sich  die 
Hörner  ~  trampa  ut  barnskorna,  rasa  ut. 
Sich  etw.  an  den  Schuhen  abgelaufen  haben  : 
vara  väl  förfaren  i  ngt.  2.  vid  tomérspei :  jmdn 
~  kasta  ngn  ur  sadeln.  3.  genom  löpande 
frånvinna.   Biidi.  jmdm  den  Rang  ~  gå  om 


ngn  i  rang.  4.  Die  Läden,  die  Stadt  ~  springa 
omkring  i  alla  bodar,  i  hela  staden.  Er  hat 
alles  allein  abgelatfen:  han  har  gjort  allt 
ensam.  III.  Sich  ~  spi-inga  sig  trött. 

ablaugen,  tr.  urlaka.  #  Garn  ~  luta  garn. 

ablauschen,  tr.  lyssnande  erfara.  Der  Natur 
ihre  Geheimnisse  '\>  aflocka  naturen  dess 
hemligheter. 

Ablaut,  -es,  -e,  m.  gram.  afljud.  -verb,  -[e]s,  -en, 
el.  -verbllum,  -ums,  -a,  ra.  ett  verb,  som  har 
afljud. 

ablauten,  itr.  h.  hafva  afljud. 

abläuten,  tr.  1.  genom  klockringning  afsluta. 
2.  genom  ringning  förkunna. 

Abiäuter...  #  ex,  -arbeit,  -en,  f.  vaskning,  rens- 
ning, raffinering,  -fass,  -es,  -er  f,  n.  vask- 
tråg. 

abiäutern,  tr.  0  klara,  vaska,  raffinera. 

abieben,  I.  tr.  upplefva  till  slut,  bevittna,  t. 
ex.  ein  Ereignis.  IL  Sich  ~  1.  taga  slut,  gå 
till  ända.  2.  om  personer:  lefva  ut,  blifva 
skröplig.  Abgelebt:  utlefvad.  III.  itr.  s.  gå 
bort,  aflida.  Bei  seinem  'v/  vid  hans  död. 

ablecken,  I.  tr.  afslicka.  II.  itr.  s.  läcka. 

abledern,  tr.  1.  borttaga  skinnet  från.  2.  biidi. 
F  prygla,  klå  på. 

abieeren,  tr.  tomma. 

abiégbär,  a.  lämplig  att  läggas  af,  att  läggas 
åsido. 

ablegen,  I.  tr.  1.  aflägga,  aftaga,  t.  ex.  seine 
Kleider,  eine  Rüstung,  ror  att  fiter  p&taga  dem. 
2.  aflägga,  bortlägga,  t.  ex.  Kleider  såsom  ut- 
slitna.,  Fehler,  Gewohnheiten.  Biidi.  die  Kinder- 
schuhe ~  trampa  ut  barnskorna. />ze  Trauer 
~  aflägga  sorgdrägten.  3.  aflägga,  afgifva, 
fiillgöra,  bestå,  t.  ex.  einen  Eid,  ein  Gelübde, 
eine  Probe,  Rechenschaft,  ein  Zeugnis.  4. 
A  ein  Schiß'  ~  låta  ett  fartyg  löpa  ut.  II. 
itr.  h.  1.  aftaga  ytterkläderna.  2.  om  djur  och 

fbraktl.  om    människor:    få    Ungar.    3.    i"  lägga  ut 

från  land.  Ablegung,  /. 

Ableger,  -s,  -,  m.  afläggare. 

ablehnen,  tr.  1.  luta,  vända  ifrån.  2.  hiidi.  af- 
böja,  tillbakavisa,  försmå;  afstå  ifrån.  Ab- 
lehnung, /. 

ableiern,  tr.  rorakti.  1.  spela  på  positiv.  2.  upp- 
läsa, deklamera  med  entonig  röst. 

abieihen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  låna  ngt  af  ngn. 

ableisten,  tr.  Einen  Eld  ~  gå  ed.  Die  Militär- 
pflicht ~  fullgöra  sin  beväringsskyldighet. 
Ableistung,  f. 

ableitbar,  a.  som  kan  härledas. 

ableiten,  I.  tr.  1.  afleda,  leda  bort,  afvända, 
t.  ex.  das  Wasser  in  einen  Kanal.  2.  härleda. 
II.  Sich  '^  härleda  sig. 

Abieiter,  -s,  -,  m.  afledare,  t.  ex.  der  Elehtri- 
cität. 

Ableitung,  -en,  f.  1.  afledning,  bortledande.  2. 
härledning,  -s...  ex.  ~graben,  -s,  -  f,  m.  af- 
loppsdike.  fN/Silbe,  -n,  f.  gram,  härlednings- 
stafvelse. 


äkta  ams.    F  familjärt.    P  lagre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk 


XX  mili 


ablenkbar 


10 


abnehmen 


ablenkbar,  a.  möjlig  att  afleda. 

ablenken,  I.  tr.  1.  afieda,  aflägsna,  t.  ex.  den 
Verdacht,  den  Schmerz.  Jmdn  von  etw.  ~ 
förmå  ngn  att  af  stå  ifrån  ngt.  2.  Die  Licht- 
strahlen ~  bryta  Ijusstrålarne.  II.  itr.  h. 
vika  af,  aflägsna  sig. 

Ablenkung,  -en,  f.  1.  afledning,  bortledande. 
2.  fakt.  parad.  3.  ~  der  Lichtstrahlen :  Ijus- 
fstrålarnes  brytning,  -s  ...  Ex.  ~winkel,  -s,  -, 
m.  brytningsvinkel. 

ablernen,  tr.  Jmdm  etw.  »n/  lära  sig  ngt  af  ngn. 

1.  ablesen,  tr.  afplocka.  Ablesung,  /. 

2.  ablesen,  tr.  1.  läsa,  t.  ex.  von  einem  Blatte 
etw.  2.  genom  läsning  afnöta.  Ablesung,  _/'. 

Abieser,  -.«,  -,  m.  ~ln,  -nen,/,  person  som  af- 
plockar. 

ableugnen,  tr.  förneka,  t.  ex.  seinen  Glauben. 
Ableugnung.  y*. 

abliefern,  tr.  aflemna,  leverera. 

Ablieferer,  -s,  -,  m.  person  som  afleninar,  le- 
verantör. 

Ablieferung,  -en,  f.  aflemnande,  leverering, 
leverans.  -S  ...  kx.  ~schein,  -[e]«,  -e,  m.  1. 
levereringsorder.  2.  levereringsbevis. 

abliegen,  I.  itr.  k.  1.  ligga  aflägse,  jfr  ahr;elc- 
fjen.  2.  om  frukt,  vin  o.  dyl.  ligga  tillbörlig 
tid.  .ihf/eler/eji :  som  legat  tillbörlig  tid.  II. 
Sich  '\>  \.  ^  J,  2.  2,  taga  skada  genom  lig- 
gande, blifva  förlegad. 

ablisten,  tr.  Jmdm  etw.  ~  genom  list  aflooka 
ngn  ngt. 

ablocken,  tr.  1.  locka  bort  ifrSn  ngt.  2.  aflooka. 

ablohnen,  /;•.  1.  aflöna.  2.  a.iana  och  afskeda.  Ab- 
lehnung, /". 

ablöschen,  tr.  1.  släcka,  t.  ex.  Feuer,  Kalk.  2. 
stryka  bort,  utplåna.  Abiöschung,  /. 

ablösen,  I.  tr.  1.  lossa,  frånskilja:  äftaga.  2. 
frigöra,  friköpa.  3.  aflösa,  t.  en.,  jmdn  in  dir 
Arbeit,  X  die  Schildwache.  II.  Sich  ~  1. 
lossna,  gå  loss.  2.  recipr.  aflösa  hvarandra, 
byta  om,  alternera. 

Abiöser,  -s,  -,  m.  X  aflösande  soldat. 

Ablösung,  -en,  f.  1.  lossnande;  frånskiljande. 
2  lösen.  ~  einer  Schuld:  en  skulds  amor- 
tering.  3.  j^  aflösning. 

ablöt[h]en,  tr.  0  lossa  genom  att  smälta  löd- 
ningen. 

abluchsen,  tr.  F  ra  reda  pJ  gnm  att  i  puiyg  titta  i 
sina  eller  kamraters  böcker  mot  ir^rarens  fcrhu-i, 
smida,  fuska  sig  till. 

abmachen,  tr.  1.  lossa,  frånskilja,  aftaga,  t.  ex. 
die  Beeren  vom  Stiel,  den  Besatz  eines  Klei- 
des: garneringen  på  en  klädning.  2.  afgöra, 
uträtta,  öfverenskomma  om,  ordna.  Das 
Dringendste  ~  uträtta  det  nödvändigaste. 
Eine  Sache  /jütllch  ~  ordna  en  sak  i  godo. 
Einen  Streit  "^  slita  en  tvist.  Handel:  eine 
Rechnung  »x-  likvidera  en  räkning.  Das  ist 
abgemacht :  det  är  öfvercnskommet,  är  af- 
gjordt.  3.  t  die  Suppe  mit  einem  Ei  -v-  af- 
reda  soppan  med  ett  ägg.  Abmachung,  /. 


abmagern,  I.  itr.  s.  af magra.  II.  tr.  svälta. 
Abmagerung,  /. 

abmähen,  tr.  afmäja,afslå,  aftaga.  Abmähung,./'. 

abmahnen,  tr.  afråda.  Abmahnung,  /. 

abmalen,  tr.  1.  måla  af,  porträttera.  2.  måla 
af,  kopiera.   3.  måla,  skildra. 

abmarachen,  P  sich  ~  arbeta  ut  sig. 

abmärgeln  se  nbmergeln. 

Abmarsch,  -es,  t  -e  f,  m.  afmarsch. 

abmarschieren,  itr.  s.  afmarscbera. 

abmartern.  I.  tr.  pläga  länge  och  mkt.  II.  Sirh  ^ 
plåga  sig.  Abmarterung,  /. 

abmatten,  I.  tr.  1.  afmatta,  utmatta.  2.  Omatt- 
slipa  guM  II.  Sich  ~  utmatta  sig.  Abmattung, y. 

abmeischen,  tr.  ©  afsluta  mäskningen  af. 

abmeisseln,  tr.  O  afmäjsla,  mäjsla. 

abmelden,  I.  C/vkontramandera,  återtaga  en  an- 
mälning om.  Jnidn  ~  anmäla  ngns  afresa  ci. 
att  ngn  är  förhindrad  att  infinna  sig.  Einen 
Schaler  ~  anmäla  att  en  lärjunge  skall 
lemna  skolan.  II.  Sich  ~  anmäla  pin  afresa, 
sin  afmarsch,  taga  afsked.  Abmeldung./'. 

abmergeln,  tr.  utmärgla.  Abmerg[e]lung, /. 

abmerken,  /)•.  .Jmdm  etw.  ~  märka  ngt  på  ngn. 

abmessbär,  a.  mätbar,  mntem.  kommensurabel. 

abmessen,  tr.  1.  mäta,  afmäta,  afdela.  2.  af- 
passa.  3.  biidi.  seine  Worte  ~  väga  sina 
ord.  Abgemessen:  afmätt.  Abmessung,/. 

Abmesser,  -.«,  -,  m.  mätare,  landtmätare. 

abmiet[h]en,  tr.  .Jmdm.  etw.  ^  hyra  ngt  af  ngn. 
Abmiet[h]ung,  /. 

Abmietfhjer,  -«,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  hyresgäst. 

abniodeln,  tr.  forma,  modellera. 

abmucken,  tr.  F  döda  i  hemlighet. 

abmiiden,  abmühen,  I.  tr.  uttrötta.  II.  Sich  ~ 
trötta  ut  sig. 

abmÖSSigen,  I.  tr.  1.  Sich  (dat.)  eine  Stunde  ^ 
slå  sig  lös  en  timme.  2.  aftvinga.  II.  Sich 
'^  taga  sig  ledigt,  slå  sig  lös. 

abnagen,  tr.  afgnaga. 

abnähen,  I.  tr.  1.  sy,  sticka  i  rutor  el.  andra  figurer. 

2.  genom  sömnad  betala,  t.  ex.  eine  Schuld. 

II.  Sich  ~  sy  sig  trött. 
Abnäher,  -s,-,m.  söm  som  af  delar,  gör  trängre. 
Abnahme,   -n,  /.   1.   nedtagande,  t.  ex.  die  ~ 

Christi  vom  Kreuze;  borttagande,  t.  ex.  der 

Siegel;    aftagande,   t.   ex.    eines  Beines,  des 

Verbandes.    2.  mottagande  ar  ngt,  som  en  annan 

har  att  lemna,  t.  ex.  eines  Eides,  einer  Rech- 
nung. 3.  handel:  afsättning,  åtgång.  Bei  ~ 
grösserer  Partieen:  om  större  partier  taga?, 
partivis.  4.  aftagande,  förminskning,  t.  ex. 
der  Kräfte,  des  Mondes. 

abnaschen,  tr.  i  smyg  taga  sig  sötsaker. 

abnehmen,  I.  tr.  1.  nedtaga,  aftaga.  Den  Hut 
vor  jmdm  'v/  taga  af  hatten  för  ngn.  Die 
Speisen,  das  Tischtuch  ~  duka  af.  2.  taga 
af,  borttaga.  Jmdm  die  Larve  ~  demaskera 
ngn.  Die  Milch  ~  skumma  mjölken.  Jmdm 
die  Kleider  ~  af  kläda  ngn.  [^Die  Karten'] 
~   taga   af,   kupera.    Ein  Bein  ~  taga  af. 


plar.    t 


tr.  transitivt,  itr.  intran.sitivt  verb.     h.  har  haben,  S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


Abnehmer 


11 


abranken 


ampntera  ett  ben.  3.  fråntaga,  t.  ex.  jmdm 
sein  Geld.  Jmdm  die  Waffen  ~  afväpna  ngn. 
Jmdm  Waren  ~  köpa  varor  af  ngn.  A..  Jmdm 
etw.  ~  mottaga  ngt  af  ngn.  Jmdm  einen  Eid 
~  låta  ngn  gå  ed.  Jmdm  ein  Versprechen  ~ 
taga  löfte  af  ngn.  8.  taga  en  del  af.  Sich 
(d:it.)  etw.  ~  taga  af  en  bit  åt  sig.  6.  afbilda, 
porträttera.  7.  sluta  sig  till,  gissa.  8.  Sich 
(dat.)  ein  Beispiel  an  jmdm  >\j  taga  exempel 
af  ngn.  II.  itr.  h.  aftaga,  förminskas,  för- 
svagas; magra;  taga  ihop  vid  stickning. 
Abnehmer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen  f.  1.  person  som 
tar  ned,  plockar  af  frukt  o.  dyi.  2.  köpare, 
afnämare.    3.  person    som    gömmer  tjufgods 

o.  dyl. 

abneigen,  I.  tr.  %  vända  bort.  II.  Sich  ~  % 
vända  sig  bort.  Vani.  blott  i  part.  ah(jeneiiß: 
ogynsamt  stämd  mot,  ej  böjd  för.  Ich  hin 
ffar  nicht  abgeneigt,  e.?  3m  <A«ra.' jag  har  ej 
alls  ngt  emot  att  göra  det. 

Abneigung,  %  -en,  f.  motvilja,  aversion. 

abnorm,  a.  oregelbunden,  ovanlig,  abnorm. 

Abnormität,  -en,  f.  oregelbundenhet,  ovanlig- 
het, anomali. 

abnöt[h]igen,  tr.  aftvinga.  Abnöt[h]lgung,  /'. 

abnutzen,  abnützen,  I.  tr.  afnöta.  II.  .S'ü7;  ~ 
afnötas,  blifva  utnött.  Abnutzung,/. 

aböden,  tr.  göra  öde,  föröda. 

abohrfeigen,  tr.  örfila  upp. 

Abonnement,  -.5,  -s,  n.  abonnemang,  prenumera- 
tion, subskription. 

Abonnent,  -en,  -en,  m.  'v./in,  -nen,  f.  abonnent, 
prenumerant,  subskribent. 

abonnierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  abonnera,  pre- 
numerera, subskribera  (på). 

abordnen,  tr.  1.  utse,  välja  tiii  ombud,  tiii  fullmäktig. 
2.  gifva  återbud  om,  kontramandera. 

Abordner,  -s,  -,  m.  valman. 

Abordnung,  -en,  f.  1.  val,  uppdrag,  fullmakt. 
2.  återbud,  kontraorder. 

Abort,  -\_e~\s,  -e,  m.  afträde. 

abortierjlen,  -te,  -t,  itr.  h.  få  missfall. 

Abortus,  -,  -,  m.  missfall. 

abpaalen,  tr.  F  Erbsen  ~  sprita  ärter. 

abpaaren,  tr.  ordna  parvis. 

Abpachtung,  -en,  f.  arrende. 

abpacken,  tr.  afpacka,  aflassa.  Abpackung,  f. 

Abpacken,  -s,  -,  m.  afpackande  person. 

abpaschen,  I.  tr.  tärningsspel:  jmdn  'v.  slå  högre 
slag  än  motspelaren.  II.  itr.  s.  F  gå  sin  väg, 
aftroppa. 

abpassen,  tr.  1.  afpassa.  2.  lura  på,  passa  på. 

abpatrouillieren,  tr.  Die  Gegend  ~  patrullera 
inom  en  viss  trakt. 

abpeinlgen,  tr.  utpina. 

abpeitschen,  tr.  genompiska,  genomprygla. 

abpelzen,  tr.  1.  flå.  2.  Jmdn  ~  taga  af  ngns 
päls,  ngns  ytterkläder.  3.  F  mörbulta. 

abpfählen,  tr.  begränsa,  omgifva,  afdela  med 
pålar.  Abpfählung,/. 

abpfändbär,  a.  jur.  som  får  tagas  i  utmätning. 


abpfänden,  tr.  utmäta.  Jmdn  ~  verkställa  ut- 
mätning hos  ngn.  Abpfändung,  f. 

abpfeifen,  tr.  hvissla  n-än  b»rian  tiii  siut,  t.  ex.  ein 
Lied. 

abpflöcken,  tr,  1.  utstaka,  med  pinnar  ut- 
märka el.  begränsa.  2.  lossa  ngt,  som  rarlt 
nstadt  Tid  pinnar. 

abpflücken,  tr.  afplocka. 

abpicken,    tr.    1.   om   fogiar:   med  näbben  bort- 

hacka.    2.  0  med  ett  spetsigt  verktyg  hacka  lÖB. 

abplacken,  sich  ~  F  trötta  ut  sig. 

abplagen,  I.  tr.  plåga  i&ngc  ocii  mkt.  II.  Sich  ~ 

plåga  sig,  trötta  sig. 
abplaggen,  tr.  äkerbr.  borttaga  grästorf  från  en 

hed  cl.  dyi.,  flåhacka. 
abplärren,    F  I.  tr.  uppläsa  slarfvigt.  II.  Sich 

~  prata  mycket. 
abplatten,  tr.  afplatta,  tillplatta,  Abplattung,/, 
abplätten,  tr.  1.  stryka  med  strykjärn.  2.  0  valsa, 

utvalsa. 
abplatzen,  itr.  s.  med  en  knall  gå  loss.  springa 

af. 
abplatzen,  tr.  skog.  blecka.  Abplätzung,  / 
abplündern,  tr.  utplundra,  råna.  Jmdm  etm.  ~ 

taga  ngt  från  ngn,  i  det  man  plundrar  honom.  Den 

Weihnachtsbaum  ~  plundra  julgranen. 

abpochen,  tr.  1.  med  hammarslag  lossa.  2. 
pockande  affordra. 

abprägen,  tr.  afprägla.  Abprägung,  /. 

Abprall,  -[e]s,  -e,  m.  återstudsning. 

abprallen,  itr.  s.  1.  återstudsa.  2.  biidi.  afsnä- 
sas,  afspisas.  Abprallung,/. 

abpredigen,  I.  tr.  uppläsa,  framsäga  på  prediko 
Tis.  II.  Sich  ~  predika  sig  trött. 

abprellen,  I.  tr.  1.  återkasta.  2.  hiidi.  afvisa. 
II.  itr.  s.  återstudsa. 

abpressen,  tr.  afprässa.  Abpressung,  /. 

abprotzen,  tr.  "H.  afbrösta. 

abprügeln,  tr.  F  prygla  grundligt. 

abpuffen,  I.  tr.  1.  =  abprügeln.  2.  flå  sjaifdöda 
djur.  II.  itr.  s.  om  löst  krut  o.  dyi.  explodera. 

abpumpen,  tr.  1.  genom  pumpning  aflägsna. 
2.  pumpa  läns.  3.  F  låna,  Y\gg?i,  jmdm  etto.: 
ngt  af  ngn. 

Abputz,  -e.f.  O,  m.  0  afputsning,  yttre  puts. 

abputzen,  tr.  1.  afputsa,  afgnida,  t.  ex.  Schmutz- 
flecken. 2.  putsa,  rengöra,  t.  ex.  ein  Licht, 
die  Nase.  Schuhe  ~  borsta  skodon.  3.  © 
afputsa,  t.  ex.  ein  Haus.  4.  F  Jmf/«~  skrubba 
upp  ngn.  Abputzung,  /. 

abquälen,  I.  tr.  1.  Jmdm  e<w;.~plåga  ngn,  F  afv. 
käxa  på  ngn,  tills  han  gifver  ngt.  2.  plåga, 
martera.  II.  Sich  ~  plåga  sig,  martera  sig. 

abquetschen,  tr.  krossa,  klämma  af,  t.  ex.  einen 
Finger. 

abquirlen,  tr.  kokk.  vispa  hårdt. 

abraffen,  tr.  rafsa  ned,  rafsa  bort. 

1.  abrahmen,  tr.  skumma,  jfr  Rahm. 

2.  abrahmen,  tr.  sätta  inom  ram,  jfr  Rahmen. 
abranken,   tr.   Den  Wein  ~  beskära  vinstoc- 

kame. 


k 


äkta  sms.     F  familjärt.     P  lägre  spräk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.     "J«  sjäterm.    5J(  militärisk  term. 


abrascheln 


12 


abrascheln,  itr.  s.  falla  ned  ei.  aflägsna  sig 
rasslande. 

1.  abrasen,  tr.  1.  borttaga  grästorfvorua  från. 
2.  jag.  beta.  jfr  Hasen. 

2.  abrasen,  sich  ~  rasa  nt,  jfr  rasen. 
abraspeln,  tr.  O  afraspa. 

abrasseln,  itr.  s.  aflägsna  sig  med  starkt  rass- 

abrat[h]en,  I.  tr.  och  itr.  h.  afråda.  Jmdm  von 
etw.  ~  råda  ngn  att  afstå  från  ngt.  II.  tr. 
Jmdm  ein  Geheimnis  ^  gissa  ngns  hemlig- 
het. 

abrauchen,  itr.  s.  fördunsta,  bortdunsta. 

abräuchern,  tr.  röka  väl,  t.  ex.  ein  Zimmer. 

Abraum,  -[(■].<,  O,  m.  rask,  affall,  spånor. 

abräumen,  tr.  1.  rödja  af,  rödja  ren,  t.  ex.  den 
Tisch,  die  Bank.  2.  rödja  af,  tagabort,  bort- 
skaffa, t.  ex.  dos  Geschirr  vom  Tisch,  den 
Schutt.  Abräumung, ./'. 

abraupen,  tr.  plocka  bort  mask  frän,  t.  «.  die 
Bäume,  den  Kohl. 

abrauschen  =  abbrausen. 

abrechen,  tr.  kratta,  afkratta. 

Abrechling,  -[e]s,  -e,  m.  och  ».  rikerhr.  sädesagnar, 
8:i(losdråse. 

abrechnen,  I.  tr.  draga  af,  draga  ifrån;  från- 
räkna.  Dies  abf/erechnet :  med  afdrag  häraf, 
bortsedt  härifrån.  II.  itr.  h.  afsluta  räken- 
skaperna, utjämna  debet  och  kredit,  likvi- 
dera. 

Abrechnung,  -en,  /.  1.  afdrag.  2.  afräkning, 
kvittning.  3.  uppgörelse.  Mit  jmdm  ~  halten  : 
göra  upp  räkenskaper  med  ngn. 

Abrede,  -?!,  _/".  1.  aftal,  öfverenskommelse.  Mit 
jmdm  /v;  nehmen  el.  treffen :  träffa  aftal  med 
ngn.  2.  förnekande,  hi  »n/  stellen  ei.  ziehen 
cl.  nehmen:  förneka. 

abreden,  tr.  aftala,  öfvcrenskomma  om.  Ab- 
geredeter Massen :  enligt  öfverenskommelse. 
2.  Jmdm  etw.  »v.  öfvertala  ngn  att  afsta 
fl  ån  ngt.  Abredung,  _/'. 

abregeln,  tr.  reglera. 

abregnen,  I.  itr.  h.  o.-h  sich  ~  „pcs.  ni)pliöra  att 
regna.  Es  ~  /«.s,««?«:  afvakta  regnets  upp- 
hörande. II.  tr.  Abr/ererj7iet  sein:  h-.dvA  ui- 
slagits  cl.  bortsköljts  af  regnet. 

abreiben,  I.  tr.  1.  afrifva.  Sich  (d:.t.)  den  Kör- 
per ^  taga  en  afvifning,  frottera  sig.  2. 
polera.  3.  Farberi  ~  rifs'a  färg.  4.  hiidi.  ab- 
f/erieben:  illparig,  listig.  II.  Sich  ~  slitas, 
afnötas.  Abreibung,  _/'. 

abreichen,  tr.  1.  räcka,  nå.  2.  rucka,  gilva, 
lifvcrlcmna. 

abrelfen,  itr.  s.  mogna  väl. 

Abreise,  -»,./'.  af  resa. 

abreisen,  itr.  s.  afrcsa. 

abreissen,  I.  tr.  1.  rycka  loss,  slita  ifrån,  rifva 
af,  slita  af,  t.  ex.  das  .S'cA/o,«,s  von  der  Thiir, 
den  Faden.  2,  rifva  ned,  förstöra,  t.  ex.  ein 
Gebäude.  3.  rifva  sönder,  slita  ut,  t.  ex. 
Kleider.  Abf/erisseii :  trasig.  4.  göra  utkast 


till,  rita  konturerna  af.  II.  Sich  ~  1.  slita 
sig  lös.  2.  F  öfver  måttan  anstränga  sig. 
III.  itr.  s.  gå  af.  Der  Faden  reisst  ab:  tråden 
går  af.  Meine  Geduld  reisst  ah:  mitt  tåla- 
mod tar  slut.  Es  reisst  <jar  nicht  ab :  det 
tar  aldrig  slut. 

abreiten,  I.  tr.  1.  tröttrida.  2.  inrida,  dres- 
sera. 3.  ridande  passera.  >!S<  die  Front  ~ 
passera  revy.  II.  Sich  ~  1.  rida  sig  trött. 
2.  F  biidi.  arbeta  ut  sig.  III.  itr.  s.  1.  rida 
åstad,  ridande  aflägsna  sig.  2.  Vom  \Ve<je 
~  taga  af. 

abrennen,  I.  itr.  s.  springa  sin  kos,  ränna 
åstad.  II.  tr.  springande  afnöta.  III.  Sich 
~  springa  sig  trött. 

Abriebt ...  ex.  -kunst,  -e  f,  /•  dressérkonst. 

abrichten,  tr.  1.  dressera,  inöfra,  tränera,  t.  ex 
Hunde,  Falken,  Pferde,  ufr.  biidi.  om  personer 
2.  O  uppdraga  efter  snöre,  rikta,  justera. 

Abrichter,  -s,  -,  m..  dressör,  tränerare. 

abriegeln,  tr.  regla,  förregla. 

abrieseln,  itr.  h.  och  s.  flyta  ned,  sippra  ned. 

abrinden,  tr.  afbarka,  afskala. 

abrjndig,  a.  hvars  bark  spricker  ifrån. 

abringen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  tillkämpa  (cgenti. 
gnm  brottaiidc)  sig  ngt  af  ngn. 

abrinnen,  itr.  s.  rinna  af,  rinna  ned. 

Abrlss,    -e.s-,    -c,  m.  skiss,  konturer;  utdrag  ur 

abrollen,  I.  tr.  rulla  af  ci.  ned,  rulla  ut,  rulla 
upp.  II.  itr.  s.  och  .''ich  -V/  rulla(s)  af,  ned, 
ut,  upp.  D/e  Zeit  rollt  ab:  tiden  förflj-^ter. 

abrosten,  itr.  s.  afrosta. 

abrosten,  tr.  rosta,  halstra. 

abrücken,  I.  tr.  flytta  ifrån,  förflytta,  t.  ex. 
einen  Stuhl  vom  Tisch.  II.  itr.  s.  1.  flytta  sig 
ifrån,  t.  ex.  vom  Tisch.    2.  aftåga,  rycka  ut. 

abrudern,  itr.  s.  ro  bort. 

Abruf,  -[e]s,  -e,  m.  återkallelse. 

abrufen,  I.  tr.  1.  återkalla.  2.  Jmdn  zum 
Theater  ~  hämta  ngn  till  teatern.  3.  ut- 
ropa, förkunna.  4.  ,Tmdn  ~  können:  kunna 
höras  af  ngn.  II.  Sich  ~  ropa  sig  trött. 
Abrufung, ,/". 

abrühren,  tr.  konk.  reda  af. 

abrunden,  tr.  afrunda,  ;ifv.  i.iidi.  om  siiun.  Abrun- 
dung,  /. 

abrüsten,  tr.  1.  ©  nedtaga  ställningar  från. 
2.  st  affackla.  3.  i^  [das  Ifeer']  ~  försätta 
hären  på  fredsfot,  afrusta.    Abrüstung,  /. 

abrutschen,  itr.  s.  1.  halka  ned,  glida  af.  2.  F 
loma  af. 

absäen,  tr.  beså  nm  orh  hSUet. 

Absage...  kx  -brief,  -[cj.s, -c,?». -schreiben, -.s-,". 
brcf  med  återbud. 

absagen,  I.  tr.  1.  uppsäga,  nppgifva,  t.  ex. 
jmdm  die  Freundschaft,  den  Fineden.  Ab- 
i/esaffter  Feind:  förklarad  fiende.  2.  åter- 
taga, återkalla,  kontramandcra.  II.  itr.  s. 
afsäga  sig,  afsvärja,  afstå  ifrån,  öfvergifva, 
fly,  t.  ex.  dein  Teufel,  der  Tiujend. 


O  saku^ 


t  ha 


jiljud.     tr.  trausitivl,    itr.  ii] 


vt  verb.     h.  har  Uahe. 


'.in  till  hjälpverb. 


absägen 


13 


Abschleifer 


absägen,  ir.  afsåga. 

absalzen,  tr.  salt.a  väl,  insalta. 

absatteln,  tr.  afsadla. 

Absatz,  -CS,  -e  t,  m.  1.  afsättning,  fällnin«:^.  2. 
afsiits,  afbrott.  Ohne  ~  i  ett  drag.  Jn  ver- 
schiedenen Absätzen:  i  flera  repriser.  3.  af- 

sats  i  skrift.    4.  hot.  knut  pl  halmsträn.    5.  klack. 

6.  imnuei.  afsättniiig,  åtgång.  7.  värdeför- 
lust. 8.  djurs  afvänjande.  -gebiet,  -[e]s,  -c,  n. 
afsilttningsområde,  marknad,  -weise,  adr.  i 
afsatser,  i  repriser. 

absaufen,  tr.  om  djur  ocU  P  om  människor:    dricka  af. 

absaugen,  tr.  afsuga. 

absaugen,  tr.  1.  gifva  di.  2.  afvänja. 

abschaben,  I.  tr.  afskaf va,  afskrapa.  II.  Sirk  ~ 
ekafva  af  sig  skinnet.  Abgeschabt:  afskafd, 
lnü:LrsUten. 

Absciiabsel,  -s,  -,  n.  afskrap. 

abscliaffen,  (svag  bajn.)  tr.  1.  afskafEa,  uppliäfva, 
t.  ex.  ein  Gesetz,  einen  Missbrauch.  2.  af- 
skeda,  göra  sig  af  med,  t.  ex.  einen  Bedien- 
ten. Abschaffung,  /". 

abschälen,  I.  tr.  afskala.  II.  Sich  ~  afskala 
sig,  fjilUa  sig,  skifva  sig;  mista  barken,  by- 
ta om  skal.  Abschälung,  /. 

abschaffen,  tr.  skärpa,  slipa,  bryna,  spetsa. 

abscharren,  tr.  afkrafsa,  bortkrafsa. 

abschatten,  I.  tr.  1.  silhuettera.  2.  skugga, 
schattera,  nyansera.  II.  Sich  ~  hafva  ny- 
anser. 

abschattieren,  tr.  skugga,  ny.ansera.  Abschat- 
tierung,  /. 

Abschattung,  -en,  f.  silhuett,  skiss. 

abschätzen,  tr.  1.  uppskatta,  värdera,  taxera. 
2.  nedsätta,  förringa.  Abschätzung,  _/'. 

Abschätzer,  -s,  -,  m.  taxeringsman. 

abschauern,  tr.  genom  väggar  afdela,  från- 
skilja. 

Abschaum,  -[e]s,  O,  m.  1.  skum,  fradga,  löd- 
dei'.  2.  biidi.  afskum. 

abschäumen,  tr.  skumma,  afskumma. 

abscheidbär,  a.  som  kan  frånskiljas. 

abscheiden,  I.  tr.  afskilja,  frånskilja,  afsön- 
dra.  II.  Sich  von  etw.  ~  skilja  sig  ifrån 
ngt.  III.  itr.  s.  1.  afresa.  2.  skiljas  hädan, 
dö.  Abgeschieden:  afliden.  Abscheidung, ,/'. 

abscheiteln,  tr.  bena. 

abschelfe[r]n,  I.  tr.  aflösa  1  skifvor.  II.  itr.  h. 
ocii  sich  ~  skifva  sig,  fjälla  sig. 

abscheren,  tr.  afklippa,  klippa,  t.  ex.  die  Haare, 
Schaj'e.  Abscherung,  /'. 

Abscheu,  -[e]s.  O,  rn.  1.  afsky,  motvilja,  väm- 
jelse. 2.  biidi.  afskyvärd  person  ei.  sak,  af- 
sky. 

abscheuern,  I.  tr.  1.  afskura,  afgnida,  skura, 
fäja.  2.  genom  skurning  ei.  gnidning  afnöta, 
afskafva.  II.  Sich  -^  afnötas,  afskafvas. 

abscheulich,  a.  afskyvärd,  ohygglig,  gräslig. 

Abscheulichkeit,  -en,  /.  afskyvärdhet,  gräs- 
lighet. 

Abschichtung.  -e;t,  /.  aflagring,  hvarf,  skikt. 


abschicken,  tr.  afskicka,  afsända;  5sJ  deta- 
chera.  Abschickung, /. 

abschieben,  tr.  skjuta  bort,  skjuta  ifrån  sig. 

Abschied,  -[e].s",  -e,  m.  af  sked.  Vom  Leben  -%» 
nehmen :  säga  lifvet  farväl.  Mit  einein  pol- 
nischen Abschiede  wec/c/ehen:  gå  utan  att 
säga  farväl.  Einem  Diener  den  ~  geben: 
afskeda  en  tjänare.  Seinen  ~  nehmen,  for- 
dern, bekommen:  taga,  begära,  få  afsked. 
•S...   Ex.  ~besDch,  -[e]s,  -e,  m.  afskedsbesok. 

abschiefern,  I.  tr.  klyfva  i  skifvor.  II.  Sich  ~ 
skifva  sig.  Abschieferung,  y". 

abschiessen,  I.  tr.  1.  afskjuta,  aflossa,  t.  ex.  ein 
Gewehr,  einen  Schuss.  2.  skjuta  af.  t.  ex. /;»'/»« 
den  Kopf,  den  Apfel  vom  Kopf,  den  Vogel 
vid  målskjutning  p:\  fogei.  3.  i  skjutning  üfver- 
träffa.  4.  Sich  (dat.)  das  Genick  ~  bryta  nac- 
ken af  sig,  jfr  //,  1.  II.  itr.  s.  1.  falla,  störta 
ned.  2.  stupa  brant  ned.  3.  om  mrger:  clian- 
gera,  blekna.  Abschiessung,  /. 

abschiffen,  I.  tr.  frakta  på  fartyg,  t.  ex.  Wa- 
ren. 11.  itr.  s.  afsegla,  afresa.  Abschiffung,y. 

abschildern,  tr.  skildra,  beskrifva. 

abschinden,  I.  tr.  1.  flå.  2.  biidi.  Jmdm  etio.  ~ 
utprässa  ngt  af  ngn.  II.  F  sich  ~  öfvoran- 
stränga  sig,  slita  ut  sig. 

abschirren,  tr.  sela  af.  Abschirrung,  /. 

abschlachten,  tr.  slagta,  nedslagta. 

Abschlag,  -[e].«,  -e  f,  m.  1.  återkastning,  åter- 
studsning.  2.  affiall,  bråte.  3.  afslag,  vägran. 
4.  aftryck.  5.  afplankning,  kofve.  6.  #  dam- 
lucka, aflopp.  7.  handel,  nedsättning,  afdrag, 
rabatt.  In  ~  geraten:  falla  i  pris.  8.  Auf 
~  på  räkning. 

abschlagen,  I.  tr.  1.  afslå,  afhugga,  afskära, 
afmäja,  t.  ex.  den  Kopf,  den  Arm.  2.  afslå, 
vägra,  förkasta.  3.  genom  slag  forma.  4. 
prygla,  mörbulta.  5.  kokk.  slå,  vispa,  t.  ex. 
das  Eitveiss.  6.  bryta  ned,  taga  ned,  t.  ex. 
ein  Gerüst.  7.  afplanka.  8.  aflcda,  t.  ex.  das 
Wasser  aus  dem  Bache.  9.  X  afslå,  afvärja, 
t.  ex.  eine7i  Sturm.  10.  aftrycka.  11.  sätta 
ned  priset  på,  slå  af  på,  t.  ex.  das  Brot.  II. 
Sich  ~  aflägsna  sig,  afvika,  t.  ex.  vom  Wege. 
III.  itr.  s.  1.  A^ls  der  Art  '^  urarta,  van- 
slägtas.  2.  misslyckas.  3.  sjunka  i  värde, 
i  pris ;  minskas.  Der  Wein  schlägt  ab :  vi- 
net dufnar.  4.  biljard,  återstudsa.  5.  X  slå 
till  reträtt.  Abschlagung,  /. 

abschlägig,  a.  nekande.  ~e  Antwort :  afslag. 

abschläglich,  o.  isht  adv.  på  räkning,  på  kredit. 

abschlämmen,  tr.  1.  rensa  frän  slam,  från 
gyttja.  2.  0  vaska.  Abschlämmung, /. 

abschleichen,  itr.  s.  ocii  sich  ~  smyga  sig  bort. 

i.  abschleifen,  (stark  bujn.)  I.  tr.  1.  afslipa,  bort- 
slipa.  2. slipa,  bryna,  polera.  3.  biidi.  afnöta; 
hyfsa.  II.  Sich  ~  1.  af  slipas,  afnötas.  2.biidi. 
bli  hyfsad,  fä  lefnadsvett.  Abschleifung,  /. 

2.  abschleifen,  (svag  böjn.)  tr.  draga  bort,  köra 
bort  på  drog,  släpa  bort. 

Abschleifer,  -s,  -,  m.  #  slipare,  polerare. 


F  familjärt.     P  lägre  språk.     %  mindre  brukligt.     ©  tckuisk  term.    4»  ajüterm.    ^  militärisk  term. 


Abschleifsel 


14 


abschwatzen 


Abschleifsel,  -s,  0,  w.  0  alipgår. 
abschlendern,    itr.  s.  F  gå  sin  väg  isngsamt  ocu 

lägligt. 

abschlenkern,  tr.  slänga  bort. 

abschleppen,   I.  tr.  bära  bort  i  smyg,    dra  af 

med.   II.  K  sich  ~  släpa  ut  sig. 
abschliessen,  I.  tr.  1.  läsa  igen,  stänga,  t.  ex. 

ei7ie   Thilr,  ein  Schloss.    2.  afskilja,  stänga 

af  gnm    en  mellauvägg,  en  krau  el.  dyl.     3.    afshlta, 

fullända,  t.  ex.  eine  Arbeit.  4.  afsluta,  bringa 
till  stånd,  t.  ex.  einen  Vertrag,  einen  Han- 
del. II.  Sich  ~  1.  stänga  in  sig,  läsa  igen 
om  sig.  2.  sluta,  taga  slut.  III.  itr.  h.  göra 
upp,  komma  på  det  klara. 

abschlüpfen,  itr.  s.  smyga  sig  bort. 

abschlürfen,  ^?-.  dricka  af,  med  välbehag  smaka 
på. 

Abschluss,  -CS,  -e  f,  m..  afslutuing,  afslutande, 
t.  ex.  einer  Diskussion,  eines  Handels,  eines 
Vertrages ;  afslut,  t.  ex.  einer  Rechnung. 

abschmatzen,  tr.  F  öfverhölja  med  kyssar. 

abschmecken,  tr.  Dem  Weine  das  Alter  ~  kän- 
na vinets  ålder  på  smaken. 

abschmeckig,  a.  illasmakandc. 

abschmeicheln,  tr.  Jmdm  etw.  ~  genom  smek- 
ningar förskaffa  sig  ngt  af  ngn. 

abschmeissen,  tr.  P  kasta  af. 

Abschmeisser,  -s,  -,  m.  F  häst,  som  har  för  sed 
att  kasta  af  ryttaren. 

abschmelzen,  I.  tr.  1.  smälta  loss.  2.  O  af- 
skilja genom  smältning.  3.  sniiilta.  II.  itr. 
s.  smälta,  smälta  af.  Abschmeizung,  /. 

abschmleden,  tr.  smida  af. 

abschmieren,  I.  tr.  F  1.  skrifva  af,  rita  af  p-i 
ett  klottrigt  sätt.  2.  smörja  upp,  prygla.  II. 
itr.  11.  smeta  ifrån  .sig. 

Abschmierer,  -s,  -,  m.  1.  dålig  kopist.  2.  jila- 
giatör. 

abschmutzen,  ///•.  h.  ocu  ä.  smutsa  ifrån  sig. 

abschnäbeln,  F  sich  ~  iecii>r.  kyssas,  pussas. 

abschnallen,  tr.  spänna  af. 

abschnappen,  I.  tr.  Ein  Schloss  ~  släppa  ett 

lås,  sfi  att  det  smäller  igeo.  II.  itr.s.  1.  Die  Feder, 
der  Hahn  schnajtpt  ab:  fjädern  springer 
upp,  rullar  upp  sig,  hanen  slår  ned.  2. 
tvärt  afstanna,  t.  ex.  die  Rede  schnappt  ab. 

abschneiden,  I.  tr.  1.  skära  af,  skära  ned,  af- 
klippa,  t.  ex.  die  Nägel,  Holz,  Tuch,  biiai.  den 
Lebensfaden.  2.  biiai.  borttaga,  beröfva, 
fråntaga,  t.  ex.  jmdm  die  Ehre,  die  Hoffnung, 
das  Wort.  3.  afskära,  afbryta,  t.  ex.  dem 
Feinde  die  Zufuhr.  4.  skarpt  begränsa.  II. 
itr.  h.  och  sich  ~  bilda  afbrott,  sticka  af, 
framträda.  Abschneidung,  /. 

Abschneider,  -s,  -,  vi.  ~in,  -nen,  f.  afskärare, 
tillskärarc!. 

abschnellen,  I.  ir.  knäppa  till  ngt,  sä  ait  dui  tar 
af.  Eine  Feder  ~  släpi)a  en  fjäder.  II.  itr.  s. 
springa  af. 

Abschnitt,  -[eis,  -e,  m.  1.  afskuret  ei.  afklippt 
stycke.  2.  m-.iu-.m.  segment.  3.  afdelning,  ka- 


pitel, t.  ex.  eines  Buches;  period,  t.  ex.  dei 
Weltgeschichte;  cesur,  i.  ex.  des  Verses.  4. 
Ställe,  där  ngt  är  afskuret  ei.  afklippt. 
-weise,  ade  i  afdelningar. 

Abschnitzel,  -s,  -,  h.0  aftäljdt  stycke,  afklipp, 
spån. 

abschnitze[l]n,  tr.  aftälja. 

abschnüren,  tr.  1.  snöra  upp.  2.  snöra  af.  3. 
mäta  med  ett  snöre.  Abschnürung,  f. 

abschnurren,  I.  tr.  1.  F  ein  Gebet  "~  fram- 
mumla en  bön  utan  eftertanke.  2.  P  jmdm  etw. 
~  ljuga  sig  till  ngt  af  ngn.  II.  itr.  s.  lossna 
med  ett  surrande  ljud. 

abschöpfen,  tr.  1.  afösa.  2.  skumma. 

Abschoss,  -es,  -e  f,  m.  utflyttningsskatt. 

abschrägen,  tr.  afsnedda,  göra  sluttande.  Ab- 
schrägung,   /'. 

abschrammen,  I.  tr.  F  rispa,  klösa.  II.  ilr.  s. 
P  loma  af. 

abschrauben,  tr.  af.skmfva. 

abschrecken,  tr.  1.  afskräcka.  Sich  -v.  lassen : 
låta  sig  afskrilckas.  2.  Jmdm  etw.  ~  skräm- 
ma ngn  att  lemna  ngt.  Abschreckung,  /'. 

abschreiben,  tr.  1.  skrifva  af.  Sich  (dat.)  J'ast 
die  Finqer  ~  nästan  skrifva  af  sig  fing- 
rarne.  2.  af  skrifva,  renskrifva;  plagiera.  3. 
handel,  afskrifva,  afföra,  afdraga.  4.  skrifva 
återbud  om,  skriftligen  kontramandera. 
Abschreibung,  /'. 

Abschreiber,  -s,  -,  m.  1.  renskrifvare.  2.plagia- 
tör. 

Abschreiberei,  -en,  f.  1.  afskiifning.  2.  pla- 
giat. 

abschreien,  tr.  1.  skrika  ut.  2.  F  sich  (dat.)  die 
Kehle  ~  .skrika  af  full  hals. 

abschreiten,  I.  tr.  gå  upp,  mäta  med  steg.  II. 
itr.  s.  gå  sin  väg. 

Abschrift,  -en,f.  afskrift. 

abschriftlich,  «.  i  sin  adv.  i  afskrift. 

abschröpfen,  tr.  koppa. 

abschru!)be[r]n,  tr.  afskura,  afskrubba. 

abschultern,  tr.  taga  ned  från  axeln. 

abschuppen,  I.  tr.  fjälla.  II.  Sich  ~  fjälla  Big. 
Abschuppung,  /'. 

Abschuss,  -es,  -c  \,  m.  1.  ras,  skred.  2.  brant, 
sluttning. 

abschüssig,  <i.  brant. 

Abschüssigkeit,  -en,  f.  branthet,  sluttande, 
sluttning. 

abschütteln,  tr.  1.  skaka  af,  ned.  2.  rysta, 
skaka  dugtigt. 

abschütten,  tr.  skaka  af,  ned. 

abSChÜtzen,   tr.  O  afstäuga  gnm  en  damlucka.* 

abschwächen,  I.  tr.  försvaga;  biidi.  mildra,  t.  ex. 
einen  Ausdruck.  II.  Sich  ~  försvagas,  mat- 
tas. Abschv/ächung,  /. 

abschwären,  itr.  1.  «.  gå  bort  genom  bulnad. 
2.  A.  upphöra  att  bulna. 

abschwärmen,  itr.  om  \nu.  1.  .s-.  svärma.  2.  k. 
upphöra  att  svärma. 

abschwatzen,  %  abschwätzen,  tr.  F  1.  prata  till 


Ü 


uniljud.     tr. 


absohweben 


15 


absonderlioh 


I 


ßlut  om.  2.  Jmdm  etw.  ~  prata  sig  till  ngt 
af  ngn. 

abschweben,  Ur.  s.  sväfva  bort. 

abschwefeln,  tr.  ©  1.  frigöra  från  svafvel.  2. 
svalla.  Abschwef[e]lung, /. 

abschweifen,  I.  tr.  utskära,  urringa.  II.  itr.  s. 
aliägsna  sig;  biidi.  icke  hålla  sig  till  äm- 
net. Abschweifung,  /. 

abschwemmen,  ^7-.  afskölja,  bortskölja;  om  vatten: 
föra  bort  med  sig.  Abschwemmung,  /. 

abschwenken,  I.  tr.  1.  afskölja.  2.  afskaka.  II. 
itr.  s.  och  sic/i  ~  svänga,  göra  en  svängning. 
Abschwenkung,  /. 

abschwimmen,  I.  itr.  s.  simma,  simma  bort, 
simma  sin  kos.  II.  Sich  ~  simma  sig  trött. 

abschwindeln,  tr.  Jmdm.  etw.  ~  tillnarra  sig 
ngt  af  ngn. 

abschwingen,  I.  tr.  slänga  bort.  II.  Sich  vovi 
Pferde  ~  svinga  sig  ur  sadeln. 

abschwitzen,  I.  tr.  1.  uokk.  lätt  bryna.  2.  svettas 
ut,  bort.  II.  Sich  ~  svettas  starkt. 

abschwören,  I.  tr.  1.  Einen  Eid  ~  gå  ed.  2. 
äfv.  itr.  h.  afsvärja,  öfvergifva,  t.  ex.  seinen  ei. 
seinem  Glauben,  dem  Himmel,  dem  Kaiser. 
3.  svärjande  förneka.  4.  Ein  abtjeschworner 
Feind:  en  af  svuren  fiende.  II.  Sich  ~  gå 
värjemålsed.  Abschwörung,  /. 

Abschwung,  -[e]s,  -e  t»  ™-  svingning  ifrån, 
uedsvingning. 

absegeln,  I.  itr.  s.  afsegla.  II.  tr.  Sie  segelten 
den  MaH  ab:  de  seglade  af  masten,  masten 
gick  öfver  bord  för  dem.  Abseg[e]lung,  _/'. 

absehbar,  «.  möjlig  att  se,  att  beräkna. 

absehen,  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  lära,  erfara 
ngt  genom  att  se  ngn  göra  det,  t.  ex.  eine 
Kunst.  Jmdm  etio.  an  den  Ängen  /^  läsa  ngt 
1  ngns  ögon.  2.  nå  med  blicken,  beräkna, 
förutse,  t.  ex.  das  Ende  einer  Sache,  wie 
etw.  enden  wird.  3.  Auf  etw.  abgesehen  sein: 
afse,  syfta  till  ngt.  Die  Gelegenheit  ~  vänta 
på  tillfälle.  II.  itr.  h.  1.  skoispr.  von  jmdm  ~ 
ekrifva  af  efter  ngn.  2.  Von  jmdm  ~  se  bort 
från  ngn.  3.  Von  etw.,  von  jmdm  ~  ej  fästa 
afseende  vid  ngt,  ngn. 

Abseide,  -n,  f.  florettsilke. 

abseifen,  tr.  1.  O  frigöra  från  såpa,  från  al- 
kalier. 2.  bestryka  med  tvål  ei.  såpa,  in- 
tvåla. 

abseihen,  tr.  filtrera.  Abseihung,  /. 

absein,  itr.  s.  vara  af,  vara  frånskild,  vara 
sönder,  vara  aflägsen. 

abseit,  I.  adv.  afsides.  II.  prep.  med  gen.  från, 
från  .  .  .  sida. 

Abseite,  -«,./'.  1.  baksida,  frånsida.  2.  Lyggu 
flygel,  sidoskepp. 

abséiten,  abseits  =  abseit. 

absenden,  tr.  afsända,  afskicka.  Absendung,  /'. 

Absender,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  afsäudare. 

absengen,  tr.  afsveda,  afbränna. 

absenken,  I.  tr.  nedsänka,  nedlägga.  II.  Sich  ~ 
slutta.  Absenkung,/. 


Absenker,  -s,  -,  m.  traag.  afläggare. 

absetzbar,  a.  afsättlig,  som  kan  afsättas. 

Absetzbarkeit,  O, ./'.  afsättlighet. 

absetzen,  I.tr.  1.  flytta  ifrån,  t.  ex.  den  Schrank 
von  der  Wand.  2.  aflemna,  t.  ex.  den  Reisen- 
den beim  Gasthof.  3.  afsätta,  afsöndra, 
t.  ex.  Fett  beim  Braten.  4.  afsätta  Wn  ett  äui 
bete,  t.  ex.  einen  Beamten,  einen  König. 
5.  Schreiben  ohne  die  Feder  abzusetzen : 
skrifva  i  ett  enda  drag.  Den  Becher  ~  taga 
bägaren  från  munnen.  6.  afbryta.  Die  Zeile 
~  börja  ny  rad.  7.  taga  af,  kasta  af,  t.  ex. 
die  Mütze,  den  Reiter.  8.  mus.  spela  staccato. 

9.     afvänja     djur.     10.    handel.    Omsätta,     t.    ex. 

Waren.  11.  i*  sätta  ut,  t.  ex.  ein  Boot  vom 
Schiffe.  12.  opers.  vankas.  Es  wird  Schläge  ~ 
det  kommer  att  vankas  stryk.  II.  Sich  ~ 
1.  Sich  von  jmdm  ~  sätta  sig  på  afstånd 
från  ngn.  2.  framträda,  afsticka.  III.  itr.  h. 
1.  stanna,  göra  uppehåll.  Sprechen  ohne 
abzusetzen:  tala  i  ett  andedrag.  2.  buig. 
ein   Gang  setzt  ab:  ett  sidoschakt  tar  vid. 

Absetzung,  -en,  f.  afsättning,  ämbetets  för- 
lust. Einsttveilige  ~  suspension  på  viss  tid. 

Absicht,  -en,  f.  afsigt,  uppsåt,  syfte.  Die  ~ 
haben  zu:  ämna  att.  -S...  Ex.  ~los,  a.  oaf- 
sigtlig. 

absichtlich,  a.  afsigtlig,  iippsåtlig;  adv.  med 
afsigt,  med  vilja,  med  flit. 

Absichtlichkeit,  -en,  f.  uppsåt,  öfverläggning, 
berådt   mod. 

absickern,  itr.  s.  nedsippra,  utsippra. 

absieben,  tr.  frånsikta,  frånsålla. 

absieden,  tr.  1.  sjuda,  låta  sjuda.  2.  kokk.  koka 
af. 

absingen,  I.  tr.  afsjunga,  sjunga  tiii  siut,  t.  ex.  ein 
Lied.  II.  Sich  ~  sjunga sigtrött.  Absingung,/'. 

absinken,  itr.  s.  sjunka,  sjunka  ned. 

Absinth,  -es,  -e,  m.  absint. 

absitzen,  I.  itr.  s.  1.  sitta  på  afstånd.  Von 
jmdm  weit  «^  sitta  långt  ifrån  ngn.  2.  sitta 
af,  t.  ex.  vom  Pferde.  II.  tr.  1.  sitta  af,  sitta 
sönder,  t.  ex.  das  Brett.  2.  sitta  af,  tjäna  af, 
t.  ex.  eine  Strafe. 

absolden,  tr.  Ya  aflöna. 

absolut,  a.  absolut. 

Absolution,  -en,  f.  absolution,  förlåtelse. 

Absolutismus,  -,  O,  m.  1.  absolutism  i  ainuh.  2. 
envälde,  envåldsstyrelse. 

Absolutist,  -en,  -en,  m.  1.  absolutist.  2.  an- 
hängare af  enväldet. 

absolutistisch,  «.  1.  absolutistisk.  2.  tillgifven 
enväldet. 

absolvierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  frikänna.  2.  absol- 
vera,  af  sluta,  t.  ex.  seine  Studien.  Ein  Examen 
~  taga  en  examen. 

absonderbär,  a.  frånskilj elig,  som  kan  från- 
skiljas. 

absonderlich,  a.  1.  egendomlig,  känneteck- 
nande. 2.  egendomlig,  besynnerlig.  3.  mest 
adv.  i  synnerhet,  särdeles. 


äkta  sms.     F  Uu 


råk.    t 


miudrc  biukligl. 


Absonderlichkeit 


16 


abSteuern 


Absonderlichkeit,  -en,  f.  besynnerlighet,  egen- 
domlighet. 

absondern,  I.  tr.  1.  frånskilja,  isolera.  2.  af- 
söndra.  afsätta,  t.  ex.  Eiter,  Blut.  II.  Sich  ~ 
skilja  sig,  afsöndra  sig.  Absond[eJrung,/. 

absorbierilen,  -te,  -t,  tr.  absorbera. 

Absorption,  -en,  f.  absorption. 

abspänen  se  ahspenen. 

abspannen,  tr.  1.  spänna  lös,  minska  spännin- 
gen hos,  t.  ex.  die  Feder.  Mus.  eine  Saite 
'\j  nedstämma  en  sträng.  Eiidi.  abgespannt : 
andligen  trött,  slapp.  2.  frånspänna,  t.  ex. 
die  l'fcrde  vom  Wagen  e\.  den  Wagen.  Ab- 
spannung, /'. 

abspeisen,  I.  tr.  afspisa,  aitärda.  uppehålla. 
t.  ex.  jmdn  mit  leeren  Worteti.  II.  itr.  h.  af- 
sluta  måltiden. 

abspenen,  tr.  afvänja  tarn. 

abspenstig,  a.  motspänstig,  gensträfvig.  Einen 
Diener  seinem  Herrn  ~  machen:  locka, 
tubba  en  tjänare  från  hans  husbonde. 

absperren,  <;•.  af  spärra,  af  stänga.  Absperrung,/'. 

abspiegeln,  I.  tr.  afspegla,  återspegla.  II.  Sich  ~ 
afspegla  sig,  återspeglas.  Abspieg[e]lung,/. 

abspielen,    I.   tr.    1.  spela  från  början  tm  slut,  t.  ex. 

ein  Lied  auf  dem  Klaviere.  2.  Vom  Blatte  ~ 

Bpela  från  bladet.  3.  afspela,  frånspcla,  t.  ex. 

jmdm   hundert  ^fark.    II.  Sich  '^  tilldraga 

sig,  liända,  t.  ex.  ein  Abenteuer  .spielt  sich  ab. 

III.  itr.  h.  upphöra  att  spela. 
abspinnen,  tv.  1.  afspinna,  t.  ex.  die  Wolle  vom 

Nocken.    2.    i.iiai.  hopsätta,  dikta,  t.  ex.  eiii 

Märchen. 
abspitzen,  tr.  1.  göra  trubbig.  2.  göra  spetsig. 

Einen  Blei.<tij't  ~  formera  en  blyertspenna. 

Abspitzung,  /'. 
absplittern,  I.  tr.  afsplittra.  II.  itr.s.  lossna  i 

form  af  splittror. 
Abspräche,  -«,./'.  aftal,  öfverenskommelse. 
absprechen,   I.   tr.    1.   frånkänna,    fråndöma. 

Jindm  (las  Leben  ~  döma  ngn  till  döden. 

2.  af  handla,  diskutera.  3.  af  tala.  II.  itr.  h. 

1.  Über  elio.  r^  yttra  sig  om  ngt  mod  myndig 
ton.  ~(Z.-  myndig,  befallande.  2.  tala  till 
slut. 

Absprecher,  -s,  -,  m.  myndig,  befallande  per- 
son. 

Absprecherei,  -en,  f.  myndig,  befallande  ton. 

absprecherlsch,  a.  myndig,  befallande. 

absprengen,  I.  tr.  frånspränga,  spränga  bort. 
II.  itr.  s.  .spränga  af,  galoppera  bort. 

abspringen,  itr.  ,t.  1.  lossna,  gå  af,  springa  af. 

2.  hoppa  af,  t.  ex.  rom  1'J'erde.  3.  återstudsa, 
återkastas. 

abspritzen,  I.  tr.  spruta  af,  spruta  bort,  t.  ex. 
den  Schmnts.  II.  itr.  s.  F  fara  af,  fara  åstad. 

Absprung,  -[ej.'?,  -e  f,m.  1.  språng, hopp  iMn  ngt. 
2.  afvikelse  från  ämnet.  3.  motsats,  kon- 
trast. 

abspülen,  tr.  1.  skölja,  afskölja,  t.  ex.  Wäsche. 
2.  bortskölja,  bortspola.  AbspUlung, /. 

Ü  saknar  plur.     f  har  omljiid. 


abstammen,  itr.  s.  härstamma,  härleda  sig. 

Abstammung,  -en,  f.  1.  härstamning,  härkomst. 
2.  gram.  härledning,  etymologi. 

Abstand,  -[ejs,  -e  f,  m.  \.  afstånd,  långt  håll. 
2.  afstånd,  skilnad.  3.  afträdelse.  ~  nehmen 
von  etw. :  afstå  från,  afträda  ngt.  -S...  Ex. 
~geld,  -[«])!,  -er,  n.  afträdesafgift. 

abständig,  <i.  försämrad,  fördärfvad  af  ålder. 

abstapeln,  itr.  s.  1.  gå  af  stapeln.  2. F  traska  i  väg. 

abstatten,  tr.  fullgöra.  Jmdm  einen  Besuch  '\.> 
aflägga  besök  hos  ngn.  Jmdm.  Bericht  <%< 
redogöra  inför  ngn.  Dank  »x-  tacka.  Jmdm 
einen  Gruss  ~  framföra  en  hälsning  till 
ngn.  Jmdm  seinen  Glückwunsch  ~  lyckön- 
ska ngn.  Abstattung,  /. 

abstäuben,  tr.  afdamma.  Abstäubung,  /. 

Abstäuber,  -,<,  -.  m.  1.  damviska,  damborste. 
2.  ~  och  -^in,  -nen,/,  städare,  städerska. 

abstechen,  I.  tr.  1.  aft^ticka,  t.  ex.  einen  Ring 
beim  Karussellfahren.  2.  Den  Rasen  ~  af- 
skära  gräsplanens  ytterkanter.  3.  afsticka, 
utstaka,  t.  ex.  ein  Lager.  4.  sticka  af,  pricka 
af,  t.  ex.  ein  Mtister.  5.  aftappa,  t.  ex.  den 
Wein,  einen  Teich.  6.  sticka,  sticka  ihjäl, 
t.  ex.  ein  Schwein,  Kälber,  t .  kortspel  sticka 
öfver,  t.  ex.  eine  Karte  mit  Trumpf.  8.  vid 
toruLTspei:  jmdn  ~  kasta  ngn  ur  sadeln:  biidi. 
ställa  i  skuggan,  peta.  II.  itr.  h.  1.  Gegen 
el.  von  etw.  ~  afsticka  från,  bilda  kontrast, 
svära  mot.  2.  i-  lägga  ut,  t.  ex.  voni  Lande, 
vom  Schiffe.  Abstechung,,/'. 

Abstecher,  -s,  -,  m.  afstickare. 

abstecken,  tr.  1.  lossa,  lösa  upp,  t.  ex.  das 
Haar.  2.  utsticka,  utstaka.  Absteckung,  _/*. 

abstehen,  I.  itr.  s.  1.  stå  på  afstånd.  2.  ]\iii 
etw.  ~  afstå  ifrån,  uppgifva  ngt.  3.  i  siit  om 
växter:  gå  ut,  vissna.  Abgestandener  Fisch:  död 
fisk.  4.  blifva  fadd,  dufna,  t.  ex.  abgestande- 
ner Wein.  II.  tr.  afträda,  afstå  ifrån,  öf ver- 
lemna.  III.  Sich  ~,  arv.  sich  (dat.)  die  Beine  ~ 
stå  sig  trött. 

abstehlen,  tv.  frånstjäla. 

absteifen,  tr.  göra  styf,  stärka,  t.  ex.  ein  Hemd. 

absteigen,   itr.  s.  stiga  af,    stiga  ned.    Abstei- 

gung,  /. 

abstellen,   tr.   1.  ställ  i  bort,  flytta  ifrån,  t.  .-x. 

den  Stuhl  von  der  Wand.  2.  0  stanna,  t.  ex. 

eine    Maschine.    3.  afskaffa,  aflägsna,  t.  ex. 

Übelstände.  Abstellung, ./'. 
abstemmen,  tr.  0  afmäjsla,  afhugga  med  i\ugR 

järn ;  f  råiibryta. 
abstempeln,   tr.   afstämpla,   stämpla.   Abstem- 

p[e]lung,  /. 
absteppen,  (v.  pricka  af,  kalkera. 
absterben,  itr.  s.  1.  dö  bort,  tvina  bort,  blifva 

okänslig.  2.  Einer  Sache  ~  dö  från,  öfver- 

gifva  en  sak. 
absteuern,  4;-   I.  tr.  1.  styra  ifrån,  t.  ex.  das 

Boot  vom  Ufer.    2.  afstyra.    II.  itr.  h.  Von 

etw.   ~  styra   ut    ifrån,    aflägsna   sig  från 

ngt. 


A.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Abstich 

Abstich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  afprickning,  kopia; 
afdrag.   2.  tappning,  aftappning. 

absticken,  tr.  sticka  af,  t.  ex.  ein  Muster. 

abStiefeln,  Itr.  s.  F  traska  i  väg. 

abstielen,  tr.  skafta,  förse  med  skaft. 

abstimmen,  I.  tr.  mus.  1.  nedstämma,  t.  ex.  eine 
Saite.  2.  stämma,  t.  ex.  ein  Klavier.  II.  itr. 
h.  omrüsta,  votera,  über  etw.:  om  ngt. 

Abstimmung,  -cn,/.  omröstning,  -s...  Ex. '>^zettel, 
-.s-,  -,  m.  röstsedel. 

abstolzieren,  itr.  s.  gå  bort  med  stolta  steg. 

abstoppein,  tr.  frigöra  från  åkerstubb,  t.  ex. 
ein  Feld. 

abstössen,  I.  tr.  1.  stöta  af,  slå  af.  2.  afnöta 
gnm  stötar,  t.  ex.  Ecken ;  slita,  nöta,  t.  ex. 
Kleider.  3.  stöta  bort.  Eiti  Boot  ~  skjuta 
ut  en  båt.  4.  Liidi.  bortstöta,  stöta  ifrån  sig. 
~(Z;  frånstötande.  II.  Sich  ~  af  nötas  gnm 
stötar,  nötas,  slitas.  III.  itr.  s.  och  h.  •J»  lägga 
ut,  t.  ex.  vom  Lande.  Abstossung,  _/". 

abstrafen,  tr.  afstraffa,  straffa.  Abstrafung,  _/*. 

abstrahier  en,  -te,  -t,  tr.  abstraliera. 

abstrahlen,  I.  tr.  återspegla.  II.  ilr.  s.  åter- 
stråla.  Abstrahlung,  y. 

abstrakt,  a.  abstrakt. 

Abstraktion,  -en,  f.  abstraktion. 

abstrampeln,  tr.  afsparka. 

absträngen,  tr.  frigöra  från  (drag)linor,  spän- 
na ifrån,  t.  ex.  Pferde. 

abstrapazieren,  I.  tr.  uttrötta.  II.  Sich  ~  ut- 
trötta sig,  underkasta  sig  strapatser. 

abstreben,  itr.  h.  söka  komma  bort. 

Abstreich,  -[e]s,  -e,  m.  entreprenadauktion. 

abstreiciten,  I.  tr.  1.  stryka  af,  stryka  bort, 
stryka  ned,  t  ex.  den  Tisch,  etw.  vom  Tisch. 
2.  afstryka  med  strykträ,  t.  ex.  das  Getreide, 
den  Scheffel.  3.  slå,  afstraffa.  4.  strj^ka 
fram  öfver,  genomströfva,  t.  ex.  das  Feld. 
II.  itr.  s.  aflägsna  sig. 

Abstreicher,  -s,-,m.&  1.  strykträ.  2.skrapiärn. 

abstreifbär,  «.  som  kan  dragas  af. 

abstreifen,  I.  tr.  1.  draga  af,  taga  af,  t.  ex. 
Handschuhe.  Om  ormar:  die  Haut  ~  byta  om 
skinn.  2.  biMi.  kasta  af  sig,  slå  bort,  t.  ex. 
Sorgen.  II.  itr.  s.  vika  af.  Abstreifung, ,/*. 

abstreiten,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  processa  sig 
till  ngt  af  ngn.  2.  förneka.  3.  Sich  (dat.)  etw. 
~  lassen :  förmås  att  ändra  åsigt  med  af- 
seende  på  ngt. 

abstricken,  tr.  sticka  af,  t.  ex.  eine  Nadel:  en 
sticka,  ein  Muster. 

abstriegeln,  tr.  rykta. 

abströmen,  itr.  s.  1.  flyta  bort;  i.  drifva  rdr 
strömningar.  2.  Die  Menge  strömt  ab:  massan 
skingrar  sig. 

abstücke[l]n,  tr.  af  stycka,  sönderstycka. 

abstufen,  I.  tr.  1.  afdela  i  afsatser.  2.  gra- 
dera. II.  itr.  s.  och  sich  »n/  gå  i  schattering. 
Abstufung,  /. 

abstumpfen,  I.  tr.  1.  göra  slö,  göra  trubbig. 
2.  biidi.   förslöa,   förslappa.    II.  Sich  ~    1. 


17 


Abtrag 


blifva  slö,  tnxbbig,  vara  trubbig.  2.  förslöas, 

förslappas.  Abstumpfung,  f. 
abstürmen,  I.  itr.  s.  storma  bort,  ila  bort.  II. 

Sich  ~  upphöra  att  storma,  rasa  ut. 
Absturz,  -es,  -e  t,  tn.  1.  nedstörtande.  2.  brant. 
abstürzen,  1.  tr.  nedstörta.   II.  itr.  s.  1.  störta 

ned,  falla  ned.  2.  stupa,  vara  brant. 
abstutzen,  tr.  stubba  af. 
absuchen,  tr.  1.  söka  efter  och  borttaga.  Dem 

Baume   Raupen  r^  plocka  bort  mask  från 

trädet.    2.   genomsöka,  t.  ex.  eine    Gegend, 

ein  Feld. 
Absud,    -[e]s,    -e,  m.    1.  afkokning.  2.  afkok, 

dekokt. 
absurd,  a.  absurd,  orimlig. 
Absurdität,  -en,f.  absurditet,  orimlighet. 
absussen,    tr.   1.  sockra,  söta;  biwi.  förljufva. 

2.  ^   utlaka,   utdraga  salter  och  syror  ur. 

Absüssung,  /. 
Abt,  -[e]s,  -e  f,  m.  abbot. 

abtakeln,  tr.  1.  4^  aftaclda.  2.  F  biidi.  abge- 
takelt:  aftacklad,    utmärglad.     Abtakelung, 

/■ 

abtanzen,  I.  tr.  1.  dansa,  t.  ex.  eitien  Walzer. 
2.  dansa  af,  t.  ex.  den  Kranz  einer  Braut. 
II.  Sich  ~  dansa  sig  trött.  III.  itr.  s.  af- 
lägsna sig  med  danssteg,  dansa  ut. 

abtauen,  itr.  s.  ocu  tr.  af  tö  a. 

abtaumeln,  itr.  s.  F  raglande  aflägsna  sig, 
ragla  ut. 

Abtausch,  -es,  -e.  m.  byte. 

abtauschen,  tr.  Jmdm  etw.  -v,  tillbyta  sig  ngt 
af  ngn.  Abtauschung,  /. 

Abtéi,  -en,  f.  1.  abbotsdöme,  abbotsstift.  2. 
I      abbotsbostad.  3.  abbotsvärdighet. 

abteilen,  tr.  afdela,  dela,  särskilja. 

abtéilich,  a.  hörande  till  en  Ahtei. 

Abteilung,  -en,  f.  1.  afdelande,  frånskiljande. 
2.  det  afdelade,  afdelning. 

abthauen  se  abtauen. 

abtheil...  se  abteil... 

abthun,  I.  tr.  1.  taga  af,  lägga  ifrån  sig,  t.  er. 
den  Mantel.  2.  lägga  bort,  äfskaffia,  t.  ex. 
eine  Gewohnheit.  3.  F  döda,  taga  lifvet  af. 
4.  uppgöra,  afsluta,  klargöra,  bringa  på  det 
klara.  Eine  Frage  ~  slutbehandla  en  fråga. 
Einen  Streit  ~  bilägga  en  tvist.  II.  Sich  ~ 
von  etw.  el.  eiwer  (gen.)  Sache:  skilja  sig 
ifrån,  öfvergifva  ngt. 

abtiefen,  tr.  0  sänka,  fördjupa. 

Äbtin,  Äbtissin,  -7ien,  f.  abbedissa. 

äbtlich,  a.  abbotlig. 

abtodten  se  abtöten. 

abtönen,  tr.  Farben  ~  fördrifva  färger.  Ab- 
tönung, /. 

abtöten,  tr.  döda,  utplåna,  amortera.  Abtö- 
tung,  /. 

abtraben,  itr.  s.  trafva  bort. 

Abtrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  bortförande  af  upp- 
gräfd  joid.  2.  af  dukning.  3.  amortering.  4.  ska- 
da, af  bräck.  5.  skadestånd. 


*  äku  sms.    F  familjärt.    P  lägre  apråk.    ^  mindre  brukligt.    ©  teknisk 
Tysk-svensk  ordbok. 


militäriak 


abtragen 


abtragen,  I.  tr.  1.  bära  bort,  jämna,  planera, 
t.  ex.  einen  Hügel;  duka  af,  t.  ex.  de7i  Tisch 
Ol.  die  Schüsseln  vom  Tisch.  2.  rifva,  t.  ex. 
ein  Haus,  eine  Mauer,  eine  Brücke.  3.  af rita, 
üfverflytta,  t.  ex.  eine  Figur.  4.  afbetala, 
amortera.  5.  slita,  slita  ut,  t.  ex.  einen 
Jiock.  II.  Sich  ~  1.  Der  Baum  hat  sich  ab- 
getragen: trädet  har  niistat  förmågan  att 
bära  "mer.  2.  nötas,  slitas.  Abtragung,  /. 

abtrampeln,  F  I.  tr.  trampa  af.  II.  itr.  s.  tra- 
ska sin  kos. 

abträufeln,  itr.  h.  droppa  ned,  drypa  ned. 

abtreiben,  I.  Ir.  1.  drifva  bort,  förjaga,  t.  ex 
jmdn  aus  seinem  Besitze.  2.  mod.  fördrifva, 
t.  ex.  Würmer,  die  Leibesfrucht.  3.  -t  drifva 
ur  kosan.  4.  pådrifva,  tröttköra.  5.  Den 
Wald  ~  a)  afverka  skogen,  b)  leda  skall- 
gången genom  skogen.  Mit  der  Heerde  den 
Wahl  ~  låta  hjorden  beta  i  skogen.  II.  itr. 
s.  blifva  vinddrifven.  Abtreibung,  /. 

abtrennbar,  a.  som  kan  frånskiljas. 

abtrennen,  I.  tr.  frånskilja,  lossa,  sprätta  af. 
II.  Sich  ~  skilja  sig,  gå  loss,  lossna.  Ab- 
trennung,/. 

abtrennlich  =  abtrennbar. 

abtreten,   I.    tr.    1.  aftrampa,  t.  ex.  jmdm   das 

Kleid.    2.  gum  trampning  el.  gäonde    afuöta,  slita, 

t.  ex.  die  Stufen  der  Trepiie,  die  Schuhe,  die 
Absätze:  klackarne.  3.  trampa  af,  torka  af, 
t.  ex.  tZe«  Schmutz,  den  Schnee  von  den  Füssen 
el.  die  Füsse,  die  Schuhe.  4.  aftrampa,  genom 
trampning  begränsa,  t.  ex.  ein  Beet:  en 
trädgårdssäng.  5.  afträda,  öfverlata,  afstå, 
jmdm  etw.  ei.  etio.  an  jmdn.  II.  Sich  ~  torka 
af  sig  om  fötterna.  III.  itr.  s.  1.  afträda, 
aflägsna  sig,  t.  ex.  von  der  Bähne:  från  sce- 
nen. Von  der  Sache  jmds,  vom  Glauben, 
vom  Gesetze  ~  öfvergifva  ngns  sak,  tron, 
lagen.  Vom  Throne  ~  nedlägga  regerin- 
gen, abdikera.  2.  Von  etw.  ~  afstå  ifrån, 
lemna  ngt,  t.  ex.  von  seinem  Amte,  seinem 
Besitze. 

Abtreter,  -s,  -,  m.  jur.  afträdare. 

Abtretung,  -en.  f.  afträde,  afträdande,  afträ- 
delse,  afstående,  öfverlåtelse. 

Abtrieb,  -[<-]«,  -e,  m.  1.  neddrifvande,  t.  e.i.  der 
Rinder  von  den  Bergen.  2.  skog.  a)  trädens 
fällande,  b)  fälle. 

abtriefen,  itr.  s.  drypa  ned,  droppa  ned. 

Abtrift,  -en,  f.  1.  i  afdrift.  2.  åkeibr.  rätt  till 
bete. 

abtrinken,  tr.  dricka  af,  t.  ex.  etic.  vom  Becher, 
den  Becher. 

abtrippeln,  itr.  s.  tripp.i  bort. 

Abtritt,  -{cjs,  -e,  m.  1.  t  afträde,  afträdande, 
bortgång.  2.  afträde,  hemlighus. 

abtrocknen,  I.  tr.  aftorka,  torka.  II.  Sich  ~ 
torka  sig.  III.  itr.  s.  1.  torka,  blifva  torr. 
2.  falla  af  i  följd  af  torka,  afvissna.  Ab- 
trocknung,/. 

abtrollen,  itr.  s.  F  pallra  sig  af. 


18  abwärts 

abtrommeln,  I.  tr.  trumma,  t.  ex.  einen  Marsch. 
II.  itr.  h.  1.  upphöra  att  trumma.  2.  slå  till 
reträtt,  slå  tapto. 

Abtropf,  -{e]s,  -e  t,  m.  tallrikstege. 

abtröpfeln,  abtropfen,  itr.  s.  droppa  ned,  af- 
drypa.  Abtropfung,  f. 

abtrotzen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  tilltrotsa  sig  ngt 
af  ngn. 

abtrumpfen,  tr.  1.  kortspel,  sticka  öfver  med 
trumf.  2.  tiidi.  afsnäsa,  afspisa. 

abtrünnig,  a.  afEällig,  otrogen,  upprorisk.  "«/ 
werden:  affalla,  göra  uppror.  Éin  r^er:  en 
affälling. 

Abtriinnigkeit,  -en,  f.  affall,  upproriskhet. 

aburt[h]eilen,  I.  tr.  1.  Jvulm  etw.  ~  fråndöma, 
f  rånkänna  ngn  ngt.  2.  af  döma.  Jmd7i~  fälla 
slutdom  i  ngns  mål.  II.  itr.  h.  Über  etw.  ~ 
a)  fälla  slutdom  i  en  sak,  b)  tiidi.  döma  tvär- 
säkert om  ngt.  Aburt[h]eilung,  /. 

abverdienen,  tr.  1.  Jmdm  Geld  ~  tjäna  pengar 
af  ngn.  2.  tjäna  af,  förtjäna. 

abverlangen,  tr.Jmdm  etw.'^  affordra  ngn  ngt. 

abvieren,  tr.  0  1.  göra  fyrkantig.  2.  indela  i 
fyrkanter.  Abvierung, /. 

abwachen,  sich  '^  utmattas  genom  vakande. 

abwachsen,  itr.  s.  1.  upphöra  att  växa.  2.  af- 
taga,  växa  iitför. 

abwackeln,  tr.  F  prygla,  mörbulta. 

abwägen,  tr.  1.  väga  af,  väga  till.  2.  O  afväga, 
t.  ex.  das  Tei-rain.  3.  biMi.  bringa  i  jämnvigt, 
t.  ex.  die  Staatsgewalten.  4.  öfverväga.  Ab- 
wägung, /. 

Abwägen,  -s,  -,  m.  O  person  som  förrättar  af- 
vägningar. 

abwalken,  tr.  1.  0  afvalka.  2.  F  genomprygla. 

abwallen,  itr.  s.  om  hir,  kiad-r  m.  m. :  falla  ned  i 
lockar,  i  veck. 

abwällen,  tr.  kokk.  förvälla. 

abwälzen,  I.  tr.  ©  afvalsa,  utvalsa.  II.  Sich  ~ 
valsa  sig  trött.  III.  itr.  s.  valsa  ut. 

abwälzen,  tr.  1.  vältra  af,  rulla  af.  2.  biiai. 
etiv.  von  sich  ~  frigöra  sig  ifrån,  skjuta 
från  sig  ngt,  t.  ex.  eine  Schuld.  Abwälzung,  y. 

abwamsen,  tr.  F  mörbulta,  genomprygla. 

abwandelbar,  «.  g.am.  böjlig. 

abwandeln,  I.  t  itr.  s.  vandra  bort.  II.  tr.  giam. 
böja,  flektera.  III.  Sich  ^  gram.  böjas.  Ab- 
wand[e]lung, /. 

abwärmen,  tr.  uppvärma. 

abwarten,  I.  tr.  1.  afbida.  afvakta.  F  ordspr. 
erst  ~  und  dann  Thee  trinken:  ungcf.  har 
du  brådt,  så  sätt  dig.  2.  hafva  omsorg  om 
ngt,  sköta,  värda,  t.  ex.  einen  Kranken,  Kin- 
der,  Blumen,  utv.  sein  Amt.  II.  Sich  ~  sköta 
sig.  III.  itr.  h.  vänta,  gifva  sig  till  tåls. 
Abwartung,  /.  i  sht  vård,  skötsel. 

abwärts,  adc.  1.  utför,  nedåt.  Berg  ~  utför 
bärget.  f^  fahren:  fara,  resa  utför.  Mit  ihm  , 
geht  es  ~  det  går  utför  med  honom,  a)  =  i 
han  tacklar  af,  b)  =  han  förfaller.  2.  %  åt 
sidan,  afsides,  aflägse.  ' 


plur.     t  l"a 


haben,   S.   liar 


abwaschen 


19 


Abzeichen 


abwaschen,  tr.  1.  aftvätta,  aftvå,  t.  ez.  den 
Schmutz  vom  Gesicht,  die  Farbe  vom  Tisch. 
2.  bortskölja,  t.  ex.  die  Erde  vom  Ufer.  Ab- 
waschung, /. 

abwechseln,  I.  tr.  1.  Jmdm  Gold  ».>  växla  sig 
till  guld(mynt)  af  ngn.  2.  byta  om,  ömsa. 
n.  itr.  k.  Mit  etw.  ~  byta  om  med  ngt.  Mit 
jmdm  ~  tura  om  med  ngn.  jfr  raij. 

abwechselnd,  1.  a.  omväxlande,  skiftande,  om- 
bytlig.  ~e  Reime :  växelrim.  2.  adv.  växel- 
vis, turvis. 

Abwechs[e]lung,  -en,  f.  omväxling,  ombyte, 
turning.  -s...  ei.  ~weise,  adv.  för  ombytes 
skull. 

Abweg,    -[e]s,   -e,  in.  afväg.    Aitf  i^e  geraten : 

råka  på  afväglir  i  egcntl.  och  biUll.  bcm. 

abwehen,  I.  tr.  blåsa  af,  bort,  ued.  II.  itr.  h. 
Der  Wind  ei.  es  hat  abgeweht :  blåsten  har 
lagt  sig. 

Abwehr,  O,  /.  afvärjande,  motvärn,  skydd, 
försvar,  motstånd. 

abwehren,  I.  tr.  afvärja,  afvända,  aueåa,  jmdm 
etw.  el.  etiv.  von  jmdm :  ngt  från  ngn.  Einen 
Stoss  ~  parera  en  stöt.  II.  itr.  h.  Einem 
Übel,  einem  Unglück  ~  afvända  ngt  ondt, 
en  olycka.  Abwehrung,  /. 

i.  abweichen,  (svag  böjn.)  I.  tr.  lossa  genom  upp- 
mjukning, t.  ex.  ein  Pflaster.  II.  itr.  s.  lossna 
i  följd  af  uppmjukning. 

2.  abweichen,  (stark  böjn.)  itr. .?.  afvika,  t.  ex.  vom 
Wege,  von  der  Pflicht.  Von  einander  ~  vara 
af  olika  meningar.  '^cZ;  afvikande,  gram. 
oregelbunden. 

Abweichung,  -en,  f.  afvikelse,  afvikelee  från 
ämnet;  missvisning,  t.  ex.  der  Magnetnadel; 
gram.  Oregelbundenhet,  undantag. 

abweiden,  tr.  afbeta. 

abweisen,  tr.  afvisa,  bortvisa,  afHärda,  af  snäsa. 
Eine  Bitte  ~  afslå  en  bön.  Abweisung,  /. 

abweissen,  I.  tr.  bestryka  med  hvit  färg,  hvit- 
mena.  II.  itr.  s.  färga  ifrån  sig  hvit  färg. 

abwendbar,  «.  som  kan  afvändas,  förhindras. 

abwenden,  I.  tr.  1.  afvända,  afstyra,  afvärja, 
t.  ex.  einen  Hieb,  ein  Unglück.  2.  vända  bort, 
t.  ex.  das  Gesicht,  den  Blick.  Seine  Hand 
von  jmdm  ~  taga  sin  hand  från  ngn.  Jmdm 
die  Kunden  ~  draga  kunderna  från  ngn.  II. 
Sich  ~  vända  sig  bort.  Sich  von  jmdm  ~ 
öfvergifva  ngn,  ej  vidare  bry  sig  om  ho- 
nom. Abwendung,  /. 

abwendig,  a.  vändande  sig  bort;  obenägen,  af- 
fäUig. 

abwerfen,  I.  tr.  1.  afkasta,  bortkasta,  t.  ex.  rfa.s' 
.loch,  den  Mantel,  die  Maske,  den  Reiter. 
2.  afkasta,  inbringa.  II.  Sich  mit  jmdm  ~ 
blifva  osams  med  ngn. 

abwesend,  a.  frånvarande. 

Abwesenheit,  -en,  f.  frånvaro,  jur.  seine  ~ 
darthun :  bevisa  sitt  alibi. 

abwetten,  tr.  Jmdm  etw.  ~  vinna  ngt  på  vad 
af  ugn. 


abwetzen,  «r.  afelipa,  bortslipa,  afbryna;  slipa, 

bryna, 
abwichsen,    tr.    1.  blanka,    boreta,  t.  ex.   die 

Schuhe.  2.  F  piska  upp. 
abwickeln,  tr.  1.  afnysta.  2.  afvcckla,  afrulla, 

upprulla.    3.    utreda,  bringa  på  det  klara. 

Abwick[e]lung, /. 
abwiegeln,   tr.  lugna  »innena,  dämpa  ett  uppror. 

Abwieg[e]lung,/. 
Abwiegler,    -s,  -,  m.   person  som  söker  lugna 

sinnesstämningen,  fredsstiftare. 
abwieglerisch,  a.  fredsstiftande. 
abwiegen  =  abiuägen  1. 
Abwinde,  -n,  f.  härfvel,  nystfot. 
abwinden,   I.    tr.    1.   afnysta,    afhärfla,    ^  af- 

vinda.    2.  nedhissa.    II.  Sich  n^  rulla  upp 

sig.  Abwindung, /. 
Abwinder,    -s,    -,    m.  0   person   som   nystar, 

härflar. 
abwinken,  tr.  genom  en  vink  afböja,  förhin- 
dra. 
abwipfeln,  tr.  toppa. 
abwirbeln,  tr.  drilla,  t.  ex.  die  Lerche  wirbelt 

ihr  Lied  ab.  Einen  Marsch  ~  slå  en  marsch 

på  trumman. 
abwirken,   tr.    1.  virka  af.    2.  jag.  flå,  t.  ex.  ein 

Tier  ei.  einem  Tiere  die  Haut.  3.  bak.  knåda 

väl. 
abwischen,  I.  tr.  aftorka,  afdamma,  t.  ex.  die 

Thränen,  den   Tisch,  den  Staub  vom  Tisch. 

II.  itr.  s.  F  smyga  sig  bort,  slinka  undan. 
Abwisch...  Ex  -lappen,  -s,  -,  m.   -tüch,  -[e]s,  -er 

t,  n.  damhandduk,  damtrasa,  torklapp. 
Abwolle,  O,  /.  ull  af  slagtade  får. 
abwollen,  itr.  h.  vilja  gå  af,  vilja  gå  loss.  Der 

Deckel  tuill  nicht  ab:  locket  sitter  fast. 
abwürdigen,  tr.  nedsätta,  förringa. 
abwürgen,   I.  tr.  strypa,  vrida  halsen  af.  II. 

Sich  ~  trötta  ut  sig  med  försök  att  svälja 

el.  att  kräkas. 
abwürzen,  tr.  krydda.  AbwUrzung,  f. 
abzahlen,    tr.   1.  afbetala,  t.  ex.  etiu.  auf  eine 

Schuld.  2.  utbetala,  betala,  t.  ex.  eine  Rech- 
nung, einen  Gläubiger.  Abzahlung,,/*, 
abzählen,  tr.  1.  afräkna,  frånräkna,  räkna  till. 

2.  uträkna,  beräkna.    Das  lässt  sich  an  den 

Fingern  ~  det  kan  man  veta  på  förhand. 

Abzahlung,  /. 
abzahnen,  I.  itr.  h.  få  sina  sista  tänder.  II 

tr.  0  förse  med  kuggar. 
abzapfen,    tr.   aftappa,   t.  ex.    den    Wein,   das 

Wasser,  das  Fass,  den  Teich.  Abzapfung,  f. 
abzappeln,  F  sich  ~  sprattla  sig  trött. 
abzäumen,  tr.  afbetsla.  Abzäumung,  /. 
abzäunen,  tr.  genom  hägnad  af  skilj  a,  inhägna. 

Abzäunung,  /. 
abzehren,  I.  tr.  aftära,  tära.  Eine  '^de  Krank- 
heit: en  tärande  sjukdom.    Abgezehrt:  af- 

tärd,  utmärglad.  II.  itr.  s.  och  sich  '^  täras, 

blifva  aftärd,  aftyna.  Abzehrung,  /. 
Abzeichen,  -s,  -,  n.  tecken,  märke,  kännetecken. 


P  lägre  spvfik.    %  mindre  brukligt. 


iiIitHrlük  term. 


abzeichnen 


20 


Acht 


abzeichnen,  I.  ti:  1.  afteckna,  afrita,  kopiera. 
2.  känneteckna,  utmärka,  utstaka.  II.  Sicli 
~  afteckna  sig,  framstå,  sticka  af,  Ab- 
zeichnung, y. 

abzerren,  tr.  afslita,  lösslita,  frånslita. 

Abzieh...  ex.  -bild,  -[e]s,  -e/-,  n.  öfverflyttnings- 
bild,  transportmalniiig.  -stein,  -es,  -e,  m.  © 
brynsten.  -zahl,  -en,  f.  subtraktioustal,  Sub- 
trahend. 

abziehbär,  a.  som  kan  afdragas. 

abziehen,  I.  ti:  1.  afdraga,  aftaga,  t.  ex.  den 
Hut,  (lie  Mütze.  Seine  Kleider  ~  kläda  af 
sig.  Einem  Hunde  das  Fell  ei.  einen  Hund 
~  flå  en  hund.  Jmdm  die  Larve  ei.  die 
Hfnske  ~  blotta  ngn,  afslöja  hans  planer. 
2.  borttaga,  aflägsna.  Den  Schlüssel  '^  stunga 
och  taga  ur  nj'ckeln.  Die  Nässe  '^  afleda, 
draga  ut  fuktigheten,  3.  biidi.  borttaga,  från- 
locka.  Die  Hand  ron  jmdm  ~  taga  sin  hand 
från  ngn,  lerana  honom  åt  sitt  öde.  Die 
Kunden  von  jmdm  ~  locka  kunderna  från 
ngn.  Jmdn  von  seinein  Vorhaben  ~  förmå 
ngn  att  afstå  från  sitt  företag.  4.  draga  af, 
draga  ifrån,  t.  ex.  etw.  vom  Preise,  jmdm 
zehn  Mark  von  seinem,  Lohne,  eine  Zahl  von 
einer  anderen.  5.  draga,  slipa,  bryna,  t.  ex. 
ein  Messer.  6.  tappa,  aftappa,  t.  ex.  Wein, 
einen  Teich.  7.  distillera,  rena;  afreda.  8. 
afdraga,  aftrycka.  II.  Sich  ~  draga  sig  trött 
<om  dragare).  III.  itr.  s.  draga  bort,  flytta,  t.  ex. 
aus  der  Wohnuny,  aus  dem  Dienste.  Leer  ~ 
gå  bort  tomhänd.  5S«  von  der  Festung  -n- 
upphäfva  belägringen.  F  mit  langer  Nase  ~ 
få  lång  näsa.  Abziehung,  /, 

abzielen,  tr.  och  Ur.  k.  Etio.  ei.  auf  etw.  ~  syfta 
till,  afse  ngt,  ha  ngt  till  mål. 

abzirkeln,  tr.  med  cirkel  af  mäta,  afpassa; 
biidi.  cirkla,  afmäta,  öfverväga,  svarfva,  Ab- 
zirk[e]lung,  /. 

Abzucht,  -e  t,  /.  aflopp. 

Abzug,  -[e].<,  -e  t,  ni.  1.  flyttning,  afresa;  Ji 
a)  aftåg,  afmarsch,  b)  återtåg.  2.  bortled- 
ning,  aftappning,  t.  ex.  des  Wassers,  des 
Rauches,  eines  Teiches.  3,  afdrag,  frånräk- 
ning.  Nach  ~  der  Unkosten:  sedan  om- 
kostnaderna afräknats.  4.  afdrag,  afti-yck, 
t.  ex.  eines  Bor/ens,  eines  Kujiferstiches.  5. 
tryeke,  aftryckare  på  g  var.  -s..,  ex.  ~bogen, 
-s,  -,  m.  afdrag,  korrekturark,  /v^graben,  -.<, 
-  t,  TO.  afloppsgraf.  ~kana!,  -f«Js,  -e  \,  m.  af- 
loppskanal.  <v/predigt,  -en,  f.  afskedspredi- 
kan.  ~rohr,  -[e.]s,  -e  [f],  n.  ©  afloppsrör. 
~zeit,  -en,  f.  flyttningstid. 

abzüglich,  /»•<;/).  u.ed  gen.  efter  afdrag  af, 

abzupfen,  tr.  afrycka,  afplocka. 

abzwacken,  tr.  1.  knipa  af.  2.  F  jmdm  etw.  ~ 
aftviriga  ngn  ngt. 

abzwecken  ==  abzielen. 

abzweigen,  I.  tr.  1.  afkvista,  t.  ex.  einen  Baum. 
2.  afskilja.  II.  Sich  ~  „oh  itr.  h.  taga  af, 
vika  af,  grena  ut  sig. 


I  Abzweigung,  -en,  f.  utgrening,  gren, 

abzwingen,  tr.  aftvinga,  jmdm  etw. :  ngn  ngt, 
!  abzwirnen,  tr.  ©  sno  upp,  vrida  upp. 

Accent,  -[e].<,  -e,  m.  akcent.   -zeichen,  -s,  -,  n. 
I      akcenttecken. 

I  accentuierlien,   -te,  -t,  tr.  akcentuera.    Accen- 
tuierung,  /. 
acceptierjlen,  -te,  -t,  tr.  akceptera. 
I  Accidénlls,  -s,  -tien  ei.  -zien,  n.  1,  tillfällighet 
2.  vnni.  piur.  sportler, 
Accidénz,    -en   ei.  -ien,  f.    1.  tillfällighet,    2, 
boktr.  akcidens,  -druck,  -[e].t,  -e  [t],  m.  akci- 
denstryck.  -drucker,  -.<,  -,  m.  akcidenstryc- 
kare. 
Accislle,  O,/,  akcis.  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  akcis- 

kammare.  -frei,  a.  akcisfri. 
Accompagnemént,  -.<,  O,  n.  ackompanjemang, 
accompagnierien,  -te,  -t,  tr.  ackompanjera. 
Accörd,  -fe].«,  -e,  m.  ackord. 
accordierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  ackordera,  träflia 
i       ackord. 
accuråt,  a.  ackurat,  noggrann,  omsorgsfull, 
ach.  I,   interj.   ack,  o !   '^dass:  o  att!   '^  ja .' 
ack  ja,   å  ja!   ~  nein:  å  nej.  ~  .so.'  ja  så! 
'\j  was  da!  å  visst  icke!  dumt  prat!  r^  und 
weh    schreien:    ropa    ack    och    ve.    II,  ~, 
-[e]s,  -  el.   -e  el.  -s,  n.  ack.    F  mit  ~  U7id 
Krack  :  med  stor  nöd. 
Achåt,  •[e]s,  -e,  m.  agat, 
Achel,  -n.f.  agnar,  skäfvor. 
Achillesferse,  -»,/,  akilleshäl,  ömtålig  punkt. 
Achse,  -n,  f.  dim.  Ächschen,  -lein,  axel,  kring 

Iivilken    ngt    vrider   sig  s:\som  hjul,  himlakroppar,  geome- 
triska figurer  m.  m. 

Achsel,  -n,  f.  axel,  skuldra.  Die  ~m  zucken: 
höja,  rycka  på  axlarna,  tjber  die  i^  ansehen : 
se  ngn  öfver  axeln,  Etw.  auf  die  leichte  ~ 
nehmen:  ej  göra  stor  affär  af  ngt,  ej  bry 
sig  stort  om  det.  Auf  beiden  ~n  tragen : 
bära  kappan  på  bägge  axlarna,  stå  väl  med 
båda  partierna.  Über  die  ~  sein  mit  jmdm: 
stå  på  spänd  fot  med  ngn.  -bein,  -[e]s,  -e, 
n.  nyckelben,  -gelenk,  -[e]s,  -e,  n.  axelled, 
•grübe,  -höhle,  -»,  f.  axelgrop,  axelhåla. 
-klappe,  -n,  f.  axelstycke,  -schnür,  -en  ei 
-e  t,  ./'■  axelsnöre.  -Ständig,  a.  tot.  utgå- 
ende från  bladvecken,  -stück,  -[e]s,  -e,  n. 
axelstycke,  axellapp.  -träger,  -s,  -,  m.  opå- 
litlig människa,  -trägerei,  -en,f.  opålitligt 
väsen,  tvetj'dig  handling,  -trägerisch,  a. 
opålitlig,  falsk,  -zucken,  -s,  O,  n.  axelryck- 
ning. 

achseliln,  -te,  ge-t,  tr.  lägga,  taga  på  axlarna, 
axla. 

achslien,  -[«.-'•]«,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med  axlar. 

I.  Acht,  O,  f.  akt,  uppmärksamhet,  omsorg; 
uppsåt.  ~  haben  e\.  gebeii  auf  etw.:  gifva 
akt  på  ngt.  ~  nehmen  ci.  geben,  dass . .  . 
aktgifva,  att .  .  .  Etw.  aus  der  ei.  ausser  -^ 
lassen:  lemna  ngt  opåaktadt.  Sich  in  ~ 
nehmen:    akta    sig.    Etw.   in  ~  behalten: 


O  äakuar  plur.     f  b"  omljud.     tr.  transitivt,    itr.  intrausitilivt  verb.    h.  Ijar  haben, 


Acht 


21 


ackern 


komma  ihog  ngt.  -los,    a.    1.    oaktsam.   2. 
ouppmärksam. 

2.  Acht,  t  -e,  f.  akt,  landsförvisning.  Jmdn  in 
(lie  1^  erklären  ci.  thun:  förklara  ngn  i  akt, 
fredlös,  fogelfri.  -s...  v.x.  abrief,  -[e].?,  -e,  m. 
aktstj-cke,  bref,  genom  livilket  ngn  för- 
klariiR  fredlös. 

3.  acht,  I.  n.  (ob»ji.  gnmdtiii)  åtta.  Je  ^  åtta  i  sän- 
der. ~  Tage :  åtta  dagar,  en  vecka.  (Jher  ~ 
Tage:  i  dag  åtta  dagar  till.  Auf  '^  Tage 
hinausKchieöen:  uppskjuta  åtta  dagar.  Böjrtt 
i  taicsäuot:  7nit  r^eii  fahren:  fara  med  åtta 
Ilastar.  II.  -en,  /.  åtta  (siffrnn).  -artnig,  a. 
åttaarmad.  -eck,  -[e]«,  -e,  n.  åttahörning. 
-eckig,  a.  åttahörnig.  -ender,  -s,  -,  m.  hjort 
med  åtta  grenar  på  hornen,  -fach,  -fältig,  a. 
åttafaldig,  åttadubbel.  -fussier,  -s,  -,  m. 
åttafoting.  -mal,  adv.  åtta  gånger,  -mälig,  a. 
åtta  gånger  upprepad,  -monatlich,  a.  åtta 
månaders,  som  räcker  i  åtta  månader. 
•pfiinder,  -s,  -,  m.  X  åttapunding.  -seitig, 
o.  åttasidig.  -stündig,  -stündlich,  a.  åtta 
timmars,  -winklig,  n.  åttavinklig.  -zeilig,  a. 
åttarad  ig. 

acht  se  echt. 

achtbar,  a.  ärbar. 

Achtbarkeit,  o,  /.  ärbarhet. 

achte,  a.  (ordningstal)  åttonde.  ~s  Kapitel:  åt- 
tonde kapitlet,  öfver  bref:  detl  ~«  (skrifvct:  8''" 
cl.  8.)  Mai:  den  8:e  maj. 

achtehalb,  a.  sju  och  en  half. 

Achtel,  -s,  -,  n.  åttondedel,  åttondel,  -band, 
-[ej.s-,  -e  t,  m.  -format,  -[e]s,  -e,  n.  -grÖSSe. 
-n,f.  oktavformat,  -note,  -n,  f.,  -pause,  -n, 
f.,  -takt,  -[ej.v,  -e,  ??«. mus.  åttondels  not,  paus, 
"takt. 

achtellln,  -le,  ge-t,  tr.  dela  i  åttondelar. 

achtllen,  -e<e,  ge-et,  I.  tr.  1.  akta,  värdera. 
Hoch  »V/  högakta.  Gering  '^  ringakta.  Das 
Gesetz  ~  respektera  lagen.  Er  achtet  das 
Geld  nicht:  han  satter  intet  värde  på  pen- 
gar. 2.  anse,  hålla  för.  Für  gut  ~  taga  för 
godt.  Für  nichts  ~  ej  bry  sig  om.  II.  itr.  h. 
Aufetw.'\^g{fva.  akt  på,  taga  hänsyn  till  ngt. 
Auf  alles  ~  hafva  ögonen  med  sig.  Ohne 
auf  etw.  zu  ~  utan  att  taga  hänsyn  till  ngt. 
Auf  nichts  ~  ej  taga  hänsyn  till  ngt.  III. 
Sich  nach  etw.  ~  rätta  sig  efter  ngt. 

fichtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  förklara  i  akt,  förklara 
fredlös,  preskribera. 

achtens,  adr.  för  det  åttonde. 

achtenswert[hj,  a.  aktningsvärd. 

Achter,  -s,  -,  m.  som  har  åtta  (rader,  delar),  som 
kostar  åtta  (Pfennig,  Kreuzer),  som  är  från  år  8. 

achter,  prep.  med.  dat.  ■!■  akter  om.  -steven,  -s, 
-,  m..  akterstäf. 

Achter,  -s,  -,  m.  person  som  förklarar  i  akt. 

achterlei,  a.  otöji.  åttahanda,  åtta  slags. 

Achtlosigkeit,  -en,  f.  1.  oaktsamhet.  2.  oupp- 
mäiksamhet. 

achtsam,  a.  1.  aktsam.  2.  uppmärksam. 


Achtsamkeit,  -en,  f.  1.  aktsamhet.  2.  uppmärk- 
samhet. 

Achtung,  O,  /.  1.  uppmärksamhet,  akt.  Auf 
jmdn,  auf  etw.  ~  geben  ei.  haben :  gifva  akt 
på  ngn,  ngt.  X  ~.'  gif  akt!  2.  aktning, 
vördnad,  uppmärksamhet.  Jmdni  »x^  erwei- 
sen: behandla  ngn  aktningsfullt.  Ans  '^ge- 
gen  cl.  für  jmdn  ei.  vor  jmdm:  af  aktning 
för  ngn.  Sich  (dat.)  ~  erwerben,  sich  ~  zu 
verschaffen  wissen,  sich  (ack.)  in  ~  setzen: 
veta  att  sätta  sig  i  respekt.  Bei  jmdm  in  ~ 
stehen:  vara  aktad,  respekterad  af  ngn. 
Die  schuldige  ~  beobachten :  visa  skyldig 
vördnad,  'n/  einfassend  ei.  gebietend:  akt- 
ningsbjudande.  -s ...  Ex.  ~woll,  a.  aktnings- 
full. ~wert[h],  ~würdig,  a.  aktningsvärd. 
~widrig,  a.  respektvidrig. 

Ächtung,  -en,  f  akt,  handlingen,  genom  hvil- 
ken  ngn  förklaras  i  akt. 

achtzehn,  I.  a.  (oböji.  grundtai)  aderton.  II.  O,./". 
aderton(sifrian).  -jährig,  a.  adertonärig.  -ender, 
-.s\  -,  m.  hjort  med  aderton  grenar  på  hornen. 

achtzehnte,  a.  (ordningstai)  adertonde. 

Achtzehntel,  -s,  -,  n.  adertondel. 

achtzehntens,  adv.  för  det  adertonde. 

achtzig,  I.  a.  (oböji.  pmndtai)  åttio.  II.  -en,  f. 
åttio  (siffran),   -jährlg,  a.  åttioårig. 

Achtziger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f  1.  åttioåriug. 
2.  In  den  ~n, :  på  åttiotalet. 

achtzigste,  a.  (ordningstai)  åttionde. 

Achtzigstel,  -*•,  -,  71.  åttiondedel. 

achtzigstens,  mlv.  för  det  åttionde. 

ächzllen,  -[«*■]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sucka  djupt, 
jämra  sig. 

Acker,  -s,  -t,  m.  1.  åker,  fält,  teg,  gärde.  Den 
~  bauen:  odla  marken.  2.  (piur.  =  sing.)  plog- 
land, tunnland,  -bau,  -[e]s,  O,  to.  åkerbruk, 
jordbruk.  '^  freiiere;  drifva  åkerbruk.  A'*'« 
'\>  treibendes  Volk :  ett  åkerbrukande  folk. 
-bauend,  a.  åkerbrukande.  -bauer,  -s,  -,  m. 
åkerbrukare.  -baugerät[h],  -[e].s-,  -e,  n.  åker- 
bruksredskap, -bauschule,  -n,f.  landtbrnks- 
skola.  -beet,  -[e]s,  -e,  n.  teg.  -bestellung,  -en, 
f  åkerns  brukande,  -blirger,  -.t,  -,  m.  jord- 
brukare, -erde.  O,  /.  åkerjord,  -feld,  -[e\s, 
-er,  n.  åkerfält,  -gaul,  -[e]s,  -e  f,  m.  arbets- 
häst. -gerät[h],  -[e].«,  -e,  n.  -gerät[h]schaft, 
-en,f.  åkerbruksredskap,  -huhn,  -[e]s,  -erf, 
n.  rapphöna,  -knecht,  -[e]s,  -e,  in.  jordbruks- 
arbetare, -krume.  O,/,  matjord,  -land,  -\_e]s, 
O,  n.  åkerjord,  -lattich,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  häst- 
hof.  -leute,  puir.  af  -mann,  -[e]s,  m.  åkermän, 
jordbrukare,  -rain,  -[e]s,  -e,  m.  åkerren. 
-schölle,  -n,  f.  jordkoka,  -vieh,  -[e]s,  O,  «. 
dragare.  -wirt[h],  -[e]s,  -e,  m.  landtbrukare. 
-wirt[h]schaft,  -en,f.  landtbruk,  jordbruk. 

ackerbär,  a.  odlingsbar. 

Ackeréi,  O,  /.  jordbruk. 

Ackeren,  -s,  -,  m.  jordbrukare. 

ackerlln,  -te,  ge-t,  tr.  ooh  itr.  h.  bruka  jorden, 
plöja;  träla. 


t^tiia  SIDS.    F  familjärt.    P  Ugre  språk.    %  mi::dre  brukli|i>,.    O  tekuisk  term.    "X*  sjöterm.    xx  militarisk  term. 


äckerreich 


äckerreich,  a.  rik  på  åkerfält. 

Ackerung,  O,  /.  jordbruk. 

a.  D.  Rrkortn.  =  ausser  Dienst:  för  detta  (f.  d.). 

adäquat,  a.  adekvat;  öfverensstiimmandc. 

addierllen,  -te,  -t,  tr.  addera. 

adé,  interj.  farväl. 

Adel,  -s,  O,  m.  adel.  Hoher  ~  högadel.  ~  tier 
Seele:  själsadel.  -Stand,  -[e]s,  O,  m.  adels- 
stånd, -stolz,  -es,  O,  adelsstolthet,  -s...  Ex. 
~brief,  -\_e]s,  -e,  m.  adelsbref.  ~bach,  -[c].s 
-er  t,  n.  adelskalender,  adelsmatrikel.  ~herr- 
schaft,  -en,  f.  adelsvälde,  skämmer,  -;?, ./'. 
riddarhus.  ~  lexikllon,  -ons,  -a  ei.  -en,  -^re- 
gister, -.«,  -,    ;;.  =  '^buch. 

äd[e]lig,  a.  adlig.  Nicht  ~  ofrälse. 

adellin,  -te,  ge-t,  tr.  adla.  Adelung,  /. 

Adelschaft,  O,  /.  adelsskap,  adel. 

Adept,  -en,  -en,  m.  adept. 

Ader,  -«,  /.  dim.  Äderchen,  -lein,  åder,  ådra. 
Jmdm  eine  ~  offnen  ei.  schlagen  e\.  jmdn  zur 
~  lassen:  åderlåta  ngn.  Er  hat  zur  ~  ge- 
lassen:  han  har  låtit  åderlåta  sig.  Biidi.  keine 
r^zu  ettv. haben:  sakna  anlag  för  ngt.  -bruch, 
-{e\s,  -e  t,  m.  åderbråck,  -haut,  -e  f.f.  åder- 
hinna, -lass,  -es,  -e  f,  v>.  -lassen,  -s.  O,  ». 
åderlåtning,  -lasser,  -.<,  -,  m.  person  som 
låter  åder.  -schlag,  -[(■]■<,  -et,  "i.  pulsslag. 

äd[e]rig,  äd[e]rig,  a.  ådrad. 

aderlln,  äderlln,  -te,  ge-t,  tr.  ådra. 

Adhärenz,  -en,  f.  adhäsion. 

adhärierllen,  -te,  -t,  itr.  /i.adhärera,  hänga  vid. 

Adhäsion,  -eri,f.  adhäsion. 

adiéu,  I.  interj.  adjö,  farväl.  P  <idjh:  tjiinis. 
II.  ~,  -[.s],  -s,  n.  adjö,  farväl. 

Ädil,  -en,  -en,  m.  edil. 

Adjektiv,  -[c].-.-,  -e,  AdjectTvllum,  -«w[,sJ,-«,M.s,am 
adjektiv. 

adjektivisch,  a.  adjektivisk. 

Adjunkt,  -[e].s-  n.  -en,  -c  ci.  -ev,  m.  adjunkt. 

adjustierllen,  -tr,  -t,  tr.  justera  vi-i-or,  m°iik:,ri. 
Adjustierung, ./'. 

Adjustier...  ex.  -amt,  -[e\.f,  -er-f,  ?*.  justerings- 
verk. 

Adjutant,  -e»,  -en,  m.  adjutant. 

Ädler,  -.s-,  -,  TO.  örn.  -blick, -[e].s,  -e,  m.  örnblick. 
-nase,  -n,  f.  örnnäsa,  -orden,  ->-,  -,  m.  örns- 
orden. 

administrierllen,  -te,  -t,  tr.  administrera,  för- 
valta. 

Admirål,  -["?]■«,  -e  [tj,  m.  amiral. 

Admiralität,  -ev,  f.  amiralitet. 

Adolf,    mindre  riktiRl  Adolph,  -,S,  -S,   111.  vpr.   .\dolf. 

adoptierllen,  -te,  -t,  tr.  adoptera,  upptaga  som 

eget  barn. 
adoptiv,  (/.  adoptiv,  adopterad. 
Adressant,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,f.  af  sändare. 
Adressat,  -en,  -en,  m.  ~ln,  -nen,  f.  adressat. 
Adrésslle,  -en,/,  adress,   -buch,  -[ej.s,  -c?- f,  n. 

-kalender,  -s,  -,  m.  adresskalender. 
adressierllen,  -te,  -t,  tr.  adressera. 
Advent,  -[e]s,  -e,  m.  advent,  -s ...  ex.  ~predigt. 


aft 


f.  ad- 


-en,  f.  adventspredikan.    'V'Zeit, 

ventstid,  advent. 

Adverb,  -\_e^s,  -ien,  Advérbillum,  -«?«[.'!],  -a,  n. 
gram.  adverb. 

Advokat,  -en,  -en,  m.  advokat,  sakförare,  -en... 
F.%.  ~gebiihr,  -en,  f.  advokathonorar.  '>.'kniff, 
-[e]s,  -e,  m.  F  advokatknep.  ~stand,  -[e].s-, 
-c  t,  ni.  ~zunft,  -e  \,f.  advokatstånd,  advo- 
katyrke. 

Advokatür,  -en, f.  1.  advokatur.  2. advokatstånd. 

advozierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  advocera,  uppträda 
som  sakförare. 

Affe,  -»,  -n,  TO.  dim.  Åffchen,  -lein,  1.  apa. 
2.  biidi.  F  dumhufvud,  sjåp.  Seinem  i^n 
Ziicher  gehen:  vara  iippsluppen.  Einern 
den  ~ra  weisen  ci.  drehen:  drifva  gyckel 
med  ngn.  ~n  zur  Hölle  tragen:  dö  som 
gammal  mamsell.  Einen  ~ra  a7i  jmdm  ge- 
fressen haben :  vara  intagen  i  ngn,  galen 
i  ngn.  3.  biidi.  F  rus.  Einen  kleinen  -v/ra  ci. 
ein  Åffchen  haben:  vara  litet  på  tre  kvart. 
Den  rK^n  zum  Kater  tragen :  skaffa  sig  en  flors- 
hufva.  -n...  ex.  -v.ärt,  -en,f.  apart.  ~ärtig,  u. 
apartad,  aplik.  'v.figur,  -en,  ~fratze,-re,/.  ~ge- 
sicht,  -[e]s,  -er,  n.  apfysionomi,  apansigte. 
~könig,  -[e]s,  -e,  to.  F  liten  tok.  bliebe,  O,/, 
blind,  dåraktig  kärlek.  ~niåssig,  a.  aplik,  på 
apors  vis.  'v./pinscher,  -*•,  -,  m.  ett  slags  knä- 
hund. ~posse,  -n,  f.  'v/possen,  -.s,  -,  m.  ap- 
spel, tokeri,  galenskap.  'N.schwanz,  -es,  -ef, 
m.  1.  apsvans.  2.  tölp,  våp.  '>.'Spiel,  -[e]s,  -e, 
n.  '^spektakel, -.t, -,  TO.  och  w.  ~streich, -[e].<, 
-e,  m.  narrspel,  galenskap,  upptåg.  -^Weib- 
chen, -s,  -,  n.  aphona. 

Affekt,  -[e]s,  -e,  m.  affekt,  sinnesrörelse,  -los, 
a.  affektlös,  utan  sinnesrörelse. 

affektierllen,  -te,  -t,  tr.  affektera,  låtsa. 

affektiert,  a.  aft'ekterad,  tillgjord,  konstlad. 

äffllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  efterapa,  efterhärma.  2. 
drifva  med,  gyckla  med. 

affenhaft,  a.  aplik,  som  en  apa. 

Äffer,  -s,  -,  TO.  försmädlig  person,  spefogel, 
gycklare,  bespottare. 

Äfferél,  -en,  /.  1.  efterapning,  härmning.  2. 
gäckeri,  spe,  gyckel. 

affig,  a.  P  1.  apig.  2.  tillgjord. 

Affiche,  -M,  /.  athsch. 

affichierllen  -te,  -t,  tr.  affischera. 

Äffin,  -nen,  /.  aphona. 

Affinität,  -en,  f.  slägtskap,  frändska.p. 

affisch,  a.  aplik,  apig. 

Affix,  -o-,  -f,  Affixllum,  -um[s],  -a,  n.  eram.  athx. 

affizierbar,  a.  känslig,  mottaglig;  retlig. 

Affizierbarkeit,  -en,  f.  känslighet. 

affizierllen,  -te,  -t,  <;•.  inverka  på,  röra.,  uppröra. 

Affner,  -s,  -,  m.  väfskcd. 

Afrika,  -.<,  O,  n.  npr.  Afrika. 

Afrikaner,  -.s  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  afrikan,  afri- 
kanska. 

afrikanisch,  a.  afrikansk. 

aft,  adv.  vt  akter. 


O  »alinar  plur.     f  har  omljud.     tr.  transitivt,   itr.  intransititivt  verb.    h.  har  halm,    S.  har  «rin  till  hjälpverb. 


After 


23 


akatholisch 


After,-«,-,  l.m.  bakdel,  stuss, stjärt.  II. n.l.  af- 
fall. 2.  exkrementer  af  bin.  III.  mr&idr.  prep. 
med  dat.  efter,  bakom.  -ärzt,  -es,  -e  f,  m.  dålig 
läkare,  kvacksalvare,  -hier,  -[e]s,  -e,  n.  svng- 
dricka.  -blatt,  -[e]s,  -erf,  n.bot.stipel.  -blirge, 
•n,  -n,  m.  underborgen,  -darm,  -es,  -e  t,  in- 
ändtarm,  -dichter,  -s,  -,vi.  nsel  poet,riDismi- 
(lare.  -erbe,  -n,  -n,m.  jur.arfvinge  i  andraled. 
-gebart,  -en,/.  efterbörd.  -gelehrt, a. som  låt- 
sar lärdom,  -heu,  -[(^J.f,  0,  n.  hö  af  efterslåt- 
tern.  -kegel,  -.•-■,  -,  w.niatcm.konoid.-kind,-fe].s-, 
-er,  n.  1.  barn,  födt  efter  faderns  död.  2. 
oäkta  barn.  -klaue,  -n,  f.  sporrar  p&  hundar  och 
nndradjur,  småklöfvar.  -kötilg,  -[e]Ä,-e, TO. olag- 
lig konung,  -korn,  -[e].s.  O,  n.  småsäd.  -leder, 
•s,  -,  n.  kappa  på  skodon,  -lehen,  -s,  -,  n.  un- 
derlän, länegods  under  etthufvudlän.  -mehl, 
■\e]s.  O,  n.  eftermjöl,  kli.  -miet[h]e,  -n,  f. 
hyrande  i  andra  hand.  -miet[hjen,  tr.  hyra 
i  andra  hand.  -miet[h]er,  -s,  -,  m.  hyresman 
i  andra  hand.  -Öffnung,  -en,  f.  ändtarmens 
mynning,  -pacht,  -en,  f.  arrende  af  arren- 
dator.  -pächter,  -,«,  -,  m.  arrendator  i  andra 
hand.  -rede,  -n,  f.  baktal,  förtal,  -reden,  itr. 
h.  baktala,  förtala,  -reder,  -redner,  -.«,  -,  m. 
person  som  baktalar,  förtalar,  -sohn,  -[e]s, 
-e  t,  w.  1.  posthum  son.  2.  oäkta  son.  -weit, 
O,/.  1.  ;|c  efterverld.  2.  lägre  medelklassen, 
demimonden.  -wesen,  -s,  O, «.  illistigt,  vrängt, 
obildadt  sätt. 

Agåt  se  Achat. 

Agénde,  -n,  f.  1.  ritual,  messbok,  kyrkohand- 
bok. 2.  anteckningsbok;  handel. promemoria. 

Agens,  -,  AgénWtien  ei.  -zien,  n.  drifkraft,  drif- 
fjäder,  verkande  orsak. 

Agent,  -en,  -en,  m.  agent,  ombud,  expedit. 
-en...  Ex.  ~stelle,  -n,  f.  agentplats. 

Agentschaft,  -en,  f.  agentskap,  agentsyssla. 

Agentür,  -en,  f.  agentur. 

aggregierllen,  -te,  -t,  tr.  upptaga  till  medlem  i 
ett  samfund  el.  sällskap,  t.  ex.  einen  Offizier  dem 
Regimente,  einen  Professor  der  Universi- 
tät. 

agierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  agera,  spela  en  roii.  Er 
agiert  gut:  han  spelar  sin  roll  bra. 

Agitation,  -en,  f.  agitation,  uppvigling. 

Agitator,  -s,  Agitatoren,  m.  agitator,  uppvig- 
lare. 

agitrerllen,  -te,  -t,  itr.  h.  agitera,  uppvigla. 

Agiéi,  -[ejs,  -e,  m.  Agléi[e],  -en,  f.  bot.  akleja. 

agrarisch,  a.  agrarisk,  agrar-. 

Agräffe,  -n,  f.  agraff,  fruntimmersspänne. 

Agrikultur,  -en,  f.  agrikultur,  åkerbruk,  jord- 
bruk. 

Agronom,  -en,  -en,  m.  agronom. 

Ägypten,  -s,  -,  n.  Egypten. 

Ägypter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  egypter. 

ägyptisch,  a.  egyptisk. 

ah,  interj.  ah!  å! 

ahé,  interj.  aha!  åhå!  ja  så! 

Ahle,  -n,  f.  0  syl. 


Ahm,  -[cjs,  -e,  m.  -en  f.  åm. 

ahmllen,  -te,  ge-t,  tr.  justera,  kröna  mMksri. 

Ahming,  -cn,f.  amning. 

Ahn,  -[e].s-,  -en.  Ahne,  -n,  -n,  m.  stamfader, 
anherre,  piur.  anor,  förfäder,  -frau,  -en,  f. 
anfru.  -herr,  -n,  -en,  m.  anherre.  -en...  kx. 
~bilder,  n.  plur.  porträtter  af  förfäder. 
~dünkel,  -s.  O,  m.  andryghet.  ~liste,  ~tafel, 
-n,  f.  stamträd.  ~Stolz,  -es.  O,  m.  anstolt- 
het.  ~Stolz,  a.  anstolt,  andryg. 

ahndllen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  tadla,  strafEa.  2.  = 
ahnen. 

Ahndung,  -en,  f.  straff,  bestraffning,  näpst. 

Ahne,  -«,/.  anfru;  m.  se  Ahn. 

ähnellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  likna,  ha  likhet  med. 

ahnllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  ana,  hafva 
en  förkänsla  om.  Ich  ahne  etw.  ei.  mir  (% 
mich)  ahnt  etio. :  jag  anar  ngt.  ~  lassen :  låta 
förstå. 

ähnlich,  a.  1.  liknande,  lik,  dylik.  Jmdm  ~ 
sein  el.  sehen:  likna  ngn.  Er  sieht  sich  (dat.) 
nicht  mehr  ~  han  är  ej  mera  densamme,  är 
ej  lik  sig  själf.  Das  sieht  dir  ~  det  är  likt 
dig.  Dieses  Porträt  ist  zum  Sprechen  ^  detta 
porträtt  har  en  slående  likhet.  Ich  habe  nie 
etw.  f^es  gesehen :  jag  har  aldrig  sett  ngt  dy- 
likt. 2.  üios.  ~e  Begriß'e:  analoga  begrepp, 
matem.  ~e  Figuren:  proportlonela  figurer. 

ähnlichllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  likna,  vara  lik. 
II.  tr.  göra  lik. 

Ähnlichkeit,  -en,  f.  1.  likhet.  2.  mos.  analogi; 
matem.  proportion,  analogi,  -s...  ex.  '^beweis, 
-es,  -e,  m.  analogibevis. 

Ahnung,  -en,  f.  aning,  förkänsla.  Eine  ~  von 
etio.  haben:  hafva  en  aning  om  ngt,  miss- 
tänka ngt.  -s...  Kx.  ~kraft,  -ef,/,  ^vermögen, 
-s,  -,  n.  aningsförmåga.  ~los,  a.  utan  aning, 
utan  misstanke.  ~voll,  a.  full,  uppfyld  af 
aningar. 

ahöi,  interj.  i^  åhåj!  håaj! 

Ahorn,  -[e].5,  -e,  m.  lönn. 

ahornen,  a.  af  lönn,  lönn-. 

Ähre,  -n,  f.  ax.  In  ^ra  schiessen:  a)  skjuta 
ax,  b)  biidi.  komma  på  öfverblifna  kartan. 
-n...  Ex.  'v^bund,  -[e]s,  -e,  n.axknippa,  kärfve. 
~fÖrmig,  a.  axlik,  'v/lese,  -n,  f.  axplock- 
ning. ~leser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  axploc- 
kare, axplockerska. 

ährllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  plocka  ax.  II.  &ich 
~  gå  i  ax. 

ährig,  a.  försedd  med  ax. 

ai,  interj.  1.  (smärta)  aj  !    2.  (glädje,  öfvcrr.iskning)  å! 

3.  smekande  barns  utrop,  jfr  aien  och  ei. 

AT,    (2-etafv.)  skrifvet  Ai  el.  Al,   -[s],   -S,  11.  zool.  trög- 

djur. 
Aich...  o.  8.  v.  se  Eich...  o.  s.  v. 
aillen,  -[e]<e,  ge-\e\t,  tr.  barnspr.  smeka. 
Akademie,  -en,  f.  akademi. 
Akademiker,  -s,  -,  m.  akademiker. 
akademisch,  a.  akademisk. 
akatholisch,  «.  okatolsk,  kättersk. 


*  äkta  sms.    F  familjart.    P  lägn 


%  mindre  brukligt.    W  teknisk 


«t  sjötor 


is; 


Akazie 


24 


all 


Akazie,  -», /.  akacia,  -n...  ei.  'V'baum,  •[e]s,  -e 
t,  m.  akaciaträd. 

Akelei  so  Aijlei. 

Akk...  se  Acc... 

Akrobat,  -en,  -en,  m.  akrobat,  lindansare. 

akrobatisch,  «.  akrobatisk,  lindansare-. 

Akt,  -[e].s-,  -e,  m.  1.  akt,  hufvudaf delning  i  ett 
skådespel.  2.  handling.  Ein  ~  der  Ver- 
zioeijlnng:  ett  förtvifladt  steg.  -schluss,  -e.s-. 
•e  t,  m.  slutet  på  en  akt. 

Akte,  -n,  f.  akt,  aktstycke,  skriftlig  handling. 
Zu  den  ~7j  ei.  ad  acta  legen :  lägga  till  hand- 
lingarna, lägga  åsido,  ej  vidare  bry  sig  om. 
-n...  Ex.  ~mässig,«.  enligt  handlingarna,  efter 
öfverenskommelse.  ~mensch,  -en,  -ew,OT.  by- 
råkrat. ~stöss,  -es,  -e  t,  m.  bunt  med  akt- 
stycken. '>./StUck,  -[e].s,  -e,  n.  aktstycke,  do- 
kument. ~zimmer,  -s,  -,n.  en  advokats  kontor. 

Aktie,  -n,f.  aktie,  aktiebref.  -n...Ex  'v.absclinitt, 
-[e]«,  -e,  m.  aktiekupong.  ~gesellschaft,  -en, 
f.  aktiebolag.  ~inhaber,  -s,  -,  ni.  aktieägare. 

Aktionär,  -s,  -e,  m.  aktieägare. 

aktiv,  CT.  i  sht  X  aktiv,  stadd  i  tjänstgöring. 

Aktivität,  -en,  f.  aktivitet,  verksamhet,  tjänst- 
göring. 

Aktuår, -[«].•;, -e,  Aktuårillus, -«.>!, -CH,  ?«.  aktuarie, 
kanslist. 

Aktus,  -,  -  el.  Åkte,  m.  högtidlig  akt,  högtidlighut. 

akut,  a.  med.  och  gram.  akut. 

Alabaster,  -s,  O,  m.  alabaster. 

alabastern,  a.  af  alabaster. 

Alarm,  -[e]s,  -e,  m.  alarm.  ~  blasen :  hlha^t, 
alarm,  -schuss,  -es,  -e  f,  ni.  alarinskott. 

alarmierlien,  -te,  -t,  tr.  alarmera. 

Aläun,  -[ej.s-,  -e,  m.  alun.  -erde,  -«,./'.  alunjord. 
-grübe,  -n,  f.  alungrufva.  -schiefer,  -s,  -,  m. 
alunskiffer. 

alaunllen,  -te,  -t,  tr.  O  beta  i  alunlösning. 

albern,  a.  enfaldig,  dum,  våpig.  r^es  Frauen- 
zimmer, ~e  Gans:  våp.  ~es  Zeug:  dum- 
heter. 

alberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sjåpa  sig,  bära  sig 
dumt  åt,  prata  diimheter. 

Albernheit,  -en,  f.  dumhet,  faddhet. 

Album,  -[s],  -s,  n.  album. 

Alfanz,  -es,  -e,  m.  F  narr,  upptågsm åkare. 

alfanzen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  begå  dum- 
heter, gyckla,  galnas. 

Alfanzerei,  -en,  f.  F  narraktighet,  gyckel,  upp- 
tåg. 

Alge,  -n,  f.  alg. 

Alinea,  -\s],  -[.s-],  n.  ny  rad,  af  sats. 

Alkå[IJde,  -/*,  -n,  m.  alkald,  alkad,  domare  i 
Spanien. 

AlkohSl,  -\e]s,  -e,  ni.  alkohol,  sprit. 

alkoholisch,  a.  sprithaltig,  spirituös. 

Alköven,  -,<!,  -,  urv.  Alkov,  -[e]s,  -e,  och  Alköve,  -n, 
-n,  m.  alkov. 

all,  I.CT.all.  -N-  und  jeder :  hvar  ochen.~e  J/ew- 
schen:  hela  verlden.  ~e  beide:  båda  två. 
Diese  Bücher  habe  ich  ~e  gelesen:  jag  har 


läst  alla  dessa  böcker.  ~e  zwei  Tage :  hvar- 
annan  dag.  ~es  Mögliche:  allt  möjligt. 
Was  in  ~e?'  Welt:  hvad  i  all  verlden  !  Ohne 
~en  Zweifel:  helt  visst.  In  ~e?'  Friihe: 
helt  tidigt  på  morgonen.  Ein  für  ~e  Mal . 
en  gäng  för  alla.  Mit,  bei,  trotz  '^edem 
el.  bei  ~e  diesem :  i  trots  af  allt  detta. 
Das  ist  ~es ;  det  är  alltihop.  Wenn  das  r^^es 
ist:  om  det  ej  är  något  vidare,  /^es  mit  Be- 
dacht: tänka  först  och  handla  se'n.  Um'^es 
in  der  Welt:  för  allt  i  verlden.  Er  ist  Mann 
für  ~es;  har  är  karl  för  sin  hatt.  Mäd- 
chen für  ~c,s-:  ensamjungfru,  o.tisi.r.  ~e*  zn 
seiner  Zeit:  hvar  sak  har  sin  tid.  II.  -v/, 
-[s],  O,  n.  alltet,  verldsalltet.  III.  ~  ci.  ~e, 
adv.  F  slut.  ~  machen:  göra  slut  på.  ~  sein  : 
vara  slut.  'n-  tuerden:  taga  slut.  -abendlich, 
ff.  hvarje  kväll  upprepad;  adt\  m-.  -abends, 
hvarje  kväll,  -beglückend,  a.  lyckliggörande 
allt  och  alla.  -bekannt,  a.  allmänt  känd.  -då, 
adv.  där.  -déutschland,  -.•;,  O,  n.  hela  Tysk- 
land, -diewéil,  konj.  alldenstund.  -erbarmer, 
-*",  -,  m.  som  förbarmar  sig  öfver  alla.  -er- 
halter,  -.s-,  -,  m.  alltings  upprätthållare.  -er- 
schaffer,  -s,  -,  m.  alltings  skapare,  -gegen- 
wart.  O,  /.  allestädesnärvaro.  -gegenwärtig, 
a.  allestädes  närvarande,  -gemach,  adv.  aii 
småningom,  -gemein,  a.  allmän.  Jm  r^en:  i 
allmänhet.  Das  ~e  im  Auge  behalten:  hafva 
blick  för  det  stora  hela.  -geméinheit.  O, ./'. 
allmänhet,  -gewalt,  -en,/,  allmakt,  -gewaltig, 
a.  allsvåldig.  -gültig,  a.  allmängiltig,  -giltig, 
a.  allgod.   -hier,  adv.  här.   -jahrig,  -jährlich,  i 

a.  årlig,  hvarje  år  återkommande;  adr.  år-  I 

ligen,  -macht,  -en,  f  allmakt,  -mächtig,  a. 
allsmäktig.  -mahlich,  a.  skeende  så  små- 
ningom, gradvis;  adv.  så  småningom,  -mo- 
natlich, a.  månatlig;  adv.  månatligen, hvarje 
månad,  -nächtlich, (afv. """)«. hvarje  natt  åter- 
kommande; adv.  hvarje  natt.  -sehend,  a.  all- 
seende, -seitig,  a.  allsidig,  -seitigkeit,  -en,  f. 
allsidighet.  -stijndlich,  a.  återkommande 
hvarje  timme;  adv.  hvarje  timme,  -tägig, 
-täglich,  (äfv.  ""*)  a.  alldaglig,  daglig,  -täglich, 
a.  hvardaglig,  trivial,  -tagsbeschäftigung, -e«, 
/.  hvardagsarbete,  hvardagsbestyr.  -tagsge- 
schwätz,  -e.s-,  -e,  n.  hvardagsprat.  -tagsge- 
Sicht,  -[e]s,  -er,  n.  hvardagsansigte.  -tags- 
kost,  O, ./'.  hvardagsmat,  husmanskost.  -tags- 
mensch,  -en,  -en,m.  hvardagsmänniska,  dus- 
sinmänniska, -umfassend,  a.  alltomfattande. 
-väter,  -.<,  o,  m.  allfader,  -verständlich,  a.  all- 
mänfattlig.  -weise,  a.  allvis.  -wissend,  a.  all- 
vetande.  Den  r^en  spielen :  låtsa  sig  veta 
allt.  -wissenheit.  O,  /.  allvetenhet.  -wisser, 
-s,  -,  7)1.  öfverklok  person,  -wisserei,  -en,  f. 
öfverklokhet.  -w6,  adv.  föräidr.  där,  hvarcst. 
•wöchentlich,  a.  hvarje  vecka  återkommande; 
adv.  hvarje  vecka,  -zeit,  adv.  alltid,  -zu... 
alltför,  t.  ex.  ~dumm,  CT.  alltför  dum;  »N-viel, 
adv.   alltför   mycket,    -zumäl,  adr.  alliho]). 


O  Bakuar  plur.     f  har  omgud.    tr.  tracaitiTt,  itr.  iutraDsitirt  v«rb.     h.  ber  iKtben,  S,  bar  tsi»  till  bjalpvcrb. 


all[e] 


25 


als 


all[e],  adv.  ,e  all  III. 

Allee,  -en,  f.  allo. 

Allegorie,  -en,  f.  allegori,  siniiebildlig  fram- 
atällning. 

allegorisch,  a.  allegorisk,  siiincbilillig. 

allein,  I.  a.  allena, ensam;  nrfy. allena, allenast, 
endast,  blott.  Schon  ~  der  Gedanke:  blotta 
tanken.  Nicht  <^... sondern  auch  :  icke  bldl  I 
...  utan  äfven.  II.  ko?tj.  men,  dock.  -berecli- 
tigung,-t'n,/'.  uteslutande  rättighet,  -betrieb, 
-[e].v,  -e,  m.  monopol,  -gesang,  -[e]s,  -e,  f,  7«. 
solosång,  -gespräch,  -[''J'S  -<",  «•  monolog. 
-handel,  -s,  O,  m.  försäljningsmonopol,  -herr, 
-7t,  -en,  m.  envåld^herre.  -herrscher,  -.v,  -, 
m.  enväldig  herskare.  -herrschaft,  -en,f.  en- 
välde, -seligmachend,  a.  enda  saliggörande. 
-spiel,  -[<']«,  O,  w.  solospel.  -stehend,  a.  en- 
stående,  enstaka,  ensam. 

Alleinheit,  O,  _/'.  ensamhet. 

alleinig,  a.  uteslutande,  enstående,  ensam  i 
sitt  slag. 

Alleinigkeit,  O,  f.  egenskapen  att  vara  ensam 
i  sitt  slag. 

allemäl,  adv.  alltid,  ständigt.  Ein  für  -v.  en 
gång  för  alla. 

allenfalls,  adv.  1.  i  alla  fall.  2.  i  nödfall,  om 
så  påfordras.   3.  möjligen. 

allenfållsig,  a.  eventriel,  möjlig,  möjligen  in- 
träffande. 

allenthalben,  adv.  öfverallt,  under  alla  förhål- 
landen, städse. 

aller...  ex.  -äusserst,«,  allraytterst.  -bést,a.allra- 
bäst.  -erst,«,  allraförst.  -gnädigst,«,  allranå- 
digast.  -grösst,«.  allrastörst. -hand,  a.  otoji.  al- 
lehanda, -heiligen  (oböji.)  ei.  -héiligenfest,  -[e]s, 
-e,  re.  allhelgonadag,  -heiligst,  a.  allrahe- 
ligast.  Die  ~e .-  jungfru  Maria,  -héiligste(s), 
(adj.  böjn.)  w.  det  allraheligaste.  -höchst,  a. 
allrahögst.  -letzt,  a.  allrasist,  allrasenast. 
-liebst,  a.  utmärkt  söt,  förtjusande,  förtrol- 
lande, -meist,  a.  allramest.  -orten,  -orts,  adv. 
öfverallt,  allestädes,  -séelen  (obsji.)  ei.  -séelen- 
fest,  -[e].s-,  -e,  n.  katolsk  sorgehögtid  till 
minne  af  de  under  året  aflidne.  -seits,  (afv.  "), 
adv.  från  ci.  åt  alla  sidor,  åt  allesamman. 
•wärts,  (äfv.  ■■'),  -wége  [n] ,  -weg  [en]  s,  adv.  öfver- 
allt, städse,  -wéitsfreund,  -[e]*-,  -e,  m.  vän 
med  alla.  -wéitsfreundschaft,  -en,  f.  ytlig 
vänskap,  som  är  lika  mot  alla.  -wéitskeri, 
-[e]s,  -e,  m.  F  tueenkonstnär.  wért[h]est,  «. 
allravärdigast,  högst  ärad.  •wért[h]este(r), 
(adj.  böjn.)  m.  F  bak,  stjärt. 

allerdings,  adv.  visserligen,  utan  tvifvel,  för- 
visso. 

allerlei,  a.  oböji.  allehanda,  alla  slags. 

allesåm[m]t,  adv.  allesammans. 

allewege,  adv.  se  aller... 

allewéile,  (arv.  '  )  adv.  F  emellertid,  under 
tiden. 

allezeit,  adv.  se  allzeit  under  all, 

Allheit,  O,  /.  allhet. 


Allianz,  -en,  f.  allians,  förbund. 

Alligator,  -s,  Alligatoren,  m.  r.ooi.  alligator. 

alliierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  alliera.  II.  Sich  ~  för- 
binda sig,  sluta  förbund. 

Alliierte(r),  (adj.  bsjn.)»!.  allierad,  bundsförvandt. 

Allmende,  Allmende,  -n,  f.  allmänning. 

Allöd,  -[e].s  -e,  Allödillum,  -am{x\,  -en,  n.  allod, 
odalgods. 

allödiål,  a.  allodial,  odal-. 

All6nge[n]perücke,  -n,  f.  allongeperuk. 

Allétrla,  re.  plur.  obaji.  ~  treiben:  syssla  med 
saker,  som  ej  höra  till  ämnet. 

allzu...  se  all. 

Alm,  -en,  f.    1.  bärgsbete.  2.  bärg,  fjäll. 

Almanach,  -[e]s,  -e,  m.  almanacka. 

Almöselln,-Ms, -w,re.(^TO.),  Almöse,-re,/.  almosa. 
-n...  Ex.  ~anstalt,  -en,f.  välgörenhetsanstalt. 
'^blichse,  -n,  f.  fattigbössa.  '>.'empfänger,  -n, 
-,m.almosehjon.~kasten,-s, -,m.  =  r^bilchse. 
~pfleger,  -s,  -,  m.  almoseutdclare.  '^stock, 
-[e].?,  -e  t,  wi.  =  '^biichse. 

AlmSsenier,  -s,  -e,  m.  almoseutdclare. 

Aloé,  -[e]n,/.  aloe. 

Alp,  -[e]s, -e, m.  mara.  -drücken,-«, O, re. marridt. 

Alp[e],   -en,  f.    1.    alp,  fjäll,   bärg.    2.  =  Alm 

1.  -en...  Ex.  ~birke,  -re./. dvärgbjörk.  ~führer, 
-s,  -,  re»,  vägvisare  på  Alperna.  ~glühen,-s,  O, 
re.    morgon-    och  aftonrodnad  på  Alperna. 

~horn,   -S,   -er  t,  re.     1.   alphorn  (bl&sinstrument). 

2.  bärgspets.  ~hütte,  -re,/,  alphydda. ~land, 
-[e~\s,  -er  f,  n.  alpland.  «^pass,  -es,  -e  f,  m. 
pass  öfver  Alperna.  '>.'pflanze,  -n,/.  alpväxt. 
~stange,   -n,  f.  alpstaf.    -^Steiger,  -s,  -,  m. 

alpvandrare,  »^stock,  -[e]»-,  -e  f,  m.  1.  den 
kompakta  delen  af  en  alpkedja,  frän  hviiken 

smärre    ryggar  grena  ut  sig.    2.  alpkäpp.  ~Wlrt[hj- 

schaft,  -en,  f.  fäbod,  säter. 

älpellln,  alpllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tillbringa  som- 
maren i  fäbodar  på  Alperna. 

Alphabet,  -[e].s,  -e,  re.  alfabet. 

alphabetisch,  a.  alfabetisk. 

Älpler,  Alp[n]er,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  1.  alpbo 
i  aUmh.  2.  alpherde,  säterjänta. 

Alraun,  -[t]«,  -e,  m.  Alraune  och  Alriine,  -re,/.dim. 
Ah-aunchen  och  Alräunchen,  1.  ett  slags  hus- 
gud el.  tomte  hos  de  gamla  germanerna. 
2.  spåkvinna,  hexa.  3.  bot.  alruna. 

alråunenhaft,  a.  såsom  en  Alraun. 

als,  konj.  1.  (satt)  såsom,  som,  i  egenskap  af,^ 
i  likhet  med.  -^  Ehrenmann  handeln  :ha.nd\a, 
som  det  anst&r  en  hederlig  karl.  Schon  ^ 
Knabe:  redan  såsom  gosse.  Den  Es.'iig  -^ 
Wein  verkaufen :  sälja  ättikan  för  vin.  r^ 
König  konnte  er  dies  thun :  såsom  (emedan  iian 
var)  konung  kunde  han  göra  detta.  Er  schreibt 
/V/  Vormund :  han  skrifver  i  sin  egenskap  af 
förmyndare.  ~  Othello  war  der  Schauspieler 
sehr  gut:  såsom  Otello  (i  0:s  ron)  var  skåde- 
spelaren mycket  bra.  Jmdn  ~  Bedienten 
nehmen :  taga  ngn  till  betjänt.  Jmdn  ~  Dieb 
behandeln :  behandla  ngn  såsom  om  han  vore 


$kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    Q  teknisk  term.    i^  själerm.   M(  militarisk  ter 


/^.O 


alsbald 


26 


Alter 


en  tjuf.  ISich  '^'besiegt  bekennen:  erkänna 
eig  vara  besegrad.  Verschiedene  Ursachen 
~  [rfa  sind] :  olika  orsaker  såsom  ei.  näm- 
ligen. Sowohl  ...  ~  [auch]:  såväl  ...  som. 
både  ...  och.  Soicohl  die  Reichen  '>^  [auch] 
die  Armen :  både  rika  och  fattiga.  ~  oh  ci. 
»v-  wenn:  såsom  om.  Es  sieht  aus,  ~  oh  ei 
■>..  wenn  es  regnen  wollte  ei.  ~  wollte  es 
regnen :  det  ser  ut,  som  om  det  skulle  bli 
regn.  Nicht  ~  ob:  icke  si  att  fisrstå  som  om. 
Nicht  ~  ob  es  mir  schädlich  loäre,  aber  es 
ist  mir  unangenehm:  jag  menar  icke,  att 
det  är  skadligt  för  mig,  men  det  är  obe- 
hagligt. 2.  (tirt)  när,  då,  betecknar  enstaka  hän- 
delser i  rorQutcn  tid.  t.  ex.  ~  derKrieg  beendigt 
war,   kehrten   die    Soldaten  zurück.   3.  (jam 

rörelse,    i    sht  efter  komparativer)    än.    Mehr    ~    du 

glaubst:  mera  än  du  tror.  Sie  ist  mehr  ~ 
zwanzig  Jahr :  hon  är  öfver  tjugu  år.  ~  dass : 
än  att,  för  att.  Er  ist  dümmer  ei.  zu  dumm 
~  dass:  han  är  dummare  än  att  ei.  för  dum 
för  att.  Äfv.  =  wie,  t.  ex.  ebenso  gut  r^  ver- 
ständig: lika  god  som  klok. 

alsbäld,  adv.  strax,  genast,  på  stunden. 

alsdann,  adv.  då,  därefter,  sedan,  sedermera, 
strax  därpå. 

Alse,  Alöse,  -n,f.  zooi.  stamsill  (Clupea  alosa). 

also.  I.  adv.  så,  sålunda,  på  det  sättet.  II. 
lot/j.  alltså,  således,  följaktligen. 

Alster  «  Elster. 

I.  alt,  älter,  ültest,  a.  1.  gammal  (via  cnvissiefnads 
Tiider).  ~  <ienug  scin ,  um  zii,  ...  vara  gammal 
nog  för  att  ...  Wie  ~  ist  er?  hur  gammal 
är  han?  Er  ist  zwanzig  Jahr[e]  ~  han  är 
tjugu  år.  Fur  wie  ~  halten  Sie  mich  ?  hur 
gammal  anser  ni  mig  vara?  Mein  ältester 
Bruder  ist  fünf  Jahr[e]  älter  als  ich  :  min 
älste  bror  är  fem  år  äldre  än  jag.  2.  gam- 
mal, till  åren,  ålderstigen.  ~  werden :  blif va 
gammal,  åldras.  ~er  Sünder:  gammal,  för- 
härdad syndare.  ~es  Übel:  gammalt,  in- 
rotadt  ondt.  F  das  ist  etw.  ~e.'!:  det  är  en 
gammal  nyhet,  det  känner  man  jn  till. 
Ordspr.  jujig  gewohnt,  ~  gethan:  ungcf.  böj  vid- 
jan,  när  hon  är  grön,  så  blir  hon  både 
fager   och   skön.  jfr  Alte,  1.  Alter,  Ältester. 

3.  gammal,  forn,  t.  ex.  die  ~cn  Römer,  das 
~c  Testament,  die  guten  i^eii  Zeiten.  Die 
~e  Geschichte:  a)  gamla  (forntidens)  historien, 
b)  den  gamla  (välkända,  ofta  upprepade)  Hstoricu. 

4,  gammal,  gammalmodig,  begagnad,  ut- 
sliten, t.  ex.  ~e  Bücher,  Kleider,  Karten, 
Geräte.  5.  F  gammal,  hederlig,  och  motsatsen; 
obehaglig,  fördömd.  Ein  ~cr  Deutscher:  a) 
se  3,  b)  en  tysk  af  gamla  stammen.  ~e7- 
Schwede:  gamle  hedersknyfEel.  ~er  Junge: 
gamle  gosse.  ~er-  Esel!  fördömda  åsna!  jfr 
1.  Alter,  -backen,  a.  l.om  brud:  gammal,  hård- 
nad 2.  biidi.  omtuggad,  omkäxad.  -berühmt,  a. 
gammal  och  berömd,  -deutsch,  a.  forntysk. 
-ehrwUrdig,a.  gammal  och  ärevördig,  -flicker, 


-s,  -,  m..  lappskomakare,  lappskräddare. 
•fränkisch,  n.  1.  fornfrankisk.2.  F  föråldrad, 
urgammal,  -fürstlich,  a.  af  gammal  furste- 
slägt.  -gebacken  =  -&f!ci-e;i.-gesell[e],-e»,-e;(, 
m.  åldgesäll.  -gläubig,  a.  rättrogen,  ortodox. 
-händler,  -s,  -,  m.  lumphandlare,  -herge- 
bracht, -herkömmlich,  a.  öfverensstämmandc 
med  gammal  sed.  -hochdeutsch,  a.  fornhög- 
tysk.  -jüngferlich,  n.  lik  gamla  ungmor,  -ka- 
tholisch, a.  gammalkatolsk,  -kirchlich  - 
-gläuhig.  -klug,  a.  lillgammal,  snusförnuf- 
tig, -meister,  -s,  -,  m.  ålderman,  -modisch, 
a.  gammalmodig,  omodern,  -mutter,  -t, ,/'. 
farmor,  mormor,  gammal  gumma,  -nordisch, 
a.  fornnordisk,  -sitzer,  -s,  -,  m.  person,  som 
lefver  på  undantag,  jfr  -teil.  -Stadt,  -e  t,  ./"• 
älsta  delen  af  en  stad.   -t[h]eil,  -[e]s,  -e,  n. 

undantag,  som  föräldrar  mrbohiMla  sig,  när  de  aftr.-ida 
sin    egendom   it   barnen.    -Vater,  -S,    -f,  TO.  farfar, 

morfar,  stamfader ;  ärevördig  gammal  man, 
patriark,  -väterisch,  a.  gammalmodig,  för- 
åldrad, -väterlich,  «.  patriarkalisk,  uråldrig. 
•vordem,  (adj.  bsjn.)  m.  plur.  förfäder,  -wéi- 
bergeschichte,  -»,/.  F.  -wéibermärchen,  -s,  -, 
n.  F  käringsaga.  -wéibergeschwätz,  -es,  -e,  n. 
F.  -wéibergewäsch,  -es,  -e,  n.  F  käringprat, 
-wéibersommer,  -.<,  -,  m.  1.  eftersommar.  2. 
spindelväf.  som  flyger  i  luften  om  hösten, 
-weibisch,  n.  käringaktig. 

2.  Alt,  -[e]s,  -e,  m.  mus.  alt.  -sänger,  -s,  -,  m.  ^in, 
•nen,  f.  altsångare,  altsångerska,  -stimme, 
-n,  f.    1.  altröst.  2.  altstämma. 

Altan,  (äfv.'"),  -[e]s,  -e,  m.  altan,  balkong. 

Altar,  (äfv.  ""),  -[e].s,  -e  t.  m.  altare,  -aufsatz,  -es, 
-e  t,  m.  altarpall.  -bild,  •[e]s,  -er,  -gemalde, 
-s,  -,  n.  altartafla.  -diener,  -*■,  -,  m.  kyrko- 
betjänt. 

Altarist,  -en,  en,  m.  1.  katolsk  kapellan,  tjänst- 
görande vid  ngt  visst  altare.  2.  =  Altar- 
diener. 

Alte,  (adj.  böjn)./'.    1.   F  guuima.  2.  om  djur:  die  ~ 

mit  den  Jungen:  modern  med  ungarne.  3. 
F  a)  gumman  mor,  morsgumman,  b)  gum- 
man (hustrun).    4.  i-  stor  våg. 

ältellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  åldras. 
Altent[h]eil  se  Altteil  under  /.  alt. 

1.  Alte(r),  (adj.  böjn.)  TO.  1.  F  gubbe,  gamling.  2. 
densamme.  Er  t.s«  immer  der  ~  han  är  sig 
alltid  lik.  3.  a)  F  gubben  far,  farsgubben. 
Meine  ~«.-  föräldrarne,  gamlingarne;  b)  P 
gubben  (akta  mannen).  4.  i  skolan:  kvarsittare. 
6.  Die  ~» :  de  gamle,  forntidens  folk.  Un- 
sere ~n.-  våra  förfäder. 

2.  Alter,  -.•;,  -,  n.  1.  ålder,  lefnadsålder.  In 
meinem.  ~  vid  mina  år.  ]m  ~  von  zwanzig 
Jahren:  vid  tjugu  års  ålder.  Mittleren  '^s: 
i  medelåldern,  medelålders.  2.  ålder,  ålder- 
dom. Im  ~  på  ålderdomen.  3.  tidsålder. 
Das  goldne,  silberne,  eiserne  ~  guld-,  silf- 
ver-,  järnåldern.  4.  forntid.  lo«  ~.5  her,  seit 
~s;   af  gammalt.    Vor  ^s.-  förr  i  verlden. 


Ü    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  imrapsitivt  verb.    h.  har 


S.  liar  lein  till  hjälpverb. 


älterlioh 


27 


Amt 


5.  tjänsteålder.  Nach  dem  ~  efter  tjänsteår, 
-[s]...  ~{|enoss[e],  -en,  -en,  m.  »v/in,  -nen,  f. 
1.  jämnårig  purson.  2.  samtida.  ~grau,  a. 
grå  af  ålder,  '^schwach,  a.  ålderdomssvap. 
'xyschwäche,  -n,  f.  ålderdomssvaghet,  ålder- 
domskrämpa, -v-schwer,  a.  tj-ngd  af  år.  ~ver- 
sorgung,  -t«,  f.  ålderdomsförsörjning,  pen- 
eion.  ~versorgungsanstalt,  -en,  f.  guhVjhns, 
enkehus. 

älterlich  se  elterlich. 

Ältermutter,  -f,./'.  1.  farfars  ei  farmors  ci.  mor- 
fars cl.  mormors  mor.  2.  stammoder. 

alterlln  ci.  %  älterlin,  -te,  ye-t,  I.  itr.  h.  och  .«. 
åldras,  blifva  gammal.  II.  tr.  låta  åldras, 
t.  ex.  den  Wein. 

Altern  se  Eltern. 

Altert[h]am,  -[e].«,  O,  n.  1.  forntid,  gamla  ti- 
den. 2.  plur.  -er  f,  antikviteter.  -S...  Ex. 
~forsclier,  -s,-,m.  fornforskare.  ~forschung. 
•en,  f.  fornforskning,  arkeologi.  ~händler, 
'vkräitier,  -s,-,m.  antikvitetshandlare.  ~kun- 
de,  -»,./'.  fornkunskap,  arkeologi. 

Altert[h]umeléi,  -en,f.  1.  föisök  till  konstlad 
likhet  med  forntida  förhållanden.  2.  vurm 
efter  antikviteter. 

altert[h]ümellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  försöka 
framkonstlaforntida förhållanden.  2.  vurma 
för  antikviteter. 

Ältert[h]äm[l]er,  -s,  -,  m.  1.  person  som  gör 
sig  skyldig  till  Altei-tämelei.  2.  antikvitets- 
kännare, antikvitetshandlare. 

aitert[h]ämlich,  a.  gammaldags,  antik. 

Altert[h]umlichkelt,  -en,/,  fornåldrighet,  forn- 
åldrigt  sätt. 

Ältervater,  -.<;,  -f,  m.  1.  farfars  ei.  farmors  ci. 
morfars  ci.  mormors  far.  2.  stamfader. 

Älteste(r),  (adj  böjn.)  m.  älste.-n...Ex.~kollegi!Ium, 
-um[s],  -en,  n.  de  älstes  församling.  ~würde, 
-n,  f.  värdigheten  att  vara  en  af  de  älste. 

Altist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  altist,  altsån- 
gare, altsångerska. 

ältlich,  «.  ngt  gammal,  ej  ung  mer,  äldre;  lill- 
gammal. 

Ältlichkeit,  O,/,  begynnande  ålderdom;  egen- 
skapen att  ej  vara  ung  mer,  att  vara  lill- 
gammal. 

Alumnat,  -[e].«,  -e,  n.  pension,  uppfostrings- 
och  undervisningsanstalt. 

Alumne,  -n,-n,  AliJmnllus,  -us,  -en,  m.  pensionär, 
lärjunge  i  ett  Alumnat. 

am,    sanimanäragning    af   an    dem.    Vid    superlutiva  artv. 

lemnas    del,  oöfversatt,  t.  ex.  'X/  besten,  ~  tie/sten  : 

häst,  djupast. 
Amalgam,  -[e]s,  -e,  n.  amalgam. 
Amazone,  -«, ./'.  amazon. 
amazönenhatt,  amazénisch,  a.  amazonlik. 
Amber,  -.«,  -,  m.  arv.  t  -n,  f.  ambra. 
Amboss,  -es",  -e,  m.  dim.  äfv.  Amhösschen,  -lein, 

städ.  -schmied,  -[e]s,  -e,  m.  grofsmed. 
Ambra,  -[.s],  -s,  m.,  f.  och  n.  ambra. 
Ambrosia,  O,  /.  ambrosia,  gudaspis. 


ambrosisch,  a.  ambrosisk. 

Ambulanz,  -en,  f.  JiJ  ambulans,  fältlasarett. 
-wagen,  -.s,  -,  m.  Js<  ambulansvagn,  sjukvagn. 

Ameise,  -n,  f.  myra.  -n...  ki.  ~ärtig,  a.  myrlik, 
myraitad.  ~bär,  -en,  -en,  m.  zooi.  myrslok. 
~ei,  -\e\s,  -er,  n.  myrägg.  ~fresser,  -s,  -,  m. 
=  f^bär.  '^häufen,  -*•,  -,  m.  myrstack,  ^krie- 
chen,  -^laufen,  -.s-,  O,  n.  stickande,  krypande 
känsla  i  huden.  ~löwe,  -n,  -n,  m.  myrlejon. 

Amen,  -[«],  -,  w.  och  adv.  amen.  Zu  allem  ~  sa- 
gen: vara  en  jabror. 

Amerika,  -.s,  -k,  n.  npr.  Amerika. 

Amerikaner,  -*•,  -,  m.<^\n,-nen,f.  amerikanare, 
amerikanska. 

amerikanisch,  a.  amerikansk. 

Ammann,  -*•,  -er  f,  m.  amtman  i  Schweiz. 

Amme,  -n,  f.  dim.  Ammchen,  -lein.  amma.  -n.., 
Ex.  ~märchen,  -s,  -,  n.  amsaga. 

Ammer,  -n,/.   1.  gulsparf,  sparf.  2.  moreli. 

Amnestie,  -e?(, /.    amnesti. 

amnestierilen,  -te,  -t,  tr.  gifva  amnesti. 

Ampel,  -n,/.    1.  ampel.  2.  hänglampa. 

ampellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sprattla  med  händer  och 
fötter  efter  ngt. 

Ampfer,  -s,  -,  m.  bot.  syra,  surbill,  rumex. 

Amphibie,  -?>,/.  afv.  Amphibillum,  -umls],  -en,  n. 
amfibie,  -n...  ex.  ~ärtig,  a.  amfibielik. 

amphibisch,  a.  amfibisk. 

Amphitheater,  -.<<,  -,  n.  amfiteater. 
!  amphltheatrålisch,  a.  amfiteatralisk. 

Amputation,  -en,  f.  amputering. 

amputierllen,  -te,  -t,  tr.  amputera.  Amputierung,/. 
I  Amsel,  -n,  f.  trast,  kramsfogel.   -netz,  -es,  -e, 

n.  kramsfogelnät. 
I  ämsig  se  emsig. 

Amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  ämbete,  tjänst,  kall, 
uppdrag,  plats.  Ein  r^  antreten:  tillträda 
ett  ämbete.  Ein  'x»  bekleiden:  bekläda  ett 
ämbete.  Das  ist  nicht  deines  ~es:  därmed 
har  du  ej  att  skaffa.  Thun,  was  seines  ~<'.<; 
ist:  ej  lägga  sig  i  andras  affärer,  sköta  sina 
egna  åligganden.  Kraft  seines  'v.es.-  i  kraft 
af  sitt  ämbete.  Von  ~s  wegen :  å  ämbetets 
vägnar.  2.  byrå,  ämbetslokal.  3.  amt,  fög- 
deri. 4.  domstol;  domsaga.  5.  korporation, 
skrå.  Das  ~  berufen  ei.  laden:  sammankalla 
skrået.  6.  gudstjänst,  i  sht  hos  katolik,  messa, 
hos  protestant,  nattvard,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  1. 
tingshus.  2.  en  amtmans  bostad.  3.  bo- 
ställe, -los,  n.  utan  ämbete,  -mann,  -[e].s-,  -er 
t  el.  Amtleute,  m.  amtman,  fogde,  rättatjä- 
nare; före,ståndare,  förvaltare,  inspektor, 
rättare,  -männin,  afv.  -mannin,  -nen,  f.  amt- 
manska,  en  amtmans  fru.  -mannschaft,  -en, 
f.  1.  en  amtmans  värdighet,  aintmanskap. 
2.  amtmansdistrikt.  -massig  =  amtlich,  -s... 
Ex.  ~alter,  -s,  -,n.  tjänsteålder.  ~antritt,  - [e]s, 
-e,m.ett  ämbetes  tillträdande.  ~befQgnis[s], 
-se,f.  ämbetsbefogenhet.  ~bericht,  -[e]s, -e, 
TO.  ämbetsberättelse.  ~bewerber,  -s,  -,  to. 
kandidat    till   ett   ämbete,   tjänstsökande. 


ähta  ams.    F  familjilrt.    P  liigro  språk.    ^  mindre  brukligt.    S  teknisk  term.    4*  sjöterm.    xi  militari.sk  term. 


Amtei 


Anathem 


«^bewerbung,  -en,  f.  kandidatur.  '>^bezirk, 
-ea,  -e,  m.  ilinbetsdistrikt,  amt.  ^blatt,  -[e].', 
-er  t,  ».  officiel  distriktstidning.  ~brief, 
-\e\s,  -e,  VI.  tjänstcbref.  ~bruder,  -s,  -f,  m- 
ämbetsbroder,  kollega.  ~diener,  -s,  -,  m. 
vaktmästare;  rättsbetjänt.  ~eid,  -[(']•'')  "<*) 
m.  ämbetsed.  '^geheimnis[s], -.s-c.s-.  -,se,  n.  äm- 
betshemlighet.  '^geeicht,  -[e]s,  -e,  n.  ungern, 
häradsrätt,  ^geschäft,  -[e]---,  -c,  n.  ämbets- 
bostjM-.  'vgesicht,  -[ejs,  -er.  v.  ämbetsmin. 
~gewalt,  0,  ./'.  ämbetsmyndigliet.  ~hand- 
lung,  -en,  f.  tjäiisteförrättning.  'x.haus  s. 
-haus.  ~kleid,  -[ejs,  -er,  n.  ämbetsdrägt. 
'>.'kosten,  2^luv.  förvaltningskostnader:  rätte- 
gångskostnader, 'v.'lade,  -ra,  f.  ämbetslåda. 
'x/lokal,  -[e]s,  -e,  n.  am  betslokal,  byrå.  ~- 
miene,  -«,  /".  ämbetamin.  F  eine  ~  nuf- 
stccken:  taga  på  sig  en  högtidlig  min.  ~- 
person,  -en,  f.  ämbetsman,  tjänsteman,  -v.- 
pflege,  0,y.  ämbetsförvaltning.  ~pflicht,  -en. 
f.  ämbetspligt.  ~pflichtig,  n.  lydande  nn 
der  ett  amt,  jfr  Amt  .V.  -^ricliter,  -.<,  -,  m. 
vmgffar  liäradshöfding.  ~sässig,  <i.  lydande 
i  första  band  under  en  viss  domstol.  ~schrei- 
ber,  -n,  -,  m.  skrifvare,  kopist  i  nt  umi.cnsverk. 
'v/Siegel,  -s,  -,  n.  ämbetssigill.  ~stube,  -«,./". 
ämbetsrum,  kontor.  ~thätigkeil.  O,  /.  äm- 
betsutöfning.  ~tracht,  -en,  f.  ämbetsdrägt. 
~verweser,  -s,  -,  m.  vikarie."  ~vögt,  -\e]^,  -e 
t,  7».  domhafva.nde,  länsfogde,  'v/vogtei,  -en, 
f.  en  Amtsvofft'a  ämbete  ci.  ämbetslokal  ei. 
domsaga,  jrr  Ämter... 

Amtéi,  -en,/.  1.  amt,  fiigdori.  2.  en  anitmans 
bostad. 

amtllen,  -ete,  c/e-et.  Ur.  h.  %  =  amtieren. 

Ämter...  kx.  -handel,  -s.  O,  m.  handel  med  äm- 
beten, -süchtig,  a.  fikande  efter  ngt  ämbete. 
•tausch,  -es,  -e,  m.  ämbetsbyte. 

amtierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  utöfva  sitt  ämbeto, 
vara  stadd  i  ämbetsärenden.  Amtierung,,/'. 

amtlich,  n.  1.  hörande  till  ämbetet,  änibets-. 
2.  officiel. 

Amulett,  -[ej.s-,  -e,  n.  amulett. 

amüsant,  a.  roande. 

Amüsement,  -.«,  -s,  n.  förströelse. 

amilsierllen,  -te,  -t  I.  ir.  roa,  förströ.  II.  Sid, 
~  roa  sig. 

an,  I.  prep.  A.  mod  dat.  1.  (rum)  vid.  bredvid, 
jämte,  t.  ex.  ~  der  Thür,  '^  dem  Fen.tter  stehen  ; 
/x-  der  Landstrasse  lie(/en  ;  Predi;;er  ~  einer 
fjevnssen  Kirche  sein  ;  Frankfurt  ~  der  Oder. 
2.  (rum  och  tid)  på,  t.  ex.  ~  einem  Orte  wohnen ; 
»N/  der  Wand  hangen;  am  Abend,  am  Tafje. 
M.trk:  ~  dem  Tatje,  mon:  in  der  Nacht.  3.  (tid) 
öfversättes  ej,  t.  ex.  am  eisten  Juni:  första 
juni;  ~  einem  schönen  Maitage:  en  vacker 
majdag;  der  Tag,  ~  welchem  dies  geschah : 
dagen,  då  detta  hände.  4.  (orsak)  af,  med 
anledning  af,  t.  ex.  ~  seinen  Wunden,  ~ 
Heimweh  sterben.  5.  (enskilda  faii)  Es  liegt  mir 
am    Herzen:   det   ligger   mig    om   hjärtat. 


Es  ist  nichts  als  Haut  und  Knochen  ~  ihm: 
han  är  bara  skinn  och  ben.  FAne  Gewohn- 
heit ~  sich  haben:  hafva  en  vana.  Breit  ^ 
den  Schultern:  bred  öfver  axlarna.  Reich, 
arm  ~  etw.:  rik,  fattig  på  ngt.  Es  fehlt  mir 
«v-  Geld:  det  fattas  mig  pengar.  Ich  weiss, 
was  'V  dem  ist:  jag  vet,  hvad  man  har  att 
tro  därom.  Fs  ist  nichts  ^  ihm:  det  är  ej 
mycket  bevändt  med  honom.  FHe  Schuld 
liegt  ~  ihrn:  han  är  skuld  därtill.  ^  sich 
halten:  styra  sig,  hålla  sig  inom  skran- 
korna.  ~  und  für  sich :  i  och  för  sig. 
Soviel  '^  mir  ist:  så  mycket  på  mig  an- 
kommer. Es  ist  ~  mir:  det  är  min  tur.  Das 
hat  er  so  ~  sich :  det  är  så  hans  sätt.  ~ 
Leib  und  Seele  krank  .sein:  vara  sjuk  till 
kropp   och  själ.  Ich  habe  ~  ztoeien  genug : 

jag    har    nog    med    två.     B.     med    ack.    (rum    cl. 

i.iidi.)  1.  mot,  intill,  t.  ex.  etw. '^  die  Wand  stel- 
len; sich  ~  die  Wand  lehnen.  2.  tili,  t.  ex. 
~  jmdn  schreiben;  sich  f^  jmdn  wenden, 
der  Brief  i.ft  ~  mich ;  ich  habe  eine  Bitte 
r^  Sie ;  ~  die  Arbeit  gehen.  3.  på,  t.  ex.  etw. 
r^  die  Wand  hängen;  ~  die  Thür  klopfen.  4. 
inemot,  nära,  t.  ex.  ~  [die]  sechshtmdert  We- 
gen; ~  hundert  Mark.  II.  adv.  1.  ;  sms  m.  d 
subst.  uppför,  emot,  t.  ex.  bergr\>  uppför  bärget ; 
himmel'^  upp  emot  himlen;  strom-^  mot 
strömmen,  uppför  strömmen.  2.  Von  die- 
sem Tage  ~  alltifrån  denna  dag.  Nebenr^ 
här  el.  där  bredvid^  jämte,  oben'^  upptill, 
UHten'^  nedtill. 

Anm.     An  i  sms.  med  verb  är  alltid  betoniidt  och  be- 


början, 


ab. 


Anabaptist,  -en,  -en,  m.  anabaptist,  vederdöpare. 
Anachorét,  -en,  -en,  m.  anakoret,  eremit. 
Anachronismllus,  -%is,  -en,  m.  anakronism. 
Anagråmm,  -[«J.-.-,  -e,  n.  anagram,  bokstafslek, 

ordlek. 
anähneln,   ;|;  anähnlichen,  tr.  göra  lik,  bringa 

till  likhet. 
analog,   a.   analog,    liknande,    öfverensstäm- 

mande. 
Analogie,  -en,  f.  analogi,  likhet,  öfverensstäm- 

melse. 
analögisch  =  analog. 
Analyse,  -n,  f.  analys. 
analysierllen,  -te,  -t,  tr.  analysera. 
analytisch,  a.  analytisk. 
Ananas,  -  och  t  -se,/,  ananas,   -eis,  -es.  O,  n. 

ananasglace.    -erdbeere,  -«,_/'.  anaiiassmul 

tron. 
anankern,  tr.  i^  fö.rankra. 
Anarchie,  -en,  f  anarki,  laglöishet. 
anarchisch,  a.  anarkisk,  laglös. 
anärten,  I.  tr.  bringa  till  likhet.  II.  ilr.  .•<.  och 

sich    ^    efterlikna,   blifva   lik.    Angeartat: 

medföidd. 
anäs[s]en,  tr.  locka  med  lockbete,  med  agn. 
Anathém,  -{e\s,  -e,  Anåthema,  -[.<;J,  -s  och  Ana- 


O    saknar  plu 


iljud.    tr,  transitivt,    itr. 


verb.    h,  har  haben,    S.  bar 


anatlhjmen 


2f) 


Anbringe]* 


l/n'iiKtta,  n.  anateuia,  förbannelse,  förka- 
stelsedom. 

anät|h]meii,  tr.  andas  på. 

Anatom,  -en,  -en,  m.  anatom. 

Anatomie,  -en,  f.  anatomi. 

Anatömiker,  -.<,  -,  m.  anatom. 

anatomisch,  a.  anatomisk. 

anätzen  ---  anäsen. 

anäugeln,  tr.  Jnuln  ~  blicka  (init,  Pmilktando 
på  ngn. 

anbacken,  tr.  samt  itr.  h.  ocii  s.  fästa,  häfta  fast 
vi.i,  klibba  vid,  ihop. 

anbahnen,  tr.  bana,  bereda  vägen  för,  förbe- 
reda. 

anhållen,  .s/cA  ~  bålla  sig. 

anbannen,  tr.  fasttrolla. 

Anbau,  -[f].f,  -e  ocl  -ten,  m.  1.  odling,  odlande, 
t.  ux.  der  Felder,  des  Tahaks.  2.  tillbyggnad. 
3.  kolonisering,  bebyggande,  nybygge. 

anbaubär,  a.  som  kan  odlas,  kan  bebyggas. 

anbauen,  I.  tr.  1.  odla,  t.  ex.  eine  Feld/ruckt, 
iiiicji.  eine  Wissenschaft,  eine  Kunst.  2.  bygga 
till.  3.  bebygga,  kolonisera.  II.  Sich  ~  slå 
sig  ned,  slå  npp  sina  bopålar. 

Anbauer,  -s,  -,  m.  1.  person  som  odlar,  an- 
lägger nyodling.ir.  2.  nybyggare. 

anbefehlen,  tr.  påbjuda,  anbefalla,  rekommen- 
dera. Anbefehlung, /. 

Anbeginn,  -[e].'!,  O,  m.  första  början. 

anbehalten,  tr.  behålla  på  sig,  t.  ex.  seinen 
Rock. 

anbéi,  adr.  hävhos,  härmed,  t.  ex,  ~  senden  wir 
zwei  Pakete ;  dessutom. 

anbeissen,  I.  tr.  bita  i,  bita  af,  t.  ex.  das  Brot. 
II.  Sich  ~  bita  sig  fast.  III.  itr.  h.  nappa, 
nappa  på  kroken,  äfv.  biidi. 

anbelangen,  tr.  opers.  vidkomma,  beträffa,  t.  ex. 
v;as  mich  anbelanf/t. 

anbeifern,  tr.  F  gläfsa  på,  bjäbba  emot;  träta 
på. 

anbellen,  I.  itr.  h.  1.  börja  skälla.  2.  Der 
Hund  kommt  angebellt:  hunden  kommer 
skällande.  II.  tr.  skälla  på. 

anbequemen,  I.  tr.  lämpa  efter.  II.  Sich  ~ 
lämpa  sig  efter,  bekväma  sig  till. 

anberahmen,  anberaumen,  tr.  berama,  utsätta, 
t.  L-x.  einen  Tag,  eine  Sitzung.  Anberaumung, /'. 

anberégt,  a.  omförmäld. 

anbeten,  Ir.  och  itr.  k.  .Tmdn,  vor  jmdm,  >(;  gegen 
jmdn,  %  jmdm  ~  tillbedja  ngn. 

Anbeter,  -.«,  -,  m.  'v/in,  -nen,  f.  tillbedjare,  be- 
undrare. 

Anbetracht,  Anbetreff,  biott  a,iveri.icit:  in  ~  ei.  -s 
med  gen. :  med  hänsyn  till. 

anbetreffen  =  anbelangen. 

anbetteln,  tr.  Jmdn  ~  vända  sig  tiggande  till 


O,/,  tillbedjan,  -s...  Ex.  <^würdig,  a. 
tillbedjansvärd. 
anbiegen,  tr.  böja  intill.  Anbiegung,/. 
anbieten,  I.  tr.  erbjuda,  tillbjuda.  II.  Sich  ~ 


erbjuda  sig.  III.  itr.  h.  göra  första  budet 
pi  en  auktion.  Anbietung,  /. 

Anbieter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  person,  1.  som 
erbjuder  ngt,  2.  som  gör  första  budet. 

anbinden,  I.  tr.  1.  Etiu.  an  etw.  (dat.  ei.  aon.)  »v 
fastbinda  ngt  vid  ngt.  Bäume,  Pflanzen  ~ 
binda  upp  växter.  2.  biwi.  jmdm  etw.  «^  in- 
billa ngn  ngt.  F  einen  Bären  «x»  skaffa  sig 
en  björn,  sätta  sig  i  skvild.  3.  Kwz  ange- 
bunden:  kort  om  hufvudet.  II.  itr.  h.  Mit 
jmdm  ~  a)  sätta  sig  i  förbindelse  med  ngn, 
vani.  b)  börja  gräl  med  ngn. 

Anbiss,  -es,  -e,  m.  bett,  afbitande,  jfr  aw 
beissen  I. 

anblaken,  tr.  nedsvärta. 

anblasen,  tr.  1.  blåsa  på,  t.  ex.  das  Feuer.  2. 
mus.  intonera,  angifva  tonen  med  biåsinstrumcni, 
t.  ex.  ein  Horn,  einen  Ton.  3.  Jmdn  ~  mot- 
taga ngn  med  musik  af  blåsinstrument. 

anblecken,  tr.  F  jmdn  ~  grina  mot  ngn. 

anbleiben,  itr.  s.  förblifva  på,  förblifva  fast- 
sittande. 

Anblick,  -[e]s,  -e,  m.  1.  blick,  betraktande.  2. 
anblick,  åsyn,  skådespel. 

anblicken,  tr.  betrakta,  gifva  en  blick. 

anblinken,  tr.  1.  stråla  emot.   2.  blinka  åt. 

anblinze[l]n,  tr.  blinka  åt. 

anblitzen,  tr.  1.  blixtrande  stråla  emot.  2. 
kasta  en  ljungande  blick  på. 

anblöken,  tr.  böla,  rårna  emot. 

anbohren,  tr.  l.O  börja  borra.  2.  borra  hål  i  ei. 
på.  Das  Fass  ei.  deri  Wein  ^  sticka  upp  vin- 
fatet. Ein  Schiff'  ~  borra  ett  skepp  i  .sank. 
3.  borra  fast.  Anbohrung,/. 

anbolzen,  tr.  ^  fastbulta,  plugga  ihop. 

anborden,  tr.  A  äntra. 

Anbot,  -[e]s,  -e,  n.  anbud. 

anbrassen,  tr.  i  brassa  an. 

anbraten,  kokk.  I.  tr.  bryna.  II.  itr.  s.  1.  bry- 
nas. 2.  stekas  fast. 

anbrausen,  itr.  s.  komma  brusande. 

anbrechen,  I.  tr.  afbryta  första  stycket  af,  t. 
ex.  ein  Brot ;  slå  upp,  t.  ex.  eine  Flasche.  II. 
itr.  s.  1.  bryta  fram,  bryta  in.  Mit  dem 
»uden  Tage:  vid  dagens  inbrott.  2.  börja 
skämmas,  blifva  ankommen. 

anbrennen,  I.  itr.  s.  1.  tända  sig,  råka  i  brand. 
2.  kokk.  vidbrännas.  II.  tr.  antända,  påtän- 
da, t.  ex.  ein  Licht,  eine  Cigarre;  bränna 
ngt  litet. 

Anbringe-Geld,  -[e].s,  -er,  n.  JsJ  värfvarlön. 

anbringen,  tr.  1.  anbringa,  placera,  t.  ex.  eine 
Treppe  in  einem  Hause.  Seine  Tochter  'n, 
bortgifta  sin  dotter,  få  henne  försörjd ; 
gut  angebracht:  väl  försörjd.  Ich  kann  die 
Schuhe  nicht  ~  jag  kan  ej  få  på  mig  skor- 
na. Ein  Wort  ~  flicka  in  ett  ord.  2.  an- 
föra, angifva,  anklaga.  Was  ist  Ihr  ~  hvad 
har  ni  att  anföra.   Anbringung,/. 

Anbringer,  -s,  -,  m.  «v/in,  -nen,  f.  angif  vare,  an- 
gifverska,  skvallerbytta. 


1.    F  famlljürt.    P  Wgro  sprlk.    ^i^  mindre  brukUgt.    0  teknisk  term.    «i*  sjäterm.    JS«  militilrisk  term. 


Anbringerei 


30 


aneinander 


Anbringerei,  -en.f.  angit'velse,  skvaller. 

Anbruch,  -[e]s,  Ö,  m.  1.  första  afbrytandet, 
jfr  anbrechen  1.  2.  inbrott,  t.  ex.  des  Tages, 
der  Nacht.  3.  början  till  röta,  till  förskäm- 
ning. 

anbrüchig,  a.  ankommen,  anfriitt. 

Anbrüchigkeit,  O,  /.  =  Anbruch  3. 

anbriihen,  tr.  kokk.  skålla. 

anbrüllen,  tr.  ryta,  vråla  emot;  om  människor: 
ryta  åt. 

anbrummen,  tr.  lirumma  emot. 

anbrüten,  tr.  Kier  ~  ligga  ngn  tid  på  ägg. 
Angebrütetes  Ei:  halfkläckt  ägg,  rötägg. 

Anchovis  se  AnscJioris. 

Andacht,  -en,  f.  1.  andakt,  andäktighet.  2. 
andakt,  bön.  ^  halten:  förrätta  andakt, 
hålla  bön.  -s...  kx.  ~büch,  -[e]s,  -er\,  n.  an- 
daktsbok. ~los,  a.  audaktslös.  ~stunde,  -n, 
f.  andaktsstund,  bönestund,  'x.übung,  -en, f. 
andaktsöfning. 

Andächteléi,  -en,f.  hycklad  andakt,  fromleri. 

andächtellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hyckla  andakt, 
ställa  sig  andäktig. 

andächtig,  a.  andäktig. 

Andächtler, -.■;,-,  Andächtling,-[e].s  -e,w!.skrym- 
tare,  skenhelig  person. 

andämmen,  tr.  dämma  upp,  t.  ex.  das  Wasser. 

andampfen,  itr.  s.  1.  afsätta  sig  i  form  af  ånga. 
2.  Angedampft  kommen:  komma  ångande. 

andauern,  itr.  h.  vara,  räcka,  pågå,  hålla  på. 

andern,  adv.  1.  så,  riktigt,  sant.  2.  kommen 
därhän. 

andenken,  itr.  h.  1.  tänka  på.  2.  Denk  [mal] 
an!  tänk!  föreställ  dig! 

Andenken,  -.s-,  -,  n.  minne.  Zum.  ~  an  jmdn : 
till  minne  af  ngn.  In  gutem  ~  bei  jmdm 
stehen:  hafva  efterlemnat  ett  godt  minne 
hos  ngn. 

ander,  a.  annan.  ~e  Bücher;  andra  böcker. 
Er  ist  ein  ganz  ~e?-  Manu :  han  är  en  helt 
annan  karl.  ~e»'  Meinung  sein;  vara  af  en 
annan  mening.  Das  ist  etw.  r^es:  det  är  ngt 
annat,  det  förändrar  saken.  Einer  um  den 
<^« .-  den  ene  efter  den  andre.  Ein  Mal  über 
das  ~e;  gång  efter  annan.  Am  ~?i  Tage: 
påföljande  dag.  Ein  ~es  Hemd  anziehen: 
ömsa  skjorta.  ~er  Ansicht,  ~»i  Sinnes 
werdeM:  ändra  åsigt.  -artig,  a.  olikartad,  -mäl, 
adv.  1.  en  annan  gång.  2.  för  andra  gången. 
•seits,  adv.  å  andra  sidan,  -wärtig,  a.  befin- 
nande sig  annorstädes,  -wärts,  -weit,  adr. 
annorstädes,  -weitig,  a.  1.  annan,  olika  be- 
skaffad. 2.  upprepad,  förnyad,  -n...  ex.  ~falls, 
«<Z?),  i  annat  fall.  ~t[h]eils,a(/i;.  å  andra  sidan. 

änderbar,  a.  föränderlig. 

andererseits  sc  anderseits. 

anderlei,  a.  obaji.  =  anderai-tig. 

änderlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  ändra,  förändra.  Etw. 
an,  einer  Sache  ~  ändra  ngt  vid  en  sak. 
Das  ändert  die  Sache:  det  förändrar  saken. 
Daran   lässt  sich  nichts  ~  det   kan  ej  än- 


dras. II.  Sich  »x/  ändra  sig,  förändras,  t.  ex. 
die  Sacke  kann  sich  ~,  die  Zeiten  ~  sich. 
III.  itr.  h.  Mit  etw.  ~  byta  om  med  ngt. 

anders,  adv.  1.  annorlunda,  på  annat  sätt, 
olika.  Er  wird  sein  Lebtage  nicht  ~  han 
förblir  sig  alltid  lik.  Es  wird  noch  ganz  ~ 
kommen :  det  blir  väl  värre,  det  blir  annat 
af.  Das  ist  nun  einmal  nicht  /sj  det  är  som 
det  är.  Sich  ~  besinnen :  ändra  åsigt.  Ich 
konnte  nicht  anders,  ich  musste  weinen:  jag 
kunde  ej  låta  bli  att  gråta.  2.  annars,  eljes, 
under  andra  förhållanden.  3.  anslutande  sig  liii 
pronomen  och  adverb.  Jemand  ~  någon  annan. 
Niemand  ~  als  er:  ingen  annan  än  han. 
Nirgends  ~  eljes  ingenstädes.  Wer  ~  als 
er?  hvem,  om  ej  han?  4.  Wenn  ~  såframt, 
såvida,  -denkend,  a.  olika  tänkande,  -farbig, 
a.  af  olika  färg.  -wie,  adv.  på  annat  sätt. 
-wo,  adv.  annorstädes,  -woher,  adv.  annor- 
städes ifrån,  -wohin,  adv.  annorstädes  hän. 

anderthalb,  a.  halfannan. 

Änderung,  -en,  f.  förändring,  -s...  kx.  ^sucht, 
O,  ,/'.  ändringslusta,  ändringsmani.  ~vor- 
schlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  ändringsförslag. 

andeuten,  I.  tr.  antyda,  låta  förstå,  bebåda. 
II.  Sich  ~  gifva  sig  tillkänna,  visa  sig. 

Andeutung,  -en,  f.  antydan,  antydning,  hän- 
tydning,  anspelning,  -s...  Ex.  ~weise,  adr. 
antydningsvis. 

andichten,  tr.  pådikta. 

andonnern,  tr.  hiidi.  dundra  emot,  fara  ut 
emot. 

Andorn,  -[e^s.  O,  m.  bot.  stjälkborre. 

andorren,  itr.  s.  torka  fast. 

Andrang,  -{e]s,  O,  m.  påträngande,  tillopp. 

andrängen,  I.  tr.  tränga  på,  tränga  emot,  trän- 
ga intill,  t.  ex.  jmdn  an  die  Wand.  II.  Sich 
an  jmdn  ~  tränga  sig  på  ngn. 

andrechseln,  tr.  påsvarfva,  t.  ex  einen  KnopJ' 
an  den  Stock.  F  jmdm  etw.  ~  lura  på  ngn 
ngt. 

andrehen,  tr.  1.  börja  vrida,  sätta  i  gång.  2. 
=  andrerhscln.  3.  fastvrida,  skrufva  på. 

andringen,  I.  itr.  s.  1.  Au/ jmdn  ~  tränga  in 
på  ngn,  gå  honom  på  lifvet.  2.  Das  Blut 
dringt  gegen  den  Kopf  an :  blodet  tränger 
åt  hufvndet.  II.  tr.  ocii  sich  ~  =  andrängen. 

androhen,  I.  itr.  h.  hota,  förestå.  II.  tr.  .Tmdm 
etw.  ~  hota  ngn  med  ngt.  Androhung,/. 

Andruck,  -['']>',  -e  t,  »»•  tryckning  mot  ei.  i.i  ngt. 

andrücken,  tr.  trycka  emot,  trycka  fast. 

anduften,  tr.  Einen  ~  dofta  emot  en. 

andürch,  adv.  härigenom. 

aneifern,  tr.  egga,  uppmuntra.  Aneiferung,/. 

aneig[e]nen,  I.  tr.  1.  Sich  (dat.)  etw.  ~  tillegna 
sig  ngt.  2.  tillegna,  dedicera.  3.  bringa  till 
likhet  med,  afpassa,  t.  ex.  eiiie  Sache  einer 
anderen.  II.  Sich  jmdm,  einer  Sache  ~  rätta 
sig  efter  ngn,  efter  en  sak.  Aneig[e]nung,,/'. 

aneinander,  adv,  vid  hvarandra,  intill  hvar- 
andra,  tillsammans,  ihop,  t.  ex.  <%/  hängen. 


O    sa 


ti,. 


.v.,n  till   llj;ll|i 


Anekdote 


31 


anflehen 


~  kleben,  ~  passen,  ~  stussen.  -fUgung,  -en, 
_/'.  saminanfogniiig.  -grenzend,  a.  gränsande 
intill  hvaiandra.  -hängend,  a.  hängande 
ihop.  -rUcken,  -s,  0,  n.  närmande,  samman- 
flyttning.   -stöSS,  -es,  -e  f,  m.  sammanstöt. 

Anekdote,  -«,  /.  anekdot,  -n...  ex.  ~ärtig,  «. 
anekdotartad.  -x-jäger,  -s,  -,  m.  anekdot- 
samlare,  nyhetsjägare. 

anekdotenhaft,  anekdotisch,  a.  anekdotisk. 

anekeln,  tJ\  1.  äckla,  väcka  vämjelse  hos,  iu- 
gifva  motvilja.  2.  känna  vämjelse,  motvilja 
för. 

Anemone,  -n,  /.  bot.  anemon,  sippa. 

anempfehlen,  tr.  förorda,  rekommendera. 

Anerbe,  -»,  -w,  vi.  hufvudarfvinge. 

anerben,  I.  tr.  t  tilldela  genom  arf,  såsom 
ärftligt.  II.  itr.  s.  med  dat.  gå  i  arf  hos,  vara 
medfödd. 

Anerbieten,  -s,  O,  n.  Anerbietung,  -en,f.  erbju- 
dande, anbud,  tillbud. 

anerkennen,  (^  *)  tr.  vidkännas,  godkänna,  er- 
känna. ~<Z.-  erkännande,  berömmande,  er- 
kännsam.  Anerkannt:  erkänd.  Anerkann- 
termassen: såsom  erkändt  är. 

anerkennenswert[h],  a.  värd  erkännande,  be- 
römvärd. 

Anerkenntnis[s],  -ses,-se,n.  -se,f.  Anerkennung, 
-en,  f.  1.  erkännande,  vidgående.  2.  erkän- 
nande, gillande,  beröm,  erkänsla,  -ungs...  Ex. 
~wert[h],  ~wUrdig,  a.  värd  erkännande. 

anerschaffen,  tr.  genom  ei.  vid  skapelsen  för- 
läna. Allerschaffen  (part.  perf.);  medskapad. 

anfächeln,  tr.  Einen  ~  fläkta  emot  en. 

anfachen,  tr.  blåsa,  upptända,  t.  ex.  ein  Feuer, 
eine  Flamme. 

anfädeln,  tr.  påträda,  t.  ex.  eine  Nadel,  biui. 
ein  Gespräch  ~  inleda  ett  samtal. 

anfahen,  rorMdr.  =  anfangen. 

anfahrbär,  a.  i  så  beskaffad,  att  man  kan 
lägga  till  där. 

anfahren,  I.  itr.  1.  s.  anlända;  i>  lägga  till. 
Bei  jmdm  ~  säga  till,  taga  in  hos  ngn. 
Angefahren  kommen :  komma  åkande,  ro- 
ende, seglande.  2.  s.  och  h.  köra  emot,  t.  ex. 
der  Wagen  ist,  der  Kutscher  hat  an  einen 
Stein  angefahren.  Biidi.  ühel  ~  råka  illa  ut. 
II.  tr.  1.  köra  fram,  skaflia  fram,  fram- 
forsla.  2.  biidi.  fara  ut  emot. 

Anfahrschacht,  -[e].?,  -e  [t],  m.  barg,  schakt, 
genom  hvilket  man  far  ned  i  en  grufva. 

Anfahrt,  -en,  f.  1.  %  ankomst.  2.  station,  i 
landningsplats.  3.  bärg.  nedfart. 

Anfall,  -[e]«,  -e  t,  "ni.  1-  anfall,  angrepp.  2. 
tillfallande  genom  arf,  hemfall.  3.  Anfälle : 
inkomster,  -s...  kx.  ~recht,  -[e]s,  O,  n.  jur. 
hemfallsrätt. 

anfallen,  I.  itr.  s.  1.  falla  i  hög,  hopa  sig,  t.  ex. 
der  ~de  Schnee.  2.  tillfalla.  II.  tr.  anfalla, 
angripa. 

Anfang,  -[e]s,  -e  f,  »*■  början,  begynnelse; 
ursprung,  upphof.  Tm  '\>e:  i  början,  till  att 


börja  med;  i  begynnelsen.  Zw^des  Buches: 
i  bokens  början.  Den  ~  mit  etw.  machen: 
börja,  göra  början  med  ngt.  Seinen  ^  neh- 
men: börja,  taga  sin  början.  Die  Anfänge 
einer  Wissenschaft:  en  vetenskaps  grun- 
der, elementer.  -s...  Ex.  »^buchstäbe,  -m,  -ii., 
m.  begynnelsebokstaf,  initial.  ~grund, -[«J.s-, 
-e  t,  ni-  i  sM  piur.  första  grunderna,  t.  ex. 
einer  Wissenschaft,  'vpunkt,  -[e]s,  -e,  m. 
utgångspunkt. 

anfangen,  I.  tr.  börja,  begynna.  Hader,  Hän- 
del, Streit  ~  börja,  söka  gräl.  Fin  Geschäft 
~  öppna  en  affär.  Wie  fang  ich's  an,  dass.. . 
hur  skall  jag  bära  mig  åt  för  att...  Nicht 
wissen,  ivas  man  ~  soll:  ej  veta,  hvad  man 
skall  taga  sig  tiil.  Was  fangen  loir  mit 
dem  Abend  an?  hvad  skola  vi  företaga  oss 
i  kväll?  II.  itr.  h.  äiv.  opers.  börja,  taga  sin 
början,  börja  med.  Mit  nichts  ~  börja  med 
två  tomma  händer.  Klein  ~  börja  med 
litet.  Hier  fängt  mein  Acker  an:  här  tar 
min  åker  vid.  Er  fängt  mit  jedem  an:  hau 
låter  ej  ngn  gå  i  fred.  III.  Sich  ~  börja, 
börjas. 

Anfänger,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,f.  begynnare,  ny- 
börjare, nybörjerska. 

anfänglich,  a.  börjande,  först,  ursprunglig. 

anfangs,  adv.  i  början,  till  att  börja  med. 

anfärben,  tr.  färglägga. 

anfassen,  I.  tr.  vidröra,  taga  i,  fatta  tag  i, 
gripa.  Fin  Schauer  fasst  mich  an:  en  rys- 
ning genomilar  mig.  II.  itr.  h.  slå  rot. 

anfaulen,  itr.  s.  börja  skämmas,  blifva  an- 
kommen. 

anfechtbar,  a.  som  kan  bestridas,  tvistig,  stri- 
dig. 

anfechten,  tr.  1.  angripa,  klandra,  t.  ex.  eüte 
Meinung,  ein  Testament.  2.  fresta,  oroa. 
Was  ficht  ihn  an  f  hvad  kommer  åt  honom  ? 
Das  lasse  ich  mich  nicht  ~  det  bryr  jag  mig 
ej  om. 

Anfechtung,  -en,  f.  anfäktelse,  vedermöda. 

anfehden,  anfeinden,  tr.  uppträda  fiendtligt 
emot,  förfölja,  bekriga.  Anfeindung,  /. 

anfertigen,  tr.  förfärdiga,  tillverka,  göra.  An- 
fertigung,/. 

Anfertiger,  -s,  -,  m.  tillverkare. 

anfesseln,  tr.  fjättra,  fastbinda.  Anfesselung,/. 

anfetten,  tr.  smörja  med  ngt  fett  ämne. 

anfeuchten,  tr.  fukta.  Anfeuchtung,  /. 

anfeuern,  I.  tr.  elda,  uppelda,  t.  ex.  den  Ofen, 
biidi.  die  Soldaten.  II.  itr.  h.  elda,  göra  upp 
eld.  Anfeuerung,/. 

anfinden,  sich  ~  finnas,  vara  tillhands. 

anflammen,  I.  tr.  upptända,  uppelda.  II.  Sich 
~  fatta  eld,  upptändas. 

anflattern,  itr.  s.  fladdra  emot,  t.  ex.  gegen  das 
Fenster. 

anflechten,  tr.  fläta  fast. 

anflehen,  tr.  bedja  till,  åkalla.  Jmdn  um  etw. 
<x.  bönfalla  ngn  om  ngt.  Anflehung,  /. 


*  tkla  mn».    F  familjart.    P  liigre  sprlk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -t  ^Sterm.    >S<  mililariak  term. 


anfletschen 


32 


ängeiiörig 


anfletschen,  tr.  Jmdn  ~  visa  tänderna  åt  ngn. 

anflicken,  I.  tr.  lappa,  sätta  på  en  lapp.  F  jmdm 
elw.  '^  lappa  om  ngn.  II.  F  sich  ~  tränga 
sig  på,  innästla  sig. 

anfliegen,  I.  itr.  s.  1.  flyga  emot.  Angeflogen 
kaminen:  komma  flygande.  2.  Etir.  fliegt 
mir  an:  ngt  kommer  flygande  och  sätter 
sig  fast,  slår  ned  på  mig.  Ein  Einfall  flog 
mir  an:  jag  fick  plötsligt  ett  infall.  II.  tr. 
flyga  emot,  hastigt  komma  på.  Eine  Röte 
flog  ihre  Wangen  an:  en  rodnad  uppsteg 
helt  plötsligt  på  hennes  kinder. 

anfliessen,  itr.  s.  flyta  emot.  Angeflos.ten  hom- 
men:   komma  flytande. 

anflössen,  tr.  1.  lloh  irgendwo  ~  flotta  tim- 
mer någonstädes  hän.  2.  om  vatten:  Land  ~ 
aflagra  jord.  Anflossung,./'. 

anfluchen,  tr.  Jmdm  ettv.  ~  genom  förbannel- 
ser tillskynda  ngn  ngt. 

Anflug,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  flygt.  flygande  emot. 
2.  anstrykning,  spår,  t.  ex.  fin  ~  von  Ironie. 

anfordern,  ^  anfodern,  tr.  1.  fordra,  kräfva, 
Jmdm  etw.:  ngt  af  ngn.  2.  Jmdn  ~  kräfva 
ngn.  Anfo[r]d[e]rung,/. 

Anfrage,  -n,/'.  förfrågan. 

anfragen,  itr.  h.  förfråga  sig,  hei  Jmdm  (ei.  tr.: 
jmdn)  nach  ei.  um  etw.:  hos  ngn  om  ngt. 

anfressen,    I.    tr.     1.    om   djur   och    P    om   människor: 

äta  af,  bita  af.  2.  fräta,  anfräta.  II.  P  sich 
~  äta  sig  proppmätt.  Anfressung.  J'. 

anfrieren,  itr.  s.  frysa  fast. 

anfrischen,  tr.  1.  uppfriska.  2.  bimi.  upp- 
muntra, lifva.  Anfrischung,y. 

anfügen,  tr.  O  hopfoga. 

anfügen,  I.  tr.  tillfoga,  vidfoga,  bifoga.  II. 
Sich  ~  foga  sig,  lämpa  sig.  Anfügung, ,/'. 

anfühlen,  I.  tr.  1.  känna  på,  taga  på,  vidröra. 
2.  biidi.  känna,  märka,  se.  Man  fühlt  es  ihm 
an,  dass  er  glächlich  ist :  man  ser  på  honom, 
att  han  är  lycklig.  II.  Sich  ~  kännas,  t.  ex. 
hart,  weich.  Anfühlung,  /. 

Anfuhr,  -en,  f.  framkörning,  framforsling. 

anführen,  tr.  1.  framköra,  framforsla.  2.  an- 
föra, leda,  t.  ex.  ein  Heer,  einen  Tam.  3. 
leda,  handleda,  t.  ex.  Jmdn  sur  Tugend.  4. 
anföra,  citera,  andraga,  t.  ex.  Jmds  Worte. 
Gründe,  ein  ßeisplel,  etw.  zur  Entschuldi- 
gung. Weiterhabeich  nichts  anzuführen:  jag 
har  intet  mer  att  tillägga.  6.  göra  narr  af, 
narra,  purra. 

Anführer,  -s,  -,  m.  anförare,  ledare. 

Anführung,  -en,  f.  1.  anförande,  befäl,  led- 
ning. 2.  anförande,  citerande,  citat.  -S...  Ex. 
~fehler,  -.■;,  -,  m.  oriktigt,  felaktigt  citat. 
~zeichen,  -,<!,  -,  n.  anföringstecken,  cita- 
tionstecken. 

anfüllen,  I.  tr.  fylla,  uppfylla,  fullstoppa.  II. 
Sich  ~  fyllas,  blifva  full.  Sich  mit  Speisen 
~  öfverlasta  sig  med  mat,  frossa.  Anfül- 
lung,  /. 

Angabe,  -n,f.  1.  handci.  handpenning.  2.  upp- 


gift. 3.  augifvelse,  anklagelse.  4.  förslag, 
utkast,  instruktion. 

angaffen,  tr.  F  gapa  på,  med  vidöppen  mun 
■betrakta. 

angähnen,  tr.  1.  gäspande  betrakta.  2.  gapa 
emot,  t.  ex.  ein  Abgrund  gähnt  ihn  an. 

angebbär,  a.  som  kan  angifvas;  matem.  bestäm- 
bar. 

angeben,  I.  tr.  1.  gifva  på  hand.  2.  gifva  i 
mellaugift.  3.  uppgifva,  angifva,  anföra, 
t.  ex.  seinen  Namen,  den  Wert  von  etw.,  etw. 
als  Ursache,  den  Preis,  die  Richtung.  Mus. 
den  Takt  ~  angifva,  markera  takten,  slå 
takt;  eine  Note,  einen  Ton  ~  slå  an  en  not, 
en  ton.  Biidi.  den  Ton  ~  vara  tongifvande. 
4.  angifva,  anmäla,  anklaga.  5.  göra  utkast 
till,  föreskrifva,  fastställa.  II.  Sich  ~  1. 
utgifva  sig,  i.  en.  für  ei.  als  den  Erben.  2. 
Sich  zu  etw.  ~  anmäla,  erbjuda  sig  till  ngt. 
III.  itr.  h.  Die  Feder  will  nicht  ~  pennan 
vill  ej  ta.  Die  Taste  giebt  nicht  an:  tan- 
genten tar  ej. 

Angeber,  -s,  -,  m.  ^in,  -iien,  f.  1.  person,  eom 
angifver,  framställer,  föreslår  ngt,  t.  ex. 
eines  Planes.    2.  angifvare,  åklagare. 

Angeberei,  -en,  J\  augifvelse,  skvaller. 

angeberisch,  a.  1.  uppfinningsrik.  2.  fallen  för 
att  anklaga  andra,  skvalleraktig. 

Angebinde,  -s,  -,  n.  festgåfva,  gåfva,  gum  hviikou 

man  g«r  ngn  sig  förbunden. 

angeblich,  a.  föregifven. 

angeboren,  a.  medfödd. 

Angebot,  -[e]s,  -e,  n.  anbud,  i  siit  vid  auktioner. 

angedeihen,    itr.    (s.)   användes   vanl.  blott    i   inf.  med 

lassen.  Jmdm  ctir.  -v.  lassen:  låta  ngt  kom- 
ma ngn  till  godo. 

Angedenken,  -s,  -,  n.  poet.  =  Andenken. 

Angehänge,  -s,  -,  n.  berlock;  påhäng. 

angehen,  I.  itr.  s.  1.  Angegangen  kommen: 
komma  gående;  gegen  Jmdn  ~  gå  emot  ngn, 
angripa  honom.  2.  stiga  uppför,  gå  upp, 
afv.  med  ack.  t.  ex.  den  Berg.  3.  börja,  taga  sin 
början.  Ein  f^der  Künstler:  ett  konstnärs- 
ämne,  en  ung  konstnär.  Eristein'^der  Vier- 
ziger: han  har  nyss  öfverskridit  trettio- 
talet, nyss  fylt  fyrtio  år.  Bei -^der  Nacht: 
vid  nattens  början.  4.  fatta  eld,  råka  i 
brand.  5.  blifva  ankommen,  börja  skäm- 
mas.   6.  om  kliider  och  skodon:  gå  på.     7.  gå  an, 

duga.  II.  tr.  1.  Jmdn  ~  gå  till,  vända  sig 
till  ngn.  Jmdn  um  etw.  ~  bedja  ngn  om 
ngt.  2.  angå,  vidkomma,  beträffa.  Was 
mich  angeht:  hvad  mig  beträffar.  Der  Streit 
ging  eine  Erzählung  an:  tvisten  rörde  sig 
om  en  berättelse.  Was  geht  das  mich  an? 
hvad  kommer  det  mig  vid? 

Angehenke,  *  =  Angehänge. 

angehören,  itr.  h.  tillhöra,  j/'ot(Z»«  :  ngn. 

angehörig,  a.  1.  tillhörande,  ägd  Ai,  Jmdm : 
ngn.  2.  Ein  ~er,  eine  '\>e:  en  anhörig,  en 
frände. 


verb.    h.  httr  haben. 


ill  hjälpverb. 


Angehörigkeit 


33 


angrunzen 


Angehörigkeit,  (),/.  1.  egenskapen  att  tillhöra. 
Seine  ~  zum  preussischen  Staate  nachwei- 
sen: bevisa  sig  vara  preussisk  medborgare. 
2.  slägtskap. 

angeifern,  tr.  1.  dregla  på.  2.  biidi.  hätskt  ut- 
fara mot. 

Angel,  -n,  f.  &(v.  -s,  -,  vi.  1.  dörrhake,  gång- 
iilrn.  Zwischen  Thür  und  ~  i  mellanhand, 
i  klämma.  Den  Finger  zwischen  Thür  und 
~  stecken:  tränga  sig  in  mellan  barken  och 
trädet.  2.  biMi.  hufvudsaken,  som  ngt  rsr  sig 
omkring;  midtpunkt.  3.  metkrok,  äiv.  metspö 

med  ref  och  Itrok.  4.  tång  på  en  klinga  o.  dyl.,  den 
i    skaftet   sittande    delen,     -band,     -[e]s,     -er   t,     «• 

gångjärn,  -blei,  -[e]s,  -e,  n.  sänke  p.i  metref. 
-fischerei,  -en,  f.  metande,  metning.  -halten, 
-s,  -,  m.  metkrok,  -leine,  -n,f.  metref.  -offen, 
a.  på  vid  gafvel.  'punkt,  -[e]s,  -e,  m.  hufvud- 
punkt.  -rut[h]e,  -n,  /.  metspö,  -schnür,  -e 
t,  /'.  metref.  -weit  =  -offen. 

angelangen,  itr.  s.  anlända. 

Angeld,  -[e]s,  O,  n.  handpengar. 

angelegen,  o.  angelägen.  Er  hatte  nichts  f^eres 
zu  thun  als  zu  .  .  .  det  första  han  gjorde  var 
att...  Sich iå&Oetio.'^ sein  lassen:  vinnlägga 
sig  om,  egna  omsorg  åt,  vara  mon  om  ngt. 

Angelegenheit,  -en,  f.  angelägenhet.  Minister 
der  ausicårtigen  i^en:  utrikesminister. 

angelegentlich,  o.  angelägen,  vigtig. 

angellln,  -te,  ge-t,  tr.  oou  itr.  h.  1.  meta.  2.  widi. 
jmdn  ~  lägga  ut  sina  krokar  för  ngn.  Nach 
etw.  ~  eftersträfva  ngt. 

angeloben,  tr.  1.  högtidligt  lofva.  2.  Sich  (dat.) 
jmdn  ~  fästa  ngn  vid  sig  genom  ett  hög- 
tidligt löfte. 

Angelbbnis[s],  -ses,  -se,  n.  Angelobung,  -en,  f. 
högtidligt  löfte. 

angemessen,  a.  passande,  lämplig,  afpassad. 
~es  Benehmen:  städadt  sätt.  Ein  ~er  Preis: 
ett  lagom  högt  pris. 

Angemessenheit,  O,  /.  tillbörlighet,  lämplig- 
het, öfverensstämmelse. 

angenehm,  a.  1.  angenäm,  behaglig.  Was  ist 
dir  ~  hvad  behagar  du?  Sie  sind  mir  im- 
mer ~  ni  är  alltid  välkommen.  2.  handel,  be- 
gärlig, eftersökt. 

Anger,  -s,  -,  m.  äng,  betesmark,  gräsvall. 
-blume,  -n,/.  tusensköna.  -recht,  -[e]s,  -e,  n. 
rätt  till  mulbete. 

Angeregtheit,  O,  /.  rörelse,  lifaktighet. 

angerissen,  a.  F  onykter,  påstruken. 

angesehen,  a.  ansedd.  Schlecht  ~  sein:  vara 
illa  ansedd,  hafva  ett  dåligt  anseende. 

Angesehenheit,  O,  /.  anseende. 

angesessen,  a.  bosatt,  bofast. 

Angesicht,  •[e]s,  -er,  n.  1.  åsyn.  Gottes  ~  be- 
raubt sein:  vara  bortstött  från  Guds  åsyn. 
Jmdn  von  ~  kennen:  vara  personligen  be- 
kant med  ngn.  2.  ansigte.  Biidi.  dem  Tode 
ins  ~  sehen:  se  döden  i  ögonen.  3.  biidi. 
du  holdes  ~.'  min  Ijufva  vän ! 


angesichts,  prep.  mod  gen.  i  åsyn  af,  inför,  gent- 
emot, t.  ex.  des  Dorfes,  der  Gefahr,  dieses 
Faktums. 

Angestrengtheit,  O,  f.  ansträngning. 

Angetrunkenheit,  O,  /.  baigan  tui  rus,  jfr  an- 
trinken. 

angewöhnen,  I.  tr.  vänja  vid,  jmdm  etw.:  ngn 
vid  ngt.  Sich  (dat.)  etw.  'v/  göra  ngt  till  vana, 
taga  ngt  för  vana.  II.  Sich  an  ei.  zu  etw.  -n* 
vänja  sig  vid  ngt.  Angewöhnung,/.  =  foy. 

Angewohnheit,  -en,  f.  vana. 

angiessen,  tr.  1.  hälla  på,  gjuta  till.  2.  fukta, 
vattna.  3.  slå  upp,  t.  ex.  eine  Flasche,  den 
Wein.  4.  gjuta  fast,  fastlöda.  Er  sitzt  auf 
dem  Pferde  wie  angegossen:  han  sitter  tili 
häst,  som  om  han  vore  fastgjuten. 

angirren,  tr.  kuttra  emot. 

angiänzen,  tr.  glänsa  emot,  skina  på. 

Angleichung,  -en,  f.  utjämning,  förvandling 
till  likhet,  an.  etio.:  med  ngt. 

angleiten,  itr.  s.  Gegen  etw.  ~  glida  emot  ngt. 

anglimmen,  itr.  h.  tända  sig,  fatta  eld. 

anglotzen,  tr.  P  glo  på. 

angliihen,  I.  itr.  s.  tändas,  fatta  eld.  II.  tr. 
tända. 

anglupen,  tr.  P  se  på  ngn  med  hätska,  lurande 
blickar. 

angreifbar,  a.  som  kan  angripas,  tvifvelaktig, 
tvistig. 

angreifen,  I.  tr.  1.  röra  vid,  taga  på.  2.  gripa 
an,  börja.  Das  Werk  ernst  ~  på  allvar  gri- 
pa verket  an.  Verkehrt  ~  börja  i  galen 
ände.  3.  taga  en  bit  af,  t.  ex.  das  Bi-ot.  4. 
angripa,  försvaga.  Diese  Scene  hat  mich 
angegriffen:  denna  scen  har  uppskakat 
mig.  Angegriffen:  matt,  medtagen.  ~(Z: 
tröttande.  5.  afr.  itr.  h.  angi-ipa,  anfalla. 
In  der  Flanke  ~  anfalla  från  sidan.  U. 
Sich  ~  1.  kännas.  Das  Tuch  greift  sich 
hart  an:  tyget  käns  hårdt.  2.  anstränga 
sig,  uppbjuda  alla  krafter.  Sich  zu  sehr  -x» 
öfveranstränga  sig.  Angreifung,  /. 

Angreifer,  -s,  -,  m.  1.  angripare.  2.  kok.  köks- 
vante, grytvante. 

angreifisch,  a.  F  1.  som  man  är  frestad  att 
vidröra.  2.  tjufaktig. 

angrenzen,  itr.  h.  An  etw.  ~  gränsa  intill, 
stöta  intill  ngt.  ~rf;  gränsande  intill,  när- 
gränsande.  Angrenzung,  /. 

angrienen,  tr.  grina  emot. 

Angriff,  -[e]s,  -e,  m.  1.  vidrörande.  Etw.  in  ~ 
nehmen:  påbörja,  gripa  sig  an  med  ngt. 
2.  angrepp,  anfall,  t.  ex.  des  Feindes  auf  die 
Festung,  auf  jmds  Ehre.  Den  ~  aushalten: 
uthärda  anfallet.  3.  sättet,  hur  ngt  käns. 
Das  Zeug  hat  einen  guten  ~  tyget  käns  bra. 
-s...  Ex.  ~bewegung,  -en,  f.  ofEensivrörelse. 
-v/krieg,  -[e]s,  -e,  m.  anfallskrig,  'v/tinie,  -n, 
f.  anfallslinie.  -v-weise,  adv.  anfallsvis. 

angrinsen,  tr.  grina  emot. 

angrunzen,  tr.  grymta  emot. 


äkta  sms.    F  familjürt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    -i«  sjötcrm.   xSé  militärislc 
TysTc-svensk  ordbok. 


I  . 


Angst 


34 


anheilen 


i.  Angst,  -e  t;  f-  1-  ångest,  ängslan.  In  allen 
Ängsten  sein :  vara  i  dödlig  ångest.  In  ~ 
geraten:  råka  i  ångest,  förskräckas,  bllfra 
rädd.  In  ~  setzen:  förskräcka.  2.  Schwere 
~  fallandesot.  -beklommen,  a.  svårt  beklämd. 
•erfüllt,  a.  ångestfull.  -gefUhl,  •[e'\s,  -e,  n. 
känsla  af  ångest,  -geschrei,  -[e]s,  -e,  n.  ån- 
gestskri, -kind,  -[e].--,  -er,  n.  sorgebarn. 
-röhre,  -»,/.  F  svart  hatt,  storm,  -schweiss. 
-es,  -e,  m.  ångestsvett,  kallsvett,  -zitternd. 
a.  darrande  af  ångest. 

2.  angst,  ängster,  a.  ängslig,  orolig,  rädd.  Mir 
ist  ~  jag  är  rädd,  orolig.  Mir  wird  ~  und 
hange :  jag  ängslas  svårligen. 

ängstigllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  ängsla,  försätta  i 
ångest.  II.  Sich  ~  ängslas.  Sich  zu  Tode 
r\>  dö  af  ångest.  Sich  um  jmdn  ~  vara  oro- 
lig för  ngn. 

Ängstigung,  -en,  f.  pina,  marter,  vånda. 

ängstlich,  a.  1.  ängslig,  orolig.  ~  sein:  oroi 
ßig.  Es  wird  mir  ~  jag  blir  orolig.  2.  blyg, 
förlägen.  3.  oroande.  4.  ängsligt  noggrann, 
skrupulös. 

Ängstlichkeit,  -en,  f.  1.  ängslighet,  ängslan. 
2.  blyghet,  förlägenhet.  3.  öfverdrifven  nog- 
grannhet, småaktighet. 

angucken,  tr.  F  titta  på. 

angurten,  tr.  omgjorda. 

Anguss,  -es,  -e  t,  ^-  1-  påhällning.  2.  O  gjut- 
hufvud,  ingöte. 

anhaben,  tr.  1.  hafva  på  sig,  t.  ex.  Kleider, 
Schuhe,  Waffen.  2.  Jmdm  etw.  ~  hafva  ngt 
att  anmärka  på  ngn,  komma  åt  ngn. 

anhacken,  I.  tr.  börja  hacka  på,  t.  ei.  der  Vo- 
gel hackt  das  Obst  an.  II.  itr.  h.  hugga,  ha- 
ka sig  fast. 

anhaften,  itr.  s.  sitta  fast,  klibba  vid. 

anhäkeln,  tr.  1.  \'irka  tili.  2.  haka  fast.  An- 
häkelung,/". 

anhaken,  I.  tr.  1.  haka  .fast,  haka  på.  2.  ■!- 
med  änterhake  draga  till  sig.  II.  Sich  ~ 
haka  sig  fast.  Anhakung,/. 

anhalftern,  tr.  Ein  Pferd  ~  binda  en  häst  med 

grimman. 

anhalsen,  tr.  sätta  på  halsen. 

Anhalt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  ngt  hvarvid  man  kan 
hålla  sig;  stöd.  2.  hållpunkt,  rastställe, 
hållstation,  -[e]...  ei.  -s...  ex.  ~punkt,  -[e].s-, 
-e,  m.  1.  hållpunkt,  hviloställe.  2.  stödje- 
punkt. -v/Seil,  -[e]s,  -e,  n.  i,  stopptåg. 
~zeichen,  -s,  -,  n.  tecken  att  stanna,  stopp- 
signal. 

anhalten,  I.  tr.  1.  hålla  intill.  2.  stanna, 
hämma,  t.  ex  einen  Wagen,  eine  Maschine. 
Den  Flüchtling  ~  taga  fast  rymmaren. 
Güter  ~  lägga  beslag  på  gods.  3.  Jmdn  zu 
etw.  ~  tillhålla  ngn  att  göra  ngt.  4.  mus. 
hålla  ut,  t.  ex.  einen  Ton.  II.  Sich  ~  1.  hålla 
sig  fast,  an  etw.:  vid  ngt.  2.  lägga  band  på 
sig,  styra  sig.  III.  itr.  h.  1.  hålla,  stanna, 
t.  ex.  beim  Wirtshause,  mitten  in  der  Arbeit. 


Der  Sprechende  hielt  an:  den  talande  gjorde 
en  paus.  2.  vara,  hålla  i,  fortfara.  Baltet 
an  am  Gebet!  våren  ihärdiga  i  bönen,  he- 
den oafiåtligen!  ~(Z;  ihållande,  långvarig, 
oaflåtlig,  beständig.  3.  Bei  jmdm  um  etw. 
'V/  anhålla  om  ngt  hos  ngn,  begära  ngt  af 
ngn.  Um  ein  Mädchen  ^  anhålla  om  en 
flickas  hand.  Um  eine  Stelle  ~  söka  en  be- 
fattning. 

Anhalter,  -s,  -,  m.  1.  stöd.  2.  ngt  ei.  ngn  som 
hämmar. 

anhaltsäm,  a.  ihållande. 

anhämmern,  tr.  fasthamra. 

Anhang,  -[e]s,  -e  t,  »>»•  1<  bihang,  tillägg, 
supplement.  2.  anhang,  parti. 

anhangen,  itr.  h.  1.  [med  en]  med  dat.  hänga  på, 
hänga  vid;  ej  släppa.  2.  med.  dat.  vara  an- 
hängare till,  hylla,  hålla  med. 

anhängen,  I.  tr.  1.  hänga  upp,  på,  t.  ex.  etw.  an 
einen  Haken.  2.  vidhänga,  vidfästa,  på- 
sätta, t.  ex.  jmdm  Kletten,  einen  Zopf.  BUdi. 
jmdm  einen  Schimpf  ~  tillfoga  ngn  en 
skymf.  Jmdm  eine  Krankheit  rsj  smitta  ngn 
med  en  sjukdom.  Jmdm  eins  ~  spela  ngn 
ett  spratt.  II.  Sich  ~  hänga  sig  på,  hänga 
sig  fast  vid.  III.  itr.  h.  =  anhangen.  An- 
hängung, /. 

Anhänger,  -.s,  -,  m.  '^in,  -nen,  f.  anhängare. 

Anhängerschaft,  O,  /.  1.  egenskap  af  anhän- 
gare.  2.  anhang. 

anhängig,  a.  1.  vidhängande,  sammanhän- 
gande, tillhörig.  2.  jor.  anhängig,  t.  ex.  einen 
Prozess  gegen  jmdn  ~  machen. 

anhänglich,  a.  tillgifven. 

Anhänglichkeit,  O,/,  tillgifvenhet.  <^  für  jmdn 
halien:  hysa  tillgifvenhet  för  ngn. 

Anhängsel,  -s,  -,  n.  1.  =  Anhang  1.  2.  F  på- 
häng. 

Anhauch,  -[(■]■<,  O,  m.  1.  påandning.  2.  bUdi. 
anstrykning. 

anhauchen,  tr.  andas  på,  t.  ex.  die  Scheiben : 
rutorna. 

anhauen,  tr.  börja  hugga,  göra  inhuggning  i; 
skog.  blecka. 

anhäufeln,  tr.  lägga  i  små  högar.  3Iit  Erde  ~ 
öfverhölja  med  jord.  Kartoffeln  »x«  kupa 
potatis. 

anhäufen,  I.  tr.  hopa,  lägga  i  hög.  n.  Sich  ~ 
hopa  sig.  Anhäufung,  /. 

anheben,  I.  tr.  1.  upplyfta,  etw.  an  etw.:  ngt 
mot,  till  ngt.  2.  börja.  Ein  Lied  ~  npp- 
stämma  en  sång.  II.  Sich  ~  och  itr.  h.  börja, 
t.  ex.  die  Not  hebt  [sich]  an.  Er  hub  an  und 
sprach  also  ci.  biott:  er  hub  also  an:  han  bör- 
jade sitt  tal  sålunda. 

anheften,  I.  tr.  vidhäfta,  vidfästa,  etw.  an  etw. 
(ack.  el.  ^  dat.):  ngt  vid  ngt.  Eine  Bekannt- 
machung ~  anslå  en  kungörelse.  Verloren 
«-  tråckla.  II.  Sich  ~  häkta  sig  fast.  An- 
heftung,/. 

anheilen,  tr.  och  itr.  s.  läka  fast. 


O    »aknar  plur.    "f  bar   omljud.    tr. 


itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  bar  sein  till  hjälpTcrb. 


anheimeln 


35 


anklammern 


anheimeln,  tr.  förefalla  bekant,  hemtreflig; 
påminna  om  hemmet. 

anheimfallen,  itr.  s.  hemfalla.  Der  Vergangen- 
heit ci.  Vergessenheit  anheimgefallen :  hem- 
fallen åt  glömskan. 

anheimgeben,  anheimstellen,  tr.  hemställa. 

anheischig,  a.  i:^icli  ~  machen  zu  etw.  ei.  etw. 
zu  thun:  förpligta  eig  tili  att  gora  ngt. 

anheitern,  tr.  göra  glad,  lifva.  Angeheitert: 
glad,  iipprymd,  påstruken. 

anheizen,  I.  tr.  börja  elda,  uppvärma,  t.  ex.  den 
Ofen.   II.  itr.  h.  göra  upp  eld. 

anhelfen,  itr.  h.  och  tr.  1.  Jmdm  ~  hjälpa 
ngn  på  trafven.  Jmdm  etw.  ~  förhjälpa 
ngn  till  ngt.  2.  Jmdm  [die  Kleider]  ~ 
hjälpa  ngn  på  med  kläderna. 

anhenken,  tr.  t-  =  anhängen  I,  1. 

anhér,  :i;  anhéro,  adv.  hit,  hittills. 

anhérig,  a.  hittills  varande. 

anherrschen,  tr.  tilltala  i  en  befallande  ton. 

anhetzen,  tr.  1.  jäg.  hetsa.  2.  Jmdn  gegen  Jmdn 
el.  Jmdn  jmdm  ~  hetsa,  uppreta  ngn  mot 
ngn.  Anhetzung,y. 

Anhetzer,  -s,  -,  m.  person  som  uppeggar,  upp- 
viglare. 

Anhetzerei,  -en,f.  hetsande,  uppeggande,  upp- 
vigling. 

anheucheln,  tr.  hyckla,  t.  ex.  Frömmigkeit. 

anheulen,  I.  tr.  tjuta  emot.  II.  itr.  (s.)  F  ange- 
heult kommen:  komma  tjutande,  gråtande. 

anhéute,  adv.  %  =  heute. 

anhexen,  tr.  trolla  på,  t.  ex.  jmdm  eine  Krank- 
keit. 

Anhieb,  -[e]s,  -e,  m.  första  hugget,  t.  ex.  er  kat 
den  ~. 

Anhöhe,  -n,  f.  höjd,  kulle. 

anholen,  fr.  i,  hala  an,  hala  in. 

anhören,  I.  tr.  1.  höra  på,  lyssna  till.  2.  Jmdm 
etiv.  ~  märka  ngt  på  ngns  tal,  t.  ex.  jmdm 
seine  Jugend  ~.  II.  Sich  ~  höras,  låta  på  ett 
Tisät  sätt.  Dieses  Stück  hört  sich  gut  an:  detta 
stycke  låter  bra,  är  vackert.  Das  lässt  sich 
~  det  låter  höra  sig.  Anhörung,  f. 

anhüpfen,  itr.  s.  hoppa  på;  t.  ex.  der  Floh  ist 
dir  el.  an  dich  angehüpft.  Angehüpft  kom- 
men: komma  hoppande. 

Anilin,  -[e]«,  0,  n.  anilin. 

animalisch,  a.  animalisk. 

animös,  a.  upprörd,  vredgad. 

Anis,  -es,  -e,  m.  anis.  -brot,  -[e].9,  -e,  n.  anls- 
bröd.  -geist,  -[ejs,  0,  -liqueur,  -[e~\s,  -e,  m. 
anislikör,  anisett. 

anjagen,  I.  tr.  1.  jäg.  uppjaga,  t.  ex.  ein  Wild. 
2.  våldsamt  pådrifva.  t.  ex.  die  Pferde.  II. 
itr.  s.  komma  jagande,  i  stark  fart,  vani. 
angejagt  kommen. 

anjétzt,  adv.  %  =  jetzt. 

anjochen,  tr.  lägga  ok  på,  oka,  t.  ex.  Ochsen. 

ankämmen,  tr.  Die  Haare  ~  kamma  intill, 
slätkamma  håret. 

ankämpfen,  itr.  h.  kämpa  emot. 


ankarren,  tr.  framköra  på  (8kott)kärra. 

Ankauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  inköp,  uppköp. 

ankaufen,  I.  tr.  inköpa,  uppköpa.  II.  Sich  ~ 
köpa  egendom  och  bosätta  sig  där.  An- 
kaufung, f. 

Ankäufer,  -s,  -,  m.  uppköpare. 

Anker,  -s,  -,  m.  {%  n.)  ankare,  '^werfen:  ka- 
sta, fälla  ankare.  Vor  ~  gehen,  liegen:  gå, 
ligga  för  ankare,  -boje,  -n,  f.  i>.  ankarboj. 
-fest,  a.  i,  ankarfäst,  -fliege,  -n,f.  i  ankar- 
fly.  -fUtterung,  -en,  f.  i,  ankarfodring.  -ge- 
bühr, -en,  f.  i,  -geld,  -[e]«,  -er,  n.  i  ankar- 
pengar, -grund,  -[e]s,  -e  t)  m.  i  ankargrund, 
ankarbotten,  -kette,  -n,f.  i^  ankarketting. 
-kreuz,  -es,  -e,  n.  -i.  ankarkrona,  ankarkryss. 
-krlicke,  -n,  f.  i-  ankarstock,  -kugel,  -n,  f. 
jüt  ankarkula.  -loch,  -es,  -er  \,  n.  i^  klys- 
gatt.  -los,  a.  utan  ankare,  -platz,  -es,  -e  t, 
m.  >!■  1.  ankarplats.  2.  ankargrund.  -recht, 
-\e\s,  -e,  n.  -t  rättighet  att  ankra,  -ring, 
•\e\s,  -e,  m.  -i.  ankarring.  -rührung,  -en,  f. 
i.  ankarröring.  -rut[h]e,  -n, /.  i,  -schaft, 
•\e\s,  -e  t>  »*•  -i-  ankarlägg.  -schmied,  -[e]s 
-e,  m.  i-  ankarsmed.  -schmiede,  -n,  f.  i^ 
ankarsmedja,  -seil,  -\_é\s,  -s,  n.  A  ankariina. 
•Stange,  -n,  J'.  ankarlägg  i  vapen.  -Stelle,  -n, 
f.  i.  ankarplats.  -Stich,  -[e],«,  -e,  m.  i  q,n- 
karstek.  -stock,  -[e]s,  -e  t,  m.  i  ankarstock. 
-tau,  -[e]s,  -e,  n.  i,  ankartåg,  -winde,  -n,  f. 
J>  ankarspel,  -zoll,  -[e]s,  -e  fj  m.  i*  ankar- 
pengar, hamnpengar. 

ankerben,  tr.  gnm  inskärningar  anteckna  å  karf- 
stocken.  Biidi.  ich  werde  es  dir  ~  jag  skall 
ha  dig  i  godt  minne,  gömdt  är  icke  glömdt. 

ankerlln,  -te,  ge-t,  d-  I.  itr.  h.  ankra,  gå  för 
ankar.  Eiidi.  auf  etw.  ~  sätta  sin  Ut  till 
ngt.  II.  tr.  äfv.  byggn.  förankra. 

anketteln,  tr.  fästa  med  små  kedjor. 

anketten,  tr.  fastkedja,  binda  med  kedjor. 
Den  Hund  's-  binda  hunden.  Ankettung,/. 

ankeuchen,  itr.  s.  vani.  angekeucht  kommen: 
komma  flämtande. 

ankirren,  tr.  locka  med  lockbete. 

ankitten,  tr.  fastkitta. 

anklägbär,  a.  som  kan  anklagas,  ställas  inför 
rätta. 

Anklägbarkeit,  O,  /.  egenskapen  att  kunna 
åklagas. 

Anklage,  -ii,  f.  anklagelse,  åtal,  beskyllning. 
-bank,  -e  f,  f  de  anklagades  bänk.  -punkt, 
-[e]s,  -e,  m.  anklagelsepunkt,  -rede,  -n,f. 
anklagelsetal. 

anklagen,  tr.  anklaga,  åtala,  stämma.  Jmdn 
eines  Verbrechens  ~  anklaga  ngn  för  ett 
brott.  Der  Angeklagte :  den  anklagade,  sva- 
randen. 

Anklager,  -s,  -,m.  ~ln,  -nen,f.  anklagare,  kä- 
rande. 

anklägerisch,  a.  anklagande,  kärande. 

anklammern,  I.  tr.  haka  fast,  an  etw.:  vid  ngt. 
n.  Sich  ~  haka  sig  fast. 


F  tomiljärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt,    ö  teknisk  tenn.    4»  ^äterm.   j^  mUit&risk  term. 


Anklang 

Anklang,  •[e]s,  -e  t,  "*•  1-  anklang,  anslag, 
klang.  2.  ackord,  samklang.  3.  likhet,  re- 
miniscens. Diese  Musik  hat  viele  Anklänge 
aus  älteren  Opern:  denna  musik  påminner 
mycket  om  äldre  operor.  4.  genklang,  bifall. 

anklatschen,  I.  itr.  h.  i  sm  om  regn:  piska  på, 
smälla  på.  II.  tr.  skvallra  på,  förtala. 

ankleben,  I.  tr.  fustklistra,  klistra  upp.  II.  itr. 
h.  klibba  vid;  biidi.  vidlåda. 

anklecksen,  tr.  F  kludda  ner,  kludda  öfver; 
besudla. 

ankleiden,  I.  tr.  påkläda.  II.  Sich  ~  kläda  på 
sig.  Sich  anders  ~  a)  kläda  sig  annorlunda, 
olika;  b)  kläda  om  sig.  Ankleidung,/. 

ankleistern,  tr.  påklistra. 

anklemmen,  tr.  klämma  mot  ngt,  klämma  fast. 

ankiettern,  anklimmen,  tr.  klättra  uppför. 

anklingein,  itr.  h.  ringa  på;  biMi.  höra  sig  för. 

anklingen,  I.  itr.  k.  och  s.  1.  börja  att  ljuda,  ! 
att  klinga.  2.  äga  samklang,  sammanstäm-  | 
ma.  3.  hafva  liknande  ljud,  påminna  om, 
t.  ex.  ein  IVort  klingt  an  ein  anderes  an,  diese 
Melodie  klingt  an  die  Marseillaise  an.  4. 
klinga,  t.  ei.  mit  den  Gläsern.  II.  tr.  1.  kom- 
ma att  ljuda,  att  genljuda,  t.  ex.  eine  Saite. 

2.  stöta  ihop,  si  att  det  klingar,  t.  ex.   Gläser. 

anklopfen,   I.   itr.   h.   klappa  på,  knacka  på; 

bii.u.  höra  sig  för.  II.  tr.  slå  fast,  bulta  fast. 
Anklopfer,  -s,  -,  m.   1.  person  som  klappar  på. 

2.  portklapp. 
Anklopf-Ring,  -\_e'\s,  -e,  m.  portklapp  i  form  af  en 

ring. 

anknallen,  tr.  klatscha  till,  t.  ei.  die  Pferde. 

anknebeln,  tr.  1.  binda  ngn  och  lagga  kaue  l  hans  man. 
2.  binda  och  med  kafle  tillvrida  ett  rep. 

ankneipen,  I.  tr.  nypa.  II.  itr.  h.  F  taga  in  pi 
ett  «taue  för  att  dricka.  Angekneipt  sein:  vara 
på  tre  kvart. 

anknöpfen,  tr.  påknäppa. 

anknüpfen,  I.  tr.  knyta,  knyta  fast;  anknyta, 
vidfoga,  t.  ex.  etw.  an  eine  Sache  ei.  etw. 
einer  dm.)  Sache.  Ein  Gespräch  ~  inleda  ett 
samtal.  II.  itr.  h.  1.  An  etw.  ~  anknyta  till 
ngt,  taga  ngt  till  utgångspunkt.  2.  Mit 
jmdm  ~  träda  i  förbindelse  med  ngn.  An- 
knüpfung, /. 

anknurren,  tr.  morra  emot. 

anködern,  tr.  locka  med  agn. 

ankommen,  itr.  s.  1.  anlända,  fi-amkomma,  in- 
träffa. 2.  komina,  närma  sig,  t.  ex.  er  kommt 
in  Galopp  an.  3.  råka  ut.  Gut,  übel  ~  råka 
väl,  illa  ut.  Da  ist  er  gut  angekommen!  där 
har  han  råkat  väl  ut,  fått  sina  fiskar  varma. 
4.  räcka,  nå,  upphinna,  t.  ex.  es  ist  zu  hoch, 
ich  kann  nicht  ~;  ich  habe  zu  viel  Vor- 
sprung, er  kann  mir  nicht  i^.  Man  kann  ihm 
nicht  r^  man  kan  ej  komma  åt  honom.  5. 
Jmdm  so  oder  so  'v*  behandla  någon  så  eller 
så.  6.  komma  öfver,  komma  åt,  gå  åt.  Ihm 
(el  t  ihn)  kommt  die  Lust  an  zu  . .  .  lusten 
kommer  öfver  honom  att  . . .    Was  kommt 


36  anlangen 

IJtnen  (ei.  t  Sie)  auf  hvad  går  åt  er?  Das 
■wird  ihm  (ei.  ihn)  's»  det  kommer  att  kosta 
på  honom.  7.  vani.  opers.  komma  an,  bero; 
gälla.  Es  kommt  auf  Sie  an:  det  kommer 
an  på  er.  Es  kommt  darauf  an,  zu  erfahren 
. . .  det  gäller  att  få  veta  . . .  Es  aufjmdn  ~ 
lassen:  låta  det  bero  af  ngn,  låta  ngn  be- 
stämma. Darauf  soll  es  nicht  ~  det  skall 
ej  vara  i  vägen.  Es  auf  gut  Glück  ~  lassen: 
låta  slumpen  afgöra.  Es  kommt  mir  darauf 
an,  dass  . . .  det  är  för  mig  af  vigt,  att  .  .  . 
Es  kommt  ihm  gar  nicht  darauf  an,  Dumm- 
heiten zu  begehen:  han  generar  sig  icke 
det  ringaste  att  begå  dumheter. 

Ankömmling,  -[e]s,  -e,  m.  nykomling. 

ankoppeln,  tr.  koppla  fast,  ihop,  till,  efter. 

ankrallen,  tr.  Jmdn  ~  gala  emot  ngn. 

ankrallen,  I.  tr.  gripa  med  klorna,  klösa.  II. 

Sich  ~  haka  sig  fast  med  sina  klor. 

ankränkeln,  tr.  smitta,  göra  sjuklig. 

ankratzen,  tr.  1.  raspande  rita,  t.  ex.  etw.  an 
die  Wand.  2.  biiai.  F  sich  (dat.)  etw.  ~  skra- 
pa, krafsa  åt  sig  ngt. 

ankreiden,  tr.  anteckna  med  krita  i  »ht  fordringar. 
F  er  steht  tief  angekreidet:  han  har  satt  sig 
i  skuld  uppöfver  öronen. 

ankreischen,  tr.  Jmdn  ~  skrika  åt  ngn  med  ika- 

rande  röst. 

ankriechen,  I.  itr.  s.  vani.  angekrochen  kommen: 

komma  krypande.  II.  tr.  krypa  upp  på,  t.  ex. 

der  Wurm  kroch  den  Baum  an. 
ankriegen,  tr.  F  1.  få  på,  t.  ex.  die  Stiefel.  2. 

upphinna,    gå   fatt.    3.   Jmdn    ~,    etw.    zu 

thun:  få  ngn  att  göra  ngt. 
ankünd[ig]en,    I.   tr.   anmäla,   tillkännagifva, 

bebåda.  Jmdm  ~,  dass...  underrätta  ngn  om 

att . . .  Den  Krieg  ~  förklara  krig.  II.  Sich 

~  låta  anmäla  sig,  bebådas,  förebådas.  An- 

künd[ig]ung,/. 
AnkUnd[igjer,  -s,  -,  m.  förkunnare,  bebådare. 
Ankunft,    O,  /.    ankomst,  framkomst.   -S...  Ex. 

~halle,  -n,  f  perrong. 
ankuppeln,  tr.  1.  ==  ankoppeln.  2.  P  jmdm  eine 

Frau   ~   ombesörja   en  hustru  åt  ngn  efter 

kopp1are>  Bätt. 

anlächeln,  tr.  le  emot. 

anlachen,  tr.  skrattande  betrakta,  skratta  en 
midt  upp  i  ansigtet. 

Anlage,  -n,  f  1.  anläggande,  t.  ex.  eines  Or- 
dens. 2.  Die  ~  eines  Kapitals:  ett  kapitals 
placering.  3.  anläggning,  t.  ex.  eines  Gar- 
tens. 4.  utkast,  plan,  disposition,  t.  ex.  eines 
Bildes,  eines  Buches,  eines  Gedichtes.  5.  an- 
lag, fallenhet.  ~«  haben:  hafva  anlag,  ta- 
langer. 6.  bilaga. 

anlallen,  tr.  Jmdn  '>-  lalla  emot,  lallande  till- 
tala ngn. 

anlandbär,  a.  där  man  kan  lägga  till. 

Anlände,  -n,f.  landningsplats. 

anlanden,  itr.  s.  landa,  lägga  till.  Anlandung,/. 

anlangen,  I.  itr.  s.  anlända,  komma  fram.  II. 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  yerb.    h.  har  haben,    S.  har  ådn  tiU  hjälpverb. 


anlaschen 


37 


Anmahnung 


tr.  operi.  beträffa,  vidkomma.  Was  ei.  soviel 
diese  Sache  anlan(]t  ei.  diese  Sache  f^d : 
hvad  denna  sak  vidkommer. 

anlaschen,  tr.  ikog.  etämpla,  t.  ex.  Bäume.  An- 
laschung,/. 

Anlass,  -e.-;,  -e  t,  "».  anledning. 

anlassen,  I.  tr.  1.  låta  sitta  på,  t.  tx.jmdm  den 
Mantel.  Den  Rock  ~  behålla  rocken  på.  2. 
släppa  på,  t.  ex.  jsg.  die  Ilunde  ans  Wild. 
Den  Teich  ~  släppa  vatten  i  dammen.  Die 
Mühle  'S*  draga  på  kvarnen,  sätta  den  i 
gång.  Die  Maschine  ~  sätta  maskinen  i 
gång.  3.  Jmdn  so  und  so  ~  vara,  uppföra 
sig  så  eller  så  mot  ngn.  Jmdn  ~  fara  ut 
emot  ngn.  II.  Sich  ~  arta  sig,  t.  ex.  die 
Knaben  lassen  sich  gut  an,  es  lässt  sich  zum 
Kriefje  an. 

anlässlich,  I.  adv.  med  anledning  däraf.  II. 
prep.  med  gen.  med  anledning  af. 

anlatschen,  itr.  s.  f  komma  hasande,  »fr.  ange- 
latscht kommen. 

Anlauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  tillflöde,  tillopp,  t.  ex 
des  Wasse7-s,  der  Leute.  2.  anlopp,  anfall, 
t.  ex.  des  Feindes.  Einen  «v/  nehmen:  taga 
ansats. 

anlaufen,  I.  itr.  s.  1.  börja  springa.  Die  Pferde 
r^  lassen:  låta  hästarne  springa  i  väg.  Eine 
Maschine  ~  lassen:  sätta  en  maskin  i  gång. 

2.  Angelaufen  kommen:  komma  springande. 

3.  springa  emot,  t.  ex.  mit  dem  Kopfe  gegen 
die  Wand.  Biidi.  fiieZ~råka  illa  nt.  Das  Wild 
Imft  an:  villebrådet  kommer  inom  skott- 
håll. 4.  -i»  anlöpa,  lägga  till  vid.  5.  svälla, 
stiga,  ökas,  t.  ex.  die  Flüsse,  die  Zinsen  lau- 
fen an.  6.  springa  uppför.  7.  anlöpa,  blifva 
immig.  II.  tr.  1.  Jmdn  'n«  springa  emot  ngn, 
ligga  öfver,  falla  ngn  besvärlig.  2.  i-  an- 
löpa, t.  ex.  einen  Hafen. 

Anlaut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  uddljud,  framljud. 

anlauten,  z<r.  A.  gram.  uddljuda,  framljuda,  börja. 

anläuten,  I.  tr.  ringa  till,  t.  ex.  das  Morgen- 
gebet ~  ringa  till  morgonbön.  II.  itr.  h. 
ringa,  ringa  på. 

anlegen,  I.  tr.  1.  lägga  intill,  lägga  vid,  på- 
lägga. Hand  ~  lägga  hand  vid.  Holz  ~  lägga 
på  ved  pi  elden.  Jmdm  Fesseln  ~  pålägga 
ngn  bojor,  fjättra  honom.  Einen  Rasenden 
~  binda  en  rasande.  Das  Gewehr  ~  lägga 
an,  auf  jmdn:  på  ngn.  Hand  an  sich  selbst 
~  bära  hand  på  sig  själf.  Den  Hemmschuh 
'V-  bromsa.  Den  Nachen  ~  lägga  intill  med 
båten.  Einen  Säugling  ~  gifva  bröstet. 
BUdi.  die  letzte  Feile  an  etw.  ~  lägga  sista 
handen  vid  ngt.  2.  påtaga,  påkläda,  t.  ex. 
das  Kleid,  den  Putz,  jmdm  die  Rüstung. 
Trauer  ~  anlägga  sorg.  3.  anlägga,  förbe- 
reda, t.  ox.  einen  Plan,  einen  Meuchelmord. 

4.  anlägga,  uppföra,  bygga,  t.  ex.  eine  Fa- 
brik, eine  Eisenbahn,  Kanäle,  Gärten.  Ein 
Gemälde  ~  göra  utkast  till  en  tafla.  Feuer 
~  anstifta  mordbrand.  5.  använda,  placera, 


t.  ex.  seine  Zeit  gut,  schlecht  ~.  Geld  in  ei- 
nem Geschäft  ~  lägga  pengar  1  ett  företag. 
Verzinslich  ~  låna  ut  mot  ränta.  6.  Aif 
etw.,  jmdn  'v.  lägga  an  pä,  sigta  till,  afse 
ngt,  ngn,  t.  ex.  es  war  auf  dich  angelegt.  7. 
använda,  sysselsätta,  t.  ex.  Leute  in  einem 
Geschäfte.  II.  <StcÄ  ~  1.  lägga,  luta,  stödja 
sig  emot.  2.  lägga  sig  vid,  afsätta  sig  på, 
t.  ex.  die  Grütze  legt  sich  an  den  Topf,  der 
Rost  ans  Eisen  an.  III.  itr.  h.  1.  =  /,  6.  2. 
•J.  lägga  till.  Anlegung,/. 

Anleger,  -s,  -,  m.  anläggare. 

Anlehen,  -**,  -,  n.  lån  af  ngn. 

anlehnen,  I.  tr.  luta,  stödja,  etw.  an  etw.:  ngt 
mot  ngt.  Die  Thure  ~  dra  intill  dörren,  sä 
att  den  står  pi  glänt.  II.  Sich  ~  luta.  Stödja  sig, 
an  etw.:  emot  ngt.  Anlehnung,/. 

anlehnen,  tr.  1.  handleda,  undervisa.  2.  Jmdm 
etw.  ~  lära  ngn  ngt. 

Anleihe,  -n,  f.  lån  af  ngn.  Bei  jmdm  eine  ^ 
machen:  låna  ngt  af  ngn. 

anleihen,  tr.  låna,  von  ei.  bei  jmdm:  af  ngn. 

Anleiher,  -s,  -,  m.  låntagare. 

anleimen,  tr.  fastlimma. 

anleiten,  tr.  1.  Jmdn  -n/  visa  ngn  vägen;  widi. 
leda,  handleda,  undervisa  ngn,  t.  ex.  zum 
Guten.  2.  binda  upp  siingerräxter,  t.  ex.  den 
Hopfen.  Anleitung,/. 

Anleiter,  -s,  -,  m.  ledare. 

anlernen,  tr.  1.  lära  sig,  tillegna  sig  gnm  under- 
visning, inlära.  2.  ^  =  anlehren. 

anleuchten,  tr.  lysa  emot,  öfver. 

anliebeln,  tr.  blicka  inställsamt  på. 

anliegen,  itr.  h.  1.  An  etw.  (dat.)  ~  ligga,  gränsa 
intill  ngt.  2.  ligga  efter,  sitta  åt,  t.  ex.  der 
Rock  liegt  an.  3.  Jmdm  ~  ligga  efter  ngn, 
vara  efterhängsen.  4.  Etw.  liegt  einem  an: 
ngt  ligger  en  om  hjärtat,  jfr  angelegen.  5. 
i*  styra  åt.  Nord,  Süd  ~  hafva  nordlig,  syd- 
lig kurs. 

Anliegen,  -s,  -,  n.  ärende,  anhållan,  begäran. 

anlispeln,  tr.  läspande,  smeksamt  tilltala. 

anlocken,  tr.  locka  till  sig;  locka,  förleda. 
Anlockung,  /. 

Anlocker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  person  som 
lockar;  förledare. 

anlöt[h]en,  tr.  fastlöda,  vidlöda.  Anlöt[h]ung,/. 

anlügen,  tr.  1.  Jmdn  ~  a)  ljuga  för  ngn,  b) 
beljuga,  baktala  ngn.  2.  Jmdm  etw.  ~  på- 
dikta ngn  ngt. 

anmachen,  I.'  tr.  1.  göra  fast,  fästa.  2.  till- 
sätta, tillblanda,  tillaga,  iblanda,  t.  ex.  eine 
Speise,  Zucker  an  eine  Speise.  Mit  Wasser 
~  uppblanda,  utspäda  med  vatten.  Wein 
~  kypra  vin.  O  Kalk  ~  tillreda,  älta  mur- 
bruk. 3.  antända,  tända  på,  t.  ex.  Feuer, 
ein  Licht.  II.  Sich  ~  tränga,  truga  sig  på. 

anmahnen,  tr.  anmana,  n^Tpma,na,,jmdnanetw.: 
ngn  till  ngt. 

Anmahnung,  -en,  f.  1.  anmauing,  uppmaning. 
2.  kraf.  -s...  Ex.  ^schreiben,  -s,  -,  n.  krafbref. 


&kta  erna.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    i'  yätcrm.    ü  militärisk 


anmalen 


Ånordner 


anmalen,  tr.  1.  måla  pi  ngt,  t.  ex.  etw.  an  die 
Wand  ~  måla  ngt  på  väggen.  2.  måla  till, 
m&iande  sätta  till,  t.  ex.  einer  Figur  Beine. 

Anmarsch,  -es,  -e  f,  m.  ^  anmarsch,  antag. 

anmarschieren,  itr.  s.  >X<  anmarschera,  antaga. 

anmaschen,  tr.  jag.  die  Netze  ~  genomränna 
näten. 

anmässen,  tr.  och  sich  ^  1.  Sich  (.ick.)  einer 
(gen.)  Sache  ei.  sich  (dat.)  eine  Sache  ~  till- 
egna, bemäktiga  sig  en  sak.  Sich  (dat.)  ein 
Urteil  über  etw.  ~  sätta  sig  till  doms  öfver 
ngt.  Ein  anyeniasster  Richter:  person  som 
tillvällat  sig  domaremyndighet.  2.  Sich 
(dat.)  etw.  zu  thun  -v/  understa  sig,  tilltro  sig 
att  göra  ngt.  ~(^;  anspråksfull,  förmäten, 
oförskämd. 

anmässlich,  a.  1.  tillvällad,  själftagen.  2.  an- 
språksfull, förmäten. 

Anmässung,  -en,  /.  1.  tillvällande.  2.  förmä- 
tenhet, förmätet  anspråk  ci.  sätt,  oförskämd- 
het. 

anmästen,  tr.  göda. 

anmauern,  tr.  mura  fast. 

anmelden,  I.  tr.  anmäla,  tillkänn agif va,  låta 
veta.  II.  Sich  ~  (låta)  anmäla  sig. 

Anmelder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  anmälare. 

Anmeldung,  -en,  f.  anmälan. 

anmengen,  tr.  iblanda,  uppblanda  med. 

anmerken,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  märka,  se  ngt 
på  ngn.  2.  anmärka,  anteckna.  Sich  (dat.) 
etw.  ~  lägga  ngt  på  minnet. 

anmerkenswert[h],  a.  anmärkningsvärd. 

Anmerker,  -,s  -,  m.  anmärkare. 

Anmerkung,  -en,  f.  anmärkning;  anteckning. 
-S...  Ex.  ~wert[h],  a.  anmärkningsvärd. 

anmessen,  tr.  1.  taga  mått  till,  t.  ex.  jmdm 
einen  Rock.   2.  lämpa  efter,  jfr  angemessen. 

anmischen,  tr.  iblanda. 

anmuntern,  tr.  muntra  upp. 

anmurren,  tr.  och  itr.  h.  knota,  knorra, /mc?« 
el.  gegen  jmdn:  mot  ngn. 

Anmut [h].  O,  /.  behag,  behagligt  väsen,  be- 
haglig gestalt,  -[s]...  Ex.  ~los,  a.  obehaglig. 
~reich,  ~voll,  a.  behagfull. 

anmut[h]en,  tr.  I.  Jmdm  etw.  ~  föreslå  ngn, 
begära  af  ngn  att  göra  ngt.  2.  Jmdn  ~ 
falla  ngn  i  smaken,  tilltala.  Anmut[h]ung,y. 

anmut[h]ig,  a.  behaglig,  täck,  behagfull. 

Anmüt[hjslosigkelt, /.  brist  på  behag. 

annadeln,  tr.  faststicka  med  nålar. 

annageln,  tr.  fastspika,  spika  på. 

annagen,  tr.  gnaga  på. 

annahen,  itr.  s.  och  %  sich  ~  närma  sig. 

annähen,  tr.  sy  i,  t.  ex.  einen  Knop/;  sy  på,  t. 
ex.  eine  Schnur  an  etii:.  (ack.). 

annähern,  I.  tr.  närma.  II.  Sich  ~  närma  sig. 
~(/;  närmande  sig,  ungefärlig.  Annäherung, 
/.  -s...  Ex.  ~weise,  ad.v.  tillnärmelsevis. 

Annahme,  -n,  /.  1.  mottagande,  t.  ex.  eines  Ge- 
schenkes, eines  Brie/es.  2.  antagande,  t.  ex. 
eines  Dieners,  einer  Lehre,  eitler  Meinung. 


•^  an  Kindesstatt  :\i^Tptagande  i  barns  stalle. 
3.  antagande,  förutsättning,  -[postj Stempel, 
•s,  -,  m.  inlemningsstämpel. 

Annalen,/.  j)lur.  annaler. 

annässen,  tr.  fukta. 

Ännchen,  -s,  -,  n.  npr.  lilla  Anna,  Annatösen. 

annehmbar,  a.  antaglig. 

Annehmbarkeit,  0,  /.  antaglighet. 

annehmen,  I.  tr.  1.  mottaga,  t.  ex.  ein  Geschenk, 
Ai/träge,  Besuche.  Jmdn  zu  Gnaden  ~  taga 
ngn  till  nåd.  2.  antaga,  omfatta,  t.  ex.  eine 
Gewohnheit,  eine  Lehre,  das  Christentum. 
Einen  Wechsel  ~  akceptera  en  växel.  Jmds 
Gründe  »n/  godkänna  ngns  skäl.  Einen  Rat 
~  lyssna  till  ett  råd.  Vernui/t  ~  taga  re- 
son.  Eine  andere  Miene  ~  påtaga  en  annan 
min,  ändra  min.  Einen  /alschen  Schein  ~ 
gifva  sig  ett  falskt  sken.  Schmutz  ~  blifva 
smutsig.  An  Kindesstatt  ~  upptaga  i  barns 
ställe,  adoptera.  X  zum  Kriegsdienste  ~ 
värfva.  3.  antaga,  förutsätta,  förmoda,  tro. 
Als  Grundsatz  ~  taga  till  grundsats.  .4/*- 
ausgemacht  ~  taga  för  afgjordt.  Angenom- 
men! topp!  låt  gå!  Das  lässt  sich  ~  det  är 
antagligt.  4.  Sich  (dat.)  etw.  ~  taga  åt  sig 
ngt.  5.  jäg.  der  Hund  nimmt  die  Fährte  an: 
hunden  får  slag,  hunden  tar  upp.  II.  Sich 
einer  Sache,  einer  Person  ~  taga  sig  an, 
lägga  sig  ut  för  en  sak,  en  person. 

Annehmer,  -s,  -,  m.  akceptant,  t.  ex.  eines  Weck- 


1.    antaglig.  2.  angenäm,  be- 
piur.  antaglighet. 


sel.^. 
annehmlich, 

haglig. 
Annehmlichkeit,  -en,/  1. 

2.  behaglighet,  behag. 

anneigen,  I.  tr.  luta,  stödja,  an  etto.:  emot 
ngt.  II.  Sich  ~  luta,  stödja  sig  emot. 

annektierten,  -te,  -t,  tr.  annektera,  tillegna  sig. 
Annektierung,  /. 

annetzen,  tr.  fukta. 

Annex,  -es,  -e,  m.  och  n.  annex. 

annicken,  tr.  nicka  åt. 

annieten,  tr.  nita  fast. 

annisten,  sich  ~  om  toglar  och  F  om  människor:  bygga 

bo. 
annoch,  adv.  ännu. 
annullieriien,    -te,    -t,   tr.    annuUera,   förklara 

ogiltig. 
anölen,   I.    tr.    1.  olja,   smörja.  2.    F  jmdn  ~ 

lura  ngn.    II.   Sich   ~    1.  smörja  sig  med 

olja.  2.  F  skaffa  sig  en  florshufva. 
anomal,  a.  oregelbunden. 
Anomalie,  -en,/  anomali,  oregelbundenhet. 
anonym,  a.  anonym. 
An6nym"us,  -u.<,  -i  ci.  -en,  m.  anonym. 
anordnen,  I.  tr.  1.  tillfoga,  flytta  intill.  2.  arv. 

itr.   h.  anordna,  ordna,  arrangera,  inrätta. 

3.  anordna,  bestämma,  fastställa.  II.  Sich 
~  ordna  sig,  intaga  sin  plats.  Anordnung,  y. 

Ånordner,  -s,  -,  m.  'v.in,  -nen,  /  anordnare,  le- 
dare, arrangör. 


t  har   omljua.    tr. 


haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


anpacken 


39 


anreissen 


anpacken,  tr.  gripa,  hugga  tag  i. 

anpassen,  I.  itr.   h.  med  dat.  passa  för,  öfver- 

ensstämma  med.  II.  tr.  1.  profva,  t.  ex.  einen 

Rock.   2.   afpassa,   lämpa,  rätta,  etw.  einer 

Sache:  ngt   efter   en   sak.   r^d:  passande, 

öfverensstämmande.    III.  Sich  ~  rätta  sig 

efter,  lämpa  sig  för.  Anpassung,  /. 
anpatschen,  F  I.  tr.  slå,  taga  i  hand.  II.  itr.  s. 

iifv.  angepatscht  kommen:  komma  traskande. 
anpeitschen,  tr.  piska  på. 
anpfählen,  tr.  fästa,  binda  upp  vid  pålar,  t.  ex. 

liäume,  Weinstöcke. 
anpfeifen,  I.  itr.  h.   1.  om  vinden:  tjuta,  hvina, 

t.  ex.  an  die  Fenster:  mot  fönstren.  2.  Ange- 

pjiffen  kommen:  komma  hvisslande,  komma 

isättande.  II.  tr.  hvissla  emot,  hvlssla  åt. 
anpflanzen,   I.  tr.  plantera,  t.  ex.  einen  Baum. 

Einen  Garten  ~  anlägga  en  trädgård.   Ein 

Land  ~  odla,  bebygga  ett  land.  II.  Sich  ~ 

slå  sig  ned. 
Anpflanzen,  -s,  -,  to.  person  som  planterar,  an- 

läggare;  nybyggare. 
Anpflanzung,   -en,  f.   plantering,  anläggning; 

nybygge. 
anpflöcken,  tr.  plugga  fast. 
anpfliigen,  itr.  h.  börja  plöja. 
anpfropfen,  tr.   1.  tradg.  ympa,  t.  ex.  ein  Reis  an 

einen  Baum.  2.  fullproppa. 
anpichen,  tr.  1.  fastbecka.  2.  öfverdraga  med 

back. 
anpicken,   tr.   hacka  på,  t.  ex.  der  Vogel  pickt 

den  Apfel  an. 
anpinseln,  tr.  pänsla  på.  Rot  ~  rödmåla. 
anplappern,  tr.  Jmdn  ~  pladdrande  vända  sig 

till  ngn. 
anplärren,  I.  tr.  Jmdn  ~  vända  sig  med  slad- 

der  till  ngn.  II.  itr.  (A.)  Angeplärrt  kommen: 

komma  sladdrande. 
anplätschern,  itr.   k.  plaska  emot,  t.  ex.  das 

Wasser  plätschert  an  das  Ufer  an. 
anpochen,  itr.  h.  knacka  på,  t.  ex.  an  die  Thür. 
anpoltern,   itr.   h.   1.   dundra  på,  t.  ex.  an  die 

Thür.    2.  ä(v.  angepoltert  kommen:  komma 

med  mycket  buller, 
anposaunen,  tr.  utbasuna,  puffa  för. 
Anprall,  -[e]s,  -e,  m.  (häftig)  stöt  emot  ngt,  törn, 

Rammanstötning. 
anprallen,  itr.  s.  torna,  studsa,  an  etw.:  emot 

ngt. 
anpreisen,   tr.  prisa,  högeligen  berömma,  rosa. 

Anpreisung,/, 
atiprellen  =  anprallen. 
anpressen,  tr.  prässa  emot. 
anprob[ier]en,  tr.  profva,  försöka,  t.  ex.  Klei- 
der. 
anpumpen,  tr.  f  jmdn  r^  låna,  vigga  af  ngn. 
anpüsten,  tr.  blåsa  på. 

Anputz,  -es,  O,  m.  prydnad,  grannlåt,  bjäfs. 
anputzen,  I.   tr.  pynta,   utpynta.  II.  Sich  ~ 

pynta  sig. 
anqualmen,  tr.  uppfylla  med  rök. 


anquetschen,  tr.  prässa,  krossa,  an  etw.:  emot 
ngt. 

anquicken,  tr.  ©  amalgamera,  uppblanda  ei. 
öfverdraga  med  kvicksilfver.  Anquickung,/. 

anranken,  I.  tr.  fästa  med  rankor  ei.  klängen. 
II.  Sich  ~  klänga  sig  fast. 

anranzen,  tr.  P  fara  ut  emot,  snäsa. 

anrasseln,  itr.  s.  &tr.  angerasselt  kommen:  kom- 
ma rasslande. 

anrat[h]en,  tr.  tillråda.  Anrat[h]ung,/. 

anrauchen,  tr.  1.  nedröka.  2.  börja  röka,  på- 
tända, t.  ex.  eine  Cigarre,  eine  Pfeife.  Einen 
Pfeifenkojif  ~  röka  in  ett  piphufvud. 

anräuchern,  tr.  i.  nedröka.  2.  röka  ngt  litet, 
t.  ex.  Fleisch,  Schinken.  3.  biiai.  F  jindn  mit 
etw.  ~  narra  ngn  med  ngt.  Anräucherung,/. 

anrauschen,  I.  itr.  s.  komma  brusande.  II.  F 
sich  ~  taga  sig  ett  litet  rus. 

anrechnen,  tr.  tillräkna,  uppföra  på  räkning; 

uppskatta,   beräkna  i  egentl.  ocli  bildl.  bem.    Als 

Fehler  ~  anse  för  ett  fel,  tillräkna  såsom 
fel.  Das  rechne  ich  mir  zur  Ehre  an:  det 
anser  jag  för  en  ära  för  mig.  Einen  Dienst 
hoch  ~  högt  värdera  en  tjänst.  Wie  hoch 
haben  Sie  es  angerechnet?  hur  högt  har  ni 
beräknat  det?  Anrechnung,/. 

Anrecht,  -[e]s,  -e,  n.  rättighet,  rätt,  auf  etw.: 
till  ngt. 

Anrede,  -n,f.  1.  tal,  hälsningstal,  t.  ex.  eine  ~ 
an  das  Volk,  an  die  Versammelten  halten. 
2.  tilltal,  sätt  att  tilltala,  tilltalsord,  t.  ex. 
der  Vokativ  dient  zur  ~,  Majeståt  ist  die 
f^  der  Könige. 

anreden,  tr.  1.  tilltala.  Jmdn  mit  T>nerrr>  ~ 
kalla,  betitla  ngn  »herre».  2.  Jmdn  um  etw. 
~  bedja  ngn  om  ngt.  3.  Jmdm  etw.  ~  narra 
på  ngn  ngt. 

anregen,  tr.  1.  lifva,  väcka  intresse  hos  ei. 
för,  kalla  till  lif,  sätta  i  gång.  Diese  Unter- 
haltung regt  den  Hörer  zu  neuen  Gedanken 
an :  detta  samtal  väcker  nya  tankar  hos 
åhöraren.  Dieses  Werk  regt  an:  detta  ar- 
bete ger  en  att  tänka  på.  Eine  Unterneh- 
mung ~  kalla  ett  företag  till  lif,  sätta  det 
i  gång.  EtiL'.  zuerst  ~  taga  första  steget  till 
ngt.  ~c/;  väckande,  lif  vande,  intressant.  2. 
vidröra,  t.  ex.  eine  Saite;  omnämna. 

Anreger,  -s,  -,  m.  person  som  väcker  intresse 
för  ngt,  sätter  ngt  i  gång. 

Anregung,  -en,  f.  1.  väckelse,  påstöt,  eggelse. 
Jn  -V/  bringen:  kalla  till  lif.  2. omnämnande. 

anreiben,  tr.  1.  riiva,  etw.  an  etw. :  ngt  mot 
ngt.  Ein  Zündholz  ~  tända  eld  på  en  tänd- 
sticka. Farben  ~  rifva  färger.  2.  Brot  an 
eine  Speise  ~  rifva  bröd  till  en  maträtt. 

anreihen,    I.    tr.    foga    till,    det    ena    tm  det  andra; 

upprada.   Eine  Bemerkung   i^  bifoga,   til- 
lägga en  anmärkning.  Perlen,  Morcheln  ~ 
träda  upp  pärlor,  murklor.  II.  Sich  ~  an- 
sluta sig,  an  etw. :  till  ngt. 
anreissen,  I.   tr.  1.   börja  rifva  af  ei.  sönder, 


F  familjärt.    P  lägre  spr&k.   ^  mindre  bruliligt.    O  telsnlsls  tenn.    -X-  ^ötorm.   ik  militärisk  term. 


anreiten 


40 


Anschere 


t.  ex.  das  Tuch.  2.  sönderslita,  t.  ex.  die  Klei- 
der. IL  F  sich  ~  skaffa  sig  en  florshufva. 
jfr  angerissen. 

anreiten,  I.  itr.  s.  1.  vani.  angeritten  kommen  : 
komma  ridande.  2.  rida  emot,  t.  ex.  an  ein 
Haus.  3.  rida  fram.  II.  tr.  1.  Ein  Pferd  ~ 
börja  rida  in  en  liäst.  2.  Jmdn  ~  rida  emot 
ngn. 

Anreiz,  -es,  -e,  m.  eggelse,  retelse. 

anreizen,  tr.  egga,  XQttk,  jmdn  zu  etw.:  ngn  till 
ngt.  Anreizung,  ,/*.  =  Anreiz. 

Anreizer,  -s,  -,  m.  person  som  eggar,  retar 
till  ngt. 

anrennen,  I.  itr.  s.  1.  &fv.  angerannt  kommen: 
komma  sättande.  2.  An  etic^  springa  emot 
ngt.  3.  börja  springa.  II.  tr.  1.  springande- 
stöta  emot,  t.  ex.  die  Nase  an  einem  Baume. 
2.  Jmdn  'n/  springa,  törna  emot  ngn. 

anrichten,  tr.  1.  anrätta,  tillaga,  t.  ex.  Speisen. 

2.  ställa  till,  styra  till.  Da  haben  Sie  was 
Schönes  angerichtet:  där  har  ni  just  styrt 
till  det  bra.   Uneinigkeit  ~  stifta  oenighet. 

Anricliter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  person  som 
anrättar;  anstiftare. 

Anrichtung,  -en,  f.  anrättning. 

anrieclien,  tr.  1.  Etw.  ~  lukta  på  ngt.  2.Jmdm, 
einer  Sache  etiu.  «n/  märka  ngt  på  ngus,  på 
en  saks  lukt,  t.  ex.jmdm  'v/,  duss  er  geraucht 
kat. 

anringeln,  tr.  fästa  med  ringar. 

anringen,  itr.  h.  kämpa,  brottas,  ^'e^rc??,  e<;i7..- 
mot  ngt. 

Anritt,  -[e].?,  -e,  m.  1.  närmande  till  häst,  X 
kavalleriangrepp.  2.  första  ridten. 

anritzen,  tr.  rispa  ngt  utct;  repa,  rita,  etw.  an 
einen  Gegenstand:  ngt  på  ett  föremål. 

anrollen,  I.  tr.  rulla  emot  ngt.  II.  itr.  s.  arv.  an- 
gerollt kommen:  komma  rulkiudo,  rulla 
fram. 

anrosten,  itr.  s.  1.  blifva  rostig,  rosta.  2.  rosta 
fast. 

anrüch[t]ig,  a.  uia  beryktad. 

Anrücli[tjigkeit,  O,/,  dåligt  rykte. 

anrücken,  I.  tr.  rycka,  flytta  intill,  t.  ex.  einen 
Stuhl.  11.  itr.  1.  s.  rycka,  ira,m,  gegen  jmdn: 
mot  ngn.  2.  h.  Die  Uhr  hat  angerückt :  kloc- 
kan slår  strax,  hon  tar  litit  hära  den  knäppning,  som 
föregår  själva  klockslaget.    AnrÜCkung,  /. 

anrudern,  itr.  h.  1.  lägga  till  med  roddbåt.  2. 
Gegen   den   Strom  r^  ro  uppför  strömmen. 

3.  ro  emot. 

Anruf,  -[e].?,  -e,  m.  1.  anrop,  tillrop.  2.  anro- 
pande, åkallande. 

anrufen,  tr.  1.  ropa  an.  A  ein  Schiff  >>.<  präja 
ett  fartyg.  2.  anropa,  åkalla,  t.  ex.  Gott,  die 
Götter.  Jmdn  um  Iliilfe  ei.  jmds  Iliil/e  ~ 
anropa  ngn  om  hjälp.  Ein  höheres  Gericht 
~  vädja  till  högre  domstol.  Anrufung,  y. 

Anrufer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  bedjande,  bön- 
fallande. 

anrUhmen,  tr.  rosa. 


anrühren,  tr.  1.  röra,  vidröra.  F  nicht  rühr  an: 
kommer  aldrig  på  frågan.  2.  koku.  röra,  vispa 
till  el.  i,  t.  ex.  Mehl,  Eier.  Anrührung,  /. 

anrutschen,  itr.  s.  F  komma  hasande,  åkande. 

ans,  sammandragning  af  an  di(S. 

ansäen,  tr.  så,  utså,  beså,  t.  ex.  eine  Frucht 
ein  Feld. 

Ansage,  -n,  /.  anmälan. 

ansagen,  tr.  anmäla,  förkirnna,  uppgifva.  An 
sagung,/. 

ansägen,  tr.  börja  såga,  såga  uti. 

Ansager,  -s,  -,  m.  anmälare,  förkunnare. 

ansammeln,  I.  tr.  samla,  hopa.  II.  Sich  ~ 
samlas,  hopa  sig. 

Ansammlung,  -en,/,  samling,  hop. 

ansässig,  a.  bosatt,  bofast. 

Ansässigkeit,  O,/,  bofasthet,  hemvist. 

Ansatz,  -e.s-,  -e  t,  m.  1.  ngt  vidfästadt.  2.  mai. 
fotstycke  oi.  munstycke  på  vissa  blåsinstru- 
ment. 3.  r.tkn.  uppsättande,  uppsättning,  t. 
ex.  eines  Exempels,  einer  Proportion.  4.  af- 
lagring,  t.  ex.  ~  von  Land  an  einem  Flusse; 
bottensats.  5.  ansats,  anlag,  t.  ex.  zum  Trüb- 
sinn. 6.  ansats  (blisinstmments  förande  till  läp- 
parne).  7.  ansats,  anlopp. 

ansäuern,  tr.  Den  Teig  ~  syra,  lägga  jäst  i 
degen. 

ansaugen,  I.  tr.  1.  börja  suga  på.  utan  obj.:  das 
Kind  u-ill  nicht  ~  barnet  vill  ej  taga  brö- 
stet. 2.  suga  till  sig.  II.  Sich  ~  suga  sig 
fast. 

Ansäung,  -en,  /.  såning,  insåning. 

ansäuseln,  tr.  Jmdn  ~   sakta  susa  emot  ngn. 

ansausen,  I.  tr.  susa,  hvina  emot.  II.  itr.  s. 
ftfv.  angesaust  kommen:  komma  susande, hvi- 
nande. 

anschaben,  tr.  ngt  litet  afskafva. 

1.  anschaffen,  tr.  stark  bojn.)  vid  skapelsen  för- 
läna, medskapa. 

2.  anschaffen,  tr.  (sv.ag  wyn.)  anskaffa,  j7«tZm  etw.: 
ngt  åt  ngn.  Anschaffung,  /. 

anschaffen,  tr.  0  sätta  ekaft  på,  skäfta. 

anschälen,  tr.  börja  skala. 

anscharren,  tr.  börja  krafsa  på  ei.  uti. 

Anschau,  O,  /.  åskådande,  betraktande. 

anschauen,  tr.  åskåda,  betrakta. 

Anschauer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  åskådare,  be- 
traktare. 

anschaufeln,  tr.  skofla  på. 

anschaulich,  a.  åskådlig. 

Anschaulichkeit,  O,  /.  åskådlighet. 

Anschauung,  -en,  /.  åskådning,  föreställning. 
-s...  Ex.  ~weise,  -n,/.  åskådningssätt. 

Anschein,  -{e\s.  O,  m.  sken  ai  ngt,  utseende. 
Dem  ~e  nach:  efter  utseendet.  Es  hat  ganz 
den  ~,  als  oh  ...  det  ser  alldeles  ut  som  om 
...  Sich  den  ~  geben  zu  ei.  als  ob  ...  gifva 
sig  sken  af  att  ... 

anscheinen,  tr.  skina  på.  ~fZ;  skenbar. 

anschellen,  itr.  h.  ringa  på. 

Anschere,  -n,  /.  O  varp,  ränning. 


plur.    t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iutransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


ans oberen 


41 


anschnarren 


anscheren,  tr.  1.  börja  klippa,  klippa  i.  2. 
O  varpa,  riinna.  Anscherung,  /. 

anschichten,  tr.  upplägga  hvarfvis. 

anschicken,  I.  tr.  X  anordna,  ordna.  II.  Sich 
~  zu  etw.  el.  etw.  zu  thun:  göra  sig  i  ord- 
ning till  ngt,  ärna  göra  ngt. 

Änschickung,  -en,  f.  tillrustning. 

anschieben,  tr.  skjuta  emot  ei.  intill. 

Anschiebsel,  -s,  -,  n.  vidfogadt  stycke,  tillsats. 

anschielen,  tr.  skela,  snegla  på. 

Anschieler,  -s,  -,m.  F  person  som  skelar,  sneg- 
lar på  ngt. 

anschienen,  tr.  med.  spjäla. 

anschiessen,  I.  itr.  s.  1.  äfr.  angeschossen  kom- 
men: komma  med  fart.  2.  ©  in  ei.  zu  Kry- 
stallen ~  anskjnta,  afsätta  kristaller.  3. 
börja  skjuta,  skjuta  först.  II.  tr.  1.  prof- 
skjuta,  t.  ei.  eine  Büchse.  2.  med  skott  hälsa. 
3.  jäg.  anskjnta,  såra.  F  tiwi.  angeschossen  : 
a)  kär,  träffad  af  Amors  pil,  b)  ngt  rusig,  c) 
tokig,  fjollig.  4.  skjuta  ihop,  intill. 

anschiffen,  I.  tr.  frakta  till  sjös,  skeppa  tiii 
ngt  ställe.  II.  itr.  s.  komma  seglande,  lägga 
till.  Anschiffting, /. 

anschilden,  tr.  trädg.  okulera. 

anschimmeln,  itr.  s.  börja  mögla. 

anschimmern,  tr.  skimra  emot,  öfver. 

anschirren,  tr.  påsela,  t.  ex.  die  Pferde.  Än- 
schirrung,  /. 

Anschlag,  -[e]s,  -e  t,  ni.  1.  slag,  slående  emot 
el.  på,  t.  ex.  an  die  Glocke,  der  Wellen  ans 
U/er.  2.  mus.  anslag.  Das  Klavier  hat  einen 
leichten  ~  pianot  är  lättspelt.  3.  0  det  hvar- 

emot  ngt  slir:  slaglist  på  dörrar  och  fönster,  kant 
pl  en  klocka,  som  kläppen  slår  emot.  4.  anslag,  pla- 
kat, affisch.  5.  anslag,  kolf  pi  gevär.  6.  an- 
slag, stämpling,  komplott,  attentat.  7.  be- 
räkning, värdering,  taxering.  In  ~  bringen  : 
taga  med  i  beräkningen.  8.  anslag  af  pengar, 

statsmedel    o.    dyl.    9.   lek,   kurra  gömma.  -e...  el. 

■s...  Ex.  ~säule,  -»,y.  annonspelare.  'N/zettel, 

•s,  -,  m.  plakat. 
anschlagen,  I.  tr.  1.  slå  fast,  slå  upp,  spika, 
t.  ex.  ein  Brett,  jmds  Namen  an  den  Galgen, 
eine  akademische  Abhandlung.  2.  •!•  anslå, 
göra  fast,  t.  ex.  ein  Segel.  3.  slå  på,  slå  an, 
t.  ex.  eine  Glocke,  eine  Saite,  widi.  einen  an- 
dern Ton.  4.  Feuer  ~  slå  eld.  5.  hastigt 
lägga  an,  die  Büchse:  med  bössan.  6.  slå 
af  ea  bit  af,  t.  ex.  den  Zuckerhut :  sockertop- 
pen. 7.  sticka  upp,  t.  ex.  ein  Wein/ass.  8. 
anslå,  värdera,  uppskatta,  t.  ex.  hoch  -v,.  Etw. 
zu  barem  Gehle  ~  beräkna  penningevärdet 
af  ngt.  II.  itr.  h.  1.  slå  första  slaget.  2.  An 
etw.  ~  slå  emot  ei.  på  ngt,  t.  ex.  die  Wellen 
schlagen  an  das  Ufer  an.  3.  slå  an,  ljuda, 
börja  slå,  t.  ex.  der  Hammer  der  Glocke,  die 
Uhr  slågt  an.  Der  Hund  schlagt  an :  hunden 
ger  skall,  börjar  skälla.  4.  om  växter:  slå  rot. 
5.  Das  Essen  schlägt  [Jei]  jmdm  an:  han 
lägger  på  hullet. 


Anschläger,  -s,  -,  m.  hammare  i  piano. 
anschlägig,  %  anschlägisch.  a.  uppfinningsrik, 

påhittig. 

anschlämmen,  I.  tr.  uppslamma.  II.  Sich  o» 
uppslammas,  fyllas  med  slam. 

anschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  smyga  sig  inpå, 
fram.  Angeschlichen  kommen:  komma  smy- 
gande. 

1.  anschleifen,  (stark  bsjn.)  tr.  0  börja  slipa,  t.  ex. 
ein  Messer.  Schneide  an  einem  Messer  'v» 
slipa  egg  på  en  knif. 

2.  anschleifen,  (svag  böjn.)  tr.  släpa  fram. 

anschlendern,  itr.  s.  ram.  angeschlendert  kom- 
men: komma  drifvande,  dragande  benen 
efter  sig. 

anschleppen,  tr.  framsläpa,  släpa  med  sig. 

anschleudern,  tr.  slunga  emot. 

anschliessen,  I.  tr.  1.  fastlåsa,  lägga  i  bojor, 
t.  ex.  einen  Gefangeneti.  2.  bifoga.  II.  Sich 
/^^  1.  Sich  jmdm  ei.  an  jmdn  ~  ansluta, 
sluta  sig  till  ngn.  2.  sluta  till.  Die  Eisen- 
bahnzüge schliessen  sich  an  einander  an: 
tågen  stå  i  förbindelse  med  hvarandra.  III. 
itr.  h.  sluta  intill,  sitta  väl,  t.  ex.  die  Thür, 
das  Kleid  schliesst  gut  an. 

anschlingen,  I.  tr.  fastknyta,  fastsnöra.  II. 
Sich  an  jmdn  /^  sluta  sig  intill,  slingra  sig 
om  ngn. 

anschlitzen,  tr.  börja  klyfva,  göra  en  rispa, 
ett  sprund  uti  ngt. 

Anschluss,  -es,  -e  t,  m.  1.  anslutning,  tillslut- 
ning, Jfr  anschliessen  II  och  ///.  2.  bifogande, 
inneslutning,  t.  ex.  eines  Briefes,  -bahn,  -era, 
f.  bibana. 

anschmecken,  tr.  smaka  på.  Diesem  Essen 
schmeckt  man  den  Pfeffer  an :  man  känner 
på  »maken,  att  denna  rätt  är  pepprad. 

anschmeicheln,  I.  tr.  1.  Jmdn  ~  smekande 
tilltala  ngn.  2.  Jmdm  etio.  ~  genom  smek- 
ningar förmå  ngn  att  taga  ngt.  II.  Sich 
[iei]  jmdm  «n^  ställa  sig  in  hos  ngn. 

anschmeissen,  tr.  F  kasta,  jmdm  etw. :  ngt  på 
ngn. 

anschmelzen,  tr.  och  itr.  s.  smälta  fast  vid. 

anschmieden,  tr.  fastsmida. 

anschmiegen,  I.  tr.  noga  afpassa,  lämpa  efter, 
t.  ex.  biidi.  die  Worte  dem  Gedanken.  II. 
Sich  ~  sluta  sig  tätt  intill,  smyga  sig  efter, 
t.  ex.  die  Kleider  schmiegen  sich  dem  Körper 
ei.  an  den  Körper  an. 

anschmiegerlich,  anschmiegsam,  a.  smidig,  biidi. 
inställsam. 

anschmieren,  I.  tr.  1.  smörja  på,  smutsa,  be- 
sudla, jmdm  etw. :  ngn  med  ngt.  2.  F  jmdn 
'\j  lura  ngn.  Jmdm  etw.  i^u  lura,  pracka  på 
ngn  ngt.  II.  F  sich  ~  innästla  sig. 

anschminken,  tr.  sminka. 

anschnallen,  tr.  spänna  på. 

anschnarchen,  tr.  snarka,  vända  sig  snarkande 
el.  med  snarkande,  skroflig  röst  till. 

anschnarren,  tr.  tilltala  med  skorrande  näston. 


*  äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  I 


anschnaul)en 


42 


Ansehen 


anschnauben,  I.  tr.  häftigt  fara  ut  emot.  II. 
?<?•.  (/(.)  i  sht  om  hititar:  angeschnaubt  kommen: 
komma  frustande,  flåsande. 

anschnauzen,  tr.  F  snäsa,  huta  åt. 

anschneiden,  tr.  skära  af  en  Mt  af. 

anschnellen,  I.  tr.  gnm  ngt  elastiskt  medel  kasta, 
slunga,  an  etic:  emot  ngt.  II.  itr.  s.  slun- 
gas, studsa  emot. 

Anschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  afskuret  stycke.    2. 

ställe,  där  ngt  är  afskuret. 
anschnitzeln,  tr.  1.  inskära,  t.  ei.  etw.  an  einen 

Stock.  2.  af  tälj  a,  t.  ex.  einen  Stock. 
anschnüffeln,  tr.  F  nosa  på. 
anschnüren,  tr.  snöra  på,  snöra  fast. 
Anschöve,  -n,  Anschovis,  -,/.  ansjovis. 
anschrammen,  I.  tr.  lätt  rispa,  repa.  II.  itr.  s. 

F  anges^chrammt  kommen:  komma  masande. 
anschrauben,  tr.  O  skrufva  fast,  på. 
anschrecken,  tr.  i  sht  jäg.  skrämma  framifr&n,  «i 

att  duu  skrämde  hiijdar  sig. 

anschreiben,  tr.  1.  Eine  Feder  ~  börja  an- 
vända en  penna.  2.  anteckna,  skrifva  upp. 
bokföra.  ~  lassen:  låta  anteckna,  taga  på 
räkning.  3.  Gut,  schlecht  angeschrieben  sein 
el.  stehen:  vara  väl,  illa  anskrifven,  bei 
jmdm:  hos  ngn. 

anschreien,  tv.  1.  Jmdn  ~  skrika,  ropa  ät  ngn. 
2.  Etw.  ~  utskrika  ngt. 

anschreiten,  itr.  s.  arv.  angeschritten  kommen: 
komma  marscher.ande. 

Anschrot,  -[e]s,  -e,  n.  Anschreie,  -n,  f.  O  list, 
kant,  stad  pä  tyg. 

anschroten,  tr.  1.  framvälta.  2.  0  förse  tyg 
med  stad. 

anschuhen,  tr.  1.  %  pådraga  skor.  2.  O  försko, 
t.  ex.  Stiefel. 

anschuld[ig]en,  tr.  1.  Jmdm  etw.  -^  lägga  ngn 
ngt  till  last.  2.  Jmdn  eines  Verbrechens  ~ 
anklaga  ngn  för  ett  brott. 

Anschuldigung,  -en,  f.  anklagelse. 

anschüren,    tr.    röra    om    el.len,    si    att    den    brinner 

i.:ittre;  biidi.  Underblåsa. 

Anschürer,  -s,  -,  m.  person  som  rör  om  elden, 
som  underblåser. 

Anschuss,  -es,  -e  t,  m.  1.  hälsningsskott.  2. 
profskjutning,  i.  ex.  einer  Flinte.  3.  första 
skottet.  4.  anskjutande,  afsättande  af  krf. 
•taller.  5.  »v/ rfes  II  assers;  vattnets hastigatiU- 
lopp.  6.  jüg.  ställe  p&  villebrädet,  där  skottet  tog. 

Anschutt,  -[eis,  O,  m.  1.  upplandning.  2.0  fyll- 
ningsjord. 

anschütten,  tr.  1.  ösa  i  hög,  hopa,  t.  ex.  Ge- 
treide.  2.  ©  mit  Erde  ~  fylla  med  jord. 
Anschüttung,  /". 

anschützen,  tr.  O  1.  släppa  på,  t.  ex.  das  Wasser. 
2.  Ein  Wehr  '-^  Vivgga  en  dam. 

Anschützung,  -en.f.  O  fördämning. 

anschwängern,  /;■.  1.  i., utbiidi. befrukta.  2. mätta, 
impregnera.  Anschwängerung.y. 

anschwanken,  itr.  s.  &w.  angeschwankt  kommen: 
komma  vacklande. 


anschwänzeln,  I.  itr.  s.  komma  viftande  med 
svansen.  II.  F  sich  bei  jmdm  ~  ställa  sig  in 
hos  ngn. 

anschwären,  itr.  h.  börja  bulna. 

anschwärmen,  itr.  h.  1.  börja  svärma.  2.  kom- 
ma i  svärm. 

anschwärzen,  tr.  svärta,  widi.  förtala,  jmdn 
bei  jmdm:  ngn  hos  ngn.  Anschwärzung, /. 

Anschwärzer,  -s,  -,  m.  -x-ln,  -nen,/,  baktalare, 
bakdantare. 

anschwatzen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  narra  på  ngn 
ngt. 

anschwefeln,  tr.  svafla  utet. 

anschweifen,  tr.  0  varpa,  ränna. 

anschweissen,  tr.  svetsa  fast.  Anschweissung,/. 

anschwellen,  I.  itr.  s.  (starit  böjn.)  1.  svälla,  upp- 
svälla, vidgas,  växa.  Der  Fluss  sclncillt  an: 
floden  stiger.  Der  Ton  schwillt  an:  tonens 
styrka  ökas.  2.  svullna,  uppsvullna.  II.  tr. 
(svag  böjn.)  låta  Svälla,  öka,  uppblåsa,  göra 
stinn.  Anschwellung,  /. 

anschwemmen,  tr.  uppslamma,  spola  upp,  af- 
lagra,  afsätta.  Anschwemmung,  /. 

anschwimmen,  itr.  s.  vani,  angeschwommen  kom- 
men: komma  simmande. 

anschwindeln,  tr.  lura.  Jmdm  etw.  ~  lura  på 
ngn  ngt. 

ansegeln,  «i-  I.  itr.  s.  1.  &fv.  angesegelt  kommen  : 
komma  seglande.  2.  Gegen  etw.  ~  segla, 
torna  på  ngt.  II.  tr.  1.  Ein  Schiff  ^  segla 
på,  torna  mot  ett  fartyg.  2.  Einen  Hafen 
~  söka  hamn. 

ansehen,  I.  tr.  1.  betrakta,  se  på,  blicka  på. 
Jmdn  gierig  ~  sliika  ngn  med  ögonen.  | 
Biidi.  jmdn  schief  ~  se  snedt  på  ngn; 
jmdn  über  die  Schultern  '^  se  ngn  öfver 
axeln;  ettc.  mit  dem  Räcken  »n^  mässen: 
vara  tvungen  att  afstå  ifrån,  öfvergifva 
ngt.  2.  Einen  Gegenstand  auf  etw.  [/«;'«]  '\j 
betrakta,  pröfva,  granska  ett  föremål,  om 
det  lämpar  sig  för  ngt  visst  sndamii.  3.  Ettc. 
7ni<~lugnt  åsengt,  låtadetske.  ^.Jmdnfär 
einen  andern  ~  anse,  taga  ngn  för  en  an- 
nan. 5.  biidi.  se,  uppfatta.  Alles  im  günstig- 
sten Lichte  ~  se  allting  i  ljust.  Wie  man 
die  Sache  auch  ~  mag :  hur  man  an  må  se 
saken.  6.  beakta,  taga  hänsyn  till,  bry  sig 
om.  Keine  Kosten  ~  ej  bry  sig  om,  hvad 
det  kostar.  Ich  sehe  es  auf  WO  Mark  nicht 
an:  jag  fäster  mig  ej  vid  en  100  mark.  7. 
Jmdm  etio.  ~  se,  märka  ngt  på  ngn.  Man 
sieht  dir  an,  dass  du  geweint  hast:  man  kan 
se  pä  dig,  att  du  har  gråtit.  8.  t  jmdm  etw. 
~  genom  blicken  meddela  ngn  ngt.  9.  ^i^ 
es  attf  etw.  ~  syfta  till,  afse  ngt.  II.  Sich 
~  se  ut,  förefalla.  Das  sieht  sich  gut  an: 
det  ser  bra  ut.  Hl.  itr.  h.  gifva  akt.  F  sieh 
mal  an  !  ci.  seh'  mal  einer  an  !  ser  man  bara 
på!  Jfr  angesehen. 

Ansehen,  -s,  O,  n.  1.  betraktande,  påseende. 
Das  -N/  hat  man  umsonst:  det  kostar  intet 


O    satnar  plur.    f  har   omliud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


ansehalioh 


43 


att  titta.  Vom  ~  wird  man  nicht  satt: 
man  blir  ej  mätt  af  att  se  på,.  Jmdn  von  ~ 
kennen:  känna  ngn  till  utseendet.  2.  ntse- 
ende,  min,  yttre.  Sich  ein  ~  geben:  spela 
herre,  göra  sig  vigtig.  3.  hänsyn,  anseende 
tui.  Ohne  ~  der  Person:  utan  anseende  till 
personen.  In  ~  dass  .  .  .  med  hänsyn  tagen 
därtill,  att ...  4.  anseende,  aktning,  infly- 
tande, t.  ex.  wieder  zu  ~  kommen,  sich  r^j 
verschaffen.  In  ~  stehen:  hafva  anseende, 
varu  aktad. 

ansehnlich,  a.  1.  som  ser  bra  ut,  ståtlig,  t.  ex. 
ein  ~er  Mann.  2.  ansenlig,  betydande,  stor. 
Um  ein  ~es;  ansenligt,  mycket,  i  hög  grad. 
3.  ansedd,  aktningsbjudande. 

Ansehnlichkeit,  O,  /.  ansenlighet,  ståtlighet, 
storhet,  vigt. 

Ansehung,    O,  f.    tlott  l  »rbindelsen:  in  ~    med  gen. 

med  hänsyn  till,  i  anseende  till. 

ansengen,  I.  tr.  bränna  litet,  sveda.  II.  ifr.  s. 
svedas. 

ansetzen,  I.  tr.  1.  fastsätta,  vidfästa,  t.  ex. 
jmdm  Blutegel.  2.  Die  Feder  ~  sätta  pen- 
nan på  papperet.  Den  Becher  ~  föra  bä- 
garen till  läpparne.  3.  Blätter  ~  få  blad, 
löfvas.  Sprösslinge  ~  skjuta  skott.  Fleisch 
~  fetna,  lägga  på  hullet.  Om  hjortar:  Ge- 
weih ~  få  horn.  4.  anställa,  insätta  i 
ett  ämbete.  5.  tillaga,  tillblanda.  6.  fast- 
sätta, bestämma,  t.  ex.  eine  Zeit,  Tag  und 
Stunde.  7.  anteckna,  beräkna,  angifva.  8. 
räkn.  sätta  upp,  t.  ex.  ein  Exempel.  II.  Sich 
~  1.  sätta  sig  fast,  häfta  vid.  Der  Bienen- 
schwarm setzt  sich  wo  an :  bisvärmen  slår 
ned  ngnstädes.  2.  Blätter,  Blüten  setzen 
sich  an:  blad,  blommor  komma  fram,  slå 
ut.  3.  Krystalle  setzen  sich  an:  kristaller 
bilda  sig,  kristallisering  inträder.  III.  itr. 
h.  1.  utveckla  biad,  frukter  o.  dyi.  Die  Bäume 
setzen  an:  träden  skjuta  skott.  Die  Kar- 
toffeln setzen  an:  potatisen  knyter  sig.  2. 
taga  ansats,  göra  ansats,  auf  etw. :  till  ngt. 
Änsetzung,/. 

Ansicht,  -en,  f.  1.  påseende,  t.  ex.  jmdm  Bücher 
zur  r^  senden.  Aus  eigener  ~  kennen:  själf 
hafva  sett.  2.  syn,  åsyn,  anblick,  vy.  3. 
åsigt,  mening,  tanke.  Meine  ~  geht  dahin: 
min  åsigt  är,  jag  anser.  Darüber  habe  ich 
meine  eignen  rs^en:  därom  har  jag  mina 
egna  tankar.  Verschiedener  ~  über  etw. 
sein:  hafva  olika  åsigter  om  ngt. 

ansichtig,  a.  Jmdn  ei.  jmds  ~  werden:  få  syn 
på  ngn. 

Ansiedelei,  -en,  f.  nybygge,  koloni. 

ansiedeln,  I.  tr.  bosätta,  låta  bosätta  sig,  t.  ex. 
Auswanderer  in  Wildnissen.  II.  Sich  ~  bo- 
sätta sig,  slå  upp  sina  bopålar,  grunda 
nybygge. 

Ansiedelung,  -en,  f.  nybygge. 

ansieden,  tr.  koka  litet,  förvälla. 

Ansiedler,  -s,  -,  m.  nybyggare. 


anspringen 


1  ansiegeln,  tr.  fästa  med  sigill. 
ansingen,  I.  tr.  hälsa  med  sång.  II.  itr.  k.  an- 
gifva tonen. 
ansinnen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  anmoda  ngn  om 
[      ngt,  begära  ngt  af  ngn.  Ansinnung,/. 

ansitzen,  itr.  s.  1.  hafva  bosatt  sig)  vara  bo- 

!      fast.  2.  sitta  fast,  sitta  på.  jfr  angesesseii. 

\  anspalten,  I.  tr.  börja   klyfva.    II.  itr.  s.  arv. 

1      angespaltet  sein:  börja  klyfva  sig. 

Anspann,    -[e].s,    -e,   m.    anspann,    förspann, 

spann. 
anspannen,  tr.  1.  spänna,  t.  ex.  den  Bogen,  die 
Sehne,   die   Saite,   biidi.  seine    Kräfte,   den 
Geist.    2.  spänna  för,  t.  ex.  die  Pferde,  den 
Wagen.  Anspannung,/. 
(  Anspanner,  Anspänner,  -s,  -,  m.  bonde  som  är 
1      skyldig  till  kördagsverken. 
anspeien,  tr.  spotta,  spy  på. 
anspielten,  tr.  späcka,  fylla. 
Anspiel,  -[e]s,  -e,  n.  kortspel,  förhand. 
anspielen,  itr.  h.  1.  börja  spela.  2.  Ein  Instru- 
ment ~  profva,  försöka  ett  instrument.  3. 
kortspel,  hafva  förhand,  spela  ut.    4.  lekande 
vidröra,   t.  ex.  die    Wellen    spielen    an   das 
Ufer  an.  5.  widi.  auf  etw.  ~  anspela,  allu- 
dera  på  ngt. 
Anspielung,  -en,  f.  anspelning. 
anspiessen,  tr.  kokk.  sätta  på  spett.    Anspies- 
sung,/. 

anspinnen,    I.    tr.    skarfva    tråden,  när  man  spinner. 

Biidi.  eitle  Unterhaltung  ~  börja  ett  samtal; 
Ränke  ~  smida   ränker.    II.  Sich  ~  1.  om 

spindlar:  Spinna  Big  fast.    2.  bildl.  Uppstå,  t.  ex. 

ein  Streit  spinnt  sich  an. 

anspitzen,  tr.  1.  tillspetsa,  göra  spetsig. 
Einen  Bleistift  ~  formera  en  blyertspenna. 
2.  F  angespitzt  sein :  vara  litet  på  röken. 

anspornen,  tr.  1.  sporra,  gifva  sporrarne.  2. 
bildl.  sporra,  egga, uppmuntra.  Anspornung,, /*. 

Anspräche,  -n,  f.  tal  tiu,  tilltal.  Eine  ~  an 
jmdn  halten:  tala  till  ei.  inför  ngn. 

ansprechen,  I.  tr.  1.  Jmdn  ~  tilltala,  vända 
sig  till  ugn.  i.  ein  Schiff  ~  präja  ett  far- 
tyg. 2.  Jmdn  um  etw.  ~  bedja  ngn  om  ngt, 
t.  ex.  jmdn  um  seine  Tochter  ~.  3.  Jmdn  auf 
eilten  Diebstahl  ~  stämma,  anklaga  ngn  för 
stöld.  4.  Etw.  für  ei.  als  etw.  anderes  ~  för- 
klara, taga  ngt  för  ngt  annat.  5.  Etw.  -^ 
göra  anspråk  på  ngt.  6.  Etw.  spricht  mich 
(el.  t  mir)  an:  ngt  tilltalar  mig,  förefaller 
mig  behagligt.  ~(i;  tilltalande,  behaglig. 
II.  itr.  h.  Bei  jmdm  ~  säga  till,  taga  in  hos 
ngn. 

anspreizen,  I.  tr.  stötta,  stödja.  II.  Sich  an 
etw.  ~  taga  spjärn  emot  ngt. 

ansprengen,  I.  tr.  1.  stänka,  bestänka,  fukta. 
2.  göra  spräcklig.  3.  börja  spränga,  t.  ex.  eine 
Mine.  II.  itr.  s.  1.  mv.  angesprengt  kontmen  : 
komma  i  sträckt  galopp.  2.  Auf  jmdn  »v/ 
spränga,  storma  emot  ngn.  Ansprengung,  f. 

anspringen,  l.itr.  a)s.  \.mi. angesprungen  kom- 


snis.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  torm.    4*  ^jöterm.    ^  militärisk 


anspritzen 

men:  komma  hoppande,  sättande.  2.  An 
etw.  ~  hoppa  emot  ngt.  3.  börja  springa 
sönder,  b)  h.  4.  hoppa  först.  II.  tr.  1.  hoppa 
upp  på,  rusa  emot.  2.  jug.  komma  inom 
skotthåll. 

anspritzen,  I.  tr.  spruta  på,  stänka  på,  bestän- 
ka, t.  ex.  Pflanzen,  jmdm  Kot.  II.  itr.  s.  Art 
etw.  o./  stänka  på  ngt.  Anspritzung,/. 

Anspruch,  ■[_e]s,  -e  t,  m.  1.  anspråk,  t.  ex.  auj' 
etw.  «V/  machen,  etw.  in  'n<  nehmen.  Auj' 
Schönheit  ~  machen:  göra  anspråk  på  att 
kallas  vacker.  Grosse  Ansprüche  machen: 
hafva  stora  anspråk,  vara  anspråksfull.  Er 
el.  seine  Zeit  ist  sehr  in  »n/  genommen:  han 
är  mycket  upptagen.  2.  Jmdn  über  ei.  wegen 
etio.  in  »^  nehmen:  stämma,  anklaga  ngn 
för  ngt.  -s...  E.'c.  ~frei,  ~los,  a.  anspråkslös. 
'v.voll,  a.  anspråksfull. 

Anspruchslosigkeit,  O,  /.  anspråkslöshet. 

ansprudeln,  tr.  och  itr.  s.  spruta  upp  emot  ei.  på. 

ansprühen,  tr.  och  itr.  s.  spraka,  afr.  spruta  på. 
spruta  eld  mot. 

Ansprung,  -[e]s,  -e  f,  m.  ansats,  anlopp. 

anspuci<en,  tr.  spotta  pä. 

anspülen,  tr.  1.  skölja,  spola,  t.  ex.  die  Wellen 
spülen  das  Ufer  an,  afv.  itr.  h.:  an  das  Ufer 
an:  böljorna  skölja  stranden.  2.  kasta  upp. 
vräka  upp,  t.  ex.  das  Meer  spült  Schlamm  an. 
Anspülung,/'. 

anstacheln,  tr.  med  pik  pådrifva;  tiidi.  sporra, 
egga. 

anstählen,  tr.  O  ståla,  härda. 

Anstalt,  -en,  f.  1. anstalt,  förberedelse,  åtgärd. 
Die  nötigen  ~en  treffen:  vidtaga  mått  och 
steg.  2.  anstalt,  inrättning,  institut. 

anstammen,  tr.  lemna  i  arf.  Angestammt:  fä- 
derneärfd,  ärftlig. 

anstampfen,  I.  itr.  s.  vani.  angestampft  kommen: 
komma  stampande.  II.  tr.  faststampa: 
stampa  på. 

Anstand,  -[e]s,  O,  m.  1.  anständighet,  skick. 
höflighet.  Feinen  r^  haben:  veta  att  skicka 
sig.  Mit  ~  höfiigt,  vördnadsfuUt.  2.  tvifvel. 
tvekan,  betänklighet.  Bas  leidet  keinen  r^. 
det  är  ej  tvifvel  underkastadt.  lek  nehme 
keinen  ~  zu  sagen:  jag  drar  ej  i  betänkan- 
de, jag  tvekar  ej  att  säga.  3.  anstånd,  upp- 
skof.  £s  kann  '>.  damit  haben  bis  m,orgen: 
det  kan  hafva  anstånd  därmed,  det  kan 
anstå  tills  i  morgon.  4.  med  piur.  -e  f,  reste- 
rande skuld,  t.  ex.  seine  alten  Anstände  be- 
zahlen. 6.  jäg.  håll.  Auf  den  ~  gehen:  gå  ocli 
ställa  sig  i  håll.  -s...  kx.  ~brief,  -[e]s.  -c,  m. 
bref  om  uppskof.  ~dame,  -n,  f.  sällskaps- 
dam, duenna,  förkläde.  'N.gefUhl,  -{e]s,  -e,  n. 
känsla  för  det  passande.  'X/Voll,  a.  höflig. 
höfvisk.  ~widrig,  «.  oanständig,  opassande 

anständig,  a.  1.  tillständig,  passande,  jmdm. 
cl.  %  für  jmdn  ei.  %  jmds:  för  ngn.  2.  an- 
ständig, sedig,  passande,  ärbar,  sedesam. 
3.  dugtig,  riklig,  ej  ringa. 


44  ansteigen 

Anständigkeit,  /.  1.  O,  anständighet.  2.  med  piur. 
•en,  hvad  som  anses  för  god  Sed,  anständig 
handling. 

anstängeln,  tr.  hmda,u-p]), t.  ex. Bohnen,  Hopfen. 

anstapeln,  I.  tr.  uppstapla.  II.  itr.  s.  F  ut.  an- 
gestapelt  kommen :  komma  spetande. 

anstarren,  tr.  stirra  på. 

anstått,  I.  prep.  mea  gen.  i  stället  för.  II.  konj. 
~  da.^s  el.  ~  zu  med  inf.  i  stället  för  att. 

anstauben,  anstäuben,  itr.  s.  1.  damma  på,  af- 
sätta  sig  pi  ngt  i  form  af  dam.  2.  blifva 
dammig. 

anstauen,  tr.  dämma  upp,  t.  ex.  das  Was-ser. 
Anstauung,  f. 

anstaunen,  tr.  med  förvåning  betrakta. 

anstaunens...  ex.  ~wert[li],  '^würdig,  a.  förvå- 
nansvärd. 

Anstauner,  -s,  -,  m.  förvånad  betraktare,  be- 
undrare. 

anstechen,  tr.  1.  sticka  fast,  påsätta.  2.  sticka 
h&i  p&.  3.  sticka  upp,  t.  ex.  ein  Fass  Wein; 
borja  skära  af,  taga  till,  t.  ex.  den  Kåse.  4. 
Mit  etw.  angestochen  kommen:  komma  stic- 
kandes med  ngt.  5.  sporra,  egga.  6.  Etw. 
sticht  mich  an:  ngt  lockar  mig,  förefaller 
mig  lockande.  7.  F  angestochen  sein:  vara 
litet  på  dimman. 

anstecken,  tr.  1.  sticka  fast,  fastsätta,  fästa, 
t.  ex.  Bänder  mit  Nadeln,  den  Braten  an 
den  Spiess.  2.  sätta  på  sig,  t.  ex.  Ringe, 
Nadeln.  3.  tända  på,  sätta  eld  på,  t.  ex.  ein 
Licht,  ein  Haus.  4.  smitta,  t.  ex.  jmdn  mit 
einer  Krankheit,  ^d:  smittosam.  5.  =  an- 
stecken 3. 

Anstecker,  -s,  -,  m.  person  som  1.  fäster,  2. 
tänder  på  ngt,  3.  smittar  ngn. 

Ansteckung,  -en,  f.  smitta,  -s...  ex.  ~gift,  -es, 
-e,  n.  ~stoff,  -[e]s,  -e,  m.  smittämne. 

anstehen,  itr.  h.  och  s.  1.  stå  intill.  ~d;  näst- 
kommande, om  tiden.    2.  jäg.  stå  i  håll.    3.  b&rg. 

gå  i  dagen.  4.  vara  antecknad  i  skuldkontot. 
Es  stekt  ein  Termin  auf  den  20""  d.  M.  an: 
en  termin  är  faststäld  till  den  20^  d:8.  5.  ^i^ 
tillträda  ett  ämbete.  6.  %  mit  (jmdm)  ~  vara 
med  om,  deltaga  i  ngt  (med  ngn).  7.  kläda, 
passa,  anstå.  Alles  stekt  ihr  gut  an:  allt 
kläder  henne.  Es  stekt  Ihnen  gut  an  zu  .  . . 
det  anstår  er  ej  illa  att ...  8.  Jmdm  ~  be- 
haga ngn,  falla  ngn  i  smaken.  9.  dröja. 
Etw.  ~  lassen:  uppskjuta  ngt.  10.  tveka, 
draga  i  betänkande,  t.  ex.  ich  stehe  an,  es  zu 
thun. 

ansteifen,  I.  tr.  stärka,  t.  ex.  Wäscke,  O  stötta. 
II.  Sich  ~  styfna.  Biidi.  sick  gegen  etw.  »n/ 
I      motsätta  sig  ngt. 

ansteigen,  itr.  s.  1.  stiga  uppför.  2.  F  ange- 
stiegen kommen:  komma  klifvande.  Biwi. 
mit  etw.  angestiegen  kommen:  bringa  ngt  på 
tapeten.  3. om  marken:  stiga, höja  sig.  4. stiga, 
växa,  ökas,  t.  ox.  das  Wasser,  das  Kapital 
steigt  an. 


O    sakn 


t  har   omljud.    tr.  transitivt,     itr.  intransitlTt  verb.    h.  har  liaben,    S.  ha 


till  hjälpverb. 


anstellen 


45 


anstricken 


anstellen,  I.  tr.  1.  anställa,  tillsätta;  tinga, 
lega.  Angestellt  werden:  få,  plats.  Nicht 
angestellt  sein:  vara  utan  plats.  2.  tillställa, 
föranstalta,  anordna,  t.  ex.  einen  Ball,  eine 
Jagd,  ein  Gastmahl.  Es  so  ~  dass...  ställa 
så  till  att...  Ich  weiss  nicht,  wie  ich  es  ~ 
soll:  jag  vet  ej,  hvad  jag  skall  taga  mig  till. 
II.  Sich  ~  ställa  sig,  bära  sig  åt,  låtsa. 
Sich  krank  ~  låtsa  sig  vara  sjuk.  Sich  ~ 
als  ob  el.  als  wenn  . .  .  låtsa  som  om  . . . 

Ansteller,  -s,  -,  m.  person  som  1.  anställer 
ngn,  2.  föranstaltar,  anordnar  ngt. 

anstellig,  a.  lämplig,  skicklig. 

Anstelligkeit,  O,/,  skicklighet. 

Anstellung,  -en,  f.  anställning,  plats.  •%...  Ei. 
'x<berechtigt,  a.  kompetent.  ~patent,  -[e]s, 
-e,  n.  förordnande. 

anstemmen,  I.  tr.  trycka  emot,  intill  med  kraft. 
II.  Sich  ~  gegen  etw.:  spjärna,  taga  spjärn 
mot  ngt. 

ansterben,  itr.  s.  genom  dödsfall  ei.  arf  till- 
falla, gå  i  arf. 

ansteuern,  I.  tr.  -i-  das  Schiff  ans  Land  ~ 
styra  skeppet  mot  land.  II.  itr.  s.  &fv.  ange- 
steuert kommen:  komma  i  båt. 

Anstich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  på  frukt:  maskstyng.  2. 
uppstickande,  t.  ex.  eines  Fasses. 

ansticheln,  tr.  och  itr.  h.  börja  sticka;  bUdi. 
reta. 

ansticken,  tr.  sticka  på,  till,  vid. 

anstiefeln,  F  I.  tr.  ikläda  skor.  II.  Sich  ~  taga 
skor  på  sig.  III.  itr.  s.  vani.  angestiefelt 
kommen:  komma  stöflande,  traskande. 

anstieren,  tr.  P  starrbliga,  gapa  på. 

anstiften,  tr.  1.  O  faststifta,  med  stift  fast- 
sätta.  2.  anstifta,  förorsaka,  vålla.  3.  för- 
leda, t.  ex.  jmdn  zu  etw.  Falsche  Zeugen  ~ 
lega  falska  vittnen.  Anstiftung,  /. 

Anstifter,  -s,  -,  m,.  -v/in,  -nen,f.  anstiftare, upp- 
hofsman. 

anstimmen,  tr.  1.  stämma,  t.  ex.  ein  Instrument. 
2.  intonera,  angif  va  tonen  till.  3.  uppstämma, 
t.  ex.  ein  Lied.  Biidi.  immer  wieder  das  alte 
Lied,  die  alte  Leier  ~  ständigt  komma  med 
samma  gamla  visa;  ein  Klagelied  ~  sjunga 
en  klagovisa,  beklaga  sig;  einen  andern 
Ton  ~  tala  ur  en  annan  ton.  Anstimmung,y*. 

anstinken,  tr.  F  jmdn  ~  stinka  emot  en,  bUdi. 
misshaga,  väcka  leda  hos  ngn. 

anstöhnen,  tr.  stöna  emot,  stönande  tilltala. 

anstolpern,  itr.  s.  An  etw.  ~  snafva,  snubbla 
emot  ngt.  Angestolpert  kommen:  komma 
snubblande,  med  klumpiga  steg. 

anstopfen,  tr.  fullstoppa. 

Anstöss,  -es,  -e  f,  m.  1.  stöt  emot,  biidi.  påstöt- 
ning. 2.  angrepp,  anfall;  anfäktelse.  3.  ngt 
hvaremot  man  stöter  sig,  hinder;  i  sht  biidi. 
anstöt,  förargelse.  Er  Hest  ohne  ~  han  lä- 
ser obehindradt.  Ein  Stein  des  ~es.-  en  för- 
argelseklippa. ~  erregen  ei.  geben:  väcka 
förargelse,  gifva  anstöt.  Bei  jmdm  ~  erre- 


gen: stöta,  förarga  ngn.  ~  an  etw.  nehmen: 
stöta  sig  på,  taga  anstöt  vid  ngt.  -erreger, 
-.?,  -,  m.  förargelseväckande  person. 
anstössen,  I.  tr.  I.  stöta,  stöta  emot,  till,  ihop. 
Die  Gläser  ~  skåla.  Auf  jmds  Wohl  ~ 
dricka  ngns  skål.  2.  fö  skjuta  intill,  sam- 
manfoga, t.  ex.  eine  Röhre  an  eine  andere. 
Ein  Stück  Tuch  an  ein  anderes  ~  sy  ihop 
tvänne  tygstycken.  3.  tillstöta,  träffa,  t.  ex. 
eine  Krankheit  stösst  jmdn  an.   II.  itr.  a)  Ä. 

1.  stöta  emot;  snafva.  2.  Bei  jmdm  ~  väcka 
anstöt  hos  ngn.  3.  vid  tal  ei.  läsning:  hacka, 
stamma.  4.  Gegen  ei.  wider  etw.  ~  bryta, 
begå  ett  brott  emot  ngt,  t.  ex.  den  Anstand. 
5.  stöta,  gränsa  intill,  b)  s.  6.  Das  Obst 
stösst  an,  ist  angestossen:  frukten  är  angri- 
pen, börjar  skämmas. 

anstössig,  a.  anstötlig,  stötande. 

Anstossigkeit,  -en,f.  anstötlighet,  otillbörlig- 
het. 

anstottern,  tr.  stammande  tilltala. 

anstrahlen,  tr.  stråla  emot  ei.  öfver,  strålande 
möta. 

anstranden,  itr.  s.  i*  stranda. 

ansträngen,  tr.  spänna  för,  t.  ex.  die  Pferde. 

anstreben,  I.  itr.  h.  1.  sträfva  uppför,  uppåt. 
Iloch  ~  syfta  högt,  hafva  höga  mål.  2. 
Gegen  etw.  ~  motsätta  sig  ngt.  II.  tr.  ef- 
tersträfva. 

anstreichen,  I.  tr.  1.  påstryka,  stryka,  måla, 
t.  ex.  Farbe  an  etw.  ei.  etw.  mit  Farbe.  Mit 
i^jrwis~  fernissa,  bimi.  eine  Sache  mit  einem 
Firnisse  ei.  einer  Sache  einen  Firnis  ~  ka- 
sta ett  falskt  skimmer  öfver  en  sak;  jmdm 
den  Räcken  blau  ei.  mit  dem  Stock  ~  piska 
upp  ngn.  2.  med  ett  streck  anteckna,  anmärka, 
t.  ex.  einen  Fehler.  Das  will  ich  dir  -v«  det 
skall  jag  ha  dig  i  godt  minne  för.  3.  Etw.  ~ 
=  III.  II.  Sich  ~  an  etw.  ei.  jmdn :  stryka 
sig  emot  ngt  ei.  ngn.  III.  itr.  h.  An  etw.  ~ 
stryka  emot,  snudda  vid  ngt. 

Anstreicher,  -s,  -,  m.  grofmålare,  plankstry- 
kare. 

anstreifen,  itr.  h.  An  etw.  ~  stryka  emot,  snudda 
vid  ngt. 

anstrengen,  I.  tr.  1.  spänna,  t.  ex.  ein  Seil.  2. 
anstränga.  Angestrengt :  ansträngd  och  an- 
strängande. Angestrengt  arbeiten:  arbeta 
ihärdigt.  3.  jnr.  eine  Klage  gegen  jmdn  ~ 
börja  en  process  med  ngn.  II.  Sich  ~  an- 
stränga sig.  Sich  über  die  Kräfte  ~  öfver- 
anstränga  sig. 

Anstrengung,  -era,  /.  ansträngning,  möda. 

anstreuen,  tr.  strö  på,  t.  ex.  Salz,  Zucker. 

Anstrich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  fö  a)  strykning,  på- 
strykning,  öfverstrykning,  t.  ex.  der  Farbe, 
des  Firnisses;  b)  det  påstrukna.  Erster  ~ 
grundning.  2.  anstrykning,  bismak.  3.  mus. 
drag  med  stråke. 

anstricken,  tr.  1.  sticka  vid,  t.  ex.  Strümpfe. 

2.  med  streck,  rep  fastbinda. 


*  äkta  sm3.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt,    fö  teknisk  term.    •!»  sjöterm.    ik 


anstriegeln 


46 


antrauen 


anstriegeln,  tr.  rykta,  t.  ex.  einem  Pf  erde  die 

Haare  (juttt  '^. 
anströmen,  I.  ilr.  s.  strömma  till.  II.  tr.  spola 

upp,  aflagra,  t. ex.  Erde,  Sand.  Anströmung,/. 
anstUckeflJn,  tr.  skarfva  vid.  Anstlickung,^'. 
Ansturm,  -[e].'!,  -e  t,  w.  framstormande,  storm- 
ning. 
anstürmen,  itr.  s.  storma  fram,  gegen  ei.  wider 

el.  auf  jmdn  (äfv.  %  tr.jmdn) :  mot  ngn,  våld- 
samt anfalla  ngn. 
Ansturz,  -es,  -e  t,  m.  framstörtande,  rusande 

emot,  t.  en.  der  Feinde,  der  Wogen. 
anstürzen,  I.   itr.  ,<.  arv.   angestürzt    kommen: 

störta,  rusa  fram  emot.  II.  tr.  hvälfva,  vräka 

öfver,  på. 
anstutzen,    tr.    1.   studsa  vid   åsynen    af.    2. 

klippa,   afklippa,  afskära,  putsa,  t.  ex.  den 

Bart. 
anstutzen,  I.  tr.  Etiv.  an  einen  Gegenstand  ~ 

luta,  stödja  ngt  mot  ett  föremål.    II.  Sich 

'\j  stödja  sig  emot. 
ansuchen,  itr.  h.  Bei  jmdm  (ei.  ;f;  tr.jmdn)  um 

etw.  ~  anhålla  hos,  bedja  ngn  om  ngt. 
AnsQcher,   -.',  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ansökande, 

sökande;  jur.  kårande. 
AnsOchung,  -en,  f.  ansökan,  ansökning. 

1.  ansummen,  I.  tr.  surra  emot.  II.  itr.  s.  äh-. 
angesummt  kommen:  komma  surrande. 

2.  ansummen,  sich  ~  hopa  sig,  ökas. 
ansüssen,  tr.  söta,  lägga  sött  i. 

antanzen,  itr.  a)  h.  1.  börja  dansen.  2.  dansa 
ut.  b)  s.  3.  An  etio.,jmdn  ~  dansa  emot  ngt, 
på  ngn.  ^.&u.  angetanzt  kommen:  komma 
dansande.  II.  tr.  Sich  (dat.)  die  Schwind- 
sucht ~  dansa  sig  till  lungsot. 

antappen,  I.  itr.  h.  och  s.  1.  Än  ettv.  ~  famlande 
stöta  mot  ngt.  2.  äfv.  angetappt  kommen : 
komma  famlande,  trefva  sig  fram;  komma 
pallrande.  II.  tr.  F  jmdn  ~  fatta  tag  i, 
gripa  ngn. 

antasten,  tr.  1.  vidröra,  taga  på,  känna  på.  2. 
antasta,  angripa.  Antastung,  f. 

antaumeln,  itr.  s.  1.  Gegen  etw.  ~  tumla,  ragla 
emot  ngt.  2.  afv.  angetaumelt  kommen:  kom- 
ma raglande. 

Antecedénzien,  plur.  antecedentia,  föregåen- 
den. 

ant[h]eeren,  tr.  1.  tjära.  2.  F  jmdm  etw.  ~ 
narra  på  ngn  ngt.  Ant[h]eerung,  /. 

Ant[h]eil,  -[e].s  -e,  m.  1.  andel,  del,  delaktig- 
het. Ån  etw.  ~  haben:  hafva  del  i  ngt,  vara 
delaktig  i.  2.  deltagande,  medkänsla,  in- 
tresse. An  ettv.  ~  nehmen:  hy.sa  intresse 
för  ngt.  -los,  a.  ointresserad,  -[sjvoll,  a.  in- 
tresserad. 

antliun,  tr.  1.  påtaga,  påkläda,  t.  ex.  Kleider, 
jmdn  el.  sich  mit  Kleidern.  Mit  ei.  in  Samt 
und  Seide  angethan  :  klädd  i  sammet  och 
siden.  Angethan:  beskaffad,  egnad.  Die 
Sache  ist  ganz  so  ei.  dazu  ei.  danach  an- 
gethan, dass  . . .   saken   är  alldeles  egnad 


att  ...  2.  tillfoga,  visa,  bevisa,  t.  ex.  jmdm 
Ehre,  einen  Schimpf.  Einem  Weibe  Getoalt 
'V  våldföra  en  kvinna.  Sich  (dat.)  ein  Leids 
~  bära  hand  på  sig  själf.  Sich  (dat.)  Zwang 
~  lägga  band  på  sig.  Thun  Sie  mir  das 
nicht  an!   gör  mig  ej  den  sorgen  I    3.  Es 

jmdm    ~    förgöra    el.  genom    trolska   medel    tjUSa 

ngn.  4.  kL  einen  Ilafen  ~  söka  hamn. 

Anticipatjön,  -en,  f.  anticiperande,  anticipe- 
ring. 

anticipierllen,  -te,  -t,  tr.  anticipera. 

anticken,  tr.  lätt  slå  till,  t.  ex.  den  Pendel  ~ 
sätta  pendeln  i  gång. 

antiefen,  itr.  h.  i  lodande  närma  sig  stranden. 

antik,  a.  antik. 

Antike,  -n,  f.  1.  antiken,  forntiden.  2.  anti- 
kvitet, -n...  Kx.  ~händler,  -5,  -,  m.  antikvi- 
tetshandlare, -v-sammlung,  -en,  f.  antikvi- 
tetssamling. 

Antilope,  -n,  f.  antilop. 

Antipathie,  -en,  f.  antipati,  motvilja. 

Antipode,  -n,  -n,  m.  amipod. 

antippen,    tr.    F  med  ett  anger,  en  penna,  el.  dyl.  lätt 

vidröra. 

Antiquar,  -[e]s,  -e,  m.  1.  fornforskare.  2.  an- 
tikvarie, antikvarisk  bokhandlare. 

Antiquariat,  -[e]s,  -e,  n.  antikvariat,  antikva- 
risk bokhandel.  -S...  Ex.  ~buchhändler,  -s,  -, 
m.  antikvarisk  bokhandlare.  ~buchhandlung, 
•en,f.  antikvarisk  bokhandel. 

antiquarisch,  a.  antikvarisk. 

antiquierllen,  -te,  -t,  1.  itr.  s.  blifva  föråldrad. 
II.  tr.  antikvera,  förklara  för  föråldrad. 

Antiquität,  -en,  f.  antikvitet,  -en...  ex.  ~jäger, 
-s,  -,  7».  antikvitetsjägare. 

Antlitz,  -es,  -e,  n.  anlete. 

antoben,  I.  itr.s.  afv.  angetobt  kommen:  komma 
väsnande,  som  en  rasande.  II.  tr.  rasa  emot 

ngt  el.  ngn. 

antönen,  I.  itr.  /(.och  s.  ljuda,  gifva  en  ton  ifrån 
sig.  II.  tr.  1.  slå  an,  framkalla  en  ton  ur. 

2.  ljuda  emot. 

antosen,  itr.  s.  komma  brusande. 

antraben,  itr.  s.  1.  sätta  sig  i  traf.  2.  arr.  an- 
getrabt  kommen:  komma  i  traf,  trafvande. 

Antrag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  förslag,  proposition, 
motion.  Einen  ~  stellen:  föreslå,  motio- 
nera, väcka  en  motion.  2.  anbud,  erbju- 
dande, -steiler,  -s,  -,  m.  förslagsställare, 
motionär. 

antragen,  I.  tr.  1.  %  bära,  hafva  på  sig,  t.  ex. 
Kleider,   Schuhe.    2.  bära  fram,  t.  ex.   Holz. 

3.  O  påsätta.  Futz  an  eine  Wand  ~  rappa, 
putsa  en  vägg.  4.  Jmdm  etio.  ~  erbjirda  ngn 
ngt.  II.  Sich  ~  erbjuda  sig,  sina  tjänster. 
ril.  itr.  h.  Alf  etw.  ~  föreslå,  väcka  mo- 
tion om  ngt.  Jar.  auf  eine  Strafe,  auf 
Scheidung  ~  yrka  ett  straff,  skilsmessa. 

antrauen,    tr.    viga  en  person    vid    en  annan.      Sich 

(dat.)  ein  Mädchen  ->./  lassen:  gifta  sig  med 
en  flicka.  Antrauung,  /. 


O    saknar  plur.    f 


har   omljud.    tr.  transitivt,    ttr.  intransitivt  verb.    A.  har  Itaben,    S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


antråufen 


47 


anweiien 


anträufen,  tr.  (låta)  droppa  på. 

antreffen,  tr.  anträffa,  påträffa. 

antreiben,  I.  tr.  1.  slå  fast,  slå  i,  t.  ex.  einen 
Keil,  einen  N(ujel.  2.  Etta.  an  etw.  -^  drifva 
ngt,  låta  ngt  flyta  mot  ngt,  t.  ex.  eine  Holz- 
ßö.ise  ans  Land.  3.  pådrifva;  egga,  upp- 
muntra. II.  itr.  1.  s.  komma  flytande,  seg- 
lande mot,  t.  ex.  ~(7es  Eis,  die  Flotte  trieb 
auf  die  Feinde  an.  2.  h.  om  Tttxter:  drifva, 
skjuta  skott.  Antreibung,  f. 

Antreiber,  .<,  -,  7«.  pådrifvare. 

antreten,  I.  itr.  s.  1.  träda  fram.  2.  F  bei  jmdm 
~  säga  till,  taga  in  hos  ngn.  3.  ställa  upp 
sig,  t.  ex.  zum  Exerzieren,  zum  Tanze.  4. 
börja  gå,  t.  ex.  mit  dem  Unken  Fusse  ~<  börja 
med  vänstra  foten.  II.  tr.  1.  fasttrampa.  2. 
träda  fram  till,  öfverväldiga,  öfverraska,  t 
med  personi.  subj.,  t.  ex.  der  Hunger,  ein  Gefühl 
tritt  jmdn  an.  3.  anträda,  tillträda,  t. ex.  eine 
Reise,  ein  Amt,  eine  Erbschaft,  die  Regie- 
rung. Antretung,  /.  =  Antritt. 

Antrieb,  -[e]s,  -e,  m.  eggeise,  uppmuntran,  be- 
nägenhet, drift,  t.  ex.  etw.  aus  eigenem  ~e 
thun.  Etw.  aus  freiem  ~e  thun :  göra  ngt 
frivilligt. 

antrinken,  I.  tr.  l.Sich  (aat.)  einen,  einen  Haar- 
beutel, einen  Rausch,  einen  Spitz  ~  skaffa 
sig  en  fiorshufva.  2.  börja  dricka  af,  läppja 
på,  t.  ex.  ein  angetrunkenes  Glas:  ett  glas, 
af  hvars  innehåll  ngt  är  drucket.  II.  Sich 
~  berusa  sig.  III.  itr.  s.  1.  dricka  först.  2. 
Angetrunken  sein:  vara  ngt  drucken. 

Antritt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  uppställning,  t.  ex.  zum 
Exerzieren.  2.  tillträde,  t.  ex.  eines  Amtes, 
der  Regierung.  3.  början,  första  framträ- 
dande. 4.  afsate;  pall;  tröskel.  -S...  Ex.  ~be- 
sQcli,  -[e]-s,  -e,  m.  första  besök,  'x^predigt, 
-en,f.  inträdespredikan.  ~rede,  -n,  f.  in- 
trädestal. 

antrocl<nen,   itr.  s.    1.  börja   torka.    2.  torka 

fast  Tid. 

antrommeln,  itr.  h.  1.  börja  trumma,  slå  an  på 
trumma.  2.  An  etw.  ~  trumma  på  ngt. 

antuschen,  tr.  färglägga;  måla  med  tusch. 

Antwort,  -en,  f  svar.  Um  ~  wird  gebeten  (ar- 
kort.  u.  A.  w.  g.):  om  svar  anhålles  (o.  s.  a.). 
Ordspr.  wie  die  Frage,  so  die  <^  som  man  ro- 
par i  skogen,  får  man  svar.  Abschlägige  ~ 
af  slag.  Um  eine  »v«  verlegen  sein :  blifva 
svaret  skyldig.  Rede  und  ~  über  etw.  stehen 
el.  geben:  stå  till  svars  för  ngt. 

antworten,  tr.och  itr.h.  svara,  auf  etw.:  på  ngt. 

antwortlich,  adv.  handpi.  såsom  svar. 

anversüchen,  tr.  profva,  t.  ex.  einen  Roch. 

anvertrauen,  I.  tr.  anförtro.  II.  Si':h  jmdm  ~ 
anförtro  sig  åt  ngn.  Anvertrauung,  /. 

anverwandt,  a.  slägt,  befryndad.  Ein  ^er,  eine 
~e  el.  ~fre;  en  slägting,  en  anförvandt. 

Anverwandtschaft,  -en,  f.  slägtskap,  skyldskap. 

Anwachs,  -es.  O,  m.  tillväxt,  tillökning. 

anwachsen,  itr.  s.  1.  slå,  taga  rot.  2.  växa  fast 


Tid.  3.  tillväxa,  växa,  ökas,  svälla.    4.  växa 

upp.  Anwachsung,  f. 
anwacl<eln,   itr.   s.   atT.    angewackelt   kommen: 

komma  vacklande,  rultande. 
Anwalt,  -[e]s,  -e  [f],  m.  sakförare,  advokat; 

ombudsman,  Syndikus. 
anwaltlich,  a.  hörande  till  advokatyrket. 
Anwaltschaft,  0,y.  1.  sakförarskap,  egenskap 

af  advokat,  af  ombudsman;    syndikat.    2. 

advokatkår. 
anwaltschaftlich,    a.  rörande  advokatståndet, 

advokatkåren,  syndikatet. 

1.  anwalzen,  tr.  välta,  med  vält  tillköra,  t.  ex. 
die  Erde. 

2.  anwalzen,  itr.  h.  1.  öppna  valsen.  2.  afT. 
angewalzt  kommen :  komma  valsande,  med 
valssteg. 

anwalzen,  tr.  vältra  fram,  emot. 

anwandeln,  itr.  s.  1.  afT.  angewandelt  kommen: 
komma  vandrande.  2.  afr.  tr.  och  opers.  kom- 
ma öfver,  bemäktiga  sig.  Eine  Laune  wan- 
delt ihn  el.  ihm  an  el.  es  wandelt  ihn  eine 
Laune  an:  han  får  en  nyck.  Von  einer 
Ohnmacht  angewandelt:  afsvimmad. 

anwandern,  itr.  s.  uv.  angewandert  kommen: 
komma  vandrande,  på  sin  vandring. 

Anwandlung,  -en,  f.  anfall,  infall.  ~en  des 
Wahnsinns:  anfall  af  vansinne.  Eine  viehi- 
sche ~  ett  anfall  af  djuriskhet,  en  djurisk 
lusta.  Nero  bekam  mitunter  auch  gute  ~ere  .• 
Nero  hade  understundom  äfven  goda  infall, 
goda  nycker. 

anwanken,  itr.  s.  afr.  angewankt  kommen:  kom- 
ma vacklande,  gå  och  vanka. 

anwärmen,  tr.  värma  ngt  litet. 

Anwärter,  -s,  -,  m.  expektant,  aspirant. 

anwärts,  adv.  uppåt,  uppför. 

Anwartschaft,  -en,  f.  expektans,  förväntnings- 
rätt. 

anwartschaftlich,  a.  expektans-. 

Anwäsche,  -n,  f.  sköljning,  vaskning. 

anwaschen,  tr.  skölja,  spola. 

anwässern,  tr.  fukta. 

anwatscheln,  itr.  s.  F  komma  med  vaggande 
gäng. 

anwehen,  tr.  väfva  till. 

anwedeln,  tr.  1.  om  hundar:  jmdn  ~  vifta  med 
svansen  åt  ngn.  2.  fläkta  med  eoiQäder  åt. 

anwehen,  I.  tr.  1.  blåsa,  fläkta  på.  Wenn  ihn 
nur  ein  Lüftchen  anweht,  erkrankt  er:  vid 
minsta  fläkt  sjuknar  han.  Biidi.  etw.  weht 
einen  heimatlich  an :  ngt  påminner  en  om 
hemmet.  2.  Der  Luftzug  wehte  das  glim 
mende  Feuer  zu  heller  Flamme  an:  en  vind 
fläkt  kom  glöden  att  blossa  upp  till  klar 
eld.  3.  blåsa  ihop,  t.  ex.  Schneehaufen 
drifvor.  4.  biidi.  blåsa  på  en  ngt,  t.  ex.  eure 
Luft  hat  mir  das  Laster  angeweht.  II.  itr.  s. 
1.  äfT.  angeweht  kommen:  komma  med  vin 
den,  komma  fläktande.  2.  Etw.  weht  einem 
an :  ngt  blåser,  flyger  på  en. 


sms.    F  familjärt.    P  Mgre  språk.   >l^  mindre  brakligt.   0  teknisk 


«i»  Ejaicrm.   a  militarisk  term. 


anweichen 


48 


anzetteln 


anweiclien,  tr.  uppmjuka  ngt  litet. 

anweinen,  tr.  Jmdn  ~  gråtande  vända  sig  till 
ngn. 

anweisen,  tr.  1.  anvisa,  visa,  undervisa.  Die 
Arbeiter  zur  Arbeit  ~  visa  arbetarne  deras 
arbete.  2.  hiiuvisa,  y?«J«  aw/mrfre;  ngn  till 
ngn.  Auf  sich  angewiesen  sein:  vara  hän- 
visad till  sig  själf.  3.  anvisa,  anslå,  gifva 
anvisning  på,  t.  ex.  Geld,  einen  Rang,  auf 
jmdn.  Biidi.  ich  bin  auf  diese  Summe  ange- 
wiesen :  denna  summa  måste  räcka  för  mig. 

Anweiser,  -s,  -,  m.  person  som  1.  visar,  under- 
visar, 2.  hänvisar  tiu  ngt,  3.  ger  anvisning  på  ngt. 

anweissen,  tr.  hvitmena. 

Anweisung,  -en,  f.  1.  anvisning,  ledning,  un- 
dervisning, t.  ex.  '^  zum  liechnen:  undervis- 
ning, lärobok  i  räknekonsten.  2.  föreskrift, 
order.  3.  anvisning  pi,  t.  ex.  auf  die  Bank, 
auf  tausend  Mark.  -s...  Ex.  ~schein,  -[e]s,  -e, 
~zettel,  -s,  -,  m.  anvisning,  assignation. 

anwelken,  itr.  s.  börja  vissna. 

anwendbar,  a.  användbar;  tillämplig. 

Anwendbari<eil,  O,  /.  användbarhet;  tillämp- 
lighet. 

anwenden,  tr.  1.  använda,  begagna.  Etw.  nütz- 
lich ~  göra  ett  nyttigt  bruk  af  ngt.  2.  til- 
lämpa, t.  ex.  eine  Regel.  Sich  ~  lassen :  vara 
tillämplig. 

Anwendung,  -en,  f.  1.  användning.  Zur  ei.  in 
~  bringen:  använda,  begagna.  2.  tillämp- 
ning. ~  ßnden  auf  etw. :  vara  tillämplig  på 
ngt.  -s...  Ex.  ~weise,  -n,f.  sätt  att  använda, 
bruk. 

anwerben,  I.  itv.  h.  Um  etw.  ~  anhålla  om, 
eftersträfva  ngt.  Um  ein  Mädchen  ~  an- 
hålla hos  ßräidrarne  om  en  flickas  hand.  II. 
tr.  värfva,  t.  ex.  Soldaten,  Arbeiter.  Anwer- 
bung, /. 

anwerfen,  I.  tr.  kasta,  slunga,  etw.  an  etw.: 
ngt  mot  ngt  ei.  på  ngt.  0  Mortel  an  eine 
Wand  el.  eine  Wand  mit  Mörtel  ~  rappa  en 
vägg.  II.  itr.  h.  kasta  först. 

Anwesen,  -s,-,n.  1.  närvaro.  2.  vistelse;  vi- 
stelseort. 3.  egendom,  tomt. 

anwesend,  a.  närvarande. 

Anwesenheit,  O,  /.  närvaro. 

anwettern,  I.  itr.  s.  Auf  Jmdn  ~  slå  ned  på 
ugn  som  en  blixt.  II.  tr.  Jmdn  ~  fara  ut 
emot  ngn. 

anwetzen,  tr.  bryna,  slipa,  t.  ex.  eine  Spitze  an 
etw. 

anwidern,  tr.  och  ^  itr.  h.  Jmdn  (ei.  jmdm)  ~ 
förefalla  ngn  obehaglig,  frånstötande. 

anwiehern,  tr.  gnägga  åt,  emot. 

anwimmern,  I.  tr.  Jmdn  ~  gråtande,  kvidande 
vända  sig  till  ngn.  II.  itr.  Ayigewimmert 
kommen:  komma  gråtande,  kvidande. 

anwinken,  tr.  vinka  åt. 

anwinseln,  I.  tr.  Jmdn  ~  jämrande,  gnällande 
vända  sig  till  ngn.  II.  itr.  Angewinselt  kom- 
men: komma  gnällande. 


an  wirken,  itr.  h.  Gegen  etw.  ~  motarbeta  ngt. 

anwittern,  tr.  1.  lukta,  nosa  på.  2.  Mich  wittert 
etw.  an:  jag  känner  lukten  af  ngt. 

anwohnen,  itr.  h.  bo  invid,  bredvid,  t.  ox.  einevi 
Flusse. 

Anwohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person,  som 
bor  bredvid  ngt,  granne,  t.  ex.  des  Flusses, 
des  Waldes. 

Anwohnerschaft,  O,  f.  de  som  bo  bredvid  ngt, 
grannar,  grannskap. 

Anwuchs,  -es,  -e  f,  m.  1.  tillväxt,  ökning.  2. 
skog.  telningar,  ungskog;  bUdi.  det  upp- 
växande slägtet.  3.  utväxt. 

anwünschen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  önska  ngn  ngt, 
t.  ex.  jmdm  ein  Unglück,  eine  Krankheit  <^./. 
Anwiinschung,  y. 

Anwurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  första  slaget  ei.  ka- 
stet. 2.  kastning,  kast  mot  ngt.  3.  O  ~  von 
Kalk,  von  Mortel:  kalkslagning,  rappning; 
byggn.  tillbyggnad. 

anwurzeln,  itr.  s.  och  sich  ~  slå  rot,  rotfasta 
sig.  Wie  angewurzelt  stehen:  stå  där  såsom 
fastväxt. 

Anzahl,  O,  /.  antal. 

anzahlen,  tr.  lemna  första  afbetalningen  på 
ngt.  Anzahlung,/. 

anzählen,  I.  tr.  räknande  uppträda,  t.  ex.  Per- 
len. II.  itr.  h.  börja  räkna. 

anzapfen,  tr.  1.  börja  tappa,  t.  ex.  ein  Fass.  2. 
tappa  saften  af,  t.  ex.  Birken.  3.  biidi.  F  jmdn 
'V  a)  låna,  vigga  af  ngn,  b)  utfråga  ngn,  c) 

ansätta  ngn  med  stickord. 

anzaubern,  tr.  1.  Jmdn  ~  a)  förtrolla,  för- 
häxa, bedåra  ngn,  b)  fasttrolla  ngn.  2. 
Jmdm  etw.  ~  trolla  på  ngn  ngt. 

anzäumen,  tr.  1.  binda  vid  betslet.  2.  betsla. 

anzechen,  sich  ~  berusa  sig. 

Anzeichen,  -s,  -,  »(.tecken,  märke,  prägel,  före- 
bud. 

anzeichnen,  tr.  anteckna,  uppteckna. 

Anzeichner,  -«,  -,  m.  antecknare. 

Anzeige,  -«,./'•  1.  anmälan,  underrättelse,  med- 
delande. 2.  annons,  kungörelse.  3.  =  An- 
zeichen, -blått,  -[c]s,  -er  f,  n.  annonsblad. 

anzeigen,  I.  tr.  1.  tillkännagifva,  t.  ex.  seine 
Verlobung ;  angifva,  t.  ex.  einen  Dieb;  an- 
mäla, t.  ex.  ein  Buch;  underrätta  om,  t.  ex. 
jmdm  einen  Vorfall,  den  Empfang  der  Wa- 
ren, den  Weg.  2.  med  sakUgt  subjekt:  hän  tyda 
på,  låta  ana,  bebåda,  t.  ex.  das  zeigt  nichts 
Gutes  an.  Angezeigt:  rådlig,  t.  ex.  es  ist  an- 
gezeigt, so  zu  handeln.  II.  Sich  'v/  anmäla 
sig,  visa  sig,  uppenbara  sig;  hafva  varsel. 

Anzeiger,  -s,  -,  m.  ~in,-reeB, /.  1.  person  som 
tillkännager  ngt;  annonsör;  angifvare.  2. 
namn  på  vissa  tidningar,  ungef.  annonstid- 
ning. 

anzetteln,  tr.  1.  ©  varpa,  ränna.  2.  biidi.  an- 
stifta, tillställa,  spinna  ihop,  t.  ex.  eine  Ver- 
schwörung. Intrigen  ~  smida  ränker.  An- 
zettelung, /. 


O    saknar  p!ur.    t  bar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    h.  har  hahm,    S.  har  sein  ti 


till  hjälpverb. 


Aazetteler 


49 


Appartement 


Anzett[e]ler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  ©  per- 
son som  varpar.  2.  biiai.  anstiftare,  ränksmi- 
dare. 

anziehbär,  a.  1.  som  kan  dragas  ar  magncten.  2. 
om  kiadcr:  som  kan  påtagas. 

anziehen,  I.  tr.  1.  a)  taga  på,  sätta  på,  t.  ex. 
den  Rock;  sich  (ånO,  jmdm  den  Rock.  Biiai. 
den  bunten  Rock  ~  bli  soldat,  taga  värf- 
ning;  den  neuen  Menschen  ~  ikläda  sig  den 
nya  människan,  b)  Jmdn,  sich  '\j  kläda  på 
ngn,  sig.  Sich  sonntäglich  ~  göra  sig  sön- 
dagsfin. Gut,  schlecht  angezogen  sein:  vara 
väl,  illa  klädd.  2.  draga  på,  gnm  dragning  sätta 
i  gång,  t.  «X.  das  Glockenseil,  die  Glocke,  den 
Wagen.  3.  draga  åt,  spänna,  t.  ex.  ein  Seil, 
Schnürbänder.  Die  Zügel  '>.'  draga,  åt  sigtöm- 
marne.  Die  Schraube  ~  skmfva  åt  skrnfven. 
4.^gnm  bitter,  sursmak  Sammandraga,  t.  ex.  dicLip- 
pen.  5.  draga  intill,  draga  igen,t.  ex.  rfje  Thür. 
6.  draga  ei.  taga  åt  sig,  draga  till  sig,  upp- 
supa, t.  ex.  Feuchtigkeit,  Geruch;  der  Mag- 
net zieht  das  Eisen  an.  Den  Atem  »^  hämta 
andan.  ~fZ;  tilldragande.  7.  Sich  (dat.)  etw.  ^ 
taga  åt  sig  ngt.  8.  draga  upp,  t.  ex.  Bäume, 
Pflanzen  ;  lägga  på,  t.  ex.  Vieh ;  upplära,  t.  ex. 
einen  Arbeiter.  9.  anföra,  citera,  t.  ex.  die 
angezogenen  Fälle :  de  anförda  exemplen.  II. 
Sich  ~  se  /,  /,  b.  III.  itr.  a)  h.  1.  Die  Pferde 
ziehen  an:  hästarne  sätta  sig  i  gäng.  2. 
vara  tilldragande.  3.  vara  sammandragande, 
jfr  /,  4.  4.  hafva  första  draget,  börja,  t.  ex. 
im  Schachspiel.  5.  Das  Pflaster,  die  Schratibe, 
der  Nagel  zog  an:  plåstret, skruf ven, spiken 
drog.  Die  Prügel  ziehen  ara ;  rappen  taga 
hårdt.  Handel,  die  Preise  ziehen  an:  prisen 
stiga.  6.  Der  Thee  zieht  an:  teet  drar.  7. 
Die  Kälte  ei.  das  Wetter  ei.  es  zieht  an:  det 
fryser  på.  b)  s.  8.  afv.  angezogen  kommen: 
närma  sig,  rycka  fram,  t.  ex.  die  Truppen 
ziehen  an.  F  mit  etw.  angezogen  kommen : 
komma  dragandes  med  ngt;  komma  fram 
med  ngt,  bringa  ngt  på  tapeten.  9.  flytta 
ngnstäidcs  hän,  flytta  in.  10.  tillträda  en  tjänst. 
Anziehung,  y. 

Anzielier,  -s,  -,  m.  rem  ei.  snöre  att  draga  på 
skor  el.  handskar  m^d,  skohorn. 

anzischen,  I.  tr.  hväsa  åt  ei.  mot,  tilltala  med 
hväsande  röst.  II.  itr.  s.  Tani.  angezischt 
kommen :  komma  hväsande. 

anzetteln,  itr.  s.  F  mv.  angezottelt  kommen: 
komma  med  klumpiga  steg,  luffande. 

anzuckern,  tr.  sockra  på. 

Anzug,  -[e]s,  -e  t,  rn.  1.  drägt,  klädsel.  In 
vollem  ~e:  i  stor  toalett.  2.  garnityr,  t.  ex. 
ein  ~  Spitzen:  ett  spetsgarnityr.  3.  antag, 
antågande,  framryckande.  Im  ~e  sein:  vara 
i  antågande.  4.  tillträde,  inträde  i  en  tjänst. 
5.  första  draget,  t.  ex.  heim  Schachspiel,  -s... 
E.t.  ~l<osten,  j3?wr.  kostnader  för  klädseln. 
~predigt,  -en,  f.  inträdespredikan.  ~tag, 
-[c].s-,  -e,  m.  flyttdag. 


anzüglich,  a.  1.  *  tilldragande.  2.  anspelande, 
förnärmande,  personlig,  tvetydig. 

AnzÖglichkeit,  -en,f.  1.  %  tilldragande  sätt,  re 
tände  behag.  2.  förnärmande,  förolämpande 
sätt;  förnärmelse,  förolämpning;  tvetydig- 
het. 

anzünden,  tr.  tända  på,  antända;  sätta  i  brand. 
Anzilndung,  /. 

Anzünder,   -s,   -,  m.  person  som  antänder  ijus, 

lyktor,  en  brasa. 

anzwacken,  tr.  klämmande,  nypande  angripa. 

anzwängen,  tr.  påtränga,  t.  ex.  enge  Kleider. 

anzwecken,  tr.  med  stift  fästa. 

anzweifeln,  tr.  tvifla  på.  Anzweif[e]lung,  f. 

anzwingen,  tr.  påtvinga. 

a  0.  förkortn.  =  an  der  Oder:  vid  Oder. 

Äolsharfe,  -n,  f.  eolsharpa. 

Äonen,  plur.  eoner,  tidsåldrar. 

Apanage,  -??,  /.  apanage,  underhåll. 

apart,  a.  egen,  egendomlig,  särskild. 

Apathie,  O,  /.  apati,  liknöjdhet. 

apathisch,  a.  apatisk,  liknöjd. 

Apfel,  -s,  -t,  m.  äpple.  Oraspr.  der  »>>  fällt  nicht 
weit  vom  Stamm:  äpplet  faller  ej  långt  från 
trädet.  Biiai.  in  deri  sauren  ~  beissen  müs- 
sen :  vara  tvungen  att  bekväma  sig  till  ngt 
motbjudande,  -baum,  -[e]«,  -e  f,  m.  äpple- 
träd. -blüt[h]e,  -n,f.  äppleblomma,  -brecher, 
-s,  -,  m.  äpplehåf.  -brei,  -[e],';,  -e,  m.  äpple- 
mos, -frau,  -en,  f.  fruktmånglerska.  -grau, 
a.  apelgrå,  -küchen,  -s,  -,  m.  äpplekaka. 
-most,  -es,  -e,  m.  äpplevin.  -mus,  -es,  -e,  n. 
äpplemos.  -Schimmel,  -s,  -,  m.  apelkastad 
häst.  -wein,  -[e]«,  -e,  m.  äpplevin. 

apfelicht,  apfelig,  o.  1.  äpplelik.  2.  apel- 
kastad. 

Apfelsine,  -n,  f.  apelsin,  -n...  ex.  ~schale,  -re, 
f.  apelsinskal. 

Apologie,  -en,  f.  apologi,  försvarsskrift. 

Apostat,  -en,  -en,  m.  apostat,  affälling. 

Apostel,  -s,  -,  m.  apostel,  -amt,  -[c]s,  -er  f,  n. 
apostlaämbete.  -geschichte,  O,  f.  apostla- 
gärningar, -pferd,  -[e]s,  -e,  n.  Auf  dem  r^e 
reiten:  resa  med  apostlahästarne.  -würde, 
-n,  f.  apostlavärdighet. 

Apostelschaft,  O, /.  Ap6stelt[h]Qm,  -[e]s,  O,  Apo- 
stolåt,  -[«]■•;,  -e,  n.  apostlaämbete. 

apostolisch,  a.  apostolisk. 

Apotheke,  -n,  f.  apotek. 

Apotheker,  -s,  -,  m.  apotekare.  -bQch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  farmakopé.  -gehülfe,  -n,  -n,  m.  provisor. 
•gewicht,  -[e]s,  -c,  n.  medicinalvigt.  -kunst, 
O,  /.  farmaci,  -lehrling,  -[e].«;,  -e,  m.  apo- 
tekarlärling, -rechnung,  -en,  f.  apoteksräk- 
ning. -Wissenschaft,  -en,  f.  f  armakologi. 

apothékerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  taga,  äta  me- 
dicin. 2.  utöfva  apotekaryrket. 

Apotheose,  -n,f.  apoteos,  förgudande. 

Apparat,  -[<']•'>■,  -e,  m.  apparat. 

Appartement,  -.?,  -s,  n.  1.  rum,  salong.  2.  hem- 
lighus, klosett. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  aprik. 
Tysk-svensk  ordbok. 


mindre  brukligt,   ö  teknisk  term.    »I« 


n.    ^ 


itärisk  term. 
4 


Appell 


50 


Archipel 


1.  X  appell,  samling.  2. 
i.  person  som  vädjar  tiii 


Appell,    -[ejc',    -e,  m. 

jar.  vad,  vädjande. 

Appellant,   -en,   -en, 

högre  äomstol. 

Appellation,  -e?;, /.appellation,  vädjande.  -S...  Ex. 
~gericlit,  -\_e]s,  -e,  n.  appellationsdomstol. 

appellierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  vädja. 

Appéndillx,  -x[es],  -xe  e\.-ces,  m.  bihang,  tillägg. 

Appetit,  -[e]s,  -e,  m.  aptit,  matlust,  -los,  a. 
utan  matlust,  saknande  aptit. 

appetitlich,  n.  aptitlig. 

Appetitlosigkeit,  O,  /.  brist  på  aptit. 

applaudier;  en,  -te,  -t,  itr.  k.  applådera. 

Applaus,  -es  -e,  m.  applåd. 

apportierüen,  -te,  -t,  ti:  apportera. 

appretieriien,  -te,  -t,  tr.  S  bereda,  tillaga,  ap- 
pretera. 

approbierllen,  -te,  -t,  tr.  approbera,  godkänna. 

Aprikose,  -n,  f.  aprikos. 

April,  -s,  -e,  m.  april.  Jmdn  in  den  ^  schicken : 
narra  ngn  april,  -blume,  -»,  /.  hvitsipp:i. 
-glUck,  -[e].?,  O,  n.  obeständig  lycka,  -narr, 
-en,  -en,  m.  aprilnarr.  -schicken,  -s,  O,  n. 
aprilnarri.  -wetter,  -s,  -,  n.  aprilväder. 

aptierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  afpassa.  2.  aptera, 
ändra  tm. 

Aquädukt,  -\e\?,  -e,  m.  vattenledning. 

Aquarell,  -[e]*-,  -e,  n.  akvarell,  vattenfärgs- 
målning. 

Äquator,  -.?,  O,  m.  ekvator. 

äquinoktiål,  a.  belägen  under  dagjämnings- 
linien,  dagjämnings-. 

Äquinöktillum,  -um[s\,  -en,  n.  dngjämning. 

Ar,  -[e].s,  -e,  m.  och  n.  ar  =  100  kvadratmeter. 
Drei  Ar:  en  yta,  som  ar  tre  ar  »tor;  drei  Are: 
tre  ytor  på  en  ar  hvardera. 

Ärlla,  -en,/,  ära,  tidsskede. 

Araber,  -s,  -,  m.  Aräberin,  -nen,/,  arab. 

Arabeske,  -n,  /.  arabesk. 

Arbelt,  -en,  /.  arbete,  t.  ex.  die  ^  einstelle?!, 
von  seiner  Hände  ~  leben;  gute  ~  machen. 
An  die  ~  gehen  ei.  sich  an  die  ~  machen : 
gå  till  sitt  arbete,  gripa  verket  an.  Au/ die 
<~  gehen:  gå  på  arbete.  Ai/  /^^  gehen:  gå 
på   dagsverke.   In   ~   sein  ei.  stehen:  a)  om 

människor;    hafva    arbete,    arbeta,    b)  om  saken 

vara  under  arbete,  c)  om  maskiner:  vara  i 
gång.  Etw.  in  ~  nehmen:  börja  på  med  ngt. 
EäusUche  ~  hemarbete,  lexa.  bmi.  seine  ~ 
haben :  hafva  svårigheter.  Der  Wein  ist  in. 
»x/  vinet  är  i  jäsning.  Erhabene  ^^j  upphöjdt 
arbete,  reliefarbete.  Getriebene  ~  drifvet 
arbete.  Skoispr.lexa;  scÄr^r^^icAe^skrifning. 
-geber,  -s,  -,  m.  arbetsgifvare.  -nehmer,  -s,  -, 
m.  arbetstagare.  -S...ex.  ~anzug, -[c]«, -ef,  w- 
arbetsdrägt.  ~aufseher,  -s,-,m.  uppsynings- 
man.  ~bank,  -e  fi  /•  ^  verkbord,  hyfvel- 
bänk.  ~beutel,  -s,  -,  m.  arbetsväska,  sypåse. 
•^biene,  -n,  /.  arbetsbi.  ~bQch,  •[e]s,  -er  t, 
n.  handtverksbok.  ~eifer,  -s.  O,  m.  arbets- 
ifver.  ~einstellung,  -en,  /.  arbetsinställelse. 


strejk.  ~fähig,  a.  arbetsduglig.  ~frau,  -en, 
/.  kvinna  som  går  på  dagsverke,  hjälp- 
hustru.  ~gerüst,  -e.«;,  -e,  n.  byggnadsställ- 
ning. ~haus,  -es,  -er  t,  «.  arbetshus,  arbets- 
inrättning. ~kasten,  -s,  -,  m.  arbetsask,  sy- 
skrin. ~kittel,  -s,  -,  m.  arbetsblus.  'N.'kleid, 
-[e]s,  -er,  n.  arbetsdrägt.  ~knecht,  -[e].?,  -e, 
m.  dräng,  arbetskarl,  ^korb,  -[e]s,  -e  f,  m. 
arbetskorg.  ~kraft,  -e  f-  /•  a)  arbetskraft, 
b)  plur.  arbetsstyrka.  ~leute,  plur.  arbets- 
folk. ~lohn,  -[e]s,  -e  t;  m.  arbetslön.  ~los, 
a.  utan  arbete.  ~mann,  -\e]s,  Arbeitsleute, 
m.  arbetskarl,  ^personal,  -[e]s,  -e,  n.  ar- 
betsmanskap.  ~pferd,  -[e]s,  -e,  n.  arbets- 
häst. ~saal,  -[e]s,  -e  t,  wi.  verkstad,  'v-scheu, 
a.  rädd  för  arbete,  lat.  ~scheu,  O,/,  lat- 
het, '^schule,  -n,  /.  arbetsskola.  ~stube, 
-n, /.  arbetsrum;  byrå;  verkstad.  '>.'Stunde, 
-n,  /.  a)  arbetstimme,  b)  lexläsning.  ~tag, 
-[c]s,  -e,  TO.  arbetsdag.  ~tasche,  -n,/.  ar- 
betsväska. ~tlsch,  -es,  -e,  m.  a)  skrifbord, 
b)  verkbord.  ^unfähig,  «.  ur  stånd  att  ar- 
beta, oduglig  till  arbete.  ~unfähigkeit.  O,/, 
oförmåga  till  arbete.  ~weise,  -»,  /.  arbets- 
sätt. ~zeit,  -en,/,  arbetstid.  ~zeug,  -[e]s, 
-e,  n.  a)  arbetsdrägt,  b)  redskap,  verktyg. 
~2lmmer,  -s,  -,  n.  arbetsrum. 
arbeitllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  1.  arbeta,  an 
einer  Sache:  på  en  sak.  Jmdm  in  die  Hand 
»N/  gifva  ngn  en  handräckning,  underlätta 
arbetet  för  ngn.  Bei  welchem  Schneider 
lassen   Sie   ~  f   hvad  för  en  skräddare  har 

ni?     2.    om    »i,    vin,    deg    o.   dyl.   jäsa.   II.  tr.    1. 

bearbeta,  arbeta,  utarbeta,  t.  ex.  den  Acker, 
Wolle  und  Seide,  einen  Au/satz,  ein  Buch. 
2.  anstränga,  t.  ex.  ein  Pferd  ei.  sich  zu 
Schande[n],  zu  Tode,  tot,  Ära/ii ~  anstränga 
en  häst  ei.  sig,  så  att  den  ei.  man  hlir  förbi, 
dör,  sjnknar.  Hl.  Sich  ~  1.  se  //,  2.  2.  ar- 
beta sig,  t.  ex.  durch  den  Schnee,  aus  einer 
Lage.  3.  opers.  es  arbeitet  sich  schlecht:  det 
går  illa  att  arbeta. 

Arbeiter,  -s,  -,  m.  ~in,  nen,  /.  1.  arbetare  i 
aiimh.  2.  daglönare,  dagsverkare.  3.  handt- 
verkare.  -bildungs-Verein,  -[e]s,  -e,  to.  ar- 
betareinstitut, -bund,  -[e]s,  -ef, -verein, -[e]s, 
-e,  TO.  arbetareförening. 

Arbeiterschaft,  -en,/,  arbetsmanskap,  arbetare- 
kår. 

arbeitsam,  n.  arbetsam. 

Arbeitsamkeit,  O,  /.  arbetsamhet,  idoghet. 

Archaismüus,  -us,  -en,  m.  föråldradt  talesätt, 
arkaism. 

archaistisch,  a.  föråldrad,  arkaistisk. 

Archäoiég,  -en,  -en,  m.  arkeolog,  fornforskare. 

Archäologie,  -en,  /.  arkeologi,  fornkunskap. 

Arche,  -n,/.  1.  låda,  kista.  2.  Noaa  ark.  3.  pråm. 
4.  ©  kvarnränna,  afloppsränna. 

Archidiäkonus,  -,  Archidinkönen,  m.  nngef.  dom- 
prost. 

Archipel,  -s,  -,  m.  arkipelag,  öhaf. 


O   saknar  plur.    f  har  omljnd.    tr.  transitivt,    itr.  intransilivt  ' 


h.  har  lialen,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


.rcMtekt 


51 


Arrak 


Architekt,  -en,  -en,  m.  arkitekt,  byggmästare. 

Architektur,  -en,/.  arkitektur,  byggnadskonst. 

Archi'v,  -[f].',  -e,  n.  arkiv. 

Archivar,  -[e].<,  -e,  m.  arkivarie. 

Areal,  -[e]s,  -e,  n.  areal,  yta. 

Arénlla,  -en,/,  arena,  skådebana. 

arg,  ärger,  ärgst,  a.  1.  dålig,  ond.  Der  »v/e 
\^Feind']  :  den  onde,  den  lede.  Ich  sehe  nichts 
-v-es  dabei:  jag  ser  ej  ngt  ondt  däri.  Die 
Welt  liegt  im  ~e«:  verlden  är  ond.  Es 
wird  immer  ärger:  det  blir  allt  värre  och 
värre.   An  nichts  ~es  denken:  ej  tänka  på 

ngt  ondt,  vara  oförberedd  gent  emot  ngn  obe- 
haglig »fverraskning.  2.  stor,  svår.  Der  Hiss  wird 
ärger:  hålet  blir  större.  Ein  ~er  Fehler: 
ett  svårt,  groft  fel.  3.  obehaglig,  förarglig, 
förtretlig.  Das  ist  denn  doch  gar  zu  ~  det 
går  då  allt  för  långt.  Was  zu  ~  ist,  ist  zu 
~  allting  har  en  gräns.  4.  illa,  farlig,  i  hög 
grad.  Er  wird  es  nicht  so  ~  machen,  wie  er 
sagt:  han  är  ej  så  farlig,  som  han  låtsar 
vara.  Es  wird  nicht  so  ~  sein:  det  blir  nog 
inte  så  farligt  häller.  ~  nach  ei.  hinter  etw. 
her  sein:  vara  galen  i  ngt.  5.  lättfärdig, 
lättsinnig,  -denkend,  a.  illatänkande,  illa- 
sinnad, -list, -ere,y'.  arglist,  illistighet. -listig, 
a.  illistig,  -los,  a.  öppenhjärtig,  oskulds- 
full, -willig, a. illvillig.  -Willigkeit,  O,/. illvilja. 

Arg,   -en,  O,  n.  Ohne  r^  utan  misstanke,  utan 

_  svek.  Kein  ~  haben:  ej  misstänka  ngt. 

Ärger,  -s,  O,  m.  förargelse,  förtret,  harm,  för- 
trytelse. Sich  (dat.)  ~  machen:  förtretas. 
Seinen  ~  an  jmdm  auslassen:  låta  ngn  få 
umgälla  ens  harm. 

ärgerlich,  a.  1.  retlig.  2.  förargad,  ond.  Jjndn 
^  machen:  förarga,  reta  ngn.  ~  werden: 
fatta  humör.  3.   retsam,   förarglig.  4.    an- 

__  stötlig,  förargelseväckande. 

Ärgerlichkeit,  /.  a)  O,  1.  retlighet.  2.  harm, 
förtrytelse,  b)  med  piur.  -en.  3.  vedervärdig- 
het. 4.  anstötlighet. 

ärgerlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  förarga,  reta.  Jmdm 
die  Schwindsucht  an  den  Hals  ~  reta  gall- 
feber på  ngn.  2.  väcka  anstöt,  förargelse 
hos.  II.  Sich  ~  1.  Sich  über  etw.  ~  för- 
argas, bli  förargad  öfver  ngt.  2.  Sich  an 
etw.  ~  taga  anstöt  af  ngt. 

Ärgernis[s],  -ses,  -se,  n.  1.  anstöt,  förargelse. 
Ein  öffentliches  ~  geben:  väcka  en  offentlig 
skandal.  2.  förtret,  harm. 

Arglosigkeit,  O,  /.  oskuld,  öppenhjärtigt  sätt. 

Argument,  -[e~\s,  -e,  n.  argument,  bevis,  stöd. 

argumentierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  argumentera, 
anföra  skäl. 

Argwohn,  -[e]s,  O,  m.  misstanke,  misstroende. 

argwöhnllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  misstänka, 
hysa  misstankar  (till). 

argwöhnisch,  a.  misstänksam. 

Arie,  -n,  f.  aria. 

Aristokrat,  -era,  -era,  m.  aristokrat. 

Aristokratie,  -era,  /.  aristokrati. 


aristokratisch,  a.  aristokratisk. 

1.  Arm,  -[e].s-,  -e,  m.  dim.  Årmchen,  arm.  Ein  »v 
voll:  en  famn.  Biidi.  die  r^e  frei  haben: 
hafva  fria  händer,  -band,  -[e].?,  -er  fj  »• 
armband,  -bewegung,  -en,  f.  armrörelse, 
-binde,  -re,/,  armbindel,  -brust,  -c[t],/.  arm- 
borst, -dick,  a.  armstjock,  -förmig,  a.  i  form 
af  en  arm.  -höhle,  -ra,  f.  armhåla,  -hut,  -[e]s, 
-e  t,  m.  chapeau-bas.  -kissen,  -s,  -,  ra.  arm- 
dyna, -korb,  -[e]s,  -e  f,  m,.  korg  med  grepe. 
-lehne,  -w,  f.  armstöd,  sidokarm  pi  «toiar. 
-leuchter,  -s,  -,  m.  armljusstake,  -loch,  -[e]s, 
•er  t,  n.  ärmhål,  -los,  a.  utan  armar,  -polster, 
-s,  -,  re.  armdyna.  -schiene,  -re,  f.  armskena. 
-sessel,  -s,  -,  m.  armstol,  länstol,  -spange, 
-ra,  /.  armspänne.  -Stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m,.  = 
-sesseL -verschränkt,  a.  med  korslagda  armar. 
-weise,  adv.  famnvis.   -s...  ei.  ~dick  se  -dick. 

2.  arm,  ärmer,  ärmst,  a.  1.  fattig.  ~  an  Geist: 
andefattig.  '\i  am  Beutel  sein:  vara  stadd 
vid  klen  kassa.  ~  heiraten:  gifta  sig  med 
en  fattig  flicka.  2.  stackars,  arm,  t.  ex.  mein 
~fis  Kind,  ich  ~er  Mensch.  ~er  Teufel, 
<^er  Schlucker:  fattig  stackare.  ~er  Sün- 
der: fattig  syndare,  -selig,  a.  utfattig,  er- 
barmlig,  eländig,  ömklig.  -Seligkeit,  -ere,  f. 
armod,  erbarmlighet,  uselhet,  ömklighet. 
-en...  Ex.  ~anstalt,  -en,f.  fattighus,  «^backen, 
-s,  -,  n.  ~büchse,  -n,  f.  fattigbössa.  'N/kom- 
mission, -era,  ~pflege,  O,/,  fattigvård.  ~pfle- 
ger,  -s,  -,  m.  fattigföreståndare.  ~steuer, 
-n,f.  fattigskatt.  ~sijndergesicht,  -[e].'?,  -er, 
ra.  förtvifladt  utseende.  ~sijnderglocke,  -ra, 
/.  klocka  som  ringer,  när  en  lifdömd  föres 
till  stupstocken.  ~siindermiene,  -n,  f.  för- 
tviflad  min.  ~suppenanstalt,  -ere,  /.  sopp- 
kokningsanstalt  för  de  fattige.  ~verpfle- 
gung,  «^Verwaltung,  -ere,  /.  fattigvård,  fattig- 
försörjning. ~wesen,  -s,  o,  «.  fattigväsende. 

Armée,  -ere,  f.  armé,  här.  -lieferant,  -ere,  -ere, 
m.  arméleverantör,  -corps,  -,  -,  m.  armékår, 
härafdelning. 

Ärmel,  -s,  -,  m.  ärm.  Biidi.  das  lässt  sich  nicht 
aus  dem  ~  schütteln:  det  kan  man  ej  skaka 
ur  ärmen,  -aufschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  uppslag 
på  en  ärm.  -ausschnitt,  -[e]s,  -C,  m.  en  ärms 
urringning,  -loch,  -[e]s,  -er  f,  ra.  ärmhål. 
-los,  a.  utan  ärmar. 

armierllen,  -te,  -t,  tr.  >t^  beväpna,  .J.  bevara. 
Armierung,/. 

ärmlich,  a.  torftig,  skral,  jämmerlig,  ömklig. 

Ärmlichkeit,  -en,  f  torftighet,  elände,  ömklig- 

_  het. 

Ärmling,  -[e]s,  -e,  m.  ärmhålk.  underärm. 

Armüt[h], O,/.  1.  armod,  fattigdom,  an  etw.:  på 
ngt.  Mein  bisschen  ~  mina  små  smulor,  det 
lilla  jag  har.  2.  ar».  -[e]s,  ra.  fattigt  folk.  -s... 
Ex.  ~schein,  -[e]s,  -e,  m.  ~zeugnis[s],-ses,-se, 
ra.  fattigdomsbevis,  intyg  om  medellöshet. 

Ärnte  se  Ernte. 
I  Arrak,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  arrak. 


F  familjärt.    P  lägre  sprSk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4*  sjöte 


arrangieren 


52 


asphaltieren 


arrangierllen,  -te,  -f,  tr.  arrangera,  ordna. 
Arrest,  -[e]s,  -e,  m.  1.  beslag,  kvarstad,  t.  ex.  ~ 

auf  etw.  legen  ei.  etw.  mit  ~  belegen.  2.  i  sbt 

J^é  arrest.  Leichter,  strenger  ~  enkel,  sträng 

arrest. 
Arrestant,    -en,  -en,  m.  1.  arrestant,  fånge.  2. 
■  jnr.  person  som  erhållit  laga  kvarstad. 
arretierilen,  -te,  -t,  tr.  arrestera,  häkta. 
Arscli,  -es,  -e  f,  m.  P  bak,  stuss. 
ärschlings,  ndc.  P  bakfram. 
Arsenal,  -[«].«,  -e,  n.  arsenal,  tyghiis. 
Arsenik,    -[s].   O,   n.   och   m.   arsenik,     -blume, 

-blüt[h]e,  -n,f.  arsenikblomma,  -haltig,  a.  = 

följ. 
arsenikålisch,  a.  arsenikbaltig. 

1.  Ärt,  -en,f.  1.  sätt,  vis.  Auf  diese  /v»  på  detta 
sätt.  Nach,  meiner  ~  efter  mitt  sätt.  Nach 
1^  von:  i  likhet  med.  Der  r^,  dass  ...  så  be- 
skaffad, att  ...  ~  tmd  Weise:  sätt  och  vis. 
2.  skick,  maner,  godt  sätt,  t.  ex.  die  ~  ist  die 
Hauptsache.  Das  ist  ausser  aller  'v,  det  är 
otillbörligt.  Er  arbeitet,  dass  es  [luir  so^ 
eine  ~  hat:  han  arbetar,  så  att  det  är  lust 
och  glädje  åt  det.  3.  art,  slag,  sort.  In 
Jmds  ~  .schlagen:  träda  någon  i  spåren. 
Aus  der  ~  schlagen:  vanslägtas.  Eine  ~ 
Hunde:  ett  slags  hundar.  4.  bot.  och  zooi.  art, 
slägte;  varietet.  -Charakter,  -s,  -[e],  m..  -kenn- 
zelchen,  -s,  -,  n.  en  arts  kännetecken,  -en... 
Ex.  ~reich,  a.  rik  på  (under)arter. 

2.  Art,  -en,  f.  1.  jordens  bruk,  plöjning.  2.  bru- 
kad jord.  3.  gärde. 

ärtilen,  -ete,  ge-et,  itr.  s.  1.  vani.  sich  ~  arta  sig, 
gut,  schlecht:  väl,  illa.  Er  ist  so  geartet:  det 
är  hans  sätt.  2.  arta  sig  väl,  frodas,  trifvas. 

Arterie,  -n,  f.  pulsåder. 

artig,  a.  1.  artad,  lik,  nästan  blott  i  sms.,  t.  ex.  lift- 
artig :  luftartad.  2.  artig,  höflig,  belefvad. 
Er  sagte  ihr  viel  ~6S.-  han  sade  henne 
många  artigheter.  Ein  ~er  Herr:  en  be- 
lefvad, förekommande  herre.  3.  välartad, 
enäll,  t.  ex.  ~e  Kinder.  4.  täck,  nätt,  treflig, 
behaglig.  Ein  ~es  Mädchen:  en  täck,  be- 
haglig flicka.  Ein  ~es  Spielzeug:  en  nätt 
leksak.  5.  dugtig,  ej  liten.  Wir  sind  ~  ge- 
pflückt worden :  vi  ha  blifvit  dugtigt  ploc- 
kade, lurade. 

Artigkeit,  -enjf.  1.  artighet,  höflighet.  2.  snält 
sätt,  skick,  sedighet.  3.  täckhet,  behaglig- 
het. 

Artikel,  (kort  i),  -.■;,  -,  m.  1.  artikel,  paragraf, 
afdelning.  2.  artikel,  vara.  3.  gram.  artikel. 
-elnt[h]eilung,  -en,  f.  indelning  i  artiklar,  i 
paragrafer. 

Artikulation,  -en,  /.  artikulering. 

artikulierllen,  -te,  -t,  tr.  artikulera,  uttala. 

Artillerie,  -en,  f.  artilleri. 

Artillerist,  -en,  -en,  m.  artillerist. 

Artischocke,  (tifv.  "       ),  -n,f.  ärtskocka. 

Artist,  -en,  -en,  m.  konstnär,  artist. 

artistisch,  a.  konstnärlig,  artistisk. 


Arz[e]néi,  -en,  f.  läkemedel,  medikament, 
medicin.  ~  «e/iwera ;  taga  in  medicin,  -berei- 
tung.  O,  /.  tillagning  af  medikament,  -buch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  läkarebok.  -biichse,  -n,  f.  me- 
dikamentsask,  medikamentsdosa.  -gewicht, 
-[e]«,  -e,  n.  medicinalvigt.  -glas,  -es,  -er  f, 
w.  medikamentsflaska,  medicinglas.  -kunde, 
0.  -kunst,  -e  t,  /.  läkekonst,  medicin,  -mittel, 
-.<,  -,  n.  läkemedel,  medikament,  -schrank, 
-[_e']s,  -e  t,  ™.  medikamentsskåp.  -taxe,  -n, 
f.  medicinaltaxa.  -verschreibung,  -Vorschrift, 
-en,  f.  recept.  -wa[a]re,  -»,./".  apoteksvara. 
-Wissenschaft,  -en,  f.  medicin(sk  vetenskap). 

-zettel,  -.•;,   -,  m.  etikett  pi  medikament. 

arz[e]néillen,  -\e'\st,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  taga  in 
medicin,  medicinera.  II.  tr.  ordinera  medicin. 

arz[e]néilich,  a.  medicinal-. 

Arzt,  (äfv.  med  kort  vok.),  -es,  -e  f,  m.  läkare,  -ge- 
bühr, -en,  f.  läkarearvode. 

ärztlich,  (ftfv.  med  kort  vok.),  a.  läkare-,  t.  ex.  ~es 
Zeugnis:  läkarebevis,  r^esPersonal:  läkare- 
personal. ~  behandelt  werden:  vara  under 
läkarevård. 

As,  -ses,  -se,  n.  1.  aSS  (apotekarvigt).  2.  ess  p4  kort 
och  tärning.tr. 

Asbest,  -es,  -e,  m.  asbest. 

Ascése,  -n,  f.  askes,  botgöring. 

Ascét,  -en,  -en,  m.  asket,  botgörare. 

ascétisch,  a.  asketisk,  botgörare-. 

Asch,  -e.s-,  -e  f,  m.  1.  ett  slags  stenkruka.  2. 
harr(fisk). 

Aschjle,  -en,  f.  aska.  Biidi.  in  Sack  tmd  ~  bus- 
sen: göra  bot  i  säck  och  aska.  -becher,  -s, 
-,  m.  askbägare,  -fahl,  a.  askgrå,  -färben,  a. 
askfärgad.  -grau,  a.  askgrå,  -kuchen,  -s,  -, 
m.  glödkaka.  -en...  ex.  ~ähnlich,  a.  assklik. 
~becher  se  -becher.  ^^behälter,  -s,  -,  m. 
asklåda.  ~blei,  -[e]s,  O,  n.  vismut.  ~brödel, 
-s,  -,  m.  och  n.  askunge,  askpilt;  osnygg, 
smutsig  person.  ~fall,  -[e].'',  -e  f,  m.  1.  ask- 
regn. 2.  asklåda.  ~farbig,  a.  askfärgad. 
~krug,  -[e]s,  -e  f,  "i-  askurna.  <^lauge,  -n, 
f.   asklut.    ~loch,   -[e]s,   -er  f.  n.  askrum  i 

ugnar.     ~puddel,     ~puttel,    -S,    -,    m.    och    n.   = 

'^brödel.  ~salz,  -e.<,  -e,  n.  pottaska.  ~urne, 
-n,  f.  askurna.  —  -er...  Ex.  ~mittwoch,  -\e'\s, 

-e,  ni.  askonsdag,  onsdagen  efter  fastlagssöndagen, 
då  katolikerna  till  tecken  af  botgöring  bestr»  bufrudet 
med  aska. 

äscherlln,  -fe,  ge-t,  tr.  1.  förvandla  till  aska. 
2.  ^  bereda  aska  af.  3.  beströ  med  aska  p& 
askonsdagen,  jfr  Aschemiittwoch.  Äscherung,  f. 

äsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  =  aasen.  Äsung,/. 

Asiat,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,f.  asiat,  invånare 
i  Asien. 

asiatisch,  a.  asiatisk. 

Asien,  -s.  O,  n.  npr.  Asien. 

Ask...  se  Åse... 

Aspe  se  Kspe. 

Asphalt,  -[('].s-,  -e,  m.  asfalt. 

asphaltierllen,  -te,  -t,  tr.  belägga  med  asfalt. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haien,   S.  har  »et»  till  hjälpverb. 


Aspirant 


53 


auch 


Aspirant,  -en,  -en,  m.  aspirant,  sökande. 

Ass  sc  As. 

Assel,  -n,  /.  gråsugga. 

assen,  assen  so  aasen,  äsen. 

Assessor,  -ä,  Assessoren,  vi.  assessor. 

assimilierllen,  -te,  -t,  tr.  assimilera,  utjiimna, 
etw.  an  etw.:  ngt  med  ngt. 

Assistent,  -en,  -en,  vi.  assistent,  amanuens. 

assorli'erllen,  -te,  -t.  tr.  och  sich  ~  förse  (sifj) 
med  ett  rikhaltigt,  sorteradt  lager.  Assor- 
tiert sein :  vara  sorterad. 

Ast,  -es,  -e  t,  TO.  1.  gren.  Sich  in  Åste  teilen: 
grena  sig.  2.  puckel,  bimi.  sich  (dat.)  einen  ~ 
lachen:  skratta  sig  fördärfvad.  3.  kvist  i 
virke.  -Iiolz,  -es,  -er  t,  n.  grenvirke,  -knorren, 
-s,  -,  m.  =  Ast  .3.  -loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  kvist- 
hål, -los,  a.  1.  utan  grenar.  2.  kvistfri.  -reicli, 
-voll,  a.  kvistig,  -werk,  -[e]s,  O,  n.  samtliga 
grenarne  pi  ett  träd. 

astllen,  'Å%\\\Qn,-ete,ge-et,  itr.  h.  och  sich  ~  grena 
sig,  skjuta  grenar,  grenskott. 

Aster,  -/;,  _/".  aster. 

Ästhetik,  Ö,/.  estetik. 

Ästhetiker,  -s,  -,  m.  estetiker. 

ästhetisch,  a,  estetisk;  smakfull,  med  god 
smak. 

ästig,  a.  1.  grenig.  2.  kvistig. 

Ästling,  -[e]s,  -e,  vi.  fogelunge  som  kan  flyga 
frän  gren  till  gren. 

Astrolog,  -en,  -en,  m.  astrolog,  stjärntydare. 

Astrologie,  -en,  f.  astrologi. 

Astronom,  -en,  -en,  m.  astronom,  stjärnkunnig. 

Astronomie,  -en,  f.  astronomi. 

Asyl,  -[e]s,  -e,  n.  asyl,  fristad. 

Atelier,  -s,  -s,  n.  atelier. 

Atem,  -s,  O,  m.  anda,  andedrägt.  Sich  ausser 
~  laufen:  springa  sig  andfådd.  Ausser  ~ 
kommen  ei.  den  ~  verlieren:  tappa  andan. 
«^  holen  el.  schöpfen:  hämta  andan.  /;*  ei- 
nem ~  i  ett  andedrag,  -beschwerde, -?>,/. 
svårighet  att  andas,  -holen,  -s.  O,  n.  and- 
hämtning, -loch,  -[e]i',  -er  t,  n.  andhål,  -los, 
a.  andlös.  ■not[h].  O,  _/".  andnöd,  andtäppa. 
-2ug,  -[e]s,  -e  f,  m.  andedyig. 

Atheismus,  -,  O,  m.  ateism. 

Atheist,  -en,  -en,  vi.  ateist. 

Athem  se  Atem. 

Äther,  -s,  -,  m.  eter. 

ätherisch,  a.  eterisk. 

Athlet,  -en,  -en,  m.  atlet,  fäktare,  kämpe. 

athletisch,  a.  atletisk,  kämpe-. 

athmen  se  atvien. 

1.  Atlas,  -ses,  -se  ei.  vani.  Atlanten,  m.  atlas, 
kartbok. 

2.  Atlas,  -ses,  -se,  m.  atlas,  atlastyg,  atlas- 
väfnad. 

atlassen,  a.  af  atlas,  atlas-. 

ätmllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  1.  andas.  2.  biidi. 
dofta.  n.  tr  1.  andas,  inandas,  t.  ex.  eine 
reine  Luft,  Freude  ~.  2.  utandas,  sprida, 
t.  ex.  die  Blumen  ~  Gift,  der  Tyrann  atmet 


Mord.  III.  Sich  «v«,  t.  ex.  hier  atmet  die  Luft 
sich  leicht:  här  andas  maniätt.  Atmung,/, 
•s...  Ex.  ~beschwerde,  -n,  f.  andtäppa. 

ätmllen,  -ete,  (je-et,  tr.  0  glödga. 

Atmosphäre,  -n,  f.  atmosfär. 

atmosphärisch,  a.  atmosfärisk. 

Atom,  -[t].s,  -e  el.  %  -en,  n.  atom. 

ätSCh,    interj.    F   uttrycker  hin  och  Bkadoglädje,  ungef. 

ä!  el.  det  är  rätt  åt  dig. 

ätschllen,  -\es']t,  -te,  ge-t,  tr.  F  säga  ätsch,  peka 
finger,  räcka  lång  näsa  åt,  reta,  håna. 

Attentat,  -[e]s,  -e,  n.  attentat. 

Attentater,  -s,  -,  m.  person  som  begått  ei.  ämnar 
begå  ett  attentat. 

Attest,  Attestat,  -[e].s-,  -e,  n.  attest,  intyg,  be- 
vis. 

attestierllen,  -te,  -t,  tr.  intyga. 

attisch,  a.  attisk. 

Attraktion,  -en,  f.  attraktion,  dragningskraft. 

Attribut,  -[e]s,  -e,  n.  attribut,  bestämning. 

Ätz...  Ex.  -grund,  -[e]s,  -e  t,  ™-  ^  etsgrund. 
-kraft,  -e  t,  /•  etskraft.  -kunst,  -e  f,/.  ets- 
ningskonst, -manier,  -en,  f  #  etsnings- 
sätt,  -mittel,  -s,  -,  n.  med.  frätmedel.  -na- 
del,  -n,  f.  etsnål,  -stein,  -[e]s,  -e,  to.  med- 
frätsten,  lapis.  -v/asser,  -s,  -,  n.  etsvatten. 

ätzbär,  a.  som  kan  etsas  ei.  anfrätas. 

Atzel,  -n,  f   1.  skata.  2.  F  peruk. 

atzljen,  -{es'\t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  mata,  fodra. 
2.  locka  med  agn,  lägga  ut  bete  för.  II. 
Sich  ~  och  itr.  h.  äta,  beta.  Atzung,/. 

ätzllen,  -[eslt,  -te,  ge-t,  tr.  1.  fräta;  O  etsa, 
gravera;  med.  bränna.  2.  =  atzen.  Ätzung,/. 

au,  interj.  (smarta)  aj!  ~  weh!  aj,  aj !  aj  då! 

Au  se  Aue. 

auch,  konj.  1.  äfven,  också,  ock.  ~  so  einer: 
också  en  sådan,  en  sådan  till.  Soicohl  ... 
als  ~  såväl  ...  som,  både  ...  och.  Sie  thun 
es  ja  ~  ni  gör  det  ju  själf.  So  wird's  ~ 
sein:  så  kommer  det  också  att  bli.  Wozu 
r^f  hvartill  väl?  hvad  skulle  det  väl  tjäna 

till?     2.    efter    en    negation;    ~    nicht :  ej  häller. 

Lch  ~  nicht:  icke  häller  jag.  3.  äfven,  till 
och  med,  t.  ex.  ~  der  Kleinste  kann  dir 
schaden.  Ohne  'v/  nur  zu  fragen :  tili  och 
med  utan  att  fråga.  ~  dann  noch  als  . . . 
tili  och  med  när  ...  ~  nicht:  icke  ens,  t.  ex. 
man  muss  ~  den  Teufel  nicht  zu  schwarz 
malen.  ~  nicht  einer:  icke  en  enda.  4. 
Wenn  ei.  ob  r^j  om  ock,  om  än,  t.  ex.  wenn 
ihm  ryj  alles  glückt,  ist  er  doch  unzufrieden. 
Wenn  er  ~  noch  so  gross  ist  ei.  mag  er  'v/ 
noch  so  gross  sein,  so  ...  är  han  än  aldrig 
så  stor,  så  . . .  5.  än.  Wer  es  ~  {immerl  sein 
mag:  hvem  det  än  må  vara.  Was  er  ~ 
{immeri  sagen  mag:  hvad  han  än  må  säga. 
So  arm  sie  'x^  sind:  hur  fattiga  de  än  äro. 
Wie  dem  ~  [imme7']  sei:  hur  därmed  än 
må  förhålla  sig.  Wo  ~  immer:  hvarhälst 
än.  6.  iroQ.  just.  Las  hilft  ihm  ~  tvås  Rechts: 
det  tjänar  just  till  ngt,  det  hjälper  honom 


ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    Ö  teknisk  term.    »1» 


^ 


lilitärisk  term. 


Audienz 


54 


aufbewahren 


vackert.     7.    F  i  starkt  afl)öjande  talesätt,  t.  ex.  den 

Ten/el  ~/  zuvi  Watter  ~.'  fan  hälleri 
Audienz,  -en,  f.  audiens,   -zinimer,  -«,  -,  n.  au- 
dienssal. 

Aue,  -n,  f.  slätt  kring  ett  vattendrag;  ängd.  lläjd 
i  allmh.,  i  sht  en  vacker,  anslScnde. 

Auer,  -s,  -,  vi.  uroxe,  -halin,  -[e]s,  -e  t,  ?«• 
tjädertupp.  -henne,  -«,  /.  -huhn,  -s,  -er  f,  n. 
tjäderhöna,  tjäder,  -kalb,  -[e]s,  -erf,  n.  kalf 
af  uroxe,  -kuh,  -c  f,  /.  uroxens  hona.  -ochs, 
-en,  -en,  m.  uroxe. 

auf,    I.    p)-ep.     A.    med    dat.     1.    på,    t.  ex.    »N/  dem 

Tische  liegen;  ~  dem  Balle,  der  Flucht,  dem 
Lande,  der  J(igd,  dem  Schlosse,  dem  Ho/e, 
der  Strasse,  seinem  Zimmer  sein ;  <>.•  beiden 
Augen  blind  seiti;  -v/  einem.  Fitsse  hinken. 
~  der  Stelle :  på  stallet,  genast.  2.  »fversättes 
ej,  t.  ex.  »N/  welchem  Wege  kommt  erf  hvilken 
väg  kommer  han?  3.  (surskUda  faii).  ~  dem 
Rückzuge :  vid,  under  återtåget.  ~  der  Reise : 
på,  under  resan.  ~  der  gamen  Welt :  i  hela 
verlden,  på  hela  jorden.  Fs  hat  eiw.  ~  sich: 
det  är  ngt  bevändt  därmed.  B.  med  aek.  1. 
på,  t.  éx.  etw.  /V/  den  Tisch  legen;  einen  Wech- 
sel o.«  j'mdn  ziehen;  ~  die  Jagd  gehen;  ~ 
etw.,  ~  die  Bitte  jnuh  antworten;  "^  etw. 
los  gehen;  ~  eine  Mark  gehen  hundert  Pfen- 
nig;  ~  Lehen  und  Tod;  die  Uhr  ist  ein, 
drei  Viertel  ~  vier;  ~  diese  Weise,  r^^  fol- 
gende Art  handeln;  ~  deutsch,  ~  schwe- 
disch; ~  et^l;.,  jmdn  folgen.  ~  Treu  und 
Glauben:  på  heder  och  ära.  ~  Ihre  Gefahr 
[hin'\  :  på  eder  risk.  ~  Kredit:  på  räkning, 
på  kredit.  Diese  Wörter  endigen  'v/  -a .-dessa 
ord  sluta  på  -a.  2.  ut  på,  t.  ex.  o^  die  Strasse, 
den  Ifof  das  Feld  gehen.  3.  upp  på,  upp  till, 
t.  ex.  ~  das  Dach,  sein  Zimmer,  das  Schloss 
gehen.  4.  ned  på,  t.  ex.  ~  das  Dach,  die  Erde 
fallen.  5.  tili,  t.  ex.  ~  die  Post,  den  Markt  ge- 
hen; ~  das  Land,  seine  Güter,  die  Hochzeit 
reisen;  r^  die  Welt  kommen;  sein  Vermögen 
wird  '\j  hunderttausend  3lark  geschätzt ;  f^^ 
jmds  Namen  getauf  t  sein.  Bis  r^  den  Letzten : 
tili  sista  man.  ~  den  Abend  einladen: 
bjuda  till  kvällen.  6.  på,  i  enlighet  med, 
till  följd  af,  t.  ex.  ~  meinen  Befehl,  ineine 
Bitte,  mein  Verlangen.  7.  för,  t.  ex. »%/  seinen 
Teil:  för  sin  del;  ~  einen  Augenblick,  das 
ganze  Leben ;  ~  alle  Fälle.  8.  ~  ...  2«:  mot 
...  hän,  åt  ...  till,  t.  ex.  ~  das  Schloss  zti. 
9.  ~  . . .  hin :  på  grund  af,  t.  ex.  ~  dein  Wort 
hin.  10.  (särskilda  fall).  Sich '^  den  Wegmachen: 
begifva  sig  åstad,  på  väg.  ~  Wiedersehen : 
vi  ses  igen,  au  revoir.  ~  den  ersten  Blick: 
vid  första  påseende.  ~  etw.  stolz  sein:  vara 
stolt  öfvcr  ngt.  r^  jmds  Gesundheit  trinken: 
dricka  ngns  skål.  II.  adv.  1.  ~  und  ab: 
fram  och  tillbaka.  ~  und  nieder:  upp  och 
ned.  Er  war  schon  ~  und  davon:  han  var 
redan  sin  kos.  2.  i  «ms.,  t.  ex.  berg^^j  uppför 
bärget,  .ttrom'>^  uppför  strömmen;  strass»^, 


strassab :  gata  upp  och  gata  ned.  Von  klein '\- 
från  barndomen.  Von  unten  ~  dienen:  tjäna 
upp  sig  från  simpel  soldat.  3.  öppen,  t.  ex. 
die  Thür,  das  Thor  ist  ~.  Die  Augen  ~.'  se 
upp!  4.  Noch  ~  sein:  ännu  vara  uppe.  Wohl 
~  .''(in:  vara  vid  godt  mod.  III.  interj.  ~.' 
wohl  r^!  frisch  ~.'  upp!  välan!  IV.  konj.  >>.- 
dass:  på  det  att,  för  att. 

Anm.  Auf  l  sms.  med  verb  ar  alltid  betonadt  och 
bildar  oäkta  sms.  samt  betecknar  riktning  uppä.t,  öpp- 
nande, RSrbrukaude,  afslutande,  början.  Inverkan,  uppre- 
pande, tillväxt. 

aufächzen,  itr.  h.  skrika  till,  högt  jämra  sig. 

aufackern,  tr.  1.  plöja  upp  åkern,  luckra.  2. 
plöja  upp  ur  åkern,  t.  ex.  Steine,  Knochen. 

aufarbeiten,  I.  tr.  1.  arbetande  förbruka,  göra 
slut  på,  t.  ex.  den  ganzen  Vorrat.  2.  dyrka 
upp,  t.  ex.  Thüren,  Schlösser.  Äu.  sich  (dat.) 
die  Hände  ~  arbeta  sonder  sina  händer,  sä 
att  det  går  hål  på  skinnet.  3.  hjälpa  upp,  reno- 
vera, t.  ex.  einen  Rock.  II.  Sich  ~  arbeta 
upp  sig.  III.  itr.  h.  1.  sträfva  uppåt.  2. 
göra  slut  på  arbetet. 

aufät[h]men,  itr.  h.  andas  djupt,  fritt,  hämta 
and.-m. 

aufätzen,  tr.  uppföda,  t.  ex.  Vögelchen:  fogel- 
ungar. 

aufbacken,  tr.  1.  baka  om,  t.  ex.  altes  Brot.  2. 
baka  slut  på,  t.  ex.  das  Mehl.  3.  bakafa.stjfästa. 

aufbahren,  tr.  sätta  på  en  bår,  t.  ex.  den  Sarg. 

Aufbau,  -[e]s,  O,  m.  uppbyggande. 

aufbauen,  tr.  bygga,  bygga  upp,  afv.  biidi.  upp- 
bygga. 

aufbäumen,  itr.  h.  jäg.  taga  träd,  träa;  klättra 
upp  i  ett  träd. 

aufbäumen,  I.  tr.  1.  t  resa  upp.  2.  0  bomma 
upp,  t.  ex.  das  Geicebe.  II.  Sich  ~  stegra 
sig,  äfv.  biidi.  uppresa  sig  mot  ngt.  m.  itr.  h. 
=  aufbäumen. 

aufbaus[ch]en,  I.  tr.  uppblåsa,  t.  ex.  die  Bal- 
ken ;  göra  pösande,  pösig,  t.  ex.  Kleider.  II. 
itr.  h.  pösa,  svälla. 

aufbeben,  itr.  s.  förskräckt  spritta  till. 

aufbefinden,  sich  ~  vara  uppstigen,  vara  uppe. 

aufbegehren,  itr.  h.  uppträda  fordrande,  träta, 
väsnas. 

aufbehalten,  tr.  1.  behålla  på,  t.  ex.  den  Hut. 
2.  hålla  öppen,  t.  ex.  die  Augen.  3.  förvara, 
gömma. 

aufbeissen,  tr.  bita  iipp,  bita  sönder,  öppna 
ined  tänderna,  t.  ex.  eine  Nuss. 

aufbekommen,  tr.  1.  få  upp,  t.  ex.  die  Thür.  2. 
få  på  sig,  t.  ex.  den  Hut.  3.  uppäta.  4.  få 
till  lexa.  t.  ex.  ein  Kapitel  im  Cicero. 

aufbellen,  I.  itr.  h.  skälla  till,  gifva  skaU.  II. 
tr.  väcka  genom  att  skälla. 

aufbersten,  itr.  s.  spricka,  spricka  upp,  spric- 
ka sönder.  Aufberstung,  f. 

aufbessern,  tr.  förbättra,  upphjälpa.  Aufbes- 
serung, /. 

aufbewahren,  tr.  förvara,  gömma.  Aufbewahrung, 


O    saknar  plur.    f  •"ar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt   verb.    k,  har  liaben,    S.  har  sein  till   hjälpverb. 


aufbiegen 


55 


aufdrehen 


f.  -s...  Ex.  ~kammer,  -»,  /.  förvaringsrum, 
handkammare.  ~ort,  -[e]s,  -eci.-erf,  '>^platz, 
-es,  -e  t)  ~raum,  -[e].s-,  -e  f)  »»•  fürvarings- 
ställe,  förvaringsrum. 

aufbiegen,  tr.  1.  böja  uppåt.  2.  böja  upp, 
böja  isär. 

aufbieten,  I.  tr.  1.  kungöra,  lysa  iipp,  lysa 
for,  t.  ex.  ein  Brautpaar.  2.  uppbåda,  sam- 
mankalla. 3.  uppbjuda,  t.  ex.  alle  seine  Kräfte, 
seine  ganze  Beredsamkeit.  II.  itr.  h.  Jmdm 
~  lexa  upp  ngn.  Aufbietung,  f. 

aufbinden,  tr.  1.  knyta  upp,  lösa  upp.  2.  binda 
på,  t.  ex.  jmdm  eine  Ilauhe.  Biiai.  jmdm  etw. 
~  inbilla  ngn  ngt,  slå  i  ngn  en  dalkarl.  3. 
binda  upp,  fästa  upp,  t.  ex.  Reben,  ein  Kleid, 
den  Pferdeschwanz.  4.  binda,  binda  ihop, 
t.  ex.  das  Getreide. 

aufblähen,  I.  tr.  blåsa  upp,  göra  uppblåst. 
Aufgebläht:  uppblåst,  pösande.  II.  Sich  <x/ 
blifva  uppblåst,  svälla,  pösa.  Aufblähung,  y. 

aufblasen,  I.  tr.  1.  =  aufblähen,  jfr  aufge- 
blasen. 2.  blåsa  upp,  sfi,  att  ngt  öppnar  sig,  t.  ex. 
das  Thor.    3.  blåsa  upp,  si  att  ngt  höjer  sig,  t.  ex. 

eine  Feder,  das  Feuer.  4.  väcka  med  musii;  af 
blisinstrument.  II.  Sich  »v.  =  aif blähen  II. 
III.    itr.    h.    spela   upp    med  blåsinstrument,  t.  ex. 

zum  Tanze. 

aufblättern,  I.  tr.  1.  Ein  Buch  ~  slå  upp, 
bläddra  i  en  bok.  2.  Ei7ie  Ense  ~  veckla 
upp  bladen  på  en  ros.  II.  Sich  ~  spricka 
ut,  slå  ut. 

aufbleiben,  itr.  s.  1.  förblifva  öppen.  2.  stan- 
na uppe. 

Aufblick,  -[e]s,  -e,  m.  uppåt  riktad  blick.  Im 
~  zu...  med  blicken  riktad  uppåt  mot  ..., 
fästad  på  ... 

aufblicken,  itr.  k.  1.  blicka  uppåt,  höja  blic- 
ken. 2.  blixtra  till,  kasta  ett  sken. 

aufblinzeln,  itr.  h.  plirande  blicka  iippåt. 

aufblitzen,  itr.  s.  och  h.  blixtra  till;  plötsligt 
framträda,  visa  sig. 

aufblühen,  itr.  s.  spricka  ut,  slå  ut;  upp- 
blomstra. Biidi.  eine  ~de  Schönheit :  en  blif- 
vande  skönhet. 

Äufblüt[h]e,  -n,  f.  utsprickning;  uppblom- 
string. 

aufbohren,  tr.  0  borra  upp,  borra  hål  i. 

aufborgen,  tr.  upplåna,  låna  ihop. 

aufbrassen,  tr.  i  brassa  upp. 

aufbraten,  tr.  steka  upp. 

aufbrauchen,  tr.  förbruka. 

aufbrauen,  tr.  1.  brygga.  2.  vid  brygd  använda. 

aufbrausen,  itr.  h.  och  s.  brusa  upp,  i  sht  Miai.; 
jäsa  upp,  bornera. 

aufbrechen,  I.  tr.  bryta  upp,  t.  ex.  einen  Brief, 
eine  Thür,  den  Acker.  II.  itr.  s.  1.  öppna 
sig,  t.  en. die  Blume  bricht  aif.  Das  Geschwür 
bricht  auf:  det  går  hål  på  bulnaden.  2. 
bryta  upp,  afmarschera. 

aufbreiten,  tr.  breda  på,  breda  ut  på.  Aufbrei- 
tung,/. 


aufbrennen,  I.  tr.  1.  bränna  upp.  2.  med.  brän- 
na hfti  p&,  t.  «X.  ein  Geschwür.  3.  genom  eld 
renovera,  t.  ex.  schmutziges  Silber,  Alessing. 

4.    bränna    in    medels    brännjärn,    t.   ex.  auf  das 

Fasa  ein  Zeichen  ~.  Biiai.  jmdm  eins  ~  ge 
ngn  på  pälsen.  II.  Sich  ~  brinna  upp.  III. 
itr.  s.  1.  brinna  upp.  2.  bränna  på,  vara 
brännande,  t.  ex.  die  Mittagssonne  brennt  auf. 

aufbringen,  tr.  1.  få  upp,  lyckas  öppna,  t.  ex. 
eine  Thür.  2.  få  på  benen,  t.  ex.  einen  Kran- 
ken. 3.  draga  upp,  uppföda,  t.  ex.  Tiere, 
Kinder;  uppföra,  t.  ex.  einen  Bau;  upp- 
drifva,  t.  ex.  Handel  und  Gewerbe.  4.  bringa, 
sätta,  ställa  upp  på  sin  plats,  t.  ex.  das  Ge- 
treide  auf  den  Kornboden :  på  magasinet, 
das  Garn  auf  den  Webebaum :  på  väfbom- 
men.  5.  komma  upp  med,  hitta  på,  bringa 
å  bane,  t.  ex.  eine  Mode.  6.  skaifa  ihop,  an- 
skaffa, t.  ex.  Geld,  Truppen,  Zeugen,  Be- 
weise. 7.  "i»  uppbringa,  kapa,  t.  ex.  ei«  Schiff. 
8.  förtörna,  reta,  jfr  aufgebracht.  Aufbrin- 
gung, /. 

Äufbringer,  -s,  -,  m.  i-  kapare. 

auf  brooken,  tr.  bryta  i  små  (muns)bitar. 

aufbrodeln,  itr.  s.  koka  upp. 

Aufbruch,  -[e].s,  -e  f,  m.  1.  uppbrytande.  2. 
åkerbr.  Uppodling.  3.  Uppbrott. 

aufbrühen,  tr.  kouk.  afskålla. 

aufbrummen,  itr.  h.  brumma  till. 

aufbuden,  itr.  h.  slå  upp  ett  stånd,  en  bod. 

aufbügeln,  tr.  med  stryk-  eller  prässjärn  ånyo  stryka, 

stryka  öfver,  prässa. 
aufbürden,  tr.  påbörda,  t.  eTi.  jmdm  eine  Last; 

biidi.  lägga  till  last.  Aufbürdung,  /. 
aufbürsten,  tr.  1.  borsta  upp,  med  borste  stryka 

upp.    t.    ex.    die    Haare.     2.    borsta,  med  borste 

snygga  upp,  t.  ex.  den  Rock. 
aufdämmen,  tr.  uppdämma. 
aufdämmern,  itr.  s.  och  h.  gry. 
aufdampfen,  I.  itr.  s.  uppstiga  som  ånga.  II. 

tr.  F  eine  Cigarre  ~  röka  upp  en  cigarr. 
aufdecken,  tr.  1.  lägga,  breda  på,  öfver,  t.  ex. 

das  Tischtuch;  duka,  t.  ex.  den  Tisch.  2.  af- 

täcka,  afhölja,  afslöja.  Aufdeckung,  y, 
aufdeichen,  tr.  uppdämma  en  dam. 
aufdienen,   itr.  h.  och  sich  ~  ii<  tjäna  upp  sig, 

t.  ex.  vom  Gemeinen:  från  gemene  man. 
aufdocken,  tr.  sätta,  lägga  i  binge,  i  skyl,  t.  ex. 

Flachs,  Getreide. 
aufdonnern,  I.  itr.  s.  dundrande  fara  upp.  II. 

tr.  dundrande  väcka,  jaga  upp. 
aufdorren,  itr.  s.  torka,  förtorka. 
aufdörren,  tr.  torka,  t.  ex.  Obst. 
aufdrängen,  l.tr.  1.  genom  påträngning  öppna, 

t.   ex.    die    Thür.    2.    tränga  upp,  uppåt.  3. 

biidi.  jmdm  etw.  ~  påtruga  ngn  ngt.  II.  Sich 

jmdm  ~  truga  sig  på  ngn. 
aufdrehen,  I.   tr.  1.  vrida  upp,  sno  upp,  t.  ex. 

den   Halm:  kranen,   den   Strick.   2.  vrida, 

skrufva  på.   Biidi.  jmdm  etw.r^  inbilla  ngn 

ngt.  II.  Sich  ~  sno  upp  sig. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term,    4*  ^«term.   »S«  militärisk 


aufdreschen 


56 


auffordern 


aufdreschen,  tr.  1.  tröska  slut  på,  t.  ex.  das 
Getreide.  2.  tiidi.  F  jmdm  eins  ~  ge  ngn  pä 
huden. 

aufdringen,  I.  itr.  s.  tränga  upp,  höja  sig,  stiga. 
II.  tr.  och  sich  ~  =  aujdrängen  I,  3 ;  II. 

aufdringlich,  a.  påflugen,  efterhängsen,  oför- 
skämd. 

Aufdringlichl<eit,  -en,  f.  påflugenhet,  oför- 
skämdhet. 

Aufdringling,  -[e].s  -c,  m.  påflugen,  oförskämd 
person. 

aufdrucken,  tr.  trycka  pi,  t.  ei.  Muster,  Figuren 
auf  Zeug.  -, 

aufdrücken,  tr.  1.  påtrycka,  trycka  på,  t.  ex 
dem  Pergamente  ein  Siegel,  den  Wangen 
Küsse.  2.  gnm  påtryckning  Öppna,  t.  ex.  die  Tliiir; 
trycka  sönder,  t.  ex.  ein  Geschwür.  Aufdrük- 
kung,/. 

aufducken,   itr.   .«.   oct   sich  ~  dyka  upp,  resa 

sig  ur  huk.inde  stiiUning. 

aufdunsen,  itr.  s.  och  sich  ~  svälla,  uppsvälla. 
Aufgedunsen:  uppsväld,  uppblåst. 

aufdunsten,  itr.  s.  dunsta  bort.  Aufdunstung,/. 

aufeggen,  tr.  åkerbr.  harfva,  uppharfva. 

aufeinander,  adv.  på  hvarandra,  t.  ex.  ~  liegen, 
~  fc^iJen.  ~  häufen:  hopa  på  hvartannat. 
lägga  huller  om  buller,  'n,  platzen :  våldsamt 
stöta  samman,  -v-  türmen:  torna  upp.  -folge, 
O,  /.  oafbruten  följd,  sukcession.  -stöss, 
•es,  -e  t,  m.  sammanstöt. 

aufeisen,  I.  tr.  isa,  isa  upp,  t.  ex.  einen  Teich. 
II.  Sich  ~  bryta  upp,  rensa  sig  frän  is. 

Aufenthalt,  -[ejs,  -e,  m.  1.  uppehåll;  försin- 
kande. 2.  vistelse.  3.  vistelseort,  -s...  ex. 
~dauer.  O,  f.  vistelsens  längd.  ~karte,  -n, 
f.  skriftlig  tillåtelse  att  vistas  ognstades. 
o-ort,  -[e].<,  -e  ei.  -er  t,  m.  vistelseort.  ~zeit, 

•en,f.  uppehåll,  t.  ex.  vid  järnvägsstationer. 

auferbauen,  tr.  uppbygga,  arv.  biidi 

auferbaulich,  a.  uppbygglig. 

auferlegen,  tr.  pålägga,  jmdm  etw.:  ngn  ngt. 
Sich  (dat.)  Zwang  ~  lägga  band  på  sig.  Auf- 
erlegung, /. 

auferstehen,  itr.  s.  uppstå,  i  sht  från  de  döda. 
Auferstanden:  uppstånden. 

Auferstehung,  O,  /.  uppståndelse  frin  <ie  dsda. 

auferwachen,   itr.   s.  uppvakna,   uppstå,   i  sht 

frln  de  d.Ma. 

auferwecken,   tr.   uppväcka,   i  sht  n&n  de  döda 

Auferweckung./. 
Auferwecker,    -.-^^,  -,  m.  Christus  wird  unser  ~ 

sein  :  Kri.^tus  skall  uppväcka  oss. 
auferziehen,  tr.  uppfostra.  Auferziehung,  /. 
aufessen,   I.   tr.   uppäta,   förtära.    U.    itr.  h. 

sluta  äta. 
auffädeln,  tr.  1.  uppträda  på  en  tråd,  t.  ex.  Perlen. 

2.  tråckla  på. 
auffahren,  I.  iti\  s.   1.  springa  upp,  plötsligt 

öppna  sig,  t.  ex.  die  Thür  fuhr  auf.  2.  fara 

upp,   stiga  upp,  t.  ex.  zum  Himmel.  3.  fara, 

rusa,  störta  upp,  t.  ex.  ans  dem  Schlafe.  4. 


biidi.  fara  ut  i  vredesmod.  5.  åka  upp,  köra 
fi-am.  6.  äfv.  h.  köra  på,  i  sätta  på  grund. 
II.  tr.  1.  köra  upp,  fram,  t.  ex.  Wagen,  Ge- 
schütze. 2.  köra  på,  t.  ex.  Kies  auf  eine 
Chaussee.  3.  köra  sönder,  t.  ex.  den  Weg. 

Auffahrt,  -en,  f.  1.  uppfarande,  färd  uppför, 
uppstigning.  2.  uppkörande,  framkörande. 
3.  uppkörsväg,  allé,  aveny.  4.  i  en  kajs 
lutning  mot  vattnet. 

auffallen,  I.  itr.  s.  1.  falla  på  ngt.  2.  falla  upp, 
t.  ex.  das  Buch  »j  lassen.  3.  Etio.  fällt  jmdm 
auf:  ngn  lägger  märke  till  ngt,  förvånas, 
öf verraskas  af  ngt.  ~rf  =  auffällig.  II.  tr. 
Sich  (dat.)  den  Kopf  <^  falla  och  slå  hål  på 
hufvudet. 

auffällig,    a.    påfallande,   i   ögonen   fallande, 
öfverraskande,  besynnerlig.  Sich  •^machen: 
I      göra  sig  bemärkt. 

Auffälligkeit,    O,  /.  egendomlighet,  besynner- 
I      lighet,  anstötlighet. 

I  auffalten,    tr.  1.   veckla  upp.  2.  lägga  i  veck. 
3.    Die   Hände   ~    sträcka  upp  de  knäppta 
I      händerna. 

I  auffangbar,  a.  som  kan  uppfångas. 
■  auffangen,  tr.  1.  uppfånga.  2.  %  upplyfta. 

auffärben,  tr.  1.  omfärga,  ommåla,  renovera. 
2.  måla  upp,  mM.-inde  förbruka. 

auffasern,  tr.  rispa  upp. 

auffassen,  tr.  1.  taga  ixpp,  uppfånga.  2.  upp- 
fatta, taga  på  ett  visst  sätt,  förstå. 

Auffassung,  -en,  f.  uppfattning,  -s...  ex.  ~fähig- 
keit,  ~kraft,  5,  /.  ^vermögen,  -s,  O,  n.  upp- 
fattningsförmåga. ~weise,  -n,  f.  sätt  att 
uppfatta,  att  se, 

auffeilen,  tr.  fila  upp, 

auffeuchten,  tr.  lätt  fukta. 

auffiedein,  tr.  och  itr.  h.  spela  på  fiol. 

auffindbar,  a.  som  kan  hittas,  finnas. 

auffinden,  tr.  uppfinna;  finna,  hitta.  Auffin- 
dung, /. 

Auffinder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  upphittare, 
tillvaratagare. 

auffischen,  tr.  uppfiska. 

aufflackern,  itr.  s.  fladdrande  upplåga,  blossa 
upp. 

aufflammen,  I.  itr.  s.  flamma  upp.  II.  tr.  wiai. 
elda,  egga. 

aufflattern,  itr.  s.  fladdra  upp,  flaxa  upp. 

aufflechten,  tr.  1.  fläta,  lägga  upp  i  flätor, 
t.   ex.    einem   Mädchen   die  Haare.    2.  fläta 

"PP- 

aufflicken,  tr.  lappa,  laga,  sy  på;  biidi.  pådikta. 

auffliegen,  itr.  s.  1,  flyga  upp.  2.  biiai.  flyga, 
rusa,  springa  upp.  3.  biidi.  [in  Rauch]  ~  gå 
upp  i  rök,  bli  om  intet. 

aufflimmern,  itr.  h.  glimma,  skimra  fram. 

Aufflug,  -[e]s,  -ef,m.  uppflygande,  fiygt  uppåt. 

Aufforderer,  -s,  -,  m.  Auffordrerin,  -nen,  f.  per- 
son som  uppfordrar, 

auffordern,  %  auffodern,  tr.  1.  uppfordra,  upp- 
mana,  t.  ex.  jmdn  zur  Mitwirkung :  ngn  att 


O   saknar  plur.   j*  har  omljad.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb,   k.  har  Aoie»,   S.  har  tein  tiU  hjälpverb. 


Aufforderung 


57 


aufhäkels 


medverka;  JS«  die  Festung  zur  Übergabe: 
fästningen  att  gifva  sig.  2.  utmana,  t.  ex. 
zum  Kampfe,  zum  Duell.  '\jd :  utmanande, 
förolämpande,  t.  ex.  ~rfe  Reden.  3.  bjuda 
upp,  t.  ex.  zum  Tame.  4.  taga  i  anspråk,  t.  ex. 
jmds  Scharfsinn,  Geistesgegenwart. 

Aufforderung,  -en,  f.  uppfordran,  uppmaning; 
anmaning;  utmaning;  uppbjudning,  -s...  Ex. 
'vschreiben,  -s,  -,  «.  1.  inbjudningsbref.  2. 
anmaningsbref. 

auffordern,  tr.  O  uppfordra,  upphämta. 

auffressen,  tr.  om  djur  och  P  om  människor:  Uppäta, 

sluka,  äfv.  biidi.  tära. 
auffrischen,  I.  tr.  uppfriska,  förnya,  renovera. 

II.  Sich  'N-  uppfriskas,  förnyas.    III.  itr.  h. 

i^  der    Wind  frischt   auf:   vinden  friskar 

upp.  Auffrischung,/, 
auffugen,   auffügen,   tr.  O  sätta  på,  foga  till 

ofvanpi._ 

aufführbar,  a.  som  kan  uppföras. 

aufführen,  I.  tr.  1.  uppföra,  bygga,  t.  ex.  ein 
Gebäude.  2.  hopa,  uppkasta,  t.  ex.  Erde  um 
einen  Baum.  3.  föra  upp,  låta  uppstiga.  4. 
föra,  framföra,  låta  framträda,  t.  ex.  die 
Besiegten  im  Triumphe,  Zeugen.  5.  uppföra, 
spela,  gifva,  t.  ex.  ein  Schauspiel,  eine  Rolle. 
II.  Sich  ~  uppföra  sig,  bete  sig.  Auffüh- 
rung, /. 

auffüllen,  tr.  1.  fylla,  uppfylla,  fylla  i,  t.  ex.  ein 
Loch.  2.  fylla  på,  hälla  i,  t.  ex.  Wein;  ösa 
upp,  t.  ex.  Suppe.  Auffüllung,/. 

auffurchen,  tr.  fåra,  fåra  upp. 

auffuttern,  tr.  1.  lägga  på,  t.  ex.  Kälher.  2.  fo- 
dra upp,  fodra  slut  på,  t.  ex.  das  Heu.  Auf- 
futterung, /. 

auffüttern,  tr.  1.  =  auffuttern.  2.  fodra,  t.  ex. 
einen  Roch.  Auffütterung,  /. 

Aufgabe,  -n,  f.  1.  uppgift;  problem,  lexa. 
Häusliche  ~w:  hemlexor.  Handel,  laut  ~  en- 
ligt order.  2.  afiemnande,  t.  ex.  eines  Briefes. 
3.  öfvergifvande,  afstående  ifrån,  nedläg- 
gande, t.  ex.  eines  Amtes,  eines  Geschäftes. 
-schein,  -[e]s,  -e,  m.  inlemningsbevis,  kvitto 

a  inlemnad  fürsündelse.    -Stempel,  -S,  -,  m.   inlem- 

ningspostanstaltens  stämpel. 

aufgabeln,  tr.  1.  taga  på  gafEel.  2.  biidi.  F  fiska 
reda  på,  snappa  upp. 

Aufgang,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  uppgång;  uppgåen- 
de, uppstigning.  2.  öppnande.  Der  «x*  des 
Eises :  islossningen. 

aufgären,  itr.  s.  jäsa  upp. 

aufgattern,  tr.  F  snappa  upp. 

aufgeben,  tr.  1.  aflemna,  t.  ex.  einen  Brief,  ein 
Telegramm,  sein  Gepäck.  2.  sätta  fram,  ser- 
vera, t.  ex.  Speisen.  3.  båuspei.  den  Bali  ~ 
kasta  bållen.  4.  Jmdm  etw.  ~  gifva  ngn 
ngt  att  utarbeta,  att  lösa,  att  tyda,  i  lexa, 
t.  ex.  Schularbeiten,  ein  Rätsel.  Aufgegebene 
Arbeiten:  lexor.  5.  angifva,  uppgifva,  t.  ex. 
den  Preis  einer  Ware.  6.  uppgifva,  afstå 
ifrån,   gifva   förlorad,  t.  ex.   alle   Hoffnung, 


einen  Prozess,  einen  Kranken.  Den  Geist  -v» 
gifva  upp  andan. 

Aufgeber,  -s,  -,  m.  1.  aflemnare,  t.  ex.  eines 
Briefes.  2.  framställare,  t.  ex.  eines  Rätsels. 

aufgeblasen,  a.  uppblåst,  högmodig. 

Aufgeblasenheit,  0,/.  högmod. 

Aufgebot,  -[ej.t,  -e,  n.  1.  i  sm  iiJ,  uppbåd,  upp- 
bådande. 2.  uppbjudande,  t.  ex.  mit  ~  aller 
Kräfte.  3.  kungörelse,  lysning. 

aufgebracht,  a.  uppbragt,  förbittrad. 

aufgehen,  I.  itr.  s.  1.  gå  upp,  framträda,  blifva 
synlig,  t.  ex.  die  Sonne,  die  Saat  geht  auf, 
ein  Licht  geht  mir  auf.  2.  stiga,  gå  upp- 
för, t.  ex.  der  Weg  geht  auf.  3.  jäsa,  höja 
sig.  4.  uppstiga,  uppstå,  t.  ex.  ein  starker 
Staub  geht  auf.  5.  gå  upp,  öppna  sig,  t,  ex. 
der  Brief,  die  Naht,  das  Eis,  der  Knoten 
geht  auf.  Biidi.  die  Augen  sind  ihm  aufge- 
gangen: han  har  fått  ögonen  öppnade.  6. 
spricka  ut,  slå  ut,  t.  ex.  Blumen  gehen  auf. 
7.  gå  åt,  t.  ex.  viel  Geld  ~  lassen.  8.  gå  upp 
i,  t.  ex.  in  Rauch ;  äfv.  widi.  in  etw.,  in  einen 
andern  ~.  9.  rakn.  gå  jämt  ixpp,  t.  ex.  2  in  6 
geht  auf.  II.  tr.  Sich  (dat.)  die  Fasse  ~  gå 
hål  på  fötterna,  få  skoskaf. 

aufgeien,  tr.  i^  giga  upp. 

aufgeigen,  tr.  och  itr.  h.  spela  på  fiol. 

aufgeklärt,  a.  upplyst;  frisinnad. 

Aufgeld,  -[e]s,  -er,  n.  1.  handpengar.  2.  mellan- 
gift,  agio;  växelpengar. 

aufgelegt,  «.  upplagd,  hogad. 

aufgeräumt,  a.  upprymd,  glad. 

Aufgeräumtheit,  O,/,  upprymdt  sätt,  glädtig- 
het. 

aufgeregt,  a.  upprörd. 

aufgeweckt,  a.  vaken,  munter,  liflig. 

Aufgewecktheit,  O,  /.  öppen  blick,  liflighet. 

aufgiessen,  tr.  gjuta,  hälla,  slå  på,  t.  ex.  Wasser 
auf  den  Thee. 

aufglänzen,  itr.  s.  glänsande  uppstiga,  glänsa. 

aufglätten,  tr.  glätta,  släta  ut,  jämna. 

aufglimmen,  itr.  s.  glimma  till,  börja  glimma. 

aufglühen,  I.  itr.  s.  ånyo  glöda,  fatta  eld.  II. 
tr.  1..  uppglödga.  2.  uppbränna. 

aufgraben,  tr.  1.  uppgräfva,  gräfva,  utgräfva. 
2.  gravera  pi.  Aufgrabung,  f. 

aufgrasen,  tr.  afbeta. 

aufgreifen,  tr.  gripa,  fatta  tag  i. 

aufgrünen,  itr.  s.  grönska,  slå  ut;  ånyo  grön- 
ska. 

aufgUrten,  I.  tr.  1.  mea  gjord  ei.  gördei  fästa, 
spänna  på,  t.  ex.  dem  Pferde  den  Sattel.  2. 
uppskörta,  fästa  upp.  3.  spänna  upp  en  gjord 
el.  gördel.  II.  Sich  ~  fästa  upp  sina  kläder. 

Aufguss,  -es,  -e  t,  "*•  pågjutning,  påhällning. 

aufhaben,  tr.  1.  hafva  på  sig,  t.  ex.  den  Hut.  2. 
hafva  öppen,  t.  ex.  den  Mund.  3.  hafva  i 
lexa. 

aufhacken,  <r.  l.upphacka,  upphugga.  2.  hugga 
slut  på. 

auf  häkeln,  ;r.  l.virkaupp,  virka  slut  på.  2.  =  f»u. 


F  famil 


P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -t« 


jj; 


aufhaken 


58 


aufklauben 


aufhaken,  I.  tr.  1.  häkta  upp.  2.  med  hake 
upptaga.  II.  Sich  ~  häkta  upp  sina  kläder. 

aufhalsen,  ti:  F  jmdm  etw.  ~  lassa  på  ngn  ngt. 

Aufhält,  -[«•].':,  -e,  m.  uppehåll,  dröjsmål. 

aufhalten,  I.  tr.  1.  hålla  upp.  2.  hålla  öppen, 
t.  ex.  (lie  Tliiir,  die  Augen.  3.  uppehålla, 
hämma,  sinka.  II.  Sich  ~  1.  sinka  sig.  2. 
uppehålla  sig.  3.  Sich  über  jmdn,  etw.  ~ 
klandra,  göra  narr  af  ngn,  ngt.  Aufhaltung,/. 

aufhämmern,  tr.  1.  slå  upp ;  med  hammarslag  öpp- 
na, knäcka,  t.  ex.  eine  Nuss,  väcka,  t.  ex.  einen 
Schlafenden.  2.  hamra,  bulta  på.    3.  bulta 

fast  ngt  pS  tiet. 

aufhängen,  t  aufhangen,  tr.  och  sich  ~  hänga 
upp  (sig).  Aufhängung,  /. 

aufharken,  tr.  räfsa  upp,  räfsa  ihop,  kratta. 

aufhärten,  tr.  1.  återgifva  en  sak  dess  ur- 
sprungliga hårdhet.  2.0  Stahl  ~  uppmjuka 
stål. 

aufhaschen,  tr.  få  fatt  i,  snappa  upp. 

aufhaspeln,  tr.  1.  haspla  på,  upp.  2.  O  vinda 
upp. 

aufhauen,  I.  fr.  1.  hugga  upp,  hugga  sönder. 
2.  hugga  upp,  hugga  slut  på.  II.  itr.  h. 
hugga,  slå,  auf  etw.:  på  ngt. 

aufhäufeln,  tr.  lägga  i  små  högar. 

aufhäufen,  I.  tr.  hopa.  uppstapla,  lägga  i  hög. 
II.  Sich  ~  hopa  sig.  Aufhäufung,  /. 

Aufhäufer,  -.■i,  -,  7«.  person  som  hopar  ngt. 

aufheben,  I.  tr.  1.  upplyfta,  taga  upp,  höja, 
lyfta  på,  t.  ei.  den  Handschuh  von  der  Erde, 
die  Iland,  den  Arm,  den  Rock,  das  Ange. 
Seine  Stimme  ~  upphäfva  sin  röst.  2.  för- 
vara, gömma.  Biidi.  gut  aufgehoben  sein : 
vara  i  goda  händer.  3.  öfverrumpla,  taga 
till  fånga.  4.  upphäfva,  göra  slut  på.  an- 
nullera.  Die  Tafel  -v  res;i  sig  från  bordet. 
Ordspr.  aifgeschobeu  ist  nicht  aufgehoben: 
gömdt  är  icke  glömdt.  5.  utjämna,  kvitta. 
6.  räkn.  einen  Bruch  ~  reducera  ett  bråk 

till  helt  tal.    II.  Sich  -N/  1.  utjämnas,  gå  upp  mot 

hvarandra.   2.  höja  sig,  Tcsa  sig.  Aufhcbung,/. 
Aufheben,   -s,  O,   n.    Viel  (wenig)  ~s  i-on  etw. 

machen:  göra  mj'cket  (föga)  väsen  af  ngt. 
aufhefteln,  tr.  häkta  upp,  öppna. 
aufheften,  tr.  1.  uppfästa.  2.  fästa  på,  häkta 

på.  3.  häkta  upp,  lossa. 
aufheitern,  I.  tr.  muntra,  göra  glad.  II.  Sich  ~ 

1.  roa  sig,  göra  sig  glad.  2.  om  vädret:  klarna. 
Aufheiterung,  -ew,/.   1.  nöje,  muntration.    2. 

uppklariKiiide. 
aufhelfen,  I.  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  upp  ngn. 

II.  tr.  1.  .Imdn  ~  hjälpa,  resa  upp  ngn.  2. 

Jmdm  eine  Last  ~  hjälpa  på  ngn  en  börda, 
aufhellen,  I.  tr.  klargöra,  klara,    II.  Si(;h  ~ 

klarna.  Aufhellung,  /. 
aufhenken,  tr.  F  hänga  upp. 
aufhetzen,  tr.  1.  jäg.  jaga  upp,  t.  ex.  das   Wild. 

2.  hetsa,  egga,  uppreta.  Aufhetzung,  /. 
Aufhetzer,  -s,  -,  m.  ~jn,  -nen,  f.  person  som 

hetsar,  eggar. 


Aufhetzerei,  -en,  f.  hetsning,  upphetsande. 
aufhetzerisch,  a.  hetsande,  uppiåglande. 
aufhissen,  ^r.  i  hissa,  upphissa.  Aufhissung,/, 
aufhocken,  F  I.  itr.  s.  stiga  upp  på  ngns  rygg. 

II.  tr.  1.  taga  på  ryggen.    2.  åkerbr.  sätta  i 

skylar. 
aufhöhen,  tr.   1.  höja.    2.  måi.  låta  framträda. 

Aufliöhung,  /'. 
aufholen,  tr.  hämta  upp,  taga  upp. 

AufhÖr,    O,   /.    brukl.    blott   i    («rtindelsen :     ohne     <x< 

oupphörligen,  utan  återvändo. 
I  aufhorchen,  itr.  h.  lyssna  till,  spetsa  öronen. 

aufhören,  itr.  h.  1.  =  aufhorchen.  2.  upphöra. 
t  Wo  halten  wir  aufgehört?  hvar  stannade 
j  vi  i  läsningen?  Da  hört  alles  auf:  det  går  för 
I      långt.  Alles  hört  auf:  allting  har  en  ända. 

Aufhülfe,  O,/,  bistånd,  hjälp. 

aufhüpfen,  itr.  s.  hoppa  upp. 

aufhüsten,  I.  itr.  h.  hosta  häftigt.  II.  tr.  hosta 
upp. 

aufjagen,  I.  tr.  1.  jaga  upp,  köra  upp.   2.  •!• 
j      upphinna.  II.  itr.  s.  Den  Berg  ~  jaga,  ila, 
galoppera  uppför  bärget. 

aufjammern,  itr.  h.  utstöta  jämmerskri. 

aufjauchzen,  aufjubeln,  F  aufjuchen,  itr.  h.  upp- 
gifva  glädjerop. 

aufkämmen,  tr.  kamma  upp.  Aufkämmung,/. 
i  aufkappen,  tr.  Einen  Falken  ~  sätta  hufva  på 
!      en  falk. 

aufkarren,  tr.  i  (skott)karra  köra  iipp,  köra  på. 

Aufkauf,  -[(]•«,  -e  t,  m-  uppköp. 

aufkaufen,  tr.  uppköpa. 
1  Aufkäufer,  -s,  -,  m.  uppköpare. 
I  aufkehren,  tr.  sopa  upp. 
I  Aufkehricht,  -'^e]s,  -e,  n.  och  m..  sopor. 
!  aufkeimen,  itr.s.  gro,  sticka  upp.  Aufkeimung,/. 

aufkeltern,  tr.  prässa  slut  på  vindrufvoma. 

aufkippen,  tr.  och  itr.  h.  vicka,  vippa  upp. 

;    aufklaffen,  in-,  h.  gapa  (om  sprickor,  sir,  o.  dyl.) 

'  aufklaftern,  tr.  upplägga  famnvis,  t.  ex.  Holz. 
I  aufklappen,  I.  tr.  fälla  upp,  slå  upp,  t.  ex.  einen 
Tisch,    ein  Messer.    II.  itr.  s.    1.  gå  upp, 
smälla  upp,  t.  ex.  die    Thiir  klappt  auf.  2. 
Auf  etiD.  ~  slå,  klappa  på. 

aufklären,  I.  tr.  1.  klara.  2.  klargöra,  utreda; 
upplysa,  t.  ex.  eine  Frage,  jmdn  über  etw.: 
ngn  om  ngt.  II.  Sich  ~  1.  klarna.  2.  skaffa 
sig  upplysning,  jfr  aufgeklärt  och  Aufklä- 
rung. 

Aufklärer,  -s,  -,  m.  person  som  sprider  upp- 
lysning. 

Aufklärerei,  -en,  f.  falskt  begär,  mani  att  sprida 
upplysning. 

aufklärerisch,  a.  besatt  af  upplysningsmani. 

Aufkläricht,  -[e]s.  O,  n.  och  m.  falsk  upplys- 
ning. 

Aufklärung,  -en,  f.  1.  klarnande.  2.  upplys- 
ning. Das  Zeitalter  der  ~  upplysnings- 
tidehvarfvet.  -s...  ex.  ~sucht,  O,/.  =  Auf- 
klärerei. ~süchtig  =  aufklärerisch. 

aufklauben,   tr.   1.  plocka,  plocka  upp,  t.  ex. 


O   saknar  plur.    t  '"f  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till   hjälpverb. 


aufkleben 


59 


auflockern 


Ähren.    2.  Einen   Knoten   ~   lösa   upp   en 

knut. 
aufkleben,  I.  tr.  påklistra.  II.  itr.  h.  sitta  fast 

på,  klibb.i  vid. 
aufkleck[s]en,  tr.  F  sudda,  kludda  på. 
aufkleistern,  h:  påklistra. 
aiifklettern,  aiifklimmen,  itr.  $.  klättra  upp. 
aufklinken,    tr.   Eine   Thür  -v.  öppna  en  dörr 

gnm  att  trjck.i  på  klinkan. 

aufklopfen,  l.itr.h.  klappa  på.  II.fr.  1.  knacka 
upp,  gnm  knackande  Öppna,  knacka  sönder.  2. 
slå  fast.    3.  piska,  t.  ex.  eine  Matratze.  4. 

knacka  upp,  väcka  gnm  knackning. 

aufknacken,  tr.  knäcka,  t.  «.  Nüsse. 
aufknailen,  I.  itr.  s.  med  en  knall  fara  upp. 
II.  tr.  F  jnidm  eins  ~  a)  gifva  eld  på  ngn, 

b)  smälla  till  ngn  med  piskan. 

aufknebeln,  tr.  1.  lägga  munkafle  på  ngn-,  binda 
till  händer  och  fötter.  2.  befria  från  mun- 
kafle; lösa,  lossa.  Aufkneb[e]lung, /. 

aufkneipen,  tr.  1.  öppna  med  kniptång.  2.  F 
supa  upp. 

aufknöpfen,  tr.  knäppa  upp. 

aufknospen,  itr.s.  skjuta  knoppar;  spricka  ut. 

aufknüpfen,  tr.  1.  binda  upp.  F  jmdn  ~  hänga 
ngn.  2.  knyta  upp.  Aufknüpfung,/. 

aufkochen,  Jr.ochifr.s.kokaupp.  Aufkochung, y. 

aufkollern,  itr.  h.  brusa  upp. 

aufkommen,  itr.  s.  1.  resa  sig,  stiga  upp,  t.  ex. 
vom  Boden,  von  einer  Krankheit;  komma 
upp,  t.  ex.  das  Gras  kommt  auf;  uppstiga, 
t.  ex.  Gedanken,  Zweifel  kommen  in  uns  aif; 
komma  upp  sig.  2.  Gegen  etw.  ~  gå  upp 
emot  ngt,  t.  ex.  gegen  Geld  kommt  nichts 
auf.  3.  Jmdm  für  etw.  ~  ansvara  ngn  för 
ngt.  4.  .4ms  dem  kommt  Geld  auf:  det  blir 
peng0,r  af.  5.  Das  Geschwür  kommt  auf:  det 
går  hål  på  bölden.  6.  Die  Schiffahrt  kommt 
wieder  auf:  sjöfarten  är  åter  öppnad.  7. 
Eine  Stelle  kommt  auf:  en  plats  blir  ledig. 

Aufkömmling,  -[e]s,  -e,  m.  uppkomling. 

aufkönnen,  itr.  h.  kunna  konyna  upp. 

aufkoppeln,  tr.  koppla,  taga  upp  främmande  hun- 
dar. 

aufkrähen,  itr.  k.  gala  till,  börja  gala. 
aufkramen,   tr.  plocka  upp  och  lagga  hoUer  om 

buller. 

aufkrämpen,  tr.  vika  upp  kanterna  på. 

aufkratzen,  I.  tr.  1.  rifva  upp,  t.  ex.  die  Hühner 
kratzen  die  Erde,  die  Körner  aus  der  Erde 
auf.  2.  inrista  på.  3.  ©  karda  upp,  om.  4. 
F  ein  Lied  ~  spela  en  visa  på  qoi  med  skärande 
missljud.  II.  Sich  ~  1.  rifs'a  sönder  sig.  2.  F 
fiffa  upp  sig.  Aufkratzung,/. 

aufkräuseln,  aufkrausen,  I.  tr.  krusa,  t.  ex.  die 
Haare.    II.  Sich  ~  krusa,  bränna  sitt  hår. 

aufkreischen,  itr.  k.  skrika  till. 

aufkriechen,  itr.  s.  krypa  upp. 

aufkriegen,  F  =  aufbekommen, 

aufkrümmen,  tr.  böja  upp. 

aufkünd[ig]en,    tr.    uppsäga,   t.  ex.  jmdm   die 


Aufla- 


Miete,  ein  Kapital,  die  Freundschaft.  Auf- 
kUnd[ig]ung,/. 

aufküssen,  tr.   1.  med  kyssar  väcka.    2.  poet. 
med  kyssar  öppna,  t.  ex.  Knospen.    3. 
bort,  t.  ex.  Thränen. 

auflachen,  itr.  h.  brista  ut  i  skratt. 

aufladen,  tr.  pålassa,  pålasta;  påbörda. 
dung,  _/. 

Auflader,  Aufläder,  -s,  -,  m.  pålrissare. 

Auflage,  -n,  f.  1.  pålaga.  2.  upplaga;  edition, 
Eine  starke  ~  en  stor  upplaga. 

auflangen,  tr.  F  taga,  hämta  upp. 

auflassen,  tr.  1.  låta  ngn  gå  upp,  resa  sig;  låta 
ngn  vara  uppe.  2.  låta  sitta  på,  t.  ex.  die 
Mütze.  3.  låta  stå  ei.  vara  öppen,  t.  ex.  die 
Thür,  den  Rock.  Eine  Stelle  ~  låta  en  plats 
stå  obesatt.  Auflassung,/. 

Auflauerer,  -s,  -,  m.  person  som  lurar  på  ngn; 
spion. 

auflauern,  itr.  h.  Jmdm  ~  lura  på,  bespäja, 
spionera  på  ngn.  Auflauerung,/. 

Auflauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  upplopp,  uppror.  2. 
jäsning,  pösning. 

auflaufen,  I.  itr.  s.  1.  springa  uppför.  2.  upp- 
svälla, svullna;  jäsa.  3.  Aufgelaxfene  Zin- 
sen: upplupna  räntor.  4.  -i"  sätta  på  grund. 
II.  tr.  1.  Sich  (dat.)  die  Füsse  ~  gå,  springa 
hål  på  fötterna.  2.  Eine  Thür  ~  spränga 
en  dörr. 

auflauschen,  itr.  k.  lyssna,  spetsa  öronen. 

aufleben,  itr.  s.  lefva  upp  igen,  krya  upp  sig. 

auflecken,  tr.  slicka  upp. 

auflegen,  I.  tr.  1.  pålägga,  t.  ex.  jmdm  die 
Hände,  eine  Bürde.  2.  Fett  ~  lägga  på 
hullet.  Ein  Baum  legt  viel  Holz  aif:  ett 
träd  skjuter  talrika  grenar.  3.  vid  stickning: 
lägga  upp.  4.  upplägga,  förlägga,  t.  ex.  ein 
Buch.  5.  framlägga.  6.  F  ein  Achtel  ~  (låta) 
sticka  upp  en  ankare  01.  7.  i  aftackla. 
II.  Sich  ~  1.  lägga  upp  sig,  lägga  sig  upp 
på.  2.  om  hnstar:  vara  hårdmunt.  3.  Sich  wi- 
der, für  jmdn  ~  uppträda  mot,  för  ngn. 
Auflegung,/ 

auflehnen,  I.  tr.  luta,  stödja  emot.  II.  Sich  ~ 
1.  stödja  sig  mot  el.  på  ngt.  2.  resa  på  sig.  3. 
Sich  gegen  jmdn  ~  resa  sig  upp  emot  ngn. 
Auflehnung,/. 

aufleimen,  I.  tr.  limma  på.  II.  itr.  s.  och  sich 
~  gå  upp  i  limningen. 

auflesen,  tr.  uppsamla,  plocka. 

Aufleser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  uppsamlare, 
plockare. 

aufleuchten,  itr.  h.  flamma  upp,  sprida  ljus. 

auflichten,  tr.  belysa. 

aufliegen,  I.  itr.  s.  1.  Auf  etio.  ~  ligga  på, 
stödja  sig  mot  ngt.  2.  Jmdm  ~  ligga  ngn 
till  last,  falla  ngn  besvärlig;  vara  föremål 
för  ngns  omsorg.  3.  ligga  framme,  öppen, 
utbredd.  II.  tr.  Sich  (dat.)  den  Häcken  ~ 
ligga  sönder,  få  liggsår  på  ryggen. 

auflockern,  I.  tr.  mjuka  upp,  t.  e.x.  Brot;  lösa 


*  akta  sms.    F  familjirt.    P  lägre  språk.   ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    i^  6j«tcrm.   ü  militärisk  term. 


auflodern 


aufpfeifen 


upp,  t.  e.x.  einen  Knoten;  luckra,  t.  ex.  den 
Boden;  skaka  upp,  t.  ex.  das  Bett;  göra 
slapp,  t.  ex.  die  Sitten.  II.  Sich  ~  mjukna; 
blifva  lucker;  förslappas.  Auflockerung,^". 

auflodern,  itr.  s.  blossa  upp,  upplåga. 

auflöffeln,  tr.  F  taga,  äta  med  sked. 

auflohen  =  auffodei-n. 

auflösbar,  d.  upplöslig. 

Auflösbarkeit,  0,  /.  upplöslighet. 

auflösen,  I.  tr.  1.  upplösa,  t.  ex.  etw.  Zusammen- 
gesetztes in  seine  Teile,  das  Parlament.  2. 
knyta  upp,  t.  ex.  einen  Knoten.  3.  förslappa, 
göra  slapp,  t.  ex.  der  Schlaf  löst  die  Glieder 
auf.  4.  lösa,  t.  ex.  ein  Problem,  ein  Rätsel. 
5.  upphäfva,  t.  ex.  ein  Gesetz.  II.  Sich  ~  1. 
upplösa  sig,  upplösas,  t.  ex.  sich  in  seine 
Teile,  sich  in  Thränen  ~.  2.  gå  upp,  t.  ex. 
der  Knoten  löst  sich  auf.  3.  förslappas, 
blifva  slapp,  slakna.  4.  lösas,  få  sin  för- 
klaring, sin  tydning.  Auflösung,  /.  -s...  ex. 
~zelclien,  -s,  -,  n.  mus.  återställuingstec- 
ken. 

auflöslicli,  ((.  ujiplöslig. 

auflöt[lijen,  tr.  ^  1.  palöda,  fastlöda.  2.  lossa 
i  lödningen. 

aufmachen,  I.  tr.  1.  öppna,  t.  ex.  eine  Thär,  ein 
Buch ;  bryta  upp,  t.  ex.  Austern ;  snöra  upp. 
t.  ex.  einen  Schnürleib ;  draga  upp  korken  ur, 
t.  ex.  eine  Flasche.  2.  påsätta,  fästa  på.  3. 
göra  i  ordning.  Ein  Bett  ~  bädda  en  säng. 
Ein  Feuer  ~  göra  upp  eld.  4.  handel,  an- 
teckna, uppteckna.  II.  Sich  ~  1.  bryta 
upp,  begifva  sig  af.  2.  göra  sig  i  ordning, 
ärna. 

aufmahnen,  tr.  1.  kalla  upp,  framkalla.  2.  upp- 
mana. 

aufmalen,  tr.  1.  måla  pä.  2.  måla  om,  reno- 
vera. 3.  måla  upp,  mula  slut  på,  t.  ex.  alle 
Farbe. 

Aufmarsch,  -es,  -e  f.  w.  X  uppmarschering. 

aufmarschieren,  itr.  s.  X  uppmarschera.  Auf- 
marschierung, /". 

Aufmäss,  -es,  -e,  n.  öfvermål.  ~  geben:  gifva 
på  köpet. 

aufmauern,  tr.  uppmura. 

aufmeisseln,  tr.  0  mäjsla  upp. 

aufmerken,  I.  tr.  uppteckna,  anteckna.  II.  itr. 
h.  vara  uppmärksam.  Aitfetw.  ~  gifva  akt 
på  ngt. 

Äufmerker,  -s,  -,  m.  iakttagare. 

aufmerksam,  a.  uppmärksam;  påpasslig;  före- 
kommande. 

Aufmerksamkeit,  -p», /.  uppmärksamhet;  på- 
passlighet; artigliet. 

aufmessen,  tr.   1.  mäta  upp.  2.  =  anmessen  1. 

aufmischen,  tr.  uppblanda  och  f^ua  pi. 

aufmucken,  itr.  h.  F  mucka,  säga  emot. 

aufmuntern,  tr.  uppmuntra,  muntra.  Aufmunte- 
rung, /. 

aufmiinzen,  tr.  använda  till  mynt,  t.  ex.  Gold, 
Silber. 


aufmiissen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  resa  sig, 
att  gå  upp. 

aufmutzen,  tr.  F  framhålla,  draga  fram,  belysa, 
t.  ex.  etw.  Unrechtes,  einen  Fehler. 

aufnageln,  tr.  uppspika,  påspika. 

aufnagen,  tr.  gnaga  upp,  gnaga  hål  på. 

aufnähen,  tr.  1.  sy  på,  sy  fast.  2.  sy  upp.  3. 
Sich  (dat.)  die  Finger  r^  sy  sönder  sina 
fingrar.  4.  sy  slut  på,  t.  ex.  den  Zwirn. 

Aufnahme,  -n,  f.  1.  upptagande,  t.  ex.  eines 
Steins  von  der  Erde,  fremder  Wörter  in 
eine  Sprache.  2.  intagning,  intagande,  t.  ex. 
in  eine  Schede,  in  eine  Gesellschaft.  3.  mot- 
tagande. Eine  freundliche  f^  finden :  röna 
ett  vänligt  mottagande.  4.  upplånande, 
t.  ex.  von  Geldern.  5.  kartläggning,  t.  e-a.  einer 
Gegend.  6.  uppkomst,  framgång,  förkofran. 
In  ~  kommen:  hafva  framgång,  komma  i 
ropet. 

aufnaschen,  tr.  F  fnaska,  äta  upp  satsaker. 

aufnehmbär,  a.  som  kan  upptagas,  intagas. 

aufnehmen,  I.  tr.  1.  upptaga,  t,  ex.  einen  Hand- 
schuh vom  Boden,  Wörter  in  eine  Sprache, 
den  Kampf.  2.  intaga,  invälja,  t.  ex.  jmdn 
in  einen  Verein.  Ein  Aufzunehmender :  en 
som  bör  upptagas,  intagas;  recipiend.  3. 
mottaga,  t.  ex.  Gäste.  4.  uppfatta,  upptaga, 
t.  ex.  etw.  als  Scherz,  etw.  günstig  ~.  5.  upp- 
låna.  Eine  Anleihe  ~  upptaga  ett  lån.  6. 
uppteckna,  anteckna,  inteckna.  7.  kart- 
lägga. 8.  i  sig  upptaga,  rymma,  t.  ex.  das 
Zimmer  kann  hundert  Personen  ~.  9.  Es 
mit  jmdm  ~  täfla  med  ngn,  vara  ngn  vuxen. 
II.  Sich  ~  taga  upp  sig. 

aufnehmens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd(ig) 
att  upptagas. 

aufnieten,  tr.  nita  på,  fastnita. 

aufnöthigen  se  aufnötigen. 

aufnotieren,  tr.  anteckna,  notera. 

aufnötigen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  påtruga  ngn  ngt. 

aufopfern,  I.  tr.  uppoffra.  II.  Sich  ~  uppoffra 
sig,  vara  uppoffrande.  ~(Z.-  uppoffrande, 
hängifven.  Aufopferung,/,  -s...  ex.  ~fähig,  a. 
i  stånd  till  uppoft'ringar. 

aufpacken,  I.  tr.  påpacka.  II.  F  sich  ~  vara 
efterhäng.sen,  ett  påhäng. 

aufpäppeln,  tr.  uppföda  med  diflaska. 

aufpappen,  tr.  1.  =  aufpäppeln.  2.  barnspr.  äta 
ui.p. 

aufpassen,  itr.  h.  1.  gifva  akt,  vara  uppmärk- 
sam, passa  på.  Aufgepasst!  gif  akt!  el.  se 
upp!  2.  Jmdm  ~  lura  på  ngn. 

Aufpasser,  -s,  -,  m.  person  som  gifvur  akt  på 

ngt;  späjare,  spion. 
Aufpasserei,  -en,  f.  spionerande. 
aufpauken,  F  I.  itr.  h.  Auf  etw.  ~  slå,  dunka 

på    ngt.     II.  tr.    dunka    upp,    gnm   dunkande    a) 

öppna,  b)  väcka. 
aufpeitschen,  tr.  1.  köra  upp  ngn  med  piska. 

2.  F  jmdm  eins  ~  låta  ngn  smaka  piskan. 
aufpfeifen,  tr.  1.  hvissla;  spela  på  pipa,  t.  ex. 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr. 


verb.    h,  har  haben,    S.  har  ; 


aufpflanzen 


61 


Aufreizer 


ein  Lied.    2.  Jmdn  ~  genom   hvissling  få 

ngn  att  resa  Big. 
aufpflanzen,  tr.  plantera,  uppresa,  uppställa, 

t.  ex.  eine  Fahne. 
aufpflastern,  tr.  1.  påklistra.  2.  stenlägga, upp- 
hjälpa stenläggningen  på,  t.  ei.  die  Strasse. 
aufpflügen,  tr.  plöja  upp. 
aufpfropfen,  tr.  ympa  på. 
aufpichen,  tr.  med  beck  påsätta,  fästa. 
aufpicken,  tr.  1.  med  näbben  upplocka.  2.  hacka 

upp,  hacka  hål  på. 
aufplätten,  tr.  med  strykj&m  stryka,  stryka  ut. 
aufplatzen,  itr.  s.  springa  sönder. 
aufplump[s]en,  itr.  s.  F  klampa  i,  traska  på. 
aufpochen,  itr.  h.  1.  bulta,  slå.    2.  bUdi.  gegen 

jmdn  ~  uppträda  trotsigt  mot  ngn. 
aufpolieren,  tr.  polera  upp,  ompolera. 
aufpoltern,  tr.  väsnas  så  att  man  väcker  ngn. 
aufprägen,  tr.  prägla  på. 
aufprallen,  itr.  s.  1.  studsa  emot,  återstudsa. 

2.  rusa  upp.  3.  häftigt  springa  iipp,  öppna 

sig. 
aufprasseln,  itr.  s.  1.  prasslande  uppstiga    2. 

prasslande  öppna  sig. 
aufprellen  =  aufprallen. 

aufpressen,    tr.    1.  prässa,  gnm  prässning  återge  ngt 

dess  rätta  form.  2.  inprässa,  intrj'cka.  3.  prässa 

upp,  gnm  påprissning  Öppna.    4.  hilål.  jmdm  etW. 

~  påtruga  ngn  ngt. 
aufprobieren,  tr.  profva  pi  sig,  t.  ex.  eine  Mütze. 
aufprotzen,  tr.  ocu  itr.  h.  ^  uppbrösta. 
aufpudern,  tr.  pudra  ånyo. 
aufpuffen,  tr.  göra  pösande. 
aufpumpen,  tr.  1.  pumpa  upp.  2.  F  låna,  vigi- 

lera. 
aufputschen,  tr.  F  uppvigla. 
Aufputz,  -e.^,  O,  m.  1.  pynt.  2.  O  yttre  puts. 
aufputzen,   I.  tr.   1.  putsa,  upputsa,   borsta, 

skura.  2.  pynta,  tillpynta.  II.  Sich  ~  pynta 

sig- 
aufquellen,  I.  itr.  s.  1.  uppkoka,  uppvälla.  2. 

svälla.  II.  tr.  låta  svälla. 
aufraffen,  I.  tr.  rafsa  upp,  ihop.    II.  Sich  ~ 

hastigt  resa  sig;  biidi.  samla  sina  krafter  tui 

ngt. 

aufragen,  itr.  h.  höja  sig,  resa  sig,  vara  hög. 

aufranken,  itr.  s.  och  sich  ~  slingra  sig  upp. 

aufrasseln,  itr.  s.  1.  rasslande  resa  sig.  2. 
rasslande  öppna  sig. 

aufrauchen,  tr.  röka  upp,  röka  slut  på. 

aufräumen,  I.  tr.  1.  aflägsna,  bortskaffa,  t.  ex. 
Steine  aus  dem  Wege.  2.  äfv.  itr.  h.  bringa 
i  ordning,  t.  ex.  die  umherliegenden  Sachen; 
städa,  t.  ex.  das  Zimmer  ei.  im,  Zimmer; 
rensa,  t.  ox.  einen  Kanal.  In  seinen  Papieren 
~  ordna  sina  papper.  3.  äfv.  itr.  h.  Bei 
jmdm  ~  göra  rent  hus  hos  ngn.  Krank- 
heiten haben  im  Heere  aufgeräumt:  hären 

■  är  svårt  medtagen  af  sjukdomar.  Unter  den 
Beamten  ~  rensa,  rödja  i;pp,  anställa  ut- 
gallring  bland  tjänstemännen.    Das  Land 


von  Räubern  ~  rensa,  befria  landet  från 
röfvare.  Handel,  mit  einer  Ware  -v«  sälja  slut 
på  en  vara.  II.  Itr.  h.  so  /,  2  och  3.  Jfr  aufge- 
räumt. Aufräumung,  /. 

Aufräumer,  -s,  -,  m.  person  som  ordnar,  rödjer 
upp. 

aufrauschen,  itr.  s.  brusa;  brusa  fram;  fra- 
sande gå  upp,  t.  ex.  das  Meer,  die  Melodie, 
der  Vorhang  rauscht  auf. 

aufräuspern,  I.  tr.  harkla  upp.  II.  Sich  ~ 
harkla  sig. 

aufrechen,  tr.  räfsa  Tipp,  ihop. 

aufrechnen,  I.  tr.  1.  uppföra  på  ngns  räkning. 
2.  Etw.  gegen  etw.  ~  utjämna,  kvitta  ngt 
med  ngt.  II.  itr.  h.  Mit  einander  ~  göra 
upp  räkningen  med  hvarandra.  Aufrech- 
nung, /. 

aufrecht,  a.isht  a(?r. upprätt,  rak.  ~  [erlhalten: 
hålla  upprätt;  biidi.  hålla  uppe,  hålla  vid 
makt. 

Auf  recht  [er]  haltung,  O,  /.  upprätthållande,  vid- 
makthållande. 

aufrecken,  tr.  uppräcka,  sträcka  på,  t.  ex.  die 
Hand,  den  Hals.  Die  Ohren  ~  spetsa  öro- 
nen. 

aufreden,  tr.  1.  uppegga,  reta,  öfvertala,  t.  ex. 
den  Diener,  seinen  Dienst  zu  verlassen.  2. 
Jmdm  etw.  ~  a)  narra  på  ngn  ngt,  b)  inbilla, 
narra  i  ngn  ngt. 

aufregen,  I.  tr.  uppröra,  t.  ex.  der  Wind  regt 
das  Meer,  den  Staub  auf.  Jmdn  ~  uppröra, 
reta  ngn.  BUdi.  ein  Bedenken  ~  uppväcka, 
framkalla  ett  tvifvel,  en  misstanke.  ~<i; 
upprörande.  II.  Sich  ~  blifva  upprörd,  jfr 
aufgeregt. 

Auf  reger,  -s,  -,  m.  orostiftare,  uppviglare. 

Aufregung,  -en,  f.  rörelse,  oro,  jäsning,  -s...  Ex. 
«N/mittel,  -s,  -,  n.  eggande  medel,  retemedel. 
'N/Stiick,  -[e]s,  -e,  n.  teat.  sensationsstycke. 

aufreiben,  I.  tr.  1.  rifva  ngt  pi  ngt,  t.  ex.  das  Brot 
auf  dem  Reiheisen.  2.  rifva  upp,  rifva  sonder, 
t.  ex.  die  Wunde,  das  Gesicht.  3.  rifva  slut 
på,  t.  ex.  die  Farben.  4.  upprifva,  skingra, 
tillintetgöra,  t.  ex.  die  Pest  rieb  das  Heer 
auf.  ~ri:  upprifvande,  förstörande.  II.  Sich 
~  blifva  upprifven,  skingrad,  tillintetgjord, 
utsliten.  III.  itr.  h.  rifva,  skrapa  emot. 
Aufreibung,  /. 

aufreihen,  tr.  upprada,  uppträda. 

aufreissen,  I.  tr.  1.  rifva,  rycka,  slita  upp,  t.  ex. 
die  Naht,  die  Thür,  den  Rock;  rista  upp, 
t.  ex.  die  Erde  mit  dem  Pfluge.  F  die  Augen 
~  spärra  unp  ögonen.  2.  upprita,  teckna 
konturerna  af.  II.  Sich  ~  rusa  upp.  III. 
itr.  s.  gå  upp,  spricka  sönder,  t.  ex.  in  der 
Naht  ~,  die  Erde  reisst  auf.  Aufreissung,/. 

aufreiten,  I.  itr.  s.  rida  upp.  II.  Sich  ~  få 
ridsår. 

aufreizen,  tr.  uppreta,  egga,  uppvigla.  Auf- 
reizung,/. 

Aufreizer,  -s,  -,  m.  uppviglare. 


*  äkta  sms.    F  famUjArt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    •t'  sjötcrm.    Ji«  militärisk  term. 


aufrennen 


62 


aufscUagen 


aufrenneii,  I.  7<7-.'.?.  1  springa  upp,  uppåt.  2. 
•i<   stöta  på  grund.    JI.  tr.  Eine    Thiir   ~ 

spränga    en  dÖlT,  springa  emot  den,  så  att  den  går 

npp.   ni.  Sich  ~  spetsa  sig. 

aufrichten,  I.  tr.  1.  rikta  uppåt,  upplyfta,  t.  ex. 
die  Augen  gen  Himmel.  2.  uppresa,  t.  ex.  etw. 
Liegendes,  Umg  eicorfenes.  BUdijvidn  ~  trö- 
sta ngn.  3.  uppbygga,  t.  ex.  Altäre,  Mauern. 
Einen  Bund  ~  sluta  förbund.  II.  Sich  ~ 
resa  sig.  Biidi.  sich  an  etic.  ~  trösta  sig  med 
ngt.  Aufrichtung,  f. 

Aufrichter,  -s,  -,  m.  person  som  uppreser,  upp- 
bygger, tröstar. 

aufrichtig,  a.  uppriktig,  öppen. 

Aufrichfigl<eit,  O,  /.  uppriktighet. 

aufriegeln,  tr.  regla  upp. 

aufringeln,  I.  tr.  1.  vira  på,  upplägga  i  ring- 
lar. 2.  vira  upp.  II.  Sich  ~  1.  uppstiga  i 
ringform,  t.  ex.  der  Rauch  ringelt  sich  auf. 

2.  räta  ut  sig  ur  ringform. 

Aufriss,  -es,-e,  m.  O  uppritning,  grundritning, 
plan. 

aufritzen,  tr.  1.  rista,  repa  ngt  på  ngt.  2.  rista 
upp.  Aufritzung,/. 

aufrollen,  I.  tr.  1.  rulla  upp  pi  ngt,  rulla  ihop. 
2.  rulla  upp,  rulla  isär.  II.  Sich  ~  1. 'rulla 
ihop  sig.  2.  rulla  upp  sig,  gå  upp.  Hl.  itr.  s. 
rulla  upp, gå  iipp,t. ex. (Zer  Vorhang  roUtauf. 

aufrücken,  I.  itr.  s.  flytta  upp,  stiga  i  graderna. 
n.  tr.  1.  uppflytta,  låta  stiga.  2.  Jmdm  etw. 
~  förehålla  ngn  ngt.  Aufrückung,  f. 

Aufruf,  -[e]s,  -e,  m.  1.  rop,  anskri.  2.  upprop, 
uppmanjng,  förkunnande. 

aufrufen,  tr.  1.  uppropa,  uppmana,  framkalla. 
2. jur.  förklara  ogiltig,  annullera.  Aufrufung,^'. 

Aufruhr,  -[e]«,  %  -e,  m.  uppror,  oro,  tumult, 
uppresning,  -prediger,  -stiftar,  -s,  -,  m.  upp- 
rorsmakare,  upprorsstiftare,  -versuch,  -[e]s, 
-e,  m.  upprorsförsök. 

aufrühren,  tr.  röra,  uppröra,  omröra.  Biidi. 
einen  Streit  ~  uppväcka,  framkalla  en 
Vrist;  Leidenschaften  ~  väcka  lidelser; 
das  Volk  ~  uppvigla  folket,  försätta  det  i 
uppror.  Aufrührung, /. 

Aufrührer,  -s,  -,  m.  upprorisk  person,  upp- 
rorsraakare,  rebell. 

aufrührerisch,  a.  upprorisk. 

aufrüsten,  tr.  l.Ouppbygga,  uppföra  ställningar. 
2.  inrätta,  sätta  i  stånd,  utsmycka.  Aufrü- 
stung, _/'. 

aufrütteln,  tr.  rysta  upp,  skaka  upp;  biidi.  upp- 
skaka. Aufrüttelung,  /. 

aufs,  sammandragning  af  auf  daS. 

aufsacken,  tr.  lassa  på,  taga  på  ryggen;  på- 
börda. 

aufsagen,  tr.  1.  framsäga,  läsa  upp.  2.  upp- 
säga. Aufsagung,/. 

aufsägen,  tr.  O  säga  upp. 

aufsammeln,  l.tr.  uppsamla,  hopsamla,  plocka 
upp.  II.  Sich  ~  samla  sig,  hopa  sig;  biidi. 
samla  sina  tankar. 


aufsässig,  a.  motspänstig,  tredsk,  fiendtlig, 
hätsk. 

Aufsässigkeit,  -en,/,  uppstudsighet,  fiendtlig- 
het. 

aufsatteln,  tr.  påsadla,  sadla. 

Aufsatz,  -es,  -e  f,  m.  1.  0  krön,  kapital,  krans. 
2.  mu3.  munstycke  pS  bi&sinstrnment.  3.  garne- 
ring, garnityr.  4.  hufvudbonad  ror  fruntimmer. 
5.  bordservis.  6.  uppsats,  afhandling. 

aufsätzig  =  aufsässig. 

aufsäubern,  tr.  rengöra,  putsa. 

aufsaufen,  tr.  1.  om  djur  och  P  om  människor;  dricka, 

supa,  dricka  ur.  2.  P  supa  upp. 

aufsaugen,  tr.  suga  upp. 

aufsäugen,  tr.  uppamma. 

aufschaben,  tr.  skafva,  rifva  på. 

aufschanzen,  tr.  uppkasta,  uppstapla. 

aufschärfen,  tr.  skärpa,  hvässa,  bryna,  slipa. 

aufscharren,  tr.  krafsa  upp,  rifva  upp. 

aufschauen,  itr.  h.  1.  slå  upp  ögonen,  se  upp. 
2.  Auf.  etir.  ~  gifva  akt  på  ngt. 

aufschauern,  itr.  k.  rysande  fara  upp. 

aufschaufeln,  tr.  skofla  upp,  på. 

aufschäumen,  itr.  h.  skumma,  fradgas,  sjuda. 

aufschellen,  tr.  väcka  med  ringklockan. 

aufschenken,  tr.  kasta  upp,  t.  ex.  den  Bali. 

aufscheuchen,  tr.  uppskrämma. 

aufscheuern,  tr.  1.  renskura,  fäja.  2.  skura, 
gnida  sönder,  t.  ex.  sich  (dat.)  die  Haut. 

aufschichten,  I.  tr.  upplägga  hvarfvis,  uppstapla. 
II.  Sich  ~  hopa  sig.  Aufschichtung,  /. 

aufschieben,  tr.  1.  draga  upp,  draga  ifrån,  t.  ex. 
den  Riegel.  2.  uppskjuta,  t.  ex.  auf  einen 
anderen  Tag :  till  en  annan  dag.  jtr  auf- 
heben I,  4.  Aufschiebung,/. 

aufschiessen,  I.  tr.  1.  skjuta  upp  =  gnm  ssott 
öppna,  t.  ex.  das  Thor.  2.  genom  skott  upp- 
skrämma, n.  itr.  s.  1.  skjuta  upp,  växa 
upp,  komma  upp,  t.ex.Pihe,  Blumen,  Samen 
schiessen  auf.  Ein  aufgeschossner  Mensch: 
en  lång,  skranglig  karl.  2.  hastigt  rusa, 
fara,  flyga,  spruta  upp.  3.  skjuta,  slå  ned 
på. 

aufschinden,  tr.  skafva  hål  på. 

aufschirren,  tr.  sela  på. 

Aufschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  slag,  slående  på  ei. 
emot  ngt.  2.  uppslående,  öppnande,  t.  ex. 
der  Augen,  des  Buches.  3.  uppslag  pi  ti&der, 
brätte  p.i  iiatt.->r.  4.  handel,  prisstegring.  5.  ii 
kulors  studsning,  gräsning.  6.  &  varp,  rän- 
ning.   7.  mus.  upptakt. 

Aufschlage...  ex.  -tisch,  -es,  -e,  m.  fällbord. 

aufschlagen,  I.  tr.  1.  slå  upp,  t.  ex.  die  Augen, 
die  Flügel  einer  Thiire,  ein  Buch,  ein  Wort 
im  Wörterljuche,  ein  Fass.  Eine  Ader  ~  slå 
åder.  Xüsse  ~  knäcka  nötter.  Seine  Woh- 
nung wo  ^  slå  upp  sina  bopålar  nägon- 
Btädes.  Ein  Gelächter  ^  brista  ut  i  skratt. 
2.  slå  på,  slå  fast,  fastspika.  3.  uppvika, 
förse  med  uppslag,  t.  ex.  eine  Hutkrämpe, 
die  Ärmel.    4.  handel,  höja  priset  på,  t.  ex. 


O   saknar  plur.    f  '■'"'  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitirt  verb.    k.  har  haben,    S.  har  stin  till   hjälpverb. 


Aufschläger 


aufschweifen 


eine  Ware.  II.  itr.  s.  1.  slå,  falla  pl  ngt, 
t.  ex.  mit  der  Faust  auf  den  Tisch.  2.  slå. 
upp,  slå,  ut,  t.  ex.  die  Flamme,  das  Feuer 
schlägt  auf.  Ein  Gelächter  schlug  auf :  ett 
skratt  brast  ut.  3.  handel,  stiga  i  pris.  Auf- 
schlagung,/. 
Aufschläger,  -.«,  -,  m.  porson  som  slår  upp,  slår 
fast,  höjer  priset. 

1.  aufschleifen,  (stark  udjn.)  tr.  slipa  in,  t.  ex.  Fi- 
guren auf  das  Glas. 

2.  aufschleifen,  (svag  böjn.)  tr.  släpa  upp. 
aufschliessen,   I.  tr.   1.  läsa  upp,    öppna,  arv. 

biidi.,  t.  ex.  jmdm  sein  Herz.   2.  JS<  sluta  upp. 

Aufschliessung,  /. 
Aufschliesser,   -s,  -,  m.  person  som   öppnar, 

väktare. 
aufschlingen,  I.  tr.  1.  uppbinda,  uppfästa.  2. 

knyta   upp,    upplösa.    3.    F  uppsluka.    II. 

Sich  ~  1.  slingra  sig  upp.  2.  gå  upp,  lossna. 
aufschlitzen,  tr.  skära  upp,  sprätta  upp,  upp- 
rista. 
aufschlürfen,  tr.  uppsupa  med  välbehag,  dricka, 

sörpla  i  sig. 
Aufschluss,   -es,  -e  t,  m.  förklaring,  besked, 

upplysning. 
aufschmauchen,  F  =  aufrauchen. 
aufschmausen,  tr.  kalasa  upp,  äta  upp. 
aufschmeissen,  tr.  F  vårdslöst  ei.  våldsamt  kasta 

upp  ngt,  ngt  på  ngt. 

aufschmelzen,  I.   tr.   1.  smälta,   upplösa.    2. 

smälta  till,   fast  på.    3.  genom  smältning 

öppna.  t.  ex.  eine  Glasröhre.  II.  itr.  s.  smälta 

fast  pä. 
aufschmettern,  I.  itr.  s.  1.  gå  upp,  öppna  sig 

med  smattrande  brak.  2.  smattrande  ljuda.  3. 

smattra  på,  smattrande  slå  ei.  falla  på.  II. 

tr.  öppna  med  brak. 
aufschmieden,  tr.   1.  smida  fast  på  ei.  vid.  2. 

smida  slut  på,  t.  ex.  das  Eisen.  ^ 

aufschmieren,  tr.  1.  smörja  på,  t.  ex.  Teer,  Öl; 

breda,  stryka  på,  t.  ex.  Butter.  2.  smörjande 

förbriika.  3.  F  klottrande  uppskrifva. 
aufschmoren,   tr.  kokk.  fräsa  upp,  lätt  steka, 

t.  ex.  Gemüse  in  Butter. 
aufschmiicken,  tr.  och  sich  ~  smycka,  pynta 

(sig)- 
aufschnallen,  tr.  1.  spänna  på.  2.  spänna  upp. 
aufschnappen,  I.  tr.  snappa  upp.    II.  itr.  s.  1. 

snappa  efter  luft.  2.  F  få  lugn,  hämta  sig. 
aufschneiden,  I.  tr.  skära  upp,  t.  ex.  ein  Buch, 

ein  Paket,  Braten,   Wurst.    II.  itr.  h.  F  be- 
rätta skepparhistorier,  öfverdrifva,  skräfla. 

Aufschneidung,/. 
Aufschneider,   -s,  -,  m.   F  lögnare,    skräflare, 

storskrytare. 
Aufschneiderei,  -en,f.  F  lögn,  skräfvel,  skryt. 
aufschneiderisch,  a.  F  lögnaktig,   skräflande, 

skrytsam. 
aufschnellen,   I.  tr.  kasta,  slunga  upp  med  ngt 

elastiskt  instrument.    II.  itr.  S.  och  sich  ~  studsa, 

hoppa,  springa,  flyga  upp. 


aufschnippeln,  tr.  klippa  i  små  bitar. 

Aufschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  inskärning,  uppskä- 
rande, uppklippning.  2.  upp-  ei.  afskuret 
stycke.  3.  skärningsyta,  snitt. 

aufschnitze[l]n,  tr.  inskära  i  ci.  på. 

aufschnob[b]ern,  aufschnüffeln,  tr.  nosa  ei.  sno- 
ka reda  på,  uppsnoka. 

aufschnupfen,  tr.  1.  snusa,  draga  upp  i  näsan. 
2.  snusa  upp,  slut  på. 

aufschnüren,  tr.  1.  snöra  fast  på.  2.  snöra 
uj^p,  t.  ex.  die  Schniirhrust  (=  sich  ~).  3. 
uppträda  på  snöre.  Aufschnürung,/. 

aufschobern,  tr.  ikerbr.  sätta  upp  i  sate,  i  st  ick, 
vålma,  stacka. 

aufschöpfen,  tr.  ösa  upp,  med  öskar  ei.  dyi.  upp- 
hämta. 

Aufschössling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  telning,  skott. 
2.  uppkomling. 

aufschrammen,  tr.  rispa,  rispa  upp,  rifva  sön- 
der, t.  ex.  die  Haut. 

aufschrauben,  tr.  1.  skrufva  på,  skrufva  fast. 
2.  skrufva  upp. 

aufschrecken,  I.  (svag  böjn.)  tr.  sätta  skräck  i, 
skrämma,  skrämma  upp.  II.  (stark  bsjn.)  itr.  s. 
spritta  upp,  förskräckt  fara  upp. 

Aufsclirei,  -[e]s,  -e,  m.  anskri. 

aufschreiben,  tr.  1.  skrifva  upp,  anteckna.  2. 
skrifva  upp,  slut  på,  t.  ex.  das  Papier. 

aufschreien,  itr.  h.  skrika  till,  gifva  till  ett  an- 
skri. 

Aufschrift,  -en,  f.  påskrift,  inskrift,  utan- 
skrift, adress,  etikett,  titel. 

aufschroten,  tr.  0  1.  afskära,  afhugga.  2. 
hugga  upp,  klyfva.  3.  söndertugga,  sönder- 
mala; grofmala. 

Aufschub,  -[e]*-.  O,  m.  uppskof,  anstånd. 

aufschultern,  tr.  taga  på  axlarne. 

aufschüren  =  anschüren. 

aufschürzen,  I.  tr.  1.  uppskörta,  uppfästa,  t.  ex. 
ein  Kleid.  2.  släppa  ned  upprästade  kmder.  II. 
Sich  ~  fästa  upp  sin  klädning.  Aufschür- 
zung, /. 

Aufschürzer,  -s,  -,  m.  upphållarband,  kläd- 
ningsupphåll  are. 

Aufschutt,  -[e]s,  O,  m.  fyllnings  jord,  -grus. 

aufschütteln,  tr.  skaka  upp,  rysta  upp. 

aufschütten,  tr.  1.  hälla,  ösa,  slå  på.  2.  hopa, 
lägga  i  hög,  magasinera,  t.  ex.  Getreide.  3. 
skotta  upp,  kasta  upp,  t.  ex.  ein  Grab,  ein 
Wall.  Aufschüttung, ./'. 

Aufschütter,  -s,  -,  m.  S  person  som  öser  på, 
lägger  i  hög,  skottar  upp. 

aufschützen,  tr.  ^  1.  mv.  itr.  h.  släppa  på  vatten, 
draga  upp  damluckorna.  2.  dämma  upp. 

aufschwänzen,  tr.  Ein  Pferd  ~  binda  upp 
svansen  på  en  häst. 

aufschwärzen,  tr.  svärta,  återgifva  en  sak  dess  ur- 
sprungliga svärta. 
aufschwatzen  =  anschwatzen. 
aufschweben,  itr.  s.  sväfva  upp. 
aufschweifen  =  aufschwänzen. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i  sjOterm.    v^  militärisk 


aufschwellen 


64 


aufstauchen 


aufschwellen  =  anschweUen.    Aufschwellung,/, 
aufschwemmen,  t?-.  1.  =  anschwemmen.  2.  kom- 
ma att  svalla,  t.  ex.  ein  Kalb  durch  Mästung. 

3.  blöta  upp. 

aufschwingen,  I.  tr.  svinga  ttpp,  svänga  upp. 

II.  Sich  ~  svinga  sig  upp. 
Aufschwung,  -[_e]s.  -e  t,  '»•  uppsvingande;  biidi. 

utveckling,  lyftning,  flygt  uppåt. 
aufsegeln,  itr.  h.  och  5.    1.  segla  uppför  floden. 

2.  segla  på;  stöta  på  grund. 

1.  aufsehen,  Hr.  h.  1.  blicka  uppåt,  slå  upp  ögo- 
nen. 2.  se  upp  med  ngt,  vara  påpasslig,  hafva 
ett  vaksamt  öga  på  ngt. 

2.  Aufsehen,  -s,  O,  n.  uppseende.  ~  erregen  ei. 
machen:  väcka  ttppseende. 

Aufseher,  -.s,  -,  m.  uppsyningsman,  inspektör, 
inspektor. 

aufsein,  itr.  s.  1.  vara  uppe.  2.  vara  öppen. 

aufsetzen,  I.  tr.  1.  påsätta,  t.  ex.  Wa^tser  zum 
Kochen,  ein  Zündhütchen,  dem  Werke  die 
Krone,  dem  Zeuge  eine  Farbe;  taga  pä  sig, 
t.  ex.  den  Ilut,  die  Brille,  eine  andere  Miene. 
Die  Hand  ~  auf  etw.:  stödja  handen  mot 
ngfc.  Biidi.  ein  anderes  Gesicht  ~  visa  ett 
annat  ansigte.  Lichter  ~  sätta  i  ljus  i  ijus- 
stakarne.  i  mehr  Segel  »v,  sätta  till  flera  se- 
gel. Biidi.  jmdm  HOrner  »^  sätta  liorn  på 
ngn,  göra  ngn  till  hanrej.  Biidi.  F  seinen 
Kopf  ~  vara  envis.  2.  sätta  ut,  sätta  på 
spel,  t.  ex.  Geld,  biidi.  Leib  und  Leben.  3. 
ställa  upp,  resa  upp,  t.  ex.  Kegel,   Garben. 

4.  sätta  upp,  affatta,  utskrifva,  t.  ex.  einen 
Kontrakt,  eine  Vollmacht,  eine  Eechnung. 
n.  Sich  ~  sätta  sig  upp,  t.  ex.  aufs  Pferd, 
auf  den  Wagen,  im  Bette;  äfv.  biidi.  sich  ge- 
gen jmdn  ~.  III.  itr.  h.  sitta  upp.  Aufset- 
zung, f. 

Aufsetzer,  -,'5,  -,  m.  person  som  sätter,  ställer, 
reser  upp. 

aufseufzen,  itr.  h.  sucka  djupt,  utstöta  en 
suck. 

Aufsicht,  O,/,  uppsigt,  tillsyn,  kontroll. 

aufsieden,  I.  itr.  s.  koka  upp,  sjuda.  II.  tr. 
koka  upp. 

aufsiegeln,  tr.  1.  lacka  fast,  fästa  med  ett  si- 
gill. 2.  bryta  sigillet  på. 

aufsingen,  I.  tr.  1.  väcka  med  sång.  2.  sjun- 
gande föredraga,  sjunga,  t.  ex.  das  gelernte 
Lied.  II.  itr.  h.  Zum  Himmel  ~  låta  sången 
stiga  mot  skyn. 

AufsitZ,    -es,  O,  m.  i  sht  ^,  vanl.  blott  i  förbindelsen  : 

zum   ~   bereit   sein:  vara  färdig  att  sitta 

upp. 
aufsitzen,  itr.  h.  och  .«.  1.  sitta  upprätt.  2.  sitta 

uppe.    3.  sitta  upp,  sätta  sig  upp.    4.  vara 

fästad,  sitta  fast  pi  ngt;  •t  sitta  fast. 
aufsollen,   itr.  h.   vara  tvungen    1.   att  stiga 

upp,  2.  att  öppnas. 
aiifspähen,  tr.  uppspana,  forska  reda  på. 
aufspalten,  I.  tr.  klyfva,  klytva  itu.    II.  itr.  s. 

och  sich  ~  klyfva  sig. 


aufspannen,  tr.  spänna  upp,  spänna  ut.  Die 
Segel  ~  hissa  seglen,  bimi.  gelindere  Saiten 
'V.  taga  skeden  i  vackra  handen. 

aufsparen,  I.  tr.  spara,  hopspara,  gömma.  IL 
sir/i  ^  spara  sig.  Aufsparung,  /. 

Aufspeicherer,  -,<!,  -,  m.  person  som  hopar,  npp- 
sta])lar,  magasinerar. 

aufspeichern,  tr.  hopa,  uppstapla,  magasinera. 
Aufspeicherung,  y. 

aufspeisen  =  aufessen. 

aufsperren,  tr.  spärra  upp,  öppna  på  vid  gaf- 
vel.  Aufsperrung,/. 

aufspielen,  tr.  och  itr.  h.  spela  upp. 

aufspiessen,  tr.  spetsa,  sätta  ei.  taga  på  spett, 
på  spjut,  på  horn  m.  m. 

Aufsplesser,  -s,  -,  m.  person  som  spetsar,  sät- 
ter på  spett  m.  m. 

aufspindeln,  I.  tr.  O  vira,  sno,  spola  på  ten, 
rulle  el.  dyi.  II.  Sich  ~  uppstiga  spiralfor- 
migt. 

aufspinnen,  tr.  spinna  upp. 

aufspreizen,  I.  tr.  utbreda,  uppspärra,  ut- 
spärra. II.  Sich  ~  uppspärras,  breda  ut 
sig,  kroma  sig,  yfvas.  Aufspreizung,  /. 

aufsprengen,  tr.  1.  spränga,  spränga  upp, 
spränga  i  Ittfton,  t.  ex.  ein  Thor,  eine  Kluft, 
einen  Stein.  2.  sprita  på,  fukta  med. 

aufspriessen,  itr.  s.  sticka  upp,  komma  upp; 
biidi.  lyckas,  ha  framgång. 

aufspringen,  itr.  s.  1.  springa  upp,  rusa  upp, 
t.  ex.  vom  Stuhle.  2.  springa  upp,  gå  upp, 
hastigt  öppna  sig,  t.  ex.  eine  Thür,  eine 
Flasche  springt  auf.  3.  spricka  upp,  spric- 
ka sönder,  t.  ex.  eine  Samenkapsel,  die  Haut 
springt  an  f. 

aufspritzen,  tr.  och  itr.  s.  spruta,  stänka  upp. 

aufsprossen  =  aufspriessen. 

aufsprudeln,  itr.  s.  spruta  upp,  sjuda,  koka 
upp,  välla  fram ;  biidi.  bmsa  upp. 

Aufsprung,  -[e].<,  -e  t,  m.  ansats,  språng  upp- 
åt; återstudsning. 

aufspulen,  tr.  O  spola  på. 

aufspülen,  tr.  1.  spola  upp,  t.  ex.  die  See  spült 
Sand  auf.  2.  skölja,  diska,  spola,  t.  ex.  Ge- 
schirr. 

aufspünden,  tr.  Ein  Fass  ~  slå  ttpp  sprttndet 
på  en  tunna. 

aufspüren,  tr.  uppspåra.  Aufspürung,/. 

aufstacheln,  tr.  uppegga. 

aufstampfen.    I.    itr.  h.    stampa  i  golfvet,  i  marken 

II.  tr.  1.  stampa  fast  pi.  2.  stampa  upp. 
Aufstand,  -[e]s,  -e  t,  m.  resning,  uppresning. 


ttppror. 
aufständig,  aufständisch,  «.  upprorisk, 
aufstapeln,  tr.  uppstapla.  Aufstäp[e]Iung, /. 
Aufstäpler,  -.^•,  -,  m.  O  person  som  uppstaplar. 
aufstarren,  itr.  h.  1.  stirra  uppåt.  2.  resa  sig, 

stå  å  ända,  stå  som  borst. 
aufstäubern  =  aufstöbern. 
aufstauchen,  tr.  1.  hastigt  trycka,  stöta  emot. 

2.  uppdämma. 


O    sakna 


tr.  transitivt,     itr. 


.  Terb.    h.  har  hälen. 


;ill  hjälpverb. 


aufstauen 


65 


äuft[ii]auen 


aufstauen,  tr.  1.  uppdämma.  2.  uppstapla. 
Aufstauung,  /. 

aufstechen,  I.  tr.  1.  sticka  upp,  sticka  hål  på. 
2.  kopi>:ir3tick.  eine  Platte  's-  gravera  upp  en 
plåt.  3.  sticka,  sy  på,  fast.  4.  =  aufspies- 
sen.  5.  omröra,  oniskyffla,  omskofla.  II.  itr. 
s.  i  bei  dem  lVi?ide  ~  sticka  upp  emot 
vinden. 

Aufsteck...  Ex.  -kamm,  -[f]s,  -e  f,  m.  nack-kam. 
-kleid,  -[e].<,  -er,  n.  klädning  som  kan  fästas 
upp. 

aufstecken,  tr.  1.  fästa  upp,  t.  ex.  das  Kleid, 
die  Haare.  2.  sätta  upp,  uppställa,  t.  ex. 
ein  Schild:  en  skylt,  etw.  als  Ziel.  bmi.  ein 
frohes  Gesicht  ~  visa  ett  gladt  ansigte; 
jmdm  ein  Licht  über  etiv.  ~  öppna  ngns 
ögon  för  ngt.  3.  uppgifva,  afstå  ifrån. 

aufstehen,  itr.  a)  h.  1.  stå  öppen.  2.  stå,  hvila 
pi  ngt;  nå  grund,  ha  fotfäste  i  vatten.  3.  stå 
upp,  upprätt,  b)  s.  4.  stiga  upp,  resa  sig. 
5.  uppstå,  uppträda,  framträda.  6.  resa  sig, 
göra  uppror. 

aufsteifen,  tr.  styfva,  stärka. 

aufsteigen,  itr.  s.  stiga,  höja  sig;  stiga  upp, 
gå  upp.  Aufsteigung,  /. 

aufstellen,  I.  tr.  1.  uppställa,  t.  ex.  Schachfi- 
guren, Soldaten,  ein  Heer,  jmdn  als  Kandi- 
daten, etw.  als  Ziel,  als  Regel;  resa  upp,  t. 
ex.  eine  Säule;  framställa,  t.  ex.  eine  Frage; 
skaffa,  framskaffa,  t.  ex.  Beweise,  Zeugen. 
2.  Mit  jmdm  el.  einer  Sache  etw.  ~  företaga 
ngt  med  ngn,  med  en  sak.  Es  lässt  sich 
nichts  mit  ihm  ~  man  kommer  ej  ur  fläcken 
med  honom.  II.  Sich  »v  ställa  upp  sig. 
Aufstellung,/. 
I  Aufsteller,  -;••,  -,  m.  person  som  ställer  upp. 
fram. 

aufstemmen,  I.  tr.  1.  O  bända,  bryta  upp.  2. 
Den  Al-m  ~  stödja,  sätta  armen  på  ei.  mot 
ngt.  Den   Fuss  's-  spjärna  emot.  II.  Sich  ~ 

stödja  sig  mot;  resa  sig  gnm  att  taga  stöd  m',t 
ngt. 

j    aufstempeln,  tr.  påstämpla. 

1    aufsteppen,  tr.  sticka  fast  på. 
aufsticken,  tr.  sticka,  brodera  på. 
aufstieben,  itr.  s.  fara,  rusa,  flyga  upp  och  isär. 
aufstöbern,  tr.  1.  köra  upp,  jaga  upp.  2.  vädra 

upp,  snoka  reda  på. 
aufstöhnen,  itr.  h.  stöna  högljudt. 
aufstöpseln,  tr.  draga  korken  ur,  draga  upp. 
aufstören,  tr.    1.  Das  Feuer  ~  röra  om  elden. 

2.  störa,  störande  väcka,  uppjaga. 
aufstSssen,   I.  tr.  1.  stöta,  sparka,  kasta  Tipp, 

t.  ex.  eine  Thür  sa  att  den  »ppnar  sig,  Staub  sä 
att  det  stiger  upp.  2.  stöta  mot.  Das'  Glas  ~ 
sätta  glaset  hårdt  ifrån  sig.  II.  itr.  a)  h. 
och  s.  1.  jäsa,  jäsa  upp.  2.  förorsaka  upp- 
stötningar.  Es  stösst  mir  sauer  auf:  jag 
har  sura  uppstötningar.  b)  s.  3.  Etw.  stösst 
jmdm    auf:   ngn   stöter   på,   råkar  på  ngt. 

4.  -t»  stöta  på  grund. 


aufstössig,  a.  1.  om  vin:  grumlig,  skämd.  2.  om 
barn:  illamående,  kinkig. 

aufstrahlen,  itr.  h.  stråla,  strålande  gå  upp, 
visa  sig,  framträda. 

aufsträuben,  I.  tr.  resa  upp  som  borst,  resa  å 
ände.  II.  itr.  h.  och  sich  ~  resa  sig  å  ände, 
resa  sig;  biidi.  uppresa,  motsätta  sig. 

aufstreben,  itr.  h.  försöka  resa  sig,  försöka 
stiga  upp ;  biidi.  zu  etw.  ~  eftersträfva  ngt. 

aufstrecken,  ir.  sträcka  upp. 

Aufstreich,  -[e]s,  -e,  m.  auktion. 

aufstreichen,  I.  tr.  1.  stryka  på,  breda  på  t.  ex. 
Butter,  Pflaster.  F  jmdm  eins  ^^  slå  till  ngn. 
2.  stryka  upp,  t.  ex.  den  Knebelbart ;  draga 
upp,  t.  ex.  die  Årmel.  II.  itr.  s.  =  aufstrei- 
fen 11. 

aufstreifen,  I.  tr.  1.  skjuta  upp,  uppvika,  upp- 
kafla,  t.  ex.  den  Årmel.  2.  rispa  upp.  II.  itr. 
s.  röra,  snudda  vid,  mot. 

aufstreuen,  tr.  strö,  etxo.  ax f  etw.:  ngt  på  ngt. 
I  aufstricken,  tr.  1.  sticka  upp,  slut  på.  2.  taga 
i      upp,  t.  ex.  eine  Masche. 

aufstriegeln,  I.  tr.  1.  borsta,  stryka  upp,  t.  ex. 
I  die  Mähne.  2.  rykta.  II.  F  sich  ~  pynta 
i      8ig. 

j  aufstufen,  I.  tr.  upplägga  i  trappform.  II.  itr. 
s.   och  sich  ~  uppstiga  i  trappform.   Aufstu- 
!     *ung.  /• 

aufstülpen,  tr.  1.  vika  upp,  t.  ex.  einen  Hut. 
Eine  aufgestülpte  Nase  haben:  vara  upp- 
näst. 2.  hvälfva  öfver,  sätta  på,  trycka  på, 
t.  ex.  jmdm  einen  Hut. 

aufstürmen,  I.  itr.  s.  1.  rusa  upp.  2.  börja 
storma.  II.  tr.  våldsamt  uppväcka. 

aufstürzen,  I.  tr.  1.  med  hast  sätta  på.  2. 
hvälfva  upp.  II.  itr.  s.  Auf  etw.  '\^  falla, 
störta  ned  på  ngt. 

aufstutzen,  I.  itr.  h.  studsa,  studsande  se  upp. 
II.  tr.  1.  vika  upp,  stryka  upp.  2.  iordning- 
ställa, putsa,  fiffa  upp.  III.  F  sich  ~  pynta 
sig,  fiffa  upp  sig. 

aufstützen,  tr.  och  sich  ~  stödja  (sig)  på  ei. 
mot. 

Aufstutzer,  -s,  -,  m.  person  som  iordningstäl- 
ler, afpassar,  fiffar  upp. 

aufsuchen,  tr.  uppsöka.  Aufsuchung,/. 

Aufsücher,  -s,  -,  m.  person  som  uppsöker,  upp- 
spårar. 

1.  aufsummen,  sich  ~  hopa  sig,  ökas  i  antai. 

2.  aufsummen,  itr.  s.  surrande  flyga  upp. 
auftafeln,  tr.  sätta  f'-am  på  bordet,  duka  upp. 
auftakeln,   I.   tr.  i>  ein  Schiff  ~  tackla   upp 

ett  fartyg.  Biidi.  pynta,  styra  ut.  II.  Sich  ~ 
pynta  sig,  styra  ut  sig.  Auftakelung,  /. 

Auftakt,  -[e]s,  -e,  m.  mus.  upptakt. 

auftanzen,  I.  itr.  h.  dansa,  dansa  upp,  t.  ex. 
die  Wellen  tanzen  auf.  II.  tr.  Sich  (dat.)  die 
Schuhe,  die  Fasse  ~  dansa  hål  på  sina  skor, 
sina  fötter. 

auftauchen,  itr.  s.  dyka  upp. 

auft[h]auen,  itr.  s.  och  tr.  töa  upp,  tina  upp. 


*  äkta  ams.    F  familjürt.    P  l&gre  språk.    %  mindre  brukligt.   9  teknisk  term.    -J»  «jätcrm.    >iSc  militärisk 
Tysk-svensk  ordhok. 


aufthun 


66 


aufweichen 


aufthun,  I.  tr.  1.  öppna,  t.  ex.  das  Fenster,  den 
Mund.  2.  sätta  på.  t.  ex.  den  Hut.  II.  Sich 
~  1.  öppna  sig.  2.  framträda,  framstå, 
blifva  synlig. 

auftliürmen  se  auftürmen. 

auftippen,   itr.   k.  och   tr.   [.inf]    etw.   ->-    lätt 

vidröra  ngt  med  fiDgorspotsarne. 

auftischen,  tr.  duka  upp,  framsätta,  servera. 

Auftrag,  -[e].«,  -e  f,  m.  1.  uppdrag,  kommis- 
sion, ärende;  handel,  beställning,  order.  Fi- 
nen  ~  übernehmen:  åtaga  sig  ett  uppdrag. 
Einen  «^  ausrichten  ei.  ausführen  ei.  be- 
sorgen: fullgöra  ett  uppdrag,  uträtta  ett 
ärende.  Im  ~e  jmds:  på  ngns  uppdrag,  å 
ngns  vägnar,  för  ngns  räkning.  2.  pålägg- 
ning  af  färger,  "[s]...  Ex.  ~besorger,  -.'',  -,  m. 
kommissionär.  ~geber,  -s,  -,  m.  person  som 
gifver  uppdrng.  ~mässig,  a.  öfverensstäm- 
mande,  i  enlighet  med  gifvet  uppdrag. 
~nehmer,  -s,  -,  m.  ombud.  ~weise,  adv.  på 
uppdrag,  i  kommission. 

auftragen,  I.  tr.  1.  bära  upp.  2.  bära  fram, 
sätta  fram,  servera,  t.  ex.  Speisen.  3.  rita 
upp.  4.  lägga,  ösa,  hälla  på,  t.  ex.  Ei-de. 
Furben  ~  sätta,  lägga  på  färger,  må- 
la. 5.  Jmdm  etw.  ~  uppdraga  ngt  åt 
ngn,  gifva  ngn  ngt  i  uppdrag.  6.  Kleider, 
Schuhe  ~  slita  ut  kläder,  skor.  II.  om  kmaer: 
sich  ~  slitas,  blifva  utsliten,  utnött.  III. 
itr.  h.  1.  sätta  fram,  duka,  jfr  /,  2.  2.  lägga 
på,  jfr  /,  4.  3.  pösa  upp,  svälla,  svälla  ut. 
Auftragung.  _/". 

auftrampeln,  itr.  s.  F  trampa  på. 

aufträufeln,  tr.  och  itr.  s.  droppa  på. 

auftreiben,  I.  tr.  1.  slå  fast  på,  slå  i,  2.  våld- 
samt öppna,  spränga.  3.  blåsa  upp,  komma 
att  svälla.  4,  Ö  drifva,  t.  ex.  Metallarbeiten. 
6.  drifva,  jaga,  hvirfla  upp,  t.  ex.  Wellen, 
das  Wild,  den  Staub.  6.  uppspana,  med  mada 
anskaffa.  II.  itr.  s.  1.  i-  drifva(s),  stöta  pä 
gruud.  2.  uppsvälla.  3.  om  växter:  komma  upp. 
Auftreibung,  _/'. 

auftrennen,  I.  tr.  sprätta  upp,  sprätta  sönder. 

klippa  upp.  II.  Sich  ~  gå  upp  i  summen,  gå 
sönder. 

auftreten,  I.  itr.  s.  1.  gå  på  ett  visst  sätt,  t.  ex.  fest, 
sicher:  med  stadiga,  säkra  steg.  2.  upp- 
träda, framträda,  t.  ex.  auf  der  Bühne,  in 
einer  Rolle,  mit  Ansprüchen,  rjegen  jmdn, 
als  Wahlkandidat,  würdevoll.  II.  tr.  1. 
trampa  fast  på.  2.  trampa  sönder,  t.  ex.  eine 
Nuss.  3.  sparka  upp,  t.  ex.  eine  Thür. 

auftrinken,  tr.  dricka  upp,  ur. 

Auftritt,  -[ej.s,  -e,  m.  1.  uppträdande.  2.  upp- 
träde. 3.  scen  i  ett  skådespel.  4.  fotsteg,  trapp- 
steg. 

auftrock[e]nen,  tr.  samt  itr.  s.  och  li.  torka  upp. 
tr.rka. 

auftrommeln,  tr.  1.  trumma  upp,  väcka  med 
trumslag.  2.  Einen  Marsch  ~  trumma  en 
marsch. 


auftröpfeln,  auftropfen  =  aufträufeln. 

auftrumpfen.  I.  tr.  trumfa,  trumfa  ut.  n.  itr. 
h.  säga  sin  mening  bestämdt,  rent  ut,  sjunga  ut. 

auftupfen,  I.  tr.  1.  lätt  vidröra,  lätt  doppa  i. 
2.  Punkte  ~  sätta  punkter  öfver.  II.  itr.  h. 
Mit  etw.  auf  einen  Gegenstand  ~  lätt  vid- 
röra ett  föremål  med  ngt. 

auftürmen,  tr.  och  sich  ~  upptorna  (sig).  Auf- 
türmung. /'. 

auftuschen,  tr.  måla  med  tusch,  tuscha. 

aufwachen,  itr.  s.  uppvakna. 

aufwachsen,  itr.  s.  uppväxa. 

aufwagen,  sich  ~  våga  sig  upp. 

aufwägen,  tr.  1.  uppväga.  2.  lyfta  med  häfstång, 

aufwallen,  I.  itr.  s.  och  ^i:  h.  välla,  svalla,  sjuda, 
brusa  upp.  II.  tr.  =  att f wällen.  Aufwallung, _/". 

aufwällen,  tr.  komma  att  sjuda;  koka  upp, 
förvälla. 

aufwälzen,  tr.  1.  rulla,  vältra  upp,  upp  på. 
EWåi.  jmdm  etiv.  ^  påbörda  ngn  ngt.  2.  hopa, 
uppstapla. 

Aufwand,  -[e].«,  t  -e  t,  m.  1.  användning,  för- 
brukning, 2.  kostnad;  ståt,  prakt, 

aufwärmen,  tr.  uppvärma. 

Aufwarte...  ex.  -bursch[e],  -en,  -en,  m.  pass- 
pojke, uppassare,  betjänt,  -frau,  -e?i,  f. 
hjälphustru,  städerska,  -geld,  -[e]s,  O,  n. 
■lohn,  -[e]s,  -e  f,  m.  lön  för  hjälp  åt  hjäiphustnir, 
för  uppassning,  -stelle,  -ra, /.plats  för  hjälp- 
hustru. 

aufwarten,  itr.  h.  1.  passa  upp,  t.  ex.  Jmdm:  på 
ngn,  bei  Tische:  vid  bordet.  2.  .Tmdm  ~  upp- 
vakta ngn,  aflägga  ett  höflighetsbesök  hos 
ngn.  3.  Jmdm  mit  etro.  ~  uppvakta  ngn 
med  ngt.  Womit  kann  ich  Flinen  '\jf  hvar- 
med  kan  jag  stå  till  tjänst?  Aufzuwarten! 
till  er  tjänst!  med  nöje! 

Aufwärter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  uppassare, 
vaktmästare,  iippasserska,  hjälphustru. 
-dienst,  -es,  -e,  m.  betjänt-,  vaktmästare- 
plats. 

aufwärts,  adr.  uppåt. 

Aufwartung,  -en,  f.  1,  uppassning,  hjälp  i  hus- 
hiii-t.   2.  uppvaktning;  visit. 

Aufwasch...  Ex.  -fass,  -e*-,  -er  f,  n.  tvätt-,  disk- 
balja, skurämbar.  -frau,  -en,  f.  diskerska, 
skurmadam.  -kübel,  -s,  -,  m.  =  -fass.  -wasser, 
-s.  O,  n.  disk-,  skurvatten. 

aufwaschen,  tr.  1,  upptvätta,  diska,  skura.  2. 
genom  diskning  ei.  skurning  nöta,  nöta  sön- 
der. Aufwaschung,/. 

Aufwäscher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
diS^^ar,  skurar. 

Aufwechsel,  -s.  O,  m.  handel,  agio,  växelpengar. 

aufwecken,  ir.  uppväcka,  väcka.  Aufweckung,/. 

Aufwecker,  -*■,  -,  m.  uppväckare,  väckare. 

aufwehen,  I.  itr.  s.  blåsa  upp.  II.  tr.  1.  blåsa 
upp:  a)  upphvirfla,  b)  öppna,  c)  komma 
att  svälla.  2.  blotta,  bringa  i  dagen  gnm 
blåst.  3.  blåsa  ihop. 

aufweichen,   (svag  bajn.)  I.  tr.  uppmjuka,  upp- 


oljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


67 


aufzwingen 


l'K'.ta.  II.  itr.  s.  mjukna,  blifva  uppblött. 
Aufweichung, ./'. 

aufweinen,  itr.  h.  börja  gråta,  gråtu  högt. 

aufweisen,  tr.  uppvisa,  förete.  Aufweisung,  /. 

aufweissen,  tr.  itcr  hvitmena,  hvitmåla. 

aufwenden,  tr.  1.  vända  uppåt.  2.  uppbjuda, 
använda  pj,  kosta  på,  jn-  Avfwand.  Aufwen- 
dung,/'. 

aufwerfen,  I.  tr.  1.  kasta  upp  i  lurtcn.  2.  kasta 
pa.  3.  slå  upp,  hastigt  öppna,  t.  ex.  eine 
Thür,  ein  Fenster.  4.  gräfva  upp,  t.  ex.  eine 
Grube.  5.  kasta  iMn  sig,  lägga  upp,  t.  ex. 
Wü7-/el,  Karten.  6.  framkasta,  framställa, 
t.  ex.  eine  Frage.  7.  Den  Kopf  r^  kasta,  räta 
upp  hufvudet.  Eine  aufgeworfene  Nase 
haben:  vara  uppnäst.  Åufjeivorfene  Lip- 
pen: tjocka,  svällande  läppar.  8.  kasta  upp, 
uppföra,  t.  ex.  einen  Wall.  II.  Sich  ~  1. 
upphäfva  sig,  t.  ex.  sich  als  ei.  zum  Richter 
~  upphäfva  sig  till  domare.  2.  Sich  gegen 
jmdn  ~  uppresa  sig  mot  ngn.  3.  om"  bräder 
och  dji.:  slå  sig,  blifva  bugtig.  Aufwerfung,  y. 

aufwichsen,  I.  tr.  1.  smörja,  blanka,  borsta, 
putsa,  t.  ex.  Schuhe.  2.  Den  Bart  ~  stryka 
upp,  växa  skägget.  3.  F  jmclm  eins  «^  slå 
till  ngn.  II.  F  sich  ~  pynta  sig. 

aufwickein,  I.  tr.  1.  nysta,  nysta  upp,  t.  ex 
Zwirn.  2.  vira  upp,  rulla  upp,  t.  ex.  die 
Haare.  3.  rulla  upp,  isär,  taga  upp,  öppna, 
t.  ex.  Pakete.  4.  biidi.  reda,  utreda,  förklara, 
lösa.  II.  Sich  ~  1.  rulla  ihop  sig.  2.  rulla 
upp  sig,  gå  upp.  3.  biidi.  utredas,  få  sin 
lösning,  sin  förklaring.  Aufwickelung,  y". 

Aufwiegelei,  -en,  f.  uppvigling,  uppviglings- 
lusta. 

aufwiegeln,  ir.  uppvigla.  Aufwieg[e]lung, /. : 

Aufwiegler,  -ä,  -,  m.  uppviglare. 

aufwieglerisch,  a.  uppviglande. 

aufwiehern,  itr.  h.  gnägga  till,  gnägga  lifligt. 

aufwindeln,  tr.  linda  upp. 

aufwinden,  I.  tr.  1.  upphissa,  uppvinda.  2. 
vira,  rulla  upp.  3.  sno  upp.  II.  Sich  ~  1. 
rulla  ihop  sig.  2.  sno  upp  sig.  3.  slingra 
sig  upp.  Aufwindung,/. 

Aufwinder,  -.-;,  -,  ?».  person  som  hissar  upp. 
rullar  upp. 

aufwirbeln,  I.  itr.  s.  1.  hvirfla  upp.  2.  dril- 
lande stiga  upp,  t.  ex.  die  Lerche  wirbelt  auf. 
II.  tr.  hvirfla  upp. 

aufwirken,  tr.  1.  virka  upp.  2.  knåda,  t.  ex. 
den  Teig. 

aufwirren,  tr.  reda  upp,  reda  ut. 

aufwischen,  tr.  torka  upp. 

Aufwischer,  -s,  -,  m.  torkhandduk,  torktrasa. 

aufwogen,  itr.  s.  svalla  upp,  gå  i  vågor. 

aufwollen,  itr.  h.  vilja  stiga  upp. 

aufwühlen,  tr.  gräfva,  rota,  böka  upp.  Aufwüh- 
lung, /'. 

Aufwurf,  -[e]s,  -e  t»  »»•  1-  uppkastande  af  jord 
o.  dyi.  2.  uppkastad  hög. 

aufzählen,  tr.  uppräkna.  Aufzählung,  /. 


I  Aufzähler,  -s,  -,  m.  uppräknare. 

aufzaubern,  tr.  trolla  upp,  fram. 

aufzäumen,  tr.  betsla,  betsla  upp.  Aufzäu- 
mung, /. 

aufzechen,  tr.  dricka  ur,  supa  upp. 

aufzehren,  I.  tr.  tära,  förtära,  uppäta.  II.  Sich 
~  täras,  förtäras.  Aufzehrung,  f. 

aufzeichnen,  tr.  1.  upprita,  afteckna.    2.  upp- 
teckna, anteckna.  Aufzeichnung, ./'. 
I  Aufzeichner,  -,s-,  -,  m.  person  som  upptecknar, 
antecknar. 

aufzeigen,  tr.  uppvisa. 
I  aufziehen,  I.  tr.  1.  draga  upp,  t.  ex.  den  Var- 
hang:  ridån,  den  Kork  einer  Flasche,  eine 
Uhr;  upplyfta,  t.  ex.  ein  Kleid;  uppvinda, 
t.  ex.  eine  Last;  hissa,  t.  ex.  eine  Flagge. 
Flachs  ~  ryska  lin.  2.  uppdraga,  t.  ex.  Bäum- 
chen;  uppfostra,  t.  ex.  Kinder;  uppföda, 
lägga  på,  t.  ex.  Kälber.  3.  klistra  upp,  t.  ex. 
Karten  auf  Leinwand;  spänna,  t.  ex.  den 
Hahn  eines  Gewehres;  spänna  upp,  t.  ex. 
Saiten  auf  eine  Geige.  Biidi.  andere  Saiten  ^ 
tala  ur  en  annan  tonart.  4.  knyta  iipp,  lösa 
upp,  t.  ex.  einen  Knoten,  eine  Schleife.  5. 
Etw.  ~  uppskjiita  ngt.  Jmdn  mit  etw.  ~ 
uppehålla  ngn  med  ngt.  6.  Jmdn  ~  skämta, 
gyckla  med  ngn,  narra  ngn.  Jmdn  mit  etw. 
~  inbilla,  narra  i  ngn  ngt.  II.  Sich  ~  gå 
upp,  jfr  /,  4.  III.  itr.  s.  1.  draga,  tåga,  mar- 
schera upp,  i  sht  jXj,  afv.  aufgezogen  kommen. 
Biidi.  F  uppträda,  visa  sig,  t.  ex.  armselig  ~ 
a)  uppträda  fattigt,  b)  göra  en  slät,  en 
ömklig  figur.  2.  biuii.  mit  etiv.  aufgezogen 
kommen :  komma  fram  med  ngt,  bringa  ngt 
på  tapeten.  3.  uppstiga,  gå  upp,  t.  ex.  ein 
Gewitter,  ein  Gestirn  zieht  am  Himmel  auf . 

Aufzieher,  -s,  -,  m.  1.  person  som  drar  upp, 
jfr  aufziehen  I,  1.  2.  person  som  uppdrager, 
uppfostrar,  lägger  på,  jfr  aufziehen  I,  2.  3. 
gycklare,  skämtare,  jfr  ar  f  zieh  en  I,  6. 

Aufzieherei,  -en,  f.  gyckel,  drift. 

Aufzucht,  O,  f.  uppfödande,  påläggning  af  husdjur. 

aufzucken,   itr.   h.  spritta  upp,  till;  om  en  laga: 

flämtande  flamma  Upp. 

Aufzug,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  uppdragande,  upplyf- 
tande; vindspel,  kran,  hiss.  2.  i  sht  Js«  upp- 
marsch, uppmarscherande,  defilering,  pa- 
rad; tåg,  procession.  3.  mus.  marsch.  4.  upp- 
trädande, pomp,  ståt;  löjligt  uppträdande, 
utspökande,  narrspel.  5.  akt  i  ett  skådespel. 
6.  0  varp,  ränning. 

aufzupfen,  tr.  rycka  upp. 

aufzwängen,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  påtvinga  ngn 
ngt.  2.  påtrycka,  med  våld  påsätta,  t.  ex. 
einen  Deckel.  3.  med  våld  öppna.  4.  våld- 
samt skjuta  upp. 

aufzwecken,  tr.  ^  med  stift  fästa  p&. 

aufzwicken,  tr.  med  bändande  ei.  med  tång 
öppna. 

aufzwingen,  tr.  1.  =  aufzwängen.  2.  tvinga 
ned,  lyckas  förtära,  t.  ex.  ein  Gericht. 


ttkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    *t>  ^ötcrm.    jSSc  militärisk  term. 


Auge 


ausarten 


Auge,  -s,  -n,  n.  dim.  Äug'le^lein,  Äugelchen,  1. 
öga,  t.  ex.  .viit  blossem  r^,  jmdm  in  die  ~» 
sehen,  in  die  r^n  fallen,  unter  vier  ~n,  etw. 
mit  anderen  ~«  ansehen,  jmdm  unter  die 
'x/ß  treten.  Grosse  ~«  machen  :  spärra  upp 
ögonen,  blifva  storögd,  blifva  högeligen 
förvånad.  Dier^n  gehen  mir  über :  jag  måste 
gråta,  kan  ej  återhålla  tårarne.  Jmdn  ins 
~  fassen :  skarpt  betrakta,  fixera  ngn.  So- 
weit die  ~n  reichen:  så  långt  ögat  når.  Ein 
~  auf  etw.,  auf  jmdn  haben  ti.  etw.,  jmdn 
im  ~  haben:  gifva  akt  på,  iakttaga  ngt, 
ngn.  Er  hat  ein  ~  auf  sie:  han  har  ett 
godt  öga  till  henne.  Im  ~  behalten,  nicht 
aus  den  r^n  lassen  ei.  verlieren:  ej  släppa 
ur  sigte.  Kein  nj  von  jmdm  wenden :  ej 
vända  sina  ögon  från  ngn.  Aus  den  ~7i 
setzen:  åsidosätta.  Jmdm  ein  Dorn  im  ~ 
sein:  vara  ngn  till  förargelse.  Der  Schalk 
sieht  ihm.  aus  den  ~« ;  hans  blick  röjer 
skalken.  JSc  ~«  rechts!  se  tili  höger!  2.  öga, 

hål  pi  sj-aälar,  i  kvarnstenar,  j-xor,  bröd,  ost  m.  ni  ; 
öga,  Ögla  på  t5g.  3.  Öga  pä,  tärningar  och  kort.  4. 
öga,  bladknopp  pa  växter.  5.  fläck  pi  djurhudar 
säsom    hos    tigrar,    apelkastade    hästar    m.    fl.    -n...    Ex. 

~apfel,  vani.  Augapfel,  -s,  -f,  m.  ögonglob, 
ögonsten,  äfv.  biidi.  ~ärzt,  -es,  -e  f,  m.  ögon- 
läkare, '«»bild,  ■[e]s,  -er,  n.  synbild.  ~binde, 
-n,f.  ögonbindel,  '^blick,  -[e].';,  -e,  m.  ögon- 
blick. Alle  ~e;  ständigt,  i  ett,  hvarje  ögon- 
blick. Jeden  ^  a)  hvarje  ögonblick,  b)  hvil- 
ket  ögonblick  som  hälst.  In  dem  ~e,  als... 
i  samma  ögonblick,  som  ...  Lichte  ~e  ha- 
ben: hafva  sina  ljusa  stunder.  ~blicklich,  a. 
ögonblicklig.  ~blicks,  adv.  ögonblickligen. 
~blicksbild,  -[e]s,-er,n.  ögonblicksfotografi. 
~brau[n]e,  -n,  f.  ögonbryn.  ~butter,  O, /. 
ögonvar.  ~diener,  -s,  -,  m.  ögontjänare. 
~dienerei,  -en.  f.  ~dienst,  -es,  -e,  m.  ögon- 
tjänande.  ~fällig,  a.  i  ögonen  fallande,  på- 
taglig. ~flimmern,  -s.  O,  n.  skimrande  för 
ögonen.  '>»förtnig,  a.  af  ett  ögas  form.  ~fun- 
kein,  -s,  O,  n.  =  '^^ßimmern.  '»^glas,  -es,  -er 
t,  n.  synglas.  ~heilanstalt, -e?j, /.  ögonkli- 
nik. ~höhle,  -K,/,  ögonhåla.  ~klappe,  -n,f. 
skygglapp.  ~kneifer,  -s,  -,  m.  pincenez. 
~leder,  -s,  -,  n.  skygglapp.  ~licht,  -[e]s,  O, 
n.  ögonens  ljus.  ~li[e]d,  -[e]s,  -er  ci.  %  -e, 
n.  ögonlock.  ~lust,  -e  t,  /•  ögonfägnad. 
~mäss,  -es,  -e.  n.  ögonmått.  ~nierk,  -[e]s, 
O,  n.  ögonmärke.  Sein  ~  auf  etw.  (ack.)  richten: 
rikta  sin  uppmärksamhet  på  ngt.  ~paar, 
-[e]s,  -e,  n.  ögonpar.  ~pulver,  -s,  -,  n.  ögon- 
pulver;    skamisanit   om  fint   tryck,  som  är   skadligt 

fur  ögonen,  ».salbc,  -n,f.  ögoiisalva.  '^schein, 
-[c]s.  O,  m.  1.  ögonsigte,  t.  ex.  etw.  in  ~ 
nehmen;  utseende,  yttre,  t.  ex.  nach  dem  ~. 
2.  besigtning,  inspektion,  '^scheinlich,  a. 
ögonskenlig.  '>wScheinllchkeit,  -en,  f.  på- 
taglighet, 'vschlelm,  -[e].«.  O,  m.  ögonvar. 
~stern,   afv.    Augstem,   -[e]s,  -e,   m.  pupill. 


~täuschung,  -en,f.  synvilla.  ~triefen,  -s,  O, 
n.  rinnande  ögon.  ~tröst,  -es.  O,  m.  1.  ögon- 
fägnad. 2.  bot.  ögontröst  (Euphrasia).  ~trug, 
-[e]s,  O,  m.  synvilla.  ~wasser,  -s,  -,  n.  1. 
ögonvatten.  2.  tårar.  ~weh,  -[e]s,  O,  n.  ondt 
i  ögonen.  'x/Weide,  O,  /.  ögonfägnad.  ~wim- 
per,  -n,f.  ögonhår.  ~wlnk,  -[e]s,  -e,  m.  tec- 
ken med  ögonen.  ~wurz,  O,  /.  bot.  1.  hvit- 
sippa.  2.  maskros.  '>.'Zahn,  -[e]s,  -e  \,  m. 
ögontand.  ~zeuge,  -n,  -n,  m.  ögonvittne. 
~zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  ett  ögonvittnes 
vittnesbörd. 
äugellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  blicka,  gifva  ögonkast. 

August,  -[e]s,  -e,  m.  augusti  (men:  A'ugust,  mans- 
namnet August),  -birne,  -n,  f.  augustipäron. 
-kirsche,  -«,  /.  fogelbär.  -pflaume,  -ra,  /. 
renklor. 

Auktion,  -en.f.  auktion. 

Auktionator,   -s,  Auktionatoren,  m.  auktionist. 

auktionier  en,  -fe,  -t,  tr.  bortauktionera,  sälja 
på  auktion. 

Auilla,  -671  el.  -as,  f.  aula,  skolsal,  samlingssal. 

Aurikel,  -n,  f.  aurikel. 

aus,  I.  ]>rej>.  med  dat.  1.  ur,  t.  ex.  ~  der  Stadt 
kommen,  ~  der  Tiefe,  ~  dem  Brunnen 
schupfen,  r^  dem  Kasten  nehmen,  «n/  einem 
Glase  trinken,  r^  dem  Gedächtnis  verlieren, 
die  Rache  spricht  ~  ihm,  »x»  der  Mode  sein. 
2.  (bestående)  af,  af,  t.  ex.  ~  Holz,  »^  Eisen; 
~  ihm  wird  nie  etui.,  ~  allen  Kräften,  ~ 
gewissen  Gründen.  3.  bland,  t.  ex.  einer  ~ 
den  Bürgern,  ~  einer  Anzahl  wählen.  4.  (sär- 
skilda fall.)  Jmdn  r^  dem  Hause  werfen :  köra 
ngn  på  porten.  '\j  vollem  Halse:  för  full 
hals.  ~  dem  Fenster  sehen:  titta  ut  genom 
fönstret.  ~  dem  Grunde  verstehen:  förstå 
grundligt.  ~  dem  Kopfe  wissen:  veta,  kun- 
na utantill.  II.  adr.  1.  ut,  t.  ex.  Jahr  ~ 
Jahr  ein,  ein  und  ~,  weder  r^  noch  ein 
wissen.  2.  Von  ...  ~  ifrån,  t.  ex.  von  diesem 
Standpunkte  ~.  Von  Hause  ~  hemifrån; 
från  början,  ursprungligen.  3.  förbi,  slut, 
t.  ex.  es  ist  ~  mit  ihm,  seine  Kraft  ist  ~. 
Die  Flasche  ist  ~  buteljen  är  tom.  Das 
Licht  ist  ~  ljuset  är  släckt. 

Anm.  Aus  i  sms.  med  verb  ftr  alltid  betonadt  och 
bildar  oäkta  sms.  samt  betecknar  framgftende  el.  fram- 
kommande ur,  fulländning,  afslutning,  upphörande,  offent- 
liggörande, expotierande. 

ausackern,  I.  itr.  h.  afsluta  plöjningen,  bru- 
ket.   II.  Ij:  plöja  upp  ur  marken. 

ausäffen,  tr.  F  jmdn  ~  reta  ngn  genom  att 
härma  honom. 

ausantworten,  tr.  öfs-erantvarda,  utlemna.  Aus- 
antworlung,  /. 

ausarbeiten,  I.  itr.  h.  1.  upphöra  att  arbeta. 
2.  upphöra  att  jäsa.  II.  tr.  1.  utarbeta,  ut- 
föra. 2.  skära  ut.  III.  Sich  ~  arbeta  ut  sig. 
Ausarbeitung,/. 

ausarten,  itr.  s.  och  sich  ~  urarta,  vanslägtas, 
Ausartung,  /. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intraasitlrt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  »ein  till   hjälpverb. 


ausästen 


69 


ausbringen 


ausästen,  I.  tr.  kvista,  kvista  upp.  II.  Sich  ~ 
grena  ut  sig.  Ausästung,  /. 

ausät[hjmen,  I.  ilr.  h.  och  tr.  andas  ut.  II.  Sich 
r-^  hämta  andan.  Ausät[h]mung, /. 

ausätschen  =  ätschen. 

ausbacken,  I.  tr.  grädda  tiiirncuigt.  II.  itr.  1. 
k.  sluta  baka.  2.  s.  gräddas,  blifva  gräd- 
dad. 

ausbaden,  I.  itr.  h.  sluta  bada.  II.  tr.  1.  skölja, 
skölja  ur.  2.  biwi.  sota  för. 

ausbaggern,  tr.  O  upprensa,  uppmuddra. 

ausbälgen,  ausbälgen,  ^7-.  1.  flå.  2.  uppstoppa. 

Ausbälger,  -.'.■,  -,  m.  uppstoppare. 

Ausbau,  -[e].<,  -e  ei.  -ten,  m.  utbyggnad. 

ausbauchen,  I.  tr.  göra  bugtig,  svängd ;  hamra 
ut.  Austjebaucht:  bugtig,  svängd.  II.  Sich 
~  vara  bugtig,  svängd.  Ausbauchung,  /. 

ausbauen,  I.  tr.  1.  afsluta  en  byggnad.  2.  repa- 
rera, restaurera.  3.  bygga  till,  förse  med 
utbyggnad.  4.  utsuga,  t.  ex.  einen  Acker; 
i.ärg.  uttömma,  t.  ex.  eine  Gruhe,  einen  Gang. 
II.  itr.  h.  sluta  bygga.  Ausbauung,  /. 

ausbedingen,  tr.  1.  bestämma  gnm  kontrakt.  2. 
t^ich  (dat.)  etw.  'V.  betinga,  förbehålla  sig 
ngt.  Ausbedingung,/. 

ausbeeren,  tr.  afplocka  bären  af. 

ausbeichten,  I.  tr.  funstiindigt  bikta  ngt  ei.  ngn.  II. 
itr.  h.  sluta  sin  bikt. 

ausbeinen,  <r.  borttaga  benen  ur. 

ausbeissen,  tr.  1.  bita  ur,  t.  ex.  ein  Stück.  2. 
Sich  (dat.)  einen  Zahn  ~  bita  sonder  en 
tand.  3.  bortjaga  gnm  att  bita  ifrån  sig;  ut- 
tränga, sticka  ut. 

ausbeizen,  tr.  bortetsa. 

ausbelfern,  itr.  h.  upphöra  att  gläfsa,  F  att 
träta. 

ausbellen,  itr.  h.  sluta  skälla. 
!  •    ausbersten,  itr.  s.  brista  ut,  t.  ex.  in  Lachen. 

Ausbesserer,  -s,  -,  m.  Ausbesserin,  -nen,/,  per- 
1  son  som  lagar,  reparerar,  renoverar. 

1      ausbessern,  tr.  laga,  reparera,  renovera.  Aus- 
besserung, /. 

ausbeten,  itr.  h.  sluta  sin  bön. 

Ausbeute,  O,/,  utbyte,  af  kastning,  behållning, 
vinst. 

ausbeuteln,  I.  tr.  F  1.  gifva  ut  penningar,  kosta 
ut.    2.   Jmdn   ~   pungslå  ngn.   II.  Sich  ~ 

Utblotta  sig  p&  pengar. 

ausbeuten,  tr.  tillgodogöra  sig,  taga  afkast- 
ningen  af.  Ausbeutung,  /. 

ausbezahlen,  tr.  utbetala.  Ausbezahlung,/. 

ausbiegen,  I.  tr.  böja  ut.  II.  itr.  s.  gå,  köra 
ur  vägen,  hålla  åt  sig.  Ausbiegung,  /. 

ausbieten,  I.  tr.  utbjuda  tiu  saiu.  II.  Sich  ~ 
vitbjuda  sig,  erbjuda  sin  tjänst  mot  betalning. 
Ausbietung,  /. 

ausbilden,  tr.  och  sich  ~  utbilda  (sig).  Ausbil- 
dung, /, 

Ausbild  [n] er,  -s,  -,  m.  utbildare,  instruktör. 

ausbinden,  tr.  1.  lösa  och  taga  ut.  2.  binda  yt- 
terst. 3.  0  hopfoga,  binda. 


ausbitten,  tr.  1.  Sich  (dat.)  etw.  von  jm dm 's» 
utbedja  sig  ngt  af  ngn.  Ich  bitte  mir  aus, 
dass  ...   jag  anhåller,  att  ...  2.  bortbjuda. 

ausblasen,  I.  tr.  1.  blåsa  ur,  t.  ex.  ein  Ei.  2. 
blåsa,  forma  genom  blåsning,  t.  ex.  die  Glas- 
kugel. 3.  blåsa  ut,  släcka,  t.  ex.  das  Licht. 
4.  genom  blåsning  med  bi&sinstrument  tillkän- 
nagifva.  5.  mus.  blåsa  till  slut,  t.  ex.  einen 
Marsch.  6.  mus.  blåsa  upp,  t.  ex.  eine  Flöte. 
II.  itr.  h.  sluta  blåsa. 

ausblättern,  tr.  Ein  Buch  ~  genombläddra  en 
bok. 

ausbleiben,  itr.  s.  uteblifva,  blifva  borta. 

ausbleichen,  I.  itr.  s.  blifva  urblekt.  II.  tr.  1. 
urbleka.  2.  genom  blekning  borttaga,  t.  ex. 
einen  Fleck. 

ausbleien,  tr.  fylla  med  bly,  plombera. 

Ausblick,  -[e]s,  -e,  m.  1.  blick  utåt.  2.  utsigt, 
perspektiv. 

ausblitzen,  itr.  h.  opcrs.  upphöra  att  blixtra. 

ausblühen,  itr.  h.  blomma  ut.  AusblUhung, /. 

ausbluten,  I.  itr.  h.  sluta  blöda;  förblöda.  II. 
tr.  Sein  Leben  ~  förblöda. 

ausböden,  ausbBd[m]en,  tr.  sätta  botten  i. 

ausbohlen,  tr.  0  golflägga;  brädslå.  Aushöh- 
lung, /. 

ausbohren,  tr.  borra  ut,  upp,  hål  i.  Die  Augen 
~  stinga  ut  ögonen.  Ausbohrung,  /. 

ausborgen,  tr.  låna  ut. 

ausbraten,  I.  tr.  1.  draga  ur  genom  stekning, 
t.  ex.  Schmalz.  2.  väl  steka.  II.  itr.  1  s. 
dragas  ur  genom  stekning.  2.  h.  stekas 
väl. 

ausbrauchen,  tr.  bruka  upp,  förbruka,  till- 
räckligt begagna. 

ausbrauen,  tr.  1.  färdigbrygga,  brygga.  2. 
draga  ur  genom  bryggning. 

aushrausen,  itr.  s.  och  h.,  tr.,  sich  ~  brusa  ut. 

ausbrechen,  I.  tr.  1.  bryta  ut,  t.  ex.  einen  Zahn, 
Erbsen  ~  sprita  ärter.  Die  Bienen  ^  skatta 
bikupan.  Bäume  ~  kvista  träd.  2.  kasta 
upp,  kräkas  upp.  II.  itr.  s.  1.  bryta  sig  ut, 
t.  ex.  aus  dem  Gefängnisse.  2.  bryta  ut,  fram. 
3.  brista  ut,  t.  ex.  in  Klagen,  in  lautes  Ge- 
lächter. 

ausbreiten,  I.  tr.  1.  breda  ut,  lägga  i  oord- 
ning omkring  sig;  vika  upp,  isär.  2.  ut- 
breda, sprida.  II.  Sich  ~  utbreda  sig, 
spridas.  Ausbreitung,  /. 

ausbrennen,  I.  tr.  1.  bränna,  bränna  ut,  brän- 
na ur;  genom  eld  urhålka,  t.  ex.  med.  eine 
Wunde,  die  Feuchtigkeit  aus  etw.,  einen 
Baum.  Mit  Schwefel  ~  svafla.  2.  bränna 
fullständigt,  väl,  t.  ex.  Ziegel.  II.  itr.  1.  h. 
brännas  fullständigt,  jfr  /,  2.  2.  s.  och  h. 
brinna  ut,  slockna.  3.  s.  brännas  ur. 

ausbringen,  tr.  bringa,  få,  taga  ut,  fram.  Ein 
Boot  »v»  sätta  ut  en  båt.  Flecken  ~  taga  ^^r 
fläckar.  Junge  ~  kläcka  ut  ungar.  Erz  ~ 
framskaffa  malm.  Ein  Gei-ücht  ~  sätta  ett 
rykte  i  omlopp.   Jmds  Gesundheit  ei.  einen 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindr 


teknisk  term.    •!<  sjtttcrm.    Xi  militärisk 


Ausbruch 


70 


auseinander 


Toast    auf  jmdn   ^  utbringa   en  skål  för 

ngn. 
Ausbruch,    -{e^s,    -e   t,   m.    1.  utbrytande,  af- 

lägsnande  gnm  brytning,  t.  ex.  der  Schösslinge. 

2.   ntbrott,   t.   ex.  des  Feuei's,  der  Pest,  de.^ 

Fiebers,  des  Vulkans,  der  Freude.  3.  vin  af 

första  prässningen. 
ausbrühen,  tr.  skölja  i  kokhett  vatten. 
ausbrüllen,   I.   itr.  h.  slnta  ryta,  vi-åla.  II.  tr. 

genom  rytande  tillkännagifva,  framvråla. 
ausbrummen,  itr.  h.  upphöra  att  brumma. 
ausbrüten,   I.    tr.   Eier  ~  ligga  på,  utkläcka 

ägg.  II.  itr.  II.  sluta  kläcka.  Ausbrütung,/, 
ausbuddeln,  tr.  P  krafsa  upp,  fram. 
ausbügeln,   I.  tr.  stryka  ut,  stryka.  II.  itr.  h. 

sluta  stryka. 
ausbummeln,  itr.  F  1.  .":.  gå  ut  och  drifva,  slå 

dank;    rumla.     2.    h.    upphöra    att    rumla. 

stadga  sig. 
Ausbund,   -[e],«,   -e   t,   »'•   pi"of,  mönster,  typ. 

under   af,   t.    ex.    ein    -v.    von  Schönheit:  ett 

under  af  skönhet. 
ausbUndIg,  a.  förträfflig,  framstående  i  godt  ei. 

ondt,  u.-;el. 
Ausbürger,   -.«,    -,   m.   1.   borgare   från  annan 

stad.  2.  borgare  boende  utanför  staden. 
ausbürsten,   tr.  borsta  ur,  af,  t.  ei.  den  Staub 

aus  dem  Zeug,  das  Zeug. 
ausbüssen,   I.   tr.    l.   laga.   lappa.    2.    plikta, 

sota   för.    II.    itr.    k.   fullgöra,    afsluta   sin 

botöfning;  af  tjäna  sitt  straif. 
ausbuttern,   I.    tr.  tjärna,  tjärna  ut,  t.  ex.  viel 

aus  der  Milch '^iå.  mycket  smör  af  mjölken. 

II.   itr.   h.    sluta  tjärna.  Biidi.  F  er  hat  aus- 

gehuttert:  med  honom  är  det  förbi,  han  har 

spelat  ut  sin  roll. 
ausdampfen,  I.  itr.  1.  s.  ånga;  dunsta  bort.  2. 

/;.    sluta   ånga.    II.    tr.  =  ausdampfen.  Aus- 
dampfung, /'. 
ausdämpfen,  tr.  1.  låta  dunsta  bort.  2.  släcka 

af,    t.  ex.   Feuer,  Kohlen.  3.  med  ånga,  med 

rök  utdrifva,  röka  ut.  Ausdämpfung,  f. 
ausdärmen.  tr.  uttaga  innanmätet  på. 
Ausdauer.   O,   /'.  uthållighet,  ihärdighet,  seg- 
het. 
ausdauern,  I.  itr.  h.  uthålla,  framhärda.    ~(Z: 

uthållic::  hot.  härdig,  perenn.  II.  tr.  uthärda. 
ausdehnbar,  a.  tänjbar. 
Ausdehnbarkelt,  O,  /.  tänjbarhet. 
ausdehnen,  I.  tr.  uttänja,  utsträcka,  förlänga. 

II.    Sic/i    ~  tänja  sig,  utsträckas,  utbreda 

sig.  Ausdehnung,/, 
ausdeichen,    tr.   genom   en   dam  afskilja,  af- 

dämiiia.  Ausdeichung, /. 
ausdenken,  tr.  1.  uttänka.  2.  afv.  itr.  h.  tänka 

ut,  tänka  till  slut. 
ausdeuten,  tr.  uttyda,  utlägga,  tolka.  Ausdeu- 
tung, /. 

1.  ausdichten,  tr.   1.  uttänka,  dikta,  uppdikta. 
2.  äfv.  itr.  h.  sluta  dikta,  dikta  färdig. 

2.  ausdichten,  tr.  i,  dikta,  täta. 


ausdiefen,  tr.  O  golflägga,  brädslå. 

ausdienen,  itr.  k.  tjäna  ut.  Ausgedient:  ut- 
tjänt, för  detta,  emeritus. 

ausdiftoln  se  austüfteln. 

ausdingen,  I.  tr.  =  ausbedingen.  II.  Sich  »n/ 
taga  tjänst.  III.  itr.  h.  sluta  pruta. 

ausdocken,  tr.  A  föra  ur  docka. 

ausdonnern,  itr.  h.  upphöra  att  åska,  biwi.  att 
väsnas,  att  larma. 

ausdörren,  itr.  s.  torka  ut,  torka. 

ausdörren,  tr.  uttorka,  torka.  Ausdörrung,  /. 

ausdrechseln,  tr.  1.  svarfva  ut.  \\r.  gnm  sv.irf 
ninz  urhålka.  2.  afv.  itr.  h.  färdigsvarfva, 
sluta  svarfva;  biMi.  tillsvarfva,  afrunda. 

ausdrehen,  I.  tr.  1.  =  ausdrechseln.  2.  Jmdm 
etw.  ~  vrida  ngt  ur  handen  på  ngn.  3. 
skrufva  ned  och  darignm  släcka,  t.  ex.  eine  Lampe, 
Gasflammen.  4.  Eine  Schraube  ~  nöta  ut 
en  skruf.  II.  Sich  ~  utnötas  gnm  skrufning. 
Ausdrehung,  ;'. 

ausdreschen,  I.  tr.  tröska,  tröska  ut,  af;  Midi. 
F  genomprygla.  II.  itr.  h.  tröska  slut. 

Ausdruck,  -[ejs,  -e  t,  m.  uttryck.  Zum  ~  brin- 
gen: gifva  uttryck  åt.  Seine  Ausdrii-ke 
wählen:  välja  sina  ord.  Über  allen  ~  out- 
sägligt. ~  haben:  vara  uttrycksfull,  -s... Ex. 
~ärt,  -en,  /'.  uttryckssätt.  ~leer,  ~los,  a. 
uttryckslös.  ~voll,  a.  uttrycksfull,  '^welse, 
-n,f.  uttryckssätt. 

ausdrUckbär.  a.  som  kan  uttryckas. 

ausdrucken,  tr.  1.  färdigtrycka,  t.  ex.  das  ganze 
Buch.  2.  trycka  ut  oforkortadt,  t.  ex.  das  ganze 

Wort.    3.  gnm  tryckning  utuöta,  t.  ex.    Typen!  4. 

äfv.  itr.  h.  sluta  trycka. 
ausdrücken,   I.   tr.  1.  trycka,  prässa  ut,  t.  ex. 

den  Saft  aus  der  Traube  ei.  die  Traube.   2. 

gnm   påtryckning   släcka,   t.  ex.  die  Fackel,  das 

Lebenslicht.    3.    väl   aftrj'cka,   t.   ex.    einen 

Stempel.     4.   uttrycka,   uttala,   framställa, 

t.   ex.   seine   Meiming.  II.  Sich  r^  uttrycka 

sig.  Ausdrückung,  /. 
Ausdrücker,    -.<,    -,    m.  person  som  prässar  ut 

o.  s.  v    s.  au.^drücken. 
ausdrücklich,  a.  uttrycklig. 
Ausdrücklichkeit,  O,  f.  bestämdhet, 
ausdüfteln  so  austüfteln. 
ausduften,  I.   itr.  k.   1.  dofta,  sprida  doft.  2. 

mista    sill  doft,  dofta  ut.  II.  tr.  =  ausdiif- 

ten.  Ausduftung, /. 
ausdüften,  tr.  utdofta,  utdunsta,  sprida, 
ausdulden.   I.   tr.  tåla,  uthärda,  fördraga.  II. 

itr.  h.  sluta  lida. 
ausdunsten,  ausdünsten,  tr.  och  itr.  h.  utdunsta. 

Ausdünstung,/', 
auseggen,   I.   tr.   harfva  upp,  bort.  II.  itr.  h. 

harfva  slut. 
auseinander,   adv.   ifrån   hvarandra  ei.  hvart- 

annat,   isär,   sönder,    -brechen,  I.  tr.  bryta 

isär,    sönder.     II.    itr.    s.   gå   isär,    sönder. 

-breiten,   tr.  breda  ut.  -bringen,  tr.  åtskilja. 

-drehen,  tr.  vrida  isär.  -fahren,  itr.  s.  fara 


O   saknar  plur.    f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iatransitirt  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  sein  till  bjälprerb. 


anseisen 


71 


ausfleisohen 


Isär,  hastigt  skingras,  -fallen,  itr.  s.  falla 
isär;  falla  och  gå  sönder,  -falten,  tr.  veckla 
npp.  -gehen,  itr.  s.  1.  skiljas,  skingras,  gå 
isär.  2.  gå  sönder,  -halten,  <;•.  hålla  isär, 
skilja,  reda.  -jagen,  tr.  imstigtochvftid^amt  sking- 
ra, -klaffen,  itr.  h.  vara  öppen,  gapa.  -kom- 
men, itr.  s.  komma  ifrån  hvarandra,  åtskil- 
jas, -laufen,  itr.  s.  springa,  rinna  åt  hvar  sitt 
liåll.  -legen,  tr.  lägga,  taga  isär,  breda  ut; 
i.iidi.  förklara,  -liegen,  itr.  h.  vara  belägna 
på  afstånd  från  hvarandra.  -machen,  tr. 
skilja,  åtskilja,  taga  isär.  -nehmen,  tr.  taga 
isär.  -reissen,  tr.  slita  från  hvarandra,  våld- 
samt åtskilja,  -rollen,  tr.  och  itr.  s.  rulla  åt 
hvar  sitt  håll.  -setzen,  I.  tr.  1.  upplösa  i 
sina  beståndsdelar,  analysera,  klargöra, 
framställa.  2.  Personen  ~  ordna  personers 

affärer,    si   att  hvar  och  en  får  sitt.    II.  Sich  ~   1. 

flytta  isär,  sätta  sig  på  afstånd  från  hvar- 
andra. 2.  förklara,  klargöra  sitt  förhål- 
lande till  hvarandra.  Sich  mit  seinen  Gläu- 
bigern ~  rangera  sina  affärer,  träffa  öfver- 
enskommelse  med  sina  kreditorer.  -Setzung, 
/.  -spalten,  tr.  klyfva  (isär),  -sperren,  tr. 
spärra  isär.  -spreizen,  tr.  Die  Beine  ~  skref- 
va  med  benen,  -stellen,  tr.  ställa  åtskils. 
-stieben,  itr.  s.  flyga  isär,  hastigt  skingras. 
-thun,  tr.  skilja  åt.  -wickeln,  tr.  veckla  upp, 
rulla  upp.  -wirren,  tr.  reda  ut,  bringa  reda 
i.  -ziehen,  tr.  draga  isär. 

auseisen,  tr.  isa  loss,  hugga  loss  ur  isen. 

auseltern,  itr.  1.  s.  värka  ut.  2.  h.  upphöra 
att  vara  sig.  Auseiterung,  f. 

auserkiesen  =  auserwählen. 

auserkoren  =  auserwählt. 

auserkUren  =  auserwählen. 

auserlesen,  ausersehen,  tr.  utse.  »v,  (part.  rerf): 
utsedd,  utvald. 

auserwählen,  tr.  utvälja,  utköra.  Auserwählt : 
utvald,  utkorad.  Auserwähiung,  /. 

auserzählen,  tr.  berätta  till  slut. 

auserziehen,  tr.  Jmdn  ~  afsluta  ngns  upp- 
fostran. 

ausessen,  tr.  äta  ur,  upp,  t.  ex.  die  Suppe,  die 
Schüssel. 

ausfachen,  tr.  0  förse  med  fack. 

ausfädeln,  I.  tr.  1.  af draga  af  en  tråd,  t.  ex.  eine 
Nadel,  Perlen.  2.  rispa  upp.  II.  Sich  ~  1. 
gå  af  niien,  ur  nålsögat.  2.  rispa  upp  sig. 

ausfahren,  I.  itr.  s.  1.  åka  ut,  bort.  2.  Von 
.  einem  Orte  ~  fara  ifrån  ett  ställe,  hafva 
det  till  utgångspunkt  för  sin  resa.  3.  fara, 
rusa,  bryta  ut  ur.  4.  slå  ut,  t.  ex.  ein  Baum 
fährt  in  Blüten  aus.  Ausgefahren  sein: 
hafva  utslag.  5.  halka,  slinta.  II.  tr.  köra 
upp,  köra  gropar  i,  t.  ex.  Wege,  Gleise, 
Löcher. 

Ausfahrt,  -en,  f.  1.  utfart,  utfärd,  körtur;  af- 
resa.  2.  utkörsport,  portgång. 

Ausfall,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  utfallande,  bortfal- 
lande, affallande,  t.  ex.  der  Körner  aus  den 


Ähren,  der  Haare.  2.  brist,  deficit.  3.  ut- 
fall, t.  ex.  des  Fechters,  der  Belagerten;  äfv. 
bUdi.  utfall,  angrepp  i  ord.  4.  utgång,  resultat. 

ausfallen,  I.  itr.  s.  1.  falla  ut,  ur.  2.  ej  blifva 
af,  inställas,  t.  ex.  die  Stunde,  der  Unter- 
richt cl.  die  Schule  fällt  heute  aus:  lek- 
tionen, undervisningen  inställes  i  dag.  3. 
5Sc  göra  utfall,  utfalla;  äfv.  biidi.  -v/  gegen 
jmdn :  fara  ut  mot  ngn.  4.  So  und  so  ~  ha 
den  eller  den  utgången,  det  eller  det  re- 
sultatet. Gut  ~  lyckas;  schlecht  ^  miss- 
lyckas. II.  tr.  Sich  (dat.)  einen  Zahn  ~  falla 
och  slå  ut  en  tand  på  sig;  den  Arm  ~  falla 
och  bryta  armen  ur  led. 

ausfärben,  tr.  O  färga  färdig. 

ausfase[r]n,  I.  tr.  rispa  upp.  II.  itr.  s.  och  sich 
~  rispa  upp  sig.  Ausfaserung,  /. 

ausfaulen,  itr.  s.  1.  blifva  ihålig  genom  röta. 

2.  ruttna  bort,   falla   af  till  följd  af  röta. 

3.  djupt  anfrätas,  ruttna. 

ausfechten,  tr.  utkämpa,  afgöra  genom  kamp 

med  vapen  el.  ord. 

ausfegen,  tr.  1.  sopa  ut,  t.  ex.  den  Schmutz. 
2.  sopa  fullständigt,  t.  ex.  die  Stube.  Ausfegung, 

/■ 
Ausfeger,  -c",  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  sopare,  soper- 

ska,  städerska. 
ausfeilen,   tr.    1.  ^  fila,  med  fil  urhålka,  fila 

bort.    2.    i   sht   biidi.  fila,  polera,  lägga  sista 

handen  vid. 
ausfertigen,   tv.    1.   utfärda.   2.  utarbeta,  af- 

fatta.  Ausfertigung,/. 
Ausfertiger,  -s,  -,  m.  person  som  utfärdar,  af- 

fattar. 
ausfetten,  tr.  rena  från  fett. 
ausfeuern,   I.  tr.  uppelda,  uppvärma.  II.  itr. 

h.    1.   upphöra   att   elda.    2.  F  om  hastar;  slå 

bakut. 
ausfilzen,   tr.   1.    kläda  med  filt.  2.  0  stoppa 

med   stopphår.    3.   biidi.    F   häftigt   fara  ut 

emot,  lexa  upp. 
ausfinden,  tr.  utleta,  hitta,  på,  taga  reda  på. 
ausfindig,  a.  bruki.  wott  i  förbindelsen:  ~  machen  = 

ausfinden. 
ausfirnissen,   tr.  fernissa  invändigt,  väl  fer- 
nissa, lackera. 
ausfischen,  I.   tr.    1.  fiska,  meta  upp;  biidi.  F 

fiska   reda   på,  snoka  upp.  2.  Einen  Teich 

~   fånga   all   fisken   i   en   dam.    II.  itr.  h. 

upphöra  att  fiska. 
ausflackern,  itr.  h.  och  s.  slockna. 
ausflammen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  flamma,  att 

låga.  II.  tr.  &fv.  ausflämmen,  ^  läska,  t.  ex. 

ein  Geschütz. 
ausflattern,  itr.  s.  fladdra  ut,  bort. 
ausflechten,    tr.    1.  fläta  upp,  t.  ex.  die  Haare. 

2.  invändigt  förse  med  flätverk. 
ausflegeln,  tr.  tröska  ur  med  siaga,  slagtröska. 
ausfleischen,  tr.  garfv.  afskafva  köttet  af:  bUdi. 

utsuga,  beröfva  innehåll  och  prydnad.  Aus- 

fleischung,  /. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^ 


teknisk  term.    4-  sjölerm.    Jic  militärisk  term. 


ausflicken 


7a 


Ausgedinge 


ausflicken,  tr.  laga,  lappa.  Ausflickung,  /. 

Ausflickerei,  -en,/.  lappning,  lappverk. 

ausfliegen,  kr.  s.  flyga  ut,  bort. 

ausfliessen,  itr.a.üxta  ut, rinna  ut, utströmma. 

ausflüchen,  itr.  k.  upphöra  att  svära. 

Ausflucht,  -e  tj  /■  1-  hemlig  utväg,  kryphål. 
2.  nndflykt,  förevändning.  3.  =  roij. 

Ausflug,  -le]s,  -e  \,  m.  1.  utflygande,  bort- 
flygande.  2.  utfiygt,  utfärd.  3.  flyghål, 
fluster. 

Ausfluss,  -e.i,  -e  t,  "'•  1-  utflytande,  utflöde. 
2.  aflopp.  utlopp,  mynning,  -röhre,  -n,/. 
afloppsrör. 

Ausflut[h],  -(n,f.  aflopp. 

ausflut[h]en,  itr.  .<;.  hafva  aflopp,  utfliida. 

ausfodern  se  ausfordern. 

ausfolgen,  I.  itr.  s.  i'6]]a  i\t,  jmdm:  ugn.  II. 
tr.  öfverlemna. 

ausfoppen,  (r.  F  drifva  starkt  gyckel  med. 

Ausforderer,  -.•;,  -,  m.  utmanande  person. 

ausfordern,  /r.  utmana.  Ausforderung,  /. 

ausfördern,  //•.  skafi^a,  forsla  ut,  fram,  upp. 
Ausförderung,/. 

ausformen,  ir.  forma,  bilda. 

ausforschen,  tr.  utforska.  Ausforschung,  /. 

Ausforscher,  -s,  -,  m.  person  som  utforskar. 

ausfragen,  I.  tr.  utfråga,  genom  frågor  ut- 
forska. II.  itr.  h.  upphöra  att  fråga. 

Ausfrager,  ->.  -,  vi.  ~in,  -jzew,/.  frågvis  person. 

Ausfragerei,  -en,  f.  frågvishet. 

ausfransen,  ausfranzen,  I.  tr.  fransa,  göra  fran- 
sar på.  II.  Sich  ~  rispa  upp  sig. 

ausfressen,    om   djur   och    P    om  niänaislior,  utom  /,   2. 

1.  tr.  1.  =  ause.-^ssen.  Biwi.  ivas  hat  er  attnf/e- 
fressen?  hvad  har  han  gjort  för  ondt?  2. 
fräta,  frätande  urhålka.  II.  Sich  ~  äta  sig 
öfvermätt.  III.  itr.  k.  sluta  äta. 

ausfreuen,  sich  ~  1.  glädja,  roa  sig  tillfylles. 

2.  upphöra  att  glädja,  att  roa  sig. 
ausfrieren,  I.  itr.  a)  s.  1.  bottenfrysa.  2.  blifva 

genomfrusen.  3.  frysa  bort,  t.  ex.  die  Saat 
■i.tt  ausgefroren,  b)  /*.  4.  upphöra  att  frysa. 
II.  Sich  ~  genomträngas  af  köld.    ' 

ausfrischen,  tr.  urlaka. 

ausfuchteln,  F  I.  tr.  låta  smaka  fukteln, 
prygla.  II.  ilr.  h.  upphöra  att  prygla. 

ausfühlen,  tr.  gnm  kinsein  taga  reda  på,  leta  sig 
till. 

Ausfuhr,  -en,  f.  utförsel,  export,  -handel,  -s, 
O,  m.  exporthandel.  -Steuer, -?7,y.  tull  vid  ex- 
port, utförseltull.  -verbot,  -[e].«,  -e,  n.  förbud 
mot  utförsel,   -zoll,  -[e]s,  -e  t,  m-  =  -Steuer. 

ausführbar,  a.  1.  utförbar,  som  kan  verk- 
ställas. 2.  som  får  exporteras. 

Ausführbarkeit,  O,  f.  iitförbarhet. 

ausführen,  tr.  1.  föra,  leda  ut.  2.  F  jmdm  etw. 
~  fråntaga  ngn  ngt.  3.  h.indci.  utföra,  ex- 
portera. 4.  med.  afföra.  5.  utföra,  verkställa, 
sätta  i  verket.  Äjc/i  ~  Za.s.se»;  vara  utför- 
bar.  Eine  Rolle  gut  ~  spela  en  roll  väl.  6. 
utföra,  utveckla,  utförligt  behandla. 


AusfUhrer,  -s,  -,  m.  »N^in,  -nen,  f.  1.  person  som 
utför,  exporterar.  2.  person  som  verkstäl- 
ler, fullgör. 

ausführlich,  a.  utförlig.  Das  '^erc  :  det  vidare. 

Ausführlichkeit,  O,/,  utförlighet. 

Ausführung,  -en,  f.  1.  utförande.  2.  verkstäl- 
lighet.   3.  utveckling,  utförlig  behandling. 

ausfüllbär,  a.  som  kan  utfyllas. 

ausfüllen,  tr.  1.  fylla,  uppfylla,  igenfylla,  t.  ex. 
einen  Graben  mit  Schutt;  afv.  biidi.,  t.  ex.  .«eine 
Stellung.  2.  hälla  ut,  tömma,  t.  ex.  Wein 
aus  dem  Fasse,  das  Fass.  Ausfüllung,  f. 

ausfurchen,  tr.  1.  fåra,  rista  fåror  i.  2.  ut- 
jämna fårorna  i. 

ausfuttern,  ausfuttern,  I.  tr.  1.  utfodra,  upp- 
ställa, göda.  2.  fodra  slut  på.  3.  fodra, 
sätta  foder  i;  kläda invundijt.  II.  F.5;cA  ~göda 
sig,  blifva  fet.  III.  itr.  h.  afsluta  fodringen. 
Ausfutterung,  Ausfütterung,  /. 

Ausgabe,  -n,f.  1.  utlemnande,  t.  ex.  der  Briefe 
auf  der  Post.  2.  utgift.  In  die  ~w  eintra- 
gen, unter  die  ^w  .s^eZZe«  ;  uppföra  på  ut- 
giftskontot. 3.  upplaga,  edition  af  böcker, 
-[n]...  Ex.   ~büch,  -[e']s,  -er  t,  n.  utgiftsbok. 

ausgähnen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  gäspa.  II.  F 
sich  ~  1.  =  /.  2.  gäspa  munnen  ur  led. 

ausgähren  se  ansgären. 

Ausgang,  -[<=].«,  -e  ti  m.  1.  utgående.  2.  ut- 
gång, port.  3.  utgång,  slut,  resultat,  mål. 
Einen  schlimmen  'n/  «e/nHcra;  få  ett  dåligt 
slut.  Ein  Wort  am  ^e  der  Zeile  brechen : 
bryta,  afdela  ett  ord  vid  radens  slut.  4. 
utgångsmarseh.  -s...  Ex.  ~punkt,  -[e].«,  -e,  m. 
utgångspunkt.  ~silbe,  -«,  /.  slutstafvelse. 
'v.zoll,  -[e].«,  -e  t,  m.  tull  vid  utförsel. 

ausgären,  I.  itr.  a)  //.  1.  sluta  jäsa.  b)  s.  2.  jäsa 
slut,  tillräckligt.  3.  jäsa  ut,  fram,  öfver. 
II.  tr.  komma  ngt  att  jäsa  väl. 

ausgäten  se  ausjäten. 

ausgeben,  I.  tr.  1.  gifva,  spela  till  slut,  t.  ex. 
ein  Schauspiel.  2.  utlemna,  räcka  ut,  lemna 
från  sig.  3.  gifva  ut,  utbetala.  4.  utdela, 
fördela,  distribuera,  t.  ex.  Befehle,  Sic  die 
Losung,  Bücher.  5.  släppa  ut  i  rörelsen, 
sätta  i  omlopp.  6.  gifva,  lemna  i  afkast- 
ning,  t.  ex.  der  Roggen  giebt  das  zehnte  Korn 
a%is.  7.  Jnidn,  sich  für  etw.  ~  utgifva  ngn, 
sig  för  ngt.  II.  Sich  ~  1.  utgifvas,  t.  ex. 
das  Geld  giebt  sich  unversehens  aus:  man 
blir  af  med  pengarne,  utan  att  man  vet  hur. 
2.  göra  slut  på  sina  pengar.  3.  se  T,  7.  III. 
itr.  h.  1.  göra  utgifter.  2.  gifva  ljud  ifi-åu 
sig,  t.  ex.  der  Hund,  das  Horn  giebt  aus. 
Ausgeber,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
utgifver,  utdelar,  fördelar;  kassör,  kassör- 
ska. 
Ausgebot,  -\(']s,  -e,  n.   1.  utbjudande  till  salu. 

2.  anbud. 
Ausgeburt,  -en,  f.  foster,  alster. 
Ausgedinge,   -s,   O,  n.  undantag,  förbehåll,  jfr 
Altteil. 


O 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  Terb.    h.  har  Jiaben,    S.  har  sein  till   hjälpverb. 


niisgefeimt 


73 


aushallen 


ausgefeimt,  a.  elipad,  inpiskad,  t.  ex.  tin  «ver 
Schurke. 

ausgehen,  I.  Hr.  s.  1.  gå  ut;  lemna  huset,  före- 
taga en  promenad.  Auf  Abenteuer  ~  gå  ut 
på,  söka  äfventyr.  Aus  der  Schule  ~  gå  ut 
ur,  lemna  skolan.  Zur  Thilr  ~  gå  ut  genom 
dörren.  Biidi.  von  etw.  ~  utgå  från  ngt,  t.  ex. 
«071  einem  Grundsatze;  von  jmdm '^hÄxröxA, 
härstamma  från  ngn ;  über  jmdn  ~  gå  ut 
öfver,  komma  öfver  ngn.  2.  Auf  etw.  ~  a) 
sluta  på,  t.  ex.  dies  Wort  yeht  auf  einen 
Vokal  aus;  b)  gå  ut  på,  hafva  till  syfte,  t.  ex. 
auf  Betrug  ~.  In  etw.  ~  sluta  med  ngt.  3. 
utgå,  utkomma,  utfärdas;  framträda,  t.  ox. 
einen  Befehl,  eine  Schrift,  ein  Verbot  ~ 
lassen.  4.  Frei,  ledig,  los  ~  slippa  undan. 
Z,eer~  ej  fangt  med.  5.  omkläder:  gå  af,  kunna 
afdragas  ei.  aftagas.  6.  gå  af,  gå  ur,  t.  ex. 
die  Farbe,  der  Fleck  geht  aus.  7.  gå  ut, 
taga  slut,  t.  ex.  Pflanzen,  Vorräte  gehen  aus; 
die  Geduld,  die  Kräfte  gehen  jmdm  aus. 
Der  Atem  geht  mir  aus:  jag  mister  andan, 
blir  anfådd.  Die  Haare  gehen  aus:  håret 
går  af.  Das  Licht,  das  Feuer  geht  aus:  lju- 
set, elden  slocknar.  Etw.  geht  gut,  schlecht 
aus:  ngt  får  ett  godt,  ett  dåligt  slut.  II.  tr. 

1.  trampa  ut,  t.  ex.  die  Schuhe.  2.  med  steg 
utmäta,  uppmäta.  III.  Sich  ~  blifva  nöjd 
på  att  gå,  gå  sig  trött. 

ausgeigen,  I.  tr.  spela  till  slut  på  koi.  II.  itr.  h. 
upphöra  att  spela  aoi. 

ausgeizen,  tr.  0  beskära,  t.  ex.  Reben. 

ausgelassen,  a.  1.  otyglad,  lättfärdig.  2.  upp- 
sluppen, uppspelt. 

Ausgelassenheit,  O,/.  1.  tj-gellöshet,  lättsinne. 

2.  uppsluppenhet.  3.  med  piur.  -en:  extrava- 
gans, utsväfning. 

ausgeniessen,  tr.  njuta  till  fullo. 

ausgenommen,  I.  prep.,  stående  efter  det  styrda  ordet 

med  detta  i  ack.,  samt  adv.  med  undantag  af,  un- 
dantagandes. II.  ko?ij.  ~  dass:  undanta- 
gandes att,  förutom  att. 

ausgerben,  tr.  1.  0  färdiggarfva.  2.  budi.  F 
jmdn  '^,jmdm  das  Fell'^  genomprygla  ngn. 

ausgeschlossen  =  ausgenommen. 

ausgesucht,  a.  utsökt,  utvald. 

ausgezeichnet,  a.  utmärkt,  förträfflig. 

ausgiebig,  a.  (vinst)gifvande,  inbringande. 

ausglessen,  I.  tr.  1.  hälla  ut,  slå  ut,  utgjuta, 
uttömma,  tömma,  t.  ex.  Wasser,  einen  Topf; 
&fT.  biidi.,  t.  ex.  sein  Ilerz,  die  Schale  des  Zorns 
über  jmdn.  Das  Kind  mit  dem  Bade  r^  slå 
ut  barnet  med  badvattnet.  2.  släcka  genom 
påhällning,  t.  ex.  das  Feuer.  3.  gjuta  i,  ifylla. 
II.  Sich  ~  utgjuta  sig,  sprida  sig.  Er  goss 
sich  in  Vorwuife  ei.  in  Vorv-iiifen  aus:  han 
utöste  förebråelser.  Ausglessung,/. 

ausgipfeln,  tr.  toppa,  t.  ex.  Bäume. 

ausgipsen,  tr.  0  gipsa,  fylla  med  gips. 

ausglätten,  tr.  utjämna,  utsläta,  stryka  nt, 
t.  ex.  Falten. 


Ausgleich,  •[e]s,  -e,  m.  förlikning, kompromiss, 
Jfr  Ausgleichung. 

ausgleichbär,  a.  som  kan  utjämnas,  förlikas. 

ausgleichen,  I.tr.  1. utjämna,  släta,  hopjämka, 
göra  lika,  afkvitta.  2.  biidi.  bilägga,  förlika, 
t.  ex.  einen  Streit,  streitende  Personen.  II. 
Sich  ~  förlikas,  ingå  förlikning. 

Ausgleicher,  -s,  -,  m.  person  som  utjämnar, 
förliker. 

Ausgleichung,  -en,  f.  1.  utjämning,  hopjämk- 
ning; planerande.  2.  förlikning,  kompro- 
miss, -s...  Ex.  ~miin2e,  -re,  /.  skiljemynt. 
^versuch,  -[e]s,  -e,  m.  förlikningsförsök. 

ausgleiten,  itr.  s.  halka,  slinta. 

ausglimmen,  itr.  s.  upphöra  att  glöda,  slockna 
så  småningom. 

ausglitschen,  F  =  ausgleiten. 

ausglühen,  I.  itr.  1.  h.  upphöra  att  glöda.  2. 
s.  glödande  ei.  af  glöd  förtäras,  brinna  upp. 
II.  tr.  Sä  glödga,  uppglödga.  Ausglühung,/. 

ausgraben,  tr.  1.  gräfva  ut,  upp.  2.  irrgräfva; 
&  gravera.  Ausgrabung,  /. 

ausgräten,  tr.  bena  ask. 

ausgreifen,  I  tr.  1.  gripa  ut,  utvälja  ur  on  mängd. 

2.  nöta,    urhålka   gnm    tummande,    gnm  liandtcring. 

II.  itr.  h.  1.  sträcka  \\t  armarne.  Nach  etw. 
~  gripa  efter,  söka  få  tag  i  ngt.  2.  om  hä- 
star: sträcka  ut;  om  människor:  gå  med  stora 
steg. 

ausgrollen,  itr.  h.  upphöra  att  hysa  groll,  att 
vara  förtörnad. 

ausgrübeln,  tr.  grubblande  uttänka,  utfun- 
dera. AusgrQb[ejlung, /'. 

ausgründen,  tr.  1.  O  urhålka,  uthugga.  2.  ut- 
granda.  Ausgründung,/. 

ausgrünen,  itr.  1.  k.  upphöra  att  grönska.  2. 
s.  slå  ut,  blifva  grön. 

Ausguck,  -{eis,  -e,  m.  1.  4;.  utkik.  2.  F  utsigts- 
ställe. 

ausgucken,  I.  itr.  h.  F  titta  ut,  i  hålla  utkik. 
II.  tr.  F  sich  (dat.)  die  Augen  ~  ifrigt  titta, 
stirra. 

Ausgucker,  -s,  -,  m.  m.itros  p?i  utkik. 

ausgurgeln,  tr.  Den  Hals  ~  gurgla  sig. 

Ausguss,  -es, -ef, 7«.  1-  uthällande,  utgjutande. 
2.  O  gjutet  stycke,  afgjutning.  3.  aflopps- 
rör,  sköljsten,  rännsten.  -löffel,  -s,  -,  m.  # 
stöpslet,  -rinne,  -n.  f.  afloppsränna.  -rohr, 
-[e].s,  -e,  71.  afloppsrör. 

aushaaren,  itr.  h.  och  %  s.  mista  håret,  fälla. 

aushaben,  tr.  hafva  af  sig,  t.  ex.  den  liock; 
hafva  tömt,  t.  ex.  das  Glas^  hafva  läst  slut 
på,  t.  ex.  das  Buch. 

aushacken,  tr.  hacka  ut,  hugga  ut,  stampa  ut 

med  stamp. 

Aushacker,  -s,  -,  m.  person  som  hackar,  hug- 
ger, stampar  ut. 

aushageln,  itr.  h.  opers.  sluta  hagla. 

aushaken,  I.  tr.  haka,  häkta  ur,  af,  upp.  II. 
Sich  ~  haka  ur,  gå  loss,  gå  upp,  släppa. 

aushallen,  itr.  h.  och  %  s.  1.  skälla,  ljuda  vidt 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i^  sjöterm.    ^  i 


aushalten 


74 


ausjochen 


omkring.  2.  upphöra  att  ljuda,  dö  bort, 
förklinga. 

aushalten,  I.  tr.  1.  hålla  ut,  t.  ex.  mus.  einen  Ton. 
2.  utstå,  uthärda,  t.  ex.  Schmerzen,  einen 
Sturm:  en  stormning.  Es  ist  nicht  auszu- 
halten: det  gär  för  långt,  det  är  för  odräg- 
ligt. II.  itr.  h.  hålla  ut,  uthärda.  Diese 
Farbe  hält  nicht  nus:  denna  färg  sitter  ej 
i.  Aiislialtung,  /'. 

aushämmern,  tr.  uthamra. 

aushändigen,  tr.  utlemna,  öfverlemna.  Aus- 
händigung, /'. 

Aushang,  .[ej.--,  c  +,  ?«.  innnei.  uthängd  vara.  skylt. 

Aushänge...  ex.  -bogen,  -.«,  -,  m.  trvck.  profark. 
•schild,  -[e].v-,  ■er,n.  skylt.  -wa[ajre,  -n,f. 
--=  Aushauf]. 

aushangen,  I.  itr.  h.  hänga  ute;  vara  anslagen, 
uppspikad  ute.  II.  %  =  aushängen  I,  II. 

aushängen,  I.  tr.  1.  hänga  ut,  skylta  med.  2. 
urhaka,  afhaka.  II.  Sich  ~  haka  ur,  ga 
loss,  släppa.  III.  itr.  h.  =  aushangen  I.  Aus- 
hängung,  /'. 

ausharren,  I.  itr.  h.  hålla  ut,  framhärda.  ~cZ.- 
uthållig.  II.  tr.  1.  uthärda,  utstå.  2.  af- 
vakta,  utväiita. 

aushaspeln,  tr.  afhaspla,  afhärfla. 

aushaspen,  tr.  haka  af,  lyfta  ni-t  af  hakarnc, 
t.  ex.  eine  Thiire. 

Aushau,  -[e]s,  -e,  m.  l.uthugguing,  ntgallrini:. 
2.  skogsfälle. 

Aushauch,  -[e].s  -e,  m.  utandning. 

aushauchen,  tr.  utandas.  Aushauchung,  /. 

aushauen,  tr.  1.  uthugga,  utstampa  med  stamp, 
utmäjsla,  t.  ex.  Gänge  im  Walde,  den  Wald. 
Gräber  im  Fel.-ten,  Platten  aus  dem  Blech, 
jmds  Standbild  in  Marmor.  2.  sönderstyc- 
ka,  t.  ex.  Fleisch.  3.  P  slå  dugtigt,  klä.  Aus- 
hauung,  /. 

Aushauer,  -s,  -,  m.  0  stamp,  niiijsel. 

aushäuten,  I.  tr.  flä.  II.  Sich  ~  stryka  skin- 
net af  sig. 

ausheben,  I.  tr.  1.  lyfta,  taga  ut,  t.  ox.  Eier, 
junge  Vögel  aus  dem  Neste.  2.  bryta  upp. 
t.  ex.  Steine,  Wurzeln.  3.  lyfta  af  uakame,  t.  ex. 
Thuren,  Fenster.  4.  pumpa  ut,  upp  med  har- 
vert,  t.  ex.  Wein  aus  dem  Fasse.  5.  Sich  (dat.i 
die  Schulter  ~  lyfta,  så  att  axeln  går  ur 
led.  6.  X  värfva,  utskrifva,  t.  ex.  Rekruten, 
neue  Mannschaft.  Ein  Ausgehobener:  en 
rekryt.  II.  Sich  ~  utmärka  sig,  framstå. 
III.  itr.  h.  Die  Uhr  hebt  aus :  klockan  knäp- 
per för  att  strax  si&.  Aushebung,  f. 

Ausheber,  -s,  -,  m.  värfvare. 

aushecheln,  tr.  1.  arv.  itr.  h.  sluta  häckla, 
häckla  väl.  2.  biidi.  häckla,  tadla,  skarpt 
kritisera. 

aushecken,  tr.  utkläcka,  t.  ex.  Junge,  Eier: 
tiiirti.  rufva  ut,  uttänka,  t.  ex.  Pläne. 

ausheilen,  I.  tr.  fullständigt  bota,  hela.  II. 
Sich  ~  ocii  itr.  s.  fullkomligt  botas,  läkas. 
Ausheilung,/. 


ausheizen,  tr.  genom  eldning  torka,  uppelda, 
t.  ex.  einen  neuen  Ofen. 

aushelfen,  I.  itr.  h.  hjälpa  ur  ngn  roriägenhet,  bi- 
stå, bispringa,  jrndm  mit  etw.:  ngn  med  ngt. 
II.  tr.  Jmdm  den  Rock  ~  hjälpa  ngn  af  med 
rocken. 

Aushelfer,  -S,  -,  m.  hjälpare  ur  nöd,  furlagenhet. 

aushemmen,    tr.  borttaga  hämskon,  hämked- 

jan  från,  t.  ex.  die  Räder. 
aushetzen,  tr.  .Jmdn  ~  drifva  ut,  fram,  bort 

ngn  gnm  att  hetsa  hundar  p&  honom. 

ausheulen,  itr.  h.  iipphöra  att  tjuta. 

Aushieb,  -[e]*-,  -e,  m.  akt.  utfall,  stöt. 

Aushilfe  se  Aushülfe. 

aushobeln,  tr.  O  borthyfla,  afhyfla. 

aushöhen,  tr.  åkerhr.  mit  Erde  ~  kupa. 

aushöhlen,  tr.  urhålka,  göra  ihålig.  Ausge- 
höhlt: ih.å][g.  Aushöhlung,/. 

aushöhnen,  tr.  förhåna,bespottn.  Aushöhnung,/. 

Aushöhner,  -s,  -,  m.  bespottarc. 

aushöke[r]n,  tr.  utmångla. 

ausholen,  I.  tr.  söka  utforska.  II.  itr.  h.  Mit 
der  Iland  ~  lyfta  handen  tiii  siag,  ror  att  kasta 
el.  dyi.    Zum    Sprunge    '^    taga    ansats    till 

språng.     Bildl.  weit    ~    vid    sin    framställning    gå 

långt  tillbaka  ei.  göra  stora  omvägar.  Aus- 
holung,  /. 

ausholzen  =  abholzen. 

aushorchen,  tr.  Jmdn  ei.  %  etw.  ~  ivssnande  utfor- 
ska ngn  el.  ngt,  spionera  på,  utspana  ngns 
hemlighet. 

Aushorcher,  -.«,  -,  m.  person  som  lyssnar, 
spion. 

aushören,  tr.  1.  höra  till  slut.  2.  utforska, 
förhöra. 

Aushub,  -[(]■•-•,  -c  t,  m.  1.  utväljande,  urval.  2. 
iSc  rekrytering. 

Aushiilf  le,  -en,  f.  hjälp  ur  ngn  förlägenhet,  und- 
sättning, hjälpmedel,  -s...  Ex.  ~weise,  adv. 
till  hjälp  i  nödfall,  för  tillfället. 

aushülsen,  tr.  skala,  sprita,  t.  ex.  Erbsen, 
Bohnen. 

aushungern,  //•.  uthungra,  utsvälta. 

aushunzen,  tr.  P  lexa  upp,  banna. 

aushuschen,  itr.  s.  slinka  ut,  hastigt  smyga 
sig  ut. 

aushusten,  I.  itr.  h.  sluta  hosta.  II.  tr.  hosta 
upp. 

ausjagen,  I.  tr.  1.  Jmdn  ~  köra  ut  ngn.  Jmdm 
\  den  Angst.-ickiceiss  ~  försätta  ngn  i  stor  ån- 
I  gest.  2.  Den  Wald  ~  a)  jagande  genom- 
ströfva  hela  skogen,  b)  skjuta  slut  på  ville- 
brådet i  skogen.  II.  itr.  h.  sluta  jaga. 

ausjammern,  I.  itr.  h.  upphöra  att  jämra  sig. 
II.  Sich  ~  utgjuta  sina  bekymmer. 

ausjäten,  tr.  bortrensa,  t.  ex.  das  Unkraut. 

ausjauchzen,  I.  itr.  h.  jubla  ut,  upphöra  att 
jubla.  II.  tr.  jublande  förkunna.  III.  Sich 
~  jubla  högt,  gifva  sina  känslor  luft. 

ausjochen,  tr.  aftaga  oket  af,  oka  af,  taga 
I      ifrån,  t.  ex.  die  Ochsen. 


t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  i 


ill  hjälpverb. 


ausjubeln 


75 


auskrähen 


ausjubeln  =  ausjauchzen. 

auskälten,  tr.  utkyla. 

auskämmen,  tr.  kamma  ut,  af,  hört,  t.  ox.  das 
Haar,  den  Schmutz  aus  dem  Haare. 

auskämpfen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  kärapa,  att 
strida,  kämpa  slut.  II.  tr.  utkämpa. 

auskarbätschen,  tr.  F  dugtigt  karbasa,  prygla. 

auskamen,  tr.  köra  ut  ci.  bort  med  (skott-) 
kärra. 

auskauen,  I.  itr.  h.  sluta  tugga.  II.  tr.  tug- 
gande suga  ut  saften  ur,  t.  ex.  eine  Frucht, 
Tabak. 

Auskauf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  lösköpande,  frikö- 
pande. 2.  iipiiküp,  köp  af  hela  förrådet. 

auskaufen,  tr.  1.  Einen  Kau/mann,  einen  La- 
den, eine  Ware  ~  köpa  upp  hela  lagret  hos 
en  köpman,  i  en  bod,  af  en  varusort.  Biwi. 
die  Gelegenheit  ~  begagna  sig  af  tillfället; 
die  Zeit  ~  väl  använda  sin  tid.  2.  Jmdn  ~ 
uttränga,  utsticka  ngn  vid  ett  köp  gnm  att 
öfverbjuda  honom.  Seine  Teilhaber  <v/  utlösa 
sina  kompanjoner,  inköpa  deras  andel. 

auskegeln,  I.  tr.  slå  kägel  om.  II.  itr.  h.  upp- 
höra att  slå  kägel. 

auskehlen,  tr.  ^  reffla,  urhålka.  Auskehlung,/. 

auskehren  =  ausfegen. 

Auskehrer  =  Ausfeger. 

Auskehricht,  -[e]s,  0,  w.  oci.  m.  sopoi,  um.  af- 
sknm. 

auskeifen  =  ausschelten. 

auskellen,  I.  tr.  fastkila; 
II.  itr.  s.  och  sich  ~  s 
utkila.  Auskeilung,/. 

auskeimen,  itr.  s.  gro,  komma  upp. 

auskeltern,  I.  tr.  prässa  ut,  prässa,  t.  ex.  den 
Most,  die  Tranben.  II.  itr.  h.  afsluta  präss- 
ningen. 

auskennen,  I.  tr.  Jmdn  unter  tausenden  ~  kän- 
na igen  ngn  ibland  tusenden.  II.  Sich  ~ 
hitta  rätt,  kunna  reda  sig. 

auskerben,  tr.  göra  inskärningar  i.  Ausker- 
bung,/. 

auskernen,  tr.  taga  ut  kärnorna  ur,  t  ex.  Nüsse, 
Gurken. 

auskitten,  tr.  kitta,  fylla  med  kitt. 

ausklaftern,  tr.  mäta  med  famnmått. 

ausklagen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  klaga.  II.  tr. 
1.  Sein  Herz  ~  äfv.  sich  ~  utgjuta  sig  i  kla- 
govisor. 2.  Jmdn  ~  lagsöka  ngn.  Eine 
Schuld  ~  utsöka  en  skuldfordran.  III.  Sich 
~  se  11,  1.  Ausklagung, ./'. 

ausklären,  tr.  klara.  Ausklärung,  /. 

ausklarieren,  tr.  A  utklarera.  Ausklarierung,/. 

ausklatschen,  I.  itr.  h.  1.  upphöra  att  klappa 
i  häuderna.  2.  upphöra  att  skvallra.  II.  tr. 
skvallra  om,  skvallrande  utsprida. 

ausklauben,  tr.  plocka  ut,  peta  ut,  taga  kär- 
nan ur.  Ausklaubung,  /. 

Ausklauber,  -6-,  -,  m.  person  som  plockar  ut. 

auskleben,  tr.  klistra  inuti,  t.  ex.  einen  Kasten 
mit  Pajner  ~  klistra  papper  i  en  ask. 


F  biidi.  genomprygla. 
luta  kilformigt,  bärg. 


Auskleide...  ex.  -zimmer,  -s,  -,  n.  afklädnings- 
rum, 

auskleiden,  tr.  och  sich  ~  1.  kläda  af  (sig).  2. 
kläda  ut  (sig).  3.  invändigt  bekläda.  Aus- 
kleidung,/. 

auskleistern  =  auskleben. 

ausklingeln,  I.  itr.  h.  upphöra  att  ringa.  II. 
tr.  genom  ringning,  genom  pinglande  för- 
kunna, utbasuna. 

ausklingen,  itr.  1.  A.  oi.  s.  upphöra  att  klinga, 
att  ljuda.  2.  ä.  förklinga. 

ausklopfen,  tr.  1.  F  jmdn  ~  piska  upp  ngn.  2. 
piska,  t.  ex.  die  Kleider,  den  Staub  ans  den 
Kleidern,  jmdm  den  Rock.  3.  knacka  ur, 
t.  ex.  die  Pfeife.  4.  Beulen  ~  slå  ut,  hamra 
ut  bucklor. 

Ausklopfer,  -s,  -,  m.   1.  person  som  piskar  kia. 

der.    2.  rotting  att  piska  kläder  med. 

ausklügeln,  tr.  spetsfundigt  utfundera,  genom 
hårklyfverier  leda  i  bevis. 

Auskliigelung,  -en,f.  spetsfundighet,  hårklyf- 
veri. 

auskneifen,  itr.  s.  F  smyga  sig  bort,  fly  undan, 
schappa. 

auskneten,  tr.  knåda  väl. 

ausknurren,  itr.  h.  upphöra  att  morra,  att 
knorra. 

auskochen,  I.  itr.  1.  h.  upphöra  att  koka.  2. 
s.  koka  öfver.  II.  tr.  1.  koka  väl,  genom- 
koka. 2.  Das  Fleisch  ei.  die  Brühe  aus  dem 
Fleisch  ~  koka  buljong  på  köttet.  3.  koka 
ur,  t.  ex.  einen  Topf:  en  gryta.  4.  Dampf  r^ 
ånga,  imma.  Auskochung,  /. 

auskollern,  itr.  h.  1.  om  kalkoner:  Upphöra  att 
kackla,  att  kråma  sig.  2.  om  hästar:  slippa 
kollern. 

auskommen,  itr.  s.  1.  komma  ut,  gå  ut,  t.  ex. 
ich  komme  selten  aus.  Biidi.  komma  ut  nr, 
komma  ifrån,  t.  ex.  aus  einer  Verlegenheit. 

2.  om  fogiar:    utkläckas,    krypa    ur    skalet. 

3.  om  elden:  utbryta.  4.  komma  ut,  blifva 
bekant,  spridas,  t.  ex.  ein  Geheimnis,  ein 
Gerücht  kommt  aus.  5.  om  Bäckar:  gå  ur.  6. 
Mit  etw.  ~  reda  sig  med  ngt.  Ich  komme 
mit  dem  Gelde  nicht  aus:  jag  kan  ej  reda 
mig  med  pengarne,  pengarne  räcka  ej  till 
för  mig.  7.  Mit  jmdm  ~  komma  öfverens, 
lefva  i  sämja  med  ngn. 

Auskommen,  -.<;,  O,  n.  utkomst,  bärgning. 

auskömmlich,  a.  tillräcklig  att  lefva  ar,  tillräck- 
ligt inbringande.  Ein  ~es  Amt:  ett  äm- 
bete, en  syssla,  som  föder  sin  man.- 

auskönnen,  itr.  h.  kunna  komma  ut. 

auskoppeln,  tr.  jäg.  släppa  ur  kopplet. 

auskosten,  tr.  smaka,  tömma  i  botten,  njuta 
till  sista  droppen. 

auskotzen,  tr.  P  spy,  spy  upp. 

auskragen,  G  I.  tr.  låta  skjuta  fram,  låta 
springa  ut.  II.  itr.  s.  skjuta  fram.  Auskra- 
gung, /. 

auskrähen,   I.   itr.  h.   sluta  gala.    II.  tr.  Den 


'  äkta  ems.    F  familjärt.    P  lägre  sprä.k.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i* 


a.    ^  militärisk 


auskramen 


76 


Ausleger 


,K-da!<  Beif. 
II.   tr.  krv- 


deii  Xai/el 


Tag  ~  genom  galande  förkunna  dagens  in- 
brott. III.  Sich  ~  gala  af  hjärtans  hist. 

auskramen,  tr.  1.  utrymma,  tömma.  2.  packa 
upp,  framlägga,  utbreda.  Biidi.  sein  Wisse» 
~  vilja  lysa,  skylta  med  sitt  vetande.  Aus- 
kramung,,/". 

auskrämpeln,  ^  I.  ti:  afsluta  kardningen  af. 
II.  it):  Ii.  iipphöra  att  karda. 

auskratzen,  I.  t>:  rifva,  krafsa  ut,  fram  :  skra- 
pa, radera,  rifva,  krafsa  bort.  II.  itr.  s.  F 
rly,  taga  till  benen. 

auskrauten,  tv.  rensa  bort  ogräs  fr.\n, 

auskriechen,   I.  itr.  s.  krypa  ut. 
pande  genomsöka. 

auskriegen,  tr.  F  få  ut,  få  af.  t.  c> 
spiken,  die  Handschuhe,  den  Bock;  lyckas 
tömma,  t.  ex.  das  Glas. 

auskriicken,  tr.  raka,  skrapa  ut. 

auskrümeln,  tr.  söndersmula. 

auskühlen,  I.  tr.  utkyla,  göra  sval,  svalk:i.  II. 
Sich  ~  svalka  sig,  blifva  sval,  svalna. 

Auskultant,  -en,  -en,  vi.  auskultaut. 

Auskultation,  -en,  f.  med.  auskultation,  under- 
sökning. 

Auskultator,  -.■••,  Atisknltatnren,  ni.  auskultant, 
notarie. 

auskultierllen,  -te.  -t.  I.  tr.  mod.  undersöka  i  sin 
medels  hörlur.   II.  itr.  h.  vara  auskultaut. 

auskundschaften,  tr.  utforska,  bespäja,  spio- 
nera på,  ^rekognoscera.  Auskundschaftung,/. 

Auskundschafter,  -s,  -,  m.  kunskapare,  späjare, 
spion. 

Auskunft,  -c  t,  ,/"•  1-  upplysning.  2.  utväg. 

auskünsteln,  tr.  genom  spetsfundiglieter  och 
härklyfverier  leda  sig  till,  hitta  på. 

auskurieren,  tr.  fullständigt  kurera,  bota. 

auslachen,  I.  itr.  h.  sluta  skratta.  II.  tr.  Jm.dn 
~  utskratta,  skratta  åt  ngn.  III.  Sich  ~ 
skratta  af  hjärtans  lust. 

Auslade...  ex  -brücke,  -",/.  lastbrygga,  -platz, 
-es,  -ef,  m.  -stelle,  -»,./'.  lastageplats. 

ausladen,  I.  tr.  1.  lasta  af,  ur,  t.  ex.  Waren  atis 
dem  Schijfe,  das  Schiff.  2.  taga  laddningen 
ur,  urladda,  t.  ex.  ein  Gewehr.  II.  Sich  ~ 
urladda  sig.  Ausladung,/. 

Auslage,  -n.f.  1.  utlägg,  utgift.  2.  lager,  ngt 
utlagdt,  iitbrcdt,  t.  ex.  die  ~  auf  der  Tenne, 
die  ~  von  Waren  im  Schaufenster.  3.  ut- 
sidan pi  nytvättadt  linne.    4.  faktn.  gärd. 

auslagern,  itr.  s.  ligga  till  sig. 

Ausland,  -[e]s,  O,  n.  utlandet. 

Ausländer,  -s,  -,  w.  ~in,  -nen,/,  utländing. 

ausländisch,  a.  utländsk. 

auslangen,  ifr.  h.  F  1.  räcka  till.  2.  räcka  ut 
armen. 

auslärmen,  I.  itr.  li.  upphöra  att  larma,  att 
väsnas.  II.  Sich  ~  stoja,  väsnas  efter  be- 
hag. 

auslassen,  I.  tr.  1.  utelemna.  Eine  Zeile  ~ 
hoppa  öfver  en  rad.  2.  släppa  ut,  t.  ex.  das 
Vieh   aus  dem   Stalle.    3.  låta  framträda, 


visa,  gifva  fritt  lopp  åt,  t.  ex.  seine  Freude 
über  etiu.,  seinen  Unirillen  gegen  etw.  Seinen 
Arger  an  jmdm  -v,  låta  ngn  umgälla  ens 
harm.  jfr  ausgelassen.  4.  kokk.  smälta,  skira, 
t.  ex.  Fett.   5.  släppa  ut,  t.  ex.  Säume,  Kleider. 

II.  Sich  über  etio.  ~  uttala  sig,  sina  åsigter 
om  ngt.  Auslassung,  /.  -s...  ex.  'x.zelchen,  -s, 
-,  n.  utelemningstecken,  apostrof. 

auslätschen,  tr.  F  die  Schuhe  ~  trampa  ut, 
ner  skorna. 

auslauern,  tr.  utspäja,  spionera  på. 

Auslauf,  -[e].?,  -ef,  '"■■  1-  utlopp,  mynning.  2. 
vid  kappiöpn.:  startande;  i^  af  segling,  affärd. 

auslaufen,  I.  itr.  a)  h.  1.  upphöra  att  springa, 
b)  .s".  2.  börja  springa,  springa  ut,  ■t  löpa 
ut.  3.  gå  ut,  vara  utomhus.  4.  flyta,  rinna 
ut,  t.  ex.  das  Bier,  das  Fass,  die  Sanduhr  ist 
ausgelatifen.  5.  In  etw.  ~  löpa  ut  i,  sluta 
med  ngt,  t.  ex.  das  Gebirge  läuft  in  Hügel, 
der  Lebensüberdruss  in  Selbstmord  aus.  6. 
Auf  etw.  ~  gå  ut  på,  syfta  till  ngt.  II.  tr. 
genomlöpa,  löpa  till  ända,  t.  ex.  eine  Bahn. 

III.  Sich  ~  1.  springa  sig  belåten.  2.  vid- 
gas genom  nötning,  t.  ex.  das  Zapfenloch 
hat  sich  ausgelaufen. 

Ausläufer,  -s,  -,  m.  1.  springpojke.  2.  rotskott, 
ranka.  3.  ~  eines  Gebirges:  gren,  sidogren 
af  en  bärgsträcka. 
!  auslaugen,  tr.  utlaka,  luta.  Auslaugung,  _/. 
:  Auslaut,  -[e'js,  -e,  m.  gram.  slutljud,  utljad. 
j  auslauten,  itr.  h.   gram.  slutljuda.    Auf  einen 
Vokal  el.  vokalisch  ~  ändas,  sluta  på  vokal. 

ausläuten,  I.  itr.  h.  1.  sluta  ringa.  2.  Einem 
Verstorbenen  ~  ringa  själaringning  för  en 
död.  II.  tr.  1.  genom  ringning  tillkänna- 
gifva  slutet  af,  afsluta,  t.  ex.  das  Hochamt. 
2.  genom  ringning  förkunna,  t.  ex.  unsern 
Buhm.   3.  Jmdn  ~  ringa  till  ngns  ära. 

ausleben,  I.  itr.  h.  sluta  lefva,  dö.  II.  tr.  ge- 
nomlefva,  t.  ex.  eine  Zeit  zusammen  ~.  III. 
Sich  ~  blifva  utlefvad. 

auslecken,  I.  itr.  s.  sippra  ut.  II.  tr.  slicka 
ur. 

ausledern,  tr.  kläda,  öfverdraga  invändigt  med 
läder  ei,  skinn. 

ausleeren,  I.  tr.  tömma,  uttömma,  t.  ex.  den 
Becher,  den  Wein.  Biidi.  sein  Herz  ~  ut- 
gjuta sitt  hjärta.  II.  Sich  ~  blifva  tom; 
göra  sitt  tarf,  få  öppning.  Ausleerung,  /. 
-s...  Ex.  'v.mittel,  -s,  -,  n.  laxativ. 

auslegen,  I.  tr.  1.  lägga  ut,  utbreda,  lägga 
fram,  i.  is.  Leimrand  zum  Bleichen,  Waren 
zur  Schau.  2.  utlägga,  uttyda,  förklara.  3. 
Geld  ~  lägga  ut  pengar,  göra  utlägg.  '  4. 
inlägga,  göra  inläggningar  i;  fanera.  II. 
Sich  ~  luta  sig  framåt,  i  sut  r^ktn.  intaga 
gardställuing.  III.  itr.  h.  lägga  ut,  blifva 
grof,  fet.  Auslegung,/,  i  sht  tiii  /,  2. 

Ausleger,  -s,  -,  ?;?.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
lägger  ut,  utbreder,  gör  inläggningar,  ut- 
tyder, förklarar;  exeget. 


t  har   omljud.    t7:  transitivt,    itr.  intransitivt  ■ 


//,  har  haben, 


ill  hjälpverb. 


uslegerei 


77 


ausmisten 


Auslegerei,  -en,/.  uttydningelusta,  misslyc- 
kad tolkning. 

aiislehren,  tr.  Jmdn  ~  meddela  ngn  fullstän- 
dig; undervisning.  Ausgelehrt:  utlärd. 

ausleiden,  I.  itr.  h.  lida  ut,  sluta  lida.  II.  ti: 
!)  hindo  genomgå,  utstå,  uthärda. 

ausleilien,  tr.  låna  ut.  Aufholte  i^/«se«~låna 
ut  mot  hög  ränta.  Ausleiliung, /. 

Ausleilier,  -s,  -,  ?n.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
lånar  ut. 

auslenl<en,  I.  tr.  Den  Wagen  [aw.?  dem  Geleise^ 
~  =  //.  II.  itr.  h.  hålla  ur  vägen. 

auslernen,  I.  itr.  h.  lära  ut,  sluta  sina  läroår. 
II.  tr.  1.  Ein  Handwerk  ~  grundligt  lära 
sig  ett  handtverk.  2.  ^  =  auslehren. 

Auslese,  -n,f.  1.  urval.    2.  vin  af  bästa  slag. 

1.  auslesen,  tr.  utvälja.  Auslesung,  /. 

2.  auslesen,  I.  tr.  läsa  ut,  läsa  igenom.  II.  itr. 
h.  sluta  läsa. 

Ausleser,  -s,  -,  m.  person  som  väljer  ut. 

ausleucliten,  itr.  k.  1.  Jmdm  (ei.  tr.:  jmdn)  ~ 
lysa  ut  ngn;  F  köra  ngn  på  porten.  2.  upp- 
höra att  Ij'sa. 

auslichten,  tr.  1.  Einen  Wald  ~  gallra  en  skog. 
2.  -t-  lossa  en  del  af  lasten  i  fartyget,  lätta. 
Auslichtung,  /. 

auslieben,  itr.  h.  upphöra  att  älska. 

Auslieferer,  -s,  -,  m.  person  som  lemnar  ut. 

ausliefern,  tr.  utlemna,  öfverlemna.  Ausliefe- 
rung,/. -S...  Ex.  ~vertrag,  -[e]s,  -e  t,  m.  för- 
drag om  mrbiytares  utlsmning. 

ausliegen,  itr.  h.  1.  ligga  framme  tiu  påseende.  2. 
afT.  sich  ~  ligga  till  sig.  3.  mktn.  ligga  i 
gardställning. 

Auslieger,  -s,  -,  m.  i-  vaktskepp. 

auslochen,  tr.  Ö  göra  hål  i.  Auslochung,/. 

auslöchern,  tr.  förse  med  hål. 

1.  auslocken,  tr.  Das  Haar  ~  upplösa  lockar- 
ne, släta  till  håret. 

2.  auslocken,  tr.  utlocka,  t.  ex.  [aws]  jmdm  ein 
Geheirmiis.  Jmdn  ~  utforska  ngn  med  list. 

auslöffeln,  tr.  F  uräta,  uppäta  med  sked,  slefva 
i  sig. 

auslogieren,  tr.  tvinga  att  afflytta. 

auslohnen,  tr.  afiöna. 

auslöschen,  I.  tr.  1.  släcka,  t.  ex.  ein  Feuer,  ein 
Licht.  2.  utplåna,  t.  ex.  Geschriebenes.  II. 
itr.  s.  slockna.  Auslöschung,  f. 

Auslöscher,  -s,  -,  m.  1.  person  som  släcker.  2. 
Ijussläckare. 

auslöschlich,  a.  som  kan  utsläckas,  utplånas. 

auslosen,  tr.  1.  bortlotta.  2.  genom  lott  ut- 
välja. Auslosung,/. 

auslösen,  I.  tr.  1.  lossa,  taga  ut,  t.  ex.  die 
Knochen  aus  dem  Fleische.  2.  utlösa,  t.  ex. 
einen  Gefangenen,  ein  Pfand.  II.  Sich  ~ 
köpa  sig  fri,  betala  lösepenning  för  sig. 
Auslösung,/,  -s...  ex.  ~suninie,  -ra,/,  lösen, 
lösepenning.  ~vertrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  för- 
drag om  ßngnrs  utlösaudc. 

auslotsen,  tr.  i^  lotsa  ut. 


auslüften,  I.  tr.  lufta,  vädra.  II.  Sich  ~  hämta 
frisk  luft.  AuslUftung,  /. 

auslutschen,  tr.  P  utsuga,  suga  på. 

ausmachen,  tr.  1.  lossa,  frigöra,  taga  ut,  t.  ex. 
Bohnen  aus  der  Schale,  Flecken  aus  dem 
Zeuge.  2.  fullända,  afsluta,  t.  ex.  ein  Spiel, 
eine  Partie.  3.  göra  slut  på,  tömma,  t.  ex. 
den  Wein  im  Glase,  das  Glas.  4.  släcka,  t. 
ex.  das  Feuer,  das  Licht.  5.  bringa  på  det 
klara,  klargöra,  uppgöra,  t.  ex.  seine  Sache 
vor  Gericht;  das  mögen  sie  mit  einander  r^. 
6.  på  förhand  bestämma,  afgöra,  öfverens- 
komma  om,  aftala.  Sich  (dat.)  etw.  ~  betinga 
sig  ngt.  Jmdm  etw.  ~  testamentera  ngt  till 
ngn.  7.  utgöra,  göra,  bilda,  t.  ex.  das  macht 
zehn  Mark  aus,  die  Flitter  machen  die  Kö- 
nigin nicht  aus.  Das  macht  nichts  aus:  det 
har  ingenting  att  betyda.  8.  taga  reda  på, 
t.  ex.  dus  Verlorne,  ein  bequemes  Quartier. 

Ausmachung,  -era,  /.  bestämmelse,  öfverens- 
kommelse,  aftal,  testamentariskt  förord- 
nande. Jfr  ror  öfr.  ausmachen. 

ausmahlen,  I.  tr.  Das  Getreide  ~  mala  säden 
väl,  tillräckligt.  II.  itr.  h.  upphöra  att 
mala. 

ausmalen,  I.  tr.  1.  måla,  färglägga.  2.  Midi,  ut- 
måla, skildra,  framställa.  II.  itr.  h.  sluta 
måla.  Ausmalung, ./'. 

Ausmaler,  -s,  -,  m.  person  som  målar,  färg- 
lägger, utmålar. 

ausmangeln,  tr.  mangla  vai,  tiiuäokiigt. 

Ausmarsch,  -es, -e  t, "»•  Aufmarsch,  afmarsch, 
aftågande. 

ausmarschieren,  itr.  1.  s.  tåga  ut,  aftåga,  t.  ex. 
aus  einer  Stadt.  2.  k.  sluta  marschera,  göra 
halt. 

ausmästen,  tr.  göda  väl. 

ausmauern,  «r.0 mura  invändigt.  Ausmauerung,/. 

ausmause[r]n,  I.  itr.  h.  upphöra  att  rugga.  II. 
F  sich  ~  taga  upp  sig. 

ausmeisseln,  tr.  uthugga,  urhålka  med  mäj- 
sel,  utmäjsla.  Ausmeissiejlung, /. 

ausmelken,  I.  tr.  Der  (dat.)  Kuh  die  Milch  ei. 
die  Kuh  ei.das  Euter  der  (gen.)  Kuh  ~  mjölka 
ur  kons  jufver.  II.  itr.  h.  sluta  mjölka. 

ausmergeln,  tr.  utmärgla. 

ausmerzen,  tr.  borttaga  såsom  odugi.  ei.  oiampi.,  nt- 
stryka,  i;tesluta,  t.  ex.  einen  Fehler,  eine 
Stelle  in  einem  Buche,  ein  Wort  aus  der 
Sprache.  Ausmerzung,  /. 

ausmessbär,  a.  som  kan  uppmätas. 

ausmessen,  tr.  mäta,  mäta  upp,  ut,  till;  pt- 
minutera.  Ausmessung,  /. 

Ausmesser,  -s,  -,  »i.  person  som  mäter,  mäter 
upp,  ut. 

ausmiet[h]en,  tr.  1.  %  hyra  ut.  2.  Jmdm  die 
Wohnung    ~   ei.  jmdn    ~   uttränga  ngn  ur 

hans  hyrda  bostad  gnm  att  erbjuda  högre  hyra.   3. 

Jmdn  ~  hyra  iu  ugn  hos  andra. 
ausmisten,  tr.  borttaga  spillningen  ur,  mocka, 
t.  ex.  den  Stall.  Ausmistung,/. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    ■t  sjöterm.    >£i  militftrisk  term. 


äüsmittein 


ts 


äuspredigen 


ausmitteln,  ti:  hitta  pä,  taga  reda  på.  Aus- 
mittelung. /'. 

ausmöblieren,  tr.  möblera.  Ausmöblierung,  f. 

ausmünden,  //;•.  //.  utmynna.   Ausmündung,  _/". 

ausmünzen,  ti-.  1.  utmynta,  mynta.  2.  biidi.  väl 
V)egagna  sig  af,  t.  ex.  die  Zeit,  die  Gele  ff  en- 
heit.  Ausmünzung,  /'. 

ausmüssen,  itr.h.  l.om personer:  vara  tvungen  att 
gå  ut.  2.  om  saker:  etw.  viuss  aus:  ngt  måste  Tit 
el    af,  t  ex  die  Nä  ff  el,  die  Stiefel  müssen  aus. 

ausmustern,  tr.  utmönstra,  ßröfr.  =  ausmerzen. 
Ausmusterung,/'. 

ausnagen,  I.  tr.  urgnaga,  gnagande  urhålka. 
II.  itr.  II.  upphöra  att  gnaga. 

ausnähen,  tr.  1.  färdigsj-.  2.  utsy,  brodera.  3. 
Sich  (dal.)  fast  die  Aitffen  ~  nästan  sy  sig 
blind,  sy  af  alla  krafter.  Ausnähung.  /'. 

Ausnahmlle,  -en,f.  undantag,  -e...  Ex.  'x.gericht. 
-\e\s,  -e,  11.  utomordentlig  domstol,  '^ge- 
setz, -es, -e,«.  undantagslag.  —  -s...  Ex.  ~los, 
a.  undantagslös,  utan  undantag.  ~weise, 
adv.  undantagsvis. 

aUSnaSChen,    tr.    hemUgt    äta    ur   ngt,  som  inneh&Uer 

s.i'saker,  snaska  i  sig. 

ausnecken,  tr.  göra  narr  af. 

ausnehmen,  I.  tr.  1.  taga  ut,  bort,  t.  ex.  Eier, 
Vöffel  aus  dem  Neste  ei.  ein  Nest.  Waren 
auf  Boi-ff  ~  taga  varor  på  kredit.  Den  Ho- 
niff  aus  dem  Bienenstocke  ei.  den  Bienen- 
stock  ~  skatta  bikupan.  Ein  geschlach- 
tetes Tier  ~  taga  ut  innanmätet  ur  ett 
slagtadt  djur.  Fische  ~  rensa  fisk.  2.  un- 
dantaga, jfr  ausgenommen.  II.  Sich  ~  1. 
bilda  undantag.  2.  taga  sig  ut,  se  ut,  före- 
falla. {Sich]  ~(Z.-  som  tar  sig  bra  ut,  ut- 
märkt. Ausnehmung,/,  tiii  /,  1  samt  %  =  Aus- 
nahme. 

ausniesen,  itr.  h.  ocu  sich  ~  nysa  slut. 

ausnippen,  tr.  läppjande  dricka  ur,  t.  ex.  den 
Wein,  das  Glas. 

ausnutzen,  ausnützen,  tr.  1.  tillgodogöra  sig, 
s&  mkt  som  möji.  draga  nytta,  fördel  af.  2.  ut- 
nöta, slita  ut.  Ausnutzung,  /. 

ausölen,  tr.  olja,  smörja  med  olja  invändigt. 

ausorgeln,  itr.  h.  sluta  spela  orgel. 

auspachten,    tr.    1.  Ein    Gut  ~  bortarrendera 

ett  gods  i  stit  i  smSlrre  delar.  2.  Jmdn  ~  Öfver- 
taga  ngns  arrende,  sedan  man  tvungit  Uonom  att 
lemna    det   genom    att    åt   ägaren   erbjud,-»  högre  arrende- 

auspacken,  tr.  packa  upp,  ut,  ur,  t.  ex.  die 
Sachen  aus  dem  Koffer,  den  Koffer;  taga 
fram,  utbreda,  t.  ex.  Waren.    Auspackung,  f. 

Auspacker,  -s,  -,  m.  person  som  packar  upp, 
ut,  ur. 

auspappen,  tr.  fodra  med  papp;  göra  af  papp. 

ausparieren,  tr.  afvända,  parera. 

auspauken,  tr.  1.  under  puksl.ag  förkunna,  ut- 
skrika, 2.  studentspr.  cinen  Streit  ~  utkämpa 
en  strid,  en  duell.   Auspaukung,/. 

auspeilen,  tr.  A  päjla. 


auspeitschen,   tr.  piska,   piska  upp.    Auspeit- 
schung, /, 
auspfählen,    tr.   O   påla,    förse    med   pålverk. 

Auspfählung,  /, 
auspfänden,   tr.   panta,    utpanta,  göra  utmät- 
ning hos.  Auspfändung,/', 
I  Auspfänder,  -s,  -,  m.  exekutor,  exekutionsbe- 
I      tjänt. 

auspfeifen,  tr.  1.  uthvissla.  2.  Ein  Lied  ~ 
j  hvissla  en  melodi  helt  och  hållet.  Auspfei- 
I      *ung,  /". 

'  Auspfeifer,  -5,  -,  m.  person  som  hvisslar  ut  ngn. 
auspflanzen,  tr.  utplantera.  Auspflanzung,  /. 

auspflastern,  tr.  Stenlägga  ett  inneslutet,  begr*nsadt 

rum,  t.  ex  einen  Hof,  einen  Keller.  Aus- 
pflasterung, /. 

auspflücken,  tr.  plocka  ut,  bort,  t.  ex.  zu  dicht 
hängendes  Obst. 

auspflügen,   tr.    1.  plöja  heu  och  håiiét.    2.  plöja 

upp   ur  jorden. 

auspicheln,  tr.  F  pimpla  ur. 

auspichen,  tr.  O  tjära  invändigt.  Biidi.  F  härda, 
t.  ex.  er  hat  einen  ausgepichten  Magen :  ua- 
[  gef.  han  har  en  mage,  som  kan  smälta  små- 
sten. Auspichung,/'. 

Auspici  !um,  -wm[.<J,  -en,  n.  auspicium,  öfver- 
inseende,  ledning. 

auspicken,  tr.  hacka  ut  hela  innehållet  ur. 

ausplappern  =  ausplaudern. 

ausplatten,  tr.  1.  tillplatta,  platta  ut.  2.  be- 
lägga med  hällar. 

ausplätten,    tr.   stryka  ut  med  strykjärn. 

ausplatzen,  itr.  s.  1.  spricka  ut,  brista  ut.  BUdi. 
in  ein  Gelächter  ~  brista  ut  i  gapskratt.  2. 
gå  upp,  slippa  upp,  t.  ex.  die  Naht  ist  aus- 
geplatzt. 

Ausplauderer,  -s,  -,  m.  Ausplauderin,  -nen,  f. 
person  som  skvallrar,  som  yppar  hemlig- 
heter. 

ausplaudern,    I.    tr.    omtala,    yppa   hemligheter, 
skvallra    om.    II.  Sich    ~   prata   sig   nöjd, 
]      skvallra  om  allt,  man  vet.    III.  itr.  h.  upp- 
höra att  prata,  att  sladdra,  att  skvallra.  Aus- 
I      plauderung,  /'. 

I  ausplündern.  I.  tr.  utplundra,  plundra,  råna. 
II.  itr.  h.  sluta  plundra.  Ausplünderung,  y. 

auspochen,  tr.  1.  genom  knackande,  bultande, 
stampande  drifva  ut.  2.  pocka  sig  till. 

auspolieren,  tr.  polera  väl,  polera  heu  och  håiiet 
I      Auspolierung,  f. 

auspolstern,  tr.  stoppa,  madrassera.  Auspolste- 
rung, /. 

auspoltern,  tr.  upphöra  att  väsnas,  att  bullra, 
att  stoja.  rasa  ut. 

ausposaunen,  tr.  utbasuna. 

ausprägen,  I.  tr.  prägla,  utprägla.  Ausgeprägt: 
I      utpräglad.  U.Sich  ~  tydligt  framstå,  fram- 
träda i  alla  sina  konturer.   AUSprägung,  _/". 

auspredigen,  I.  itr.  h.  sluta  predikan.  II.  tr. 
1  1.  predikande  förkunna,  utsprida.  2.  F 
I      Jmdm  etw.  ~  öfvertala  ngn  att  afstå  från 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitin  verb.    A.  har  hohen,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


L  iiapreisen 


79 


Ausreisser 


Mgt,    öfvertyga    ngn    on»    motsatsen    till 

ngt. 
auspreisen,   tr.   1.  prisa,  rosa,   utbasuna.    2. 

prisa  tillfylles,  efter  furtjänst. 
auspressen,  tr.  utprässa,  t.  ex.  Öl  aus  etw.  Biidi 

jmdm   etic.  »n-  utprässa   ngt  af  ngn,  förmå 

ngn  att  lemna  ngt.  Auspressung,  /. 
ausprob[ier]en,  ausprlifen,  tr.  prof  va,  prof  va, 

sätta  på  prof. 
auspriigeln,  tr.  genomprygla. 
auspumpen,  tr.  1.  pumpa  ut,  t.  ex.  Luft,  Wasser 

aus   dem    Keller;   pumpa    läns,    t.  ex.    den 

Schiffsraum.    Biidi.  F  jmdn    ~  pumpa   ngn, 

utfråga  ngn.  2.  F  låna  ut.  Auspumpung,  /. 
auspusten,  F  =  ausblasen  I,  1 — 3. 
Ausputz,  -es,  O,  m.  1.  utsmyckande,  pyntande. 

2.  prydnad,  pynt.  3.  garnering. 
ausputzen,  tr.  1.  putsande  släcka,  t.  ex.  ein  Licht. 

2.  afputsa,  borttaga  det  öfverflödiga  ei.  van- 
prydande från,  t.  ex.  Bäume  ~  kvista  träd. 

3.  putsa,  rengöra  invändigt,  t.  ex.  ein  Ge- 
wehr. 4.  lägga  sista  handen  vid.  5.  smycka, 
pryda,  pynta;  dekorera:  garnera.  6.  F  töm- 
ma, t.  ex.  Schüsseln,  Pokale.  Ausputzung,  /. 

Ausputzer,  -s,-,m.  1.  person  som  putsar,  fäjar. 
2.  instrument  till  putsning,  till  rengöring. 

ausqualmen,  tr.  och  itr.  h.  ånga,  bolma,  utdun- 
sta. 

ausquartieren,  i  sht  X  I.  tr.  Jmdn  ~  låta  ngn  ei. 
förmå  ngn  att  lemna  sitt  kvarter.  II.  Sich '^ 
flytta.   Ausquartierung,/. 

ausquetschen,  tr.  genom  krossning  prässa  ut. 

ausradieren,  tr.  radera  ut,  bort. 

ausrahmen,  tr.  taga  ut  ur  ramen,  t.  ex.  ein 
Bild,  eine  Stickerei. 

ausrände[l]n,  ausranden,  ausrändern,  tr.  1.  ran- 
da. 2.  förse  med  tandade  kanter,  utudda. 

ausrangieren,  tr.  utmönstra. 

ausrasen,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  rasa  ut.  II.  tr. 
gifva  fritt,  ohäjdadt  lopp  åt  och  därignm  stiUa, 
t.  ex.  seine  Wut. 

ausrasten,  itr.  h.  rasta,  hvila  ut. 

ausrauben  =  ausplündern. 

ausrauchen,  I.  tr.  röka  ut,  t.  ex.  eine  Pfeife. 
II.  itr.  h.  sluta  röka. 

ausräuchern,  tr.  1.  medels  rök  utdrifva,  röka 
ut,  t.  ex.  Dachse,  Wespen.  2.  fylla  med  rök 
el.  rökelse,  röka,  inröka,  t.  ex.  ein  Zimmer, 
Weinfässer.  Ausräucherung,  /. 

ausraufen,  I.  tr.  rycka  ut,  upp,  t.  ex.  Unkraut. 

II.  Sich  ~  slåss  af  aUa  krafter.    Ausraufung,  _/'. 

ausräumen,  tr.  1.  flytta  ut;  taga  ut,  t.  ex.  die 
Möbel  aus  dem  Zimmer,  die  Wäsche  aus 
dem  Schranke ;  utrymma,  tömma,  t.  ex.  das 
Zimmer,  den  Schrank.  2.  rödja  ren,  ordna, 
städa,  t.  ex.  einen  Eof  ein  Haus,  ein  Zim- 
mer. Ausräumung,  /. 

Ausräumer,  -s,  -,  m.  person  som  flyttar  ut  sa- 
ker, rödjer  rent,  ordnar. 

ausraupen,  tr.  bortplocka  mask  från,  t.  ex. 
einen  Baum. 


ausräuspern,  I.  tr.  harkla  upp.  II.  Sich  ^ 
harkla,  rackla. 

ausrechen,  tr.  kratta  heit  och  håiict. 

ausrechenbar,  a.  som  kan  uträknas. 

ausrechnen,  tr.  uträkna.  Ausrechnung,/. 

Ausrechner,  -s,  -,  m.  person  som  räknar  ut. 

ausrecken,  I.  tr.  1.  uträcka,  utsträcka,  t.  ex. 
die  Iland.  2.  uttänja,  uttöja;  ©  räcka,  ut- 
räcka. II.  Sich  ~  sträcka  på  sig,  sträcka  ut 
sig;  uttänjas,  förlängas. 

Ausrede,  -n,  f.  nndflykt,  undskyllan,  före- 
vändning, svepskäl. 

ausreden,  I.  itr.  h.  1.  tala  till  punkt.  2.  Frei 
~  tala  rent  ut,  säga  sin  mening  utan  för- 
behåll. II.  tr.  1.  tala  till  slut,  tala  ut,  t.  ex. 
einen  Satz.    2.  uttala,  yttra.    3.  uppräkna, 

pl    ett    nttömmande    satt    Omtala,    uttömma,  t.  ex. 

die  Thaten  des  Herrn,  seinen  Gram,  sein 
Herz.  4.  söka  undanflykter  för,  söka  ur- 
säkta, t.  ex.  seine  Sünden.  5.  Jmdm  etw.  ~ 
öfvertala,  förmå  ngn  att  uppgifva  ngt,  att 
afstå  från  ngt,t.  ex.  jmdm  seinen  Vorsatz.  III. 
Sich  ~  1.  tala,  prata  sig  belåten,  säga  hvad 
som  ligger  en  om  hjärtat,  tala  ut.  Sich  mit 
jmdm  ~  förklara  sig  för,  hafva  en  förkla- 
ring med  ngn.  2.  söka  undanflykter,  söka 
att  komma  ifrån,  att  slingra  sig  undan. 
Sich  mit  etw.  ~  ursäkta  sig  med  ngt,  före- 
bara ngt  såsom  ursäkt. 

ausreeden,  tr.  4;  utreda,  utrusta,  t.  ex.  ein 
Schiff.  Ausreedung, /. 

Ausreeder,  -.<:,  -,  m.  skeppsredare. 

ausregnen,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  opcrs.  upphöra 
att  regna.  II.  tr.  Ausgeregnet:  urhålkad, 
urtvättad  af  regn,  gropig. 

ausreiben,  tr.  1.  rifva  ut,  bort,  afgnida,  t.  ex. 
Schmutz,  Flecken  aus  den  Kleidern  ei.  die 
Kleider.  Die  Augen  "^  gnugga  ögonen.  2. 
gnida,  skura  invändigt,  t.  ex.  einen  Topf.  3. 
afrifva,  frottera,  t.  ex.  einen  Badenden. 

ausreichen,  itr.  h.  1.  räcka  till,  vara  tillräck- 
lig. 2.  Mit  etw.  ~  räcka  med  ngt. 

ausreichend,  a.  1.  tillräcklig.  2.  Weit  ~  sträc- 
kande sig  långt,  vidsträckt. 

1.  ausreifen,  I.  tr.  bringa  till  full  mognad.  U. 
itr.  s.  och  h.  väl  mogna,  blifva  fullmogen. 
Jfr  reif. 

2.  ausreifen,  tr.  ©  reffla,  t.  ex.  den  Büchsenlauf. 
Jfr  lie  i  fen. 

ausreimen,  itr.  h.  upphöra  att  rimma. 
ausreisen,  i'r.  1.  s.  afresa  från  en  ort,  t.  ex.  voc? 

Berlin.   Ausgerei.it  sein :  vara  bortrest,  vara 

på  resa.  2.  h.  upphöra  att  resa. 
ausreissen,   I.  tr.  rycka  ut,  upp,  t.  ex.  Zähne, 

Pflanzen.  II.  itr.  s.  1.  gå  sönder,  slitas  upp. 

Eine  Naht  reisst  aus:  en  söm  går  upp.  Ein 

Damm   reisst   aus:   en    dam    genombrytes. 

Meine   Geduld  reisst  aus:  mitt  tålamod  är 

slut.    2.    F    springa    sin    kos,    fly,    flykta, 

schappa,  desertera;  skena. 
Ausreisser,  -s,  -,  m.  1.  person  som  rycker  upp. 


akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    •!«  sjOlcrm.    jtSc  militärisk  term. 


ausreiten 


ausschälen 


2.  F  rymmare,  flykting,  person  som  tar  till 
schappen. 

ausreiten,  I.  kr.  s.  rida  ut,  bort.  II.  tr.  1.  Ein 
Pferd  ~  a)  motionera  en  häst,  b)  afsluta 
en  häst.s  inridning.  2.  genomrida,  ridande 
uppmäta. 

ausrenken,  tr.  vricka,  vrida  ur  led.  Ausren- 
kung, /. 

ausrennen,  I.  itr.  1.  *-.  springa,  ränna  ut,  bort. 

2.  h.  upphöra  att  springa,  att  ränna.   II.  tr. 

1.  genomlöpa,  t.  ex.  eine  Bahn.  2.  Jmdm  ein 
Auije  ~  springa  emot  ngn, så  att  man  stöter 
ut  ett  öga  på  honom.  III.  Sich  ~  springa 
siLC  belåten. 

ausreuten,  tr.  rödja  bort,  rödja,  rycka  upp, 
utrota,  t.  ex.  Buschwerk,  Domen.  Ausreu- 
tung,  /. 

ausrhed...  se  ausreed... 

ausrichten,  tr.  1.  t  räta  ut,  räta,  X  rätta.  2. 
>i;  utspäja,  taga  reda  på,  i  sht  bäig.  och  jag.  3.  ut- 
rätta, utföra,  verkställa,  t.  ex.  einen  Au/trot/, 
einen  Befehl.  Damit  ist  nichts  ausgerichtet  : 
därmed  har  man  ej  kommit  målet  närmare. 
4.  framföra,  meddela,  t.  ex.  richten  Sie  ihm 
meinen  Gruss  aus:  framför  min  hälsning 
till  honom.  5.  vidtaga  förberedelser  till, 
tillrusta,  anordna,  t.  ex.  ein  Gastmahl,  eine 
Hochzeit,  ein  Fest.  Ausrichtung,  /. 

Ausrichter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
uträttar,  verkställer,  tillrustar. 

ausriechen,  tr.  1.  fylla  med  doft,  med  lukt.  2. 
vädra,  vädra  upp. 

ausriefen,  tr.  O  reffla,  förse  med  refflor,  rän- 
nor, ränder. 

ausringen,  I.  tr.  1.  vrida  ur,  vrida,  t.  ex.  das 
Wasser  aus  der  Wäsche,  die  Wäsche.  2. 
Jmdm  die  Hand  ~  vrida  ngns  hand  ur  led. 

3.  utkämpa,  t.  ex.  den  Kampf.  4.  Seine  Glie- 
der el.  sich  ~  genom  brottning  uppmjuka 
sina  leder.  II.  itr.  k.  kämpa  ut. 

ausrinnen,  itr.  s.  rinna  ut. 

Ausritt,  -[e]s,  -e,  m.  bortridande;  promenad 
till  häst. 

ausröcheln,  I.  itr.  h.  upphöra  att  rossla,  dö. 
II.  tr.  rosslande  utandas,  t.  ex.  das  Leben; 
rosslande  uppspotta,  t.  ex.  Blut. 

ausroden,  tr.  rödja,  afrödja,  bortrödja.  Aus- 
rodung,/. 

ausrollen,  I.  tr.  1.  rulla  ut,  katia  ut,  t.  ex.  Teiij. 

2.  S>  utvalsa,  valsa.  3.  rulla  upp.  II.  Sich  ~ 
rulla  upp  sig.  III.  itr.  h.  upphöra  att  rulla, 
t.  ex.  om  åskiin.  Ausrollung,  /. 

ausrotten,  tr.  utrota.  Ausrottung,  /.  -s...  ex. 
~krieg,  -[e].s-,  -e,  m.  utrotningskrig. 

Ausrotter,  -,s-,  -,  m.  utrotare. 

ausrücken,  I.  tr.  utrycka.  II.  itr.  s.  X  rycka 
ut,  aftåga.  Ausrückung,  /. 

Ausruf,  -[e]s,  -e,  m.  1.  utrop,  rop.  2.  utropan- 
de, kungörande.  3.  utrop  via  auktioner.  -S... 
se  Ausrufungs... 

ausrufen,  I.  tr.  utropa,  högljudt  kungöra,  t.  ex. 


ein  Wort,  Waren  zum  Verkaufe,  eine  Nach- 
richt, die  Stunden.  Jmdn  als  König  ».-  ut- 
ropa ngn  till  konung.  Ein  Brautpaar  ~ 
lysa  för  ett  brudpar.  II.  itr.  h.  upphöra  att 
ropa. 

Ausrufer,  -.-•,  -,  m.  utropare. 

Ausrufung,  -en,  f.  utropande,  utrop.  ■%...  ex. 
~satz,  -e,',  -e  t,  m.  utropssats.  ~wort, -[e].-;, 
-er  t,  n.  utrop,  utropsord,  Interjektion. 
'>./Zeichen,  -s,  -,  n.  utropstecken. 

Ausruhe,  O,  /.  hvila,  rast. 

ausruhen,  I.  tr.  hvila,  låta  hvila,  t.  ex.  den 
Leih,  die  Glieder.  II.  Sich  ~  och  itr.  h.  hvila 
sig  (tillräckligt),  hvila  ut.   Ausruhung,/. 

ausrühren,  tr.  röra  öfver,  röm  ei.  vispa  ngt,  s&  att 

det  gir  öfver  bräddarne. 

ausrunden,  ausründen,  I.  tr.  1.  utrunda,  ur- 
runda,  urringa.  2.  urhålka.  3.  afrunda.  II. 
Sich  ~  afrundas,  blifva  afrundad.  Ausrun- 
dung,  Ausründung,  /'. 

ausrunzeln,  tr.  utjämna  skrynklor  ei.  veck  på, 
släta. 

ausrupfen,  tr.  rycka  ut,  af,  bort,  t.  ex.  Haare, 
Federn,  midi,  jmdn  ~  plocka  ngn.  Ausrup- 
fung,  f. 

ausrüsten,  tr.  r.ci.  sich  ~  utrusta  (sig),  förse 
(sig).  Ausrüstung,  /.  -s  ..  Ex.  ~stück,  -[e],<;, 
-e,  n.  X  iitrustningspersedel. 

ausrutschen,  ?7i-.  «.  1.  halka,  slinta.  2.  Fföretaga 
en  liten  utfärd. 

ausrütteln,  tr.  skaka,  rista  ut,  fram. 

Aussaat,  -en,  f.  1.  utsåning,  sådd.   2.  utsäde. 

aussacken,  tr.  framtaga,  tömma  ur  säck. 

aussäen,  I.  tr.  utså,  så.  II.  itr.  h.  afsluta 
sådden.  Aussäung,/. 

Aussage,  -n,  f.  1.  utsago.  2.  gram.  predikat. 
-satz,  -es,  -e  t,  m.  gram.  påståendesats.  -wort, 
-[e]s,  -er  f,  n.  gram.  predikat. 

aussagen,  tr.  1.  utsäga,  berätta.  2.  säga  ut, 
säga  helt  och  hållet,  framsäga,  t.  ex.  seine 
Gedanken.  3.  fullständigt  omnämna,  upp- 
räkna, t.  ex.  die    Wunder   Gottes.    4.  vittna 

inför  rätta. 

aussägen,  tr.  utsåga. 

Aussatz,  -es,  -e  t,  m.  1.  spei.  hvad  man  sätter 

ut,  insats.  2.  utslag,  spetälska. 
aussätzig,  a.  spetälsk. 
aussäubern,  tr.  rengöra  invändigt. 

aussaufen,  om  djur  och  P  om  människor,  I.  tr.  dricka 

ur.  II.  itr.  h.  upphöra  att  dricka. 
aussaugen,  tr.  suga  ut,  ur,  t.  ex.  den  Saft  aus 

der  Frucht,  die  Frucht.  Aussaugung,/, 
aussäugen,  tr.  gifva  di,  amma. 
ausschaben,  tr.  l.skafva,  skrapa  hål  i.  2.bort- 

skafva,  bortradera. 
ausschalen,  tr.  1.  aftaga  skalet  af,  t.  ex.  Krebse, 

Austern,  Xiisse.  2.brädfodra.  Ausschalung,^". 
ausschälen,  I.  tr.  uttaga  ur  skalet,  skala,  t.  ex. 

den   Kem,  ein  Ei.    Erbsen  ~  sprita  ärter. 

II.  Sich  -N-  släppa,  fälla,  byta  om  skalet,  af- 

skalas. 


O   «aknar  plur.    "f"  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  Tcrb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


usachallen 


81 


ausschlagen 


ausschallen,   itr.   s.   upphöra   att   skälla,    att 

ljuda,  dö  bort. 
ausschämen,  I.  tr.  Sich  dat.)  die  Augen  ~  skäm- 

m;i8   ögonen   ut   sig.   II.  Sich  ~  skämmaB 

dugtigt. 
Ausschank,  -[e]s,  t  -e  t,  »».  1.  utskänknings- 

rättighet.  2.  utskänkningsställe. 
ausscharren,  I.  t?'.  krafsa,  rifva  ut,  upp,  fram. 

II.  itr.   h.  skrapa  bakut  med  foten  vid  h&is- 
nin?.  Ausscharrung,  /. 

ausschattieren,  tr.  skugga,  schattera. 
ausschauen,  itr.  k.  1.  se,  titta  ut.  Nach  jmdm 

~    titta    efter   någon,    om  han  ej  kommer.    2.  86 

ut,  taga  sig  ut. 

ausschaufeln,  tr.  skofla,  skotta  ut,  bort,  ur. 

ausschäumen,  I.  itr.  1.  h.  upphöra  att  skum- 
ma, att  fradgas.  2.  s.  och  sich  ~  skummande 
af  vrede  utbryta,  rasa  ut.  II.  tr.  1.  skumma 
af,  bort.  2.  widi.  andas,  frusta,  t.  ex.  Gift 
und  Galle. 

ausscheiden,  I.  tr.  frånskilja,  afsöndra,  t.  ex. 
das  Salz  durch  KrtjstalUsation.  II.  Sich  ~ 
af  söndras,  af  gå.  III.  itr.  s.  gå  bort,  utträda, 
afgå,  t.  ex.  aus  einer  Gesellschaft.  Ausschei- 
dung, /. 

ausscheilen  =  ausklingeln  IL 

ausschelten,  I.  tr.  banna,  träta  på.  II.  Sich  ~ 
utösa  sin  vrede  i  bannor;  uttömma  sitt 
förråd  af  skällsord.  III.  itr.  h.  upphöra  att 
banna,  att  träta. 

ausschenken,    tr.    1.  hälla  ut,  upp  en  dryck  ar  ett 

kärl,  slå  i.  2.  utskänka,  utminutera. 

ausscherzen,  itr.  h.  upphöra  att  skämta. 

ausscheuern,  I.  tr.  skura,  skura  invändigt,  t. 
ex.  ein  Zimmer,  einen  Kessel.  II.  Sich  ~ 
slitas,   nötas  genom  skurning  ei.  gnidning. 

III.  itr.  h.  sluta  skura. 

ausschicken,  tr.  skicka  ut,  bort.  [Botenl  nach 
jmdm,  nach  etw.  ~  skicka  bud  efter  ngn, 
ngt.  Ausschickung,/. 

ausschieben,  tr.  skjuta  ut.  Das  Brot  ~  taga 
ut  brödet  ur  ugnen.  Einen  Tisch  ~  draga  ut 
ett  bords  skifvor. 

ausschiessen,  I.  tr.  I.  skjuta  ut,  t.  ex.  die  Ku- 
gel aus  der  Flinte,  jmdm  ein  Auge,  das 
Wild  aus  einem  Revier.  2.  gnm  skjutande  ut- 
nöta, slita,  t.  ex.  den  Büchsenlauf,  das 
Zündloch.  3.  vinna  ngt  såsom  pris  vid  mål- 
skjutning. 4.  biidi.  kasta,  t.  ex.  Strahlen, 
Blicke;  spruta,  utspy,  t.  ex.  Gift  und  Lügen. 
5.  Blätter,  Blumen  ~  skjuta  blad,  blommor. 
Das  Gebirge  schiesst  Nebeiiäste  aus:  bärgs- 
ryggen  utsänder  sidogrenar.  II.  itr.  s.  1. 
hastigt  fara  ut,  springa  fram,  strömma  ut 
el.  fram,  spruta  ut,  spraka  ut,  t.  ex.  das  Blut 
schoss  ihm  zu  Mund  und  Nase  aus.  2.  spric- 
ka ut,  slå  ut,  skjuta  skott,  komma  fram, 
t.  ex.  Ziueige,  Zähne  schiessen  aus.  3.  om  de- 
lar af  en  byggnad  m.  m.  skjuta  ut.  Springa  fram. 
Ausschiessung,/. 

ausschiffen,   I.    tr.  föra  i  land,  urlasta,  lossa. 


t.  ex.  Güter;  landsätta,  t.  ex.  Truppen.  II. 
Sich  ~  landstiga,  gå  i  land.  III.  itr.  s.  «t 
lägga  ut,  afsegla. 

ausschimpfen,  I.  tr.  häftigt  banna,  vara  ovet- 
tig på,  fara  ut  i  okvädinsord  mot,  skälla 
på,  okväda.  II.  itr.  h.  upphöra  att  banna, 
att  vara  ovettig. 

ausschinden,  tr.  flå;  biidi.  skinna,  utsuga. 

ausschirren,  tr.  sela  af. 

ausschlachten,    tr.    stycka    ett  slagtadt  djur.   Blldl. 

Güter  -v,  dela,  sälja  gods  i  små  lotter.  Aus- 
Schlachtung,  /. 

Ausschlachter,  -s,  -,  m.  person  som  sönder- 
styckar. 

ausschlafen,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  sofva  ut.  IL 
tr.  sofva  bort,  sofva  af  sig,  t.  ex.  den  Årger, 
den  Rausch. 

Ausschlag,  -[e\s,  -e  f,  m.  1.  Den  ~  thun:  slå 
första  slaget.  2.  skott  på  växter.  3.  (hud-) 
utslag,  skabb.  4.  ngt  som  afsätter  sig  på 
ngt,  slår  ut  ur  ngt,  såsom  rimfrost,  kem.  vit- 
tring,  m.  m.  5.  utslag,  t.  ex.  des  Pendels,  der 
Wage;  biidi.  utslag,  afgörande.  Einer  Sache 
den  ~  gehen  für  jmdn,  gegen  jmdn:  afgöra 
en  sak  till  ngns  fördel,  till  ngns  nackdel. 
6.  utgång,  resultat,  -artig,  a.  med.  utslags- 
artad,  -bläschen,  -s,  -,  n.  blåsa,  blemma. 
-fieber,  -s,  -,  n.  utslagsfeber. 

ausschlagen,  I.  tr.  1.  slå  ut,  t.  ex.  dem  Fasse 
den  Spund,  jmdm  einen  Zahn,  ein  Auge, 
den  Dotter  aus  dem  Ei;  tröska  ur,  t.  ex.  das 
Korn  aus  den  Ähren  ei.  die  Ähren;  slå  in, 
t.  ex.  einem  Fasse  den  Boden,  Löcher  in  eine 
Metalliüatte.  2.  slå  ut,  hälla  ut,  t.  ex.  Was- 
ser aus  einem  Topfe.  3.  hastigt  utsträcka, 
uträcka,  t.  ex.  die  Arme  in  die  Luft.  4.  ut- 
breda, veckla  ut,  t.  ex.  ein  Tuch,  die  aus- 
gerungne  Wäsche.  5.  uträcka,  uttänja,  t.  ex. 
glühendes  Eisen.  6.  gnm  siag  släcka,  t.  ex. 
Fackeln.  7.  slå  bort,  kasta,  t.  ex.  de?i  Bali. 
Einen  Hieb  'v.  parera  ett  hugg.  8.  slå  ut, 
skjuta  ut,  t.  ex.  Blätter.  Feuchtigkeit  »^ 
fukta.  Flammen  ~  slå  ut  i  lågor,  låga 
upp.  9.  om  klockor:  slå,  t.  ex.  die  Stunden.  10. 
afslå,  afvisa,  t.  ex.  eineii  Vergleich,  einen 
Freier.  11.  invändigt  kläda,  bekläda,  fodra. 
12.  slå  dugtigt,  prygla.  II.  Sich  ~  1.  slåss 
så  att  man  blir  belåten,  får  sitt  lystmäte  af 
slagsmål.  2.  upphöra  att  slåss.  III.  itr.  a) 
s.  1.  slå  ut,  spricka  ut,  bryta  ut,  bryta 
fram,  t.  ex.  ein  Baum,  eine  Knospe,  eine 
Krankheit,  das  Feuer  schlägt  aus.  An  der 
Wand  schlägt  die  Feuchtigkeit  aus  ei.  die 
Wa7id  schlägt  aiis:  väggen  slår  ifrån  sig, 
fuktar.  2.  aflöpa,  t.  ex.  glücklich,  nach 
Wunsch.  Gut  ~  lyckas.  3.  urarta,  t.  ex.  aus 
der  Art  der  Väter,  b)  h.  4.  slå  första  sla- 
get. 5.  slå  ut,  slå  efter  ngn,  t.  ex.  mit  der 
Hand,  mit  einer  Waffe.  6.  om  hastar:  slå  bak- 
ut. 7.  gifva  utslag,  t.  ex.  eine  Wage  schlägt 
aus.   8.    upphöra  att  slå,  t.  ex.  die  Uhr,  das 


*  åkta  sms.    F  familjilrt.    P  lägro  språk.    ^  mindre  brukligt. 
Tysk-sve.nsk  ordbok. 


teknisk  term.    >1<  ^öterm.   )Sc  militårisk 


Ausschläger 


ausschreien 


Herz   hat   ausgeschlagen.    Ausschlagung,  /. 

tili  /  och  ///. 
Ausschläger,    -s,   -,    m.   1.  person  som  slår  ut 

m.    m.,  jfr   ausschlagen  /,  1-7,  10,  11.  2.  häst 

som  har  för  vana  att  slå  bakut. 
ausschlämmen,  tr.  borttaga  slammet,  gyttjan 

ur,   upprensa,   t.    ex.    Teiche,    Gräben.    Aus- 

schlämmung,  /*. 

1.  ausschleifen,  (stark  töjn.)  I.  tr.  1.  utslipa,  ur- 
slipa,  bortslipa.  2.  skarpslipa.  II.  Sich  ~ 
ntnötas,  urnötas. 

2.  ausschleifen,  (srag  böjn.)  tr.  släpa  ut,  köra  ut 
på  drog. 

ausschleudern,  tr.  slunga  ut,  bort. 

ausschliessen,  tr.  1.  utestänga.  2.  utesluta. 
Ich  schliesse  keinen  davon  aus:  jag  undan- 
tar ingen.  ~rf  =  ausschliesslich.  Jfr  ausge- 
schlossen. 3.  Einen  Gefangenen  ~  släppa 
ut,  frigifva  en  fånge.  Ausschliessung,  /.  jfr 
Ausschluss. 

ausschliesslich,  I.  a.  i  sht  adv.  uteslutande.  II. 
prep.  med  ack.  cl.  geo.  med  uteslutande  af, 
utom. 

Ausschliesslichkeit,  O,  /.  egenskapen  att  vara 
uteslutande,  ensidighet. 

ausschluchzen,  I.  itr.  1.  h.  upphöra  att  snyfta. 
2.  s.  In  Thränen  ~  brista  i  gråt.  II.  tr. 
framsnyfta. 

ausschlucken,  tr.  dricka  ur,  tömma  i  ett  drag. 

ausschlummern,  itr.  h.  slumra  tillräckligt, 
sofva  ut. 

ausschlüpfen,  itr.  s.  1.  krypa  ut.  2.  smyga  sig 
ut,  bort. 

ausschlürfen,  tr.  läppja,  sörpla  i  sig,  smut- 
tande  tömma. 

Ausschluss,  -es,Q,m.  uteslutning,  uteslutande. 
-weise,  adv.  uteslutande. 

ausschmachten,  itr.  h.  upphöra  att  smäkta, 
försmäkta. 

ausschmausen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  kalasa, 
kalasa  slut.  II.  tr.  med  valbehag  äta  ur,  upp, 
kalasa  upp. 

ausschmeissen,  tr.  F  kasta  ut. 

ausschmelzen,  I.  (vani.  svag  töju.)  tr.  smälta  ut, 
genom  smältning  draga  ut.  II.  (siark  böjo.) 
itr.  s.  smälta{s)  ut.  Ausschmelzung,/. 

ausschmettern,  I.  itr.  h.  1.  smattrande  ljuda, 
smattra.  2.  upphöra  att  smattra.  II.  tr. 
smattrande  förkunna. 

ausschmieden,  tr.  smida  ut,  hamra  ut,  smida, 
smiiiuide  forma. 

ausschmieren,  tr.  1.  ismeta,  fylla,  kitta,  t.  ex. 
die   Fugen.   2.  invändigt  smörja,  smeta.  3. 

F    på    ett    dMigt    sätt    skrifva    ut  ur  andras  arbeten, 

plagiera.  4.  F smörja  upp,  prygla.  Ausschmie- 
rung,  /'. 

Ausschmierer,  -s,  -,  m.  1.  person  som  smetar, 
smörjer.  2.  plagiatör. 

ausschmollen,  itr.  h.  upphöra  att  vara  förtretad. 

ausschmoren,  tr.  och  itr.  k.  1.  steka(3)  tillräck- 
ligt. 2.  8teka(s)  ut,  t.  ci.  Fett. 


ausschmücken,  I.  tr.  utsmycka,  pryda,  pynta, 

dekorera.    II.    Sich   »v   smycka,  pynta  sig. 

Ausschmückung,/*. 
Ausschmücker,   -s,   -,   m.  <vln,  -nen,  f.  person 

som  utsmyckar,  pyntar. 
ausschnallen,  tr.  spänna  af. 
ausschnappen,    itr.  h.  springa  upp,  gå  loss  af 

sig  själf. 
ausschnauben,   I.  itr.  h.  hämta  andan.  II.  tr. 

Die  Nase  ci.  sich  ~  snyta  sig  dugtigt,  tillräckligt. 
ausschnaufen  =  ausschnauben  I. 
ausschnäuzen,  tr.  F 1.  =  ausschnauben  II.  2.  Das 

Licht  ~  släcka  ljuset,  i  det  man  snoppar  det. 

ausschneiden,  tr.  1.  skära  ei.  klippa  ut,  bort, 
t.  ex.  Hühneraugen:  liktornar,  Speck  aus 
einem  Schweine.  Einen  Baum  ~  kvista  ett 
träd.  Ein  ausgeschnittenes  Kleid:  en  ur- 
ringad  klädning.  2.  utklippa,  utskära,  t.  ex. 
Papier,  Holz.  Biidi.  Sie  sind  recht  dazu  aus- 
geschnitten: ni  är  som  klippt  och  skuren 
därtill.  3.  stycka,  sälja  i  små  delar.  Aus- 
schneidung, /. 

Ausschneider,  -,«,  -,  m.  person  som  skär  ei.  klip- 
per ut,  kvistar,  styckar. 

ausschneien,  itr.  h.  opers.  upphöra  att  snöa. 

Ausschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  utklippning,  ut- 
skärning, urringning.  2.  urklipp,  kupong, 
matem.  sektor.  3.  Styckning,  utminutering, 
försäljning  i  minut,  -handel,  -s,  O,  m.  minut- 
handel, -händler,  -s,  -,  m.  minuthandlare. 
-handlung,  -en,  f.  =  -handel,  -laden,  -s,  -f,  m. 
en  minuthandlares  bod. 

ausschnitze[l]n,  tr.  utskära,  snida. 

ausschnüffeln,  tr.  vädra,  vädra  upp. 

ausschnüren,  tr.  lossa,  taga  upp,  snöra  upp. 

ausschöpfen,  tr.  ösa  ut,  ur,  t.  ex.  das  Wasser 
aus  dem  Kahne,  den  Kahn.  Ausschöpfung, /.        j 

ausschoten,  tr.  sprita,  t.  ex.  Erbsen.  \ 

ausschrägen,  tr.  O  göra  vidare  inåt,  snedda,  t.        { 
ex   Fenster.  Ausschrägung, /. 

ausschrauben,  I.  tr.  skrufva  ut,  lösskrufva. 
II.  Sich  ~  genom  skrufning  utnötas. 

ausschreiben,  I.  tr.  1.  skrifva  ut,  färdigskrif- 
va,  t.  ex.  ein  Buch.  2.  skrifva  ut  fullstän- 
digt, utan  förkortning,  t.  ex.  die  Wörter. 
3.  skrifva  ut  ur,  t.  ex.  die  Stimmen  aus  der 
Partitur,  die  Partitur,  die  Posten  der  Rech- 
nung, die  Rechnung ; -plagiera.  4.  utskrifva, 
ur  inskrifuingsbok  utesluta,  t.  ex.  einen  Lehrling. 
5.  Sei7ie  Hand  ~  få  en  utpräglad  stil.  6. 
utskrifva,  påbjuda,  sammankalla,  t.  ex.  T7-up- 
pen,  Steuern,  einen  Reichstag.  H.  Sich  »n/ 
skrifva  ut  sig.  III.  itr.  k.  sluta  skrifva. 
Ausschreibung,  /'. 

Ausschreiber,  -.?,  -,  m.  phigiatör. 

Ausschreiberei,  -en,  f.  plagierande. 

ausschreien.  I.  tr.  1.  utropa,  utskrika.  2.  Jmdn 
für  el.  als  etw.  ~  utskrika,  vanrykta  ngn 
för  att  vara  ngt.  3.  Seine  Stimme  ~  an- 
stränga, härda  sin  röst.  II,  Sich  ~  skrika 
ut,  nog.  III,  itr.  h.  sluta  skrika. 


O   saknar  plur,   f  har  omljad.    tr. 


transitivt, 


,    itr,  intranaitiTt  verb.    k,  bar  Aa6en,   S.  bar  sein  tiU  hjälpverb. 


Ausschreier 


ansser 


Ausschreier,  -s,  -,  j«.  iitro[)are. 

ausschreiten,  I.  kr.  .<.  1.  gå  med  stora  steg,  gå 
fort.  2.  1  slit  biidi.  gå  för  långt,  öfverskrida 
gränserna  fm  dei  passande.  II.  <?•.  med  steg  mäta. 

Ausschreitung,  -en,  f.  ytterlighet,  excess. 

ausschröpfen,  <r.  1.  koppa,  genom  koppning  ut- 
draga.   2.  iiiJdi.  utsuga,  pungslå,  utplundra. 

ausschroten,  Ir.  l.sönderstycka,  sälja  bitvis,  t. 
ex  Fleisch.  2.  sälja  fatvis,  t.  ex.  Wein.  3.  väl- 
tra ut,  rulla  ut,  t.  ezi.  Fässer  aus  dem  Keller. 

Ausschroter,  -s,  -,  m.  person  som  1.  sönder- 
.styckar,   2.  säljer  «pirituosa  fatvis,  3.  vältrar 

ut  ngt,  jfr  nireg. 

Ausschuss,    -es,  -e  f,  m.   1.  utväljande,  urval. 

2.     utskott    (det    odugliga,    kasserade  al  en  vara),  af- 

fall;  biidi.  afskum.  3.  urval,  blomma,  t.  ex. 
des  Adels.  4.  utskott,  komité.  -antrag,  -[e].<, 
-e  t,  m.  utskottsbetänkande,  komitéförslag. 
-gewehre,  w.p/2t7-.)!S{  kasserade  gevär. -mitglied, 
-[e]s,  -er,  n.  utskottsmedlem,  komitéleda- 
mot.  ■wa[a]re,  -n,  f.  utskottsvara,  utskott. 

ausschütteln,  tr.  skaka  ut,  skaka,  t.  ex.  den 
Staub  aus  den  Kleidern,  die  Kleider.  Aus- 
schiittelung,  /. 

ausschütten,  I.  tr.  1.  slå  ut,  hälla  ut;  biidi.  ut- 
gjuta, t.  ex.  sein  Herz,  seinen  Kummer.  2. 
hälla  i,  ifylla,  fylla.  II.  Sich  ~  1.  utgjuta 
sitt  hjärta,  sina  bekymmer.  2.  F  sich  vor 
Lachen  ~  gapskratta,  skratta  häjdlöst. 
Ausschüttung,/. 

ausschwanl<en,  itr.  h.  upphöra  att  vackla. 

ausschwappen,  tr.  och  itr.  h.  F  skvimpa  ut, 
öfver. 

ausschwären,  itr.  1.  s.  bulna  ut,  värka  ut.  2. 
h.  upphöra  att  bulna. 

ausschwärmen,  itr.  1.  s.  om  md:  svärma;  Js^ 
sprida  sig,  utveckla  tiraljörkedja;  biidi.  vara 
utsväf vande.  2.  h.  upphöra  att  svärma,  att 
vara  utsväfvande. 

ausschwärzen,  tr.  1.  svärta  invändigt.  2. 
smuggla  ut. 

ausschwatzen,  i-  ausschwätzen,  F  I.  tr.  1.  om- 
tala, yppa,  skvallra  om,  t.  ex.  jmds  Geheim- 
nis. 2.  =  ausreden  II,  5.  II.  =  ausplaudern 
II,  III. 

ausschwefeln,  tr.  svafla,  röka  med  svafvel. 
Ausschwef[e]lung, /. 

ausschweifen,  I.  tr.  1.  utrunda,  urringa;  krusa. 
2.  skölja,  t.  ex.  Wäsche,  Garn.  II.  itr.  s.  och 
h.  1.  afvika  från,  ej  hålla  sig  till  ämnet.  2. 
gå  för  långt,  öfverskrida  det  tillbörligas 
gräns.  3.  föra  ett  utsväfvande  lefnadssätt. 
~d.- utsväfvande.  Ausschweifung,/. 

ausschwelgen,  itr.  h.  upphöra  att  fråssa,  att 
rumla. 

ausschwemmen,  tr.  1.  om  rauen:  skära  ut,  un- 
dergräfva.  2.  skölja  ur,  skölja,  t.  ex.  den 
Schmutz  aus  der  Wolle,  die  Wolle. 

ausschwenken,  tr.  skölja  ur,  skölja,  t.  ex.  ein 
Glas,  die  Wäsche. 

ausschwimmen,  itr.  s.  simma  ut,  bort. 


ausschwingen,  I.  tr.  1.  svänga  ut,  utbreda,  t.  ex. 
das  Gefieder.  2.  genom  svängning  ei.  kast- 
ning rengöra,  t.  ex.  Getreide.  Flachs  ~  skäk- 

ta    lin.    II.     itr.    h.    om  pimdlar  och  str&ngar:  Upp- 
höra att  svänga,  att  vibrera. 
ausschwitzen,  I.  itr.  1.  h.  upphöra  att  svettas. 

2.  s.  utsvettas,  sippra  ut,  fram,  t.  ex.  Harz 
schwitzt  aus  den  Bäumen  aus.  II.  tr.  1.  ut- 
svetta,  utsvettas,  t.  ex.  Wasser,  Gift,  eine 
Krankheit.  2.  F  biidi.  glömma,  förlora  ur 
minnet.  Ausschwitzung,  /. 

aussegeln,  itr.  s.  1.  segla  ut,  t.  ex.  aus  einem 
Kanäle.  2.  afsegla,  gå  till  segels. 

1.  aussehen,  I.  tr.  1.  se  till  slut,  till  slutet  af, 
t.  ex.  ein  Schauspiel,  eineti  Weg.  2.  utse, 
utvälja.  3.  Sich  (dat.)  fast  die  Auyen  ~  titta 
ifrigt  och  nyfiket,  stirra.  II.  itr.  h.  1.  se 
ut,  titta  ut,  t.  ex.  zum  Fenster:  genom  fön- 
stret. Nach  jmdm  ~  med  blicken  söka  ngn, 
titta  efter  ngn.  Weit  ~(Z.-  vidtgående,  vidt- 
sväfvande,  t.  ex.  weit  ~fZe  Pläne.  2.  se  ut  pü 
ett  visst  sätt,  taga  sig  ut,  t.  ex.  Qut,  schlecht  ~; 
älter  ~,  als  man  ist.  Wie  etw.  ~  se  ut  som, 
likna,  synas  vara  ngt.  Nach  etw.  recht  Vor- 
nehmem ~  se  riktigt  förnäm  ut,  vara  impo- 
nerande. Das  sieht  nach  nichts  aus:  det  ser 
el.  tar  sig  ingenting  ut.  Du  siehst  ganz  dar- 
nach aus:  det  ser  du  ut  till.  Gold  auf  Grün 
sieht  gut  aus :  guld  på  grönt  tar  sig  bra  ut. 

3.  opers.  arta  sig,  t.  ex.  es  sieht  gut,  schlecht 
aus.  Es  sieht  misslich  (F  faul)  mit  ihm  ei. 
um  ihn  aus:  det  står  illa  till  med  honom. 
Es  sieht  nach  Regen  aus:  det  liknar  sig  till 
regn. 

2.  Aussehen,  -s.  O,  n.  utseende,  yttre,  t.  ex.  ein 
frisches,  gesundes  ~;  nach  dem  <%<  zu  ur- 
teilen ;  sein  ~  trügt. 

ausseihen,  tr.  sila,  filtrera.  Ausseihung,  /. 

ausseimen,  tr.  Honig  ~  skira  honing. 

aussein,  itr.  s.  1.  vara  slut,  jfr  aus  II,  3.  2. 
vara  ute,  utgången.  Nach  jmdm  ~  vara  ut- 
gången för  att  söka  ngn.  Auf  ei.  nach  etw. 
~  vara  på  jagt  efter  ngt,  söka,  förfölja  ngt. 
Alf  el.  über  etiu.  ~  syssla  med  ngt. 

aussen,  adv.  ute,  utanför,  utanpå,  utvändigt. 
Nach  ~  [hin~\:  utåt.  Von  ~  [Ae?-];  utifrån. 
-graben,  -s,  -f,  yn.Xyttergraf.  -hafen,  -s,  -f,  m. 
i.  yttre  hamn.  -linie,  -n,  f.  ytterlinie,  kon- 
tur, -schale,  -k, /.  yttre  skal.  -seite, -n,/. 
yttersida,  yttre,  -stände,  7;?.  j^lur.  iiandci.  ute- 
stående fordringar.  Die  ~  einziehen:  in- 
drifva  sina  fordringar,  -wand,  -e  t,./*-  ytter- 
vägg, -weit,  O,/,  yttre  verlden.  -werk,  -[e].s 
-e,  n.  >i^  utanverk,  -winkel,  -s,  -,  m.  matom. 
yttre  vinkel. 

aussenden,  tr.  utsända,  skicka  ut,  bort.  Aus- 
sendung,/". 

Aussendling,  -[e].s-,  -e,  m.  utskickad. 

aussengen,  ir.  bränna,  svedja  invändigt. 

ausser,    I.    prep.    med    dat.,    %   gen.  och  ack.   utom, 

förutom,  t.  ex.  ~  dem  Hause:  utomhus,  ich 


ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    if  sjöterm.   >&  militärisk  i 


84 


Aussöhner 


habe  keinen  Freund  ~  ihm.  »v  der  Zeit:  ej 
i  rätt  tid,  olägligt.  ~  Dienst :  a)  utan  tjänst, 
utan  plats,  b)  afskedigad,  för  detta,  stäld 
till  disposition,  jfr  a.  D.  ~  Fassung  ei.  ~ 
sich  sein,  bringen:  vara,  bringa  utom  sig. 
<v>  Fassung  kommen,  geraten,  gebracht  wer- 
den: förlora,  mista  fattningen.  Sich  ~  Åtem 
laufen:  springa  sig  andfådd.  ~  Landes 
sein:  vara  utomlands;  'v/  Landes  gehen: 
lemna  landet.  ~  allen  Zweifel  setzen,  stel- 
len: sätta  utom  allt  tvifvel,  ådagalägga.  II. 

konj.    1.    sammanbindande  satsdelar  utan  inflytande  på 

rektionen:  utom,  med  Undantag  af,  t.  ex.  alles 
findet  seines  Gleichen  ~  ein  einziger.  2. 
sammanbindande  satser;  oj  dass :  utom  att,  Un- 
dantagandes att.  •^  wenn:  utom  om,  utom 
när,  undantagandes  när. 

ausser,    a.    (föreliommer   blott    attributivt)  yttre,  t.  ex. 

das  ~e  Thor,  eine  ~e  Verletzung,  die  ~e 
Welt,  der  ~e  Sinn;  jtr  Äussere,  äusserst. 

ausseramtlich,  ausserdienstlich,  a.  utom  tjän- 
sten, icke  officiel,  enskild. 

ausserchristlich,  a.  icke  kristen. 

ausserdem,  I.  adv.  dessutom.  II.  konj.  ~  dass: 
föriitom  att. 

Äussere(s),  (adj.  bejn.)  n.  1.  yttre,  t.  ex.  sein  ~s 
ist  das  Beste  an  ihm.  Vom  ~n  aufs  Lmere 
schliessen:  från  det  yttre  sluta  sig  till  det 
inre.  2.  utseende,  sken,  t,  ex.  dem  ~w  nach : 
att  döma  efter  utseendet.  3.  yttre  ange- 
lägenheter. Der  Minister  des  '\jn:  utrikes- 
ministern. 

ausserehelich,  a.  utom  äktenskapet,  oäkta. 

aussereuropäisch,  a.  utomeuropeisk. 

aussergerichtlich,  a.  extrajudiciel,  som  gör 
undantag  i  vanlig  rättegångsordning. 

aussergewöhnlich,  a.  ovanlig,  utomordentlig. 

ausserhalb,  I.  prej}.  med  gen.  och  ^  dat.  utom, 
utanför,  t.  ex.  ^  der  Stadt.  II.  adv.  utanför, 
ute,  utvändigt. 

ausserirdisch,  a.  öfverjordisk. 

ausserkirchlich,  a.  utom  kyrkan,  icke  kyrk- 

..  ^'"■ 

äusserlich,  a.  1.  yttre,  utvärtes,  skenbar,  t.  ex. 

er  ist  nur  '^  fromm,  ~e  Ruhe;  på  medikament: 

till   yttre  bruk.  2.  ytlig,  innehållslös,  t.  ex. 

diese    Handlung    ist  zur   rasten    Ceremonie 

herabgesunken. 

Äusserlichkeit,  -en,  f.  yttre,  yttre  egenskap, 
ytlighet. 

äussern,  I.  tr.  1.  visa,  ådagalägga,  t.  ex.  Furcht, 
Freude.  2.  yttra,  uttala,  t.  ex.  seine  Mei- 
nung. II.  Sich  ~  1.  visa  sig,  blifva  synlig, 
yppa  sig.  2.  yttra  sig,  uttala  sin  åsigt, 
über  eiw.:  om  något,  dahin:  därhän. 

aussernatiirlich,  a.  onaturlig. 

ausserordentlich,  «.  1.  utomordentlig,  ovanlig. 
2.  utomordentlig,  extraordinarie,  t.  ex.  ein 
~er  Gesandter,  Professor. 

aussersinnlich,  a.  osinlig,  öfversinlig. 

äusserst,   a.  ytterst,  t.  ex.  die  've  Grenze,  die 


~e  Finsternis,  die  ~e  Not,  von  »ver  Wich- 
tigkeit. Im  ~e»  Falle:  i  värsta  fall.  Der 
~e  Preis:  sista  priset.  Jmdn,  etw.  aufs  ~e 
bringen:  bringa  ngn,  ngt  till  det  yttersta. 
Das   ist  das  ~e,  was  ich  thun  kann :  längre 

_    kan  jag  ej  gå  i  eftergifter. 

Äusserung,  -en,  f.   1.  yttring.  2.  yttrande. 

ausserweltlich,  o.  utom  verlden,  öfverjordisk. 

ausserwesentlich,  a.  oväsentlig,  tillfällig. 

aussetzen,  I.  tr.  1.  Mit  etw.  ~  invändigt  be- 
kläda, fodra  med  ngt.  2.  utsätta,  utställa,  t. 
ex. ein  Boot,  ein  Kind,  "^eine  Schildwache,  •t« 
Mannschaft  '^  landsätta  manskap,  -t«  Segel 
«N/  sätta  till  segel.  3.  lägga  ut,  lägga  fram, 
t.  ex.  Wareii  zur  Schau.  4.  utsätta,  blott- 
ställa, t.  ex.  jmdn,  etw.,  sich  der  Lift,  dem 
Spotte,  dem  Tadel:  ngn,  ngt,  sig  för  luften, 
hånet,    tadlet.   6.   äfv.   itr.    h.  sätta  ut  i  spel. 

6.  utsätta,  förordna,  bestämma,  t.  ex.  einen 
Preis  für  das  beste  Lustspiel,  testamenta- 
risch, jährlich  eine  Summe  für  die  Armen. 

7.  afbryta,    ßr    ngn   tid  upphöra  med,  t.  ex.  seine 

Arbeit.  8.  An  jmdm,  an  einer  Sache  etw. 
auszusetzen  haben :  hafva  ngt  att  anmärka 
på  ngn,   pä  en  sak.  9.  sätta  ut,  skrifva  ut 

ofdrkortadt,    t.    ex.     ein    Wort.    10.  boktryck,  slut- 

sätta,  t.  ex.  einen  Bogen.  II.  Sich  ~  se  /,  4. 

III.  itr.  h.  1.  se  /,  5.  2.  Mit  etw.  ~  a)  om  per- 
soner: =  /,  7,  b)  om  saker:  tidtals  Upphöra  med 
ngt,  af  stanna.  ~(?er  Puls:  ojämn  puls.  ~(Zes 
Fieber:  intermittent  feber.  3.  bärg.  gå  i 
dagen.  Aussetzung,  /'. 

Aussicht,  -en,  f.  1.  utsigt,  t.  ex.  nach  zwei 
Sti-assen.  2.  utsigt,  vy.  3.  »v.  auf  etw. :  ut- 
sigt till,  förhoppning  om  ngt.  In  ~  stehen : 
vara  att  motse.  -s...  Ex.  ~punkt,  -[e]s,  -e,  m. 
utsigtspunkt,  utsigt.  'vreich,  a.  rik  på  ut- 
sigter. 

aussickern,  itr.  s.  sippra  ut,  fram. 

aussieben,  tr.  sikta,  sålla;  frånsikta. 

aussiechen,  ili:  h.  upphöra  att  vara  sjuklig, 
tillfriskna. 

aussieden,  I.  tr.  urkoka.  II.  itr.  h.  och  s.  koka 
ut,  koka  öfver. 

aussingen,  I.  itr.  h.  sluta  sjunga,  sluta  sången. 
II.  tr.  1.  sjunga  till  slut,  t.  ex.  ein  Lied.  2. 
sjungande  förkunna,  t.  ex.  die  Lerche  singt 
den  Frühling  aus.  3.  Seine  Stimme  ~  a) 
iitbilda  sin  röst,  b)  blifva  utsjungen.  III. 
Sich  ~  1.  sjunga  ut,  af  hjärtans  lust.  2. 
blifva  utsjungen,  mista  sin  röst. 

aussinnen,  tr.  uttänka,  utfundera. 

aussitzen,  I.  itr.  h.  Mit  Waren  <v/  idka  handel 
ute,  i  stånd.  II.  tr.  äfv.  itr.  h.  1.  [Seitie  Zeit] 

~  a)  om  ITinsar  och  arrendatorcr:  sitta  sin  tid,  b) 

om   fogiar:   ligga   tillbörlig   tid.  2.  utkläcka, 

t.  ex.  Eier,  Junge. 
aussöhnen,   tr.   och   sich  ~  försona  (sig),  t.  ex. 

mit  jmdm,  mit   etw.  Jmdn  jmdm  <x/  försona 

ngn  med  ngn.  Aussöhnung,  /. 
Aussöhner,  -s,  -,  m.  försonare. 


O   saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotransltiTt  Terb.    h.  har  hälen,   S.  bar  teln  till  hjälpverb. 


isondern 


85 


Ausständer 


aussondern,    tr.   nrskilja,    utvälja, 
rung,  /. 

aussorgen,  iti:  h.  Für  jmdn  ausgesorgt  haben: 
ej  vidare  behöfva  ha  omsorg  om  ngn. 

aussortieren,  tr.  välja  ut  ur  flera  sonor. 

ausspähen,  I.  itr.  h.  Nach  etw,  ~  epäja,  blic- 
ka ut  efter  ngt.  II.  tr.  utspäja,  utspana. 
Ausspähung,/. 

Ausspäher,  -s,-,in.  späjare,  kunskapare,  spion. 

Ausspäherei,  -en,  f.  spionerande. 

Ausspann,  -[e]s,  -e,  m.  hästombyte,  härbärge, 
värdshus. 

ausspannen,  tr.  1.  utspänna,  utbreda,  ut- 
Kt läcka,  t.  ex.  Segel,  Tücher,  die  Arme.  2. 
K]iänna  ut,  taga  ut,  t.  ex.  etw.  aus  dem  Rah- 
men, dem  Schraubstocke ;  spänna  ifrån,  t.  ex. 
i!ie  Pferde,  den  Wagen.  Ausspannung,  f. 

aussparen,  tr.  1.  spara,  bevara.  2.  sparsamt 
begagna.  3.  inrätta  sparsamt.  4.  lenina 
iippen,  ej  upptaga,  t.  ex.  eine  kleine  Öß'- 
iiung  war  in  der  Fallthür  ausgespart.  Aus- 
sparung, /. 

ausspeien,  I.  tr.  utspy,  kasta  upp;  spotta  ut. 

II.  itr.  h.  upphöra  att  spy,  att  spotta. 
ausspelzen,  tr.  Die  Körner  r^  taga  kornen  ur 

axen. 

ausspenden,  tr.  skänka  bort,  dela  ut  s&som  g&tvor. 
Ausspendung, /. 

Ausspender,  -s,  -,  m.  person  som  delar  ut  g&fvor. 

aussperren,  tr.  1.  spärra  ut,  spärra.  2.  ute- 
stänga. Aussperrung,  /. 

ausspicken,  tr.  1.  späcka,  väl  späcka.  2.  fär- 
digspäcka. 

ausspielen,  I.  tr.  1.  spela  ut,  spela  till  slut, 
t.  ex.  ein  Spiel,  ein  Tonstück,  eine  Rolle.  2. 
ftfv.    itr.    h.    spela   ut,   t.  ex.  eine  Karte,  den 

letzten  Trumpf.  3.  sätta  ut  säsom  vinst  vid  spe- 
iet. 4.  a)  spela  upp,  b)  gnm  speining  utnöta, 
utslita  instrument.   II.  Sich  ~  spela  sig  trött. 

III.  itr.  h.  1.  ee  /,  2.  2.  sluta  spela.  Aus- 
spielung, /. 

ausspinnen,  I.  tr.  1.  spinna  slut  på,  färdig- 
spinna, t.  ex.  biidi.  der  Faden  seines  Lebens 
ist  ausgesponnen.  2.  spinna  ut,  draga  ut. 
3.  utspinna,  hopspinna,  uttänka,  utfundera. 
II.  itr.  h.  sluta  spinna. 

ausspionieren,  tr.  utspionera,  utspäja. 

ausspötteln,  tr.  göra  spe  af,  drifva  med,  för- 
löjliga. 

ausspotten,  tr.  håna,  begabba.  Ausspottung,  /. 

Ausspräche,  -n,  f.  uttal,  t.  ex.  eines  Wortes. 
•bezeichnung,  -en,  f.  uttalsbeteckning. 

aussprechen,  I.  itr.  h.  tala  ut,  till  slut.  II.  tr. 
1.  uttala,  prononcera,  t.  ex.  einen  Laut,  eiii 
Wort.  2.  uttala,  framställa,  t.  ex.  seine  Ge- 
danken. Ein  Urteil  ~  fälla  en  dom.  Biidi. 
uttrycka,  t.  ex.  seine  Augen  sprachen  viel- 
faches Leiden  aus.  Ausgesprochen:  afgjord, 
bestämd,  deciderad.  3.  tala  till  slut,  t.  ex. 
einen  Satz.  III.  Sich  ~  1.  yttra  sig,  über 
etw. :  om   ngt.  Sich  für  jmdn  ~  uttala  sig 


till  formen  för  ngn.  2.  uttömma  sitt  ämne. 
3.  biidi.  uppenbara  sig,  visa  sig,  framträda, 
t.  ex.  in  diesen  Gedichten  spricht  sich  ein 
hübsches  Talent  aus.  Aussprechung,  /. 

ausspreizen,  tr.  utspärra,  t.  ex.  die  Finger. 
Die  Beine  ~  skrefva. 

aussprengen,  tr.  1.  spränga  ut,  t.  ex.  ein  Stück 
aus  dem  Felsen,  ein  Bassin.  2.  Fin  Pferd 
~  sätta  en  häst  i  galopp.  3.  sprita,  stänka, 
t.  ex.  Wasser.  4.  utsprida,  utbreda,  t.  ex.  ein 
Gerücht,  eine  Nachricht.  Aussprengung,  f. 

ausspringen,  I.  itr.  a)  h.  1.  upphöra  att  hop- 
pa; om  vattenitonster:  Upphöra  att  gå,  afstanna. 
b)  s.  2.  hoppa  ut.  3.  springa  ur,  gå  ur, 
lossna,  t.  ex.  aus  dem  Messer  ist  ein  Stück 
ausgesprungen.  4.  skjuta  ut,  fram,  bilda 
utsprång.  II.  tr.  Sich  (dat.)  die  Hüfte  ~ 
hoppa  höften  ur  led.  III.  Sich  ~  I.  hoppa 
sig  trött.  2.  öfva  sig  i  hoppning  och  därignm 

göra  lemmarne  smidiga. 

ausspritzen,  I.  tr.  1.  spruta  ut,  stänka,  kasta, 
t.  ex.  Wasser.  2.  Feuer  ~  släcka  eld  gnm  p&- 
sprutning  a(  vatten.  Die  Strasse  1^  sprita  vatten 
på  gatan.  3.  genom  insprutning  fylla,  sköl- 
ja, rengöra,  t.  ex.  eine  Wunde.  II.  itr.  1.  s. 
spruta  ut,  fram.  2.  h.  upphöra  att  spruta. 
Ausspritzung,  /. 

aussprossen,  itr.  s.  komma  upp,  slå  ut,  drifva 
skott,  knoppas.  Aussprossung,  /. 

Ausspruch,  -[e]s,  -e  f,  ni.  uttalande,  yttrande; 
sentens;  omdöme,  dom,  domslut.  Einen  ~ 
thun:  fälla  ett  yttrande,  ett  omdöme,  en 
dom. 

aussprudeln,  I.  tr.  spruta  ut,  kasta  upp.  II. 
itr.  1.  s.  spruta  ut,  framvälla,  porla.  2.  h. 
upphöra  att  spruta  m.  m. 

aussprühen,    I.    tr.    om   vulkaner  m.  m.  spruta  ut, 

sprakande  utsända,  utspy,  t.  ex.  Funken, 
Flammen.  II.  itr.  1.  s.  spraka,  utkastas.  2. 
h.  upphöra  att  spraka,  att  spruta  eld. 

ausspucl<en,  tr.  spotta  ut. 

ausspülten,  itr.  h.  upphöra  att  spöka. 

ausspülen,  tr.  1.  om  vatten:  a)  kasta  upp  p.1  stran- 
den, b)  spola  bort,  skölja  bort,  urhålka,  un- 
dergräfva.  2.  skölja  ur,  skölja,  diska,  t.  ex. 
die  Seife  aus  der  Wäsche,  die  Wäsche,  den 
Mund,  Gläser.  Ausspülung,  f. 

Ausspülicht,  -[e]s,  -e,  n.  ocii  t  m.  sköljvatten, 
diskvatten,  skulor. 

ausspüren,  tr.  uppspåra.  Ausspürung,  /. 

ausstaffieren,  I.  tr.  utstoffera,  utsmycka,  pyn- 
ta; äfv.  biidi.,  t.  ex.  eine  gut  ausstaffierte  Rede. 
Jmdn  mit  etjo.  'n/  utrusta,  förse  ngn  med 
ngt.  II.  Sich  ~  pynta  sig.  Ausstaffierung,/. 

ausstampfen,  tr.  1.  stampa  ut,  ur,  t.  ex.  die 
Körner  aus  den  Ähren,  die  Ähren.  2.  fylla 
en  ihålighet  med  ngt  stampadt. 

Ausstand,  -[e]s,  -e  t,  "»•  1-  handei.  utestående 
fordran.  2.  anstand,  nppskof. 

Ausständer,  -s,  -,  m.  bikupa  som  står  öfver 
vintern,  vinterliggare. 


*  ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprils.    %  mindre  brukligt.   0  teltnisk  term.    4*  ^öterm.   55«  militärisk  term. 


ausständig 


ausstürmen 


ausständig,  a.  utestående,  t.  ex.  ~e  Schulden. 

ausstatten,  tr.  1.  utrusta,  gifva  utstyrsel,  hem- 
gift åt,  t.  ex.  einen  Sohn,  eine  Tochter.  2. 
Jmdn,  sich  mit  etw.  ^  förse,  utrusta  ngn, 
sig  med  ngt.  3.  utsmycka,  smycka,  pryda, 
dekorera. 

Ausstattung,  -en,  f.  1.  utrustning,  utstyrsel, 
t.  ex.  einer  Tochter,   eines  Buches;  hemgift. 

2.  dekorering,  -s...  Ex.  ^kosten,  plur.  kost- 
nader för  utstyrsel.  ~stück,  -[e]s,  -e,  n.  teat. 
dekorationsstycke.  ~verein,  ■[_e'\s,  -e,  w. för- 
ening för  fattiga  briidars  utstyrsel,  ^weise, 
adv.  såsom  utstyrsel,  såsom  hemgift. 

ausstauben,  ausstäuben,  tr.  damma  af,  bort. 

ausstäubern,  %  =  ausstöbern. 

ausstäupen,  tr.  gifva  ris,  hudstryka.  Ausstäu- 
pung,  f. 

ausstechen,  tr.  1.  sticka  ut,  stinga  ut,  t.  ex. 
jmdm  die  Augen.  2.  gräfva  ut,  ^^pp,  t.  ex. 
einen  Graben.  3.  sticka  upp,  t.  ex.  ein  Wein- 
fass.  F  ein  Glas,  eine  Flasche  ~  tömma  ett 
glas,  en  butelj.  4.  sticka  ut,  pricka  ut, 
punktera,  t.  ex.  ein  Muster  mit  der  Nadel. 
5.  gravera.  6.  Jmdn  ~  a)  vid  tornérspei:  kasta 
ngn  ur  sadeln,  b)  biiai.  slå  ngn  ur  brädet, 
sticka  ut,  uttränga  ngn. 

ausstecken,  tr.  1.  sticka  ut,  räcka  nt,  hänga 
ut,  t.  ex.  Waren  zur  Schau,  eine  Fahne.  2. 
utsmycka,  pryda,  t.  ex.  das  Haus  mit  Hosen. 

3.  utsticka,  utstaka.  4.  Bohnen  ~  sätta 
bönor. 

ausstehen,  I.  itr.  h.  och  s.  1.  a)  sälja,  b)  säljas 
ute,  under  bar  himmel,  i  stånd,  på  torget: 
vara  utstäld  till  salu,  salubjudas.  2.  vara 
utestående,  t.  ex.  ~f/e  Schulden,  Forderun- 
f/en;  ej  vara  inkommen,  fattas,  t.  ex.  einige 
Stimmen  standen  noch  aus:  några  röster  voro 

ännu    ej    afgifna.    3.    med  en  tidsbestämning  i  ack. 

uthärda,  hålla  ut,  t.  ex.  seine  Lehrzeit.  II. 
tr.  1.  uthärda,  t.  ex.  Hunger  und  Durst.  2. 
fördraga,  tåla,  t.  ex. jmdn, etw. nicht  ~ können. 

aussteifen,  tr.  1.  styfva,  förse  med  styfning. 
t.  ex.  ein  Kleid.  2.  O  invändigt  stötta,  t.  ex. 
einen  Brunnen.  Aussteifung,/. 

aussteigen,  itr.  s.  stiga  ut,  t.  ex.  aus  dem  Wa- 
gen; landstiga,  t.  ex.  aus  dem  Schije. 

aussteinen,  tr.  1.  rensa  från  stenar,  t.  ex. 
den  Acker.  2.  taga  ut  kärnorna  ur,  t.  ex. 
Kirschen. 

ausstellen,  I.  tr.  1.  ställa  ut,  sätta  ut,  t.  ex.  eine 
Schildivache,  Waren  zum  Verkaufe,  N^etze.  2. 
blottställa,  prisgifva,  t.  ex.  jmdn,  sich  dem 
Hohne.  3.  utskrifva,  utställa,  utfärda,  t.  ex. 
Zeugnisse,  einen  Pass,  Wechsel,  Reverse.  4. 
anmärka,  tadla,  t.  ex.  etw.  an  einem  Gegen- 
stände. II.  Sich  ~  se  /,  2. 

Ausstellung,  -en,  f.  1.  utställning,  t.  ex.  von 
Wachen,  Waren,  Gemälden.  2.  utfärdande, 
t.  ex.  eines  Wechsels.  3.  anmärkning,  tadel. 
-s...  Ex.  ~gegenstand,  -[e]s,  -e  t,  m.  utställ- 
ningsföremål. 


ausstemmen,    tr.  ©  uthugga,  borttaga  med 

huggjärn. 
aussteppen,  tr.  sticka  tacken  m.  m. 
aussterben,  itr.  s.  dö  ut. 

Aussteuer,  -n,  f.  utstyrsel,  hemgift.  -Versiche- 
rung, -en,  f.  utstyrselförsäkring. 
aussteuern,   I.  itr.  s.  afsegla,  lemna  hamnen. 

II.  tr.  =  ausstatten  1,  2. 
Aussteuerung  =  Ausstattung  1. 
Ausstich,    -[e]s,   -e,   m.    1.  ngt  utstucket,  ut- 

gräfdt.  2.  det  bästa  i  sitt  slag,  prima  sort. 

•wa[a]re,  -n.f.  prima  vara. 
aussticken,  tr.  1.  brodera.  2.  =  aussteppen. 
ausstieben,  itr.  s.  om  dam  o.  dyi.  ryka  ut,  gå  ut, 

ur. 
ausstöbern,  tr.    1.  uppspåra.  2.  jäg.  tröttjaga. 

3.  =  ausstäicben. 
ausstochern,  tr.  peta  ut,  ur  med  tandpetare.    Sich 

(dat.)  die  Zähne  »x/  peta  tänderna. 

ausstopfen,  tr.  stoppa,  t.  ex.  einen  Sessel;  upp- 
stoppa, t.  ex.  Bälge,  Tiere;  i  dikta.  Aus- 
stopfung, ./'. 

Ausstöss,  -(.^  -e  t;  m.  fukin.  stöt,  utfall. 

ausstössen,  I.  tr.  stöta  ut,  slå  ut,  utstöta, 
fördrifva.  Dem  Fasse  den  Boden  ~  a)  slå 
nt  botten  på  tunnan,  b)  biidi.  ohjälpligt 
fördärfva  saken.  II.  itr.  1.  h.  stöta  till, 
fäktn.  göra  utfall.  2.  s.  biidi.  häftigt  utbryta, 
t.  ex.  die  Bitterkeit  stiess  aus.  Ausstössung,,/. 

ausstrahlen,  I.  itr.  1.  s.  utstråla.  2.  h.  upp- 
höra att  stråla.  II.  tr.  utstråla.  Ausstrah- 
lung, /. 

ausstrecken,  I.  tr.  l^tsträcka,  räcka  ut.  II. 
Sich  ~  str;icka  ut  sig. 

ausstreichen,  I.  tr.  1.  stryka  ut,  stryka  öfver, 
t.  ex.  ein  Wort.  2.  stryka  ut,  släta,  t.  ex. 
Falten.  3.  invändigt  smörja,  t.  ex.  eine  Form 
zum  Backen.  4.  göra  djupare,  t.  ex.  die 
Furchen.  5.  tillsmeta,  fylla  i,  t.  ex.  Fugen. 
II.  itr.  s.  1.  sträcka  sig.  2.  ströfva,  stryka 
omkring.  3.  bärg.  der  Gang  streicht  zu  Tage 
aus:  gången  går  i  dagen.  Ausstreichung, _/'. 

ausstreifen,  I.  itr.  s.  ströfva  ut,  omkring.  II. 
tr.  sprita,  t.  ex.  Erbsen. 

ausstreiten,  I.  itr.  h.  kämpa  ut,  sluta  strida. 
II.  tr.  utkämpa. 

ausstreuen,  tr.  utströ,  utså;  iiiidi.  sprida,  t.  ex. 
Gerüchte.  Ausstreuung,/. 

Ausstreuer.  -.«.  -,  ?».  ^in,  -nen,  f.  person  som 
strör  ut,  som  sprider  ngt. 

ausstricken,  tr.  färdigsticka,  t.  ex.  einen 
Strmnpj'. 

ausstriegeln,  tr.  skrapa  ut  vid  ryktning,  t.  ex  den 
Sl,nil>;  rykta  väl,  t.  ex.  ein  Pferd. 

ausströmen,  I.  itr.  s.  1.  strömma  ut,  flyta  ut. 
2.  om  Ho.icr;  utiiiynua.  II.  tr.  utströmma, 
sprida.  Ausströmung,  _/'. 

ausstudieren,  I.  itr.  h.  upphöra  att  studera, 
afsluta  sina  studier.  II.  ^r.utstudera, grund- 
ligt studera. 

ausstürmen,  itr.   1.   s.   storma  ut,  störta  ut. 


O    saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr. 


sitivt  verb.    h.  bar  hälen,    S,  har  tein  till  hjtilpverb. 


ausstürzen 


87 


austreten 


2.  h,  ooh  sich  'S«  upphöra  att  Btorma,  raaa 

nt,  om  stormon:  lägga  sig. 

ausstürzen,   tr.    1.  hälla  ut,  slå  ut.  2.  gnm  om- 

hTäifniDg  tömma.  F  ein  Glas  Wein  -%<  hvälfva 
i  sig  ett  glas  vin. 

ausstUtzen,  tr.  ©  stötta  invändigt,  ■i.  stötta. 
Ausstützung,  /. 

aussuchen,  tr.  1.  utsöka,  utviilja,  jfr  ausge- 
guckt. 2.  genomleta.  AussOchung,  /. 

aussühn...  se  aussöhn... 

aussQssen,  tr.  utlaka,  urlaka. 

austäfeln,  tr.  ©  brädfodra,  pancla;  förse  med 
inlagdt  golf.  Austäf[e]lung, /. 

austanzen,  I.  ilr.  1.  s.  dansa  ut.  2.  h.  sluta 
dunsa.  II.  tr.  dansa  till  slut,  t.  ex.  einen 
Tum. 

austapezieren,  tr.  tapetsera  invändigt  Austape- 
zierung, /. 

austasten,  tr.  noga  känna  på. 

austauchen,  itr.  s.  dyka  upp. 

austaumeln,  itr.  s.  tumla  ut. 

Austausch,  -es,  -e,  vi.  utbyte. 

austauschen,  tr.  utbyta. 

austeeren,  tr.  tjära  invändigt. 

austeilen,  tr.  utdela,  fördela,  tilldela.  Austei- 
lung, /. 

Austeiler,  -,«,  -,  m.  utdelare. 

austeppichen,  tr.  förse,  kläda  med  mattor. 

Auster,  -n,/.  ostron,  -[n]...  ex.  ~bank,  -e  \,f. 
ostronbank.  '>..fang,  -[e]s,  O,  m.  ostronfiske. 
'v-fänger,  ~fischer,  -,?,  -,  m.  ostronfiskare. 
~grund,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  '^hank.  'x/handel,  -s, 

0,  m.  ostronhandel.  ~messer,  -s,  -,  m.  knif 
att  bryta  upp  ostron  med.  's/schale,  -n,/. 
ostronskal. 

austheeren  se  austeeren, 

austheilen  so  austeilen. 

austhun,  I.  tr.  1.  taga  ut,  ur.  2.  taga  af  sig, 
t.  ex.  Kleider.  3.  släcka,  t.  ex.  Lichter.  4. 
bortackordera,  utackordera,  t.  ex.  einen 
Knabe?!.    5.  låna  ut,  t.  ex.  Geld.  II.  Sich  ~ 

1.  kläda  af  sig.  2.  uttala  sin  mening,  sina 
åsigter,  säga  ut. 

austiefen,  tr.  göra  djupare,  urhålka,  urgräfva. 
Austiefung,  f. 

austifteln  se  austüfteln. 

austilgen,  tr.  1.  utplåna.  2.  utrota.  Austil- 
gung, /. 

austoben,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  rasa  ut.  II.  tr. 
låta  bryta  ut,  gifva  fritt  lopp  åt,  t.  ex.  seine 
Leidenschaft,  seine  Freude. 

austollen,  F  I.  itr.  h.  upphöra  att  begå  dår- 
skaper, stadga  sig.  II.  Sich  f^^  begå  dår- 
iskaper,  galenskaper. 

austönen,  itr.  h.  upphöra  att  ljuda. 

austosen,  itr.  h.  upphöra  att  dåna,  att  brusa, 
lugna  sig;  bimi.  rasa  ut. 

austraben,  itr.  1.  s.  trafva  ut,  bort.  2.  h.  traf- 
va  på,  gå  i  fullt  traf. 

Austrag,  -[e]s,  -e  t,  in.  1.  uppgörelse,  öfver- 
enskommelse,  afgörande,  dom.  Gütlicher  ^ 


öfverenskommelse  i  godo.  Bis  zum  »N<e  der 
Sache:  tills  saken  blifvit  ordnad,  rangerad, 
uppgjord.  2.  skiljedomstol, förlikningsdom- 
stol, -s...  Ex.  'v.bedingung,  -era,/,  förliknings- 
vilkor. 
austragen,  I.  tr.  1.  bära  ut.  2.  handei.  afföra, 
t.  ex.  einen  Posten  aus  einem  Buche.  3.  föra 
bort,  t.  ex.  den  Mist  atis  der  Mistgrube ;  gnm 

innehållets    bortKrande    tömma,    t.    ex.     die  Mist- 

grube.  4.  utsprida,  göra  allmänt  bekant, 
t.  ex.  Geheimnisse.  Jmdn  ~  skvallra  om,  för- 
tala ngn.  5.  Kleider  ~  slita  ut  kläder.  6. 
uthäida,  bära,  t.  ex.  das  Leid,  das  Glück.  7. 
af  göra,  förlikas  om.    II.  Sich  ~  om  fruktträd: 

blifva    Öfverårig.     III.    itr.  h.  med  priset  i  ack.: 

belöpa  sig  till,  t.  ex.  das  Ganze  trägt  htindert 
Mark  aus.  Es  trägt  die  Kosten  nicht  aus: 
det  betäcker  ej  omkostnaderna. 

Austräger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  person 
som  bär  ut,  utdelar  ngt.  2.  skvallrare,  bak- 
talare. 

Austrägerei,  -en,  f.  skvaller. 

Australien,  -s,  O,  n.  npr.  Australien. 

Australier,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  australier. 

australisch,  a.  australisk. 

austrauern,  itr.  h.  1.  sörja  ut,  bära  sorgdräg- 
ten  tillbörlig  tid.  2.  upphöra  att  sörja,  att 
bära  sorgdrägt. 

austräumen,  I.  itr.  h.  drömma  ut,  upphöra  att 
drömma.  II.  tr.  1.  drömma  till  slut,  t.  ex. 
einen  Traimi.  2.  Sich  (dat.)  etw.  ~  drömma 
om  ngt,  inbilla  sig  ngt. 

austreiben,  I.  tr.  1.  drifva  ut,  bort,  köra  ut, 
t.  ex.  einen  bösen  Geist  aus  einem  Menschen, 
jmdn  aus  dem  Hause.  Vas  Vieh  ~  drifva 
kreaturen  på  bete;  &tv.  ntan  obj.,  t.  ex.  der 
Hirt  treibt  aus.  Schtosiss  ~fZe  Mittel:  svett- 
drifvande  medel.  Keime  ~  skjuta  skott. 
Knospen  ~  knoppas.  2.  Etw.  atisgetrieben 
haben:  ej  vidare  sysselsätta  sig  med  en 
sak.  II.  itr.  s.  Die  Keime  treiben  aus:  bred- 
den sticker  upp,  skotten  skjuta  fram.  Der 
Schweiss  treibt  aus:  svetten  sipprar  ut. 
Austreibung,  /. 

Austreiber,  -s,  -,  m.  person  som  drifver  ut, 
bort. 

austrennen,  tr.  sprätta  ur,  t.  ex.  das  Futter  aus 
einem  Kleide. 

austreten,  I.  itr.  s.  1.  taga  ut  ett  steg.  2.  ut- 
träda, stiga  ut,  t.  ex.  OM«  einem  Geschäfte, 
aus  einem  Hause.  3.  Auf  Abwege  ~  gå  vilse, 
biidi.  råka  på  afvägar,  misstaga  sig.  4.  stiga 
öfver  sina  bräddar,  flöda  öfver;  biidi.  öfver- 
skrida  det  tillbörligas  gräns,  gå  för  långt. 
II.  tr.  1.  trampa  ut,  ur,  t.  ex.  die  Körner 
aus   den   Ähren,    die    Ähren.  2.  sparka  ut, 

sönder.     3.    gnm    trampande    el.    gäonde   Urhålka, 

nöta,  t.  ex.  die  Stufen  einer  Treppe.  Die 
Schuhe  'S/  trampa  ut  skorna.  4.  trampa  ut, 
genom  påtrampning  släcka,  t.  ex.  das  Feuer, 
Funken.    III.    Sich  ~  genom  trampning  el. 


ükta  sios.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  jnindro  brukligt.   @  teknisk  term-    4*  sjötcrm.   »<  militilrisk  term. 


austrinken 


88 


auswerfen 


gående  nötas,  t.  ex.  die  Schuhe  treten  sich 

aus. 
austrinken,  tr.  dricka  ur,  tömma. 
Austritt,   -[e].s,  -e,  m.   1.  utträdande,  utträde. 

2.  yttre  trappa,  förstugukvist,  balkong. 
austrocl^nen,  I.  tr.  torka  invändigt,  t.  ex.  eine 

Schüssel;  uttorka,  torrlägga,  t.  ex.  einen 
Teich.  II.  itr.  s.  uttorka,  utsina.  Austrocl<- 
nung,  /. 

austrommeln,  tr.  1.  trumma  ut,  utbasuna.  2. 
J7ndn  ~  genom  buller  och  oväsen  gifva 
sitt  missnöje  med  ngn  tillkänna,  drifva  ut 
honom. 

austrompeten,  tr.  uttrumpeta,  utbasuna. 

auströpfeln,  austropfen,  itr.  s.  droppvis  rinna 
ut,  sippra  ut. 

austrotzen,  itr.  h.  upphöra  att  trotsa. 

austüfteln,  tr.  genom  hårklyfverier  ei.  sofismer 
sluta  sig  till  el.  leda  i  bevisning. 

austünchen,  tr.  invändigt  färgstryka,  i  sht 
hvitmena. 

austunken,  tr.  tömma  genom  att  doppa  i  ngt, 
som  suger  till  sig  innehållet,  t.  ex.  eine  Tasse  Kaß'ee 
mit  Brot. 

austuschen,  tr.  tuscha;  färgliigga. 

austuten,  tr.  tuta,  t.  ex.  der  Wächter  tutet  die 
Stunden  aus. 

ausüben,  tr.  utöfva,  t.  ex.  eine  Kunst;  föröfva, 
t.  ex.  Grausamkeiten.  Bache  ~  hämnas. 

Ausüber,  -s,  -,  vi.  person  som  utöf var,  f öröf var. 

Ausübung,  -en,  f.  1.  utöfning.  2.  utförande, 
verkställighet.  In  ~  bringen:  sätta  i  verk- 
ställighet, verkställa. 

Ausverkauf,  -[e].s-,  -e  f,  '«•  tandei.  slutförsälj- 
uing,  realisation. 

ausverkaufen,  tr.  1.  utsälja.  2.  uandei.  slutför- 
sälja,  realisera. 

auswachsen,  I.  itr.  s.  och  /?.  1.  ,ifv.  sich  ~  ut- 
bildas, bli  fullväxt.  2.  växa  ut,  få  utväxter. 

3.  växa  igen,  gro  igen.  II.  tr.  växa  ur. 
auswagen,  sich  ~  våga  sig  ut. 

auswägen,  tr.  1.  väga  ut,  väga  till;  utminu- 
tera. 2.  biidi.  väga,  bedöma,  uppskatta. 

Auswahl,  -en,  f.  urval. 

auswählen,  I.  tr.  utvälj-i.  II.  itr.  h.  sluta  välja, 
göra  sitt  val.  Auswählung,  _/'. 

auswalken,  tr.  O  färdigvalka.. 

auswalzen,    I.    tr.   S  utvalsa.   II.  itr.  h.  sluta 

Auswanderer,  -s,  -,  m.  Auswanderin,  -nen,  f.  ut- 
vandrare, emigrant,  -schiff,  -[ej.s',  -e,  n.  emi- 
grantfartyg. 

auswandern,  itr.  1.  .«.  utvandra,  emigrera.  2. 
h.  om  gcsiuier:  sluta  vandra,  genomgå  van- 
dringsåren. 

Auswanderung,  -ev,  f.  utvandring,  emigration. 
-s...  Ex.  ~fieber,  -.s-,  -,  n.  utvandringsfeber. 
~gesüch,  -\e\^,  -e,  n.  ansökan  att  få  ut- 
vandra. 

auswärmen,  tr.  fullständigt  uppvärma. 

auswarten,  tr.  afvakta,  vänta  på. 


auswärtig,  a.  främmande,  ej  boende,  befintlig  l  el. 
vidkommande    samma    stad    el.    land,    utrikeS.    ~er 

Berichterstatter  einer  Zeitung:  korrespon- 
dent till  en  tidning. 

auswärts,  adv.  1.  utåt.  'v- ^e/^ew;  gå  ut  med 
fötterna.  2.  ute,  utomhus,  utom  staden, 
utomlands. 

auswaschen,  tr.  1.  urtvätta,  skölja  ur,  t.  ex. 
den  Schmutz,  die  Farbe  aus  einem  Kleide, 
das  Kleid.  2.  tvätta  invändigt,  tvätta  ur, 
t.  ex.  einen  Topf,  eine  Wunde.  3.  bortspola, 
t.  ex.  den  Sand  aus  dem  Ufer;  undergräfva, 
t.  ex.  das  Ufer.  Auswaschung,  /. 

auswässern,  tr.  urvattna,  vattenlägga.  Aus- 
wässerung, /. 

auswattieren,  I.  tr.  vaddera.  II.  F  sich  -v-  stop- 
pa upp  sig. 

auswechseln,  tr.  utväxla,  utbyta.  Auswechs[e]- 
lung,  /. 

Ausweg,  -[e'\s,  -e,  m.  utväg. 

auswehen,  I.  itr.  I.  h.  upphöra  att  blåsa.  2.  c«, 
släckas  af  vinden,  slockna,  t.  ex.  ein  Licht 
weht  aus.  II.  tr.  blåsa  ut,  släcka,  t.  ex.  der 
Wind  wehte  das  Licht  aus. 

Ausweiche...  ex.  -geleise,  -s,  -,  n.  växelspår. 
-platz,   -es,   -e   f,    '»•   mötesplats  ror  fartyg  ei. 

järnväg.ståg. 

1.  ausweichen,  (stark  b»jn.)  itr.  s.  1.  gå  ur  vägen, 
jmdm :  för  ngn ;  undvika,  undgå.  2.  hålla 
ur  vägen,  hålla  åt  sig.  3.  gifva  efter,  bugta 
sig,  t.  ex.  die  Wand  ist  ausgewichen.  4.  mus. 
gå  öfver,  t.  ex.  das  Tonstück  weicht  von  C- 
Dur  nach  G-Dur  aus.  Ausweichung,  /. 

2.  ausweichen,  (svag  wijn.)  tr.  uppblöta,  vatten- 
lägga. 

ausweiden,  tr.  1.  afbeta.  2.  jag.  uttaga  inelf- 
vorna  ur.   Ausweidung,  /. 

ausweinen,  itr.  lt.,  tr.  och  sich  ~  gråta  ut. 

Ausweis,  -es,  -e,  m.  ngt  som  utvisar  ngt,  in- 
tyg, betyg,  dokument,  legitimering. 

ausweisen,  I.  tr.  1.  utvisa,  förvisa,  t.  ex.  jmdn 
aus  dem  Hause,  der  Stadt,  dem  Lande.  2. 
utvisa,  intyga,  bevisa,  t.  ex.  die  Zeit  wird 
es  ~.  II.  Sich  ~  1.  visa  sig,  blifva  klart. 
2.  legitimera  sig.  Ausweisung,/",  -s...  ex.  -v/be- 
fehl,  -[e]s,  -e,  m.  utvisningsorder. 

ausweissen,  tr.  hvitmena.  Ausweissung,  f. 

ausweiten,  I.  tr.  utvidga.  II.  Sich  ~  utvidgas, 
vidga  sig.  Ausweitung, ./'. 

auswendig,  a.  1.  utvändig,  yttre,  utanpå.  2. 
adc.  utantill,  t.  ex.  etw.  ~  lernen,  können. 

auswerfen,  tr.  1.  gnm  kastande  slå  ut,  sönder, 
in,  t.  ex.  Fenster,  jmdm  ein  Auge.  2.  kasta 
ut.  Den  Anker  ~  kasta  ankare.  3.  kasta 
ut,  upp,  t.  ex.  der  Vulkan  wirft  Asche,  der 
Schwindsüchtige  Blut  aus.  4.  kasta  upp, 
gräfva  upp,  t.  ex.  Schlamm  aus  einem  Gra- 
ben, einen  Graben.  6.  handel,  särskildt  an- 
teckna, t.  ex.  einzelne  Posten  im  Rechnungs- 
buche. 6.  gnm  p&kastning  släcka,  t.  ex.  Feuer. 
Auswerf  ung,  /. 


0   «aknar  plur.   f  har  omijud.    tr.  transitivt,    itr,  iniransitivt  verb.    A.  har  haben,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


auswettern 


89 


Automat 


auswettern,  itr.  h.  och  sich  ~.  Es  hat  [sich] 
ausgewettert:  ovädret  har  upphört.  Biidi. 
er  hat  [sich]  ausgewettert:  han  har  rasat  ut. 

auswetzen,  tr.  slipa  bort,  t.  ex.  Scharten. 

auswichsen,  tr.  1.  smörja,  blanka  (invändigt). 
2.  F  blidi.  jmdn  ^  slå,  klå  ngn. 

auswickeln,  I.  tr.  veckla  ut,  upp,  reda  ut.  II. 
Sich  ~  reda  sig.  Auswiclt[e]lung, /. 

auswiegen  =  auswägen. 

auswindeln,  tr.  linda  upp,  aftaga  lindorna  af. 

auswinden,  I.  tr.  1.  vrida  ut,  ur.  2.  vinda  ut, 
upp.  II.  Sich  ~  reda  sig. 

auswinseln,  itr.  h.  upphöra  att  jämra  sig,  att 
gnälla,  att  kvida. 

auswintern,  I.  tr.  1.  utsätta  för  vintern.  2. 
bevara,  föda  under  vintern,  t.  ex.  Vieh.  II. 
Sich  ~  och  itr.  s.  öfvervintra. 

auswirlcen,  I.  itr.  h.  upphöra  att  verka,  att 
handla.  II.  tr.  1.  utverka.  2.  verka  ei.  virka 
slut  på.  Auswlrl<ung,  /. 

auswirren,  tr.  reda  ut,  upp. 

auswischen,  tr.  1.  torka  ur,  torka,  t.  ex.  den 
Staub  aus  dem  Glase,  das  Glas.  Sich  (dat.) 
den  Schlaf  aus  den  Augen  ~  gnugga  söm- 
nen ur  ögonen  på  sig.  2.  stryka  ut,  bort, 
utplåna.  3.  F  jmdni  eins  ~  slå  till  ngn. 

auswittern,  I.  tr.  1.  vädra  upp,  uppspåra.  2. 
låta  vittra,  utsätta  för  luftens  påverkan. 
II.  itr.  s.  vittra,  förvittra.  Auswitterung,  f. 

auswölben,  tr.  hvälfva,  öfverhvälfva. 

Auswiilbung,  -en,  f.  hvälfning,  hvalf. 

auswuchern,  I.  tr.  genom  ocker  utplundra,  ut- 
suga. II.  Sich  -V/  yppigt  utbreda  sig. 

Auswuchs,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  utväxande.  2.  ut- 
växt, äfv.  bildl. 
'j      auswühlen,  tr.  gräfva,  rota,  böka  ut,  ur,  upp. 

auswundern,  sich  r^^  upphöra  att  förvånas. 
i      Auswurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  utkastande.    2.  det 

f  utkastade;  bvad  hafvet  kastar  ut  el.  upp  s:\som  tång, 

strandgods;  upphostadt  slem.  3.  i  shtbiidi, 
utskott,  afskum;  makulatur.  -[s]...  Ex.  ~pa- 
pier,  -[e]s,  -e,  n.  makulatur.  ~stoff,  -[e]s, 
-e,  m.  exkrementer.  ~wa[a]re,  -ra,  /.  ut- 
skottsvara. 
auswürgen,  tr.  med  stor  ansträngning  kräkas 
upp. 

aUSWÜt[h]en,  I.  itr.  h.  rasa  ut,  om  stormen:  lägga 

sig.    II.  Sich  -V/  urladda  sin  vrede,  rasa  ut. 
auszacken,  tr.  udda  ut.  Auszackung,  /. 
auszahlen,  tr.  1.  utbetala.    2.  Jmdn  'v/  betala 

till  ngn  hela  hans  fordran.  Auszahlung,/, 
auszählen,  tr.  räkna  till, ut, upp.  Auszählung,/. 
Auszahler,    -s,    -,    7n.   person   som   utbetalar, 

kassör. 
auszähneln,  auszahnen,  tr.  tända,  udda.   Aus- 

zahnung,  / 
auszanken,  F  I.  tr.  och  itr.  h.  träta,  gräla  (på). 

II.  Sich  ~   1.  gräla  slut.    2.  reoipr.  träta  på 

hvarandra,  kifvas. 
auszapfen,  tr.  1.  aftappa,  t.  ex.  Wein  aus  dem 

Fasse.  2.  utskänka. 


auszappeln,  itr.  h.  upphöra  att  sprattla. 

auszausen,  tr.  1.  Jmdm  die  Haare  ~  slita  af 
ngn  håret.  2.  ./?«(^re~  lugga,  illa  tilltyga  ngn. 

auszechen,  I.  itr.  h.  sluta  kalaset,  upplösa 
dryckeslaget,  ej  dricka  mer.  II.  tr.  dricka 
ur,  tömma. 

auszehren,  I.  tr.  1.  förtära,  göra  slut  på.  2. 
tära,  af  tära;  utsuga,  utarma.  II.  Sich  'v, 
täras,  aftäras,  utmärglas.  III.  itr.  1.  s.  = 
//.  2.  h.  sluta  förtära,  sluta  äta. 

Auszehrung,  -en,  /.  utmärgling,  afmagring, 
tvinsot. 

auszeichnen,  I.  tr.  I.  teckna,  rita  färdig,  t.  ex. 
eine  Figur.  2.  utmärka,  förse  med  märke, 
märka,  känneteckna,  t.  ex.  Waren;  eine 
Eigenschaft  zeichnet  eine  Person  ei.  eine 
Sache  aus.  3.  utmärka,  behandla  med  ut- 
märkt aktning.  II.  Sich  ~  utmärka  sig.  jfr 
ausgezeichnet. 

Auszeichnung,  -en,  f.  1.  märke,  tecken,  etikett. 
2.  utmärkelse,  -s...  Ex.  '>.'Wért[h],  ~würdig, 
a.  värd  utmärkelse. 

auszerren,  tr.  slita,  draga  ut,  af. 

Auszieh...  ex.  -tisch,  -es,  -e,  m.  utdragsbord. 

ausziehbar,  a.  som  kan  dragas  ut. 

ausziehen,  I.  tr.  1.  draga  ut,  taga  ut,  t.  ex. 
Nägel,  Zähne.  2.  utdraga,  t.  ex.  eine  Essenz 
aus  Pflanzenstoßen,  den  Inhalt  aus  einer 
Schrift,  matem.  eine  Wurzel.  3.  afdraga,  af- 
taga, afkläda.  Jmdm,  sich  (dat.)  die  Kleider 
ei.  jmdn,  sich  ~  kläda  af  ngn,  sig.  Biidi.  die 
Uniform,  ~  uppgifva  soldatyrket;  jmdn 
rein  ~  utplundra  ngn;  die  Kinderschuhe  »x. 
trampa  ut  barnskorna.  4.  utsträcka,  ut- 
tänja. 5.  draga  ut  tui  heia  Bin  längd,  t.  ex.  eine 
Linie,  eine  Furche.  6.  reffla,  t.  ex.  einen 
Büchsenlauf.  II.  Sich  ~  1.  se  I,  3.  2.  tänja 
ut  sig.  III.  itr.  s.  1.  draga  ut,  bort,  tåga 
ut,  t.  ex.  auf  die  Jagd,  in  den  Krieg.  2. 
flytta;  utvandra,  emigrera.  3.  F  taga  till 
benen.  Ausziehung,/. 

auszieren,  tr.  utsira,  utsmycka. 

auszimmern,  tr.  O  förtimra.  Auszimmerung,/. 

auszinnen,  tr.  förtenna. 

auszirkeln  =  abzirkeln. 

auszischen,  tr.  uthvissla,  cgenti.  »uthväsa». 

auszittern,  i«?-,  ä.  upphöra  att  darra,  att  dallra. 

Auszug,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  uttåg,  af  tåg,  flytt- 
ning, utvandring.  2.  utdrag,  sammandrag, 
t.  ex.  atis  einem  Buche,  einer  Rechnung ;  ex- 
trakt, kvintessens.  3.  utdragsskifva,  ut- 
dragslåda, -s...  Ex.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  judar- 
nes  påskhögtid.  ~weise,  adv.  =  roij. 

auszüglich,  adv.  i  utdrag,  i  sammandrag. 

auszupfen,  tr.  rycka  ut,  af,  draga  ut,  ur. 

auszürnen,  itr.  h.  upphöra  att  vredgas. 

auszwitschern,  itr.  h.  upphöra  att  kvittra. 

authentisch,  a.  autentisk,  trovärdig. 

Autodafe,  -.s  -s,  n.  autodafé. 

Autodidakt,  -en,  -en,  m.  autodidakt,  själflärd. 

Automat,  -en,  -en,  m.  automat. 


äkta  ems.    F  familj&rt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    i*  sjötcrm.    i^  militärisk  term. 


Autor 


90 


Bäffchen 


Autor,  -s  ei.  Autoren,  Autoren,  m.  auktor,  för- 
fattare, upphpfsman. 
Autorität,  -en,  f.  auktoritet. 
Autorschaft,  0,  /.  författarskap. 
auweh,  judiskt:  auwéih,  interj.  aj!  o  ve! 
Auxiliärtruppen, /.  plur.  hjälptrupper. 
avanci'erllen,  -te,  -t,  itr.  s.  i  sht  5s«  avancera. 


Axe  se  Achse. 

Axiom,  -[e]s,  -e,  n.  axiom,  grundsats. 

Axt,   -e  t,  y.  yxa.  Biidi.  die    ~    an    den   Baum 

legen:  gripa  verket  an. 
Azur,  -s,  -en,  m.  1.  azur(färg),  himmelsblått. 

2.  poet.  azuren,  himlen. 
azQr[e]n,  a.  azurblå,  himmelsblå. 


B. 


B,   -['.-],  .['si  n.  gram.  b. 

ba,  interj.  utmärkande  hån,  ungof.  bä! 

bä,  interj.  härmande  fårets  läte,  bä  ! 

baar  se  bar  4. 

Bacchant,  -en,  -en,  m.  backant. 

Bach,  -[e]s,  -e  t,  ni.  dim.  Bächlein,  Bäckclchen, 
bäck.  -amsei,  -n,/.  zooi.  strömstare,  -blume, 
-w,y.  bot.kabbelök(Calthapalustris).  -bohne, 
-bunge,  -n,/.  bot.  bäckärenpris,  bäckböna 
(Veronica  beccabunga).  -holder,  -.«,  -,  m. 
olvonbuske  (Viburnum  opulus).  -Stelze,  -n, 
f.  arla. 

Bache,  -n,  f.  Bacher,  -s,  -,  m.  jag.  vildsvins- 
hona, vildsvinshane  öfver  två  år. 

1.  back,  adv.  i  back. 

2.  Back,  -en,  f.  %  -[e]x,  -e,  n.  i-  back.  -bord, 
-{e]s,  -e,  n.  i,  babord. 

BdiCk...  iiT  backen.  Ex.  -birne,  -w,/.  matpäron. 
-blech,  -[e]s,-e,n.  (bak)plåt.  -butter,  O,/, 
matsmör.  -fisch,  -es,  -e,  m.  1.  stekt  fisk.  2. 

F    flicka    i    slynåldern,    då  hon  börjar  spcla  dam. 

-form,  -en,  f.  bakelseform.  -gerät[h],  -[e]«, 
-e,  n.  bakredskap,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  bagar- 
stuga, -mulde,  -n,f.  baktråg.  -ofen,  -.<,  -f,  m. 
bakugn,  -pfanne,  -n,  f.  stekpanna,  -pfeife  se 
under  Backe,  -pflaume,  -w,  /.  sviskon.  -Schau- 
fel, -n,  f.  -scheit,  -[eis,  -e,  n.  kakspade, 
ugnsspade,  -stein,  -[e]s,  -e,  in.  tegelsten, 
mursten.  -Stube,  -n,  f.  bagarstuga,  -trog, 
-[e]s,  -e  t,  m.  baktråg.  -wa[a]re,  -n,  f.  bak- 
verk, -wanne,  -«,/.  baktråg.  -werk, -[e].s-, 
-e,  n.  bakverk. 

Backlle,  -en,  f.  Backen,  -s,  -,  m.  dim.  Bäckchen, 
-lein,  1.  kind,  kindben.  Biidi.  die  ~«  vall 
ne/imen  ei.  mit  vollen  ~«  in  die  Posaune 
stossen :  ungef.  taga  munnen  för  full,  begagna 
öfverdrifna  talesätt.  2.  (ars)klinka.  3.  A 
låring.  -pfeife,  -«.,/.  örfil,  -zahn,  -[e]s, -ef, 
TO.  oxeltand.  -en...  ex.  ~bärt,  -[e]s,  -e  f,  w. 
kindskägg,  polisonger.  ~bein,  -[e]s,  -e,  n. 
kindben,  ~grübchen,  -s,  -,  n.  grop  på  kin- 
den. ~knochen,  -s,  -,  m.  kindben.  ~rot[h], 
a.  med  röda  kinder.  r^SChlag,  -[e]s,  -e  f, 
~streich,  -[e\s,-e,m.  kindpust,  örfil.  '>.'Zahn, 
-[e]s,  -e  t,  m.  oxeltand. 

backlien,  bäckst,  buk,  büke,  ge-en,  back[e^,  afv. 
•st,  -te,  ge-t,  I.  tr.  l.baka,  t. ex.  Brot,  Kuchen. 
Gebackenes:  bakverk.  2.  torka,  t.  ex.  Obst. 
3.  steka  i  panna.  4.  bränna,  t.  ex.  Ziegelsteine. 


II.  itr.  1.  h.  bakas,  stekas.  2.  h.  och  s.  hård- 
na, blifva  tätare,  fastare,  t.  ex.  der  Schnee 
backt:  snön  packar  sig  samman. 

Bäcker,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  bagare,  bagar- 
fru.  -bröt,  -[e]s,  -e,  n.  bagarbröd.  -bursche, 
-«,  -n,  m.  bagarlärling.  -gesell,  -en,  -en,  m. 
bagargesäll,  -handwerk,  -[e]s,  -e,  n.  bagar- 
yrke.  -laden,  -s,  -f,  m.  bagarbod,  -zunft,  -e  f, 
f.  bagarskrå. 

Bäckerei,  -en,  f.  1.  bageri.  2.  bagaryrke.  3. 
bakverk. 

Bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  bad.  Biidi.  iron.  jmdm  das 
~  gesegnen:  ungef.  låta  ngn  få  sina  fiskar 
varma,  rör  hvad  han  gjort.  2.  badort.  Ins  -x; 
reisen:  resa  till  ngn  badort.  -8...  Ex.  ~an- 
staH,  -en, /.  badinrättning.  ~anzug,  -[e].s-, 
-e  tj  "»•  baddrägt.  ~ärzt,  -[e],<;,  -e  t,  m.  bad- 
läkare. ~frau,  -en,f.  badgumma,  /^gast, 
-[e]s,  -e  t,  m.  badgäst.  ~gemach,  -[e]s,  -er 
t,  n.  badrum,  'x^haus,  -es,  -er  f,  n.  badhus. 
~hose,  -n,f.  badbyxor,  simbyxor.  -x/kappe, 
-n,  f.  badmössa.  ~kur,  -en,  f.  badkur 
'N.'liste,  -n,  f.  förteckning  öfver  badgäster 
'N/mantel,  -s,  -t,  m.  badkappa.  ~meister, 
-,  ni.  1.  badmästare.  2.  simlärare.  ~ord 
nung,  -en,/,  badreglemente.  ~ort,  -[e]s,  -e 
el.  -er  t,  TO.  badort,  'x.platz,  -es,  -e  f,  m.  bad- 
ställe. ~reise,  -n,  f.  badresa,  '-wschrank, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  badskåp.  'x^schwamm,  -[e]s, 
•e  t,  m.  badsvamp.  ~stelle,  -n,f.  badställe. 
~stube,  -n,  f.  badrum.  ~wanne,  -n,  f.  bad- 
kar. ~zeit,  -en,f.  1.  badtid.  2.  badsäsong. 
~zelle,  -«,./".  badhytt.  '>./Zeug,  -[e]s,  O,  7^. 
badlinne.  ~zimmer,  -s,  -,  n.  badrum. 

badllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  bada.  II.  itr.  h.  och 
sich  ~  bada,  bada  sig.  Sich  in  Thränen  ~ 
bada,  simma  i  tårar. 

Badener,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  invånare  i  lan- 
det cl.  staden  Baden. 

Badénser,  -ä,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  invånare  i 
landet  Baden. 

badénsisch,  a.  badisk. 

Bader,  -s,  -,  to.  1.  badande.  2.  barberare,  fält- 
skär, tillika  ägare  till  en  badinrättning. 

Bäderéi,  -en,f.  badinrättning. 
badisch,  a.  badisk.  Das  ~e.-  Baden, 
hällen,  -[e]te,  ge-[e]t,  itr.  h.  säga  bä,  bräka. 
baff,  interj.  paffi! 
Bäffchen  se  Beffchen. 


l\ 


O   s»kn 


plu 


f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h. 


till   hjälpverb. 


91 


ballen 


Bagage,  -n.  f.  1.  bagage,  reseffekter.  2.  F 
slödder,  pack. 

Bagatélllle,  -en,  f.  bagatell,  småsak, obetydlig- 
het, -schulden,  /.  plur.  småskulder. 

Bagger,  -s,  -,  m.  muddcrverk.  -boot,  -[e]s,  -e 
[tj,  n.  mxadderpråm,  mudderverk.  -eimer, 
-s,  -,  m.  mudderskopa.  -maschine,  -«,  /. 
muddermaskin.  -ponton,  -.?,  -s,  -prahtn,  -[ej-s 
-e,  m.  mudderpråm. 

baggerlln,  -te,  ge-t,  tr.  muddra,  muddra  upp. 

bah,  interj.  babl 

bähllen,  -te,  ge-t,  tr.  utsätta  för  värme.  ©  Holz 
~  basa  virke.  Pflanzen  ~  gnm  värme  drifva 
växter.  Med.  ein  Glied  ~  a)  lägga  varma  om- 
slag på,  b)  bädda  en  lem.  Bähung,/. 

Bahn,  -en,  f.  1.  bana,  väg.  vani.  biidi.  ~  brechen, 
machen:  bryta,  rödja  väg;  jmdni  die  »j  ab- 
gewinnen: hinna  om  ngn;  au/  der  ~  der 
Ehre  wandeln:  vara  en  ärans  man.  2.  banad 
väg  i  snbn;  skridskobana;  järnbana,  järn- 
väg, t.  ex.  etw.  per  ~  schicken :  skicka  ngt 
på  järnväg;  rännarebana;  täflingsplats, 
arena.  3.  våd  i  uiider.  -bau,  -[e]«,  -ten,  vi. 
järnvägsbyggnad,  -brechend,  a.  banbrytan- 
de, -brecher,  -.?,  -,  m.  banbrytare.  -breite, 
-n,  f.  1.  banans,  2.  vadens  bredd,  -brücke, 
-n,  f.  viadukt,  -geleise,  -s,  -,  n.  järnvägs 
spår.  -hof,  -[e]-",  -e  f,  m.  bangård,  järnvägs 
station,  -hofsinspektor,  -s,  -en,  m.  stations 
inspektor,  -hofsrestauration,  -en,f.  järnvägs 
restauration,  -körper,  -s,  -,  m.  -linie,  -n,  f 
järnvägslinie.  -netz,  -es,  -e,  n.  järnvägsnät, 
-Steig,  -[e].«,  -e,  m.  perrong,  -stollen,  -s,  -,  m. 
järnvägstunnel.  -Wärter,  -s,  -,  m.  banvakt, 
-zug,  -\e]s,  -e  f,  m.  järnvägståg. 

bahnllen,  -te,  ge-t,  tr.  bana,  t.  ex.  einen  Weg. 

Bahrlle,  -en,  f.  bår.  -[enjträger,  -s,  -,  m.  en  bärs 
bärare,  -töch,  -[e]s,  -er  f,  n.  bårduk. 

Bai,  -en,  f.  hafsbugt. 

Baier  se  Bayer. 

Bajadere,  -n,f.  bajadér,  indisk  dansös. 

Bajåzzo,  -[s],  -s,  m.  pajas. 

Bajonett,  -[e]s,  -e,  n.  bajonett. 

Bake,  -n,  f.  i  sjömärke,  båk,  boj.  -n...  kx 
'>.'ge!d,  -[e]«,  -er,  n.  i>  båkpengar.  ~tonne, 
-n,  /.  i«  tunnboj. 

Balancier,  -s,  -s,  m.  vågbalk,  balans. 

balancierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  balansera, 
hålla  (i)  jämvigt. 

Balancierstange,  -n,  f.  balanserstång. 

bald,  adv.  1.  snart.  Je  bälder,  je  lieber:  ju 
förr  dess  hällre.  2.  lätt.  Das  ist  <>.<  gesagt, 
aber  schtoer  gethan:  det  är  lättare  sagdt  än 
gjordt.  3.  nästan,  t.  ex.  ich  wäre  ~  gefallen. 
Inskjutet:  ich  hätte  ~  gesagt:  jag  hade  så 
när  sagt.  4.  ~  .  .  .  ~  än  ...  än,  -..  ex.  ~ 
hier,  ~  dort:  än  här,  än  där.  -möglichst, 
-thünlichst,  adv.  snarast  möjligen,  så  snart 
sig  göra  låter. 

Baldachin,  -[e]s,  -e,  m.  baldakin. 

balde,  %  =  bald. 


Bälde,  O,  /.  In  -N/  snart. 

baldig,  a.  enar. 

Balg,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  (djur)hud,  skinn;  om 
människor:  hud,  mage,  buk.  2.  bot.  fröhylsa, 
skida,    balja,    skal.    3.  uppstoppad    figur, 

mrestftllande  människa  el.  djur.    4.  bälg.    5.  plur.  äfv. 

-er  t,  F  och  P  skymford,  ungef.  slyngel,  slyna. 
-frucht,  -e  t,  /•  bot.  skidf rukt.  -kapsel,  -n,  f. 
bot.  balja,  skida.  -Wechsel,  -*■,  -,  m.  ombyte 
af  hud,  af  skinn.  -[en]...  ex.  ~treter,  -s,  -, 
m.  bälg-,  orgeltrampare. 

Balge,  -n,  f.  balja,  tvättbalja. 

balgllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  flå.  II.  Sich  ^  1.  byta 
om  skinn.  2.  slåss,  brottas,  vara  i  slagsmål. 

Balger,  -s,  -,  m.  slagskämpe. 

Balgerei,  -en,  f.  slagsmål. 

Bal  je  se  Balge. 

Balke[n],  -ns,  -n,  m.  dim.  Bälkchen,  1.  bjälke. 
Ordspr.  das  \Vtisser  liat  keine  ~?t ;  vattnet  är 
ej  att  lita  på.  2.  balk,  vågbalk.  -n...  ex. 
~anker,  -s,  -,  m.  O  bjälkankare.  'N/decke, 
-n,f.  bjälktak,  bjälklag,  'x/höch,  a.  hög  som 
taket.  ~  springen:  hoppa  högt  i  taket. 
'x/holz,  -es,  -er  f,  n.  O  bjälktimmer.  ~kopf, 
-[e]s,  -e  t)  ™-  bjälkhufvud,  bjälkände. 
~lage,  -n,/.  ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  bjälkverk. 

Balkön,  -[e],?,  -s  ei.  -e,  m.  balkong. 

1.  Bali,  -[e].S  -e  t,  "»•  1-  håll,  t.  ex.  ~  spielen: 
kasta  båll.  2.  klot,  biljardklot,  kula.  3. 
klot,  glob,  t.  ex.  der  ^  der  Erde:  jordklotet. 
-kelle,  -n,f.  sälträ,  sältra.  -kugel,  -n,f.  klot, 
biljardklot.  -Schlägel,  -s,  -,  m.  =  -kelle. 
-spiel,  -[eJÄ,  -e,  n.  bållspel. 

2.  Bali,  -[e]s,  -e  f,  m.  bal,  danstillställning. 
Auf  den  ~  ei.  zu  ~  gehen:  gå  på  bal.  Zum 
'\j  sein :  vara  på  bal.  -anzug,  -[e]s,  -e  f,  m. 
baldrägt.  -dame,  -n,f.  balklädd  dam.  -fest, 
-[e]s,  -e,  n.  balbjudning,  bal.  -gast,  -[e].s-, 
-e  t,  in.  balgäst.  -gesellschaft,  -en,  f.  bal- 
gäster, -kleid,  -[e]s,  -er,  n.  balklädning. 
-saal,  -[e]s,  -e  f,  m.  balsal,  danssal. 

Ballade,  -n,f.  ballad. 

Ballast,  -[e]s,  -e,  m.  i  barlast.  ~  einnehmen 

el.  einschiessen:  intaga  barlast.  ~  ausladen 

el.  ausschiessen :  lossa  barlast.   Äfv.  biidi.  öf- 

verflödigt  påhäng. 
ballastllen,   -ete,  ge-et,  tr.  i  barlasta,  förse 

med  barlast. 
Balléi,  -en,  f.  ordensområde. 

1.  Ballen,  -s,  -,  m.  1.  =  ;.  Bali.  2.  det  tjocka 
köttet  under  tummen  och  stortån;  hos  djur: 
has.  3.  bal,  varubal,  packe;  äfv.  s&som  mått- 
enhet, t.  ex.  ein  ~  Papier,  Leinwand,  -binder, 
-s,  -,  m.  person  som  lägger  in  varor  i  balar. 
-gut,  -[e].?,  -er  t,  n.  varor  inlagda  i  balar. 
-schnür,  -e  t,/-  packsnöre,  -stock,  -[e]s,  -e 
t,  m.  packkäpp.  -wa[a]re,  -n,  f.  =  -gut. 
-weise,  adv.  balvis,  i  balar. 

2.  ballllen,  -te,  ge-t,  I.  Cr.  Die  Handzur  Faust  ci. 
die  Faust  ~  knyta  handen.  Schnee  ~  for- 
ma snö  till  bållar,  göra  snöbållar.  II.  itr.  h. 


Skta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    <©  teknisk  term.    >J<  ^äter: 


Ballerbüchse 


92 


Bank 


och  sich  »X.  Der  Schnee  ballt  (sich) :  snön 
är  kram,  formar  sig  lätt  till  bållar. 

Ballerbilchse,  -«,  /.  knallbössa,  leksaksbössa. 

ballerlln,  bällerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  väsnas, 
bullra. 

Ballett,  -[e].s  -e,  n.  balett. 

Balihorn,  -[e]s,  -e,  m.  F  person  som  försämrar 
i  st.  f.  att  förbättra. 

ballhornisierllen,  -te,  -t,  tr.  rätta  oriktigt,  för- 
sämra livad  man  vill  förbättra.  Ballhornisie- 
rung,  /. 

Ballon,  -s,  -s,  m.  1.  ballong,  luftballong.  2.  0 
ett  slags  runda  flaskor,  -post,  -en,  f.  bal- 
longpost, post  med  luftballong. 

Balsam,  -[e]s,  -e  (arv.  "''),  m.  balsam,  -bilchse, 
-n,  f.  balsamdosa.  -hauch,  -[e]«,  -e,  m.  bal- 
samisk  fläkt. 

balsamierllen,  -te,-t,tr.  balsamera;  parfymera, 
göra  välluktaude.  Balsamierung,  /. 

Balsamine,  -n,  f.  balsamin. 

balsamisch,  balsåmig,  a.  balsamisk. 

Balz,  -en,  f.  -es,  -e,  m.  om  starre  foglar:  lek,  t.  ex. 
tjäderlek. 

balzllen,  -[eslt,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i  sht  om  tjädern; 
spela. 

Bambus,  -[.s-c.<],  -[se'],  m.  bambu,  -rohr,  ■[e']s, 
-e,  n.  bamburör,  -stock,  -[c]s,  -e  f,  »*•  bam- 
bukäpp, -zucker,  -s,  O,  m.  bambusocker. 

bamm,  inierj.  se  bimvi. 

Bammel,  -n,  f.  F,  Bammele!,  -en,  f.  F  ngt  hän- 
gande, dinglande. 

bammellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  häDga  och  dingla. 

Bän,  -s,  -s,  m.  ban,  ståthållare  i  ett  banat. 

Banäne,  -n,  f.  banan,  a)  bananasfrukt,  b) 
bananasträd.  -n...  Ex.  ~baum,  -\e\s,  -e  f,  m. 
bananasträd. 

Banat,  -[e].s,  -e,  n.  banat. 

Band,  I.  -[e]s,  -er  t,  «•  1-  band,  t.  ex.  ein 
seidenes  r^,  ein  farbiges  ~,  'n/  an  einer 
Haube.  2.  rem,  snöre,  snodd,  t.  ex.  Bänder 
an  Damenschuhen:  kängsnören.  3.  band, 
tunnband,  bandjärn.  Biidi.  ausser  Rand  und 
~  sein:  ungef.  hoppa  öfver  skaklorna.  4.  bin- 
del, förband.  5.  med.  ligament.  6.  0  band, 
järnband,   tvärband.    II.  -[c],s,  -c  f,  m.  1. 

band   som  en  bok  är  bunden  i,  pärmar,  t.  ex.  dies 

Buch  hat  einen  schönen  ~.  2.  band,  volym, 
t.  ex.  dies  Wei-k  besteht  aus  drei  Bänden,  jfr 
Bände...,  bändig.  III.  -[e]s,  -e,  n.  1.  band, 
boja,  fjättrar,  t.  ex.  in  ~e  schlagen,  in  i^en 
sein,  in  ~ew  halten,  die  ~e  lösen,  jmdn  von 
ei.  aus  seinen  ~ew  lösen.  2.  föreningsband, 
t.  ex.  das  ~  der  Freundschaft,  des  Glaubens, 
die  heiligen  ~e  der  Natur.  —  Sma.  tni  /.  -ähn- 
lich, -artig,  «.  bandlik.  -axt,  -e  f,/-  ^  stick- 
yxa.  -eisen,  -.'••,  -,  n.  bandjärn.  -förmig,  a. 
bandförmig,  -gras,  -es,  -er  f,  n.  sandstarr. 
-handel,  -s,  0,  m.  bandhandel,  -kram,  -[e]s, 
-e  t,  m.  bandkram,  -macher  =  -weher,  -reich 
so  bändereich  undcr  Bände...  -reif,  -[e].s,  -e, 
m.  tunnband,    -rose,  -n,  f.  b.andros,  rosett. 


-stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m.  bandstol.  -tresse,  -n,  f. 

trens,  galon.  -wa[a]ren, /.  p?Mr.  bandvaror. 
-weher,  -s,  -,  m.  bandväfvare.  -Weberei,  -Wir- 
kerei, -en,  f.  bandväfveri.  -wurm,  -[e]s,  -er 
t,  ni.  binnikemask,  jfr  Bänder... 

Bandage,  -«,/.  bandage,  förband. 

Bandagist,  -en,  -en,  m.  bandagist;  kirurg. 

Bande,  -n,  f.  1.  rand,  infattning.  2.  band, 
trupp,  t.  ex.  eine  ~  von  Räubern:  ett  röf var- 
band;  eine  ~  von  Schauspielej-n:  en  teater- 
trupp. 3.  pöbel,  slödder,  -n...  ex.  ~führer, 
-s,  -,  m.  ett  (röfvar)bands  anförare. 

Bände...  ex.  -reich,  a.  rik  på  (bok)band,  t.  ex. 
eine  ~e  Bibliothek,  -weise,  adv.  bandvis,  i 
band,  -zahl,  -en,  f.  antal  band. 

Bandelier,  -[e]s,  -e,  n.  bantler,  axelgehäng. 

Bänder...  ex.  -besatz,  -es,  -e  f,  m-  bandgarni- 
tyr. 

bänderlln,  -te,  ge-t,  tr.  #  1.  banda,  t.  ex.  das 
Wachs.  2.  förse  med  ränder,  randa. 

bändig,  a.  i  sms.  med  räkneord,  innehållande  så 
eller  så  många  band,  volymer,  t.  ex.  ein 
zwei'^es  Werk. 

bändigllen,  -te,  ge-t,  tr.  tämja,  t.  ex.  wilde  Tiere; 
biidi.  tygla,  kufva,  t.  ex.  seine  Leidenschaften. 
Bändigung,  /. 

Bändiger,  -s,  -,  m.  (djur)tämjare. 

Bandit,  -en,  -en,  m.  bandit. 

banditenhaft,  a.  banditaktig. 

bang[e],  banger  ei.  bänger,  bangst  ei.  bängst, 
a.  beklämd,  ängslig,  rädd,  ångestfull,  t.  ex. 
in  r^er  Erwartung,  ~e  Ahnungen,  ~e 
Träume.  Ich  bin  ei.  7nir  ist  ~  jag  är  rädd, 
jag  ängslas.  3fir  ist  r^  für  ei.  um  mein  Le- 
ben: jag  fruktar,  hyser  farhogor  för  mitt 
lif.  Es  ist  mir  ~  dabei:  det  oroar  mig. 
Vor  dem  Tade  ~  sein:  vara  rädd  för  döden. 
Jmdn  el.  jmdm  vor  jmdm,  etw.  ~  machen: 
skrämma  ngn,  göra  ngn  rädd  för  ngn,  ngt.  F 
~  machen  gilt  nicht:  ungef.  ingen  rädder  här. 

Bange,  O,  f.  beklämdhet,  ångest,  oro,  rädsln. 
Haben  Sie  keine  ~.'  var  ej  orolig,  var  lugn. 

bangllen,    -te,    ge-t,    1.  itr.  h.    pers.  och  opers.,  samt 

sich  ~    1.  vara  rädd,   orolig,   frukta,  t.  ex. 

ich  bange   (mich)  ei.  es  bangt  mich  ci.  mir 

für  ei.  U7n  mein  Leben,  vor  dem  Tode:  jag 

fruktar  för  mitt  lif,  är  rädd  för  döden.    2. 

med  oro  längta,  nach  etw.:  efter  ngt.  II.  tr. 

göra  orolig,  ingifva  fruktan. 
Bangheit  %,  Bangigkeit,  -en, f.  beklämdhet,  oro, 

ängslan. 
bänglich,  a.  beklämd,  ängslig. 

I.   Bank,  -e  \,f.  1.  bank  säsom  sandb.ank,  korallbank 

m.  m.  2.  bänk  att  sitta  pd,  t.  ex.  gepolsterte  ~, 
~  ohne  Lehne.  Biidi.  etw.  auf  die  lange  ~ 
schieben,  ziehen,  spielen:  uppskjuta  ngt  tili 
en  oviss  framtid;  etio.  hinter  el.  Über  die  ~ 
werfen:  lägga  ngt  å  sido,  ej  bry  sig  om  det; 
durch  die  ~  öfver  en  bank,  utan  undantag. 
3.  bänk,  verkbord  sisom  hyfvcibank  m.  m.  -hobel, 
-s,  -,  m.  0  bänkhyfvel.  -lehne,  -n,  f.  rygg- 


0   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  Intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverl?. 


Bank 


93 


ßarblef 


stöd  på  en  bänk.  -wagen,  -s,  -[t],  m.  vurst. 
Jfr  Bänkel... 

2.  Bank,  -en,/,  bank  s&som  växcibank,  spelbank  m.  m, 

Geld  bei  der  ~  stehen  haben:  hafva  pengar 
innest.ående  på  banken.  ~  halten  ei.  auf- 
legen :  hålla  bank.  Die  ~  sprengen :  sprän- 
ga banken,  -anweisung,  -en,/,  anvisning  på 
en  bank.  -gesetz,  -es,  -e,  n.  banklag,  -halter, 
•s,  -,  m.  vid  spel:  bankir,  -note,  -n,/.  bank- 
not, sedel,  -platz,  -es,  -e  f,  m.  ort  där  bank 
finnes,  -schein,  -[e].«,  -e,  m.  =  -note.  -Schwin- 
del, -s,  O,  in.  -Unwesen,  -.?,  O,  n.  banksvindel. 
■zettel,  -s,  -,  m.  =  -note. 

Bänkel...  ex.  -gesang,  -[e]*-,  -e  t,  m.  marknads- 
sång, marknadsvisa.  -kind,  -[e].'!,  -er,  n. 
oäkta  barn.  -sänger,  -s,  -,  vi.  marknadssån- 
gare, -sohn,  -[e]s,  -e  t,  m.  oäkta  son.  -toch- 
tep,  -t,  /.  oäkta  dotter. 

Banker,  -s,  -,  m.  torgmånglare. 

1.  bank[e]r6tt,  bank[e]riitt,  a.  bankn^tt.  Für  ~ 
erklären :  försätta  i  konki^rs. 

2.  Bank[e]r6tt,  -[e]s,  -e,  m.  bankrutt,  konkurs, 
cession,  -erklärung,  -en,  /.  försättande  i 
konkurs. 

bank[e]rottierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  blifva  bankrutt. 

göra  konkurs. 
Bank[e]rottierer,  -s,  -,  m.  bankruttör,  en  som 

gjort  konkurs. 
Bankert,  -[e]s,  -e,  m.  oäkta  barn,  bastard. 
Bankett,  -[e]s,  -c,  n.  bankett,  kalas. 
Bankier  se  Banquier. 
Bann,  -[ejs,  -e,  m.   1.  förtrollning  som  binder  en 

Tid  ett  visst  ställe,  gur  en  orörlig.      2.  bannlysning, 

bannstråle.  Jmdn  in  den  ~  tlnm  ei.  mit  dem  ~ 
belegen:  bannlysa  ngn.  3.  landsförvisning, 
akt.  Jmdn  in  den  r^  thun  ei.  mit  dem  '^  be- 
legen:  landsförvisa  ngn,  förklara  ngn  i  akt. 
4.  a)  område  för  ngns  myndighet,  b)  detta 
områdes  bebyggare,  c)  uppbåd  inom  ett  dyi.  om- 
råde, itv  Blutbann,  Heerbann,  -bruch,  -[e]-s,  -e 
t,  m.  en  bannlysnings  upphäfvande.  -bulle, 
-n, /.  bannlysningsbref,  bulla.  -flQch,  -[e]s, 
-e  t,  "*•  bannlysning,  -herr,  -n,  -en,  m.  läns- 
herre, -meile,  -n,  /.  stadsomräde.  -spruch, 
-[e]s,  -e  t,  m.  bannlysning.  -Stein, -[e]«, -e,ni. 
gränssten  för  ett  Bann,  jfr  4, a.  -Strahl,  -[_e]s, 
-en,  m.  bannstråle. 
bannen,  tr.  1.  genom  öfvernaturlig  trollmakt 
el.  tjusningskraft  beherska,  a)  fasthålla  på 
ngt  ställe,  förhäxa,  bedåra,  t.  ex.  in  einem 
Kreise  ~,  das  Glück  ~,  die  Schlange  hat 
den  Vogel  gebannt;  b)  förflytta  tili  ngt  stalle, 
besvärja,  frammana,  t.  ex.  in  einen  Kreis, 
Geister;  c)  bortdrifva  fr&n  ett  stiiiie,  utdrifva, 
t.  ex.  den  Teu/el.  2.  förbanna,  belägga  med 
förbannelse;  förgöra.  3.  bannlysa.  4.  för- 
visa, t.  ex.  in  eine  Stadt:  till  en  stad;  lands- 
förvisa.   5.  fridlysa. 

1.  Banner,  -s,  -,  m.  besvärjare. 

2.  Banner,  -s,  -,  n.  baner,  fana,  fälttecken. 
-flüchtig,   a.   som   öfvergifvit  fanan,   rymt,  | 


deserterat,  -herr,  -n,  -en,  m.  banérherre. 
-träger,  -s,  -,  m.  banerförare. 

Banquier,  -s,  -s,  m.  bankir. 

Banus,  -,  -,  m.  se  Ban. 

Baptist,  -en,  -en,  m.  baptist,  -en...  Ex.  -x-ge- 
meinde,  -n,  /.  baptistförsamling. 

baptistisch,  a.  baptistisk. 

bar,  a.  1.  bar,  naken,  t.  ex.  mit  ~em  Haupte, 
~  und  bloss.  2.  blottad,  saknande,  fri  från, 
utan,  t.  ex.  alles  menschlichen  Ge/iihles  ~, 
des  Tadels  ~,  von  Schwäche  und  Tadel  '\^. 
3.  ohöljd,  omisskännelig,  påtaglig,  klar, 
t.  ex.  ~  und  offen,  ~  und  wahr,  blank  und 
~.  4.  kontant,  t.  ex.  ~es  Geld,  ~e  Auslagen, 
~  bezahlen,  f^^e  Münze:  klingande  mynt. 
Biidi.  etw.  /ur  r^/,  /ur  f^e  Münze,  /ür  <^en 
Ernst  nehmen:  taga  ngt  för  kontant,  för 
fullt  allvar,  -beinig,  a.  barbent.  -frost,  -[e]s, 
-e  t,  m.  barfrost,  -fuss,  a.  barfota,  -fusser, 
-s,  -,  m.  en  som  går  barfota,  i  sut  barfota- 
munk, -fussig,  a.  barfotad.  -händig,  -hauptig, 

i    predikativ    och    adv.  ställn.  &fv.    -hand,    -haupt,    «. 

barhänd,  barhufvad. 

Bär,  -en  ei.  %  -s,  -en  ei.  ^  -e,  m.  1.  björn,  Junger 
~  vani.  björnunge.  2.  Der  grosse  und  der 
kleine  ~  stjärnbilderna  stora  och  Ulla  björnen. 
3.  F  björn,  fordringsägare.  Einen  rs^en  an- 
binden ei.  au/binden:  skaffa  sig  en  björn, 
sätta  sig  i  skuld.  Einen  ~ere  abbinden: 
slå  ihjäl  en  björn,  -beiss,  -es,  -e,  m.  F  = 
-beisser  2.  -beisser,  -s,  -,  m.  1.  björnhund, 
bulldogg.  2.  F  en  sträf,  frånstötande,  arg- 
sint människa,  -beissig,  a.  sträf,  frånstö- 
tande, argsint,  -beissigkeit,  -en,  /.  frånstö- 
tande, argt  sätt.  -lapp,  -[e]s.  O,  m.  bot.  lum- 
mer  (Lycopodium).  -en...  ex.  ~ärt!g,  a. 
björnlik.  -N/beisser  se  -beisser.  ~führer,  -s, 
-,  m.  björnförare.  ~grube,  -n,/.  björngrop. 
«^haut,  -e  t,  /.  björnhud.  Biidi.  F  au/  der  ~ 
liegen:  lata  sig,  föra  ett  overksamt  lif,  slå 
dank.  ~häuter,  -s,  -,  m.  F  latmask.  'N.jagd, 
-en,  /.  björnjagt,  ^x/jäger,  -s,  -,  m.  björn- 
jägare, -v-klauj^e],  -en,/,  äfv.  -[e]s,  -e,  m.  bot. 
björnklo.  ~niässig,  a.  björnlik.  ~niüt2e,  -n, 
/.  björnmössa,  björnskinnsmössa.  'N/raupe, 
•n,/.  björnspinnarens  larv.  'x/ZOttig,  a.  rag- 
gig som  en  björn. 

Baracke,  -n,/.  barack;  dålig,  usel  hydda,  koj  a. 
-n...  Ex.  »./Stadt,  -e  t,  /•  stad  af  baracker,  af 
kojor. 

Barbår,  -s  ci.  -en,  -en,  m.  barbar,  -en...  ex. 
~weise,  adv.  barbariskt. 

Barbarei,  -en,/.  1.  barbari,  grymhet,  råhet. 
2.  npr.  se  Berberei. 

Barbarin,  -nen,  /  barbarisk  kvinna. 

barbarisch,  a.  barbarisk. 

Bärbchen,  Bärbel,  -s,-[.s],w.n;)r.  dim.  af  Barbara. 

Barbier,  -[e]s,  -e,  m.  barberare,  äfv.  lägre  fält- 
skär, -becken,  -.s,  -,  n.  rakfat.  -bursche,  -n, 
-n,  m.  barberarlärling.  -gehülfe,  -n,  -n,  -ge- 
sell, -en,  -en,  m.  barberargesäll.    -laden,  -s. 


F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  brukligt,   w  teknisk  term.    N»«  yiJterm.   JS<  militärisk 


barbieren 


94 


Bataillon 


-f,  rn.  rakstuga,    -messer,   -s,  -,  n.  rakknif. 

-riemen,   -s,  -,  m.  rakstrigel.    -Stube,  -n,  f. 

rakstuga. 
barbierllen,   -te,  -t,  tr.  raka,  barbera.    Biiai.  F 

jmdn  über  den  Löffel  ~  narra,  bedraga  ngn. 
barchen,  n.  af  parkum,  se  reij. 
Barchent,  -[e]s,  -e,  m.  parkum,  ett  siags  bomuus 

tyg  el.  haininne. 

bardåuz,  interj.  F  ungcf.  pladask! 
Barde,  -/;,  -n,  m.  bard,  skald,  sångare. 
Bardi[e]t,  -[e]s,  -e,  n.  ocii  %  m.  stridssång  hos 

de  gamla  germanerna. 

bardisch,  a.  beträffande  barder,  barda-,  skal- 
de-. 

Barett,  -[e].«,  -e,  n.  barett. 

Bärin,  -nen,  f.  björninna,  björnhona. 

Bariton  (kort  a),  -s,  -e,  m.  mus.  baryton. 

Bark,  -en,f.  i-  wv.  -schiff,  -[e],s-,  -e,  n.  i-  bark- 
skepp. 

Baricåsse,  -«, ./'.  d.  barkass,  storbåt. 

Barke,  -m,  ./'.  i-  1.  bark,  &u.  mindre  segelbåt 
i  aumh.   2.  ett  slags  platt  flodfartyg. 

Bärmlle,  O,  /.  1.  jäst.  2.  fradga  pi  ai.  -bröt, 
-[e]s,  -e,  n.  bröd  bakadt  med  jäst. 

barmherzig,  a.  barmhertig,  miskundsam.  ~e 
Schwestern :  barmhertighetssystrar. 

Barmherzigkeit,  O,/,  barmhertighet,  miskund. 

bärmig,  a.  ej  jästfri,  grumlig  af  jäst. 

barock,  a.  barock,  befängd. 

Barockheit,  -en,/,  befängdhet. 

Barometer,  -.<,  -,  7«.  och  n.  barometer,  -stand, 
-[e]s,  O,  m.  barometerstånd. 

Baron,  -[e]s,  -e,  ni.  baron,  friherre. 

Baronesse,  -n,  Barénin,  -7ien,f.  baronessa,  fri- 
herrinna. 

barSnisterllen,  -te,  -t,  I.  tr.  utnämna  till  baron, 
upphöja  i  friherrligt  stånd.  II.  itr.  h.  F  lefva 
gentilt;  spela  friherre,  göra  intet. 

Barre,  -n,  f.  (metall)stång,  tacka.  -n...  ex. 
'Nagold,  -[e].'.'.  O,  n.  guld  i  stänger,  i  tackor. 

Barren,  -s,  -,  m.  1.  =  Darre.  2.  ett  gymnastik- 
redskap, hufvudsakligen  för  armgymnastik, 
bestående  af  tvänne  parallela  bommar. 

Barriere,  -n,  f.  barriér,  bom,  skrank,  hinder. 

Barrikade,  -n,f.  barrikad,  förskansning. 

barrikadierllen,  -te,  -t,  tr.  barrikadera. 

Bärs[ch],  -es,  -e  [fj,  m.  abborre. 

barsch,  a.  1.  amper,  besk.  2.  barsk,  sträf. 

Barschaft,  -en,  f.  reda  penningar,  kontanta 
tillgångar. 

Barschheit,  -en,  f.  barskt  sätt  ei.  uttalande. 

Bart,  -{e\s,  -e  f,  m.  1.  skägg.  Sich  (dat.)  den 
'V»  wachsen  lasse7i :  låta  skägget  växa.  Biidi. 
jmdm  einen  ~  [von  Stroh']  machen:  narra, 
bedraga  ngn;  jindm  den  ~  streicheln  ei.  um 
den  ~  gehen:  smickra,  kurtisera  ngn;  in 
den  «^  brummen:  mumla,  tala  i  skägget;  in 
den  ~  hinein  lägen:  ljuga  oförskämdt;  sich 
um  des  Kaisers  ~  streiten :  tvista  om  påf- 
vens  skägg.  2.  zooi.  muntrådar,  barder  hos 
vissa  fiskar,    -becken,  -s,  -,  n.  rakfat.    -bürste, 


-n,  f.  skäggborste.    -faden,  -.«,  -  f,  m.  n 

trådar,    munspröt    hos    vissa    fiskar    och    insekter 

-kratzer,  -s,  -,  m.  skämtsam  benämning  pi  barbe 
rare.  -länge,  O,  /.  skäggets  längd,  -los,  o 
skägglös.  -scherer,  -s,  -,  m.  F  barberare. 
-seife,  -n,f.  raktvål.  -wichse,  -n,/.  skäggvax. 

Bärte,  -n,  f.  1.  0  bredyxa.  2.  zooi.  hvalbard. 

Barthel,  -s,  -s,  m.  npr.  wrkortn.  af  Bartolomeus, 
Ordspr.  er  weiss,  wo  ->.-  den  Most  holt:  ungef. 
han  är  minsann  ej  bortkommen. 

bärtig,  o.  skäggig. 

Bariitsche,  -n,f.  ett  slags  tvåhjuligt  åkdon. 

Baryton  se  Bai-iton. 

Basalt,  -[e]s,  -e,  m.  basalt. 

basalten,  a.  af  basalt. 

Baschlik,  (arv.*'),  -s,  -s,  m.  baschlik. 

1.  Base,  -n,  f.  dim.  Büschen,  1.  kvinnlig  ku- 
sin. 2.  faster  ei.  moster,  tant.  -n...  ex.  ~ge- 
schwätz,  ~gewäsch,  -es.  O,  n.  skvaller, 
käringprat. 

2.  Base,  -n,  f.  matem.,   byggn.  och  kem.  bas. 

basenhaft,  a.  käringaktig. 

Basenschaft,  -en,  f.  1.  kusinskap,  tantskap.  2. 

kvinnliga  slägtingar. 
basierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  basera,  grunda.  II.  itr. 

h.  basera  sig,  grunda  sig. 
Basilisk,  -en,  -en,  m.  basilisk. 
Basllis,  -en,  f.  se  2.  Base. 
Baske,  -n,  -n,  m.   Baskin,  -nen,  f.  invånare  i 

de  baskiska  provinserna,  basker. 
baskisch,  a.  baskisk. 
I.  bass,  adv.  1.  i  hög  grad,  dugtigt.  2.  poet.  = 


2.  Bass,  -es,  -e  t,  »i-  mus.  bas.  -bläser,  -s,  -,  m. 
fagottblåsare.  -brummer,  -s,  -,  m.  borduna, 
snarrverk  på  orgel,  -geige,  -n,f.  basfiol,  -note, 
-ra,  /.  basnot.  -pfeife,  -ra,  /.  f agott.  -saite, 
-«,  /.  bassträng.  -Sänger,  -s,  -,  m.  bassån- 
gare, basist.  -Schlüssel,  -s,  -,  m.  basklav. 
-Stimme,  -n,  f.  basröst;  basstämma. 

Bassist,  -en,  -en,  m.  basist. 

Bast,  -[e]s,  -e  [t],  m.  bast.  -decke,  -n,  f.  bast- 
matta, -hut,  -[e^s,  -e  f,  m.  basthatt.  -matte, 
-71,/.  bastmatta.  -Schicht,  -en,  f.  bastlager. 
-seide,  -ra,  /.  råsilke. 

bastå,  interj.  bastå! 

Bastard,  -[e].s-,  -e,  m.  bastard,  -ärt,  -en,  f.  ba- 
stardart, bl.andad  art.  -[er]zeugung,  -en,f. 
korsning  af  olika  raser  ei.  arter. 

bastardlien,  -ete,  ge-et,  bastardierllen,  -te,  -t,  I. 
tr.  korsa  oiika  arter.  II.  Sich  ~  korsa  sig,  be- 
blanda sig. 

Bastardschaft,  -en,  /.  egenskapen  att  vara  ba- 
stard. 

Bastei,  -en,  f.  bastion,  bålverk. 

bastellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  syssla  med  smüsaker, 
knåpa  med.  II.  itr.  h.  syssla,  knåpa. 

basten,  «.  rornirdigad  af  bast,  bast-. 

Bastion,  -era,  /.  afv.  -\_e\s,  -e,  m.  och  n.  )&.  ba- 
stion. 

Bataillon,  -[e]s,  -e,  n.  JiJ  bataljon. 


O   saknar  iilur.   f  bar  omljud.    t7',  transitivt,    it7\  intransitivt  verb.    h.  bar  haben,   S.  bar  tein  till  hjälpverb. 


Batist 


95 


Bauer 


Batist,  -[e].s  -e,  vi.  batist. 

batisten,  n.  af  batist,  batist-. 

Batterie,  -in,  f.  batteri. 

Batzen,   -.«,  -,  m.  ett  slags  mynt  =  4  Kreuzer. 

Bau,  -[f']s,  -e  ei.  -ten,  m.  1.  byggande,  upp- 
förande, t. ex.  des  Hauses,  der  Stadt.  2. bygg- 
nad, konstruktion,  struktur,  t.  ex.  der  Welt, 
einer  Maschine,  einer  Blume.  3.  odlande, 
odling,  t.  ex.  einer  Heide,  des  Weizens.  4. 
barg,  brytande,  bearbetning,  t.  ex.  der  Stein- 
kohlen. 5.  bygge,  byggnad,  byggning,  hus. 
Öffentliche  ~<e«;  a)  offentliga  byggnader, 
b)  offentliga  byggen.  Einen  ~  errichten: 
uppföra  ett  hus.  6.  bo,  håla,  kula,  t.  ex.  der 
Bieber,  der  Dachse,  der  Füchse.  Biidi.  immer 
in  seinem  ~  sitzen:  ständigt  sitta  hemma, 
aldrig  gå  bort.  -akademie,  -en,f.  teknolo- 
gisk högskola,  -amt,  -[e]s,  -er  f,  »•  bygg- 
nadsintendentur.  -anschlag,  ■[_e']s,  -e  f,  m. 
kostnadsförslag  till  en  byggnad,  -ärt,  -en,f. 
byggnadssätt,  byggnadsstil,  -bedarf,  -[?]■>•■, 
O,  m.  byggnadematerialier.  -beflissene(r), 
(adj.  böjn.)  m.  arkitekt(elev).  -direktor,  -s,  -en, 
m.  byggnadsintendent,  -fach,  -[e]s,  -er  t,  n. 
byggnadsfack,  -fähig,  «.odlingsbar, biirg. som 
kan  bearbetas,  -fällig,  a.  bofällig,  förfallen, 
i  behof  af  reparation,  -fälligkeit,  O,/,  bo- 
fällighet.  -fest,  a.  fast,  säker  att  bygga  på. 
-flösse,  -n,f.  timmerflotte,  -flucht,  O,/.  ^  rak 
linie,  efter  hvilken  det  bygges,  -führe,  -n,J'. 
fora  med  byggnadsmaterialier.  -fiihrer,  -s, -, 
m.  byggmästare,  -geriist,  -[e]«,  -e,  n.  bygg- 
nadsställning, -gewerkschule,  -n,  f.  teknisk 
skola,  -grund,  -[e]s,  -e  t,  m.  byggnadstomt. 

•herr,  -n,  -en,  m.  byggherre,  a)  ägaren,  b)  en- 
treprenören   till    ett    bygge,     -hof,     -[e]s,    -6    f»    "*• 

timmerplats,  -holz,  -es,  -er  f,  n.  bygg- 
nadsvirke.   -kasten,  -s,  -,  m.  bygglåda,  lek- 

sakslåda  innehållande  träbitar  att  bygga  med.    -kOSten- 

Anschlag  =  -anschlag.  -kunst,  -e  t,  /•  bygg- 
nadskonst, -kiinstler,  -s,  -,  m.  arkitekt,  -leute 
se  -mann,  -lustig,  a.  byggnadslysten.  -mann, 
-[e]s,  Bauleute,  m.  timmerman,  arbetare 
vid  ett  bygge,  -meister,  -s,  -,  m.  byggmä- 
stare, -platz,  -es,  -e  f,  m.  1.  =  -grund.  2.  = 
•hof.  -rat[h],  -[e]s,  -e  t»  ""i.  byggmästare 
med  råds  titel,  -rede,  -n,  J.  ett  siags  in- 
vigningstal,    hållet     af    en    bland     byggnadsfolkot. 

■redner,  -s,  -,  m.  arbetare  som  håller  en 
Baurede,  -riss,  -es,  -e,  m.  byggnadsplan, 
ritning  till  en  byggnad,  -sand,  -[e]s.  O,  m. 
sand  till  murbruk,  -schule,  -n,  f.  teknisk 
skola,  -schutt,  -[e]s.  O,  m.  affall  vid  ett 
bygge,  byggnadsgrus.  -stein,  -[e]s,  -e,  m. 
byggnadssten.  -stelle,  -n,/.  byggnadstomt. 
■stil,  -[e].«,  -e,  m.  byggnadsstil,  -tischlerei, 
•en,  f.  fast  snickararbete  i  en  byggnad. 
-Unternehmer,  -s,  -,  m.  byggnadsentreprenör. 
-verständig,  a.  kunnig  i  byggnadskonsten. 
-wesen,  -s,  -,  n.  byggnadsväsen,  byggnads- 
konst, -zäun,  -[e]s,  -e  \,  m.  plank  kring  ett 


bygge,  -zweck,  -[ej*-,  -e,  vi.  Zxi  ~en;  i  och 
för  en  byggnad. 

Bauch,  -\e\s,  -e  f,  m.  dim.  Bäuchlein  och  Bäu- 
chelchen, 1.  mage,  buk,  t.  ex.  den  ~  füllen, 
den  1^  zum  Gott  haben,  einen  <%<  bekommen 
el.  sich  (dat.)  zulegen,  sich  (dat.)  den  ~  vor 
Lachen  halten.  F  fauler  ~  a)  latmask,  b) 
öfverfyld  mage,  t.  ex.  i  oriapv. fauler  '^  studiert 
nicht  gern.  2.  hvälfning,  rundning,  inre, 
t.  ex.  der '\j  einer  Tonne,  eines  Schiffes;  derr^ 
einer  Geige:  en  fiols  resonansbotten,  -band, 
-[e]i-,  -er  f,  n.  0  tunnband,  -diener,  -.•?,  -,  vi. 
fråssare.  -dienst,  -[e].<i,  -e,  m.  frasseri.  -ent- 
zUndung,  -en,  f.  maginflammation.  -feil, 
-[e]s,  -e,  n.  tarmsäck,  bukhinna,  -finne, 
-flösse,  -n,  f.  zooi.  bukfena.  -fluss,  -es,  -e  f, 
m.  diarré,  utsot.  -förmig,  a.  bukig,  bukfor- 
mig.  -grimmen,  -s,  0,  n.  magplågor,  ondt  i 
magen.  -gurt,-[e].'!,  -e,  m.  bukgjord.  -kneifen, 
-kneipen  =  -grimmen,  -krampf,  -[e]s,  -e  f,  m 
magkramp,  kolik,  -redner,  -s,  -,  m.  buk- 
talare, -riemen,  -s,  -,  m.  bukgjord.  -schmerz, 
-es,  -en,  m.   -weh,  -[e]s,  0,  n.  =  -grimvien. 

Bauche,  Bäuche,  -n,  f.  byk. 

1.  bauchllen,  -te,  ge-t,  sich  ~  bugta  sig,  vara 
bukig,  svängd.    Gebaucht :  bukig,  kupig. 

2.  bauchllen,  bauchllen,  -te,  ge-t,  tr.  byka.  Bau- 
chung, /. 

Baucherin,  Bäucherln,  -nen,  f.  bykgumma. 

bauchig,  bäuchig,  a.  bukig. 

Bauchung,  -en,f.  kupighet. 

Baude,  -n,  f.  säterhydda. 

baullen,  -[e]<e,  ge-{e\t,  I.  tr.  1.  bygga,  t.  ex.  ein 
Haus,  ein  Schiff,  Luftschlösser,  sein  Nest, 
biidi.  sein  Urteil  auf  etw.  2.  odla,  bearbeta, 
t.  ex.  das  Land,  den  Acker,  Gerste;  eine 
Grube,  Silber.  II.  Sich  ~  byggas,  odlas. 
Sich  arm  ^  bygga  sig  fattig.  III.  itr.  h. 
bygga.  Ån  etw.  ~  bygga  på  ngt,  vara  sys- 
selsatt med  byggandet  af  ngt.  Biiai.  auf 
jmdn,  etw.  r^  bygga,  förlita  sig  på  ngn, 
ngt. 

I.  Bauer,  m.  1.  -s,  -,  person  som  bygger,  odlar, 
bearbetar  ngt,  t.  ex.  der  geduldige  ~  des  Erd- 
reichs. 2.  -n  el.  -s,  -n,  dim.  Bäuerlein,  -chen, 
bonde,  landtman.    Ja,  ~,  das  ist  ganz  was 

anders  :  säges  tili  nga,  som  till  försvar  för  sin  handling 
åberopar  sig  på,  att  en  annan,  högre  uppsatt,  gjort  sam- 
maledes, ungef.  det  är  ngt  annat,  det,  ei.  det 
hör  ej  hit.  -arbeit,  -en,  f.  jordbruksarbete. 
-bengel,  -s,  -,  m.  bondbasse.  -bursche,  -n,  -n, 
m.  bondpojke,  -dirne,  -«,/.bondjänta, bond- 
tös; bondloUa.  -flegel,  -s,  -,  m.  bondlurk. 
-frau,  -en,f.  bondhustru,  -hof,  -[e]s,  -e  f,  vi. 
bondgård,  -jan,  -[e].-;,  -c,  vi.  bondlymmel. 
-junge,  -n,  -n,  vi.  bondpojke,  -keri,  -[e]s,  -e, 
VI.  bondtölp.  -kittel,  -s,  -,  vi.  bondblus. 
-knabe,  -n,  -n,  m.  bondgosse,  -knecht,  -[e].s-, 
-e,  VI.  bonddräng,  -liimmel,  -s,  -,  m.  bond- 
lymmel. -mädchen,  -s,-,n.  bondflicka,  -pferd, 
-[e]s,  -e,  n.  arbetshäst,  -tölpel,  -s,  -,  vi.  bond- 


tlkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4«  sjöterm.    ü  militärisk  term. 


Baner 


96 


bausen 


tölp.  -wesen,-s, 0,71.  l.landtbruk.  2. bondskt 
sätt.  -wirt[h]schaft,-f??,y.  landthusliållning; 
jordbruk,  -n...  ei.  jfr  äfv.  ofvanstiende.  ~adel, 
-s,  O,  TO.  forakti.  landtadel.  ~aufruhr,  -[e]s, 
•e,  ~aufstand,  -[e].',  -e  t,  "»•  bonduppror. 
~fänger,  -s, -,  7n.  en  som  lurar  bönder,  bond- 
präjare.  ~fängerei,  -e», /.  bönders  bedra- 
gande, bondpräjeri.  ~fest,  -[e]s, -e,  ra.  bond- 
kaias.  ~fiedler,  -s,  -,  m.  bondspelman. 
~fro[h]ne,  -n,  f.  bonddagsverke.  ~gut, 
-[e].«, -e»- 1,  ra.  bondgård.  ~hochzeit, -era,/. 
bondbröllop.  ~krieg,  -[e],«,  -e,  to.  bonde- 
krig. ~lied,  ■\e\s,  -er,  n.  bondvisa,  bond- 
sång.  ~magd,  -efj/ bondpiga.  ~placl<er,  -ä, 
-,  711.  bondplågare.  -v-regel,  -n,  f.  bondprak- 
tika.  ~schenke, -w,/.  bondkrog.  ~schinder, 
-s,  -,  TO.  bondskinnare.  ~stand,  -[e].«,  -e  t,  '"• 
bondestånd.  ~tanz,  -es.,  -e  f,  7n.  bonddans. 
~verstand,  -[«].«,  O,  to.  bondförstånd.  ~volk, 
'[e\s.  O,  ra.  bondfolk.  ~weib,  -[e]s,  -er,  ra. 
bondkvinna,  bondhustru.  —  -S...  ex.  ~frau 
se  -frau.  ~kerl  se  -ie^-Z.  ~leute,  bondfolk, 
plur.  «n  o.-mann,  •\_e\s,  to.  bonde. 

2.  Bauer,  -s,  -,  m.  och  ra.  fogelbur,  bur. 

Baueréi,  -era,  /.  byggeri,  bygge. 

bauerhaft  =  bäuerisch. 

Bäuerin,  -raera,  f.  bondkvinna,  bondhustru. 

bäuerisch,  a.  1.  landtlig.  2.  bondsk,  rå. 

bäuerlich,  a.  landtlig,  bond-. 

Bauer[n]schaft,  -era,  y.  bönderna  i  en  ty  ei.  inom 

ett  visst  område. 

baulich,  a.  1.  rörande  bygge ei.  byggnadskonst. 
byggnads-.  2.  beboelig. 

Baulichkeit,  -en,  f.  1.  byggnad,  bygge.  2.  be- 
boeligt  tillstånd. 

Baum,  -[e]»,  -e  f,  to.  1.  träd.  Biiai.  er  sieht  den 
Wald  vor  lauter  Bäumen  nicht;  den  Finger 
zwischen  den  ~  und  die  Borke  stecken: 
tränga  sig  mellan  barken  och  trädet;  zwi- 
schen ~  und  Borke  sitzen:  sitta  i  mellan- 
hand, i  klämma;  F  das  ijeht  über  die  Bäume: 
det  går  alltför  långt.  2.  bom,  t.  ex.  eines 
Thores,  eines  Webstuhles,  -ähnlich,  a.  träd- 
lik, -arm,  a.  trädfattig.  -artig,  a.  trädartad. 
•ast,  -[e]s,  -e  t,  TO.  trädgren,  -bast,  -[e].s',  -e 
[tj,  TO.  trädbast.  -dick,  a.  tjock  som  ett 
träd.  -eule,  -ra,/,  zooi.  kattuggla,  -falke,  -ra, 
-ra,  m.  zooi.  lärkfalk.  -falle,  -ra,/,  j&g.  stock- 
fälla, -fest,  a.  fast,  orubblig  som  ett  träd.  -fräss, 
■es,  -e,  TO.  röta  på  träd.  -frevel,  -s,  -,  m. 
skogsåverkan,  förstörande  af  träd.  -gäng, 
-[e]s,  -e  t,  in-  allé.  -garten,  -s,  -f,  m.  frukt- 
trädgård, -gärtner,  -s,  -,  m.  trädgårdsmä- 
stare som  sköter  frukttrudgård  el.  trädskolor,  -ge- 
länder,  -s,  -,  ra.  spalier.  -gerade,  a.  rak  som 
en  stör.  -gruppe,  -«, /.  trädgrupp,  -harz, 
-e.s-,  -e,  ra.  kåda.  -hoch,  a.  hög  som  ett  träd, 
jättelik,  -holz,  -es,  O,  ra.  trä,  virke,  -kahn, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  ekstock  af  en  urhålkad  träd- 
stam, kanot,  -kitt,  -[e'\s,  -e,  to.  ympvax. 
•knospe,  -ra,  /.   bladknopp,    -kunde,  -n,  /. 


kännedom  om  träd.  -lang,  a.  lång  som  ett 
träd.  -läufer,  -s,  -,  m.  zooi.  trädkrypare.  -laus, 
-c  t,/,  trädlus.  -leiter,  -ra,/,  trädgårdsstege. 
-lerche,  -ra,  /.  trädlärka,  -los,  a.  trädlös. 
-malve,  -ra,  /.  stockros,  -marder,  -s,  -,  to. 
skogsmård.  -mast,  -en,f.  ållonbete.  -messer, 
-s,  -,  ra.  trädgårdsknif.  -nachtigall,  -era,  / 
zooi.   järnsparf.     -öl,   -[e]«,   -e,   ra.   bomolja. 

■pfahl,      -[e]s,      -e     t>     "'•      stör     att    binda    träd 

vid.  -pflaster,  -s,  -,  ra.  ympvax.  -reich,  a. 
trädrik.  -rinde,  -ra,/,  trädbark.  -rose,  -ra,/, 
stockros,  -satt,  -e  f,  /•  saf.  -säge,  -ra,  / 
trädsåg.  -schere, -ra,/,  trädgårdssax.  -schlag, 
-[«]*',  O,  TO.  löfverk  pi  mMningar.  -schnitt,  -[e]s, 
-e,  m.  kvistning.  -Schröter,  -s,  -,  m.  zooi.  ek- 
oxe, -schule,  -ra,  /  trädskola,  -schwamm, 
-[e]s,  -et,  ra«,  trädsvamp,  -specht,  -[e]s,  -e,  to. 
zooi.  trädkrypare.  -stamm,  -[e]s,  -e  t,  rai.  träd- 
stam, -stark,  a.  stark  som  ett  träd,  mycket 
stark,  -still,  a.  alldeles  stilla,  lugn.  -stock, 
-Strunk,  -[e]s,  -ef,m.  stubbe,  -stück,  -[e]s,-e, 
n.  trädplantering,  fruktträdgård,  -stumpf, 
-[e].«!,  -e  t,  m.  stubbe,  -wachs,  -es,  -e,  ra.  ympvax, 
-wagen,  -s,  -[t],  m.  arbetskärra.  -wärter,  -s, 
-,  TO..  1.  väktare  af  fruktträd.  2.  skogvak- 
tare, -werk,  -[e]s,  -e,  ra.  trädparti,  löfverk, 

-wolle    se  särskild  artikel.      -WOChS,    -es,    -e    f,    TO. 

träds  växt,  växtlighet,  -zucht,  O,  /.  träd- 
skötsel. 

baumellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dingla.  Mit  den 
Armen  ~  slänga  med  armarne. 

baumllen  -te,  ge-t,  itr.  h.  jag.  slå  ned,  sätta  sig 
i  ett  träd,  taga  träd,  träa. 

baumllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  uppresa.  II.  Sich  ^^ 
stegra  sig. 

Baumwolllle,  O,  /.  bomull.  F  widi.  ein  Kind  in 
~  wickeln:  klema  med,  skämma  bort  ett 
barn.  -[en]...  kx.  ~ärtig,  a.  bomullsartad. 
'v.baum,  -[e]s,  -e  t,  ■m-  bomullsträd.  ~fabri- 
kant,  -era,  -era,  7ii.  bomiillsfabrikant.  ~garn, 
-[e]s,  -e,  ra.  bomullsgarn.  '>.'pflanze,  ~staude, 
-ra,  /  bomullsplanta.  ~stoff,  -[e]s,  -e,  m 
bomullstyg.  ~wa[a]re,  -«,/.  bomullsvara 
~weber,  -s,  -,  rai.  bomullsväfvare.  ~zeug 
-[e].^■,  -e,  n.  bomullstyg. 

baumwollen,  a.  af  bomull,  bomulle-, 

bäurisch  se  bäuerisch. 

Baus...  se  Paus... 

Bausch,  -es,  -e  t>  "'•  ngt  svällande,  t.  ex.  pös, 
puff  p&  ärmar  m.  m.  Biidi.  in  ~  tmd  Bogen:  på 
ett  ungefär,  i  ungefärligt  medeltal,  1  stort, 
i  slump,  -ärmel,  -.«,  -,  ?«.  puffärm.  -kauf, 
-[e]s,  -e  t,  711.  slumpköp. 

bauschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göra  sväll.an- 
de,  pösigt,  pösa  upp.  II.  itr.  h.  och  sich  ^ 
svälla,  pösa.  Bauschung,  / 

bauschig,  a.  pösig,  svällande. 

Bause,  -ra,  /.  kalkering,  afprickadt  mönster 
-papier,  -[e]s,  -e,  n.  kalkerp.apper. 

bauslien,  -[es](,  -te,  ge-t,  tr.  kalkera,  afsticka 
afpricka. 


O   saknar  plur.   f  har  otnljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intranslttvt  verb.    h.  har  haben,    *.  har  »ein  till  hjälpverb. 


Baute 


97 


Becken 


Baute,  y*.  t  sing,  tili  piur.  Bauten  se  Bau. 
bauz,  interj.  pladask!  bumsl 
Bayer,  -n,  -n,  m.  bajrare. 
bayerisch,  a.  bajersk. 
Bayern,  -s,  0,  n.  npr.  Bajern. 
bayrisch  «e  bayerisch. 
Bazar,  -s,  -e,  m.  basar. 

be...  ttr  cn  röisiafvclso,  som  med  verb  bildar  llkta  snis.  och 
har  hiifvudsalil.  njlj.  funktioner:  1.  ett  inträns,  verb  för- 
vandlar den  till  träns.,  t.  ex.  mif  etv).  achten,  itr. 
=  etio.   beachten,   tr.:  gifva  akt  på,  beakta 

ngt;  2.  af  BUbst.  gOr  don  träns,  verb,  t.  ex.  Absicht: 

afsigt,  beabsichtigen:  hafva  för  afsigt,  ärna, 
Dach :  tak,  bedachen:  förse  med  tak,  täcka; 

3.    af  adj.    gör   den    trnns.    verb,    som  tillägga  obj.  adj:.'! 

egenskap,    t.   ex.  /i'ei :  fri,  befreien:  göra  fri, 

befria;  4.  i  förening  med  enkla  verb  uttrycker  den  ett 
upprepande   el.    förstärkande  af  verbets  handling  el.  dess 

utsträckande  till  bcia  obj.,  t.  ex.  fragen:  fråga,  be- 
fragen:   utfråga,    malen:    måla,    bemalen: 

måla  helt  och  hållet;  5.  afv.  hela  talesätt  kan 
den  förvandla  till  träns,  verb,  t.  ex.  be-lcerlc-Stell- 
igen:  sätta  i  verket;  6.  F  kan  den  afv,  förvandla 
andra  ordklasser,  t.  o.  m.  nom.  propr.,  till  träns,  verb, 
vanl.  för  att  utmärka  ngt  tadel,  t.  ex.  Wart,  ich  Wercle 

dich  befriedrichen:  jag  skall  ge  dig  för 
Fredrik,  jag. 

beabsichtigen,  *  tr.  hafva  för  afsigt,  ärna, 
ämna,  vilja,  t.  ex.  etw.,  etio.  zu  thun.  Buses 
»N/  hafva  ondt  i  sinnet. 

beachten,  *  tr.  beakta,  gifva  akt  på,  taga  hän- 
syn till.  Einen  Rat  ~  lyda,  följa  ett  råd. 

beåchtens...  Kx. -wert[h],  a.beaktansvärd,  värd 
att  taga  hänsyn  till. 

Beachtung,  -en,  f.  aktgifvande,  iakttagande, 
hänsyn. 

beackern,  *  tr.  odla,  bruka  jorden. 

Beämte(r),  (adj.  böjn.)  m.  ämbetsman,  tjänste- 
man, -n...  Ex.  ~herrschaft,  -en,  f.  ämbets- 
mannavälde, byråkrati,  ^stand,  -[e]s,  -e  f, 
ni.  ämbetsmannastånd.  ~2opf,  -[e]-^',  -e  f,  m. 
föråldradt,  löjligt  ämbetsmannaskick. 

Beåmtent[h]um,  -[e']s,  -er  f,  n.  byråkrati. 

beåmtent[h]umlich,  a.  byråkratisk. 

beängst[ig]en,  *  ir.  oroa,  ängsla,  göra  ängslig. 
Beängst[ig]ung, /. 

beanspruchen,  '  tr.  göra  anspråk  på,  fordra. 
Beanspruchung,  /. 

beanstanden,  *  tr.  hysa  betänkligheter  mot, 
tvifvel  om,  bestrida.  Beanstandung,  /. 

beantragen,  *  tr.  föreslå,  yrka,  väcka  förslag 
el.  motion  om.  Beantragung,  /. 

beantworten,  *  tr.  besvara. 

Beantworter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
besvarar  ngt. 

Beantwortung,  -en,  f.  besvarande,  svar.  In  ~ 
Ihres  Schreibens:  till  svar  å  eder  skrif  velse. 
-s...  Ex.  ^schreiben,  -s,  -,  n.  ~schrifl,  -en,  f. 
(skriftligt)  svar. 

bearbeiten,  '  tr.  bearbeta,  bereda,  odla,  t.  ex. 
Holz,  Metalle,  deti  Acher,  eine  Wissenschaft. 


Neu  bearbeitete  Auflage:  ny  förbättrad  upp- 

laga.  Bearbeitung,/. 
Bearbeiter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  bearbetare 
beargwöhnen,  '  tr.  misstänka,  etw.,  jmdn  einer 

(gen.)   Sache:  ngt,  ngn  för  en  sak.    Beårg' 

wohnung,  /. 
beaufsichtigen,  *  tr.  utöfva  uppsigt  öf ver,  öfver 

vaka.  Beaufsichtigung,  f. 
Beaufsichtiger,    -.?,   -,    m.  uppsyningsman,  in 

spcktor,  kontrollör. 
beauftragen,  *  tr.   Jmdn  mit  etw.  «-  gifva  ngn 

ngt   i   uppdrag.    Von  jmdm  beauftragt :  på 

uppdrag  af  ngn.   Beauftragung, /*. 
Beäufträgte(r),  (adj.  böjn.)  m.  fullmäktig,  ombud, 

kommisaionär. 
beaugenscheinigen,  *  tr.  taga  i  ögonsigte,  syna. 

Beäugenscheinlgung,  /. 
bebäken,  *  tr.  utpricka  segelled.  Bebåkung,  /. 
bebändern, '  tr.  förse,  smycka,  kanta  med  band. 
bebärtet,  bebärtet,  a.  skäggig. 
bebauen,  '  tr.  1.  bebygga,  odla,  t.  ex.  ein  Land; 

bärg.  bearbeta,  t.  ex.  eine  Grube.  2.  bebygga, 

uppföra   byggnader  på,   t.   ex.  einen  Platz. 

Bebauung,/. 
Bebåuer,  -s,  -,  m.  bebj^ggare. 
Bebe...  Ex.  -land,  -[e]s,  O,  n.  gungfly.  -Schwanz, 

-es,  -e  t,  m.  sädesärla. 
bebllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bäfva,  skälfva,  darra, 

t.    ex.   vor   (äfv.   von,    aus)  Zorn,  Freude:  af 

vrede,  glädje.  Um  etio.  ~  vara  i  hüg  grad  oro- 
lig för  ngt. 
bebinden,  *  tr.  ombinda. 
bebiättern,  *  I.  tr.  förse,  kläda  med  blad,  löfva. 

II.  Sich  ~  löfvas. 
bebléchen,  *  tr.  kläda,  beslå  med  järnbleck. 
bebiéien,  *  tr.   sätta  bly   på,  öfverdraga  med 

bly. 
beblilmen,  *  tr.  och  sich   ~  pryda,  kläda  (sig) 

med  blommor. 
beböhien,  *  tr.^  brädslå,  brädfodra,  goWägga. 
bebörden,  heberten,  tr.  förse  med  bårder,  med 

lister,  kanta.  -Bebördung,  Bebértung,  /. 
bebrillen,  *  tr.   förse   med   glasögon,  t.  ex.  ein 

bebrilltes  Gesicht. 
bebrijcken,  *  tr.   slå   en   bro  öfver,  t.  ex.  einen 

Fluss. 
bebrilten,  *  tr.  ligga  på  ägg,  utligga,  biidi.  rufva 

på.  Bebrütung,/ 
bebüschen,   bebijschen,  *  tr.  plantera  med  bu- 
skar.  Bebuscht:   beväxt   med  buskar,  med 

snår. 
Bebijschung,    Bebuschung,   -en,  /.   buskskog, 

snår. 
Becher,   -s,   -,   m.  bägare,   pokal;  bot,  bägar- 

foder,  skål  pa  ouou,  nötter  m.  m.    -blume,  -n,  f. 

bot.    pimpinella.     -förmig,    a.    bägarformig. 

■glas,  -es,  -er  f,  n.  glas  utan  fot.  -klang,  -[e].';, 

O,   TO.    glasens   klang,   -stürzer,   -s,   -,  m.  F 

dryckeskämpe. 
becherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dricka,  pokulera. 
Becken,    -s,   -,  n.  1.  bäcken,  fat.  2.  bassäng; 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    % 
Tysk-svensk  ordbok. 


teknisk  term.    i'  ^öterm.   Kk  militUrisk  term. 

7 


bedachen 


Bedingung 


däld.     3.    backen,    uedersta  delen  af  bäilen.    4.  mus. 

cymbal,  -bein,  -[?]■-•,  -e,  n.  bäckenkota.  -för- 
mig, a.  bäckculik.  -höhle,  -w, /.  bäckenhåla. 
-schlager,  -s,  -,  m.   1.  bleckslagare.  2.  cym- 
balslagare. 
bedachen,  *  tr.  füise  med  tak,  taklägga,  täcka. 

1.  Bedacht,  -\_e\s,  %  -e  f,  w.  öfverläggning, 
öfvervägande,  eftertanke.  Mit  gutem  ~  efter 
mogen  öfverläggning.  ~  nehmen  ei.  haben 
ati.f  etw.:  taga  hänsyn  till  ngt,  taga  ngt  i 
öfvervägande,  med  i  räkningen,  -los,  a.  obe- 
tänksam, -nähme.  O,/,  hänsyn,  -voll,  n.  be- 
tänksam. 

2.  bedacht,  a.  1.  betänksam,  eftertänksam.  2. 
Auf  etu\  ~  sein:  vara  betänkt  på,  tänka 
på  ngt.  Jii  hedcnken. 

Bedachtheit,  O,  /.  betänksamhet. 
bedächtig,  a.  betänksam,  försigtig,  varsam. 
Bedächtlykeit,  O,  /".  försigtighet,  varsamhet. 
Bedåchtiösigi<eit,  O,/,  obetänksamhet. 
bedachtsam  =  bedächtig. 
Bedachtsamkeit  =  Bedächtigkeit. 
Bedachung,   -in,  f.    1.   takläggning.   2.   tak, 

hemvist. 
bedanken,  '  airli  ~    1.  hembära  tacksägelser, 

tacka,    bei  jmdin  Jur  etw.:  ngn  för  ngt.  2. 

iron.   sich  für  etw.   ~  betacka  sig  för  ngt, 

undanbedja  sig  ngt. 
Bedarf,  -[e]s,  O,  m.    1.  behof,  brist.  2.  behof, 

förnödenhet,  förråd.    -S...  Ex.  ~fali,  -[r]s,  -e 

t,  7n.  Im  ~  vid  behof. 
bedauerlich,  a.  beklaglig. 
bedauern,  *  tr.  beklaga,  t.  c%.jmdn  wegen  eines 

Unglücks,  jmds  Unglück.  Ich  bedauere  sehr, 

dass   ...   jag   är  mycket  ledsen  att...    Be- 

däu[e]rung, /. 
bedåuerns...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  beklagans- 
värd. 
bedecken.  *  I.  i*;'.  1.  betäcka,  öfvertäcka,  hölja, 

skyla.  2.  i^  betäcka,  skydda.   II.  Sich  ~  1. 

betäckas,  höljas,  skylas,  öfverdragas,  t.  ex. 

der   Himmel   bedeckt   sich   mit    Wolken.    2. 

sätta   på   sig  hatten,  mössan.   3.  X  skaffa 

sig  betäckning,  skydd. 
Bedeckung,   -en,  f.   betäckande,  betäckning, 

skydd ;  X  betäckning,  eskort,  -s...  Ex.  ~mann- 

schaft,    -en,  f.    ~truppen,  /.  jAur.   eskort. 

~schiff,  -[e]s,  -e,  n.  i  konvojskepp. 
Bedenk...   ex.   -frist,   -zeit,   -en,  f.  betänketid, 

rådrum. 

1.  bedenken,  *  I.  tr.  1.  betänka,  öfverväga.  2. 
Jvidn  mit  etw.  ~  komma  ihog  ngn  med 
ngt,  t.  ex.  in  seinem  Testamente.  Von  der 
Natur  gut  bedacht:  af  naturen  väl  utrustad. 
II.  Sich  ~  1.  betänka  sig.  Sich  eines  an- 
dern el.  eines  Bessern  «^  ändra  åsigt.  2.  tve- 
ka, vara  tveksam.  3.  tänka  på  sig  själf. 

2.  Bedenken,  -s,  O,  n.  1.  öfvervägande,  betän- 
kande. 2.  betänklighet,  tvekan.  ~  tragen: 
tveka.  ~  bei  jmdm  über  etw.  erregen :  göra 
ngn  tveksam  beträffande  ngt. 


bedenklich,  a.  1.  betänklig.  2.  %  betänksam, 
tveksam. 

Bedenklichkeit,  -en,  f.  betänklighet,  tvekan; 
svårighet. 

bedeuten,  *  tr.  1.  betyda, beteckna,  föreställa, t. 
ex. W((S  bedeutet  dieses  Wort?  Die  Bretter, die 
die  Welt  ~  tiljorna  som  föreställa  verlden. 
2.  betyda,  vara  af  betydenhet,  t.  ex.  das  hat 
nichts  zu  ~,  der  Mann  bedeutet  etw.  ei.  hat 
etw.  zu  ~.  ~(/;  betydande,  ansenlig.  3.  be- 
tyda, antyda,  t.  ex.  das  bedeutet  nichts  Gutes, 
das  hat  etw.  zu  r^.  4.  Jmdm  etw.  r^  gifva 
ngn  en  vink  om  ngt,  antyda  ngt  för  ngn, 
låta  ngn  förstå  ngt, /;«(??«  ~  underrätta  ngn 
om  ngt,  undervisa  ngn  i  ngt. 

Bedéuten[d]heit,  -en,  f.  betydenhet,  betydelse, 
vigt;  ngt  betydande,  af  betydenhet. 

Bedéutnis[s],  -se,  /.  %  =  Bedeutung. 

bedeutsam,  «.  betydande,  vigtig.  betydelsefull. 

Bedeutsamkeit,  O,/,  betydelse,  vigt. 

Bedeutung,  -en,  f.  betydelse,  t.  ex.  die  -x.  eines 
Woi-tes;  vigt,  t.  ex.  von  "^  sein  für  jmdn, 
für  etw.  FAw.  mit  ~  sagen:  säga  ngt  med 
afsigt,  med  eftertryck.  Von  schlimmer  'v, 
.<tin:  hafva  ngt  ondt  att  betyda.  -S...  Ex. 
~leer,  ~los,  a.  betydelselös,  intetsägande. 
~reich,  a.rikpåskiftandebetydelser. ~schwer, 
~voll,  a.  betydelsefull. 

bedielen,  *  tr.  golflägga.  Bedielung, /. 

bedienen,  *  I.  tr.  1.  betjäna,  passa  upp  på. 
Die  Tafel  ~  passa  upp  vid  bordet.  2.  sköta, 
förrätta,  bekläda,  t.  ex.  die  ärztliche  Praxis, 
die  Messe,  ein  Amt.  3.  kortspel,  bekänna,  t.  ex. 
Farbe.  II.  Sich  einer  Sache,  jmds  ~  be- 
tjäna sig  af  en  sak,  af  ngn. 

bediensten,  *  tr.  gifva  ett  ämbete,  en  tjänst  åt. 

Bedienstete(r),  Cidj.  böjn.)  m.  person  som  inne- 
har ngn  tjänst,  tjänsteman. 

Bedienstung,  -en,  f.  tjänst,  plats. 

Bediente(r),  (adj.  böjn.)  m.  betjänt,  -n...  ex. 
~see!e,  -»,,/'.  slafvisk  själ,  slafviskt  sinnad 
person,  -^tracht,  -en,  f.  betjäntdrägt,  livré. 

bedientenhaft,  a.  betjäntaktig,  slafvisk. 

Bedientenhaftigkeit,  -en,  f.  betjäntskick,  slaf- 
viskt sätt. 

Bedienung,  -en,  f.  1.  betjänande,  uppassning. 
2.  betjäning,  tjänare;  X  servis. 

bedingen,  *  (svag  böjn.,  men  i  bem.  1  och  2  äfv.  t  be- 
dang, bedungen),  tr.  1.  tinga,  påtinga,  t.  ex. 
einen  Fuhrmann.  2.  betinga,  utfästa  som 
vilkor,  t.  ex.  Geld,  Vorteile;  eine  Ware  be- 
dingt einen  hohen  Preis.  3.  göra  beroende, 
inskränka,  begränsa.  Bedingt:  beroende, 
vilkorlig,  ofri,  begränsad.  4.  betinga,  hafva 
till  förutsättning  ei.  utgöra  förutsättning 
för,  vara  förbunden  med. 

Bedingtheit,  -en,  f.  beroende,  vilkorlighet. 

Bedingung,  -en,  f.  vilkor.  -s...  ex.  ~Ios,  a.  utan 
vilkor, '  ovilkorlig.  ~satz,  -es,  -e  t,  "«•  gram. 
vilkorssats,  konditionalsats.  -x/weise,  adv. 
vilkorligt. 


O    sakn 


f  har  oniljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  sein  till   bjillpvcrb. 


bedornen 


befehlen 


bedérnen,  *  tr.  omgifva  med  törne  s&som  snydd, 
t.  ex.  junge  Bäume. 

bedrängen,  *  tr.  försätta  i  trångmål,  ansätta. 
Bedrängt :  nödstäld,  betryckt.  In  bedrängter 
Lage,  in  bedrängten  umständen :  i  trång- 
mål, i  nöd. 

Bedränger,  -s,  -,  m.  plågare,  förtryckare. 

bedränglich,  a.  tryckande,  svår. 

Bedrängnisis],  -se,  Bedrängtheit,  Bedrangung, 
-en,  f.  trångmål,  nödstäld,  betryckt  belä- 
genhet, vedermöda. 

bedrohen,  *  tr.  hota.  Bedrohung,/. 

bedrohlich,  a.  hotande. 

bedrücken,  '  tr.  trycka  på,  fuUtrycka. 

bedrücken,  *  tr.  förtrycka. 

Bedrücker,  -s,  -,  m.  förtryckare. 

Bedrücktheit,  O,  /.  betryck. 

Bedrückung,  -en,  f.  förtryckande,  förtryck. 

Beduine,  -«,  -n,  m.  Beduinin,  -nen,  f.  beduin. 

1.  bediinken,  *  itr.  k.  opers.  Es  bedankt  mir  ei. 
mich:  det  synes,  det  förefaller  mig. 

2.  Bedünken,  -s.  O,  71.  förmenande,  mening. 
kleines  ~s  ei.  nach  meinem  «x/  enligt  mitt 
förmenande. 

bedürfen,  *  itr.  h.  och  tr.  behöfva,  einer  (gen.) 
el.  eine  Sache:  en  sak.  Es  bedurfte  nur 
eines  Wortes:  det  behöfdes  blott  ett  ord. 
Das  bedarf  einer  Erkläru7ig :  det  fordrar, 
behöfver  en  förklaring. 

Bedürfnis[s],  -ses,  -se,  n.  behof. 

bedürftig,  a.  behöfvande,  fattig.  Einer  (gen.)  ei. 
%  eine  Sache  ~  i  behof  af  en  sak. 

Bedürftigkeit,  O,  /.  tillstånd  af  behof,  torftig- 
het, fattigdom. 
j         beéggen,  *  tr.  äterbr.  harfva. 

beehren,  *  I.  tr.  Jmdn  mit  etw.  ^  hedra  ngn 
med  ngt.  II.  Sich  ~,  sm  . . .  hafva  äran  att 
...  Beéhrung, /. 

beéid[ig]en,  *  tr.  1.  beediga,  med  ed  bekräfta, 
svära  på.  2.  taga  ed  af,  låta  gå  ed.  Beéi- 
tl[ig]ung,/. 

beéifern,   *   sich   ~   ifra,   ifrigt  bemöda   sig. 
Beéiferung,  /. 
I         beeilen,  *  I.  tr.  påskynda.  II.  Sich  ~  skynda 
sig,  skynda. 

beeinflussen,  *  tr.  utöfva  inflytande  på,  på- 
verka. Beeinflussung,  _/". 

beeinträchtigen,  *  tr.  göra  intrång  på,  vara 
till  förfång  för,  förfördela.  Beeinträchti- 
gung, /. 

beéisen,  *  tr.  1.  äfv.  sich  ~  öfverdraga(s)  med 
is.  2.  beslå  med  järn.   Beéisung,  /. 

beénd[ig]en,  *  tr.  af  sluta,  sluta,  fullborda. 
Beénd[ig]ung, /. 

beengen,  *  ir.  göra  trång,  inskränka,  ned- 
trycka, nedstämma,  göra  beklämd.  Been- 
gung, /• 

Beengtheit,  O,/,  trånghet;  beklämdhet. 

beerben,  *  tr.  Jmdn  ~  ärf va  ngn.  Beerbt :  som 
har  arfvingar. 

beerdigen,  *  tr.  jorda,  begrafva. 


Beerdigung,  -en,  f.  begrafning.  -s...  ex.  ~feier, 

-«,  f.  graföl. 

Beerlle,  -en,  f.  bär.  -hüter,  -s,  -,  m.  vinbärgs  • 
väktare,  -most,  -[e]s,  -e,  m.  den  vid  präss- 
ningen  först  afrinnande  saften,  -wein,  -[e]s, 
-e,  m.  vin  af  själfrunnen  drufsaft.  -en...  ex. 
~ähnlich,  a.  bärlik.  ~förmig,  a.  bärformig. 
~fressend,  a.  bärätande  ajur.  ~frucht,  -e  t, 
f.  bärfrukt. 

beerllen,  -te,  ge-t,  tr.  afplocka  bär  af. 

Beet,  -[e'\s,-e,n.  trädgårdsland,  blomstersäng. 

Beete,  -n,  f.  bot.  beta.  Rote  ~  rödbeta. 

beetllen,  -ete,  ge-et,  tr.  indela  i  sängar,  i  tegar. 

befähigen,  *  I.  tr.  Jmdn  zu  etw.  ~  sätta  ngn 
i  stånd,  göra  ngn  skicklig  till  ngt.  Befä- 
higt: begåfvad;  befähigt  zu  e<w.  .•  i  stånd, 
skicklig  till  ngt.  II.  Sich  ~  zu  etw. :  vara 
skicklig  el.  lämplig  till  ngt. 

Befähigung,  -en,  f.  1.  lämplighet,  förmåga, 
duglighet,  befogenhet,  zu  etw.:  till  ngt.  2. 
begåfning. 

befahrbar,  a.  farb  ar,  i  segelbar. 

1.  befahren,  *  (stark  bsjn.)  tr.  1.  befara,  trafi- 
kera, fara  ei.  segla  på,  t.  ex.  einen  Weg, 
eine  Strasse,  einen  Fluss.  üarg.  einen  Schacht 
~  nedstiga  i  ett  schakt.  ~  (part.  perr):  be- 
faren, berest.  2.  Mit  ettv.  ~  köra  på  ngt, 
t.  ex.  die  Chaussee  mit  Kies  ~  köra  på  grus 
på  landsvägen.  Befährung,  /. 

2.  befahren,  *  (svag  \>6in.) tr.  Etw.  r^ei.t-sich  einer 
(gen.)  Sache  ~  befara,  frukta  ngt. 

befallen,  *  tr.  my.  opers.  komma  öfver,  öfver- 
falla,  anfalla,  t.  ex.  ein  Fieber,  eine  Angst 
befiel  ihn  ei.  es  befiel  ihn  ein  Fieber,  eine 
Angst. 

1.  befången,  *  tr.  omsluta,  hålla  fången,  in- 
veckla, vani.  i  part.  perf.  in  ctio.  ~  fången,  in- 
vecklad i  ngt,  t.  ex.  in  Vorurteilen,  in  einem 
Unternehmen. 

2.  befången,  a.  1.  förlägen,  blyg,  besvärad.  2. 
inskränkt,  fördomsfull.  3.  partisk. 

Befangenheit,  -en,  f.  1.  förlägenhet,  blyghet. 
2.  inskränkthet,  fördom.  3.  partiskhet. 

befassen,  *  I.  tr.  känna  på,  taga  i.  II.  Sich 
mit  etw.  ~  befatta  sig,  hafva  att  göra  med 
ngt. 

befehden,  *  tr.  bekriga,  föra  krig  mot.  Beféh- 
dung,/. 

Befehl,  -[e]s,  -e,  m.  befallning;  JiJ  order,  kom- 
mando. Was  steht  zu  ~.*'  hvad  behagas?' 
hvarmed  kan  jag  vara  till  tjänst?  Wir  ste- 
hen Ihnen  zu  ~  vi  stå  till  er  tjänst.  X  den 
Befehl  führen  über  . . .  föra  kommando  öf- 
ver... -buch,  -[e]s,  -er  f,  w.  >!$< orderbok.  -s... 
Ex.  ~flagge,  -n,f.  A  kommandoflagg.  ~form, 
-en,  f.  gram,  imperativ,  ^haber,  -s,  -,  m.  be- 
fälhafvare.  ~haberstab,  -[e]s,  -e  f,  '».  kom- 
mandostaf.  ~weise,  adv.  under  form  af  en 
befallning. 

befehlen,  befiehlst,  befahl,  befühle,  befohlen, 
befiehl,  *  tr.  1.  befalla,  i.cx.jmdm  etw.,jmdm 


*  äkta  sma.    F  familjiirt.    P  lugre  sprlk.    % 


<s 


XX  mililärisk  tcrm. 


befehlerisch 


100 


befremden 


etw.  zu  thun,  dass  jmd  etw.  thut ;  ii  kora- 
mendera;  påbjuda.  Wie  Sie  ~  efter  behag. 
Was  ~  Sief  bvad  behagas?  ~  Sie  noch  etw. 
Suppe  ?  behagar  ni  mera  soppa?  Wie  ^  Sie ? 
hvad  befalles?  Ich  lasse  mir  nichts  r^  jag 
låter  ej  kommendera  mig.  2.  beordra,  t.  ex. 
jmdn  nach  einer  Stadt.  3.  Jmdm  etw.  ~  be- 
falla, anbefalla  ngn  ngt.  Seine  Seele  Gott 
~  befalla  sin  själ  i  Guds  hand.  Gott  be- 
fohlen! lef  väl!  Gud  vare  med  er! 

befehlerisch,  a.  befallande,  myndig. 

befehligen,  *  tr.  1.  kommendera,  föra  kom- 
mando öfver,  t.  c%.  ein  Heer.  2.  beordra. 

beféhishäberisch  =  befehlerisch. 

beféilen,  *  tr.  O  fila,  "affila.  Beféilung,  f. 

befeinden,  *  tr.  uppträda  fiendtligt  mot,  för- 
ftilja.   Beféindung, /. 

befestigen,  *  I.  tr.  1.  fästa,  sätta  fast,  t.  ex. 
einen  Ge<jcnsland  an  einen  andern;  vt  göra 
fast,  surra  fast.  2.  Js<  befästa,  förskansa, 
t.  ex.  eine  Stadt,  ein  Lafjer.  3.  befästa,  stad- 
fästa, styrka,  göra  stark,  t.  ex.  jmdn  ei.  sich 
im  Glauben,  im  Irrtum.  Das  Band  der 
Freundschaft  wieder  ~  återknyta  vänska- 
pens band.  II.  Sich  ~  se  I,  3. 

Befestiger,  -s,  -,  m.  person  som  fäster,  be- 
fastar, stadfäster  m.  m.  se  befesticjcn. 

Befestigung,  -en,  f.  1.  fästande,  fastsättande. 
2.  Ji befästande,  befästning.  3.  stadfästande, 
styrkande.  -S...  Ex.  ~bauten,  f.  jihir.  X  fäst- 
ningsarbeten, befästningar.  ~kunst,  -e  ^,f. 
a  befästningskonst.  ~pfahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  X 
skanspåle.  ~werk,  -[e].',  -e,  n.  fästnings- 
verk. 

befétten.  *  tr.  bestryka  med  fett. 

befeuchten,  "  ir.  fukta,  väta.  Befeuchtung,/. 

Beffchen,  -.<,  -,  n.  prestkrage. 

befiedern,  '  I.  tr.  fjädra,  befjädra.  II.  Sich  ~ 
fjädras,  få  fjädrar.   Befiederung,/. 

1.  befinden,  *  I.  tr.  befinna,  finna.  t.  n.  etrc. 
[/<»•]  gut  fyj,  ettb\  ist  [als^  icahr  befunden 
worden.  II.  Sich  i^  1.  befinna  sig,  vistas, 
t.  ex.  in  einer  Lar/e,  nn  einem  Orte.  2.  be- 
finna sig,  må,  t.  ex.  trohl,  unpässlich.  Wie 
~  Sie  sich?  hur  står  det  till? 

2.  Befinden,  -.s,  O,  k.  1.  befinnande,  mening, 
tycke,  godtycke.  Nach  ~  der  Umstände: 
efter  omständigheterna.  Nach  '^  efter  be- 
hag. 2.  befinnande,  hälsotillstånd,  hälsa, 
t  ex.  sich  nach  jmds  ~  erkundigen. 

befindlich,  a.  befintlig,  till  finnandes,  belägen. 

befléchten,  *  tr.  öfverfläta,  förse  med  flätverk, 
t.  ex.  eine  Flasche,  Stühle.  Befléchtung, /. 

beflecken,  *  I.  tr.  1.  fläcka,  sätta  fläckar  på, 
afv.  biidi.,  t. ex.  jmds  Ruf:  ngus  rykte;  smutsa, 
besudla,  söla.  2.  lappa,  laga.  II.  Sich  ~ 
fläcka  ned  sina  kläder,  smutsa  ned  sig. 
Sich  selbst  ~  bedrifva  själfbefläckelse.  Be- 
fleckung,/. 

befléissen,  befleiss[es']t,  befliss,  beflisse,  beflis- 
sen, befleisse,K\.  befléissigen,  "sich  einer  (gen.) 


<Sac/ie~beflita  sig,  vinnlägga  sig  om  ensak. 
Sich  der  Rechtswissenschaft  «v.  studera  jn- 
ridik.  Sich  ~,  etio.  zu  thun:  sträfva,  för- 
söka, vara  mon  att  göra  ngt.  Befléissigung,/. 

befliegen,  "  tr.  flyga  till,  flygande  uppnå,  t.  ex. 
die  Gipfel  des  Gebirges. 

befliessen,  *    tr.  genomflyta,  vattna,  skölja. 

beflissen,  a.  vinnläggande  sig  om,  mon  om, 
nitisk,  ifrig.  Ein  der  Rechte  <x/er;  en  juris 
studerande,  jfr  befléissen. 

Beflissenheit,  -en,  f.  nit,  ifver,  flit,  studiiim. 

beflittern,  *  tr.  och  sich  ~  pynta,  styra  ut  (sig) 
med  bjäfs,  med  grannlåter. 

beflögen,  a.  flygfärdig,  flygför. 

beflören,  *  tr.ochsich  ~  hölja,  svepa  (sig) i  flor. 

befliigeln,  '  I.  tr.  gifva,  förläna  vingar  åt; 
biidi.  påskynda.  Beflügelt:  bevingad,  snabb. 
II.  Sich  ~  skynda  sig,  ila.   Beflijgelung,  /. 

befolgen,  '  tr.  följa,  lyda,  t.  ex.  jmds  Beispiel, 
einen  Rat.  Einen  Befehl  ~  utföra  en  be- 
fallning. Befolgung,/,  -s...  =  my 

befölgens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  efterföl- 
jansvärd. 

Beförderer,  -s,  -,  m.  Bef(jrd[r]erin,  -nen,  f.  be- 
fordrare,  främjare,  gynnare,  beskyddare, 
t.  ex.  der  Künste. 

beforderlich,  a.  befrämjande,  fördelaktig,  gag- 
nelig,  gynnsam. 

befördern,  "  tr.  1.  befordra,  främja,  gynna; 
påskynda,  t.  ex.  eine  Lehre,  die  Genesung. 
2.  befordra,  fortskaffa,  frakta,  t.  ex.  Rei- 
sende, Güter.  3.  befordra,  gifva  högre  be- 
fattning, t.  ex.  einen  Beamten.  Befördert 
icerden  :  få  befordran,  avancera. 

Beförderung,  -en,  f.  främjande,  befordrande, 
befordran,  -s...  Ex.  '^./gesQch,  -[e].s,  -e,  n.  an- 
sökan om  befordran.  '>^niittel,  -.<!,  -,  «.  fort- 
skaffningsmedel. 

befrachten,  '  tr.  befrakta,  lasta,  t.  ex.  einen 
Wagen,  ein  Schiff.  Befrachtung,  _/*. 

Befrachter,  -S,  -,  m.  handel.  afsändare  af  en  last. 

befragen,  *  I.  tr.  fråga,  tillfråga,  utfråga,  råd- 
fråga, jmdn  nach  ei.  um  ei.  über  el.  wegen 
etw.:  ngn  om  ngt.  II.  Sich  nach  ei.  um  etw. 
~  förfråga  sig,  höra  sig  för,  göra  sig  vin- 
derrättad  om  ngt.  Befragung,  /. 

befransen,  befrånzen,  '  tr.  förse  med  fransar, 
sätta  fransar  på. 

befreien,  *  tr.  och  .tich  ~  1.  befria,  frigöra, 
rädda,  låta  slippa,  t.  ez.jmdn,  sich,  etw.  von 
jmdm  el.  etw.,  von  einer  Strafe,  som  ännu  ej 
inirädt,  aus  einer  gefährlichen  Lage,  einer 
Gefahr,  der  Not,  der  I^eibeigenschaft,  hv.iri 

objektet  redan  befinner  sig.  2.  fritaga,  frikalla,  t.  ex. 

jmdn,  sich  von  einer  Verpflichtung.  Be- 
freiung, /.  -s...  Ex.  ~kampf,  -[e].?,  -e  f,  ~krieg, 
"[«]•';  '^s  "*•  befrielsekrig,  frihetsstrid. 

Befreier,  -s,  -,  m.  befriare. 

befremden,  *  tr.  förefalla  främmande,  besyn- 
nerlig, underlig,  förvåna,  sätta  i  förundran, 
i  förvåning.  Befrémdung,  /. 


O    aal^nar  plur.    f  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  inlransilivt  ' 


h. 


efremdlich 


101 


beglasen 


befremdlich,  a.  sällsam,  nuderlig,  öfverraskan- 

dc. 

befreunden,  *  I.  (»•.  1.  Jmdn  mit  jmdm  ~  göra 
ngn  till  ngns  vän,  närma  ngn  till  ngn,  be- 
frynda.  Ein  Befreundeter :  en  vän,  en  släg- 
ting.  2.  Jmdn,  sich  mit  ctw.  ~  göra  ngn, 
sig  förtrogen  med  ngt,  t.  ex.  mit  einem  Ge- 
danken. II.  Sich  '\j  1.  Sich  mit  jmdm  ~ 
blifva  vän,  befrynda  sig  med  ngn.  2.  se  /,  2. 
Befreundung,  /. 

befriedigen,  *  tr.  1.  tillfredsställa.  Befriedigt 
werden:  blifva  tillfreds,  belåten,  nöjd.  2. 
stilla,  lugna,  mätta,  släcka,  bilägga,  t.  ex. 
seinen  Rachedurst,  sein  Gewissen,  seinen 
Uunger,  eine  Begierde,  einen  Zwist.  Befrie- 
digung, /. 

befrieren,  *  itr.  s.  öfverdragas  af  frost,  af  is. 

befruchten,  *  tr.  befrukta,  göra  fruktbar,  frukt- 
bärande. Befruchtung,/,  -s...  ex.  ~organe,  n. 
plur.  bot.  befruktningsdelar. 

Befruchter,  -s,  -,  m.  person  som  gör  ngt  frukt- 
bart, fruktbärande,  i  sht  biidi. 

befugen,  *  tr.  berättiga,  bemyndiga,  befull- 
mäktiga.  Befugt:  befogad;  kompetent. 

Befägnis[s],  -se,f.  befogenhet,  berättigande, 
kompetens,  myndighet. 

befijhien,  *  tr.  känna  på,  taga  på.  Befijhiung,/. 

Befund,  -[e]*-.  O,  m.  1.  befinnande,  tillstånd, 
läge.  2.  godtfinnande.  -schein,  -[e]s,  -e,  -Zet- 
tel, -s,  -,  m.  intyg  om  en  saks  ei.  en  persons 
tillstånd,  befinnande. 

befiirchen,  *  tr.  fåra. 

befijrchten,  *  tr.  frukta  att  ngt  skaii  inträffa,  hysa 
farhogor  för.  Das  Schlimmste  ist  zu  ~  mau 
har  att  frukta  det  värsta,  måste  vara  be- 
redd på  allt.  Befürchtung,  /. 

befürworten,  *  tr.  förorda,  lägga  sig  ut  för, 
rekommendera.  Befürwortung,  /. 

begaben,  *  tr.  begåfva,  utrusta.  Begabt  •  be- 
gåfvad,  intelligent. 

Begabung,   -en,  f.  1.   begåfvande;  donation. 

2.  begåfning,  anlag. 

begåffen,  *  tr.  gapa,  titta,  bliga  på.  Begäf- 
fung,  /. 

begatten,  *  sich  ~  para  sig.  Begattung,  /.  -s... 
E.x.  ~akt,  -[e].?,  -e,  m.  könsakt.  ~trieb,  -[e].s-, 
-c,  m.  könsdrift.  -v/Zeit,  -en,  f.  parningstid. 

begeben,  *  I.  tr.  1.  handei.  utsläppa  i  rörelsen, 
försälja.  2.  Ein  Mädchen  ~  bortgifta  en 
flicka.  II.  Sich  ~  1.  begifva  sig,  gå,  t.  ex. 
an  einen  Ort,  an  die  Arbeit,  auf  die  Flucht, 
in  Gefahr,  zu  Bett,  zur  Ruhe.  Sich  in  den 
Ehestand  ~  inträda  i  det  äkta  ståndet.  2. 
vani.  opers.  tilldraga  sig,  begifva  sig,  hända. 

3.  Sich  einer  Sache  ~  afstä  från,  uppgifva 
en  sak.  Begebung,  /. 

Begebenheit,   -<n,  f.   Begébnis[s],  -ses,  -se,  n. 

och  %  -se,  f.  tilldragelse,  händelse. 
begegnen,  *  itr.  a)  s.  1.  möta,  påträffa, /w^^?», 

einer  Sache  {%tr.:  jmdn,  etw.):  ngn,  ngt,  t.  ex. 

ich   bin   ihm  auf  der  Strasse  begegnet,  wir 


fsj  diesem  Worte  ei.  dies  Wort  begegnet  uns 
erst  bei  Lessing.  Sich  (dat.,  reoipr.)  ei.  einander 
"k/  mötas,  t.  ex.  auf  der  Strasse,  auf  der 
Lebensbahn,  in  einem  Wunsche.  2.  tillstöta, 
hända,  t.  ex.  mir  ist  ein  Unglück  begegnet. 
3.  uppföra  sig  mot,  t.  ex.  jmdm  höflich  ~  ; 
förefalla,  t.  ex.  der  Tod  begegnet  einem  fürch- 
terlich, b)  h.  4.  bemöta,  uppträda  mot,  be- 
kämpa, t.  ex.  einem  Fehler,  der  Verderbnis. 

Begégnis[s],  -ses,  -se,  n.  och  ^  se,  f  1.  möte, 
sammanträffande.  2.  tillstötande  händelse, 
tilldragelse. 

Begegnung,  -en,  f.  1.  =  Begegnis.  2.  bemö- 
tande, uppförande. 

begehen,  *  tr.  1.  beträda,  gå  på,  trampa,  t.  ex. 
einen  Weg.  2.  gå  öfver;  inspektera,  vitja, 
t.  ex.  das  Feld,  die  Dohnen:  fogelsnarorna. 
3.  begå,  föröfva,  göra  sig  skyldig  till,  t.  ex. 
Sünden,  Dummheiten.  4.  begå,  fira,  utföra 
högtidliga  handlingar,  t.  ex.  ein  Fest,  eine  Cere- 
monie.  Begehung,  f. 

Begéhr,  -[e]s,  -e,  m.  och  «.  1.  begär,  fordran. 
2.  längtan,  åstundan,  önskan. 

begehren,  *  I.  tr.  1.  begära,  fordra.  2.  åstund:i, 
önska,  hafva  lust  till.  II.  itr.  h.  Nach  etw. 

(i    högtidl.  sprik  afv.  med  gen.,  t.  ex.  des   Weins)  '\j 

längta  efter,  åstunda  ngt.   Begéhrung, ./". 

begéhrens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  önskvärd. 

begehrlich,  «.  1.  begärlig,  eftersökt.  2.  lysten. 

Begehrlichkeit,  O,/,  begärlighet. 

begeifern,  *  tr.  spotta  på,  dregla  på;  inidi.  för- 
tala. 

begeistern,  *  I.  tr.  Hiva,  besjäla,  hänföra,  hän- 
rycka,  inspirera.  II.  Sich  ~  hänföras,  hän- 
ryckas,  inspireras. 

Begeisterung,  -en,  f.  hänförelse,  entusiasm, 
inspiration,  -s...  Ex.  ^voll,  a.  hänförd,  hän- 
ryckt. 

Begier,  O,  /.  häftigt  begär,  lusta,  lidelse. 

Begierde,  -n,  f.  begär,  begärelse,  lusta,  åtrå, 
lystnad,  lidelse. 

begierig,  a.  begärlig,  ifrig,  nyfiken. 

begiessen,  *  I.  tr.  begjuta,  hälla  på,  öfver. 
Jmdn,  etw.  mit  kaltem  Wasser  ~  hälla,  slå 
kallt  vatten  öfver  ngn,  ngt.  Blumen  ~  vatt- 
na blommor.  II.  Sich  ~  hälla,  slå  på  sig. 
Begiessung,  /. 

Beginn,  -[e]s,  O,  m.  början,  begynnelse. 

1.  beginnen,  begann,  begönne  ci.  t  begänne,  be- 
gonnen, beginn\ß\,  *  tr.  s.amt  itr.  h.  och  %  s. 
1.  begynna,  börja.  2.  företaga.  Was  will.tt 
du  damit  ~.^  hvad  vill  du  göra  därmed?  ci. 
hvad  skall  du  ha  det  till? 

2.  Beginnen,  -s,  -,  n.   1.  början.  2.  företag. 
Beginner,  -.•;,  -,  m.  person  som  börjar  ngt. 
begipsen,  *  tr.  gipsa. 

begittern,  *  tr.  förse  med  galler,  förgallra. 
beglänzen,    *    tr.    1.  beglänsa,   stråla  öfver, 

skina    på.     2.    öfverdraga   med   glänsande 

färger.  Beglanzung,/. 
beglåsen,  *  tr.  glasera.  Begläsung,  /. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr'ik.    % 


ukligt.    0  teknisk  term.    ■!<  sjoterm.    vU  militi 


beglaub  [ig]  en 


beglåub[ig]en,  *  tr.  1.  göra  trolig,  intyga,  be- 
vittna, vidimera,  t.  ex.  eine  Unterschrift, 
eine  Abschrift.  Etzo.  durch  Zeugen  ~  styrka 
ngt  med  vittnen.  2.  aclvreditera,  t.  ex.  einen 
Gesandten. 

Beglåub[ig]ung,  -en,  f.  intygande,  bekräftelse, 
intyg,  vidimering,  legitimering.  -S...  Ex. 
~bVief,  ~schein,  -[e]s,  -e,  m.  ^schreiben,  -.s-, 
-,  71.  kreditiv,  t.  ex.  eines  Gesandten. 

Begleit...  ex  -adresse,  -n,f.  adresskort.  -brief, 
-[e]s,  -e,  m.  adressbref,  som  mearaijer  paket. 
-schein,  -\e\s,  -e,  m.  -schreiben,  -s,  -,  n.  handei 
fraktsedel,  konnossement.  -Stimme,  -n,  f. 
andra  stämman. 

begleiten,  *  tr.  ledsaga,  följa.,  X  eskortera; 
mna.  ackompanjera. 

Begleiter,  -s,  -,  ?».  ~in,  -nen.  f.  ledsagare, 
ledsagerska,  följeslagare,  följeslagerska, 
kamrat. 

Begleiterschaft,  O,  /.  följe. 

Begleitung,  -en,  f.  1.  ledsagande;  mm.  ackom- 
panjemang. 2.  sällskap,  följe.  In  ~?v)h, .- 
1  sällskap  med,  följd  af.  -s...Ex.~mannschaft, 
■en,  f  följe,  "k  eskort.  ~schiff,  -[e'js,  -e,  n. 
4»  konvojskepp.  Jfr  Bee/Jeit... 

begliicken,  *  tr.  lyckliggöra.  Begliirkt:  lyck- 
liggjord,  lycklig.  Beglückung,,/". 

Beglijcker,  -.<;,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  lyckliggörarc, 
välgörare. 

Beglücktheit.  0.  /'.  lyckliggjordt  tillstånd, 
lyc.-ka. 

beglückwünschen,  '  tr.  lyckönska.  Beglückwün- 
schung, /. 

begnåd[igieH,  '  tr.  1.  (v:.ni.  .^stafv.)  benåda,  visa 
nåd,  vara  nådig  mot.  2.  (vani.  4-stafv.)  benåda 
(i:\ta  nW  g&  för  ratt),  gifva  amnesti. 

Begnadigung,  -ch,/'.  benådning,  nåd,  amnesti. 
-s...  Ex.  '^gesQch,  -[e].';,  -e,  n.  nädeansökan. 
'v/recht,  -[öjs,  O,  n.  benådningsrätt. 

begnügen,  *  I.  tr.  t  tillfredsställa.  Begnügt: 
tillfreds,  belåten.  II.  Sich  ~  mit  ei.  an  etic: 
nöja  sig,  vara  nöjd,  tillfreds  med  ngt.  ySich 
mitjsx.  an  etw.  ~  lassen  :  låta  sig  nöja  med  ngt. 

begnugsäm,  a.  förnöjsam. 

Begonie,  -n,f.  hot.  begonia. 

begraben,  *  tr.  begrafva,  jorda,  afv.  biidi.  ords^r. 
F  da  liegt  der  Hund  ^  det  är  just  knuten, 
svårigheten. 

Begräbnis[s],  (afv.  med  kort,  ä),  -s(s,  -se,  «.  1. 
begrafning.  2.  grift,  grafkor.  -feier,  -n,f. 
graföl,  begrafning.  -gebühr,  -ew,/.  likstol. 
-kosten,  plur.  begrafningskostnader.  -platz, 
-e.s-,  -e  t)  '«•  begrafningsplats,  kyrkogård. 
-schmaus,  -es,  -e  f,  m.  graföl.  -statte,  -n,  f. 
grafplats. 

begrasen,  *  I.  tr.  1.  öfverdtaga  mod  gräs. 
Begrast:  gräsbeväxt.  2.  afbeta.  II.  Sieh  ~ 
blifva  grä.sbeväxt.  Begräsung,  /. 

begreifbar,  a.  begriplig. 

begreifen,  '  I.  tr.  1.  taga  på,  känna  på.  2. 
omfatta,  inneslirta.  3.  begripa,  förstå,  npp- 


102 


begütigen 


fatta.  Das  ist  nicht  zu  ~  det  är  obegripligt. 
Äfv.  utan  obj.,  t.  ex.  schwer  ~  hafva  svårt  för 
att  fatta,  ringa  uppfattningsförmåga.  4.  In 
etw.  (en  handling  el.  ett  tuistind)  begriffen  sein: 
hålla  på  med,  vara  inbegripen  i  ngt.  II. 
Sich  ~  begripas,  förstås.  Bas  begreift  sich 
leicht:  det  är  lätt  att  förstå.  III.  itr.  h.  se 
/,  .?.  Begréifung, ,/". 

begreiflich,  a.  begriplig,  fattlig. 

begreiflicherweise,  adv.  såsom  man  lätt  kan 
förstå,  naturligtvis. 

Begréifiichkeit,  O,  /.  begriplighet. 

begrenzen,  "  tr.  begränsa,  sätta  en  gräns  för, 
inskränka.   Begrenzung,  /. 

Begrenztheit,  -en,  f.  begränsadt  tillstånd,  in- 
skränkthet. 

Begriff,  -\e\s,  -e,  m.  1.  begrepp,  föreställning. 
Das  geht  über  alle  ~e.-  det  är  alldeles  ofatt- 
ligt. 2.  begripande,  förstånd.  3.  Im  ~t 
sein  el.  stehen,  etw.  zu  thun:  vara,  stå  i  be- 
grepp att  göra  ngt.  -S...  Ex.  ~ähnlichkeit, 
-en,  f.  bcgreppsförvandtskap,  liktydighet. 
'v.bestimmung,  -en,  f.  begreppsbestämning, 
definition.  ~gemäss,  ~mässig,  a.  begrepps- 
mässig.  ~verwirrung,  -en,  f.  begreppsför- 
virring. 

begrifflich,  a.  begreppsmässig. 

begründen,  *  I.  tr.  1.  grunda,  lägga  grund  till, 
grundlägga,  stifta,  t.  ex.  eiti  Gebäude,  ein 
Geschäft,  sein  Glück,  ein  philosophisches 
System.  2.  gifva  en  fast,  en  säker  ställning 
åt,  t.  ex.  der  Vater  begründet  den  Sohn.  3. 
göra  säker,  hemmastadd,  t.  ex.  jmdn  in  ei- 
ner Wissenschaft.  Begründet  werden:  blifva 
hemmastadd.  4.  gifva  skäl  för,  med  bevis 
stödja,  motivera,  t.  ex.  einen  Antrag.  Be- 
gründete Ansprüche:  rättmätiga  anspråk. 
II.  Sich  ~  göra  sig,  blifva  hemmastadd, 
jfr  1,  .?.  Begründung,  /. 

Begründer,  -.s  -,  m.  -x.in,  -ncn,f.  grundläggare, 
stiftare. 

begrünen,  '  I.  tr.  bekläda  med  grönska.  II. 
itr.  s.  oci.  sifii  ~  blifva  grön,  börja  grönska. 

begriissen,  '  tr.  hälsa,  hälsa  på. 

Begrüssung,  -en,  f.  hälsning,  hogticjiigt  motta- 
gande. 

begucken,  '  tr.  F  titta  på,  nyfiket  betrakta. 

begünstigen,  *  tr.  gynna,  främja,  befordra,  un- 
derstödja. Der  Begünstigte:  den  gynnade, 
gunstlingen. 

Begünstiger,  -.<;,  -,  m.  gynnare,  beskyddare. 

Begünstigung,  -en,  f.  gynnande,  ynnest,  för- 
mon. 

begürten,  '  ir.  omgjorda. 

Beguss,  -es,  -e  f.  m.  begjutning. 

begutachten,  '  tr.  utlåta  sig  om.  Begutach- 
tung, /'. 

begütern,  '  tr.  begåfva  med  gods,  med  ägo- 
delar. Begütert:  a)  ägande  fastighet,  b)  väl- 
mående, förmögen. 

begütigen,  *  tr.  blidka,  göra  god  igen. 


O    sakc 


plu 


t  har 


tr. 


asitivt,    itT,  intransit 


h.  har  haben. 


har  sein  till  hjälpverb. 


behaaren 


103 


behindern 


behåaren,    *   sich   f\i   få  hår.  Behaart:  hårig. 

Behaarung,  /. 
beheben,  *  sich  ~  (hruki.  biott  i  inr.)  uppföra  sig. 

behäbig,    a.     1.    om  saker  bekväm.    2.  om  personer: 

välmående,  Bom  befinner  sig  väl. 
Behåbigheit,  -en,  f.  1.  om  saner:  bekvämlighet. 

2.  om  personer:  välbefinnande,  välmåga. 
behacken,    *    tr.    \.   ©  tillyxa,  afskräda,  t.  ev. 

Holz;   kvista,  t.  ex.  Bäume.   2.  åkerbr.  hacka 

upp,  luckra.  Behåckung,  /. 

behåften,  *  tr.  vanl.  blott  i  part.  perf.:  mit  (cl.  %  VOn) 

etw.  behaftet  sein :  vara  behäftad  med  ngt. 
behågeln,  *  tr.  hagla  på. 

1.  behagen,  *  itv.  ä.  behaga,  falla  i  smaken.  Wie 
behagt  Ihnen  das?  hvad  tycker  ni  om  det? 

2.  Behagen,  -s,  O,  n.  1.  behag,  nöje.  ~  an  etw. 
(dat.)  ßnden:  finna  behag  i,  tycka  om  ngt. 
2.  behag,  godtycke,  smak,  t.  ex.  nach  seinem 
~  leben. 

behaglich,  a.  behaglig,  angenäm.  Machen  Sie 
sieh's  ~ .'  var  obesvärad !  var  hemmastadd ! 

Behaglichkeit,  -en,  f.  behaglighet,  behag,  tref- 
lighet,  bekvämlighet. 

behålftern,  *  tr.  sätta  grimma  på. 

behältbär,  n.  som  kan  1.  behällas,  2.  ihog- 
kommas. 

behalten,  *  tr.  1.  behålla,  bibehålla,  gömma, 
t.  ex.  etw.  für  sich,  etto.  axf  Lager,  seinen 
Wert.  Übrig  ~  hafva,  hålla  kvar.  Behalte 
mich  lieb!  glöm  ej  bort  mig!  Jmdn,  etw. 
im  Gedächtnis,  im  Andenken  ^  minnas, 
ihogkomma  ngn,  ngt.  Wohl  ~  (part. perf.):  väl- 
behållen.  Jmdm  eine  Sünde  ~  tillräkna  ngn 
en  synd.  2.  behålla  1  minnet,  minnas,  ihog- 
komma. Wohl  zu  ~  väl  att  märka. 

Behälter,  -s,  -,  m.  reservoar,  förvaringskärl. 

Behåltnis[s],  -ses,  -se,  n.  förvaringsrum,  för- 
varingsställe,  förvaringskärl. 

behåmmern,  *  tr.  hamra  på. 

behandeln,  *  tr.  1.  bearbeta,  t.  ex.  den  Tei;/. 
2.  behandla,  afhandla,  handla  om,  t.  ex.  dies 
Buch  behandelt  einen  interessanten  Gegen- 
stand. 3.  behandla,  bemöta,  t.  ex.  jmdn  gut, 
als  Freund  ~.  4.  köpslå  om.  Behandlung, y. 
-S...  Ex.  ~ärt,  -en,  f.  behandlingssätt. 

behandigen,  *  tr.  lemna  i  handom,  öfverlem- 
na.  Behandigung, ,/'. 

Behandler,  -.<;,  -,  m.  person  som  behandlar  m. 
m.  se  behandeln. 

behåndschuhen,  *  tr.  förse  med,  ikläda  han- 
skar. 

Behäng,  -[e]s,  -e  t,  "'■  ngt  som  är  hängdt  på 
ngt  annat,  beklädning. 

behängen,  t  behängen,  '  I.  tr.  behänga,  hänga 
på,  öfver,  bekläda.  II.  Sich  ~  mit  etw.:  a) 
hänga  på  sig  ngt,  b)  F  åtaga  sig,  lassa  på 
sig  ngt.  Behängung,  f. 

behårken,  *  tr.  kratta. 

behärnischen,  *  tr.  och  sich  ~  kläda  (sig)  i 
harnesk. 

beharren,  *  itr.  h.  och  s.  framhärda.    Auf  ettv. 


(dat.)  ~  yrka  på  ngt,  ej  uppgifva,  ej  afstå 
från  ngt.  Auf  ei.  bei  etw.  ~  vidblifva,  stå 
fast  vid,  framhärda  i  ngt.  Auf  seinem  Sinn 
~  envisas.  Beharrung,/. 

beharrlich,  a.  ihärdig,  uthållig,  trägen,  stånd- 
aktig. 

Beharrlichkeit,  O,  /.  ihärdighet,  ståndaktig- 
het. 

behärzen,  *  tr.  hartsa. 

behäuben,  *  tr.  sätta  hnfva  ei.  mössa  på. 

behauchen,  *  ir.  andas  på.  Behauchung,/. 

behauen,  *  tr.  behugga,  tillhugga,  tillyxa,  grof- 

hugga    med    yxa    cl.    majsel,    t.  ex.    Hoh,  Steine. 

Einen  Baum  ~  ei.  einem  Baume  die  Åste  ~ 
kvista  ett  träd.  Behauung,  /. 

behäufe[l]n,  *  tr.  kupa,  t.  ex.  Bäume,  Kartof- 
feln. 

behaupten,  *  I.  tr.  1.  behålla,  ej  öfvergifva, 
förfäkta,  upprätthålla,  t.  ex.  das  Feld,  seine 
Meinung,  seinen  Rang.  2.  påstå,  försäkra. 
Gram.  ~rfer  Satz:  påståendesats.  II.  Sich  ~ 
1.  hålla  sig  kvar,  bibehålla  sig,  t.  ex.  in  sei- 
ner Stellung.  2.  hålla  i  sig,  t.  ex.  handel,  die 
Kurse  ~  sich. 

Behauptung,  -en,  f.  1.  behållande,  förfäk- 
tande, försvar.  2.  påstående. 

behausen,  *  tr.  hysa,  härbärgera. 

Behausung,  -en,  f.  1.  hysande,  härbärgerande. 
2.bostad. 

behauten,  *  ^7-.  kläda  med  skinn. 

Behelf,  -\_e'\s,  -e,  m.  nödhjälp,  tillflykt,  utväg, 
undflykt. 

behéifen,  *  sich  ~  hjälpa  sig,  reda  sig,  draga 
sig  fram.  jfr  heholfen. 

behelligen,  *  tr.  heBYäva.,  Jmdn  mit  etw.:  ngn 
med  not.   Behelligung, /. 

behéimen,  *  tr.  sätta  hjälm  på. 

behénd[e],  a.  behändig,  flink,  skicklig. 

Behendigkeit,  -en,  f  behändighet,  skicklig- 
het. 

beherbergen,  *  tr.  härbärgera,  hysa.  Beher- 
bergung, /. 

beherrschen,  *  I.  tr.  1.  beherska,  herska  öf- 
ver, t.  ex.  ein  Volk,  seine  Leidenschaften, 
seinen  Gegenstand:  sitt  ämne.  2.  beherska, 
dominera,  t.  ex.  dieser  Hügel  beherrscht  die 
Ebene.  II.  Sich  -x/  beherska  sig,  styra  sig. 
Beherrschung,/. 

Beherrscher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  beherskare, 
beherskarinna,  herre. 

beherzigen,  *  tr.  behjärta,  lägga  på  hjärtat. 
Jfr  beherzt.  Beherzigung,/,  -s...  =  töij. 

behérzigens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  behjär- 
tansvärd. 

beherzt,  a.  behjärtad,  modig,  oförfärad. 

Beherztheit,  0,/.  mod,  djärfhet. 

behexen,  *  tr.  förtrolla,  förhäxa;  dåra,  bedåra. 
Behexung,/. 

behilflich  sc  behülflich. 

behindern,  '  tr.  förhindra,  hindra.  Behinde- 
rung, /. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr.lk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    i*  sjuterm.    X  militärisk 


behobeln 


104 


Beierbe 


behobeln,  *  tr.  afhyfla. 

behöhnlächeln,  '  tr.  hånskratta  åt. 

beholfen,  a.  rådig,  händig,  skicklig. 

beholzen,  *  I.  tr.  skog.  1.  befordra  växtligheten 
i  en  skog.  2.  afverka,  fälla  träd  i  en  skog.  II. 
Sich'^  1.  om  träd:  tillväxa,  sätta  ved.  2.  blifva 
beväxt  med  träd,  med  skog.   Beheizung,  /. 

behorchen,  *  tr.  rorstuiot  lyssna  på,  lyssnande 
utforska. 

BehSrde,  -n,  f.  myndighet,  ämbetsverk,  t.  ex. 
die  zxi?.låndi(je  ~  vederbörande  myndighet. 
Åls  letzte  ~  entscheiden:  afgöra  i  sista  in- 
stans. 

behörig,  a.  behörig. 

Behuf,  -[e]s,  -e,  m.  1.  behof.  Zum  ~f('l;  vid 
påkommande  behof.  2.  gagn.  fordel.  3.  än- 
damål, syfte,  t.  ex.  zu  verschiedenen  ~eft 
dienen. 

behufs,  prep.  med  gen.  vid  behof  af. 

behufl,  a.  försedd  med  hof(var). 

behulflich,  a.  behjälplig.  Jmdm  bei  etw.  ~ 
sein:  hjälpa  ngn  med  ngt.  .Jmdm  zu  etw.  ~ 
sein:  förhjälpa  ngn  till  ngt. 

behüten,  '  tr.  1.  Ein  Feld,  eine  Wiese  ~  vakta 
boskap  på  en  åker,  en  äng.  2.  beskydda, 
bevaka,  hafva  i  sitt  hägn.  [Gott]  behüte, 
dass  ich  ...  Gud  bevare  mig  för  att  ... 
[Gott]  behüte!  Gud  bevars  väl!  kommer  ej 
i  fråga,  långt  därifrån!   Behiitung, /. 

behutsam,  a.  försigtig,  varsam. 

Behötsamkeit,  O,/,  försigtighet,  varsamhet. 

be\,I.  prep.  med  dat.  1.  vid,  a)  rum,  t.  ex.  die  Schlecht 
~  Leipzifj,  dicht  ~  der  Stadt,  ~  Ho  fe :  vid 
hofvet,  ~  jedem  Schritt;  b)  tid,  t.  ox.  ~  sei- 
ner    Abreise,  ~[m]   Nordiüind:  vid  nordlig 

vind,  ~m  ersten  Wink;  c)  beledsagande  om- 
ständigheter, tillstånd,  t.  ex.  ~  einem  Glase  Wein, 
'V/  der  Arbeit,  -n/  näherer  Erkundigung,  ~ 
Geldc  sein:  vara  vid  kassa,  ~  Geldstrafe: 
vid  vite,  ~  Lidit,  einer  Lampe  arbeiten,  ~ 
Verstände  sein :  vara  vid  sina  sinnens  fulla 
bruk,  ~  sich  selbst  denken;  d)  fö^säkring.^r, t. c.v. 
~  Gott!  ~  meiner  Seele!  2.  hos,  t.  ex.  ~ 
jmdm  trohnen,  im  Dienste  stehen  ;  ich  lese  '>./ 
Schiller,  dass  ...,  das  kommt  selten  '^  ihm 
vor;  'N/  uns  zu  Lande:  hos  oss,  i  vår  trakt. 
3.  med  sig,  i  sitt  suuskap,  t.  ex.  er  hatte  seinen 
Diener,  seinen,  Hund  ~  sich.  4.  Etw.  ~  sicli 
haben:  hafva  ngt  på  sig,  hafva  ngt  till- 
hands, t.  ex.  Geld,  einen  Stock;  Waffen  ~ 
sich  tragen.  5.  inför,  för,  t.  ex.  ~  jmdm 
Stunden  haben:  taga  lektioner  för  ngn,  ~ 
diesem  Lehrer  lernt  man  viel.  6.  med,  a)  = 
pi  grund  af,  t.  ex.  ~  Seiner  Schüchternheit 
kann  icli  mir  sein  Betragen  wolil  erklären ; 
b)  =  i  trots  af,  t.  ex.  »n/  all  Seiner  Klugheit  ist 
er  betrogen  worden.  7.  (särskilda  faii).  Etw.  ~ 
der  Hand  haben:  hafva  ngt  tillhands.  Er 
dient  ~  den  Husaren :  han  är  vid  ett  husar- 
regimente,  är  husar.  ~  Gott  ist  alles  mög- 
lich:   för  Gud  är  allting  möjligt.  ~  seinen 


Lebzeiten:  under  sin  (hans)  lifstid.-x.  Tage: 
om  dagen,  vid  dager.  ~  hellem  Tage:  midt 
på  ljusa  dagen.  ~  Zeiten  :  i  tid,  i  rattan  tid. 
~  Appetit  sein:  hafva  aptit.  '^  Jahren  sein: 
vara  till  åren  kommen.  ~  Kraften  sein: 
vara  kry,  rask.  Mir  ist  nicht  wohl  ~  dieser 
Sache:  denna  sak  oroar  mig.  ~  diesen  Ver- 
ben steht  der  Konjunktiv :  dessa  verb  styra 
konjunktiven.  ~  weitem  nicht:  ej  på  långt 
när.  r^  weitem  reicher:  vida  rikare,  -t-  ~ 
dem  Winde  segeln :  segla  bidevind.  II.  adv. 

1.  rum.  intill,  invid,  t.  ex.  dickt  ~,  nahe  ~. 

2.  vid  tal:  inemot,  ungefär,  omkring,  t.  ex.  ~ 
vierhundert  Jahre. 


Anm.    Bei 


vidhäftande. 


plu 


Ir.  tra 


helan,  adv.  bredvid. 

beibehalten,  tr.  bibehålla.  Beibehaltung,,/'. 

beibinden,  tr.  vidhäfta,  binda  ihop,  binda  i 
ett  band. 

Beiblatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  bilaga,  äfv.  extranum- 
mer, t.  ex.  einer  Zeitung. 

beibringen,  tr.  1.  framskaffa,  anföra,  t.  ex.  Be- 
weise.  Gründe.  2.  Jmdm  etio.  ~  tillfoga,  Iji- 
bringa  ngn  ngt,  t.  ex.  eine  Niederlage,  ei- 
nen Verlust,  einen  Stoss,  Kenntnisse,  Be- 
griffe. Beibringung,  /". 

Beichtlle,  -en,f.  bikt,  skriftermål.  ~  ablegen: 
bikta,  l)ikta  sig.  Ziir  ~  gehen:  gå  till  skrift. 
-andacht,  -e;», /.  skriftermål,  -formel,-»,/. 
biktformulär,  syndabekännelse,  -geld,  -[e]s, 
-er,  n.  -groschen,  -s,  -,  m.  bikt-,  skriftpengar. 
-kind,  -[c].<!,  -er,  n.  bikt-,  skriftebarn.  -opfer, 
-.'S,  -,  n.  -Pfennig,  -[ejs,  -e,  m.  =  -geld.  -stuhl, 
-[e]s,  -e  t,  m.  biktstol,  -väter,  -s,  -f,  m.  bikt- 
fader. 

beichtllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  bikta,  bekänna, 
t.  ex.  seine  Sünden.  2.  .Imdn  ~  bikta,  skritta 
ngn,  mottaga  ngns  bikt.  II.  itr.  h.  bikta, 
skritta,  bikta  sig,  bei  jmdm:  för  ngn. 

Beicht[ig]er,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  bikt- 
fader. 2.  biktbarn. 

beide,  a.  l  sing,  ej  brukl.  i  nom.  mask.  och  fem.,  båda, 

bägge,  bäggedera,  t.  ex.  icli  habe  roten  und 
weissen  Wein,  r^n  von  vorzüglicher  Qualität. 
Wir  '^  vi  två.  Einer  von  ~ra.*  en  af  de  tvä, 
endera.  Keiner  von  ~w:  ingendera.  ~.<!; 
bäggedera,  båda  dclarne.  Das  Sakrament 
unter  ~r  Gestalt:  både  brödet  och  vinet. 
-r...  Ex.  ~seitig,  adj.  ömsesidig. 

beiderlei,  n.  oböji.  af  båda  slagen,  bådadera. 

beiderseits,  adv.  ömsesidigt,  på  ömse  sidor. 

beidrehen,  tr.  och  itr.  h.  i>  dräja  bi. 

beidrucken,  tr.  trycka  till,  bifoga.  Dem  Texte 
~  trycka  jämte,  vid  sidan  af  texten. 

beidrücken,  tr.  Sein  Siegel  ~  vidfoga  sitt  si- 
gill, sätta  sitt  sigill  inunder.  Beidriickung, 

beieinander,  ailr.  tillsammans. 
Beierbe,    -n,   -n,   m.   arfvinge  som  inträder  i 
annans  ställe. 

•ausitivt  verb.    II.  har  hälen,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


lern 


105 


Bein 


beierlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ringa,  klämta  gnm  att 

^l^  kittppen  mot  den  stillabllDgandc  klockan. 
Beiessen,  -S,  -,  n.  birätt,  som  Wriares  tlU  en  hufvu.i 

r;itt,  sisom  sallat,  sylt,  kompott. 

Beifall,  -\_e]s,  0,  ni.  bifall,  »^finden:  vinna  bi- 
fall, ha  framgång,  lyckas,  -geber,  -.•>•,  -,  m. 
person  som  ger  sitt  bifall  tillkänna,  -klat- 
schen, -s,  O,  n.  applåd.  Donnerndes  -v/  stor- 
mande applåd,  -klatscher,  -s,  -,  m.  person 
som  applåderar,  -s...  Ex.  ^bedürftig,  a.  som 
är  i  behof  af  bifall.  ~be2eigung,  ~bezeu- 
gung,  -en,f.  betygande  af  sitt  gillande,  bifall, 
applåd.  ~ruf,  -[e].«,  -e,  m.  bifallsrop,  bravo- 
rop.  ~wert[hj,  a.  värd  bifall,  värd  erkän- 
nande. 

beifallen,  iti:  s.  1.  Einer  (dnt.)  Sache  ~  sam- 
tycka, gifva  sitt  bifall  till  en  sak.  2.  Etw. 
fällt  jmdm  bei:  ngt  faller  ngn  in,  ngn  kom- 
mer att  tänka  på  ngt. 

beifällig,  a.  bifallande,  gynnsam. 

beifolgen,  itr.  s.  medfölja.  Vani.  blott  i  part.  ~f/: 
medföljande,  bifogad,  hosf oljande;  adv. 
härjämte,  härmed. 

beifügen,  tr.  bifoga,  tillägga.   Beifügung,  /. 

Beifüss,  -es,  O,  TO.  bot.  gråbo  (Artemisia). 

Beigabe,  -»,  J'.  hvad  som  gifves  på  köpet,  bi- 
laga. 

Beigang,  -[e]s,  -e  f,  m.  sidogång. 

beigeben,  I.  tr.  bifoga,  tillägga;  gifva  till 
biträde,  ställa  vid  sidan,  t.  ex.  jmdm  einen 
Gehülfen  ~.  II.  itr.  h.  F  nedsätta  sina  an- 
språk, taga  skeden  i  vackra  handen. 

beigehen,  itr.  s.  1.  =  heifolfjen.  2.  falla  in, 
t.  ex.  der  Gedanke  fjeht  mir  bei. 

Beigemach,  -[e]s,  -er  f,  n.  kabinett,  sidornm. 

Beigericht,  -[c].'?,  -e,  n.  =  Beiessen. 

Beigeruch,  -\_e]s,  -e  f,  m.  bilukt,  särskild  lukt. 

Beigeschmack,  -[e].s-,  O,  m.  bismak. 

beigesellen,  I.  tr.  gifva  till  sällskap,  till  bi- 
träde. II.  Sich  'V/  sluta  sig  till,  förena  sig 
med.  Beigesellung,  /. 

beihér,  ado.  1.  bredvid,  jämte.  2.  tillfälligt- 
vis, i  förbigående. 

Beihilfe  se  Beihülfe. 

beiholen,  tr.  4-  hala  an. 

Beihülfe,  -n.,f.  bistånd,  hjälp,  medverkan. 

beihUlflich,  a.  behjälplig,  medverkande. 

Beikanimer,  -re,  /.  sidorum. 

Beikirche,  -«, /.  annexkyrka,  kapell. 

Beiknecht,  -\_e\s,  -e,  m.  hjälpdräng. 

beikommen,   ilr.  s.   1.  komma  till,   tilläggas. 

2.  närma  sig,  komma  upp  emot,  blifva  lik. 

3.  ersätta,  t.  ex.  dem  Schaden,  dem  Verlust. 

4.  uppnå,  få  reda  på,  t.  ex.  einem  Geheim- 
nisse; komma  åt,  få  i  sitt  våld,  t.  n.  jmdm. 
mit  Schmeichelei,  mit  List  ~.  5.  Etw.  kommt 
mir  bei:  ngt  faller  mig  in. 

beikönnen,  itr.  h.  kunna  komma  åt. 

Beil,  -[e]s,  -e,  n.  bila,  yxa.  -brief,  -[c].?,  -e,  m. 
i  bilbref.  -eisen,  -s,  -,  n.  yxjärn  (järn  un  jx- 
smide),  -fertig,  a.  it  färdig  på  tacklingen  när. 


-förmig,  a.  yxformig.  -hieb,  -[e]s,  -e,  m.  yx- 
hugg. 

Beilade,  -«,,/*.  sidolåda,  mindre  låda. 

Beilage,  -»,./'.  1.  bifogande,  inneslutning,  t.  ex. 
eines  Briefes.  2.  bilaga,  bihang,  t.  ex.  einer 
Zeitung. 

Beilager,  -s,  -,  «.  biläger.  Das  'v  halten  ei. 
vollziehen :  fira  sitt  biläger. 

Beiläufer,  -s,  -,  m.  springpojke. 

beiläufig,  a.  tillfällig,  i  förbigående,  r^j  gesagt: 
inom  parentes,  apropå. 

beilegen,  I.  tr.  1.  tillägga,  bifoga,  t.  ex.  dem 
Briefe  eine  Rechnung.  2.  tillskrifva,  till- 
mäta, tilldela,  t.  ex.  diese  Schr-ift  wird  dem 
Aristoteles  beigelegt;  einer  Nachricht  kei- 
nen Wert,  jmdm  Lobsprüche  ~.  3.  bilägga, 
t.  ex.  einen  Zwist,  einen  Streit.  4.  A  die 
Segel  ~  refva  segeln.  Das  Schiß'  ~  lägga 
bi.  II.  itr.  h.  4;  lägga  bi.  Beilegung,  /. 

Beileid,  -[e]s,  0,  n.  medlidande,  deltagande. 
Jmdm  sein  ~  bezeigen:  betyga  ngn  sitt  del- 
tagande, -s...  Ex.  '^bezeigung,  '^bezeugung, 
-en,f.  sorgebetygelse.  ^schreiben,  -s,  -,  n. 
koudoleansbref. 

beiliegen,  itr.  h.  1.  ligga  bredvid,  vara  bifo- 
gad. 2.  Jmdm  'v.  hafva  köttsligt  umgänge 
med  ngn.  3.  4*  ligga  bi. 

beim,  s^mnmndragning  af  bei  dem. 

beimengen  =  beimischen. 

beimessen,  tr.  1.  =  beilegen  I,  2.  2.  Einer 
Sache  Glauben  ~  sätta  tro  till  en  sak.  Bei- 
messung,  /. 

beimischen,  tr.  iblanda,  tillsätta.  Einer  Sache 
etw.  ~  uppblanda  en  sak  med  ngt.  Beimi- 
schung, /. 

Bein,  -[e}s,  -e,  n.  ben,  a)  t  i  kroppen,  t.  ex.  bibi. 
~  von  meinem  /v/.  Durch  Mark  und  '\i  ge- 
hen: gå,  skära  genom  märg  och  ben.  Es 
friert  Stein  und  ~  ungef.  det  fryser  så  det 
smäller  i  knutarne;  b)  au  gä  med.  Das  dicke'^ 
tjockbenet.  Jmdm  ein  ~  stellen:  ställa,  slå 
krokben  för  ngn.  Biidi.  talesätt,  vani.  F:  etw.  ans 
~  binde  n:  lida  ngn  förlust  ci.  trösta  sig  öf- 
ver  ngn  liden  förlust;  aufdie'^e  bringen: 
sätta  i  rörelse;  ~e  haben:  vara  rask, 
flink;  das  hat  lange  ~e;  det  brådskar  icke; 
jmdm  auf  die  ~e  h  elfen:  hjälpa  ngn  på 
henen;  wieder  auf  die  ~e  kommen:  åter 
komma  upp  sig;  jmdm  ~e  machen:  på- 
skynda, sätta  lif  i  ngn ;  lange  ~e  machen : 
påskynda  sina  steg;  sich  auf  die  »^e  ma- 
chen: begifva  sig  åstad;  die  ~e  in  die  Hand 
nehmen :  lägga  benen  på  ryggen  ;  atf  den 
~ere  sein:  vara  på  benen,  vara  uppe;  gut 
auf  den  f^en  sein:  vara  rörlig,  kry,  rask; 
c)  pi  stolar,  bord  m.  m.  -ähnlich,  «.  1  fomi  af  ett 
ben.  -arbeiter,  -s,  -,  m.  bensvarfvare.  -asche, 
-n,f.  benaska.  -bruch,-[e].?,-et, "i-benbrott. 
-brüchig,  a.  som  har  brutit  ett  ben.  -drechs- 
ler  =  -arbeiter.  -fäule,  -fäulnis[sj.  O,/,  ben- 
röta,   -folter,  -re,  f.  spanska  stöflar  (ett  slags 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk 


•t-  sjOterm.    äS  militärisk 


beinah 


106 


beistehen 


tortyrredskap),  -fräss,  -es,  0,  m.  benröta,  -ge- 
schwulst,  -c  t,  /.  bensvuist.  -Harnisch,  -<-.•;, 
-e,  m.  benharnesk,  -haus,  -es,  -er  \,  n.  ben- 
hus, -kleider,  n.  plur.  benkläder,  -knopf, 
-[e]s,  -6  t,  w-  benknapp,  -los,  a.  a)  utan 
ben,  b)  benfri.  -riistung,  -en,f.  benharnesk. 
-schiene,  -»,/.  benskena,  -schraube,  -n,f. 
benskruf  tm  tortyr,  -schwingen,  -s,  O,  n.  ben- 
svängning, -stellen,  -s,  O,  ??.  krokben,  käring- 
knep.  -wa[a]re,  -n,  f.  handelsvara  af  ben. 
•weh,  -[e].9,  O,  n.  värk  i  benen,  -well,  -M.«, 
-e,  m.  och  n.  -würz.  O,  /.  bot.  benvälla,  vall- 
ört. 

beinah  (afv.  '"),  beinahe,  adv.  nästan,  närapå, 
nära.  Ich  wäre  ~  gefallen:  jag  hade  så  när 
fallit. 

Beinamefn],  -».«,  -«,  m.  binamn,  tillnamn;  ök- 
namn. 

beinern,  a.  af  bon,  ben-. 

beinicht,  a.  benig,  benart  ad. 

beinig,  a.  vaui.  i  sms.,  t.  ox.  ricr'^  fyrbent,  fyr- 
fotad,  med  fyra  ben. 

Beinling,  -[e].s-,  -e,  m.  ben  pii  «i  .uiumi.a  ci.  annan 

benbeklädnad. 

beiordnen,  tr.  1.  bifoga,  tillägga.  2.  ställa 
bredvid,  gifva  samma  ställning,  samordna. 
Beiordnung,/'. 

Beiorgel,  -«,./'.  positiv. 

beipacken,  tr.  lägga  in  i  samma  paket,  bi- 
foga. 

Beipferd,  -[«]«,  -e,  n.  löshäst. 

beipflichten,  itr.  h.  skänka  sitt  bifall,  biträda., 
sluta  sig  till.  Beipflichtung,  /'. 

Beiram,  -s,  O,  n.  och  m.  turkiska  påsken. 

Beirat[h],  -[pj.s-,  m.  1.  O,  råd,  godt  råd  i  nya 
förlägenhet.  2.  plur.  -C  f,  person  som  hjälper 
med  råd,  rädgifvare. 

beirat[h]en,  itr.  k.  bispringa  med  råd. 

beirren,  '  tr.  förvilla,  förvirra,  missloda. 

beisammen,  adv.  tillsammans. 

Beisass[e],  -en,  -en,  m.  1.  invånare  i  en  stad, 
som  ej  vunnit  burskap  där.  2.  torpare.  3. 
bisittare. 

Beisatz,  -es,  -e  f,  '"■■    1-  tillsats,   tillägg.    2. 

gram.  bisats. 

Beischiff,  -[c].^  -c,  n.  ■i-  1.  skepp.sbåt,  julle. 
2.  konvojskep]!. 

Beischlaf,  -[e]s,  O,  m.  samlag. 

beischlafen.  Ur.  h.  .Irndm  ~  sofva  Tiär,  hafva 
samlag  med  ngn. 

Beischläfer,  -.s,  -,  m.  ~in,  -nen,/.  1.  sängkam- 
rat. 2.  y.  mätress,  frilla.. 

Beischlag,  -fe].--,  -c  t,  »'•  lätt,  dålig  vara,  fusk, 
strunt. 

beischlagen,  beischliessen,  tr.  slå  in  tillsam- 
mans, i  .samma  omslag,  bifoga,  innesluta. 

Beischluss,  -e.s  -e  f,  m.  det  bifogade,  inne- 
slutna. 

Beischlüssel,  -x,  -,  m.  falsk  nyckel,  dyrk. 

beischreiben,  ^r.skrifva  bredvid,  i  marginalen, 
tillägga. 


Beischrift,  -en,  f.  tillägg,  anmärkning  i  margi- 
nalen. 

Beisein,  -s,  O,  n.  närvaro. 

beiséit[e],  beiséits,  adv.  afsides,  åsido.  Die 
Ehrfurcht  ~  setzen:  brista  i  vördnad.  ~ 
stehen:  hålla  sig  på  afstånd.  Scherz  ■%/ 
skämt  åsido.  -[e]...  Ex  ~legung,  ^Schaffung, 
O,  /.  aflägenande.  ~setzung,  O,  f.  åsidosät- 
tande. 

beisenden,  tr.  skicka  med,  på  samma  gång, 
bifoga. 

beisetzen,  tr.  1.  sätta  till,  bifoga,  t.  ex.  ein 
Wort.  2.  sätta  på  ciden,  t.  ck.  einen  Top/.  3. 
i.  sätta  till,  t.  CS.  alle  Segel.  4.  bisätta*  t.  ex. 
den  Leichnam.   Beisetzung,  f. 

Beisitz,  -es,  -e,  m.  deltagande  i  en  (domstols-) 

session  i  egenskap  af  bisittare. 

beisitzen,  itr.  h.  \  egenskap  af  bisittare  närvara  vid, 
t.  ex.  einem  Prozesse. 

Beisitzer,  -s,  -,  m.  bisittare. 

beispannen,  /?•.  spänna  tillsammans,  ihop  med. 

Beispiel,  -[e],s  -e,  n.  exempel;  föredöme,  före- 
syn. Zum  ~  (vani.  fisrk.  z.  B.):  till  exempel 
(t.  ex.).  Als  r^  aufgestellt  werden:  tjäna  till 
exempel,  till  föredöme.  Ein  ~  an  jmdm 
nehmen:  taga  ngn  till  exempel,  till  före- 
bild. ~e  geben  el.  anführen:  anföra  exem- 
pel. Ohne  ~  exempellös,  -los,  a.  exempel- 
lös, -[sjweise,  adv.  exempelvis,  till  exem- 
pel. 

Beispiellösigkeit,  -en,f.  oförliknelighet,  utom- 
ordentlighet. ovanlighet. 

beispringen,  itr.  s.  bispringa,  jwtZm  .•  ngn. 

Beiss...  Ex  -korb,  -[e]s,-e  f,'«-  munkorg,  -zahn, 
-[e]s,  -c  t,  '"•  framtand.  -zange,  -n,f.  knip- 
tång. 

beissen,  l)eiss[es]t, hiss, bisse, gebissen, beissle], 
tr.  och  itr.  h.  1.  bita,  bitas,  t.  ex.  der  Hund 
beisst,  beisst  jmdn,  nach  jmdm,  um  sich, 
jmdn  cl.  jmdm  in  den  Finger.  Sich  auf  die. 
Zunge  ~  bita  sig  i  tungan.  Biidi.  ins  Gras 
~  bita  i  gräset;  den  Ärger  in  sich  ^  svälja 
förtreten.  2.  om  skarpa  saker:  Svida,  t.  ex.  eine 
Speise  beisst  im  Halse,  der  Rauch  beisst 
mir  die  fei.  mich  in  den)  Augen,  der  Pfeffer 
beisst  auf  der  Zunge.  3.  biidi.  plåga,  gnaga, 
tära  på,  t.  ex.  die  Sünden  ^  das  Hers.  4. 
biidi.  bita,  skarpt  angripa,  gifva  hugg  åt. 
r^der  Spott:  bitande  hån. 

Beisser,  -s,  -,  m.  1.  en  som  biter,  bites;  hiwi. 
en  bitande,  skarp  person.  2.  barnspr.  '^chen: 
tand. 

beissig,  a.  fallen  för  att  bitas. 

Beistand,  -[c].?,  m.  1.  O,  bistånd,  hjälp,  stöd. 
Jmdm  ~  leisten:  bistå  ngn.  2.  med  piur.  -e  t, 
biträde,  assistent.  -S...  Ex.  ~gelder,  n.  plur. 
subsidier. 

beistecken,  tr.  1.  Ef  v.  ~  stoppa  på  sig  ngt. 
Jmdm  etu\  'n/  stoppa  på  ngn  ngt.  2.  sätta 
i  kurran,  häkta. 

beistehen,  itr.  h.  och  t  s.  1.  Jmdm  ~  bistå. 


O 


t  har 


vt   verb.    h.  har  haben,    S.  h.ir  sein  till   hjälpverb. 


Uoisteuer 


107 


Bekehrung 


hjiilpa,  hålla  med  ngn.  2.  -t-  alle  Segel  ~ 
lasse?) :  gå  för  fulla  segel. 

Beisteuer,  -'/,./'.  bidrag  i  sht  i  pengar. 

beisteuern,  itr.  k.  bidraga,  lenma  bidrag. 

beistimmen,  ifr.  h.  Einer  (dat.)  Sache  ~  sam- 
tycka lill,  in.-^tämma  i  en  sak.  Beistim- 
mung, ./'. 

Beistimmer,  -.<,  -,  m.  person  som  samtycker. 

Beitasche,  -n,/.  mindre  ficka. 

Beitisch,  -c.<,  -e,  m.  mindre  bord. 

Beitrag,  -[/J.s  -e  t,  »i-  bidrag,  -s...  ex.  ~ein- 
Zahlung,  -en,  f.  inbetalning  af  bidrag. 
~pflichtig,  a.  skyldig  att  bidraga. 

beitragen,  tr.  och  itr.  h.  bidraga. 

beitreiben,  tv.  indrifva,  t.  ex.  Abgaben.  Beitrei- 
bung, /. 

beitreten,  Hr.  .«.  1.  Jmdm  ~  sluta  sig  till,  för- 
ena sig  med  ngn.  Den  Ansichten  jmds  ~ 
biträda  ngns  åsigter.  2.  Einer  Gesellschaft 
~  inträda  i  ett  sällskap. 

Beitritt,  -[e^s,  -e,  m.  1.  öfvergång,  anslutande, 
t.  ex.  zu  einer  Partei,  zu  einer  Meinung.  2. 
inträde,  intagning,  [zii]  einer  Gesellschaft: 
1  ett  sällskap. 

Beivormund,  -{e\s,  -e  ci.  -er  f,  m.  medförmyn- 
dare. 

Beiwagen,  -s,  -[f],  m.  extravagn  i  sht  tm  post- 

Beiweg,  -[e].s  -e,  m.  biväg,  pidoväg. 

Beiwerk,  -[ejs,  -e,  Beiwesen,  -s,  -,  n.  bihang, 
biomständighet,  bisak. 

beiwohnen,  itr.  h.  1.  närvara,  einem  Vorgange: 
vid  en  tilldragelse.  2. Einem  Weibe  ~  hafva 
köttsligt  umgänge  med  en  kvinna.  3.  innebo, 
t.  ex.  die  jmdm  r^de  Kraft:  den  hos  ngn  in- 
neboende kraften.  Beiwohnung, ,/'. 

Beiwort,  -[e]s,  -er  f,  n.  biord;  adjektiv;  pre- 
dikat; epitet,  titel. 

beiwörtlich,  a.  adjektiv. 

Beiz...  Ex.  -brühe,  -«, ./".  O  beta,  betning,  frä- 
tande vätska,  -hund,  -[e^s,  -e,  m,.  jag.  spår- 
hund. -Itraft,  -c  t,/.  ^  betningskraft,  -mei- 
sten, -s,  -,  ni.  jag.  anförare  för  en  jagt  med 
jagtfalkar.  -mittel,  -s,  -,  n.  0  betningsmedel, 
frätande  medel,   -wasser,  -s,  -,  n.  =  -brühe. 

beizählen,  tr.  räkna  till,  ibland,  ihop  med, 
t.  ex.  dies  Werk  ist  Übellhaten  beizuzählen : 
denna  gärning  bör  räknas  till  illgärningar. 

Beize,  -«,  f.  1.  ^  beta,  betande,  betning.  2. 
(salt)lake.  3.  jag.  jagt  med  jagtfalkar. 

Beizeichen,  -.<!,  -,  n.  bitecken;  mus.  förtecken; 
kontramärke. 

beizeichnen,  tr.  rita,  teckna,  anteckna,  an- 
märka bredvid,  i  marginalen. 

beizéit[en],  ade.  1.  i  rattan  tid.  2.  tidigt. 

beizen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  1.  ^  beta,  etsa; 
betsa,  t.  ex.  Felle,  Metall,  Holz.  2.  lägga  i 
skarp  lake.  3.  jag.  a)  locka  med  bete,  b)  jaga 
med  jagtfalkar.   Beizung, /. 

Beizer,  -s,  -,  m.  person  som  betar  m.  m.,  se 
heizen. 


I,  *  tr.  1.  jäg.  ein  Revier  ~  jaga  på,  af- 
jaga  ett  jagtområde.  2.  i^  ein  Schiff  ~ 
sätta  efter  och  uppni  ett  fartyg. 

bejahen,  *  tr.  bejaka,  jaka  till,  säga  ja  till. 

bejährt,  a.  ålderstigen,  till  åren  kommen. 

Bejåhrtheit,  O,/,  ålder, framskriden,  hög  ålder. 

Bejahung,  -en,  f.  jakande.  -s...  Ex.  ~fall,  -[e]s, 
-e  t,  w-  jakande  fall.  Im  ~ß.-  om  svaret 
blir  ja,  om  så  är.  '>usatz,  -c?,  -c  t,  »»•  ja- 
kande sats. 

bejammern,  *  tr.  beklaga,  begråta. 

bejåmmerns...  v.x.  -wert[h],  -würdig,  a.  bekla- 
gansvärd. 

Bejämmernswlirdigkeit,  O,  /.  beklagansvärdt 
tillstånd. 

bejåuchzen,  *  tr.  Etw.  ~  jubla  öfver  ngt. 

bekålken,  *  tr.  kalkslå. 

bekéimen,  *  tr.  i  lägga  i  lä,  t.  ox.  ein  Schiß'. 

bekämpfen,  *  tr.  bekämpa,  kämpa  mot,  strida 
mot;  besegra.   Bekämpfung,  _/'. 

Bekämpfer,  -s,  -,  m.  en  som  bekämpar,  mot- 
ståndare. 

bekannt,  a.  bekant,  känd.  Er  ist  mir  ~  jag 
känner  honom.  Er  ist  als  Cei.  für  einen) 
Lügner  ~  han  är  känd  för  att  vara  en  lög- 
iiare.  Etw.  ~  machen:  tillkännagifva  ngt. 
Öffentlich  /^machen:  oifentliggöra.  Sich 
~  machen :  göra  sig  känd.  Mit  jmdm',  etw. 
~  werden:  göra  bekantskap  med  ngn,  ngt. 
~  thun  :  låtsa  sig  vara  bekant,  vara  famil- 
jär, närgången.  Ein  ~e7-,  eine  ~e:  en  be- 
kant, en  vän.  Ein  guter  r^er  von  mir:  en 
god  vän  till  mig.  -machung,  -en,  f.  tillkän- 
nagifvande,  kungörande,  kungörelse,  -en... 
Ex.  'v/kreis,  -es,  -e,  m.  vänkrets.  —  -er...  Ex. 
~mässen,  adv.  som  bekant  är,  som  hvar 
man  vet. 

Bekanntheit,  O,  f.  1.  egenskapen  att  vara  be- 
kant, popularitet.  2.  ~  mit  etw.:  bekant- 
skap med  ngt. 

bekanntlich,  adv.  som  bekant  är. 

Bekanntschaft,  -en,  f.  bekantskap.  Jmds  fei. 
mit  jmdm)  ~  machen:  göra  ngns  bekant- 
skap. Mit  jmdm  ~  haben:  vara  bekant  med 
ngn. 

bekåppen,  *  tr.  1.  sätta  en  hufva,  en  mössa 
på,  t.  ex  die  Jagdfalken.  2.  afhugga,  kapa. 
Bekåppung, /. 

Bekassine,  -?;,  f.  looi.  beckasin. 

Bekéhr...  se  Bekehrungs... 

bekehren,  *  I.  tr.  omvända,  t.  ex.  die  Heiden, 
die  Ketzer.  Ein  Bekehrter :  en  omvänd.  II. 
Sich  ~  omvända  sig,  göra  bättring. 

Bekehren,  -s,  -,  7«.  omvändelsepredikant, 
missionär. 

Bekehrung,  -e?;.,  f.  omvändelse,  -s...  k\.  ~an- 
stalt,  -en,  f.  missionsanstalt.  ~eifer,  -.s-.  O, 
m.  omvändelseifver.  'x.gesellschaft,  -en,  f. 
missionssällskap,  missionsförening.  ~ver- 
Süch,  -[e]s,  -e,  m.  omvändelseförsök.  ~wüt[h], 
O,  f.  omvändelseraseri,  omvändelsemani. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprilk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    ■i  sjoturin.    A  militärisk  term. 


bekeimen 


108 


Belagerung 


bekéimen,  *  itr.  s.  gro. 

bekennen,  *  I.  tr.  1.  bekänna,  tro  på,  t.  ex. 
Gott,  Christum,  Gott  als  Herrn.  2.  bekänna, 
erkänna,  tillstå,  t.  ex.  seine  Sünden,  seine 
Fehler,  i  kortspel  och  biidi.  Farbe  ~  bekänna 
färg.  II.  Sich  ~  1.  Sich  zu  etw.  ~  a)  be- 
känna (sig  till)  ngt,  t.  ex.  zu  einer  Religion; 
b)  erkänna  ngt,  bekänna  sig  skyldig  till 
ngt.  2.  Sich  [als  ei.  für~\  schuldig  ~  er- 
känna sig  vara  skyldig,  bekänna.  Sich  als 
einen'  ei.  als  ein  ei.  für  einen  Sünder  ■v/  be- 
känna sig  vara  en  syndare.  Bekénnung,/. 

Bekénner,  -s,  -,  m.  ~in,  -neii,  f.  bekännare. 

Bekénntnis[sJ,  -.se.?,  -.se,  n.  bekännelse,  -böcher, 
n.  plur.  bekännelseböcker,  symboliska  böc- 
ker, -schrift,  -en,  f.  bekännelseskrift,  -treu, 
n.  bekännelsetrogen,  ortodox. 

beklagen,  '  tr.  och  sich  ~  beklaga  (sig). 

beUlågens...  ex  -wert[h],  -würdig,  a.  boklagans- 
värd,  beklaglig. 

beklåmmern,  *  tr.  O  fästa  med  krampor. 

beklatschen,  *  tr.  1.  klappa  liändcrua  åt,  ;x\<- 
plädera.  2.  skvallra  på,  förtala,  tala  illa 
om. 

bekläuben,  '  tr.  tnmma  på,  taga  på. 

bekleben,  '  tr.  mcicis  uistring  öfverdrnga,  i.  ex. 
eine  Wand  mit  Papier:  klistra  papper  pä 
en  vägg. 

bekléck[sjen,  *  tr.  F  fläcka  ned.  tillsöla. 

bekleiden,  '  I.  tr.  1.  bekläda;  öfverkläda,  öf- 
verdraga,  t.  ex.  eine  Person,  Wände  mit  Ta- 
peten. 2.  bekläda,  innehafva,  förvalta,  t.  ex. 
ein  Amt,  einen  Posten.  II.  Sich  ~  kläda 
sig. 

Bekleidung,  -en,  f.  1.  beklädande.  2.  bekläd- 
nad, klädcdrägt,  klädsel;  öfverdrag.  -S... 
E,x.  ^gegenständ,  -[ej.s,  -e  t,  '«•  beklädnads- 
persedel. 

bekléistern,  *  tr.  öfverklistra,,  smeta  ned. 

beklemmen,  '  ir.  hopklämma,  sammanprässa. 
i  sill  i.iMi..  t.  ex.  die  Brust,  das  Herz. 

Beklemmung,  -e«,  f.  beklämning. 

beklömmen,  a.  beklämd,  ängslig. 

Beklommenheit,  -en,  f.  beklämning,  ängslan. 

beklopfen,  '  tr.  knacka  på,  klappa  pä. 

bekliigeln,  '  tr.  öfvcrklnkt  bedöma. 

beklimkern,  *  //•.  ...h  sich  ~  F  ned.smut.-a,  si'jLi 
ned  (.M-). 

beknåbbern,  beknåppern,  '  tr.  knapra,  gnaga 
på. 

beknéipen,  *  .<;tM.ient.srr.  I.  tr.  Junbi  '^  gästa  ngn. 
II.  Sich  ^  berusa  sig. 

beködern,  *  /;•.  sätta  bete  på,  beta,  t.  ex.  eine 
Anijel.  Bekoderung,  y. 

bekommen,  '  I.  tr.  få.  erhålla,  bekomma.  Etiv. 
auf  die  Finger  ~  få  på  fingrarna.  Durst  ~ 
blifva  törstig.  Furcht  ~  blifva  rädd.  Eeue 
~  ångra  sig.  Xasse  Füsse  ~  blifva  våt  om 
fötterna.  Geschmack  an  eiw.  ~  få  smak  på 
ngt.  Zu  Gesicht  -^  få  se.  Laub  ~  löfvas. 
.Tmdn,  etw.  satt  ~  blifva  trött  på  ngn,  ngt. 


Ich  habe  es  geborgt  ~  jag  har  fått  det  till 
låns.  Ich  belcomme  die  Bücher  zugeschickt: 
jag  får  böckerna  hemskickade.  Das  ist  in 
diesem  Laden  nicht  zu  '^  det  fins  ej  i  denna 
bod.  Ich  konnte  ihn  nicht  zu  spreche?)  »v/ 
jag  fick  ej  tala  med  honom.  II.  itr.  s.  be- 
komma, t.  ex.  diese  Arznei  bekommt  mir 
gut;  es  wird  ihm  schlecht  '~,  wenn  er  .  .  . 
Wohl  bekomm's!  väl  bekomme!  afv.  iron.  om 
mat,  ungcf.  siiiaklig  måltid! 

bekörken,  *  tr.  korka. 

beköstigen,  *  I.  tr.  Jmdn  ~  hälla  ngn  med 
mat,  gifva  ngn  kost.  II.  Sich  selbst  ~  hålla 
sig  själf  med  mat. 

Beköstigung,  -en,  f.  kosthållning,  underhåll. 

bekräftigen,  '  tr.  bekräfta,  intyga,  styrka,  be- 
styrka. 

Bekräftigung,  -en,  f.  bekräftande,  bekräftelse. 

bekränzen,  '  ,';•.  och  sich  ~  bekransa  (sig).  Be- 
kränzung,  /'. 

bekråtzen,  *  tr.  raspa,  skrapa,  rifva,  krafsa 
på. 

bekräutern,  *  tr.  förse,  bekläda  med  växtei-, 
med  örter,   i  sht  part.  bekräulert:  beväxt  med 

allahauda  örter. 

bekreuzen,  *  I.  tr.  förse,  märka  med  kors- 
tecknet; göra  korstecknet  öfver.  II.  Sich 
bekreuz[ig]cn:  korsa  sig,  göra  korstecknet. 

bekriechen,  *  tr.  krypa  på. 

bekriegen,  *  tr.  bekriga. 

Bekritteléi,  -cn,f.  småaktig  kritik,  småaktigt 
klander,  häcklande. 

bekritteln,  *  tr.  på  ett  småaktigt  sätt  kriti- 
sera, klandra,  häckla.  Bekrittelung,/. 

Bekrittler,  -s,  -,  ?«.  småaktig  kritiker. 

bekritzeln,  *  tr.  skrifva  kråkfötter  på,  klottra 
på,  fullklottra.   Bekritzelung, /. 

bekriimeln,  *  tr.  strö  smulor  på,  smula  ned. 

bekriisten,  '  tr.  och  sich  ~  öfverdraga(s)  med 
en  skorpa.   Bekrüstung, ./'. 

bekijmmern,  *  I.  tr.  1.  bekymra,  oroa.  2.  angå, 

vidkomma,    i  .sht    nekande  och  frågande,  t.  ex.    das 

bekümmert  mich  nicht;  was  bekämm,ert's 
dich?  II.  Sich  '^  1.  Sich  über  etw.  <^  vara 
bekymrad,  orolig  för  ngt.  2.  Sich  um  etvu 
~  In-y  sig  om,  med  intresse  omfatta  ngt. 
Bekiimmerung,./'. 

Bekiimmernis[sJ,  -fc.f-  liekymmer,  oro. 

bekünden,  *  I.  tr.  1.  betyga,  intyga.  2.  lägga 
i  dagen,  ådagalägga.  II.  Sich  ^  visa  sig, 
ådagaläggas. 

belächeln,  '  tr.  le  åt. 

belachen,  *  tr.  skratta  åt. 

belåchens...  kx.  -wert[h],  a.  löjlig. 

beladen,   '  I.  tr.  lasta,  belasta,  betunga.    II. 
Sich   ~    betunga   sig,   päbörda   sig.    Bela- 
dung, /'. 
j  Belåg,  -[cjs,  -e  t,  m.  =  Beleg. 
\  Belagerer,  -.s-,  -,  m.  belägrarc,  belägrande. 

belägern,  *  tr.  belägra. 
I  Belagerung,  -en,  f.  belägring,    -s...  ex.  ~ge- 


0    saknar  plur.    f  har 


jljud. 


tr.  transitivt,    itr.  intransitivl  verb.    h.  har  hahai,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


belämmerü 


109 


belieben 


schütz,    -es,  -e,  n.  belägring8artilleri(pie8). 

~heer,  -[e].«,  -e,  n.  belägringshär. 
i  belämmern,  *  tr.    1.    P  smutsa,   nedsöla.   2.  P 
[     lura.   3.  i  sht  J;  belamra.  Belammerung,  /. 
I  Belang,    -[f]-«,  0,  m.  vigt,  betydelse.    Von  ~ 
'•'      af  vigt,  vigtig.  -reich,  a.  vigtig. 
'  belangen,  *  tr.  1.  stämma,  anklaga  inwr  domstol. 
I     2.  opers.  -=  (nihelamjen.  Bslängung,  _/". 
I  belassen,    *    tr.   1.    låta  vara,  låta  kvarstå.  2. 
I     låta  bero.  Belåssung,  f. 
belasten,    *  tr.  1.  trycka,  tynga  på,  t.  ex.  eine 

Krone  bela.stet  sein  Haupt.  2.  belasta,  lasta; 

biidi.    öfverhopa,    betunga,   nedtynga.    ~c?e 

Zeugen:  fällande  vittnen.  Belastung,/,  -s... 

Ex.  'v/zeuge,   -n,  -n,  m.  fällande  vittne,  som 

viltliar  mot  svaranae.i. 

belästigen,    *   tr.   besvära,  vara  besvärlig  för. 

Belästigung,  /. 
belätten,  '  tr.  O  beslå  med  lattor,  med  läkter. 

Belåttung,  /. 
belauben,    *   I.   tr.   löfva,  kläda  med  löf.  Be- 

hinbl:  lüfklädd;  dicht  belaubt:  löfrik,  lum- 

iiiiij;.  n.  Sich  ~  löfvas.  Betäubung,/. 
belauern,  *  tr.  lura  på. 
Belauf,  -[e].<,  O,  m.  belopp. 
belaufen,    *  I.  tr.  1.  springa  omkring  på  ei.  i, 

i    sht    forskande,    därfür   itfv.    syna.    2.    slå  sig  på, 

betäcka,  t.  ex.  der  Rauch  beläuft  den  Spie- 
gel. 3.  om  djur:  betäcka,  bespringa.  Sl':h  ~ 
para  sig.  II.  Sich  ~  1.  se  /,  .^.  2.  belöpa 
sig,  auf  eine  Summe:  till  en  summa.  III. 
itr.  s.  t  anlöpa,  t.  ex.  f/e?'  Spiegel  belätft 
vom  Rauch.  Belåufung,  /". 

belauschen,  *  tr.  lyssnande  spionera  på,  lyss- 
na på. 

beleben,  "  I.  tr.  lifva,  väcka  till  lif,  ingjuta 
lif  i,  besjäla.  Belebt:  a)  lefvande,  b)  liflig, 
besökt,  t.  ex.  diese  Strasse  ist  sehr  belebt: 
denna  gata  är  mycket  trafikerad,  har  en 
liflig  trafik.  II.  Sich  ~  lifvas,  väckas  till 
lif,  få  lif.  Belebung,  /.  -s...  kx.  ~versüch, 
-[e]s,  -e,  m.  försök  att  väcka  till  lif. 

Beléber,  -s,  -,  m.  person  som  väcker  till  lif, 
lifvar,  besjälar. 

Belebtheit,  O,/,  lif,  lifaktighet,  liflighet. 

belecken,  *  tr.  slicka  på.  Beléckung,  /. 

belédern,  *  tr.  kläda  med  skinn,  med  läder. 

Beleg,  -[e]s,  -e,  ?».  bevisställe  i  skrift,  exempel, 
lii-vis,  intyg,  stöd;  betyg;  kvitto.  -Stella,  -n, 

/'.  bevisställe,  stdUe  i  skrift,  som  stöder  ens  åsigt  el. 
I  :   ir.ende. 

beleybär,  a.  1.  som  kan  beläggas.  2.  som  kan 
städjas  med  bevisställen. 

I.  belegen,  *  I.  tr.  1.  belägga,  betäcka,  öfver- 
tüf-ka,  täcka,  t.  ex.  den  Boden  mit  Teppichen, 
'I'  Il  Tisch  mit  einem  Tuche,  das  Dach  mit 
/'irfieln.  Ein  Grab  mit  Blumen,  ein  Butter- 
l'i-ct  mit  Käse  ~  lägga  blommor  på  en  graf, 
"st  på  en  smörgås.  2.  O  ståla,  förse  med 
i-tulkant,  med  egg,  t.  ex.  eine  Pflugschar, 
ein  Messer.  3.  Einen  Platz  ~  upptaga,  re- 


servera en  plats  gnm  att  lilgga  ngt  pi  den.  Ein 
Kolleg  1^  anm'iila.  sig  till ettkollegiumoch gnm 

koUegieafgiftens   betalande   tlllförsiikra  sig  rättigheten  att 

deltaga  1  detsamma.  4.  Die  Zunge  ist  belegt  el. 
belegt  sich :  tungan  är  belagd  med  slem  vid 
magsjukdomar.  Die  Stimme  cl.  der  Sängerist  be- 
legt: rösten  är  beslöjad,  ngt  hes.  5.  belägga, 
betunga,  t.cx.Jmdn  mit  Ketten,  das  Volk  mit 
Steuern,  eine  Stadt  mit  Einquartierung.  6. 
bestyrka,  bevisa,  ur  litcraturen  anföra  bevis- 
ställen för  sin  åsigt,  sitt  pistiende,  t.  ex.  eine  Ge- 
schichte mit  Urkunden.  Das  Wort  ist  noch 
nicht  belegt:  ordet  är  ännu  ej  hittadt  i  ngn 
urkund.  Eine  Rechnung  r^  verificera  en  räk- 
ning. II.  Sich  ~  se  /,  4.  Belegung,  /. 

2.  belegen,  a.  belägen. 

Beléger,  -s,  -,  m.  person  som  belägger,  be- 
täcker m.  m.,  jfr  7.  belegen. 

Belegtheit,  O,  /.  tillståndet  att  vara  belagd, 
beslöjad,  jfr  1.  belegen  I,  4. 

belehnen,  *  tr.  Jmdji  mit  etw.  ~  beläna  ngn 
med  ngt,  förläna  ngn  ngt.   Beléhnung,  / 

Beléhner,  -s-,  -,  m.  länsherre. 

belehren,  *  I.  tr.  undervisa.  Jmdn  von  ei.  über 
(med  ack.)  etw.  ~  Upplysa,  underrätta  ngn 
om  ngt.  Jmdn  eines  Bessern  r^  öppna  ngns 
ögon,  visa  ngn  hans  misstag,  über  etw.: 
beträffande  ngt.  Sich  ge7-n  ~  lassen:  a) 
vara  läraktig,  b)  vara  mottaglig  för  skäl. 
'N/tZ:  lärorik.  II.  Sich  von,  über  etiv.  ~  skaffa 
sig  upplysningar  om  ngt.  Belehrung,  /. 
'  beleibt,  a.  korpulent,  tjock  och  fet. 

Beleibtheit,  O,  /.  korpulens,  fetma. 

beleidigen,  *  tr.  förolämpa,  såra.  Sich  durch 
etw.  beleidigt  fahlen:  känna  sig  sårad  af 
ngt.  Das  Auge,  das  Ohr  ~  stöta  ögat,  örat. 

Beleidiger,  -s,  -,  m.  förolämpande  person,  den 
förolämpande. 

Beleidigung,  -en,  f.  förolämpning. 

beleihen,  '  tr.  beläna,  begåfva. 

beléimen,  *  tr.  bestryka  med  lim. 

beléisten,  *  tr.  O  förse  med  lister,  med  ram. 

1.  belesen,  *  tr.  rensa,  t.  ex.  Erbsen. 

2.  belesen,  a.  beläst,  beläsen. 
Belesenheit,  (),  /.  beläsenhet. 

beleuchten,  *  tr.  upplysa,  belysa,  t.  ex.  ein 
Zimmer,  die  Erde,  biidi.  eine  Schrift,  eitlen 
Zustand. 

Beleuchtung,  -en,  f.  1.  belysning.  2.  lyse,  ljus. 

Belferer,  -s,  -,  m.  Belferin,  -nen,  f.  trätgirig, 
grälsjuk  person. 

belferlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  gläfsa,  bjäbba, 
skälla.  2.  om  människor:  träta,  gräla,  käxa. 

Belgien,  -s,  O,  n.  npr.  Belgien. 

Belgier,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  belgier. 

belgisch,  a.  belgisk. 

beliebäugeln,  *  tr.  kasta  kärliga  blickar  på. 

I.  belieben,  *  tr.  och  itr.  h.  1.  %  ich  beliebe 
etw.  el.  etto.  beliebt  mir:  jag  tycker  om  ngt, 
ngt  faller  mig  i  smaken.  2.  behaga.  Wie 
Sie  ~  el.  wie  Ihnen  beliebt :  som  ni  behagar. 


&kta  sms.    F  familjiUt.    P  lUgre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i*  sjöteri 


ailitarisk  term. 


Belieben 


110 


benächt[li]  eiligen 


efter  behag.  ~  Sie  einzutreten :  var  god  och 
stig  in.  Sich  (dat.)  etw.  'x/  lassen:  finna  be- 
hag i  ngt.  Opers.  es  beliebte  ihr  7iicht  zu  ant- 
worten: hon  behagade  ej  svara,    jfr  beliebt. 

2.  Belieben,  -s,  0,  n.  behag,  godtycke,  godt- 
finnaude.  Nach  ~  efter  behag,  godtyckligt. 
Das  steht  in  deinem  ~  det  står  i  ditt  fria 
skön. 

beliebig,  a.  godtycklig,  hur  som  hälst.  Jeder 
~e;  hvem  som  hälst,  den  förste  bäste. 

beliebt,  a.  omtyckt,  afhållen. 

Beliebtheit,  O,  /.  gunst,  ynnest  som  ngn  .stSr  i. 
popularitet. 

belisten,  *  tr.  bedåra,  öfverlista.    Belistiing,  _/'. 

bellllen,  -te,  ye-t,  itr.  h.  skälla. 

Belletrist,  -en,  -en,  m.  literärt  bildad  person, 
vitterhetsidkare,  vitterlekare,  belletrist. 

Belletristik,  O,  /'.  vitterlek,  vitterhetsidkandc. 

belletristisch,  a.  vitter,  literär. 

belöb[ig]en,  *  tr.  berömma,  berömmande  om- 
nämna. 

Bel6b[ig]ung,  -en,  f.  beröm,  loftal.  -S...  ex 
'v/SChreiben,  -s,  -,  n.  skriftligt  lofovdaude. 

belöchen,  *  tr.  borra  hål  i.  Belochung,/. 

belohnen,  '  tr.  belöna. 

Belöliner,  -.«,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  belönare. 

Belohnung,  -en,  f.  belöning. 

beluchsen,  '  tr.  v  beluxa,  lura,  bedraga. 

beliigen,  *  ^?-.  1.  ljuga  för,  bedraga.  2.  %  bc- 
Ijuga,  förtala,. 

belustigen,  *  I.  tr.  Jmdn,  sich  mit  etw.  ~  roa, 
förlusta  ngn,  sig  med  ngt.  II.  Sich  ~  1.  st- 

/.    2.    Sich    an  (med  dat.),  über  (med  ack.)  etlü.   ^ 

göra  sig  lustig  ofver  ngt,  förlöjliga  ngt. 

Belustigung,  -en,  f.  förlustelse. 

bemächtigen,  sich  ~  bemäktiga  sig,  intaga, 
einer  Sache:  en  sak,  t.  e.x.  einer  Festung, 
eines  Landes;  biidi.  tiefer  Schmerz  bemäch- 
tigte sich  meines  Herzens  ei.  meiner.  Sich 
J7nds  ~  tillfångataga  ngn,  få  ngn  i  sitt  våld. 
Bemächtigung,  ^^ 

bemäkeln,  bemäkeln  *  =  bekritteln. 

bemalen,  *  tr.  1.  måla,  öfvormäla.  2.  sudda 
ned,  kludda  på,  klottra  på. 

bemängeln,  *  tr.  kritisera,  häckla.  Bemänge- 
lung, ,/'. 

bemannen,  *  tr.  bemanna,  t.  ex.  ein  Schijf. 

Bemannung,  -en,  f.  1.  bemannande.  2.  be- 
manning, bosiittning,  manskap. 

bemänteln,  *  tr.  1.  förse  med  en  kappa,  en 
mantel.  2.  i.udi.  bemantla,  öfverskyla,  t.  .-.i. 
einen  Fihler.  Bemäntelung,/. 

bemästen,  '  tr.  J^  förmasta,  förse  med  master. 

bemäuern,  '  tr.  igenmura,  mura  omkring,  till- 
mura. 

bemausen,  *  fr.  F  snatta  från,  bestjäla. 

beméiern,  *  Ir.  1.  bortarrendera,  t.  ex.  ein  Gut. 
2.  J7ndn  ~  gifva  ngn  ett  arrende. 

beméisseln,  *  tr.  med  mäjsel  bearbeta,  bc- 
hugga. 

beméistern,  *  I.  //•.  betvinga,  beherska,  öfver- 


väldiga,  t.  ex.  seine  Leidenschaften.  II.  Sich 
~  beherska  sig.  Beméisterung,  /. 

bemerkbar,  a.  märkbar,  synlig,  förnimbar. 

Bemerkbarkeit,  O,  /.  märkbarhet,  förnimbar- 
het. 

bemerken,  *  Ir.  1.  bemärka,  märka,  få  se, 
varsna,  lägga  märke  till.  2.  anmärka,  t.  ex. 
die  Fehler  mit  roter  Tinte.  3.  anteckna,  t.  ex. 
etw.  im  Taschenbuch. 

bemérkens...  ex.  -wert[h],  a.  märklig,  märk- 
värdig. 

bemerklich,  «.  markliar. 

Bemerkung,  -en,  f.  1.  iakttagelse.  2.  anmärk- 
ning. 

bemessen,   *   tr.  mäta  pa  aiia  vm,  uppmäta.  ~ 

(part.  jierf);   af  mätt,   taktfull. 

Bemessenheit,  O,/,  afmätt,  taktfullt  sätt. 
bemislen,  *  tr.  Xkcrbr.  göda.  gödsla.  Bemistung, /. 
bemitleiden,  *  tr.  känna,  visa  medlidande  med, 

deltagande  för.    Bemitleidung,  f.   -s...  =  fuij. 
bemitleidens...    ex.   -wert[b],   -würdig,   a.   värd 

medlidande,  ömkansvärd. 
bemittelt,  «.  bemedlad,  burgen. 
bemöosen,  *  tr.  öfverdraga,  hölja  med  mossa. 

Be7noost:    mossig,    mossbelupen,    studentspr. 

bemoostes    Haupt:    skämtsam    benämning   pä,   äldre 

studenter,  öfvcrliggare. 

bemorteln,  *  tr.  O  kalkslå,  rappa. 

bemühen,  '  I.  tr.  Jmdn  ~  vålla  ngn  möda, 
besvär,  besvära  ngn.  II.  Sich  ~,  zu  ...  be- 
möda sig  att . . .  Sich  für  jmdn  ~  lägga  sig 
ut  för  ngn,  um  etw. :  för  att  skaffa  honom 
ngt.  Sich,  tim  jmdn,  etto.  ~  ei.  um  jtndn,  etw. 
bemüht  sein:  a)  göra  sitt  bästa  för  ngn, 
ngt,  t.  ex.  der  Arzt  bemüht  sich  um  den  Kra7i- 
ken;  b)  eftersträfva  ngn,  ngt,  t.  ex.  sich  «m 
ein  Mädchen  ~.  i  höSigt  tiiitai:  ~  Sie  sich 
7iicht!  gör  er  ej  ngt  omak!  bry  er  ej  där- 
om! 7mnn  Sie  sich  gefälligst  zu  7n.ir  ~  wol- 
len :  cm  ni  vill  haf va  godheten  att  komma 
till  mig,  att  uppsöka  mig.  Be7nüht:  i  aktiv 
bom.  vinnläggande  sig,  ifrig,  nitisk. 

Bemühung,  -en,  f.  bemödande,  besvär,  an- 
strängning. 

beniussigen,  (afv.  med  kort  U),  *  tr.  Jmdn  ~,  etir. 
zu  thun  :  föranlåta,  nödga  ngn  att  göra  ngt. 
Sich  bemilsslgt  sehe7i,  etw.  zu  thun:  ee  &\g 
föranlåten  att  göra  ngt. 

bemiittern,  '  tr.  F  egna  moderlig  omsorg  åt, 
vara  mamiua  för. 

benachbart,  a.  angränsande,  grann-,  t.  ex.  ~(' 
Städte,  Dürfer:  grannstäder,  grannbyar. 
Äfv.  subat.  granne. 

benachrichtigen,  '  tr.  underrätta,  upplysa, 
jmdn  von  etw.:  ngn  om  ngt.  Benachrichti- 
gung,./' 

Benächrichtiger,  -*-,  -,  w.  person  som  under- 
rättar, upplyser  om  ngt. 

benächt[h]eiligen,   *   tr.   .hndn   ~   förfördela, 
förorätta  ngn,  inkräkta  på  ngns  rättighe-  i 
heter.  Benåcht[h]eiligung, /. 


benageln 


111 


berappen 


benageln,  *  tr.  1.  Etw.  mit  Brettern  »v*  spika 
bräder  på  ngt.  2.  slå  spikar  i,  stifta,  t.  ex. 
Schuhe  mit  benagelten  Sohlen.  3.  förse  med 
naglar,  t.  ex,  benagelte  Finger.  Benäg [e]- 
lung,  /. 

benägen,  *  tr.  gnaga  på.  Benägung,  /. 

benähen,  *  tr.  sy  på,  t.  ex.  etw.  mit  Zeug  ~  sy 
tyg  på  ngt. 

benäm[s]en,  *  tr.  gifva  namn  åt,  kalla.  Be- 
näm  [sjung,/. 

benärben,  *  I.  tr.  1.  göra  ärrig.  Benarbt:  ärrig. 
2.  betäcka  med  ett  växtlager.  II.  Sich  ~ 
ooh  itr.  s.  1.  blifva  ärrig.  2.  betäckas  af  ett 
växtlager.   Benärbung,  f. 

benäsChen,   '  tr.  i  smyg  smaka  på  sötsaker. 

benässen,  *  tr.  väta,  fukta. 

benebeln,  *  I.  tr.  hölja  1  dimma,  i  töcken; 
omtöckna,  t.  ex.  biidi.  den  Blick,  den  Ver- 
stand. II.  F  sich  ~  skaffa  sig  en  florshufva. 
BenSb[e]lung,/. 

benedéillen,  -[e].sY,  -te,  [gel-t,  tr.  välsigna,  pri- 
sa.   Personl.    obj.    %    älv.    i  dat.,  t.  e.t.  dem  Herm. 

Benedéiung, /. 

Benedikt,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  njn-.  Bengt.  '^[en]... 
Kx.  ~rose,  -n,  f.  pion. 

Benediktiner,  -s,  -,  m.  ~!n,  -nen,  f.  benedik- 
tinermunk,  benediktinernnnna.  -kloster,  -s, 
"t,  n.  benediktinerkloster.  -mönch,  -[e].?,  -e, 
m.  benediktinermunk.  -nonne,  -n,  f.  bene- 
diktinernnnna. -orden,  -,t,  -,  ?«.  benedikti- 
nerorden. 

Benefiz,  -es,  -e,  n.  ci.  -Vorstellung,  -en,  f.  leat. 
recett. 

Benefiziå[n]t,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  teat. 
recettagare,  recettagerska. 

1.  benehmen,  '  I.  tr.  1.  Jmdm,  einer  U^t.)  Sache 
etw.  ~  borttaga  ngt  från  ngn,  från  en  sak. 
Jmdm  den  Atem  ~  betaga  ngn  andedräg- 
ten.  Die  Aussicht  ~  stänga  utsigten.  Jmdm 
die  Lust  zu  etw.  ~  förtaga  ngns  lust  till 
ngt.  Jmdm  den  MtU  ~  göra  ngn  modfäld, 
modstulen.  Jmdm  die  Sprache  ~  förstum- 
ma ngn.  2.  Jmdn  ~  bedöfva,  förlama  ngn. 
II.  Sich  ~  1.  uppföra  sig.  Sich  nicht  zu  ~ 
wissen:  ej  veta  att  skicka  sig.  2.  Sich  mit 
jmdm  ~  komma  öfverens  med  ngn. 

2.  Benehmen,  -s.  O,  n.  uppförande. 
beneiden,    *    tr.   afundas,  jmdm   etio.  ei.  jmdn 

um  etw. :  ngn  ngt.   Benéidung,  /'. 
benéidens...  kx.  -wért[h],   -würdig,   a.  afunds- 

värd. 
benénnbär,  a.  som  kan  namngifvas,  angifvas. 
benennen,  *  tr.  benämna,  kalla.  Benennung,  /. 
benetzen,  '  tr.  fukta.  Benétzung,  /". 
Bengel,    -s,    -,   m.    F    1.    knölpåk.    2.   bängel, 

lymmel. 
Bengeléi,    -en,  f.  lymmelaktighet,  tölpaktig- 

bet. 
bengelhaft,  a.  lymmelaktig,  ohyfsad,  rå. 
beniesen,  *    tr.  Etw.  ~  nysa  på  ngt. 
Benommenheit,  O,  /.  bedöfning,  förlamning. 


ben6t[h]igen,  *  tr.  Einer  (gen.,  ci.  %  eine)  Sache 
benötigt  sein:  hafva  behof  af,  behöfva  en 
sak.  Benötigt:  nödvändig. 

benutzbar,  a.  brukbar. 

Benützbarkeit,  (),/.  brukbarhet. 

benützen,  beniitzen,  *  tr.  begagna  (sig  af),  an- 
vända, draga  nytta  af.  Benützung,  /. 

Benzin,  -[e]s.  O,  w.  benzin. 

Benzoe,  O,  /.  ei.  -s,  O,  n.  benzoe. 

beobachten,  *  tr.  gifva  akt  på,  observera,  med 
uppmärksamhet  följa,  iakttaga,  t.  ex.  den 
Lauf  der  Gestirne,  den  Gang  einer  Sache, 
eine  Diät,  Stillschweigen. 

BeBbachter,  -s,  -,  m.  iakttagare,  betraktare. 

Beobachtung,  -en,  f.  iakttagelse,  observation. 
-s...  Ex.  ~gabe,  -n,f.  iakttagelseförmåga. 

beordern,  *  tr.  beordra.  Beorderung,  /. 

bepacken,  *  tr.  påpacka,  pålassa. 

Bepäckung,  -en,  f.  1.  påpackande,  påpack- 
ning.  2.  packning,  börda. 

bepänzern,  *  tr.  bepansra,  kläda  i  pansar. 

bepfähien,  *  tr.  förse  med  pålar  tui  stöd,  t.  ex. 
Weinreben;  biidi.  befästa.   Bepfahlung, /'. 

bepflänzbär,  a.  som  man  kan  plantera  på. 

bepflanzen,  '  tr.  plantera  på  ei.  i,  t.  ex.  ei7ien 
Garten  mit  Kohl  ~  plantera  kål  i  en  träd- 
gård. Bepflånzung,  y. 

bepflastern,  *  tr.  1.  stenlägga,  t.  ex.  eine  Stras- 
se. 2.  lägga  plåster  på,  t.  ex.  eine  Wunde. 

bepfrunden,  *  tr.  gifva  ett  prebende  åt. 

bepinseln,  *  tr.  pänsla,  med  pänsel  bestryka. 

beplanken,  *  tr.  0  kläda,  fodra  med  plankor. 
Beplankung,  /. 

beplätten,  *  tr.  O  belägga  med  hällar,  med 
plåtar. 

bepölstern,  *  tr.  stoppa,  t.  ex.  ein  Sofa. 

bepüdern,  *  tr.  pudra. 

bepützen,  '  tr.  putsa,  afpntsa.  Bäume  ~  kvi- 
sta träd. 

bequem,  a.  1.  bekväm,  t.  ex.  ~  wohnen,  eine 
~e  Wohnung,  ein  r^er  Weg.  Mach  dir's  ~ 
var  hemmastadd.  2.  passande,  lämplig,  bra, 
t.  ex.  wenn  es  Ihnen  ->/  ist,  das  Land  ist  /^ 
zum,  Ackerbau,  der  Rock  sitzt  <>-.  Eine  ~e 
Person:  en  tillgänglig  person,  som  ej  sir  svår 
att  tala  vid.   3.  bekväm,  maklig. 

bequemen,  *  sich  ~  bekväma  sig,  zu  etw.:  till 
ngt.  Sich  nach  etw.  ~  rätta  sig  efter  ngt. 
Bequémung,  /. 

bequémiich,  a.  bekväm,  bekvämlig. 

Bequemlichkeit,  -en,  f.  1.  bekvämlighet.  2. 
maklighet.  -s...  Ex.  ~liebe.  O,  /.  kärlek  till 
bekvämlighet,  maklighet.  -^^Stuhl,  -\e\s,  -e 
t,  m.  nattstol. 

1.  berähmen,  *  tr.  1.  sätta  i  ram.  2.  berama. 

2.  berähmen,  *  sich  ~  om  mjöik:  sätta  grädde. 
berändeln,  berändern,  berändern,  *  tr.  1.  kanta, 

förse   med  utsirade  kanter.   2.  randa,  göra 
randig.  Beråndung, /. 
berappen,  *  tr.  0  1.  rappa,  kalkslä.  2.  tillyxa, 
skräda  träd  tiu  bjaikar.   Beräppung,/. 


F  familjlirt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  ter 


^. 


berasen 


112 


Berg 


berasen,  '  I.  tr.  täcka  med  en  gräsmatta.  II. 
Sich  ~  blifva  gräsbeväxt.  Beräsung,/. 

beråt[h]en,  *  I.  tr.  1.  ^t^  utrusta,  gifva  utrust- 
ning, utstj-rsel  åt,  draga  försorg  om,  för- 
sörja. 2.  Jnidn  ~  gifva  ngn  råd,  råda  ngn. 
3.  %  rådfråga.  4.  Et%n.  ei.  itr.  h. :  übe?-  etw. 
~  rådslå,  öfverlägga  om  ngt.  5.  besluta. 
II.  Sich  mit  jmdm  über  etw.  ~  rådföra  sig, 
rådgöra,  öfverlägga  med  ngn  om  ngt. 

Beråtjhjer,  -s,  -,  m.  rådgifvare. 

beråt[h]schlagen,  *  (svag  b»jn.)  itr.  h.  och  sich  ~ 
=  beraten  I,  4;  II.  Beråt[h]schlagung, /. 

Beråt[h]ung,  -en,  f.  rådplägning,  äfverlägg- 
ning.  -s...  Ex.  ~saal,  -[e].?,  -e  t,  m.  rådsal. 
~zimmer,  -.■.•,  -,  n.  rådkammare. 

berauben,  *  tr.  1.  plundra,  råna.  2.  Jmdn  ei- 
ner (gen  )  Sache  ~  beröfva,  fråntaga  ngn  en 
sak.  Beraubung,  /. 

Beräuber,  -a,  -,  m.  plundrare. 

beräuchern,  '  tr.  1.  nedröka.  2.  röka  ngt  litet. 
Beräucherung,  /'. 

berauschen,  *  I.  tr.  berusa.  II.  .^ü7/  ~  berusa 
sig,  berusas.  Berauschung,,/'. 

Berber,  -.<;,  -,  m.  berber,  invånare  i  Berberiet. 
-ross,  -e.--,  -e,  n.  häst  från  Berberiet. 

Berberéi,  O,  _/'.  »y«-.  Berberiet. 

Berberis,  O,  _/'.  berberis. 

berberisch,  a.  från,  i  Berberiet,  berber-. 

berechenbar,  a.  beräknelig. 

berechnen,  '  I.  tr.  1.  beräkna,  uträkna,  t.  ex. 
(lie  Bahn  eines  Ste7-nes.  2.  taga  med  i  räk- 
ningen, taga  hänsyn  till,  t.  ex.  alle  Even- 
tualitäten. 3.  beräkna,  afse,  t.  ex.  alle.^  auf 
den  Effekt  ~,  auf  etw.  berechnet  sein.  Alles 
ist  bei  ihm  berechnet:  han  handlar  alltid 
med  beräkning.  II.  Sich  mit  jmdm  ^  göra 
upp  räkenskaperna  med  ugn.  Berechnung,^/", 
-s...  Kx.  ~los,  a.  iitan  beräkning. 

Berechner,  -s,  -,  m.  person  som  beräknar  ngt, 
som  handlar  med  beräkning. 

berechtigen  '  /;■.  \irY[y\\'r^-\.,  jmdn  zu  etw.:  ngn 
till  ngt.    litTichi;,,! :  l.eriittigad,  rättmätig. 

Berechtigung,  -tu,  f.  lierättigande,  rättmätig- 
het, rättighet. 

bereden,  *  I.  tr.  1.  tala  om,  förhandla,  af- 
handla.  2.  intala,  inbilla, /wc/m  emer  (gen') 
cl.  eine  Sache  ei.  jmdm  eine  Sache:  ngn  ngt. 
3.  öfvertala,  narra,  jmdn  zu  etw.:  ngn  till 
ngt.  II.  Sich  mit  jmdm  über  etw.  ~  samtala, 
rådgöra,  öfverenskomma  med  ngn  om  ngt. 

Berédung,  -en,  f.  samtal,  öfverläggning,  för- 
handling, aftal. 

Beredsamkeit,  O,/,  vältalighet. 

berédt,  a.  vältalig.  Sich  ~  ausdrücken:  ut- 
try(;ka  sig  väl. 

beregnen,  *  tr.  regna  på.  Biiai.  jmdn  mit  Blu- 
men ~  (Ifvcrhölja  ngn  med  blommor. 

berégt,  a.  omnämd,  omförmäld. 

Bereich,  -\e]s,  -e,  m.  och  n.  område,  t.  ex.  im  -v, 
der  Möglichkeit;  liåll,  t.  ex.  im  r^  der  Ka- 
nonen ;  befogenhet. 


bereichern,  '  I.  tr.  rikta,  göra  rik.  II.  Sich  ~ 
rikta  sig,  blifva  rik.  Bereicherung,  /. 

1.  bereifen,  *  tr.  betäcka,  öfverdraga  med 
rimfrost.   Bereifung,  /.  jfr  2.  Beif. 

2.  bereifen,  *  tr.  banda,  sätta  band  på,  t.  ex. 
ein  Fass:  en  tunna.  Bereifung,,/',  jfr .?.  Jieif. 

bereisen,  *  tr.  1.  genomresa,  t.  ex.  ein  Land. 
Bereist :  berest.  2.  resande  besöka,  t.  ex.  Mes- 
sen  :  marknader.   Beréisung,  /. 

bereit,  a.  beredd,  färdig,  i  ordning,  t.  ex.  sich 
zu  etw.  ~  machen.  ~  stehen,  sich  ~  halten: 
vara  i  ordning.  Sich  ~  finden  lassen :  visa 
sig  hogad. 

1.  bereiten,  *  (svag  iiöjn )  I.  tr.  1.  bereda,  t.  ox. 
jmdm  Freude ,  eine  Überraschung,  Schmerz.2. 
tillaga,  tillrusta,  ställa  i  ordning,  tillreda, 
bereda,  t.  ex  Kaffee,  ein  Fest,  eine  Mahlzeit, 
Eisen  zu  Nägeln,  Leder.  3.  tillverka,  för- 
färdiga, t.  ex.  Stühle  aus  Holz.  4.  Jmdn  zu 
etw.  ~  bereda  ngn  till  ngt;  jmdn  auf  (m>:d 
ack.),  für  etw.  ~  förbereda  ngn,  göra  ngn 
beredd  på  ngt.  II.  Sich  zu,  auf,  für  etw.  ~ 
bereda  sig,  rusta  sig,  förbereda  sig  till,  på 
ngt.  Bereitung,  _/". 

2.  bereiten,  *  (stark  i.njn.)  tr.  1.  inrida,  t.  ex.  ein 
Pferd.  2.  genomrida,  till  häst  genomströf- 
va,  t.  Lx.  eine  Ger/end. 

1.  Bereiter,  -s,  -,  m.  beredare,  tillrnstare. 

2.  Bereiter,  -,<,  -,  jn.  1.  beridar-e.  2.  beriden 
uppsyningsmau. 

bereits,  adr.  redan. 

Bereitschaft,  O,  /.  beredskap,  t.  ex.  etw.  in  ~ 
haben  für  jmdn.  In  ~  setzen:  förbereda, 
tillrusta,  iordningställa. 

bereitwillig,  a.  beredvillig,  redobogen. 

Bereitwilligkeit,  O,  /.  beredvillighet,  tjänst- 
aktighet. 

berénnen,  *  tr.  JS«  eine  Festunfj  ~  a)  innesluta, 
b)  storma  en  fästning.  Benennung,/. 

bereuen,  *  tr.  ångra. 

beréuens...  ex.  -wert[h],  a.  som  man  bör 
ångra. 

Berg,  -[ej.s-,  -e,  »;.  bärg,  backe.  Einen  r^j ersteigen, 
erklimmen :  bestiga  ett  bärg.  Zu  '^e  fahren: 
fara  till  säters.  Biidi.  am  r^.^  stehn,  halten: 
sitta  fast  i  svirighcter;  hinterm  ~  halten  mit 
etw.:  dölja  ngt,  ej  vilja  fram  därmed;  ich 
bin  jenseit  des  ~es:  med  mig  går  det  utför, 
jag  ilr  öfvcr  niedelSldern;  über  den  ~  sein :  hafva 
det  värsta  gjordt,  hafva  öfvervunnit  de 
största  svårigheterna;  über  -^  und  Thal  ei. 
über  alle  ~e  sein:  vara  sin  kos,  vara  långt 
borta,  hafva  rymt;  das  Haar  steht  zu  ~e; 
håret  står  å  ända;  lyo/t^en«  ~e  versprechen  : 
lofva  guld  och  gröna  skogar,  -åb,  adv.  ut- 
för burget.  ~  gehen:  bära  utför,  ufv.  biidi.,  t.  ex. 
mit  ihm  geht  es  ~.  -åder,  -n,  f  malmådra. 
-akademie,  -en,  f  högre  bärgsskola.  -amt, 
-\e]s,  -er  t,  «•  ungef.  bärgskollegium.  -ån, 
-auf,  adv.  uppför  burget,  -bau,  -[e'ls,  O,  in. 
bärgsbruk,  grufdrift.  -baukunde,  O,/,  bärgs- 


uljud.    tr.  transitivt,    it?:  intranäitivt  verb.    Ä.  bar  lialen,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


Berg 


113 


berinden 


vetenskap,  -baukundig,  a.  bärgskunnig.  -bau- 
schule,  -«,  /.  bärgaskola,  -behörde,  -n,  f. 
ungcf.  bitrgsrätt.  -bewohner,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,  /.  bärgsbo.  -blau,  -[f].<,  0,  n.  bärg- 
blått.  -bohrer,  -s,  -,  m.  ©  bärgborr,  bärg- 
n.afvare.  -eisen,  -.s-,-,ra.  @  spetshacka,  spets- 
hammare,  -enge,  -n, /.  bärgspass.  -erz, -es, 
-e,  n.  malm,  -fahrt,  -en,  f.  resa  till  ei.  i 
bärgstrakt.  -festung,  -en,  f.  bärgfäatning, 
bargfäste.  -teuer,  -s,  -,  n.  vårdkase,  bål  p:\ 
bärgspetsar.  -gegcnd,  -en,f.  bärgstrakt.  -geist, 
-[e]s,  -er,  vi.  bärgsrå,  bärgtroll.  -gericlit, 
-[e].?,  -e,  n.  bärgsting.  -grübe,  -n,  f.  grufva. 
•halde,  -n,f.  O  varphög,  slaggvarp,  -hase, 
-ra,  -n,  m.  fjällhare,  -hauptmann,  -[e]s, 
Berghauptleute,  m.  bärgshauptman,  bärg- 
mästare.  -herr,  -n,  -en,  m.  grufägare.  -him- 
beere,  -n,  f.  biörnhallon.  -hinab  =  -ah. 
•hinauf  =  -auf.  -hoch,  a.  hög  eom  ett 
barg,  skyhög,  -höhe,  -»,  f.  bärgshöjd. 
-höhle,  -n,  f.  bärgshåla.  -hUtte,  -n,  f.  1. 
hydda  bland  bärgen.  2.  bärgshytta.  -joch, 
-[e]s,  -e,  n.  bärgsrygg  mellan  två  dalar. 
-katze,  -n,  f.  bärgkatt.  -keller,  -s,  -,  m.  käl- 
lare inhuggeu  i  bärget,  -kessel,  -s,  -,  m.  bärg- 
kittel.  -kliift,  -c  t,  /•  bärgsklyfta.  -knappe, 
•n,  -n,  m.  gruf arbetare,  -krystall,  -[ej^, 
-e,  m.  och  71.  bärgkristall.  -kunde,  0,  f. 
bärgskunskap.  -land,  -[ejs,  -er  f,  n.  bärg- 
land.  -läufig,  a.  bruklig  bland  bärgsmän. 
•leder,  -s,  -,  n.  min.  bärgläder.  -leute,  plur.  tm 
•mann,  -[e]s,  m.  bärgsmän.  -männchen, 
•männlein,  -s,  -,  n.  bärgsrå,  bärggubbe. 
•männisch,  a.  bruklig  bland  bärgsmän, 
bärgsmans-.  -maus,  -e  t, /•  zooi.  fjällemmel. 
•mehl,  -[e]s,  0,  n.  min.  bärgmjöl.  -meister, 
-s,  -,  m.  bärgmästare.  -milch,  0,/.  min.  bärg- 
mjölk.  -minze,  -n,f.  bot.  bärgmynta.  -mönch, 
-[e]s,  -e,  m.  bärggubbe.  -öl,  -[e]s,  -e,  n. 
bärgolja.  -Ordnung,  -era,  f.  bärgsordning. 
•papier,  -[e]s,  -e,  n.  min.  bärgpapper.  -pech, 
-[e]s,  -e,  n.  min.  bärgbeck.  -predigt,  0,  f. 
bibi.  bärgspredikan.  -rat[h],  ■[e]s,  -e  f,  "»• 
bärgsråd.  -recht,  -[e]*',  0,  n.  l.  lag  gällande 
för  bärgsmän,  bärgsordning.  2.  rättighet 
till  grufdrift.  -reihe,  -n,  f.  bärgskedja. 
•riss,  -es,  -e,  vi.  bärgsskrefva.  -rot[h],  -[e]s, 
0,  -röt[h]el,  -s,  0,  n.  röd  färg  vunnen  ur  mi- 
neraler. -rücken,  -s,  -,  m.  bärgsrygg,  bärg- 
ås. -rut[h]e,  -?i,/.  slagruta,  -rutsch,  -es,-e,vi. 
bärgras,  -salz,  -es,  -e,  n.  bärgsalt.  -schiebt, 
-en,  f.  lager,  hvarf  af  en  bärgart,  -schütten, 
-s,  -,  m.  fjällkälke,  -schloss,  -es,  -er  f,  «. 
bärgslott.  -Schlucht,  -en,  f.  bärgsklyfta. 
-schotte,  -n,  -n,  VI.  högskotte,  -schule,  -n,f. 
bärgsskola.  -schüler,  -s,  -,  vi.  bärgselev. 
-Schwaden,  -s,  -,  vi.  grufgas.  -segen,  -s,  0,  m. 
inkomst  af  grufdrift.  -spitze,  -n,  f.  bärg- 
epets.  -Steiger,  -s,  -,  vi.  1.  vägvisare  bland 
bärgen.  2.  fjällturist.  3.  stigare.  -Stock, 
-[e]s,  -e  t»  »»■  alpkäpp,  fjällkäpp  med  jamspeu. 


-Stollen,  -«,-,7«.  O  gruf  gång,  schakt.  -Strasse, 
-w,  f.  bärgBväg.  -ström,  -[e]«,  -e  \,  m.  bärg- 
ström, -stufe,  -n,f.  stuff.  -Sturz,  -es,  -e  f,  m. 
bärgras.  -t[h]eer,  -[c]s,  -e,  vi.  bärgtjära. 
•t[h]eil,  -[e].s-,  -e,  vi.  andel  i  bärgverk.  -torf, 
-\_e\s,  -e  [t],  VI.  bärgtorf.  -unter  =  -ab. 
-Volk,  -\_e]s,  -er  f,  n.  1.  bärgfolk,  bärgsboar. 
2.  utan  plur.  bärgsmän,  grufarbetare.  3.  bärg- 
troll, -wachs,  -es,  -e,  n.  min.  bärgvax.  -wand, 
-et,/.bärgvägg.  -Wanderer,-«,  -,?«.  vandrare, 
turist  i  fjälltrakt.  -Wanderung,  -en,  f.  fjäll- 
vandring. -Wasser, -s,-,  ra.  bärgström,  -weide, 
-ra,/,  bärgsbete.  -werk,  -[e]s,  -e,  ra.  bärg- 
verk. -zeh[e]nt[e],  -[e]s,  -era,  m.  bärgstion- 
de.  -es...  jfr  fdreg.  sma.  Ei.  «N-einsamkeit,  O, ./' 
ensamhet,  stillhet  sädan  den  är  bland  bärgen. 
~fQSS,  -es,  O,  771.  bärgets  fot,  bärgsfot. 
'>.'gipfel,  -s,  -,  711.  bärgstopp,  bärgspets. 
'>^hang,  -[e].<,  -e  f,  ?«.  bärgsluttning. 

Bergaméttlie,  -en,  f.  1.  bergamott(päron).  2. 
bergamottcitron.  -öl,  -[e]s,  -e,  n.  berga- 
mottolja. 

Berge...  ex.  -geld,  -[e]s,  -er,  ra.  bärgarlön,  -gut, 
-[e]s,  -er  f,  ra.  bärgadt  gods.  -lohn,  -\e\s,  -e 
t,  m..  =  -geld. 

bergen,  bii-gst,  ba7-g,  bärge  ei.  bä7-ge,  geborgen, 
birg,  I.  tr.  1.  bärga,  rädda,  t.  ex.  das  Heu, 
die  Güter  eines  Schiß'es,  sei7i  Leben.  Biidi.  er 
ist  ein  geborgener  Mann:  han  är  bärgad 
karl.  2.  skydda,  taga  i  försvar,  vor  etw.  (dat.), 
J7ndvi:  mot  ngt,  ngn.  3.  dölja,  gömma,  jfr 
verbergen.  II.  Sich  ~  1.  rädda  sig,  skydda 
sig,  t.  ex.  1707*  dem  ÜTigeioitter.  2.  dölja  sig, 
gömma  sig.  Bergung,/. 

Berger,  -s,  -,  vi.  i  sht  i  bärgare. 

bergig,  a.  bärgig. 

bergisch,  a.  bergisk,  fr&n  el.  i  grefskapet  Berg. 

Bericht,  -[e]s,  -c,  m.  berättelse, underrättelse, 
uppgift,  redogörelse,  rapport,  referat.  ~ 
erstatten :  rapportera,  referera,  -erstatter, 
-s,  -,  VI.  person  som  afgifvit  ei.  afgifver 
rapporter;  (tidnings)referent.  -erstattung, 
-era,  /.  rapport,  referat. 

berichten,  *  tr.  Jmdm  etto.  ei.  (itr.h.:)  über  etw. 
•N/  meddela  ngn  ngt,  referera  ngt  för  ngn, 
afgifva  rapport  om  ngt  till  ngn. 

berichtigen,  *  tr.  1.  rätta,  t.  ex.  Irrtümer.,  Feh- 
ler. 2.  bringa  på  det  klara,  utreda,  t.  ex. 
ein  Geschäft ;  uppgöra,  betala,  t.  ex.  eine 
Rechnung,  die  Zeche.   Berichtigung,  /. 

Berichtiger,  -s,  -,  m.  person  som  rättar  ngt. 

beriechen,  *  tr.  lukta  på,  t.  ex.  eirae  Rose,  die 
Hunde  ~  sich  ei.  einander.  Beriechung,  /. 

berieseln,  *  tr.  1.  >  sht  ikerbr.:  gom  smi  kanaler  Vatt- 
na, t.  ex.    Wiesejl.    2.  framsilande  fukta,  flyta  öf- 

ver,  rinna  öfver,  t.  ex.  Th7'änen  »x*  ihre  Wan- 
gen. Berieselung,  /. 
berinden,  *  sich  ~  öfverdragas  med  bark,  med 
en  skorpa,  t.  ex.  ein  Bauvi,  eine  Wunde  be- 
rindet sich.  Berindetes  Holz:  trä  med  bar- 
ken på. 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt. 
Tysk  svensk  onibok. 


teknisk  term. 


beringen 


114 


Besatz 


beringen,  '  (svag  bojn.)  tr.  förse  med  ring(iir), 
sätta  ring(ar)  på,  t.  ex.  einen  Fitiger. 

Beritt,    -\_e\s,    -e,    m.     1.    en    beriden    uppsyningsmans 

distrikt.  2.  en  mindre  afdelning  ryttare  undtr 

eu  underüfücers  befäl. 

beritten,  a.  1.  i  sut  i^i  beriden,  till  häst.  ~  sein: 
vara  till  häst.  2.  inriden,  t.  ex.  ein  ~e.s' 
Pferd. 

Berline,  -n,/.  berlinervagn. 

1.  Berliner,  -.<;,  -,  7».  ~in,  -nen,f.  berlinare. 

2.  berliner,  berlin[er]isch,  a.  berliusk. 
Berlocke,  -n,/.  berlock. 

Berme,  -n,f.  gång  på  en  dam  ei.  bank  utmed 
vattnet;  v^  gång  mellan  vall  och  graf. 

1.  Berner,  -*■,  -,  m.  »x-in,  -nen,  f.  bernare,  invi 

nare  i  Bern. 

2.  berner,  bern[er]isch,ff.frånei.i  Bern,  Berns. 
Bernhardiner,  -s,-,m.  bernhardinare:  a)  bern- 

hardinermunk,  b)bernhardinerhnud.  -hund- 
-[e]s,  -e,  in.  bernhardinerhund.  -kloster,  -.<, 
-t,  n.  bernhardinerkloster.  -orden,  -s,  -,  in. 
bernhardinerorden. 

Bernstein,  -[e]s,  -e,  m.  bernsten.  -dreher,  -.?,  -, 
m.  bernsteussvarfvare,  bernstensarbetare. 
-fang,  -[e]s,  -e  t,  m.  bernstensfångst.  -farbe, 
■n,J'.  bernstensfärg.  -firnis[s],  -ses,  -se,  m. 
bernstensfernissa.  -fischerei,  -en,f.  =  -fang. 
-säure,  -n,  f.  bernstenssyra.  -spitze, -«,  y'. 
(cigarr)munstycke  af  bernsten. 

bernsteinern,  a.  af  bernsten,  bernstens-. 

beröliren,  *  ir.  0  bekläda  med  rör. 

beröslen,  '  itr.  s.  blifva  rostig. 

Berserker,  -.s,  -,  m.  bärsärk. 

bersti'en,  hivst  ei.  %  -est,  barst  ei.  %  horst  ci.  % 
-ele,  börste  ei.  %  bäi-ste  ei.  %  -ete,  geborsten^ 
birst  el.  -e,  itr.  s.  spricka,  brista,  remna, 
spricka  sönder,  afv.  biidi.,  t.  ex.  vor  Arger, 
vor  Lachen  r^.  Das  ist  zum  '^  det  kan  reta 
gallfeber  på  en. 

Bertram,  -s,  O,  m.  boi.  1.  bertram,  battram.  2. 
hvit  tusensköna. 

berijcht[ig]en,  *  tr.  berykta.  Vani.  i  part.  berüch- 
tigt cl.  %  berücktet:  illa  beryktad. 

berijcken,  *  tr.  fånga  i  snara,  t.  ej.  Vögel;  gnm 
üfvcrra.<ikning  tillfångataga,  öfvcrrumpla;  biidi. 
snärja,  öfverlista,  bedraga,  bedåra,  tjusa. 
Sich  ~  lassen :  gå  i  fällan.   Berückung,  _/'. 

Berijcker,  -.s-,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  bedragare,  be- 
dragcrsku,  tjusare,  tjuserska. 

beriickslchtigen,  '  tr.  taga  hänsyn  till,  fästa 
af.seende  vid,  hålla  räkning  för. 

Beriicksichtigung,  -en,  f.  hänsynstagande, 
hänsyn,  betraktande,  öfvervägande. 

Beruf,  -[e].?,  -e,  m.  1.  (inre)  kallelse,  böjelse. 
2.  kall,  yrke,  tjänst,  ämbete.  •$...  Ex.  ~ar- 
beit,  -en,f.  arbete  i  sitt  kall,tjänstegöromål. 
~bestimniung,  -en,f.  bestämmande  af  ei.  för 
ett  kall.  ~genosse,  -«,  -n,  m.  yrkesbroder. 
~heer,  -[e]s,  -e,  n.  här  af  yrkessoldater. 
~kreis,  -es,  -e,  m.  området  för  ens  verksam- 
het,   'v.mässig,  n.  öfverensstämmande  med 


I  el.  påkallad  af  ens  yrke,  yrkes-,  'x.pfjicht, 
-e«,  y.  ämbetspligt.  ~reise,  -«, /I  tjänste- 
resa, 'x^thätigkeit,  O,  /.  verksamhet  i  sitt 
kall,  tjänsteutöfning.  'vtreue.  O,  /.  trohet 
i  sitt  kall.  ~wTdrig,  a.  stridande  mot  ens 
yrke  ei.  ämbetspligt. 
berufen,  *  I.  tr.  1.  Jmdn  'x  kalla  ngn  tui  sig.  2. 
sammankalla,  t.  ex.  die  Stände,  den  Landtag. 

[      3.  Jmdn  zu  etw.  ou  kalla,  utse  ngn  till  ngt. 

4.  Eine  Person,  eine  Sache  -x,  vålla  en  per- 
I      sons  olycka,  en  saks  undergång  gnm  onda  an- 
dars inHytando  genom  att  för  mycket  rosa  den. 

5.  t  göra  bekant,  berömd.    6.  t  jmdn  über 
etw.  -x,  förebrå  ngn  ngt,  tadla  ngn  för  ngt. 

!      II.  Sich  auf  jmdn,  etw.  -x/  a)  beropa  sig  på, 
åberopa   ngn,   ngt,   b)  vädja  till  ngn,  ngt. 
Berufung,  f. 
Berüfer,  -s,  -,  m.  person  som  kallar  m.  m.,  se 

berufen. 

beruhen,  *  itr.  h.    1.  Auf  jmdm,  etw.  (dat.)  »v 

bero,  komma  an  på  ngn,  ngt.    2.  Etw.  [atif 

I      sich]  ~  lassen :  låta  saken  bero.  Wir  wollen 

es   dabei   -x«    lassen:  vi  vilja  låta  det  bero 

I      därvid,  'x,  bleiben:  blifva  orörd,  orubbad. 

beruhigen,  *  I.  tr.  lugna,  stilla,  t.  ex.  jmdn,  die 
[  Wellen,  die  Gemüter,  den  Aufruhr.  Be- 
]  ruhigt:  Incrn.  II.  Sich  -x/  lugna  sig,  blifva 
1      lugn.   Beruhigung,  y. 

Berühiger,  -s, -,  m.  -^in,  -rjen,/.  person  som 
I      lugnar. 

berijhmt,  a.  berömd,  ryktbar. 
'  Berijhmtheit,   O,  /.  berömiig  ryktbarhet,  namn- 
kunnighet, rykte,  anseende. 
beriihren,   *   tr.    1.  beröra,   vidröra,  t.  ex.  etw. 
viit  den  Fingern;  matem.  tangera.  Die  Häuser 
»x«  sich:  husen  stöta  ihop.    2.  i  sitt  tai  vid- 
j      röra,  omnämna.   3.  Jmdn  -x,  röra  ngn,  kora- 
I      ma  ngn  vid,  t.  ex.  diese    Verleumdungen  »x. 
mich  nicht.   Beriihrung, /. 
berüssen,  "  tr.  och  sich  ~  sota  ned  (sig). 
besabbern,  '  tr.  F  dregla  på,  dregla  ned. 
besäcken,  *  F  sich  ~  proppa  sig  full. 
besäen,  '  tr.  beså;  bUdi.  beströ,  öfversålla.  Be- 

säung,  /. 
besagen,  *  tr.  1.  omförmäla,  omnämna,  t.  ex. 
die  Zettel'^  das  Xühere.  Besagt:  omförmäld, 
ofvannänui.  2.  betyda,  vara  af  betydenhet, 
t.  ex.  das  hat  nichts,  viel  zu  'x/. 
besagtermässen,  adv.  såsom  nämdt  är. 
besaiten,  *  tr.  stränga,  sätta  strängar  på. 
besamen,  besamen,  '  tr.  1.  beså  med  fra.  2.  be- 
frukta.  Besamung,  /. 
Besan,  -[e]^-,  -e,  m.  i  mesan,  -mars,  -es,  -e  ei. 
-en,  m.  i.  kryssmärs.  -mast,  -[e]s,  -en,  m.  4- 
mesanmast.  -segel,  -.s-,  -,  n.  i  mesansegel. 
besånden,  '  tr.  sanda,  beströ  med  sand. 
besänft[ig]en,  *  !.<;•. lugna, blidka,  mildra,  lin- 
dra. II. -S'/cA  ~  blifva  lugn.  Besänftigung,./'. 
Besatz,  -es,  -e  t,  m.  garnering  pä  kiader.  -band, 
-[e]s,  -ert,  «.  kantband.  -teich,  -[e]s,  -e,  m. 
dam  för  fiskafvel.  , 


O    saknar  plur.    t  ' 


omljud.    tr. 


itr.  inlransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Besatzung 


115 


beschiessen 


Besatzung,  -en,  f.  1.  ü  besättning,  garnison. 

2.  •!•  besättning,  manskap. 
besauen,  *  tr.  P  svina  ned,  svina  till. 
besåufen,  *  P  sich  ~  dricka  sig  full.  Besoffen  : 

drucken,  full. 
besåumen,  *  tr.  kanta,  fålla. 
beschåben,  *  tr.  skafva  på,  afskafva,  skrapa, 

afputsa. 
beschädigen,  *  I.  tr.  skada.    II.  Sich  ~  skada 

sig,  göra  sig  illa.  Beschädigung, ./'. 
Beschådiger,  -s,  -,  m.  person  som  skadar  ngt. 

1.  beschaffen,  *  (svag  böjn.)  tr.  framskaffa,  an- 
skaffa; verkställa. 

2.  beschaffen,  o.  beskaffad.  Wie  ist  es  damit 
'\>?  hur  förhåller  det  sig  därmed? 

Beschaffenheit,  -en,  f.  beskaffenhet.  Je  nach 
«x«  der  Umstände:  efter  omständigheterna. 

beschäftigen,  *  I.  tr.  sysselsätta,  t.  ex.  Arbeiter 
in  einer  Fabrik  ~,  dieser  Gedanke  be- 
schäftigt ihn.  II.  Sich  mit  etw.  ~  syssel- 
sätta sig  med  ngt. 

Beschäftigung,  -en,  f.  sysselsättning.  -S...  e.^. 
~ärt,  -en,  f.  slag  af  sysselsättning. 

Beschäl...   Ex.   -anstalt,  -en,  f.   ställe  där  be- 
skällare  tillhandahållas,  stuteri,  -geld, -[«].<, 
-er,  n.  språngafgift.    -hengst,  -\e\s,  -e,  m.  \ 
beskällare. 

beschälen,  *  tr.  ©  1.  brädfodra.  2.  Ein  Messer 
r^  sätta  skaft  på  en  kuif.   Beschålung,  /. 

1.  beschälen,  *  tr.  delvis  afskala,  afbarka,  t.  ex. 
Bäume.  Beschälung,/. 

2.  beschälen,  *  tr.  beskälla,  betäcka,  besprin- 
ga. Beschälung,/. 

1.  Beschäler,  -s,  -,  m.  person  som  afskalar  ngt. 

2.  Beschäler,  -s,  -,  m.  beskällare. 
beschämen,    *    tr.    göra    förlägen,    skamsen, 

komma  att  skämmas,  komma  på  skam,  t.  ex. 
Sie  ryj  mich  durch  Ihre  Güte  ei.  Ihre  Güte 
beschämt  mich. 

Beschämung,  -en,  f.  skam,  förödmjukelse. 

beschatten,  *  tr.  1.  skugga,  beskugga;  öfver- 
Bkygga.  2.  beslöja.  3.  mål.  skugga,  schattera. 
Beschattung,  /. 

beschauen,  '  tr.  \.  beskåda,  skåda,  åskåda, 
betrakta.  ~f/  =  beschaulich.  2.  syna,  be- 
sigtiga.  Beschäuung,./". 

beschåuens...  ex.  -wért[hj,  -würdig,  a.  sevärd. 

Beschauer,  s,  -,  m.  1.  betraktare,  åskådare. 
2.  person  som  synar,  besigtigar. 

beschaulich,  a.  åskådande,  begrundande,  kon- 
templativ. 

Seschåulichlceit,  O,/,  begrundande,  kontempla- 
tion. 

Bescheid,  -[e]s,  -e,  m.  besked,  upplysning,  ut- 
.slag,  förständigande.  <n<  geben:  a)  lemna 
upplysningar,  b)  fälla  utslag,  r^  erhalten : 
få  besked.  Auf  alles  ~  wissen :  veta  be- 
sked på,  om  allt.  In  ei.  mit  etw.  -v/  wissen : 
veta  besked  med,  förstå  sig  på  ngt.  In 
einem  Hause  ~  wissen:  veta  besked,  vara 
i  ett  hus.    Jmdm  ^  thun:  a) 


ej  blifva  ngn  svaret  skyldig,  b)  göra  ngn 
besked  i  giaset. 

1.  bescheiden,  *  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  tilldela 
ngn  ngt.  Sein  beschieden  Teil:  sin  beskärda 
del.  Mir  ist  etw.  beschieden  worden:  mig 
har  ngt  blifvit  till  del.  2.  Jmdn  über  etw. 
«N-  gifva  ngn  besked  om  ngt.  Jmdn  ab- 
schlägig ~  afslå  ngns  begäran,  affärda  ngn 
med  ett  nekande  svar.  Jmdn  auf  seine 
Anfrage  ~  besvara  ngns  förfrågan.  Jmdn 
eines  Bessern  ~  öppna  ngns  ögon.  Er  ist 
dahin  beschieden  worden :  han  har  fått  det 
svaret,  den  upplysningen.  3.  Jmdn  wohin 
~  kalla  ngn  till  ngt  ställe.  .Tmdn  vor  Ge- 
richt ~  kalla  ngn  inför  rätta.  II.  Sich  ~ 
vara  förnöjsam.  Sich  mit  etw.  ei.  einer  (gen.) 
Sache  »v  nöja  sig  med  ngt.  Sich  auf  etw. 
(ack.)  ~  inskränka  sig  till  ngt. 

2.  bescheiden,  a.  1.  *  förståndig,  foglig.  2. 
blygsam,  ansyiråkslös,  försynt,  snäll. 

Bescheidenheit,  O,  /.  blygsamhet,  anspråkslös- 
het, försynthet. 

beschéidentlich,  adv.  på  ett  blygsamt,  an- 
språkslöst sätt. 

Bescheider,  -s,  -,  m.  S  förste  mjölnardräng. 

beschéidet,  a.  försedd  med  skida,  med  slida. 

beschéinen,  '  tr.  skina  på,  bestråla,  belysa. 
Beschéinung,  f. 

bescheinigen,  *  tr.  skriftligen  intyga.  Den  Em- 
jjfang  einer  Summe  ~  skriftUgi-n  erkänna  sig 
hafva  mottagit  en  summa. 

Bescheiniger,  -s,  -,  m.  person  som  skriftligen  in- 
tygat el.  intygar  ngt. 

Bescheinigung,  -en,  f.  skriftligt  intyg(ande),  er- 
kännande. 

besehenen,  *  tr.  sätta  bjällror,  små  klockor' 
på. 

beschenken,  *  tr.  begåfva.  Beschénkung,  /. 

1.  bescheren,  *  (stark  töjn.)  tr.  klippa,  t.  ex.  jmdn, 
jmdm  das  Haar,  Schafe. 

2.  bescheren,  *  (svag  Mjn.)  tr.  beskära,  skänka, 
gifva,  t.  ex.  das  Christkind,  die  Mutter  be- 
schert dem  Kinde  Weihnachtsgaben. 

Bescherung,  -en,  f.  begåfvande,  begåfning,  i 
sht  juikiapijar.  iron.  das  loar  die  ganze  ~  det 
var  hela  härligheten;  da  haben  wir  die  ~ 
där  ha  vi  härligheten. 

beschicken,  '  tr.  1.  skicka  bud  till.  Den  Reichs- 
tag ~  skicka  ombud  till  riksdagen.  Die 
Ausstellung  mit  Ölgemälden  ~  skicka  olje- 
tafior  tili  utställningen.  2.  uträtta,  t.  ex.  mit 
Ordnung  und  Fleiss  kann  man  viel  o^.  3. 
ombestyra,  ombesörja.  Sein  Haus  ~  be- 
ställa om  sitt  hus.  4.  0  beskicka,  t.  ex.  Gold 
mit  der  Legierung.  Beschickung,/. 

beschienen,  *  tr.  0  beslå,  t.  ex.  ein  Rad;  lägga 
skenor  på,  t.  ex.  die  Eisenbahn.  Beschi'e- 
nung,  /. 

beschiessbar,  a.  som  kan  beskjutas. 

beschiessen,  *  tr.  beskjuta,  bombardera.  Be- 
schiessung,  /. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^ 


brukligt.    0  teknisk  term.    »t'  sjiliorm.    »c  milit; 


beschiffbar 


116 


beschuhen 


beschiffbär,  a.  segelbar. 

beschi'ffen,  *  tr.  segla  på,  med  fartyg  trafikera. 

t.  ex.  einen  Fluss,  ein  Jfeer.   Beschlffung, /. 
beschilft,  a.  vassbevuxen. 
beschimmeln,  *  itr.  s.  mögla. 
beschimpfen,  *<r.  1.  skymfa.  2.  Etm. beschimpft 

jmdn :  ngt  länder  ngn  till  skam,  vanhedrar 

ngn.  Beschimpfung,  /. 
Beschimpfer,  -s,  -,  m.  person  som  skymfar. 
beschindeln,  '  tr.  täcka  med  takspån. 
beschirmen,   *  tr.  beskydda,   skydda,  bevara. 

vor  etw.  (dat.):  mot  ngt.  Beschirmung,/. 
Beschirmer,  -s,  -,  m.  beskyddare. 
beschlafen,   *   tr.   1.  sofva  på,  t.  ex.  ein  Lager. 

2.  ligga  när,  t.  ex.  ein  Frauenzimmer.  3. 
Etw.  C^  sich  über  etw.)  ~  sofva  på  saken. 

Beschlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  beslag,  t.  ex.  einer 
Flinte,  eines  Buches.  2.  ngt  som  i  form  af  ett  tunt 
lager  afsatt  sig  på  ett  foremii,  t.  ex.  imma,  damlager 
m.  ra.  3.  jur.  etw.  in  ~  nehmen  ei.  etw.  mit  ~ 
belegen :  lägga  beslag  på  ngt.  Biidi.  jmdn  in 
'X'  nehmen:  lägga  beslag  på  ngn,  upptaga 

ngns    tid.     -legung,    -en,   f.    handUogen  att  lilgga 

beslag  på  ngt.  -leine,  -n,  f.  i  beslagslina, 
beslagssäjsing.  -nähme,  -n,f.  tagande  i  beslag. 
-nehmer,  -s,  -,  m.  beslagare,  person  som  lagger 

beslag  pä.  förbjudet  gods. 

beschlagen,  *  I.  tr.  1.  beslå,  t.  ex.  einen  Balken 
mit  Eisen,  ein  Schiff  mit  Kupfer,  i  die 
Segel.  Ein  Pferd  ~  sko  (äfv.  brodda)  en 
häst.  Biidi.  in  etw.  ~  sein :  vara  hemma  i, 
väl  förstå  sig  på  ngt.  2.  lägga  beslag  på, 
jfr  Beschlag  3.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  anlöpa, 
blifva  anlupen,  öfverdragas  med  imma. 
Mit  Feuchtigkeit  ~  blifva  fuktig,  fukta. 

Beschläger,  -.?,  -,  m.  person  som  beslår  m.  m  , 
jfr  beschlagen  I. 

beschlämmen,  *  tr.  öfverdraga,  täcka  med 
slam,  med  dy. 

beschléichen,  '  tr.  Jmdn  ~  smyga  sig  på  ngn. 
Die  Angst  beschlich  uns:  ångesten  kom  öf- 
ver  oss.   Beschléichung,  /. 

beschléiern,  '  tr.  beslöja,  dölja. 

beschleunigen,  *  tr.  påskynda.  Beschleuni- 
gung, y'. 

Beschleuniger,  -.^■,  -,  m.  person  som  påskyn- 
dar. 

beschliessen,  *  tr.  1.  besluta.  Die  Sache  ist 
beschlossen :  saken  är  af  gjord.  2.  begränsa, 
t.  ex.  ein   Gebirge  beschliesst  den   Horizont. 

3.  afsluta,  t.  ex.  den  Tag  mit  Gebet.  4.  % 
stänga,  läsa,  inläsa.  Beschliessung,  /. 

Beschliesser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  1.  person 
som  beslutar  ngt.  2.  skaffare,  hushållerska. 

Beschlüss,  -es,  -e  t,  m.  1.  beslut.  Einen  ~ 
fassen:  fatta  ett  beslut.  2.  afslutning. 
Zum  ~e:  till  godt  slut,  slutligen.  Den  ~ 
machen:  bilda  slutet,  afsluta.  3.  Etw.  in 
cl.  unter  seinem  ~e  haben:  hafva  ngt  i  sitt 
förvar,  -fähig,  a.  beshrtför,  fulltalig  «r  be- 
sluta fattande,     -fähigkeit,    O,  f.   fulltalighet. 


-fassung,  -en,  f.  besluts  fattande,  beslut. 
-freiheit,  O,/,  frihet  att  fatta  beslut,  -nähme, 
-K,  /.  =  -fassung.  -rede,  -n,  f.  afslutnings- 
tal.    -reif,    a.   tillräckligt   dryftad  ror  att  bu 

förem&l  för  ett  beslut. 

beschmieren,  *  tr.  1.  beetryka,  t.  ex.  Brot  mit 
Butter.  2.  nedsmörja,  nedsöla,  nedsmeta, 
nedsudda,  t.  ex.  die  Kleider  mit  Farbe.  3. 
fullklottra.  4.  F  lura.  Beschmierung,  /. 

beschmutzen,  *  tr.  nedsmutsa,  nedsöla.  Be- 
schmützung.y. 

beschneiden,  *  tr.  1.  beskära,  skära,  t.  ex. 
Bäume,  Papier,  Bücker;  afklippa  ngt  iitet, 
klippa,  t.  ex.  die  Haare,  eine  Hecke.  2.  om- 
skära,  t.  ex.  ein  Kind,  einem  Kinde  die  Vor- 
haut. Beschneidung,  /. 

Beschneiden,  -s,  -,  m.  person  som  skär  m.  m.,  jfr 
beschneideti. 

beschneien,  '  I.  tr.  snöa  på,  nedsnoa.  II.  itr.  s. 
blifva  snöig,  nedsnöad. 

beschnippe[l]n,  beschnippern,  beschnitze[IJn,  * 
tr.  i  kanten  beskära,  skära,  klippa,  afklippa 

småbitar  af. 

beschnöbe[r]n,  beschnöpern,  beschnüffeln,  be- 
schnüpfern,  *  tr.  nosa  på. 

beschniiren,  '  tr.  1.  slå  snöre  om,  ombinda.  2. 
garnera  med  snören.   Beschniirung,  /. 

besch6n[ig]en,  *  tr.  öfverskyla,  framställa 
ngt  dåligt  i  gynsam  dager,  försköna.  Be- 
schönigung, _/'. 

Beschönigen,  -.•-•,  -,  m.  förskönare. 

beschräni<en,  '  I.  tr.  inskränka,  begränsa.  II. 
Sich  auf  etw.  (ack.)  ~  inskränka  sig  till  ngt. 
Beschränkung,/. 

beschränkt,  a.  1.  begränsad,  trång,  t.  ex.  ein 
~es  Thal,  o.»  u:ohnen.  2.  inskränkt,  t.  ex.  in 
~ewi  Sinne  :  i  inskränkt  bemärkelse.  3.  in- 
skränkt, dum,  t.  ex.  ~e  Köpfe. 

Beschränktheit,  -en,  f.  1.  knapphet.  Die  ~  der 
Zeit,  des  Einkommens :  den  knappa  tiden, 
de  knappa  inkomsterna.  2.  inskränkthet, 
dumhet. 

beschreiben,  *  tr.  1.  skrifva  på,  fullskrifva. 
2.  beskrifva,  skildra.  3.  i  sht  mat.  upprita, 
rita,  t.  ex.  eine  Figur,  einen  Kreis;  inskrifva, 
t  ex.  ein  Dreieck  in  einen  Kreis. 

Beschréiber,  -s,  -,  m.  beskrifvare. 

Beschreibung,  -en,  f.  1.  påskrifniug.  2.  be- 
skrifning,  skildring,  über  alle  ~  obeskrif- 
ligt.  3.  uppritande. 

beSChréien,     '     tr.     1.    om    nyOSdda   barn:    die    vier 

Wände  ~  gnm  skrikande  visa  lifstecken.    2. 

utskrika,  illa  berykta.  3.  =  berufen  I,  4. 
beschreiten,  '  tr.  beträda,  träda  in  «i.  upp  på, 

t.  ex.   einen    Weg;   bestiga,   t.  ex.  ein   Pferd. 

Beschreitung,  /. 
beschrölen,  *  tr.  O  afskära,  afklippa.   Beschrö- 

tung,  /. 
beschuhen,  *  I.  tr.  förse  med  skor.    Beschuht 

sein:   hafva   skor  på  sig.    II.  Sich  »n*  taga 

skor  på  sig,  taga  på  sig  om  fötterna. 


iiljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitlvt  verb.    h.  bar  Asien,    S,  liar  sein  till  hjälpverb. 


■3chuliung 


117 


besetzen 


L   schühung,  -en,f.  fotbeklädnad. 

beschuldigen,  *  tr.  Jmdn  einer  (gen.)  Sache  ~ 
beskylla,  anklaga  ngn,  gifva  ngn  skulden 
för  en  sak. 

Beschuldiget,  -s,  -,  m.  anklagare. 

Beschuldigung,  -en,  f.  beskyllning. 

beschummeln,  '  tr.  F  lura.  Beschijmm[e]lung,/. 

beschuppen,  *  tr.  1.  förse,  öfverdraga,  pryda 
ined  fjäll.  Be.'ichuppt:  fjällig.  2.  P  lura. 
Beschuppung,/. 

beschütten,  *  I.  tr.  Jmdn,  etw.  mit  etw.  ~  ösa, 
skotta,  hälla  ngt  på  ngn,  på  ngt,  öfverösa, 
lifverhölja  ngn,  ngt  med  ngt,  t.  ex.  den  Weg 
mit  Erde,  jmdn  mit  Blumen.  II.  Sich  mit 
itw.  ~  hälla  på  sig  ngt,  t.  ex.  mit  Sauce. 
Beschöttung,  /. 

beschijtzen,  *  tr.  beskydda,  försvara,  vor  (mod 
dat.)  el.  gegen  etw.:  mot  ngt. 

Beschützer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,f.  beskyddare, 
beskyddarinna. 

Beschützung,  -en,  f.  1.  beskyddande.  2.  be- 
skydd, försvar. 

beschwänzen,  *  tr.  förse  med  svans,  sätta 
svans  på.   ßeschwänzt :  försedd  med  svans. 

beschwätzen,  t  beschwätzen,  *  tr.  F  1.  Etw.  ~ 
prata,  samspråka  om  ngt.  2.  Jmdn  ~  med 
fasra  ord  öfvortala  ngn.  Beschwatzung,  /. 

beschwéfeln,  *  tr.  svafla. 

beschwéissen,  *  tr.  fukta  med  svett.  Be- 
schu-eisst :  svettig. 

Beschwer,  O,  /.  och  -[e]s,  O,  n.  =  Beschwerde  1. 

Beschwerde,  -«,/.  1.  besvärlighet,  besvär.  2. 
tunga,  börda,  tryckande  pålaga.  3.  plåga,  svå- 
righet, jfr  t.  ex.  Atembeschwerde.  4.  besvär, 
besvärsskrift,  klagomål.  ~  führen  über 
etw.  (ack.);  anföra  besvär,  besvära  sig  öfver 
ngt.  -buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  anmärkningsbok, 

t.  ex.  Tid  järnvägsstationer.  -fÜhrer,  -S,  -,  m.  perSOn 

8om  anför  besvär,  -führung,  -en,  f.  besvärs 
anförande,  -schritt,  -en,  f.  besvärsskrift. 

beschweren,  *  I.  tr.  1.  belasta,  tynga  på, 
trycka,  t.  ex.  die  Trauben  ~  die  Reben; 
biidi.  ein  Fluch  beschwert  das  Land.  2.  be- 
svära, t.  ex.  _/mc?w  mit  etw.;  vara  besvärlig 
för.  II.  Sich  ~  besvära  sig,  anföra  besvär, 
bei  jmdm  über  etw.:  hos  ngn  öfver  ngt.  Be- 
schwerung, /. 

Beschwerer,  -s,  -,  m.  person  ei.  sak  som  la- 
star på,  trycker,  besvärar,  jfr  t.  ex.  Brief- 
beschwerer. 

beschwerlich,  a.  besvärlig.  Jmdm  '^  sein  ci. 
fallen:  falla  ngu  besvärlig,  vara  ngn  till 
besvär. 

Beschwerlichkeit,  -en,  f.  besvärlighet. 

Beschwérnis[s],  -se,  f.  och  -ses,  -se,  n.  =  Be- 
schwerde 1. 

beschwicht[ig]en,  '  tr.  nedtysta,  lugna,  t.  ex. 
sein  Geiuissen.  Beschwichtigung,/. 

Beschwichtiger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person 
som  nedtystar,  lugnar. 

beschwindeln,  *  tr.  F  lura. 


beschwingen,  *  poet.  =  beflügeln  I. 

beschwitzen  =  beschwéissen. 

beschweren,  *  tr.  1.  besvärja,  med  ed  stad- 
fästa, t.  ex.  den  Frieden.  2.  besvärja,  gnm 
besT&rjeiae  beherska  el.  frammana,  t.  ex.  den 
Sturm,  den  Teufel.  3.  Jmdn  bei  etto.  «x» 
besvära  ngn  vid  ngt. 
I  Beschwerer,  -s,  -,  m.  besvärjare. 

Beschworung,  -en,  f  besvärjande,  besvärj- 
ning,  besvärjelse,  -s...  Ex.  ~formel,  -n,  f. 
besvärjningeformel. 

beseelen,  *  tr.  besjäla,  lifva.  Beseelung,/. 

Beséeler,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f  som  besjälar, 
lifvar;  själen  i  ngt  fsretag. 

Beseeltheit,  o,/,  besjäladt  tillstånd,  lif. 

besegeln,  *  tr.  1.  segla  på,  befara,  t.  ex.  ein 
Meer.  2.  sätta  segel  på,  förse  med  segel. 

besehen,  *  tr.  1.  bese,  t.  ex.  die  Merkwürdig- 
keiten der  Stadt.  Bei[m^  Lichte  ->.<  (part. peri.): 
om  man  betraktar  det  vid  dager,  biidi.  vid  när- 
mare påseende.  2.  P  biidi.  Prügel  ~  få 
stryk,  få  smaka  käppen.   Beséhung,  /. 

beséhens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  sevärd. 

Beséher,  -s,  -,  m.  betraktare. 

beséhnen,  *  tr.  Einen  Bogen  ^  sätta  sträng 
på  en  båge. 

beséilen,  *  tr.  .i»  tackla,  upptackla.  Beséi- 
lung,/. 

beseitigen,  *  tr.  rödja  nr  vägen,  undanrödja, 
afiägsna;  af  sluta,  göra  ifrån  sig,  t.  ex.  eine 
Arbeit.   Beseitigung,  _/'. 

Beseitiger,  -s,  -,  m.  som  undanrödjer,  aflägsnar. 

beseligen,  *  tr.  saliggöra.  Ein  '^der  Gedanke: 
en  salig  tanke.   Beseligung,  /. 

Besen,  -s,  -,  m.  dim.  Besenchen  och  Besehen, 
-lein.  1.  kvast,  ordspr.  neue  ~  kehren  gut: 
nya  kvastar  sopa  väl.  2.  F  rorakti.  tjänste- 
ande, pigesch;  ein  alter  ~  en  gammal 
harpa,  käring,  -binder,  -s,  -,  m.  kvastbin- 
dare, -förmig,  a.  kvastlik,  -reis,  -es,  -er, 
-reisig,  -[e~\s.  O,  n.  kvastris. 

besessen,  a.  besatt,  t.  ex.  vom  Teufel,  jfr  för 
öfr.  besitzen. 

Besessenheit,  O,  /.  galenskap. 

Besetz...  ex.  -band,  -[e]s,  -er  f,  n.  band  att 
garnera  med,  kantband.  -teich,  -[e].?,  -e,  m. 
dam  till  fiskodling. 

besetzen,  *  tr.  1.  besätta,  förse,  t.  ex.  einen 
Tisch  mit  Speisen :  sätta  fram  mat  på  ett 
bord;  eine  wohl  besetzte  Tafel :  ett  välför- 
sedt  bord;  garnera,  t.  ex.  einen  Rock  mit 
Tressen.  Einen  Teich  mit  Fischbrut  »^  ut- 
plantera fiskyngel  i  en  dam.  2.  besätta, 
taga  i  besittning,  t.  ex.  eine  Stadt,  einen 
Pass  [mit  Truppen],  ein  Land  [mit  Kolo- 
nisten]. 3.  besätta,  tillsätta,  t.  ex.  ein  Amt. 
Die  Rollen  ~  fördela  rollerna.  4.  upptaga, 
taga  i  anspråk,  t.  ex.  alle  Plätze  sind  be- 
setzt. 5.  i  spel :  eine  Nummer  mit  einem  Du- 
katen ~  sätta  ut  en  dukat  på  ett  nummer. 
Besetzung,  /. 


äkta  erna.    F  familjärt.    P  ligre  språk.    ^  xniudro  brukligt.    ©  teknisk  term.    i^  sjötcrm.   ut  militärisk  term. 


beseufzen 


118 


bespannen 


beseufzen,  *  tr.  sucka,  klaga  öfver. 

besichtigen,  *  <?•.  syna,  besigtiga,  inspektera. 

Besichtiger,  -s,  -,  m.  besigtningsman,  synför- 
rättare,  inspektör. 

Besichtigung,  -en,  f.  eyn,  besigtning,  inspek- 
tion, -s...  Ex.  überlebt,  ■  [e]s,  e, m.  besigtnings- 
protokol],  besigtningsinstrument.  ~gebüh- 
ren,/. /i??(r.  besigtningsarvode.  ^reise,  -n, 
f.  besigtningsresa,  inspektionsresa. 

besiegbar,  a.  möjlig  att  besegra,  öfvervinne- 

Besiegbarkeit,  0,  /.  öfvervinnelighet. 

besiegeln,  *  tr.  1.  försegla.  2.  sätta  sitt  sigill 
under,  besegla;  afr.  biidi.,  t.  ex.  etir.  viit  einem 
Kuss, einein  Handschlag  '\,.  Besieg[e]lung,/. 

besiegen,  *  tr.  besegra,  öfvervinna.  Besie- 
gung, /. 

Besieger,  -s,  -,  m.  besegrare,  öfvervinnare. 

besingen,  *  tr.  1.  besjunga.  2.  sjunga  messa  för, 
t.  ex.  einen  Verstorbenen. 

besingens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  att 
besjungas. 

besinnen,  '  sich  ~  1.  besinna  sig,  eftertänka, 
söka  påminna  sig,  t.  ex.  ich  besinne  mich : 
jag  tänker  efter;  ich  besinne  mich  av J"  den 
Namen:  jag  söker  påminna  mig  namnet. 
2.  erinra  sig,  komma  ihog,  t.  ex.  ich  besinne 
mich  auf  den  Namen,  ivie  er  heisst,  dass 
ich  ihn  gesehen  habe.  Wenn  ich  mich  recht 
besinne:  cm  jag  mins  rätt.  3.  Sich  eines 
andern  ei.  eines  Bessern  -x/  ei.  sich  anders  ~ 
ändra  åsigt,  komma  på  andra,  bättre  tan- 
kar. 4.  betänka  sig,  vara  tveksam,  fundera, 
t.  ex.  .^ich  beim  Schachspiel  auf  jeden  Zug  ~. 
Ohne  sich  zu  ~  utan  betänkande,  jfr  2.  be- 
sonnen. 

Besinnung,  0,  /.  besinning,  medvetande,  fatt- 
ning. Die  '^  verlieren:  a)  förlora  medve- 
tandet, b)  förlora  fattningen.  Wieder  zur '\i 
kommen:  a)  återfå  medvetandet,  b)  åter- 
vinna fattningen,  c)  äter  komma  till  besin- 
ning, taga  reson.  -s...  Ex.  ~kraft,  O,  /.  erin- 
ringsförmåga, minne,  ^los,«.  besinningslös. 

Besinnungslosigkeit,  -en,  f.  brist  på  besinning. 

Besitz,  -e,^,  O,  m.  1.  besittning,  ägande,  ägo. 
In  den  ~  von  etiv.  gelangen  ei.  kommen : 
komma  i  besittning  af  ngt.  Von  etw.  ^ 
nehmen  ci.  ergreifen :  taga  ngt  i  besittning. 
Jmdn  in  den  ~  von  etw.  setzen:  insätta 
ngn  i  besittning  af  ngt.  2.  egendom,  -an- 
zeigend, a.  gram.  possessiv.  -ergreifer,  -s,  -,  j». 
besittningstagare.  -ergreifung.  O,  /.  besitt- 
ningstagande, -fähig,  a.  som  kan  ha  laglig 
äganderätt  till  ngt.  -los,  a.  saknande  egen- 
dom, -nähme, -nehmung  =  -ergreifung.  -recht, 
-[e]s,  O,  n.  besittningsrätt,  -stand,  -[e]s,  O, 
m.  egendom,  förmögenhot,  förmögenhetens 
beskaffenhet,  t.  ex.  den  /n/  zur  Richtschnur 
nehmen:  rätta  sig  efter  förmögenheten. 
-Störung,  -en,  f.  ngns  oroande  i  besittningen 


besitzen,  *  tr.  1.  sitta  på,  inneha,  t.  ex.  einen 
Stuhl,  einen  Platz.  2.  beherska,  hafva  i  sitt 
våld,  t.  ex.  der  Teufel,  der  Geiz  besitzt  ihn. 
3.  besitta,  äga,  rå  om. 

Besitzer,  -s,  -,  m.  ägare. 

Besitzt[h]am,  -[e]s,  -er  t,  n.  egendom. 

Besitzung,  -en,  f.  1.  ägande,  besittning.  2. 
egendom.  3.  besittning,  koloni,  -s...  se  Be- 
sitz . . . 

besöffen,  a.  P  drucken,  full. 

Besoffenheit,  O,  /.  P  druckenhet,  fylla. 

besohlen,  '  tr.  sula,  lägga  sulor  under. 

besolden,  '  tr.  besolda:  a)  hafva  i  sin  sold, 
b)  gifva  sold  åt,  aflöna. 

Besoldung,  -en,f  1.  besoldning.  2.  sold. 

besonder,  a.  förekommer  ej  oböjdt.  1.  egendomlig, 
egen.  Er  hat  seine  -^e  Meinung :  han  har 
sin  mening  för  sig.  2.  särskild,  enskild, 
t.  ex.  er  hat  mir  eine  ~e  Gnade  bewiesen; 
das  Allgemeine  und  das  ~e.  Ins  ~e:  sär- 
skildt,  i  synnerhet.  3.  märklig,  egendom- 
lig, besynnerlig,  t.  ex.  ich  sehe  darin  nichts 
'^es,  der  r^ste  Mensch  von  der  Welt. 

Besonderheit,  -en,f.  egenhet;  särskildhet,  en 
skildhet,  specialitet;  egendomlighet,  be^ 
synnerlighet. 

besonders,    adv.  (äfv.  %  a.  l  predikatlv  Stalin.   =   be 

sonder),  1.  särskildt,  hvar  för  sig,  t.  ex 
jedem  ~  schreiben.  2.  särdeles,  i  synner 
het,  synnerligen. 

1.  besännen,  '  tr.  sprida  solsken  öfver;  om  so 
ifn :  skina  på,  bestråla.  Besonnt :  solbestrå 
lad,  solig. 

2.  besonnen,  a.  som  handlar  med  lugn  efter 
tanke,  förståndig,  klok,  försigtig,  öfver 
lagd. 

Besonnenheit,  O,  /.  betänksamhet,  klokhet 
förstånd,  försigtighet,  öfverläggning. 

besorgen,  *  tr.  1.  frukta,  befara,  hysa  far 
hogor  för,  t.  lx.  einen  Überfall;  sie  be 
sorgten,  dass  der  Feind  sie  überfeie.  Äfi 
itr.  h.,  t.  ex.  man  besorgte  für  sein  Leben.  2. 
draga  försorg  om,  sköta,  se  till,  t.  ex,  dit 
Kinder,  die  Kranken.  3.  besörja,  ombesörja, 
uträtta,  t.  ex.  jmdm  etw.,  einen  Auftrag. 
Jfr  besorgt.  Besorgung,  f. 

Besorger,  -.«,  -,  m.  som  ombesörjer,  uträttar, 

besörglich,  a.  1.  omsorgsfull,  omtänksam.  2, 
som  är  att  befara,  hotande,  oroande. 

Besérglichkeit,  -en,  f.  1.  omtänksamhet.  2. 
det  befarade,  det  fruktade. 

Besörgnis[s],  -se,/,  farhoga,  fruktan. 

besorgt,  a.  1.  ifrigt  dragande  försorg  om,  arbe- 
tande r<5r,  t.  ex.  um  el.  für  die  Nahrung  ~ 
sein.  2.  orolig,  ängslig,  t.  ex.  um  jmdn,  etw. 
~  sein.  Das  macht  mich  sehr  «v<  det  oroar 
mig  mycket. 

Besörgtheit,  O,  /.  oro,  omsorg. 
j  bespähen,  '  tr.  bespäja. 

bespångt,  a.  prydd  med  spännen,  smycken. 
1  bespannen,   *  tr.  spänna  på  ei.  för,  t.  ex.  einen 


plur.    t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


bespeien 


119 


bestechbar 


Wagen   mit  P/erden  ~  spänna  hästar  för 

en  vagn;   eine  Geige  mit  Saiten  "w  stränga 

en  Hol.  Bespannung,/, 
bespeien,  *  tr.  spotta  på. 
bespicken,  '  tr.  späcka, 
bespiegeln,*  stcÄ~  spegla  sig  Bespieg[e]lung,/. 
bespinnen,  '  tr.  omspinna,  kringspinna. 
bespitzen,  *  F  sich  ~  skaffa  sig  en  florshufva. 
bespornen,  *  sich  ~  sätta  på  sig  sporrar. 
bespottein,  *  tr.  gyckla  öfver,   skämta   med, 

gäckas  med.  Bespöttelung,  /. 
bespotten,  *  tr.  håna,  bespotta.   Bespéttung,  /. 
besprechen,  *  I.  tr.  1.  tala  om,  spraka  om.  2. 

förhandla,  dryfta.    3.  öfverenskorama  om, 

aftala.     4.    läsa    bort    (gnm   trollformlers  uttalande 

rordrifva),  t.  ex.  eine  Krankheit.    II.   Sich  mit 

jmdm   über    etw.    r^    samtala;    rådgöra   med 

ngn  om  ngt,  förhandla,  aftala  ngt  med  ngn. 

Besprécher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  klok  gubbe, 

gumma,    som    anses  kunna  läsa  bort  sjukdomar  m.  m. 

Besprechung, -en,/.  1.  samtal,  samspråk.  2. 
förhandling,  diskussion.  3.  aftal.  4.  bort- 
läsande,  besvärjelse,  -s...  Ex.  'vformel,  -n,f. 
besväi-jningsformel. 

besprengen,  *  tr.  sprita,  stänka,  ein-,  mit  einer 
Flüssigkeit:  en  vätska  på  ngt.  Bespréngung,/. 

bespringen,  *  tr.  bespringa,  betäcka. 

bespritzen,  *  tr.  spruta,  stänka,  sprita,  einen 
Gegenstand  mit  etw.:  ngt  på  ett  föremål, 
t.ei.das  Blut  bespritzt  den  Boden,  der  Wagen 
hat  mich  mit  Kot  bespritzt.   Bespritzung,  /. 

beSprÜdeln,  *  tr.  spruta  på,  framporlande  el.  uppspru- 
tande vattna,  t.  ex.  eine  Quelle,  ein  Sjiring- 
brunn  besprudelt  den  Basen. 

besprühen,  *  t7:  spraka  på,  stänka  på. 

bespucken,  *  tr.  spotta  på. 

bespülen,  *  tr.  skölja,  vattna,  t.  ex.  die  Wellen 
~  das  Ufer. 

bespünden,  bespünden,  *  tr.  sprunda. 

besser,  a.  (komparativ  tili  gut  och  wolil),  bättre. 
Desto  ei.  um  so  ~ !  så  mycket  bättre !  Je 
eher  desto  -^  ju  förr  dess  hällre.  vani.  iron. 
das  kommt  ja  immer  <%/  det  blir  allt  bättre 
och  bättre.  F  och  P  ~  laufen:  springa  for- 
tare, ~  unten:  längre  ned,  komm  ~  her! 
kom  närmare!  -wissen,  -s,  -,  m.  en  som  tror 
sig  veta  allt  bäst,  snusförnuftig  person. 
-wisserei,  -en,  f.  inbillad  öfverlägsenhet  i 
vetande,  inbillad  lärdom. 

besserlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  förbättra,  t.  ex.  die 
GestLudheit,  die  Sitten.  2.  rätta,  t.  ex.  einen 
Felller.  3.  laga,  t.  ex.  Kleider.  II.  Sich  ~ 
blifva  bättre,  bättra  .sig.  Der  Kranke  bessert 
sich  cl.  opers.:  es  bessert  sich  mit  dem  Kran- 
ken: den  sjuke  är  bättre,  på  bättrings- 
vägen. 

Besserung,  -en,  f.  bättring,  -s...  ex.  ~anstalt, 
-en,  f.  korrektionsinrättning,  -wfähig,  a. 
möjlig  att  förbättra.  ~haus,  -es,  -er  f,  n. 
korrektionshus.  ~mlttel,  -s,  -,  n.  bättrings- 
medel. ~strafe,  -n,  f  bättringsstraff. 


best,  o.  (snpcriatiT  till  besser),  bäst.  Jm  f\>en  Al- 
ter,  in  den  'ven  Jahren  sein:  vara  i  sina 
bästa  år.  Der  erste  ~e :  den  första  bästa, 
den  förstkommande.  Der  '^möglich[st'\e 
el.  der  möglich[st}  ~e;  den  bästa  möjliga. 
Ich  war  im  ~e«  Arbeiten:  jag  höll  just 
som  bäst  på  med  mitt  arbete.  Als  ich  im 
~ere  Zuge  war:  när  jag  höll  på  som  bäst. 
Beim  ~ere  Willen:  med  bästa  vilja.  Jmdn 
zum  ~e«  haben:  göra  narr  af  ngn.  Jmdm 
etio.  zum  ~e«  geben:  undfägna  ngn  med 
ngt.  Seine  Diener  zum  '^en  halten:  behandla 
sina  tjänare  väl.  Aufs  ^e.-  på  bästa  sätt, 
t.  ex.  alles  war  aufs  ~e  eingerichtet.  Am 
-v/ere ;  bäst,  t.  ex.  du  thust  es  selbst  am  ~e«  ; 
es  wird  wohl  am  r^en  sein,  dass  .  .  .  det  blir 
nog  bäst,  att  ...  jfr  bestens,  -bietend,  a. 
högstbjudande,  -en...  ex.  ~falls,  adv.  i  bästa 
fall. 

beståhlen,  *  tr.  ståla,  stålsätta. 

bestålien,  *  tr.  utnämna  tni,  installera  i  ett  äm- 
bete. Bestallung,/,  -s...  ex.  ~brief,  -[e].5,  -e,  m. 
'>.'Urkunde,  -n,  f.  fullmakt  på  ett  ämbete. 

Bestånd,  -\e\s,  -e  f,  m.  1.  bestånd,  varaktig- 
het. Von  ~  sein  ei.  ~  haben:  äga  bestånd. 
2.  tillstånd,  t.  ex.  der  ~  der  Kasse:  kassans 
tiiiraiiiga  storlek ;  tillgång,  t.  ex.  der  ~  eines 
Forstes  [an  Bäumen^  :  trädtillgången  i  en 
skog,  tillgång  på  skog,  på  virke.  Der  ~ 
eines  Gutes  •  kreatursuppsättningen  på  ett 
gods.  3.  ^  arrende.  Ein  Gut  in  »n^  nehmen: 
taga  en  egendom  på  arrende;  in  ~  geben: 
arrendera  ut;  in  ~  haben:  arrendera,  -geld, 
-[e]s,  -er,  n.  arrende(summa).  -liste,  -n, /. 
inventarieförteckning.  -los,  a.  ovaraktig. 
-t[h]eil,  -[e]s,  -e,  m.  beståndsdel. 

beständig,  a.  1.  bestående,  varaktig,  stadig, 
t.  ex.  ~es  Wetter.  2.  (be)ständig,  oafbruten. 

Beständigkeit,  O,  /.  1.  beständighet,  varaktig- 
het. 2.  oafbruten  fortvaro,  oföränderlighet. 

bestärken,  "  tr.  .Jmdn  in  etw.  (dat.)  ~  styrka, 
stadfästa  ngn  i  ngt.  Bestärkung,  / 

bestätigen,  *  I.  tr.  bekräfta  riktigheten  af,  intyga 
sanningen  af,  t.  ex.  eine  Nachricht ;  eidlich  »v* 
med  ed  bekräfta;  stadfästa,  t.  ex.  den  Frie- 
den. II.  Sich  ~  visa  sig  vara  sann,  t.  ex.  die 
Nachricht  hat  sich  bestätigt.  Bestätigung,/. 

Bestätiger,  -s,  -,  m.  en  som  bekräftar  ngt. 

bestatten,  *  tr.  begrafva,  jordfasta. 

Bestattung,  -en,  f.  begrafning. 

bestauben,  '  itr.  s.  blifva  dammig. 

bestäuben,  *  tr.  neddamma,  betäcka  med  dam, 
med  fint  stoft  o.  dyi.  Sich  (dat.)  das  Haar  mit 
Puder  ~  pudra  sig.  Bestäubt:  dammig,  mjö- 
lig.  Die  Flügel  des  Schmetterlings  sind  mit 
Gold  bestäubt:  fjärilns  vingar  äro  betäckta 
med  guldstoft. 

bestäuden,  *  sich  ~  växa  buskigt. 

Bestach...  ex.  -naht,  -e  f,  /.  sticksöm,  slätsöm. 
-presse,  -«,/.  bokbind.  bestickpräss. 

bestéchbär  =  bestechlich. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägrc  språk.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4>  «jöti 


ii 


bestechen 


120 


bestreben 


bestechen,  *  tr.  1.  0  sy  sticksöm  i.  Ein 
Knopfloch  ~  kasta  öf  ver,  sy  ett  knapphål. 
Ein  Buch  ~  besticka  en  bok.  2.  besticka, 
muta.  Jmdn  mit  ei.  durch  Freundlichkeit  'v. 
genom  sin  vänlighet  vinna  ngn,  göra  ngn 
sig  bcvägen.  Bestechung,  f. 

Bestécher,  -.■-■,  -,  ?».  en  som  mutar. 

bestechlich,  a.  besticklig,  fal. 

Bestechlichkeit,  O,/,  besticklighet,  falhet. 

Besteck,  -[e]s,  -e,  n.  1.  bestick,  etui.  Mathe- 
malisches  ~  cirkelbestick.  2.  knif,  gaffel 
och  sked  med  el.  utan  etui.  3.  studentspr.  Schnur- 
riges, wunderliches  <%<  lustigkurre,  klassik. 
4.  -t-  bestick. 

bestecken,  *  tr.  Einen  Gegenstand  mit  etw.  ~ 
sätta,  sticka  fast  ngt  på  ett  föremål. 

bestehen,    *    I.  itr.    S.    och    h.     1.  %  om  vätskor:    ~ 

bleiben:  stelna.  2.  bestå,  äga  bestånd,  exi- 
stera. Das '^de:  det  bestående.  Fürsich 
'\jd:  oafhängig,  oberoende.  Er  kann  bei 
seinem  Gehalte  nicht  ~  han  kan  ej  lefva,  ej 
bärga  sig  på  sin  lön.  Mit  etw.  ~  trifvas, 
vara  förenlig  med,  t.  ex.  die  Weisheit  besteht 
nicht  mit  der  Jugend :  ungdom  och  visdom 
följas  ej  åt.  3.  In  der  Probe,  Prüfung  ~ 
bestå  profvet.  Im  Kampfe  ~  gå  segrande 
ur  striden;  7nit  Schande  ~  bestå  med  skam. 
I  slit  bibi.  vor  jmdin  '^  bestå  inför  ngn.  4. 
Ånf  c<?o.  Cdat.)  ~  hålla  på,  framhärda,  ej 
gifva  efter  i  ngt.  Auf  seinem  Kopfe  ~  en- 
visas. 5.  .4  ms  etro.  -v-  bestå  af  ngt.  In  etw. 
(dat.)  ~  bestå  i  ngt.  II.  tr.  1.  Bestanden  sein : 
vara  beväxt,  t.  ex.  von  ei.  mit  Bäumen,  Ge- 
sträuchen. 2.  bestå,  t.  ex.  einen  Kampf,  ein 
Abenteuer,  eine  Probe,  ein  Examen.  Einen 
Feind  ~  besegra  en  fiende.  Bestehung,  /. 
till  II,  2. 

bestéhien,  *  tr.  bestjäla,  stjäla  från. 

besteigen,  '  tr.  bestiga,  t.  ex.  den  Berg,  den 
Thron;  gå,  stiga  upp  i,  t.  ex.  den  Wagen. 
Ein  Pferd  ~  stiga  till  häst.  Besteigung,  /. 

Besteigen,  -s,  -,  m.  en  som  bestiger. 

Besten....  Ex.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  i.andei.  beställ- 
ning, order,  rekvisition,  -zeit,  -en,  f.  ikcrbr. 
brukningstid.  -zettel,  -s,  -,  m.  rekvisitions- 
blankett. 

bestellbar,  a.  1.  som  kan  beställas.  2.  ikerbr. 
pom  kan  brukas,  briikbar. 

bestellen,  *  tr.  1.  Einen  Tisch  mit  etw.  -v/  ställa 
ngt  på  ett  bord.  2.  bestyra  om,  besörja. 
Was  hast  du  hier  zu  ~ .'  hvad  har  du  här 
att  göra?  Die  Uaushaltung,  die  Wirtschaft 
■N*  sköta  hushållet,  förrätta  hushållsgöro- 
målen.  Sein  Haus  ~  beställa  om  sitt  hus. 
Opers.  so  ist  es  um  diese  ei.  mit  dieser  Sache 
bestellt:  så  förhåller  det  sig  med  denna  sak; 
es  ist  schlecht  bestellt:  det  står  illa  till.  3. 
bearbeta,  bruka,  sköta,  iordningställa,  t.  ex. 
den  Acker,  das  Feld,  den  Garten.  4.  uträtta, 
i.  ex.  einen  Auftrag;  framföra,  t.  ex.  Grüsse ; 
aflemna,  t.  ex.  einen  Brief.  5.  beställa,  t.  ex. 


eine  Arbeit  bei  einem  Handwerker,  eine 
Droschke.  Tili  en  Xkare;  sind  Sie  bestellt?  är 
droskan  upptagen?  6.  Jmdn  zu  sich  ~  be- 
ställa, kalla  ngn  till  sig.  7.  förordna,  till- 
sätta. Jmdn  zum  Richter  'v,  kalla,  välja  ngn 
till  domare.  Jmdn  über  etw.  (ack  )  «x«  åt  ngn 
lemna  ledningen  af  ngt. 
Besteller,  -s,  -,  m.  en  som  beställer  m.  m.,  jfr 

föreg. 

Bestellung,  -en,  f  beställning,  se  ßr  öfr.  be- 
stellen.    -S...  Ex.  ~bQch,  -[ejs,  -er  f,  n.  handel. 

rekvisitionsbok. 

bestémpeln,  *  tr.  stämpla. 

bestens,  adv.  på  bästa  sätt.  Wir  werden  das 
»N<  besorgen:  vi  skola  göra  vårt  bästa.  Ich 
danke  ~  jag  tackar  ödmjukast. 

besternt,  a.  stjärnbeströdd;  stjärnprydd. 

besteuern,  *  I.  tr.  1.  beskatta,  t.  ex.  das  Land, 
die  Einwohner,  sich.  2.  A  stvra,  t.  ex.  ein 
Schiff.  U.  Sich '^  se  r,  1.  Bestéu[e]rung,./'. 
beskattning,  -s...  ex.  ~ärt,  -en,  f.  beskatt- 
ningssätt.  ~recht,  -[e]s,  O,  n.  beskattnings- 
rätt. 

bestialisch,  a.  bestialisk. 

Bestialität,  -en,  f.  bestialitet. 

besticken,  *  tr.  brodera. 

Bestie,  -»,  /.  bestie,  best. 

bestieben,  '  (sva«  bajn.)  =  bestauben. 

bestiefein,  *  tr.  förse  med  stöflar.  Bestiefell : 
klädd  i  stöflar. 

bestimmbar,  a.  bestämbar;  som  kan  defini- 
eras. 

bestimmen,  *  I.  tr.  1.  bestämma,  fastställa, 
t.  ex.  Zeit  und  Ort,  den  Preis  für  etio.  2.  be- 
stämma, ämna,  t.  ex.  jmdn  zum  Kaufmann 
e\.  für  den  Kaufmannsstand;  förmå,  öfver- 
tala,  t.  ex.  sich  zu  elw.  rs^  lassen.  3.  Über 
jmdn,  etio.  ~  bestämma,  råda  öfver  ngn, 
ngt.  4.  bestämma,  definiera,  t.  ex.  einen  Be- 
griff. II.  Sich  für  el.  zu  etw.  "^  bestämma 
sig  för  ngt. 

bestimmt,  a.  bestämd,  t.  ex.  ^e  Preise,  eine 
've  Zahl,  sich  aufs  riesle  weigern. 

Bestimmtheit,  -en,/.  bestämdhet.  Etw.  mit  'v 
wissen:  veta  ngt  med  säkerhet. 

Bestimmung,  -en,  f.  1.  bestämmande.  2.  be- 
stämning. 3.  bestämmelse,  -s...  Ex.  'v.grund, 
-[e]s,  -e  t,  m.  bestämmelsegvund,  bevekel- 
segrund.  ~ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  t,  m.  bestäm- 
melseort. ~wort,  -[e]s,  -er  f,  n.  gram.  be- 
stämningsord, attribut. 

beStésSen,    *    tr.    1.  stöta  emot  och  darigum  ükad.l. 

2.  0  borttaga   kanterna   på,    aftrubba,  af- 

hyfla,  affila. 
bestrafen,  *  tr.  bestraffa,  straffa.    Bestrafung, 

/.  -s...  =  f„lj. 
bestråfens...  ex.  -wert[h],  a.  straffvärd. 
Bestrafer,  -s,  -,  m.  bestraffare. 
bestrahlen,  *  tr.  bestråla. 
bestreben,  *  sich  ~  bemöda  sig,  sträfva.  Sich 

um  etw.  ~  vinnlägga  sig  om,  arbeta  för  ngt. 


O  saknar  plur.    ^  bar  omljud.    tr,  traoslliyt,    i}r,  intransitiyt  T?rb.    A.  har  haben,    S.  Uar  tein  till  hjalpverl», 


Bestrebung 


121 


Betrachtung 


Bestrebung,  -en,/.  sträfvande,  bemödande. 

bestreichen,  *  tr.  1.  bestiyka,  stryka,  öfver- 
Btryka,  t.  ex.  etw.  mit  Leim,  mit  der  Hand, 
mit  Farbe.  2.  «t  eine  Küste  ~  segla  utmed 
en  kupt.  3.  X  bestryka,  beherska,  t.  ex.  die 
Ebene.  Bestreichung,  /. 

bestreitbar,  a.  som  kan  bestridas,  tvifvel  un- 
derkastad, tvifvelaktig. 

bestreiten,  '  tr.  1.  bibi.  bekämpa.  2.  bestrida 
»anningcn  af,  t.  e%.  einen  Satz,  das  Recht.  3. 
bestrida,  bestå,  t.  ex.  die  Ausgalen,  die  Ko- 
sten.  Bestreitung,/. 

bestreuen,  *  tr.  beströ.  Mit  Sand  ~  sanda. 
Bestréuung,  /. 

bestricken,  *  tr.  1.  öfverdraga  med  stickning, 
öfversticka.  2.  slå  snören  om.  3.  bUdi.  snärja, 
fånga  1  sina  snaror,  fängsla.   Bestricltung,  /. 

besträmen,  *  tr.  1.  genomflyta,  skölja,  t.  ex. 
ein  Fluss  beströmt  die  Stadt,  die  Flur.  2. 
öfvergjuta,  öfverskölja. 

bestuciten,  *  tr.  JsJ  bestycka.  Bestiickung,  /. 

bestürmen,  *  tr.  bestorma,  t.  ex.  eine  Fcstavg, 
jmdn  mit  Bitten.  Bestiirniung,  /. 

Bestijrmer,  -s,  -,  m.  person  som  bestormar. 

bestörzen,  *  tr.  göra  bestört. 

bestiirzt,  a.  bestört. 

Bestijrztlieit  %,  Bestilrzung,  O,  /.  bestörtning. 
In  ~  geraten:  blif va  bestört. 

Besuch,  -[e]s,  -e,  m.  besök.  -[s]...  Ex.  ~karte, 
-n,  f.  visitkort,  'v.zimnier,  -s,  -,  n.  mottag- 
ningsrum, salong. 

besPchen,  '  tr.  besöka,  t.  ex.  einen  Freund, 
I  Inen  Ort,  eine  Kirche.  Das  Gymnasium  ~ 
iiu.  på  gymnasium,  i  skolan.   Besüchung,  y. 

Besucher,  -s,  -,  m.  ~in,  -»e?i,  /.  besökande. 

besudeln,  '  <?■.  besudla,  smutsa, nedsöla,  smörja 
nod.  Besüd[e]lung, /. 

Bet...  El.  -bruder,  -.<;,  -f,  m.  1.  bönbroder,  lä- 
sare, skrymtare.    2.  medkonfirmander  med 

samma   nummer,    t.  ex.    gossen   nr  5  och  flickan  nr 

5  kaUas  Betbruder  och  Betschwester,  -brüderei, 
•en,  f.  läseri,  bigotteri,  skrymteri.  -fahrt, 
-en,  f.  vallfärd,  -haus,  -es,  -er  \,  n.  bönhus. 
-ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  \,  -platz,  -es,  -e  t,  m. 
bönrum.  -pult,  -[«].«,  -e,  m.  och  ra.  bönstol. 
-saal,  -\e\s,  -e  t,  m.  bönsal.  -schemel,  -s,  -,  m. 
bönpall.  -Schwester,  -n,  f.  1.  bönsyster.  2. 
se  -bruder  2.  -stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m.  bönstol. 
-stunde,  -n,  f.  1.  bönstund.  2.  timme  då  bön 
bör  förrättas,  -tag,  -[e].«,  -c,  m.  böndag. 

betäfeln,  *  tr.  panela.  Betäf[e]lung, /. 

betagt,  a.  1.  bedagad.  2.  om  vitxiar;  förfallen. 

betakeln,  '  tr.  i  tackla,  tackla  upp. 

betasten,  *  tr.  taga  på,  noga  känna  på.  Betas- 
tung, /■. 

betäuben,  *  tr.  bedöfva,  döfva. 

Betäubtheit,  O,  /.  bedöfning. 

Betäubung,  -en,  f.  1.  bedöfvande,  döfvande. 
2.  bedöfning,  bedöfvadt  tillstånd. 

betauen,  *  I.  itr.  s.  blifva  daggig.  II.  tr.  be- 
stänka, fukta  med  dagg. 


1.  Bete,  -w,  /.  bet  i  spei. 

2.  Bete,  -n,  f.  bot.  beta.  Rote  ~  rödbeta. 
betéeren,  '  (;•.  tjära,  tjärstryka. 

beteiligen,  *  I.  tr.  Jmdn  bei  einem  Unterneh- 
men ~  intressera  ngn  i  ett  företag.  Dia 
Beteiligten:  de  intresserade,  deltagarne, 
delägarne.  II.  Sich  an  (med  dat.)  ei.  bei  etw. 
'\j  deltag.-i  i  ngt.  Beteiligung,  f. 

1.  Betel,  -s,  -,  m.  bot.  betel(buske). 

2.  Betel,  -s,  -,  m.  0  mäjsel,  huggjärn  vin  skepps- 
byggnad. 

betllen,  -ete,  ge-et,  1.  itr.  h.  bedja,  zu  Gott: 
till  Gud.  Vor,  nach  Tische  /%<  läsa  till,  från 
bords.  II.  tr.  bedja,  t.  ex.  ein  Gehet,  ein  Fa- 
terunser.  Das  Tischgebet  -v  läsa  bordsbönen. 
Jmdn  lebendig  ~  genom  sina  böner  åter- 
kalla ngn  till  lif.  Sich  in  den  Himmel  <>/ 
genom  sina  böner  förvärfva  himlen. 

Beter,  -s,  -,  m.  -v/in,  -nen,f.  bedjande. 

Beteréi,  -en,f.  oupphörligt  bedjande. 

beteuern,  '  tr.  bedyra,  heligt  försäkra.  Be- 
teuerung, f. 

bethätigen,  *  I.  tr.  i  handling  visa,  bevisa, 
t.  ex.  seine  Freundschaft.  II.  Sich  »^  1.  med 
saki.  subj. :  i  handling  framträda,  visa  sig.  2. 
Sich  bei  etw.  «v  verksamt  deltaga  i  ngt. 
Bethätigung,  f. 

bethåuen  se  betauen.       i 

bethéeren  se  betéeren. 

bethéiligen  se  beteiligen. 

bethéuern  se  beteuern. 

bethören,  "  tr.  bedära,  dåra.   Bethorung,  f. 

Bethorcr,  -s,  -,  m.  ~in,-MC?^,./'.  en  som  bedårar. 

Bethortheit,  O,  /.  bedåradt  tillstånd. 

bethun,  '  sich  r^  gegen  jm.dn  ei.  mitjmdm:  för- 
troligt närma  sig,  umgås  med  ngn. 

betiteln,  *  tr.  1.  sätta  titel  på,  förse  med  titel. 
2.  Jmdn  ~  gifva  ngn  en  titel.  3.  titulera, 
kalla,  t.  ex.  jmdn  Graf.   Betit[e]lung, /. 

betolpeln,  *  tr.  lura,  draga  vid  näsan. 

betonen,  *  tr.  1.  gram.  betona,  akcentuera.  2. 
betona,  framhålla.    Betonung,  /. 

Betracht,  -\e\s,  O,  m.  hänsyn,  betraktande. 
Etw.  in  ~  nehmen  ei.  ziehen:  taga  hänsyn 
till  ngt.  Etw.  ausser  ~  lassen:  lemna  ngt 
utan  afseende.  In  ^  kommen:  tagas  hän- 
syn till,  tagas  med  i  räkningen.  In  r^  seiner 
(gen.)  Juge7id:  med  hänsyn  till  hans  ungdom. 

betrachten,  *  tr.  betrakta:  a)  beskåda,  t.  ex. 
ein  Gemälde,  die  Gestirne ;  b)  anse  för,  hälla, 
för,  t.  ex.  etw.  als  gute  Vorbedeutung;  c)  taga 
i  betraktande,  öfverväga.  Alles  recht  be- 
trachtet: när  allt  kommer  omkring. 

beträchtens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  1.  se- 
värd. 2.  värd  att  tagas  i  betraktande. 

Betrachter,  -s,  -,  m.  betraktare. 

beträchtlich,  a.  ansenlig,  betydande,  ej  ringa. 

Beträchtlichkeit,  O,/,  betydenhet,  vigt. 

Betrachtung,  -en,  f.  betraktande,  betraktelse. 
-s...  Ex.  ~ärt,  -enff.  '>..weise,  -»,/.  åskåd- 
ningssätt. 


»kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt,   w  teknisk  term.    •X'  ejötcrm.   xx  militarisk  term. 


Betrag 


122 


Bettel 


Betrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  belopp. 

1.  betragen,  *  I.  itr.  h.  belöpa  sig  till,  utgöra 

(med  belorpet  i  ack).     II.    Sich    ~    uppföra    sig, 

t.  ex.  sich  gegen  jnidn  gut  '\/. 

2.  Betragen,  -s,  O,  n.  uppförande. 
betrauen,  *  tr.  Jmdn  mit  etw.  (ci.  %  jmdm  etw.) 

-v  anförtro  ngn  ngt.  Ein  Betrauter:  en 
förtrogen.  Betrauung,  /.  Nach  der  ~  mit 
diesem  Auftrage  fuhr  er:  sedan  detta  upp- 
drag blifvit  honom  anförtrodt,  reste  han. 

betrauern,  *  tr.  sörja. 

beträuerns...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  att 
sörjas,  sorglig. 

beträufeln,  *  tr.  droppa  på. 

Betreff,  -s,  O,  m.  bruki.  biott  i  förbindelsen  in  betreff 
=  betreffs. 

betreffen,  *  tr.  1. påträffa,  ertappa,  öfverraska, 
t.  ex.  jmdn  bei  einem  Diebstahle.  Jmdn  über 
Cei.  auf)  der  That  ei.  auf  frischer  That  ~ 
gripa  ngn  på  bar  gärning,  jfr  betroffen.  2. 
komma  öfver,  drabba,  t.  ex.  ein  Unglück  hat 
ihn  betroffen.  3.  opers.  beträffa,  vidkomma, 
angå,  röra.  Das  ~rfe  Wort:  ordet  i  fråga. 
Die  'x/rfe  Behörde:  vederbörande  myndig- 
het,  r^d  iu-,  prep.  med  aek.  =  betreffs. 

betreffs,  prep.  med  gen.  beträffande,  med  afse- 
ende  på,  hvad  angår. 

betreiben,  *  tr.  1.  Die  Wiese  mit  Vieh  ~  valla, 
drifva  boskap  på  bete  på  ängen.  2.  skyndsamt 
fullfölja,  bedrifva,  påskynda,  t.  ex.  den  Pro- 
zess,  die  Abreise.  3.  utöfva,  sköta,  t.  ex.  eine 
Kunst,  ein  Handicerl-,  ein  Gctchäft.  %  be- 
drifva, hafva  för  sig,  t.  ex.  etw.  Böses.  Be- 
treibung, /. 

Betreiber,  -s,  -,  m.  person  som  påskyndar,  be- 
drifver,  utöfvar,  sköter  ngt. 

betreten,  *  tr.  1.  beträda,  t.  ex.  ei7ien  Weg,  den 
Kampfplatz ;  bestiga,  t.  ex.  die  Kamel.  Ein 
~er  Weg :  en  trampad,  banad  väg.  Er  wird 
meine  Schwelle  nicht  wieder  ~  han  skall  ej 
vidare  komma  inom  min  dörr.  2.  =  be- 
treffen 1.  ~  (part.  perf)  =  betroffen.  Betretung, 
f.  -S...  Ex.  ~fall,  -[e].«,  -e  t,  ni.  Im  -v-e.-  om 
brottslingen  gripes  el.  gripits  på  bar  gärning, 
ertappats. 

Betrétenlieit  =  Betro  ff'enheit. 

Betrieb,  -[e]s,  O,  m.  bedrifvande,  drifvande, 
utöfvande,  rörelse,  drift,  t.  ex.  eines  Ge- 
schäfts, des  Marktes:  rörelsen  på  torget, 
torghandeln,  der  Eisenbahnen,  des  Gruben- 
baues. Om  maskiner  m.  m. :  tm  ~e  Sein:  Vara  i 
gång.  Auf  meinen  ~  pä  mitt  föranstaltande. 
-s...  Ex.  ~bedingung,  -en,f.  vilkor  för  en  rö- 
relses bedrifvande.  ~l<apital,-[e]s,  -e  e\.-ien, 
n.  rörelsekapital.  ~|{OSten,  plur.  driftkost- 
nader. ~stocl<ung,  -en,  f.  stockning,  tillfäl- 
ligt afbrott  i  nii-elsen. 

betriebsam,  a.  driftig,  verksam. 

Betriebsamkeit,  O,  f.  driftighet,  drift,  verk- 
samhet, rörelse. 

betrinken,  *  sich  ~  berusa  sig,  jfr  betrunken. 


betréddeln,  *  tr.  pryda  med  tofsar. 

betroffen,  a.  öfverraskad,  häpen,  förlägen. 

Betroffenheit,  0,/.öfverraskning,  häpnad,  för- 
lägenhet. 

betröpfeln,  betröpfen,  *  tr.  droppa  på. 

betrieben,  *  I.  tr.  bedröfva.  Jmdn  aufs  höchste, 
aufs  tiefste  'n/  högeligen  bedröfva  ngn.  Be- 
trübt: bedröfvad,  ledsen.  II.  Sich  '\>  blifva 
bedröfvad,  ledsen. 

Betrübnis[s],  -se,  Betrübtheit,  O,  /.  bedröf- 
velse,  sorg,  ledsnad. 

Betrüg,  -[«].«,  O,  m.  bedrägeri,  svek. 

betrügen,  *  I.  tr.  bedraga,  jmdn  um  etw. :  ngn 
på  ngt.  II.  Sich  ~  bedraga  sig,  misstaga  sig. 

Betrüger,  -s,  -,  m.  'N/in,  -nen,f.  bedragare,  be- 
dragerska. 

Betrügerei,  -en,  f.  upprepadt  bedrägeri. 

betrijgerisch,  betriiglich,  a.  bedräglig. 

Betriiglichkeit,  O, ./'.  bedräglighet. 

betrunken,  a.  drucken,  rusig. 

Betrunkenheit,  O,/,  druckenhet,  rus. 

Bett,  -[e]s,  -en,  n.  1.  bädd,  säng,  bolster.  Dos 
~  machen:  bädda.  Ein  Kind  zu  "^  bringen : 
föra  ett  barn  till  sängs,  kläda  af  det.  Zu 
(cl.  ins)  ~  gehen,  sich  zu  ~  legen:  gå  till 
sängs,  gå  och  lägga  sig.  Das  r^  hüten 
müssen,  ans  -^  gefesselt  sein :  vara  bunden 
vid,  ej  kunna  lemna  sängen.  Von  Tisch  und 
~  geschieden  sein:  vara  skild  till  säng  och 
säte.    2.  (flod)bädd.  -aufhelfer,  -s,  -,  m.  rep 

öfver    sängen    att  hjalpa  sig  upp  ur  densamma  med. 

-bank,  -e  f,  f.  1.  sängbänk.  2.  sängpall. 
-decke,  -n,f.  sängtäcke,  -gäng,  -[e]s,  -e  \,  m. 
gång  mellan  säng  och  yägg.  -gesteli,  -[e].«, 
-e,  n.  sängställ,  -himmel,  -s,  -,  m.  säng- 
himmel, -kammer,  -n,  f.  sängkammare. 
-kissen,  -s,  -,  «.  sängkudde,  -lägerig,  a.  säng- 
liggande, -laken,  -s,  -,  n.  (säng)lakan.  -pfiihl, 
-[e]s,  -e,  m.  och  n.  långkudde,  hufviidkudde. 
■schirm,  -[e]s,  -e,  m.  sängskärm,  -statte, 
-stelle,  -n,  f.  sängställe.  -Überzug,  -[e]s,  -c 
t,  m.  öfverdrag  till  sängtäcke.  -Vorleger,  -s, 
-,  m.  sängmatta,  -wasche.  O,/,  -zeug,  -[e]s, 
O,  n.  sänglinne. 
Bettel,  -s,  -,  m.  1.  tiggeri.  2.  småsak,  lappri, 
skräp,  -arm,  a.  ytterst  fattig,  fattig  som  en 
kyrkråtta.  -armüt[h].  O, /.  ytterlig  fattig- 
dom, -brief,  -es,  -e,  m.  1.  skriftligt  tillstånd 
att  tigga.  2.  tiggarbref.  -bröt,  -[e]s,  O,  n. 
Das  ~  essen:  tigga  sitt  bröd.  -bruder,  -s, 
-t,  m.  1.  tiggare.  2.  tiggarmunk,  -frau,  -en,f. 
tiggerska,  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  1.  almosa.  2. 
spottstyfver.  -geschenk, -[<>].<, -e,w.  usel, obe- 
tydlig gåfva.  -gesindel,  -.«,  O,  n.  tiggarpack. 
-handwerk,  -[e]s,  O,  n.  tiggaryrke.  -herberge, 
-n,  f.  uselt  härbärge,  -junge,  -n,  -n,  m.  tig- 
gargosse, tiggarunge,  -kram,  -[eis,  -e  t,  m. 
skräp,  strunt,  -mann,  -[e]s,  BettelletUe,  m. 
tiggare,  -mönch,  -\_e]s,  -e,  m.  tiggarmunk. 
-orden,  -s,  -,  m.  tiggarorden.  -pack,  -[e]s.  O, 
n.  tiggarpack,  -ranzen,  -s,  -,  -sack,  -[e]s,  -c 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  habfn,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Bettelei 


123 


bevort[h]eilen 


t,  m.  tiggarpåse.  -Stab,  •[e]s,  -e  f,  m.  tiggar- 
Btaf.  -stand,  -[e]s,  0,  m.  tigg:ir8tånd.  -stolz, 
-[e]s,  0,  m.  tiggarhögfiird.  -vögt,  -[e].«,  -e  f, 
m.  tiggarfogde.  -Volk,  -[e]s,  0,  ».  tiggar- 
följe. 

Bettelei,  -en,  f.  tiggeri. 

bettelhaft,  a.  tiggaraktig. 

bettellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  itr.  h.  tigga.  ^ 
gehen:  gå  och  tigga.  II.  Sich  durch  ein 
Land  ~  tigga  sig  fram  genom  ett  land. 

bettlien,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  bädda,  jmdm,  sich 
(dat.):  åt  ngn,  åt  sig.  II.  tr.  Ein  Bett  ~  bädda 
en  säng.  Jmdn  ~  bringa  ngn  till  sängs, 
bädda  ned  ngn.  III.  Sich  -x-  gå  till  sängs, 
lägga  sig.  Sich  zusammen  ~  a)  bädda 
syskonsäng,  b)  flytta  ihop  sina  sängar. 
Bettung,  /. 

Bettler,  -s,  -,  m.  >v,ln,  -nen,  f.  tiggare,  tigger- 
ska, -bände,  -n,  f.  tiggarfölje.  öfr.  sms.  = 
Bettel . .  . 

betächen,  *  tr.  kläda  med  kläde. 

betunchen,  *  tr.  hvitmena,  öfverstryka,  måla. 

betiipfeln,  betupfen,  *  tr.   1.  lätt  vidröra  har  och 

där  med  flngerspetsarne.    2.  sätta  punkter,  fläckar 

på,  t.  ex.  das  Papier  mit  der  Feder,  dem 
Pinsel  -N-. 

Betze,  -n,  f.  1.  hynda.  2.  varginna.  3.  oblyg; 
fräck  kvinna. 

Beuche,  -n,  f.  byk. 

beuchllen,  -te,  ge-t,  tr.  bj-ka,  luta. 

beugbar,  a.  böjlig;  biidi.  medgörlig. 

Beuge,  -n,  f.  böjning,  krökning,  i  sht  kouets 
krökning:  knäveck.  -muskel, -s, -71,  TO.  böjuings- 
muskel. 

beugllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  =  biegen  I.  II.  tr.  1. 
böja  nedåt,  t.  ex.  das  Haupt,  den  Nacken,  die 
Kniee.  Biidi.  nedslå,  göra  nedslagen,  ned- 
trj'cka;  jmds  Stolz  ~  kvifva  ngns  stolthet, 
förödmjuka  ngn;  gebeugt:  böjd,  nedslagen, 
nedtryckt.  2.  ^  =  biegen  II.  3.  gram.  böja. 
III.  Sich  ~  buga  sig,  biidi.  böja  sig,  gifva 
efter.  Beugung,/",  -s...  ex.  ~fählg,  a.  gram.  böj- 
lig. ~fähigkeit.  O,  /.  gram.  böjlighet.  ~silbe, 
-n,f.  gram.  böjningsändelse. 

beugsam,  a.  böjlig. 

Beule,  -n,   f.   1.  bula,  kula  af  slag  el.  stötar;  buck- 

la.  2.  böld. 

beulicht,  a.  bulformig,  bucklig. 

beulig,  «.  bulig,  bucklig. 

beunruhigen,  *  I.  tr.  oroa,  störa,  göra  orolig. 
n.  Sich  ~  oroa  sig,  vara  orolig,  über  etw. 
(ack.):  för  ngt,  wegen  jmds:  för  ngn.  Beun- 
ruhigung, /. 

beurkunden,  *  tr.  genom  urkunder,  dokument 
stödja,  bevisa,  bestyrka.  Beurkundung,  /. 

beurlauben,  *  I.  tr.  gifva  tjänstledighet,  per- 
mittera;  af  skeda.  II.  Sich  ~  1.  ^  taga 
tjänstledighet.  2.  gå  sin  väg,  aflägsna  sig, 
taga  farväl,  bei  jmdm:  af  ngn.  Beörlau- 
bung,  /. 

oeÜrt[h]eilen,  *  tr.  bedöma,  fälla  ett  omdöme 


om.  Etw.  schar/ '\>  fälla  ett  skarpt  omdöme 
om  ngt.  Beürt[h]eilung,  /.  -s...  kx.  ~gabe, 
-n,f.  ~vermögen,  -.t.  O,  n.  omdömesförmåga. 
Beijrt[h]eiler,  -s,  -,  m.  person  som  bedömer 
ngt,  domare  »fver  ngt,  kritiker. 

1.  Beute,  -n,  f.    1.  bikupa  i  sht  ror  skogshin.    2.  ett 

slags  bakträg,  bakbord,  -n...  ex.  '>.<honig,  -[e]s, 
O,  m.  vildhoning. 

2.  Beute, -«,/.  byte, krigsbyte, kap.  -ant[h]eil, 
-[ej.?,  -e,  m.  andel  i  byte.  -gier.  O,/,  begär 
efter  byte,  roflystnad.  -gierig,  -lustig,  a.  by- 
teslysten,  roflysten.  -schwer,  a.  belastad 
med  byte.  -süchtig  =  -gierig,  -zug,  -[e]s,  -e 
t,  m.  plundringståg. 

Beutel,  -s,  -,  m.  1.  pung,  i  sht  penningepnng, 
börs.  Aus  einem  ~  zehren:  hafva  gemen- 
sam kassa.  Den  f^i  ziehen:  taga  fram  pen- 
garne. In  seinen  eigenen  ~  lügen:  utgifva 
sig  för  rikare  än  man  är.  2.  uppuffning, 
pösigt  veck  p&  kläder.  3.  O  kvarnsikt.  -för- 
mig, a.  punglik.  -ratte,  -n,  /.  zoo\.  pungråtta. 
-Schneider,  -.«,  -,  m.  F  en  som  pungslår,  prä- 
jare.  -Schneiderei,  -en,/,  pungslående,  prä- 
jeri.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  pungdjur.  -tüch, 
-[e]s.  O,  n.  ©  siktduk. 

beutelig,  a.  om  kiader:  pösig,  uppufi^ad. 

beutellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  falla  i 
pösiga  veck,  t.  ex.  das  Futter  beutelt  [sich]  : 
fodret  rynkar  sig,  lägger  sig  i  veck,  ytter- 
ijget  är  för  sniiit.    II.  tr.  S  skaka,  sikta. 

Beutler,  -s,  -,  m.  pungmakare,  handskmakare. 

beutlig  se  beutelig. 

Beutner,  -s,  -,  m.  biskötare,  som  vaktar  och  har  sin 
inkomst  af  skogsbin. 

bevåtern,  *  tr.  hafva  faderlig  vård  om,  vara 

pappa  för. 
bevölkern,   *  I.  tr.  befolka,  t.  ex.  ein  Land;  om 

lefvande    väson    i    alliiih. :     Uppfylla,     t.    ex.     Wöl/e 

~  den  Wald.  II.  Sich  ~  befolkas,  upp- 
fyllas. 

Bevölkerung,  -en,  /.  1.  befolkande.  2.  befolk- 
ning. 

bevollmächtigen,  *  tr.  befullmäktiga, gifva  full- 
makt åt.  Bevollmächtigt:  befullmäktigad, 
fullmäktig. 

Bevöllmächtiger,  -s,  -,  m.  en  fullmakts  ntfär- 
dare,  kommittent. 

Bevollmächtigung,  -en,/.  1.  befullmäktigande. 
2.  fullmakt. 

bevér,  I.  konj.  innan.  II.  t  adv.  förut. 

bevormunden,  *  tr.  1.  vara  ei.  bete  sig  som  för- 
myndare för.  2.  gifva  förmyndare  åt,  sätta 
under  förmynd:ire. 

Bevormundung,  -en,  /.  förmynderskap. 

bevorrechten,  *  tr.  privilegiera. 

Bevérrechtung,  -en,/.  1.  privilegiering.  2.  pri- 
vilegium, företrädesrätt. 

beverstehen,  '  itr.  h.  förestå,  vara  att  vänta, 
hota. 

bevort[h] eilen  (utv.  med  kort  o),  *  tr.  förfördela. 
Bevort[h]eilung, /. 


*  Uta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprük.    ^  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    i»  sjöterm.   ili  militärisk  term. 


bevorworten 


124 


Beweis 


bevérworten,  *  tr.  1.  skrifva  företal  till,  t.  ex. 
ein  Buch.  2.  på  förhand  förklara,  t.  ex.  ich 
will  dir  meine  Arbeit  zeigen,  aber  ich  mnss 
»v/,  dass  ich  mir  Dilettant  bin. 

bevorzugen,  '  tr.  föredraga,  gifva  företriide 
åt,  gynna,  t.  ei.  eiii  Kind  im  Testament.  Be- 
vBrzügung,  /. 

bewachen,  *  tr.  bevaka,  vakta,  t.  ex.  Gefangene, 
ein  Hauf,  Schätze. 

Bewächer,  -s,  -,  m.  väktare. 

bewachsen,  *  I.  tr.  växa  på,  öfverväxa,  t.  ex 
das  Moos  bewächst  das  Dach.  II.  itr.  s. 
blifva  beväxt,  öfverväxas,  t.  ex.  das  Dach 
beicåchst  mit  Moos. 

Bewachung,  -en,  f.  1.  bevakande.  2.  bevak- 
ning, vaktmanskap. 

bewaffnen,  *  I.  tr.  beväpna,  väpna.  II.  Sich  ~ 
beväpna  sig,  gripa  till  vapen.  Bewaffnung,/. 

Bewähr...  f.%.  -anstalt,  -en,f.  skyddshem. 

bewahren,  *  I.  tr.  1.  bevara,  skydda,  t.  ex.jmdn 
var  etw.  (dat.),  ein  Haus,  på  fraktgods:  vor  Xässe 
[zu]  ~.'  aktas  för  väta.  Ei,  bewahre!  ei. 
Gott  soll  mich  ~.'  å  bevars  väl!  kommer 
aldrig  i  fråga!  2.  förvara,  vårda,  gömma, 
t.  ex.  Gefangene  im  Kerker,  Früchte  für  den 
Winter,  zu  künftigem  Gebrauch;  biiai.  eine 
Hegel  im  Kopfe:  komma  ihog  en  regel, 
eine  Lehre  im  Herzen.  3.  lyda,  ej  öfvergifva, 
t. ex.  Gottes  Gebote,  den  Glauben.  II.  Sich  vor 
etw.  (dat.)  ~  akta  sig  för  ngt.  Bewährung,  /. 

bewahren,  *  I.  tr.  styrka,  bevisa  sanningen  af, 
rättfärdiga,  bekräfta,  intyga,  t.  ex.  etw.  mit 
der  heiligen  Schrift,  sein  en  Ruf:  sitt  rj'kte, 
die  Unschuld  einer  Person.  II.  Sich  »v/  visa 
Big  vara  sann,  bekräfta  sig,  bestå  profvet, 
t.  ex.  eine  Lehre  bewährt  sich,  deine  Weis- 
heit hat  sich  schlecht  bewährt.  Sich  als 
Held  ~  visa  sig  vara  en  hjälte,  jfr  bewährt. 
Bewährung,  f. 

Bewährer,  -s,  -,  m.  forvarare. 

bewahrheiten,  *  =  bewähren.  Bewährheitung,/. 

bewährt,  a.  som  bestått  profvet,  bepröfvad. 

Bewährtheit,  0,  f.  pålitlighet.  Die  ~  seiner 
Freund.^chaft :  hans  bepröfvade  vänskap. 

bewalden,  *  I.  ?7-.  göra  skogbeväxt.  Bewaldet: 
skogbeväxt.  II.  Sich  ~  blifva  skogbeväxt. 

Bewaldung,  -en,  f.  skogsplantering,  skogs- 
dunge. 

bewältigen,  '  tr.  kufva,  öfverväldiga,  t.  ex.  der 
Schlaf,  der  Wein  hat  mich  bewältigt.  Den 
Stoff  ~  beherska  ämnet,  materialet.  Eine 
Arbeit  'n/  få  slut  på  ett  arbete.  Bewälti- 
gung, /. 

bewändern,  '  tr.  gå  på,  genomvandra. 

bewandert,  «.  bevandrad,  skicklig,  hemma- 
stadd, t.  ex.  in  I  einer  Kunst,  einer  Wissen- 
schaft. 

Bewändertheit,  0.  /.  skicklighet,  förfarenhet. 

bewändt,  «.  bevänd.  beskaffad,  t.  ex.  wie  ist  es 
um  diese  ei.  mit  dieser  Sache  ~.^  Bei  so  r^en 
Umständen:  under  sådana  förhållanden. 


Bewändtnls[s],  O,/,  förhållande.  Damit  hat 
es  diese  ~  därmed  förhåller  det  sig  så. 
Was  es  auch  für  eine  ~  damit  haben  mag: 
vare  därmed  huru  som  halst.  Es  hat  damit 
eine  eigene  ^  ei.  die  Sache  hat  ihre  eigene 
»v/  därmed  förhåller  det  sig  på  ett  säreget 
sätt,  den  saken  tarfvar  sin  särskilda  för- 
klaring. 

bewässern,  *  tr.  vattna.  Bewässerung,  /.  -s... 
Ex.  ~kanal,  -[e]s,  -e  f,  m.  kanal  för  vattning 

af  ängar  el.  åkrar. 

Bewég...  Ex.  -grund,  -[e]s,  -e  t,  ni.  bevekelse- 
grund,   -kraft,  -e  t,  ./'•  drifkraft. 

bewegbar,  a.  rörlig,  flyttbar. 

Bewégbarkeit,  O,  /.  rörlighet. 

bewégllen,  *  I.  tr.  a)  -te,  -t,  1.  röra,  sätta  i  rö- 
relse, flytta,  t.  ex.  die  Lippen  beim  Sprechen 
~,  der  Wind  bewegt  die  Blätter,  etw.  von 
der  Stelle  ~.  2.  uppröra,  t.  ex.  die  See  ist 
heftig  bewegt;  bUdi.  diese  Nachricht  betoegte 
mich  .''ehr;  röra,  t.  ex.  jmdn  zu  Thränen, 
zum  Mitleide  ».>.  Ein  bewegtes  Leben:  ett 
skiftesrikt,  oroligt  lif.  b)  -st,  bewog,  bewöge, 
bewogen,  -e,  3.  beveka,  förmå,  föranleda, 
jmdn  zu  etw..  etw.  zu  thun:  ngn  till  ngt,  att 
göra  ngt.  II.  -te,  -t.  Sich  <%/  röra  sig,  t.  ex. 
die  Blätter  '\j  sich  im  Winde.  Sich  um  die 
Achse  ~  vrida  sig  kring  sin  axel.  Sich  auf 
etw.  hin  ^  närma  sig  ngt.  Mein  Herz  be- 
wegte sich  nach  ihr:  mitt  hjärta  kände  sig 
draget  till  henne.  Sichin  gebildeten  Kreisen 
~  röra  sig,  umgås  i  bildade  kretsar. 

Beweger,  -s,  -,  m.  en  som  sätter  ngt  i  rörelse 
m.  m.,  jfr  bewegen  I;  motor,  drifkraft. 

beweglich,  a.  rörlig,  flyttbar,  lös.  ~e  Güter: 
lösegendom. 

Beweglichkeit,  O,./',  flyttbarhet, (lätt)rörlighct, 
t.  ex.  eines  Körpers,  des  Quecksilbers,  biidi. 
der  Phantasie. 

Bewegtheit,  0,/.  (sinnes)rörelse. 

Bewegung,  -en,  f.  rörelse,  t.  ex.  die  ~e»j  des 
Kopfes,  der  Arme,  eines  Pferdes,  afv.  biidi. 
des  Gemütes.  In  ~  bringen  ei.  setzen:  sätta 
i  rörelse;  Himmel  und  Erde  in  rsj  setzen : 
röra  upp  himmel  och  jord.  Sich  (dat.)  ~ 
machen:  taga  sig  motion,  -s...  Ex.  'v^achse, 

-n,  f.  axel  kring  hvilken  en  kropp  roterar.  ~gesetz, 

-CS,  -e,  n.  rörelselag.  ~kraft,  -e  t,./*-  rörelse- 
kraft. ~lehre,  -n,  f.  läran  om  rörelsen,  me- 
kanik. ~los,  a.  orörlig.  ~niittel,  -s,  -,  n. 
rörelsemedel.  'N/Vermbgen,  -s,  O,  n.  rörelse- 
förmåga. 

bewéhen,  *  tr.  fläkta  på. 

bewehren  *  =  bewaffnen.  Bewehrung,/. 

bewéiden,  *  tr.  1.  beta.  S.hafva  tillbetesmarl<. 

beweihräuchern,  *  tr.  röka  med  rökelse. 

beweinen,  *  tr.  begråta,  gråta  öfver. 

bewéinens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  att 
begråtas. 

Beweis,  -es,  -e,  m.  bevis,  bevisning.  Matem.  den 
~    eines    Satzes  führen:   bevisa    en   sats. 


O    saknar  plur.    f  har   omljad.    tr.  transitiTt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S,  har  teil,  till  hjälpverb. 


j  weisbar 


125 


bezeichneü 


-antretung,  -en,f.  -antritt,  -[e]s,  -e,  m.  före- 
Wringande  af  bevis,  -fähig,  a.  i  stånd  att 
lievisa  ngt,  bevisande,  -fülirer,  -s,  -,  m.  per- 
son som  leder  en  bevisföring,  -führung,  -en, 
f.  bevisföring,  -grund,  -[e]s,  -e  f,  »»•  bevis- 
ningsgrund.  -mittel,  -s,  -,  n.  bevisningsme- 
del, bevis,  -schritt,  -en,  f.  bevisningsskrift, 
bevishandling.  -stelle,  -w,  /.  bevisställe. 

beweisbar,  a.  bevislig. 

Beweisbarkeit,  O,/,  bevislighet. 

beweisen,  "  I.  ir.  1.  bevisa,  leda  i  bevis,  t.  ex. 
finen  Satz  durch  Vernunftschlüsse  ~,  dies 
beweist  mehr  für  als  gegen  mich.  2.  visa, 
lägga  i  dagen,  t.  ex.  3fut,  jmdm  seine  Ach- 
tung. II.  Sich  ~  visa  sig  vara,  t.  ex.  sich 
mutig,  als  einen  mutigen  (e\.  t  als  ein 
mutiger)  Mann  ~. 

beweissen,  '  tr.  hvitmena,  hvitstryka. 

bewenden,  *  itr.  s.  Es  hei,  mit  etw.  ~  lassen: 
låta  ngt  bero  därvid,  inskränka  sig  till  ngt. 
Ks  hat  dabei  ei.  damit  sein  ~  därvid  får  det 
Ijero. 

bewerben,  *  sich  um  etw.  -v/  eftersträfva  ngt. 
Sich  am  ein  Mädchen  ~  anhålla  om  en 
ilickas  hand,  fria  till  en  flicka. 

Bewerber,  -s,  -,  m.  sökande,  aspirant;  friare. 

Bewerbung,  -en,  f.  eftersträfvande,  t.  ex.  die  ^ 
um  die  Kaiserwürde:  kejsarvärdighetens 
eftersträfvande;  frieri. 

bewerfen,  *  tr.  kasta  på,  t.  ex.  jmdn  mit  Stei- 
nen, mit  Schmutz  ~  kasta  stenar,  smuts  på 
ngn;  0  rappa.   Bewerfung,/. 

bewérl<stelligen,  *  tr.  verkställa,  sätta  i  ver- 
ket. Bewérl<stelligung,/. 

bewickeln,  *  tr.  omveckla,  omvira,  omlinda, 
t.  ei.  die  Bäume  mit  Stroh.   Bewick[e]lung,  /. 

bewildert,  a.  förbluffad,  förlägen. 

bewilligen,  *  tr.  bevilja,  gå  in  på. 

Bewilliger,  -s,  -,  m.  person  som  beviljar  ngt. 

Bewilligung,  -en,  f.  1.  beviljande.  2.  be\ill- 
ning. 

bewillkomm[n]en,  '  tr.  välkomna,  hälsa  väl- 
kommen. Bewillkomm[n]ung,_/'. -s...Ex.~kuss, 
-es,  -e  t,  ni.  välkomstkyss. 

bewtmpeln,  *  tr.  förse  med  vimplar.  Betuim- 
pelt:  vimpelprydd.   Bewimp[e]lung, /. 

bewinden  *  =  beiuickeln.  Bewindung,  /. 

bewirkbär,  a.  möjlig  att  åstadkomma. 

bewirken,  '  tr.  verka,  förorsaka,  åstadkomma. 

bewirf [h] en,  *  tr.  härbärgera,  undfägna,  för- 
pläga. 

bewirt[h]schaften,  *  tr.  Ein  Gut  ~  sköta,  bru- 
ka, förvalta  en  egendom.  Bewirt[h]schaf- 
tung,  /. 

Bewirt[h]ung,  -en,  f.  1.  härbärgerande,  för- 
plägning.  2.  servering,  t.  ex.  die  nj  ist  hier 
gut.  3.  Die  ~  besorgen:  vara  värd,  sköta 
värdens  åligganden. 

bewitzeln,  *  tr.  gyckla  öfver,  göra  spe  af. 

bewohnbar,  a.  beboelig. 

Bewohnbarkeit,  O,/,  beboelighet. 


bewohnen,  '  tr.  bebo,  bo  i,  t.  ex.  ein  Haus,  ein 
Land.  Bewohnung,  jf^. 

Bewohner,  -s.  -,  m.  invånare,  i  ams.  -bo. 

Bewohnerschaft,  -en,  f.  samtliga  invånare, 
eines  Landes:  i  ett  land;  befolkning. 

bewölken,  *  I.  tr.  öfverdraga  med  moln.  Be- 
wölkt: molnhöljd,  mulen.  II.  Sich  ~  öfvet- 
dragas  med  moln,  blifva  mulen. 

bewöllen,  *  sich  -v/  få  ull,  blifva  ullig. 

Bewünd[e]rer,  -s,  -,  m.  Bewünd[r]erin,  -nen,  f, 
beundrare. 

bewundern,  *  tr.  beundra. 

bewiinderns...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  beun* 
dransvärd. 

Bewunderung,  O,  /.  beundran,  -s...  =  bewuw 
derns... 

Bewurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  rappning. 

bewurzeln,  *  itr.  s.  och  sich  ~  slå  rot. 

bewijsst,  a.  1.  medveten.  Ich  bin  mir  meiner 
(gen.)  el.  meine  Schwachheit  -x-  jag  vet  med 
mig,  kännes  vid  min  svaghet.  Seiner  selbst 
~  sein:  vara  vid  full  sans,  vid  sina  sinnens 
bruk.  2.  bekant,  känd.  So  viel  mir  »%<  ist: 
så  vidt  jag  vet.  Das  o^e  Buch:  nämda, 
ifrågavarande  bok.  Der  ~e.-  personen  i 
fråga,  -los,  a.  medvetslös,  -sein,  -s,  O,  n. 
medvetande;  själf känsla. 

Bewüsstheit,  O,  /.  medvetenhet. 

Bewiisstlösigkeit,  o,  /.  medvetslöshet. 

Bey,  -S,  -S  el.  -e,  m.  (turkisk  värdighet)  bej. 

bezahlbar,  a.  betalbar.  ~  an  N.:  betalas  till  N. 

bezahlen,  *  tr.  och  itr.  h.  betala,  t.  ex.  jmdn 
für  etw.,  jmdm  etw.,  die  Waren;  bimi.  um- 
gälla, t.  ex.  etw.  teuer  r^,  vedergälla,  t.  ex. 
Gutei' mit  Bösem  ~.  Die  Zeche  -v/  müssen: 
få  betala  fiolerna.  Sich  bezahlt  machen: 
göra  sig  betalt.  Das  macht  sich  bezahlt: 
det  lönar  sig. 

Bezåhler,  -s,  -,  m.  betalare. 

Bezahlung,  -en,  f.  betalning.  -S...  kx.  ~tag;. 
-[e]s,  -e,  m.  betalningsdag. 

bezähmbär,  a.  möjlig  att  tämja. 

Bezåhmbarkeit,  0,f.  egenskap  att  kunna  täm- 
jas. 

bezähmen,  *  I.  tr.  1.  tygla,  t.  ex.  das  Pferd, 
biiii.  die  Leidenschaften.  2.  F  sich  (dat.)  etw. 
~  unna,  kosta  på  sig  ngt.  II.  Sich  ~  be- 
herska  sig,  lägga  band  på  sig.  Bezähmung,/". 

Bezähmer,  -s,  -,  m.  tyglare. 

bezähnen,  *  tr.  ©  förse  med  kuggar,  tända. 

Bezéuberer,  -s,  -,  m.  Bezäub[r]erln,  -nen,  f. 
förtrollare,  förtrollerska,  förtjusare,  för- 
tjuserska. 

bezaubern,  *  tr.  förtrolla,  förhäxa;  dåra;  hän- 
föra, förtjusa.  ~c/;  förtrollande;  förtju- 
sande. 

Bezauberung,  -en,  f.  förtrollning,  förtjusning. 

bezeichnen,  *  I.  tr.  1.  förse  med  tecken,  med 
märke,  märka,  utmärka,  t.  ex.  Waren  mit 
dem  Fabrikzeichen,  den  Weg  mit  Steinen, 
den  Dieb  nicht  nennen  aber  deutlich  ~.  2. 


ttUta  «ms.    F  familjärt.    P  l.-lgre  sprük.    %  mindro  brukligt.    O  teknisk 


lit&risk  term. 


bezeigen 


126 


biderb 


vara  tecken  för,  beteckna,  utmärka,  an-  | 
tyda,  t.  ex.  das  Wort  bezeichnet  einen  Be- 
griff,der  Accent  bezeichnet  die  betonte  Silbe. 
<N.c£;  betecknande,  kännetecknande,  karak- 
täristisk. 3.  fullrita.  II.  Sich  <x<  te  sig,  I 
framträda,  t.  ex.  Atlas  und  Samt  ~  sich  an- 
ders dem  Auge.  Bezeichnung,/,  -s...  ex.  ~ärt, 
-en,  ~weise,  -n,  f.  beteckningssätt. 

bezeigen,  *  tr.  visa,  lägga  i  dagen,  betyga, 
t.  ex.  Freude,  Furcht,  jmd/n  Achtung,  Ehr- 
furcht.  Bezéigung,  /. 

bezetteln,  '  tr.  hau.ki.  förse  med  etikett(er). 

bezeugen,  "  tr.  1.  =  bezeigen.  2.  intyga,  t.  ex. 
jmds  Unschuld,  eine  Thatsache.  3.  vittna 
för,  ådagalägga,  bevisa,  t.  ex.  dieser  Umstand 
bezeugt,  dass  .  .  .   Bezeugung,  _/'. 

bezicht[ig]en,  *  tr.  anklaga,  beskylla,  jmdn 
eines  Verbrechens:  ngn  för  ett  brott.  Be- 
zicht[ig]ung,.;'. 

beziehbar,  a.  1.  hänförlig,  auf  etiv.:  till  ngt.  i 
2.  som  man  kan  flytta  in  i,  beboelig.    3. 
handöl,  som  kan  rekvireras.    Diese   Ware  ist  i 
nur  bar  ~   denna   vara  lemnas  blott  mot  [ 
kontant  betalning.  i 

beziehen,  '  I.  tr.  1.  flytta  till,  t.  ex.  einen  Ort, 
in  i,  t.  ex.  ein  Haus.  Die  Märkte  'v-  besöka  j 
marknaderna.  Die  Schule  ~  komma  in,  [ 
börja  gå  i  skolan.  Die  Universität  ~  resa 
till  och  skrifva  ia  sig  vid  Universitetet.  5sJ  die 
Wache  ~  gå  och  staiia  sig  på  vakt;  die  Winter-  I 
quartiere  ~  lägga  sig  i  vinterkvarter.  2. 
öfverdraga,  t.  ex.  Wolken  ~  den  Himmel. 
Ein  Bett  ~  sätta  öfverdrag  på  täcke  och 
kudde.  Ein  Bett  mit  Vorhängen  ~  sätta 
förhängen  för  en  säng.  Eine  Geige  [rnit 
Saiten^  ~  sätta  strängar  på  en  fiol.  3.  hanaei. 
jmdn  ~  draga  växel  på  ngn.  4.  handel,  re- 
kvirera, t.  ex.  Waren  von  einem  Kaufmanne, 
von  Paris,  aus  der  Fabrik.  5.  uppbära,  t.  ex. 
Gehalt,  Einkünfte.  6.  Etw.  auf  jmdn,  etw. 
(ack.)  ~  hänföra  ngt  till,  tillämpa  ngt  på 
ngn,  ngt.  II.  Sich  ~  1.  öfverdragas,  t.  e.v. 
der  Himmel  bezieht  sich  \^7nit  Wolken}.  2. 
Sich  auf  etw.,  jmdn  ~  a)  hänföra  sig  till 
ngt,  ngn,  b)  åberopa  sig  på  ngt,  ngn. 

beziehentlich,  a.  =  bezüglich;  adv.  eller,  respek- 
tive, i.  ex.  10  Buch  oder  250  ~  240  Bogen : 
10  böcker  eller  250  resp.  240  ark,  .iiueftcisom 

bokou  beräknas  till  25  el.  24  ark. 

beziehlich  =  bezüglich. 

Beziehung,  -en,  f.  1.  Auf  etio.  (ack.)  ~  haben: 
hänföra  sig,  syfta  till  ngt.  2.  förhållande, 
förbindelse,  relation.  In  r^  zujmdm  stehen: 
stå  i  förbindelse  med  ngn.  3.  af  seende,  hän- 
seende. In  dieser  »v.  i  detta  hänseende,  ur 
denna  synpunkt.  In  ~  auf  (med  ack):  beträf- 
fande, vor  ctr.  horn.  )tT  bezieh  en.  -S...  Ex. 'v/begriff, 
-[e]s,  -e,  m.  motsvarande,  korrelativt  be- 
grepp. ~weise,  adv.  =  beziehentlich,  adv. 

bezielen,  '  tr.  syfta  till,  åsyfta. 

beziffern,  *  tr.  märka  med  siffror;  numrera. 


Bezirk,  -[e].«:,  -e,  m.  krets,  område,  distrikt, 
-s...  Ex.  ~ärzt,  -e*,  -e  t,  m.  distriktsläkare. 
~ausschuss,  -es,  -e  t.  w^-  distriktskomité. 
/N-vörsteher,  -s,  -,  m.  distriktsföreståndare. 
~weise,  adv.  distriktsvis. 

bezirken,  '  «7-.begränsa,  inskränka,  bestämma. 
Bezirkung,  f. 

bezijckern,  '  tr.  sockra. 

Bezug,  -[e]s,  -e  t,  '«■  1-  öfverdrag,  t.  ex.  von 
Möbeln,  eines  Bettes.  2.  förhållande,  t.  ex. 
ihr  <v/  unter  einander:  deras  inbördes  för- 
hållande; hänsyn,  t.  ex.  ~  nehmen  auf  etw. 
(ack.):  taga  hänsyn  till  ngt,  mit  ei.  in  ~  auf 
diese  Sache:  med  hänsyn  till,  beträffande 
denna  sak.  -nähme.  O,  JT.  hänsynstagande, 
hänsyn,  -s...  kx.  '>'quelle,  -}i,f.  rekvisitions- 
ort,     ställe    el.    affär,    hvarifrån    man    rekvirerar    ngt. 

~weise,  adv.  =  beziehentlich,  adv. 

bezüglich,  I.  a.  Auf  etw.  ~  hänförande  sig, 
syftande  till  ngt,  rörande  ngt.  Hierauf  ~ 
handlande  härom,  hithörande.  Gram.  ^e.s 
Fürwort :  relativpronomen.  U.jn-ep.  med  gen. 
beträffande,  hvad  .  . .  angår. 

bezw.,  fdrkortn.  =  beziehungsweise. 

bezwäcken,  *  tr.  nypa  bitar  af.  BUdi.  jmdn  ~ 
afprässa  ngn  ngt,  snatta  från  ngn. 

bezwecken,  '  tr.  hafva  till  mål,  afse,  åsyfta. 

bezweifeln,  '  tr.  betvifla.  Bezwéif[e]lung, /. 

bezwingbar,  a.  som  kan  betvingas,  öfverväl- 
digas;  öfvervinnelig. 

bezwingen,  '  I.  tr.  betvinga,  öfvervinna,  öf- 
verväldiga,  blifva  herre  öfver,  t.  ex.  einen 
Feind,  eine  Festung,  biidi.  seinen  Schmerz. 
II.  Sich  ~  beher.ska  sig.   Bezwingung,  f. 

Bezwinger,  -s,  -,  m.  betvingare. 

bezwinglich  =  bezwingbar. 

Bibel,  -n,  f.  bibel,  -anstalt,  -en,  f.  anstalt  för 
bibelspridning,  bibelsällskap,  -ausleger,  -s, 
-,  m.  bibeltolkare,  -fest,  a.  bibelfast,  bibel- 
sprängd,  -gesellschaft,  -e»,/.  bibelsällskap. 
-kenner,  -.«,  -,  m.  bibelkännare,  bibelfor- 
skare, -massig,  a.  öfverensstämmande  med 
bibeln.  -Spruch,  -[e]s,  -e  t,  "*•  bibelspråk. 
-stelle,  -n,f.  bibelställe,  -stunde,  -m, /.  bi- 
belförklaring, -werk,  -[e]s,  -e,n.  bibelverk. 

Bibelt[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  bibliskt  väsen. 

Biber,  -s,  -,  m.  bäf%'er.  -bau,  -[e],s-,  -e,  m.  bäf- 
verbo.  -falle,  -«, /.  bäfverfälla.  -feil,  -[e].', 
-e,  n.  bäfverskinn.  -geil,  -[e].«,  -e,  n.  (m.) 
bäf vergäll,  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  bäfverhår. 
-hären,  a.  af  bäfverhår.  -hund,  -[ejs,  -e,  m. 
bäfverhund.  -hut,  -[e]s,  -e  t,  m.  kastorhatt. 

Bibliograph,  -en,  -en,  m.  bokkännare,  biblio- 
graf. 

Bibliographie,  -en,  f.  bibliografi. 

bibliographisch,  a.  bibliognifisk. 

Bibliothek,  -en,  f.  bibliotek. 

Bibliothekar,  -[e]s,  -e,  m.  bibliotekarie. 

biblisch,  a.  biblisk. 

Bickbeere,  -«,./'.  blåbär. 

bidérb,  a.  grof,  rå,  plump. 


O    saknar  plur.    "f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iniransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


bieder 


12: 


bilden 


p,  a.  rättfram,  hederlig,  rättskaffen,  af 
gamla  goda  slaget,  -frau,  -en,  f.  rättfram, 
hederlig  kvinna,  -mann,  -[e]s,  -er  f,  m.  he- 
dersman, -sinn,  -[ejs.  O,  m.  =  Biederkeit  L 

Biederkeit,  -en,  /.  1.  rättframhet,  rättrådig- 
het, rättskafiEenhet.  2.  rättfram,  rättrådig 
handling. 

biegbar,  a.  böjlig. 

biegllen,  -st,  bog,  böge,  gebogen,  -[e],  I.  itr.  s. 
Um  die  Ecke  »x/  gå,  svänga  omkring  hör- 
net. Seitwärts  ~  taga  af  åt  sidan.  Es  mag 
~  oder  brechen :  det  må  bära  eller  brista. 
II.  tr.  böja,  kröka,  t.  ex.  einen  Finger,  etw. 
krumm  ~,  das  Krumme  wieder  gerade  ~,- 
etw.  seitwärts,  nach  unten,  in  die  Hohe  ~ 
böja  ngt  åt  sidan,  nedåt,  uppåt.  III.  Sich 
~  böja  sig,  krökas. 

biegsam,  a.  böjlig. 

Biegsamkeit,  O,  /.  böjlighet. 

Biegung,  -en,  f.  böjning,  krökning. 

Biene,  -n,  f.  bi.  -n...  ex.  ~bau,  -[e].<,  O,  m.  bi- 
skötsel, 'x.beute,  -n,  f.  bistock,  bikupa  rer 
skugsbin.   ~brot,  -[e].s-,  O,  ra.  bibröd  («da  åt  lar- 

veru:.  af  frömjöl  och  boning).    ~brut,    -era,  y.  biyu- 

!.'(1.  ~liärz,  -es,  -e,  ra.  kittvax.  'v.haube,  -ra, 

/.    bihufva.     '>./haus,    -es,   -er  f,   ra.    bihus. 

'^königin,  -nen,  f.  vise.  ~korb,  -[e]s,  -ef,  m. 

bikupa.    ~kraut,    -[e].?,    -er  t,    "■    timjan. 

~stachel,    -s,  -n,  m.   bigadd.    'x.wabe,  -ra,/. 

honingskaka.    »^weisel,   ~weiser,   -s,  -,  7«. 

vise.  'x/zucht,  O,  y.  biskötsel.  ~2ücliter,  -s, 

-,  m.  biskötare. 
bienenhaft,  a.  biartad,  som  ett  bi. 
Bier,  -[e]s,  -e,  n.  öl.  Dünnes  ~  dricka.  Beim 

~e;  vid  ett  glas  öl.    Vid  rekvirering  :  ein  ~  ett 

glas  öl.  -bank,  -e  t,  /•  krogbänk.  Man  er- 
zählt es  sich  auf  allen  Bierbänken:  det  är 
ett  allmänt  samtalsämne,  -bass,  -es,  -e  f,  m. 
F  bränvinsbas.  -brauen,  -s.  O,  ra.  ölbryggan- 
de,  ölbrygd,  -brauer,  -s,  -,  m.  ölbryggare. 
-brauerei,  -en,  f.  ölbryggeri,  -bruder,  -s,  -f, 
m.  F  öldrinkare.  -fass,  -es,  -er  t,  n.  ölfat, 
oltunna.  -fiedler,  -s,  -,  m.  birfilare.  -fisch, 
-es,  -e,  m.  1.  fisk  kokt  i  öl.  2.  trästicka  ei. 
annat  smolk  i  Öl.  -gast,  -\_e^s,  -6  f,  7».  kuiiil 
på  ett  värdsbu.s,  som  dricker  öl  där.    -geld,  -[e]s,  -er, 

n.  drickspengar,  -haus,  -es,  -er  f,  ra.  ölut- 
?känkning(slokal),  ölstuga,  ölkrog.  -hele, 
■u,f.  öljäst,  -kaltschale,  -ra,/,  ölkallskål. 
-keller,  -s,  -,  m.  ölkällare.  -kneipe,  -ra,/  F  = 
-haus.  -krug,  -[e]s,  -e  f,  ni.  1.  ölstop.  2.  öl- 
krog,  -schank,  -[e]s,  OjrK.ölutskänkningsrät- 
tighet.  -schenk,  -en, -en,  in.  krögare  i  en  ölstuga 
-schenke,  -ra,  /  =  -haus.  -seidel,  -s,  -,  ra.  öl- 
säjdel,  ölglas.  -Steuer,  -«,/.  ölskatt,  -suppe, 
-re,/  ölsoppa,  -zapfer,  -*,  -,  m.  öltappare. 

Biest,  -[e]s,  -er,  n.  P  best. 

bietllen,  -[e]s<,  bot,  böte,  geboten, -[e];  Wräidr.  pres. 
beu[t]st,  beut,  imper.  beut,  tr.  bjuda,  erbjuda, 
t.  ei.  jmdm  den  Arm,  Geld  für  eine  Ware. 
Jmdm  die  Stirn  ei.  die  Spitze  ~  bjuda  ngn 


spetsen.  Jmdm  die  Hand  ~  räcka  ngn  han- 
den, biidi.  erbjuda  ngn  sin  hjälp.  Zuerst  ~ 
göra  första  anbudet  yid  auktioner.  Jmdm  Hohn 
»x*  håna  ngn.  Jmdm  Trotz  »x  trotsa  ngn.  i 
»chackspei:  dem  Kö7iige  Schach  '^  schncka,.  Bas 
darf  mir  niemand  -v/  det  tål  jag  ej  af  ngn. 
Feil  ~  hålla  till  salu.  Jmdm  einen  Gruss  -x 
hälsa  på  ngn.  Jmdm  einen  guten  Morgen  »n/ 
hälsa  god  morgon  på  ngn, 
Bieter,  -s,  -,  m.  person  som  bjuder,  gör  anbud 

pä  ngt  vid  auktioner. 

bigott,  a.  öfverdrifvet,  vidskepligt  from,  bi- 
gott,  vidskeplig. 

Bigotterie,  -e«,  /.  bigotteri,  vidskeplighet. 

Bild,  -[e]s,  -er,  n.  dim.  -chen,  -lein,  i  piur.  ufv. 
-erchen,  -erlein,  1.  tafla,  målning,  t.  ex.  dies 
Buch  ist  mit  erläuternden  r^ern  versehen. 
2. bild,  afbild,  porträtt,  staty,  t.  ex.  das  »v.  im 
Spiegel,  auf  der  Netzhaut,  auf  einer  Münze, 
eines  Heiligen.  Er  ist  ganz  ihr  ~  han  är 
hennes  trogna  afbild.  Im  «xe  verbrannt 
werden:  brännas  in  effigie.  Ein  ~  von 
einem  Mädchen:  en  bildskön  flicka.  Ein 
gelungenes  ~  ett  lyckadt  porträtt.  Ein  ~ 
von  ei.  in  Erz  ei.  ein  ehernes  -x  en  brons- 
staty.  3.  bild  i  tai,  liknelse,  t.  ex.  in  ».^ern 
reden.  4.  skildring,  framställning,  t.  ex.  ein 
~  von  einem  Ereignis  entwerfen :  pi  ett  lir- 
ligt,  målande  sätt  skildra  en  tilldragelse.  5. 
syn,  anblick,  t.  ex.  ein  trübes  ~  gewähren: 
förete  en  ledsam  anblick,  -arbeit,  -era,  /. 
bildhuggeriarbete.  -giesser,  -s,  -,  m.  bild- 
gjutare.  -giesserei,-eM,/.bildgjuteri.  -hauer, 
-s,  -,  m.  bildhuggare,  -hauerei,  -era,/  bild- 
huggeri.  -hauerkunst,  -e  t,  /  bildhuggar- 
konst,  bildhuggeri.  -hauerwerkstatt,  -era  f,/ 
bildhuggaratelier.  -los,  a.  utan  bilder,  -säule, 
-M,  /  staty.  -Schnitzer,  -s,  -,  m.  bildsnidare. 
-Schnitzerei,  -era,  /.  bildsnideri.  -schön,  a. 
bildskön.  -Seite,  -ra,  /  bildsida  pi  mynt  och 
medaljer,  -stecher,  -s,  -,  m.  gravör.  -stock, 
-[e]s,  -e  t>  '"'•  helgonbild  uppstaid  i  det  fria. 
-werk,  -[e]s,  -e,  n.  bildverk,  -er...  kx.  ~an- 
beter,  -s,  -,  m.  bilddyrkare.  «xanbetung,  O, 
/  bilddyrkan.  ~bibel,  -n,  f.  bilderbibel. 
~bogen,  -s,  -,  m.  bilderark.  'xbüch,  -[e]s, 
•er  t,  ra.  bilderbok,  'xdienst,  -[e]s,  O,  m. 
bilddyrkan,  'xfibel,  -ra,  /  illustrerad  abc- 
bok.  'xgallerie,  -e«,/.tafvelgalleri.  '^nische, 
-ra,  /  nisch  »r  en  staty.  ~rahmen,  -s,  -,  m. 
tafvelram.  ~rät[hjsel,-s,-, ra.  rebus.  ~reich, 
a.  bildrik.  o>-reicht[h]um,  -[e]s.  O,  m.  bildri- 
kedom. ~schrift, -era,}". bildskrift,  »./spräche, 
-«, /.  bildrikt  språk.  ~streit,  -[e]s,  -e,  m. 
bildstrid,  «x-stürmer,  -s,  -,  m.  bildstormare. 
'x/StUrmerei,  -en,  f.  bildstormande,  bild- 
strid, 'x.verehrer,  -s,  -,  m.  bilddyrkare. 
-x-werk,  -[t']-')  -e,  '*•  illustreradt  arbete. 

bildbär,  n.  bildbar. 

bildllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  bilda,  formera,  ut- 
göra, t.  ex.  die  Gesellschaft  bildet  in  diesem 


ana.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -X*  sjölcrm.    ik  militUriak  term. 


bildlich 


128 


binden 


Spiele  eitlen  Kreis,  die  Strassen  der  Stadt 
~  einen  Stern,  die  Kavallerie  bildet  den 
rechten  Flügel.  2.  bilda,  forma,  skapa,  t.  ex. 
der  Plural  dieses  Wortes  wird  durch  An- 
hangung der  Silbe  -en  gebildet,  der  Glocken- 
giesser  bildet  die  Form  aus  Lehm,  der 
Mensch  bildet  die  Sprache.  3.  bilda,  utbilda, 
förläna  bildning,  t.  ci.  die  Menschen  zur 
Tugend,  ein  Talent  ~  ;  gebildete  Länder  und 
Völker.  Die  Gebildeten:  de  bildade.  ~d: 
bildande,  förlänande  bildning.  ~c/e  Künste: 
bildande  konster.  II.  Sich  ~  1.  bilda  sig, 
bildas,  formas,  t.  ex.  ein  Kreis  bildet  sich.  2. 
utbilda  sig,  förskaffa  sig  bildning,  t.  ex.  sich. 
für  die  Welt  ~,  es  bildet  ein  Talent  sich  in 
der  Stille. 

l)ildlich,  a.  1.  genom  bilder,  taflor,  figurer, 
t.  ex.  etw.  ~  erklären:  genom  vidfugadc  figurer 
förklara  ngt.  2.  bildlig,  tigurlig,  t.  ex.  ~« 
Ausdrücke. 

Bildner,  -s,  -,  m.  ~in,  -:n,fin,f.  person  som  for- 
mar ngt,  t.  ex.  modellerare,  bildhuggare  m.  m.; 
skapare,  t.  ex.  der  Stein  nimmt  unter  des  ~s 
Hand  Leben  an,  die  Liebe  ist  die  -^in  der 
Menschen,  die  Welt  ist  das  Werk  des  himm- 
lischen ~s. 

Bildneréi,  -en,  f.  bildande,  formande,  ska- 
pande. 

Bildnis[sJ,  -ses,  -se,  n.  bild,  afbild,  afbildning, 
vani.  porträtt,  -maler,  -ä,  -,  m.  porträttmå- 
lare, -malerei,  -en,  f.  porträttmålning. 

bildsam,  a.  bildsam,  lätt  att  forma,  -x/c 
Sprache:  böjligt  språk.  »^ er  Mensch:  för 
bildning  mottaglig  människa. 

Bildsamkeit,  O,  /.  bildsamhet,  böjlighet,  mot- 
taglighet, jfr  föreg. 

Bildung,  -en,  f.  1.  bildande,  formande,  t.  ei. 
einer  Figur.  2.  bildning,  formation,  t.  ex.  des 
Gesichtes,  des  Gebirges.  3.  form,  gestalt,  t.  ex. 
die  liebliche  ~  des  Mädchens.  4.  utbild- 
ning, t.  ex.  die  ~  des  Knaben  zum  Seemann. 
5.  bildning,  själsodling,  t.  ex.  antike,  wissen- 
schaftliche, vielseitige,  oberflächliche  ~. 
-S...  Ex.  ~anstaU,  -en,  f.  bildningsanstalt. 
^bestreben,  -s,  '),  n.  sträfvan  efter  bildning. 
~fähig,  rt.  mottaglig  för  bildning,  »^fähig- 
keit,  0,/.  mottaglighet  för  bildning.  ~grad, 
-\i'\s,  -e,m.  bildningsgrad.  ~kraft,  -ef,/, 
bildande  förmåga.  ~mittel,  -s,  -,  k.  bild- 
ningsmedel, 'x.schule,  ~stätte,  -«,/.  bild- 
ningsanstalt, plantskola  i  bii.ii.  i.om.  ~stufe, 
-n,f.  bildningsgrad.  ~verein,  -[e^s,  -e,  m. 
förening  för  bildnings  spridande. 

Bill,  -s  el.  -en,  f.  lagförslag,  bill. 

Billard,  -s,  -s  ei.  -e,  n.  biljard,  -ball,  -\e']s,  -e  t, 
m.  -kugel,  -n,f  biljardklot.  -stock,  -[t]»-,  -c 
t,  m.  biljardkäpp,  kö. 

Bille,  -n,f.  1.  O  kvarnstenshacka.  2.  i  lä- 
ring. 

8illét[t],  -[te]s,  -te  ei.  -s,  n.  biljett,  -abgäbe, 
O,/,  biljettaflemning.  -ausgäbe,  O,/,  biljett- 


utlemning,  biljettförsäljning,  -einnehmer, 
-s,  -,  m.  biljettmottagare,  -kasse,  -n,  f. 
(biljett)kassa.  -Schalter,  -s,  -,  m.  biljett- 
lucka, -verkauf,  -[e]*-,  -e  f,  m.  biljettförsälj- 
ning. 

Billeteur,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  1.  biljettförsäljare.  2. 
biljettmottagare,  vaktmästare. 

billig,  a.  1.  billig,  rättvis,  t.  ex.  das  ist  nicht 
mehr  als  recht  und  ~.  2.  billig  om  priset,  t.  ex. 
zu  ~em  Preise:  för  godt  pris,  billigt;  das 
Lieben  ist  o./  in  dieser  Stadt,  -denkend,  a. 
rättänkande,  resonlig.  -er...  Ex.  'v/mässen, 
~weise,  adt>.  billigtvis. 

billigllen,  -te,  ge-t,  tr.  gilla,  godkänna,  gå  ir- 
på.  Billigung, /". 

Billiger,  -*•,  -,  m.  person  som  gillar  ngt. 

Billigkeit,  O,  /'.  I.  billighet,  rättvisa.  2.  billig- 
het, godt  pris.  -s...  Ex.  ~gründe,  m.  pl.  Ans 
~m.-  af  billighetsskäl. 

Billion,  -en,f.  billion. 

Bilse,  -n,f.  bot.  bolmört,  -n...  ex.  ~kraut,  -[e~\s, 

0,  n.  bolmört.  ~same[nj,  -ns,  -n,  m.  bolm- 
örtsfrö. 

bimm,  interj.  bärm.mde  klockringning:  ~  bamm : 
bing  bång! 

Bimmel,  -n,f.   F  skilmLsnm  benämning  ii&  en  mindre 

ringklocka,  pingla. 
bimmellln,  -le,  ge-t,  itr.  h.  F  ringa,  pingla,  jfr 

föreg. 

bimsllen,   -[e.s-]',  -te,  ge-t,  tr.   1.  O  pimsa  (siipa 

med  pimsten).    2.   F  prygla. 

Bimsstein,  -[c].s,  -e,  m.  pimsten. 

Bind...  Ex.  -balken,  -.<;,  -,  m.  ©  bindbjälke. 
-faden,  -s,  -f,  m.  segelgarn,  snöre,  -loch, 
-[e]«,  -er  f,  n.  snörhål,  -riemen,  -s,  -,  m. 
bindrem,  snörrem;  snodd,  dragband  att  snöra 
igen  borsen  med.  Biidi.  es  geht  an  den  ~  det  gäller 
att  lossa  på  pungen,  afv.  det  blir  allvar  af. 
-e...  Ex.  ~balken,  -s,  -,  m.  0  tvärbjälke. 
~band,  -[e]s,  -er  f,  n.  band  att  knyta  med,  hak- 
band, 'x^gewebe,  -s,  -,  n.  med.  bindväf. 
'^glied,  -[e]s,  -er,  n.  föreningslänk.  ~mittel, 
-s,  -,  n.  ©  bindmedel,  cement;  biidi.  för- 
eningsband. '^./Schlüssel,  -s,  -,  m.  binde- 
nyckel. ~sohle,  -n,  f.  bindsula.  'v/strich, 
-[e]s,  -e,  m.  gram.  bindstreck.  ~vokal,  -[«].<, 
-e,  rii.  gruni.  bindvokal,  ^wort,  -[e]«,  -erf,  n. 
bindeord,  konjunktion. 

Binde,  -n.f.  bindel,  band,  förband.  v,\\i\.jmdm 
die  ~  von  den  Augen  nehmen:  öppna  ngns 
ögon ;  F  einen  hinter  die  ~  giessen :  taga  en 
tår  på  tand.  Binde...  se  fsreg. 

bindllen,  -[e]st,  -band,  bände,  gebunden,  -[e], 

1.  tr.  1.  binda,  knyta,  t.  ex.  Bänder,  Kr-änze 
aus  cl.  von  Blumen,  Bürsten,  Bücher.  Biwi. 
ihm,  sind  die  Hände  gebunden :  hans  händer 
äro  bundna;  sich  (dat.i  selbst  eine  Rute  ~ 
gifva  motståndaren  vapen  i  hand,  fälla  sig 
själf;  jmdin  etw.  auf  die  Seele  ei.  aufs  Ge- 
wissen ~  lägga  ngn  ngt  på  hjärtat,  inskärpa 
ngt    hos    ngn;  jmdm    nicht   alles  auf  die 


O    saknar  plur.    f  '•"■"   omljuJ.    tr.  tran.sitivt,    itr.  it 


har  haben,    S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


Binder 


129  Bist[h]um 


Nase  «V/  ej  skrifva  ngn  allt  på  näsan,  ej 
inviga  ngn  i  alla  eina  hemiifrbeter;  kurz 
gebunden:  kort  i  sitt  sätt,  rask,  flink.  Ge- 
bundene Rede:  bunden  stil;  in  gebundener 
Rede :  på  vers.  2.  €5  banda,  t.  ex.  Fässer:  II. 
Sich  ~  I.  kokk.  om  säscr  m.  m.  blifva  tjOCk,  sim- 

mig.  2.  van),  biidi.  binda  sig,  sina  händer.  III. 
itr.  h.  binda,  vara  bindande,  t.  ex.  der  Mor- 
tel bindet;  der Schluss  bindet:  slutledningen 
är  bindande;  das  fadste,  was  die  Menschheit 
hat,  ist  die  Religion.  Bindung,  f. 

Binder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  bin- 
der ugt,  t.  ex.  die  '^in  der  Garben. 

Bindsei,  -s,  -,  n.  >t»  bänsel. 

Bingelkraut,  -[e]s,  0,  n.  bot.  bingel  (Mercuri- 
alis  perennis). 

binnen,  prep.  med  dat.  el.  gen.  inom  ora  tid  och  rum, 

t.  ex.  ~  dieser  Woche,  ~  der  Stadtmauer. 
~  kurzem:  inom  kort,  -äfrika,  -s,  0,  n.  inre 
Afrika,  -gewässer,  n.  plur.  insjöar  ooh  Tatten- 

drag    1    det    inre   af  landet,  -handel,  -S,  O,  OT.  inre 

handel  i  motsats  tni  kusthandel,  -land,  -[e],<!,  -er 
t,  n.  land  i  det  inre  af  kontinenten,  -ländisch, 
a.  i,  från  ei.  rörande  det  inre  landet,  -meer, 
-[e]s,  -e,  n.  inhaf,  insjö,  -see,  -[e]s,  -en,  vi. 
insjö,  -zoll,  -[e]s  -e  f,  ni.  tull  i  landets  inre. 

Binse,  -n,/.  bot.  tåg,  säf  (Juncus,  Scirpus).  -n... 
Ex.  ~büschel,  -s,  -,  m.  och  n.  tågknippa,  säf- 
knippa.  ~lager,  -s,  -,  n.  bädd  af  tåg,  af  säf. 

binsen,  a.  af  tåg  ei.  säf,  tåg-,  säf-. 

1.  BinSicht,  -\e\s,  -e,  n.  med  säf  el.  tåg  beväxt  staue. 

2.  binslcht,  binsig,  a.  öfverväxt  med  tåg  ei.  säf. 
Biograph,  -en,  -en,  m.  biograf. 

Biographie,  -en,  f.  biografi. 

biographisch,  a.  biografisk. 

Birklie,  -en,  f.  björk.  -geflUgel,  -s.  O,  n.  orr- 
fogel  (kollekt.),  -hahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  orrtupp. 
-huhn,  -[e]s,  -er  f,  n.  orrhöna,  orre.  -en...  ex. 
~ärtig,  a.  björkartad.  'v.baum,  -{e'\s,  -e  f, 
m.  björk(träd).  ~holz,  -es,  O,  n.  bjürk(trä). 
'^wald,  -[e]s,  -er  f,  m.  björkskog. 

birken,  a.  af  björk,  björk-. 

Birnlle,  -en,f.  1.  päron.  2.  päronträd,  -baum, 
-\e\s,  -e  t,  m.  päronträd,  -baumholz,  -es.  O, 
n.  päronträ,  -most,  -[e]s,  -e,  m.  päronmust, 
päronvin.  -schale,  -n,  f.  päronskal.  -en...  ex. 
~tragend,a.  som  bär  päron.  För  »fr.  ee  roreg.sms. 

BirSCh,  -en,  f.  jäg.  jagt,  vid  hvllken  hvarje  jägare  för 
8ig  förföljer  villebrådet.  Auf  die  ~  gehen:  gå  på 
jagt,  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  jagthund.  -pulver, 
-s,  O,  n.  jagtkrut. 

birschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  jäg.  I. 
jaga.  2.  pl  jagt  skjuta,  t.  ex.  einen  Hasen. 

bis,  I. prep.  1.  rum  ooh  tid.  till.  a)  utan  följ.  prep.,  t.  ex.  ~ 

dahin:  dit;  ~  hierher:  hit,  hitintill(s).  Von 
hier  "^  Berlin  sind  es  zehn  Meilen:  härifrån 
fram  till  B.  är  det  tio  mil.  ~  heute:  a)  tills 
i  dag,  b)  hittills.  ~  wann?  huru  länge? 
b)  med  följ.  prep.  ~  ««  die  Kniee :  till  knäna. 
~  auf  den  Gipfel:  ända  upp  till  toppen. 
~  auf  weiteres:  tills  vidare.  ~  auf  die  Die- 


nerschaft: a)  ända  ned  till  tjänarne,  dessa 
medräknade,  b) Undantagandes  tjänarne.  '^ge- 
gen  Mitternacht:  tills  inemot  midnatt.  ~ 
in  den  Garten:  ända  in  i  trädgården.  ~ 
nach  Asien :  ända  till  Asien,  r^j  über  den 
Kopf:  öfver  öronen.  ~  wm  zehn  Uhr:  till 
klockan  tio.  ~  vor  wenigen  Jahren:  iiWs, 
för  få  år  se'n.  ~  zu  Ende:  ända  till  slutet. 

2.    vid    ungcfirl.   sifferuppgifter:    till,  eller,  ä,  t.  ex. 

sieben  ~  acht  Tage,  Personen,  Meilen.  II. 
konj.  ~  el.  ~  dass:  tills,  tilldess  att.  Sms.  se 

nedan. 

Bisam,  -[e]s,  -e,m.  mysk.  -artig,  a.  myskartad. 
-bock,  -[e]s,  -e  f,  m,.  zooi.  myskdjur.  -katze, 
-71,  f.  zooi.  zibetkatt.  -ochs,  -en,  -en,  m.  zooi. 
myskoxe.  -ratte,  -n,  f.  zooi.  myskråtta. 
-t[hjier,  -[e]s,  -e,  n.  zooi.  myskdjur. 

Iiisamicht,  bisamig  (afv.*'"),  a.  myskartad. 

l)isch,  interj.  F  tyst!  sch!  tsl 

Irischen  se  bisschen. 

Bischof,  -[e]s,  -e  t  «ch  t  -e,  m.  1.  biskop.  2. 
bischoff.  -s...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  bi- 
skopsämbete. ~essenz,  -en,  f.  bischoffses- 
sens.  ~hut,  -[e]s,  -e  t>  "*•  biskopsmössa. 
~kreuz,  -es,  -e,  n.  biskopskors,  'v.mantel,  -s, 
-f,  TO.  biskopskåpa.  ~mütze,  -n,  f.  biskops- 
mössa.   ~stab,  -[e]s,  -e  fj  in-  biskopsstaf. 

hischeflich,  a.  biskoplig. 

Bise,  -n,f.  nordanvind. 

bisher,  adv.  hittills. 

bisherig,  a.  hittills  förekommande,  t.  ex.  die  ~en 
Nachrichten:  de  hittills  ingångna  under- 
rättelserna. 

Biskuit,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  n.  biskvit. 

bislang,  adv.  hittills. 

Bison,  -s,  -s,  m.  bisonoxe. 

Biss,  -es,  -e,  m.  1.  bitande.  2.  bett.  3.  bitet 
ställe,  t.  ex.  den  'v  des  Apfels  abschneiden. 
-stelle,   -n,  f.  bitet  ställe,  -wunde,  -w, /.  sår 

af  ett  bett. 

bisschen,  a.,  adv.  och  n.  (cgenti.  dim.  af  Bissen) 
liten,  litet,  smula,  t.  ex.  ein  ~  Brot:  litet 
bröd,  en  smula  bröd;  ein  ~  Latein:  en 
smula  latin;  ein  klein  ~  litet  grand;  mein 
~  det  lilla  jag  har;  er  hat  sein  ~  Vermögen 
aufgezehrt:  han  har  gjort  slut  på  sin  lilla 
förmögenhet,  på  de  fattiga  styfrarne  han 
hade;  ein  ~  viel:  ngt  väl  mycket. 

Bissen,  -s,  -,  m.  tugga,  munsbit.  Biidi.  jmdm 
schmale  ~  geben:  räkna  matbitarne  i  mun 
på  ngn,  vara  snål  mot  ngn;  ich  habe  heute 
noch  keinen  ~  gegessen:  jag  har  ännu  ej 
smakat  ngnting  i  dag;  das  ist  ein  harter 
~  det  är  en  hård  nöt  att  bita  på.  -weise, 
adv.  bitvis. 

bissig,  a.  fallen  för  att  bitas,  t.  ex.  ein  ~er 
Hund:  en  ond  hund;  bUdi.  bitande,  t.  ex. 
~  schreiben,  reden. 

Bissigkeit,  O,  /.  i  sht  biiai.  argt,  bitande  sätt. 

Bist[hjum,  -[e]s,  -er  f,  «•  biskopsdöme,  (bi- 
skops)stift. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk 
Tysk-svensk  ordbok. 


i'  sjötcrm.    >!$t 


bisweilen 


130 


blasig 


bisweilen,  uJr.  uuderstundom,  emellanåt. 

Bittile,  -en, /.  bön,  anhållan.  Eine  ^  an  jmdn 
richten  ei.  thun:  vända  sig  med  en  bön,  en 
anhållan  till  wgn.  -brief,  -[ejÄ,  -e,  m.  böne- 
skrift, -gäng,  -[e].<t,  -e  t»  "*■  procession  under 
bön.  -gesOch,  -[e].s  -e,  ra.  petition,  -schrift, 
-en,  f.  böneskrift,  petition,  -steiler,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  petitionär.  -weise,  adv.  i  bed- 
jande form. 

bittllen,  -est.  hat,  bäte,  gebeten,  -e,  tr.  och  itr. 
k.  1.  bedja,  t.  ex.  jmdn  ~  etw.  zu  thun, 
jmdn  um  etw.  ~,  bei  jmdm  für  jmdn  ~, 
ums  Wort  ~,  um  Verzeihung  ~.  Jmdn  frei 
~  genom  sina  böner  utverka  ngns  frihet. 
2.  bjuda,  inbjuda.  Jmdn  zu  2'iscA[e],  zu 
Gast\^e'\  ~  bjuda  ngn  hem  till  sig.  Jmdn 
au f  ein  Butterbrot  ~  bjuda  ngn  på  en  smör- 
gås (smörg5sbord).  3. särskilda  talesätt.  Belieben  Sie? 
ich  bitte.'  behagar  ni?  ja,  jag  tackar!  jfi- 
danken.  Noch  etw.  Suppe,  wenn  ich  ~  darj': 
får  jag  lof  att  få  litet  mera  soppa.  Ent- 
schuldigen Sie!  bitte,  [hat  nichts  zu  .lagen}  : 
förlåt!  gör  ingenting,  ingen  orsak.  Bitte 
schön  el.  bitte  sehr  ei.  bitte,  bitte!  a)  ursäkta, 
förlåt!  b)  för  all  del,  gör  ingenting,  c)faraitaf- 
böja  en  artighet,  ungef.  å,  ni  är  alltför  artig;  smick- 
rare!  d)  visst  icke,  ni  misstar  er.  Bitte,  ge- 
ben  Sie  mir  das  Buch!  var  god  och  gif  mig 
boken!  Bitte,  die  Sache  verhält  sich  anders: 
om  förlåtelse,  så  var  det  ej.  Aber  ich  bitte 
Sie!  men  hur  kan  ni  påstå  ngt  sådant! 

1.  Bitter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  bedjande. 

2.  bitter,  a.  1.  bitter,  besk,  t.  ex.  ~  wie  Galle, 
~e  Mandeln,  i^es  Bier.  F  einen  ~e«  trinken  : 
taga  sig  en  besk  (sup).  2.  buai.  bitter,  hård, 
smärtsam,  t.  ex.~  weinen, '^e  Thränen,'^eNot. 
Es  ist  -^er  Ernst: det  är  hårdt,  en  hård  verk- 
lighet, fullt  allvar.  ~e  Jieue,  Verzweiflung  : 
djup  ånger,  förtviflan.  3.  skarp,  hvass,  bi- 
tande, t.  ex.  ~e  Kulte.  4.  F  niclit  das  ~s<e.- 
icke  det  bittersta;  das  ist  nicht  ~.'  det  är 
ej  illa!  -bier,  -[e]s,  -e,  n.  beskt  öl.  -böse,  a. 
högst  förtörnad.  -brunnen,  -s,  -,  m.  källa 
med  bittert  (mineral)vatten.  -holz,  -es,  O, 
n.  kvassia.  -kalk,  -[e].?,  -e,  m.  min.  bitterkalk. 
dolomit.  -kalt,  a.  F  grufligt  kall.  -mandel, 
-/(,/.  bittermandel,  -salz,  -es,  -e,  ra.  engelskt 

salt.  -süss,  a.  besk  och  söt  på  samma  gSng;  bildl. 

ein  ~e.f  Gefühl:  en  känsla  af  Ijuf  bitterhet. 

-wasser,  -s,-,?;. bittervatten,  -wein, -[c]s,-e,w. 

bittervin.  -würz,  O,  /.  bot.  stålört  (Gentiana). 
Bitterkeit,  -en,  f.  bitterhet,  beskhet. 
bitterlich,  a.  bitter;  afv.  biidi.,  t.  ex.  ~  weinen. 
Bitterling,  -[e]s,  -e,  m.   1.  =  Bitterbrunnen.  2. 

bot.  pepparskifling  (Agaricus  piperatus). 
bitterlln,  -te,  ge.-t,  tr.  göra  bitter,  besk. 
Bivouac  el.  Biwak,  -s,  -s,  n.  bivuak,  läger,  -feiier. 

-s,  -,  ra.  lägereld. 
blvouakierllen  ei.  biwakferllen,  -te,  -t,  itr.  h.  bi- 

vuakera. 
bizarr,  a.  bisarr,  underlig,  sällsam. 


blach,  «.  slät,  jämn.  -feld,  -[ejs,  -er,  n.  slätt. 
-malen,  tr.  &  emaljera  guidarbeten. 

blaff,  intcrj.  haiman.le  hundskall,  VOV  Vovl 

blaffilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skälla,  gläfsa. 

Blaffer,  -s,  -,  m.  (jagt)hund,  racka. 

Blättert,  -[f].<,  -e,  m.  ett  siags  mindre  silfver- 
mynt. 

Bläh...  Ex.  -sticht,  O,  /.  vädersjuka. 

Blahe,  -n,f.  säckväf,  presenning. 

blähllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  uppblåsa,  fylla,  spän- 
na, t.  ex.  f/ze.se  Speise  bläht  den  Magen,  der 
Wind  bläht  die  Segel.  II.  Sich  ~  1.  svälla, 
t.  ex.  die  Segel  ~  sich  im  Winde:  seglen 
svälla  för  vinden.   2.  biidi.  brösta  sig,  vara 

uppblåst.     III.    itr.    h.   om  maträtter:    Uppblåsa 

magen,  förorsaka  väder.  Blähung,  f.  -s...  Ex. 
~beschwerden,  f.plur.  väderspäuning. 

Blak,  -[e].<,  O,  m.  med  rök  blandad  låga,  i  sht 
lågan  af  en  rykande  lampa. 

blakllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i  sht  om  lampor:  ryka. 

blak[er]ig,  a.  (som  smakar)  rökt. 

Blamage,  O,  /.  Blame,  -s,  O,  m.  och  t  n.  blame- 
rande,  blottställande,  komprometterande, 
skam,  smälek.  Sich  (dat.)  ~  zuziehen:  bla- 
mera,  kompromettera  sig. 

blamierilen,  -te,  -t,  I.  tr.  blottställa,  kompro- 
mettera. II.  Sich  ~  blottställa,  blamera 
sig,  göra  fiasko. 

blanco,  handei.  In  ~  in  blanko. 

blank,  a.  blank.  ~e  Waffen:  blanka  (a)  glän- 
sande, b)  dragna)  vapen.  ~sze/ie;«.- draga  blankt. 
In  ~eni  Hemde:  i  bara  skjortan.  Biidi.  ~e 
Worte:  bara  ord;  F  ~  seira;  vara  renons, 
barskrapad  pi  pengar;  mit  jmdm  ~  stehen: 
stå  på  fiendtlig  fot  med  ngn.  -draht,  -\_e]s, 
•e  t,  m.  O  hvit  mässingstråd,  -putzen,  -s.  O, 
ra.  skurning,  fäjning.  -scheit,  -[e].?,  -e,  n. 
planschett.  -vers,  -es,  -e,  m.  blankvers. 

Blankett,  -[e]s,  -e,  n.  blankett. 

blanko  so  blanco. 

Blase,  -ra,  f.  dim.  Bläschen,  blåsa.  -n...  Ex. 
'^ähnlich,  ~ärtig,  a.  blåsartad.  ~förmig,  a. 
blåsformig.  ~katarrh,  -[e]s,  -e,  m.  blås- 
katarr. 

Blase...  Ex.  -bälg,  -[e\s,  -e^,m.  (blås)bälg.  -In- 
strument, -[e}s,  -e,  ra.  blåsinstrument,  -rohr, 
-[eis,  -e,  71.  blåsrör. 

blasllen,  blås[es]t,  blies,  bliese,  ge-en,  -[e], 
itr.  h.  och  tr.  blåsa,  t.  ex.  der  Wind  bläst, 
das  Horn  el.  auf  dem  Home  ~,  zum  An- 
griff' ~,  ein  Lied  auf  der  Flöte  ~.  Biwi. 
jmdm  etw.  in  die  Ohren  ~  tuta  ngt  i  öronen 
på  ngn;  in  ein  Horn  ci.  ans  demselben  Ton 
(mit  jmdm)  ~  hålla  ihop  (med  ngn);  jmdm 
Staub  in  die  Augen  ~  slå  blå  dunster  i 
ögonen  på  ngn. 

Bläser,  -s,  -,  m.  blåsare. 

blasicht,  a.  1.  =  blasenartig.  2.  =  blasig. 

blasiert,  a.  blaserad. 

Blasiertheit,  O,  /.  blaseradt  tillstånd,  sätt. 

blasig,  a.  blåsig  (harvande  bläsor). 


O    sakna 


aljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Blasphemie 


131 


Blei 


Blasphemie,  -en,  f.  hädelee,  smädelse. 

blass,  blässer,  blässest,  a.  blek;  om  mrgen  IjuB, 
matt.  ~  werden:  blekna,  -blau,  a.  matt 
ljusblå;  blilblek.  -gelb,  a.  ljusgul,  -grün,  a. 
ljusgrön.  -rot[h],  a.  ljusröd,  blekröd. 

Bläss,  -es,  -e,  m.  se  Bless.  -huhn,  -[e].s-,  -er  f,  n. 
looi.  sothöna. 

Blässe,  -«,  /.  1.  blekhet.  2.  sc  Bhs^e. 

blässlich,  a.  ngt  blek,  bleklagd. 

Blatt,  -le]s,  -er  f,  n.  blad,  a)  pi  växter.  Blätter 
bekommen:  få  blad,  löfvas.  Bot.  üi«<<(;/iera  ; 
småblad.  Biidi.  kein  '^vor  den  Mund  nehmen: 
tala  öppet,  utan  förbehåll;  b)  i  böcker  ei.  issa 
pappersblad.  Biidi.  das  ~  wendet  sich:  bladet 
vänder  sig,  das  steht  auf  einem  anderen 
"^e:  det  hör  ej  hit;  mua.  vom  ~e  spielen: 
spela  från  bladet;  c)  =  tidning,  öffentliche 
Blätter:  tidningar;  d)  knifblad;  e)  årblad; 
f)  skulderblad,  -ähnlich,  a.  bladlik,  -ansatz, 
-es,  -e  t,  m.  bot.  stipel.  -artig,  a.  bladartad. 
■auge,  -s,  -n,  n.  bot.öga,  bladknopp,  -floh, 
-[e]s,  -e  t,  m.  zooi.  bladloppa,  -förmig,  a.  blad- 
formig.  -gewächs,  -es,  -e,  n.  bladväxt,  -gold, 
-\_e]s,  O,  n.  bladguld.  -grün,  -[e]s,  O,  n.  blad- 
grönt,  -lans,  -e  t,./",  bladlus.  -los,  a.  bladlös. 
-pflanze,  -n,  f.  bladväxt,  -rippe,  -n,  f.  blad- 
nerv, -scheide,  -n,  f.  bladslida.  -Silber,  -s, 
O,  n.  bladsilfver.  -ständig,  a.  bot.  utgående 
från  bladvecken,  -stiel,  -[e].',  -c,  m.  bot.  blad- 
skaft. Jfr  Blätter... 

blattllen,  -ete,  ge-et,  tr.  afplocka  bladen  af. 

Blatter,  -n,  f.  kvissla,  koppa.  Die  ~»;  kop- 
porna, -grübe,  -narbe,  -n,f.  koppärr,  -narbig, 
a.koppärrig.  -n...  ex.  ~epidemie, -ere,y.  kopp- 
epidemi. ~gift,  -[e].*;,  -e,  n.  koppämne,  vak- 
cin.  '^impfung,  -en,J'.  koppympning,  'x.krank, 
a.  sjuk  i  kopporna. 

Blätter...  ex.  -gold  =  Blattgold,  -kohle,  -n,  f. 
min.  bladkol.  -kDchen,  -s,  -,  m.  bladbakelse. 
-los,  a.  bladlös.  -magen,  -s,  -,  m.  bladmage. 
-reich,  a.  bladrik,  löfrik.  -schmuck,  -[e]s,  O, 
m.  poet.  löfprydnad.  -stand,  -[e].s,  O,  m.  bot. 
bladställning,  -tragend,  a.  bladig. 

blatterig,  a.  koppärrig. 

blätterig,  a.  bladig,oftai  8ms.,t.cx.ire27~,/«ra/~ 
bredbladig,  fembladig,  o.  s.  v. 

blätterlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  bläddra,  t.  ex.  in 
einem  Buche.  II.  Sich  ~  skifva  sig,  skifra 
sig. 

blättrig,  blättrig  se  blatterig,  blätterig. 

blau,  I.  a.  blå.  Mit  einem  ~e«  Auge  davon- 
kommen: slippa  ifrån  med  blått  öga.  Jmdn 
braun  und  ~  schlagen:  slå  ngn  gul  och 
grön.  Es  wird  mir  grün  und  «^  vor  den  Au- 
gen: det  går  rundt  omkring  för  mig.  ~e 
Flecken:  blånader.  ~e  Bohne,  ~es  Korn:  a) 
(gevär8)kula,  b)  träff.  Z)as~e  Blut:  gräddan, 
noblessen.  Jmdm  r^en  Dampf  ei.  Dunst  ei. 
Nebel  vormachen:  slå  blå  dunster  i  ögonen 
på  ngn.  ~ere  Mojitag  machen :  fira  blå  mån- 
dag.  Die   Woche  ~  machen:  slå  dank  hela 


veckan.  Sein  ~e«  Wunder  sehen,  hören: 
blifva  högeligen  förvånad.  F  Löcher  in  die 
'^e  Natur  schiessen:  skjuta  bom,  bomma. 
II.  -[e].9,  O,  n.  blått,  blå  färg.  Biidi.  das  ~e 
vom  Himmel  herunterlügen:  ljuga  som  en 
borstbindare;  ins  ~e  hinein:  a)  ut  i  Guds 
fria  natur,  utan  mål,  b)  på  en  slump,  som 
det  faller  sig,  på  höft,  i  vädret,  utan  efter- 
tanke, -äugig,  a.  blåögd,  -färber,  -s,  -,  m. 
blåfärgare;  Bkämtsamt:  lögnare,  -holr,  -es,  O, 
n.  kampeschträ,  blåholts.  -holzbaum,  -[.e].s, 
-e  t,  m.  kampeschträd.  -kehlchen,  -s,  -,  n. 
zooi.  blåhake.  -kohl,  -\e]s,0,m.  blåkål.  -krähe, 
-»,  /.  zooi.  blåkråka,  -kiipe,  -n,/.  O  blåkyp. 
-meise,  -n,  f.  -muller,  -s,  -,  m.  zooi.  blåmes, 
-räcke  =  -krähe,  -rock,  -[e]«,  -e  f,  m.  blårock. 
-rot[h],  a.  blåröd. -säure.  O,/'. bläsyra.  -specht, 
-[e]s,  -e,  m.  zooi.  nötväcka.  -strumpf,  -[e]s, 
-e  t,  "»•  blåstrumpa,  -weiss,  a.  blåhvit. 

Bläue,  O,/,  blått,  blå  färg;  blåelse. 

Bläuel,  %  Blauel,  -s,  -,  m.l.  blåelse.  2.&eBleuel. 

bläuellin,  -te,  ge-t,  tr.  1.  blåa.  2.  se  bleueln. 

blaullen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  blifva  blå,  blåna; 
vara  blå.  II.  t  =  föij. 

blaullen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  blåfärga,  blåa.  2.  se 
bleuen.  II.  Sich  ~  blifva  blå,  blåna. 

bläulich,  a.  blåaktig.  -grau,  a.  blågrå. 

Blech,  -[e]s,  -c,  n.  1.  (järn)bleck,  plåt.  2. 
messingsinstrument.  3.  studentspr.  pengar, 
schaber.  4.  F  dumheter.  Das  ist  reines  ~ 
det  är  bara  dumheter,  bara  smörja,  -arbeit, 
-en,  f.  bleckarbete,  i  piur.  blecksaker,  -ge- 
schirr,  -[e]s,  -e,  n.  bleckvaror,  blecksaker. 
-hiitte,  -n,  f.  blecksmedja,  -küchen,  -s,  -,  m. 
bakelse  gräddad  pi  plåt.  -musik.  O,  f  musik  af 
messingsinstrument.  -schlager,-«,  -,  -schmied, 
-[e]s,  -e,  m.  bleckslagare.  -wa[a]re,  -«,/• 
bleckvaror. 

blechllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  F  betala,  punga 
ut;  betala  fiolerna. 

blechern,  t  blechen,  a.  af  bleck,  bleck-;  wicu. 
ihålig,  tom,  innehållslös. 

Blechner,  -s,  -,  m.  plåtslagare. 

I.  Blei,  -[e]s,  -e[r],  n.  1.  bly.  ~  ^ies.tew;  stöpa 
bly.  Biidi.  ~  im  Munde  haben :  hafva  svårt 
för  att  tala;  der  Kummer  lastete  wie  ~  auf 
ihm:  sorgen  hvilade  tungt  på  honom.  2. 
gevärskula,  lod.  3.  sänklod,  lod.  4.  blyerts. 
-abgang,  -[e]s,  -e  f,  m.  blyslagg,  -arbeit,  -en, 
f.  blyarbete,  -artig,  a.  blyartad.  -asche.  O, 
/.  blyaska.  -dach,  -[<;].>•,  -er  t,  n.  blytak.  -erz, 
-es,  -e,  n.  blymalm,  -färben,  -farbig,  a.  bly- 
färgad,  -feder,  -n,  f.  blyertspenna,  -gewicht, 
-[e]s,  -e,  n.  blylod  p°i  väggur,  -glanz,  -es.  O,  m. 
min.  blyglans,  -haltig,  a.  blyhaltig.  -lot[h], 
-[e]s,  -e,  n.  blylod,  sänklod.  -schwer,  a. 
blytung.  -Siegel,  -s,  -,  n.  blystämpel.  -stift, 
-[e]s,  -e,  m.  blyerts(stift).  -Stiftzeichnung, 
-en,  f.  blyertsritning.  -Vergiftung,  -ew,/. bly- 
förgiftning. -wa[a]re,-n,/.  blyvara.  -wasser, 
-s,  -,  n.  blyvatten,  -weiss,  -es,  O,  n.  blyhvitt. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    •t'  sjölc-m.    ii  militärisk  term. 


Blei 


132 


blind 


2.  Blei,  -[e]s,  -e[7'],  m.  zooi.  braxen. 

bleibllen,  -$t,  blieb,  bliebe,  geblieben,  -[e],  iti\ 
s.  1.  förblifva,  blifva,  t.  ex.  gesund,  sich 
(dat.)  gleich,  übrig  r^,  alles  bleibt  beim  alten. 
Haiigeti,  liegen,  stehen  »v»  förblifva  hän- 
gande, liggande,  stående  ei.  hänga,  ligga, 
Btå  kvar;  stehen  «^  atv.  stanna,  t.  ex.  die  Uhr 
ist  stehen  geblieben.  Sitzen,  ~  a)  sitta  kvar, 
b)  få  sitta  pi  baler,  c)  stanna  på  öfverblifua 
kartan.  Leben  ~  blifva  vid  lif.  Stecken  ~ 
blifva  sittande,  sitta  fast  i  smutsen,  afv.  biidi. 
1  svårigheter  el.  i  sitt  tal:  komma  af  sig.  Drei  von 
fünf  bleibt  zwei:  tre  från  fem  står  två  kvar. 
Damit  können  Sie  zuhause  ~  det  kan  ni 
behålla  för  er.  ~  Sie  mir  vom  Halse  ei.  vom 
Leibe :  håll  er  på  af  stånd,  kom  mig  ej  för 
när,  låt  mig  vara  i  fred.  Er  bleibt  doch  im- 
mer Ihr  Vater:  han  är  dock  er  far.  Es 
bleibt  hell  bis  6  Uhr:  det  är  ljust  till  kl.  6. 
~fZ:  varande,  stadig;  '^c^e  Wohnung:  fast 
bostad.  2.  Bei  ctw.  ~  framhärda  i,  stå  fast 
vid  ngt,  t.  ex.  bei  seiner  Aussage.  Bei  der 
Sache,  bei  der  Wahrheit  ~  hålla  sig  till 
Baken,  till  sanningen.  Ich  bleibe  dabei,  dass 
...  jag  står  fast  vid,  att  ...  3.  stanna,  t.  ex. 
in  der  Stadt,  im  Lande  ~.  Eier  ist  meines 
r^s  nicht:  a)  här  får  jag  ej  stanna,  b)  här 
har  jag  ingenting  att  göra.  4.  uteblifva, 
vara  borta,  t.  ex.  Sie  sind  lange  geblieben. 
Wo  f^   Sie   denn?  hvar  håller  ni  hus?  sjo- 

mansspr.:    blifva    borta    C=    hafva  drunknat);  i  mit: 

stupa.  5.  Etw.  ~  lassen:  a)  underlåta  ngt, 
b)  ej  röra  vid,  låta  bli  ngt.  Lass  das  ~.' 
låt  bli  det  1 

bleich,  a.  blek.  -anstalt,  -en,  f.  blekeri.  -plan, 
-[e]s,  -e  [t],  -platz,  -es,  -e  f,  m.  blekplats. 
-rot[h],  ö.  blekröd,  -sucht,  O,  /.  bleksot. 
-Süchtig,  a.  lidande  af  bleksot. 

Bleichart,  -[e]s,  -e,  m.  ljus  vinsort. 

Bleiche,  -n,  f.  1.  blekhet.  2.  blekande,  blek- 
ning. 3.  blekplats. 

bleichllen,   -te,  ge-t,   I.   tr.   bleka.  II.  Sich  ~ 

blekas.    III.  itr.  h.  och  S.  vanl.  svag  biijQ.  men  Sfv. 

%  blich,  bliche,  geblichen,  blekas. 

Bleicher,  -5,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  blekare,  ble- 
kerska. -lohn,  -[e]s,  -e  t,  »»•  blekningslön. 

Bleichert  se  Bleichart. 

bleiern,  a.  af  bly,  bly-. 

Bleibe,  -n,  -n,  m.  -n,  f.  braxen. 

Blend...  ex.  -laterne,  -n,f.  blindlykta. -leder, -s, 
-,  n.  skygglapp.  -leuchte  =  -laterne.  -rahmen, 

-S,  -,  m.  mål.  lösram  i  hvilken  duken,  som  skall  må- 
las, uppspannes.  -werk,  -[^e~\s,  -e,  n.  bländverk. 

Blende,  -n,  f.  1.  bländande,  blandning.  2. 
bländverk.  3.  opt.  diafragma.  4.  X  blind- 
verk. 5.  sigte  på  gevär.  6.  blindfönster,  blind  • 
dörr.  7.  min.  blende. 

blendllen,  -etc,  ge-et,  tr.  1.  blända,  a)  gora  I 
blind,  t.  ex.  jmdn  auf  einem  Auge  ~  blända  | 
ngns  ena  öga;  b)  tiiifiiiiigt  blända,  t.  ex.  die  Son-  | 
ne,   der  Schnee  blendet;  c)  rarviua,  dåra,  t.  ex.  | 


das  Verstandesauge.  2.  dämpa  ei.  hindra 
ljusets  tillträde  till,  t.  ex.  ein  Pferd  ~  sätta 
ekygglappar  på  en  häst,  ein  Fernrohr  ~ 
sätta  diafragma  i  en  kikare.  3.  dölja  för 
blicken,  t.  ex.  JSt  einen  Festungsgraben. 

Blendling,  -[e]s,  -e,  m.  bastard,  -s...  Ex.  ~ärt, 
-en,f.  bastard  (art). 

Blendung,  -en,  f.  1.  bländande  m.  m.,  se  blen- 
den. 2.  opt.  diafragma.  3.  X  blindverk. 

Bless,  -es,  -e,  m.  Blesse,  -n,f.  blus,  bläsa. 

blessierllen,  -te,  -t,  tr.  blessera,  såra. 

Glessur,  -en,  f.  blessyr,  sår. 

Bleuel,  -s,  -,  m.  klappträ. 

bleuellln,  -te,  ge-t,  tr.  slå,  klappa,  t. ex.  Wäsche: 
byk. 

bleullen,  -te,  ge-t,  tr.  F  slå,  prygla,  lappa  om. 

Blick,  -[e]s,  -e,  m.  blick,  ögonkast.  Böser  ~ 
ondt  öga.  Auf  den  ersten  ~  a)  vid  första 
påseende,  b)  strax,  -feiier,  -s,  -,  n.  blickeld. 
-schnell,  a.  blixtsnabb. 

Blicka,  -n,f.  zooi.  löja. 

blickllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  blicka,  se,  auf 
etw.  (ack.),  jmdn:  på  ngt,  ngn.  Soweit  das 
Auge  blickt:  så  långt  ögat  når.  Scharf  ^^ 
se  skarpt,  väl  ei.  genomträngande.  Éohn 
blickte  aus  seinem  Auge  ei.  (tr. :)  sein  Auge 
blickte  Hohn:  hans  blick  var  hånfull,  han 
blickade  hånfullt.  2.  se  ut,  t.  ex.  sanft,  ßn- 
ster  ~  hafva  ett  mildt,  ett  dystert  utse- 
ende. 3.  ~  lassen:  visa.  Sich  ~  lassen: 
visa  sig,  blifva  synlig,  komma  fram.  4. 
lysa,  glänsa,  tindra,  t.  ex.  die  Waffen,  die 
Sterne  ~.  II.  tr.  se  1,  1.  Friede  injmds  Seele 
~  genom  sina  blickar  ingjuta  frid  i  ngns 
själ. 

blind,  a.  1.  blind,  t.  ex.  auf  einem  Auge  <^ 
sein,  ~  geboren,  für  seine  Fehler  ~  sein. 
Im  ~e«  tappen :  tref va  sig  fram.  ~e  Kuh 
ei.  Maus  spielen:  leka  blindbock.  2.  dold, 
blind-,  t.  ex.  ~e  Klippen:  blindskär.  3.  döl- 
jande, t.  ex.  die  ~e  Nacht:  den  mörka  nat- 
ten, ~e  Kappe:  mössa  som  döljer  dess  bä- 
rare för  andras  blickar.  Ins  ~e  hiiiein: 
utan  mål,  på  måfå,  utan  eftertanke.   4.  om 

speglar,  metallytor  o.  dyl.:  matt,  anlupcn.  5.  låt- 
sad, blind-,  t.  ex.  ~e  Fenster,  Thüren,  Ta- 
schen: blindfönster,  blinddörrar,  blindfic- 
kor. ~  schiessen:  skjuta  med  löst  krut  utan 
kula.  Der  '\^e  Darm:  blindtarmen.  6.  ~e7' 
Lärm:  falskt  allarm.  "^er  Schreck:  för- 
skräckelse utan  anledning. -v/er^^/er:  ovist 
nit.  ~er  Passagier:  passagerare  som  med- 
följer utan  betalning.  7.  öfverflödig,  till 
üfverlopps,  t.  ex.  ~e.'!  IIolz;  i.  der  ~e  Mann  : 
matros  som  biträder  den  egentliga  ror- 
gängarcn.  8.  ~e  Wand:  bliudmur,  väg?  utan 

fönster  och  dörrar.  ~e  Suppe  :  mager  soppa  utan 

(lottpiirior.  -dann,  -[«]■',  -e  t,  in.  blindtarm. 
-geboren,  o.  bliudfodd.  -gläubig,  a.  blindt 
troende,  -nätter,  -n,f.  =  -schleiche,  -rahmen 
=  Blendrahmen,   -schleiche,    -n,  f.  ormslå; 


0   saknar  plur.    f  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  rcrb.    h,  har  hahen,    S.  har  sein  tili  hjälpverb. 


Blinde 


133 


Blume 


biidi.  dolsk,  lömsk  person,   -e...  Ex.  'vkuh,  O, 

/.  blindbock. en...  ex.  '^.anstalt,  -en,/. 

institut  för  blind.a. 

Blinde,  -n,  f.  1.  )£,  blindverk.  2.  A  blindrå. 

Blindheit,  -en,  f.  blindhet. 

blindlings,  udv.  blindt,  ntan  att  se  sig  för. 

blink,  o.  blänkande,  lysande. 

blinkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  blänka,  glänsa, 
stråla,  tindra.  2.  =  föij. 

blinzeilln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  blinka. 

blinzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  blinzeln. 

Blitz,  -es,  -e,  m.  blixt,  -abieiter,  -s,  -,  m.  åsk- 
ledare, -blank,  a.  blänkande,  skinande. 
-dumm,  a.  ofantligt  dum,  fånig,  -geschwind, 
«.  blixtsnabb,  -junge,  -n,  -n,  m.  F  präktig 
pojke,  satans  pojke,  -keri,  -\v\s,  -e,  m.  F 
kanalje,  satans  karl,  tusenkonstnär.  -mädel, 
-s,  -,  n.  F  präktig  tös,  satunge.  -schlag,  -[e]s, 
-e  t.  w.  åskslag,  -schnell,  o.  blixtsnabb. 
-strahl,  -[e],«,  -en,  m.  blixt,  åskstråle,  -ver- 
liebt, a.  kär  uppöfver  öronen,  -wenig,  adv. 
särdeles  litet,  ringa.  -es...  Ex.  ~eile,  O,  /. 
stor  bråska.  ~schnelie,  '^Schnelligkeit,  O,/, 
blixtsnabb  hastighet. 

blitzllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  vani.  opera, 
blixtra.  Biiai.  die  Augen  ~  vor  Zorn  :  ögonen 
blixtra  af  vrede.  2.  blänka,  blixtra.  3.  arv. 
s.  blixtsnabbt  röra  sig,  t.  ex.  er  blitzte  wie 
das  Wetter  davon:  han  for  af  som  en  pil. 
4.  Auf  (med  ack.>  el.  gegen  etw.  ~  träta,  gräla. 
svära  på  ngt.  II.  tr.  Jmdn  zu  Boden  ~  dun- 
dra emot,  förkrossa  ngn  med  ord  ei.  blixt. 

blitzerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  =  blinken  1. 

Block,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  block,  t.  ex.  ~  von 
Holz,  Stein.  In  ~  Timifen:  köpa  1  slump. 
Über  Stock  und  ~  öfver  stock  och  sten. 
Biidi.  om  människor:  drummel,  klumpig  persou, 

tölp.     2.    stock   i   hTilken    en   brottslings  fötter  fast- 

läsas,  -biel,  -[e]s,  o,  n.  bly  i  tackor,  -eis,  -es, 
O,  n.  is  i  block,  -haus,  -es,  -er\,  n.  1.  block- 
hus. 2.  fängelse,  -rad,  -[e]5,  -er  \,  n.  block- 
hjul, massivt  hjul.  -tau,  -[e]s,  -e,  n.  "i- block- 
lina, -wagen,  -s,  -[f],  m.  lastvagn. 

Blockade,  -n,  f.  blockad,  blockering,  -brechen, 
-s,  -,  m.  i,  blockadbrytare.  -zustand,  -[e]s, 
O,  m.  blockeringstillstånd,  t.  ex.  in  den  ~ 
erklären. 

blöckllen,  -te,  ge-t,  tr.  ©  Einen  Hut  ~  sätta 
en  hatt  på  block,  stocka  en  hatt.  Einen 
Stiefel  ~  sätta  en  stöfvel  på  läst. 

blockierten,  -te,  -t,  tr.  blockera. 

Blockierung,  -en,  f.  blockering,  blockad. 

Blocksberg,  -[e]s,  O,  m.  npr.  blåkulla,  äfv.  bärget 

Broeken  i  Harz. 

blöd[e],  a.  1.  om  »gonen:  svag,  svagsynt.  2.  blöd- 
sint,  svagsint,  mindre  vetande.  3.  blödig, 
blyg,  försagd.  -äugig,  -sichtig,  a.  svagsynt. 
-sichtigkeit,  O,  /.  svagsynthet.  -sinn,  -[e]s, 
O,  m.  svagsinthet,  fånighet.  -sinnig,  a.  svag- 
sint, fånig. 

Blödigkeit,   -en,  f.  1.  ögats  svaghet,  svagsynt- 


het. 2.  förståndets  svaghet,  blödsinthet,  svag- 
sinthet. 3.' blödighet,  blyghet. 

Slokade  se  Blockade. 

blökiien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  böla,  rårna;  bräka. 

blokierllen  se  blockieren. 

blond,  a.  blond,  ljuslett,  ljus.  -haarig,  a.  ljus- 
hårig,  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  Ijushårig,  Ijaa- 
lockig  person,  -lockig,  a.  Ijuslockig. 

1.  Blonde,  (adj.  bajn.)/.  blondin. 

2.  Blonde,  -n,  f.  blonder,  -n...  f.x.  '^klöppler, 
-s,  -,  m.  »v-in,  -nert,y.blondknypplare,  blond- 
knypplerska.  ~schieier,  -s,  -,  m.  slöja  af 
blonder. 

Blondheit,  O,  /.  ljuslett  utseende. 

Blondin,  -s,  -s,  m.  ljus,  ljuslett,  Ijushårig  man. 

Blondine,  -n,  f.  blondin. 

bloss,  %  bios,  -er,  -est,  a.  1.  blott,  bar.  Der 
~e  Anblick  ei.  -v.  der  Anblick:  blotta  an- 
blicken. Im  ~e»  Hemde:  i  bara  skjortan. 
Der  ~e  Neid:  rena  afunden.  Nicht  ~  ... 
sondern  auch  ...:  icke  blott  . . .  utan  äfven 
...  2.  blottad,  utblottad  på,  saknande,  t.  ex. 
alles  Mutes  ~  saknande  helt  och  hållet 
mod,  von  aller  Hülfe  ~  utblottad  på  alla 
hjälpmedel.  3.  naken,  bar,  t.  ex.  mit  ~ere 
Füssen:  barfotad,  mit  ~e?7t  Halse:  barhal- 
sad.  Auf  ~e7-  Erde  schlafen:  sofva  på  bara 
marken.  Auf  r^em  Pferde  reiten :  rida  bar- 

baka  (man  saJel).    Om  fruntimmer:  sich  »v.  tragen 

vara  djnpt  urringad.  F  der  i^e:  baken;  jmdm 
den  ~era  ieseAe;;;  smörja  upp  ngn.  4.  blott 
stäld.  Der  Sände  (dat.)  ~  hemfallen  åt  syn 
den.  -decken,  tr.  aftaga  täcket  af,  blotta 
•fussig,  a.  barfotad.  -geben,  tr.  blotta,  pris 
gifva.  -legen,  tr.  blotta,  afslöja.  -liegen,  itr 
k.  ligga  bar.  Es  liegt  bloss  am  Tage:  det 
ligger  i  öppen  dag.  -setzen,  -stellen,  tr.  och 
sich  ~  blottställa,  utsätta  (sig),  t.  ex.  der 
(dat.)  Gefahr,  dem  Feinde:  för  faran,  för 
fienden.  -Stellung,  -en,  f.  blottställande. 

Blosse,  -n,  f.  1.  nakenhet;  tuai.  iitblottadt 
tillstånd.  2.  Sich  (dat.)  eine  ~  geben:  a)  mkt. 
blotta  sig,  b)  biidi.  blotta  sig,  gifva  öppet 
hugg  på  sig.  3.  svag  sida,  öm  punkt. 

bliihllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  blomma,  blomstra; 
äf7.  biidi.,  t.  ex.  der  Handel  blüht,  vier  Söhne 
blühten  mir. 

Blume,  -n,  f.  dim.  Blümchen,  -lein,  1.  blomma; 

äf7.    bildl.    i    skiftande   bem.,    t.    ex.    die  ~  der  Jw 

gend:  den  bästa  bland  de  unga,  in  der  ~ 
der  Jugend:  i  lifvets  vår,  ~  der  Ritter- 
schaft: den  ei.  de  bäste  bland  riddarne, 
ridderskapeta  prydnad,  die  ~  aller  Schön- 
heit: den  skönaste,  etw.  durch  die  -%<  sagen: 
säga  ngt  på  ett  förblommeradt  sätt.  2. 
framträdande,   hvit   fläck  på  naglar,  bsider  m. 

m.,  äfv.  på  djur:  bläs.  3.  bouquet  på  viner;  det 
Öfversta    ölet    i    ölglaset  tilllka  med  fradgan.    4. 

mjukt  hår,  fjun.  Die  ~  des  Schafes:  den 
mjukaste,  finaste  ullen  på  fåret.  5.  jungfru- 
dom,  mödom.   -n...   Ex.  ~arm,  a.  fattig  på 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt. 


blümen 


134 


Blut 


blommor,  -^-ascli,  -e.<,  -e  \,m.  blomkruka,  -^äu- 
ge, -s,  -n,  n.  blomknopp.  ~ba«l,  -[e]s,  0,  m. 
blomsterodling.  ~beet,  -[?].?,  -e,  n.  blom- 
stersäng, blomsterland.  ~blatt,  -[e]s,  -er  f, 
n.  blomblad.  ~brett,  -\_e]s,  -er,  n.  blomster- 
bräde, blomsterhylla.  ~decke,  -n,  f.  bot 
blomfoder,  blomhålk.  'v.duft,  -[e].s,  -e  f,  vi 
blomdoft.  ~fabrik,  -en,  f.  fabrik  för  till 
verkandet  af  konstgjorda  blommor.  ~feld 
-[e]s,  -er,  n.  blomsterfält.  ~flor,  -[e].s,  O,  m 
blomstring,  blomsterprakt,  blomstersam 
ling.  ~flur,  -en,  f.  poet.  blomsterfält.  ~för 
mig,  a.  blomformig.  ~freund,  -[e]s,  -e,  m 
blomstervän.  ~garten,  -s,  -f,  m.  blomster 
trädgård,  blomstergård.  ~gärtner,  -s,  -,  m 
blomsterodlare.  ~gehänge,  ~gewinde,-s, -,»* 
blomstergirland.  ~göttin,  -nen,/,  blomster' 
gudinna.  ~griffel,  -s,  -,  m.  bot.  pistill,  'v/haar 
-[eis,  -e,  n.  blomsterprydt  hår.  ~händler 
-.-',  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  blomsterhandlare 
blomsterhandlerska.  <%/hülle,  -n,f.  bot.  blom 
foder,  '^kelch,  -[«].%  -e,  m.  blomkalk.  ~ken 
ner,  -s,  -,  m.  blomsterkäunare.  ~knospe,  -n , 
f.  blomknopp,  »^kohl,  -[e].«,  O,  m.  blomkål. 
~korb,  -\e\s,  -e  f,  m.  blomsterkorg.  ~krone, 
•n,  f.  1.  krona  af  blommor.  2.  bot.  blom- 
krona. ~lese,  -n,  f.  1.  blomsterplockning. 
2.  urval  ur  författare,  antologi.  ~liebhaber,  -s, 
-,  m.  blomsterälskare.  ~macher,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  flörist.  ~monat,  -[e^s,  -e,  m. 
blomstermånad.  ~pfad,  -[e].^■,  -e,  m.  blom- 
sterströdd  väg.  ~reich,  a.  rik  på  blommor. 
~schaft,  -[e].«,  -e  t,  '»•  blomskaft.  ~scheide, 
-n,f.  hot.  blomslida.  ~schnur,  -et,/-  blom- 
stergirland. ~spräche,-re,/.  blomsterspråk. 
~ständer,  -s,  -,  m.  blomsterbord.  ~staub, 
-[e]s,  O,  m.  frömjöl.  ~stengel,  -s,  -,  m.  blom- 
stängel. ~sticker,  -s,  -,  m.  ~in,  -7(e«,/.blom- 
sterstickare,  blomsterstickerska  (som  brode- 
rar blommor).  ~stiel,  -[e].^,  -C,  m.  blomstjälk. 
~stock,  -[e].«,  -e  t,  m.  1.  blomstånd  (stånd  af 

en    blommande   växt).    2.    blomkäpp    (käpp  att  binda 

blommor  vid).  '>^strauss,  -es,  -e  f,  m.  blomster- 
kvast, bukett.  ~stück,  -[e],s',  -e,  n.  1.  blom- 
sterland, blomstersäng.   2.  blomsterstycke 

(tafla    föreställande    blommor).    ~tiSCh,    -es,    -6,    m. 

blomsterbord.  ~topf,  -[ej-s  -e  t,  m.  blom- 
kruka. 'Nytragend,  a.  bot.  blombärande.  ~va- 
se,  -n,  f.  blomstervas.  ~werk,  -[e]s,  O, 
n.  blomverk.  ~zeit,  O,  /.  blomstringstid. 
~zie[r]rat[h],  -\e\s,  -e\ii[,m.  blomsterpryd- 
nad, blomverk.  ~zucht,  O, /.  blomsterod- 
ling. ~zwiebel,  -.',  -,  m.  blomsterlök. 

bliimilen,  %  blumilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~ 
pryda,  smycka  (sig)  med  blommor;  måla, 
sy  blommor  på,  väfva  blommor  i.  Geblümt: 
blommig. 

blümerant,  a.  F  blekblå,  matt  blå.  Mir  wird 
'janz  ~  det  svartnar  för  ögonen  på  mig. 

blumicht,  blumig,  n.  blommig. 

Blumist,  -en,  -en,  m.  'v-in,  -nen,  f.  flörist. 


Bluse,  -n,  f.  blus.  -n...  Ex.  ~mann,  -\ß\s,  Blu- 
senleute,m.hlnskVåäå  man,  kroppsarbetare. 

Blut,  -[e]s,  O,  n.  1.  blod.  Im  ~e  liegen:  sim- 
ma i  sitt  blod.  ~  vergiessen:  utgjuta  blod. 
Für  etw.  mit  seinem  ~e  einstehen:  svara 
för  ngt  med  sitt  lif .  Gut  und  ~  aufopfern : 
ofEra  allt,  lif  och  gods.  Er  ist  mein  Fleisch 
und  ~  han  är  af  mitt  kött  och  blod.  mitt 
barn.  Das  »^  verleugnet  sich  nicht:  äpplet 
faller  ej  långt  från  trädet.  Biidi.  mein  ~ 
empört  sich:  jag  uppröres;  mit  kaltem  ~e: 
kallblodigt;  heisses  ^  Äa6e« ;  vara  hetlef- 
rad;  immer  ruhig  ~.'  sakta  i  backarne!  das 
macht  böses  ~  det  väcker  ondt  blod;  ~  der 
lieben:  drufsaft.  2.  person,  slägte,  t.  ex. 
Junges  ~ung  människa;  sie  ist  noch  ein 
junges  ~  hon  är  bara  barnet.  Wir  bäurisch 
treues  ~  vi  trogna  bönder.  Ich  armes  ~.' 
jag  fattig  stackare!  Die  armen  Blätlein  !  åe 
stackarne!  -abgang,  -[e}s,-ef,m.  blodförlust. 
-ader,  -n,f.  blodåder,  -andrang,  -[e]s,  0,  m. 
med.  blodkongestion.  -arm,  a.  1.  blodfattig. 
2.  alldeles  utfattig.  -armüt[h],  O, /.blod- 
brist, -ausleerung,  -en,  f.  bloduttömning. 
-auswurf,  -[e]s.  O,  m.  blodspottning,  blod- 
spott, -bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  blodbad,  -bann, 
-[e]s,  -e,  m.  domsrätt  öfver  lif  och  död. 
-baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  bot.  kampeschträd.  -be- 
fleckt, a.  blodbefläcknd,  blodbesudlad;  be- 
lastad med  blodskuld,  -behälter,  -s,  -,  m. 
med.  blodkärl,  -biihne,  -«,/.  schavott,  -bürge, 
-n,  -n,  m.  person  som  med  sitt  lif  ansvarar 
för  en  annan,  -durst,  -[c].',  O,  m.  blodtörst. 
-dürstig,  a.  blodtörstig,  -egel,  -s,  -,  m.  blod- 
igel.  -entziehung,  -en,  f.  blodaf tappning. 
-ergiessung,  -en,f.  -erguss,  -es,  -e  f,  m.  blod- 
utgjutning.  -erzeugend,  a.  blodbildande. 
-erzeugung,  -en,  f.  blodbildning,   -fahne,  -n, 

f.    blodfana    (tecken   till  domsrätt  öfver  lif  och  död). 

•färben,  -farbig,  n.blodfärgad.  -feind,  -[e]s,  -e, 
m.  dödsfiende.  -fink[e],  -en,  -en,  m.  zooi.  dom- 
herre, -fleck,  -es,  -e,  m.  blodfläck,  -fluss,  -es, 
O,  m.  blodflöde,  -fremd,  a.  fullkomligt  främ- 
mande, -freund,  -\e\s,  -e,  m.  blodsfrände. 
-gäng,  -\e\s.  O,  m.  blodgång,  -gefass,  -es,  -e, 
n.  blodkärl,  -geld,  -[e]s,  O,  n.  1.  blodpengar. 
2.  mansbot,  -gericht,  -[e\s,  -e,  n.  domstol 
öfver  lif  och  död.  -gerüst,  -[e]s,  -e,  n.  scha- 
vott, -geschwür,  -[<=].«,  -e,  n.  blodböld.  -gier, 
O,/,  blodtörst,  -gierig,  n.  blodtörstig,  -holz, 
-[e^s,  O,  n.  blodträ.  -hund,  -[ejs,  -e,  wi.  blod- 
hund, -husten,  -s.  O,  m.  blodhostning.  -igel 
se  -egel.  -jung,  a.  mycket  ung,  späd.  -kOchen, 
-s,  -,  m.  blodlefver.  -kUgelchen,  -s,  -,  n. 
blodkula.  -lassen,  -s,  0.  n.  åderlåtning,  -lech- 
zend, a.  törstande  efter  blod.  -leer,  a.  blod- 
fattig, blodlös.  -leere,  O,/ blodbrist,  -lohn, 
-[e]s,  0,771.  blodpengar,  syndapengar,  -los,  a. 
blodlös.  -mangel,  -s,  O,  w.  blodbrist,  -mensch. 
-en,  -en,  m.  blodtörstig  människa,  -rache, 
O,  /.  blodshämd.   -rächer,   -s,  -,  m.  blods- 


aknar  plur.    t  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransi 


h,  har  hahen,    S.  har  i 


till  hjälpverb. 


bluten 


135 


Boden 


hiimnare.  -regen,  -s,  0,  m.  blodregn,  -reich, 
n.  blodfull.  -reinigend,  a.  blodrenande.  -rei- 
nigung,  -en,  /.  blodrening,  -richter,  -s,  -,  m. 
1.  domare  i  en  domstol  i  lifssaker.  2.  bö- 
del, -rotfh],  a.  blodröd,  -ruhr,  O,/,  med.  röd- 
sot, -riinstig.n.blodstrimmig, blodig,  -sauer, 
a.  ytterst  mödosam.  Es  sich  (dat.)  ~  werden 
lassen:  anstränga  sig  till  det  yttersta.  -Sau- 
ger, -s,  -,  m.  blodsugare.  -scliande,  O,  f. 
blodskam,  -scliänder,  -s,  -,  m.  blodskändare. 
-schänderisch,  a.  blodskändande.  -scheu,  a. 
rädd  för  f.synen  af  blod.  -schlecht,  a.  ytterst 
d;ilig.  -schuld,  O,  /.  blodskuld,  -schwär, 
-[e]s,  -e,  m.  blodböld.  -selten,  a.  ytterst 
sällsynt,  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  min.  blodsten. 
-Stillend,  a.  blodstillande.  -Strieme,  -n,  f. 
blodstrimma.  -Sturz,  -es,  -e  f,  m.  blodstört- 
ning.  -taufe,  O,/,  bloddop.  -that,  -era,/,  blo- 
dig handling,  mord.  -triefend,  a.  bloddry- 
pande.  -tropfen,  -s,  -,  m.  bloddroppe,  -übel, 
adv.  mycket  illa.  -Umlauf,  -[e]s,  O,  m.  blod- 
omlopp. -urt[h]eil,  •[e]s,  -e,  n.  blodsdom. 
-vergiessen,  -s,  O,  n.  blodutgjutelse.  -Vergif- 
tung, -e/i, /.  blodförgiftning,  -verwandte(r), 
(adj.  böjn.)  m.  blodsfrände.  -Verwandtschaft,  O, 
/.  blodsfrändskap.  -wasser,  -s,  O,  n.  blod- 
vatten, -wenig,  adv.  ytterst  ringn.  -wurst, 
-e  t,  /■  blodkorf.  -zeuge,  -7i,  -n,  m.  -zeugin, 
-nen,  f.  blodvittne,  -s...  se  rereg.  sms. 

Blüte,  -ra,  f.  1.  blomma;  afv.  widi.,  t.  ex.  die 
Tochter  war  ein  holdes  Blütchen.  2.  blom- 
ning, blomstring.  In  ~  stehen:  stå  i  blom. 
Äfv.  biidi.,  t.  ex.  in  der  -v^  seines  Glückes,  -zeit, 
-en,/.  blomningstid,  -n...  ex.  ~baum,  -[e]s, 
-e.  t.  m.  blommande  träd.  öfr.  sms.  =  Blu- 
men... 

blutllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  1.  blöda.  Ich 
blute  an  der  Stirn,  aus  der  Nase :  min  pan- 
na, min  näsa  blöder.  Biidi.  das  Herz  blutet 
mir:  mitt  hjärta  blöder.  2.  F  biidi.  göra  en 
kännbar  (penning)förlust,  t.  ex.  er  wird  ~ 
müssen :  han  kommer  att  få  betala,  att  få 
punga  ut,  er  soll  mir  dafür  ~  det  skall 
han  få  sota  för.  3.  Die  Hebe  blutet:  det 
rinner  saft  af  vinrankan.  Das  Erz  blutet: 
malmen  är  blodröd.  II.  tr.  Das  Bett  voll  ~ 
blöda  ned  sängen.  III.  Sich  zu  Tode  ei.  sich 
tot  ~  dö  af  blodförlust.  Blutung,  /. 

Bluter,  -s,  -,  m.  -v-in,  -nen,  f.  person  som  lider 
af  blodflöde. 

BlUthe  se  Blüte. 

blutig,  a.  1.  blodig.  Biidi.  mit  ~e7-  Schrift 
schreiben :  skrifva  med  blod;  F  keinen  '^en 
Heller  haben:  ej  hafva  ett  enda  öre.  2. 
blodtörstig.  -rot[h],  a.  blodröd. 

Bö,  -en,  f.  i-  (storm)by. 

Boa,  -s,f.  boa,  jätteorm. 

Bock,-[e]s,-ei,m.  1.  (get)bock.  Biin. den '\' zum 
Gärtner  ei.  auf  die  Ilaferkiste  setzen:  sätta 
bocken  till  trädgårdsmästare;  ein  alter  gei- 
ler ~  en  gammal  liderlig  sälle;  hoVs  der  ^ 


el.  hal  mich  der  r^J  ta  mig  fan!  dj-n  anam- 
ma! weinen,  dass  einen  der  <n<  stösst  ci.  als 
ob  einen  der  ~  stiesse:  gråta  krampaktigt, 
ryckvis.    P    ttv.    epenamn  för   skräddare.    2. 

bagge;  arv.    hanne  af  vissa  andra  djurslag,  t.  ex.  ~ 

des  Lamas,  des  Kaninchens.  3.  =  Bockbier. 
4.  stormbock,  murbräcka;  isbrytare vM  broar; 
O  pålklubba.  5.  (kusk)bock.  6.  ställning 
på  hviiken  ngt  hviiar,  t.  ex.  der  <%<  einer  Wind- 
mühle: foten  på  en  väderkvarn.  7.  0  kran, 
vindspel.  8.  ett  slags  tortyrredskap.  9.  ~ 
sj)r ingen:  hoppa  bock.  10.  kullerbytta.  Ei- 
nen ~  schiessen:  slå  kullerbytta,  -beinig,  a. 
styfbent.  -bier,  -[e]«,  -e,  n.  ett  slags  öl. 
-feil,  •\_e']s,  -e,  n.  bockskinn  med  hår.  -lamm, 
-\_e]s,  -er  f,  n.  bockkilling;  bagglam.  -fussig, 
a.  bockfotad.  -leiter,  -n,  f.  dubbelstege. 
-steif,  a.  stel  som  en  bock.  -s...  Ex.  ~ärtig, 
a.  liknande  en  bock.  ~bärt,  -[c].'?,  O,  m.  bot. 
bockskägg  (Tragopodon).  '^beutel,  -s,  -,  m. 
1.  a)  en  bocks  testikelpungar,  b)  flaskor 
af  samma  form,  c)  ett  slags  vin  från  Würz- 
burg,   förvaradt    i    sfiJana    flaskor.    2.    F    gammal 

slentrian.  ~horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  bockhorn. 
Eiidi.  jmdn  ins  '\^  jagen:  injaga  skräck  hos 

ngn,     skrämma    ngn,    så    att    han    blir  medgörlig. 

~ledern,  a.  af  bockskinn,  '^sprung,  -[e]s, 
-e  t,  ni.  bocksprång,  krumsprång. 

bocküen,  böckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  om  getter  ocu 
får:  a)  vara  brunstig,  b)  bespringa.  2.  lukta 
som  en  bock.  3.  göra  bocksprång,  krum- 
språng; om  hastar:  stegra  sig,  kasta.  4.  om 
människor:  vara  trotsig,  ha  sitt  hufvud  för  sig. 

bockig,  böckig,  bockisch,  böckisch,  a.  1.  stin- 
kande som  nn  bock.  2. brunstig.  3.  stel,  plump. 
4.  envis,  egensinnig. 

Boden,  -s,  -[t],  m.  1.  mark,  t.  ex.  sich  auf  den 
>%/  legen,  der  i^  brennt  ihm  unter  den  Füs- 
sen. Auf  dem  blossen  ~  schlafen:  sofva 
under  bar  himmel.  J7ndn  zu  ~  strecken  ci. 
schlagen:  slå  ngn  till  marken.  Die  Augen 
zu  ~  schlagen:  slå  ned  ögonen.  2.  land  i 
motsats  till  vatten.  ~  fassen:  få  fotfäste;  de7l 
»N-   verlieren:  förlora  fotfäste.    3.  jord  med 

afseende  på  beskafTenheten,  t.  en.  fruchtbarer,  dür- 
rer, feuchter  <%/. "  4.  jordegendom.  Grund 
und  ~  besitzen:  vara  fastighetsägare,  jord- 
ägare. 5.  botten,  t.  ex.  eines  Fasses  (jfr  aus- 
stossen),  einer  Flasche,  des  Meeres.  Biidi. 
der  Mensch  hat  keinen  ~  han  är  en  ohjälp- 
lig slösare;  in  Grund  und  ~  i  grund  och 
botten.  6.  golf,  t.  ex.  eines  Zimmers.  1. 
grund,  t.  ex.   auf  dem  ~  der  Erfahrung.   8. 

vind    (öfversta    rummet    under    taket),    Spannmåls- 

vind,  magasin,  -ärt,  -en,  f.  jordmon.  -bal- 
ken,-s,-,7)j.  O  bottenbjälke,  syll.  -beschaffen- 
heit,  O,  f.  jordens,  jordmoncns  beskaffen. 
het.  -besitz,  -es,  -e,  m.  (besittning  af)  jord. 
fastighet,  -fenster,  -s,  -,  n.  vindsfönster- 
-geschoss,  -es,  -e,  n.  1.  bottenvåning.  2- 
vindsvåning.    -kammer,    -n,  f.    vindskupa. 


sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t» 


bodmen 


136 


Bonne 


-kreditanstalt,  -kreditbank,  -e»,  /.  hypoteks- 
bank.  -loch,  -[e]-«,  -er  f,  n.  vindsglugg,  -los, 
a.  bottenlös,  -luke,  -n,  f.  =  -loch,  -räum, 
-\_e]s,  -e  t,  m.  -vind,  skulle,  -satz,  -es,  -e  t, 
m.  bottensats.  -Schicht,  -en,  f.  bottenhvarf, 
bottenlager,  -thiir,  -en,f.  vindsdörr.  -treppe, 
-n,f.  vindstrappa,  -wohnung,  -en,f.  vinds- 
våning, -zins,  -es,-en,m.  jordränta,  tomtöre. 

bödmllen,  bödmiien,  -ete,  ge-et,  tr.  sätta  botten 
i,  t.  ex.  ein  Fass. 

Bodmerei,  -en,  f.  J;-  bodmeri.  -brief,  -[e]s,  -e, 
m.  A^  bodmeribref. 

1.  Bogen,   -s,  -,  m.  aim.  Bög[e]lein,  Bvgelchen, 

båge,    a)    cirkelbige,  bSgformigt  streck  öfver  noter.  Jfr 

Bausch;  b)  att  Bkjuta  med.  Biidi.  den  ~  zu  hoch 
spannen:  hafva  alltför  stora  anspråk,  ga 
för  långt;  c)  p.i  glasögon,  -brücke,  -n,/.  hvalf- 
bro.  -dach,  -\_e]s,  -er  f,  n.  hvälfdt  tak.  -fen- 
ster,  -s,  -,  n.  bågfönster.  -form,  O,/,  båg- 
form.  -förmig,  a.  bågformig.  -gäng,  -[e]s,  -e 
t,  m.  hvalfgång.  -gewölbe,  -s,  -,  n.  O  tunn- 
hvalf.  -halle,  -n,  f.  öfverhvälfd  pelargång, 
portik,  -laube,  -n,  f.  öfverhvälfd  löfsal. 
-linie,  -n,  f.  båglinie.  -pfeiler,  -s,  -,  m.  pe- 
lare som  uppbär  ett  hvaif.  -rundung,  -en,  f.  bäg- 
rundning.  -sehne,  -»,  /.  bågsträng,  -schuss, 
-es,  -e  t,  m.  båg?kott.  -schütze,  -n,  -n,  ni. 
bågskytt,  -thüre,  -n,f.  hvalfdörr. 

2.  Bogen,  -s,  -,  m.  (pappors)ark.  -form.  O,  /. 
foUo,  lielarksformat.  -lang,  a.  som  rucker  hela 
ark  igenom.  -Schmierer,  -s,  -,  m.  F  person 
som  fullklottrar  hela  ark:  dussiiiförfattare. 
-Schreiber,  -.«,  -,  m.  renskrifvare.  -seite,  -/', 
/.  foliosida.  -weise,  adv.  arkvis. 

bogig,  a.  bågig. 

Bohle,  -n,  /.  1.  gror  planka.  2.  se  Boicle.  -n... 
Ex.  ~decke,  -n,  f.  planktak.  ~wand,  -e  t,  /. 
plankvägg. 

bohlllen,  -te,  ge-t,  tr.  belägga,  kläda  med 
plankor. 

Böhme,  -??,  -«,  m.  Böhmin,  -nen,  f.  1.  bömare. 
bömiska.  2.  ^  zigenare,  zigeuor.ska. 

Böhmen,  -s,  O,  n.  npr.  Bömen. 

böhmisch,  a.  bömisk.  Das  sind  ihm  ~e  Dör- 
fer: det  är  latin  för  honom. 

Bohne,  -n , /. um. Böhnchen,  böna.  Das  ist  keine 
~  wert:  det  är  ej  värdt  ett  rundstycke.  F 
hlaue  ~m;  (gevär8)kulor.  -n...  ¥.\.  ~acker, 
-s,  -t,  m.  bönåker,  bönland.  ^fest,  -[e]s,  -t, 
n.  trettondagen.  '>.'hülse,  -n,  f.  bönskida. 
~kQchen,  -s,  -,  n.  kaka  med  böna  i,  som  bakns 
till  tretiondagen.  ~stange, -»,/.  bönsti.r.  ~suppe, 
-n,f.  bönsoppa. 

bohnllen,  %  bohnerün,  -te,  ge-t,  tr.  ©  bona. 

Böhnhase,  -»,  -n,  m.  bönhas. 

Bohr...  Kx.  -ahle,  -n,  f.  0  syl  att  borra  med. 
-bogen,  -s,  -,  m.  ©  borrstråke,  -eisen,  -s,  -, 
K.  O  borrjärn.  -loch,  -[e].«,  -er  f,  n.  borrhål. 
-maschine,  -n,j'.  O  borrmaskin,  -mehl,  -[e].^ 
O,  n.  <Ö  borrinjöl.  -muschel,  -n,  f.  zooi.  borr- 
mussla. 


bohrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  borra,  t.  ex.  ein  Loch 
in  ein  Brett,  ein  Schiff  in  den  Grund,  jmdm 
den  Degen  durch  den  Leib.  Biidi.  er  mag 
keine  harten  Breiter  <^  «i.  er  bohrt  gern,  wo 
das  Brett  am  dünnsten  ist:  han  tycker  ej 
om   att   anstränga   sig,  tar  allt  så  lätt  som 

möjligt.    II.    i   sht  om  insekter:  sich  in  etw.  (ack.) 

~  borra  in  sig  i  ngt.  III.  itr.  h.  In  der 
Nase  ~  peta  näsan.  Biidi.  das  bohrt  mir 
schon  lange  im  Kopfe:  jag  har  redan  länge 
tänkt  därpå,  oroats  däraf;  an  jmdm  ~ 
oupphörligt  käxa  på  ngn.  Bohrung,/. 
Bohrer,  -s,  -,  m.  O  1.  borrare.  2.  borr. 

Bol,  Boj,  -[e].?,  -S,  m.  1.  tygsorten  boj.  2.  =  Boje. 

Bojar,  -ew. -en,  7«.  boj  ar  (adlig  godsherre  i  slaviska  land). 

Boje,  -n,J'.   1.  4:- boj.  2.  piur.  fotbojor,    -[n]... 

Ex.  ~leine,  -n,  f.  i  bojtåg. 
Böjer,  -s,  -.  m.  i-  båt  för  bojars  utläggning. 
Bökel...  .,e  J'okel... 
Bolle,    -n,  f.   bot.    1.  rundt  fröhus,  fröknopp. 

2.   rotknöl.  3.   rödlök,   -n...   ex.    'x.gewächs, 

-es,  -e,  n.  lökväxt. 
Böller,   -s,   -,   m.   X   mindre  mörsare,  kanon. 

-schuss,  -es,  -e  f,  m.  kanonskott. 
bölleriln,    -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  skjuta  med  små 

kanoner  ei.  mörsare.  2.  väsnas,  larma. 
Bollwerk,    -[e].«,  -e,  n.  1.   isj  och  widi.  bålverk, 

bastion.   2.  O  dam  mot  hafvet. 
Bolzen,  -s,  -,  %  Bolz,  -es,  -e  f,  rn.  dim.  Bölzchen, 

-lein.    1.  kolf,  pil  till  armborst.  Bildl.  alles  ZU  '\^ 

drehen:   rida  på,  hänga  upp  sig  på  ord  och 

uttyda  dem  till  det  y&ratti;'^  spitzen  il.  federn,  die 

ein  anderer  verschiesst :  smida  ränker,  som 
man   låter   en   annan  person  utföra.  2.  S 

plugg,    bult,    Sprint.      3.    lod    till    strykjärn.    4. 

kil.  5.   ©  lodrät  bjälke.   Gerade  wie  ein  ~ 
rak  som  en  gärdsgårdsstör. -gerade,  a.  kapp- 
rak, snörrät. 
'  Bombärde,  -«./.  ^  stenmörsare. 
Bombardement,  -s,  -s,  n.  >^  bombardering. 
Bombardier,  -.<,  -e,  m.  X  (artilleri)konstapel. 
bombardier!, en,  -te,  -t,  tr.  J$<  bombardera.  Bom- 
]      bardierung,  _/'. 

Bombardierer,  -s,  -,  m.  X  1.  bombarderare.  2. 
1       =  Bombardier. 

;  Bombasin,  -[c]s,  -s  och  -e,  m.  bombasin  (tygsort). 
Bombast   (äfv.'l,   -[e]s.  O,  m.  bombast,  svulst 

i  tal  cl.  skrift. 

bombastisch,  a.  bombastisk,  svulstig. 
'  Bombe,  -n,  f.  j^  bomb.  -n...  ex.  ~fest,  a.  bomb- 
fri. Biidi.  das  steht  ~  det  är  alldeles  säkert. 
~splitter,  -s,  -,  m.  bombskärfva. 

Bon,  I.  -s,  -s,  m.  taudei.  anvisning,  intyg.  II. 
adv.  F  godt,  bra. 

Bonbon,  -s,  -s,  m.  och  n.  karamell,  konfekt. 
-tüte,  -n,f.  konfektpåse. 

Bönhase  se  Böhnhase. 

bonitierlien,   -te,  -t,  tr.  taxera,  värdera.    Boni- 
i      tierung,  _/'. 

Bonne,   -n,  f.  1.   guvernant.  2.  bonne,  barn- 

i        flicka  som  talar  fr.anska. 


O    sak 


r.    t  bar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitiyt  verb.    A.  har  habeti. 


lüOt 


137 


bosseln 


Boot,  -[eis,  -e  [tj,  ».  dim.  Bötchen,  båt.  -s... 
Bx.  'v.bauer,  -.?,  -,  m.  båtbyggare.  ~fUhrer, 
-s,  -,  m.  båtförare.  '^haken,  -e,  -,  m.  båts- 
hake. '>.'niann,  -[e].«;,  m.  1.  piur.  -er  t,  bög- 
båtEman.  2.  piur.ßooi.sZeute, båtsman.  ^Wäch- 
ter, -s,  -,  rre.  båtvakt. 

Bor,  -[6]$,  0,  n.  miD.  bor.  -säure,  -n,  f.  bor- 
syra. 

Borax,  -[es],  0,  m.  min.  borax. 

Bord,  -[e].«,  -e.  to.  och  %  ».  dim.  Bürdchen,  -lein, 
1.  strand.  2.  kant,  brädd ;  infattning,  garne- 
ring, bård.  3.  -i-  skeppsbord,  bord.  ^«~om 
bord.  An  ~  legen:  lägga  till.  Über  ~  öfver 
bord.  -leiste,  -ra,  /.  reling,  -voll,  a.  brädd- 
full. 

Borde  »e  Borte. 

Börde,  -ra,/,  fruktbar  slätt. 

Bordell,  -[e]s,  -e,  ra.  bordell. 

bordierlien  se  bortleren. 

boreäl[lsch],  a.  nordisk. 

Boreas,  -,  O,  m.  poet.  nordanvind. 

Boretsch  se  Borretsch. 

1.  Borg,  -[e]s,  -e,  m.  kastrerad  gris. 

2.  Borg,  -[e]s.  O,  m.  kredit,  räkning,  t.  ex.  auj' 
r^  geben:  lemna  på  kredit,  auf  '^  nehmen: 
taga  på  räkning,  -kauf,  -[e]s,  -e  t,  ni.  köp  på 
kredit,  -weise,  adv.  på  kredit. 

borgilen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  Etio.  von  ei.  bei  jmdm 
r^  låna  ngt  af  ngn.  Jmdm  etio.  -^  låna  ngn 
ngt.  2.  taga  på  kredit,  på  räkning.  3.  lem- 
na på  kredit. 

Borger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  tar 
på  kredit;  låntagare,  låntagerska. 

Borgerei,  -en,  f.  lånande;  vana  att  taga  på 
kredit. 

Borklle,  -en,f.  1.  bark.  2.  (sår)skorpa.  -[en]... 
Ex.  ~dach,  -[e]s,  -er  f,-  ra.  barktak. 

borkig,  a.  1.  af  bark,  bark-.  2.  täckt  med 
(sår)skorpa. 

Born,  -\e\s,  -e,  m.  dim.  Börnlein,  brunn,  källa. 

borniert,  a.  bornerad,  inskränkt,  dum. 

Borniertheit,  -en,  f.  inskränkthet,  dumhet. 

Borretsch,  -es,  O,  m.  stofEerblomma  (Borago 
officinalis). 

Börs,  -es,  -e,  m,  =  Barslch]. 

Borsdorfer,  -s,  -,  m.  äpple(sort)  från  byn  Bors- 

dorf,  äfv.  adjektiviskt:  ~  Åpfel. 

Börse,  -ra,/,  börs.  -n...  ex.  ~bericht,  -[e].?,  -e, 
m.  underrättelse  från  börsen.  ~blatt,  -[e].5, 
-er  t>  «•  börstidning.  'N/gebäude,  -s,  -,  n. 
börsbyggnad.  '>.'halle,  -ra,  /.  börs,  börssal. 
~mäkler,  -s,  -,  m.  börsmäklare.  ~schwindel, 
-s.  O,  m,  börssvindel,  börsvingleri.  ~tag, 
-[e]s,  -e,  m.  börsdag.  ~wucher,  -s,  O,  m. 
börsocker,  börsvingleri. 

Borst,  -[e]s,  -e,  m.  spricka,  remna. 

Borste,  -n,/.  dim.  Börstchen,  -lein,  borst,  -n... 
El.  ~ärtig,  a.  borstartad.  ^ähnlich,  a.  borst- 
lik, 'v.'besen,  -s,  -,  m.  kvast,  damborste  af 
borse.  ^förmig,  a.  borstformig.  'v/kraut,  -[e]s, 
O,  ra.  bot.  safflor  (Carthamus  tinctorius).  ~pin- 


sel,  -s,  -,  m.  borstpänsel.  /x^tragend,  a.  borst- 
bärande. 'N.wisch,  -es,  -e,  m.  viska  af  borst. 
borstllen,    -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  sich  ~  borsta 

81g  {=  res.-i  borsten). 

borstig,  a.  borstig;  F  biidi.  ond,  ilsken. 

Borte,  -ra,  /.  bård,  kant,  list,  snöre,  galon. 
-n...  Ex.  ~macher,  -s,  -,  m.  snönnakare. 
~rock,  -[e].<(,  -e  f,  m.  galonerad  rock.  ~we- 
ber  =  r^macher.  'v/weberei,  -era,/.  1.  snörma- 
karyrke.  2.  snörmakeriverkstad.  ~wirker 
=  i^macher.  '>./Wirkerei  =  i^weberei. 

bortierllen,  -te,  -t,  tr.  sätta  bårder  på,  kanta 
med  bårder,  galonera. 

bös  se  böse. 

böschllen,  -te,  ge-t,  tr.  ©  göra  sluttande,  af- 
snedda. 

Böschung,  -en,  f.  afsneddande,  lutning,  slutt- 
ning. 

böslle,  a.  1.  moraliskt  oud,  illvillig;  adv.  illa.  ~r 
Geist:  ond  ande,  spöke.  Der  ~  [Feind]: 
den  lede  [fienden],  den  onde.  Ein  i^s  Ge- 
wissen haben:  hafva  ondt  samvete.  In  ~« 
Ruf  bringen:  illa  beiykta,  förtala.  £'s  w« 
nicht  ~  gemeint:  det  är  ej  illa  ment.  Jmdm 
~s  thun:  göra  ngn  illa.  ~s  beabsichtigen  : 
hafva  ondt  i  sinne.  2.  ond,  sjuk,  värkande, 
t.  ex.  ein  -N/r  Finger.  Das  ~  Weh:  fallande- 
sot. 3.  ond,  ledsam,  svår  att  bära,  t.  ex.  ~ 
Zeiten,  ~  Nachrichten.  Ein  r^r  Weg:  en 
svår,  tung  väg.  4.  ond,  uppbragt,  vred. 
Jmdn  ~  machen:  reta  ngn.  Jmdm  ei.  auf 
jmdn  ~  sein:  vara  ond  på  ngn.  Sie  sind 
sich  (dat.)  ~  el.  sie  sind  'v/  mit  einander:  de 
äro  osams.  ~  thun:  låtsa  sig  vara  ond. 
-artig,  a.  1.  elakartad.  2.  ond,  elak.  -ärtig- 
keit,0,/.  l.elakartadt  tillstånd,  utseende.  2. 
ilska,  elakhet,  -gelaunt,  a.  vid  dåligt  lynne. 
-willig,  a.  illvillig.  -Willigkeit,  0. /.  illvilja. 
-e...  Ex.  ~wicht,  -[e].«,  -e[r],  m.  elak  män- 
niska, bof,  kanal  je;  F  cZer  kleine  ~  den  lilla 
skälmen,  rustibussen. 

bosilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  reta,  uppbringa,  för- 
arga. II.  Sich  ~  blifva  ond,  förargas. 

boshaft, «.elak,  illvillig, illasinnad, ondskefull. 

Böshaftigkeit,  O,  /.  =  Bosheit  1. 

Bösheit,  -era,  /.  1.  ondska,  elakhet.  2.  dålig 
handling,  elakhet.  3.  ilska,  raseri,  -s...  ex. 
'N'SUnde,  -ra,  /.  uppsåtlig  synd.  ~voll,  a. 
ondskefull. 

Boskétt,  -[e]s,  -e,  n.  dunge,  trädplantering, 
liten  lustpark. 

böslich,  a.  ond,  illvillig,  elak. 

Bossel  (äfv.  med  Ungt  o),  -«,  /.  kägelklot,  -bahn, 
-era,  /.  kägelbana. 

Bosseléi,  -en,f.  F  petigt  arbete,  småplock. 

bosselierilen,  -te,  -t,  tr.  =  bossieren  1. 

bosselig  (arv.  med  ifingt  o),  o.  kupig,  bucklig. 

1.  bossellin  (äfv.  med  i&ngt  o),  -te,  ge-t,  itr.  h.  slå 
kägel. 

2.  \i(i%%e\\\n, -te, ge-t,  itr.  h.otk  tr.  sysselsätta  sig 
med  småplock,  pyssla,  gå  och  plocka  (med). 


\  sms.    F  familjart.    P  lägre  sprik.    %  mindr«;  brukligt.    ®  teknisk  tenn.    ■t'  ejötcrm.    X  militUrisk 


bossen 


138 


Brand 


böss'len  sc  bösen.  | 

Bossier...<5Ex  -arbeit,  -en.f.  drifvet,  upphöjdt  | 
arbete,    -holz,    -es,    -ei-   f,  n.  trä  att  polera  I 
med.   -kunst.   O,  ./'.    konsten  att  förfärdiga 
drifvet  arbete,  -wachs,  -es,  -e,  n.  modellvax. 

bossierllen,  -te,  -t,  tr.ochitr.h.  01.  framställa  i, 
göra  drifvet.  upphöjdt  arbete.  2.  modellera. 

Botanik,  O,  /.  botanik. 

Botaniker,  -s,  -,  m.  botanist. 

botanisch,  a.  botanisk. 

Botanisier...  kx.  -trommel,  -n,f.  portör.  | 

botanisierten,  -te,  -t,  itr.  h.  botanisera.  j 

Bote,  -n,  -n,  m.  Botin,  -nen,/,  bud,  budbärare, 
bndbärerska.  ~n  laufen:  springa  ärenden. 
-n...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  t,  n.  1.  budbärar-  ' 
syssla.  2.  stadsbndskontor.  ~frau,  -en,/, 
kvinna  som  går  ärenden,  kvinnligt  gångbud. 
-^gang,  ■[e]s,  -e  t,  m-  budgång.  ~gänger, 
^läufer,  -s,  -,  m.  gångbud.  ~lohn,  -[e]s,  O, 
m.  betalning  till  ett  bud,  budbärarlön. 
~weise,  adv.  i  egenskap  af  bud(bärare). 

bötmässig,  a.  1.  rättmätigt  berskande.  2.  under- 
dånig, underlydande.  3.  skattskyldig. 

Botmässigkeit,  Ö,  /.  herravälde,  myndighet. 
Unter  seine  ~  bringen:  underkasta,  bringa 
under  sin  spira. 

Botschaft,  -en,  f.  1.  a)  budskap,  b)  budskick- 
ning.  Auf  ~  gehen:  gå  ärenden.  2.  beskick- 
ning vi.l  fnuiuuande  hof. 

Botschafter,  -s,  -,  m.  sändebud,  ambassadör. 
-posten,  -s,  -,  m.  ambassadörsplats. 

Böttcher,  -5,  -,  m.  tunnbindare,  -arbeit,  -en,  f. 
tunnbindararbete.  -holz,  -es,  O,  n.  0  tunn- 
stäfver.  -schlägel,  -s,  -,  m.  0  tuunbindar- 
klubba.  -zange,  -»,  /.  %  bandhake. 

Böttcherei,  -en,  f.  1.  tunnbindarhandtverk. 
2.  tunnbindarverkstad. 

Bottich,  -[e]s,  -e,  m.  0  kar,  så.   -macher,  -s,  -,  | 
m.  =  Böttcher,   -reifen,    -s,  -,  m.  O  såband, 
karband. 

Boudoir,  -s,  -s,  n.  budoar,  (fruutimmers)kabi- 
nett. 

Bouillon,  -s,  f.  buljong. 

Boulevard,  -s.  -s,  m.  bulevard,  vall. 

Bouquét[tj,  ■[te]s,  -s  ei.  -e,  n.  bukett. 

Boussöle  se  Bussole. 

Bowle,  -n,/.  (dryckes)bål. 

boxlien,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocu  sich  ~  boxa. 
boxas. 

Boxer,  -s,  -,  m.  boxare. 

Boxeréi,  -en,  f.  boxning. 

Boy,  Boye  se  Boj,  Boje. 

br  ==  hiirr. 

brabånter,  brabåntisch,  n.  brabantsk. 

brach,  a.  .'.kerbr.  ~  liegen:  ligga  i  trade;  biiai. 
ligga  nere,  i  lägervall,  -acker,  -s,  -f,  «i- 
träde(såker).  -ackern,  itr.  h.  plöja  trade,  t 
-feld,  -[e].'?,  -er,  n.  =  -acker.  -korn,  -[e].s-,  O, 
n.  säd  som  sås  på  trädesåker.  -land,  -[e]s, 
O,  n.  träde(sjord).  -liegen,  -s,  O,  n.  trade. 
-monat,    -[e]s,   -e,   m.   sommarmånad,  juni. 


-schnepfe,  -n,  f.  -wogel,  -s,  -f,  m.  zooi.  vind- 
epole  (Scolopax  arquata). 

Bräche,  -n,f.  åkcrhr.    1.  tillst&ndet  att  ligga  1  trade. 

2.  trädesåker.  3.  trädesjordens  plöjning. 
brächüen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  lägga  i  trade.  2.  plöja, 

odla  trädesäker. 

Brachs,  -es,  -e,  m.  Brachse,  -», /.  Brachsen, 

-s,  -,  ra.  braxen. 
Bräck,  -\e\s,  -t,  n.  och  %  m.  afskräde,  utskott. 
-gut,  -[e]s,   O,  n.  handel,  utskott,   -kaffee,  -s, 
-s,  m.  sjöskadadt  kaffe,  -perle, -n,y.  omogen, 
icke  klar  pärla,  -vieh,  -[e]s,  O,  n.  slagtdjur, 

Slagtboskap,    som     ej     duger    till     annat    än    slagt. 

-wasser,  -s.  O,  n.  sött  vatten  som  blifvit 
otjänligt  genom  uppblandning  med  hafs- 
vatten,  brakvatten. 

Brack[e],  -en,  -en,  m.  Bracke,  -«,/.  jag  spår- 
hund, jagthund. 

brackig,  brackisch,  a.  ~es  IFasser  =  Brack- 
wasser. 

Brägen  se  Bregen. 

Brahmaismus,  -,  0.  m.  bramaism. 

Brahmåne,  Brahmine,  -n,  -n,  m.  braman,  bra- 
min. 

brahmånisch,  brahmfnisch,  a.  bramansk. 

Brahminismus,  -,  O,  m.  bramaism. 

Brak  se  Bräck. 

Brakteåt,   -en,   -en,  m.  Brakteäte, -n,/.  brak- 

teat  (blott  på  ena  sidan  prägladt  mynt  el.  smycke). 

1.  Bräm,  -[e]s,  O,  m.  bot.  ginst  (Genista). 

2.  Bräm,  -[e]s,  -e,  m.  i^  bramsegel,  bramstång. 
-rahe,  -n,  f.  -i  bramrå.  -segel,  -s,  -,  n.  i, 
bramsegel.  -stenge,  -«,  f.  i  bramstång. 

Bramarbas, -, -se, ni.  storskräflare,  pratmakare. 
hramarbasierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  skräfla,  prata. 
Brame,  Bräme,  -»,./".  bräm,  kant. 
Brämling,   Brämling,  -[e]s,   -e,  m.  zooi.  ett  siags 

gulsparf  med  svarta  gulkantadu  (jädrar. 

Branche,  -n,f.  bransch,  fack,  yrkesgren. 

Brand,  -[e]s,  -e  t,  "i.  1.  brand,  eld,  eldsvåda. 
In  ~  geraten:  fatta  eld.  In  ~  stecken  ci. 
setzen  :  sätta  eld  på,  antända,  t.  ox.  ein  Haus. 
In  hellem  ~e  stehen:  stå  i  ljusan  låga. 
Den  ~  löschen:  släcka  elden.  Der  ~  greift 
um  sich :  elden  griper  omkring  sig.  2.  brän- 
ning, t.  ex.  des  Kalkes,  der  Ziegel.  3.  biidi. 
glöd,  t.  ex.  der  Lippen,  der  Augen,  der  Seele. 

4.  plur.  ilfv.  -er  t,  (eld)brand  (=  brinnande  träbit). 

Biidi.  sich  aus  den  Branden  machen:  taga 
sin  Mats  ur  skolan.  5.  svedjeland;  torrt, 
ofruktbart  ställe.  6.  brand,  sot  pi  växter,  i 
sht  vissa  sädesslag.  7.  mod.  brand,  kallbrand. 
-artig,  a.  med.  brandartad.  -assekuranz,  -en, 
f.  brandförsäkring,  -balsam,  -[e].--,  -e,  m. 
salva  för  brännsår,  -bettler,  -s,  -,  m.  person 
som  tigger  till  följd  af  liden  brandskada. 
-beule,  -blase,  -n,f.  brännblåsa.  -brief,  -[e]s, 
-e,  m.  1.  intyg  om  liden  brandskada.  2.  ■ 
bref  innehållande  hotelser  om  mordbrand. 
-eimer,  -s,  -,  m.  brandämbar.  -eisen,  -s,  -,  n. 
brännjärn,  -fackel,  -n,  /.  brandfackla,  -fest, 


O    sakn 


plu 


t  har   omljud.    tr.  träns 


Itr 


h.  har  haben. 


sein  till  hjälpverb. 


branden 


139 


brauchen 


n.  brandfri.  -fleck,  -[e]s,  -e,  m.  brandfläck. 
•fleckig,  a.  bmndfläckig.  -fuchs,  -es,  -e  f,  m. 

1.  brandfux.  2.  studuntspr.  student  som  är 
andra   terminen  vid  universitetet,   -gasse, 

•n,  f.  prång  mellan  tvänne  hus  fSr  alt  liiudra  eldens 
spridnndo  fi;',n  det  ena  till  det  andra,   -geruch,  -[ejs, 

-e  t,  m-.  brandlukt,  brandos,  -geschmack, 
-[e]s,  O,  TO.  vidbränd  smak.  -gescliwiir,  -[e]s, 
-e,  11.  brandartad  böld.  -getreide,  -s,  O,  n. 
sotig  säd.  -giebel,  -s,  -,  vi.  brandgafvcl.-glok- 
ke, -«,/■.  brandklocka,  -haken,  -s,  -,  to.  brand- 
hake,  -heide,  -n,  f.  ödslig,  kal,  mager  hed, 
ljunghed,  -korb,  -[e]*-,  -e  t,  in.  galler,  rost  i 
eldstäder,  -kom,  -  [e\s,  O,  ti.  sotig  säd.  -kugel,  -n, 
y.JStbrandkula. -leiter, -w^/.brandstege.-loch, 
-[e]s,  -er  \,  n.  brandhål.  -mal,  -[e].?,  -e,  n. 
brännmärke,  -marken, <r.  brännmärka,  -mar- 
kung,  -en,  f.  brännmärkande,  brännm.ärk- 
ning.  -mauer, -n,/.  brandmur,  -mehl, -[e]s, 
O,  n.  mjöl  af  sotig  säd.  -meise,  -n,  f. 
talgoxe,  -meister,  -s,  -,  to.  brandmästare. 
-mittel,  -s,  -,  n.  med.  medel  mot  brand,  -opfer, 
-s,  -,  n.  brännoffer.  -Ordnung,  -en,  f.  braud- 
ordning.  -otter,  -«,  /.  zooi.  äsping.  -pfahl, 
-[e]*-,  -e  t)  w.  påle  på  bål,  vid  hvilken  den 
lifdömde  fastbands,  -pfeil,  -\e\s,  -e,  m. 
brandpil.  -pflaster,  -s,  -,  n.  plåster  för 
brännskador,  -rakete,  -nj^/".  jXé  brandraket. 
-rost,  -[e]s,  -e,  to.  O  galler,  rost  i  ugnar. 
-rot[h],  a.  eldröd.  -rbt[h]e.  O,  /.  eldfärg; 
eldsken,  -salbe,  -n,  f.  =  -balsam,  -schaden, 
-s,  "t,  TO.  brandskada,  -schätzen,  t?:  brand- 
skatta,  t.  ex.  eine  Stadt,  eine  Provinz.  Biidi. 
jmdn  r^  pungslå  ngn,  med  våld  fråntaga 
ngn  ngt.  -Schätzung,  -en,  f.  1.  brandskat- 
tande. 2.  brandskatt,  -schiff,  -[e].^',  -e,  n. 
brandskepp,  -schlänge,  -n,  /.  zooi.  äsping. 
-schwarz,  a.  svart  som  sot.  -spritze,  -n,  f. 
brandspruta,  -statte,  -n,  f.  brandställe. 
-stelle,  -n,f.  1.  =  -Stätte.  2.  eldstad.  -Steuer, 
•n,  f.  1.  brandskatt.  2.  brandförsäkrings- 
premie. -Stifter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  mord- 
brännare,  mordbrännerska.  -Stiftung,  -en,  f. 
mordbrand8anläggning,mordbrand.-thür[e], 
-en,  f.  branddörr  (järndörr).  -Versicherung, 
-en,  f.  brandförsäkring,  -vogel,  -s,  -f,  to. 
zooi.  tärna  (Sterna  fissipes).  -wache,  -n,  f. 
brandvakt,  -weizen,  -s.  O,  to.  sotigt  hvete. 
-wunde,  -n,  f.  brännsår,  -zeichen,  -s,  -,  n. 
brännmärke. 

brandlien,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  om  vatten,  vågor:  bryta 
sig  mot  klippor,  mot  stranden;  bUdi.  rasa. 

Bränder,  -.<;,  -,  m.  1.  i^  brandskepp,  brännare. 

2.  ^  äfv.  Bränder,  brandrör. 

brandicht,  brandig,  a.  1.  som  smakar  ei.  luktar 
brändt.  2.  med.  brandartad;  om  växter:  be- 
häftad med  brand,  sotig. 

Brandung,  -en,  f.  v&gors  bränning. 

Branke,  -n,f.  tass,  klo,  ram. 

Branntwein,  -[e]s,  -e,  to.  bränvin.  -bränner,  -s, 
-,   TO.  bränvinsbrännare.    -brennerei,  -en,f. 


I      1.  bränvinsbränning.  2.  bränvinsbränneri. 

-flasche,  -re, /.  bränvinsflaska.   -geist, -[e]. t, 

O,  TO.  sprit,   -pulle,  -n,f.  P  bränvinsflaska, 

plunta. 
Brante  se  Branke. 
Brasilianer,  -s,  -,  m.  '^'\n,  -nen.f.  brasilianare, 

brasilianska. 
brasilianisch,  a.  brasiliansk. 
Brasilien,  -.«,  O,  n.  npr.  Brasilien. 
Brasilier  ^-  Brasilianer. 
brasilisch  =  brasilianisch. 

1.  Brasse,  -n,  f.  i  brass. 

2.  Brasse,  -n,  -n,  Brassen,  -s,  -,  m.  braxen. 
brasslien,  -[esit,  -te,  ge-t,  tr.  i  brassa. 
Brät...  Ex.  -aal,  -[e]s,  -e  [f],  m.  stekt  ål.  -apfel, 

-s,  -t,  m.  stekäpple,  -hecht,  -[e].«,  -e,  m.  stek- 
gädda.  -kartoffel,  -n,  f.  stekt  potatis,  -ofen, 
-s,  -f,  OT.  stekugn.  -pfanne,  -«,./".  stekpanna. 
-rost,  -[e]s,  -e,  m.  halster.  -schaufei,  -»,./'. 
stekspade,  -schmalz,  -es,  0,  n.  stekflott. 
'  -spiess,  -es,  -e,  m.  stekspett,  -wurst,  -e  j;,/. 
bräckkorf. 

1.  bratllen,  brätst  och  t  -est,  briet  och  -ete,  briete 
och  -ete,  ge-en,  -e,  I.  tr.  steka,  t.  ex.  in  der 
Pfanne,  in  der  Sonne,  auf  dem  Roste.  Bei 
Meinem  Feuer  ~  steka  vid  sakta  eld.  Ordspr. 
nach  dem  Manne  brät  man  die  Wurst:  don 

I      efter    person.  Gebratenes :  stekt  mat,  stek. 
1      II.  itr.  k.  stekas. 

2.  Braten,  -s,  -,  m.  aim.  Brätelten,  -lein,  stek. 
Biidi.    den    r^    riechen:   få    nys   om   saken. 

j  -brühe,  -«,  /.  steksås,  -fett,  -[e]s.  O,  re.  stek- 
j  flott.  -Schüssel,  -re,  /.  stekfat,  -wenden,  -s, 
-,  TO.  stekvändare. 

Brater,  -s,  -,  m.  ~in,  -nev,f.  person  som  ste- 
ker. 

Bratling,  -[e]s,  -e,  to.  bot.  skifliug  (Agaricus). 

brätsch,  interj.  kratsch! 

Bratsche,  -«,/.  altfiol. 

Brau,  Bräu,  -[«]•«,  -e,  m.  och  re.  bi-ygd. 

Brau...  Ex.  -bottich,  -[e]s,  -e,  m.  S  bryggkar. 
-eigner,  -s,  -,  m.  bryggare  som  ar  sin  egen. 
-gerät[h],  -[e]s,  -e,  re.  bryggredskap,  -ge- 
rechtigkeit,  -en,  f.  bryggarrättighet.  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  bryggeri,  -herr,  -re,  -en,  m.  = 
-eigner,  -hof,  -[e]s,  -e  f,  m.  bryggeri,  -kessel, 
■s,  -,  TO.  bryggkittel.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m. 
bryggardräng,  -meister,  -s,  -,  to.  bryggmä- 
stare. -Ordnung,  -en,  f.  bryggeristadga. 
-recht,  -[e]s,  O,  n.  bryggarrättighet.  -wesen, 
-s.  O,  re.  bryggerihandtering. 

Brauch,  -[e]s,  -e  f,  to.  bruk. 

brauchbar,  a.  brukbar,  användbar. 

Brauchbarkeit,  O,  /.  brukbarhet,  användbar- 
het. 

brauchllen,  -te,  ge-t,  tr.  ei.  %  itr.  h.  med  gen.  1. 
bruka,  använda,  begagna,  göra  bruk  af.  Zu 
etw.  ~  använda  till  ngt.  Eine  i^Mr^  genom- 
gå en  kur.  Er  braucht  viel  Geld:  han  ger 
ut  mycket  pengar.  2.  behöfva,  t.  ex.  eine 
(el.  %  einer)  Sache  <%/  ,•  eine  lange  Zeit  'x  um 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  mindre  brnkllgt.    #  teknisk 


•i*  Ejöicrm.    ii(  militärisk  term. 


bräuchlich 


140 


brechen 


...  behöfva  lång  tid  för  att  ...  Darauf 
braucht  man  nicht  stolz  zu  sein:  det  är 
ingenting  att  vara  stolt  öfver.  Man  hra^icht 
gerade  nicht  zu  wissen,  dass  ich  bei  Ihnen 
bin :  ni  kan  ju  låta  bli  att  tala  om,  att  jag 

är  hos  er,  det  kan  ß  stanna  os3  emellan.   ÄfT.  opers., 

t.  ex.  was  braucht  es  so  viel  Umstände  ?  hvar- 
för  göra  så  mycket  bråk,  så  många  om- 
ständigheter? das  braucht  es  nicht:  det 
behöfs  ej. 

bräuclilich,  t  =  gehråiichlich. 

Braue,  -n,f.  ögonbryn. 

braullen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  brygga,  t.  ex.  Bier, 
Punsch.  Biidi.  koka  ihop,  anstifta.  II.  %  itr. 
h.  1.  sjuda,  koka,  t.  ex.  das  Wasser,  das 
Meer  braut.  2.  uppsända  dunster,  t.  ex.  die 
Berge  ~. 

Brauer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  bryggare,  bryg- 
garfru.  -bursche,  -«,  -n,  m.  bryggardräng. 
-gilde,  -n,  -Innung,  -cn,  -zunft,  -e  f, /•  bryg- 
garskrå. 

Brauerei,  -en,f.  bryggeri,  a)  yrket,  b)  lokalen. 

braun,  a.  brun.  Von  der  Sonne  ~  u-erden: 
blifva  solbränd.  ~e  Butter:  brynt  smör. 
Der  'v/e,dim.  Braunchen :  ofta  om  hastar:  brunte, 
iify.  om  björnar:  nalle,  -äugig,  a.  brunögd,  -bier, 
-[e]^,  -e,  n.  brunt  öl.  -fisch,  -es,  -e,  m.  zooi. 
tumlare.  -gefleckt,  a.  brunfläckig.  -gelb,  a. 
brungul,  -haarig,  a.  brunhårig.  -kohl,  -[e].", 
O,  m.  brunkål.  -kohle,  -n,J'.  brunkol,  -lockig, 
a.brunlockig.  -rot[h],  «.rödbrun. -scheckTeJ. 
-en,  -en,  m.  brnnskäck.  -scheckig,  a.  brun- 
skäckig.  -spat[h],  -[e]s,  -e,  m.  min.  brun- 
spat.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  min. brunsten,  -würz, 
0.  _/".  bot.  flenört  (Scrophularia). 

Bräune,  O,  /.  1.  brun  färg,  brunhet.  2.  mca. 
strupkatarr,  strupinflammation. 

Braunélle,  -n.f.  1.  zooi.  järusparf.  2.  seFrunelle. 

bräunilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  i  sht  kokk.  bryna.  II. 
itr.  h.  och  sich  ^  brynas,  blifva  brun.  Bräu- 
nung,/. 

bräunlich,  a.  brunaktig.  -gelb,  «.isabellfärgad. 

Braus,  -«.■*,  O,  m.  brus.  Biidi.  in  Saus  und  ~ 
leben:  lefva  i  sus  och  dus. 

Braus...  sc  Brause... 

Brausche,  -n,  f.  bula,  kula  l  hafvudet  ar  slag  cl.  stöt. 

Brause,  -»,  /.  1.  jäsning,  t.  ex.  der  Wein,  das 
Bier  ist   in  der  ~  vinet,  ölet  håller  på  att 

jäsa.    2.   sprit  pi  vattenkanna,  1  dusch  m.  m.;  si  iifv. 

det  hela:  vattenkanna  med  sprit,  spritdusch,  -bad, 
-[e]s,  -67- 1,  w.  spritdusch.  -Vorrichtung, -e«, 
f.  duschapparat. 

Brause...  ex.  -erde,  O,/,  jäslera.  -hahn,-[e]s,-et, 
m.  zooi.  brushane.  -kopf,  -[e]-'^,  -e  t,  m.  brus- 
hufvud.  -köpfig,  a.  lättretlig,  iippbrusande, 
yr,  vild.  -pulver,  -s,  -,  n.  fräspulver.  -thon, 
-[e]s,  -e,  m.  jäslera,  -wind,  -[e]s,  -e,  to. 
stormby;  biMi.  vildhjärna,  brushufvud. 

brausHen,  -ies]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1,  h.  brusa, 
Busa,  t.  ex.  der  Wind,  das  Wasser  braust. 
Es  braust  mir  in  den  Ohren:  jag  har  öron- 


1  susning.  2.  s.  rusa,  spränga  åstad,  t.  ex.  das 
Pferd  ist  über  den  Graben  gebraust.  U.  tr. 

I       1.  frusta  ut,  t.  ex.  das  Pferd  braust  Dampf 

\      aus  der  Nase.  2.  sprita,  vattna  med  sprit 
Braut,   -e  f,  /•    1-   fästmö.   2.  brud.   -anzug 

:  -[e].s,  -e  t,  m.  bruddrägt.  -bett,  -[e]s,  -en,  n 
brudsäng,  -bitter,  -s,  -,  m.  böneman,  -fackel 

!  -n,  f.  bröllopsfackla,  -fahrt,  -en,  f.  resa  i 
friareärenden.  -führer,  -s,  -,  m.  brudsven 
marskalk,   -gäbe,   -n,  f.  brudgafva.   -gelag 

]  -[e]s,  -e,  n.  bröllopslag,  -gemach,  -[e]s,  -e: 
t)  "•  brudkammare.  -Jungfer,  -n,f.  1.  (bnid- 
täma.  2.  jungfrubrud.  -kammer,  -n,f.  brud 
kammare,  -kleid,  -[e]s,  -er,  n-brudklädning, 
-kränz,  -es,  -e  t.  m-  brudkrans,  -leute,  plur. 

j  brudfolk,  -nacht,  -e  f,  /.  brudnatt.  -paar, 
•[e]s,   -e,   n.  brudpar,    -ring,    -[e]s,    -e,    m, 

I      vigselring,    -schätz,    -es,    0,    m.    utstyrsel 
-schau,    -en,  f.  första  besöket  hos  den  ut 
korade.  Aif  die  ~  gehen:  söka  sig  en  fäst 
mö.  -Schleier,  -$,  -,  m.  brudslöja,  -schmuck 
-Staat,  -[ejs.  O,  m.  brudsmycke,  brudskrud 
-Stand,  -[e],«,  O,  m.  förlofvades  ställning; för 
lofningstid.   -tag,  ■[e]s,  -e,  m.  förlofnings- 
dag.   -»jerber,  -s,  -,  m.  böneman.   -Werbung 
-en,  f.  frieri. 
Bräutigam,  -s,  -e,  m.  1.  fästman.  2.  brudgum 
bräutlich,    a.   som   en   brud,   brudlik,  brud- 
jungfrulig. 
Brautschaft,  -en,  f.  =  Brautstand. 
brav,  a.  1.  bra,  hederlig,  dugtig,  rättskaffens, 

snäll.  2.  modig,  tapper. 
Bravheit,    -en,  f.   dugtighet,   rättskaffenhet, 
hederlighet;  dugtig,  hederlig  handling. 

1.  Bravo,  -[*•],  -s  ei.  Bravi,  n.  br.ivo.  -rufen, 
-*-,  O,  n.  bravorop. 

2.  Bravo,  -[s],  -s  ei.  Bravi,  m.  it.-iiiensk  bandit, 
legd  lönnmördare,  bravo. 

Brech...  ex.  -arz[elnei,  -en,f.  =  -mittel,  -bank, 
-e  t,  /.  ©  linbråka.  -durchfall,  -[e]s,  -e  t,  m. 
kolerin.  -eisen,  -s,  -,  n.  S  bräckstång,  ko- 
fot, -mittel,  -s.  -,  n.  kräkmedel,  -nuss,  O,  f. 
räfkaka.  -nussbaum,  -[e]s,  -e  f,  m.  räfkake- 
träd.  -punkt,  -[e]*;,  -e,  m.  opt.  brytnings- 
punkt, -ruhr.  O,  /.  kolerin.  -stange,  -n,  f. 
0  bräckstång.  -würz,  O,  /.  bot.  nysrot  (Ve- 
ratrum  album),  -wurzel,  O,/,  kräkrot,  -zeug, 
-[e].s-.  O,  n.  verktyg  att  bryta  upp  lis  m.  m., 
bräckjärn. 

brechbar,  o.  som  kan  brytas. 

Brechbarkeit,  O.f.  egenskap  att  kunna  brytas. 

Breche,  -n,  f.  ©  linbråka. 

I.  brechen,  brichst,  brach,  bräche,  gebrochen, 
brich,  I.  tr.  1.  bryta,  bryta  af,  t.  ex.  einen 
Stock,  eine  Lanze  mit  jmdm,  einen  Arm, 
den  Ilals,  das  Kreuz:  ryggen,  Blumen, 
Früchte,  Brot.  Biidi.  das  Gesetz  ~  öfverträda 
lagen;  den  Stab  über  jmdn  ~  bryta  stafven 
öfver  ngn;  am  gebrochenen  Herzen  sterben: 
dö  af  sorg;  das  Schweigen  ~  afbryta  tyst- 
naden; sich  (dat.)  den  Kopf  ~  göra  sig  huf- 


0   saknar  plur.    f  ^^'  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  in 


har  haben,    S.  bar  tein  tili   hjülprerb. 


)Chen 


141 


brennen 


iiibry;  das  bricht  ihm  den  Hals:  det  stör- 
ir  honom,  det  blir  hans  undergång.  Ein 
Wort,  einen  Vers  f^  afdel.a  ett  ord,  en  vers. 
I  la.  Lichtstrahlen  ~  bryta  ljusstrålar,  ljuset. 
2.  bryta  från,  ut,  t.  ex.  E7-Z,  das  Schloss  von 
der  Thiir,  Steine  aus  einem  Schmucke.  Biidi. 
etw.  vom  Zaune  ~  gripa  ngt  ur  luften,  taga 
ein  tillflykt  till  första  bästa  förevändning 

el.  sk&l  el.  dyl.,  Bom  man  I  hastigheten  kan  hitta  p&.  3. 

bryta  upp,  rödja,  t.  ex.  den  Acker  ~  plöja 
upp  åkern;  biidi.  die  Bahn  ~  vara  banbry- 
tare.  4.  vika,  t.  ex.  ein  Blatt  Papier,  einen 
Brief,  den  Rand:  marginalen.  5.  Gebro- 
chenes Deutsch:  bruten  tyska;  er  spricht 
gebrochen  deutsch:  han  talar  brüten  tyska, 
rådbråkar  tyskan.  Gebrochene  Stimme: 
bruten  röst.  6.  mat.  gebrochene  Zahl:  bråk. 
7.  kräkas,  kasta  upp,  spotta,  t.  ex.  die  ge- 
nossenen Speisen,  Blut.  II.  Sich  ~  1.  brytas, 
t.  ex.  die  Lichtstrahlen  ~  sich.  Seine  Stimme 
bricht  sich:  han  är  i  målbrottet.  2.  af  taga, 
gifva  efter,  t.  ex.  die  Krankheit  bricht  sich; 
die  Kälte  hat  sich  gebrochen:  det  har  blif- 
vit  omslag  i  väderleken  från  kaid  tili  värme.  3. 
kräkas,  kasta  upp.  III.  itr.  a)  s.  1.  brista, 
t.  ex.  die  Augen  ^^  ihm.  2.  gå  af,  taga  slut, 
t.  ex.  der  Lebensfaden  bricht ;  der  Faden  der 
Geduld  bricht  mir:  mitt  tålamod  är  slut.  3. 
bryta,  rusa,  störta  fram,  t.  ex.  aus  dem  Hin- 
terhalte, durch  die  feindlichen  Scharen. 
Diebe  sind  in  das  Haus  gebrochen:  tjnfvar 
hafva  brutit  sig  in  i  huset,  b)  h.  4.  Mit 
jmdm  ~  bryta  med  ngn.  5.  kräkas.  Zu  ~ 
einnehmen:  taga  kräkmedel.  Brechung,/'. 

2.  brechllen,  -te,  ge-t,  tr.  0  bråka,  t.  ex.  Flachs, 
Hanf.  Brechung,/. 

Bregen,  -s,  0,  in.  hjärna,  hjärnsubstans;  P  biidi. 
hjärna,  hufvud,  förstånd. 

Brei,  -[e],s,  -e,  m.  mos,  gröt.  ~  aus  Äpfeln: 
äpplemos.  Bmi.den  ~  verschütten:  fördärfva 
saken,  försumma  fatalierna;  ein  Kerl  von 
~  en  vek,  ömtålig  ei.  opålitlig  stackare;  P 
jmdnzu  ~  schlagen:  mörbulta,  göra  mos  af 
ngn;  F  einen  langen  ~  von  etw.  machen: 
göra  en  lång  harang  om,  koka  soppa  på 
ngt;  F  jmdm  den  '^  ums  Maul  schmieren: 
lura  ngn  på  konfekten;  ordspr.  [««]  viele 
Köche  verderben  den  ~  ju  flera  kockar  ju 
sämre  soppa,  -artig  =  rdij. 

breihaft,  a.  som  mos,  mosig,  grötaktig. 

Breiha[h]n  se  Broyhan. 

breiicht,  breiig  =  breihaft. 

breit,  a.  bred.  Weit  und  ~  vidt  och  bredt. 
1^  drücken  ei.  schlagen :  tillplatta.  Keinen 
Finger  ~  nachgeben:  ej  gifva  efter  en 
hårsmon.  F  jmdn  ~  schlagen:  a)  öfvertala, 
b)  narra  ngn.  Etw.  ~  treten:  orda  vidt  och 
bredt  om  ngt.  -^  im  Reden  sein:  vara  mång- 
ordig. '\^e Darstellung:  hTeå,viå\yitig  fram- 
ställning. Des  f^ern  darlegen:  utföra,  ut- 
förligt  framställa.    ~e   Aussprache:  bredt 


uttal,  bredt  mål.  Sich  ~  machen:  a)  taga 
stor  plats,  b)  tiidi.  brösta  sig;  sich  mit  etw.  ~ 
machen:  brösta  sig,  skryta  öfver  ngt.  -axt,  -e 
t,/.  O  bredyxa.  -basig,  a.  som  har  bred  bas. 
-beil,  -[_e]s,  -e,  n.  =  -axt.  -beinig,  a.  bred- 
bent. -blätt[e]rig,  a.  bredbladig.  -füss,  -es, 
-e  t)  "»•  plattfot.  -fössig,  a.  plattfotad. 
-gestirnt,  a.  som  har  bred  panna,  -gold,  -[e]s, 
O,  n.  bladguld.  -köpfig,  a.  som  har  bredt 
hufvud,  tjockhiifvad.  -spurig,  a.  bredspårig. 
-Stirnig  =  -gestirnt. 

Breite,  -«,/.  bredd.  In  die  Långe  und  ~  vidt 
och  bredt.  ^  des  Geleises:  spårvidd,  ifv. 
geogr.,  t.  ex.  nördliche  ~.  -n...  Ex.  ~durch- 
schnitt,  -[e].'!, -e,  m.  genomskärning  på  bred- 
den. ~grad,  -[e]s,  -e,  m.  breddgrad. 

breitllen,  -ete,  ge-et,  1.  tr.  1.  breda  ut,  veckla 
isär,  t.  ex.  eine  Serviette,  Segel,  Heu.  2.  göra 
bred,  draga  ut  på  bredden.  II.  Sich  '»  ut- 
breda sig,  vidga  sig. 

Breme  =  Bremse. 

1.  Bremer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  invånare  i 
Bremen. 

2.  bremer,  bremisch,  a.  från  ei.  i  Bremen,  Bre- 
mens. 

Bremslle,  -en,  f.  1.  zooi.  broms.  2.  kapson.  3. 
broms  på  järnvägsvagnar,  hämsko.  -fliege,  -n, 
f.  zooi.  broms.  -Vorrichtung,  -en,  f.  broms- 
inrättning, -en...  Ex.  ~ärtig,  a.  bromsartad. 
~stich,  -[e]s,  -e,  m.  bromsstyng. 

bremsllen,  -te,  ge-t,  tr.  bromsa,  t.  ex.  ein  Rad, 
einen  Wagen. 

Bremser,  -s,  -,  m.  bromsare. 

Brenn...  ex.  -eisen,  -s,  -,  n.  brännjärn,  -glas, 
-es,  -er  f,  n.  brännglaa,  solglas,  -hitze.  O,/, 
brännhetta.  -holz,  -es,  O,  n.  bränsle,  ved- 
brand, -linse,  •n,f.  =  -glas.  -material,  -[e]«, 
-ien,  n.  brännmaterial,  bränsle,  -meister, 
-s,  -,  m.  brännmästare,  -mittel,  -s,  -,  n.  med. 
brännmedel,  frätmedel.  -nessel,  -w,/. bränn- 
nässla, -ofen,  -s,  -t,  m.  brännugn,  -öl,  -[e]s, 
-e,  n.  brännolja,  lysolja.  -pfanne,  -«,/.  O 
smältdegel,  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  brännpunkt. 
•Spiegel,  -s,  -,  m.  brännspegel,  -stahl,  -[e]s, 

0,  m.  0  brännstål.  -stoff,  -[e].',  -e,  m.  bränn- 
ämne, -weite,  -n,  f.  brännvidd. 

brennbar,  a.  brännbar. 

Brennbarkeit,  O,  /.  brännbarhet. 

brennen,  brannte, brenn[e^te, gebrannt,  l.itr.h. 

1.  brinna.  Das  Dorf  brennt  lichterloh:  byn 
står  i  ljusan  låga.  Die  Lampe  brennt  dun- 
kel: lampan  lyser  dåligt.  Biidi.  brinnande 
längta,  t.  ex.  sein  Herz  brennt  nach  Liebe; 
ich  brenne  vor  Verlangen:  jag  brinner  af 
begär.  2.  brännas,  t.  ex.  der  Ofen  brennt, 
es  brennt;  vara  brännhet,  t.  ex.  der  KopJ 
brennt  mir.  Biidi.  ~rfe  Liebe:  glödande  kär- 
lek. ~fZes  Rot:  eldrödt.  II.  tr.  afv.  utan  obj. 
bränna,  t.  ex.  eine  Stadt,  Hol.-:,  Öl,  Gas, 
Holz  zu  Kohlen,  Kartoß'eln  zu  Spiritus, 
Branntwein,  Kohlen,  Pottasche,  Kalk,  Ziegel, 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -i'  sjöterm. 


X 


litärisk  term. 


Brenner 


142 


BriUe 


Kaffee,    einem    Pferde    ein    Zeichen  in  die  ! 
Hüfte.    Biidi.   mich   brennt's   icie    Feuer,  big 
ich  ...   jag  har  ingen  ro,  förr  än  jag  . . .;  I 
(las   Geheimnis  brennt  mir  auf  der  Zunge: 
hemligheten  lemnar  mig  ingen  ro  mrr  an  jag 
fur  tala  om  den.  Die  Wunde  brennt  mich:  mitt 
sår  bränner.    Sich  (dat.)  eine  Kugel  vor  den 
Kopf  ~  jaga  en  kula  genom  sitt  hufviid.  , 
in.  Sich  ~  1.  bränna  sig,  blifva  bränd.  2.  | 
biidi.  sich  weiss,  rein  ~  ställa  sig  oskyldig, 
rentvå  sig,  fria  sig.  3.  F  bimi.  misstaga  sig. 
Da   brennst   du  dich:  där  har  du  hoppat  i 
galen  tunna. 

Brenner,  -s,  -,  m.  l.brännare  på  lampor.  2. bränn- 
mästare.  3.  bränvinsbrännare. 

Brennerei,  -en,  f.  bränneri. 

brenzeluH,  •te,(je-t,  itr.h.  luktad,  smaka  bränd 
el.  vidbränd. 

brenzlich,  brenzlig,  a.  som  luktar  ei.  smakar 
bränd,  vidbränd. 

Bresche,  -n,  f.  is!  och  bnu.  bresch. 

bresthatt.  n.  lytt,  vanför. 

Brett,  %  Bret,  -[e]s,  -er,  n.  dim.  Brettchen,  -hin. 
piur.  äfv.  Brettcrchen,  -lein,  1.  bräde,  planka. 
Mit  '^ern  auslegen,  beschlagen:  brädfodra, 
brädslå,  panela.  '^.^er  schneiden:  såga  brä- 
der; F  biidi.  snarka,  dra  timmerstockar.  Biwi 
da  ist  die  Welt  mit  '^ern  vernagelt:  där  tar 
vägen  slut,  ftfv.  nu  står  mitt  förstånd  stilla ; 
das  1^  bohren,  wo  es  am  dünnsten  ist:  taga 
saken  så  lätt  som  möjligt;  jmdn  durch  ein 
eichen  ~  loben:  rosa,  öfverdrifvet  berömma 
ngn;  durch  ein  ~  seAe«;  vara  skarpsynt; 
ein  ~  vor  den  Augen  haben:  gå  med  för- 
bundna ögon;  ein  ~  vor  dem  Munde  haben: 
vara  fåordig,  hafva  munlås;  ein  ~  ror  dein 
Kopfe  haben  ei.  mit  r^ern  vernagelt  sein  : 
vara  inskränkt,  korkad,  en  träskalle.  2.  Das 
schwarze '^sva.rta,  taflan.  bmi.zw^ kommen: 
blifva  allmänt  bekant.  3.  bord,  disk,  i  sht 
biidi.,  t.  ex.  bei  dem  ~  bezahlen :  ej  blifva  ngt 
skyldig,  betala  med  samma  mynt,  etw.  auf 
einem  ~  bezahlen:  betala  ngt  på  en  gång; 

grönt  bord  i  rådsrorsamlingar,  domstolar,  t.  ex.  VOrS 

r\j  kommen:  ställas  inför  rätta,  am  /^e  sein: 
inneha  makt,  stå  högt,  äga  inflytande.  4. 
bräde,  brädspel.  BUdi.  einen  Stein  bei  jmdm 
im  ~e  haben:  stå  väl  hos  ngn;  jmdn  aus 
dem  ~e  schlagen:  slå  ngn  ur  brädet.  5. 
tilja,  skådebana.  Die  <^er,  die  die  Welt  be- 
deuten: tiljorna  som  föreställa  verlden. 
iJber  die  o^er  gehen:  uppföras,  spelas. 
-baum,  -[e].',  -e  t,  m.  stock  som  skall  sön- 
dersågas till  bräder,  -beute,  •n,f.  bikupa 
af  bräder  (f.ir  skogsbin),  -block  =  -baum.  -fiedel, 
-geige,  -w,  /.  fiol  af  ett  bräde,  -miihle,  -n, 
f.  såg\-erk.  -nagel,  -s,  -f,  m.  0  brädspik. 
-säge,  -n,f.  S  brädsåg.  -spiel,  -[«]*',  -e,  n. 
brädspel,  damspel.  -Stein,  -[e]s,-e,OT.  (bräd- 
spels)bricka.  -Verkleidung,  -en,  f.  ©  bräd- 
fodring,  panelning.  -er...  e.x.  ~bühne,  -n,f. 


ställning,   scen   af  bräder  för  taskspelare 

m.  m.  i  sht  vid  marknader,    kasperteater.    "^dach, 

-[e]«,  -er  t,  n.  brädtak.  'x.geriist,  -[«]»',  -e,  n. 
ställning  af  bräder  ei.  plankor.  ~haus,  -es, 
-er  t,  n.  brädhus,  plankhus,  barack,  -^ver- 
schlag, -[e]s,  -e  t,  m.  plank,  afplankning. 
~wand,  -e  f,  y.  brädvägg,  plankvägg. 
brettern,   a.   af   bräder,   bräd-;    F  biidi.  platt, 

ytlig- 

Bretzel  %e  Brezel. 

Breuha[h]n  se  Broyhan. 

Breve,  -[s],  -s  ei.  -n,  n.  påfiigt  bref,  breve. 

Brevier,  -[e]s,  -e,  n.  breviarium,  mässbok. 

Brezel,  -«,/.  kringla,  -frau,  -en,  f.  kriugel- 

gumma  (gumma  som  säljer  kringlor). 

Bricke,  -n,f.  zooi.  ett  slags  näjonöga. 

Brief,  -[e]s,  -e,  m.  bref,    a)   =  skriftligt  meddelande. 

Mit  jmdm  ~e  wechseln:  brefväxla  med  ngn. 
m\å\.jmds  'befinden:  komma  underfund  med 
ngn,  med  ngns  hemligheter;  b)  =  dokument. 
~  und  Siegel  über  etw.  haben:  hafva  bref 

och  sigill  på  ngt;  c)  =  breflikt  sammanvikt  papper, 

t.  ex.  '^  Stecknadeln:  knappnålsbref.  -ab- 
gäbe, -n,f.  breflucka.  -adel,  -s,  O,  m.  diplom- 
adel, -annähme  =  -abgäbe,  -aufschritt,  -en,  f. 
adress  p&  bref.  -ausgäbe,  O,/,  brefvens  ut- 
delning, -beschwerer,  -s,  -,  m.  brefpräss. 
-beutel,  -s,  -,  m.  postväska,  postpåse.  -bogen, 
•s,  -,  m.  brefark,  postpappersark,  -bote,  -re, 
-re,  m.  postbud,  -buch,  -\_e\s,  -er  f,  n.  post- 
bok, -couvert,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  n.  brefkuvert. 
■form.  O,  /.  breitorm.  -geld,  -[e]s,  -er,  n. 
brefporto.  -kasten,  -s,  -,  m.  breflåda.  -mappe, 
-n,f.  (bref)portfölj.  -marke,  -n,f.  frimärke. 
-papier,  -\_e']s.  O,  n.  postpapper,  -portlio,  -os, 
-i  el.  -os,  n.  brefporto.  -post,  -en,f.  bref- 
post.  -presse,  -re,  /.  kopipräss.  -Schalter, 
-s,  -,  m.  postlucka.  -Schreiber,  -s,  -,  m.  bref- 
skrifvare.  -Steiler,  -s,  -,  m.  brefställare. 
•Stempel,  -s,  -,  m.  poststämpel,  -stil,  -[e].', 
-e,  m.  brefstil.  -tasche,  -re,  /.  1.  plånbok.  2. 
portfölj.  3.  postväska,  -taube,  -re,  jf.  bref- 
dufva.  -träger,  -s,  -,  m.  brefbärare.  -Um- 
schlag, -[e]j!,  -e  t,  m.  (bref)kuvert.  -verkehr, 
-[e]s,  O,  m.  brefväxling.  -wage,  -n,f.  bref- 
våg.  -Wechsel,  -s.  O,  m.  brefväxling. 

brieflich,  a.  genom  ei.  i  bref,  skriftlig.  Mit 
jmdm  ~  verkehren:  brefväxla  med  ngn. 

Briefschaften,  ^/ur.  bref,  brefsamling,  papper, 
handlingar. 

Brigade,  -re,/.  ^  brigad. 

Brigadier,  -[V]s,  -e,  m.  ^  brigadchef. 

Brigantine,  ■n,f.  i,  brigantin. 

Brigg,  -.s  ei.  %  -en,  f.  i.  brigg. 

1.  brillant,  a.  briljant,  strålande. 

2.  Brillant,  -en,  -en,  m.  briljant,  -feuer,  -s,  -,  n. 
brilj.-uiteld. 

brillantierllen,  -te,  -t,  tr.  briljantera. 

Brille,  -«,  f.  glasögon.    Biidi.  etw.   durch   eine 

andere  ~  ansehen:  se  ngt  med  andra  ögon; 

jmdm  eine  ~  aufsetzen:  narra  ngn,  föra  ngn 


O    sakna 


plu 


iljud.    tr.  Irac 


■ilen,    S.  har  sein  till   hjälpverb. 


liieren 


143 


bringen 


kom  ljuset,  -n...  kx.  ~bogen,  -s,  -,  m.  glas- 

-uusbåge.  ~futter,  -.«,  -,  ~futteral,  -[e]s,  -e, 

f».  glasögonsfoclral.  -v/glas,  -es,  -er  f,  n.  glas- 

ögousglas.  '>^schlange,  -n,f.  glasögonsorm. 

brillierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  briljera,  glänsa,  lysa. 

bringen,  brachte,  brächte,  gebracht,  tr.  1.  brin- 
ga, inbringa,  medföra,  komma  med,  skaffa, 
taga  fram,  t.  ex.  Sachen,  Geschenke,  Opfer, 
Hülfe,  Glück,  Ehre,  Nutzen,  Vorteil.  Bringe 
mir  einen  Stuhl :  gä  efter  en  stol  åt  mig. 
Die  Antwort  »%/  gifva  svar.  Jmdm  einen 
Toast,  ein  Glas  ~  föreslå,  dricka  ngns  skål. 
Was  ~  die  Zeitungen  ?  hvad  står  det  för 
nytt  i  tidningarna?  Jmdm  Schande  ~  dra- 
ga skam  öfver  ngn.  Die  Menge  muss  es  ~ 
det  är  mängden,  som  gör  det.  Ein  Wort 
bringt  das  andere :  det  ena  ordet  ger  det 
andra.  Zeit  bringt  Rat:  kommer  tid,  kom- 
mer råd.  2.  i  förening  med  adr.  Jmdn  dahin 
r^,  dass  er  .  . .  förmå  ngn  att .  . .;  etta.  dahin 
~  dass  . . .  bringa  ngt  därhän  att .  , .  Jmdn 
dazu  ~  dass  . . .  komma  ngn  att . . .  Etw. 
fertig  ~  fä  ngt  färdigt.  Was  bringt  Sie 
her?  bvad  för  eder  bit?  Sein  Leben  hoch 
~  uppnå  en  hög  ålder.  Es  hoch  ~  komma 
långt,  högt  i  graderna.  Etw.  klein  ~  få 
sönder  ngt.  Dem  Untergange  nahe  ~ 
bringa  nära  undergången.  Jmdn  vorwärts 
'x/  föra  ngn  framåt  i  kunskaper.  Es  weit  ~ 
komma  långt,  in  einer  Wissenschaft:  i  en 
vetenskap.     Geld    zusammen    ~    skrapa 

ihop  pengar.  3.  i  fOreuing  med  prep.  Etw.  an 
sich  (ack.)  ~  förvärfva  ngt,  skrapa  ngt  åt  sig. 
Etw.  an  den  Mann  ~  bringa  ngt  till  rätt 
person,  rätta  ägaren,  afv.  underrätta  ngn 
om  ngt.  Waren  an  den  Mann  ~  sälja  (af 
med)  varor.  Seine  Tochter  an  den  Mann  ^ 
gifta  bort  sin  dotter.  An  den  Tag  ~  bringa 
i  dagen.  Jmdn  auf  die  Beine  ~  hjälpa 
ngn  på  benen.  Ein  Stück  auf  die  Bühne  ~ 
låta  uppföra  en  (teater)pjes.  Das  bringt 
mich  auf  den  Gedanken:  det  kommer  mig 
att  tänka  på.  Es  ei.  sein  Leben  aif  achtzig 
Jahre  ~  blifva  åttio  år  gammal.  Auf  die 
Nachwelt  ~  öfverlemna  åt  efterverlden. 
Auf  die  Schule  ~  sätta  i  skola.  Jmdn  auf 
seine  Seite  ~  vinna  ngn  för  sig.  Jmdn  auf 
die  Spur,  auf  den  Trab,  auf  den  rechten 
Weg  ~  hjälpa  ngn  på  spåret,  på  traf  ven, 
på  rätta  vägen.  Etw.  aufs  Tapet  ~  bringa 
ngt  på  tapeten.  Jmdn  aufs  äusserste  ~ 
bringa  ngn  till  det  yttersta.  Ein  Kind  auf 
die  Welt  ~  föda  ett  barn  till  verlden.  Das 
Essen  auf  den  Tisch  «^  sätta  fram  maten. 
Jmdn  aus  dem  Hause  ~  aflägsna,  köra  bort 
ngn  ur  sitt  hus.  Sich  (dat.)  etw.  aus  den  Ge- 
danken el.  dem  Kopfe  ei.  dem  Sinne  ~  slå 
ngt  ur  högen.  Jmdn  aus  der  ei.  ausser 
Fassung  ci.  F  aus  dem  Häuschen  'v.  bringa 
ngn  ur  fattningen.  Bei  Seite  ~  aflägsna. 
Er  hat  es  bis  zum  Major  gebracht :  han  har 


tjänat  upp  sig  till  major.  Etw.  hinter  sich 
(ack.)  ~  tillryggalägga,  afv.  förvärfva  ngt, 
lägga  ngt  åsido.  Hinter  Schloss  und  Riegel 
~  sätta  inom  lås  och  bom.  In  Achtung, 
Ansehen  ~  göra  aktad,  ansedd.  In  Anwen- 
dung ~  använda.  In  Aufregung  ~  uppröra, 
oroa.  Handel,  in  Ausgabe,  Einnahme  r^  upp- 
föra på  utgifts-,  inkomstkontot.  In  seinen 
Besitz  1^  förvärfva,  sätta  sig  i  besittning 
af.  Etw.  in  Blüte  ~  komma  ngt  att  blom- 
stra. In  Erfahrung  ~  erfara.  In  Erinne- 
rung ~  återkalla  i  minnet.  Sich  ins  Gerede 
~  låta  tala  om  sig.  In  seine  Gewalt  ~  sätta 
sig  i  besittning  af.  Ins  gleiche  ^  bringa  i 
jämvigt.  In  Harnisch  ~  bringa  i  harnesk. 
Ins  klare  ~  bringa  på  det  klara.  Jmdm 
etw.  in  den  Kopf  ~  sätta  ngt  i  hufvudet  på 
ngn.  In  die  Lehre  ~  sätta  i  lära.  Jmdm 
etw.  in  die  Rechnung  ~  uppföra  ngt  på 
ngns  räkning.  In  Ruf  gebracht  werden: 
komma  i  ropet.  Jmdn  in  üblen  Ruf  ~  illa 
berykta  ngn.  In  Schlaf  '^  söfva.  In  Sicher- 
heit ~  bringa  i  säkerhet.  3Iit  ins  Spiel  ~ 
inveckla.  In  Umlauf  <^  sätta  i  omlopp.  In 
Verdacht  ~  göra  misstänkt.  In  Vergessen- 
heit gebracht  werden:  falla  i  glömska.  In 
Verruf  ~  illa  berykta.  In  Verse  ~  sätta 
i  vers.  Etw.  in  Wallung  ~  komma  ngt  att 
sjuda.  In  Wegfall  ~  undertrycka,  aflägs- 
na. In  Wut  ~  uppreta.  In  Zug  ~  sätta  i 
gång.  Mit  sich  ~  föra  med  sig.  Wie  es  die 
Umstände  mit  sich  ~  allt  efter  omständig- 
heterna. Etw.  nicht  über  das  Herz  e\.  über 
sich  'N/  können:  ej  kunna  förmå  sig  till  ngt. 
Unglück  über  jmdn  ~  draga  olycka  öfver 
ngn.  Um  etw.  gebracht  werden:  blifva  af 
med  el.  gå  miste  om  ngt.  Jmdn,  sich  ums 
Leben  ~  taga  lifvet  af  ngn,  af  sig.  Unter 
Dach  und  Fach  i^  bringa  under  tak.  Jmdn 
unter  die  Erde  ~  begrafva  ngn,  arv.  komma 
ngn  att  dö  af  sorg.  Unter  seine  Gewalt  ~ 
underkufva,  taga  i  besittning.  Seine  Toch- 
ter unter  die  Haube  ~  gifta  bort  sin  dotter. 
Unter  die  Leute  ~  sätta  i  omlopp.  Vom 
Fleck,  von  der  Stelle  ~  få  ur  fläcken,  kom- 
ma ur  fläcken  med.  Vor  das  Haus  ~  följa, 
föra,  skjutsa  ända  fram  till  porten.  Jmdn 
vor  den  Richter  ~  draga  ngn  inför  rätta. 
Zu  Ansehen  ~  göra  ansedd.  Zu  Bette  ~ 
bringa  till  sängs.  Jmdm  seine  Pflicht  zum 
Bewusstsein  r^  påminna  ngn  om,  förehåll  a 
ngn  hans  pligt.  Zu  Ehren  »v.  bringa  till 
heders.  Zu  Ende  ~  göra  slut  på.  Zur  Ent- 
scheidung ~  bringa  till  afgörande,  afgöra. 
Jmdn  zu  einem  Entschlüsse  ~  bestämma 
ngn  för  ngt.  Zu  Fall  ~  bringa  på  fall.  Zum 
Gehorsam  ~  bringa  till  lydnad.  Zum  Ge- 
schenk ryj  skänka.  Jmdn  zum  Geständnis  'x, 
förmå  ngn  att  bekänna.  Jmdm  etw.  zur 
Kenntnis  ~  underrätta  ngn  om  ngt.  Jmdn 
zum,  Lachen  -n»  narra  ngn  att  skratta.  Etw. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr.'ik.    ^t^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    "t-  sjatcrm.    iS<  militärisk 


Bringer 


144 


Bruch 


su7n  Opfer  ~  (upp)offra  ngt.  Etw.  zu  Papier 
~  Bätta  ngt  på  papperet.  Zum  linsens  göra, 
rasande.  Zur  Ruhe  ~  lugna.  Zum  Schtoei- 
gen  '\j  nedtysta.  Jmdn  wieder  zu  sich  '^ 
väcka  ngn  till  sans.  Zu  Stande  ~  bringa 
till  stånd.  Zur  Stelle  ~  framskaffa.  J7nd7i 
zur  Vernunft  'v  bringa  ngn  till  besinning. 
Zur  Verziveißung  ~  bringa  till  förtviflan, 
göra  förtviflad.  Zur  Welt  ~  föda  till  verl- 
den.  Es  zu  etio.  »n/  blifva  ngnting.  Es  zu 
nichts  'N/  ej  blifva  ngnting. 

Bringer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  /.  som  bringar, 
medför,  skaffar. 

Brink,  -[e]s,  -e,  m.  grön  kulle,  backe. 

Brise,  -n,  /.  i.  bris. 

Britanniametall,  -[e]s,  -e,  n.  britanniametall. 

Britannien,  -s,  -,  n.  npr.  Britannien. 

Brite,  britiscli  se  Britte,  brittisch. 

Britsche  se  Pritsche. 

Britte,  -n,  -n,  m.  Brittin,  -nen,  f  britt,  invå- 
nare i  Storbritannien. 

brittiscli,  n.  brittisk. 

Broclie  se  Brosche. 

Iiröcicelig,  a.  som  lätt  smnlar  sig. 

i)röcl{ellin,  -te,  ge-t,  I.  tr.  bryta  i  bitar,  sön- 
dersmula, t.  ex.  Zucker,  Brot.  II.  itr.  s.  och 
sich  ~  gå  i  bitar,  smula  sig. 

Broeken,  -s,  -,  m.  dim.  Bröckchen,  -lein,  afbruten 
bit,  smula  i  sht  af  mat.  Einige  lateinische  »v/ 
en  smula  latin,  några  latinska  glosor,  fra- 
ser, -weise,  adv.  bitvis,  i  smulor. 

bröcklig  se  bröckelig. 

Bröd  ae  Brot. 

Brodel,  -s,  -,  m.  imma,  ånga. 

örodelün,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  %  s.  koka,  sjuda, 
bubbla,  skumma. 

Brodern,  Bröden,  -.',  -,  m.  ånga,  kvalm,  dunst, 
utdunstning.  -fang,  -[e]s,  -e  f,  to.  ett  slag.? 
rökfång. 

Broderie,  -en,  f.  broderi. 

Broiha[h]n  se  Broyhan. 

Brokat,  -\_e'\s,  -e,  m.  brokad. 

Srombeerlle,  -en,  f.  björnhallon,  björnbär. 
-Strauch,  -[e].t,  -er  t,  m.  björnbärsbuske. 

Bronce  se  Bronze. 

Bronchial...  ex.  -katarrh,  -[e].«,  -e,  m.  luftrörs- 
katarr. 

Bronchien,  plur.  luftrör(sgrenar}. 

Bronchitis,  O,,/*,  luftrörsinflammation. 

Bronn,  -[ejs,  -en,  Bronnen,  -s,  -,  m.  poet.  brunn, 
källa. 

Bronze,  -n,f.  brons,  -arbeiter,  -.«,  -,  m.  brons- 
arbetare, -farbe,  -n,  f.  broustiirg.  -färben, 
a.  bronsfärgad. 

hronzen,  a.  af  brons,  brons-. 

bronzieren,  -te,  -t,  tr.  bronsera. 

Bronzierer,  -.?,  -,  m.  bronscrare. 

Bronzierung,  -en.f  bronsering. 

Brosäm,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  Brosame,  -n,f.  aim. 
Brosämchen  och  Brosamchen,  -lein,  Broschen, 
-lein,  (bröd)smula. 


Brosche,  -n,  f.  brosch. 

Broschen  se  Brosam. 

broschier!:en,  -te,  -t,  tr.  broscliera. 

Broschüre,  -n,  f.  broschyr. 

brösellln,  -te,  ge-t,  tr.  söndersmula. 

Brot,  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Brötchen,  -lein,  bröd. 
Schwarzes  <%<  groft  bröd.  F  der  versteht 
mehr  als  ~  essen:  ungef.  han  är  inte  så  dum 
som  han  ser  ut,  han  är  en  klippare.  Sein 
-v;  haben:  hafva  sitt  uppehälle.  In  jmds 
Lohn  und  ~  stehen:  vara  i  ngns  tjänst. 
Fremder  Leute  ~  essen:  äta  andras  bröd. 
-backen,  -s,  O,  n.  bak.  -bäcker,  -s,  -,  m.  ba- 
gare, -baum,  -[e]«,  -e  f,  m.  bot.  brödträd 
(Artocarpus).  -brechen,  -s.  O,  re.  brödbry- 
tande, -erwerb,  -[ej.s-,  O,  to.  näringsfång, 
födkrok,  -frucht,  -e  i,  f.  brödfrukt,  -herr, 
-n,  -en,  m.  brödherre,  husbonde  i  hvars  bröd 
man  ar.  -horrschaft,  -en.f  husbondfolk,  -korb, 
-[e]«,  -e  t)  '«•  brödkorg.  Jmdm  den  ~  höher 
hängen:  sätta  ngn  på  indragningsstat, 
minska  hans  inkomster,  -krömchen,  -s,  -,  n. 
brödsmula,  -krume,  -n,  f.  det  mjuka,  in- 
kråmet  i  bröd.  -kruste,  -n,  f.  brödskorpa, 
brödkant.  -kQchen,  -s,  -,  to.  kaka,  bakelse  af 
rifvet  bröd,  brödpudding,  -kiirste  =  -kruste. 
-los,  a.  brödlös.  ~e  Kunst:  konst  som  ej 
ger  bröd,  otacksamt  arbete,  -messer,  -s,  -, 
n.  brödknif.  -neid,  -[e]s,  O,  to.  yrkesafund. 
-rinde  =  -kruste.  -studiüum,  -um[s],  -en,  n. 
brödstudium,  -suppe,  -«,_/".  brödscppa.  -teig, 
-\_e'\s, -e,m.  bröddeg.  -[verjwandlung,  O,/. 
brödets  förvandling  vid  nattvarden,  transsub- 
stantiation.  -Wissenschaft,  -en,  f.  brödveten- 
skap, brödstudium. 

BrStlösigkeit,  O,/,  brödlöshet. 

Broyhan,  -.s.  O,  to.  ett  slags  öl,  brygdt  på  hvete. 

brr  =  burr. 

1.  Bruch,  -[e].?,  -e  f,  to.  -[e]s,  -er  t,  n.  kärr, 
moras,  träsk,  -ampfer,  -.s-,  -,  to.  bot.  harsyra 
(Oxalis  acetosella).  -dorf,  -[e]s,  -er  f,  re.  by 
belägen  i  kärr.  -hafer,  -s.  O,  to.  bot.  flyghafre 
(Avena  fatua).  -wasser,  -s,  O,  n.  kärrvatten. 

2.  Bruch,  -[e]s,  -e  t,  '«■  1-  brytande,  brott,  ge- 
nombrott, spricka,  t.  ex.  des  Brotes,  der 
Siegel,  des  Beines,  des  Damms,  der  Mauer. 
Brüche  bekommen :  få  sprickor,  spricka  sön- 
der. Vor  die  Riss'  und  Brüche  treten:  kläda 
skott.  ~  des  Friedens:  fredsbrott.  ~  des 
Gastrechts:  brott  mot  gästvänskapen.  Es 
ist  zwischen  ihnen  zu  einem  <^e  gekommen: 
de  hafva  brutit  med  hvarandra.  2.  veck, 
t.  ex.  des  Papiers.  Leicht  Brüche  bekommen: 
lätt  brytas.  3.  mat.  bråk.  Brüche  [auf-] 
heben :  förkorta  bråk.  Biidi.  das  geht  in  die 
Brüche:  det  är  oberäkneligt,  krångligt.  4. 
brottyta,  ö.  (k;ilkstens)brott,  (marmor-) 
brott  m.  m.  6.  med.  bråck.  -artig,  a.  1.  lik- 
nande en  brytning,  ett  brott.  2.  bråck- 
artad.  -band,  -[e].',  -er  t,  re.  med.  bråckband 
■bandmacher,  bandverfertiger,  -s,  -,  to.  banda- 


0    saliuar  plur.    J  har   omljud.    tr.  transitiv 


rb.    h.  ba 


bruchig 


145 


Brunnen 


gist.  -dach,  -[e]s,  -er  f,  n.  brutet  tak.  -fest, 
a.  som  ej  kan  brj'tas.  -fläche,  -n,/.  brott- 
yta, -frei,  a.  fri  från  sprickor,  -gold,  -[e]s, 
O,  n.  nativt  guld.  -halter,  -s,  -,  m.  mod.  bråck- 
hållare,  -kraut,  -[e].t,  -er  t,  «.  bot.  knytling 
(Herniaria).  -rechnung,  -e«, /I  bråkräkning. 
-schaden,  -s,  -f,  m.  1.  brottskada,  skada  ge- 
nom brytning.    2.  bråckskada.  -schiene,  -n, 

f.  med.  benspjäla.    -Sllber,    -S,  O,  n.    1.  gammalt 

sönderbrutet  silfver  tiii  smältning.  2.  nativt 
silfver.  -Stein,  -[c]s,  -e,  m.  i  stenbrott  bruten 
sten,  kvadersten.  -stelle,  -n,f.  ställe  där 
ngt  är  brutet,  brottyta,  -stück,  -[e]«,  -e,  n. 
afbrntet  stycke,  fragment.  -t[h]eil,  -[e]*', 
-e,  TO.  bråkdel,  -weide,  -w,  f.  bot.  knäckepil 
(Salix  fragilis). 

brüchig,  o.  kärrig,  uppfyld  af  träsk. 

brüchig,  a.  1.  som  lätt  kan  brytas,  spröd, 
smulig.  2.  sprickig,  bruten.  3.  behäftad 
med  bråck. 

Brücke,  -«,./".  bro,  brygga.  Hängende  ~  häng- 
bro.  Eine  i-^  über  einen  Fluss  schlagen:  slå 
en  bro  öfver  en  ström.  m\å\.  jmdm  die  ~ 
aufziehen:  afskära,  stänga  vägen  för  ngn; 
jmdm  die  ~  niederlassen  ei.  treten:  hjälpa 
ngn.  -n...  ex.  ~balken,  -s,  -,  m.  brobjälke. 
«N/bau,  -[e]s,  -ten,  m.  brobyggnad,  «^bogen, 
-s,  -,  m.  brohvalf.  ~geländer,  -s,  -,  n.  led- 
stång på  bro.  ~geld,  -[e]s,  -er,  n.  bropen- 
gar. ~J0Ch,  -[c].'!,  -e,  n.  brohvalf.  ~kopf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  brohufvud.  ~pfeiler,  -s,  -,  m. 
bropelare,  rvschlagen,  -s,  O,  n.  brobyggnad. 
«vschläger,  -s,  -,  m.  pontonnier.  ~zoll,  -[e],«, 
-e  t,  m.  bropengar. 

brückllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  slå  bro  öfver.  II.  Sich 
«v«  bilda  bro.  III.  itr.  h.  vara  sysselsatt  med 
brobyggnad. 

Brudel,  brudellln  se  Brodel,  brodeln. 

Bruder,  -«,  -f,  m.  broder.  F  ~  Ilerz:  hjärte- 
bror;  ~  Hitzkopf:  brushufvud;  »v  Lieder- 
lich: lättsinnig  sälle;  »^  Lustig:  broder 
lustig,  muntergök;  ~  Studio:  glad  student, 
liber  studiosus;  ~  Zimperlich:  kinkblåsa. 
-ärt,  0,f.  broderligt  sätt.  Nach  ~  broder- 
ligt, -bund,  -[e]s,  -e  f,  ni.  brödraförbund. 
-fehde,  -w,/.  brödrakrig.  -hand,  -e  t,/-  bro- 
dershand, -herz,  -ens,  -en,  n.  brodershjärta. 
-krieg,  -[e]s,  -e,  m.  =  -fehde.  -liebe.  O,/, 
broderskärlek,  -mord,  -[e]-?,  -e,  m.  broder- 
mord,  -mörder,  -s,  -,  m.  brodermördare. 
-mörderisch,  a.  brodermördande.  -volk,  -[e]s, 
-er  t,  w-  brödrafolk,  -s...  Ex.  ~frau,  -en,  f. 
svägerska  (broders  hustru).  ~kind,  -[e]s,  -er,  n. 
brorsbarn.  ~sohn,  -[e]s,  -e  f,  w-  brorson. 
~tochter,  -f,/.  brorsdotter,  jfr  mi 

Brüder...  ex.  -gemeinde,  O,  /.  brödraförsam- 
lingen,  herrnhutarne.  -kinder,  n.  plur.  ku- 
siner, syskonbarn  (barn  tiU  bröder).  För  öfr.  se 
Bruder.  .  . 

brüderlich,  a.  broderlig. 

Brüderlichkeit,  O,/,  broderlighet. 


bruderlln,  -te,  ge-t,  itr.  li.  1.  kalasa.  2.  skämta. 

Brüderschaft,  %  Bruderschaff,  -en,  f.  1.  broder- 
skap, brorskap.  Mit  jmdm  r^  machen  ei. 
schliessen:  blifva  bror,  lägga  bort  titlarne 
med  ngn.  ~  trinken:  dricka  bror.«kål.  2. 
brödraskap ;  skrå,  gille ;  förbund,  förening. 

Brüh...  Ex.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  ©  skållkittel. 
•heiss,  a.  skållhet,  kokhet,  -kessel,  -s,  -,  m. 
=  •fa.'ss.  -warm  =  -heiss. 

Brühlle,  -en,/.  B;iad;  buljong;  sås.  F  biiai.  m 
der  ~  sitzen  cl.  stechen :  sitta  i  klämman ; 
eine  lange  ~  über  etw.  machen :  orda  vidt 
och  bredt  om  ngt.  -näpfchen,  -s,  -,  n.  sås- 
skål, spilkum.  -suppe,  -n,f.  buljong. 

brühllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  skålla,  t.  ex.  ein  ge- 
schlachtetes Schwein.  2.  förvälla,  t.  ex.  Kohl, 
Fleisch.  3.  byka,  t.  ex.  Wäsche. 

Brühl,  -[ejs,  -e,  m.  kärr,  träsk. 

Brüll...  Ex.  -affe,  -n,  -n,  m.  zooi.  vrålapa.  -ochs, 
-en,  -en,  m.  afvelstjur. 

brülHIen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  böla,  vråla,  tjuta, 
ryta,  t.  ex.  der  Stier,  der  Sturm,  der  Löwe, 
ein  MeJisch  brüllt.  II.  tr.  vani.  P,  t.  ex.  Beifall 
~  tjuta  bifall. 

brumm,  interj.  härmande  vissa  djurs  uiten,  brum,  bu. 

Brumm...  ex.  -bär,  -en,  -en,  m.  1.  barnspr.  (brum-) 
björn,  nalle.  2.  F  brumbjörn,  vresig  män- 
niska, -bart,  -[e].'!,  -c  t,  ni.  =  -här  2.  -bass, 
-es,  -e  t,  in.  mus.  brumbas,  -eisen,  -.■-',  -,  n.  ett 
slags  mungiga;  F  knarrig  person,  -fliege,  -n, 
f.  spyfluga.  -kater,-,';,  -,  m.  =  -bär 2.  -kreisel, 
-s,  -,  m.  brummande  pisksnurra.  -ochs  =  Brüll- 
ochs, -stimme,  -n,f.  brumstämma,  brumkör. 

Brumme,  -n,  f.  spyfluga. 

brummellln,  brümmellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr. 
småbrumma,  frammumla. 

brummllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  brumma, 
surra,  t.  ex.  der  Bär,  der  Ochs,  der  Bass,  die 
Fliege  brummt;  F  in  den  Bart  ~  mumla  i 
skägget.  2.  F  sitta  i  kurran. 

Brummer,   -s,  -,  m.  brummare  (brummande  djur, 

person  el.  instrument). 

brummig,  brummisch,  a.  brummande,  knarrig, 
gnatig. 

Brunélle,  se  Braunelle  och  Prilnelle. 

brünett,  a.  brunett,  brunlett. 

Brunft,  -e  f,f.  brunst,  -hirsch,  -es,  -e,  m.  brun- 
stig hjort. 

brunftllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  vara  ei.  blifva 
brunstig. 

brünierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  1.  brunpolera,  polera 
metall.  2.  bronsera. 

Brunn,  -en[s],  -en,  m.  poet.  =  Brunnen  1. 

Brünne,  -n,f.  poet.  brynja,  pansar,  harnesk. 

Brunnen,  -s,  -,  m.  dim.  Brünnchen,  -lein,  1. 
brunn,  källa.  Biidi.  meine  Pläne  sind  in  den 
~  gefallen:  mina  planer  hafva  krupit  1 
skrinet;  Wasser  in  den  ~  tragen:  ungei. 
bjuda  bagarbarn  bröd.  2.  (hälso)brunn. 
~  trinken:  dricka  brunn,  -åder,  -n,f.  käll- 
åder,    -anstalt,    -en,  f.    brunnsinrättning. 


'  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    >f; 
Tysk-svensJc  ordbok. 


0  teknisk 


•i"  sjöterm.    j*  militärisk  term. 

10 


Brunst 


146 


Buch 


-arzt,  -e,«,  -e  t,  m.  briinusläkare.  -becken, 
-s,  -,  n.  biunii!?b;icken,  bassäng  tni  en  spring- 
brunn, -behälter,  -s,  -,  m.  brunnsreservoar. 
-dach,  -[e]s,  -er  f,  n.  brunnstak,  -eitner,  -s, 
-,  m.  brunnsänibar,  bmnnshink.  -hahn, 
-[e].?,  -e  t,  m-  bruunskran.  -haus,  -es,  -er  f, 
n.  brunnshus,  -kasten,  -s,  -,  m.  brunnskar. 
-kresse,  -n,  f.  bot.  källkrasse  (Nasturtium 
officinale).  -kur,  -en,  /.  brunnskiTt.  -meister, 
-s,  -,  m.  brnnnsmästare.  -ort,  -[e]s,  -c  ei.  -er 
t,  m.  brunnsort.  -Schwengel,  -s,-,m.  brunns- 
svängel.  -wasser,  -.•?,  O,  n.  brunnsvatten. 
■zeit,  -en,  f.  brunnstid,  brunnstermin. 

Brunst,  -e  f,  _/'.  1.  brand,  värme,  brinnande 
begär,  lidelse,  bränad.  2.  =  Brunft. 

brunstllen  =  brun/ten. 

brünstig,  a.  1.  varm,  med  värme,  innerlig, 
brinnande,  lidelsefull.    2.  brunstig,  löpsk. 

Brünstigkeit,  O,  f.  innerlighet,  värme. 

brünstiglich,  adv.  varmt,  innerligt,  brinnande. 

1.  Brüss[ejler,  s,  -,  vi.  ~in,  -nen,/,  bryssel- 
bo,  invånare  i  Bryssel. 

2.  brüss[e]ler,  brüsslerisch,  a.  frånei  i  Bryssel, 
bryssel-. 

Brust,  -e  f, /.  1.  bröst.  Er  hat  e$  auf  der  ~ 
han  har  ondt  i  bröstet.  Sich  in  die  ~  wer- 
fen: brösta  sig.  Einem  Kinde  die  ~  freiere; 
gifva  ett  barn  bröstet.  Ein  Kind  von  der 
~  entwöhnen:  afvänja  ett  barn.  Einestarke, 
schwache  ~  ett  starkt,  klent  bröst;  starka, 
klena  lungor.  2.pi  siagtade  djnr:  bringa,  bröst- 
stycke. 3. pil  kläder:  bröststvcke,  framstycke, 
lif.  -baum,  •[e]s,  -e  f,  m.  ©  bröstbom  pi  vaf- 
Btoi.  -beklemmung,  -en,  -beschwerde,  -n,  f. 
tryckning  ötver  bröstet,  -bild,  -[e]s,  -er,  n. 
bröstbild,  -binde,  -n,  y.  bröstbindel,  -feil, 
-[eis,  -e,  n.  brösthinna,  -finne,  -flösse,  -n,f. 
bukfena.  -harnisch,  -es,  -e,  m.  bröstharnesk. 
-höhe,  -n,f.  brösthöjd,  -höhle,  -n,  f.  bröst- 
håla, -kasten,  -s,  -,  m.  bröstkorg,  -krampf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  bröstkramp,  -krank,  a.  bröst- 
sjuk, •krankheitj-e?),,/'. bröstsjukdom,  -krebs, 
-es,  O,  m.  kräfta  i  bröstet,  -latz,  -es,  -e,  m. 
bröstlapp.  -leder,  -s,  -,  n.  bröstkyller.  -lehne, 
•n,  f.  bröstvärn,  -leiden,  -.•?,  -,  n.  bröstli- 
dande, bröstsjukdom,  -mittel,  -.•;,  -,  n.  bröst- 
medel.   -Schleier,  -S,  -,  m.  bröstdok  hot  nunnor. 

-stimme,  -n,  f.  bröströst.  -streifen,  -s,  -,  ni. 
bröstkrås  pi  skjortor,  -stück,  -[e]s,  -e,  n.  1. 
bröstbild.  2.  bröst(stycke).  -tropfen,  m. 
phir.  bröstdroppar,  -übel,  -s,  -,  n.  bröst- 
sjukdom, -warze,  -n,  f.  bröstvårta,  -wehr, 
•en,  f.  bröstvärn,  -zucker,  -s,  O,  m.  bröst- 
socker. 

brüstllen,  -ete,  ge-et,  sich  ~  brösta  sig,  skryta, 
skräfla. 

Brüstung,  -en,  f.  bröstvärn. 

Brut,  -en,  f.  1.  kläckning,  häckande.  Die 
Vögel  sind  in  der  ~  foglarne  hålla  på  med 
kläckningen,  ligga  på  äggen,  häcka.  2.  kull 
af  fogeiungar.    3.  yngel.    Die  Fische  setzen  ~ 


fiskarne  leka.  -biene, -«,/.  drönare.  -henne, 
-n,  f.  ligghöna.  -hitze.  O,  /.  kläcknings- 
värme.  -käfig,  -[e]s,  -e,  m.  häckbur.  -ofen, 
-s,  -t,  m.  äggkläckningsugn.  -statte,  -n,  f, 
häckställe,  -wärme.  O,  /.  =  -hitze.  -zeit, 
■en,  f.  kläckningstid. 

Brut...  Kx.  -anstalt,  -en,  f.  äggkläckningsan- 
stalt.  -ei,  -\e\s,  -er,  n.  1.  ägg  bestämdt  till 
kläckning.  2.  rötägg,  -haus,  -es,  -er  f,  n. 
hus  där  kycklingar  utkläckas,  -ofen,  -s,  -f, 
m.  äggkläckningsugn. 

brutal,  a.  brutal,  hänsynslös. 

Brutalität,  -en,  f.  brutalitet,  hänsynslöshet. 

brütllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  1.  kläcka 
häcka,  ligga  på  ägg.  2.  biiai.  rufva,  grubbla, 
t.  ex.  auf  Bache,  über  sein  Geschick. 

brütig,  a.  1.  ~e  Henne:  höna  som  vill  ligga, 
skrockhöna.  2.  ~es  Ei:  rötägg. 

1.  brutto,  adv.  brutto. 

2.  Brutto,  -s.  O,  n.  brutto,  -einnähme,  -n,  f 
bruttoinkomst,  -gewicht,  -[e]s,0,n.  brutto- 
vigt. 

bst,  int.erj.  st! 

Bub[e],  -en, -en, m.  åim.  Bübchen,  -lein ,  1. pojke, 
gosse.    2.  nedrig  karl,  kanalje,  skurk;  afr. 

Bkämtsamt:  skälm,  tjufpojke.  3.  i  kortspel;  knekt. 

-n...  Ex.  ~mässig,  o.  1.  pojkaktig.  2.  skurk- 
aktig. ~streich,  -[e]s,  -e,  m.  ~stück,  -[e]s, 
-e,  n.  ~that,  -en,f.  1.  pojkstreck.  2.  skurk- 
streck. 

bubenhaft  =  bubenmässig. 

BUberéi,  -en,f.  =  Bubenstreich. 

Bübin,  -nen,  f.  1.  skälm(sk  flicka),  pojkaktig 
flicka.  2.  nedrig  kvinna. 

bübisch  =  bubenmässig. 

Buch,  n.  a)  -[e]s,  -er  t,  dim.  Büchlein,  Büchel- 
chen, 1.  bok.  Immer  über  den  Büchern  sit- 
zen ei.  hocken:  ständigt  hänga  näsan  i  bo- 
ken. ~  führen :  föra  bok.  Biidi.  das  ~  der 
Natur,  des  Schicksals ;  da  muss  man  das  -%< 
zumachen:  det  går  för  långt;  tcie  es  im  r^e 

steht:  som  sig  bör,  2.  i  kortspel:  alla  korten  af 
samma    färg.      b)    -[e]s,  -,     3.    bok    papper,    t.  ex. 

20'^macken  ein  Ries,  -adel,  -«,  O,  to. diplom- 
adel, -auszug,  -[e]s,  -e  t,  m.  utdrag  ur  bok. 
-binder,  -s,  -,  m.  bokbindare,  -binderei.  O,  f. 
bokbinderi.  -deckel,  -s,  -,  m.  pärm.  -druck, 
-[e]s.  O,  m.  (bok)tryck.  -drucker,  -s,  -,  m. 
boktryckare,  -druckerfarbe,  -n,f.  tryckfärg, 
trycksvärta,  -druckergehülfe,  -n,  -n,  m.  typo- 
graf, konstförvandt.  -druckerkunst.  O,/,  bok- 
tryckarkonst, -druckerpresse,  -n,  f.  tryck- 
präss.  -druckerei,  -en,  f  boktryckeri,  -form, 
O,  /.  bokform,  bokformat,  -führer,  -s,  -,  m. 
bokförare,  -führung,  -en,  f.  bokföring,  -ge- 
lehrsamkeit.  O,  /.  boklig  lärdom,  -halter, 
-s,-,m.  bokhållare,  -haitung,  O,/,  bokhålleri. 
-handel,  -s.  O,  m.  bokhandel(srörelse).  Nicht 
im  ~  sein:  ej  vara  tillgänglig  i  bokhandeln. 
-händler,  -s,  -,  m.  bokhandlare,  -händler- 
schaft, -en,  f.  Die  ~  eines  Landes:  ett  lands 


O    s;iknar  plor.    J  har   omljud.    tr. 


itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haim,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


ii^olie 


147 


Büffel 


bokhandlare,  bokhandel,  -handlung,  -en,  f. 
•laden,  -s,  -f,  m.bokhandel, boklåda,  -schuld, 
•en,  f.  bokskuld.  -stabfe]  bo  nedan,  -weise, 
ade.  bokvis.  -zeichen,  -s,  -,  n.  bokmärke. 
Jfr  Bücker  .  . . 
BQchlle,  -en,f.  bok(träd).  -bäum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
bokträd,  -ecker,  -eichel,  -n,  f.  bokållon. 
-fink[e],  -en,  -en,  m.  bofink,  -mast,  -en,/. 
bok&llousbete.  -nuss,  -e  t,  /.  bokållon.  -öl, 
-[ejs,  -e,  n.  olja  ur  bokållon.  -wald,  •[e]s, 
-er  t,  in.  bokskog,  -weizen,  -s,  0,  m.  bo- 
hvete.  -weizengrütze,  -n,  f.  bohvetegröt. 
-en...  Ex.  ~hain,  -[e]s,  -e,  m.  boklund.  ~holz, 
-es,  0,  n.  bokträ.  '>^pflanzung,  -en,  f.  bok- 
plantering.    ~wäldchen,  -s,  -,  n.  bokdunge. 

1.  büchllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  bokföra.  2.  upp- 
teckna, anteckna  1  bok.   Buchung,/. 

2.  buchen,  buchen,  a.  af  bokträ,  bok-. 

BDCher...  ex.  -abschluss,  -es,  0,  m.  räkenskaps- 
böckers af-slutning.  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  bok- 
hylla, -freund,  -[e]s,  -e,  m.  bokvän.  -gestell, 
-[e]s,  -e,  n.  bokhylla,  -kram,  -[e]s,  0,  m.  1. 
mindre  boklåda,  antikvarisk  bokhandel. 
2.  skämtsamt  el.  förakti.  bokskräp,  bokluntor. 
-kunde,  O,/,  bokkunskap,  -markt,  -[e]s,  O,  m. 
bokmarknad,  -narr,  -en,  -en,  m.  bokvurm. 
-Sammlung,  -en,  f.  boksamling,  -schrank, 
-[e]«,  -e  t,  "».  bokskåp,  -spräche,  -n,  f. 
skriftspråk,  -wurm,  -[e]s,  -er  f,  m.  bokmal. 

Buchs,  -es,  -e,  m.  -baum,  -[e]s,  -e  f.  w.  buxbom. 

•bäumen,  -bäumen,  a.  af  buxbom,  buxboms-. 

Büchse,  %  Buchse,  -n,  f.  dim.  BäcJiscken,  -lein, 

1.  rand  ask,  dosa,  hylsa;  (spar)bössa.  Ordspr. 
kleine  ~«,  gute  Salben:  nngef.  liten  men 
naggande  god.  In  die  ~  blasen  müssen:  få 
punga  ut,  bota.  2.  reffladt  gevär,  studsare ; 
bössa  1  aiimh.  -n...  Ex.  ~förmig,  a.  dosformig. 
'K.futter,  -s,  -,  'v.futteral,  -[e]s,  -e,  n.  böss- 
fodral.  '>./handel,  -s,  O,  m.  gevärshandel. 
'N'lauf,  -[eis,  -e  t,  m-  bösspipa.  ~macher, 
-s,  -,  m.  bössmed.  ~macherei.  O,  ./*.  böss- 
smide.  ~pulver,  -s,  O,  n.  jagtkrut.  ~ranzen, 
-s,  -,  m.  jagtväska.  'vsack,  -[e]s,  -e  t,  m.  = 
'>^futter.  ~schaft,  -[e]s,  -e  f,  m.  bösstock. 
'x/schmied,  -[e]s,  -e,  m.  bössmed.  ~schuss, 
-es,  -e  t,  m.  bösskott.  Einen  ~  weit:  ett 
bösshåll.  ~zieher,  -s,  -,  m.  0  person  som 
refflar  gevärspipor. 

biichsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  skjuta  med  bössa. 

2.  innesluta  i  dosa. 

Büchstäb[e],  -e7i[s],  -en,  m.  bokstaf.  Nach 
dem  r^en:  enligt  bokstafven,  ordalydelsen. 
-en...  Ex.  ~folge,  -k,  /.  bokstafsföljd.  ~gläu- 
big,  a.  som  har  bokstafstro.  ~gleichklang, 
-[ejs,  -e  t,  m-  alliteration.  ~gleichung,  -en, 
f.  mat.  ekvation  med  bokstäfver.  ~mensch, 
-en,  -en,  m.  människa  som  tar  allt  efter 
bokstafven,  pedant.  ~rat[h]sel,  -s,  -,  n.  lo- 
gogryf.  ~rechnung,  -en,f.  bokstaf sräknin g. 
~schrift,  -en.f.  bokstaf.sskrift.  '>.>spiel,  -[e]s, 
-e,  n.  bokstafsspel.  'N.tafel,  -n,  f.  bokstafs- 


tabell,  alfabet.  «^Versetzung,  -en,  f.  1.  gram. 
metatesis.  2.  bokstafsspel. 

BQchstäbeléi,  -en,  f.  1.  tolkning  efter  bok- 
stafven. 2.  ordrytteri. 

bOchstäbeTn,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hänga  upp  sig, 
rida  på  ord. 

büchstabierlien,  -te,  -t,  %  bQchstäbllen,  -te,  ge-t, 
tr.  och  itr.  h.  stafva. 

buchstäblich,  a.  bokstaflig.  Etw.  r^  nehmen : 
taga  ngt  efter  orden.  Allzu  ~  übersetzen: 
öfversätta  alltför  ordagrant.  Es  ist  '\jwahr: 
det  är  sant  ord  för  ord. 

Buchstäblichkelt,  O,/,  ordalydelse. 

Bucht,  -en,  f.  1.  bugt,  krökning.  2.  bugt,  vik; 
biidi.  hamn,  tillflykt.  3.  hörn,  afplankning. 

buchtilen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  bugta,  göra  bugtigj 
skära  ut.  II.  Sich  ~  bugta  sig,  gå  i  bugter. 

buchtig,  a.  bugtande,  bugtig. 

Buckel,  I.  -s,  -,  TO.  1.  puckel.  F  biidi.  sich  (dat.) 
den  ~  voll  el.  sich  (dat.)  einen  ~  lachen: 
skratta  sig  fördärfvad.  ~  einer  Mauer: 
bugt  på  en  mur.  2.  F  rygg.  Einen  krummen 
~  machen:  kröka  rygg.  Jmdm  den  ^  voll 
schlagen  ei.  den  r^  schmieren:  smörja  rygg- 
taflan  på  ngn.  Ein  ~  voll  Schläge:  ett  kok 
stryk.  Einen  breiten  ~  haben :  haf  va  bred 
rygg.  II.  -n,/.  1.  (metall)buckla;  spänne. 
2.  hårbuckla,  lock.  -ochs[e],  -en,  -en,  m.  bi- 
sonoxe. 

buckelicht,  buckelig,  a.  pucklig,  puckelryggig. 
~es  Land:  ojämn,  kuperad  mark. 

buckellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  buga,  kröka  rygg. 
II.  tr.  sätta  bucklor  på. 

biickllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Das  Haupt  r^  böja, 
sänka  hufvudet.  Gebückt  gehen:  gå  framåt- 
lutad, krokryggig.  II.  Sich  ~  bocka  sig,  var 
jmdm:  för  ngn.  Sich  nach  etw.  «v»  böja  sig 
ned  för  att  taga  upp  ngt. 

BUcking,  -[e].5,  -e,  m.  böckling. 

bucklicht,  bucklig  se  buchelicht,  buckelig. 

1.  Bückling,  -[e]s,  -e,  m.  F  bock,  bockning, 
bugning.  ~e  machen:  bocka  sig,  vara  mjuk 
i  ryggen. 

2.  Bückling  se  Bäcking. 

Buckskin,  -s,  -s,  m.  buckskin  (tygsort). 

buddellln  se  butteln. 

Buddh[a]ismus,  -,  O,  m.  buddism. 

Buddh[a]ist,  -en,  -en,  m.  buddist. 

buddh[a]i'stisch,  a.  buddistisk. 

Bude,  -»,  f.  dim.  Büdchen,  -lein,  (marknads-) 
stånd;  P  förakti.  hus,  kyffe;  studentapr.  kam- 
mare, rum. 

Budget,  -s,  -s,  n.  budget. 

Budike  se  Butike. 

BOdner,  -s,  -,  m.  ägare  af  en  liten  jordlapp; 
backstugusittare. 

Büffel,  -s,  -,  m.  buffel.  F  biidi.  ein  wahrer  -n. 
en  riktig  grof huggare,  grobian.  -horn,  -[e]«, 
-er  t,  n.  buffelhorn.  -jäger,  -s,  -,  m.  buffel- 
jägare, -kalb,  -[e]s,  -er  t,  n.  buffelkalf.  -kub, 
-e  t,y".  buffelko.  -ochs,  •en,-en,m.  buffeloxe. 


äku  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    ^  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    i'  sjöterm.    )SS<  miUtarlsk  term. 


Büffelei 


148 


Bund 


!,  f.  person  som  stry- 


-s,  -,  m.  bogserankare. 
bogserbåt.    -tau,  -[e]s, 


Büffelei,  -en,  f.  F   1.  klumpighet,  groft  sätt. 

2.  trälande,  i  sin  pluggande,  stormläsande. 
büffellln,   -te,  ge-t,   itr.  h.  F  träla,  i  sht  plugga, 

stormläsa. 
BuHer  se  ruffer. 

BÜHet    (med  slumt  t)  el.  vanl.    Buffett,    -[e]s,    -6,    «. 

buffet. 
Büffler,  -s,  -,  m.  F  person  som  trälar,  pluggar, 

stormläser. 
Buffo,    -[s],   -s,   m.   lustig    person,    gycklare, 

pajas. 
Bug,  •\_e]s,  -e  f,  m.  1.  böjning,  krökning.   2. 

bog,  a)  pi  djur,  b)  pi  fartyg,  -anksr,  -s,  -,  m.  i. 

bogankare,    -lahm,    a.   boglam    dam  i  bogen). 

-spriet,  -[e]s,  -e,  n.  i  bogspröt.  -stück,  -[e]s, 

-e,  n.  bogstycke. 
Bügel,  -s,  -,  m.  bygel;  grepe,  ögla.  -brett,  -[c]s, 

-er,  n.  strykbräde,  -eisen,  -s,  -,  «.  prässjärn, 

strykjärn,    -fest,  a.  sadelfast.    -garn,  -[e].?, 

-e,  n.  ctt  slags  fogelsnara.  -los,  a.  utan  bygel. 

-riemen,   -s,   -,  m.   stigbygelrem,   stigläder. 

-ring,  -[e^s,  -e,TO.stiglädersring.  -stahl,  -[e]s, 

-c  t)  "J-  =   -eisen,    -tasche,  -n,  f.  väska  ei. 

pung  med  bygel. 
bügellln,  -te,  ge-t,  Ir.  stryka  med  strvkjärn,  prässa 

med  präs^ärn. 

Bugler,  -s,  -,  m.  ~in,  -; 

ker,  prässar. 
Bugsier...  i>  ex.  -anker 

-boot,  -[e]s,  -e  [t]  n 

-c,  n.  bogsertåg. 
bugsierlien,  -te,  -t,  tr.  A  bogsera. 
Bugsierer,  -s,  -,  m.  i^  bogserare. 
Bühel,  -s,  -,  Bühl,  -[e]s,  -e,  m.  knlle,  backe. 
Buhl...  Ex.  -dirne,  -n,f.  glädjeflicka,  -lied,  -[e]s, 

-er,  n.  otuktig  visa.    -Schwester,  -w,  /.  = 

BuhJerin. 

1.  Buhle,  -n,  -n,  m.  älskare,  numera  vanl.  om  otuktig 

karlek,  -n...  Ex.  ~ärt,  -en,  /.  älskares  sätt. 

2.  Buhle,  -n,  f.  älskarinna,  jfr  ßreg. 

buhlllen,   -te,  ge-t,   itr.   h.   1.  bedrifva  otukt, 
boleri,  beblanda  sig.  2.  poet.  smeka.  3.  Um 
etw.  ~  täfla  om,  fika  efter  ngt.    Mit  jmdm  1 
~  vara  rgns  medtäflare. 
Buhler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  %  älskare,  ' 
älskarinna.  2.  otuktig  man,  kvinna,  bolare,  i 
bolerska,  glädjeflicka,  fallen  kvinna.  j 

Buhlerei,   -en.f.  1.  boleri,  otukt,  älskog.    2. 

täflan.  3.  galanter!,  koketteri. 
buhlerisch,  a.  1.  otuktig.  2.  kokett,  galant.      j 
Buhlin,  -nen,  f.  =  2.  Buhle.  \ 

Buhlschaft,  -en,  f.  älskog.  j 

Buhne,  -n,/.  dam,  vall  mot  vatten;  kaj. 
Bühne,  -n,  f.  1.  skådebana,  scen,  teater.  Die  \ 
~  betreten :  framträda  på  scenen.  Om  teatcr- 
pjeser:  Über  die  -^  gehen:  uppföras,  spelas. 
2.  estrad,  läktare,  -n...  Ex.  ~behör,  -[e]s,  O, 
n.  scenisk  apparat,  '^.dekoration,  -en,  f. 
teaterdekoration.  ~dichter,  -s,  -,  m.  dra- 
matisk författare,  'v-dichtung,  -en,/.  1.  dra- 
matisk dikt.    2.  dramatiskt  författarskap. 


~gerecht,  a.  lämpad  för  scenen,  ^^held,  -en, 
•en,  m.  teaterhjälte,  'v/künstler,  -s,  -,  m.  ~in, 

-nen.f.  dramatisk  konstnär,  konstnärinna. 
».^maler,  -s,  -,  m.  dekorationsmålare.  ~ma- 
lerei,  -en,  f.  dekorationsmålning.  ~niässig, 
<j.  scenisk;  lämpad  för  scenen,  '^stück, 
-[e]«,  -e,  n.  teaterpjes.  ~veränderung,  -en,f, 
scenförändring.  ~wand,  -e  t, /"-  kuliss. 
bühnllen,    -te,  ge-t,  ir.  O  täcka  med  bräder, 


bühnenhaft  =  hühnenmässig. 

Bühre  se  Biire. 

bukolisch,  a.  bukolisk,  herde-,  -v/e  Dichtung: 
herdedikt. 

Bulgar,  -en,  -en,  m.  ~in, -ne??, /.  bulgar,  in- 
vånare i  Bulgarien. 

Bulgaréi,  O,/.  Bulgarien,  -s.  O,  n.  Bulgarien. 

bulgarisch,  a.  bulgarisk. 

1.  Bull[e],  -en,  -en,  m.  tjur.  -dogg[e].  -sci.  -en, 
-en,  m.  -dogge,  -n,  f.  bulldogg.  -ochs[e],  -en, 

•en,  ra.    1.  tjur.    2.  tjuroxe    (oxe  skuren  som  full- 

växt),  -en...  Ex.  ~beisser,  -s,  -,  m.  bulldogg. 
~kalb,  -[e]s,  -er  t,  n.  tjurkalf. 

2.  Bulle,  -n,  f.  1.  %  sigill  under  en  urkund.  2. 
bulla.  -n...  Ex.  ~adel,  -s.  O,  m.  diplomadel. 

bum[m],  interj.  bom!  pang! 

Bummel...  ex.  -frit2[e],  -ens,  -e,  -hans,  -ens,  -e 
t,  m.  dagdrifvare,  odoga.  -leben,  -s.  O,  n. 
sysslolöst  lif,  dagdrifveri.  -tag,  -\_e]s,  -e,  m. 
blämåndag.  -treiben,  -s.  O,  n.  dagdrifveri. 
-zug,  -[ejs,  -e  t)  in.  långsamt  (järnvägs)tåg. 

Bummelei,  -en,  f.  dagdrifveri. 

bummelig  se  bummlig. 

bummellin,  -te,  ge-t,  itr.  k.  1.  gå  och  drifva, 
göra  ingenting,  slå  dank.  2.  slarfva,  ej  se 
upp. 

Bummler,  -s,  -,  m.  1.  dagdrifvare,  drifvare.  2. 
slarfver,  sömnig,  oaktsam  människa. 

bummlig,  a.  1. sysslolös,  overksam.  2.Blarfvig, 
oaktsam,  sömnig. 

bums,  interj.  bums  I 

bumsllen,  -te.  ge-t,  itr.  h.  doft  slå  mot  ngt. 

Bund,  I.  n.  dim.  Bündchen,  -lein,  1.  -[e]s,  -c, 
bunt,  knippa.  2.  -\_e]s,  -,  bunt,  knippa,  kärf- 
ve,  docka  säsom  müttenheter,  t.  ex.  zehn  ~  Garn, 
Reisholz,  Stroh,  Seide.  II.  -[e]s,  -e  t,  m.  1. 
1  sht  ©  band.  2.  förbund,  förening,  t.  ex. 
einen  ~  schliessen:  sluta  förbund;  der  nord- 
deutsche ~  nordtyska  förbundet;  im  ~e 
mit  jmdm:  i  förening  med  ngn.  Der  alle 
und  der  neue  ~  gamla  och  nya  förbundet, 
testamentet,  -artig,  a.  i  form  af  en  knippa, 
knippvis.  -brüchig,  a.  förbundsbrytande, 
trolös,  affällig.  -eisen,  -s,  O,  n.  ©  knippjäm. 
•holz,  -[e]s,  O,  n.  ved  i  knippor,  -schuh,  -[e]s, 
-e,  ni.  sandal,  -seide,  -n,/.  docksilke.  -weise, 
adv.  buntvis,  knippvis,  dockvis.  -es...  Ex. 
~akte,  -n,  f.  förbundsakt.  ~behorde,  -«, 
f.  förbundsregering,  förbundsmyndighet. 
^brüchig  =  -brüchig,  »v-bruder,  -.';,  -f,  m.  för- 
bundsbroder, bundsförvandt.  ~direktorillum. 


iiijud.   tr. 


itivt,    Itr.  Intransitivt 


h.  har  haben,    S.  har  , 


till  hjälpverb. 


Bündel 


149 


Bürger 


-um[s],  -en,  n.  förbundsråd.  '^flUchtig,  a. 
som  öfvergifvit,  svikit  förbundet.  ~freund- 
lich,  a.  förbundsviinlig.  ~genosse,  -«,  -n,  m. 
bundsförvandt.   ~genossenschaft,  -en,  f.  1. 

bundsfÖrvandtskap.  2.  föl-bund  (sammanfattning 

af  de  rarbundne).  ~genössisch,  a.  förbunds-, 
bundeförvandts-.  ~gericht,  -[e]s,  -e,  n.  för- 
bundsdomstol, 'v.lade,  Q,f.  bibi.  förbundets 
ark.  -v-kanzler,  -s,  -,  m.  förbundskanslär. 
»./massig,  a.  förbundsenlie:.  ~regierung,  -era, 
f.  förbundsregering.  ~staat,  -[ej.s,  -en,  m. 
förbundsstat.  /^^tag,  -[e].«,  -e,  m.  förbunds- 
(rik8)dag.  ^Versammlung,  -en,  f.  förbunds- 
församling, riksdag,  ^verwandt,  a.  förbun- 
den, allierad. 

Bündel,  -*•,  -,  n.  och  t  m.  knippa,  knyte,  bunt, 
bylte.  F  sein  ~  schnüren:  snöra  sin  ränsel, 
rusta  till  uppbrott,  -förmig,  a.  i  form  af  en 
knippa,  ett  knyte,  -jude,  -n,  -n,  m.  schac- 
kerjude.  -träger,  -s,  -,  m.  kringvandrande 
krämare,  gårdfarihandlare,  schackrare. 
-weise,  adv.  i  knyten,  knippvis. 

bUndellln,  -te,  ge-t,  tr.  hopbinda  i  knippor. 

bündig,  a.  1.  om  bevis,  skäl  m.  m.  bindande,  be- 
visande. 2.  om  stilen:  kort,  kortfattad,  pre- 
cis, träffande. 

Bündigkeit,  -era,  f.  1.  gällande  kraft,  bevis- 
ningskraft. 2.  kortfattadt  skrifsätt,  kort- 
het, klarhet. 

bUndisch,  a.  förbunden. 

Bündler,  -s,  -,  m.  medlem  af  ngt  kotteri,  del- 
tagare i  ngn  komplott. 

Bündner,  -s,  -,  m.  bundsförvandt. 

Bündnis [s],  -ses,  -se,  n.  förbund. 

bunt,  a.  kulört,  brokig.  Da  wimmelt  es  ~  V07i 
Menschen:  där  är  ett  brokigt  vimmel  af 
mänskor,  f^  durch  einander:  huller  om 
buller.  Da  geht  es  ~  zu:  där  är  ett  brokigt 
el.  vildt  lif,  där  går  det  hett  till.  Er  macht 
el.   treibt   es  gar  zu  ~  han  går  alldeles  för 

långt,    i^e    Reihe:    rad    af    herrar  och  damer  par 

om  par.  -druck,  -[e]."!,  -e,  m.  färgtryck,  -far- 
big, a.  kulört,  -fiedrig,  a.  med  brokiga  fjä- 
drar, -fleckig,  a.  fläckig  i  olika  färger,  -ge- 
fiedert =  -fiedrig.  -gesprenkelt,  a.  brokigt 
spräcklig,  -gestreift,  a.  med  kulörta  ränder 
el.  strimmor,  -scheckig,  a.  med  brokiga  fläc- 
kar, -schillernd,  a.  brokigt  glänsande,  skim- 
rande.-specht,-[e].'!,-c,  m.hackspett.-sprenk- 
lig  =  -gesprenkelt.  -Stickerei,  -era,  /.  broderi 
i  olika  färger,  -streifig  =  -gestreift. 

Buntheit,  -en,  f.  brokighet. 

Bunze  se  Pume. 

Bürde,  -n,f.  börda;  afv.  =  Leibesbürde. 

Bure,  -7i,  /.  öfverdrag,  bolstervar,  kuddvar. 

Bureau  ei.  Bureau  (ukaså  de  rdij.  arv.  med  U),  -s,  -s 
el.  -x,  ra.  byrå,  ämbetslokal.  -beamte(r),  (adj. 
böjn.)  m.  byråtjänsteman.  -diener,  -s,  -,  m. 
vaktmästare,  -stunden,  f.  j^lur.  timmar  då 
en  byrå  hålles  öppen. 

Bureaukråt,  -era,  -era,  to.  byråkrat. 


Bureaukråtent[hjam,  -[e]s.  O,  n.  Bureaukratie, 

-era,  f.  byråkrati,  ämbetsmannavälde. 
bureaukrätisch,  a.  byråkratisk. 
Burg,  -en,  f.  dim.  Bärglein,  borg,  fäste,  slott 

-bann,  -[e]s,  O,  m.  borgområde,  -flecken,  -*■ 

-,  TO.  liten  köping  rarr  lydande  under  en  bor;;,  -frau 

-era,  /.  borgfru,  slottsfru,  -fräulein,  -,-,•,  -,  re 
borgfröken,  -friede,  -ras.  O,  m.  borgfred.  -ge 
biet, -[e].t,-e,  ra.  borgområde. -gericht,-[e]*', -t 
ra.  borgrätt.  -graben,  -s, -t,TO.borggraf. -graf. 
-era,  -era,  w.borggrefve.  -gräfin,-reew,y.borg 
grefvinna.  -gräflich,  a.  borggreflig.  -gräf- 
schaff, -era,/,  borggref  skåp. -hauptmann,-[e]s 
Burghaupleute,  m.  borghöfvidsman.  -herr, 
-ra,  -era,  m.  borgherre,  slottsherre,  -lehen, 
-s,  -,  ra.  borglän,  slottslän.  -richter,  -s,  -,  m. 
borgdomare,  slottsdomare,  -stall,  -[e].?,  -i 
t,  m.  ställe  där  en  borg  står  ei.  stått,    -ver 

lieSS,  -es,  -e,  ra.  borgfängelse  vanl.  underjordlski 

i  borgens  torn.  -vögt,  -[e]s,  -e  f,  TO.  borgfogde 
slottsfogde,  -vogtei,  -era,  /.  borg-  ei.  slotts 
fogdes  syssla  ei.  ämbetsområde,  -vogtin, 
-rae«,  f.  borg-  ei.  slottsfogdes  fru. 
Bürge,  -re,  -ra,  to.  1.  borgen,  borgesman.  Ei 
nen  ~ra  stellen:  ställa  borgen.  Für  jmdn  'x 
werden:  gå  i  borgen  för  ngn.  2.  säkerhet 


bürgllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  gå  i  borgen,  an 
svara,  für  jmdn,  etiü. :  för  ngn,  ngt.  II.  tr 
Etio.  ~  ansvara  för  ngt.  Jmdn  frei,  los  ~ 
befria  ngn  genom  att  ikläda  sig  borgen 
för  honom. 

Bürger,  -s,  -,  m.  ~in,  -raew,  f.  borgare,  med- 
borgare, medborgarinna.  ~  einer  Stadt 
werden:  få  medborgarrätt  i  en  stad.  -adel, 
-s,  O,  m.  borgaradel.  -ärt.  O,  /.  borgares 
sätt,  borgarvis.  -ausschuss,  -es,  -e  t,  m.  ut- 
skott, komité  af  borgare,  -brief,  -[e]s,  -e,  m. 
borgarbref.  -deputierte(r),  (adj.  bojn.)  to.  depu- 
terad från  borgarståndet,  -eid,  -[e]s,  -e,  m. 
borgared.  -fest,  -[e]s,  -e,  ra.  borgarfest.  -frau, 
-era,  f.  fru  af  borgarståndet,  borgarhustru. 
•garde,  -ra,  f.  borgargarde,  -gardist,  -era,  -era, 
TO. medlem  af  borgargardet. -geld,-[e]s,-er,ra. 
afgift  för  medborgarrätts  vinnande,  -glocke, 
-ra,  f.  1.  klocka  som  sammankallar  bor- 
garne. 2.  klocka  som  anger  die  Bürger- 
stunde, se  detta  ord.  -kranz,  -es,  -e  t,  w.  med- 
borgarkrans,  medborgarkrona.  -krieg,  -[e]s, 
-e,  TO.  inbördes  krig.  -lehen,  -s,  -,  re.  ofrälse 
län.  -mädchen,  -s,  -,  re.  borgarflicka,  -meister, 
-s,  -,  TO.  ~in,  -reere,  f.  borgmästare,  borg- 
mästarinna.  -meisteramt,  -[e]s,  -erf,  ra.borg- 
mästaresyssla.  -miliz,  -en,  f.  borgarmilis, 
■pack,  -[e].s,  O,  ra.  borgarpack,  bräcka  ci. 
brackor.  -pflicht,  -era,  f.  en  medborgares 
pligt.  -recht,  -[e]s,  O,  ra.  borgarrätt,  med- 
borgarrätt, -rechtlich,  o.  civilrättslig,  -schule, 
-re,  f.  borgarskola,  högre  folkskola,  -sinn, 
-[e]s.  O,  m.  borgaranda,  fosterländsk  anda. 
■soldat,  -en,  -en,  m.  =  -gardist.  -stand,  -[p]«, 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    -i-  sjäte 


militärisk  term. 


bürgerlich 


150 


Busen 


0.  m.  borgarstånd.  -Steig,  -[e]s,  -e,  m.  gång- 
bana, trottoar,  -stolz,  -es,  0,  m.  1.  borgar- 
ßtolthet.  2.  borgarhögfärd.  -stunde,  -n,  f. 
timme  då  värdshusen  stängas  och  borgarne 
gå  hem  och  lägga  sig.  -tracht,  -en,  f.  bor- 
gardrägt.  -tugend,  -e«,y.  medborgerlig  dygd, 
f ört j änst.  -volk, - [e] s,Q,n. borgarf olk. -wache, 
•n,  f.  borgarvakt.  -v/ehr,  -en,  f.  =  -garde. 
-wehrmann,  -[e].t,  BUrgencehi-leute,  m.  = 
-gardlxt.  -s...  Ex.  ~frau  se  -frau.  ~kind,  -[c].?, 
•er,  n.  borgarbarn.  ~leute,  ^Zwr.  borgarfolk. 
~mann,  -es,  piur.  ee  'bleute,  m.  borgare.  ~- 
tochter,  -f,/.  borgardotter. 

bürgerlich,  a.  borgerlig,  medborgerlig.   ~  ko- 
cken könne?!:  vara  kunnig  i  enkel  matlagning. 
Bürgerlichkeit,  -en,/,  borgerligt  sätt,  beteende. 
Bürgerschaft,  -en,  f.  Bürgert[h]üm,  -[e].«,  0,n. 

1.  borgerskap.  2.  medborgarrätt.  3.  bor- 
gerligt sätt,  borgaranda. 

Bürgin,  -nen,  f.  uii  Bürge,  se  aetta. 

Bürgschaft,   -en,  f.  borgen,  ansvar,  säkerhet. 

~    leisten  für  jmdn :  gå  i  borgen  för  ngn. 

-s...  Ex.  ~fähig,  a.  antaglig  som  borgen. 

1.  Burgunder,  -s,  -,  m.  1.  burgunder,  invånare 
i  Burgund.  2.  burgundiskt  vin. 

2.  burgiinder,  burgundisch,  a.  burgundisk. 
burlesk,  a.  burlesk,  putslustig  pi  ett  groft  sätt. 
Burleske,  -n, /.  burleskt  stycke. 

Burnus,  -[.«es],  -[.«e],  m.  burnUS  (arabisk  mantel, 
äfv.  europeiskt  üfverplagg  med  kapuschong). 

burr,  interj.  1.  härmande  skalbaggars  surrande:  SUrr! 
brum!  2.  tecken  &t  dragare  att  stanna:  ptro  !  håll! 
3.  uttryck  af  motrilja:  burr  !  USCh  ! 

burrilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  afr.  s.  surra,  surrande 
flyga.  2.  ptroa,  ropa  håll.  3.  säga  burr,  usch. 

Bursch[e],  -en,  -en  och  %  -e,  m.  dim.  Bäi-sckchen, 
-lein,  1.  ung  man,  pojke.  Ein  prächtiger  ~ 
en  präktig  pojke.  Ein  gutmütiger  ~  en  god- 
modig sälle,  beskedlig  karl.  iron.  Sie  sind 
mir  ein  sauberer  »v^  ui  är  just  en  fin  herre ! 

2.  kamrat.    3.  student  a)  i  aiimh.,  b)  som  varit 

minst    ett    &r   vid   nniversitetet,    c)    äldre  medlem  af  en 

studcntRrening,  jfj-  Fuchs ;  d)  medlem  af  Burschen- 
schaft 1  h.  4.  lärling,  lärgosse.  5.  uppas- 
sare, betjänt,  borstare,  i  sht  en  officers,  -en... 
Ex.  ~leben,  -s,  O,  n.  gladt  (student)lif,  jfr 
Bursch  3.  ~sitte,  -n,  f.  studentsed. 

Bürsch[e]  se  Birsck. 

burschenhaft,  a.  1.  rask,  kraftfull,  frisk,  hur- 
tig. 2.  =  btu-schikos. 

Burschenschaft,  -en,  f.  1.  studentförening,  a) 

åtskilliga  mindre  studeutföreningar  af  Icke  veteoskaplig 
natur,  bildande  fortsättningar  af  b)  en  allmän  tysk  stu- 
dcntförening,  stiftad  1816 — 17  och  sedan  flera  gånger  om- 
bildad,  med  Tysklands  politiska  enhet  och  frihet  till  m.\l. 
2.  sammanfattning  af  lärlingame  Inom  ett  yrke  el. 
en  ort. 

Burschenschafter  och  ntrakti.  Burschenschaftler, 

•s,  -,  m.  medlem  af  en  Burschenschaft. 
Burschenschafterei,  -en,  f.  vani.  fsrakti.  i.  före- 
ningsväsen. 2.  burschikost  sätt. 


burschikos,  studentikos,  upp- 


burschikös, 

sluppen. 

Burschikösität,  -en,  f.  burschikost  sätt,  stu- 
dentupptåg. 
Bürste,  -n,f.  borste.  •n...Ex.~ärtig,  a.  borstlik, 
i  form  af  en  borste.  ~binder,  -s,  -,  m.  borst- 
bindare.  F  saufen  icie  ein  '>.'  supa  som  en 
borstbindare;    laufen  wie  ein   r^   springa 

I      som  själf väste  hin.  ~binderei,  O,/'.  1.  borst- 
bindaryrke.  2.   borstbindarverkstad.  ~för- 

j      mig,  o.  i  form  af  en  borste.   ~handel,  -s,  O, 

I      m.  borsthandel.  ~macher  =  '^binder. 
bürsti'en,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  borsta. 

!      2.  F  dricka,  supa.  II.  itr.  s.  F  springa,  ska- 

I      la.  gno. 

[  Bürzel,  -s,  -,  m.  gumpben,  gump. 
Bürzel...  ex.  -baum,  -bock,  -[e]s,  -e  f,  m.  kuller- 
bytta. Einen  ~  machen  ei.  schlagen ei. schies- 
sen:  slå,  göra  en  kullerbytta,  -mann,  -[e]s, 
-er  t,  m.  vani.  dim.  -männchen,  -s,  -,  n.  troll- 
gubbe af  fiädermärg  med  bly  i  hufrudet,  hvilket  gör, 
att  han  alltid  står  på  hufvudet. 

burzellln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  stupa  kullerbytta. 

Busch,  -es,  -e  f,  m.  1.  buske.  2.  t  fjäderbuske, 
hjälmbuske.  3.  ^  bukett.  4.  (buskig)  skog, 
buskage,  dunge.  Biidi.  sich  [seitwärts]  in 
die  Büsche  schlagen:  smyga  sig  undan; 
jmdn  auf  den  »n/  klopfen:  försigtigt  höra 
sig  för  hos  ngn;  hinter  dem,  /x^e  halten  mit 
etw.:  hålla  inne,  ej  vilja  fram  med  ngt; 
lange  um  den  ~  gehen:  gå  som  katten  om-  ' 
kring  het  gröt.  -affe,  -n,  -n,  m.  zooi.  oran- 
gutang.  -apfel,  -s,-\,  m.  vildt  äpple,  -artig,  a. 
buskartad,  buskig,  -baum,  -[e]s,  -e  fj  »*• 
buskartadt  fruktträd,  -grün,  a.  gräsgrön. 
-hahn,  -[e]s,  -e  fj  ni.  tupp  med  fjäderbuske. 
-herd,  -\_e~\s,  -e,  m.  en  med  buskar  omgifven 
Vogelherd,  se  d.  o.  -holz,  -[e]s,  O,  n.  1.  busk- 
virke,  ris.  2.  buskskog,  busksnår,  -klepper, 
•s,  -,  m.  F  tjuf  som  håller  till  i  skogarne, 
stråtröfvare.  -klepperei,  -en,f.  F  stråtröfve- 
ri.  -kohl,  -[e]s.  O,  m.  kruskål.  -mann,  -[e]^, 
-er  t,  m.  buschman.  -maus,  -e  f,  f.  skogs- 
råtta, -mensch,  -en,  -en,  m.  skogsmänniska. 
-ratte,  -fi,  f.  skogsråtta,  -werk,  -[e]s,  O,  n. 
busksnår. 

Büschel,  -s,  -,  m.  och  n.  1.  knippe,  liten  knip- 
pa, bunt,  tofs,  vippa,  kvast,  t.  ex.  ei?i  -v/ 
Reisig,  Pfeile,  Flachs,  Haare.  2.  fjäder- 
buske, hjälmbuske,  -artig,  a.  i  form  af  små 
knippor,  vippor,  -form,  -e»,  y.  knippform. 
-förmig  =  -artig,  -weise,  adv.  knippvis. 

büschelicht,  a.  i  vippor,  små  kvastar,  knip- 
pen;  kvastlik. 

buschüen,  -te,  ge-t,  sich  ~  blifva  buskig. 

buschhaft,  buschicht,  buschig,  a.  1.  buskig, 
yfvig,  tofvig.  2.  buskbeväxt. 

Busen,  -s,  -,  m.  1.  barm;  biidi.  äfv.  bröst,  sköte. 
Im  tiefsten  ~  i  sitt  innersta.  Eine  Schlange 
am  cl.  im  Busen  hegen  ei.  nähren:  nära  en 
orm   vid   sitt  eget  bröst.  Einen  Schalk  im 


O    saknur  plur.    J  har   omljud.    tr. 


h.  har  haben,    S.  har  «ein  tiU  hjälpverb. 


Buss... 


151 


Carcer 


~  tratjen :  vara  skälmaktig.  2.  bugt.  Ein  »v 
des  Meeres:  en  hafsvik.  -freund,  -[e]s,  -e,  m. 
~in,  -nen,f.  nära,  förtrolig  vän,  hjärtevän. 
-kind,  -[e]s,  -er,  w.  skötebarn,  -krause,  -n,f. 
bröstkrås.  -nadel,  -n,  _/.  bröstnål,  -schleife, 
-n,  f.  bröstrosett,  -slinde,  -n,  f.  skötesynd. 
-töcli,  -[e]-s  -er  f,  «•  bröstsjal,  halsduk. 

Buss...  Ex.  -bank,  -e  t,  /.  skampall.  -bruder,  -«, 
-f,  m.  botgörare,  -ermahnung,  -en,  f.  förma- 
ning till  bot  och  bättring,  -fertig,  a.  bot- 
färdig, -fertigkeit,  0,f.  botfärdighet,  -gebet, 
-[e].?,  -e,  n.  botfärdig  bön,  syndabekän- 
nelse, -geld,  -[e],?,  -er  f,  «•  plikt,  -hemd, 
-[e].',  -en,  n.  en  botgsrarea  tagelskjorta,  -pre- 
diger,  -s,  -,  m.  botpredikant,  -predigt,  -en,  f. 
botpredikan,  -psalm,  -[e]s,  -en,m.  botpsalm. 
•tag,  -[e]«,  -e,  m.  böndag.  Buss-  und  Bettag : 
allmän  bot-  och  bönedag.  -thräne,  -re,  /. 
ångerns  tår,  bättringstår.  -Übung,  -en,  f. 
botöfning.  -vermahnung  =  -ermahnung.  -wek- 
ker,  -s,  -,  m.  en  som  väcker  till  bot  och 
bättring,  -werke,  re.  plur.  botgöringsverk. 
•zeit,  -en,  f.  botgöringstid.  -zelle,  -re,/,  bot- 
göringscell. 

BQssaar,  Bussard,  -[e]s,  -e,  m.  ormvråk  (Falco 
buteo). 

Busse,  -re,  y.  1.  bot,  botgöring,  ånger.  In 
Sack  und  Asche  ~  thun:  göra  bot  i  säck 
och  aska.  2.  plikt,  böter. 

bössllen,  -[esjt,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  ^i^  sätta  bot 
på,  laga,  lappa.  2.  göra  bot  för,  försona, 
umgälla,  plikta  för,  t.  ex.  etw.  mit  Geld,  mit 
seinem  Leben.  3.  Eine  Lust,  Begierde  ~ 
tillfredsställa  en  lusta,  ett  begär.  4.  böt- 
fälla,  straffa.  II.  itr.  h.  göra  bot;  plikta. 
Für  etw,  ~  plikta,  sota  för  ngt. 

Biisser,  -s,  -,  m.  ^In,  -nen,  f.  botgörare,  bot- 
görerska.  -gewand,  -\e\s,  -er  f,  -kleid,  -[e]s, 
-er,  n.  botgörardrägt. 

Busshard  se  Bussard. 

Bussöle,  -«, /.  A  kompass. 

Biissung,  -en,  f.  botgöring,  försonande. 

Büste,  -n,  f.  byst. 

Butike,  -re,  /.  butik,  (handels)bod. 

Butt,  -[e]s,  -e[re],  m.  -fisch,  -es,  -e,  m.  flundra. 

Butte,  -re,/.  1.  =  Butt.  2.  fröknopp,  jfr  Hage- 
htUte.  3.  =  Bütte. 

Bütte,  -re,/,  bytta,  så,  balja,  kar. 


Büttel,  -re,  /.  F  butelj,  flaska. 

Büttel,  -s,  -,  m.  1.  exekutionsbetjänt,  rätts- 
betjänt. 2.  bödelsdräng,  bödel. 

BUtteléi,  -en,  f.  häkte,  fängelse. 

buttel||n,-(e,.</e-<,i<r.  Ä.oohir.  gräfva,böka,pota. 

Butter,  O,  /.  smör.  Braune  ~  brynt  smör. 
Biiåi.  jmdm  die  '^  vom  Brot  nehmen:  plocka 
ngn,  taga  bästa  bitarne  från  ngn.  -ähnlich, 
a.  smörlik.  -bemme,  -re,  /.  =  -bröt.  -brezel, 
-re,/,  smörkringla,  -blume,  -re,/,  bot.  smör- 
blomster, -bröt,  -le]s,  -e,  n.  smörgås.  Be- 
legtes ~  smörgås  med  ngt  eofvei  på.  BUdi. 
etw.  für  ein  r\t  bekommen:  få  ngt  för  smör- 
pris. '\je  [au J"  dem  Wasser^  werfen:  kasta 
smörgåsar,  -brühe,  -re,  /.  smörsås.  -büchse, 
-dose,  -re,  /.  smörask,  -fass,  -es,  -er  f,  re.  1. 
smörbytta,  smörfjärding,  smörtunna.  2. 
tjärna.  -fladen,  -s,  -,  m.  =  -brot.  -form,  -ere,/. 
smörform.   -frau,  -en,  f.  smörgumma  (gumma 

«om    «ftljcr    smör),      -gebackene(s),     (adj.    bOjn)    re. 

smörbakelse,  -gelb,  a.  smörgul.  -haltig,  a. 
som  innehåller  smör.  -kammer,  -re,  /.  rum 
där  smör  tjärnas  ei.  förvaras,  -küchen,  -s,  -, 
m.  smörtårta,  smörbakelse,  -markt,  -[e]s, 
-e  t,  w.  smörmarknad,  -milch,  O,/  tjärn- 
mjölk, -schminke,  -re,  /.  smörfärg.  -schnitte, 
-re,  /.  =  -bröt.  -semmel,  -re,  /  semla  med 
smör  på.  -stolle,  P  -stulle,  -re,  /.  =  -bröt. 
-teig,  -[e].?,  -e,  m.  smördeg.  -tonne,  -re,/.  = 
•fass.  -topf,  -[e]s,  -e  f,  m.  smörask,  smör- 
kruka, -vogel,  -s,  -t,  m.  kålfjäril,  -weck, 
-[e]s,  -e,  m.  -wecke,  -re,/,  kilformigt  smör- 
stycke, -wecken,  -s,  -,  m.  smörbröd  med 
smör  på.  -welch,  a.  mjuk  som  smör.  -woche, 
-re,  /.  veckan  före  fastan. 

buttericht,  butterig,  a.  1.  smörig,  innehållande 
smör.  2.  smöraktig. 

buttenln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  tjärna.  II.  itr.  h.  1. 
tjärna.  2.  blifva  smör.  F  biidi.  das  will  nicht 
~  det  är  förspild  möda. 

Büttner  =  Böttcher. 

i.  butZ,  interj.  betecknande  ett  doft  fall,  bums ! 

2.  Butz,  -es,  -e,  to.  doft  fall  ei.  slag. 

Bux  se  Buchs. 

Byssus,  -,  -,  m.  byssus. 

Byzantiner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  /.  byzantinare, 

byzantinska. 
Byzånz,  -,  O,  n.  npr.  Byzans. 


Här  ej  upptagna  ord,  hvilka 
el.  Sch-,    c)  med   Ce-   Ci-   Cy 

^»    "['*])    "['*])    «•  «ram.   C.  C-SChlÜSSel,   -S, 

mus.  basklav. 
ca,  fdrkortn.  =  cirka. 
Café  (Café),  -s,  -s,  re.  kafé. 
Cällbåt  se  Cölibat. 


i    a)  med   Ca-   Cl-    Co-    Cr-   Cu-  sökas  under  K- 
.icr  Z-. 


b)  med  Ch-  under  K- 


Campågne,  -re,  /.  fälttåg. 
Canaille,  -re,  /.  kanalje. 
Caprice,  -n,  f.  nyck,  infall. 
capricios,  a.  nyckfull. 
Carcer  se  Karzer. 


äkta  sm3.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    «I«  ^Otcrm.    XX  militärisk  term. 


Carriere 


152 


Chaussee 


Carriere,    -ii,  f.    1.  karriär,  strack,  t.  ex.  [/»] 

~    reiten.    2.    bana,    karriär,  t.  ex.  eine  gute 

'>j  maclien. 
Cäsar,  -s,  Cäsaren,  m.  1.  w/^r.  Cesar.  2.  cesar, 

enväldig  käjsare. 
Cäsärent[h]um,  -[e]s,  0,  n.  Cäsarismus,  -,  0,  m. 

käjsarvälde,  envåldsmakt,  envåldsregering. 
Castagnétle,  -n,/.  kastanjett. 
Cäsür,  -en,  f.  cesur. 
Causen'e,  -en,/.  kåseri,  småprat. 
Cedénl,   -en,   -en,   m.  jur.  den  afträdande,  af- 

trädare. 
Ceder,  -n,  f.  ceder.   -bautn,  -[e]«,  -e  t,  m.  ce- 

derträd.  -fichte,  -n.  f.  ceder.  -holz,  -es,  O,  n. 

cederträ.   -[n]...   ex.  ~wald,  -[e^s, -er  ^,  vi. 

cederskog. 
cedern,  a.  af  cederträ,  ceder-. 
cediernen,-«e,-<,<r.  afträda,  af  stå.  Cedierung./. 
Cedille,  -n,  f.  cedilj. 

Celebrånt,  -en,  -en,  m.  prest  som  läser  mässan. 
celebrier'len,  -te,  -t,  tr.  fira.  Die  Messe  ~  läsa 

mässan. 
Celebritåt,   -en,  f.  ryktbarhet,  namnknnnig- 

het,  celebritet;  berömd  personlighet. 
Cellist,  -en,  -en,  m.  violoncellspelare. 
Cello.  -[.■?],  -s,  n.  violoncell. 
Cement,  -\e].<,  -e,  vi.  och  n.  0  cement, 
cementier!  en,  -te,  -t,  tr.  0  mura  med  cement. 

Cementierung,  /. 
censier  en,    -te,   -i,   tr.  1.  bedöma,  kritisera. 

2.    sätta  betyg  på,  gifva  betyg  åt.  3.  cen- 

sera,  underkasta  census. 
Censor,   -s,    Censören,  m.  censor,    -amt,  -[e].'--. 

-er  t,  n.  censorsämbete,  -würde,  -n,J'.  cen- 
sorsvärdighet. 
Censur,   -en,  f.   1.   censur.   2.  betyg,   -buch, 

-[el.-;,  -er  j,  n.  betygsbok. 
Census,  -,  -[.?e],  vi.  census,  skattskrifning. 

Cent,  -.5,  -.•?,  771.  myntet  Cent. 

Centåur,  -en  ei.  -.«,  -en,  m.  centnur. 

Centi...    Ex.    -grämm,   -S,    -e   men  som  mattenhet  -,  ". 

ceutigram.  Zehn  ~e:  tio  centigramvigter, 

men:   ditse   Sache  wiegt  zehn  ~  denna  sak 

väger   tio   centigram.    -liter,   -s,  -,  m.  och  n. 

centiliter.  -meter,  -s,  -,  m.  och  n.  centimeter. 
Centime,  -n  och  -s,  -n  och  -s,  m.  myntet  centim. 
Centner,  -s,  -,  m.  centner.  -gewicht,  -[e].<,  -e,  n. 

centnervigt.  -schwer,  a.  centnertung. 
central,  a.  central. 
Centralisatiön,  -en,f.  centralisering. 
centrallsierllen,  -te,  -t,  tr.  centralisera,  förena 

i  en  medelpunkt.  Centralisierung,  y". 
Centr/um,  -M?n[s],  -en,  n.  centrum. 
Ceremoniål  =  2.  Ceremoniell. 
Ceremonie,   -en,  f.  ceremoni,  -n...  ("'"")  ex. 

~meister,  -.s-,  -,  m.  ceremonimästare. 

1.  ceremoniell  =  cerenioniös. 

2.  Ceremoniell,  -[e]s,  -e,  n.  ceremoniel. 
ceremonios,  «.  ceremoniös,  stel,  kruserlig. 
cernierilen,   -te,   -t,  tr.  v^  innesluta,  inspärra 

med  bellgringstrupper. 


Cernierung,  -en,/,  ii  inneslutning,  cernering, 
belägring,  -s...  ex.  ~heer,  -[e]s,  -e,  n.  be- 
lägringshär. 

certierllen,  -te.  -t,  itr.  k.  täfla. 

Certifikät,  -[e].<,  -e,  n.  intyg,  attest,  certifikat. 

certifizierüen,  -te,  -t,  tr.  intyga. 

Cervelätwurst,  -e  t,  /.  metvurst. 

Cession,  -en,  /  cession,  konkurs. 

Cessionär,  Cessionär,  -[e]s,  -e,  m.  cessionarie 

(den  till  hvilken  egendomen  afträdes). 

Chagrin,  -s,  -s,  vi.  schagräng. 
Chaise,  -n,/.  schas,  postvagn. 

Chaldäer,  -S,  -,  m.  kaldé  UnT&nare  i  Kaldeen). 

Champagner,  -ä,  -,  m.  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  cham- 
panj. 

Champignon,  -.<?,  -s,  m.  champinjon,  -sauce,  -n, 
/.  champinjonsäs.  -zucht.  O,/  champinjon- 
odling. 

changierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  ändra,  byta  om.  II. 
itr.  h.  förändras,  undergå  förändring. 

Chaos,  -,  -e,  n.  kaos. 

chaotisch,  a.  kaotisk. 

Chär...  se  Kar... 

Charåde,  -n,/.  charad. 

Charakter,  -s,  -  ei.  Charaktere,  m.  1.  karaktär, 
skaplynne.  2.  stånd,  ställning,  rang;  per- 
son i  en  viss  ställning,  t.  ex.  ein  öffentlicher 
~  en  offentlig  personlighet,  -ähnlich,  a.  af 
liknande  karaktär,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  ka- 
raktärsbild, karaktärsskildring,  -fest,  a.  ka- 
raktärsfast, -festigkeit.  O,  /.  karaktärsfast- 
het, -los,  a.  karaktärslös.  -Stück,  -[e]s,  -e, 
n.  karaktärsstycke,  -zug,  -[«].',  -c  fj  '"•  ka- 
raktärsdrag. 

charakterisierlien,  -te.  -t.  tr.  karaktärisera. 

Charakteristik,  -en,  /.  karaktäristik,  karak- 
tärsteckning. 

Charakteristiker,  -.<,  -,  m.  1.  karaktärsteck- 
nare. 2.  teat.  skådespelare  som  framställer 
karaktärsroller. 

charakteristisch,  a.  karaktäristisk,  känneteck- 
nande. 

chargierllen,  -te,  -t,  tr.  s^  angripa. 

Chargierte(r),  (adj.  b&jn.)  m.  1.  is!  militär  som 
innehar  någon  (ofi&cers)grad,  pinr.  befäl.  2. 
förtroendeman    inom    en    studentförening 

(Verbindung),    som    bär   skärp   i  föreningens  färger 
samt  värja. 

Charlatan,  -.«,  -s  ei.  Charlatdne,  m.  charlatan, 

bedragare. 
Charlatänerie,  -en,/  charlataneri,  bedrägeri, 

skoj. 
charmant,  a.  charmant,  förtjusande. 
charmier.en,  -te,  -t,  tr.  tjusa,  intaga. 
Charpie,  O,/,  linneskaf.  ~  zup/en:  göra  linne- 

skaf. 
Chassepöt,  -s,  -s,  n.  -gewehr,  -[e]s,  -e,  n.  chas- 

sepot(gevär)  (ett  slags  bakladdningsgevar). 
Chaussee,    -en,    /.    till    haUva  bredden  makadamiserad 

landsväg,    -arbeiter,   -.^■,   -,  m.  landsvägsar- 
betare,   -bau,   -[e]s,   -ten,   m.  landsvägsan- 


0 


r.    tba 


omljud.    tr.  transitivt,    Itr. 


erb.    h.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


ohaussieren 


153 


Chronologie 


läggning,   -geld,   -[e]s,   -er,   n.  vägpengar, 

boiTipengar   (afglft  lör  karniug  p?i  landsTägen).  -gOld- 

einnelimer,  -gelderheber,  -s,  -,  m.  person  aom 
tar  upp  vägpengarne.  -graben,  -s,  -f,  m. 
landsvägsdike,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  stuga 
där  vägpengar  erläggas,  -hauseinnehmer  = 
-geldeinnehmer.  -pappel,  -n,f.  pyramidpop- 
pel.  -stein,  -[(-]s,  -e,  vi.  makadamiscrings- 
sten.  -Wärter,  -s,  -,  m.  landsvägsvakt. 

chaussierüen,  -te,  -t,  ir.  makadamisera. 

Chauvinismus,  -,  O,  m.  chauvinism,  ensidig  och 
utmanande  patriotism. 

Chauvinist,  -en,  -en,  m.  chanvinist,  ensidig, 
skrytsam,  utmanande  patriot. 

Chef,  -s,  -s,  TO.  chef,  anförare,  föreståndare. 
-ingenleur,  -s,  -e,  m.  öfveringeniör. 

Chemie,  O,  /.  kemi. 

Chemil<éiien,  plur.  kemikalier. 

Chemiker,  -s,  -,  m.  kemiker,  kemist. 

Chemisch,  a.  kemisk. 

Chemise,  -n,f.  skjorta,  linne. 

Chemisett,  -s,  -s,  n.  Chemisette,  -n,  f.  natt- 
kappa. 

Chemist,  -en,  -en,  m.  kemist,  kemiker. 

Cheniile,  -n,f.  snilja. 

Cherub,  -s,  -s  ei.  -im  (äfv. "'),  m.  kerub. 

chevalerésk,  a.  ridderlig. 

Chicäne,  chlc^mavWznae Schikane, schikanieren. 

Chiffre,  %  Chiffer,  -n,  f.  chiffer,  hemlig  skrift. 
-schrift,  -tn,f.  chifferskrifti  -n...  ex.  '^tele- 
gramm,  -s,  -e,  n.  chiffertelegram. 

Chignön,  -s,  -s,  m.  chinjong. 

Chimäre,  -n,/.  hjärnspöke. 

chimärisch,  a.  inbillad,  ogrundad. 

China,  I.  -s.  O,  n.  npr.  Kina.  II.  -s,  f.  -s,  -s, 
n.  kina(bark).  -baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  kina- 
träd, -fahrer,  -s,  -,  m.  kinafarare.  -rinde,  -n, 
f.  kinabark.  -stoff,  -[e]-5,  -e,  m.  kina.  -Wur- 
zel, -n,  f.  kinarot. 

Chinese,  -n,  -n,  m.  kines. 

Chinesin,  -nen,  f.  kinesisk  kvinna. 

chinesisch,  a.  kinesisk. 

Chiragra,  -s,  O,  n.  gikt  i  händerna. 

Chirurg,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  kirurg. 

Chirurgie,  O,/,  kirurgi. 

chirijrgisch,  a.  kirurgisk. 

Chiton,  -s,  -s  el.  -e,  m.  kiton,  lifrock. 

Chiorål,  -[e]s,  O,  n.  kloral. 

Chloroform,  -s,  -e,  n.  kloroform. 

chloroformierllen,  -te,  -t,  tr.  kloroformera.  Chlö- 
roformierung, /. 

Chok,  -.«,  -S,  m.  häftigt  anfall,  i  sht  af  rytteri. 

Chokoläde  se  Schokolade. 

Cholera,  O,  /.  kolera,  -ähnlich,  -artig,  a.  ko- 
leraartad.  -epidemie,  -en,  f.  koleraepidemi. 
-tropfen,  m.  plur.  koleradroppar. 

Choleriker,  -s,  -,  m.  koleriker,  kolerisk  män- 
niska. 

Cholerine,  O,/,  kolerin,  stark  diarré. 

cholerisch,  a.  kolerisk. 

Chor,  -[e]s,  -e  t,  m.  och  n.  1.  vani.  n.  skara.  2. 


vani.  TO.  kör.  3.  vani.  «.  (kyrk)kor.  -altar, 
-[e]s,  -e  t)  »»•  hufvudaltare.  -amt,  -[e]s,  -ei- 
t,  n.  altartjänst  hos  katolikerna,  -artig,  a.  i 
korform.  -bischof,  -[e].?,  -e  f,  to.  biskopsvi- 
karie. -bDch,  -[ej-t,  -er  f,  "•  notbok  för  kor- 
sång, -direktor,  -.s-,  -en,  to.  kördirigent.  -frau, 
-en,  f.  stiftsfru,  stiftsfröken,  -fiihrer,  -s,  -, 
TO.  1.  koranförare.  2.  förste  korsångare. 
-gäng,  -[e]s,  -e  f,  m.  sidogång  i  en  kyrka. 
-gehülfe,  -n,  -re,  to.  en  prests  biträde  vid 
altartjänsten,  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  sportler  a) 
åt  korgossar,  b)  åt  domherrar  för  själa- 
mässor, -gesang,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  körsång. 
2.  korsång.  -gesangbuch  =  -buch,  -gitter,  -s, 
-,  n.  järnstaket  framför  koret,  -hemd,  -[e]s, 
-en,  n.  mässkjorta.  -herr,  -n,  -en,  m.  dom- 
herre, kanik.  -knabe,  -n,  -n,  m.  korgosse. 
-mantel,  -s,  -f,  to.  korkåpa,  -nonne,  -n,  f. 
nunna  som  deltager  i  korsången,  -pult, 
-[e].?,  -e,  n.  och  to.  notpulpet  i  kyrkkor. 
-rock,  -[e]s,  -e  t»  "»•  korrock,  korkåpa. 
-Sänger,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,  f.  korsångare, 
korsångerska,  -stuhl,  -[e]s,  -e  f,  to.  korstol. 
-Stunden,  f.  plur.  vissa  stycken  ur  mäss- 
boken, som  de  katolska  andlige  måste  läsa 
på  bestämda  timmar.  -Übung,  -en,  f.  öfning 
i  korsång  ei.  körsång,  -weise,  adv.  i  kör. 

Choral,  -[e].«,  -e  f,  m.  koral,  -buch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  koralbok. 

Choralist,  -en,  -en,  m.  koralsångare. 

Chorist,  -en,  -en,  m.  kor-  ei.  körsångare,  korist. 

Chorus,  -,  Chöre,  to.  kör,  korus,  skara. 

Chrestomathie,  -ere,  /,  krestomati,  läsebok  in- 
nehållande valda  stycken. 

Chrie,  -n,  f.  kria,  stilöfning. 

Christ,  I.  -s,0,m.npr.  Kristus.  Der  heilige'^  a) 
Kristusbarnet,  b)  julen.  II.  -en,  -en,  m.  kri- 
sten, -abend, -[e]s-e, TO.  julafton. -baum,  -[e]s, 
-e  t,  TO.  julgran,  -bescheerung,  -en,f.  jul- 
klappar, -kind,  -[e]s,  O,  n.  Kristusbarnet. 
•monat,  -[e]s,  -e,  to.  julmånad,  -nacht,  -e  t, 
f.  julnatt,  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  juldag,  -en...  ex. 
'^.'gemeinde,  -n,  f.  kristen  församling  ei.  den 
kristna  församlingen.  ~kind,  -[e]s,  -er,  n. 
kristet  barn.  ~liebe.  O,  f.  kristlig  kärlek. 
'>./mensch,  -en,  -en,  m.  kristen  människa. 
Kein  r^,  ofta:  ingen  människa.  '>./pflicht,  -en, 
f.  en  kristens  pligt.  ~verfolgung,  -en,  f. 
förföljelse  mot  kristne.  ~volk,  -[e]s,  -er  f, 
n.  kristet  folk. 

Christenheit,  O,/,  kristenhet. 

Christent[h]am,  -[e]s,  O,  n.  kristendom. 

Christin,  -nen,  f.  kristen  kvinna. 

christlich,  a.  kristlig. 

Christlichkeit,  O,  /.  kristlighet. 

chromatisch,  a.  kromatisk. 

Chronik,  -en,  f.  krönika,  -en...  Ex.  ~schreiber, 
-.?,  -,  m.  krönikeskrifvare,  krönikör. 

chronisch,  a.  kronisk. 

Chronist,  -en,  -en,  m.  =  Chronikenschreiber. 

Chronologie,  -en,  f.  kronologi. 


äkta  sms.    F  familjirt.    P  lägre  sprÄk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    ■t'  sjöterm.    X  niilitärisk  ter 


chronologiscli 


154 


Cour 


chronologisch,  a.  kronologisk. 

ChÜr,  -S,  0,npr.  staden  Chur  i  Graubfluden.  -WälSCh, 

a.  1.  från  el.  i  Chur,  chur-.  2.  kurvälsk,  språ- 
ket som  talas  i  och  omkriug  Cbur. 

ChQr...  se  Kur... 

Cichärie,  -n,  f.  cikoria.  -n...  ex.  ~kaff8e,  -s,  O, 
m.  cikoriakaife. 

Cider,  -s,  -,  m.  cider,  fruktvin,  -apfel,  -s,  -f, 
m.  äpple  till  äpplevin.  -essig,  -\_e'\s,  -e,  m. 
ciderättika,  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  =  Cider. 

Cigarette,  -n,  f.  cigarett,  -n...  ex.  ~tasche,  -n, 
/.  cigarettfodral. 

Cigarre,  -n, /.  cigarr,  -n...  f.x. ~abfall,-[e].?, -ef, 
m.  cigarraffall.  ~etui,  -s,  -s,  n.  cigarrfodral. 
■^kasten,  -s,  -,  m.  ~kiste,  -n,  f.  cigarrlåda. 
~spitze,  -71,  f.  cigarrmunstycke.  ~stummel, 
-s,  -,  F.  ~stunipf,  -\_e\s,  -e  f,  m.  cigarrstump. 
~tasche,  -n,  f.  cigarrfodral. 

circa,  cirka,  adv.  cirka,  ungefär,  omkring. 

Cirkulär,  -[e].',  -«,  n.  cirkulär.  Kin  ~  erlassen : 
utfärda  ett  cirkulär,  -schreiben,  -s,  -,  n.  cir- 
kulär, rundskrifvelse. 

Cirkulation,  -en,  f.  cirkulation,  omlopp. 

cirkulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  cirkulera,  vara  i 
omlopp.  Cirkulierung,  /. 

Cirkus,  -,  -[.<e],  m.  cirkus. 

Ciseléur,    -[e].s,  -e,  m.  ciselör. 

ciselierlien,  -te,  -t,  tr.  ciselera. 

Ciselierer,  -s,  -,  m.  ciselör. 

Cistérne,  -n,  f.  cistern. 

Citadélle,  -n,  f.  citadell. 

Citat,  -[e].?,  -e,n.  citat,  anf  ördt  ställe  ui-  skrift  ei.  tai. 

Citation,  -en,  f.  jur.  kallelse  till  inställelse 
inför  domstol,  stämning. 

Citierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  anföra,  citera,  t.  ex. 
einen  Autor,  eine  Schriftstelle.  2.  jur.  kalla 
inför  rätta.  3.  frammana,  t.  ex.  Geister.  Ci- 
tierung,/. 

Citronåt,  -[e]s,-e,m.ochn.  insyltade  citronskal. 

Citröne,  -«,  /'.  dim.  Citrönchen,  -lein,  citron. 
■n...  Ex.  ~farbe,  -«,./".  citronfärg.  'x.farbig, 
~gelb,  a.  citrongul,  '^öl,  -[e].^,  -e,  n.  citron- 
essens. 

1.  civil,  «.  1.  civil,  borgerlig.  2.  höflig,  sedig. 
3.  billig,  måttlig,  t.  ex.  um  sehr  ~e»  Preis: 
för  mycket  godt  pris. 

2.  Civfl,  -s.  O,  n.  det  civila  ståndet  i  motsats  tiii 

militären  och  presterskapet.  In  'n/  civilklädd,  -amt, 

-[e],'!,  -er  t,  «■  civilt  ämbete,  -beamte(r),  (adj. 
böjn.)  m.  civil  tjänsteman,  -ehe,  -«;./'.  civil- 
äktenskap, -gericht,  -[ej.s-,  -e,  n.  civildom- 
stol, -klage,  -n,f.  åtal  i  civilmål.  -liste,  -w, 
/.  civillista,  -prozess,  -es,  -e,  m.  civilpro- 
cess, -reellt,  -[e].s,  O,  n.  civilrätt,  -stand, 
-[e]s,  O,  m.  borgerligt  stånd,  -traclil,  -en,f. 
civildrägt.  -uniform,  -en,  f.  civil  tjänste- 
mans uniform. 

Civilisation,  -en,  f.  civilisation.  -S...  Ex.  ~be- 
strebung,  -en.f.  civilisationsförsök. 

Civilisatörisch,  a.  civiliserande,  hyfsande,  bil- 
dande. 


civilisierbär,  a.  som  kan  civiliseras. 

civilisierllen,  -te,  -t,  tr.  civilisera,  hyfsa. 

Civilist,  -en,  -en,  m.  civil  person,  civil  tjän- 
steman. 

Coaks,  plur.  koks. 

Cocön,  -s,  -s,  m.  och  %  n.  kokong. 

Codex,  -,  Codices,  m.  kodex. 

Coeur,  -[.?],  -[s],  n.  kortspel,  hjärter. 

Cognac,  Cognak,  -s,  -s,  m.  konjak. 

Coiff  ure,  -n,  f.  hårklädsel. 

Cölibåt,  -[c]s,  -e,  n.  celibat,  ogift  stånd. 

comer,  a.  frän  ei.  i  Como,  como-.  Ler  ~  See  • 
Comosjön. 

Commis,  -,  -,  m.  handelsbokhållare,  bodbe- 
tjänt. ~  Voyayeur:  handelsresande. 

Compagnie  se  Kompanie. 

ComptÖir,  -[e]s,  -e  el.  -S,  n.  kontor  (handelskon- 
tor, postkontor),  -bote,  -n,  -K,  -dlener,  -s,  -,  m. 
springpojke  ei.  vaktmästare  vid  ett  kontor. 

Comptoirist,  -en,  -en,  m..  kontorist. 

Concépt,  -[e].«!,  -e,  n.  koncept,  büh.  jmdm  das 
r\j  verwirren:  bringa  ngn  ur  koncepterna, 
ur  fattningen;  aus  dem  ~e  kommen:  tappa 
koncepterna,  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  koncept- 
papper, hamppapper. 

Concipiént,  -en,  -en,  m.  person  som  uppsätter 
koncept  till  en  skrift. 

concipierilen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  1.  blifva 
hafvande.  2.  affatta,  uppsätta  koncept 
(till). 

Conséil,  -s,  -s,  m.  konselj. 

Consilillum,  •mn[s'],  -en,  n.  konsilium,  rådpläg- 
ning, kollegium. 

Contllo,  -o[s],  -os  el.  -i,  n.  konto. 

Convöi,   -[s],  -s,  m.  betäckning,  följe,  konvoj. 

Cordön,  -s,  -s,  m.  kordong. 

Corps,  -,  -,  n.  1.  kår  (armékär  m.  m).  2.  student- 
förening (motsatt Burschenschaft).  -bursch[e], 
studentspr.  =  -student,  -gcist,  -[cJä,  o,  m.  kår- 
anda, -student,  -en,  -en,  m,.  medlem  af  en 
studentförening,  jfr  Corps  2. 

Cotillon,  -s,  -s,  m.  kotiljong. 

Cötus,  -,  -,  m.  afdeluing  af  en  skolklass,  parallel- 
klass. 

Couléur,  -en,  f.  1.  F  färg,  kulör.  2.  student- 
förening. 

Coulisse,  -n,  f.  1.  teat.  kuliss.  2.  0  fals,  ränna. 
-n...  Ex.  ~fieber,  -s,  O,  n.  rampfeber.  ~in- 
trigue,  -n,  f.  kulissintrig,  'bladen,  -s,  -f,  m. 

O  (fünster)lucka  som  skjutes  i  en  fals. 

Coup,  -s,  -s,  m.  kupp. 

Coupé  (med  -e),  -s,  -s,  n.  järnvägskupé. 

coupierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  1.  kortspel,  taga 

af.  2.  järnväg,  kontrollera  biljetterna  genom  att 
klippa  i  dem. 

Couplet,  -s,  -s,  n.  kuplett, 
Coupon,  -s,  -s,  7«.  kupong. 

Cour,  Qjf.  1.  uppvaktning  (uppvaktande  församling) 

vid  hofvet.  2.  uppvaktning,  kur,  t.  ex.jmdm 
die  ~  machen  ei.  F  schneiden:  göra  sin 
kur,  slå  för  ngn.  -macher,  -s,  -,  m.  kurtisör. 


O    saknar  plur.    j"  har 


tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  liar  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


oourant 


155 


Dach 


1.  couränt,  a.  nu  gällande,  gångbar,  t.  ex.  <^es 
Geld. 

2.  Courånt,  -[e]s,  0,  n.  -geld,  -[e]s,  0,  n.  gång- 
bur  t  mynt. 

Courtoisie,  -en,  f.  artighet,  hofmanuasätt. 

Cousin,  -s,  -«,  m.  (manlig)  kusin. 

Cousine,  -n,f.  (kvinnlig)  kusin. 

Couvért,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  1.  kuvert  vid  duk- 
ning. 2.  (bref)kuYert. 

couvertierljen,  -te,  -t,  tr.  lägga  in  i  kuvert. 

Creme,  -s,f.  kräm. 

Cricket,  -s,  -s,  n.  kricket. 

croquierilen,  -te,  -t,  tr.  måi.  göra  ett  utkast 
till. 

Cyåne,  -ra,/,  bot.  blåklint  (Centaurea  Cyanus). 

cyklisch,  a.  cyklisk,  tillhörande  en  cykel. 

Cyklön,  -[e]s,  -e,  m.  cyklon,  hvirfvelvind. 

Cyklllus,  -US,  -en,  m.  cykel,  följd. 

Cylinder,  -s,  -,  m.  1.  cylinder.  2.  lampglas. 
3.  (hög)  svart  hatt.  4.  proberglas.   -fläche. 


-n,  f.  cylindrisk  yta.  -form,  -era,  f.  cylin- 
drisk form,  cylinder,  -förmig,  a.  cylindrisk. 
-mutze,  -n,  /.  lamphatt.  -uhr,  -en,  /.  cylin- 
derur. 

cylindrlsch,  a.  cylindrisk. 

Cymbel  se  Zimbel. 

Cyniker,  -s,  -,  m.  cyniker. 

cynisch,  a.  cynisk. 

Cynismlius,  -ms,  -era,  m.  cynism. 

Cyper...  ex.  -gras,  -es,-ert,ra.  bot.  cypergräs.  -Ra- 
ter, -s,  -,  m.  -katze,  -n,  f.  zooi.  cyperkatt. 

Cyprésse,  -n,  f.  cypress,  -n...  ex.  ~ärtlg,  a. 
cypressartad.  'x/holz,  -es,  O,  ra.  cypressträ. 

cypressen,  a.  af  cypressträ,  cypress-. 

Cyprler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  cyprer,  invå- 
nare på  ön  Cypern. 

cyprisch,  a.  cypersk. 

Czako  se  Tschako. 

Czar  se  Zar. 

Czeclie  m.  m.  se  Tscheche  m.  m. 


D,   -['s],   -['s],  ra.  gram.  d. 

da,  I.  adv.  1.  rum.  a)  där.  Hier  und  ~  ei.  ~ 
und  dort:  här  och  där.  Der  Mann  ~  man- 
nen där  el.  den  där  mannen.  Du  ~.'  du  där 
(borta) I  hör  hit!  i  sht  vi^  wer  ~.^  verda? 
hvem  där?  iron.  ~  kam  ich  schön  an :  åår 
råkade  jag  illa  ut.  Von  ~  «5  ei.  an:  där- 
ifrån. ~  hast  du  es:  där  har  du  det  (dina  gär- 
ningars lön  el.  hvad  jag  förespått),  iron.  håll  till  gO- 

do!  Siehe  ~.'  se  där!  b)  här,  närvarande, 
tillstädes.  Ich  bin  ~  jag  är  här.  ~  bin  ich: 
här  är  jag,  här  har  ni  mig.  Sie  ~.^  ni  här? 
~  seira:  vara  tillstädes,  vara  närvararande, 
jfr  dasein.  Wenn  ich  Um  jetzt  so  ~  hätte:  cm 
jag  nu  hade  tag  i  honom,  c)  %  relativt:  der 
Ort,  da  ...  stallet,  hvarest  ...  2.  tid.  då. 
Von  ~  ah  ei.  an:  från  den  tiden.  Als  er  das 
hörte,  ~  sagte  er:  när  han  hörde  det,  så 
sade  han.  3.  omständigheter.  Was  soll  ich  ~ 
machen?  hvad  skall  jag  då  (ander  sädana  ror- 
hMianden) göra.  ~  irren  Sie  sich:  däruti  miss- 
tar ni  er.  »^  siehst  du!  där  ser  du!  '^  wird 
man  sich  besinnen  müssen:  här  måste  man 
tänka  sig  för.  ~  braucht's  Mut:  därtill  for- 
dras mod.  II.  konj.  1.  tid,  ofta  med  kausal  bibe- 
tydelse, då,  när,  just  som.  ~  alles  beendigt 
war,  ging  ich :  då  (och  emedan)  allt  var  slut, 
gick  jag.  2.  orsak,  då,  enär,  emedan,  då  ju. 
~  dem  so  ist:  då  det  förhåller  sig  så. 

Anm.  Da  i  sms.  med  itr.  verb  betecknar  närvaro.  I 
ems.  med  tr.  verb  samt  med  vokallskt  addljudande  par- 
tiklar förändras  da  till  dar.  I  sms.  med  prep.  och  adv.  är 
da  betonadt,  sä  ofta  det  rum  m.  m.,  som  utmärkes  genom 
da,  skall  framhållas,  jfr  svenska  därifra'n  och  dä'r- 

ifrån  m.  a. 
dabéi,   (afv.  ^ ',  jfr   »reg.   anm.),    adv.  1.  därvid. 


bredvid,  jämte.  Wir  sind  gam  nahe  ~  vi 
äro  helt  nära.  ~  sein:  a)  vara  närvarande, 
b)  vara  med,  deltaga,  c)  hålla  på  med,  t.  ex. 
luollen  Sie  <^  sein:  vill  ni  vara  med?  da 
miisste  ich  auch  ~  sein:  där  skulle  jag  ock- 
så vilja  vara  med;  ich  bin  gerade  ~,  den 
Brief  fertig  zu  schreiben:  jag  håller  just 
på  att  af  sluta  brefvet.  Nahe  '^  sein  zu  ... 
vara  nära  att  ...  Er  bleibt  ~  han  står  fast 
därvid. jEs  bleibt '^som  sagdt  är,  så  blir  det. 
Das  Gute  ~  ist,  dass  . . .  det  goda  därvid 
är,  att  ...  el.  det  är  ändå  väl,  att  . . .  Was 
ist  denn  ~  ?  hvad  är  det  för  ondt  däri  ?  ei. 
hvad  är  det  för  konst?  ~  befinde  ich  mich 
wohl:  jag  mår  väl  däraf.  ~  kommt  nichts 
heraus:  det  gagnar  ej  till  ngt,  därmed  vin- 
nes  ingenting.  Was  sollte  ich  ~  thun:  hvad 
skulle  jag  då  göra?  2.  därtill,  dessutom, 
och   hvad   mer  är,  t.  ex.  er  ist  geumndt  und 

»V;    tugendhaft.    EfterfOlj.    sms.    förekomma   äfv. 

upplösta. 

dabeisitzen,  itr.  h.  sitta  bredvid. 

dabeistehen,  itr.  h.  stå  bredvid. 

Dacapo,  -[s],  -s,  ra.  dakapo. 

Dach,  -[e]s,  -er  f,  n.  dim.  Dächelchen,  i  piur.  afr. 
Dächerchen,  -lein,  tak.  Jmdm  ~  und  Fach 
geben:  gifva  ngn  tak  öfver  hufvudet,  här- 
bärgera ngn.  Ein  Haus  in  /^  und  Fach  er- 
halten: underhålla  ett  hus.  F  biidi.  nun 
regnet's  auf  mein  ~  nu  blir  det  jag,  som 
får  skulden  ci.  nu  gäller  det  mitt  skinn; 
bei  ihm  ist  gleich  Feuer  im  ~e.-  han  råkar 
strax  i  eld  och  låga,  det  är  med  honom 
som  att  tända  eld  i  kinb;  jmdm  avf  dem  ~e 
sein  el.  sitzen:  a)  öfvervaka  ngns  görande 
och  låtande,  b)  sätta  åt  ngn.  -abhang,  -[e]s, 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «i»  sjöier 


^ 


dachen 


156 


daherfaliren 


-e  t,  w-  taksluttning,  -balken,  -s,  -,  m.  tak- 
bjälke, -boden,  -S,  -[t],  m.  vind  (rum  under  ta- 
ket), -decker,  -s,  -,  m.  taktäckare.  -deckerei, 
-en,  f.  taktäckaryrke,  taktäckning,  -fahne, 
-n,f.  vindflöjel,  -fenster,  -s,  -,  n.  takfönster. 
-first,  -[e].<t,  -e,  vi.  -en,  f.  takås,  -förmig, 
a.  takformig.  -gebälk,  -[e].«,  O,  n.  S  takres- 
ning, takrüste,  -geschoss.  -es,  •e,n.  vindsvå- 
ning, -gesims,  -es,  -e,  ?i.  O  taksims,  taklist. 
-gesparr,  -gesperr  =  -gebälk.  -kammer,  -n,  f. 
vindskammare,  vindskupa,  -kehle,  -n,  f.  <ä 
vinkel  som  bildas  af  två  sammanstötande 
tak.  -luke,  -n,  f.  lucka  på  tak,  vindsglugg. 
-nase,  -n,  f.  takfönster  med  gafveiuk.  -papps, 
-n,  f.  takpapp,  -pfanne,  -m,  f.  takpanna. 
-reiter,  -s,  -,  vi.  torn  hviiande  på  ett  tak.  -rin- 
na, -«,/.  takränna,  -röhre,  -n,  f.  takränna, 
stupränna,  -schiefer,  -.s,  -,  m.  takskiffer. 
-schindel,  -n,  f.  -spän,  -[e].«,  -e  t,  »»•  ^  tak- 
spån.  -sparren,  -s,  -,  m.  taksparre.  -stein, 
-[e]s,  -e,  m.  taktegel.  -Stroh,  -[e].«.  O,  n.  tak- 
halm, -stube  =  -kammer.  -stuhl,  -\_e']s,  -e  t,  m. 
takstol,  -traufe,  -n,  f.  1.  takdropp.  2.  tak- 
ränna, -wohnung,  -en,f.  vindsvåning,  -ziegel, 
-s,  -,  m.  taktegel. 

dach  en,  -te,  ge-t,  I.  tr.  täcka,  förse  med  tak. 
II.  Sich  ~  slutta. 

Dachs,  -es,  -e  [f],  m.  dim.  Däckschen,  -lein, 
1.  gräfling,  gräfsvin.  F  er  schläft  wie  ein  ~ 
han  sofver  som  en  stock  ei.  han  är  en  rik- 
tig sjusofvare.  2.  taxhund.  -bau,  -[e]s,  -e, 
m.  gräflingsbo,  gräflingsgryt.  -beinig,  a.  tax- 
bent.  -eisen,  -s,  -,  n.  jäg.  gräfiingssax.  -falle, 
-n,f.  gräflingsfälla.  -fang,  -[e]s,  O,  m.  gräf- 
lingsfångst.  -fänger,  -finder,  -s,  -,  m.  jag.  = 
•hund.  -graben,  -s,  O,  n.  utgräfning  af  gräf- 
lingsbo. -hund,  -[e]s,  -e,  -kriecher,  -s,  -,  m. 
taxhund.  -röhre,  -n,  f.  jag.  gång  in  till  ett 
gräflingsbo.  -weibchen,  -.^,  -,  n.  gräfiings- 
hona. 

Dächsel,  -s,  -,  vi.  1.  jag.  taxhund.  2.  O  däxel, 
bandyxa. 

dächselün,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  jaga  gräf- 
lingar. 

dachshaft,  a.  gräflingsartad. 

Dachsin,  Dächsin,  -nen,/,  gräflingsbona. 

Dacht  se  Docht. 

Dachtel,  -n,  f.  P  örfil. 

dachte!  n,  -te,  ge-t,  tr.  örfila. 

Dachung,  -en,  j.  1.  taktäckning.  2.  tak.  3. 
phittning. 

dadrån  se  daran,  dadråussen  se  draussen,  da- 
dréin  se  darein,  dadrinnen  se  darinnen,  dadrö- 
ben  se  droben,  dadrijben  se  drüben,  dadrüber 
se  darüber. 

dadurch  (arv.''"),  adv.  därigenom.  ~  dass:  där- 
igenom att. 

daférn,  konj.  såvida,  därest. 

dafür  (&tv.  '■),  adv.  1.  därför,  för  det.  ~  dass: 
därför  att,  emedan,  r^  bekommen  Sie  es 
nicht:  för  det  (priset)  får  ni  det  icke.    Ist 


dies  mein  Dank  'v.'  är  det  den  tack  jag 
fär?  Ist  er  reich?  Ick  halte  ihn  »v/  är  hau 
rik?  jag  anser  honom  vara  det.  Ich  bürge 
Ihnen  ~  jag  ansvarar  därför.  Ich  werde 
~  sorgen:  jag  skall  draga  försorg  där- 
om. ~  sorgen,  dass  ...  sörja  för,  att  ...  ~ 
giebt  es  kein  Mittel:  däremot  fins  intet  me- 
del. 2.  i  stället,  i  dess  ställe,  t.  ex.  das 
Mädchen  ist  hässlich  aber  «n*  reich.  3.  ~ 
kalten,  dass  ...  hålla  före,  anse  att  ...  4. 
~  können:  rå  för.  Ich  kann  nichts  ~  jag 
rår  ej  för  det.  5.  ~  sein:  vara  för.  <x/  und 
dagegen  sprechen:  tala  för  och  emot. 

Dafürhalten,  -s.  O,  n.  förmenande,  åsigt,  tanke. 
Meines  '\'S  ei.  nach  meinem  '\j  enligt  mitt 
förmenande. 

dagegen  (afv. '"),  I.  adv.  däremot.  Die  Gründe 
~  skälen  mot,  motskälen.  Ich  habe  nichts 
~  jag  har  ingenting  däremot,  intet  att  in- 
vända. 'V/  sein:  vara  emot.  »^  hilft  nichts: 
för  det  fins  ingen  bot.  ~  halten:  hålla 
emot,  jämföra.  II.  konj.  däremot,  men,  t. 
ex.  ich  suche  dir  zu  nützen,  du  ~  suchst  mir 
zu  schaden. 

Dagg,  -s,  -s,  n.  Dagge,  -n,  f.  i  dagg. 

Daguerr[e]otyp,  -[e].^,  -e,  n.  dagerrotyp. 

Daguerr[e]otypie,  0,/.  dagerrotypi. 

daguerr[e]otypierI!en,  -te,  -t,  tr.  dagerrotypera. 

dahéim,  I.  adv.  hemma.  Wie  ~  sein:  känna 
sig  hemmastadd.  In  einer  Wissenschaft  ~ 
sein:  vara  hemmastadd  i  en  vetenskap. 
Ordspr.  ~  ist's  am  besten :  hemma  är  bäst. 
II.  -s,  O,  n.  1.  hem.  2.  utei  pi  en  tidskrift:  Da- 
heim. 

daher  (arv. "'.,  I.  adv.  1.  mm.  a)  därifrån  (&t  den 
talande  till),  hitåt.  «v/  kann  er  nickt  kommen : 
därifrån,  från  det  hållet  kan  han  ej  kom- 
ma, b)  t  relativt,  hvarifrån.  2.  anledning,  där- 
ifrån, däraf.  ~  kommt  ei.  stammt  die  ganze 
Verwirrung:  därifrån  härleder  sig,  därpå 
beror  hela  villervallan.  ~  kann  man  sich 
denken,  dass  er  ...  därutaf  framgår  ei.  det 
ger  en  anledning  att  tro,  att  han  ...  Ich 
kenne  ihn  ~,  iveil  ich  ihn  auf  dem  Balle  ge- 
sehen habe:  jag  känner  honom  ei.  vår  be- 
kantskap härleder  sig  från  balen.  II.  konj. 
därför,  af  det  skälet,  af  den  anledningen, 
t.  ex.  ~  war  er  vorsichtig  geworden. 

Anm.  Daher  i  sms.  med  verb  betecknar  riktning  kl 
den  talande  el.  i  allmh.  riktning  franiit,  el.  ock  tjäo.ir 
det  endast  att  förstarka  verbet. 

däheråb  i&tv. '"),  adv.  däruppifrån,  hit  ned. 
däheråuf  (arv.  ""),  adv.  därnedifrån,  hit  npp. 
däheråus  (arv.  """),  adv.  därinifrån,  hit  ut. 
dahérblinken,  itr.  k.  lysa  (fram),  glänsa  (fram) 

ur^fjärran. 

dahérbrausen,  itr.  s.  brusa  fram,  storma  fram. 
dahérbringen,  tr.  bringa  hit,  bära  fram. 
däheréln  (aiv.  ""),  adv.  därutifrån,  hit  In. 
dahérfahren,  itr.s.&u.dahergefakren  kommen: 
komma  farande,  åkande,  komma  med  fart. 


aljud.    tr.  transilii 


transitivt  verb.   n.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


daherfliegen 


157 


Damascener 


daherfliegen,    itr.  s.  komma  flygande,  fljga 

fram.  hität. 

dahergehen,  itr.  s.  komma  gående. 

daherkommen,  itr.  s.  komma  hitåt,  därifrån. 

daherlaufen,  itr.s.  komma  springande,  springa 
hitåt. 

dahérschleichen,  itr.  s.  komma  smygande, 
smyga  sig  hitåt. 

dahérsprengen,  itr.  s.  komma  i  sträck,  sprän- 
ga, galoppera  hitåt,  fram. 

dahérstolzieren,  itr.  s.  komma  med  stolt, 
morsk  hållning,  stoltsera,  brösta  sig. 

dahértreten,  itr.  s.  träda  fram,  hitåt. 

dahértrippeln,  itr.s.  trippa  hitåt, fram, komma 
trippande. 

däherliber  (arv.  ----),  adv.  hitöfver,  därifrån. 

däherum  (arr.  -  -  -),  adv.  däromkring. 

dahérwanken,  itr.  s.  komma  vacklande,  vackla 
fram. 

dahérziehen,  itr.  s.  draga,  tåga  hitåt,  fram. 

dahier,  adv.  här,  härstädes. 

dahin  (arr.  -  -),  adv.  1.  dit,  biui.  därhän.  Das 
gehört  nicht  ~  det  hör  ej  dit.  Es  ~  bringen, 
dass  . .  .  bringa  det  därhän,  att  . .  .  Sich  ~ 
äussern:  yttra  sig  därhän.  ~  ist  es  gekom- 
men: därhän  har  det  kommit.  Meine  Mei- 
nung geht  ~  min  mening  är.  Ordspr.  bis  ~ 
läuft  noch  viel  Wasser  den  Rhein  hinunter: 
dessförinnan  kan  mycket  ske.  Man  hat 
sich  ~  vereinigt:  man  har  öfverenskommit 
cm.  Es  steht  ~  det  är  ovisst.  2.  ~  sein: 
vara  borta,  slut,  förbi,  försvunnen,  ~  haben: 
hafva  fått,  t.  ex.  seine  Jugend  ist  f^,  meine 
Ruhe  ist  ~,  er  hat  seinen  Lohn  ~.  -gäbe,  0, 
f.  ~  an  etw.:  hängif vande  åt  ngt,  uppoff- 
ring för  ngt. 

Anm.  Dahin  i  sms.  med  verb  betecknar  riktning 
fr&n  den  talande  el.  riktning  i  allmh.,  mål,  aftagandp, 
försvinnande. 

dähinåb  (&fv.  -  -  -),  adv.  ditned. 
dahinarbeiten,  itr.  h.  arbeta  därhän. 
dahinauf  (afv.  -  -  -),  adv.  ditupp. 
dahinaus  (arv.  ■=  -  -),  adv.  ditut,  åt  det  hållet. 
dahinbrausen,  itr.  s.  brusa,  störta  dit  bort. 
dahinbringen,  tr.  bringa  dit,  därhän. 
dahineilen,   itr.  s.   skynda  dit,  bort,  hastigt 

försvinna. 
dahinein  (arv.  -  -  -),  adv.  ditin. 
dahinfahren,  itr.  s.  1.  fara,  åka,  resa  dit.    2. 

fara  hädan,  aflida. 
dahinfliegen,  itr.  s.  1.  flyga  dit.  2.  flyga  bort, 

flyga  sin  kos. 
dahinfliessen,  itr.  s.  flyta  dit,  bort. 
dahingehen,  tr.  hängifva,  uppoffra. 
dahingegen  (arv.  ----),  adv.  däremot. 
dahingehen,  itr.  s.  1.  gå  dit.    2.  gå  bort,  gå 

hädan,  aflida. 
dahingehören,  itr.  h.  höra  dit. 
dahinkommen,  itr.  s.  komma  dit,  därhän. 
dahinlaufen,  itr.  s.  1.  springa,  om  vätskor:  flyta 

dit.  2.  springa,  flyta  sin  kos. 


dahinleben,  itr.  k.  Gemütlich  ~  p&  ett  ange- 
nämt, behagligt  aätt  framlefva  sitt  lif  utan  oro. 

dahinraffen,  tr.  bortrycka. 

dahinreissen,  tr.  rifva,  rycka  bort. 

dahinscheiden,  itr.  s.  skiljas  hädan,  gå  bort, 
dö.   Nach  seinem  <%/  efter  hans  död. 

dahinschmachten,  itr.  h.  försmäkta. 

dahinsiechen,  itr.  h.  aftyna,  täras  af  sjukdom. 

dahinstellen,  tr.  1.  ställa  dit.  2.  Etw.  dahin- 
gestellt sein  lassen:  lemna  ngt  därhän, 
lemna  ngt  oafgjordt,  låta  ngt  vara  osagdt. 

dahinsterben,  itr.  s.  dö  bort. 

dahinstreben,  itr.  h.  sträfva  därhän. 

dahinstürmen,  itr.  s.  storma  bort,  fram. 

dahinstlirzen,  itr.  s.  störta,  rusa  bort,  fram. 

dahinten,  adv.  (där)  bakom,  där  borta,  där  bak, 
tillbaka,  efter. 

dahinter  (arv.  -  -  -),  adv.  där  bakom.  Biidi.  ich 
weiss,  was  ~  ist:  jag  vet,  hvad  som  döljer 
sig  bakom  ei.  hvad  man  har  att  tro  därom. 
Es  kann  etw.  ~  sein:  a)  det  kan  ligga  ngt 
bakom,  b)  det  kan  vara  ngt  bevändt  där- 
med. ~  kommen:  komma  underfund  där- 
med. Sich  ~  machen :  gripa  verket  an.  Es 
ist  el.  steckt  etw.  ~  det  ligger  ngt  bakom. 

dahinüber  Carv.  ----),  adv.  ditöfver. 

dahinunter  (afv.  ----),  adv.  ditned. 

dahinwärts,  adv.  ditåt. 

dahinwelken,  itr.  s.  vissna  bort. 

dahinwirken,  itr.  h.  verka  därhän. 

dahinzielen,  dahinzwecken,  itr.  h.  syfta  dit, 
därhän. 

dahlllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  prata,  skämta, 
smeka,  leka. 

Dak,  -[e]s,  -e,  m.  i  dimma,  tjocka. 

dakllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i  opers.  vara  ei.  blifva 
tjocka,  tjockna. 

Daktylus,  -,  Daktylen,  m.  daktyl. 

Dalekårlien,  -s,  -,  n.  npr.  Dalarne. 

Dalekåriier,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  dalkarl,  dal- 
kulla. 

dalekårllsch,  a.  dalsk,  dal-. 

Dam,  -[e]s,  -e,  m.  åim.Dämlein,  dofhjort.  -bock, 
-[e]s,  -e  t,  m.  dofhjort.  -geiss,  -en,  f.  dof- 
hind.  -kalb,  -[e]s,  -er  f,  n.  dofhjortskalf. 
-schaufler,  -s,  -,  m.  jäg.  dofhjort.  -schmäl- 
t[hjier,  -[e]s,  -e,  n.  jng.  ung  dofhind.  -t[h]ier, 
-[e]s,  -€,  «.  jäg.  dofhind.  -wild,  -[e]s,  O,  n.  1. 
dofhjortar.  2.  dof hjortsstek.  -wildbret[t], 
-[e]s.  O,  n.  dofhjortsstek. 

damalig,  a.  dåvarande.  Sein  ~es  Versprechen : 
det  löfte,  han  då  gaf. 

damals,  adv.  då,  då  för  tiden.  Gleich  ~  då 
strax,  redan  då. 

I.  Damascéner,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,/,  invå- 
nare 1  Damaskus.  2.  damascenerklinga. 
-arbeit,  -en,  f.  damasceringsarbete,  dama- 
sceradt  arbete,  -klinge,  -n,  f.  damascener- 
klinga. -rohr,  -\_e'\s,  -e,  n.  damascerad  ge- 
värspipa, -sabel,  -s,  -,  m.  damascenersabel. 
-stahl,  -[e]s,  O,  m.  damasceradt  stål. 


*  akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    «i-  ^öiorm.   ^  militarisk  term. 


datnascener 


158 


Dampf 


2.  damascener,  damascenisch,  a.  damaskisk. 

Damascier...  ex.  -kunsl,  0,  /.  damascerings- 
konst. 

damascferl'en,  -te,  -t,  tr.  damascera.  Damascie- 
rung,  /'. 

Damascierer,  -s,  -,  w.  damascerare. 

Damast  (sort  a  i  bi.in  stafv.,  &fT.  -  -),  -[e]s,  -e,  m. 
damast,  -arbeit,  -en,f.  damastväfnad.  -ärt, 
•en,  f.  art  damast,  damastart,  -artig,  a.  da- 
mastartad,  lik  damast,  -flor,  -[e]s,  -e,  to.  da- 
mastflor, -leinwand,  O,  f.  linnedamast,  da- 
mastdräll.  -möbel,  -.-■,  -,  n.  möbel  klädd  med 
damast,  -stuhl,  -[e]s,  -ef,  w.  damastväfstol. 
-weber,  -s,  -,  m.  dam astväf vare.  -Weberei, 
•en,  f.  1.  damastväfning.  2.  damastfabiik. 
-Wirker  =  -weber.  -Wirkerei  =  -weher ei. 

damasten  (korta,  aiv. ---),  a.  af  damast,  damast-. 

Dam!le,  -en,f.  dim.  Dämchen,  -lein,  dam  («fv.  i 
kort-  och  damspel),  fruntimmer.  Die  vornehme 
~  spielen:  spela  dam.  Spei:  ~  spielen:  spela 
dam.  -brett,  -[e~\s,  -er,  n.  bräde  tia  damspel. 
-spiel,  -[ej.s-,  -e,  ?;.  damspel.  -en...  ex  ~brett 
•e  -brett.  ~coupé,  •s,  -s,  n.  damkupé.  «v^hand- 
SChuh,  -[ejs,  -e,  vi.  frnntimmershandske. 
~hut,  -[e].«, -et,m.  fruntimmershatt,  ^kleid, 
•[e]s,  -er,  n.  klädning,  fnmtimmersdrägt, 
frnutimmerskläder.  ~mässig,  a.  frnntim- 
mersaktig.  ~schneider,  -.^,  -,  m.  dam?kräd- 
dare.  'v.spiel  =  -spiel.  ~stein,  -[e]s,  -e,  m. 
dambricka.  ~stiefel,  -s,  -,  w.  käng.  frun- 
timmersstöfvel.  ~täschchen,  -s,  -,  n.  sypåse, 
arbetsväska.  ~welt,  O,/,  fruntimmersvei-ld. 

Dämel,  -.«,  -,  Dämelack,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  Dämeler, 
-s,  -,  Dämelsack,  -[<?]><,  -e  ei.  -s,  m.  F  och  P 
dnmbufvud,  nöt.  Er  ist  wie  mit  dem.  Dämel- 
sack geschlagen:  han  är  dum  som  en  åsna. 

Dämelei,  -en,  f.  F  dumhet. 

dämeÜln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  vara  dum,  bära  sig 
dumt  åt,  prata  dumt.  i 

dämisch,  a.  F  inskränkt,  nötaktig. 

damit,   I.  (arv.  -  -)  adv.   därmed.    Lassen   Sie 
mich  ~  in  Ruhe  ei.  P  »v,  können  Sie  m,ir  ge-  j 
stöhlen  bleiben:  låt  mig  vara  i  fred  ei.  jag  i 
bryr   mig   ej    om   det  där.    Ich  bin  ~  ein- 
verstanden: jag  går  in  därpå.     Wie  steht  ei.  I 
ist  es  ~.»  hur  är  det?  hur  förhåller  det  sig?  i 
£s  ist  aus  ~  det  är  slut.    ~  hat  es  nichts  \ 
zu  bedeuten:  det  har  ingenting  att  betyda. 
~  ist  mir  nicht  gedient:  det  hjälper  mig  ej. 
~  geht's  nicht:  så  går  det  ej.    ^  ist  alles 
gesagt:  det  är  allt.  Was  wollen  Sie  ~  sagen: 
hvad   menar  ni   därmed?    Ich  ßng  ~  an, 
ihm  zu  sagen:  jag  började  med  att  säga 
honom.  ^  umgehen  zu  . . .  umgås  med  tan- 
ken att .  . .    n.  konj.  på   det  att,  för  att. 
~   ich   es  kurz  mache:   för  att  fatta  mig 
kort,  göra  processen  kort. 

dämlich  =  dämisch. 

Dämlichkeit,  -en, f.  dumhet. 

Damm,  -[e]s,  -e  f,  m.  dam,  fördämning,  vall, 
bank,   kaj ;   stenlagd   väg  ei.  gata.    F  jmdn 


auf  den  ~  bringen:  hjälpa  ngn  att  komma 
sig  upp,  att  komma  i  ropet.  Wieder  auf 
den  fsi  kommen :  a)  åter  komma  upp  sig, 
komma  i  ropet,  b)  åter  komma  på  benen, 
blifva  frisk  igen.  -arbeit,  -en,  f.  arbete  på 
dammar,  vallar,  -artig,  a.  vallartad.  -bau, 
-[e]s,  -ten,  m.  dambyggnad,  -bruch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  genombrott  af  en  fördämning,  en  vall. 
-erde.  O,/,  matjord,  mylla,  -geld,  -[ejs,  -er, 
n.  kajpengar,  -schüttung,  -en,  f.  en  dams 
uppkastande,  -setzer,  -s,  -,  m.  gatläggare. 
-Strasse,  -«,  /.  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  upphöjd 
väg,  stenlagd  väg  ei.  gata. 

Dämm...  ex.  -arbeiten,  _/".  phir.  fördämningsar- 
beten. "• 

dämmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  förse  med,  skydda 
genom  en  dam,  dämma  för.  2.  dämma  mot, 
dämma  af,  hämma,  tillbakahålla.  3.  gat- 
lägga,  stenlägga.  II.  itr.  k.  ~  und  schläm- 
men:  lefva  i  sus  och  dus.  Dämmung, y. 

1.  Dämmer,  -s,  -,  m.  1.  daml:)yggare.  2.  sten- 
läggare.  3.  ~  u7id  Schlemmer:  slösare,  ut- 
sväfvande  person,  fråssare. 

2.  Dämmer,  -s.  O,  m.  half  dager,  gryning,  skym- 
ning, -grau,  a.  skum,  matt  grå,  gråaktig. 
-licht,  -[e]s.  O,  n.  -schein,  -[e]s.  O,  m.  half- 
dager,  gryning,  skymning,  -stunde,  -n,  f. 
skymningsstund,  -zeit,  -en,  f.  skymning(8- 
tid),  gTyning(stid). 

dämmerhaft,  dämmerig,  a.  skum,  skymmande, 
skymnings-;  bUdi.  obestämd,  sväfvande, 
drömmande. 

dämmerlln,  -te, ge-t, l.itr.  h.  1.  dagas,  gry,  skym- 
ma. Opera,  fis  dämmert:  a)  dagen  gryr,  b)  det 
börjar  skymma.  Biidi.  es  dämmert  mir  in  der 
Seele:  det  börjar  ljusna  för  mig.  ~(i;  oviss, 
sväfvande.  2.  halfsofva,  gå  i  dvala,  (gå  och) 
drömma.  II.  tr.  skymma,  t.  ex.  Thränen 
dämmerten  den  Blick.  III.  Sich  ~  förlora 
Big  i  fjärran. 

Dämmerung,  -en,  f.  gryning,  skymning,  -s... 
=  Dämmer... 

dämmrig  se  dämmerig. 

Damnifikänt,  -en,  -en,  m.  jar.  person  som  ska- 
dar, förorättar;  åverkare,  förbrytare. 

Damnifikåt,  -en,  -en,  m.  jnr.  den  förorättade, 
den  som  lidit  skada. 

damnifizierilen,  -te,  -t,  tr.  förorätta,  skada. 

Dämon,  -s,  Dämonen,  m.  demon.  -en...  (-  -  -) 
Ex.  ~glaube[n],  -ns.  O,  m.  tro  på  demoner. 

dämonisch,  a.  demoni.-k. 

Dampf,  •\_e]s,  -e  t,  m.  1.  ånga;  imma,  dunst, 
kvalm.  Biuu.  es  geht  mit  ~  det  går  undan, 
går  med  fart.  Éans  ~  a)  dumhufvud,  in- 
skränkt person  som  gor  «ig  vigtig,  b)  lättsinnig 
person;  er  ist  ein  Hans  «n^  in  allen  Gassen: 
han  blandar  sig  i  allt,  lägger  sin  näsa  i  allt. 
2.  F  einen  r^  haben:  vara  på  kulan.  Blauer 
~  blå  dunst.  3.  tungt  bröst,  andnöd.  BUdi. 
jmdm  den  ~  anthun:  reta  gallfeber  på  ngn. 
-bad,  -[e]s,  -er  t,  n.  ångbad,  svettbad.  -boot. 


O   saknar  plur.   "f  har  omljad.    tr. 


itr.  intranaiÜTt  verb.    h.  har  hälen,   S.  har  tån  till  hjklprerb. 


Dämpf.. 


159 


Dank 


■[e]s,  -e  [t],  «.  ångbåt,  -brot,  -[e]s,  -c,  n. 
blöd  bakatlt  med    ånga.    -dicht,  a.  ångtät 

(i&  t&t  att  ej  &ngan  kan  gl  igenom).      -eSSe,  -»,  j'.   = 

-Schornstein,  -flotte,  -n,  /.  ångbåtsflotta. 
-förmig,  a.  i  ångform,  gasformig,  -getriebe, 
-.1,  -,  re.  verk  som  drifves  med  ånga.    -hahn, 

•[e]s.    -e    t,    m.    ©    ångkran  (kran  p&  ingmaskin). 

■Iieizung,  O,  J".  uppvärmning  medels  ånga. 
-horn,  -[e]s,  -er  f,  ra.  Ijussläckare.  -kessel, 
-s,  -,  m.  ångpanna,  -klappe,  -n,  f.  (säker- 
het8)ventil.  -kraft,  -e  f,  /•  ångkraft,  -loch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  draghål.  -maschine,  -re,  /. 
ångmaskin,  -mlihle,  -n,  f.  ångkvarn.  -opfer, 
-s,  -,  n.  brännoffer,  -pumpe,  -n,/.  ångpnmp. 
•schiff,  -[e].?,  -e,  n.  ångbåt.  -Schiffahrt,  -en,  f. 
sjöfart  med  ångbåtar,  ångbåtsfart.  -schiff- 
fahrtsverbindung,  -en,f.  ångbåtsförbindelse. 
-Schornstein,  -[e].«,  -e,  m.  skorsten  på  ång- 
maskin, -stürze,  -n,f.  kolsläckare.  -ventil, 
-[e]s,  -e,  n.  0  ångventil.  -wagen,  -s,  -[f],  m. 
1.  lokomotiv.  2.  järnvägsvagn,  -weg,  -[e}s, 
-e,  m.  0  ångledning. 

Dämpf...  Ex.  -fleisch,  -es,  O,  re.  kokk.  ett  siags  stnf- 
vadt  kött.  -mittel,  -s,  -,  n.  dämpande  medel. 
•topf,  -[e].?,  -e  t,  m.  Ijx^ssläckare. 

dämpfbär,  a.  som  kan  dämpas. 

dampfllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  a)  s.  1.  uppstiga  i 
form  af  ånga,  bortdunsta,  ryka,  t.  ex.  Nebel 
dampft  atis  den  Thålern:  dimma  uppstiger 
ur  dalarne.  2.  a)  gå,  ila  medeia  ångkraft,  b) 
fara  pi  ingbåt  ei.  järnväg,  t.  ex.  der  Zug  dampft 
über  die  Brüche:  tåget  ilar,  brusar  fram  öf- 
ver  bron;  nach  einer  Stunde  dampfte  er  (= 
der  Reisende  ei.  der  Dampfer  e\.  der  Zug) 
weiter:  efter  en  timme  fortsatte  han  (den  re- 
sande) el.  den  (ångb&ten)  el.  det  (taget)  sin  färd. 
b)  h.  3.  ånga,  ryka,  t.  ex.  der  Braten,  die 
Erde,  die  Pfeife  dampft.  Die  Pferde  ~  det 
ryker  af  hästarne.  bimi.  jmdm  einheizen, 
dass  er  dampft:  göra  det  hett  för  ngn.  4. 
röka,  bolma.  II.  tr.  1.  utströmma,  t.  ex.  die 
Erde  dampft  erquickenden  Geruch.  2.  bol- 
mande röka,  t.  ex.  eine  Pfeife,  eine  Cigarre; 
utblåsa,  t.  ex.  Tahakswolken:  moln  af  tobaks- 
rök. 

dampfllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  dämpa,  minska, 
kufva,  t.  ex.  einen  hellen  Ton,  eine  Geige, 
die  Stimme,  das  Licht,  Feuer,  einen  Auf- 
stand, Leidenschaften ;  mildra,  lindra,  t.  ex. 
das  Leid,  den  Schmerz.  Mit  gedämpfter 
Stimme:  med  dämpad,  låg  röst.  MM.  Farben 
~  fördrifva  färger.  2.  utsätta  för  inverkan 
af  ånga  ci.  imma,  t.  ex.  Holz,  Zeuge;  koks. 
koka  i  tillslutet  kärl,  stufva.  3.  förorsaka 
svårighet  att  andas,  andtäppa,  t.  ex.  ^rfes 
Futter.  Dämpfung,/. 

Dampfer,  -s,  -,  m.  ångare,  ångbåt.  -linie,  •n,f. 
ångbåtslinie. 

Dämpfer,  -s,  -,  m.  1.  ngn  som  dämpar,  min- 
skar m.  m.  se  dämpfen,  t.  ex.  ein  ~  des  Lichtes : 
en  ljusets  fiende,  ein  ~  der  guten  I^aune: 


en  glädjestörare.  Einen  »x  aufsetzen;  däm- 
pa. 2.  Ijussläckare;  kolsläckare.  3.  mu». 
dämmare,  sordin. 

dampficht,  dampfig,  a.  uppfyld  af  ånga,  af  rök. 

dämpfig,  a.  lidande  af  ei.  förorsakande  and- 
täppa. 

Dämpfigkeit,  O,/,  svårighet  att  andas,  and- 
nöd, andtäppa. 

danach  (»fr.  -  -),  adv.  1.  tia,  mm.  sedan,  därefter, 
sedermera,  efteråt.  2.  syfte,  därefter,  t.  ex. 
ich  strebe,  trachte  ~,  dass  ,  .  .  jag  efter- 
sträfvar  att .  .  .,  das  Verlangen  ~  begäret 
därefter.  Lch  frage  nichts  ~  jag  frågar 
icke  efter  det,  bryr  mig  ej  om  det.  3.  sätt. 
därefter,  i  enlighet  därmed,  t.  ex.  die  Ware 
ist  billig,  aber  sie  ist  ~;  er  hat  schlecht  ge- 
handelt, es  geht  ihm  aber  auch  ~.  Ich  kann 
nicht  viel  ausgeben,  die  Zeiten  sind  nicht  'x 
tiderna  äro  för  dåliga,  för  att  jag  skulle 
hafva  råd  att  gifva  ut  mycket.  Er  hat  es 
"u  gemacht,  dass . .  .  han  har  gjort,  stält  så 
till,  att . . .  iron.  er  sieht  ~  aus:  han  ser  just 
så  ut.  Alles  lässt  sich  ~  an,  als  ob  .  .  .  allt 
ser  ut,  som  om  .  . .  Ordspr.  ~  die  Arbeit,  »n* 
der  Lohn:  sådant  arbetet  är,  sådan  blir 
lönen. 

Dandjly,  -y{s'],  -ys  ei.  -ies,  m.  sprätt,  dandy. 

Däne,  -«,  -re,  m.  dansk.  -n...  ex.  ~heer,  -[e]s, 
-e,  re.  dansk  här.  ~ross,  -es,  -e,  n.  dansk 
(strids)häst. 

daneben,  adv.  1.  därjämte,  bredvid,  bimi.  ~ 
gehen:  gå  miste,  misstaga  sig.  3.  därjämte, 
dessutom. 

Dänemark,  -s,  O,  n.  npr.  Danmark. 

danieden,  adv.  poet.  därnere,  bibi.  härnere. 

danieder,  adv.  ditned;  ned,  till  marken.  ~ 
beugen:  nedböja,  nedslå.  ~  drücken:  ned- 
trycka, undertrycka,  'n/  fallen:  falla  ned, 
omkull.  ~  kämpfen:  bekämpa,  öfverväl- 
diga.  ~  liegen:  a)  duka  under,  b)  ligga 
sjuk,  c)  ligga  nere.  »n»  schlagen :  slå  ned, 
nedslå. 

Dänin,  -nen,  f.  dansk  kvinna,  danska. 

dänisch,  I.  a.  dansk.  II.  re.  danska;  jfr  deutsch. 

Dank,  I.  m.  a)  -[e]s,  O,  1.  tack.  Meinen  ~  ei. 
haben  Sie  ~.'  tack!  tackar  så  mycket!  Ich 
sage  Ihnen  meinen  besten  «x/  jag  tackar  er, 
mottag  min  tack.  Gott  sei  f^!  gudskelofl 
Ist  das  der  »x^  für  meine  Mühe?  är  det  tac- 
ken, lönen  för  min  möda?  Schlechten  ei.  F 
des  Teufels  '\j  mit  etw.  verdienen  ei.  davon 
bekommen:  få  dålig  tack,  blifva  illa  lönad 
för  ngt.  2.  tacksamhet.  Jmdm  ~  zollen: 
visa  sig  tacksam  mot  ngn,  betyga  ngn  sin 
tacksamhet.  Jmdm  für  etw.  ~  wissen:  vara 
ngn  tacksam  för  ngt.  3.  i  nSgra  talesätt:  tanke, 
önskan,  vilja,  t.  ex.  gegen,  iciderjmds  ~  mot 
ngns  vilja,  afsigt,  jmdm  etw.  zu  ~  machen : 
göra  ngn  ngt  i  lag,  wider  des  Henkers  ~ 
utan  att  ngn  människa  tänkt  därpå,  zu  ~ 
erhalten:  kvitteras  tacksamt,  b)  -[e]s,  -e  t, 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -i"  sjölerm.    >X<  militärisk  term. 


dankbar 


160 


darauf 


4.  pris  i  shl  vid  toruérspcl.    II.  Jivep.  med  dat.  el.  % 

gen.  tack  vare,  t.  e.-c.  ~  Ilirer  Bemühung :  tack 
vare  edert  bemödande,  -adresse,  -n,y'.  tack- 
eägelseskrift.  -altar,  -[e]s,  -e  f»  "»•  tack- 
<offers)altare.  -beflissen,  a.  ifrig  att  visa  sig 
tacksam,  erkänsam.  -beflissenheit,  O, /*.  ifrer 
att  visa  sin  tacksamhet,  erkänsla.  -begier[de], 
O,  f.  begär,  längtan  att  visa  sin  erkänsla. 
-begierig,  a.  som  längtar  att  få  visa  sin 
tacksamliet.  -bezeigung,  -bezeugung,  -en,f. 
tacksamhetsbevis,  tacksamhetsbetygelse. 
-brief,  -[e]s,  -e,  m.  tacksägelsebref.  -erfüllt, 
a.  uppfyld  af  tacksamhet,  -feier,  -«,/.  -fest, 
-[e]s,  -e,  n.  tacksägelsefest,  tacksägelse- 
högtid, -gebet,  -[e]s,  -e,  n.  tacksägelse(bön). 
-gefiihl,  -\e]s,  -e,  n.  känsla  af  tacksamhet. 
-gerührt,  a.  rörd  till  tacksamhet,  -gottes- 
dienst,  -[e]s,  -e,  m.  tacksägelsegudstjänst. 
-lied,  -[c]s,  -er,  n.  lofsång.  -los,  a.  1.  otack- 
sam,   a)  ej  tacksam,    b)  som  ej  bringar  ngn  tack.    2. 

ingen  tack  värd.  -opfer,  -s,  -,  n.  tackoffer. 
-rede,  -n,  f.  tacksägelsetal,  -sage,  -n  = 
•sagung.  -sagen,  itr.  h.  tacka,  bringa  sin 
tacksägelse,  jmdm:  ngn.  -sagung,  -en,  f. 
tacksägelse.  Mit  lauter  ~en  bezahlen:  be- 
löna, löna  med  fagra  ord.  -sagungsschreiben, 
-.<:,  -,  71.  tacksägelseskrift,  tacksägelsebref. 
-vergessen,  a.  glömsk  af  sin  tacksamhets- 
skuld, otacksam,  -es...  Ex.  '^bezeugung  se 
-hezeugung.  ~worte,  n.  plur.  tacksamma 
ord,  tacksägelser. 
dankbar,  a.  tacksam,  a)  uppfvid  af  woksamhet,  b) 

lönande,  vinstgifvande. 

Dankbarkeit,  O,/,  tacksamhet, erkänsla.  Jmdm 
seine  ~  bezeigen:  betj'ga  ngn  sin  tacksam- 
het, -s...  Kx.  ~bezeigung,  ~bezeugung,  -en,/. 
tacksamhetsbetygelse. 

dankbärlich,  adv.  tacksamt. 

dankllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  Jmdm  fur  etw. 
~  tacka  ngn  för  ngt.  Danke  schön  ei.  sehr.' 
tackar  så  mycket!  Wünschen  Sie  noch  ettc.  ? 
ich  danke:  Isehagar  ni  litet  mera?  nej,  jag 
tackar,  jfr  bitten  S.  iron.  da  danke  ich:  tackar 
för  min  del,  jag  skall  be  att  få  slippa,  tack 
vackert.  2.  kyrki.  läsa  tacksägelser  för.  3.  be- 
svara en  hälsning.  II.  tr.  1.  tacka  för,  löna, 
vedergälla.  Jmdm  eine  Wohlthat  schlecht  ~ 
illa  löna  ngn  för  en  välgärning.  Danke  dir's 
Gott!  Gud  löne  dig  det!  Das  dank'  ihm  der 
Teufel!  det  är  just  ngt  att  tacka  för.  2. 
Jmdm  etta.  ~  hafva  ngn  att  tacka  för  ngt, 
t.  ex.  icJi  danke  ihm  das  Leben  ei.  ich  habe 
ihm  das  Leben  zu  i^;  ihm  danke  ich,  dass 
ich  so  glücklich  bin. 

dankens...  ex.  -wert[h],  a.  värd  tack,  värd  er- 
kännande. 

dann,  adv.  1.  framtid,  då,  sedan.  Wie  ~.^  und 
~  ?  an  se'n  ?  Selbst  ~,  wenn  (Za.s  vjahr  wäre: 
tili  och  med  cm  det  vore  sant.  Selbst  ~ 
nicht:  icke  ens  då.  Erst  ~  etw.  thun,  wenn . . . 
ej  göra  ngt,  förr  än  . . .    2.'ordningsroijd.  där- 


efter, sedan.  3.  dessutom.  4.  ~  und  wann: 
då  och  då,  allt  emellanåt.  5.  ~  und  ~  vid 
lägligt  tillfälle,  en  gång. 

dannen,  adv.  I.  Von  ~  därifrån,  bort,  t.  ex.  von 
"V/  gehen,  reiten:  gå,  rida  bort.  2.  t  relativt: 
von  ~  dädan,  hvarifrån. 

darän  (afv.  -  -),  nsrkort.  dran,  adv.  1.  därpå,  där- 
vid. BUdi.  ~  wird  er  sich  nicht  stossen :  det 
kommer  han  ej  att  stöta  sig  på,  taga  an- 
stöt vid.  '>.'  erkenne  ich  ihn,  dass  ...  jag 
känner  igen  honom  på  att . .  .  Ein  Hut  und 
ein  Strauss  ~  en  hatt  med  en  bukett  på. 
Ich  habe  nicht  ^  gedacht,  ihn  zu  beleidigen: 
det  var  ej  min  mening  att  såra  honom. 
Drauf  und  dran!  framåt  mot  fienden!  gå  på! 
Wenn  es  drauf  tmd  dran  kommt:  när  det 
gäller.  Alles  was  drum  und  dran  ist  ei. 
hängt:  allt  som  hör  till.  Ein  Haus  und  ein 
Garten  <v-  ett  hus  med  en  trädgård.  2.  ~ 
sein,  etw.  zu  thun:  vara  nära  att  göra  ngt, 
så  när  hafva  gjort  ngt,  t.  ex.  er  war  [raa/te]  ~ 
zu  sterben:  han  var  döden  nära,  han  hade 
så  när  dött.  Es  war  dr  ar  f  und  dran,  dass 
sie  abgereist  wäre:  det  fattades  ej  mycket, 
att  hon  hade  rest.  Jetzt  bin  ich  ~  nu  är 
det  min  tur.  Gut  ~  sein:  befinna  sig  i  goda 
omständigheter;  übel  ~  sein:  vara  illa  där- 
an, vara  i  knipa.  Er  ist  bei  ihr  gtit  ~  han 
är  väl  anskrifven  hos  henne.  iron.  da  bin 
ich  schön  <x/  där  har  jag  just  råkat  väl  ut. 
Man  weiss  nicht,  wie  ei.  wo  man  mit  ihm  ~ 
ist:  man  vet  ej  rätt,  hvar  man  har  honom. 
Wenn  ich  recht  ~  bin:  om  jag  ej  misstager 
mig.  Es  ist  nichts  ~  det  är  ingenting  be- 
vändt  därmed.  Ich  habe  gut  <^  gethan,  dass 
ich  ...  jag  har  gjort  väl  i  att . . .  Er  will 
nicht  gern  ~  han  vill  ej  gärna  taga  itu  där- 
med, -gäbe,  O,  f.  öfverlemnande,  uppoff- 
ring. —  Efterfölj.  sms.  f»rekomma  afv.  upplösta. 

darangeben,  tr.  öfverlemna,  bidraga  med,  upp- 
offra. 

darangehen,  itr.  s.  taga  itu  därmed,  gripa 
verket  an. 

darånhalten,  itr.  h.  stå  fast  därvid. 

darankommen,  itr.  s.  komma  i  tur.  Jetzt  komme 
ich  daran:  nu  är  det  min  tur. 

darånliegen,  itr.h.  opers.  Es  Hegt  mir  viel  daran 
zu  ...  det  är  för  mig  af  mycken  vigt  att . . . 
Es  liegt  mir  nichts  daran:  det  är  mig  lik- 
giltigt.   Was  liegt  ~.«'  hvad  gör  det? 

daranmachen,  sich  ~  =  darangehen. 

daränmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  bekvä- 
ma sig  därtill,  ej  kunna  slippa  undan. 

daransetzen,  tr.  sätta  på  spel,  riskera. 

darauf  (.irv.  -  -),  rerkort.  drauf,  adv.  1.  därp4,. 
~  rechnen,  zählen:  räkna  därpå.  ~  stolz 
sein:  vara  stolt  däröfver.  Ein  Helm  und 
ein  cl.  mit  einem  Federbusch  ~  en  hjälm 
med  en  fjäderbuske  på.  ~  gebe  ich  viel: 
jag  fäster  stor  vigt  därvid.  Es  steht  Todles- 
strafe]  ~  ci.  der  Tod  steht  ~  det  är  vid 


t  har 


ud.    tr.  transitivt,    itr,  Intransitivt  verb.   Ä.  har  haben,   S.  har  »et«  till  hjälpverb. 


darauffalleü 


161 


darstellbaf 


dödsstraff  förbjudet.  Ich  wollte»^ schwören, 
dass  .  . .  jag  kan  svära  att . .  .  Ich  wette  ~ 
dass  . . .  jag  slår  vad,  att ...  2.  dit  upp,  t.  ex. 
nu  Mimen:  kunna  komma  dit  upp;  ~  müssen 
el.  sollen:  vara  tvungen  att  komma  dit  upp. 
3.  tid.  därpå,  därefter,  sedan.  Das  Jahr  ~ 
året  därpå,  följande  år.  Ein  Jahr  ~  efter 
ett  års  förlopp.  4.  ~  hin,  »v/  los,  ~  .■:«:  dit- 
åt, rakt  ditåt.  Der  Wvg  führt  gerade  '^  zu  : 
vägen  går  rakt  på  stället.  ~Zos.'gåpå! 
med  fart,  med  kraft  framåt  1  Wie  Sie  r^^  los  ge- 
hen! så  ni  går  på!  ~  los  arbeiten,  schreiben: 
arbeta,  skrifva  ifrigt.  »n/  roollte  ich  hinaus: 
det  var  dit,  jag  ville  komma.  ~  aus  sein: 
arbeta  därpå,  hafva  det  till  mål,  till  syfte. 
•gäbe,  -«, /.  -geld,  -[e]s,  O,  n.  handpengar. 

—  Efterrdlj.  sms.  förelsomma  äfv.  upplösta. 

daråuffallen,  itr.  s.  falla  på  den  tanken. 

daråufgeben,  ir.  1.  gifva  i  handpengar.  2.  Ich 
gebe  nicht  viel  darauf:  jag  fäster  föga  af- 
seende  därvid  ei.  jag  tror  ej  mycket  därpå. 

daraufgehen,  itr.  s.  1. följa  med,  lemnas  på  kö- 
pet. Er  lässt  viel  <%/  han  sparar  ej  på  slan- 
tarne. 2.  gå  åt,  gå  förlorad,  t.  ex.  es  geht 
viel  Zeit  darauf,  es  sind  viele  Menschen 
tJarauf gegangen. 

daraufhelfen,  itr.  h.  Jmdm  «v/  hjälpa  ngn  att 
komma  på  det,  hjälpa  ngn  på  trafven. 

daraufkommen,  itr.  s.  komma  på  den  tanken. 

daraus  (af?.  -  -),  rorkort.  draus,  adv.  därur.  Es 
folgt  ~  dass  .  .  .  där  af  följer  att  ...  ~  wi7'd 
nichts:  det  blir  ej  ngt  af.  Was  wird  ~  wer- 
den? hvad  skall  det  bli  däraf?  Ich  mache 
mir  nichts  /^  dass  .  .  .  jag  bryr  mig  ej  om 
att.  ..  jag  gör  mig  ej  samvete  af  att.  .  .  Ich 
kann  nicht  ~  klug  werden:  jag  kan  ej  bli 
klok  därpå.  Es  ist  ein  Sprichwort  ~  ge- 
worden: det  har  blifvit  till  ett  ordspråk. 

darbllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  lida  brist,  an  etw.: 
på  ngt.  II.  Sich  reich  ~  lefva  indraget, 
knappt,  snålt,  så  att  man  därigenom  samlar 
förmögenhet. 

darbieten,  tr.  och  sich  ~  erbjuda  (sig). 

darbringen,  tr.  frambära,  t. en.  jmdm  ein  Opfer, 
seine  Huldigung.  Därbringung,  f. 

Därbringer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
frambär. 

Dardanellen,  pZMr.n^r.Dardanellerna.  -Strasse, 
0,  /.  sundet  vid  Dardanellerna. 

daréin  (afv.  -  -),  rerkort.  drein,  adv.  (motsvarande  in 
med  ack.)  ditin;  däri,  däruti.  —  Efterfolj.  sms. 
förekomma  äfv.  upplösta. 

darélnblicken,  itr.  h.  blicka,  kasta  en  blick 
ditin. 

dareinfahren,  itr.  s.  fara  ditin,  fara  fram,  häf- 
tigt angripa. 

dareinfinden,  sich  ~  finna  sig  däri. 

dareinfügen,  sich  ~  foga  sig  däri. 

dareingeben,  I.  tr.  gifva  på  köpet.  II.  Sich  ~ 
foga  sig  däri. 

daréingehen,  i^r.s. följa  med,  lemnas  på  köpet. 


dareinlegen,   sich   «n«  blanda  sig  däri;  träda 

emellan. 
daréinmengen,   dareinmischen,   sich  ~  lägga, 

blanda  sig  däri. 
dareinreden,  itr.  h.  falla  i  talet,  afbryta. 
dareinschlagen,  itr.  h.  hugga  in. 
daréinschauen,  itr.  h.  se  ditin,  betrakta. 
dareinschicken  =  dareinfügen, 
dareinsehen  =  daréinschauen, 
dareinsprechen  =  dareinreden. 
dareinwilligen,  itr.  h.  gå  in  därpå. 
därgeben,  tr.  öfverlemna,  erbjuda,  hembära. 
därhalten,  tr.  hålla  fram,  framräcka. 

dann  (afy.  -  -),  »rkort.  drin,  adv.  (motsvarande  in  med 

dat.)  däri,  däruti.  ~  ii-ren  Sie  sich:  däri 
misstager  ni  er.  Mit  ~  einbegriffen:  inne- 
fattad, inberäknad  däri.  Ein  Käfig  und  ein 
Vogel  »x/  en  bur  med  en  fogel  i.  Der  Unter- 
schied besteht  'v,  dass  .  . .  skilnaden  är  den, 
att  .  .  . 

darinnen,  rerkort.  drinnen,  adv.  därinne,  däruti. 

darlegen,  tr.  1.  framställa,  utveckla,  förklara. 
2.  ådagalägga,  bevisa.   Darlegung,/. 

Därleger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
frataställer  m.  m.,  jfr  darlegen. 

Darlehen,  -s,  -,  Därlehn,  -[e]s,  -e,  n.  Darleihe, 
-n,  f.  lån  åt  ngn.  Jmdm  ein  Darlehen  geben 
el.  machen:  låna  ngn  en  summa. 

darleihen,  tr.  låna  ut.  Därleihung,/. 

Darleiher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  person  som 
lånar  ut,  långifvare,  långifverska. 

Darm,  -[e]s,  -e  t,  m.  tarm;  F  biidi.  lång,  skrang- 
lig person.  Reissen  ei.  Grimmen  in  den 
Därmen:  knip,  kolik,  -ausleerung,  -en,  f. 
uttömning,  öppning,  -bruch,  -\_e'\s,  -e  t,  m. 
med.  tarmbråck.  -driise,  -n,  f.  med.  tarmkör- 
tel, -feil,  -[e]s,  -e,  n.  med.  bukhinna,  -fieber, 
-s,  -,  71.  med.  gastrisk  feber,  -fistel,  -«,/".  med. 
tarmfistel,  -gicht.  O,/,  -grimmen,  -s.  O,  n. 
knip,  kolik,  -ruhr.  O, /.  med.  rödsot,  -saite, 
-n,  f.  sträng  af  tarmar.  -Ubel,  -s,  -,  n.  tarm- 
sjukdom, -verschlingung,  -era,  /.  tarmvred. 
-weh,  -\_e\s,  O,  ra.  plåga  i  tarmarne. 

darnach,  darnieder  se  danach,  danieder. 

daröb,  mrkort.  drob,  adv.  1.  däröfver.  2.  därför, 
fördenskull. 

Darrlle,  -en,  f.  1.  torkning  (i  ugn).  2.  tork- 
ugn, torkhus,  torkria,  torkmaskin.  3.  för- 
torkning i  sht  hos  växter;  tvinsot.  -blech,  -[e].'-', 
-e,  n.  torkplåt.  -boden,  -s,  -[t],  m.  torkvind. 
-fieber,  -s,  -,  n.  tärande  feber,  -haus,  -es,  -er 
t,  ra.  torkhus,  -hörde,  -bürde,  -n,  f.  torkrost. 
-ofen,  -s,  -t,  m.  torkugn,  0  darrugn.  -stube, 
-ra,  /.  torkrum,  -sucht.  O,  f.  tvinsot.  -Süch- 
tig, a.  behäftad  med  tvinsot. 

darreichen,  tr.  framräcka,  erbjuda.  Darrei- 
chung,/! 

darrlien,  -te,  ge-t,  tr.  torka  i  ugo,  ria,  pa  rost,  t.  ex. 
Flachs,  Malz,  Obst. 

darstellbar,  a.  som  kan  framställas,  beskrif- 
vas,  uppföras. 


ftkta  sms.    F  familjärt.    P  Iftgre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tyslc-sve7isk  ordbok. 


teknisk  term.    i'  sjötorm.   M<  militarisk  term. 
11 


darstellen 


162 


das 


darstellen,  I.  tr.  framställa,  föreställa,  t.  ex. 
der  Maler,  das  Gemälde  stellt  den  Moment 
dar;  ntföra,  epela,  t.  ex.  der  Schauspieler 
stellt  die  Rolle  des  Königs  dar;  skildra,  be- 
skrifva.  II.  Sich  ~  framträda,  visa  sig, 
förefalla,  t.  ex.  sich  gut  ^v,  sich  als  etw.  (ack. 
el.  nom.)  ~.  Das  Stellt  sich  jedem  von  selbst 
dar:  det  faller  i  ögonen  på,  är  utan  vidare 
klart  för  hvem  som  hälst. 

Darsteller,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  framställare, 
utförare,  skildrare. 

Darstellung,  -en,  f.  framställning,  titförande, 
skildring,  beskrifning.  -s...  ex.  ~ärt,  -en,/, 
framställningssätt.  ~gabe,  -n,  f.  ~talent, 
-[e]s,  -e,  n.  gåfva  förmåga,  talang  att  fram- 
ställa, utföra,  skildra  ngt.  ~weise,  O,  /. 
framställningssätt,  behandlingssätt,  skrif- 
sätt,  stil. 

därthun,  tr.  ådagalägga,  kiart  ocii  tjdiigi  bevisa. 
Därthuung,  /. 

darüber  Cafv.  -  -  -),  «rkort.  drüber,  adv.  1.  rum. 
däröfver,  öfver  det(ta).  Da  ist  eine  Thür 
und  ein  Schild  ~  där  är  en  dörr  med  en 
skylt  öfver.  Etw.  ~  schreiben:  skrifva  öf- 
ver raden  ngt.  Er  machte  sich  eiligst  ~  han 
störtade  sig  därpå,  tog  skyndsamt  ihop 
därmed.  <%<  hin:  fram  däröfver,  utmed.  Er 
ist  »x.  hinaus:  han  är  på  andra  sidan,  längre  I 
bort,  biidi.  sådant  rör  honom  ej  vidare,  fä- 
ster han  sig  ej  mera  vid.  Biidi.  ich  bin  »x,  hin- 
weg:  det  är  för  mig  en  öfvervunnen  stånd- 
punkt, det  bryr  jag  mig  ej  mera  om,  fäster 
jag  mig  ej  vidare  vid;  es  geht  alles  drunter 
und  drüber:  allt  går  på  sin  hals,  utan  ord- 
ning; sich  ~  her  machen:  kasta  sig  där- 
öfver, med  ifver  omfatta  det,  taga  itu  där- 
med; er  ist  ~  han  håller  på  därmed;  er  ist 
r\j  hinweg  gegangen:  han  har  i  sitt  tal  förbi- 
gått det,  er  ist  leicht  ~  hinweg  gegangen : 
han  har  blott  lätt,  i  förbigående  vidrört 
det.  2.  tid.  under  tiden,  medan  det  pågår  ei. 
pågick,  t.  ex.  er  kam  ~  hinzu.  Das  Werk 
bleibt  unvollendet,  denn  der  Verfasser  ist  ~  I 
gestorben:  arbetet  förblir  ofuUändadt,  ty 
författaren  dog  före  dess  fullbordan  (medan 

han  höll  pi  därmed).  3.  tillökning,  därutöfver,  där- 
till, mera.  Zwei  ~  två  därtill,  på  köpet. 
Ich  thue,  was  ich  soll  und  noch  'x  jag  gör 
min  pligt  och  mer  ändå.  Nicht  ^  noch  dar- 
unter: hvarken  mer  eller  mindre.  Das  geht 
noch  ~  det  är  ändå  värre  ei.  bättre.  ~  geht 
nichts:  det  är  ngt  oöfverträffligt.  Es  geht 
mir  nichts  ~  jag  vet  ej  ngt  bättre.  Ich  setze 
dies  noch  ~  jag  föredrar  likväl  detta.  4. 
orsak,  fördenskull,  med  anledning  däraf,  t.  ex. 
»x/  werde  ich  doch  wohl  nicht  Ihre  Achtung 
verlieren?  <n/  lasse  ich  mir  keine  grauen 
Haare  wachsen:  det  tar  jag  ej  så  hårdt  åt 

mig  el.  det  oroar  mig  ej.    5.  vid  verb,  som  stjra 

über,  t.  ex.  ich  freue  mich  ~  jag  gläder 
mig  däråt,  det  gläder  mig.  Er  beklagt  sich 


~,  dass  . , .  han  klagar  öfver,  att . . .  Denke 
~  nach:  tänk  efter. 
darum  (afv.  •^  -),  furkort.  drum,  adv.  1.  rum.  (där-) 
omkring,  därom.  ^  binden:  binda  omkring. 
Biidi.  es  hängt  viel  drum  und  dran:  det  är 
mycket,  som  står  i  samband  därmed.    2. 

efter  verb  som  styra  um :    därOm,    t.  ex.    ich    bitte 

dich  »N/,  ich  habe  mich  »x.  bemüht.  ~  hat 
sich  niemand  zu  kümmern:  det  behöfver 
ingen  bry  sig  om.  Es  steht  schlecht  ~  det 
står  illa  till  (därmed).  Es  ist  mir  sehr  ~ 
zu  thun:  det  är  af  stor  vigt  för  mig;  es  ist 
mir  bloss  ~  zu  thun,  dass  . .  .  för  mig  kom- 
mer det  blott  an  på,  att .  . .  Es  handelt  sich 
»v.  zu  wissen,  ob  .  .  .  det  gäller  att  få  veta, 
om  . . .  Er  weiss  ^  han  vet  om  det.  Es  sei 
o^  låt  gå,  må  vara.  3.  orsak,  därför,  förden- 
skull. 'S/  sage  ich  es,  damit  ...  jag  8äger 
det,  för  att  .  .  .  Sie  sind  -^  nicht  verstän- 
diger: ni  är  ej  förståndigare  för  det.  »x» 
dass,  ~  weil:  emedan.  Ich  habe  inehr  als 
ein  ~  jag  har  mer  än  ett  skäl.  Aif  ein 
Warum  hat  er  immer  zehn  ~  han  har  all- 
tid ursäkter  till  hands.  4.  Rriust.  Er  hat  sie 
1^  gebracht:  han  har  fråntagit  henne  det, 
gjort  att  hon  förlorat  det.  ~  kommen:  för- 
lora det,  blifva  af  därmed. 

darunter  (arv.  -  -  -),  förkort,  drunter,  adv.  1.  mm. 
därunder,  t.  ex.  ein  Brett  ~  legen:  lägga  ett 
bräde  under;  ich  setze  meine  Unterschrift 
nicht  -N/  jag  skrifver  ej  under.  BUdi.  ~  steckt 
etw.:  det  ligger  ngt  därunder,  därbakom. 
2.uttryckanaengtmindre.  Knaben  vonzwei  Jahren 
und  r^  gossar  på  två  år  och  därunder.  Ich 
kann  es  nicht  ~  lassen:  jag  kan  ej  sälja  det 
billigare.  3.  däribland,  däremellan.  ~  ge- 
hören:  höra  dit,  till  deras  antal.  Mit  ~  be- 
griffen: däri  inbegripen.  Ich  finde  keinen 
Unterschied  ~  jag  finner  ej,  kan  ej  se  ngn 
skiin  ad  mellan  dem.  4.  orsak.  Er  leidet  ~ 
han  lider  däraf. 

das,  n.  till  der.   Böjn   sc  der.  I.  best,  art.,  förkort. 

's,  det  el.  den,  -(e)t  cl.  -(e)u,  nutande  sig  efter  det 
svenska  substantivets  kbn.     II.  pron.   dem.,    det  el. 

den.  1.  ~,  was:  det  som.  Statt  dessen:  i 
dess  ställe,  i  stället.  ~  ist  es:  så  är  det. 
~  nicht:  icke  just  det  ei.  så,  å  nej.  Starb 
er?  ~  nicht,  aber  . .  .  dog  han?  det  gjorde 
han  visserligen  icke,  men  .  .  .  ~  heis.U 
Cvani.  rörkort.  d.  h.) :  det  vill  säga  (d.  v.  s.). 
Kränk  ihn  nicht,  er  ist  ohne  ~  unglücklich : 
kränk  honom  ej,  ban  är  nog  olycklig  ändå. 
Ich  traue  dem,  was  du  .5a^.'!<.-jaglitarpåhvad 
du  säger.  Wenn  dem  so  ist:  om  det  förhål- 
ler sig  så.  Wie  dem  auch  sei  ei.  dem  sei  wie 
ihm  wolle :  hur  det  än  må  förhålla  sig  där- 
med. Trotz  dem  ei.  bei  alledem:  i  trots  där- 
af.   2.  ersitttn.  (Sr  ett  föreg.  verb  i  inf.  el.  part.,  t.  ex. 

er  hat  studiert,  <%/  hast  du  nicht:  han  har 
studerat,  men  icke  du;  er  wird  bestraft 
werden  und  -n-  von  Rechts  wegen:  han  skall 


O   «aknar  plur.   f  bar  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  Lar  hälen,   S.  har  tein  till  hjälpverb. 


dasein 


163 


Daumen 


bestrall'as  och  dec  med  rätta.  3.  ers&itn.  «r 
predikativct,  t.  ex.  sie  sind  arm,  ~  sind  wir 
nicht.  4.  hänvisande  till  subjektet,  t.  ex.  ~  ist  Herr 
Schmidt,  <^  bin  ich.  Unverschämtes  Weib 
~/  en  sådan  oförskämd  kvinsperson!  5.  om 

enskilda  väsen,  hvllka  uppfattas  som  ett  helt.    Ich    bin 

bei  Kindern;  ~  schreit  und  weint  und  lacht: 
jag  har  barn  omkring  mig,  som  skrika, 
gråta  och  skratta.  iToa.fyj  denkt  was  Schönes! 
sådant  folk  har  just  upphöjda  tänkesätt! 
Du  solltest  unsre  Tiere  sehen;  ~  sprin(jt 
und  läuft  und  freut  sich:  du  skulle  se  våra 
djur;  det,  må  du  tro,  är  ett  hoppande  och 
springande  och  en  glädje  utan  like.  III. 
pron.  rel.,  som,  hvilket  el.  hvilken,  t.  ex.  das 
Haus,  ~  ihm  gehört. 

dasein,  I.  itr.  s.  1.  vara  tillstädes,  vara  när- 
varande. 2.  vara  till,  finnas,  existera.  II. 
-s,  O,  n.  tillvaro,  existens.  Früheres  ~  ti- 
digare tillvaro.  ZJer  Ä'am^j/" «ms  ~  kampen 
för  tillvaron. 

daselbst,  adv.  sammastädes,  där,  därstädes. 

dåsig,  a.  därvarande. 

dass,  konj.   1.  att  med  flnit  verb.  a)  inledande  subjekt- 

Batser,  t.  ex.  »v«  du  kommst,  ist  mir  lieb  ei.  es  ist 

mir  lieb,  ~  du  kommst;   b)  inledande  objektsatser, 

'  t.  ex.  ich  glaube,  ~  er  fort  ist;  c)  särskilda 
fall.  Was  ist  Ihnen  denn,  ryj  Sie  so  lachen: 
hvad  går  det  åt  er,  att  ni  skrattar  så? 
hvarf or  skrattar  ni  så  ?  2.  att  med  inf.  ei.  blott 
Inf.,  t.  ex.  fürchten  Sie,  ~  Sie  fallen?  är  ni 
rädd  för  att  falla?  Der  Mann,  von  welchem 
wir  glauben,  ~  er  ein  braver  Mensch  ist: 
mannen,  som  vi  tro  vara  en  bra  människa. 

3.  i  roren.  med  prep.  och  adv.    Er    ISt  ZU  mächtig, 

als  "^  du  ihm  schaden  könntest:  han  är  für 
mäktig,  för  att  du  skulle  kunna  skada  ho- 
nom. Ausser  ~  er  reich  ist,  ist  er  auch 
schön :  han  är  ej  blott  rik  utan  äfven  vac- 
ker. Ich  weiss  nichts  Neues  ausser  <v/  . .  . 
jag  vet  ej  ngt  nytt  utom  att .  .  .  Dadurch 
'V  er  fortgeht,  verliert  er  .  .  .  genom  att  gä 
bort  förlorar  han  .  .  .  Dafür  ~  emedan. 
Er  zweifelte  daran,  <%<  es  lualir  sei:  han 
tviflade  på,  att  det  var  sant.  Ohne  r^^^  seine 
Eltern  es  wissen :  utan  sina  föräldrars  vet- 
skap. So  ~  så  att.  4.  [Auf]  ~  på  det  att, 
t.  ex.  ehre  Vater  und  Mutter,  [auf]  ~  es  dir 

wohl  gehe!    5.  i  elliptiska,  skenbart  oberoende  satser. 

~  doch  alle  erkennen  mögen,  >^  . .  .  måtte 
alla  inse  ei.  om  dock  alla  insåge,  att  .  .  . 
Ach,  ~  sie  ewig  grünen  bliebe!  måtte  hon 
alltid  grönska  ei.  o,  att  hon  alltid  ville 
grönska!  ~  mir  das  gerade  jjassieren  muss! 
att  ngt  sådant  skulle  hända  mig!  ~  Sie  es 
wissen:  så  mycket  ni  vet!  ~  Sie  auch  gar 
nicht  hören!  att  ni  inte  kan  höra!  »v/  Gott 
sich  erbarme!  Gud  sig  förbarme  !  ~  du  auch 
so  dumm  bist!  att  du  skall  vara  så  dum! 
dastehen,  itr.  h.  1.  stå  (där),  t.  ex.  wie  er  da- 
steht! så  han  står  (där)!  2.  framstå,  vara; 


hafva  det,  t.  ci.  er  steht  rein  da:  han  fram- 
står ren,  jetzt  steht  er  ganz  anders  da:  a) 
nu  framstår  han  på  ett  helt  annat  sätt,  b) 
nu  har  han  det  helt  annnorlunda. 

Data,  Datas,  Daten,  n.plur.  1.  se  Datum.  2.  upp- 
gifter, sakförhållanden. 

datierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  datera,  skrifva  datum 
öfver,  t.  ex.  einen  Brief.  II.  itr.  h.  och  sich 
f^  datera  (sig),  förskrifva  sig. 

dato,  adv.  Bis  ~  tills  dato,  hittills.  -Wechsel, 
•s,  -,  m.  handel,  växel  stäld  på  bestämd  dag. 

Dattel,  -n,  f.  dadel,  -baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  da- 
delträd, -kern,  -[rjS,  -e,  m.  dadelkärna. 
-palme,  -n,f.  dadelpalm,  -wald,  -[e]s,  -er  j, 
m.  skog  af  dadelpalmer. 

Datllum,  -um[s],  -  a  ei.  -en,  n.  datum.  -[s]...  Ex. 
~uhr,  -en,  f.  ur  som  visar  dagarne  i  må- 
naden. 

Daube,  -n,  f.  dim.  Däubchen,  -lein,  @  kim, 
tunnstaf,  stäfver.  -n...  Ex.  ~holz,  -es,  O,  n. 
laggträ,  kimvirke. 

Dauer,  O,  /.  1.  fortvaro,  bestånd.  2.  lång  tid, 
längd,  t.  ex.  auf  die  ~  på  längden.  Etw.  ist 
von  langer  ~  ngt  räcker  länge.  3.  varaktig- 
het. Auf  die  ~  gearbeitet:  starkt  gjord. 
Von  ~  sein:  vara  varaktig,  stark,  -apfel, 
-s,  -f,  m.  vinteräpple,  -birne,  -n,f.  vinter- 
päron, -gewächs,  -es,  -e,  n.  härdig,  perenn 
växt.  -lauf,  -[e]s,  -e  \,  m.  ihållande  språng- 
marsch, -marsch,  -es,  -e  t,  w».  ihållande 
marsch,  -öbst,  -[e]s.  O,  «.vinterfrukt,  -stand, 
-[e]s,  O,  m.  varaktighet,  styrka. 

dauerhaft,  a.  varaktig,  stark,  t.  ex.  ~e?-  Friede, 
~e  Gesundheit,  ein  ~  gemachter  Rock. 

Dauerhaftigkeit,  Q,  f.  varaktighet,  styrka. 

1.  dauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  fortvara,  äga  be- 
stånd, bibehålla  sig.  Diese  Äpfel  ~  bis 
Weihnachten:  dessa  äpplen  hålla  sig  till 
julen.  2.  räcka,  t.  ex.  wie  lange  dauert  Ihnen 
dies  Holz?  hur  länge  räcker  denna  ved  för 
er?  nichts  dauert  ewig:  ingenting  räcker  i 
evighet.  Ein  r^des  Andenken :  ett  varak- 
tigt minne.  3.  äfv.  opers.  dröja,  t.  ex.  es  roird 
nicht  lange  ~,  so  werden  sie  alle  kommen : 
det  kommer  ej  att  dröja  länge,  tills  de 
komma  allesamman;  es  wird  lange  «v^,  ehe 
el.  bis  diese  Arbeit  vollendet  sein  wird:  det 
kommer  att  dröja  länge,  innan  detta  arbete 
hunnit  afslutas. 

2.  dauerlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  opers.  Du  dauerst 
mich  el.  es  dauert  mich  deiner:  det  gör  mig 
ondt  om  dig,  det  är  synd  om  dig.  Biidi.  sich 
weder  die  Mühe  noch  das  Geld  /^  lassen: 
spara  hvarken  möda  eller  pengar;  mich 
dauert  das  Geld  nicht:  jag  ser  ej  så  noga 
på  pengarne. 

Daum....  se  Daumen  . . . 

Daumen,  -s,  -,  m.  dim.  Däumchen,  -lein,  tumme 
p&  hand  el.  handske.  Bildl.  jmdm  den  ~  auf  dem 
Auge  halten  ei.  aufs  Auge  halten,  setzen, 
drücken:  hålla   tummen  på  ögat  på  ngn, 


'  äkta  sms.    F  familjärt.    P  ligro  sprik.   %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    »i>  sjotorm.   ^  militärisk 


DäTiinliüg 


164 


dazwischen 


föra  sträng  uppsigt  öfver  ngn;  F  den  ~ 
auf  dem  Geldbeutel  halten:  knyta  handen 
om  pungen;  F  den  ~  in  der  Band  halten: 
vara  snål;  F  den  ~  rühren:  a)  lossa  på  pun- 
gen, b)  vara  bedräglig ;  F  jmdm  den  «^ 
halten:  hålla  ngn  under  armarne.  -breit,  a. 
tumsbred.  -breite,  -n,  f.  tumsbredd,  -dick, 
a.  tumstjock.  -dreher,  -s,  -,  in.  F  smick- 
rare.  -driiclcer,  -s,  -,  m.  1.  handtag,  trycke 
pi  h\3.  2.  F  gynnare,  -eisen,  -s,  -,  n.  tumhuf. 
-I<lapper,  -n,  f.  kastanjett.  -los,  a.  \itan 
tumme  ei.  tummar,  -ring,  -[e].?,  -e,  m.  tura- 
ring,  -schraube,  -», /.  tumskruf.  -Schützer, 
-s,  -,  m.  tumhuf.  -stoclc,  -[e].?,  -e  f,  m.  tum- 
skruf, Skrufklofve  (tortyrredskap). 

Däumling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  =  Däumchen  se  Dan- 
men.  2.  tumme  på  handske.  3.  tummeliten. 

Daune,  -n,  f.  dun.  -n...  ex.  ~bett,  -[e]s,  -en,  n. 
dunbädd.  ~decke,  -n,  f.  duntäcke  (tanke 
stoppadt  med  dun).   ~kissen,  -s,  ;  n.  duukudde. 

daun[en]haft,  a.  dunartad. 

daunicht,  a.  svällande  som  en  dunbnad. 

Daus,  -es,  -er  f,  I.  n.  tvåa  pi  tärning  och  tjska  kort, 

ess  pi  franska  kort.  II.  m.  F  Ei,  der  ~ .'  å  tusan  ! 
Das  ist  ein  Junge  wie  ein  -v«  det  är  tusan 
till  pojke,  en  rask  pojke.  »Sie  war  </epiUzt 
wie  ein  ~  hon  var  tusan  så  grann. 
davon  (arv.  -  -),  adv.  1.  däraf,  t.  ex.  er  ist  ~  ge- 
sund  (jewordeti ;  därifrån,  t.  ei.  weg  ~.'  bort 
därifrån!  rör  ej  därvid!  2.  därom.  ~  ist 
nicht  die  Hede:  det  har  aldrig  varit  tal 
därom,  varit  ifrågasatt.  Nichts  mehr  ~  ei. 
still  ~ .'  nog  därom !  Man  spricht  ~,  einen 
Weg  anzulegen:  man  talar  om  att  anlägga 
en  väg.  3.  borta,  sin  kos,  t.  ex.  sie  sind  [auf 

und]  -^  de  äro  sin  kos.  — ■  Efterrolj.  sms.  före- 
komma äfv.  upplästa, 

davonbleiben,  itr.  s.  ej  röra  därvid,  afhålla  sig 
därifrån. 

davönbringen,  tr.  föra  med  därifrån.  Nichts 
als  das  Laben  -x/  endast  rädda  lifvet. 

davoneilen,  itr.  s.  skynda  sin  kos. 

davonfahren,  itr.  s.  fara,  resa  bort,  sin  väg. 

davonfliegen,  itr.  s.  llyga  bort,  sin  kos. 

davönfliehen,  itr.  s.  fly  därifrån,  undan. 

davongehen,  itr.  s.  gå  bort  (därifrån),  lemn:i 
det;  rymma. 

davönheben,  .nch  ~  begifva  sig  därifrån,  dra- 
ga sig  tillbaka. 

davönhelfen,  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  att 
komma  därifrån,  att  fly  undan. 

davénhiipfen,  itr.  s.  hoppa  bort. 

davonjagen,  I.  tr.  köra  bort.  II.  itr.  s.  spränga, 
ila  bort  tm  hast  el.  i  vagn. 

davånkommen,  itr.  s.  komma  lös,  därifrån, 
slippa  undan,  t.  ex.  er  ist  mit  einem  blauen 
Auge,  mit  genauer  Not,  mit  dem  blossen 
Schreck  davongekommen:  han  har  sluppit 
undan  med  ett  blått  öga,  med  knapp  nöd, 
med  blotta  förskräckelsen. 

davonlaufen,  itr.  s.  springa  sin  kos,  rymma. 


Jmdm  /v.  öfvergifva  ngn.   Es  ist  zum  ~  det 
är,  så  man  kan  bli  galen. 

davonmachen,  sich  ^  F  begifva  sig  åstad, 
springa,  schappa  sin  kos. 

davénmlissen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  begifva 
sig  åstad,  att  aflägsna  sig. 

davönreiten,  itr.  s.  rida  bort  (därifrån),  sin 
kos. 

davonschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  smyga  sig 
bort,  undan. 

davönsprengen,  itr.  s.  spränga  bort. 

davönthun,  tr.  aflägsna,  taga  bort  (därifrån). 

davontraben,  itr.  s.  trafva  bort. 

davontragen,  <7-.bära  bort.  Schande  ~  få  skam 
däraf.   Den  Sieg  über  jmdn  ~  besegra  ngn. 

davönwollen,  itr.  h.  vilja  komma  därifrån. 

davonziehen,  itr.  s.  draga  sin  kos. 

davor,  (arv.  -  -),  adv.  (där)framför,  för,  för  det. 
Ein  Schloss  ~  legen:  sätta  lås  för.  Sei  ei. 
behüt'  uns  Gott  ~.'  Gud  bevare  oss  för  ngt 
sådant!  Ich  habe  einen  Abscheu  »v  jag  af- 
skyr  det,  dylikt. 

dawider  (arv.  -  -  -),  adv.  däremot. 

dazu  (afT.  -  -),  adv.  1.  rum.  dit,  fram,  t.  ex.  man 
kann  nicht  ~  gelangen:  man  kan  ej  komma 
(fram)  dit.  2.  syfte,  mii.  därtill,  till  det  ända- 
målet, t.  ex.  er  ist  ~  abgerichtet :  han  är 
dresserad  därtill;  ~  gehört  Zeit:  därtill 
fordras  tid;  ich  rate  Ihnen  nicht  '^  jag  vill 
ej  tillråda  er  det.  Das  Geld  ist  'v.  da,  dass 
man  es  gebraucht :  pengarne  äro  tili  för  att 
användas.  3.  tillfogande,  därtill,  dessutom, 
till  på  köpet,  också,  t.  ex.  arm  und  kränk- 
lich ~  fattig  och  därtill  sjuklig,  både  fat- 
tig och  sjuklig;  ~  kommt  dass  .  .  .  därtill 
kommer  att .  .  . ;  gehört  dies  auch  r^  hör 
detta  också  till?  får  man  detta  för  samma 
pris?  ich  wollte  lieber  mein  anderes  Bein  ~ 
verlieren:  jag  skulle  hällre  vilja  förlora 
mitt  andra  ben  också.  ~  legen,  setzen, 
I  thun :  bifoga.  Sein  Teil  ~  geben :  ha  sitt 
ord  med  i  laget.  4.  samtidighet,  tillika,  t.  ex.  er 
arbeitet  und  singt  ~.  Er  war  ganz  still  ~ 
han  åhörde  det  under  tystnad.  5.  särskilda 
fall.  ~  wird  es  nicht  kommen:  så  långt  kom- 
mer det  ej  att  gå.  Wie  komme  ich  ~.^  hvad 
angår  det  mig?  hvad  har  jag  därmed  att 
skaffa?  Ich  kann  nicht  ~  kommen:  jag  kan 
ej  få  tid  därtill  ei.  jag  kan  ej  komma  mig 
för.  Ich  lache  nur  ~  jag  bara  skrattar 
däråt.  Was  sagst  du  ~?  hvad  säger  du 
därom?  -gehörig,  a.  dithörande.  -kommen, 
-s,  O,  n.  -kunft,  0,y.  tillträde,  ankomst,  in- 
träffande. Durch  die  Dazukunft  dieser 
Person  wurden  sie  beruhigt:  genom  denna|( 
persons  ankomst  blefvo  de  lugnade.  ' 

dazumal,  adv.  då  för  tiden. 

dazwischen,  adv.  däremellan,  mellan  dem  ei. 
dessa,  t.  ex.  wähle  ~.  Hügel  und  Schluchten 
<N<  kullar  med  dalar  emellan.  Es  ist  der 
Unterschied  ~,  dass  .  .  .  skilnaden  är  den, 


0   Baknar  plur.    f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  hahcn, 


il 


dazwischenkommen 


165 


Deckung 


att  ...  -kunft,  0,/.  -treten,  -s,  0,  n.  mellan- 

komst.  EfterfBlj.  »ms.  fBrckomma  nfr.  upplösta. 

dazwischenkommen,  itr.  s.  komma  emellan, 
komma  öfver,  öfverraska. 

dazwischenlegen,  tr.  lägga  emellan. 

dazwischenliegen,  itr.  h.  ligga  emellan. 

dazwischenreden,  itr.  h.  Jmdm  ~  falla  ngn  i 
talet. 

dazwischenschlagen,  I.  tr.  slå  midt  i  högen, 
hugga  in.  II.  Sich  ~  träda  emellan. 

dazwischenschreiben,  tr.  och  itr.  h.  skrifva  mel- 
lan raderna,  skrifva  öfver. 

dazwischensetzen,  tr.  sätta  emellan. 

dazwischenstecken,  itr.  h.  vara,  sitta  (där-) 
emellan,  däribland. 

dazwischenstehen,  itr.  h.  1.  stå  midt  emellan, 
ibland  dem,  i  högen.  2.  vara  emellan,  stå 
i  vägen. 

dazwischenstellen,  tr.  ställa  emellan. 

dazwischentreten,  itr.  s.  träda  emellan;  biidi. 
förmedla. 

Debatte,  -n,  f.  debatt,  diyftning,  öfverlägg- 
ning.  Etw.  zur  ~  bringen :  bringa  ngt  un- 
der debatt. 

debattierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  [Über]  etw. 
~  debattera,  diskutera  (om)  ngt,  dryfta 
ngt. 

Debet,  -[s],  -.<;  ei.  Bebita,  n.  handel,  debet,  skuld. 
-seite,  -n,  f.  handel,  debetsida. 

Debft,  -.«,  O,  m.  handel,  afsättning,  omsättning. 
-masse,  -n,  f.  konkursmassa. 

debitierllen,  -te,  -t,  tr.  handel.  1.  afsätta,  om- 
sätta. 2.  åehit&x?i,  jmdn  mit  etw.:  ngn  löv 
ngt. 

Debitor,  -s,  Debitoren,  m.  gäldenär. 

Debiit,  -s,  -s,  m.  och  n.  debut. 

Debütant,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  debutant. 

debiitierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  debutera. 

Decem,  -s,  -s,  m.  tionde.  Biidi.  seinen  ^  be- 
kovimen:  få  sin  del. 

Decénnillum,  -um]_s\,  -en,  n.  årtionde,  decen- 
nium. 

decént,  a.  anständig,  skicklig,  passande. 

Decénz,  O,  f.  anständighet. 

Dechanéi,  -en,  f.  en  domprosts  a)  bostad,  b) 
ämbete,  c)  församling,  jfr  rdij. 

Dechånt,  -en,  -en,  m.  1.  kyrklig  förman,  ungef. 
domprost.  2.  ("")  =  Deckend,  -en...  ex.  ~amt, 
-[e]s,  -er  f,  n.  domprostämbete.  ~wiirde,  -n, 
f.  domprostvärdighet. 

Dechårge,  -n,  f.  ansvarsbefrielse,  ansvars- 
frihet. ~  erteilen:  bevilja,  gifva  ansvars- 
frihet. -ert[h]eilung,  -en,f.  ansvarsbefrielse, 
beviljande  af  ansvarsfrihet. 

Dechend,  Dechent,  -[e]s,  -e,  n.  Oecher,  -s,  -,  m. 

tiotal,  däcker,  half  tjog,  i  sht  af  hudar. 

dechiffrierbär,  a.  möjlig  att  dechiffrera,  läsa, 

tyda. 
dechiffrierllen,  -te,  -t,  tr.  dechiffrera,  tyda. 
Deci...  Ex.  -är,  -[ejs,  -e,  m.  och  n.  deciar,  -^\j  ar. 

-gråmm,    -[e]s,   -e,   n.   decigram,   y'jj  gram. 


■liter,  -«,  -,  m.  och  n.  deciliter,  -^  liter. 
-meter,  -s,  -,  m.  och  n.  decimeter,  ^\j  meter. 
decimal,  a.  decimal,  -rechnung,  -en,  y.  deci- 
malräkning, -system,  -[e]s,  -e,  n.  decimal- 
system, -wage,  -n,  f.  decimalvåg. 

Decime,  -»,  f.  mna.  decima  («onde  tonen  fr.  grund- 
tonen). 

decimierllen,  -te,  -t,  tr.  decimera.  Decimierung,/. 

Deck,  -[e].?,  -e,  n.  1.  i  däck.  2.  tak  p&  omnibus, 
dillgens  m.  m.  -balken,  -s,  -,  TO.  i.  däcksbalk. 
-planke,  -n,  f.  däcksplanka. 

Deck...  jfr  decken,  ex.  -bett,  -[e]^,  -en,  n.  (säng-) 
täcke,  -blått,  -\e\s,  -er  f,  re.  1.  bot.  skärm- 
blad, blomskärm.  2.  ytterblad,  täckblad  pi 

cigarrer,  -fapbo,  -n,  f.  mål.  täckande  färg  som 
ej  låter  en  annan  lysa  igenom,  -foder,  -W,  f.  täck- 
fjäder. -firnis[s],  -ses,  -se,  m.  tjock  fernissa, 
lakering,  -flügel,  -s,  -,  m.  täckvinge  på  in- 
sekter, -getäfel,  -s.  O,  re.  byggn.  väggpanel- 
ning.  -lehm,  -\e\s,  -e,  m.  O  formlera.  -lein- 
wand.  O,  /.  presenning,  -mantel,  -s,  -f,  m. 
täckmantel,  -platte,  -n,  f.  1.  0  täckplåt, 
ytterplåt.    2.   mus.   resonansbotten,    -rasen, 

-S,     O,     m.     täcktorf,     grästorf    att    t&cka    med. 

-Schild,  -[e].s,  -er,  n.  ryggskal  på  insekter. 
-stein,  -\e\s,  -e,  m.  betäckningssten,  tak- 
tegel, -werk,  -[eis,  -e,  re.  JsJ  blindverk. 

deckbar,  a.  som  kan  betäckas. 

Decke,  -re,  /.  1.  täcke,  sängtäcke;  betäck- 
ning, slöja.  Biidi.  unter  der  ^  der  Freund- 
schaft: under  vänskapens  täckmantel;  sich 
nach  der  ~  strecken:  rätta  mun  efter 
m  atsäcken ;  hier  liegt  etw.  unter  der  ~ 
det  ligger  ngt  därunder;  mit  jmdm  unter 
einer  -x/  stecken,  liegen,  sein,  spielen: 
spela  under  täcke  med  ngn.  2.  matta. 
3.    pärm,    band   på  böcker,   pärmar,  omslag, 

portfölj  att  lägga  tidningar  o.  djl.  i.  4.  tak  i  ett 
tält   el.    rum,    ej    på   hus;  äfv.  bild!.,  t.  ex.  die  'v»  deS 

Himmels:  himlahvalfvet.  5.  mus.  resonans- 
botten, -n...  Ex.  ~flechter,  -s,  -,  m.  mattfiä- 
tare.  '^gemälde,  -s,  -,  n.  takmålning,  ^^ma- 
ler,  -s,  -,  m.  dekorationsmålare.  «x/SCha- 
lung,  -en,  f.  takpanelning. 

Deckel,  -s,  -,  m.  1.  lock  på  kärl.  2.  P  hatt, 
mössa.  3.  pärm,  band,  omslag,  -ähnlich,  a. 
lockartad.  -band,  -[e]s,  -er  f,  re.  gångjärn 
på  lock.  -becher,  -s,  -,  m.  bägare  med  lock 
på.  -glas,  -es,  -er  f,  re.  glas  med  lock  på. 
-korb,  -[e]s,  -e  t,  ni.  korg  med  lock  på. 

deckellln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  sätta  lock  på.  II. 
itr.  h.  P  lyfta  på  hatten  ei.  mössan. 

deckllen,  -te,  ge-t,  l.tr.  l.täcka,betäcka,  öfver- 
täcka.  2.  äfT.  itr.  h.  [Den  Tisch]  ~  duka;  für 
zehn  Personen  r^j  duka  för  tio  personer.  3. 
y^  betäcka,  erbjuda  betäckning,  skafFa  be- 
täckning för.  4.  betäcka,  betrygga,  skaffa 
säkerhet  för,  t.  ex.  die  Kosten,  die  Ausga- 
ben, das  Deficit.  5.  betäcka,  bespringa.  II. 
Sich  ~  betäcka  sig,  betäckas ;  betryggas. 

Deckung,    -ere,    f.   betäckande,    betäckning, 


*  akta  sms.    F  familj&rt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    4"  ^jäterm.   ^  militärisS  terjn. 


Dedikation 


166 


Dekan 


skydd;  Bäkerhet,  t.  ex.  hinter  etw.  ~  suchen: 
Böka  Bkydd  bakom  ngt;  ~  anschaffen: 
skaffa  säkerhet ;  zur  ~  der  Kosten :  för  att 
betäcka  omkostnaderna.  Schackspel,  einer  (dat.) 
Figur  die  ~  nehmen:  blotta  en  pjes.  -S...Ex. 
~linie,  -n,  f.  ^  fürsvarslinie. 

Dedikation,  -en,/,  tillegnan,  dedikation. 

dedizierien,  -te,  -t,  tr.  tillegna. 

Deduktion,  -en,  f.  1.  härledning.  2.  bevisled- 
ning. 

deduzierilen,  -te,  -t,  tr.  1.  härleda.  2.  leda  i 
bevis. 

1.  defekt,  a.  skadad,  bristfällig,  ofullständig, 
defekt. 

2.  Defekt,  -[e].«,  -e,  m.  brist,  t.  ex.  ~  der  Kasse: 
kassabrist. 

Defensiön,  -en,f.  försvar,  -s...  ex.  ~krieg,  -[e].^. 
-e,  m.  försvarskrig. 

defensiv,  a.  försvars-,  skydds-,  -allianz,  -en, 
f.  -bündnis[s],  -ses,  -se,  n.  förbund  för  öm- 
sesidigt försvar. 

Defensive,  -n,  f.  försvarsstånd,  defensiv.  Die 
~  ergreifen:  gå  försvarsvis  tillväga. 

Defénsor,  -s,  Defensören,  m.  vani.  jur.  försva- 
rare, försvarsadvokat,  defénsor. 

Deficit,  -s,  -s,  n.  brist,  deficit. 

Oefilé    (med    akcent),     Defilée    (utan    akccnt),  -S,  -S  el. 

-en,  n.   1.  trång  väg.  hålväg.  2.  defilering. 

defilierüen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  s.  defilera. 

definierbar,  a.  som  kan  bestämmas,  definieras. 

definierlien,  -te,  -t,  tr.  bestämma,  angifva, 
definiera. 

Definition,  -en,  f.  bestämmande,  förklaring, 
definition. 

definitiv,  a.  afgörande,  slutlig,  definitiv. 

defraudierlen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  bedraga, 
förfara  bedrägligt,  i  sht  smuggla. 

Degen,  -s,  -,  m.  1.  värja.  2.  krigare,  krigs- 
buss, -band,  -[e]s,  -er  f,  n.  värjband.  -fest, 
a.  osårbar,  som  hugg  ej  biter  på.  -fläche, 
•n,  f.  en  värjas  flatsida.  -gefass,  -es,  -e,  n. 
iäSj  värjfäste,  -gehänge,  -.?,  -,  n.  värjgehäng. 
-griff,  -[e]s,  -e,  m.  värjfäste,  -hieb,  -[e]s,  -e, 
m.  värjhugg,  -knopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  värj- 
knapp. 2.  F  krigsbuss,  -quaste,  -n,  f.  värj- 
tofs.  -scheide,  -n,  f.  värjslida.  -Stöss,  -[e]s, 
-e  t)  ™-  värjstöt. 

degradierllen,  -te,  -t,  tr.  degradera,  nedflytta, 
nedsätta.  Degradierung,  /. 

deimbär,  a.  tänjbar,  töjbar. 

Dehnbarkeit,  Q,  f.  tänjbarhet,  töjbarhet. 

(leliHien,  -te,  ge-t,  tr.  uttänja,  töja,  draga 
ut,  förlänga.  In  die  Länge,  in  die  Breite  ~ 
töja,  draga  ut  på  längden,  på  bredden. 
Gedehnte  Stimme:  släpande  röst.  Einen 
Vokal  ~  förlänga  en  vokal;  ^ef/c/t«<e  Silbe: 
lång  stafvelse.  Dehnung,/,  -s...  ex.  ~zeichen, 
-s,  -,  n.  gram.  förlängningstecken. 

Deich,  -[e]s,  -e,  m.  dam,  fördämning,  vall, 
bank.  Einen  ~  aufführen :  bygga,  uppföra 
en  vall.   -acht,    O,/.   ©    1.  uppsyningsmän 


vid  dambyggnader.  2.  stadga  rörande  dam- 
mar, -anker,  -s,  -,  m.  O  grund  på  hvilken 
en  dam  är  uppförd,  -arbeit,  -en,  f.  arbete 
på  dammar,  -beamte(r),  (adj.  bojn.)  m.  upp- 
syningsmän öfver  dammar,  tjänsteman  vid 
dambyggnad,  -damm,  -[e]«,  -e  f,  m.0mindre 
dam  till  skydd  Rr  en  stsrre,  strandvall,  -grde,  o, 
/.  jord  till  dambyggnad,  -fach,  -[e]s,  -er  \,n. 

O  afdelning  af  en  dam,  som  en  person  &r  skyldig 

att  nnderhåua.  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  pengar,  me- 
del för  dammars  underhåll,  -graf,  -en,  -en, 
-gräfe,  -n,  -n,  -hauptmann,  -[e]s,  -er  t  ei. 
Deichhavptleute,  m.  öfveruppsyningsman 
öfver  dambyggnader,  -holzung,  -en,  f.  S 
pålverk.  -land,  -\e\s.  O,  n.  land  skyddadt 
mot  hafvet  genom  dammar,  -sache,  -n,  f.  sak, 
angelägenhet,  som  rör  dammar,  -schaden, 
-s,  -f,  m.  skada  på  en  dam.  -t[h]eilung,  -en, 
f.  damskifte,  -ufer,  -s,  -,  n.  med  dam(mar) 
försedd  strand.  -vSgt,  -[e].?,  -e  t,  w-  dam- 
fogde, -weg,  -[e]s,  -e,  m.  väg  utmed  ei.  på 
en  dam.  -wesen,  -s.  O,  n.  damväsen,  dam- 
byggnad. 

deichllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  uppföra,  ar- 
beta på  dammar.   Deichung,/. 

Deicher,  -s,  -,  m.  arbetare  vid  dambyggnad. 

Deichsel,-«,/,  tistel(stång),  vagnsstång,  -arm, 
-[e]s,  -c,  m.  skakel,  -eisen,  -s,  -,  n.  järnbe- 
slag på  tistelstång,  -gabel,  -n,  f.  gaffel(ti- 
Btel),  skaklar,  -nagel,  -s,  -f,  m,.  selsticka. 
-pferd,  -[e].?,  -e,  n.  vagnshäst.  -Stange,  -n,f. 
tistelstång,  -wagen,  -s,  -[t],  m..  vagn  med 
tistel. 

dein,  I.  gammal  gen.  af  du.    1.  objektiv  gen.  efter  verb 

och  adj.,  t.  ex.  sie  gedenken  ~  de  tänka  på 
dig,  minnas  dig.  2.  possessiv  gen.,  t.  ex.  ich  bin 
~  jag  är  din,  tillhör  dig;  fsj  ist  das  Reich: 

riket  är  ditt.  II.  pron.  pOSS.  bSjes  i  attributiv 
ställn.  SS.  obest.  art. ;  i  sjalfständig  st&Un.  böjes  det  som 

vani.  adj.:  deiner  deine  dein[e'\s,  der  die  das 
deine  ei.  deinige,  din  ditt.  Die  ~e«:  de  dina, 
din  familj.  Das  Mein  und  ~  mitt  och  ditt. 
Etcig  der  {die)  ^^^l^ig^e :  din  in  i  döden.  -er... 
Ex.  ~seits,  adv.  å  din  sida.  —  -es...  e.\.  ~- 
gleichen,  I.  a.  och  oböji.  snbst.  lik  dig,  din 
(jäm)like.  II.  pJur.  dina  likar,  sådana  som 
du.  —  -et...Ex.  ~halben,~wegen,  njn  '-..willen, 
adv.  för  din  skull.  —  deinige  se  dein  II. 

Delning,  Deinung,  -en,  f.  i  bränning. 

del[n]sllen,  -[cä]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i  backa. 

Deixel,  -s.  O,  7k.  P  djäkel.  Zum  -v..'  fan  anam- 
ma! 

Dejeuner,  -s,  -s,  v.  frukost. 

riejeunierüen,  -te,  -t,  itr.  h.  spisa  frukost. 

Dska...  Ex  -gråmm,  -[e].?,  -e,  n.  dekagram,  10 
gram.  -liter,  -s,  -,  m.  och  n.  dekaliter,  10  li- 
ter, -meter,  -,-■,  -,  m.  och  n.  dekameter,  10 
meter. 

Dekäde,  -n,/.  tiotal,  dekad. 

Dekän,  -[e]s,  -e,  m.  1.  dekanus.  2.  =  De- 
chant  1. 


Q   saknar  plu 


itr.  intransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


Dekanat 


167 


Demüt[h]igimg 


Dekanat,  -[e]«,  -e,  n.  1.  en  dekans  ställning 
[         el.  ämbete,  dekanat.  2.  =  Dechanei. 

Deklamation,  -en,  f.  deklamation,  deklame- 
ring,  uppläsning,  -s...  Ex.  ~stück,  -[e]s,  -e, 
n.  deklamationsstycke,  'v/übung,  -en,f.  de- 
klamationsöfning. 

Deklamator,  -s,  Deklamatoren,  m.  deklama- 
tör,  uppläsare. 

deklamatorisch,  a.  deklamatorisk;  högtraf- 
'  vande,  tillgjord. 

Deklamier...  =  Deklaviations... 

deklamierilen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  deklamera, 
uppläsa,  framsäga. 

Deklaration,  -en,  f.  förklaring;  uppgift,  för- 
teckning, i  sht  på  varor,  som  skola  förtullas. 

deklarativ,  deklaratorisch,  a.  jur.  åsyftande  en 
förklaring,  förklarande. 

deklarierllen,  -te,  -t,  tr.  lemna  förteckning, 
uppgift  på,  förklara. 

Deklination,  -e»,  /.  gr.im.  deklination,  böjning. 
-s...  Ex.  ~weise,  -n,  f.  gram.  böjningssätt, 
deklination. 

deklinierbar,  a.  grnm.  som  kan  deklineras,  böjas; 
böjlig. 

deklinierllen,  -te,  -t,  tr.  gram.  deklinera,  böja. 

Dekökt,  -[e]«,  -e,  n.  dekokt. 

Dekoration,  -en,  f.  i  sht  teat.  dekoration,  deko- 
rering, -s...  Ex.  ~arbeit,  -en,  f.  dekorering. 
~maler,  -.9,  -,  m.  dekorationsmålare,  kuliss- 
målare. ~stück,  -[e]s,  -e,  n.  teat.  dekora- 
tionsstycke. 

dekorativ,  o.  åsyftande  dekorering,  dekorativ. 

dekorierllen,  -«e,-«,«?*.  dekorera.  Dekorierung, /*. 

Dekorum,  -[«],  O,  n.  anständighet,  skick,  det 
passande. 

Dekret,  -[eis,  -e,  n.  förordning,  påbud,  de- 
kret. 

Dekretällle,  -«[.«],  -[Ge»,  n.  påfligt  påbud, 
påfvebref. 

dekretierllen,  -te,  -t,  tr.  och  kr.  h.  förordna, 
påbjuda,  dekretera. 

Delegat,  -en,  -en,  m.  ombud,  fullmäktig. 

Delegation,  -en,  f.  afsändande  af  ombud;  upp- 
drag. 

delegierllen,  -te,  -t,  tr.  befullmäktiga,  afsända 
som  ombad.  Delegierung,/. 

Delegierte(r),  (adj.  böja.)  m.  ombud,  fullmäktig. 

Deliberatiön,  -en,  f.  öfverläggning,  rådpläg- 
ning. 

delikat,  a.  delikat:  a)  välsmakande,  läcker, 
b)  ömtålig,  grannlaga,  kinkig. 

Delikatesse,  -n,  f.  1.  delikatess,  läckerhet. 
2.  grannlagenhet,  finkänslighet,  -n...  ex. 
^Handlung,  -en,  f.  delikatesshandel. 

Delikt,  -[eJÄ,  -e,  n.  förbrytelse,  brott. 

Delinquent,  -en,  -en,  m.  ~in,  -new,  y.  delin- 
kvent,  förbrytare,  förbryterska. 

Delirillum,  -um\_f1,  -en,  n.  (fylleri)galenskap, 
vanvett. 

Delphin,  -[e]«,  -e,  m.  delfin. 

Delta,   -[s],    -s  cl.  -en,  n.  (flod)delta.    -bildung, 


■en,  f.  deltabildning,   -land,  -[e]»,  -tr  \,  n. 

delta(land). 

d6m  se  der,  das.  Sms.  se  nedan. 

Demagog,  -en,-en,m.  folkledare,  folkförledare, 
folkuppviglare,  -en...  ex.  ~hetze,  -n,/.  jagt 
på,  förföljelse  af  folkuppviglare,  's.umtrlebe, 
7».  pl.  folkförledande,  demagogiska  anslag, 
ränker. 

Demagogie,  -en,  f.  folkets  förledande,  upp- 
viglande. 

demagogisch,  a.  folkförledande,  demagogisk. 

Demant  (arr.  "1,  -[e]s  ei.  -en,  -e[w],  m.  se  Dia- 
mant. 

demaskierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  demaskera 
(sig),  aftaga  masken  (af),  visa  (sig)  i  sin 
rätta  belysning. 

Dementi  (arv.  "''),  -[.?],  -s,  n.  beskyllning  för 
osanning,  rättelse. 

dementierllen,  -te,  -t,  tr.  beskylla  för,  beslå 
med  osanning,  rätta. 

demgemäss,  adv.  i  enlighet,  i  öfverensstäm 
melse  därmed. 

demnach  (arv.  ""),  adv.  1.  =  demgemäss.  2.  följ 
aktligen,  altså. 

demnächst  (äfv.  "),  adv.  1.  därnäst,  strax,  där 
efter,  sedan.  2.  mycket  snart,  snart,  strax 

demnächstig  (arv.  ),  adv.  därnäst  kommande, 
närmast. 

demobilisierllen,  -te.  -t,  tr.  och  itr.  h.  afväpna, 
Demobilisierung,  /. 

Demokrat,  -en,  -en,  m.  vän  af  folkvälde,  de 
mokrat. 

Demokratie,  -en,  f.  folkvälde,  demokrati. 

demokratisch,  a.  demokratisk,  folkvänlig. 

demolierllen,  -te,  -t,  tr.  sönderslå,  förstöra. 
Demolierung,/. 

Demonstration,  -en,  f.  1.  bevis,  bevisföring, 
förklaring.  2.  offentlig  meningsyttring, 
demonstration. 

demonstrierllen,  -te,  -t,  tr.  bevisa,  leda  i  bevis, 
ådagalägga,  förklara. 

dementierllen,  -te,  -t,  tr.  X  demontera. 

Demoralisation,  -en,f.  demoralisation. 

demoralisierllen,  -te,  -t,  tr.  verka  sedeförderf- 
vande  på,  demoralisera;  göra  modfäld. 

demunerachtet,  démungeachtet,  adv.  det  oak- 
tadt,  icke  dess  mindre,  likväl. 

DemPt[h],  O,/,  ödmjukhet.  -[$]...  ex.  '>^probe, 
-n,  f.  1.  pröfning  af  ngns  ödmjukhet.  2. 
prof,  bevis  på  ödmjukhet.  'N.^sinn,  -[e].?,  O, 
m.  ödmjukt  sinnelag,  saktmod.  ~voll,  a. 
ödmjuk. 

demüt[h]ig,  a.  ödmjuk. 

demut[h]ig||en,  -te,  rje-t,  I.  tr.  göra  ödmjuk, 
förödmjuka.  II.  &ich  ~  blifva  ödmjuk,  öd- 
mjuka sig. 

Demut[h]igkeit  =  Demvt. 

Demüt[h]igung,  -en,  f.  förödmjukande,  för- 
ödmjukelse. Jmdm  eine  ~  zu  teil  werden 
lassen :  tillfoga  ngn  en  förödmjukelse,  för- 
ödmjuka ngn. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    ^  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    i»  sjötcrm.   )!>i  militärisk  term. 


demzufolge 


168 


Depesche 


demzufolge  =  demnach. 

Denar,  -[e]s,  -e,  m.  denar. 

dengellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  dänga,  hamra,  slå. 
2.  0  genom  hamrande  hvässa,  t.  ex.  eine 
Sense. 

Denk...  Ex. -ärt, -en, /.  tänkesätt,  -bild,  -[e].?, 
-er,  n.  1.  minnesvård.  2.  sinnebild,  -blått, 
-[e]s,  -er  f,  n.  minnesblad,  -bijch,  -[e^s,  -er 
t,  re.  minnesbok,  album,  -fähig,  a.  i  stånd 
att  tänka,  -fähigkeit,  O,  /.  tankeförmåga. 
-freiheit,  O,/,  tankefrihet,  -kraft.  O,/,  tanke- 
förmåga, -lehre,  O,/,  logik,  -mal,  -[e]s,  -er 
t  och  -e,  n.  minnesmärke,  minnesvård,  mo- 
nument, -münze,  -n,  f.  minnespenning,  me- 
dalj, -rede,  -n,  f.  åminnelsetal,  äreminne. 
-Säule,  -n,  f.  minnesvård.  -Schrift,  -en,  f. 
minnesskrift,  -spruch,  -[eis,  -e  t,  m-  tänke- 
språk.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  minnesvård,  min- 
nesstod  af  sten.  "Stoff,  -[e]s,  -e,  m.  ämne  för 
tankeöfning.  -Übung,  -en, f.  tankeöfning.-ver- 
mögen,  -s,  O,  n.  tankeförmåga,  -vers,  -es,  -e, 
m.  minnesvers.  -weise,  -n  =  -art.  -würdig,  a. 
minnesvärd,  värd  eftertanke,  märklig.  -Wür- 
digkeit, -en,  f.  1.  minnesvärdhet,  märkvär- 
dighet. 2.  minnesvärd,  märklig  tilldragelse. 
-zeichen,  -s,-,n.  minnestecken,  minnesmärke, 
minne,  -zeit,  -en,  f.  märklig  tid.  -zettel,  -s, 
-,  m.  1.  minnesanteckning,  promemoria.  2. 
minnesbeta,  t.  e%.  jmdm  einen  ~  geben. 

denkbar,  a.  tänkbar.  Jn  der  ^  sorgfältigsten 
Weise:  så  omsorgsfullt  som  möjligt. 

Denkbarkeit,  O,/,  tänkbarhet. 

denken,  dachte,  dächte,  gedacht,  I.  ilr.  h.  1. 
utan  bestämning:  a)  tänka.  Das  gicbt  einem  zu 
~  det  ger  en  att  tänka  på.  Denk'  nur!  ei. 
denk'  mal  einer  an!  tänk  bara!  å  kors!  se 
bara  på!  b)  förmoda,  t.  ex.  Sie  reisen  mor- 
gen, denke  ich  ?  c)  tänka  tillbaka,  minnas, 
t.  ex.  so  lange  ich  ~  kann:  så  långt  jag  min- 
nes tillbaka;  d)  finna  för  godt,  t.  ex.  machen 
Sie  es,  wie  Sie  ~;  e)  särskilda  faii.  Ordspr.  der 
Mensch  denkt,  Gott  lenkt:  människan  spår 
och  Gud  rår.  Gedacht,  gethan:  sagdt  och 
gjordt.  Ich  dächte  gar!  å  visst  icke!  så- 
dana dumheter!  2.  med  adv.  tänka,  t.  ex.  edel, 
richtig,  zurück.  Hoch  hinaus  ~  hafva  högt- 
flygande planer.  Wo  ~  Sie  hin?  hvad  tän- 
ker ni  på?  Jfr  3.  3.  med  prep.  An  jmdn,  etio. 
~  tänka  på  ngn,  ngt.  Er  soll  daran  ^  han 
skall  minnas  det.  Denk'  nicht  dran!  visst 
icke!  tro  icke  det!  Woran  ~  Sie?  hvad 
tänker  ni  på?  Denk'  an  mich,  es  wird  ein- 
mal die  Zeit  kommen:  sanna  mina  ord,  den 
tid  skall  komma.  Auf  etw.  ~  tänka  på 
ngt,  hafva  ngt  i  sinnet,  t.  ex.  auf  Mittel  ~ 
tänka  på  medel;  auf  Böses  ~  hafva  ondt  i 
sinnet.  Für  jmdn  ~  tänka  för  ngn.  F  jeder 
denkt  in  seinen  Sack:  hvar  och  en  är  sig 
själf  närmast.  Über  etto.  ~  tänka  öfver, 
begrunda  ngt.  II.  tr.  1.  tänka.  Was  in  aller 
Welt  dachten  Sie  ?  hvad  i  all  verlden  tankte 


ni  på?  Etw.  hei  sich  '\<  tänka  ngt  vid  sig 
BJälf.  Sich  (dat.)  nichts  Böses  ei.  Arges  bei 
etw.  ~  ej  misstänka  ngt  vid  ngt  ei.  ej  mena 
ngt  illa  med  ngt.  2.  uttänka,  t.  ex.  ich  hatte 
mir  das  so  schön  gedacht:  jag  hade  tänkt 
ut  det  så  bra.  3.  tänka,  ämna,  t.  ex.  er  denkt 
mich  zu  betrügen.  Arges,  Böses  »>.<  hafva 
ondt  i  sinnet.  4.  föreställa  sig,  förstå,  t.  ex. 
Sie  können  sich  leicht  ~  wie  . . .  Ich  kann 
mir's  schon  ~  jag  förstår  det  mycket  väl. 
5.  tro,  t.  ex.  wer  hätte  das  gedacht?  h.Yem 
skulle  kunnat  tro  ngt  sådant  ?  Ich  dachte, 
er  sei  einer  von  Ihren  Freunden:  jag  trodde 
honom  tillhöra  edra  vänner.  Ich  dachte 
Wunder,  was  er  mir  schenken  sollte:  jag 
trodde  han  skulle  gifva  mig  ngt  riktigt 
storartadt;  er  denkt  Wunder,  wer  er  ist: 
han  tror  sig  vara  en  riktig  storkaxe.  Dacht' 
ich  [mir^'s  doch  !  jag  trodde  det  väl!  sade 
jag  det  ej!  Er  denkt  immer  das  Schlimmste: 
han  tror  alltid  det  värsta.  Ich  dächte,  wir 
setzten  unsere  Heise  fort:  jag  tror,  mig 
synes  det  vara  bäst,  att  vi  fortsätta  vår 
resa.  V^on  einer  Person,  einer  Sache  etw.  r^ 
tro  ngt  om  en  person,  en  sak.  6.  hoppas, 
t.  ex.  ich  denke  meinen  Prozess  zu  getoinnen. 
7.  minnas,  ihogkomma.  Wart',  ich  denk'  es 
dir!  jag  skall  nog  komma  ihogdig!  8.  vänta, 
förutse.  Das  habe  ich  mir  gedacht:  det  har 
jag  just  väntat.  9.  mena,  t.  ex.  was  denkst 
du  unter  diesen  Worten?  hvad  menar  du 
med  dessa  ord?  10.  Die  gedachte  Person: 
denna,  nämda,  omförmälda  person.  III. 
Sich  '\j  1.  Sich  an  jmds  Stelle  «x/  tänka, 
försätta  sig  i  ngns  ställe.  2.  opers.  es  lässt 
sich  ~  det  är  tänkbart.  Mancherlei  lässt 
sich  bei  diesen  Worten  ~  dessa  ord  gifva 
en  mycket  att  tänka  på  ci.  kunna  tydas  på 
många  sätt. 

Denker,  -s,  -,  m.  tänkare. 

Denkungs...  se  Denk... 

denn,  konj.  1.  ty.  2.  %  än,  t.  ex.  kein  anderer 
r\j  ich,  mehr  <%/  einmal.  Ehe  ~  ich  sterbe 
innan,  förr  än  jag  dör.  3.  obetonadt.  då,  t.  ex 
wo  ist  er  ~?  So  mag  es  <>^  dabei  bleiben: 
det  får  väl  bli  så  då,  låt  gå.  Auf  '^  !  välan 
då!  Ich  gab  ihm  eine  Summe,  welche  er  ~ 
auch  einsteckte :  jag  gaf  honom  en  summa, 
hvilken  han  också  verkligen  stoppade  på 
sig.  4.  om  ej,  t.  ex.  wir  lassen  dich  nicht,  du 
singst  uns  ~  ein  Lied:  vi  släppa  dig  icke, 
om  du  ej  sjunger  en  visa  för  oss. 

dennoch,  konj.  likväl,  i  alla  fall. 

Denunziant,  -en,  -en,  m.  jur.  angifvare. 

Denunziation,  -en,  f.  jur.  angifvelse. 

denunzierllen,  -te,  -t,  tr.  angifva,  anklaga. 

Departement,  -s,-s,n.  departement,  regerings- 
distrikt, förvaltningsområde. 

depensierllen,  -te,-t,tr.  kosta  ut,  göra  utgifter. 

Depesche,  -n,  f.  1.  brådskande  skrifvelse  i  stats- 
ärenden, depesch,  ilbref.  2.  [Telegraphische] 


O   saknar  plur.   t  bar  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  Intransltirt  Terb.    h.  bar  haben,   S.  bar  tein  till  bjälpverb. 


deponieren 


169 


Desinfektion 


<N/  telegram,  -n...  rx.  «v/beförderung,  0,  /.  de- 
peschbefordran. ~weg,  -[e]s,  -e,  m.  Im  »N/e; 
genom  depesch(er). 

deponi'erllen,  -te,  -t,  tr.  1.  lemna,  nedlägga  i 
förvar,  deponera.  2.  vittna  inrer  domstol.  De- 
ponierung,/. 

Deportation,  -en,  f.  förvisning  och  rerpassning  tiu 

bestämd  förvisningsort. 

deportierllen,   -te,   -t,  tr.  förvisa,  förpassa  till 

förvisnini^sort.   Deportierung,  /. 
Deportierte(r),  (ndj.  töja.)  m.  förvisningsfånge. 
Depositar,   Depositär,  -[e]s,  -e,  m.  person  som 

deponerar  ei.  deponerat  ngt. 
Depositen...   ex.  -geld,  -\_e]s,  -er,  n.  pengar  in- 
satta på  deposition,   -schein,  -\e\s,  -e,  m. 

depositionsbevis. 
depossedierllen,  -te,  -t,   tr.  jur.  frånkänna  ngn 

äganderätten  tiii  ngt,  afhända. 
Depot,  -s,  -s,  n.  nederlag,  nederlagsort,  förva- 

ringsställe,  depot. 
deprimierllen,  -te,  -t,  tr.  nedtrycka,  nedsätta; 

nedslå. 
Deputat,  -[e]s,  -e,  n.  inkomster  in  natura  jämte 

lönen. 

Deputation,  -en,  f.  deputation. 

deputierllen,   -te,   -t,   tr.  förläna  fullmakt,  af- 

sända  såsom  ombud. 
Deputierte(r),  (adj.  töjn.)  m.  fullmäktig,  ombud, 

deputerad. 
der,   m.   die,  f.   das,  n.  (både  der  och  die  hafva  i 

satssamraanhanget  i  bem.  I  nästan  alltid,  i  bem.  II  och 
ni  stundom  kort  vok.).  Jfr  das.  I.  best.  art.  sg.  gen. 

des  der  des,  dat.  dem  der  dem,  ack.  den  die 
das,  pi.  nom.  ack.  die,  gen.  der,  dat.  den,  den 
det,  -(e)n  -(e)t.  II.  pron.  dem.  sg.  gen.  des- 
sen el.  %des{s'\  deren  dessen  ei.  %des[s~\,  pi.  gen. 
deren  m.  derer,  dat.  denen,  i  bfr.  =  /.  1.  den 
det,  denne  denna  detta.  Hol'  dich  dieser 
und  der  el.  der  und  der!  må  den  och  den  ta 
dig!  iron.  der  und  Wort  kalten !  ha.n  ser  just 

Ut    att    vara    ordhållig.    2.    upprepande  ett  föreg. 

subst.  Hier  ist  meine  Stube  und  dort  ist  die 
meines  Bruders:  här  är  mitt  rum  och  där 
är  min  brors.  Ich  sehe  die  Fehler  meiner 
Arbeit  und  die  Vorzüge  der  meines  Freun- 
des: jag  ser  bristerna  i  mitt  arbete  och 
företrädena  hos  min  väns.  Der  Brief  an 
dich  ist  ausführlicher  als  der  an  mich: 
brefvet  tili  dig  är  utförligare  än  brefvet 
till  mig.  III.  pron.  rel.  böjes  =  II,  som,  hvil- 
ken  hvilket.  Ich,  der  ich  es  weiss:  jag,  som 
vet   det;    Vater  unser,  der  du  bist  ...  fader 

vår,  som  är  . . .    Sms.  se  nedan. 

derart,  adv.  så,  på  så  sätt,  till  den  grad. 

derartig,  a.  sådan,  så  beskaffad. 

derb,  a.  1.  hård,  fast,  t.  ex.  ~es  Eolz.  2.  kraf- 
tig, dugtig,  rättfram,  t.  ex.  ein  ~es  mun- 
teres  Weib,  jmdnr^  durchprügeln.  Er  geht  ~ 
darauf  los:  han  går  rakt  på  saken.  3.  grof, 
grofkornig,  rå,  plump;  hård. 

Derbheit,  -en,  f.   1.  hårdhet,  fasthet.  2.  kraft, 


dugtighet,  rättframhet.   3.  grof(kornig)het, 

råhet,  hårdhet. 
dereinst,  deréinstens,  deréinstmäl,acZi>.en  gång, 

en  dag. 
deréinstig,  a.  tillkommande,  framtida. 
derenthalben,    derentwegen,    um   derentwillen, 

adv.  för  hvars  (rem.)  ei.  hvilkas  skull. 
dergestalt,  dergestaltig  =  derart,  derartig. 

dergleichen   (afv.  '"med  ISng  vok.  l  rarsta  stafv.),  obSjl. 

a.  1.  demonstr.,  förkort,  dgl.,  dylik,  sådan.  Und 
~  mehr:  med  mera  (dylikt).  2.  rciat.  hvars 
el.  hvilkas  like,  t.  ex.  Dinge,  ~  ich  nimmer 
sah:  saker,  hvilkas  like  jag  aldrig  sett  ei. 
som  jag  aldrig  sett  maken  till. 

derhalb[en],  t  =  deshalb. 

Derivation,  -en,  f.  härledning. 

Derivativllum,  -?m[«],  -a  ei.  -e[w],  n.  gram.  här- 
ledt  ord. 

derivierllen,  -te,  -t,  tr.  härleda. 

derjenige,  m.  diejenige,  /.  dasjenige,  n.  pron. 

dem.  (första  sammansattningsleden  böjes  som  best.  art.. 
andra  »vagt)  den  det. 

derlei,  oböji.  a.  dylik,  sådan. 
dermaléins[t],  dermaleinstig  =  dereinst,  deréin- 
stig. 
dermalen,  adv.  1.  nu,  för  närvarande.  2.  då. 
dermälig,  a.  närvarande,  förhandenvarande. 
dermässen,  adv.  på  så  sätt,  i  sådan  grad. 

derO,  fdråldr.  =  deren  se  der  II;  ännu,  fast  säUan, 
brukl.  som  tilltalsord  till  högtstiende  personer:  eder(s). 

dersélb[ig]e,  m.  diesélb[ig]e,  /.  dassélb[ig]e, 
n.  pron.  dem.  (böjes  som  derjenige),  (den-) 
samme  (den)samma  (det)samma.  Ein  und 
dasselbe:  ett  och  detsamma;  ein  und  die- 
selbe Sache:  samma  sak. 

derwggen,  t  =  deswegen. 

derweil,  derwéile[n]  =  dieiueil. 

Derwisch,  -es,  -e,  m.  dervisch. 

derzeit,  derzeitig  =  dermalen,  dermälig. 

desarmierllen,  -te,  -t,  tr.  afväpna. 

desavouierllen,  -te,  -t,tr.  förneka,  ej  vidkännas. 

Descendént,  -en,  -en,  m.  afkomling,  ättling. 

Descendénz,  O,/,  härkomst. 

Desem,  -[e]s,  -e,  Desemer,  -s,  -,  m.  besman. 

desemerlln,  -te,  ge-t,  tr.  väga  på  besman. 

Deserteur,  -[e]s,  -e  ci.  -s,  m.  rymmare,  öfver- 
löpare,  desertör. 

desertierllen,  -te,  -t,  itr.  s.  rymma,  desertera. 

Desertion,  -en,  f.  rymning,  desertering. 

desfalls,  adv.  1.  i  så  fall,  om  så  sker.  2.  med 
hänsyn  därtill.  3.  för  den  skull. 

desfallsig  (ärv.  ""'),  a.  i  så  fall  inträffande, 
eventuel. 

desgleichen  (ärv.  '"),  I.  =  dergleichen.  II.  adv. 
desslikes,  likaså.  III.  konj.  ~  dass:  äfven- 
som  att. 

deshalb,  adv.  därför,  för  den  skull.  Eben  ~ 
just  därför.  ~  iveil:  emedan. 

designierllen,  -te,  -t,  tr.  utmärka,  beteckna. 

Desinfektion,  -en,  f.  rening  från  smittämnen, 
desinficering,  desinfektion. 


'  äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  eprik.    "^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    «t"  sjötcrm.    >S<  militärisk  term. 


desinfizieren 


170 


Dey 


desinfizierllen,  -te,  -t,  tr.  rena  från  smittäm- 
nen, desinficiera.  Desinfizierung,/. 

Desorganisation,  -en.f.  upplÖ8ning(8tillstånd). 

desorganisierllen,  -te,  -t,  tr.  upplösa,  bringa  i 
oordning.  Desorganisierung,  /. 

despektierlich,  a.  föraktfull,  bristande  i  vörd- 
nad, vanvördig. 

desperat,  a.  förtviflad. 

Despot,  -671,  -et),  m.  despot. 

Despotie,  -en,  f.  despotiskt  (styrelse)sätt. 

despotisch,  «.  despotisk. 

Despotismus,  -,  O,  m.  despotism. 

dess...  och  dessent...  se  des... 

dessenungeachtet,  adv.  det  oaktadt,  i  trots 
däraf. 

Dessert,  -s,  -s  ci.  -e,  n.  desert,  efterrätt,  -back- 
werk,  -[e]s,  -e,  n.  bakelse  till  desert.  -löffel, 
-s,  -,  m.  desertsked.  -teller,  -s,  -,  m.  desert- 
tallrik. 

Destillateur,  -s,  -e  ci.  -s,  m.  =  Destillierer. 

Destillation,  -en,  f.  distillering,  bränvinsbrän- 
ning. 

Destillier...  ex.  -apparat,  -[e]s,  -e,  m.  distiller- 
apparat.  -blase,  -n,  f.  =  -kolben.  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  distilleringsaffär,  (bränvins-) 
bränneri.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  -kolben,  -s,  -,  m. 
©  distillerkolf.  -ofen,  -s,  -f,  m.  distillerugn. 

destillierbär,  a.  som  kan  distilleras. 

destillierllen,  -te,  -t,  tr.  och  Itr.  Ii.  distillera, 
bränna  bräuvin.   Destillierung,  /. 

Destillierer,  -s,  -,  m.  distillatör,  bränvinsbrän- 
nare. 

desto,     adv.    vid    komparativer.      1.    deSS,    t.    ex.    je 

mehr  ...  ~  besser:  ju  mera  ...  dess  bättre. 

Nichts   ~   weniger:  icke   dess  mindre.   2. 

sjäifständigti   så   mycket,   t.   ex.   ~   besser!  sä 

mycket  bättre. 
Destruktion,  -en,  f.  förstöring,  förstörelse. 
destruktiv,  «.  förstörande. 
desiingeachtet  se  dessenungeachtet. 
deswegen,  um  deswillen  =  deshalb. 
Detachemént,  -s,  -s,  n.  X  mindre  nau  hufvudstji- 

kan  afsönjrad  truppaf delning. 

detachierllen,     -te,    -t,   tr.   X  Utm  hufvudstyrkan  af- 

Bända  en  truppardelning,  üetachiorung,  /. 

Detail,  'S,  -s,  n.  detalj,  enskildhet,  -bericht, 
-[e]s,  -e,  m.  omständlig,  detaljerad  redo- 
görelse, -handel,  -s,  O,  m.  detaljhandel,  mi- 
nuthandel, -bandier,  -Verkäufer,  -s,  -,  m.  mi- 
nn thandlare,  minutförsäljare. 

detaillierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  omständ- 
ligt  beskrifva,  genomgå.   2.  sälja  i  minut. 

Detaillist,  -tn,  -en,  m.  minuthandlare. 

determinierllen,  -te,  -t,tr.  begränsa,  bestämma; 
afgöra. 

detto  se  dito. 

Deut,  -[e]s,  -e,  m.  ett  holländskt  skiljemynt. 
Nicht  einen  ~  icke  ett  rundstycke,  icke 
ett  grand. 

Deutelei,  -en,  f.  spetsfundig,  hårdragen  tyd- 
ning, hårklyfvcri,  ordrytteri. 


deutellln,  -te,  ge-t,  tr.  ooh  itr.  h.  tyda  spets- 
fundigt, rida  på  ord,  förtyda. 

deutllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  1.  peka,  visa, 
t.  ex.  mit  dem  Finger  auf  etio.  (ack.)  ei.  nach 
etw.  hin  ~  peka  på  ngt.  Er  deutete  mit  den 
Augen  auf  den  Platz:  han  antydde  platsen 
med  ögonen.  Der  Schweif  des  Kometen 
deiitet  gegen  ei.  gen  ei.  7iach  Osten :  kometens 
svans  pekar  mot  öster.  2.  A7if  etw.  (ack.)  ~ 
tyda  på,  antyda,  vara  förebud  för  ngt.  II. 
tr.  1.  %  antyda,  bebåda.  2.  tyda,  förklara, 
uttyda,  t.  ex.  Träume,  Gleichnisse,  das  Ge- 
setz. Etw.  tief,  nach  seinem  Kopfe  ei.  Sinne 
~  uttyda  ngt  på  ett  djupsinnigt  sätt,  efter 
sitt  hufvud.  3.  tyda,  utlägga,  t.  ex.  alles  zum 
guten,  zum  besten,  aufs  beste:  allt  till  det 
bästa.  Jmdm  etw.  schlecht,  übel  ~  beskylla 
ngn  för  att  hafva  en  ond  afsigt  med  ngt.  4. 
Etw.  auf  eine  Per  son,  eine  Sache  ~  tillämpa 
ngt  på  en  person,  en  sak.  III.  Sich  ~  1. 
visa  sig,  blifva  synlig.  2.  Etw.  deutet  sich 
leicht,  schwer:  ngt  är  lätt,  svårt  att  tyda. 

Deuter,  -s,  -,  m.  1.  uttydare,  tolk.  2.  pekpinne. 

deutlich,  a.  tydlig. 

Deutlichkeit,  O,  /.  tydlighet. 

deutsch,   I.    a.   tysk.   II.   n.   obsji.   utom  i  staiin. 

omedelbart    efter    best.    art.,  forcgilngcn  af  en  prep., 

tyska  (språket),  t.  ex.  das  ~  der  heutigen 
Zeit:  nutidens  tyska;  im  heutigen  »x.  i  nu- 
tidens tyska,  men:  im  ~e7). :  i  tyskan;  aus 
gutem  Französisch  in  schlechtes  ~  über- 
setzen: öfversätta  från  god  franska  till 
dålig  tyska,  men:  aus  dem  Französischen  ins 
~e:från  franskan  till  tyskan.  Er  spricht  gut 
•V/  han  talar  tyska  bra.  Aif  ~  på  tyska. 
-französich,n.  tysk-fransk,  -klingend,«,  tyskt 
klingande,  -meister,  -s,  -,  m.  tyska  ordens 
stormästare,  -en...  Ex.  ^feindlich,  a.  tysk- 
fieudtlig.  ~freundlichkeit.  O,  ./'.  tyskvänlig- 
het. ~hass,  -es.  O,  m.  hat  mot  tyskarne. 

Deutschheit,  -en,  f.  egenskapen  att  vara  tysk, 
tyskt  sätt,  tyskt  skaplynne,  tysk  egendom- 
lighet. 

Deutschland,  -.<,  O,  «.  npr.  Tyskland. 

Deutscht[h]Qm,  -s,  O,  n.  tysk  nationalitet, 
tyskt  väsen. 

Deutscht[h]ümelei,  -en,  f.  tyskeri. 

deutscht[h]ümel|ln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bära  sitt 
tyska  sätt  till  torgs,  äflas  efter  tysk  egen- 
domlighet. 

Deutscht[h]ümler,  -s,  -,  m.  tyskvurm. 

deutscht [hjumlich,  a.  som  har  tysk  karaktär. 

Deutung,  -en,  f.  tydning,  uttydning,  tolkning. 
-s...  Ex.  ~gabe,  -n,  f.  förmåga  att  uttyda. 
~Voll,  a.  betydelsefull. 

Devise,  -n,  f.  valspråk,  devis. 

devöt,  a.  1.  andäktig,  skenhelig.  2.  tillgifven. 

Devotion,  -en,  f.  1.  skenhelighet.  2.  tillgif- 
venhet. 

Dey,     -[e].',    -S    el.    -e.    m.  dej  (titcl  mr  Algiers  forna 


o   saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  Italien,    S.  har  «em  till  hjälpverb. 


Dezem 


171 


diok 


Dezem  le  Becem. 

Dezember,  -s,  -,  m.  december. 

Dezen...  m.  m.  ic  Decen...  m.  m. 

dgl.  sc  dergleichen  1. 

d.    h.   «rkorin.  =  das   heisst:   det  vill  säga  (d. 

v.  s.). 
d.   i.   fürkortn.  =  das  ist:  det  är  (d.  ä.),  det  vill 

säga  (d.  v.  B.). 
diabolisch,  a.  djäfvulsk. 
Diac...  se  Diak... 
Diadem,  -[e]s,  -e,  n.  diadem. 

Diagnose,  -n,  f.  med.  diagnos  (undersökning  och 
bestllmm;inde  af  en  sjukdoms  nrt). 

Diagonale,  -n,  f.  mat.  diagonal. 

Diakön,  -s  ei.  -en,  -en,  m.  se  Diahonus. 

Diakonåt,  -[e].',  -e,  n.  en  diakons  ämbete, 
komministratur. 

Diakonisse,  -n,  Diakonissin,  -nen,  f.  diakonissa, 
barmhertighetssyster,  sjuksköterska.  Dia- 
konissen... Ex.  ^anstalt,  -en,  f.  diakonissan- 
stalt. 

Diåkonus,  -,  Diakonen,  m.  diakon,  kommini- 
ster. 

diakritisch,  a.  diakritisk,  kännetecknande. 

Dialekt,  -[e]«,  -e,  m.  dialekt,  munart,  landa- 
mål, folkmål.  -forschung,  -en,  f.  dialekt- 
forskning. 

Dialektik,  -en,  f.  dialektik,  logisk  skärpa,  för- 
måga att  disputera. 

Dialektiker,  -s,  -,  m.  dialektiker,  med  logisk 
skärpa  begåfvad  person. 

dialektisch,  a.  dialektisk,  a)  dialekt-,  lands- 
måls-, b)  logisk,  fintlig. 

Dialog,  -\e\s,  -e,  m.  samtal,  dialog. 

dialogisch,  a.  dialogisk,  i  form  af  samtal. 

dialogisierllen,  -te,  -t,  tr.  framställa  i  form  af 
samtal. 

Diamant,  -en  ei.  -[e]s,  -c[w],  m.  diamant,  -artig,  a. 
diamantartad.  -bezirk,  -[e]s, -e,m.  diamant- 
fält, -grübe,  -n,  f.  diamantgrufva.  -pulver, 
-s,  -,  n.  diamantpulver,  -ring,  -[c]s,  -e,  m. 
diamantring.  -Schleifer,  -Schneider,  -s,  -,  m. 
diamantslipare.  -Staub,  -[e]s,  O,  m.  =  -pulver. 

-en...  =  föreg.  sms. 

diamanten,  a.  af  diamant,  diamant-.  ~e  Hoch- 
zeit: diamantbröllop. 

Diameter,  -s,  -,  m.  m.it.  diameter. 

diametral,  diameträlisch,  diametrisch,  a.  diame- 
tral. 

Diärese,  Diäresis,  Diäresen,  f.  gram.  en  diftongs 
delning  på  två  stafvelser;  trema. 

Diårillum,  -um\_s].  -en,  n.  dagbok;  diarium, 
kladd. 

Diarrhoe,  -n,f.  diarré. 

Diät,  I.  O,  /.  diet.  ~  halten:  hålla  diet.  II. 
adv.  ~  leben:  iakttaga,  hålla  diet.  jfr  Diä- 
ten, -fehler,  -s,  -,  m.  dietfel. 

Diätär,  -[e]s,  -e,  Diätärillus,  -tis,  -i  ei.  -en,  m. 
extraordinarie  (tjänsteman). 

Diåten,  f.  plur.  dagtraktamente,  dagaflöning. 

Diätetik,  -en,  f.  dietlära,  dietetik. 


diätetisch,  a.  dietetisk,  diet-,  hälso-,  t.  ox.  a%is 
r\ten  Gründen :  af  hälsoskäl. 

Diatribe,  -n,/.  kritisk  afhandling,  skarp  kri- 
tik; smädeskrift. 

dicht,  a.  tät,  t.  ex.  's/es  Zeug,  'x^er  Wald,  ~ 
säen,  »N»  schreiben,  im  f^csten  Kugelregen. 
Om  kiiider:  ~  anliegen:  sitta  åt.  ~  bei,  ^^  an: 
tätt  invid.  ~  hinter:  tätt  efter;  ~  hinter 
jmdm  her  sein:  vara  i  hälarne  på  ngn.  -be- 
haart, a.  täthårig.  -belaubt,  a.  löfrik,  för- 
sedd med  tätt  löfverk.  -bewachsen,  a.  tätt 
bevuxen,  -gedrängt,  o.  tät,  sammanträngd, 
hoppackad,  -geschärt,  a.  i  täta  skaror,  -ge- 
schlossen, a.  fast,  hårdt  sammansluten,  -lau- 
big =  -belaubt,  -nähtig,  a.  sydd  med  täta 
sömmar. 

Dicht...  jfr  1.  och  2.  dichten,  ki.  -ärt,  -en,/,  dikt- 
art, -elsen,  -s,  -,  n.  i>  järn,  verktyg  att  dikta 
med.  -kunst,  -c  fi  }'•  skaldekonst,  -werg, 
-[e]s,  O,  n.  i^  dref  att  dikta  med.  -werk  = 
Dichterwerk. 

Dichte,  -n,  f.  täthet,  fasthet. 

1.  dichtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  göra  tät,  täta,  dikta, 
drifva.   Dichtung,/. 

2.  dichtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  1.  rikta 
tankarne  (på),  tänka  (på),  t.  ex.  auf  etw.  'v/ 
und  sinnen.  Darauf  geht  sein  ganzes  ~  und 
Trachten:  dit  syftar  all  hans  diktan  och 
traktan.  2.  författa,  dikta,  skrifva  poesi. 
3.  uttänka,  uppdikta,  hitta  på. 

Dichter,  -s,  -,  711.  ~in,  -nen,  f.  skald,  skal- 
dinna, poet,  författare,  författarinna,  -ärt, 
-en,  f.  1.  art  skalder.  2.  Nach  ~  efter  skal- 
dernas sätt.  -flug,  -[e]s,  O,  m.  poetisk  flygt. 
-gäbe,  -«,/  skaldegåfva.  -kunst,  -e  f,/ skal- 
dekonst, -schwung,  -[e]s,  O,  m.  poetisk  lyft- 
ning, -werk,  -[e]s,  -e,  n.  skaldeverk,  skalde- 
stycke, poetiskt  alster. 

dichterisch,  a.  poetisk. 

Dichterling,  -[e]s,  -e,  m.  F  rimmare,  rimsmi- 
dare. 

Diclitheit,  Dichtigkeit,  -en,  f.  täthet,  fasthet. 

Dichtung,  -en,  f.  1.  diktande,  diktning;  dikt. 
2.  uppfinning,  påhitt,  lögn.  -s...  kx.  ~ärt, 
-en,  f  diktart.  ~gabe,  -n,  ~kraft,  -e  f,  / 
skaldegåfva,  skaldeförmåga.  ~lehre.  O,  /. 
läran  om  skaldekonsten,  verslära.  ~ver- 
mögen,  -s.  O,  n.  =  f^gabe. 

dick,  a.  1.  tjock,  t.  ex.  ein  Meter  ~  sein,  ~ 
und  fett,  ~es  Haar.  F  skamts.amt  tiiitai:  ~e?': 
tjocking,  parvel.  ~er  werden:  blifva  tjoc- 
kare, lägga  på  hullet,  'v/e  Milch:  sur  mjölk, 
filmjölk.  Im  festen  Walde:  midt  i  tjocka 
skogen,  '^er Nebel:  tät,  tjock  dimma,  tjocka. 
~e  Ltft:  tung,  tryckande  luft.  Durch  ~ 
und  dünn:  genom  skog  och  mark,  träsk 
och  snår;  biidi.  mit  jmdm  durch  ~,  und  dünn 
gehen:  följa  ngn  troget,  i  alla  väder,  i  sorg 
och  glädje.  F  sich  ~  essen:  äta  sig  öfver- 
mätt;  biidi.  etw.  «v^  haben:  vara  trött  på, 
hafva  fått  nog  af  ngt;  ~e  Freunde:  intima. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t-  sjölcrm.    J${  militärisk  term. 


Dicke 


172 


Diener 


såta  vänner;  das  Griechische  sitzt  hei  ihm. 
nickt  so  ~  han  är  just  ej  så  slängd  i  gre- 
kiskan ;  "^  thun  el.  sich  -^  machen :  brösta 
sig,  mit  etw.:  öfver  ngt;  er  hat  es  ~  hinter 
den  Ohren:  han  har  en  räf  bakom  örat;  er 
hat  ein  ~e«  Fell  ei.  eine  ~e  Haut:  han  har 
en  bred  rygg,  han  tål  hvad  han  får;  einen 
~e?j  Kopf  haben:  vara  tjockhufvad,  tjur- 
huf vad  ;  ordspr.  das  f^ste  Ende  kommt  nach : 
ändan  kröner  verket  ei.  det  kommer  surt 
efter.  2.  svullen,  uppsväld,  t.  ex.  eine  ~e 
Bache,  ein  ~es  Gesicht  haben:  vara  svullen 
i  ansigtet.  ~e  ei.  '^geweinte  Augen:  för- 
gråtna ögon.  3.  vani.  blott  om  djur:  hafvande. 
drägtig.  -backig,  a.  med  tjocka  kinder,  -bän- 
dig, a.  om  böcker  Omfångsrik,  diger,  -baucli, 
-[e].?,  -e  t,  m.  F  istermage.  -bäucliig,  a.  för- 
sedd med  stor  mage.  -bein,  -[e].s-,  -e,  n.  1. 
tjockben,  vad.  2.  person  som  har  tjocka, 
ben.  -beinig,  a.  tjockbeut.  -belaubt,  a.  löfrik. 
-bewaciisen,  a.  tätt  bevuxen,  -blätterig,  a. 
tjockbladig.  -darm,  -[e]«,  -e  t,  m.  stortarm. 
-fellig,  (i.som  har  tjock  pels;  Fbiidi.  okänslig, 
~  sein:  hafva  bred  rygg.  -fleischig,  a.  köt- 
tig, hullig.  -flüssig,  a.  tjock  (om  vätskor),  sim- 
mig, -häuter,  -«,  -,  m.  zooi.  tjockhudadt  dägg- 
djur, -häutig,  a.  1.  zooi.  tjockhudad.  2.  = 
-fellig.  -hülsig,  a.  bot.  som  har  tjocka  ski- 
dor, -kopf,  -[e]s,  -e  t,  ni.  en  som  har  tjockt, 
stort  hufvud;  F  biidi.  tjockhufvud,  dumhuf- 
vud,  tjurhufvud.  -köpfig,  a.  tjockhufvad; 
dum ;  tjurhufvad.  -leibig,  a.  som  har  stor 
mage:  om  saker:  bugtig,  bukig,  utsvängd. 
-leihigkeit,  0,f.  stor  mage,  godt  hull,  fetma. 
-maul,  -[e]s,  -er  f,  n.  F  1.  mun  med  tjocka 
läppar.  2.  person  som  har  tjocka  läppar. 
-milch.  O,  f.  sur  mjölk,  filmjölk,  -nasig,  n. 
som  har  tjock  näsa  ei.  nos;  P  biidi.  högfär- 
dig. -Schnabel,  -.«,  -t, '".  7001.  korsnäbb,  -scho- 
tig  =  -hülsig.  -stirnig,  a.  F  tjockhufvad,  tjur- 
hufvad. -thtier,  -s,  -,  m.  F  skräflare,  stor- 
skrytare.  -thuerei,  -en,  f.  -thun,  -s,  O,  n.  F 
skryt,  skräfvel.  -thuerisch,  a.  F  skrytsam, 
skräflande.  -wanst,  -[e].s,  -e  t,  m.  P  =  -batich. 
-wanstig,  P  =  -bauchig,  -woilig,  a.  tjockullig. 
-werden, -.■.•,0,??.tjocknande,tilltagande  fetma. 

Dicke,  -n,  f  1.  tjockhet,  tjocklek.  2.  fetma. 
3.  svullnad. 

Dickicht,  •[e]s,  -e,  n.  tät  skog,  snår. 

Diet...  80  Ihkt... 

Didaktik,  O,/,  undervisningskonst,  didaktik. 

didaktisch,  a.  undervisande,  didaktisk. 

dldeldum,    dTdeldumdéi,    interj.    härmande    munter, 

upp.siuppcn  musik,  ungef.  trallerallera. 
Dieb,  -[e].s,  -e,  m.  tjuf.  JJaltet  den  ~.'  ta  fast 
tjufven!  Ordspr.  Gelegenheit  macht  ~c.'  till- 
fället gör  tjufven.  ~  am  Lichte:  tjuf  på 
ljuset.  -[e]s...  Ex.  ~bande,  -ra,  _/'.  tjuf  band. 
~brut,  -en,  f.  tjufpack.  ~finger,  -.s-,  -,  in. 
~  haben:  hafva  långa  fingrar.  ~gesindel, 
-s.  O,  n.  tjufpack.    ~glück,  -[e]s,  O,  w.  oför- 


tjänt, of  örskyld  lycka,  bondtur.  ~griff,-[e]s, 
-e,  m.  tjufknep.  ~handwerk,  ■[e]s.  O,  ra.  tjuf- 
handtverk.  ^hehler,  -s,  -,  m.  tjufgömmare. 
~helfer,  -s,  -,  m.  medbrottsling  vid  stöld. 
~herberge,  -ra,  /.  tjufhärbärge,  tjufnäste. 
~höhle,  -ra,/,  tjufhåla.  ~laterne,  -n,f.  tjuf- 
lykta,  blindlykta.  ~schlüssel,  -s,  -,  m.  tjuf- 
nyckel,  dyrk.  ~sicher,  a.  dyrkfri.  ~sicher- 
helt,  O,  /.  dyrkfrihet.  ~sinn,  -[e]s,  O,  m, 
tjufanlag.  ~spräche.  O,  /.  tjufspråk.  "wvolk, 
-[«]s.  O,  ra.  tjufEolk.  'vwerkzeug,  -[e]s,  -e,  ra. 
tjufredskap. 

Dieberei,  -en,  f.  tjufveri. 

diebisch,  a.  1.  tjufaktig.  2.  förstulen. 

Diebstahl,  -[e]«,  -e  f,  m.  stöld,  tjufnad.  -s... 
Ex.  ~klage,  -n,f.  anklagelse  för  stöld. 

Diele,   -ra,  ./'.   1.  bräde,  planka.  2.  tilja;  golf 

i  allmh.,  äfven  af  sten.  3.  fÖrstuga.  4.  brädtak 
i  rum. 

dielllen,  -te,  ge-t,  tr.  golflägga;  brädfodra,  pa- 
nda. 

Dieler,  -s,  -,  m.  golfläggare,  brädfodrare. 

Dielung,  -era,  /.  golfläggning,  golf. 

Dieme,  -ra,  /.  Diemen,  -s,  -,  m.  sate,  vålm,  rök, 
skyl,  stack. 

dienllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  tjäna,  t.  ex.  Gott 
(dat.)  ~,  den  Götzen  '^,  die  ~(Ze  Klasse.  [Bei] 
jmdm  ~  vara  i  tjänst  hos  ngn.  Den  Lüsten 
~  lefva  lättsinnigt.  Ich  diene  dreissig  Jah- 
re :  jag  har  tjänat,  varit  i  tjänst  i  trettio  år. 
2.  stå,  vara  till  tjänst.  Womit  kann  ich  Ihnen 
~.^  hvarmed  kan  jag  stå  till  tjänst?  [7/traew] 
zu  ~  tili  er  tjänst.  Ist  Ihnen  damit  gedient, 
li-enn  ...  är  ni  hjälpt  med  att . . .  Mit  Schmei- 
cheleien ist  mir  nicht  gedient:  smicker  har 
jag  intet  gagn  af.  Jmdm  in  ähnlicher  Weise 
~  göra  ngn  samma  tjänst.  Jmdm  auf  etu\ 
(ack.)  ~  gifva  ngn  besked,  svar  om  ngt.  3. 
Zu  el.  als  etw.  ~  tjäna,  gagna,  vara  be- 
stämd till  ngt,  t.  ex.  y^  als  Bedeckung  ~ 
tjäna  till  betäckning,  till  skydd.  Handel: 
Gegenvxirtiges  dient  Ihnen  mitzuteilen,  dass 
. . .  härmed  ha  vi  äran  underrätta  er  om, 
att  ...  4.  vara  soldat,  exercera  beväring. 
Er  dient  bei  der  Artillerie:  han  är  vid,  har 
gått  in  vid  artilleriet.  Er  hat  von  unten 
auf  gedient:  han  har  tjänat  upp  sig  frän 
simpel  soldat.  II.  tr.  Die  Messe  ~  förrätta 
mässan. 

Diener,  -s,  -,  m.  -v/in,  -nen,f.  1.  tjänare,  tjä- 
narinna.  ~  des  göttlichen  Wortes:  det  gud- 
domliga  ordets  tjänare.  ~  der  Götzen:  af- 
gudadyrkare.  Ihr  gehorsamster  ~  eder  öd- 
mjukaste tjänare.  Gegen  jmdn  den  gehor- 
samen ~  machen:  kröka  rygg  för  ngn.  iron. 
afböjanäc:  gehorsamer  »^ .'  tackar  ödmjukast! 
Stumme  ~  småbord  att  staiia  ifrJn  sig  p&.  2. 
bugning,  bockning.  .fmdm  einen  ~  machen: 
bocka  sig  för  ngn.  -gefolge,  -s,  -,  ra.  följe  af 
tjänare,  svit.  -schar,  -era, /.  skara  tjänare. 
-tracht,  -era,/,  livré. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,   S.  har  aein  till  hjälpverb. 


Dienerei 


173 


dieser 


Oieneréi,  -en,  f.  1.  tjänstepersonal.  2.  tjänst- 
aktighet, kryperi. 

dienerhaft,  dienerisch,  dienerlich,  a.  som  an- 
står el.  utmärker  tjänare,  tjänstaktig,  kry- 
pande. 

dienerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  buga  sig,  bocka  sig. 

Dienerschaft,  -en,  f.  tjänstefolk,  tjänsteper- 
sonal. 

dienlich,  a.  tjänlig,  lämplig. 

Dienlichkeit,  O,/,  tjänlighet,  lämplighet. 

Dienst,  -[e]«,  -e,  m.  1.  tjänst,  a)  =  tjänstaktig  hsDd- 
ling,  t.  ex.  jmdm  einen  ^  leisten  ei.  erweisen : 
göra  ngn  en  tjänst,  was  steht  Ihnen  zu  r^en: 
hvad  befaller  ni?  hvad  behagas?  ein  ~  ist 
des  andern  wert:  den  ena  tjänsten  är  den 
andra  värd;  b)  =  tjunsteutöming,  t.  ex.  der  ~ 
habende  ei.  thuende  Kammerherr :  tjänstgö- 
rande kammarherren,  einen  Beamten  im  '^ 
beleidigen:  förolämpa  en  i  tjänstsutöfning 
stadd  ämbetsman,  in  ~  treten:  träda  i 
tjänstgöring;  hi\di.  Jmdm  auf  den  f^  passen  : 
hålla  ett  vaksamt  öga  på  ngn;  c)  plats, 
anställning,  t.  ex.  einen  ~  suchen:  söka  en 
plats,  ausser  ~  sein :  vara  utan  plats,  jmdm 
den  ~  [au/^  kündig  en:  uppsäga,  af  skeda 
ngn,  jmdn  in  ~  nehmen:  taga  ngn  i  sin 
tjänst;  biidi.  im  ~e  der  Wahrheit:  i  sannin- 
gens tjänst.  2.  dyrkan,  kult.  KM\.dem'^edes 
Bauchs  fröl/nen:  frossa,  hafva  magen  till  sin 
gud.  -adel,  -s.  O,  m.  tjänstadel.  -alter,  -s,  O, 
«.tjänsteålder,  -anerbietung,  -ew,  _/".  erbju- 
dande af  sina  tjänster,  -angelegenheit,  -en, 
f.  tjänsteärende,  -antritt,  -[e]s,  O,  m.  ett 
ämbetes  tillträdande,  -anweisung,  -en,  f. 
tjänsteinstruktion,  -anzug,  -[e]s,  -e  t»  ™- 
ämbetsdrägt.  -auszeichnung,  -en,  f.  utmär- 
kelse för  duglighet  i  tjänsten,  -beflissen,  a. 
nitisk  i  sin  tjänst,  -beflissenheit.  O,  y.  tjän- 
stenit, -behärde,  -«,/.  myndighet,  -bereit, 
a.  tjänstaktig,  -bereitheit.  O,  _/.  tjänstaktig- 
het, -bote,  -n,  -n,  m.  tjänare,  piur.  tjänste- 
folk, -buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  betygsbok  «r  tju- 
nare  och  gesäller,  -eid,  -[e]s,  -B,  m.  ämbetsed. 
■eifer,  -s,  O,  m.  1.  tjänstenit.  2.  tjänstaktig- 
het, -eifrig,  a.  1.  =  -beflissen.  2.  =  -bereit. 
-entlassung,  -en,  f.  af  sked  ur  tjänsten,  -er- 
fahren, a.  erfaren  i  tjänsten,  -ergeben,  a. 
tjänstfärdig,  tjänstvillig,  -fach,  -[e]s,  -er  f, 
n.  afdelning  inom  ett  ämbetsverk,  -fähig,  a. 
i  stånd  att  tjänstgöra,  tjänstduglig.  -fähig- 
keit.  O,  /.  1.  förmåga  att  tjänstgöra,  tjänst- 
duglighet. 2.  skicklighet  i  tjänsten,  -fertig, 
a.  tjänstfärdig.  -fertigkeit,  O,  /".  tjänstfär- 
dighet, -frei,  a.  tjänstfri,  tjänstledig,  -frei- 
heit.  O,/,  tjänstledighet,  -freimarke,  -n,f. 
tjänstefrimärke,    -führe,  -n,  f.  körsla  som  en 

godsägare  har  att  fordra  af  underlydande  el.  arrendatorer. 

-geber,  -s,  -,  m.  arbetsgifvare,  husbonde. 
-gefällig,  a.  tjänstvillig,  -gefälligkeit,  O,/, 
tjänstvillighet,  -gehorsam,  -s.  O,  m.  lydnad 
mot  förman,  Subordination.  -genoss[e],  -en. 


-en,  m.  ämbetsbroder,  -getreide,  -s.  O,  n.  säd 
som  ingår  i  ämbetsmans  lön.  -habend,  a. 
tjänstgörande,  -herr,  -n,  -en,  m.  husbonde. 
-herrschaft,  -en,/,  husbondfolk,  -jahr, -[e].5, 
-e,  n.  tjänstår.  -jubilällum,  -um^sl,  -en,  n. 
tjänstejubileum,  -kleid,  -[e]s,  -er,  n.  äm- 
betsdrägt, uniform,  -knecht,  -[e]s,  -e,  m. 
dräng,  -kontrakt,  -[e]s,  -e,  m.  kontrakt  mel- 
lan husbonde  och  tjänare,  -leistung,  -en,  f. 

tjänst  (=  tjänstaktig  handling).  -\tV\B,  plur.  tjän- 
stefolk, -lokal,  -[e]Ä,  -e,  n.  tjänstelokal, 
byrå.  -los,  a.  utan  tjänst,  -madchen, -s, -,  w. 
tjänstflicka,  -magd,  -e  f,  f.  piga.  -mann, 
-[ejs,  m.  a)  piur.  -en,  vasall,  b)  piur.  Dienst- 
leute, tjänare,  c)  piur.  -er  f,  stadsbud,  -mas- 
sig, a.  fordrad  af  tjänsten,  reglementarisk. 
-Ordnung,  -en,  f.  reglemente,  -pfennig,  -[e]s, 
-e,  m.  städja,  -pferd,  -\_e]s,  -e,  n.  tjänsthäst. 
-pflicht,  -en,  f.  1.  tjänstpligt.  2.  J$^  värne- 
pligt.  Allgemeine  ~  allmän  värnepligt. 
-pflichtig,  a.  1.  tjänstpligtig.  2.  värneplig- 
tig.  -reise,  -«,/".  tjänsteresa,  -rock, -[e]s, 
-e  t,  m.  ämbetsrock,  uniformsrock,  -sache, 
-n,f.  tjänsteärende,  -scheu,  a.  rädd  för  att 
tjänstgöra,  -thuend,  a.  tjänstgörande,  -taug- 
lich =  -fähig,  -tauglichkeit  =  -fähigheit. 
-tracht,  -en,  f.  ämbetsdrägt,  uniform,  -tüch- 
tig =  -fähig,  -tüchtigkeit  =  -fähigheit,  -un- 
brauchbar, -unfähig,  -untauglich,  -untüchtig,  a. 
oförmögen,  ur  stånd  att  tjänstgöra,  -un- 
brauchbarkeit,  -Unfähigkeit,  -untauglichkeit, 
-untüchtigkeit,  O,/,  oförmåga  att  tjänstgöra. 
-verhältnis[s],  -ses,  -se,  n.  en  tjänares  ställ- 
ning. -Verlust,  -[e]s,  -e,  m.  ämbetets  för- 
lust. -Verpflichtung,  -en,  f  X  kapitulation, 
värfning.  -vertrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  =  -kon- 
trakt, ii  =  -Verpflichtung,  -volk,  -[e]s,  O,  n. 
tjänstefolk.  -Vorschrift,  -en,  f.  reglemente. 
-vifTdrig,  a.  stridande  mot  tjänstens  fordrin- 
gar, mot  reglementet,  -willig,  a.  tjänstvillig. 
-Willigkeit,  O,  /.  tjänstvillighet,  -wohnung, 
-en,  f.  boställe,  -zeit,  -en,  f.  tjänstetid, 
tjänstgöringstid.  ■zeugnis[s],  -ses,  -se,  n. 
tjänstgöringsbetyg,  -zulage,  -n,  f.  löne- 
tillägg. 

Dienstag,  -[e]s,  -e,  m.  tisdag.  Des  ~s:  om  tia- 
dagarne. 

dienstägig,  a.  inträffande  om  tisdagarne. 

dienstbar,  a.  1.  tjänstpligtig,  tjänstskyldig. 
~  machen:  underkasta,  kufva.  2.  under- 
dånig. 

Dienstbarkeit,  -en,  f.  1.  tjänstskyldighet.  2. 
Servitut. 

dienstlich,  a.  hörande  till  tjänsten,  tjänat(e)-, 
ämbets-. 

dieser,  m.  diese,/.  dies[es],  n.pron.  dem.,  boje» 
såsom  der  I,  denne  denna  detta.  Über  ei. 
ohne  dies:  dessutom.  Vor  diesem:  före 
detta,  förr,  nach  diesem:  hädanefter.  Den 
dritten  dieses:  den  tredje  dennes.  Dieser... 
Jener:  den  senare...  den  förre.  Dieser  und 


&kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    •£•  «jttterm.    iSt  militärisk 


dies  erhalb 


174 


t)iöces£i]i 


jener:   en   och    annan,    man,   folket.    Hol' 
dich  dieser  und  jener!  må  den  och  den  ta 

dig!    Sms.  se  nedan. 

dieserhalb  =  deshalb. 

dieserseits.  dieserwärts,  adv.  på  denna  sida. 

åt  detta  håll. 
dieserwegen  =  destvegen. 
diesfalls,  adc.  i  detta  fall. 
diesjährig,  a.  från  i  år,  års-. 
diesmal,  adv.  denna  gång. 
diesmalig,  a.  denna  gång  inträffande,  denne. 
diesseit  =  diesseits. 
diesseitig,  a.  1.  belägen  på  denna  sida,  denne, 

t.  ex.  das  ~e  Ufer:  denna  strand,  die  ~en 

Häuser:  husen  på  denna  sida,  denna  strand. 

2.  tillhörande  detta  ei.  vårt  parti,  land;  vår, 

t.  ex.  die  ~era    Truppen:   vårt  partis,   vårt 

lands  trupper,  våra  trupper. 
diesseits,  I.  ado.  på  denna  sida;  äfv.  härnere 

på  jorden,  på  denna  sidan  grafven.  11. prep. 

med  gen.  och  %  dat.  på  denna  sida  om,  på  denna 

sidan.    III.  oi.öji.  n.  jordelifvet. 
Diet[e]rich,  -[e].?,  -e,  m.  tjufnyckel,  dyrk. 
diet[e]rich'!en,  -te,  ge-t,  I.  tr.  dyrka  upp.    II 

itr.  h.  använda  dyrk. 
diewéil,  I.  adv.  under  tiden.  II.  honj.  1.  eme 

dan.  2.  under  det  att. 
differentiier!  en,    -te,   -t,  tr.  mat.   differentiera, 

Differentiierung,  /. 
DiHerénz,  -en,  f.  l.skilnad;  olikhet.  2.  miss 

hällighet,  osänija. 
differierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  vara  olika,  visa  olik 

heter. 
difficil,  a.  svår,  krånglig,  kinkig. 
Diftelél,  diftellln  se  Tüftelei,  tüfteln. 
digestiv,    a.  som  befordrar   matsnaältningen, 

lösande. 
Digressién,  -en.f.  afi-ikelse  från  ämnet. 
Diktat,   -[e]s,  -e,  n.  diktamen,  ngt  som   ned- 

skrifvits    efter    diktamen,  i  sht  skriföfning 

efter  diktamen. 
Diktator,  -s,  Diktatoren,  m.  diktator. 
diktatorisch,  a.  diktatorisk,  egenmäktig. 
Diktatur,  -en,  f.  diktatur,  oinskränkt  makt. 
diktierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  diktera,  före- 

stafva;  ingifva;  föreskrifva. 
Diktion,  -en,  f.  skrifsätt,  uttryckssätt. 
Diktionär,  -[e]s,  -e,  n.  ordbok. 
Dilémmlla,  -«[«],  -as  ei.  -ata  ei.  -en,  n.  klämma, 

förlägenhet. 
Dilettant,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  dilettant, 

konstvän,  -en...  ex.  ~konzert,-[e],s-,-e,«. kon- 
sert af  konstvänner,  af  amatörer,  ^massig, 

a.  såsom  af  dilettanter,  dilettant-. 
dilettåntenhaft  =  dilettantenmässig. 
Dilettåntent[h]um,-[e]s,0,n.  dilettantism,  sköna 

konsterua-s  i  ir.:mde  för  ro  skuU  och  utan  mästtrskap. 

dilettantisch  =  dilettantenmassig. 
Dilettantismus,  -,  O,  m.  =  Dilettantentum. 
Dill,  -[e]5,  -e,  m.  bot.  dill. 
Dille  Bc  Tülle. 


Dilüvillum,  -um[s],  -en,  n.    1.  syndafloden.    2. 

geoi.  diluvial] ord. 
Dimension,  -en,  f.  utsträckning,  dimension. 
Dimissiön,  -en,  f.  entledigande,  afskedande. 
dimittierllen,  -te,  -t,  tr.  låta  gå  sin  väg,   af- 

skeda,  bortsända. 
Diné  (Diné),   Dinér  (ntan  akcent),  -s,  -s,  n.  mid- 

dag(småltid),  diné. 

1.  Ding,  -[e]*-,  -e  och  F  -er  jfr  3,  n.  dim.  DingXeXX- 
chen,  Dinglein,  piur.  äfv.  Dingerchen,  1.  ting, 
sak.  Aller  guten  ~e  sind  drei:  alla  goda  ting 
äro  tre.  Bei  Gott  ist  kein  ~  unmöglich:  för 
Gud  är  ingenting  omöjligt.  Unbedeutendes 
~  småsak.  Es  ist  ein  '^^  det  är  sak  samma. 
Der  Glaube  ist  nicht  jedermanns  »n*  tron  är 

ej  hvar  mans  sak.     2.  ofta  pleonastiskt,  dfvers&ttes 

ej.  Als  er  das  -v-  vernommen :  när  han  för- 
nummit det.  Er  versteht  das  ~  han  förstår 
sig  på  det.  Das  ist  ein  ~  der  Unmöglich- 
keit: det  är  omöjligt.  Das  ist  ein  übles  -x/ 
det  är  illa.  So  ein  -v/  wie  . .  .  ngt  sådant 
som  .  .  .  Ordäpr.  geschehen  ~  ist  nicht  zu 
ändern :  en  gång  skedt  kan  icke  ändras.  3. 

begagnas  F  äfv.  om  djur  och  personer,  t.  ei.  die  klei- 
nen ^er:  de  små  stackarne,  småttingarne, 
das  arme  ~  den  stackaren,  stackars  liten, 
das  dumme  'x/ .'  en  sådan  dumbom  I  nase- 
weises ~  näspärla.  4.  F  betecknar  i  skämtsamma 
sammansättningar  ngt  obekant,  t.  ex.  Herr   Dingsda 

el.  Dingshausen :  herr  N.  N.,  herr  så  och  så, 
in  Dingsda  ei.  Dingskirchen:  ngnstädes.  5. 
särskilda  fall.  Vor  allen  ~e« :  fi-amf ör  allt.  Es 
ist  ein  köstliches  ~  um  einen  Freund:  en 
vän  är  en  god  sak,  en  dyrbar  gåfva.  Ordspr. 
gut  ~  will  Weile  haben:  ungef.  fort  och  väl 
förlikas  ej.  Bei  so  gestalteten  ei.  bewandten 
~ew ;  under  sådana  förhållanden.  Es  geht 
flicht  mit  rechten  ~e7i  zu:  det  går  ei.  står  ej 
rätt  till.  Guter  ~e  sein :  vara  vid  godt  mod. 
Unv errichteter  >\,e:  med  oförrättadt  ärende. 
■wort,  -[e]s,  -er  f,  n.  gram.  substantiv. 

2.  Ding,  -[e]s,  -e,  n.  ting  (domstols  sittning),  -fest, 
a.  .Tmdn  ~  machen:  arrestera  ngn.  -Statt,  O, 
-Stätte,  -stelle,  -«,/.  tingställe,  tingstad. 

dingbär,  a.  som  kan  städjas,  tingas,  hyras, 

legas;  om  personer  äfv.  fal. 

dingllen,  -te,  ge-t  samt  dang  ei.  dung,  gedungen, 
I.  tr.  1.  städja,  taga  i  sin  tjänst,  värfva,  en- 
gagera, t.  ex.  Arbeiter,  Schauspieler.  2.  hyra, 
tinga,  lega,  t.  ex.  einen  Wagen,  falsche  Zeu- 
gen, Meuchelmörder.  II.  i7r.  A.köpslå,  pruta^ 

Dinger,  -s,  -,  m.  person  som  städjer  m.  m.  s\ 
dingen. 

dinglich,  a.  jur.  saklig,  häftande  vid  ei.  hvi- 
lande  på  fast  egendom. 

Dings...  se  /.  Ding  4. 

dinierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  spisa  middag,  dinera. 

Dinkel,  -.•;,  -,  m.  speit  (Triticum  spelta). 

Dinstag  sc  Dienstag. 

Dinte  se  Tinte. 

Diöcesan,  -en,  -en,  m.  person  boende  inom  ett 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intr 


h.  har  hälen,    S.  har  sain  till  hjälpverb. 


Diöoese 


175 


Distanz 


visst  stift,  stiftsiunobyggarc,  stiftsprest. 
-Verwaltung,  -en,  f.  ett  stifta  förvaltning. 

Diöcése,  -n,  f.  en  superintendents  oi.  biskops 
ämbetsområde,  kontrakt,  stift. 

Diöz...  se  Diöc... 

Diphtherilis,  O,/,  difteri. 

diphtheritisch,  a.  difteritisk,  difteri-. 

Diphthong,  -s  ei.  -en,  -e  ei.  -en,  m.  gram.  diftong, 
tveljud. 

diphthongierllen,  -te,  -t,  tr.  gram.  diftongera,  ut- 
tala diftongiskt.  Diphthongierung,/'. 

diphthongisch,  a.  diftongisk. 

Diplom,  -[e]s,  -e,  n.  diplom,  urkund,  bref. 

Diplomat,  -en,  -en,  m.  diplomat,  statsman. 

Diplomatie,  -en,  f.  diplomati. 

Diplomåtik,  O,  /.  diplomatik,  diplomkänne- 
dom. 

Diplomåtiker,  -s,  -,  m.  diplomkännare. 

diplomatisch,  a.  diplomatisk;  beräknande, 
slug. 

Diptam,  -s,  O,  ?«.  bot.  diptamn  (Dictamnns). 

direkt,  a.  direkt. 

Direktion,  -en,f.  1.  riktning,  håll.  2.  styrelse, 
direktion.  -S...  Ex.  'v>mitglied,  -[e]s,  -er,  n. 
styrelsemedlem. 

Direktor,  -s.  Direktåren,  m.  1.  direktör,  t.  ex. 
eines  Theaters,  einer  Bank,  einer  Eisenbahn. 
2.  rektor,  t.  ex.  einer  Schule,  eines  Gymna- 
siums, -[en]...  Ex.  ~amt,  -[e].«,  -er  f,  n.  rek- 
torsämbete, rektorat.  'x/Stelle,  -n,j'.  direk- 
törsplats. o.<wUrde,  -n,  f.  rektorsvärdighet, 
rektorat. 

Direktorat,  -[e]s,  -e,  n.  rektorat. 

direktorial,  a.  utgående  från  ei.  tillhörande 
styrelsen,  direktören,  rektorsämbetet.  ~e 
Verfügung :  etyrelsebeslut,  påbud  af  direk- 
tör el.  rektor. 

Direktorin,  -nen,  f.  rektorska,  direktörska. 
Frau  Direkt07-[in']  N. :  fru  N. 

Direktörillum,  -umlsl,  -en,  n.  styrelse,  direk- 
tion, direktorium. 

Dirigent,  -en,  -en,  m.  ledare,  styresman,  an- 
förare, direktör,  dirigent. 

dirigierllen,  -te,  -t,  tr.  i  sht  mus.  leda,  anföra. 

Dirne,  -n.f.  dim.  Dirnchen,  -lein,  F  Dirndel,  1. 
flicka,  jänta,  tös.  2.  otuktig,  fallen  kvinna. 
-n...  Ex.  '>.'haus,  -es,  -er  f,  n.  otuktshus. 

Disciplin,  -en,  f.  1.  ämne,  fack,  (vetenskaps-) 
gren.  2.  ordning,  disciplin,  skoltukt,  mans- 
tukt, krigstukt. 

Disciplinär...  ex.  -fall,  -[e]s,  -ef,  m.  disciplin- 
mål. 

disciplinårisch,  o.  rörande  disciplinen,  disci- 
plinarisk. 

disciplinierllen,  -te,  -t,  tr.  disciplinera,  vänja 
vid  tukt  och  ordning,  inöfva,  öfva. 

Disharmonie,  -en,  f.  disharmoni,  missljud; 
oenighet. 

disharmonisch,  o.  disharmonisk. 

Diskant,  -\e\s,  -e,  m.  mus.  1.  diskant.  2.  di- 
skantstämma;  diskantröst,  sopran.    3.  di- 


skantsångare.  -flöte,  -n,  f.  mus.  diskantflöjt. 
-Schlüssel,  -s,  -,  m.  diskantklav. 

Diskont,  -s,  -s,  m.  och  %  n.  handel,  diskont.  -ge- 
schäft, -[e]s,  -e,  n.  diskontafCär,  diskont- 
bank. 

diskontierllen,  -te,  -t,  tr.  handel,  diskontera. 

Diskonto  se  Diskont. 

Diskredit,  -[e]s,  O,  m.  misskredit,  t.  ex.  in  «x. 
bringen. 

diskreditierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  bringa  i  misskre- 
dit, i  vanrykte.  II.  Sich  ~  komma  i  van- 
rykte genom  eget  förvMlandc. 

diskret,  a.  försigtig,  varsam,  grannlaga. 

Diskretion,  -en,  f.  grannlagenhet,  urskilning. 

Diskurs,  -es,  -e,  m.  samtal,  dryftning. 

Diskussion,  -en,f.  dryftning,  rådplägning,  de- 
batt, diskussion.  Etw.  kommt  zur  ~  ngt 
kommer  under  debatt,  blir  dryftadt. 

diskutierbär,  a.  som  kan  dryftas. 

diskutierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  \_Über~\  etw. 
~  dryfta  ngt. 

dislocierllen,  dislozierllen,  -te,  -t,  tr.  förflytta. 
Dislocierung,  Dislozierung,/. 

Dispens,  -es,-e,m.  Dispensation,  -en,/. dispens, 
frikallelse,  befrielse. 

dispensierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  fördela,  utdela.  2. 
bereda,  tillaga  medicin.  3.  Jmdn  von  etw. 
'>.-  frikalla  ngn  från  ngt.   Oispensierung,  /. 

Disponent,  -en,  -en,  m.  disponent. 

disponibel,  a.  som  står  till  ens  förfogande, 
disponibel. 

Disponibilität,  O,/,  egenskapen  att  stå  till  för- 
fogande, disponibilitet.  Offizier  in  ^  af- 
skedad  officer,  som  kvarstår  i  hären. 

disponierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  Jmdn  zu  etw.  »x-  göra 
ngn  böjd  för,  förmå  ngn  till  ngt.  II.  itr.  h. 
Über  etw.  ~  förfoga,  råda  öfver  ngt. 

Disposition,  -en,  f.  disposition,  a)  anordning, 
b)  förfogande,  c)  böjelse,  d)  fördelning,  e) 
indelning,  -s...  Ex.  ~recht,  -[e]s.  O,  n.  rätt 
att  förfoga  öfver  ngt. 

Disput,  -[e]s,  -e,  m.  ordstrid,  dispyt. 

Disputation,  -en,  f.  disputation. 

Disputier...  ex.  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  stridslysten 
ande,  person,  -kunst,  O,/,  dialektik,  -sucht, 
O,/,  lust  att  disputera,  -süchtig,  a.  fallen 
för  att  disputera,  stridslysten.  -Übung,  -en, 
f.  disputationsöfning. 

disputierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  disputera,  über  etw.  : 
om  ngt. 

Dissénter,  -s,  -s,  m.  olika  troende,  dissenter, 
sekterist. 

dissentierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  afvika  från  den 
allmänna  meningen  ei.  tron  i  sht  i  religiösa  frå- 
gor, affalla. 

Dissertation,  -en,/,  lärd  afhandling. 

Dissident,  -en,  -en,  m.  =  Dissenter. 

Dissonanz,  -en,  f.  mus.  och  bUdi.  missljud,  disso- 
nans. 

dissonierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  missljuda. 

Distänce,  -re,  Distanz,  -en,  f.  afstånd. 


äVta  sniä.    F  familjärt.    P  lllgre  språk.    ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    •!•  ^■Btorm.   iH  militUrisk 


Distel 


176 


Doktot 


Distel  (afv.  med  kort  j),  -«,  /.  tistel.  -ackep,  -s, 
-t,  m.  med  tistlar  beväxt  åker,  tistelfält. 
-ärt,  -en,  f.  tistelart.  -artig,  a.  tistelartad. 
-feld,  -[e\s,  -er,  n.  =-acker.  -fink[e],  -sei.  -en, 
-en,  -vogel,  -s,  -f,  m.  eteglitsa.  -wolle,  O,  /. 
ull  af  tistelväxter. 

dTstelig   (afv.  med  kort  1),   a.  beväxt  med  tistlar. 

Distlllier...  se  Destillier... 

Distinktion,  -en,f.  åtskiljande,  skilnad,  ut- 
märkelse. 

distribuierüen,  -te,  -t,  tr.  utdela,  fördela,  di- 
stribuera. 

Distribution,  -en,  f.  utdelning,  distribuering. 

Distrikt,  -\_e]s,  -e,  m.  område,  distrikt. 

Disziplin  m.  m.  se  Disciplin  m.  m. 

Dithyråmb,  -en,  -en,  m.   Dithyrambe,  -n,  f.   Di- 

thyråmbllos,  -os,  -en,  m.  eldig,  hänfüraude 
sång,  dityramb. 

dit[l]o,  förkort,  d'^  el.  do,  adv.  dito. 

Divan  .se  Diwan. 

divergent,  a.  i  sht  mat.  isärgående,  divergeran- 
de: biidi.  skiljaktig,  olika. 

Divergenz,  -en,/,  liniers ei.  strålars  spridning; 
biidi.  meningsskiljaktighet. 

divergierilen,  -te,  -t,  Vr.  k.  gå  isär,  spridas, 
divergera;  biidi.  vara  af  olika  mening. 

Dividend,  -en,  -en,  m.  mat.  dividend. 

Dividende,  -n,/.  haudei.  andel  i  vinsten,  dividend. 

dividier  ien,  -te,  -t,  tr.  dividera. 

Divinatiön,  -en,/,  aning.  -s...  Ex.  --^gabe,  -n,/. 
aningsförmåga. 

Division,  -en,/.  1.  mat.  division.  2.  X  bäraf- 
delning,  division,  -s...  Ex.  ~exerzieren,  -.s-, 
O,  71.  X  divlsionsexerciB.  ~general,  -[ej.s-, 
-e  [t],  m.  X  divisionsgeneral.  'N-v/eise,  adv. 
divisionsvis. 

Divisor,  -s,  Divisoren,  m.  mat.  divisor. 

Diwan,  -s,  -s  el.  -e,  m.  divan,    a)  =  stoppad  soffa, 

b)   =  turkiskt  statsråd,    c)   =   diktsamling. 

d.  J.  rorkortn.  =  dieses  Jahr(es) :  detta  år  (d.  å.), 
i  år. 

d.  I.  furkortn.  =  dicto  loco  =  a.  a.  o. 

d.  M.  iBrkortn.  =  dieses  Monats:  i  denna  månad, 
dennes  (d:s). 

D.  M.  förkortn.  =  Doctor  Medicincc:  medicine 
doktor  (med.  dr). 

do  se  dito. 

Döbel,  -s,  -,  m.  bot.  dårrepe  (Lolium  tremulen- 
tum). 

Docent,  -en,  -en,  m.  universitetslärare  i  aiimh., 
docent,  -en...  ex.  ~stelle,  -n,/.  anställning, 
lärostol  vid  universitet ;  docentur. 

doch,  konj.  1.  dock,  i  alla  fall,  likväl,  men. 
Sein  Zustand  flösst  ~  noch  immer  Besorgni.'^ 
ein:  hans  tillstånd  är  likväl  fortfarande 
oroväckande.  Ich  hat  ihn,  ~  er  wollte  nicht: 
jag  bad  honom,  men  han  ville  ej.  2.  efter 
negativ  fråga:  jo,  t.  ex.  kommen  Sie  nickt?  o.-, 
ich  komme:  kommer  ni  ej?  jo,  jag  kommer. 
Ja  ~.'  cl. /reilich  ~.'  jo,  visst  1  3.  väl,  då. 
Sie  wissen   ~,   dass  ...  ni  vet  väl,  att . .  . 


Du  kast  es  ihm  -v-  gesagt?  du  har  väl  sagt 
honom  det?  Was  '\j  nur  ihn  bewogen  haben 
magf  hvad  kan  väl  hafva  förmått  honom 
(därtill)  ?  Das  ist  ~  gar  zu  arg  !  det  går  då 
alldeles  för  långt!  Komm  ~.'  så  kom  då! 
4.  ju,  enär,  då  ju,  t.  ex.  das  hätte  ich  nicht 
erwartet,  habe  ich  ihm  ~  o/t  gehol/en:  det 
hade  jag  ej  väntat,  jag  har  ju  ofta  ei.  då 
jag  ju  ofta  har  hjälpt  honom;  sah  euch  ~ 
niemand:  det  var  ju  ingen  som  såg  er.  5.  ut- 
tryckande en  önskan:  ändå,  t.  ex.  wäre  ich  fKi 
zwanzig  Jahre!  vore  jag  ändå  ei.  den  som 
vore  tjugu  år!  6.  afvarjande:  nicht  -x/.'  å  nej, 
visst  icke;  gör  icke  så! 

Docht,  -[e].'!,  -e,  m.  veke.  F  biidi.  er  hat  keinen 
'N/  in  seiner  Lampe:  ngt  ljus  är  han  just 
icke.  -garn,  -[c].«,  -e,  n.  garn  till  vekar,  ljus- 
vekegarn, -halter,  -s,  -,  m.  brännare  i  lampor. 

docierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  undervisa, 
lemna  undervisning  vid  ett  universitet.  2.  do- 
cera,  tala  i  en  docerande,  undervisande, 
öfverlägsen,  snusförnuftig  ton. 

Dock,  -[e]s,  -s  cl.  -e,  n.  och  %  m.  Docke,  -n,/.  i 
(skepps)docka.  -gebühr,  -en,/,  -geld,  -[e].5, 
-er,  n.  dockafgift. 

Docke,  -«,/.  dim.  Döckchen,  -lein,  1.  se  Dock. 
2.  S  docka,  tapp,  plugg,  mindre  pelare.    3. 

docka    af  garn,  tr:\d  m.  m.     4.  dOcka  att  leka  med. 

-n...   Ex.   ~flachs,    -es,  O,  m.    lin   i  dockor. 
~geländer,  -s,  -,  n.  balustrad. 
docklien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  O  härfla,  nysta,  af- 
dela  i  dockor,  t.  ox.  Garn.  2.  «i- lägga  i  docka, 
t.  ex.  ein  Schiß.  II.  itr.  h.  leka  med  dockor. 

Doge,  -n,  -n,  m.  doge,  fristatcrna  Venedigs  och  Genuas 

öfverhufvud.  -n...  Ex.  o.<palast,  -[e]s,  -C  f,  m.  do- 
gens  palats.  ~würde,  -n,/.  dogevärdighet. 

Dogge,  -n,  /.  -n,  -n,  m.  dogg.  -n...  ex.  'v.paar, 
-[e]s,  -e,  n.  ett  par  doggar. 

Dogm!la,-a[s],-enei. -as  ei.  -ata,  n.  dogm,  tros- 
sats, troslära,  lärosats,  -en...  Ex.  'N^geschichte, 
-n,  /.  dogmhistoria. 

Dogmatik,  -en,  /.  dogmatik. 

Dogmatiker,  -s,  -,  m.  1.  dogmatiker.  2.  lärare 
i  doLrr.Kitlk. 

dogmatisch,  u.  1.  doginatisk.  2.  docerande. 

dogmatisierlen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  uppställa, 
sprida,  undervisa  om  trossatser,  lärosat- 
ser, dogmatisera.  2.  tala  i  en  docerande 
ton. 

Dohle,  -n,/.  kaja. 

Dohne,  -n,/.  jag.  fogelsnara,  dona.  -n...  jäg.  Ex. 
»^fang,  -[«].«,  0.  m.  fogelfångst  medels  do- 
nor.  '^wSChneis[s]e,  -n, /.  1.  =  Dohne.  2.  = 
roij.  ~Steig,  ~strich,  -[c].«,  -e,  m.  1.  stig  ut- 
med hvilken  donor  bruka  uppsättas.  2.  en 
rad  med  donor. 

dDkterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  kvacksalfva, 
plåstra.  2.  plåstra  med  sig. 

Doktor,  -s,  Doktören  och  %  -s,  m.  1.  doktor,  -n- 
der  Philosophie:  filosofie  doktor.  ~  der 
Hechte:    juris    doktor;    »v/    beider    Hechte: 


O   lakuar  plur.   f  ^"  omljnd.    tr.  transitivt,    itr,  intraositiTt  verb.   h.  bar  Asien,   S,  har  «et»  tiU  bjUprerb. 


Doktorand 


177 


Donuei^ 


juris  utriusque  doctor.  <><  werden,  den  ~ 
machen:  taga  doktorsgraden.  2.  (medicine) 
doktor,  läkare,  -diplom,  -[e]s,  -e,  n.  doktors- 
diplom, -disputation,  -en,/,  doktorsdispu- 
tation.  -exam'len,  -ens,  -ina,  n.  doktorsexa- 
men, grad.  Sei»  ~  machen:  taga  graden. 
-grad,  -[e].«,  -e,  m.  doktorsgi-ad.  -hut,  -[e].«, 
•e  t,  »t-  doktorshatt,  -mantel,  -s,  -f,  m.  dok- 
torskappa, -massig,  a.  1.  passande  för  en 
doktor.  2.  mogen  för  doktorsgraden,  -miene, 
-«,/.  doktorsmin,  vigtig  uppsyn,  -promotion, 
-en,  f.  doktorspromotion.  -schmaus,  -es,  -e 
t,  m.  promotionskalas,  promotionsmiddag. 
•titel,  -s,  -,  m.  doktorstitel,  -würde,  -n,  f. 
doktorsvärdighet,  -en...  {-  -  -)  se  föreg.  sms. 

Doktorand,  -en,  -en,  m.  doktorskandidat,  pro- 
movendus. 

Doktorat,  -[c]s,  -e,  n.  doktorsvärdighet. 

doktorierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  F  1.  förvärfva  dok- 
torsvärdigheten. 2.  kvacksalfva,  plåstra. 

Doktorin,  -nen,  f.  doktorinna.  ztv  Direktorin. 

Doktrin,  -en,/,  lärdom,  vetenskapsgren,  fack; 
konst. 

doktrinär,  a.  vetenskaplig,  lärd. 

Dokument,  -[e]s,  -e,  n.  urkund,  dokument. 

dokumentarisch,  a.  i  urkunder  befintlig,  stöd- 
jande sig  på  urkunder. 

dokumentierllen,  -te,  -t,  tr.  genom  urkunder  bevisa, 
styrka,  dokumentera. 

Dolch,  -[e]«,  -c,  TO.  dim.  Dölchlein,  dolk.  -be- 
wehrt, a.  beväpnad  med  dolk.  -förmig,  a. 
dolkformig.  -klinge,  -n,f.  dolkklinga.  -Stich, 
-[e]s,  -e,  m.  dolkstyng.  -stock,  -[e]s,  -e  f,  to. 
käpp  med  dolk  i.  -stöSS,  -es,  -e  t,  w.  dolk- 
stöt. 

Dolde,  -n,f.  dim.  Döldchen,  -lein,  bot.  blomflock. 
-n...  bot.ix.  ~ärtig,  a.  (blom)flocklik.  ~blume, 
-n,/.  1.  blomflock.  2.  umbellat.  ~förmig  = 
f^artig.  ~gewächs,  -es,  -e,  n.  ^pflanze,  -n, 
f.  umbellat{växt),  parasollväxt.  ~spurre, 
-K,  /.  fogelarv  (Holosteum  umbellatum). 
~ständig,  a.  stående  i  flock,  'x.tragend,  a. 
hafvande  blommor  i  flock,  umbellat-. 
~traube,  -«,/.  blomkvast.  ~traubig,  a.  1. 
försedd  med  blomkvast.  2.  (blom)kva8tlik. 

doldig,  a.  bot.  1.  som  har  blommor  i  flock.  2. 
(blom)flocklik. 

Dollar,  -s,  -s,  m.  dollar.  Zwei  ~  två  dollar. 

Dolman,  -«,  -s  ei.  -e,  m.  dolma,  husarjacka. 

Dolmetsch,  -[era],  -e[«],  to.  se  Dolmetscher. 

dolmetschlien,  -[e«]«,  -te,  <je-t,  I.  tr.  tolka,  öf- 
versätta,  uttyda.  II.  itr.  h.  vara  tolk.  Dol- 
metschung,  /. 

Dolmetscher,  -s,  -,  m.  tolk. 

Dom,  -[e]s,  -e,  to.  dim.  Dömchen,  -lein,  1.  dom- 
kyrka, katedral.  2.  kupol,  -dechant,  -en,  -en, 
m.  domprost,  -förmig,  a.  kupolformig.  -herr, 
■n,  -en,  m.  domherre.  -herrnpfrUnde,  -n,f. 
en  domherres  prebende.  -hof,  -[e]s,  -e  f,  m. 
plats  framför  en  domkyrka,  domkyrko- 
gård, -kapitel,  -«,  -,  n.  domkapitel,   -kirche. 


•n,f.  domkyrka.  -kUster,  -.?,  -,  m.  klockare, 
kantor  vid  domkyrka.  •pfaff[e],  -en,  -en,  m. 
domherre,  a)  person,  b)  fogci.  -prediger,  -s,  -, 
m.  prest  vid  domkyrka,  -schule,  -n,f.  kate- 
dralskola, -stift,  -[e]«,  -e[r],  n.  1.  stift  ly- 
dande under  en  domkyrka.  2.  stiftelse  fä- 
stad vid  en  domkyrka. 

Ocmäne,  -n,f.  Domånillum,  -mto[s],  -en,  n.  do- 
män, kronogods.  Domänen...  ei.  Domaniäl... 
Bx.  ~amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  domänstyrelse,  do- 
mänintendentur.  ~gut,  -[e]s,  -er  \,  n.  kro- 
nogods, kronohemman.  '>.<pächter,  -s,  -,  to. 
arrendator  af  kronojord. 

Domestik,  -en,  -en,  to.  betjänt. 

Oomicil  se  Domizil. 

dominierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  ocii  tr.  herska,  be- 
herska,  dominera. 

Dominikaner,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  domini- 
kan(ermunk),  dominikanernunna.  -kloster, 
-s,  -f,  n.  dominikanerkloster.  -mönch,  -[e]s, 
-e,  TO.  dominikauermunk.  -orden,  -s,  -,  m. 
dominikanerorden. 

Domino,  -[s],  -S,   I.  m.  1.  domino  (kappa  el.  mask, 

äfv.  porson  som  bär  ettdera).  2.  segrare  i  domino- 
spel.  II.  n.  1.  domino(spel).  2.  ett  slags 
marmoreradt  turkiskt  papper,  -maske,  -«, 
f.  dominomask.  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  = 
Domino  II,  2.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  dominospel. 
-stein,  -[e]s,  -e,  m.  dominobricka. 

Domizil,  -[e>,  -e,  n.  1.  hemvist,  bostad,  hem. 
2.  handel.  Ort  å  hvilken  en  växel  är  utstäld 
till  betalning.  -Veränderung,  -en,  f.  ombyte 
af  hemvist. 

domizilierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  s.  vara  bosatt,  bo. 
II.  tr.  handel.  utstäUa  en  väjtei  till  betalning  å 
en  viss  ort.  Domizilierung,  /. 

Don...  bärg.  E%.  -läge,  -lege,  -n,/.  donläge.  -lege, 
-legig,  a.  donlägig. 

Donet,  -[eJÄ,  -e,  to.  gammal  latinsk  grammatik. 
-Schnitzer,  -s,  -,  m.  fel  mot  grammatikens 
elementer. 

Donation,  -en,/,  gåfva,  donation,  stiftelse. 

donisch,  a.  donsk,  boende  kring  Don,  t.  ex.  -ve 
Kosaken. 

Donner,  -s,  -,  m.  åska.  svordom:  »n/  und  Teu/el! 
~  und  Doria!  fan  anamma!  tusan  dj-r! 
Der  ~  des  Geschützes:  kanonernas  åskor. 
-bart,  -[e]s,  O,  to.  bot.  taklök  (Sempervivum). 
-biichse,  -n,/.  muskedunder.  -gekrach,  -[e]s, 
O,  -gepolter,  -s,  O,  -getöse,  -s,  -,  «.  -hall,  -[e]s, 
-e,  to.  åskknall,  åskskräll.  -keil,  -[e]s,  -e,  m. 
åskvigg.  -massig,  a.  åsklik.  F  biidi.  ~  dumm: 
omåttligt  dum.  -scheu,  I.  O,/,  rädsla  för 
åskan.  II.  a.  rädd  för  åskan,  -schlag,  -[e]s, 
-c  t)  w»-  åskslag,  -stimme,  -n,  /.  åsklik  röst. 

-Wetter,  -S,  -,  n.  åskväder.  Förekommer  ofta  i  svor- 
domar, t.  ex.  ~.'  skämtsamt:  ~  Parapluie!  dj-n 
anamma  1  Das  ~  soll  mich  erschlagen,  wenn 
.  .  .  må  den  och  den  ta  mig,  om.  .  .  Äfv.  utrop 

af  förundran:  å,  korS  !   det,  du !  el.  dyl.  -WOlke,  -«, 

/.  åskmoln,  -wort,  -[e]s, -e,  n.  ljungande  ord. 


*  Ikkta  »ma.    F  familjärt.    P  lUgre  sprlk.    >!'  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


teknisk  term. 


•I«  AJOlcrm.   a  milit&riik 


donnem 


178 


Dorn 


donnerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  opers.  åska.  Es 
donnert:  åskan  går.  2.  biidi.  dundra,  slå, 
ryta,  brusa  Uksom  åskan,  t.  ex.  an  die  Thure  ~ 
slå,  dundra  på  dörren,  die  See  donnert: 
sjön  brusar,  ryter.  Ein  ^^des  Gelächter: 
ett  häjdlöst  skratt.  II.  tr.  Jmdn  aus  dem 
Schlafe  ~  väcka  ngn  med  dunder,  med 
dundrande  röst.  Mit  Kanonen  donnert  er 
die  Antwort:  han  svarar  med  kanoners 
åskor.  Jmdm  die  Ohren  voll  ~  gorma  och 
träta  på  ngn. 

Donnerstag,  -[e]s,  -e,  m.  torsdag.  Grüner  '\. 
skärtorsdag. 

donnerstlgig,  a.  inträffande  om  torsdatrarne. 

I.  Doppel...  jfr  doppelt.  Ex.  -ädler,  -s,  -,  m.  tve- 
höfdad  örn  i  vapen,  -band,  -[e].<,  -er  f,  ". 
band  som  är  lika  på  ömse  sidor,  -becher, 
-s,  -,  m.  dubbelbägare,  -bier,  -[e]s,  -e,  n. 
starköl,  dubbelt  öl.  -bildung,  -en,/,  dubbel- 
bildning, tvillingsbildning.  -bPclistäbe,  -n. 
■n,  m.  dubbelbokstaf,  ligatur,  -deutig,  a. 
tvetydig,  -dukaten,  -s,  -,  m.  dubbeldukat. 
•ehe,  -n,  f.  tvegifte.  -fenster,  -«,  -,  n.  dub- 
belfönster.  -fernrohr,  -[e]«,  -e,  n.  dubbel- 
kikare, -flinte,  -n,y".  dubbelbussa,  -gänger, 
-s,  -,  m.  dubbelgångare,  vålnad,  -gesang, 
-[e]s,  -e  t,  m.  duett,  -geschlechtig,  a.  tve- 
könad.  -gespann,  -[e]«,  -e,  n.  fyrspann,  -ge- 
wehr,  -[e]*',  -e,  n.  dubbelbössa,  -gliederig,  a. 
behäftad  med  engelska  sjukan,  -griff,  -\_e]s, 
-e,  m.  mu3.  dubbelgrepp,  -gucker,  -s,  -,  m. 
dubbelkikare,  -herzig,  a.  dubbel,  falsk,  som 
bär  kappan  på  båda  axlarna,  -herzigkeit, 
-e?i,  /.  dubbelhet,  falskhet,  -köpfig,  a.  tve- 
höfdad.  -krone,  -n,  f.  1.  dubbelkrona.  2. 
guldmynt  ä  "20  mark.  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  gram. 
tveljud,  diftong,  -lebig,  a.  amfibisk.  -lorg- 
nette,  -n,  f.  pincenez.  -paarig,  a.  bestående 
af  två  par.  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  kolon. 
•reihe,  -«,/.  dubbla  rader,  häck,  haj.  -reihig, 
a.  i  dubbla  rader,  i  häck.  -reime,  m.  plur. 
dubbelrim.  -sani[me]t,  -[e']s,  -e,  m.  dubbel- 
sammet, -schattig,  a.  som  kastar  dubbel 
skugga,  -schlag,  -[f]«,  -e  f,  m.  mus.  dubbel- 
slag, dubbeldrill,  -schloss,  -es,  -er  f,  n.  0 
dubbellås.  -schluss,  -es,  -e  t,  m.  dubbel  slut- 
ledning. -Schnepfe,  -n,f.  dubbel  beckasin. 
-schritt,  -[e]s,  O,  m.  '^  språngmarsch,  -seitig, 
a.  dubbel,  tvåsidig.  -Sinn,  -[e].5,  O,  m.  dub- 
belmening, tvetydighet,  -sinnig,  a.  tvetydig. 
-sinnigkeit,  -en,  f.  tvetydighet.  -spat[h], 
•\e\s,  -e,  m.  min.  dubbelspat.  -spiel,  -[e]s,  -e, 
n.  1.  mus.  duett.  2.  biidi.  dubbelt  spel,  falskt 
spel,  falskhet,  -stück,  -[ejs,  -e,  n.  dublett, 
dubbla  exemplar.  -thUr[e],  -en,/.  1.  dubbel- 
dörr, innandörr.  2.  flygeldörr.  -triller,  -s, 
-,  m.  mos.  dubbeldrill,  -vokal,  -[e]«,  -e,  m. 
gram.  tveljud,  diftong,  -wähl,  -en,  f.  1.  dub- 
belt val,  dubbel  omröstning.  2.  val  mellan 
tvänne  möjligheter.  3.  val  af  samma  ombud,  i 
•ht  till  rikedagsman,  på  tvänne  stallen,    -waise, 


-«,  f.  föräldralöst  barn  (berOfvadt  blde  fader  och 

moder),  -zünglg,  a.  1.  zooi.  som  har  klufven 
tunga.  2.  biidi.  =  -herzig,  -züngigkeit  =  -her- 
zigkeit. -zwirn,  -[e']s,  -e,  m.  dubbeltråd. 

2.  Doppel...  jfr  doppeln  II.  ¥.%.  -becher,  -s,  -,  m. 
tärningsbägare,   -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  dobbel. 

Doppeler,  -s,  -,  m.  dobblare. 

doppellln,  -te,ge-t,  I.  tr.  fördubbla.  Gedoppelt: 
fördubblad,  dubbel.  II.  itr.  h.  dobbla. 
Dopp[e]lung, /. 

doppelt,  a.  dubbel,  t.  ex.  er  ist  ^  so  alt  ei.  '>.- 
älter  als  ich,  ~  so  viel  bezahlen,  »v/  sehen, 
f^e  Rose,  ~e  Buchführung ;  biidi.  eine  ~e 
Rolle  el.  ein  ~es  Spiel  spielen.  Um  das  ~e; 
dubbelt  så  mycket.  Jetzt  ist  sie  ~  schön: 
nu  är  hon  ändå  mycket  vackrare,  utmärkt 
vacker.  ~er  Adler:  tvehöfdad  örn.  F  biidi. 
mit  ~er  Kreide  anschreiben:  veta  att  ta 
betalt,  -gefiedert,  a.  bot.  dubbelt  parbladig. 
-höchrund,  a.  bikonvex,  -hohl,  a.  bikonkav. 

Dörchen,  -ä,  -,  n.  npr.  dim.  af  Dor(othe)a,  lilla 
Dor(ote)a. 

Dorf,  -[e].<,  -er  f,  n.  by.  -barbier,  -[e]s,  -e,  m. 
bybarberare.  -bengal,  -s,  -,  m.  F  boudlym- 
mel.  -bewohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  byin- 
vånare.  -fest,  -[e~\s,  -e,  n.  landtlig  fest.  -flur, 
-en,  f.  bymark,  en  bys  ägor.  -gemeinde,  -n, 
f.  landsförsamling,  -junker,  -s,  -,  m.  landt- 
junkare.  -kirche,  -«,./'.  landskyrka,  -kneipe, 
-n,f.  -krug,  -[e]*',  -e  t,  m.  värdshus  i  en  by, 
bykrog,  -leben,  -s,  O,  n.  bylif,  landtlif.  -leute, 
plur.  byfolk,  landtfolk,  bondfolk,  -mark  = 
-fur.  -massig,  a.  landtlig.  -richter,  -s,  -,  m. 
bydomare,  byfogde,  -schenke  =  -kneipe. 
-schultheiss,  -en,  -en,  -schulze,  -n,  -n,  m.  by- 
fogde, -teufel,  -s,  -,  m.  F  bondtölp. 

Dörfer,  Dörfler,  Dörfner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
byinvånare,  landsbo. 

Dorfschaft,  -en,  f.  byalag. 

Dorn,  -[e].s',  -en  ei.  %  -e  ei.  t  -«M  tj  "*•  dim. 
Dörnchen,  -lein,  i  piur.  atv.  Döriierchen,  1. 
tagg,  i  sht  törntagg.  Biidi.  er  ist  mir  ein  ».- 
im  Äuge:  han  är  mig  en  nagel  i  ögat;  auj 
~e»  sitzen:  sitta  som  på  nålar.  2.  törne. 
3.  ©  torn,  spänntorn,  stift,  pryl,  hålmäjsel. 
-artig,  a.  törnlik,  tornlik.  -busch,  -[e]s,  -ef, 
m.  törnbuske,  -flosser,  -s,  -,  m.  zooi.  tagg- 
fenig  fisk.  -förmig,  a.  taggformig.  -gebiisch, 
-gesträuch,  -gestrüpp,  -\e\s,  -e,  n.  snår  af 
törne,  -hecke,  -n,  f.  törnroshäck.  -rose,  -«, 
/.  törnros.  -schere,  -n,  /.  trädgårdssax. 
-spitzig,  a.  spetsig  som  en  tagg.  -Strauch,  -[e]s, 
-e[r]  t,  m.  törnbuske,  -tragend,  a.  taggig. 
-zäun,  -[e]^,  -e  t,  m.  törnroshäck.  -en...  kx. 
~bahn,  ■en,f.  törnbeströdd  väg,  törnestig. 
'x/gang,  -[e]s,  -e  t,  m.  vandring  på  törnestig. 
•^/kranz,  -es,  -e  t>  "'•  törnekrans.  ~krone,  -n, 
f.  törnekrona.  ~los,  a.  utan  tagg,ar,  törn- 
fri, '^pfad,  -[e]s,  -e,  m.  =  r^bahn.  ~voll,  a. 
törnfull,  törnig,  taggig.  ~weg,  -[e\s,  -e,  m. 

=    -bahn.    För  üfr.  se  föreg.  sms. 


O    tak  11 


plu 


t  bar  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    k.  har  haben.    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


domen 


179 


drängen 


af  törne,  törne-. 

dornicht,  dornig,  a.  törnig. 

Dörr...  Kx,  -fleisch,  -es,  O,  n.  torkadt  kött.  föi- 
ufr.  80  Diirr... 

dorrllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  torka,  torkas,  vissna. 

tlörrllen,  -te,  ge-t,  tr.  torka.  Dörrung,  /. 

Dorscii,  -ex,  -e  [t],  »«•  torsk. 

dort,  t  dorten,  adv.  där,  därstädes,  därborta. 

dortlier,  adv.  därifrån,  hitåt. 

dorthin,  adv.  dit,  ditåt. 

dortig,  a.  därvarande.  Der  ~e  Wein:  vinet 
som  växer  därstädes. 

Dose,  -n,  f.  dim.  Döschen,  -lein,  1.  dosa,  i  si. c 
snusdosa.  2.  portion,  dos(i8),  sats.  -n...  kx 
~bild,  -[e]s,  -er,  n.  bild,  tafla  på  en  dosa, 
ett  doslock.  ^förmig,  a.  i  form  af  en  dosa. 
'^Stücl<,  -[e]s,  -e,  n.  =  r^hild. 

Dosllis,  -en,  f.  =  Dose  2. 

dossierlien,  -te, -t,  tr.  dossera.  Dossierung,  /. 

Dost,  -[e]s,  -e,  VI.  Dosle,  -n,  f.  Dosten,  -s,  -,  vi 
bot.  mäjram  (Origanum). 

Dotation,  -en,  f.  begåfning,  gåfva. 

dotierllen,  -te,  -t,  tr.  begåfva. 

Dotter,  -s,  -,  m.  och  n.  äggula,  -blume,  -n,f. 
smörblomster,  -gelb,  a.  äggul. 

Douåne,  -n,f.  tull,  tullhus,  tullbevakning,  -n... 
Ex.  ~knecht,  -[ey,  -e,  m.  tallbetjänt. 

Douaniér,  -s,  -s,  m.  tulltjänsteman. 

Doubl...  se  Duhl... 

Doucéur,  -s,  -e  ci.  -s,  n.  drickspei.ningar,  hand 
tryckning. 

Douche,  -n,  f.  dusch. 

DOZ...  se  Doc... 

Dr  förkortu.  =  Dolctor:  doktor  (dr). 

Drache[n],  -n[s],  -n,  m.  drake.  -n...  ex.  ~blut, 
•[e]s,  O,  n.  drakblod.  ~blutbauni,  -[e]s,  -e  f, 
7?i.  drakblodsträd.  ~brut,  -cw, /.  biidi.  orm- 
yngel.  ~kopf,  -[e].s,  -e  f,  vi.  1.  drakhufvud. 
2.  bot.  drakblomma(Dracocephalum).  ~nest, 
-[e]s,  -er,  n.  håla,  näste,  tjufhåla. 

Drachme,  -n,f.  drakme. 

Dragoman,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  tolk,  dragoman. 

Dragoner,  -s,  -,  m.  dragon.  F  schimpfen  wie 
ein  ~  träta  som  en  roddarmadam. 

Draht,  -[e]s,  -e  t,  vi.  1.  tvinnad  tråd.  2.  metall- 
tråd, -antwort,  -en,  f.  svar  per  tråd,  tele- 
grafiskt svar.  -arbeit,  -en,  /.  arbete  af  me- 
talltråd, filigramsarbete.  -bauer,  -s,  -,  vi. 
och  n.  ståltrådsbur  ei.  bur  af  mässingstråd. 
-bericht,  -[e]«,  -e,  m.  telegrafisk  underrät- 
telse, -bogen,  -s,  -,  m.  0  drillbåge.  -bohrer, 
-s,  -,  m.  a  drillborr.  -falle,  -n,  f.  ståltråds- 
fälla, -feder,  -n,f.  O  spiralfjäder,  -fenster, 
-s,  -,  n.  ståltrådsfönster,  -gaze,  -n,f.  stål- 
trådsduk. -geflecht,  -[e]s,  -e,  n.  flätverk  .af 
metalltråd,  -gewebe,  -s,  -,  n.  väf  af  metall- 
tråd, -gitter,  -s,  -,  n.  galler  af  metalltråd. 
-Hammer,  -s,  -,  m.  0  tråddrageri.  -hemd, 
-[e]s,  -en,  n.  pansarskjorta  af  njctaiitråd.  -hiitte, 
•n,f.  0  tråddrageri.  -käfig,  -\e\s,  -e,  m.  = 
•bauer.    -kette,  -n,  f.  kedja  af  metalltråd. 


•larve,  -n-,  f.  mask  af  ståltråd,  brukHg  vid  mktn. 
-leitung,  -e7z,/.  elektrisk  trådledning,  -mllhle, 
-n,f.  tråddrageri.  -puppe,  -n,f.  marionett. 
-saite,  -n,f.  mus.  sträng  af  metalltråd,  -schere, 
-n,  f.  O  sax  att  afklippa  metalltråd  med. 
-schleife,  -n,f.  häkta,  spänne  af  metalltråd. 
•seil,  -\e\s,  -e,  n.  ståltrådslina,  -seilbrücke, 
-n,  f.  bro  som  uppbäres  af  ståltrådslinor. 
-sieb,  -[e].?,  -e,  n.  sil  af  stål-  ei.  mässings- 
tråd, -spinner,  -s,  -,  vi.  0  tråddragare,  guld- 
dragare.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  tråddrageri. 
-Ziehbank,  -ef,/.  O  dragbänk.  -zieheisen, 
-s,  -,  K.  a  dragjärn,  dragskifva.  -ziehen,  -s.  O, 
n.  0  tråddragning,  -zieher,  -s,  -,  m.  O  tråd- 
dragare. -zieherei,  -en,  f.  0  tråddrageri. 

drahten,  drähtern,  a.  af  (metall)tråd,  tråd-. 

drähtig,  a.  tradig,  bruui.  i  sms.,  t.  ex.  J?-ei~  tre- 
trådig. 

Drain,  -s,  -s,  vi.  täckdike,  afloppsrör.  -graben, 
-s,  -t,  m.  täckdike.    -röhre,  -n,  f.  tegehör 

till  täckdikning. 

Drainage,  -n,f.  täckdikning,  dränering.  Drai- 
nage... el.  Drainier...  ex.  ~versnch,  -[e]s,  -e, 
m.  dräneringsförsök. 

drainierbär,  a.  som  kan  dräneras,  torrläggas. 

drainierllen,  -te,  -t,  tr.  täckdika,  dränera,  torr- 
lägga. Drainierung,/. 

Drainierer,  -s,  -,  m.  person  som  dränerar. 

Draisine,  -n,f.  1.  velociped.  2.  dräsin. 

1.  drall,  rt.  1.  hårdt  tvinnad.  2.  bUdi.  dugtig, 
rask,  munter,  hurtig. 

2.  Drall,   -\e\s,  -e,  m.  Dralle,   -n,  f.  O  reffla  i 

bösspipor. 

Dramlla,  -a[s],  -en  ei.  -as,  n.  skådespel,  dra- 
ma, dram.  -en...  ex.  '^dichtung,  -en,/,  skåde- 
spelsdiktning. 

Dramatik,  O,  /.  dramatik. 

Dramatiker,  -s,  -,  m.  dramatiker,  dramatisk 
författare,  skådespelsförfattare. 

dramatisch,  a.  dramatisk. 

dramatisierllen,  -te,  -t,  tr.  dramatisera. 

Dramaturg,  -s  ei.  -en,  -en,  vi.  =  DramatiJcer. 

dran  se  daran. 

Drang,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  trängsel,  hop.  2.  på- 
tryck, trångmål,  betryck.  ~  der  Geschäfte  : 
brådska  med  affärer.  Im  ~e  der  Not:  när 
nöden  står  för  dörren.  3.  häftig  åtrå,  läng- 
tan, trängtan.  4.  trängande  behof;  stol- 
tvång, -voll,  a.  full  af  åtrå,  af  trängtan, 
orolig,  upprörd,  svärmisk. 

drängellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  P  tränga  på, 
trängas,  puffa. 

drängllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  tränga,  trycka, 
prässa.  Es  ist  gedrängt  voll:  det  är  öfver- 
fullt.  Gedrängt  schreiben :  a)  skrif va  tätt, 
b)  skrif  va  kortfattadt,  fatta  sig  kort.  Biidi. 
jmdn  in  die  Ecke  ~  bringa  ngn  i  trångmål. 
2.  förtrycka,  plåga.  3.  följa  omedelbart  på, 
jaga,  t.  ex.  eine  Lustbarkeit  drängte  die  an- 
dere. 4.  opers.  es  drängt  mich  ei.  mich  drängt's, 
ihn  zu  umarmen:  jag  längtar,  känner  behof 


*  ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lligre  sprilk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    ■t'  ajdterm.   «t  militurisk 


Dränger 

af  att  få  omfamna  honom.  II.  Sich  ~  1. 
trängas.  2.  med  prep.  Sich  an  einander  ~ 
maka  ihop  sig,  skocka  sig.  Sich  durch 
die  Menge  ~  bana  sig  väg  genom  massan. 
Sich  in  eine  Ecke  ~  krypa  in  i  ett  hörn. 
Sich  um  jmdn  ~  skocka  sig  omkring  ngn. 
Sich  unter  die  Menge  ~  blanda  sig  i  ho- 
pen. Sich  ztcischen  die  Streitenden  ~ 
träda  emellan  de  kämpande.  III.  itr.  h. 
Die  Zeit  drangt:  det  är  brådtom.  Auf  et w. 
~  yrka  på  ngt. 

Dränger,  -s,  -,m.  ~in, -«en,/,  person  som  trän- 
ger på,  utöfvar  tryck;  furtryckare,  plågare. 

Drangsal,  -[p]s,  -e,  «.  -e,/.  trång,  läl;  betryck. 

Draperie,  -en,  f.  draperi. 

drapierilen,  -te,  -t,  tr.  drapera.  Drapierung,  /. 

drastisch,  a.  1.  kraftigt  verkande.  2.  starkt 
gripande,  drastisk. 

dräuüen,  roriiar.  =  drohen. 

drauf,  tlraus  se  darauf,  daraus. 

dräuschlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.F  falla  smattrande, 
hällregna,  smattra,  plaska,  snattra. 

draussen,  adv.  1.  därute,  utanför.  2.  nte,  i 
det  fria.  3.  därute  i  den  stora  veriden,  därborta 

i  främmande  land,  m.  m. 

Drechsel...  ex.  -bank,  -e  t,  /•  svarfstol.  -kunst, 

0,  /.  svarfkonst. 
drechsel  In,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  svarfva. 
Drechsler,  -s.  -,  m.  svarfvare.    -arbeit,  -en,  f. 

1.  svarfvaryrke.  2.  svarfvadt  arbete,  -lehr- 
ling,  -[e]s,  -e,  m.  svarfvarlärling.  -meister, 
-s,  -,  m.  svarfvarmästare.  ■wa[a]re,  -n,  /. 
svarfvad  sak.  -Werkstatt,  -en  f,  /.  svarfvar- 
verkstad. 

Drechslerei,  -en,  f.  1.  svarfvaryrke.  2.  svarf- 
varverkstad. 

drechslerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  roa  sig  med  att 
svarfva. 

Dreck,  -[e].?,  t  -e[r],  m.  1.  träck,  exkremen- 
ter. 2.  orenlighet,  smuts,  smörja.  3.  P  biiai. 
das  geht  dich  einen  '^  an:  det  angår  dig  ej, 
ich  mache  mir  einen  «x/  daraus:  det  strun- 
tar jag  i.  -bürste,  -n,  f.  afstrykningsborste 
fur  smutsiga  skodon,  fotskrapa.  -fink[e],  -en,  -en, 
m.  1.  zooi.  bärgfink.  2.  F  biiai.  smutsig  per- 
son, gris.  -karren,  -s,  -,  m.  sopkärra,  -keri, 
-[e]s,  -e,  m.  P  lump.  -korb,  -[e]s,  -e  f,  m. 
sopkorg.  -Winkel,  -s,  -,  m.  sopvrå,  sophög, 
soplår. 

dreckig,  a.  P  smutsig. 

Dregg,  -[e]«  ei.  -en,  -e  ei.  -en,  m.  i  dragg. 
-anker,  -s,  -,  m.  4*  (dragg)ankaro.  -haken, 
-s,  -,  m.  i  (fisk)dragg.  -tau,  -[e]s,  -e,  n.  i- 
dragglina. 

dreggüen,  -te,  ge-t,  tr.  i^  dragga. 

Dreh...  ex.  -achse,  -n,f.0  roteringsaxel.  -bahn, 
-en,  f.  ©  repslagarbana.  -bank,  -e  f, /.  © 
svarfstol.  -basse,  -n.f.  Js«  och  -t-  nickhake. 
-baum,  -\e\s,  -e  f,  m.  korsbom,  vändkors. 
-bohrer,  -s,  -,  m.  ©  drillborr.  -brücke,  -n,f. 
1.  svängbro.    2.  järnväg,  vändskifva.    -elsen, 


180  drei 

-s,  -,  n.  ©  svarfjärn.  -hals,  -e.t,  -e,  m.  zooi. 
göktyta.  -kraft,  -e  t,/-  svängkraft.  -kra[h]n, 
-[e]s,  -e  t)  wi-  ^  vridkran,  -krankheit,  -en, 
f.  hira,  kringsjuka.  -kreuz,  -es,  -e,  n.  = 
-baum.  -mange,  -mangel,  -n,  /.  mangel. 
-meissel,  -s,  -,  m.  ©  svarfjärn.  -orgel,  -n,  f. 
positiv,  -pult,  -[«].«,  -e,  TO.  och  n.  pulpet  som 
kan  vridas,  -punkt,  -[e].?.  -e,  m.  punkt  kring 
hvilken  ngt  vrider  sig;  centrum,  -rad,  -\e\s, 

-er  t,  n.  ©  1.  svänghjul  som  medels  en  snodd  el 
rem  siitter  ett  annat  i  rörelse.   2.  järnväg,  vändskifva. 

-rolle,  -n,  f.  mangel,  -scheibe,  -n,  f.  1.© 
svängskifva.  2.  jamväg.  vändskifva.  -Schlüs- 
sel, -s,  -,  m.  skrufnyckel,  skrnfmäjsel.  -spän, 
-[«].?,  -e  t,  m.  svarf.spån.  -Sprung,  -fe],«!,  -e  t, 
m.  piruett,  -stahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  ©  svarf- 
stäl,  svarfjärn.  -Stift,  -[e]s,  -e,  m.  ©  hjul- 
stock, spindel,  -stuhl,  -\e\s,  -e  t,  m.  skruf- 
stol,  skrifbordsstol.  -thurm  se  -turm.  -tisch, 
-[e]s,  -e,  TO.  bord  hvars  skifva  kan  kring- 
vridas.  -turm,  -[e]s,  -e  f,  m.  X  torn  som 
kan  kringvridas. 

drehbär,  a.  som  kan  a)  vridas,  b)  svarfvas. 

Drehbarkeit,  O,  f.  egenskap  att  kunna  vridas. 

drehllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  vrida,  vända.  Jmdm 
etw.  aus  der  Hand  ~  vrida  ngt  ur  ngns 
hand.  Die  Fasse  ausicärts  ~  gå  utåt  med 
fötterna.  2.  biidi.  etw.  zu  seinem  Vorteile  ~ 
vända  ngt  till  sin  fördel;  er  wusste  es  so 
zu  ~,  dass  .  .  .  han  visste  att  svänga  sig  så, 
att  framställa  saken  i  ett  sådant  ljus,  att 
.  .  .;  etw.  ~  und  deuteln:  vrida  och  vränga 
på  ngt,  misstyda  ngt;  den  Mantel  nach 
dem  Winde  ~  vända  kappan  efter  vinden. 
3.  svarfva.  bimi.  Redensarten  ~  svarfva  fra- 
ser. 4.  Seile  ~  sno  rep.  Seide,  Tabak  ~ 
spinna  silke,  tobak.  Tüten,  Pillen  ~  göra 
strutar,  piller.  Zöpfe  ~  fläta  flätor.  Biidi. 
jmdm  eine  Nase  ~  narra  ngn,  slå  i  ngn  en 
dalkarl,  draga  ngn  vid  näsan;  jmdm  einen 
Zopf,  ein  Eselsohr  ~  håna  ngn  genom  åt- 
börder. II.  Sich  ~  1.  vrida  sig,  vända  sig, 
svänga  omkring,  rotera.  2.  biui.  svänga  sig. 
Sich  nach  dem  Winde  ~  vända  kappan  ef- 
ter vinden.  Sich  zu  ~  und  wenden  wissen : 
förstå  att  svänga  sig,  att  vända  kappan 
efter  vinden,  att  finna  sig  i  förefintliga  för- 
hållanden, rn.  itr.  h.  1.  ©  in  Metall,  in 
Bernstein  ~  svarfva  metall,  bernsten.  2. 
vända,  vända  sig,  vända  om,  svänga  om, 
t.  ex.  dn  drehten  die  tanzenden  Paare.  3.  biidi. 
an  dem  Gesetze ~  vränga  lagen;  es  dreht  mir 
alles  im  Kopfe:  allt  dansar  för  mina  ögon. 

Dreher,  -s,  -,  m.  1.  en  som  vrider,  vänder,  m. 
m. ;  svarfvare.  2.  vals.  3.  (ur)visare.  4.  vef. 

Drehung,  -[e].?,  -e,  m.  vef. 

Drehung,  -en,  f.  vridning,  hvarf  pi  skmfvar,  spi- 
raler o.  dyi. ;  för  ofr.  se  drehen,  -s...  El.  ~achse, 
-n,  f.  (rotations)axel.  ~strömung,  -en,  f. 
(vatten)hvirfvel. 

drei,  I.  utan  foij.  subst.  äfv.  dreie,  gen.  dreier,  dat. 


O   saknar  plur.    f  I 


nljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  Aalen,    S.  har  sein  till  hj&lpverb. 


drei 


181 


Dresche 


dreien,  men  nr».  ob»jdt.  a.  (grundtai)  tre.  Die 
Aussage  ~er  Zeugen  :  tre  vittnens  utsaga, 
men:  die  Aussage  der  ~  Zeugen:  de  tre  vitt- 
nenas utsaga.  Es  waren  ihrer  r^  de  voro 
(till  antalet)  tre.  Je  ~  ci.  zu  ~[e?;] ;  tre  och 
tre.  Es  ist  halb  ~  klockan  är  half  tre.  Eke 
man  ~  zählen  konnte:  i  ett  nu,  innan  man 
hann  att  blinka.  Biiai.  nicht  ~  zählen  kön- 
nen: ej  kunna  räkna  till  tre,  vara  omåttligt 
dum.  II.  -en,f.  trea.  -åchteltakt,  -[e].'!,  -e,  m. 
mus.  tre  åttondels  takt.  -armig,  a.  trearmad. 
•bein,  -[e].*,  -e,  m.  och  n.  trefot,  stol  med  tre 
fötter,  -beinig,  a.  trebent.  -blatt,  -[e]s,  -erf, 
«.  trebladig  växt,  i  sttklöfver;  klöfverblad, 

äfv.    bildl.    om    tre    personer.     -ChÖfig,    a.   mus.  tre- 

strängad,  t.  ex.  ein  ~es  Klavier,  -decker,  -s, 

-,    m.     i    tredäckare    (fartyg  med   tre  kanondftck). 

-doppelt,  a.  tredubbel,  -eck,  -[e]s,  -e,  n.  tre- 
hörning,  triangel,  -eckig,  a.  trehörnig,  tri- 
angiilär.  -éinig,  a.  treenig.  -éinigkeit,  O,/, 
treenighet,  -fach,  a.  trefaldig,  tredubbel. 
-fachheit,  O,  /.  tredubbelt  antal,  -faltig,  a. 
trefaldig,  a)  tredubbel,  b)  treenig.  -fåltig- 
kejt,  O,  /.  a)  tredubbelt  antal,  b)  treenig- 
het, -fältlgkeitsblume,  -n,  f.  styfmorsblom- 
ma.  -fåltigkeitsfest,  -[e].«,  -e,  n.  trefaldighets- 
Böndag.  -farbig,  a.  trefärgad.  -felderwirt[h]- 
schaft,  -en,  f.  Sikerbr.  treskiftesbruk.  -fDss, 
-es,  -e  t,  m.  trefot,  stol,  brandring  m.  m.  på 
tre  fötter,  -fössig,  a.  tre  fot  lång.  -fiissig,  a. 
hvUande  på  tre  fötter,  trefotad.  -gesang,  -[e].«, 
-e  t,  w.  trestämmig  sång,  trio.  -gespann, 
-[«]«,  -e,  n.  trespann,  -gestrichen,  a.  mus.  tre- 
struken.  -get[h]eiit,  a.  tredelad,  -gliederig, 
a.  treledad,  bestående  af  tre  leder,  delar, 
termer,  -bärig,  a.  som  har  blott  tre  hår ; 
bildl.  slipad,  illparig.  -hauig  =  -schürig.  -her- 
rig, a.  tillhörande  tre  herrar,  -hundert,  a. 
trehundra,  -hundertel,  -s,  -,  n.  trehundrade- 
del.  -hundertjährig,  a.  trehundraårig,  -jährig, 
a.  treårig,  -kantig,  a.  trekantig,  -klang,  -[e].s, 
-e  t,  m.  treklang,  -königstag,  -[e]s,  -e,  m.  de 
hel.  tre  konungars  dag,  trettondagen,  -köp- 
fig,  a.  trehöfdad.  -laut,  -[e].s,  -e,  -lauter,  -.«, 
-,  m.  gram.  treljud,  triftong.  -mal,  adv.  tre 
gånger,  -mälig,  a.  tre  gånger  upprepad, 
-männerweln,  -[ejs,-e,r/i.  surt,  dåligt  vin.  -män- 
-nlg,  a.  hot.  fiirsodd  med  tre  ståndare,  -master, 
-^•,  -,  m.  1.  i.  tremastare.  2.  F  trekantig 
hatt.  -mastig,  a.  tremastad.  -monatlich,  a.  1. 
som  varar,  räcker  i  tre  månader,  tre  må- 
naders. 2.  återkommande  hvar  tredje  må- 
nad, -paarig,  a.  bildande  tre  par.  -pfiinder, 
-.',  -,  m.  yf!i  trepunding.  -pfiindlg,  a.  1.  tre- 
pundig,  t.  ex.  ~e  Kanone.  2.  vägande  tre 
skålpund,  -prozentig,  a.  tre  procents,  -räde- 
rig,  a.  trehjulig,  -reihig,  a.  treradig.  -rüde- 
rer, -s,  -,  m.  treroddare.  -ruderig,  a.  försedd 
med  tre  rader  åror.  -saitig,  a.  tresträngig. 
-schiffig,  a.  0  bestående  af  ett  midtskepp 
och  tvänne  sidoskepp,    -schlag,  -[e]s,  -e  t, 


m.  tredelad  takt;  dansrörelse  i  tre  tempon; 
slagtröskning  med  tre  på  hvarandra  föl- 
jande slag.  -schlitz,  -es,  -e,  m.  0  triglyf  (or- 
nament   pl    dori.ska  fristr).     -SChÜrlg,  a.  Ikerbr.  SOm 

mäjas  tre  gånger  om  året.  -seitig,  a.  tre- 
sidig.  -sllbig,  a.  trestafvig.  -sitzig,  a.  för- 
sedd med  tre  sittplatser,  tresitsig.  -spän- 
ner, -s,  -,  TO.  trespänd  vagn,  trespännare. 
-spännig,  a.  förspänd  med  tre  hästar,  tre- 
spänd, -sprächig,  a.  skrifron  på  tre  språk. 
-stimmig,  a.  trestämmig.  -stöckig,  a.  med  tre 
våningar,  trevåuings-.  -Stündig, -stündlich,«. 
som  räcker  i  tre  timmar,  tre  timmars,  -tagig, 
a.  1.  som  räcker  i  tre  dagar,  tre  dagars.  2. 
återkommande  hvar  tredje  dag.  -tausend,  a. 
tre  tusen.  -t[h]elllg,  a.  tredelad.  -t[hjeilung, 
•en.  f.  tredelning,  -undzwanzlg,  a.  tjugutre. 
-weibig,  a.bot.  som  har  tre  pistiller,  -wöchent- 
lich, a.  återkommande  hvar  tredje  vecka. 
-wöchig,  a.  som  räcker  i  tre  veckor,  tre  vec- 
kors, -zack,  -[e]s,  -e,77i.tieudd.  -zackig, a. tre- 
uddig,  -zahl, -ew,y.  tretal,  -zeilig,  a.  treradig. 

Dreier,  -s,  -,  m.  mynt  å  tre  pfennig.  Er  hat 
keinen  'v/  han  har  ej  ett  öre.  -marke,  -n,  f. 
trepfennigsmärke. 

dreierlei,  obsji.  a.  treggehanda,  tre  slags.  AuJ 
~  Art :  på  tre  sätt. 

Dreihejt,  -en,  f.  trehet,  tretal. 

Dreiling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  =  Dreier.  2.  bakverk 
som  kostar  tre  pfennig.  3.  mått  af  tre  en- 
heter. 

drein  se  darein. 

dreissig,  I.  a.  (oböji.  grundtai)  trettio.  II.  -en,  f. 
1.  trettia.  2.  In  den  ~en  sein:  vara  på  tret- 
tiotalet (öfver  trettio  ilr  gammal),    -fach,  -faltig,  a. 

trettiofaldig.  -jährig,  a.  trettioårig,  trettio 
års.  -tägig,  a.  som  varar  trettio  dagar,  tret- 
tio dagars. 

Dreissiger,  -,?,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  trettioäring. 
I  dreissigste,  a.  (ordningstai)  trettionde. 

Dreissigstel,  -.?,  -,  n.  trettiondedel. 

dreissigstens,  adv.  för  det  trettionde. 

dreist,  a.  dristig,  djärf,  oförskräckt;  fräck. 
I  Dreistigkeit,  -en,  f.  1.  dristighet,  djärfhet.  2. 
dristig,  djärf  handling. 

dreizehn,  I.  a.  (ob«ji.  gmndtai)  tretton.  II.  -en,f. 
siffran  tretton,  -fach,  -faltig,  a.  trettonfaldig. 
-jährig,  a.  trettonårig. 

dreizehnte,  a.  (ordningstai)  trettonde. 

Dreizehntel,  -s,  -,  n.  trettondel. 

dreizehntens,  adv.  för  det  trettonde. 

Drell,  -[ej-s  -e,  m.  dräll. 

drellen,  a.  af  dräll,  dräll-. 

drellierllen,  -te,  -t,  tr.  0  tvinna. 

Dresch...  ex.  -boden,  -s,  -[t],  m.  -diele,  -n,  f. 
loge,  loggolf.  -flegel,  -s,  -,  m.  slaga.  -korn, 
-[e]s,  O,  n.  säd  som  skall  tröskas,  -maschine, 
-n,f.  tröskverk,  -tenne,  -n,f.  =  -boden,  -zeit, 
-en,  f.  tröskningstid. 

Dresche,  -n,f.  1.  tröskverk.  2.  tröskning.  3. 
tröskad  säd.  4.  tröskningstid. 


F  familjärt.    P  lägre  spräk.   %  mindre  brukligt.   O  teluiisk  term.    4<  lyOtcrm,   )i$c  militärisk  term. 


dreschen 


182 


Dromedar 


dreschllen,  drisck\_e$]t,  drasch  ei.  drosch,  drä- 
sche ei.  drösche  ei.  drüsche,  gedroschen,  drisch, 
&fv.  -[_es']t,  -te,  (je-t,  tr.  och  itr.  h.  tröska.  Biidi. 
leeres  Stroh'^e]  få  ngt  för  sitt  besvär,  lägga 
ut  sina  krokar  förgäfves;  F  Akten  ~  genom- 
gå, gno  igenom  aktstycken,  luntor;  die  lo- 
sen  Zungen  ungehindert  ~  lassen  :  låta  folk 
prata  bäst  de  vilja. 

Drescher,  -s,  -,  m.  tröskare.  -arbeit,  O,  f.  trösk- 
ning. 

Dresdiejner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  invånare  i 
Dresden. 

dressierüen,  -te,  -t,  tr.  dressera.  Dressierung.  /". 

Dressierer,  -s,  -,  m.  en  som  dresserar,  dres- 
sör. 

Dressur,  -en,  f.  dressyr. 

Driescliling,  -\e\s,  -e,  m.  champinion. 

Driesel,  -s,  -,  m.  snurra;  vals,  hvirfvel. 

drieseliin,  -te,  ge-t,  I.  tr.  snurra  om,  svänga. 
n.  itr.  h.  opers.  hällregna. 

Driich,  Drill  se  Drillich. 

Drill...  Ex.  -bogen,  -»•,  -,  m.  O  drillbåge.  -bohrer, 
-s,  -,  m.  O  drillborr.  -fisch,  -es,  -e,  m.  zooi. 
darräl.  -haus,  -es,  -er  t,  n.  1.  ^  exercishus. 
2.  vani.  dim.  Drillhäuschen :  ekorrebur  som  kau 

svängaa    rundt    omkriug.     -maSCHIne,     -«,  f.   ikerbr. 

radsåningsmaskin.  -meister,  -s,  -,  m.  sXt  (un- 
der)officer  som  öfvar  rekryter,  exercisin- 
struktör, -platz,  -e.s,  -e  t,  ?«■  exercisplats. 

drillllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  hastigt  kringvrida; 
tvinna,  spinna;  åkerbr.  så  i  rader.  2.  )&  exer- 
cera, inöfva,  t.  ex.  Rekruten.  3.  plåga,  mar- 
tera.  II.  Sich  ~  hastigt  svänga  omkring. 

Driller,  -s,  -,  m.  person  som  iuöfvar,  exer- 
cerar andra. 

Drillich,  -[e~\s,  -e,  m.  dräll. 

1.  Drilling,  -[e]s,  -e,  m.  trilling.  -s...  ex  ^bru- 
der,  -s,  -t,  m.  trillingsbror.  ~gebört,  -en,  f. 
trillingars  födelse. 

2.  Drilling,  -[e]s,  -e,  m.  O  kugghjul,  vals, 
tralla. 

drin  se  darin. 

dringllen,  drang,  dränge,  gedrungen,  -[e],  I. 
itr.  1.  s.  tränga,  tränga  sig.  Aus  etw.  ~ 
tränga,  bryta  ut  ur  ngt.  Der  Schmerz  dringt 
mir  bis  in  den  kleinen  Finger:  det  gör 
ondt  ända  in  i  lillfingern.  Das  Gerücht  ist 
bis  zu  mir  gedrungen :  ryktet  har  nått  mina 
öron.  Durch  die  Menge  ~  tränga  sig,  bana 
sig  väg  genom  folkmassan.  Es  dringt  mir 
durchs  Herz:  det  gör  mig  hjärtligt  ondt. 
In  ein  Geheimnis  ~  intränga  i,  genom- 
skåda en  hemlighet.  Dass  es  nur  nicht  in 
weitere  Kreise  dringe!  låt  det  bara  ej  bli 
bekant  i  vidare  kretsar!  Zum  Herzen  ~ 
gå  till  hjärtat.  2.  /*.  a)  med  prcp.  Au/  etw.  ~ 
yrka  på  ngt.  In  jmdn  ~  ansätta  ngn,  pu 
ett  bevekande  sätt  tilltala,  bedja  ngn.  b) 
utan  prcp.  ~d  .•  enträgen,  bevekande,  t.  ex 
f^jd  bitten,  r^^de  Ge/ahr:  öfverhängande  fara. 
~rfc  Noticendigkeit:  trängande  nödvändig- 


het. Das  '■^dste:  det  som  brådskar  mest. 
II.  tr.  vani.  blott  i  part.  gedrungen :  1.  bevekt, 
föranlåten,  t.  ex.  ich  /ühle  mich  gedrungen 
zu  ...  jag  finner  mig  föranlåten,  känner  be- 
hof   af   att  ...    2.  hopträngd,  kompakt;  om 

Täxten:  Satt;  om  stilen;  kortfattad,  konsis,  inne 
hällande  mkt  i  &  ord. 

ciringentlich,   dringlich,  a.  trängande,  angelä- 
gen,  enständig,    enträgen,   bevekande.  Er 
\      ist   mir   »v  emp/ohlen  worden :  han  har  på 
;      det  varmaste  rekommenderats  åt  mig. 

Dringlichkeit,  -en,  /.  angelägenhet,  ^igt,  nöd- 
vändighet; enträgenhet. 

drinnen  se  darinnen, 

drittlle,  a.  (ordningstai)  tredje.  Ex.  ~  Person,  etw. 

aus  ~r   Hand   haben,   da  g  lebt   es  kein  r^s. 

Zum    r^n:   för   det   tredje.   Immer  den  ~r? 

Tag :  hvar  tredje  dag.  Das  ist  sein  /vs  Wort: 

det  upprepar   han  ständigt,  för  han  stän- 

1      digt  på  tungan.  -[e]halb,  a.  två  och  en  half. 

-letzt,  a.  tredje  från  slutet,  -mann,  -[e]s,  -er 

t,   m.   tredje   man,  tredje  person.    -t[h]eil, 

-[e].5,  -e,  m.  tredjedel. 

I  Drittel,  -s,  -,  n.  tredjedel,   -bauer,  -s  ei.  -n,  -n, 

I      m.  bonde  som  har  ett  tredjedels  hemman. 

I      -gut,  -[e].^,  -er  f,  n.  tredjedels  hemman. 

drittellln,  -te,  ge-t,  tr.  tredela. 

drittens,  adv.  för  det  tredje. 

drob  se  daroh. 

droben,  adv.  däruppe. 

Drogétt,  -[e].";,  -e,  m.  ett  slags  halfylletyg. 

Drogue,  -n,/.  drog.  -n...  ci.  Droguerie...  ex.  ~ge- 
SChäft,  -[e].',  -e,  n.  ~handel,  -,«,  O,  m.  drog- 
handel, "^händler,  -.^,  -,  m.  drogist,  drog- 
handlare. ~handlung,  -en,  /.  =  r^geschå/t. 
~wa[a]ren,  /.  jAur.  droger. 

Droguist,  -en,  -en,  m.  drogist,  droghandlare. 

Droh...  Ex.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  hotelsebref. 
-wort,  -[e]s,  -e,  n.  hotande  ord. 

drohllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.h.  }xota,,jmdm  mit  etw.: 
ngn    med    ngt.    Opers.   es  droht  mit  Hegen : 

det    ser   hotande   ut,   som   om    det  skulle  bli  regn. 

II.  tr.  Jmdm  etw.  ~  hota  ngn  med  ngt.  Den 
Einsturz  ~  hota  att  instörta. 
Droher,  -s,  -,  m.  en  som  hotar,  hotande. 
Drohne,  -n,/.  drönare;  Atv.  biidi.  latmask,   -n... 

Ex.  ~schlacht.  O,  /.  drönarnes  dödande, 
dröhnllen,   -te,  ge-t,   itr.   h.  dåna,  braka.   Die 
I      Ei-de  dröhnt:  det  dånar  i  jorden.  Dröhnung,,/'. 
Drohnis[s],    -se,  /.   -ses,  -se,  n.  ngt  hotande. 
]      hotelse. 
Drohung,  -en,/  hotelse,  -s...  ex.  'v/blick,  -[e]s, 
-e,   m.   hotande   blick.    ~wort,   -[ejs,  -e,  n. 
I      hotande  ord. 

]  drollig,«,  lustig,  komisk,  rolig.  Ein  ~er  Kerl: 
i      en  lustigkurre. 
Drolligkeit,   -en,  /.  lustigt  sätt,  lustig  hand- 
ling. ^ 
Dromedar,  -[e].s-  ei.  -en,  -e[;2],  m.  och«,  enpnck- 
I      lig  kamel,   dromedar;   äfv.  biiai.  tölp,  luns, 
I      dumhufvud. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iniransitivt  verb.   A.  bar  Itdben,    S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


Drommete 


183 


drunter 


Drommete,  kmat.  och  poci.  =  Trompete. 

Droschke,  -n,  /.  droska,  suflettdroska,  hyr- 
vagn, -n...  Ex.  ~anstalt,  -en,  f.  hyrkuskin- 
rättnini^.  'N.fahrtaxe,  -n,/.  åkaretaxa.  ~fuhr- 
mann,  -[e]s,  Droschken/ukrleute,  m.  =  '^kut- 
.icher.  'v/halteplatz,  -es,  -e  f,  m.  drosksta- 
tion,  åkarestation.  ~kutscher,  -s,  -,  m.  hyr- 
kusk, åkare,  ^marke,  -n,  f.  droekmärke, 
drosknummer.  '>.'pferd,  -[e]s,  -e,  n.  åkare- 
häst, åkarekamp.  ~tarif,  -[e]s,  -e,  m.  '>^taxe, 
-n, /.  åkaretaxa.  r^verein,  -\e]s,  -e,  m.  hyr- 
kuskbolag. 

Drossel,  -n,  f.  1.  looi.  trast.  2.  med.  strupe. 
-ader,  -n,  f.  med.  strupader.  -beere,  -n,y.  bot. 
rönnbär,  rönn.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  med.  nyc- 
kelben, -fang,  -[e]s,  -e  f,  »"•  trastfångst. 
-schneis[s]e  =  Dohnenschneise. 

drossellln,  -te,  ge-t,  tr.  strypa. 

Drost,  -[e]s  ei.  -en,  -e[«],  m.  drost,  landdrost, 
landshöfding. 

Drostéi,  -en,  f.  1.  en  drosts  distrikt,  län.  2. 
en  drosts  boställe,  landshöfdingeresidens. 

drüben,  adv.  därborta,  på  andra  sidan.  Hüben 
und  ~  både  här  och  där. 

drüber  se  darüber. 

Druck,  -[e]s,  -e  [t],  m.  1.  tryck,  tyngd,  t.  ex. 
einer  Last,  biidi.  des  Joches.  Biidi.  der  ~  t^er 
Steuern:  de  tunga,  tryckande  skatterna. 
2.  biidi.  förtryck,  t.  ex.  im  ~e  leben.  3.  tryck- 
ning, tryckande.  ~  der  Hand:  handtryck- 
ning. 4.  tryck,  tryckning  af  böcker,  tyg  m.  m. 
In  ~  geben:  lemna  på  trycket.  Im  ~e;  i 
prassen,  under  tryckning.  5.  (bok)tryck 
(det  tryckta),  -baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  ©  prässbom. 
-bewilligung,  -en,  f.  tryckningstillstånd. 
-bogen,  -.•;,  -,  m.  tryckark,  -büchstäbe,  -n,  -n, 
m.  typ.  -erlaubnis[sj.  O,  /.  tryckningstill- 
stånd, -fähig  =  druckbar,  -fehler,  -s,  -,  m. 
tryckfel,  -fertig,  a.  tryckfärdig,  -freiheit,  O, 
/.  tryckfrihet,  -hebel,  -s,  -,  m.  0  tvåarmad 
häfstång.  -Jahr,  -[e]s,  -e,  n.  tryckningsår. 
-kattun,  -[e].s,  -e,  m.  tryckt  katun.  -kosten, 
plur.  tryckningskostnad(er).  -kraft,  -e  f,J' 
0  tryck;  tyngdkraft,  -letter,  -n,  f.  typ 
stil.  -maschine,  -n,f.  O  tryckmaskin,  tryck 
verk.  -ort,  -\e\s,  -e  ei.  -er  t,  m.  tryck(nings) 
ort.  -papier,  -\e\s.  O,  n.  tryckpapper,  -presse 
-«,  f.  (tryck)präss.  -pumpe,  -n,  f.  0  tryck 
pump.  -Sachen,  /.  plur.  trycksaker,  tryck 
alster,  -schritt,  -en,  f.  1.  tryckt  skrift,  tryck 
2.  tryckstil.  -Stempel,  -s,  -,  m.  1.  0  kolf,  pi 
stong.  2.  stamp,  8tämpel(järn).  3.  stämpel, 
märke,  -verbot,  -\e\s,  -e,  n.  -Verweigerung, 
•en,  f.  tryckningsförbnd.  -wa[a]re,  -n,  f. 
handel,  tryckt  tyg.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  1.  © 
tryckverk,  tryckpump.  2.  tryckt  arbete. 

druckbar,  a.  som  kan  ei.  får  tryckas. 

druckllen,  -te,  ge-t,  tr.  trycka  bscker,  tyg  m.  m. 
Biidi.  er  .spricht  wie  gedruckt:  han  talar  som 
en  bok;  er  lügt  wie  gedruckt:  han  ljuger 
Bom  en  häst  äter  hafre. 


driickllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  trycka,  t.  ex.jmdm 
die  Hand,  jmdm  ein  Stück  Geld  in  die 
Hand,  sein  Siegel  auf  etw.  (ack.),  etw.  breit 
~.  Der  Alp  drückt  ihn :  maran  rider  honom. 

2.  tynga  på,  nedtrycka,  nedslå,  t.  ex.  dieses 
Bevmsstsein  drückt  ihn,  dieser  Brief  hat 
mich  gedrückt.  Gedrückte  Lage:  tryckt  läge; 
gedrückte  Preise:  tryckta,  låga  pris.  3.  för- 
trycka, plåga,  t.  ex.  dieser  Fürst  drückt  seine 
Vnterthanen,  der  Hunger  drückt  die  Bela- 
gerten. 4.  klämma,  t.  ex.  meine  Stiefel  ~ 
mich ;  biidi.  jeder  weiss  selbst  am  besten,  wo 
ihn  der  Schuh  drückt.  Jmdn  tot  ~  klämma 
ihjäl  ngn.  5.  måi.  skugga,  genom  skuggning 
framhäfva.  II.  Sich  ~  1.  Sich  an  einander 
~   tränga   ihop   sig.   Es  hat  sich  ihm  tief 

I  ins  Herz  gedrückt:  det  har  gjort  ett  djupt 
intryck  på  honom.  Das  Obst  hat  sich  ge- 
drückt: frukten  har  blifvit  stött.  2.  böja 
sig,  luta  sig;  biidi.  förödmjuka  sig,  krypa. 
I  3.  F  smyga  sig  bort,  taga  till  harvärjan. 
j  III.  itr.  h.  1.  Die  Speise  drückt  im  Magen: 
maten  besvärar,  ligger  tungt  i  magen.  An 
einer  ei.  auf  eine  Feder  '^  trycka  på  en 
fjäder.  2.  biidi.  auf  etw.  ~  framhålla,  be- 
tona ngt.  3.  F  vara  villrådig.   Drückung,  /. 

Drucker,  -s,  -,  m.  1.  boktryckare,  äfv.  sättare, 
konstf örvandt ;  person  som  trycker  tyg.  2. 
ngt  som  tjänar  att  framhålla  ngt,  t.  ex.  bei 
einem-  Gemälde  kann  alles  von  einem  ein- 
zigen ~  abhängen:  vid  en  målning  kan 
allt  bero  på  ett  enda  uttrycksfullt  pänsel- 
drag;  mit  ~w  lesen :  läsa  uttrycksfullt,  -bur- 
sche,  -n,  -n,  -lehrling,  -[«]«,  -e,  m.  tryckår- 
lärling,  -schwärze,  -n,f.  trycksvärta. 

Drücker,  -s,  -,  m.  1.  en  som  trycker,  kläm- 
mer, jfr  drücken.  2.  trycke,  tryckpinne.  3. 
handtag,  klinka.  -schloss,  -es,  -er  fi  n,  lås 
med  tryckfjäder. 

Druckerei,  -en,  f.  tryckeri. 

drucksllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  vara  vill- 
rådig, obeslutsam;  söla. 

Druckser,  -s,  -,  m.  F  villrådig  person,  sölkorf. 

Druckseréi,  -en,  f.  villrådighet,  söl. 

Drud,  -en,  -en,  m.  Drude,  -n,  f  1.  tomte,  rå, 
älfva;  buse.  2.  trollkarl,  häxa,  trollpacka. 

3.  =  Druide,  -en...  ex.  ~baum,  -[e].5,  -e  t,  m. 
träd  under  hvilket  trolldom  utöfvasei.  troll- 
kunniga personer  samlas.  ~füss,  -es,  -e  t, 
m.  alfkors,  drudenfot,  pentagram.  '>.'Stunde, 
-n,  f  älfvornas  timme. 

Druide,  -n,  -ra,  m.  Drufdin,  -nen,  f.  druid  (prest 

hos  de  gamla  kelterna  och  germanerna),  -tt...  Ex.  »^baum, 

-[e]s,  -e  t,  m.  träd  under  hvilket  druiderna 
dyrkade   sina  gudar.    ~dienst,  -[e]s,  O,  m. 
druidernas  gudsdyrkan. 
Druident[h]am,  -[e]s.  O,  ra.  druiderna  (deras  guds 

dyrkan  m.  m.).. 

drum  se  darum. 
drunten,  adv.  därnere. 
drunter  se  darunter. 


'  äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ^  tetlisk  term.    ■i  sjöterm.   X  militariek  term. 


Druse 

Druse,  -n,  f.  1.  min.  drUS.  2.  snufva  tos  männi- 
skor och  hästar.    3.  =  följ. 

Drüse,  -n,  f.  1.  körtel.  2.  An  den  ~n  leiden 
ci.  ~re  haben:  hafva  skrofler.  -n...  Ex.  ~ent- 
ziindung,  -en,  f.  körtelinflammation.  ~för- 
mig,  a.  körtelformig.  ~geschwulst,  -e  f,  /. 
körtelsvullnad,  körtelsvulst.  ~leiden,  -.<;,  -, 
«.  körtellidande,  'vschmerz,  -es,  -en,  m. 
värk  i  körtlarna. 

drusellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  (gå  och)  balfsofva. 

drüsicht,  a.  körtelaktig. 

drusig,  a.  min.  drnsig. 

drüsig,  a.  försedd  med  körtlar;  skrofulös. 

Dryade,  -",/.  dryad,  trädnymf. 

Dscliangel,  Dscliungel,  -s,  -n,  n.  -n,/.  stepp 
lieväxt  med  djungelgräs  (ett  slags  indiskt  gras'. 
-fieber,  -s,  -,  n.  djungelfeber. 

Dschoni<e,  Dschunl<e,  -n,f.  dsjunk  (ett  slags  kiue 

siskt  fartyg). 

du,  gen.  deiner  ei.  %  dein,  dat.  dir,  ack.  dich,  piur. 
nom.  ihr,  gen.  euer  ei.  %  eurer,  dat.  ack.  euch, 
pron.  pers.  dn.  Jmdn  ~  nennen:  dua  ngn. 
Mit  jmdm  auf  ~  und  ~  stehen  ei.  sein :  stå 
på  förtrolig  fot  med  ngn.  Was  ~  kannst: 
af  alla  krafter,  allt  hvad  du  orkar.  ~,  der 
/^  mein  Freund  bist :  du  som  är  min  vän, 
jtr  der  III.  Der  Freund  ist  dein  andres  ei. 
zweites  ~  vännen  är  ditt  andra  jag.  Das 
ist  dir  eine  wahre  Lust:  det  är  en  sann 
fröjd,  må  du  tro.  Mir  nichts  dir  nichts: 
utan  vidare,  helt  ogeneradt.  jfr  dein  I. 

Dublette,  -re,  /.  dublett. 

Dublone,  -n,J'.  dublon  (spanskt  guldmynt). 

Ducht,  -e7i,f.  vL  1.  tvärbänk  i  en  båt,  roddar- 
bänk.   2.  dukt  (osnodd  trossände). 

duckllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Den  Kopf,  den  Nak- 
ken  ~  böja  hufvudet,  kröka  nacken.  Biidi. 
jmdn  ~  förödmjuka  ngn.  II.  itr.  k.  och  sich 
~  böja  sig,  huka  sig  ned;  krypa  undan. 

Ducl<mäuser,  -s,  -,  m.  F  lismande,  krypande, 
dolsk  person. 

Duckmäuserei,  -en,  f.  F  kryperi,  dolskhet. 

duckmäus[er]ig,  <(.  F  lismande,  krypande, 
dolsk. 

duckmäuserlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  krypa,  lisma. 

dudeldei,  dudeldum,  dudeldumdél  =  dideldum. 

DQdelél,  -en,f.  F  eländig  musik  ei.  sång,  katt- 
musik. 

Oudeler,  -s,  -,  m.  F  usel  spelman  ei.  sångare, 
klåpare  i  musik. 

dudeliln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  F  spela ci.  sjunga 
uselt,  göra  kattmusik;  jodla. 

Dudelsack,  -[e]s,  -e  t,  '«■  säckpipa.  -pfeifer, 
-s,  -,  m.  säckpipblåsare. 

DOdler  se  Dudeler. 

Duell,  -[e]s,  -e,  n.  duell,  -forderung,  -en.f.  ut- 
maning till  duell,  -mandat,  -[e].t,  -e,  n.  för- 
bud mot  duellerande,  duellsplakat. 

Duellant,  -en,  -en,  m.  duellant. 

duellierllen,  -te,  -t,  sich  'v  duellera,  slåss,  mil 
jmdm:  med  ngn. 


184 


dumpf 


-as,  f.   äldre  dam,  duenna, 


Duénnlla,  -t 

förkläde. 

Duett,  -[e]s,  -e,  n.  duett. 

Düffel,  -s,  -[s],  n.  och  M.  doffel. 

Duft,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  doft.  2.  fin  beslöjande 
dimma,  dunst,  imma;  slöja,  t.  ex.  der  Schnee 
der  fernen  Berge  löst  sich  in  leichten  ->./ 
atif,  der  dicke  ~  des  Bratens,  der  ~  des 
Morgenrots;  doft  pi  frukter,  t.  ex.  der  blaue  'v/ 
der  Pflaume,  -essig,  -[e].s,  -e,  m.  aromatisk 
ättika,  -gebilde,  -.«,  -,  n.  -gestalt,  -en,  f.  dim- 
bild, -gewebt,  -gewoben,  a.  eterisk,  luft-, 
dim-,  -los,  a.  luktlös.  -reich,  a.  starkt  dof- 
tande, -stoff,  -[e]s,  -e,  TO.  doftämne,  parfym. 

Düftelei,  düftellin  sc  Tüftelei,  tüfteln. 

duftllen,  düftllen,  -ete,ge-et,  l.tr.ocbitr.h.  dofta. 
Nach  etvj.  r.^  dofta  ngt.  II.  itr.  s.  uppstiga 
i  form  af  dimma,  dunsta  ut. 

duftig,  a.  1.  doftande,  aromatisk.  2.  i  form 
af  el.  höljd  af  lätt  dimma,  blånande;  ete- 
risk. 

Dukaten,  -s,  -,  m.  dukat,  -gold,  -[e]s,  O,  n.  dn- 
katguld.  -macher,  -s  -,  -mann,  -[ejs,  -e?- f,  m. 
penningkarl. 

duldbar,  a.  som  kan  tålas.  Nicht  ~  outhärdlig. 

duldllen,  -ete,  ge-et.  1.  tr.  tåla,  lida,  fördraga; 
hafva  tålamod,  fördrag  med.  Es  duldet 
mich  nicht:  jag  står  ej  ut.  II.  itr.  h.  vara 
tålig,  lida.  Duldung,  /'. 

Dulder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  tålig,  tåligt  li- 
dande, uppoffrande  person,  martyr. 

duldsam,  n.  fördragsam,  tolerant. 

Duldsamkeit,  O,  f.  fördragsamhet,  tolerans. 

Dulle,  -n,  f.  A  årtull. 

tlumm,  fl.  -er,  -st  ei.  dümmer,  dümmst,  1.  dum, 
t.  ex.  ~er  Mensch,  ~e  Handlung,  er  ist  nicht 
so  ~  wie  er  aussieht.  So  ~  sind  wir  nicht 
ei.  damit  fängt  man  r^e  !  vi  låta  inte  Iura 
0S8  så  lätt!  Etw.  ~  angreifen:  bära  sig 
dumt  åt  med  ngt,  göra  ngt  på  tok.  ~e  Re- 
de!  ~er  Schnack!  ^es  Zeug!  dumheter! 
~es  Zeug  reden:  prata  dumt,  dumheter.  2. 
obehaglig,  förarglig,  t.  ex.  das  ist  eine  ~e 
Geschichte:  det  var  förargligt.  3.  förvirrad, 
bortkollrad,  t.  ex.  es  wird  mir  ganz  <%<  im, 
Kopfe:  jag  blir  alldeles  bortkollrad,  yr  i 
mössan;  jmdn  ~  machen:  kollra  bort  ngn, 
göra  ngn  yr  i  mössan.  4.  wråidr.  fadd,  slö, 
t.  ex.  hibi.  wo  nun  das  Salz  «^  wird:  om  nu 
saltet  mister  sin  sälta,  -bärt  =  -köpf,  -dreist, 
n.  dumdristig,  -dreistigkeit,  -en,  f.  dum- 
dristighet.  -köpf,  -[e]s,  -e  f,  m.  dumhufvud. 
-pfiffig,  a.  1.  som  låtsar  sig  vara  dum,  bond- 
slug.  2.  som  är  dum,  men  tror  sig  vara 
slug.  -stolz,  fl.  dumdryg. 

Dummerjä[hjn,  -\_e\s,  -e,  m.  F  dummerjöns. 

Dummheit,  -en,  f.  dumhet. 

Dummrlän  =  Dummerjan. 

dumpellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  A  stampa  (om  fartyg). 

dumpf,  fl.  1.  dof.  2.  tryckande,  beklämmande. 
3.  inskränkt,  oklar.  4.  okänslig,  känslolös, 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitirt  verb.    Ä.  har  haben,   S.  har  aein  till  hjälpverb. 


Dumpfheit 


185 


Dur 


slö,  bedöfvad.  6.  kvaf,  kvalmig,  bedöf- 
vaiule.  6.  instängd,  fuktig,  unken,  -brau- 
send, n.  doft  brusande,  -brütend,  a.  rufvande. 
-tosend  =  -brausend. 

Dumpfheit,  -en,  f.  \.  dofhet.  2.  beklämning. 
3.  inskräuktliet,  oklarhet.  4.  känslolöshet, 
slöhet,  bedöfning.  5.  kvalm,  kvalmighet. 
6.  Die  ~  der  Luft:  deu  instängda,  för- 
skämda luften. 

dumpfig  =  dumpf  6. 

Dune  so  Daune. 

Düne,   -n,/.  1.  sandås,  sandkulle  vid  hafsstianden, 

dyner.  2.  •t'  våg  mot  vinden,  dyning,  -n... 
Ex.  ~ärtig,  a.  liknande  dyner,  ^^/gras,  -es, 
■er  t,  n.  bot.  strandråg,  sandhafre.  ~hafer, 
-s,  O,  m.  bot.  sandrör,  strandhafre.  ~halm, 
-[e].f,  -e,  TO.  =  fagras.  ~sand,  -[e]s,  O,  in. 
dynsand. 

diinenhaft  =  dänenartig. 

Dung,  -[e]«,  O,  m.  =  Dünger,  -gabel,  -n,  f. 
dynggrep.  -grübe,  -n,f.  gödselgrop.  -mittel 
-s,  -,  n.  gödningsämne. 

Dünge...  es.  -mittel  =  Dungmittel,  -pulver,  -s,  -, 
n.  pudrett.  -salz,  -es,  O,  n.  gödningssalt. 

düngllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göda  jord,  gödsla.  II. 
itr.  h.  göda,  vara  gödande.  Düngung,  /.  -s... 
«e  Duna...  och  Dünge... 

Dünger,  -s,  O,  m.  dynga,  gödsel,  gödnings- 
ämne, -erde,  0,y.  gödselblandad  jord,  svart- 
mylla, -häufen,  -s,  -,  m.  gödselhög. 

dunkel,  I.  a.  1.  dunkel,  mörk.  Im  ~w;  i  mör- 
kret, ry.'  werden:  mörkna.  "-  machen:  för- 
mörka. Es  wird  mir  ~  vor  den  Augen:  det 
svartnar  för  mina  ögon.  Die  Lampe  brennt 
~  lampan  lyser  illa.  ~eÄ  Schtoarz:  djupt 
svart.  2.  oklar,  svårbegriplig,  t.  ex.  ~e  Trie- 
be, ~e  Empfindungen,  ~  war  der  Rede  Sinn. 
3.  mörk,  dyster,  sorgsen,  t.  ex.  diese  That 
ist  ein  r^er  Fleck  in  seinem  Leben,  ein  ~es 
Gemüt.  4.  föga  känd,  okänd,  obskur,  t.  ex. 
die  ~e  Zukunft,  von  r^em  Geschlecht.  II. 
-s,  0,  n.  mörker,  -blau,  a.  mörkblå,  -braun, 
a.  mörkbrun,  -farbig,  a.  mörk  tili  färgen,  -gelb, 
a.  mörkgul,  -grün,  a.  mörkgrön,  -haarig,  a. 
som  har  mörkt  hår.  -licht,  -[«].«,  O,  n.  half- 
mörker.  -lockig,  a.  som  har  mörka  lockar. 
-mähnig,  a.  som  har  mörk  man.  -mann,  -[e].«, 
-er  t,  m.  ljusskygg  person,  fiende  till  ljuset, 
till  upplysningen,  -stunde,  -«,  f.  skymning. 

Dünkel,  -s,  -,  m.  hög  tanke  om  sig  själf,  egen- 
kärlek, högmod,  inbilskhet.  -voll=füij.  -wis- 
sen, -s,  O,  n.  inbillad  lärdom,  skenkunskap. 
1       dünkelhaft,  a.  egenkär,  inbilsk,  högmodig. 

Dunkelheit,  -en,  f.  mörker;  arv.  ngt  som  är 
mörkt,  oklart.  Bei  einbrechender  ~  vid 
mörkrets  inbrott,  i  skymningen. 

dunkellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göra  mörkare,  för- 
mörka. II.  itr.  h.  och  sich  ~  mörkna. 

dUnkllen,  -te,  ge-t,  arr.  deucht,  deuchte, g edeiicht 
el.  %  däucht,  däuchte,  gedäucht,  I.  itr.  h. 
och  opers.  förefalla,  synas.  Etw.  dünkt  mich  ei. 


mir  so  und  so:  ngt  förefaller  mig  aå  eller 
så.  Es  dünkt  mich  ei.  mir,  dass  ...  t\.  als  ob 
...  el.  als  wenn  ...  det  förefaller,  synes  mig, 
som  om  ...  jag  tycker  att  ...Das  dünkt 
einem  nur  so:  det  bara  synes  så.  Meinem 
.»-  nach :  enligt  mitt  förmenande.  II.  Sich 
ly./  tro  sig  vara,  t.  ex.  er  dünkt  sich  (dat.  ci.  ack.) 
tapfer,  ein  Held  ei.  einen  Helden.  Sich  etw. 
~  tro  sig  vara  ngt. 

dünn,  a.  1.  tunn,  t.  ex.  ~es  Brett,  ein  Brett  ~ 
hobeln,  ~es  Haar,  -x-er  Nebel,  ~  säen.  Eiidi. 
sein  Vermögen  -^  machen:  förminska,  slösa 
bort  sin  förmögenhet.  2.  smal,  t.  ex.  eine 
~e  Person,  ~e  Beine.  3.  tunn,  förtunnad, 
utspädd,  t.  ex.  ~es  Blut,  ~e  Luft;  r^es  Bier: 
dricka,  -bärtig,  a.  som  har  tunt  skägg. 
-bauch,  -[e]s,  -e  t,  m.  en  som  har  liten  ma- 
ge, spenslig,  skranglig,  -bier,  -[e]s,  -e,  n. 
dricka,  -darm,  -[e]s,  -e  t>  m.  tunntarm. 
-flüssig,  a.  tunn,  lättflytande,  -häutig,  a. 
som  har  tunn  hud.  -leibig,  a.  smal  om  lifvet. 
-SChalig,  a.  som  har  tunt  skal.  -schenklig,  a. 
som  har  smala  lår,  smalbent.  -stimmig,  a. 
som  har  svag  röst,  tunn  stämma. 

Dünne,  -n,  f.  1.  tunnhet,  smalhet.  2.  ställe 
där  ngt  är  tunt,  förtunning.  3.  utsot,  diarré. 

dünnllen,  -te,  ge-t,  tr.  förtunna,  utspäda. 

Dünnheit,  Dünnigkeit,  -en,  f.  tunnhet. 

Duns,     -es,    -e[re],    m.  dumhufvud   som  inbillar  sig 

vara  ngt,  uppblåst  person. 

Ounst,  -[e]s,  -e  t»  '""■•  !•  dunst,  imma,  ånga. 
2.  biidi.  dunst,  rök,  t.  ex.  es  ging  in  ~  ««/; 
alles  wurde  zu  ~  det  blef  pannkaka  af  allt- 
ihop. 3.  dunst  (finaste  hageisort).  -artig,  a.  dunst- 
artad.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  ångbad.  -bild, 
-[e]s,  -er,  n.  dimbild,  -essig,  -[e].«:,  -e,  m. 
aromatisk  ättika,  -flimmer,  -s,  -,  m.  irrbloss. 
-flinte,  -n,  f.  fogelbössa.  -förmig,  a.  såsom 
dunst,  i  gasform,  -gebilde,  -s,  -,  n.  -gestalt, 
-en,  f.  dimbild,  dimfigur,  -kreis,  -es,  -e,  m. 
dunstkrets,  atmosfär. 

dunstilen,  -ete,  ge-et,  itr.  1.  s.  dunsta,  upp- 
stiga i  dunstform.  2.  h.  utdunsta,  sprida 
dunster. 

dünstllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  s.  och  h.  =  dunsten. 
II.  tr.  =  dämpfen  2. 

dunstig,  dunstig,  a.  1.  dunstfull.  2.  i  diinst- 
form,  gasformig. 

Dünung,  -en,  f.  =  Düne  2. 

Duo,  -s,  -s,  n.  mu3.  duett. 

Duodez,  -es,  -e,  n.  duodes(format).  -band,  -[c]s, 
-e  t)  n.  duodesband.  -fürst,  -en,  -en,  m.  dus- 
sinfurste, småfurste. 

düpierllen,  -te,  -t,  tr.  narra,  draga  vid  näsan. 

Duplicität,  -era,  /.  dubbelhet. 

Dupllk,  -en,  f  jur.  duplik  (vid  skrirtl.  rättegång  sva- 
randens svar  ini  karandens  replik). 

Duplikat,  -[e]s,  -e,  n.  dublett. 

duplizierljen,  -te,  -t,  tr.  inlemna  en  duplik  mot. 
I  Dur,  -[e]s,  -e,  n.  mus.  dur.  -tonleiter,  -n,f.  dur- 
j      skala. 


'  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    •t-  yötorm.   Ji  militärisk  term. 


durch 


186 


durchbohren 


durch,  I.  prep.  med  ack.  1.  rum  och  tid.  genom, 
t.  ex.  ~  den  Garten  gehen,  ~  die  Luft  flie- 
gen, ~  Marh  und  Bein,  ~  das  ganze  Lehen. 
<\j  einen  Fluss  schwimmen :  simma  öfver  en 
flod.  Alles  'v.  einander  werfen :  kasta  allt 
om  hvartannat.  -^  die  Nase  reden:  tala  i 
näsan.  Biidi.  das  geht  mir  ~  das  Herz:  det 
går  mig  till  hjärtat,  gör  mig  hjärtligt  ondt; 
jmdm  ~  die  Finger  sehen:  se  genom  fing- 
rarne  med  ngn.  2.  medoi.  genom,  medels, 
med,  t.  ex.  etw.  ~  langen  Gebrauch  abnutzen, 
~  Fleiss  erreichen,  ~  Geld  erwerben.  II. 
adv.  fuiiätändigt  cl.  it  alla  håll  genom,  t.  ex.  er 
geht  ~  den  Garten :  han  går  tvärs  genom 
trädgården,  men:  er  geht  den  Garten  ~  han 
genomströfvar  trädgården  st  aiia  hiii.  ~  sein: 
a)  hafva  farit  igenom  staden  ei.  byn,  förbi, 
summit  öfver  floden  m.  m.,  b)  vara  utom  fara 

Hiafva  genomgitt  en  sjukdom,  öfverstått  en  fara),  c) 
vara  igenom  (hafva  g-att  igenom  i  en  examen),  d)  haf- 
va gått  sönder,  t.  ex.  die  Schuhe  sind  ~; 
seine  Fasse  sind  »v,  han  har  fåtfskoskaf ; 
e)  unte7i  ~  sein:  hafva  gjort  fiasko,  vara 
föremål  för  andras  löje.  ~  und  ~  alltige- 
nom ;  ~  und  ~  ergriffen :  djupt  gripen ; 
jmdn  ~  und  'v  kennen :  känna  ngn  i  botten. 

Anm.  Durch  i  sms.  med  verb  är  dels  S)  betonadt, 
och  betecknar  di    1.  tviirs  igenom,  t.  ex.  dürchglän- 

zen:  lysa  tvärs  igenom;  2.  genomgående  från 
ijiirjan  tiu  slut,  t.  ex.  alle  Sonaten  durchspielen : 
spela  igenom  sonaterna  den  ena  efter  den 

andra;    3.    fuUstllndigl    genomträngande,    t.    ex.    ein 

Zimmer  durchheizen:   uppelda   ooh   dymedeis 

fullständigt  uppvärma  ett  rum  ;  4.  öfvervinnande  af  i 
vägen  stScnde  hinder,  t.  ex.  sich  durchschlagen : 
slå  sig  igenom;  dels  b)  obetonadt,  och  betecknar  dl  1. 

fullständigt  uppfyllande,  t.  ex.  durchglä  nsen :  med 

sin  glans  uppfylla  ;  2.  gång,  rard  it  alla  h&ll  ge- 
nom ngt,  t.  ex.  das  Meer  durchschiffen :  segla 

öfver  hafvet  upprepade  ggr  och  it  alla  håll;  3.  en 
med    stor    hast    utförd    handling,   t.    ex.  einen  Brief 

durchfliegen:  i  största  hast  genomögna  ett 

bref;    4.    tidens    tillbringande    med    ngt,    t.    ex.    die 

Nacht  durchséifzen :  sucka  hela  natten  ige- 
nom.    Efter  verben  rätta  sig  med  afseende  på  beto- 
ningen verbalsubst.  pä  -er  och  -ung. 

durchächzen,  *  tr.  stönande,  med  jämmer  och 
suckar  tillbringa,  t.  ex.  die  Nacht. 

durchackern,  tr.  1.  plöja  slut  på.  2.  (afv.  --'-*) 
plöja  väl,  med  ])logen  uppluckra. 

durchådern,  durchädern,  *  tr.  ådra. 

durcharbeiten  {%  ----*),  I.  tr.  1.  genomar- 
beta, grundligt  bearbeta,  samvetsgrant  ge- 
nomgå. 2.  med  arbctef  öra  ngt  genom  ngt  annat. 
t.  ex.  einen  Weg  durch  den  Wald  'v/  mödosamt 
draga  en  väg  genom  skogen.  3.  genom  ar- 
bete söndernöta,  sönderskafva,  t.  ex.  die 
Hände.  II.  Sich  ~  arbeta  sig  fram  igenom, 
arbetande  genomgå,  t.  ex.  sich  durch  die 
ganze  Litteratur  'n,.  Durcharbeitung,/. 

durchåt[h]nien,   *   tr.  med  sin  andedrägt,  sin 


anda  genomtränga,  uppfylla;  pass.  genom- 
andas, uppfyllas. 

durchätzen  (och  -  -  -  *),  tr.  sönderfräta,  fräta 
igenom.  Durchätzung  (och  -  -  -),  f. 

durchaus,  adv.  1.  fullständigt,  helt  och  hållet. 
2.  ovilkorligen.  ~  nicht:  ingalunda,  på  inga 
vilkor. 

durchbackjen,    tr.    1.  genombaka,  genomgräd- 

da.    2.  (-  -  -    *)  bakande  Uppblanda  med  ngt. 

durchbausen,  tr.  afsticka,  kalkera.  Durchbau- 
sung,  /. 

durchbeben,  *  tr.  1.  genombäfva.  2.  (afv.  -  -  -) 
med  bäfvan  tillbringa,  t.  ex.  eine  Stunde. 

durchbeissen,  I.  (atv.  -  -'  -  *)  tr.  bita  midt  ige- 
nom,  bita   af.    II.  Sich  ~  bita  sig  igenom 

(genom  bett  bana  sig  väg);  bildl.  slå  sig  igenom, 
uppnå    sitt    mål   genom  bitande  ord.    III.  itr.  h. 

bita  midt  igenom,  tvärt  af.  Durchbeissung,/. 

durchbeizen,  tr.  \.  genomfräta,  sönderfräta. 
2.  (äfv.  -  -  -  *)  med  ett  skarpt  ei.  frätande 
ämne  genomtränga. 

durchbekommen,  tr.  lyckas  få  igenom,  t.  ex.  einen 
Faden  durch  ein  Ohr. 

durchberat[h]en,  tr.  grundligt,  fullständigt 
rådslå  om,  genomgå  aiia  punkter  i.  Durchbe- 
rat [h]  ung, ./'. 

durchbeten,  I.  tr.  1.  bedja  helt  och  håUet,  från  bör- 
jan till  slut,  t.  ex.  zehn  Vaterunser.  2.  (-  -  -  *) 
bedjande  tillbringa,  t.  ex.  die  Nacht.  II.  Sich 
~  bedja  så  att  man  slipper  igenom,  t.  ex. 
sich  durch  das  Fegefeuer  ~. 

durchbetteln,  I.  (vani.  -  -  -  ')  tr.  tiggande  ge- 
nomvandra, t.  ex.  ein  Land.  II.  Sich  ~  tigga 
sig  fram. 

durchbeuteln,  tr.  0  sikta. 

durchbilden,  tr.  och  sich  ~  fullständigt,  grund- 
ligt utbilda  (sig).  Durchbildung,/. 

durchbittern,  *  tr.  göra  bitter  ei.  besk  allti- 
genom. 

durchblasen,  tr.  1.  blåsa  ngt  genom  ngt  annat. 
2.  blåsa  sönder.  3.  på  biSsinstrument  blåsa  ige- 
nom från  början  till  slut.  4.  (-  -  -  *)  blåsande  ge- 
nomtränga, blåsa  midt  igenom. 

durchblättern,  *  tr.  1.  (mv.  -  -  -)  genombläddra. 
2.  (in)dela  i  blad. 

durchbläuen,  bättre  durchbleuen,  tr.  genom- 
prygla,  mörbulta. 

Durchblick,  -[e]s,  -e,  rre.  blick  tvärs  igenom 
ngt;  genomögnande,  öfverblick. 

durchblicken,  I.  itr.  h.  1.  se  tvärs  igenom.  2. 

skymta  fram  gum  el.  mellan  ngt.  II.  (vanl.  -  -  -  ") 

tr.  1.  med  blicken  genomtränga;  biidi.  ge- 
nomskåda. 2.  genomögna. 

durchblinken,  itr.  h.  lysa  fram  gnm  ci.  mciian  ngt. 

durchblitzen,  I.  itr.  1.  h.  blixtra  fram,  med 
blixtens  sken  lysa  igenom.  2.  s.  F  afvisas,  få 
afsked  på  grått  papper.  II.  (vani.  -  -  -  *)  tr. 
fara  igenom  som  en  blixt,  genomblixtra. 
Bildl.  ein  Freudenstrahl  durchblitzte  sein 
Antlitz:  glädjen  lyste  fram  ur  hans  ögon. 

durchbohren,   I.   tr.,   itr.   h.   och  sich  ~  borra 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  eein  till  hjälpverb. 


durohbraten 


187 


durchfechten 


(sig)  igenom.  II.  (-  -  -  *)  tr.  genomborra;  »fr. 
biidi.,  t.  ex.  jmdn  mit  dem  Blicke  ~.  Durch- 
bohrung (och  -  -  -),  f. 

durchbraten,  I.  tr.  genomsteka,  steka  väl.  II. 
itr.  s.    genomstekas. 

durchbrausen,  I.  itr.  s.  brnsa  igenom.  II.  (-  -'-  *) 
tr.  brusa  fnim  genom,  med  brus  uppfylla. 

durchbrechen,  I.  tr.  1.  bryta  genom,  t.  ex.  ein 
Loch  durch  die  Mauer,  einen  Weg  durch 
den  Berg.  2.  bryta  midt  af,  t.  ex.  einen 
Stock.  3.  (-  -  -  *)  bryta  hål  i,  genombryta, 
t.  ex.  die  Wand,  die  Kolonne.  Durchbrochene 
Arbeit:  genombrutet  arbete.  II.  Sich  ~ 
bryta  sig  igenom,  bana  sig  väg;  bryta  sig  ut. 
III.  itr.  s.  1.  bryta  genom,  fram.  Der  Fluss 
bricht  durch :  floden  bryter  fördämnin- 
garna, svämmar  öfver.  Die  Blume  bricht 
durch:  blomman  spricker  ut.  Die  Thränen 
brechen  durch:  tårarne  bryta  fram.  Die 
Zähne  brechen  durch:  tänderna  komma 
fram.  2.  gå  sönder. 

durchbrennen,  I.  tr.  1.  Ein  Loch  ~  bränna  ett 
hål  i.  2.  (-  -  -  *)  Etiv.  ~  a)  bränna  hål  i  ngt, 

b)  genombränna  (mea  värme  genomtränga)  ngt. 
II.  itr.  s.  1.  brinna  så  att  ett  hål  iippstår. 
2.  F  biidi.  rymma  sin  kos. 

durchbringen,  I.  tr.  1.  Jmdn  durch  eine  Stadt 
~  föra,  ledsaga  ngn  genom  en  stad.  2.  Ei- 
nen Kranken  ~  lyckas  rädda  en  sjuk  från 
döden.  Jmdn  im  Examen  ~  hjälpa  ngn  att 
gå  igenom  i  examen.  Ein  Kind  ~  få  ett 
barn  stort.  Ein  Gesetz  ~  genomdrifva  en 
lag.  3.  göra  slut  på,  bortslösa,  t.  ex.  sein 
Geld,  sein  Vermögen.  II.  Sich  ~  lyckas 
komma  genom,  komma  fram;  draga  sig 
fram. 

Durchbringer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  slösare, 
slöserska. 

Durchbruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  genombrytande, 
afbrytande,  sönderbrytande.  2.  genom- 
brott, utbrott.  3.  ställe  där  ngt  genom- 
brutits, hål,  öppning. 

durchbrüllen,  tr.  1.  tjutande,  vrålande,  ry- 
tande öfverrösta.  2.  (-  -  -  *)  uppfylla  med 
sitt  tjut,  sitt  rj'tande. 

durchbOchstabieren,  tr.  stafva  fr&n  barjan  tiu  siut. 

durchdämmern,  I.  itr.  h.  skimra  igenom.  II. 
(---*)  tr.  svagt  upplysa. 

durchdampfen,  I.  itr.  s.  gå,  ånga  förbi,  t.  ex. 
das  Schiff  dampft  durch.  II.  (-  -  -  *)  tr. 
uppfylla  med  ånga. 

durchdauern,  I.  itr.  h.  räcka  heia  tiden.  II.  (---*) 
tr.  räcka  längre  än,  öfverlefva. 

durchdenken  (och  ---*),  tr.  genomtänka,  nog- 
samt öfverväga. 

durchdienen,  itr.  h.  1.  tjäna  sin  tidijjéfuu- 
ständigt  fullgöra  sin  värnepligt.  2.  X  passera 
alla  grader. 

durchdonnern,  I.  itr.  h.  ropa  med  dånande 
stämma.  II.  C-  -  -  *)  tr.  med  dån  uppfylla, 
dånande  skaka. 


durchdrängen,  I.  tr.  tränga,  skjuta  fram  ge- 
nom. II.  Sich  ~  tränga  sig  igenom,  bana 
sig  väg. 

durchdreschen,  tr.  tröska  väl;  F  genomprygla, 
mörbulta. 

durchdringen,  I.  itr.  S.    1.  efter  besegrande  af  mcUan 

liggande  hinder  hinna  fram,  nå  målet.  2.  gå 
igenom,  blifva  allmänt  antagen.  3.  Er  ist 
mit  seiner  Meinung  durchgedrungen:  h.a,ns 
åsigt  har  segrat.  II.  (---*)  tr.  genomtränga, 
uppfylla,  mätta.  Durchdringung  (och  -  -  -),  /. 

durchdrücken,  I.  tr.  trycka  ngt  genom  ngt.  II. 
Sich  ~  tränga  sig  igenom  ;  F  draga  sig  fram. 

durchdiiften,  durchduften,  *  tr.  med  doft  upp- 
fylla, parfymera. 

durchdillden,  *  tr.  lida  till  slut. 

durchdünsten,  I.  itr.  h.  dunsta,  utsända  dun- 
ster gnm  ngt.  II.  (-  -  -  *)  tr.  uppfylla  med 
dunster. 

durcheilen,  I.  itr.  s.  skynda,  hastigt  fara  för- 
bi, genom  staden,  byn.  II.  (vani.  -  -  -  *)  tr.  skyn- 
da genom,  genomila. 

durcheinander,  I.  adv.  om  hvartannat,  huller 
om  buller.  II.  -s,  O,  n.  sammanblandning, 
virrvarr.  -gehen,  itr.  s.  gå  om  hvarandra, 
blanda  sig.  -mengen,  tr.  hopblanda,  -liegen, 
itr.  h.  ligga  om  hvartannat,  huller  om  bul- 
ler, -werfen,  tr.  kasta  om  hvartannat,  bringa 
i  oordning. 

durcheitern,  I.  itr.  h.  vara  sig,  komma  ut  så- 
som var.  II.  (---*)  tr.  genomtränga,  upp- 
fylla med  var. 

durchfächeln,  durchfachen,  *  tr.  fläkta  genom. 

durchfädeln,  tr.  draga  träden  genom  nålsögat. 

durchfåhrbär,  a.  som  man  kan  fara  genom 
el.  öfver. 

durchfahren,  I.  itr.  s.  farn,  resa  igenom,  förbi. 
II.  tr.  1.  Einen  Weg  ~  köra  sönder  en  väg. 
Einen  Weg  durch  den  Wald  ~  med  Skdou 
bana  väg  genom  skogen.  Die  Nacht  ~  resa 
hela  natten  igenom.  2.  (-  -  -  *)  genomfara, 
genomresa.  Ein  Schauder  durchfuhr  seine 
Glieder:  en  rysning  genomilade  hans  lem- 
mar. 

Durchfahrt,   -en,  f.  1.  genomresa,  genomfart. 

2.  stilUe  där  man  far  fram  mellan  el.  gnm  ngt:  genom- 
fart, passage. 

Durchfall,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  fall  tvärs  igenom 
ngt;  F  biidi.  misslyckande,  fiasko.  2.  utsot, 
diarré. 

durchfallen,  I.  itr.  s.  falla  igenom,  i  sht  biidi., 
t.  ex.  bei  einer  Wahl,  bei  einem  Examen; 
misslyckas,  göra  fiasko.  II.  (-  -  -  *)  tr.  falla 
genom,  t.  ex.  einen  Raum. 

durchfaulen,  itr.  s.  1.  ruttna  tvärs  igenom,  få 
hål  genom  röta.  2.  (-  -  -  *)  blifva  genom- 
rutten. 

durchfechten,  I.  tr.  1.  med  framgång  förfäkta, 
genomdrifva,  t.  ex.  seine  Meinung.  2.  (-  -  -  *) 
fäktande,  kämpande,  F  tiggande  genom- 
draga.   II.    Sich    ~   slå   sig   genom,   bana 


äkta  sms. 


F  familjärt.    P  lägre  sprils.   %  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    4-  sjöterm.    ^  militärisk  term. 


durchfegen 


188 


durchgerben 


sig  väg  med  svärdet ;  F  om  gesäller:  tigga  sig 
fram. 

durchfegen,     tr.     1.    sopa  fullstünaigt  rrln  början  till 

slut,  t.  ex.  dns  lians  ~  sopa  hela  huset,  uvnrt 

enda    rum.    2.    (-  -  -   *)  liksom  sopande  fara,  stryka 

fram  genom,  t.  ex.  der  Sturm  durchfegte  den 
Wald:  stormen  for  fram,  rasade,  hven  ge- 
nom skogen. 

durchfeilen,  tr.  genomfila,  fila  af,  fila  sönder. 
Biidi.  förbättrande  genomgå,  lägga  sista 
handen  vid,  t.  ex.  ein  Gedicht. 

durchfeuchten,  I.  itr.  k.  om  vätskor:  gå  igenom, 
fukta  tvärs  igenom.  II.  C-  -  -  ')  tr.  genom- 
fukta,  genomväta. 

durchfeuern,  I.  tr.  1.  grundligt  uppelda,  t.  ex 
einen  Ofen.  2.  (-  -  -  *)  allt  igenom  uppvärma, 
uppelda.   II.   itr.   h.   skjuta,  brassa  på  gnm 

ngn  öppning. 

durchfinden,  itr.  h.  och  sich  ~  taga  sig  fram, 
hitta  fram,  hitta  vägen. 

durchflammen,  I.  itr.  s.  och  h.  Das  Feuer  flammt 
durch :  lågorna  slå  ut,  bryta  fram.  II.  (---*) 
tr.  lågande  genomtränga,  genomflamma, 
uppelda. 

durcliflattern,  I.  itr.  s.  fladdra  igenom,  förbi. 
II.  (-  -'  -  *)  tr.  genomfladdra. 

durchfiechten,  tr.  1.  infläta.  2.  färdigfläta.  3. 
(---*)  genomfläta.  Durchflechtung  (och  --'-),/. 

durchflicken,  I.  tr.  fullständigt  laga.  II.  F  sich 
~  trassla  sig  fram. 

durchfliegen,  I.  itr.  s.  flyga  igenom,  förbi.  II. 
(---*)  tr.  genomflyga;  biidi.  hastigt  genom- 
ögna, t.  ex.  den  Brief. 

durchfliehen,  I.  itr.  s.  fly  igenom  ei.  förbi, 
flyende  draga  igenom.  II.  (-  -  -  *)  tr.  pä 
flykt  drag!  genom,  flyende  genomila. 

durchfliessen,  I.  itr.  s.  flyta  igenom  ci.  förbi. 
II.  I-  -'  -  *)  tr.  genomflyta. 

durchflimmern,  I.  itr.  h.  glittra  igenom,  giit 
trnnrio  lysa  igenom.  II.  (---*)  tr.  med  ett 
glittrande  sken  genomtränga,  uppfylla. 

Durchflug,  -[e]s,  -e  t,  m.  genomflygt. 

Durchfluss,  -es,  -e  t,  »»•  vattens  lopp  genom  ngt. 
Beim  ~  der  Stadt:  när  ei.  där  Boden  flyter 
genom  staden. 

durchflut[h]en  =  durchfliessen. 

durchforschen  (och  -  -  -  *),  I.  tr.  genomforska. 
II.  Sich  ~  grundligt  pröfva  sig  själf.  Durch- 
forschung (och  -  -  -),  f. 

durchfragen,  I.  (itfv.  --'-')  tr.  genomfråga,  (ut-) 

fråga    den    ene    efter  den  andre.    II.  Sich  ~  fråg:i 

sig  fram. 

durchfressen,  I.  tr.  1.  äta  ett  hål  i.  2.  (-  -  -  *) 
äta  el.  gnaga  cl.  fräta  häl  i,  gcnomfrätii, 
sönderfräta.  II.  F  sich  ~  snugga  sig  till 
mat,  lefva  på  andras  bekostnad. 

durchfrieren,  I.  itr.  s.  genomträngas  af  köld; 
blifva  gcnoinfrusen.  II.  (---*)  tr.  med  frost 
genomtränga.    Durchfroren:  genomf rusen. 

durchfristen,  tr.  Sein  Leben  ei.  sich  ~  med  sv.'i- 
righct  draga  sig  fram,  uppehålla  lifvet. 


durchfrösteln,    *  tr.  komma  ngn  att  darra,  att 

rysa  af  köld,  genomisa. 
durchfrösten,  *  tr.  genomkyla,  genomisa. 
durchfuchteln,  tr.  F  genomprygla. 
durchfühlen,  I.  tr.  1.  känna  ngt  genom  ngt  annat. 

Bildl.  märka  ngt  på  ngt,  ngns  beteende  el  dyl.,  för- 
stå halfkväden  visa.  2.  (vani.  -  -  -  *)  djupt 
känna,  genomlefva,  genomlida.  II.  Sich  ^ 
trefva  sig  fram. 

Durchfuhr,  O,  /.  genomfart,  -zoll,  -[eis,  -e  f, 
m.  transitotuU. 

durchführbar,  a.  möjlig  att  genomföra. 

Durchführbarkeit,  O,  /.  egenskap  att  kunna 
genomföras. 

durchführen,  tr.  1.  föra  igenom  ei.  förbi.  2. 
genomföra,  friin  börj.ia  tiii  slut  utföra,  genom- 
drifva.  Durchführung,  /. 

durchfurchen  (vaui.  -  -'  -  *),  tr.  fåra,  plöja  få- 
ror i. 

durchfuttern,  durchfüttern,  tr.  1.  Vieh  den  Win- 
ter ~   fodra  kreatur  hela  vintern  igenom. 

2.  (ifv,  -  -  -  *)  fullständigt  fodra  kläder. 

durchgähnen,  *  tr.  Die  Zeit  ~  gäspa  hela  tiden. 

Durchgang,  -[e].?,  -e  f,  m.  1.  genomgående, 
gång  igenom.  2.  genomgång  (.staiic  dur  man  gär 
igenom).  Ofver.-ikrift :  hier  ist  kein  ~  förbjuden 
genomgång.  -S...  Ex.  ~gut,  -[e].'.-,  -er  f,  n. 
handel.  Iransitogods.  ~haus,  -es,  -te  f,  k.  hus 
med  genomgång,  »./zoll,  -[<?]■<,  -e  f ,  m.  tran- 
sitotuU. 

Durchgänger,  -.";,  -,  m.  F  rymmare,  person  som 
I      rymmer    från    sina  fordringsägare  ci.  med- 
tagande kassan. 
I  durchgängig,    a.   genomgående,   adv.  tifv.  allt- 
I     igenom. 

rfurchgären,  iir.  s.  blifva  genomjäst. 

durchgebrauchen,  t,-,  använda  den  ena  efter 
den  andra. 

durchgehen,  I.  itr.  s.  1.  gå  igenom,  urv.  biidi., 
t.  ex.  ein  Vorschlag  geht  durch:  ett  förslag 
går  igenom,  blir  antaget.  ~cZes  Billet:  ge- 
nomgående    biljett    som   riicker   för   hela   resan    i 

trots  af  tägombyte;  ~er  Zug:  genomgående  tåg 
som  gär  hela  linicn.  Diese  Regel  gellt  durch: 
denna  regel  är  genomgående,  gäller  för  alla 
fall.  Etw.geht  [_mit^  durch:  ngt  får  passera. 
.rmdm  etw.  ~  lassen :  se  genom  fingrarne  med 
ngn  med  afsende  på  ngt,  låta  ngt  få  pas- 
sera. Er  geht  gerade  durch:  han  går  rakt 
på  sak.  2.  om  hästar:  skena:  om  personer:  rym- 
ma, skudda  stoftet  af  sina  fötter.  II.  tr. 
1.  slita,  gå  hål  på,  t.  ex.  die  Sohlen  ~;  sich 
(dat.)  die  i'MS,se  ~  få  skoskaf.  2.  (arv.  -  -  -  *) 
iifv.  s.  jaulte  h.  gå  igenom,  i.  ex.  die  Zimmer 
~.  Vani.  bildl.  pröfvande  genomgå,  genom- 
ögna, genomarbeta,  t.  ex.  die  Aufsätze  der 
Schüler,  die  Briefe,  den  Stoß. 

durchgehends,  adr.  genomgående,  alltigenom. 

durchgeistigt,  a.  själfull. 

durchgerben,  tr.  garfva  väl;  F  genomprygla, 
garfva  skinnet  på  ngn. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    ttr,  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


durchgiessen 


durchkommen 


durchgiessen,  tr.  1.  hälla  igenom.  2.  (-  -  -  *) 
hälla  en  vätska  på  ngt  så  att  det  blir  ge- 
nomträngdt  af  vätskan,  hälla  full. 

durchglänzen,  I.  itr.  h.  lysa  igenom.  II.  (---*} 
tr.  med  glans  genomtränga,  uppfylla. 

durchgleiten,  I.  itr.  s.  glida  igenom.  II.  (---*) 
tr.  glida  genom. 

durchglitzern  =  dvrchflimmern. 

durchglühen,  tr.  1.  genomglödga.  2.  (-  -  -  *J 
biiai.  ujipelda,  häijföra. 

durchgraben,  I.  tr.  1.  Löcher  ~  gräfva  hål  i 
ngt.  2.  (äfT.  -  -  -  *)  genomgräfva.  II.  Sich 
durch  den  Berij  ~  gräfva  3ig  genom  bärget. 

durchgreifen,  itr.  h.  1.  gripa,  taga  tvärs  ige- 
nom.   2.  bildl.  pi  ett  genomgripande  och  afgörande  satt 

ingripa.  ~c?;  genomgripande,  grundlig. 
durchgrübeln  (iifv.  ---*),  tr.  grubblande  öfver- 

tänka,  grubbla  Öfver  alla  enskildheter  i  ngt. 

durchgucken,  F  I.  itr.  h.  titta  igenom.  U. 
(---*)  tr.  titta,  ögna  igenom. 

Durchguss,  -es,  -e  t,  m.  1.  genomhällning.  2. 
afloppsrör  gnm  en  vägg.  3.  durkslag,  sil. 

durchhaben,  tr.  Ein  Buch  ~  hafva  läst  ige- 
nom en  bok.  Eine  Nadel  ~  hafva  trädt 
igenom  en  nål.  Einen  Kranken  r^^  hafva 
lyckats  rädda  en  sjuk,  m.  fl.  dji.  eiiipt.  talesätt. 

durchhauen,  *  tr.  genomskalla,  genomljuda. 

durchhalten,  tr.  hålla,  uthålla  till  slut.  Die 
Zwischenstunde  ~  sitta  kvar,  hålla  ut  i  skol- 
rummet hela  rasten  (llta  lektionen  sträcka  sig  äfven 
Sfver  den  för  rasten  bestämda  tiden). 

durchhämmern,  tr.  1.  hamra  väl.  2.  hamra  häl 
på. 

Durchhau,  -[e]s,  -e,  m.  skog.  genomhuggning. 

durchhauchen,  *  =  durchatmen. 

durchhauen,  I.  itr.  h.  hugga  tvärs  igenom.  II. 
tr.  1.  hugga  genom,  t.  ex.  ein  Loch  durch 
etw.  ~  hugga  ett  hål  i  ei.  genom  ngt,  einen 
Weg  durch  den  Wald  ~  hugga  en  väg  ge- 
nom skogen.  2.  (äfv.  -  -  -  *)  klyfva  med  ett 
hugg,  hugga  af.  3.  Sich,  jmdn  ~  hugga,  med 
yxan  ei.  svärdet  bana  sig  väg,  väg  åt  ngn. 
4.  F  genomprygla,  äfv.  biidi.  förtala.  III.  Sich 

~  se  /.  3. 

Durchhaus,  -es,  -er  f,  n.  hus  med  genomgång 

från  ena  gatan  tiU  den  andra. 

durchhecheln,  tr.  genomhäckla  i  egenti.  och  biidi. 
hem.  Durchhech[e]lung, /. 

durchheften,  tr.  häfta,  fästa  tvärs  igenom. 

durchheizen  (äfv.  -  -  -  *),  tr.  väl  uppelda,  ge- 
nomelda. 

durchhelfen,   I.  itr.  h.  ocu  t  tr.  hjälpa  igenom 

svårigheter,     hinder.     Jjudm    el,    ^ /»idn  ~  hjälpa 

ngn  a)  att  komma  igenom  ngnstades,  b)  ur 
förlägenheten,  c)  att  üy,  att  rymma,  d)  att 
dra  sig  fram.  Jmdni  durch  eine  Krankheit 
~  hjälpa  ngn  att  lyckligt  genomgå  en  sjuk- 
dom. II.  Sich  (dat.  el.  t  ack.)  ~  a)  hjälpa  sig 
igenom,  b)  dra  sig  ur  förlägenheten,  nr 
spelet,  c)  hjälpa  sig  fram,  dra  sig  fram. 
durchhellen,  '  tr.  piatsugt  och  fullständigt  upplysa. 


durchherrschen,  I.  itr.  h.  herska  från  början 

till  slut.  II.  (---')  tr.  Ein  Land  ~  herska, 

vara  herre  i  hela  landet. 
durchhéulen,    *   tr.   med   sitt   tjut,  sitt  skrik 

genomtränga,  uppfyllr 
durchhin  (»rv.  -  -), 

nom. 
durchhitzen  (och  -  - 

värma. 

*),  tr.  göra,  gräfva  hål  i, 


adv.  tvärs  igenom,  alltige- 
-  *),  tr.  genomhetta,genom- 


durchhöhlen  (och  - 
urgräfva,  urhå' 

durchhören,  tr.  1.  höra  tvärs  igenom.  Etzo. 
durch  den  Lärm  ~  höra  ngt  i  trots  af  ovä- 
sendet. 2.  höra  till  slut. 

durchhUpfen,  I.  itr.  s.  hoppa  igenom.  II.  (---") 
tr.  hoppa  tvärs  igenom,  tvärs  öfver. 

durchirren,  *  tr.  genomirra,  irrande  genom- 
vandra. 

liurchjagen,  I.  itr.  s.  jaga,  hasta  igenom,  öf- 
ver, förbi.  II.  tr.  1.  jaga  ngn  genom  ngt,  t. 
ex.  den  Eeind  durch  die  ganze  Stadt  ~.  2. 
(äfr.  -  -  -  *)  genom  jaga;  äfv.  biidi.  hastigt  ge- 
nomgå, t.  ex.  ein  Buch  ~  i  största  hast  ge- 
nomläsa en  bok. 

durchjéuchzen,  durchjubeln,  *  tr.  jublande  till- 
bringa, genomlefva;  jublande  draga  fram 
igenom. 

durchkälten,  *  tr.  genomkyla,  helt  och  hållet 
afkyla.   Durchkaltung,/. 

durchkämmen  (och  ---*),  tr.  kamma  väl,  kam- 
ma genom. 

durchkämpfen,  I.  (äfv.  -  -  -  *)  tr.  genomkämpa, 
under  inre  strid  genomgå.  II.  Sich  ~  slå  sig 
fram,  mödosamt  arbeta  sig  fram,  upp. 

uurchkauen,  durchkäuen  (äfv.  -  -'  -  *),  tr.  genom- 
tugga, tugga  väl;  F  biidi.  omtugga,  idisla. 

durchklauben  (och  -  -  -  *),  tr.  plocka  igenom, 
noga  undersöka;  biidi.  småaktigt  genomgå, 
spetsfundigt  öfvertänka. 

durchklettern,  durchklimmen,  I.  itr.  s.  klättra 
tvärs  igenom.  II.  (---*)  tr.  klättra  öfver- 
allt  omkring  i  ei.  på,  t.  ex.  ein  Gebirge. 

durchklingen,  I.  itr.  h.  klinga  igenom,  t.  ex. 
durch  den  Sturm.  II.  (-  -  -  *)  tr.  1.  med  sin 
klang  öfverrösta,  höras  midt  igenom  ei.  i 
trots  af.  2.  med  sin  klang  genomtränga, 
uppfylla. 

durchklijften,  *  tr.  komma  ngt  att  spricka  sön- 
der, remna,  bilda  klyftor.  Durchhliiftet : 
full  af  remnor,  af  klyftor. 

durchkneten  (och  -  -  -  *),  tr.  genomknåda. 

durchkochen,  tr.  genomkoka. 

durchkommen,  itr.  s.  1.  komma,  fara  igenom, 
förbi.  2.  gå  igenom,  lyckligt  slippa  undan, 
öfvervinna,  t.  ex.  durch  das  Examen,  die 
Gefahr,  die  Krankheit.  Er  glaubt  selbst 
nicht  an  das  ~  han  tror  själf  ej,  att  han 
skall  gå  igenom.  3.  hinna  igenom,  t.  ex. 
durch  das  Buch ;  hinna  till  alla  den  ene  efter 
den  andre.  4.  Mit  jvidm  nicht  -v/  können:  ej 
kunna  härda  ut,  komma  öfverens  med  ngn. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  apr&k.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    •t'  Bjöterm.   ^  mllltttrisk  tenn. 


durchkönnen 


190 


durchrasen 


durchkönnen,   itr.   k.   kunna   komma  igenom. 

komma  fram. 
durchkosten   (ärv.    -  -  -    *),  tr.  smaka  på  aiit,  det 

eua  efter  det  andra;  bildl.  grundligt  lära  känna. 

durchkratzen,  tr.  1.  krafsa,  rifva  hål  på  ei.  i. 
2.  (-  -  -  ')  genomkratsa,  genomkrafsa,  rifva 
i  alltsammans,  krafsande  genomleta. 

durchkreuzen,  *  I.  tr.  genomkorsa,  öfverkorsa 

i  cgentl.   och  bil.lL  bctn.    II.  Sich   (recipr.)  ~  korSa 

hvarandra.  Durchkreuzung,  y. 
durchkriechen,    I.   itr.   s.   krypa  igenom.  II. 

(afv.  -  -  -  *)  tr.  1.  krypa  tvärs  igenom,  tvärs 
öfver.   2.  krypande  genomleta. 

durchkriegen,  F  =  durckbekommen. 

Durchkunft,  O,  f.  genomresa. 

durchlangen,  tr.  komma  ei.  räcka,  gå  igenom. 

diirchiårmen,  *  tr.  larmande,  stojande  till- 
bringa. Die  Xacht  ^  stoja,  väsnas  hela 
natten. 

Durchlass,    -e.«,    -e  f,  m.  1.  genomsläppande, 

framsläppande.    2.    stulle    dar  ngt  geaomsllppes  el. 

framsi&ppca:  port,  genomfart,  brotrumma,  af- 

loppsrör,   iucka  m.  m.  -rohr,  -[c].v,  -e,  n.  af- 

loppsrör. 
tlurchiassen,    tr.    genomsläppa,    släppa  fram. 

Durchlassung,  f. 
Durchlaucht   (arv.    -  -'),  -en,  f.  ers  höghet  (tuita! 

till    furstliga    personer,    högre    in  Krlauc/it,  lilgre  :u> 

Hoheit). 

durchlåuchtig[st]     (arv.    -  -  -),    n.  tilUal  till  regerande 

furstar,  t.  ex.  ~s<e?'  Herzor/ .'  eders  höghet  1 
Durchlauf,  -[e].>-,  O,  m.  utsot. 
durchlaufen,  I.  itr.  s.  springa  igenom.  II.  tr. 

I.  =  durchgehen  II,  1.  2.  (afv.  -  -  -  *)  springii 
genom,  genomlöpa;  biidi.  hastigt  genomgå, 
genomögna,  t.  ex.  ein  Buch. 

durchläutern,  '  tr.  genomluttra. 

durchleben,  tr.  1.  Ufv.  --'-*)  genomlefva,  upp- 
lefva.  2.  (-  -'  -  *)  alltigenom  llfva,  besjäla. 

durchleiten,  tr.  leda  igenom. 

durchlernen,  tr.  lära  sig  helt  och  hållet,  från 
början  till  slut, 

durchlesen,  I.  tr.  1.  (.a,.  -  -  -  *)  genomläsa.  2. 
(---*)  läsa  sönder.  II.  Sich  ~  läsande  ge- 
nomgå, läsa  igenom.  Durchlesung  (och  -  -  -),/. 

durchleuchten,  I.  itr.  h.  1.  lysa  igenom,  fram- 
skymta, äfv.  biidi.  2.  Jmdni  durch  ein  dunkle. 
Zimmer  -v/  lysa  ngn  genom  ett  mörkt  rum. 

II.  (---*)  tr.  fullkomligt  upplysa. 
durchliegen,   tr.  Sich  (dat.)  die  Haut  ~  ei.  sich 

(aok.)  ~  få  liggsår. 

durchlochen  (&fv.  -  -  -  *),  tr.  borra,  göra  ett  hål 
igenom,  urhålka. 

durchlöchern,  *  tr.  göra  hål  i.  Gam  durch- 
löchert sein:  vara  full  med  hål.  Durchl(jch[e]- 
rung,  /". 

durchlödern,  *  tr.  genomflamma. 

durchlüften,  *  *■.  väl  vädra,  lufta.  Durchlüf 
tung,  .f- 

durchlügen,  sich  ~  ljuga  sig  fram. 

durchmachen,  tr.  1.  Mn  början  tiu  eiut  genomgå. 


t.  ex.  alle  Klassen  der  Schule.  2.  genomgå, 
upplefva,  erfara,  t.  ex.  eine  Krankheit,  viel 
Trauriges. 

durchmannen,  *  tr.  ingifva  mannamod.  Durch- 
månnung,  _/'. 

Durchmarsch,  -e.'!,  -e  t,  '"•  genommarsch. 

durchmarschieren,  itr.  s.  marschera  genom  ei. 
förbi. 

durchmengen  =  durchmischen. 

durchmerken,  tr.  märka  tvärs  igenom,  läsa 
mellan  raderna,  märka  ngt  på  ngn,  förstå. 

durchmessen,  tr.  1.  mäta  helt  och  hållet,  i 
hela  sin  utsträckning.  2.  (vani.  -  -  -  ')  ge- 
nomvandra, genomlöpa,  genomresa. 

Durchmesser,  -s,  -,  m.  mat.  diameter. 

durchmischen,  tr.  1.  väl  sammanblanda.  2. 
(---*)  Den  Sajid  mit  Kalk  ~  uppblanda 
sanden  med  kalk,  blanda  kalk  i  sanden. 

durchmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma, 
att  gå  igenom  ei.  förbi,  att  komma  till  slut 

med  ngt. 

durchmustern  (&tv.  ---*),  tr.  genommönstra. 
durchnagen   (och  -  -  -    *),   I.    tr.  gnaga  genom, 

gnaga   af,  gnaga  sönder.  II.  Sich  ~  gnaga 

sig  igenom. 
durchnähen,  tr.  1.  Sich  (dat.)  die  Finger  ~  sy 

sönder   sina   fingrar.    2.   (äfv.    -  -  -  *)  sticka 

Täl,  öfverallt. 

durchnass,  a.  genomvåt. 

durchnässen,  I.  itr.  h.  väta  igenom.  II.  (vani. 
--'-*)  tr.  genomväta.  Durchnässung  (och  -  -'  -)./. 

durchnehmen,  tr.  1.  genomgå  ngt  med  ngn;  för- 
klara, utlägga.  2.  biidi.  häckla. 

Durchpass,  -es,  -e  f,  m.  hålväg,  trångt  pass. 

durchpassieren,  itr.  s.  resa  igenom,  förbi. 

durchpeitschen,  tr.  1.  genompiska.  2.  med 
piskrapp  drifva  ngn  genom  ngt.  3.  (afv.  -  -  -  *) 
i  största  hast  ei.  oupphörligen  genomgå. 
4.  (-  -  -  *)  piska,  brusa  igenom  (om  biJäten). 

durchpfeifen,  I.  tr.  hvissla  från  början  till 
slut.  II.  itr.  h.  susa,  brusa  igenom. 

durchpflügen  =  durchackern. 

durchpilgern,  I.  itr.  h.  sSsom  pilgrim  vandra  ei. 
färdas  igenom,  förbi.  II.  (-  -  -  *)  tr.  såsom 
pilgrim  genomvandra,  genomresa. 

durchplåudern,  *  tr.  med  samspråk  tillbringa, 
t.  ex.  eine  Stunde. 

durchpressen,  I.  tr.  prässa  ngt  genom  ngt.  II. 
Sich  ~  tränga  sig  igenom. 

durchproben  (afv.  -  -  -  *),  durchprobieren,  durch- 
prüfen (afv.  -  -  -  *),  tr.  1.  pröf^'a  ei.  profva 
det  ena  efter  det  andra,  pröfvande  genom- 
gå. 2.  genomgå,  erfara,  lära  känna. 

durchprügeln,  tr.  genomprygla. 

durchqualmen,  I.  itr.  h.  ryka  igenom.  II.  (-  -  -  *) 
uppfj-lla,  genomtränga  med  gtark,  kväfvande 
rök,  genomröka. 

durchquetschen,  tr.  klämma  igenom. 

durchränken,  '  tr.  genomslingra. 

durchrasen,  I.  itr.  s.  Durch  etw.  ~  rasa,  rusa 
fram  genom  ngt.    II.  (äfv.  -  -  -  ")  tr.  1.  rasa, 


O   «aknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  tranaitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  bar  habm,    S,  har  tein  till  hjälpverb. 


durchrauchen 


191 


Durchschlag 


rusa  genom.  2.  med  rasande  hast  genom- 
gå. 3.  rasa  ci.  i  sus  och  dus  tillbringa  sd  tid 

durchrauchen,  I.  itr.  h.  ryka  ei.  röka  igenom, 
Opers.  es  raucht  durch  die  Hitze  durch:  rö 
ken  triinger  fram,  in,  ut,  genom  springan, 
II.  (-  -  - ')  tr.  med  rük  uppfylla,  genomtränga. 

durchräuchern,  tr.  1.  röka  väl,  genomröka.  2. 
(---*)  inröka,  genomträngande  röka,  svafla, 

durchrauschen,  I.  itr.  h.  Durch  etw.  ~  brusa, 
susa,  rassla  genom  ngi.  II.  {-  -  -  ')  tr.  bru- 
sa, susa,  rassla  genom. 

durchrechnen  (»fv.  -  -  -  *),  tr.  genomräkna. 
Durchrechnung  (ocu  -  -  -),  /. 

durchregnen,  I.  itr.  h.  opers.  regna  igenom, 
regna  in.  II.  (vani.  -  -  -  *)  tr.  Durch[ge}- 
regnet  sein  :  vara  genomvåt  af  regn. 

durchreiben,   I.  tr.  1.  rifva,  gnida,  skafva  hål 

på.     2.    rifva    genom    riOärn,    durUslag  el.  dyl.    3. 

(vani.  -  -  -  *)  grundligt  rifva,  gnida.  Biidi. 
durchrieben:  inpiskad,  slipad.  II.  Sich  ~ 
rifva,  skafva,  skrubba  sönder  sig. 

durchreichen,  I.  tr.  räcka  ngt  genom,  ut  ge- 
nom ngn  «ppning.  II.  itr.  h.  Durch  den  Win- 
ter ~  räcka  hela  vintern. 

durchreifen,  itr.  s.  mogna  väl,  blifva  genom- 
mogen. 

durchreimen,  tr.  bibehålla,  genomföra  samma 
rim  i  ei.  genom. 

Durchreise,  -w, /.  genomresa. 

durchreisen,  I.  itr.  s.  resa  igenom,  förbi.  II. 
{---*)  tr.  genomresa. 

durchreissen,  I.  itr.  s.  gå  af,  gå  sönder.  II. 
(äfv.  -  -  -  *)  tr.  rifva,  slita  af,  sönder. 

durchreiten,  I.  itr.  s.  rida  igenom,  förbi.  II. 
tr.  1.  rida  sönder,  genom  ridning  sönder- 
skafva,  t.  ex.  die  Beinkleider.  Ein  Pferd  ~ 

bryta    en   häst,  rida  si  att  h&sten  ßr  sår  af  sadeln. 

2.  fullständigt  inrida.  3.  (-  -  -  *)  genomrida. 
in.  Sich  ~  få  ridsår. 

durchrennen,  I.  itr.  s.  springa,  ränna  igenom, 
förbi.  11.tr.\.  =  durchgehen  II,  1. 2.  (vani.  -  -  -  *) 
genomlöpa.  3.  (vani.  -  -  -  *)  genomränna,  ge- 
nomborra, t.  ex.  jmdn  mit  dem  Degen. 
I   durchriechen,  I.  itr.  h.  och  tr.  lukta  tvärs  ige- 
I       nom.  II.  (-  -  -  *)  tr.  luktande,  vädrande  ge- 
nomsöka, genomsnoka. 
I   durchrieseln,  I.  itr.  s.   sakta  sorlande  flyta 
igenom,   förbi.  II.  (-  -  -  *)  tr.  1.  med  sakta 
sorl   rinna   genom,   förbi.     2.    genombäfva. 
Opers.  es  durchrieselte  mich  kalt:  jag  ryste. 

durchringen  =  durchkämpfen. 

durchrinnen,  I.  itr.  s.  rinna  igenom,  förbi.  II. 
{---*)  tr.  genomrinna. 

Durchritt,  -[e]s,  -e,  m.  genomridt. 

durchritzen  (ufv.  -  -  -  *),  tr.  repa,  rispa  tvärs 
igenom,  hål  på,  sönder. 

durchrollen,  I.  itr.  s.  rulla  fram  ei.  in  gnm  ngt, 
t.  ex.  durch  das  Thor.  II.  tr.  !.(---*)  Der 
Donner  durchrollt  die  Luft:  åskan  fyller 
luften  med  sitt  dån.  2.  mangla  väl,  genom- 
mangla. 


I  durchrosten  (äfv.  ---*),  itr.  s.  rosta  sönder. 
!  durchrösten,  tr.  genomrosta,  halstra  väl. 
durchrücken,  itr.  s.  tåga  igenom,  förbi. 
durchrudern,  I.  itr.  s.  ro  igenom,  förbi.  II.  tr. 
1.  Sich  (dat.)  die  Hände  'v/  få  blåsor,  sår  på 
händerna  genom  rodd.   2.  (-  -  -  *)  genomro. 
durchrühren,   tr.    1.   röra   väl  (om  i).  2.  röra 

igenom  ett  durkslag  el.  dyl. 

durchrütteln  (afv.  ---*),  tr.  väl  omskaka. 

durchs,  sammandragning  af  durch  das. 

durchsäen,  *  tr.  så  ibland,  uppblanda,  upp- 
fylla. Biidi.  diese  Jahre  waren  mit  Dornen 
durchsäet:  dessa  år  voro  rika  på  törnen, 
på  lidanden. 

'),  tr.  genomsåga,  afsåga. 
■  *),  tr.  salta  väl,  genom- 


),  tr.  genomsyra, 
susa  igenom.  II.  (-  -  -  ' 

-    *),  tr.  skafva  häl  pu 


durchsägen  (arv.  -  - 
durchsalzen  (afv.  - 

salta. 
durchsäuern  (arv.  -  - 
durchsausen,  I.  itr. 

tr.  genomsusa. 
durchschaben  (äfv. 

skafva  sönder. 
durchschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  skaffa  igenom,  la- 
I      ga  att  ngt  kommer  igenom. 
durchschallen,   I.    itr.  s.  Durch  etw.  ~  skälla. 

ljuda  genom   ei.   i.    II.   (-  -  -  *)   tr.  genom- 
I      skälla. 
durchschauen,  I.  itr.  h.  se,  titta  igenom,  fram. 

II.    (-  -  -  *)    tr.   med    blicken  genomtränga, 

genomskåda. 
durchscheuern,    *  tr.  komma  ngn  att  rysa,  ge- 
nomila. 
durchschaufeln  (äfv.   -  -  -  *),   tr.  1.  omskofla, 
j      t.  ex.  die  Erde.  2.  skofla  igenom,  t.  ex.  einen 
I       Weg  durch  den  Schnee. 

Durchschein,  -[e]s,  O,  m.  genomskinande,  sken 
j      genom  ngt. 
durchscheinbär,  a.  genomskinlig. 
durchscheinen,  itr.  h.  skina,  lysa  igenom. 
durchscheuern,   tr.   gnida,   skafva,   skura  hål 

på,  sönder. 
durchschieben,  tr.  skjuta  ngt  genom  ngt. 

ClurchSChieSSen,  I.  itr.  1.  h.  skjuta  med  skjutvapen 

igenom,  ut  igenom.  2.  s.  hastigt,  blixt- 
snabbt fara  igenom.  II.  (---*)  tr.  1.  genom- 
skjuta. 2.  blixtsnabbt  fara  genom.  3.  in- 
skjuta ngt  mellan  ngt,  uppblanda.  [Mit  Pa- 
pier] ~  iüterfoliera.  4.  Etju.  durdischiesst 
einen  Stoff:  ett  ämne  är  uppblandadt  med 
ngt,  ngt  är  inblandadt  i  ett  ämne. 

durchschiffen,  I.  itr.  s.  segla  igenom,  förbi, 
öfver.  II.  (---*)  tr.  öfverfara,  segla  öfver. 

durchschimmern,  I.  itr.  h.  skimra,  lysa  ige- 
nom. II.  (---*)  ir. genomskimra,  med  skim- 
mer genomtränga  ei.  uppfylla. 

durchschlafen  (&fv.  -  -  -  *),  tr.  sofvande  till- 
bringa. Die  Tage  ~  sofva  hela  dagarne. 

Durchschlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  0  hålmäjsel, 
stamp.  2.  durkslag.  3.  genomhuggen  öpp- 
ning, -eisen,  -s,  -,  n.  ©  verktyg  att  slå  hål 
med,  huggjärn,  mäjsel. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lilgre  språk.    '^  mindre  brukligt.    W  teknisk  1 


•i«  sjöierm.    jÜ«  miliiilrisk 


durchschlagen 


192 


durchsetzen 


durchschlagen,  I.  it?:  h.  1.  genomtränga,  slå 
igenom,  t.  ex.  der  Bef/en,  die  Tinte,  das  Pa- 
pier schläft  durch.  2.  om  laxermedel:  göra  TCT- 

kan.  3.  gå  igenom,  antagas,  röna  framgång. 
II.  tr.  1.  (äfvr.  -  •  -  *)  Blå,  hugga,  göra  hål  i, 
slå  sönder,  t.  ex. die  Wand;  gå  tvärs  igenom. 
2.  slå  igenom,  t.  ex.  einen  Nagel  durch  das 
Brett;  koik.  sila.  Ein  Loch  durch  etw.  ~ 
göra  ett  hål  tvärs  igenom  ngt.  3.  genom- 
prygia.  III.  Sich  ~  1.  slå  sig  igenom,  bana 
sig  väg.  2.  slå  sig  fram. 

durchschlängeln,  I.  c-  -  -  *)  tr.  genomslingra. 
II.  Sich  ~  slingra  sig  igenom. 

durchschleichen,  I.  itr.  s.  tch  sich  ~  smyga  sig 
igenom.  II.  (-  -  -  *)  tr.  smyga  sig  genom, 
smygande  genomsöka. 

1.  durchschleifen,  (stark  i.öju  '  tr.  slipa  häl  på. 

2.  durchschleifen,  (svag  töjn.)  tr.  1.  släpa  igenom, 
på  en  drog  draga  igenom.  2.  smuggla  ige- 
nom, insmuggla.  3.  draga  igenom  i  form 
af  öglor. 

durchschleppen,    I.    tr.   släpa   igenom,   förbi, 

fram:  bildl.   draga  fram  gnm  svära  omständigheter. 

II.  Sich  ~  släpa  sig  igenom;  biiai.  draga  sig- 

fram  med  nod. 

durchschlingen,  I.  tr.  1.  draga,  slingra,  fläta 
nst  genom  ngt.  2.  (-  -'  -  *)  genomfläta,  genom- 
draga, genomväfva  ngt  med  ngt.  II.  Sich  ~  1. 
ix(r.  itr.  .t.  slingra  sig  igenom.  2.  (---*)  slingra 
sig  om  hrarandra,  fläta  sig  i  hvartannat. 

durchschlitzen  (arv.  -  -  -  *),  tr.  rispa  hål  på. 

durchschlüpfen,  itr.  s.  krypa,  smyga  sig  ige- 
nom; smj'ga  sig  bort,  komma  undan. 

durchschmarutz  en,  -[esy,  -le,  -t,  tr.  F  genom- 
gå, njuta  af. 

durchschmåusen,  *  tr.  tillbringa  med  kala- 
sande.   Die   Nacht   ~   kalasa  hela  natten. 

durchschmecken,  I.  itr.  h.  Durch  etw.  ~  smaka 
i  trots  af  ngt,  med  sin  smak  genomtränga 
ngt.  II.  tr.  1.  Etw.  durch  etw.  ~  känna 
smaken  af  ngt  i  trots  af  ngt.  2.  (äfv.  -  -  -  *) 
smaka  grundligt,  från  början  till  slut. 

durchschmelzen,  tr.  smälta  väl,  helt  och  hållet. 

durchschmettern,  *  tr.  med  ett  smattrande 
ljud  genomtränga. 

durchschmiegen,  sich  ~  smyga  sig  igenom. 

durchschnéidbär,  a.  som  kan  genomskäras. 

durchschneiden  (afv.  ---*),  I.  tr.  1.  skära  midt 
igenom,  tvärs  af,  genomskära,  klyfva.  2. 
(vani.  -  -  -  *)  skära,  korsa.  II.  Sich  (rccipr.)  ~ 
korsa  hvarandra.  Durchschneidung  (och --'-),/. 

durchschneien,  itr.  h.  oper».  snöa  igenom,  in. 

Durchschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  genomskärande. 
2.  skärningspunkt.  3.  genomskärning ;  pro- 
filteckning. 4.  diameter.  5.  genomskärning, 
medeltal,  -s...  Ex.  ~ansicht,  -en,f.  byggn.  pro- 
fil, profilteckning.  ~einkommen,  -s.  O,  «. 
inkomstens  medel.storlek.  ~ertrag,  -[«]•',  -e 
t,  m.  afkastningens  medelstorlek.  ~fläche, 
-n,f.  genomskärningsyta.  <v.jahr,  -[e].«, -e,7i. 
vanligt   år.   'vjinie,  -n,  f.  genomskärnings- 


linie.  ~mensch,  -en,  -en,  m.  dussinmän- 
niska.  'v.-punkt,  -[e]s,  -e,m.  genomskärnings- 
punkt.  ~summe,  -n,  f.  medeltal.  ~wert[h], 
-[e]s,  -e,  m.  medelvärde,  'vzahl,  -en,  f.  me- 
deltal. 

durchschnittlich,  a.  i.eraknaa  i  medeltal,  i  ge- 
nomskärning, medel-. 

durchschnobern,  durchschnüffeln,  durchschnup- 
pern 'alla  tre  ufv   -  -'  -  *),  tr.  F  genomsuoka. 

durchschreiten,  I.  itr.  s.  skrida,  gå  igenom. 
II.  (-  -'  -  *)  tr.  genomskrida,  gå  genom. 

Durchschuss,  -es,  -e  f,  m.  ©  1.  inslag  i  väf.  2. 
boktryck,  mellanslag. 

durchschütteln,  tr.  1.  skaka  ngt  genom  ngt.  2. 
(-  -  -  *)  grundligt  skaka,  rysta;  genom- 
skaka. 

durchschütten,  tr.  hälla  ngt  genom  ngt. 

durchschüttern  (afv.  -  -  -  '),  tr.  häftigt  skaka, 
genomskaka. 

durchschwärmen,  I.  itr.  s.  svärma  igenom,  i 
svärm  flyga,  komma  igenom  ei.  förbi,  pas- 
sera. II.  (-  -  -  ")  tr.  1.  genomsvärma,  genom- 
ströfva.  2.  i  sus  och  dus  tillbringa. 

durchschweben,  I.  itr.  s.  sväfva  igenom,  förbi. 
II.  (---*)  ir.geuomsväfva,sväfvafram  genom. 

durchschwefeln,  *  tr.  genomsvafla,  grundligt 
svafla. 

durchschweifen   vata  --'-*)  tr.  genomströfva. 

durchschwéissen,  '  tr.  0  genomglödga. 

durchschwelgen  (vaui.  ---*),  tr.  med  orgier,  i 
sus  och  dus  tillbringa. 

durchschwimmen,  I.  itr.  s.  simma  ei.  flyta  öf- 
ver,  förbi,  genom,  under,  mellan.  II.  (---*) 
tr.  simma  öfver,  genomsimma. 

durchschwingen,  sich  ~  svinga  sig  igenom. 

durchschwirren,  I.  itr.  s.  surra  igenom.  II. 
(---*)  tr.  genomsurra. 

durchschwitzen,  I.  itr.  h.  svettas  tvärs  igenom, 
vara  genomsvett.  II.  (afv.  -  -  -  *)  tr.  svettas 
genom.  Die  Kleider  ~  svettas  så  att  klä- 
derna blifva  genomvåta. 

durchsegeln,  I.  itr.  s.  segla  öfver,  genom,  för- 
bi, mellan.  II.  (-  -  -  *)  tr.  genomsegla,  segla 
öfver,  öfverfara. 

durchsehen,  I.  itr.  h.  se,  titta  igenom,  ut  ige- 
nom, fram.  II.  (afv.  --'-*)  tr.  1,  genomskåda, 
med  blicken  genomtränga.  2.  se  igenom, 
pröfvande  ei.  rättande  genomgå,  syna. 

durchseigen,  durchseihen,  I.  itr.  s.  sila,  sippra 
igenom,  fram,  ut.  II.  tr.  1.  (äfv.  -  -  -  ')  ge- 
nomsila, sila,  filtrera.  2.  (-  -  -  *)  genom- 
sippra,  sipprande  genomtränga,  uppfylla. 
Durchseihung  (ocu  -  -  -  *), /. 

Durchseiher,  -,•!,  -,  m.  sil. 

durchsein,  itr.  s.  =  durch  sein,  se  durch  TT. 

durchsetzen,  I.  tr.  1.  genomdrifva,  t.  ox.  ein 
Gesetz,  seine  Meinung,  seinen  Willen.  2. 
(-  -  -  *)  genomtränga,  intränga  i,  uppblan- 
da. II.  itr.  s.  och  h.  sätta  igenom  med  fart, 
rida,  fara,  komma  igenom,  mellan,  förbi. 
Durchsetzung  (och  -  -  -), /. 


O   «aknar  plur.   f  Lar  omljud.    tr.  transitin,    itr.  inironsitivt  verb.   A.  har  haben,    S.  har  sein  till  hj&Ipverb. 


durohseufzen 


193 


durchströmen 


durchseufzen  (och  ---'),  tr.  suckande  tillbrin- 
ga. Die  Nackt  »x/  sucka  hela  natten. 

Durchsicht,    -en,  f.     1.  Utsigt    gnm    «l.  mellan    ngt, 

uthuggning.  2.  genomseende,  genomläs- 
ning, granskning,  påseende.  Zur  yefälliyen 
~  till  benäget  påseende. 

durchsichtig,  a.  genomskinlig. 

Durchsichtigkeit,  O,/,  genomskinlighet. 

durchsicl<ern,  I.  itr.  s.  sippra  igenom,  fram, 
ut.  II.  i-  -'  -  ■)  tv.  genomsippra,  sipprande  ge- 
nomtränga. 

durchsieben  Ufv.  -•'-*),  tr.  genom  sikta,  sikta, 
sålla.  Ourchsiebung  (ocu  -  -'  -), /. 

durchsingen,  tr.  genomsjunga.  Das  Lied  ~ 
sjunga  hela  visan. 

durchsitzen,  I.  tr.  1.  sitta  sönder,  sittande  nöta 
hål  på.  2.  Die  ganze  Zwischenstunde  <>./  för- 
blifva  sittande,  sitta  kvar,  sitta  inne  hela 
rasten.  II.  Sich  ~  få  sår  af  för  mycket 
sittande. 

durchsollen,  itr.  h.  böra  komma  igenom,  för- 
bi, böra  passera. 

durchspähen  (och  -  -  -*),  tr.  genomspana,  spä- 
jande  genomforska. 

durchspalten,  durchspellen  (arv.  -  -  -  *),<;-.klyfva. 

durchspicken  (äfv.  -  -'  -  *),  tr.  väl  späcka. 

durchspielen,  tr.  1.  genomspela,  spela  från 
början  till  slut;  äfv.  spela  öfver.  2.  (äfv. 
-  -  -  *)  spelande  tillbringa.  Die  Zeit  ~  spela 
hela  tiden.  3.  (-  -  -  *)  linsom  lekande  genom- 
fara, leka  bland,  skimrande  genomtränga. 

durchspiessen  (äfv.  ---*),  tr.  mca  spjut  genom- 
borra, genomstöta;  spetsa. 

durchsprechen,  tr.  l.genomrabbla,  genomläsa. 
Das  Gebet  ~  läsa  hela  bönen.  2.  (arv.  -  -  -  *) 
allsidigt,  grundligt  dryfta. 

durchsprengen,  I.  itr.  s.  spränga,  i  sträck  rida 
igenom,  förbi,  mellan.  II.  tr.  1.  Einen  Tun- 
nel, eine  Öffnung  ^  spränga  en  tunnel,  en 
öppning  gnm  ngt.  2.  (-  -  -  *)  spränga  genom, 
1  sträck  genomrida.  3.  (-  -  -  *)  uppblanda, 
sprita  på,  fullstänka. 

durchspringen,  I.  itr.  s.  1.  hoppa  igenom.  2. 
springa  sönder,  spricka  midt  itu,  remna. 
II.  (---*)  tr.  hoppa,  i  språng  skynda  ge- 
nom. 

durchspüren,  tr.  1.  (äfv.  -  -  -  *)  genomsöka,  ge- 
nomforska. 2.  känna  tvärs  igenom,  märka. 

durchstänkern  (och  -  -  -  *),  tr.  P  1.  med  stank 
uppfylla,  förpesta.  2.  genomsnoka. 

durchstauben,  itr.  h.  i  form  af  dam  tränga  ige- 
nom, optrs.  es  staubt  durch :  dammet  tränger 
igenom,  in,  ut. 

durchstäuben,  tr.  1.  jaga,  hasta  igenom  så  att 
man  rör  upp  dammoln.  2.  (-  -'  -  ')  uppfylla 
med  dam.  3.  (-  -'  -  *)  Eine  Zeichnung  '^Tpunsa, 
en  ritning. 

durchstechen,  I.  itr.  k.  1.  sticka,  titta  fram  ur 
ngt;  biidi.  framlysa,  framskymta.  2.  %  mit 
jmdm  ~  spela  under  täcke  med  ngn.  II.  tr. 
1.  sticka  ngt  genom   ngt,    t.   ex.    die   Nadel 


durch  etw.  Ein  Muster  ~  kalkera  ett  mön- 
ster. Wein  'N,  kypra  vin.  2.  (vani.  -  -  -  *)  ge- 
nomsticka, genomstinga,  t.  ex.  etw.  mit  dem 
Messer,  der  Nadel.  Einen  Damm,  eine  Land- 
enge ~  genomgräfva  en  dam,  ett  näs. 
Durchstechung  (och  -  -'  -),  /. 

Durchstecherei,  -en,  f.  intrig,  knep,  ränker. 
Mit  jmdm  ~  treiben :  vara  i  hemligt  för- 
stånd med  ngn. 

durchstecken,  tr.  sticka  igenom. 

durchstehlen,  sich  ~  hcmiigt  smyga  sig  igenom, 
förbi. 

durchsteigen,  I.  itr.  s.  stiga  igenom,  ut  ige- 
nom, in  igenom,  t.  ex.  durch  das  Fenster. 
II.  tr.  stiga  genom;  genomvandra,  öf ver- 
stiga. 

durchsteppen  (äfv.  -■'-*),  tr.  med  nii  sticka  väl, 
öfverallt,  genomsticka. 

durchsteuern  =  durchschiffen. 

Durchstich,  -[e].?,  -e,  m.  1.  genomstick.inde, 
genomstingande,    genomgräfning.    2.  stäUe 

där  ngt  genomstuckits  m.  m.,  såsom  genomskärning, 

kanal,  tunnel. 

durchsticken  (äfv.  ---*),  tr.  sticka,  brodera 
öfverallt,  helt  och  hållet. 

durchstinken,  itr.  h.  stinka  tvärs  igenom,  med 
sin  stank  tränga  igenom. 

durchstöbern,  durchstochern,  durchstören  (aiia  tre 
äfv.  -  -'  -  *),  tr.  genomsöka,  genomleta,  ge- 
nomsnoka. 

Durchstöss,  -es,  -e  f,  m.  O  stamp,  hålmäjsel. 

durchstössen,  tr.  1.  stöta  ngt  genom  ngt.  2. 
stöta  hål  i  ei.  på.  3.  (-  -  -  ')  genomborra, 
genomstinga. 

durchstrahlen,  I.  itr.  h.  Durch  etw.  ~  strål.n, 
lysa  genom  ngt.  II.  (---*)  tr.  genomstråla, 
med  sina  strålar  genomtränga,  uppfylla. 

durchstreben,  I.  itr.  h.  sträfva  igenom,  med 
ansträngning  komma  igenom.  II.  (---*)  tr. 
med  möda,  med  ansträngning  genomvan- 
dra, genomgå,  intränga  i,  betvinga. 

durchstrecken,  tr.  sträcka,  räcka  tvärs  ige- 
nom. 

durchstreichen,  tr.  1.  (arv.  -  ^  -  *)  öfverstryka, 
öfverkor?a,  utstryka,  t.  ex.  ein  Wort,  einen 
Buchstaben.  2.  (-  -  -  *)  genomstryka,  genom- 
ströfva;  om  vinden:  stryka  fram,  susa,  hvina 
genom.  3.  prygla.  Durchstréichung(uch  - --),/. 

durchstreifen  (och  ---*),  tr.  1.  genomströfva, 
2.  randa;  garnera  med  band,  med  remsor. 

durchstreuen,  tr.  1.  Etw.  durch  etio.  'v,  strö 
ngt  tvärs  igenom  ngt.  2.  (-  -  -  *)  Etw.  mit 
etw.  ~  beströ,  uppblanda,  öfversålla  ngt 
med  ngt. 

Durchstrich,  -\_e]s,  -e,  m.  1.  öfverstrykning, 
utstrykning.  2.  fogiars  sträckning,  streck. 

durchstriegeln  (och  ---*),  tr.  1.  väl  rykta,  t.  ex. 
ein  Pferd.  2.  F  jmdn  ~  prygla  ngn ;  biidi. 
hårdt  kritisera,  gå  illa  åt  ngn. 

durchströmen,  I.  itr.s.  strömma  igenom,  förbi, 
emellan.  II.  (---*)  tr.  genomströmma. 


äkta  ems.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    'I^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    •!•  igiitcrm.   Mc  militärisk  term. 
Tysk-sve.7isk  ordbok.  IJ 


durchstudieren 


194 


durchwirken 


durchstudieren,  tr.  1.  grundligt  studera,  stu- 
dera till  slut,  läsa  igenom.  2.  Die  Nächte 
~  studera  hela  nätterna. 

durchsturmen,  I.  itr.  s.  storma,  rusa  igenom. 
II.  (---*)  tr.  genomstorma,  rasa  genom; 
skaka,  uppskaka. 

durchsuchen  (och  -  -  -  *),  tr.  genomsöka,  ge- 
nomleta. Durchsuchung  (och  -  -  -),./". 

durchsussen,  *  tr.  göra  söt  alltigenom;  biidr 
förljufva. 

durchtändeln,  *  ir.  leka,  jollra  bort  tiden. 

durchtanzen,  I.  itr.  s.  och  h.  dansa  tvärs  ige- 
nom. II.  tr.  1.  dansa  från  början  till  slut. 
Alle  Tänze  ~  dansa  alla  danser.  2.  Die 
Solden  ^  dansa  sönder,  dansande  nöta  sön- 
der sulorna.  3.  (-  -'  -  *)  genomdansa,  dansa 
i  ett  rum.  4.  (-  -  -')  Die  Nacht  ~  dansa  hela 
natten. 

diirchtappen,  durchtasten,  I.  itr.  s.  och  sich  ~ 
trefva  sig  igenom,  fram.  II.  (---*)  tr.  tref- 
vande  gå  genom,  trefvaude  genomsöka. 

durchtauen  (och  ---*),  tr.  1.  fullständigt  upp- 
toa, genomtöa.  2. helt ochhållet daggbeströ. 

durchtaumeln,  I.  itr.s.  tumla  igenom,  emellan. 
II.  (---')  ir.  tumlande,  vacklande  genom- 
skrida. 

durchthauen  se  durchtauen. 

durchtoben,  I.  itr.s.  rasa  igenom.  II. (arv.  -  -  - ') 
tr.  genomrasa,  med  raseri  genomfara. 

durchtönen,  I.  itr.  h.  ljuda  igenom,  med  sitt 
ljud  tränga  igenom.  II.  (---*)  tr.  genom- 
ljuda, med  sitt  ljud  genomtränga,  uppfylla. 

durchtösen,  *  tr.  genombrusa,  med  sitt  brus, 
sitt  dån  genomtränga,  uppfylla. 

durchtraben,  I.  itr.  s.  trafva  igenom,  förbi.  II. 
(---*)  tr.  trafva  genom,  i  traf  genomrida. 

durchträumen  (och  ---*),  tr.  drömmande,  i 
drömmerier  tillbringa,  drömma  bort. 

durchtreiben,  tr.  1.  drifva  igenom,  t.  ex.  da.^ 
Vieh  durch  die  Stadt;  slå  igenom,  t.  ax.  einen 
Pflock.  2.  genomdrifva.  3.  (-  -  -  *)  se  durch- 
trieben. 

durchtreten,  I.  itr.  s.  träda  igenom,  fram.  II. 
tr.  trampa  hål  på  ci.  i;  trampa  sönder. 

durchtrichtern,  tr.  hälla  genom  tratt. 

Durchtrieb,  -[e]s,  O,  m.  1.  vägpåhvilken  krea- 
tur   drifvas  öfver  annans  mark.    2.  rättighet  att 

drifva  boskapen  öfver  annans  mark. 
durchtrieben,  a.  inpiskad,  slipad. 
Durchtriebenheit,    -en,  f.    list,    förslagenhet, 

slughet. 
durchtriefen,  itr.  s.  drypa  igenom. 
Durchtrift,  -in,  f.  =  Durchtrieb. 
durchtropfen,  itr.  s.  droppa  igenom. 
durchüben,  tr.  genomöfva,  för  öfnings  skull 

genomgå;  spela  öfver,  repetera. 
durchversuchen,  tr.  försöka  den  ene  efter  den 

andre,  alltsammans. 
durchwachen  (vani.  -  -'  -  '),  tr.  genomvaka. 
durchwachsen,   I.  itr.  .«.  växa   tvärs   igenom, 

fram,   emellan.    II.  (-  -'  -  *)  tr.  genomväxa. 


genomtränga,  genomslingra.  Mit  Fett  durch- 
wachsenes Fleisch:  kött  med  fettlager  i. 

durchwackeln,  tr.  F  genomprygla,  mörbulta. 

durchwagen,  sich  'v,  våga  sig  igenom,  fram. 

durchwalken  lafv.  -  -'  -  •),  tr.  tillbörligt  valka. 

durchwallen,  I.  itr.  s.  vandra,  färdas  igenom, 
förbi.  II.  (---*)  tr.  1.  genomvandra,  draga 
fram  genom.  2.  geuomsvalla. 

durchwalten  =  d  ur  chherr  schen. 

durchwälzen,  tr.  vältra  ugt  genom  ngt. 

durchwamsen,  '  tr.  F  prygla  upp. 

durchwandeln,  durchwandern,  I.  itr.  s.  vandra 
igenom,  förbi.  II.  (-  -'  -)  tr.  genomvandra. 
Durchwanderung  (och  ----),  /. 

durchwanken,  I.  itr.  s.  ocl  II.  (-  -  -  *)  tr.  med 
vacklande,  raglande  steg  gå  igenom. 

durchwärmen  (och  -  -'  -  *),  tr.  genomvärma,  väl 
uppvärma. 

durchwaschen,  tr.  1.  tvätta  den  (det)  ena  ef- 
ter den  (det)  andra.  2.  F  biidi.  wir  sind  schön 
durchgewaschen:  vi  äro  alldeles  genom- 
våta. 3.  Die  Nacht  ~  tvätta  hela  natten. 
4.  genom  tvättning  söndernöta.  5.  om  vatten: 
undergräfva,  urhålka. 

durchwåssern,  *  tr.  1.  genomvattna,  rikligt 
vattna.  2.  genomtränga,  uppfylla  med  vat- 
ten ;  väl  urvattna. 

durchwaten,  I.  itr.  s.  vada  genom.  II.  (---*) 
tr.  genomvada,  vadande  passera. 

durchweben,  tr.   1.  inväfva  ngt,  si  att  det  genomgår 

det  hela.  2.  (-  -'  -  ')  gcnomväfva,  genomträn- 
ga, uppfylla. 

1.  Durchweg,  -[c]s,  -e,  m.  väg  genom  ngt,  ge- 
nomgång. 

2.  durchweg  (u.h  -  -,  bSda  med  kort  6),  adv.  ge- 
nomgående, alltigenom. 

durchwehen,   I.  itr.  h.  fläkta,    draga   igenom. 

II.     tr.     1.  fläkta,     blåsa    ngt    gnm  'ngt.      2.   (vanl. 

--'-*)  genomila,  genomtränga,  uppfylla. 

durchweichen  (och  -  -  -  *),  I.  itr.  s.  helt  och  hål- 
let mjukna.  II.  tr.  helt  och  hållet  upp- 
mjuka. Durchweichung  (och  -  -'  -),  f. 

durchweinen  (och  -  -  -  *),  tr.  Die  Nacht  ~  gråta 
I      hela  natten.     , 

durchwerfen,  tr.  kasta  tvärs  igenom. 

durchwéttert,  a.  väderbiten,  härdad. 

durchwinden,  I.  tr.  1.  slingra,  vrida,  fläta  ngt 
genom  ngt.  2.  (-  -  -  ')  genomslingra,  genom- 
fläta ngt  med  ugt.  II.  Sich  ~  slingra,  tränga 
sig  igenom;  biidi.  med  möda  komma  undan, 
draga  sig  ur  spelet,  arbeta  sig  igenom, 
draga  sig  fram. 

durchwintern,  I.  itr.  h.  öfvervintra.  II.  (äfv. 
-  -  -  *)  tr.  föda,  underhålla,  fodra  under 
vintern.  Durchwinterung  (och  ----),  _/'. 

durchwirbeln,  I.  itr.  s.  hvirflande  fara  igenom. 
II.  (-  -'  -  *)  tr.  genomhvirfla,  hvirflande  ge- 
nomfara el.  ljuda  genom. 

durchwirken,  I.  itr.  h.  1.  Durch  etw.  ~  verka, 
göra  verkan  tvärs  igenom  ngt.  II.  tr.  1. 
Eine  Zeit  ~  vara  oafbrutet  verksam  en  tid. 


akuar  iil 


uljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransil 


har  tein  till  hjälpverb. 


ilurohwlsohen 


195 


Durst 


2.  (ftfr.  -  -  -  *)  Den  Teig  ~  genomknåda  de- 
gen.   3.  (-  -  -  *)   genomvirka,   genomväfva, 

genomfläta    ngt  med  ngt.    4.  (-  -'  -  *)  med  sin  verk- 

aftmhet  genomtränga,  uppfylla,  allestädes 
närvara  i. 

durchwischen,  I.  tr.  stryka  ut.  II.  iti:  s.  F  smyga 
sig  igenom,  uudan,  lyckas  undkomma. 

durchwjttern,  tr.  1.  £tw.  durch  etiv.  ~  vädra 
ngt  genom  ngt.  2.  (-  -  -  *)  komma  ngt  att 
vittra.  Durchwittcrt:  heit  och  hÄiiet  förvit- 
trad. 

durchwollen,  itr.  k.  vilja  komma  igenom,  kom- 
ma fram. 

durchwühlen,  I.  (äfv.  -  -  -  *)  tr.  genomböka,  ge- 
nomgräfva;  genomsnoka,  genomleta.  II. 
Sich  ~  böka,  gräfva  sig  igenom,  fram. 
Durchwühlung  (och  -  -  -),  f. 

Durchwurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  kast,  kastning  ge- 
nom ngt.  2.  såll,  rissel. 

durchwürgen,  !.(---  *)  tr.  strypa,  mörda  alla, 
den  ene  efter  den  andre.  II.  Sich  'v-  med 
största  svårighet  arbeta  sig  igenom,  draga 
sig  fram. 

durchwürzen  (och  -  ^  -  *),  tr.  1.  alltigenom 
krydda.  2.  med  doft  genomtränga,  fylla; 
bUdi.  förljufva. 

durchwüt[h]en  (arr.  ---*),  tr.  med  vrede,  med 
raseri  genomfara. 

durchzählen  dtv.  ---*),  tr.  genomräkna,  öfver- 
räkna. 

durchzechen  (och  -  -  -  *),  tr.  i  sus  och  dus,  i 
dryckeslag  tillbringa,  t.  ex.  die  Nacht. 

durchzeichnen,  tr.  1.  rita  alltsammans,  det 
ena  efter  det  andra.  2.  kalkera,  af  teckna. 
Ourchzeichnung, /'. 

durchziehen,  I.  tr.  1.  Ettv.  durch  etw.  ~  draga 
ngt  genom  ngt.  2.  draga  tvärs  igenom  ei. 
tvärs  öfver,  t.  ex.  Linien,  Striche;  eine  Quer- 
wand durch  den  Saal.  3.  F  jmdn,  etw.  ~ 
häckla,  förtala  ngn,  ngt.  4.  (-  -  -  *)  draga, 
tåga  fram  genom,  genomvandra,  t.  ex.  die 
Heere  'v<  das  Land;  genomskära,  genom- 
korsa, uppfylla,  t.  ex.  Flüsse,  Wälder  ~ 
das  Land,  Wohlgerüche  ~  den  Saal.  5. 
(---*)  genomtränga,  förse  ngt  med  ngt,  in- 
fläta, genomväfva,  t.  ex.  das  Gewebe  mit 
Goldfäden  ~  väfva  in  guldtrådar  i  väfven, 
die  Erde  mit  Furchen  ~  draga,  plöja  fåror 
i  jorden.  II.  Sich  ~  1.  draga  sig  fram, 
gå  igenom.  2.  (-  -  -  *)  Das  Pajner  durchzieht 
sich  mit  Feuchtigkeit:  papperet  drar  fukt 
till  sig,  blir  fuktigt.  III.  itr.  s.  draga,  tåga 
igenom,  t.  ex.  durch  das  Land  ~  tåga  genom 
landet,  äfv.  genomvandra  landet. 

durchzischen,  I.  itr.  s.  hväsande  fara  igenom. 
IL  (-  -  -  *)  tr.  hväsande  genomfara. 

durchzittern,  *  tr.  komma  ngn  ei.  ngt  att  darra, 
genombäfva. 

Durchzoll,  -[e'js,  -e  f,  m.  transitotuU. 

durchziJCken,  *  tr.  blixtsnabbt  genomfara; 
bHdi.  genomila,  genomfara,  genombäfva. 


durchzuckern,  *  tr.  sockra  väl,  väl  uppblanda 
med  socker,  öfversockra. 

Durchzug,  -[e]s,  -e  f,  m.  genomtågande,  ge- 
nomtåg, -s...  Ex.  ~recht,  -\e\s,  O,  «.  rättig- 
het att  tåga  igenom. 

durchzwängen,  durchzwingen,  I.  tr.  med  våld 
drifva,  slå,  skjuta  ngt  genom  ngt.  II.  Sich  «n» 
med  våld  tränga  sig  igenom. 

dürfen,  pres.  ind.  darf,  darfst,  darf,  dürfen, 
dürf[e]t,  dürfen,  konj.  dürfe;  ipr.  ind.  durfte, 

konj.    dürfte;    part.    perf.    gedurft,    vid    inOnitlver 

dürfen,  itr.  h.  1.  våga,  töras,  djärfvas,  t.  ex. 
darf  ich  meinen  Augen  trauen  ?  törs  jag  tro 
mina  ögon?  2. få, ha  rättighet,  ha  tillåtelse, 
ha  lof  till.  Er  hat  es  nicht  gedurft,  men:  er 
hat  es  nicht  thun  dürfen:  han  har  ej  fått, 
ej  haft  lof  att  göra  det.  Hier  darf  nicht 
geraucht  werden:  här  får  ej  rökas,  )jtobaks- 
rökning  förbjuden».  EUipt.  es  darf  niemand 
herein:  ingen  får  komma  in;  der  Deckel 
darf  nicht  ab:  locket  får  ej  aftagas.   3.  med 

negation  el.  adverbet  nur  vid  inHnitiver;  behöfva,  t.  ex. 

Sie  ~  es  ihm  nicht  oft  sagen,  so  weiss  er  es : 
ni  behöfver  ej  säga  honom  det  många  gån- 
ger, för  att  han  skall  veta,  skall  komma 
ihog  det;  sie  durften  ihn  nicht  fragen,  denn 
sie  toussten  es:  de  behöfde  ej  fråga  honom, 
ty  de  visste  det;  ich  darf  nicht  ei.  kaum  ei. 
nur  daran  denken,  so  gerate  ich  in  Wut: 
bara  jag  tänker  därpå,  så  blir  jag  rasande  ; 
ich  durfte  nur  wünschen,  so  tvurden  meine 
Wünsche  erfüllt:  jag  behöfde  blott  uttala 
mina  önskningar,  så  uppfyldes  de;  es  darf 
7iur  einer  schnell  die  Thure  aufmachen,  so 
liegen  Sie  an  der  Erde :  bara  någon  hastigt 
öppnar  dörren,  så  ligger  ni  där,  faller  ni 
omkull.  4.  hafva  orsak  till,  böra,  kunna. 
Darüber  ~  Sie  sich  nicht  wundern:  det  bör 
ej  förvåna  er.  Sie  ~  es  immerhin  glauben: 
ni  kan  i  alla  fall  tro  det,  lita  därpå.  5.  Die 
Sache  dürfte  sich  wohl  anders  verhalten: 
saken  torde  förhålla  sig  annorlunda.  Fs 
dürfte  nicht  schwer  sein,  dies  nachzuweisen : 
det  torde  ej  vara  svårt  att  bevisa  detta. 
Das  dürfte  wohl  geschehen :  det  skulle  kun- 
na hända. 

dürftig,  a.  1.  torftig,  otillräcklig,  ringa.  2. 
fattig,  behöfvande. 

Dürftigkeit,  O,  /.  1.  torftighet,  otillräcklighet. 
2.  fattigdom,  armod. 

dürr,  a.  torr;  förtorkad,  r^er  Boden:  torr, 
mager  mark.  Ein  ~e7"  Mensch:  en  skinn- 
torr, mager,  utmärglad  människa.  Biidi.  etw. 
mit  r^jen  Worten  sagen:  säga  ngt  helt 
torrt;  ~er  Buchstabe:  död  bokstaf.  -beinig, 
a.  som  har  smala  ben,  spindelben,  -fleisch, 
-es.  O,  n.  torkadt,  rökt  kött.  -äbst,  -[e]s.  O,  n. 
torkad  frukt,  -sucht.  O,/,  tvinsot. 

Dürre,  O,/,  torrhet,  torka;  magerhet. 

Durst,  -[e]s.  O,  m.  törst.  ~  haben:  vara  tör- 
stig, törsta,  nach  etw. :  efter  ngt.    Den  ~ 


&kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t»  ^äter 


ailit&riBk  term. 


dursten 


196 


eben 


löschen  ei.  stillen:  släcka  törsten,  -löschend, 
a.  som  släcker  törsten,  läskande.  -lösigkeit, 
O,  ./'.  -mangel,  -s,  O,  m.  frånvaro  af  törst. 
-stillend  =  -löschend. 

durstilen,  dUrstllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  törsta. 
Äfv.  opers.,  t.  ex.  ich  dürste  cl.  es  dürstet  mich 
el.  7nich  dürstet:  jag  törstar,  nach  etw.:  efter 
ngt.  II.  tr.  törsta,  längta  efter,  t.  ex.  ich 
dürste  Blut:  jag  törstar,  längtar  efter  blod, 
mich  zu  rächen:  efter  hämd. 

durstig,  %  dürstig,  a.  1.  törstig.  2.  framkal- 
lande törst,  t.  ex.  ~es  Wetter. 

Dusel,  -s,  O,  m.  F  svindel,  bedöfning,  rus, 
drömmer!,  lialfdvalu.  -hans,  -en,  -e  [f],  m. 
F  drönarc,  sömnig,  dåsig,  tanklös  person. 

Duseléi,  -en,  f.  F  sömnighet,  dåsighet,  söl, 
tanklöshet. 

duselig,  a.  F  sömnig,  dåsig,  sölande,  tanklös. 

dusellln,  -te,  ge-t,  itr.  F  1.  h.  vara  dåsig,  half- 
sofva,  dröna,  söla.  2.  s.  gå  med  släpande 
steg,  gå  och  drifva. 

Dust,  -le\s,  O,  m.  stoft. 

düster,  I.  a.  1.  dunkel,  sknm,  dyster.  ^  wer- 
den: skymma,  mörkna.  2.  biwi.  dyster,  tung- 
sint, svårmodig.  Sich  (dat.)  ~e  Gedanken 
machen:  få  sorgsna  tankar,  vara  dyster  i 
högen,  fördystras.  II.  -*■,  O,  n.  mörker, 
skymning,   dysterhet,    -farbig,    a.  mörk  tiii 

nirgen. 

Düsterheit,    Düsterkeit,  O,  /.  dysterhet,  mör- 


ker; biidi.  dysterhet,  tungsinthet,  svår- 
mod. 

dusterlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  mörkna, 
blifva  el. vara  dyster;  fördystras,  opers.es  dü- 
stert  schon:  det  mörknar  redan,  det  börjar 
redan  skymma.  II.  tr.  förmörka ;  fördystra. 

Dlisternheit,  Düsternis[s]  =  Düsterheit. 

Düte,  dutllen  sc  Tüte,  tuten. 

Dutzend,  -[e]s,  -e,  såsom  m.lttenhet  vid  rnkneord   -,  n. 

dussin.  Zu  ganzen  Dutzenden:  dussin- 
vis, men:  zehn   Dutzend:  tio  dussin.    Der 

Doktor  vom  ~  dussindoktor  (doktor  utan  veten- 
skapl.  förtjänst,  af  den  sort,  som  liksom  tillverkas  dussin- 
vis), -bild,  -[e].<,  -er,  n.  dålig,  usel  tafla,  fusk- 
verk, -dichter,  -s,  -,  m.  dussinpoet.  -gesicht, 
-[e]s,  -er,  n.  hvardagligt  ansigte.  -weise, 
adu.  dussinvis. 

Döz...  Ex.  -bruder,  -s,  -f,  m.  dubroder,  bror. 
-fuss,  -es,  O,  TO.  Au f  dem  ~  mitjmdm  steken: 
vara  du,  vara  bror  med  ngn,  -ifv.  stå  på  för- 
trolig fot  med  ngn.  -Schwester,  -n,  /.  du- 
syster. 

düzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  1.  tr.  dua,  kalla  för  du. 
II.  Sich  (recipr.)  ~  vara  du  med  hvarandra, 
vara  (du)bröder. 

dwatsch,  a.  P  vriden,  oredig,  tokig. 

Dynamit,  -[e]s,  O,  n.  dynamit. 

Dynast,  -en,  -en,  m.  herskare,  fur.'fte. 

Dynastie,  -en,  f.  dynasti,  fur.stehua. 

dynastisch,  <t.  dyna.stisk. 


E,  -[s],  -[s],  n.  gram    6. 

Ebblle,  -en,f.  ebb;  afv,  lüMi.,  t.  ex.  es  ist  ~  in 
seinem  Geldbeutel,  -[e]...  Ex  ~anker,  -s,  -,  ni. 
i  ankare  som  användes  under  ebben. 
~strom,  -[e]s,  -e  f,  m.  ström  som  uppstår 
vid  ebbens  inträde.  ~trocken,  a.  torr  till 
följd  af  ebbens  inträde.  ~zeit,  -en,/.ehh- 
tid. 

ebbllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  blifva  ei.  vara  ebb. 
Das  Meer  ei.  opers.  es  ebbt:  ebben  inträder 
el.  det  är  ebb.   Biidi.  förminskas,  aftaga. 

eben,  I.  «.  1.  slät,  jämn.  Zu  -ver  Erde  :  i  jämn- 
höjd med  marken.  2.  jämn,  jämntjock, 
jämnstark,  t.  ex.  ein  ~er  Faden,  ein  ~e»' 
Regen.  Seinen  r^en  Schritt  gehen :  gå  sin 
jämna,  sin  vanliga  gång.  3.  lämplig,  pas- 
sande, behaglig,  t.  ex.  er  kam  zu  ~ej'  Stunde, 
ein  Jüngling  r^er  Gestalt.  II.  endast  adv.  1. 
%  lika,  t.  ex.  es  gilt  alles  ~  viel.  2.  just. 
Ich  will  mich  nicht  «x/  rühmen:  jag  vill  just 
icke  rosa  mig  själf.  Das  wäre  mir  ~  recht: 
det  skulle  jag  just  tycka  om.  Er  ist  ~  nicht 
sehr  klug:  han  är  just  ej  så  särdeles  klyf- 
tig. Das  ~  nicht:  icke  just  det.  Nicht  ~ 
sonderlich :  icke  just  så  särdeles.  »^  der  ei. 
dieser  ci.  derselbe  Mann:  just  samme  man. 


Auf  r^^  die  Weise:  just  på  samma  sätt.  In 
~  dem  Masse:  just  i  samma  grad.  För  üfr.  jfr 

nedanstående    pronominella   och  advcrbiella  sras.     3.    Sa 

där,  nätt  och  jämt,  t.  ex.  mit  drei  Ellen 
kommt  er  'x»  aus:  tre  alnar  räcka  nätt  och 
jämt  för  honom.  Nur  so  ~  så  nätt  och  jämt. 
4.  om  tiden:  just,  just  nu,  nyss,  t.  ex.  er  war 
~  im  Begriß'  fortzugehen:  han  stod  just  i 
begrepp  att  gå,  er  ist  ~  angekommen :  han 
kom  just  ni;,  er  war  /^  hier:  han  var  nyss 
här.  ~  wollte  ich  es  sagen:  jag  ämnade  just 
säga  det.  ~  damals:  just  då.  Der  ~  ge- 
dachte: den  nyssnämde.  -bild,  -[e]s,  -er,  n. 
afbild.  -bildnis[s],  -ses,  -se,  n.  porträtt. 
-burtig,  a.  jämbördig,  -biirtigkeit.  O,/,  jäm- 
bördighet, lika  rang.  -da,  adv.  på  samma 
ställe,  -daher,  adv.  just  därifrån,  från  sam- 
ma ställe  el.  håll.  -dahin,  adv.  just  dit,  till 
samma  ställe,  åt  samma  håll.  -darum,  adv. 
just  fördenskull,  af  samma  skäl.  -daselbst 
=  -da.  -derselbe,  pro»  dem.  just  densamme. 
-des[s]halb,  -desfsjwegen  =  -darum,  -dort  = 

-da.  -drähtig,  a.  jämn  (som  består  af  jämna,  jämn- 
tjocka trådar,  jämnt  garn),    -érdig,  a.  som  befinner  sig 

i  jämnhöjd  med  marken,  -falls,  adv.  likaså. 
-flächig,  a.  slät,  jämn.  -mäss,  -es,  -e,  n.  jämn- 


0   saknar  plur.   f  ^"  omljud.    tr.  transitivt,    Ur.  intransitivt  verb.    Ii.  har  hahen,    S.  har  sein  till  hjülpverb. 


Eben... 


197 


Egoist 


mått,  riktigt  förhållande,  -massig,  a.  jämn, 
som  står  i  riktigt  förhållande,  proportio- 
nerlig,  symmetrisk,  -so,  adv.  likaså,  lika,  i 
samma  grad,  på  samma  sätt.  Er  ist  ~  reich 
als  edelmütig :  han  är  lika  rik  som  ädel- 
modig. Er  ist  ganz  ~  han  är  alldeles  lika- 
dan, -so...  Kx.  ~sehr,  adv.  lika  mycket,  i 
samma  grad.  ~viel,  adv.  lika  mycket,  i 
samma  mängd.  'N^wenig,  adv.  lika  litet. 
/vwie,  adv.  alldeles  såsom.  '>./Wohl,  adv.  li- 
kaså, likaväl,  -er...  ex.  '>.'mässen,  adv.  likaså, 
i  samma  grad. 

Eben...  ei.  -baum,  -[e].«,  -e  t,  rn.  ebenholtsträd. 
-holz,  -es,  O,  w.  ebenholts.  -holzbaum  = 
-baum.  -holzen,  a.  af  ebenholts,  ebenholts-. 

Ebene,  -n,  f.  1.  slät,  jämn  yta,  slätt;  lågland. 
2.  mat.  plan.   Schiefe  ~  sluttande  plan. 

ebenllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  jämna,  utjämna.  II. 
Sich  ~  blifva  jämn,  utjämnas.  Eb[e]nung,,/'. 

Ebenheit,  -en,/,  jämnhet,  släthet. 

Eber,  -s,  -,  m.  galt.  -esche,  -n,f.  rönn.  -fleisch, 
-es,  O,  n.  vildsvinskött.  -raute,  -würz.  O,  /. 
bot.  åbrodd  (Artemisia  Abrotanum). 

ebnilen,  -ete,  ge-et  se  ebenen. 

echappierilen,  -te,  -t,  itr.  s.  fly,  rymma. 

Echo  (ufv.  med  kort  O),  -S,  -S,  71.  cko. 

échollen  (urv.  med  kort  e),  -fe,  ge-t,  tr.  upprepa. 

Echse,  -n,  f.  ödla,  jfr  Eidechse. 

echt,  a.  äkta;  verklig,  riktig,  sann,  t.  ex.  ~e 
Kinder,  ~e  Diamanten,  ~e  Farben,  ~c  Ur- 
kunden; der  '^e  Thronfolger,  ein  ~e)'  Fein- 
schmecker, ~e  Freunde. 

Echtheit,  O,  /.  äkthet. 

Eck,  -[e]s,  -e,  n.  hörn,  vani.  blott  i  sms.  SS.  Dreieck, 
Vieleck  m.  a.  Über  ~  a)  tvärs  öfver,  b)  i 
oordning,  huller  om  buller.  Etw.  über  ~ 
bringen:  göra  af  med,  förstöra  ngt. 

Ecklle,  -en,  f.  1.  hörn.  Biidi.  an  allen  ~w  und 
Enden:  på  alla  håll  och  kanter;  blåst  der 
Wind  aus  der  ~  står  det  till  på  det  viset; 
jmdm  nicht  um  die  ~  trauen:  ej  lita  på  ngn 
längre  än  man  ser  honom;  um  die  ~  brin- 
gen: a)  saker:  göra  af  med,  låta  försvinna, 
förstöra,  b)  personer:  hemligen  mörda.  2. 
kant,  stad  på  tyger,  -apfel,  -s,  -f,  m.  kalvill- 
(äpple).  -balken,  -s,  -,  m.  0  hörnbjälke. 
-band,  -[e]s,  -er  f,  n.  0  hörnband,  hörnbe- 
slag,  hörnjärn,  hörnkrampa.  -brett,  -[e].«;, 
-er,  n.  hörnbräde,  -feile,  -n,  f.  kantfil.  -fen- 
ster,  -s,  -,  n.  hörnfönster,  -haus,  -es,  -er  f, 
ra.  hörnhus,  -pfeiler,  -s,  -,  m.  hörnpelare. 
-pfosten,  -s,  -,  m.  hörnstolpe,  -platz,  -es,  -e  t, 
m.  hörnplats,  -schiene,  -n,  f.  =  -band. 
-schrank,  -[e]s,  -e  t,  ni.  -spind,  -[e].?,  -e,  n. 
-spinde,  -n,f.  hörnskåp,  -ständer  =  -pfosten. 
-stein,  -[e].«,  -e,  m.  hörnsten,  -stube,  -n,  f. 
hörnrum,  -tisch,  -es,  -e,  m.  hörnbord.  -zahn, 
-[e]s,  -e  t,  m.  hörntand,  ögontand.  -en...  ex. 
'vbeschfag,  -[ejÄ,  -e  f,  m.  hörnbeslag.  ~los, 
a.  utan  hörn.    ~steher,  -s,  -,  m.  stadsbild, 

bärare  som  stJr  vid  gathörnen. 


Ecker  =  Eichel. 

eckig,  a.  försedd  med  hörn,  kantig. 

edel,  a.  1.  ädel,  t.  ex.  ein  edler  Mensch,  eine 
edle  S ehr eibii) eise,  edle  Metalle.  2.  adlig. 
Die  Edlen:  adeln.  Edler  von  Strehlenau: 
herr  von  S.  3.  Die  Edlen  ei.  Edelsten  der 
Stadt:  stadens  fäder,  mest  ansedda  bor- 
gare, -bürger,  -s,  -,  m.  förnäm  borgare,  pa- 
tricier.  -bürtig,  a.  välboren,  -dame,  -n,  f.  = 
-frau.  -falk[e],-ew,-ew,m.jagtfalk.  -faul,a.om 
vindrufvor;  mognad  i  solen.  -frau,  -en,  f.  adlig 
fru.  -fräulein,  -s,  -,  n.  adlig  fröken,  -geboren, 
a.  välboren,  -gesinnt,  a.  ädelmodig,  högsin- 
nad.  -gesittet,  a.  som  har  ädla  seder.  -ge- 
stein,  -\e\s,  -e,  n.  ädelstenar,  -herzig,  a. 
ädelmodig,  höghjärtad.  -hirsch,  -es.,  -e,  m. 
kronhjort,  -hof,  -[e]s,  -e  f,  m.  en  adelsmans 
gård,  gods.  -knabe,  -n,  -n,  m.  page.  -knappe, 
-n,  -n,  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  Junker,  knape, 
väpnare,  -lehen,  -s,  -,  n.  riddarlän.  -leute, 
plur.  tm  -mann,  -[e]s,  m.  adelsman,  -män- 
nisch, a.  adlig,  -marder,  -s,  -,  m.  skogsmård. 
-mut[h],  -[e]s,  0,  m.  ädelm.od.  -mät[h]ig,  a. 
ädelmodig,  -sinn,  -[e].«,  0,  w.  ädelt  sinne, 
högsinthet.  -sinnig  =  -gesinnt,  -sitz,  -es,  -e, 
m.  =  -hof.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  ädelsten. 
-tanne,  -n,  f.  silfvergran.  -that,  -e«, ./".  ädel 
handling,  -weiss,  -es,  0,  n.  växten  Leontopo- 
dium alpinum.  -wild,  -[e]s,  0,  n.  högdjur. 

Edeling,  -[e]s,  -e,  m.  ädling. 

edellln,  -te,  ge-t,  tr.  förädla. 

Eden,  -s,  0,  n.  eden,  paradiset,  -duft,  ■[c]s,  -e 
t,  m.  paradisisk  doft. 

edénisch,  a.  paradisisk. 

edierllen,  -te,  -t,  tr.  i  tryck  utgifva. 

Edikt,  -[e]s,  -e,_n.  påbud,  förordning,  edikt. 

Edler  se  edel.  Edling  se  Edeling. 

Eduard,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  npr.  Edvard. 

Effekt,  I.  -[e}s,-e,m.  verkan,  framgång,  effekt. 
II.  -[e]s,  -en,  n.  vani.  blott  i  piur.  1.  saker,  res- 
effekter,  bagage.  2.  handel,  värdepapper, 
växlar,  obligationer,  -hascherei,  -en,  f.  jäg- 
tande  efter  effekt,  effektsökeri.  -voll,  a.  rik 
på  effekt,  anslående,  gripande,  -en...  Ex. 
'x.handel,  -s,  O,  ~markt,  -[e]s,  -e  t,  m.  han- 
del med  värdepapper,  växelmarknad. 

effektiv,  a.  verklig,  verkligen  förefintlig,  ef- 
fektiv, -kraft,  -e  t,  f  den  verkliga  styrkan. 

effektuierllen,  -te,  -t,  tr.  åstadkomma,  bringa 
till  stånd,  effektuera. 

egal,  a.  F  lika,  likgiltig. 

Egel,  -s,  -,  m.  igel. 

Egge,  -n,  f.  1.  åkerbr.  harf.  2.  spetsarne  på  ett 

staket.      3.    list,    S^p.d    å    tyg.     -n...    åkerbr.     Ex. 

•x/balken,  -s,  -,  m.  slå  i  en  harf.  ~haken, 
-s,  -,  m.  harfkrok.  '^Schlitten,  -s,  -,  m.  drog 
att  draga  harfvar  på. 

egglien,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  åkerbr.  harfva. 

Egger,  -s,  -,  m.  åkerbr.  person  som  harfvar. 

Egoismus,  -,  O,  m.  egoism,  egeunytta. 

Egoist,  -en,  -en,  m.  egoist,  egennyttig  person. 


*  Äkta  sms.    F  familjirt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    >i»  sjöterm.    >St  militärisk  tor 


egoistiscti 


198 


Ehre 


egoistisch,  o.  egennyttig,  egoistisk. 

eh,  interj.  ål  ~  nun!  nå! 

eh[e],  eher,  sup.  ehest,  I.  adv.  förr,  a)  om  tiden, 
t.  ex.  ~  als  heute;  ~  /allt  der  Himmel  auf 
die  Erde,  als  das  geschieht.  Je  eher  je 
lieber:  ju  förr  dess  hällre.  Er  war  eher  da 
als  du:  han  var  på  platsen  före  dig.  Lese 
ich  eher  oder  schreibe  ich  eher?  skall  jag 
läsa  eller  skrifva  först?  üvi  so  eher:  så 
mycket  snarare.  Superi.  ich  war  am  ehesten 
hier:  jag  var  först  här.  Mit  ehestem  ei.  ehe- 
stens: med  det  första,  så  snart  som  möjligt, 
ehester  Tage:  i  de  närmaste  dagarne;  ehe- 
ster Gelegenheit:  vid  första  tillfälle,  b)  = 
hwire,  t.  ex.  eher  will  ich  betteln  gehn  als  das 
thun.  c)  =  lättare,  t.  ex.  er  kann  es  eher  thun 
als  ich.  So  geht  es  noch  am  ehesten:  så  går 
det  lättast.  Das  lässt  sich  eher  hören:  det 
låter  förr  höra  .sig.  d)  =  snarare,  t.  ex.  er  ist 
~  gross  als  klein.  II.  konj.  jEÄ[e]  ei.  eh\e\ 
dass:  innan,  förr  än,  än  att,  t.  ex.  kommen 
Sie  nicht,  ehe  Sie  Nachrichten  von  mir  ha- 
ben: kom  ej,  förr  än  ni  fått  underrättelse 
från  mig;  eher  verschlinge  mich  die  Erde, 
eh  [dass]  ich  meinen  Eid  verletze :  förr, 
hällre  må  jorden  upp.sluka  mig,  än  att  jag 
skulle  bryta  min  ed.  sms.  so  nedan. 

Ehe,  -n,/.  äktenskap,  giftermål.  Sich  in  den 
Stand  der  r^  begeben:  inträda  i  det  äkta 
ståndet,  träda  i  äktenskap.  Die  ~  brechen: 
begå  äktenskapsbrott.  In  erster '^'i  sitt  för- 
sta äktenskap.  Kind  e?-i-«e7'~  barn  ur  första 
äktenskapet.  Wilde  ~  fritt  äktenskap  utan 
lagliga  band.  -band,  -[e]s,  -6,  n.  äktenskapligt 
band.  -beredung,  -en,  f.  äktenskapsfördrag. 
-bett,  -[e^^s,  -en,  n.  äkta  makars  säng,  biwi. 
äktenskap,  -brechen,  itr.  bruki.  blott  i  inf.  begå 
äktenskapsbrott,  -brecher,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,f.  äktenskapsbrj'tare,  äktenskapsbry- 
terska.  -brecherisch,  a.  äktenskapsbrytan- 
de, brottslig  inom  äktenskapet,  -bruch, 
-[e]s,  -e  t,  m.  äktenskapsbrott,  -bund,  -[e].s 
-e  t,  m.  -bündnis[s],  -ses,  -se,  n.  äktenskaps- 
förbund, -fähig,  a.  manbar,  giftasvuxen. 
-frau,  -en,  f.  gift  kvinna,  hustru,  fru.  -gatte, 
-n,  -n,  711.  äkta  man.  -gattin,  -nen,/,  hustru, 
fru.  -gelbbnis[s],  -ses,  -se,  n.  äktenskaps- 
löfte, -gemahl,  -[e]s,  -e.  m.  =  -gatte.  -ge- 
mahlln  =  -gattin.  -genoss[e],  -en,  -en,  m. 
-genossin,  -nen,/,  äkta  hälft,  -gerlcht,  -[e]s, 
-e,  n.  domstol  för  äktenskapssaker,  -ge- 
spons,  -es,  -e,  m.  och  n.  =  -genösse,  -hälfte, 
-n,/.  äkta  hälft,  -herr,  -n,  -en,  m.  äkta  man. 
-herrlich,  a.  tillkommande  en  äkta  man. 
-kreuz,  -es,  -e,  n.  äktenskapskors,  huskors. 
-kriippel,  -s,  -,  m.  F  gammal  bräcklig  äkta 
man.  -leute,  plur.  gift  folk.  -liebste(r),  (adj. 
h»jn.)  m.  ocii_/'.  äkta  hälft,  -los,  a.  ogift,  -lösig- 
keit,  O,/,  ogift  stånd,  -lustig,  a.  giftasly- 
sten, -mann,  -[c]s,  -er  t,  m.  gift  man,  äkta 
man.  -paar,  -[e]s,  -e,  n.  gift  par,  gift  folk. 


-pfand,  -[e]«,  -er  t,  «•  äktenskapspant. 
-Pflicht,  -en,/,  äktenskapspligt.  -recht,  -[e]s, 
O,  n.  jur.  lag  om  äktenskap,  giftermålsbalk. 
-Scheidung,  -en,  /.  äktenskapsskilnad,  skils- 
mässa, -scheu,  I.  a.  rädd  för  att  gifta  sig, 
äklenskapshatande.  II.  O,  /.  rädsla  för  att 
ingå  äktenskap,  äktenskapshat.  -Schlies- 
sung, -en,  /.  äktenskaps  ingående,  gifter- 
mål, -segen,  -s,  O,  m.  1.  välsignelse  öfver 
brudparet.  2.  barnskara,  barn.  -stand,  -[e]s, 
O,  TO.  äkta  ståndet.  -Steuer,  -n,/.  utstyrsel, 
hemgift.  -Stifter,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  /. 
äktenskapsstiftare,  äktenskapsstifterska. 
•Streitigkeit,  -en,  /.  äktenskapstvist,  -teufel, 
-s,  -,  m.  äktenskapsdjäfvul.  -trennung  = 
-Scheidung.  -Verbindung,  -en,/,  äktenskaps- 
förbindelse, -verbot,  -[e]s,  -e,  n.  förbud  mot 
äktenskaps  ingående,  akten skapsj af.  -ver- 
lbbnis[s],  -ses,  -se,  n.  trolofning.  -vermächt- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  lifränta  åt  den  efterlef- 

.  vande  makan,  -versprechen,  -s,  -,  n.  äkten- 
skapslöfte, -vertrag,  -[e]s,  -c  f,  to.  äkten- 
skapsfördrag, -vi^eib,  -\_e'\s,  -er,  n.  =  -/rau. 
-Werbung,  -en,/,  frieri. 

ehedem,  adv.  förr,  förut. 

ehegestern,  adv.  i  förgår. 

ehelich,  a.  1.  beträffande  äktenskapet,  äkten- 
skaplig, giftermåls-.  ~  verbunden :  före^&å 
genom  äktenskapets  band.  2.  äkta,  laglig, 
t.  ex.  ~e  Kinder,  seine  ~e  Gemahlin. 

ehelichllen,  -te,  ge-t,  tr.  gifta  sig  med. 

ehemalig,  a.  förr,  tidigare,  forn,  gammal. 

ehemals,  adv.  förr,  i  forna  tider. 

ehern,  a.  af  koppar  ei.  brons,  koppar-,  brons- ; 
biidi.  hård,  fast,  orubblig,  tung. 

ehestens,  adv.  med  det  första. 

ehl...,  ehm...  se  ehel...,  ehem... 

Ehni,  -.',  -s,  m..  dia:,  stamfader,  farfar,  morfar. 

ehrbär,  «.  1.  berömlig.  2.  ärbar,  anständig, 
sedesam. 

Ehrbarkeit,  o,  /".  1.  berömligt  sätt,  berömlig 
vandel.  2.  ilrbarhet,  anstäutUghet,  sedighel. 

Ehrlle,    gen.    och    d.at.    sg.  ofta    -en   i  sht  efter  ZU,  plur. 

-en,  /.  ära,  heder.  Ein  Mann  von  ~  en 
ärans  man.  Au/  r^  halten:  hafva  heders- 
känsla. Seine  r^  darin  setzen:  sätta  en  ära 
i.  Au/  '\j!  på  min  ära!  Ån/  r^  und  Selig- 
keit schwüren:  svära  sin  salighetsed  på. 
Jmdn  um  die  ~  bringen:  beröfva  ngn  hans 
goda  rykte.  Wieder  zu  ~w  bringen:  upp- 
rätta. ~  dem  ~  gebührt:  ära  den  som  äras 
bör.  In  aller  ~  i  all  anständighet.  ~7?. 
halber:  för  skams  skull.  Jmdm  zu  ~w ;  till 
ngns  ära.  ~  einlegen  mit  ei.  durch  etw.: 
vinna  ära,  göra  sig  förtjänt  om  ngt  genom 
ngt.  In  ~n  halten:  om  personer:  vörda,  hedra, 
om  saker:  högt  skatta,  väl  vårda.  Das  is< 
aller  ~;j  wert:  det  är  värdt  allt  erkän- 
nande. Jmdm  ~  erweisen:  hedra  ngn.  Es 
/ilr  eine  ~  ansehen  ci.  es  sich  (dat.)  zur  ~ 
anrechnen  ei.  schätzen,  zu. . .  anse  det  för  en 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr. 


litivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjalprerb. 


ehren 


199 


ära  för  sig  att.  .  .  Geben  Sie  mir  die  ^  Ihres 
Besuches:  hedra  mig  med  edert  besök,  -ab- 
schneider,  -s,  -,  m.  äreskändare.  -abschnei- 
derel,  -en,/.  vamj'ktande,  ärerörigt  förtal. 
-beoier[de],  0,/'. ärelystnad,  -begierig,  «.äre- 
lysten, -beraubung  =  -ahschneiderei.  -durst, 
-[e]s,  0,m.  törst  efter  ära.  -durstig,  a.  törstan- 
de efter  ära.  -eifer,  -s,  O,  wi.  if ver  att  hålla  på 
sin  ära.  -erbietig,  a.  vördnadsfull.  -erbietig- 
keit,  -erbietung,  O,  /.  vördnadsfuUt  sätt,  be- 
teende, -furcht.  O,  /.  vördnad,  -furchls...  Ex. 
<^^bezeigung,  ~bezeugung,  -en,/,  vördnads- 
betygelse.  ~voli,  a.  vördnadsfull.  -gefUhl, 
-[ejs,  O,  n.  hederskänsla,  -geiz,  -es,  O,  m. 
äregirighet,  -geizig,  -gierig,  a.  äregirig. 
-liebe,  O,  f.  hederskänsla,  rättskaffenhet. 
•liebend,  a.  mon  om  sin  heder,  rättskaffen. 
-los,  a.  ärelös.  -Iösigl<eit,  O,  /.  ärelöshet. 
•sucht.  O,  /.  =  -geiz,  -süchtig  =  -geizig. 
-vergessen,  a.  glömsk  af  sin  ära,  sin  heder. 
-Verlust,  -[e]s,  O,  vi.  förlust  af  medborger- 
ligt förtroende,  -widrig,  a.  ärerörig,  ohe- 
derlig, -würdig,  a.  ärevördig,  -würden, 
oböji.  f.  titel  till  andlige:  ers  ärevördighet. 
-en...  Ex.  ~amt,  -[e]«,  -er  t,  n.  hederspost, 
förtroendesyssla.  ~bahn,  -en,  f.  hederns 
väg,  ärans  stråt.  ~becher,  -s,  -,  m.  heders- 
bägare, hedersskål.  '^./besuch,  -[e]s,  -e,  m. 
höflighetsbesök.  'v.bezeigung,  ^bezeugung, 
-en,f.  hedersbetygelse,  ärebetygelse.  ~bild, 
-[c]ä,  -er,  n.  ärestod.  '^bogen,  -s,  -,  m.  äre- 
port. ~bürger,  -s,  -,  m.  hedersborgare. 
'^dame  =  Anstandsdame.  '^^denlimal,  -[e].'?, 
-er  t,  n.  ärestod.  ~dieb,  -[e']s,  -e,  m.  äre- 
tjuf.  Verklärung,  -en,  f.  upprättelse  för  äre- 
kränkning. ~fest,  -[e].9,  -e,  n.  fest  till  ngns 
ära,  hedersdag.  ~fest,  a.  genomhederlig, 
pålitlig.  ~gabe,  -n,  f.  hedersgåfva.  ~gast, 
-[e]s,  -e  t,  m.  hedersgäst.  ~gedächtnis[s], 
-ses,  -se,  n.  hedrande  minne.  ~geleit,  -[e]s, 
-e,  n.  hedersfölje,  hedersvakt.  ~gericht, 
-[e]s,  -e,  n.  hedersdomstol.  ~geschenk, 
-[e]s,  -e,  n.  äreskänk.  ~gewand,  -{e~\s,  -er  t, 
n.  =  r^kleid.  »v/halber,  adv.  för  sin  heders 
skull,  för  skams  skull.  ~handel,  -s,  -f,  m. 
hederstvist.  '>^klage,  -n,/.  anklagelse  för, 
rättegång  om  ärekränkning,  hederstvist. 
~kleid,  -[e]s,  -er,  n.  hedersdrägt,  galadrägt. 
~kränkung,  -en,  f.  ärekränkning.  ~kranz, 
-es,  -e  t,  in.  ärekrans.  vkrone,  -n,  f.  äre- 
krona.  ~kuss,  -es,  -e  f,  m.  af  artigheten 
fordrad  kyss.  '^legion.  O,  /.  hederslegion. 
~leute,p??<r. hedersmänniskor.  ~lohn,  -[e]s, 
-e  t,  in.  hedrande  belöning.  ~mahl,  -\_e'\s, 
-eei.-e7-t,7i.  måltid  till  ngns  ära,  festmåltid. 
~mann,  -[e]s,  -er  t,  "*•  hedersman,  ärans 
man.  ~mitglied,  -[e]s,  -er,  n.  hedersleda- 
mot, 'v/pfad,  -[e]s,  -e,  771.  =  ryhahn.  »N/pforte, 
-n,f.  äreport.  ~pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  medalj. 
>v/platz,  -es,  -e  t,  rn.  hedersplats.  ~posten, 
-s,  -,  m.  hederspost,  äreställe.    ~preis,  -es. 


-c,  TO.  1.  hederspris.  2.  bot.  ärenpris  (Vero- 
nica).  ~rat[h],  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  titulärt 
råd.  2.  hedersnämd.  ~recht,  -[fl]s,  -e,  n.  he- 
drande rättighet,  företrädesrättighet.  Jur. 
Verlust  der  bürgerlichen  »N/e;  förlust  af 
medborgerligt  förtroende.  ~rede,  -n,  _/'. 
äretal,  äreminne,  ^reich,  a.  ärorik.  ~retter, 
-s,  -,  m.  en  som  räddar,  upprättar  ngns  he- 
der. ~rettung, -ew,/.  upprättelse.  ~richter, 
-s,  -,  m.  domare  i  hederssak.  vrUhrig,  a. 
ärerörig.  ~sache,  -n,  f.  hederssak.  ~säule, 
-n,  f.  ärestod.  ~schänder,  -s,  -,  m.  äre- 
skändare. ~schänderisch,  a.  äreskändande. 
~schein,  -[e]s.  -e,  m.  skriftligt  hedersord. 
'>.'SChuld,  -en,f.  hedersskuld.  ~schuss,  -es, 
-e  t,  m.  äreskott,  salut.  '>^SOld,  -[ejs.  O,  m,. 
=  '^John.  ~stand,  -e[s].  O,  m.  ärofull  ställ- 
ning. ~stelle,  -n,  f.  äreställe,  hederspost. 
~strafe,  -n,f.  vanärande  straff.  ~tag,  -[e]s, 
-e,  m.  hedersdag.  ~tanz,  -es,  -e  \,  m.  höf- 
lighetsdans.  ~that,  -en,f.  ärofull  handling, 
bragd.  ~titel,  -s,  -,  m.  hederstitel.  ~trunk, 
-[e]s,  -e  t,  m.  hedersskål.  ~Voll,  a.  ärofull. 
~wache,  -n,f.  hedersvakt.  ~wert[h],  a.  he- 
dervärd, vördnadsbjudande.  ~wort,  -[e]s, 
-e,  n.  hedersord,  «v/zeichen,  -s,  -,  n.  heders- 
tecken. 

ehrllen,  -te,  ge-t,  tr.  ära,  hedra,  vörda.  Etw. 
ehrt  mich:  ngt  länder  mig  till  ära. 

ehrenhaft,  a.  hederlig,  hedervärd,  redbar,  bra. 
Ein  ~er  Mann:  en  ärans  man. 

Ehrenhaftigkeit,  O,  /.  hederlighet,  rättskaffen- 
het, ärbarhet,  redbarhet. 

ehrenthalber  se  ehrenhalber  nnder  Ehren... 

ehrlich,  a.  1.  ärlig,  redlig,  rättskaffen.  Sein 
~es  Auskommen  haben:  hafva  sin  utkomst 
på  ärligt  sätt.  Jmdn  ~  machen:  återgifva 
ngn  medborgerligt  förtroende.  Gestehen 
Sie  ~  bekänn  öppet.  Es  ~  mit  jmdm 
meinen:  mena  väl  med  ngn.  Ordspr.  »^  währt 
am  längsten:  ärlighet  varar  längst.  F  eine 
gute  ~e  Eatit :  en  genomhederlig  människa. 
~es  Begräbnis:  hederlig  begrafning.  In 
•^em  Kampfe :  i  ärlig,  öppen  strid.  2.  F 
dugtig.  Er  lügt  was  r^es:  han  ljuger  ko- 
lossalt. Das  soll  was  ~es  kosten :  det  lär 
kosta  pengar,  det.  Was  ~es  schwatzen: 
prata  af  hjärtans  lust.  -machung.  O,/,  .ii.r. 
återgifvande  af  medboigerligt  förtroende. 

Ehrlichkeit,  O,/,  ärlighet,  redbarhet. 

ehrsäm,  a.  ärbar. 

ehstens  se  ehestens. 

I.  Ei,  -[e]s,  -er,  n.  dim.  Eichen,  piur.  vani.  Eier- 
chen,  ägg.  Wie  auf  r^ern  gehen:  gå  som 
på  nålar.  «Sie  sind  einander  ähnlich  wie  ein 
r^  dem  andern:  de  äro  så  lika  hvarandra 
som  ett  par  bär.  Er  ist  kaum  aus  aem  ~ 
gekrochen:  han  är  ännu  ej  torr  bakom  öro- 
nen. Das  ~  will  klüger  sein  als  die  Henne: 
ägget  vill  lära  hönan  värpa.  Nicht  ein 
ausgeblasenes   ~   wert:   ej  värd  ett  ruttet 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^1^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    >i>  sgötcrm.    J&  militarisk  term. 


ei 


200 


eigen 


lingon.  Sich  um  ungelegte  ~er  kümmern: 
bekymra  sig  för  den  dag,  man  ännu  icke 
sett.    Nürnberger  ~er.-  nürnberger  ägg  (de 

första,  i  Nürnberg  tillTerkaae,    flckuren,  hvilka  hado  ägg 

form),  -dotter,  -s.  -,  m.  och  n.  äggula.  -form,  -en. 
f.  äggform.  -förmig,  a.  äggformig.  -gelb,  I. 
-[_e]s,  -e,  n.  äggula.  II.  a.  gul  som  ägg- 
gnla.  -land, -länder  se  nedan,  -linle, -»,/.  oval. 
-rund,  n.  rund,  klotrund,  -weiss,  -es,  -e,  n. 
ägghvita.  -er...  ex.  ~apfel,  -s,  -f,  m..  bot. 
äggplanta  (Solanum  Melongena).  ~becher, 
-s,  -,  m.  äggkopp.  ^bier,  -[e]s,  -e,  n.  äggöl. 
~birne,  -n,  f.  äggformigt  päron.  ~brot, 
-[e]«,  -e,  n.  bröd  bakadt  med  'é.gg.  ~dotter 
se  -dotter.  ~fladen  =  r^/cucken.  ~gelb  si 
-gelb.  ~fiändler, -5,-,  OT.  ägghandlare.  ~käse, 

•S,    -,    m.    ett   slags    äggkaka    af  sur  mjölk  och  Sgg. 

'>..klar  =  -iceiss.  ~krébs,  -es,  -e,  m.  kräfta 
med  rom.  '^küchen,  -s,  -,  m.  tunn  äggpann- 
kaka, 'biegen,  -s,  O,  n.  äggläggning.  ~markt, 
-[e].s-,  -e  t,  ni.  äggmarknad.  ~milch,  O,  /. 
äggmjölk.  ~pflaume,  -n,  f.  äggplommon. 
~rühr,  -[c],s  O,  n.  äggröra.  ^schale,  -«,./'. 
äggskal,  'v-schaum,  ~schnee,  -[e]s,  O,  m.  un 
skum  vispade  ägg.  '%./Speise,  -n,  f.  äggmat, 
äggröra.  'x.stock,  -[e].?,  -e  t>  "i.  äggstock. 
~treter,  -s,  -,  vi.  försigtig,  varsam  person 

hvilken  g&r    liksom    på   ägg.      ~tanZ,    -es,    -6    f»    "*• 
äggdans  (dans  mellan  ägg,  hvilka  ej  få  skadas). 
2.  Z\,interj.   1.  uttryckande  «rvenaskning,  å!  nej   se  ! 

f^i  freilich,  '^ja  wohl:  jo  visst.  ~  das  iväre! 
det  vore  just  vackert!  ~  loas!  sådana  dum- 
heter! å  tyst!  jag  vill  ej  höra  talas  därom. 
2.  =  ai  3. 

eia,  interj.  uttryckande  glädje,  eja!  häjsan! 

Elbe,  -n,  f.  id,  idegran  (Taxus  baccata).  -n... 
Ex.  ~ärtig,  a.  liknande  idegran,  -v-baum. 
-[e].«,  -e  t)  "*•  ideträd.  '^.'holz,  -es,  O,  n.  ide- 
trä. 

eiben,  a.  af  ideträ. 

Eibisch,  -es,  -e,  m.  i,ot.  1.  liibisk  (Hibiscus).  2. 
altérot  (Althsea). 

Eicli...  Kx.  -amt,  -\e'\s,  -er  \,  n.  kröneri.  -eile, 
-n,f.  profaln,  likarealn.  -gewicht,  -[f].<,  -e, 
n.  likarevigt.  -mäss,  -es,  -e,  n.  profmått, 
likaremått.  -meisten,  -s,  -,  m.  justerare.  -stab, 
-[e]s,  -e  t>  I"--  prof  vare,  likare.  -Stempel, 
-s,  -,  7)1.  justeringsstämpel. 

I.  Eichile,  -en,f.  ek.  -apfel,  -.s-,  -t,  m.  galläpple. 
-horn,  -[c].'!,  -er  f,  vaui.  dim  -Hörnchen,  -.';,  -, 
B.  -katze,  -n,  f.  vani.  dim.  -kätzcheH,  -s,  -,  n. 
ekorre.  -OChs[e],  -en,  -en,  m.  ekoxe.  -en... 
El.  ~ärtig,  a.  ekartad.  ~baum,  -[e]s,  -e  t,  m. 
ek(träd).  ^beschattet,  a.  beskuggad  af  ekar, 
i  ekars  skugga.  ~bestand,  -[e]s,  -e  t,  m.  ek- 
plantering,  ekskog,  'v-blatt,  -[eis,  -er  f,  n. 
ekblad.  ~bohle,  -n,  /.  ekplanka.  'vbrett, 
-[e]s,  -er,  n.  ekbräde.  ~grund,  -[e]s,  -e  f,  m. 
dal  beväxt  med  ekar.  ~hain,  -[e]s,  -e,  m. 
eklund.  ~holz,  -es.  O,  n.  ek,  ekträ,  ekvirke. 
-v/jaub,  -[e]s,  -e  ci.  -er  f,  n.  eklöf.    ~planke, 


-n,f.  ekplanka.  ~rinde,  0./.  ekbark.  >x<stamm, 
-[e]s,  -e  t,  "»•  ekstam.  ~wald,  -[e]s,  -er  f,  m. 
ekskog. 

2.  Eiche,  -n,f.  1.  kröning,  justering.  2.  likare. 
3.  justeringsstämpel. 

Eichel,  -«,  f.  ekållon,  ållon;  på  tyska  kort  = 
klöfver.  -artig,  o.  ållonartad.  -daus,  -es,  -er 
t,  n.  i  tyska  kort:  klöfver  äss.  -förmig,  a.  ålion- 
formig.  -mast,  -en,  f.  ållonbete.  -napf,  -[e]s, 
-e  t,  m.  ållonskål. 

1.  eichen,  a.  af  ek,  ek-. 

2.  eichllen,  -te,  qe-t,  tr.  kröna,  justera.  Eichung, 
/.  -s...  =  Elch... 

Eicher,  -s,  -,  m.  justerare,  krönare. 

Eid,  -[c].?,  -e,  m.  ed.  Einen  ~  leisten  ei.  schwö- 
ren: gå  ed.  Einen  falschen  ~  schwören:  be- 
gå mened,  jfr  abnehmen  I,  4.  -ablegung,  -en, 
f.  edgång,  -brechen,  -s,  -,  m.  edsbrytare. 
-bruch,  -[e]s,  -e  t,  '"•  edsbrott.  -brüchig,  a. 
edsbrytande.  -bürge,  -n,  -n,  m.  borgesman 
som  med  ed  bekräftat  sin  borgen,  -biirg- 
schaft,  -en,  f.  med  ed  bekräftad  borgen. 
-genoss[e],  -en,  -en,  m.  edsförbunden,  -ge- 
nossenschaft,  -en,f.  edsförbund,  -genössisch, 
a.  edsförbunden,  -leister,  -s,  -,  m.  en  som 
går  ed.  -leistung,  -en,  f.  edgång,  -schwur, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  ed.  -vergessen,  a.  glömsk  af 
sin  ed.  -es...  ex  •^ablehnung,  -en,  f.  vägran 
att  gå  ed.  ~forniel,  -n,  f  edsformulär. 
~helfer,  -s,  -,  m.  person  som  med  ed  styr- 
ker en  annans  besvurna  uppgift,  '^pflicht, 
•en,f.  edlig  förpligtelse,  trohetsed.  Die  ~ 
Zeisiera;  svära  trohetsed.  ^Verweigerer,  -s, 
-,  m.  person  som  vägrar  att  gå  ed. 

Eidam,  -[e]s,  -e,  m.  mag. 

Eidechse,  -«,/.  ödla.  -n...  ex.  ~ärtig,  a.  ödle- 
artad.   ~kopf,  -[e].'--,  -e  f,  m.  ödlehufvud. 

Elder,  -s,  -,  m.  -n,  f  äjder.  -d[a]une,  -n,  f 
äjderdun.  -ente,  -n,  -gans,  -e  f,  /•  -vogel. 
-s,  -t,  m.  äjder. 

eidlich,  a.  edlig. 

eiilen  se  aien. 

Eifer,  -s,  O,  m.  ifver.  nit.  nitälskan,  häftig- 
het; vrede,  -geist,  -[e].«,  -er,  m.  nitälskande, 
vredgad  ande.  -rede,  -'i,f.  upprördt,  vred- 
gadt  tal.  -sucht.  O,  f.  afund,  afundsjuka, 
svartsjuka.  -Süchtelei,  -en,  f.  småaktig,  låg- 
sint  afundsjuka,  svartsjuka,  -süchtig,  a.  af- 
undsjuk,  svartsjuk.  -[sJ...  Ex.  ~voll,  a.  nit- 
älskande, nitisk;  häftig. 

Eiferer,  -s,  -,  to.  ifrare,  nitisk  person. 

eiferiln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  ifra,  visa  nit,  für 
etto. :  för  ngt.  2.  blifva  häftig,  vredgas.  3. 
Mitjmdm  in  etw.  (dat.)~  täfla  med  ngn  i  ngt. 

Eifrerin,  -nen,  f  ifrande,  nitisk  kvinna. 

eifrig,  a.  ifrig,  nitisk,  nitälskande. 

eigen,  a.  1.  egen.  Etw.  auf  ~e  Hand  thun: 
göra  ngt  på  egen  hand.  Aus  ~ei?j  Antriebe : 
af  egen  drift.  Das  ist  mein  -^  ei.  das  gehört 
mir  [zu']  ~  det  är  min  egendom.  Sein  'x-es 
Haar:  sitt  eget  hår.    Set«  ~e7-  Herr  sein: 


0   sakn 


J  har  omljud.    tv,  transitivt 


iütransitivt   verb.    A.  har  habeii,    S.  har  sein  till   hjälpverb. 


Eigenheit 


201 


ein 


vara  sin  egen,  vara  oberoende.  In  höchst- 
r^er  Person:  i  egen  hög  person.  Das  ist  sein 
<K>stes  Wes:en:  det  iir  hans  innersta  natur. 
Ordspr.  ein  '\jer  Herd  ist  Goldes  wert :  egen 
härd  är  guld  värd.  Sich  (dat.)  etw.  zu  ~  ma- 
chen: tillegna  sig  ngt.  Sich  eine  Sprache 
zu  ~  machen:  göra  sig  förtrogen  med  ett 
språk.  2.  egendomlig,  utmärkande,  karak- 
täristisk. 3.  egen,  egendomlig,  besynnerlig. 
Es  ist  ein  ~es  Ding  ci.  eine  ~e  Sache  darum 
el.  damit:  därmed  förhåller  det  sig  på  ett 
säreget  sätt.  F  du  bist  ein  ~es  Kraut:  du  är 
en  besynnerlig  kurre.  4.  fordrande,  småak- 
tig. 5.  lifegen.  6.  adv.  =  eigens,  -ansieht,  -en, 
f.  egendomlig  uppfattning,  -artig,  a.  egen- 
domlig, -bote,  -n,  -n,  m.  expressbud.  -dun- 
kel, -s,  O,  m.  egenkärlek.  -gut,  -[e]s,  -ej*  t,  n. 

egendom,    gods    som   man  besitter  med  full  ägande 

rätt.  -handel,  -s.  O,  m.  handel  för  egen  räk- 
ning, -händig,  a.  egenhändig.  -liebe,  O,  ,/'. 
egenkärlek.  -lob,  -[ejs.  O,  n.  själfberöm,  egi^t 
beröm,  -mächtig,  a.  egenmäktig.  -name[n], 
-ns,  -n,  m.  egennamn.  -nutz,  -es,  O,  m.  egen- 
nytta.  -nützig,  a.  egennyttig.  -rache.  O,./', 
själfhämd.  -sinn,  -[e]s,  O,  7n.  egensinne, 
egensinnighet.  -sinnig,  a.  egen.sinnig.  -wil- 
le[n],  -US,  O,  m.  egenvilja,  egensinne,  -wil- 
lig, a.  egenvillig,  egensinnig. 

Eigenheit,  -en,  f.  egenhet,  egendomlighet, 
säreget  sätt. 

eigens,  adv.  särskildt.  ~  dazu  bestimmt,  dar- 
auf berechnet:  just  af  sedd  för  det  ända- 
målet. 

Eigenschaft,  -en,  f.  egenskap.  In  der  ~  als 
Vormund:  i  egenskap  af  förmyndare,  -s... 
Ex.  ~wort,  -[e]s,  -er  f,  n.  gram.  adjektiv. 

Eigenthum  m.  m.  se  Eigentum  m.  m. 

eigentlich,  a.  egentlig,  verklig.  Im  »^cn  Ver- 
stände: i  egentlig  mening. 

Eigentum,  -[e]s,  -er  f,  n.  egendom,  -s...  Ex 
'>.'entsetzung,  -en,  f.  expropriation,  ^herr, 
-n,  -en,m.  egendomsherre,  godsägare.  ~los, 
a.  som  ej  har  ngn  egendom. 

Eigentümer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  (gods)ägare, 
ägarinna. 

eigentümlich,  a.  1.  tillhörig.  Ettv.  r^,  besitzen : 
hafva  ngt  i  sin  ägo,  besitta  ngt  med  full 
äganderätt.    2.   egendomlig,  a)  karaktäristisk, 

utmärkande,  b)  besynnerlig. 

Eigentümlichkeit,  -en,  f.  egendomlighet. 
eignllen,   -ete,  ge-et,  I.  tr.  t  egna,  tillegna.  jr, 

geeignet.  II.  Sich  zu  etw.  ^  lämpa  sig  för. 

vara  lämplig   till   ngt.    III.   itr.  h.  %  Etir. 

eignet  mir:   ngt  tillhör  mig  uteslutande  ei.  ss. 

for  mig  egendomligt. 

Eigner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ägare,  ägarinna, 

Eiland,  -[e]s,  -e,  n.  mest  poet.  ö. 

Eiländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  öbo. 

Eillle,  0,y".hast,  brådska,  snabbhet,  skyndsam- 
het. In  aller  ~  i  största  hast.  ~  zeigen: 
brådska.  Es  hat  ~  det  brådskar,  -besteliung, 


-en,  f.  beställning  genom  ilbud.  -bote,  -n, 
-n,  m.  ilbud.  -brief,  •[e]s,  -e,  m.  expressbref. 
-fertig,  a.  brådskande,  -fertigkeit.  O,/,  bråd- 
ska, skyndsamhet.  -fracht,  -en,  -führe,  -n,/. 
försändning  af  ilgods;  ilgods.  -gut,  -[e]s, 
-er  t,  n.  ilgods.  -marsch,  -es,  -e  t,  "»•  il- 
marsch,  -post,  -en,  f.  snällpost.  -Sendung, 
-en,  f.  ilgods ;  försändning  med  ilbud.  -wa- 
gen, -i-,  -[t],  m.  diligens,  -zug,  -[e]s,  -e'[,m. 
snälltåg,  iltåg. 
eilllen,  -te,  ge-t,  I.  Sich  ^  skynda  sig.  II.  itr. 

S.  när  ortfurändringcn  framhilles,  eljcs  h.   1.  skynda, 

t.  ex.  jmdm  zu  Hülfe:  till  någons  hjälp,  sei- 
nem Verderben  entgegen:  till  sitt  fördärf. 
Eile  mit  Weile:  skynda  långsamt,  '^d : 
skyndsam,  hastig.  2.  brådska,  fordra  skynd- 
sam behandling.  Ärr.  opers.  es  eilt:  det  bråd- 
skar, det  är  brådt  därmed. 

eilends,  adv.  skyndsamt,  hastigt,  i  hast. 

eilf  se  elf. 

eilig,  «.  1.  skyndsam,  hu.^tig,  .snabb.  2.  som 
kräfver  skyndsamliet,  brådskande.  Es  ~ 
haben:  hafva  brådtoin. 

Eimer,  -.s-,  -,  m.  ämbar.  -deckel,  -s,  -,  m.  ämbar- 
lock.  -kunst,  -e  f,  /'.  O  paternosterverk. 
-weise,  adv.  ämbarvis,  i  ämbaren. 

I.  ein,  m.  eine,/!  ein,  n.,  i  sjaifstandig staiin.  einer 
eine  ein\e\s,  gen.  eines  einer  eines,  dat.  einem 
einer  einem,  ack.    einen   eine  ein,  i  sjäifstand. 

Stalin,  neutr.  «Üt[e]s.  Jfr  Eins.    I.  a.  (grundtal)    1. 

en,  ett.  Ex.  a)  ein  Centner,  men:  zwanzig 
Centner  und  noch  einer  sind  einundzwan- 
zig; hundert  und  ein  Schiß':  etthundraett 
skepp,  men:  hundert  und  eins:  hundraett; 
ein  mal  eins  ist  eins:  en  gång  ett  är  ett; 
in  eins  zwei  drei:  ett  tu  tre,  genast;  um 
ein  Uhr:  kl.  1,  mit  dem  Schlage  eins:  på 
slaget  ett,  Punkt  eins:  punkt  ett;  ein  Vier- 
tel auf  eins:  en  kvart  på  ett;  b)  alltid  be- 
tonadt:  eins  von  beiden:  ettdera;  ein  für 
allemal:  en  gång  för  alla;  einer  für  alle 
und  alle  für  einen:  en  för  alla  och  alla 
för  en;  zwei  Fliegen  mit  einer  Klappe 
schlagen:  slå  två  flugor  i  en  smäll;  iti  ei- 
nem Zuge:  i  ett  drag;  in  einem  fort  e\. 
weg:  oaf brutet,  oupphörligen;  sein  Eins 
und  Alles:  hans  allt  i  allo;  der  Eine  sieht 
alles:  Gud  allena  ser  allt.  2.  i  förening  med 
der  andere:  der  eine  ...  der  andere:  den 
ene  . . .  den  andre  ;  einer  nach  dem  andern : 
den  ene  efter  den  andre ;  die  beiden  Brüder 
lieben  einer  den  anderen:  de  båda  bröderna 
älska  hvarandra;  sie  kümmern  sich  einer 
um  den  anderen  nicht:  de  bry  sig  ej  om 
hvarandra.  3.  en,  en  och  samme,  samme, 
t.  ex.  wir  wohnen  alle  in  einer  Strasse  ei.  in 
ein[er]  und  derselben  Strasse:  vi  bo  alla 
på  samma  gata;  das  ist  mir  alles  ein  Ding 
ei.  ein  Thun  ei.  eins:  det  gör  mig  alldeles 
detsamma;  es  kommt  auf  eins  heraus :  det 
är  sak  samma,  blir  samma  resultat.  4.  Eins 


äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  sprik.   %  mindro  brukligt.   #  teknisk 


•i/-  sjöterm.    Kx  militärisk  ter 


ein 


202 


Einband 


sein:  vara  ense,  enign,  eins  werden:  blifva 
ense,  komma  öf verens.  5.  Noch  eins!  en 
sak  till!  Mit  eins  ei.  einem:  med  ens.  II. 
obest.  art.  1.  en,  ett.  Ein  jeder:  livar 
och  en.  Welch  ein  cl.  was  für  ein  Un- 
glück: h vilken  olycka,  stundom  man  motsvarighet 
i  svenskan,  t.  ex.  einen  grossen  Bort  haben: 
hafva    långt    skiigg,   einen  Eid  leisten:  gå 

ed.      2.    cüipt.,     utan     snbst,,    t.     ex.    einen    (näml. 

Trunk)  nehmen  ei.  eins  trinken:  dricka  ett 
tag,  taga  sig  en  sup,  en  klunk;  jmdm 
einen  (nämi.  Schlag)  ei.  eins  versetzen  oi. 
austcischen  ei.  geben:  slå  till  ngn;  jmdm 
eine     (näml.    Ohrfeige)    stechen:    gifva    ngn 

On     örfil.     III.    sj.tlfständ.     formen     i     mask.     obest. 

pron.  en,  man,  någon,  t.  ex.  es  thut  einem 
wohl:  det  gör  en  godt;  wie  kann  einer 
so  dumm  sein?  hur  är  det  möjligt  att 
vara  så  dum?  ordspr.  was  man  nicht  weiss, 
macht  einen  nicht  heiss:  ungef.  hvad  mitt 
öra  ej  hör,  det  mitt  hjärta  ej  rör.  IV.  ein, 
adv.  en,  ungefär,  t.  ex.  ~  acht  Tage:  en 
åtta  dar.  -aktig,  a.  i  en  akt,  enakts-.  -armig, 
(I.  enarmad,  -artig,  a.  likartad,  enahanda. 
-äugig,a.  enögd,  -bändig,  n. i  ett  band.  -beere, 
-",,/".  bot.  ormbär  (Paris),  -beinig,  a.  som  har 
Mött  ett  ben,  en  fot.  -farbig,  a.  enfärgad. 
-farbigkeit.  O,/,  egenskap  att  vara  enfärgad. 
-förmig,  a.  enformig,  -förmigkeit.  O,  /.  en- 
formighet, -fussig,  a.  som  har  wott  en  fot. 
-geboren,  a.  enfödd.  Der  ~e.-  Guds  enfödde 

S'.n.    Jfr   Särskild  artikel,     -gestrichen,  a.  mus.  en- 

struken.  -händig,  a.  enhänd.  -hauig,  a.  Skerbr. 
som  slås,  mäjas  blott  en  gång  om  året. 
-heilig,  a.  enhällig,  -helligkeit,  0,f.  enhällig- 
het, -horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  enhörning,  -hör- 
nig, a.  enhoruig.  -hufer,  -s,  -,  vi.  enhofvadt 
däggdjur,  -hundert,  a.  etthundra,  -jährig,  a. 
ettårig.  Ein  r^  Freiwilliger:  person  som  på 
grund  af  högre  bildning  ej  behöfver  exercera  mer 

än  ett  år  och  som  får  valja  detta  år  (däraf  .frivillig») 
mellan   sitt   17:e  och  23:e  lefnadsär.    -klang,  -[e]s,  O, 

m.  enklang,  samklang,  öfverensstämmelse. 
-mal  se  nedan,  -malélns,  -,  -,  n.  multiplika- 
tionstabell, -mälig,  a.  biott  en  gång  förekom- 
mande. Nnck  ~er7i  Durchlesen  gab  ich  dir 
das  Brich:  sedan  jag  läst  boken  en  gång. 
gaf  jag  dig  den.  -männig,  a.  bot.  som  har 
blott  en  ståndare,  enmännig.  -master,  -s,  -. 
«!.  fartyg  med  blott  en  mast.  -monatlich,  a. 
som  varar  en  månad,  en  månads,  -mündig, 
a.  med  en  mun,  enstämmig.  -mQt[h]lg,  a. 
endrägtig.  -möt[h]lgkeit.  O,  _/'.  endrägtighet. 
-öde,  -ra,  /.  ödemark,  -pfiinder,  -s,  -,  m.  X 
enpunding.  -pftindlg,  a.  Js!  enpundig.  -scha- 
lig, a.  enskalig.  -schläfrig,  a.  ~es  Bett:  en- 
manssäng.  -schneidig,  a.  som  har  blott  en 
egg.  -schürig  =  -hauig.  -seitig,  a.  ensidig. 
-seltlgkelt,  -en,f.  ensidighet,  -siedel  =  -Sied- 
ler, -siedelél,  -en,  f.  eremitage.  -siedellln, 
-te,  ge-t,  itr.  h.  lefva  som  eremit.   -Siedler, 


-s,  -,  m.  eremit,  -siedleréi  =  -siedelei.  -siedle- 
risch, a.  eremitartad,  eremit-,  -siedlerlln  = 
-siedeln,  -sllbig,  a.  enstafvig,  a)  gram.  b)  få- 
ordig, ordknapp,  -sllbigkelt,  O,/,  enstafvig- 
het,  jfr  föreg.  -sltzlg,  a.  ensitsig.  -spänner,  -s, 
-,  m.  enspännare.  -spännig,  a.  enspänd.  -spu- 
rig,  a.  enspårig.  -stelllg  =  -zifferig.  -stimmig, 
a.  enstämmig,  a)  mus.  b)  enhällig,  -stimmig- 
keit, O,  /.  enstämmighet.  -stöckig,  a.  envå- 
nings-,  t.  ex.  ~es  Haus:  envåningshus,  -stün- 
dig, a.  som  varar  en  timme,  -tägig,  o.  som 
varar  en  dag,  en  dags.  -tags...  ex.  ^blume, 
-n,  f.  blomma  som  varar  blott  en  dag. 
~fliege,  -n,  /.  dagslända.  -t[h]elllg,  a.  be- 
stående af,  utkommande  i  en  del.  -tönig,  a. 
entonig,  -tönlgkeit.  O,  /.  entonighet.  -tracht, 
O,  /.  endrägt.  -trächtig,  a.  endrägtig.  -träch- 
tlgkeit,  O,  /.  endrägt.  -undzwanzig,  a.  (oböji. 
grundtal)  tjuguett.  -Verstanden,  a.  ense.  Mit 
etw.  ~  sein:  gå  in  på,  gilla  ngt.  ~ .?  går  ni 
in  därpå?  ~.'  jag  går  in  därpå!  -verstän- 
digen, I.  tr.  Jmdn  ~  förmå  någon  att  gå 
in  på  ngt.  II.  Sich  ~  gå  in  på  ngt.  -ver- 
ständnls[s],  -ses,  -se,  n.  öfverensstämmelse. 
In  gutem  ~  leben:  lefva  i  godt  förstånd. 
Geheime  '^se  mit  dem  Feinde  haben:  vara 
i  hemligt  förstånd  med  fienden,  -verstehen 
=  -verständigen  II;  jfr  nedan,  -weibig,  a.  bot. 
som  har  blott  en  pistill,  -wöchentlich,  a. 
som  varar  en  vecka,  en  veckas.  -Wüchsig,  a. 
växt  i  ett,  enhetlig,  -zahl,  O,/,  gram.  singu- 
laris.  -zelllg,  a.  enradig,  på  en  rad.  -zifferig, 
a.  räkn.  ~e  Zahl:  enhet,  tal  som  består  af 
blott  en  siffra. 

2.  ein,  adv.  in,  jfr  aus  II.  1.  Sms.  se  nedan. 

Anm.  Ei7lhi\ia.T  med  verb  oäkta  sms.,hvilka  beteckna 
inträngande  i  ngt,  aftagande,  förvärf  m.  m. 

einackern,  tr.  taga  till  åker,  lägga  under  plo- 
gen, plöja,  odla. 
einander,  obsji.  pron.  recipr.  hvarannan,  hvart- 
annat,   hvarandra.    Gegen   '\j  halten:  hålla 
I      mot  hvartannat  ei.  hvarandra,  jämföra.  Sich 
\      in  '\/ßnden :  komma  öfverens.  Mit  ~  reisen : 
I      resa   tillsammans.  Alle  mit  ~  allesamman. 
Sich  vor  r^u  fürchten :  frukta  hvarandra.  Z71 
■>./  kommen:    komma  till  hvarandra,  umgås. 

Jfr  an'^,  ausr^^  m.  fl.  sms.  med  prcp. 

einarbeiten,  I.  tr.  1.  Etw.  in  etw.  (ack.)  ~  ar- 
beta, skära,  drifva,  knåda  m.  m.  ngt  in  i 
ngt.  2.  Jmdn  in  etw.  ■^  göra  ngn  förtrogen 
med  ngt.  II.  Sich  in  etw.  ~  sätta  sig  in  i  ngt. 
einäschern,  tr.  lägga  i  aska,  bränna  upp,  t.  ex. 
eine  Stadt.  Einäscherung,/. 
I  elnät[h]men,  <r.  inandas.  Elnät[h]mung, /. 

elnätzen,  tr.  inetsa. 
j  einhacken,  I.  tr.  baka  in,  t.  ex.  Rosinen  in  den 
Kuchen.  II.   Sich  ~  förlora  i  vigt  vid  bak. 
einballen,  tr.  slå  in  i  balar,  emb.alera. 
einbalsamieren, tr.balsamera. Einbalsamierung,/. 
Einband,  -[e]s,  -e  t,  m.   1.  inbindning  af  backer. 
I      2.  band  pk  en  bok.  -decke,  -n,  /.  pärmar. 


O   sakn 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotraositlTt  verb.    Ä.  har  haien,    S.  har  tein  tiU   hjälpverb. 


Sinbau  2 

iinbau,  -[e]s,  -e  ei.  -ten,  m.  1.  det  inre  af  en 
byggnad.  2.  inåtgående  del  af  en  byggnad. 

linbauen,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  bygga  åt  eig, 
slå  sig  ned  inuti  ngt,  t.  ex.  die  Bienen  haben 
[sich^  in  kohle  Bäume  eingebaut.  II.  tr.  1. 
bygga  Dgt  ini  ngt,  t.  ex.  ein  neues  Register  in 
die  Orgel  ~,  in  dem  Kreuzgange  war  eine 
Rotunde  eingebaut;  sifv.  odla,  nedmylla  i  jor- 
den. 2.  gnm  ngt  slags  bygge  innesluta,  af  stänga, 
begränsa,  indämma,  i.  ex.  einen  Fluss.  Ein- 
bauung,/. 

iinbedingen,  tr.  [Mit]  ->./  innesluta  i  ett  köp, 
i  en  öfverenskommelse. 

linbegreifen,  tr.  [^fit]  ~  inbegripa,  innesluta, 
medräkna. 

iinbehalten,  tr.  hålla  inne,  undanhålla,  t.  ex. 
Jmds  Lohn. 

jinbeissen,  I.  iir.  h.  In  etu\  (ack.)  ~  bita  i  ngt. 
II.  itr.  II.  och  sich  ~  bita  in  sig,  in  etv>.  (ack.): 
i  ngt. 

iinbeizen,  tr.  betsa  in. 

sinbekennen,  tr.  erkänna,  tillstå. 

äinbekommen,  tr.  1.  få  in,  t.  ex.  Gel<l.  2.  upp- 
hinna, ta  fatt. 

äinberichten,  tr.  tiii  ngn  myndighet  inlemna  redo- 
görelse för. 

äinberufen,  tr.  inkalla,  sammankalla.  Einbe- 
rufung, f. 

äinbetteln,  I.  tr.  tiggande  insamla.  II.  Sich  ~ 
ställa  sig  in. 

einbetten,  I.  tr.  1.  inbädda.  2.  indämma,  t. 
ex.  einen  Fluss.  II.  Sich  bei  jmdm  ~  lägga 
sig  hos  ngn. 

einbiegen,  I.  tr.  och  sich  ~  böja  (sig)  inåt.  II. 
itr.  s.  Wieder  in  den  Weg  ~  åter  beträda, 
komma  in  på  vägen. 

Einbiegung,  -en,  f.  krökning  inåt,  inböjning. 
vinkel,  veck ;  nsr  öfr.  jfr  föreg. 

einbilden,  tr.  inbilla,  jmdm,  sich  (dat.)  etic: 
ngn.  sig  ngt.  Sich  (dat.)  viel  ~  hafva  hög 
tanke  om  sig  själf,  vara  inbilsk.  Sich  (dat.) 
etw.  auf  etw.  (ack.)  ~  vara  stolt,  brösta  sig 
öfver  ngt.  Eingebildet:  a)  inbillad,  fan- 
tastisk, b)  inbilsk. 

Einbildung,  -en,  f.  1.  inbillning,  fantasi.  2. 
inbilskhet,  -s...  kx.  ~kraft,  O,/,  inbillnings- 
kraft, fantasi,  'v-krankheit,  -en,  f.  inbill- 
ningssjuka,   '^vermögen,  -s,  O,  n.  =  »^kraft. 

Einbinde...  ex.  -kosten,  plur.  inbindningskost- 
nader. 

einbinden,  tr.  1.  binda,  knyta  in  ngt  i  ngt,  bin- 
da ihop.  2.  inbinda,  binda  böcker.  3.  Ein 
Patengeschevh  ~  gifva  faddergåfva,  egenti. 
knyta  in  den.  4.  Jvidm  etw.  ~  inprägla,  in- 
skärpa ngt  hos  ngn,  i  ngns  minne. 

einblasen,  tr.  1.  blåsa  in  i;  blåsa  omkull,  t.  ex. 
Kartenhäuser.  2.  Jmdm  etw.  ~  ingifva,  in- 
tala, tillhviska  ngn  ngt. 

einblauen,  einbläuen,  tr.  blåa,  t.  ex.  Wäsche. 

einbleuen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  med  käppen  in- 
prägla ngt  i  ngns  minne. 


3  eindringen 

Einblick,  -[e]s,  -e,  m.  inblick. 

einbohren,  I.  tr.  1.  borra  in,  borra  fast  ngt  i 
ngt.  2.  Ein  Loch  in  ein  Brett  ~  borra  ett 
hål  i  ett  bräde.  II.  itr.  h.  och  sich  '^  borra 
sig  in  1  ngt. 

einbrechen,  I.  tr.  1.  Ein  Loch  in  etw.  (ack.)  ~ 
bryta  ett  hål  i  ngt.  2.  genombryta,  bryta 
sönder.  II.  itr.  s.  1.  sjunka  ihop,  störta 
samman,  instörta.  2.  bryta  sig  in,  göra  in- 
brott, t.  ex.  in  ein  Haus.  In  ein  Land  ~ 
falla  in  i  ett  land.  3.  Über  jmdn,  etw.  ~ 
komma  öfver,  öfverfalla  ngn,  ngt.  4.  in- 
bryta, inträda.  J5ei  ~rfer  iVac/i«.- vid  nat- 
tens inbrott. 

Einbrecher,  -s,  -,  m..  person  som  gör  ett  in- 
fall el.  inbrott,  inbrottstjuf. 

einbrennen,  I.  tr.  1.  inbränna,  t,  ex.  ein  Zei- 
chen, eine  Farbe.  2.  röka,  svafla,  t.  ex.  Fäs- 
ser.    3.    kokk.   Mehl   in   die    Suppe   ~  vispa 

mjöl   i  den  kokande  SOppan.    II.  itr.  S.  brinnande 

sjunka  ihop,  brinna  ned. 

einbringen,  tr.  1.  föra  in,  t.  ex.  Getreide  ~ 
köra  in  säd,  Waren  ~  föra  in  varor  i  landet, 
Gefangene  ~  inspärra  fångar;  föra  med 
sig  i  boet.  2.  inbringa,  t.  ex.  Geld,  Ehre.  3. 
taga  igen,  godtgöra,  t.  ex.  etw.  Versäumtes. 
Einbringung.  /■. 

einbröckeln,  einbrocken,  tr.  bryta  i,  t.  ex.  Brot 
in  die  Suj)pe  ~  ei.  die  Supipe  ~  bryta  bröd 
i  soppan,  niidi.  jmdm  etw.  ei.  eine  Suppe  ~ 
bereda  ngn  förtret,  obehag. 

Einbruch,  -[e].s,  -e  t,  m.  inbrott,  -s...  Ex.  ~dieb- 
stahl,  -[eis,  -e  t,  m.  inbrottsstöld. 

Einbucht,  -en,  f.  inböjning. 

einbürgern,  I.  tr.  1.  Jmdn  ~  upptaga  ngn  så- 
som borgare,  gifva  ngn  medborgarrätt.  Biidi. 
Fremdwörter  ~  upptaga  främmande  ord  i 
språket  och  låta  dem  vinna  häfd.  2.  göra  hem- 
mastadd. II.  Sich  ~  intränga,  blifva  hem- 
mastadd, vinna  häfd.  Einbürgerung,/. 

Einbösse,  -n,  f.  iiden  skada,  förlust. 

einbössen,  tr.  förlora,  blifva  af  med,  sätta 
till. 

eindämmen,  tr.  indämma.  Eindämmung,/. 

eindampfen,  I.  itr.  s.  torka  genom  afdunst- 
ning.  II.  tr.  uppfylla  med  ånga. 

eindämpfen,  tr.  1.  =  eindainjfen  II.  2.  kokk 
stufva. 

eindecken,  tr.  öfvertäcka.  Eindeckung,  /. 

eindeichen,  tr.  indämma. 

eindicken,  ir.  låta  vätskor  tjockna,  koka  ihop. 
Eindickung,  /. 

eindocken,  tr.  i-  lägga  i  docka. 

eindorren,  itr.  s.  torka  in. 

eindrängen,  I.  tr.  trycka,  skjuta  in  ngt  i  ngt.  II. 
Sich  ~  tränga  sig  in,  truga  sig  på. 

eindrehen,  tr.  vrida,  skrufva  in. 

eindrillen,  tr.  F  1.  inöfva,  t.  ex.  Rekruten.  2. 
plugga  in,  t.  ex.  die  griechischen  Verben  den 
Schülern  ~. 

eindringen,  itr.  s.  intränga.  Als  Feind  in  das 


äkta  Bms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    4«  ^öterm.    Ä  militarisk  term. 


eindringlich 


204 


einflössen 


Land  f^  göra  ett  fiendtligt  infall  i  landet. 
Au/  jmdn  ~  gå  ngn  på  lifvet.  Biiai.  in  das 
Mark  ~  gå  genom  märg  och  ben.   Eindrin- 

eindringlich,  a.  inträngande;  bevekande,  in- 
nerlig, eftertrycklig. 

Eindringlichkeit,  O,  /.  innerlighet,  värme,  ef- 
tertryck. 

Eindringling,  -[e]s,  -e,  m.  en  som  obehörigen 
trängt  sig  in,  efterhängsen  människa,  ut- 
börding. 

Eindruck,  -[e]«,  -e  t,  m.  1.  intryckning.  2. 
intryck,  spår,  märke.  3.  intrj-ck,  verkan. 
S...  Ex.  ~fähig,  a.  mottaglig  för  intryck. 
»./los,  a.  som  ej  gör  intryck,  kraftlös.  ~voII, 
a.  gripande. 

eindrucken,  tr.  trycka  in  ngt  i  ngt. 

eindrücken,  I.  tr.  1.  trycka,  prässa  in  ngi  i  ngt 
Eingedrückte  Nase:  plattnäsa.  2.  trycka 
sönder.  II.  Sich  ~  göra  intryck,  lemna 
spår,  märke.  Eindrückung,  /. 

eindrücklich,  a.  som  gör  intryck,  märklig. 

einéb[e]nen,  tr.  jämna  med  marken,  utjämna, 
planera.   Eineb[e]nung,/. 

einllen  =  einigen. 

einengen,  <?•.  inskränka,  sammantränga,  träng- 
re innesluta;  biwi.  sätta  åt,  bringa  i  trång- 
mål. Einengung,/. 

Einer,  -s,  -,  m.  rakn.  enhet. 

einerlei,  I.  ob.,ji.  a.  1.  enahanda,  likadan.  2. 
likgiltig.  Es  ist  ~  det  gör  detsamma.  II. 
-[e]s.  O,  n.  enahanda,  enformighet, 

Einerléiheit,  O,  /.  enahanda  beskaflPenhet. 

einernten,  tr.  inbärga,  inhösta,  skörda;  äfv. 
biiiii ,  t  ex.  Lob.  Einerntung,  /. 

einerseits,  einest[h]eils,  adv.  å  ena  sidan. 

einexerzieren,  tr.  exercera,  öfva,  inöfva. 

einfach,  a.  enkel. 

Einfachheit,  O,  f.  enkelhet. 

einfädeln,  tr.  i.  [Den  Faden  in]  die  Nadel  -^ 
träda  på  nålen.  2.  =  anzetteln  2. 

einfahren,  I.  itr.  s.  fara,  åka,  resa  in;  bärg 
fara  ned  i  en  grufva.  II.  tr.  1.  köra  in,  t.  ex. 
Getreide.  2.  köra  sönder,  t.  ex.  eine  Brücke 
6ä  att  den  instörtar.  3.  Pfevde  -v/  köra  in  hästar. 
Einen  Wagen  ~  profköra  en  vagn.  III.  Sich 
~  öfva  sig  i  körning. 

Einfahrt,  -en,  f.  1.  åkande  in,  resa  in,  färd 
in ;  barg,  nedfart.  2.  inkörande,  bärgning. 
3.  inkörsport;  i  inlopp  tni  en  hamn. 

Einfall,  -[ejs,  -e  t,  »»•  1-  infallande,  infall, 
t.  ex.  des  Feindes  in  ein  Land;  inträngande, 
t.  ex.  des  Lichts  in  ein  Zimmer ;  nedfallande, 
t.  ex.  der  Klinke  in  das  Schloss.  2.  instör- 
tande, ras,  t.  ex.  eines  Hauses.  3.  infall, 
tanke,  hugskott.  Ich  geriet  auf  den  ~  zu 
...  jag  fick  det  infallet  att  ...  -s...  Ex.  ~win- 
kel,  -s,  -,  m.  infallsvinkel. 

einfallen,  I.  itr.  .<t.  1.  falla  in  i  ngt.  2.  jag.  slå 
ned,  t.  ex.  die  Vögel  fallen  [auf  den  Vogel- 
herd\  ein.   Das  Wild  fällt  ein:  villebrådet 


råkar  i  nätet.  3.  plötsligt  visa  sig,  falla 
in,  bryta  in,  göra  infall,  t.  ex.  feindlich  in 
ein  Land  ~  göra  ett  fiendtligt  infall  i  ett 
land.  4.  mus.  falla  in,  t.  ex.  die  Flöten  fielen 
zur  rechten  Zeit  ein.  5.  falla  i  talet,  afbryta. 
6.  Der  Gedanke  fiel  mir  ein:  jag  kom  just 
att  tänka  på.  Der  Käme  fällt  mir  nicht 
ein  :  jag  kan  ej  påminna  mig  namnet.  Da- 
bei fällt  mir  ein:  det  påminner  mig  om. 
Was  fällt  Ihnen  ein  ?  hvad  tänker  ni  på, 
att  ni  kan  bära  er  s&  &t?  F  fällt  mir  nicht  ein: 
kommer  aldrig  i  fråga.  Sich  (dat.)  etw.  ■%/  las- 
sen: komma  att  tänka  på,  hitta  på  något.  7. 
falla  ihop,  instörta,  rasa.  8.  falla  inåt.  Ein- 
gefallne  Wangen,  ^«^en:  infallna  kinder, 
insjunkna  ögon.  II.  tr.  Sich  (dat.)  den  Schä- 
del ~  falla  och  spräcka  huf^iidskålen. 

Einfalt,  O,  /.  enfald,  -s...  ex.  'vpinsel,  -s,  -,  m. 
enfaldig  stackare,  våp. 

einfältig,  a.  enfaldig. 

Einfältigkeit,  O,/,  enfald,  inskränkthet,  dum- 
het. 

einfalzen,  tr.  O  infalsa,  infoga,  spånta. 

einfangen,  tr.  fånga  och  inspärra. 

Einfass...  ex.  ~band,  -[e]s,  -er  t,  n.  kantband. 

einfassen,  tr.  1.  infatta,  kanta,  garnera,  om- 
gifva.  2.  fylla  på  fat,  t.  ex.  Bier. 

Einfassung,  -en,  f.  1.  infattande.  2.  infatt- 
ning, garnering,  kant,  ram.  -s...  Ex.  »./band, 
-[e]s,  -er  f,  n.  kantband. 

einfehmen,  tr.  släppa  svin  på  ällonbete. 

einfeiien,  tr.  fila  in. 

einfesseln,  tr.  fjättra,  lägga  i  bojor. 

einfetten,  tr.  smörja,  ingnida  med  fett,  med  oij», 
mod  flott    Einfettung,/. 

einfeuchten,  tr.  aiuigenom  fukta,  genomväta. 

einfeuern,  itr.  h.  starkt  elda.  Biui.  jm dm  [ei. 
tr.:  j?i}dn)  ~  uppelda  ngn,  försätta  ngn  i 
eld  och  lågor. 

einfinden,  sich  ^  infinna,  inställa  sig. 

einflechten,  I.  tr.  1.  fläta,  sammanfläta,  t.  ex. 
die  Haare.  2.  omfläta  med  korgverk.  3.  infläta, 
t.  ex.  ein  Band  ins  Haar.  Biidi.  infläta,  in- 
blanda, tillägga.  II.  Sich  ~  blanda  sig  i. 
Elnflechtung,  /. 

einfleischen,  I.  tr.  kläda  i  kött  och  blod,  för- 
kroppsliga. Vani.  part.  perf.  eingefieischt :  som 
blifvit  ens  andra  natur,  inrotad,  seg.  II. 
Sich  ~  kläda  sig  i  kött  och  blod,  taga 
mandom;  wa\.  blifva  ens  andra  natur,  in- 
rota sig.  Einfleischung, /. 

einflicken,    tr.    1.   sätta   i    ett  styeke  i  ngt.    2.  I.ildl. 

inflicka,  infoga,  inblanda,  t.  ex.  eiti  Wort 
in  das  Gespräch. 

einfliegen,  itr.  s.  flyga  in. 

einfliessen,  itr.  s.  1.  flyta  in  ei.  ut  i,  t.  ex.  ins 
.Meer.  2.  inflyta,  t.  ex.  Geld  fiie.tsl  ein.  lüidi. 
einige  Worte  mit  ~  lassen:  låta  några  ord 
inflyta. 

einflössen,  tr.  ingjuta,  ifylla;  vani.  biidi.  in- 
gjuta,  ingifva,  väcka,  t.  ex.  jmdm  Mut,  Be- 


0   saknar  plur.    f  tar   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  ioiransitivt  Tcrb.    A.  har  haben,   S.  har  *eii»  till  hjilpverb. 


£lnfluss 


m 


eingiessen 


wunderung,  Erstaunen.  Jmdm  Teilnahme  »x« 
väcka  ngns  medlidande.    Einflössung,  f. 

Einfluss,  -es,  -e  f,  m.  1.  inflöde,  utflöde,  myn- 
ning. 2.  inflytande,  anseende,  -los,  n.  utan 
inflytande,  saknande  betydelse,  -reich,  a. 
inflytelsorik,  vigtig,  betydelsefull,  -röhre, 
-H, ./'.  S5  utloppsrör. 

EinflUsterei,  -en,  f.  intalning,  hemlig  ingif- 
velse. 

Einfliisterer,  -s,  -,  m.  en  som  tillhviskar  ngn 
ngt,  örontasslare,  bakdantare. 

einflüstern,  tr.  Jmdm  etic.  ~  tillhviska,  hem- 
liircn  intala,  ingifva  ngn  ngt.  Einflüsterung,/*. 

einfo[rJdern,  tr.  infordra,  indrifva,  t.  ex.  Geld, 
Steuern.  Einfo[r]derung,  /. 

einfressen,  I.  tr.  1.  äta  upp,  sluka  i  sig.  2. 
fr:ita  in.  II.  Sich  'n«  samt  itr.  h.  och  s.  fräta 
in  sig. 

einfriedfig]en,  tr.  inhägna,  omgärda,  hägna. 

Einfried[igjung,  -en,  f.  1.  inhägnande.  2.  in- 
hägnad, staket,  häck. 

einfrieren,  itr.  s.  1.  frysa  inne.  2.  stelna, 
frysa  till  is. 

einfuchsen,  tr.  F  Jmdm  etw.  /v/  plugga  in  ngt 
i  ngn. 

einfugen,  ^  I.  tr.  foga  in,  inpassa,  infalsa.  II. 
sich  -v,  passa  in.  Einfügung,/. 

einfügen,  I.  tr.  infoga,  inskjuta,  inflicka.  II. 
Sich  ~  foga  sig  in  i  ngt,  passa  ihop.  Äfv.  = 
einfügen  1.  och  //.  Einfügung,  _/". 

Einfuhr,  O,  /.  inför.sel,  import,  -handel,  -s,  O, 
m.  importhandel,  -verbot,  -[e]s,  -e,  n.  in- 
förselförbud, -zoll,  -[e]s,  -e  t,  m.  införsel- 
tull. 

einführbär,  a.  1.  som  kan  införas,  blifva  sed. 

2.  som  får  införas,  importeras. 
Einführbarkeit,   O,  f.  egenskap  att  kunna  in- 
föras, jfr  föreg. 

einführen,  I.  tr.  1.  införa,  t.  ex.  jmdn  ins  Zim- 
mer, einen  Finger  in  eine  Wunde,  einen 
Gebrauch;  importera,  t.  ex.  Waren  vom  Aus- 
lande; introducera,  t.  ex.  jmdn  bei  jmdm, 
in  eine  Familie,  in  eine  Gesellschaft.  2.  in- 
viga, t.  ex.  jmdn  in  ein  Geheimnis.  3.  instal- 
lera, t.  ex.  jmdn  in  ein  Amt.  4.  framföra, 
framställa,  låta  uppträda,  t.  ex.  jmdn  redend. 
II.  Sich  ~  införas,  blifva  antagen,  inträda. 
Einführung,/. 

Einführer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  person  som 
inför  m.  m.,  jfr  einführen. 

einfüllen,  tr.  fylla  i,  fylla  på,  t.  ex.  in  ein  Fass. 
In  Flaschen  •>.-  buteljera.  Einfüllung, /. 

Eingabe,  -n,  f.  1.  inlämning,  t.  ex.  einer  Bitt- 
schrift. 2.  inlaga. 

Eingang,  -[e]«,  -e  t,  m.  1.  ingång.  2.  inträde. 

3.  gynsamt  mottagande,  framgång,  sprid- 
ning, t.  ex.  ~  finden,  einer  (dat.)  Sache  »^ 
verschaffen.  4.  inledning,  ingång,  t.  ex.  der 
»N/  einer  Rede,  einer  Predigt.  5.  i  sht  handel, 
ankomst,  mottagande,  t.  ex.  einer  Summe. 
•s...  Ex.  '>^abgabe,  -n,  /.  inträdesafgift.  ~ar- 


tikel,  -s,  -,  m.  importvara.  ~rede,  -n,  f.  in- 
ledning, prolog,  'x.weise,  adv.  såsom  inled- 
ning. ~zoll,  -[e\s,  -e  t,  m.  införseltull. 

eingangs,  adr.  till  att  börja  med,  i  början. 

eingeben,  tr.  1.  gifva  in,  t.  ex.  jmdm  Arznei, 
Gift.  2.  ingifva,  inråda,  inspirera.  3.  in- 
lemna,  t.  ex.  eine  Eingabe.  Eingebung,/. 

Eingebildetheit,  O,/.  inlDilskhet. 

eingeboren,  «.  1.  infödd.  Ein  -v-er;  en  infö- 
ding. 2.  medfödd,  jfr  /.  ein... 

EingebQrt,  0,  /.  och  -srecht,  -ie^s,  -e,  n.  infö- 
dingsrätt, hemfödslorätt. 

eingedenk,  a.  ihogkommande.  Einer  igen.)  Sache 
~  sein,  bleiben:  minnas,  ej  glömma  en  sak. 

eingehen,  I.  itr.  s.  1.  gå  in  i  ngt,  t.  ex.  in  das 
Zimmer,  zum  ewigen  Leben,  in  die  ewige 
Ruhe.  2.  ingå  i,  tillhöra,  medfölja  ngt.  3. 
Auf  etw.  ~  gå  in  på,  gilla  ngt.  Auf  jmds 
Ansicht  ~  gå  in  på  ngns  åsigt.  Auf  die 
Frage  ~  inlåta  sig  på,  närmare  undersöka 
frågan.  In  etw.  (ack.)  ~  intränga  i  ngt,  ge- 
nomtränga, blifva  förtrogen  med  ngt.  ~<Z; 
djupgående,  grundlig,  detaljerad.  4.  F  ettv. 
geht  jmdm  glatt,  schicer  ein:  ngt  går  lätt, 

svårt   i   ngn    (han   har    lätt,  svårt   för  att  a)  tro,  b) 

lära,  c)  första  det).  5.  ankomma,  inflyta,  t.  ex. 
Briefe,  Gelder  sind  eingegangen.  6.  dö  bort, 
dö  ut,  upphöra,  upplösas,  t.  ex.  eine  Pflanze, 
eine  Zeitung,  eine  Gesellschaft  ist  eingegan- 
gen. 7.  krypa  ihop,  krympa.  II.  tr.  1.  arv.  s. 
gå  in  på.  Eine  Ehe '^ingå  äktenskap.  Einen 
Handel  ^  göra  upp  en  affär,  ett  köp.  Einen 
Kontrakt  ~  göra  upp  kontrakt.  Einen  Ver- 
gleich ~  ingå  förlikning.  Eine  Wette  ~ 
hålla  vad.  2.  jäg.  das  Wild  'y,  ringa  ville- 
brådet. 

eingenommen,  a.  1.  intagen  af  fördomar,  partisk. 
2.  Von  sich  ~  sein:  vara  intagen  af  sig 
BJälf,  vara  inbilsk,  egenkär.  3.  iJer  Kopf 
ist  ihm  'V«  hans  hufvud  är  oredigt,  han  har 
skaffat  sig  en  florshufva. 

Eingenommenheit,  O,  /.  1.  förutfattad  mening, 
fördom.  2.  tyngd  i  hufvudet,  florshufva. 

Eingeschlossenheit,  O,  /  inneslutning,  inue- 
stängning. 

Eingeschränktheit,  O,  /.  trånghet;  inskränkt- 
het; sparsamhet. 

eingesessen,  a.  bosatt. 

Eingeständnis[s],  -ses,  -se,  n.  bekännelse. 

eingestehen,  tr.  tillstå,  erkänna,  bekänna. 

Eingeweide,  -s,  -,  n.  inälfvor;  arv.  widi.  inre, 
hjärta. 

eingewöhnen,  tr.  och  sich  ~  vänja  (sig)  vid  ngt, 
sätta  (sig)  in  i  ngt.  Eingewöhnung,/. 

eingezogen,  a.  tillbakadragen,  afskild  från 
verlden,  ensam,  stilla. 

Eingezogenheit,  O,/  tillbakadragenhet,  still- 
het, anspråkslöshet. 

eingiessen,  tr.  1.  gjuta,  hälla  in  i  ngt;  biiai. 
ingjuta,  ingifva.  2.  gjuta  fast  ngt  i  ngt.  Ein- 
giessung,  / 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.   ^  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    4>  $ji)tcrm.   i^  militftrisk  term. 


eingipsen 


206 


einimpfen 


eingipsen,  tr.  0  fästa  med  gips  i  ngt;  med.  etw. 
~  läg-ga  gipsbandage  om  ngt.  Eingipsung,./'. 

eingittern,  tr.  sätta  galler,  staket  omkring. 

eingleiten,  itr.  s.  glida,  halka  in  i  ngt. 

eingliedern,  tr.  infoga  såsom  led  i  ngt. 

eingraben,  I.  tr.  1.  gräfva  in,  ned.  2.  inrista, 
t.  ex.  in  Stahl ;  biidi.  inprägla,  t.  ex.  tw.5  Ge- 
däc/Unis.  II.  Sich  ~  gräfva  sig  in  i  ngt;  biidi 
gräfva  ned  sig,  fördjupa  sig,  t.  ex.  in  seine 
Bücher;  inprägla  sig.    Eingrabung, /. 

eingravieren,  tr.  ingravera. 

eingreifen,  itr.  h.  1.  gripa  in,  t.  ex.  die  Zahn- 
räder greifen  in  einander  ein;  biidi.  die 
Teile  eines  Sj/stevis  r/reifen  gut  in  einander 
ein.  In  die  Saiten  ~  gripa,  slå  an  strän- 
garne. 2.  ingripa,  blanda  sig  i.  Jn  jmd^ 
Rechte  '\j  göra  ingrepp,  intrång  i  ngns  rät- 
tigheter, r^d:  ingripande,  genomgripande, 
kraftig. 

eingrenzen,  tr.  sätta  gräns  för,  begränsa. 

Eingriff,  -[e].s  -e,  m.  1.  ingripande.  2.  in- 
grepp, intrång. 

Einguss,  -es,  -e  f,  m.  1.  ihällning,  ifyllande; 
biidi.  ingifvande.  2.  ©  gjutform. 

einhacken,  I.  itr.  h.  hacka  in  i  ngt.  II.  tr.  kokk 
hacka,  hacka  sönder.  Eingehacktes:  hack- 
niat,  färs. 

einhäkeln,  tr.  virka  in. 

einhaken,  I.  tr.  haka  på,  häkta  på.  II.  itr.  n. 
orh  sich  ~  haka  sig  fast,  taga  fast.  Einha- 
kung, /". 

Einhalt,  -[e]s,  O,  m.  afbrott,  afbräck.  Einer 
(dat.)  Sache  ~  thun:  hämma,  göra  slut  på 
en  sak. 

einhalten,  I.  tr.  1.  hålla  inne,  inomhus.  2. 
hämma,  haj  da,  af  bryta.  3.  noga  iakttaga, 
fullgöra  wrbindeiser.  II.  Sich  ~  hålla  sig  inne, 
inomhus.  III.  itr.  k.  stanna.  Mit  dem  Le- 
sen ~  göra  ett  uppehåll  i  läsningen.  Ein- 
haltung, f. 

einhandeln,  /;•.   1.  inköpa.  2.  tillhandla  sig. 

einhändigen,  tr.  inhändiga,  öfverlemna,  lemna 
i  hanjom.  Einhändigung,  f. 

einhängen,  tr.  hänga  in.  Einhängung,/. 

einhauchen,  tr.  1.  inandas.  2.  Jmdm  etw.  ~ 
blåsa  in  ngt  i  ngn,  t.  ex.  jmdm  Leben.  ~ ; 
biidi.  ingifva,  inråda,  intala  ngn  ngt.  Ein- 
hauchung, /". 

einhauen,  I.  itr.  h.  In  etw.  ~  hugga  in  i  ngt. 
Auf  den  Feind  -n/  gå  löst  på  fienden.  F 
wacker  'v.  taga  för  sig  dugtigt  vid  bordet.  II. 
tr.  1.  hugga  in,  t.  ex.  das  Schwert,  ein  Loch, 
eine  Figur  in  den  Stein.  2.  hugga  omkull, 
t.  ex.  einen  Baum.  3.  Fleisch  »v/  stycka  kött. 

einheben,  tr.  lyfta  in,  på,  t.  ex.  die  Thilr  ~ 
hfta  på  dörren  pi  uakarne.   Einhebung,/. 

einheften,  tr.  1.  tråckla  in,  fast,  t.  ex.  das 
Futter.  2.  häfta,  inhäfta,  t.  ex.  ein  Buch  [in 
den  Deckel l 

einhegen,  Einhegung  =  einfriedigen,  Einfrie- 
digung. 


einheilen,  itr.  s.  sitta  kvar  t  ett  sår,  sedan  detta 
läkts,  t.  ex.  die  Kugel  ist  eingeheilt. 

einheimisch,  a.  inhemsk.  ~  machen:  naturali' 

•  Bera.  -w  werden:  naturaliseras.  ~er  Krieg: 
inbördes  krig. 

einheimsen,  tr.  inbärga,  inhösta. 

einheirat[h]en,  sich  ~  genom  giftermål  kom- 
ma in,  t.  ex.   In  eine  Familie,  in  eine  Stelle. 

Einheit,  -era,  /.  enhet.  -s...  kx.  «^bestrebung, 
-en,  f.  enhetssträfvande. 

einheitlich,  a.  som  bildar  ett  helt,  enig,  sam- 
fäld,  gemensam. 

Einheitlichkeit,  O,/,  enighet,  gemensamhet. 

einheizen,  itr.  h.  elda  i  rum.  wi\d\.  jm,dm  tüchtig 
~  göra  det  hett  för  ngn.    Einheizung,/. 

Einheizer,  -s,  -,  m.  eldare. 

einheifen,  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  att  kom- 
ma in,  äfv.  hjälpa  ngn  på  trafven,  sufflera  ngn. 

Einhelfer,  -s,  -,  m.  sufBör. 

einhemmen,  tr.  1.  instänga.  2.  hämma,  brom- 
sa, t.  ex.  ein  Rad. 

einher,  adv.  förekommer  i  sms.  med  verb  ungerar  i  samma 
bem.  som  daher,  jfr  daher  aum.  och  SUIS.  t.  ex.  -fah- 
ren, -fliegen,  -reiten, -trippeln:  komma  åkande, 
flygande,  ridande,  trippande,  -ziehen:  draga 

fram,     ofta     med     bibctvdelsen    af    högtidlighet,    t.    ex. 

-gehen,  -schreiten:  komma  gående,  gå  fram, 
skrida  fram  ined  högtidliga,  afmätta  steg. 

einherbsten,  tr.  inhösta. 

einhetzen,   tr.  jug.    Hunde  ~  dressera  hundar 

till  jagt. 

einholen,  tr.  1.  Jjndn  ^  högtidligt  tåga  ngn 
till  mötes.  2.  upphinna,  hinna  fatt.  3.  Das 
Versäumte  ~  taga  igen  det  försummade. 
4.  inhämta,  t.  ex.  jmds  Genehmigung,  Be- 
fehle. Nachricht  über  etw.  ~  förskaffa  si;; 
underrättelse  om  ngt.  Stimmen  ~  affordia 
röst.sedlar,  samla  röster.  Futter  ~  hämta 
foder.  5.  i.  inhala,  hala  an.   Einholung,/. 

einhüllen,  tr.  och  sich  ~  in  etw.  (ack.  ei.  dat  • 
hölja  in  (.sig)  i  ngt,  slå  om  (sig)  ngt,  svep;i 
om  (sig)  ngt  ci.  in  (sig)  i  ngt.  Einhüllung,  _/'. 

einhutzeln,  itr.  s.  torka,  krympa  ihop. 

1.  einig,  a.  enig,  ense.  ~  werden  über  etw.  : 
blifva  ense,  komma  öfverens  om  ngt.  Alit 
sich  selbst  über  etw.  nicht  -v.  sein:  ej  hafva 
kommit  på  det  klara  med  ngt. 

2.  einig,  obest.  pron.  någon,  något.  ~e  zwan- 
zig: några  och  tjugu,  men:  ~e  hundert,  ^e 
tausend:  några  hundra,  några  tusen.  ~e  ... 
andere:  somliga  ...  andra.  -er...  kx.  ~mäS-> 
sen,  adv.  någorlunda,  i  någon  mon. 

einigllen,   -te,  ge-t,  1.  tr.  1.  förena.  2.  förlika. 

II.    Sich   ~   blifva  ense,  komma  öfverens; 

förlikas.  Einigung,  /. 
Einiger,    -s,   -,   m.   en    som  förenar,  förliker; 

medlare. 
Einigkeit,  O,/,  enighet.  Ordspr.  fy^  macht  stark : 

enighet  ger  styrka. 
einimpfen,  tr.  inympa,  jmdm  etw. :  ngt  på  ngn. 

Einimpfung,/. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    t7:  transitivt,    iti:  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


elnjageü 


m 


Cinlass 


I.  Ir.   1.  jaga  iu  i  ugt.   2.  iujaga,  t.  ex. 

jmdm   Sclirecken:   förskräckelse   hos   ngn. 

3.   Hunde   ~  dressera  hundar  till  jagt.  II. 

itr.   s.   In   die  Stadt  ~  jaga,  spränga,  rusa 

in  i  staden. 
einjochen,  t>:  lägga  ok  på,  bringa  under  oket. 
einkacheln.  Ur.  h.  F  elda  starkt. 
elnkalken,  Ir.  bestryka,  beströ  med  kalk. 
einkapseln,  ir.  och  sicli  ~  inkapsla  (sig).    Ein- 

kaps[e]iung,/. 
einkassieren,  tr.  inkassera.  Einkassierung,  /'. 
Einkauf,    -[e]«,   -e  t,  m.  1.  inköp,  uppköp.  2. 

pengars  erläggande  för  inträde  i  ett  swiskap. 

bolag,  en  inrättning  cl.  d^l.  "[s]...  Ex.  ~geld,  -[c].S, 

O,  n.  betalning  för  inträde  i  ett  bolag  ei. 
dyi.,  inträdesafgift,  jfr  Einkauf  2.  ~preis, 
-es,  -e,  m.  inköpspris. 

einkaufen,  I.  tr.  1.  inköpa,  köpa.  2.  Jvidn, 
sich  ~  för  betalning  skaffa  ngn,  sig  in- 
träde, jfr  Einkauf  2.  II.  Sich  ~  se  /,  2.  III. 
itr.  k.  göra  inköp,  uppköp. 

Einkäufer,  -s,  -,  m.  köpare,  iippköpare. 

Einkehle,  -n,f.  ®  1.  a)  en  af  tvänne  samman- 
stötande tak  bildad  inåtgående  vinkel,  b) 
i  sådan  vinkel  befintlig  takränna.  2.  tratt- 
formig  ingång  till  mjärdar  el.  rysjor. 

einkeilten,  tr.  &  1.  göra  rännor  i,  reffla,  t.  ex. 
eine  Säule.  2.  förse  ett  tak  med  Einkehle  1. 

Einkelir,  -en,  f.  1.  gästande.  Seine  ~  in  dem 
Gasthofe,  bei  seinem  Freunde  ...  att  han 
tog  in  på  värdshuset,  hos  sin  vän  ...  Bei 
seiner  ~  vid  hans  ankomst.  2.  härbärge, 
värdshus.  3.  ~  in  sich  selbst:  försjunkande 
i  sig  själf,  själf  prof  ning. 

einkehren,  itr.  s.  1.  taga  in,  bei  Jmdm,  in  ei- 
nem Gasthause:  hos  ngn,  på  ett  värdshus. 
2.  In  sich  ~  gå  till,  pröfva  sig  själf,  för- 
sjunka i  själfbetraktelser. 

einkeilen,  tr.  inkila,  indrifva.  Einkeilung,  f. 

einkellern,  tr.  lägga  i  källare. 

einkerben,  tr.  karf va  in,  skära  in.  Einkerbung,,/'. 

Einkerkerer,  -s,  -,  m.  person  som  sätter  i 
f ängsligt  förvar,  häktar;  rättstjänare. 

einkerkern,  tr.  häkta,  bringa  i  fängsligt  för- 
var. Einkerkerung,  f. 

einketten,  I.  tr.  slå  i  bojor,  fängsla.  II.  Sich 
~  in  etw.  (ack.):  vara  förknippad  med  ngt. 

einkitten,  tr.  fastkitta  ngt  i  ngt. 

elnklägbär,  a.  som  kan  lagligen  indrifvas,  ut- 
kräfvas. 

einklagen,  tr.  på  laglig  väg  indrifva. 

einklammern,  tr.  1.  med  krampor,  klykor  fä- 
sta. 2.  sätta  inom  klammer,  inom  parentes. 

Einklammerung,  -en,  f.  parentes,  rer  öfr.  se  rareg. 

Einklang  se  1.  ein... 

einkleben,  tr.  klistra,  limma  in  ngt  i  ngt. 

einkleiden,  I.  tr.  ikläda,  kläda,  atv.  biidi.,  t.  ex 
einen  Gedanken  in  Worte.  II.  Sich  ~  klä- 
da sig.  Sich  neu  ~  ikläda  sig  en  ny  drägt. 

Einkleidung,  -en,  f.  1.  iklädande,  klädsel.  2. 
hölje,  beklädnad,  klädsel,  drägt. 


elnkleistern,  tr.  med  uuster  klistra  in  ngt  i  ngt. 
einklemmen,  tr.  inklämma.  Einklemmung,/, 
einklingen,    ilr.  s.  harmoniera,  öfverensstäm- 

ma,  in  etw.  (ack.):  med  ngt. 
einklinken,   I.   tr.   medels   klinka   stänga.  II. 

itr.  S.  taga,  gå  igen  (om  dönklinkor). 

einklopfen,   tr.    1.    bulta  in,  slå  in,  t.  ex.  einen 

Nagel   in    die    Wand.  2.    slå  in,  rifva  ned, 

t.  ex.  ein  Fenster,  eine  Wand. 
einkneifen,   tr.   trycka  in,  klämma  fast,  sätta 

på,  t.  ex.  die  Lorgnette. 
einkneten,  tr.  inknäda. 
einknicken,   I.   tr.  knäcka,  bräcka,  bryta.  II, 

itr.  s.  knäckas,  bräckas,  brytas. 
einknüpfen,  tr.  knäppa,  knyta  iu  ngt  i  ngt. 
einkochen,  I.  itr.  s.  koka  in.  II.  tr.  1.  inkoka, 

låta  koka  in.  2.  sylta. 

1.  einkommen,  itr.  s.  1.  om  personen  inkomma 
med  ngt,  t.  ex.  bei  einer  Behörde  ~  inkomma 
med  en  ansökan  till  en  myndighet,  schrift- 
lich ~  inkomma  med  en  skrift,  en  skrift- 
lig  anhållan,   um   etw.   ~  anhålla  om  ngt. 

2.  om  skürden:  komma  in,  under  tak,  inbärgas. 

3.  om  pengar:  inflyta.    4.  falla  Dgn  in.  Sich  (dat.) 

etw.   ~   lassen:  få   ett   infall,   komma   att 
tänka  på. 

2.  Einkommen,  -s,  -,  n.  1.  inlaga.  2.  piur.  vuni. 
Einkünfte :  inkomst.  -Steuer,  -n,f.  inkomst- 
skatt. 

Einkömmling,  -[e]s,  -e,  m.  nykomling. 

einkörpern  =  einfleisclien. 

einkramen,  tr.  lägga  in,  packa  in,  packa  ihop. 

einkratzen,  tr.  raspande,  rispande  inrista. 

einkriechen,  itr.  s.   1.  krypa  in.  2.  krympa. 

einkriegen,  F  =  einbekommen. 

einkrimpen,  einkrump[f]en,  tr.  och j^j.s. krympa. 

Einkunft,  -e  t,  f-  ssusynt  i  sing.  =  2.  Einkom- 
men 2. 

Einlade...  =  Einladungs... 

einladen,  tr.  1.  inlasta,  lasta,  t.  ex.  Waren  in 
ein  Schiff:  varor  på  ett  fartyg.  2.  Kugeln 
»N/  ladda  med  kulor.  3.  inbjuda.  'v,(/;  in- 
bjudande, lockande,  frestande. 

Einlader,  -s,  -,  m.  inbjudare. 

Einladung,  -en,  f.  inbjudning.  -S...  Ex.  ~schrel- 
ben,  -s,  -,  n.  inbjudningsbref,  inbjudnings- 
skrifvelse.  ~schrift,  -en,  f.  inbjudnings- 
skrift, program. 

Einlage,  -n,  f.  1.  inläggning,  hopläggning, 
inpackning,  t.  ex.  eines  Briefes,  eines  Pa- 
kets, der  Waren.  2.  det  inneslutna,  bilaga; 
det  inre,  t.  ex.  einer  Cigarre.  3.  andel  i  en 
kassa,  insats,  -holz,  -es.  O,  n.  inläggning. 
-kapital,  -[e]s,  -e,  n.  =  Einlage  3. 

einlagern,  I.  tr.  1.  magasinera,  t.  ex.  Waren. 
2.  inkvartera,  t.  ex.  Truppen.  II.  Sich  ~ 
inkvartera  sig,  inkvarteras.   Einlagerung,  /. 

Einlass,  -es,  -e  f,  m.  1.  insläppning,  öppnande 
för   ngn.  2.    tillträde,  inträde.   3.  liten  port, 

dörr  i  el.  jämte  en  stUrre.  -billet,  -[<«]«,  -te  el.  -S, 

n.  =  -karte,  -geld,  -[e]s,  O,  n.  inträdesafgift. 


*  äkta  sms.    F  familjär 


språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i»  sjöterm.    55«  militärisk 


einlassen 


einmal 


-karte,  -n,  f.  inträdeskort,  -klappe,  -w,  /.  = 
-ventil,  -pforte,  -n,  f.  =  Einlass  3.  -ventil, 
-[e}s,  -e,  n.  ventil,  lucka  «r  att  insläppa  ngt. 

einlassen,  I.  tr.  1.  släppa  in.  2.  O  infoga,  t. 
ex.  ein  Stück  Holz  in  ewt  anderes.  II.  Sich 
~  inlåta  sig,  t.  ex.  aiif  etw.  (aok.),  in  ein  Ge- 
spräch mit  jmdni.  Sich  mit  jmdm  ~  a)  träda 
i  förbindelse  med  ngn,  b)  komma  i  gräl 
med  ngn.  Einlassung,  /. 

einlässig,  a.  grundlig,  genomgående,  detal- 
jerad, utförlig. 

Einlauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  inlöpande,  inlopp,  t.  ex. 
der  ~  des  Schiffes  in  den  IJafen. 

einlaufen,  I.  itr.  s.  1.  springa  in.  2.  inlöpa, 
inkomma,  t.  ex.  das  Schiff  läuft  in  den  Ha- 
fen ein.  3.  utmynna,  utflyta  i,  t.  ex.  der 
Fluss  läuft  ins  Meer  ein.  4.  inflyta,  t.  ex. 
einige  Worte  mit  ~  lassen.  5.  krympa.  II. 
tr.  sioiraa  niot  och  Spränga,  t.  ex.  die  Pforte. 

einlaugen,  tr.  lägga  i  lut,  i  lake.  Einlaugung,/'. 

einläuten,  tr.  ringa  till,  genom  klockringning 
förkunna  början  af.  Die  Messe  ~  ringa 
samman. 

einleben,  sich  ~  blifva  hemmastadd,  hemma- 
van, t.  ex.  an  einem  Orte.  Sich  in  etw.  (ack.) 
~  lifv.-i  sig  in  i,  vänja  sig  vid  ngt. 

Einlege...  ex.  -band,  -[ej-s  -er  f,  «■  band  till 
märke,  bokmärke,  -breltchen,  -,%  -,  n.  fanér. 
-gabel,    -«,  ./'.   gaffel   att  fälla  in  i  skaftet. 

-sohle,   -n,f.  lössula  tlll  iulaggning  i  skodon. 

einlegen,  I.  tr.  1.  inlägga  ngt  i  ngt.  Das  Mes- 
ser  ~  fälla  ihop  knifven.  Geld  ~  sätta  in 
pengar  i  ett  företag,  i  en  bank.  Einen  Saum  am 
Kleide  el.  das  Kleid  ~  göra  ett  veck  på, 
taga  in  klädningen.  Wein  ~  lägga  vin  i 
källaren.  Heringe  ~  a)  vattenlägga,  b)  in- 
lägga sill.  Elfenbein  in  eine  Tischplatte  r^ 
inlägga  en  bordsskifva  med  elfenben.  Sol- 
daten bei  jmdm  ~  inkvartera  soldater  hos 
ngn.  Für  jmdn  ein  gutes  Wort  ~  fälla 
ett  godt  ord  för  ngn.  Verwahrung,  Protest 
~  afgifva  protest,  protestera.  Ehre  ~  in- 
lägga ära.  Reben  «v-  aflägga  skott  af  vin- 
rankor.  2.  vid  tornérspei:  die  Lame  ~  lägga 
lansen  i  ordning  till  angrepp,  trycka  den  intiu 

sidan    med    spetsen    riktad   på  motståndaren;  bildl.  JÜr 

jmdn,  für  eine  Sache  eine  Lanze  ~  bryta 
en  lans  för  ngn,  för  en  sak.  II.  Sich  ~  1. 
Sich  bei  jmdm  r^  kvartera  in  sig  hos  ngn. 
2.  Sich  J'ür  jmdn  ~  lägga  sig  ut  för  ngn. 
Einlegung,  /. 
Einleger,    -s,   -,   m.    1.   person  som  sätter  in 

m.:dt'l  i  en  biink,  i  ett  företag.    2.  trädg.  afläggare. 

einlehren,  tr.  Jmdm  etw.  ~  lära  ngn  ngt  si  att 
han  kan  det  ,fmdn  ZU  etio.  ~  iuöfva,  dressera 
ngn  till  ngt. 

einleimen,  tr.  limma  in,  fast  ngt  i  ngt. 

einleiten,  I.  tr.  1.  .Tmdn  'v/  leda  in,  införa  ngn. 
2.  Etw.  ~  inleda,  börja  ngt,  t.  ex.  die  Ver- 
handlungen, einen  Prozess.  Ein  Buch  ~ 
skrifva   inledning,   förord  till  en  bok,  men: 


ein  Buch  mit  etw.  ~  börja  en  bok  med  ngt. 
II.  Sich  ~  börja,  komma  i  gång. 

Einleitung,  -67?,, ,/'.  1.  införande,  inledande.  2. 
inledning.  3.  förberedelse,  t.  ex.  die  nötigen 
i^en  zu  etw.  treffen. 

einlenken,  I.  itr.  h.  och  tr.  [Den  Wageti]  in  den 
Weg,  in  das  Geleise  ~  komma,  köra  in  på 
vägen,  i  hjulspåret.  Biidi.  wieder  ~  åter- 
komma till  ämnet.  II.  Sich  'n-  leda,  foga 
sig  i  hvartannat.  Einlenkung,  /. 

einlernen,  tr.  1.  inlära,  inöfva  ngt.  2.t  =  ein- 
lehren. 

einlesen,  I.  tr.  insamla.  II.  Sich  in  einen 
Schrift stdhr  ~  göra  sig  förtrogen  med  en 
författare. 

einleuchten,  itr.  h.  Etw.  leuchtet  jmdm  ein:  ngt 
blir  klart  för  ngn.  opers.  es  leuchtet  ein:  det 
är  klart,  uppenbart.  ~d.-  klar,  uppenbar. 

einliefern,  tr.  inlemnn,  aflemna.  Einlieferung, 
/.  -s...  Ex.  ~postanstalt,  -en,f.  inlemnings- 
postanstalt.  ~schein,  -[e].',  -e,  m.  post.  kvit- 
to (å  inlemnad  försändelse).  ~zeit,  -en,  f. 
inlemningstid. 

einliegen,  itr.  s.  1.  om  saker:  ligga  inne,  vara 
innesluten  i  ngt.  ~cZ.-  inneliggande,  när- 
sluten.    2.  om  personer:  ligga,  bo  hos  ngn. 

einlochen,  tr.  ^  infoga  i  el.  medels  tapphRl. 

einlogieren,  tr.  och  sich  ~  inkvartera  (sig). 

einlösen,  tr.  inlösa,  t.  ex.  Banknoten,  Wechsel, 
ein  Gut.  Einlösung,/. 

einlöt[h]en,  <r.  löda  fast  i  ngt.   Einlöt[h]ung, ./. 

einlotsen,  tr.  lotsa  in.  Einlotsung,  /. 

einlullen,  tr.  vysja,  söfva,  invagga. 

Einmach[e]...  ex.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  glas  med 
sylt,  med  konfekt. 

einmachen,  tr.  1.  lägga  in,  innesluta.  2.  kokk. 
inlägga,  inkoka,  insylta,  sylta.  Eingemach- 
tes: sylt.  3.  knåda,  t.  ex.  den  Teig. 

einmahlen,  I.  tr.  (låta)  mala  på  förråd.  II. 
Sich  ~  minskas  vid  målning.  ! 

einmahnen,  tr.  infordra,  t.  ex.  eine  Schuld. 

einmaischen,  tr.  0  maska,  lägga  i  mäskkaret. 
Einmaischung, /. 

einmal,  adv.  en  gång.  Ex.  a)  (-  -)  Nickt  ~  son- 
dern oft:  ej  en  gång  utan  ofta.  Noch  ~  i 
en  gång  till  (=  ror  sista  gSngen).  ~  über  das 
andere:  gång  på  gång.  ~  um  das  andere: 
a)  hvarannan  gång,  b)  gång  på  gång.  Auj' 
cl.  mit  ~  a)  på  en,  samma  gång,  b)  helt 
plötsligen,  med  ens.  Er  ist  noch  ^  (uiv.  -  -') 
so  alt  als  ich:  han  är  en  gång  till  så  gam- 
mal som  jag.  b)  (-  -')  Nicht  ~  icke  en  gång, 
icke  ens.  Noch  ~  ännu  en  gång,  en  gång  i 
till,  ånyo.  Es  war  ~  det  var  en  gång  (in-  i 
ledn.  till  sagor).  ~  hätte  es  jedenfalls  dazu 
kommen  müssen:  en  gång  hade  det  i  alla 
fall  måst  komma  därhän.  Es  ist  nun  ~ 
geschehen:  det  har  nu  en  gång  skett.  Ic!/ 
bin  nun  »^  so:  det  är  så  min  natur.  Sind 
Sie  ~  abgereist,  so  ...  har  ni  bara  rest,  så 
...  Komm  ~  her!  kom  hit  litet! 


O   «aknar  plur.   f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    h.  har  hahen,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


eüunarinleren 


209 


einprügeln 


einmarinieren,  tr.  inlägga  i  salt,  sur  och  kryd- 
dad lake,  t.  ex.  Heringe.  Einmarinieriing,  /. 
Einmarsch,  -es,  -e  f,  m.  inmarsch. 
einmarschieren,  itr:  s.  marschera  in. 
Einmäss,  -es,  O,  n.  brist  i  måttet  som  uppstär  gnm 

intorkning,  ulniiuutering  m.  m. 

einmauern,  tr.  1.  inmura,  mura  fast  i  ngt.  2.  med 
mur  omgifva,  innesluta.   Einmauerung,  /'. 

einmeissein,  tr.  inmäjsla.  Einmeiss[e]lung, /. 

einmengen,  tr.  och  sich  ~  inblanda  (sig)  i  ngt. 
Einmengung,/. 

einmessen,  I.  tr.  mäta  upp  ngt  i  ngt,  mäta  och 
hälla  i.    II.  Sich  ~  minskas  i  måttet. 

einmiet[h]en,  tr.ochsich  ~  hyra  in  (sig),t.  ex.  ie< 
jmdm,  in  eiiioi. einem  Haus.  Einmiet[h]ung,/. 

einmischen  =  einmengen. 

einmumme [l]n,  tr.  och  sich  ~  insvepa  (sig), 
maskera  (sig). 

einmünden,  itr.  h.  mynna  ut,  falla  ut  i  ngt,  t.  ex. 
in  das  Meer.  Einmündung,  /". 

einmünzen,  tr.  smälta  ned  i  och  för  nypräg- 
ling.  Einmünzung, ./. 

einnageln,  tr.  spika  fast  i  ngt. 

einnähen,  I.  tr.  1.  sy  in  ngt  i  ngt.  2.  insy,  bro- 
dera, t.  ex.  Blumen  in  das  Zeug.  3.  taga  in, 
inlägga,  taga  ihop,  minska.  II.  Sich  ~  in- 
läggas, minskas  i  vidd. 

Einnahme,  -n,  f.  1.  intagande,  intagning,  t.  ex. 
einer  Stadt.  2.  inkassering,  uppbörd.  3.  in- 
komst, -buch,  -[e]5,  -er  f,  n.  uppbördsbok, 
bok  öfver  inkomster. 

einnehmbär,  a.  möjlig  att  intaga. 

einnehmen,  tr.  1.  taga  in,  t.  ex.  Wasser,  Ballast. 
2.  taga  in,  taga  till  sig,  njuta,  förtära,  t.  ex. 
Arznei,  Speise  und  Trank.  3.  uppbära,  upp- 
taga, t.  ex.  Geld.  4.  intaga,  eröfra,  t.  ex.  eine 
Stadt,  ein  Land.  5.  intaga,  innehafva,  t.  ex. 
eine  Stelle.  6.  intaga,  vinna,  stämma  gyn- 
samt  (ei.  ogynsamt),  t.  ex.  ihre  Anmut  nimmt 
uns  für  sie  ein.  Jmdn  für  jmdn  »n*  vinna 
ngn  för  ngn.  Die  Leidenschaft  nimmt  ihn 
ein:  lideisen  bemäktigar  sig  honom,  fyller 
hans  själ.  Sich  ~  lassen:  fatta  fördom.  7. 
Uksom  omtöckna,  öfverväldiga,  bedöf va,  t.  ex. 
ein  Schnupfen,  ein  Rausch  nimmt  den  Kopf 
ein.  8.  «t  die  Segel  ~  refva  seglen,  jfr  ein- 
genommen. 

Einnehmer,  -s,  -,  m.  person  som  uppbär  me- 
del, uppbürdsman. 

einnetzen,  tr.  väta,  fukta,  genomdränka. 

einnicken,  itr.  s.  F  nickande  slumra  in. 

einnieten,  tr.  nita  fast  ngt  i  ngt. 

einniste[l]n,  sich  ~  bygga  sitt  bo,  bosätta 
sig,  innästla  sig. 

einnöt[h]igen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  nödga  ngn  att 
taga  in,  att  förtära  ngt. 

Einöde  se  1.  ein... 

einölen,  tr.  smörja,  ingnida  med  olja.  Einö- 
lung,  /. 

einordnen,  tr.  inordna,  bringa  på  sin  plats. 
Einordnung,/. 


einpacken,  I.  tr.  1.  packa  in,  slå  in,  packa 
ned.  2.  F  stoppa  i  sig,  äta.  II.  F  sich  ~ 
svepa  in  sig,  svepa  om  sig.  III.  itr.  h.  1. 
packa,  t.  ex.  ztir  Reise.  2.  F  packa  in  och 
gå  sin  väg,  pallra  sig  af.  3.  F  åldras.  Ein- 
Packung,/. 

Einpacker,  -s,  -,  m.  person  som  packar  in. 

einpappen,  tr.  1.  klistra  in  ngt  i  ngt,  t.  ex.  ein 
Blatt  in  ein  Buch.  2.  barnspr.  äta. 

einpaschen,  tr.  F  insmuggla. 

einpassen,  I.  tr.  inpassa,  infoga  ngt  i  ngt,  lämpa 
ngt  efter  ngt.  II.  itr.  h.  passa  in  i  ngt,  lämpa 
sig  nsr  ngt.  Einpassung,  /. 

einpassieren,  itr.  s.  gå  in,  inträda. 

einpauken,  tr.  F  Jmdm  etw.  ~  plugga  in  ngt  i 
ngn. 

Einpauker,  -s,  -,  m.  F  lärare  som  pluggar  in 
lexorna  i  sina  lärjungar. 

einpeitschen,  tr.  med  piskan  inskärpa,  in- 
prägla. 

einpelzen,  tr.  0  inympa. 

einpfählen,  tr.  omgifva,  >tit  befästa  med  pålar, 
med  pålverk,  förpåla,  inpåla. 

Einpfählung,  -en,  f.  1.  förpålning,  JiJ  befä- 
stande medels  pålverk.  2.  pålverk,  H  pa- 
lissad. 

einpfarren,  tr.  hänvisa  till,  sammanslå  med 

ngn  socken. 

einpfeffern,  tr.  peppra. 

einpferchen,  tr.  instänga  i  inhägnad,  i  fålla; 
infösa,  sammanpacka. 

einpflanzen,  I.  tr.  1.  plantera,  sätta.  2.  biidi. 
jmdm  etw.  ~  inplanta,  inprägla  ngt  i  ngn. 
II.  Sich  ~  inrota  sig,  tiidi.  fatta  fast  fot. 
Einpflanzung,  /. 

einpflastern,  tr.  1.  omgifva  med  stenläggning. 
2.  Steine  ~  sätta,  infoga  stenar  i  ei.  tni  sten- 
läggning. 

einpflöcken,  tr.  1.  plugga  fast  ngt  i  ngt.  2.  sätta 
pinnar  omkring. 

einpflügen  =  einackern. 

einpfropfen,  tr.  1.  inympa.  2.  proppa,  proppa 
in  ngt  i  ngt.   Einpfropfung,  /. 

einpichen,  tr.  1.  med  beck  bestryka.  2.  med 
beck  fästa  ngt  i  ngt. 

einplaudern,  tr.  Jmdm  etw.  ~  intala  ngn  ngt. 

einplump[s]en,  itr.  s.  F  plumsa  i. 

einpökeln,  tr.  lägga  i  saltlake,  salta  ned. 

einprägen,  I.  tr.  inprägla.  Dem  Gedächtnisse 
~  inprägla  i  minnet.  II.  Sich  ~  inprägla 
sig,  inpräglas.   Einprägung,/. 

einpredigen,  F  I.  itr.  h.  Auf  jmdn  ~  predika 
för  ngn,  ge  ngn  moralkakor.  II.  tr.  Jmdm 
etw.  ~  inpränta  ngt  i  ngn.  III.  Sich  ~ 
blifva  hemmastadd  i  predikoämbetet. 

einpressen,  tr.  1.  inprässa,  sammanprässa.  2. 
intrycka,  påtrycka. 

einprob[ier]en,  tr.  försöka,  på  försök  införa, 
profva,  repetera. 

einprügeln,  tr.  prygla  in,  medels  prygel  in- 
prägla. 


likta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk. 
Tysk-svensk  ordbok. 


%  mindre  brukligt.    #  teknisk 


•t'  sju 


^ 


einpudei'ü 


210 


einsam 


einpudern,  tr.  inpudra,  pudra. 

einpumpen,  tr.  inpumpa. 

einpuppen,  sicli  -v.  förvandlas  till  puppa. 

einquartieren,  tv.  och  sich  ~  inkvartera  (sig). 

Einquartierung,  -en,  f.  inkvartering,  -s...  Ex 
~zettei,  -s,  -,  m.  iukvarteringssedel. 

einqueüen,  tr.  lägga  i  blöt  för  att  låta  svälla. 

einquetschen,  tr.  1.  söndertrycka,  krossa.  2. 
prässa  in,  krossanac  intvinga. 

einrahmen,  //•.  infatta  i  ram.  Einrahmung,/. 

einramme[l]n,  tr.  0  Pfähle  ~  drifva  in,  drifva 
ned.  nedslå  pålar  medels  liäjare. 

einranden,  einrändern,  tr.  sätta  en  rand  om- 
kring, kanta. 

einrangieren,  tr.  inordna.  Einrangierung,/. 

einrat[h]en,  tr.  inråda,  tillråda.  Auf  sein  ~ 
på  hans  inrådan. 

einräuchern,  tr.  röka  in.  Einräucherung,  /. 

einräumen,  tr.  1.  inflytta  i  rum,  t.  «.  Möbel; 
upplägga,  magasinera,  t.  ex.  Waren.  2.  af- 
träda.  3.  niedgifva,  tillstå,  erkänna.  Ein- 
räumung, /". 

einraunen,  tr.  tillhviska. 

einrechnen,  Ir.  inräkna,  medräkna. 

Einrede,  -n,f.  inkast,  invändning. 

einreden,  I.  tr.  Jmdm  etw.  ~  a)  inbilla  ngn 
ngt,  b)  intala  ngn  ngt,  öfvertala  ngn  till 
ngt.  II,  itr.  h.  1.  Jmdm  ~  tala  varmt,  all- 
varsamt till  ngn.  Sich  (dai.)  nicht  ~  lasnen  : 
ej  taga  reson.  2.  In  etw.  ~  blanda  sig  i, 
motsäga,  göra  inkast  mot  ngt. 

einreffen,  tr.  i  refva. 

einregistrieren,  tr.  inregistrera.  Einregistrie- 
rung,  /■. 

einregnen.  I,  itr.  h.  opo.s.  regna  in.  Biidi.  die 
Prügel  regneten  auf  ihn  ein:  rappen  hag- 
lade på  honom.  II.  tr.  Eingeregnet  sein: 
hafva  regnat  inne. 

einreiben,   I.  tr.    1.  Brot  in  eine  Schüssel  ~ 

rifva   bröd  på  rifjarn,  så  att  det  faUcr  på  ett   fat. 

2.  ingnida,  smörja,  t.  ex.  sich  (dat.)  den  Arm 
mit  einer  Salbe.  II.  Sich  ~  gnida  in  sig, 
smörja  sig.  Einreibung,  /. 

einreichen,  tr.  inlemna.  Einreichung,  /. 

einreihen,  tr.  inordna,  bifoga.  Einreiiiung,y. 

einreissen,  I.  tr.  1.  rifva  sonder  ai  att  en  li^p.-» 
utifrån  inåt  uppstår.  Löcher  in  etiu.  (ack.)  -v  rifva 
hål  i  ngt.  2.  inrista,  rita,  t.  ex.  Umrisse  mit 
dem  Griffel.  3.  rifva  ned,  förstöra.  II.  itr. 
s.  1.  sönderrifvas,  gå  sönder,  jfr  /,  1.  2. 
vinna  insteg,  sprida  sig.  Ein  tief  einge- 
rissenes Übel :  ett  ondt  som  gripit  vidt  om- 
kring sig.  Einreissung,/. 

Einreisser,  -.<,  -,  m.  person  som  rifver  ned, 
förstörare. 

einreiten,  I.  itr.  s.  rida  in  i  ngt.  II,  tr.  1.  rida 
in,  t.  ex.  ein  Pferd.  2.  Eiw.  ~  rida  ned,  rida 

Kondor  ngt  (rida  mot  ngt,  så  att  det  går  sänder), 

einrenken,  /;•.  vrida  i  led.  Einrenkung,/, 
einrennen,  I.  itr.  s.  Aiif  jmdn  ~  gå  löst  på, 
storma,  rusa  mot  ngn.    II.  tr.  1.  stöta  in 


ngt  i  ngt  el.  ngn,  t.  ex.  jmdm  die  Lanze,  ein  Loch 
in  den  Kopf.  2.  Sich  (dat.)  den  Kopf  <^  stöta 
hål  på,  krossa  hufvudet.  Eine  Thür  ■>. 
spränga  en  dörr. 

einrichten,  I.  tr.  \.  vrida  i  led.  2.  inrätta.  Es 
so  -x-,  dass  .  .  .  inrätta  så,  ställa  så  till, 
att  .  .  .  Etw.  nach  etw.  ~  rätta  ngt  efter 
ngt.  Etw.  zti  etw.  ~  inrätta  ngt  till  ngt, 
afpassa  ngt  för  ngt.  3.  iordningsätta,  in- 
reda, t.  ex.  ein  Haus.  4.  rakn.  eine  gemischte 
Zahl  'S/  förvandla  ett  blandadt  tal  till  bråk. 
II.  Sich  so  <x/,  dass  ...  så  ställa,  ordna  för 
sig,  att  .  . .  Sich  einzurichten  wissen:  veta 
att  ställa  sig.  Sich  auf  etw.  ~  förbereda 
sig  på  ngt.  Sich  nach  etw.  ~  rätta  sig  ef- 
ter ngt.  Sich  ~  a)  sätta  bo,  b)  lefva  spar- 
samt, rätta  mun  efter  matsäcken. 

Einrichter,  -s,  -,  m.  person  som  inrättar,  in- 
reder ngt,  ordnare. 

Einrichtung,  -en,  f.  1.  inrättning.  2.  inred- 
ning. 3.  anordning,  inre  beskaffenhet. 

einriegeln,  tr.  och  sich  ~  stänga  igen  om  (sig), 
stänga  in  (sig). 

Einritt,  -[e],«,  -e,  m.  inridande,  intåg  till  häst, 

einritzen,  tr.  1,  inrista,  t.  ex.  einen  Namen  in 
etw.  (ack).  2.  rispa,  t.  ex.  die  Haut. 

einrollen,  tr.  och  sich  ~  rulla  in  (sig),  rulla 
ihop  (sig).  Einrollung,/. 

einrosten,  itr.  s.  rosta,  förrosta  så  att  det  ej  mera 
kan  röras,  fastrosta,  t.  ex.  das  Schloss,  das 
Messer  ist  eingerostet. 

einrücken,  I.  tr.  1.  Etw.  in  etw.  (ack.)  ~  införa, 
inrycka  ngt  i  ngt,  t.  ex.  eine  Anzeige  in  eine 
Zeitung,  etw.  in  eine  Schrift.  2.  rycka  in, 
flytta  in  (åt  sidan),  t.  ex.  die  nächsten  Zeilen 
(ei.itr.:  mit  den  nächsten  Zeilen)  etw.  ~. 
II.  itr.  s.  1.  se  /,  2.  2.  inrycka,  intåga,  t.  ex. 
die  Truppen  rücken  in  die  Stadt  ein.  3.  In 
jmds  Stelle  ~  intaga  ngns  plats.  EinrUckung, 
/.  -s...  Ex.  ~gebühren,  /.  plur.  annonsko.'Jt- 
nader. 

einrühren,  tr.  iröra,  iblanda.  Fbuai.jmdm  etw. 
~  koka  ihop  ngt  åt  ngn,  styra  till  förar- 
gelse för  ngn.   Einrührung,  f. 

1.  Eins,  -en,  f.  etta. 

2.  eins,  adv.  se  7.  ein  I,  4. 
Einsaat,  -en.  f.  1.  ut.säde.  2.  sådd. 
einsäckeln,  tr.  stoppa  på  sig,  i  fickan,  i  bör- 
sen. 

einsacken,  I.  tr.  1.  fylla  i  säckar;  skämtsamt: 
äta,  stoppa  i  sig.  2.  =  einsäckeln.  II.  itr. 
s.  sacka  sig,  bilda  inåtgående  veck.  Ein- 
sackung,/. 

einsäen,  tr.  1.  så,  t.  ex.  Samen  in  die  Erde.  2. 
beså,  t.  IX.  das  Feld.  Einsäung,  /. 

einsägen,  tr.  såga  in  i. 

einsalben,  tr.  smörja  med  salfva,  med  smör- 
jelsf.  Einsalbung, /. 

einsalzen,  /■;•,  insalta,  salta  ned.  Einsalzung,/. 

einsam,  a.  1.  ensam.  2.  enslig,  aflägsen,  un- 
dangömd. 


O   saknar  plur.   t  •"""  omljml.    tr. 


silivt  verb.    Ä.  har  haben,    S,  har  sein  till  hjiilpvcrb. 


£insainkeit 


211 


einschleiem 


Einsamkeit,  -en, /.  1.  ensamhet;  enslighet.  2. 

undangömd  vrå. 
einsammeln,  tr.  insamla,  t.  ex.  Almosen,  Bei- 
I      träge;  skörda,  t.  ex.  Feldfrüchte,  biiai.  Lor- 
j      beeren.  Einsammiung,  /. 
;  Einsammler,  -«,  -,  m.  'x.in,  -nen,  f.  per.son  som 
insamlar,  samlare. 
einsargen,  tr.  lägga  i  likkista;  biwi.  jorda,  be- 
grufva. 

einsattein,    sich    ~    sänka    sig    i    form    af  en  sadel, 

t.  Cl.  der  Bergpass  sattelt  sich  ein. 
Einsattelung,  -en,  f.  sänkning,  pass. 
Einsatz,  -es,  -e,  t,  m.  1.  insättning.  2.  insats. 

3.  ngt  som  insattes  i  ngt  annat,  t.  ex.  lÖSSkifva,  ut- 

dragsskifva  i  bord,  skjortveck,  munstycke  pS 

bllsinstrament,  m.  m.  4.  Sats  af  saker,  som  ordnade 
efler    «torleken    passa    in    1    hvarandra,    t.  ex.    'S«    VOn 

Bechern:  sats  af  bägare,  som  passa  in  i 
hvarandra;  jfr  sms.  5.  fisksump,  mindre  fisk- 
dam. 6.  mus.  instruments,  stämmors  instämmande, 

infallande,  -becher,  -s,  -,  m.  bägare  att 
skjuta  ihop,  att  skjuta  i  hvarandra.  -ge- 
wicht, -[e]*',  -e,  n.  sats  vigter,  som  passa  i 
hvarandni.  -platte,  -n,  f.  skifva  att  foga  in 
i  ngt.  -röhre,  -n,f.  förlängningsrör.  -schach- 
!  tel,  -n,f.  sats  askar.  -Schüssel,  -n,  f.  sats 
1  fat,  assietter,  som  passa  i  hvarandra.  -stück, 
i  -[e]s,  -e,  n.  stycke  att  sätta  till,  att  skjuta 
;      in,  att  byta  om. 

einsäuern,  tr.  syra.  Das  Brot  ~  lägga  surdeg 
i  degen. 

einsaugen,  I.  tr.  insuga,  insupa.  II.  Sich  ~ 
suga  sig  fast  i  ngt,  bita  in.  Einsaugung,  /. 

einsäumen,  tr.  sy  in,  fålla. 

einsäuseln,  einsausen,  I.  itr.  h.  susa  in.  II.  tr. 
invagga,  söfvn. 

einschachteln,  I.  tr.  1.  lägga  in  i  ask.  2.  foga, 
sätta  i  hvartannat.  II.  F  sich  ~  stufva  in 
sijj    Einschachteiung,/. 

einschaffen  =  2.  an.'^chaffen. 

einschalten,  tr.  infoga,  inskjuta,  inflicka. 

Einschalter,  -s,  -,  m.  person  som  inflickar  ngt. 

Einschaltung,  -en,  f.  inskjutet  stycke,  inflick- 
ning,  tillägg,  tillsats  i  en  skrift. 

einschanzen,  tr.  y^  omgifva  med  skansar,  för- 
skansa. 

einschärfen,  tr.  inskärpa,  ymc/m  etto.:  ngn  ngt. 
Einschärfung,/. 

einscharren,  tr.  krafsa  in,  krafsa  ned,  mylla 
ned.  Einscharrung,/. 

einschauen,  itr.  h.  blicka  in. 

einschaufeln,  tr.  skofla  in,  skofla  ned. 

einschenken,  tr.  hälla  1.  Biidi.  jmdm  klaren  ei. 
reinen  Wein  <n»  säga  ngn  sanningen  rent 
ut. 

einschichten,  tr.  lägga  in,  packa  in  hvarfvis. 

einschicken,  tr.  skicka  in,  inlemna,  t.  ex.  etw. 
an  eine  Behörde.  Einschickung,  /. 

Einschiebe...  ei.  -gericht,  -[c]s,  -e,  n.  mellan- 
rätt, -satz,  -es,  -e  f,  to.  gram.  inskjuten  sats. 

einschieben,    I.   tr.   inskjuta,   infoga,   skjuta 


emellan.  II.  Sich  ~  tränga  sig  in,  emellan. 
Einschiebung,  /. 

Einschiebsel,  -s,  -,  n.  inskjutet,  infiickadt 
stycke;  parentes,  tillägg. 

einschiessen,  I.  tr.  1.  skjuta  sönder,  skjuta 
bresch  på,  skjuta  ned.  2.  Ein  Gewehr  'v, 
profskjuta,  skottställa  ett  gevär.  3.  in- 
skjuta, t.  ex.  Brot  in  den  Ofen.  4^  Ballast  in 
ein  Schiff  ~  taga  in  barlast  i  ett  skepp. 
Handel.  Geld  ~  lägga  pengar  i  kassan.  II. 
Sich  ~  öfva  sig  i  skjutning,  skafPa  sig 
skjutvana.  III.  itr.  s.  hopstörta. 

einschiffen,  I.  tr.  inskeppa,  lasta,  t.  ex.  Truppen, 
Waren.  II.  Sich  r^  inskeppa  sig,  gå  om 
bord.    Einschiffung,/'. 

einschirren,  tr.  sela  på,  spänna  för. 

einschlachten,  tr.  slagta  för  hushållets  behof. 
BUdi.  BauerkOfe  ~  indraga  bondgårdar  till 
herrgården. 

einschlafen,  itr.  s.  somna;  arv.  biidi.  =  släppa 
efter,  samt  om  lemmar,  t.  ex.  der  Eifer,  das  Bein 
ist  eingeschhfen. 

einschläfern,  tr.  söfva;  döfva,  bedöfva.  Ein- 
schläferung,  /. 

Einschlag,  -[e].s-,  -e  t,  "»•  1-  handslag  som  tecken 
till  bifall.  2.  ~  des  Blitzes:  åskslag.  3.  ~  eines 
Paketes:  a)  ett  pakets  iordningställande, 
b)  omslag  till  ett  paket.  4.  inslag,  väft.  5. 
veck,  fåll. 

Einschlag [e]...  ex.  -faden,  -s,  -f,  m.  inslag,  väft. 
•messer,  -s,  -,  n.  fällknif.  -papier,  -[e]s,  -e,  n. 
omslagspapper. 

einschlagen,  I.  tr.  l.slå  in,  t.  ex.  Nägel;  slå  ned, 
t.  ex.  Pfähle.  2.  Löcher  ~  slå  hål  i  ngt.  3.  slå 
in,  slå  sönder,  spränga,  t.  ex.  JPensie;-,  Thiiren. 

4.  slå  in,  invira,  t.  ex.  etw.  in  Papier.  5.  slå 
i,  hälla  i  ngt  i  ngt;  slå  in,  lägga  in,  t.  ei.  etw. 
in  ein  Paket,  einen  Brief  in  einen  andern. 

6.  lägga  in,  konservera,  t.  ex.  Lebensmittel. 

7.  Einen  Saum  am  Kleide  ~  ei.  das  Kleid  ~ 
lägga  ett  veck  på,  lägga  in  en  klädning.  8. 
väfva  in.  9.  arv.  s.  Einen  Weg  ~  slå  in,  välja, 
beträda  en  väg.  10.  Jmdn,  sich  ~  öfva  ngn, 
sig,  göra  ngn,  sig  hemmastadd  i  fäktning, 
i  (hugg)vapnens  bruk.  II.  Sich  ~  se  7,  10. 
III.  itr.  a)  h.  1.  Auf  jmdn  ~  gå  löst,  hugga 
in  på  ngn,  slå  ngn  dugtigt.  2.  [In  jmds 
Hand}  ~  slå  till,  ge  ett  handslag.  3.  slå  in, 
slå  ned,  t.  ex.  die  Welle  hat  ins  Schiff,  der 
Blitz  hat  in  dies  Haus  eingeschlagen;  atr. 
opers. :  es  hat  eingeschlagen:  åskan  har  slagit 
ned.  4.  Jn  etw.  ~  tillhöra  ngntings  område, 
vara  ngt  i  samma  väg  som  ngt.  Das  in  mein 
Fach  r^de :  det  som  tillhör  mitt  fack.  b)  s. 

5.  slå  in,  t.  ex.  die  Welle  ist  ins  Schiff  ein- 
geschlagen. 6.  lyckas,  arta  sig  väl. 

einschlägig,   a.   dit-   ei.   hithörande,   motsva- 
rande, beträffande,  vederbörande. 
■  einschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  insmyga  sig. 
!  einschleiem,  tr.  inhölja,  kläda  i  slöja,  i  sLt  i 
I      nnnnesiöjan.   Sich  ~  lassen :  taga  slöjan. 


akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  sprik.    >f^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    ■i'  sjöterm.    Ji<  militärisk  term. 


einschleifen 


212 


einschwemmen 


1.  einschleifen,  Utark  b«jn.)  tr.  inslipa,  t.  ex.  Bilder 
in  das  Glas. 

2.  einschleifen,  (svag  bojn.)  tr.  1.  eläpa  in.  2.  in- 
smuggla. 3.  med  öglor  inknyta. 

einschleppen,  tr.  släpa  in,  draga  in,  införa,  t.  ex. 
verbotne  Waren,  eine  ansteckende  Krank- 
heit.  Einschleppung,/. 

einschliessbär,  a.  som  kan  inneslutas. 

einschliessen,  I.  tr.  1.  läsa  in,  stänga  in.  2. 
innesluta,  innestänga,  oragifva;  iSt  omringa, 
belägra.  3.  vira  in,  lägga  in  ngt  i  ngt,  bifoga. 
4.  Einen  Satz  in  Klammern  ~  sätta  en  sats 
inom  parentes.  5.  inbegripa,  medräkna; 
innesluta.  II.  Sich  ->./  läsa  in  sig,  stänga  in 
sig.  Einschliessung,/. 

einschliesslich,  prep.  mej  gen.  ei  ack.  medräknad, 
inberäknad,  innefattad. 

einschlingen,  tr.  1.  slingra  in,  knyta  iu.  2. 
sluka  i  sig,  svälja  ned. 

einschlucken,  tr.  svälja  ned. 

einschlummern,  itr.  .?.  inslumra. 

einschlUpfen,  itr.  s.  smyga  sig  in. 

einschlUrfen,  tr.  med  välbehag  insuga,  insupa. 

Einschluss,  -e*',  -e  t,  m.  1.  inneslutuing,  bifo- 
gande.   Mit  ~  von  e<?ü..- ngt  medräknad  t. 

2.  det  inneliggande,  det  bifogade;  bilaga. 

3.  parentes,  -gebiet,  -[e]s,  -e,  n.  område 
som  är  helt  och  hållet  omgifvet  af  ett  an- 
nat, -klammer,  -n,  f.  -zeichen,  -*•,  -,  n.  pa- 
rentes, klammer. 

einschmalzen,  tr.  smörja  med  flott. 

einschmeicheln,  I.  tr.  Jmdm  etw.  ~  genom 
smekningar  förmå  ngn  till  ngt,  att  antaga, 
att  mottaga  ngt.  II.  Sich  ~  ställa  sig  in, 
bei  jmdm:  hos  ngn.  ~d;  inställsam.  Ein- 
schmeichelung,/". 

einschmeissen,  tr.  1.  F  slå  in,  slå  sönder,  t.  ex 
ein  Fenster.  2.  P  jmdn  ~  häkta  ngn. 

einschmelzen,  I.  (stark  bujn.)  itr.  s.  smälta  ihop. 
II.  (vani.  svag  böjn.)  tr.  1.  lägga  i  smältdegeln, 
smälta,  smälta  ned.  2.  i  smält  tillstånd  in- 
föra ngt  i  ngt.  Einschmelzung,y. 

einschmieden,  tr.  smida  fast  ngt  i  ngt.  Einen 
Verbrecher  ~  slå  en  förbrytare  i  järn. 

einschmiegen,  sich  ~  1.  smyga  sig  in;  bUdi. 
ställa  sig  in.  2.  krypa  ihop. 

einschmieren,  tr.  1.  smörja,  iugnida.  2.  stryka 
in  ngt  i  ngt.  F  hi\i\.  jmdm  etw.  ~  utförligt  för- 
klara ngt  för  ngn,  plugga  in  ngt  i  ngn.  3. 
klottra  in.  Einschmierung,  _/'. 

einschmirgein,  tr.  iugnida,  slipa  med  smärgel, 
smärgla. 

einschmuggeln,  I.  tr.  insmuggla.  II.  Sich  ~ 
smyga  sig  in. 

einschmutzen,  tr.  gemmgHenae  nedsnmtsa. 

einschnallen,  ir.  spänna  in,  ihop. 

einschneiden,  I.  tr.  1.  skära  i,  göra  ett  snitt, 
en  skåra,  ett  klipp  i.  2.  skära  in,  klipjja  in, 
t.  ex.  seinen  Namen,  ein  Loch.  3.  skära, 
skära  in,  upp,  t.  ex.  Braten  («r  att  »åttas  pi  bor- 
det el.  mggas  1  en  maträtt),  Brot  in  die  Suppe.  4. 


Getreide  ~  afmäja  och  köra  in,  inbärga 
Bäd.  II.  Sich  ~  och  itr.  h.  skära  in,  intränga. 
Biidi.  tief  ins  Herz  ^  göra  ett  djupt  intryck. 

einschneien,  tr.  hölja  med  snö.  Eingeschneit 
werden:  snöa  inne.  Eirigeschneit:  insnöad. 
Einschneiung,  /. 

Einschnitt,  -[e]«,  -e,  m.  1.  inskärning,  skåra, 
klipp.  2.  skörd. 

einschnitzen,  tr.  1.  skära  i,  göra  ett  snitt  i. 
2.  skära  in,  tälja  in. 

einschnupfen,  tr.  draga  upp  i  näsan,  snusa. 

einschnüren,  I.  tr.  binda  in,  slå  snören  om, 
t.  ex.  ein  Vaket;  snöra,  t.  ex.  die  Brust.  II. 
Sich  ~  snöra  sig  hirdt.   Einschnürung,/'. 

einschnurren,  itr.  s.  F  krympa. 

einschöpfen,  tr.  ösa  i. 

einschränken,  I.  tr.  inskränka,  begränsa,  min- 
ska. II.  Sich  ~  inskränka  sig;  minska  sina 
utgifter,  nöja  sig  med  mindre. 

Einschränkung,  -en,  f.  1.  inskränkning,  minsk- 
ning. 2.  inskränkning,  förbehåll. 

einschrauben,  tr.  skrufva  in. 

einschrecken,  tr.  1.  förskräcka,  injaga  skräck 
hos.   2.  skrämma  in. 

Einschreib[e]...  ex.  -gebühren,  /.  plur.  -geld, 
j  -[e].'!, -er,  n.  inskrifnings-ei.  inregistrerings - 
1  afgift;  post.  rekommendationsafgift.  -sen- 
1      dung,  -en,  f.  post.  värdeförsändelse. 

einschreiben,  I.  tr.  1.  inskrifva.  Biidi.  ins  Ge- 
dächtnis ~  inprägla  i  minnet.  2.  post.  in- 
föra, anteckna  värdcförsändelser  1  jurnalerna.  Pi- 
skrift  pä.  värdeförsändeiscr:  eingeschrieben:  re- 
kommenderas. Einschreibung,/,  -s...  =  Ein- 
schreibe... 

einschreiten,  itr.  s.  skrida  in,  gä  in;  vaoi.  biwi. 
inskrida.  Gericlttlich  gegen  jmdn  ~  stäm- 
ma ngn,  börja  process  med  ngn. 

einschroten,  tr.  O  med  stänger  häf  va  in,  välta  in. 

einschrumpfen,  itr.  s.  krympa. 

Einschub,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  inskjutande,  in- 
skjutning. 2.  det  inskjutna,  inskjuten  tillsats, 
tillägg. 

einschüchtern,  tr.  skrämma,  göra  försagd.  Ein- 
schüchterung, /. 

einschulen,  tr.  1.  inlära,  inöfva,  dressera.  2. 
hänvisa  till  en  skola.  Einschulung,  /. 

Einschuss,  -es,  -e  t,  m.  1.  bandei.  influtna  pen- 
gar. 2.  inslag,  väft. 

einschüstern,  itr.  h.  F  göra  förluster,  komma 
af  sig,  förfalla. 

einschütten,  tr.  osa  i,  hälla  i. 

einschwärzen,  tr.  1.  svärta,  ingnida  med  svär- 
ta. 2.  insmuggla.  Einschwärzung,  /. 

Einschwärzer,  -s,  -,  m.  smugglare. 

einschwalzen,  einschwätzen,  I.  itr.  h.  In  etw. 
(ack.)  mit  ~  blanda  sig  i  ngt.  Auf  jmdn  ~ 
besvära  ngn  med  sitt  prat.  II.  tr.  Jmdm  etw. 
~  inbilla  ngn  ngt.  III.  Sich  bei  jmdm  "- 
ställa  sig  in  hos  ngn. 

einschwefeln,  tr.  svalla. 

einschwemmen,  tr.  spola  in,  drifva  in. 


r.    t  har   omljud.    tr. 


verb.    II.  har  hälen,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


eiusohwenken 


213 


Einstand 


einschwenken,  itr.  h.  svänga  in,  med  en  sväng- 
ning inträda. 

einschwinden,  itr.  s.  krypa  ihop,  minskas,  af- 
t:iga,  krj'mpa, 

einsegeln,  itr.  s.  segla  in. 

einsegnen,  tr.  1.  läsa  välsignelse  öfver,  väl- 
signa, t.  ex.  Brot  und  Wein.  2.  inviga,  viga, 
i  ex.  einen  Geistlichen.  3.  Kinder  »v/  konfir- 
tiiera  barn.  Einsegnung,  y. 

einsehen,  I.  itr.  h.  1.  In  etw.  ~  titta  in  i  ngt. 

2.  Bei  jmdm  f\>  titta  in  tili,  hälsa  pä,  ngn. 

3.  Mit  jmdm  ~  se  in  i,  läsa  i  ngns  bok  tm- 

»iuumana  med    denne.     II.    tr.    1.  nOga    betrakta, 

genomse.  2.  inse,  förstå,  begripa.  3.  ~  ei. 
ein  ~  el.  ~s  haben  <-\.  nehmen:  a)  se  till,  föra 
nppsigt,  ingripa,  bestraffa,  b)  taga  hänsyn 
till  omständigheterna,  låta  tala  med  sig, 

I       vara  resonlig.   Einsehung,  /. 

i;  einseifen,  tr.  och  sich  ~  tvåla  in  (sig).    Ein- 

I      seifung,  /. 
einseihen,  tr.  sila,  sila  upp,  filtrera  ngt  s&  det 

rinner  i  ngt.    EinSClhung,  /. 

einsenden,    tr.   insända,   skicka  in,  inlemna. 

Einsendung,  y. 
Einsender,  -s,  -,  m.  insändare. 

,    einsenlten,  tr.  och  sich  ~  sänka  (sig)  ned,  sänka 

i       (sig),  insänka. 

^i    Elnsenkung,  -en,f.  1.  nedsänkande,  nedsänk- 

1       ning.  2.  insänkning,  sänkning,  t.  ex.  des  Bo- 

I       dens. 
einsetzbär,  a.  som  kan  insättas. 

I   einsetzen,  I.  tr.  1.  sätta  in,  insätta,  t.  ex.  einen 

I  Stuhl  ins  Zimmer,  einen  Zahn,  den  Boden 
in  das  Fass,  den  Mast  ins  Schiff,  jmdn  in 
ein  Amt,  jmdn  in  seine  früheren  Rechte, 
jmdn  zu  seinem  Erben.  Eine  Anzeige  ~ 
sätta  in,  införa  en  annons.  Kartoffeln  ~ 
sätta  potatis.  Bäume  ^  plantera  träd.  2.  in- 
sätta, sätta  på  spel,  t.  ex.  Geld,  sein  Ee- 
ben  für  seine  Fretmde.  Sein  Ehrenivort 
zum  Pfände  ~  gifva  sitt  hedersord  pi  ngt. 
Seine  ganze  Kraft  ~  vinnlägga  sig  af  alla 
krafter.  3.  Einem  Pferde  die  Sporen  ~ 
gifva  en  häst  sporrarne.  4.  inrätta,  fast- 
ställa, förordna  att  hMias,  t.  ex.  ein  Fest.  II. 
Sich  ~  1.  Sich  in  einen  Wagen  ~  sätta  sig 
upp  i  en  vagn.  2.  satta  sig  fast,  inrota  sig. 
III.  itr.  h.  falla  in,  t.  ex.  der  Trompeter  setzte 
ein.  Einsetzung,/. 
Einsicht,  -en,  f.  1.  inblick,  betraktande.  Zur 
gefälligen  ~  tili  benäget  påseende.  2.  in- 
sigt,  förstånd,  begripande.  ^  von  etw.  ha- 
ben: förstå  sig  på  ngt.  ~  von  etw.  nehmen: 
taga  kännedom  om  ngt.  3.  '>./  nehmen:  se 
upp,  ingripa,  straffa,  -s...  Ex.  ~los,  a.  utan, 
saknande  insigter.  ~voII,  a.  insigtsfuU. 
einsichtig,  a.  insigtsfuU. 

einsickern,  itr.  s.  sippra  in,  sila  in.    In  den 
Sand  ~  sjunka  ned,  suga  sig  in  i  sanden. 
Einslck[e]rung,/. 
Elnsiedel  m.  m.  se  1.  ein... 


einsieden  =  einkochen. 

einsiegeln,  tr.  lagga  in  i  ngt  ocb  försegla. 

einsingen,   I.   tr.   1.  söfva  med  sång,  sjunga 

vaggvisor  för.    2.  Jmdn,  sich  »n/  öfva  ngn, 

sig  i  sång.    II.  Sich  'v  se  /,  2. 
einsinken,  itr.  s.  1.  sjunka  ned.  2.  sjunka  ihop; 

om  marken:    sjunka,  sänka  sig. 

einsitzen,  I.  itr.s.  sitta  inne,  hålla  sig  hemma. 
II.  tr.  sitta  sönder. 

einspannen,  tr.  1.  spänna,  spänna  upp  ngt  i  ngt, 
t.  ex.  Zeug  in  den  Rahmen.  2.  spänna  för, 
t.  01.  die  Pferde,  den  Wagen.  3.  Die  Nasen 
eingespannt!  sätten  ej  näsan  i  vädret! 

einspeichern,  tr.  magasinera. 

einsperren,  I.  tr.  inspärra,  instänga,  tax.  jmdn 
ins  Gefängnis,  in  eine  Stube.  II.  Sich  ~ 
stänga  in  sig,  läsa  igen  om  sig.  EInsper 
rung,  /. 

einspielen,  I.  tr.  och  sich  ~  öfva  (sig)  i  spel,  i 
musik.  II.  itr.  h.  spela  in,  göra  sig  gäl- 
lande. 

einspinnen,  I.  tr.  1.  spinna  in  ngt  i  träden.  2. 
spinnain,  omspinna.  II.  Sich ~  spinnain  sig. 

Einspräche,  O,  f.  invändning,  inkast,  protest. 

einsprechen,  I.  itr.  h.  1.  blanda  sig  i  samtalet. 
2.  Für  jmdn  ~  taga  ngns  parti,  lägga  sig 
ut  för  ngn.  3.  Auf  jmdn  ~  tilltala  ngn  med 
en  i&ng  svada.  4.  Bei  jmdm  ~  titta  in  till  ngn, 
säga  till,  taga  in  hos  ngn.  II.  tr.  1.  Ein 
Wort  mit  ~  hafva  ett  ord  med  i  laget.  2. 
Jmdm  Mut  ~  ingifva  ngn  mod.  Jmdm  Trost 
~  trösta  ngn. 

einsprengen,  I.  tr.  1.  spränga,  slå  in,  t.  ex.  eine 
Thure.  2.  spränga  in,  t.  ex.  Grotten  in  den 
Felsen.  3.  stänka,  sprita,  t.  ex.  mit  Wasser. 
Mit  Salz  ~  beströ  med  salt,  rimsalta.  4. 
inblanda.  II.  itr.  s.  spränga  in,  galoppera 
in.  Auf  den  Feind  ~  rida  mot  fienden. 

einspringen,  itr.  s.  1.  hoppa  in.  Auf  etw.  ^ 
rusa  mot  ngt.  F  bei  einer  Gesellschaft  ~ 
inträda  i  ett  sällskap.  2.  spricka  sönder, 
få  sprickor.  8.  bilda  en  inåtgående  vinkel, 
bugta  inåt. 

einspritzen,  tr.  l.inspruta.  2. Präsc/(e~  stänka 
linne.  3.  fuUstänka,  nedsmutsa.  Einsprit- 
zung,/. 

Einspruch,  -[e]s,  -ef,  w-  invändning,  protest. 
~  thun:  protestera. 

elnst,  I.  adv.  en  gång  (fOrr  el.  l  framtiden)    II.  oböjl. 

n.  1.  det  förflutna.  2.  framtiden. 

einstallen,  tr.  sätta  in  i  stan  ci.  rahus. 

einstampfen,  tr.  1.  stampa  in,  ned,  t.  ex.  etw. 
in  ein  Fass.  2.  stampa  hål  på,  stampa  sön- 
der. 3.  ~  lassen:  skicka  till  stampen. 

Einstand,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  inträde  i  nja  mrhäuan- 

den,  tillträde.    2.  därmed  förenade  utgifter,  i  slit  till- 

trädeskalas,  installationsmiddag,  -s...  Ex. 
'>./geld,  -[e]s,  -er,  n.  utgifter  vid,  betalning 
för  inträde  i  ny  ställning.  ~schmaus,  -es, 
-e  t,  m.  kalas  för  den  tillträdande,  väl- 
komstkalas. 


»kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.   '^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    «t»  sjötcrm.   }Ü<  militärisk  teniw 


einstänkern 


214 


eintreffen 


einstänkern,  tr.  F  fylla  med  stank. 

einstauben,  ilr.  s.  blifva  dammig,  inpyrd  med 
dam. 

einstäuben,  tr.  neddamma. 

einstechen,  tr.  sticka  in,  stinga  in,  t.  ex.  einen 
Stachel.  Lücher  ~  sticka  hål. 

Einsteck...  ex.  -kämm,  -[e]s,  -e  f,  m.  nackkam. 

einstecken,  tr.  sticka  in,  stoppa  in.  Etw.  ~ 
stoppa  ngt  på  sig.  Das  Schwert  ~  sticka 
svärdet  i  skidan.  F  jvidn  ~  sätta  ngn  i 
kurran.  Biiai.  eine  Beleidii;un(j  ~  svälja  en 
förolämpning.   Einsteckung,  /. 

einstehen,  itr.  s.  1.  In  ein  Amt  ~  tillträda  ett 
ämbete.  2.  Für  Jmdn  ^  a)  träda  i  ngns 
ställe,  ersätta  ngn,  i  sht  ü  göra  krigstjänst 
i  ngn  annans  ställe,  b)  ansvara  för  ngn. 
Für  etw.  ~  ansvara  för  ngt,  taga  ngt  på  sig. 
Einstehung,  /'. 

Einsteher,  -s,  -,  m.  ^  soldat  värfvad  i  en  an- 
nans ställe. 

einstehlen,  .nch  ~  stjäla  sig  in,  smyga  sig  in. 

einsteigen,  itr.  s.  stiga  in,  stiga  upp  i  ett  åkdon. 

Rop  vid  järnvUgsllgs  afgUng:  ~  .'  tåget  till  N. ! 

einstellen,  I.  tr.  1.  ställa  in.  2.  jäg.  Wild  ^ 
ringa  in  villebråd.  3.  taga  i  sin  tjänst,  t.  ex. 
Gesellen.  Rekruten  ~  värfva  rekryter.  4. 
inställa,  afbryta,  t.  ex.  die  Arbeit.  Misa- 
brauche  ~  afskaffa  missbruk.  II.  Sich  ~ 
inställa,  infinna  sig.   Einstellung,/'. 

einstemmen,  tr.  1.  stödja  mot,  insätta.  Die 
Arme  ~  sätta  händerna  i  sidan.  2.  0  med 
huggjärn  inhugga,  t.  ex.  ein  Loch. 

einsten[s]  =  einst. 

Einstich,  -[e]«,  -e,  m.  styng. 

einsticken,  tr.  sy  in,  brodera,  t.  ex.  eine  Blume 
in  einen  Stoß'. 

einstig,  a.  1.  förfluten.    2.  framtida. 

oinstimmen,  itr.  h.  1.  stämma  öfverens,  sam- 
manstämma. 2.  falla  in.  Li  etiu.  (ack.)  ~  in- 
stämma i  ngt.  Ln  Chore  ~  uppstämma  i 
kör,  1  korus.  Einstimmung,  /. 

einstippen,  tr.  F  doppa  i  ngt,  doppa  ned,  in. 

einstmalig  =  einstig. 

einstmals  -=  einst. 

einstopfen,  tr.  sticka,  stoppa  in,  ned. 

einstOssen,  tr.  1.  stöta  in,  köra  in.  2.  stöta 
hål  i,  stöta  sönder,  slå  in,  slå  sönder,  t.  ex. 
eine  Fensterscheibe,  einen  Fassboden.  Ein- 
stössung,/. 

einstrahlen,  itr.  s.  stråla  in. 

einstreichen,  I.  tr.  inslryka,  smörja,  t.  nx.  Öl 
in  das  Haar,  das  Haar  mit  Öl.  Geld  ~  in- 
kassera, stoppa  på  sig  pengar.  II.  itr.  s. 
otröfvande  komma  in,  anlända  till.  jäg.  die 
Lerchen  streichen  ein:  lärkorna  komma  i 
nätet. 

einstreuen,  tr.  inströ,  inblanda.  Den  Pferden 
{^Stroh'l  ~  strö  (halm)  under  hästarne. 
Jmdm  etw.  ~  intala  ngn  ngt.  Einstreuung,/. 

Einstrich,  -[e]s,  -e,  m.  streck,  skåra,  inskär- 
ning. 


einstricken,  tr.  sticka  in.  Hacken  ~  sticka  i 
hälar. 

einströmen,  itr.  s.  strömma  in.  Einströmung,/*. 

einstücke[l]n,  tr.  lappa,  sätta  i,  t.  «.  einen 
Flicken  in  etio.  (ack.). 

einstudieren,  tr.  instudera,  inöfva. 

einstürmen,  itr.  h.  och  s.  1.  storma  in,  rusa  in. 
2.  Auf  jmdn  ~  storma,  rusa  mot  ngn,  öf- 
verfalla,  öfverväldiga  ngn.  Auf  seine  Ge- 
sundheit ~  storma  på  sin  hälsa. 

Einsturz,  -e*-,  -e  f,  m.  sammanstörtande,  ruin. 

einstürzen,  I.  itr.s.  1.  sammanstörta.  2.  störta 
in,  rusa  in.  II.  tr.  nedstörta,  förstöra,  ned- 
rifva.  III.  Sich  ~  kasta  sig  in,  ned,  störta 
in.  Einstürzung,/. 

einslützen,  ir.  stöttande,  såsom  stötta  infoga. 

einstweilen,  ndv.  under  tiden,  tills  vidare. 

einstweilig,  a.  tillfällig,  provisorisk. 

einsudeln,  tr.  nedsöla. 

eintauchen,  I.  tr.  doppa  ned,  doppa.  II.  itr.  s. 
dyka  ned,  sjunka  ned.   Eintauchung, /. 

Eintausch,  -es,  -c,  m.  utbyte,  byte,  jfr  raij. 

eintauschen,  tr.  tillbyta  sig,  etw.  <jcfjen  etw.: 
ngt  mot  ngt.  Eintauschung,/. 

einteeren,  tr.  bestryka  med  tjära,  tjära. 

einteigen,  tr.  knåda,  hopknåda. 

eintheeren  so  einteeren. 

eint[h]eilbär,  a.  som  kan  indelas. 

eint[h]eilen,  tr.  1.  indela.  2.  vid  cu  in.ioming  hän- 
visa till,  införlifva  med  en  del.  Eint[hjeilung,_/'. 
-s...  Kx.  ~grund,  -[e]«,  -e  f,  m.  indelnings- 
grund. 

einthun,  tr.  lägga  in,  sätta  in. 

eintiefen,  tr.  urhålka,  fördjupa. 

eintönen,  itr.  h.  mus.  falla  in. 

eintonnen,  tr.  fylla  på  tunnor,  på  fat,  t.  ex. 
Bier. 

Eintracht  se  /.  ein... 

Eintrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  införande,  inskrif- 
ning,  t.  ex.  in  eine  Liste :  äfv.  det  inskrifna. 
2.  inslag,  väft.  3.  Jmdm  ~  thun:  göra  ngn 
förfång,  förfördela  ngn.  -s...  kx.  ~faden, 
-s,  "t,  m.  inslagstråd. 

Eintrage...  Ex.  -buch,  -[e]s,  -er  t,  »■  inskrif- 
ningsbok,  register. 

eintragen,  tr.  1.  bära  in.  2.  väfva  in  in.siaget.  3. 
införa,  inskrifva,  t.  ex,  etw.  in  ein  Buch, 
mateni.  ei7ie  Linie.  4.  inbringa,  afkasta.  Ein- 
tragung,/, -s...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  in- 
skrifnings-  ei.  inrogistreringsbyrå.  ~num- 
mer,  -«, /.  inskrifningsnummer. 

einträglich,  a.  indrägtig,  inbringande,  vinst- 
gifvande. 

Einträglichkeil,  O,  /.  indrägtighet,  fördelak- 
tighet. 

eintränken,  tr.  1.  indränka.  2.  .Tmdm  etw.  ~ 
gifva  ngn  ngt  att  dricka,  vani.  biiai.  låta  ngn 
få  sota  för  ngt. 

einträufeln,  tr.  indrypa. 

eintreffen,  itr.  s.  1.  inträiEa,  anlända.  2.  in- 
träffa, tilldraga  sig. 


tba 


litivt,    til'.  IntraDsitivt  verb.    k,  har  haben,    S. 


till  hjälpverb. 


eintreibbar 


215 


einwühlen 


eintreibbär,  a.  som  kan  indrifvas. 

eintreiben,  I.  tr.  1.  diifva  in,  slå  in,  t.  ex.  einen 
Nagel,  einen  Keil.  2.  drifva  in,  t.  ex.  das 
Vieh.  3.  indrifva,  t.  ex.  Steuern,  Aufutände. 
II.  itr.  s.  drifvas  in  af  stormen,  noden.  Eintrei- 
bung, /. 

Eintreiber,  -s,  -,  m.  person  som  indrlfver  pen- 
ningemedel, uppbördsman. 

eintreten,  I.  itr.  a)  s.  1.  inträda,  t.  ex.  in  ein 
Haus,  in  ein  Lebensalter.  An  jinds  Stelle  ~ 
inträda  i  ngns  stalle.  In  ein  Amt  ~  tillträda 
ett  ämbete.  In  jmds  Fnssstapfen  '\>  trampa 
i  ngns  fotspår.  2.  Für  jmdn  ~  a)  komma 
i  ngns  ställe,  ersätta  ngn,  b)  ansvara  för 
ngn,  c)  försvara,  kläda  skott  för  ngn.  Für 
jmds  Sache  ^  kämpa  för,  försvara  ngn.  3. 
inträda,  inträffa,  hända,  b)  h.  4.  trampa. 
In  den  Kot  ~  trampa  i  smiitsen.  jäg.  das 
Wild  hat  tief  eingetreten :  villebrådet  har 
efterlemnat  djupa  spår.  II.  tr.  1.  trampa, 
intrycka,  t.  ex.  Tritte  in  den  Schnee :  spår  i 
snön.  Sich  (dat.)  einen  Dorn  ~  få  en  tagg  i 
foten.  2.  trampa  ned,  t.  ex.  etw.  in  die  Erde. 
3.  trampa  sönder,  hål  i.  4.  Die  Schuhe  ~ 
kippa  ned  skorna. 

eintriciitern,  tr.  genom  tratt  hälla  i  ngt  i  ngt.  F 
biidi.  jvidm  etw.  »v,  trätta  i  ngn  ngt. 

eintrlnken,  tr.  dricka,  insuga,  uppsupa. 

Eintritt,  -[«]«,  -e,  ?».  inträde,  -s...  Ex.  ~fähig, 
a.  ~  sein :  hafva  de  för  inträde  i  en  orden  m.  m. 
erforderliga  egenskaperna.  ~geld,-[c]s, -er, 
K.  inträdesafgift.  '>./i(arte,  -n,  f.  inträdes- 
kort. 

eintrocl<nen,  I.  itr.  s.  torka  in,  uttorkas,  ut- 
sina. II.  tr.  uttorka. 

eintröpfeln,  eintropfen,  I.  itr.  s.  droppa  in.  II. 
tr.  drj'pa  in.    Eintröpf[e]lung, /. 

eintunl(en,  tr.  doppa  ned,  doppa. 

einüben,  I.  tr.  inöfva,  t.  ex.  ein  Lied,  Soldaten. 
II.  Sich  ~  öf va  sig.  Einübung,  f. 

einverleiben,  tr.  införlifva.  Einverleibung,  /. 

Einverständnis[s]  se  1.  ein... 

einverstehen,  I.  tr.  inbegripa,  innefatta.  II. 
Sich  ~  öfvereusstämma.  jfr  1.  ein... 

einwachsen,  itr.  s.  växa  in  i  ngt;  biidi.  inrota 
sig. 

Einwage,  O,  /.  vigtsförlust. 

einwägen,  I.  tr.  väga  in,  väga  ocb  lägga  in  ngt 

i  ngf.    II.   Sich  ~  förlora  i  vigt  gnm  utminutcring 

i  små  delar.  Einwägung,  /. 
einwalken,  itr.  s.  och  sich  ~  krympa  vid  valk- 

ning. 
Einwand,  ■[e]s,  -e  t,  m.  invändning. 
Einwanderer,  -s,  -,  m.  invandrare. 
einwandern,  ?'<?■. «.invandra.  Einwand [ejrung,/'. 
einwärts,  adv.  inåt.  »^  gehen  ei.  die  Fasse  ~ 

setzen:  gå  in  med  fötterna. 
einwässern,  tr.  vattenlägga,  urvattna,  urlaka. 

Einwässerung,/. 

einweben,  I.  tr.   1.  med  ol.  liksom  med  en  väfnad  Om- 

gifva,  innesluta.    2.  väfva  in,  t.  ex.  ein  Mu- 


ster, nmi.etw.  in  e<w.  (ack.)  ~  infläta  ngt  i  ngt. 
II.  Sich  ~  krympa,  blifva  kortare  gnm  vitfn. 

einwechseln,  tr.  1.  tillväxla  sig.  2.  inlösa,  t.  e%. 
Papiergeld.   Einwechs[e]lung, /. 

einweichen,  tr.  lägga  i  blöt  och  dymcdeis  upp- 
mjuka. Einweichung,  /. 

einweihen,  tr.  inviga,  t.  ex.  eine  Kirche,  eine 

Eisenbahn,  ein  Kleid  (=  bUra  en  drägt  första  gin- 
gen), jmdn  zu  etw.,  jmdn  in  ein  Geheimnis. 
Einweihung,  /.  -s...  ex.  ~feier,  -n,f.  invig- 
ningshögtid. 'N/feierlichkeit,  -en,  f.  högtid- 
lighet vid  invigningen  af  ngt.  ~fest,  -[e]s, 
-e,  n.  —  r^feier.  ^^^predigt,  -en,f.  invignings- 
predikan, ^rede,  -n,  f.  invigningstal,  fest- 
tal vid  en  invigning. 

einweisen,  tr.  Jmdn  r^  visa  in,  införa  ngn. 
anvisa  ngn  hans  plats,  hänvisa  ngn  tui  ngt. 
Einweisung,  /. 

einwenden,  tr.  invända. 

Einwendung,  -en,  f.  invändning,  t.  ex.  ~e/f  ma- 
chen gegen  etiv. 

einwerfen,  tr.  1.  kasta  in.  Jmdn  ins  Gefängnis 
~  kasta  ngn  i  fängelse.    2.  slå  in,  kasta 

sönder,    gnm    stenkastning    förstöra   ngt   si    att  det 

stbrtar,  t.  ex.  ein  Fenster,  ein  Haus.  3.  in- 
vända, inkasta,  yttra.  Einwerfung,  f. 

einwickeln,  I.  tr.  1.  inveckla,  insvepa,  inlinda; 
biidi.  inveckla.  2.  veckla  ihop,  ihoprulla.  II. 
Sich  ~  svepa  in  sig;  biidi.  veckla  in  sig, 
trassla  in  sig.  Einwick[e]lung,  f. 

Einwickler,  -s,  -,  m-.  person  som  sveper  in, 
biidi.  som  åstadkommer  förvecklingar. 

einwiegen,  tr.  vagga  till  sömns;  biidi.  invagga. 

einwilligen,  itr.  h.  och  tr.  [In]  etw.  (ack.)  ~  gå 
in  på  ngt,  gifva  sitt  bifall  till  ngb.  Ein- 
willigung, /■.  -s...  E.'t.  ~zeichen,  -s,  -,  n.  tecken 
till  bifall. 

einwindeln,  tr.  inlinda. 

einwinden,  I.  tr.  1.  infläta,  omslingra.  2.  fläta 
in  ngt  i  ngt.  3.  böja  in,  leda  in.  II.  Sich  ~ 
slingra  sig  in. 

einwintern,  itr.  s.  1.  infrysa.  2.  öfverraskas  af 
vintern.  3.  opers.  es  wintert  ein:  det  börjar 
bli  vinter.  Einwinterung,  /. 

einwirken,  I.  tr.  1.  virka  in.  2.  inknäda.  II. 
itr.  h.  Auf  jmdn,  etw.  '\j  inverka  på  ngn, 
ngt.  Einwirkung,/. 

einwohnen.  I.,  itr.  h.  1.  Bei  jmdm  ~  bo  ho.s 
ngn.  2.  Jmdm,  einer  (dat.)  Sache  ~  finnas  i, 
vara  egendomlig  för  ngn,  en  sak.  ^cZ;  in- 
neboende. II.  Sich  ~  blifva  hemmastadd, 
hemmavand. 

Einwohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  1.  invånare. 
2.  hyresgäst,  -zahl,  -en,  f.  invånareantal. 

Einwohnerschaft,  -en,  f.  samtiige  invånare. 

einwölken,  tr.  hölja  i  moln. 

einwollen,  itr.  h.  1.  vilja  komma  in.  2.  Das 
will  mir  nicht  ein:  a)  det  vill  ej  gå  in  i  mitt 
hufvud,  b)  det  kan  jag  ej  gå  in  på. 

einwühlen,  tr.  och  sich  ~  gräfva  in  (sig),  gräfva 
ned  (sig),  mylla  ned  (sig). 


'  ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.   %  mindre  brukligt.   #  teknisk 


i^  sjöterm.   K<  militurisk  term. 


Einwurf 


216 


Einwurf,  -[c]s,  -e  f,  'm.  inkast,  invändning. 

einwurzeln,  itr.  s.  och  h.  samt  sich  ~  få  rotfäste, 
inrota  sig.   Einwurz[e]lung, /. 

einzahlbar,  a.  betalbar;  förfallen. 

einzalilen,  tr.  inbetala,  af  betala.  Einzahlung,/. 

einzählen,  tr.  1.  räkna  in,  räkna  och  lägga  in 
i  ngt,  t.  ex.  Eicr  in  einen  Korb.  2.  inräkna, 
medräkna.   Einzahlung,  /. 

einzahnen,  tr.  0  1.  med  stift,  med  hake  fästa. 
2.  tända,  förse  med  kuggar.    Einzahnung,  /. 

einzapfen,  tr.  1.  tappa,  t.  ox.  Wein  in  Flaschen  : 
vin  på  buteljer.  2.  O  med  tappar  fästa, 
fastplugga.  Einzapfung,/. 

einzaubern,  tr.  trolla  in. 

einzäunen,  tr.  inhägna. 

Einzäunung,  -en,f.  1.  inhägnande.  2.  inhägnad. 

einzehren,  itr.  s.  och  sich  ~  täras,  minskas. 
Einzehrung, /. 

einzeichnen,  tr.  inrita,  inrista,  inskrifva  ngt  i 
ngt    Einzeichnung, /*. 

Einzelheit,  -en,  f.  enskildhet,  detalj. 

einzellln,  a.  enskild,  särskild,  hvar  för  sig, 
ensam,  en  och  en,  enda,  enstaka,  en  och 
annan.  Die  ~eM  Umstände:  enskildheterna. 
Die  ~e  Nummer  kostet:  hvarje  nummer 
kostar.  Ein  ~er  Mann :  en  ensam,  en- 
samt stående  man.  ~  und  geschart:  en 
och  en  samt  i  skaror,  ^e  Häuser:  enstaka 
hus.  '\^es  gefällt  mir:  somligt  tycker  jag 
om.  ~e  sagen:  somliga  säga,  en  och  annan 
säger.  Jeder  ~e ;  hvar  och  en  för  sig.  Im 
~e?i;  i  enskildheter,    -arrest,  -\_e]s,  -e,  m. 

ensam    arrest  (hvar  och  en  i  ett  rum  fur  sig),    -auf- 

zählung,  -en,f.  detaljerad  uppräkning,  upp- 
räkning af  hvar  och  en  för  sig.  -ausgäbe, 
-«,/.  -druck,  -\_e'\s,  -e,  m.  särskild  upplaga, 

Särskildt   tryck    (rer  sig,  ej  såsom  del  af  ett  helt  el. 

eii  serie),  -ding,  -[e]s,  -c,  «.  ting  för  sig,  en- 
skild sak.  -fall,  -[e].«,  -e  f,  m.  Der  ~  hvarje 
fall  för  sig, hvarje  särskildt  fall.  -geschichte, 

-n,f.  särskild  historia  om  ett  land,  ett  tldehvarf 

el.  dyi.  -haft,  o,/,  cellfängelse,  -kämpf,  -\_e]s, 
•e  t,  m.  kamp  man  mot  man,  tvekamp,  -le- 
ben, -s,  O,  n.  ensligt  lif,  lif  i  ensamheten. 
-richter,   -s,  -,  m.  ensam  domare  som  dömer 

ensam  utan  bisittare.     -Stimme,    -«,  ./'.     1.  enskild 

röst.  2.  mus.  solostärama.  -tanz,  -es,  -e  t,  m. 
Bolodans.  -verkauf,  -[e]s,  -c  f,  m.  minuthan- 
del, minutförsäljning,  -wesen,  -s,  -,  n.  individ. 

einziehbar,  a.  som  kan  indragas. 

einziehen,  I.  tr.  1.  draga  in  ngt  i  ngt.  2.  ©  eine 
Wand  ~  uppföra,  insätta  en  vägg  iauti  ngt, 
einen  Balken  ~  lägga  en  bjälke  tv&rs  igenom 
ngt.  3.  indrifva,  t.  ex.  Ansstände.  4.  X  in- 
kalla, t.  ex.  die  Ee-^eroe,  Rekruten.  5.  häkta, 
arrestera.  6.  inhämta,  t.  ex.  Nachrichten.  7. 
insuga,  suga  upp,  t  ex.  das  Löschpapier  zieht 
die  Tinte  ein.  8.  Den  Hals  ~  draga  in  hal- 
sen. O  eine  MaMcr  ~  låta  en  mur  afsmalna 
uppåt.  Eine  Zeile  ~  indraga,  inrycka  en 
rad.  Die  Segel  ~  refva  seglen.  9.  inskrän- 


ka, minska,  t.  ex.  den  Aufwand.  10.  indraga, 
t.  ex.  die  Besoldung,  eine  Stelle,  Münzen.  II. 
Sich  ~  inskränka  sig,  minska  sina  utgifter. 
III.  itr.  s.  1.  draga  in,  tåga  in,  t.  ex.  in  eine 
Stadt.  2.  flytta  in,  t.  ex.  in  eine  Wohnung, 
hei  jmdm.  3.  insugas,  uppsupas.  Einzie- 
hung,/. 

einzig,  a.  1.  enda,  t.  ex.  ein  'ves  Mal;  das  ~e, 
was  wir  thun  können.  ~  und  allein:  endast, 
blott  och  bart.  2.  ensam  i  sitt  slag,  maka- 
lös, oförliknelig,  t.  ex.  eine  ~e  Gestall:  en 
makalös  gestalt,  das  f^ste  Geschick:  det 
mest  egendomliga  öde. 

einzuckern,  tr.  insockra.  Einzuck[e]rung, /. 

Einzug,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  intåg.  2.  inflyttning. 

einzwängen,  einzwingen,  tr.  och  sich  ~  tvinga 
in  (sig). 

Eis,  -es,  O,  n.  1.  is.  Zu  ~  gefrieren:  frysa 
till  is.  Om  strömmar:  mit'^gehen  el.  ~  treiben: 
befinna  sig  i  islossningen,  hafva  brutit  upp. 
miå\.  jmdn  aufs  r^  führen:  sätta  ngn  på  det 
hala.  2.  glace.  -apparat,  -[e]«,  -e,  m.  glace- 
maskin.  -artig,  a.  isartad.  -bahn,  -en,  f.  is- 
bana, skridskobana,  -bank,  -e  t,  /•  'i'  is- 
bank,  isfält,  -bär,  -en,-en,m.  isbjörn,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  »»•  isbrytare,  -bedeckt,  a.  isbe- 
täckt.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  höftben,  -berg, 
-[e].f,  -e,  m.  isbärg.  -blick,  -blink,  -[e]s,  O,  m. 
isblink,  återsken  från  isfält,  -block,  -[e~\s, 
-e  t,  m.  isblock,  -blume,  -n,  f.  isblomma. 
■bock,  -[e]s,  -e  t,  -brecher,  -s,  -,  m.  isbrytare 
-bruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  islossning,  -decke,  -» 
/.  istäcke,  -fahrt,  -en,  f.  färd  på  isen.  -feld,  1 
-[e]s,  -er,  n.  isfält,  -fischerei,  O,/,  vinter- 
fiske i  vakar,  -fläche,  -n,  f.  isyta,  isfält. 
-frei,  a.  isfri,  -gäng,  -[e]s,  -e  f,  m.  isgång. 
-gebirge,  -s,  -,  n.  bärgskedja  af  glacierer, 
isfjäll.  -gefilde,  -s,  -,  n.  isfält,  -grau,  a.  isgrå. 
•grübe,  -n,f.  isgrop,  iskällare,  -höhle,  -w,/. 
ishåla.  -kalt,  a.  iskall,  -kälte.  O,/,  isande 
köld.  -keller,  -.<;,  -,  m.  iskällare,  -kessel,  -.5, 
-,  m.  kylkar  med  is  i.  -kluft,  -e  t,  /•  frost- 
spricka  i  träd.  -klüftig,  a.  sprucken  af  frost. 
-kraut,  -[e]s,-e7-t,  «■  bot.isört  (Mesembryan- 
themum  crystallinum).  -lauf,  -[e]s,  -e  f,  m. 
skridskoåkning,  -lauf er,  -s,  -,  m.  skridsko- 
åkare, -loch,  -[e].?,  -er  t,  n.  hål  i  isen.  -ma- 
schine,  -»,/.  is-,  glacemaskin.  -masse,  -n,f. 
ismassa,  -meer,  -[e]s, -e,«.i8haf.  -nadel, -«,./. 
isnål.  -nagel,  -s,  -f,  m.  brodd  i  hästskor.  -nebel, 
-s,  O,  m.  rimfrost,  -netz,  -e.'!,  -e,  n.  vinternät, 
vinternot.  -pfal,  -[(']••-■,  -e  f,  m.  ispåle,  is- 
brytare, -rinde,  -n,f.  isskorpa,  -säge,  -n, 
f.  issåg.  -schölle,  -n,  f.  isstycke,  isflake. 
-schrank,  -[e']s,  -e  t,  m..  isskåp.  -schuh,  -[_e]s, 
-e,  m.  skridsko.  -Spiegel,  -s,  -,  m.  isspegel. 
-spiess,  -es,  -e,  m.  -spitze,  -n,  f.  isnål.  -torte, 
-n,f.  glaserad  tårta.  -Umschlag, -[ej.t, -ef,™- 
kallt  omslag  med  is.  -vogel,  -s,  -f,  m.  isfogcl. 
-wasser,  -s.  O,  n.  isblandadt  vatten,  -zacken, 
-zapfen,  -s,  -,  m.  istapp,  ispigg.  -zeit,  -en,  f. 


M 


O   saknar  plur.    f  •>»■'  «mljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    Ä.  har  l^ahen,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


eisen 


217 


Ekstase 


istid,  glacialperiod.  -es...  kx.  'x^blick,  ■[e]s, 
-e,  m.  isande  blick.  For  «fr.  «o  wrcg.  ims. 

.  eisllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  förvandla 
till  is.  2.  isa,  rensa  från  is.  II.  Ur.  1.  h. 
fiska  på  isen.  2.  opers.  es  eist:  det  fryser  »\ 
alt  I«  uppst&r.  3.  «.  frysa  till  is. 

{.  Eisen,  -.«,  -,  n.  dim.  i  «ms.  Jiischen,  -lein,  järn. 
Biidi.  von  ~  sein:  hafva  en  bärghälsa;  ordspr. 
man  muss  das  ~  schmieden,  so  lang  es  noch 
warm  ist:  man  måste  smida,  medan  järnet 
är  varmt;  ordspr.  Not  bricht  ^  nöden  har 
ingen  lag;  altes  ~  skräp,  -åder,  -re,/,  järn- 
åder, -alter,  -s,  O,  n.  järnålder,  -arbeit,  -en, 
f.  arbete  i  järn,  järnvara,  -arbeiten,  -s,  -,  m. 
järnarbetare.  -arz[e]nei,  -en,  f.  järnhäl  tig 
medicin,  -auflösung,  -en,  f.  järnlösning. 
-bad,  -\e\s,  -er  t,  «•  bad  i  järnhaltigt  vat- 
ten, -bahn,  -en,  f.  järnväg,  -bahn...  kx.  ~al<tie, 
•n,f.  järnvägsaktie.  ~arbeiter,  -s,-,m.  järn- 
vägsarbetare. ~bau,  -[c]s,  -ten,  m.  järnvägs- 
byggnad. ~COupé,  -s,  -s,  n.  järnvägskupé. 
'N/häusclien,  -s,  -,  n.  banvaktsstuga.  ~netz, 
-es,  -e,  n.  järnvägsnät.  'v/SCtiiene,  -n,/.  järn- 
vägsskena. ~tarif,  -[e]s,  -e,  wi.  järnvägs- 
taxa. ~wagen,  -s,  -[t],  m.  järnvägsvagn. 
~wärter,  -s,  -,  m.  banvakt.  ~2ug,  -[e]s,  -e 
t,  m.  järnvägståg,  -baum,  -[e]s,  -e  t,  'm.  1. 
träd  med  järnhård  ved  (Sideroxylon).  2. 
järnbeslagen  stock.  -bergwerl<,  -[e]s,  -e,  n. 
järngrufva.  -besclilag,  -[e]s,  -e  f,  m.  järnbe- 
slag, -blecli,  -[e]s,  -e,  re.  järnbleck,  -blecliern. 
«.  af  järnbleck,  -botirer,  -s,  -,  m.  ^  järn- 
borr, -drällt,  -[e]s,  -e  t,  m.  järntråd,  stål- 
tråd, -erde,  O,  f.  järnbaltig  jord.  -erz,  -es, 
-e,  n.  järnmalm,  -farbig,  a.  järngrå,  -feile, 
•n,f.  järnfil.  -feilicht,  -[e]s,  -e,  n.  -feilspäne, 
m.  plur.  -feilstaub,  -[e]«,  O,  m.  järnfilspån. 
-fest,  a.  järnhård,  -fieck,  -[e],?,  -e,  to.  rost- 
fläck, -fleckig,  a.  som  har  rostfläckar,  -fres- 
ser,  -s,  -,  7?i.  F  storkaxe,  storskräflare.  -fres- 
seriscti,  a.  F  skräflande,  skrytsam,  -frisciie- 
rei,  -en,  f.  O  färskning  af  järn.  -geliait,  -[e].<, 
O,  m.  järnhalt.  -gerät[h],  -gesciiirr,  -\_e]s,  -c, 
n.  redskap  af  järn.  -giesser,  -s,  -,  m.  järn- 
gjutare.  -giesserei, -e», /.  järngjuteri.  -git- 
ter, -s,  -,  n.  1.  järnstaket.  2.  järngaller. 
-glanz,  -es,  O,  m.  min.  järnglans,  -grau,  a. 
järngrå,  -guss,  -\_e\s,  -e  f,  m.  1.  järngjut- 
ning,  järnsmältning.  2.  gjutgods  af  järn. 
-gusswa[a]re,  -»,  /.  gjutgods  af  jam.  -haltig, 
a.  järnhaltig.  -hammer,  -s,  -,  m.  stångjärns- 
hammare, -handel,  -s,0,m.  järnhandel,  järn- 
bod, -händler,  -s,  -,  m.  järnhandlare,  -hand- 
lung,  -en,  f.  =  -handel,  -hart,  a.  järnhård. 
-hut,  -[e].«,  -e  t,  "'•  1-  järnhjälm.  2.  bot.  storm- 
hatt (Aconitum),  -hütte,  -re,/,  masugn,  -joch, 
-[e]s,  -e,  n.  järnok;  biidi.  järnhårdt,  tungt 
ok.  -kasten,  -s,  -,  m.  järnlåda,  järnkista. 
-kies,  -es,  -e,  m.  min.  svafvelkis.  -kram,  -[e]s, 
-e  t)  »w-  1-  =  -handel.  2.  järnkram,  järn- 
skräp, -krämen,  -s,  -,  m.  järnkramhandlare. 


-kraut,  -[e]«.  O,  n.  bot.  järnört  (Verbena). 
-küchen,  -s,  -,  m.  våfila.  -kur,  -ere,/.  kur  af 
järnhaltiga   läkemedel,   -mann,  -[e]s,  -er  f, 

m.  järnman,  a)  man  med  fast,  orubblig  karalitär,  b) 
jämklSdd,  i  järnrustning  klädd  man.  -mittel,  -S,  -,  11. 

järnhaltigt  läkemedel,  -ofen,  -s,  -f,  m.  1. 
järnugn.  2.  masugn,  -quelle,  -n,f.  källa  med 
järnhaltigt  vatten,  -rost,  -[e]s,  m.  1.  O,  rost 
pi  järn.  2.  plur.  -e,  Tost,  halster  af  jsm.  -schiene, 
-n,  f.  järnskena,  -schlacke,  -re,/,  -schlag, 
-[e]s,  -e  t,  m.  järnslagg,  -schmelze,  -schmelz- 
hiitte,  -n,  f.  smältugn,  masugn,  -schmied, 
-[e]s,  -e,  m.  smed.  -schmiede,  -re,/,  smedja. 
-späne  =  -feilspäne.  -stab,  -[e]s,  -e  t>  "»• 
järnstång,  -stein,  -\e\s,  O,  m.  min.  järnmalm. 
-stufe,  -re,/,  järnmalmsstuff.  -wa[a]re,  -«,/. 
järnvara,  -wasser,  -s,  -,  n.  järnvatten,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  1.  smide  (=  järnsaker).  2.  järnbruk. 
•wurz[el],  O,  /.  bot.  järnrot  (Centaurea  sca- 
biosa).  -zeug,  -[e]s,  O,  n.  järnsaker,  järn- 
kram. 

eisern,  a.   1.  af  järn,  järn-.  2.  jur.  fast,  orubb- 
I      lig,  som  ej  får  ändras. 
'  eisig,  a.   1.  ishöljd,  isbetäckt.  2.  isig,  isande. 

eitel,  a.  1.  tom,  innehållslös,  fåfänglig,  t. 
ex.  ~es  Geschwätz,  alles  ist  ~/  anf  der 
Welt.  ~e  Güter:  förgängliga  ägodelar.  2. 
fåfäng,  flärdfull,  kokett,  högmodig,  inbilsk. 
Auf  etw.  ~  sein:  vara  högmodig  öfver  ngt. 
3.  vani.  oböjdt:  bara,  t.  ex.  'n/  Brot  essen. 

Eitelkeit,  -en,/.  1.  tomhet,  brist  på  innehåll, 
fåfänglighet.  2.  fåfänga,  flärd,  koketteri, 
högmod. 

Eiter,  -s,  O,  m.  var  nr  sir.  -artig,  n.  varartad. 
-beule,  -n,  f.  böld,  bulnad.  -blaschen,  -s,  -, 
n.  -blatter,  -re,  f.  blemma,  finne,  kvisla. 
-fluss,  -es.  O,  m.  varflytning.  -geschwulst,  -e 
t,  /.  =  -heule.  -Vergiftung,  -en,  f.  varförgift- 
ning. 

eiterhaft,  eitericht,  eiterig,  a.  varartad,  varig. 

eiterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  sig.   Eiterung,/. 

Ekel,  I.  -s,  O,  m.  1.  illamående,  benägenhet 
för  kräkning.  2.  äckel,  vämjelse,  motvilja, 
leda,  af  smak.  Jmdm  ~  erregen  vor  etw. : 
väcka  afsmak  hos  ngn  för  ngt.  Die  Welt 
ist  ihm  zum  ~  han  är  led  vid  verlden,  led- 
sen vid  lifvet.  3.  F  äcklig,  vämjelig  person. 
II.  a.  1.  äcklig,  vämjelig.  2.  Es  ist  mir  '\i 
jag  mår  illa.  3.  kinkig,  -geruch,  -[e]s,  -e  t, 
m.  vämjelig,  vidrig  lukt.  -name[n],  -ns,  -n, 
m.  öknamn. 

ekelhaft,  a.  äcklig,  vämjelig,  vidrig. 

Ekelhaftigkeit,  O,  /  äckel,  vämjelse. 

ekelig,  a.  1.  =  ekelhaft.  2.  förarglig,  krång- 
lig, kinkig. 

ekellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.,  opers.  och  sich  ~.  Etw. 
ekelt  mir,  es  ekelt  mir  ei.  mich  vor  etw.  (dat.), 
ich  ekle  mich  vor  ei.  an  eiw.  (dat.)  ei.  eireer(gcn.) 
Sache:  jag  känner  äckel  för,vämjes  vid  ngt. 

eklig  =  ekelig. 

Ekstase,  -n,  f.  hänryckning,  ekstas. 


F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    -t  sjöterm.    5S<  militärisk  term. 


ekstatisch 


218 


einballieren 


ekstatisch,  a.  hänryckt.  ekstatisk. 

Elasticitat,  0,  f.  spänstighet,  elasticitet. 

elastisch,  n.  spänstig,  elastisk. 

Elblle,  0,/.  npr.  Hoden  Elbe.  -I<ahn,  -[e].?,  -e  f. 
ni.  mindre  skuta  ei.  båt,  som  trafikerar  El- 
be. -Itaviär,  -s,  O,  m.  kaviar  från  Elbe  af  van- 
liga stören  (Acipeuser  slurio).  -StrOm,  -[e]s,  O,  m.  El- 

befloden. 

Elbogen  se  Ellbogen. 

Elch,  -{e^s,  -e,  VI.  älg. 

Elefant,  -en,  -en,  vi.  elefant,  -en...  v.^.  ~führer, 
-*•,  -,  m.  elefantförare,  '^kalb,  -[e']s,  -ert,  "• 
elefantunge.  ~orden,  -^•,  O,  m.  elefantordeii. 

Elefantiasis,  n,  /.  1.  %  ett  slags  spetälska.  2. 
ett  slags  sjukdom,  genom  hvilken  fötterna 
svullna  till  likhet  med  elefantfötter. 

elegant,  a.  fin,  praktfull,  elegant. 

Eleganz,  O,  /.  prakt,  elegans. 

Elegie,  -en,  f.  elegi,  känslofull,  vemodig  dikt. 

elegisch,  a.  känslofull,  vemodig,  elegisk. 

Elektricität,  -en,  f.  elektricitet,  -s...  Ex.  ~er- 
reger,  -,s  -,  m.  0  elektromotor.  ~leiter,  -.s-, 
-,  Tjj.Oclektricitetsledare,  konduktör,  --wträ- 
ger,  -.«,  -,  m.  O  elektrofor. 

elektrisch,  a.  elektrisk. 

Elektrisier...  ei.  -maschine,  -",/.  elektricitets- 
maskin. 

elektrisierllen,  -te,  -t,  tr.  elektrisera. 

Element,  -[e].<t,  -e,  n.  element. 

elementär, a.  elementär, elementar-:  ursprung- 
lig, ur-,  -lehrer,  -s,  -,  m.  lärare  i  de  första 
grunderna,  vid  en  elementarskola,  -schule, 
-n,  f.  elementarskola,  skola  för  nybegyn- 
nare,  förberedande  skola.  -Unterricht,  -[e].«, 
fl,  m.  elementär  undervisning. 

elementärisch,  a.  elementarisk. 

Elen,  -.<!,  -,  äfv.  %  Elend,  -[e].«:,  -e,  n.  och  m.  älg. 
-haut,  -e  t,  ./'•  älghud,  älgskinn,  -hirsch,  -c.^■, 
-e,  m.  -t[h]ier,  -[e].<!.  -e,  n.  älg. 

Elend,  I.  -[e]s,  %  -e,  n.  1.  %  främmande  land. 
landsförvisning.  2.  elände,  nöd.  II.  (vid  bojn. 
ofta  -  -),  &fv.  elendig,  a.  1.  eländig,  a)  olyck- 
lig, beklagansvärd,  nödlidande,  utfattig; 
~e  Lage:  nöd,  elände;  b)  ömklig,  usel, 
jämmerlig.  2.  klen,  sjuk. 

elendiglich,  adv.  eländigt. 

Elephänt  se  Elefant. 

Eléve,  -n,  -n,  m.  Elevin,  -nen,  f.  lärjunge,  elev. 

elf,     utan     följ.     subst.     äfv.     %     elfe,    (I .  'oböjl.  grundtalj 

clfva.  -fach,  a.  elfvafaldig.  -jährig,  «.  elfva- 
årig.  -mal,  adv.  elfva  gånger,  -stündig,  n. 
elfva  timmars. 

Elf[e],  -en,  -en,  m.  Elfe,  -n,  Elfin,  -nen,  f.  dim. 
Elfchen,  -lein,  alf,  älfva.  Elfen...  f.x.  ~könig, 
-[e]s,  -e,  m.  älfvakonung,  näck.  ~königin, 
-nen,  f.  älfvadrottning.  ~reigen,  -.'s,  -,  m. 
älfdans.  ~schar,  -en,  f.  älfvaskara.  -x-tanz, 
-es,  -e  t,  ni.  =  ^^i-cigen. 

Elfenbein,  -[e].s  O,  n.  elfenben,  -arbeit,  -en,/. 
elfenbensvara.  -drechsler,  -s,  -,  m.  elfen- 
benssvarfvare.  -kUste,  O,/,  elfenbenskusten 


(kuststrScka    i    öfre    Guinea  i  Afrika).    -paplCr,  -[e].<;, 

-e,  n.  elfenbenspapper,  -schwarz,  -es,  O,  n. 
elfenbenssvart. 

elfenbeine[r]n,  a.  af  elfenben,  elfenbens-. 

elfenhaft.  a.  älflik,  luftig. 

Elfer,  -s,  -,  m.  1.  grupp  af  elfva.  2.  medlem 
i  ett  af  elfva  personer  bestående  samfund. 
3.  vin  från  år  11.  4.  soldat  från  elfte  regi- 
mentet. 

elferlei,  oböji.  a.  elfvahanda. 

Elfin  se  EJJle]. 

elfte,  a.  Cordningstal)  elfte. 

elftehalb,  a.  tio  och  en  half. 

Elttel,  -s,  -,  n.  elftedel. 

elftens,  adv.  för  det  elfte. 

elidierllen,  -te,  -t,  tr.  gram.  utstöta,  elidera. 

Elite,  O,  f.  urval,  de  utvalda,  utvaldt  man- 
skap. -Corps,  -,  -,  n.  utvald  trupp,  elitkår. 

Elixir,  -[e]s,  -e,  n.  elixir. 

Elk  =  Elch. 

Ellbogen,  -s,  -,  m.  armbåge,  -gelenk,  -[e]s,  -t, 
n.  armled.  -lehne,  -n,  f.  armstöd,  -polster, 
-s,  -,  n.  armkudde. 

Elle,    -n,  f.  aln.   -n...  ex.  ~bogen  =  Ellbogen. 

~breit,    a.    alnsbred.    '^.^lang,    a.    alnslång. 

~mäss,  -es,  -e,  n.  alnmått.  ~reiter,  ^ritter, 

I      -s,  -,  m.  F  riddare  af  alnen  (siiämtsamt  om  iärft.s. 

kramliandlarc,    bodbeijanter).      »-»«[ajren,    /)/.    aln- 

!     gods.    ~weise,  adv.  alnvis,  alntals.    ~zahl, 

-en.f.  antal  alnar. 
I  Eller,  ellern  =  Erle,  erlcn. 
j  Ellipse,  -n.f.  ellips. 

elliptisch,  a.  elliptisk. 
!  Elmsfeuer,  -s,  -,  n.  elmseld. 
Eloquenz,  O,  /'.  vältalighet. 
!  Elritze,  -/'.,/'.  zooi.  elritsa  (Phoxinu.s). 
Elsasser,   Elsässer,   I.   -s,   -,  m.   ~in,  -nen,/. 

invånare  i  Elsass,   elsassare.    II.  afv.  elsäs- 
j      sisch,  a.  elsassisk. 
Else, -«,/■.  \.hoi.  =  Erle.  2.  zooi.  stamsill  (Clu- 

pea  alosa).   3.  npr.  Elsa. 
Elster,  -n,f.  skata.  -[n]...  ex.  '>.'auge,  -s,  -n,  n. 

liktorn.  ~nest,  -[e]s,  -er,  n.  skatbo. 
Elter...   Ex.   -mutter,   -f,  /.  farmor  ci.  mormor. 

-väter,  -s,  -t,  m-  farfar  ei.  morfar. 
elterlich,  a.  föräldra-,  t.  ei.  ~e  Liebe:  föräldra- 
kärlek. 
Eltern,  plur.  föräldrar,  -freude,  -n,/.  föräldra- 

glädje.    -liebe,  O,  /.  föräldrakärlek,   -los,  a. 

föräldralös,    -mord,    -[e]s,   -e,   m.   föräldra- 

mord.  -mörder,  -s,  -,  m.  föräldramördare. 
Emåil,  -s,  -s,  n.  Emaille,  -«, /.emalj,  -ähnlich, 

-artig,   o.  emaljlik,   emaljartad.  -maler,  -s, 

-,  m.  cmaljmålare. 
emaillierilen,-^«, -;,  tr.  emaljera.  Emaillierung,/. 
Emancipation,  -en,/,  frigörelse,  emancipering, 

emancipation. 
emancipieriien,  -te.  -t.  tr.  frigöra,  emancipera. 

Emancipierung,  /'. 
Emballage,  -n,f.  1.  inpackning.  2.  omslag, 
emballierllen,  -te,  -t,  tr.  packa  in,  slå  in. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransiti 


h.  har  hahen,    S.  har  tein  till  bjälpverl). 


Embargo 


219 


Empfindung 


Embargo,  -s,  -s,  m.  och  n.  i.  kvarstad  &  fartyg. 

Emblem,  -\e].«,  -e,  n.  sinuebild. 

emblemåtisch,  a.  einnebildlig. 

Embryo,  -.',  -s  ei.  Embryonen,  n.  embryo. 

Emendatiön,  -en,  f.  förbättring,  fels  bortta- 
gande. 

emendierllen,  -te,  -t,  tr.  förbättra,  rätta,  åter- 
ställa i  sitt  ursprungliga  skick,  t.  ex.  den 
Text  eines  Schriftstellei-s. 

emeritierllen,  -te,-t,tr.  pensionera.  Emeritiert: 
pensionerad,  för  detta.  Emeritierung,  /. 

Erneute,  -n,  f.  myteri,  uppror. 

Emigrant,  -en,  -en,  m.  utvandrare,  emigrant. 

Emigration,  -en,/,  utvandring,  emigration. 

emigrierllen,  -te,  -t,  itr.  s.  utvandra,  emigrera. 

eminent,  a.  i  ögonen  fallande.  In  »^em  Sinne: 
allmännast,  brukligast. 

Eminenz,  -en,  f.  eminens  diiei  tiii  kardinaler). 

Emir,  -[e]s,  -e,  m.  emir.  -würde,  -n,f.  eniir- 
värdighet. 

Emissär,  -[e]s,  -e,  m.  utskickad,  hemlig  kun- 
skapare ;  ombud. 

Emission,  -en,f.  handel,  utsläppande  i  rörelsen 

af  statspapper,  aktier,  sedlar,  iU.  det  SOm  utsläppts 

i  rörelsen,  -s...  kx.  ~kurs,  -es,  -e,  m.  handel, 
emissionskurs. 

emittierlien,  -te,  -t,  tr.  handei.  utsläppa  i  rörel- 
sen, sätta  i  omlopp.  Emittierung,/. 

Emmentlialer,  -s,  -,  m.  bästa  sortens  schvrei- 
zerost  från  Emme-  ei.  Emmatdalen  i  Bern. 

Emmerling,  -\_e']s,  -e,  m.  =  Ammer. 

Emolumént,  -[e]s,  -e,  n.  sportler. 

empfåhen,  *  ßraidr.  och  poet.  =  emp/angen. 

Empfang,  -[e]s,  O,  m.  1.  emottagande,  erhål- 
lande. In  ~  nehmen:  mottaga.  2.  motta- 
gande (bemötande  Tid  ens  ankomst),  -[s]...  F.x.  ~an- 
zeige,  -n,  f.  underrättelse,  intyg  om  emot- 
tagande af  ngt.  '>..bereclitigte(r),  (adj.  böjn.)  m. 
befullmäktigad  att  ijfta  en  summa.  ~bescheini- 
gung,  -en,  f.  kvitto.  ~bestätiguiig,  -en,  f. 
=  r^ameige.  ~feierlichl<eit,  -en,  f.  mot- 
tagningshögtidlighet. ~nahme,  O,  f.  mot- 
tagande, erhållande.  ~schein,  -[e],«,  -e,  m. 
kvitto.  ^Station,  -en,  f.  ankomststation,  be- 
stämmelseort. ~zimmer,  -s,  -,  n.  mottag- 
ningsrum. 

empfangen,  *  I.  tr.  mottaga,  erhålla,  t.  ex.  Geld, 
Briefe,  Almosen,  Wunden,  die  Taufe,  Ver- 
gebung, Gäste.  Jmdn  gut,  kalt  ~  mottaga 
ngn  väl,  kallt  ei.  kärft.  II.  itr.  k.  befruktas, 
blifva  hafvande. 

Empfänger,  -s,  -,  m.  ~jn,  -nen,  f.  emottagare, 
adressat. 

empfänglich,  a.  mottaglig. 

Empfänglichl<eit,  O,  /.  mottaglighet. 

Empfängnis[s],  -se,f.  hafvandeskapets  inträ- 
dande, aflelse. 

Empféhl,  -\e\s,  -e,  m.  =  Empfehlung. 

empféhibär,  a.  som  kan  rekommenderas. 

empfehlen,  empfiehlst,  empfahl,  empföhle, 
empfohlen,  empfiehl,  *  I.  tr.  anbefalla,  för- 


orda, rekommendera.  Ein  '\jdes  Äussere: 
"ett  tilltalande  yttre.  Sich  (dat.)  etie.  em- 
pfohlen sein  lassen:  a)  göra  för  ngt  hvad 
man  kan,  b)  taga  ngt  till  hjärtat.  ~  Sie 
mich  Ihrem  Herrn  Vater:  framför  min 
vördnad,  min  vördnadsfulla  hälsning  till 
er  far.  II.  Sich  ~  1.  Es  empfiehlt  sich,  dass 
...  det  är  bäst,  är  att  förorda,  att  ...  2.  vid 
afsked:  ich  empfehle  mich  [7/t»ere] ;  jag  re- 
kommenderar mig,  farväl.  3.  F  taga  till 
harvärjan,  draga  sig  ur  spelet,  försvinna. 

empféhiens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  att 
förordas. 

Empfehlung,  -en,  f.  1.  förord,  rekommenda- 
tion. 2.  vördnadsbetygelse,  vördsam  häls- 
ning. Jmdm  seine  ~  machen:  betyga  ngn 
sin  vördnad,  -s...  Ex.  ~brief,  -[e].5,  -e,  m. 
'v.'SChreiben,  -.«,  -,  n.  rekommendationsskrif- 
velse. 

empfindbar,  a.  1.  förnimbar.  2.  känslig,  känslo- 
full. 

Empfindbarkeit,  O,  /.  1.  egenskap  att  kunna 
förnimmas.  2.  känslighet,  känslofullhet. 

Empfindeléi,  -en,  f.  F  öfverdrifven  känslighet, 
pjunk,  sentimentalitet. 

empfindeln,   *  saknar   ipr.  och  part.  perf.  itr.  h.  Vara 

öfverdrifvet  känslig,  pjunka.  <v/rf;  senti- 
mental, pjunkig. 

empfinden,  *  I.  tr.  känna,  märka,  förnimma. 
Etw.  sehr  übel  ~  upptaga  ngt  mycket  illa, 
såras  af  ngt.  II.  Sich  ~  1.  Sich  selbst  ~ 
vara  vid  full  besinning.  2.  Sich  so  und  so 
~  känna  sig  så  eller  så  till  mods.  Sich  als 
etw.  ~  känna  sig  vara  ngt,  vara  medveten 
om  att  man  är  ngt.  III.  itr.  h.  känna,  vara 
begåfvad  med  känslor. 

Empfindler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  pjunkig, 
sentimental  person. 

empfindlich,  a.  1.  känslig.  Gegen  die  Kälte  ~ 
sein :  vara  känslig  för  kölden.  2.  snarstic- 
ken, lättretlig.  Über  etw.  (ack.)  r^^sein:  blifva 
stött  på  ngt.  3.  känbar,  betydande,  t.  ex. 
ein  r^er  Verlust.  ~e  Kälte:  stark,  bitande 
köld.  ~er  Schmerz:  djup  smärta. 

Empfindlichkeit,  -en,  f.  1.  känslighet.  2.  snar- 
stickenhet,  lättretlighet. 

Empfindnis[s],  -se,  f.  -ses,  -se,  n.  =  Empfin- 
dung. 

empfindsam,  a.  känslig,  känslofull;  sentimen- 
tal. 

Empfindsamkeit,  O,  /.  känslighet,  känslofull- 
het; sentimentalitet. 

Empfindung,  -en,  _/".  förnimmelse,  känsla,  -s... 
Ex.  ~drang,  -[e]s.  O,  m.  känslosvall.  '>.<eigen- 
heit,  ■en,f.  idiosynkrasi.  '>>'fähig,  a.  i  stånd 
att  känna,  begåfvad  med  känslor,  'x.fähig- 
keit.  O,  /.  förmåga  att  känna.  ~kraft.  O, ./'. 
förnimmelseförmåga.  ~loS,  a.  känslolös, 
okänslig.  ~lösigkeit,  O,  /.  känslolöshet. 
>v.vermögen,  -s,  -,n.  =  r^kraft.  ~voll,o.  käns- 
lofull, känslig. 


ikta  Bins.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


XX  militärisk  term. 


Emphase 


220 


Endlichkeit 


Emphase,  -n,  f.  eftertryckligt  framhållande, 
starkt  betonande,  eftertryck,  emfas. 

emphatisch,  a.  eftertrycklig,  uttrycksfull. 

Empirie,  O,  /.  erfarenhetskunskap,  empiri. 

empirisch,  a.  grundad  på  erfarenhet,  empi- 
risk.^ 

1.  empör,   adv.  uppåt,   -kömmling,  -[e],«,  -e,  m. 

uppkomling.    Empor   bUdar  talrika  oäkta  ver 

liala  sms.,  af  hvilka  nedanstående  anföras  som  exenipcl. 

2.  Empör,  -[e].',  -e,  m.  läktare,  -geschoss,  -cs, 
-c,  n.  öfre  våning,  -kirche,  ■«,/.  läktare  i 
kyrka. 

empörarbeiten,  sich  ~  arbeta  sip  upp. 
empörblicken,  itr.  h.  blicka  uppåt,  se  upp. 
empBrblUhen,  itr.  s.  uppblomstra. 
empörbringen,  tr.  skaffa  upp,  hjälpa  upp. 
empördringen,  itr.  s.  tränga  upp,  komma  upp. 

gå  framåt,  arbeta  sig  upp. 
Empöre,  -n/f.  =  2.  Empor. 
empöreiien,  itr.  s.  skynda  uppåt,  upp. 
emporllen,  -te,  -t,  I.  tr.  1.  upplyfta,  höja.  2. 

uppvigla,    upphetsn.    3.  uppröra,   uppreta. 

förtörna.    r^d :  upprörande.     II.  Sich  ~  1. 

%  höja  sig.  2.  göra  uppror,  (upp)resa  sig. 
Empörer,  -s,  -,  m.  upprorisk,  upprorsmakare, 

rebell. 
empörerisch,  n.  upprorisk. 
empörfahren,  itr.  .■«.   1.  fara  upp,  springa  upp. 

2.  fara  uppför,  uppåt. 
empörflammen,  itr.  s.  blossa  upp. 
empörfliegen,  itr.  .<;.  flyga  upp. 
empörhalten,  tr.  hålla  upp. 
empörheben,  tr.  lyfta  upp. 
empörhelfen,  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  upp  ngn. 
Empöri::um,  -;im[,<r],  -e«  ei. -«,  n.  handelsplats, 

stapelort. 
emporkommen,  itr.  s.  komma  upp,  biiai  komma 

sig  upp. 
empérlassen,  tr.  släppa  upp. 
empörlodern,  itr.  s.  och  /;.  blossa  upp. 
empörraffen,  sich  ~  mca  möda  resa  sig;  biidi  med 

ansträngnins  samla  sina  krafter. 
emporragen,  itr.  k.  höja  sig,  resa  sig.  Über  etu:. 

(ack )  ~  vara  högre  än  ngt,  synas  öfver  ngt. 
empörrecken,  tr.  räcka  upp. 
empörrichten,  tr.  resa  upp. 
empörschauen  =  emporblicken. 
empörschwingen,  sich  ~  svinga  sig  upp. 
empörsehen  =  emporblicken. 
empörspringen,  itr.  s.  hoppa  upp,  springa  upp. 
empörsteigen,  itr.  s.  1.  stiga  uppåt  tiii  h»grc  be 

higna  Iraktor.  2.  rcsa  sig,  höja  sig. 
empörstreben,  itr.  h.  sträh^a  uppåt. 
Empörung,   -en,  f.    1.  uppvigling.  2.  uppror. 

resning.    3.   vrede,   harm,   ovilja,    -s...    e.v 

~geist,  -[e].<t,  -er,  m.  upprorisk  ande.  ~süch- 

tig,  o.  upprorisk. 
empörwachsen,  itr.  s.  växa  upp,  skjuta  lapp. 
empörziehen,  tr.  uppdraga;  biidi.  upplyfta. 
emsig,    a.   trägen,   ihärdig,  idog,  flitig,  oför- 

truten. 


Emsigkeit,  O,  /.  trägenhet,  ihärdighet,  idog- 
het, flit. 

Encläve,  -n,  f.  af  främmande  område  inne- 
slutet land. 

Encyklopädie,  -en,  /.  encyklopedi. 

Endje,  -es,  -en,  n.  dim.  Endchen,  -lein,  1.  ände, 
slut.  Am  letzten  ~  till  sist.  ~  dieses  Mo- 
nats: i  slutet  på  denna  månad.  Zu  r^j  gehen 
cl.  sich  zu  ~  neigen:  närma  sig,  lida  mot 
slutet:  es  geht  zu  ~  mit:  det  är  snart  slut 
med.  Einer  (dat.)  Sache  ein  ^  machen:  göra 
slut  på  en  sak.  Ordspr.  ~  gut,  alles  gut:  är 
slutet  godt,  är  allting  godt.  Etw.  zu  ~  brin- 
gen el.  führen :  af  sluta  ngt.  Ich  würde  kein 
~  finden,  wenn  ...  jag  skulle  ha  så  mycket 
att  säga,  att  jag  ej  skulle  veta,  hvar  jag 
skulle  sluta,  om  ...  Ein  ~  nehmen  ei.  ha- 
ben: taga  slut,  få  ett  slut.  Klagen  ohne  -n/ 
oupphörliga  klagomål.  Mit  seinem  Latein, 
mit  seiner  Ku7ist  zu  ~  sein:  ej  veta  hvad 
man  skall  göra,  vara  i  förlägenhet.  An  allen 
Ecken  vnd  ~«;  på  alla  håll  och  kanter. 
Faselhans  und  kein  ~  en  oförbätterlig  slarf- 
ver;  Göthe  und  kein  ~  Göthe  om  och  om 
igen,  oupphörligt  Göthe.  2.  Am  ~  till  sist, 
till  på  köpet,  till  och  med,  t.  ex.  am  ~  wiy-d 
man  dich  noch  bitten  müssen.  3.  slut,  re- 
sultat. Das  ~  vom  Liede  ist:  slutet  på  vi- 
san är.  4.  ändamål.  Zu  dem  ~  till  den  än- 
dan. 5.  stycke,  bit.  Es  ist  ein  ganzes  r^  bis 
dahin:  det  är  långt  härifrån  och  dit.  Ich 
werde  dich  ein  Endchen  begleiten:  jag  skall 
följa  dig  ett  litet  stycke,  -absieht,  -en,/. 
ändamål,  syfte,  -ausspruch,  -[e]s,  -e  t,  -be- 
scheid,  -[e^js,  -e,  m.  slutdom,  -büchstabe,  -n, 
-n,  m.  slutbokstaf.  -ergebnis[s],  -ses,  -se,  n. 
slutligt  resultat,  -gültig,  a.  afgörande,  de- 
finitiv, -los,  a.  ändlös,  oändlig,  -lösigkeit.  O, 
/.  ändlöshet,  oändlighet,  -punkt,  -[e].9,  -e, 
m.  slutpunkt,  ändpunkt,  -reim,  -[e]«,  -e,  m. 
slutrim,  -silbe,  -n,/.  slutstafvelse.  -station, 
■en,f.  ändstation,  sista  stationen.  -Ursache, 
-»(/'.ursprunglig  anledning, yttersta  grund. 
-urt[h]eil,  -[e].',  -e,  n.  slutdom,  -ziel,  -{e^s, 
-e,  n.  -zweck,  -[e].?,  -e,  m.  slutligt  mål,  yt- 
tersta ändamål,  -es...  Ex.  ~bezeichnete(r), 
~unterschriebene(r),  ~unterzeichnete(r),  (adj. 
b»jn.)  m.  undertecknad. 

endlien,  -ete,  ge-et,  endiglien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  af- 
sluta,  sluta,  fullborda.  II.  Sich  ~  sluta, 
t.  ex.  dies  Wort  endigt  sich  auf  einen  Vokal. 
III.  itr.  h.  sluta.  Mit  etw.  ~  sluta,  sluta 
upp,  upphöra  med  ngt.  In  etio.  (ack.  ci.  %  dat.) 
~  sluta  med  ngt,  t.  ex.  dieser  Stock  endigt 
in  eine  ei.  %  einer  Spitze.   Endigung,/. 

Endivie,  -n,  f.  bot.  endivia  (Cichorium  cndi- 
via). 

endlich,  n.  1.  ändlig,  begränsad.  2.  slutlig, 
afgörande.  3.  ändtlig;  rani.  adv.  ändtligen, 
slutligen. 

Endlichkeit,  0,/.  ändlighet. 


0    Baknar  plur.    f  1 


oljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitivt  Tcrb.    h.  har  halen,    S.  bar  , 


tili  hjälpverb. 


£ndsohaft 


221 


entdüstern 


Endschaft,  -en,/.  slut,  afslutniDg,  gräas.  Seine 
~  erreichen:  nå  sitt  slut. 

Endung,  -en,  f.  vani.  gram,  ändelse. 

Energie,  0,/. handlingskraft,  eftertryck,  ener- 
gi, -los,  a.  saknande  energi,  -lösigkeit,  O,  /. 
brist  på  energi. 

energisch,  a.  eftertrycklig,  energisk. 

eng  =  enge  I.  -anschliessend,  a.  tätt  åtsittande. 
-brUstig,  a.  trångbröstad.  -halsig,  a.  trång- 
balsad.  -herzig,  «.trångbröstad,  srnåsinnad. 
-herzigkeit.  O, y.  småsinne,  -pass,  -es,-e^,m. 
trångt  pass.    -sichtig,  a.   närsynt,  kortsynt. 

engagierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  engagera,  anställa, 
taga  i  tjänst.  2.  upptaga,  uppbjuda  tin  dans. 

enge,  I.  a.  trång,  tät.  ~  sitzen:  sitta  trångt. 
Der  Rock  ist  zu  ~  rocken  är  för  liten,  sit- 
ter åt  för  hårdt.  Om  kinder:  sich  ~  anlegen: 
sitta  åt.  rv  Hose:  smala  byxor.  /^  Siehe: 
silar  med  tätt  sittande  hål;  ~  Kämme: 
fina  (fintandade)  kammar;  ~  Städte:  trångt 
byggda  städer.  BUdi.  im  ~re«  Sinne:  i 
(mera)  inskränkt  bemärkelse;  '\j  Freund- 
schaft: intim  vänskap.  II.  -n,/.  1.  trång- 
het, brist  på  utrymme;  inskränkthet.  2. 
trängsel.  3.  trångt  ställe,  pass;  sund;  widi. 
trångmål,  t.  ex.jmdn  in  die  ~  treiben:  hårdt 
ansätta  ngn. 

Engel,  -s,  -,m.  dim.  Engelcken,  Engelein,  ängel. 

Vid  plötsligt  inträdd  tystnad:  esßiegt  ein  ~  durchs 

Zimmer:  det  går  en  ängel  genom  rummet, 
-[s]...  Ex.  ^ähnlich,  o.  änglalik.  ~bild,  -[e]«, 
-er,  n.  änglabild.  ~brot,  -[e]s.  O,  n.  himla- 
bröd,  manna.  ~chor,  -[e]s,  -e  t,  in.  ängla- 
kör. ~fisch,  -es,  -e,  m.  zooi.  ett  slags  haj 
(Squalus  squatina).  ~fromm,  a.  änglafrom. 
«xtgeduld.  O,  /.  en  ängels  tålamod.  'N^gleich, 
a.  änglalik.  ~grüss,  -es,  -e  f,  m.  himmelsk 
hälsning,  'v/giite,  O,  f.  himmelsk  godhet. 
'N.kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  änglahufvud.  ~mache- 
rei,  O,  f.  änglamakeri.  ~rein,  a.  änglaren. 
'N-SCha[a]r,  -e«,  /.  änglaskara.  ~schön,  a. 
änglaskön.  '>^stinime,  -«,/.  änglaröst. 

engelhaft,  a.  änglalik. 

engllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göra  smalare,  trängre, 
hoptrycka.  II.  Sich  ~  afsmalna,  blifvu 
trängre. 

England,  -s,  O,  n.  npr.  England. 

Engländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  engelsman, 
engelska. 

englisch,  I.  a.  engelsk.  Die  r^e  Kranlcheit : 
engelska  sjukan.  Sich  'v-  empfehlen:  gå 
utan  att  säga  farväl.  II.  n.  engelska  (språ- 
ket). Jfr  deutsch. 

englisierllen,  -te,  -t,  tr.  stubbsvansa,  t.  ex.  ein 
Pferd. 

Engrös...  Ex.  -händler,  -s,  -,  m.  grosshandlare. 

Engrossist,  -en,  -en,  m.  grosshandlare. 

Enkel,  -s,  -,  to.  barnbarn.  Die  ~  a)  barnbar- 
nen, b)  de  efterkommande,  -kind,  -[e]s,  -er, 
n.  barnbarnsbarn,  -weit.  O,  /.  efterverld. 

Enkelin,  -nen,  f.  sondotter  ei.  dotterdotter. 


enorm,  o.  oerhörd,  enorm. 

ent.„  &r  en  fOrstafrelse,  som  med  verb  bildar  akta  sma. 
och  som  betecknar  fråntagande,  befriande,  skilsmässa;  af- 
lägsnande,  undkommande;  blifvande,  framträdande. 

entådeln,  *  tr.  Jmdn  ~  fråntaga  ngn  adel- 
skapet,  degradera  ngn. 

entarten,  *  I.  tr.  försämra.  II.  itr.  h.  och  sich 
~  urarta,  vanslägtas,  försämras.  Entårtung,y. 

entäussern,  *  tr.  och  sich  ~.  Eine  Sache  ei.  sich 
einer  (gen.)  Sache  ~  göra  sig  af  med,  af- 
yttra  en  sak.  Entausserung,  /. 

entbehren,  '  tr.  och  itr.  h.  Eine  ei.  einer  (gen.) 
Sache  ~  undvara,  sakna,  hjälpa  sig  utan 
en  sak. 

entbehrlich,  a.  umbärlig. 

Entbehrlichkeit,  O,  /.  möjlighet  att  undvara, 
einer  Sache:  en  sak. 

Entbehrung,  -en,  f.  umbärande,  försakelse. 

entbieten,  *  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  bjuda,  anbe- 
falla, meddela  ngn  ngt.  Jmdm  seinen  Gruss 
~  hälsa  (på)  ngn.  2.  Zu  sich  ~  kalla  till 
sig,  sammanbjuda.  Entbietung,  f 

entbinden,  '  tr.  1.  frigöra,  befria,  lösa,  jmdn 
von  seinen  Ketten,  eines  Eides,  seiner  Ver- 
pflichtungen: ngn  från  sina  bojor,  från  en 
ed,  från  sina  förpligtelser.  2.  Eine  Frau  ~ 
förlösa,  förlossa  en  qvinna. 

Entbindung,  -en,  f.  1.  frigörande,  befrielse.  2. 
förlossning,  nedkomst.  -s...  Ex.  ~anstalt, 
-en,  f.  barnbördshus.  '>^anzeige,  -n,  f.  fö- 
delseannons. ~ärzt, -es,  -ef, to. läkare  som  är 
specialist   i   förlossningskonsten.    'N.<kunst, 

0,  f.  förlossningskonst. 

entblättern,    *   I.  tr.  aflöfva.  II.  Sich  ~  aflöf- 

vas,  fälla  bladen,  löfvet.   Entblätterung,  f. 
entbli]den,   *  sich   ~   1.   djärfvas,   drista.    2. 

skämmas. 
entbibssen,  *  I.  tr.  blotta,  t.  ex.  die  Brust,  das 

Haupt.  Den  Degen  ~  draga  värjan.  II.  Sicli 

»x/  blotta  sig,  kläda  af  sig.  Sich  von  etw.  ~ 

utblotta  sig  på  ngt. 
Entblossung,    -en,  f.   1.  blottande.  2.  ntblot- 

tande.  3.  brist,  utblottadt  tillstånd. 
entblühen,  *  Ur.s.  spricka  ut,  uppblomstra  ur  ngt. 
entblumen,   entblijmen,   entbliit[h]en,   *   tr.  af- 

plocka  blommorna  af;  biidi.  etw.  r^.,  beröfva 

ngt  dess  fägring. 
entbréchen,  *  I.  itr.  s.  bryta  fram.  II.  Sich  ~ 

1.  undandraga  sig,  einer  (gen.)  ei.  von  einer 
Sache:  en  sak.  2.  Sich  nicht  ^  können  zu 
...  ej  kunna  underlåta  att  . . . 

entbrennen,  *  itr.  s.  tändas,  blossa  upp. 

entbilrden,  *  tr.  och  sich  ~  afbörda  (sig),  fri- 
göra (sig).  Entbijrdung,  /. 

entdecken,  '  I.  tr.  1.  upptäcka.  2.  uppenbara, 
jmdm  etw. :  ngt  för  ngn.  II.  Sich  ~  uppen- 
bara sig,  framträda. 

Entdecker,  -s,  -,  m.  upptäckare. 

Entdeckung,  -en,  f.  upptäckt,  -s...  Ex.  ~reise, 
-n,  f.  upptäcktsresa. 

entdunkeln,  entdüstern,  *  tr.  upplysa. 


F  familjart.    P  l&gre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


«i-  sjöterm.    ü  mililåriak  tirm. 


Ente 


222 


entgegenstellen 


Ente,  -n,  f.  and,  anka,  afv.  tidningsanka.  Wie 
eine  bleierne  ~  schwimmen:  simma  som  en 
gråsten,  -n...  ex.  ~ärtig,  a.  liknande  en  and 
el.  anka.  ~beire,  -n,  f.  jäg.  andjagt  med 
jagtfallvar.  ~braten,  -s,  -,  m.  andstek,  ank- 
stek.  ~ei,  -[ejs,  -er,  n.  andägg,  ankägg. 
'v.hund,  -[e]s,  -e,  m.  fogelhund  tni  anoja-t 
'^jagd,  -en,  f.  andjagt.  '%'Schnabel,  -s,  -f. 
m.  andnäbb,  anknäbb.  »./teich,  -[e]s,  -e,  m. 
ankdam. 

entehren,  *  tr.  1.  vanära.  2.  illa  berykta.  3. 
skända.  Entehrung,  /. 

Entéhrer,  -s,  -,  m,.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
vanärar,  skändar. 

enteignen,  *  tr.  och  sich  ~  afbända  (sig),  ei- 
ner (gen)  Sache:  en  sak.   Enteignung,/. 

enteilen,  *  itr.  s.  skynda  bort;   enabbt  förflyta. 

enteisen,  *  tr.  frigöra  från  is.    Entéisung,  /. 

Enter...  jn  entern.  Ex.  ~beil,  -[e'\s,  -e,  n.  änter- 
bila.  ~haken,  -s,  -,  m,.  änterhake. 

enterben,  '  tr.  göra  urarfva.   Enterbung,  /. 

Enterich,  -[e]«,  -e,  ra.  andrake,  ankbonde. 

enterlln,  -le,  ge-t,  tr.  äntra.  Enterung,,/'. 

entfachen,  *  tr.  upptända,  underblåsa. 

entfahren,  '  itr.  s.  orermiirkt  komma  ifrån,  und- 
komma; halka  ur  händerna,  undfalla. 

entfallen,  '  itr.  s.  Mir  ist  etw.  ~  jag  har  tap- 
pat ngt,  hiidi.' glömt  ngt. 

entfalten,  '  I.  tr.  vika  isär,  veckla  upp,  breda 
ut;  biidi.  utveckla,  upprulla.  II.  Sich  ~  1. 
utveckla  sig,  upprullas.  Die  Rose  entfaltet 
sich:  rosea  spricker  ut.  2.  Seine  Stirne 
entfaltete  sich:  hans  panna  jämnades,  vec- 
ken i  hans  panna  försvunno.   Entfaltung,  f. 

entfärben,  *  I.  tr.  borttaga  färgen  ur.  II.  Sich 
~  mista  färgen,  blifva  färglös,  urblekt, 
blekna,  blekas.  Entfärbung,  /. 

entfåsern,  *  I.  tr.  upprispa.  Entfasert  äfv.: 
trådsliten.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  rispa  sig. 

entférnbär,  «.  som  kaa  aflägsnas. 

entfernen,  *  tr.  och  sich  ~  aflägsna  (sig). 

entfernt,  a.  1.  aflägsen,  fjärran.  Jmdn  von 
sich  ~  halten:  hålla  ngn  på  afstånd.  Weit 
/x/  zu,  el.  dass  . . .  långt  ifrån  att  ...  2.  från- 
varande. 3.  Nicht  die  ^^este  Ursache:  icke 
den  ringaste  anledning.  Nicht  im  r^esten: 
icke  det  ringaste,  långt  därifrån,  -er...  ex. 
~weise,  ado.  Nicht '^  ingalunda,  på  intet  vis. 

Entferntheit,  O,  /.  afstånd. 

Entfernung,  -'//,./'.   1.  aflägsnande.  2.  afstånd. 

entfesseln,  *  //■.  och  sich  ~  frigöra  (sig).  Ent- 
fesselung, /'. 

entfestigen,  *  tr.  Eine  Stadt  ~  nedrifva  fäst- 
ningsverken omkring  en  stad.  Entféstigung,/'. 

entfetten,  *  tr.  borttaga  fettet  från.  Entfet- 
tung, /'. 

entfiedern,  '  tr.  afplocka  fjädrarne  af. 

entflammen,  *  I.  tr.  antända,  sätta  i  brand ; 
biidi.  elda,  hänföra.  II.  itr.  s.  och  sich  'v/ 
fatta  eld,  uppblossa,  råka  i  eld  och  lågor, 
hänföras.  Entflammung,  /. 


Komma. 
Sache: 
Augen: 


I  entflättern,  "  itr.  s.  fladdrande  flyga  bort. 
i  entfleischen,    *    tr.  borttaga  köttet  från;  ut- 
magra.  Entfleischt :  köttlös. 

entfliegen,  '  itr.  s.  flyga  bort,  sin  kos. 

entfliehen,  *  itr.  s.  fly,  fly  undan,  und 

!  entfliessen,  '   itr.  s.  utflyta,  einer  (dat.) 

I      ur   ngt.    Thränen    entflossen   ihren 

tårar  strömmade  ur  hennes  ögon. 

entflüchten  =  entfliehen. 

entfremden,  *  I.  tr.  [1'on]  jmdm  etw.  ~  af- 
lägsna, af  vända  ngt  från  ngn,  göra  ngt 
främmande  för,  afvogt  mot  ngn.  II.  itr.  s. 
och  sich  'V/  blifva  främmande,  ogynsamt 
stämd.  Entfremdung,  /. 

entführen,  *  tr.  bortföra,  bortröfva,  enlevera. 
Entführung,  /. 

Entführer,  -s,  -,  m.  en  som  oiofligen  bortför  ngt ; 
kvinnoröfvare. 

entgegen,  prep.  mca  dat.  och  adv.  mot,  emot, 
tillmötes,    -nähme,    -n,  f.   mottagande.   — 

Entgegen    biWar    talrika   oäkta   sms.    med  verb,  vanl. 
styranile  iJat,  af  hvilka  nedanstående  anföras  som  exempel. 

entgegenarbeiten,  itr.  h.  motarbeta,  jmdm,  ei- 
ner (dat.)  Sache:  ngn,  en  sak. 

entgegenbringen,  tr.  Jmdm  etw.  /v<  möta  ngn 
med  ngt,  bringa  ngn  ngt. 

entgegeneilen,  itr.  s.  Jmdm  ~  skynda  emot 
ngn,  ngn  tillmötes. 

entgegenfahren,  itr.  s.  fara  emot,  jmdm  :  ngn 
Kr  att  mata  honom.  Dem  Winde  ~  fara  mot 
vinden. 
I  entgegengehen,  itr.  s.  gå  emot,  möta,  are.  biidi. 
t.  ex.  einer  GeJ'ahr.  Seinem  Untergange  r^ 
gå  sin  undergång  till  mötes.  Einer  Losung 
~  närma  sig  en  lösning,  en  förklaring. 

entgegenhalten,  tr.  hålla  emot,  jämföra. 

entgegenhandeln,  itr.  h.  handla  emot,  t.  ex. 
einer  Regel.  Jmdm  -x«  motarbeta  ngn. 

entgegenjubeln,  itr.  /«.  jubla  mot, /mc^m;  ugn. 

entgegenkehren,  tr.  Etw.  jmdm  -><  vända  ngt 
mot  ngn. 

entgegenkommen,  itr.  s.  Jmdm  ~  möta  ngn, 
biidi.  möta  ngn  på  halfva  vägen,  hjälpa  ngn. 

entgegenlaufen,  Ur.  «.'springa  &mot,jmdm:ngn. 

entgegennehmen,  tr.  mottaga. 

entgegensehen,  itr.  h.  emotse,  afvakta,  einer 
(dat.)  Sache:  en  sak.  Dem  Tode  ruhig  ~ 
lugnt  gå  döden  tillmötes. 

entgegensein,  itr.  s.  Jmdm  ~  a)  vara  ngn  till- 
mötes, b)  vara  af  motsatt  åsigt  mot,  mot- 
arbeta ngn.  Einer  (dat.)  Sache  ^  motarbeta 
en  sak. 

entgegensetzen,  tr.  och  sich  ~  motsätta  (sig). 
Entgegengesetzt :  motsatt,  stridande. 

Entgegensetzung,  -en,  f.  motsättning,  mot- 
sats. 

itr.    .f.  stå  emot,  stå  i  vägen 
sig,  jmdm,  einer  (dat.)  Sache: 


entgegenstehen, 

för,  motsätt:! 
ngn,  en  sak. 
entgegenstellen, 
emot. 


tr.    ställa    emot,    uppställa 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    k.  har  haben,    S.  har  se.i7i  till  hjilpverb. 


öütgegenstreokeü 


223 


entledigen 


entgegenstrecken,  tr.  Jmdm  eiw.  -x.  sträcka, 
räcka  ngt  upp  ei.  fram  mot  ngn. 

entgegentragen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  bära  ngt 
•emot  ngn,  uii  ii.  bemöta  ngn  med  ngt,  t.  ex. 
ihm  wurde  die  allgemeine  Achtung  entgegen- 
getragen: han  bemöttes  med  allmän  akt- 
ning. 

entgegentreten,  iir.  s.  möta,  uppträda  mot. 

entgegenwirken,  i/r.  h.  motverka,  jmdm:  ngn. 

entgegenziehen,  Hr.  s.  Jmdm  -x-  tåga  emot 
ngn,  ngn  tillmötes. 

entgegnen,  "  itr.  h.  svara,  genmäla,  bemöta. 

Entgegnung,  -en,  f.  svar,  genmäle,  inkast. 

entgehen,  *  itr.  s.  undgå,  jmdm,  einer  (dat.) 
Gefahr:  ngn,  en  fara.  Die  Gelegenheit  o^ 
lassen:  låta  tillfället  gå  sig  ur  händerna. 
Sich  (dat.)  etw.  nicht  ~  lassen:  ej  släppa  ngt. 

Entgelt,  -[e]s.  O,  m.  och  n.  ersättning,  lön,  ve- 
dergällning. 

entgelten,  *  tr.  umgälla.  Entgéituny,  /. 

entgleisen,  *  itr.  s.  urspåra.  Entgleisung,  /. 

entgleiten,  *  itr.  s.  glida,  slinta,  halka  ut,  ur 
handen. 

entglimmen,  *  itr.  s.  fatta  eld,  tända  sig,  tän- 
das så  sinfi:imgom. 

entgliihen,  *  itr.  s.  börja  glöda. 

entgöttern,  *  tr.  1.  Den  Olymp,  die  Natur  ~ 
berofva  Olympen,  naturen  dess  gudar.  2. 
afkläda  ngn,  ngt  dess  gudomlighet. 

entgrijnen,  *  itr.  s.  grönska  upp,  grönsiantie 
skjuta  upp,  der  (dat.)  Erde:  ur  marken. 

entgiirten,  *  tr.  af  taga  gördeln,  gj  orden  af. 

enthaaren,  '  tr.  beröfva  ngn  håret,  aftaga  hå- 
ret af.  Enthaarung,  /. 

enthalten,  *  I.  tr.  innehålla,  innesluta.  II.  Sich 
~  afhålla  sig,  einer  (gen.)  Sache:  från  en 
sak.   Enthaltung,/. 

enthaltsam,  a.  återhållsam. 

Enthaltsamkeit,  O,/,  återhållsamhet. 

enthärten,  *  tr.  uppmjuka.  Enthärtung,/'. 

enthaupten,  *  tr.  halshugga.  Enthauptung,  / 

enthäuten,  *  tr.  draga  huden  af,  flå.  Enthäu- 
tung,  /. 

enthéhen,  *  tr.  och  sich  ~  frigöra  (sig),  befria 
(sig),  einer  (gen.)  Sache  ci.  von  etw. :  från  ngt. 
Jmdn  Seines  Amtes  ~  a)  befria  ngn  från 
hans  ämbetsåligganden,  b)  af  sätta  ngn.  Ent- 
hebung,/. 

entheiligen,  *  tr.  vanhelga,  oskära.  Entheili- 
gung, /. 

Entheiliger,  -s,  -,  m.  en  som  vanhelgar. 

enthölzen,  *  tr.  hugga  bort  träden  från,  af- 
rödja.  Enthöizung, /. 

enthijilen,  *  I.  tr.  af  täcka,  afhölja;  biiai.  af- 
slöja,  röja.  II.  Sich  »x/  uppenbara  sig,  visa 
sig.  Enthüllung,/. 

enthijisen,  *  tr.  skala,  sprita,  t.  ei.  Bohnen. 

enthusiasmierllen,  -te,  -t,  tr.  hänföra,  elda. 

Enthusiasmus,  -,  O,  m.  hänförelse,  entusiasm. 

Enthusiast,  -en,  -en,  m.  entusiast. 

enthusiastisch,  a.  hänförd,  entusiastisk. 


entjöchen,  *  tr.  taga  oket  af,  taga  ifrån,  t.  ex. 

Ochsen;  hiidi.  befria,  t.  ex.  ein  Volk. 
entjungfern,  *  tr.  beröfva  jungfrudom.  Entjiing- 

ferung,  /. 

entkänten,  *  tr.  aftaga  kanterna  af. 

entkeimen,  *  itr.  s.  skjuta  upp,  växa  upp,  der 
(dat.)  Erdt:  ur  jorden. 

entkérkern,  *  tr.  befria  ur  fängelse,  frigifva. 

entkernen,  '  tr.  taga  kärnorna  ur. 

entkétten,  *  tr.  befria  från  bojorna. 

entkleiden,  *  tr.  och  sich  ~  afkläda  (sig),  einer 
(gen.)  el.  von  einer  Sache:  en  sak;  blotta. 
Entkleidung,/. 

entknéchten,  *  tr.  befria  Mn  siafveri. 

entknospen,  '  itr.  s.  och  sich  ~  spricka  ut. 

entkommen,  *  itr.  s.  undkomma,  einer  (dat.)  Ge- 
fahr: en  fara. 

entkorken,  *  I.  tr.  draga  upp  korken  ur.  II.  Sich 
«xy.  Die  Flasche  hat  sich  entkorkt:  korken 
har  sprungit  ur  flaskan.  Entkörkung,  /. 
i  entkräft[ig]en,  *  I.  tr.  1.  försvaga.  2.  för- 
klara ogiltig,  annulier».  II.  Sich  ~  för- 
svagas.  Entkräft[ig]ung, /. 

entladen,  *  tr.  och  sich  ~  befria,  frigöra  (sig), 
einer  (geu.)  ei.  von  einer  Bürde:  från  en 
börda.  Entladung,/. 

entlang,  Jtrep.  med  ack.  el.  gen.  el.  dat.  samt  adv.  mod 

an  och  dat.  längs,  längs  med,  längs  efter, 
t.  ex.  den  Fluss  ~  ei.  au  dem  Flusse  '\/ fah- 
ren: fara  längs  floden. 

entlarven,  *  I.  tr.  aftaga  masken  af,  dema- 
skera, blotta.  II.  Sich  ~  aflägga  masken. 

entlassen,  '  tr.  entlediga,  afskeda,  jmdn  aus 
el.  von  einem  Dienste  ei.  eines  Dienstes:  ngn 
från  en  tjänst;  lösa,  frikaila,,  J7ndn  seiner  Ver- 
pflichtungen:  ngn  från  hans  förpligtelser; 
J^  aftacka,  utmönstra,  kassera.  Mit  Pension 
~  pensionera.  Einen  Sklaven,  einen  Gefan- 
genen ~  frigifva  en  slaf,  en  fånge. 

Entlassung,  -en,  f.  1.  entledigande,  afske- 
dande,  frigifvande.  2.  afsked.  Seine  ~  ein- 
reichen: inlemna  sin  afskedsausök.an.  -s... 
Ex.  ~antrag,  -[e]s,  -e  f,  '"■  ^  ansökan  om 
befrielse  från  värnepligtens  fullständiga  full- 
görande; afskedsansökan.  -x/gesuch,  -[e].s-, 
-e,  n.  afskedsansökan.  'x<schein,  -[e]s,  -e,  m. 
>Ü<  afskedsbetyg. 

entlasten,  *  tr.  befria,  fritaga, /«it/n  einer  (gen.) 
el.  von  einer  Sache:  ngn  från  en  sak.  Handel. 
jmdn  für  eine  Summe  'v  kreditera  ngn  för 
en  summa.  Entlastung,  /.  befrielse,  de- 
charge.  -s...  e.x.  ~zeuge,  -n,  -n,  vt.  jm-.  fri- 
ande vittne  som  viltnar  till  sva.iindcns  Wrniou. 

entlauben,  *  tr.  aflöfva. 

entlaufen,  *  itr.  s.  springa  bort,  sin  kos,  rym- 
ma, jmdm:  från  ngn,  dem  Dienste:  ur  tjän- 
sten; undfly,  undgå,  der  (dat.)  Gefahr,  dem 
Tode :  faran,  döden. 

entledigen,  *  I.  tr.  enlediga,  befria,  fritaga, 
jmdn  einer  (gen.)  ei.  von  einer  Sache :  ngn 
från  en  sak.  II.  Sich  ~  befria,  fritaga  sig. 


F  familjart.    P  lägre  språk,    t-  mindre  brukligt. 


,erm.    »X*  sjtiterm.    XX  mi 


entleeren 


224 


entschieden 


Sich  eines  Auftrages  ~  uträtta  ett  ärende. 
Entledigung,/. 

entleeren,  *  I.  tr.  tömma.  II.  Sich  <%<  tömmas. 
blifva  tom.  Entleerung,  y". 

entlegen,  a.  aflägsen. 

Entlegenheit,  0,  /.  aflägsenhet,  aflägset  läge. 

entlehnen,  '  ir.  Jmdm  etw.  ei.  etw.  von  jmdm 
~  låna  ngt  af  ugn.    Entlehnung,  /. 

Entlehner,  -s,  -,  m.  låntagare,  person  som  lå- 
nar ngt,  plagiatör. 

entleiben,  *  tr.  och  sich  ~  taga  afdaga,  döda 
(sig).   Entléibung, /. 

entleihen  =  entlehnen. 

entlocken,  *  tr.  aflocka,  jmdm  etw. :  ngn  ngt ; 
tranilocka,  einer  dat.)  Sache  etw.:  ngt  ur  ngt. 

entmannen,  '  tr.  1.  borttaga  manskapet  från. 
t.  ex.  ein  Schiff.  2.  kastrera,  snöpa;  biidi. 
försvaga,  förslappa.   Entmannung,/. 

entmåsten,  *  tr.  i.  afmasta.  Entmästung, /. 

entmenschen,  '  tr.  göra  omänsklig,  beröfva 
mänsklighet;  ifr,  förandliga.  Entmenscht: 
omänsklig,  -vild,  djurisk;  öfvermänsklig. 
Entmenschung,  _/'. 

Entmenschtheit,  O,  /.  omänsklighet,  djurisk- 
het ;  det  öf  vermänskliga  i  ngt. 

entmiimmen,  *  tr.  aftaga  förklädnaden  af;  af- 
slöja.  Entmiimmung, /. 

entmüt[h]igen,  '  tr.  göra  modlös,  modfälla. 
Entmiit[h]igung, /. 

entnågein,  '  tr.  js^  Ei7ie  Kanone  ~  borttaga 
föruaglingen  ur  en  kanon.  Entnäg[e]lung,/. 

Entnähme,  -;;,  /.  borttagande,  lån. 

entnehmen,  *  tr.  1.  Jmdm,  eine  Last  ~  befria 
ngn  från  en  börda.  2.  taga  ngt,  der  Erde, 
[aus]  einem  Buche:  ur  jorden,  ur  en  bok. 
3.  sluta  till,  t.  ex.  aus  diesem  Umstände  ist 
leicht  zu  1^,  dass  ...  4.  Der  Heimat  ~  bort- 
rycka, bortföra  ur  hemmet.  Der  Welt  ent- 
nommen: hädangången,  afliden.  5.  handel. 
auf  jmdn  Geld  ~  draga  växel  på  ngn. 

entnerven,  "  I.  tr.  försvaga,  enervera.  II.  Sich 
~  försvagas,  enerveras.   Entnérvung, ,/'. 

entniichtern,    *  I.  tr.  göra  nykter.  II.  Sich  ~ 

1.    äta    sitt    första    mål  sfi  att  mau  oj  ar  fastande 

liingre.  2.  nyktra  till.  Entnüchterung,  /. 

entpånzérn,  *  I.  tr.  Jmdn,  etw.  ~  aftaga  pan- 
saret af  ngn,  ngt.  II.  Sich  ~  aflägga  pan- 
saret. Entpånzerung, /. 

entpésten,  '  tr.  desinficera.  Entpéstung,  /. 

entpfröpfen,  *  tr.  draga  upp  korken  ur. 

entpréssen,  *  tr.  afpräs.sa.  Jmdm,  einer  (dut.) 
Sache  cito.  ~  utprässa  ngt  af  ngn,  ur  ngt. 

entpuppen,  *  sich  ~  krypa  ur  puppan:  biidi 
vis:i  sig  sådan  man  är.  Entpiippung, ./'. 

entquålmen,  *  itr.  s.  ryka  ut,  dem  Of  an:  ur 
ugnen. 

entquellen,  *  itr.  .?.  välla  fram,  der  (dat.)  Ei-de: 
ur  jorden. 

enträt[h]en,  *  tr.  och  itr.  h.  Eine  ei.  einer  (gen.) 
Sache  ~  undvara  en  sak. 

enträt[hjseln,  *  I.  tr.  förklara,  tyda,  gissa  ngt 


giuikt.  II.  Sich  »N/  blifva  tydlig,  få  sin  för- 
klaring. Enträt[h]selung, /. 

enträuschen,  *  itr.  s.  brusa  fram,  dem  Felsen: 
ur  klippan. 

Entrée,  I.  -s,  O,  n.  inträdesafgift.  II.  -s,  f. 
inträde,  tillträde.  III.  -s,  -s,  f.  och  m.  tam- 
bur, förrum,  väntrum. 

entréissen,  *  tr.  och  sich  <>-  frånrycka,  slita 
(sig)  lös,  jmdm :  från  ngn.   Entréissung,  /. 

Entrich  se  Enterich. 

entrichten,  *  tr.  Jmdm  etw.  ~  betala  ngn  ngt. 
Jmdm  seinen  Dank  ~hembära  ngn  sin  tack. 
Entrichtung,  /. 

entriegeln,  "  tr.  regla  upp,  öppna. 

entrieseln,  *  itr.  s.  porlande,  sorlande  rinna  fram, 
der  (dat.)  Erde:  ur  jorden. 

entrinden,  *  tr.  afskala.  Entrindung,  /. 

entringen,  *  tr.  brottande  fråntaga,  jmdm  etw. : 
ngn  ngt. 

entrinnen,  '  itr.  s.  1.  rinna  ut,  bort;  om  tiden: 
förflyta.  2.  undfly,  undkomma. 

entréilen,  *  I.  itr.  s.  rulla  bort,  ut,  ned.  Thrä- 
nen  entrollten  ihr:  tårar  tillrade  utför  hen- 
nes kinder.  II.  tr.  och  sich  ~  upprulla  (sig). 

entrücken,  *  tr.  bortrycka.  Den  Blicken  jmds 
~  dölja  för  ngns  blickar.  Entrückung,  y. 

entrunzeln,  '  I.  tr.  aflägsna  rynkorna  ur,  släta, 
jämn;i.  II.  Sich  ~  blifva  slät,  jämn;  klarna. 

entrüsten,  *  I.  <;•.  väcka  harm  hos,  uppröra,  för- 
törna.  II.  ^'/'cA  ~  uppröras,  harmas,  förtöruas. 

Entrüstung,  -en,  f.  harm,  ovilja,  vrede. 

entsagen,  "  itr.  h.  och  sich  ~  afsäga  sig,  afstå 
ifrån,  afträda,  einer  (dat.  ei.  ^  gen.)  Suche: 
ensak,  Entsagung,/,  -s...  ex.  ~urkunde, -/t, 
/.  afträdesurkund,  afsägelseakt. 

entsåtteln,  '  tr.  sadla  af. 

Entsatz,  -es,  O,  m.  undsättning,  itr  entsetzen  1,3. 

entsäuern,  '  tr.  borttaga  syran  ur.  Entsäue- 
rung, /. 

entsaugen,  '  tr.  suga  ut,  einer  (dat.)  Sache  etw.: 
ngt  ur  en  sak. 

entschädigen,  *  I.  tr.  och  t  itr.  h.  godtgöra, 
hålla  skadeslös,  ersätta,  t.  ex.  jmdm  [für] 
seine  Mühe.  II.  Sich  'v  skaffa  sig  godtgö- 
relse,  hålla  sig  skadeslös. 

Entschädigung,  -en,  f.  skadeersättning,  godt- 
görelse.  -s...  Ex.  ~betrag,  -[e]s,  -e  f,  m. 
'>^summe,  -n,  f.  ersättningsbelopp. 

entschäumen,  *  itr.  s.  skummande  framström- 
ma,  dem  Felsen:  ur  klippan. 

Entscheid,  -[e]s,  -e,  m.  :ifgörel3e. 

entscheiden,  *  l.tr.  afgöra,  bestämma.  II.  Sich 
~  bestämma  sig,/ur  etio.:  för  ngt;  af  göras. 
Jfr  entschieden. 

Entscheidung,  -en, f.  afgörande,  bestämmelse; 
utslag,  -s.,.  Kx.  -vaugenblick,  -[e]s,  -e,  m. 
afgörande  ögonblick.  ~grund,  -[e]s,  -e  t. 
TO.  bestämmande,  afgörande  skäl,  'vkampf, 
-[e].?,  -e  t)  '«•  afgörande  kamp, 

entschieden,  a.  afgjord,  bestämd.  Er  ist  ein 
~er   Narr  ei.  -n/  ein  Narr:  han  är  afgjordt 


O    saknar  plur.    f  tar   oroljud.    tr.  transitivt,    itr.  intr 


■  haben,    S.  har  sein  till  hjilpvcrb. 


Entschiedenheit 


225 


entweder 


en  narr.  ~  antworten:  svara,  bcbtamdt,  i  en 
bestämd  ton. 

Entschiedenheit,  0,  /.  bestämdhet. 

entschlafen,  *  itr.  s.  insomna,  afsomna. 

entschlagen,  '  sich  ->-  göra  sig  af  med,  göra 
sig  kvitt,  einer  (gen.)  Sacke:  en  sak.  Sich 
eines  Gedanken  ~  slå  bort  en  tanke. 

entschléichen,  *  itr.  s.  smyga  sig  bort. 

entschleiern,  *  I.  tr.  afslöja.  II.  Sich  ~  fram- 
träda, visa  sig  sidan  man  &r.  Entschléierung,/. 

entschliessen,  *  I.  tr.  t  öppna,  upplåta.  II. 
."^ich  ~  besluta  sig,  bestämma  sig.  Sich 
L-urz  ~  fatta  ett  raskt  beslut.  Entschlies- 
sung,  /.  Jfr  följ. 

entschlössen,  a.  besluten,  bestämd.  Kurz  ~ 
beslutsam. 

Entschlossenheit,  O,/,  beslutsamhet. 

entschlummern,  *  itr.  s.  inslumra. 

entschliipfen,  *  itr.  s.  som  en  orm  glida  undan, 
halka  nr  handen,  undkomma,  undslippa; 
undfalla. 

Entschluss,  -es,  -e  \.  m.  beslut. 

entschopfen,  *  tr.  ösa,  den  Fässern  Wein:  vin 
ur  faten. 

entschuldbar,  a.  ursäktlig. 

entschuldigen,  '  I.  tr.  ursäkta,  urskulda,  för- 
låta. II.  Sich  ~  ursäkta,  urskulda  sig,  mit 
etir. :  med  ngt,  bedja  om  ursäkt. 

Entschuldigung,  -en,  f.  urskuldande,  ursäkt, 
furlätelse.  -s...  Ex.  ~grund,  -[e]s,  -e  t,  »»•  or- 
sak till  ursäkt,  ^schreiben,  -s,  -,  n.  urskul- 
dande skrifvelse.  ~zettel,  -s,  -,  m.  skriftlig 
ursäkt  för  uteblifvande  ;  sjukbetyg. 

entschweben,  *  itr.  s.  sväfva  bort. 

entschwéllen,  *  itr.  s.  svälla  fram,  framvälla, 
dem  Berge :  ur  bärget.  Den  Ufern  ^  öf ver- 
svämma. 

entschwinden,  *  itr.  s.aftaga,  försvinna, bortdö. 

entschwirren,  *  itr.  s.  susande,  surrande  flyga  bort. 

entschwören,  *  sich  ~  afsvärja,  säga  farväl 
åt,  öfvergifva,  dem  Glück,  der  Welt:  lyckan, 
verlden. 

entséelen,  *  tr.  aflifva,  döda.  Entseelt:  död. 

entsenden,  *  tr.  afsända. 

1.  entsetzen,  *  I.  tr.  1.  Jmdn  einer  (gen.)  Sache 
'^  afhända  ngn  en  sak.  Jmdn  seines  Amtes 
~  afsätta,  afskeda  ngn.  2.  högeligen  för- 
skräcka, förfära.  3.  Jä«  undsätta,  t.  ex.  eine 
Festung.  II.  Sich  ~  förfäras,  högeligen  för- 
skräckas.  Entsetzung,  /. 

2.  Entsetzen,  -s.  O,  n.  förfäran,  förskräckelse. 
entsetzlich,  a.  förfärlig,  ryslig,  förskräcklig. 
Entsetzlichkeit,  -en,  f.  ryslighet,  gräslighet. 
entsiegeln,  *  tr.  borttaga  sigillet  från.    Einen 

Brief  '^  bryta  ett  bref.  Entsieg[e]lung, /. 

entsinken,  *  itr.  s.  sjunka  ned,  dem  Sessel: 
från  stolen. 

entsinnen,  *  sich  ~  påminna  sig,  minnas, 
einer  (gen.)  Begebenheit :  en  tilldragelse. 

entsittlichen,  *  tr.  göra  osedlig,  moraliskt  för- 
störa, demoralisera.  Entsittlichung,  /. 


entspinnen,  '  I.  tr.  börja,  anstifta,  t.  ex.  Ge- 
spräche,   Empörungen.    II.  Sich  ~   börja, 

uppstå,  utveckla  sig. 

entsprechen,  *  itr.  h.  motsvara,  öfverensstäm- 
ma  med,  einer  (dat.)  Sache,  den  Absichten 
jmds:  en  sak,  ngns  afsigter. 

entspriessen,  *  itr.  s.  spira  upp,  skjuta  upp, 
der  (dat.)  Erde :  ur  marken.  Einer  Familie 
entsprossen  sein:  härstamma  från  en  familj. 

entspringen,  '  ilr.  s.  1.  springa  bort,  rymma, 
t.  ex.  aus  dem  Gefängnisse;  der  Gefahr  <>» 
undfly  faran.  2.  framspringa,  framvälla, 
t.  ex.  eine  Quelle  entspringt  [aas]  dem  Berge. 
3.  upprinna,  t.  ex.  der  khein  entspringt  in 
der  Schiueiz.  4.  i  aiimh.  framgå,  härstamma. 

entsprüdeln,  *  itr.  s.  porla,  välla  fram,  dem 
Felsen :  ur  klippan. 

entspriihen,  *  itr.  s.  spraka  ut,  fram,  dem, 
Herde:  frän  härden. 

entstälten,  *  tr.  vanställa.  Entståltung,  /. 

entstammen,  *  itr.  s.  härstamma. 

entstehen,  '  itr.  s.  1.  uppstå,  aus  etw.:  ur  ngt; 
blifva.  Was  auch  daraus  ~  mag:  hvad  som 
än  må  bli  följden  däraf.  2.  tryta,  svika, 
lemna  i  sticket,  draga  sig  undan. 

Entstehung,  -en,  f.  ursprung,  uppkomst,  ska- 
pelse, -s...  Ex.  ~ärt,  -en,  f  sättet  för  ngn- 
tings  uppkomst.  ~geschichte,  -n,  f.  ska- 
pelsehistoria.  ~weise,  -n,  f.  =  ~ar<. 

entsteigen,  *  itr.  s.  uppstiga,  dem  Meere :  ur 
hafvet. 

entstellen,  *  tr.  vanställa.  Entstellung,  /. 

entstrählen,  *  itr.  s.  framstråla,  strilande  fram- 
bryta, einem  Gegenstande:  ur  ett  föremål. 

entströmen,  *  itr.  s.  framströmma,  dem  Berge: 
ur  bärget. 

entsturzen,  *  itr.  s.  och  sich  ~  störta,  ut,  fram, 
frambryta,  den  Wolken:  ur  molnen. 

entsühnen,  entsiindigen,  *  tr.  och  sich  ~  försona 
(sig),  rena  (sig).  Entsöhnung,  Entsündigung,/. 

enttäuschen,  *  tr.  upplysa  om  villfarelse,  taga 
ur  en  villfarelse.   Enttäuschung,  /. 

entthronen,  *  <r.  afsätta  regenter.  Entthronung,/. 

entubrigen,  *  tr.  1.  befria,  ir\tä.ga.,  jmdn  einer 
(gen.)  Sache:  ngn  från  ngt.  2.  -  erübrigen  II. 

entvölkern,  *  I.  tr.  göra  folktom,  ödelägga.  II. 
Sich  ~  blifva  folktom.  Entvölkerung,/. 

entwachsen,  *  itr.  s.  1.  växa  upp,  skjuta  fram, 
dem  Boden:  ur  marken.  2.  Seinen  Kleidern 
~  växa  ur  sina  kläder.  Der  Rute  ~  sein: 
hafva  växt  ifrån  riset. 

entwaffnen,  *  I.  tr.  afväpna.  II.  Sich  ~  lägga 
bort,  nedlägga  vapnen.    Entwaffnung,  /. 

entwalden,  *  tr.  nedhugga  skogen  på,  afrödja, 
t.  ex.  einen  Berg.  Entwaldung,  /. 

entwässern,  *  tr.  bortleda  vattnet  från,  drä- 
nera,  torrlägga,  t.  ex.  eine  Wiese;  befria  från 
vattenhalt,  rena,  t.  ex.  den  Alkohol.  Ent- 
wässerung,/. 

entweder  (arv,  -'  -  -),  konj.  antingen.  ~  . .  .  oder: 
antingen  .  .  .  eller. 


'  ükta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  gpr&k.    %  mindre  brukligt. 
Tysk-avensTi  ordbok. 


term.    •!«  ^jilierm.    »i  militärisk  term. 


16 


entweiben 


Epheu 


entweiben,  '  tr.  1.  Eiutn  Mann  r^  iråutaga  eil 
man  hans  hustru.  2.  Eine  Frau  ~  göra  en 
kvinna  okvinlig.  Ejitiueibt:  okvinlig. 

entweichen,  *  itr.  s.  1.  fly,  rymma,  afvika.  Ent- 
wickne  Zeiteii:  flydda  tider.  2.  utströmma, 
t.  ex.  das  Gas  entweicht.  Entweichung,  _/'. 

entweihen,  *  tr.  1.  Einen  Priegter  >^  skilja  en 
präst  från  ämbetet.  2.  vanhelga,  oskära. 
Entweihung,  /. 

Entwéiher,  -s,  -,  m.  en  som  vanhelgar  ngt. 

entwenden,  *  tr.  hemligen  borttaga,  undan- 
snilla, stjäla.  Entwendung,  /. 

Entwénder,  -s,  -,  m.  undansnillare,  tjaf. 

entwénderisch,  a.  tjufaktig. 

entwerfen,  '  tr.  göra  ett  utkast  till,  skissera, 
teckna.  Einen  Plan  ~  uppgöra  en  plan. 
Entwertung,  /'. 

entwgrt[h]en,  *  I.  tr.  minska  värdet  af,  göra 
värdelös.  II.  Sich  ~  sjunka  i  värde,  blifva 
värdelös.  Entwért[h]ung,/. 

entwicl<eln,  *  tr.  ocu  sich  ~  1.  rulla  upp  (sig). 
2.  reda  (sig),  t.  ex.  etiv.  Verivorrenes.  3.  ut- 
veckla (sig),  framställa,  t.  ex.  seine  Gedanken . 
4.  lägga(s)  i  dagen,  visa  (sig),  t.  ex.  That- 
kraft.  Entwick[e]lung, /.  -s...  kx.  ~fähig,  a. 
i  stånd  att  utvecklas.  ~gang,  -[e].<.  O,  m.  ut- 
veckling(sgång).  ~theorie,  -en,  f.  utveck- 
lingsteori, evolutionsteori. 

entwilde[r]n,  *  tr.  civilisera. 

entwinden,  *  I.  tr.  Jmdm  etw.  -v/  vrida  ngt  ur 
handen  på  ngn,  våldsamt  fråntaga  ngn 
ngt.  II.  Sich  ~  vrida,  slita  sig  lös. 

entwirlten,  '  sich  ~  %  bilda.s,  utvecklas. 

entwirren,  '  I.  tr.  reda,  iitreda,  bringa  klar- 
het i.  II.  Sich  ~  reda  sig,  blifva  klar. 
Entwirrung,  _/'. 

entwischen,  *  itr.  s.  undfly,  undkomma,  rymma. 

entwöhnen,  *  itr.  s.  blifva  ovan  vid,  främ- 
mande för,  einer  (gen.)  ci.  eine  Sache:  en  sak. 

entwöhnen,  *  I.  tr.  afvänja,  t.  ex.  ein  Kind, 
Jmdn,  sich  einer  (gen.)  ei.  von  einer  Sache  ^ 
vänja  ngn,  sig  af  med  ngt.  II.  Sich  'n/  se  /. 
Entwöhnunn,  /'. 

entwölken,  '  I.  <r.  befria  från  moln.  Entwölkt: 
molnfri.  II.  Sich  ~  blifva  molnfri. 

entwürdigen,  *  I.  tr.  minska  i  värde,  nedsätta, 
förringa,  förnedra.  II.  Sich  -v»  nedsättas  i 
värde,  förringas;  förnedra  sig,  nedlåta  sig. 
Entwiirdigung,/'. 

Entwurf,  -\(']s,  -e  t,  m.  utkast,  skiss,  plan. 

entwurzeln,  '  tr.  upprj-cka  med  rötterna.  Ent- 
wurzelung. /'. 

entzaubern,  *  tr.  lösa  ur  förtrollningen.  Ent- 
zauberung, /. 

entziehen,  *  tr.  och  sich  ~  undandraga  (sig). 
Jmdm  etw.  ~  undandraga,  undanhålla  ngn 
ngt.  Jmdm  Blut  ~  aftappa  ngn  blod.  Sich 
der  (d«t )  Gefahr  ~  fly  faran.  Das  entzieht 
sich  der  Berechnung :  det  är  oberäkneligt. 
Entziehung,  /. 
entzifferbar,  a.  möjlig  att  uttyda. 


Entzifferer,  -»•,  -,  m.  uttydure. 

entziffern,  *  tr.  tyda,  uttyda,  dechiffrera.  Ent- 
zifferung, /'. 

entzücken,  *  itr.  s.  i  sicksack  utgå,  Ijunga, 
dem  Himmel:  från  himlen. 

entziicken,  *  tr.  hänrycka,  hänföra,  tjusa. 

Entzijckung,  -en,f.  hänförelse,  förtjusning. 

entzijgeln,  *  tr.  aftaga  tyglarna,  betslet  af, 
betsla  af,  t.  ex.  Pferde.  Biidi.  entziigelte  Lei- 
denschaft: otyglad  lidelse. 

entziindbär,  a.  som  kan  antändas,  brännbar, 
eldfängd. 

Entzündbarkeit,  O,  /.  eldfängdhet. 

entzijnden,  *  I.  tr.  1.  antända,  upptända,  ufv. 
biidi.,  t.  ex.  Zorn.  2.  med.  inflammera.  II.  Sich 
~  1.  antändas,  fatta  eld,  råka  i  brand, 
uppblossa.  2.  med.  inflammeras. 

Entzijnder,  -s,  -,  m.  en  som  antänder. 

entziindlich  =  entzündbar. 

Entzijndung,  -en,f.  1.  ant.nndande.  2.  med.  in- 
flammation, -s...  Ex.  ~fieber,  -s,  -,  n.  med.  fe- 
ber förorsakad  af  inflammation. 

entzwei,  adv.  itu,  sönder.  F  er  ist  vor  Freude 
ganz  ~  han  är  alldeles  utom  sig.af  glädje. 

Eftcrrolj.  sm3.  förekomma  afv.  upplösta. 

entzwéibeissen,  tr.  bita  sönder. 

entzweibersten,  itr.  s.  brista  sönder. 

entzweibrechen,  I.  tr.  bryta  sönder.  II.  itr.  s. 
gå  sönder,  brista. 

entzweibringen,  tr.  lyckas  få  sönder. 

entzwéidriicken,  tr.  trycka  sönder. 

entzweien,  *  I.  tr.  stifta,  åstadkomma  oenig- 
het mellan,  söndra.  II.  Sich  ~  blifva  oense, 
osams,  fiender. 

entzweifallen,  I.  itr.  s.  falla  och  gå  sönder, 
sönderslås.  II.  tr.  Sich  (dat.)  eitlen  Arm  ~ 
falla  och  bryta  af  en  arm. 

entzweigehen,  itr.  s.  gå  isär,  gå  sönder. 

entzweihauen,  tr.  hugga  sönder. 
,  entzweiklopfen,  tr.  bulta  sönder. 

entzweimachen,  tr.  bryta  sönder,  slå  sönder. 

entzweiplatzen,  itr.  s.  spricka  sönder. 

entzwéireissen,  I.  tr.  slita,  rifva  sönder.  II. 
j      itr.  s.  gå  sönder. 

entzweischlagen,  P  entzwéischmeissen,  tr.  .slå 
i      sönder. 

entzweischneiden,  ir.  skära,  klippa  sönder. 

entzwéisein,  itr.  s.  vara  sönder,  vara  söndrig. 

entzweispringen,  ilr.  s.  springa  sönder. 

Entzweiung,  -en,  f.  tvist,  split,  splittring,  tve- 
drägt. 

Enzian,  -[c].«,  -e,  m.  bot.  stålört  (Gentiana). 

Epärch,  -tn,  -en,  m.  epark,  ståthållare. 
I  Epaulétt,  -[e]s,  -.s  n.  Epauléttlle,  -en,f.  epålett. 
j      -e[nj...  Ex.  ~träger,  -s,  -,  m.  epålettbärare, 
oflicer,  militäi-. 

ephemér[isch],  a.  räckande  blott  en  dag,  kort, 
'      efemär. 

Epheu,  -s,  -s,  m.  och  %  n.  murgröna  (Hedera 
I  helix).  -bekränzt,  a.  bekransad  med  mur- 
I      gröna,  -ranke,  -n,f.  murgrönsranka. 


akaar  plu 


t  har  omljud.    ti 


■t  Terb.    Ä.  har  Aa&«n,    S.  har  »ein  tUl  hjiilpverb. 


227 


Erbe 


Ejjhor,  -en,  -en,  m.  efor,  eforus. 

E(jlioråt,  -[e]s,  -e,  n.  efornsiimbete. 

Ephorus,  -,  Ephören,  m.  eforoo. 

Epidemie,  -en,/.  epidemi. 

epidemisch,  a.  epidemisk. 

Epigone,  -n,  -n,  m.  1.  afkomling,  ättling,  piur. 
it'terkommande.  2.  dålig  författare  som  ef- 
urbiidar  klassikerna,  efterbildare,  klåpare.  -n... 
Kl.  '>.'periode,  -n,/.  period  af  förfall  inom 
literaturen. 

Epigönent[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  dåliga  författare, 
jfr  Epigone  2,  förfall  inom  literaturen. 

Epigramm,  -[e]s,  -e,  n.  epigram. 

Epik,  (i,f.  episk  poesi. 

Epiker,  -s,  -,  vi.  episk  skald. 

Epilturäer,  Epikureer,  -s,  -,  m.  epikuré,  väl- 
lusting. 

epikuräisch,  epikureisch,  a.  epikureisk,  väl- 
lustig. 

Epilepsie,  -en,  f.  fallandesot,  epilepsi. 

Epileptiker,  -,s-,  -,  m.  person  som  lider  af  fal- 
landesot. 

epileptisch,  a.  epileptisk. 

Epilog,  -[e]s,  -e,  m.  epilog. 

Epiphånlasfest,  -\e\s,  -e,  n.  trettondagen. 

episch,  a.  epi-k. 

episkopal,  o.  biskoplig,  episkopal,  -kirche.  O, 
/.  biskopliga,  episkopala  kyrkan,  engelska 
statskyrkan. 

Episode,  -n,  f.  episod,  tilldragelse. 

Epistel,  -n,f.  bref,  epistel.  F  jmdm  die 'diesen: 
läsa  lagen  för  ngn. 

Epitéph[ium],  -s  ei.  -ium[s],  -ia  ei.  -ien  ei.  -e,  n. 
graf  skrift. 

Epithetllon,  -ons,  -a,  n.  tillnamn,  epitet. 

Epoche,  -11,  f.  tidelivarf,  epok. 

Epöde,  -n,  /.  epod. 

Epilos,  -os,  -en,  n.  epos,  hjältedikt. 

Eppich,  -\e\s,  -c,  m.  1.  murgröna.  2.  selleri. 
3.  persilja. 

Equipage,  -n,  f.  åkdon,  ekipage. 

equipierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  förse  (sig) 
med  hvad  man  behöf ver, utrusta  (sig).  Equi- 
pierung,  /. 

er,  I.  m.  sie,./',  es,  n.  gen.  seiner  ei.  %  sein  ihrer 
seiner  ei.  %  sein,  dat.  ihm  ihr  ihm,  ack.  ihn 
sie  es,  piur.  nom,  ack.  sie,  gen.  ihrer,  dat.  ihnen, 
pron.  pers.  han,  hon,  den,  det.  Ich  verbitte 
mir  das  Er:  jag  undanber  mig  tilltalet 
»han».  II.  Er,  oboji.  m.  hanne.  Der  ~  und 
die  Sie :  hannen  och  honan,  jtr  es  och  sie. 

er...  Hr  en  förstafvelsc,  som  med  verb  bildar  akta  ams.  och 
huffudsakligen   har   följ.   funktioner:    1.  den  bildar  verb 

af  adj.,   t.  ex.    Icicht:   lätt,   erleichtern :   göra 

lätt,  underlätta;  2.  den  betecknar  Krvilrf,  erhål- 
lande, uppnående,  t.  ex.  schreiben:  skrifva,  er- 
schreiben:  genom  skrifningförtjäna,  skrifva 

sig    till;     3.    den    betecknar    dödande,    döende,  t.  ex. 

schiessen:  skjuta,  erschiessen  :  skjuta  ihjäl, 
frieren:  frysa,  erfrieren:  frysa  ihjäl.  4.  den 
betecknar  rörelse  uppåt,  t.  ex.  Stehen:  stå,  erstehen: 


stå   upp,    stiga   upp.      6.    don  förstärker  uttrycket, 

t.  ex.  wählen:  välja,  erwählen:  utvälja,  med 
omsorg  välja. 

erächten,  *  tr.  1.  anse,  hålla  för.  Es  ist  leicht 
zu  '^  det  är  lätt  att  fatta.  Meines  r^is:  enligt 
mitt  förmenande.  2.  ämna. 

erångeln,  *  tr.  meta  upp. 

erarbeiten,  *  tr.  arbeta  sig  till. 

eråtmen,  "  if.r.  k.  %  andas  djupt,  flämta. 

erbången,  *  itr.  s.  och  h.  ialifva  rädd,  upp- 
skrämd, gripas  af  ångest. 

erbarmen,  *  I.  tr.  väcka  medlidande  hos.  Er 
erbarmt  mich  ei.  opers.  es  erbarmt  mich  seiner : 
det  gör  mig  ondt  om  honom.  II.  Sich  ~ 
förbarma  B\g,jmds  ei.  über  jmdn :  öfver  ngn. 
Dass  Gott  sich  erbarme  el.  Gott  erbarme! 
Gud  sig  förbarme! 

erbårmens...  e.x  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  för- 
barmande, medlidande. 

Erbårmer,  -s,  -,  m.  ~jn,  -nen,f.  förbarmare. 

erbärmlich,  a.  erbarmlig,  jämmerlig,  ömklig. 

Erbärmlichkeit,  -en,  f.  jämmerlighet,  ömklig- 
het. 

Erbärmung,  O,  /.  förbarmande,  medlidande. 
■s...  Ex.  ~los,  n.  utan  förbarmande,  hjärt- 
lös. ~reich,  ~voll,  a.  rik  på  förbarmande. 
~wért[h],  '^.'Würdig,  a.  värd  förbarmande, 
medlidande. 

erbauen,  *  I.  tr.  1.  uppbygga,  uppföra,  t.  ex. 
eine  Stadt,  ein  Haus.  Ordspr.  Rom  ist  nicht 
an  einem  Tage  erbaut:  Rom  byggdes  ej  på 
en  dag.  2.  biidi.  uppbygga,  t.  ex.  die  Ge- 
7neinde,  das  Gemüt.  II.  Sich  ~  uppbyggas. 
Sich  an  etw.  (dat.)  ~  hämta  uppbyggelse  ur 
ngt,  finna  ngt  uppbyggligt. 

Erbauer,  -s,  -,  m.  person  som  uppbygger; 
byggmästare. 

erbaulich,  a.  uppbygglig. 

Erbaulichkeit,  -en,  f.  det  uppbyggliga  i  ngt, 
ngt  uppbyggligt. 

Erbauung,  -en,  f.  1.  uppb3'ggande.  2.  upp- 
byggelse. -S...  Ex.  ~büch,  -[e]t;,  -er  t,  n. 
~schrift,  -en,  f.  andlig,  uppbygglig  bok, 
andaktsbok,  uppbyggelseskrift.  ■^Schrift- 
steller, -s,  -,  m.  författare  af  uppbyggelse- 
skrifter. 

Erblle,  I.  -en,  -en,  m.  arfvinge,- arftagare.  II. 
-es,  -e,  n.  arf.  -acker,  -s,  -t,  m.  ärfd  åker, 
mark.  -adel,  -s,  O,  ?».  ärftlig  adel.  -anfall, 
-[e]s,  -e  t,  '«•  jur.  hemfall  genom  arf.  -an- 
Spruch,  -[e]s,  -e  t,  m,.  arfsanspråk.  -ant[h]eil, 
-[e]s,  -e,  m.  andel  i  arf.  -begräbnis[s],  -ses, 
-se,  n.  familjegraf.  -eigen,  a.  ärfd.  -eigen- 
t[h]am,-[e]s,-ert,«.arfgods.  -eigent[h]ümer, 
-s,  -,  m.  ägare  till  ett  arfgods.  -einsetzung, 
-ernennung,  -en,f.  utnämning  till  arfvinge. 
-fähig,  a.  arfsberättigad.  -fähigkeit.  O,/,  arfs- 
rätt.  -fall,  -[e]s,  -e  f,  m.  arfsangelägenhet. 
-fällig,  a.  på  grund  af  arfsrätt  tillkomman- 
de, -fehler,  -s,  -,  m.  ärfdt  fel  ei.  lyte.  -feind, 
-[e]s,  -e,  m.   arffiende.    -feindschaft,  -en,  f. 


Ilkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   W  teknisk 


militäritk  term. 


erbeben 


228 


Erde 


ärfd,  dödlig  fiendskap,  -lolge,  0,  f.  arfföljd. 
■folgekrieg,  -[e]s,  -e,  m.  successionskrig. 
-folger,  -s,  -,  m.  arftagare,  ärftlig  efterträ- 
dare, -gesessen,  a.  boende  på  sitt  arfgods. 
-gut,  -[e]s,  -er  t,  n.  arfgods.  -herr,  -«,  -en. 
m.  arfherre.  -herrlich,  a.  hörande  till,  rö- 
rande en  arfherre.  -herrschaft,  -en,  f.  1. 
besittning  af  ett  arfgods.  2.  herrskap  a  ett 

arfgods   (artlierre   med   fru),     -hof,    -[e]s,  -6  \,  m. 

arfgods.  -huldigung,  -en,/,  hyllning  af  en 
arfherre  ei.  arfliurste.  -kauf,  -[e]s,  -e  t,  m. 
köp  till  arf  och  ägo.  -krankheit,  -en,f.  ärft- 
lig sjukdom,  -lassen,  -s,  O,  n.  testamente- 
rande, -lasser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  testa- 
tor, testatrix.  -lehen,  -s,  -,  n.  ärftligt  län. 
-los,  a.  arflös.  -nehmer,  -s,  -,  m.  arftagare. 
-pacht,  -en,  f.  ärftligt  arrende,  -pächter, 
-s,  -,  m.  innehafvare  af  ärftligt  arrende. 
-recess,  -es,  -e,  m.  jur.  arfsfördrag.  -recht. 
-[e]s.  O,  n.  arfsrätt.  -reich,  -[e]s,  -e,  n.  arf- 
rike.  -schaden,  -s,  -f,  m.  ärftligt  lyte.  -Schlei- 
cher, -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  sö- 
ker lisma  sig  till  arf.  -schleicherei,  -en,  f. 
list,  knep  för  att  komma  åt  ett  arf.  -stUck, 
-[e]s,  -e,  n.  ärfd  sak.  -sUnde,  -n,  f.  arfsynd. 
-t[h]eil,  -[e]s,  -e,  n.  arfvedel.  -t[h]eilung,  -en, 
f.  arfskifte.  -übel,  -s,  -,  n.  ärftligt  ondt. 
-Verbrüderung,  -Vereinigung,  -en,  f.  förbund 
mellan  furstehus,  enligt  hvilket  vid  den 
ena  liniens  utdöende  den  andra  inträder  i 
dess  rättigheter,  -vergleich,  -[e]s,  -e,  m. 
arffördrag.  -vermächtnis[s],  -ses,  -se,  n.  te- 
stamentarisk  gåfva.  -vertrag,  -[e].«,  -e  f,  m. 
arffördrag.  -zins,  -es,  -en,  m.  grundränta. 

erheben,  *  itr.  k.  och  s.  turja  biifva,  skälfva. 

erbilen,  -te,  r^e-t,  I.  tr.  ärfva.  II.  itr.  s.  och  sich 
~  gå  i  arf. 

erbeten,  *  tr.  genom  böner  utverka,  erhålla. 

erbetteln,  *  tr.  tigga  sig  till. 

erbeuten,  *  tr.  taga  som  byte. 

erbieten,  '  tr.  och  sich  ~  erbjuda  (sig).  Er- 
bietung,/. 

erbietig  =  erhötig. 

Erbin,  -nen,  f.  kvinlig  arfvinge.  arftagerska. 

erbitten,  *  tr.  1.  Etw.  vonjmdm  ~  bedjande 
utverka  ngt  af  ngn,  bedja  ngn  om  ngt  och 
fl  det.  2.  Jmdn  1^  genom  böner  beveka  ngn. 

erbittern,  *  I.  tr.  förbittra.  II.  itr.  s.  och  sich 
~  förbittras. 

Erbitterung,  O,  /.  förbittring,  vrede. 

erliittlich,  </.  möjlig  att  beveka. 

erblassen,  erbleichen,  *  itr.  s.  1.  blekna,  vor 
Zorn:  af  vrede.  2.  Vor  etw.  (dat.)  ~  öfver- 
glänsas,  fördunklas  af  ngt.  3.  blekas,  biifva 
blekt.  Erblåssung,  /.  —  Erblassen  se  Erb... 

erblich,  a.  ärftlig. 

Erblichkeit,  O,  /.  ärftlighet. 

erblicken,  '  tr.  få  se,  få  syn  på.  Das  Licht 
der  Welt  ~  skåda  dagens  ljus,  födas. 

erblinden,  *  itr.  s.  biifva  blind.    Erblindung,  /. 

erblijhen,  *  itr.  s.  uppblomstra. 


erborgen,  '  tr.  låna,  till  låns  erhålla. 

erbös[s]en,  *  I.  tr.  uppreta,  göra  ond.  II.  Sich 
->.<  biifva  ond,  uppretad,  uppbragt. 

erbotig,  a.  beredd,  villig,  zu  etw.:  till  ngt.  Er 
war  ~,  es  zu  thun:  han  erbjöd  sig  att  göra 
det. 

erbrausen,  *  itr.  s.  brusa  fram,  börja  brusa. 

erbrechen,  *  I.  tr.  bryta  upp.  II.  tr.  och  sich 
~  kräkas,  kasta  upp.  Erbréchung,/. 

Erbschaft,  -en,  f.  arfskap,  arf.  Der  ^  verlustig 
machen:  göra  urarfva.  -s...  Ex.  ~angelegen- 
heit,  -en,  f.  arfsfråga.  ~annahme,  -n,f.  ett 
arf  8  mottagande.  ~anspruch,  -[e]s,  -e  t,  ni. 
arfsanspråk.  ~ant[h]eil,  -\_e\s,  -e,  m.  andel 
i  ett  arf.  -^forderung,  -en,  f.  arfsanspråk. 
«v/klage,  -«,/.  arfstvist.  ~masse,  -n,  f.  arf. 
~sache,  -«, /.  arfsfråga.  ~verfUgung,  -en,f. 
testamente,  testamentariskt  förordnande. 

erbschaftlich,  a.  rörande  arf,  arf(s)-. 

Erbslle,  -en,  f.  ärta.  -kette,  -n,  f.  kedja  af 
ärtlika  leder,  -wurst,  -e  t-  ,/"•  ärtkorf.  -en... 
Ex.  ~acker,  -s,  -f,  m.  ärtåker.  ~ärtig,  o. 
ärtlik.  ~baum,  -[e]s,  -e  t,  ™-  ärtträd  (Cara- 
gana).  ~brei,  -[«]«,  -e,  m.  stufvade  ärter. 
~grün,  a.  ärtgrön.  ~kette  se  -kette.  »N-schote, 
-n,f.  ärtskida.  -v/Stroh,  -[e]s,  O,  n.  ärthalm. 
~suppe,  -n,f.  ärtsoppa.  ~wurst  se  -wurst. 

Erbt[h]am,  -[e]s,  -er  f,  n.  arfgods. 

erbuhlen,  *  tr.  genom  smekningar  vinna. 

Érdlle,  -en,  f.  jord.  Auf  r^^n  (nsråidr.  dat.  sg.):  på 
jorden.  Unter  die  ~  bringen:  mylla  ned  i 
grafven,  taga  lifvct  af.  -achse,  -n,  f.  jordaxel. 
-apfel,  -s,  -t,  m-  potatis,  -arbeit,  -en,  f.  gräf- 
ning,  planering  vid  vägbyggnad  o.  dyi,  -ärt,  -en, 
f.  jordart,  jordmon.  -artig,  a.  jordartad, 
jordig.  -bahn.  O, y.  jordens  bana.  -ball, -[e]s, 

0,  m.  jordklot,  -bau,  -\_e]s,  -ten,  m.  plane- 
ring, uppkastning  af  vallar  m.  m.  -beben, 
-s,  -,  n.  jordbäfning.  -beerbaum,  -[e]s,  -e  f, 
7?!.  bot.  smultronbuske  (Arbutus).  -beere,  -n, 
f.  smultron,  -beerpflanze,  -n,/.  smultron- 
växt,  -beerstaude,  -n,  f.  -beerstock,  -[e]s,  -e 
t,  m.  smultronstånd,  -beschreibend,  a.  geo- 
grafisk, -beschreibung,  -en,f.  jordbeskrif- 
ning,  geografi,  -bewohner,  -s,  -,  m.  jordens 
innebyggare,  -biene,  -n,f.  humla,  -birne, 
•n,  f.  jordpäron,  potatis,    -boden,  -s,  O,  to. 

1.  marken.  Dem  ~  gleich  machen:  jämna 
med  marken.  2.  jordmon.  -bohrer,  -s,  -,  m. 
0  jordborr.  -brand,  -[e]s,  -e  f,  m.  under- 
jordisk eld.  -damm,  -[e].';,  -e  t,  m.  jordvall. 
-durchmesser,  -,■?,  -,  m.  jordens  diameter. 
-enge,  -n,f.  näs.  -erschütterung,  -en,  f.  jord- 
bäfning. -fahl,  -falb,  a.  jordfärgad,  askgrå. 
-fall,  -[e].s  -e  t,  m.  jordfall.  -farbe.  O,/,  jord- 
färg, -färben,  -farbig,  a.  jordfärgad.  -fest,  o. 
jordfast,  -fläche.  O,/,  jordyta,  -floh,  -[e]s, 
•e  t,  m.  jordloppa,  -frucht,  -e  t,/-  jordfrukt. 
-gäng,  -[e]s,  -e  t,  w^-  underjordisk  gång.  -ge- 
boren,  a.  poet.  jordisk,  -gefühl,  -[e]s,  -e,  n. 
jordisk  känsla,    -gegend,   -en,  f.  trakt  på 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr. 


itr.  intraositiTt  verb.    A.  har  Aaien,    S.  har  tein  till  Ljiklpvcrb. 


erdenkbar 


229 


erfolgen 


jorden,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  jordande,  rå, 
tomte,  -gelb,  a.  ockergul.  -geschlecht,  -[e]s, 
0,  n.  människoslägte.  -geschmack,  -[e]s,  0, 
m.  jordsmak.  -geschoss,  -es,  -e,  n.  botten- 
våning, källarvåning,  -glirtel,  -s,  -,  vi.  jord- 
bälte,  zon.  -hälfte,  -n,/.  jordhalfva,  hemi- 
sfär.  -haltig,  a.  jordhaltig,  jordblandad. 
-harz,  -es,  -e,  n.  jordharts,  asfalt,  -hllgel, 
-,«,  -,  m.  kulle,  jordhög,  -kloss,  -es,  -e  f,  "»• 
jordklimp.  -kluft,  -e  \,  f.  klyfta,  remna  i 
jorden,  -klumpen,  -s,  -,  m.  jordklump,  jord- 
klimp. -kohle,  -re,/.  jordkol.  -kreis,  -es,  0, 
77!.  jordkrets,  -kugel,  0, /.  jordklot,  -kunde, 
O,  /.  geografi,  -kundige(r),  (adj.  böjn.)  m.  geo- 
f^raf.  -messer, -.s -,»i.landtmätare.  -messung, 
O,/,  landtmäteri.  -mittelpunkt,  -[e]s.  O,  m. 
jordens  medelpunkt.  -Oberfläche,  O,  /.  jord- 
yta, -öl,  -[e]s,  -e,  n.  bärgolja,  nafta.  -pech, 
-[e]s.  O,  n.  jordbeck,  asfalt,  -rauch,  -[e]s,  O, 
m.  bot.  jordrök  (Fumaria  officinalis).  -reich, 
-[e]>-,  0,n.  l.bibi.  jorderiket,  jorden.  2.  mark, 
jordmon.  -riss,  -es,  -e,  m.  remna  i  jorden. 
-rücken,  -s,  -,  m.  ås.  -rutsch,  -es,  -e,  m.  jord- 
ras.  -Schicht,  -en,  f.  jordlager,  -schölle,  -n, 
f.  1.  jordkoka.  2.  bibi.  jorden,  -spalte,  -n,f. 
=  -7-tss.  -stamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  stubbe,  -stock, 
•\e\s,  -e  t,  m.  1.  =  -stamm.  2.  =  faij.  -Stock- 
werk, -[e]s,  -e,  n.  bottenvåning,  källarvå- 
ning, -stöss,  -es,  -e  f,  m.  jordstöt,  -strich, 
-[e]s,  -e,  m.  luftstreck.  -t[h]eil,  -[e]s,  -e,  m. 
verldsdel.  -umschiffer,  -umsegler,  -s,  -,  m. 
verldsomseglare.  -umschiff ung,  ■umseg[e]- 
lung, -eTi,/.  verldsomsegling.  -wall,-[e]s,-et, 
771.  jordvall,  -zunge,  -n,  f.  landtunga,  -e...  E.t. 
~bewohner  se  -hewohner.  ~essend,  a.  jord- 
ätande. —  -en...  Ex.  ~bürger,  -s,  -,  m.  verlds- 
borgare.  ~glück,  -[e]s,  O,  n.  jordisk  lycka. 
,  «x/kind,  -[e]s,  -e?-,  n.  människobarn,  dödlig. 
«vlast,  O,  /.  jordelifvets  börda.  ~not[h], 
-e  t,  /•  jordisk  nöd.  'v.pilger,  -s,  -,  m.  pil- 
grim på  jorden.  ~rund,  -[e]s.  O,  n.  jordens 
krets.  ~schö[o]ss,  -es.  O,  m.  jordens  sköte. 
»vSOhn,    -[e]s,  -e  t>  "*•  =   ^^kind.    För  <sfr.  se 

nsreg.  sms. 

erdenkbar,  a.  upptänklig. 
erdenken,  *  tr.  upptänka,  uttänka,  uppdikta. 
erdenklich,  a.  upptänklig. 
érdicht,  a.  jordig,  jordartad. 
erdichten,  '  =  erdenken. 

Erdichtung,  -en,  f.  1.  uppdiktande.  2.  dikt, 
påhitt,  osanning. 

erdfenen,    *    tr.   förtjäna,    gam  ISng  el.  trogen  tjänst 

förvärfva,  t.  ex.  eine  Pension,  af  sin  lön  hop- 
spara, t.  ex.  ein  kleines  Vermögen. 

erdig,  a.  jordig. 

erdölchen,  *  tr.  och  sich  ~  sticka  ihjäl  (sig)  md 
dolk,  mörda  (sig). 

erdreisten,  *  sich  ~  drista  sig,  djärfvas. 

erdröhnen,  *  itr.  h.  dåna. 

erdrosseln,  *  tr.  och  sich  r^  strypa  (sig).  Er- 
drosselung,/. 


erdrücken,  *  tr  trycka,  klämma  ihjäl,  kväfva; 

öfverväldiga.  Erdrijckung, /. 
erdulden,  *  tr.  tåla,  uthärda.  Erdiildung,  /. 
erdürsten,  *  ifr.  s.  törsta  ihjäl. 
ereifern,  *  sich  »x,  råka  i  eld  och  låga,  blifva 

het,  brusa  upp,  förifra  sig.    Eréif[e]rung,  y. 
ereignen,  *  sich  ^  tilldraga  sig,  hända. 
Eréignis[s],  -ses,  -se,  n.  tilldragelse,  händelse. 

-voll,  a.  händelserik. 
ereilen,  *  tr.  iiaode  uppnå,  hinna.   Ber  Tod  hat 

ihn  ereilt:  döden  öfverraskade  honom. 
Eremit,  -e77,  -en,  m.  eremit,    -en...  ex.  rx^leben, 

-s.  O,  n.  eremitlif. 
Eremitage,  -n,/.  eremitage,  eremithydda. 
eremitenhaft,  eremitisch,  a.  eremitartad. 
ererben,  *  tr.  ärfva,  genom  arf  erhålla. 

1.  erfahren,  *  tr.  1.  erfara,  få  veta,  få  reda  på, 
t.  ex.  ein  Ereignis.  2.  erfara,  röna,  få  vid- 
kännas, lida,  t.  ex.  eine  harte  Behandlung, 
ein  Unglück.  3.  bibi.  pröfva. 

2.  erfahren,  a.  erfaren,  bevandrad,  förfaren. 
Erfahrenheit,  -en,  f.  erfarenhet,  förfarenhet. 
Erfahrung,   -en,  f.  erfarenhet,  rön.    Aus  ~  af 

erfarenhet.  In  ~  bringen:  få  veta,  lära 
känna,  erfara,  -s...  ei.  ~beweis,  -es,  -e,  m. 
på  erfarenhet  grundadt  bevis.  ~fülle,  0^/. 
rikedom  på  erfarenhet.  ~gemäss,  a.  öfver- 
ensstämmande  med  erfarenheten.  ~los,  a. 
saknande  erfarenhet.  ~lösigkeit.  O,./",  brist 
på  erfarenhet,  '^.massig  =  -^gemäss.  ~reich, 
a.  rik  på  erfarenhet,  -^satz,  -es,  -e  f,  m.  er- 
farenhetssats. 

erfässbär,  a.  möjlig  att  fatta. 

erfassen,  *  tr.  gripa,  gripa  tag  i,  fatta. 

erfässlich  =  erfassbar. 

erfechten, '  tr.  räktande  uppnå,  vinna,  tillkämpa 
sig,  t.  ex.  einen  Sieg,  grosse  Vorteile. 

erfinden,  *  tr.  1.  >t:  finna,  påträffa;  pass.  befin- 
nas. 2.  uppfinna. 

Erfinder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  uppfinnare. 

erfinderisch,  erfindsäm,  a.  uppfinningarik. 

Erfindung,  -en,  f.  uppfinning,  -s...  ex.  'x/gabe, 
•n,  ~kraft,  -e  t,  f-  uppfinningsförmåga. 
«N/patent,  -[e]s,  -e,  n.  patent  på  uppfinninsr. 
~reich,  a.  uppfinningsrik.  '>.<vermögen,  -s.  O, 
n.  =  r^gabe. 

erfischen,  *  tr.  fiska,  fiska  upp. 

erflehen,  *  tr.  enträget,  varmt  bedja  om;  ge- 
nom enträgna  böner  vinna. 

erfliegen,  *  tr.  flygande  uppnå. 

erföd...  =  er/ord... 

Erfolg,  -[e]s,  -e,  m.  1.  följd,  påföljd,  resultat. 
2.  framgång,  -los,  a.  saknande  ei.  utan  på- 
följd, framgång,  -lösigkeit,  O,  /.  brist  på 
framgång,  gagnlö.shet.  -reich,  a.  framgångs- 
rik, gagnande. 

erfolgen,  *  itr.  s.  1.  följa,  blifva  följden,  aus 
etw. :  af  ngt.  Was  wird  daraus  ~  ?  hvad 
skall  blifva  följden  däraf  ?  2.  följa  pi  ngt. 
Die  Antwort  ist  noch  nicht  erfolgt:  svaret 
har   ännu   ej   ingått.    Es  ist  nichts  weiter 


*kta  «ms.    F  familiart.    P  lä^re  sprlS.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


erforderlich 


ergrauen 


darauf  erfolgt:  det  blef  ingenting  vidare 
af. 

erforderlich,  a.  erforderlig,  behöflig.  ~ere 
Falls:  om  så  erfordras.  Zu  dieser  Arbeit 
ist  viel  Zeit  ~  detta  arbete  kräfver  mycken 
tid. 

erfördern,  *  tr.  erfordra,  behöfva,  kräfva. 

Erfårdernis[s],  -ses,  -se,  n.  Erförderung,  -en,./. 
1.  erforderlighet,  behöflighet.  2.  det  erfor- 
drade, behof. 

erforschbar,  a.  möjlig  att  utforska. 

erforschen,  '  tr.  utforska,  genomforska,  taga 
kännedom  om;  genomskåda.  Erforschung, 
f.  ■%...  Es  ~reise,  -n,  f.  upptäcktsresa. 

Erforscher,  -s,  -,  m.  utforskare,  kunskapare, 
upptäckare. 

erfragen,  *  tr.  fråga  reda  på. 

erfrechen,  *  sich  ^  drista  sig,  djärfvas,  vara 
fräck  nog. 

erfreuen,  *  I.  tr.  glädja,  fröjda.  Über  etw.  er- 
freut sein:  vara  glad  öfver  ngt.  II.  Sich  '^ 
1.  Sich  an  einer  ei.  sich  einer  <gen.)  Sache 
~  glädja  sig  öfver,  finna  nöje  i  en  sak.  2. 
Sich  einer  (gen.)  Sache  ~  hafva  att  glädja 
sig  åt,  njuta  en  sak. 

erfreulich,  a.  glädjande. 

erfrieren,  *  itr.  s.  förfrysa,  frysa  ihjäl,  frysa 
bort. 

erfrischen,  *  tr.  och  sich  ~  förfriska  (sig),  ve- 
derkvicka (sig),  läska  (sig). 

Erfrischung,  -en,  f.  förfriskning,  vederkvic- 
kelse. ■%...  Ex.  ~mittel,  -s,  -,  n.  förfriskning, 
uppfriskande  ei.  läskande  medel. 

erfüllen,  *  I.  tr.  fylla,  uppfylla,  förverkliga, 
t.  ex.  das  Mass,  jmdn  mit  Berounderung,  die 
Bitte  jmds  ei.  jmdm  seine  Bitte,  ein  Ver- 
sprechen, .<teinen  Zweck.  II.  Sich  ~  upp- 
fyllas, gå  i  fullbordan,  förverkligas. 

Erfüllung,  -en,  f.  uppfyllande,  fullbordan, 
fullgörande.  In  r^^  gehen:  gå  i  fullbordan. 
•S...  Ex.  ~hoffnung,  -en,  f.  hopp  om  fullbor- 
dan, om  förverkligande. 

ergänzen,  *  I.  tr.  1.  göra  fullständig,  fulltalig, 
fullständiga,  komplettera,  supplera;  ^  re- 
krytera. 2.  Ein  Gemälde  ~  restaurera  en 
målning.    Einen  Text  ~  återställa  en  text 

i  dess  ursprungliga  skick.  II.  Sich  ~  blifva  full- 
talig, fullständig,  kompletteras,  suppleras. 

Ergänzer,  -s,  -,  vi.  person  som  kompletterar, 
restaurerar. 

Ergänzung,  -en,  f.  1.  kompletterande,  restau- 
rering. 2.  tillägg,  supplement,  fyllnad,  -s... 
Ex.  ~band,  -[e]s,  -e  f,  m.  supplementsband. 
~bogen,  -«,  -,  m.  defektark.  ~farben,/.  plur. 
komplementfärger,  «^mannschaft,  -en,  f.  JsJ 
reserv(trupp).  ~pferd,  -[e]s,  -e,  n.  reserv- 
häst. ~richter,  -s,  -,  m.  biträdande,  supple- 
rande domare.  ~stück,  -[e].«,  -e,  n.  fyllnad, 
supplement,  'v.winkel,  -s,  -,  m.  matcm.  supple- 
mentsvinkel. 

ergåttern,  *  tr.  F  snoka  reda  på,  fiska  upp. 


ergaunern,  '  tr.  genom  vinglerier  erhålla, 
lura  åt  sig. 

ergeben,  *  I.  tr.  1.  gifva,  lemna,  t.  ex.  das  Feld 
ergiebt  eine  reiche  Ernte.  2.  ådagalägga, 
t.  ex.  die  Ünters7ichung  hat  seine  Unschuld 
~.  II.  Sich  ->.-  1.  gifva  sig,  öfverlemna  sig, 
t.  ex.  sich  dem  Feinde  ~,  sich  auf  Gnade 
und  Ungnade  ~.  2.  öfverlemna  sig,  hän- 
gifva  sig,  t.  ex.  sich  einer  Person,  dem  Stu- 
dium, den  Lastern  ~.  ~  (part.  perf.)  tillgif  ven ; 
under  brcf:  ~s< ;  högaktningsfullt,  vördsam- 
mast; ich  bitte  Sie  '^st,  die  Güte  zu  haben 
zu  . . .  jag  får  vördsammast  bedja  er  vara 
af  den  godheten  att ...  3.  Sich  in  etiv.  (ack.) 
~  foga  sig  i  ngt.  4.  följa,  framgå,  t.  ex.  aus 
der  Untersuchung  ergab  sich  seine  Unschuld 
el.  dass  er  unschuldig  war:  det  framgick  af 
undersökningen,  att  han  var  oskyldig. 

Ergebenheit,  O,  /.  1.  hängifvenhet.  2.  under- 
gifvenhet,  t.  ex.  in  den  Willen  Gottes:  under 
Guds  vilja. 

Ergébnis[sJ,  -ses,  -se,  n.  följd,  verkan,  re- 
sultat. 

Ergebung,  -en,  f.  1.  dagtingan,  kapitula':ion. 
2.  =  Ergebenheit  2. 

ergehen,  *  I.  Sich  ~  1.  lustvandra,  prome- 
nera. Biidi.  die  Blicke  ~  sich:  blicken  spa- 
nar omkring.  2.  Sich  in  etw.  (dat.)  ~  utför- 
ligt göra  ngt,  hängifva  sig  åt'  ngt,  t.  ex. 
sich  in  Hoffnungen  ~  hängifva  sig  åt  för- 
hoppningar, sicÄ  in  Schilderungen  ~  skildra 
utförligt  och  med  värme,  sich  in  Schmä- 
hungen ~  utösa  smädelser.  II.  itr.  s.  1. 
utgå,  ofiEentliggöras.  Einen  Befehl  an  jmdn 
~  lassen :  beordra  ngn.  2.  Etw.  über  sich 
(ack.)  ~  lassen:  tåligt  lida,  underkasta  sig 
ngt.  Gnade  für  Recht  ~  lassen:  låta  nåd 
gå  för  rätt.  3.  opers.  es  ergeht  jmdm  gut, 
übel:  det  går  ngn  väl,  illa.  Wie  wird  es  dir 
~  hur  skall  det  gå  med  dig? 

ergéizen,  '  tr.  snåla  in,  genom  snålhet  hop- 
spara. 

ergétz...  se  ergötz... 

ergiebig,  a.  (vinst)gifvande,  inbringande. 

Ergiebigkeit,  O,/,  indrägtighet. 

ergiessen,  '  I.  tr.  utgjuta,  utbreda,  uttömma. 
II.  Sich  ~  utströmma,  falla  ut,  mynna  ut; 
utbreda  sig.  Ergiessung,/*. 

erglänzen,  '  itr.  s.  framglänsa,  glänsande 
framträda. 

erglühen,  '  itr.  s.  tändas,  börja  glöda.  Biidi. 
vor  Scham  ~  rodna  af  blygsel. 

ergétzen,  *  I.  tr.  glädja,  roa.  Etw.  ergötzt  die 
Augen:  ngt  är  roligt  att  se.  II.  Sich  ~  roa 
sig,  förlusta  sig.  Sich  an  etw.  (dat.)  ~  roas 
af,  glädja  sig  åt,  finna  nöje,  förströelse  i 
ngt.  Ergotzung,  /. 

ergötzlich,  a.  roande,  rolig,  lustig. 

Ergötzlichkeit,-ere,/.  rolighet,  förlustelse,  nöje. 

ergrauen,  '  itr.  s.  1.  blifva  grå,  gråna.  2. 
mörkna,  blifva  skum. 


O   «aknar  plur.    f  tar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransUivt  rerb.    k.  bar  haien,   S.  har 


ill  hj&Ipvcrb. 


ergreifen 


231 


Erinnerung 


ergreifen,  *  tr.  1.  fatta  tag  1,  gripa,  t.  ex.jmdn 
beim  Anne.  Das  Feuer  ergriff  das  Haus: 
huset  fattade  eld.  2.  öfverfalla,  öfverväl- 
diga,  bemäktiga  sig,  t.  ex.  es  ergriff  ihn  ein 
plötzlicher  Schreck.  Tief  ergriffen:  djupt 
gripen,  rörd.  3.  Ein  Auskimftsmittel  ~ 
gripa  till  en  utväg.  Von  etw.  Besitz  ~  taga 
ngt  i  besittning.  Einen  Entschluss  ~  fatta 
ett  beslut.  Jmds  Partei  ~  taga  ngns  parti. 
Ergreifung,  /. 

Ergriffenheit,  O,/,  upprördt  tillstånd,  rörelse. 

ergrimmen,  *  itr.  s.  blifva  vred,  förgrymmas. 
Ercjrimmung,y. 

ergrübein,  *  tr.  grubblande  uttänka,  utfun- 
dera. 

ergrilndbär,  a.  möjlig  att  utgrunda. 

ergründen,  *  tr.  päjla  djupet  af,  utgrunda,  i 
grund  utforska,  utröna.   Ergrijndung, /. 

Ergrunder,  -s,  -,  m.  person  som  utgrundar,  ut- 
forskar. 

ergrjjndlich  =  ergründbar. 

ergrünen,  *  itr.  s.  blifva  grön,  börja  grönska. 

Ergiiss,  -es  -e  t,  »»•  utgjutande,  utgjutelse, 
utflöde,  flöde. 

erhåiien,  a.  1.  upphöjd,  t.  ex.  ~e  Arbeit.  ~e 
Stellen  auf  der  Haut:  ojämnheter  i  huden. 
2.  Über  etw.  (ack.)  »n/  sein:  vara  höjd  öfver 
ngt,  med  förakt  se  ned  på  ngt.  3.  upphöjd, 
upplyftande,  öfverväldigande,  högtidlig, 
imponerande. 

Erhäbenlieit,  -en,/.  1.  upphöjning,  ojämnhet. 
2.  storhet,  storslagenhet,  höghet. 

erhältbär,  a.  möjlig  att  erhålla. 

erhållen,  *  I.  tr.  1.  underhålla,  hålla  vid  makt, 
i  godt  skick,  t.  ex.  ein  Gebäude.  Eine  Sache 
ist  gut   ~   en   sak  h^r  bibehållit  sig  bra. 
Jiiidn  am   Leben  ~  rädda  ngns  lif.    2.  un- 
dei'halla,  gifva  uppehälle  åt.  3.  erhålla,  få,  j 
bekomma,  mottaga.  II.  Sich  ~  1.  bibehålla  j 
sig,  vidmakthållas.  2.  Sich  von  etw.  ~  lefva  i 
af  el.  på  ngt.  Erhältung,  /.  -s...  ex.  ~mittel, 
-$,  -,  n.  lifsmedel.  -v/trieb,  -[e].'^,  -e,  m.  själf- 
bevarelsedrift.  ~wert[h],  a.  värd  att  under- 
hållas, vidmakthållas. 

Erhalter,  -s,  -,  ?«.  bevarare,  upprätthållare. 

erhandeln,  *  tr.  1.  genom  handel  förvärfva, 
t.  ex.  ein  Vermögen.   2.  tillhandla  sig,  köpa. 

erhängen,  *  tr.  och  sich  ~  hänga  (sig).  Er- 
hängung, /'. 

erharren,  *  tr.  afvakta,  invänta. 

erhärten,  *  itr.  s.  hårdna.  Erhärtung,  /. 

erhärten,  *  tr.  bekräfta,  styrka.  EidlicV  ~ 
.svära  på.   Erhärtung,  /. 

ei'häschen,  *  tr.  hinna  fatt,  fånga,  uppfånga. 

erheben,  *  I.  tr.  1.  upplyfta,  resa,  höja,  t.  ex. 
einen  Gefallenen,  ein  Monument,  den  Blick, 
die  Stimme.  Jmdn  in  den  Adelstand  ~  upp- 
höja ngn  i  adligt  stånd.  Bibi.  den  Herrn  ^ 
prisa  Herran.  2.  mottaga,  lyfta,  indrifva, 
t.  ex.  Geld,  seine  Besoldung,  Steuern.  Eine 
Erbschaft   ~   tillträda   ett   arf.    3.   Einen 


Streit  <v  börja  tvista.  Ein  Geschrei  ~  börja 
skrika.  Schwierigkeiten  ~  göra  svårighe- 
ter. II.  Sich  rsj  resa  sig,  höja  sig,  uppstiga; 
göra  uppror.  Erhebung,/. 

erheblich,  a.  betydlig,  ansenlig. 

Erheblichkeit,  O,/,  betydenhet,  vigt. 

erhéirät[hjen,  *  tr.  gifta  sig  till,  t.  ex.  ein  Ver- 
mögen. 

erheischen,  *  tr.  fordra,  kräfva. 

erheitern,  '  tv.  och  sich  ~  upplifva(s),  muntra 
(sig),  roa  (sig).    Erheiterung,  /.  förströelse. 

erheizen,  *  tr.  uppvärma.  Erhéizung,/. 

erhellen,  *  I.  tr.  upplysa,  bimi.  belysa.  II.  itr. 
h.  opers.  klart  framgå,  blifva  klart,  aus  etw.: 
af  ngt.  Erhellung,/. 

erheucheln,  *  tr.  1.  hyckla,  låtsa.  2.  genom 
förställning,  hyckleri  vinna. 

erhitzen,  *  I.  tr.  upphetta,  biidi.  upphetsa.  II. 
Sich  ~  blifva  varm,  het;  biidi.  blifva  upp- 
retad, häftig.  Erhitzung,/. 

erhoffen,  '  tr.  hoppas  på,  med  förhoppnings- 
full längtan  ernotse. 

erhohen,  *  I.  tr.  1.  göra  högre,  upphöja,  höja. 
2.  öka,  t.  ex.  die  Schnelligkeit.  3.  berömma, 
lofprisa.    II.  Sich  ~  upphöja  sig. 

Erhöhung,  -en,  f.  1.  upphöjelse,  (upp)höjande, 
ökande.  2. höjd,  kulie. 

erholen,  *  sich  ~  1.  hämta  sig,  repa  sig,  återfå 
krafter,  von  einer  Krankheit :  efter  en  sjuk- 
dom. 2.  hvila  ut,  förströ  sig,  roa  sig.  3. 
Sich  ~  an  (med  dat.).-  taga  sin  skada  igen  på. 
4.  Sich  bei  jmdm  Rats  ~  rådfråga  ngn. 

Erholung,  -en,  /.  tillfrisknande,  vederkvic- 
kelse, förlustelse,  -s...  Ex.  ~reise,  -«,/.  lust- 
resa för  att  hämta  vederkrickelse.  ~Stunde,  -«,/. 
rast,  kvart  i  skolan.   ~zeit,  -en,  f.  hvilotid. 

erhorchen,  '  tr.  lyssnande  erfara,  uppsnappa. 

erhören,  *  tr.  bönhöra,  höra,  uppfylla,  t.  ex. 
einen  Betenden,  jmds  Bitte. 

Erhorung,  -en,  f.  bönhörelse. 

Erich,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  npr.  Erik. 

erinnerlich,  a.  bevarad  i  minnet.  Das  ist  mir 
~  jag  mins  det. 

erinnern,  *  I.  tr.  1.  erinra,  påminna,  jmdn  an 

etw.    (ack.)  cl.    >l^    einer    (gen.)    Sache   (vid  neutrala 

pron.  äfv.  blotta  ack.);  ngn  om  ngt.  Sich  (dat.)  etw. 
f^  återkalla  ngt  i  minnet.  2.  erinra,  an- 
märka, t.  ex.  ich  habe  nichts  dabei  zu  f^.  II. 
Sich  ~  erinra  sig,  påminna  sig,  minnas,  einer 
(gen.)  el.  an  eine  Sache:  en  sak.  Wie  Sie  sich 
~  werden:  som  ni  torde  påminna  er.  So  viel 
ich  mich  erinnere:  om  jag  mins  rätt. 
Erinnerung,  -en, f.  erinran,  påminnelse,  minne. 
Zur 'y.^  an  (med  ack.) . . .  till  minne  af  . . .  Etiv.  iri 
~  bringen:  påminna  om  ngt.  -s...  Ex.  '>./büch, 
-[e]s,  -er  f,  '*•  annotationsbok.  ~fest,  -[e]s, 
-e,  n.  åminnelsehögtid,  ^schreiben,  -.?,  -,  n. 
skriftlig  påminnelse,  anmaningsbref.  ~wer- 
mögen,  -s,  O,  n.  minne,  «vweise,  adv.  1.  i 
minnet.  2.  till  åminnelse.  '^./Zeichen,  -s,  -,  n. 
minne. 


*  akta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    4*  sjdterm.   »Sj  militärisk 


Erinnye 


232 


erlecbzen 


Erinnye,  -n,f.  erinnye,  hämdgudinna. 

erjagen,  '  tr.  1.  jaga,  på  jagt  skjuta.  2.  jäg- 
tände  upphinna.  3.  biidi.  med  ansträngning 
ernå. 

erkälten,  *  Itr.  s.  kallna.  Erkältung,/. 

erkälten,  *  tr.  och  sich  ~  förkyla  (sig). 

Erkältung,  -c«,  /.  förkylning. 

erkämpfen,  "  tr.  tillkämpa  sig. 

erkaufen,  *  tr.  köpa,  etw.  mit  a.  durch  etw.: 
ngt  för  ngt.  Erkåufung,  /. 

erkäuflich,  a.  till  salu. 

erkennbar,  a.  1.  förnimbar.  2.  igenkännelig. 

Erkennbarkeit,  O,/,  förnimbarhet. 

erkennen,  'l.tr.l.  lära  känna,  märka.  (Sich)  zu 
r^  gehen:  gifva  (sig)  tillkänna.  Den  Freund 
erkennt  man  in  der  Not:  i  nöden  pröfvas 
vännen.  Sich  nicÄi~  fassen. -ligga utom  syn- 
håll, ej  vara  skönjbar.  2.  känna  igen,  jmdn 
an  etw.  (datj;  ngn  på  ngt.  3.  erkänna,  vid- 
kännas. Etto.  als  el.  für  j-ichtig  -v,  erkänna 
el.  finna  ngt  vara  riktigt.  4.  handel.  Jmdn 
für  eine  Summe  ~  kreditera  ngn  för  en 
summa.  5.  äfv.  itr.  h.  jur.  in  einer  Sache  "^ 
fälla  dom  i  ett  mål.  Auf  Todesstrafe  ~ 
döma  till  döden.  6.  Ein  Weib  ~  känna, 
ligga  när  en  kvinna.  II.  itr.  h.  se  /,  5. 

erkenntlich,  a.  erkänsam,  tacksam. 

Erkenntlichkeit,  -en,  f.  1.  erkänsla,  tacksam- 
het. 2.  tacksamhetsbevis. 

Erkénntnis[s],  I.  -se,  f.  uppfattning,  insigt, 
kunskap.  Zur  'n«  seines  Irrtums  kommen: 
komma  till  insigt  om  sin  villfarelse.  II. 
-ses,  -se,  n.  dom,  domslut,  -grund,  -[e]s,  -e 
t,  m.  1.  grund  för  ens  uppfattning.  2.  grund 
för  ett  domslut,  -kreis,  -e.',  -e,  m.  kunskaps- 
sfär, -vermögen,  -s,  O,  n.  kunskapsförmåga. 

Erkennung,  O,  _/'.  igenkännande;  Kr  afr.  se  er- 
kennen, -s...  Ex.  ~wort,  -[<■].',  -e  el.  -er  f,  n. 
igenkänningsord;  lösen.  ~zeichen,  -s,  -,  n. 
igenkänningstecken. 

Erker,    -S,    -,    m.    tomlikt   Utsprång   pl  en  byggnad, 

altan;  takfönster  med  gafvei.  -fenster,  -s,  -,  n. 
altanfönster,  takfönster,  jtr  Erker,  -stube, 
-n,  f.  -Zimmer,  -s,  -,  n.  rum  i  en  utbyggnad, 
froutespisrum. 

erkiesen,  *  =  erküren. 

erklärbar,  a.  som  kan  förklaras,  förklarlig. 

erklären,  *  I.  tr.  förklara.  II.  Sich  ~  förklara 
sig,  uttala  sig,  sin  mening,  über  etw.  (ack.) 
gegen  jmdn :  om  ngt  till  ngn. 

Erklärer,  -s,  -,  m.  person  som  förklarar,  ut- 
lägger; tolk. 

erklärlich,  a.  förklarlig. 

Erklärung,  -en,  f.  förklaring,  -s...  kx.  ~ärt, 
-en,  f.  förklaringssätt.  ~versüch,  -[e]s,  -c, 
m.  förklaringsförsök.  ~schrift,  -e?»,/.  ut- 
läggning, kommentar. 

erklecklich,  a.  tillräcklig,  ansenlig. 

erklettern,  erklimmen,  '  tr.  klättra  upp  i  trädet, 
på  barget,  klättrande  bestiga. 

erklingen,  *  itr.  s.  och  t  h.  barja  klinga,  ljuda. 


erklirren,  *  itr.  s.  klirra,  skramla. 

erklijgeln,  *  tr.  spetsfundigt  utfundera. 

erkören,  a.  utvald. 

erkränken,  *  itr.  s.  insjukna,  sjukna.  Zu  Tode 
erkrankt  sein:  vara  dödssjuk.  Erkrankung,/. 

erkriechen,  *  tr.  krypa  uppför,  upp  på,  t.  ex.  einen 
Berg;  biidi.  krypande,  lismande  vinna,  t.  ex. 
jmds  Gunst. 

erkühnen,  *  sich  ~  drista  sig,  djärfvas. 

Erkuhnung,  -en,  f.  dristighet,  dristigt  tilltag. 

erkijnd[ig]en,  *  I.  tr.  taga  reda  på.  II.  vani.  4- 
stafv.  sich  ~  förfråga  sig,  göra  sig  under- 
rättad, bei  jmdm  nach  ei.  über  (med  ack.)  etw.: 
hos  ngn  om  ngt. 

Erkundigung,  -en,  f.  underrättelse.  ~eK  ein- 
ziehen: inhämta  underrättelser. 

erkünsteln,  *  tr.  1.  på  ett  konstladt  sätt,  ge- 
nom konst  åstadkomma.  2.  låtsa,  hyckla. 
Erkünstelt:  konstlad.  Erkünst[e]lung,/. 

erküren,  erkor,  erköre,  erkoren,  '  tr.  utköra, 

efter  pröfning  utvälja. 

erlaben,    *   tr.  och  sich  -v/  vederkvicka  (sig), 

läska  (sig). 
erlahmen,  *  itr.  s.  blifva  lam,  förlamas;  biidi. 

slappas,  aftaga,  t.  ex.  die  Kräfte  ~. 
erlangen,   *  tr.   1.  räcka,  nå.  2.  ernå,  uppnå, 

vinna  ngt  som  man  eftersträfvat.    ErlängUng,  /. 

Erläss,  -es,  -e,  m.  1.  efterskänkande,  befrielse, 
förlåtelse ;  handel,  afdrag,  rabatt.  2.  skrif- 
velse  frän  ngn  myndighet,  regeriiigsorder,  på- 
bud. 

erlåssbär,  a.  som  kan  efterskänkas;  förlåt- 
lig. 

erlassen,  *  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  efterskänka, 
förlåta  ngn  ngt,  befria  ngn  från  ngt.  2.  ut- 
sända, utfärda,  t.  ex.  ein  Schreiben,  einen 
Befehl.  Erlässung,  /.  -s...  ex.  ~sünde,  -n,  f. 
förlåtlig  synd. 

erlässlich  =  erlassbar. 

erlauben,  *  tr.  tillåta.    Sich  (dat.)  etw.  '^  till- 
låta sig  ngt. 
j  Erläubnis[s],  0,/.  tillåtelse. 

erlaucht,  I.  a.  ungef.  högboren.  II.  -en,  f.  till- 
tal till  riksgrefvar.  Ihre  ~  ungcr.  ers  nåd. 
Jfr  Durchlaucht. 

erläuern,  *  tr.  lura  ut,  utspionera. 

erlauschen,  *  tr.  1.  lyssnande  uppsnappa.  2. 
Inra  på. 

Erläuterer,  -.>;,  -,  m.  förklarare,  kommentator. 

erläutern,  *  tr.  förklara,  utlägga,  förtydliga, 
kommentera.   Erläuterung,  /. 

Erllle,  -en,f.  al.  -könig,  -[e]s,  O,  m.  älfvakung, 
näck.  -en...  ei.  ~bach,  -[e]s,  -e  t,  m.  bäck 
utmed  hvilken  alar  växa.  '^./baum,  -[e]s,  -e 
t,  m.  alträd.  ~busch,  -es,  -e  f,  m.  buskage 
af  alar.  ~holz,  -es,  0.  n.  altiä. 

erleben,  *  tr.  upplefva.  Freude  an  jmdm  ~  få 
glädje  af  ngn. 

Erlébnis[s],  -ses,  -se,  n.  ngt  upplefvadt,  till- 
dragelse, erfarenhet. 

erléchzen,  *  iti:  s.  börja  törsta,  h;if:igt  törsta. 


O   aaknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransltivt  yerb.    k.  har  haben,   S.  har  aein  till  hjälpverb. 


erledigen 


erledigen, '  I.  tr,  1.  Jmdn,  sich  einer  (gen.)  Sache 
/v befria  ngn,  sig  från  ngt.  2.  Etw.  ~  afsluta, 
undanstöka  ngt.  Missbräuche  ~  afskaffia 
missbruk.  Einen  Streit,  eine /Va  (7  e~  af  gör  a 
en  tvist,  en  fråga.  Einen  Zweifel  i^  af- 
lägsna,  häfva  ett  tvifvel.  3.  Ämter,  Stellen 
sind  erledigt:  ämbeten,  platser  uro  (till  an- 
sökan) lediga.  II.  *S/cA~  se/, 7.  Erledigung,/. 

erlegen,  *  tr.  1.  erlägga,  betala,  t.  ex.  eine 
Geldsumme,  Steuern.  2.  döda,  slå  ihjäl,  p& 
jagt  skjuta.  Erlegung,  /. 

erleichtern,  *  tr.  göra  lättare,  lätta,  under- 
lätta, lindra.  Erleichterung,/. 

erleiden,  *  tr.  lida,  drabbas  af,  t.  tx.  eine  Nie- 
derlage, Verluste;  undergå,  t.  ex.  Verände- 
rungen; fördraga,  uthärda. 

erlen,  a.  af  al,  al-. 

erlernbar,  a.  möjlig  att  lära  sig. 

erlernen,  *  tr.  lära  sig.  Erlernung,  /. 

erlesen,  *  tr.  utvälja,  utse. 

erléucliten,  *  «r.  upplysa,  belysa.  Erleuchtung,/. 

Erléuchter,  -,?,  -,  m.  en  som  upplyser. 

erliegen,  *  itr.  s.  duka  under. 

erlisten,  *  tr.  genom  list  ernå,  vinna,  tillnarra 
sig.  Erlistung,/. 

Erlös,  -es,  %  -e,  m.  försäljningssumma. 

erli)schen,  e7-Zisc/t[es]«  ei.  t  e7-lösch[es]t,  er- 
losch, erlösche,  erloschen,  erlisch  ei.  erlösche, 
*  itr.  s.  l.  slockna.  2.  upphöra  (att  exi- 
stera), t.  ex.  eine  Firma,  ein  Privilegium  ist 
erloschen.  3.  blifva  matt,  otydlig,  blekna, 
t.  ex.  die  Schrift,  die  Farbe  ist  erloschen. 
Erlöschung,  /. 

erlosen,  *  tr.  lösa,  befria,  förlossa,  återlösa. 

Erloser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  befriare,  för- 
lossare,  återlösare. 

Erlösung,  -en,  f.  befrielse,  förlo.ssning.  -s... 
Ex.  ~stunde,  -«,/.  befrielsens  timme.  ~werk, 
-[e]s.  O,  n.  återlösning(8verk). 

erluchsen,     *    tr.    F    rörstulet   titta  och  dymedels  taga 

reda  på,  lära  sig. 

erlijgen,  *  tr.  1.  uppdikta,  ljuga,  hitta  på.  2. 
genom  lögner  vinna. 

erliJSt[ig]en,  *  tr.  oou  sich  ~  roa  (sig),  förlusta 
(sig).  Erlustigung,  / 

ermächtigen,  *  I.  tr.  Jmdn  zu  etw.  ~  befull- 
mäktiga  ngn,  gifva  ngn  fullmakt  till  ngt. 
II.  Sich  ~  drista  sig.  Ermächtigung,  /.  -s... 
Ex.   ~schreiben,   -s,  -,  n.  skriftlig  fullmakt. 

ermahnen,  *  tr.  1.  uppmana,  uppmuntra.  2. 
förmana. 

Ermåhner,  -s,  -,  m.  person  som  förmanar. 

Ermahnung,  -en,  f.  1.  uppmaning,  uppmun- 
tran. 2.  förmaning. 

ermangeln,  *  itr.  h.  1.  fattas.  Es  ermangelt 
mir  an  Geld:  det  fattas  mig  pengar.  Es  an 
der  schuldigen  Ehrerbietung  gegen  jmdn  ~ 
lassen:  brista  i  vördnad  mot  ngn.  2.  Einer 
(gen.)  Sache  ~  lida  brist  på,  ej  hafva  en  sak. 
3.  Ich  werde  nicht  ~  zu  ...  jag  skall  ej  un- 
derlåta att  ... 


ernstlich 


Ermång[e]lung,  O,/,  brist,  saknad.  In  ~  eines 
Besseren  ei.  von  etw.  Besserem:  i  brist  på 
bättre. 

ermannen,  *  sich  ^  bemanna  sig,  taga  mod 
till  sig,  fatta  mod. 

ermässigen,  *  tr.  jämka,  minska.  Den  Preis 
~  sätta  ned  priset.  Ermässigung,/. 

ermatten,  *  I.  tr.  och  sich  ~  utmatta  (sig),  ut- 
trötta (sig).  II.  itr.  s.  blifva  matt,  trött. 
Ermattung,  /. 

Ermel  se  Ärmel. 

ermessen,  *  I.  tr.  1.  mäta  hcit  och  håiiet,  i  hcia  sin 
utsträckning,  Uppmäta.  2.  bedöma,  prof  va,  upp- 
fatta, förstå.  Nach  meinem  ~  enligt  min 
mening.  II.  Sich  ^  drista  sig,  djärfvas. 

ermitteln,  *  tr.  taga  reda  på,  lyckas  få  veta, 
utforska.  Ermitt[e]lung, /. 

ermöglichen,  *  tr.  möjliggöra. 

ermorden,  *  I.  tr.  mörda.  II.  Sich  ~  begå 
själfmord.  Ermordung,/. 

ermijden,  *  I.  tr.  trötta.  II.  Sich  -n/  och  itr.  s. 
blifva  trött,  tröttna.  Ermijdung,  /. 

Ermünterer,  -s,  -,  m.  en  som  uppmuntrar, 
lifvar. 

ermuntern,  *  I.  tr.  1.  krya  upp,  göra  fullt  va- 
ken. 2.  glädja,  muntra,  roa.  3.  uppmuntra. 
II.  Sich  ~  1.  morna  sig.  2.  blifva  glad, 
munter.  Ermunterung,  /.  -s...  ex.  ~mittel, 
-s,  -,  n.  lifvande  medel;  uppmuntran. 

ermiiit[h]igen,  *  I.  tr.  göra  modig,  ingifva  mod. 
II.  Sich  ~  fatta  mod.   Ermüt[h]igung, /. 

ernähren,  *  I.  tr.  lifnära,  föda,  underhålla. 
II.  Sich  mit  ei.  durch  etw.  ~  lifnära  sig 
med,  lefva  af  ngt.  Ernährung,/. 

Ernährer,  -s,  -.  m.  ~in,  -nen,  f.  fostrare,  stöd. 

ernennen,  *  tr.  utnämna. 

Ernennung,  -en,  f.  utnämning,  -s...  Ex.  ~brief, 
-[e]s,  -e,  m.  «^Urkunde,  -n,f.  fullmakt. 

Ernéu[er]er,  -s,  -,  m.  förnyare. 

ernéue[r]n,  *  tr.  och  sich  ~  förnya(s).  Er- 
neuerung,/. 

erniedern,  vani.  erniedrigen,  *  I.  tr.  1.  göra 
lägre ;  flytta  ned.  2.  förnedra,  nedsätta, 
förringa ;  minska.  Mus.  um  eine  Oktave  ~ 
sänka  en  oktav.  II.  Sich  ~  1.  sjunka;  uv. 
biidi.,  t.  ex.  in  der  Achtung  anderer.  2.  för- 
nedra sig,  nedlåta  sig.  Erniedrigung,  /.  -s... 
Ex.  ~grad,  -[e\s,  -e,  m.  grad  af  förnedring. 
~zeiciien,  -s,  -,  n.  mus.  b-tecken. 

Ernst,  I.  -[e]s,  O,  m.  1. allvar. /si  eslhnen'^da- 
mit?  är  det  edert  allvar?  /ni~på  allvar.  Al- 
len '^es:  på  fullt  allvar;  allvarligen.  Seiwew 
'-^behaupten :iöx\A\i\2i  allvarsam.  2.  sträng- 
het. II.  a.  1.  allvarlig,  allvarsam.  2.  sträng. 
-freundlich,  a.  vänlig  men  allvarlig,  -gemeint, 
a.  allvarsamt  menad,  -voll,  a.  allvarlig,  all- 
varsam, -wort,  -[e]s,  -c,  n.  allvarligt  ord. 

ernsthaft,  a.  allvarsam. 

Ernsthaftigkeit,  O,  /.  allvar,  allvarlighet. 

ernstlich,  a.  1.  allvarsam,  allvarlig.  2.  efter- 
trycklig, uttrycklig. 


*  Uta  ana.    F  familjürt.    P  l&gro  sprik.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    i/- 


^  milltärisk  tcrou 


Ernte 


erschauen 


Ernte,  -«,  f.  skörd,  inbärgning,  »v  halten: 
skörda,  -arbeit,  -en,  f.  arbete  med  skörden. 
•arbeiter,  -.';,  -,  m.  med  skörden  sysselsatt 
arbetare,  skördeman,  piur.  skördefolk,  -dank- 
fest, -[e]s,  -e,  n.  tacksägelsehögtid  efter 
slutad  skörd,  -ferien,  ;)/?«-.  (skol)lof  under 
skörden,  för  skördens  skull,  -fest,  -[«]•',  -e, 
n.  skördefest,  -kränz,  -es,  -e  t,  '»•  skövde- 
krans,    axkrans     upphängd    vid    skördefesten,    -lohn, 

-[e]»-,  O,  TO.  arbetslön  åt  skördefolket,  -mo- 
nat,  -[e]s,  -e,  m.  skördemånad,  augusti,  -pre- 
digt, -en,  f.  skördepredikan,  predikan  vid  en 
Erntedrinl-fest.  -schmaus,  -es,  -e  t,  m.  skör- 
dekalas, -segen,  -s,  O,  m.  (riklig)  skörd. 
-wagen,  -.•.-,  -[f],  m.  skördevagn,  hökärra. 
-weiter,  -s.  O,  n.  för  skörden  gynsamt  väder. 
-zeit,  -en,  f.  skördetid,  skördand. 

erntüen,  -ete,  ge-et,  ti:  skörda,  inbärga,  in- 
hösta. 

Ernter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  vid  skörden 
sysselsatt  arbetare,  arbeterska. 

ernjjchtern,  '  I.  tr.  göra  nykter.  II.  itr.  s.  och 
sich  ~  blifva  nykter,  nyktra  till. 

Eroberer,  -s,  -,  m.  oröfrare. 

erobern,  *  tr.  eröfra. 

Eroberung,  -en,  f.  eröfring.  -s...  Ex.  ~durst, 
-[c]s.  O,  m.  eröfringstörst.  ~krieg,  -[e]s,  -e, 
m.  eröfringskrig.  '>^sucht.  O,  f.  eröfrings- 
lystnad.  «-^süchtig,  a.  eröfringslysten.  ~zug, 
-[f;],s,  -e  t,  TO.  eröfringståg. 

eroffnen,  *  tr.  1.  öppna,  upplåta.  2.  öppna, 
inleda,  börja,  t.  ex.  die  Diskussion.  3.  Jmdm 
ettc.  ~  meddela  ngn  ngt.  Eröffnung,  _/".  -s... 
Ex.  ~feler,  -n,f.  invigningsbögtid.  ~rede, 
-77,  y.  inledningstal,  invigningstal. 

erörtern,  '  tr.  dryfta,  afhandla.  Erörterung,/. 

Erotiker,  -«,  -,  m.  erotiker,  erotisk  skald. 

erötiscii,  a.  erotisk,  kärleks-. 

Erpel,  -s,  -,  TO.  andrake,  ankbonde. 

erpicht,  «.  1.  Auf  et w.  ~  begifven,  pickhogad 
på   ngt,  lysten  efter  ngt.   2.  ifrig,  inbiten. 

Erpichtheit,  O,  f.  begifvenhet,  lystnad. 

erpressen,  '  tr.  utprässa.  Erpressung,  /. 

Erpresser,  -s,  ■,  m.  utprässare. 

erproben,  *  tr.  1.  pröfva,  undersöka.  2.  god- 
känna. 3.  erfara,  lära  känna. 

erquéllen,  *  itr.  s.  framvälla. 

erquicken,  *  tr.  och  sich  ~  vederkvicka  (sig), 
förfriska  (sig),  läska  (sig). 

erquicklich,  a.  vederkvickande,  uppfriskande. 

Erquickung,  -en,  f.  vederkvickelse.  -S...  e.x 
-^trank,  -[e]s,  -e  t,  m.  läskedryck. 

erråtfhjbär,  a.  möjlig  att  gissa. 

erråt[hjen,  *  tr.  gissa.   Errät [h] ung, /. 

Errät Th  jer,  -.'?,  -,  m.  en  som  gissar,  löser  en  g.im. 

erregbar,  a.  lättrörlig,  lättrörd,  retlig. 

Erregbarkeit,  O,/,  lättrörlighet,  retlighet. 

erregen,  *  tr.  1.  uppröra,  röra,  t.  ex.  jmdn. 
jmds  llerz;  uppvigla,  upphetsa,  t.  ex.  das 
Volk.  2.  väcka,  framkalla,  åstadkomma, 
t.  ex.  Bewunderung,  Mitleid,  Zweifel,  Hader. 


Erreger,  -s,  -,  m.  '^\n,  -nen,  f.  person  som 
uppväcker,  framkallar  känslor  m.  m. ;  upp- 
viglare. 

Erregtheit,  O,  /.  upprördt  sätt,  tillstånd,  sin- 
nesrörelse; liflighet. 

Erregung,  -en,  f.  1.  väckande,  framkallande 
m.  m.,  se  erregen.  2.  (sinnes)rörel8e.  -s...  Ex. 
~mittel,  -s,  -,  n.  med.  retande,  lifvande  me- 
del; retmedel.  ~versDch,  -[e]s,  -e,  to.  för- 
sök att  uppröra,  uppvigla  m.  m.,  se  erregen. 

erreichbar,  a.  möjlig  att  uppnå,  att  ernå. 

Erreichbarkeit,  o,  /.  möjlighet  att  uppnå, 
att  ernå,  att  upphinna. 

erreichen,  *  tr.  nå,  uppnå,  ernå,  upphinna, 
t.  ex.  jmdn,  seinen  Zweck.  Erreichung,  /. 

erréiten,  *  tr.  ridande  upphinna,  rida  fatt. 

erréttbär,  «.  möjlig  att  rädda. 

erretten,  *  tr.  rädda  ngn  Mn  ngt,  t.  ex.  jmdn  avs 
dem  Elende,  vom  Tode.  Errettung,  /.  -s... 
Ex.  '>^niittel,  -s,  ;  n.  räddningsmedel. 

Erretter,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  räddare,  räd- 
darinna. 

errichten,  *  tr.  1.  uppresa,  resa,  höja,  t.  ex. 
eine  Bildsäule.  2.  upprätta,  inrätta,  grunda, 
stifta,  t.  ex.  eine  Anstalt,  eine  Schule.  Er- 
richtung, /. 

erringen,  *  tr.  tillkämpa  sig,  gnm  kamp  vinna, 
t.  ev    den  Preis. 

erröt[h]en,  *  itr.  s.  rodna. 

errüdern,  *  tr.  roende  uppnå. 

errufen,  *  tr.  med  sitt  rop  nå,  ropande  höras. 

Errungenschaft,  -en,  f.  1.  det  tillkämpade, 
tillkämpad  fördel,  vinst,  pris.  2.  jur.  af 
äkta  makar  under  äktenskapet  förvärfvad 
egendom.  I 

ersåtten,  *  itr.  s.  blifva  mätt. 

ersättigen,  *  tr.  och  sich  ~  mätta  (sig).  Er- 
sattigung,/. 

ersättlich,  a.  möjlig  att  mätta. 

Ersatz,    -es,    -e    t,    "*■    ersättning,  vederlag. 
Jmdm  einen  ~  leisten  für  etto.:  ersätta  ngn 
för  ngt.  Zum  ~e;  i  stället,  -mann,  -[e]s,  -er 
t  och  Ersatzleute,  to.  i  sht  Jit  ställföreträdare. 
■mannschaft,  -en,  f.  rekryter,  -mittel,  -s,  -,  n. 
er8ättning(smedel).    -pflicht,    O,  f.    ersätt-     i 
ningsskyldighet.  -summe,  -n,  f.  ersättning,     , 
skadestånd,    -truppe,   -n,  f.   reserv(trupp).     I 
-wähl,  -ew,/.  fyllnadsval. 

ersäufen,  *  itr.  s.  vani.  P  drunkna. 

ersäufen,  *  tr.  och  sich  ~  dränka  (sig);  »tv.  biidi.,  I 
t.  ex.  seinen  Kummer  im  Becher  ~.  Ersåu-  : 
fung,  /. 

erschachern,  *  tr.  schackra  ihop,  schackrandc 
tillhandla  sig. 

erschaffen,  *  (stark  iit'jn.)  tr.  skapa,  tillskapa. 
Erschaffung, ,/'. 

Erschaffet,  -.«,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  skapare. 

erschallen,  *  itr.  s.  1.  skälla,  ljuda;  genljuda. 
2.  spridas,  förnimmas,  t.  ex.  es  erscholl  ein 
Gerücht. 

erschauen,  *  tr.  få  ee,  skåda. 


C   saknar  plur.   j*  bar  oml;ud.    tr,  transitirt,    ttr.  iotraasitivt  Tcrb.   h,  bar  haben,   S.  bar  »ein  tili  hjälpverb. 


erscheinen 


235 


erst 


erscheinen,  *  itr.  g.  1.  synas,  visa  sig;  fram- 
träda, uppträda,  blifva  synlig;  inbryta, 
börja  lysa,  t.  ex.  ein  Gespenst  erscheint  jmdm, 
in  einer  Gesellschaft  ~;  der  Tag,  die  Son- 
ne erscheint.  Im  Buchhandel  ~  utkomma 
i  bokhandeln;  Soeben  erschienen :  nyss  utkom- 
men. 2.  inställa  sig,  närvara,  t.  ex.  bet  Ho/e, 
an  der  fürstlichen  Tafel,  vor  Gericht.  3. 
om  tiden:  inträda.  4.  förefalla,  synas,  tyckas, 

1.  ex.  etic.  erscheint  mir  merkiviirdig. 
Erscheinung,    -en,  f.   1.  Zur  i^  bringen :  Yisa, 

låta  framträda.  Zur  ~  kommen  ei.  in  die 
~  treten:  blifva  synlig,  visa  sig.  Eine  ~ 
u-agen:  våga  visa  sig.  2.  uppenbarelse,  syn, 
företeelse;  fenomen.  Eine  liebliche  ~  en 
älsklig  uppenbarelse,  gestalt.  Es  ist  eine 
eigentümliche  ~,  dass  ...  det  är  ganska 
egendomligt,  en  egendomlig  företeelse,  att 
...   3.  uppträdande,  inträde  i  ett  sällskap  m.  m. 

4.    inställelse    inför  domstol  m.  iti.  -S...  Ex.  ~be-    , 

fehl,   -[e]s,   -e,   m.  befallning,  order  om  in-  ' 
ställelse,  närvaro.   ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  tret-  | 
tondagshelg.  ~form,-e7j,_/".  form  under  hvil- 
ken  ngt  ei.  ngn  framträder. 

erschiessen,  *  tr.  och  sich  ~  skjuta  ihjäl  (sig). 
Erschiessung,  /. 

erschlåfen,  *  tr.  få  under  sömnen,  sofva  sig 
till,  t.  ex.  sein  Glück, 

erschlaffen,  *  I.  itr.  s.  blifva  slak  ei.  slapp, 
slakna,  slappas,  förslappas.  II.  tr.  göra 
slak  el.  slapp,  förslappa.  Erschlaffung, ./'. 

erschlagen,  *  tr.  slå  ihjäl.  ~  (part.  perr):  ihjäl- 
slagen, dödad,  i  strid  fallen,  död. 

erschlåppen,  *  =  erschlaffen. 

erschleichen,  '  tr.  1.  smyga,  stjäla  sig  på,  t.  ex. 
ein  Wild.  2.  genom  kryperi  ei.  list  ernå, 
vinna,  lisma  sig  till,  tillnarra  sig,  t.  ex.  eine 
Erbschaft.  Erschleichung,  /. 

erschliessbär,  a.  som  man  kan  a)  öppna,  b) 
sluta  sig  till. 

erschliessen,  *  I.  tr.  1.  läsa  upp,  öppna,  yppa. 

2.  sluta  sig  till.  II.  Sich  ~  öppna  sig,  fram- 
träda, fä  sin  förklaring. 

erschmeicheln,   *   tr.  genom   smicker  uppnå,  j 
vinna. 

erschnappen,  *  tr.  uppsnappa. 

erschnilffeln,  *  tr.  F  snoka  reda  på. 

erschöpfen,  *  I.  tr.  1.  ösa  tom,  tömma,  ut- 
tömma. 2.  uttrötta,  utmatta.  II.  Sich  ~ 
1.  blifva  tom,  uttömmas.  2.  blifva  ytter- 
ligt medtagen,  blifva  utmattad,  uttröttas. 

Erschöpfung,  -en,  f.  1.  uttömmande.  2.  ytter- 
lig trötthet,  utmattning. 

erschrecken,  *  I.  erschrickst,  erschrak,  er- 
schräke, erschrocken,  erschrick,  itr.  s.  blifva 
förskräckt,  förskräckas.  Erschrocken :  för- 
skräckt,   rädd.    II.  (svag  och  stark  böjn.)  Sich  '>.- 

=  /.  III.  (svag  böjn.)  tr.  förskräcka,  skrämma, 
erschrecklich,  a.  förskräcklig. 
erschréiben,   *   tr.  genom  skrifning  ei.  skrif- 

velser  ernå,  vinna,  förtjäna. 


Erschrockenheit,  O,  /.  förskräckelse,  rädsla. 

erschüttern,  *  I.  tr.  häftigt  skaka;  widi.  upp- 
skaka. II.  itr.  s.  och  sich  -x/  skakas,  upp- 
skakas. 

Erschütterung,  -en,  f.  1.  skakande,  skakning, 
stöt.  2.  djup  rörelse. 

erschwachen,  *  itr.  s.  blifva  svag,  försvagas. 

erschwächen,  *  tr.  göra  svag,  försvaga. 

erschwätzen,  *  tr.  prata  sig  till. 

erschwéllen,  *  itr.  s.  svälla. 

erschweren,  *  tr.  försvåra. 

erschwimmen,  *  tr.  simmande  uppnå. 

erschwindeln,  *  tr.  lura  åt  sig. 

erschwingen,   *  tr.   1.  flyga  till;  vani.  biidi.:  med 

jttersta  ansträngning  Uppnå,  emå,  vinna.    2.  med 

yttersta  ansträngning  anskaflEa,  åstadkomma,  t. 
ex.  eine  Geldsumme. 

erschwinglich,  a.  möjlig  att  åstadkomma,  att 
anskaffa.  ~  sein:  kunna  anskaffas. 

erschwitzen,  *  tr.  i  sitt  anletes  svett  förtjäna. 

erségeln,  *  tr.  seglande  uppnå,  segla  fatt. 

ersehen,  *  I.  tr.  1.  Aus  etw.  ~  se,  märka  på 
ngt,  finna  af  ngt.  Soviel  ich  daraus  <>.-  kann: 
så  vidt  jag  kan  se.  2.  utspana,  afbida,  t.  ex. 
eine  Gelegenheit.  3.  utvälja  ngt  tili  ngt.  4. 
Sich  (dat.)  an  etw.  (dat.)  seinen  Ekel  '>.>  se  sig 
öfvermätt  på  ngt.  II.  Sich  einer  (gen.)  Gele- 
genheit ~  utspana  ett  lämpligt  tillfälle. 

ersehnen,  *  tr.  lifligt  längta  efter. 

ersessen  =  erpicht. 

ersetzbar,  a.  möjlig  att  ersätta. 

ersetzen,  *  tr.  ersätta,  godtgöra,  träda  i  stäl- 
let för.  Ersetzung,  /. 

Ersétzer,  -s,  -,  m.  ställföreträdare. 

erséufzen,  "  I.  itr.  h.  sucka.  II.  tr.  1.  sucka 
efter.  2.  genom  suckande  vinna. 

ersichtlich, a.  synlig,  tydlig,  uppenbar.  Z»a/-a«s 
ist  ~  däraf  framgår,  är  klart. 

ersiegen,  *  tr.  segrande  vinna. 

ersingen,  *  tr.  genom  sång  förtjäna,  förvärfva. 

ersinnen,  *  tr.  uttänka,  upptänka. 

ersinnlich,  a.  upptänklig. 

ersitzen,  *  tr.  förvärfva  på  grund  af  häfd. 
Jfr  ersessen.  Ersitzung,  /. 

erspähen,  *  tr.  utspana,  späja  reda  på. 

ersparen,  *  tr.  1.  spara,  hopspara.  2.  under- 
låta. 3.  Jmdm,  sich  (dat.)  etio.  <x/  bespara 
ngn,  sig  ngt.  Erspärung, /. 

Erspärnis[s],  -se,  f.  -ses,  -se,  Ji.  besparing, 
sparpenning. 

erspielen,  *  tr.  genom  spel  vinna. 

erspiessen,  tr.  med  spjut  sticka  ihjäl. 

erspriessen,  *  itr.  s.  1.  skjuta  upp,  växa  fram, 
växa  upp.   2.  Jmdm  ~  gagna  ngn. 

erspriesslich,  a.  nyttig,  gagnelig,  fördelaktig. 

Erspriesslichkeit,  O,/,  gagnelighet,  gagn,  nytta. 

erst,    I.     a.    (urdnlngstal)     1.    fÖrst  i  ordningen.    Das 

~e,  was  ihm  einfiel:  det  första,  bästa,  som 
föll  honom  in.  Im  r^en  Stock  wohnen:  bo 
en  trappa  upp,  i  andra  våningen  (rorsta  vå- 
ningen   öfver    bottenvåningen).    I^er    /^ere    . . .   der 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    -1^  mindre  bruliligt.   ^  teknlslt  term.    «t*  tgäterm.   »i  militärisk  term. 


erstarken 


erübrigen 


letztere:  den  förre  ...  den  senare.  2.  först,  1 
främst,  förnämst,  t.  ex.  '^ er  Liebhaber :  för-  | 
ßte   älskare,    der   ~e    Redner   seiner  Zeit: 
sin   tids   bäste   talare,  die  ~ere  der  Stadt: 
stadens  förnämste,  mest  ansedde  borgare  ei. 

stadens    älste.    3.  adverbielt  med  prep.    Åm  ~ew 

kommen:   komma  först  (fsre  de  andra).    Fürs 

~e  .•  a)  för  det  första  vid  uppräknande  af  skal,  b) 

till  att  börja  med,  för  tillfället.  Mit  ~em; 
med  det  första,  så  snart  sig  göra  låter. 
Zum  ~ew;  för  det  första,  först  och  främst 

framför  annat;  vid  auktioner:  ZUm  '^etl,  ZUm  zwei- 
ten, zum  dritten:  ett  tu  tre.  II.  adv.  1.  först 

a)  i  fsrsta  rummet;  b)  först  och  främst;  c)  i  början, 
till  att  börja  med;  d)  förut,  t.  ex.  ich  tcill  ~  esseu : 
jag    vill  först  äta  innan  jag  gör  ngt  annat,  ~  das 

Geschäft  und  dann  das  Vergnügen:  pligten 
först  och  nöjet  se'n;  e)  ich  glaubte  ~  Schüs- 
se zu  hören :  jag  trodde  mig  först  höra  skott 

men    fann    sedan,    att   jag    misstagit  mig;   f)  icke  mer, 

längre,  senare  &n,  t.  ex.  ich  habe  'x/  zehn  Seiten 
gelesen:  jag  har  ej  läst  mer  än,  endast  läst 
tio  sidor,  ~  gestern:  a)  först  igår  (ej  tidi- 
gare), b)  senast  igår  (för  icke  ISngre  se-n),  er  ist 
eben  ~  angekommen:  han  har  nyss  anländt. 
2.  blott,  bara,  t.  ex.  wenn  er  ~  Offizier  ist : 
har  han  bara  blifvit  officer,  bin  ich  ~  ab- 
gereist: har  jag  bara  rest  min  kos,  s&  ...  3.  i 

utropssatser  innehållande  en  önskan:  ändå,  t.  ex.  wäre 

ich  ~  fort!  om  jag  vore  min  väg  ändå! 
-besagt,  a.  förstnämd,  ofvannämd.  -ehelich, 
a.  ur  första  äktenskapet,  -geboren,  a.  först- 
född, -gebort,  -en,  f.  1.  förstfödt  barn.  2. 
förstfödsel.  -geburtsrecht,  -[e].s  -e,  n.  först- 
födslorätt.  -gedacht,  -genannt  =  -besagt,  -mals, 
adv.  för  första  gången,  -mälig,  a.  första 
gången  inträft'ande. 

erstarken,  '  itr.  s.  blifva  starkare,  blifva  stark. 
Erstårkung,/. 

erstarren,  '  I.  itr.  s.  blifva  stel,  styf,  känslo- 
lös:  stelna,  hårdna.  II.  tr.  göra  stel,  styf, 
hård.  Erstarrung,  /. 

erstatten,  *  tr.  1.  ersätta,  återgälda,  godt- 
göra,  betala.  2.  fullgöra,  t.  ex.  eine  Liebes- 
pßicht.  Jmdm  einen  Dienst  ~  göra  ngn  en 
tjänst.  Jmdm  von  etw.  Bericht  ~  lemna  ngn 
redogörelse  för  ngt.  Erstattung,  /. 

1.  erstaunen,  *  I.  itr.  s.  förvånas.  II.  tr.  för- 
våna. 

2.  Erstaunen,  -s,  O,  n.  förvåning.  -S...  f.x.  ~voII, 
a.  full  af  förvåning.  ~wert[h],  'v.wiirdig,  a. 
förvånansvärd. 

erstaunlich,  a.  förvånande. 
erstechen,  *  tr.  sticka  ihjäl,  mörda. 
erstehen,  *  I.  tr.  1.  utstå,  uthärda,  fördraga. 

2.  inropa  p-,  auktion;  köpa.   II.  itr.  s.  1.  stiga 

upp,  resa  sig.  2.  uppstå.  Erstehung,  /. 
ersteigbar,  a.  möjlig  att  bestiga. 
ersteigen,   *   tr.  bestiga,  stiga  upp  i  ei.  på,  t. 

ex.   einen   Baum,   eine   Mauer,   einen  Berg. 

Ersteigung,  /. 


Erstéiger,  -s,  -,  m.  person  som  bestiger  ngt. 
ersteigern,  *  tr.  inropa  på  auktion. 
erstéiglich,  a.  möjlig  att  bestiga. 
erstens,  adv.  för  det  första. 
ersterben,  *  itr.  s.  dö  bort,  domna  bort. 
ersticken,   *   I.  itr.  s.  kväfvas,  storkna,  däm- 
pas. II.  tr.  kväfva,  dämpa.  Erstickung,/,  -s... 
Ex.    ~anfall,   -[e]s,  -e  f,  m.  kväfningsanfall. 
~tod,  -[e]s,  O,  m.  död  genom  kväfning. 
erstinken,  '  itr.  s.  börja  stinka.  F  biidi.  das  sind 
erstunkene   Lügen   ei.  das  ist  erstunken  und 
erlogen :  det  är  en  gemen  lögn. 
erstlich,  adv.  för  det  första,  först. 
Erstling,  -[e]s,  -e,  m.  förstling,  förstfödd,  -s... 
Ex.  ~arbeit,  -en,f.  förstlingsarbete.  ~blume, 
•n,f.  första  blomma,  ^versuch,  -[e]s,  -e,  vi. 
första  försök. 
erstreben,   *   tr.  1.   eftersträfva.    2.  sträfvande 

uppnå,  ernå,  vinna. 
erstrecken,  *  I.  «r.  utsträcka,  utbreda,  förlänga. 
II.  Sich  ~  sträcka  sig,  utbreda  sig,  räcka. 
Erstréckung,  /. 
erstreiten,   *   tr.   tillkämpa  sig,  genom  strid 

vinna. 
erstricken,  *  tr.  genom  stickning  förtjäna. 
erstiirmbär,  a.  som  kan  tagas  med  storm, 
erstürmen,  "  tr.  storma,  taga  med  storm.   Er- 
I      stiirmung,  /. 
ersuchen,    "    tr.   Jmdn  um  etw.  ~  vördsamt  an- 
hålla hos,  bedja  ngn  om  ngt.  Ersuchung,/, 
ertappen,    *   tr.  ertap-pa.,  jmdn  auf  der  That: 
ngn  på  bar  gärning.  Ertäppung,  f. 
\  ertäuschen,  *  tr.  tillbyta  sig. 
ert[hjéilen,  *  tr.  utdela,  tilldela,  förläna,  gif- 
va,   t.   ex.  Befehle,  jmdm  ein  Amt.  Ert[hjél- 

Ert[h]éiler,  -s,  -,  m.  utdelare,  gifvare. 

ertsdt...  se  ertöt... 

ertönen,  *  itr.  s.  börja  ljuda,  klinga,  skälla, 
genljuda. 

ertösen,  *  itr.  s.  börja  brusa,  dåna. 

ertöten,  *  tr.  fullständigt  kväfva,  förkväfva,  döda. 
Ertotung, ./'. 

Ertrag,  -[e]s,  -e  t,  ''»•  afkastning,  inkomst, 
vinst.  -[sJ...  Ex.  ~fähig,  a.  i  stånd  att  gifva 
afkastning,  vinstbriugande.  •-vfähigkeit.  O, 
f.  förmåga  att  gifva  afkastning.  »./gebend, 
a.  vinstgifvande.  ~!os,  a.  som  ej  ger  ngn 
afkastning,  otacksam. 

ertragen  *  tr.  fördraga,  tåla,  uthärda,  bära. 
Erträgung,  /. 

erträglich,  a.  möjlig  att  fördraga,  dräglig, 
hjäljjlig;  adv.  äfv.  någorlunda,  tämligen. 

Erträglichkeit,  O,/,  dräglighet. 

ertränken,  *  tr.  dränka. 

erträumen,  *  tr.  drömma,  i  sin  dröm  fram- 
mana. 

ertrinken,  *  itr.  s.  drunkna. 

ertrotzen,  '  tr.  tilltrotsa  sig. 

erübrigen,  *  I.  itr.  h.  %  återstå,  t.  ex.  es  er- 
übrigt mir  nur  noch  die  Bemerkung,  dass  . . . 


0   iaknar  plur.   f  har  oinljad.    t?:  transitivt,    itr,  ipir^nsitiTt  TCfb.    h'  bar  Ifaben,    S.  bar  «ein  tiU  hjälpverb. 


1 


Eruption 


237 


Erz. 


för  mig  återstår  nn  blott  att  anmärka,  att 

...  n.  tr.  få  öfver,  inbespara,  hopspara. 

ErQbrigung,  /. 
Eruption,  -en,  f.  eruption,  utbrott. 
Erve,  -ra,/,  bot.  lins  (Ervum). 
erwachen,    '   itr.  s.  uppvakna,  vakna,  väckas 

till  lif.  Der  Tag  erwacht:  dagen  gryr. 

1.  erwachsen,  *  itr.  s.  1.  uppväxa.  2.  Aus  etw. 
~  uppväxa,  uppstå,  uppkomma  ur  ngt.  3. 
härstamma. 

2.  erwachsen,  a.  fullvuxen, 
erwägen,  *  tr.  öfverväga,  öfvertänka. 
Erwägung,  -en,  f.  öfvervägande.  In  ~  ziehen: 

taga   i    öfvervägande,  i  betraktande.  In  ~ 
dass  ...  med  hänsyn  därtill  att  ... 

erwählen,  '  tr.  välja  tm  Dgt,  utvälja,  utse.  Er- 
wählung,  f. 

erwähnen,  *  tr.  omnämna,  eine  ei.  {itr.  k.)  ei- 
ner (gen.)  Sacke:  en  sak. 

Erv;ähnung,  -en,  f.  omnämnande.  Jmds,  einer 
Sache  ~  thun:  omnämna  ngn,  ngt. 

erwärmen,  '  itr.  s.  blifva  varm.  Erwärmung,/. 

erwärmen,  *  <r.  värma,  uppvärma.  Erwärmung,/. 

erwarten,  *  tr.  afbida,  vänta,  vänta  på,  för- 
vänta, förutse,  förmoda.  Er  kann  kaum  f^, 
dass  . . .  han  kan  knappt  lugna  sig,  tills  . . . 
Es  steht  zu  "V/  det  är  att  vänta. 

Erwartung,  -en,  f.  väntan,  förbidan,  förvänt- 
ning, förhoppning,  -s...  Ex.  ~voll,  a.  full  af 
förväntan,  förhoppningsfull. 

erwecken,  *  tr.  väcka,  uppväcka,  framkalla, 
anstifta,  t.  ex.  jmdn  aus  dem  Schlafe,  vom 
Tode,  einen  Propheten,  Verdacht,  einen  Auf- 
ruhr. Reiig.  erweckt:  väckt. 

Erwécker,  -s,  -,  m.  väckare,  uppväckare,  an- 
stiftare. 

erwécklich,  a.  väckande,  lifvande. 

Érwéckung,  -en,f.  1.  väckande,  uppväckande, 
i      2.  väckelse.  -S...  Ex.  'vwort,  -[e]s,  -e,  «.  väc- 
kelseord. 

erwehren,  *  sich  ^  försvara  sig,  t.  ex.  der  Hun- 
de, der  Diebe:  mot  hundarne,  mot  tjuf- 
varne.  Sich  jmds  ~/  hålla  ngn  på  afstånd. 
Sich  der  Thränen  ~  återhålla  tårarne.  Ich 
hann  mich  nicht  ~  zu  lachen:  jag  måste  le. 

erwéichbär,  a.  möjlig  att  uppmjuka,  att  be- 
veka. 

erweichen,  *  I.  tr.  1.  uppmjuka.  2.  biiai.  beveka, 
j  röra.  II.  Sich  ~  blifva  mjuk;  tiiui.  blifva 
i  bevekt,  rörd.  Erweichung,/. 
;|  erweisen,*  I.  tr.  1.  bevisa,  ådagalägga.  2.  visa, 
i  bevisa,  t.  ex.  jmdm  Ehre,  Wohlthaten.  Jmdm 
{  einen  Dienst  ~  göra  ngn  en  tjänst.  II. 
Sich  ~  1.  visa  sig  vara  ngt,  t.  ex.  eine  An- 
t      nähme    erweist   sich  als  richtig.  2.  visa,  te, 

uppföra  sig.  Erweisung,  /. 
1  erweislich,  a.  bevislig.  -er...  ex.  ~mässen,  adv. 
'      bevisligen. 

erweitern,  *  tr.  och  sich  ~  vidga  (sig),  utvidga 
(sig),  utbreda  (sig).  In  erweitertem  Sinne:  i 
vidsträckt(are)  bemärkelse.  Erweiterung,  /. 


Erwerb,  -[e]»,  -e,  m.  1.  förvärfvande,  förvärf, 
näring,  näringsgren.  2.  det  förvärfvade, 
vinst.  -s...  Ex.  'vfähig,  a.  i  stånd  att  själf 
förtjäna  sitt  uppehälle,  'x/fähigkeit,  O,  /. 
förmåga  att  själf  försörja  sig.  'N.<mittel,  -s, 
-,  n.  förvärfsmedel.  'N.^quelie,  -«,/.  förvärfs- 
källa.  ~stand,  -[e']s.  O,  m.  industriidkande 
stånd.  ~thätigkeit,  O,/,  industri.  '^.Urkunde, 
-ra,  /.  köpehandling,  »vzweig,  -\e]s,  -e,  m. 
näringsgren. 

erwerben,  *  tr.  förvärfva,  förtjäna.  Sich  (aat.) 
sein  Brot  ~  förtjäna  sitt  bröd,  sitt  uppe- 
hälle. Verdienste  um  das  Vaterland  ~  göra 
sig  förtjänt  om  fäderneslandet.  Erwerbung,/. 

Erwerber,  -s,  -,  m.  förvärfvare. 

erwidern,  *  tr.  1.  besvara;  gälda,  vedergälla, 
t.  ex.  jmds  Griisse,  Gleiches  mit  Gleichem.  2. 
svara,  genmäla.  Erwiderung,  /. 

erwirken,  *  tr.  utverka. 

erwischen,  *  tr.  ertappa,  gripa,  komma  på. 

erwittern,  *  tr.  uppspåra. 

erwuchern,  *  tr.  vinna  på  ocker. 

erwijnschen,  *  tr.  1.  på  grund  af  en  önskan 
erhålla.  2.  önska  sig.  Erwünscht :  önskad, 
önsklig,  lämplig,  läglig,  efterlängtad. 

erwurfeln,  *  tr.  vinna  genom  tärningsspel. 

erwürgen,  *  I.  tr.  strypa,  kväfva,  döda.  II. 
itr.  s.  strypa  sig,  kväfvas.   Erwilrgung,  /. 

Erwörger,  -s,  -,  m.  mördare. 

Erz  (&f».  med  isng  Tok.),  -es,  -e,  n.  1.  malm.  2. 
metall  i  aiimh.  3.  koppar.  4.  brons,  -åder, 
-ra,  /.  malmåder,  -arbeit,  -en,  f.  arbete  i 
brons,  bronsvara.  -arbeiter,  -s,  -,  m.  metall- 
arbetare, bronsarbetare,  -arm,  a.  malm- 
fattig,  -ärt,  -en,  f.  malmart,  metallart.  -ar- 
tig, a.  malmartad.  -beschickung,  O,/.  S  mal- 
mers beskickande,  -beschlagen,  a.  metall- 
beslagen, bronsbeslagen,  -bild,  -[e]s,  -er,  ra. 
bronsstaty,  -farbe,  -ra,  /  bronsfärg.  -farbig, 
a.  bronsfärgad.  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  "»•  malm- 
gäng, malmåder,  -gepanzert,  a.  bepansrad. 
-giesser,  -s,  -,  m.  bronsgjutare.  -grübe,  -ra,/ 
(malm)gruf  va.  -halde,  -ra,/.  O  varphög,  slagg- 
varp, -haltig,  a.  innehållande  malm,  metall. 
-hlitte,  -re,  /.  hytta,  masugn,  -kunde,  O,./'. 
mineralogi,  metallurgi,  -ofen,  -s,  -f,  rai.  © 
smältugn,  masugn,  -probe,  -ra,  /.  malmprof. 
•scheiden,  -s,  O,  ra.  malmers  sofring.  -schei- 
der, -s,  -,  m.  sofrare.  -schrift,  -era,  /  skrift 
på  koppartaflor.  -stufe,  -ra,/.  0  malmstuff. 
-wasche,  -re,  /  Sf  1.  metallers  vaskning.  2. 
ställe  där  metaller  vaskas. 

Erz...  ärke...  ex.  -bannerherr,  -ra,  -era,  m.  förste 
banerförare,  -betriiger,  -s,  -,  m.  stor  bedra- 
gare, -bischof,  -[e]s,  -e  t,  '«■  ärkebiskop. 
-bist[h]am,  -[e]s,  -er  t,  "•  ärkestift,  -böse, 
o.  riktigt  ond.  -bösewicht,  -[e]s,  -e[r],  m. 
ärkeskälm,  -dechant,  -era,  -era,  m.  ungef.  dom- 
prost, -dieb,  -[e].?,  -e,  m.  stortjuf.  -dumm, 
a.  ärkedum.  -dummkopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  ärke- 
nöt, -faul,   a.  ytterligt  lat.   -flegel,  -s,  -,  m. 


F  famUi&rt.    P  lugre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    "t-  ajüterm.    >iSc  militäriak  term. 


erzählbaf 


drummel.  -herzog,  -[t-ji,  -e  f,  »i-  ärkehertig. 
-Herzogin,  -nen,  f.  ärkehertiginna.  -herzog- 
t[hjQm,  -[eJÄ,  -er  t,  "•  ärkehertigdöme. 
-kämmerer,  -n,  -,  m.  forste  kammarherre. 
-Kanzler,  -.«,  -,  m.  rikskanslär.  -ketzer,  -s,  -, 
m.  ärkekättare.  -ketzerei,  -en,f.  svårt  kät- 
teri.  -marschall,  -[e].s,  -s  och  -e  t,  "i-  riks- 
marskalk, -mundschenk,  -en,  -en,  m.  öfverste 
munskänk,  -prahler,  -,s-,  -,  m.  storskräflare. 
-Spieler,  -s,  -,  vi.  storspelare,  -spitzbube,  -n, 
-«.  7?).  ärkebof.  -Stift,  -[e].<,  -e[r],  n.  ärke- 
stift, -truchsess,  -en,  -en,  m.  öfverste  hof- 
junkare,  förskärare  vid  hoftafiEeln.  -vater. 
-s,  -t,  m.  patriark,  -väterlich,  a.  patriarka- 
lisk.  -Verschwender,  ■$,  -,  m.  storslösare. 

erzählbär,  a.  som  kan  berättas. 

erzählen,  *  tr.  berätta,  omtala,  förtälja.  Ein 
langes  xind  ein  breites  ~  orda  vidt  och 
bredt.  Man  erzählt  sich,  dass  ...  det  berät- 
tas, att  ...  Ich  kann  etw.  davon  ^  det  har 
jag  erfarenhet  af. 

erzählens...  ex.  'vwert[h],  a.  värd  att  berät- 
tas. I 

Erzähler,  -s,  -,  m.  berättare.  { 

Erzählung,  -en,  f.  berättelse.  -S...  Ei.  ~ärt, 
-en,f.  sätt  att  berätta,  framställningssätt. 
~weise,  I.  -n,  f.  =  ~aj-<.  II.  adv.  i  berät- 
tande form,  i  form  af  en  berättelse. 

erzeigen,  *  I.  tr.  visa,  betyga.  II.  Sich  ~  visa 
sig,  t.  ex.  sich  dankbar  ~.  [ 

1.  erzen  (arv.  med  iing  vok.  i  första  stafv.),  a.  af  kop- 
par, koppar-,  brons-,  metall-. 

2.  erzilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  Jmdn  ~  kalla 
ngn  »han».  i 

erzéugbär,  a.  möjlig  att  frambringa.  I 

erzeugen,  '  I.  tr.  1.  föda,  afla.  2.  alstra,  fram- 
bringa,  åstadkomma.   II.  Sich  »v  uppkom-  i 
ma,  uppstå.    Erzeugung,/,   -s...  ex.  ~kraft,  • 
-e  t,  /■  skapande  förmåga. 

Erzeuger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fader,  moder. 

Erzéugnis[s],  -ses,  -se,  n.  alster,  produkt.  ! 

erziehen,  "  tr.  uppfostra,  uppdraga.  i 

Erzieher,    -s,   -,  in.  ~in,  -nen,  f.  uppfostrare.  ' 
uppfostrarinna;  guvernör;  informator,  gu- 
vernant. 

erzieherisch,  erziehlich, «.rörande  uppfostran, 
uppfostrings-,  pedagogisk. 

Erziehung,  O,/,  uppfostran,  -s...  ex.  ~ärt,  -en, 
f.  uppfostringssätt,  uppfostringsmetod. 
^anstalt,  -en,f.  uppfostringsanstalt.  ~fach,  ' 
-[t\s,  O,  n.  uppfostringsväsen,  pedagogik.  ' 
~kunde,  '^.kunst,  O,/,  uppfostrings-  ei.  un- 
dervisningskonst, pedagogik.  ~wesen,  -s, 
O,  n.  uppfostrings-  ei.  undervisningsväsen. 

erzielen,  *  tr.  sigta  på,  syfta  till,  afse,  efter- 
sträfva;  uppnå,  ernå  ngt  eftersträfvadt.  Erzie- 
lung, /.  j 

erzittern,  *  itr.  s.  och  h.  borja  darra. 

erzürnen,  *  I.  tr.  uppreta,  förtörna.  II.  itr. 
s.  och  sicli.  ~  vredgas,  bli f va  vred,  förtöruas. 
Sich  mit  jmdm  ~  blifva  osams  med  ngn.        , 


erzwécken,  •  tr.  syfta  liil,  ciieisträfva;  upp- 
nå. 

erzwingen,  *  tr.  Etw.  von  jmdm  ~  tilltvinga 
sig  ngt  af  ngn,  aftvinga  ngn  ngt.  Erzwun- 
gen: a)  aftvungen,  b)  tvungen,  sökt,  konst- 
lad. Erzwingung,/. 

es  »rkort.  'S  el.  S,  R.  prOTl.  perS.  jfr  er.  1.  det. 
Er  ist  arm,  wir  sind  ~  auch :  han  är  fattig, 
det  äro  vi  också.  Sind  Sie  die  Mutter  dieses 
Kindes?  ja,  ich  bin  ~  är  ni  mor  till  detta 
barn?   ja,    det   är   jag.    ~    lebe  der  König ! 

lef  ve  konungen !  2.  arversättes  ej  i  Wssa  talesätt, 
t.  ex.  '\^jmdm  bieten:  trotsa  ngn,  ~  mit  Jmdm 
halten:   hålla  med  ngn,  jfr  aufnehmen  1,  9, 

bringen  2  och  3,  m.  a.  3.  stundom  står  es  i  vänd- 
ningar, hvilka,  när  ett  närmare  bestämdt  rörh&Uande  an- 
gifvea,    fordra    gen.    el.    prep.,    t.  ex.  ~  satt  haben: 

vara  mätt,  trött  därpå,  ~  froh,  müde,  zu- 
frieden sein :  vara  glad  däråt,  trött  därpå, 

tillfreds  därmed.  4.  stundom  betecknar  es  ett 
obestämdt  ngt;  svenskan  fordrar  vanl.  omskrifniug,  t.  ex. 

~  riss  mich  hinunter:  jag  drogs  ned  i  djupet 

af    en    öfvernaturlig    makt,    'V    tanzt  sich  gut :  å^t 

går  bra  att  dansa. 

Esche,  -n,  f.  ask  (Fraxinus).  -n...  ■Ex.  'x.baum, 
-[«],•?,  -e  t,  m.  askträd,  -^holz,  -es.  O,  n.  ask- 
trä. ~wald,  -[e]s,  -er  f,  m.  askskog. 

eschen,  a.  af  ask,  ask-. 

Esel,  -s,  -,  m,  dim.  Eselchen,  Eselein,  1.  åsna. 
laidi.  den  '-vre  läuten:  låta  benen  hänga  och 
dingla;  vom  Pferd  auf  den  -v,  kommen:  få 
det  sämre;  den  Sack  schlägt  er,  den  ~ 
meint   er:  han   slår  på  säcken  och  menar 

åsnan.  2.  trähäst  (gymnastik-  samt  tortyrredskap). 
3.  O  ställning,  underlag  hvarpi  ngt  Uvilar;  bok- 
tryck, åsna.  -ähnlich,  -artig,  a.  åsneartad.  -foh- 
len, -füllen,  -s,  -,  n.  åsnefåle,  åsneföl.  -grau, 
a.  grå  som  en  åsna.  -massig,  a.  åsneaktig. 
-stecken,  -s,  -,  m.  åsnedrifvares  käpp.  -trei- 
ber,  -s,  -,  m.  åsnedrifvare.  -s...  Ex.  ~arbeit, 
-en,  f.  tungt  arbete.  ~bank,  -efi/  nedersta 

bänken    i    en    klass,  på  hvilken  de  lataste  lärjungarne 

sitta,  abrücke,  -n,  f.  1.  hjälpreda  för  lata, 
lathund.  2.  svårighet  hvilken  åsnor,  dum- 
hufvuden  ej  kunna  öfvervinna.  ~dlstel,  -n, 
f.  nicktistel  (Carduus  nutans).  '^./geschrel, 
-[e]s,  O,  n.  åsneskri.  ~kinnbacken,  -s,  -,  m. 
äsnekindbåge.  ~ladung,  'N.last,  -en,  f.  åsne- 
börda. ~ohr,  -[e].s-,  -en,  n.  åsneöra,  au.  i  büc 
ker.  ~tritt,  -[e]s,  -e,  m.  åsnespark;  biidi.  feg 
hämd. 

Éseléi,  -en,  f.  åsneaktighet,  dumhet, 

eselhaft,  a.  åsneaktig,  dum. 

Eselin,  -nen,  f.  åsninna. 

esellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  arbeta  strängt, 
träla,  plugga.  2.  bära  sig  dumt  åt,  begå 
dumheter. 

Eskadrén,  -.«,/.  ^  skvadron. 

eskamotierllen,  -te,  -t,  tr.  genom  taskspelar- 
konster,  oförmärkt  borttaga. 

Eskimo,  -[s],  -.«,  m.  eskimå. 


O   saknar  plur.    f  Uar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitive  verb.    h.  liar  haben,   S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


eskomptleren 


239 


euer 


eskomptierllen,  eskontierllcn  ^  dislcoiuitren, 

Eskorte,  -n,  f.  X  betäckning,  eskort. 

eskortierllen,  -te,  -t,  tr.  JsJ  följa,  eskortera. 

Espe,  -n,  f.  asp.  -n...  ex.  ~baum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
aspträd.  'N^holz,  -es,  0,  n.  aspträ,  aspvirke. 
'^laub,  -[ej.f,  -e  ei.  -er  f,  «.  asplijf.  'x.wald, 
-[<  J.s-,  -er  t,  n».  aspskog,  aspdunge. 

espen,  a.  af  aspvirke,  asp-. 

Ess...  jfr  essen.  Ex.  -begier,  0, /.  begär  efter 
mat,  matlust,  -gabel,  -n,  f.  gaffel  att  äta 
-gelag,  -[e]s,  -e,  n.  kalas,  -gier.  O,/,  glupsk 
matlust,  glupskhet.  -gierig,  a.  glupsk,  -kar 
toffeln,  /.  i^/wr.  potatis  för  hushållet,  -ka 
stanie,  -n,  f.  ätbar  kastanj,  -kober,  -s,  - 
-korb,  -[e]s,  -e  t»  "*•  matkorg,  matsäcks 
kurg.  -löffel,  -s,  -,  m.  matsked,  -lust.  O,  /. 
matlust,  -saal,  -[e].'--,  -e  t,  m.  matsal,  -stube, 
■71,  f.  matrum,  -stunde,  -n,  f.  mattimme, 
•tisch,  -es,  -e,  m.  matbord.  -wa[a]ren,/.pZMr 
matvaror,  -zltnmer,  -s,  -,  n.  matrum,  mat- 
sal. 

Essay,  -5,  -s,  m.  försök,  utkast,  mindre  af- 
handling  af  vetenskapligt  innehåll. 

essbär,  a.  ätlig,  matnyttig. 

Essbarkelt,  O,  /.  ätlighet,  ätbarhet. 

1.  Esse,    -n,   f.    1.    skorsten    i    aht   i   smedjor.    2. 

(8medje)härd.  Der  Gott  der  r^n:  smide- 
konstens gud,  Vulkan,  -n...  Ex.  «vfeger, 
~kehrer,  -s,  -,  m.  skorstensfäjare. 

2.  Esse,  oböjl.  n.  Krekommer  blott  i  talesättet:  in  sei- 
nem ~  sein:  vara  i  sitt  esse,  sitt  rätta  ele- 
ment. 

i.  essen,  i,<!s[es]<,  ass,  ässe,  gegessen,  iss,  tr. 
och  itr.  h.  äta,  spisa.  Zu  Mittag  ->.-  spisa 
middag;  zu  Abend  ~  spisa  kvällsmat,  su- 
pera. Etw.  gern  ~  tycka  om  ngt.  Gut  ~ 
äta  bra,  lefva  godt.  Die  Schüssel  leer 
~  äta  ur,  tömma  fatet.  Sich  (dat.)  etw.  zu- 
wider ~  få  afsmak  för  ngt. 

2.  Essen,  -s,  -,  n.  1.  ätande.  Zu  vieles  r^i  ist 
schädlich:  det  är  skadligt  att  äta  för  myc- 
ket. 2.  mat,  spis,  maträtt.  3.  måltid.  Das 
~  ist  fertig:  bordet  är  serveradt.  -[s]...  Ex. 
~zeit,  -en,/,  mattimme. 

Essenz,  -en,  f.  essens. 

Esser,  -s,  -,  m.  ätare,  spisgäst,  bordsgäst. 

Essig,  -[e].5,  -e,  m.  ättika,  -aal,  -[e].s,  -e  t,  m. 
ättiksål.  -artig,  a.  ättiksur.  -becher,  -s,  -, 
m.  bot.  skålsvamp  (Peziza  acetabulum).  -bra- 
ten, -s,  -,  m.  surstek.  -brauer,  -s,  -,  m.  ättiks- 
bryggare.  -brauerei,  -en,  f.  ättiksbryggeri. 
-brühe,  -n,  f.  ättiksås.  -flasche,  -n,f.  ättiks- 
flaska.  -gä[h]rung,  0,f.  ättiksjäsning.  -gur- 
ke,  -n,  f.  ättiksgurka.  -sauer,  a.  ättiksur. 
-säure,  -n,  f.  ättiksyra. 

Esthe,  -re,  -n,  m.  invånare  i  Estland,  ester. 

Esther,  -s,  -\s\,  f.  npr.  Ester. 

Esthin,  -nen,  f.  estnisk  kvinna. 

Esthland,  -s,  O,  n.  npr.  Estland. 

Esthländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  =  Esthe, 
Esthin. 


esthländisch,  cstlinisch,  a.  estnisk. 

Estrade,  -«,/.  estrad. 

Estrich,  -[e]s,  -e,  m.  golf,  i  «ht  stengolf. 

etablierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  anlägga,  sätta  upp, 
etablera.  II.  Sich  ~  1.  bosätta  sig,  slå  sig 
ned.  2.  öppna  en  affär,  etablera  sig. 

Etablissement,  -s,  -s,  n.  anläggning,  inrätt- 
ning, fabrik,  handel,  etablissement. 

Etage,  -n,  f.  våning. 

Etagére,  -n,  f.  hylla,  etagére. 

Etappe,  -n,f.  X  1.  proviant(förråd)  för  trup- 
per, stadda  på  marsch.  2.  ställe  där  pro- 
viant utdelas  till  trupper,  som  äro  stadda 
I)å  marsch;  rast,  proviantering. 

Etät,  -s,  -s,  m.  budget,  -[s]...  Ex.  ~berat[h]ung, 
-en,  f.  diskussion  om  budgeten.  ~jahr, 
-[e]s,  -e,  n.  räkenskapsår.  'N,rat[h],  -[e]s,  -e 
t,  m.  statsråd. 

etatisierllen,  -te,  -t,  tr.  upptaga  i  budgeten. 

Ethik,  O,/,  etik,  sedelära. 

ethisch,  a.  etisk,  moralisk,  sedlig. 

Etikett,  -s,  -s,  n.  =  Etikette  1. 

Etikette,  -n,  f.  1.  etikett,  (lapp  med)  påskrift 
af  innehållet.  2.  etikett,  hiifvisk  Umgängessed. 

etikettierllen,  -te,  -t,  tr.  förse  med  etikett,  med 
påskrift. 

etiich  =  2.  einig. 

étsch  se  ätsch. 

Etude,  -n,  f.  studie,  etyd. 

Etui,  -s,  -s,  n.  fodral,  etui. 

etwa,  %  etwan,  adv.  1.  ungefär,  omkring.  2. 
kanske,  kanhända,  möjligen.  Wenn  er  ~ 
sterben  sollte:  om  han  möjligen  skulle  dö. 
Wenn  du  ihn  ~  siehst :  om  du  skulle  få  se 
honom.  Denken  Sie  nicht  ~  ni  må  icke  tro. 
Nicht  ~  dass  ...  icke  så  som  om... 

etwaig,  t  etwänig,  a.  möjligen  inträffande, 
möjlig.  ~en  Falls:  möjligen. 

etwas,  förkort,  was,  I.  obest.  pron.  1.  något,  nå- 
gonting. »So  ~  något  sådant;  nein,  so  ~ .' 
har  man  sett  på  maken  I  Es  ist  ~  Schönes 
um  einen  Freund:  det  är  godt  att  ha  en 
vän  (i  viken).  Daraus  kann  ~  werden:  det 
kan  bli  ngnting  af.  Aus  ihm  wird  ~  han 
kommer  att  gå  långt.  F  ach,  hat  sich  ~ 
det  kan  du  tänka  dig!  2.  litet,  t.  ex.  ~ 
Geld:  litet  pengar,  nur  ~  bara  litet.  II. 
adv.  något,  en  smula,  t.  ex.  er  befindet  sich 
~  besser.  III.  obüji.  n.  Ein  gewisses  ~  ett 
visst  något. 

etwéich,  obest.  pron.  wrSidr.  någon,  något. 

etzlich,  %  =  etiich. 

euer,  I.  gen.  plur.  af  du,  se  detta!  ~  waren  zwölf: 

I  voren  tolf.  II.  pron.  poss.  böjes  som  dein; 
Bjäifstiind.  former:  eurer  eure  eures,  der  die  das 
eure  ei.  ewige,  eder.  Eure  (förkort.  Ew.)  Ho- 
heit: eders  höghet,  eurer...  ex.  ~seits,  adv. 
å  eder  sida.  —  eures...  Ex.  ^gleichen,  plur. 
edra  likar,  sådana  som  ni.  —  euret...  ei. 
euert...  ex.  'vhalben,  ~wegen,  um  '^.willen, 
adv.  för  eder  skull. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  ligrc  språk.    % 


teknisk  term.    •X<  ^aicrm.   wc  militärisk 


Eule 


240 


Exkursion 


Eule,  -n,f.  1.  uggla,  niidi.  des  einen  ~  ist  des 
andern  Nachtigall:  hvar  och  en  har  sin 
smak;  ordspr.  ~«  nach  Athen  tragen :  håra 
ugglor  till  Aten,  bjuda  bagarbarn  bröd; 
F   da  sass   'ne   ~   det  blef  om  intet.  2.  ett 

Blags    nattfjäril:    nattfiy     (Noctua).     3.    ett    Blags 

kvast  med  mjuk  borst.  -n...  Kx.  ~ärt,  -en.f. 

uggleart.    ~loch,   -[ejs,  -er  f,  'N./nest,  -[«]«, 

•er,  n.  ugglebo. 
Eulenspiegel,   -s,   O,   m.   skalk,    skälm,   narr; 

npr.  Ulspegel.  -Streich,  -[e]s,  e,  m.  =  föij. 
Eulenspiegelei,  -en, f.  pojkstreck,  tokeri,  galet 

påhitt,  galenskap,  upptåg. 
Eumenide,  -n,  f.  hämdgudinna,  furie. 
Eunuch,    -en    ei.   -.•;,    -en,  m.  evnuck,  snöping. 

-en...  El.  ~wirt[h]schatt,  O, /.  evnuckvälde. 
Euphemism!'us,-;/.v',-en,  77!.  evfemism,  mildrande 

uttryck,  omskrifning. 
euphemistisch,  a.  evfemistisk,  omskrifvande. 
Euphonie,  -en,  f.  välljud. 
euphonisch,  a.  välljudande,  evfonisk. 
eure...  ge  euer  II. 

Euréplla,  gen.  -as  ei.  -ens,  O,  /.  npr.  Europa. 
Europäer,  -*-,  -,  m.  europé. 
europäisch,  a.  europeisk. 
Euter,  -.s-,  -,  n.  jufver. 
Evila,   -as   el.    -ens,  -as  ei.  -en,f.  npr.  dim.  Ec- 

chen,   Eva.   -ens...   e%.   ~kind,    -[e]»-,  -er,  n. 

Evas  barn,  Evas  dotter. 
evangelisch,  a.  evangelisk. 
Evangelist,  -en,  -en,  m.  evangelist. 
Evangéli,  um,  -uvi[s],  -en  ei.  -a,  n.  evangelium. 
Eventualität,  -en,/,  eventualitet,  möjligen  in- 
träffande händelse,  möjlighet. 
eventuåliter,  förkort,  event.,  adv.  eventuelt,  eller, 

möjligen. 
eventuell,  a.  eventuell,  möjligen  inträffande. 
Ever  80  Ewer. 

evident,  a.  klar,  tydlig,  evident. 
Evidénz,  O,  /.  klarhet,  evidens. 
Ew.  ftfrkortn.  Wr  Euer,  Eure,  se  euer  II. 
Ewer,  -s,  -,  m.  i,  ett  slags  odäckad  enmastad 

skuta,  pråm. 
ewig,  a.  1.  evig.   .4?// ~  för  evigt,  för  .alltid. 

Immer  und''^  jämt  och  ständigt.  F~  nicht: 

alSrig   i '  evigliet.    2.  adv.  F  mycket,  i  hög 

grad.  Das  ist  ~  Schade:  det  är  stor  skada. 
Ewigkeit,    -en,  f.   evighet.    Von  o.,  her  ist  es 

so  geivesen:   det  har  varit  så  i  all  evighet. 

F   das  glaube   ich  in  ~  nicht:  det  tror  jag 

aldrig  i  evighet. 
ewiglich,  adv.  evigt,  i  evighet. 
Ex...   Ejt.   ~kaiser,    -s,  -,  m.  för  detta  käjsare, 

afsatt  käjsare. 
exakt,  a.  noggrann,  exakt. 
Exaktheit,  O,/,  noggrannhet,  exakthet. 
Exaltation,  -en,  f.  öfverspändt  själstillstånd. 

exaltation. 
exaltiert,  a.  öfverspänd,  exalterad. 
Exåmllen,    -ens,    -ina,    n.   examen,   pröfning. 

Ein  f^  machen:  taga  en  examen.  Im  ~  be- 


stehen: gå  igeuom  i  examen,  -arbeit,  -en,/. 
examensskrifning. 

Examinand,  -en,  -en,  m.  examinand. 

Examinator,  -s,  Examinatoren,  m.  examinator. 

examinierllen,  -te,  -t,  tr.  examinera,  förhöra. 

exceliént,  a.  utmärkt,  präktig,  förträfflig. 

Excellénz,  -en,  /.  excellens. 

excellierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  utmärka  sig,  excel- 
lera. 

exceptionell,  a.  utomordentlig,  ovanlig,  un- 
dantags-, undantagsvis. 

excerpierllen,  -te,  -t,  tr.  göra  utdrag  ur,  t.  ex. 
ein  Buch. 

Excérpt,  -[e].«;,  -e,  n.  utdrag. 

Excess,  -es,  -e,  m.  excess,  utsväfning,  ofog, 
oordentlighet;  öfverilning. 

Exegese,  -n,/.  tolkning,  exeges. 

Exegét,  -en,  -en,  m.  uttolkare,  exeget. 

exegetisch,  a.  exegetisk,  tolknings-. 

exekutierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  utföra,  verkställa. 
2.  Jmdn  ~  afrätta  ngn.  Exekutierung,  /". 

Exekution,  -en,/.  1.  utförande,  verkställande 
i  aht  af  ett  domslut.  2.  jur.  utmätning,  exeku- 
tion. 8.  afrättning. 

exekutiv,  a.  verkställande,  exekutiv,  -gewalt, 
O,  /.  verkställande  makt. 

Exekutive,  O,  /.  verkställande  makt. 

Exekutor,  -s,  Exehutoren,  m.  verkställare,  full- 
görare ;  jur.  exekutor. 

Exempel,  -s,  -,  n.  exempel,  t.  ex.  ein  ~  an 
jmdm  statuieren,  räkn.  ein  ~  rechnen. 

Exemplar,  -[e]s.  -e,  n.  1.  mönster,  exemplarisk 
person.  2.  exemplar. 

exemplarisch,  a.  1.  mönstergill,  exemplarisk. 
2.  eftertrycklig,  androm  till  varnagel,  t.  ex. 
jmdn  ~  hestrn/en. 

Exercier...  se  Exerzier... 

Exercitilium,  -?im[s],  -a,  ei.  -en,  -n.  öfning;  skoi. 
tema,  skrifning  i  sht  a3.iaen\\exA,i(T  Extemporale. 
-en...  Ex.  ~büch,  -[e]s,  -er  t»  «•  skrifbok, 
temabok. 

Exerzier...  5s<  kx.  -platz,  -es,  -e  f,  m.  exercis- 
plats, -reglement,  -s,  -s,  n.  exercisregle- 
mente. 

exerzierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  exercera. 

Exil,  -[e]s,  -e,  «.  landsförvisning,  landsflykt. 

exilierten,  -te,  -t,  tr.  landsförvisa. 

Existenz,  -en,/,  tillvaro,  existens.  Eine  vei- 
/ehlte  ~  ett  förfeladt  lif.  -bedingung,  -en, 
/.  lifsvilkor. 

existierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  vara  till,  existera. 

exklusiv,  a.  utcslutaude,  exklusiv. 

exklusive,  adv.  uteslutande. 

Exkommunikation,  -en,  /.  exkommuuicering, 
bannlysning. 

exkommunizierllen,  -te,  -t,  tr.  bannlysa,  ex- 
kommunicera. 

Exkurs,  -es,  -e,  m..  afvikelse  från  ämnet;  spe- 
ciell behandling  af  ngn  särskild  punkt  i 
en  afhandling,  exkurs. 

Exkursion,  -en,  /.  utflygt,  exkursion. 


O   laknar  plor.    f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotraDsitirt  verb.    h.  liar  liabeti,    S.  bar  sein  till   tajiilpverb. 


Expedient 


241 


Facit 


Expedient,  -en,  -en,  vt.  expeditör. 
expedierllen,  -te,  -t,  tr.  expediera,  betjäna,  af- 

fruda,  ombesörja. 
Expedition,  -en,  f.  expedition. 
Expektoration,  -en,  /.  1.  upphostadt  slem,  iit- 

spi.ttad  saliv,  spottande.  2.  utgjutelse. 
Experiment,  -[e]s,  -e,  n.  försök,  experiment. 
experimentierten,  -te,  -t,  itr.  h.  experimentera. 
explizierllen,  -(e,  -t,  ti:  öfversätta. 
expiodierüen,  -te,  -t,  itr.  s.  och  h.  explodera. 
Explosion,  -en,  f.  explosion. 
Exponent,  -en,  -en,  m.  exponent. 
exponferllen,  -te,  -t,  tr.  utställa,  exponera. 
Export,  -[e].s,  -e,  m.  utförsel,  export. 
exportierllen,  -te,  -t,  ti:  utföra,  exportera. 
Exposition,  -en,/,  utställning,  exposition, 
express,  adv.  uttryckligen,  enkom,  express. 
Exspektänt,  -en,  -en,  m.  expektant. 
Exspektånz,  O,/,  expektans. 
Extemporålue,  -eis],  -ia  ei.  -ien,  n.  tema,  skrif- 

ning  på  lärorummet,  -[e]...  Ex.  ~heft,  -[e]g, 

-i\  II.  temabok. 
exlemporierllen,  -te,  -t,  ti:  och  itr.  k.  extempo- 


I  extern,  o.  yttre,  främmande,  utanför  befint- 
lig, ej  boende  i  samma  hus  ei.  stad  ei.  land. 
Externat,   -[e]s,  -e,  n.  läroverk  utan  inackor- 

I        dering,  hvars  ntrj  ungar  således  ej  bo  1  skolans  lokal. 

extra,  I.  adv.  dessutom,  på  köpet.  II.  cböji.  a. 

utomordentlig,    ovanlig,     -ausgäbe,    -n,  f. 

extrautgift,   -beilage,  -n,f.  -blått,  -[e]s,  -er 

t,  n.  bilaga,  extranummer,  extrablad,  einer 

Zeitung:  till  en  tidning,  -fahrt, -en,/,  extra- 

rcsa;  lustfärd,    -fein,  a.  utomordentligt  fin. 

-post,  -en,f.  extrapost,    -stunde,  -n, /.  skoi. 

extratimme   (lektion)   utöfver    läsordningen. 

-zug,  -[e]s,  -e  t,  ni.  järnv.  extratåg. 
Extrakt,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  extrakt. 
extraordinär,  a.  utomordentlig,  ovanlig. 
Extravaganz,   -era,  /.    öfverdrift,    utsväfning, 

extravagans. 
extravagierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  sig  skyldig 

till  öfverdrifter,  till  utsväfningar;   extra- 

vagera. 
extrem,  I. «.ytterlig.  Il.-[e'\s,-e,n.  ytterlighet. 
Extremität,  -en,  f.  1.  ytterlighet,  yttersta  nöd. 

2.  piur.  extremiteter. 
exz...  se  exc... 


F. 


fyra  äfiien  (de  tyska  gymnasternas  tecken,  beteck- 
nande frisch  fromm  froh  frei). 

Fabel,  -n,  f.  fabel,  historia,  saga,  berättelse. 
-buch,  -[e]s,  -er  t,  n.  bok  innehållande  sa- 
gor, fabler,  -dichter,  -s,  -,  m.  sagoförfattare, 
saijoberättare,  fabeldiktare,  -kreis,  -es,  -e, 
VI.  sagokrets,  -land,  -[e]s,  -er  f,  n.  sago- 
land, -reich,  I.  -[e]s,  -e,  n.  sagoverld.  II.  a. 
sagorik.  -schmied,  -[e]s,  -e,  m.  lögnare. 
•werk,  -[e]*-,  -e,  n.  fabler,  dikt. 

Fabelei,  -en,  f.  1.  fantiserande,  uppdiktande. 
2.  fantasi,  dikt,  påhitt,  osanning. 

fabelhaft,  a.  fabelaktig,  otrolig. 

fabellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  uppdikta,  hitta 
på,  fantisera;  yra. 

Fabrik,  -en,f.  fabrik,  -arbeit,  -en,  f.  fa.briks- 
arbete.  -arbelter,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,f.  fa- 
liiiksarbetare,  fabriksarbeterska.  -besitzer, 
-.'•■,  -,  TO.  fabriksägare,  fabrikör,  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  fabriksrörelse.  -massig,  a.  fa- 
briksmässig.  -Stadt,  -e  f,  f-  fabriksstad. 
-wesen,  -s.  O,  n.  fabriksväsen,  -zeichen,  -s, 
-,  n.  fabriksmärke.  -s...  =  «reg.  sms. 

Fabrikant,  -en,  -en,  m.  fabrikant,  fabrikör. 

Fabrikat,  -[e]s,  -e,  n.  fabrikat. 

Fabrikation,  Fabrikatiir,  -en,  f.  fabrikation, 
fabricering. 

fabrlzierllen,  -te,  -t,  tr.  fabricera,  tillverka. 

Fapäde,  -n,f.  fasad. 

I.  Fach,  -[e]s,  -er  f,  n.  dim.  Fächlein,  Fächel- 
chen, piur.  äfy.  Fächerchen,  1.  piur.  arv.  -[e],0 


afdelnlng  af  ett  hus;  mellanrum  mellan  tak- 
sparrar;  fönsterluft;  bås.  2.  fack,  rum, 
låda.  Geheimes  ~  lönnlåda.  Bot.  cell.  3.  fack, 
ämne,  gren.  -ausdruck,  -[e]s,  -e  t,  m.  fack- 
uttryck, fackterm,  -bildung.  O,  /.  fack- 
bildning, fackkunskaper,  skicklighet  i  ngt 
särskildt  fack.  ■gelehrte(r),  (adj.  bojn.)  m.  lärd, 
fackman,  -kasten,  -s,  -,  m.  låda,  ask,  skrin 
med  fack  i.  -mann,  -[e^s,  Fachleute,  m.  fack- 
man, specialist,  -studillum, -Mm[s],  -en  ei.  -a, 
n.  specialstudium.  -wand,  -e  f,  f  ©  vägg 
bestående  af  trästomme  och  sten-  ei.  ler- 
fyllnad.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  1.  S5  =  -wand. 
2.  i  fack  indelad  hylla.  3.  vetenskapligt  spe- 
cialverk. -Wissenschaft,  -en,  f.  specialveten- 
skap. 

2.  fach,  a.  faldig  i  sms.,  t.  ex.  drei»./  trefaldig, 
viel^:  mångfaldig. 

Fächel,  %  =  Fächer. 

fächellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  fläkta. 

fachllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  upptända,  underblåsa. 
2.  indela  i  fack.  3.  O  fakta. 

Fächer,  -s,  -,  m.  1.  fläkta.  2.  solfjäder,  -förmig, 
a.  i  form  af  en  solfjäder,  -laden,  -s,  -  f,  m. 
spjällucka.  -palme,  -n,  f.  bot.  1.  solfjäders- 
palm (Corypha  umbraculifera).  2.  vinpalm 
(Borassus  flabelliformis). 

fächerig,  a.  indelad  i  fack. 

fachlich,  a.  hörande  till  ngt  visst  fack,  fack-, 
special-. 

Fächser  se  Fechser, 

Facit,  -s,  -s,  n.  facit,  resultat. 


"  äkta  sms.    F  familjürt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    •!»  sjBlcrm.    ^  militärisk  term. 
Tysk-svensk  ordbok,  16 


Fackel 


242 


fahren 


Fackel,  -n,f.  fackla,  -beleuclitung,  0,/.  fackel- 
belysning.  -schein,  -e[s],  0,  m.  fackelsken. 
-tanz,  -es,  -e  t,  fi.  fackeldans,  -träger,  -s. 
-,  m.  fackelbärare,  -zug,  -[e]s,  -e  f, /•  fac- 
keltåg. 

fackellln,  -te,ge-t,itr.lt.  l.nrv. .?.  om  i?igor:  fladdra. 
2.  F  vackla,  tveka,  söla.  3.  F  narras. 

Fapon,  -s  el.  -en,  /.  form,  gestalt,  fason. 

fagonnierllen,  -te,  -t,  tr.  forma,  fasonera. 

fade,  a.  fadd.  ~s  Zeuc/ :  faddhet. 

fädellln.  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  träda  på,  träda  npp 
ngt  pi  en  tråd.  Den  Faden  in  die  Nadal  ~ 
träda  på  nålen.  2.  rispa  npp  i  tridar.  II.  Sich 
o^  1.  rispa  upp  sig.  2.  om  sega  Tätskor:  blifva 
tradig,  bilda  trådar.  III.  itr.  h.  =  II,  2. 

Faden,  -s,  -f,  m.  dim.  Fädcken,  -lein,  1.  tråd. 

2.    langdmitt:     a)    en  haspeLs  omting:     4    alnar,     b) 

skog.  och  vt  famn.  -ähnlich,  a.  trådlik,  -dünn, 
a.  smal  som  en  tråd.  -förmig,  a.  trådaktiy:, 
tradig,  -gerade,  a.  snörrät.  -nackend,  -nackt, 
a.  splitternaken.    -nass,   a.   genomvåt  si  att 

man  ej  har  en  torr  trüd  pi  sig.     -SCheinig,    a.  tråd- 

sliten.  -sommer,  -s,  -,  m.  sommartrådar, 
spindelväf  som  dj-ger  i  lufttn.  -weiSB,  adv.  tråd- 
vis, -wurm,  •[e]s,  -er  t,  m.  trådmask. 

fädenig  =  fadi;/. 

Fadheit,  -en,  /.  iaådhet. 

fadig,  fädig,  a.  tradig  i  sms.,  t.  ex.  dre!'\'  tre- 
trådig,  fein'^  fintrådig. 

Fagott,  -[e]s,  -e,  n.  fagott. 

Fagottist,  -en,  -en,  m.  fagottblåsare. 

fahllen,  -te,  ge-t,  tr.  roriidr.  =  fangen. 

fähig,  a.  1.  i  stånd,  t.  ex.  zu  allem  ~  i  stånd 
till  allt;  mäktig,  t.  ex.  euje.?  Gedanken;  vuxen, 
lämplig,  t.  ex.  zu  einem  Amte.  2.  skicklig, 
begåfvad,  talangfull.  3.  mottaglig,  t.  ex.,  für 
alles  Schone. 

Fähigkeit,  -en,  f.  1.  förmåga,  skicklighet, 
lämplighet.  2.  anlag,  naturgåfva,  talang. 

fahl,  a.  black,  askgrå,  matt,  urblekt.  Ordspr. 
jmdn  auf  dem  r^en  Pferde  finden:  ertappa 
ngn  vid  ngn  otillåten  handling,  -erz,  -es, 
O,  n.  min.  fahlerts.  -gelb,  a.  mattgul.  -grau, 
a.  askgrå,  -leder,  -s.  O,  n.  till  öfverläder 
garfvadt  läder  ei.  skinn.  -rot[h],  a.  blekröd. 

fahndllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  Jmdn  ei.  auf 
jmdn  el.  nach  jmdm  ~  (söka)  gripa  ngn,  ef- 
tersätta, efterlysa,  förfölja  ngn.  Fahndung,/. 

Fähndrich  se  Fähnrich. 

Fahne,  -71,  f.  dim.  Fähnchen,  -lein,  1.  fana, 
flagga;  arv.  vindflöjel.  Bei  der  ~  xehi:  hafva 
svurit  fanan,  vara  soldat.  2.  X  kompani, 
skvadron.  3.  fan  på  fjudrar.  4.  etikett  på 
mcdioinflaskpr  o  d.    5.    grannlåt,  glitter,  pr  ål. 

6.       boktryck,   .hänvisningtecken     i     manuskript. 

-n...  Kx.  ~eid,  -[e]s,  -e,  m.  ed  med  hvilken 
man  svär  fanan,  trohetsed.  'v.flUchtig,  o. 
som  deserterat.  ~  werden:  desertera.  Kin 
'\>er:  en  öfverlöpare,  desertör.  ~junker, 
-s,  -,  m.  fanjunkare.  'x/Stange,  -«,/.  ~stock, 
-[e]s,  -e  t)  '"i-  fanstång,  flaggstång.  ~träger. 


-s,  -,  7n.  fanbärare.  ~wacht,  -e?i,  f  fanvakt. 
~weihe,  -71.  f.  en  fanas  et.  fanors  invigning. 

Fähnrich,  -[ejs,  -e,  7«.  fänrik. 

Fahr...  ex.  -betrieb,  -[e]s,  O,  w.  jämv.  rörelse, 
drift,  trafik,  -betriebsmittel,  n.  plur.  j^imv. 
järnvägsmateriel.  -damm,  -[e]s,  -e  f.  m..  1. 
körbana  pi  en  väg  ei.  gata.  2.  vall  på  hvilken 
man  kan  åka.  -freiheit,  O,  f.  fri  genomfart. 
-gast,  -[e].s-,  -e  f,  m.  åkande,  -geld,  -[e]s,  -er, 
n.  biljettpris;  frakt,  -gelegenheit,  -en,f.  till- 
fälle att  få  åka,  skjuts,  -gerechtigkeit,  O,./', 
rättighet  att  skjutsa,  -geleise,  -s,  -,  n.  hjul- 
spår, -karte,  -n,  f  biljett,  -kartenausgabe, 
-II,  f.  biljettlucka,  -lässig,  a.  slarfvig,  för- 
sumlig, vårdslös,  ^e  ro^M^y;  vådadråp  ge- 
nom vårdslöshet,  -lässigkeit,  -en,  f  slarf, 
försumlighet,  vårdslöshet,  -plan,  -[e]s,  -e  f, 
m.  tidtabell,  -planmässig,  a.  ^er  Zng :  ordi- 
narie tåg.  -post,  -en,f.  diligens,  -rad,  -[e\s, 
-er  t,  n.  velociped.  -Schacht,  -[e]s,  -e  [f],  m. 
schakt  för  nedstigning  i  grufva.  -schein,  -[e]s, 
-e,  7H.  biljett,  -schule, -w,/.  körskola,  -sessel, 
-s,  -,  m.  stol  på  trissor.  -spur,  -en,/. hjulspär. 
-Strasse,  -n,  f.  körväg,  -stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m. 
=  -sessel.  -taxe,  -n,f.  taxa  öfver  biljettpris, 
åkaretaxa.  -wasser,  -s,  -,  n.  farvatten.  Biidi. 
in  seinem  ~  sein:  vara  i  sitt  rätta  element. 
-weg,  -[e]s,  -e,  w.  körväg,  -zeit,  -en,  f.  tid 
som  en  resa,  en  viss  våglängds  tillrygga- 
läggande  fordrar.    -Zeug  se  nedan. 

Fähr...  Ex.  -anstalt, -en,/ färjinrättning.  -boot, 
-[e]s,  -e  [t],  n.  färja,  -geld,  -[e]s,  O,  n.  färj- 
pengar.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  färjkarls  bostad. 
-kahn,  -[e]s,  -e  f,  to.  färja,  -lohn,  -[e]s,  O,  m. 
färjpengar.  -mann,  -[e].',  Fährleute,  m.  färj- 
karl.  -schiff,  -[ejs,  -e,  n.  färja,  -seil,  -[ejs, 
•e,  n.  färjlina. 

fahrbar,  a.  farbar. 

Fahrbarkeit,  O,  /  farbarhet. 

Fähre,  -n,  f.  färja. 

fahren,  fährst,  fuhr,  führe, gefahren,  faJtr[e'], 
I.  itr.  s.  1.  fara,  resa,  åka,  begifva  sig. 
Reiten  und  ~  rida  och  åka.  Schlitten  ~  åka 
på  släde.  Weiter  ~  fortsätta  resan.  Sie 
kann  das  »x.  7iicht  vertragen:  hon  tål  ej  att 
åka.  Biidi.  hoch  -v-  flyga  högt.  A  uf  die  Alp 
el.  zu  Berg  ~  draga  till  säters.  Auf  den  Markt 
~  resa  till  marknaden.  Durch  die  Stadt 
~  fara  genom,  passera  staden.  Gen  Him- 
mel ~  uppstiga  till  himlen.  In  den  Hof 
~  köra  in  på  gården.  In  die  Grube  ~  a) 
stiga  ned  i  grufvan,  b)  =  ins  Grab  ~  stiga 
ned  i  graf ven.  Mi  t  der  Post  ~  resa  med 
diligens.  Über  Land  ~  resa  åt  landet. 
Von  der  Alp  ei.  zu  Thal  ~  draga  hem  fi-ån  | 
sätern.    Von  hinnen  ei.  zu  den  Väte7'n  ~  gå 

till    sina    fäder.     2.  om  transportmedel:    gå.    Gut 

~   gå  bra,  jämt.     üie  Post  fährt  zweimal  \ 
loöchenilich :    diligensen  går  två  gånger  i 
veckan.    Den  Strom  aufwärts  ~  gå  emot, 
uppför  strömmen.  Dies  Boot  fährt  zu  Thal: 


0   laknar  plur.   f  bar  omljud.    tr. 


itr,  intransitivt  verb.    h,  har  haben,    S.  har  »ein  tili  hjälpverb. 


fahrig 


243 


Fall 


deuua  båt  går  utför  strömmen.  Bie  Küste 
entlang  ~  följa  kusten.  3.  rusa,  störta,  fara. 
Jmdm  an  den  Kopf  r^  störta  sig  öfver  ngn, 
flyga  i  lufven  på  ngn.  An  ci.  auf  einander  ~ 
rusa  mot  hvarandra.  A  u  s  dem  Bette  ~  fara, 
hoppa  ur  sängen.  Das  Messer  fuhr  mir  aus 
der  Hand:  knifven  slant  ur  handen  på  mig. 
Vor  Zorn  aus  der  Haut  rs^  vara  utom  sig  af 
vrede.  Der  Schreck  fuhr  mir  durch  ei.  in 
alle  Glieder:  förskräckelsen  förlamade  mig. 
Mit  dem  Löffel  in  die  Schüssel  ~  sticka, 
köra  skeden  i  fatet.  Jmdm  in  die  Ilaare  'x/ 
flyga  i  lufven  på  ngn.  Jn  die  Stiefel  ~ 
med  fart  draga  på  sig  stöflarne.  Nach  etw. 
~  gripa  efter  ngt.  Er  fuhr  unter  sie: 
han  rusade,  störtade  midt  ibland  dem. 
Vom  Stuhle  rs^  rusa  upp  från  stolen.  4.  ~ 
lassen :  släppa,  uppgifva,  afstå  ifrån.  Alle 
Sorgen  ~  lassen:  frigöra  sig  från  alla  be- 
kymmer. 5.  må,  befinna  sig.  Gut  ei.  wohl 
bei  el.  mit  etiu.  ~  befinna  sig  väl  vid  ngt, 
må  bra  af  ngt,  Gut  Lei  einem  Handel  ~ 
göra  en  god  affär.  Fahr  xoohl!  farväl  1  lef 
väl!  6.  äfv.  h.  Mit  etiv.  gut,  schlecht  ~  fara 
väl,  illa  med  ngt.  II.  tr.  och  itr.  h.  köra, 
skjutsa,  föra,  t.  ex.  Steine,  jmdn  nach  der 
Stadt,  jmdn  über  den  Fluss.  Etio.  entzwei  'v/ 
köra  sönder  ngt.  Die  Pferde  zu  Schanden 
~  spränga  hästarne.  Ein  Kind  tot  ~  köra 
öfver,  ihjäl  ett  barn.  Er  versteht  das  ~ 
gut:  han  kör  bra,  är  en  skicklig  körsven. 
III.  Sich  ~  1.  fara,  färdas,  ro.  Sich  selbst  »v 

I  köra  själf.    Sich  fest  ~  köra  fast.    2.  Der 

I  Weg  fährt  sich  gut:  vägen  är  bra.  Opers.  Mer 
fährt  es  sich  gut:  här  är  det  bra  att  åka, 
bra,  slät,  jämn  väg. 

ihrig,  a.  obeständig. 
ahrigkeit,  0,f.  obeständighet. 
ahrt,  -en,  f.  1.  färd,  resa,  tur.  Regelmässige 
^en :  regelbundna  turer.  Er  ist  immer  auf 
der  ~  han  är  jämt  stadd  på  resor.  2.  biiai. 
tolle  ~  galen  framfärd,  pojkstreck.  Was 
machst  du  für  o^en:  hvad  har  du  för  dig 
för  dumheter.  3.  kurs,  kosa,  t.  ex.  die  ~ 
nach.  Norden  richten:  styra  kosan  åt  norr. 
4.  fart,  hastighet,  t.  ex.  gute  ~  haben,  -linie, 
-».  /'.  kurs,  väg.  -en...  ex.  ~liste,  -n,  f.  tur- 
list a. 

ährte,   -n,  f.  spår;  afv.  biidi.,  t.  ex.  auf  die  ~ 
kommen,  jmdn   auf  die  'v  bringen,  -n...  Ex. 
'vabdruck,  -[e]s,  -e  f,  m.  spår,  aftryck  af  en 
fot. 
ahrzeug,  -\e\s,  -e,  n.  1.  fartyg,  skepp.    2.  % 

\  fordon,  åkdon. 

akir,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  fakir. 

aksimile,  -[s],  -s  ei.  Faksimilia,  n.  faksimile. 

iksimilierllen,  -te,  -t,  tr.  taga  faksimile  af. 

aktion,  -en,  f.  parti. 

iktiös,  a.  upprorisk. 

iktisch,  a.  faktisk,  verklig. 

aktör,  -s,  Faktoren,  m.  1.  räkn.  faktor:  bnai. 


faktor,  del.  2.  (arr.  -  '),  föreståndare  för  en 
affär,  förste  bokhållare;  i  trjckerier:  faktor; 
kommissionär. 

Faktorei,  -en,  f.  faktori. 

Faktötllum,  -m7k[.s],  -ums  ei.-a,  n.  faktotum,  allt 
i  allom,  högra  hand. 

Faktllum,  -mto[s],  -a,  n.  faktum,  verklighet, 
verkligt  förhållande. 

Faktür[a],  -en,  f  handei.  faktura,  -en...  ei.  -a... 
handel.  Ex.  ~büch,  -[e]s,  -er  f,  n.  fakturbok. 
~preis,  -es,  -e,  m.  pris  enligt  faktura. 

Fakultas,  O,  f.  erkännande  af,  intyg  om  kun- 
skaper el.  (undervisnings)skicklighet.  <%/ 
für  Prima  in  einem  Gegenstande:  intyg  om 
tillräckliga  kunskaper  i  ett  ämne  för  att 
kunna  undervisa  i  högsta  klassen  (högsta  be- 
tyget 1  lektorsexamen). 

Fakultät,  -en,  f.  fakultet. 

fakultativ,  a.  frivillig,  icke  obligatorisk. 

falb,  a.  ljus,  ljusgul,  isabellafärgad;  rer  «fr.  = 
fahl. 

falbicht,  falbig,  a.  black. 

Falérner,  -s,  -,  m.  vin  från  Falerno. 

Falk[e],  -en,  -en,  m.  dim.  Fälkchen,  -lein,  falk. 
Er  hat  ein  Auge  wie  ein  ~  han  har  falk- 
ögon, -en...  Ex.  ~auge,  -s,  -n,  n.  falköga. 
~belze,  -n,f.  jagt  med  falkar,  'x/bllck,  -[e]s, 
-e,  m.  genomträngande  blick.  ~feder,  -n,f. 
falkfjäder.  ~geschlecht,  -[e]s,  O,  n.  falk- 
slägte.  <^haube,  -n,  f  falkhixfva.  «^haus, 
-es,  -er  t,  «•  falkgård.  ~hell,  a.  ~e7-  Blick: 
klar,  genomträngande  blick,  'x/jagd,  -en,  f 
=  r^beize.  ~jäger,  -s,  -,  m.  falkenerare. 
'v.kappe  =  r^haube.  ~scharf  =  '^hell. 

Falk[e]ner,  -s,  -,  Falkenier,  -[e]s,  -e,  m.  falke- 
nerare. 

Falkneréi,  -en,f.  1.  falkenerarkonst.  2.  ställe 
där  falkar  dresseras.  3.  jagt  med  falkar. 

Falkonier  =  Falkenier. 

Fall,  -[e]s,  -et)  ni.  1.  fall.  Ordspr.  Hochmut 
kommt  vor  dem  ~.  Biidi.  Knall  und  ~;  ~ 
eines  Handlungshauses.  Jmdn  zu  r^e  brin- 
gen :  bringa  ngn  på  fall.  Om  en  kvinna:  zu  ~e 
kommen:  falla.  2.  omständigheten  att  krea- 
tur själfdö;  äfv.  själfdödt  kreatur.  3.  sänk- 
ning, lutning,  t.  ex.  einer  Strasse.  4.  fall, 
förhållande,  belägenhet,  händelse,  tilldra- 
gelse. Wir  sind  in  dem  ~e  .■  vi  äro  i  den 
belägenheten.  Das  ist  der  ~  det  är  förhål- 
landet. Gesetzt  den  Fall  ei.  gesetzten  ~es 
dass  .  .  .  antag,  att .  .  .  Im  ~e  ei.  auf  den  ~ 
dass  .  .  .  för  den  händelsen  att  .  .  .  Auf  alle 
Fälle,  auf  jeden  ~  i  alla  händelser.  Er- 
forderlichen 'N/es:  om  så  erfordras.  Ausser 
im  ~e  dass  .  .  .  såvida  icke  .  .  .  Schlimmsten 
~es,  im  schlimmsten  ~e;  i  värsta  fall.  5. 
gram,  kasus.  -bauer,  -s,  -,  m.  och  n.  slagbur. 
-bäum,  -[e]s,  -e  f,  ni.  slagbom.  -bell,  -[e]«, 
-e,  n.  fallbila,  giljotin,  -brett,  -[e]s,  -er,  n. 
fallbräde,  fallucka,  falldörr.  -brücke,  -n,  f. 
vindbrygga,  vindbro,    -gatter,  -«,  -,  n.  fäll- 


F  familjart.    P  lägre  sp^^k.    %  mindre  brukligt.    Ö 


i  sjöt 


fällbar 


244 


Falte 


galler,  -geschwindigkeit,  O,/,  fallhastighet. 
-grübe,-«,/,  fallgrop,  -höhe,  -n,  f.  fallets 
höjd.  -holz,  -es,  O,  n.  nedfallna  grenar;  vind- 
fälle, -klappe,  -n,/.  klaff,  fallucka,  -knecht, 
-[e]s,  -c,  m.  rackare,  hudafdragare.  -klinke, 
-n,  f.  dörrklinka.  -netz,  -es,  -e,  n.  slagnät. 
-öbst,  -[e]s,  O,  n.  fallfrukt,  -raum,  -[e]s,  -e  t, 
VI.   fallrymd.    -reep,  -[e\s,  -e,  n.  i  fallrep. 

-reif,    a.    om  frukt:    fullmogen  si  att  den  är  filrdig 

att  falla  af.  -schirm,  -[e]s,  -e,  m.  fallskärm. 
-strick,  -[e]s,  -e,  m.  rep,  utspändt  för  att 
man  skall  falla  däröfver,  snara.  Jmdm  ~e 
legen:  lägga  ut  snaror  för,  gräfva  en  grop 
åt  ngn.  -sucht,  O,  /.  fallandesot.  -Süchtig, 
a.  behäftad  med  fallandesot.  -thür[e],  -eii, 
f.  falldörr.  -treppe,  -n,f.  trappa  under  en 
falldörr. 

fällbar,  a.  som  kan  ei.  får  fällas. 

Falle,  -re,  /.  fälla.  BUdi.  jmdm  eine  ~  stellen  : 
lägga  en  snara  för  ngn,  in  die  /^  gehen:  gå 
i  fällan. 

fallen,  fällst,  fiel,  fiele,  gefallen,  faU[e'].  I. 
itr.  s.  1.  falla,  falla  ned,  falla  omkull.  Auf 
die  Erde  ~  a)  falla  ned  på  marken,  b)  slå  om- 
kull. Der  Länge  nach  auf  die  Erde  ~  falla 
raklång  till  marken.  Über  einen  Stein  'n/ 
snafva  på  en  sten  och  falla  omkull.  Biidi. 
der  Würfel  ist  gefallen:  tärningen  är  ka- 
stad; von  der  Bank  ~  födas  utom  äkten- 
skapet; nicht  auf  den  Mund  gefallen  sein  : 
vara  munvig;  mit  der  Thür  ins  Haus  ~ 
handla,  tala  obetänksamt,  framfusigt,  gå 

för    rakt    på    sak    utan  nödiga  fdrberedelser;    etlV. 

fällt  jmdm  in  den  Sc/i  oss;  ngt  kommer  som 
från  skyarne ;  ins  Gewicht  ~  väga  tungt  i 
vågskålen;  kein  Heister  fällt  vom  Bimmel: 
all  början  är  svår;  bei  jmdm  in  Ungnade  ~ 
falla  i  onåd  hos  ngn ;  jmdm  in  die  Hände 
~  råka  i  händerna  på  ngn;  jmdm  in  die 
Ilede,  ins  Wort  ~  falla  ngn  i  talet;  dem 
rf  erde  in  die  Zügel  ~  fatta  hästen  vid  tyg- 
larne;  über  jmdn  her  r^  öfverfalla  ngn;  in 
die  Augen  ~  falla  i  ögonen;  jmdm  lästig 
el.  zur  Last  ~  falla  ngn  till  last;  ein  ge- 
fallenes  Mädchen:  en  fallen  kvinna.  2. falla, 
dö,  t.  ex.  als  Held,  auf  dem  Platze,  durchs 
Schwert;  om  djur:  själfdö.  3.  ~  lassen: 
släppa,  tajDpa,  öfvergifva,  t.  ei.  etw.  auf  den 
Boden,  eine  Masche,  seine  Meinung.  Jfr  IL 
4.  om  djur:  falla,  födas.  5.  sjunka,  falla,  t.  ex 
der  Barometer  fällt,  die  Aktien  ~,  sein 
Ansehen  fängt  an  zu  ~.  6.  infalla,  inträffa, 
t.  ex.  dies  Fest  fällt  auf  einen  Sonntag,  in 
den  nächsten  Monat;  Ostern  fällt  dies  Jahr 
früh.  1.  tillfalla,  t.  ex.  an  jmdn:  ngn,  jmdm 
zum  Erbteil.  8.  tillhöra,  t.  ex.  das  fällt  in 
dieselbe  Kategorie.  9.  öfvergå,  visa  öfver- 
gång  till,  t.  ex.  diese  Farbe  fällt  ins  Grüne: 
denna  färg  skiftar  i  grönt,  dieser  Geschmack 
fällt  ins  Fade:  denna  smak  är  ngt  fadd. 
10.  förefalla,  vara,  t.  ex.  diese  Arbeit  fällt 


ihm  schwer.  11.  höras,  förnimmas,  före- 
komma, t.  ex.  ein  Schuss  fiel,  es  fielen  belei- 
digende Reden  von  beiden  Seiten.  Ein  Wort 
'v  lassen:  låta  ett  ord  undfalla  sig.  12. före- 
komma, förefinnas,  t.  ei.  das  Gold  fällt  nur 
sparsam.  II.  tr.  Jmdn  tot  ~  falla  ned  på 
ugn,  så  att  han  blir  ihjälslagen.  Das  Ge- 
sicht entzwei  ~  i  fallet  skada  ansigtet.  Sich 
(dat )  den  Arm  aus  dem  Gelenke  -x/  i  fallet 
vrida  armen  ur  led.  III.  Sich  tot  ~  faiia  och 
slå  ihjäl  sig.  Sich  lahm  ->-  falla  och  taga 
skada,  så  att  man  blir  lam. 

fällllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  fälla,  hugga  ned,  t.  ex. 
Bäume.  2.  fälla,  döda,  slå  ihjäl,  t.  ex.  Tiere, 
Menschen.  3.  sänka,  fälla,  t.  ex.  die  Lanze, 
is«  das  Bajonett.  4.  Jmdn  ~  bringa  ngn  på 
fall,  störta  ngn.  5.  kem.  fälla,  afskilja  såsom 
fällning.  6.  mat.  eine  Senkrechte  auf  eine 
Linie  'n/  draga  en  linie  vinkelrätt  mot  en 
annan.  7.  Ein  Urteil  ~  fälla  en  dom. 
i      Fällung,  /'. 

fallierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  konkurs. 

fällig,    a.    handei.  förfallen,   t.  ex.    ~e    Zinsen, 
1       Wechsel.   ~  wei'den  :  förfalla. 

Fälligkeit,  O,  _/.  uandei.  egenskap  att  vara  för 
fallen,  se  föreg.  -s...  Ex.  ~tag,  -[e]s,  -e,  m.  för 
fallodag. 

fallit,  I.  a.  handel,  bankrutt.  II.  -en,  -en,  m 
bankruttör.  -erklärung,  -en,  f.  (inlaga  om) 
försättande  i  konkurs,  -masse,  -n,  f.  ko 
kursmassa. 

falls,  konj.  i  fall  att,  i  händelse  att,  om. 

falsch,  I.  a.  1.  oriktig,  orätt,  falsk,  t.  ex.  das 
Wort  ist r^ geschrieben,  ~er  Schlüssel:  orätt 
nyckel,  jfr  3,  ~  singen.  2.  oäkta,  efterapad. 
t.  ex.  ~e  Diamanten.  ~e  Zähne:  löständer. 
3.  falsk,  bedräglig,  understucken,  t.  ex.  ~e? 
Würfel,  ^er  Spieler,  r^^es  Testament.  ~C7 
Schlüssel:  tjufnyckel.  4.  falsk,  trolö.s,  dub- 
bel, t.  ex.  ~er  Freund,  ~es  Herz.  II.  -es,  O 
in.  och  n.  falskhet,  -gläubig,  a.  kättersk 
-herzig,  a.  falsk, opålitlig,  -klingend,  a.  falsk 
missljudande,  -münzer,  -s,  -,  m.  falskrayn 
tare.  -miinzerei,  0. /.  fahkmyntande.  -schrei 
bung,  -en,  f.  oriktig  skrifning,  felstafning 
-schwörer,  -s,  -,  m.  menedare.  -spieler,  -s,  - 
m.  falskspelare. 

fälschlien,  -[es']t,  -te,  ge-t,  tr.  förfalska.  Fäl 
schung,/. 

Fälscher,  -s,  -.  m.  ~ln,  -nen,f.  förfalskare. 

Falschheit,  -en,  f.  falskhet. 

fälschlich,  a.  falsk,  oriktig,  grundlös,  -er...  e: 
'N.weise,  adv.  oriktigt. 

Falsett,  -[eis,  -e,  n.  -stimme,  -re, /.  falsettrös- 

Falsifikat,   -[e]s,  -e,  n.  förfalskning  (rorfaiskf 

vara). 

Falsllum,  -«?«[.?],  -a,  re.  förfalskning. 

Falte,  -n,f.  dim.  Fällchen,  -lein,  veck,  rynk: 
~re  werfen  ei.  schlagen :  bilda  veck.  Jn  -v 
legen:  vecka,  rynka.  Die  Stirn  in  ~re  ziehet 
rynka  pannan,  -n...  kx.  'N<kleld,  -[e]s,  -er, : 


O    saknar  plur.    f  l^ar   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  Itaien,    S.  har  sein  till  hj&lpverb. 


fälteln 


245 


Farr[e] 


veckrik  klädning.  ~magen,  -s,  -,  m.  blad- 
mage.  ~reich,  a.  veckrik.  -«wvoll,  a.  fall  af 
veck,  rynkad,  ^weise,  adv.  i  veck,  i  rynkor. 
~wurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  veckens  fall. 

fältellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  <x,  lägga  (sig)  i 
små,  veck. 

faltllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  vika  ihop,  lägga 
ihop,  t.  ex.  einen  Brief,   ein  Tuch,    Wäsche. 

2.  vecka,  rynka,  t.  ex.  ein  Kleid,  die  Sti7'n. 

3.  Die  Hände  -na  knäppa  ihop  händerna.  II. 
Sich  ~  1.  vika  ihop  sig,  sluta  sig.  2.  lägga 
sig  i  veck,    i  rynkor.     Faltung,  f. 

Falter,  -s,  -,  m.  fjäril. 

faltig.  a.  1.  veckad,  rynkad.  2.  =  roij. 

faltig  =  2.  fach. 

Falz,  -es,  -e,  m.  Falzlle,  -en,  f.  1.  ffi  fals.  2.  = 
i:,ilz.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  O  falsben,  -hammer, 
-s-,  -t,  m.  &  falshammare,  -hobel,  -s,  -,  m.  © 
f  iMiyfvel. 

falz  en.  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  tr.  0  falsa,  hop- 
t'nj-a.  II.  itr.  h.  =  balzen. 

familiär,  a.  familjär,  förtrolig.  ~  thun:  vara 
förtrolig. 

Familiarität,  -en,f.  förtrolighet. 

Familie,  -n.  f.  familj;  slägt;  hushåll,  -n...  Ex. 
■^ähnlichkeit,  -en,  f.  slägtlikhet,  slägt- 
tyrke.  ~anschluss,  -es,  m.  att  betraktas 
;-Mi]i  medlem  af  familjen,  '»^anzeigen,  /". 
j"''ir.  familjenotiser.  ~fehler,  -s,  -,  vi. 
-ui-tfel,  slägtlyte.  ~glück,  -[e>,  O,  n.  hus- 
lij    lycka.     ~gut,    -[p],s,    -er   j,  n.   familje- 


« 


Ai,   fideikommiss,    -kreis,  -es,  -e, 


fa 


miljekrets.  ~los,  o.  utan,  saknande  familj : 
ogift;  barnlös.  ~nachricliten  =  '^anzeigen. 
»^Umgang,  -[e].«,  O,  m.  1.  umgänge  mellan  j 
familjer.  2.  ~  haben:  hafva  tillträde  till  fa-  ! 
miljer.  ~vertrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  familjeför- 
drag, .^wesen,  -s.  O,  n.  familjelif.  'v.wolinung, 
-era,  f.  våning,  bostad  för  en  familj. 

famös,  a.  F  präktig,  utmärkt. 

Famulijus,  -us,  -i  ei.  -iisse,  m.  famulus,  biträde, 
vaktmästare,  tjänare,  betjänt. 

Fanatiker,  -s,  -,  m.  fanatiker,  fanatisk  person. 

fanatisch,  a.  fanatisk. 

fanatisierllen,  -te,  -t,  «r.  uppelda  till  fanatism, 
göra  fanatisk,  fanatisera. 

Fanatismus,  -,  O,  m.  fanatism. 
1  Fanfare,  -n,f.  fanfar. 

Fang,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  fångande,  fångst.  2.  stauc 

dir  ngt  föngas  ss.  Snara,  fälla,  fiske  m.  m.  3.  vanl. 

piur.   klor,   huggtänder.    4.  jiig.  styng,  stöt. 

1    -arm,  -[e]s,  -e,  m.  arm  att  gripa  med  sa.  hos 

polyper  m.  fl.  djur.    -ball,  -[e]s,  -e  f,  m.    1.  håll 

till  bållspel.  2.  bållspel.  -eisen,  -s,  -,  n.  jäg. 

1.  sax  SS.  riirsax,  vargsax  m.  m.    2.  vildsvinSSpjut, 

hirschfängare.  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  skott- 
pengar. -gerät[h],  -[e]s,  -e,  n.  fångredskap. 
-hund,  -[e]s,  -e,  m.  jäg.  hund  använd  till  att 
gripa  djur,  blodhund,  -leine,  -n,  f.  jäg.  kop- 
pel, -messer,  -s,  -,  n.  jäg.  jagtknif.  -stahl, 
-[e]«,  -c  t,  m.  =  -eisen,   -strick,  -[e]s,  -e,  m. 


1.  =  -leine.  2.  =  Fallstrick,  -zahn,  -[e]s,  -e 
t,  m.  huggtand,  bet. 

fangen,  fängst,  fi\^e'\ng,  fi\e\nge,  gefangen, 
fang[e],  1.  tr.  1.  fånga,  gripa.  Ätit  gefangen, 
mit  gehangen:  träffas  man  bland  skälmar, 
blir  man  hängd  med  dem.  Biidi.  er  giebt  sich 
noch  nicht  gefangen:  han  ger  sig  ännu  icke. 
Jfr  gefangen.  2.  Feuer  «^  fatta  eld.  Eine 
Krankheit  ~  gripas  af  en  sjukdom.  Grillen 
<%.  göra  sig  griller.  II.  Sich  f^  fångas,  snär- 
jas, t.  ex.  sich  in  seinen  eigenen  Worten  ^v. 

Fänger,  -s,  -,  m.  1.  en  som  fångar.  2.  hugg- 
tand, bet.  3.  hirschfängare,  jagtspjut. 

Fant,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Fåntchen,  -lein,  pojke, 
gäck,  narr,  glop. 

Fant...  se  Phant... 

Farblle,  -en,  f.  färg.  Die  ~  halten:  hålla  fär- 
gen, äfv.  biidi.  Die  ~  hält:  färgen  sitter 
i,  är  äkta.  Die  ~  wechseln:  skifta  färg; 
biidi.  öfvergå  till  ett  annat  parti,  byta  om 
åsigter.  i  kortspel;  ~  bekennen:  bekänna  färg, 
äfv.  biidi.  -holz,  -es,  O,  ra.  färgträ.  -los,  a.  färg- 
lös, -lösigkeit,  O, /.  färglöshet.  -stoff, -[e]s, 
-e,  m.  färgämne,  -e...  Ex.  ~haltend,  a.  som 
håller  färgen.  ~wa[a]re,  -ra,  /.  färgäm- 
ne. ~wechselnd,  a.  skiftande  färg,  som  ej 
håller  färgen.  —  -en...  ex.  ~behandlung.  O,/. 
färgernas  användning,  /v-blind,  «.färgblind. 
~blindheit,  O,  /.  färgblindhet,  'v/brechung, 
-en,  f.  färgbrytning.  ~brett,  -[e]s,  -er,  n. 
Diäi.  palett,  '^biichse,  -ra,/,  färgkopp.  ~druck, 
-[e]s,  -e,  m.  färgtryck,  '^erscheinung,  -en,f. 
färgföreteelse.  ~gebung,  O,/,  färgläggning, 
kolorit.  ~grund,  -[e]s.  O,  in.  färgton,  grund- 
färg, 'x.kleckser,  -s,  -,  m.  F  plankstrykare. 
~lehre,  0,f.  läran  om  färgerna,  «^mischung, 
-en,  f.  färgblandning.  ~reich,  a.  färgrik. 
~reicht[h]üm,  -[e]s,  O,  m.  färgprakt.  'N.spiel, 
-[e]s,  O,  ra.  färgspel,  ^stift,  -[e]s,  -e,  ra.  färg- 
stift. ~ton,  -[e]s,  O,  m.  färgton. 

Färbe...  ex.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  ra.  -flotte,  -ra,/.  ^ 
1.  färgbad.  2.  färgsoppa,  -kessel,  -s,  -,  m.  O 
färgkittel.  -kunst,  O,/,  färgarkonst.  -klipe, 
-ra,/.  S*  färgkyp. 

färbllen,  -te,  ge-t,  tr.  färga.  Färbung,/ 

Färber,  -s,  -,  m.  färgare,  -bursche,  -n,  -n,  m. 
färgarlärling.  -gesell,  -en,  -en,  m.  färgar- 
gesäll.  -ginster,  -s,  O,  m.  bot.  färgginst  (Ge- 
nista  tinctoria). 

Färberei,  -en,  f.  färgeri. 

farbicht,  farbig,  a.  färgad,  kulört. 

Farm,  -en,  f.  farm,  landtgård.  -besitzer,  -s,  -, 
m.  ägare  till  en  farm,  farmare. 

Farmer,  -s,  -,  m.  farmare. 

Farn,  -[e]s  ci.  -,  -[e],  m.  ormbunke,  -artig,  a. 
ormbunksartad.  -kraut,  -[e]s,  -er  t,  "•  orm- 
bunke. 

1.  Faro,  -[s],  -s,  m.  fyrtorn. 

2.  Faro,  -[s],  O,  n.  hasardspelet  farao. 

Farr[e],  -era,  -en,  m.  tjur.  -en...  kx.  ~kraut  se 
Farnkraut. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  ter 


^  militärisk 


Färse 


246 


faul 


Färse    (ilfv.  med   kort  ä),    -71,  f.   kviga.    -n...   Ex. 

•vkalb,  -[e]s,  -er  f,  «.  kvigkalf. 
Fasan,  -{ßls,  -t\n\.  m.  fasan.  -en...  ex-  ~garten, 

•s,  -t,  m.  ~gehege,  -.',  -,  n.  -vhaus,  -es,  -erj, 

n.  fasangard,  fasaneri. 
Fasanerie,  -en,  f.  fasaneri. 
Faschine,  -n,  f.  )&.  faskin.  -n...  ex.  ~messer. 

-s,  -,  n.  faskinknif.    ~werk,  -\ß\s,  -e,  n.  fa- 

skinverk. 

Fasching,  -[e]«,  -e,  m.  1.  den  med  kameval  och  andra 

lustbarheter  firade  tiden  närmast  före  fastan. 
2.  karneval,  ntkladsel,  lustbarhet,  upp- 
sluppen glädje,  -s...  Ex.  ~scherz,  -es,  -e,  m. 
fastlags-  el.  karnevalsskämt.  ~thorheit,  -en, 
f.  fastlags-  el.  karnevalsdårskap. 

Fascikel,  -.',  -,  m.  häfte,  del  ar  ngt  rerk. 

fascinierllen,  -te,  -t,  tr.  förtrolla. 

Fase,  -n,  f.  dim.  Fäschen,  -lein  =  faser.  -n... 
=  Fa  sei:.. 

Fasel,  -s,  0, 7)1.  O,/,  fortplantning,  af vel.  -bock, 
-[e]s,  -e  t,  m.  afvelsbock.  -hengst,  -[e]s,  -e, 
m.  beskällare.  -schwein,  -[e]s,  -e,  n.  afvels- 
svin.  -vieh,  -[e]s,  O,  «.  afvelsboskap. 

Fasel...  jfr  faseln  II,  2.  ex.  -hans,  -en.  -e[f],  m. 
F  slarfver,  pratmakare;  stolle,  -liese,  -ns, 
-n,  f.  fjolla,  toka. 

Fäseléi,  -en,  f.  prat,  snicksnack;  dumhet. 

Faseler,  -s,  -,  m.  =  Faselhans. 

faselhaft,  a.  oredig,  fjollig,  tokig,  uppsluppen, 
yster,  lättsinnig. 

Faselhaftigkeit,  -en,f.  oredigt,  fjolligt  (m.m.se 
fastlhaft)   sätt,  beteende,  sådan  handling. 

faselig  =  faselhaft. 

faselim,  -te,  ge-t,  I.  =  fasern.  TL.  itr.  h.  1. 
föda  ungar.  2.  prata  dumheter,  snicksnack  : 
vara  uppsluppen;  begå  galenskaper. 

Faser,  -n,  f.  dim.  Fäsercken,  -lein,  tråd,  tåga, 
fiber,  -artig,  a.  trådartad.  -band,-[e]s,  -er  f, 
ra.  med.  senband,  ligament.  -gewsbe,  -s,  -,  «. 
med.  och  bot.  väf  af  fibrer,  -nackt,  a.  splitter- 
naken. 

faserig,  a.  tradig,  fibrös. 

faserün,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  'v  rispa  upp  (sig). 

fasig  =  faserig. 

FaSS,  -es,  -er  t,  saknar  pluraiänd.  ss.  mattenhet  vid  räkne- 
ord,«.dim.  Fässchen,  -lein,  p\or. s.tv.  Fässerchen, 
fat,  tunna.  Zwei  Fässer:  två  tunnor,  men: 
ztcei  ~  Bier:  två  fat  öl.  -band,  -[e]s,  -er  t,  n. 
tunnband,  -bier,  •[e]s,  -e,n.  fatöl.  -binder,  -s, 
-,m.  tunnbindare,  -butter,  O.y.  smör  packadt 
i  fjärding.  -daube,  -n,  f.  Ö  kim,  tunnstaf. 
-hahn,  -\_e\s,  -e  f,  m.  kran  i  en  tunna,  -holz, 
•es,  O,  n.  ©  kimvirke,  -reif,  -\c\s,  -e,  -reifen, 
-,>:,  -,  m.  tunnband,  -spund,  -[e]s,  -e  f,  nt. 
sprund  i  en  tunna,   -weise,  adv.  tunnvis. 

Fassade,  -n,f.  framsida,  fasad. 

fassbär,  a.  möjlig  att  gripa;  biidi.  fattlig,  be- 
griplig. 

fassilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  fr.  1.  gripa,  fatta, 
fatta  tag  i.  Jmdn  beim  Kragen  ~  fatta  ngn 
i  kragen.  Ich  will  ihn  schon  ~  han  skall  ej 


I  undslippa  mig,  skall  nog  få  med  mig  att 
göra.  Biidi.  jmdn  bei  seinem  Versprechen  »n* 
taga  fasta  på  ngns  löfte;  jmdn  bei  der  Ehre 
~  söka  förmå  ngn  göra  ngt  för  hederns 
skull;  Abneigung  gegen  jmdn  /^  fatta  mot- 
vilja mot  ngn;  Zuneigung  zu  jmdm  r^  fatta 
böjelse,  tycke  för  ngn;  eine  Hede  zu  Herzen 
~  behjärta  ett  tal;  etw.  ins  Auge  -^  fästa 
blicken  på,  skärskåda  ngt.  Opers.  es  fasste 
mich  mit  SchrecJcen :  jag  greps  af  förskräc- 
:  kelse.  2.  tappa  på  fat,  t.  ex.  Bier,  Wein.  3. 
innefatta,  t.  ex.  einen  Edelstein.  4.  rymma, 
t.  ex.  dieser  Saal  fasst  hicndei-t  Menschen. 
5.  fatta,  begripa,  förstå.  6.  fatta,  affatta, 
I  uttrycka,  formulera,  t.  ex.  seine  Meinung 
klar  ryj.  II.  Sich  'v  1.  fatta  sig,  uttrycka 
sig.  Sich  kurz  ~  fatta  sig  kort.  2.  Sich  mit 
jmdm  '\>  taga  ett  tag,  brottas  med  ngn.  3. 
lugna  sig,  återvinna  fattningen.  Gefasst : 
lugn,  beredd;  auf  etw.  gefasst:  förberedd 
på  ngt.  4.  Etic.  fisst  sich  ei.  lässt  sich  ~  ngt 
är  begripligt.  III.  itr.  h.  In  einander  «x» 
I      gripa  i  hvarandra  om  kugghju!  m.  m. 

Fässer...  =  Fass... 

fasslich,  a.  fattlig.  begriplig. 

Fasslichkeit,  O,  /.  begriplighet. 

Fassung,  -en,  f.  1.  infattning,  t.  ex.  eines 
Schmuckes.  2.  fattning,  sinnesnärvaro,  t.  ex. 
jmdn  mts  der  ~  bringen.  Aus  der  ~  kom- 
men: förlora  fattningen.  For  sfr.  so  fassen. 
•s...  Ex.  ~gabe,  -n,f.  fattningsgåfva.  ~kraft, 
O,  /.  fattningsförmåga.  ~l5sigkeit.  O,  /. 
brist  på  fattning,  ^vermögen,  -.?,  O,  n.  = 
'^kroft. 

fast,  adr.  nästan,  närapå. 

Fast...  Ex.  -nacht.  O,/.  1.  fettisdag.  2.  =  Fa- 
sching, -tag,  -[ejs,  -e,  m.  fastedag. 

Fastäge,  •n,f.  fat,  fastage. 

Faste,  -n,f.  1.  fasta.  2.  vani.  piar.  fastan,  -n... 
Ex.  ~abend,  -[e]s,  -e,  m.  fettisdag.  ~predigt, 
-cn,f.  fastlagspredikan.  ~speise,  -n,f.  mat 
som  får  ätas  under  fastan.  ~suppe,  -n,  f. 
mager  soppa.  ~2eit, -en,/. fastan,  fastlagen. 

fastlien,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  fasta. 

Faster, -.«,-,  wj.  ~in,  -ree/?,,/".  fastande  (person). 

Fata  Morgänüa,  -as  ei.  -en,  f.  fata  morgana, 
hägring. 

fatal,  a.  ödesdiger,  förarglig,  fatal. 

Fatalität,  -en,  f.  förarglig  tilldragelse. 

Fatllum,  -mto[s],  -a,  «.  öde. 

faUChlien,    -te,    ge-t,    itr.    h.    om    kattor  m.  n.  djur: 

fräsa,  hväsa,  spotta. 
faul,  a.  1.  skämd,  rutten,  t.  ex.  ~es  Wasser, 
Obst,  Holz.  2.  anträtt,  maskstungen,  för- 
vittrad, t.  ex.  ~e  Zähne,  Felsen.  3.  biidi.  ~e 
Witze:  dåligt  skämt,  misslyckade  kvick- 
heter. Die  Sache  ist  ~  saken  är  sjuk.  Das 
sind  r^e  Fische  ei.  ~e  Redensarten :  det  är 
bara  undanflykter,  påhitt.  4.  lat,  trög.  Sich 
auf  die  ~e  Haut  ei.  Seite  legen:  lägga  sig 
på  latsidan.  F  ~er  Knecht:  lathund  (ytupreda 


O    saknar  plur.    f  har    omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  Aaieii,    ■?.  bar  sein  till  bjalpv 


Fäule 


247 


federig 


I  rtkning).  -bank  =  Eselsbank,  -bäum,  -[e]s,  -e 
t,  m.  brakved  (RhamnuB  frangula).  -lieber, 
•s,  -,  n.  rötfeber;  «koi.  skolsjuka,  lättja. 
•fleckig,  a.  fläckig  af  röta.  -pelz,  -es,  -e,  m. 
latmask.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  trögdjur. 

Fäule,  -n,/.  röta,  förruttnelse. 

faulllen,  -te,  (je-t,  itr.  h.  blifva  skämd,  angri- 
pas af  röta,  nrttna.  Faulung,  f. 

faulenzllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  lata  sig, 
slå  dank,  göra  ingenting. 

Faulenzer,  -s,  -,  m.  1.  ~ln,  -nen,  f.  latmask, 
dagdrifvare.  2.  F  lathund  (hjälpreda  i  rskning). 
-leben,  -.?,  O,  n.  lättjefullt  lif. 

Faulenzerei,  -en,  f.  dagdrifveri. 

Faulheit,  O,  /.  lättja. 

faulicht,  faulig,  «.  skämd,  angripen  af  röta. 

Fäulnis[s],  O,/,  röta,  förruttnelse,  förmult- 
nande. 

Faun,  -[e]s  ei.  -en,  -e[«],  m.  fann;  lättsinnig 
människa,  -[en]...  ki.  ~blick,  -[e]s,  -e,  m. 
faunblick,  lättsinnig  blick. 

Faunlla,  -en  ei.  -as,  f.  fauna,  djurverld. 

Faust,  -e  t,/,  knuten  hand,  knytnäfve.  Jmdm 
eine  ~  machen:  knyta  handen  åt  ngn.  Das 
passt  wie  die  ~  auf's  Auge:  det  passar  icke 
alls  ihop,  skriker  mot  hvartannat.  Auf 
eigne  ^  på  egen  hand.  Aus  freier  ~  på 
fri  hand.  Eine  ~  im  Sacke  machen:  knyta 
handen  i  byxfickan.  In  die  ~  lachen: 
skratta  i  mjugg  af  skadeglädje,  -dick,  a.  tjock 
som  en  knytnäfve.  Biidi.  er  hat  es  ~  hinter 
den  Ohren:  han  har  en  stor  räf  bakom 
örat.  -gross,  a.  stor  som  en  knytnäfve. 
-handschuh,  -[e]s,  -e,  m.  handske  ei.  vante 
utan  skilda  fingrar,  -kämpf,  -[e].;,  -e  f,  m. 
knytnäfvekamp,  boxning,  -kämpfer,  -s,  -,  m. 
boxare,  -recht,  -[e]s,  O,  n.  näfrätt.  -schlag. 
-[e]s,  -e  t,  m.  knytnäfslag.  -voll,  obüji.  f.  en 
hand  full. 

Fäustling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  =  Fausthandschuh. 
2.  knölpåk.  3.  tummeliten,  pygmé. 

fäustlings,  adi-.  med  knytnäfvarne. 

favorisierllen,  -te,  -t,  tr.  gynna. 

Favorit,  -en,  -en,  m.  gunstling,  favorit. 

Favorite,  -n,  Favoritin,  -nen,  f.  kvinlig  gunst- 
ling, favorit. 

Faxe,  -n,f.  upptåg,  gyckel,  spratt,  dumhet, 
galenskap,  -n...  Ex.  ~maoher,  -s,  -,  m.  upp- 
tågsmakare. 

Faxeréi,  -en,  f.  =  Faxe. 

Fayence, -M,/.  fajans. 

Februar,  -[e]s,  -e,  m.  februari. 

Fechser,  -s,  -,  m.  afläggare  i  sut  af  »instockar. 

Fecht...  Kx.  -ärt,  -en,f.  sätt  att  fakta,  -boden, 
-s,  -[t],  m.  fäktsal.  -bruder,  -s,  -f,  m.  F  tig- 
gare, -degen,  -s,  -,  m.  fäktvärja,  florett. 
-handschuh,  -[e]s,  -e,  m.  fäkthandske.  -hut, 
-\e\s,  -e  t,  m.  hatt  ei.  hufva  till  hafvudets 
skydd  vid  fäktning,  -iehrer,  -s,  -,  m.  fäkt- 
lärare.  -meister,  -s,  -,  m.  fäktmästare.  -platz, 
-es,  -e  t,  m.   1.  fäktplats.   2.  fäktsal.   -saal. 


-[e]s,  -e  t,  ™-   fäktsal.    -schuh,   -[e]s,  -e,  m. 
fäktsko  (ut.in  klack),  -schulo,  -n,  f.  fäktskola. 
-stunde,   -n,  f.   fäkttimme,  lektion  i  fäkt- 
ning. -Übung,  -en,  f.  fäktöfning. 
fechten,  fichtst,  focht,  föchte,  gefochten,  ficht, 

1.  itr.  h.  1.  fäkta.  Auf  den  Hieb  ~  hugga 
på  sabel,  auf  den  Stoss  ~  fäkta  med  flo- 
rett.   2.  fäkta,  kämpa,  strida.    3.  F  om  van- 

ärande  gesäller;  tigga.    II.  tr.  fäkta.  Strida,  t.  ex. 

ein  Gefecht,  einen  Kampf.  Wir  ~  ihi-e 
Schlachten:  vi  strida  för  dem. 

Fechter,  -s,  -,  m.  fäktare.  -kunst,  -e  t,  /.  1-  0, 
fäktkonst.  2.  fäktarknep.  -massig,  a.  öf ver- 
ensstämmande  med  fäktkonstens  lagar. 
•spiel,  -[e]s,  -e,  n.  gladiatorskamp.  -Stellung, 
-en,f.  fäktställning. 

Feder,  -», /.  1.  (fogel)fjäder,  plym,  fjun,  dun. 
Biidi.  sich  mit  fremden  ~n  schmücken :  lysa 
med  lånta  fjädrar;  ordspr.  den  Vogel  erkennt 
man  an  seinen  /n-w.  Nicht  aus  den  ~w  kön- 
nen: hafva  svårt  att  komma  ur  sängen.  2. 
(skrif)penna.  Eine  ~  schneiden :  formera 
en  (gås)penna.  Jmdm  etic.  in  die  '^  diktie- 
ren: ordagrant  förestafva,  diktera  ngn  ngt. 
3.  (metall)fjäder.    -artig,  a.  1.  fjäderartad. 

2.  elastisk,  -ball,  -[e]s,  -e  f,  m.  fjäderbåll. 
-besen,  -s,  -,  m.  fjäderviska.  -bett,-[e]s,  -en, 
n.  fjäderbolster,  dunbädd.  -biichse,  -n,  f. 
pennfodral.  -busch,  -es,  -e  f,  m.  fjäderbuske, 
tofs,  plym.  -biischel,  -s,-,m.  och  n.  fjädertofs, 
fjäderviska,  -deckbett,  -[e]s,  -en,  n.  med  dun 
el.  fjäder  stoppadt  täcke,  -fechter,  -fechterei 
=  -fuchser,  -fuchserei,  -förmig,  a.  fjäderfor- 
mig,  fjäderlik.  -fuchser,  -s,  -,  m.  pennfäk- 
tare.  -fuchserei, -en,/,  pennf äkteri.  -halter, 
-s,  -,  m.  pennskaft,  -harz,  -[e]s,  -e,  n.  gummi 
elastikum,  kautschuk,  -hut,  -[e]s,  -e  t,  rn. 
hatt  med  plym.  -kasten,  -s,  -,  m.  skrifask, 
pennläda.  -kiel,  -[e]s,  -e,  m.  pennrör.  -kraft, 
-e  \,  f.  spänstighet.  -leicht,  o.  fjäderlätt. 
-lesen,  -s,  O,  n.  fjäderplockning.  Biidi.  nicht 
viel  ~s  machen:  ej  bry  sig  om  att  krusa, 
gå  rakt  på  sak.  -los,  a.  saknande  fjädrar, 
fjäderlös.  -matratze,  -«,  /.  resårmadrass. 
-messer,  -s,  -,  n.  pennknif.  -pose, -w,/.  penn- 
rör, penna,  i  sht  gåspenna,  -riss,  -es,  -e,  m. 
pennritning,  pennskiss.  -Schneider,  -s,  -,  m. 
pennformerare.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  jagt  med 
jagtfalkar.  -spule,  -n,  f.  pennrör.  -staub, 
-[e]s.  O,  m.  finaste  dun.  -strich,  -[e]s,  -e,  m. 
penndrag,  -vieh,  -[e]s.  O,  n.  fjäderfä,  -volk, 
-[e]s,  O,  «.  foglar.  -wage,  -«,/.  fjädervåg. 
•weiss,  -es,  O,  n.  min.  art  asbest,  -wild,  -[e]s,  O, 
n.  befjädradt  villebråd,  -wildbret,  -[e]s,  O,  n. 
fogelstek.  -wisch,  -es,  -e,  m.  fjäderviska. 
-Wischer,  -s,  -,  m.  penntorkare.  -Zeichnung, 
■en,  f.  pennritning.  -zug,  -[e]s,  -e  t,  »«.penn- 
drag,   -n...   =  föreg.  sms. 

federicht,  a.  fjäderartad,  fjäderlik. 
federig,  a.  1.  =  federicht.  2.  betäckt  af,  full 
med  fjäder. 


'  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprJlk.    t  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4»  sjöterm.    Jjc  militärisk 


federn 


248 


Feier 


federlln,  -te,  rje-t,  I.  tr.  1.  Ein  Bett  -x,  stoppa 
en  bolster  med  fjäder.  2.  Teeren  und  ~ 
tjära  och  fjädra.  II.  iti:  h.  och  sich  ~  1. 
rugga.  2.  fjädra,  vara  elastisk.  III.  itr.  Ii. 
mista,  tappa  fjädrar,  lemna  ifrån  sig  fjä- 
drar el.  dun.  Federung,/. 

fedrig  sefederig. 

Fee,  -en,  f.  fe.  -en...  ex.  ~märchen,  -s,  -,  n.  fe- 
saga.  ~welt,  -en,  f.  feverld,  sagoverkl. 

fee[e]nhaft,  a.  felik. 

Fee[e]réi,  Fee[e]rie,  -en,f.  1.  feverld,  trolsk 
företeelse  ei.  tilldragelse.  2.  teat.  feeri. 

Feg[e]...  ex.  -feuer,  -s.  O,  n.  skärseld.  -lappen, 
-s,  -,  m.  damtrasa,  torktrasa,  -sand,  -[e].f,  O, 
m.  skursand.  -teufel,  -s,  -,  m.  1.  själ  i  skärs- 
elden. 2.  tomte  som  sopar  huset. 

fegllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sopa,  t.  ex.  orAspr.  jeder 
fege  vor  seiner  Thür.  2.  skura,  t.  ex.  Ge- 
schirr; rengöra,  fäj a,  skura,  t.  ex.  ein  Schwert, 
Stallt;  rensa,  upprensa,  t.  ex.  Gråben,  Brun- 
nen; sota,  t.  ex.  den  Schornstein.  Biidi.  jmdm 
den  Beutel  »v/  ei.  jmdn  r^  tömma  ngns  börs, 
plocka  ngn.  II.  itr.  h.  och  s.  susa,  sopa  fram, 
komma  hvinande,  t.  ex.  der  Sturm  fegte 
durch  die  Wüste. 

Feger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  sopare,  soperska. 

Fegsei,  -s,  -,  n.  sopor. 

Fehde,  ■n,f.  fäjd.  Jmdm  /^  bieten:  utmana 
ngn.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  skriftlig  utmaning, 
stridsförklaring.  -Handschuh,  -[ejs,  -e,  m. 
stridshandske,  -zeichen,  -s,  -,  n.  stridstec- 
ken, -zeit,  -en,  f.  krigstid,  orolig  tid. 

Fehlle,  -en,  f.  sibiriskt  gråverk.  -Händler,  -.<!, 
-,  m.  körsnär.  -haube,  -n,f.  mössa  af  grå- 
verk, -werk,  -[c].?,  O,  n.  gråverk. 

Fehl,  I.  -[e].«,  -e,  m.  fel,  brist;  vanl.  blott  i  för- 
ening med  nog-ationer,  t.  ex.  ohne  f^,  es  ist  kein  »^ 

an  ihm.  II.  adv.  fel,  oriktigt,  vilse;  förgäf- 

Ves;  jfr  nedanstücnrte  verbala  snis.,  hvilka  äfven  före- 
komma upplösta,  -berlcht,  -[e]s,  -e,  m.  falsk  un- 
derrättelse, -bitte,  -n,f.  gagnlös  bön  som  ej 
uppfyiies.  Eine  ~  thun:  bedja  förgäfves. 
-bitten,  itr.  h.  bedja  förgäfves.  -bogen,  -s,  -, 
m.  boktryokj  defektark.  -ernte,  -n,  f.  dålig 
skörd,  missväxt,  -fahren,  itr.  s.  fara,  åka, 
köra  vilse,  -führen,  tr.  föra  vilse,  vilseleda. 
-gäng,  -[ej.«,  -e  t,  m.  misstng  om  vägen,  orik- 
tig väg.  -gebären,  itr.  h.  få  missfall,  -gebürt, 
-en,  f.  missfall,  -gehen,  itr.  s.  gå  vilse. 
-greifen,  itr.  h.  taga  miste;  biidi.  misstaga 
sig.  -griff,  -[e]Ä,  -e,  m.  missgrepp,  misstag. 
-hieb,  -[e].f,  -e,  m..  misshugg.  -Jahr,  -[e].«,  -e, 
n.  missväxtår.  -kauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  dåligt 
köp,  dålig  handel,  -kommen,  itr.  s.  komma 
vilse.  -lo[o]s,  -es,  -e,  n.  nit  i  lotteri,  -rippe, 
-n.f.  oäkta  refben.  -schlössen,  itr.  h.  skjuta 
fel,  skjuta  bom;  F  biidi.  misstaga  sig,  fehl- 
geschossen! misstag!  -schlag,  -[e]s,  -e  f,  ni. 
misshugg,  -schlagen,  itr.  h.  och  s.  slå  fel. 
•schliessen,  itr.  h.  göra  ett  felelut;  draga 
oriktiga   slutsatser,    -schluss,    -es,  -e  t,  m- 


felslut,  -schritt,  -es,  -e,  m.  falskt  steg. 
-schuss,  -es,  -e  f,  w.  bom.  -sehen,  itr.  h.  se 
vilse,  misstaga  sig.  -springen,  itr.  h.  och  s. 
göra  ett  falskt  hopp,  hoppa  miste.  -Sprung, 
-[e]s,  -e  t)  "*•  felsprång,  -stöss,  -es,  -e  f» 
m.  falsk  stöt,  felstöt.  -stössen,  itr.  h.  stöta 
fel.  -treten,  itr.  h.  taga  ett  falskt  steg,  stiga 
miste,  -tritt,  -[e]s,  -e,  m.  falskt  steg,  biidi. 
felsteg,  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m.  oriktigt  drag. 

fehlbär,  a.  1.  utsatt  för  misstag.  2.  felaktig. 

Fehlbarkeit,  O,  /.  möjlighet  att  misstaga  sig. 

fehlllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  förfela,  icke  träffa,  icke 
råka,  t.  ex.  den  Hirsch,  den  Weg  ei.  t  des 
Weges.  II.  itr.  h.  1.  fela,  synda.  2.  begå  ett 
fel,  fara  vilse,  misstaga  sig.  Weit  gefehlt! 
misstag !  3.  slå  fel,  misslj'ckas,  t.  ex.  wenn 
alles  fehlt:  om  allt  skulle  misslyckas,  i 
värsta  fall.  4.  fela,  fattas,  saknas,  vara 
borta,  t.  ex.  in  diesem  Buche  ~  viele  Blätter. 
Opors.  es  fehlt  uns  an  Geld:  vi  sakna  (=  iida 
brist  på)  pengar,  men:  es  fehlt  uns  Geld:  det 
fattas  oss  (=  har  kommit  bort  för  oss)  pengar;  es 
jmdm  an  nichts '^lassen:\cke  låta  ngn  sakna 
ngt;  sich  (dat.)  nichts  '\j  lassen:  ej  vägra  sig 
ngt;  es  fehlt  viel  daran,  dass  er  so  reich 
ist  wie  sein  Bruder:  han  är  ej  på  långt  när 
så  rik  som  hans  bror;  es  fehlte  nicht  viel, 
so  wäre  er  gefallen :  han  hade  så  när  fallit ; 
an  mir  soll  es  nicht  ~  jag  skall  göra,  hvad 
på  mig  ankommer;  das  fehlte  [iiuri  noch! 
iron.  allt  bättre  och  bättre!   det  vore  just 

härligt!   Om  illam.lende  el.  obehag,  t.  ex.  WaS  fehlt 

Ihnen?  hvad  fattas  er?  hur  är  det  med  er? 
wo  fehlt  es  dir?  hvar  har  du  ondt?  es  fehlt 
ihm  immer  etw.:  han  klagar  ständigt,  är 
ständigt  vid  dåligt  lynne.  In  der  Schule  ~ 
vara  borta  från  skolan,  vara  frånvarande 
Jur.  auf  die  Vorladung  ryj  ej  iakttaga  in- 
ställelse. 

Fehler,  -s,  -,  m.  fel,  a)  misstag,  oriktighet, 
skoi.  bock,  b)  förseelse,  brott,  t.  ex.  wider  die 
guten  Sitten,  c)  lyte,  d)  synd.  -frei,  a.  fel- 
fri, -freiheit,  O,/,  frihet  från  fel,  korrekt- 
het, -voll,  a.  full  af  fel.  -zahl,  -en,  f.  antal  fel. 

fehlerhaft,  a.  felaktig,  oriktig,  ^e  Handlung: 
otillbörlig  handling. 

Fehlerhaftigkeit,  O,  /.  felaktighet,  oriktighet. 

Fehm[e],  ■ti/,f.  1.  so  Fem [e].  2.  se  Feim.  3. 
ållonbete. 

Fei  =  Fee. 

feillen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förtrolla,  genom  trolleri 
skydda,  göra  osårbar.  2.  förläna  trollkraft  åt. 

Feier,  -n,  f  I.  luila  frSn  arbetet.  2.  firande, 
högtidlighållande.   3.  högtid,  fest.    -abend, 

-[ej.s-,  -e,  m.  1.  högtidsafton  (afton  före  en  hög- 
tid). 2. helgsmål,  fyrabend.  ~  machen:  sluta, 
inställa  arbetet  för  dagen,  -geläut,  -[e]s,  -e,  n. 
ringning  till  ngn  högtid,  -jubel,  -s,  O,  m. 
högtidsglädje,  -klang,  -[e].s-,  -e  f,  m.  hög- 
tidlig musik,  -kleid,  -[e].<,  -e7",  w.  högtids- 
drägt.    -mahl,  -[e].s,  -e  ei.  -er  f,  n.  festmål- 


0   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transltin,    itr,  intransitivt  verb.   h.  bar  haben,   S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


feierlich 


249 


Feld 


tid.  -Stunde,  -n,  f.  hviloBtund,  rast,  fritid. 
•tag,  -[e]s,  -e,  m.  1.  hvilodag.  2.  högtids- 
dag, -täglich,  a.  förekommande  på  en  hvilo- 
dag cl.  högtidsdag,  -tagsmässig,  a.  högtids-. 
-zeit,  -en,  f.  fritid,  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m.  hög- 
tidligt tåg. 

feierlich,  a.  högtidlig,  festlig. 

Feierlichkeit,  -en,  f.  högtidlighet,  festlighet. 

feierlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  hvila  från  arbetet. 
2.   strejka.  II.  tr.  fira,  t.  ex.  jmdn,  ein  Fest. 

feig[e],  a.  feg.  -herzig,  a.  feghjärtad.  -herzig- 
keit,  O,  /.  feghet. 

Feiglle,  -en,  f.  fikon,  -blatter,  -warze,  -n,  f. 
fikonvårta.  -en...  ex.  ^ähnlich,  a.  fikonlik. 
r^ärtig,  o.  fikonartad.  '^baum,  -[e]«,  -e  t,  m. 
fikonträd.  ~blatt,  -[e]s,  -er  t,  «•  fikonlöf. 
'>./förniig,  a.  fikonformig.  -^lack,  -[e]s,  O,  vi. 
gummilacka. 

Feigheit,  O,  /.  feghet. 

Feigling,  -[e]s,  -e,  m.  feg  stackare,  pultron. 

feil,  a,  fal.  ~  sein:  a)  vara  till  salu,  b)  vara 
fal.  ~  haben :  salubjuda.  -bieter,  -s,  -,  m. 
säljare,  månglare.  -bietung,  O,/,  utbjudande 
till  salu. 

Feillle,  -en,  f.  fil.  Biidi.  die  letzte  ~  an  etu: 
(ack.)  legen:  lägga  sista  handen  vid  ngt. 
-bank,  -e  t,  /•  ^  filbänk.  -kloben,  -kolben, 
-s,  -,  m.  O  filklofve.  -späne,  m.  jüur.  -staub, 
-[e]s,  O,  m.  filspån.  -Stock,  -[e].s,  -e  t,  m.  0 
handstäd,  filklofve.  -en...  Ex.  ~griff,  -[e]s, 
-c,  TO.  filskaft.    ~hauer,  -.s,  -,  m.  filhnggare. 

feilllen,  -te,  ge-t,  tr.  fila. 

Feiler,  -s,  -,  m.  filare. 

Feilheit,  O,/,  falhet. 

Feilicht,  -[e]s,  -e,  7i.  filspån. 

feilschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  [Um] 
etw.  ~  köpslå  om  ngt,  pruta  på  ngt. 

Feilscher,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  köpslående, 
prutande  person. 

Feim,  -[e]s,  -e,  m.  Felme,  -n,f.  Feimen,  -s,  -, 
m.  vålm,  sate,  rök,  skyl,  stack. 

fein,  a.  1.  fin,  t.  ex.  ~es  Mehl,  ~es  Zeug,  '^er 
Kamm,  ~es  Gold,  ~e  Wolle,  ~e7'  Ton,  ^e 
l'Fe//.  ~cr-  Tisch :  godt  bord,  läcker  mat. 
2.   passande,   vacker,   t.  ex.  das  ist  nicht  'v/ 

det  är  ej  vackert  handlaat.  3.  F  förstärkande  adv. 

Komm  ~  schnell  zurück:  skj'nda  dig  nu 
dugtigt  tillbaka.  Schreibe  mir  ja  «v/  bald: 
var  nu  snäll  och  skrif  rätt  snart  till  mig. 
-ädrig,  a.  finådrig.  -drähtig,  -fädig,  a.  fintrå- 
dig, -fadig,  -faserig,  a.  fintågig,  som  har 
fina  fibrer,  -fühlend,  -fühlig,  a.  finkänslig. 
•fühligkeit,  O,  /.  -gefühl,  -[e]s,  O,  n.  finkäns- 
lighet, -gehalt,  -[e]s,  O,  n.  fin  halt.  -hörend, 
a.  som  har  fin  hörsel,  -kupfer,  -s,  O,  n.  ro- 
settkoppar, -maschig,  a.  som  har  fina  ma- 
skor, -probe,  -n,  f.  tiandei.  proflapp,  profbit. 
-schmeckend,  a.  läcker,  -schmecker,  -s,  -,  m. 
läckergom.  -schmeckerei,  -en,  f.  smak  för 
läckerheter,  gurmandis.  -Wäscherin,  -nen,  f. 
fintvätterska.    -wollig,    a.    finuUig.   -S...   Ex. 


'X'liebchen,  -«,  O,  n.  käresta,  brud,  älskling. 

Feind,  I.  -[e].?,  -e,  m.  fiende.  II.  a.  fiendtlig. 
Jmdm,  ~  sein:  vara  fiendtligt  sinnad  mot 
ngn.  -selig,  a.  fiendtlig,  hätsk.  -Seligkeit, 
-en,  f.  fiendtlighet,  hätskhet.  -es...  Ex.  ~an- 
griff,  -[e]s,  -c,  m.  fiendtligt  angrepp.  ~heer, 
-[e]s,  -e,  n.  fiendtlig  här.  '^land,  -[e].s-,  O,  n. 
fiendeland,  'v/liebe,  O,  /.  kärlek  till  sin  fi- 
ende. 

Feindin,  -nen,  f.  kviniig  fiende. 

feindlich,  a.  fiendtlig;  stridig:  oblid. 

Feindschaft,  -en,  f.  fiendskap. 

Feine,  O,  /.  finhet. 

feinllen,  feinerlln,  -te,  ge-t,  tr.  göra  fin  ci.  finare, 
förädla,  raffinera. 

Feinheit,  -en,  f.  finhet;  finess,  fin  sak. 

feist,  a.  fet  och  klumpig.  Das  ~e;  fettet,  istret. 
-zeit,  -en,  f.  jäg.  tid  då  villebrådet,  i  eht  hjor 
tame,  är  som  fetast. 

Feiste,  O,  f.  afverdrifven  fetma,  starkt  hull. 

feistllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  göda.  II.  itr.  s.  blif- 
va  fet. 

Feistheit,  Feistigkeit  =  Feiste. 

Felbel,  -s,  -,  m.  felb.  -hut,  -[e]s,  -c  t,  m-  felb- 
hatt. 

Felch,-[e]s, -e,TO.FeIchen, -s,  -,  M.ochjre.zooi.  sik. 

Feld,   -[e]s,   -er,   n.   dim.  Feldchen,  -lein,  piur 

vaul.  Felderchen,  fält,    a)  öppen  mark,  åker,  t.  ex. 

ins  ~  hinausgehen:  gå  ut  i  det  fria,  auf 
freiem  ~e.-  på  öppna  fältet,  under  bar  h.m\- 
mel,  die  f^er  stehen  gut  :sk'öiåexi  ser  lof  vande 
ut;  biidi.  das  ist  ei.  steht  noch  weit  im  ~e  ei. 
im  weiten  ~e :  det  står  i  vida  fältet ;  b)  strids- 
plats, t.  ex.  ins  ~  rücken  ei.  ziehen,  zu  ~e  zie- 
hen:  draga  i  fält,  i  härnad;  jmdn  aus  dem 
~e  schlagen:  tvinga  ngn  att  rymma  fältet, 
biidi.  slå  ngn  ur  brädet;  das  ~  behalten  ei. 
behaupten:  behålla  fältet;  c)  omr.\de,  t.  ex. 
ein  weites  r^  zu  Entdeckungen:  ett  rikt  fält 
för  upptäckter;  d)  ruta, gnmd, t. ex.  rfas  Schach- 
spiel hat  schiuarze  imd  lueisse  ~e;',  drei 
Ströme  im  blauen  ~e.   -altar,  -[e].s,  -e  f,  n. 

fältaltare  (flyttbart  altare  att  användas  i  mit),  -arbeit, 

-en,  f.  arbete  på  åkern,  landtmannasyssla. 
-arbeiter,  -s,  -,  m.  åkerbruksarbetare,  -ar- 
tillerie,  -en,  f.  X  fältartilleri.  -arzt,  -es,  -c 
t,  m.  militärläkare,  fältläkare,  -äus,  adc. 
~  [und]  feldein:  tvärs  öfver  fälten,  -bäk- 
ker,  -s,  -,  m.  fältbagare,  -bahn  se  -eisenbahn. 
-bau,  -[e]s.  O,  m.  åkerbruk,  -bauer,  -s,  -,  m. 
åkerbrukare,  -bett,  -[c]s,  -en,  n.  fältsäng. 
-bi:'ide,  -n,  f.  X  fältbindel,  -blume,  -n,  f. 
fältblomnia.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  af  fältposten 
befordradt  bref.  -dienst,  -[e]s,  -e,  m.  1.  jord- 
bruksdagsverken. 2.  X  fälttjänst,  -dienst- 
iibung,  -en,  f.  X  fältmanöver,  -éin,  adv.  se 
-aus.  -eisenbahn,  -en,  f  provisorisk  järn- 
väg för  trupper  i  fält.  -erbse,  -w,./'.  åkerärt. 
-flasche,  -n,  f.  fältflaska,  -frevel,  -.^  -,  m. 
på  skörd  ei.  träd  med  afsigt  föröfvad  skada. 
■iriicMe,  f.  plur.  fältfrukter.  -geflUgel,  -s.  O, 


F  familjart.    P  l&gre  språk.    ^I^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i»  sjöterm.    ^  militärisk 


Felge 


250 


Fenster 


n.  foglar  som  ha  sitt  tillhåll  på,  öppna  fäl- 
tet. •geistliche(r),  (adj.  böjn.)  m.  fältpräst,  -ge- 
rät[h],  -[«]«,  -e.  n.  1.  åkerbruksredskap. 
2.  ^  krigsmateriel,  -geschrei,  -[e].?,  -e,  n. 
fältskri.  -gewächs,  -es,  -e,  n.  åkerväxt,  åker- 
blomma,  -gotlesdienst,  -[e]s,  -e,  m.  gud.s- 
tjänst  i  fält.  -graben,  -s,  -t,  m.  dike  i  en 
åker.  -herr,  -n,  -en,  m.  fältherre,  -herrn...  ex. 
~kunst,  O,/,  krigskonst.  ~slab,  -[e].«,  -e  f, 
m.  fältherrestaf,  kommandostaf.  ~würde. 
-re,  f.  fältherrevärdighet,  -huhn,  -[e]s,  -er 
t,  n.  åkerhöna,  rapphöna,  -hiiter,  -.<!,  -,  m. 
fältvaktare.  -kessel,  -s,  -,  m.  )&.  fältkittel. 
-klee,  -[c]5.  O,  m.  bot.  harklöfver  (Trifolium 
arvense).  -kiimmel,  -s,  O,  m.  bot.  kummin 
(Carum  Carvi).  -lager,  -s,  -,  n.  fältläger. 
-lerche,  -«,  /.  zooi.  vanUg  lärka  (Alauda  ar- 
vensis).  -manöver,  -s,  -,  n.  fältmanöver. 
-mark,  -en,  f.  1.  ett  fälts  gränser.  2.  fält. 
-marschall,  -[e]s,  -s  ei.  -e  t,  "»•  fältmarskalk. 
-maus,  -e  t,  y.  zooi.  åkerråtta,  -messer,  -s,  -, 
m.  landtmätare.  -mohn,  -[e]s,  O,  m.  bot.  korn- 
valmo    (Papaver    Ehoeas).    -nachbär,    -s   ei 

*[f]»>     ■[«]")    "*•    granne    som   äger    angransnnde 

ägor,  närmaste  åbo.  -Öbst,  -es,  O,  n.  på  åkrar 
och  vid  vägar  växande  (träd)frukt.  -post, 
O,  /.  fältpost.  -prediger,  -s,  -,  m.  fältpräst. 
-recht,  -\e\s.  O,  n.  åkerlag.  -riibe,  -n,/.  rof- 
va.  -ruf,  -[e].s  -e,  m.  fältrop,  lösen,  -schaden, 
-s,  -t,  TU.  skada  på  åkrarne.  -scher,  -\_e\s., 
-e,  -scherer,  -s,  -,  m.  fältskär,  -scheuche, 
-n,f.  fogeläkrämma.  -Schlacht,  -en,/,  fält- 
slag, -schlänge,  -«,,/'.  Jifältslanga.  -Schnecke, 
-n,/.  snigel.  -spat[h],  -[c].s,  -e,  vt.  min.  fält- 
spat.  -Stecher,  -.<,  -,  m.  (fält)kikare.  -stein. 
-[e]s,  -e,  m.  1.  klappersten.  2.  gränssten,  rå- 
märke. -Stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m.  fällstol.  -t[h]ei- 
lung,  -en,  f.  åkerdelning,  skifte,  -truppen, 
f.  plur.  trupper  i  fält.  -tüchtig,  a.  krigs- 
duglig,  -wache,  -n,  f.  fältvakt.  -Wächter  = 
-hiiter.  -wärts,  adv.  åt  fälten  till,  ut  på  fäl- 
ten, -webel,  -s,  -,  m.  fältväbel.  -weg,  -[e].«, 
-e,  m.  åkerväg.  -wiese,  -n,/.  igensådd  åker. 
-winde,  -«,  /.  bot.  åkervinda  (Convolvulus 
arvensis).  -wirt[h] schalt,  O,  /.  åkerbruk. 
■zäun,  -[e]s,  -e  t»  "»•  gärdesgård.  -zeichen, 
-s,  -,  n.  fälttecken,  -zeugmeister,  -s,  -,  m. 
X  fälttygmästare.  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m.  fält- 
tåg. -Zulage,  -n,  f.  soldtillägg  i  krig.  -er... 
Ex.   ~zahl,   -en,  f.  fältens,  åkrarnes  antal. 

För  öfr.  se  föreg.  sms. 

Felge,  -n,  f.  1.  0  hjullöt.  2.  Hkcrbr.  upplöjd 
trädesåker.  -n...  Ex.~hauer,  -s,  -,  m.  vagnma- 
kare. ~holz,  -es,  O,  n.  0  virke  till  hjullötar. 

Fell,  -[«].«,  -e,n.  l.päls,  skinn  med  h.1ret  pl.  Ordspr. 

das  ne.ht  von  des  Bauern  ~  det  får  bonden 
betala.  F  biiui.  hüte  dich,  dass  ich  dir  nickt 
atifs  ~  komme:  tag  dig  1  akt,  ty  eljes  skall 
du  få  med  mig  att  göra;  jmdm  das  ~  über 
die  Ohren  ziehen:  präja,  barskrapa,  ut- 
plundra ngn.  2.  inre  hinna,   -bereiter,  -s,  -, 


m.  garfvare.  -elsen,  -s,  -,  n.  kappsäck,  rän- 
sel.  -geschäft,  ■[e]s.  -e,  n.  -handel,  -s,  O,  m. 
pälshandel,  -händler,  -s,  -,  m.  pälshandlare, 
körsnär.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  pälsverk. 

Fellah,  -s,  -s,  m.  fellah,  egyptisk  bonde. 

Fels,  -en,  -en.  Felsen,  -s,  -,  m.  klippa,  bärg. 
Fels...  Ex.  -åb[wärts],  adv.  utför  klippan. 
-umstellt,  «.  omgifven  af  klippor,  -en...  Ex. 
•v/abhang,  -[e]s,  -e  t,  "i-  en  klippas  slirtt- 
ning,  klippvägg.  'N.'block,  -[e]s,  -e  t,  ni. 
klippblock,  -v-boden,  -s.  O,  m.  af  klippor 
uppfyld  mark.  ~burg,  -en,  f.  på  en  klippa 
belägen  borg.  ~fest,  a.  klippfast.  ~gipfel, 
-s,  -,  m.  klippspets.  ~grab,  -[e]s,  -er  t,  n.  i 
klippan  sprängd  graf.  ~grotte,  -n.f.  klipp- 
grotta. ~gruft,  -ef,/.  =  r^grab.  ~grund,  -[e]s, 
-e  t,  m.  klippgrund,  'v.halde,  -n,  /.  ~hang, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  sluttande  bärghäll.  ~hart,  a. 
stenhård.  ~haupt,  -[e]«,  -er  f,  "•  klipp- 
spets. ~herz,  -ens,  -en,  n.  stenhårdt  hjärta. 
~höhle,  -n,  f.  bärgshåla.  ~keller,  -s,  -,  m. 
i  klippan  sprängd  källare,  'v^klippe,  -n,/. 
klippa.  ~kluft,  -e  t>  /•  bärgklyfta,  bärg- 
skrefva.    ~nest,  -[e]s,  -er,  n.  klippnäste,  a) 

fogelbo  pi  en  klippvägg,  b)  fdraktl.  om  en  p&  en  klippa 
belägen  borg,  rsfvarnästi;.  ~riff,  -[«]«,  -e,  n.  klipp- 

ref.  ~riss,  -es,  -e.m.  bärgsremna.  ~schlucht, 
-en,  /.  /^Schlund,  -[e]s,  -e  f,  m.  =  '^kln/t. 
~schwer,  a.  tung  som  ett  bärg.  '^stiick, 
-[e]s,  -e,  n.  klippblock.  ~tempel,  -.t,  -,  m. 
i  klippan  insprängdt  tempel.  ~wand,  -e  t, 
/.  klippvägg.  ~zacke,  ~zinke,  -n,  /.  klipp- 
spets, en  klippas  tinnar. 
felsicht,  felsig,  «.  klippig. 

FelÜ[c]ke,  -n,  /.  i>  feluck  (ett  sl.^gs  mindre  segel, 
fartyg  i  Medelhafvct). 

Fem[e],  -en,/,  -gericht,  -[e]s,  -e,  7i.  femdom- 
stol (ett  slags  medeltida  jurydomstolar  i  brottmSl  med 
donisratt  i  lifssakcr,  verkande  i  sht  i  Vestfalen). 

Fench,  -[ejs,  -e,  m.  och  ra.  bot.  hirs  (Panicum). 

Fenchel,  -s,  -,  m.  bot.  fenkål  (Anethum  Fce- 
niculum). 

Fenn,  -[e]s,  -e,  n.  träsk,  nioras. 

Fennich  se  Fench. 

Fenster,  -s,  -,n.  fönster.  Aus  dem  ~  hinaussehen: 
blicka  ut  genom  fönstret,  -band,  -[e]s,  -er 
t,  n.  fönstergångjärn,  -bank,  -et, /•  bänk 
vid  ett  fönster,  -beschlag,  -[e]«,  -e  t,  m. 
fönsterbeslag,  -blei,  -[t].^•,  O,  n.  fönsterbly. 
•brett,  -fe]s,  -er,  n.  fönsterbräde,  -brüstung, 
-en,  /.  0  fönsterläning.  -fach,  -[e]s,  -er  f, 
n.  1.  =  -Öffnung.  2.  =  följ.  -fliigel,  -s,  -,  m. 
fönster(halfva),  t.  ex.  die  Fensteröffnung 
enthält  zwei  ~.  -futter,  -s,  -,  n.  0  fönster- 
foder, -geld,  -[e].',  -er,  n.  fönsterafgift. 
-gitter,  -s,  -,  n.  fönstergaller,  -glas,  -es,  0, 
n.  fönsterglas,  -kissen,  -s,  -,n.  fönsterkudde. 
-kreuz,  -e.«;,  -e,  n.  fönsterkors.  -laden,  -s,  -f, 
W2.  fönsterlucka,  -los,  a.  utan  fönster,  -nische, 
-n,/.  fönsterfördjupning,  fönsternisch.  -Öff- 
nung,  -ew,  /.   fönsteröppning,   fönsterluft. 


O   saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Iniransitivt  verb.   Ä.  har  haben,   S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


fenstem 


251 


fest 


-pfeiler,  -pfosten,  -s,  -,  m.  fönsterpost,  -rah- 
men, -s,  -,  m.  fönsterram,  -rouleau,  -[s],  -s 
ci.  -X,  n.  rullgardin.  -Scheibe,  -n,  f.  fönster- 
ruta. -Schieber,  -s,  -,  m.  skottlucka  «r  ett 
fönster,  -schirm,  -[e]s,  -e,  m.  fönsterskärm. 
-schmiege,  -n,f.  fönstersmyg,  -schweiss,  -ea, 
0,  m.  imma  på  fönster,  -sitz,  -es,  -e,  m.  sitt- 
plats i  en  föneterfördjupning.  -Steuer,  -n, 
f.  =  -geld.  -tritt,  -[e]s,  -e,  m.  fönsterpall. 
•Vertiefung,  -en,  f.  fönsterfördjupning.  -vor- 
setzer,  -s,  -,  m.  stående  fönsterjalusi.  -werk, 
-[e]«.    O,  n.  samtliga  fönster  p&  en  vägg  ei.  ett 

hU3. 

fensterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  nattetia  samspråka 
med  sin  älskade  genom  hennes  fönster. 

fenstrig,  a.  förekommer  blott  i  sms.,  t.  ex.  ein  drei- 
~es  Zimmer:  ett  rum  med  tre  fönster. 

Ferge,  -re,  -n,  m.  färjkarl. 

Ferien,  plur.  ferier,  lof,  ledighet,  -heim,  -[e]s, 
-e,  n.  skollofskoloni.  -zeit,  -en,  f.  ferietid, 
loftid. 

Ferkel,  -s,  -,H.gris.  -kanTnchen,  -s, -,  n.  marsvin. 

Ferkelei,  -en,  f.  F  osnygghet,  snusk,  svineri. 

ferkellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  grisa.  2.  F  vara 
osnygg,  snuskig. 

ferm,  a.  F  fast,  säker.  In  etw.  rsj  sein:  grund- 
ligt förstå  sig  på  ngt. 

Fermän  (afv.  -  -),  -s,  -s  ei.  -e,  m.  ferman  (käjseriig 

turkisk  order  el.   fullmakt). 

Ferment,  -[e]s,  -e,  n.  jäsningsmedel,  jäsnings- 
ämne, ferment. 

Jern[e],  a.  1.  om  rum  och  tid:  aflägsen,  fjärran. 
~e  Wege:  långa  vägar.  In  r^en  Tagen:  i 
forna  mngst  rersTunna  dagar.  Das  sei  ~  von 
mir:  vare  det  fjärran  från  mig.  Ich  dachte 
nicht  von  ~  daran:  jag  hade  ej  en  tanke  dit- 
åt. 2.  främmande  ror,  t.  ex.  einer  (dat.)  Sache 
~  bleiben.  Er  steht  mir  ~  han  är  mig  ej 
närmare  bekant,  står  ej  i  något  närmare 
förhållande  till  mig.  3.  In  so  ~  a)  så  till 
vida,  b)  för  så  vidt.  In  icie  ~  huru,  pä 
hvad  sätt,  i  hvad  mon.  4.  kompar.  ~er;  a)  a. 
vidare,  därpå  följande,  b)  adv.  vidare, 
längre,  t.  ex.  ich  werde  Ihnen  ~er  nicht 
antworten;  dessutom,  vidare,  -ab, recZy. långt 
borta,  aflägset.  -ansieht  =  -sieht  2.  -blick, 
-[e]s,  -e,  m.  utsikt,  -glas,  -es,  -er  f,  n.  = 
-rolir.  -her,  ndv.  fjärran  ifrån,  på  långt 
håll,  långväga,  -hin,  -hinaus,  adv.  långt  bort. 
-hintreffend,  a.  som  träffar  på  långt  håll. 
•rohr,  -[e]s,  -e,  n.  kikare.  -Sicht,  -en,  f.  1.  O, 
långt  räckande  blick;  långsynthet.  2.  ut- 
sigt,  perspektiv,  -sichtig,  a.  långsynt.  -sich- 
tigkeit,  O,/,  långsynthet.  -er...  -ex.  ~hin,  adv. 
framdeles,  för  framtiden.  ~weit,  adv.  ~wei- 
tig,  a.  vidare. 

Ferne,  -n,f.  af  stånd,  aflägsenhet;  främmande 
land.  Aus  der  ~  a)  fjärran  ifrån,  från  främ- 
mande land,  b)  på  långt  håll.  In  der  ~ 
långt  borta,  på  långt  håll,  i  fjärran  land; 
in  die  ~  långt  bort,  ut  i  iqärran,  till  fjär- 


ran land.  Das  liegt  noch  in  weiter  ~  vi  ha 
ännu  långt  dit,  det  står  ännu  i  vida  fältet. 
Etw.  aus  weiter  ~  holen:  ungef.  gå  öfver  ån 
efter  vatten. 

fernllen,  -te,  ge-t,  tr.  ocii  sich  ~  aflägsna  (sig). 

Ferner,  -s,  -,  m.  glacier,  jökel,  -eis,  -es.  O,  n. 
jökelis. 

Ferse,  -n,  f.  häl.  Biidi.  jmdm  auf  den  ~w  sit- 
zen el.  sein:  ligga  öfver  ngn.  -n...  ex.  ~flech- 
se,  -«,  /.  hälsena.  ~geld,  -[e]s,  O,  w.  F  ~ 
geben:  taga  till  benen. 

fertig,  a.  1.  färdig,  i  ordning,  beredd,  zu  etw. : 
till  ngt.  Sich  zur  Reise  ~  machen:  rusta 
sig  till  resan.  Etw.  «v.  machen:  göra  ngt  i 
ordning.  Ich  kann  ohne  ihn  nicht  ~  werden : 
jag  kan  ej  reda  mig  utan  honom.  Mit  etw. 
f^j  werden,  etw.  ~  machen  ei.  bekommen  ei. 
bringen  ei.  schaffen:  sluta,  afsluta,  full- 
ända ngt;  mit  etio.  ^  werden  &u.:  kunna 
göra,  uträtta  ngt.  Mit  einer  Flasche  bald 
»V/  werden:  snart,  lätt  tömma  en  flaska. 
Ich  bin  mit  meinem  Buche  ~  jag  har  slutat 
min  bok.  Ich  habe  die  Hälfte  ~  jag  har 
slutat  hälften.  Ich  habe  noch  ganz  anderes 
~  bekommen:  värre,  svårare  saker  har  jag 
haft  att  göra  med.  Mit  jmdm  ~  loerden : 
a)  rå  på,  «rml  öfvervinna  ngn,  b)  sluta 
med,  affärda  ngn;  mit  ihm  wird  man  nie  ~ 
han  rakt  tråkar  ut  en.  2.  skicklig,  öfvad. 
~  sprechen:  tala  flytande,  -machen,  -s,  O,  re. 
-Stellung,  O,  f.  fulländande,  iordningstäl- 
lande. 

fertigllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förfärdiga.  2.  %  ut- 
färda. 

Fertigkeit,  -en,  f.  färdighet,  skicklighet. 

FeS[s],  -ses,  -se,  m.  och  re.  f  ess  (turki.sk  hufvudbonad). 

Fessel,  -n,  f.  1.  boja,  fjätter,  kedja.  2.  has, 
karled,  i  sht  pi  hä.star.  -frei,  a.  fri  från  fjät- 
trar, -gelenk,  -[e]s,  -e,n.  hasled,  karled.  -los 
=  -frei,  -lösigkeit.  O,/,  frihet  från  fjättrar. 

fessellln,  -te,  ge-t,  tr.  fjättra,  t.  ex.  einen  Ge- 
fangenen,  biidi.  die  Aufmerksamkeit;  die 
Gicht  fesselt  ihn  ans  Bett. 

I.  fest, a.  1.  fast,  stadig,  hård.  ~es  Land:  fast- 
land, ^er  Boden:  fast  mark.  ~e  Sterne: 
fixstjärnor.  ~e  Freundschaft :  fast,  orubb- 
lig vänskap.  ~er  Schlaf:  djup  sömn.  'v, 
schlafen:  sofva  tungt.  ~ew  Schrittes  ein- 
hergehen: gå  med  stadiga,  säkra  steg.  ~ 
im  Sattel  sitzen:  vara  sadelfast.  ~  an  etiv. 
Uc]i.)  glauben:  tro  fullt  och  fast  på  ngt.  ~  ver- 
sprechen:  lofva  säkert,  r^  auf  seinem  Ent- 
schlüsse beharren :  stå  fast  vid  sitt  beslut. 
Der  ~ere  Meinung  sein,  ».<  überzeugt  sein: 
hafva  den  fasta  öfvertygelsen.  ~e  Gesund- 
heit: stark  hälsa.  ~es  Gehall:  fast  Ion.  In 
einem  Fache  ~  sein:  vara  sadelfast,  fullt 
hemmastadd  i  ett  ämne.  2.  ~  sein:  vara 
hård,  osårbar.  3.  X  befästad.  -ankern,  tr. 
förankra,  -backen,  itr.  h.  baka  fast.  -bannen, 

tr.     gnm     besvärjelser     fasttrolla.       -binden,     tr. 


F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindrs  brukligt.   ^  teknisk  term.    it  sjöterm.    )^  : 


Fest 


252 


fett 


fastbinda,  -bringen,  tr.  fasts:itta.  -fahren, 
tr.  och  sich  ~  köra  fast,  A  sätta  på  grund. 
-gegründet,  a.  hvilande  på  fast,  säker  grund. 
-halten,  <?•.,  it?-,  h.  och  sich  ~  hålla  (sig)  fast, 
an  etw.  (dat.),  jmdm:  i  ei.  vid  ngt,  ngn.  An 
seiner  Meinung  »x«  stå  fast  vid  sin  mening. 
■hängen,  tr.  oct  sich  ~  hänga  upp  (sig). 
-klammern,  I.  tr.  med  klykor  ei.  krampor 
el.  hakar  fästa.  II.  Sich  '^  haka  sig  fast. 
-kleben,  I.  tr.  fastklistra,  fastlimma,  fast- 
klena.  II.  itr.  k.  fastna,  -kneten,  tr.  Den 
Teig  ~  knåda  degen  väl.  -knüpfen,  tr.  fast- 
knyta.  -land,  -[c]s,  O,  n.  fastland,  -ländisch, 
a.  fastlands-,  -legen,  sich  ~  1.  -t  gå  för 
ankar.  2.  F  sich  bei  etw.  '\^  ej  afstå  från 
ngt.  -liegen,  itr.  h.  1.  ligga  stadigt,  orubb- 
ligt; om  en  sjuk:  ej  kunna  lemna  sängen.  2. 
ligga  tätt  efter,  -lügen,  sich  ~  blifva  fast 
för  lögn.  -machen,  tr.  1.  fästa,  fastsätta,  fast- 
binda, fastslå,  fastskrufva;  i  göra  fast, 
f astsurra.  2.  göra  hård,  tät,  stadig,  -mauern, 
tr.  fastmura.  -nageln,  tr.  fastnagla,  fast- 
spika, -nähme,  O.y.  fasttagande,  -nehmen,  <r. 
fasttaga.  -nehmung  =  -nähme,  -nisten,  sich 
~  innästla  sig.  -reden,  sich  ~  1.  komma  af 
sig.  2.  blifva  fast  för  sitt  prat.  -schlagen, 
tr.  fastslå,  -schliessen,  tr.  läsa  fast.  -schnal- 
len, tr.  fastspänna,  -schnüren,  tr.  fastsnöra. 
-schrauben,  tr.  fastskrufva.  -setzen,  I.  tr.  1. 
fastsätta,  fästa.  2.  sätta  inom  lås  och  bom. 
3.  fastställa,  bestämma;  anordna.  II.  Sicli 
~  sätta  ^g  fast,  fatta  fast  fot.  -Setzung,  f. 
-sitzen,  itr.  h.  sitta  fast.  -stampfen,  tr.  stam- 
pa fast.  -stehen,  itr.  h.  stå  fast.  -stellen,  tr. 
fastställa,  noggrant  bestämma.  -Stellung, y". 
-treten,  tr.  fasttrampa,  tilltrampa,  -werden, 
-s,  O,  n.  stelnande,  hårdnande,  -willig,  a. 
som  har  fast  vilja,  -wurzeln,  itr.  s.  fastrota 
sig.  -ziehen,  tr.  draga  åt. 
2.  Fest,  -[e]s,  -e,  n.  fest,  högtid,  -abend,  -\e]s. 
-c,  m.  högtidsafton,  -aufzug,  -[e^s,  -e  t,  m. 
högtidlig  procession,  -ausschuss,  -es,  -e  t, 
m.  festkomité.  -essen,  -s,  -,  n.  festmåltid. 
-gäbe,  -n,f.  festgåfva.  -gebrauch,-  [ej,«;,  -e  f, 
in.  sed,  ceremoni  vid  en  högtid,  -gedieht, 
-[e]s,  -e,  n.  festdikt,  festkväde.  -gelag,  -[e]«; 
-e,  n.  festligt  lag.  -geläute,  -s,  -,  n.  högtids- 
ringning, -genösse,  -n,  -n,  m.  deltagare  i  en 
fest.  -genossenschaft,  -en,f.  deltagarne  i  en 
fest.  -gesang,  -[e].?,  -e  \,n.  festkantat,  hymn. 
-halle,  -n,f.  festsal,  högtidssal,  -kleid,  -[e]s, 
-er,  n.  högtidsdrägt.  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  sång 
vid  en  fest.  -mahl,  -[e^s,  -e  ei.  -er  t,  n.  = 
•essen,  -ordner,  -s,  -,  m.  festarrangör,  mar- 
skalk vid  en  fest.  -Ordnung,  -en,  f.  festpro- 
gram, -prediger,  -.?,  -,  m.  festpredikant,  -pre- 
digt, -en.  f.  festpredikan,  -rede,  -n,  f.  fest- 
tal, -rédner,  -s,  -,  m.  festtalare,  -schritt,  -en, 
/.  inbjudningsskrift,  program,  -spiel,  -[e]s, 
-c,  n.  festspel,  -tag,  -[e\s,  -e,  m.  festdag, 
högtidsdag,   -tägig,  -täglich,  a.  festlig,  hög- 


tidlig, -wein,  -[eis,  -e,  m.  festvin.  -zeit,  -en, 

/.  tiden  som  en  fest  el.  högtid  varar.  -ZUg,  -[c]s, 

-e  t,  m.  festtåg,  procession,  -es...  Ex.  -v^glanz, 
-es,  O,  m.  festglans,  festskimmer. 

Feste,  ■«,  f.  1.  fäste,  borg.  2.  O,  fästet,  him- 
!      len. 

festlen,  -ete,  ge-et,  1.  tr.  fästa.  II.  itr.  h.  F 
festa. 

Festigkeit,  -en,  f.  fasthet,  hårdhet,  styrka; 
^  befästadt  tillstånd. 

Festivität,  -en,  f.  fest,  festlighet. 

festlich,  n.  festlig,  »v-  begehen:  fira. 

Festlichkeit,  -en,  f.  1.  festlig  karaktär,  ståt, 
prakt.  2.  fest,  festlighet. 

Festen,  -s,  -s,  n.  feston,  girland. 

Festung,  -en,  f.  fästning.  ■%...  Ex  ~arbeit,  -en, 
f.  befästningsarbete.  ~arrest,  -[e]s,  -c,  m. 
fästningsarrest.  ~arti!lerie,  -en,  f.  fäst- 
ningsartilleri, 'v.bau,  -\_e^s,  -ten,  m.  fäst- 
ningsbyggnad, befästning.  ~gürtel,  -s,  -, 
m.  omgifvande  krets  af  fästningar.  ~haft, 
•en,  f.  fästning(sstraffi).  Zur  ~  verurteilt 
iverden:  dömas  till  fästning,  få  fästning. 
~krieg,  -[e]s,  -e,  m.  fästningskrig.    ~netz, 

•es,     -e,'  n.    samtliga   fästningar   inom  ett  område. 

»vstrafe,  -«, /.  =  r^haft.  ~system,  -[e]s,  -e, 
«.  (be)fästningssystem.    'x.wall,   -[e]s,  -e  f, 
m.   fästningsvall.   ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  fäst- 
ningsverk. 
Fetisch,  -es,   -e,  m.  fetisch.   -anbeter,  -diener, 

■s,  -,  m.  fetischdyrkare. 
Fetischismus,-,  0,r??.fetischdyrkan,fetischism. 
fett,  I.  a.  fet;  flottig;  om  vin-,  oljig.  Biidi.  das 
macht  die  Suppe  nicht  ~  det  hjälper  ej 
upp  saken;  ~e  JJ'iVcAe.*  a)  välförsedt  kök, 
b)  godt  bord;  ~c  Stelle,  f^er  Dienst:  in- 
bringande  plats.  mm.  die  Farben  »n/  auftra- 
gen: lägga  på  tjockt  med  färg.  II.  -[c]s, 
-e,  n.  fett,  flott,  ister.  -abiagerung,  -en,  f. 
aflagring  af  fett,  fettlager.  -auge,  -s,  -n,  n. 
fettpärla,  -äugig,  a.  fet,  försedd  med  fett- 
pärlor, -bauch,  -[e].s,  -e  t,  m.  istermage. 
-bauchig,  a.  försedd  med  istermage.  -darm, 
-[e]s,  -e  t,  w.  tjocktarm,  ändtarm,  -drüse, 
-ra,  /.  med.  fettkörtel,  -federn,  /.  plur.  fett- 
fjädrar,  -fleck,  -[e]s,  -e,  -flecken,  -s,  -,  m. 
fettfläck,  flottfläck,  -gans,  -e  t,  /■  zooi.  ping- 
vin.  -geschmack,  -[e]s,  O,  in.  flottsmak,  talg- 
smak.  -geschwulst,  -e  t, ./'.  med.  fettsvulst. 
-haltig,  a.  fetthaltig,  -hammel,  -s,  -t,  m.  fet, 
gödd  bagge,  -häring,  -[e]s,  -e,  m.  fetsill. 
-haut,  -e  t,  /.  fetthinna.  -henne.  O,  /.  bot. 
I  taklök  (Sedum  Telephium).  -klumpen,  -s,  -, 
I  m.  fettklump,  -krankheit  =  -sucht,  -leibig,  a. 
I  uppsväld,  dast.  -leibigkeit,  O,/. fetma,  starkt 
hull,  dästhet.  -magen,  -.s-,  -,  ni.  zooi.  löpmage. 
-salbe,  -n,f.  pomada.  -schwanz,  -es,  -e  t,  m. 
1.  fettsvans.  2.  fettsvansadt  får.  -sucht.  O, 
/.  sjuklig  fettbildning.  -süchtig,  a.  lidande 
af  sjuklig  fettbildning.  -t[h]eile,  m.  plur. 
fettpartiklar,    -waaren    se  -waren,    -wanst. 


O   saknar  plur.    f  ^^  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitirt  verb.    h,  har  haben,   S.  har  tein  till  hjälpverb. 


Fette 


253 


Feuer 


-[e]s,  -e  t,  w-  istermage.  -waren,  /.  plur. 
feta  varor,  -wolle,  O,  /.  flottig,  oljig  ull. 

Fette,  O,/.  1.  fetma.  2.  fett. 

fettllen,  -ete,  <je-et,  tr.  1.  uokk.  lägga  fett  ei. 
flott  i,  t.  ex.  eine  Speise.  2.  smörja  med 
fett,  med  flott. 

Fetthelt,  O,  /.  fethet,  fetma. 

fettig,  a.  fet,  flottig,  oljig,  -sein,  -.■?,  O,  n.  fet- 
het, fetma. 

Fettigkeit,  -en,  f.  1.  O,  fethet,  fetma.  2.  O, 
flottighet.  3.  fett,  fettämne. 

1.  Fetzen,  -s,  -,  m.  lapp,  trasa,  bit. 

2.  fetzllen,  -\es\t,  -<e,  ^e-«,  «r.  klippa  sönder, 
söndertrasa. 

feucht,  a.  fuktig,  våt.  ~  wiacÄen ;  fukta,  väta. 
•kalt,  a.  fuktigt  kall,  kylig. 

Feuchte,  O,  /.  fukt. 

feuchtlien,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  fukta. 

Feuchtigkeit,  -en,  f.  1.  fukt,  fuktigt  tillstånd. 
2.  fuktigt  ämne,  våtvara.  -S...  Ex.  ~messer, 
•s,  -,  m.  fuktmätare,  hygrometer. 

feudal,  a.  feodal,  läns-,  -konservativ,  a.  ultra- 
konservativ, reaktionär.  -Staat,  -[e]s,  -en, 
m.  feodalstat. 

Feudalismus,  -,  O,  m.  feodalväsen,  länsväsen. 

Feudalitåt,  O,  /.  länsförhållande,  feodalväsen. 

Feuer,  -s,  -,  n.  1.  eld.  /«  '^geraten  ei.  '^/an- 
gen:  fatta  eld.  -n/.'  elden  är  lös!  ~  schla- 
gen: slå  eld.  X  ~  geben:  gif  va  fyr.  Biidi.  ~ 
dahinter  machen:  sätta  lif  i  spelet;  «x,  und 
Flamme  für  etw.  sein:  vara  hänförd  af, 
med  brinnande  nit  verksam  för  ngt;  in  ~ 
und  Flamme  geraten:  råka  i  eld  och  låga. 
2.  eldsvåda.  3.  eld,  liflighet,  eldigt  sinne. 
Das  Pferd  hat  viel  ~  hästen  är  mycket 
eldig.  4.  ~  im  Holz:  röta  i  träet,  -anbetend, 
a.  eldsdyrkande.  -anbeter,  -s,  -,  m.  eldsdyr- 
kare.  -anbetung.  O,  /.  eldsdyrkan,  -anstalt, 
-en,  f.  brandkärsstation.  -assekuranz,  -en, 
f.  brandförsäkring,  -auge,  -s,  -n,  n.  eldigt 
öga.  -bake,  -n,  /.  ■h  fyrbåk.  -ball,  -[e].9,  -e 
t,  m.  eldklot,  -becken,  -s,  -,  n.  fyrfat,  kol- 
panna, -berg,  -[e'\s,-e,m.  eldsprutande  bärg. 
■beständig,  a.  eldfast,  -beständigkeit,  O,  /. 
eldfasthet,  -bestattung,  -en,  f.  likförbrän- 
ning, -blick,  -[e]s,  -e,  m.  flammande  blick. 
-bock,  -[e]s,  -e  ^,m.  rost,  spiselgaller.  -bohne, 
-»,  f.  bot.  turkisk  böna  (Phaseolus  multi- 
florus).  -brand,  -[e]s,  -«[?■]  f,  m.  eldbrand. 
-brunst  se  nedan  '^brunst.  -dienst,  -[e]s,  O,  m. 
eldsdyrkan,  -eifer,  -s.  O,  m.  eldig  ifver.  -ei- 
mer,  -s,  -,  m.  brandämbar.  -esse,  -ra,  /. 
skorsten,  -fächer,  -s,  -,  m.  eldfläkta,  -fan- 
gend, a.  eldfängd.  -färben,  -farbig,  a.  eld- 
färgad,  -fass,  -es,  -er  f,  n.  vattentunna  för 
eldsläckning,  -fest,  a.  1.  eldfast.  2.  brand- 
fri, -festigkeit,  O,  /.  1.  eldfasthet.  2.  brand- 
frihet, -flamme,  -n,  f.  eldslåga,  -fresser,  -s, 
-,  m.  eldätare.  -fuchs,  -es,  -e  t,  ni.  brand- 
fux.  -funke[n],  -ns,  -n,  m.  eldgnista,  -gabel, 
-n,  f.   eldgaffel,   -gatter,  -s,  -,  n.  eldgaller, 


kakelugnsgaller,  -geben,  -s,  O,  n.  affyrande, 
salva,  -gefahr,  -en,  f.  eldfara.  -gefährlich,  a. 
eldfarlig,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  1.  eldsande, 
salamander.  2.  eldig  person.  -gerät[h],  -[e]»-, 
-e,  ra.  brandredskap,  -geschrei,  -[e]s,  -e,  n. 
rop  att  elden  är  lös.  -geschwindigkeit.  O,  /. 
skjuthastighet,  -gewehr,  -[e]*-,  -e,  n.  eld- 
vapen, skjutgevär,  -glocke,  -n,  f.  brand- 
klocka, stormklocka.  -glut[h].  O,/,  eld,  glöd. 
-haken,  -s,  -,  m.  brandhake.  -hell,  a.  eldröd, 
upplyst  af  eldsken,  klar  som  elden,  -herd, 
-[e]s,  -e,  m.  härd,  spisel,  -käfer,  -s,  -,  m.  1. 
ekoxe.  2.  lysmask,  -kasse,  -n,f.  brandför- 
säkringskassa, -kieke,  -n,  f.  fotvärmare. 
-kohle,  -n,  f.  eldkol,  -körper,  -s,  -,  m.  brin- 
nande massa,  eldmassa,  -kugel,  -n,  f.  eld- 
klot, -kiinstler,  -s,  -,  m.  fyrverkare,  pyro- 
tekniker.  -kuss,  -es,  -e  f,  m.  eldig  kyss. 
-land,  -[e]s,  O,  n.  npr.  Eldslandet,  -länder, 
-s,  -,  m.  eldsländare.  -lärm,  -[e]s,  O,  m.  ro- 
pet »elden  är  lös»,  -leiter,  -n,f.  brandstege. 
-leute,  plur.  tiu  -mann,  -löschmannschaft,  -en, 
f.  släckningsmanskap,  -mal,  -[e]«,  -e  ei.  -er 
t,  ra.  1.  eldrödt  födelsemärke.  2.  ärr  efter 
brännskada,  -mann,  -[e]s,  Feuerleute,  m.  1. 
medlem  af  brandkåren.  2.  eldare.  -mann- 
-schaft,  -en,  f.  brandkår,  -mauer,  -n,  f. 
brandmur,  -meer,  -[e^s,  -e,  n.  eldhaf.  -mel- 
destelle,  -n,  f.  vaktkontor  där  eldens  ut- 
brott anmäles.  -not[h]  se  nedan  ~«o^  -ofen, 
-s,  -t,  m.  brinnande  ugn.  -Ordnung,  -en,  f. 
brandordning,  -pein.  O,  _/".  helvetespina. 
-pfanne,  -n,  f.  fyrfat,  -pfeil,  -[e]«,  -e,  m. 
brandpil.  -pfuhl,  -[e]s,  O,  m.  eldpöl.  -probe, 
-ra,  /.  1.  ©  eldprof.  2.  eldprof,  järnbörd. 
-rächen,  -s,  -,  m.  eldgap,  -raum,  -[e']s,  -e  t, 
m.  ©  eldstad,  härd.  -regen,  -s,  -,  m.  eldregu. 
-religion,  -era,  /.  eldsdyrkarnes  religion. 
-rohr  =  -gewehr.  -rose,  -n,  f.  »ed.  ansigts- 
ros.  -rost,  -[e]s,  -e,  m.  rost  i  eldstäder.  -rot[h], 
a.  eldröd,  -säule,  -ra,/,  eldpelare.  -schade[nj, 
-ns,  -n  t,  m.  brandskada,  -schau,  Q,f.  brand- 
syn, -schein,  -[e]s,  O,  m.  eldsken,  -scheu,  I. 
a.  rädd  för  elden.  II.  O,  /.  rädsla  för  elden. 
-schiff,  -[e]s,  -e,  n.  Aa  1.  brandskepp.  2.  fyr- 
skepp, -schirm,  -[e]s,  -e,  m.  eldskärm. 
-schloss,  -es,  -er  t,  ra.  flintlås.  -Schlund,  -[e]s, 
-e  t,  "*•  eldgap,  -schrift,  -e«,  f  eldskrift. 
-schwamm,  -[e]s,  -e  t,  m.  fnöske.  -segen,  -»-, 
-,  m.  besvärjelse  för  att  dämpa  eldsvådor. 
-sicher,  «.  brandfri.  -speiend,  a.  eldspru- 
tande. -Spiegel,  -s,-,  7».  brännspegel,  -spritze, 
-n,  f.  brandspruta,  -stahl,  -\_e]s,  -e  f,  m.  eld- 
stål. -Stätte,  -n,f.  1.  brandställe.  2.  0  eld- 
stad, härd.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  flinta.  -Stein- 
axt, -e  t,  /.  flintyxa.  -Steinwerkzeug,  -ie]s, 
-e,  n.  flintredskap,  -stelle  =  -statte,  -strafe, 
-n,  f.  död  pi  bål.  Zur  ~  verurteilt  icerden: 
dömas  att  brännas  å  båle.  -ström,  -[e]s,  -e 
t,  m.  eldström.  -Stäbchen,  -s,  -,  n.  fotvär- 
mare. -taufe,  -n,f.  eldsdop.  -thUr[e],  -en,  f. 


*  ftkta  ams.    F  familjart.    P  Ittgre  språk.    ^  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    i»  syölcrm.    ü  uiilitarisk  term. 


feuerig 


254 


Filter 


branddörr  (dörr  afsedd  att  uuderlätta  undflyendet  vid 

eidsvüdor).  -tliuriTi  se  -turm.  -trank,  -[e].«,  -e  t, 
in.  eidig  dryck,  -trommel,  -n,f.  brandtrum- 
nia.  -trunk  =  -trank,  -trunken,  a.  gripen  af 
eldig  hänförelse,  -turm,  -[e]s,  -e  f,  m.  fyr- 
tora. -Versicherung,  -en,  f.  brandförsäkring. 
-Versicherungsgesellschaft,  -en,  f.  brandför- 
Bäkringsbolag,  brandstodsbolag,  -voll,  a. 
eldig,  -wache,  -«,  /.  brandvakt(station), 
brandkår.  -Wächter,  -s,  -,  vi.  brandvakt. 
-waffe,  -n,  f.  eldvapen,  -warte,  -?;,  /.  fyr- 
torn, -wasser,  -s,  O,  n.  eldvatten,  bräuvin. 
•wehr,  -en,  f.  brandkår,  -wehrleute,  piur.  tiii 
-wehrmann,  -[e].«.  ?«.  medlem  af  brandkåren. 
-wein,  -[e]s,  -e,  m.  eldigt  vin.  -werk,  -[e],«. 
-e,  n.  fyrverkeri,  -werker,  -s.,  -,  m.  fyrver- 
kare.  -werkerei.  Q,  f.  fyrverkarkonst,  pyro- 
teknik.  -wölke,  -n,/.  eldmoln.  -zange,  -n,f. 
eldtäng.   -zeichen,  -s,  -,  n.    1.  signaleld.   2. 

eldsignal.    3.    eldsken   pi    himlen    as.    tecken    till 

eldsvåda,  -zeug,  -[e]s, -6, «.  elddon,  -zunder,  -,<, 
O,  VI.  fnöske.  -S...  Ex.  ~brunst,  -e  t,/-  elds- 
våda. ~gefahr  se  -fjefahr.  ~not[h],  -e  f, /• 
eldfara,  trångmål  i  följd  af  eldsvåda. 

feuerig  se  feurig. 

feuerjo  =  feurio. 

feuerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  elda.  2.  gifva 
eld,  t.  ex.  der  Stahl  feuert  gut.  3.  gifva  eld, 
gifva  fyr.  II.  tv.  1.  elda,  uppelda.  2.  ut- 
sätta för  eldens  inverkan;  svafla.  3.  F  biidi. 
jmdm  eins  um  die  Ohren,  auf  den  Rücken 
~  gifva  ngn  en  örfil,  ett  rapp  öfver  ryggen. 

Feuerung,  -en,  f.  1.  eldning.  2.  eld.  3.  bränsle. 
-s...  Ex.  ~bedarf,  -[e]«.  O,  m.  åtgång  pi  bränsle. 

Feuilleton,  -s,  -s,  n.  följetong. 

Feuilletonist,  -en,  -en,  m.  följetongsförfattare. 

feuilietonistiscb,  «.  följetongs-. 

feurig,  a.  eldig,  brinnande,  glödande. 

feurio,  interj.  elden  är  lös! 

Fez  ac  Fess. 

ff.  förkortn.  1.  =  Sehr  fein:  mycket  fin.  2.  = 
und  das  Folgende  ei.  und  folgende  [^ei'ie«]  .• 
och  följande  (ff.).  3.  F.  f.  =  Fortsetzung 
folgt:  fortsättning  följer  (forts.).  4.  F.F., 
F  etiu.  aus  dem  ~  (ei.  Eff-eff)  verstehen: 
grundligt  förstå  sig  på  ngt. 

Fiäker  (kon  a),  -s,  -,  m.  droska,  hyrvagn. 

Fiasko,  -[«],  -s,  n.  fiasko. 

Fibel,  -n,f.  -buch,  -[e]«,  -er  f,  n.  abc-bok. 

Fiber,  -n,  f.  fiber,  tåga. 

Fichte,  -n,  f.  1.  gran.  2.  %  tall.  -n...  f.x.  ~apfel, 
-.s-,  -t,  m.  grankott,  %  tallkott.  ~baum,  -[e]s, 
-e  t,  'ni.  =  Fichte.  ~bewachsen,  a.  beväxt 
med  granar  ei.  %  tallar.  ~hain,  -[e].«,  -e,  m. 
lund  af  granar  ei.  %  tallar.  ~harz,  -es,  O,  n. 
grankåda,  %  tallkåda.  ~holz,  -cs,  O,  n.  gran- 
(virke),^tall(virke).  «v/nadel,  -n,f.  granbarr, 
^  tallbarr.  ~stamm, -[e]s,  -e  f,  m.  granstam, 
%  tallstam.  ~wald,-[e]s,  -er  f,  m.  granskog, 
%  tallskog.  '^Waldung,  -en,  f.  grandunge,  % 
talldunge,  '^zapfen,  -s,  -,  m.  =  r^^apfel. 


fichten,  a.  af  gran  ci.  t  tall,  gran-,  %  tall-. 

Ficke,  -n,  f.  P  ficka. 

Fickfack,  -s,  O,  m.  omsvep,  undflykt,  före- 
vändning, svepskäl. 

fickfackllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  söka  undanflykter. 
Um  die  Wahrheit  ~  kringgå  sanningen. 

Fickfacker,  -s,  -,  m.  räukmakare,  bedragare. 

Fickfackeréi,  -en,  f.  ränker,  bedrägeri. 

Fideikommiss,  -es,  -e,  n.  fideikommiss. 

fidél,  a.  Btudentspr.  munter,  kry,  glad. 

Fidélität,  0,f.  studentspr.  munterhet,  glädtighet. 

Fidibus,  -[.ses],  -se,  m.  fidibus. 

FIduz,  -[es].  O,  n.  förtroende,  förtrolighet. 

fidQzit,  interj.  studentspr.  skål!  (svar  på  SclimoUis). 

Fieber,  -s,  -,  n.  feber,  -artig,  a.  feberartad. 
■frei,  a.  feberfri.  -glut[h].  O,  /.  feberglöd. 
-hitze.  O,  /.  feberhetta,  -krank,  a.  febersjuk. 
-mittel,  -s,  -,  n.  medel  mot  feber,  -rinde,  O, 
f.  kinabark.  -schau [d] er,  -s,  -,  m.  fross- 
brytning, -schütteln,  -s,  O,  n.  frosskakning. 
-traum,  -[e]s,  -e  t,  m.  feberfantasi. 

fieberhaft,  fieberig,  fieberisch,  a.  feberaktig. 

fieberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  lida  af  feber;  visa 
feberaktig  oro;  fantisera. 

Fiedel,  -n,  f.  F  fiol,  fela.  -bogen,  -s,  -,  m.  (fiol-) 
stråke. 

Fiedeléi,  -en,  f.  F  uselt  fiolspel. 

Fiedeier,  -s,  -,  m.  F  fiolspelare,  birfilare. 

fiedellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  spela  (på)  fiol. 

Fieder,-nj^.fanstråle  på  fjädrar,  småfjädrar,f  jun. 

fiederig,  a.  befjädrad. 

fiederlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  befjädra;  vani.  part.  pert. 
gefedert:  befjädrad.  II.  Sich  ~  få  fjädrar. 

Fiedler  se  Fiedeier. 

Fielfrass  se  Vielfrass. 

Figur,  -en,  f.  dim.  Figiirchen,  -lein,  1.  figur, 
gestalt,  bild.  2.  i  schackspel:  pjes. 

Figurål...  mus.  ex.  -gesang,  -[e]s,  -e  f,  m.  full- 
stämmig  sång.  -musik.  O,  /.  symfoni. 

Figurånt,  -en,  -en,  m.  »./in,  -nen,  f.  teat.  1.  sta- 
tist. 2.  balettdansör  ei.  -dansös,  som  icke 
dansar  solo. 

figurierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  pryda  med 
figurer.  2.  föreställa,  spela  (en  roll).  3. 
deltaga  såsom  biperson. 

figurlich,  a.  figurlig,  bildlig,  öfverflyttad,  t.  ex. 
im  ~ew  Sinne:  i  bildlig,  öfverflyttad  be- 
märkelse. 

Fiktion,  -en,  f.  inbillning. 

fiktiv,  a.  inbillad,  uppdiktad. 

Filét,  -S,  -S,  n.  1.  kokk.  filet  (från  Linden  Innanför 
rostbiffen  utskuren  köttsträng).  2.  filet  (med  kafvel  och 
nål  förfärdigadt  arbete). 

Filial,  -[e]s,  -e,  n.  Filiällle,  -en,f.  afdelning, 
filial,  -bank,  -en,  f  afdelningskontor  af  en 
bank,  filialbank,  -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  af- 
delning, filial  af  en  affär,  -kirche,  -n,  f.  fi- 
lialkyrka, annexkyrka. 

Filigran,  -[e]s,  O,  n.  filigran. 

Filter,  -s,  -,  m.  och  n.  filtreringsapparat,  sil, 
durkslag. 


O    saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransiti' 


A.  bar  halm,    S. 


Fütrat 


255 


finnländisoh 


Filtråt,  -[e]s,  -e,  n.  filtreradt  ämne,  filtrat. 

Filtration,  -en,  f.  filtreiing. 

Filtrier...  f.x.  -papier,  -[e]s,  0,  n.  filtrerpapper. 
-tüch,  -[e]s,  -er  f,  n.  filtrerduk,  silduk. 

filtrierllen,  -te,  -t,  tr.  filtrera.  Filtrierung,  /. 

Filz,  -es,  -e,  m.  1.  filt.  2.  F  snålvarg,  girig- 
buk.  -artig,  a.  filtartad.  -decke,  -n, /.  filt  un 
«iiugtuoke.  -hut,  -[e]s,  -e  f,  m-  filthatt,  -kappe, 
-n,f.  filtmössa,  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  filt. 

1.  filzen,  a.  af  filt,  filt-. 

2.  filzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  filta.  2.  F 
lexa  upp.  II.  Sich  ~  filta  sig.  III.  itr.  h. 
vara  snål,  girig. 

Filzer,  -s,  -,  m.   1.  filtmakare.  2.  =  Filz  2. 

filzicht,  filzig,  a.  1.  filtaktig,  filtad.  2.  F  snål, 
gii-ig- 

Filzigkeit,  -en,  f.  F  snålhet,  girighet,  gnideri. 

Financiér,  -s,  -s,  m.  penningkarl,  kapitalist. 

Finånzilen,  juur.  finanser,  (stats)föimögenhet, 
penningstilUning.  •beamte(r),  (adj.  böjn.)  m. 
ämbetsman  vid  finansväsendet,  -frage,  -n, 
f.  finansfråga.  -Jahr,  -[e]«,  -e,  n.  finansår, 
räkenskapsår,  -mann,  -[e]s,  Finamleute,  m. 
—  Einander,  -minister,  -s,  -,  m.  finansmi- 
nister, -pächter,  -s,  -,  m.  förpaktare  af  stats- 
inkomsterna. 

finanziell,  a.  finansiell,  finans-. 

findbär,  a.  möjlig  att  finna. 

Finde...  kx.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  -lohn,  -[e]s,  -e  t, 
m.  hittelöu.  -ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  ?«.  ställe 
där  man  hittat  ngt,  fyndort. 

Findel...  kx.  -anstalt,  -en,f.  -haus,  -es,  -er  f,  n. 
hittebarnshus.  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  hittebarn. 
-mutter,  -f,  /.  -väter,  -s,  -f,  m.  person  som 
uppfostrar  ett  hittebarn. 

findllen,  -[e]s<,  fand,  fände,  gefunden,  -e,  I. 
tr.  1.  hitta,  t.  ex.  das  verlorne  Geld,  den 
gesuchten  Hut;  finna,  t.  ei.  einen  Freund, 
den  Tod,  seinen  Meister,  Gnade  vor  jmdm, 
Freude  am  Wohlthun,  etw.  [/ür]  ratsam; 
Beifall  ~  vinna  bifall;  jmdn  schlafen  ~ 
finna  ngn  sof vande;  finna,  komma  under- 
fund med,  märka,  tjocka,  anse,  t.  ex.  iclt 
finde,  dass  du  Unrecht  hast;  ich  finde,  dass 
er  blass  aussieht  ei.  ich  finde,  er  sieht  blass 
aus;  einige  wollen  ~  några  tycka  sig  ha 
funnit,  ha  märkt.  2.  träffa,  stöta  på,  t.  ex. 
J7ud?i  unerioartet  ~,  so  etw.  findet  man  im- 
mer wieder:  dylikt  stöter  man  ständigt  på. 
Ich  finde  in  der  Zeltung,  dass  ...  jag  ser  i 
tidningen,  att  ...  II.  Sich  ~  1.  finnas,  rä- 
kas, förekomma,  t.  ex.  dies  Wort  findet  sich  - 
im  Homer.  Opers.  es  ~  sich  Menschen:  det 
fins,  det  gifves  människor.  2.  hitta,  råka, 
t.  ex.  sich  heim  »v-  hitta  hem,  sich  zurecht  ~ 
hitta  (vägen),  råka  rätt,  äfv.  känna  igen  sig. 
Sich  aus  der  Sache  nicht  ~  können:  ej  veta 
hvarken  ut  ei.  in,  hafva  hufvudbry  för  ngt. 
8.  recipr.  fiuna,  råka  hvarandra,  t.  ex.  schöne 
Seelen  ^  sich.  4.  Sich  zu  etw.,  zu  jmdm  ~ 
sälla  sig   till  ngt,  till  ngn.  6.  Sich  in  etw. 


(ack.)  ~  foga  sig  i,  tåligt  bära  ngt.  6.  Es 
wird  sich  ~  a)  det  kommer  nog  till  rätta, 
b)  det  blir  nog  ngn  råd  med  det,  ngn  ut- 
väg för  det,  c)  det  kommer  framtiden  att 
afgöra. 

Finder,  -s,  -,  m.  'v/in,  -nen,  f.  person  som 
hittar,  finner,  märker,  kommer  underfund 
med  ngt;  upphittare.  sms.  se  Finde... 

findig,  a.  1.  bärg.  fyndig.  2.  fyndig,  fintlig. 

Findling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  hittebarn.  2.  erra- 
tiskt  block. 

Finesse,  -n,  f.  finhet,  finess. 

Finger,  -s,  -,  m.  finger.  Der  Heine  ~  lillfin- 
gern.  Mir  sagt's  mein  kleiner  Finger:  det 
har  en  liten  fogel  sagt  mig.  Lange  ei.  krum- 
me ~  haben  ei.  machen,  die  ~  kleben  las- 
sen: vara  långfingrad.  Das  kann  man  an 
den  ~7i  abzählen:  det  kan  man  utan  vidare 
sluta  sig  till.  Elw.  an  den  ~ra  herzählen 
können :  kunna  ngt  på  sina  fem  fingrar. 
Jmdm  durch  die  -x/  sehen:  se  genom  fing- 
rarne  med  ngn.  Mit  ~7i  auf  jmdn  weisen : 
peka  finger  åt  ngn.  Jmdm  auf  die  ~  sehen 
el.  passen:  noga  öfvervaka  ngn.  Sich  (dat.) 
etio,  aus  den  r^^n  saugen:  gripa  ngt  ur  luf- 
ten. Er  ist  um  den  -v/  zu  wickeln:  honom 
kan  man  vira  kring  lillfingern.  -ähnlich,  a. 
fingerlik.  -breit,  a.  fingersbred.  -dick,  a.  fin- 
gerstjock.  -fertig,  a.  fingerfärdig,  -fertigkeit, 
-eji,  f.  fingerfärdighet,  -förmig,  a.  finger- 
förmig, -handschuh,  -[e]s,  -e,  m.  fingerhand- 
ske, -hut,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  fingerborg.  2.  bot. 
fingerhatt  (Digitalis),  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n. 
bot.  fingerört  (Potentilla).  -los,  a.  utan  fing- 
rar, -reif,  -ring,  -[e]s,  -e,  m.  fingerring.  -satz, 
-es,  -e  t,  in.  mus.  fingersättning,  -spitze,  -n, 
f.  fingerspets,  -spräche,  -n,  f.  fingerspråk, 
teckenspråk,  -wurm,  -[e]s,  O,  ?».  fingerböld, 
fulslag.  -zeig,  -[e]s,  -e,  m.  fingervisning. 

Fingeréi,  -en,f.  fingrande,  tummande. 

Fingerling,  -[e]s,  -e,  m.  (handsk)finger. 

fingerlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  leka  med  fing- 
rarne,  fingra  på.  jfr  gefingert. 

fingierllen,  -te,  -t,  tr.  låtsa,  fingera,  föregifva. 
Fingierung,/. 

Fink[e],  -en,  -en,  m.  fink,  i  sht  bofink,  -en...  ex. 
~falk[e],  -en,  -en,  m.  zooi.  sparfhök.  ~garn, 
-[e]s,  -e,  n.  snara,  nät  för  finkar.  ~meise, 
-n,  f  zooi.  talgoxe.  ~netz,  -es,  -e,  n.  finknät, 
arv.  i.  ~schlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  finksång. 
~weibchen,  -s,  -,  n.  finkhona. 

finkellin,   -te,  ge-t,  itr.  h.  fånga  finkar,  foglar 

i  aUmh. 

Finkler,  -s,  -,  m.  fogelfängare. 

1.  Finne,  -n,  f.   1.  zooi.  fena.  2.  finne.  3.  dyni. 

2.  Finne,  -n,  -n,  m.  finne  (invånare  i  Finland). 

finnig,  a.   1.  finnig.  2.  dyntig. 
Finnin,  -nen,  f  finska,  finsk  kvinna. 
finnisch,   I.  a.  finsk.   II.  n.  finska,  jfr  deutsch. 
Finnländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  finne,  finska. 
finnländisch,  o.  finsk. 


tikta  sms.    F  familjärt.    P  lILgre  språk.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    •£<  ^Oterm.   A 


finster 


256 


fixen 


finster,  a.  mörk,  dyster,  svart. 

Finsterheit,  Finsterlteit,  -en,  f.  mörker. 

Finsterling,  ■{_e\s,  -e,  m.  mörkrets  vän,  upp- 
lysningens fiende,  obskurant. 

Finsternis[s],  -se,  f.  1.  mörker.  2.  förmör- 
kelse. 

Finte,  -n,  f.  fint.  -n...  ex.  ~maclier,  -.<!,  -,  m. 
listig,  knipslug  person.  '>.<voll,  a.  fintlig, 
knipslug. 

Fips,   -es,   -e,  m.  F  1.  näsknäpp.  2.  spenslig, 

rörlig  människa,  i  sht  skämtsamt  om  skrUddare. 

fipsllen,  -[^es\t,-te,ge-t,tr.  gifva en  näsknäpp  åt. 

Firlefanz, -es, -e,m.  l.gäck,  narr,  pajas.  2.  =  föij. 

Firlefanzeréi,  -en,  f.  upptåg,  gyckel;  strunt. 

firm,  a.  fast,  säker. 

Firmlla,  -en,/,  firma. 

Firmament,  -[e]s,  -e,  n.  firmament. 

Firman  se  Ferman. 

firmellln,   -te,  ge-t,  tr.  konfirmera  (vani,  Wott  om 

katolsk  konfirmation). 

Firmelung,  -en,  f.  katolsk  konfirmation. 

firmllen  =  firmeln. 

Firmling,  -[e].s  -e,  m.  konfirmand. 

Firmung  =  Firmelung. 

Firn,  -[e]s,  -e,  m.  1.  fjolårssnö,  gammal  snö. 
2.  med  evig  snö  betäckt  bärg,  glacier.  -bil- 
dung, -en,  f.  glacierbildning. 

firn[e],  a.  om  Tin  ocu  frukter:  fjolårs-,  gammal. 
-e...  Ex.  ~wein,  -[e]s,  -e,  m.  gammalt  vin. 

Firnis[s],  -ses,  -se,  w.  fernissa,  -blase,-«,/. 
fernissflaska.  -farbe,  -n,f.  färg  rifven  med 
fernissa,  -lack,  -[e]s,  -e,  m.  lackfernissa. 

1.  firnissllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  fernissa. 

2.  firnissen,  a.  fernissad. 
Firnisser,  -s,  -,  m.  fernissare. 

First,  -[e]s,  -e,  m.  Firstlle,  -en,  f.  1.  bärg- 
spets.  2.  takås,  -balken,  -s,  -,  m.  takås. 
-Ziegel,  -s,  -,  m.  takästegel. 

Fisch,  -es,  -e,  in.  fisk.  Nicht  ~  nicht  Fleisch: 
hvarken  fogel  eller  fisk.  -aar,  -[e]s,  -e, 
-ädler,  -s,  -,  m.  hafsörn.  -ängel,  -n,  f.  met- 
krok, -arm,  a.  fiskfattig.  -auge,  -s,  -n,  n. 
fisköga.  -behälter,  -s,  -,  m.  fisksump.  -bein, 
-[e]s,  O,  n.  1.  \^Schwarzes'\  o^  fiskben  af 
hvaifiskbarder.  2.  ire/si'es  ~  bläckfiskens 
skal  (os  sepise).  -beinern,  a.  af  fiskben,  fisk- 
bens-, -beinstange,  -«,/.  hvalfiskbard.  -blase, 
-n,  f.  fiskblåsa.  -blut,  -[e]s,  O,  n.  fiskblod. 
•brett,  -[e]s,  -er,  n.  fiskbräde,  -brühe,  -n,  f. 
fisksås.  -brut,  -en,f.  fiskyngel.  -erlaubnists], 
O,/,  tillåtelse  att  fiska,  -fang,  -[e]s,  -e  t,  ni. 
fiskafänge,  fiske,  -feder,  -flösse,  -n,  f.  fisk- 
fena, -förmig,  a.  fisklik.  -gabel,  -n,f.  ljuster. 
-garn,  -[e].?,  -e,  n.  fisknät.  ■gerät[h],  -[e].s, 
-e,  n.  fiskredskap,  -cjerechtigkeit,  -en,/,  rät- 
tighet att  fiska,  fiskvatten,  -gräte,  -«,  /. 
fiskben,  -haken,  -s,  -,  m.  metkrok,  -halter  = 
-behälter.  -hamen,  -s,  -,  m.  fiskhåf.  -händler, 
•s,  -,  m.  r^Ån,  -nen,  f.  fiskhandlare,  fisk- 
månglare,  fiskmånglerska.  -haus,  -es,  -er  t, 
n.  fiskdam,  fisksump.  -kasten,  -s,  -,  m.  fisk- 


sump. -kelle,  -n,  f.  fiskslef.  -kiefer,  -kieme, 

•n,  /.  fiskgäle.  -koder,  -s,  -,  m.  bete  ror  fisk- 
fångst, -korb,  -[e]s,  -e  f»  "»•  1-  fiskkorg.  2. 
mjärde. -laich,  - [e]s,0, m.  fiskrom.  -leim,  -[e]s, 
-e,  m.  husbloss,  -markt,  -[e]s,  -e  \,  m.  1. 
fisktorg.  2.  fiskhandel,  -löffel,  -s,  -,  m.  fisk- 
slef. -meister,  -s,  -,  m.  fiskare  som  före- 
står ett  fiske,  -milch,  O,  /.  mjölke.  -möve, 
-ra,  /.  fiskmåse.  -netz,  -es,  -e,  n.  fisknät. 
-Ordnung,  -e?;,/.  fiskeristadga.  -otter, -ra, /. 
utter,  -park,  -[e]s,  -e,  m.  fiskdam.  -reiher, 
-s,  -,  m.  zooi.  grå  häger,  -reuse,  -n,f.  mjärde. 
-rogen,  -s,  -,  m.  fiskrom.  -schuppe,  -ra,  /. 
fiskfjäll,  -suppe,  -n,  f.  fisksoppa,  -teich, 
-[e]s,  -e,  m.  fiskdam.  -thran,  -[e]s,  O,  m. 
fisktran.  -trog,  -[e]s,  -e  f,  m.  fisksump.  -was- 
ser,  -s.  O,  n.  vatten  som  fisk  fins  i.  -wehr, 
-en,  f.  spjälverk  för  en  fiskdam.  -weib,  -[e]s, 
-er,  n.  fiskmånglerska.  -weiher,  -s,  -,  m. 
fiskdam.  -zäun,  -[e]s,  -e  t,  m.  flätverk  till 
fiskfångst,  -zeug,  -[e]s.  O,  ra.  fiskredskap. 
-zucht,  O,  /.  fiskodling.  -Züchter,  -s,  -,  m. 
fiskodlare,  -zug,  -[e]s,  -e  f,  m.  notvarp. 

fischllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  fiska. 
Biidi.  nach  etw.  ~  eftersträfva  ngt ;  F  es  ist 
nichts  dabei  zu  ~  därvid  är  ingenting  att 
vinna. 

Fischer,  -s,  -,  m.  fiskare.  ~in,  -nen,f.  fiskande 
kvinna,  fiskarhustru,  -barke,  -ra,  /.  fiskar- 
bark, -boot,  -{eis,  -e  [t],  ra.  fiskarbåt,  -knabe, 
-ra,  -ra,  m.  fiskargosse.  -Stechen,  -s,  O,  ra.  lans- 
fäktning till  sjös.    För  öfr.  se  Fisch... 

Fischerei,  -en,  f.  1.  fiskande.  2.  rättighet 
att  fiska,  fiskvatten.  3.  fiskaryrke.  4.  fiske- 
ri, -gerechtigkeit,  -en,  f.  =  Fischerei  2. 

fischhaft,  fischlcht,  fischig,  a.  fiskartad,  som 
smakar  fisk,  fisk-. 

Fisematénten,  Fisimaténten,;;Zu7-.  undflykt,  svep- 
skäl, forevändning. 

Fiskal,  -[e]s  ei.  -en,  -e  [f],  m.  fiskal. 

fiskalisch,  a.  fiskalisk,  fiskal-. 

Fiskus,  -,  -,  m.  statskassa. 

Fistel,  -n,  f.  1.  med.  fistel.  2.  falsett,  -stimme, 
-ra,  /.  falsettröst. 

fistellin,  -te,  ge-t,  fistulierllen,  -te,  -t,  itr.  h. 
tala  cl-  sjunga  i  falsett. 

Fittich,  %  Fittig,  -[e]s,  -e,  m.  1.  vinge.  2.  F 
skört,  flik. 

Fitzile,  -era,  /.  härfva,  docka,  pasma.  -band, 
-\e\s,  -er  t,  ra.  -faden,  -s,  -f,  m.  pasmatråd. 

fifzilen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  afdela  i  dockor, 
i  pasmor.  2.  F  låta  smaka  riset. 

fix,  a.  1.  flink,  rask,  hurtig.  2.  i  ordning, 
färdig.  ~  und  fertig:  alldeles  i  ordning. 
3.  fast,  bestämd,  orörlig.  ~es  Gehalt:  fast 
lön.  -fingerig,  «.  flink,  rask  i  fingrarne, 
fingerfärdig,  -geschäft,  -[e]s,  -e,  ra.  handel 
med  fasta  pris.  -Stern,  -[e]s,  -e,  m.  fix- 
stjärna. 

fixllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  handel 
stegra,  höja  kursen  på  värdepapper. 


O   laknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  lotransitivt  verb.    h,  har  haben,    S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


Fixer 


257 


Flasche 


Fixer, 


-s,  -,  m.  handel,  börsspekulant 

jckulatioutT  pk  kurseruas  stigaodc. 


fixierllen,  -te,  -t,  I.  ti:  1.  fastställa,  tm  sin  storlek 
bestämma.  2.  betrakta,  fixera.  II.  Sich  ~ 
stadga  sig,  blifva  fast,  varaktig.  Fixierung,/. 

Fixllum,  -U7n[a],  -«,  «.  viss,  bestämd  summa. 

Fl.  törkortn.   =    Flori7l(e). 

flach,  I.  a.  1.  flack,  slät,  jämn.  flat.  Sich  ~ 
auf  den  Boden  legen :  lägga  sig  raklång  på 
marken.  Auf  dem  ~ew  Felde:  på  öppna 
fältet.  A  ~e  See:  lugn  sjö.  bimi.  das  liegt 
auf  der  ^en  Hand:  det  ligger  i  öppen  dag. 
2.  grund,  biidi.  platt,  ytlig.  ~es  Fahrzeug : 
grundtgående  fartyg  med  lågt  bord.  II. 
-[e]s,  -e,  n.  slätt,  jämnt  föremål,  i  sht  flat 
sten.  -brenner,  -s,  -,  m.  rak  brännare  (mot- 
sats till  ruadbi'^iniiiirc).  -feld,  -[e].?,  -er,  n.  slätt. 
-fussig,  a.  som  har  platta  fötter,  -gehend,  a. 
i  grundtgående.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  vi.  ytlig 
människa,  -land,  -[e]s,  -er  f,  n.  slättland. 
-nase,  -n,  f  plattnäsa,  -nasig,  a.  plattnäst. 

Fläche,  -«,  f.  slät  yta,  mat.  plan.  In  gleicher  ~ 
mit:  i  jämnhöjd  med,  jäms  med.  -n...  ex. 
'N/inhalt,  -[e]s.  O,  ~raum,  -[e]s,  -e  t,  r,i.  yt- 
innehåll. '^Winkel,  -s,  -,  m.  mat.  plan  vinkel. 

flachllen,  flächllen,  -te,  ge-t,  tr.  göra  slät,  jämn, 
tillplatta.  Flächung,  /. 

Flachheit,  -en,  f.  flackhet,  flathet,  släthet; 
biidi.  platthet,  ytlighet. 

flächig,  a.  rarekomuicr  blott  i  sms-,  t.  ex.  sechsr^  som 
har  sex  ytor. 

Flachs,  -es,  t  -e,  m.  lin.    -bart,  -[e']s,  -e  f,  m. 
(person  med)  ljust  skägg,    -bärtig,  a.  ljus-  j 
skäggig,    -bau,  -[e]s.  O,  m.  linodling,    -be-  j 
reitung,  -en,  f.  linberedning,  -bleuet,  -s,  -,  m.  \ 
O  linskäkta.  -blond,  a.  linfärgad.  -bolle,  -n,  I 
/.   linknopp,    -breche,    -n,  f.   O   linbråka.  | 
-brechen,   -s.  O,  n.  0  linbråkning.    -darre,  [ 
•n,  f.  0  ria  för  lintorkning,  -färben,  a.  lin-  j 
färgad,    -feld,  -[e]s,  -er,  n.  linåker,    -haar, 
-[e]s,  -e,  n.  linhår,  lingult  hår.    -hechel,  -n, 
f.  ^  linhäckla.   -knoten,  -s,  -,  m.  linkuopp.  j 
•kopf,  -[e]s,  -e  t,  fn-  person  med  linfärgadt  i 
hår.    -kraut,  -[e]s,  O,  n.  bot.  poleja  (Mentha 
Pulegium).  -röste,  -röt[h]e,  -rotte,  -n,  f.  ^ 
linrötning.    -schwiiige,   -«,  ./'.  O  linskäkta.  ' 
-seide,  O,  f.  bot.  snarrefva  (Cuscuta). 

flächse[r]n,  a.  af  lin,  lin-. 

flachslcht,  flächsicht,  a.  linartad. 

flackerig,  a.  F  fladdrande,  ostadig. 

flackerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  fladdra  (om  i:\goi). 

Flacön,  -s,  -s,  n.  sUpad  flaska. 

Fladen,  -s,  -,  m.  kaka,  tårta. 

Fläder,  -n,  f.  åder  i  trä  ei.  sten,  masurering. 

fladerig,  a.  ådrig,  fläckig,  marmorerad,  ma- 
sur-. 

fladerlln,  -te,  ge-t,  tr.  göra  ådrig,  fläckig;  ma- 
surera,  marmorera. 

Flagglle,  -en,f.  flagga,  flagg,  -kapitän,  -[f.].s-,  -e 
m.  flaggkapten,  -en...  rx.  '^schiff,  -[e]s,  -e,  n 
flaggskepp,  'v^tuch,  -[e]«,  -er  t,  n.  flaggduk 


flaggilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  fladdra,  svaja. 
2.  flagga.  II.  tr.  behänga  med  flaggor,  flagg- 
pryda. 

flagrant,  a.  fullt  tydlig,  klar. 

Flamänder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  flamländare, 
flamländska,  flandrare,  flandriska. 

flamändisch,  a.  flamländsk,  flandrisk. 

Flamberg,  -[e].<t,  -e,  m.  bredt  slagsvärd. 

Fläming,  -[ejs,  -e,  Fläminger,  -s,  -,  m.  =  Fla- 
mänder. 

Flamingo,  -s,  -s,  m.  zooi.  flamingo. 

flämisch,  a.  1.  =  flamändisch.  2.  grof,  klum- 
pig, plump.  3.  tvär,  förtretad. 

Flämländ...  =  Flamänd.... 

Flammlle,  -en,f.  dim.  Flämmchen,  -lein,  flamma, 
låga.  In  [hellen  ei.  lichten^  ~?4  stehen:  stå 
i  ljusan  låga.  -loch,  ■[e]s,  -er  f,  ti.  öppning 
för  lågan,  -ofen,  -s,  -f,  m.  ^  flamiign.  -en... 
Ex.  '>.'auge,  -s,  -n,  n.  flammande,  gnistrande 
öga.  'N.'blick,  -[?]•'•■,  -e,  m.  flammande  blick. 
'v.blume,  -n,f.  bot.  flox  (Phlox).  ~feuer,  -s, 
-,  re.  lågande  eld.  '^hauch,  -[e]s,  -e,  m.  eld- 
fläkt.  ~liebe,  O,/,  glödande  kärlek.  ~meer, 
-[e]s,  -e,  B.  eldhaf.  'x^naht,  -ef, /.O  hop- 
svetsad skarf.  ^ofen  se  -ofen.  'v.qual,  -en,f. 
kval,  plåga  i  lågorna.  ~schrift,  -en,  f.  eld- 
skrift. 'N.'SChwert,  -[e]s,  -er,  n.  flammande 
svärd.  'K^speiend,  a.  eldsprutande.  ~strom, 
-[e]s,  -e  t,  "*•  eldström,  ^tod,  -[eJs,  O,  m. 
död  i  lågorna.    «^./Zeichen,  -s,  -,   n.  låga  ss. 

tecken  för  ngt. 

flammljen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  låga,  brinna 
med  låga;  afv.  biidi.,  t.  ex.  vor  Zorn  ~  låga  af 
vrede,  yü/'  etw.  ~  låga  för,  vara  hänförd  af 

ngt.  2.  nitr  ortförändringen  framhålles  äfv.  S.  fladdra 

som  en  i&ga,  lågande  fara  igenom,  blixtra.  II. 
tr.  1.  hålla  öfver  el.  framför  elden,  sveda. 
2.  antända,  försätta  i  låga.  3.  göra  flammig, 
fasonera,  marmorera. 

Flammeri,  -[s],  -s,  m.  ett  slags  mjölrätt. 

flammicht,  flammig,  a.  flammig. 

flammierllen,  -te,  -t,  tr.  =  flammen  II,  3. 

Flammierung,  -en,  f.  marmorering. 

flandrisch,  a.  flandrisk. 

Flanell,  -[e]s,  -e,  m.  flanell,  -macher,  -weber, 
-s,  -,  m.  flanellväfvare. 

flanellen,  a.  af  flanell,  flanell-. 

flanierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  flanera,  gå  och  drifva 
på  gatorna. 

Flanke,  -n,  f.  sida,  X  flank.  -n...  ex.  ~angriff, 
-[e]s,  -e,  m.  angrepp  i  flanken. 

flankierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  JsJ  1.  förse  med  sido- 
värn, sidoverk.  2.  beskjuta  från  sidan.  II. 
itr.  h.  =  flanieren. 

flappllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hänga  slappt  ned. 

Flaps,  -es,  -e,  m.  F  flabb. 

flapsig,  a.  F  flabbig. 

Flasche,  -n,  f.  dim.  Fläschchen,  -lein,  flaska, 
butelj.  Aiif  ~?f  ziehen  ei.  fiillen:  tömma 
på  buteljer,  buteljera.  -n...  ex.  ~bier,  -[e]s, 
-e,  re.  öl  på  buteljer.    '>./boden,  -s,  -[f],  m. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    % 
Tysk-svensk  ordbok. 


brukligt.    @  teknisk  term.    -X*  «jötcrm.    M(  militärisk  term, 

17 


Flaschner 


flegeln 


flaskbotten,  buteljbotten.  '>.<büchse,  -n,  f. 
ett  slags  väderbössa.  'v^'bUrste,  -«,/.  borste 
till  buteljers  rengöring,  karafinrensare. 
~futter,  -s,  -,  n.  flaskfodral,  flaskfoder,  kan- 
tin, -^gestell,  -[e]s,  -e,  n.  ställning  att  bära 
buteljer  i,  buteljkorg.  '>.<glas,  -es,  O,  n.  bu- 
teljglas, ^hals,  -es,  -e  f,  m.  buteljhals, 
flaskhals.  ~keller,  -.<?,  -,  m.  =  r-^futter. 
~korb,  -[ejs,  -e  t,  m.  buteljkorg.  ~kUrbis[s], 
-st-s,  -se,  m.  bot.  kalebass  (Cucurbita  Lage- 
naria), 'i.-reif,  a.  färdig  att  fyllas  på  butel- 
jer, ^ständer,  -s,  -,  m.  buteljställning. 
~stöpsel,  -s,  -,  m.  propp,  kork.  ~wein,  -[ej.s-, 
-e,  VI.  vin  på  buteljer,  -v/zug,  •[e]s,  -e  t,  w- 
0  hissblock,  tälja. 
Flaschner,    -s,   -,  m.  bleckskigare  som  gbr  uiecu 

tlaskor. 

Fiaser  m.  m.  =  Floder  m.  m. 

Flatter...  kk.  -geist,  -[ej.v.  -.r,  m.  orolig  ande, 
oroligt,  ostadigt  sinne,  flygtig  person,  -haar, 
-[e]s,  -e,  n.  fladdrande  hår.  -sinn,  -[e]s,  O, 
7«.  ostadigt,  flygtigt  sinne,  lättsinne.  -Sinnig, 
a.  flygtig. 

Flatterer,  -6-,  -,  ?«.  fladdrande,  ostadig,  flygtig 
person. 

flatterhaft,  a.  fladdrande,  ostadig,  flygtig. 

Flatterhaftigkeit,  O,  /.  ostadighet",  flygtighet. 

flatterig,  a.  1.  =  flatterhaft.  2.  =  fladerig. 

flatterlln,    -te,   (je-t,  itr.  h.,  när  onrörandringen  fram 

hålles  6-.  fladdra;  biidi.  vara  ostadig,  flygtig. 

flattierllen,  -te, -t,  itr.h.  smeka, smickra, yTwdTO: 
ngn. 

flau,  a.  1.  svag,  matt,  slapp,  ljum.  Ich  fühle 
mich  -V/,  mir  ist  ei.  ivird  ~  jag  känner  mig 
illamående,  matt  af  hunger.  4-  der  Wind  wird 
~  vinden  mojnar  af.  2.  om  drycker:  fadd,  duf- 
ven.  3.  handel,  föga  begärlig,  föga  efterfrå- 
gad, flau. 

flaullen,  -te.  r/e-t, itr.h.  blifva  slapp  m.  m.  se  rareg 

Flauheit,  Flauigkeit,  -en,f.  1.  matthet,  slapp- 
het. 2.  fadd  smak,  dufvenhet.  3.  handel 
ringa  efterfrågan,  flauhet. 

Flaum,  -[eis,  -e[«],  m.  dim.  Flännirhen,  -lein, 
dun,  fjun.  -[en]...  ex.  ~bärt,  -[<].«,  -e  t,  m.  1. 
(Rkägg)fjun.  2.  person  som  har  fjun  i  st.  f. 
skägg;  outvecklad  människa,  ungtupp. 
~bett,  -[e].?,  -en,  n.  dunbiidd,  dunbolster. 
~feder,  -«,/.  fjun.  -^gefüttert,  «.stoppad 
med  dun.  ~lager,  -s,  -,  «.  =  '^hett.  ~strei- 
cher,  -s,  -,  m.  F  inställsam  person,  smic- 
krare.  '>wweich,  a.  mjuk  som  dun. 

flaumig,  a.  försedd,  beväxt  med  dun,  med 
fjun;   dun-  ei.  fjunartad,  mjuk  som  dun. 

Flaus[chJ,  -es,  -c[tj,  m.   1.  hårtofs,   ulltapp, 

lintått  m.  m.  dyl.    2.  fris  (ett  slags  ylletyg).    -rOCk, 

-[e]s,  -e  t,  ni.  frisrock. 
Flause,  -n,f.  prat,  floskler,  blå  dnnst,  före- 
spegling; förevändning,  undflykt.  -n...  ex. 
~macher,  -s,  -,  m.  pratmakare,  en  som  kom- 
mer med  uudflykter,  förespeglingar.  ~ma- 
cherei,  -en,f.  =  Flause. 


Flechse,  -n,  f.  sena.  -n...  ex.  'x/ähnlich,  'x.ärtig, 

a.  senartad.  ~band,  -[e]s,  -er  f,  n.  med.  seu- 

band,  ligament. 
flechsicht,  flechsig,  a.  senig. 
Fiechtlle,  -en,f.   1.  fläta;  flätverk.   2.  bot.  laf. 

3.  m«d.  reform,  -arbeit,  -en,  f.  flätadt  arbete. 

-band,  -[e]s,  -er  f,  n.  band  att  fläta  in,  t.  ex. 
I      i  håret,  -korb,  -[e].?,  -e  t,  m.  flätad  korg.  -rohr, 

-[e]s,  -e,  n.  rotting,  -weide,  -«,/.  vide,  korg- 
I  pil.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  flätverk,  -zäun,  -[e]s, 
I  -e  t,  m.  flätadt  stängsel,  flätverk,  -en...  ex. 
1      ^ähnlich,  ~ärtig,  a.  med.  reformsartad ;  bot. 

laf  artad,  laflik.    ~ausschlag,  -[e]s,  -e  f,  m. 

med.  reformsartadt  utslag,  'x/förmig,  a.  1.  i 
I      form  af  en  fläta.    2.  =  <^ähnlich. 

flechten,  flichtst,  flocht,    flüchte,   geflochten, 
I     flicht,  I.  tr.  fläta,  t.  ex.  die  Haare,  Zöpfe,  die 

Haare    in    Zöpfe    ei.   zu    Zöpfen,    Kränze, 

Körbe.  Biidi  Blumen  in  jmds  Leben  <x/  blom- 
sterströ   ugns   lefnadsstig;    einen   Bund  ~ 

sluta   ett  förbund.    II.  Sich   ~   fläta   sig, 
I      slingra  sig. 
Flechter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  flätar. 

förfärdigar  flätade  arbeten. 
Fleck,  -[e].«,  -e,  m.  1.  fläck,  ställe,  plats,  t.  ex. 
I      nicht   vom.   ~e  gehen,    sich   nicht  vom,  ~f 

rühren,  das  Herz  auf  dem  rechten  ~e  ha- 
\      ben.   Einen    wunden  ei.  kranken  ~  treffen: 

vidröra  en  ömtålig  punkt.  2.  fläck,  märke. 
I  Biidi.  dem  Namen  jmds  einen  «x,  anhängen: 
'  sätta  en  fläck  på  ngns  rykte.  3.  stycke,  bit. 
I      -lieber,    -s,   -,  «.  fläckfeber,   -mittel,  -s,  -,  n. 

medel  att  taga  ur  fläckar  med.  -seife,  -n,f. 

fläcktvål.  -wasser,  -s,  -,  n.  fläckvatten. 

1.  fleckllen,  -te,  -ge-t,  I.  tr.  fläcka,  sätta  fläckar 
på,  göra  fläckig.  II.  itr.  h.  1.  fläcka  ned, 
smutsa  ned.  2.  lätt  få  fläckar,  blifva  smut- 
sig. 3.  F  komma  ur  fläcken,  t.  ex.  die  Arbeit 
will  nicht  «N/,  afv.  ujjiis.  es  fleckt  nicht  mit  der 
Arbeit. 

2.  Flecken,  -s,  -,  m.  1.  =  Fleck.  2.  köping, 
-frei,  -los,  a.  fläckfri.  Se  rer  »rr.  Fleck... 

fleckig,  a.  iläckig,  nedfläckad. 
1  Fleckigkeit,  0,/.  fläckigt,  fläckadt  tillstånd. 
Fleder...  ex.  -maus,  -e  f,  /.  läderlapp,  -wisch, 
-es,  -e,  m.  (sop)viuge,  fjäderviska.  F  om  gamia 
uugmör:  '^e  feil  haben :  vara  sipp,  pryd. 
flederlln,   -te,  ge-t,  tr.  1.  rengöra,  damma  af 
I      med  fjäderviska.  2.  F  jmdn  <%<  köra  ngn  på 
dörren,  prygla  ngn. 
Flegel,  -s,  -,  m.  l.slaga.  2.  slyngel,  tölp.  -jahre, 
n.  phtr.  slyngelår.  -streich,  -[e]s,  -e,  m.  dumt 
upptåg,  slyngelaktig  handling. 
1  Flegelei,  -en,  f.  slyngelaktigt,  tölpaktigt  upp- 
j      förande,  sätt,  slyngelaktig  handling, 
flegelhaft,    a.    slyngelaktig,    tölpaktig,    oför- 
skämd. 
Flegelhaftigkeit,  -e;;,/.  slyngelaktighet,  tölp- 
I      aktighet,  oförskämdhet. 
[  flegellln,   -te,  ge-t,  I.   tr.  tröska;  prygla.  II. 
I      Sich  ~  uppföra  sig  slyngelaktigt. 


O    «aknar  plur.    f  har   «mljud.    tr.  transitivt,    itr.  iutransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S,  har  »ein  tiU  hjälpverb. 


dehen  S 

flehllen,  -It,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  bönfalla,  en- 
träget bedja,  t.  ex.  zu  Gott,  jmdn  um  Bavm- 
herziijkeit. 

flehentlich,  a.  bedjande,  innerlig. 

Fleisch,  -es,  0,  n.  kött.  Ins  ~  wachsen:  a) 
växa  in  i  köttet,  t.  ex.  der  Nagel  ist  ins  ~ 
gewachsen,  b)  biidi.  inrota  sig,  blifva  andra 
naturen.  Vmn  ~  homvien  ei. /allen:  falla  af, 
magra,  -abfalle,  m.  plur.  köttalfall.  -bank, 
-e  t, ./"•  elagtarbänk.  -bäum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
stång  i  skorstenen,  på  livilken  kött,  som 
skall  rökas,  upphänges.  -bedarf,  -[e]s,  O,  m. 
köttförråd,  -beil,  -[e]s,  -e,  n.  slagtaryxa. 
•beschau,  O,/,  tillsyn  öfver  köttillförseln. 
•brühe,  -n,  f.  buljong,  -erzeugend,  o.  kött- 
bildande, -erzeugung.  O,  f.  köttbildning. 
-essend,  a.  köttätande,  -esser,  -s,  -,  m.  kött- 
ätande människa,  -extrakt,  -[e]«.  -e,  m.  och  n. 
köttextrakt,  -farbe,  -»,  /.  köttfärg.  -färben, 
-farbig,  o.  köttfärgad.  -faser,  -n,f.  köttli- 
ber.  -tass,  -es,  -er  \,  n.  köttbalja,  -fressend, 
a.  köttätande  (om  djur),  -fresser,  -s,  -,  m.  kött- 
ätande djur.  -gabel,  -n,f.  köttgaffel,  -ge- 
backene(s),  (aaj.  töjn.)  n.  köttpastej,  -hauer, 
-s,  -,  m.  slagtare.  -kammer,  -«,  /.  köttbod. 
-kloss,  -es,  -e  f,  m.  vani.  dim.  -klosschen,  -s,  -, 
n.  köttbulle,  -klotz,  -es,  -e  f,  m.  slagtares 
hackkubb.  -klumpen,  -s,  -,  m.  köttklump, 
köttmassa,  -kost.  O,/,  köttföda,  köttmat. 
•laden,  -s,  -t,  m.  kötthandel,  -lake,  -n,  f. 
köttlake.  -los,  a.  köttlös.  -lösigkeit.  O,/', 
köttlöshet,  ytterlig  magerhet,  -made,  -n,f. 
mask  i  kött.  -markt,  -[e]«,  -e  f,  m.  köttorg, 
köttmarknad,  -messer,  -s,  -,  n.  förskärar- 
knif.  -nahrung,  -en,  f.  =  -kost.  -rotfh],  a. 
köttröd.  -Schätzer,  -schauer,  -s,  -,  m.  upp- 
syningsman  öfver  köttillförseln.  -schnitt, 
-[e]s,  -e,  m.  snitt  i  köttet,  -schnittchen,  -s, 
-,  n.  kött.skifva.  •Seite,  -n,  f.  köttsida  af  eu 
hud.  -speise,  -n,  f.  kötträtt.  -Steuer,-«,/. 
slagtskatt.  -suppe,  -n,  f.  köttsoppa,  -tag, 
-[ejs,  -e,  m.  dag  då  man  får  äta  kött,  icke- 
fastedag, -topf,  -[e].'--,  -e  t,  «i-  köttgryta. 
•verbrauch,  -[e].s,  O,  m.  köttåtgång.  -Ver- 
käufer, -s,  -,  m.  ~in,  -yien,  f.  köttmånglare, 
köttmånglerska.  -v»a[a]re,  -n,  f.  köttvara. 
•wa[a]renhandlung,  -en,f.  kötthandel,  char- 
kuteri, -werdung.  O,/,  mandomsanammelso, 
människoblifvande.  -wunde,  -n,  f.  sår  i  köt- 
tet   som  ej  tränger  iu  till    tieuen.      -V»UrSt,     -e    f,  /• 

köttkorf.    -zahn,    -[e]s,  -e  +,  m.   huggtand. 

•zeit,  -en,  f.  tid  då  man  får  äta  kött.    -es... 

Ex.  ~!ust,  -e  t,  f.  sinlig  lusta,  sinligt  begär. 

~sinn,  -[e]s,  O,  m.  sinlighet. 
fleischllen,  -[es]^,  -te,  ge-t,  itr.  h.  om  stot  ei.  hugg 

vid  fäktn. :  intränga  i  köttet. 
Fleischer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  slagtare,  slag- 

tarhustru,  slagtarmadam.  -beil,  -[e].?,  -e,  n. 

slagtaryxa.  -bursch[e],  -en,  -en,  m-  slagtar- 

lärling.    -frau,  -en,/,  slagtarhustru.    -gäng, 

•[«]«,  -e  t,  m.  fåfäng  gång.    -gesell  [e],  -en, 


9 Fliege 

-en,  m.  elagtargesäll.  -gewicht,  -[e]s,  -e,  n. 
slagtarvigt  (tjngre  aa  vanlig).  -huHd,  -[e]s,  -e, 
m.  slagtarhnnd.  -Innung,  -en,/,  slagtarskrå. 
-knecht,  -[e]s,  -e,  m.  slagtardräng.  -laden, 
-s,  "t,  m.  slagtarbod.  -lehrling,  -[e]s,  -e,  m. 
=  -hursche.  -messer,  -s,  -,  n.  elagtarknif. 

fleischern,  a.  af  kött,  kött-. 

fleischig,  «.  köttig. 

fleischlich,  a.  köttslig,  sinlig. 

Fleischlichkeit,  -en,/,  sinlighet. 

FleiSS,  -es.  O,  m.  1.  flit.  ~  au/  etw.  (ack.)  ver- 
wenden: vinnlägga  sig  om  ngt.  ordspr.  ~ 
bricht  Eis:  ungef.  tålamod  öf vervinner  sur- 
kål. 2.  Mit  ~  med  flit,  afsigtligt.  -entfal- 
tung,  -en,/,  nit. 

fleiSSig,  a.  flitig,  a)  arbetsam,  nitisk,  b)  som  man  ned 

lagt  flit  pi,  t.  ex.    ~e    Arbeit,    c)  orta  upprepad,  tät, 

t.  ex.  ~e  Besuche,  das  Theater  ~  besuchen. 
flektierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  gram.  böja(s), 

flektera(s).  Flektierung,  /. 
flennllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  F  lipa. 
Flenner,  -s,  -,  m.  ~in,   -nen,  /.  F  en  som  lätt 

lipar;  lipare,  liper. 
flensllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  tr.  stycka  späcket  pi 

fletschllen,  -\es']t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  ©  strilcka, 
tänja,  t.  ex.  Metalle.  2.  Die  Zähne  ~  visa 
tänderna. 

Flibustier  (4stafv.),  -s,  -,  m.  vestindisk  sjöröfvare. 

Flick...  Ex.  -arbeit,  -en,  /.  lappande,  lagning. 
-decke,  -n, /.  lapptäcke,  -häring,  -[e]s,  -e, 
m.  flackt  och  rökt  sill.  -lappen,  -s,  -,  m.  lapp 
till  lagning.  -Schneider,  -s,  -,  m.  lappskräd- 
dare. -schPster,  -s,  -,  m.  lappskomakare. 
•werk,  -[e]«,  -e,  n.  flickverk,  lappverk,  -wort, 

-[e]s,  -er  f,  n.  rcr  rimmets  el.  meterns  skull  inskju- 
tet ord. 

1.  Flicken,  -S,  -,  m.  lapp  till  Inguing  el.  redan  päsatt. 
Sms.  =  Flick... 

2.  flick|len,-<e,.(7e-^,«r.  1.  lappa,  laga.  2.  *  rifva 
i  lappar,  sönderslita,  t.  ex.  die  Hunde  haben 
dem  Hasen  das  Fell  geflickt.  Ordspr.  jmdm 
etw.  am  Zeuge  ~  lappa  om  ngn. 

Flicker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  /.  en  som  lagar, 
t.  ex.  lappskräddare,  kittelflickare  m.  m. 

Flickeréi,  -ew,y.  lagning,  lappande;  flickverk. 

Flieder,  -s,  -,  m.  1.  fläder.  2.  syren,  -baum, 
-[e].s-, -et, »«•  fläderträd,  syrenträd.  -blüt[hje, 
-n,/.  fläderblomma, syrenblomma.  -Strauch, 
-[e].s,  -e[r]  f,  m.  fläderbuske,  syrenbuske. 
-thee,  -s,  -s,  m.  fläderte. 

Fliege,  -n, /.  1.  fluga.  2.  sigte  p&  skjutgev&r.  3. 
lättfärdig  person,  -n...  ex.  ~baum,  -[e].?,  -e 
t,  m.  alm.  /v/dreck,  -[e].s  O,  m.  P  flugsmuts. 
f^fänger,  -s,  -,  m.  1.  flughåf.  2.  =  '>^schnåp- 
per.  ~fenster,  -.s,  -,  n.  hårduksfönster,  stål- 
trådsfönster. ~flor,  -[e]s,  -e,  m.  «^garn, 
-[eis,  -e,  n.  flugnät,  myggnät,  ^x^gift,  -[e].<, 
-e,  n.  fluggift,  o.'glas,  -es,  -er  f,  n.  glas  att 
fånga  flugor  i.  ».^klappe,  «v/klatsche,  -n,  /. 
flugsmälla.  o^kopf,  -[e]s,  -ef,  m.  1.  flughuf- 


F  ramilj&n.    P  lägre  ipr&k.    %  mindre  brukligt.    $  teknisk  term.    *t<  tjötcrm.    ii  mllitkrisk 


fliegen 


260 


Florin 


Tud.  2.  boktryck,  spis.  ~netz,  -es,  -e,  n.  flug- 
nät.  '>^papier,  -[e].«,  -e,  n.  flugpapper.  ~pilz, 
-es,  -e,  m.  flugsvamp.  'N^schimmel,  -s,  -,  m. 
hvit  häst  med  svarta  prickar,  ^schmutz, 
-es,  0,  7H.  flugsmuts.  '^Schnäpper,  -$,  -,  m. 
zooi.  flugsnappare  (Muscicapa).  ^schrank, 
-[e]s,  -e  ti  "»•  skåp  med  hårdiiksdörrar. 
~stein,  -[e]s,  -e,  m.  pulvriserad  arsenik  an 

yftnd  tili  flugpulvcr.      ~VOgel,    -S,  -f,  TO.  zool.  flug- 

fogel,  kolibri  (Trochilus).   ~wedel,  -s,  -,  m. 
flugviska. 
fliegen,  flog,  flöye,  geflogen,  flieg\_c^;  roiäidr. 
pres.  ind.  fleugst,  fleugt,  imper.  fleug,  I.  /<r.  s., 

när  ortfürändringen  ej  framhMles  h.   1.  flyga.    /«  die 

Eöhe  ~  flyga  upp.  2.  Sie  flogen  von  ihren 
Sitzen:  de  flögo  upp,  sprungo  upp  från 
sina  platser.  In  die  Luft  ~  flyga,  springa, 
sprängas  i  luften.  In  Stücke  ~  springa 
sönder  i  bitar.  II.  Sich  müde  f^^  flyga  sig 
trött. 

Flieger,  -s,  -,  m.  en  som  flyger. 

fliehen,  floh,  flöhe,  geflohen,  fliehte'];  rarMdr. 
prcs.  må.  fleuchst,  fleucht,  imper.  fleuch,  1.  itr. 
s.  fly.  Von  dannen  ~  fly  sin  kos,  rymma. 
Vor  jmdm  ~  fly  för  ngn.  Zu  jmdm  ~  taga 
sin  tillflykt  till  ngn.  II.  tr.  Jmdn,  etw.  />.. 
fly,  undvika  ngn,  ngt. 

Fliese,  -n,  f.  stenplatta,  stenhäll  att  kutda  goif 

och  väggar  med.    -n...  Ex.  ~fQSSboden,  -5,  -[f],  m. 

~pflaster,  -s,  -,  n.  stengolf. 
Fliess,  -es,  -e,  n.   1.  bäck,  rännil.  2.  se   VHess. 

-gold,  -[e]s,  O,  n.  genom  vaskning  vunnet 

guld.  -papier,-[e].s,-e,n. läskpapper,  -wasser, 

-s,  -,  n.  rinnande  vatten. 
fliessllen,    -[es]t,  floss,  flösse,  geflossen,  -[e]; 

reråldr.  pres.  ind.  fletiss[es]t,  fleitSSt,  imper.  fleuss, 

itr.  s.  och  h.  1.  flyta,  rinna,  strömma.  Thrä- 
nen  »x.  von  den  Augen  ei.  die  Augen  »n»  von 
Thrånen:  tårar  strömma  ur  ögonen.  Von 
Blut  ~  drypa  af  blod.  Das  Papier  fliesst  : 
papperet  slår  igenom,  plånar.  Ins  Meer  ~ 
utmynna  i  hafvet.  ~(Ze  Augen:  rinnande 
ögon.  Aus  etw.  ~  härflyta,  härröra  ur  ngt. 
2.  fladdra,  bölja,  t.  ex,  die  Haare,  die  Ge- 
wänder ~. 

Fliete,  -n,f.  med.  åderjärn,  snäppare. 

flimmllen  =  flimmern. 

Flimmer,  -s,  -,  m.  1.  skimmer,  glinårande 
sken,  glittrande  glans.  2.  glitter,  prål. 
-schein,  -[e]s,  O,  m.  darrande  sken. 

flimmeriln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  glindra,  glittra, 
skimra,  tindra. 

flink,  a.  flink,  rask,  hurtig. 

Flinkheit,  O,  /.  flinkhet,  hurtighet. 

Flint,  -[e].s-,  -e,  m.  flinta.  -glas,  -e.v,  0.  n.  flint- 
glas, -stein,  -\e]s,  -e,  m.  flintn. 

Flinte,  -n,f.  bössa.  -n...  ex.  ~kolben,  -.■;,  -,  m. 
bösskolf.  'v.krätzer,  -s,  -,  m.  ©  krats.  ~ku- 
gel,  -»,./'.  gevärskula,  'x^pulver,  -s,  O,  n.  jagt- 
krut.  '^Schaft,  -[e].s,  -e  f,  m.  bösstock. 
'v.schloss,   -es,   -er  t,   n.   böaslås.    o.'SChuh, 


-[e]s,  -e,  m.  bössfodral.  'x<schuss,  -es,  -e  t, 
m.  bösskott,  -^stein,  -[e]s,  -e,  m.  (gevärs-) 
flinta. 

flirrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skimra,  glimra. 

flisperlln,  flisterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  hvi- 
ska,  tissla. 

Flitter,  -.'!,  -,  m.  1.  paljetter,  guld-  och  silfver- 
tråd  till  broderier  m.  m.  2.  glitter,  prål, 
bjäfs,  -glanz,  -es,  O,  m.  glitter,  prål,  tomt 
sken.  -gold,  -[(?]s,  O,  «.  glitterguld.  -haube, 
•n,f.  spetsmössa,  -kram,  -[e]s.  O,  m.  glitter, 
krimskrams,  -monat,  -[e]s,  -e,  m.  smekmå- 
nad, -sand,  -[e]s,  O,  m.  guldsand,  -schuh, 
-[e]s,  -e,  m.  med  glitter,  paljetter  prydd 
sko.  -Staat,  -tand,  -[e]s,  0,m.  -werk,  -[e]s,  O,«, 
grannlåt,  -woche,  -re,  /.  vecka  i  en  smekmå- 
nad. 

flitterhaft,  flitterig,  a.  glittrande,  prålande. 

flitterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  =  flimmern.  2. 
prunka  med  tomt  sken,  vara  grann. 

Flitz,   -es,  -e,  m.  pil  att  skjuta  med  båge.    -bogen, 

-S,  -,  m.  båge  att  skjuta  med.    -pfoil,  -[e]s,  -e,  111. 

=  Flitz. 

flitzllen,  -[e.«]',  -te,  ge-t,  itr.  s.  röra  sig  pil- 
snabbt, ila. 

Flocklle,  -en,  f.  dim.  Flöckchen,  -lein,  flock, 
tapp.  -seide.  O,/,  flocksilke.  -wolle.  O,/, 
flockull.  -en...  Ex.  ~ärtig,  a.  flockig.  ~bett, 
-\e'\s,-en,  n.  bolster  ei.  madrass  stoppad  med 
flockull.  '^blume,  -n,  f.  blåklint,  -^schnee, 
-[e]s,  O,  m.  snö  i  flockar,  snöflockar. 

flockllen,  -te.  ge-t.  I.  tr.  1.  flocka.  2.  göra  bål- 
lär  af.  II.  Sich  ~  1.  flocka  sig.  2.  bålla  sig. 
III.  itr.  h.  och  s.  falla,  flyga  i  flockar,  i  flin- 
gor. 

flockicht,  flockig,  a.  flockig. 

Floh,  -{e~\s,  -e  f,  m.  loppa".  Floh...  ei.  Flöh...  ex. 
-biss,  -es,  -e,  m.  loppbett.  -fang,  -[e]s,  O, 
m.  -jagd,  -en,  f.  loppjagt.  -same[n],  -ns. 
-n,  m.  loppfrö{gräs). 

flöhllen,  -te,  ge-t,  tr.  oi-h  sich  ~  loppa  (sig). 

!.  Flor,  -[e]s,  -e,  m.  1.  blomning,  blomnings- 
tid. 2.  samling  blommande  växter.  3.  flor, 
bio  rastring,  blomstrande  tillstånd. 

2.  Flor,  -[e]s,  -e  t,  »»•  flor,  a)  tygsort,  b)  sioja  ar 
sitdant  tyg.  Jmdm  den  '\/  von  den  Augen  ziehen: 
taga  ngn  ur  hans  villfarelse,  -band,  -[<']■<, 
-er  t,  n.  florband.  -binde,  -n,/.  florbindel. 
-haube,  -«,  /.  mössa  af  flor. 

Florlla,  -en,  f.  flora. 

floren,  «.  af  flor,  flor-. 

1.  Florentiner,  -.«,  -,  m.  /N-in,  -nen,/,  florenti- 
nare,  florentinska. 

2.  florentiner,  florentinisch,  a.  florentinsk. 

1.  Florett,  -[('].-•,  -s  ci.  -e,  «.  florett. 

2.  Florett,  -[c]s,  -e,  m.  grof,  ospunnen  silkes- 
tråd.  -seide,  -«,./*.  florettsilke. 

florierllen,  -te,  -t,  Ur.  h.  blomstra,  florera. 
Florilégillum,  -«?;([.<;],  -en  ei.  -a,  n.  samling,  ur- 
val, antologi. 
Florin,  -s,  -e,  m.  %  =  Gulden. 


O    saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intranaitivt   verb.    II.  har  haben,    S,  har  aein  till   hjälpverb. 


Floskel 


Floskel,  -n,f.  floskel,  grannlåt  i  tai  ci.  skrift. 

FlöSS,  -cä,  -e  t,  n.  1.  flotte.  2.  O  tacka,  gös. 
-amt,  -[e].'',  -e?"  t,  "•  myndighet  som  öf verva- 
kar flottningen.  -beamte(r),  (adj.  h^jn  )  m.  upp- 
syningsman  vid  flottning.  -brücke,  -n,  ,/'. 
flottbro.  -fUhrer,  -«,  -,  m.  flottare,  -graben,-.?, 
-f,  m.  kanal  för  flottning.  -herr,  -»,  -ew,  m. 
ägare  till  en  flotte,  -holz,  -es,  O,  n.  flottvirke. 
-meister,  -s,  -,  m.  förman  vid  flottning  ci.  på 
en  flotte.  -Ordnung,  -en,  f.  stadga  för  flott- 
ning. -rechen,  -s,  -,  m.  -wehr,  -en,  f.  dam  för 
att  mota  flottimmer.  -zeit,  -en,/",  flnttnings- 
tid.  -ZOM,  -[e]«,  -e  t>  »«•  tull  på  flottning. 

flÖssbär,  a.  om  vattendrag:  som  tillåter  flottning. 

Flosslle,  -ew,  _/'.  dim.  F/öMcÄe», -/e«/i,  simfena. 
-feder,  -w,  /.  simfena.  -en...  ex.  ~fisch,  -e,«, 
-e,  m.  fenfisk.  ~zahl,  -en,f.  antal  fenor. 

Flosslle,    -en,  f.    1.  flottled    (anstalter  för  flottning) 

2.  rätt  till  "flottning.  3.  flottadt  virke.  4. 
flotte,  -bauholz,  -es,  O,  n.  flottimmer,  tim- 
merflotte, -baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  träd  i  en 
flotte,  -wasser,  -s,  -,  n.  flottled. 

flössllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  flotta.  2.  hälla, 
ingjuta,  t.  ex.  jmdm  Arznei  in  den  Mund, 
Ruhein  die  Seele.  S.skumma, t. ex.cZ«eMi7c/?. 

Flösser,  -s,  -,  m.  flottare. 

flossig,  a.  försedd  med  fenor ;  blott  1  sms.,  t.  ex. 
breitr^  som  har  breda  fenor. 

Flöte,  -n,f.  flöjt.  -n...  Ex.  ^ähnlich,  a.  flöjtlik. 
'>..bläser,  -s,  -,  m.  flöjtblåsare.  ~futter,  -s,  -, 
/N^futteral,  -[e]s,  -e,  n.  flöjtfodral,  flöjtetni. 
~spieler  =  /^bläser.  '>.'Stück,  -[e]s,  -e,  n. 
musikstycke  för  flöjt. 

flötllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  1.  spela  pä 
flöjt.  2.  tala,  sjunga  med  flöjtlik  röst.  3.  F 
~  gehen:  gå  med  Davids  höns  under  isen. 

Flöter,  -s,  -,  Flötist,  -en,  -en,  m.  fiöjtist. 

flott,  I.  a.  1.  A  flott,  t.  ex.  ~  loerden,  ein  Schiff' 
~  machen.  2.  biidi.  rask,  glad,  som  för  ett 
gladt  lif,  lefver  undan,  r^er  Bursche:  glad 
gosse,  rask  karl,  en  som  lefver  undan.    II. 

-[e]s,  -e,  n.  ngt  som  simmar  ofvanpi,  t.  ex.  grädde, 

skum  m.  m.  -holz,  -es.  O,  w.  flottimmer,  flott- 
ved, -stahl,  -[e]s.  O,  m.  0  flottstål.  -weg, 
ndv.  raskt,  utan  betänkande. 

Flotte,  -n,f.  1.  flotta.  2.  flotte,  -n...  ex.  ~fUhrer, 
-s,  -,  TO.  anförare  för  en  flotta. 

flottjlen,  -ete,ge-et,  i.  I.  itr.h.  vara  flott.  II.  tr. 
göra  flott. 

Flottille,  -n,  f.  flottilj. 

Flötz,  Floz,  -es,  -e,  n.  och  m.  biirg.  flöts,  -berg, 
-[e]s,  -e,  TO.  -geblrge,  -s,  -,  n.  barg,  flötsbärg. 
-reich,  a.  bärg.  rik  på  flötser.  -schiebt,  -en,  f. 
barg,  flötslager.  -weise,  adv.  barg,  i  flötser. 

Fliich,  -\e\s,  -e  t,  m.  1.  förbannelse.  2.  svor- 
dom, -abwendend,  «.  afvändande  förban- 
nelse, -beladen,  -belastet,  a.  belastad  rned, 
tyngd  af  förbannelse,  -entlastet,  a.  befriad 
från  förbannelse,  -maul, -[e].?, -ej-f,  w-P  svär- 
jare.  -wért[bj,  -würdig,  a.  värd  förbannelse. 

flüchllen,   -te,  ge-t,   I.  itr.  k.   1.  Jmdm  ~  för- 


flttgge 


ngn.  Auf  jmdn,  etw.  »x»  förbanna, 
svära  öfver  ngn,  ngt.  2.  svära.  II.  tr.  svärja, 
svära.  Jmdm  alles  Böse  an  den  Hals  »x»  ön- 
ska ngn  allt  ondt. 

FlQcher,  -s,  -,  m.  svärjare. 

Flucht,  -en,f.  1.  0,  flykt.  Auf  der  ~  sein  :  vara 
stadd  på  flykt.  In  die  ~  schlagen:  slå  på 
flykten.  2.  svärm,  flock  ar  flygande  fogi.ir.  3.  0 
spelrum,  svängrum  wr  maskiner.  4.  linie,  rad, 
t.  ex.  sechs  Fenster  in  einer  ~  sex  fönster  i 
rad,  i  en  linie.  -frei,  a.  öppen  för  flykt,  -ver- 
such, -[e~\s,  -e,  TO.  försök  att  fly. 

fliichtllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  s.  och  sich  ~  flykta, 
fly.  II.  tr.  genom  flykt  bringa  i  säkerhet. 

flüchtig,  a.  1.  flyende.  ~  werden,  sich  auf  ^ en 
Fuss  setzen:  taga  till  flykten.  2.  snabb,  t.  ex. 
~es  Ross;  flygtig,  t.  ex.  ~e  Röte;  flygtig, 
lätt  förflygande,  t.  ex.  ~e  Salze.  3.  flygtig, 
hastig,  slarfvig,  ytlig,  t.  ex.  -ver  Blick,  ~er 
Mensch,  ~e  Zeichnung. 

Flüchtigkeit,  -en,  f.  flygtighet,  hastfghet,  yt- 
lighet, slarf.  -s...  Ex.  ~fehler,  -s,-,m.  slarfi'el. 

Flüchtling,  -[ejs,  -e,  m.  flykting;  rymmare. 

Flug, -[e]s, -et,"»-  1.0,flygt.  Im  ~e;  i  flygande 
fart.  In  einem  ~e;  i  ett  sträck.  2.  =  Flucht 
2.  3.  vingpar.  4.  afstånd  mellan  ving- 
spetsarne, t.  ex.  zwei  Fuss  im  ~e  messen: 
hålla  två  fot  mellan  vingspetsarne.  -asche, 
O,/,  falaska.  -begier[de].  O,/,  begär  att 
flyga,  -biene,  -n,  f.  arbetsbi,  -blått,  -\e\s, 
-er  t,  n.  flygblad,  flygskrift,  -fertig,  a.  flyg- 
färdig, -feuer,  -s,  -,  n.  flygbrand,  -hafer,  -s, 
O,  m.  bot.  flyghafre  (Avena  fatua).  -haut,  -e 
t,/,  flyghud.  -loch,  -\e\s,  -er  +,  n.  fluster. 
-maschine,  -n,f.  flj-gmaskin.  -mehl,  -[e]s.  O, 
n.  kringrykande  mjöl.  -sand,  •[e]s,0,m.  flyg- 
sand, -schritt,  -en,  f.  flygskrift.  -schütz[ej, 
-en,  -en,  m.  skytt  som  kan  skjuta  foglar  i 
flygten.  -sommer,  -s,  O,  m.  flygande  spindel- 
väf .  -weite,  -n,  f.  afstånd  mellan  viugspet- 
sarne. 

Flügel,  -s,  -,  TO.  1.  vinge.  Biidi.  jmdm  die  ~  be- 
schneiden: stäcka  vingarne  på  ngn;  die 
~  wachsen  ihm:  hans  krafter  växa.  Die  <v< 
hängen  ei.  sinken  lassen:  sloka  vingarne, 
biidi.  sloka  öronen.  2.  X,  mus.  och  bvggn.  flygel. 
-adjutant,  -en,  -en,  to.  flygeladjutant,  -ähn- 
lich, -artig,  a.  vinglik,  flygelartad.  -decke, 
-n,  f.  täckvinge,  -ende,  -s,  -n,  n.  vingspets. 
-farn,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  braken  (Pteris).  -fen- 
ster,  -s,  -,  n.  flygelfönster,  -förmig,  a.  ving- 
formig.  -horn,  -\e\s,  -er  t,  n.  jagthorn.  -kleid, 
-[e]s,  -er,  n.  klädning  med  lösa  garnerin- 
gar, -lahm,  a.  vingbruten.  -länge,  -n,  _/". 
vinglängd,  flygellängd,  -mann,  -\e\s,  Flü- 
gelleute, TO.  flygelman,  -meister,  -s,  -,  m.  jag. 
anförare  för  en  flygel  vid  skallgång,  -pferd, 
-[eis,  -e,  n.  poet.  pegas.  -schlag,  -[e]s,  -e  t, 
m.  vingslag.   -thür[e],  -en,  f.  flygeldörr. 

flügellln,  -fe,  ge-t,  tr.  bevinga. 

flügge,  a.  flygfärdig,  flygför. 


äkta  sm3.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    «1^  mindre  brukligt.    $  tekuisk  term.    -X^  ^Olcrm.    MC  militärisk 


flngs 


262 


Tolge 


flugs,  adv.  strax,  genast,  på  stund. 

Fluh,  FlUh,  -e[ff],/.  b ärgvägg,  klippvägg,  -vo- 
gel,  -s,  -t,  m.  zooi.  alpjärnsparf  (Accenter 
alpinus). 

Fluidllum,  ->(m[s],  -a,  n.  vätska,  flnidum. 

fluktuierllen,  -te,  -t,  Ur.  h.  ömsom  af-  och  till- 
taga, vara  föränderlig. 

Flunder,  -$,  -,  m.  -n,  f.  flundra. 

Flunker,  -.■?,  -,  m.  bländverk,  blå  dunst,  dik- 
tade historier. 

Flunkerei,  -en,  f.  uppdiktade  historier,  skryt. 

Flunkerer,  -r,  -,  m.  lögnaktig,  skrytsam  män- 
niska, lögnare,  skräflare. 

flunkerhaft,  n.  lögnaktig,  skrytsam. 

flunkerlln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  1.  =  flhnmern.  2. 
ljuga,  skryta,  skräfla. 

Flur,  I.  -en,f.  1.  mark,  fält,  näjd.  2.  stads-  ei. 
byområde.  II.  -en,f.  -[e]s,  -e  [tj,  ?«•  1-  sten 
till  golfläggning.  2.  stengolf;  golf  i  aiimh.  3. 
förstuga.  4.  loggolf.  -begang,  -[ejs,  -e  t,  m- 
-besichtigung,  -en,  f.  syn  af  stads-  ei.  by- 
område, -buch,  -[e].'!,  -er  t,  n.  jordebok. 
-fenster,  -.«,  -,  «.  fönster  i  förstugan,  -gäng, 
-[e].5,  -e  t,  m.  1.  =  -begang.  2.  korridor. 
-grenze,  -»,  ./'.  gräns  för  stads-  ei.  byom- 
råde, -hiiter,  -s,  -,  m.  fältvaktare.  -Ordnung, 
-e.n.f.  lag  rörande  jorden,  jordbruket,  -re- 
gister, -s,  -,  n.  =  -buch,  -schiitzfe],  -en,  -en. 
m.  ett  slags  polisman  på  landet,  -stein, 
-[ejs,  -e,  m.  1.  gi-änssten,  råmärke.  2.  sten 
till  golfläggning. 

flurllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  utstaka  gränserna,  gå 
upp  rågången  för.  2.  vakta  jordco.  3.  golf- 
lägga  med  sten. 

flOschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  gå  undan, 
fortskrida.  Da?.  Jiuscht  besser:  sä  går  det 
bättre. 

Fluss,  -e.f,  -e  t,  '»•  1-  flod,  ström.  2.  rinnande. 
flöde,  svall.  Etw.  in  ~  bringen:  sätta  ngt  i 
gång.  3.  med.  flytning,  fluss.  4.  0  smält,  fly- 
tande   tillstånd    h03    mctaUer.     5.  O   fiuSS.     6. 

gjutgods.  -äb[wärts],  ndv.  utför  floden,  med 
strömmen,  -anwohner,  -,«,  -,  m.  ~in,  -nen,/. 
person  som  bor  vid  en  flod.  -arm,  -[ej.^f,  -e, 
m.  flodarm.  -arm,  a.  flodfattig.  -åuf[wärtsl, 
adv.  uppför  floden,  mot  strömmen,  -bad, 
-[e]s,  -ert,  n.  bad  i  en  flod.  -bett,  -[e]s,  -en, 
n.  flodbädd,  -enge,  -», ./'  flodpass.  -fieber, 
-s,  -,  n.  i.,od^  katarr  med  feber,  -gebiet,  -[e],':, 
-c,  w.  floilområde.  -gold,  -[e>,  O,  n.  i  flod- 
bäddar funnet  guld.  -mittel,  -.^.  -,n.  e  flnss- 
medel.  -mlindung, -f'»,y'. flodmynning,  -pferd, 
-[e],?,  -e,  n.  flodhäst,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  flod- 
fartyg. -Schiffahrt,  O,  /.  flodtrafik.  -spat[h], 
-[c]s.  O,  m..  min.  flusspat. 

flüssig,  a.  1.  flytande.  2.  ~e  Gelder:  tillgäng- 
liga medel.  Sein  Vermögen  »^  machen:  göra 
sin  förmögenhet  tillgänglig,  förvandla  den 
i  kontanter. 

Flüssigkeit,  -en,  f.  1.  flytnnde  tillstånd.  2. 
vätska,    -s...    kt.    ~gewicht,    -[e].«.  O,  n.    ett 


ämnes  vigt  i  flytande  tillstånd,  'x.mäss, 
-es,  -e,  n.  mått  för  våta  varor. 

Flüsterer,  -s,  -,  m.  en  som  hviskar. 

fiUsterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  hviska.  2. 
sakta  susa. 

Flut[h],  -en,  f.  1.  flod  fmots. :  ebb).  2.  väldig 
vattenmassa;  hiidi.  mängd  i  aUmh.,  flod,  svall, 
t.  ex.  die  ~ere  der  Zuschauer,  eine  ~  von 
Worten,  -anker,  -s,  -,  m.  i,  flodankare,  -bett, 
-[e]s,  -en,  n.  S  kvarnränna,  -deich,  -[e]s,  -e, 

m.    dam,    vall    som   »kall    förebygga  srversvamuingar. 

-hafen,  -s,  -f,  w.  A  hamn  som  blott  under 
flodtiden  är  tillgänglig,  -thor,  -[e]s,  -e,  n.  © 

damlucka    Wr    att    ntsiappa    det    öfvcrflddiga    vittnet. 

-zeit,   -en,  f.  flod(tid).    -en...  ex.  'N^andrang, 

[  -[«],',  O,  m.  (vatten)massornas  påträngande. 
~getös,  -es.  O,  ~tosen,  -s.  O,  n.  (vatten-) 
massornas  dån. 

'   flUt[h]en,  -ete,  ge-et,    I.  itr.   h.,  när  ortfarandringcn 
I        framhSlles   S.    1.    Dns    Meer   el.    opers.    es  flutet: 

I      floden    inträder  ei.   det   är  flod.    2.   flöda, 

svälla,   svalla.    3.  bäras  af  floden,  simma, 

flyta.  II.  tr.  om  vatten:  bära,  uppkasta,  t.  ox. 

das  Meer  flutet  Leichen  an  das  Ufer. 

1  Fock,   -[e].;,  -e,  m.   Focklle,  -en,f.   Å   1.  fock- 

I      mast.  2.  fock(segel).  -mars, -es, -e[«],  m.  A 

fockmärs.  -mast,  -[e]s,  -en,  m.  A  fockmast. 

föderal,    a.   beträffande    förbundsförfattning 

el.  förbundsstater,  förbunds-. 
Föderalist,  -en,  -en,  m.  anhängare  af  federa- 
tivt styrelsesätt. 
Föderation,  -en,  f.  statsförbund,  förbund, 
föderierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  förena  (sig) 

till  förbundsstat.  Föderiert:  förbunden, 
foderlin  Befördern. 
Fohle,  -n,'f.  stoföl. 
}  I.  Fohlen,  -s,  -,  n.  föl. 
I  2.  fohlllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  föla. 
j  Föhn,  -[e],?,  -e,  m.  fön  (sjdvind  i  Schweiz),  -wetter, 
-s,  -,  «.  sådant  väder   som   förorsakas   af 
I      fönvinden. 

Fohre,  -»,/.  .ooi  forpll. 

j  Föhre,    -n,  f.  fura.  -n...   ex.  -^holz,   -es,  O,  ». 

I      furuträ,  furuved,  furu. 

föhren,  a.  af  furu,  furu-. 

Fölchen,  -.■;,  -,  n.  jooi.  sik. 

Folge,  -n.f.  1.  följd;  verkan.  In  ~  Th7'es  Be- 
fehls: till  följd  af  eder  befallning.  Jn  der 
~  der  .Jahrhunderte:  under  århundradenas 
lopp.  Für  jmdn,  für  etu\  von  ~n  .■sein:  vara 
af  betydelse,  vara  ödesdigert  för  ngn,  för 
ngt.  2.  följd,  slutsats,  konsekvens.  3.  ef- 
terföljd, lydnad.  Jnulm  ~  leisten:  efter- 
komma ngns  befallningar,  lyda  ngn.  4. 
skyldighet  att  vara  ngn  följaktig  samt  dennes 
rätt  att  utfärda  uppbåd.  5.  följe.  6.  föl- 
jande tid,  framtid,  t.  ex.  die  ~  roird  es  leh- 
ren: framtiden  skall  utvisa  det.  -gemäss, 
a.  följdriktig.  -Jahr,  -[e^s,  -e,  n.  följande 
år.  -leer,  «.  som  ej  har  några  följder,  -lei- 
stung,  -en,  f.  lydaktighet,  lydnad,    -los  = 


tr.  transitivt,    itr.  intransitirt  verb.    h.  har  haien,    S,  bar  «et»  till  hjälpverb. 


folgen  21 

•leer,  -recht,  ct.  följdriktig,  konsekvent. 
-reich,  a.  rik  på  följder,  betydelsefull,  ödes- 
diger, -reihe,  -n,  /.  följd,  serie,  -richtig  = 
•recht.  -richtigl<eit.  O,  f.  följdriktighet,  kon- 
sekvens, -satz,  -es,  -e  t,  '«■  slutsats,  -schwer 
=  -reich,  -weit,  O,/,  efterverld.  -widrig,  a. 
icke  följdriktig,  inkonsekvent.  -wTdrigl(eit, 
•en,  f.  brist  på  följdriktighet,  inkonse- 
kvens, -zeit,  -en,  f.  efterföljande  tid,  fram- 
tid,   -n...  se  Rrcg.  sms. 

folgllen,  -te,  o^-t,  itr.  s.  1.  följa,  ledsaga,,  jmdm: 
ngn.  Jmdm  im  Amte  ~  efterträda  ngn  i 
ämbetet.  Auf  etw.  (ack.)  ~  följa  på  ngt.  Er 
sprach  wie  folgt:  han  sade  följande.  Das 
(leid  folgt  anbei:  penningar(ne)  medfölja. 

2.  följa,  lyda,  t.  k%.  dem  Rate  jmds,  jmdm. 

3.  följa,  framgå,  aus  etw.:  af  ngt. 
folgender...  ex.  -gestalt,  -mässen,  -weise,  adv.  på 

följande  sätt. 

Folger,  -,«,  -,  m.  1.  en  som  följer,  följande,  t.  ex 
~  einer  Leiche.  2.  efterföljare,  a)  efter- 
trädare, b)  anhängare. 

folgerlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Etvj.  ans  etw.  ~  sluta 
till  ngt  af  ngt,  draga  ugn  slutsats  af  ngt. 
II.  Sich  ~  framgå  såsom  slutsats,  aus  etio.:  af  ngt. 

Folgerung,  -en,  f.  följd,  slutsats,  slutledning. 
-s...  Ex.  ~weise,  adv.  genom  slutsatser,  slut- 
ledningar. 

folglich,  konj.  följaktligen,  alltså. 

folgsam,  a.  lydaktig,  lydig;  läraktig. 

Folgsamkeit,  O,/,  lydaktighet,  lydighet;  lär- 
aktighet. 

Foliant,  -en,  -en,  m.  foliant,  folioband. 

Folie,  -n,  f.  folie.  iii\m.J7ndm,  einer  (.iat.)  Sacke 
zur  el.  als  '^  dienen:  tjäna  ngn  till  före- 
vändning, tjäna  till  förevändning  för  ngt. 

foliierllen,  -te,  -t,  tr.  foliera,  a)  Bücher,  b) 
Spiegel. 

Folillo,  -o[.s],  -os  el.  -en,  n.  folio. 

Folter,  -n,f.  1.  sträckbänk.  Jmdn  auf  die  ~ 
spannen :  lägga  ngn  på  sträckbänken.  2. 
tortyr  i  aiimh.,  biirti.  plåga,  marter.  -bank,  -e 
t,/,  sträckbänk.  -gerät[h], -[e]s, -e,  w.  pi- 
noredskap, -kammer,  -«, ./'.  pinorum.  -pein, 
O,  -qual,  -en,f.  marter,  tortyr,  pina. 

Folterer,  -s,  -,  m.  rättstjänare  som  verkställer 
tortyren. 

folterlln,  -te,  gt-t,  tr.  och  sich  ~  tortera  (sig), 
pina  Csig),  martera  (sig). 

Fond,  -«,  -s,  m.  1.  grand.  2.  bakgrund.  3. 
platsen  i  sufQetten  å  en  droska. 

Fonds,  -,  -,  m.  fond,  kapital,  värdepapper. 

Fontaine,  Fontane,  -n,  f.  springbrunn,  fontän. 

foppllen,  -te,  ge-t,  tr.  Jmdn  -v,  gyckla,  drifva 
med  ngn,  draga  ngn  vid  näsan. 

Fopper,  -s,  -,  m.  gyckelmakare,  spefogel. 

Fopperei,  -en.  f.  gyckel,  drift. 

Force,  -n,  f.  stark  sida,  styrka,  kraft. 

forcierllen,  -te,  -t,  tr.  storma,  taga  med  storm. 

Forde,  -re,  f.  fjärd,  fjord. 
adv.  =  fürder. 


\  formen 

Förder...  jfr  fördern,  bärg.  bx.  -bahn,  -en,  f.  npp- 
fordringsbana.  -Schacht, -[e]s,-e  [t],  m.  upp- 
fordringsschakt, -strecke,  -«,  /.  nppfor- 
dringsväg. 

Forderer,  -s,  -,  m.  en  som  fordrar  ngt. 

Förderer,  -s,  -,  m.  befordrare,  gynnare. 

förderlich,  a.  1.  befordrande,  gynsam,  gagne- 
1ig.  2.  hastig,  snabb,  t.  ex.  aufs  »»ste:  så 
snart  som  möjligt. 

forderlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  fordra,  begära.  2. 
kalla,  t.  ex.  jmdn  vor  sich,  vor  Gericht.  Jmdn 
[zum  Ziceikampfe]  ~  utmana  ngn  (till  du- 
ell). 3.  erfordra,  t.  ex.  eine  Sache  fordert  etw. 

förderiln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sätta  i  gång,  på- 
skynda, befordra,  främja.  2.  bärg.  uppfor- 
dra. BiHi.  zu  Tage,  ans  Licht  r^  bringa  i  da- 
gen. II.  Sich  ~  skynda  sig;  gå  framåt. 
III.  itr.  h.  ha  framgång,  gå  framåt. 

Fördernis[s],  -ses,  -se,  n.  -se,f.  =  Förderung. 

fördersäm  =  förderlich. 

Forderung,  -en,  f.  1.  fordran,  fordring.  2. 
kallelse,  t.  ex.  vor  Gericht. 

Förderung,  -en,  f.  1.  befordrande,  befräm- 
jande. 2.  uppfordring,  -s...  Ex.  ~mittel,  -s, 
-,  n.  befordringsmedel,  medel  att  främja. 
•^tonne,  •n,  f.  tunna  för  uppfordring  af 
malm. 

Forelle,  •n,  f.  forell,  -n...  kx  ~bach,  -[e\s,-c 
t,  m.  bäck  med  foreller.  ~fang,  -[ejs,  -e  t, 
m.  forellfångst. 

Forke,  -n,  f.  gaffel,  tjuga. 

forkellln,  -te,  ge-t,  tr.  taga  på  g:iffol,  på  tjuga. 

Form,  -en,f.  form,  gestalt,  fason;  formalitet. 
An  ~en  kleben:  hänga  fast  vid  former.  In 
aller  ~  enligt  konvenansens  fordringar. 
•arbeit,  -en,  f.  sak  gjuten  i  form.  -bestän- 
digkeit.  O,  f.  formens  ei.  formernas  oförän- 
derlighet. -eisen,  -s,  -,  n.  bakelseform.  -erde, 
O,/.  O  formjord.  -giesserei,  -en,f.  gjutning 
i  form.  -los,  a.  formlös,  oformlig,  otymplig. 
-lösigkeit,  -en,  f.  formlöshet,  oformlighet. 
otymplighet.  -wachs,  -es,  -e,  ra.  modellvax. 
-Wechsel,  -s.  O,  m.  formväxling,  -en...  e%- 
~lehre,  -n,f.  gram.  formlära.  ~mensch,  -en, 
-en,  m.  person  som  håller  .strängt  på  for- 
merna, pedant.  ~reinheit.  O,/,  formernas 
I      renhet.    ~wesen,  -s,  O,  «.  formaliteter.   For 

«fr.  se  föreg.  sms. 

formål,  a.  som  rör  formen,  formell. 

Formålien,  plur.  formaliteter. 
j  Formalität,  -en,  f.  formalitet. 

formaliter,  adv.  för  formens  skull. 
.  Format,  -[e]s,  -e,  n.  format. 

Formation,  -en,  f.  formation. 

formbär,  a.  möjlig  att  forma,  bildbar. 
I  Formbarkeit,  O,/,  bildbarhet. 
I  Formel,  -«,  f.  formel,  formulär,    -wesen,  -s,  O, 
n.  formaliteter. 

formell,  a.  formell. 
i  formilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  forma  (sig), 
I      gestalta  (sig).  Formung,/. 


F  familjart.    P  ligre  sprik.    %  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    «t«  sjöierm.   ^  müitäri»k 


Former 


264 


Fortdauer 


Former,   -s,  -,  m.  en  som  formar,  modell orar. 

Formerei,  -en.  f.  1.  formande.  2.  gjuteri. 

formierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  bilda,  formera.  II. 
Sich  ~  ställa  upp  sig.  Formierung,/. 

förmig,  a.  i  tairina  sms.  -formig,  -artad,  lik. 

förmlicli,  a.  l.formenlig.  2.  iakttagande  gamla 
former,  ceremoniös,  formell.  3.  formlig,  ut- 
trycklig. 

Förmliclilteit,  -en.f.  formalitet,  ceremoni. 

Formulär,  -\_e\s,  -e,  n.  formulär. 

formulierbär,  a.  möjlig  att  formulera. 

formulier  len,  -te,  -t,  tr.  formulera. 

Formulierung,  -en,  f.  formi;lering. 

forsch,  a.  F  kraftig,  stark,  kry. 

Forsch.. .  jfr  forschen.  e%  -begier[de],  0.  /. 
forskningsbegär,  -begierig,  a.  forskande. 
-lust  =  -begier.  -lustig  =  -begierig. 

forschllen,  -[e«]«,  -te,  ge-t.  1.  itr.  h.  forska. 
Bei  jmdvi  ~  fråga,  utforska  ngn.  Nach 
etw.,  jmdm  »v»  forska,  anställa  efterforsk- 
ningar, efterspaningar  efter  ngt.  ngn.  Über 
etw.  {.ick )  ~  tänka,  grubbla  öfver  ngt.  II. 
tr.  efterforska. 

Forscher,  -s,  -,  vi.  ~ln,  -nen,f.  1.  person  som 
forskar,  frAg,ar,  spanar  efter  ngt;  späjare. 
2.  forskare,  tänkare,  -blick,  -\e\s,  -e,  m.  for- 
skande blick,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  forskande 
ande.-trieb,-[e]s,-e,7«.  begär,  drift  att  forska. 

Forschung,  -en,  f.  efterforskning,  efterspa- 
ning; forskning,  vetenskaplig  undersökning. 

Forst,  -es,  -e  [t],  m.,  jäg.  -en,f.  indelad  och  under 
skogstjänstemans    uppsigt    stiendo    skog,    äfv.    skog   i 

niinih.  -akademie,  -en,  f.  skogsinstitut,  -aka- 
demiker, -s,  -,  m.  elev  vid  ett  skogsinstitut. 
-amt,  -[ejs  -er  t.  re.  1.  skogsstyrelse.  2.  an- 
ställning såsom,  skogstjänsteman,  -aufseher, 
-s,  -,  TO.  skogvaktare,  -beamter),  -bedien- 
Stetefr),  (adj.  tajn.)  m.  skogstjänsteman,  piur. 
äfv.  skogsbetjäning.  ■bewirt[h]schaftung,  -en, 
f.  skogsskötsel,  -bezirk,  -[e],?,  -e,  m.  skogs- 
distrikt, -diebstahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  skogsstöld. 
-fach,  -[e]s,  O,  n.  skogsväsen.  Das  ~  ein- 
srhlagen,  wählen:  gå  skogsvägen,  -frevei, 
-s,  -,  TO.  skogsåverkan,  -gerecht,  a.  öfver- 
cnsstämmande  med  rationell  skogshushåll- 
ning, -hammer,  -.?,  -[t],  m.  skogshammare. 
•haus,  -es,  -er  t,  «•  jägmästarbostad.  -herr, 
-H,  -eti,  m.  skogsägare,  -hiiter,  -s,  -,  m.  skog- 
vaktare, -kultur.  O,/,  skogsskötsel,  -kunde, 
O,  /.  skogsvetenskap,  -mann,  -[e].«,  Forst- 
leute,m.  i  skogsväsendet  hemmastadd  man: 
skogstjänsteman,  -männisch,  a.  rörande 
skogsväsendet,  skogs-,  -massig  =  -gerecht. 
-meister,  -s,  -,  m.  uugef.  öfverjägmästare. 
•nutzung,  O,  /.  skogarnes  afkastning.  -Ord- 
nung, -en,  f.  skogsstadga.  -rat[h],  ■[e]s,  -e 
t,  TO.  medlem  af  skogsstyrelsen,  hög  skogs- 
tjänsteman, -recht,  -[«].',  0,n.  1.  lag  rörande 
skogshushållningen.  2.  rätt  till  skogspro- 
dukter, -revier,  -[e]s,  -e,  n.  skogsdistrikt, 
revir,  -sache,  -n,f.  sak,  angelägenhet  som 


rör  skogsforvaltningen.  -schule,  -n,f.  skog- 
vaktarskola;  skogsinstitut.  -schUtz[e],  -en, 
-en,m.  skogvaktare.  -Verwaltung,  O,/,  skogs- 
förvaltning, -wesen,  -*■,  O,  n.  skogsväsen. 
-wirt[h] Schaft,  O,  /.  skogsskötsel.  -Wissen- 
schaft =  -kunde. 

Forstél,  -en,  f.  1.  en  jägmästares  revir.  2. 
jägmästarbostad. 

Förster,  -s,  -,  to.  jägmästare,  -haus,  -es,  -er  \, 
n.  -wohnung,  -en,  f.  jägmästarbostad. 

Försterei  =  Forstei. 

Försterin,  -nen,  f.  jägmästarfru. 

forstlich,  forstlich,  a.  rörande  skogsväsendet, 
skogs-. 

Forstung,  -en.f.  =  Forst. 

1.  Fört,  -s,  -s,  n.  mindre  fästning  tiii  skydd 
rör  en  stärrc,  skans,  fort. 

2.  fort,  adv.  1.  framåt,  t.  ex.  es  will  mit  der 
Sache  nicht  ~  saken  går  ej  framåt,  står 
på  samma  fläck.  2.  vidare.  Und  so  ~  (för- 
kort, u.  s.f.) :  och  så  vidare  (o.  s.  v.)  '\j  und 
~  ständigt,  alltjämt.  Er  schrieb  ruhig  ~ 
han  fortfor  helt  lugnt  att  skrifva.  Nur 
immer  ~.'  bara  gå  på!  In  einem  [Stücke  ei. 
Zuge]  ~  oafbrutet.  3.  bort,  borta.  Eiiipt. 
sie  sind  ~  de  äro  sin  kos,  haf va  rest,  hafva 
gått  bort;  zcir  wollen  «v  vi  vilja  komma 
härifrån;  meine  Uhr  ist  »n/  min  klocka  är 
föl-svunnen,  jag  har  tappat  min  klocka;  ~ 
[mit  di?-]  !  bort  med  dig,  ut  med  dig! 

Anm.    I  alla  anförda  bem.  hWå^T  J  Ort  sms.  med  verb, 
af  hvilka  de  vanligaste  anföras  här  nedan. 

fortåb,  fortån,  adv.  hädanefter,  framdeles. 

fortarbeiten,  I.  itr.  h.  fortfara  att  arbeta,  fort- 
sätta arbetet.  II.  tr.  gnm  arbete  aflägsna,  bort- 
hyfla,  bortfila,  bortgräfva  m.  m.,  t.  ex.  die 
Unebenheiten.  III.  Sich  '^  släpa  sig  vidare. 

fortbauen,  tr.  «ch  itr.  h.  fortsätta  att  bygga, 
att  odla.  att  bearbeta. 

fortbegeben,  sich  -v,  gå  sin  väg,  resa  bort. 

Fortbestand,  -[e].«,  O,  m.  vidare  bestånd,  fort- 
satt tilh-aro. 

fortbestehen,  itr.  h.  fortfarande  äga  bestånd. 

fortbewegen,  tr.  och  sich  -^  röra  (sig)  framåt, 
förflytta  (sig).  Fortbewegung,  /.  -s...  ex 
~mittel,  -.«,  -,  n.  fortskaffningsmedel. 

fortbilden,  tr.  fortsätta  att  bilda,  vidare  ut- 
bilda. Fortbildung,  /.  -s...  ei.  ~anstalt,  -en, 
~schule,  ■n,f.  fortsättningsskola. 

fortblasen,  I.  tr.  blåsa  bort.  II.  itr.  h.  fortfara 
att  blåsa. 

fortbleiben,  itr.  s.  uteblif%'a. 

fortbrauchen,  I.  tr.  fortfarande  begagna.  II. 
itr.  h.  vara  tvungen  att  aflägsna  sig. 

fortbringen,  I.  tr.  1.  aflägsna,  undanskaffa, 
borttaga.  2.  befordra,  a)  fortskaffa,  b)  be- 
främja. Blumen  ~  få  blommor  att  gå  till, 
att  trifvas.  Jmdn  r^  sörja  för  ngns-  fort- 
komst. II.  Sich  -v,  draga  sig  fram.  Fort- 
bringung,  /. 

Fortdauer,  o,  /.  fortfarande,  fortsatt  tillvaro. 


O   lakoar  plur.    f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S.  bar  «ein  till  hjälpverb. 


tortdauem 


265 


fortscheuchen 


fortdauern,  itr.  h.  fortfara  (att  vara  till), 
fortdrängen,  tr.  undantränga, 
fortdürfen,  //;•.  h.  få,  töras  aflägsna  sig. 
forteilen,  itr.  s.  ila  bort,  skynda  bort. 
fortentwickeln,   tr.  och  sich  ~  vidare  utveckla 

Forlentwick[e]lung,  O,/,  fortsatt  utveckling. 

forterben,  itr.  h.  och  sich  ~  vara  ärftlig. 

fortfahren,  I.  itr.  1.  .?.  fara  bort,  åka  bort.  2. 
h.  fortfara.  II.  tr.  köra  bort,  skjutsa  bort. 

Fortfall,  -[e].s  O,  m.  bortfallande,  försvin- 
nande. 

fortfallen,  itr.  s.  1.  bortfalla.  2.  fortfara  att 
falla,  t.  ex.  der  Schnee  fällt  immer  noch 
fort:  det  fortfar  ännu  att  snöa. 

fortfegen,  tr.  sopa  bort. 

fortflattern,  itr.  1.  s.  fladdra  bort.  2.  h.  fort- 
farande fladdra. 

fortfliegen,  itr.  1.  s.  flyga  bort.  2.  h.  fortfa- 
rande flyga. 

fortfliessen,  itr.  1.  .?.  flyta  bort,  förflyta.  2.  h. 
fortfarande  flyta. 

fortführen,  tr.  1.  föra  bort.  2.  fortsätta,  fort- 
fara med.  Fortführung,  /. 

Fortgang,  -[e].?,  O,  m.  1.  bortgående,  bort- 
gång. 2.  fortsättning,  utveckling,  framsteg. 
3.  framgång. 

fortgeben,  tr.  bortskänka. 

fortgehen,  itr.  s.  1.  gå  bort,  afgå.  opers.  es 
geht  gleich  fort:  det  bär  strax  af.  2.  fort- 
gå, fortfara.  3.  gå  till,  gå  bra,  lyckas,  trif- 
vas.  4.  med  ack.,  t.  ex.  denselben  Weg  <>.-  fortgå 
på  samma  väg. 

fortglimmen,  itr.  h.  fortfara  att  glöda. 

forthaben,  tr.  1.  hafva  fått  t  förväg,  i  förskott.  2. 
hafva  aflägsnat,  undanröjt. 

forthalten,  tr.  fortfara  att  hålla. 

forthandeln,  itr.  h.  fortfarande  handla. 

forthelfen,  I.  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  att 
komma  fram,  att  komma  undan,  att  taga 
sig  fram.  II.  Sich  ^  hjälpa  sig  fram. 

forthin,  adv.  hädanefter,  framdeles. 

forthinken,  F  forthumpeln,  itr.  1.  s.  haltande 
aflägsna  sig.  2.  A.  fortfarande  halta. 

forthuschen,  itr.  s.  hastigt  smyga  sig  bort,  i 
smyg  springa  sin  kos,  flyga  bort. 

Fortifikation,  -en,  f.  ^  1.  fortifikation,  befäst- 
ningskonst. 2.  befäsming,  fästningsverk. 
-s...  Ex.  ~arbeit,  -en,f.  befästningsarbete. 

fortjagen,  I.  tr.  jaga  bort,  köra  bort.  II.  itr. 
1.  k.  fortfara  att  jaga,  fortsätta  jagten.  2. 
s.  spränga  bort,  sätta  af  i  galopp. 

I.  fortkommen,  itr.  s.  1.  komma  bort.  Früh 
von  Ilause  ~  komma  tidigt  ur  föräldra- 
hemmet. Machen  Sie,  dass  Sie  »x/  aflägsna 
er!  ut  med  er!  Ich  mache,  dass  ich  fort- 
komme: ungef.  här  är  det  bäst  ntr  mig  att 
taga  till  benen.  Dieser  Beamte  kommt  näch- 
stens fort:  denne  ämbetsman  kommer  snart 
att  lemna  sin  plats.  2.  komma  framåt,  kom- 
ma ur  fläcken.  3.tagasigfram;växa,trifva8. 


2.  Fortkommen,  -s,  O,  n.  fortkomst,  utkomst. 

fortkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  undan,  kun- 
na röra  sig. 

fortkriechen,  itr.  s.  krypa  bort. 

fortlassen,  tr.  1.  släppa,  låta  gå.  2.  utelemna. 
Fortlassung,  /. 

fortlaufen,  itr.  s.  1.  springa  bort,  sin  kos.  2. 
fortlöpa, fortgå.  3. meda.ck., t. ex. denselben  Weg 
~  fortsätta  att  springa  samma  väg. 

fortleben,  itr.  h.  och  tr.  fortfarande  lefva,  t.  ex. 
in  seinen  Werken,  nach  dem  Tode. 

fortleiten,  I.  tr.  l.  afleda,  bortleda.  2.  leda 
vidare.  II.  itr.  h.  fortfarande  leda.  Fortlei 
tung,  /. 

fortmachen,  I.  itr.  h.  fortfara.  II.  F  sich  -^ 
aflägsna  sig.  III.  tr.  1.  borttaga.  2.  fort- 
sätta. 

Fortmarsch,  -es,  -e  f,  m-  afmarsch. 

fortmarschieren,  itr.  s.  marschera  vidare. 

fortmögen,  itr.  h.  vilja  komma  bort. 

fortmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma 
I      bort,  att  komma  undan. 

Fortnahme,  O,  /.  borttagande. 

fortnehmen,  tr.  taga  bort. 

fortpacken,  sich  ~  packa  sig  af. 

fortpflanzen,   tr.   och   sich  ~  fortplanta  (.sig); 

j      utbreda  sig,  sprida(s).  Fortpflanzung,  f.  ■%... 

Ex.  ~fähigkeit.  O,  /.  fortplantningsförmåga. 

I      'x^geschwindigkeit,    O,    /.    (fortplantnings-) 

hastighet,  t.  ex.  des  Schalles,  »v-organ,  -[e].s, 

-e,  n.  fortplantningsorgan. 

Fortpflanzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fortplan- 
tare,  utbredare,  spridare. 

fortprügeln,  tr.  med  käpprapp  bortköra. 

forträumen,  tr.  borttaga,  undanrödja. 

fortrauschen,  itr.  1.  s.  brusande  aflägsna  sig. 
2.  h.  fortfarande  brusa  ei.  susa. 

fortreden,  itr.  h.  fortfara  att  tala. 

fortreisen,  itr.  s.  resa  bort. 

fortreissen,  tr.  rifva  bort,  rycka  bort.  Mit  sich 
~  draga  med  sig. 

fortreiten,  itr.  s.  rida  bort. 

fortrennen,  itr.  s.  springa,  ränna  bort. 

fortrollen,  I.  tr.  och  itr.  s.  rulla  bort.  II.  itr.  h. 
fortfarande  rulla,  t.  ex.  der  Donner  rollt 
fort. 

fortrücken,  I.  tr.  flytta  bort,  flytta  undan.  II. 
itr.  s.  rycka,  tåga  fram,  bort.  Fortrückung,^' 

fortrudern,  tr.  och  itr.  s.  ro  bort. 

fortrufen,  tr.  bortkalla. 

Fortsatz,  -es,  -e  f,  m.  fortsättning,  förläng- 
ning. 

fortschaffbar,  n.  möjlig  att  undanskaffa,  att 
förflytta. 

1.  fortschaffen,  fsvag  böjn.)  tr.  1.  förflytta,  fort- 
skaffa.  2.  skaffa  bort,  skaflia  undan,  af- 
lägsna.  Fortschaffung,/. 

2.  fortschaffen,  (stark  bojn.)  itr.  h.  fortfara  att 
skapa. 

fortscheren,  F  sich  ~  packa  sig  af. 
fortscheuchen,  tr.  bortskrämma. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprük.    %  miodre  brukligt.    $  teknisk  term.    4/  sjotcrm.    )iic  militärisk  term. 


fortschicken 


Frage 


fortschicken,  tr.  skicka  bort.  Fortschickung,  /. 
fortschieben,  tr.  skjuta  bort,  undan, 
fortschiessen,   I.  tr.  skjuta  bort,  t.  ex.  Kugeln. 

II.  itr.  s.  med  stor  fart  aflägsna  sig. 
fortschiffen,  itr.  s.  segla  bort. 
fortschlängeln,  fleh  ~  slingra  sig  fram. 
fortschieichen,   itr.   s.   och   sich   ~   smyga  sig 

bort. 

1.  fortschleifen,  (stark  i.bjn )  tr.  bortslipa. 

2.  fortschleifen,  (svag  bujn.)  tr.  bortsläpa. 

fortschlendern,  itr.  S.  gå  bort  med  slapanflc  steg. 

fortschleppen,   I.    tr.   bortsläpa.  Jmdn  mit  ~ 

släpa   ngn    med    sig.   II.    Sich  ->-  släpa  sig 

bort,  fram,  vidare. 
fortschleudern,  tr.  slunga  bort. 
fortschlüpfen,  itr.  a.  glida  bort. 
fortschnellen,   tr.  och  itr.  a.  gnm  ngt  .insti^vt  mc.ipi 

kasta(s),  slunga(8)  bort. 
fortschreiben,  itr.  h.  fortfara  att  skrifra. 
fortschreiten,    itr.   s.    fortskrida,    fortgå;    gii 

framåt,  göra  framsteg.    Fortschreitung,  /. 
Fortschritt,    -[e]s,    -e,    m.  framsteg,   -s...    ex 

~freund,   -[f].^   -c,   -^mann,  -[«?]«,  -er  t,  m- 

vän,  medlem  af  framstegspartiet.    ~partei, 

-en,  f.  framstegsparti. 

Fortschrittler,    -S,    -,    m.    vanl.  skämtsamt  el.  föraktl 

medlem  af  framstegspartiet. 
fortschwemmen,  tr.  om  vatten:  för.a,  taga,  rycka 

med  sifT. 
fortschwimmen,  itr.  .<;.  simma,  flyta  bort. 
fortsegeln,  itr.  .<;.  segla  bort. 
fortsehnen,  sich  ~  längta  bort. 
fortsein,   itr.   s.   vara  borta,  finsvuniien,  sak- 
nas. 
fortsenden,  tr.  bortsända. 
fortsetzen,  I.   /;•.  1.  fortsätta.  2.  sätta  bort. 

ställa  bort.  II.  Sich '^  1.  fortsättas,  fortfara. 

2.  Sich  über  etw.  ~  sätta  sig  öfver  ngt.  III. 

itr.  h.  =  II,  1. 
Fortsetzer,  -.s',  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fortsättare. 
Fortsetzung,  -en.  f.  fortsättning. 
fortsollen,    itr.    h.    vara  tvungen    att   begifva 

sig   af,   begifva   sig   bort;    komma   att  af- 

lägsnas. 
fortspielen,  itr.  h.  fortfara  att  spela, 
fortspinnen,   I.  tr.  vidare  utspinna,  fortsätta. 

II.    Sich    'V-  dragas  ut,  fortsättas.  III.  itr. 

h.  fortfara  att  spinna. 
fortsprengen,    I.   tr.   bortspränga.    II.    itr.  s. 

spränga  bort,  rida  bort  i  fyrsprång. 
fortspringen,    itr.  s.  hoppa  bort.  Über  etw.  'v 

hoppa  öfver  ei.  öf verhoppa  ngt. 
fortspülen,  tr.  bortspola. 
fortstehlen,  sich  ~  orormarkt  smyga  sig  bort. 
fortsteilen,  tr.  ställa  bort. 
fortstlefeln,  itr.  s.  F  stöfla,  traska  åstad. 
fortslossen.  tr.  bortstöta. 
fortstreichen,  tr.  bortstryka,  utstryka. 
fortströmen,  itr.  a.  strömma  bort. 
fortstürmen,  itr.  1.  .<(.  storma,  rusa  bort.   2.  h. 

opers.  fortfara  att  a)  storma,  b)  klämta. 


fortstürzen,  itr.  g.  störta  bort,  ut. 

forttaumeln,  itr.  s.  tumla  bort,  vacklande  af- 
lägsna sig. 

forttraben,  itr.  1.  s.  trafva  bort;  i  traf  rida, 
åka  bort.  2.  h.  fortfara  att  trafva. 

forttragen,  tr.  bära  bort. 

forttreiben,  I.   tr.  1.   bortdrifva,  bortjaga.  2. 

fortsätta    en    rörelse,    en    sysselsättning.    II.  itr.  S. 

drifvas  bort,  följa  med,  t.  ex.  mit  dem  Stro- 
me '\i. 

forttrollen,  sich  ~  pallra  sig  af. 

fortwagen,  sich  ~  våga  sig  bort,  ut. 

fortwähren,  itr.  h.  fortfara,  vara. 

fortwährend,  a.  fortfarande,  oupphörlig. 

fortwälzen,  tr.  välta,  rulla  bort. 

fortwandeln,  itr.  s.  fortsätta  sin  vandring. 

fortwandern,  itr.  .t.  vandra  bort. 

fortwehen,  tr.  blåsa,  fläkta  bort. 

fortweisen,  tr.  bortvisa,  afvisa. 

fortwerfen,  fr.  bortkasta. 

fortwirken,  itr.  h.  fortsätta  sin  verksamhet. 

fortwischen,  tr.  torka  bort,  stryka  ut. 

fortwollen,  itr.  h.  vilja  komma  bort,  ut. 

fortwünschen,  tr.  nrh  sich  ~  önska  (sig)  bort. 

fortwüt^hjen,  itr.  h.  fortfara  att  rasa. 

fortzerren,  tr.  slita,  släpa  bort,  med  sig. 

fortziehen,  I.  tr.  draga  bort.  II.  itr.  s.  draga 
bort,  tåga  bort,  flytta. 

Fortzug,  -[e].s,  -e  f,  m.  borttagande,  aftåg; 
flyttning. 

Forüum,  -um[s], -ums  <-]  -a,  n.  forum,  domstol. 

fossil,  I.  a.  II.  -[e]s,  -ien,  n.  fossil. 

Fouräge,  O,  /.  ^  foder. 

fouragier'en,  -te,  -t,  itr.  h.  hämta  foder,  fura- 
gera.    Fouragierung,  /. 

Fourier,  -[e]«,  -e,  m.  furir. 

Fournier,  -[e}s,  -e,  n.  fanér.  -säge,  -n,f.^ 
fanérsåg. 

fournierllen,  -te.  -t.  tr.  ©  f.mera. 

Fracht,  -eil,  f.  frakt,  a)  fraktande,  b)  fr.iktgods.  c) 
betalning    för   fraktande,     -bcdlngung,   -en,  f.  tran- 

sportvilkor.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  fraktsedel, 
konnossement.  -frei,  n.  fraktfri.  -fuhrmann, 
-\e\s,  Frachtfuhrleute,  m.  forman,  -fuhr- 
werk, -[e]s,  -e,  n.  lastvagn,  forvagn.  -geld, 
-[e].'!,  -er,  n.  f rakt(afgift) ;  forlön.  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  affär  för  ombesörjning  af  frakt- 
gods och  föror,  -gut,  -[ejs,  -er  t,  «•  frakt- 
gods,  -lohn,  -[e]s,  -e  t,  m.  forlön.  -satz,  -es, 
-e  t,  m.  frakttaxa.  -schein,  -[e]s,  -e,m.  frakt- 
sedel, -schiff,  -le]s,  -e,  n.  lastdragare.  -Stück, 
-[e]s,  -e,  n.  kolly  fraktgods.  -tarif,  -[e]s,  -e, 
m.  frakttaxa.  -Versender,  -s,  -,  m.  afsändare 
af  fraktgods.  -wagen,  -s, -[t],TO.  foivagn.  -zettel, 
-.«,  -,  m.  fraktsedel. 

frachtbär,  a.  möjlig  att  fr.akta. 

frachtljen,  -ete,  ge-et,  tr.  frakta. 

Frack,  -[ej."!,  -e  [t]  ei.  -.s,  m.  dim  Fråckchen, 
-lein,  frack. 

Fragile,  -en,  f.  fråga,  ordspr.  wie  die  ~,  so  die 
Antwort:  som  man  ropar  i  skogen,  får  man 


liknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitirt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  «et»  till  hjälpverb. 


fragen 


267 


Frau 


8var.  Das  gehört  nicht  zur  /%<  det  hör  ej  hit. 

In  -v,  stellen :  ifrågasätta.  Oh^ie  -n/  tvifvels- 
atan.  Peinliche  -x/  a)  obehaglig  fråga,  b) 
tortyr,  -[ej...  kx.  »^punkt,  -[e]s,  -e,  m.  tvif- 
velaktig  jiunkt,  fråga,  '^satz,  -e.s-,  -e  t,  "'• 
gram.  frågesats.  ~steller,  -s,  -,  m.  Der  ~ 
den  frågande.  '^Süchtig,  a.  frågvis.  ~weise, 

1.  -n,  f.  sätt  att  fråga.  II.  adv.  i  ei.  genom 
frågor.  ~wort,  -[e].',  -er t,  n.  frågeord.  ~2ei- 
chen,  -t,  -,  n.  gram.  frågetecken. 

fragilen,  -st  och  %  fragst,  -te  och  %  frug  friige, 
ge-t,  I.  tr.  och  itr.  h.  fråga.  Jmdn  nach,  um, 
aber,  wegen  etv>.  ~  fråga  ngn  om  ngt.  Nach 
jmdvi,  etw.  ~  fråga  efter,  göra  sig  under- 
rättad om  ngn,  ngt.  Jmdn  um  Rat  ~  råd- 
fråga ngn.  Sein  Gewissen  'v«  rådfråga  sitt 
samvete.  Er  fragt  den  Henker  oi.  Teufel  ei 
Kuckuck  danach:  han  frågar  ej  det  rin- 
gaste därefter.  Er  hat  nichts  danach  zu  ~ 
det  angår  honom  ej.  II.  Sich  ~  1.  Sich  nach 
einem  Orte  hin  ~  fråga  sig  fram  till  ett 
ställe.  Sich  heiser  ~  fråga  sig  hes.  2.  opcrs. 
es  fragt  sich,  ob  ...  det  är  fråga,  gäller  att 
få  veta,  om  ... 

Frager,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  frågande. 

Frageréi,  -en,  f.  frågvishet. 

fragil,  a.  bräcklig. 

fraglich,  n.  1.  tvifvel  underkastad,  oafgjord. 

2.  Die  ~e7i  Sachen:  sakerna  i  fråga. 
Fragment,  -fe]s,  -e,  n.  fragment,  del. 
fragmentarisch,  a.  fragmentarisk. 
Fraktion,  -en,  f.  afdelning,  fraktion. 
Franctireur,  -s,-s ei.-e,m.fTanktirör  (eti  sugs  fn.n 

sfea    frivilliga  trapper  I  Frankrike  under  kriget  1870—71). 

Frange  =  Franse. 

1.  frank,  n.  frimodig,  rättfram,  frank. 

2.  Frank,  -en  ei.  -s,  -en  ei.  -s,  m,.  myntet  frank. 
Franke,    -n,   -n,   m.    1.   invånare   i   Franken, 

franker.  2.  pcet.  fransman,  -n...  ex.  ~land, 
■[e]s,  O,  n.  1.  Franken.  2.  poet.  Frankrike. 
»vreich,  -[e]s,  O,  n,  1.  frankernas  rike.  2. 
poet.  Frankrike. 

Franken,  -s,  O,  n.  npr.  Franken. 

frankierllen,  -fr,  -t,  tr.  trunkera.  Frankierung,/. 

Frankin, -«(/(, /'.I. f  ra  nid, -k,  2.poet.franBk  kvinna. 

fränkisch,  a.    1.  fraukisk.   2.  poet,  fransk. 

franko,  <idv.  franko,  -brief,  -[e]-?,  -e,  m.  fran- 
keradt  bref.  -gebühr,  -en,  f.  porto. 

Frankreich,  -s.  O,  re.  npr.  Frankrike.  Ordspr. 
wie  Gott  in  ~  leben:  lefva  som  pärla  i  guld. 

Franse,  -re,  f.  dim.  Fränschen,  -lein,  frans.  -n... 
Et.  'x/besatz,  -es,  -e  t,  m.  fransgarnitjT.  ~ma- 
cher,  -s,  -,  m.  'N.-in,  -nen,  f.  snörmakare, 
snörmakerska. 

fransilen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  fransa. 

fransig,  a.  försedd,  garnerad  med  fransar. 

Franz,  -eres,  -e,  m.  npr.  dim.  Frånzchen,  Frans. 

Franzlle,  -ew,  -en,  m.  roiakti.  fransman,  -band, 
•[eis,  -e  t,  ni.  bokbind.  franskt  band,  skinn- 
band. -baum,-[e].-;, -et,wi.  dvärgträd.  -brannt- 
wein,   -[eis,   -e,  m.   franskt   bränvin.    -bröt, 


-[e]s,  -e  [t],  n.  ett  slags  hvetebröd,  tebröd. 
-gold,  -[eis.  O,  n.  franskt  guld,  bladguld. 
-mann,  -[e]s,  -er  f,  m.  F  fransman,  -männisch, 
a.  fransk,  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  franskt  vin. 

Fränzchen,  -s,  -,  n.  dim.  ar  Franz,  Franze, 
Franziska. 

Franze  m.  m.  se  Franse  m.  m. 

Franziska,  -s,  -s,  /.  njjr.  dim.  Fränzchen,  Fran- 
siska. 

Franziskaner,  -s,  -,  m.  -vin,  -reere, /.  franci- 
8kaner(munk),  franciskanernunna. 

Franzose,  -n,  -re,  m.  fransman,  -n...  v.x.  ~feind- 
lich,  a.  fiendtligt  stämd  mot  fransmännen. 
~fresser,  -s,  -,  m.  F  person  som  skräflande 
uppträder  mot  fransmännen,  'v.kaiser,  -s,  -, 
TO.  fransk  käjsare.  '>.'Sucht,  O,  j'.  mani  för, 
begär  efter  allt  franskt. 

FranzÖseléi,  -en,  f.  efterapande  af  franska 
seder. 

franzÖsellln,  -te,  -t,  itr.  h.  efterapa  franska 
seder. 

französierllen,  -te,  -t,  tr.  gifva  franskt  skap- 
lynne,  utseende  åt.  Französierung,  f. 

Franzosin,  -nen,  f.  fransk  kvinna,  fransyska. 

franzosisch,  I.  a.  fransk.  Einen  ~ere  Abschied 
nehmen:  gå  utan  att  säga  farväl.  II.  n. 
franska  (språket).  Jfr  deutsch. 

frappant,  a.  slående,  förvånande. 

frappierllen,  -te,  -t,  tr.  slå  med  förvåning,  för- 
våna, frappera. 

Fräss,  -es,  -e,  m.  1.  foder,  näring.  2.  matlust, 
roflust.  3.  mod.  röta. 

fraternisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  stå  på  förtrolig 
fot,  fraternisera. 

Fratz,  -es  ei.  -ere,  -ew,  m.  person  med  förvrid- 
na drag,  biirlesk  person,  tölp,  dumhufvud, 
nöt,  näspärla. 

Fratze, -ra, y. dim. /^»•«7;;c/tere,  -lein,  1.  galenskap, 
galet  upptåg,  dumhet.  2.  vidrig  åtbörd, 
förvridet  ausigtsuttryck,  grimas.  3.  för- 
vridet, fult  an8igte,käringansigte.  4.  vrång- 
bild, karikatyr,  -n...  ex.  ~bild,  -[ej.<,  -er,n. 
vrångbild,  karikatyr.  '>./gesicht,  -[e]s,  -er, 
n.  ~kopf,  -[ejs,  -et,  m.  =  Fratze  3.  ~macher, 
~schneider,  -s,  -,  m.  person  som  gör  gri- 
maser. 

fratzenhaft,  a. förvriden,  grimaserande,  vidrig. 

Frau,  -en,  f.  dim.  Frauchen,  1.  hustru,  fru. 
Eine  ~  haben:  vara  gift.  Ein  Mädchen  zur 
-V/  verlangen:  begära  en  flickas  hand.  Eine 
~  nehmen:  taga  sig  hustru,  gifta  sig.  Ihre 
~  Gemahlin:  eder  fru.  2.  kvinna  i  aUmh. 
3.  Unsere  liebe  ^  jungfru  Maria,  -båse,  -n, 
f.  skvallersyster,  -båsengeschwätz,  -båsenge- 
wäsch,  -es,  -e,  re.  skvaller,  käringprat.  -en... 
Ex.  ~anwalt,  -[e]s,  -e  [t],  m.  kvinnoförsva- 
rare; kämpe  för  kvinnoemancipationen. 
'>.'anzug,  -[e]s,  -e  t,  m.  kvinnodrägt.  ~arzt, 
-es,  -e  t,  ni.  fruntimmersläkare.  ~beere,  -n, 
f.  hagtornsbär.  ~dTstel,  -re,/,  marientistel. 
'v/eis,  -es,  O,  re.  marienglas.  'x/feind,  -[e]«,  -e, 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    *  mindre  brukligt.   0  teknisk 


>I<  ^ötcrm.    MC  militärisk  term. 


frauenhaft 


268 


frei 


m.  kvinüohatare.  ~gemach,  -[e].«.  -er  t,  "• 
kvinnogemak.  '>^glas  =  ~e(s.  ~heini,  -[e].';, 
•e,  n.  hem  för  kvinnor,  '^^klöster,  -s,  -f,  »• 
nunnekloster.  '>.'knecht,  -[«].«,  -e,  m.  frun- 
timmerskarl, jungfrupilt.  ^Krankheit,  -en, 
f.  fruntimmcrssjukdom.  ~list,  -en,  f.  kvin- 
"nolist.  ~lob,  -[e].s-,  0,  I.  n.  kvinnans  lof.  II. 

m.    npr.  en  tysk  skain  omkr.   1300.     '^Sattel,   -S,  -f, 

m.  fruntimmerssadel.  ^Schneider,  -.«,  -,  m.. 
fruntimmersskräddare.  ~schuli,  -[e]s:  -e,m. 
fruntimmerssko.  ~stand,  -[e]s,  0,  m.  de 
gifta  kvinnorna.  -v/Stift,  -[e].s  -?['•],  n.  nun- 
nekloster, ».'tag,  -[e].?,  -e,  vi.  M.-\rie  him- 
melsfärdsdag. ~verein,  -[c].--,  -e,  m.  frun- 
timmersförening. 'x/Volk,  -[e]s,  0,  n.  F  kvin- 
norna. ~2immer,  -s,  -,  n.  1.  kvinnogemak. 
2.  fruntimmer.  —  -ens...  röiakti.  kx.  bleute, 
]>lur.  kvinspersoner,  kvinnfolk.  ~mensch, 
•ea,  -er,  n.  ~person,  -en,/.  kvinsperson. 

frauenhaft,  n.  kvinlig. 

Fräulein,  -.«,  -[$].  n.  fröken.  Ihre  ~  Tochter: 
er  dotter,  -massig,  a.  som  passar  för,  kän- 
netecknar en  fröken.  -Stift,  -[<']«,  "cM,  «• 
jungfrustift. 

frech,  a.  1.  %  öfverdrifvet  djärf,  öfverdådig. 
2.  fräck,  oförskämd. 

Frechheit,  -en,  f.  1.  %  öfverdådighet;  öfver- 
dådig handling.  2.  fräckhet,  oförskämdhet. 

Fregåttlie,  -en,  f.  i  fregatt,  -vogel,  -,•!,  -f,  m. 
zooi.  fregattfogel.  -en...  ex.  ~kapitän,  -[c].s-, 
-e,  m.  fregattkapten,  '^vogel  so  -vogel. 

frei,  a.  1.  fri,  t.  ex.  ~  von.  Fehlern  ei.  %  f/f 
Fehler  ~  felfri,  ~e?-  Staat,  es  steht  Ihnen 
r^,  »/e  Bewerjung,  ~e.s  Spiel:  fritt  spelrum, 
»N/e  Künste,  i^er  Tag:  fridag,  ~e  Aussicht, 
den  Rücken  ~  haben,  ~  zeichnen:  rita  på 
fri  hand,  jmchn  ~e  Z7ff«fZ  las.^en  :  gifva  ngn 
fria  händer.  7^««  ~e;  det  fria,  den  fria  na- 
turen, im  ~ert  .-  i  det  fria,  ute,  ins  ~e  ge- 
hen: gå  ut  (åt  landet).  2.  ledig,  fri  från 
göromål,  icke  upptagen,  t.  ex.  ~e  Stunden, 
~e  Ze!<.  Wir  haben  noch  ztoei  Zimmer  ~ 
vi  ha  ännu  två  rum  outhyrda.  3.  öppen, 
otvungen,  okonstlad,  t.  ex.  das  ~e  in  sei- 
nem Wesen  gefällt.  4.  (kostnads)fri,  gratis, 
t.  ex.  r^e  Wohnung :  fri  bostad,  ~e?'  Tisch : 
fritt  vivre,  ~ej-  Eintritt:  ingen  inträdesaf- 
gift;  portofri,  frankerad,  franko.  5.  särskilda 
fall.  ~  heraus:  öppet,  rätt  fram,  rent  ut. 
Au.i  r^em  Antriebe:  af  egen  drift,  aus  '\'Cn 
Stücken:  frivilligt.  Jmdm  etw.  ~  stellen: 
öfverlemna  ngt  åt  ngns  godtycke.  Jmdn  ~ 
halten :  betala  för  ngn.  Unter  ~eOT  Himmel : 
under  bar  himmel,  r^  sprechen :  t'dXn  utnn 
förberedelse,  extemporera.  Ich  werde  so  <v/ 
set«;  jag  skall  taga  mig  friheten,  -acker,  -s, 
-t,  m.  skattefri  jord.  -ball,  -[<;J.s  -c  t,  m.  bal 
utan  inträdesafgift.  -beuter,  -s,  -,  m.  fribytare. 
-bier,  -[e]s,  O,  n.  gratisöl.  -billet[t],  -[te]s,  -te 
cl.  -s,  n.  fribiljett,  -brief,  -[e]-«,  -e,  m.  fribref. 
•bUrger,  -s,  -,  m.  1.  fri  borgare.  2.  borgare 


i  en  fri  riksstad,  -corps,  -,  -,  n.  frikår.  -cou- 
vert,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  frankokuvert,  -den- 
ken =  -geist,  -denker...  =  -geister...  -eigen, 
o.  fri,  odal-.  -exemplar,  -[e]s,  -e,  n.  fri-, 
gratisexemplar.  -frau,  -en,  f.  adlig  fru, 
friherrinna,  -fräulein,  -s,  -,  n.  adlig  fröken. 
-gänger,  -s,  -,  m.  partigängare.  -geben,  tr. 
frigifva.  -gebig,  a.  frikostig,  -gebigkeit,  O,/, 
frikostighet.  -geboren,  a.  friboren,  -gebung, 
O,  /.  frigifvande.  -geist,  -[e].«,  -er,  m.  fri- 
tänkare, -geisterei,  -en,  f.  fritänkeri.  -gei- 
st[er]isch,  a.  fritänkande.  -gelasseneCr),  Cidj. 
bojn.)  TO.  frigifven  (slaf).  -gepäck,  -[e]s,  O, 
n.  (afgifts)fritt  resgods,  -gericht,  -[«]•«,  -e, 
n.  =  Ferne,  -gerinne,  -s,  -,  7t.  ©  afloppsränna 
för  öfverflödigt  vatten  i  en  dam.  -gesinnt, 
a.  frisinnad,  -giebig,  «.  frikostig,  -graf,  -en, 

-en,    m.    frigrefve    (president    i    en    fomdomstol,  se 

Ferne),  -gut,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  tullfri  vara. 
2.    odalgods.  3.  arrendefri  bondgård  som  af 

brukaren    äges    med    full    äganderätt.    4.  frälsegård, 

säteri,  -hafen,  -s,  -t,  m.  frihamn,  -halten,  /,/•. 
Jmdfi  ~  betala  för  ngn.  -handel,  -s.  O,  m. 
frihandel,  -händig,«,  utförd  på  fri  hand.  -händ- 
ler,  -s,  -,  m.  frihandlare,  -handzeichnen,  -s, 
O,  n.  teckning  på  fri  hand.  -haus,  -es,  -er  t» 
w.  från  vissa  skatter  befriadt  hus.  -herr, 
•11,  -en,  m.  friherre,  -herrin,  -nen,/,  friher- 
rinna, -herrlich,  a.  friherrlig.  -herrschaft, 
-en,  /.  1.  friherrevärdighet,  friherretitel. 
2.  frihcnligt  herskap.  -herzig,  a.  frimodig 
-hof,  -[e]s,  -e  t,  m.  -hufe,  -«,/.  =  -gut  3.  -jähr 
-[e]s,  -e,  n.  från  vissa  utskylder  fritt  år 
-karte,  -». /.  fribiljett,  -kugel,  -»,/.  frikula. 
-lassen,  tr.  lössläppa,  frigifva.  -lassung,  O,/. 
frigifvande.  -lehen,  -s,  -,  n.  frilän,  hvars  innc- 

hafvare  ej  är  skvhlig  till   tjänstgöring.  -lo[o]S,  -es,  -e, 

n.  frilott.  -machen,  tr.  1.  frigifva,  befria, 
frigöra.  2.  frankera  hrof  m.  m.  -machunp,  /. 
-mann,  -[e].«,  -er  \,  m.  1.  fri  man.  2.  odal- 
man. 3.  skarprätlare.  -marke,  -n,  /.  fri- 
märke, -markt,  -[e]s,  -e  f,  m.  frimarknad. 
-maurer,  -s,  -,  m.  frimurare,  -maurerel,  -en, 
/.  friniureri.  -maurerisch,  a.  frimurar-,  -mei- 
ster,  -s,  -,  m.  mästare  som  ej  tillhör  något 
skrå.  -messe,  -n,  /.  frimarknad,  -mutfhj, 
-[e]s.  O,  m.  frimodighet.  -müt[h]ig,  a.  fri- 
modig. -müt[hjigkeit.  O,/,  frimodigliet.  -ort, 
-[e].S  -e  cl.  -er  t,  m.  fristad,  -pass,  -es,  -e  t, 
m.  pass,  respass.  -sass[e],  -en,  -en,  m.  1. 
fri  invånare.  2.  från  utskylder  fri  borgare. 
-scha[a]r,  -en,/  fri.skara,  frikår.  -scharler, 
-s,  -,  m.  1.  medlem  af  en  frikår.  2.  upp- 
rorisk, rebell,  -schein,  -[c].?,  -e,  m.  frisedel. 
-schiessen,  -s,  -,  n.  privilegierad  skyttefest. 
-schule,  -n,  /.  friskola,  -schüler,  -s,  -,  m. 
från  skolafgift  befriad  lärjunge,  -schuss, 
-es,  -e  t,  TO.  friskott.  -schütz[e],  -en,  -en,  m. 
friskytt,  -sinn,  -\e^s.  O,  m.  1.  frisinnighet. 
2.  frihetsälskande  sinne,  -sinnig,  a.  fri- 
sinnad, frisinnig.  -sinnigkeit,  O,/  frisinnig- 


0    saknar  plur.    J  har   omljud.    tr. 


Freie 


Freude 


het.  -sprechen,  tr.  frikänna,  -sprechung,  -e», 
/.  frikännande.  -Staat,  -[e]s,  -en,  m.  fristat, 
republik.  -Staatlich,  a.  republikansk.  -Stadt, 
-e  t,  ./"•  1-  ^i'i  riksstad.  2.  stad  som  erbju- 
der fristad,  -statt,  O,  -Stätte,  -n,  f.  fristad. 
-Stehend,  «.  fristående,  -stelle,  -n,  f.  fri- 
plats, -stunde,  -«,/.  rast.  -tag,  -\e\s,  -e,  m. 
1.  fridag.  2.  fredag.  Stiller  ~  låiig/rcdrag. 
•tisch,  -es,  O,  m.  fritt  vivre,  matdagar,  -trep- 
pe, -w,  f.  trappa  utanför  ett  hus.  -Übungen, 
/'.  plur.  fristående  gymnastiska  öfningar.  -wil- 
lig, a.  frivillig,  -willigenexamllen,  -ens,  -ina, 
n.  examen  som  berättigar  till  bevärings- 
tidens  förkortande  till  ett  år,  jfr  einjährig 
under  1.  ein...  -Zettel,  -s,  -,  OT.  frisedel.  -zügig, 
a.  som  har  rätt  att  flytta  efter  behag.  -Zügig- 
keit, O,  f.  rättighet  att  flytta  efter  behag. 

Freie,  O,  /.  det  fria,  fria  fältet,  fria  naturen. 

freillen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  t  tr.  Um  ein  ei. 
nach    einem   ei.  ein  Mädchen  ~  anhålla  om 

en    flickas    hand    rer  sig  el.  en  annan.    II.  tr.    1. 

gifta  sig  med,  äkta.  2.  gifta  bort. 
Freier,  -s,  -,  m.  1.  friare.  2.  %  böneman,  -s... 

Ex.    ~fQss,    -e."!,    -e  t>  »*•  ^"■f  Freiersfässen 

gehen  ei.  stehen  :  vara  stadd  i  friareärenden. 

'x/mann,  -[e]s,  Freiersleute,  m.  1. 1  friare.  2. 

böneman. 
Freieréi,  -en,  f.  frieri. 
Freiheit,   -en,  f.  frihet,  -s...  Ex   -x-baum,  -[e]s, 

-e    t,    m.    träd    efter   den  första  franska  revolutionen 

planteradt  till  tecken  af  den  vunna  fri- 
heten. ~beschränkung,  -en,  f.  inskränkning 
i  friheten,  'x^drang,  -[e]s,  O,  m.  trängtan 
efter  frihet.  ~durst,  -[e]s,  O,  m.  törst  efter 
frihet.  ~feind,  -[e].?,  -e,  m.  fiende  till  fri- 
heten. ~freund,  -[e]s,  -e,  m.  frihetsvän. 
~krieg,  -[e].5,  -e,  m.  frihetskrig,  'bliebe,  O, 
f.  kärlek  till  friheten.  '>w.prediger,  -s,  -,  m. 
en  frihetens  apostel.  ~rausch,  -es,  -e  f,  m. 
frihetsrus.  ~sinn,  -[e]s.  O,  m.  fritt,  efter 
frihet  sträfvande  sinne.  ~strafe,  -n,  f. 
straff  som  beröfvar  en  friheten,  fängelse- 
straff. 

freiheitlich,  a.  beträffande  friheten,  frihets-. 

Freiin,  -nen,  f.  friherrinna. 

freilich,  adv.  1.  helt  visst,  förvisso.  2.  vis- 
serligen, nog. 

fremd,  a.  1.  främmande.  Unter  ~em  Namen, 
reisen:  resa  under  antaget  namn.  ~ei-  Gut: 
en  annans  gods,  tillhörighet.  Das  ist  mir 
ganz  ~  det  känner  jag  ej  alls  till.  2.  för- 
vånande, underlig,  sällsam,  -artig,  a.  ovan- 
lig, främmande,  sällsam,  -ärtigkeit,  -ere,  y. 
främmande  egenskap,  olikhet,  -herrschaft, 
-era,  f.  främmande  herravälde,  främlings- 
välde, -herrscher,  -s,  -,  m.  främmande,  ej 
infödd  herskare.  -ländisch,  a.  främmande, 
utrikes,  -sucht,  O,  /.  åtrå  efter  det  främ- 
mande, -wort,  -[e],s-, -erfjW.  främmande  ord. 
■Wörterbuch, -[<;]«, -ert,7i.  ordbok  öfver  främ- 
mande ord. 


Fremde,  O,  y.  främmande  land,  utlandet. 

Fremde(r)i  (aaj.bajn.)  m.  och/',  främling,  resande. 
-n...  Ex.  ~bett,  -[ejs,  -en,  n.  gästsäng.  ~büch, 
-[e]s,  -er  \,  n.  bok,  jurnal  öfver  resande. 
~führer,  -s,  -,  m.  vägvisare  för  resande, 
a)  person,  b)  bok.  ~legion,  -en,f.  främlings- 
legion. '>.<liste,  -n,  /'.  förteckning  öfver  an- 
lände resande.  ~stut}e,  -n,f.  gästrum. 

Fremdheit,  -en,  f.  1.  främmande  karaktär.  2. 
ngt  främmande,  i  sht  språkvidrigt  uttryck. 

Fremdling,  -[e]s,  -e,  m.  främling. 

frequént,  a.  mycket  besökt. 

frequentierllen,  -te,  -t,  tr.  ofta  besöka. 

Frequenz,  O,  /.  antal  besökare,  tillopp. 

Fresklie,  -en,  f.  Freskllo,  -o{s\,  -en  ei.  -os,  n. 
freskomålning,  -o...  Ex.  'V'gemalde,  -s,  -,  n. 
freskomålning,  »..maler,  -s,  -,  m.  freskomå- 
lare. 

Fress...  ex.  -begierde.  O,  /.  begär  efter  mat, 
glupskhet.  -fieber,  -s,  O,  n.  varghunger. 
-gier,  O,  /.  glupskhet.  -gierig,  a.  glupsk. 
-kober,  -s,  -,  m.  F  matsäckskorg,  -lieb,  a.  F 
Jmdn  ~  haben:  hafva  ngn  så  kär  att  man 
skulle  vilja  äta  upp  honom,  -napf,  -[e]s,  -e 
t,  m.  fogelkopp.  -sack,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  tor- 
nister.  2.  P  storätare.  -sucht,  O,/,  ätsjuka. 
-trog,  -\c\s,  -e  f,  m.  ho.  -Werkzeuge,  n.  plur. 
zooi.  tuggverktyg. 

Fresse,  -n,  f.  P  mun,  käft. 

fressen,  friss\es\t,  frass,  frässe,  gefressen, 

friss,    tr.    och    itr.    h.     1.     äta   om  djur  och  P  om 

människor.  Biidi.  Seinen  Kummer  in  sich  ~ 
dölja  sin  sorg;  an  jmdm  den  Narren  ~ 
förgapa  sig  i  ngn;  ordspr.  friss,  Vogel, 
oder  stirb:  här  fins  intet  val.  2.  om  männi- 
skor: äta  omåttligt,  fråssa.  Das  töar  ihm 
ein  gefundenes  »x;  det  var  en  godbit  för 
honom.  3.  fräta. 

Fresser,  -,<;,  -,  m.  1.  storätare.  2.  fråssare. 

Fresserei,  -en,  f.  1.  fråsseri.  2.  P  kalas. 

Frett,  -[e]s,  -e,  vani.  aim.  Frettchen,  -s,  -,  n.  ett 
slags  till  kaninjagt  använd  vessla  (Mustela 
furo). 

Freude,  -ra,  y.  fröjd,  glädje.  Vor  «n-  ausser  sich 
sein:  vara  utom  sig  af  glädje.  Seine  ■■</ 
darin  finden  zu  ...  finna  ett  nöje  i  att  ... 
Seine  »j  am  Studieren:  det  nöje,  han  fin- 
ner i  studierna.  Herrlich  und  in  ~ra  leben: 
lefva  som  om  hvar  dag  vore  den  sista. 
-bringend,  a.  glädjande,  -bringer,  -s,  -,  m. 
glädjebringare.  -leer,  -los,  a.  glädjelös. 
-strahlend,  a.  glädjestråhmde.  -trunken,  a. 
glädjedrucken.  -voll,  a.  fröjdfull.  -n...  ex. 
~arm,  a.  glädjefattig.  ~becher,  -s,  -,  m. 
glädjebägare,  'x.bezeigung,  'x.bezeugung,  -en, 
f.  bevis  på  glädje.  ~bote,  -ra,  -ra,  m.  glädje- 
bud. ~fest,  -[e]s,  -e,  ra.  glädjefest.  ~feuer, 
-s,  -,  n.  glädjeeld,  kleben,  -s,  O,  ra.  gladt, 
fröjdfullt  lif.  ~leer,  ~los,  a.  glädjelös. 
'N.mädchen,  -s,  -,  n.  glädjeflicka.  ~mahl, 
-[e]s,   -e  el.  -er  f,  ra.  glädjemåltid,    «x/opfer. 


F  familjart.    P  lägre  spr&k.    ^I^  mindre 


i^  militiirisk 


freudig 


270 


Frikassee 


•s,  -,  n.  glädjeoffer,  tackoffer,  'x/rausch,  -es, 
-e  t)  "i.  glädjerus.  ~reich,  -[e]s,  0,  n.  det 
sälla  landet,  himlen.  ~reich,  a.  rik  på  gläd- 
je, fröjdfull.  ~ruf,  ~schrei,  -[e]s,  -e,  m. 
glädjerop.  ~störer,  -.«,  -,  m.  glädjestönire. 
~störung,  -en,  f.  glädjens  störande.  ~tau- 
mel,  -.■-•,  O,  m.  glädjeyrsel.  'N/thräne,  ~2ähre, 
■"i  ./'•  glädjetår. 

freudig,  a.  glad,  glädtig. 

Freudigkeit,  O,/,  glädje,  glädtighet. 

freullen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  glädja  (sig), 
fröjda  (sig).  Ich  freue  mich  deines  Glückes 
el.  über  dein  Glück:  din  lycka  gläder  mig. 
Man  freut  sich  über  das  Geschehene,  an 
dem  Gegenwärtigen,  auf  das  Künftige. 

Freund,  I.  -[e]s,  -e,  m.  vän.  Er  ist  ein  ~  von 
mir:  hau  ilr  min  vän.  Ich  bin  kein  i^  von 
vielen  Worten:  jag  tycker  ej  om  många  ord. 
II.  a.  Jmdm  ~  .sen?;vara  vänligt  stämd  mot 
ngn,  vara  ngns  vän.  -briiderlicli, «.broderlig, 
intim,  såt.  -los,  a.  vänlös,  ntan  vänner. 
-nachbarlich,  -vetterlich,  a.  som  är  god  granne, 
god  kusin ;  intim,  eåt.  -e...  Ex.  ~los  =  -los.  — 
■es...  Ex.  ~brust.  O,  f.  en  väns  ii.  vännens 
bröst.  ~dienst,-[e]5, -e,w. väntjänst. 'v-grpss, 
-es,  -e  t,  ni.  vänlig  hälsning.  '>»hand,  -e  f,f. 
en  väns  ei.  vännens  ei.  vänner(na)8  hand. 

Freundin,  -nen,  f.  väninna. 

freundlich,  a.  1.  vänlig,  snäll.  2.  om  ..iker  an- 
genäm, behaglig,  'v/e  Gegend:  leende  trakt. 

Freundlichkeit,  -en.  f.  vänlighet,  vänligt  sätt, 
vänlig  handling. 

Freundschaft,  -en,  f.  1.  vänskap.  .4;/.s-  ~af  vän- 
skap, vänskapsfnllt.  2.  vänner,  vänkrets.  3. 
slägt(ingar).  -s...  Ex.  ~band,  -[e]s,  -e,  n.  vän- 
skapens band.  ~beweis,  -es,  -e,  m.  'v.bezei- 
gung,  ~bezeugung,  -en,  f  vänskapsbevis, 
vänskapabetygelse.  ^bund,  -[e]s,  -e  t,  m. 
förbund  ar  vsnner.  ^Versicherung,  -en,f.vä,n- 
skapsförsiikran.  ~2eichen,  -s,  -,  n.  tecken 
till,  bevis  på  vänskap. 

Freundschafteléi,  Freundschaftleréi,  -en,  f.  öf- 
verdrifven  ömhet. 

freundschaftlich,  a.  vänskaplig. 

Freundschaftlichkeit,  -en,  f.  utnyck  af  vänskap. 

Frevel,  I.  -.■;,  -,  w.  1.  straffvärdt  lättsinne, 
brottslighet.  2.  upp.sfuugt  brott,  nidingsdåd. 
II.  a.  brottslig,  -frei,  a.  oförvitlig,  obrotts- 
lig. •niut[h],  -[e]s,  O,  m.  brottsligt  öfverdåd. 
-sinn,  -[«].s,  O,  m.  brottsligt  sinne,  brotts- 
lighet, -that,  -en,  f.  brottslig  handling,  ni- 
dingsdåd, -voll,  a.  brottslig,  full  af  brott. 

frevelhaft,  a.  afsigiugt  brottslig,  straffvärd,  gud- 
lös. 

Frevelhaftigkeit,  O,  /.  brottslighet,  gudlöshet,  i 

frevellln,    -te,  ge-t',   itr.  h.  synda,  begå  brott. 
Gegen   das   Gesetz  ~  bryta  mot  lagen.  An  j 
jmdm, gegen  jnidfi ry^heg^  ett  brott  mot  ngn. 

freventlich  "=  frevelhaft. 

Frevler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  brottsling,  för- 
brytare, förbryterska,  niding.  | 


frBvlerisch  =  frevelhaft. 

Friedl|e[n],  -ens,  -en,  m.  fred,  frid.  Jmdn  zu 
el.  in  el.  mit  »n/w  lassen:  lemna  ngn  i  fred. 
Dem  r\tn  nicht  trauen :  ej  hafva  förtroende 
för  saken,  -brüchig,  a.  som  afser,  som  be- 
går fredsbrott,  -fertig,  a.  fredlig,  -fertigkeit, 
O,/,  böjelse  för  fred,  fredlighet.  -hof,  -[e]s, 
-e  t,  m.  kyrkogård,  -liebend,  a.  fredsälskan- 
de, -los,  a.  fredlus,  fridlös.  -zäun,  -[e]«,  -e 
t,  m.  inhägnad,  -e...  =  »reg.  oi.  efterroij.  sms. 
—  -ens...  Ex.  »vabschluss,  -es,  -e  t,  m.  freds- 
slut. ~bedingung,  -en,  f.  fredsvilkor.  ~bre- 
eher,  -s,  -,  m.  fredsbrytare.  '>.'bruch,  -[e].';, 
-e  t,  in.  fredsbrott.  ~engel,  -s,  -,  m.  frid- 
bringande  ängel.  ~feier,  -n,f.  högtidlighet 
till  firande  af  ett  fredsslut.  ~fürst,  -en,  -en, 
m.  fredsfurste.  'v.fQss,  -es.  O,  m.  fredsfot. 
~nächricht,  -en,  f.  underrättelse  om  fred. 
~pfeife,  -ra./,  fredspipa.  ~richter,  -s,  -,  m.  per- 
son som  har  att  upprätthålla  ordning  och 
lugn. ~schluss, -es, -ef, m. fredsslut.  ~stifter, 
-s,  -,  m.  ^in, -/ie?»,,/".  fredsstiftare,  freds- 
stifterska.  ^Stiftung,  -en,  f.  fredsstiftande. 
~störer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fredsstörare. 
fredsstörerska.  ~vertrag,-[e]s, -eft»*-  freds- 
fördrag, 'v/zeit,  -en,  f.  fredstid. 

Friederike,  -ns,  -n,  f.  npr.  Fredrika. 

friedlich,  a.  fredlig. 

Friedlichkeit,  O,  /.^fredlighet. 

Friedrich,  -.«,  -e,  m.  npr.  Fredrik. 

Friedrichsdor,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  fredriksdor, 

friedsäm,  a.  fredsam,  fridsam. 

Frier...  ex.  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  fryspunkt. 

frieren,  fror,  fröre,  gefroren,  frier[e],  I.  ir. 

a)  opers.  1.  Es  friert  mich  cl.  viich  friert: 
jag  fryser.  Es  friert  mich  an  den  Fingern: 
j;ig  fryser  om  fingrarne.  2.  Es  hat  die  Nacht 
Eis  gefroren:  det  har  frusit  i  natt  A  att  1.1 
uppstått.  Es  friert  Stein  und  Bein :  ungef.  det 
är   så  kallt,  så  att  det  smäller  i  knutarne. 

b)  pcr.soDl.    mod   angifvandc  af  verkan.    3.  Ich  habe 

mir  die  Finger  steif  gefroren:  mina  fing- 
rar äro  stela  af  köld.  II.  Sich  steif  ~ 
blifva  stel  af  köld.  Sich  zu  Tode  ^  frysa 
ihjäl.  III.  itr.  1.  h.  pers.  och  opers.  frysa.  Er  hat 
dos  ~  han  har  frossan.  2.  s.  frysa  tiii  is, 
stelna  af  köid.  Der  Fluss  ist  gefroren :  ström- 
men har  lagt  sig.  Ich  bin  stel f  gefroren: 
jag  är  stelfrusen. 
Fries,  -es,  -e,  m.  1.  fris  (tjgson).  2.  afr.  Friese, 

-«,/.  bvgsn.  fris. 
Friese,  -«,  -n,  m.  invånare  i  Frisland,  friser. 
Friesel,  -s,  -,  «.  och  m.  -n,f  med.  frisel.  -fieber, 

-s,  -,  n.  friselfeber. 
Friesin,  -nen,f.  frisisk  kvinna. 
friesisch,  I.  a.  frisisk.  II.«,  frisiskn,  itrdeutsrh. 
Friesland,  -s,  O,  n.  npr.  Frisland. 
Friesländer,   -s,    -,   m.   ~in,  -nen,f.  =  Friese, 

Friesin. 
friesländisch,  a.  frisisk. 
Frikassee,  -s,  -s,  n.  kokk.  frikassé. 


O   aakDar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt, 


Eiiisltivt   verb.    fl.  bar  haben,    S.  har  tein  till   hjälpverb. 


frlkassleren 


m 


i'röner 


frikassi'erllen,  -te,  -t,  tr.  kokk.  göra  frikassé  af. 

Friktion,  -en,  f.  friktion,  nötning. 

frisch,  a.  1.  frisk,  t.  ex.  ~e  lAift  schöpfen: 
hämta  frisk  luft,  ~e  Truppen,  ~  und  ge- 
sund  sein,  ein  r^^es  Aussehen  haben,  »^en 
Mut  fassen.  4>  om  vinden:  oue?- Werden :  friska 
upp.  ~e  Farben:  lifliga  färger,  ordspr.  ~ 
gewagt  ist  halb  gewonnen:  väl  börjadt  är 
hälften  fullgjordt.  2.  färsk,  t.  ex.  ~e  Butter, 
uy,  t.  ex.  ~e  Kartoffeln,  ~e  Zufuhren:  ny 
tillförsel.  Ein  <x/es  Fass  anstechen:  sticka 
upp  ett  nytt,  ett  orördt  fat.  Jnuln  auf  r^er 
That  ertappen:  ertappa  ngn  på  bar  gär- 
ning. Von  ~eOT;  på  nytt.  3.  ren,  nytvät- 
tad,  t.  ex.  ein  '\^es  Hemd,  ~e  Wäsche:  rent 
linne,  ~  überzogenes  Bett:  bädd  med  rena 
öfverdrag  på  täcke  och  kuddar  samt  rena  la- 
kan, -arbeit,  O,/,  ^friskning. -auf,  f/Ue?;/.  väl- 
an! friskt  mod!  -backen,  a.  nybakad,  färsk. 
-herd,  -[e].s-,  -e,  m.  0  friskhärd.  -nielk[end], 
-milcliend,  a.  mjölkande  råmjölk.  -ofen,  -.s\ 
-f,  m.  O  färskugn.  -weg,  adv.  raskt,  utan 
tvekan. 

Frische,  -w,  /.  1.  friskhet,  friskt  utseende, 
friskt  lynne;  svalka;  kraft,  spänstighet. 
2.  ställe  där  man  hämtar  frisk  luft,  som- 
marnöje. 

frischllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  uppfriska; 
färska  upp.  2.  O  friska.  II.  Sich  ~  jäg. 
dricka.  III.  itr.  h.  1.  i  Die  Brise  frischt : 
brisen  friskar  upp.  Opera.  es  frischt:  det 
blåser  upp.  2.  jag.  om  Tiidsvinsiionan:  föda  un- 
gar. Frischung,  /. 

Frischling,  -[e]«,  -e,  m.  jäg.  vildsvinsunge. 

Friseur,  -s,  -e,  m.  frisör. 

Friseuse,  -n,  f.  hårfrisös. 

frisierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  frisera  (sig). 

Frist,  -en,f.  l.tid,  tidpunkt.  Zu  jeder  ~  stän- 
digt. In  hiirzester  ^  så  fort  sig  göra  låter. 
2.  bestämd,  begränsad  tid,  frist.  3.  an- 
stånd, uppskof.  -gesGch,  -[e]s,  -e,  n.  an- 
sökan om  anstånd,  -gewährung,  -en,  f.  be- 
viljande af  anstånd.  -Verlängerung,  -en,  f. 
förlängning  af  bestämd  tid,  anstånd,   -en... 

=  fBreg.  sms. 

fristlien,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  uppskjuta.  2. 
Jmdm  das  Leben  ~  uppehålla  ngns  lif.  II. 
Sich  ~  hålla  sig  vid  lif.  Fristung,  /. 

Frisur,  -en,  f.  frisyr. 

Fritz,  -ens,  -e[n\,  m.  npr.  Frits. 

frivol,  a.  lättsinnig,  lättfärdig,  frivol. 

Frivolität,  -en,  f.  lättsinnighet,  frivolitet. 

froh,  o.  glad.  Eines  Dinges  ~  ei.  ~  über  ein 
Ding :  glad  öf ver  en  sak.  Eines  Dinges  ~ 
werden :  a)  blifva  glad  öf  ver,  b)  komma  i 
åtnjutande  af  en  sak.  -blick,  -[e]s,  -e,  m. 
glad  blick.  -gefUhl,  -[e].s,  -e,  n.  glad  känsla. 
■gelaunt,  a.  gladlynt.  -gemut[h],a.  med  gladt 
mod,  glädtig.  -mut[h],  -[e]s.  O,  m.  gladt 
mod,  glädtighet.  -mut[h]ig,  -müt[h]ig  =  -ge- 
mut.  -sinn  =  -mut.  -sinnig  =  -gemut. 


fröhlich,  a.   1.  glad,  glädtig,  väl  till  mods.  2. 

glädjande,  lofvande,  t.  ex.  ~e  Saaten. 
Fröhlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  glädje,  glädtighet.  2. 

lustbarhet,  nöje,  förlustelse. 
frohlockllen   (arv.    -'  -  -),    -te,  ge-t  (-  ^  -),  itr.  h. 

jubla,    einer  (gen.)   Sache   ei.    vani.  über  eine 

Sache:  öfver  ngt. 

frohn  m.  m.  se  fron  m.  m. 

fromm,  frommer,  frommst  ei.  frömmst,  a.  1. 
from,     religiös;     mild,     välgörande.    ~e?' 

Wunsch  :     from     önskan     som  ej  gir  l  fullbordan. 

2.  oskyldig,  fridsam,  stilla,  fredlig,  spak. 
-herzig,  a.  =  fromm. 

Frömmelei,-«»,/,  öfverdrifven,  tillgjord  from- 
het, läseri,  bigotteri,  skrymteri. 

frömmellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  låtsa  fromhet,  vara 
pietistisk,  läsaraktig;  ski-ymta. 

frommilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gagna,  J7nd7n :  ngn, 
zu  etw.:  till  ngt.  Zu  jmds  »v  till  ngns 
gagn. 

Frömmigkeit,  -en,  f.  fromhet,  from  handling. 

Frömmler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  pietist,  lä- 
sare, läserska,  skrymtare,  skrj-mterska. 

fron,  I.  a.  hög,  härlig,  helig.  II.  -[e]s,  -e,  m. 

1.  rättstjänare.  2.  vani.  Fron[e],  -en,f.  dags- 
verken som  bönder  och  torpare  äro  skyl- 
diga att  fullgöra  för  sin  jord;  dagsverks- 
skyldighet, -acker,  -s,  -f,  m.  åker,  jord, 
med  hvilken  dagsverksskyldighet  är  för- 
enad, -altar,  -[e]s,  -e  t»  '"•  hufvudaltare. 
-amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  högmässa,  -arbeit,  -en, 
f.  dagsverke,  -arbeiter,  -s,  -,  m.  dagsverka- 
re.  -bauer,  -n  ei.  -s,  -n,  m..  dagsverksskyldig 
bonde,  torpare.  -dienst,  -[«]«,  -e,  m.  dags- 
verke, dagsverksskyldighet,  -fasten,  plur. 
sträng  fasta  på  första  fredagen  i  hvart 
kvartal  af  kyrkåret.  -feste,  -n,  f  häkte, 
fängelse,  -frei,  a.  fri  från  dagsverksskyl- 
dighet, -führe,  -n,f.  kördagsverke,  i  dags- 
verksskyldigheten ingående  fora  ei.  skjuts. 
-geld,  -[e].?,  -er,  n.  pengar  som  erläggas  für 
att  undslippa  dagsverksskyldigheten,  -gut, 
-[e]s,  -er  f,  n.  gods  på  hvilket  dagsverks- 
skyldighet hvilar.  -herr,  -n,  -en,  m.  ägare 
till  dagsverksskyldiga  gårdar,  -leichnäm, 
•[e]s,  O,  m.  Kristi  lekamen,  -leichnamsfest, 
-[e]s,  -e,  n.  Kristi  lekamens  fest.  -pflicht, 
•en,  f.  dagsverksskyldighet,  -pflichtig,  a. 
dagsverksskyldig,  -vögt,  -[e].s-,  -e  f,  m.  upp- 
syuingsman  öfver  dagsverkare.  -weise,  adv. 
genom  dagsverken. 

frönbär,  a.  dagsverksskyldig. 
Fronde,    -w,  /.  =  Fronte}. 
fröndllen,  -ete,  ge-et  =  roij. 
fronllen,  frönllen,   -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  fullgöra 
sin  dagsverksskyldighet,  gå  på  dagsverke. 

2.  biidi.  vani.  blott  frönen:  hängifva  sig  åt, 
lemna  fritt  lopp  åt,  t.  ex.  dem  Laster,  sei- 
nen Leidenschaften.  Frönung,  y*. 

Fröner,  -s,  -,  m.  dagsverkare.  ~in,  -nen,  f. 
kvinna  som  går  på  dagsverke. 


äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    'I'  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    <t»  ^«term.   ili  mllitäriak  term. 


frönig 


272 


frtihlingshaft 


frönig,  a.  dagsverksskyldig. 

Front[e],  -en,  f.  1.  framsida.  2.  förgrund.  3. 
Js«  front.  In  der  ~  stehen:  tillhöra  de  stri- 
dande, vara  i  elden. 

Frontispice,  -[«],  -,  Frontispiz,  -es,  -e,  ti.  fron- 
tespis. 

Froscii,  -es,  -e  f,  m.  1.  groda.  2.  med.  grod- 
svnlst.  -åder,  -n,f.  med,  en  åder  under  tun- 
gan, -artig,  a.  grodartad.  -biss,  -es,  -e,  m. 
but.  grodblad  (Hydrocharis).  -esser,  -s,  -,  m. 
grodätare.  -fisch,  -es,  -e,  7«.  paddfisk  (Lo- 
phius).  -gequal<[e],  -[e]s,  O,  n.  grodors  kvä- 
kande, -keule,  -71,  f.  =  -Schenkel,  -laclie,  -«. 
,/".  grodpöl.  -laich,  -[e]*-,  O,  m.  grodägg.  -löf- 
fel,  -s,  -,  m.  bot.  svalting  (Alisma).  -schen- 
ke), -s,  -,  m.  grodlår.  -stein,  -[e\s.  -e,  m.  min 
grodsten.  -wurm,  -[e]s,  -er  f,  m.  grodunge 
med  svans. 

Frost,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  frost,  köld.  2.  frost- 
kuölar.  ~  cui  den  Füssen  hüben:  hafva  öm- 
kylda  fötter,  -beule,  -n,/.  frostknöl.  -mittel, 
-s,-,  n.  medel  mot  frostknölar,  -salbe,  -n,f. 
salfva  mot  frostknölar,  -schaden,  -,s-,  -f,  ni. 
frostskada. 

fröstellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  framkalla  känsla  af 
köld.  Vani.  opers.  es  fröstelt  mich:  jag  fryser 
litet,  känner  mig  ruskig.  II.  itr.  h.  1.  små- 
frysa,  känna  sig  ruskig.  2.  opers.  es  fröstelt : 
det  fryser  litet  på. 

frostig,  a.  frostig,  kall. 

Frostigkeit,  O,  /.  frost,  köld. 

Fröstler,  -s,  -,  Fröstling,  -{e^s,  -e.  m.  person 
som  är  frusen  af  sig,  som  lätt  fryser. 

frottierljen,  -te,  -t,  tr.  gnida,  frottera.  Frottie- 
rung,/. 

Frucht,  -e  f, /.  frukt.  F  srniberes  Früchtchen: 
irou.  skön  ungdom,  -ast,  -[«].«,  -e  f,  m.  gren 
med  frukt  på.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  ni.  frukt- 
träd. -behältnis[s],  -.<<es,  -se,  n.  bot.  fröhylsa, 
kapsel,  -boden,  -6-,  -[f].  m.  1.  un.  blomfäste. 
2.  spannmålsvind.  -bringend,  a.  fruktbä- 
rande, -ertrag,  -[e]s,  -e  f,  m-  afkastning  ar 
irudg&rd  el.  åker.  -Bssig,  -[e]s,  -e,  m.  fruktät- 
tika.  -feld,  -[c],s  -er,  n.  sädesfält,  -garten, 
•s,  -t,  m.  fruktträdgård,  -gehäuse,  -.<,  -,  n. 
kärnhus,  frökapsel,  -handel,  -s,  O,  m.  1. 
spannmålshandel.  2.  frukthandel,  -kapsel, 
-K,  /.  frökapsel,  fröhylsa,  -kern,  -[e}s,  -e, 
m.  (frukt)kärna.  -knoten,  -s,  -,  m.  bot.  frukt- 
ämne, -los,  a.  utan  frukt,  ofruktbar,  ofrukt- 
sam ;  biidi.  fruktlös.  -lOsigkeit,  O,  y.  ofrukt- 
barhet; fruktlöshet.  -niesser,  -s,  -,  m.  en 
som  njuter  frukten,  har  nyttjanderätt  af 
nei.  -niessung,  O,  /.  nyttjanderätt,  -reich,  o. 
rik  ]K°i  frukt,  på  säd;  biidi.  framgångsrik. 
-schale,  -«,/.'  1.  fruktskål.  2.  fruktskal.  3. 
bot.  fröhylsa,  -stiick,  -[e]s,  -c,  n.  fruktstycke 
(taua  rurestaiiande  frukt),  -tragend,  ".  fruktbä- 
rande, -wein,  -[e]s,  -e,  m.  fruktvin. 

fruchtbar,  n.  fruktbar,  fruktsam. 

Fruchtbarkeit,   o,  /.  fruktbarhet,  fruktsamhet. 


Früchte...  =  Frucht... 

fruchtllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  bringa  frukt, 
gagna. 

frugal,  a.  enkel,  tarflig. 

Frugalität,  O,  /.  enkelhet,  tarflighet. 

früh[e],  a.  a)  positiv.  1.  tidig,  t.  ex.  Ostern  ist 
dieses  Jahr  r^,  er  starb  ~,  ^  Mittag  essen. 
Meine  Uhr  geht  fünf  Minuten  zu  »v.  min 
klocka  går  fem  minuter  för.  2.  tidig  pi  da- 
gen, adv.  bittida,  t.  ex.  morgen  ~  i  morgon 
bittida,  hetite  ~  denna  morgon,  i  morse, 
gestern   ~  igår  morse,  mit  dem  ~e«  Tage: 

tidigt  på  dagen.  3.  forn  (tiUhörande  tidens  mor- 
gon), t.  ex.  in  ~e?»  Zeiten:  fordomtima,  i 
forna  tider,  i  tidens  början,  b)  komparativ.  4. 
tidigare,  t.  ex.  er  steht  ~e7'  aif  als  ich, 
O.Uern  ist  sieben  Wochen  ~er  als  Pfingsten. 
5.  förr,  t.  ex.  die  f^eren  Minister,  je  '^er  je 
lieber:  ju  förr  dess  hällre,  ~e?'  oder  später: 
förr  eller  senare.  ~e7'  als  jmd  kommen : 
komma  före  ngn.  In  ~er  als  acht  Tagen: 
inom  mindre  än  åtta  dar.  Ich  habe  ~er 
erwähnt:  jag  har  förut,  of  van  omnämt.  In 
'^eren  Zeiten:  fordomdags.  c)  superiativ.  6. 
tidigast,  först,  t.  ex.  er  steht  am  r^esten  auf, 
er  weiss  es  am  i^esten:  han  får  först  reda 
på  det.  Mit  dem  f^esten:  bittida.  Die 'testen 
Völker:  de  älsta  folken,  -apfel,  -s,  -f,  m. 
tidig  äpplesort.  -arbeit,  -en,  f  arbete  om 
mornarne.  -beet,  -[e]s,  -e,  n.  drifbänk.  -bir- 
ne,  -n,  f.  tidig  päronsort.  -gebet,  -[e].?,  -e, 
n.  morgonbön,  -geburt,  -en,  f.  för  tidig 
födelse,  för  tidig  nedkomst.  -gottesdienst, 
-[e]s,  -e,  m.  ottesång.  -Jahr,  -[c]ä,  O,  n.  vår. 
•kartoffel,  -n,  f  tidig  potatis,  -kost.  O,  /. 
frukost,  -messe,  -mette,  -n,f.  ottesång.  -mor- 
gens, ado.  tidigt  på  morgonen,  tidigt  om 
mornarne,  bittida.  -Öbst,  -es,  O,  n.  tidig 
frukt,  -predigt,  -en,  f.  ottesångspredikan. 
-regen,  -s,  -,  m.  tidigt  regn,  a)  morgonregn, 
b)  vårregn,  -reif,  a.  tidigt  mogen,  bråd- 
mogen.  -reife,  O,  f.  tidig  mognad,  bråd- 
mognad.  -rot[hJ,  -[e]s,  O,  n.  morgonrodnad. 
-saat,  -en,  J'.  vårsäd.  -Schoppen,  -s,  -,  m.  mor- 
gonsäjdel.  -Ständchen,  -s,  -,  n.  sång  med 
hvilken  ngn  uppvaktas  om  morgonen. -stuck 
m.  m.  se  nedan.  -Verklärt,  -vollendet,  a.  tidigt 
hädangången,  -zeitig,  a.  tidig,  -zeitigkeit.  O, 
f.  egenskap  att  vara  tidig. 

Frühe,  O,  /.  tidig  morgonstund,  morgon,  hi 
der  ~  tidigt  på  morgonen. 

frühestens,  ndv.  tidigast,  icke  förr  än. 

Frühling,    -[e\s,  -e,  m.  1.  vår.  2.  tidigt  p&  året 

födt    djur.    3.  för  tidigt  (för  snart  efter  brSUopet) 

födt  barn.  -s...  e.x.  '^äquinoktillum,  -um[s}, 
•en,  n.  vårdagsjämning.  »./blume,  -n,f.  vår- 
blomma. ~feier,  -n,  f.  »..fest,  -[e]s,  -e,  n. 
vårfest.  ~luft,  -e  f,  /.  vårluft,  vårfläkt. 
~mässig,  a.  vårlik.  ~regen,  -s,  -,  m.  vårregn. 
-x-saat,  -eii.f.  vårsäd.  ~zeit,  -en.j'.  vår. 
frühlingshaft,  a.  vårlik. 


plur.    t  I 


iiljud.    tr.  transiii 


verb.    A. 


haben,    S.  bar  . 


Frtthstttok 


878 


Puhr[e] 


Frühstück,  -[e]s,  -e,  n.  frukost.   -8...  ix.  «vzeit, 

•en,  f.  frukosttimme. 
frühstUckllen,  -le,  ge-t,  I.  itr.  h.  spisa  frukost, 

frukostera.  II.  tr.  äta  till  frukost. 
fruktifizierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  befrukta.  2.  handel. 

göra  fruktbärande,  räntebärande,  t.  ex.  Ka- 

jiitalien.  Fruktifizierung,  /. 

ft,    interj.    betecknande    hastigt    försvinnaade,  t.  ex.  f^, 

weg  war  er!  borta  var  han! 
Fuchs,  -es,  -e  t,  '«•  1.  räf,  »fr.  biidi.  F  goldene 
Füchse:  guldmynt,  dukater.  Es  sind  nur 
zwei  Meilen,  aber  Meilen,  die  der  <>.-  gemes- 
sen hat:  uDgcf.  det  är  bara  två  mil,  men  mil, 
som  förslå.  2.  röd  häst,  fux.  3.  F  rödhårig 
person.  4.  atudentapr.  a)  studeut  under  första 
terminen  ei.  första  året  af  hans  universi- 
tetstid, b)  yngre  medlem  af  en  studentför- 
ening, jfr  Bu7-sch  3.  -affe,  -»,  -«,  m.  zooi.  pyss- 
ling (Lemur).  -artig,  a.  räfartad,  räflik. 
•bälg,  -[e]s,  -e  t,  "i.  räfskinn.  -bau,  -[e]s,  -e, 
m.  räfbo,  räfhåla.  -beere,  -n,  f.  bot.  blåhal- 
lou  (Rubus  caesius).  -eisen,  -s,  -,  n.  räfsax. 
-falle,  -ra,  /.  räfgiller,  räfgrop.  -fang,  -[e]s, 
-e  t,  m.  räffångst.  -grübe,  -n,  /.  1.  räfhåla, 
räfgryt.  2.  räfgrop.  -haar,  -[e]«,  -e,  n.  räf- 
hår;  pi  manniskor:  eldrödt  hår.  -jagd,  -en,  f. 
räfjagt.  -loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  ing&ng  tiii  en  räf- 
håla. -pelz,  -es,  -c,  m.  1.  räfskinn.  2.  räf- 
skinnspäls.  Biidi.  den  ~  anziehen:  begagna 
list.  -prellen,  -*■,  O,  n.  räfprällning.  -rot[h], 
a.  röd  som  en  rar,  rödhårig.  -SCheck[e],  -en, 
-e»,  jw.hvit  häst  med  röda  fläckar,  -schwanz, 
-es,  -e  t>  "*•  1-  räfsvans.  F  biidi.  den  ~ 
streichen :  lisma,  smickra.  2.  bot.  räfrumpa 
(Alopecurus).  -schwänzellln,  -te,  ge-t,  *  itr.  h. 
F  lisma,  smickra,  -schwänzer,  -s,  -,  m.  F 
lismare.  -schwänzerei,  -en,  f.  lismeri,  kry- 
peri, -schwänzerisch,  a.  lismande,  krypande. 

-taufe,     -ra,  /.    stadentspr.  intagningsdop  vid  in 
tagning    1    en    förening,   jfr  Fuchs  4,  b.    -[teufelS-] 

wild,   a.   F   alldeles   utom  sig,  topp  tunnor 
rasande,  bindgalen. 

1.  fuchsllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  F  1. 
plåga,  ansätta,  pina.  2.  bedraga,  lura, 
präja. 

2.  fuchsen,  fuchsen,  a.  af  räfskinn,  räfskinns-. 
fuchsicht,  fuchsig,  a.    1.  räflik,  i  sht  röd  som  en 

r&f,  rödhårig.  2.  =  fuchswild. 
Füchsin,  -nen,  f.  räfhona. 
Fuchtel,  -w,/."fuktel. 
fuchtellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  Mit  den  Tlånden 

~  fakta  med  händerna.  II.  tr.  fuktla. 
Fuchtler,    -s,    -,  m.  1.  slagskämpe.  2.  person 

som  använder  fukteln. 
Fuder,    -s,  -,  n.  dim.  Fuderchen  ei.  Fäderchen, 

■lein,    1.  lass.    2.  ett  pi  olika  trakter  olika  mitt  (»r 
våta  varur:  foder. 

füd[e]rig,  füd[e]rig,  a.  innehållande  ett  foder. 
Fug,  -[e]s,  ^t^  -e,  m.  fog,  grundadt  skäl ;  rättig- 
het. Mit  gutem  ~  välbefogadt. 
Fuge,  -n,f.   1.  fog,  fogning,  fals.  Ans  den  ~n 


gehen  ei.  weichen :  gå  sönder  i  fogningarna. 
2.  lämpligt  tillfälle  att  vidfoga  ei.  bifoga 
ngt.  3.  mus.  fuga.  -bank,  -e  t,  /.  ©  fogbänk. 
■hobel,  -s,  -,  m.  ©  foghyfvel.  -n...  k»,  ^ver- 
streichung,  -en,f.  ©  fogstrykning. 

Füge...  Kx.  -wort,  -[e]s,  -er  f,  «■  gram.  konjunk- 
tion. 

fugllen,  -te,  ge-t,  tr.  ©  1.  foga,  hopfoga.  2.  fog- 
stryka. 

fügllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  foga.  An  einander  ~ 
hopfoga,  in  einander  (ack.)  ~  foga  i  hvart- 
annat,  zu  etw.  ~  tillfoga,  tillägga  till  ngt. 
2.  foga,  anordna.  Wie  Gott  es  fügt:  som 
Gud  vill.  Jmdm  etw.  zu  wissen  ~  laga  att 
ngn  får  veta  ngt.  II.  Sich  ~  1.  foga  sig,  in 
einander  (ack. )  '^  i  hvartannat,  nach  etto.: 
efter  ngt;  biidi.  in  die  Launen  jmds,  ins  Un- 
abänderliche. Sich  den  Befehlen  jmds  ~ 
efterkomma  ngns  befallningar.  2.  foga  sig, 
gif  va  efter.  3.  opers.  foga  sig,  tilldraga  sig, 
hända. 

füglich,  a.  vani  adv.  passande,  lämplig,  med 
fog,  med  rätta.  Er  hatte  '^  schvjeigen  kön- 
nen :  han  hade  gärna  kunnat  tiga. 

FÖglichkeit,  O,  /.  fog,  lämplighet. 

fögsäm,  a.  foglig,  medgörlig. 

Fügsamkeit,  O,/,  foglighet,  medgörlighet. 

Fügung,  -en,  f.  1.  fogning,  fogande.  2.  efter- 
gift, undergifvenhet.    3.  skickelse,  försyn. 

Fühl...  Ex.  -faden,  -s,  -f,  m.  -horn,  -[e]s,  -er  t, 
n.  zooi.  känselhorn,  pannspröt.  -los,  a.  käns- 
lolös,  okänslig,  -lösigkeit.  O,/,  känslolöshet. 
-sinn,  -[e]s,  O,  m.  känselsinne. 

fühlbar,  a.  1.  som  kan  kännas,  förnimmas. 
Jmdm  etw.  ~  machen :  låta  ngn  förnimma, 
känna  ngt.  2.  kännbar,  t.  ex.  ~e7-  Verlust. 

Fühlbarkeit,  O,  /.  1.  möjlighet  att  kännas.  2. 
kännbarhet,  betydlighet. 

fühlllen,  -te,  ge-t  o.vjdinf:r-e?i,  I.*;-. känna.  Jmdm 
den  Puls  ^  känna  ngn  på  pulsen.  Ein  Glied 
nicht  mehr  ~  hafva  mistat  känseln  i  en  lem. 
II.  Sich  ~  1.  känna  sig,  t.  ex. gliicl-lich.  besser. 
Sich  [etw.]  ~  tycka  sig  vara  ngt.  2.  Sich 
wohin  ~  trefva  sig  ngnstädes  hän,  i.  ex. 
sich  nach  der  Thure  ~  trefva  sig  fram  till 
dörren.  3.  Etw.  fühlt  sich:  ngt  käns,  kan 
kännas.  III.  itr.  h.  1.  känna,  hafva  känsel, 
t.  ex.  jedes  Tier  fühlt.  2.  Jmdm  an  den  Puls 
~  känna  ngn  på  pulsen.  B\\å\.  jmdm  auf  den 
Zahn  ~  sätta  ngn  på  det  hala.  Fühlung,  f. 
•%...  Ex.  ^vermögen,  -s,  0,  n.  känselsinne. 

Fühler,  -s,  -,  m.  1.  person  som  känner  ngt.  2. 

zool.  känselspröt.  3.  F  försök  ror  att  kanna  aig 
för. 

Fuhr[e],  -en,f.  1.  fora.  2.  Etw.  mit  der  ~  ei. 
per  ~  bekommen:  få  ngt  på  vagn.  3.  for- 
vagn. -fro[h]ne,  -)i,y.  kördagsverke.  -geld, 
-[e]s.  O,  n.  forlön.  -gelegenheit,  -en,  f.  for.s- 
lingstillfälle.  -herr,  -n,  -en,  m..  åkare,  -lohn, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  forlön.  -mann,  -[e]s,  Fuhrleute, 
m.  forman,  åkare,   -manns...  kx.  'N/bluse,  -n. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.   %  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


teknisk  term.    i'  sjotcrm.   Mc 


il&risk  term. 

18 


führen 


2?4 


fünf 


/.  ~hetnd[e],  -[e]s,  -en,  n.  ~kittel,  -s,  -,  m. 
formansblus.  ~strässe,  -«,  /.  farväg  eom  mest 

trafikeras    af    formän.     ~Wagen,     -S,    -[t],  W-  for- 

vagn.  -park,  -[e]s,  -e,  m.  X  (artilleri)park. 
-weg,  -[e]s,  -e,  m.  farväg.  -werk,  -[e]s,  -e,  n. 
1.  fordon,  åkdon.  2.  formanssyssla.  -wesen, 
-s,  O,  n.  varuforsling,  transportväsen,  tran- 
sport. 

fUhrllen,  -te,  ge-t,  t.  tr.  1.  föra,  leda,  t.  e».  die 
Speisen  zum  Munde,  jmdn  auf  die  Spur, 
jmdn  hinters  Licht,  etw.  im  Schilde.  Jmdn 
irre  ~  vilseleda  ngn.  Führe  uns  nicht  in 
Versuchung!  inled  oss  icke  i  frestelse! 
Jmdm  etw.  vor  die  Augen  ~  göra  ngt  tyd- 
ligt, åskådligt  för  ngn,  påminna  ngn  om 
ngt.  Jmdm  etw.  zu  Gemüte  'n/  föra  ngn  ngt 
till  sinnes.  2.  hafva,  vara  försedd  med, 
bära,  t.  ex.  die  Bienen  ->-  einen  Stachel;  jmd 
führt  einen  Namen,  einen  Titel.  Etw.  hei 
sich  »N/  hafva,  bära  ngt  på  sig.  Dieser  Flus.^ 
führt  Krebse:  det  fins  kräftor  i  denna  flod. 
3.  handel,  hafva  till  salu,  p&  Inger,  t.  ei.  ei7ie  Wa- 
re, einen  Artikel.  4.  nppföra,  draga  fram, 
t.  ex.  einen  Damm,  eine  Mauer.  Die  Mauern 
höher  ~  höja  murarne.  Etw.  weiter  »^  fort- 
sätta ngt.  5.  föra,  t.  ex.  die  Aufsicht  über 
etto.  (ack.).  Buch,  Bächer,  Krieg  mit  jmdm, 
ein  eingesogenes  Leben,  ein  Protokoll,  ei- 
nen Prozess,  das  Wort;  sköta,  t.  ex.  die  Kor- 
respondenz, den  Pinsel,  die  Feder;  förvalta, 
t.  ex.  ein  Amt;  handhafva,  t.  ex.  die  Regie- 
rung;  leda,  t.  ex.  eine  Untersuchung.  Er 
führt  eine  glückliche  Ehe:  hans  äktenskap 
är  lyckligt.  II.  itr.  h.  Der  Weg  führt  nach 
der  Stadt:  vägen  för,  leder,  går  till  staden. 

Führer,  -s,  -,  m.  'N-in,  -nen,  f.  förare,  ledare, 
ledarinna;  förvaltare,  dirigent. 

Führerschaft,  -en,  f.  1.  förande,  ledning.  2. 
samtUge  förare,  förarkår. 

Führung,  -en,  f.  1.  ledning.  ~  der  Bücher: 
bokföring.  2.  uppförande.  -S...  Ex.  ^attest, 
-[e]s,  -e,  ~zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  betyg 
öfver  uppförande. 

Füll...  Ex.  -bier,  -[e]s,  O,  n.  öl  till  påfyllning. 
-eimer,  -s,  -,  m.  öskar,  -erde.  O,  /.  fyllnads- 
jord.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  öskar,  -haar,  -[e]s, 
-c,  n.  stopphår.  -horn,  -[e],«;,  -er  f,  n.  ym- 
nighetshorn.  -kanne,  -n,  f.  kanna  att  ösa 
med.  -kelle,  -ra,  f.  slef  att  «sa  med.  -löffel, 
-s,  -,  m.  förläggarslef.  -steine,  m.  plur. 
fyllningssten.  -wort,  -[e]s,  -er  t,  n.  fyll- 
nadsord. 

Fülle,  -n,  f  1.  öskar.  2.  fyllning.  3.  fullhet, 
rikt  förråd,  ymnighet,  öfverflöd.  Die  Hülle 
und  ~  riklig  mängd,  öfverflöd.  Es  liegt 
eine  ~  tiefer  Gedanken  in  diesem  Schrift- 
steller: denne  författare  är  rik  på  djupa 
tankar.  Aus  der  ~  seines  Herzens  sprechen  : 
tala  ur  djupet  af  sitt  hjärta.  Die  ~  ihres 
Busens:  hennes  svällande  barm. 

Füllen,  -s,  -,  n.  föl.  -stute,  -n,  f.  fölsto. 


1.  fUllllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  fylla,  uppfylla.  2. 
ösa,  t.  ex.  Wasser  in  den  Eimer,  Wein  auf 
Flaschen  (ack.),  die  Tonne  leer. 

2.  fUllllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  föla. 
Füllsel,  -s,  -,  n.  kokk.  fyllning. 

Füllung,  -en,  f.  1.  ifyllande,  ihållande.  2. 
fyllning,  fyllnad.  3.  ©  ruta,  fält,  t.  ex.  ~ 
ei7ier  Thure:  dörrspegel. 

Fummel...  O  ex.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  -holz,  -es,  -er 
t,  M.  -knochen,  -s,  -,  m.  glättholts. 

Fund,  -[e]s,  -e  [fj,  m.  dim.  Fündchen,  -lein, 
fynd.  -gebühr,  -en,  f.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  hit- 
telön.  -grübe,  -n,  f.  grufva,  fyndort;  biidi. 
guldgrufva.  -ort,  -[e]s,  -e  ei  -er  f,  n.  fynd- 
ort, -recht,  -\e\s,  O,  ;(,.  i.arg.  fyndrätt,  inmut- 
ningsrätt, -register,  -«,  -,  n.  förteckning, 
inventarium. 

Fundament,  -[e]«,  -e,n.  grund,  grundval, grund- 
mur, stenfot.  Biidi.  etw.  aus  dem  '^e  verste- 
hen: i  grund  förstå  ngt.  -stein,  -[e]s,  -e,  m. 
sten  i  en  grundmur;  grundsten. 

fundamental,  a.  grundläggande,  -satz,  -es,  -e 
t,  m.  sats  som  ligger  till  grund  för  ngt, 
fundamentalsats. 

fundamentierllen,  -te.  -t,  tr.  grunda,  grund- 
lägga, lägga  grundvalen  till.  Fundamentie- 
rung,  /. 

Fundatiön,  -en,  f.  grundläggning. 

fundierllen,  -te,  -t,  tr.  grunda,  gruudlägga, 
stödja.  Fundierte  Schuld:  skuld  för  hvars 
betalande  säkerhet  finnes.  Fundierung,  y. 

FUne,  -ra,  -ra,  m.  invånare  på  Fyen. 

Fünen,  -s.  O,  re.  ni)r.  Fyen. 

fünf,    I.    utau  följ.  subat.  äfr.  %  fÜnfO,   «.  (obüjl.  giuDd 

tal)  fem.  Es  ist  halb  ^  klockan  är  half  fem  ; 
es  geht  auf  »..  klockan  är  öfver  fyra.  <>- 
gerade  ei.  eine  gerade  Zahl  sein  lassen: 
låta  udda  vara  jämt.  II.  -en,  f.  femma. 
-aktig,  a.  i  fem  akter,  femakts-,  -armig,  a. 
femarmad.  -blätterig,  a.  fembladig.  -doppelt, 
cf.femdubbel.  -eck,  •[e]s,  -e,  re.  femhörning. 
-eckig,  «.  femhörnig.  -fach,  a.  femdubbel, 
femfaldig.  -fächerig,  a.  indelad  i  fem  fack. 
rum,  afdelningar.  -fältlg  =  -fach,  -fingerig, 
a.  femfingrad.  -fingerkraut,  -[e]s,  -er  t,  re. 
bot.  femfingersört.  -flächner,  -s,  -,  m.  kropp 
med  fem  ytor.  -fusslg,  a.  femfotad,  bestå- 
ende af  fem  (vers)fötter.  -hundert,  a.  (obaji. 
grundtal)  femhundra,  -jährig,  a.  femårig.  -Jähr- 
lich, a.  som  inträffar,  återkommer  hvart 
femte  år.  -mal,  adv.  fem  gånger,  -mälig,  a. 
fem  gånger  upprepad,  femfaldig.  -männig, 
o.  bot.  försedd  med  fem  ståndare,  -monat- 
lich, a.  1.  som  varar  fem  månader,  fem 
månaders.  2.  som  återkommer,  upprepas 
hvar  femte  månad.  -pfUnder,  -s,  -,  7n.  H  fem- 
puiuling.  -pfundig,  «.  1.  vägande  fem  skål- 
pund. 2.  >^  fempundig.  -prozentig,  a.  fem- 
procents-,  -reihig,  a.  femradig.  -rüderer, 
-s,  -,  m.  femroddare.  -ruderig,  a.  försedd 
med  fem  rader  åror.  -saitig,  a.  femsträngad. 


O   «aknar  plur.    t  •>»•■  omljud.    tr.  traositivt,    itr.  Intranattivt  verb.    h.  har  hälen,    S.  har  gein  till  hjälprerb. 


Fünfer 


275 


fürderhin 


-seitig,  a.  femsidig.  -silbig,  a.  femstafrig. 
•sprachig,  a.  «urifveD  på  fem  språk.  -Stimmig, 
o.  femstämmig.  -stUndig,  a.  1.  fem  timmars. 
2.  Bom  återkommer  hvar  femte  timme. 
•tägig,  a.  som  varar  fem  dagar,  fem  dagars. 
-t[lijeilig,  a.  femdelad.  -undzwanzig,  a.  (oböji. 
grundtal)  tjugufem,  -zalil,  -en,/,  femtal.  -zeilig, 
a.  femradig. 
Fünfer,  -*•,  -,  ?».  1.  femma.  2.  femtal.  3.  leda- 
mot af  ett  af  fem  personer  bestående  sam- 
fund. 4.  soldat  från  femte  regimentet.  5. 
vin  från  år  5.  6.  ngt  som  kostar  fem  pfennig 

fünferlei,  otöji.  a.  fem  slags. 

fünfte,  a.  (ordningBtai)  femte. 

fünftehalb,  a.  fyra  och  en  half. 

Fünftel,  -s,  -,  n.  femtedel. 

fünftens,  adv.  för  det  femte. 

fünfzehn,  fünfzehn,  I.  a.  (olöji  gnmdtai.  femton. 
II.  -en,  f.  siffran  femton,  -jährig,  o.  1.  fem- 
tonårig. 2.  återkommande  hvart  femtonde 
år,  femtonårs-. 

Funfzehner,  Fünfzehner,  -s,  -,  m.  femtontal  m. 
m.,  jfr  Fünfer. 

funfzehnerlei,  fünfzehnerlei,  oböji.  a.  femton 
slags. 

fünfzehnte,  fünfzehnte,  «.  (ordningstai)  femtonde. 

Funfzehntel,  Fünfzehntel,  -s,  -,  n.  femtondel. 

funfzehntens,  fünfzehntens,  adv.  för  det  fem- 
tonde. 

fünfzig,  fünfzig,  I.  a.  (obsji.  grundtai)  femtio.  II. 
-en,  f.  1.  femtia.  2.  piur.  in  den  '^en  sein  : 
vara  på  femtiotalet,  -jährig,  a.  1.  femtiårig. 
2.  femtiårs-. 

Fünfziger,  Fünfziger,  I.  -s,  -,  m.  1.  -v-in,  -nen, 
f.  femtiåring.  2.  In  den  ~?t  &etn :  vara  på 
femtiotalet  (efver  femtio  kr).  3.  jfr  Fän/er  3—6. 
II.  oboji.  a.  Die  ~  Jahre:  femtiotalet,  åren 
mellan  50  och  60. 

funfzigerlei,  fünfzigerlei,  obaji.  a.  femtio  slags. 

fünfzigste,  fünfzigste,  a.  (ordningstai)  femtionde. 

Funfzigstel,  Fünfzigstel,  -s,  -,  n.  femtiondedel. 

funfzigstens,  fünfzigstens,  adv.  för  det  fem- 
tionde. 

fungierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  tjänstgöra,  fungera. 

Funke[n],  -n[s],  -n,  m.  dim.  Fiinkchen,  -lein, 
gnista;  af».  bUdi.,  t.  ex.  er  kat  keinen  /^n  Ehr- 
gefühl, -n...  Ex.  ~ähnlich,  a.  gnistrande. 
«vfänger,  -s,  -,  m.  1.  eldskärm.  2.  #  gnist- 
släckare.  'N.'Sprühen,  -s.  O,  w.  sprakande. 
'X'SprUhend,  a.  gnistrande,  sprakande. 

funkellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  glänsa,  gnistra,  skim- 
ra, tindra. 

funkel [nagel] neu,  a.  splitterny. 

funkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gnistra,  spraka. 

Funktion,  -en,  f.  förrättning,  förvaltning,  gö- 
romål,  funktion. 

Funktionär,  -[e]s,  -«  ei.  -e,  m.  tjänsteman,  funk- 
tionär. 

för,  l.prep.  med  ack.  I.  för,  a)  afscdt  för,  till  gagn  för, 

t.  ex.  Bücher  ~  die  Jugend;  b)  passande  för,  t.  ei. 


das  ist  kein  Betragen  fxi  einen  gesitteten 
Menschen;  c)  talande  fur,  t.  ex.  die  Sache  hat 
viel  »N/  sich;    das  ~  und  Wider:  skälen  för 

och    emot;     d)    i   ställct  ror,  ställföreträdande  för,  t. 

ex.  ~  J7iidn  eintreten,  eine  Ware  -x/  eine 
Summe  ei.  ~  einen  Preis  bekommen,  '\tjmdn 

bürgen;  e)  tni  ersättning,  tlll  lön  fiir,  t.  ex.  die 
Bezahlung    ~<  die  Arbeit,  die  Belohnung  ~ 

die  Dienste;  f)  uttryckande  isolering,  t.  ex.  -V/  sich 

sein,   leben,   sprechen,   bestehen;  an  und  o^ 

sich:    i    och    för    sig;    g)    vid    uppräkningar:  ~S 

erste,  «x/s  zweite  o.  s.  v.,  ein  ~  allemal:  en 
gång  för  alla;  h)  was  ~  ein:  hvad  för  en, 
t.  ex.  was  ~  ein  Älann  ist  das?  hvad  för  en 
el.  hurudan  karl  är  det?  was  ~  Absichten 
er  auch  haben  mag :  hvad  för  afsigter  han 
än  må  hafva;  was  <x/  elende  Entschuldi- 
gungen! hvilka  usla  ursäkter!  2.  Tag  ^ 
Tag:  dag  efter  dag.  Mann  ^^  Mann:  a)  en 
och  en  i  sänder,  b)  hvarenda  en.  Alles  Stück 
~  Stück  besehen :  betrakta  allt  det  ena  efter 
det  andra,  hvarenda  sak.  3.  roråidr.  =  vor,  t.  ex. 
~  Schrecken  bleich:  blek  af  förskräckelse. 
II.  adv.  ~  und  /^  allt  framgent,  alltjämt. 

förbass,  adv.  roråidr.  framåt,  vidare,  '^ziehen: 
draga,  tåga  vidare. 

Fürbitte,  -n,  f.  förbön,  -x/  einlegen  ei.  thun: 
fälla  förbön,  bei  jmdm  für  jmdn :  hos  ngn 
för  ngn. 

furbitten,  itr.  h.  fälla,  göra  förbön. 

Furbitter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  förebedjare, 
förebedjerska. 

Furche,  -n,f.  fåra.  -n...  ex.  ~ärtig,  -v-förmig,  a. 
som  en  fåra,  som  fåror. 

furchllen,  -te,  ge-t,  tr.  fåra,  plöja,  draga  fåror 
i.  Furchung,/. 

furchig,  a.  fårad. 

Furcht,  O,  /.  fruktan,  rädsla.  Aus  ~  af  fruk- 
tan, t.  ex.  vor  Strafe,  vor  dem  Tode.  Jmdn 
in  ~  setzen:  skrämma  ngn,  injaga  fruktan 
hos  ngn.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  -erscheinung, 
-en,  f.  af  fruktan  framkallad  fantasibild,  -frei, 
a.  ej  rädd.  -hase,  -n,  -n,  m.  förskrämd  stac- 
kare, -los,  a.  icke  rädd,  oförskräckt,  -lösig- 
keit,  O,  f.  oförskräckthet. 

furchtbar,  a.  fruktansvärd,  förskräcklig. 

Furchtbarkeit,  O,  f.  förskräcklighet. 

fürchtllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  frukta,  vara  rädd 
för.  II.  Sich  ~  vara  rädd,  vor  jmdm,  etw. 
(dat.);  för  ngn,  ngt.  Ich  fürchte  mich  dies  zu 
thun:  jag  är  rädd  för  att,  törs  ej  göra  detta. 
in.   itr.   h.   vara  rädd,  für  jmdn :  för  ngn 

att  ngt  skall  hända  honom. 

fürchterlich,  a.  förskräcklig,  ryslig. 

FUrchterlichkeit,  -en,  f  förskräcklighet,  rys- 
lighet. 

furchtsam,  a.  rädd. 

Furchtsamkeit,  O,/,  rädsla. 

fürder,  I.  o.  vidare.  11.  adv.  1.  vidare,  framåt. 
2.  framdeles,  hädanefter. 

fürderhin,  adv.  framdeles,  hädanefter. 


■ms.    F  familjart.    P  Iftgre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    &  teknisk  ter 


4.  sjö 


X 


Mrerst 

fUrérst,  adv.  först,  till  att  börja  med. 

Furie,  -n,/.  1.  furie,  a)  hämdgudinna,  b)  ra- 


276 


Fuss 


1.  2.  raseri. 


Ex.  'vartig, 


sande  pers( 
furielik. 

Furier  se  Fonrier, 

Furke  se  Forke. 

fUrlieb,  adv.  Mit  etw.  »*.  nehmen :  h&,\]a  till 
godo,  låta  sig  nöja  med  ngt. 

furnehm  se  vornehm. 

Furore,  -[«],  O,  n.  ~  machen:  vinna  stor- 
mande bifall,  göra  furore. 

Furråge  m.  m.  se  Fourage  m.  m. 

fürs  sammandragning  ^t  für  das. 

Fürsorge,  -n,  f.  försorg,  omsorg. 

fürsorgend,  a.  dragande  försorg,  förutseende. 

Fürsorglichkeit,  O,  /.  förutseende,  omsorg. 

Furspräclie,  -n,  f.  förord,  rekommendation. 

fürspreclien,  itr.  h.  vara  förespråkare. 

Fürspreclier,  -s,  -,  w.  ~in, -Me?^,/.  föresprå- 
kare, förespråkerska. 

Fürst,  -en,  -en,  m.  furste,  -abt,  -[e]s,  -e  t,  m. 
furstlig  abbot.  -biscliof,  ■[e]s,  -e  f,  m.  furst- 
lig biskop,  -en...  ek.  '>^bank,  -e  f,  ./".  fur- 
starnes bänk  foidom  pS  riksdagarne.  ~bund,-[e]s, 

-e  t,  m.  fursteförbund.  '>.dienst,  -[e]s,  O,  m. 
tjänst  hos  furstar,  '^geschleclit,  -[e]s,  -er, 
n.  furstlig  slägt.  '^glanz,  -es,  O,  m.  furstlig 
glans,  'vhaus,  -es,  -er f,  n.  furstehus,  'x/knecht, 
-[e]s,  -e,  m.  krypande  furstetjänare.  ~krone, 
-n,  f.  furstekrona.  'N./mäSSig,  a.  furstlig. 
~rat[h],  -[e]«,  O,  m.  furstligt  råd,  rådsför- 
samling af  furstar,  ^schule,  -«,  /.  af  ngn 
furste  stiftad  skola.  ~sinn,  -[e]s.  O,  m. 
furstligt  sinne,  högsinthet.  ~sitz,  -es,  -e, 
7«.  residens.  ~spiegel,  -s,  -,  in.  bok  med  rJd 
för  furstar.  ~stand,  -[ejs.  O,  m.  furstestånd. 
'N/Stuhl,  -[e]s,  -e  t,  "»•  tron.  ~tag,  -[e]«,  -e, 
m.  r&dpi&gande  fursteförsamling,  furstemöte. 
~titei,  -s,  -,  7K.  furstetitel.  ~würde, -»,/. 
furstevärdighet. 

furstlien,  -ete,  ye-et,  tv.  upphöja  i  furstligt 
stånd. 

Fiirstenschaft,  -en,  f.  1.  furstligt  stånd,  fur- 
stevärdighet.  2.  samtlige  furstar  i  ett  land. 

Fürstent[ii]ani,  -[e]s,  -er  f,  n.  furstendöme. 

Fürstin,  -nen,  f.  furstinna. 

fürstlicli,  a.  furstlig. 

FUrstlichkeit,  -era,  f.  1.  furstligt  sätt,  bete- 
ende. 2.  i  tilltal:  höghet.  3.  furstlig  person, 
furste. 

Furt  (äfi-.  med  Q),  -en,  f.  vad(ställe). 

Furunkel,  -s,  -,  m.  -n,  f.  blodböld. 

fUrwåhr,  adv.  i  sanning. 

FÖrwitz  se  Vortviiz. 

FÖrwort,  -\e\s,  n.  1.  piur.  -e,  förord.  2.  piur. 
-er  t)  gram.  prouomen. 

Furz,  -es,  -e  f,  m.  P  fjärt. 

Fuscheléi,  -en,  f.  hastig  fingerrörelee,  fusk, 
bedrägeri. 

fuschellln,  fuschllen,  fuscherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h. 
1.    Über  etw.   hin   <x»   oroligt  fara  med  fing- 


rarne  öfver  ngt.  8.  pi  sådant  att  fuska,  be- 
draga 1  sht  I  kortepel. 

Fuscherél  =  Fuscheléi. 

Fusel,  -s,  -,  m.  1.  finkelolja.  2.  finkel,  finkel- 

bränvin.    -branntwein,    -[e]s,    -e,  m.   finkel- 

bränvin.    -frei,  a.  fri  från  finkelolja,  renad. 

-geschmack,  -[e]s,  O,  m.  finkelsmak.   -haltig, 

a.  finkelhaltig.  -schnaps,  -[es],  -e  t,  m.  (sup) 

finkelbränvin. 
Fusel...  se  Filsil... 
fuselig,  a.  1.  finkelhaltig.  2.  ngt  drucken,  på 

röken. 
fusellln,    -te,  ge-t,  itr.  h.  dricka  finkel,  lukta 

finkel. 

Füsilier,    -[e].s,     -«,    m.    >iS<  fysilier  (Infanterist  med 
Utt  beväpning). 

füsilierllen,  -te,  -t,  tr.  X  skjuta,  arkebusera. 
Fusillåde,  -«,./'.  arkebusering. 

FÜSS,     -es,    m.    1.    piur.  -e  t,  fot,  piur.  fatter.  a)  på 
människor,    djur,    strumpor,    skor    m.    m.     Zu   r.^  till 

fots;  gut  ZU  ~[e]  setre;  vara  en  god  fot- 
gängare. Jnidm  Fasse  machen:  skynda  på 
ngn,  ge  ngn  respass.  Sich  auf  die  Füsse 
machen:  begifva  sig  åstad.  F  die  Füsse  in 
die  Hände  nehmen  :  lägga  benen  på  ryggen. 
Vom  Kopf  bis  zu  den  Füssen:  från  topp  tili 
tå.  Stehetiden  ~es;  genast,  ofördröjligen. 
Trocknen  ~es.-  torrskodd.  Biidi.  [festen]  o.. 
fassen :  få  fotfäste,  mit  Füssen  ei.  unter  die 
Füsse  treten:  trampa  under  fötterna,  jmdm 
auf  dem  ~e  folgen:  följa  tätt  efter  ngn, 
die  Füsse  unter  jmds  Tische  haben:  lefva 
på  ngns  bekostnad,  auf  eignen  Füssen  ste- 
hen: stå  på  egna  fötter,  b)  fot  =  ställning, 
förhållande,  tillstånd,  skick,  t.  ex.  auf  einem  gros- 
sen ~e  leben:  lefva  på  stor  fot,  mit  jmdm 
auf  vertrautem  ~e  leben,  auf  gespanntem 
-ve  mit  jmdm  stehen:  lefva  i  spändt  för- 
hållande till  ngn,  jmdn  auf  freien  ~  set- 
zen, auf  preussischen  ~  setzen:  organisera 
efter   preussiskt   mönster,   c)  (vers)fot.  2. 

piur.     -,     fot  SS.  måttenhet  med  Kregående  räkneord,  t. 

ex.  eine  Länge  von  zehn  ~.  3.  piur.  -e,  fot- 
(mått),  t.  ex.  nach  ~e»,  nicht  nach  Ellen 
rechnen,  -ängel,  -«,  /.  fotangel.  -artillerie, 
-en,f.  ^  artilleri  till  fots.  -bad,  -[e]s,  -er  f, 
n.  fotbad,  -bank,  -e  f,  /.  pall.  -becken,  -s,  -, 
n.  kärl  att  tvätta  fötterna  i.  -bedeckung, 
-bekleidung,  -e«,/.  fotbeklädnad.  -blatt,-[e].s 
-er  t)  «•  fotsula,  -boden,  -s,  -f,  m.  golf. 
-breit,  a.  fotsbred.   -breite,  -n,f.  fotsbredd. 

-decke,  -n,  f.  1.  täcke,  sjal  att  Wgga  Ofver  rut- 
terna. 2.  matta,  -eisen,  -s,  -,  n.  1.  fotboja.  2. 
fotangel.  3.  sax  att  tSnga  mttema  i,  t.  ex.  räfsax. 
4.  järn  som  spännes  på  fötterna  r<ir  att  kunna 
gå  på  Is.  -fall,  -[e]s,  -e  f,  m.  fotfall,  knäfall. 
-fällig,  a.  liggande  på  knä.  -fessel,  -n,  f. 
fotboja,  -flasche,  -n,  f.  fotvärmare.  -förmig, 
a.  fotlik.  -gänger,  -s,  -,  m.  »x-ln,  -nen,  f.  fot- 
gängare, -gelenk,  -[ejs,  -e,  n.  fotled.  -gesteli, 
-[e}s,    -e,    n.    fotställning,    fot,    piedestal 


O   saknar  piur.    f  bar  omljud.    tr.  traniittvt,    itr.  iaträniiti?t  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  ; 


ffisseln 


2T7 


gaffen 


•glcht,  0,  /,  fotgikt,  podager.  -hoch,  o.  fote- 
hög.  -kissen,  -«,  -,  n.  kudde  för  fötterna. 
-klaviatur,  -en,  f.  mn«.  pedalverk  pi  orgci 
-knöchel,  -s,  -,  m.  fotknöl,  -kuss,  -es,  -ef,  m. 
fotkyss.  -lahm,  a.  lam  i  fötterna,  -los,  a. 
ntan  fötter,  -pfad,  -[e]s,  -e,  m.  gångstig,  -re- 
gister, -.'!,  -,  n.  mus  pedalverk  pi  orgel,  -reise, 
-n,  f.  fotresa.  -sack,  -[e].'»,  -e  f,  m.  fotp.åse. 
-schemel,  -s,  -,  m.  pall.  -schweiss,  -es,  O,  m. 
fotsvett,  -socke,  -n,  f.  fotsocka,  -sohle,  -n, 
f.  fotsula,  -soldat,  -tn,  -en,  m.  Infanterist. 
-spitze,  -n,  f.  fotspets,  -spur,  -en,  -stapfe, 
•n,  f.  fotspår.  -Steig,  -[e]s,  -e,  m.  fotstig. 
gångstig,  -teppich,  -[e]«,  -e,  m.  matta,  -tritt, 
-[e]s,  -e,  m.  1.  steg,  gång.  2.  fotspår.  3. 
spark.  4.  fotsteg,  pall,  trappa,  -truppe, -«,/'. 
trupp  till  fots.  -volk,  -[e]s,  O,  n.  fotfolk. 
-Wanderung,  -en,  f.  fotvandring,  -wanne,  -«, 
/.  fotbalja,  -weg,  -[«]s,  -e,  m.  gångstig. 
fiissellln,  -te,  ge- 1,  I.  itr.  h.  1.  röra  benen  hit 
och   dit,  sprattla  med  benen.  2.  Mit  jmdm 

•v.  trampa  ngn  på  foten  och  af  honom  trampas 
igen  till  tecken  af  hemligt  Krstånd.  II.  tr.  trampa, 
med  fötterna  faststampa. 

fussllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  Etw.  auf 
etw.  (dat.  cl.  ack.)  ~  fota,  bygga  ngt,  låta  ngt 
hvila  på  ngt.  2.  Gefusst  =  Just^ir/.  II.  itr. 
h.  och  sich  ~  fota  sig,  stödja  sig,  hvila,  auj' 
etw.:  på  ngt. 

fössig,  a.  fotad,  «rseaa  med  fötter,  rerekommoi 
blott  i  sms.,  t.  ex.  schnell'^  snabbfotad,  vier- 
^er  Tisch:  bord  med  fyra  fötter. 

FÖssling,  -[e].',  -e,  m.  strumpfot,  socka. 

Fustége  =  Fastage. 

futsch,  adv.  F  ~  sein:  vara  sin  kos,  hafva 
gått  med  Davids  höns  under  isen. 

Futter,  -s,  -,  n.  dim.  Fütterchen,  -lein,  1.  foder. 


a)  djurfDda,  Fom  minnlskor,  t.  ex.  er  ist  nicht  das  ~ 

tvert:  han  gör  ej  skäl  för  maten;  b)  tyg  m.  m. 
hvarmed  ngt  fodras.  2.  fodral,  -arm,  a.  foder- 
fattig.  -bank,-et,/. hackelsekista.  -bau,-[e]s, 

0,  m.  odling  af  foderväxter,  -blene,  -n,  f.  ar- 
betsbi, -boden,  -s,  -[f],  m.  (hö)8knlle.  -brett, 
-[e]s,  -er,  n.  bräde  till  brädfodring.  -ernte, 
-n,  f.  foderskörd,  -flanell,  -[e]s,  -e,  m.  fo- 
derflanell, -holen,  -s,  O,  n.  foderhämtning, 
furagering,  -kasten,  -s,  -,  m.  foderkista,  fo- 
derlår. -klinge,  -n,  f.  foderknif,  hackelse- 
knif.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  foderknekt,  foder- 
marsk.  -korb,  -[e]s,  -e  f,  m.  tornister.  -korn, 
-[e]»,  O,  n.  fodersäd.  -kraut,  -[e].s,  -er  f,  n. 
foderväxt,  -mangel,  -s.  O,  m.  foderbrist. 
-mauer,  -n,f.  ©  reveteringsmur.  -not[h].  O, 
/.  foderbrist,  -pflanze,  -n,  f.  foderväxt. 
-raufe,  -n,f.  foderhäck.  -sack,  -[e]s,  -ef,  m. 

1.  fodersäck.  2.  tornister.  -schneide,-«,/. 
hackelsekista.  -schwinge,  -ra,  /.  ett  slags 
vanna.  -trog,  -[e]s,  -e  f,  m.  krubba,  ho. 
-wanne,  -n,f.  stallvanna.  -wert[h],  -\e\s,  O, 
m.  fodervärde,    -zeug,  -[e]^,  -e,  n.  fodertyg. 

Futteral,  -[e]s,  -e,  n.  fodral. 

futterlln,  fUtterlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  fodra,  a) 
vani.  futtern,  t.  ex.  das  Vieh,  die  Pferde.  Ein- 
Tier gross    ~  lägga  på,  uppföda  ett  djiir; 

b)  vani.  füttern,  t.  ex.  einen  Rock  mit  Pelz, 
eine    Wand  mit  Planken.    2.   rani.  futtern, 

fodra  med,  lägga  för  kreaturen,  t.  ex.  Heu, 
Hafer.  3.  vani.  füttern,  mata,  t.  ex.  die  Jun- 
gen :  (fogel)ungarne,  ein  Kind,  einen  Kran- 
ken, eine  Maschine.  TL.  itr.  h.  vani.  futtern. 
1.  fodra,  t.  ex.  der  Knecht  hat  gefuttert.  2. 

om  djur  och  F  om  människor:   äta,  beta. 

\  Futterung,   Fütterung,   -en,  f.    1.  fodring,  ut- 
I      fodring;  beklädning,  revetering.   2.  foder. 


G,  -['s],  -['s],  n.  gram.  g. 

Gabe,  -n,f.  1.  gåfva,  «känk.  2.  Eine  \rnilde] 
»V  en  almosa.  3.  offer.  4.  dos,  dosis.  -n... 
Kx.  ~bringer,  '>^spender,  -s,  -,  m.  gifvare. 

gäbe  se  gång. 

Gabel,  -n,f.  Hm.  Gäbelchen,  Gäbelein,  gaffel; 
tjuga,  grep;  ljuster,  -arm,  -[e]sj  -e,  m.  ska- 
kel, -artig,  a.  gafPelartad.  -ast,  -[e]s,  -e 
+,  m.  gaffelformig  gren.  -deichsei,  -n,  f. 
gaffeltistel,  -frühstück,  -[e]s,  -e,  n.  gaf- 
felfrukost, -gehörn,  -geweih,  -[e]s,  -e,  n.  jäg 
hjorthorn  som  slutar  gaffelformigt.  -hirsch, 
-es,  -e,  m.  jäg.  hjort  som  har  Gabelgehörn. 
•holz,  -es,  -er  f,  ra.  gaffelformigt  trästycke. 
•kreuz,  -es,  -e,  n.  gaffelkors  i  form  af  ett  Y. 
•pferd,  -[e]s,-e,w.  gaffelhäst.  -wagen, -s,-[t], 
m.  vagn  med  gaffeltistel,  -weg,  -[e]s,  -e,  m. 

väg    som    delar    sig    i  tvänne  divergerande  vägar. 

-zacke,  -zinke,  -n,  f.  gaffelklo. 


Gabeler,  -s,  -,  m.  =  Gabelhirsch. 

gabelicht,  gabelig,  a.  tveklufven,  gaffelformig. 

gabellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sätta  på  gaffel.  2. 
jäg.  om  hjortar:  taga  på  hornen.  3.  Gegabelt : 
tveklufven,  tudelad.  II.  itr.  h.  Ftaga  för  sig, 
gaflla  i  sig.    III.  Sich  -%.-  klyfva  sig,  dela  sig. 

Gabelung,  -en,  f.  tveklyfning,  delning;  ror  »fr. 
se  gabeln. 

Gäbl...  se  Gabel... 

gack,  interj.  härmande  hBnsens  m.  fl.  foglars  kacklande. 

Gackeléi,  -en,  f.  kacklande. 

gackellln,  gackjlen,  gackerlln,  -te,  ge-t,  gacksllen, 
-[e.<;]i;,  -te,  ge-t,  itr.  h.  kackla. 

Gaden,  -s,  -[f],  m.  hus,  koja,  rum,  våning. 

Gaffel,  -«,  /.  1.  gaffel,  tjuga.  2.  i  gaffel. 
-segel,  -s,  -,  n.  i.  gaffelsegel. 

gaffllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  %  gäspa.  2.  %  skarpt 
betrakta.  3.  gapa,  med  af  förundran  vid- 
öppen mun  stirra,  glo. 


IU(t«  sms.    F  famlljftrt.    P  lägre  spr&k.    %  mindxe  brukligt.   O  tekpisk  term.    4<  g^dter 


^  militttrlsk 


Gaffer 


278 


Gang 


Gaffer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  står 
och  gapar  på  ngt,  gapare;  pinr.  gapande  hop. 
Gafferéi,  -en,/,  gapande,  stirrande  at  förvåning. 
Gagåt,  -[e]s,  -e,  m.  min.  gagat. 
Gage,  -n,  /.  lön,  gage. 

gäh[e]  m.  m.  sejäh^e]  m.  m. 

Gähn...  Ex.  -krämpfe,  m.  phir.  konvulsiviska 
gäspningar,  -sucht.  O,  /.  gäspsjuka. 

gähnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gäspa. 

Gähner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  gäspare. 

Gähr...  80  Går... 

gakellln,  gaksllen  se  gncheln,  rfackxen. 

Gala  (båda  a  korta),-.'!,/,  -s,  -s,m.  1.  galadrägt.  2. 
galafest.  -anzug,  -[e].i,  -e  f,  m.  -kleid,  -[e]s, 
-er,  n.  galadrägt.  -tag,  -[e].s-,  -e,  m.  galadag. 

Galan,  -[e].«,  -e,  m.  älskare,  kiirtisör. 

galant,  a.  1.  höflig,  galant.  2.  ~e  Krankheit: 
venerisk  sjukdom. 

Galanterie,  -ew,/.  höflighet,  galanteri.  -wa[aj- 
ren,  y.  pJur.  galanteri  varor. 

Galeåsse,  -«,  /.  4.  galeas. 

Galeere,  -w,  /.  gnlér.  -n...  es.  ~arbeil,  -eyi,/. 
(straff)arbete  på  galérerna.  ~sklave,  -re,  -», 
711.  galérslaf.  ~strafe,  O,  /.  galérstraff. 
~sträfling,  -[?]■'-■,  -e,  m.  galérslaf. 

Gälen,  m.  plur.  galer. 

Galeéne,  -»,./'.  -1  galeon. 

Galeöte,  -», ,/".  i-  galiot. 

Galére  se  Galeere. 

Galerie,  -en,  f.  galleri. 

Galgen,  -*■,  -,  m.  galge.  An  den  ~  kommen: 
blifva  hängd.  Biwi.  hart  nm  ~  vorbei  kom- 
men: med  knapp  nöd  nndslippa  galgen, 
vara  mycket  illa  ute.  -berg,  -[ej.?,  -e,  m. 
galgbacke.  -braten,  -s,  -,  m.  en  som  borde 
hängas,  galgfogel.  -dieb,  -[e].?,  -c,  m.  galg- 
fogel.  -förmig,  a.  i  form  af  en  galge,  -frist, 
-en,  f.  tid  som  för  en  förbrytare  återstår, 
tills  han  skall  hängas;  biwi.  tid,  anstånd 
tills  ngt  obehagligt  inträffar,  -gesicht, -[e],s-, 
-er,  n.  galgfysionomi.  -holz,  -es,  O,  n.  trä, 
virke  till  ei.  i  en  galge.  Biidi.  falsch  wie  ~ 
ytterst  opålitlig,  -humor,  -[e]s,  O,  m.  galg- 
humor.  -miene,  -n, ,/'.  galgfysionomi.  -pack, 
-[e]s.  O,  n.  tjufpack,  slödder,  -schelm,  -[e]s, 
-e,  -Schwengel,  -s,  -,  m.  F  galgfogel.  -strafe, 
-n,  f.  hängning  ss.  BtraCf.  -streich,  -\e\s,  -e, 
m.  tjufpojkstreck,  skälmstycke,  puts.  -strick, 
-[ej.s-,  -e,  m.  1.  galgrep.  2.  =  «ij.  -vogel,  -s, 
-t,  m.  galgfogel. 

Galiöne,  Galiöte  se  Galeone,  Galeote. 

gälisch,  I.  a.  gälisk.  II.  n.  gäliska,  jfr  deutsch. 

Galllle,  -en,  f.  1.  galla.  Jmdm  die  ~  errefjen 
el.  die  -N,  ins  Blut  treiben :  reta  gallfeber  på 
ngn.  Die  ~  läuft  ihm  über:  han  utöser  sin 
galla.  2.  i)!irg.  körtel;  stenig  fläck  på  en 
åker.  S.kärrakfcigt  ställe  på  en  åker. 4.  sten- 
galla,  flussgalla  (hästsjukiioDiar).  5.  af  vissa  in- 
sekter föranledda  utväxter  på  träd.  -apfel, 
•s,  -f,  m.  galläpple,  -sucht,  O,  J'.  gulsot. 
•Süchtig,  a.  behäftad   med  gulsot.   -wespe, 

O   »aknar  plur.    f  l^^r  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  int 


-n,   f.     gallstekel.     -e...  =  rdrcg.    el.  efterrolj.  sms. 

—  -en...  Ex.  ~bitter,  o.  bitter  som  galla. 
~blase,  -n,  f.  gallblåsa.  -v/fieber,  -s,  -,  n. 
gallfeber,  'v.leiden,  -s,  -,  n.  gallsjukdom. 
«^sucht  =  -sucht. 

gallllen,  -te,  ye-t,  tr.  1.  ©  färga  med  galläpp- 
len. 2.  Einen  Fisch  ~  taga  gallan  ur  en  fisk. 

Gallerie  se  Galerie. 

Gallert,  -[e>,  -e,  m.  oci,  n.  Gallert[e],  -eu,f.  lim- 
ämne, gelé.  -artig,  a.  gcléartad. 

gallicht,  gallig,  a.  innehållande  galla,  gäll-; 
biidi.  hetlefrad,  lättretlig,  hätsk,  ondske- 
full. 

Galligkeit,  -en,  f.  gallfyldt  tillstånd;  biidi.  lätt- 
retlighet, hätskhet,  ondska. 

Gallimathias,  -,  O,  m.  och  n.  gallimatias. 

Gallie...  se  Galeo... 

gallisierllen,  -te,  -t,  tr.  förfranska. 

Gallomanie,  -en,  f.  öfverdrifven  förkärlek  för 
det  franska,  gallomani. 

Gallon,   -.«,  -s,  n.  och  m.  Gallone,  -«,  /.  gallon 

(engelskt  rymdmått,  ungef.  1^/4  kanua). 

Galméi,  -[e]s,  O,  m.  min.  galmeja. 

Galon,  -s,  -s,  m.  Galöne,  -n,f.  galon. 

galonierllen,  -te,  -t,  tr.  galonera. 

Galopp,  -[e\s,  -e,  m.  galopp,  a)  =  stia>;k,  b)  daus. 

Galoppåde,  -n,J'.  galopp,  galoppad. 

galoppierllen,  -te,  -t,  tr.  galoppera. 

Galosche,  -n,/.  galosch. 

galvanisch,  a.  galvanisk. 

galvanisierllen,  -te,  -t,  tr.  galvaniscra. 

Gamander,  -.<.-,  -,  m.  hor.  gamander  (Teucrium). 
-ehrenpreis,  -es,  -e,  m.  bot.  juugfruögon  (Ve- 
ronica  Chamtedrys). 

Gamasche,  -n,  f.  1.  damask.  2.  F  byxångest. 
-n...  Ex.  ~dienst,  -[e]«,  O,  m.  stelt,  småak- 
tigt noggrant  soldatskick,  militärvälde, 
militärsnobberi.  ~held,  ~mensch,  -en,  -en, 
~ritter,  -s,  -,  m.  militärsnobb.  /v/Stiefel,  -j*, 
-,  m.  ett  slags  halfatöfvel. 

Gamåschent[h]um,  -[e]s.  O,  n.  =  Gamaschen- 
dienst. 

Ganåsche,  -71,  f.  öfrc  delen  af  en  hästs  un- 
derkäk, ß 

Gän...  Ex.  -erbe, -?(,-»., »i.  medarfvinge,  medägare. 

Gang,  I.  -[e].s,  -e  f,  "»■  <iim-  Gängelchen,  Gäng- 
lein,    1.    gång,    a)    g&cndo,  satt  att  g&,  t.  ex.  171  'S/ 

bringen :  sätta  i  gång,  die  Aufmerksamkeit 
im  ~e  erhalten:  hålla  uppmärksamheten 
vaken,  das  Hecht  muss  seinen  ~  gehen: 
rättvisan  måste  ha  sin  gång,  in  ~  kommen, 
einer  Sache  ihren  ~  lassen:  låta  en  sak  ha 
sin  gång,  einen  bestimmten  f^  nehmen:  taga 
en  viss  vändning,  im  ~e  sein:  vara  i  gång, 
iifv.  vara  gångbar,  eine7i  linkenden  ^  ha- 
ben,  seinen   eigenen  ~  haben:  gå  sin  egen 

väg;  b)  en  vttgstrttckas  tillrrggaliiggande,  t.  ex.  einen 

~  lim  die  Stadt  machen:  gå,  taga  en  pro- 
menad omkring  staden,  ^vollen  Sie  einen 
~  für  mich  machen?  vill  ni  gå  ett  ärende 
åt   mig?    Kin  schwerer,  saurer  ~.  c)  byggd 


har  haben,    S,  bar  »ein  tlU  lijUpverb. 


gftng 


279 


gar 


gång,  Tilg,  trtdgftrdBg&ng,  t.  ex.  geheimer  <%/  lönn- 
gång, unterirdischer  ~;  er  weiss  alle  Gänge 
und  Schliche:  han  kilnner  till  alla  gångar 
och  kryphål.  2.  rätt  vid  en  mMtid,  t.  Cl.  ein 
Gastmahl  von  zehn  Gängen.  II.  =  gäng. 
•ärt,  -en,  f.  1.  sätt  att  gå.  2.  bürg,  gångart. 
-bau,  -[c]s,  O,  m.  t^rg.  bearbetning  af  gån- 
gar, -erz,  -es,  -e,  n.  barg,  gångraalm.  -gebirge, 
-s,  -,  n.  bärg  som  innehåller  malmgångar. 
-häuer,  -s,  -,  m.  b&rg.  i  gångar  arbetande 
bärgsnian.  -rad,  -[«].?,  -er  t»  n.  tramphjul. 
•spill,  -[e]s,  -e,  n.  4>  gångspel,  -weise,  arfv. 
1.  för  hvar  gång.  2.  bärg.  i  gångar,  -woche, 
-n,f.  gångvecka. 

gäng,  a.  1.  %  rask  att  g&,  snabbfotad.  2.  ram. 
blott  i  förbindelsen  ~  und  gäbe  el.  ^Tcöe :  gängse, 
gångbar,  bruklig. 

gangbar,  a.  1.  gångbar,  a)  mojUg  att  gå,  t.  ex.  ein 
/ver   Weg,  b)  allmänt  gängse,  t.  ex.  ~e    Worte, 

c)    allmänt  gällande,  t.  ex.    ~e    Münzen.    2.  "handel. 

begärlig,  t.  ex.  ~e  War-en. 
Gangbarkeit,   O,  /.  gångbarhet,    begärlighet, 

jfr  frtreg. 

Gängel,  -s,  -,  »?.  vaggmede.  -band,  -[e].?,  -er  f, 
«.  ledband;  biidi. /m^«  am  /gefahren:  föra 
ngn  i  ledband,  -fleisch,  -es,  O,  n.  hackadt 
kött.  -messer=  Wiegemesser,  -wagen, -s,-[t], 
m.  gångstol,  ställning  på  hjul  för  att  lära 
småbarn  gå. 

gängellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  tulta.  II.  fr.  1. 
föra  i  ledband,  lära,  barn  gå.  2.  vagga.  3. 
Fleisch  ~  hacka  kött  med  Gängelmesser. 

ganghaft,  a.  1.  =  gangbar.  2.  barg,  förekom- 
mande i  gångar. 

Gans,  -e  f, /.  gås.  Gänse...  ex.  ~aar,  -\_e]s,  -e, 
"Ȋdfer,  -s,  -,  m.  ?.ooi.  glada  (Falco  mllvus). 
»L-auge,  -.s-,  -«,  n.  1.  gåsöga.  2.  ett  slags  grof 
dräll.  ~blunie,  -re,/,  vätteljus  (Bellis  peren- 
nis).  abraten,  -s,  -,  m.  gåsstek.  ~brust,  -e  f,  j 
f.  gåsbröst.  'v/dTstel,  -n,/.  mjölktistel  (Son-  j 
chus).  ~dumm,  a.  dum  som  en  gås.  ~feder, 
-n,  f.  gåspenna.  ~fett,  -[e]s.  O,  w.  gåsfett. 
~fQSS,  -es,  -e  t,  m.  1.  gåsfot.  2.  bot.  mell 
\   (Chenopodium).  3.  anföringstecken,  gåsöga. 

'  'vhaut,  -e  t,y.  1.  gåsskinn.  2.  gåshud  på  män- 
skor. Es  fuhr  mir  eine  ~  über  den  Leib  ei.  es 
überlief  mich  eine  <%<  en  rysning  genomfor 
mig.  'v-hirt,  -en,-en,  ~hüter,  -s, -,  'v.junge,  -n, 
-n,  m.  gåsvaktare,  gåspojke,  'v/hirtin,  -vhiite- 
rin,  -nen, f.  gåsvakterska.  ~keule,  -n,f.  gås- 
lår, 'v/kiel,  -[e]s,  -e,  m.  gåspenna,  'v.klein, 
-[e]s,  0,re.  gäskrås.  '>^kächlein,  '>^kUken,  -s,  -, 
n.  gåsunge.  'x<mädchen,  -s,-,n.  gåsvakterska. 
~markt,  -[e]s,  -e  t,  m.  gåshandel,  gåsmark- 
nad. ~marsch,  -es,  -e  t,  ni.  gåsmarsch.  ~nu- 
del,  -n,f.  deg  hvarmed  gäss  gödas.  ~pökel- 
fleisch,  -es,  0,  n.  saltadt  gåskött.  '^schmalz, 
-es,  0,  n.  gåsflott.  '>^schwarz,  -es,  0,  'v/schwarz- 
sauer,  -s,  -,  n.  svartsoppa.  ~stall,-[e]s,  -e  f, 
m.  '>.^steige,  -n,f.  gåshus.  ~wein,  -[e]s,  0,  m. 
F  gåsvin,  oxpunsch,  vatten,  «v/weiss,  -es,  0, 


'x^welsssauer,  -s,  •,  n.  maträtt  af  gåskrås  utan 

blod. 

gänsehaft,  a.  gåsaktig,  gås-,  enfaldig. 
Gänserich,  -[ej.?,  -e,  m.  gåskarl,  gåshane. 
Gant,  -en,  f.   1.  auktion,  i  sht  konkursaukUon. 

2.  konkurs,  -masse,  -n,f.  konkursmassa. 
gantllen,    -ete,  ge-et,   itr.  h.  1.  påbjuda,  yrka 

konkurs.    2.     U711    etw.    -x-    vid  en  konkuraauktlon 

bjuda  på  ngt. 

ganz,  I.  a.  hel,  t.  ex.  ein  ~es  Brot,  ein  ~es 
Jahr,  «x.  Berlin,  -x.  Deutschland,  von  ~eOT 
Herzen:  af  hela  mitt  hjärta.  Etw.  wieder 
~  machen:  laga  ngt.  Das  Buch  ist  nicht  ~ 
boken  är  a)  sönder,  b)  defekt.  F  biidi.  ein 
~e»-  Redner:  en  verklig  talare.  Im  "x-era; 
sammanräknadt,  allt  som  allt;  im  r^en  ge- 
nommen: på  det  hela  taget;  im  grossen  und 
~ew  el.  im  grossen  -xrew;  i  det  stora  hela,  i 
stort.  II.  adv.  1.  fullständigt,  helt  och 
hållet.  ~  und  gar:  helt  och  hållet,  allde- 
les; ~  und  gar  nicht:  alldeles  icke,  på 
intet  vis.  2.  framfdr  adj.  och  adv.:  helt,  alldeles, 
t.  ex.  'x/  geioiss:  helt  visst,  alldeles  säkert, 
«x/  wenig :  helt  litet,  das  ist  etwas  »x/  .4«- 
cZeJ'es  cl.  /x/  was  Anderes:  det  är  ngt  helt 
annat.  ~  besonders:  i  all  synnerhet.  ~ 
wohl:  mycket  väl.  3.  vid  suhst.  Er  ist  ~  Ohr: 
han  är  idel  öra.  Er  ist  ~  der  Mann :  han 
är  just  rätte  mannen.  Es  hat  ~  das  Anse- 
hen, als  ob  ...  det  ser  alldeles  ut  som  om  . . . 
4.  ganska,  t.  ex.  ~  gut :  ganska  bra.  -bier, 
-[e]s,  -e,  n.  dubbelöl.  -blätterig,  a.  med  hela 
blad.  -franzband,  -[e]s,  -e  t,  n.  helfranskt 
band,  helt  läderband,  -hüfner,  -s,  -,  m.  bon- 
de som  äger  en  hel  Hufe,  -lederband  = 
-franzband. 

Ganzheit,  -en,  f.  1.  helhet,  helt  tillstånd.  2. 
det  hela,  sammanfattning. 

gänzlich,  a.  fullständig,  hel;  adv.  helt  och 
hållet,  alldeles,  fullständigt. 

gar,  I.  a.  i  sht  0  färdig,  i  ordning;  (genom-) 
kokt;  om  åkerjord;  lucker.  <^  mach  en :  ga.ru, 
garfva,  t.  ex.  den  Stahl,  das  Leder.  U.  adv. 
1.  alldeles,  t.  ex.  ~  nicht:  alldeles  icke, 
ingalunda,  '\j  nichts:  alldeles  intet,  r^  zu: 
alltför.  Jfr  ganz  II,  L  2.  ganska,  t.  ex.  das 
ist  ~  wohl  möglich,  er  ist  ein  ~  gelehrter 
Mann.  3.  tili  och  med,  t.  ex.  du  bedauerst 
ihn  noch  »n/,  nun  wollen  ~  die  Kinder  sich 
zu  Richtern  aufwerfen.  Warum  nicht  <%< 
det  vore  just  vackert,  å  visst  icke.  jfr  den- 
ken I,  1,  e.  -arbeit,  -en,  f.  0  gärning,  färsk- 
ning.  -åus  (äfv.  -  -),  I.  adv.  fullständigt,  till 
slutet,  alldeles.  II.  ob»ji.  m.  och  %  n.  Jmdm, 
einer  Sache  den  ei.  %  das  ~  machen:  gifva 
ngn  nådestöten,  göra  slut  på  en  sak.  -herd, 
-[e]s,  -e,  m.  O  garhärd.  -koch,  -[e]s,  -e  f,  m. 
restauratör.  -köchin,  -we«,  f.  restauratris. 
-kiiche,  -re,  f.  restauration,  spisningslokal. 
-kupfer,  -s.  O,  n.  garkoppar.  -ofen,  -s,  -f,  m. 


ikto  snu.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4^  qjöterm.    lÜc  militärisk  term. 


Gär. 


Gasse 


Gir...  Bx.  -bottich,  -[e]s,  -e,  m.  ©  jäskar,  -dauer, 
0,  /.  jäsningstid,  -mittel,  -s,  -,  n.  jäsnings- 
medel. -Stoff,  -[e]s,  -e,  m.  jäsningsämne. 

Garantie,  -en,  f.  säkerhet,  garanti. 

garantierlien,  -te,  -t,  tr.  gå  i  god  för,  garantera. 

Gärb...  ©  Ex.  -stahl,  -[ejs.  O,  m.  garfstål. 

Garbe,  -n,  f.  kärfve.  -n...  f.k.  ~band,  -[e]^,  -er 
t,  n.  sädesband.  ~binder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen. 
f.  person  som  binder  kärfvar. 

gärbjen,  -te,  ge-t,  tr.  ©  garfva,  t.  ex.  Stnhl. 

Garfén,  -s,  -s,  m.  gosse,  ungkarl,  garjon. 

Garde,  -n,/.  garde. 

Garderobe,  -n,/.  garderob,  a)  kiaakontor,  b)  kiw 
fBrrSd.  -n...  Ex.  ~halter,  -s,  -,  m.  klädhängare. 

Gardine,  -n, /.  gardin,  -n...  ex.  ~arm,  -[e]s,  -e. 
~haken,  -s,  -,  m.  gardinrosett,  gardinhållare. 
~halter,  -s,  -,  vi.  gardinhållare.  ^predigt. 
-en,  f.  F  sparlakanslexa.  '>^stange,  -n,  f. 
kornisch. 

Gardist,  -en,  -en,  m.  gardist. 

Gare,  O,  /.  ©  färdigt,  moget,  kokt,  Inckert 
tillstånd;  garfning;  färskning;  gödning. 

garllen,  -te,  ge-t,  tr.  ©  gara,  garfva,  färska. 

gärllen,  gor  ei.  -te,  göre  ci  -[e]<e,  gegoren  ei 
ge-t,  -e,  Ur.  h.  och  sich  ~  jäsa. 

Garn,  -[ejs,  -e,  n.  1.  garn,  tråd.  2.  snara,  nät. 
In  das  'x/  gehen:  falla  i  snaran,  gå  i  fällan. 
3.  nätmage.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  ni.  väfbom. 
-handel,  -.«,  O,  ?».  garnhandel,  -knäuel,  -s,  -, 
n.  garnnystan,  -meister,  -s,  -,  m.  fiskare  som 
fiskar  med  stora  nät.  -reuse,  -n,J'.  rysja. 
-weber,  -s,  -,  w.  väfvare.  -weife,  -winde,  -n, 
f.  haspel.  -zug,  -[e]s,  -e  t,  "'■  notdrag. 

Garnåt,  -[e].«,  -e,  m.  Garnéele,  -«,/.  moi.  1.  rä- 
ka. 2.  en  art  krabbor. 

gamen,  a.  af  garn  ei.  tråd,  garn-,  träd-. 

garnierllen,  -te,  -t,  tr.  garnera,  kanta. 

Garnierung,  -en,  f.  garnering. 

Garnison,  -en,  f.  garnison.  -Stadt,  -e  +.  /.  stad 
som  har  fast  garnison,  -s...  ex.  -kleben,  -,•;. 
O,  n.  garnisonslif. 

garnisonierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  ligga  i  garnison. 

Garnitur,  -en,/,  garnering,  garnityr. 

Garrötte,  -n,/.  halsjärn  till  strypning. 

garrottier  en,  -te,  -t,  tr.  med  halsjärn  strypa. 

garstig,  a.  1.  stygg,  elak,  otäck,  fiil.  2.  adv. 
F  mycket,  särdeles,  grufligt,  rysligt. 

Garstigkeit,  O,  /.  stygghet,  elakhet,  fulhet, 
afskyvärdhet. 

Garten,  -s,  -t,  m.  fiim  Gärtchen,  -lein,  trädgård. 
-ampfer,  -s.  O,  m.  bot.  patientia  (Rumex  Pa- 
tientia).  -anläge,  -;;,  /.  trädgårdsanlägg- 
ning, -arbeit,  -en,  f.  trädgårdsarbete,  -bank, 
-e  t,  /•  trädgårdsbänk.  -bau,  -[e]s,  O,  m. 
trädgårdsodling,  -blume,  -n,  f.  trädgärds- 
blomma,  odlad  växt.  -erdbeere,  -«,./'.  träd- 
gårdssmultron, jordgubbe,  -erde,  0./.  träd- 
gårdsjord, -frucht,  -e  \,  f.  trädgårdsfrukt, 
piur.  trädgårdsalster,  -gewächs,  -es,  -e,  n. 
trädgårdsväxt,  -haus,  -es,  -er  t,  n.  lusthus. 
-knecht,  -[e]s,  -e,  m.  trädgårdsdräng,  -kunde. 


O,  /.  kunskap  om  trädgårdsodling,  -kunst,  O, 
f.  trädgårdsskötsel,  -land,  -[e]s,  O,  n.  träd- 
gårdsland, -laube,  -n.  f.  löfsal,  berså.  -leine, 
•n,f.  trädgärdssnöre.  -leiter,  -n.f.  trädgårds- 
stege, -messer,  -s,  -,  n.  trädgärdsknif.  -mu- 
sik, O,  f.  musik  i  en  trädgård,  -pflanze,  -;;, 
/.  trädgårdsväxt,  odlad  växt.  -promenade, 
-n,  f.  promenad  i  en  trädgård,  -saal,  -\_e]s, 
-e  t,  m.  trädgårdspaviljong,  -schere,  -n,  f. 
trädgårdssax.  -stuhl,  -[e]s,  -e  fi  ™.  träd- 
gårdsstol, -werk,  -[e]s,  -e,  n.  allehanda  träd- 
gårdsanläggningar. -wirt[h]schaft,  -en,f.  1. 
trädgårdsodling.  2.  restauration  i  en  träd- 
gård. 

Gärtner,  -s,  -,  m.  'v.in,  -nen,f.  trädgårdsmä- 
stare, trädgårdsmästarhustru.  -ärt,  O,  /. 
trädgårdsmästares  sätt.  -massig,  a.  öfver- 
ensstämmande  med  en  trädgårdsmästares 
sätt,  föreskrifter,  konst.  -s...  Ex.  ~frau,  -en, 
f.  trädgårdsmästarhustru. 

Gärtnerei,  -en,  f.  1.  trädgårdsodling,  tr.äd- 
gårdsskötsel.  2.  trädgårdsmästarbostad  med 

el.    utan    kringliggande    anläggningar,    -betrieb,  -[e]s, 

O,  m.  trädgårdsskötsel. 

gärtnerisch  =  gärtnermässig. 

Gärung,  -en,  f.  jäsning,  -s...  Ex  ~fähig,  a.  som 
kan  jäsa.  ~prozess,  -es,  -e,  m.  jäsningspro- 
cess. För  Bfr.  =  Går... 

Gas,  -es,-e,n .  oohtm.  gas.  -anstalt,  -en,/,  gasverk. 
-anstecker,  -anzUnder,  -.«,  -,  m.  lykttändare. 
-artig,  a.  gasartad.  behälter,  -s,  -,  m.  gas- 
klocka, -beieuchtung.  O,  /.  gasbelysning. 
-brenner,  -.«,  -,  /n.  gashräunare.  -flamme,  -n, 
/.  gaslåga.  -form.  O,/,  gasform,  -laterne,  -n, 
/.  gaslykta,  -leitung,  -en,  /.  gasledning. 
-licht,  -[(Is,  O,  n.  gasljus,  gassken,  -messer, 
-s,  -,  m.  gasmätare. 

gäschljen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  brusa  upp, 
bornera. 

Gäscht, -[c].s-,  -e,n?,  jäsning,  bornerande,  skum, 
jäst. 

Gasél,  -[c].-';  -e,  n.  Gaséle,  -n,/.  gasel  (orieuta 

lisk  v?r.s:irt,  i  hvilkcn  alla  jämna  rader  rimma  pü  den 
första). 

Gasometer,  -s,  -,  m.  och  t  n.  gasmätare. 

Gasse,  -n,  f.  dim.  Gässchen,  -lein,  gränd,  min- 
dre gata,  gata.  Biidi.  er  ist  Hans  in  allen 
~n;  han  är  framme  öfverallt,  lägger  sin 
näsa  i  allt.  Hohle  ~  hålväg.  Om  människor: 
eine  ~  bilden:  bilda  dubbel  häck.  -n...  Ex. 
~bettler,  -.>!,  -,  ni.  tiggare  som  håller  till  på 
gatorna.  ~bube,  -n,  -n,  m.  gatpojke,  -v-dir- 
ne,  -«,,/".  gatnymf,  gatslinka.  'N^ecke,  -n, ./'. 
gathörn.  ~hauer,  -s,  -,  m.  F  slagdänga. 
'^junge,  -n,  -n,  m.  gatpojke.  ~kehrer,  -s,  -, 
m.  ~in,  -nen,  /.  gatsopare,  gatsoperska. 
~kot[hJ,  -[e]s,'o,  m.  gatsmuts.  ~laufen, -s, 
O,  «.  Ü.  gatlopp.  ~lied,  -[e']s,  -er,  n.  slag- 
dänga. ~mädchen,  -s,  -,  n.  flicka  som  drif- 
ver  omkring  på  gatorna,  rännstensunge. 
«N/mensch,   -es,   -er,   n.  =  ^^dirne.   'X/Sänger. 


O   caknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  traositirt,    itr.  inirsnsilivt  verb.    h.  bar  i 


till  hJUpverb. 


Gast 


281 


Gaukler 


-»,  -,  m.  gatsångare.  <X(treter,  -»,  -,  m.  gat- 
Btrykare,  dagdrifvare.  «x^witz,  -es,  -e,  m.  gat- 
pojkskvickhet. 
Gast,  ■\e]s,  -e  t,  m.  1.  gäst,  främling,  främ- 
mande; resande.  Bei  jmdm  zu  ~e  sein: 
gästa  ngn,  vara  bjuden  till,  på  bjudning 
hoa  ngn  ;  jmdn  zu  ~e  bitten:  bjuda  ngn  till 
sig.  2.  kund.  3.  teat.  skådespelare  som  ger 
gäatrollcr.  4.  person,  sälle,  t.  ex.  ein  schlim- 
mer ~  en  farlig  sälle,  grober  -v-  grofhug- 
gare,  ein  schlauer,  durchtriebener  ~  en  in- 
piskad skälm,  -becher,  -s,  -,  m.  bägare,  skål 
för  gästerna,  -bett;  -[e]s,  -era,  re.  gästsäng. 
-bitter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  person,  vakt- 
mästare    som    bjuder    gäster    tin    ngn    annan 

-frei,  a.  gästfri,  -freiheit,  O,  /.  gästfrihet 
■freund,  -[e]s,  -e,  m.  gästvän,  -freundlich,  a. 
gästvänlig,  -freundlichkeit.  O,/,  gästvänlig- 
het, -freundschaft,  -en,  /.  gästvänskap,  -ge- 
ber,  -s,  -,  m.  'N./in,  -nen,  f.  värd,  värdinna. 
-gebot,  -{e]s,-e,n.  gästabud,  -gesclienk, -[e]«, 
-e,  re.  skänk  åt  en  gästvän,  välkomstgåfva. 
•haus,  -es,  -er  f,  re.  härbärge,  rum  för  re- 
sande, värdshus,  -herr,  -n,  -en,  m.  värd  vid 
ett  gästabud,  -hof,  -[e]s,  -6  f,  m.  värdshus,  ho- 
tell, -kleid,  -[e']s,  -er,  n.  högtidsdrägt.  -mahl, 
-[e]s,  -e  el.  -er  t,  n.  gästabiid.  -Ordnung,  -en, 
f.  stadga  a)  för  resande,  b)  för  värdshus 
-prediger,  -s,  -,  m.  präst  som  predikar  i  en 
främmande  församling;  profpredikant.  -pre- 
digt, -en,  f.  predikan  hållen  i  en  främmande 
församling;  profpredikan.  -recht,  -[e]s,  -e, 
n.  en  gästväns  rättigheter,  gästvänskap. 
■rolle,  -nj".  teat.   gästroll.  -spiel,  -[e].f,  -e,  re. 

teat.  spelande  af  en  gästroll.  -Spieler,  -S, -,  77i.  »v-in, 

-nen,f.  teat.  i  en  gästroll  uppträdande  skå- 
despelare, skådespelerska,  -stube,  -n,f.  gäst- 
rum, -tafel,  -re,/,  table  d'höte.  -tisch,  -es,  -e, 
m.  bord  för  kunder,  &u.  =  «reg.  -verwandt,  a. 
förbunden  genom  gästvänskapens  band. 
-Vorstellung,  -en,  f.  teat.  uppträdande  af  ga- 
sterande  skadespelarsällskap.  -weise,  adv. 
såsom  gäst.  -wirt[h],  -[e]s,  -e,  m.  värdshus- 
värd. -wirt[h]ln,  -nen,  f.  värdshusvärds  hu- 
stru. -wirt[h]schaft,  -ew,  /.  värdshusrörelse. 
-Zimmer,  -s,  -,  n.  gästrum. 

gastilen,  -ete,  ;je-et,  itr.  h.  1.  gästa,  vistas  som 
gäst.  2.  gifva  gästabud. 

Gasterei,  -en,  f.  gästabud,  kalas. 

gastierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  undfägna,  förpläga. 
II.  itr.  h.  1.  gästa,  vara  gäst.  2.  kalasa.  3. 
teat.  gifva  gästroller,  gastera.  Gastierung,  /. 

gastlich,  a.  beträffande  gäster,  gäst-;  gäst- 
vänlig. 

Gastlichkeit,  O,  /.  gästvänlighet. 

gastrisch,  a.  gastrisk,  mng-. 

Gastronom,  -ere,  -en,  m.  1.  kännare  af  den  fi- 
nare matlagningen.  2.  finsmakare,  läcker- 
gom. 

Gastronomie,  -en,  f.  1.  finare  matlagning.  2. 
gurmandis. 


Gät...  ..  Jåt... 

Gatt,  -[e]s,  -en  ei.  -.»,  n.  A  gått. 

Gatte,  -re,  -re,  m.  make.  -n...  bx.  'x/glUck.  -\e\s, 
O,  re.  äktenskaplig  lycka.  '>./liebe,  O,  f.  kär- 
lek mellan  äkta  makar. 

gattllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  sich  »n»  para  (sig). 

Gatter,  -s,  -,  re.  galler,  -balken,  -s,  -,  m.  spjäie 
i  ett  groft  galler,  -förmig,  a.  i  form  af  ett  gal- 
ler,   -stab,    -[e]s,    -e    f,    "»•    Spjäle  i  ett  galler. 

■thor,   -[e]«,  -e,  re.  gallerport.   -thür[e],  -ere, 
/.  gallerdörr.  -werk,  -[e]s,  -e,  re.  gallerverk. 
Gattin,  -nen,  f.  maka. 
Gattung,  -en,  f.  \  sht  bot.  och  zooi.  ordning,  slägte; 

'  i  aiimh.  art,  slag,  sort.  -s...  ex.  ~name[n],  -res 
-re,   m.   slägtnamn.    ~wort,    -[e]s,    -er  f,  re. 

I  slägtord. 
Gau,  -[e]Ä-,  -e\n\,  m.  och  %  n.  landskap,  di- 
strikt, krets;  ängd,  trakt,  -dieb,  -[e]s,  -e,  m. 
listig,  förslagen  tjuf.  -ding,  -[c],«,  -e,  re.  land- 
skapsting, -gericht,  -[e]s,  -e,  n.  domstol  för 
ett  landskap,  landskapsting,  -graf,  -ere,  -ere, 

!  m.  nngef.  lagman,  -gräfschaft,  -en,  f.  ungef. 
lagsaga,    -turntest,    -[e].«,    -e,  n.  gymnastik- 

!      fest  för  ett  distrikts  gymnaster,  -wort,  -[e]."!, 
-er  t,  n.  dialektord,  provincialism. 
Gauch,  -[e]s,  -e[re]  ei.  -e  f,  dim.  Gäuchlein,  han- 
rej;  glop,  gäck,  narr,  stackare;  skälm,  be- 
dragare, -heil,  -\_e\s,  -e,  n.  bot.  rödarv  (Ana- 

1      gallis  arven.sis). 
Gaukel...   ex.    -bild,    -fe]s,   -er,   n.   gyckelbild, 
drömbild,    -bude,   -re,  f.   en  gycklares,  lin- 
dansares, taskspelares  stånd,  kasperteater. 
-kunst,  -e  t,/  taskspelarkonst;  knep.  -pup- 

I  pe,  -n.f.  marionett,  kasper.  -Spiegel,  -s,  -, 
m.  trollspegel,  -spiel,  -[e],«,  -e,  n.  =  Gauke- 
lei. -Spieler  =  Gaukler.  -Spielerei  =  Gaukelei. 
-tanz,  -es,  -e  f,  m.  lätt,  luftig  dans,  lekande 

I  rörelse,  -tasche,  -re,  /.  taskspelartaska. 
-wahn,  -[e]s.  O,  m.  illusion,  fantasteri,  -werk, 
-[e]s,  -e,  re.  =  Gaukelei. 
Gaukelei,  -en,  f.  1.  fladdrande,  lekande  rö- 
relse, lek.  2.  gyckel,  taskspeleri,  bedräglig 
föreställning,    bedräglighet,    charlataner! , 

I      bedrägeri. 

i  gaukeihaft,  gaukelig,  a.  gycklande,  bedräglig, 
taskspelar-,  pajas-,  charlatans-. 

gaukellln,    -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  nar  ortrörilndringen 

framhåiics  iifv.  s.  röra  sig  lätt,  lekande,  flad- 
dra, sväf va.  2.  Mit  etw.  ~  röra  ngt  hit  och 
dit.  3.  göra  hastiga  och  förvillande  rö- 
relser, göra  taskspelarkonster,  jonglörkon- 
ster. II.  tr.  1.  bedraga.  2.  genom  task- 
spelarkonster frambringa,  framtrolla,  trol- 
la. III.  Sich  ~  1.  röra  sig,  fladdra,  sväfva 
hit  och  dit.  2.  Sich  in  Illusionen  ~  invagga 
sig  i  illusioner. 
Gaukler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  gycklare,  gyck- 
lerska,  komediant,  taskspelare,  jonglör, 
pajas,  lindansare,  lindanserska,  charlatan, 
bedragare,  bedragerska.  -bände,  -truppe,  -re, 
f.  lindansarsällskap,  komedianttrupp. 


*  äkta  sma.    F  familjärt.    P  l&gre  sprik.    %  mindre  brukUgt.    0  tekniok  term.    »t«  iu»torm.    »S«  militftrisk  Icrm. 


Gauklerel 


geben 


Gauklerel  =  Gaukelei  2. 

gauklerhaft,  gauklerisch  =  gaukelhaft. 

Gaul,  -[ejs,  -e  [fj,  m.  dim.  Gätdche»,  häst. 
hästkrake. 

Gaumen,  -s,  -,  m.  gom.  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  gram, 
gomljud,  palatalt  ljud. 

Gauner,  -s,  -,  m.  -x-ln,  -nen,  f.  skälm,  kanalje. 
skojare,  bedragare,  bedragerska,  tätare, 
bof,  tjuf.  -spräche,  -«,./".  tjufspråk. 

Gaunerei,  -en,f.  bofstreck,  bedrägeri,  kanal- 
jeri. 

gaunerhaft,  gaunerisch,  a.  bedräglig,  bof-, 
tjuf-. 

gaunerlin,  -te,  fje-t,  itr.  h.  vara  bedräglig,  be- 
gå bofstreck,  lura. 

Gauschaft,  -en,  f.  samtiig.%  invånare  i  en  Gau. 

Gavotte,  -n,  f.  gavott  (gammal  fransk  dans). 

Gaze,  -n,  f.  tyget  gas. 

Gazelle,  -«,/.  gasell,  -n...  ex.  ~auge,  -s,  -/;,  ;;. 

gasellöga. 
gbr.  förkortn.  =  gebräuckUc/i . 

ge...  är  en  förstafvelse,  som  tjaiinr  tili  att  bilda  1.  talrika 
neutrala    verbalsubstantiv,    hvilka    uttrycka   upprepande, 

t.  ex.  ächzen:  stöna,  Geächze:  upprepadt, 
ihållande,  pinsamt  stönande  ;  2.  afsubst.aflcdda 
saninianfattningsord,   t.    ex.  Ader:    åder,  Geäder : 

ådersystem;  3.  adj.  af  subst.,  .angifvandc  förlianden 
varon  af  den  gum  subst.  betecknade  saken,  t.  ex.  Arm: 

s.xm,  gearmt:  försedd  med  arm(ar);  4.  äkta 
verbala  sms.,    t.  ex.  denken:  t&Toka,,  gedenken: 

tänka  på,  minnas;  5.  part.  perf.,  hvilket  kau 
tjaostgftra    som    el.    öfvergå   till    adj.,  ofta  med  skiftande 

bcm.,   t.   ex.   eignen:   egna,  geeignet:  egnad, 

iäinplig,  passande. 
Geächze,  -s,  O,  n.  ihsiiande  stönande. 
Geäder,    -s,   O,   n.   ådersystem;    ådring,  mar- 

mcreriug. 
geädert,  geädert,  n.   1.  adrig.  2.  marmorerad. 
Geåfter,  -s,  -,  n.  sporrar  på  vissa  djurs  ben,  små- 

klöfvar.  —  geäpfelt,  a.  apelkastad. 
geårmt,  «.  försedd  med  arm(ar). 
Geäslle,  Geäss,  -es,  -e,  n.  jäg.  1.  föda,  bete.  2. 

inun,   Iiuile  på  hjortar  och  rådjur. 

geäugt,  geäugt,  a.  rorsedd  med  ögon;  i  sms.  -ög<l. 

t.  ex.  brami'yj  brunögd. 
geb.  fbrkortn.  =  geboren:  född  (f.). 
Gebäck,  -[e].o,  -e,  n.  1.  bakverk,  bröd.  2.  bak 

(=  på  en  gång  bakad  brödni;ingd\ 

Gebäckene(s),  (adj.  b»jn.)  n.  bakverk. 

Gebälge,  -s,  O,  n.  F  slagsmål. 

Gebälk,  -[ej.s  -c,  n.  bjälklag. 

Gebär...  ex.  -anstalt,  -en,  f.  -haus,  -es,  -<;•  f,  «• 
barnbördshus.  -mutter,  -f,  /.  lifmoder. 
-schmerzen,  m.  phtr.  -wehen,/',  plur.  födslo- 
smärtor,  harnvärkar.  -zeit,  -en,  f.  tid  för 
förlossning. 

Gebärde,  -n,  f.  1.  yttre,  utseende,  min,  (an- 
sigts)drag.  2.  åtbörd,  -n...  ex.  ~ausdruck, 
-e[sj.  O, TO.  ansigtsuttryck,  minspel.  ~kunst, 
O,  /.  mimik,  minspel,  '^spiel,  -[ej.s-.  O,  n. 
minspel.    »./Spieler,   -s,   -,   m.   pantomimisk 


I      skådespelare,   'x/spräche,  -n,  f.  pantomim, 

I      åtbördsspråk. 

gebärden,   *   sich  <>.<  bära  sig  åt,  uppföra  sig. 

Sich  ernst  ~  taga  på  sig  en  allvarsam  min. 

Sich  närnsch  ~  uppföra  sig  som  en  tok. 

gebärdig,   a.   sedig,   vani.   bion  i  sms.  bs.  wohl'\^ 

som  uppför  sig  väl,  städad,  anständig. 
Gebärdung,   -en,   f.   åtbörd,   hållning,  uppfö- 
1      rande. 

gebären,  *  itr.  h.  och  sich  »v  =  gebärden. 
j  gebärllen,  gebierst  ei.  %  -st,  gebar,  -e,  geboren, 
I      gebier  ei.  ^1^  -e,  '  tr.  föda.  Vor  der  Zeit  »x/  få 
i      missfall.    Frau   Göthe,  geborene  (vani.  rorkort. 
I      geb.)  Textor:  fru  G.  f.  T. 
Gebärerin,  -nen,/,  barnsängskvinna;  mor. 
Gebärung  =  Gebärdung. 
Gebärung,  -en,  f.  förlossning,  födelse. 
Gebäude,  -.>',  -,  n.  byggnad. 
gebe  se  gäng. 

Gebéin,  -\e\s,  -e,  n.  samtliga  ben  i  en  kropp. 
Gebelfer,    -s,   O,  n.   1.  gläfs,  bjäbbande,  skäl- 
lande. 2.  trätande,  gräl,  käx. 
Gebéll[e],  -[e]s,  O,  n.  skällande,  skall. 
geben,  giebst  ei.  gibst,  gab,  gäbe,  gegeben,  gieb 
j      ei.  gib,  I.  tr.   1.  gifva,  lemna,  t.  ex.  Jmdm  ein 
I      Almosen,    Antwort,    Au/klärung   über   etw., 
Feuer,    Karten,  Kredit,  Rabatt,  Privatstun- 
den,  ein  Stück  im  Theater,  einen  Venoeis: 
I      en   skrapa,   einen    Wink,  etw.  verloren,  ein 
Wort  gab  das  andere ;  med  prep.  einen  Brief 
auf  die  Post,  jmdm  die  Hand  darauf,  seine 
Kinder  von  sich,  keinen  Laut  von  sich.   Kort- 
spel:  am  ~   sein :  vara  i  tur  att  ge.  2.  opers. 
es  giebt:    det  gifves,  det  fins,  t.  ex.  giebt  es 
etio.   Schöneres?  fins  det  ngt  skönare?   Es 
wird  etw.  geben:  det   kommer  att  vankas 
ngt.  IFas. 716 J<'s  A''ei<es.^  hvad  nytt?  3.  fram- 
bringa, afkasta,  t.  ex.  dieses  Land  giebt  gu- 
tes Korn,  diese  Bätime  ~  viel  Obst.  4.  gifva 
vid  handen,   ådagalägga.   Das  giebt  schon 
der  Augenschein:   det  syns  utanpå,  det  är 
kl.irt  utan  vidare.  5.  med  ord  uttrycka,  åter- 
gifva,    öf  v  ersätta,  t.  ex.  einen  Gedanken  gut 
~.  6.   Etw.  für   etw.  ~  utgifva  ngt  för  att 
vara   ngt.  7.   åstadkomma,   blifva,  t.  ex.  das 
wird  einen  schrecklicken  Lärm  ~  det  kom- 
mer att  blifva  ett  förskräckligt  oväsen,  er 
\      hätte   einen  guten   Soldaten  gegeben:  han 
1      skulle   ha  blifvit  en  bra  soldat.  8.  särskilda 
i      f.-iii.  Rechenschaft  von  etw.  '^  aflägga  räken- 
skap,  redogöra   för  ngt,    Zeugnis  von  etw. 
~   vittna  om  ngt.    Eine  Rolle  ^  spela  en 
roll.    Etw.   ans  Licht  ~  låta  ngt  skåda  da- 
gen, gifva  ut  ngt.   Sein  Leben  an  etto.  (ack.) 
~   egna,   helga   sitt   lif   åt  ngt.    Geld  auf 
\      Zinsen  ^  låna  ut  pengar  mot  ränta.    Seine 
[       Tochter   in   Pension    ~    sätta   sin  dotter  i 
j      ■pensÅOD..  Jmdm  etiv.  in  Verwahrung '^  lämna, 
\      ngt   i   ngns  förvar,  deponera  ngt  hos  ngn. 
II.  Sich  ~  1.  gifva  sig,  t.  ex.  gefangen:  till- 
1       fånga,   zufrieden:    tillfi-eds,   zu    erkennen: 


O   saknar  plur.    f  liar   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    11.  har  haben,    S.  har  tån  till  bjälpverb. 


Geber 


Gebühr 


tillkänna,  S.  Sich  fur  etw.  '\>  gifva  sig  ut 
för  att  vara  ngt.  3.  framgå,  t.  ex.  das  gieht 
sich  aus  dem  Zusammenhan;ie..  4.  Sich  in 
etiv.  (aok.)  ~  foga  sig  i  ngt.  5.  gifva  efter, 
gifva  med  sig,  t.  ex.  der  Schmerz  wird  sich 
bald  ~,  F  er  wird  sich  schon  r^.  6.  opcrs.  a) 
es  giebt  sich  nicht  gut,  wenn  man  nichts  hat: 
det  är  svårt  att  ge,  när  man  ingenting  har; 
b)  tvie  es  sich  gerade  gieht:  allt  efter  som 
det  faller  sig. 

Geber,  -s,  -,  m.  ~in,  -we/i,  y".  gif vare,  gifva- 
rinna. 

Gebérd...  se  Gebärd... 

Gebet,  -[e]s,  -e,  n.  bön.  Se?«  ~  verrichten: 
förrätta  sin  bön.  F  jmdn  in.t  /^  nehmen : 
taga  ngn  i  förhör,  -buch,  -[«].-■,  -er  f,  n.  bön- 
bok, -formel,  -n, /.  bönformulär. 

Gebétt[e],  -[e]s,  -e,  n.  fullständig  bädd. 

Gebettel,  -s,  O,  n.  tiggeri. 

Gebiet,  -[e].«!,  -e,  n.  område  för  ngns  herra- 
välde, vaDi.  område  i  aiimh.  -s...  Ex.  ~erwelte- 
rung,  -en,  f.  utvidgning  af  ngns  välde, 
gränsutvidgning. 

gebieten,  *  tr.  och  itr.  h.  1.  befalla,  bjuda, 
herska,  t.  ex.  jmdm  etw.,  Achtung,  über  ein 
Volk.  Über  seine  Leidenschaften  »n/  vara 
herre  öfver  sina  lidelser.  2.  om  högt  belägna 
platser:  Über  ctw.  fack.)  -x/  behcrska,  dominera 
ngt. 

Gebieter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  herskare,  her- 
skarinna. 

gebieterisch,  a.  befallande,  högdragen,  bimi 
die  ~e  Macht  ihrer  Reize:  hennes  behags 
oemotståndliga  makt. 

Gebild[e],  -[e].«,  -e,  n.  bild,  beläte,  produkt, 
bildning,  formation. 

Gebimmel,  -s,  O,  n.  rdrakti.  ringande,  pinglande. 

Gebinde,  -s,  -,  n.  1.  bindande.  2.  ngt  hop- 
bundet, knippa,  bundt;  urv.  som  mått,  t.  ex. 
bin  r\t  Garn.  3.  laggkärl,  tunna,  fat. 

Gebirg[e],  -[e]s,  -e,  n.  1.  bärgskedja,  bärg. 
2.  bärg.  bärgart.  -s...  Ex.  ~ärt,  -en,f.  bärg- 
art.  '^ausläufer,  -s,  -,  m.  bärgarm,  sidorygg. 
'^bewohnen,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  bärgsbo. 
'v.gegend,  -en,  f.  bärgstrakt.  ~grat,  -[e]», 
-e  [t],  ~kamm,  -[e]s,  -e  fj  "»■  bärgskam. 
'vkessel,  -s,  -,  m.  bärgkittel.  ~kette,  -n,  f. 
bärgskedja.  'v.kunde,  O,/,  bärgsvetenskap. 
'^land,  -[e]s,  -er  f,  n.  bärgland.  ~masse, 
-n,  f.  bärgmassa.  'N'pass,  -es,  -e  fj  ni.  bärg- 
pass.  ^pflanze,  -n,f.  bot.  fjällväxt,  alpväxt. 
~relse,  -n,  f.  resa  till  ei.  i  bärgstrakt. 
'>.<rUcken,  -s,  -,  m.  bärgsrygg.  'x.schlcht,  -en, 
f.  bärgformation,  lager.  ~schlucht, -ejj, /. 
bärgsklyfta.  ~volk,  -[e]«,  -er  t,  ??.  bärgfolk, 
bärgsboar.  ~wand,  -e  \,f.  bärgvägg. 

Gebirger,  -s,  -,  m.  bärgsbo. 

gebirgig,  a.  bärgig. 

Gebiss,  -es,  -e,  n.  1.  b&da  tandraderna,  käkar. 
2.  munstycke  p&  betsel. 

Gebläffe,  -«,  O,  n.  gläfsande. 


Geblåse,  -s,  O,  ».  ihärdigt  blåsande. 

Geblåse,  -s,  -,  n.  ©  blåsbälgCar),  bläster.  -ofen, 
-s,  -t,  m.  ©  blästerugn. 

Gebl6k[e],  -[e]s,  O,  ».  ihäiiande  bölande,  brä- 
kande. 

Geblüt,  -[e],«,  O,  n.  1.  aiit  blod  i  kroppen.  2.  blod, 
slägt,  stam,  ätt. 

Geborgenheit,  O,/,  tillstånd  af  säkerhet,  skygd. 

Gebot,  -[e]s,  -e,  n.  1.  påbud,  bud,  befallning. 
Jmdm  zu  -x-e  stehen:  a)  stå  ngn  till  buds,  b) 
stå  till  ngns  förfogande,  till  ngns  tjänst. 
Bibi.  budord,  bud,  t.  ex.  die  zehn  ~e.  Ordspr. 
Not  kennt  kein  ~  nöden  har  ingen  lag.  2. 
kungörelse,   lysning.    3.    anbud,  bud  (=  det 

för  en  sak  bjudna  priset,  i  sht  vid  auktioner). 

gebr.  rsrkortn.  =  gebräuchlich. 

Gebråme,  -s,  -,  n.  bräm,  garnering. 

Gebråu,  -[e]s,  -e,  n.  brygd  (=  det  brygda),  bland- 
ning, usel  blandning. 

Gebrauch,  -[e]s,  -e  t,  >»•  1-  bruk,  begagnande, 
användning.  Etiv.  in  täglichem  ^e  haben: 
hafva  ngt  till  dagligt  bruk.  ~  von  etw. 
machen:  begagna  sig  at  ngt.  Ausser  '^  ci. 
aus  dem  ~e  kommen,  sein:  komma,  vara 
ur  bruk.  2.  bruk,  sed,  vana,  mod.  -s...  Ex 
'>.<anweisung,  -en,f.  bruksanvisning.  ~recht, 
-[e]s.  O,  n.  nyttjanderätt.  ~vörschrift  = 
f^anweisung. 
j  gebrauchen,  *  tr.  begagna,  använda. 

gebrauchlich,  a.  bruklig,  vanlig. 

Gebräuchlichkeit,  O,  f.  bruklighet,  vanlighet. 

Gebräude,  -s,  -,  n.  =  Gebråu. 

Gebraus [e],  -es,  O,  n.  ihiiiande  brus. 

Gebreche,  -s,  O,  n.  1.  ibäiiande  kräkningar.  2. 
jäg.  vildsvinstryne. 

1.  gebrechen,  *  itr.  h.  Etw.  gebricht  mir  ci.  es 
gebricht  mir  [aw]  e<w. :  jag  saknar  ngt,  li- 
der brist  på  ngt,  det  fattas  mig  ngt. 

2.  Gebrechen,  -s,  -,  n.  brist,  fel,  lyte,  svaghet, 
sjukdom,  ondt. 

gebrechlich,     «.    bräcklig    om    saker    och    personer, 

klen,  svag. 

Gebrechlichkeit,  -en,  f.  bräcklighet,  klenhet, 
lyte. 

Gebréste,  -s,  -n,  n.  =  2.  Gebrechen. 

Gebröchenheit,  O,  f.  brutet  tillstånd.  Die  ~ 
seiner  Stimme :  hans  brutna  röst. 

Gebrockel,  -s,  0,_  n.  1.  lossnande  i  smulor, 
afvittring.   2.  lossnade  smulor,  bitar,  spillror. 

Gebrödel,  -s,  O,  n.  kokande,  sjudande. 

Gebröder,  plur.  bröder,  t.  ex.  die  ~  Grimm: 
bröderna  G. 

Gebrdll,  -[e]s,  O,  n.  rytande,  bölande,  vrå- 
lande. 

Gebrumm [e],  -[e]?.  O,  n.  brummande. 

Gebühr,  -en,  f.  1.  det  tillbörliga,  skyldighet. 
Über  die  ~  arbeiten:  arbeta  mer  än  nöd 
vändigt  är.  Über  ei.  wider  alle  f^  otillbör 
ligt.  Jeden  bei  seiner  ~  nennen:  gifva  hvai 
och  en»  den  honom  tillkommande  titeln 
2.   vani.   plur.  honorar,  afgift,  betalning,  in 


'  äkta  »ma.    F  famigärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    i  ^jaterm.   Ji<  militärlsk  tenn. 


gebühren 


284 


Gedicht 


komat,  lön.  -en...  Ex  ~erlass,  «N^nächlass, 
-es,  -e  [t],  m.  efterskänkande  af  det  en  tiu- 
Kommande  honoraret,  af  vissa  afgifter. 

gebühren,  *  itr.  h.  och  sich  ~  1.  mea  ratta  till- 
komma, jmdm :  ngn.  Ehre,  dem  Ehre  fje- 
biihret:  ära  den  som  äras  bör.  2.  vani.  sich 
»N/  vara  tillbörlig,  anstå,  passa,  i  sht  opers. 
~rf  =  roij. 

gebührlich,  a.  tillbörlig,  passande. 

Gebührlichkeit,  O,  /.  tillbörlighet. 

Gebund,  -[e]s,  -e  [f],  n.  knippa,  biindt,  docka. 

Gebundenheit,  O,  /.  tvång,  band  pi  sig. 

Geburt,  -en,/.  1.  uedkomst,  förlossning,  barn- 
säng. Zu  frühe  ~  missfall.  2.  födelse.  3. 
börd,  härkomst.  4.  lifsfnikt,  foster.  -S...  Ex. 
~adel,  -s,  O,  m.  ärftlig  adel.  ^anzeige, -«,./'. 
Icidelseannons.  '^fehler,  -s,  -,  m.  medfödt  fel. 
lyte.  ~feler,  -n,J'.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  födel- 
sedagsfirande.  ~helferin,  -nen,/,  barnmor- 
ska. ~hlilfe,  O,  ./'.  hjälp  vid  barnförloss- 
ning. ~jahr,  -l(']s,  -e,  n.  födelseår.  ~land, 
-[e]s,  -er  f,  7i.  hemland.  ~liste,  -n, /.  lista 
förteckning  öfver  födde.  ~mal,  -[e]s,  -e  ei. 
-er  I,  n.  födelsemärke.  ~ort,  -[e].?,  -e  ei.  -er 
t,  m.  födelseort.  ~recht,  -[e]s,  -e,  n.  ärft- 
lig, jnedfödd  rättighet.  ~register,  -s,  -,  n. 
=  r^Üste.  ~schein,  -[e].«,  -e,  m.  dopattest. 
~schmerzen,  m.  plur.  födslovånda,  barn- 
värkar. ~stadt,  -e  t,/,  födelsestad,  /^stunde, 
-//,  f.  timme  då  ngn  är  född.  ~tag,  -[e],s-, 
-e,  ni.  födelsedag,  '^tagsgeschenk,  -{e^x,  -e, 
n.  födelsedagsgåfva.  'v/tagskind,  -[e].s',  -er, 
n.  födelsedagsbarn.  ~wehen,  f.  plur.  = 
'\ischmerzen. 

gebürtig,  a.  född,  härstammande.  ~  aus  Ber- 
lin: född  i  B.,  från  B.,  född  berlinare. 

Gebüsch,  -es,-e,??.  buskage, buskar,  dunge,  skog. 

Geck,  -en  el.  ^  -s,  -en  ci.  ^t^  -e,  m.  1.  gäck,  narr, 
sprätt.  2.  Den  ~[ere]  mit  etw.  treiben: 
drifva  gyckel  med,  förlöjliga  ngt.  Jmdm 
den  ~e«  stechen :  håna  ngn,  räcka  lång 
näsa,  peka  finger  åt  ngn. 

geckenhaft,  a.  narraktig,  sprättig. 

Geckenhaftigkeit,  O,/,  nanaktighet. 

Geckeréi,- c»,/. narraktigt  uppträdande,  narr- 
aktig handling,  dårskap. 

geckig,  geckisch  =  geckenhaft. 

Gedachtnisl's],  -ses,  -se,  n.  minne  (crinringsfdr 
mSKa).  .liiidm  etw.  ins  'v*  zurückrufen :  på- 
minna ngn  om  ngt.  Wenn  mein  'v/  mich 
nicht  trügt:  om  jag  mins  rätt.  -buch,  -[e]s, 
-er  t,  M.  1.  album.  2.  notisbok,  -fehler,  -s,  -, 
m.  minnesfel,  misstag,  -feier,  -n,  f.  -fest, 
-\e]s,  -e,  M.  åminnelsehögtid,  minnesfest. 
-kraft,  O,  f.  erinringsförmåga,  -kunst.  O,  f. 
minneskonst,  mnemonik.  -münze,  -r>,f.  min- 
nespenning, medalj,  -rede,  -n,f.  minnestal, 
äreminne,  -sache,  -n,  f.  minnessak.  -tag, 
-[e].?,  -e,  m.  åminnelsedag,  minnesvärd  dag. 
-vers,  -es,  -e,  m.  minnesvers. 

Gedänke[n],   -ns,  -n,  m.   1.  tanke,  t.  ex.  seinen 


<vw  nachhängen:  vara  försjunken  i  tankar, 
gå  och  grubbla,  sehr  hohe  ~n  von  sich  ha- 
ben, j'mdn  auf  andere  ~re  bringen,  auf  an- 
dere ~7{  kommen,  mit  einem  'n/ti  umgehen, 
der  ~  an  den  Tod:  tanken  på  döden,  nach 
meinem  ~w.-  enligt  min  tanke,  tvo  warst  du 
mit  deinen  i^nf  hvad  tänkte  du  på?  2.  sär- 
skilda fall.  Seine  ~?i  gehen  zu  hoch:  han  har 
för  högtflygande  planer.  Guter  o.-  godt  in- 
fall. Seine  'n/W  nicht  beisammen  haben :  vara 
tankspridd,  vara  ouppmärksam.  Etw.  in  r^n 
thun :  göra  ngt  af  tankspriddhet.  Sich  (dat.) 
~ra  über  etio.  (ack.)  machen:  förebrå  sig  ngt. 
Sich  (dat.)  ~n  auf  etw.  (aok.)  machen:  göra 
sig  förhoppning  om  ngt.  -n...  ex.  ~arm,  a. 
tankefattig,  andefattig,  ~armut[h],  O,  /. 
andefattighet.  'v^blltz,  -es,  -e,  m.  blixtartad 
tanke,  snilleblixt.  ~folge,  -n,  f.  tankeföljd. 
~freiheit.  O,  ./'.  tankefrihet.  ~fülle,  O,  /. 
tankerikedom,  'x/gang,  -\e\s,  O,  m.  tanke- 
gång. ~leer,  a.  tom  på  tankar,  andetom. 
~leere,  O,  /'.  brist  på  tankar,  andetomhet. 
~los,  a.  tanldös.  'v.lösigkeit,  -en,  f.  tank- 
löshet. ~reich,  a.  tankediger.  ~reicht[h]üm, 
-  \e\s.  O,  m.  tankerikedom.  ~schwer  =  ^reich. 
'N.'Späne,  in.  plur.  tänkespråk,  aforismer. 
~Strich,  -[ejs,  -e,  m.  tankstreck.  ~voII,  a. 
1.  tankfull.  2.  tankediger.  ~welt,  -en,f. 
tankens  verld. 

Gedärm,  -[c]«,  -e,  n.  inälfvor,  tarmar. 

Gedeck,  -\e\s,  -e,  n.  1.  aiit  som  tjsmar  till  betäck- 
ning, t.  ex.  hästtäcken,  aiit  tiu  taktäckning 
härande  m.  m.  2.  bordsUnne,  duktyg,  kuvert. 

1.  ^zikk\\\\\zn,  gedieh,  gediehe,  gediehen,  -[e],äfT. 
-te,  -t,  '  itr.  s.  1.  ha  framgång,  lyckas, 
trifvas,  frodas,  gå  till,  tilltaga,  t.  ex.  ein 
Mensch,  ein  Tier,  eine  Pflanze,  eine  Stadt 
gedeiht.  Ordspr.  unrecht  Gut  gedeiht  nicht: 
med  orätt  fås,  med  sorg  förgås.  2.  Zu  etw. 
~  lända  till  ngt,  t.  ex.  das  gedeiht  ihm  zur 
Ehre,  zum  Heil,  zur  Schande.  3.  Die  Sache 
ist  dahin  ei.  so  weit  gediehen:  saken  har  nu 
kommit  därhän,  så  långt,  står  på  den 
punkten.  Die  Sache  ist  aufs  Åusserste  ge- 
diehen:  saken  har   drifvits   till  sin  spets. 

2.  Gedeihen,  -s,  O,  n.  trefnad,  tillväxt,  frodig- 
het, framgång.  Gott  gebe  sein  ^  dazu:  Gud 
gifve  sin  välsignelse  därtill,  late  det  lyc- 
kas. 

gedeihlich,  a.  som  har  framgång,  lycklig, 
lyckosam,  gynsam. 

Gedénk...  =  Denk... 

gedenken,  *  tr.  och  itr.  h.  1.  .Tmdm  ctv.  ~  hafva 
ngn  i  minnet,  bära  agg  till  ngn  för  ngt.  2. 
.Imds,  einer  (gen.)  Sache  ~  minnas  ngn,  ngt. 
Er  gedachte  meiner  mit  keiner  Silbe:  han 
kom  ej  ihog  mig  med  ett  enda  ord.  Dessen 
nicht  zu  ~  dass  ...  för  att  ej  tala  om  att 
...  Zu  deinem  ~  till  minne  af  dig.  3.  ~ 
zu:  tänka  att,  hafva  för  afsigt  att. 

Gedicht,  -[e]s,  -e,  n.  dikt.   ~album,  -fs],  -s,  n. 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitlTt,    itr.  lotransitiTt  verb.    h.  har  haben,   S.  har  tefn  tlU  hj&lpverb. 


gediegen  2 

poetiskt  album.  <x<form,  O,  /.  In  »x,  på  vers. 
'N/sammlung,  -era,  /.  diktsamling. 

gediegen,  a.  gedigen,  -gold,  -[e]s,  O,  n.  gediget 
giUd. 

Gediegenheit,  O,  f.  gedigenhet. 

Gedinge,  -s,  -,  n.  1.  prutande,  köpslående.  2. 
uppgörelrie,  beting,  -arbeit,  -en,  f.  betings- 
arbete. 

Gedrånge,  -«,  -,  n.  1.  trängsel.  2.  trångmål, 
klämma. 

Gedrängtheit,  O,/.  1.  sammanpackning,  träng- 
sel. 2.  kortfattadt  uttryckssätt,  korthet, 
precision.  3.  rask  följd. 

gedritt,  a.  tredelad,  trefaldig. 

Gedrungenheit,  0,y.  1.  täthet,  fasthet.  2.  kort- 
fattadt, koncist  uttryckssätt. 

Gedudel,  -s,  O,  n.  =  Dudelei. 

Geduld,  O,  f.  tålamod,  fördragsamhet,  öfver- 
seende.  Die  ~  reisst  mir:  mitt  tålamod  är 
slut.  Mit  jmdin  <v/  haben:  hafva  fördrag 
med  ngn.  -faden,  -s,  -f,  m.  Der  ~  reisst  mir : 
mitt  tålamod  är  slut.  -los,  a.  otålig.  -ISsig- 
keit.  O,/,  brist  på  tålamod,  otålighet,  -pro- 
be, -n,/.  tålamodsprof. 

(jedüldllen,  -ete,  -et,  sich  -v.  gifva  sig  till  tåls. 

geduldig,  a.  tålig,  tålmodig. 

gedunsen,  a.  uppsväld,  uppblåst. 

Gedunsenheit,  O,  /.  uppsväldt,  uppblåst  till- 
stånd. 

geeckt,  a.  försedd  med  hörn. 

geeignet,  a.  egnad,  passande,  lämplig. 

Geest,  O,  /.  -land,  -[e]s,  -er  f,  «.  högt  beläget, 
torrt  land,  hed. 

Gefähr,  -en,  f.  1.  fara,  t.  ex.  ~  laufen,  es  hat 
keine  ~,  in  ~  kommen :  råka  i  fara,  mit  ~ 
meines  Lebens:  med  fara  för  mitt  lif,  es  ist 
~  im  Verzuge:  dröjsmål  medför  fara,  in  ~ 
setzen:  utsätta  för  fara.  2.  risk,  t.  ei.  au/ 
seine  »x/,  auf  die  ~  hin  alles  zu  verlieren : 
med  risk  att  förlora  allt.  -bringend,  a.  ho- 
tande, -drohend,  a.  hotande,  farlig,  -los,  a. 
utan  fara,  ofarlig,  -lösigkeit.  O, y.  frånvaro 
af  fara,  säkerhet,    -voll,  a.  farlig. 

Gefährde,  -«,/.  1.  fara..   2.  list,  bedrägeri. 

gefährden,  tr.  utsätta  för  fara,  blottställa, 
sätta  på  spel.  Gefährdung,  /". 

Gefahre,  -s,  O,  n.  oupphörligt  åkande  hit  och  au. 

gefährlich,  a.  farlig;  F  ufv.  betydlig,  gruflig. 
Etw.  sehr  ~  machen  :  öfverdrifva  faran  i  ngt. 

Gefährlichkeit,  -en,  f.  farlighet,  fara.  Aus  al- 
lem  eine  ~  machen:  ungef.  se  spöken  midt 
på  ljusa  dagen. 

Gefährt,  -[e^s,  -e,  n.  1.  åkdon,  fordon.  2.  jäg. 
spår. 

Gefährte,  -«,  -n,  m.  kamrat,  i  sht  reskamrat, 
ledsagare. 

Gefährtin,  -nen,  f.  ledsagarinna,  kamrat. 

Gefäll[e],  -[e]s,  -e,  n.  1.  lutning,  om  vatten: 
fall.  F  ein  yutes  ~  haben:  hafva  ett  godt 
fall,  dricka  dugtigt.  2.  vani.  piur.  afkastning, 
inkomster  ar  ngt.   -einnehmer,  -s,  -,  m.  upp- 


b  Gefängnis  [s] 

bördsman.  -erhebung,  -en,f.  uppbörd,  -höhe, 

-n,  f.  höjden  af  ett  fall. 

Gefålllle[n],  -en[s'],  -en,  wi.  behag,  (vän)tjänBt. 

'  Nach  ~K.-  efter  behag.  An  etw.  (dat.)  /^  fin- 
den el.  haben:  finna  behag  i,  gilla,  tycka 
om  ngt.  Jmdm  zw^^nsein,  thun,  reden:  vara, 
göra,  tala  ngn  i  lag.  Es  geschieht  mir  ein 
~  damit:  ni  bereder  mig  ett  nöje  därmed. 
Thue  mir  den  ~n.-  gör  mig  den  tjänsten. 
-sucht,  0,/.  behagsjuka,  koketteri,  -süchtig, 
o.  behagsjuk,  kokett. 

gefallen,  *  itr.  h.  1.  behaga,  falla  i  smaken. 
Er  gefällt  mir:  han  är  i  min  smak,  jag 
tycker  om  honom.  Opera.  es  gefällt  mir  hier: 
jag  trifves  här,  tycker  om  mig  här.  2.  Sich 
(dat.)  in  etw.  ~  finna  behag,  nöje  i,  trifvas 
med  ngt.  Wie  gefällst  du  dir  in  Paris? 
hur  tycker  du  om  dig,  befinner  du  dig  i 
P.  ?  3.  Sich  (dat.)  etw.  ~  lassen:  a)  tycka  om 
ngt,  b)  foga  sig  i,  underkasta  sig  ngt.  Das 
lasse  ich  mir  ^  det  är  just  i  min  smak. 
Sich  -N/  lassen,  dass  . . .  finna  sig  i  att  . . . 
Sich  nicht  viel  ~  lassen :  icke  tåla  mycket 

som  ej  är  en  i  lag. 

gefällig,  a.  behaglig,  angenäm,  benägen,  till- 
mötesgående, tjänstaktig,  vänlig,  i  lag,  t. 
ex.  ~es  Äussere:  behagligt  yttre,  loas  ist 
Ihnen  ~.*  hvad  behagar  ni?  Ihrer  ~ew  Ant- 
wort entgegensehend :  afvaktande  edert  be- 
nägna svar,  wenn  es  Ihnen  ~  ist:  a)  om 
det  är  lämpligt  för  er,  b)  var  så  god !  set- 
zen Sie  sich,  wenn  es  Dmen  'n/  ist!  var  så 
god  och  sitt !  Sie  waren  so  -n/  mir  mitzutei- 
len: ni  bade  godheten  meddela  mig,  um 
Ihnen  ~  zu  sein:  för  att  göra  eder  en  tjänst, 
gern  ~  sein:  gärna  stå  till  tjänst.  ~s(;  var 
så  god,  t.  ex.  nehmen  Sie  ~si  Platz!  var  så 
god  och  tag  plats ! 

Gefälligkeit,  -en,  f.  tillmötesgående,  vänlig- 
het, (vän)  tjänst. 

Gefältel,  -s.  O,  n.  1.  veckande.  2.  veckcing, 
rynkning,  veck,  rynkor. 

gefangen,  a.  fångad,  fången,  häktad.  Sich  ~ 
geben:  gif  va  sig  fången,  jrr  fangen;  jmdn 
~  halten:  hålla  ngn  fången  ei.  i  häkte. 
'VI  neJimen  :  taga  tillfånga.  ~  setzen  :  häkta. 
»>./  sein,  'V/  sitzen:  vara  fånge,  i  fängelse, 
sitta  häktad.  Ein  ~er;  en  fånge;  jmdn 
zum  ~ew  machen:  taga  ngn  tillfånga,  -an- 
stalt, -en,f.  =  -haus.  -aufseher,  -s,  -,  m.  upp- 
syningsman  öfver  fångar,  fängelsedirektör. 
-haltung,  O,  f  hållande  i  fängsligt  förvar, 
fångenskap,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  fängelse, 
häkte,  -hiiter  =  -wärter.  -nähme,  0,-nehniung, 
-en,f.  tillfångatagande,  -setzung.  O,/,  häk- 
tande, -wärter,  -s,  -,  m.  fångvaktare. 

Gefangenschaft,  -en,  f.  fångenskap. 

gefänglich, a. i  fångenskap  befintlig,  -v/e  Haft: 
h&iiande  i  fängelse,  häkte.  Jmdn  -n«  einzie- 
hen :  häkta  ngn. 

Gefängni$[s],    -ses,  -se,  n.  fängelse.   Jmdn  ins 


äktü  ami.    F  tu 


P  lägre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4«  «jöterm.   ü  mllit&rUk 


Gefäss 


286 


Gegenbesoheirdgung 


»j  werfen :  kasta  ngn  i  fängelse.  Zu  zwei- 
jährigem f^se  vei'urteilen:  döma  till  två 
års  fängelse,  -direktor,  -s,  -en,  m.  fängelse- 
direktör, -haft,  O,  /.  hållande  i  fängelse,  -stra- 
fe, -n,  f.  fängelsestraff. 

Gefäss,  -es,  -e,  n.  1.  kärl;  bot.  cell.  2.  hand- 
tag pi  värja,  -ast,  -[e]s,  -e  f,  to.  mea.  kärlför- 
grening, -haut,  -e  t,  f.  med.  åderhinna. 

Gefecht,  -[e]s,  -e,  n.  1.  fäktning,  träffning.  2. 
ihållande,  dåligt  f äktande,  -[s]...  Ex.  ~leitung, 
O,  f.  en  fäktnings  ledning.  ~ordnung,  -en, 
f.  slagtordning.  »..Übung,  -en,  f.  fälttjäust- 
öfning,  manöver. 

Gefége,  -s,  -,  n.  sopande,  sopor. 

Gefiedel,  -.■?,  O,  n.  F  filande  på  fiol. 

Gefieder,    -.«,  -,  n.  1.  samtuga  fjädrar  pi  on  fnsci. 

2.  fogel,  foglar.  bimi.  ein  seltenes  ~  en  säll- 
synthet, en  ovanlig  människa. 

Gefild[e],  -[e].?,  -e[r],  n.  fält,  slätt,  mark. 
gefingert,  «.  försedd  med  fingrar;  fingerlik. 
Geflacker,  -s.  O,  n.  fladdrande  (om  eldslågor). 
geflammt,  a.  flammig. 
Geflatter,  -s,  O,  n.  ihåiiande  fladdrande. 
Geflecht,  -[eis,  -e,  n.   1.  flätande.  2.  flätverk. 

3.  nät  af  blodkarl,  nerver,  viixtfibrer  m.  m. 

gefleckt,  «.  fläckig. 

Geflenne,  -s,  O,  n.  F  lipande. 

Geflicke,  -s,  O,  n.  lappande,  lappverk. 

Geflimmer,  -ä.  O,  n.  skimrande,  gnistrande. 

geflissen,  a.  mon,  ifrig,  nitisk. 

Gefiissenheit,  -en,  f.  nit,  ifver,  flit. 

geflissentlich,  a.  afsigtlig. 

GeflQche,  -s,  O,  n.  oupphörligt  svärjande. 

Gefliigel,  -.5,  -,  n.  1.  samtuga  vingar,  vingpar.  2. 
fogel,  samtliga  foglar;  fjäderfä,  -händler,  -s,  -, 
m.  fogelhandlare.  -markt,  -[e]«,  -e  t,  "'•  tor^' 
där  fogelhandel  bedrifves,  fogelmarknad. 
-mäster,  -s,  -,  m.  en  som  göder  fjäderfä. 
-zucht,  O,  /.  uppfödande  af  foglar,  af  fjä- 
derfä. 

geflijgelt,  a.  bevingad;  arv.  biidi.,  t.  ex.  ~f 
Worte. 

Geflunker,  -s,  O,  n.  1.  skimmer.  2.  uppdik- 
tande, lögnaktighet,  skryt,  skräfvel. 

GefliJSter,  -s,  O,  n.  ihåiiande  hviskande,  hvisk- 
ning(ar). 

Gefolge,  -.?,  -,  n.  1.  följe,  svit.  2.  följd.  Etv. 
im  ~  haben:  hafva  ngt  till  följd. 

Gefolgschaft,  -en,  f.  följe,  svit. 

Gefoppe,  -s.  O,  n.  =  Fopperei. 

Gefråge,  -.•<,  O,  n.  ouppiuiriigt  frågande,  fråg- 
vishet. 

GefräsS,    -es,   -c,  n.  om  djur  och  P  om  människor.    1. 

föda,  foder.  2.  mun,  mule,  käft. 

gefråssig,  a.  glupsk. 

Gefrässigkeit,  o,  /.  glupskhet. 

Gefréite(r),  (adj.  Mja.)  m.  )&  ungcf.  korpral. 

Gefrésse,  -s,  O,  «.  P  oupphörligt  ätande,  glupsk- 
het, frås.seri. 

Gefrier...  ex.  -apparat,  -[e]s,  -e,  m.  ismaskin. 
-punkt,  -[e]s,  -e,  m.  fryspuukt. 


gefrieren,  *  itr.  s.  frysa  tni  u,  stelna. 

Gefrör[e]ne(s),  (adj.  bojn.)  n.  glace. 

Gefilge,  -s,  -,  n.  fog,  fogar,  fogning(ar). 

gefijgig,  a.  foglig,  medgörllg. 

Gefiigigkeit,  O,  /.  foglighet,  medgörlighet. 

Gefijhl,  -[e]s,  -e,  n.  1.  känsla.  2.  känsel.  Ein 
feines  ~  haben :  hafva  fin,  god  smak.  -los, 
a.  känslolös,  okänslig,  -lösigkeit,  0,f.  käns- 
lolöshet, okänslighet,  -reich,  -voll,  a.  käns- 
lig, rik  på  känsla,  varm,  öm.  -[s]...  Ex.  ~an- 
SChauung,-«»,,/".  på  känslan  grundadt  åskåd- 
ningssätt, »./ärt,  -en,f.  1.  art,  slag  af  käns- 
lor. 2.  sätt  att  känna.  ~mangel,-s,0, 7«.brist 
på  känsla,  ».-mensch,  -en,  -en,  m.  känslo- 
människa. »x/Sinn,  -[e]s,  O,  m.  känsel,  kän- 
selsinne. ~wärme,  O,  /.  varm  känsla.  ~zer- 
flossenheit.  O,/,  känslighet,  känslopjunk. 

gefänft,  a.  femdelad. 

Gefijnkel,  -.«,  O,  n.  gnistrande,  tindrande. 

gefusst,  gefijsst  =füssig. 

Gegéige,  -.s,  O,  n.  oupphörligt,  d&iigt  fiolspelande. 

gegen,  j^i'^P-  «»ed  ack.  1.  mot,  t.  ex.  ~  etw.  ei- 
fern, kampfen,  reden,  schützen,  tauschen; 
Widerwillen  ~  etiü.,  Aufmerksamheit  ~ 
jmdn,  ~  einander  halten:  hålla  mot  hvart- 
annat,  jämföra.  Das  Für  und  das  ~  skälen 
för  och  emot.  2.  emot,  1  jämförelse  med, 
i  förhållande  till,  t.  ex.  ~  iVt»  bin  ich  nur 
ein  armer  Schlucker.  3.  inemot,  nära,  t.  ex. 
~  zwanzig  Personen.  ~  sieben  ühr.  4.  in- 
för, för,  t.  ex.  sein  Uerz  'v  einen  Freund 
ausschütten. 

Gegenabdruck,   ■[e']s,  -e  t,  m.  negativt  af  drag 

af  kopparstick  m.  m. 

Gegenabsicht,  -en,  f.  motsatt  afsigt. 

Gegenabzug  =  Gegenabdruck. 

Gegenangriff,  -[e]s,  -e,  m.  äs!  motangrepp. 

Gegenanklage,  -n,  /.  jur.  rekonventionstalan. 

Gegenanschlag,  -[e]s,  -e  t.  '»•  plan  mot  an- 
dras planer,  motlist,  kontramina. 

Gegenanstalt,  -en,  f.  åtgärd  mot  ngt. 

Gegenanstrengung,  -en,  f.  motarbetande. 

Gegenantrag,  -[e].s  -e  t,  ni.  kontraproposition. 

Gegenantwort,  -en,  f.  muntlig  ei.  skrirtug  replik, 
svar. 

Gegenartikel,  -s,  -,  m.  skriftlig  replik,  svar,  ar- 
tikel mot  ngt  el,  ngn. 

Gegenarz[e]nei,  -en,f.  motmedicin. 

Gegenaussage,  -n,  f.  motsatt  utsaga,  vittnes- 
mål mot  ett  gjordt  påstående. 

Gegenbatterie,  -en,  f.  ^  midt  emot  beläget 
batteri. 

Gegenbedingung,  -en,  f.  motvilkor. 

Gegenbefehl,  -[e^s,  -e,  m.  kontraorder. 

Gegenbemerkung,  -en,  f.  anmärkning  tillsvar 
på  en  annan. 

Gegenbemühung,  -en,  f  motarbetande. 

Gegenbericht,  -[e]s,  -e,  m.  andra  partens  be- 
rättelse. 

Gegenbescheinigung,  -en,  f  intyg  om  mot- 
satsen, motattest. 


O    saknar  plur.    t  har  omljud.    tr.  transitin,    itr.  Intransltivt  vorb.    Ä.  har  halm,    3.  har  sein  till  hjälpverb. 


Gegenbesohuldlgung 


287 


gegenseitig 


Gegenbeschuldigung,  -en,f.  motbeskyllning. 

Gegenbestrebung,  -e»,  /.  motsatt  aträfvan, 
motarbetande. 

Gegenbesuch,  -[e].s-,  -e,  m.  motbesök. 

Gegenbewegung,  -en,f.  motsatt  rörelse,  mot- 
partens rörelse. 

Gegenbeweis,  -es,  -e,  m.  motbevis. 

Gegenbild,  -[e]*-,  -ei-,  n.  1.  motstycke,  mot- 
svarighet, afbild.  2.  motsatt  bild. 

Gegenbitte,  -w,  /.  bön  till  ngn,  som  först 
framstält  en,  bön  om  en  återtjänat,  om  en 
gengåfva. 

GegenbQch,  -[e]s,  -er  t,  «.  motbok. 

Gegenbund,  -[e]s,  -e  f,  m.  Gegenbündnis[s], 
-se.'!,  -se,  n.  motförbund. 

GegenbUrge,  -n,  -n,  m.  person  som  tecknat  under- 
borgen. 

GegenbUrgschaft,  -en,  f.  underborgen. 

Gegend,  -en,  f.  1.  trakt,  näjd,  ängd;  område, 
region.  2.  väderstreck,  håll.  Aus  dieser  ~ 
från  detta  håll. 

Gegendienst,  -[e]s,  -e,  m.  återtjänst. 

Gegendruck,  -[e]s,  -e  f,  m.  mottryck. 

gegeneinander,  adv.  mot  hvartannat  ei.  hvar- 
andra.  ~  steken:  stå  midt  emot  hvarandra. 
Zwei  Dinge  «^  halten:  jämföra  två  saker. 
»N/  prallen:  stöta  samman.  Etw.  •>.-  haben: 
vara  osams. 

Gegenentwurf,  -[ejs,  -e  f»  "»■  motförslag. 

Gegenerbieten,  -s.  O,  n.  erbjudande  till  tack 
för  ett  annat. 

Gegenerklärung,  -e«,  /.  motförklaring. 

Gegenfall,  -[e]s,  -e  f,  m.  motsatt  fall,  t.  «.  im 
~  i  motsatt  fall. 

Gegenforderung,  -en,  f.  fordran  som  man  gör 
gällande  mot  en  annans  fordran. 

Gegenfrage,  -n,  f.  genfråga. 

Gegenfdssler,  -*,  -,  m.  antipod. 

Gegengabe,  -n,f.  gengåfva. 

Gegengefälligkeit,  -en,  f.  återtjänst. 

Gegengesang,  -[e]s,  -e  f,  m.  svar  i  en  växel- 
sång. 

Gegengeschenk,  -[e]s,  -e,  n.  gengåfva. 

Gegengewicht,  -[e\s,  -<?,  n.  motvigt. 

Gegengift,  -[e].'--,  -e,  n.  motgift. 

Gegengitter,  -s,  -,  n.  dubbelgaller. 

Gegengrund,  -[e].?,  -e  f,  m.  motskäl. 

GegengrOss,  -es,  -e  f,  m.  svar  på  en  hälsning. 

Gegengunst,  O,  /.  besvarande  af  ngns  ynnest. 

Gegenhall,  -[e]s,  -e,  m.  genljud,  eko. 

Gegenhalt,  -[«].•»,  -e,  m.  motstånd,  stöd  mot. 

gegenhalten,  I.  tr.  1.  hålla  emot,  jämföra.  2. 

Tid    vad    el.    spel    sätta    upp    mot.    II.   itr.  h.  1. 

motstå,  göra  motstånd.  2.  hålla  emot,  tjä- 
na till  stöd. 

Gegenhass,  -es,  O,  m.  hat  i  gengäld  för  hat. 

Gegenhieb,  -[e]s,  -e,  m.  mothugg. 

Gegenkaiser,  -s,  -,  m.  af  motpartiet  uppstäld 
käjsare,  motkäjsare. 

Gegenkampf,   -[e]»,   -c  t)  '">■■  kamp  mot  ngn  ei. 


Gegenklage,  -n,  f.  jur.  kontrastämning,  rekon- 
ventionstalan. 

Gegenkläger,  -s,  -,  m.  «N/in,  -nen,  f.  jur.  person 
som  anställer  rekonventionstalan. 

Gegenkompliment,  -[e]s,  -e,  n.  hälsning  ei.  ar- 
tighet till  svar  a  en  dylik.  Jmdni  ein  ~  ma- 
chen: besvara  ngns  hälsning  ci.  säga  ngn 
en  artighet  tillbaka. 

Gegenkönig,  -[e]s,  -e,  m.  af  motpartiet  upp 
stäld  konung,  motkonung. 

Gegenkraft,  -e  f,  /.  på  motsatt  sätt  verkande 
kraft. 

Gegenkritik,  -en,  f.  motkritik. 

Gegenleistung,  -en,  f.  som  gengäld  gjord  tjänst. 

Gegenlicht,  -[e]s,  O,  «.  ljus  från  motsatta 
sidan. 

Gegenliebe,  O,/,  genkärlek. 

Gegenlist,  -en,  f.  motlist. 

Gegenmacht,  -e  f, /•  fiendtlig  makt. 

Gegenmann,  -[e]s,  -er  t,  ni.  1.  mannen  midt 
emot,  vis-ä-vis.  2.  motståndare. 

Gegenmarke,  -n,  f.  kontramärke. 

Gegenmeinung,  -en,  f.  motsatt  åsigt. 

Gegenmine,  -»,  /.  >8<  kontramina. 

Gegenmittel,  -s,  -,  n.  motmedel,  botemedel. 

Gegenpäpst,  -[e]s,  -e  t,  w»-  motpåfve. 

Gegenpart,  -[e]s,  -e,  1.  n.  motsats.  II.  tn.  1. 
motståndare.   2.  motpart. 

Gegenpartei,  -en,  f.  motparti. 

Gegenpfand,  -[e]s,  -er  f,  n.  pantgirven  ar  ngn,  som 

&  sin  sida  mottagit  pant. 

Gegenpflicht,   -en,  f.   på  ömsesidighet  bero- 
ende pligt. 
Gegenplan,  -[e]s,   -e  t,   m.  plan  mot  en  annans  ■ 

planer;  motförslag. 

Gegenprall,  -[e]s,  -e,  m.  stöt  mot  ngt,  samman- 
stötning, törn. 

Gegenprobe,  -n,  f.  1.  försök  för  att  kon- 
trollera riktigheten  af  tidigare  försök.  2. 
negativt  af  tryck  af  en  taiia. 

gegenrechnen,  itr.  k.  kontrollera  räkningen. 

Gegenrechnung,  -en,  f.  1.  kontroll  af  en  räk- 
ning. 2.  moträkning. 

Gegenrede,  -n,  f.  svar,  replik,  invändning. 

Gegenrevolution,  -en,  f.  motrevolution, 

gegens,  sammanaragDing  af  gegen  das. 

Gegensatz,  -es,  -e  f,  m.  motsats. 

gegensätzlich,  a.  motsatt,  bildande  motsats. 

Gegenschale,  -«,/.  andra  vågskålen. 

Gegenschall,  -[e]s,  -e  t,  m.  genljud,  eko. 

Gegenschein,  -[e]s,  -e,  m.  1.  reflex,  återsken. 
2.  kvitto. 

Gegenschenkung,  -en,  f.  gengåfva. 

Gegenschlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  slag  tillbaka. 
2.  =  Gegenprall. 

Gegenschrift,  -en,  f.  svarsskrift. 

Gegenschuld,  -en,  f.  skuld  till  ngn,  hvars 
fordringsägare  man  är. 

Gegenseite,  -n,f.  1.  motsatt  sida.  2.  frånsida. 

gegenseitig,  a.  1.  beträffande  motparten,  mot- 
satt. 2.  ömsesidig. 


»kta  sms.    F  familjnrt.    P  l&gre  sprik.    %  mindre  l,iukUgt.    ©  tekni 


^ 


militiirisk  term. 


Gegenseitigkeit 


Gehalt 


Gegenseitigkeit,  0, ./'.  ömsesidigliet. 

Gegensiegel,  -*-,  -,  n.  kontrasigill. 

Gegensinn,  -[ej.s,  0,  m.  motsatt  mening,  mot- 
sats. 

gegensinnig,  «.  innebärande  motsatt  mening, 
motsatt.  I 

Gegensonne,  -n,  /.  vädersol. 

Gegenspiel,   -f'J'S  -Cj  "•  1-  motsats.  2.  spel  j 
mot  ngu.  liiidi.  jmdm  das  ~  halten  :  hålla  ngn 
stången,  i  schack.  i 

Gegenspieler,  -s,  -,  m.  motspelare. 

Gegensprechen,  -s,  Ü,  n.  opposition. 

Gegenstand,  -[e].s,  -e  f,  m.  1.  föremal,  ting,  per-  j 

sedel.    2.  ämne  rer  en  athandUng,  ett  samtal  m.  m. 

3.  sak,  angelägenhet.  4.  Das  ist  kein  ~  det  är 
en  småsak,  är  ingenting  att  tala  om.  F  so 
ein  ~  voti  sechs  Flaschen:  så  där  en  sex  bu- 
teljer,  -los,  a.  utan  föremål  att  haurora  sig  tili 

gegenständig,  a.  bot.  motstående. 

gegenständlich,  a.  hänförande  sig  till  ting, 
verklig,  reell,  objektiv. 

Gegenständlichkeit,  O,/,  verklighet,  realitet. 

Gegenstellung,  -en,  f.  ställning  midt  emot.        j 

Gegenstimme,   -«,  ./'.    1.   mus.   motstämma.   2. 

röst  afgifven  mot  förslaget,  nej  vid  omrostniug. 

Gegenstöss,  -es,  -e  f,  »»•  motstöt. 
Gegenstrom,    -[ejs,    -e   t)   "»•  ström  i  motsatt 

riktning,  motström.  I 

Gegenstück,  -[e]s,  -e,  n.  motstycke. 
Gegentausch,  -es,  O,  m.  utbyte.  ! 

Gegent[h]eil,  -[e].s  -e,  1.  m.  ocu  %  n.  motpart.  ' 

2.  71.  motsats.  Im  ~  tvärtom. 
Oegent[h] eilig,  a.  motsatt. 
gegeniiber,  I.  adv.  och  ])rep.  med  d.it ,  stieude  ren- 

el.    efter    <let    styrda    subst.,     1.    midt  emot,  midt    j 

framför,  t.  er.  ~  de7n  Tische,  dem  Berge  ~  ' 
Hegen,  jmdm  ~  sitzen,  einander  ~  stehen.  I 
Den  Angeklagten  den  Zeugen  "^  stellen: 
konfrontera  den  anklagade  med  vittnena. 
Biidi.  einer  Verleumdung  ~  treteri :  uppträda 
mot,  vederlägga  ett  förtal.  2.  inför,  i  be- 
traktande af,  t.  ex.  diesen  Verhältnissen  ~. 
II.  -s,  -,  n.  midt  emot  befintlig  sak  ci.  per- 
son, vis-å-vis. 

Gegenijberstellung,  -en,/,  ställande  midt  emot 
hvarandra;  jämförelse,  parallel;  koufron- 
tering. 

Gegenumwälzung,  -M\,f.  motrevolution. 

Gegenunterschrift,  -en,  f.  kontrasignerandc 
persons  underskrift,  kontrasignering. 

GegenuntersQchung,  -en,  f.  af  motparten  an- 
stäld  undersökning. 

Gegenvergeltung,  -en,  f.  vedergällning. 

Gegenverheissung       degenversprechung. 

Gegenvermächtnis[sJ,  -.ses,  -se,  n.  jur.  i  testa- 
mente åt  hustrun  bestämd  arfvedel  till  er- 
sättning för  hvad  hon  fört  in  i  boet. 

Gegenverpflichtung,    -en,  f.    förpligtelse    till 

gengäld  för  en  annans  förpligtelse. 

Gegenverschreibung,  -en,f.  1.  kontraorder.  2. 

förskrifning  till  gengäld  för  en  annan. 


Gegenversicherung,  -en,  f.  motförsäkran. 
Gegenversprechen,  -s,  -,  n.  Gegenversprechung, 

-en,  f.  löfte  till  gengäld  för  ett  erhållet. 

Gegenversüch,    -[e]s,  -e,  m.  nytt  försök  ror  att 

koutrollera  förut  gjorda. 

Gegenvormund,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  m.  person 
förordnad  att  kontrollera  en  förmyndare. 

Gegenvorschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  motförslag. 

Gegenvorstellung,  -en,  f.  motföreställuing. 

Gegenwart,  O,/.  1.  närvaro,  tillstädesvarande. 
2.  närvarande  tid,  nutid. 

gegenwärtig,  a.  1.  närvarande,  a)  tillstädes- 
varande, b)  nuvarande.  2.  närvarande  för 
minnet,  t.  ex.  etw.  ist  jmdm  »v  ngn  mina 
ngt. 

Gegenwärtigkeit,  O,  /.  närvaro. 

Gegenwechsel,  -s,  -,  m.  1.  utbyte.  2.  åter- 
växel. 

Gegenwehr,  O,/,  motvärn. 

Gegenwind,  -[e]s,  -e,  m.  motvind. 

Gegenwinkel,  -6-,  -,  m.  mat.  motstående  vinkel. 

gegenwirken,  itr.  h.  återverka,  motverka.  Ge- 
genwirkung,/. 

Gegenzeichen,  -s,  -,  n.  1.  >8<  onh  4.  kontrasignal. 
2.  kontramärke. 

gegenzeichnen,  itr.  h.  kontrasignera. 

Gegenzeichner,  -.s-,  -,  m.  kontrasignerande  per- 
son. 

Gegenzeichnung,  -en,  f.  kontrasignering. 

Gegenzeuge,  -n,  -n,  m.  vittne  mot,  motpartens 
vittne. 

Gegenzug,  -[e^s,  -e  f,  w-  drag  af  motspelaren, 
af  motståndaren,  streck  i  räkningen. 

Gegirre,  -s.  O,  n.  ihållande  kuttrande. 

Gegitter,  -s,  -,  n.  gallerverk. 

Gegner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  motståndare, 
motstånderska. 

gegnerisch,  a.  riktad  mot  ngn  ei.  ngi,  härrö- 
rande från  el.  egendomlig  för  motparten, 
hindrande,  fieudtlig.  Die  ~e  Erklärung: 
motståndarens,  motpfirtens  förklaring. 

Gegnerschaft,  -en,  f.  1.  samtliga  motståndare, 
motpart,  fiende.  2.  egenskap  af  ei.  upp- 
trädande som  motståndare,  motstånd,  an- 
tagonism. 

Gegrinse,  -s,  O,  n.  vidrigt  grin. 

Gegrünze,  -.<,  O,  n.  ihåuande  grymtande. 

Gegurgel,  -.v,  O,  n.  gurglande. 

Geh...  Ex.  -entfernung.  O,/.  FAne  t^tunde  ~  en 
timmes  väg  att  gå.  -geschwindigkeit,  O,/. 
(mar8ch)hastighet.  -korb,  -[e'\s,-e\,m.  ställ- 
ning för  barn  att  lära  sig  gå  i,  gångstol. 

gehåbllen,  -te,  -t,  -[e],  *  sich  ~  1.  uppföra  sig, 
skicka  sig.  2.  Gehab  dich  wohl!  lef  väl! 

Gehåcke,  -s,  O,  «.  iiü-uiande  hackande. 

Gehåder,  -s,  O,  ?*.  hätsk  ordväxling,  träta, 
gräl. 

Gehäge  se  Gehege. 

Gehålt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  halt,  t.  ex.  eine  Münze 
von  gutem  ~e,-  bUdi.  halt,  inre  värde,  ka- 
raktär. 2.   innehåll.    Ein  Fass  von  hundert 


O    .akL 


t  bar  omUud.    tr.  transitivt,    itr.  iutruuiitivt  verb.    h.  bar  haben,    S.  bar  lein  tili  hjälpverb. 


g  o  haltig  2 

Kdiiuen  -%/  ett  kar  som  rymmer  hundra 
k:imiur.    A   drägtighet.  3.  &rv.  n.,  piur.  äfr.  t 

-er  f,  lön,  l  «ht  it  ämbetsm&n  och  med  dem  jämförl. 
löntagare,    ej     &t  tjänare,  jfr  Lohn  2.  -leer,  -lOS,  a. 

värdelös,  innehållslus,  tom.  -iSsigkeit,  O,/, 
brist  på  värde,  på  innehåll,  tomhot,  obe- 
tydlighet, -reich,  -voll,  a.  värderik,  inne- 
hållsrik, värdefull,  -[s]...  kx.  '^abzug,  -[e]s, 
-e  t,  m.  afdrag  af  lönen,  'x.aufbesserung, 
-en,  f.  löneförbättring,  'x.erhöhung,  -ere,  /. 
löneförhöjning,  'v.sätze,  m.  plur.  lönebe- 
lopp. ~vermehrung  =  r^erhöhung.  '>.<zulage, 
•n,f.  lönetillägg. 

gehåltig,  a.  af  god  halt,  innehållsrik,  värde- 
full. 

Gehämmer,  -s,  O,  n.  oupphörligt  hamrande. 

Gehänge,  -s,  -,  n.  1.  O,  efterhängsenhet.  2. 
ngt  hängande  ss.  hängande  drufklasar,  blom- 
mor,  girlander,    örhängen,  berlocker  m.  m.; 

jag.    hängande    öron.     3.    det  hvarpå  ngt  hänges,  i 

sht  (värj )gehäng;  hängare.  4.  sluttning,  brant. 

gehässig,  a.  1.  hatfull,  hätsk.  2.  förhatlig. 

Gehässigkeit,  O,  /.  1.  hätskhet.  2.  förhatlig- 
het. 

Gehau,  -\_e\s,  -e,  n.  1.  O,  upprepaat  huggande.  2. 

del  af  skog  till  hygge. 

Gehäuse,  -s,  -,  n.  kapsel,  fodral,  t.  ex.  ~  einei- 
Wanduhr:  klockfodral;  omgif vande  skal, 
t.  eic.  'V/  einer  Schnecke:  snäckskal.  ~  eines 
Apfels:  äpplehus,  kärnhus.  ~  eines  Hobels: 
trä  på  en  hyfvel.  'n*  einer  Orgel:  yttre  trä- 
stomme till  en  orgel.  ~  einer  Wallnuss: 
Bkiljeväggar  i  en  valnötkärna. 

gehbär,  a.  möjlig  att  gå,  gångbar. 

Gehéck[e],  -[e]s,  -e,  n.  1.  O,  häckande,  kläc- 
kande. 2.  fogelkull.   3.  (folk)hop,  vimmel. 

Gehége,  -s,  -,  n.  1.  hägnad,  stängsel,  gärds- 
gård, staket,  häck.  2.  inhägnad.  Biidi.jmc??» 
ins  ~  hommen,  gehen,  treten:  göra  intrång 
på  ngns  område. 

gehéim,  a.  1.  hemlig.  Etw.  ~  halten:  hemlig- 
hålla ngt.  Nichts  '^es  vor  jmdm  haben:  ej 
hafva  ngn  hemlighet  för  ngn.  Im  -v/en  ei, 
ins~  i  hemlighet,  i  smyg.  ~  thun:  vara 
hemlighetsfull.  2.  i  titlar:  geheime-,  t.  ex. 
~er  Hat:  geheimeråd.  -bote,  -n,  -n,  m.  hem- 
ligt bud.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  hemligt  bref. 
■bund,  -[e]s,  -ef,  ni-  hemligt  förbund,  -bün- 
dele!, -en,  f.  hemligt  förbundsväsen,  hem- 
liga stämplingar.  -haltung.  O,  f.  hemlighål- 
lande, döljande.  Bie  ~  dieser  Sache  wird 
schwer  sein:  det  blir  svårt  att  hemlighålla, 
att  dölja  denna  sak.  -kraft,  -e  t,  /•  hemlig, 
förborgad  kraft,  -lehre,  -n,/.  hemlig  lära, 
hemlig  lärdom,  -mittel,  -s,  -,  n.  hemligt  me- 
del, -polizist,  -en,  -en,  m.  detektiv  polis. 
■Schreiber,  -s,-,m.  handsekreterare,  -schritt, 
•en,  f.  chifferskrift,  -sekretär,  -[e]s,  -e,  m. 
=  -Schreiber,  -thuerisch,  a.  hemlighetsfull. 
-e...  Ex.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  geheimeråd. 
~rät[h]in,  -nen,  f.  geheimerådinna. 


)  gehen 

Gehéimnis[s],  -ses,  -se,  n.  1.  hemlighet.  Ein 
~  ans  etw.  machen:  hemlighålla,  dölja  ngt. 
Ein  ~  vor  jmdm  haben:  dölja  ngt  för  ngn. 
2.  poet.  gömma,  t.  ex.  des  Waldes  ~.  -krämer, 
•s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  hemlighetsmakare, 
hemlighetskrämare.  -krämerei,  -en,  f.  hem- 
lighetsmakeri, -krämerisch,  a.  låtsande  sig 
känna  hemligheter,  hemlighetsfull,  -leer, 
a.  som  ej  har  några  hemligheter,  -lehre,  -n, 
f.  lära  om  hemliga  krafter,  hemlig  kun- 
skap, -voll,  a.  hemlighetsfull. 

Gehéiss,  -es,  -e,  n.  mantiig  befallning. 

gehen,  ging  ei.  %  gieng,  ginge  ei.  %  gienge,  ge- 
gangen, geh,  I.  itr.  s.  1.  gå,  begifva  sig, 
resa,  fara.  Man  hat  drei  Stunden  zu  ~  det 
är  tre  timmars  väg.  Gegangen  kommen: 
komma  gående.  Schlafen  ~  gå  till  sängs. 
Spazieren  ~  taga  en  promenad.  Das  ~ 
wird  ihm  sauer:  han  har  svårt  för  att  gå, 
des  ~«  müde  sein:  vara  trött  på  att  gå. 
Die  Post,  die  Eisenbahn  geht  um  6  Uhr: 
diligensen,  tåget  går  kl.  6.  Der  Teig  fängt 
an  zu  ~  degen  börjar  höja  sig.  2.  opers. 
Es  geht  die  Rede,  dass  .. .  man  säger,  berät- 
tar, att  ...  Es  ~  allerlei  Gerüchte:  alla- 
handa rykten  äro  i  omlopp.  Es  geht  ein 
starker  Wind:  det  blåser  en  stark  vind. 
Wie  befindest  du  dich  ?  es  geht :  hur  mår 
du?  tackar,  bra,  tämligen.  Wie  geht's?  hur 
står  det  till?  Geh's  wie's  geh':  det  iår  gå. 
hur  det  vill.  Das  geht  nicht:  det  går  ej  (an), 
är  omöjligt.  Es  wird  schon  -v,  det  går  nog. 
Das  geht  denn  doch  nicht:  det  går  då  all- 
deles för  långt.  Jfr  5,  6  och  UI.  3.  ~  lassen: 
a)  låta  gå  obehindradt,  b)  låta  Vara  i  fred,  c) 
släppa.  Sich  (dat.)  ~  lassen:  ej  lägga  band  på 
sig.  Es  sich  gut  ~  lassen :  sköta  sig.  4.  sty- 
rande a)  ack.,  t.  ex.  eine  Meile,  zwei  Stunden 
~ ;  den  Weg  alles  Fleisches  ~  gå  all  verl- 
dens  väg,  stille  seinen  Gang  ».-  gå  sin  väg 
lugnt;  b)  gen.,  t.  ex.  scines  Weges  ^  gå  sin 
väg,  geh  deiner  W^e^e .' gå  din  väg !  5.  med 
adv.  Es  ging  anders:  saken  tog  en  annan 
vändning,  das  geht  nicht  anders:  det  är 
ingenting  att  göra  vid.  Bunt  ~  vara  bro- 
kigt, grant  klädd.  Meine  Ansicht  geht  da- 
hin, dass  ...  min  åsigt  är  den,  att  ...  F  es 
geht  faul:  det  går  illa.  Ich  machte  es,  so 
gut  es  ~  wollte:  jag  gjorde  mitt  bästa. 
Müssig  ~  slå  dank,  göra  intet.  Das  geht 
mir  nahe:  det  gör  mig  ond  t,  smärtar  mig. 
Die  Sache  geht  schief:  affären  går  illa. 
Schwanger  r^  vara  hafvande;  u\äi.  mit 
grossen  Entwürfen  schwanger  '\j  hvälfva 
stora  planer.  Schwarz  ~  hafva  sorg,  sörja 
(bära  sorgdrägt).  Es  geht  ihm  so  so:  han  har  det 
så  tämligen;  ordspr.  wie  man's  treibt,  so 
geht's:  som  man  kokar  får  man  supa.  Ver- 
loren ~  gå  förlorad,  omkomma,  komma 
bort;  mein  Messer  ist  verloren  g  eg  ange7i:  yAg 
har  tappat  min  knif.  Einer  (gen.)  Sache  ver- 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  aprlk.    % 
Tysk-svensk  ordbok. 


ndre  brukligt.    O  teknisk  term.    >.t»  ^ötor 


XX  militärisk  term. 

19 


gehen 


290 


gehn 


lustig  ~  blifva  förlustig,  förlora,  gå  miste 
om  en  sak.  Zu  to  ei  t  ~  gå  för  långt,  öfver- 
skrida  det  passandes  gräns;  in  seinen  An- 
sprüchen  weit  -x«  vara  anspråksfull.  6.  med 

prep.    Bis    a  n    etlO.  (ack.)  r^-)  räcka  fram.  upp,  ned 

till,  gränsa  intill  ngt;  das  geht  ihm  an  den 
Kragen:  det  kommer  att  stå  honom  dyrt; 
jmdm  ans  Leben  ~  gälla  ngns  \\i:  jmdm  mit 
Rat  und  That  an  die  Hand  ~  bistå  ngn 
med  råd  och  dåd :  i-  ans  Land  ~  gå  i  land : 
es  ging  an  ein  Tanzen:  det  blef  dans  af. 
Das  Fenster  geht  auf  den  Garten:  fönstret 
vetter  åt  trädgården;  einer  (dat.)  Sache  auf 
den  Grund  o^  gå  på  djupet  med  en  sak; 
der  Mantel  geht  bis  auf  die  Hacken :  kap- 
pan räcker  ned  till  hälarne;  aufjmdn  ~ 
syfta  på,  afse  ngn;  es  geht  auf  Leben  und 
Tod:  det  gäller  lif  och  död;  auf  den  I^eim 
~  gå  i  fällan;  es  ~  hundert  Pfennige  auf 
eine  Mark;  das  geht  nicht  auf  das  Papier: 
det  får  ej  rum  på  papperet;  auf  Reisen  ~ 
begifva  sig  på  resor;  auf  die  andere  Seite 
~  gå  öf ver  (till  andra  sidan) ;  auf  den  Ze- 
hen ~  gå  på  tå;  die  Uhr  ei.  es  geht  auf 
zehn:  klockan  går  på  tio.  Jmdm  aus  den 
Augen  ~  gå  ur  ngns  åsyn;  ein  Tonstäck 
geht  aus  C-Dur:  ett  musikstycke  går  i  c- 
dur;  aus  dem  Dienste  ~  lemna  tjänsten ; 
aus  einander  ~  skiljas  åt,  om  församlingar: 
upplösas;  F  biidi.  aus  dem  Häuschen  ~  blif- 
va utom  sig.  Dieser  Zug  geht  durch  die 
ganze  Familie:  detta  drag  genomgår  hela 
familjen;  das  geht  mir  durch  das  Herz: 
det  smärtar  mig  djupt.  Das  geht  gegen 
mein  Gewissen:  det  strider  mot  mitt  sam- 
vete; es  geht  gegen  den  Winter:  det  lider 
åt  vintern,  vintern  är  i  antågande.  Hi nter 
jmdm  her  ~  följa  ngn  i  hälarne;  das  Ge- 
schäft geht  hinter  sich:  afiEären  går  illa. 
Die  Thiir  geht  in  Angeln:  dörren  går  på 
gångjärn;  F  dies  geht  ins  Aschgraue  ei.  in 
die  Puppen:  detta  går  alldeles  för  långt, 
öfverskrider  alla  gränser;  ins  Bad  ~  resa 
till  en  badort;  ins  Einzelne  ~  gå  in  1  en- 
skildheter; in  Erfüllung  ~  gå  i  fullbordan, 
uppfyllas;  der  Wagen  geht  in  Federn:  det 
är  en  fjädervagn;  das  geht  einem  in  alle 
Glieder:  det  går  en  genom  märg  och  ben; 
er  geht  in  sein  achtes  Jahr:  han  är  på  sitt 
åttonde  år;  mit  in  den  Kauf  '^  ingå  i  kö- 
pet; im  Schioange  ~  vara  bruklig,  allmän; 
es  ~  hundert  Personen  in  diesen  Saal:  den- 
na sal  rymmer  hundra  personer;  in  Stücke 
»^  gå  sönder  (i  bitar) :  dies  geht  in  die  Tau- 
sende: här  handlar  det  sig  om  tusental; 
ins  Theater  ~  gå  på  teatern ;  in  die  Tiefe 
~  tränga  till  djupet.  Der  Fluss  geht  mit 
Eis:  strömmen  för  is  med  sig,  befinner  sig 
i  islossningen ;  mit  der  Eisenbahn  -v-  fara 
på  järnväg;  mit  einem  Kinde '^  Vdra,  h.a.f- 
vande.   Nach  Amerika,  Berlin  ~  resa  till 


A.,  till  B.;  wenn  es  nach  ihm  ginge :  om  det 
ginge  efter  hans  vilja.  Das  geht  über  alle 
Begriffe,  F  über  die  Bäume,  über  die  Hut- 
schnur: det  går  för  långt,  öfverskrider  alla 
gränser;  über  einen  Berg  ~  öf  verstiga  ett 
bärg;  das  geht  über  meine  Kräfte:  det  öf- 
verstiger  mina  krafter;  über  Land  »^  gå  ut 
åt  landet;  das  geht  über  alles  ei.  darüber 
geht  nichts:  det  är  bättre  än  allt  annat,  är 
det  bästa  (af  allt).  Es  geht  um  euer  Ver- 
mögen :  det  handlar  sig  om  eder  förmögen- 
het. Unter  die  Soldaten  ~  blifva  soldat, 
militär.  Von  statten  ~  komma  ur  fläcken, 
gå  framåt;  es  geht  ihm  von  Herzen :  h.a,n 
menar  det  allvarligt ;  jmdm  nicht  von  der 
Seite  ~  ej  vika  från  ngns  sida.  Kauf  geht 
vor  Miete:  köp  bryter  kontrakt;  wir  <%» 
vor:  vi  hafva  företrädet;  vor  sich  -n/  försig- 
gå. Das  geht  mir  wider  den  Sinn,  F  wider 
den  Strich:  det  var  ett  streck  i  räkningen 
för  mig.  Zu  Ende  ~  närma  sig  sitt  slut; 
zu  Grunde  ~  gå  under,  förgås ;  jmdm  zur 
Hand  ~  gå  ngn  tillhanda;  es  geht  mir  zu 
Herzen:  det  smärtar  mig;  jmdm  zu  Leibe 
~  gå  ngn  inpå  lif  vet;  mit  jmdm  zu  Rate  ~ 
rådföra  sig  med  ngn ;  zu  Schiffe  'n-  inskep 
pa  sig;  zu  T/scÄe  ~  gå  till  bords;  behut 
sam  zu  Werke  ~  gå  försigtigt  tillväga 
es  geht  zum  Winter:  vintern  är  i  antågande 
7.  imperat.  ss.  interj.,  t.  ei.  geh,  thu  mir  den  Ge 
fallen!  var  snäll  och  gör  mig  den  tjänsten 
~  Sie  doch  !  tänk  ej  därpå !  kommer  aldrig 
i  fråga  I  II.  tr.  Die  Absätze  schief  ~  gå 
snedt  på  klackarne.  Sich  (dat.)  Blasen  un- 
ter die  Füsse  ~  få  blåsor  under  fötterna. 
Die  Füsse  wund  ~  få  hål,  blåsor  på  föt- 
terna, få  skoskaf.  jfr  4,  a.  III.  Sich  ~  1. 
Sich  müde  ~  gå  sig  trött.  2.  opers.  es  geht 
sich  schlecht  ei.  es  lässt  sich  schlecht  ~  det 
går  illa  att  gå,  är  svårt  att  gå,  es  geht  sich 
hier  sehr  schlüpj'rig :  vägen  är  här  mycket 
slipprig. 

Gehénk,  -[f]s,  -e,  n.  =  Gehänge  2,  3. 

gehenkelt,  a.  försedd  med  grepe,  grep-. 

Gehétz[e],  -es,  O,  n.  jägtande. 

gehéuer,  a.  biott  med  negation;  die  Gegend  ist  nicht 
recht  ~  trakten  är  ej  riktigt  säker,  i  sht  det 
spökar  här.  Ihm  war  nicht  recht  ~  zu  Mu- 
te: han  var  illa  till  mods. 

Geheul,  -[e].«,  -e,  ».  tjut. 

Gehilf...  se  Gehälf... 

Gehirn,  -[e]s,  -e,  n.  hjärna,  bimi.  er  hat  kein 
~  im  Kopfe :  han  är  en  träskalle,  -abstum- 
pfend, a.  förslöande.  -entzündung,  -en,  f. 
hjärninflammation.  -kasten,  -s,  -,  m.  F  hjär- 
na, hufvud,  förstånd,  -los,  u.  hjärnlös.  -lö- 
sigkeit,  O,/,  -mangel,  -.--,  O,  m.  hjämlöshet; 
biidi. brist  på  förstånd,  inskränkthet. -schale, 
-n,  f.  hufvudskål.  -thätigkelt,  O,  /.  hjärn- 
verksamhet. 

gehn  =  gehen. 


O    sakD 


t  Lar   omljud.    tr.  transi 


verb.    A.  bar  habett. 


,n  till  bjälpverb. 


Gehöft  2 

Gehöft    (sitv.    kort  Ö),  '[éj^,  -e,  n.  byggnuderoa  p&  en 

bondgård,  p&  en  landtgård. 

Gehöhn[eJ,-[e]«,  0,  n.  hån. 

Gehölz,  -es,  -e,  n.  1.  trä,  i  sht  en  saks  träbe- 
ståndsdelar,  panelning.  2.  trädgrupp,  skog, 
dunge,  lund. 

Gehör,  -[e].s,  %  -e,  n.  1.  hörsel.  2.  gehör,  t.  ex. 
Jiach  deiiif^e  Spielen;  jrndrti'^  g  eben  e\.  schen- 
ken, r^ßn-den.  Jmdm  zu  ~  reden:  tala  så  att 
ngn  skall  höra  det,  säga  ngt  med  afseende 
på  ngn.  Biidi.  der  Vernunft  ~  geben :  vara 
förståndig,  jfr  geneigt,  -ärzt,  -es,  -e  f,  in. 
öronläkare.  -fehler,  -s,  -,  m.  hörselfel,  -gäng, 
-[e].'?,  -e  t,  m.  hörselgång.  -krankheit,  -era,/. 
öronsjnkdom.  -lehre.  O,  f.  akustik,  -los,  a. 
döf.  -löslgkelt,0/.döfhet.  •nerv,-[e]sei.-e«,-en, 
m.  hörselnerv.  -organ,  -[e].«,  -e,  n.  hörselor- 
gan, -rohr,  -[^e]s,  -e,  n.  hörlur,  språkrör. 
■sinn,  -[e].t,  O,  m.  hörselsinne,  -trichter,  -s, 
-,  m.  hörlur,  -trommel,  -ra,  /.  trumhinna. 
-Werkzeug  =  -organ. 

gehorchen,  '  itr.  k.  lyda,  jmdm :  ngn. 

gehören,  *  I.  itr.  h.  1.  tillhöra,  ägas  af,  Jmdm: 
ngn;  stundom  med  pron.  poss.,  t.  ex.  mein  gehört 
die  Welt.  2.  med  rätta  tillkomma,  t.  ex.  dein 
Gesinde  gehört  sein  Lohn.  3.  höra  tillsamman 

med    ngt,    vara    för   ngt;    återgifVes  vanl.  med  omskrif- 

ningar,  t.  ex.  dieser  Sckuh  gehört  auf  den 
linken  Fuss:  detta  är  vänsterskon,  auf  al- 
berne Fragen  gehört  keine  Antwort:  dumma 
frågor  kräfva  intet  svar;  das  gehört  hier 
nicht  her:  det  hör  ej  hit,  Sie  ~  hiernicht 
her:  här  är  ej  eder  plats;  das  Buch  gehört 
in  dieses  Fach:  i  detta  fack,  på  denna 
hylla  är  bokens  plats;  er  gehört  unter 
unsre  besten  Dichter  ei.  zu  unsren  besten 
Dichtern :  han  är  en  af  våra  bästa  skalder, 
das  gehört  nicht  zur  Sache:  det  hör  ej  till 
saken,  hör  ej  hit;  diese  Handschuhe  ~  zu- 
sammen: dessa  handskar  höra  ihop,  äro 
par.  4.  erfordras,  t.  ex.  dazu  gehört  viel  Geld, 
in  die  Suppe  gehört  Salz.  II.  Sich  ~  opers. 
vara  tillbörligt,  t.  ex.  wie  es  sich  gehört: 
såsom  tillbörligt  är,  es  gehört  sich  so:  så 
bör  det  vara  euiigt  god  sed. 

fjehorig,  «.  1.  tillhörig.  2.  hörande  tiu  ngt,  t. 
ex.  alle  zur  Sache  ~ere  Bemerkungen.  3. 
erforderlig.  4.  tillbörlig.  5.  dugtig,  ba- 
stant, ansenlig,  t.  ex.  ~er  Hieb:  dugtigt 
rapp,  ~er  Lügner,  ~e  Summe.  Ich  habe 
ihn  ~  heimgeschickt :  jag  gaf  honom  res- 
pass. 

Gehörigkeit,  0,/.  1.  tillbörlighet,  lämplighet. 
2.  behörighet,  befogenhet. 

Gehörn,  -[e]s,  -e,  n.  horn(par),  t.  ex.  das  ~ 
des  Ochsen,  des  Hirsches:  oxens,  hjortens 
horn. 

geh6>nt,  a.  rorseda  med  horn,  behornad. 

gehorsam,  I.  a.  lydig,  under  bref:  Ihr  n^{st)er 
Diener:  eder  ödmjuk(ast)e  tjänare,  iron, 
~er  Diener!  tackar  ödmjukast  (kommer aldrig 


1  Geis 

i  fråga)i  II.  -[e]i-,  O,  m.  lydnad,  lydaktighet. 
Jmdm  ~  leisten:  lyda  ngn. 

Gehrlle,  -en,  f.  Gehrllen,  -ens,  -en,  m.  ©  kil; 
sned  fog.  -hobel,  -s,  -,  m.  0  kanthyfvel. 
-mäss,  -es,  -e,  n.  0  vinkelmått. 

gehrllen,  -te,  ge-t,  tr.  0  skära  i  sned  vinkel. 

Gehudel,  -s,  O,  n.  =  Hudelei. 

gehäft,  a.  försedd  med  hof(var). 

Gehijlfe,-7i, -«,»». medhjälpare,biträde;assistent. 

Gehiilfenschaft,  -en,  f.  1.  egenskap  af  biträde. 
2.  samtliga  biträden. 

Gehjjlfin,  -nen,f.  medhjälper8ka,kviniigt  biträde. 

Gehuste,  -s.  O,  n.  ihärdigt  hostande. 

Geier,  -«,  -,  m.  gam.  -ädler,  -s,  -,  m.  zooi.  skägg- 
gam (Gypaetus).  -blick,  -\_e\s,  -e,  m.  girig, 
lysten  blick. 

Geifer,  -s.  O,  m.  1.  dregel.  2.  fradga  kring  mun 
nen.  -bart,  -[e]s,  -e  t,  »*•  F  dreglare.  -lappen, 
-«,  -,  -latz,  -es,  -e,  m.  dregellapp.  -maul, 
-[e]s,  -er  f,  n.  =  -bart.  -tuch,  -\e\s,  -er  \,  n. 
=  -latz. 

Geiferer,  -s,  -,  m.  1.  dreglare.  2.  uppbragt, 
rasande  människa. 

geiferig,  a.  i.  dreglig.  2.  vredgad,  skummande 

af  raseri. 

geiferlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  dregla.  2.  vara 
giftig,  hätsk;  smäda.  Vor  Wut  ~  sjuda  af 
vrede,  skumma  af  raseri. 

Geige,  -n,  f.  fiol.  Biidi.  der  Himmel  hängt  ihm 
voll^erl  ~w;  han  är  i  sjunde  himlen,  -n... 
Ex.  ~bogen,  -s,  -,  m.  {fiol)stråke.  ~bohrer, 
-s,  -,  m.  0  drillborr.  ~futter,  -s,  -,  ~futteral, 
-[e]i-,  -e,  n.  fiolfodral.  ~harz,  -es,  -e,  n. 
stråkharts,  kolofonium.  ^macher,  -s,  -,  m. 
fiolmakare.  ~saite,  -n,  f.  fiolsträng.  ~sat- 
tel,  -s,  -t,  m.  fiolstall.  'N.spieler,  -s,  -,  m. 
fiolspelare.  ~steg,  -[e]s,  -e,  m.  =  »^sattel. 
~strich,  -[ej«,  -e,  m.  stråktag. 

geigllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  spela  fiol.  F  budi. 
jmdm  nach  Hause  ~  afsnäsa  ngn.  II.  tr. 
spela  på  fiol.  bimi.  ich  werde  dir  einen  an- 
dern Tanz  ~  det  skall  bli  annat  af,  skall 
du  få  se,  jmdm  die  Wahrheit  ~  säga  ngn 
sanningen,  ej  skräda  på  orden.  III.  Sich 
reich  ei.  zum  reichen  Mann  ~  blifva  rik 
på  sitt  fiolspel. 

Geiger,  -s,  -,  m.  fiolspelare,  violinist. 

Geigerél,  -en,f.  ihfaiande,  plågsamt  fiolspel. 

geil,  a.  1.  om  växtlighet  m.  m.  yppig.  ~e»'  Boden : 
aiitfui-   fet  jordmon.  2.  om  k»tt:  alltför  fet  och 

därför     illasmakande     och    illaluktande.      3.    muuter, 

uppsluppen,  yster.  4.  kättjefull,  lysten; 
brunstig. 

Geile,  -n,f.  1.  O,  kättja.  2.  testikelpung. 

geilllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  1.  ystert  springa 
omkring,  galnas.  2.  tillfredsställa  sin  kätt- 
ja. II.  tr.  kastrera. 

Geilheit,  O,/.  1.  yppighet,  alltför  stor  fetma, 
jfr  geil  1,  2.  2.  uppsluppenhet,  ysterhet.  3. 
kättja,  brunst. 

Geis  se  Geiss. 


äkta  ama.    F  familjärt.    P  lugre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


•t-  sji)le 


ilitärisk  term. 


Geisel 


292  Geklingts 


Geisel,  -s,  -[?;],  m.  -«,/-  gisslan. 

Geiss,  -e[n],/.  get.  -bäum,  -[e]s,  -e  t,  m.  tysk 
lönn  (Acer  Pseudoplatanus).  -blatt,  -[e]s,  0, 
n.  kaprifolium.  -bock,  -[e]s,  -e  t,  m.  bock. 
-feil,  -[e]«,  -e,  ».  getskinn,  -füss,  -e.s  -e  f, 
7«.  1.  getfot.  2.  bot.  kväller  (^gopodium). 
-herde,  -n,  f.  gethjord,  -hirt,  -en,  -en,  m. 
getvaktare.  -ledern,  a.  getskinns-. 

Geissei,  -n,f.  gissel,  piska,  -bruder,  -s,  -t.  "'. 
gisslare,  flagellant,  -fahrt,  -en,f.  flagellant- 
procession, -hieb,  -[e]s,  -e,  m.  gisselslag, 
piskrapp.  -Stiel,  -[e]s,  -e,  m.  piskskaft. 

geissellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  gissla  (sig), 
äfT.  Midi;  hudfläuga.   Geiss[e]lung, /. 

Geissler,    -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  gisslare,  i  stu 

person  60m  gisslar  sig  själf,  flagellant. 

Geist,  -[e],'!,  -er,  m.  1.  ande.  Im  ~e  hei  jmdm 
sein:  vara  hos  ngn  i  andanom.  2.  själ,  lif. 
Den  el.  seinen  ~  aufgehen:  gifva  upp  an- 
dan. 3.  anda,  t  ex.  der  ~  dest  Christen- 
tums, der  Zeit.  4.  ande,  spöke,  rå.  5.  esprit, 
spirituellt  väsen:  eld,  eldigt  sinne.  Das 
Pferd  hat  viel  ~  hästen  är  mycket  eldig. 
Der  ~  im  Wein :  det  berusande  i  vinet.  6. 
sprit,  -bildend,  a.  (själs)bildande.  -leer,  -los, 
a.  andetom,  andefattig,  -lösigkeit,  O,/,  an- 
detomhet, -reich,  a.  snillrik,  anderik.  -reich- 
heit.  O,  /.  snillrikhet.  -voll  =  -reich,  -er... 
Ex.  '^ähnlich,  a.  spöklik.  ~bann,  -[e]s,  0,  m. 
=  i^heschwörung.  ~banner,  '^beschwörer,  -.«, 
-,  m.  andebesvärjare.  ~beschwörung,  -en,./'. 
andebesvärjelse,  ^bleich,  «.dödsblek,  spök- 
lik, ^erscheinung,-?»,/.  andeuppenbarelse, 
spökeri,  spöke,  ^furcht.  O,  /.  spökrädsla. 
~fürst,  -en,  -en,  m.  =  /^könig.  ~geschichte, 
•«,  f.  berättelse  om  ei.  af  andar,  spökhi- 
storia, ^klopfen,  -s,  O,  n.  ~klopferei,  -en,  f. 
andeknackningar.  ~könig,  -[e]s,  -e,  m.  an- 
darnes beherskare  ;  hög,  stor  ande;  konung 
i  andens  rike.  ~sehend,  a.  andeskådande. 
~seher,  -s,  -,  m.  andeskådare.  -^./Seherei, 
•en,  f.  andeskådande.  ~stunde,  -n,  f.  spök- 
timme.  ~welt,  -en,  f.  andeverld.  ^wonne, 
-n,  f.  saliga  andars  fröjd,  salighet.  —  -es... 
Ex.  ~abwesend,  a.  frånvarande,  tankspridd. 
~abwesenheit,  O,  /.  tankspriddhet.  ~arbeit, 
O,  /.  tankeai-bete.  ~blit2,  -es,  -e,  m.  snille- 
blixt. ~entfaltung.  O,  /.  själsutveckling. 
~flug,  -[e].s-.  O,  m.  andens  flygt.  ~freiheit, 
O,/.  1.  andens,  2.  tankens  frihet,  '^gabe, 
-n,  f.  själsgäfva.  ~gegenwart,  O,./',  sinnes- 
närvaro. ~gest8rtheit,  O,/,  sinnesförvirring. 
~grösse,  O,  /.  själsstorhet.  ~kraft.  O,  ./'. 
andens  kraft,  intellektuell  förmåga.  ~krank, 
a.  sjuk  till  själen;  sinnesrubbad,  svagsint. 
'^krankheit,  -en,  f.  själssjukdom;  sinnes- 
rubbning. ~nahrung,  0.  /.  näring  för  an- 
den, själaspis.  ~reicht[h]üm,  -[e].«.  O,  m. 
snillrikhet.  -v-richtung,  -en,  f.  andens,  tan- 
kens riktning,  'vruhe,  O,  /.  sinnesro,  själs- 
ro. ~schärfe,  0,f.  andens,  snillets  skärpa. 


<x.schwach    a.  sinnessvag.   ^schwäche.  O,  f. 

sinnessvaghet.  ~stärke,  O,  f.  själsstyrka. 
~stumpf,  a.  slö  till  förståndet,  'v.stumpfheit,  o, 
f.  slöhet.  -v-thätigkeit.  O,/,  tankeverksam- 
het. <x.träge,  a.  trögtänkt,  -^verwandt,  a. 
andligen  beslägtad,  sabst.  själsfrände.  ~ver- 
wandtschaft,  O,/,  själsfrändskap.  ~verwirrt, 
a.  sinnesförvirrad.  ~verwirrung.  O,  /.  sin- 
nesförvirring. ~welt,  -en,  f.  andens  verld, 
den  öfversinliga  verlden.  ~werk,  -[e]s,  -e, 
n.  andlig  produkt,  literärt  alster,  snille- 
foster. ^Zerrüttung  =  ~i'e?'wVrMn5'.  ~zwang, 
-[e]s,  O,  m.  andligt  tvång. 

geisterhaft,  a.  ande-,  spöklik,  spök-,  öfver- 
naturlig. 

geistig,  a.  1.  andlig  (möts.:  kroppslig),  andens, 
tankens,  själs-.  ~e  Kraft:  själsstyrka.  ~e 
Liehe:  platonisk  kärlek.  ~e  Nahrung :  sjä- 
laspis. 2.  sprithaltig.  »v-e  Getränke:  sprit- 
drycker, rusdrycker. 

Geistigkeit,  -en,  f.  1.  O,  andlighet,  andlig  na- 
tur. 2.  andeväsen,  ande. 

geistlich,     a.     1.     andlig   (möts.:  verldslig),  t.  ex.  ~e 

Lieder,  ~e  Schriften.  2.  kyrklig,  hörande 
till  kyrkan,  t.  ex.  ~c  Güter;  prästerlig,  t.  ex. 
~e  Tracht,  der  ~e  Stand.  Minister  der  ~en 
Angelegenheiten:  ecklesiastikminister.  ~e 
Orden:  andliga  ordnar,  munkordnar.  Ein 
~er.'  en  präst(man),  die  ~e«;  präster- 
skapet. 

Geistlichkeit,  O,  /.  prästerskap. 

Geiz,  -es,  -e,  in.  1.  O,  girighet,  snålhet,  gni- 
deri ;  åtrå,  lystnad.  2.  sidoskott  pk  växter. 
-drache,  -n,  -n,  -hals,  -es,  -e  f,  F  -hammel, 
-s,  -,  -hund,  [ej.s  -e,  -teufel,  -.<;,  -,  m.  girig- 
buk,  snälvarg,  gnidare. 

geizllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vara  girig, 
vara  snål,  snålas,  gnida.  Mit  etw.  r^  vara 
snål  på,  ytterligt  rädd  om  ngt.  Nach  etw. 
~  girigt  eftersträfva  ngt.  II.  tr.  bortskära 
sidoskotten  från. 

geizig,  a.  girig,  snål. 

Gejåge,  -s.  O,  «.  ouppMri.  jagande,  jägtande. 

Gejammer,  -s.  O,  n.  ih&uande  jämmer. 

Gejäuchze,  -*•,  O,  n.  jublande,  jubel,  lif,  gam- 
man. 

Gejödel,  -.s.  O,  n.  judlande. 

Gejubel,  Gejilchze  =  Gejauchze. 

Gekéife,   -s,  O,  n.  nppropadt  trätande,  gräl,  käx. 

gekéicht,  a.  bot.  försedd  med  (blom)kalk. 

Gekicher,  -s.  O,  n.  ih&iiande  återhållet  skratt. 

Gekitzel,  -.s.  O,  n.  oupphörligt  kittlande. 

Gekläff [e],  -[e]s,  O,  n.  gläfs. 

Geklåge,  -s.  O,  w.oupphbri.  klagomål,  jeremiader. 

Geklapper,  -s.  O,  n.  klapprande,  slammer, 
skallrande,  oväsen. 

Geklåtsch[e],  -es,  o,  «.  1.  klappande,  ihärdig 
handklappning.  2.  skvaller,  käringprat. 

Geklimper,  -s,  O,  n.  klinkande. 

Geklinge,  -s,  O,  n.  oupphörligt  klingande,  ping- 
lande,  ringande. 


O   saknar  plur.    \  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransltivt  verb.    A.  har  hahen,   S.  bar  tein  till  hjälpverb. 


Geklingel 


293 


Geld 


Geklingel,    -*,   0,  n.    ringning,    bjällerklang, 

bingelibüng. 
Geklirr[e],  •[e'\s,  0,  n.  rassei,  skrammel,  slam- 
mer. 
Geklopfe,  -s,  0,  n.  fortsatt  bultande,  hamrande, 

klappande. 
Geklüft[e],  -[e]s,  O,  n.  mftngd  klyftor. 
Geknåtter,  -s.  O,  n.  knattrande,  smattrande. 
Geknirsch[e],  -es,  O,  n.  knarkande,  knarrande, 

knastrande,  gnisslande;  tandagnisslan. 
Geknister,   -s,   O,   n.   knastrande,   sprakande, 

prassel,  frasande. 
Gekoch,  -[e]s,  O,  n.  kokande,  kok. 
Geköller,   -s.    O,   n.    1.   kalkoners  kacklande.   2. 

kurrande   i   magen.  3.  rasande,  raseri,  gräl, 

vrede. 
gekörnt,  a.  kornig. 

Geköse,  -s,  O,  n.  smekande,  smekningar. 
Gekråch,  -[e]s.  O,  n.  brak,  skräll. 
Gekrächz[e],  -es,  O,  n.  kraxande. 
Gekrätz,   -es,   -e,   n.  ©  affall  af  metall  i  sht  af 

guld  och  silfver. 

Gekrätz [e],    -es,   O,   n.   krafsande,    raspande, 

skrapande. 
Gekräusel,  -s,  O,  n.  krusande,  krusning. 
Gekreisch  [e],   -es,   O,  n.  galt  skrik,  galt  rop, 

gallskrik,  oljud. 
Gekritzel,  -s,  O,  n.  klottrande,  kråkfötter. 

Gekr6s[e],    -es,     -e,    n.    1.    krås  (veckad  remsa).    2. 

krös,  tarmkäx.  3.  krås,  innanmäte. 

Gekusse,  -s,  O,  n.  oupphörligt  kyssande. 

Gelåch[e],  -[e]s.  O,  n.  skrattande,  skratt. 

Gelächter,  -s,  -,  n.  1.  skrattsalva,  skratt.  Lav- 
tes, schallendes  ~  gapskratt.  2.  åtlöje,  t. 
ex.  ziim  el.  ein  ~  werden,  jmdn  zum  ~  ma- 
chen. 

Gelåg[e],  -\e\s,  -e,  n.  festligt  lag,  kalas,  dryc- 
keslag, orgie.  Ins  ~  hinein:  obetänksamt, 
blindvis,  utan  urskilning. 

gelahrt  m.  m.  se  gelehrt  m.  m. 

Gelall[e],  -[e]s,  O,  n.  lallande. 

Gelände,  -s,  -,  n.  1.  landskap,  näjd,  trakt,  ter- 
räng. 2.  =  foij. 

Geländer,  -s,  -,  n.  1.  balustrad,  skrank,  sta- 
ket. 2.  Spalier,  gallerverk  ror  slingerväxter. 
-baum,   -[e]s,  -e  f,  m.  spalierträd  hvars  grenar 

aro    flätade    i    en    spalier.     -dOCke,     -71,  f.    pelare, 

docka  i  en  balustrad,  -fenster,  -s,  -,  n.  balkong- 
fönster, -säule  =  -docke. 
gelängen,  *  itr.  s.  komma,  nå.    Etw.  an  jmdn 

~    lassen :   låta  ngt  komma  ngn  tillhanda. 

Zu  Ansehen,  zu  Reichtum  ^^  Yvana,  anseende, 

rikedom.  Gelängung,  /. 
Gelärm,  -[e]s,  O,  ra.  larm,  väsen. 
Geläss,    -es,   -e,   n.   och  %  m.  plats  att  staiia  ngt, 

rum,  utrj'mme,  gömsle,  vrå. 
gelassen,  a.  lugn,  utan  lidelse. 
Gelassenheit,  O,/,  lugn,  måtta. 
Gelatine,  O,  /.  gelatin. 
Gelåuf[e],    -\e\s,    O,   n.  beständigt   springande, 

spring. 


geliufig,  o.  Etw.  ist  jmdm  ~  ngn  är  hemma- 
stadd i,  van  vid,  förtrogen  med  ngt.  Er 
spricht  ~  deutsch  ci.  das  Deutsche  ist  ihm 
~  han  talar  tyska  flytande.  Eine  ~e  Zunge 
el.  F  ein  ~es  Mundwerk  haben :  vara  talför, 
munvig. 

Geläufigkeit,  O,  f.  färdighet;  talförhet.  Die  ~ 
einer  Sache:  den  omständigheten  att  man  är 
hemmastadd  i  en  sak. 

gelaunt,  a.  Gut,  schlecht  r^  sein:  vara  vid  ett 
godt,  dåligt  lynne;  wunderlich  ~  sein: 
vara  besynnerlig. 

Geläut[e],  -[e]s,  -e,  n.  1.  O,  (klock)ringning, 
(bjäller)klang.  2.  samtliga  klockor  i  ett  torn, 
klockspel;  bjällerring. 

gelb,  a.  gul.  Die  ~era  [Pferde'] :  de  isabell- 
färgade  hästarne.  Das  ~e  [vom  Ei] :  gulan. 
-braun,  a.  gulbrun,  -erde.  O,  /.  gulockra. 
-giesser,  -s,  -,  m.  gelbgjutare.  -holz,  -es.  O, 
n.  gulholts  (Morus  tinctoria).  -reif,  a.  full- 
mogen, gul  (om  säd),  -reife,  O,/,  fullständig 
mognad.  -rot[h], «.rödgul,  brandgul,  -schek- 
k[e],  -en,  -en,  m.  hvit  häst  med  gula  fläc- 
kar. -Schnabel,  -s,  -\,m.  1.  fogelunge.  2.  biidi. 
person  som  ännu  ej  är  torr  bakom  öronen, 
ungtupp.-schnäb[e]lig,-schnäb[e]lig,a.l  försedd 
med  gul  näbb.  2.  utmärkande  för  en  Gelb- 
schnabel 2,  ungdomlig,  -sucht.  O,  y.  gulsot. 
-süchtig,  a.  lidande  af  gulsot.  -wurz[el].  O, 
/.  bot.  gurkmeja  (Curcuma  longa). 

Gelbe,  O,  /.  1.  gul  färg.  2.  gulsot.  3.  gul- 
ockra. 

gelbllen,  -te,  ge-t,  tr.  gulfärga,  gulmåla. 

Gelbheit,  O,  /.  gul  färg. 

gelblich,  a.  gulaktig. 

Geld,  -[e^s.  -er  men  i  kollektiv  bem.  O,  n.  pengar, 
mynt.  Bei  ~e  sein:  vara  stadd  vid  kassa. 
~  wie  Heu  haben:  hafva  pengar  som  gräs. 
In  barem  ~  i  reda  penningar.  Kleines  ~ 
småpengar,  ordspr.  wo  '^  ist,  will  r^  hin :  mer 
vill  mer  ha.  ~er  einkassieren:  förrätta 
uppbörd.  Öffentliche  ~er  unterschlagen: 
försnilla,  förskingra  offentliga  medel,  -adel, 
•s,  O,  m.  1.  adel  som  köpt  sitt  adelskap.  2. 
penningadel.  -angelegenheit, -ew,y.  penning- 
fråga, -anläge,  -ra,  /.  pengars  placerande. 
-anleihe,  -ra,  /.  (penning)lån.  -aristokratie, 
-en,  f.  börsaristokrati,  -arm,  a.  som  har 
ondt  om  pengar,  penningfattig.  -armüt[h], 
O.y.  brist  på  pengar,  -ausgäbe,  -n,  f.  (pen- 
ning)utgift.  -bedarf,  -[e].5,  O,  m.  penningbe- 
hof.  -begierig,  a.  sniken,  -beitrag,  -[e^s,  -e  t, 
m.  penningbidrag,  -belohnung,  -era, /'.  pen- 
ningbelöning, -beutel,  -s,  -,  m.  penningpung, 
börs.  -brief,  -[e]s,  -c,  m.  penningbref.  -büsse, 
-n,f.  (penning)böter.  -einnähme,  -n,f.  upp- 
börd, -einnehmer,  -«,  -,  m.  uppbördsman. 
-entschädigung,  -en.f.  skadestånd  i  pengar. 
-forderung,  -en,  f.  (penning)fordran.  -ge- 
schäft, -[e]s,  -e,  n.  bankaffär,  -geschenk, 
-[e]s,   -e,   ra.  penninggåfva.  -gier,  Q,  f.  sni- 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  tenn.    >t"  ^ülcrm.    Ä  militärisk  terin. 


Gelee 


294 


Gelenk 


kenhet,  vinstbegär,  -gierig,  a.  sniken,  -han- 
del, -s,  0,  m.  växelbank,  växelhandel.  -Iiänd- 
ler,  -s,  -,  m.  växlare.  -heirat[h],  -en.  f.  gif- 
termål för  pengars  skull,  -institut,  -[e]-",  -e, 
n.  bankinrättning,  -jude,  -n,  -n,  m.  penning- 
jude, ockrare.  -I<asten,  -s,  -,  m.  kassaskrin. 
-katze,  -n,  f.  penningpung  af  kattskinn. 
-kiste,  -n,f.  kassakista,  -klemme,  -«,./'.  (pen- 
ning)klämma,  knipa,  -krislle,  -krisl'is,  -cn. 
f.  penningkris,  -leute  se  -mann,  -mäkler,  -.«, 
-.  m.  växelmäklare,  -mangel,  -s,  0,  m.  pen- 
ningbrist, -mann,  -[e]«,  Geldleute,  m.  pen- 
ningkarl, -markt,  -[e]s,  0,  m.  penningmark- 
nad, -mensch,  -en,  -en,  m.  =  -mann,  -mittel, 
-.'•■,  -,  w.  penningmedel,  -posten,  -s,  -,  m.  (peu- 
niug)post.  -Sache,  -«,/.  penningfi-äga.  -sack, 
-[e]s,  -e  t)  fn-  penningsäck.  -Schneider,  -s, 
-,  m.  präjare,  bedragare.  -Schneiderei,  -en, 
f.  präjeri,  bedrägeri,  -schrank,  -[e].s  -e  f, 
m.  kassaskaji.  -Sendung,  -en,  f.  penning- 
sändning, värdeförsändelse.  -SOrte,  -n,  f. 
myntsort,  -spende,  -n,  f.  penninggäfva. 
•spind,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  kassaskåp,  -stolz, 
I.  (7.  penningdryg.  II. -e.^,  0,to.  penningdryg- 
het.  -strafe,  -«,  /.  =  -bus.^e.  -stück,  -[e]s,  -e, 
n.  mynt,  penning,  -sucht  =  -rjier.  -süchtig,  n. 
sniken,  -summe, -n,f.  penningsumma,  -tasche, 
-n,J'.  plånbok.  -Umlauf,  -verkehr,  -[e].<;,  0,  m. 
penningomsättning.  -Verlegenheit,  -eu,  f. 
(penning)förlägenhet.  knipa.  -Verlust,  -[ej.«, 
•e,  m.  (penning)förlust.  -Verschwendung,  0. 
/.  slöseri.  -vort[h]eil,  -[e]s,  -e,  m.  pekuniär 
fördel.  -Wechsel,  -.?,0,w.  växelkontor,  växel- 
bank. -Wechsler,  -.-.•,  -,  m.  växlare,  -wesen, 
-.'',  0,  n.  penningväsen,  finanser.  -Wucher, 
•s,  0,  m.  ocker.  -Wucherer,  -s,  -,  m.  ockrare. 
-Zähler,  -.«.  -,  m.  person  som  räknar  pengar. 
-zeichen,  -«,  -,  »;.  mynttecken,  sedel.  -zins. 
-es,  -en,  m.  ränta,  räntefot.  -Zulage,  -n,  f. 
penningtillägg,  -es...  Ex.  ~wert[h],  -[e].?,  0. 
m.  pengars  värde,  t.  e%.  Geld  oder  '^. 

Gelée,  -s,  -s,  m.  och  n.  -en,f.  gelé. 

gelégen,  a.  1.  liggande,  belägen.  2.  läglig, 
lämplig.  3-  Mir  ist  daran  '^,  rfa,ss  ...  det 
är  af  vigt  för  mig,  att...  Daran  ist  viir 
niclits  ~  det  bryr  jag  mig  ej  om. 

Gelegenheit,  -en,  f.  1.  tillfälle.  ~  macht  Die- 
be: tiUfället  gör  tjufven.  Die  ~  beim  Schöp- 
fe ergreifen:  gripa  tillfället  i  flygten.  2. 
beskaffenhet,  t.  ex.  nach  ~  der  Umstände: 
efter  omständigheterna.  3.  (transport)lä- 
genhet.  4.  lägenhet  (lokalitet).  Alle  ~en  eines 
Hauses  wissen:  känna  till  alla  vinklar  och 
vrår  i  ett  hus.  5.  afträde.  -s...  Ex.  ~dichter, 
-s,  -,  m.  tillfällighetspoet.  ~erfolg,  -[c].«, 
-e,  m.  framgång  på  grund  af  gynsamma 
omständigheter.  '>^gedicht,  -[e]s,  -e,  n.  till- 
fällighetsdikt, -v/kauf,  -[e]s,  -e  t,  »«•  köp  pä 
grund  af  sig  erbjudande  lägligt  tillfälle. 
~macher,  -s,  -,  m.  'x/in,  -nen,  f.  kopplare, 
kopplerska. 


gelegenheitlich, gelegentlich, I.  n.  tillfällig;  adv. 
vid  (lämpligt)  tillfälle,  tillfälligtvis.  II. 
prej).  med  geo.  med  anledning  af. 

gelehrig,  a.  läraktig. 

Gelehrigkeit,  0.  /.  läraktighet. 

geléhrsäm,  «,  läraktig. 

Gelehrsamkeit,  O,  /.  1.  lärdom,  kunskaper,  in- 
sigter.  2.  vetenskap. 

gelehrt,  a.  lärd.  Ein  r^er:  en  lärd,  en  veten- 
skapsman. Ordspr.  es  ist  noch  kein  r^er  vom 
Himmel  gefallen:  ingen  är  född  mästare. 
-en...  Ex.  '^bildung.  O,  /.  lärd,  vetenskaplig 
bildning,  ^dunkel,  -s.  O,  m.  lärdomshög- 
färd. ~schule,  -w,  /.  lärdomsskola,  «x-stand, 
-[e]y.  O,  m.  lärdt  stånd,  vetenskapsmän. 
~wesen,  -s.  O,  n.  lärd  bildning,  vetenska- 
per, vetenskapsmän,  '-wzunft,  -e  f, /•  veten- 
skapsmän, lärdt  skrå. 

Geléhrtenschaft,  O,/.  Geléhrtent[h]um, -[e]s,  O, 
n.  1.  s.-imtiiga  vetenskapsmän.  2.  egenskap 
att  vara  lärd,  lärdom. 

Gelehrtheit,  O,  /.  lärdom. 

Geléier,  -s.  O,  n.  1.  positivspel;  biidi.  entonigt 
el.  ofta  npprepadt  föredrag,  rabblande.  Im- 
mer das  alte  ~  ständigt  samma  låt,  samma 
gamla  trall.  2.  söl. 

Geléis[e],  -es,  -e,  n.  (hiul)spår,  järnvägsspår. 
Im  altenn^e  bleiben:iörh\iiva.  vid  det  gamla. 
Etw.  wieder  ins  ~  bringen:  äter  bringa  ngt 
i  ordning,  hjälpa  ngt  in  i  dess  gamla  hjul- 
spår.  Åus   dem   ~   kommen:  urspåra;  biidi. 

komma  ifrån  den  gamla  ordningen. 

Geleit,  -[e]s,   -e,  n.  1.  ledsagande  i  sht  Kr  att 

skydda    mot    öfverfall,    eskort,  i-  konvoj.    Jmdm 

das  ~  geben:  ledsaga,  följa  ngn.  2.  följe, 
betäckning.  Freies  ~  läjd,  fri  passage,  -s. 
Ex.  ~brief,  -[e].s,  -e,  m.  1.  läjdebref.  2.  frakt- 
sedel, konnossement.  ~frel,a.  fri  från  skyl- 
digheten att  ledsaga  resande,  'v/geld,  -[e]s, 
-er,  n.  betalning,  afgift  för  eskortering. 
»N/mann,  -[e].?,  -er  t  cch  Geleitsleute  =  Gelei- 
ter. /x/SChein  =  '\^brief.  ~schiff,  -[e]s,  -e,  n. 
i.  konvojskepp.  •v.stern,  -[e].s  -e,  m.  led- 
stjärna. ~zettel,  -s,  -,  m.  =  'abrief.  '>.'ZOll, 
-[eJ.S  -<;  t,  m-  =  r^geld. 

geleiten,  *  tr.  ledsaga,  följa,  eskortera. 

Geléiter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ledsagare,  led- 
sagerska;  piur.  följe,  eskort. 

Gelenk,  I.  -[e]s,  -e,  n.  led.  Aus  dem  ~e  se»«; 
vara  ur  led.  Die  ~e  der  Finger:  fingerle- 
derna. Biidi.  keine  ~e  haben:  vara  orörlig, 
klumpig,  stel.  II.  a.  =  gelenkig  2.  -band, 
-[e]s,  -er  t,  «•  gångjärn,  med.  ledligament. 
•bruch,  -[e]s, -e  t,  "«•  ledbrott,  -entzündung, 
-en,  f.  med.  inflammation  i  ngn  led.  -gicht.  O, 
./'.  gikt  i  lederna,  -puppe,  -n,  f.  leddocka. 
-rheumatismus.  O,  m.  ledreumatism,  -schmerz, 
-es,  -en,  m.  smärta  i  lederna.  -Steif,  a.  styf  i 
lederna.  -Steifheit,  O,  /.  stj'fhet  i  lederna. 
-stück,  -[ejs,  -e,  n.  stycke  som  går  att  leda. 
-wasser,  -s,  O,  n.  ledvatten. 


9   .aku 


Dijud.  tr. 


erb.    h.  har  haben,    S.  bar  sein  till  hj&lpvcrb. 


gelenkig 


295 


gemäss 


gelenkig,  a.  1.  försedd  med  leder,  ledad  i  aht 
bot.  2.  böjlig,  smidig,  vig;  widi.  medgörlig. 

Gelenkigkeit,  0,  /.  böjlighet,  smidighet;  biidi. 
medgörlighet. 

Gelern [ej,  -[e].«,  0,  n.  pluggande. 

Gelése,  -s,  0,  n.  nsrnkti.  oupphörligt  läsande. 

Geléucht[e],  -[e]s,  O,  n.  upplj'sning,  ljus. 

Gelichter,  -s,  -,  n.  wrakti.  sällskap,  patrask, 
pack,  slödder. 

Gelfebte(r),  (aaj.  böjn.)OT.  ochy*.  fästman,  fästmö. 

geiind[e],  a.  mild,  sakta,  lindrig,  len,  t.  ex. 
jmdn  ry^  behandeln,  hei  ~em  Feuer  braten. 
~es<ews  rjesagt :  lindrigast  sagdt.  ~ere  Sai- 
ten aufziehen:  taga  skeden  i  vackra  han- 
den. 

Gelindheit,  Gelindigkeit,  O,  /.  mildhet,  lindrig- 
het, lenhet,  saktmod. 

gelingen,  gelang,  gelänge,  gelungen,  *  itr.  s. 
lyckas,  t.  ex.  etw.  gelingt  jmdm  icohl,  übel : 
ngt  lyckas,  misslyckas  för  ngn.  Opers.  es 
gelingt  mir  etw.  zu  thun:  jag  lyckas  göra 
ngt.  Das  'S.  lyckan,  framgången,  jfr.  gelun- 
gen. 

gelippt,  a.  försedd  med  läppar. 

Gelispel,  -,«,  O,  n.  ihållande  hviskning;  läspande. 

gell,  a.  gäll. 

gellllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ljuda  galt.  ~rf:  gäll. 

geloben,  *  I.  tr.  högtidligt  lofva.  Mit  Hand  und 
Mund  ~  lofva  högt  och  heligt.  Sich  (dat.)  ~ 
zu  ...  föresätta  sig  att . . .  Das  gelohte  Land  : 
det  förlofvade  landet.  II.  Sich  jmdm  ~ 
hängifva  sig  åt  ngn. 

Gel0bnis[s]    (äfv.  med  kort  Ö),  -ses,  -se,  n.  högtidligt 

löfte. 

Gelock[e],  -[e]s,  O,  n.  1.  upprepad»  lockande, 
lock.  2.  lockpipa.  3.  hårets  läggande  i  loc- 
kar. 

Gel6t[h]e,  -s,  O,  n.  lödning. 

1.  gelt,   interj.  \  början  af  en  sats  ungef.  monne  ej, 

tycker    du    ej    el.    dyl.;    i    slutet    af  en  sats:  eller 

hur? 

2.  gelt,  a.  gäll,  icke  drägtig,  icke  mjölkande. 
-kub,  -e  t,  /.  gallko. 

Gelte,  -w,  /.  bytta. 

1.  geltllen,  -ete,  ge-et,  tr.  kastrera. 

2.  gelten,  giltst,  galt,  gölte  el.  %  gälte  ei.  'i:  gülte, 
gegolten,  gilt  ei.  %  gelte,  I.  itr.  h.  1.  gälla, 
a)  vara  erkänd,  t.  ex.  seine  Rechte  ~(i  ma- 
chen, diese  Münze  gilt  nicht.  Für  ei.  als  etw. 
~  gälla,  anses  för  ei.  som  ngt.  Von  jmdm 
~  gälla  om  ngn ;  b)  gälla,  hafva  anseende, 
t.  ex.  er  gilt  etw. :  han  är  en  ansedd  person, 
viel  bei  jmdmr^ Btå  högt  i  anseende,  i  gunst 
hos  ngn.  Ordspr.  der  Prophet  gilt  nicht  in 
seinem  Vaterlande :  Ingen  är  profet  i  sitt 
eget  land ;  c)  kosta,  t.  ex.  die  Ware  gilt  eine 
Mark.  Etio.  gilt  hoch:  ngt  är  dyrt,  står 
högt  i  pris;  d)  afse,  t.  ex.  diese  Bemerkung 
gilt  dir.  2.  särskilda  fall.  Was  gilt  die  Wette? 
hvad  ska  vi  slå  vad  om,  att  så  ar?  Bas  lass' 
ich   »V/   det   låter   höra  sig.   i  spei  ei.  lek;  das 


gilt  nicht:  det  gillas  ej.  Das  gilt  mir  gleich: 
det  gör  mig  detsamma.  Etw.  gilt  vor  jmdm : 
ngt  vinner  ngns  bifall.  II.  opers.  Es  gilt:  a) 
det  gäller,  t.  ex.  es  gilt  dein  Lehen  ei.  dir 
das  Leben  ei.  ^  dir  um  das  Leben,  es  gilt  zu 
... ;  b)  es  gilt  einen  Versuch :  det  kommer 
an  på  ett  försök;  c)  es  gilt  die  Ehre:  he- 
dern står  på  spel;  d)  hier  gilt  es  Mut:  här 
fordras  mod;  e)  nu  gäller  det;  f)  nå  ja,  låt 
gå;  g)  välan!  topp  I 

Geltung,  -en,  f.  betydelse,  t.  ex.  eines  Wortes, 
värde,  t  ex.  einer  Münze,  mus.  einer  Note,  kvan- 
titet, t.  ex.  einer  Silbe.  Etw.  in  ei.  zur f^j brin- 
gen: göra  ngt  gällande.  Sich  (dat.)  »v  ver- 
schaffen: förskaffa  sig  anseende.  Dem  Ge- 
setze ~  vei-schaffen:  göra  lagen  åtlydd.  Aus- 
ser ~  sein:  ej  gälla  längre.  -S...  Ex.  '^bereich, 
-[e]s,  -e,  m.  och  n.  «x/geblet,  -[c]s,  -e,  n.  ~  ei- 
ner Verordnung :  område  inom  hvilket  en 
förordning  har  gällande  kraft.  ~los,  a.  vär- 
delös. 

Gelübde,  -s,  -,  n.  högtidligt  löfte.  Ein  ~  ablegen 
el.  thun:  göra  ett  löfte,  -geschenk,  -[e]s,  -e, 
n.  utlofvad  gåfva. 

Gelumpe,  -■';,  O,  n.  lumpor. 

gelungen,  a.  F  lyckad,  präktig,  förträfflig,  ko- 
misk, rolig. 

Gelüst,  -[e]s,  -e,  n.  lust,  begär,  lystnad. 

gelüsten,  *  itr.  h.  Ich  gelüste  ei.  ich  lasse  mich 
el.  %  mir  nach  etw.  'x/,  ei.  vani. opers.:  es gelüstet 
mich  ci.  %  mir  etio.  ei.  nach  etio.  ei.  eiwer  (gen.) 
Sache:  jag  önskar,  har  begär  till,  efter  ngt. 

gelüstig,  a.  fyld  ai  lustar,  lysten,  sinlig. 

1.  gemäch,  «.,  vani.  adv.  sakta,  i  sakta  mak, 
långsam,  så  småningom,  lugn. 

2.  Gemach,  ■[e]s,  -er  f,  n.  gemak,  rum. 
Gemåch[e],  -[e]s,  -e,n.  uselt  arbete,  fuskande, 

fusk,  fuskverk. 

gemächlich,  «.  1.  =  /.  gemach.  2.  behaglig, 
bekväm,  maklig. 

Gemåchiichkeit,  O,/,  bekvämlighet,  maklighet. 
Etw.  nach  seiner  ~  thun:  göra  ngt  efter  behag. 

Gemåchtheit,  O,  /.  förkonstling,  tillkonstling. 

Gemahl,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  gemål,  make,  n.  »fv. 
maka.   Ihr  Herr  ~  eder  man. 

Gemahlin,  -nen.  f.  gemål,  maka. 

gemahnen,  *  tr.  1.  Jmdn  an  etw.  (ack.)  ~  på- 
minna ngn  om  ngt.  2.  afv.  %  itr.  h.  Etw.  ge- 
mahnt jmdn  el.  %  jmdm  so  und  so :  ngt  före- 
faller ngn  så  eller  så. 

Gemåkel,  -s.  O,  n.  upprepadt  småaktigt  kriti- 
serande, häcklande. 

Gemälde,  -s,  -,  n.  målning,  målad  tafla,  målad 
duk.  -ausstellung,  -en,  f.  konstiitställning. 
-gallerie,  -en,  f.  taflegalleri.  -rahmen,  -s,  -, 
m.  tafvelram.  -Sammlung,  -en,  f.  tafvelsam- 
ling. 

Gemarkung,  -en,  f.  gräns,  mark,  område. 

gemäss,  I.  a-,  adv.  och  prep.  med  dat.  öfverens- 
stämmande  med,  i  enlighet  med,  enligt. 
II.  -es,  -e,  n.  mått,  mål. 


Äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    #  teknisk 


crm.    »(  militär 


Gemässheit 


296 


Geinüt[h] 


Gemässheit,  0,./".  öfverensstämmelse,  enligtet. 
In  ~  Ihres  Befehles:  i  enlighet  med,  enligt 
eder  befallning. 

Gemäuer,  -.?,  -,  n.  murverk,  murar. 

Gemécker,  -s,  O,  n.  bräkande. 

geméin,  a.  1.  allmän,  t.  ex.  für  das  »ve  Beste 
sorgen,  avf  ~e  Kosten:  på  allmän  bekost- 
nad. Ausdruck  des  ~ere  Lebens:  hvardag-  , 
ligt,  nr  det  dagliga  talet  hämtadt  uttryck.  I 
/«s~  i  allmänhet,  vanligen.  Das  ~e:  det 
allmänna.  2.  gemensam,  t.  ex.  mit  jmdm  ~e 
Sache  haben  ei.  machen.  3.  vanlig,  t.  ex.  ~e.s 
Jahr:  vanligt  år  (möts.  skottSr),  '^er  Tag :  söc- 
kendag,  ~e  Ausgaben:  löpande  utgifter. 
4.  profan,  t.  ex.  die  »^e  Geschichte,  das  ~e 
Griechisch.  5.  gemen,  t.  ex.  der  ~e  Mann  ei. 
rfas  ~e  Fo/Ä;;  gemene  man.  5äi<  ein  ~e7-  [5o^ 
da<];  en  simpel  soldat.  Sich  mit  jmdm  ~ 
machen:  a)  nedlåtet  umgås  med  ngn,  b) 
förnedra  sig,  blottställa  sitt  anseende  ge- 
nom sitt  umgänge  med  ngn.  6.  gemen, 
nedrig,  låg,  simpel,  -acker,  -s,  -f,  -anger,  -s, 
-,  m.  allmänning,  -fasslich,  a.  allmänfattlig, 
populär,  -fasslichkeit,  O,/",  allmänfattlighet. 
-geist,  -[e]s,  O,  m.  1.  allmänanda,  gemen- 
samhetsanda,  kåranda.  2.  sinne  för  det 
allmänna  (bästa),  -gültig,  a.  allmängiltig. 
-gut,  -[e].«!,  -er  f,  n.  offentligt,  allmänt,  ge- 
mensamt gods.  Ei7ie  Wissenschaft  zum  ~e 
machen:  popularisera  en  vetenskap,  -hin, 
adv.  i  allmänhet,  vanligen,  -kundig,  a.  all- 
mänt bekant,  -nützig,«,  allmännyttig,  -platz, 
-es,  -e  t)  w-  allmängiltig  sats,  utnött  fras. 
-schädlich,  a.  skadlig  för  det  allmänna  ei. 
för  allmänheten,  -sinn,  -[fjs.  O,  m.  ==  -geist 
2.  -Spruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  -platz,  -trift,  -en, 
f.  betesallmänning.  -verderblich,  a.  fördärf- 
1ig  för  det  allmänna  ei.  för  allmänheten. 
-verständlich  =  -fasslich.  -Verständlichkeit  = 
-fasslichkeit.  -weide,  -n,  f.  =  -trift.  -wesen, 
-s,  -,  n.  det  allmänna,  stat.  -wohl,  -[ß].«,  0. 
n.  allmänna  bästa. 

Gemeinde,  -n.f.  församling,  socken,  kommun. 
Städtische  ~  stadsförsamling.  Die  christ- 
liche ~  kristna  församlingen,  kristna  kyr- 
kan, -acker,  -s,  -f,  m.  allmänning,  -angele- 
genheit,  -en,  f.  kommunal  angelägenhet. 
-ausschuss,  -cs,  -e  f,  m.  kommunalråd,  -glied, 
-[('J.s-,  -ev,  v.  församlingsmedlem,  -haus,  -es, 
-er  t,  n.  sockenstuga.  -kirchenrat[h],  -[e]s, 
-e  t,  m.  1.  kyrkoråd.  2.  medlem  af  kyrko- 
råd. -Ordnung,  -en,  f.  kommunalförfattning. 
-ratfh],  -[e']s,  -e  \,  m.  1.  kommunalråd.  2. 
medlem  af  kommunalråd,  -sache,  -n,f.  = 
-ungelegenheit.  -SChule,  -n,  f.  folkskola. 
-Vertreter,  -s,  -,  m.  sockenombud.  -Vorsteher, 
-s,  -,  m.  kommunalordförande,  -weise,  adv. 
sockenvis. 

Gemeine,  -v,  f.  teoiog.  församling,  kyrka. 

Gemeinheit,  -en,  f.  gemenhet,  låghet. 

gemeiniglich,  adv.  gemenligen. 


gemernsäm,  a.  gemensam. 

Gemeinsamkeit,  O,/,  gemensamhet. 

Gemeinschaft,  -en,  f.  1.  O,  gemenskap,  gemen- 
samhet. 2.  förbindelse.  Mit  jmdm  »x«  ha- 
ben :  stå  i  förbindelse  med  ngn. 

gemeinschaftlich,  n.  gemensam,  t.  ex.  ~e  Sache 
mit  jmdm  machen. 

Gemeinschaftlichkeit,  O,  f.  gemensamhet,  ge- 
menskap, öfverensstämmelse. 

Geménge,  -s,  -,  n.  blandning. 

Geméngsel,  -s,  -,  n.  dåiig  blandning,  röra, 
mischmasch. 

Gemérk,  -[e]s,  -e,  n.  märke,  kännetecken. 

gemessen,  a.  noga  bestämd,  fast;  passande, 
afmätt,  högtidlig. 

Gemessenheit,  O,  /.  bestämdhet,  fasthet;  af- 
mätt sätt,  högtidlighet. 

geméssentlich,  adv.  bestämdt,  säkert;  pas- 
sande, högtidligt. 

Gemetzel,  -s,  -,  n.  nedsablande,  blodbad,  mas- 
saker. 

Gemisch,  -es,  -e,  n.  blandning,  röra. 

Gemme,  -»,  J'.  gem. 

Gemörde,  -s.  O,  n.  mördande,  slagtande,  blod- 
bad. 

Gemslle,  -en,f.  stenget,  gems  (Capella  rupi- 
capra).  -bart,  -[e]s,  -e^,m.  bockskägg,  -bock, 
-[«].<;,  -e  t,  m.  gemsbock.  -haut,  -e^,f.  sten- 
getshud. -jagd,  -en,  f.  stengetsjagt.  -leder, 
-s,  O,  n.  skinn  af  stengeten,  sämskskinn. 
!  -en...  Ex.~jäger,  ~steiger,  -s,  -,  m.  stengets- 
jägare. 

gemsenhaft,  o.  stengetsartad. 

Gemijnd[e],  -[e]s,  -e,  n.  (flod)mynning. 

Gemunkel,  -.*;,  O,  ?».  mumlande,  hviskande, 
I      glunkande. 

Gemurmel,  -.s,  O,  n.  sakta  sorl,  porlande. 

Gemürr[e],  -\_e\s,  O,  n.  morrande,  knotande. 

Gemus[e],  -{eis,  -e,  n.  grönsaker.  -e.-.Ex.  ~bau, 
I  -[e].«.  O,  m.  odlande  af  grönsaker.  ~beet, 
-[e].s,  -e,  n.  trädgårdssäng  med  grönsaker. 
~garten,  -s,  -+,  m.  köksträdgård.  ~gärtner, 
-s,  -,  m.  trädgårdsmästare  som  odlar  grön- 
saker. ~händler,  -s,  -,  m.  ~in,-ne«,/.  frukt- 
handlare,  fruktmånglerska.  ~markt,  -[e]s, 
-e  t,  m.  marknad,  torg  för  grönsaker,  träd- 
gårdstorg. ~schüssel,  -«,/.  fat,  assiett  med 
grönsaker.  '>»suppe,  -»,  y.  grönsoppa. 

Gemiit[h],  -[e].?,  -er,  »«.sinnelag,  sinne,  lynne, 
själ,  hjärta.  Jmdm  etw.  zu  '^e  führen  :  föra 
ngn  ngt  till  sinnes,  påminna  ngn  om  ngt. 
Sich  (dat.)  etio.  zu  r^e  führen  a.  ziehen:  a) 
behjärta  ngt,  b)  F  intaga,  förtära.  Gut  von 
~  sein  el.  ein  gutes  ~  haben:  hafva  ett  godt 
hjärta.  Die  ~er;  sinnena,  -los,  a.  känslolös, 
kall.  -lösigkeit.  O,  /.  känslolöshet,  köld. 
-reich,  -voll,  a.  känslig,  s...  Kx.  ~ärt,  -en,  f. 
sinnelag.  ~aufregung,  -en,  f.  sinnesrörelse. 
~beschaffenheit  =  ~rn/.  ~bewegung,  -en.f. 
sinnesrörelse.  'N-erschütterung,  -en,  f.  själs- 
skakning.   'N/krank,   a.  sinnessjuk.   ~krank- 


0    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intrau 


bar  hälen,    S.  bar  sein  till  hjälprerb. 


gemüt[hjlioh 


297 


Geniessling 


heit,  -en,f.  sinnessjukdom,  ^v^leben,  -s,  0,  n. 
själslif.  <x/neigung,  -era,  f.  böjelse,  '^regung 
=  "^beioegung.  «^ruhe,  0,/.  sinnesro.  '>^stärke, 
0,  /.  själsstyrka.  '^Stimmung,  -en,  f.  stäm- 
ning, sinnesförfattning.  '^Unruhe,  Ö,  /.  sin- 
nesoro. '>.'Verfassung  =  '^Stimmung.  '>^zustand, 
-[eis,  -e  t,  m.  själstillstånd. 

gemüt[h]lich,  a.  1.  gemytlig,  godmodig,  tref- 
lig,  hemtreflig.  2.  ^  sinnes-,  själs-,  känslig, 
sentimental. 

Gemut[h]lichkeit,  0,  /.  1.  gemytlighet,  god- 
modighet, treflighet,  trefligt  sätt.  2. okäns- 
lighet. 

gen,  prep.  med  aok.  mot,  rerekommer  blott  poet.  samt 

i  vieaa  talesätt,  t.  ejc.  ~  Himmel:  upp  mot  him- 
len, ~  Norden:  mot  norr. 

Genége,  -s,  0,  re.  gnagande. 

Genäh[e],  -[e]«,  0,  n.  syende,  snörpande. 

genant,  a.  obehaglig,  genant. 

genäschig,   a.  fallen  för  sötsaker  och  ßrsokandc 

att  på  olofligt  sÄtt  komma  it  dem. 

Genåsel,  -s,  O,  n.  uttal  genom  näsan. 

genau,  a.  noggrann,  noga,  t.  ex.  ~e  Berech- 
nung, etic.  ~  überlegen,  etw.  rsj  nehmen: 
vara  noga,  nogräknad  med  ngt,  ~  genom- 
men: strängt  taget;  precis,  t.  ex.  ~  mit 
dem  Glockenschlage  vier  ei.  ~  um  vier  Uhr: 
precis  på  slaget  fyra,  ~  so  viel  als  ... 
precis  lika  mycket  som  . . . ;  alldeles,  t.  ex. 
es  ist  ~  dasselbe ;  väl,  grundlig,  t.  ex.  einen 
Menschen,  eine  Sache  r^  kennen,  -v/e  Be- 
kannte sein:  vara  goda  vänner;  utförlig,  t. 
ex.  ein  Ereignis  ~  erzählen;  samvetsgrann, 
t.  ex.  ängstlich  f^j  sein;  lagom,  passande,  zu 
'V  anliegen:  sitta  åt  för  hårdt,  vara  för 
trång;  knapp,  t.  ex.  mit  ~er  Not;  sparsam, 
som  håller  på  slantarne. 

Genauigkeit,  O,  /.  noggrannhet,  sorgfällighet, 
punktlighet,  regelbundenhet;  sparsamhet. 

Gendarm,  -en,  -en,  m.  gendarm. 

Genéck[e],  -[e]s.  O,  n.  oupphörligt  retande,  för- 
argande, gnabb. 

genéhm,  a.  angenäm,  välkommen,  behaglig, 
passande,  lämplig.  Ihm  ist  alles  ~  han  går 
in  på  allt. 

genehmigen,  *  tr.  gå  in  på,  tillstädja,  gilla, 
t.  ex.  einen  Vorschlag;  bevilja,  bifalla,  t.  ex. 
ei7ie  Bitte;  akceptera,  t.  ex.  einen  Wechsel; 
stadfästa,  t.  ex.  einen  Vertrag. 

Genehmigung,  -en,  f.  gillande,  bifall,  tillå- 
telse, stadfästande,  sanktion. 

geneigt,  a.  1.  sluttande,  lutande.  2.  böjd,  be- 
nägen, zu  etw.:  för  ngt.  3.  välvillig,  gun- 
stig, benägen,  t.  ex.  der  <N»e  Leser,  jmdm 
ly^es  Gehör  schenken. 

Geneigtheit,  O,/.  1.  lutning,  sluttning.  2.  bö- 
jelse, benägenhet.  3.  välvilja,  ynnest. 

General,  -[e]s,  -e  [t],  m.  general,  -adjutant, 
-en,  -en,  m.  generaladjutant  m.  fi.  i  båda  sprä- 

ken    likalydande    sms.  för  militära  grader,     -amnestie, 

-en,f.  allmän  amnesti,  -befehl,  -[e]s,  -e,  m. 


X  generalorder,  -gewaltiger,  -s,  -,  m.  X  ge- 
neralprofoss,  generalgevaldiger.  -Intendant, 
-era,  -era,  m.  öfverintendent.  -karte,  -ra,  f. 
generalkarta,  -nenner,  -s,  -,  m.  mat.  gemen- 
sam nämnare.  Brüche  unter  den  'n/  bringen: 
göra  bråk  liknämniga.  -postdirektor,  -s,  -en, 
m.  generalpostdirektör,  -probe,  -ra,  /.  gene- 
ralrepetition. ■staaten,plur.  generalstaterna 

(provinsständernas  ombud  i  nederländska  ropablikuns  re- 
gering), -stab,  -[e]s,  -e  f,  m.  generalstab.    -S... 
Kx.  ~rang,  -[e]s,  O,  m.  generals  rang. 
Generalåt,  -[e]s,  -e,  n.  generalsvärdighet. 
Generälin,  -wen,  y.  generalska. 

generalisierllen,  -te,  -t,  tr.  förallmänliga,  ge- 
neralisera. 

Generalfssimllus,  -us,  -us  «i.  -i,  m.  öfverbefäl- 
hafvare,  generalissimus. 

Generalität,  -era,  /.  1.  allmänhet.  2.  samtliga 
generaler,  generalsgraden. 

Generälschaft,  -en,  f.  \.  generalsvärdighet. 
2.  =  Generalität  2. 

Generation,  -en,/.  1.  alstring,  fortplantning. 
2.  slägte,  generation. 

generell,  a.  allmän,  allmängiltig. 

genérisch,  a.  generisk,  slägt-. 

genésllen,  -\es\t,  genas,  genåse,  -en,  -e,  itr.  s. 
1.  tillfriskna.  2.  Eines  Kindes  ~  få,  ned- 
komma med  ett  barn. 

Genesung,  O,/.  1.  tillfrisknande.  2.  Zur  ~.' 
väl  bekomme! 

Genéver,  -s,  -,  m.  genever(bränvin). 

genial,  a.  snillrik,  kvick,  genialisk. 

Genialität,  O,  /.  snillrikhet. 

Genick,  -[e]s,  -e,  n.  1.  nacke.  2.  oupphörligt  nic- 
kande, -tänger, -s,-,m. jäg.  jagtknif.  -schmerz, 
-es,  -era,  m.  ondt  i  nacken. 

Genie,  -s,  -s,  n.  snille,  -corps,  -,  -,  ra.  X  geni- 
kår, ingeniörkår.  -direktor,  -s,  -en,  m.  X 
chef  för  genikåren,  -mensch,  -era,  -en,  m. 
snillrik  människa,  snille,  -offizier,  -[e]s,  -e, 
m.  X  officer  vid  genikåren,  fortifikations- 
officer,  -streich,  -[e]s,  -e,  m.  snillrik  hand- 
ling, snillrikt  drag,  kvickt  upptåg,  -truppe, 
-ra,  /.  X  genitrupp,  -waffe,  -n,  f.  X  genikår, 
genitrupper,  -wesen,  -s.  O,  ra.  X  fortifikation. 

genierilen,  -te,  -t,  I.  tr.  besvära,  falla  besvär- 
lig, genera.  II.  Sich  ~  vara  besvärad,  ge- 
nera sig.  Sich  nicht  ~  etw.  zu  thun :  ej  dra- 
ga i  betänkande  att  göra  ngt. 

geniessbär,  a.  njutbar.  F  er  ist  nicht  ~  han 
är  odräglig. 

Geniessbarkeit,  O,/,  njutbarhet. 

geniessllen,  -[es]<,  genoss,  genösse,  genossen, 
-[el, roMåT.  &rv.frea.  geneuss[es]t,geneusst, ixnpi:!-. 
geneuss,  *  tr.,  i  hsgtidi.  stu  arv.  itr.  h.  med  gen. 
1.  förtära,  t.  ex.  Speise  und  Trank.  2.  njuta, 
åtnjuta,  få,  t.  ex.  eine  gute  Erziehung. 

geniesslich,  a.  1.  njutbar.  2.  behaglig,  ange- 
näm, förtjusande.  S.'gagnande,  fördelaktig. 

Geniessling,  -[e]s,  -e,  m.  njutningslysten  män- 
niska. 


&kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprit.    ^1^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    i*  ^iJter 


Genippe 


eos 


gerade 


Genippe,  -s,  0,  n.  läppjande. 

Genist[e],  -[e>,  -e,  n.  1.  0,  upprepadt  byggande, 
jfr  nisten.  2.  fogelbo,  näste.  3.  fogelkull. 
nngar  i  boet.  4.  snår,  ris,  bråte. 

Geniste,  -ji,  f.  tot.  ginst  (Genista). 

Genillus,  -tts,  -en,  m.  skyddsande,  genius. 

Gen6ss[e],  -en.  -en,  m.  kamrat. 

Genössäme,  -n,f.  diai.  distrikt,  socken. 

Genossenschaft,  -en,  f.  1.  kamratskap.  2.  för- 
eninsj,  sällskap,  samfund,  bolag,  brödra- 
skap. -S...  Ex.  ~bank,  -en,  f.  bolagsbank. 
'-wgesetz,  -es,  -e,  n.  lag  angående  bolag. 

Genossenschafter,  -s,  -,  m.  medlem  af  en  Ge- 
nossenschaft 2. 

genossenschaftlich,  a.  tillhörande,  rörande  en 
Genossenschaft  2. 

Genossin,  -nen,  f.  kviniig  kamrat. 

Genre,  -s,  -s,  n.  art,  slag.  -bild,  -[e]s,  -er,  n. 
genrebild,  genrestycke,  -malerei.  O,  /.  gen- 
remålning. 

Gentfl...  Ex.  -name[n],  -ns,  -n,  m.  slägtnamn. 

Genuéser,  I.  -s,  -,  m.  ~in,  -ncn,f.  invånare  i 
Genua.  II.  :.fv.  genuesisch,  a.  genuesisk. 

genüg  (afv.  me,i  kort  u),  adv.  nog,  tillräckligt.  ~ 
Wein  el.  %  ~  des  Weins  ei.  ock  Wein  ~ei.  %  des 
Weins  ~  nog  med  vin.  ~  Gutes  ei.  Gutes  ~ 
tillräckligt  mycket  godt.  Der  hat'^  han  har 
fått  nog,  så  mycket  han  tål.  An  etw.  (dat.)  ~ 
haben:  hafva  fått  nog  af  ngt,  vara  tillfreds 
med  el.  trött  på  ngt.  Lass  dir  das  '^  sein  : 
var  nöjd  därmed,  -thuend,  a.  tillfredsstäl- 
lande, lemnande  upprättelse,  -thun,  itr.  h. 
Jmdm  ~  gifva  ngn  upprättelse,  -thuung. 
•en,  f.  1.  tillfredsställelse.  2.  upprättelse. 

Genüge,  O,  ./'.,  %  -s,  O,  n.  1.  tillräcklighet. 
Zur  ->-  tillräckligt.  2.  Seinem  Zwecke,  dem 
Gesetze  ~  thun  ei.  leisten:  uppfylla  sitt  än- 
damål, lagens  fordringar.  Jmdm  ~  thnn : 
tillfredsställa  ngn.  Du  solist  dein  ~  haben: 
du  skall  bli  nöjd,  du  skall  få  ditt  lystmäte. 

genügen,  *  itr.  h.  1.  vara  tillräcklig,  vara  nog, 
förslå;  uppfylla,  motsvara.  '>./(L- tillräcklig, 
nog,  tiilfredsställande.  2.  Jmdm  ~  tillfreds- 
ställa ngn.  3.  Sich  {&&{..)  etw.  e\.  an  etic.  (dat.)~ 
lassen:  gifva  sig  tillfreds,  vara  nöjd  med  ngt. 

genuglich,  a.  1.  nog,  tillfredsställande.  2.  nöjd, 
tillfreds.  3.  förnöjsam. 

Genuglichkeit,  O,  /.  1.  tillräcklighet.  2.  till- 
fredsställelse. 3.  förnöjsamhet. 

genugsam,  a.  tillräcklig,  nog. 

genügsam,  a.  förnöjsam,  nöjd  med  litet. 

Genügsamkeit,  O,  f.  förnöjsamhet. 

GeniJss,  -es,  -e  t,  m.  njutning,  -fähig,  a.  i  stånd 
att  njuta,  -fähigkeit.  O,/,  förmåga  att  njuta. 
-los,  «.  ej  innebärande  ngn  njutning,  fadd. 
-mensch,  -en,  -en,  m.  njutningslysten  män- 
niska, -mittel,  -•■>■,  -,  n.  födoämne,  -reich,  a. 
njutningsrik.  -sucht.  O,  f.  njutningslystnad, 
-süchtig,  n.  njutningslysten. 

Geograph,  -en,  -en,  m.  geograf. 

Geographie,  -en,  f.  geografi. 


geographisch,  a.  geografisk. 

geéhrt,   geohrt,   a.   försedd  med  öra  ei.  öron, 
med  handtag,  med  (nåls)öga  ei.  ögon. 

Geolog,  -en,  -en,  m.  geolog. 

Geologie,  -en,  f.  geologi. 

geologisch,  a.  geologisk. 
I  Geométer,  -s,  -,  m.  1.  geometer,  matematiker. 
2.  landtmätare. 

Geometrie,  -en,  f.  geometri. 

geometrisch,  a.  1.  geometrisk.  2.  landmätar-. 

Geörgel,  -,<!,  O,  n.  ihiiiande  orgelspel. 

Georgine,  -n.f.  bot.  dalia,  georgin. 

Gepåartheit,  O,  f.  ordning   parvis,  förekomst 
parvis,  tvillingsbildning. 

Gepäck,  -[e]s.  -e,  n.  packning,  bagage,  res- 
j  gods.  -annähme,  -aufnähme,  -«,  /.  inlemning 
I  af  resgods,  -ausgäbe,  -ra,  f.  utlemning  af 
resgods,  -expedition,  -en,f.  resgodsexpedi- 
tion, -träger,  -s,  -,  m.  stadsbud. 
I  Gepåuke,  -s.  O,  n.  1.  slående  på  puka.  2.  stu- 
I      dentspr.  fäktande,  duellerande. 

Gepféif[e],  -[e].«.  O,  n.  pipande,  hvisslande. 

Gepflogenheit,  -en,  f.  häfdTunnen  sed,  bruk. 

Gepfuschl^e],  -es.  O,  n.  fusk. 

Gepiep[eJ.  -[c].«.  O,  n.  pipande. 

Geplåck[e],   -[e]s,   O,  n.  F  plågeri,  pläga,  ve- 
dermöda, släp. 

Geplänkel.  -.<;,  o.  n.  Js^  förpostfäktning. 

Geplapper.  -.<,  O,  n.  pladdrande,  pladder. 

Ceplärr[e],  -[e].<,  O,  n.  sladder,  pladder. 

Geplätscher,  -s,  O,  n.  plaskande. 

Geplauder,  -.^•,  O,  n.  samspråk,  prat,  skvaller. 

Gepöch[e],  -[f]s,  O,  n.  1.  bultande,  hamrande, 
klappande,  knackande.  2.  pockande,  trots. 

Gepolter,  -.s-,  O,  n.  buller,  oväsen. 

Gepräg[e],  -[e]s,  -e,  n.  1.  prägling.  2.  prägel. 

Gepråhl[e],  -[?].«,  O,  n.  «pprepadt  prål. 

Gepräng[el,   ■\e\s,   O,  n.  prunk,  pomp,  ståt, 
prål,  prakt. 

Geprassel,    -s,    O,   n.   prasslande,    sprakande, 
smattrande. 

Geprickel,  -.«,  O,  n.  stickning  i  huden. 

Gepi4H[e],    -[ej.t.    O,   w.  1.  puffande.  2.  knal- 
lande med  skjutgevär. 

Gequåk[eJ.  -[e].s  O,  n.  kväkande. 

Gequäl[eJ,  -[e].s-.  O,  n.  1.  plågeri.  2.  käx. 

Gequiek[e],  -[e]s,  O,  «.  pipande,  skrikande. 

Ger,  -\e\s,  -e,  m.  och  n.  kastspjut,  -kopf,  -[e],«, 

-e  t,  m.  gvrnn.  Öfversta  rid  gängjärn  fastade  de- 
len af  målet,  efter  hvilket  kastspjut  kastas. 
-werfen,  -s.  O,  n.  spjutkastning. 
gerådlle,  I.  «.  1.  rak,  rät.  Etw.  ~  machen: 
räta  ut  ngt.  In  gerader  Linie  von  jmdm 
herstammen:  i  rätt  nedstigande  led  här- 
stamma från  ngn.  In  ~7ra  Widerspruche 
sein  el.  stehen:  stå  i  rak,  i  skarp  motsats. 
r^  gegenüber:  midt  emot.  2.  rättfram,  öp- 
pen, ärlig,  utan  omsvep,  rent  ut.  Sagen 
wir  es  ~  heraus!  för  att  tala  rent  ut,  för 
att  gå  rakt  på  sak.  3.  jämn,  t.  ei.  zwei  ist 
eine   ~   Zahl.    4.   precis,   på   slaget,  t.  ex. 


O    Baku 


f  har  omljud.    tr. 


ttr,  inlransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  »ein  tiU  hjälpverb. 


Geradheit 


299 


Gereiss[e] 


«x(  vm  fünf  Uhr;  just,  t.  «x.  er  loar  '\j  ein- 
geschlafen, er  ist  nicht  ~  mein  Freund,  er 
kommt  ~  recht:  han  kommer  just  lagom, 
~  darum  weil  ...  just  därför  att  ...;  all- 
deles, t.  ex.  ~  als  wenn  ...  alldeles  som  om, 
das  kommt  mir  ~  so  vor  wie  . . . ;  ~  das  ei. 
das  ~  Gegenteil:  raka  motsatsen,  heute  ist 
es  ~  ein  Jahr:  i  dag  är  det  jämt  ett  år, 
nun  sollst  du  es  -v-  nicht  haben:  nu  får  du 
det   rakt   inte.  5.  se  nachgerade.  II.  -en,  f. 

1.  =  Geradheit  1.  2.  rät  linie.  -fiügelig,  a. 
zooi.  rätvingad.  -linig,  a.  rätlinig.  -linigkeit, 
0,  f.  rätUnighet.  -nasig,  a.  som  har  rak 
näsa.  -richten,  -s,  O,  n.  -richtung,  -en,  f.  rä- 
tande, rätning.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  rättfram- 
het, öppenhet,  uppriktighet,  -sinnig,  a.  rätt- 
fram, öppen,  uppriktig.  -winl([e]lig,  a.  rät- 
vinklig, -[ej...  Kx.  ~ån,  adv.  ~  kommen: 
komma  alldeles  rätt,  rakt  på  målet,  'v-åus, 
adv.  rakt  fram,  rätt  ut;  biiai.  öppet,  upp- 
riktigt. 'N.'halter,  -s,  -,  m.  ställning  för  att 
hålla  kroppen  rak.  ~hin,  adv.  rättframt, 
utan  omsvep,  ^v^über,  adv.  midt  emot.  ~wég, 
adv.  utan  omsvep.  ~zü,  ado.  rätt  på  sak, 
utan  omsvep.  —  -e...  Ex.  ~wöhl  se  Gerate- 
wohl. För  »fr.  jfr  föreg.  -BS...  Ex.  ~wégS,  adv. 

raka  vägen,  bim.  =  ~?m. 
Geradheit,  O,/.  1.  räthet,  rakhet,  rätlinighet. 

2.  rättframhet,  rättskaffenhet,  öppenhet. 
Gerånk[e],  -[e]s,  O,  n.  1.  slingrande.  2.  rankor. 
Geråse,  -s,  O,  n.  raseri,  rasande. 

Geråssel,  -s,  O,  n.  rasslande,  rassel. 

Gerät[h],-[e].'', -e,n.l.husgeråd8sak,  kärl;ser- 
vis.  2.  redskap,  verktyg,  material,  attiralj. 
-aufseher,  -s,  -,  m.  materialförvaltare,  -holz, 
-es.  O,  n.  trä,  virke,  lämpligt  att  bearbetas 
till  allahanda  redskap.  -I<ammer,  -n,  f.  ma- 
terialbod, -kasten,  -s,  -,  m.  verktygslåda. 
-turnen,  -s,  O,  re. -Übungen,/,  p^wr.  gymna- 
stik, öfningar  med  hjaip  af  redskap  (möts.  fri- 
stående). 

I.  geråt[h]en,  *  itr.  s.  1.  råka,  komma.  An 
jmdn  ~  råka,  stöta  på  ngn,  an  einander  ~ 
råka  ihop,  i  handgemäng.  Auf  den  Ein- 
fall, den  Gedanken  ~  få  det  infallet,  den 
tanken,  i  avf  den  Grund  ~  råka,  sätta  på 
grund.  Ausser  sich  >^  blifva  utom  sig. 
/re  Angst  ~  blifva  ängslig,  gripas  af  ångest, 
in  Brand  ~  fatta  eld,  sich  (dat.  reoipr.)  in  die 
Haare  ~  räka  i  lufven  på  hvarandra,  in 
jmds  Hände  ~  falla  i  händerna  på  ngn,  in 
Hitze  ~  blifva  varm,  uppbragt,  in  Schul- 
den ~  skuldsätta  sig,  in  Schweiss  ~  blifva 
svettig,  in  Streit  ~  blifva  osams,  in  Ver- 
fall ~  förfalla,  in  Wut  ei.  Zorn  ~  blifva 
uppbragt.  Das  Schiff  geriet  durch  denStui-m 
nach  Schottland:  skeppet  drefs  af  stormen 
till  Skottland.  Wenn  er  über  die  Bücher 
gerät:  när  han  får  fatt  i  böckerna.  Unter 
die  Feinde  ~  komma  i  fiendens  våld,  råka 
i  fångenskap.    2.   lända,   t.   ex.    etw.  gerät 


jmdm  zum  Ärgernis:  ngt  länder,  blir  till 
förargelse  för  ngn,  zum  Tode:  blir  ngns 
död.  3.  utfalla,  lyckas,  t.  ex.  gut,  schlecht 
'\j ;  alles  gerät  ihm.  Wohl  ~  arta  sig  väl, 
schlecht  <%/  vanartas;  part.  perf.:  wohl  -N/e  Kin- 
der: välartade  barn,  schlecht  'v  vanartig. 
2.  geråt[hjen,  a.  1.  se  1.  geraten  .?.  2.  rådlig, 
lämplig. 

Gerat[h]ew6hl,  n.  hrukUgt  blott  l  sammanställnin- 
gen: aiifs  ~  på  vinst  och  förlust,  på  försök. 

Gerät[h]schaft,  -en,f.  =  Gerät. 

Geräuf[e],  -[e]s.  O,  n.  slagsmål. 

geraum,  a.  1.  rymlig.  2.  Eine  've  Zeit:  en 
lång  tidsrymd.  Vor  ~eK  Jahren:  för  många 
år  sen. 

geräumig,  a.  rymlig. 

Geräumigkeit,  -en,  f.  utrymme,  ram. 

Geråune,  -s.  O,  n.  hviskande,  hviskning. 

Geräusch,  -es,  -e,  n.  oregelbundet  ljud,  bul- 
ler, brus,  sorl,  oväsen,  -los,  a.  tyst,  utan 
buller,  ljudlös.  -iSsigkeit,  O,/,  tysthet,  lugn. 
-macher,  -s,  -,  m.  en  som  gör  väsen  (af  sig). 
-voll,  a.  väsnande,  bullrande,  sorlande. 

Geräusper,  -s.  O,  n.  harklande,  harkling. 

Gerb[e]...  ex.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  garfveri. 
-säure.  O,  /.  garfsyra.  -stahl  se  Gärb...  -stoff, 
-[e]s,  -e,  m.  garfämne. 

gerbllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  garfva  hudar.  2.  F  jmdm 
den  Buckel  ei.  das  Fell  ei.  die  Haut  ~  ei. 
jmdn  ~  prygla,  klå  ngn.  3.  se  gärben.  Ger- 
bung,  /. 

Gerber,  -s,  -,  m.  garfvare.  -geschäft,  -[e]s, 
-e,  n.  garfveri(rörelse).  -gesell  [e],  -en,  -en, 
TO.  garfvargesäll,  garfvardräng.  -handwerk, 
-[e]s,  O,  n.  garfvaryrke.  -lohe,  -n,f.  0  garf- 
varbark.  -Werkstatt,  -en  t,  ./"•  garfveri. 

Gerberei,  -en,  f.  garfveri.  -betrieb,  -[e]s,  O,  m. 
-geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  garfveri(rörelse). 

gerecht,  a.  1.  rättvis;  rättmätig,  laglig.  Jmdm 
~  werden:  göra  ngn  rättvisa,  »x/e  Strafe: 
välförtjänt  straff.  2.  passande,  t.  ex.  das 
Kleid  ist  mir  ~.  In  alle[ii]  Sättellji]  ~  sein: 
passa  öfverallt.  3.  hemmastadd,  t.  ex.  in 
einem  Fache  '^  sein.  4.  angenäm,  behaglig. 

Gerechtigkeit,  -en,  f.  1.  rättvisa.  2.  rättmä- 
tighet, t.  ex.  die  ~  eines  Anspruches.  3.  teoi. 
rättfärdighet.  4.  rättighet,  (yrkes)privile- 
gium.  -s...  Ex.  ~liebe,  Q,f.  rättskänsla,  rätt- 
sinnighet. '^liebend,  a.  rättsälskande. 

Gerechtsame,  -n,  f.  =  Gerechtigkeit  4. 

Geréde,  -s,  O,  n.  prat.  Sich  ins  ~  bringen: 
låta  tala  om  sig. 

Gerégne,  -s,  O,  n.  oupphörligt  regnande. 

Geréibe,  -s.  O,  n.  oupphörligt  rifvande. 

gereichen,  *  itr.  h.  lända,  t.  ex.  etw.  gereicht 
jmdm  zum  Verderben,  zur  Ehre,  zur  Schande. 

Geréim[e],  -[e]s,  -e,  Gereimsei,  -s,  -,  n.  rim- 
smideri. 

Geréiss[e],  -es,  0,  n.  rifvande,  slitande.  Es 
ist  ein  förmliches  ~  um  ihn :  man  riktigt 
slåss  om  honom. 


F  familjiirl.    P  lägro  språk.    ^  mindre  brukligt.    #  teknisk  term.    4"  ^ötcrm.    ^  mUitärisk 


Gereiztheit 


300 


Gerste 


Gereiztheit,  O,  /.  uppretad,  upprörd  sinnes- 
stämning. 

Gerénne,  v«,  O,  n.  F  spring,  ränn. 

geréuen,  *  tr.  rani.  opers.  Etw.  gereut  mich  ei. 
es  geretit  mich  einer  (gen.)  Sache:  jag  ångrar 
ngt.  Sich  eine  Sache  ^  lassen:    ångra  ngt. 

1.  Gericlit,  -[e]s,  -e,  n.  (mat)rätt. 

2.  Gericlit,  -[e]s,  -e,  n.  1.  domstol,  rätt;  ma- 
gistrat. Jmdn  vor  ry^  fordern  ei.  laden  :  kalla 
ngn  inför  rätta.  Jmdn  beim  ~e  verklagen : 
väcka  åtal  mot  ngn.  2.  tingshus,  rådhus, 
tingssal.  3.  domstols  session,  ting,  rätte- 
gång, dom.  ~  halten:  sitta  ting;  ~  halten 
el.  zu  ~[e]  sitzen  über  jmdn:  sitta  till  doms 
öfver  ngn.  Eeiig.  mit  jmdm  ins  ~  gehen  :  gå 
till  doms  med  ngn;  das  jüngste  ~  yttersta 
domen.  4.  befogenhet  till  Ingskipniug.  5.  dom- 
saga. -S...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  f.  «•  tingshus. 
~beanite(r),  (adj.  bojn.)  m.  juridisk  ämbets- 
man, lagkarl,  domare,  rådman.  ~behÖrde, 
-n,  /.  =  2.  Gericht  1.  ~bescheid,  -[e]s,  -e, 
~beschluss,  -es,  -e  f,  m.  domslut,  dom. 
~be2lrk,  -[c].?,  -e,  m.  domsaga.  ~bole,  -w, 
-;?,  7».  rättstjänare,  vaktmästare.  ~büch, 
•[e]s,  -er -f,  n.  domstolsprotokoll.  ~diener, 
-.?.  -,  m.  =  '^bote.  ~feier,  -»,/.  ~ferien,  p/«/?-. 
rättegångsferier.  ~folge,  -n,  f.  rättegångs- 
ordning. ~gebäude,  -s,  -.  n.  domstols  lokal, 
tingshus,  rådhus,  ^gebühren,  /.  plur.  rät- 
tegångssportler.  ~halter,  -s,  -,  m.  dom- 
hafvande,  domare.  ~handel,  -.<:.  -f,  m.  rät- 
tegångssak, mål,  process.  ~haus,  -es,  -er  t, 
n.  =  r^gebånde.  ~herr,  -n,  -en,  m.  herre, 
ägare,  husbonde  med  domsrätt.  ~herr- 
SChaft,  -en,  /.  domsrätt.  ~hof,  -[e]s,  -e  t, 
?re.  domstol.  ~kosten,  plur.  rättegångskost- 
nader, 'v.iokal,  -[e]s,  -e,  n.  =  '^gebåude. 
'^Ordnung,  -en,  f.  rättegångsordning.  ~per- 
son,  -en,  f.  =  '\^beamter.  ~personal,  -[e]s, 
-e,  n.  domstolspersonal,  domarekår.  ~pfle- 
ge.  O,  /.  lagskipning.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  t, 
TO.  justitieråd.  ~saal,  -[e]s,  -e  t,  w-  dom- 
sal, tingssal.  ~sache,  -n,  /.  =  '^handel. 
~schöppe,  -n,  -n,  m.  bisittare  i  en  domstol, 
rådman,  nämdeman.  »v-sclireiber,  -s,  -,  m. 
tingsskrifvare,  notarie.  ~schulze,  -n,  -n,  m. 
ungef.  häradsdomare,  nämdeman.  '^Sitzung. 
-en,  f.  domstols  session,  ting.  ~sporteln  = 
r^gebiihren.  ~spräche,  -n,  f.  lagspråk. 
~sprengel,  -s,  -,  m.  domsaga.  ~stand,  -[ej.?. 
O,  m.  domstol  under  hvilken  ngn  lyder  oci, 
furhållandet  att  lyda  under  densamma. 
~statt.  O,  ~stätte,  -n,f.  tingställe,  domstol. 
~stil,  -[e].s,  -c,  m.  rättegångsstil.  ~stube, 
-n,  f.  =-  '^saal.  -^stuhl,  -[e]s,  -e  t,  m.  dom- 
stol. ~tag,  -[e]s,  -e,  m.  rättegångsdag.  ~ter- 
min,  -[e]s,  -g,  m.  tingstermin,  ^verfahren, 
-s,  O,  n.  rättsprocedur.  ^Verhandlung,  -en, 
f.  domstolsförhandling.  ^Verwalter,  -s,  -, 
TO.  domhafvande.  ^Verwaltung,  O,  /.  lag- 
skipning. 'X.Vollzieher,  -s,  -,  m.  rättsbetjänt. 


exekutionsbetjänt.  ~wesen,  -s,  O,  n.  rätte- 
gångsväsen, 'vzwang,  -[e]s,  O,  m.  domsrätt, 
domvärjo. 

gerichtlich,  a.  rättslig,  laglig.  ~e  Medizin: 
rättsmedicin. 

Gerichtsbarkeit,  O,  /.  lagskipning,  domvärjo, 
domsaga. 

Geriebenheit  =  Durchtriebenheit. 

Geriem,  -[e]s,  -e,  n.  remtyg. 

Geriesel,  -s.  O,  n.  sakta  sorlande. 

gering,  a.  1.  ringa,  liten.  Nicht  im  festen: 
icke  det  ringaste.  ~  achten  ei.  ~  schätzen: 
ringakta.  Von  jmdm  ~  denken:  hafva  en 
låg  tanke  om  ngn.  2.  af  ringa  halt,  t.  ei. 
~es  Gold.  Zu  ~  underhaltig.  3.  af  låg  här- 
komst. ~e  Leute:  småfolk,  -achtung.  O,  /. 
ringaktning,  -fügig,  a.  ringa,  obetydlig,  -fii- 
gigkeit.  O,  /.  obetydlighet,  -haltig,  a.  af 
ringa  halt.  -haltigkeit.  O,  /.  ringa  halt.  -hal- 
tung  =  -achtung.  -schätzig,  a.  ringaktande. 
-Schätzung  =  -achtung. 

Geringel,  -s,  0.  n.  ringlande. 

Geringheit,  0.  /".  ringhet. 

gerinnbar,  a.  som  kan  löpna,  stelna. 

Gerinne,  -s,  -,  n.  1.  O,  rinnande.  2.  rinnande 
vätska,  vatten.  3.  ränna. 

gerinnen,  *  itr.  s.  löpna,  ysta  sig,  lefra  sig, 
stelna.  Gerinnung,/'. 

Gerippe,  -.«,  -,  n.  skelett,  benrangel;  stomme. 

gerippt,  a.  försedd  med  refben ;  bot.  ådrig, 
nervig. 

Germåne,  -r. 

Germanien, 
land. 

Germanin,  -nen./,  germansk  kvinna. 

germanisch,  a.  germansk. 

germanisier!  en,  -te,  -t,  tr.  germanisera,  för- 
tyska. Germanisierung.  /. 

Germanismilus,  -us,  -en,  m.  germanism,  tysk 
ordvändning. 

Germanist,  -en,  -en,  ra.  germanist,  germansk 
språkforskare. 

germanistisch,  n.  germansk. 

gern[e],    adv.  gärna.    ~  oder  ?(»~  med  eller 

I      mot  ngns  vilja.  Etw.  ~  sehen,  essen,  trinken: 

I      tycka   om   ngt,  jmdn   ~   haben  ei.  mögen: 

i      tycka   om  ngn.   Diese  Pflanze  wächst  ~  in 

feuchtem  Boden:   denna  växt  tycker  om, 

trifs  bäst  i  fuktig  jordmon.  Das  ist  ~  mög- 

[      lieh:   det   är   mycket   möjligt,   -gelehrt,   a. 

som  tycker  om  att  anses  för  lärd.  -gesehen, 

a.  gärna  sedd,  omtyckt,  -gross,  a.  som  gärna 

vill  vara  stor.  -klug,  a.  snusförnuftig. 

Gerijchel,  -s,  O,  n.  rosslande,  rossling(ar). 
i  Ger6hrich[t],   -[e]s,    -e,   n.   vass,  med  vass  ci. 
rör  bevuxet  ställe. 

Geröll [e],  -[e]s,  O,  n.  rullande,  rullning(ar). 

GerÖll[e],  -[e]s,  -e,  n.  rull8ten(sgrus),  klap- 
per8ten(ar),  med  rull-  ei.  klappersten  be- 
täckt ställe,  grus(hög). 

Gerste,  -«,/•  korn  (Hordeum).  -n...Bx.'N'acker, 


,  VI.  german. 

O,   n.  npr.  Germanien,  Tysk- 


0   laknar  plnr.    t  •»ar  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  Intransitlvt  verb.    Ä.  har  käbm,   S,  har  «ein  till  hjälpverb. 


^ersten 


301 


Geschäft 


-s,  -t,  m.  kornåker.  ~brot,  -[e]s,  -e,  n.  korn- 
bröd, ^graupe,-»,/.  helgryn  afkoin  ~gries[s], 
-[s]e.<,  0,  m.  smågryn  af  kom.  ~grütze,  -«,./'. 
korngrynsgröt.  ~korn,  -[e],?,  -er  f,  «•  1- 
kornkorn.  2.  längdmått:  liuie.  3.  vigt:  gran.  4. 
ögonsjukdom:  vagel.  ~malz,  -es,  O,  n.  korn- 
malt. 'N/mehl,  -[«].•!,  O,  n.  kornmjöl.  'N.-saft, 
-[ej.s-,  -e  t,  wi-  1-  kornvatten.  2.  omskrirn.  for 
öl.  ~stroh,  -[e].?,  O,  n.  korahalm.  'v.trank  = 
'^sa/t.  ~wasser,  -s,  O,  n.  kornvatten. 

gersten,  «.  af  korn,  korn-. 

Gerte,  -ti,/,  spö,  ris.  -n...  ex.  <^hieb,  -[e]s,  -e, 
m.  spörapp. 

Geruch,  -[_e]s,  -e  t,  m.  1.  lukt,  os.  2.  Midi,  rykte. 
hl  gutem  ~e  stehen:  hafva  ett  godt  rykte 
om  sig.  -los,  a.  luktlös.  -lösigkeit.  O,/,  lukt- 
löshet.  -reich,  a.  starkt  luktande.  -S...  e.\. 
~nerv,  -[e]s  ei.  -en,  -en,  m.  luktnerv.  ~sinn, 
-[e]s,  O,  m.  luktsinne,  '^vermögen,  -s,  O,  n. 
luktförmåga.  ~werk2euge,  n.  plur.  luktor- 
gan. 

Gerücht,  -[e]s,-e,n.  rykte.  -S...  ei.  ~weise,  adv. 
ryktesvis. 

Gerijf[e],  -[e]s,  O,  «.  oupphörligt  ropande,  rop. 

geruhen,  *  itr.  h.  värdigas,  behaga.  Der  Kö- 
nig  hat  geruht  zu  befehlen :  konungen  har 
i  nåder  befalt. 

Gerumpel,  Gerumpel,  -s,  O,  n.  1.  buller  af  vagnar 

pi  ojämna  gator  o.  dyl.    2.  skräp,  bråte. 

Gerunzel,  -s.  O,  n.  rynkning. 

6erüst[e],  -[e]«,  -e,  n.  ställning,  -bock,  -[e].s 
-e  t,  VI.  bock  som  en  ställning  hvilar  på. 
-brett,  -[eJÄ,  -er,  n.  bräde,  planka  till  en 
s'tällning. 

Gerütsch[e],  -es.  O,  n.  halkning,  glidning. 

Gerüttel,  -s,  O,  n.  rystande,  skakning. 

Gesåbber,  -s,  O,  n.  F  dreglande,  dregel. 

Gesäge,  -s.  O,  n.  oupphörligt  sågande. 

Gesäme,  -s,  O,  n.  samling  frösorter,  utsäde. 

gesåm[m]t,  a.  all,  hel;  piur.  samtlige,  allesam- 
man, -ausfuhr.  O,/,  hela  utförseln,  -ausgäbe, 

•n,  f.  fullständig  upplaga  af  en  författares  skrif- 
ter, samlade  skrifter,  -begriff,  -[e]s,  -e,  m. 
generelt  begrepp,  -betrag,  -[e]s,  -e  \,m.  hela 
beloppet,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  totalbild,  -ei- 
gent[h]am,  -[e]s,  -er  f,  n.  samfäld  egendom. 
-einfuhr.  O,  /.  hela  införseln,  -erbe,  -n,  -n, 
m.  universalarfvinge.  -ertrag,  -[e]s,  -e  f,  m. 
hela  afkastningen.  -gebrauch,  -[e]«,  O,  m. 
uteslutande  nyttjanderätt,  -gut,  -[e]s,  -er  f, 
n.  gemensamt  gods.  -macht,  -e^,f.  samfäld 
makt.  -masse,  -n,  f.  hela  massan,  -spräche, 
-«,  /.  gemensamt  språk.  -Staat,  -\e'\s..,  -en, 
m.  statsförbund,  -summe,  -ra,  f.  totalsum- 
ma. -Verbindlichkeit,  -en,  f.  solidarisk  an- 
svarighet, -vermögen,  -s,  O,  n.  hela  förmö- 
genheten. -v»ille[n],  -ns,  O,  m.  allmän  vilja. 
-zahl,  -en,  f.  totalsumma. 
Gesåm[m]theit,  Gesåm[m]tschaft,  -era, /.sam- 
manfattning, summa,  kår;  öfvers&ttes  ofta  bUst 
med  Bdj.  Samtlige. 


Gesåndte(r),(adj.  böjQ.)m.  sändebud,  ambassadör. 

Gesandtschaft,  -en,  f.  beskickning.  -S...  Ex. 
~hotel,  -s,  -s,  n.  sändebuds  bostad,  '^posten, 
-s,  -,  m.  sändebudspost.  »./prediger,  -s,  -,  m. 
legationspräst.  ~rat[h],  -[e].«,  -e  t>  "*•  lega- 
tionsråd. 

gesändtschaftlich,  a. beskicknings-,  legations-, 
sändebuds-,  diplomatisk. 

Gesång,  -[e]s,  -e  t,  "^-  sång.  -buch,  -\_e\s,  -er  f, 
n.  psalmbok,  -buchlied,  -[e]s,  -er,  n.  psalm. 
-buchvers,  -es,  -e,  m.  psalmvers,  -drossel,  -», 
f.  sångtrast  (Turdus  musicus).  -einlage,  iw, 
/.  inskjutet  sångstycke.  -lehre.  O,  f.  sång- 
undervisning, -lehrer,  -s,  -,  to.  -v/in,  -nen,  f. 
sånglärare,  sånglärarinna,  -reich,  a.  rik  på 
sång;  poetisk.  -SChule,  -n,  f.  sångskola. 
-stimme,  -n,  f.  sångstämma,  -stunde,  -n,  f. 
sångtimme,  -verein,  -[e]s,  -e,  m.  sångföre- 
ning. -v»eise,  I.  -n,f.  1.  sätt  att  sjunga.  2. 
melodi.  II.  ado.  sjungande,  i  sång.  -S...  Ex. 
'vkundig,  a.  som  kan  sjunga. 

Gesäss,  -es,  -e,  n.   1.  säte,  bak.  2.  sits. 

Gesåuf[e],  -[e]s,  O,  n.  supande,  supning. 

Gesåug[e],  -[e]s,  O,  n.  sugande,  sugning. 

Gesåuse,  -s,  o,  n.  susande,  sus,  brus. 

Gesäusel,  -s,  O,  n.  sakta  sus,  susning. 

Geschäft,  -[e]«,  -e,  n.  1.  affär,  a)  köp,  uppgörelse 
m.  m.  b)  handei(shua).  2.  yrke,  sysselsättning. 
-s...  Ex.  'v^angelegenheit,  -era,  /.  affär.  ~an- 
t[h]eil,  -[e]s,  -e,  m.  andel  i  en  affär.  ~auf- 
gabe,  -n,  f.  affärs  uppgifvande.  'v.auftrag, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  affärsuppdrag,  kommission. 
'>.<bericht,  -[e]s,  -e,  m.  1.  redogörelse  för  en 
affär  m.  m.  2.  ämbetsberättelse.  abrief,  -[e]s. 
-e,  TO.,  affärsbref,  handelsbref.  'v.buch,  -[e]s, 
-er  t)  n.  räkenskapsbok.  ~drang,  -[e]s.  O, 
TO.  affärers  hopande,  ^erfahren,  a.  hemma- 
stadd, bevandrad  i  affärer.  '>./erfahrenheit, 
'^erfahrung.  O,  /.  1.  affärserfarenhet.  2. 
affärsvana.  o./fertigkeit,  -en,  f.  affärsvana. 
~freund,  -[e]s,  -e,  to.  affärsvän.  ~führer,  -s, 
-,  TO.  förste  bokhållare.  ~fUhrung,  O,/,  af- 
färs ledning,  'x^gang,  -\e\s,  -e  t,  '«•  affärs- 
gång, ärende.  ~geist,  -[e].f,  -er,  to.  affärs- 
snille. ~genoss[e],  -en,  -en,  to.  kompanjon. 
'v.^gewandtheit,  O,  /.  affärsvana.  'N/haus,  -es, 
-er  t,  n.  handelshus.  ~kreis,  -es,  -e,  to. 
verksamhetskrets.  ~kniff,  -fejs,  -e,  to.  af- 
färsknep. ~leben,  -s,  O,  n.  affärslif.  'bleute 
se  r^mann.  ^lokal,  -[e]s,  -e.  n.  affärslokal, 
byrå,  kontor.  ~los,  u.  1.  sysslolös.  2.  handel. 
flau.  ~e  Zeit:  stiltje  inom  handelsverlden, 
tid  då  inga  affärer  göras.  '^iSsigkeit,  O,/.  1. 
sysslolöshet.  2.  handel,  flauhet,  stiltje.  ~mann, 
-[e]s,  Geschäftsleute,  m.  affärsman.  ~mäs- 
sig,  a.  affärsmässig,  r^ordnung,  -en,  f.  dag- 
ordning, «x^personal,  -[e]s,  -e,  ra.  i  en  affär 
anstäld  personal.  ~reise,  -ra,  /'.  affärsresa. 
~reisende(r),  (adj.  böjn.)  to.  reseexpedit.  ~sa- 
che,  -re,  /.  affär(ssak).  ~spräche.  O,  /.  af- 
färsspråk.   ~stil,    -[e]s,    -e,    TO.    affärsstil. 


F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  miadre  brukligt.   O  teknisk  term.    •t-  ^ötcrm.   X  militärisk  term. 


geschäftig 


302 


Geschlossenheit 


/v/Stockung,  -en,  f.  affärsstockning.  ~stube, 
-n,  f.  kontor.  -^Stunde,  -«,  /.  kontorstim- 
me.  ~thätigkeit,  0,  /.  aflEärsverksamhet. 
~träger,  -s,  -,  m.  1.  ijcfuiin.äkiigadtombud,  agent, 
2.  sändebud  afiagrerang.  ^Unternehmung, -f«. 
f.  handelsföretag.  ^Verbindung, -e?i,/.  ~ver- 
kehr,  -[e]s,  0,  m.  handelsförbindelse.  ~ver- 
legung,  -en,/.  affärsflyttning.  ^Verwalter  = 
r^führer.  ~zimmer,  -s,  -,  n.  kontor.  ~zweig, 
-[e]s,  -e,  m.  affärsgren. 

geschäftig,  «.  beställsam,  verk.sam,  nitisk,  ifrig, 
tjänstfärdig. 

Geschäftigkeit,  0,/.  beställsamhet,  nitisk  verk- 
samhet, ifver,  tjänstfärdighet. 

geschäftlich,  a.  affärs-,  handels-. 

Geschäker,  -s,  0,  n.  skämt,  lek. 

Geschaukel,  -«,  0,  7i.  gungande. 

geschehen,  es  tjeschieht,  geschah,  geschähe, 
geschehen,  '  itr.  s.  1.  ske,  hända.  2.  göras, 
tillfogas,  t.  ex.  es  geschieht  viel  für  die  Ar- 
men, es  geschieht  ihm  Abbruch.  Es  geschieht 
mir  ein  Dienst  damit:  ni  gör  mig  en  tjänst 
därmed.  Es  wird  dir  nichts  zu  Leide  ~ 
det  skall  ej  vederfaras  dig  ngt  ondt.  Es 
geschieht  dir  gam  recht:  det  är  rätt  åt 
dig.  Ich  weiss  nicht,  wie  m,ir  geschieht: 
jag  vet  ej,  hur  det  är  fatt  (med  mig).  3. 
Es  ist  um  mich  ~  det  är  slut  med  mig,  jag 
är  förlorad. 

geschéi[d]t,  a.  klok,  förståndig,  slug.  ~e;' 
Kopf:  godt  hufvud,  slughufvud.  Er  ist 
nicht  recht  ~  han  är  tokig. 

Geschéi[d]theit,  -en,/,  klokhet,  förstånd. 

Gescheite,  -*-,  O,  n.  trätande,  gräl,  käx. 

Geschenk,  -[e]s,  -e,  n.  skänk,  gåfva.  Jmdm 
ein  ~  mit  etw.  machen:  skänka  ngn  ngt. 
-fuss,  -es,  O,  m.  Mit  jmdm  auf  dem  ~e  ste- 
hen :  stå  på  förtrolig  fot  med  ngn  så  att  man 

utbyter  gfifvor  med  honom. 

Geschérz[e],  -es,  O,  n.  skämt. 

gescheut  se  gescheit. 

Geschichtlle,  -en,  f.  historia,  berättelse.  Tron. 
das  ist  eine  schöne  ~  det  itr  just  vackert. 
JJie  ganze  ~  heia  saken.  -en...  Ex.  ~bQch, 
-[«].s-,  -er  t)  "'•  bok  med  berättelser.  ~er- 
zähler,  -s,  -.  m.  historieberättare.  —  -S... 
Ex.  ~bQch,  -['1',  -er  t,  n.  historiebok,  hi- 
storia. ~erzählung,  -en,  f.  historisk  berät- 
telse. ~forscher,  -s,  -,  m.  historieforskare. 
'x.forschung,  0,/'.  historieforskning.  ~kennt- 
nis|sj,  -.^<-,  ~kunde,  0,y.  historisk  kunskap. 
-v-kundig,  a.  kunnig,  hemmastadd  i  histo- 
rien, "vmaler,  -s,  -,  m.  historiemåhu-e.  ~nia- 
lerei.  O,/,  historiemålning.  ~mässig,  a.  öf- 
verensstämmande  med  historien.  ~schrei- 
ber,  -s,  -,  m.  historieskrifvare.  r^schreibung, 
O,/,  historieskrifning.  ~stunde,  -/i,./",  hi- 
storietimme. ~tabelle,  ~tafel,  -»,  /.  histo- 
risk tabell,  -x/werk,  -[e]s,  -e,  n.  historiskt 
arbete. 

geschichtlich,  a.  historisk. 


Geschick,  -[e]s,  -e,  n.  1.  O,  skick,  fason,  snitt. 
Etw.  ins  ~  bringen:  bringa  ngt  i  ordning. 
2.  O,  lämplighet,  fallenhet,  skicklighet.  3. 
öde,  bestämmelse. 

Geschick[e],  -[e]s.  O,  n.  skickande  hit  och  dit. 

Geschicklichkeit,  -<?«./.  skicklighet,  färdighet. 

geschickt,  a.  1.  skicklig.  2.  Zu  etw.  ~  lämp- 
lig, passande  till  ngt. 

Geschiebe,  -s,  O,  n.  oupphörligt  skjutande. 

Geschiess[e],   -es.   O,  n.  oupphörligt  skjutande 

med  skjutgevär. 

Geschimpf[e],  -[e]s,  O,  n.  oupphörligt  okvädande. 

Geschirr,  -[e]s,  -e,  w.  1.  redskap, husgeråd, kärl. 
2.  seldon.  Sich  ins  ~  legen:  taga  i  af  alla 
krafter,  äfr.  biidi.  F  biMi.  aus  dem  ~€  kom- 
men: tappa  koncepterna.  3.  åkdon,  eki- 
page. 4.  vissa  till  en  maskin  hörande  de- 
lar, t.  ex.  allt  löst  till  en  väfstol.  -kamm, 
-[e]s,  -e  t,  m.  väfsked.  -macher,  -s,  -,  m.  1. 
sadelmakare.  2.  väfskedsmakare.  -meister, 
-s,  -,  m.  1.  stallmästare,  förste  stalldräng. 
2.  postiljon,  diligenskusk.  -zeug,  -[e]s.  O,  w. 
seldon. 

Geschlåmp[e],  -[e]s.  O,  n.  usel  soppa,  vatten- 
välling, blask. 

Geschlecht,  -[e]s,  -er,  n.  1.  kön;  gram.  genus. 
2.  slägt,  ätt.  3.  slägte.  4.  slag,  art.  -er... 
Ex.  'v/geschichte, -?;,./'.  slägthistoria.  'vkunde, 
O,  /.  genealogi.  ~kundige(r),  (adj.  böjn.)  m. 
genealog.  —  -S...  Ex.  «^adel,  -s,  O,  m.  adel 
med  ärftligt  adelskap.  ~alter,  -s,-,n.  mans- 
ålder. ~ärt,  -en,  f.  slägttecken.  'x.baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  stamträd.  ~endung,  -en,/. 
gram.  genusäudelse.  ~fall,  ■[e]s,  -e  fi  »", 
gram.  genitiv,  '^folge,  -n,  f.  slägtföljd.  ~for- 
scher,  -s,  -,  m.  genealog.  ~krankheit,  -en.f. 
sjukdom  i  könsdelarne.  -N/kunde,  O,  y.  ge- 
nealogi. ~leben,  -s,  O,  n.  könsförhållanden. 
'-bliebe,  0.  f.  sinlig  kärlek.  ~linie,  -ra,  f. 
slägtföljd.  ~los,  a.  könlös.  ~lBsigkeit,  O,  /. 
könlöshet.  ~name[n],  -ras,  -ra,  to.  slägtnamn, 
familjenamn.  ~organ,  -[e]s,  -e,  ra.  könsdel. 
^register,  -.s-,  -,  w.  slägtregister.  ~reife,  O, 
./'.  manbarhet,  pubertet.  ~t[h]eil,  -[e]s,  -c, 
m.  könsdel.  ~trieb,  -[e]s.  O,  m.  könsdrift. 
^unterschied,  -[e]s,  -e,  m.  ^Verschiedenheit, 
-en,  f.  könsskilnad.  ~wahl,  0,f.  könsurval. 
~wappen,  -s,  -,  ra.  slägtvapen.  ~wort,  -[e].s\ 
-er  t,  «.  artikel. 

geschlechtlich,  a.  1.  köns-.  2.  slägt-. 

1.  GeschléifFeJ,  -[e]s,  O,  ra.  slipande,  slipning. 

2.  Geschléiffe],  -[e]s.  O,  ra.  släpande,  dragande. 
Geschlénder,  -s,  O,  ra.  släpande  gång. 
Geschlépp[eJ,  ■[e]s.  O,  ra.  1.  släpande,  släp.  2. 

släp   pi  kludriing. 

Geschliffenheit,  O,  /.  egenskap  att  vara  slipad, 

polityr,  skärpa. 
Geschlinge, -s,-,  ra.  1.  O,  slukande,  glupskhet.  2. 

liopHätning,  ilätverk.  S.hjärtslagafsiagtadedjur. 
geschlossen,  a.  sluten. 
Geschlossenheit,  O,/,  shitenhet. 


O   sakr 


•  plu 


t  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


Geschluchz  [e] 


gesellen 


Geschliichz[eJ,  -es,  0,  n.  snyftande. 

Geschmack,  -[e]s,  -e[r]  f,  m.  smak.  ~  ow  etu: 
iäat.)  ßnden :  t}'cka  om  ngt.  -los,  a.  smaklös. 
•ISsigkeit,  0,  /.  smaklöshet,  -reich,  -voll,  a. 
Bmaklig,  smakfull.  FOr  Sfr.  se  faij.  »m».  -S...  Ex. 
^empflndung, -e/j,/'.  smaksensation.  ~lehre, 
0,f.  lära  om  smaken,  ästetik.  'v-organ,-[e]Ä, 
-e,  n.  emakorgan.  '^^richtung,  -en,  f.  smak- 
riktning. o/Sinn,  -[e]s,  0,  m.  smaksinne. 
'>.'Werkzeug,  -[e]s,  -e,  n.  smakorgan.  ~wTd- 
rig,  a.  osmaklig,  smaklös.  »/Widrigkeit,  0, 
_/'.  osmaklighet,  smaklöshet. 

Geschmåtz[e],  -es,  O,  n.  1.  smackande.  2.  oupp- 
hörligt kyssande,  pussande. 

Geschmåuch[e],  -[e]s,  O,  n.  oupphörligt  rökande, 
bolmande. 

Geschmause,  -s,  O,  n.  kalasande. 

Geschmeichel,  -s.  O,  ra.  smekande,  smeknin- 
g(ar).^ 

Geschmeide,  -s,  -,  n.  smycke,  -handel,  -s,  O,  m. 
jnvelhandel.  -händler,  -»,  -,  m.  juvelhand- 
lare, -kästchen,  -s,  -,  n.  juvelskrin,  -reich- 
t[h]üm,  -[e]«,  -er  f,  m.  rikedom  på  juveler. 

geschmeidig,  a.  smidig,  böjlig,  mjuk,  budi.  &fv. 
inställsam. 

Geschmeidigkeit,  O,  /.  smidighet,  böjlighet. 

Geschméiss,  -es,  O,  n.  1.  exkrementer.  2.mask- 
yngel,  maskar.   3.  mänsklighetens  afskum. 

Geschmetter,  -s,  O,  n.  smattrande. 

Geschmiede,  -s,  O,  n.  oupphörligt  smidande. 

Geschmier[e],  -[e]s.  O,  ra.  1.  oupphörligt  smör- 
jande. 2.  klottrande,  sudd,  kråkfötter. 

Geschmink[e],  -[e]s,  O,  n.  oupphörligt  sminkande. 

Geschmåll[e],  -[e]s,  O,  n.  trumpenhet,  dåligt 
lynne,  gnat. 

Geschmunzel,   -s,  O,  n.  småskrattande  af  rom« 

jelse.    ^ 

Geschnäbel,  -s,  O,  ra.  hugg  ei.  smekning  med 
näbben,  kyssande;  F  biidi.  äfv.  om  människor. 

Geschnårch[e],  -[e]«.  O,  ra.  snarkande. 

Geschnatter,  -s,  O,  ra.  snattrande;  pladdrande. 

Geschnåuf[e],  -[e]s,  O,  ra.  frustande,  fnysande. 

Geschnorkel,  -s,  -,  ra.  cirklar,  slängar  i  skrift. 

GeschnuKel,  -s,  O,  ra.  vädrande,  nosande,  sno- 
kande. 

Geschnürr[e],  -[e]s.  O,  ra.  surrande,  snurrande. 

Geschöpf,  -[e]s,  -e,  ra.  skapad  varelse;  foster. 

Geschöss,  -es,  -e,  ra.  1.  projektil,  kula,  skott. 
2.  skott  pi  Växter.  3.  våning,  -geschwindigkeit, 
O,/.  Ji$  projektils  hastighet.  -Spiegel,  -s,  -, 
VI.  X  kulspegel. 

Geschraubtheit,  O,/,  skrufvadt,  konstladt  sätt, 
förkonstling,  tillgjordhet. 

Geschrei,  -[e]s,  -e,  ra.  1.  skrik,  skri.  2.  väsen, 
larm,  bråk.  3.  dåligt  rykte.  Jmdn  ins  <x/ 
bringen  :  bringa  ngn  i  misskredit. 

Geschreibe,  -s,  O,  ra.  mycket  skrifvande,  skrif- 
veri. 

Geschreibsel,  -s.  O,  ra.  usel  skrift,  fuskverk. 

Geschrill[e],  -[e]s.  O,  ra.  gälla,  skärande  ljud, 
gäU(a)  hvi8sling(ar). 


Geschröt,  -[e]s,  -e,  n.  testikelpung. 

Geschiir,  -[e\s,  O,  ra.  ©  slagg. 

Geschiitte,  -s,  O,  n.  oupphörligt  ösande,  hällande. 

Geschüttel,  -«,  O,  ra.  upprepadt  skakande,  skak- 
ning(ar). 

Geschjjtz,  -es,  -e,  ra.  artilleripjes,  kanon;  kol- 
lektivt: artilleri,  -aufstellung,  O,  /.  artilleriets 
uppställning,  -donner,  -.■;,  O,  m.  kanonernas 
åska.  -kugel,  -ra, ./'.  kanonkula,  -park,  -[e]s, 
-e,  m.  artilleripark.  -pforte,  -ra,/,  skottglugg. 
-wesen,  -s,  O,  ra.  artilleri,  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m. 
=  -park. 

Geschwader,  -s,  -,  ra.  i  eskader. 

Geschwånke,  -s,  O,  ra.  oupphörligt  vacklande. 

Geschwätz,  -es,  -c,  ra.  prat,  pladder. 

geschwätzig,  a.  pratsam,  pladderaktig. 

Geschwätzigkeit,  O,  /.  pratsamhet,  pratsjuka. 

geSChwéigen,   *  itr.    (h.)   vaul.  blott  inf.  och  pres.    1. 

förtiga,  einer  (gen.)  Sache:  en  sak.  Dessen 
zu  '\'  dass  ...  för  att  ej  tala  om  att  ...  2. 
Geschweige  denn:  mycket  mindre,  t.  ex.  ich 
thäte  es  nicht  als  Freund,  geschu-eige  denn 
als  Feind. 

Geschwelge,  -s,  0,  ra.  fråssande,  frässeri. 

Geschwémm[e],  -[e]s,  0,  ra.  flöde,  svall. 

geschwind,  a.  hastig,  snabb,  hurtig,  rask.  Er 
rvusste  nicht,  was  er  »<  sagen  sollte:  han 
viste  i  hastigheten  icke,  hvad  han  skulle 
säga.  -marsch,  -es,  -e  t,  ni.  hastig,  forcerad 
marsch,  ilmarsch.  -schlüssig,  a.  raskt  be- 
slutsam. -Schreiber,  -s,  -,  m.  snabbskrifvare, 
stenograf,  -schritt,  -era,/,  stenografi.  -schritt, 
-[e]s.  O,  m.  hastiga  steg,  hastig,  rask  takt. 

Geschwindigkeit,  -en,  /.  hastighet,  snabbhet, 
raskhet. 

Geschwirr[e],  -[e]s.  O,  w.  surrande,  susande, 
hvinande. 

Geschwister,  -s,  -,  ra.  vani.  piur ,  syskon,  -kind, 
-[e]s,  -er,  ra.  syskonbarn,  -liebe,  O, /.  sy- 
skonkärlek, -paar,  -[e]s,  -e,  ra.  syskonpar. 

geschwisterlich,  a.  syskon-,  broderlig,  syster- 
lig. 

Ge8ChwBr[e]ne(r),(adj.böjn.)m.  1.  edsvuren  jury  man; 
die  ~?t;  juryn.  2.  edsvuren  tjänsteman;  grnf- 
ingeniör.  -n...  ex.  ~gericht,  -[e]s,  -e,  ra.  jury. 
«xobmann,  -[e]s,  -er  t,  ni.  jurypresident. 

Geschwülst,  -e  t,/,  *  -[«]«.  -e  t,  ni.  svullnad. 

Geschwür,  -[e]s,  -e,  n.  bulnad,  böld.  -bildung, 
-era,  /.  bulnande,  bulnad. 

geschwürig,  a.  full  af  bölder,  bulnande.  ~ 
werden :  bulna. 

geségnen,  *  tr.  1.  reråidr.  välsigna.  2.  taga  af- 
sked  af,  t.  ex.  das  Zeitliche,  die  Welt  ~ 
säga  verlden  farväl,  aflida. 

Geséll[e],  -era,  -en,  m.  1.  kamrat,  sälle.  2.  ge- 
säll, -en...  Ex.  ~bier,  -[e]s,  O,  7i.  gemensamt 
förtärdt  öl.  ^grad,  -[e]s.  O,  m.  gesällgrad. 
»/herberge,  -re,  /.  härbärge  för  gesäller,  för 
handtverkare.  ~jahre,  n.pl.  gesällår.  ~zelt, 
O,  /.  gesälltid. 

geséllllen,  -te,  -t,  '  I.  <r.  sammanföra,  förena.  II. 


F  familj&rt.    P  l&gre  sprik.    ^I'  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    -t»  Bjötenn.   ü  militärisk  term. 


gesellenhaft 


304 


gesittet 


SicA  ~  sälla  sig.  Oidspr.  gleich  und  gleich  ge-  ' 
seih  sich  gern.-Uka.ha.rnleka.hsist.GeséWunQ,/. 

gesellenhaft,  a.  gesällaktig. 

Gesellenschaft,  -en,  f.  1.  0,  egenskap  att  vara 
gesäll,  gesällgrad.  2.  samtiige  gesäller  inom  ett 

yrke  el.  en  ort,  gesällkår. 

gesellig,  a.  sällskaplig,  umgängsam.  ->..  leben: 
(om  djur)  Icfva  i  samhällen. 

Geselligkeit,  O,/,  sällskaplighet.  I 

Gesellschaft,    -en,  /.    1.    sällskap;    societet;  \ 
samhälle.    Jmdm   '\,  leisten :  hålla  ngn  sali-  I 
ßkap.    EtiD.  ZU7-  ~  thun:  göra  ngt  för  säll-  j 
skåps  skull.  /n^^cÄera;  gå  bort  på  bjudning. 
Wir  haben  ~  vi  hafva  främmande.  ~e«  ge- 
hen: hafva  mottagningar.  2.  bolag.  -S...  Ex. 
«^^anzug,   -[e]s,   -e  t,  w.  visitdrägt.   ~bank,  | 
-en,  f.  aktiebank.    ~dame,  -n,  f.  sällskaps- 
dam.   ~glied,    -[e].«,    -er,   n.  medlem  af  ett  ' 
sällskap.    ~haus,   -es,   -er  f,  n.  1.  ett  säll-  j 
skåps   lokal,   klubb.  2.  societetsbyggning.  j 
'^Ordnung,  -en,  f.  bolagsordning.  ~reise,  -n, 
/.    af   ett   sällskap  företagen  resa.  'V/Spiej,  j 
-[c]s,  -e,  n.  sällskapsspel,    'v.spräche,  -n, /•  | 
iiuigängesspråk.  '>./theater,  -s,  -,n.  sällskaps- 
teater. ~ton,  -  [e]s,  O,  m.  sällskapston.  ~trieb, 
■[e]s,  O,  TO.  sällskaplighet.   ~vertrag,  -[e]s, 
-e   t,  ''"■■  bolagsordning.    '>^zimmer,  -s,  -,  n. 
salong. 

Gesellschafter,  -.«,  -,  m.  ~in, -«e», /.  1.  säll- 
skapare,  sällskap,  sällskapsmänniska;  y.  afv. 
sällskapsdam.  2.  (handels)kompanion. 

gesellschaftlich,  a.  1.  samhällig,  samhälls-, 
social.  2.  sällskaplig,  societets-.  Es  fehlt 
ihm  an  ~e?-  Bildung:  han  saknar  verlds- 
vana.    3.  i  sällskap  med  andra,  gemensam. 

Gesellschaftlichkeit,  O,  /.  sällskaplighet,  um- 
gänge. 

Gesénge,  -s,  O,  n.  brännande,  härjande  med  eia. 

Gesenk,  -[e]s,  -e,  n.  1.  sänkande,  sänkning. 
2.  sänkning,  fördjupning.  3.  bärg.  schakt 
som  ej  går  i  dagen;  gruf botten.  4.  sänke. 
5.  O  gjutform. 

Gesetz,  -es,  -e,  n.  lag.  Zum  ~e  n-erden:  blifva 
lag.  -artikel,  -.•>-,  -,  m.  lagparagraf,  -auslegung, 
-en,  f.  lagtolkning,  -buch,  -\e\s,  -er  f,  "• 
lagbok,  -entwurf,  -\_e\s,  -e  t,  m-  lagförslag. 
-gebend,  a.  lagstiftande,  -geber,  -s,  -,  m.  lag- 
stiftare, -gebung,  -en,  f.  lagstiftning,  -kun- 
dig, a.  laglärd.  -los,  «.  laglös,  -lösigkeit.  O,./', 
laglöshet,  -massig,  a.  lagenlig,  laglig,  -mas- 
sigkeit,  O,/,  lagenlighet,  laglighet.  -Samm- 
lung, -en,  f.  lagsamling.  -wTdrig,  a.  lagstri- 
dig,  olaglig.  -Widrigkeit,  O,/,  lagstridighet, 
olaglighet.  -es...  Ex.  ~kraft,  O,/,  laga  kraft. 

gesetzlich,  a.  laglig,  lagbunden. 

Gesetzlichkeit,    O,  f.  laglighet,  lagbundenhet. 

gesetzt,  a.  1.  lugn,  stadig,  mogen.  ~es  We- 
sen: lugnt,  allvarligt  sätt.  ~es  Alter:  mo- 
gen ålder.  2.  antagen,  förutsatt.  ~c«  Falls: 
antaget  ci.  förutsatt  att.  ~  dass  es  ei.  dass 
dem  so  wäre:  antaget  att  det  förhölle  sig  så. 


Gesetztheit,  O,  /.  lugn,  allvar. 
Geséufz[e],  -es,  O,  n.  suckande. 
Gesicht,  -[e]s,  n.  a)  piur.  -e,  1.  syn,  synförmåga. 
Etiv.  aus  dem  ~e  verliei-en:  förlora  ngt  ur 
sigte.  Etw.  ins  r^  fassen :  noga  betrakta,  sj-na 
ngt.  Etw.  zu  ~e  bekommen:  få  syn  på  ngt. 
2.  syn,  vision,  uppenbarelse,  b)  piur.  -er,  3. 
ansigte;  uppsyn,  min.  Ein  blasses  ~  haben: 
vara  blek.  Jmdm  ins  ~  lachen:  skratta  ngn 
midt  upp  i  ansigtet.  Bas  ~  verändern:  än- 
dra ansigtsuttryck.  Eiii  langes  ~  machen: 
få  lång  näsa.  Er  ist  seinem  Vater  aus  dem 
~e  geschnitten:  han  är  sin  fars  afbild.  4. 
grimas.  Ein  »v/  ziehen  ei.  ~er  schneiden: 
göra  grimaser.  Jmdm  ein  ~  ei.  schiefe  -^er 
machen:  göra  grimaser  åt  ngn.  5.  sigte  pi 
gevär.  -er...  Ex.  ~schneiden,  -s.  O,  n.  grima- 
serande. ~schneider,  -s,  -,  m.  person  som 
gör  grimaser.  —  -s...  ex.  ~ausdruck,  -[e]s, 
-e  t,  ™.  ansigtsuttryck.  -^bildung,  -en,  f. 
ansigtsbildning.  ~deuter,  -s,  -,  m.  fysiono- 
mist.  ~farbe,  -n,  f.  ansigtsfärg.  ~fehler, 
-s,  -,  TO.  fel  på  synen,  »./feld,  -[e]s,  -er,  n. 
synfält.  ~form,  -en,  f.  ansigtsform.  ~kreis, 
-es,  -e,  m.  synkrets.  ~kundige(r),  (adj.  böjn.) 
TO.  fysionomist.  ~linie,  -n,  f.  ansigtslinie. 
~muskel,  -s,  -n,  to.  ansigtsmuskel.  ~nerv, 
-[e]s  el.  -en,  -en,  m.  synnerv.  '>.<punkt,  -[e]s, 
•e,  TO.  synpunkt.  ~rose,  -«, /.  ansigtsros. 
~schmerz,  -es,  -en,  m.  smärta  i  ansigtet. 
^schwäche,  -?i./.  svagsynthet.  '^.täuschung, 
-e«,  f.  synvilla.  ~verzerrung,  -en,  f.  för- 
vridning  af  ansigtsdragen.  ~weite,  -n,  f. 
synvidd.  ~vwinkel,  -s,  -,  m.  synvinkel.  ~zug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  ansigtsdrag. 

Gesims,  -es,  -e,  n.  sims,  karnis,  fris.  list,  kant. 
■kachel,  -n.f.  simskakel.  -uhr,  -en,  f.  vägg- 
ur, pendyl. 

Gesinde,  -s,  O,  n.  tjänare,  tjänstefolk,  -amt, 
-[e].s,  -er  f,  n.  byrå  för  tjänstsökande,  -bier, 
-[e]s,  O,  n.  öl  åt  tjänstefolket,  -bröt,  -[e]«, 
O,  n.  tjänares  bröd.  -kost.  O,  /.  tjänares 
kost.  -lohn,  -[e]s,  -e  f,  m.  tjänares  lön.  -Ord- 
nung, -en,  f.  tjänstehjonsstadga.  -Stube,  -n, 
f.  tjänares  rum. 

Gesindel,  -s,  O,  n.  pack,  slödder. 

Gesinge,  -s,  O,  n.  oupphörligt  sjungande. 

gesinnt,  a.  sinnad. 

Gesinnung,  -en,  f.  tänkesätt,  sinnelag,  karak- 
tär, afsigt(er).  -s...  Ex.  ~genoss[e],  -en,  -en, 
TO.  liktänkande,  'v-gleichheit,  O,  /.  öfverens- 
stämmelse  i  tänkesätt.    ~los,  a.  karaktärs- 
lös. ~l8sigkeit,  O,  /.  karaktärslöshet.  ~pro- 
be,    -K,  /.  karaktärsprof.   ~treu,  a.  sin  öf- 
I      vertygelse   trogen,    karaktärsfast.   ~treue, 
1      O,  /.   trohet   mot  sin  öfvertygelse,  karak- 
i      tärsfasthet.   '^tüchtig,   a.   besjälad  af  ädla 
tänkesätt,  karaktärsfast.  ~tüchtigkeit.  O,/, 
ädelt  sinnelag,  karaktärsfasthet. 

gesittet,  a.  civiliserad,  sedig,  anständig,  stä- 
dad, bildad. 


O   lakoar  piur.    f  bar  omljud.    tr.  trmsitirt,    itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,   3.  har  »ein  till  hjälpverb. 


Gesittung 


305 


gesternt 


Gesittung,  -en,f.  civilisation,  anständigt,  stä- 
dadt  sätt,  bildning. 

Gesitz[e],  -es,  0,  n.  ständigt  sittande. 

Gesöff,  -[e]s,  -e,  n.  P  1.  0,  supande.  2.  usel 
dr}'ck,  blask,  slask. 

Gesärge,  -s,  0,  n.  orolig  omsorg,  ängsligt  sör- 
junde. 

Gespan,  -[e].s  «.-i.  %  -en,  -e[«],  m.  1.  kamrat.  2. 
ungersk  landshöfding  (chef  ror  ett  kumitat). 

Gespann,  -[e]s,  -e,  I.  m.  =  Gespan.  II.  n.  spann, 
anspann,  par  dragare,  ök. 

Gespan [n]schaft,  -en,f.  komitat. 

Gespanntheit,  O,  y.  spänning,  sträckning ;  bimi. 
spänning,  spänd  uppmärksamhet,  spänd 
förväntan,  spändt  förhållande. 

Gespårr[e],  -[ejs,  -e,  n.  sparrar,  bjälklag. 

Gespäss[e],  -e.s,  O,  n.  oupphörligt  skämtande, 
skämt. 

Gespéi[e],  -\e\s,  O,  n.  oupphörligt  spottande,  stän- 
diga kräkn  ingår. 

Gespenst,  -[e]s,  -er,  n.  spöke,  ande.  -er...  Ex. 
~ärtig,  a.  spöklik.  ~erscheinung,  -en.  f. 
andeuppenbarelse.  ~furcht,  0,y.  spökrädsla. 
'v.geschichte,  -re,/. spökhistoria.  ~glaube[n], 
■ns,  O,  m.  tro  på  spöken.  ~reich,  -[e]»',  O, 
n.  andeverld.  ~schiff,  -\e\s,  -e,  n.  spök- 
skepp. ~spuk,  -[e]s,  -e,  m.  spökeri.  ~stunde, 
-n,f.  spöktimme. 

gespensterhaft,  a.  spöklik,  spök-. 

Gespénsterhaftigkeit,  O,  /.  spöklikt  utseende. 

gespénst[er]isch,   gespenstig  =  gespensterhaft. 

Gespérr[eJ,  -[e]*-,  O,  re.  1.  spärrning,  spär- 
rande. 2.  spjärnande  emot,  krus,  kruser- 
lighet.  3.  pinr.  -e,  ngt  som  spärrar,  hinder, 
spärrhjul.  spärrhake. 

Gespiel[e],  -[e]s,  O,  re.  oupphörligt  spelande  ei. 
lekande. 

Gespiele,  -re,  -re,  m.  Gespielin,  -nen,  f.  lekkam- 
rat, barndomsvän. 

Gespinn[e],  -[e]«,  O,  re.  oupphörligt  spinnande. 

Gespin[n]st,  -[e]s,  -e,  re.  ngt  spunnet,  spanad; 
spindelväf ;  biidi.  ränker. 

Gespéns,  -es,  -e,  m.  ooh  n.  %  fästman,  äkta 
hälft,  make. 

Gespött,  -[e]*-,  -e,  re.  spott,  hån;  föremål  för 
hån  och  spott. 

Gespött[e],  -[e]s,  GespÖttel,  -s,  O,  n.  oupphörligt 
gyckel,  drift,  spott,  hån. 

Gespräch,  -[e]s,  -e,  re.  1.  samtal.  Ein  ~  mit 
jmdm  anknüpfen:  börja  ett  samtal  med 
ngn.  Das  ~  auf  etw.  bringen :  bringa  ngt 
på  ^al.  2.  samtalsämne,  t.  ex.  er  ist  das  ~ 
der  gamen  Stadt,  -s...  Ex.  ~form.  O,  f.  sam- 
talsform. ~ton,  -[e]s,  O,  m.  samtalston. 
~weise,  adv.  samtalsvis. 

gesprächig,  a.  språksam,  pratsam. 

Gesprächigkeit,  O,  f.  språksamhet. 

gesprächlich,  a.  i  samtalsform. 

gespråchsäm,  a.  språksam. 

Gespréiz,  -es,  O,  re.  Gespreiztheit,  O,  /.  mycket 
väsen  af  sig,  morskhet. 


Gesprenge,  -s,  O,  n.  spritande,  besprängning, 
fuktande. 

Gespringe,  -s,  O,  n.  oupphörligt  hoppande. 

Gespritzfe],  -es,  O,  n.  ständigt  sprutande. 

Gespröss,  -es,  O,  re.  uppskjutande. 

Gespriidel,  -s,  O,  re.  1.  uppsprutande,  por- 
lande, plaskande.  2.  vattensprång,  spring- 
källa. 

GespiJCk[e],  -[e]s.  O,  re.  oupphörligt  spottande. 

Gespiik[e],  -[e]s,  O,  re.  spökeri. 

Gespül[e],  -[e]s,  O,  n.  oupphörligt  sköljande. 

Gespüte,  -s.  O,  n.  F  skyndsamhet,  hast. 

gest.,  rörkortning  Kt  gestorben:  död  (t). 

Gestade,  -s,  -,  n.  strand. 

Gestalt,  I.  -ere,  f.  1.  gestalt,  figur,  form.  2. 
ställning,  förhållande.  Nach  ~  der  Sachen: 
efter  omständigheterna.  II.  a.  beskaffad. 
Bei  so  ~ere  Umständen :  under  sådana  för- 
hållanden, -los,  a.  saknande  gestalt,  form- 
lös, -lösigkeit,  O,  f.  formlöshet,  -en...  ex. 
~reich,  ~voll,  a.  rik  på  växlande  gestalter. 

geståltlien,  -ete,  -et,  *  I.  tr.  forma,  bilda,  model- 
lera. Bas  Mädchen  ist  wohl  gestaltet:  flickan 
har  en  vacker  figur.  II.  Sich  ~  gestalta  sig. 

Gestalter,  -s,  -,  m.  person  som  ger  gestalt, 
form  åt  ngt,  ordnare. 

Gestaltung,  -en,  f.  bildning,  ställning,  till- 
stånd, -s...  Ex.  ~fähig,  a.  bildbar.  '>./fähigkeit, 
O,  /.  bildbarhet. 

Gestammel,  -s,  O,  re.  stammande. 

Geståmpf[e],  -[e]s.  O,  re.  stampande. 

gestandig,  a.  erkännande.  ~  sein:  erkänna, 
bekänna.  Er  ist  es  ~  han  tillstår,  medger 
det. 

Geständnis[s],  -ses,  -se,  n.  erkännande,  be- 
kännelse. Jmdn  zum  ~se  von  etw.  bringen : 
förmå  ngn  att  bekänna  ngt. 

Gestänge,  -s,  -,  re.  mängd  stänger,  plats  med 
uppstälda  stänger;  gärdsgård. 

Gestank,  -[e]s,  -e  t,  m.  stank,  vidrig  lukt. 

Gestänker,  -s,  O,  w.  P  1.  spridande  af  stank. 
2.  missämjas  stiftande,  förtal,  grälsökande. 

gestatten,  *  tr.  tillåta,  medgifva.  Geståttung,/. 

Gestäude,  -s,  -,  re.  =  Gesträuch. 

Geste,  -n,f.  åtbörd,  gest. 

gestehen,  *  I.  tr.  erkänna,  tillstå,  bekänna. 
II.  itr.  s.  stelna,  stanna,  löpna. 

Gestein,  -[e]s,  -e,  re.  mineral,  bärgart,  bärg; 
(ädel)stenar.  -ärt,  -ere,  /.  bärgart.  -kunde, 
O,/,  mineralogi,  -reich,  -\e]s,  O,  re.  mineral- 
rike. 

Gesten,  -[e]s,  -e,  re.  ställning,  ställ,  hylla, 
ram.  F  uiidi.  ein  schnurriges  ~  en  rolig 
kropp. 

Gestellung,  -en,  f.  JiJ  inställelse,  -s...  Ex.  ~be- 
fehl,  -[e]s,  -e,  vi.  ~order,  -re,/,  orderom 
inställelse,  'vpfllchtig,  a.  skyldig  att  in- 
ställa sig. 

Gestéppe,  -s,  O,  re.  stickande,  stickning. 

gestern,  adv.  igår.  ~  morgen:  igår  morse. 

gesternt  =  gestirnt. 


*  Ikta  sms.    F  fuiuUjürt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    "J»  sjötcrm.   >St  miUtarlsk 
Tysk-svi^nslc  ordbok. 


Gestichel 


306 


Getreide 


Gestichel,  -s,  0,  n.  retsamt,  förargligt,  spe- 
fullt tal,  skämt. 

gestiefelt,  a.  iklädd  stöflar. 

gestielt,  a.  försedd  med  stjälk. 

gestikulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  gestikulera. 

Gestirn,  -\_e]s,  -e,  n.  stjärnbild,  stjärna,  stjärn- 
himmel, -anbeter,  -s,  -,  m.  stjärndyrkare. 
-anbetung,  o,  /'.  -dienst,  -[e]s,  O,  m.  stjärn- 
dyrkan.  -stand,  -[e]s,  -e  f,  m.  konstellation. 

gestirnt,  a.  försedd,  smyckad,  beströdd,  öf- 
versållad  med  stjärnor. 

Gestirnung,  -en,  /.  konstellation. 

Gestober,  -.?,  -,  n.  yrande  massa;  yrväder. 

Gest6lin[e],  -[e]s,  O,  n.  stönande. 

Gestolper,  -s,  O,  n.  snafvande,  snubblande. 

Gestotter,  -.^■,  O,  n.  stammande. 

Gestrampel,  -s,  O,  n.  sparkande. 

Gesträuch,  -[e]s,  -e,  n.  buskar,  busksnår, 
buskage. 

gestreift,  a.  randig. 

Gestreite,  -.<,  O,  «.  oupphörligt  tvistande. 

gestréng[e],  a.  sträng,  -niitai  tui  adei.  '^er  Hen-, 
~e  Frau:  nådig  herre,  nådig  fru. 

Gestréu,  -[e]s,  O,  n.  ngt  utströdt,  strö. 

gestrig,  a.  inträSande  igår,  gårdagens.  Am  /^^en 
Tage :  igår.  Die  '\>en  Ereignisse :  gårdagens 
händelser. 

Gestroh,  -[e]s,  Gestrohde,  -s,  O,  n.  strö. 

GestrÖm,  -[e]$,  O,  n.  strömmande,  strömning. 

Gestrudel,  -s,  O,  n.  hvirflande,  hvirfvel. 

Gestrijpp,  -[e]s,  -e,  n.  risiga  buskar,  snår. 

Gestüb[b]e,  -s,  O,  n.  stybb. 

Gestijck,  -[e]s,  -e,  n.  kanon. 

Gestühl,  -\_e]s,  -e,  n.  stol,  sits;  ställning. 

Gestiimper,  -s,  O,  n.  fusk,  fuskverk. 

Gestiit,  ■[e]s,  -e,  n.  stuteri. 

Gesuch,  -[e]s.  -e,  n.  ansökan,  anhållan,  be- 
gäran. Was  ist  sein  '\>?  hvad  vill  han? 

Gesuch [e],  -[e]s,  U,  n.  oupphörligt  sökande,  le- 
tande. 

gesucht,  a.  1.  eftersökt,  handel,  begärlig.  2. 
sökt,  onaturlig,  konstlad. 

GesQchtheit,  O,/,  sökt,  konstladt  sätt. 

Gesudel,  -s.  O,  «.  sudderi,  sudd. 

Gesumme,  -s,  O,  n.  surrande,  surr. 

gesund,  gesünder  ci.  gesunder,  gesundest  ei.  ge- 
sundest, a.  1.  frisk,  kry.  Wieder  ^  werden: 
åter  tillfriskna.  Der  ~e  Menschenverstand : 
snndt  bondförstånd.  2.  sund,  hälsosam.  J?.< 
ist  Ihnen  ganz  ~  det  är  rätt  åt  er.  -brunnen, 
•s,  -,  m.  hälsobrunn. 

gesunden,  *  itr.  s.  tillfriskna. 

Gesundheit,  -en,  f.  1.  hälsa,  friskhet.  {Zur] 
r^!  väl  bekomme!  2.  sundhet,  hälsosam- 
het, -s...  El.  ~amt,-[e]s,  -er  f,  n.  hälsovårds- 
nämd.  ~halber,acZy.  för  hälsans  skull.  ~kun- 
de,  ~lehre,  0,y.  hälsovårdslära,  sundhets- 
lära.  ~pass,  -es,  -e  t,  m.  sundhetspass. 
'x.pflege,  <),f.  hälsovård.  ~polizei,0,/.  sund- 
hetspolis. ~probe,-7V.karantän.  ~regel,-ra^/'. 
Btindhetsregel.  'x.rlicksicht,  -en,f.  hälsoskäl. 


'^.schädlich,  o.  skadlig  för  hälsan.   '>,/SChein, 

-[e]s,  -e,  m.  siindhetsintyg.  ~wTdrig,  a. 
ohälsosam.  '>^zustand,  -[e]«,  -e  f,  m.  hälso- 
tillstånd. 

gesundheitlich,  a.  hälso-,  sanitär,  hygienisk. 

Getådel,    -s,   O,   n.  oupphörligt  tadlande,  tadel- 
sjuka. 
I  Getäfel,  -s,  -,  n.  panelning. 
:  Getändel,  -s.  O,  n.  skämt,  lek. 

Getånz[e],  -es,  O,  n.  oupphörligt  dansande. 
I  Getåst[e],    -[e]s,   O,  n.  trefvande,  kännande; 

känselsiuue. 
I  Getåumel,  -s.  O,  n.  tumlande,  raglande. 

Getåusch[e],  -es,  O,  n.  ständigt  bytande,  omby- 
te, ombytligliet. 

Getäusch[e],  -es,  O,  n.  upprepadt  bedrägeri. 

Gethier  se  Getter. 

Gethiie,  -s,  O,  n.  föga  gagnande,  bullrande 
verksamhet,  gagnlös  ifver;  tillgjordhet. 

Gethurm  se  Getürm. 

Getier,   -[e]s,   -e,   n.  djur,  djursamling,  djur- 
verld. 
I  getigert,  a.  tigerfliickig. 
j  Getöbe,  -s,  O,  n.  rasande,  raseri. 
'  Get6n[e],  -[e]s.  O,  n.  ljudande,  tonande,  upp- 
repade ljud.  sorl,  brus. 

Getås[e],  Getös[e],  -es, -e,  ?«.  brusande,  brus, 
larm,  väsen. 

Geträb[e],  -[e]s.  O,??,  ständigt  traf  vande,  gående, 
trampande. 

Getrampel,  -s,  O,  n.  ijud  af  ständigt  trafvande, 
tramp. 

Getränk,  -[e]s,  -e,  n.  dryck. 

Getrappel,  -s.  O,  n.  F  ijud  af  ständigt  gående. 

getrauen,  *  tr.  och  sich  ~.  Ich  getraue  mich 
dessen  ei.  ich  getraue  es  mir:  jag  tilltror 
mig  det,  törs  (företaga)  det.  Sich  wohin  ~ 
töras  gå,  våga  sig  ngnstädes  hän. 

Geträufel,  -s,  O,  n.  st&ndigt  droppande,  dry 
pande,  dropp. 

Geträum[e],  -[e]s,  O,  n.  ständigt  drömmande 
drömmeri. 

Getréibe,  -s,  O,  n.  1.  driftig  verksamhet,  rör 
lighet,  lif.   2.  rörlig  hop,  mängd,  trängsel. 

Getreide,  -s,  -,  n.  säd,  spannmål,  -ausfuhr,  0,y 
sädexport,  -bau,  -[e]s,  O,  m.  sädesodling, 
■boden,  -s,  -[ti,  '"•  spannmålsvind,  magasin 
-brand,  -[e]s.  O,  m.  brand,  sot  på  säd.  -darre 
-n,  f.  sädesria.  -feld,  -\e\s,  -er,  n.  sades 
åker,  sädesfält,  -grübe,  -7i,  f.  jordkällare 
för  spannmål,  -handel,  -s,  O,  m.  spannmåls 
liandel.  -keller,  -s,  -,  m.  =  -grübe,  -korn, 
-[e]s,  -er  t,  n.  sädeskorn,  -land,  -[e]s,  -^ 
n.  1.  O,  för  säd  lämplig  jordmon.  2.  på  säd 
rikt  land.  -markt,  -[e]s,  -e  t,  ni.  spannmåls- 
marknad, -mäss,  -es,  -e,  n.  sädesmått 
-miihle,  -n,f.  kvarn,  -pacht,  -en,/,  arrende 
som  erlägges  i  spannmål,  -schwinge,  -n,  f. 
sädesvanna.  -Speicher,  -s,  -,  m.  spannmål 
vind,  magasin,  -sperre,  -n,  f.  förbud  mot 
spannmålsutförsel,   -wagen,  -s,  -[t],  i».  hö- 


0    Mkuar  plur.    \  ii»r   omljud.    tr.  transitirt,    itr.  intransitiTt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  aein  tlU  hjilpverb. 


Qetrennthelt 


307 


Gewäsch 


kärra.  •zeh[ejnt[e],  -[e]s,  -en,  m.  Bpannmäls- 
tionde.  -zins,  -es,  -en,  m.  =  -packt. 

Getrenntheit,  0,  f.  omständigheten  att  vara 
åtskilda. 

getreu,  a.  trogen,  tillgifven. 

getreulich,  a.  i  sht  adv.  trogen,  redlig. 

Getriebe,  -s,  -,  n.  maskineri,  mekanism. 

Getriller,  -s,  O,  n.  oupphsriiga  drillar,  drillande, 
kvintillering. 

Getrippel,  -s,  O,  n.  oupphörligt  trippande. 

Getrödel,  -s,  O,  n.  F  söl. 

Getrömmel,  -s,  O,  n.  ständigt  trummande. 

Getröpfel,  -*-,  0,n.  stimaigt  droppande,  drypande. 

getröst,  a.  lugn,  förtröstansfull.  Sei  ^[ert 
Mutes] :  var  vid  godt  mod,  var  lugn.  F  er 
ist  nicht  recht  ~  han  är  ej  riktigt  klok. 

getrosten,  *  sich  ~  lugna  sig,  hafva  tålamod. 
Sich  einer  (gen.)  Sache  ~  med  tillförsigt 
hoppas  på,  förlita  sig  på  en  sak. 

Getrilmmer,  -s,  -,  n.  spillror,  ruiner. 

Getümmel,  -s,  O,  n.  tumlande,  jägtande. 

Getümmel,  -s,  O,  n.  orolig  hop,  trängsel,  virr- 
varr,  oro,  larm,  buller,  stoj. 

Getijrm,  -[e]«,  -e,  n.  tornmängd. 

Getiite,  -s,  O,  n.  tutande,  tutning. 

Geübtheit,  O,/,  öfning,  skicklighet. 

Gevatter,  -n  ei.  -s,  -[«],  m.  ~jn,  -nen,f.  fadder, 
gudfar,  gudmor,  /.  arv.  skvallersyster.  Bei 
einem  Kinde  [zu]  ~  stehen:  stå  fadder  åt 
ett  barn.  F  ~  Schneider  und  Handschuh- 
macher:  småfolk,  skräddare  och  skoma- 
kare, kreti  och  pleti.  -brief,  -[e],s,  -e,  m.  in- 
bjudning att  stå  fadder,  -schmaus,  -[e].?,  -e 
t,  m.  fadderkalas.  -s...  ei.  ~mann,  -[e]«,  Ge- 
vattersleute,  m.  ludder,  gudfar. 

Gevatterschaft,  -etv,  j".  1.  fadderskap.  2.  fad- 
drar. 

Geviert[e],  I.  -[ejs,  -e,  «.fyrkant,  kvadrat;  fyr- 
delning. Drei  Fuss  ins  ~  messen:  hålla  tre  fot 
i  kvadrat.  II.  geviert,  a.  fyrkantig,  kvadra- 
tisk; fyrdelad.  -fuss,  -es,  -[e],  jfr  Fuss  2  och 
3,  m.  kvadratfot,  -meile,  -n,/.  kvadratmil. 
-Wurzel,  -n,f.  mat.  kvadratrot. 

Gewächs,  -es,  -e,  n.  växt;  planta,  widi.  ättling. 
-erde,  O,/,  matjord,  -haus,  -es, -erf,«.  växt- 
hus, drifhus.  -hauspflanze,  -n,  f.  drifhus- 
planta.  -kunde.  O,/,  botanik.  -kundigeCr),  (adj. 
böjn.)  m.  botanist,  -lehre  =  -kunde,  -reich, 
I.  -[e]s,  O,  n.  växtrike.  II.  a.  rik  på  växter. 
-Sammlung,  -en,  f.  växtsamling. 

Gewåclyl,  -s,  O,  n.  vacklande,  vacklande  ei. 
vaggande  gång. 

gewähr,  a.  Einer  (gen.)  Sache  ~  werden :  få  syn 
på,  få  se,  märka  en  sak. 

Gewahr,  %  -en,  f.  garanti,  borgen,  säkerhet. 
Für  jmdn  ~  leisten :  gå  i  borgen,  i  god  för 
ngn;  für  etw.  ~  leisten:  gå  i  god  för,  ga- 
rantera ngt.  -leister,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
person  som  går  i  god  för  ngt,  borgesman, 
borgen,  -leistung,  -en,  f.  borgen,  garanti. 
-lasigkeit,  O,  /.  brist  på  säkerhet,  på  garan- 


ti, -s...  Ex.  ~mann,  -[ejs,  Gewährsleute,  m. 
1.  borgesman,  borgen.   2.  sagesman. 

gewåhrbär,  a.  som  kan  beviljas,  billig. 

gewahren,  *  I.  tr.  och  itr.  h.  Eine  ei.  einer  (gen.) 
Sache  ~  märka,  få  syn  på  en  sak.  II.  Sich 
~  taga  sig  i  akt,  einer  (gen.)  Sache:  för  ngt. 
Gewährung,/. 

gewahren,  '  I.  tr.  1.  bevilja,  jmdm  etw.:  ngn 
ngt.  2.  erbjuda,  t.  ex.  jmdm  Schutz.  II.  itr. 
h.  1.  Für  etw.  ~  gå  i  god  för  ngt.  2.  Etw. 
~  lassen:  låta  ngt  fortgå,  äga  bestånd,  ej 
bry  sig  om  ngt ;  jmdn  ~  lassen :  låta  ngn 
hållas,  få  sin  vilja  fram.   Gewährung,  /. 

Gewahrsam,  -[e].s  -e,  vi.  -e[«], /•  förvar;  fängs- 
ligt  förvar,  fängelse. 

Gewährschaft,  -en,  f.  borgen,  garanti. 

Gewåld[8],  -[e].s,  O,  n.  skog. 

Gewalt,  -eil,  f.  1.  makt,  våld,  välde,  t.  ex.  ~ 
über  jmdn  haben,  das  steht  nicht  in  mei- 
ner ~.  2.  våld,  öfvervåld.  Jmdm  ~  an- 
thun:  våldföra  sig  på  ngn.  Ordspr.  ~  geht 
vor  Recht:  den  starke  har  alltid  rätt.  3. 
Aus  aller  'v-  af  alla  krafter.  Mit  aller  ~  a) 
starkt,  grufligt,  förfärligt,  b)  ovilkorligen. 
-anmässung,  -en,  f.  maktens  tillvällande. 
-anwendung,  -en,  f.  maktens  utöfvande,  an- 
vändande af  våld.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  fuU- 
makt(surkund).  -geber,  -s,  -,  m.  fullmakts 
utfärdare,  förlänare  af  makt.  -haber,  -s,  -, 
m.  nakthafvande,  maktägande,  -handlung, 
-en,f.  våldsbragd,  -herr,  -n,  -en,m.  =  -herr- 
scher.  -herrschaft,  -en,  f.  despotism,  våld, 
tyranni,  -herrscher,  -s,  -,  m.  despot,  tyrann. 
■lüstern,  a.  maktlysten.  -mässregel,  -n,  f. 
våldsam  åtgärd,  -missbrauch,  -[e].-!,  -e  t,  ni. 
missbruk  af  sin  makt.  -schritt,  -[e]s,  -e,  m. 
våldsamt,  olagligt  steg.  -streich,  -[e]s,  -e, 
m.  kupp,  öfverrumpling,  våldsbragd,  -that, 
-en,  f.  våldsbragd,  -thäter,  -s,  -,  m.  vålds- 
verkare.  -thätig,  a.  våldsam,  -thätigkeit.  O, 
/.  våldsverkan,  våldsamhet. 

gewaltig,  a.  väldig,  stark,  mäktig. 

gewältigen,  *  tr.  göra  sig  till  herre  öfver. 

Gewältige(r),  (adj.  böjn.)  m.  profoss,  gevaldiger. 

gewaltsam,  a.  våldsam. 

Gewaltsamkeit,  O,  /.  våldsamhet. 

Gewänd,  -[e]s,  -er  f,  n.  drägt,  skrud,  -händler, 
-s,  -,  m.  klädeshandlande.   -los,  a.  oklädd. 

Gewände,  -s,  -,  n.  (dörr-  ei.  fönster)infatt- 
ning. 

gewandt,  o.  händig,  skicklig,  färdig,  rask. 

Gewandtheit,  O,/,  skicklighet,  färdighet,  hän- 
dighet. 

gewärten,  *  tr.  och  itr.  h.  vänta,  af  vakta,  eine 
el.  einer  (gen.)  Sache :  ngt. 

gewärtig,  a.  1.  Jmdm  ~  sein:  stå  till  ngns 
tjänst.  2.  Einer  (gen.)  Sache  ~  sein:  afvakta 
en  sak. 

gewärtigen,  *  tr.,  itr.  h.  och  sich  »x.  med  gen. 
vänta,  afvakta,  vara  beredd  på. 

Gewäsch,  -es,  -e,  n.  prat,  sladder. 


Hkta  am«.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknlsit  term.    i  «jöterm.    ^  milit&risk  term. 


Gewasche 


308 


Gewisper 


Gewäsche,  -s.O,n.  ständigt  tvättande,  blaskande. 

Gewässer,  -S,  -,  n.  rinnande  el.  stilla«täende  vatten- 
samling, vattensystem,  vattendrag,  vatten. 

gewässert,  a.  vattrad. 

Gewebe,  -s,  -,  n.  väf,  väfnad;  nät.  -baum. 
-[e]s,  -e  t,  in-  väfbom. 

geweckt,  a.  vaken,  munter,  liflig,  kry. 

Gewecktheit,  O,  /.  vaket  sinne,  munterhet, 
lifligbet. 

Gewehr,  -[e]s,  -e,  n.  gevär.  Ins  ~  treten:  gri- 
pa till  vapen;  unter  dem  ~e  stehen:  stå 
under  vapen.  Die  ~e  strecken:  sträcka  ge- 
vär. Präsentiert  das  ~.'  skyldra  gevär!  -la- 
brik,  -en,  f.  gevärsfaktori,  -feuer,  -s,  O,  7;. 
gevärseld,  -hahn,  -[e]s,  -e  t,  "»•  gevärshane. 
-händler,  -s,  -,  m.  gevärshandlare,  -kammer, 
•n,  f.  rustkammare,  vapensal,  -kugel,  -n,  f. 
gevärskula,  -lauf,  -fe]«,  -e  t,  ni.  gevärspipa. 
-riemen,  -ä,  -,  m.  axelrem,  bussrem.  -schloss, 
-es,  -er  f,  n.  gevärslås.  -schmied,  -[e]s,  -e,  m. 
gevärssmed,  bössmed. 

Geweih,  -[e]*-,  -e,  n.  greniga  horn,  i  sht  hjort- 
horn. 

Gewéine,  -s,  O,  n.  ständig  gråt. 

Gewénd[eJ,  -[e]«,  -e,  n.  1.  vändande,  vänd- 
ning. 2.  teg. 

Gewérb[e],  -[e]s,  -e,  w.  1.  yrke,  näring,  sys- 
selsättning; industri.  2.  led,  gångjärn. 
-fleiss,  -e.«!,  O,  m.  yrkesflit,  näringsflit,  -fleis- 
sig,  a.  industriell,  -kunde,  O,  /.  teknologi. 
-kundig,  a.  teknologiskt  bildad,  -leben,  -.■!, 
0.  ra.  industrielt  lif.  -los,  a.  industrilös,  nä- 
ringslös, -reich,  a.  industriell,  -thätig,  a. 
industriell,  idog.  -thätigkeit,  O, /.  industri, 
idoghet.  -treibend,  a.  industriell,  -verein, 
-[e]s,  -e,  m.  yrkesförening,  -e...  ei.  ~aus- 
stellung,  -en,  f.  industriutställning.  ~be- 
trleb,  -\e\s,  O,  m.  industri.  ~freiheit,  O, /. 
näringsfrihet.  ~schoss,  -es,  -e  [t],  m.  = 
'^Steuer.  ~schule,  -",/.  teknisk  skola,  slöjd- 
skola. ■^Steuer,  -n,  f.  näringsskatt.  —  -s... 
Ri.  ~betrieb,  -[e]s,  O,  m.  yrke(n).s  utöfning. 
~mann,  -[e].t,  Geicerhsleute,  m.  näringsid- 
kare. ~zweig,  -[e]s,  -e,  m.  näringsgren. 

gewerblich,  a.  industriell. 

gewérbsäm,  a.  industriell,  idog. 

Gewérbsamkeit,  (i,f.  näringsflit,  idoghet. 

Gewérk,  -[ejs,  -e,  n.  1.  maskin,  maskineri, 
verk.  2.  näringsprodukt.  3.  handtverks- 
skrå.  -s...  Ex  '^schule,  -n,  f.  slöjdskola. 
~verein,  -[«]■<,  -e,  m.  handtverksförening, 
arbetarförening. 

Gewerkschaft,  -en,  f.  bürg,  bolag  för  grufdrift. 

Gewicht,  -[e]s,  -e,  n.  vigt.  Nach  dem  ~e  ver- 
kaufen: sälja  efter  vigt.  Schwer  ins  r^^  fal- 
len :  väga  tungt  i  vågskålen,  -abnähme,  -n, 
/.  vigtförlust,  -ausschlag,  -[e]s,  -e  t,  »'• 
öfvervigt.  -los,  a.  lätt,  biidi.  ovigtig.  -lösig- 
keit,  0,f.  ringa  vigt,  biuu.  ovigtighet.  -Stange, 
-n,  f.  balanserstång.  -voll,  a.  tung,  vigtig. 
-s...  Ex.  «^abgang,  -[e]s,  O,  m.  vigtförlust. 


gewichtig,    a.  1.   som   håller  vigten.  2.  tung. 

3.  vigtig,  betydande. 
Gewichtigkeit,  O,/,  vigt,  betydenhet. 
gewiegt,  a.  erfaren,  förfaren. 
Gewieher,  -s.  O,  n.  gnäggande,  gnäggning. 
gewillt,   a.   ~   sein,   etw.  2«  fÄwn;  vara  villig 

att  göra  ngt. 

Gewimmel,  -s,  O,  n.  vimmel. 

Gewimmer,  -s,  O,  n.  sakta  jämmer. 

Gewinde,  -s,  -,  n.  1.  O,  vridande,  vridnin- 
g(ar).  2.  slingrande,  krökning(ar),  krö- 
k(ar).  3.  skrufgängor.  4.  gångjärn.  5.  gir- 
land(er),  krans(ar).  6.  garn,  nystan,  -fen- 
ster,  -.■?,  -,  n.  fönster  på  gångjärn. 

Gewinn,  -[e]s,  -e,  m.  vinst,  fördel.  -ant[h]eil, 
-[e]*',  -e,  m.  andel  i  vinsten.  -begier[de],  O, 
/.  vinstbegär,  -bringend,  a.  vinstgifvande, 
fördelaktig,  -geld,  -[e],';,  O,  n.  vinst  i  pen- 
gar, -liste,  -n,  f.  vinstförteckning.  -lo[o]s, 
-es,  -e,  n.  vinstlott.  -los,  a.  icke  vinstgif- 
vande, icke  lönande,  -nummer,  -n,  f.  vinst- 
nummer, -reich,  a.  vinstgifvande,  lönande. 
-sucht.  O,  /.  vinningslystnad,  -süchtig,  o. 
vinningslysten.  -Ziehung,  -en,  f.  dragning 
af  vinster. 

gewinnbär,  a.  möjlig  att  vinna. 

gewinnen,  gewann,  gewönne  ei.  geicånne,  ge- 
wonnen, gewinn\_e^,  *  I.  tr.  1.  vinna,  t.  ex, 
eine  Wette,  eine  Schlackt,  Ansehen,  jmdn 
für  etw.  Es  über  jmdn  ~  vinna  på,  besegra 
ngn.  Jmdn  zum  Freund  -^  vinna  ngn  för 
sig,  göra  ngn  till  sin  vän.  2.  intaga,  eröfra, 
t.  ex.  eine  Stadt  durch  List.  3.  skörda,  er- 
hålla, t.  ex.  Heu,  Obst ;  Zucker  wird  aus  dem 
Zuckerrohr  gewonnen.    Erz  ~  bryta  malm. 

4.  få,  t.  ex.  Geschmack,  Lust,  Neigung  zu 
etw.  5.  tillryggalägga,  t.  ex.  eine  Strecke 
Weges.  6.  särskUda  fau.  Die  Ansicht,  die 
Überzeugung  ~  komma  till  den  åsigten, 
den  öfvertygelsen.  Die  Nachricht  gewinnt 
Glauben:  underrättelsen  blir  trodd.  Jmdn 
lieb  ~  lära  sig,  komma  till  att  hålla  af 
ngn.  Etw.  übers  Herz  ei.  über  sich  ~  förmå 
sig  till,  med  möda  bcsluta  sig  för  ngt;  ich 
konnte  es  nicht  übers  Herz  r^  jag  kunde  ej 
förmå  mig  därtill,  hade  ej  hjärta  därtill. 
II.  itr.  h.  vinna.  An  jmdm  ei.  atf  jmdn  ~ 
vinna  på  ngn.  An  Klarheit  ~  blifva  kla- 
rare. Er  hat  sehr  gewonnen :  ha.n  ha,T  för- 
ändrat  sig  mycket  till  sin  fördel.  Gewin- 
nung, f.  -s...  Ex.  ~kosten,  plur.  produktions- 
kostnader. 

Gewinner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  vinnande  per- 
son ;  segrare. 
Gewinnst  se  Gewinst. 

Gewinsel,  -s,  O,  n.  en  hunds  gnällande,  jämmer, 
Gewinst,  -[e]s,  -e,  m.  och  %  n.  vinst. 
Gewirbel,  -s,  O,  n.  hvirflande,  hvirfvel. 
Gewirk,  -[e].«,  -e,  n.  virkning. 
Gewirr[e],  -[e]s,  -e,  n.  virrvarr,  oreda,  härfva. 
Gewispel,  Gewisper, -«,  O, n.  hviskning,  snsning. 


O   aaknar  plar.    t  ^*^  omljad,    tr.  transitivt,    itr.  iutransitivt  Tcrb,    k.  har  haben,    S.  bar  aein  till  hjälpverb. 


gewiss  8 

gewiss,  a.  vise,  säker.  -er...  ex.  «vmässsen, 
adv.  i  viss  mening,  liksom,  om  man  så  får 
uttrycka  sig. 

Gewissen,  -s,  -,  n.  samvete.  Auf  Pflicht  und 
/x/  på  heder  och  samvete.  Jmdm  etw.  au/s 
~  binden:  lägga  ngn  ngt  på  hjärtat.  Sid/ 
ein  ~  daraus  machen,  etto.  zu  thun :  hjs'.i 
(samvets)betänkligheter  vid  att  göra  ngt. 
-los,  a.  samvetslös,  -lösigkeit,  O,/,  samvets- 
löshet. -S...  Ex.  'N/angst,  -e  t,  /■  samvets- 
ångest, '^biss,  -es,  -e,  m.  samvetskval.  ~fra- 
ge,  -n,f.  samvetsfråga,  -freiheit,  O,/,  sam- 
vetsfrihet. ~pflicht,  -en,  f.  samvetspligt. 
'x.qual,  -en,  /.  samvetskval.  ~rat[h],  -[«].«, 
-e  t,  m.  rådgifvare  i  samvetssaker,  bikt- 
fader. 'N.'Sache,  -n,  f.  samvetssak,  '^zwang, 
-[e]s,  O,  m.  samvetstvång.  'vzweifel,  -s,  -,  m. 
samvetstvifvel,  samvetsbetänklighet. 

gewissenhaft,  a.  samvetsgrann. 

Gewissenhaftigkeit,  O,  f.  samvetsgrannhet. 

Gewissheit,  O,/,  visshet. 

gewisslich,  adv.  visst,  säkert. 

Gewitter,  -s,  -,  re.  åskväder,  oväder.  Das  ~ 
hat  einffeschlac/en:  åskan  har  slagit  ned. 
■drohend,  a.  hotande  med  åskväder,  -dunkel, 
-s,  O,  re.  af  åskväder  förorsakadt  mörker. 
-gewölk,  -[e]s,  O,  n.  åskmoln,  -himmel,  -s,  O, 
m.  med  åskmoln  öfverdragen,  hotande  him- 
mel, -luft,  O,/,  äskluft,  åska  i  luften,  -nacht, 
-e  t,/,  åsknatt.  -regen,  -s, -,  m.  åskregn. 
•schade [n],  -ns,  -n  f,  m.  af  åskväder  för- 
orsakad skada.  -Schauer,  -s,  -,  m.  åskskur. 
-schwanger,    a.   laddad   med  åska.   -schwer, 

-schwül,    a.    om  luften:  tung,  tryckande  som  fön 

fiski-äder.  -schwüle.  O,/,  tryckande  luft,  åsk:i 
i  luften. 

gewitterhaft,  a.  åsklik. 

gewittern,  *  itr.  h.  vani.  opcrs.  åska. 

Gewitzel,  -s.  O,  re.  skämt,  spe. 

gewitz[lg]t,  a.  klok,  slug,  förslagen. 

Gewög[e],  -[e]s,  O,  re.  böljande,  vågsvall. 

gewogen,  a.  bevägen. 

Gewogenheit,  O,  /.  bevågenhet. 

gewöhnen,  *  tr.  och  sich  ~  vänja  (sig),  an  elir. 
(ack.)  el.  t  zu  etw.:  vid  ngt.    Gewohnung,/. 

Gewohnheit,  -en,  f.  vana.  Zur  ~  werden:  blif- 
va  vana.  -s...  Ex.  'vmassig,  a.  efter  gammal 
vana.  '>.<mensch,  -en,  -en,  m.  person  som 
följer  gammal  vana,  följer  slentrianen,  slaf 
unde«  sina  vanor,  'v.recht,  -[e]s,  -e,  n.  på 
häfd  grundad  rättighet.  ~t[h]ier,  -[e]s,  -e, 
re.  F  =  '^mensch. 

gewohnlich,  a.  vanlig,  »^er  Arbeiter:  simpel 
arbetare. 

Gewöhnlichkeit,  -en,  f.  vanlighet,  vanlig  sak. 

gewöhnt,  a.  van,  eireer  (gen.)ei.  [are]  eine  Sache: 
vid  en  sak. 

Gewölbe,  -s,  -,  n.  hvalf.  -bau,  -[e]s,  -ten,  m. 
hvalf  byggnad,  -bock,  -[e]«,  -e  f,  m.  O  hvalf - 
stomme,  -bogen,  -s,  -,  m.  hvalfbåge.  -pfeiler, 
-s,   -,   TO.   pelare   i   ett  hvalf.    -schlussstein, 


9  Gloht 

-[«]«,  -e,  m.  slutsten   i  ett  hvalf.  -stein, 

-[e].'»,  -e,  m.  hvalfsten. 
Gewölk,  -[e]s,  -e,  n.  molnsamlig,  moln. 
Gewiihl,  -[e]s,  -e,  n.   1.  O,  rotande,  gräfvande. 

2.  vimmel,  vimlande  hop,  mängd,  trängsel. 
Gewijndenheit,  O,  /.  vridning,  krökning. 
Gewijrg[e],    -[e]s.    O,    re.    1.    mördande,   slag- 

tande,  blodbad.  2.  försök  att  aflägsna  ngt 

kväfvande  ur  halsen,  försök  att  kräkas. 
Gewilrm,   -[e]s,    -e,   re.   aua  aiags  maskar,  kryp, 

krälande  djur;  biidi.  kräk,  krake. 
Gewijrz,  -es,  -e,  n.  krydda,  -brühe, -re,/,  krydd- 

sås.   -bUchse,    -re,  /.  kryddlåda.  -handel,  -s, 

O,    m.    kryddbod,    specerihandel.    -händler, 

-s,    -,  TO.  krydd-,  specerihandlande.    -kram, 

-[e]s,  O,  TO.  =  -handel,   -krämer  =  -händler. 

-laden,   -s,    -t,   to.  =  -handel,   -nelke,    -re,  /. 

kryddnäjlika.  -reich,  a.  kryddad.  -wa[a]ren, 

f.  plur.  specerier. 
gewärzhaft,  a.  kryddad,  aromatisk. 
Gewurzhaftigkeit,    O,  /.    kryddsmak,   krydda, 

arom. 
gewijrzig,  a.  kryddad,  aromatisk. 
Gezäh[e],  -[e]s,  -e,  n.  verktyg,  redskap. 
Gezånk,  Gezånk[e],  -[e]s,  -e,  n.  trätande,  gräl. 
Gezappel,  -s.  O,  re.  sprattlande. 
Gezauder,  -s,  O,  re.  söl. 
Gezéch[e],  -[e].s,  O,  w.  supning. 
gezéhnt,  a.  tiodelad. 
Gezéit,  -en,  f.  tidvatten. 
Gezélt,  -[e]s,  -e,  n.  tält. 
Gezérr[e],  -[e]s.  O,  re.  slitande,  drag;nide. 
Gezéter,  -s,  O,  re.  gallskrik. 
Gezéug,  -[e]s,  -e,  n.  redskap. 
Gezieh[e],  -[ejs,  O,  re.  ständigt  dragande. 
geziemen,  *  itr.  h.  och  sich  ~  passa  (sig),  vara 

tillställ  dig.  r^d:  =  fdij. 
geziemlich,  a.  passande,  tillständig. 
Geziere,  -s.  O,  n.  krus,  tillgjordhet,  pryderi. 
geziert,  a.  tillgjord,  pryd,  kruserlig. 
Geziertheit,  -en,  f.  tillgjordhet,  pryderi. 
Gezimmer,  -.«,  -,  n.  1.  O,  timrande.  2.  timmer; 

timmerbyggnad. 

Gezirp[e],    -[c].«,    O,  re.  syrsans  och  andra  insekters 
liknande  läte. 

Gezisch[e],    -es,    O,    re.    hväsande,    hysjning, 

hvissling. 
Gezischel,  -s,  -,  n.  hväsande  hviskning. 
Gezitter,  -s,  O,  re.  darrning. 
GeziJCht,  -[e]s,  t  -e,  n.  afvel,  yngel,  ras. 
Gezijngel,   -.s-,  O,   re.  hastig  rörelse,  lek  med 

tungan;  lågor,  jfr  züngeln. 
Gezweig,  -[<?]«,  -e,  n.  grenar,  kvistar. 
gezwéit,  a.  tudelad,  dubbel. 
Gezwitscher,  -s,  O,  re.  kvittrande. 
Gezwüngenheit,  -en,  f.  tvång,  tvunget,  konst- 

ladt  sätt,  stelhet. 
Ghasél  se  Gasel. 
Giåur,    -s  ei.  -en,  -s  ei.  -en,  m.  otrogen  (ioke-mu- 

hamedan). 

Gicht,   -en,  f.   1.  O,  gikt.  2.  ©  hålmål;  sätt- 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    ■i»  ^jötcrm.    Ä  : 


gichtig  310 

ning.  -anfall,  -[e]s,  -e  t,  rn.  giktanfall,  -artig,  | 
a.  giktartad.  -beere,  -n,f.  bot.  svartvinbär. 
-beule,  -n,f.  giktknöl.  -brüchig,  a.  giktbrn- 
ten.  -brüchigkeit,  Q,  f.  giktbrutenhet.  -fieber, 
-s,  -,  n.  giktfeber,  -knoten,  -5,  -,  m.  gikt- 
knota.  -körner,  n.  phtr.  pionfrö  som  medei  mot 
gikt.  -krank,  a.  giktfull.  -mittel,  -.?,  -,  n.  gikt- 
medel, -rose,  -n,f.  pion.  -stoff,  -[<-]•<,  -e,  m. 
giktämne. 

gichtig,  gichtisch,  a.  1.  giktbruten.  2.  gikt- 
artad. 

Gickgack,  -s,  -s,  m.  1.  gässens  kacklande.  2.  gås. 

Giebel,  -s,  -,  to.  gafvel;  topp,  spets,  -dach, 
-[e]$,  -er  f,  n.  gafveltak.  -feltJ,  -[e]s,  -er.  n. 
gafvel(vägg).  -fenster,  -s,  -,  n.  gafvelfönster. 
•förmig,  a.  gafvelformig.  -haus,  -es,  -er  f,  n. 
hus  med  gaflar.  -mauer,  -n,  f.  gafvelmur. 
•Stube,  -«, /.  gafvelrum.  -wand,  -e  t,/,  gaf- 
velvägg. 

Gier,  O,  Gierüde,  -den,  f.  lystnad,  åtrå,  starkt 
begär,  -blick,  -[ejs,  -e,  m.  lysten  blick,  -er- 
füllt, o.  lysten. 

1.  gierllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  Xfirk  etw.  ~  vara 
lysten  efter,  åtrå  ngt. 

2.  gierlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i,  gira. 
gierig,    a.   lysten,   au/ (m<;.\  ao]i.)  ei.  nach  etu\ : 

efter  ngt. 

Gierigkeit.  O,  f.  lystenhct. 

Gless...  Kx.  -bach,  -[e].s  -e  f.  m.  regnbäck,  strid 
bäck.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  ;;.  dusch,  -flasche, 
•n,J'.  S  gjutfiaska.  -form,  -en,/,  gjutform. 
-haus,  -e.«.  -er  t,  «•  -hütte,  -n,  f.  gjuteri. 
smälthytta,  -kanne,  -re,  /.  vattenkanna,  -ka- 
sten, -s,  -,  TO.  S  gjutlåda.  -kelle,  -»,/.  stöp- 
slet, -loch,  -[e]s,  -er  f,  «.  0  gjuthål,  ingöte. 
-löffel,  -.«,  -,  TO.  stöpslet,  -meister,  -s,  -,  m. 
gjutmästare.  -ofen,  -g,  -f,  m.  gjutngn.  -pfan- 
ne,  -re,/. Osmältpinna,  -rinne, -7^./.  l..?kölj- 
eten.  2.  O  gjutranna.  -sand,  -[«].«,  O,  m. 
gjutsand.  -Schaufel,  -n.f.  1.  öskar.  2.  stöp- 
slet, -zange,  -»,/.  S  gjuttång. 

giessllen,    -[es]<,   5'oss,  gösse,  gegossen,  -[e], 

föråldr.    pres.    du  geuSSt,  er  geUSSt,  imper.  ge  uss, 

I.  tr.  och  ?<J-.  A.  1.  g.inta.  stöpa.  2.  hälla,  slå, 
slå  ut,  spilla,  t.  ex.  Öl  auf  die  Lampe,  Wasser 
in  den  Wein,  die  Sauce  an/ das  Tischtuch. 
3.  begjuta,  vattna,  t.  ex.  die  Blumen.  4.  ut- 
gjuta, t.  ex.  auf,  über  etw.  (ack.).  5.  Der  Him- 
mel ei.   vani.  opers.  es  giesst:  det  hällregnar. 

II.  Sich  ~.  Es  giesst  sich  gut,  schlecht: 
det  går  bra,  illa  att  gjuta,  att  hälla.  Gles- 
sung,  /. 

Glesser,  -s,  -,  to.  gjutare. 

Giesseréi,  -en,/.  1.  gjutande.  2.  gjnteri. 

Gift,  -[e^s,  -e,  re.  gift.  förgift.  ^  darauf  kannst 

du  ~  nehmen :  det  kan  du  vara  fullkomligt 

viss  på.  -ar2[e]nei,  -en,  f.  motgift,  -becher, 

-s,   -,   m.   giftbägare,   -beere,  -re,  f.  giftigt 

bär.  -blase,  -re,/,  giftbläsa.  -geschwollen,  n. 

nppsväld  af  gift,  giftig,  -gewächs,  -es,  -e,  n. 

giftig  växt.   -haltig,  a.  giftig,   -hauch,  -[e]s, 

O    «akaar  plar.    f  '"ar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haien. 


Gips 

-e,  TO.  giftig  fläkt,  giftig  andedrägt.  -kraut, 
-[e]s,  -er  t,  n.  giftig  ört.  -kunde,  -lehre.  O, 
/.  lära  om  gifterna.  -los,  a.  giftfri,  -mischer, 
-s,  -,  m.  ~in,  -reere,  /  giftblandare,  gift- 
blanderska.  -mischerei,  -en,  f.  giftbland- 
ning, -mittel,  -s,  -,  re.  motgift,  -mord,  -[e]s, 
-e,  TO.  mord  genom  förgiftning,  -mörder,  -s,  -, 
TO.  giftblandare.  -pflanze,  -re,  /.  giftig  växt. 
-pflaster,  -s,  -,  n.  -pille,  -re,  /.  -pulver,  -.s,  -,  re. 
plåster,  piller,  pulver  mot  gift.  -schlänge, 
-re,  /.  huggorm,  -schrank,  -[e]s,  -e  f,  to.  gift- 
skåp, -stoff,  -[e].«,  -e,  m.  gift(ämne).  -trank, 
-[e]s,  -e  t,  m.  giftdryck,  -zahn,  -[e]s,  -e  t, 
to.  gifttand. 

giftig,  a.  giftig;  tudi.  afv.  förbittrad. 

Giftigkeit,  O,/,  giftighet;  biidi.  afv.  förbittring, 
giftig  tunga. 

Gig,_-s,  -s,  re.  gigg. 

Gigant,  -en,  -en,  m.  gigant,  jätte. 

gigantenhaft,  gigantisch,  a.  gigantisk,  jättelik. 

gilb  m.  m.  se  gelb  m.  m. 

Gilde,  -«,  /  gille,  a)  skrå,  kår,  sällskap,  b) 
kalas,  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  gillesstadga,  -bru- 
der,  -s,  -t,  -genoss[e],  -en,  -en,  m..  gilles- 
broder, -meister,  -Vorsteher,  -s,  -,  to.  gilles- 
ordförande. 

giltig  m.  m.  se  gültig  m.  m. 

Gimpe,  -re,  /.  trens,  snöre. 

Gimpel,  -s,  -,  to.  domherre  irogei);  hiidi  dum- 
hafvud,  tölp,  nöt. 

Gimpeléi,  -en,/,  tölpaktighet,  diimhet. 

gimpelhaft,  a.  tölpaktig,  dum. 

Gin,  -s,  O,  7«.  enbärsbränvin,  genever. 

Gingan[g],    -s,   -s,  m.  gingang  (ostindiskt  bomulls- 

t.vg)- 

Ginst,  -[e]s,  -c,  Ginster,  -s,  -,  m.  bot.  ginst  (Ge- 
nista). 

,  Gipfel,  -.*,  -,  TO.  topp,  spets;  takås.    -blUt[h]lg, 

I      a.   bot.    bärande  blommor  i  toppen,    -punkt, 
-{_e]s,  -e.  m.  öfversta  topp,  spets,    -reich,  a. 
rik  på  toppar,  -ständig,  a.  sittande  i  toppen. 
gipfelig,   a.   försedd  med  topp(ar);  vani.  i  sms., 
t.  ex.  drei'^  försedd  med  tre  toppar,  tre  tak- 
åsar. 
gipfellln,    -te,  ge-t,    I.  tr.  förse  med  topp.   II. 
itr.  h.  och  sich  ~  nå  sin  spets.  Berge  welche 
über   tausend   Meter  ~    öfver  tusen  meter 
höga  barg. 
Gips,  -es,  -e,  m.  gips,  -abdruck,  -[ej*-,  -e  f,  -ab- 
guss,   -es,   -e   f,   m.    gipsaftryek.    -artig,    a. 
gipbuktig.  -bewurf,  -[e],«,  -e  t,  «•  gipsrapp- 
ning.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  gipsbild,  -binde, -w, 

[  /.gipsbandage,  -brennerei,  -ere, /.  1.  gips- 
bränning.  2.  gipsbränneri.    -bruch,  -[e]s,  -e 

t  t)  '«•  gipsbrott,  -erde.  O,  /.  gipsjord.  -figur, 
•en,  f.  gipsfigur,  -fass,  -es,  -er  t,  re.  0  gips- 
tråg.  -form,  -ere,  /  gipsform.  -grübe,  -re, /. 
gipsbrott,  -haltig,  a.  gipshaltig.  -kalk,  -[e]s, 
O,  TO.  gipskalk.  -kraut.  -[e]s,  -er  t,  re.  såp- 
ört  (Gypsophila).  -malerei,  -ere,  /.  fresko- 
målning,  -maske,  -re, /.  gipsmask.  -modell. 


gipsen 


311 


Glaser 


-[e]s,  -e,  n.  gipsmodell,  -mühle,  -n, /.  gips- 
stamp.  -Ofen,  -s,  -f,  m.  gipaugn.  -schaufei, 
-n,f.  gipsspade.  -spat[h],  -[e]s,  -e,  to.  gips- 
spat, -stuck,  -[e].'!,  0,  VI.  (gips)stuck.  -ver- 
band, -[e]s,  -e  t,  m.  gipsbandage. 

gipsilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  gipsa.    Gipsung,/. 

Gipser,  -,<t,  -,  m.  gipsarbetare. 

Giraffe,  -n,  f.  giraff. 

Girande,  Girandet,  -v,  f.  1.  springbrunn  med 
flera  strålar.   2.  raketkista. 

Girandöle,  -n,f.  1.  armljusstake.  2.  diamant- 
örhänge. 

Girant,  -en,  -en,  m.  handel,  endossent. 

Girat,  -en,  -en,  m.  handel,  endossat. 

girierlien,  -te,  -t.  tr.  handci.  endosfiera. 

Girllo,  -o[s],  -os  el.  -i,  n.  endossement. 

girrjlen,  -te.  ge-t,  itr.  k.  kuttra. 

gischllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  uppbrosande 
skumma,  fradga. 

Gischt,  -es,  -e,  m.  skum,  fradga. 

gissllen,  -[es]t,-te,ge-t,  tr.  beräkna,  isttigöra 
bestick. 

Gissing,  Gissung,  -en,f.  i>  bestick. 

Gitter,  -*■,  -,  n.  galler;  staket,  -bett,  -[e].s-.  -en,  n. 
säng  med  galler  omkring,  -draht,  -[e]-«,  -e  f, 
m.  tråd  till  ei.  i  galler,  -fenster,  -s,  -,  n.  galler- 
fönster, -förmig,  a.  gallerformig.  -laden,  -.'s, 
-t,  m.  jalusi.  -leinwand.  O,  /.  stramalj. 
-schrank,  -[e]s,  -e  f,  m.  skåp  med  galler- 
dörrar, -thor,  -[e].s, -e,w.  gallerport.  -thür[e], 
-en,  f.  gallerdörr.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  galler- 
verk, -zäun,  -[e]s,  -e  t,  m.  gallerstaket. 

gitterig,  a.  gnllerformig. 

gitterlln,  -te,  ge-t,  tr.  förse,  omglfva,  stänga 
med  galler. 

Glacé...  Ex.  -handschuh,  -[e]s,  -e,  m.  glacé- 
handske. 

glacierllen,  -te.  -t,  tr.  1.  låta  frysa,  förvandla 
till  is,  till  glace.  2.  glacera. 

Glacis,  -,  -,  n.  iij  glacis. 

Gladiator,  -s,  Gladiatoren,  m.  gladiator. 

Glanz,  -es,  %  -e  [t],  m.  glans,  -bürste,  -n,  f. 
glansborste.  -erfüllt,  a.  glänsande,  strålande 
•erhellt,  o.  glänsande,  upplyst,  -farbe,  -n,  f 
glansk  färg.  -flrnis[s],  -se,  f.  glasfernissa 
-gestirn,  -[e].s,  -e,  n.  glänsande  stjärnbild 
-leinwand.  O,  /.  glanslävft,  glanskambrik 
•los,  a.  glanslös,  -lösigkeit.  O,/,  glanslöshet 
•masse,  -n,f.  ljusmassa,  •meer,  -[e]s,  •e,  n 
Ijushaf.  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  glanskt  papper 
-periode,  -n.f.  glansperiod,  -punkt,  -[e]s,  -e, 
m.  glanspunkt,  -reich,  a.  glänsande,  lysande 
-taf[fejt,  -[e]s,  -e,  m.  glanstaft.  -umflossen, 
-umwoben,  a.  omgifven  af,  simmande 
glans,  i  ljus.  -voll  =  -reich. 

Glänzlle,  -en,  f.  polerverktyg.  -bürste,  -n,  f. 
glansborste.  -maschine,  -»,  f.  maskin  till 
glanskning,  till  polering. 

glänzljen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  glänsa, 
lysa,  glimma,  stråla,  skina,  blänka.  II.  tr. 
glanska,  polera,  glätta.  Glänzung,  /. 


glänzend,  a.  glänsande,  lysande. 

Glänzer,  -s,  -,  m.  person  som  glanskar,  pole- 
rar, glättar. 

Glas,  -es,  -er  t  men  «s-  mJttenhet  -,  n.  glas.  F  ein 
Gläschen  über  den  Durst  trinken:  taga  sig 
ett  glas  för  mycket,  -ähnlich,  a.  glasaktig. 
-arbeit,  -en,  f.  glasarbete,  glasvara,  -arbei^ 
ter,  -s,  -,  m.  glasarbetare,  •artig,  a.  glas- 
artad, •auge,  -s,  -n,  n.  1.  konstgjort  glasöga, 
kristallöga.  2.  öga  med  glasartad  blick. 
-äugig,  a.  1.  som  har  ett  kristallöga  ei.  kri- 
stallögon. 2.  som  har  glasartad  blick,  glas- 
ögd.  -bedachung,  -en,  f.  glastak,  -bild,  -{e\s, 
-er,  n.  glasprof.  -blasen,  -s,  O,  n.  glasblås- 
ning.  -bläser,  -s,  -,  m.  glasblåsare.  -broeken, 
m.  j)lur.  0  (gla8)af skräda,  -bruch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  mussligt  brott,  -deckel,  -s,  -,  m.  1. 
glaslock.  2.  lock  på  ett  glas.  -diamant,  -en 
el.  -[e]s,  -e[«],  m.  glasdiamant,  oäkta  dia- 
mant, -erz,  -es,  -e,  n.  min.  glaserts,  svafvel- 
silfver.  -fabrik,  -en,  f.  glasbruk,  -fabrikation, 
0,y.  glastillverkning,  -fenster,  -s,  -,  n.  glas- 
fönster, -flasche,  -n,  f.  glasflaska,  •fluss, 
-es.  O,  TO.  glasfluss.  -förmig,  a.  i  form  af  ett 
glas.  -galle,  O,  /.  ©  glasgalle.  -gemalde,  -s, 
-,  n.  glasmålning  (tafla).  -geschirr,  -[e]s,  -e, 
n.  glaskärl,  -glanz,  -es.  O,  vi.  glasglans. 
-gfocke,  -n,  f.  glasklocka,  glaskupa,  -grün, 
a.  glasgrön.  -hafen,  -.5,  -f,  m.  0  glasdegel. 
-händler,  -s,  -,  m.  glashandlare,  -hart,  a. 
glashård.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  glashus ;  drif- 
hus.  -hauspflanze,  -n,  f.  drifhusplanta.  -ho- 
nig,  -[e]s,  O,  m.  själfrunnen  honing.  -hUtte, 
-n,  f.  glasbruk,  -kasten,  -.s,  -,  m.  glasask. 
-kirsche,  -n,f.  ett  slags  körsbär,  -kitt,  -[e].«, 
-e,  m.  glaskitt,  fönsterkitt.  -kolben,  -s,  -, 
m.  glaskolf.  -koralle,  -w,/.  glaskorall.  -korb, 
-[e]s,  -e  t»  "*•  glaskorg.  -körper,  -s,  -,  m. 
kristallins  i  sgat.  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  bot. 
glasört  (Salicornia).  •kugel,  -n,  f.  glas- 
kula, glasklot.  -laden,  -s,  -f,  m.  glasbod. 
-linse,  -n,f.  glaslins,  solglas,  -macher,  -s,  -, 
m.  glasarbetare,  glasblåsare.  -maler,  -s,  -, 
m.  glasmålare,  -malerel,  -en,f.  glasmålning, 
a)  konst,  b)  tafla.  -masso,  -n,  f.  glasmassa, 
glasmateria,  -ofen,  -s,  -f,  m.  glasugn,  -pa- 
last,  -[e]s,  -e  f,  m.  kristallpalats,  -perle,  -n, 
f.  glaspärla,  -röhre,  -re,  /.  glasrör,  -sache, 
-n,  f.  glassak,  glasvara.  -Scheibe,  -n,  f. 
glasskifva,  glasruta,  -scherbe,  -re,  /.  glas- 
skärfva.  -schleifen,  -s.  O,  re.  glasslipning. 
-Schleifer,  -s,  -,  m.  glasslipare.  -schrank, 
-[e]s,  -e  t,  m.  glasskåp,  -spinner,  -s,  -,  m. 
glasspinnare.  -splitter,  -s,  -,  m.  glasskärfva. 
-Stein,  -[e]s,  -e,  m.  falsk  ädelsten  af  gias. 
-tafel,  -n,  f.  =  -Scheibe.  -thür[e],  -en,  f.  glas- 
dörr, -waare  se  -wäre,  •wand,  -e  ^,f.  glas- 
vägg, -wäre,  -n,  f.  glasvara,  -werk,  -[e],s-,  -e, 
n.  glasarbete,  glasvara,  jfr  Gläser... 

glasen,  a.  af  glas,  glas-. 

Glaser,   -s,  -,  m.   »v-in,  -nen,  f.  glasmästare. 


»kta  sms.    F  familjärt.    P  Ittgre  spr&k.    %  mindre  bmkligt.   %  teknisk  term.    4>  ^«Jterm.    X  militftrisk  term. 


ölftaer 


312 


Glaublichkeit 


glasmästarfru.  -blei,  -[e]s,  0,  n.  fönsterbly. 
-meisten  =  Glaser. 

Gläser,  -s,  -,  m.  glasblåsare. 

Gläser...  ex.  -klang,  -[e]s,  0,  m.  glasens  klang. 

Glaserei,  0,  /.  glasmästarhandtverk. 

glaserlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  glasmästare. 

gläsern,  a.  af  glas,  glas-;  glasartad. 

glasicht,  «.  glasig,  glasartad. 

giasierllen,  -te,  -t,  tr.  glasera;  glätta,  glanskn. 
Glasi'erung,  f. 

glasig,  a.  glasig. 

Glasur,  -era,/,  glasyr. 

glatt,  glätter,  glättest  ci.  glatter,  glattest,  n. 
1.  hal,  slät,  jämn.  2.  slät,  icke  hårig.  3. 
välfödd,  vid  godt  hull.  4.  frisk,  vacker.  5. 
utan  anstöt,  ledig,  lätt.  Es  geht  ihm  ~  ein: 
det  går  i  honom  utan  vidare.  6.  hal,  smic- 
krande, inställsam,  t.  ex.  ~e  Zungen,  Worte, 
Höflinge.  7.  adv.  helt  och  hållet,  fullkom- 
ligt, t.  ex.  sie  ist  ~  aus  meinem  Herzen  vei- 
schwunden;  utan  vidare,  lätt,  ledigt.  Etu-. 
~  abkauen:  i  ett  enda  tag  afhugga  ngt. 
-bärtig,  a.  rakad,  skägglös.  -deck,  -[e]s,  -e, 
71.  -tt  glatt  däck.  -eis,  -es.  O,  ra.  glanskis. 
Biidi.  jmdn  au/s  ~  führen:  sätta  ngn  på 
det  hala.  -eisen,  *  itr.  h.  opers.  vara  halt. 
-feile,  -re,/.  O  slätfil.  -hal,  -[e].«,  -e,  ?».  zooi. 
släthaj  (Squalus  mustelus),  -häutig,  a.  som 
har  slät  hud.  -schleifen,  -s.  O,  «.  slätslip- 
ning.  -weg,  adv.  utan  vidare,  irtan  krus,  i 
ett,  med  ens.  -züngig,  a.  som  har  hal  tunga, 
lismande,  inställsam.  -zUngigkeit,  -en,  f. 
hal  tunga,  lismeri. 

Glatt...  0  Ex.  -bein,  -[e].«,  -e,  n.  ben  att  polera, 
att  glätta  med.  -eisen,  -,«.  -,  n.  polerstål. 
-holz,  -es,  -er  t,  n.  glättholts.  -miihie,  -«,./'. 
polerkvarn.  -platte,  -«,/.  polerskifva.  -stahl, 
-[ejs,  -e  t,  rn.  polerstål.  -stein,  -[e]s,  -e,  m. 
polersten. 

glättbär,  a.  som  kan  glättas,  poleras. 

Glätte,  -",/.  glatthet,  släthet,  jämnhet,  poli- 
tyr; halka. 

glättllen,  -etc,  ge-et,  tr.  glätta,  polera,  glan- 
ska, blanka;  utjämna,  släta  till.  Glättung,/. 

Glätter,  -.«,  -,  ?re.  ~in,  -nen,  /.  person  som 
glättar,  polerare. 

Glattheit,  Glattigkeit,  O,  /.  =  Glätte. 

Glatzlle,  -en,f.  kal  fläck  i  hufvudet,  kal  hjäs- 
sa, tonsur,  flintskalle,  månp,  mån.«ken.  -kopf, 
-\e]s,  -e  t)  "I-  flintskalle.  -köpfig,  a.  flint- 
skallig. 

glatzig,  a.  skallig,  flintskallig. 

glau,  a.  klar,  glänsande,  om  bücken  m-.  genom- 
trängande, -auge,  -s,  -n,  n.  klart,  glänsande, 
skarpsynt  öga.  -äugig,  a.  klarögd. 

Glaubl|e[n],  -ens,  -en,  m.  1.  O,  tro.  ~  an  Gott: 
tro  på  Gud.  Einer  diat.)  Sache  ~re  beimes- 
sen el.  schenken:  sätta  tro  till  en  sak.  Das 
findet  bei  niemandem  ~re;  det  tror  ingen 
på.  Des  .nchern  '^ns  leben:  lefva  i  den  fasta 
tron.  In  gutem  -v/w  handeln :  handla  på  god 


tro.  2.  tro,  troslära,  religion.  3.  trosbe- 
kännelse, -willig,  o.  benägen  att  tro,  lätt- 
trogen.  -wUrdig,  a.  trovärdig.  -Würdigkeit,  O, 
/.  trovärdighet,  -ens...  ex.  ~abfall,  -[e]s,  -e 
t,  m.  affall  från  tron.  ~abtrünnige(r),  (adj. 
böjn.)  m.  otrogen,  affälling.  '>^angelegenheit, 
-en.f.  trossak,  «^artikel,  -s,  -,  m.  trosartikel. 
~bekenntnis[s],  -ses,  -se,  re.  trosbekännelse. 
~bote,  -«, -re, 7».  missionär,  apostel,  'v.bruder, 
-s,  -t,  m.  trosbroder.  ~eifer,  -s,  O,  m.  tros- 
ifver.  ~eiferer,  -s,  -,  m.  trosifrare.  ~eifrig, 
a.  ifrande,  nitisk  för  tron.  ~fest,  a.  tros- 
stark.  ^festigkeit.  O,/  trosstyrka.  '^freiheit, 
O,  /.  trosfrihet.  ~genoss[e],  -era,  -ere,  m. 
trosförvandt,  trosbroder.  'v^genossin,  -were, 
/.  trossyster.  ~gericht,  -[e]s,  -e,  n.  tros- 
domstol.  'x.heuchler,  -s,  -,  m.  religiös  hyck- 
lare. ~kampf, -[e].f,-et,  ?»•  trosstrid.  -^krieg, 
-[e]s,  -e,  m.  troskrig.  'v.lehre,  -re, /.  tros- 
lära. '>.<nieinung,  -en,f.  trosmening.  /vneue- 
rer,  -s,  -,  m.  religiös  reformator.  ~opfer,  -s, 
-,  re.  trosoffer.  ~partei,  -ere,  /.  trosparti. 
~punkt,  -[e].«,  -e,  m.  trosartikel,  '^reiniger, 
-s,  -,  m.  trosförbättrare,  reformator.  ~reini- 
gung,  -ere,  /.  trosförbättring,  reformation. 
~richter,  -s,  -,  m.  domare  i  trossaker,  'v-sa- 
che,  -re,  /.  trossak,  '^satz,  -es,  -e  \,  m.  tros- 
sats. ~schwärmer,  -s,  -,  m.  religiös  svär- 
mare,  fanatiker.  ^Schwärmerei,  -ere,/.  reli- 
giöst svärmeri,  fanatism.  ~stark,  a.  tros- 
stark.  ~streit,  -[e]s,  -e,  m.  trosstrid.  ~strei- 
ter,  -Ä,  -,  m.  troskämpe.  ^Verbesserung,  -ew, 
/.  trosförbättring.  <^verwandt,  a.  af  samma 
tro,  trosförvandt.  ~wgrt[h],  a.  trovärdig. 
~zeuge,  -«,  -ra,  m.  trosvittne.  «v/Zwang,  -[e].?, 
O,  m.  trostvång.  '>.^zweifel,  -s,  -,  m,.  religiöst 
tvifvel.  ~zweifler,  -.«,  -,  m.  religiös  tviflare. 
~zwist,  -[e]s,  -e,  m.  trostvist. 

glaubllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  tro.  Ich  glaube  es 
Ihnen:  jag  tror  det  ei.  jag  tror  er.  Jmdn 
etio.  ~  machen:  inbilla  ngn  ngt.  Es  ist  kaum 
zu  ^  det  är  nästan  otroligt.  Jmdn  reich  '^ 
tro  ngn  vara  rik.  Jmdn  im  Rechte  ~  tro 
ngn  ha  rätt.  Die  Auferstehung  ~  tro  på 
uppståndelsen.  II.  Sich  gross  ~  tro  sig 
vara  stor.  Sich  in  den  Himmel  ~  genom 
sin  tro  förvärfva  himlen.  III.  itr.  h.  tro, 
jmdm:  ngn,jmdm  aufs  Wort:  ngn  på  hans 
ord,  an  etw.  (ack.):  på  ngt,  an  Gott:  på  Gud, 
u•<^^^  afv.  auf  Christiun:  på  Kristus. 

Glaubersalz,  -es,  -e,  re.  glaubersalt. 

glaubhaft,  a.  trovärdig. 

Glaubhaftigkeit,  O,  /.  trovärdighet. 

gläubig,  a.  troende,  rättrogen. 

Gläubiger,  -.<,  -,  m.  ~in,  -ree»,  /.  borgenär, 
fordringsägare,  kreditor. 

Gläubigerschaft,  -en,  f.  samuige  borgenärer,  kre- 
ditorer. 

Gläubigkeit,  O,/,  tro,  rättrogenhet. 

glaublich,  a.  trolig,  sannolik. 

Glaublichkeit,  O,/,  sannolikhet. 


saknar  plur.    f  h'"'   omljud.    tr.  transitii 


ttr. 


verb.    h,  har  haben,    S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


glauoh 


313 


gliederig 


glauch  =  glau. 

gleich,  I.  a.  1.  lik,  t.  ex.  sich  (ant.)  ~  bleiben, 
sich  (dat.  rccipr.)  ~  seAe« ;  likna  hvarandra, 
das  sieht  ihm  -v  det  är  likt  honom.  Sonder 
d.  ohne  ~e?»;  utan  like,  makalös.  Nicht 
seines  ~en  haben:  sakna  sin  like,  vara  ma- 
kalös. Ordspr.  »x«  und  <%/  gesellt  sich  gern  : 
kaka  söker  maka.  2.  lika,  t.  ex.  sie  sind  ->.' 
gross,  »ves  mit  '^em  vergelten.  3.  samme, 
samma.  Auf  ~e  Art,  ~er  Weise,  ~er  Ge- 
stalt: på  samma  sätt.  Im  ^en  Augenblicke  : 
i  samma  ögonblick.  Zu  ~e?"  Zeit :,sa.vai\- 
digt.  Es  ist  mir  ganz  -v/  det  gör  mig  all-  ' 
deies  detsamma.  4.  slät,  jämn,  t.  ex.  etw. 
fsj  hämmern.  5.  särskilda  fall.  Ins  ~e  bringen, 
setzen,  stellen:  bringa  i  jämvigt.  Jmdm  in 
etw.  (dat.)  ~  kommen:  kunna  mäta  sig  med 
ngn  i  ngt.  ~  laufen:  löpa  parallelt.  Sich 
jmdm  ~  stellen:  jämföra  sig  med  ngn.  Es 
jmdm  ~  thun:  upphinna  ngn  i  skicklighet, 
göra  efter  hvad  ngn  gjort.  Der  Erde  (dat.) 
~  machen:  jämna  med  marken.  II.  adv. 
strax,  genast.  Er  wird  ~  kommen:  han 
kommer  strax.  Dus  dacht'  ich  doch  ■^  det 
tänkte  jag  strax.  III.  konj.  1.  fastän,  ehnru- 
väl,  änskönt,  t.  ex.  ist  er  ~  nicht  reich  ci. 
wenn  ei.  oh  er  ~  nicht  reich  ist,  so  giebt  er 
doch  viel  aus:  fastän  han  ej  är  rik,  ger  han 
dock  ut  mycket.  2.  ~  wie  ei.  ~  als:  liksom 
om.  ~  wie  ...  so:  som  ...  så.  -alt[e]rig,  a. 
jämnäldrig.  -armig,  a.  försedd  med  lika  långa 
armar,  -artig,  a.  likartad,  -bedeutend,  a.  lik- 
tydig, synonym,  -berechtigt,  a.  lika  berät- 
tigad, -bleibend,  a.  som  förblir  sig  lik,  jämn. 
-denkend,  a.  liktänkande,  -falls,  adv.  lika- 
ledes, -förmig,  a.  likformig,  -förmigkeit,  O,/. 
likformighet,  -geltend,  o.  som  gäller  lika 
mycket,  har  samma  värde,  -gesinnt,  a.  lika- 
sinnad, -gewicht,  -[e]s,  O,  n.  jämvigt.  -gültig, 
a.  likgiltig,  -gültigkeit,  O,  ./".  likgiltighet. 
-jährig,  a.  jämnårig,  -klang,  -[e]s,  O,  m.  sam- 
klang, -laufend,  a.  parallel.  -lautend,  a.  lika 
lydande,  -machung,  O,/,  jämnande,  utjäm- 
ning, jämn  fördelning,  likställande.  -mäSS, 
-es,  O,  n.  jämnmått,  -massig,  a.  jämn,  pro- 
portionerlig,  symmetrisk,  -massigkeit.  O,  f. 
jämnhet,  öfverensstämmelse,  regelbunden- 
het, syÄmetri.  -mut[h],  -[e]s,  O,  m.  jämnt 
lynne,  själslugn,  lugn.  -niüt[h]ig,  a.  jämn, 
lugn.  -müt[h]igkeit,  O,  y.  = -niu^  -namig,  a. 
1.  som  har  samma  namn.  2.  mat.  liknämnig. 
-namlgkeit.  O,  f.  1.  omständigheten  att  ha 
samma  namn.  2.  mat.  liknämnighet.  -Ord- 
nung, O,  /.  samordning,  -paarig,  a.  1.  förde- 
lad i  jämna  par.  2.  tillhörande  samma  par. 
-schenk[e]lig,  a.  mat.  likbent.  -schritt,  -[e]s, 
O,  m.  X  Im  ~  gehen :  marschera  med  jämna 
steg.  -seitig,  o.  liksidig.  -seitigkeit,  O,  f  lik- 
sidighet.  -Stellung,  -en,  f.  likställande,  -viel, 
adv.  lika  mycket,  sak  samma.  -wert[h]ig,  a. 
lika  gällande,  af  samma  värde.   -wert[h]ig- 


kelt,  O,  /.  samma  värde,  -wie,  konj.  liksom- 
-wink[e]lig,  a.  likvinklig.  -wohl,  i-o??/,  likväl- 
-zeitig,  a.  samtidig,  -zeitigkeit.  O,  ./".  sam- 
tidighet, -er...  Kx.  -^gestalt,  ~mässen,  -N/wei- 
se,  adv.  på  samma  sätt. 
Gleiche,  O,  /.  1.  släthet,  jämnhet.  2.  likhet. 
3.  jämvigt. 

gleiChllen,    I.     tr.    -te,  ge-t  och  t  stark  böjn.,  se  //, 

göra  lika,  jämna,  justera.  II.  glich,  gliche, 
geglichen,  -[e],  itr.  h.  liknn,  jmdm :  ngn. 

Gleicher,    -s,  -,  m.   1.  ekvator.  2.  justerare. 

Gleichheit,  -en,  f.  likhet,  -s...  ex.  ~zeichen, 
-s,  -,  n.  likhetstecken. 

Gleichnis[s],  -ses,  -se,  n.  1.  afbild,  bild.  2.  lik- 
nelse, -rede,  -n,  f.  bildligt,  bildrikt  tal. 
•weise,  adv.  i  liknelser,  -wort,  -\e\s,  -er  f  ei. 
-e,  n.  bildligt  uttryck. 

gleichsam,  adv.  liksom,  så  att  säga. 

Gleichung,  -en,  f.  1.  O,  utjämnande,  justering. 
2.  mat.  ekvation. 

Gleis,  -es,  -e,  n.  och  %  m.,  Gleise,  -n,  f.  se  Ge- 
leise. 

Gleisner,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  hycklare, 
hyckleiska,  lismare,  lismerska,  skenhelig 
person. 

Gleisneréi,  -en,  f.  hyckleri,  lismeri. 

gleisnerisch,  a.  hycklande,  lismande. 

Gleiss,  -es,  O,  m.  glans,  skimmer. 

Gleisse,  -n,f.  bot.  glis  (.ffithusa  Cynapium). 

gleissllen,  -\es\t,  -te,  ge-t  och  gliss,  glisse,  ge- 
glissen,  -[e],  itr.  h.  1.  lysa,  blänka,  skim- 
ra. 2.  hyckla,  lisma. 

Gleissner  m.  m.  se  Gleisner  m.  m. 

Gleit...  Ex.  ~bahn,  -en,f  kana;  rutschbana. 

gleitüen,  -ete,  ge-et  och  glitt,  glitte,  geglitten, 
-[e],  itr.  1.  s.  glida;  halka,  slinta.  2.  h.  ka- 
na, skrilla. 

Gleiter,  -s,  -,  m.  -in,  -nen,f.  person  som  kanar. 

Gletscher,  -s,  -,  m.  glacier,  jökel,  -bildung,  -en, 
f.  jökelbildning,  -eis,  -es,  O,  ra.  jökelis.  -mo- 
räne,  -»,  /.  (jökel)morän. 

Glied,  -[e'\s,  -er,  n.  led,  lem,  länk;  itfv.  (slägt-) 
led,  (soldat)led  m.  m.  Das  ~  manslemmen. 
-lang,  a.  af  en  leds  längd,  -los,  a.  utan  le- 
der, oledad,  -mäss,  -es,  -en,  n.  vani.  biott  i  p'.ir. 
(yttre)  lem.  -schwamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  led- 
svamp, -wasser,  -s,  O,  n.  ledvatten,  -weise, 
adv.  led  för  led.  -er...  Ex.  ~abstand,  -[e]s, 
-e  tj  "*•  ^  afstånd  mellan  leden.  ~bau, 
-[e]s,  -e,  m.  ledernas  byggnad,  kroppsbygg- 
nad. ~brand,  -[e]s.  O,  m.  kallbrand  i  le- 
derna. ~gicht.  O,/,  gikt  i  lederna.  ~kette, 
-n,  f  länkkedja.  ~lahm,  a.  lam  i  lederna. 
-v^lähmung,  -en,  f.  ledforl amning.  '>.'mann, 
-[e]s,  -er  t,  ni.  '^puppe,  -n,  f  leddocka. 
~reissen,  -s,  O,  n.  ledreumatism.  ~steif,  a. 
etyf  i  lederna.  ~t[h]iere,  n.  phir.  leddjur. 
~weise,  adv.  1.  led  för  led.  2.  J$(  ledvis. 
'xyzucken,  -s,  O,  n.  spasmodiska  ryckningar  i 
lederna. 

gliederig,  a.  ledad,  i  sms.  af»,  -lemmad. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   S  teknisk  term.    it  ^öterm.   >!$(  militärisk  term. 


gliedern 


314 


glühen 


gliederlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  On)clela  i  leder,  i 
led,  i  länkar.  2.  förse  med  leder,  med  lem- 
mar. Gegliedert  =  gliederig. 

Gliederung,  -en,  f.  indelning. 

Glimm...  ex.  -käfer,  -s,  -,  m.  lysmask.  -Stengel, 
-s,  -,  m.  F  cigarr. 

glimmllen,  glomm,  glömme,  geglommen,  -[c]  ei. 
-te,  ge-t,  it?',  h.  glimma,  glöda. 

Glimmer,  -s,  -,  m.  1.  glimmande  ljus,  svagt 
sken,  glöd.  2.  min.  glimmer.  -blättchen,  -.-■■, 
-,  n.  paljett,  -schiefer,  -s.  O,  711.  glimmer- 
skiifer. 

gEimmerig,  a.  1.  glimrande,  glindrandc.  2. 
glimmerlinltig. 

glimmerlln,-<e,  ge-t,  Ur.  h.  glimra,  glindra. 

Glimpf,  -[e].«,  %  -e,  m.  1.  billighet,  skonsam- 
het,  öfverseende.  2.  okrankt  ära,  heder. 

glimpflich,  a.  måttlig,  lindrig,  skonsam. 

glilschllen,  -{_es]t,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och  h.  halkn. 
slinta. 

glitsch  [er]  ig,  <i.  F  hal.  halkig,  slipprig. 

glitzerlln,  -te,  ge-t,  hr.  h.  blanka,  glänsa, 
tindra. 

Globllus,  -US,  -usse  ei.  -en,  m.  glob. 

Glocke,  -n,/.  dim.  Glöckchen,  -lein,  1.  klocka  :tft 
liuga  med,  skälla.  Biidi.  etio.  an  die  grosse  ~ 
hängen  ei.  bringen  ei.  binden:  utbasuna  ngt, 
göra  mycket  väsen  af  ngt.  2.  klocka  pi  siag 
verk,  t.  ex.  die  -v/  hat  zehn  geschlagen.  Biidi. 
jmdm  sagen,  ic<is  die  r^  geschlagen  hat :  säga 
ngn  sanningen  rent  ut.  3.  kupa.  -n...  ex.  ~- 
ähnlich,  a.  klocklik.  ~blume,-»,/.  blåklocka 
iCampanula).  'x.draht,  -[e]s,  -e  f,  m.  ring- 
letlning.  ~gehäuse,  -s,  -,  n.  klockstapel. 
-^^geläute,  -s,  0.  n.  klockringning.  ~giesser, 
-.«.  -,  m.  klockgjutare.  -v-gut,  -[e].s-,  O,  n.  klock- 
gods.  -vhell,  a.  klockren,  'v.klang,  -[?]■•!,  -e  t. 
m.  klockors  klang.  ~klÖppel, -s, -,??!.  (klock-) 
kläpp.  ~!äiiter,  -s,  -.  m.  ringkarl.  ~schlag, 
-[e]s,  -e  t,  w-  klockslag,  ^speise,  O,  ./'. 
klockmalm.  ~spiel,  ■[e]s,  -e,  n.  klockspel. 
~taufe,  -n,  f.  en  klockas  invigning  och 
namngifning.  'v.t[hjurm,  -\e\s,-e\,m.  klock- 
torn. ~zug,  -\e\s,  -e  t,  m.  klocksträng. 

glockig,  a.  försedd  med  klockor. 

Glöckner,  -s,  -,  m.  ringkarl. 

Glorllie,  -ien,  f.  1.  ära.  2.  gloria,  -reich,  -wür- 
dig, a.  ärorik. 

glorifizierüen,  -te,  -t,  tr.  förhärliga,  rosa. 

Glossar,  -\_e]s,  -e  ei.  -ien,  n.  ordbok,  glossar. 

Glosse,  -"._/".  I.glosa.2.  speglosa,  anmärkning. 
-n...  Ex.  ~macher,  ~reisser,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,f.  spefogel. 

glossieri!en,  -te,  -t,  tr.  förse  med  anmärk- 
ningar. 

Glotz...  F  Ex.  ~auge,  -s,  -n,  n.  gloende,  stir- 
rande öga.  'N.äugig,  a.  gloende,  stirrande. 

glotzllen,  -[es']t,  -te,  ge-t,  itr.  k.  glo,  stirra. 

gluchsllen,  gluchzllen,  -[es\t  -te,  ge-t,  itr.  h. 
skrocka. 

gluck,  twCer/.   1.  skrock!   2.  klunk! 


Glück,  -[e]s,  %  -e,  n.  lycka,  tur.  ~  z%i  ei.  biand 
bärgsmän :  'n/  auf !  lycka  till !  Zum  ~e  war  nie- 
mand da:  lyckligtvis  var  ingen  där.  Sein 
~  zu  machen  suchen:  pröfva  lyckan.  ~  ha- 
ben :  lyckas,  hafva  tur.  Er  kann  von  grossem 
~e  sagen,  dass  .  .  .  det  var  tur  för  honom, 
.att  .  .  .  Auf  gut  ~  på  måfå,  på  vinst  och 
förlust.  Ordspr.  ~  in  der  Liehe,  Unglück  im 
Spiel:  den,  Bom  har  otur  i  spel,  har  tur  i 
kärlek.  Jmdm  zu  etw.  <%>  wünschen :  lyck- 
önska ngn  till  ngt,  jmdm  zum  neuen  Jahre 
~  wünschen:  önska  ngn  godt  nytt  år.  Sein 
~  (lersMcA  en;  pröfva  lyckan,  -åufjinterj.  lycka 
till!  -begünstigt,  a.  gynnad  af  lyckan,  -brin- 
gend, a.  lyckobringande,  lyckosam,  -sélig, 
a.  lycksalig.  -Seligkeit,  -en,  f.  lycksalighet. 
-verheissend,  a.  lyckobådande,  lofvande. 
-wünsch,  -es,  -e  \,  m.  lyckönskan,  -s...  ei. 
~bote,  -n,  -n,  m.  lyckobringande  bud.  ~böt- 
schaft,  -en,  f.  lyckobringande  budskap. 
<v.bude,  -n,  f.  (marknads)stånd,  i  hvilket 
hasardspel  bedrifves.  ~fall,  -[e]*-,  -e  f,  m. 
lycklig  slump.  ~gut,  -[e].t,  -er  t,  «•  för- 
gängligt af  lyckan  beroende  gOds,  rikedom,  ^ha- 

fen,  -s,  -t,  m.  =  r^topf.  '^hand,  -e  t,/-  lyc- 
kosam hand.  ^jäger,  -s.  -,  m.  lycksökare. 
~kind,  -[e].«,  -er,  n.,  F  ~pilz,  -es,  -e,  ^prinz, 
-en,  -en,  m.  lyckans  skötebarn.  ~rad,  -[e]s, 
-er  t,  n.  lyckans  hjul.  ~ritter  =  r^jäger. 
~sache,  -n,  f.  slump.  ~spiel,  -[e].«,  -e,  n. 
hasardspel.  ~stern,  -\e\s,  -e,  m.  lycklig 
stjärna.  ~stunde,  -n,f.  lycklig  stund.  ~topf, 
-[e]s,  -e  t>  in.  lotteriurna.  ~umstände,  m. 
plur.  lyckliga  omständigheter.  ~vogel,  -s. 
-f,  m.  F  1.  =  '^kind.  2.  =  '^bote.  ~wechsel, 
•s,  -,  TO.  lyckans  växling.  ~wurf,  -[e]s,  -e  t, 
m.  lyckligt  kast.  ~zufall,  -[e]s,  -ef,m.  lycklig 
slump.    ~zug,  -[e]s,  -e  t,  '"i.  lyckligt  drag. 

Glucklle,  -en,  -henne,  -n,/.  skrockhöna,  ligg- 
höna, höna  med  kycklingar. 

glucküen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  1.  skrocka.  2.  F 
klunka. 

glückllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  lyckas,  _;V?^f/n^.• 
ngn. 

gluckerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  klnnka. 

glücklich,  a.  lycklig,  gynsam,  fördelaktig.  ~e 
Umstände:  goda  omständigheter,  -er...  Ex. 
~weise,  adv.  lyckligtvis. 

giucksilen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skrocka. 

Glüh...  Ex  -branntwein,  -[ej.«,  O,  m.  glögg,  -far- 
be,  O,  _/'.  eldrödt  (det  glödande  järnets  färg),  -feuer, 

-s,  -,  n.  glöd.  -hitze,  O,  /.  glödhetta.  -ofen, 
-s,  -t,  TO.  glödugn.  -pfanne,  -n,  f.  fyrfat. 
•wein,  -[e]s,  -e,  to.  glödgadt  vin.  -wurm, 
-[e'\s,  -er  t,  m.  lysmask. 

Glühe,  -n,  f.  glöd,  glödhetta. 

glUhllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  glöda.  Biidi.  nach  etio. 
~  hafva  en  brinnande  längtan  efter  ngt, 
var  Wonne  ~  vara  utom  sig  af  glädje.  II.  tr. 
1.  glödga.  2.  med  värme,  med  glöd  ådaga- 
lägga. Rache  ~  andas  hämd.   Glühung,  f. 


O    sakna 


plu 


t 


uljud.    tr 


t,    itr.  intransitirt  rerb.    h.  har  haben,   S.  har  sein  till  hjälpverb. 


glupen 


glupllen,   -te,  ge-t,   itr.  h.  blicka  dolskt,  bak- 

sliigt,  lystet. 
glupisch,  a.  blickande  dolskt,  inbundet,  ly- 
stet. 
Glut[h],  -en,/,  glöd,  glödhetta,  hetta,  -äuge, 
-s,  -n,  n.  glödande  öga.  -blick,  -[f].<,  -e. 
m.  glödande  blick,  -dämpfer,  -s,  -,  vi.  kol- 
sUickaro.  -deckel,  -s,  -,  m.  glödtäckare. 
•meer,  -[e\s,  -e,  n.  eldhaf.  -planne,  -", /• 
fyrfat.  -rot[hJ,  a.  eldröd.  -röt[h]e,  0,/.  glöd. 
-wind,  -[«]*•,  -e,  m.  glödande  vind. 

Glycen'n,  -s,  0,  n.  glycerin. 

Gnade,  -n,  /.  nåd,  t.  ex.  f^  für  Recht  ergehen 
lassen.  Bei  jmdm  in  ~n  (»riidr.  dat.  sing.)  ste- 
hen :  stå  1  gunst  hos  ngn.  Jmdn  in  ~w  ent- 
lasseti:  gifva  ngn  af  sked  i  nåder.  Halten 
Sie  's  zu  ~«.'  håll  i  nåder  tillgodo  därmed, 
haf  öfverseende  med  gåfvans  obetydlighet! 
Eio.  ~w:  eders  nåd.  -bringend,  a.  full  af 
nåd,  benådande,  -flehend,  a.  bönfalland.' 
om  nåd.  -n...  Ex.  ~akt,  -[e]s,  -e,  vi.  handlin;; 
af  nåd,  nådebevisning,  -v/beruf,  -[e]s.  O,  »). 
kallelse  af  nåd.  'v.bezeigung,  ~bezeugung, 
-en,f.  nådebetygelse,  nådebevisning.  ~bild, 
-[«]*•,  -er,  n.  undergörande  (helgon)bild. 
~born,  -[e]s,  -e,  m.  nådens  källa.  ~brief, 
-[c].t,  -e,  m.  nådebref.  ~brot,  -[e]*-,  O,  n. 
nådebröd.  ~bund,  -[e]s,  O,  m.  nådeförbund. 
~frlst,  -en,f.  af  nåd  beviljad  frist.  ~gabe. 
-n,f.  nådegåfva.  ~gehalt,  -[e]s,  -e  ci.  -er\. 
m.  och  n.  ~geld,  -[e]-5,  O,  w.  nådeunderhåll, 
pension.  ~geschenk,  -{e\s,  -e,  w.  nådegåfva. 
~gesüch,  -\e\s,  -e,  n.  ansökan  om  nåd. 
~jahr,  -[e]s,  -e,  n.  nådar.  ~kette,  -n,  ./'. 
som  ynnestbevis  skänkt  kedja.  ~!ehen,  -s, 
-,  n.  nådeförläning.  ~lohn,  -[e]s,  O,  m.  af 
nåd  gifven  belöning.  ~mltlel,  -s,  -,  ».  nåde- 
medel. ~reich,  a.  nåderik,  nådig.  ~ruf  = 
r^heruf.  ~S0ld,  -[e]s,  O,  m.  =  r^gehalt. 
~stöss,  -es,  -e  f,  vi.  nådestöt.  ~stuhl,  -[e].-', 
O,  m.  nådastol,  'v-tisch,  -es,  O,  m.  nådebord. 
~verheissung,  -en,f.  nådelöfte.  ~wahl.  O,,/', 
nådaval.  ~zeichen,  -s,  -,  n.  nådetecken. 
~zeit,  O,  f.  nådetid. 

gnadllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  Jvidm  ~  vara  ngn 
nådig.  Gnade  uns  Gott!  Gud  nåde  oss! 

gnädig,  a.  n^dig.  F  er  ist  noch  ~  davongeJcom- 
men:  han  har  sluppit  ifrån  för  godt  köp. 

gnädiglich,  adv.  nådigt,  i  nåder. 

Gneis[s],  -[-'Jes,  -[s]e,  m.  min.  gneis. 

Gnom,  -en,  -en,  vi.  tomte,  rå. 

Gnome,  -n,/.  tänkespråk,  sentens. 

gnomisch,  a.  gnomisk,  tänkespråks-. 

Gnomon,  -s,  -s,  vi.  solvisare. 

Gnosticismus,  -,  O,  vi.  gnosticism. 

gnug  =  genug. 

Gobelin,  -s,  -s,  m.  gobelin(stapet). 

Gockelhahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  barn.spr.  tupp. 

Gold,  -[e]s,  t  -e,  n.  guld.  -åder,  -n,f.  1.  guld- 
åder. 2.  med.  gyllenåder,  hemorroider.  -ädler, 
-s,   -,   TO.   zooi.   guldörn  (Falco  chrysaetos). 


315  Gold 

■ähnlich,  a.  guldlik.  -ammer,  -n, /.  looi.  gul-  -^ 
sparf  (Emberiza  citrinella).  -amsel,  -n,  f. 
zooi.  gultrast  (Oriolus  galbula),  -apfel,  -s,  -\, 
m.  bot.  kärleksäpple  (Solanum  Lycopersi- 
oum).  -arbeit,  -en,  f.  guldarbetc.  -arbeiten, 
•s,  -,  m.  guldarbetare,  -bach,  -[c]s,  -e  f,  m. 
guldförande  bäck.  -barren,  -s,  -,  m.  guld- 
tacka, -bergwerk,  -[e].«,  -e,  n.  guldgrufva. 
-blech,  -[e]s,  O,  ra.  guldbleck,  -borte,  -ra, /. 
guldbård,  guldlist.  -braun,  a.  bronsfärgad. 
-brokat,  -[e]s,  -e,  m.  guldbrokad,  -bronze.  O, 
f.  guldbrons,  -draht,  -[e]s,  -e  f,  m.  guldtråd. 
-druck,  -[e]s,  -e,  m.  guldtryck.,  -erz,  -es,  -e, 
n.  guldmalm.  -falb,  a.  matt  guldgul,  -farbe, 
O,/,  guldfärg,  -färben,  -farbig,  a.  guldfärgad. 
-finger,  -s,  -,  m.  ringfinger.  -fink[e],  -en,  -en, 
TO.  =  -ammer.  -fisch,  -es,  -e,  m.  guldfisk. 
-fliege,  -ra,  /.  guldfluga,  -flimmer,  -s.  O,  m. 
guldkorn  i  flodsand.  -flitter,  -s.  O,  m.  guld- 
paljetter, -fuchs,  -es,  -e  t,  m.  1.  guldfux.  2. 
F  guldmynt,  -gehalt,  -\e^s.  O,  m.  guldhalt. 
-gelb,  a.  guldgul,  -geld,  -[<']-s  O,  n.  guld- 
mynt, -gelockt,  a.  guldlockig.  -gewicht,  -[e]s, 
O,  n.  guldvigt.  -gier.  O,/,  guldtörst,  -glän- 
zend, a.  gxildglänsande.  -gleich,  a.  guldlik. 
-grübe,  -n,f.  guldgrufva.  -grund,  -[e]s.  O,  to. 
guldgrund,  -haar,  -[e]s,  -e,  ra.  guldgult  hår. 
-hähnchen,  -s,  -,  n.  gulsippa  (Anemone  ra- 
nuncoloides).  -haltig,  a.  guldhaltig.  -junge, 
-ra,  -ra,  TO.  F  guldgosse,  -kind,  -[e]s,  -er,  ra. 
guldbarn.  -klumpen,  -s,  -,  m.  guldklimp,  -krö- 
ne, -n,  f.  guldkrona,  -kupfer,  -s.  O,  ra.  guld- 
haltig koppar,  -lack,  -[_e']s,  -e,  m.  1.  guldfer- 
nissa. 2.  bot.  gyllenlack  (Cheiranthus  Chei- 
ri).  -lahn,  -[e]s,  -e,  m.  guldlan.  -leiste,  -ra,/, 
guldlist.  -macher,  -s,  -,  to.  guldmakare,  al- 
kemist,  -macherei,  -macherkunst,  O,/,  alke- 
mi.  -markt,  -[e]s.  O,  m.  penningmarknad. 
-mensch,  -e«,  -en,  m.  penningkarl,  -münze, 
-ra,  /.  guldmynt,  -papier,  -[e]s,  -e,  ra.  guld- 
papper, -probe,  -ra,/,  guldprof.  -regen,  -s,  O, 
TO.  bot.  guldregn  (Cytisus  alpinus).  -reich,  a. 
rik  på  guld.  -sache,  -ra,/,  guldvara,  -sand, 
-[e].f,  O,  VI.  guldsand,  -schaum,  -[eis,  O,  to. 
tunt  bladguld ;  glitter,  prål.  -scheider,  -s,  -, 
TO.  ©  guldskedare.  -schlager, -s, -,  to.  guldsla- 
gare.  -schmied,  -[e]s,  -e,  vi.  guldsmed,  -schnitt, 
-[e]s.  O,  TO.  guldsnitt,  -sohn,  -[e]s,  -e  f,  ni. 
F  guldgosse,  -sticker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
guldbroderare,  guldbrodös.  -Stickerei,  -e«, 
/.  guldbroderi,  -stoff,  -[_e]s,  -e,  to.  guldtyg. 
-Streifen,  -s,  -,  m.  guldrand.  -streifig,  a.  guld- 
randig.  -Stück,  -[e]s,  -e,  ra.  guldstycke,  guld- 
mynt, -titel,  -s,  -,  m.  förgyld  titel,  -verbrämt, 
a.  guldkantad.  -Verbrämung,  -era,  /  guld- 
bräm, -wage,  -ra,  /.  guldvåg.  -Währung,  O,  /. 
guldmyntfot,  -wasche,  -ra,  /.  guldvaskning. 
■Wäscher,  -s,  -,  to.  guldvaskare.  -wolf,  -[e]s, 
-e  t,  '"•■  zooi.  guldvarg,  scha.kal.  -wut[h].  O,/, 
guldtörst,  -es...  Ex.  -wert[h],  -[e]s,  O,  to. 
gulds  värde. 


*  akta  sms.    F  familj&rt.    P  lägre  språk.    5|C  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i*  sjöte 


X 


golden 


316 


Göttersohaft 


1.  golden,  o.  af  guld,  gyllen.  Jmdm  ~e  berge 
versprechen:  lofva  ngn  guld  och  gröna  sko- 
gar. ~e  Worte:  innehållsdigra  ord.  ~e 
Hochzeit:  guldbröllop. 

2.  goldlien,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  förgylla.  II.  Sich 
~  förgj-llas. 

goldig,  a.  gyllen,  guldfärgad. 

Golf,  -[e]s,  -e,  vi.  golf,  hafsbugt. 

Gondel,  -«,/.  gondol,  -fahren  =  -ßihrer.  -fahrt. 
-en,  f.  gondolfärd.  -führen,  -schiffen,  -.>.■,  -,  vi. 
=  r<i!j. 

Gondelten,  -[c]s,  -e,  m.  gondolförare. 

gondellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  fara,  ro  i  gon- 
dol. 

Gondolien  =  Gondelier. 

Gonfaloniénile,  -e[.'],  -e[.s-]  ei.  -/,  m.  italiensk  ba- 
nerförare, &rv.  förste  magistratspersou  i  ?issn 

italienska  republiker. 

gönnllen,  -te,  ge-t,  tr.  unna. 

Gönnen,  -s,  -,  m.  ~in,  -wen,  ^Z".  gynnare,  be- 
skyddare, -miene,  -n,/.  beskyddarmin. 

Gönnerschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  gyn- 
nare, af  beskyddare.  2.  samtiige  gynnare, 
beskyddare. 

Göpel,  -s,  -,  m.  bärg.  uppfordringsverk,  gång- 
spel, hiss.  * 

Gorilla,  -s,  -s,  m.  gorilla. 

Gose,  -n,  f.  ett  slags  ljust,  svagt  öl. 

Gosse,  -n,  f.  dim.  Gösschen,  -lein,  1.  rännsten. 
2.  sköljsten.  -n...  ex.  ~brücke,  -n,  f.  bro 
öfver  rännsten.  ~stein,  -[e]*-,  -e,  m.  skölj- 
sten. 

Got[h]e,  -n,  -n,  m.  got,  göt. 

Got[h]enl)urg,  O,  n.  npr.  Göteborg. 

Got[h]ik,  o,/,  gotik. 

got[h]isch,  a.  gotisk,  götisk. 

göthisch,  a.  rörande  Göthe,  Göthes. 

Got[h]land,  -.«,  O,  n.  npr.  Gottland. 

Gott,  -[c]',  -er  f?  "»•  Gud,  gud.  Der  liehe  ~ 
Gud,  den  himmelske  fadern.  Er  ist  beim 
lieben  ~  han  är  hos  Giid,  är  död.  Ach  ~.' 
herre  Gud!  ~  set  7^fl«l-.- gudskelof.  ~  sei 
bei  uns!  Gud  vare  oss  nådig!  ~  behüte! 
gubevars  väl!  F  er  erschien,  wie  -^  ihn  er- 
sehn fen  hat:  han  visade  sig  i  paradi.sdrägt, 
r^  einen  guten  Mann  sein  lassen:  låta  verl- 
den  ha  sin  gång,  ~es  Wort  vom  Lande: 
enfaldig  landtpräst.  Leider  ~es.-  tyvärr. 
-ähnlich,  a.  lik  Gud.  -ähnlichkeit,  0,./".  lik- 
het med  Gud.  -begeistert,  a.  gudaingifven. 
-ergeben,  n.  undergifven  under  Guds  vilja. 
•ergebenheit.  O,  ,/'.  undergifvenhet  under 
Guds  vilja,  -erhaben,  a.  gudomlig,  -erzeugt, 
a.  gud;iboren.  -gefällig,  a.  Gudi  behaglig. 
-gesandt,  a.  gudasänd.  -löb,  interj.  gudske- 
lof!  -los,  a.  gudlös.  -ISsigkeit,  O,/,  gudlös- 
het, -mensch,  -en,  -en,  m.  gudamänniska. 
-seibéiuns,  -,  O,  m.  evfemist.  rm  djäfvul,  den 
onde.  -selig,  «.  salig  i  Gud.  -verflucht, 
a.  af  Gud  förbannad,  -vergessen,  a.  guds- 
förgäten.  -Vergessenheit,  -en,  /.  gudlö.shet.  | 


•venheissen,  a.  lofvad  af  Gud.  -venlassen,  a. 

af  Gud  öfvergifven.  -vensöhnt,  a.  försonad 
med  Gud.  -ventnauen,  -s,  O,  n.  gudsförtrö- 
stan, -voll,  a.  gudomlig,  -es...  Ex.  'vacken, 
-.«,  -t,  m.  kyrkogård.  ~anbeten,  -s,  -,  m. 
'^'m,  -nen,  f.  gudsdyrkare.  -v-dienst,  -\e\s, 
-e,  VI.  gndstjänst.  ^dienstlich,  a.  hörande 
till  gudstjänsten,  kyrklig.  ~enbänmlich,  a. 
gudsjämmerlig.  ~friede[n],  -ns,  -n,  m.  1.  O, 
kyrkofrid.  2.  asyl,  fristad,  ^furcht.  O,  ./". 
gudsfruktan.  ~fürchtig,  a.  gudfruktig.  ~ga- 
be,  -n,  f.  1.  Guds  gåfva.  2.  gåfva  till  kyr- 
kan, ^geissel,  -n,/.  Guds  gissel.  ~gelahrt- 
heit  =  '\.gelehrsamkeit.  ~geld,  -[e]s.  O,  n. 
handpengar  som  «rr  tiuraiio  de  fattige.  ~gelehr- 
samkeit.  O,/,  teologi.  ~gelehrte(r),  (adj.  bbjn.) 
m.  teolog.  ~genicht,  -[e]s,  -e,  n.  1.  Guds 
dom.  2.  gudsdom.  -^glaubeM,  -ns.  O,  m. 
tro  på  Gud;  religion.  ~haus,  -es,  -er  f,  n. 
kyrka,  Guds  hus.  '^jämmenlich,  a.  guds- 
jämmerlig. ~kasten,  -s,  -,  vi.  sparbössa  åt 
de  fattige;  kyrkbacken,  '^kindschaft,  O,/. 
barnaskap  hos  Gud.  <v,kühchen,  -s,-,n.  guld- 
höna (Coccinella).  ~lamni,  -[e].'.  O,  n.  Guds 
lam.  ~lästener,  -s,  -,  m.  gudsförsmädare. 
^lästerlich,  a.  gndsförsmädande.  ~läste- 
nung,  -en,  f.  gudsförsmädelse.  ~lästrenin, 
-nen,  f.  gudsförsmäderska.  ~lehne,  -n,  f. 
1.  religion.  2.  teologi.  ~leugnen,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  gudsfürnekare,  gudsförne- 
ker-ska.  ~leugnerisch,  a.  gudsförnekande. 
-^leugnung,  -en,  f.  gudsförnekelse.  ~liebe, 
0,^'.  kärlek  till  Gud.  ~lohn,  -[e]s,  O,  m.  lön 
af  Gud.  ~pfennig,  -[e],?,  -e,  to.  =  '^geld. 
'^neich,  -le]s,  O,  n.  Guds  rike.  'N.'tisch,  -e.<, 
-c,  m.  uädebord.  ~urt[h]eil,  -[e]s,  -e,  n. 
gudsdom.  ~verächter,  -.«,  -,  m.  gndsförak- 
tare.  ~verachtung,  O, ./".  gudsförakt.  ~ver- 
ehnung.  O,  /.  gud.sdyrkan.  '^vengessen,  a. 
gudäförgiUeu.  ^Vergessenheit,  O,  f.  gudlös- 
het. ~welt,  O,  /.  Guds  gröna  jord.  ~wont, 
-[c]s,  O,  n.  Guds  ord.  jfr  »ij. 

Gölten...  Ex.  -abend,  -[e]s,  -e,  m.  gudomlig(t 
vacker)  afton,  -ähnlich,  a.  gudalik,  -begün- 
stigt, a.  gynnad  af  gudarne.  -bild,  -[e]s,  -er, 
n.  (af)gudabild.  -bote,  -n,  -n,  m.  gudarnes 
sändebud.  -funke[n],  -n.i,  -n,  ni.  gudagnista. 
-gleich,  a.  gudalik,  -hain,  -[e]s,  -e,  m.  helig 
lund.  -kunde,  -lehne,  -«,/.  gudalära,  -lust, 
O,  /.  gudafröjd,  -mahl,  -[e].«,  -e  ei.  -er  t,  n. 
gudamåltid,  -sage,  -n,  f.  gudasaga,  -sitz, 
-es,  -e,  VI.  gudars  hemvist,  -sohn,  -[e].?,  -e  \, 
m.  gudason.  -späss,  -es,  -e  fi  ™-  kostligt 
ekäint.  -speise,  -n,  f.  gudaspis.  -spnuch, 
-[e].<,  -e  t,  in.  orakel,  gudasvar.  -tnank,  -[e]s, 
-e  t,  »*■  gudadryck,  -weit.  O,  /.  gudarnes 
verld.  -wonne,  -n,/.  gudafröjd,  -zeit,  O,/. 
sagoålder. 

yöttenhaft,  n.  gudalik,  gudomlig. 

Göttenschaft, -en./.  Götlent[h]üm,-[e]s,0,n.l.  gu- 
domlighet, gudomlig  värdighet.  2  gudaverld. 


O    sakl 


plu 


t  har   oniljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


gotteshaft 


317 


Gram 


gotteshaft,  a.  gudomlig.  1 

Gottest[h]am,  -[e]s,  0,  n.  religion,  gudsdyrkan. 
Gottfried,    -s,   -e  ei.  -s,  m.  1.  npr.  Gottfrid.   2. 

studcntspr.   gammal    rock  som  blott  hcgngnas  hemma. 

Gottheit,  -en,f.  gudom,  gudomlighet. 

Göttin,  -nen,  f.  gudinna. 

göttlich,  (/.  gudomlig. 

Göttlichkeit,  0,  /.  gudomlighet,  gudomlig  na- 
tur. 

Götze,  -n,  -n,  m.  1.  afgud,  afgudabild.  2.  F 
tölp,  glop.  -n...  T.x.  ~altar,  -[e]s,  -e  f,  m.  af- 
gudaaltare.  ~anbeter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
afgudadyrkare.  ^anbetung.  O,  f.  afguda- 
dyrkan.  '^.-bild,  -[e].';,  -er,  n.  afgudabild. 
~diener=  -^mibeter.  '^dienerisch,  a.  afguda- 
dyrkande.  '>^dienst,  -[e]s,  O,  m.  afgudadyr- 
kan.  ~opfer,  -s,  -,  n.  afgudaoffer.  '^pfaffe, 
-n,  -n,  -v-priester,  -s,  -,  m.  afgudapräst. 
~tempel,  -s,  -,  m.  afgudatempel. 

Götzent[h]Dm,  -[e]s,  O,  n.  afgudadyrkan,  I 

Gouache,  -n,J'.  gouache(målning).  i 

Gourmånd,  -s,  -s,  m.  gurmand.  läckergom. 

Gourmandise,  -n,  f.  gurmandis. 

Gouvernante,  -n,  f.  guvernant. 

Gouvernement,  -s,  -s,  n.  guvernement. 

Gouverneur,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  guvernör. 

Grab,  -[e]s,  -er  t,  n.  graf.  -deni<mal  =  -mal. 
-folger,  -s,  -,  m.  person  som  följer  ett  lik, 
piiir.  likfölje,  -geläute,  -s,  -,  n.  begrafnings- 
ringuing.  -gerüst,  -[e].?,  -e,  n.  katafalk,  -ge-  \ 
wölbe,  -s,  -,  n.  grafhvalf.  -hligel,  -s,  -,  m. 
grafkulle,  grafhög.  -legung,  -en,  f.  begraf- 
ning.  -lied,  -[e]«,  -er,  n.  begrafningspsalm. 
-mal,  -[e]s,  -e  ei.  -er  t,  n.  grafvård.  -Schrift, 
-en,  f.  grafskrift.  -Stätte,  -ra,  f.  grafplats. 
-Stein,  -\ß\s,  -e,  m.  graf  sten.  -still,  a.  döds- 
tyst, -stille.  O,/,  dödstystnad,  -tuch,  -[e]«, 
-er  t,  n.  bårduk.  -es...  Ex.  '^dunkel,  -s.  O,  n. 
/^nacht.  O,/,  grafvena  mörker.  ~rand,  -[e]s, 
O,  m.  grafvens  brädd.  ~ruhe.  O,  /.  graf  vens 
ro.  ^Schlummer,  -s,  O, m.  dödssömn.  '^schwei- 
gen, -s,  O,  n.  ~stille.  O,  /.  dödstystnad. 
~stimme,  -n,f.  graflik  stämma,  jfr  rereg.  ams. 
och  Gräber... 

Grab...  jfr  gilben,  ex.  -meissel,  -s,  -,  m.  ©  graf- 
mäjsel.  -schaufel,  -n,  f.  1.  trädgårdsskyffel. 
2.  mullskofvel.  -scheit,  -[e]s,  -e,  n.  spade. 
-Stichel,  -s,  -,  m.  grafstickel. 

grabbellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  pilla,  trefva. 

Grabe...  ex.  -fuss,  -es,  -e  f,  m.  fot  lämplig  att 
gräfva  med.  -kelle,  -n,  y.  liten  handspade. 
-land,  -[e]s,  O,  n.  land  som  kan  ei.  skall 
gräfvas  om. 

I.  Graben,  -s,  -[t],  m.  dike,  graf.  F  biidi.  er  ist 
noch  nicht  über  den  ~  han  har  ännu  ej 
hunnit  öfver  alla  svårigheter,  -bord,  -[e]s, 
-e,  m.  dikeskant.  -fUller,  -s,  -,  m.  mrakti.  be- 
nämn, på  dålig  soldat  «om  vid  stormning  endast 
duger  till  fjllnad  i  fastningsgrafvarne.  -leitung,  -en,f. 

dikning,  dikesgräfning;  (löp)grafvars  upp- 
kastande, -sohle,  -n,f.  y&.  botten  i  en  (löp-) 


graf.  -ziehen,  -s,  O,  n.  -zug,  -[e~\s,  -e  t,  m.  = 
-leitung. 

2.  graben,  gräbst,  grub,  grübe,  gegraben,  gra- 
6[e],  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  gräfva,  t.  ex.  ein 
Loch,  einen  Brunnen,  einen  Grund  zu  einem 
Gebäude;  gräfva  (upp,  ut),  t.  ex.  Torf, 
Schätze,  einen  Fuchs;  gräfva  ned,  t.  ex.  etw. 
in  ein  Loch;  gräfva  (om),  t.  ex.  ein  Garten- 
beet. 2.  borra,  stöta  in  djupt,  t.  ex.  jmdm  den 
Dolch  ins  Herz  'v,.  3.  gravera,  t.  ex.  mit  dem 
Grabstichel  in  Metall.  II.  Sich  müde  ~ 
gräfva  sig  trött.  Sich  in  die  Erde  -v/  gräfva 
hål,  gräfva  in,  ned  sig  i  marken.  Biidi.  sich 
ins  Gedächtnis  ~  inprägla  sig  i  minnet. 

Gräber,  -s,  -,  m.  1.  person  som  gräfver,  gräf- 
vare.  2.  namn  på  åtskilliga  djur,  som  gräf- 
va ned  sig  i  marken.  3.  %  spade. 

Gräber...  ex.  -fund,-[c]s,-e[t],  m.  graffynd.  -ge- 
ruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  graflukt,  liklukt. 

Gräberéi,  -era,/,  gräfning. 

Gracht,  -en,  f.  kanal  i  sht  i  Holland. 

gräcisierllen,  -te,  -t,  tr.  gifva  grekisk  anstryk- 
ning, form,  karaktär. 

Gräcismilus,  -us,  -en,  m.  grekisk  ordvändning, 
grecism. 

Gräcität,  O,/,  grecitet. 

grad...  se  gerad... 

Grad,     -[e]s,     -e    men   som    mittenhet  efter  rilkneord  -, 

TO.  grad.  Bei  dreissig  ~  Wärme :  vid  trettio 
graders  värme,  -bogen,  -s,  -,  m.  gradbåge, 
transportör  (uppgraderad  haifcirkei).  -eint[h]ei- 
lung,  -en,  f.  indelning  i  grader,  -leiter,  -n, 
f.  -messer,  -s,  -,  m.  gradskala,  grad  mätare. 
-messung,  -en, /.  gradmätning.  -t[h]eilung  = 
-einteilnng.  -weise  =  reij. 

gradåtim,  adv.  gradvis,  så  småningom. 

Gradation,  -en,  f.  stegring,  gradation. 

Gradier...  Ö  ex.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  reservoar 
vid  ett  graderverk.  -haus,  -es,  -er  \,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  graderverk. 

gradierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  1.  gradera  medels  gra- 
derverk. 2.  färga  guldarbeten.  Gradierung, /. 

gradig,  a.  i  sms ,  t.  ex.  drei»^  tregradig. 

fjraduål  =  graduell. 

Graduål[e],    -[e]s,   -c   ei.  -ien,  n.  gradualsång 

vid  katolsk  mässa. 

graduell,  a.  gradvis  inträdande. 

graduierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  gradera.  2.  graduera, 
promovera.  Graduierung,/. 

Graf,  -era,  -en,  m.  dim.  Gräfchen,  -lein,  grefve. 
-en...  Ex.  ~krone,  -ra,/,  grefvekrona.  'x/Stand, 
-[e]s,  O,  TO.  grefligt  stånd.  ~tag,  -[e]s,  -e, 
m.  grefveförsamling.  ~titel,  -s,  -,  to.  grefve- 
titel. 

grafllen,  -te,  ge-t,  tr.  upphöja  i  grefligt  stånd. 

Grafent[h]um,  -[e]s,  -er  f,  n.  grefskap. 

gräflich,  a.  grefiig. 

Grafschaft,  -ew,  /.  grefskap,  a)  grefvedöme, 
b)  O,  grefligt  stånd. 

Gräl,  -[e]s,  O,  m.  gräl. 

Gram,  I.  -[e]s,  O,  to.  grämelse,  bekymmer.  II. 


»kta  «ms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    $  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    «J"  sjBterm.   iH  mllitäriak  term. 


Grämelei 


318 


gratis 


a.  Jmdm,  einer  (dat.)  Sache  r^seiii:  vara 
gramse  på,  hysa  motvilja  mot  ngn,  ngt. 
-erfüllt  =  -voll,  -gebeugt,  a.  nedtyngd  af 
grämelse,  af  bekymmer,  -voll,  a.  bekym- 
merfull,  sorgbunden,  bedröfvad. 

Grämeiél,  -en,/,  butterhet,  trumpenhet. 

grämellln,  -te,  ge-t,  kr.  h.  vara  bedröfvad, 
vresig,  butter. 

grämllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  gräma  (sig). 
Sich  zu  Tode  ~  dö  af  grämelse. 

Grämler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  vresig,  butter 
person. 

grämlich,  a.  vresig,  butter. 

Grämlichkeit,  O,/,  vresighet,  butterhet. 

Gramm,     -[(■].••■,    -e    men    som    måttenhet   efter  räkneord 

-,  11.  gram. 

Grammatik  (mtd  kort  å),  -en,  f.  grammatik. 

grammatikalisch,  a.  grammatikalisk. 

Grammatiker  (med  ku«  ä),  -s,  -,  m.  grammati- 
ker. 

grammatisch  (mc.i  kort  ä),  a.  grammatisk. 

Gran,     -\_e]s,     -e     men    som  mittenhet  efter  räkneord   -, 

n.  och  in.  grau. 

Gran,  bojn.  =  rdreg.,  n.  och  m.  ^  gran. 

Granat,  -[e]s,  -e[n'\,  m.  granat,  -apfel,  -s,  -f, 
m.  granatäpple,  -[apfeljbaum,  -[e]s,  -e  t,  m. 
granatäppleträd.  -schnur,  -e  t,  /•  kedja  af 
granater. 

Granåtlle,  -en,  f.  1.  granatäpple(träd).  2.  X 
granat,  -feuer, ->«,-,  ».Jj!  granateld.  -kugel,  -n, 
f.  jS;  granatkula.  -splitter,  -s,  -,  in.  granat- 
skärfva.  -en...  ex.  ~hagel,  -^■,  O,  m.  X  gra- 
uathagel.  ~mörser,  -.<;,  -,  m.  X  granatmör- 
sare. 

Grand,  -[e]s,  -v,  m.  grus. 

Grande,  -n,  -n,  m.  spansk  grand. 

Grandezza,  O,  /.  värdighet,  stolt  och  afmätt 
sätt. 

grandicht,  grandig,  a.  grusig,  grofkornig. 

grandios,  a.  storartad. 

Granit,  -[f].s-,  -e,  m.  granit,  -artig,  a.  granit- 
artad,  -felsen,  -s,  -,  m.  granitklippa. 

graniten,  n.  af  granit,  granit-. 

granitig,  «.  granithaltig. 

Granne,  -n,J'.  borst,  agn,  snärp,  näl,  spets,  hår. 

grannig,  n.  borstig. 

Gränsen,  -s,  -,  m.  aiai.  stäf. 

granulieriien,  -fe,  -t,  tr.  0  granulera. 

Gränz...  se  Grenz... 

Grapen,  -.';,  -,  m.  gryta,  kittel  af  gjucgods. 

Graphik,  0./.  skrifkonst,  ritkonst. 

graphisch,  a.  grafisk. 

Graphit,  -[e]«,  -e,  m.  min.  grafit. 

Grapp  se  Krapp. 

grapsllen,  -[esjt,  -te,  ge-t,  tr.  oci,  ilr.  h.  F  be- 
gärligt gripa,  roifa;  knipa,  stjäla. 

Gras,  -es,  -er  f,  n.  dim.  Gräschen,  -lein,  piur. 
Mv.  Gräserrhen,  grä.s.  Biidi.  ins  ~  beissen, 
kein  ~  tmter  den  Füssen  wachsen  lassen: 
vara  kvick  i  vändningarna,  darüber  ist  ~ 
gewachsen:    det   är   för   längesedan   bort- 


giömdt.  -affe,  -«,  -«,  m.  F  ungtupp,  grön- 
göling, -ähnlich,  a.  gräslik.  -ähre,  -w,  /. 
gräsax.  -anger,  -s,  -,  m.  äng.  -ärt,  -en,f. 
grässort.  -bank,  -e  t,  /•  gräsbänk,  -boden, 
-s,  O,  m.  gräsvall,  -butter.  O,  f.  smör  af  kor, 
som  gå  på  gräsbete.  -decke,  -»,/.  gräsmat- 
ta, -ertrag,  -[f]s,  -e  t,  m.  höskörd,  -fleck, 
-[e]s,  -e,  m.  gräsfläck,  -fressend,  a.  gräs- 
ätande, -frosch,  -es,  -e  t,  '«•  vanlig  groda. 
-futter,  -,?,  O,  n.  grönfoder,  -futterung,  O,/. 
fodring  med  grönfoder,  -garten,  -s,  -f,  m. 
trädgård  med  gräsplaner,  -grün,  a.  gräs- 
grön, -halm,  -[e]s,  -e,  m.  grässtrå,  -hof, 
-[e]s,  -e  t,  m.  gräsbeväxt  gård.  -hopfen,  -.<, 
O,  m.  på  gräsvall  växt  humle,  -hopser,  F, 
-hüpfer,  -s,  -,  m.  gräshoppa,  -land,  -[e]s.  O, 
n.  betesmark,  -mücke,  -n,  f.  löfsångare 
(Sylvia),  -nelke,  -«,  /.  bot.  stadd  (Statice). 
-pférd,  -[e]«,  -e,  n.  gräshoppa,  -platz,  -es,  -e 
t,  m.  gräsplan,  -reich,  a.  gi-äsrik.  -specht, 
-[e]s,  -e,  m.  zooi.  lilla  hackspetten  (Picus 
minor),  -stück,  -[e],<;,  -e,  n.  gräsplan,  -teufel, 
-.?,  -,  m.  F  aussehen  wie  ein  ~  se  ytterpt 
ruskig  ut.  -wachs,  -es,  O,  m.  gräsvegetation. 
-weide,  -n,  f.  gräsbeväxt  betesmark,  gräsvall. 
-wuchs,  -es,  O,  in.  gräsväxt,  jfr  Gräser... 

Grase...  jn-  grasen.  Ex.  -fleck,  -[ejs,  -e,  -platz, 
-es,  -e  t,  in.  betesmark. 

grasllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  beta.  F 
biidi.  auf  eines  anderen  Wiese  ~  göra  in- 
grepp i  en  annans  rättigheter.  2.  slå  gräs. 
3.  gräsa.  II.  tr.  Das  Getreide  ~  slå,  mäja 
den  ännu  gröna  säden.   Grasung,  /. 

Graser,  Gräser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  person 
som  slår  gräs,  slåtterkarl. 

Gräser...  ex.  -kenntnis[s],  -se,/,  kännedom  om 
grässlagen. 

Gräserél,  -en,f.  1.  slätter.  2.  rätt  till  slätter. 

grasicht,  a.  gräsartad,  gräslik. 

grasig,  a.  1.  gräsbeväxt,  gräsrik.  2.  =  gra- 
sicht. 

grass,  a.  förfärlig,  fasaväckande,  vild. 

grassierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  grassera,  rasa, 
härja. 

grässiich,  a.  gräslig,  förskräcklig. 

Grässlichkeit,  -en,/,  gräslighet. 

Grat,  -[e]s,  -e  [t],  m-  1-  skarp  kant.  2.  ås,  rygg, 
kam,  spets.  3.  ryggrad.  4.  råegg.  -t[h]ier, 
-[e]s,  -e,  n.  stenget. 

Gräte,  -n,  f.  fiskben.  F  biidi.  eine  ~  in  etw. 
finden:  finna  ngt  kinkigt,  -n...  ex.  ~fisch, 
-es,  -e,  m.  zooi.  benfisk.  ~gerüst,  -[e]s,  -e,  n. 
fiskbensskelett.  ~los,  a.  benfri.  ~reich,  a. 
benig. 

Gratiél[e],  -[e]s,  -ien  ei.  -e,  n.  gratial,  grati- 
fikation, drickspengar. 

Gratias,  -,  -,  n.  tacksägelse,  bordsbön  efter  m&i- 

tiden. 

Gratifikation,  -en,  /.  gratifikation, 

grätig,  a.  benig. 

gratis,  adv.  gratis,  för  intet. 


O   laknar  plur.    f  ^^^  omljud.    tr.  transitivt,    iti: 


har  haben,    S,  Lar  lein  till    lijalpvgrb. 


Grätsch.., 


319 


Greis 


Grätsch...  Ex.  -Stellung,  -en,  f.  =  roij. 

Grätsche,  -«,  f.  gymn.  ställning  med  utspär- 
rade ben. 

grätschen,  -[e.f]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gymn.  1.  ställa 
benen  utåt.  2.  gå  med  utspärrade  ben. 

Gratulant,  -en,  -en,  m.  lyckönskande  person, 
gratulant. 

Gratulation,  -en,/,  lyckönskan,  gratulation. 

gratulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  lyckönska,  gratu- 
lera, jmdm  zu  etw.:  ngn  till  ngt. 

grau,  a.  grå.  ~  werden:  gråna.  Vor  r^en  Jah- 
ren: för  mycket  länge  sedan,  i  den  gråa 
forntiden.  Der  ~e  ei.  das  <^c]ien:  åsnan. 
Das  ~  des  Morgens:  morgongryningen. 
-bart,  -[e]s,  -e  t,  m-  gråskägg,  -bärtig,  a. 
gråskäggig,  -blau,  a.  gråblå.  -farbig,  a.  grå 
tm  färgen,  -gelocitt,  a.  grålockig.  -haarig,  a. 
gråhårig.  -kehlchen,  -s,  -,  n.  zooi.  järnsparf 
(Accenter   modularis),   -kopf,  -[e]s,  -e  t,  m. 

1.  gubbe.  2.  tornfalk  (Falco  tinnunculus). 
-lachs,  -es,  -e,  m.  mager  lax.  -scheckig,  o. 
gråskäckig.  -Schimmel,  -s,  -,  m.  1.  gråskim- 
mel.  2.  F  åsna.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  F  åsna. 
-wacke,  Q,f.  min.  gråvacka.  -werk,  -[e]s,  O,  n. 
gråverk. 

Graue,  Gräue,  O,  /.  grå  färg. 

Gräuel  se  Greuel. 

grauellln,  -te,  ge-t,  F  o-pers.  och  sich  ~.  Tch  grau- 
le mich  el.  es  grauelt  mir:  jag  känner  mig 
hemsk  till  mods,  är  litet  rädd. 

1.  graullen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  gråna.  2.  gry, 
t.  ex.  der  Tag  ei.  opers.  es  graut.  Beim  ~  des 
Tages:  i  morgongryningen.  II.  itr.  h.  och 
sich  ~  rysa.  Ich  graue  mich  ei.  vani.  opers.  es 
graut  mir  ei.  mich  vor  etw.  (dat.):  jag  ryser, 
bäfvar  för  ngt. 

2.  Grauen,  -s,  0,  n.  1.  rysning,  fasa,  bäfvan. 
Es  wandelte  ihn  ~  an :  han  ryste.  2.  ngt 
rysligt,  förfärande,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  fasa- 
väckande  bild.  -drohend,  -erregend,  a.  fasa- 
väckande,  hemsk,  -nacht,  -e  t,  f-  hemsk 
natt.  -that,  -en,  f.  hemsk  gärning,  illdåd. 
-verhängnis[s],  -ses,  -se,  n.  hemskt  öde.  -voll, 
a.  fasansfull. 

grauenhaft,  grauerlich,a.hemsk,fasaväckande. 

graulich,  a.   I.  gråaktig.  2.  =  graulig. 

gräulich,  a.  1.  gråaktig.  2.  se  greulich. 

graulig,  a.  1.  fasaväckande,  hemsk.  2.  rädd, 
lättskrämd. 

Graun...  =  Grauen... 

Graupe,  -n,/.  dim.  Gråupchen,  -lein,  1.  gryn.  2. 
korn,  smihagelkorn,  trindsnö.  -n...  ex  '^hagel, 
-s,  O,  m.  fint  hagel  af  gryns  storlek,  -^mühle, 
-n,  f.  grynkvarn,  grynverk.  ~s[chl]eim, 
-[e]s,  -e,  m.  gryngröt,  -suppe,  -«,/.  gryn- 
välling. 

graupellln,  gräupellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  opera,  hagla 

fint  som  gryn, 

graupicht,  graupig,  a.  i  sht  min.  kornig,  grynig. 
Graupner,  -s,  -,  m.  1.  mjölnare  i  en  grynkvarn. 

2.  grynhandlande. 


Graus,  I.  -es.  O,  m.  1.  grus,  spillror.  2.  fasa, 
hemskhet;  fasaväckande  tillstånd,  väder, 
mörker,  m.  m.  II.  a.  fasansfull,  hemsk. 

grausam,  a.  grym. 

Grausamkeit,  -e?«,  /.  grymhet. 

grauselig,  a.  utet  hemsk,  faslig. 

grausellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.,  opers.  octi  sich  -v^.  Tch 
grausele  [mich]  ei.  vani.  opers.  es  grauselt  viir 
el.  mich:  jag  är  hemsk  till  mods. 

1.  grausllen,  -[es]t,-te,ge-t,  I.  <r.  )ic förvandla  till 
grus.  II.  itr.  h.  Ich  grause  et.  vani.  opers.  es 
graust  mir  ei.  mich:  jag  ryser,  bäfvar. 

2.  Grausen,  -s,  0,  n.  rysning,  bäfvan.  -erregend 

=  följ. 

grausenhaft,  grausig,  a.  förfärlig,  gräslig,  fa- 
saväckande. 

Graveur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  gravör. 

Gravier...  ex.  -anstalt,  -en,  f.  gravörsatelier. 
-kunst,  0,  f.  graveringskonst. 

gravierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  gravera  med  grafstickei. 
2.  gravera,  belasta.  Gravierung,  /. 

Gravität,  0,  f.  värdighet,  afmätt  sätt. 

Gravitation,  -en,  f.  tyngdkraft,  -s...  Ex.  ~ge- 
setz,  -es,  -e,  n.  tyngdlag. 

gravitätisch,  a.  värdig,  gravitetisk. 

Grazie,  -n,  f.  1.  Die  ~«:  gracerna.  2.  0,  be- 
hag. 

graziös,  a.  behagfull,  behaglig. 

Greif,  -[e]s  ei.  -en,  -e[«],  m.  1.  grip.  2.  zooi. 
kondor  (Vultur  gryphus).  3.  pegas.  -geier, 
-s,  -,  m.  =  Greif  2.  -klaue,  -n,f.  gripklo. 

greifbar,  a.  möjlig  att  gripa;  påtaglig. 

greifen,  griff,  griffe,  gegriffen,  greif[e],  I.  tr. 
gripa,  taga  fatt.  Sich  (recipr.)  ~  leka  ta  fatt. 
Biidi.  etw.  aus  der  Luft  ~,  das  kann  man 
mit  den  Händen  ~  det  är  alldeles  påtag- 
ligt, diese  Zahl  ist  zu  hoch  gegriffen:  denna 
siffra   är  för  hög.   Einen  Ton  ~  angifva  en 

ton    pä.   ett   instrument.    PlatZ  ~  taga  plats.    II. 

itr.  h.  gripa,  taga,  fatta.  A  n  den  Hut  ~ 
taga  åt  hatten,  jmdm  an  den  Puls  ~  känna 
ngn  på  pulsen ;  biidi.  das  greft  an  den  Beu- 
tel: det  kostar  pengar,  jmcZni  an  die  Ehre 
~  förolämpa  ngn.  In  einander  ~  gripa  i 
hvartanuat,  jmdm  in  die  Haare  ~  lugga 
ngn,  dem  Pferde  in  die  Zügel  ~  fatta  hästen 
i  tyglarne ;  biidi.  in  seinen  eigenen  Busen  ~ 
gå  till  sig  själf.  Näck  etw.  ~  gripa,  sträc- 
ka ut  händerna  efter  ngt.  Über  etw.  (ack.) 
~  sträcka  sig  öfver  ngt.  Um  sich  ~  gripa 
omkring  sig,  vinna  spridning.  Biidi.  jmdm 
unter  die  Anne  ~  gripa  ngn  under  ar- 
marna (understödja  honom).  Z It  etW.  ~  gripa  till 
ngt,  t.  ex.  zu  einem  Mittel,  ztim  äussersten. 

Greifer,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
griper,  tar  fatt.  2.  hake  som  griper  in  i  ngt. 

greifig,  a.   1.  gripande.  2.  lätt  att  gripa. 

greinllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  grina,  lipa. 

Greiner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  F  lipande  per- 
son, grinolle. 

Greis,  I.   -es,  -e,  m.  gubbe.  II.  a.  grå  af  aider, 


*  äkta  sms.    F  familjirt.    P  l&gre  sprik.    '^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -i«  ^öierm.    X  militarisk  term. 


greisenhaft 


320 


Grimasse 


gammal.  ~es  Alter:  hög  ålder.  -en...  Ex. 
~alter,  -s,0,n.hög  ålder,  ålderdom.  'N.krank- 
heit,  -en.  f.  ålderdomskrämpa. 

greisenhaft,  a.  ålderstigen,  gammal,  gubb- 
aktig. 

Greisenhaftigkeit,  O,/,  gnbbaktighet. 

Greisent[h]Dm,  -[e]s,  O,  n.  gubbålder,  ålder- 
dom. 

grell,  a.  1.  om  Ijud:  gäll.  2.  om  nsigcr:  bjärt,  t.  ex. 
~  y er/en  etw.  abstechen,  ^es  Licht:  skarpt, 
bländande  ljus.  '>^e  Augen:  lifliga,  klara 
ögon. 

grellllen,  -te,  ge-t,  hr.  k.  ljuda  gällt. 

Grellheit,  -en,  f.  1.  egenskap  att  vara  gäll, 
gäll  ton.  2.  bjärthet,  skärpa,  liflighet,  jfr 
grell. 

Grenadier,  -[e].s,  -e,  m.  grenadier. 

Grenzlle,  -««,/.  gräns,  -aufsehen, -.«, -,;».gräns- 
befälhafvare,  tulluppsyningsman.  -bach, 
-[e]s,  -e  t,  w-  gränsbäck,  -bahnhof,  -[e]s,  -e 
t,  m.  gränsstation,  -befestigung,  -en,/,  grän- 
sens befästande,  -bereiter,  -s,  -,  m.  gräns- 
ridare.  -berichtigung,  -en,/,  gränsreglering. 
-besichtigung,  -en,  /.  gränsesyn,  rågängs 
uppgående,  -bewohner,  -s,  -,  m.  gränsbo. 
-beziehung  =  -besichtigung.  -cordon,  -s,  -s,  m. 
gränskordong.  -distrikt,  •[e]s,  -e,  m.  gräns- 
distrikt, -festung,  -en,  /  gränsfästning. 
-graben,  -s,  -f,  m.  gränsgraf.  -haus,  -es,  -er 
t,  n.  hus  vid  gränsen,  tullstation,  -jäger, 
-s,  -,  m.  gränssoldat,  gränsvakt,  tiiUbetjänt. 
-kette,  -«, /.  =  -cordon.  -mal,  -[e]s,  -e  ei.  -er 
t,  n.  gränsmärke,  -mauer,  -n,/.  gränsmur. 
-nachbär,  -s  ei.  -[e]n,  -[e]«,  ni.  granne,  -pfahl, 
-[e]s,  -e  t,  m.  gränspåle,  -punkt,  -[e]s,  -e,  m. 
slutpunkt,  -recht,  -[e].«,  O,  n.  rätt,  lag  rö- 
rande gränst\Tster.  -regulierung  =  -berich- 
tigung. -säule,  -n,  /.  gränsstolpe,  -scheide, 
O,./",  gränsskilnad.  -scheider,  -s,  -,  m.  landt- 
mätare.  -Scheidung,  -e?;, /.  rågångs  utmär- 
kande, -sperre,  -n,  /.  förbud  mot,  förhin- 
drande af  gränsens  öfverskridande.  -Station, 
-en,/,  gränsstation,  -stein, -[c]s,-e,7re.  gräns- 
sten, -streit,  •[e]s,  -e,  m.  -Streitigkeit,  -en,/ 
gränstvist,  -verkehr,  -[e]s,  O,  m.  samfärd- 
sel vid  gränsen,  -vertrag,  -[e]s,  -ef,m.  gräns- 
traktat, -wache,  -n,  /  gränsbevakning. 
-Wächter  =  -jäger.  -zäun,  -[c]s,  -ef, »t.  gärds- 
gärd mellan  ägorna,  -zeichen,  -s,  -,  n.  gräns- 
märke, -zoll,  -[e].?,  -c  t,  »i-  tull  vid  gränsen. 
-zug,  -[e]s,  -e  fi  '"i-  =  -besichtigung.  -en...  ex. 
~los,    a.   gränslös,  obegränsad.    'N.'lösigkeit, 

0,  _/'.  gränslöshet. 

grenzllen,   -[es]t,   -le,  ge-t,  I.   itr.  h.   An  ettc. 

(ack.)  «N/  gränsa  till  ngt,  biidi.  närma  sig,  t.  ox. 

das  grenzt   an    Narrheit;    das  grenzt   ans 

Unglaubliche :  det  är  nära  nog  otroligt.  II. 

tr.  begränsa. 
Grenzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  gränsbo. 
Grete,  -fre].?,  -n,/  dim.  Gretchen,  Gret[e]lein, 

1.  npr.   Greta.  2.    F   jänta,    slinka.  3.  Die 


/aule  ~  a)  vägglusen,  b)  namn  på  en  be- 
römd kanon  på  1500-talet. 
Greuel,  -s,  -,  m.  1.  fasa,  afsky.  2.  ohygglig- 
het, gräslighet,  styggelse,  illdåd,  -gestalt, 
-en,  /.  fasaväckande,  afskyvärd  gestalt. 
-tag,  -\e\s,  -e,  m.  afskyvärd,  hemsk  dag. 
-that,   -en,  /.    afskyvärd   handling,   illdåd. 

-voll  =  följ. 

rjreuelhaft,  greulich,  a.  afskyvärd,  hemsk. 

Griebe,  -n,  /  grefvar  etter  smait  taig. 

Griebs,  -es,  -e,  m.  kärnhus. 

Grieche,  -n,  -«,  m.  grek.   -n...  ex  ~volk,  -[e]s, 

-er  t,  n.  grekiskt  folk. 
Griechenland,  -[e]s.  O,  n.  npr.  Grekland. 
Griechent[h]Qm,    -[e]s,    O,   n.   grekiskt  väsen, 

välde,  inflytande. 
Griechin,  -nen,/,  grekinna. 
griechisch,   I.    a.  grekisk.  II.  n.  grekiska,  jfr 

deutsch. 

1.  gries,  a.  %  grå,  ålderstigen,  -gräm,  -[e\s,  -e, 
m.  butter,  trumpen  person,  tvärvigg.  -grä- 
mellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  butter,  trumpen. 
-grämig,  -grämisch,  -grämlich,  a.  butter,  tvär, 
trumpen. 

2.  Gries  ei.  bäure  Griess,  -es,  O,  m.  1.  grus.  2. 
smågryn.  -brei,  -[e}s,  -e,  m.  gryngröt,  -mehl, 
-[eis,  O,  n.  grynmjöl.  -suppe,  -re, /.  gryn- 
soppa, grynvälling. 

grieselig  ei.  taure  griesselig,  a.  grusig,  små- 
kornig. 

griesellln  ei.  bättre  griessellln,  -fe,  ge-t,  I.  itr.  h. 
Ol.  s.  söndersmulas.  II.  tr.  söndersmula. 

griesicht,  griesig  ei.  bättre  griessicht,  griessig,  a. 
grusig,  småkornig. 

Grieve  se  Griebe. 

Griff,  -[e]s,  -e,  m.  1.  grepp,  tag.  Einen  <%. 
nach  etw.  thun:  gripa  efter  ngt.  BUdi.  einen 
/alschen  ~  thun:  misstaga  sig,  einen  guten 
~  thun:  lyckas,  hafva  tur;  etw.  am  ei.  im 
~e  haben:  hafva  färdighet  i  något;  piur. 
~e .-  ränker,  knep.  2.  handtag,  skaft,  grepe. 
3.  handfull,'  näfve.  4.  klo.  -brett,  -[e]s,  -er, 
n.  mus.  1.  gripbräde.  2.  klaviatur,  -loch,  -{e]s, 

-er  t,  n.  hål  på  fibjt  m.  fl.  blisinstrumeut. 

Griffel,  -s,  -,  m.  1.  griffel.  2.  pekpinne.  3.  bot. 
pistill,  -schiefer,  -s.  O,  m.  griffelskiffer. 
-spitze,  -n,  /.  griffielspets. 

Grille,  -n,  /.  1.  syrsa.  2.  grill,  inbillning,  in- 
fall. ~re  fangen:  göra  sig  griller,  -n...  Ex. 
~fang,  -[e]s,  O,  m.  grillfängeri.  ~fänger,  -s, 
-,  m.  ~ln,  -we«,/..grillfängare.  ~fängerisch, 
a.  som  gör  sig  griller.  ~gezirp[e],  -[e]s.  O, 
w.syrsans  läte.  ~krank,  a. mjältsjuk,  »vkrank- 
heit,  -en,/,  mjältsjuka. 

grillllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hafva  griller,  nycker. 

grillenhaft,  «.  full  af  griller,  nyckfull. 

Grillenhaftigkeit,  O,  /.  besynnerlighet,  nyck- 
fullhet, grillfängeri. 

Grimasse, -re,/. grimas.  '>^nv}achenc\. schneiden: 
göra  grimaser,  -n...  kv.  ~macher,  '>^schneider, 
-s,  -,  lii.  ~in,  -nen,  /.  en  som  gör  grimaser. 


O   aakDar  pli 


iiljud.    tr.  transitivt,    itr,  iotruDSitivt  vurb.    h,  bar  haben,    S,  bar  «et»  till  bjalpverb. 


grimassenhaft 


321 


gross 


grimassenhaft,  a.  grimaserande. 

Grimm,  I.  -[e]s,  t  -e,  m.  vrede,  raseri.  II.  a. 
vredgad,  f  örtörnad,  ursinnig,  rasande,  -darm, 
-fe]»,  -e  t,  »n- med.  koliktarm.  -erfüllt, -schäu- 
mend, -schnaubend,  a.  skämmande,  fnysande 
af  vrede,  af  raseri. 

grimmllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  %  itr.  k.  1.  föror- 
saka häftiga  smärtor,  opers.  es  grimmt  mich 
cl.  %  mir  im  Bauche:  jag  har  ondt  i  magen. 
2.  Das  grimmt  mich  ei.  ^I^  mir:  det  förargar, 
retar  mig. 

grimmig,  a.  1.  vred,  ursinnig,  rasande.  2.  gruf- 
1ig,  förskräcklig,  t.  ex.  es  ist  ~  kalt,  ~eM 
Hunger  haben:  vara  grufligt  hungrig. 

Grimmiglteit,  O,  /.  1  vrede,  ursinnighet.  2. 
förskräcklighet. 

Grind,  -[e]s,  -e,  vi.  1.  skorf  i  sht  på  hufvudet.  2. 
utslag  på  träd. 

grindicht,  grindig,  a.  skorfvig. 

grinsilen,  ■\_es'\t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  grina. 

Grinser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  grinande  per- 
son. 

Grippe,  -n,  /.  elakartad  snufva,  influenza. 

Grips,  -es,  O,  m.  F  hjärna,  »n«  haben:  hafva 
godt  hufvud. 

gripslien,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  P  knipa, 
stjäla. 

Grisétte,  -n,  f.  grisett. 

grob,  gröber,  gröbst,  a.  grof,  t.  ex.  ~e  Fäden, 
~es  Brot,  <ves  Tuch,  ~e  Arbeit,  '\^er  Feh- 
ler, '^'er  Mensch :  brutal,  rå  människa.  .Tmdn 
r\^  anfahren:  fara  ut  mot  ngn.  -drähtig,  a. 
groftrådig.  -faserig,  a.  som  har  grofva  fi- 
brer, -gewicht,  -[e]s,  O,  n.  bruttovigt.  -glie- 
d[e]rig,  a.  groflemmad.  -jährig,  a.  som  har 
stora  årsringar.  -körnig,  a.  grof  kornig.  -sand, 
-\_e\s.  O,  m.  grof  sand,  grus.  -schmied,  -[e]s, 
-e,  m.  grofsmed.  -sinnlich,  a.  groft  sinlig. 
-zeug,  -\e\s.  O,  n.  pack,  slödder. 

Gröbe,  O,  /.  groflek. 

Grobheit,  -en,  f.  1.  O,  grofhet,  groflek.  2.  grof- 
het,  oförskämdhet. 

Grobian,  -[e]*,  -e,  m.  grofhuggare,  grobian. 

gröblich,  a.  1.  ngt  grof.  2.  grof,  väldig,  stark, 
t.  ex.  sich  ~  irren,  jmdn  r^  beleidigen, 

Gröbs  se  Griebs. 

Grog,  -s,  -s,  m.  grogg. 

gröhillen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  P  skrala. 

Gröhler,  -s,  -,  m.  «-in,  -nen,  f.  P  skrålande 
person. 

Groll,  -[e]s,  %  -e  [t],  m.  groll,  agg. 

grollen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  ^i^  tr.  1.  doft  rulla, 
t.  ex.  der  Donner  grollt.  2.  Jmdm  ~  hysa 
groll,  bära  agg  till  ngn. 

Groller,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  person  som  hy- 
ser groll,  bär  agg,  fiende. 

Grönländer,  I.  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  grönlän- 
dare, grönländska.  II.  är»,  grönländisch,  a. 
grönländsk. 

Groppe,  -n,  f.  zooi.  ett  slags  simpa  (Cottus 
gobio). 


Gros,  n.  1.  -ses,  -se  men  «om  mtlttcnbet  efter  rtkneord 

-,  gross,  12  dussin.  2.  obsji.  hufvudmasBa, 
hufvudkår,  t.  ex.  das  -v  der  Armee. 
Groschen,  -s,  -,  m.  dim.  Gröschchen,  -lein,  1. 
groschen  (mynt,  äist  [ei»  guter^  <%.  =  ^^  Tha- 
ler,  sedan  [Silber-  el.  Neu]'^  =  -^^  Thaler, 
jfr  Thaler).  2.  pengar  i  aiimh.,  t.  ex.  seine  paar 
~  hans  smula  pengar,  einen  schönen  ~  ver- 
dienen: förtjäna  en  niitt  summa,  -ausgäbe, 
-n,  f.  tryck  af  hvilket  hvart  häfte  kostar 
en  groschen,  öres8krift(er).  -brief,  -[«]«,  -e, 
m.  bref  hvars  porto  är  en  groschen,  van- 
ligt bref.  -bröt,  -[e]s,  -e,  n.  groschenbröd. 
-marke,  -re,  /.  groschenmärke.  -weise,  adv. 
groschenvis. 

1.  Gross,  -es,  -e  ei.  -,  re.  »e  Gros  1. 

2.  gross,  grösser,  grösst,  a.  stor,  t.  ex.  »v/cr 
Mensch,  ~  und  klein:  stora  och  små,  ~c 
Zehe:  stortå,  auj"  r^em  Fusse  leben,  etw.  im 
~ere  treiben,  den  ~ew  [T/errw]  spielen:  spela 
herre,  r^^e  Augen  machen,  r^es  Alphabet,  jmdn 
~  achten:  anse  ngn  vara  stor.  Ein  sechs 
Fuss  r^^er  Soldat :  en  sex  fot  lång  soldat. 
Eine  ~e  Meile:  en  styf  mil.  i^  füttern: 
uppföda.  Das  ~e  Los:  den  stora  vinsten, 
hufvudvinsten.  Eine  ^e  Miene  annehmen: 
taga  på  sig  en  vigtig,  en  högdragen  min. 
~  thun,  'S/  sjirechen:  skryta,  skräfla,  sich 
mit  etw.  ~  thun :  skryta  af  ngt.  Ich  bin  um 
einen  Kopf  grösser  als  du:  jag  är  hufvudet 
större  än  du.  Jmdn  »^  anblicken:  se  med 
stora,  förvånade  ögon  på  ngn.  <n«  von  jmdm 
denken:  hafva  en  hög  tanke  om  ngn.  Etw. 
nicht  ~  nötig  haben:  ej  vara  särdeles  i  be- 
hof  af  ngt.  Im  n^en  und  gamen :  på  det 
stora  hela,  på  det  hela  taget.  Eine  ~e  Klei- 
nigkeit: en  ringa  obetydlighet,  -ve  Kälte: 
stark  köld.  ~er  Hunger:  stark  hunger.  ~es 
Alter:  hög  ålder.  Der  o./e  Ocean:  stilla 
oceanen,  -achtbar,  a.  roråidr.  tiiitai,  högt  ärad. 
•admiral,  -[e]s,  -e  [f],  m.  storamiral,  -artig, 
a.  storartad,  storslagen,  -ärtigkeit,  O,  /. 
storhet,  storslagenhet,  höghet,  majestät. 
-bauchig,  a.  storbukig,  stormagad.  -beerig, 
a.  som  har  stora  bär.  -betrieb,  -[e]s,  O,  m. 
stor  rörelse,  stor  affär,  -blumig,  a.  stor- 
blommig.  -britannien,  -s,  O,  n.  npr.  Storbri- 
tannien, -dutzend,  -[e]s,  -e,  re.  gross,  -elter- 
lich, a.  utmärkande  för  far-  och  morföräl- 
drar, -eltermutter,  -f,  /•  far-  ei.  morfars  ei. 
far-  el.  mormorsmor,  -eitern, /3?Mr.  far- ei. 
morföräldrar,  -eltervater,  -s,  -f,  m.  far-  ei. 
morfars  ei.  far-  ei.  mormors  far.  -enkel,  -s, 
-,  m.  -enkelin,  -nen,f.  barnbarns  barn.  -fo- 
liljo,  -o^s"],  -os  el.  -en,  re.  stort  folio,  stor  fo- 
liant.  -fürst,  -ere,  -en,  m.  storfurste,  -fürsten- 
t[h]öm,  -[e]s,  -er  t,  «•  storfurstendöme. 
-fiirstin,  -nen,  f.  storfurstinna,  -fürstlich,  a. 
storfurstlig,  -gewerbe,  -s,  -,  re.  storindustri, 
-glied[e]rig,  o.  storlemmad.  -handel,  -s,  O,  m. 
grosshandel,   -bandier,   -s,  -,  m.  grosshand- 


*  ftkta  inu.    F  f»mllj!lrt.    P  lügre  sprlk.    %  mindre  brukligt.   W 
Tyalt-avtmk  ordhok. 


term.    ■!•  Euilicrm.   »St  mllitärlsk  term. 

21 


gross 


322 


grün 


lare.  -Handlung,  -en,  f.  =  -handel,  -hans,  -en, 
-e  [t],  m.  F  storskräflare.  -herr,  -n,  -en,  m. 
storherre,  sultan,  -herrisch,  a.  högdragen, 
morsk,  -herrlich,  a.  rörande,  utmärkande 
för,  utgående  från  sultanen,  -herzig,  a. 
ädelmodig.  -herzigl(eit,  Q,/,  ädelmod,  -her- 
zog, -[e]s,  -e  t,  m.  storhertig,  -herzogin, 
-nen,/,  storhertiginna,  -herzoglich,  a.  stor- 
hertiglig.  •herzogt[h]um,  -[e].s,  -er  t,  n.  stor- 
hertigdöme.  -hundert,  -[e].s-.  -e,  n.  storhun- 
dra, hundratjugu.  -Inquisitor,  -s,  -en,  m. 
storinkvisitor.  -jährig,  a.  myndig,  -jährigkeit, 
O,/,  myndighet,  -kämmerer,  -s,  -,  -kammer- 
herr,  -n,  -en,  m.  öfverkammarherre.  -kanz- 
ler,  -s,  -,  m.  rikskanslär.  -kind,  -[e]s,  -er,  n. 
barnbarn,  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  fördräng, 
rättare,  -kreuz,  -es,  -e,  n.  storkors,  -macht, 
-e  t,  /■  stormakt,  -mächtig,  a.  stormäktig. 
-magd,  -e  f,  /.  piga  som  har  uppsigt  öfver 
de  andra,  -mama,  -s,  f.  far-  ei.  mormor. 
-maschig,  a.  som  har  stora  maskor.  -mast, 
-[e]s,  -en,  m.  i  stormast,  -maul,  -[c].«,  -er 
t,  n.  F  1.  en  som  har  stor  mun.  2.  skräf- 
lare.  -mäulig,  a.  F  1.  stormynt.  2.  stortalig, 
skrytsam,  -meister,  -s,  -,  m.  stormästare. 
-mögend,  a.  stormäktig.  -mogul,  -s,  -s  ei.  -n, 
m.  stormogul.  ■mut[h],  O,/,  ädelmod,  -mli- 
t[h]ig,  a.  ädelmodig.  -müt[h]igkeit.  O,/,  ädel- 
mod. -mut[hs]voll  =  -mutig,  -mutter,  -f,  /. 
far-  el.  mormor,  -mütterlich,  a.  utmärkande 
för  en  far-  ei.  mormor,  -neffe,  -n,  -n,  m. 
brors  ei.  systers  son-  ei.  dotterson,  -nichte, 
-n,  f.  brors  ei.  systers  son-  ei.  dotterdotter. 
-oh[ei]m,  -[e]s,  -e,  m.  fars  ei.  mors  far-  ei. 
morbror,  -oktav,  -\e\s,  O,  n.  stort  oktavfor- 
mat, -onkel,  -s,  -,  m.  =  -ohelm.  -papa,  -s,  -s, 
m.  far-  ei.  morfar,  -prahler,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,f.  storskrytare.  -prahlerei,  -en,  f.  väl- 
digt skryt,  skräfvel.  -prahlerisch,  F  -prat- 
-schig,  a.  skrytsam,  skräflande.  -priester,  -s. 
-,  m.  öfverstepräst.  -russe,  -n,  -n,  m.  stor- 
ryss, -russisch,  a.  storrysk,  -russland,  -s.  O, 
n.  npr.  Storryssland.  -Siegelbewahrer,  -s,  -, 
m.  (riks)sigillbevarare.  -sinn,  -[«]■?,  O,  in. 
ädelt  sinne,  storsinthet,  -sinnig,  a.  storsint. 
-sinnigkeit.  O,  /.  =  -sinn.  -sohn,  -[e].?,  -e  t, 
m.  son-  cl.  dotterson.  -Sprech...  =  -prahl... 
-spurig,  «.  bredspårig.  -spurigkeit.  O,/",  bred- 
spårighet.  -Staat,  -[«Jä,  -en,  ni.  stormakt. 
-Stadt,  -e  tj  /•  storstad.  -Städter,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,/,  storstadsbo.  -Städtisch,  a.  stor- 
stadsaktig.  -sultan,  -[e]s,  -e,  m.  storsultan. 
-tante,  -n,  /.  fars  ei.  mors  faster  ei.  moster. 
-that,  -en,/,  stordåd,  -thu...  =  -prahl...  -toch- 
ter,  -f,  /.  son-  ei.  dotterdotter,  -tiirke,  -n, 
-n,  m.  Der  /v/  storturken.  -Qrenkel,  -s,  -,  m. 
•Urenkelin,  -nen,  /.  barnbarns  barnbarn,  -va- 
ter,  -s,  -t,  m.  far-  ei.  morfar,  -väterlich,  a. 
farfaderlig,  morfaderlig.  -vaterstuhl,  -[ej-', 
-e  t,  m.  gammaldags  länstol,  -vezior,  -[e].?,  -<', 
m.  storvisir.    -Würdenträger,   -s,   -,  ni.   hög 


dignitär,  -ziehen,  -s,  O,  n.  uppfödande,  upp- 
dragande, -en...  Ex.  ~t[hjeils,  adv.  till  en 
stor  del. 

Grosse,  -n,  /.  1.  storhet.  2.  storlek,  -n...  Kr. 
~lehre,  O,  /.  matematik. 

Grossheit,  O,"/,  storhet. 

Grossierer,  -s,  -,  Grossist,  -en,  -en,  m.  gross- 
handlare. 

grössten...  ex.  -t[h]eils,  adv.  till  största  delen. 

Gröt,     -[e]s,    -e   men  ss.  mynteuhet  -,  TO.  dim.  Grvt- 

chen,  -lein,  grot  (ett  IJgtyskt  mynt). 

grotesk,  a.  grotesk. 

Groteske,  -n,  /.  grotesk  figur. 

Grotte,  -», /.  dim.  Gröttchen,  -lein,  grotta,  -n... 
Ex.  ~tempel,  -s,  -,  m.  grottempel,  klipptem- 
pel.   -N/Werk,  -[e]s,  -e,  n.  konstgjord  grotta. 

Grube,  -n,  /.  dim.  Grübchen,  -lein,  1.  grop. 
Ordspr.  wer  andern  eine  ~  gräbt,  /allt  selbst 
hinein.  2.  graf,  t.  ex.  in  die  /^  /ahren:  dö. 
3.  gruf va.  -n...  ex.  ~arbeit,  -en,  /.  grufar- 
bete.  ~arbeiter,  -s,  -,  m.  grufarbetare,  bärgs- 
man.  ~bau,  ~betrieb,  -[e]s,  0,  m.  grufbryt- 
ning,  grufdrift.  ~fahren,  -s,  0,  n.  nedstig- 
ning  i  grufva.  ~feld,  ■[e]s,  -er,  n.  1.  grnf- 
fält.  2.  gruf  distrikt.  ~gas,  -es,  -e,  n.  gruf- 
gas.  ~gebäude,-s, -,«.grufbyggnad.  '^grund, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  grufbotten.  ^hund,  -\_e]s,  -e, 
m.  barg.  hund.  ~lampe,  -n,  /.  '-blicht,  -[e].s, 
-er,  n.  gruflampa.  ^Steiger,  -s,  -,  m.  barg. 
stigare.  ~tasche,  -n,  /.  bärgsmansväska. 
~wasser,  -s,  0,  n.  gruf  vatten.  ~werk,  -[e]s, 
-e,  n.  grufva.  ~wetter,  -s,  -,  n.  grufgas. 

Grübelei,  -en,/.  grubbleri. 

Grübeier  se  Grübler. 

grübelhaft,  a.  grubblande. 

grübellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  grubbla.  2.  gräf- 
va,  snoka,  leta. 

grubig,  a.  gropig. 

Grübler,  -.«,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  grubblare. 

Gruft,  -e  t, /•  håla,  i  sht  grift.  -begräbnis[s], 
-ses,  -se,  -gewölbe,  -s,  -,  n.  grift,  grafhvalf. 
-kirche,  -",/.  grifthvalf,  krypta. 

Grum[me]t,  -s,  0,  n.  och  m.,  0,  /.  det  efter 
första  slåttern  växande  höet,  efterslåtter. 
Biidi.  -x/  machen  vor  dem  Heu:  gifta  bort 
den  yngre  dottern  före  den  äldre,  -ernte, 
-n,/.  efterslåtter.  -heu,  -[e]s.  O,  n.  =  Grum- 
met, -mahd,  -en,  /.  =  -ernte,  -wiese,  -n,  /. 
äng  som  slås  två  gånger. 

grummetllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  förrätta  efter- 
slåtter. 

grün,  a.  grön.  Sich  ~  und  gelb  ärgern:  blifva 
både  gul  och  grön  af  förargelse.  Biwi.  au/ 
einen  ~e«  Zweig  kommen:  komma  på  grön 
kvist;  F  sich  an  jmds  ~e  Seite  setzen:  vin- 
na ngn  för  sig,  göra  sig  grön  mot  ngn ; 
o^er  Junge:  tjufpojke,  skön  gosse,  '^er Don- 
nerstag:  skärtorsdag,  -äugig,  a.  grönögd. 
-bewachsen,  a.  betäckt  af  grönska,  -blau, 
a.  blågröu.  -fink[ej,  -en,  -en,  m.  zooi.  1.  grön- 
fink  (Ligurinus  chloris).  2.gröusi8ka(Acan- 


0   eaknar  plur.    t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt 


h.  har  liaben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Grund 


Grund 


this  spinus).  -futter,  -s,  0,  n.  grönfoder. 
-gelb,  (1.  gröngul,  -kohl,  -[e]s,  0,  m.  grönkål. 
-kram,  -[ej-s  0,  m.  -kraut,  -[e].s,  0,  n.  grön- 
ßaker.  -rock,  -[e]s,  -e  t,  "*•  (person  med) 
grön  rock,  jägare,  -schnabel,  -s,  -f,  m.  1. 
looi.  etrandpipare  (Charadriias  Hiaticula). 
2.  F  gröngöling,  ungtupp,  -schnäbler,  -s,  -, 
m.  =  -Schnabel  1.  -span,  -[e].s,  0,  m.  1.  spansk- 
gröna. 2.  arg.  -Specht,  -[e]s,  -e,  7«.  1.  zooi 
gröngöling  (Picns  viridis).  2.  =  -schnabel  2. 
Grund,  -[eis,  -e  t,  m.  1.  grund,  botten,  'x.  fte- 
kommen,  ~  haben:  nå  botten.  £f«  (?/ns  J?s 
alt/'  (/e/i  'x/  austrinken :  tömma  ett  glas  i 
botten,  «i.  auf  den  ~  stossen:  stöta  på 
grund.  Biidi.  einer  (dat.)  Sache  auf  den  ^^  ge- 
hen: gå  på  djupet  med  en  sak,  etw.  von  ~ 
aus  ei.  aus  dem  ~e  verstehen :  grundligt 
förstå  sig  på  ngt,  zu  ~e  gehen:  gå  un- 
der, förgås,  jmdn  zu  ^e  richten:  förstöra, 
ruinera  ngn,  in  [den]  ~  bohren:  borra  i 
sank.  2.  grund,  grundt  ställe.  3.  dal,  klyf- 
ta, djup.  4.  (byggnads)tomt.  8.  (byggnads-) 
grund,  grundval.  Biiai.  etw.  zu  '^e  legeii, 
einer  (dat.)  Sache  zu  ~e  liegen:  ligga  till 
grund  för  ngt,  auf  r^j  meiner  Vollmacht: 
på  grund  af  min  fullmakt.  6.  mark,  jord, 
jordmon.  Liegender  ~  jordegendom,  jtr  Bo- 
den 4.  7.  kapital,  (grnnd)fond.  8.  botten- 
sats. 9.  grund,  skäl,  orsak;  bevis.  .4m.';  die- 
sem ~e;  af  detta  skäl,  på  grund  häraf. 
-ängel,  -n,  f.  med  sänke  försedt  mete  for 
att  fiska  p&  djupet,  -bau,  -[e].s.  O,  m.  grund- 
läggning, grund.  -bedeutung,-e?i,/.  grundbe- 
tydelse, -bedlngung,  -en,  f.  grundvilkor.  -be- 
griff, -[e]s,  -e,  m.  grundbegrepp,  -beschaffen- 
heit,  O,  /.  grundens  beskaffenhet,  -besitz, 
-es,  -e,  m.  jordegendom,  -besitzer,  -s,  -,  m. 
jordägare.  -bestandt[h]eil,  -[e]*-, -e,?«.  grund- 
beståndsdel, -blei,  -[e]s,  -e,  n.  sänklod.  -boh- 
rer,-s,-,w.0jordborr.  -böse,  a.  grufligt  ond, 
förbittrai^t.  -brav,  a.  genomhederlig,  -brief, 
-[e]s,  -e,  m.  dokument  som  styrker  ägande- 
rätten till  fastighet,  köpebref.  -bDch,  -[e].'!, 
-er  t,  re.  jordebok.  -deutsch,  a.  alltigenom 
tysk,  tysk  till  själ  och  hjärta,  -ehrlich,  a. 
bottenärlig.  -eigsnschaft,  -en,  f.  hufvudsak- 
1ig  egenskap.  -eigent[hiQm,  -[e]s,  -er  f,  «• 
fastighet.  -eigent[h]ümer,  -s,  -,  m.  fastig- 
hetsägare, egendomsherre,  -eis,  -es,  O,  n. 
bottenis.  -falsch,  a.  grundfalsk,  alldeles 
oriktig,  -farbe,  -n,  f.  grundfärg,  -faul,  a. 
genomrutten,  -fest,  a.  grundfast.  -feste,  -n, 
f.  grundfäste,  -fläche,  -n,  f.  grundyta,  bas. 
-form,  -en,  f.  grundform,  -gebirge,  -s,  -,  n. 
urbärg.  -gedanke[n],  -res,  -n,  ?«.  grundtanke. 
-gelehrt,  a.  grundligt  lärd.  -gerechtigkeit, 
-en,  f.  1.  med  jordegendom  förenad  rättig- 
het. 2.  egendomsherres  rätt  tm  rättsskip- 
ning, -gerechtsäme,  -re,  f.  =  -gerechtigkeit 
1.  -gescheit,  u.  grundligt  klok.  -gesetz,  -es, 
•e,  n.  grundlag,   -gesetzlich,  a.  grundlags- 


enlig.  -graben,  -s,  -f,  m.  ©  graf  för  grundval. 
-gul,  -gütig,  a.  genomgod,  -herr,  -re,  -en,  m. 
egendomsherre,  fastighetsägare,  -herrlich, 
a.  tillhörande,  utmärkande  för  en  egen- 
domsherre, -herrlichkeit.  O,/,  en  egendoms- 
herre tillkommande  rättigheter,  -herrschaft, 
-en,  f.  1.  =  -herrlichkeit.  2.  egendomsherre 
med  fru.  -irrt[h]ürti,  -[e]s, -e»-t, m.  ursprung- 
lig, till  grunden  liggande  villfarelse,  -kapi 
tal,  -[e]s,  -e  ei.  -ien,  n.  grundkapital,  -ken' 
nung.  O,  f.  -t-  känning  af  botten,  -kraft,  -e 
t,  f.  gruudkraft.  -läge,  -re,  f.  grund,  fund; 
ment,  grundval,  -legend,  a.  grundläggande, 
-legung,  -ere,  f.  grundläggning,  -lehre,  -re, 
/.  grnndlära.  -linie,  -n,f.  grundlinie,  bas 
-los,  a.  1.  bottenlös,t.  ex.  ~e  Wege.  2.  grund 
lös,  ogrundad,  osann,  -lösigkeit,  0,f.  grund 
löshet.  -lot[h],  -[e~\s,  -e,  re.  sänklod.  -mauer, 
-n,  /.  grundmur,  -neigung,  -ere,  /.  hufvud 
saklig,  naturlig  böjelse,  -pfeiler,  -s,  -,  m 
grundpelare,    -quelle,  -n.  f.  urkälla,    -recht, 

-[e]s,     -e,    n.     1.    i    grundlag    grundad    r&ttighet, 

2.  vid  jordegendom  fästad  rättighet. 
-rechtlich,  a.  1.  grundlagsenlig.  2.  betraf 
fände  egendomsherres  rätt.  -regel,  -re,  f. 
grundregel,  -rente,  -re,  f.  grundränta,  -riss, 
-es,  -e,  m.  1.  grundritning,  plan,  planrit' 
ning;  utkast.  2.  kortfattad  lärobok,  ele 
mentarbok.  -satz,  -es,  -e  f,  m.  grundsats 
-sätzlich,  a.  principiell,  -satzlos,  a.  utan 
grundsatser,  principlös.  -satzlosigkeit.  O, 
/.  frånvaro  af,  brist  på  grundsatser,  -säu- 
le,  -re,  /.  grundpelare,  -schlecht,  a.  ge- 
nomdålig,  usel.  -schoss,  -es,  -e  [t],  m. 
grundskatt,  -schuld,  -ere,  /.  hypoteksskuld. 
-schwelle,  -re,  /.  syll.  -silbe,  -n,f.  gram.  stam- 
staf velse,  -spräche,  -n,f.  grundspråk,  -stein, 
-[e]s,  -e,  m.  grundsten.  -Stellung,  O,/,  gymn. 
ställning.  -Steuer,  -re,  /.  grundskatt,  -stoff, 
-[e]s,  -e,  m.  grundämne,  enkelt  ämne,  ele- 
ment, -strich, -[e]s,-e,m.  grundstreck,  tjockt 
streck,  stapel;  grunddrag,  -stück, -[e]s,-e,w. 
jordegendom,  fastighet,  -stütze,  -re,/,  grund- 
stöd, -suppe,  -n,  f.  A  vatten  i  kölrummet. 
-text,  -[e]s,  -e,  M.  grundtext,  -ton,  -[e]s,  -e 
t,  m.  grundton,  -tugend,  -ere,/.  hufvuddygd, 
kardinaldygd,  -übel,  -s,  -,  n.  hufvudsakligt 
ondt,  hufvudsaklig  brist.  -Ursache,  -n,  f. 
grundorsak,  första  orsak,  -verbohrt,  -ver- 
dreht, a.  F  alldeles  tokig,  vriden.  -Verfas- 
sung, -en,  f.  grundlag,  konstitution,  -ver- 
mögen, -s,  O,  n.  1.  grundkapital.  2.  förmö- 
genhet i  fastigheter. -Wahrheit,  -ere,/.  grund- 
sanning, -wasser,  -s.  O,  re.  djupvatten.  -We- 
sen, -s,  O,  n.  grundväsen,  princip,  -wissen- 
-schaft,  -en,  f.  grundläggande  vetenskap. 
-wort,  -\_e\s,  -er  f,  n.  gram.  stamord,  hufvud- 
ord.  -zahl,  -ere,  /.  grundtal,  kardinaltal. 
-zeh[e]nt[ej,  -en,  -en,  m.  grundtionde,  -zins, 
-es,  -ere,  m.  grundskatt,  grundränta,  arren- 
de, -zug,  -[e]s,  -e  f,  m.  grunddrag. 


*  Äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    »1'  «jäterrn.    Ä  mlUtttrisk  ter; 


Grundel 


324 


Gunst 


Grundel,  Grundel,  -s,  -,  m.,  -n,  /.  =  Gränd- 
Ung  1. 

griindllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  grunda,  grund- 
lägga, anlägga,  inrätta.  2.  utgrunda,  ut- 
forska. 3.  mål.  grunda.  4.  stifta,  bilda  boiag. 
II.  Sich  auf  etw.  (dat.  ei.  ack.)  ~  stödja  sig, 
hvila,  bero  på,  hafva  sin  grund  i  ngt.  III. 
itr.  k.  stifta  bolag  i  sht  på  bedräglig  grund; 
vingla.  Gründung,  f.  -s...  ex.  ~kosten,  phir. 
anläggningskostnader.  ~schwindel  =  Oriin- 
derschwindel. 

Gründer,  -.•;,  -,  m.  r^'\n,  -nen,  f.  1.  grundläg- 
gare,  stiftare.  2.  person  som  stiftar  bolag 
i  sht  på  bedräglig  grund;  vinglare.  -Schwindel, 
-s,  O,  m.  =  följ. 

Gründert[h]üm,  -\_e\s,  O,  n.  bolagsvingleri. 

Grundier...  ex.  -anstrich,  -[«]«,  O,  m.  grund- 
målning, gruudning.  -farbe,  -n,  f.  grund- 
färg. 

grundierllen,  -te,  -t,  ti:  mM  grunda.  Grundie- 
rung,  /. 

grundig,  a.  dyig,  lerig,  smutsig. 

gründlich,  a.  grundlig. 

Gründlichkeit,  O,  f.  grundlighet. 

Gründling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  zooi.  sandkrypare 
(Cyprinus  gobio).  2.  F  die  ~e  «7«  Parterre: 
publiken  i  parterrens  bakgrund. 

Grüne,  O,  f.  1.  grön  färg,  grönt.  2.  grönska, 
det  gröna. 

GrUneberger,  -s,  -,  m.  1.  ~ln,  -nen,  f.  invå- 
nare i  Grüneberg  (stad  i  Schlesien).  2.  viu  från 
Grüneberg ;  F  surt  vin  i  aiimh. 

grünllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vara  grön.  2.  arv. 
sich  ~  grönska;  frodas,  blomstra. 

grünlich,  a.  grönaktig. 

Grünling,    ■[e]s,   -e,   m.  1.  grönklädd  person. 

2.  F  gröngöling,  ungtupp. 

Grunz...  ex.  -ochs[e],  -en,  -en,  m.  looi.  grymt- 
oxe  (Bos  grunniens). 

grunzllen,  -[e.s-]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  grymta. 

Grunzer,  -s,  -,  m.  F  knarrig,  vresig  person. 

Gruppe,  -n,  f.  dim.  Griippchen,  -lein,  grupp. 
-n...  Ex.  ~bildung,  ~vert[h]eilung,  -en,  f. 
bildning  af,  fördelning  i  grupper.  ~weise, 
adv.  gruppvis. 

gruppierlien,  -te,  -t,  tr.,  itr.  h.  och  ^ich  ~  grup- 
pera (sig),  dela  (sig)  i  grupper.  Gruppie- 
rung, /. 

Grus  se  Graus  T. 

Grusel,  -s.  O,  m.  F  rysning. 

gruselig,  gruse(l;n  se  grauselig,  grnuse{l)n. 

Griiss,  -es,  -e  f,  m.  1.  hälsning.  2.  se  Grus. 
-formel,  -n,f.  häl8ning(sformel). 

Gruss...  Ex.  -fuss,  -es,  O,  m.  Auf  dem  o^e  mit 
jmdm  steken:  piuga  hälsa  på  ngn. 

grussilen,  -[es}t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  hälsa. 
Gott  gruss'  euch!  Guds  fredl 

Grützlle,   -en,  f.  1.  gryn.  2.  (gi-yn)gröt,  mos. 

3.  F  förstånd,  -beutel,  -s,  -,  m.  ©  grynsikt. 
•brei,  -[e]s,  -e,  m.  gryngröt,  -geschwulst,  -e 
t,/,  med.  grötsvulst,  -handel,  -s.  O,  m.  gryn- 


handel, -händler,  -s,  -,  ?».  grynhandlare. 
-kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  F  dumhufvud.  -köpfig, 
a.  F  inskränkt,  dum.  -mühle,  -n,  f.  gryn- 
kvarn, -suppe,  -».  /.  grynsoppa,  grynväl- 
ling, -wurst,  -e  t,  /.  grynkorf. 

Guajåk,  -s,  -s,  m.  bot.  pockenholts  (Guajacum 
officinale). 

Guano,  -s,  O,  m.  guano. 

Guardian,  -[e]s,  -t,  m.  (franciskaner)abbot. 

Gubel,  -s,  O,  m.  dy. 

Gubérnillum,  -M7re[.s-],  -en,  n.  provinsstyrelse. 

Guck,  -[e]s,  -e  ci.  -s,  m.  titt,  blick,  -auge,  -s, 
-n,  n.  barnspr.  Öga.  -fenster,  -s,  -,  n.  litet  fön- 
ster, titthål,  lucka,  -glas,  -es,  -er  f,  n.  syn- 
glas. -in-die-Welt,  obaji.  m.  och  %  n.F  ung  oer- 
faren människa,  -kasten,  -s,  -,  m.  tittskåp. 
-kastenmann,  -[e].?,  -er  f,  -kästner,  -s,  -,  m. 
tittskäpsgubbe.  -loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  titt- 
hål. 

guckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  titta,  se.  Äfv.  tr.  t.  er. 
sich  (dat.)  die  Augen  aus  dem  Kopf  f^j,  och 
sich  ~,  t.  ex.  sich  blind  ~. 

Gucker,  -.•-■,  -,  m.  F  1.  '>.,in,  -nen,  f.  person  som 
tittar.  2.  a)  =  Guckauge,  b)  =  Guckfenster, 
c)  =  Guckglas. 

Guckeréi,  -en,  f.  F  tittande. 

Guerilla,  -s,  f.  gerilla,  friskara. 

Guillotine,  -u,  f.  giljotin. 

guillotinierllen,  -te,-t, tr.  gUiotlnera.  Giiillotinie- 
•■""9)  /• 

Guinea,  -s.  O,  ».  npr.  Guinea,  -korn,  -[e]s,  O, 
n.  durrakorn  (Holcus  Sorghum),  -körner, 
n.  plur.  1.  paradiskorn.  2.  =  töij.  -pfeffer,  -.•-•, 
O,  m.  cayennepeppar. 

Guinée,  -en,  f.  guiné. 

Guipijre,  -», /.  gnipure. 

Guirlånde,  -«, /.  girland. 

Guitärre,  -n,f.  gitarr. 

Gulden,  -S,  -,  m.  gulden  (efter  tia  ocb  ort  vUxlande 
mjnt,  vanl.  omkr.  1:  78  kr). 

gülden,  rerJidr.  =  /.  golden. 

Gülte,  -n,  f.  grundränta,  årlig  skatt,  års- 
ränta. 

gültig,  ff.  giltig,  gällande. 

Gültigkeit,  O,  f.  giltighet,  gällande  kraft.  -S... 
Ex.  -dauer,  O,  f.  tid  under  hvilken  ngt  har 
gällande  kraft. 

Gummi,  -s,  O,  n.  gummi,  -hall,  -[e]s,  -e  t,  "'• 
gummibåll.  -band,  -[«].-••,  -er  f,  n.  gummi- 
band, -baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  gummiträd. 
-lack,  -[e]6-,0,m.gunimilacka.  -schnur, -ef,/. 
gummisnodd.  -Überschuh,  -[<]«,  -e,  m.  gum- 
migalosch.  -zug,  -[e].<,  -e  t,  in.  gummiband. 

gummicht,  a.  gunnniartad. 

gummierllen,  -te,  -t,  tr.  gummera. 

Gummigutt,  -s,  O,  n.  gunimigutta. 

Gundelrebe,  -»/.  Gundermann,  -[e].?,  O,  m.  bot. 
jordrefva  (Glechoma  hederacea). 

Günsel,  -s,  O,  m.  tot.  blåsuga  (Ajuga). 

Gunst,  %  -en  ei.  -e  \,  f.  gunst,  ynnest.  Sich 
bei  jmdm  in  ~  setzen:  vinna  ngns  ynnest. 


O   saknar  plur.   f  har 


Lur  sein  till  hjälpverb. 


günstig 


325 


gut 


Zu  f^en  jmds:  tili  ngns  bästa.  Mit  ~[e»]; 
med  förlof.  -bemUhung  =  -hewerbuny.  -be- 
weis, -es,  -e,  m.  ynnestbevis,  -bewerbung, 
-en,  f.  försöl?  att  vinna  ngns  ynnest,  -bezei- 
gung, -bezeugung,  -en,/.  ynnestbevis. 

gUnstig,  a.  gunstig,  bevagen;  gynsam,  fördel- 
alctig. 

Gunstling,  -[e],'!,  -e,  m.  gunstling,  -s...  Ex.  ~un- 
fug,  -[ejs,  0,  m.  ~wlrt[h]schaft,  0,/.  gunst- 
lingsvälde. 

GUnstJIngschaft,  -en,f.  1.0,  egenskap  af  gunst- 
ling. 2.  gunstlingsskara. 

Gurgel,  -»,  f.  strupe.  Biuii.  sein  Vermögen 
durch  die  r\i  jagen:  med  fråsseri  förslösa 
ein  förmögenhet,  -abschn eider,  -s,  -,  m.  bö- 
del, mördare,  -ton,  -[e]s,  -e  f,  w.  strupljud. 
•wasser,  -s,  -,  n.  gurgelvatten. 

gurgellln,  -<e,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  sfv.  sich  ~ 
gurgla  (sig).  2.  frambringa  strupljud. 

Gurke,  -n,  f.  gurka.  bjmi.  er  macht  ein  Gesicht 
wie  saure  ~w.-  ungef.  han  ser  ut,  som  om  han 
ätit  upp  nådåren  för  räfven.  -n...  ex.  ~beet, 
-[e].^, -e,  M.gurklist.  ~fass,-es, -erf,  ?i.  gurk- 
tunna.  ~förmig,n.  gurkformig.  ~salat,- [e]s, 
-c,  m.  gurksalat.  Ordspr.  was  versteht  der  Bauer 
»om  ~ungef.det  går  öf  ver  hans  horisont. ~zeit, 
O, f.  gurkornas  tid.  Biiai.  saure  ~  affärslös  tid. 

Gurre,  -n,  f.  häst  med  uppblåst  buk,  häst- 
krake, skinkmärr. 

gurrlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  kuttra.  2.  F  kurra, 
t.  ex.  es  gurrt  ihm  im  Bauche:  det  kurrar  i 
magen  på  honom. 

Gurt,  -[e]s,  -e,  m.,  -en,f.  aim.  Giirtchen,  -lein, 
1.  gjord,  gördel,  bälte,  skärp,  rem.  2.  0 
plint,  platt  list.  -bett,  -[e]s,  -en,  n.  säng 
med  sadelgjordsbotten.  -gehenk,  -[e],?,  -e, 
n.  (värj)gehäng.  -gesims,  -es,  -e,  n.  0  mur- 
band, -riemen,  -s,  -,  m.  rem  på  en  gjord. 
-sims  =  -gesims. 

Gürtel,  -s,  -,m.l.  gördel,  bälte.  Biidi.  den  ~  löseii: 
upphöra  '^tt  vara  mö.  2.  geogr.  bälte,  zon. 
•ausschlag,  -[e].s-,  -e  f,  m.  =  -rose,  -bahn,  -en, 
f.  ringbana.  -flechte  =  -rose,  -förmig,  a.  i 
form  af  en  gördel,  -los,  c.  utan  gördel. 
-macher,  -s,  -,  m.  gördelmakare.  -rose,  -n, 
f.  med.  bältros.  -SChnallB,  -n,f.  gördelspän- 
ne, -spange,  -n,  f.  smycke  se.  gördelspänne. 
-t[h]ier,  -[e]s,  -e,n.  zooi.  bälta  (Dasypus). 

giirtellln,  -te,  ge-t,  tr.  omgifva  med  en  gördel. 

gurtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  $  sätta  tvärband  på. 

gilrtllen,  -ete,  ge-et, X.  tr.  om.gjorda.  Den  Gür- 
tel um  den  Leih,  das  Schwert  an  die  Len- 
den ~  spänna  på  sig  gördeln,  svärdet.  Das 
Pferd  ~  spänna  fast  bukgjordarna  på  hä- 
sten. II.  Sich  ~  a)  spänna  gördeln  på  sig, 
omgjorda  sig,  b)  biidi.  rusta  sig,  göra  sig 
(res)färdig. 

Gürtler,  -s,  -,  m.  gördelmakare.  -handwerk, 
•[e]s,  O,  ra.  gördelmakaryrke. 

Guss, -es,-et,»«.  1.  gjutande,  gjutning.  Biidi.  aws 
eiwem~e^emacA<: helgjuten.  2.  detpåhälda. 


8.  störtskur,  hällregn.  4.  glacering  pi  bakverk. 
5.  gjutgods.  6.  0  gjuthål.  7.  sköljsten.  -ab- 
druck,  -[e]s,  -e  f,  m.  boktryck,  stereotypplat- 
ta, kliché,  -arbeit,  -en,  f.  gjutgods.  -blei, 
-[e].s,  O,  ra.  gjutet  bly.  -druckerei,  -en,  f.  1. 
stereotypering.  2.  tryckeri  där  det  stereo- 
typeras. -eisen,  -s,  O,  n.  gjutjärn,  tackjärn. 
-eisern,  a.  af  tackjärn,  tackjärns-,  -flasche, 
•n,f.  0  gjutflaska.  -form,  -era,/.  S5  gjutform. 
-kasten,  -s,  -,  m.  0  gjutlåda.  -loch,  -[e]s,  -erf, 
ra.  O  gjuthål,  ingöte.  -mauerwerk,  -[e]s,  O, 
n.  %  beton,  -metall,  -[e].s,  -e,  ra.  gjuten  me- 
tall, gjutgods.  -mortel,  -s.  O,  m.  0  beton. 
-mündung,  -en,  /.  rörmynning,  -mutter,  -f, 
/.  boktryck,  matris,  -naht,  -e  t,/  O  gjutsöm. 
-regen,  -s,  -,  m.  hällregn,  -rinne,  -ra,/.  1.  O 
gjutränna.  2.  sköljsten.  -röhre,  -ra,  /  O 
gjutrör.  -schale,  -ra,/  0  gjutflaska.  -stahl, 
-[e]s,  O,  m.  0  gjutstål,  -stein,  -[e]«,  -e,  m. 
sköljsten.  -stück,  -[e]s,  -e,  n.  -wa[a]re,  -ra, 
/  gjutgods.  -weise,  adv.  Es  regnet  ~  det 
hällregnar.  -werk,  -[e]s,  O,  ra.  gjutgods. 

Gustchen,  -s,  -,  n.  Guste,  -ns,  -ra,  Gustel,-s,  -ra,/. 
Gustelchen,  -s,  -,  ra.  (dim.  af  Auguste)  lilla 
Augusta. 

I.  gut,  a.  kompar.  se  besser,  best,  1.  god,  bra,  ss. 
adv.  äfv.  väl,  t.  ex.  hier  ist  es  ~  sein:  här  är 
det  godt  att  vara,  es  geht  mir  ~ ;  sich  ~ 
halten:  a)  hålla  sig  bra,  b)  hafva  en  god 
hållning;  ~c»  Morgen,  r^en  Tag, '^en  Abend, 
~e  Nacht,  jmdin  o.-era  Tag  wünschen:  hälsa 
god  dag  på  ngn;  ~  werden:  blifva  bra, 
läkas ;  sich  r^e  Zeit  machen :  gifva  sig  god 
tid;  da  sind  wir  r^  dran:  där  ha  vi  råkat 
väl  ut;  er  muss  so  <>/  warten  wie  ich:  han 
måste  vänta  lika  väl  som  jag,  ~e  Miene 
zum  bösen  Spiel  machen :  hålla  god  min  i 
elakt  spel ;  f^  von  jmdm  sprechen,  in  ~em 
Glauben:  på  god  tro;  eirae  i^^e  Weile:  en 
god  stund,  bei  ~er  Zeit:  i  god  tid,  kurz 
und  ~  kort  och  go åt;  jmdm  etw.  im  ~era 
srt^rera :  säga  ngn  ngt  i  godo,  med  vänlighet, 
jmdm  zu  ~e  kommen:  komma  ngn  till  go- 
do; jmdm  etio.  zu  <^e  thun:  gifva  ngn  ngt 
till  bästa,  sich  (dat.)  etw.  zu  ~e  thun:  taga 
ngt  till  bästa.  2.  särskilda  fall.  Sich  (dat.)  einen 
~en  Tag  machen:  göra  sig  en  glad  dag. 
Er  muss  es  »^  oder  übel  thun:  han  måste 
göra  det  med  eller  mot  sin  vilja.  ~  zehn 
Jahre :  minst  tio  år ;  es  sind  drei  r^^e  Stun- 
den :  det  är  minst  tre  timmars  väg;  er  hat 
~  und  gern  tausend  Mark:  han  har  allra 
minst  tusen  mark.  Sein  ~es  Auskommen 
haben:  bärga  sig  godt.  Mehr  als  ~  ist:  mer 
än  skäligt.  Betyg:  ~  med  beröm  godkänd, 
sehr  ~  el.  recht  ~  berömlig.  Schon  ~  det 
är  nog,  lassen  Sie  das  ~  sein:  a)  låt  det 
vara  nog,  b)  nöj  er  därmed,  c)  besvära  er 
icke.  Nun  ~  välan,  und  damit  ~  och  där- 
med bastå.  Für  jmdn  ~  sagen,  schreiben, 
stehen:    ansvara    för,    gå  i   god,   i   borgen 


äkta  Bins.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    ^I'  mindre  bmkligt.   0  teknisk  term.    if  ^«torm.   i^  militärisk 


Gut 


326 


Gyp3 


för  ngn.  Das  hat  ~e  Wer)e:  det  är  ej  värdt 
att  oroa  sig  för;  das  hat  ~e  Weile :  å&t 
brådskar  ej,  det  är  långt  härifrån  och  dit. 
Handel,  ich  werde  Ihnen  den  Betrag  ~  schrei- 
ben: jag  skall  kreditera  er  för  beloppet, 
wir  haben  hundert  Mark  bei  Ihnen  ~  vi  ha 
hundra  mark  att  fordra  af  eder.  Er  ist  so 
~  schuld  daran  wie  ich :  han  är  lika  myc- 
ket skuld  därtill  som  jag.  Es  ist  so  ~,  als 
hatt'  ich  's  schon:  det  är  lika  säkert,  som 
om  jag  redan  hade  det.  Sie  haben  ~  reden, 
Sie  sind  reich :  för  er  går  det  väl  an,  som 
är  rik.  Jmdm  ~e  Worte  geben :  tala  vänligt 
med  ngn,  jmdm  r^  sein :  tycka  om  ngn, 
Jmdm  ~  werden :  fatta  tj-^cke  för  ngn.  Des 
~eM  zu  viel  thun :  vara  alldeles  för  vänlig, 
gå  alldeles  för  långt.  Eines  ~en  Tages:  en 
vacker  dag.  ~  keissen:  gilla,  godkänna.  ~ 
thun:  göra  godt,  göra  verkan.  Jmdm  etw. 
~  thun:  godtgöra  ngn  för  ngt.  Sie  haben 
da  etw.  '\jes  angerichtet:  där  har  ni  just 
styrt  till  det  vackert.  Was  bringst  du  ~es  ? 

a)  hvad  är  det  för  godt,  du  kommer  med? 

b)  hvad  har  du  att  förtälja?  Jmdm  etw.  zu 
~e  halten:  hålla  ngn  räkning  för  ngt,  ich 
will  es  seiner  Dummheit  zu  ~e  halten:  jag 
skall  ha  öfverseende  med  det  för  hans 
dumhets  skull.  Handel,  jmdm  etzo.  zu  ~e 
schreiben :  kreditera  ngn  för  ngt.  Sich  auf 
etw.  (ack.)  zu  -v-e  thun :  vara  stolt  öfver  ngt. 
-achten,  -s,  O,  n.  mening,  omdöme,  råd, 
upplysning,  yttrande.  Jmds  ~  einholen: 
fråga  ngn  till  råds.  -achtlich,  a.  såsom  råd, 
uttryckande  ens  omdöme.  Sich  ~  dahin 
äussern :  yttra  sig  därhän,  säga  sin  mening 
vara.  -artig,  a.  välartad,  -ärtigkeit.  O,  _/". 
välartadt,  godt  uppförande,  beteende,  till- 
stånd, -befinden,  -.«,  O,  n.  1.  välbefinnande. 
2.  =  följ.  -dünken,  -s,  O,  n.  mening,  förgodt- 
finnande.  behag.  Xarh  ~  efter  behag,  -edel, 
-s,  O,  ?«.  1.  förnäm  ädling.  2.  en  sorts  vin- 
drufvor.  -finden,  -s,  O,  n.  förgodtfinnande. 
-gelaunt,  n.  som  har,  är  vid  godt  lynne. 
-gesinnt,  o.  välsinnad,  -gesinntheit,  O,/,  godt 
sinnelag,  god  mening,  goda  afsigter.  -ge- 
wicht, -[e]s,  O,  n.  handel,  öfvervigt.  -haben, 
-s,  O,  n.  handel,  fordran,  -héil,  interj.  (gjmnast- 
hälsning)  ungef.  lycka  till!  -heissen,  tr.  god- 
känna, gilla,  -heissen,  -s,  O,  n.  -heissung,  O, 
/.  godkännande,  gillande,  -herzig,  a.  god- 
hjärtad.  -herzigkeit,  O,  /.  godhjärtenhet. 
-leuthaus,  -es,  -er  t,  n.  lasarett,  -machen,  tr. 
godtgöra,  reparera.  -müt[hlig,  a.  godmodig. 
-müt[h]lgkeit,  O,/,  godmodighet.  -sagen,  itr. 
h.  gå  i  god,  i  borgen,  -sagen,  -s.  O,  n.  -sa- 
gung, O,/,  borgen,  garanti,  -schmecker,  -.s, 
-,  m.  läckergom.  -schreiben,  tr.  hr.n.ioi.  kre- 
ditera.  -that,  -e«, /.  välgärning,  -thäter,  -.s-, 
-,  m.  välgörare,  -willig,  a.  godvillig.  -Willig- 
keit, O,/,  god  vilja,  fri  vilja. 

2.  Gut,   -[ejs,  -er  f,  n.  dim.  Gütchen,  -lein,  piur. 


äfv.  Giiterchen,  1.  Das  höchste  »%<  det  högsta 
goda.  Gud.  2.  gods,  a)  egendom  i  «iimh. 
Fahrendes  ~  lösören,  liegendes  ~  fastig- 
het. Sich  bei  ~  und  Leben  v erj^ fliehten: 
med  lif  och  blod  förbinda  sig;  b)  landt- 
egendom;  c)  vara,  sak.  Das  liebe  ~  det 
dagliga  brödet.  Das  hochirürdige  -v.  ho- 
stian;  d)  massa,  i  sht  smält  metallmassa; 
råämne,  bruk,  gjutgods.  -s...  v.x.  ~besitzer, 
-s.  -,  m.  godsägare,  landtbrukare,  patron. 
~besitzerin,  -nen,  ~frau,  -en,  /.  godsäga- 
rinna, -^herr,  -n,  -en,  m.  =  <^besitzer.  ~herr- 
lichkeit,  O,  y'.  egenskap  af  godsägare,  ägan- 
derätt till  ett  landtgods.  ~herrschaft,  -en, 
f.  godsägare  med  fru,  herrskap  på  ett  gods. 
~kauf,  -[e],«,  -e  f,  m.  egendomsköp.  ~ver- 
walter,  ~vorsteher,  -.■;,  -,  m.  förvaltare  på  eit 
gods.  Jfr  Güter... 

Güte,  -n.  /.  godhet.  Mit  ~  ei.  in  aller  ~  i 
godo.  F  du  meine  ~.'  kors  i  herrans  namn! 
•grad,  -[e]s,  -e,  m.  godhetsgrad. 

Güter...  Ex.  -anschlag,  -[e]s,  O,  m.  egendoms- 
taxering, -bahnhof.  -[e]>',  -e  f,  m.  godsmaga- 
sin Tid  järnv:igs,:ai..n.  -beklebzettel,  -.?,  -,  m. 
pollett.  -bestät[ig]er,  -s,  -,  m.  godsexpedi- 
tör.  -dienst,  -\e]^.  O,  m.  jarnv.  godsexpedi- 
tion, -gemeinschaft,  O,  _/'.  egendomsgemen- 
skap, -halle,  -n,  f.  godsmagasin,  godsex- 
pedition, -handel,  -s,  O,  m.  egendomshandel. 
-kauf,  -[e].s-,  -e  t,  m.  egendomsköp.  -packer, 
-s,  -,  m.  packkarl.  -Schreiber,  -.■;,  -.  m.  skrif- 
vare  vid  godsexpedition,  -schuppen,  -.*,  -, 
m.  skjul  för  varor,  godsmagasin.  -Speicher, 
-s,  -,  m.  godsmagasin.  -Stück,  -[ej.«,  -e,  w. 
kolly.  -verkehr,  -[e]s,  O,  m.  godstrafik.  -Ver- 
sicherung. -(«,  y.  försäkring  af  varor.  -Ver- 
walter, -.-:,  -.  m.  förvaltare  af  egendomar. 
-Verwaltung,  0.  /.  förvaltning  af  egendomar. 
-wagen,  -s,  -[t],  m.  godsvagn,  -zug,  -[e]s,  -e 
t,  m.  godståg. 

gütig,  a.  god,  välvillig,  vänlig. 

Gütigkeit,  O,/,  godhet,  välvifja,  vänlighet. 

gütlich,  a.  1.  försiggående  i  godo,  fredlig, 
vänlig.  2.  ^>/t7j  ~  thun:  taga  ngt  till  bästa, 
smörja  kråsct. 

Guttapercha,  O,  /.  guttaperka. 

Gymnasial...  ei.  -abiturient,  -en,  -en,  m.  abitu- 
rient på  (hel)klassiska  linien.  -bildung,  O, 
./'.  klassisk  skolbildning,  -direktor,  -s,  -en,  m., 
-lehrer,  -s,  -,  m.,  -schüler,  -s,  -,  m.  rektor, 
lärare  (adjunkt),  lärjunge  vid  ett  Gymnasium. 
-Studien,  n.  plur.  klassiska  skolstudier. 

Gymnasiast,  -en,  -en,  m.  skolgosse  (lärjunge  vid 
ett  Gymnnsitim). 

Gymnåsillum,  -Mm[s],-e7i,n.  elementarläroverk 

med   obligatorisk  undervisning  i  både  latin  och  grekiska. 

Gymnast,  -en,  -en,  m.  gymnast. 

Gymnastik,  (),_/.  gymnastik. 

Gymnastiker,  -s,  -,  m.  gymnast. 
I  gymnastisch,  a.  gymnastisk. 
I  GypS  ge  Gips. 


O   laknar  plur.    f  tar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h.  har  katen,    S,  har  tein  till  hjälpverb. 


327 


haben 


H,    1.    -['s],  -['s],  n.  gram.  h.    2.   H.  fBrkortn    ror  a) 

Hoheit,  b)  heilif},  c)  handei.  Guthaben. 

t\a,{nterj.  1.  hal  å!  2.  rop  tm  dragare:  åt  vänster! 

Haar,  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Härchen,  -lein,  1.  hår. 
Sich  die  ~e  [aits]7'auj'en:  slita  håret  af  sig 
«f  »rtviflan.  Das  ~  richtet  sich  einem  dabei 
empor  ei.  das  ~  steht  ei.  steigt  einem  zu 
Berge  ei.  das  treibt  einem  die  ~e  zu  Berge 
ei.  das  macht  die  »v/e  sträuben:  det  är  hår- 
resande. Sich  das  "^  machen:  kamma,  fri- 
sera sig.  Sich  el.  einander  in  den  ~era  lie- 
gen: ligga  i  iufven  på  hvarandra,  gräla, 
tvista,  sich  in  die  ~e  geraten  ei.  fahren : 
råka  i  Iufven  på  hvarandra.  Biidi.  -v/e  auf 
den  Zähnen  haben:  hafva  skinn  på  näsan, 
an  einem  ~e  hangen,  jmdm  kein  ~  krüm- 
men; ein  ~  breit :  en  hårsbredd  ei.  härsmon, 
~e  spalten  ei.  klauben:  inlåta  sig  på  hår- 
klyfverier,  vara  hårklyfvare,  bei  den  ~era 
herbeigezogen:  hårdragen,  ~e  lassen  müs- 
sen: få  sitta  emellan,  få  släppa  till  skin- 
net, ein /^  in  etw.  finden:  blifva  led  åt  ngt,  es 
ist  kein  gutes  ~  an  ihm:  han  är  alltigenom 
en  usling,  kein  gutes  ~  an  jmdm  lassen : 
gnm  6itt  förtal  fråntaga  ngn  all  ära  och  red- 
lighet, aufs  ~  el.  aif  ein  '^  ei.  Härchen : 
precis,  på  spiken,  jämnt,  bei  einem  ~  ci.  um 
ein  ~  el.  Härchen  wäre  er  um  sein  Leben  ge- 
kommen: det  var  på  ett  hår  nära,  att  han 
hade  mistat  lifvet,  er  ist  um  kein  'xj  besser: 
han  är  ej  ett  grand  bättre.  2.  tagel,  -ähnlich, 
a.  hårlik,  hårartad.  -arbeit,  -en,  f.  hårar- 
bete. -aufsatZf  -es,  -e  f,  m.  1.  hårets  iipp- 
sättning.  2.  löshår,  chinjong.  -band,  -[e]s, 
-er  t,  n.  hårband,  -besen,  -.s,-,??».  tagel  viska. 
•beutet,  -s,  -,  m.  1.  hårpung.  2.  hårnät.  3. 
F  biidi.  florshufva.  Sich  einen  ~  anhängen: 
skaffa  sig  en  florshufva.  -breit,  I.  a.  hårfin. 
II.  -[e]s.  O,  n.  =  m-  -breite,  O,/,  hårsbredd, 
hårsmon.  -bürste,  -«,  /.  hårborste.  -busch, 
-es,  -e  ti  in-  fjäderbuske,  -biischel,  -s,  -,  m. 
hårtofs,  lugg.  -fein,  a.  hårfin,  -flechte,  -w,  /. 
hårfiäta.  -frisur,  -en,  f.  frisyr,  -gefass,  -es, 
-e,  n.  hårrörskärl.  -hemd,  -[e]s,  -en,  n.  ta- 
gelskjorta, -kamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  (hår)kam. 
-klauber,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  hårklyfvare. 
■klauberei,  -en,  f.  hårklyfveri.  -klein,  a.  1. 
hårfin.  2.  adv.  ytterst  noggrant,  gående  i 
de  minsta  detaljer,  -kräusler,  -s,  -,  m.  ~ln, 
-nen,  f.  hårfrisör,  hårfrisörska.  -kugel,  -n, 
f.  hårbåll.  -kiinstler,  -s,  -,  m.  frisör,  -locke, 
-n,  f.  hårlock,  -los,  a.  hårlös,  kal.  -ISsigkeit, 
O,  /.  kalhet.  -mantel,  -s,  -\,  m.  kamkofta. 
-matratze,  -n,  f.  tagelmadrass,  -nadel,  -n,  f 
hårnål,  -nest,  -[e]s,  -er,  n.  F  chinjong.  -netz, 
•es,  -e,  n.  hårnät,  -pinsel,  -s,  -,  m.  fin  pensel. 


-pomade,  -n,f.  (hår)pomada.  -puder,  -s,  O,  m. 
puder,  -puffe,  -n,  f.  hårvalk.  -putz,  -es.  O,  m. 
hårklädsel,  -ring,  -[e].';,-e,m.  hårring,  tagel- 
ring,  -röhre,-»,/. hårrör,  kapillarkärl.  -sack, 
-[e]s,  -e  t,  m.  = -beutel.  -salbe,  -n, /.  po- 
mada.  -scharf,  a.  hvass  som  en  rakknif. 
Biidi.  etw.  ~  beweisen:  ovedersägligen  bevisa 
ngt.  -schärfe.  O,/,  ytterlig  skärpa.  -sche[e]- 
re,  -n,  f  sax  till  hårklippning,  -schleife,  -n, 
f.  1.  snara  af  hår  ei.  tagel;  rosett  af  hår.  2. 
rosett  att  fästa  i  håret,  -schmuck,  -[e]s,  -e, 
m.  hårprydnad,  -schneiden,  -s.  O,  n.  hår- 
klippning.  -Schneider, -s,-,m.  frisör,  -schnitt, 
-[e]s,  -e,  m.  1.  hårklippning.  2.  sätt  att 
hafva  håret  klippt,  -schnür,  -e  \,  f.  hår- 
band, -schöpf,  -[e]s,  -e  t,  m.  hårtofs,  lugg. 
•schür,  -en,  f.  hårklippning,  -seil,  -[e]s, 
-e,  n.  1.  hårrep.  2.  med.  hank.  -seite,  O,  f. 
hårsida.  -sieb,  -[e]s,  -e,  n.  hårsikt.  -Silber, 
-s.  O,  n.  hårsilfver.  -sohle,  -n,  f.  tagelsula. 
-spaltend,  a.  hårklyfvande.  -spalter,  -s,  -,  m. 
~ln,  -nen,  f.  hårklyfvare.  -spalterei,  -en,  f. 
hårklyfveri.  -stern,  •[e]s,  -e,  m.  1.  komet.  2. 
zooi.  hårstjärna.  -Strang,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  hår- 
rep. 2.  bot.  mossrot  (Peucedanum).  -sträubend, 
«.hårresande.  -Strich,  -[c].?,  -c,  m.  hårstreck, 
fint  streck.  -tour,-e«,/.  (hår)tur.  •tracht,-era, 
_/'.  hårklTidsel,  frisyr,  -tüch,  -[e]s,  O,  n.  tagel- 
tyg, -wachs,  -es,  O,  I.  n.  hårvax.  II.  m.  hår- 
växt. -Wickel,  -s,  -,  m.  papiljott.  -wuchs,  -es, 
O,  m.  hårväxt,  -wulst,  -[e]s,  -e  f,  m.  hårvalk. 
-wurzel,  -7«,  /.  hårrot.  -zopf,  -[e]s,  -e  f,  m. 
hårfläta,  -es...  Ex.  ~ breite.  O,  /.  hårsbredd. 
haarllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  fälla 
(håret),  håra  ifrån  sig.  II.  tr.  1.  aftaga, 
afskafva  håret  af.  2.  gehaart:  hårig.   3.  = 


haaricht,  a.   1.  hårlik.  2.  hårig. 

haarig,  a.  1.  hårig.  2.  studentspr.  gruflig,  ohygg- 
lig, ofantlig,  t.  ex.  er  hat  ~  viel  Geld. 

Häb...  Ex.  -gier.  O,  /.  vinningslystnad,  sniken- 
het, -gierig,  a.  vinningslysten,  sniken. 
-Seligkeit,  -en,  f.  tillhörighet,  -sucht  =  -gier. 
-süchtig  =  -gierig. 

Habe,  0,  /.  gods,  egendom,  tillhörighet,  jur. 
beioegliche  ei.  fahrende  ~  lösören,  unbe- 
wegliche ~  fastighet.  Mein  Hab'  und  Gut: 
allt  hvad  jag  äger  och  har. 

Habe...  jfr  haben,  ex.  -dank,  -[e]s,  O,  m.  tack. 
-nichts,  -,  -[e],  m.  en  som  ingenting  har, 
fattiglapp,  -recht,  -[e]s,  O,  m.  en  som  alltid 
tror  sig  ha  rätt. 

haben,  hast,  hat,  hatte,  hätte,  gehabt,  habe,  I. 
tr.  1  Biimh.  hafva.  Ex.  1.  med  subst.  Teil  ~  an 
etw.  (dat.):  hafva  del  i  ngt.  Abenteuer  «x*  haf- 
va, råka  ut  för  äfventyr.  Acht  ~  gifva  akt, 


L  sma.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    i^  sjdicrm.   i^  militäriak  tenn. 


haben 


haokerlg 


vara  uppmärksam.  Geduld  »x»  vara  tålig, 
gif  va  sig  till  tåls.  Nachsicht  ~  visa  öfver- 
eeende.  Ein  Geschäft  ~  hafva  en  aflBär, 
vara  affärsman.  Verdacht  auf  jmdn  ~  miss- 
tänka ngn.  Eile  ~  brådska.  Etw.  hat  mich 
Wjinder:  ngt  förvånar  mig.  Opcrs.  es  kat 
keine  Not,  es  hat  seine  Richtigkeit ;  es  hat 
gute  Wege  damit:  det  brådskar  ingen  hast. 
2.  med  a<jj.  Jmdn,  etw.  gern  ^  tycka  om  ngn, 
ngt.  Jmdn  lieb  ~  hafva  ngn  kär,  hålla  af 
ngn.  Jmdn,  etw.  lieber  ~  tycka  bättre  om 
ngn,  ngt.  Etic.  los  ^  hafva  fått  loss,  fått 
dän  ngt.  Etw.  nötig  '>.<  behöfva  ngt.  3.  med 
es  SS.  obj.  Es  im  Halse  'v/  hafva  ondt  i  hal- 
sen. Nun  hab'  ich  's:  nu  har  jag  funnit,  ut- 
funderat  det.  Da  ~  wir  's:  där  ha  vi  härlig- 
heten. Es  bequem,  gut'\j  hafva  det  bekvämt, 
bra.  Es  eilig  ~  hafva  brådt.  Es  mit  jmdm 
»v*  a)  stå  i  förbindelse  med  ngn,  b)  hålla 
med  ngn,  c)  ligga  i  delo  med  ngn,  d)  vilja 
åt  ngn.  Wie  hast  du  es  mit  der  Religion? 
hnr  är  det  bestäldt  med  din  religion?  4. 
med  inf.  med  ZU.  Ich  habe  einen  Brief  zu 
schreiben:  jag  måste  skrifva  ett  bref.  Er 
hat  sich  danach  zu  richten:  han  har  att 
rätta  sig  därefter.  Ich  habe  wohl  nicht  erst 
zti  bemerken:  jag  behöfver  väl  ej  först  på- 
peka. Niemand  hat  danach  zu  fragen:  det 
angår  ingen.  Das  habe  ich  erst  morgen  zu 
liefern:  det  behöfver  jag  ej  lemna  förr  än 
i  morgon.  Was  »j  Sie  hier  mit  zu  reden  ? 
hvem  bar  tillåtit  er  att  blanda  er  i  sam- 
talet? Das  hat  nichts  zu  sagen:  det  har 
ingenting  att  betyda.  Sie  haben  über  mich 
zu  verfügen:  jag  står  till  edert  förfogande. 
5.  med  prcp.  Einen  Freund  an  jmdm  ~  hafva 
en  vän  i  ngn;  Freude  an  etw.  (dat.)  ~  hafva 
glädje  af  ngt;  einen  Fehler  an  sich  (dat.)  ~ 
hafva  ett  fel.  A  uf  alles  etw.  ~  ej  finna  ngt 
i  lag,  klandra  allt;  das  hat  nichts  anf  sich  : 
det  har  ingenting  att  betyda.  Geld  bei  sich 
»x*  hafva  pengar  på  sig;  etw.  bei  der  Hand 
~  hafva  ngt  tillhands.  In  sich  ~  inne- 
hålla. Die  Kasse  unter  sich  ^  sköta  kas- 
san, hafva  kassan  om  händer,  vara  kassör. 
Sie  hat  es  von  ihm:  hon  har  hört  det  af 
honom;  ich  möchte  den  Rock  vom  Leibe  ~ 
jag  sknlle  vilja  blifva  af  med  rocken.  Wen 
glauben  Sie  denn  vor  sich  zu  »>...?  hvem  tar  ni 
mig  för?  6.  eiiiptiskt.  Warte,  bis  ich  die  Seite 
herunter  habe:  vänta  tills  jag  hunnit  ned 
sidan.  7.  Es  ist  überall  zw  ~  det  fins  öfver- 
allt.  Zu  ~  in  allen  Buckhandlungen :  i  alla 
boklådor  finnes  att  tillgå.  Es  ist  nicht  mehr 
zu  'S-  det  är  slutsåldt,  är  utgånget.  Das  ist 
nickt  für  Geld  zu  ~  det  kan  ej  fås  för 
pengar.  8.  särskilda  fall.  Soll  und  ~  debet  och 
kredit.  Etie.  im  Auge  ~  hafva  ngt  i  sigte. 
Was  hast  du?  hur  är  det  fatt  med  dig? 
hvad  går  det  åt  dig?  Etw.  su  Ende  ~  haf- 
va slutat  ngt.  Ordspr.  ein  Hab-ich  ist  besser  als 


zehn  Hätt-ick:  en  fogel  i  handenär  bättre 
än  tio  i  skogen,  je  mehr  man  hat,  je  mehr 
man  will:  mer  vill  mer  ha.  Sie  /n*  leicht  re- 
den: det  går  väl  an  för  er  att  tala.  II.  Sich 
~  uppföra  sig,  bära  sig  åt.  ^  Sie  sich  doch 
nicht  so!  a)  bråka  icke  så,  gör  ej  så  myc- 
ket väsen  af  er!  b)  krusa  icke!  opers,  es  hat 
sich  was:  iron.  jo  vackert,  es  hat  sich  was 
zu  lachen:  det  är  just  ej  ngt  skäl  att  skrat- 
ta. III.  hjälpverb,  hafva.  Habt  euch  vorher 
wohl  präpariert:  ni  skall  bereda  er  väl  på 
förhand.   Er  will  es  selbst  gesehen  ~  han 

påstår  sig  SJälf  hafva  sett  det.  Understnniom 
saknas    hjälprerbet,    t.    ex.   glaubst  du,  daSS  er  es 

gesehen? 
Haber  se  Hafer. 
habhaft,   a.   Einer  (gen.)   ei.   %   eine   Sache   -^ 

werden:  komma  öfver,  få  tag  i  en  sak. 
Habicht,   -[e]*-,   -c,  m.  hök.   -[s]...  ex.  ~fang, 

-[e]s,   -e   t,   m.   1.  hökfångst.  2.  hökgiller. 

~l<raut,    -[e]S)  -er  t,  n.  bot.  hökfibla  (Hiera- 

cium).  '>-nase,  -n,f.  örnnäsa. 
Habilitation,    -en,  f.   docenturs   tillträdande. 

-s...  Ei.  -^Schrift,  -en.  f.  docentafhandling. 
habilitierilen,    -te,   -t.  I.  tr.  jur.  förklara  lämp- 
lig,  berättigad.  II.    Sich  »v  blifva  docent. 

Habilitierung,/. 
Habit,  -s,  -s  el.  -e,  n.  och  m.  drägt. 
habituell,  a.  vanlig,  egendomlig  för  ngn. 
Habitus,  -,  O,  m.  yttre  gestalt,  habitus. 
Häbschaft,  -en,  f.  tillhörighet. 
Haché  (Haché),  -s,  -s,  n.  =  Hackfleisch. 
hachierilen,  -te,  -t,  tr.  hacka,  göra  färs  af  katt. 

Hack,    n.    blott    i    förbindelsen:  ~  und  Mack  el.   ~- 

Mach:  sammelsurium,  pack,  slödder,  kreti 
och  pleti. 

Hack...  jfr  hacken,  ex.  -bank,  -e  \,f.  hackbord. 
-beil,  -[e]s,  -e,  n.  hackyxa.  -block,  -[e]s,  -e 
t,  m.  hackkubb,  huggkubb.  -brett,  -[ej.«,  -er, 
n.  1.  skärbräde.  2.  mas.  hackbräde.  cymbal. 
■eisen,  -s,  -,  n.  hackj-xa,  backknif.  -fleisch, 
-es.  O,  n.  hackadt  kött,  köttfärs,  -frucht,  -e 
t,  /.  frukt  som  med  hackan  upptages  ur 
jorden  ss.  potatis,  rofvor  m.  m.  -klotz,  -es,  -e 
t,  m.  =  -block,  -maschine,  ■n,f.  h.ackmaskin. 
-messer,  -s,  -,  n.  backknif.  -e...  se  rereg.  sms. 

Hacke,  -n,  f.  dim.  Iläckcken,  -lein,  1.  hacka. 
2.  hackning.  3.  =  »u. 

1.  Hacken,  -s, -,w».  häl  pi  reiter  och  strumpor,  klack 
p&  skodon.  Jmdm  auf  den  ~  sein  :  vara  i  hack 
och  häl  efter  ngn.  F  sich  auf  die  ~  ma- 
chen: bege  sig  af.  -schuh,  -[e]s,  -e,  m.  sko 
med  klack,  -stand,  -[e]s,  O,  m.  ställning  på 
hälarue. 

2.  hackllen,  -te,ge-t,  1.  tr.  hacka,  hugga,  &fv.  widi., 
t.  ex.  sie  ~  alle  auf  ihn.  Jmdm  die  Augen 
aus  dem  Kopfe  ~  hacka  ut  ögonen  på  ngn. 
II.  itr.  h.  klibba  vid,  hänga  fast. 

Hacker,    Hacker,  -.•;,  -,  m.  person,  som  hackar 

el.  hugger. 
hackerig,  a.  knagglig,  ojämn. 


O  aaknar  plar.   f  ^^^  omljud.    tr.  transitin,    itr,  IntransltiTt  rerb.    k.  har  haben,    S.  bar  lein  till  bjulpverb. 


Häckerling  S 

Htckerling,  -[e]s,  if.  -e,  m,  hackelse.  F  biiai.  ~ 
im  Kopfe  haben :  hafva  en  träskalle.  -S...  = 
Häcksel... 

Häckse,  -n,  /.  knäveck. 

Häcksel,  -s,  -,  m.  och  n.  hackelse,  -bank,  -e  % 
f.  hackelsekistu.  -klinge,  -«,  /.  hackelse- 
knif.  -Schneider,  -.1,  -,  vi.  hackelseskitrare. 

häcksellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skära  hackelse. 

1.  Hader, -s  el. -n,-n,»».  1.  trasa,  palta,  lump.  2. 
lumpen  människa,  lump,  usling,  -lumpen, -s, 
-,  m.  =  1.  Hader  1.  -mann,  -[e]s,  Haderleute, 
-Sammler,  -s,  -,  m.  lumpsamlare,  -suppe,  -n, 
f.  ett  slags  vattensoppa  med  ivispade  ägg. 

2.  Hader,  -s,  -,  m.  gräl,  träta,  tvist,  -geist, 
-[e].?,  -er,  m.  grälmakare.  -sucht,  O,/,  trät- 
girighet, -süchtig,  a.  trätgirig. 

Haderéi,  -en,/,  oupphörligt  gräl,  kif. 

Haderer,  -s,  -,  m.  grälmakare. 

haderlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  gräla,  träta,  kif- 
vas.  2.  bibi.  vredgas,  hysa  groll. 

Hafen,  -,s-,  -f,  m.  dim.  Hä/chen,  -elein,  1.  kärl, 
kruka,  glas,  urna,  degel.  2.  hamn.  -anker, 
-s, -,  TO.  i- hamnankare,  -arbeit, -en, /".  hamn- 
arbete, -aufseher,  -s,  -,  m.  hamnfogde,  -bau, 
-[e]«,  -teti,  m.  hamnbyggnad,  -damm,  -[e].«, 
-e  t,  m.  hamnarm,  vågbrytare.  -gast,  -[e]*-, 
-e  f,  m.  skeppare  som  inlupit  i  en  hamn. 
-geid,  -[e]«,-er,w.hamnafgift.  -meister,-s,-,m. 
hamnkapten.  -Ordnung, -ew,y.  hamnordning. 
-platz,  -es,  -e  t,  m.  hamn(stad).  -räumer,  -s, 
-,  m.  O  mudderverk,  mudderpråm.  -satz, 
-es,  -e  t,  tn.  bottensats,  -sperre,  -n,f.  hamns 
spärrning,  förbud  för  fartyg  att  löpa  ut  ei.  in. 
-Stadt,  -e  t,/,  hamnstad,  sjöstad.  -Wächter, 
-s,  -,  m.  hamnvakt.  -zoll,  -[e]s,  -e  f,  m.  = 
■r/eld. 

Hafer,  -s,  -,  m.  åim.^Häferchen,  -lein,  hafre. 
Biidi.  ihn  sticht  der  »v  han  är  öfvermodig, 
er  hat  seinen  wilden  ~  noch  lange  nicht 
gesäet:  han  har  ännu  ej  på  långt  när  rasat 
ut.  -acker,  -s,  -f,  m.  hafreåker.  -ärt,  -en,  f. 
hafresort.  -bau,  -\e]s,  O,  m.  hafreodling. 
-boden,  -s,  -[f],  m.  1.  O,  hafrejord  (wmpiig  »r 
hafre).  2.  spannmålsvind  för  hafre.  -brei, 
-[e]s,  -e,  m.  hafregrynsgröt.  -bröt,  -[c]s,  -e, 
n.  hafrebröd.  -ernte,  -n,f.  hafreskörd.  -feld, 
-[e],s,  -er,  n.  hafrefält.  -grütze,  -n,  f.  1. 
hafregryn.  2.  hafregrynsgröt.  -kasten,  -s,  -, 
m.  -kiste,  -n,  f.  hafrelår.  -lattich,  -[e]s,  -e, 
m.  bot.  hästhof  (Tussilago  Farfara).  -mehl, 
-[e]s,  O,  n.  hafremjöl.  -sack,  -[e].9,  -e  t,  m. 
hafresäck;  tornister.-s[chl]eim, -sehm, -[e]s, 
-e,  TO.  hafresoppa;  hafregryn.sgröt.  -spreu, 
O,/,  hafreagnar.  -Stoppel,  -n,f.  hafrestubb. 
-Stroh,  -[e]s,  O,  n.  hafrehalm.  -suppe,  -n,  f. 
hafresoppa.  -trank,  -[e]s,  -e  t,  ni.  hafre- 
dryck,  hafresoppa.  -weide,  -n,  f.  bete  på 
hafrestubb.  vaiåx.  jmdn  auf  die  ~  schlagen: 
drifva  ngn  i  elände,  sätta  ngn  på  bar  bac- 
ke, -zins,  -es.  O,  m.  hafretionde. 

Haferél  n  Havarie. 


9  Hagel 

Haff,    -[e].t,    -e  ei.  -«,  n.  af  en  landtunga  inne- 
sluten hafsvik  vid  en  flodmynning,  haflE. 
Häfner,  Häfner,  -s,  -,  m.  krukmakare. 

1.  haft  &r  ett  adjektlft  gufHx,  som  hufvQdsakligen  betecknar 

I.  förhandcnvaro,  ägande  af  den  af  stamordet  betecknade 

egenskapen  el.  saken,  t.  ejt.  Mangel:  brist,  man- 
gelhaft: bri.stfällig,  bristfull;  2.  likhet,  t.  ex. 
Fieber:  ieher,  feber  haft :  feberaktig.  Tili  de 

5&  uppkomna  adj.  bildas  suhst.  pi  -haftigkeit. 

2.  Haft,  I.  -[e]s,  -e[n],  m.  och  t  n.  dim.  Håft- 
chen,   -lein,  hake,  häkta,  spänne,  handtag. 

II.  O,/'.  1.  h&iiande  i  fängsligt  förvar,  i  fän- 
gelse. Jmdn  zur  "^  bringen:  (låta)  fängsla 
ngn.  In  ~  halten:  hålla  häktad,  i  häkte. 
Seiner  (dat.)  »x/  entlassen:  frigifva.  2.  säker- 
het, borgen,  -antritt,  -[e]s,  -e,  m.  trädande  i 
häkte,  -befehl,  -[e]s,  -e,  m.  häktningsorder. 
-befohlen,  «.  stäld  under  ngns  uppsigt.  -brief, 
= -befehl.  -dauer.  O,/,  fängelsetid,  -dolde, 
-n,  f.  bot.  flockört  (Caucalis).  -geld,  -[e]s,  O, 
n.  handpengar.  -genoss[e],  -en,  -en,  m.  fän- 
gelsekamrat, medbrottsling.  -gut,  -[e]s,  -er  f, 
n.  jur.  sekvestreradt  gods.  -lokal,  -[e]s,  -e, 
n.  fängelse,  häkte,  -nähme,  O,/,  häktande. 
-pflicht.  O,  /.  ansvarighet,  -strafe,  -n,  f.  fän- 
gelsestraff.   -Vollzug,  -[e]s,  O,  m.  häktande. 

3.  Haft,  -[e]s,  -e,  n.  och  %  m.  dim.  Häftchen, 
-lein,  dagslända. 

haftbar,  a.  ansvarig. 

Haftbarkeit,  O,/,  ansvarighet. 
I  haftilen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  1.  An  etw.  (dat.)  -v- 
häft.a,  klibba,  fastna,  sitta  fast  vid  ngt. 
Seine  Blicke  auf  etiv.  (dat.)  ~  lassen:  fästa 
blicken  på  ngt,  fixera  ngt.  Es  haftet  nichts 
in  seinem  Kopfe  ei.  bei  ihm:  det  fastnar 
intet  i  hans  hufvud.  Es  ~  viele  Schulden 
auf  diesem  Hause:  detta  hus  är  högt  in- 
tecknadt.    2.    Fär  etw.   '^  ansvara  för  ngt. 

haftigkeit  se  7.  haft. 

Hag,  -[e]s  ei.  -en,  -e  [f]  ei.  -en,  m.  1.  hägnad, 
gärdsgård,  staket,  häck,  stängsel.  2.  in- 
hägnad. 3.  busksnår.  4.  skogspark,  hage, 
lund.  5.  äng,  gräsvall,  -apfel,  -s,  -f,  m.  vild- 
äpple, -e...  Ex.  ~bQche,  -n,  f  hvitbok.  ~bB- 
chen,  "s^bächen,  a.  af  hvitbok;  biidi.  fast, 
hård,  råbarkad,  grof.  'x.butte,  -n,  f  nypon. 
~dorn,  -[e]s,  O,  m.  hagtorn  (Cratajgus  Oxya- 
cantha).  ~rose,  -n,f.  vild  törnros,  nypon- 
buske (Rosa  canina).  'v/StoIz,  -en,  -ein],  m. 
gammal  ungkarl. 

Hagel,  -s,  -,  m.  1.  hagel.  Bnai.  ein  ~  von  Schlä- 
gen: ett  dugtigt  kok  stryk,  ein  <n<  von 
Schimpfwörtern:  en  ström  af  okvädinsord. 
Alle  ~.'  kors  för  tusan!  2.  (skjut)hagel; 
artiii.  skrot,  drufhagel.  3.  vagel  på  ögat.  4. 
frö  i  ägg.  5.  F  Jan  ei.  ^  Hans  ~  pöbeln, 
packet,  -beutel,  -s,  -,  m.  jäg.  hagelpung. 
-dicht,  a.  tät  som  hagel,  -dickvoll  =  -voll. 
•gans,  -e  t,  /•  vildgås,  -guss,  -es,  -e  t,  m. 
stark  hagelskur,  -korn,  -[e]s,  -er  f,  n.  1. 
hagelkorn.  2.  vagel,  -regen,  -s,  -,  m.  hagel- 


*  ilkta  ams.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  bmkligt.    fi&  teknisk  term.    i>  ^dterm.   ü  milit&risk  term. 


hageln 


halb 


blandadt  regn.  -schaden,  -s,  -f,  m.  hagel- 
skada.  -schauer,  -s,  -,  m.  hagelskur,  -schlag, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  hagelskada.  -schlösse,  -ra, /. 
hagelkorn.  -Schrot,  -[e]s,  0,  n.  (skjutihagel. 
-Stein,  -[e]s,  -e,  m.  hagelkorn.  -Sturm,  -[e]s, 
-e  t,  "i-  storm  med  hagel,  hagelby.  -Ver- 
sicherung, -en.  f.  försäkring  mot  hagel- 
skada.  -voll,  a.  F  blixtfull.  -wetter,  -s,  -,  n. 
hagelväder. 

hagellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vani.  opers.  hagla;  &fv. 
biidi.,  t.  ex.  es  hagelte  Steine  (mf  ihn,  nfv.  <r., 
t.  ex.  tausend  Hände  hagelten  Steine  auf 
ihn:  ett  stenregn  från  tusen  händer  träf- 
fade honom. 

hager,  a.  mager,  spenslig,  skranglig. 

Hagerkeit,  O,  /.  magerhet,  spen.«lighet. 

hahä,  interj.  haha!  åhå!  jaså! 

Häher,  -ä,  -,  m.  zooi.  1.  nötskrika  (Garrnlus 
glandarius).  2.  blåkråka  (Coracias  garru- 
lus). 

Hahn,  -[e].",  -e  t,  ni.  1.  tupp.  Es  kräht  kein  ~ 
el.  nicht  Huhn  oder  ~  ei.  nicht  Hund  noch 
f\>  danach:  det  bryr  ingen  människa  sig 
om.  [Der  beste']  ~  im  Korbe  sein:  vara 
högsta  hönset  i  korgen.  J7nd7n  den  roten  ~ 
aiij's  Dach  setzen:  antända  ngns  hus.  2. 
hanne  biand  höns-  och  singfogiar.  3.  »v/  nnd  Hen- 
ne: linblomma.  4.  hane  på  gevär.  5.  F 
käck,  modig,  öfvermodig  person.  6.  F  be- 
skedlig stackare.  7.  kran  på  ett  rör.  -buchen 
se   hagehuchen.   -en...    Ex.  '^.'balken,  -.<;,  -,  m. 

bindbjälke  i  takstol  (i  bondstugor  hönsens  plats 
om  nätterna).     ~ei,  -[e].«,  -er,  71.  tuppägg.    'v-fe- 

der,  -n,  f.  tuppfjäder.  ~fuss,  -es,  -e  t,  m. 
1.  tuppfot.  2.  piur.  kråkfötter.  3.  bot.  sol- 
öga (Ranunculus).  ~gefecht,  -[e]«,  -e,  n. 
tuppfäktning.  ~geschrei,  -[<"].«,  O,  n.  = 
r^schrei.  ~kamm,  -\_e^s,  -e  t,  m.  1.  tuppkam. 
2. Ftupé.  3.  bot.  amarant.  ~kampf,  -[e']s,  -e  t, 
7n.  tuppfäktning,  tuppstrid.  ~ruf,  ~sang, 
~SChrei,  -[e]s.  O,  tu.  tuppens  galande,  hane- 
gäll.  ~sporlln,  -w[e]s,  -en,  m.  tuppsporre. 
~tritt,  -[e].«,  -c,  m.  frö  i  agg. 

Hahnrei,  -[e].«,  -e,  m.  hanrej.  -federn,/,  plur. 
~  tragen:  vara  hanrej. 

Hahnreischaft,  O,  /.  egenskap  att  vara  han- 
rej. 

Hai,  -[e]s  ei.  ;ic  -eti,  -e\)i\,  -lisch,  -es,  -e,  m.  haj. 
-fang,  -\e]s.  -e  t,  '«•  haj  fångst. 

Haid...  so  Heid... 

Hain,  -[cjs,  -e,  m.  1.  lund,  hage.  2.  se  Hein. 
-anemone,  -»,  /.  hvitsippa.  -bUche  =  Hage- 
buche, -käfer,  -.<,  -,  m.  ekoxe. 

Häkel,  -.s-,  -,  7n.  och  n.  virknål.  -arbeit,  -en,  f. 
virkning,  -haken,  -.<;,  -,  wi.  -nadel,  -?^  /'.  virk- 
nål. 

Häkelei,  -en,  f.   1.  virkning.   2.  förtret,  gräl. 

häkeiig,  a.  1.  fullsatt  med  hakar,  med  häktor, 
med  krokar;  ojämn,  skroflig.  2.  biidi.  kin- 
kig, brydsam,  förarglig,  förtretlig. 

Häkeligkelt,  O,/.   1.  ojämnhet,  skroflighet.  2. 


biidi.  kinkighet,  förarglighet,  brydsam  be- 
lägenhet. 
häketlln,  -te,  g^-t,  I.  tr.  ooh  itr.  h,  1.  virka. 
2.  fatta,  fästa  med  hakar  ei.  häktor.  3.  biidi. 
förarga,  reta,  pika.  4.  biidi.  are  etw.  (dat.)  -n- 
småaktigt  kritisera,  nagelfara  med  ngt.  II. 
Sich  fest  ~  haka  sig  fast. 

1.  Haken,  -s,  -,  m.  dim.  Häkchen,  -lein,  1.  hake, 
krok,  häkta.  Biidi.  die  Sache  hat  einen  ei. 
ihren  ~  det  är  ett  litet  aber  med  den  sa- 
ken, seinen  ~  anschlagen:  lägga  ut  sina 
krokar,  ein  Häkchen  [im  Kopfe]  haben: 
hafva  en  skrnf  lös,  ein  Häkchen  auf  jmdii 
haben:  hafva  ett  horn  i  sidan  till  ngn.  2.isht 
dim.  apostrof.  3.  åkerbr.  årder,  -band,  -[ej.s,  -er 
t, ra.  0  gångjärn(sbeslag).  -biichse,  -»,/.  hake- 
bössa, -förmig,  a.  hakformig,  krökt,  -lachs, 
-es,  -e, m. laxhanne,  -pflug,  -[e].'!,  -e  t, ra.  åkerbr. 
årder,  -schar, -era,/,  åkerbr.  årderbill.  -Schlüs- 
sel, -s,  -,  m.  dyrk.  -schütz [e],  -en,  -en,  m. 
arkobusier,  bösseskytt,  -spiess,  -es,  -e,  m. 
harpiin.  -zahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  huggtand. 

2.  hakllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  haka,  häkta, 
fästa  med  krok  ei.  hake.  Biidi.  da  hakt  es  ei. 
die  Geschichte:  det  ärjust  det,  det  hänger  på. 

hakicht,  hakig,  a.  hakformig,  krökt. 
Häkler,   -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  person  som 
virkar.  2.  biidi.  retsam,  förarglig  person. 

häklig  se  häkeJig. 

I.  halb,  1.  a.  half,  t.  ex.  eine  ~e  Elle,  7im  den 
~ere  Preis:  för  half  va  priset,  auf  o^em  We- 
ge stehen  bleiben:  stanna  på  half  va  vägen, 
am  1^  elf  Uhr  ei.  um  zehn  und  ein  ~  Uhr: 
kl.  ^11,  es  ist  ~  klockan  är  half,  die  Uhr 
schlägt  voll  und  ~  klockan  slår  hel-  och 
halftimmar,  das  ^e  Deutschland  ei.  v»ni.  ~ 
Deutschland:  half  va  Tyskland,  ~er  Vers: 
half  vers,  'N.-e  Geschwister:  half  syskon,  «t 
~er  Wind:  half  vind.  2.  adv.  half-,  t.  ex.  ~ 
r/ar,  ~  gekocht:  half  kokt,  ~  reif:  half  mo- 
gen; halft,  till  halfs,  till  hälften,  t.  ex.  ~ 
7oach,  'N/  7nit  Gewalt  und  ~  mit  List,  sich  '^ 
öffnen,  etw.  ~  thun;  hälften,  t.  ex.  nicht  ~ 
.«o  viel,  er  ist  nickt  ~  so  ßeissig  wie  sein 
Bruder.  ~  tmd  ~  tili  hälften,  så  där,  täm- 
ligen, nästan,  snart.  Se  arv.  1.  3.  snbst.  Ein 
~  en  half,  ein  ~es.-  en  hälft,  arv.  halfhet. 
Er  ist  nur  ein  ~er  (nami.  Mann,  Meister): 
han  är  blott  en  medelmåtta,  studentspr.  ich 
komme  dir  einen  ~era  (nttmi.  Schoppen) :  jag 
tömmer  ett  halft  glas  för  din  välgång. 
Kine  ~e  (nftmi.  Flasche):  en  halfva,  en  half- 
hutelj.  Ein  ~es  (mmi.  Seidel):  ett  halft 
glas.  4.  adj.  sufßx.  Ändert'^  half  an  nan, 
dritte'^  två  och  en  half,  halftredje,  achtem 
sju  och  en  half  o.  s.  v.  -adept,  -ere,  -e«,  m. 
tili  hälften  adept,  -äffe,  -n,  -n,  m.  looi.  half- 
apa,  pyssling,  -amtlich,  a.  halft  officiell. 
-ärmel,  -s,  -,  m.  kortärm.  -ärt,  -en,  f.  un- 
derart, -atlas,  -ses,  -se,  m.  halfatlas.  -bad, 
-[e]s,  -er  f,  «■   halfbad.   -bauer,  -re  ei.  -s,  -ra, 


t  har   oroljud.    tr,  transitivt,    itr. 


verb.    k.  har  hahcH,    S.  har  sein  till  hj&lpvcrb. 


halb 


331 


halli 


m.  ägare  af  ett  halft  hemman,  -bler,  •[e]s, 
•e,  n.  dricka,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  bröstbild, 
byst.  -bildung,  O,  f.  halfbildning.  -blut,  -[e].«, 
O,  n.  halfblod.  -blutig,  a.  halfblods-.  -bru- 
den, -.s  -t,  m.  halfbior.  -bUrger,  -s,  .-,  m. 
borgare  som  ej  har  alla  medborgarrättig- 
heter.  -biirtig,  a.  oäkta  (född),  -decl«,  -[ejs, 
-e,  n.  i-  halfdäck.  -deckflugler  =  -ßiigler. 
-dunkel,  I.  a.  halfmörk.  II.  -s,  O,  n.  halfmör- 
ker.  -durchmesser,  -s,  -,  m.  radie,  -ehe,  -n, 
f.  koukubinat.  -eirund,  -[e]s,  -e,  n.  half  oval. 
-entschlummert,  a.  halfsofvande.  -erhaben,  a. 
halft  upphöjd,  -esel,  -s,  -,  m.  zooi.  dsjiggetai. 
-fasten,  phir.  half  fasta,  -fenster,  -s,  -,  n. 
haliföuster.  -flach,  a.  lindrigt  bugtig.  -flug- 
ler,  -s,  -,  m.  zooi.  halfvingad  insekt,  -franz- 
band, -[ejs,  -e  t,  in.  halffranskt  band.  -gar, 
a.  h:ilfkokt.  -gebacken,  a.  halfgräddad.  -ge- 
lehrt, a.  halflärd.  -geschoss,  -es,  -e,  n.  half- 
våning,  entresolvåning. -geschwister,7!.p?Mr. 
halfsyskon.  -gold,  -[e]s.  O,  n.  falskt  guld  (en 

guldlik  legering  af  koppar  och  zink).     -gOtt,  -[ejs,  -er 

t,  m.  halfgud.  -gut,  -[e].',  O,  n.  legering  af 
hälften  bly,  hälften  tenn.  -helle.  O,/,  half- 
dager.  -hose,  -n,f.  knäbyxor,  -hundert, -[e],s, 
-e,  n.  femtiotal,  -insel,  -n,f.  halfö.  -invalide, 
-n,-n,m.  till  garnisonstjänst  duglig  invalid. 
-Jahr,  -[e].«!,  -e,  n.  halfår.  -jährig,  a.  halfårig. 
-jährlich,  a.  återkommande  hvarje  halfår,  i 
halfårs-,  -kenner,  -s,  -,  m.  ytlig  kännare. 
-kenntnis[s],  -se,  /.  ytlig  kännedom,  -kost, 
O,  /.  haltinackordering,  -kreis,  -es,  -e,  m,. 
halfkrets,  halfcirkel.  -kugel,  -«,  /.  half- 
klot.  -kugelig,  a.  halfrund,  -kundig,  a.  ytligt 
kunnig,  -kutsche,  -n,  f.  halftäckare.  -laut,  I. 
n.  hallhög  (om  rosten).  II.  -[e]s,  -e,  m.  halfvo- 
kal.  -lederband,  -\f\s,  -e  t,  m.  halffranskt 
band.  -leinen,  I.  a.  af  halflinne,  halflinne-. 
II.  -.s  -,  w.  och  -leinwand.  O,  /.  halflinne. 
-licht,  -[e]s,  O,  n.  halfdager.  -mann,  -[e]s,  -er 
t,  m.  1.  stackare.  2.  evnuck.  -mast,  O,,/'. 
bokållonsbete.  -mast,  adv.  A  Die  Flagge  ~ 
hisxen:  hissa  flaggan  på  half  stång,  -mehl, 
-[e]s,  O,  n.  halffint  mjöl.  -mensch,  -en,  -en, 
m.  rå,  obildad  människa,  -messer,  -s,  -,  m. 
radie,  -monatlich,  a.  halfmånatlig,  fjorton 
dagars,  -mönd,  -[e]s,  -e,  m.  halfmåne.  -mut- 
ter, "t,  /.  Styfmor.  -offen,  a.  (om  dörrar)  på 
glänt,  -pacht,  -en,  f.  hälftenbruk.  -part, 
-[e]s,  -e,  m.  och  n.  halfpart,  hälft.  ~  ma- 
chen: dela  midt  itu.  -pension,  -e«,/'.  half- 
inackordering.  -rechts,  adv.  Js!  halft  höger 
om.  -reif,  a.  halfmogen.  -reim,  -[e]x,  -c,  m. 
halfrim.  -roh,  a.  nästan  rå;  half  vild,  ocivi- 
liserad, -rund,  a.  halfrund,  -scheid,  -scheit, 
•schied,  O, ./.  hälft,  -schlächtig,  a.  till  hälf- 
ten tillhörande  ett,  till  hälften  ett  annat 
slag.  -schlaf,  -[e].s%0,TO.  slummer,  lätt  sömn. 
•schlag,  -[e].«,  -e  t,  m.  bastard.  -Schlummer, 
-s,  O,  m.  lätt  slummer.  -Schnepfe,  -n,  f.  zooi. 
half  enkel  beckasin,  hårdsnäppa  (Telmatias 


Gallintila).  -schUrig,  a.  om  nU:  klippt  hvarje 
halfår;  bimi.  som  gör  allt  blott  halft,  half, 
opålitlig,  medelmåttig.  -Schwester,  -n,  f. 
halfsyster.  -seide, -n,y.  halfsiden,  halfsilke. 
-seiden,  a.  af  halfsiden  ei.  halfsilke.  -Stiefel, 
-s,  -,  m.  halfstöfvel.  -strumpf,  -[e]s,  -e  f,  m. 
halfstrurapa.  -stUndig,  a.  räckande  en  halftim- 
mes  tid.  -stündlich,  a.  återkommande  hvarje 
halftimme.  -tägig,  a.  en  half  dags.  -t[h]eilig, 
a.    tudelad,    delad  i  två  lika  delar.    -t[h]ei- 

lung,     -en,   f.     tudelning    i    tvi    likn    stora  delar. 

-toi;d]t,  a.  halfdöd.  -trauen.  O, /.  half  sorg. 
-tpch,  -[e].'.-,  O,  n.  halfkläde.  -verdeck,  -[e]s, 
-c,  n.  1.  halftäckare.  2.  4>  halfdäck.  -vers, 
-es,  -e,  m.  halfvers.  -vetter,  -s,  -,  m.  halfku- 
sin.  -voll,  a.  full  till  hälften,  half,  -vollstän- 
dig, a.  halffärdig.  -wach,  a.  halfvaken.  -wach- 
sen, a.  halfväxt.  -weg[e]  ei.  vani.  -wegs,  adv. 
1.  halfvägs.  2.  tämligen,  någorhmda.  -weit, 
O, f.  lägre  medelklassen,  simpelt  folk.  -Welt- 
dame, -K,  -weltlerin,  -nen,f.  simpelt  frun- 
timmer, kurtisan.  -wild,  a.  halfvild.  -wissen, 
-s,  O,  n.  ytligt  vetande,  -wisser,  -s,  -,  m. 
halflärd  person,  -wisserel,  O,  /".  =  -wissen. 
-wolle,  O,/,  blandad  ull.  -wollen,«,  halfyllen. 
-wüchsig,  a.  halfvuxen.  -zimmer,  -s,  -,  n. 
rum  i  en  halfvåning.  -Zirkel,  -s,  -,  m.  half- 
cirkel. -zug,  -[e]s,  -e  f,  m.  X  half  tropp. 

2.   halb    el.  vanl.  halben  el.  halber,  sufßgerad  partikel, 

1.  för  skull,  t.  ex.  ehrcar^  för  hederns  skoU. 
Meinethalben:  a)  för  min  skull,  t.  ex.  er  hat 
es  meinethalben  gethan,  b)  (gärna)  för  mig 
(utan  att  jag  motsätter  mig),  t.  ex.  er  kann  es  meinet- 
halben thun.  2.  se  ausserhalb,  innerhalb m. a. 

Halbheit,  -en,  f.  halfhet. 

halbierbär,  ^7.  som  kan  halfveras. 

halbierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  h.alfvera,  dela 
(sig)  midt  itu.  Halbierung,./',  -s...  ex.  'x.punkt, 
-[e]s,  -e,  m.  midtpunkt.  ~linie,  -n,  f.  midt- 
linie. 

Halbling,  Hälbling,  -[e]s,  -e,  to.  en  som  gör  sig 
skyldig  till  halfhet,  haltar  på  bägge  sidor. 

Halde,  -n,  f.  1.  sluttning.  2.  kulle.  3.  bärg. 
slaggvarp,  varphög. 

Hälfte,  -n,  f.  hälft,  half  va.  Um  die  ~  teurer: 
en  half  gäng  till  så  dyr. 

Halfter,  -s,  -,  m.  och  n.  -n,  f.  1.  grimma.  2. 
bogträ.  3.  hölster.  -kette,  -leine,  -»,/.  grim- 
skaft.  -pistole,  -n,f.  hölsterpistol.  -riemen 
=  -ziigel.  -ring,  -[e]s,  -e,  m.  halsring,  -strick, 
-[e]s,  -e,  -zUgel,  -s,  -,  m.  grimskaft. 

halfterlln,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  grimma  på. 

Hall,  -[e]s,  -e,  m.  skall,  genljud,  -jahr,  -[e],<t, 
•e,  n.  bibi.  jubelår. 

Halle,  -n,  f.  1.  hall.  2.  sal.  3.  salumagaein, 
basar. 

hallllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  skälla,  (gen)ljuda. 

Hallenser,  I.  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  invånare  i 
Halle.  II.  afv.  hallénsisch,  a.  från,  i,  rörande, 
utmärkande  för  Halle,  Halles. 

halli,  interj.  hallå ! 


'  ftkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    «t  ^«term. 


Hallig[e] 


332 


halten 


Hallig[e],    -en,/.   ö  vid  Nordsjöns  kust,  som 

öfverspolas  af  hafvet  vid  flodtid. 
hallisch  =  hallensisch. 
hallo,  I.  interj.  II.  -[s],  -s,  n.  hala. 
hallöllen,  -te,  -t,  ur.  h.  ropa  hala;  hojta. 
hallöh  86  hallo. 

Hällor,  -en,  -en,  m.  hällor  (arbetare  i  Halles  saltvcrkV 

-en...  Ex.  ~stadt,  O,/,  hallorernas  stad,  Hal- 
le. ~tracht,  -en,  f.  hallorernas  drägt. 

Hallucination,  -en,  f.  hallucination. 

Hallunke  se  Halunke. 

Halm,   -[e].<t,   -e[n],    to.   dim.   Hälmchen,  -lein, 
halmstrå,  strå.  Die  Frucht  auf  dem  ~  ver-  1 
kaufen:  sälja  säden  på  rot.  K\\<i\.  jmdm  da.^ 
Hälmlein    durch   den   Mund  ziehen:  genom 
Bmicker   vinna  ngn.    -frucht,  -e  t,  f-  sädes- 
växt, spannmål,  -knoten,  -s,  -,  m.  knut,  knä  1 
på  ett  strå.    -pflanze,  -n,f.  bot.  stråbärande 
växt.   -en...  Ex.  'N.dach,  -[e]s,  -er  f,  «.  halm-  j 
tak.  '^.tragend,  a.  stråbärande,  '^weise,  adv.  ' 
Btråvis.  j 

Hals,    -es,   -e   f,   m.    1.  hals.  Einen  langen  ~ 
machen:  sträcka  på  halsen.   Einen  weissen  : 
-^   haben:  vara  hvit   kring  halsen,  hafva  j 
hvit  halsduk.    Über  »^  und  Kopf  ci.  »x*  über  \ 


Kopf :  hals  öfver  hufvud,  hufvudstupa.  StcÄ  i  (anhait)station 
etw.  auf  den  ~  laden:  skaffa  sig  ngt  på  -'-^ —  v.in_:. 
halsen.  Jmdm  auf  dem  ~e  liegen  ei.  sitzen: 
a)  ligga  ngn  på  halsen,  b)  ligga  öfver  ngn. 
Sich  etw.  an  den  ~  reden:  genom  sitt  prat 
skaffa  sig  ngt  på  halsen.  Sich  um  den  ~ 
reden:  tala  halsen  af  sig.  Einen  schlimmen 
f^t  haben  ei.  Schmerzen  ei.  es  im  ^e  haben: 
hafva  ondt  i  halsen.  Aus  vollem  ~e  lachen, 
schreien:  skratta,  skrika  med  full  hals.  2. 
halsstjcke,  krage,  halsduk.  3.  särskilda  faii. 
Bis  an  den  ~  in  Schulden  stecken:  vara 
skuldsatt  ända  upp  öfver  öronen.  Bleib  mir 
damit  vom  ~e ;  kom  ej  med  det  där.  Jmdm 
über  den  ~  kommen:  öfverraska  ngn.  In 
den  unrechten  ~  kommen:  komma  i  galen 
strupe.  In  seinen  ~  hineinlügen:  få  höra 
och  Ulla  förebråelse  för  lögn.  £s  riecht  jmdm 
aus  dem  »^e:  ngn  har  dålig  andedrägt.  Ich 
hab's  satt  bis  an  den  ~  ei.  es  wächst  mir 
schon  zum  ~e  heraus:  jag  är  alldeles  uttröt- 
tad på  det.  -abschneiden,  -s,  O,  n.  halsens 
afskärande;  tiidi.  lurande,  präjande,  ocker. 
-abschneider,  -s,  -,  m.  bödel,  mördare;  biidi. 
ockrare,  präjare.  -åder,  -n,  f.  halsåder. 
-band,  -[e]s,  -er  t,  «•  halsband,  -berge,  -n, 
f.  halsbärga,  -binde,  -n,  f.  halsduk.  Biidi. 
etiD.  hinter  die  ~  giessen :  taga.  en  tår -på, 
tand.  -bräune,  0./'.  med.  1.  difteri.  2.  stryp- 
sjuka.  -brechend,  -brecherisch,  a.  halsbry- 
tande, -bund,  -[e]s,  -e  f,  m.  halslinning, 
skjortkrage,  -driise,  -n,  f.  med.  mandel  (hais- 
kortei).  -elsen,  -s,  -,  n.  halsjärn  -entziindung, 
•en,f.  strupiuliammation.  -flösse,  -n,f.zooi. 
bröstfena.  -gehäng[e],  -gehenk,  -[e]s,  -e,  n.  \ 
halsprydnad,  halssmycke,  -gericht,  -[ejs,  -e,  \ 


n.  jor.  1.  domstol  öfver  lif  och  död.  2.  dom  i 
lifssak.  -gerlchtsbarkeit,  O,/,  jur.  domsrätt  i 
lifssaker.  -geschmelde,  -s,  -,  n.  halssmycke. 
-geschwulst,  -e  t.  /•  halssvulst.  -geschwUr, 
-[e]s,  -e,  n.  halsböld,  -kappe,  -re,  y.  kapu- 
schong, -kette,  -n,  f.  halskedja,  -kragen,  -s, 
-,  m.  halskrage,  -krankheit,  -en,  f.  halssjnk- 
dom,  halsondska,  -krause,  -«,./".  halskrås, 
halsremsa,  -länge,  -ra,  f.  halsens  längd. 
-recht,  -[e].«.  O,  n.  =  -gerichtsbarkeit.  -ring, 
-[e]s,  -e,  m.  halsring,  -sache,  -n,  f.  jur. 
lifssak.  -schleife,  -n,  f.  halsrosett,  -schlin- 
ge, -re,  /.  snara  kring  halsen  vid  hängning. 
-schmuck,  -[e]."!,  -e,  to.  halsprydnad,  -schnür, 
-e  t,  f.  halskedja.  -Starrig,  a.  halsstarrig. 
-starrigkeit.  O,/,  halsstarrighet.  -stimme,  -«, 
/.  falsett,  -strafe,  ■n,f.  dödsstraff,  -streif, 
-strich,  -[e],s  -e,  m.  halslinning.  -tUch,  -[e]s, 
-er  t,  n.  halsduk,  -weh,  -[e]s,  O,  n.  hals- 
ondska, -weite,  -n,  f.  halsvidd.  -zäpflein, 
-.«,  -,  n.  tungspene. 

Halse,  -n.f.  1.  jäg.  halsband.  2.  i  hals. 

halsllen,  -'[eslt,  -te,  ge-t,  tr.  1.  falla  om  hal- 
sen, omfamna.  2.  -t-  halsa,  hala  an  halsarne. 

I.  Halt,  I.  -[e]s,  -e,  to.  1.  halt,  rast,  rastställe, 


ms.  fermat.  3.  stöd, 
stadga,  hållning.  4.  innehåll,  halt.  Dieses 
Gerücht  ist  ohne  ~  detta  rykte  saknar  all 
grund.  II.  inteij.  halt  I  -kette, -re,  y.  häm- 
kedja.  -los,  a.  haltlos,  -lösigkelt.  O,/,  halt- 
löshet.  -machen,  -s,  O,  re.  halt.  -statt,  O,  -stat- 
te,  -n,f.  rastställe,  hviloplats.  jfr  Halte... 

2.  halt,  t  halter,  adv.  F  visserligen,  nog,  väl, 
fälle,  läll. 

haltbär,  a.  1.  möjlig  att  hålla,  att  försvara, 
t.  er.  die  Festung  ist  nicht  ~  fästningen  kan 
ej  hålla  sig.  2.  stark,  fast,  hållfast. 

Haltbarkeit,  O,  /.  1.  möjlighet  att  hålla,  att 
försvara.  2.  styrka,  hållfasthet,  fasthet. 

Halte...  Ex.  -fest,  -[ejs,  -e,  m.  F  polisbetjänt, 
griphummer.  -kind,  -[fi]s,  -er,  n.  bortackor- 
deradt  barn.  -mutter,  -\,f.  kvinna  hos  hvil- 
ken  ett  barn  är  inackorderadt,  fostermor. 
-platz,  -es,  -e  t.  "*•  anhaltstation.  -punkt, 
•\_e\s,  -e,  TO.  1.  stödjepunkt.  2.  håll(ställe), 
station,  -stelle,  -re,  f.  =  -platz  och  -punkt  2. 

haltllen,  hältst,  hält,  hielt,  hielte,  ge-en,  -[e], 
I.  tr.  1.  hålla.  Ex.  a)  med  subst.  Den  Atem, 
Gottes  Gebote,  seinem  Kinde  einen  Lehrer, 
Ordnung,  Pferde  und  Wagen,  eine  Rede, 
Schritt  ei.  Tritt  ~  hålla  jämna  steg,  Schule, 
Stand,  Takt,  Vorlesungen,  Wache,  sich  seine 
Wäsche  selbst  ~  hålla  sig  själf  med  tvätt, 
Wo7-t,  Zeitungen  ~.  b)  med  adj.  Jmdn  ge- 
fangen ~,  den  Kopf  gerade  ~  hålla  sig, 
gå  rak,  den  Mund  rein  ei.  reinen  Mund  ei.  P 
den  Rand  ~  hålla  munnen,  tiga.  c)  E  s  mit 
jmdm  ~  hålla  med  ngn,  stå  på  ngns  sida. 
d)  med  prep.  Etiv.  an  das  Feuer  ~  hålla  ngt 
framför,  öfver  elden.  Für  etw.  ~  hålla,  aa- 
se  för   ngt;    man   hält  ihn   höchstens  für 


O   saknar  plur.    f  ^"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  Terb.    h.  har  naben,    S.  har  tein  till  hjälpverb: 


halten 


Hammer 


ztööl/jährig :  man  kan  ej  tro,  att  han  är 
öfver  tolf  år.  Gegen  einander  ~  hålla 
emot  hvartannat,  jämföra,  etw.  gegen  das 
Licht  ~.  Die  Hand  in  die  Höhe  ~  hålla 
upp  handen.  Über  die  Taufe  ~  bära  till 
dopet.  Jmdm  eine  Pistole  vors  Gesicht  ~ 
sätta  en  pistol  framför  ansigtet  på  ngn. 
2.  opers.  Es  hielt  ihn  nicht  lange  in  dieser 
Lage:  lian  kunde  ej  länge  fördraga  detta 
läge.  3.  part.  perf.  a)  Gehalten  sein  zu... 
vara  tvungen  att  ...  b)  gegen  jmdn  gehal- 
ten sein:  vara  tillbakadragen,  stel  mot  ngn. 
4.  särskilda  fall.  Ordspr.  ~  und  versprechen  sind 
zweierlei:  lofven  är  bra,  men  hållen  är 
bättre.  Etw.  ~  bära  ngt,  t.  ex.  der  Zioeig 
kann  die  Last  nicht  ~.  Dieser  Sack  hält 
zwei  Fuss:  denna  säck  rymmer  två  fot. 
rw  Sie  es  damit  wie  Sie  ivollen:  förfar  där- 
med efter  behag;  so  »^  wir  es:  så  är  vår 
sed,  tvie  willst  du  es  damit  gehalten  haben? 
hur  vill  du  ha  det  därmed?  Bas  Abendmahl 
~  utdela  nattvarden.  Viel  ei.  grosse  Stücke 
auf  Jmdn  ei.  von  jmdm  '\j  sätta  stort  värde 
på  ngn,  viel  auf  sich  ~  hafva  höga  tankar 
om  sig,  nichts  aif  etw.  (ack.)  ~  hafva  låga 
tankar  om  ngt.  Halt  den  Dieb!  ta  fast 
tjufven!  Jmds  Andenken  in  Ehren  ^  hedra 
ngns  minne.  Freundschaft  mit  jmdm  ~vara 
vän  med  ngn.  Frieden  und  Ruhe  ~  lefva  i 
godt  förstånd.  Etw.  im  Gedächtnisse  ~ 
komma  ihog  ngt.  Gericht  über  jmdn  "^  sitta 
till  doms  öfver  ngn.  Jmdn  hoch,  wert  ~ 
sätta  ngn  högt,  sätta  värde  på  ngn.  Den 
Kopf  hoch  ~  bära  hufvudct,  nacken  högt. 
Einen  Kaxf  nicht  ~  bryta  ett  köp.  Kost- 
gänger 'N-haf  \'a  inackorderingar. /mtfra  ^«7-2 
~  vara  sträng  mot  ngn.  Hundert  Meter  in 
die  Länge  ~  vara  hundra  meter  lång.  Jmdn 
lieb  ~  hålla  af  ngn.  Mahlzeit  ~  spisa,  sitta 
till  bords.  Kein  Mass  'v«  vara  omåttlig.  Die 
Messe  »n/  förrätta  mässan.  Sein  Mittags- 
schläfchen ~  taga  sin  middagslur.  Muste- 
rung ~  mönstra.  Probe  ~  bestå  profvet. 
Etw.  zu  Rate  ~  hushålla  med  ngt.  Etw. 
nicht  recht  «v»  können:  ha  svårt  att  hålla 
ngt.  Ruhe  ~  hålla  sig  lugn.  Jmdn  strenge 
«^  vara  sträng  mot  ngn.  Was  -^  Sie  von 
ihmf  hvad  har  ni  för  tanke  om  honom? 
Jmdn  beim  Worte  ~  taga  ngn  på  ordet. 
Im  Zaume  ~  tygla.  II.  Sich  ~  1.  hålla  sig, 
t.  ex.  sich  zu  jmdm  ~,  sich  bereit  ei.  in 
Bereitschaft  ~,  sich  an  jmdn  wegen  etw.  <n/ 
hålla  sig  till  ngn  för  ngt,  sich  vor  Lachen 
nicht  ~  können,  dies  Obst  hält  sich  lange, 
die  Festung  hat  sich  tapfer  gehalten.  2. 
Etw.  lässt  sich  leicht,  schwer  ~  ngt  är  lätt, 
svårt    att    hålla.    3.    uppföra   sig,    skicka 

sig,  t.  ex.  sich  gut  ~.  4.  särskilda  fall.  Sich  für 
sich  ~  hållas  för  sig.  Sich  kaum  ~  können : 
hafva 'svårt  att  låta  bli.  Das  Wetter  hält 
sich :  det  vackra  vädret  fortfar,  det  fortfar 


att  hålla  uppe.  III.  itr.  h.  1.  hålla  (ej  g&  »»n- 
der).  Das  Eis  hält :  isen  bär.  Die  Farbe  hält : 
färgen  sitter  i.  2.  Auf  etw.  (ack.)  los  ->.-  sigta 
på  ngt.  3.  hålla,  göra  halt,  rasta.  4.  Avf 
etw.  (ack.)  »N.  sätta  värde  på  ngt.  Auf  sich  ~ 
hålla  på  sin  värdighet.  5.  Dafür  ~  vara 
af  den  åsigten.  6.  Etw.  hält  schwer:  ngt 
sitter  (hårdt)  åt,  bereder  svårigheter.  7.  An 
sich  ~  beherska  sig,  lägga  band  på  sig. 

Halter,  -s,  -,  m.  1.  '>..in,  -nen,  f.  vani.  blott  i  sms. 
person  som  håller  ngt.  2.  hållare,  skaft, 
pennskaft,  handtag,  tag,  grepe. 

Halter,  -s,  -,  m.  förvaringskärl,  reservoar. 

haltig,  t  hältig,  «.  bruKi.  biott  i  sms.  -haltig. 

Haltung,  -en,  f.  1.  O,  hållande,  t.  ex.  die  'x/  einer 
Zeitung.  2.  hållning.  3.  stöd,  fäste.  4.  total- 
intryck. -S...  Kx.  ~los,  a.  hållningslös,  utan 
hållning.  'v/ISsigkeit,  O,/,  brist  på  hållning. 

Halunke,  -n,  -n,  m.  spetsbof,  kanalje,  skurk. 
-n...  Ex.  '>.'gesicht,  -[e]s,  -er,  n.  boffysionomi. 
~pack,-[e]s.  O, n.tjnfpack, slödder,  /^streich, 
-[e]s,  -e,  m.  bofstreck. 

halunkenhaft,  a.  bofaktig,  skurkaktig. 

Hafunkeréi,  -en,f.  kanaljeri,  bofstreck. 

haltjnkisch  =  halunkenhaft. 

Hambutte,  -n,  f.  nypon. 

Hamen,  -s,  -,  m.  dim.  Hämchen,  -lein.  1.  met- 
krok. 2.  (fisk)håf,  kasse;  rapphönsnät. 

hämisch,  a.  ond,  ondskefull,  bakslug,  skade- 
glad. 

Hämling,  -[e].?,  -e,  m.  kastrat,  evnuck. 

Hammel,  -s,  -[t],  m.  1.  kastrerad  bagge.  F 
um  wieder  auf  besagten  i^  zurückzukom- 
men: för  att  återvända  till  ämnet.  2.  får- 
stek. 3.  bild!,  beskedlig  stackare,  kräk.  -bra- 
ten, -s,  -,  m.  fårstek.  -fett,  -[e]s.  O,  n.  får- 
talg.  -fleisch,  -es,  O,  n.  fårkött.  -keule,  -n, 
f.  fårbog.  -lamm,  -[e]s,  -er  f,  n.  bagglam. 
-Sprung,    -[e]s,    -e  f,  m.  omröstning  som  går 

så  till,  att  alla  röstande  lenina  rummet  och  sedan  åter- 
vända genom  olika  dörrar,  de  jakande  genom  en,  de  ne- 
kande senom  en  annan.    -S...  =  fdrcg.  sms. 

hammellln,  -te,  ge-t,  tr.  kastrera. 

Hammer,  -s,  -  ei.  vani.  -f,  m.  1.  hammare.  Un- 
ter den  »v/  kommen  ei.  dem  ~  verfallen :  gå 
I  under  klubban.  2.  Hämmerchen,  -lein:  a) 
bullrande  tomte,  rå,  b)  ond  ande,  djäfvul.  3. 
Meister  Hämmerlein :  bödeln,  skarprättarn. 
■auge,  -s,  -n,  n.  0  hammaröga.  -axt,  -e  f, 
f  -beil,  -[e]s,  -e,  n.  yxhammare,  -fisch,  -es, 
•e,  m.  zooi.  hammarhaj  (Zygsena).  -förmig,  a. 
hammarformig.  -heim,  -[e]s,  -e,  m.  O  ham- 
marskaft, -herr,  -«,  -en,  m.  brukspatron. 
-hütte,  -K,/,  bruk.  -loch,  -\_e]s,  -er  f,  n.  hål 
i  en  hammare,  -meister,  -s,  -,  m.  O  smedmä- 
stare vid  ett  hammarverk,  -schlacke,  -n,  f. 
©  hammarslagg,  -schlag,  -[e].s,  -e  f,  m.  1. 
hammarslag.  2.  S  hammarslagg,  -schmied, 
-[e]s,  -e,  m.  brukssmed,  hammarsmed. 
-Stiel  =  -heim,  -werk,  -[e]s,  -e,  w, 
verk. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindr 


brukligt. 


teknisk  term.    >I<  ^ötcrm.    XX 


ailitärisk 


hämmerbar 


334 


Hand 


hämmerbar,  a.  smidbar. 

Hämmerbarkeit,  0,  /.  smidbarhet. 

Hämmerling,  -[e]«,  -e,  m.  =  Hammer  2  och  3. 

hämmerlln.   -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  hamra,  slå. 

Kämmling  se  Hämling. 

hämorrhoidål[isch],  a.  hemorroidaUisk). 

Hämorriioiden,  j^lur.  hemorroider. 

Hampelmann,  -\_e]s,  -er  f,  ni.  leddocka,  ryck- 
gubbe;  biiai.  narr,  pajas. 

hampelmännisch,  a.  beskaffad  som  en  leddocka, 
en  ryckgubbe;  biidi.  narraktig. 

hampellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sprattla  med  armar 
och  ben. 

Hamster,  -s,  -,  m.  1.  zooi.  hamster,  -x-in,  -nen, 
f.  hamsterhona.  2.  hamsterskinn.  3.  wiai. 
a)  enstöring,  b)  girigbuk.  -bau,  -\e\s,  -e,  m. 
hamsterbo.  -tänger,  -gräber,  -s,  -,  m.  ham- 
sterj  ägare. 

hamsterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  hopsamla,  hop- 
samka.  2.  F  plugga,  träla. 

Handj-et,./".  1-  hand,  t.  ex.  a)  die  umgekehrte  ei. 
verkehrte  ~  handens  afvigsida,  eine  ~ 
breit:  en  hands  bredd;  tiidi.  kurzer  /^ 
utan  omsvep,  rakt  på  sak,  jmds  rechte  ~ 
sein,  gesamter  ~  allasammans;  i  es  sind 
zwanzig  Hände  an  Bord:  besättningen  be- 
står af  tjugu  man,  alle  Hände  auf  Deck ! 
alle  man  på  däck !  b)  med  verb:  jmdm  die  ~ 
bieten,  ich  gebe  Ihnen  die  ~  darauf,  die  ~ 
bei  etw.  im  Spiele  haben:  hafva  sin  hand 
med  i  spelet,  alle  Hände  voll  zu  thun  ha- 
ben :  hafva  fullt  upp  att  göra,  hafva  många 
järn  i  elden,  freie  -^  haben:  hafva  fria 
la^ixiåex,  jmdm  freie  ~  lassen,  tüchtig'^  an.-i 
Werk  legen,  biidi.  die  r^  in  den  Schoss  legen : 
lägga  armarne  i  kors,  die  »v  auf  etw.  legen : 
lägga  beslag  på  ngt,  jmdm  hülfreiche  ~ 
leisten:  bispringa  ngn,  hohle  Hände  ma- 
chen: gnm  siitt,  åtbörder  anhålla  om  dricks- 
pengar, weder  ~  noch  Fuss  regen  ei.  rüh- 
ren: ej  röra  sig  ur  fläcken,  jmdm  die  ~ 
schütteln:  skaka  ngns  hand,  es  ist  so  finster, 
dass  man  nicht  [rfj'e]  ~  vor  Augen  sehen 
kann:  det  är  så  mörkt,  att  man  ej  kan  se 
handen  framför  sig,  auf  eigner  'v/  sitzen: 
stå  på  egna  fötter,  die  Hände  in  die  Seiten 
stemmen:  sätta  händerna  i  sidorna,  wie 
man  eine  ~  umdreht:  i  en  handvändning, 
die  ~  nicht  umdrehen  ei.  umkehren  um  etw. : 
ej  det  ringaste  bry  sig  om  ngt,  seine  Hän- 
de in  Unschuld  waschen:  två  sina  händer, 
um  die  /^  eines  Mädchens  werben:  anhålla 
om  en  flickas  hand;  c)  mod  prep.  an  die  ~ 
geben:  gifva  vid  handen,  jmdm  an  die  ~  I 
gehen  mit  etw.:  gå  ugu  tillhanda  med  ngt,  | 
jmdn  an  der  <x/  haben,  halten,  führen:  hålla  j 
ngn  i  handen;  auf  eigene  ^,jmdm  etw.  auf  \ 
die  ~  geben:  gifva  ngn  ngt  på  hand,  hand-  I 
pengar,  afv.  gifva  ngn  ett  slag  på  fingrarna,  | 
jmdn  auf  Händen  tragen :  bära  ngn  på  I 
sina  händer,  das  liegt  auf  der  [fiachen]  ~  | 


det  ligger  i  öppen  dag,  jmdm  auf  die  -v- 
sehen:  noga  öfvervaka  ngn;  etw.  aus  der 
f^  el.  den  Händen  geben :  lemna  något 
från  sig,  etw.  aus  der  r^  legen :  lägga  ngt 
från  sig ;  jmdn  b  e  i  der  ~  fassen :  taga  ngn 
i  hand,  mit  der  Antwort  bei  der  ~seire: 
hafva  ett  svar  tillhands;  hiiiter  der  ~ 
sein  el.  sitzen:  sitta  i  efterhand;  »n»  in  »n* 
mit  etw.  gehen,  jmdm  in  die  Hände  arbei- 
ten: underlätta,  främja  ngns  arbete,  jmdn 
in  der  »^  ei.  in  Händen  haben:  hafva  ngn  i 
sitt  våld,  in  die  Hände  klatschen,  die  Beine 
in  die  Hände  nehmen:  lägga  benen  på  ryg- 
gen; mit  der  ~  gemacht:  gjord,  arbetad 
för  hand,  mit  Händen  und  Füssen  arbeiten, 
sich  mit  Händen  greifen  lassen :  vara  all- 
deles påtaglig,  sich  mit  ~  und  Fuss  gegen 
etw.  stemmen :  arbeta  emot  ngt  med  händer 
och  fötter,  mit  leeren  Handen  abziehen:  få 
gå  tomhändt,  med  oförrättadt  ärende ; 
nach  der  '^  fer^aw/e»;  sälja  efter  hand - 
vigt;  über  die  ~  einschenken:  hälla  i  med 
af  vig  hand,  mit  jmdm  über  die  /^  sein:  stå 
på  spänd  fot  med  ngn;  etw.  unter  [den] 
Handen  haben:  hafva  hand  om  ngt,  un- 
ter der  ~  under  hand;  die  Arbeit  geht 
ihm  von  der  ~  arbetet  går  raskt  undan 
för  honom,  von  der  ~  weisen :  tillbakavisa, 
afslå;  vor  der  ~  tills  vidare,  vor  der  ly^ 
sein:  sitta  i  förhand,  etw.  vor  die  Hände 
nehmen:  företaga  sig  ngt;  etw.  zur  ry^  ha- 
ben: hafva  ngt  tillhands,  zur  ~  sein:  vara 
tillhands,  jmdm  zur  /x/  gehen:  gå  ngn  till- 
handa. 2.  piur.  äfr.  -,  tvärhand,  kvarter.  3. 
(hand)stil,  t.  ex.  eine  gute  ~  haben  ei.  schrei- 
ben: hafva  en  vacker  stil.  -anlegung,  O,/. 
1.  företags  början.  2.  beshig.  -arbeit,  -en,  f. 

1.  handarbete.  2.  kroppsarbete,  -arbeiter,  -s, 
-,  m.  ~in,  -nen,  f.  kroppsarbetare,  -aufle- 
gen, -s.  O,  n.  -auflegung,  O,/,  händernas  på- 
läggning.  -becken,  -s,  -,  n.  handfat,  -bell, 
-[e]s,  -e,  n.  handyxa.  -besen,  -s,  -,  m.  liten 
kvast,  viska,  -betrieb,  -[e]s.  O,  ?«.  manufak- 
tur, -bewegung,  -en,f.  handrörelse,  -bibel, 
-n,f.  mindre  bibel,  fickbibel.  -bibliothek, 
-en,f.  handbibliotek.  -billet[t],  -[te]s,  -te 
i-i.  -s,  n.  biljett  (bref  med  bud),  -blått,  -[e]s,  -er 
t,  n.  manschett,  -bohrer,  -s,  -,  m.  0  hand- 
borr, -breit,  a.  af  en  hands  bredd,  -brief, 
-[e]s,  -e,  m.  1.  egenhändigt  bref,  autograf. 

2.  =  -billet.  -bube,  -n,  -n,  m.  hjälpgosse. 
-buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  handbok,  -decke,  -n. 
f  mindre  täcke,  -dienst,  -[e]s,  O,  m.  dags- 
verke, -dienster,  -s,  -,  m.  dagsverkare. -druck, 
-[e]i-,  -e  t,  ni.  handtryckning,  -eimer,  -s,  -, 
m.  mindre  ämbare.  -eisen,  -s,  -,  n.  hand- 
boja, -exemplar,  -[e]s,  -c,  n.  mindre,  lätt- 
handterligt  exemplar,  -fass,  -es,  -er  f,  n. 
1.  mindre  fat,  fjärding.  2.  handfat,  -feger, 
-s,  -,  m.  viska,  -fessel,  -n,f.  handboja;  arm- 
ring, -fest,  a.  handfast,  -feste,  O,  f.  1.  hand- 


0    saknar  plur.    f  bar  omljud.    tr,  transitlrt,    itr.  intrausltlvt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  lein  till  hjülpverb. 


Hand 


335 


Handel 


ßlag    sa.  bekräftelse  af  ett  lane.    2.  trolotning.    3. 

genom  egenhändig  underskrift  bekräftad 
urkund,  -fläche,  -n,  f.  eida  af  eu  hand.  -för- 
mig, a.  bandförmig,  -gebrauch,  -[e],f,  0,  m. 
Ausijabe  zum  ~e;  mindre  (latihaudteriig)  upp- 
higa.  -geld,  -[e]s,  0,  n.  handsöl,  handpengar; 
städja,  -gelenk,  -[e]s,  -e,  n.  handled,  -gelöb- 
nis[s],  -ses,  -se,  -geliibde,  -.s-,  -,  n.  med  hand- 
slag bekräftadt  löfte,  -gemein,  a.  ~  werden: 
komma  i  handgemäng.  -gemenge,  -s,  0,  n. 
handgemäng.  -gepäcl<,  -[e]s,  0,  n.  lätt  ba- 
gage   som    man    bär    i    handen,    för   med  sig  i  kupén. 

■gerecht,  a.  lätthandterlig.  -geschmeide,  -s, 
-,  n.  armsmycke,  -gewebe,  -s,  -,  n.  för  han- 
den väfdt,  hemmaväfdt  tyg.  -gewehr,  -[e]s, 
-e,  n.  X  1.  handgevär.  2.  sidogevär,    -gicht, 

0,  /.  gikt  i  händerna,  -granate,  -n,  f.  X 
handgranat,  -greiflich,  a.  1.  handgriplig.  2. 
påtaglig,  -greiflichkeit,  -en,  f.  1.  handgrip- 
lighet. 2.  påtaglighet,  -griff,  -[e]s,  -e,  m.  1. 
handgrepp,  grepp.  2.  handtag,  -habe,  -w,  /. 
handtag,  -habllen,  -te,  (je-t,  *  tr.  handhafva, 
sköta,  förvalta,  -haber,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen, 
/.  handhafvare,  förvaltare,  -habung.  O,  /. 
handhafvande,  skötande,  -heft,  -[e]s,  -e,  n. 
anteckningsbok,  -karre,  -re,  /.  -karren,  -s,  -, 
m.  dragkärra,  -karten,  f.  plur.  kortspel,  hand- 
kort, -käse,  -s,  -,  m.  för  handen  formad  ost. 
-kasse,  -n,  f.  handkassa,   -kauf,  -[e]s,  O,  m. 

1.  handpeugar.  2.  köp  efter  handvigt.  3. 
minuthandel,  -klapper,  -n,  f.  kastanjett. 
-koffer,  -s,  -,  m.  kappsäck,  -korb,  -[e]s,  -e  t, 
m.  bärkorg,  -krause,  -n,  f.  veck,  remsa 
kring  händerna,  manschett,  -kiibel,  -s,  -,  m. 
och  n.  mindre  ämbare.  -kuss,  -es,  -e  f,  m. 
handkyss,  -lang,  a.  af  en  hands  längd,  -lan- 
gen =  -langern.  -langer,  -s,  -,  m.  handtlan- 
gare.  -langern,  *  itr.  h.  vara  handtlangare. 
-laterne,  -n,  f.  handlykta,  -leiter,  -s,  -,  m. 
handledare,  -leiter,  -n,  f.  liten  stege,  -lei- 
tung.  O,  f.  handledning,  -leuchter,  -s,  -,  vi. 
handljusstake,  -messer,  -s,  -,  n.  täljknif. 
-muff,  -[eJÄ,  -e,  m.  armmudd.  -miihle,  -n,  f. 
handkvarn,  -münze,  -n,  f.  skiljemynt,  -och- 
s[e],  -en,  -en,  m.  högeroxe.  -pferd,  -[e].s 
-e,  re.  1.  handhäst.  2.  högerhäst.  -presse, 
-n,f.  handpräss.  -ramme, -re,y.^ramnings- 
klubba,  stamp;  steniägg.  jungfru,  -reichung, 
•en,  f.  handräckning,  bistånd,  hjälp,  -rolle, 
-re,  /.  mangel  för  hand.  -rücken,  -s,  -,  m. 
handens  afvigsida.  -rut[h]e, -re,  yV  skaft  på 
piskor,  siagor  m.  m.  -schcln,  -[e]s,  -e,  711.  skuld- 
förbindelse, -schelle, -re,/,  handboja. -schlag, 
-\e]s,  -e  t,   »»•   handslag,    -schmiede,  -n,  f. 

smedja  där  det  smides  för  hand.  -SChraubO,   -W,  /. 

handskruf,  tumskruf.  -schreiben,  -s,  -,  re. 
handbref ;  egenhändigt  bref,  biljett. -schrift, 
-en,  f.  1.  handstil.  2.  handskrift,  manu- 
skript., -schriftlich,  a.  1.  skriftlig,  skrifven, 
handskrifveu.  2.  beträffande  handskrifter, 
manuskript,   -schuh,    -[e]«,  -e,  m.  handske. 


-schuhknöpfer,  -s,  -,  m.  handskknäppare. 
-schuhladen,  -s,  -f,  m.  handskbod.  -schuh- 
•macher,  -s,  -,  m.  handskmakare.  -sieb,  -\e]s, 
-e,  n.  mindre  sikt.  -Siegel,  -s,  -,  re.  privat  si- 
gill, -spiess,  -es,  -e,  m.  stekspett  som  vändes 
för  hand.  -sprltzc,  -re,  /.  handspruta.  -streich, 
-[e]s,  -e,  m.  i  sht  X  öfverrumpling.  -stuhl, 
-[e]s,  -e  t,  m.  0  väfstol  förhand,  -trommel,  -re, 
/.  handtrumma,  tamburin,  -töch,  -[e]«,  -er 
t,  re.  handduk,  -tuchhalter,  -s,  -,  vi.  hand- 
dukshållare.  -umdrehen,  -umkehren,  -s,  O,  n. 
handvändning,  -verkauf,  -[e]s.  O,  m.  minut- 
handel, -voll.  O,/,  handfull,  -waffe,  -re,/.  = 
-gewehr.  -wagen, -s,-[t],TO. dragkärra.  -Wahr- 
sager, -s,  -,  m.  -v-in,  -nen,/,  en  som  spår  i 
händerna,  kiromantiker.  -wanne,  -re,/,  hand- 
vanna.  -warm,  n.  ljum.  -wasser,  -s,  O,  n. 
handvatten,  -weife,  -re,/,  nystvinda,  -weiser, 

-S,     -,    m.    vägvisare    med  i  en  hand  sJu lande  arm. 

-werk,  -[e]s,  -e,  re.  1.  handtverk,  yrte.  Jmdm 
das  ~  legen:  a)  förbjuda  ngn  att  utöfva 
sitt  handtverk,  b)  biidi.  sätta  p  för  ngns 
förehafvande.  2.  mästarnes  församling. 
-werks...  kx.  ~älteste(r),  (adj.  böjn.)  m.  älste, 
ålderman  inom  ett  yrke.  '^.brauch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  haudtverksbruk.  ~bursch[e],  -en,  -en, 
m.  (handtverks)gesäll.  ~frau,  -ere,/  handt- 
verkarhustru.  ~gesell[e],  -ere,  -ew,  m.  (handt- 
verks)gesäll.  ~grPss,  -es,  -e  f,  m.  handt- 
verkshälsning.  ^N^junge,  -re,  -re,  m.  (handt- 
verk8)lärling.  «x/lade,  -re,/,  handtverkslåda. 
~mässig,  a.  handtverksmässig.  ~meister, 
-s,  -,  m.  handtverksmästare.  '>.'Zeug, 
-[e]s,  O,  re.  verktyg.  'N/ZUnft,  -e  f,  /. 
handtverksskrå.  -werker,  -s,  -,  m.  handt- 
verkare.  -werkerverein,  -[e]s,  -e,  m.  handt- 
verksförening,  arbetarförening,  -winde,  -w, 
/.  0  handspel.  -Wörterbuch,  -[e]s,  -er  f,  n. 
handordbok,  -würzet,  -re,/,  handlofve,  hand- 
led, -zeichen,  -s,  -,  re.  bomärke,  -zirkel,  -s, 
-,  m.  mindre  cirkel,  -zober,  -zuber,  -s,  -,  vi. 
handämbar.  -zug,  -[e]s,  -e  fj  »»•  handstil. 
Jfr  Hände... 

Hände...  ex.  -druck,  -[e]s,  -e  f,  m.  -drücken,  -s, 
O,  re.  handtryckning,  -geben,  -s.  O,  re.  hand- 
lingen att  räcka  hvarandra  händerna.  Durch 
~  genom  att  räcka  hvarandra  händerna,  -klat- 
schen, -s,  O,  re.  handklappning,  -ringen,  -s, 
O,  n.  händernas  vridande,  -voll,  a.  med  fulla 
händer,  -waschen,  -s,  O,  n.  handtvagning. 

Handel,  -s,  -f,  m.  1.  tilldragelse,  händelse.  2. 
process,  rättstvist.  3.  i  sht  piur.  gräl,  krakel, 
kif,  tvist.  Handel  mit  jmdm  suchen :  söka 
gräl  med  ngn.  4.  handel,  affär,  t.  ex.  ~  trei- 
ben, mit  etiv.  ~  treiben,  ~  und  Wandel.  ~s 
einig  sein:  komma  öf verens,  him.  jmdm  den 
~  aufkündigen  ei.  aufsagen:  säga  upp  vän- 
skapen med  ngn.  -geist,  -[e]s,  -er,  vi.  köp- 
mannasnille, -treibend,  «.  handelsidkande. 
-treibende(r),  (adj.  böjn.)  m.  handelsidkare. 
-s...  Bi.    ~agent,  -ere,  -ew,  m.  handelsagent. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term. 


)&  militärisk  term. 


Händel.. 


336 


Hänfling 


'>^angelegenheit,  -en.  f.  (handel8)affär.  'vbe 
vollniächtigte(r),  (adj.  tajn.)  m.  handelsfuU 
mäktig.  ~beziehung,  -en,/.  handelsförbin 
delse,  affärsförbindelse.  '>wbilanz,  0,y.  han 
delsbalans,  ^brauch,  -[e]s,  -e  f,  m.  affärs 
bruk.  »v-brief, -[e]s,-e,7n.handelsbref.  ~büch 
-[e]s,  -er  f,  n.  handelsbok.  ~diener,  -s.-^m 
bodbetjänt,  bokhållare.  ~firnilla,  -en,  J 
handelsfirma,  'v.flotte,  -n, /.  handelsflotta 
~frau,  -en,  f.  handelsidkerska.  ~gärtner, 
•s,  -,  m.  trädgårdsmästare  som  salubjuder 
sina  varor.  ~gärtnerei,  -en,  f.  trädgårdsan 
läggning  hvars  alster  ealubjudas.  ~geist, 
-[e]s,  -er,  m.  handelssnille.  '>..genoss[e],  -en 
-en,  TO.  kompanjon.  ~genossenschaft,  -en,/ 
handelssällskap,  handelsbolag,  handels' 
kompani.  ~gericht,  -[<=]«,  -e,  n.  handels 
domstol,  ^geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  handels 
affär,  -v-gesellschaft  =  '^genossengchaft.  ~ge 
Seilschaften,  -s,  -,  m.  kompanjon.  ~gesetz 
-(.<,  -e,  n.  handelslag,  handelsbalk.  ~ge' 
setzgebung,  O,/,  handelslagstiftning,  ^ge- 
wicht,  -[e]s,  -e,  n.  vigt  som  i  handeln  an 
vändes.  ~gewölbe,  -s,  -.  n.  källare  där  han 
del  bedrifves:  handelsmagasin.  ~hafen, -s 
"t,  TO.  hamn  för  handelsfartyg.  '>'haus,  -es 
-er  t,  n.  handelshus.  ~herr,  -n,  -en,  m 
köpman,  handlande,  chef  for  ett  handels 
hus.  ~herrschaft,  O,/,  handelsvälde.  ~kam 
mer,  -n,f.  'x.kollegillum,  -(/m[ä],  -en,  n.  han 
delskammare,  handelskollegium.  '>^kompa' 
nie,  -en,  f.  handelskompani,  '^konsul,  -s,  -n. 
m.  konsul.  ~!eute  piur.  af  ~mann,  -[e]s,  to 
handlande,  köpman.  ~niännisch,  a.  köp' 
mans-.  ~marine,  -n,/.  handelsflotta.  ~nie 
derlassung,  -en,  f.  handelskoloni,  '^platz 
-es,  -e  t)  w.  handelsplats.  ~rat[h],  -[e]s 
-e  t)  "*•  1-  handelsråd.  2.  kommerseråd 
~recht,  -[e]s,  O,  n.  handelsrätt.  ~reise,  -n 
f.  handelsresa.  ~reisende(r),  (adj.  Mjn.)  m 
handelsexpedit,  -v-schiff,  -[e]s,  -e,  n.  han 
delsfartyg.  <v,schule,  -n,  f.  handelsskola 
handelsinstitut.  ~sperre,  -n,  f.  förbud  mot 
handels  idkande,  -^.-staat,  -[e].s,  -en,  m.  han 
delsstat.  ~stadt,  -e  fj  /.  köpstad,  «östand 
-[e]s.  O,  TO.  köpmansstånd,  köpmanskår. 
~tag,  -[«].«,  -e,  to.  1.  dag  då  handel  får  be 
drifvas.  2.  köpmansförsamling.  ~unterneh 
mung,  -en,  f.  handelsföretag.  ~verkehr, 
-[e]s.  O,  TO.  1.  handelsförbindelse.  2.  aft'ärs 
lif,  omsättning.  ~vertrag,  -[e]s,  -e  t>  '"^ 
handelsfördrag.  ~volk,  -[e]s,  -er  t,  n.  han 
delsidkande  folk.  ~weg,  -[e]s,  -e,  to.  han^ 
delsväg.   '^zweig,  -[e]s,  -e,  to.  handelsgren 

Handel...  ex.  -macher,  -Stifter,  -Sucher,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  grälmakare,  grälmakerska, 
-süchtig,  a.  grälaktig. 

handellln,  -te,  ge-t,  I.  ur.  h.  1.  handla,  göra 
uppföra  sig,  t.  ex.  ich  wei-de  gegen  ihn  ~ 
wie  er  gegen  mich  handelt;  er  hat  als  Bru 
der  an  mir  gehandelt:  han  har  handlat  mot 


mig,  behandlat  mig  som  en  bror.  Teat.  »s^de 
Person:  uppträdande  person.  2.  Der  Ver- 
fasser, das  Buch  handelt  von  der  Freund- 
schaft: författaren  behandlar,  boken  hand- 
lar om  vänskapen.  3.  Um  den  Frieden  'n» 
förhandla  om  freden.  Mit  jmdm  um  eine 
Ware  ~  köpslå  med  ngn  om  en  vara.  [Mit] 
sich  ~  lassen:  låta  pruta  med  sig.  4. handla, 
drifva  handel,  t.  ex.  mit  einer  Ware.  Nach 
Indien  ~  drifva  handel  på  Indien.  II.  Sich 
~  1.  opers.  es  handelt  sich  um  etw.:  det  är 
fråga  om  ngt.  2.  se  /,  3.  3.  Sich  reich, 
arm  ~  blifva  rik,  fattig  på  sin  handel. 

Handelschaft,    O,  /.    1.  samtliga  köpmän  i  en  stad, 

ett   land;  köpmanskår.  2.  aiit  som  rör  handeln. 

händig,  a.  i  sms.  1.  -händt.  2.  Vierr^  spielen: 
spela  fj'rhändigt. 

Händler,  -$,  -,  m.  handlande,  köpman. 

handlich,  «.  1.  (lätt)handterlig;  widi.  foglig, 
medgörlig.  2.  måttlig,  tämligen.  3.  hand- 
griplig. 4.  diai.  handfast,  diigtig,  rask. 

Handlung,  -en,  f.  1.  handling.  2.  a)  handel, 
b)  handelsbod,  bod,  affär,  c)  affärs  inne- 
hafvare,  firma,  handelshus.  -%...  Ex.  ~aiJS- 
druck,  -[e]s,  -e  f,  m.  handelsterm.  'v.beflisse- 
ne(r),  (adj.  böjn.)  TO.  elev  vid  handelsinstitut; 
handelsbokhållare.  ~commis,  -,  -,  to.  bod- 
betjänt, handelsbokhållare.  ~fähig,  a.  i 
stånd  att  handla.  ~gesellschafter,  -s,  -,  w. 
kompanjon,  bolagsman.  ~haus,  -es,  -er  f, 
n.  handelshus.  ~lehrling,  -\e\s,  -e,  to.  bod- 
gosse, springpojke.  ~papier,  -[e]s,  -e,  «. 
affärshandling.  ~reisende{r),  fadj.  bojo.)  to. 
handelsexpedit.  <-wweise,  -n,  f.  handlings- 
sätt. 

Hanf,  -[e]s,  O,  m.  hampa,  -aal,  -\_e']s,  -e  t,  to.  F 
stryk  af  en  tågände.  -ackcr,  -s,  -f,  TO.  hamp- 
åker.  -ärt, -en, /.  hampsort.  -bast, -[e]s,  O, 
TO.  hampbast.  -bau,  -[e]s,  O,  m.  hampodling. 
-bereiter,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,/,  person  som 
bereder  hampa,  -braut,  O,  /.  F  (galg)rep. 
Mit  der  ~  getraut  werden;  blifva  hängd. 
-breche,  -n,/.  O  hampbråka.  -brecher,  -s,  -, 
TO.  ~in,  -nen,/,  person  som  bråkar  hampa. 
•darre,  -«,  /.  O  torkhus  för  hampa,  -garn, 
-le]s,-e,n.  hampgarn.  -hechel, -n,/.  ©hamp- 
häckla.  -hede.  O,/.  =  -werg.  -korn,  -[e]s,  -er 
t,  n.  hampfrö.  -kuchen,  -s,  -,  to.  hampkaka. 
-leinen,  -s.  O,  n.  hamptyg.  -meise,  -n,/.zoo\. 
entita  (Parus  palustris).  -mUhIe,  -n,  /.  © 
handkvarn  på  hvilken  hampfrö  males.  -bl, 
-[e]s.  O,  n.  hampolja.  -riffel,  -n,/  ©  hamp- 
kam.  -röste,0,/. liamprötning.  -same[n], -ns, 
-n,  m.  hampfrö.  -schwinge,  -n,  /.  ©  hamp- 
skäkta.  -schwinger,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,/.  © 
hampskäktare,  hampskäkterska.  -Spinnerei, 
-en,  /.  hampspinneri.  -werg,  -[ejs,  O,  m. 
hampblånor,  hampdref. 

hanfen,  hänfen,  a.  af  hampa,  hamp-. 

Hänfling,  -[e]s,  -e,  m.  hämpling  (Linota  can- 
nabina). 


O    saku 


t  har  omljud.    tr 


transitivt,     llr,  inträns 


S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


Sang 


337 


Harfe 


Hang,  -[«]«,  -e  t,  m.  1.  0,  hängande  (ställ- 
ning). 2.  sluttning.  3.  böjelse,  anlag,  fal- 
lenhet. 

Hänge...  ei.  %  Hange...  ex.  -ärmel,  -s,  -,  m.  hän- 
gande, vid  ärm.  -backe,  -?«,  f.  hängande 
kind.  -bauch,  -[e]s,  -e  f,  m.  hängande  mage. 
•birke, -n,/.  hängbjörk.  -boden,-s,-[t],  7«.  1. 
torkvind.  2.  lafve.  -brlicke,  -ra,  /.  liängbro. 
•gerilst,  -[e]s,  -e,  n.  ©  hängande  ställning. 
•gurt,  -[e\s,  -e,m.  ©  bukgjord  att  lyfta  djur  med. 
•korb,  -[e]s,  -e  t,  ™-  korg  att  hänga,  -lampe, 
-»,  f.  hänglampa.  -leuchtet,  -«,  -,  m.  ljus- 
krona, -lippe,  -n,f.  hängande  läpp.  -matte, 
-n,  f.  hängmatta,  -maul,  -[_e\s,  -er  t,  n.  F 
hängande  läppar.  Ein  ~  machen:  hänga 
läpp.   -riemen,  -s,  -,  m.  rem  på  hvilken  ngt 

hänger;      ©      vagnsrem      hvarpi    vagnen     hvilar. 

-SChloss,  -es,  -er  f,  n.  hänglås.  -weide,  -n,f. 
bot.  tårpil  (Salix  Babylonica).  -werk,  -[e]s, 
-e,  n.  ©  hängverk. 

hangllen,  -st  ei.  hängst,  hing  ei.  ^  Meng,  hinge 
cl.  ^  hienge,  ge-en,  -[e],  I.  t<r.  ä.  och  ^  «.,  1. 
hänga,  t.  ex.  an  einem  Haare  ei.  an  einem 
[seidenen^  Faden:  på  ett  hår,  an  der  Wand: 
på  väggen,  am  Galgen :  i  galgen ;  die  Arme 
»v>  lassen.  Von  etw.  voll  ~  vara  fullhängd 
med,  betäckt,  öfversållad  af  ngt.  An  ein- 
ander ~  hänga  ihop.  ~  bleiben:  a)  blifva 
hängande,  fastna;  biidi.  b)  hänga  upp  sig, 
ej  komma  ur  fläcken,  c)  stanna  på  öfver- 
blifna  kartan.  Bis  zu  ei.  auf  (med  ack.)  etw.  r^ 
hängande  räcka  ned  till  ngt.  Dia  Ohren  ~  lassen: 
sloka  öronen.  F  den  Mund  ei.  P  das  Maul  ~ 
lassen:  hänga  läpp.  Biidi.  am  Gelde  ~  med 
sin  själ  hänga  fast  vid  pengarne,  an  jmdm 
«^.vara  ngn  varmt  tillgifven;  woran  hängt's? 
hvad  är  i  vägen?  es  hängt  an  einer  Klei- 
nigkeit: det  är  en  obetydlighet,  det  hänger 
på;  einen  Prozess  ~  lassen:  ej  fullfölja  en 
process.  2.  slutta,  luta.  II.  ^  =  hängen  I. 

hangllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sich  <^  hänga  (sig). 
Jmdm  alles  auf  den  Leib  «x»  göra  stora  ut- 
gifter för  ngns  klädsel.  Biidi.  etw.  an  den 
Nagel  ei.  in  den  Schornstein  ~  uppgifva 
ngt,  slå  ngt  ur  tankarne,  den  Mantel  nach 
dem  Winde  »n.  vända  kappan  efter  vinden, 
sein  Herz  an  etw.  (ack.)  '^  vända  sin  hog  till 
ngt,  F  mit  "^  und  Würgen:  efter  sju  sorger 
och  åtta  bekymmer ;  jfr  Brotkorb,  Glocke  1. 
II.  =  hangen  I. 

Hängens...  ex.  -w6rt[h],  -würdig,  a.  värd  att 
hängas. 

Hängsel,  -s,  -,  n.  och  m.  hängare,  hängband. 

Hanke,  -/*,  f.  höft,  lår  i  sht  pi  hästar. 

hannov[e]rånisch,  hannov[e]risch,  a.  hannove- 
ransk. 

Hans,  -e[ra]s  ei.  -en,  -e[ra]  ei.  -e  t>  *"•  dim.  Häns- 
chen.  el.  Hänsl^ellein  ei.  Hänsel^chen],  1. 
npr.  Hans.  2.  oftast  F  Ein  grosser  ->.<  en  hög 
herre.  ~  Dumm:  dumhufvud.  »>..  in  allen 
Gassen:  person   som  blandar  sig  i  allt.  »n* 


Ohnesorg :g\a,å  gar5on,  lustigture.  jfr Z^ampy 
}.  -narr,  -en,  -en,  m.  gycklare,  upptågsma- 
kare,  narr.  -wurst,  -[e]."!,  -e  [f],  m.  pajas. 
Den  ~  machen:  spela  pajas,  -wursteréi,  -en, 
-wurstlåde,  -würstkomödie, -rt,/.  -würststreich, 
-[e]s,  -e,  m.  pajasupptåg,  harlekinsputs ; 
burlesk  komedi. 

Hansa,  Hanse,  O,/,  hansa.  -stadt,  -e  f,/.  tan- 
sestad. 

Hanseat,  -en,  -en,  m.  hanseat. 

hanseatisch,  a.  hanseatisk. 

Hänselei,  -en,  f.  1.  drift,  gyckel.  2.  ■t-  sjö- 
mansdop första  gången  ekvatorn  passeras. 

hänsellln,   -te,  ge-t,   tr.    1.   Jmdn  ~  låta  ngn 

Tid  hans  Inträde  i  ett  sällskap,  en  orden  m.  m.  genom- 
gå vissa  gyckelceremonier;  i>-  döpa  en  sjö- 
man, när  han  första  gången  passerar  linien, 
hönsa.  2.  i  aiimh.  gyckla,  drifva  med,  reta. 
Hänselung,/. 
Hantel,  -n,  f.  gymn.  gymnastikredskap  bestå- 
ende af  tvänne  järnkulor  med  ett  handtag 

emellan  (användes  vid  armsträckningar). 

hantellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gymn.  gymnasticera 
med  Hanteln. 

hantierllen,  -te,  -t,  1.  itr.  h.  arbeta  med  händerna, 
vara  sysselsatt,  hafva  sin  sysselsättning, 
utöfva  ett  yrke;  väsnas,  bråka.  Mit  etw.  ~ 
handskas  med  ngt.  II.  tr.  handtera,  be- 
handla. 

Hantierung,  -en,f.  sysselsättning,  handtering, 
yrke,  handtverk. 

haperig,  a.  knagglig. 

haperljn,  -te,  ge-t,  itr.  h.  opers.  ej  gå  framåt, 
fastna,  sitta  fast. 

Happ,  ■[e]s,  -e,  m.  1.  O,  snappande,  napp.  2. 
=  2.  Happen. 

1.  happllen,   -te,  ge-t,   itr.  h.   snappa,  nappa, 

nafsa,  hugga  med  munnen. 

2.  Happen,  -s,  -,  m.  dim.  Häppchen,  -lem,  F  bit, 
beta,  tugga. 

happig,  a.  begärlig,  lysten. 

Happigkeit,  O,  /.  begärlighet,  lystenhet. 

Haps,  I.  -es,  -e,  m.  =  Happ.  Mit  einem  f^  ver- 
schlingen: sluka  i  ett  enda  tag.  II.  interi. 
med  ens,  i  ett  nu. 

häpsi,  interj.  betecknande  nysnlng,  tsi  ! 

här,  interj.  (rop  tiii  dragare)  och  adv.  åt  vänster. 
Hårdes...   ex.    -vögt,   -[e]s,   -e  t,  '«•  unger.  läns- 
man i  Schleswig. 

Harem,  -.•;,  -s,  m.  harem. 

1.  hären,  a.  af  hår,  af  tagel,  hår-,  tagel-. 

2.  härilen  =  haaren. 

Häresie,  -en,  f.  katten,  sekterism. 

Häretiker,  -s,  -,  m.  kättare,  sekterist. 

häretisch,  a.  kättersk,  sekterisk. 

Harfe,  -n,f.  harpa.  -n...  kx.  ~klang,  -[e]s,  -e  f, 
m.  harpklang,  harpton.  '>..kundig,  a.  som 
kan  spela  harpa.  ~mädchen,  -s,  -,  n.  kring- 
vandrande harpspelerska.  '>,/Saite,  -n,  f.  harp- 
sträng.  'vspiel,  -[e]s,  O,  n.  harpspel.  ~spie- 
ler,  -«,  -,  m.  'x/in,  -nen,f.  harpspelare,  harp- 


*  &kta  srns.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tyak-avtnak  ordbok. 


teknisk  ter 


nilitärisk  term. 


harfeü 


338 


hart 


spelerska.  ~stück,  -[e]s,  -e,  n.  musikstycke 

för   harpa.   ~ton,   -[e]s,   -e  fi  w».  harpton. 

fviihr,  -en,J\  harpur. 
harillen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  spela  harpa. 
Harf[e]ner,  -s,  -,  Harfenist,  -en,  -en,  m.  'vin, 

-nen,  f.  hai-pspelare,  harpspelerska. 
härig,  a.  hårig. 
Häring  se  Hering. 
Harke,  -ra, /.  räfsa,  kratta.  F  \i\\s\.jmdm  zeigen 

was   eine   ~  ist:  tillrättavisa  ngn.   -n...  Ex. 

~haupt,  -[e]«,  -er  f,  n.  tvärslå  på  en  räfsa. 
harkllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  räfsa,  kratta; 

F  biidi.  hårdt  kamma. 
Harker, -.1, -,m.  ~ln,-mere,/.  räfsare,  räfserska. 
Harlekin,    -s,  -s  ei.  -e,  m.  harlekin,  pajas.   -S... 

Ex.  ~posse  =  Harlekinade.  ~pritsche,  -n,  f. 

harlekins  träsvärd.   ~streich,   -[e]«,  -e,  m. 

harlekinsputs.    ».«tanz,   -es,    -e  f,  m.  harle- 

kinsdans. 
Harlekinade,  -n,f.  burlesk  komedi  i  hviiken  har- 

lekinen  spelar  hufvudrollen. 

Harm,  -[e]*',  O,  rn.  1.  harm,  vrede.  2.  föro- 
lämpning, kränkning.  Jmdm  ~  zufügen: 
förolämpa,  kränka  ngn.  -frei,  a.  bekym- 
mersfri.  -los,  a.  1.  obekymrad,  sorglös.  2. 
oskyldig,  oskuldsfull,  som  ej  gör  ngn  ngt 
förnär.  -ISsigkeit,  O,  /.  1.  sorglöshet.  2. 
oskuld,  -voll,  a.  harmfull. 

härmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  förolämpa,  såra,  grä- 
ma. II.  Sich  ~  harmas,  gräma  sig. 

Harmonie,  -en,  f.  harmoni,  -konzert,  -[e]s,  -e, 
«.  koncert  af  blåsinstrument,  -lehre,  -n,f. 
harmonilära.  -musik.  O,  f.  harmonimusik, 
musik  af  blåsinstrument. 

harmonierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  mus.  harmoniera; 
biidi.  harmoniera,  öfverensstämma. 

Harmonik,  O,  /.  harmonilära. 

Harmonikila,  -as  ei.  -en,  f.  harmonika. 

harmonisch,  a.  harmonisk. 

Harn,  -[e]s.  O,  m.  urin.  -behälter,  -s,  -,  m.  urin- 
glas, -blase,  -n,f.  urinblåsa.  -gäng,  -[e]s,  -e 
t,  m.  iiringång.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  uringlas. 
■leiten,  -s,  -,  m.  =  -gäng.  -röhre,  -«,  f.  urin- 
rör, -rühr,  O,  f.  med.  sockersjuka,  -stein, 
-[e]s,  -e,  m.  med.  blåssteu.  -stoff,  -le]$.  O, 
m.  urinämne.  -sträng,  -ie]s,  -e  f,  ni.  biås- 
sträng,  -strenge,  -n,  -verhaltung,  -Verstopfung, 
-en,  f.  med.  urinstämma,  stranguri.  -weg, 
-[e]s,  -e,  in.  =  -gäng.  -winde,  -n,  f.  -zwang, 
-[ej.s",  O,  m.  =  -strenge. 

harnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  kasta  sitt  vatten. 

Harnisch,  -es,  -e,  m.  harnesk.  Biiai.  jmdn  in  ~ 
bringen,  jagen:  bringa,  sätta  ngn  i  har- 
nesk, in  »N.  geraten :  blif va  bragt  i  harnesk, 
blifva  förtörnad. 

harnischllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  och  .lirh  ~ 
kläda  (sig)  i  harnesk.  Geharnischt:  klädd  i 
harnesk;  hiidi.  i  harnesk  mot  ngu. 

Harpune,  -n,  f.  harpun. 

harpunllen,  -te,  -t,  tr.  harpunera. 

Harpunier,  -s,  -e,  m.  harpunerare. 


harpunierllen,  -te,  -t,  tr.  harpunera. 

Harpunierer,  -s,  -,  m.  harpunerare. 

Harpiise,  -n,  f.  i  harpojs. 

harpusllen,  -[es]<,  -te,  -t,  tr.  i  harpojsa. 

Harpyie,  -n,  f.  harpya. 

harrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bida,  vänta,  auf  etw. 
(ack.)  el.  %  einer  (geu.)  Sache :  på  ngt.  Bibi.  auf 
Gott  ~  sätta  sin  lit  till  Gud. 

harsch,  a.  hård,  straf,  ufv.  biidi.;  valkig,  spröd. 
r^e  Luft:  skarp  luft. 

harschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och  h.  blifva 
hård,  sträf ;  om  skr.  läka  sig,  få  sårskorpa. 
Harschung,  /. 

Harschheit,  O,  /.  hårdhet,  sträfhet. 

hart,  härter,  hårtest,  a.  1.  hård,  t.  ex.  ~es 
Brot,  ~  werden:  hårdna,  ~e  £jer  hård- 
kokta ägg,  ~eM  Leib  haben :  vara  hårdlif- 
vad,  eine  ~e  Nuss  zu  knacken,  ~  gestraft 
werden.  2.  sträng,  t.  ex.  '^er  Winter,  ~  ge- 
gen  jmdn  sein,  jmdn  »x/  anfahren :  strängt 
tilltala  ngn.  3.  adv.  «n/  an  (med  dat.):  tätt  in- 
till, strax  bredvid,  t.  ex.  ~  a«  etw.  vorbei- 
streifen, /^  an  der  Kirche.  4.  särskilda  faii. 
~es  Geld:  klingande  mynt,  metallmynt. 
~es  Futter:  sädesfoder.  Etw.  liegt  ~  im 
Magen:  ngt  ligger  tungt  i  magen,  /-^ge- 
wöhnt sein:  ej  vara  bortklemad,  vara  van 
vid  svårigheter,  vid  strapatser.  Einen  ~e7j 
Kopf  e\.  Nacken  ei.  Sinn  haben:  vara  egen- 
sinnig; einen  ».^en  Kopf  haben  äfv. :  hafva 
svårt  för  att  fatta,  vara  en  träskalle.  Eine 
~e  Stim  haben :  vara  oblyg.  Einen  ~en 
Stand  haben  :  hafva  en  svår  ställning.  Etw. 
~  bussen :  dyrt  få  umgälla  ngt.  Es  wird  ~ 
halten  zu  ...  det  blir  svårt,  kommer  att 
sitta  åt  att  ...  Mit  ~er  iV^o«;  med  knapp 
nöd.  ~  hören:  höra  illa.  Mus.  ~e  Tonart: 
durtonart.  Ein  ~e?*  Schlaf:  en  djup  sömn. 
-borste,  -n,  f.  O  ~  im  Stahle:  spricka, 
remna  i  stål.  -erz,  -es,  O,  n.  kvartshaltig 
kopparmalm,  -f utter,  -s,  O,  n.  sädesfoder. 
-gesinnt,  a.  hård  i  biidi.  bem.  -gesotten,  a.  hård- 
kokt, biidi.  förhärdad,  -glas,  -es,  O,  n.  här- 
dadt  glas.  -häutig,  a.  tjockhudad.  -herzig, 
a.  hårdhjärtad,  grym.  -herzigkeit,0,./".  hård- 
hjärteuhet,  grymhet,  -heu,  -[c]s,  O,  n.  but. 
Johannesknopp  (Hypericum),  -holz,  -es.  O, 
n.  hårdt  trä;  kärnvirke,  -hörig,  a.  som  har 
svårt  för  att  höra,  lomhörd.  -hörigkeit.  O,/, 
lomhördhet.  -kopf,  -[e]s,  -e  t,  ni.  egensin- 
nig person,  tjurhufvud.  -köpfig,  a.  som  har 
hårdt  hufvud;  biidi.  egensinnig,  envis,  -köp- 
figkeit.  O,  f.  1.  svårighet  att  fatta,  att  lära 
sig    ngt.    2.    egensinne,    envishet,     -korn, 

-[e]s.     O,    n.    sammanfattningsnamn    fSr  hvete,  råg 

och  korn.  -lehrig,  a.  som  har  svårt  för  att 
lära  sig  ngt.  -leibig,  a.  hårdlifvad.  -leibig- 
keit,  O,  /.  hårdt  lif,  trög  afföring.  -lernig  = 
-lehrig.  -mäulig,  a.  hårdmunt.  -mäuligkeit, 
O,  /.  hårdmnnthet.  -metall,  -[e]s.  O,  n.  © 
tomback.   -näckig,  a.  hårdnackad,   -näckig- 


t  tiar   omliud.    tr.  tr.inaitlvt,    itr. 


in  till  hjalpTCrb. 


Hart... 


339 


Hastigkeit 


keit,  0,  /.  h&rdnackenhet.  -rindig,  a.  för- 
Bcdd  med  hård  kant.  -sclilächtig,  «.  som  har 
kvickdrag.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  1.  hårdhjär- 
tenhet.  2.  hårdnackenhet.  -traber,  -s,  -,  m. 
skarp  trafvare.  -werden,  -s,  O,  n.  hårdnande. 
-zinn  =  -metall. 

Hart...  Ex.  -wasser,  -s,  O,  n.  ©  vatten  hvari  me- 
tall härdas. 

Härte,  -n,  /.  hårdhet. 

Iiärtllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  härda,  göra  hård.  II. 
itr.  s.  och  sich  ~  hårdna.  Härtung,  /. 

Härter,  -»■,  -,  m.  person  som  härdar. 

Härtigkeit,  -en,f.  hårdhet  i  aht  i  biidi.  bom.;  för- 
härdelse. 

härtlich,  a.  något  hård. 

Härtung,  -ie\s,  -e,  m.  1.  vinteräpple.  2.  sur, 
omogen  drufva. 

1.  Harz,  -es,  O,  m.  npr.  bärget  Harz,  -dorf,  -[e]s, 
-er  t,  n.  by  i  Harz,  -reise,  -n,  f.  resa  till 
Harz,  Harzresa. 

2.  Harz,  -es,  -e,  n.  kåda,  harts.  -ärtig,o.hart8- 
ei.  kådartad,  kådaktig.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  m. 
träd  som  alstrar  kåda.  -facl(el,  -w, /.  fackla 
af  torrved.  -galle,  -ra,  /.  genom  framträn- 
gande kåda  uppkommen  fläck  i  träd.  -Iiolz, 
-es,  O,  n.  torrved,  tyre.  -l<ollle,  -n,f.  bitu- 
minöst  kol.  -l<Qclien,  -s,  -,  m.  hartskaka. 
-tanne,  -n,  f.  kådig  gran. 

harzllen,    -[es]«,    -te,  ge-t,   1.  itr.  h.  1.  klibba 

vid   som   kåda.    2.    samla   kåda.  II.  tr.   1. 

Bäume  ~  taga  kådan  af  träd.  2.  hartsa. 
Harzer,  Harzer,  -s,  -,  v^.  ~in,  -nen,  f.  1.  harz- 

bo.  2.  kådsamlare. 
harzicht,  a.  kådaktig. 
harzig,  a.  kådig. 
Hasard,   -[s].   O,  n.  1.   slump.  2.  vågstycke. 

-spiel,  -[e]s,  -e,  n.  hasardspel. 
Iiasardierllen,   -te,   -t,   itr.  k.  våga,  förlita  sig 

på  slumpen. 
Iiascli,  interj.  ta  fatt! 
Hascllée,  -s,  -s,  n.  =  Hackfleisch. 
hasclillen,   -[esjü,   -te,  ge-t,   I.   tr.  (söka)  taga 

fatt,   gripa.   Sich  (reoipr.)  ~  leka  ta  fatt.  II. 

itr.  h.  Nach  etw.  ~  söka  taga  fatt  ngt,  biidi. 

jaga,  jägta  efter  ngt,  t.  ex.  nach  Effekt. 
Häsciier,    -s,    -,    vi.    polisbetjänt,    gendarm. 

-bände,  -n,/.  polisskara. 
Hasclieréi,  -en,/,  jägtande. 
Häscheréi,  -en,  f.  1.  polisverksamhet.   2.  po- 
liskår. 
haschierllen  se  hachieren. 

Haschisch,  -,  O,  n.  hasjisch  (oiicntaliak  rusdryck 
af  hampa), 

Hase,  -n,  -n,  m.  dim.  Häschen,  -lein,  hare.  F 
da  Hegt  der  ~  i7ii  Pfeffer:  det  är  just 
knuten,  där  ha  vi  ägget,  sehen  toie  der  ^ 
läuft:  låta  saken  ha  sin  gång,  se  tiden  an. 
-n...  Ex,  ~ärt,  -en,  f.  1.  harart.  2.  harnatur. 
'vbalg,  -[e]s,  -e  f,  m.  harskinn.  -x/bange,  a. 
rädd  som  en  hare.  <vbraten,  -s,  -,  m.  har- 
Btek.  .vbrot,  -[e]s,  -e,  ».  ett  slags  finthvete- 


bröd.   ~fett,    -[e]s,  O,  n.  harfett.    '>.'fleisch, 

-es,  O,  n.  harkött.  'x.füss,  -es,  -e  f,  m.  bar- 
fot, hartass ;  biidi.  rädd  stackare,  hare. 
'N.iQssig,  a.  rädd,  harhjärtad.  ~garn,  -{e\s, 
-e,  n.  hårnät,  ^herz,  -ens,  -en,  n.  harhjärta, 
äfv.  biidi.  ~herzig,  a.  harhjärtad.  'vhetze,  -n, 
f.  harjagt,  hetsjagt  påhare.  ~hund, -[e]s, 
-e,  m.  harhund,  stöfvare.  ~jagd,  -en,f.  har- 
jagt. F  biidi.  das  ist  ja  keine  ~  det  är  ju  ej 
ngt,  som  står  för  lifvet.  'N.^ldein,  -[e]s,  O,  n. 
ragu  på  hare.  «x-ltopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  har- 
hufvud.  2.  en  äpplesort.  'x.panier,  -[e].?,  -e, 
u.  Das  ~  ergreifen:  taga  till  harvärjan. 
~pfeffer,  -s,  0,?».  =  r^klein.  ~pfote, -/«,/. har- 
tass. 'N.'SCharte,  -n,  f.  harmynthet.  <^schlaf, 
-[e]s.  O,  m.  sömn  med  öppna  ögon.  ~schrot, 
-[e]s,  O,  n.  harhagel.  F  bUdi.  mit  ~  geschos- 
sen sein:  vara  uppsluppen,  hoppa  och 
dansa. 

Hasel,  -n,  /.  hassel,  -gebiisch,  -es,  -e,  n.  has- 
selbuskar.  -gerte,  -n,f.  hasselspö.  -huhn, 
-[e].s,  -er  f,  «•  järpe.  -maus,  -e  j;,f.  hassel- 
mus, -nuss,  -e  t,  /.  hasselnöt.  -rut[h]e  = 
-gerte.  -würz,  O,  f.  bot.  hasselört  (Asarum 
europaäum). 

haseiierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  F  göra  krumsprång, 
drifva  gyckel,  väsnas. 

hasenhaft,  a.  harartad,  har-;  biidi.  harhjär- 
tad. 

Häsin,  -nen,  f.  harhona. 

Håspe,  t  Häspe,  -n,  f.  dim.  Häspchen,  -lein, 
O  1.  dörr-  el.  fönsterhake,  dörr-  ei.  fönster- 
gångjärn.  2.  krämpa. 

Haspel,  -s,  -,  m.  -n.f.  1.  ^  haspel.  2. 0  spel,  dom- 
kraft. 3.  0  vef,  haspel.  4.  väudkors.  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  0  spelbom. 

haspelig,  a.  hastig,  brådstörtande,  flängande, 
hafsig,  slamsig,  obeständig,  ombytlig. 

haspellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  haspla.  2. 
O  uppvinda,  upphissa.  3.  F  biidi.  hasta, 
hafsa,  rusa;  streta. 

Haspler,  -s,  -,  m.  ~in  -7ien,  f.  person  som 
hasplar. 

Hass,  -es,  O,  m.  hat.  ~  auf  jmdn  werfen: 
fatta  hat  till  ngn.  -erfüllt,  a.  hatfall. 

hassllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  hata. 

hassens...  ex.    -wert[h],  -würdig,  a.  förhatlig. 

Hasser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  hatare,  fiende. 

hässlich,  a.  ful,  obehaglig,  motbjudande,  vi- 
drig. Gegen  jmdn  <%/  sein:  vara  ovänlig  mot 
ngn. 

Hässlichkeit,  O,/,  fulhet. 

Hast,  O,  /.  hast,  brådska. 

hastilen,    -ete,  ge-et,  1.  tr.  påskynda.  II.  Sich 

~    skynda  (sig).    III.  itr.  h.  och  med  riktningena 

angifvande  s.  hasta,  brådska,  skynda. 

hastig,  a.  1.  hastig,  brådstörtad.  Jmdm  ~  in 
die  Rede  fallen :  tvärt  afbryta  ngn.  2.  häf- 
tig, uppbrusande. 

Hastigkeit,  O,  /.  1.  hastighet,  skyndsamhet. 
2.  häftighet. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  miadre  brukligt.    O  teknisk  term.    >!•  »jüterm.   J5<  militärisk  term. 


flätsohelei 


340 


^aupt 


Hätschelei,  -eri,  f.  oupphörligt  smekande, 
smekningar,  klemande. 

hätschellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  smeka.  2.  klema, 
kela  med,  skämma  bort.   Hatschelung,  /. 

Hatschier,  -[e]s,  -e,  m.  1.  ridande  drabant, 
lifgardist.  2.  polisbetjänt,  gendarm,  -garde, 
-n,  f.  lifvakt,  lifgarde  till  häst. 

Hatz...  se  Eetz... 

Hau,  ■\_e\s,  -e,  vi.  1.  hugg,  slag.  F  ^e  bekom- 
men: få  stryk,  få  smörj.  2.  huggning,  hyg- 
ge, -bajonett,  -[e]s,  -e,  n.  sabelbajonett. 
-block,  -[e]s,  -e  t,  m.  huggkubb.  -degen,  -s, 
-,  TO.  1.  rakt.  sabel.  2.  F  krigsbuss.  Alter  ~ 
gamle  kamrat,  -gerechtlgkeit,  -en,  f.  rättig- 
het att  hugga  ved.  -holz,  -es,  O,  n.  1.  till 
hygge  bestämd  skog.  2. huggen  skog.  -klotz, 
-es,  -e  t,  m.  huggkubb.  -land,  -[e]*-,  O,  n.  ror 
odling  röjd  mark.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  huggen 
sten,  kvadersten.  -zahn,  -[e]s,  -e  t,  '«■  hugg- 
tand. 

haubär,  a.  som  får  huggas. 

Haube,   -n,  f.  dim.  Häubchen,  -lein,  1.  mössa 

tär  fruntimmer,  i  sht  gifta,  och  barn.  Bildl.  ein  Mäd- 
chen unter  die  /^  bringen:  gifta  bort  en 
flicka,  unter  die  <%/  kommen:  blifva  gift.  2. 
hjälm,  kask,  hufva;  falkhufva.  Bi\å\.  jmdm 
auf  die    ~  gehen   ei.   rücken:  gå  ngn  inpå 

lifvet.  3.  fjäderbuske,  tofs  pi  fogelhafvaden. 
4.    den    öfrersta  delen  af  ngt  ss.  huf,  af  moln  Om- 

gifven  bärgsspets,  trädkrona,  kupol,  top- 
pen af  en  klocka,  öga  på  en  yxa  m.  m.  -n... 
Kl.  ~band,  -[e]s,  -er  f,  n.  mössband.  »v/be- 
satz,  -es,  -e  f,  m.  garnering  på  en  mössa. 
~ente,  -«, /.  tofsand.  ~flor,  -[e]s,  O,  m.  fint 
skirt  flor  tiii  mössor.  ~förniig,  a.  i  form  af  en 
mössa.  ~macherin,-nen,y.  modist,  -^schach- 
te!, -n,  f.  hattask,  hattkartong.  ~schleife, 
-n,f.  rosett  på  en  mössa,  '^stock,  ■\_e]s,  -e 
t,  m.  mösstock,  hattstock.  ~taube,  -n,  f. 
tofsdufva. 

haubüen,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  mössa  på.  Gehauht: 
klädd  i  mössa;  försedd  med  tofs. 

Haubitzlle,  -en,  f.  haubits.  -[en].,  ex.  ~gra- 
nate,  -n,  f.  haubitsgranat. 

Hauch,  -[ejs,  -e,  to.  1.  utandning,  andedrägt. 
2.  fläkt,  anda,  doft.  3.  mtt  imma.  4.  gram. 
aspiration,  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  aspire- 
radt  ljud. 

hauchllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  andas,  fläkta.  II. 
tr.  1.  andas,  utandas,  t.  ex.  Duft,  Freude. 
Die  Finger  warm  -v,  andas  på  fingrarue,  så 
att  de  bli  varma.  Jmdm  Mut  in  die  Seele 
~  ingifva  ngn  mod.  2.  gram.  aspirera. 

Hauderer,  -s,  -,  to.  åkare. 

hauderlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  vara  åkare. 
2.  fara  med  en  åkare,  åka  skjuts.  II.  tr. 
skjutsa. 

Haue,  -n,  f.  hacka. 

haullen,  hieb,  hiebe,  ge-en  samt  t  -[e]te,  ge-[e]t, 
-[e],  I.  itr.  k.  hugga,  slå,  t.  ex.  nach  jmdm, 
um  sich.   Om  hisur  [sichl  in  die  Eisen  »x/  slå 


i  sko.  Das  ist  nicht  gehauen  und  nicht  ge- 
stochen: det  är  hvarken  hackadt  eller 
malet.  II.  tr.  1.  hugga,  hacka,  t.  ex.  Höh: 
ved.  Steine,  Feilen,  die  Klauen  ins  Fleisch, 
Löcher  i7is  Eis,  in  Stücke.  Schartig  ~  hugga 
hak  i  eggen.  Bäume  ~  fälla  träd.  Fleisch 
~  stycka  kött.  2.  F  och  P  slå,  t.  ex.  jmdn 
mit  dem  Stocke.  Jmdm  eins  ei.  jmdn  hinter 
die  Ohren  ~  gifva  ngn  en  örfil.  Jmdn  krumm 
und  lahm  ei.  zum  Krüppel  ~  lamslå  ngn. 
Ordspr.  huust  du  meinen  Juden,  hau'  ich  dei- 
nen Juden:  som  du  gör  med  mig,  gör  jag 
med  dig;  betalt  kvitteras.  III.  Sich  ~  1. 
hugga   sig,   t.   ex.   sich  in  die  Hand  ~,  sich 

müde  ~.    2.  F  recipr.  slåsS.     3.  se  /. 

Hauer,  -s,  -,  m.  1.  person  som  hugger,  hac- 
kar, ss.  vedhuggare,  stenhuggare,  vingårds- 
arbetare,  grufarbetare.  2.  jäg.  vildgalt.  3. 
huggtand,  bete.  4.  sabel,  jäg.  hirschfängare. 

Häuer,  -s,  -,  in.  barg,  grufarbetare. 

Haueréi,  -en,f.  P  slagsmål. 

Haufe,  -s  el.  Tani.  -«[«],  "«,  m.  dim.  Häufchen, 
-lein,  hög,  hop,  mängd,  skara,  grupp.  Einen 
~n  aus  etw.  machen:  lägga  ngt  i  hög.  Der 
[grosse  el.  gemeine^  ~  hopen,  massan,  pö- 
beln. In  ganzen  ei.  dichten  ei.  hellen  ^n;  i 
massor,  i  stora  skaror.  Auf  einen  r^n:  i 
hög.  Zu  ~n  el.  zu  Häuf  ae  zuhauf.  Ein  ~ 
Holz:  en  famn,  ett  mått  ved.  Biidi.  sein  Geld 
auf  einen  <N<n  haben:  hafva  sina  pengar  pla- 
cerade på  ett  ställe,  etw.  über  den  ei.  über 
einen  ~re  werfen :  kasta  ngt  öf ver  ända,  alle 
Bedenken  über  den  '^n  werfen:  kasta  alla 
betänkligheter  öfver  bord,  jmdn  über  den 
f^n  schiessen:  skjuta  ned  ugn.  -n...  Ex.  ~bil- 
dung,  -en,f.  bildande  af  högar,  af  grupper. 
-^weise,  adv.  högvis,  hopvis. 

häufellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  lägga  i  hög,  i 
små  högar,  hopa. 

Haufen,  -s,  -,  m.  se  Haufe. 

häufllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  hopa  sig.  Ein 
Mass  ~  råga  ett  mått,  gehäuft  messen : 
gifs'a  rågadt  mått.  Häufung,  /. 

häufig,  a.  1.  ofta  förekommande,  ej  sällsynt, 
vanlig;  adv.  ofta.  Seine '^en  Besuche:  hans 
täta  besök.  2.  t  talrik;  adv.  i  mängd. 

Häufigkeit,  O,  /.  1.  vanlighet.  Die  ~  seiner 
Besuche:  hans  täta  besök.  2.  t  talrikhet. 

Haupt,  -[e]s,  -er  t,  n.  hufvud.  Zu  den  ei.  sei- 
nen Häupten:  vid  sin  hufvudgärd.  Biiai. 
hufvudman,  främste  man,  anförare,  t.  ex. 
er  ist  das  ~  seiner  Partei;  hufvudstad,  t. 
ex.  Damaskus  ist  das  -^  in  Syrien.  Biidi.  den 
Feind  aufs  ~  schlagen:  a)  slå  fiendens 
hufvudstyrka,  b)  i  grund  slå  fienden,  -ab- 
schnitt, -[e]s,  -e,  m.  hufvudafdelning,  del  af 
en  bok,  hufvudskcde.  -absieht,  -en,  f.  hufvud- 
afsigt,  egentlig  afsigt.  -agentur,  -en,  f.  ge- 
neralagentur, -altar,  -[e]«,  -e  t,  m.  hufvud- 
altare.  -ansieht,  -en,  f.  1.  allmän  åsigt.  2. 
vy   öfver  hela  «uiden,  hnset  m.  m.  -Enstiftcr,  -s, 


O   laknar  plur.    f  bar  omljud.    ti:  tranaitivt,    itr.  intraoaiUTt  verb.    h.  h>r  haben,   S.  bar  »Hn  till  bjklprerb. 


Haupt 


341 


Haus 


-,  m.  förnämste  anstiftare,  -arbeit,  -en,/. 
hufvndsakliga,  vigti gaste  deien  af  arbetet. 
•armee,  -en,  f.  >Ü<  hufvudarmé,  hufvudstyr- 
ka.  -augenmerk,  -[e]s,  0,  n.  Sein  ~  auf  etw. 
richten:  rikta  sin  blick,  sin  uppmärksam- 
het hafvudsakligen  på  ngt.  -begriff,  -[e].?, 
-e,  m.  hufvndbegrepp.  -bestandst[hjeil,  -[c].', 
-e,  m.  hnfvudbeståndsdel.  -betrag,  -[e]s,  -e 
t,  m.  hufvudbelopp,  hufvudsumma,  största 
belopp,  -binde,  -n,  f.  pannbindel.  -buch, 
-[e].s-,  -er  t,  n.  hufvudbok.  -einkommen,  -s, 
0,  n.  hufvndsaklig  inkomst,  -ende,  -s,  -n,  n. 
hufvudgärd.  -erbe,  I.  -n,  -n,  m.  1.  hufvud- 
arfvinge.  2.  universal arf vinge.  II.  -s,  0,  n. 
hufvudsakliga,  största  deien  af  arfvet.  -fach, 
-[e].'?,  -er  f,  n.  1.  hufvudfack,  största  fack. 
2.  specialitet,  -färbe,  -n,  f.  1.  hufvudfärg. 
2.  enkel  färg.  -fehler,  -s,  -,  m.  hufvudfel. 
-fest,  -[«].■!,  -e,  n.  vigtigaste,  officiella  delen 
af  en  fest,  -festung,  -en,  /.  JsJ  hufvudfäst- 
ning.  -frage,  -n,f.  hufvudfråga.  -gewinn,  -ge- 
winst,  -\_e~\s,  -e,  m.  hufvudvinst,  stor  vinst, 
största  vinsten,  -hahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  F  hög- 
sta hönset  i  korgen,  -beer,  ■[e]s,  -e,  n.  = 
-armee.  -inhalt,  -[e]s,  O,  m.  hufvudinnehåll. 
-jagd,  -en,f.  stor  jagt,  -karte,  -re,/,  hufvud- 
karta,  generalkarta,  -keri,  -[e]«,  -e,  m.  F 
präktig  karl.  -kirche,  -n,  f.  hufvudkyrka. 
-lehre,  -n,  f.  hufvudlära.  -lehrer,  -s,  -,  m. 
hufvudlärare,  öfverlärare.  -leute  so  -mann  2. 
-los,  a.  saknande  hufvud;  biidi.  saknande 
öfverhufvud,  anfö»are.  -lust.  O,  /.  stor, 
hjärtans  glädje,  -macht.  O,  /.  hufvudstyrka. 
-mahlzeit,  -ere,  /.  hufvudmåltid.  -mann,  -[e'js, 
m.  1.  piur.  -er  f,  hufvudman,  höfvidsman.  I 
öfverhufvud,  anförare.  2.  piur.  Hauptleute. 
v&  kapten.   ~  erster  Klasse:  kompanichef. 

-mannSChaft,  -en,  f.  1.  (med  biton  pi  3:e  stafv.l 
kaptensgrad,  a)  kaptensvärdighet,  b)  samtlige  liap- 
tener.    2.    (med    biton    pA   2:a   stafv.)  hufvudtrupp, 

hufvudstyrka.  -mast,  -[e]s,  -en,  m.  i  stor- 
mast, -merkmal,  -[e]s,  -e,  re.  hufvudsaklipt 
kännetecken,  -messe,  -n,f.  högmässa,  -mit- 
tel, -s,  -,  re.  hufvudmedel,  vigtigt  medel.  I 
-musterung,  -en,  f.  generalmönstring,  -narr, 
-en,  -en,  m.  ärkenarr,  -nenner,  -s,  -,  m.  mat 
gemensam  nämnare,  -niederlage,  -n,  f.  1. 
afgörande  nederlag.  2.  generaldepot.  -ort,  ; 
-[e]s,  -e  el.  -er  f,  m.  hufvudstad.  -person, 
-en,  f.  hufvudperson.  -post,  -en,  f.  1.  stor 
post.  2.  =  följ.  -postamt,  -[e]s,  -er  t,  re.  cen- 
tralpostkontor.  -preis,  -e.5,  -e,  m.  stort  pris, 
första  pris.  -quartier,  -\e\s,  -e,  re.  Js^hufvud- 
kvarter.  -rechnung,  -en,  f.  hufvudräkning, 
hufvudkonto.  -redacteur,  -[e]s,  -e,  m.  huf- 
vndredaktör.  -regel,  -re,  f.  1.  hufvudregel. 
2.  allmän  regel,  -sache,  -re,  _/'.  hufvudsak. 
-sächfich,  a.  hufvudsaklig.  -satz,  -es,  -e  f,  rn. 
gram.  hufvudsats.  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  1.  ■!>  ami- 
ralsskepp. 2.  byggn.  hufvudskepp.  -schlacht, 
-en,    f.    vii    hufvudslag;     afgörande     slag. 


•schJUssel,  •»,  -,  m.  hnfTudnyckel.  -schmuck, 
•[e]«,  -e,  m.  hufvudprydnad.  -schuld,  -en,  f. 

1.  största,  betydligaste  skuld.  2.  största 
skuld,  största  fel.  -Schuldner,  -s,  -,  m.  stör- 
sta gäldenär.  -Schwierigkeit,  -ere,  /.  stor, 
största  svårighet,  -segel,  -s,  -,  re.  i-  stor- 
segel, -seite,  -re,  y.  hufvudsida,  framsida. 
-späss,  -es,  -e  f,  m.  F  präktigt  skämt,  här- 
ligt nöje.  -Stadt,  -e  f,f.  hufvudstad.  -stadter, 
-s,    -,   TO.  ~in,  -ree«,  y.  hafvudstadsbo.   -sta- 

"dtisch,a.  hufvudstadsaktig. -stamm,  -[e]s,  -e 
t,  m.  hufvudstam,  hufvudgren.  -starke,  O,/. 
hufvudstyrka,  stark  sida.  -stimme,  -re,  /. 
hufvudstämma,  första  stämma,  -stock,  -[e]s, 
-e  t,  m.  1.  handel,  huf vudfond ;  rörelsekapi- 
tal.   2.    en    bärggträckas  hufvudmassa.     -SträSSC, 

-re,/,  hufvudgata.  -streich,  -[e]s,  -e,  m..  stor- 
dåd, mästerstycke,  lyckadt  puts.  -stUck, 
-[e]s,  -e,  n.  ■vigtig  del,  hufvudstycke ;  ka- 
pitel, -stütze,  -re,  /.  hufviidstöd,  vigtigt 
stöd.  -summe,  -re,/,  hufvudsumma.  -sUnde, 
-re,  /.  svår  synd,  dödssynd.  -t[h]eil,  -[e].s, 
-e,  m..  hufvuddel.  -thor,  -[e]s,  -e,  n.  hufvud- 
port,  hufvudingång.  -thür[e],-e?t,/.  hufvud- 
dörr.  -titel, -s,-,rei.  huf vudtitel.  -treffen, -s,-,  re. 
JS<  1.  hufvuddrabbning,  hetaste  drabbning. 

2.  =  -schlacht.  -treffer,  -s,  -,  m.  i  lotteri  stor 
vinst,  -treppe,  -re,  /.  hufvudtrappa,  stor 
trappa,  -trumpf, -[e].9, -e  f,  to.  högtrumf.  Biidi. 
seinen  ^  ausspielen:  spela  nt  sin  högsta 
trumf,  -unterschied,  -[«].«.  -e,  m.  hufvudskil- 
nad.  -Ursache, -m,/.hufvudorsak.  -vergnügen, 
-s.  O,  n.  stort  nöje,  sant  nöje.  -wache,  -n,/.X 
högvakt.  -Wahrheit,  -ere,  /.  grundsanning. 
-weg,  -[e]s,  -e,  m.  hufvudväg.  -wort,  -[e].',-, 
-er  t,  71.  gram.  substantiv.  -zug,  -[e]s,  -e  f,  m. 
1.  hnfvuddrag.  2.  X  hufvudstyrka. 

Häuptling,  -[e'js,  -e,  m.  höfding. 

häuptlings,  adv.  hufvudet  för,  hufvudstupa. 

Häuptlingschaft,  -ew,  /.  höfdingevärdighet. 

Haus,  -es,  -er  t,  n.  dim.  Häuschen,  -lein,  piur. 
äf7.  Häuserchen,  1.  hus.  rsj  an  <^  mit  jmdm 
wohnen:  bo  hus  om  hus  med  ngn.  midi. 
Häuser  auf  jmdn  hauen:  oinskränkt  förlita 
sig  på  ngn.  Teat.  dieses  Stück  macht  volles 
~  denna  pjes  ger  fullt  hus.  Eiwi.  aus  dem 
Häuschen  sein:  vara  alldeles  bortkollrad. 
Nicht  aus  dem  '^e  kommen:  ej  komma  utom 
dörren.  Injmds  ~e:  i  ngns  hus,  i  ngns  hem, 
hos  ngn.  2.  hem,  t.  ex.  das  väterliche  <%/  för- 
äldrahemmet. Zu  ~e.-  hemma.  Er  ist  nicht 
zu  ~c;  han  är  ej  hemma,  han  har  gått  ut. 
Thun  Sie,  als  wenn  Sie  zu  ~e  wären :  var 
hemmastadd,  var  hemma  här.  ^re  einem  Orte 
zu  ~e  sein:  a)  bo  ngnstädes,  b)  vara  hem- 
mastadd ngnstädes ;  wo  sind  Sie  zu  ~e  ? 
hvar  bor  ni  ?  Biidi.  dzi  bist  mit  deinen  Ge- 
danken nicht  zu  'N-e :  du  är  tankspridd,  är 
frånvarande,  damit  bleib  tozV  2m  ~e :  för- 
skona mig  därifrån,  in  einem  Fache  zu  ~e 
sein:  vara  hemmastadd  i  ett  ämne.   Nach 


F  familjärt.    P  lägre  språk.   ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    «i-  «jötcrm.   5Sc  militäriek 


Haus 


342 


Haus 


»ve;  hem.  Von  ~e  aus:  hemifrån,  från  bör- 
jan, af  naturen,  medfödt;  er  ist  von  »N-e 
aus  reich:  han  är  från  ett  rikt  hem,  har 
ärfd  förmögenhet.  3.  hus,  (fnr8te)familj, 
(furste)slägt,   t.   ei.  das  ~  HohenzoUern.  4. 

«tndentspr.  altes  '\j  gammal  student  (student  an- 
der sitt  tredje  universitets&r);  fideUs  ~  glad  gOSSe, 

broder  lustig.  5.  fodral,  huf.  -andacht,  -en, 
f.  husandakt,  -anzug,  -[e]s,  -e  t,  "»•  hvar- 
dagsdrägt,  hvardagskläder.  -apotheke,  -n, 
f.  husapotek,  -arbeit,  -en,  f.  hemarbete, 
hemsysslor,  -arme(r),  (adj.  bbjn.)  m.  fattig 
som  ej  går  och  tigger,  pauvre  honteux.  -ar- 
rest,  -[e].s,  -e,  m.  husarrest.  -arzt,  -[e]s,  -e 
t,  m.  husläkare,  -backen,  a.  hembakad;  biidi. 
trivial,  platt,  prosaisk,  -beamte(r),  (adj.  böjn.) 
m.  tjänsteman  i  privat  hu.s.  -bedarf,  -[e].', 
O,  m.  husbehof.  -besitzer,  -s,  -,  m.  ~in,-Ke«, 
f.  husägare,  husägarinna.  -bettel,  -s.  O,  m. 
tiggeri  i  husen,  -bewohner,  -$,  -,  m.  Die  ~ 
husets  invånare,  husfolket,  -bibliothek,  -en, 
f.  privat  bibliotek,  -bier,  -[e]«.  O,  n.  hem- 
bvygdt  öl.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  köpebref  på 
ett  hus.  -buch,  -[e].?,  -er  t,  n.  1.  jordebok. 
2.  hushållsbok.  -bursch[e],  -en,  -en,  m.  1. 
passpojke,  betjänt.  2.  o;ift  hyresgäst,  -diele, 
-n,  f.  förstuga,  -diener,  -s,  -,  m.  tjänare, 
betjänt,  -dienerschaft,  O,/,  tjänstefolk,  -dra- 
che,  -«,  -»,  m.  huskors,  -ehre,  -n,  f.  husets 
ära;  husfru.  -elgent[h]ümer  =  -besitzer.  -ente, 
-ra,  f.  anka.  -erziehung,  O,  f.  uppfostran  i 
i  hemmet,  -flur,  -en,  f.  -[?]•',  -e  [f],  m-  för- 
stuga, -frau,  -en,  f.  husfru,  -freund,  -[e]s,  -e, 
m.  \än  till  familjen.  -friede[n],  -ns,  O,  m.  1. 
husfred.  2.  hemfrid,  -gebrauch,  -[e]s,  O,  m. 
bruk  inom  hemmet,  -gefliigel,  -s,  O,  n.  tamt 
fjäderfä,  -geist,  -[e],«,  -er,  m.  tomte,  rå.  -ge- 
macht, «.  hemmagjord,  hemmalagad.  -ge- 
noss[e],  -en,  -en,  m.  som  bebor  samma  hus. 
Die  ~e«;  husfolket,  -genossenschaft.  O,/, 
husfolk.  -gerät[h],  -[e]s,  -e,  n.  husgeråd. 
-gesessen,  «.  som  är  husägare,  -gesinde,  -s, 
O,  n.  tjänstefolk,  husfolk,  -giebel,  -s,  -,  m. 
husgafvel.  -glück,  -[e]s,  O,  n.  huslig  lycka. 
-gott,  -[e].'!,  -er  f,  to.  husgud,  -gottesdienst, 
-\e]s,  -e,  m.  husandakt,  gudstjänst  i  hem- 
met, -hahn,  -[e].',  -e  t,  m.  (gård8)tupp.  -halt, 
-[e].s,   -e   [t],  ?».  hushåll,   -halten,  itr.  h.  vid 

b»jn.    vanl.    skrifvet   i    tv&   ord,   t.  ex.  wenn  du  haus 

hältst,  haus  gehalten,  hushålla,  t.  ex.jmdm  ~ 
hushålla  för  ngn,  7nit  Jmdm  ~  hafva  ge- 
mensamt hushåll  med  ngn,  jnit  etw.  ~  hus- 
hålla, förfara  hushållsaktigt  med  ngt.  -hal- 
ter, -halter,  -s,  -,  m.  föreståndare  för  ett 
hushåll;  hushållare,  -hälterin,  -nen,f.  hus- 
hållerska, -hälterisch,  «.  hushållsaktig.  -hal- 
tung.  O,  /.  hushållande,  hushåll,  -herr,  -n, 
-en,  m.  1.  husbonde.  2.  husvärd,  -herrin, 
-nen,  f.  1.  matmor.  2.  värdinna,  -hoch,  (i. 
mycket  hög,  kolossal,  -höfmeister,  -,■?,  -,  m. 
hofmästare.   -hund,  -[e]s,  -e,  m.  1.  zooi.  tam 


hund.  2.  gårdvar.  -kanTnchen,  -«,  -,  n.  looi. 
tam  kanin,  -kapelle,  -n,f.  huskapell,  -katze, 
-n,  f.  huskatt,  -kauf,  -[e]«,  -e  t,  rn.  husköp. 
■kleid,  -[e]s,  -er,  n.  -kleidung,  -en,  f.  =  -an- 
zug.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  1.  dräng,  betjänt 

som  njrrattar  till  huset,  till  hushållet  hörande  sysslor.  2. 

F  =  -Schlüssel,  -kreuz,  -es,  -e,  n.  huskors. 
-laub,  -[e]s.  O,  n.  -lauch,  -lauf,  -[e]s.  O,  m.  bot. 
taklök,  huslök  (Sempervivum  tectorum). 
-lehrer,  -s,  -,  m.  informator,  huslärare,  -leh- 
rerin,  -nen,/,  guvernant,  lärarinna.  -lehrer- 
stelle,  -n,f.  informatorsplats,  -leinwand,  O,/, 
hemmaväf dt  linne,  -leute  se -wiaww  /.  -macht, 

O,    /.    regerande  furstefamiljs  privatförmögenhet. 

-mädchen,  -s,  -,  n.  husjungfru,  tjänstflicka. 
-magd,  -e  t»  /■  piga,  tjänstflicka,  -mann, 
-[e]s,  m.  1.  piur.  Hausleute,  a)  =  -genoss, 
b)  hyresgäst,  c)  piur.  =  -gesinde.  2.  piur.  -er 
t,  portvakt,  -mannskost.  O,  /.  husmanskost. 
-marder,  -s,  -,  m.  zooi.  stenmård  (Mustela 
foina).  -mast,  -en,  f.  gödning  på  stall. 
-meler,  -s,  -,  m.  hofmästare,  majordomus. 
-meister,  -s,  -,  m.  1.  portvakt.  2.  hofmästare. 
-mlet[h]e,  -n,  f.  hyra  rer  bostad,  -mittel,  -s,  -, 
n.  huskur,  -mutter,  -j,/.  husmoder,  -mütter- 
lich, a.  husmoderlig.  -nummer,  -«./.hus- 
nummer, -orden,  -s,  -,  m.  Ritter  des  könig- 
lichen ~s:  ungef.  riddare  af  kgl.  maj:s  orden. 
-Ordnung,  -en,  f.  ordningsregler  rör  ett  hus,  en 
anstalt,  -orgel,  -",/.  kammarorgel,  -plage,  -n, 
f.  huskors,  -platz,  -es,  -e  t,  m.  hustomt. 
-postille,  -»,/.  huspostilla;  F  gumma,  -pre- 
diger,  -,•!,  -,  m.  huskapellan.  -prophet,  -era, 
-era,  m.  F  tupp.  -rat[h],  -[e]s,  O,  m.  och  n. 
husgeråd.  -recht,  -[e]s,  -e,  n.  1.  O,  jur.  fa- 
miljerätt. 2.  husbonderättighet,  -rock, 
-\_e\s,  -e  t,  m.  1.  hvardagsrock.  2.  nattrock. 
-schlachten,  -s,  O,  n.  hemslagt.  -schlächter, 
-.?,  -,  m.  slagtare  som  slagtar  a)  i  sitt  hem, 
b)  i  hemmen,  -schiiissel,  -s,  -,  to.  portnyc- 
kel. -Schneider,  -.f,  -,  m.  1.  skräddare  som 
syr  i  hemmen.  2.  lif skräddare,  -schuh,  -[e]s, 
-e,  TO.  toffel.  -schule,  -n,  f.  privatskola. 
-schwein,  -[e]s,  -e,  n.  tamt  svin.  -segen,  -s, 
O,  TO.  1.  huslig  lycka.  2.  barn.  -stand,  -[e].-;, 
O,  TO.  hushåll.  Einen  eigenen  ~  gründen: 
sätta  bo.  -sQchung,  -en,/,  husundersökning, 
husvisitation.  -teufel,  -s,  -,  m.  hu.sdjäfvul. 
-thier  se  -tier.  -thor,  -[e]s,  -e,  n.  port.  -thU- 
r[e],  -en,  f.  förstugudörr,  port.  F  biwi.  mit 
dem  kann  man  eine  ~  einrennen:  han  är 
dum  som  en  stock,  -tier,  -[e]s,  -e,  n.  hus- 
djur, -trauer.  O,/,  sorg  rer  dödsfall  inom  familjen.. 

-trauung,  -en,  f.  vigsel  i  hemmet,  -truppen, 
/.  j)hir.  liftrupper.  -väter,  -s,  -f,  w.  hus- 
fader, -väterlich,  a.  husfaderlig.  -verstand, 
-[e].<!.  O,  TO.  sundt  bondförstånd,  -vertrag, 
-[e]s,  -e  t,  m.  familjefördrag.  -Verwalter,  -,•!, 
-,  TO.  1.  föreståndare  för  ett  hus.  2.  port- 
vakt, -vögt,  -[e]s,  -e  t,  in.  1.  =  -Verwalter  L 
2.  fängelsedirektör,  -vogtei,  -era,/  fängelse. 


O   saknar  piur.   t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intranaitivt  verb.    h.  bar  Itaim,    S.  har  eein  till  hjälpverb. 


hausen 


343 


heben 


9,  0,  f.  1.  hemtvätt.  2.  linne  f»r  aagiigt 
brnk.  -wesen,  -s,  0,  n.  hushåll.  -wirt[h],  -[e]s, 
-e,  m.  1.  husvärd,  hyresvärd.  2.  husbonde. 
3.  husfader.  4.  hushållare.  -wirt[h]in,  -nen, 
f.  1.  värdinna.  2.  matmor.  3.  husmor. 
•wirt[h]schaft,  O,  /.  hushållning,  -zins,  -es, 
-en,  »71.  hyra  «r  bostad,  jfr  Häuser... 

1.  hausllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Jmdn  ^  hysa 
ngn.  II.  itr.  k.  1.  bo,  vistas.  Mit  jmdm  ~ 
bo  tillsammans  med  ngn.  2.  hushålla,  mit 
etio. :  med  ngt.  3.  husera.   Hausung,  /'. 

2.  Hausen,  -s,  -,  m.  zooi.  stor  stör  (Acipenser 
huso).  -blase,  -n,  f.  husbiås.  -rogen,  -s,  O,  m. 
störrom,  kaviar. 

Häuser...  ex.  -anstreicher,  -s,  -,  m.  person 
som  målar  hus.  -kauf,  •\_e\s,  -e  f,  m.  hus- 
köp. 

haushalten  se  under  Haus. 

Hausier...  ex.  -handel,  -s,  O,  m.  gårdfarihandel. 
-pass,  -es,  -e  t,  -schein,  -[e]s,  -e,  m.  skriftiij; 
tillåtelse  att  idka  gårdfarihandel. 

hausierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  idka  gårdfarihandel. 

Hausierer,  -s,  -,  m.  gårdfarihandlande. 

Häusler,  -.<;,  -,  m.  1.  bonde  som  äger  ett  hus 
utan  jord;  torpare.  2.  hyresman. 

häuslich,  a.  huslig.  ~e  Arbeiten:  a)  husliga 
sysslor,  b)  hemlexor.  ~er  Unterricht :  un- 
dervisning i  hemmet.  Sich  ~  niederlassen: 
bosätta  sig. 

Häuslichkeit,  O,  /.  1.  Wlislighet.  2.  hemlif. 

haussen,  adv.  %  här  ute. 

Hausung,  -en,  f.  bostad,  tak  öfver  hufvudet. 

Haut,  -e  ti  /•  1-  hud,  skinn.  Eine  gut  heilende 
~  godt  läkkött.  Durchnässt  bis  auf  die  ->./ 
våt  in  på  bara  kroppen.  Nichts  als  -v/  und 
Knochen:  bara  skinn  och  ben.  Biidi.  mit  hei- 
ler ~  davonkommen:  slippa  undan  hel- 
skinnad, in  keiner  guten  ~  stecken :  befinna 
sig  i  ett  svårt  läge,  ich  möchte  nicht  in  sei- 
ner ~  stecken:  jag  skulle  ej  vilja  vara  i 
hans  kläder,  i  hans  ställe,  seine  ~  zu  Mark- 
te tragen :  sätta  sitt  lif  på  spel,  sich  seiner 
~  wehren:  försvara  Big,  Jmdm  die  f^  über 
die  Ohren  ziehen:  präja,  barskrapa  ngn, 
mit  ~  und  Haar[en']  :  med  huU  och  hår,  es 
gilt  ~  und  Haar:  det  gäller  lifvet,  ymdni 
die  ~  voll  schlagen:  gifva  ngn  ett  dugtigt 
kok  stryk,  sich  auf  die  faule  ~  legen :  läg- 
ga sig  på  latsidan.  2.  F  person,  människa, 
t.  ex.  er  ist  eine  alte,  gute,  ehrliche  ~  han 
är  en  riktig  gammal  hedersman.  3.  hinna, 
skal.  4.  ©  beklädnad,  "t  bordläggning. 
-abschilferung,  -en,  f.  hudaffjällning.  -aus- 
diinstung.  O,  /.  hudutdunstning.  -ausschlag, 
-[e]s,  -e  t)  wi.  utslag,  hudsjukdom,  -driise, 
-n,  /.  med.  hudkörtel,  -farbe,  -n,  /.  hudfärg. 
-fliigler,  -s,  -,  m.  zooi.  stekel.  -frucht,  -e  f.f 
bot.  hinnfrukt,  -jucken,  -s,  O,  n.  klåda  i  hu- 
den, -krankheit,  -en,  f.  hudsjukdom,  -los, 
a.  hudlös.  -pflege.  O,  f.  hudens  vård.  -rand, 
-[e]s,    -er   t.    m.    ~  einer  Wunde:  sårkant. 


-schuppe,  -n,  /.  hudfjäll,  •schwiele,  -«,  /. 

hudvalk.   -wurm,  -[e]s,  -er  f,  m.  tagelmask. 
häutellln,  -te,  ge-t,  tr.  afdraga  huden,  hinnan, 

skalet  af;  skala.   Häutelung,/. 
häutllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  afdraga  huden  af, 

flå.    2.   *   förse   med  hud.  II.  Sich  ~  byta 

om  skinn.   Häutung,/, 
häutig,  a.  försedd,  öfverdragen  med  hud,  med 

hinna,   hudartad,  hinnartad;   i  sms.  -hudad. 
Hautreliéf,  -s,  -s,  n.  hantrelief. 
Havarie,  -en,  f.  i,  haveri. 
Hazård  se  Hasard. 
Hbf[r]zb.  rorkortn.  för  Halbframhand. 

he,  interj.  1.  rop  »r  att  göra  sig  bemärkt:  hör  hit! 
bolla !     oho  j  !    2.    efter   frigör  för  att  framkaUa  sTar: 

hä?   eller   hur?  3.  glädjerop:  hurrat  4.  rop  tni 

dragare:  hoj  !  hopp  !   Smack! 

Heb...  Ex.  -amme,  -n,f.  barnmorska,  -ammen- 
kunst.  O,  /'.  förlossningskonst. 

Hebe...  ex.  -arm,  •[e]s,  -e,  m.  ©  lyftarm.  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m-  0  häfstång.  -bock,  -[e]s,  -e  t, 
m.  0  kran.  -und-Druckwerk,  -[e]s,  -e,  n.  O 
sug-  och  tryckpump.  -eisen,  -s,  -,  n.  1.  O 
häfstång  af  järn,  Spett.  2.  med.  lyftjäm.  -kran, 
-[e]s,  -e  t,  "*•  ^  (lyft)kran.  -mahl,  -[e]s,  -e 
el.  -er  t,  n.  taklagsfest.  -muskel,  -s,  -ra,  m. 
med.  lyftmuskel,  -opfer,  -s,  -,  n.  bibi.  häfoffer. 
-punkt,  -[e]s,  -e,  m.  O  understödspunkt  för 
en  häfstång.  -rolle,  -n,  /.  1.  skattelängd.  2. 
0  block,  tälja.  -Stange,  -n,/.  ©  häfstång. 
-stelle,    -n,  f  ställe,  hus,  där  vissa  afgifter 

(ss.  vägpengar,  tull  m.  m.)  erläggas.  -Winde,  -n,  f. 

0  spel.  -zeug,  -[e]s,  O,  ra.  0  domkraft,  kran, 

spel,  hissverk. 

Hebel,  -s,  -,  m.  0  häfstång.  Büdi.  alle  »x/  an- 
setzen: använda  alla  medel,  -arm,  -[e]s,  -e, 
771.  O  häfarm. 

hebellln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  använda  häfstång. 
II.  tr.  lyfta  med  häfstång. 

heben,  hob  ei.  ^  hub,  höbe  ei.  ^  hübe,  gehoben, 
heb[e~\,  tr.  och  sich  ~  1.  lyfta  (sig),  höja 
(sig).  Ein  Kind  aus  der  Taufe  ~  bära  ett 
barn  till  dopet;  ein  Kind  ~  lemna  förloss- 
ningshjälp  vid  ett  barns  födelse.  Eine  Thür 
aus  den  Angeln  ~  lyfta  af  en  dörr.  Jmdn 
aus  dem  Sattel  ~  kasta  ngn  ur  sadeln ;  biidt. 
göra  ngn  svarslös,  förbryllad.  2.  Sich  von 
dannen  ~  aflägsna  sig.  3.  låta  framträda, 
förhöja,  t.  ex.  der  dunkle  Hintergrund  hebt 
die  Farben.  Sich  ^  framträda.  4.  uppbära, 
t.  ex.  Abgaben,  Zinsen.  5.  aflägsna,  t.  ex. 
Zweifel;  bota,  t.  ex.  eine  KrankJieit ;  bemö- 
ta, t.  ex.  einen  Einwurf.  6.  mat.  eliminera, 
t.  ex.  eine  unbekannte  Grösse  aus  einer  Glei- 
chung ;  förkorta,  t.  ex.  einen  Bruch.  Dies 
hebt  sich  gegen  das  andere:  detta  går  upp 
mot  det  andra,  tar  ut  det  andra.  7.  Geho- 
ben: upphöjd,  högtidlig,  t.  ex.  gehobene 
Sprache;  in  gehobener  Stimmung  sein  ei. 
sich  gehoben  fühlen:  känna  sig  högtidligt 
stämd. 


*  äkta  »ms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   $  tek»islt  term.    4*  sjötcrm.    s!^  militärisk  term. 


Heber 


344 


Heftel 


Heber,  -s,  -,  m.  1.  person  som  lyfter.  2.  © 
häfrert.  3.  ®  lyftarm.  4.  med.  iTftmuskel. 

Hebråep,  -s,  -,  m.  hebte. 

hebrålsch,  I.  a.  hebreisk.  II.  n.  hebreiska,  jfr 
deutsch. 

Hebung,  -en,  f.  lyftande,  t.  ex.  e\nes  Schätzen, 
höjande,  t.  ex.  der  Industrie;  upplyftande, 
t.  ex.  der  Arme;  lyftning,  höjning;  metr.  ar- 
sis.  Er  kommt  mit  seiner  Forderung  nicht 
zur  ~  han  får  ej  sin  fordran  gulden. 

Hechel,  -n,  f.  häckla.  Biiai.  etw.  durch  die  <^ 
ziehen:  häckla  ngt.  -ir&Uf-en,/.  häcklerska. 

Hecheléi,  -en,/,  häcklande,  i  sht  i  biidi.  bem. 

hechellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  häckla. 

Hechler,  -»,  -,  m.  »vin,  -nen,f.  häcklare,  häck- 
lerska. 

Hecht,  -[e]s,  -e,  m.  gädda.  Biidi.  der  ~  im 
Karpfenteiche :  nlfven  bland  fåren,  das  ist 
ein  feiner  -v-  iron.  han  är  just  en  fin  gosse. 
-ängel,  -k,/,  gäddkrok.  -bärs[ch],  -es,  -e,  m. 
zooi.  gös  (Perca  lucioperca).  -blau,  a.  grå- 
blå.  -grau,  a.  blågrå.  -Schimmel,  -s,  -,  m. 
blågrå  häst. 

Heck,  -[eis,  -e,  n.  1.  staket,  gärdsgård.  2.  in- 
hägnad. 3.  grind,  led.  4.  i  bakstam,  ak- 
ter, -flagge,  -n,  f  i  flagga  i  aktern. 

Heck...  jfr  hecken,  ex.  -bauer,  -s,  -,  m.  och  n. 
häckbur,  -feuer  se  Hecken...  -geld,  -[e]s.  O, 
n.  1.  lockslant,  lyckoslant.  2.  falskt  mynt. 
-groschen,  -s,  -,  m.  1.  =  -geld  1.  2.  falsk 
groschen.  -männchen,  -s,  -,  n.  tomte,  rå  som 
enligt  folktron  ligger  ut  pengar,  -münze,  -n,  f. 
l.  =  -geld.  2.  falskmynteri.  -mutter,  -f, /. 
P  och  F  kvinna  som  har  täta  barnsängar. 
•Pfennig,  -[e]»-,  -e,  -thaler,  -s,  -,  m.  1.  =  -geld 
1.  2.  falsk  pfennig,  thaler.  -zeit,  -en,  f.  fogiars 
liggtid.  Jfr  Neck  och  1.  Hecke. 

1.  Hecklie,  -«ra,/.  1.  häck.  2.  =  Heck  1-3.  Biidi. 
bei  der  ~  sein:  vara  tillhands  (egenti.  ror  att 
öppna  grinden),  stå  på  passopp.  3.  busksnår. 
•herberge,  •n,f.  hemligt  härbärge,  tillhåll. 
•jäger,  -s,  -,  m.  krypskytt,  jfr  ofvan  Heck... 
-en...  Kx.  ~adel,  -s,  O,  m.  F  knapadel.  -^apfel, 
-s, -t,  »ra.  bot.  i  häck  växande  äpple(träd)  (Pi- 
rus  malus  frutescens).  ~beere,  -n,  f.  \irue- 
bär.  ~br[a]unelle, -n,y.zooi.järnsparf(Accen- 
tor  modularis),  «^./dlckicht,  -[e]s,  -e,  n.  snår. 
~feuer,  -s,  -,  n.  X  häckeneld.  /v-hopfen,  -s, 
O,  m.  vild  humle.  ~klrsche,  -n,/.  bot.  all- 
män try  (Lonicera  Xylosteum).  ~rennen, 
-s,  -,  n.  hinderlöpning.  ~rose,  -n.  f.  bot. 
vild  törnros  (Rosa  canina).  ~same[n],  -ns, 
O,  »n.bot,  ärttörne  (Ulex  europ»us).~schere, 
•»,  f.  trädgårdssax  till  häckklippning. 
«^zaun,  -[c]s,  -e  f,  m.  häck  ss.  stängsel. 

2.  Hecke,  -re,  /.  1.  häckande,  häckning,  par- 
ning, varpning,  liggning.  2.  fogiars  liggtid. 
3.  häckbur.  4.  fogelkull. 

heckllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  para  sig, 
lägga  och  ligga  ut  ägg,  nifva,  utkläcka;  F 
om  krinnor:  få  många  småttingar,  vara  frukt- 


sam. 2.  biidi.   i  stor  mängd  frambringa.  3. 

bUdi.   liksom  rnfvande  uttänka,  hafva  1  sinnet. 
Heckerllng  se  Häckerling. 
hecklcht,  heckig,  a.  buskig. 
hedä,  interj.  holla!  hör  hit! 
Hede,  O,/,  blånor.   -leinen,  -s,  O,  n.  blaggarn, 

blaggarnslärft. 
heden,  a.  blån-,  blaggarns-. 
Hederich,   -[e]s,   -e,   m.  bot.  1.  gyllen  (Erysi- 

mum).  2.  jordrefva  (Glechoma  hederacea). 
Heer,    -[e]s,   -e,   n.  här;    mängd,  skara,  tåg. 

Das  wilde  ei.  beutende  ei.  wütige  ~  den  vilda 

jagten,  -bann,  -[e].«,  -e,  m.  härbann,  uppbåd. 

-fahne,    -n,  f.  fana,  baner  som  bSres  framror  hela 

hären,  -fahrt,  -en,  f.  härnad.  -flucht.  O,  /.  de- 
sertering, -führer,  -s,  -,  m.  härförare,  -ge- 
rät[h],  -[«]s,  -e,  n.  krigsmateriel.  -haufe[n], 
-ns,  -n,  m.  trupp,  armékår;  soldathop,  -horn, 
-[e]s,  -er  f,  n.  krigstrumpet,  -lager,  -s,  -,  n. 
(krigs)läger.  -meister,  -s,  -,  m.  härmästare, 
-pauke,  -n,  f.  krigspuka.  -pauker,  -s,  -,  m. 
pukslagare.  -rauch  se  Herauch.  -säule,  -n,  f. 
X  kolonn.  -scha[a]r,  ■en,f.  härskara,  -schau, 
-en,  f.  X  revy.  -Strasse,  -n,f.  1.  X  militär- 
väg.  2.  stor  landsväg.  -Verpflegung,  O,  /. 
härens  förplägning,  proviantering.  -wagen, 
-s,  -[t],  m.  krigsvagn.  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  = 
-Strasse,  -wesen,  -s,  O,  n.  krigsväsen,  -wurm, 
-[e]s,  -er  f,  '"•  myrorm;  biidi.  långrad  af 
människor,  folkhop,  -zug,  -[e]s,  -e  t,  ni.  \. 
fälttåg.  2.  armé  på  marsch,  -es...  ex.  ~ab- 
t[h]eilung,  -en,  f.  härafdelning.  '>..einrich- 
tung,  -en,  f.  härorganisation,  -^ergänzung, 
-en,f.  X  rekrytering,  'v.folge,  -n.f.  uppbåd 

(till  krigstjänst  uppbådadt  folk).  ~kraft,  '>.macht,  -e 

t,  f  här,  härsmakt,  krigsmakt,  »./volk,  -[e].«, 
O,  n.  krigsfolk.  ~zug  se  -zug. 

Heerd,  Heerde  se  Herd,  Herde. 

Hefe,  -n,  f.  Hefelln,  -ns,  -n,  m.  jäst;  botten- 
sats, drägg,  äfv.  biidi.  -n...  ex  'v.bitter,  -s,  O,  n. 

ölets    af    jästen    fiSrorsakade  beska.     ~brot,  -[e]s, 

-e,  n.  med  jäst  syradt  bröd.  'N.kDchen,  -s,  -, 
in.  med  jäst  bakad  kaka.  ^teig,  -[ej.^-,  -e,  m. 
med  jäst  blandad  deg. 

heficht,  hefig,  a.  jästblandad,  grumlig. 

Heft,  -[€].•?,  -e,  n.  och  t  m.  1.  fäste,  handtag, 
skaft.  Biidi.  eine  Sache  beim  ^e  ei.  am  rech- 
ten ~e  fassen :  börja  i  rätt  ände,  das  ~  der 
Regierung  ergreifen:  fatta  regeringstyg- 
larne.  2.  vidhäftande,  fästande;  häftme- 
del.  3.  häfte,  -ausgäbe,  -n,  f.  edition  i  häf- 
ten, -faden,  -s,  -f,  m.  1.  tråckeltråd.  2.  häft- 
snöre,  segelgarn,  -lade,  -n,f.  boubind.  häft- 
läda.  -los,  a.  utan  handtag,  utan  skaft,  -na- 
del,  -n,  f.  ©  häftnål.  -naht,  -e  t,  /•  tråck- 
ling.  -pflaster,  -s,  -,  n.  häftplåster;  musch- 
plåster, -schnür,  -e  f,  y".  tokbind.  häftsnöre. 
-Stich,  -[e]s,  -e,  m.  tråckling.  -weise,  adv. 
häftesvis.  -zwirn,  -[e]s,  O,  m.  =  -faden. 

Heftel,  -s,  -,  m.  och  n.  1.  häkta  och  hyska, 
häkta;  spänne,  bröstnål.  2.  hake,  krämpa. 


O   lakoar  plar.   f  h»r  omljad.    tr,  traiuitin,    itr.  intransitiTt  Terb.   h,  har  hotan,   t,  bar  tttn  till  hjälpverb. 


heftein 


345 


Heü 


-männleln,  -s,  -,  n.  hakta.  -mUtterlein,  -s,  -,  n. 
hyska. 

heftellln,  -te,  ge-t,  tr.  häkta. 

heftllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  häfta,  fästa;  fast- 
tråckla,  an  etw.  (ack.)r  på  ngt.  Die  Au,gen  ei. 
den  Blick  auf  etw.  (aok.)  ~  fästa  blicken  på 
ngt.  Biidi.  jmdm  etw.  auf  den  Ärmel  ei.  auf 
die  Nase  ~  inbilla  ngn  ngt.  II.  Sich  ~ 
taga  fast,  fastna,  klibba  vid. 

Hefter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  häf- 
tar, fastar. 

heftig,  a.  häftig. 

Heftigkeit,  -en,  f.  häftighet. 

Hege,  O,  f.  I.  skydd,  hägnad.  2.  inhägnad 
skog,  ungskog,  som  ej  får  huggas,  -bereiter, 
•meister,  -reiter,  -s,  -,  m.  beriden  skogsupp- 
Byningsman.  -schlag,  -[e]s,  -e  t,  -wald,  -[e].«, 
-er  t,  m.  =  Hege  2.  -weide,  -n,  f.  betesmark 
ßom  vissa  tider  ej  får  betas,  -wisch,  -es,  -e, 

m.    -zeichen,   -S,  -,  n.  pi  en  «ting  uppsatt  halmtapp 

till  tecken  att  skogen  ej  får  röras,  -zeit,  -tu, 
f.  förbjuden  tid. 

hegllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  inhägna.  2.  utfärda 
förbud  mot  skadandet  af.  3.  skydda,  hafva 
under  sin  «mma  vård,  i  sht  ~  und  pflegen : 
skydda  och  vårda.  4.  härbärgera,  hysa, 
innesluta,  innehålla;  biidi.  hysa,  t.  ex.  Zwei- 
fel. Hegung,/. 

Heger,  -s,  -,  m.  ~in,  -%en,  f.  person  som  in- 
hägnar, hyser,  skyddar;  vårdare,  vårda- 
rinna, vakt. 

Heher  se  Häher. 

Hehl,  -[e].s,  O,  n.  och  ^t^  m.  döljande,  hemlig- 
hållande, hemlighet.  Ich  habe  ei.  mache  der 
(gen.)  Sache  ei.  aus  der  Sache  kein[en]  ~  jag 
gör  ingen  hemlighet  däraf. 

hehlbär,  a.  möjlig  att  dölja. 

hehlllen,  -te,  ge-t,  tr.  dölja,  hemlighålla,  göm- 
ma (undan),  förtiga. 

Hehler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  person  som  döl- 
jer Dl.  m.  se  föreg.;  i  sht  tjufgodsgömmare, 
t.  ex.  ordspr.  der  ~  ist  SO  gut  taie  der  Stehler. 

Hehlerei,  -en,  f.  undandöljande,  hemlighål- 
lande, förtigande. 

hehr,  a.  hög,  majestätisk,  upphöjd,  sublim. 

Hehrheit,  O,  /.  höghet,  majestät. 

hei,  interj.  häj ! 

heidå,  interj.  häj!  häjsani  hålla! 

I.  Heide,  -n,  f.  1.  hed,  ljunghed.  2.  %  skog, 
3.  ljung,  -bereiter,  -s,  -,  m.  beriden  skog- 
vaktare, hejderidare.  -besen,  -s,  -,  m.  kvast 
viska  af  ginst  ei.  ljung,   -biene,  -n,  f.  hedb 

som    hämtar    näring  ur  ljungblommor,    -blume,  -W,  f. 

ljungblomma,  -feld,  -[e]s,  -er,  n.  hed.  -ge 
gend,  -en,  f.  af  hedar  uppfyld  trakt,  -griess 
-es.  O,  TO. -grlitze.  O,/,  bohvetegryn.  -honig 
-[e]s,  O,  m.  honing  af  hedbin.  -korn,  -\e]s 
O,  n.  bohvete.  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  ljung 
-land,  -[e].?,  O,  n.  hed.  -rauch  =  Herauch 
-reiter  =  -bereiter,  -rose,  -n,  f.  vild  törnros 
(Rosa  canina).  -schnucke,  -n,  f.  hedfår. 


2.  Heide,  -n,  -n,  m.  hedning,  -n...  ex.  'x^angst, 
■e  t,  /•  gmflig  ångest.  •N-apostel,  -$,  -,  m. 
hedningarnes  apostel;  missionär,  '^»bekeh- 
rer,  -s,  -,  m.  missionär,  'v.bekehrung,  -en,  f. 
1.  hedning(ar)s  omvändelse.  2.  hednamis- 
sion. ~bild,  -[e]s,  -er,n.  afgudabild.  <x.christ, 
-en,  -en,  t«.  ~in,  -nen, /I  hedningekristen, 
omvänd  hedning.  ~christent[h]Qm,  -[e]«.  O, 
n.  samtliga  till  kristendomen  omvända  hed- 
ningar, '^.christlich,  a.  beträffande,  känne- 
tecknande för  hedningekristna.  ~geld,-[e]s, 
O,  n.  F  ofantlig  summa  penningar.  ~glau- 
be[n],  -ns.  O,  m.  hednisk  tro.  ~haar,  -[e]s, 
-e,  n.  hedningahår  på  nyrodda.  ~lärm,  -[e]s, 
O,  m.  F  förfärligt,  helvetiskt  väsen.  '>.'leben, 
-s.  O,  n.  1.  hedningars  lif.  2.  F  vildt  lif. 
~lehrer,  -s,  -,  m,.  missionär,  'x/massig,  a.  F 
förfärlig,  gruflig,  helvetisk,  'x/späss,  -es,  -e 
t,  m.  F  ofantligt  roligt  skämt.  Das  ist  ein 
~  det  är  ett  sant  nöje,  ett  nöje  utan  like. 
'x.tempel,    -s,  -,  m.  hedniskt  tempel.   ~welt, 

0,  /.  hednaverld.  -x/wetter,  -s,  -,  n.  förfärligt 
väder. 

Heidelbeere,  -n,  f.  blåbär. 

Heidenschaft,   O,  /.   Heident[h]üm,  -[e]s,  O,  n. 

1.  hedendom.  2.  hednaverld. 

heidi,  interj.  häj!  häjsan!  F  alles  ist  ~  allt  är 
förloradt. 

Heidin,  -nen,  f.  hednisk  kvinna. 

heidnisch,  a.  1.  hednisk.  2.  F  ofantlig,  gruf- 
lig, helvetisk. 

Heidschnucke,  -n,f.  hedfår. 

Heiduck  (arv.  -  -),  -en,  -en,  m.  hejduk,  a)  be- 
tjänt i  ungerskt  livré,  b)  ungersk  Infante- 
rist, c)  polisbetjänt. 

heikel,  heik[e]lig,  a.  1.  svår  att  tillfredsställa, 
kinkig.  2.  brydsam,  kinkig,  grannlaga, 
vansklig. 

Heil,  I.  -[eis,  O,  n.  1.  hälsa,  välgång,  lycka. 
Sein  ~  versuchen:  pröfva  lyckan.  2.  fräls- 
ning. Im  Jahre  des  ~s  1885:  i  nådens  år 
188.5.  II.  a.  hel,  oskadd;  frisk.  ~  werden: 
läkas.  Seine  Wunde  ist  'v/  hans  sår  är  läkt. 
III.  interj.  hell!  -anstaft,-«»,/.  sjukhus,  kli- 
nik, kurort,  -ärt,  -en,f.  mnares  behandlings- 
sätt, kur(metod).  -bad,  -[e].s,  -er  f,  «.  bad- 
ort, -bringend,  a.  hälsosam,  -bringer,  -s,  -, 
m.  fi-älsare.  -brunnen,  -s,  -,  m.  hälsobrunn. 
-froh,  o.  högst  förnöjd,  -gehülfe,  -n,  -»,  m. 
fältskär,  -gymnastik.  O,  /.  sjukgymnastik, 
-kraftig,  a. läkande,  läkekraftig.  -kraut,  -[e]s, 
-er  t,  «•  läkeört,  -kunde.  O,  /.  läkekonst, 
medicin,  -kundigefr),  (adj.  böjn.)  m.  läkare, 
medicinare,  -kunst.  O,/,  läkekonst.  -kUnst- 
ler,  -s,  -,  m.  läkare,  -los,  a.  1.  som  ej  kan 
läkas,  ohjälplig.  2.  gudlös.  3.  F  fördömd, 
gruflig.  -lösigkeit.  O,  /.  ohjälpligt,  förtvif- 
ladt  läge  ei.  tillstånd,  -methode,  -n,f.  kur- 
metod, -mittel,  -s,  -,  n.  läkemedel,  medika- 
ment, -pflanze,  -n,  f.  läkeört,  -pflaster,  -s, 
-,n.  plåster,  -quell,  -M«,  -en,  m.  -quelle,  -n. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    •!■  «jöterm.    ii  militärisk  term. 


Heiland 


34G 


heimlich 


f.  hälsobmnn.  -ruf,  -[e]s,  -e,  m.  hellrop. 
■salbe,  -n,  f.  läkande  salfva.  -trank,  -[e]s,  -e 
t,  OT.  läkedryck,  -verfahren,  -s,  0,  n.  kurme- 
tod.  -voll,  a.  hälsosam,  gagnelig,  frälsande. 
-wissenschaR,  0,  /.  läkarevetenskap,  -s...  Ex. 
»v/glaubefn],  -ns,  0,  m.  tro  på  frälsning,  på 
nåd.  '^.'lehre.  O,  f.  lära  om  nåden.  ~mittel, 
-s,  -,  n.  nådemedel,  'vordnung.  O,  /.  nådens 
ordning. 

Heiland,  -[«].•?,  -e,  m.  frälsare. 

heilbar,  a.  som  kan  läkas. 

Heilbarkeit,  O,/,  möjlighet  att  läkas. 

heilllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  samt  sich  ~ 
läkas,  helas,  botas,  tillfriskna.  II.  tr.  bota, 
kurera,  jmdn  von  einer  Krankheit,  von  ei- 
nem Irrtum:  ngn  för  en  sjukdom,  för  en 
villfarelse.  Bimi.  Schäden,  Fehler  ~afhjälpa 
skador,  fel.  Heilung,  /. 

Heiler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  person  som  lä- 
ker, helår  ngt. 

heilig,  o.  helig,  t.  ex.  die  ~e  Schrift,  schwö- 
ren bei  allem  was  ~  ist,  ihm  ist  nichts  ~  ; 
helgad,  t.  ex.  dieser  Tag  ist  dem  Herrn  r^. 
f^  halten:  helighålla.  ~6r  Abend:  högtids- 
afton, i  sht  julafton.  Die  ~ew  drei  Könige: 
de  tre  vise  männen.  Ein  ~er,  eine  ~e;  ett 
helgon;  F  ein  wunderlicher  ~e7':  en  besyn- 
nerlig människa,  ett  original,  -haltung,  0,f. 
helighållande.  -machend,«,  helgande,  helig- 
görande, -macher,  -.*,  -,  /?(.  heigare,  helig- 
görare.  -machung,  0,  f.  helgelse,  heliggö- 
relse.  -sprechung,  -en,  f.  förklarande  för 
helgon,  kanonisering.  -en...  Ex.  ~bein,  -[e]s, 
-e,  n.  1.  med.  heligbenet,  korsbenet.  2.  hel- 
gonben, relik,  '^blld,  -[«].«,  -er,  n.  helgon- 
bild. ~dienst,  -[e]s.  O,  m.  helgondyrkan. 
~fresser,  -s,  -,  ?«.  F  skenhelig  person,  lä- 
sare, '^geschichte,  -n,f.  1.  helgonhistoria. 
2.  (helgon)legend.  '^glanz,  -es.  O,  m.  hel- 
gonglans, 'x/holz,  -es,  O,  n.  hot.  pockenholts 
(Guajacum  officinale).  '^legende,  -n,f.  (hel- 
gon)legend.  ~nische,  -n,  f.  nisch  med  ei. 
för  en  helgonbild,  'vsage  =  '^legende. 
'v.schein,  -[e].s-,  -e,  m.  helgonsken,  helgon- 
gloria. 'N^schrein,  -\e]s,  -e,  m.  helgonskrin. 
~verehrung.  O,  f.  helgondyrkan. 

heiligllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  helga,  heliggöra.  Ge- 
heiligt: helig.  2.  helighålla,  förklara  helig, 
kanonisera,  förguda.  Heiligung,/'. 

Heiligkeit,  -en,  f.  helighet. 

Heiligt[h]Qm,  -[ejs,  -er  f,  n.  1.  helgedom.  2. 
helig  sak,  relik.  -s...  Ex.  ~entweiher  =  r^schån- 
der.  '^entweihung  =  '^.Schändung .  'x/schän- 
der,  -s,  -,  m..  helgerånare,  'x/schänderisch,  a. 
helgerånande.  'V/Schändung,  -en,  f.  helge- 
rån.   ~wächter,  -s,  -,  m.  helgedomsväktare. 

heilsam,  a.  hälsosam,  gagnelig  for  kropp  ei.  sjiu. 

Heilsamkeit.  O,  f.  hälsosamhet,  gagn. 

Heim,  I.  -[e]s,  -e,  n.  hem.  II.  adv.  hem.  -ar- 
beiter,  -s,  -,  m.  hemarbetare  som  ej  går  bon  p?i 
arbete,  -begeben,  sich  ~  begifva  sig  hem.  -be- 


gleiten, tr.  ledsaga  hem.  -bezahlen,  tr.  åter- 
gälda, -bringen,  tr.  hembringa,  -eilen,  itr.  s. 
skynda  hem.  -fahren,  itr.  s.  fara  hem. 
-fahrt,  -en,  f.  hemfärd,  -fall,  -[c]s.  O,  m. 
hemfall,  -fallen,  itr.s.  hemfalla,  -fällig,  a.  hem- 
fallande, hemfallen,  -fallsrecht,  -[e]s.  O,  n. 
hemfallsrätt.  -finden,  itr.  h.  och  s.  samt  sich 
~  hitta  hem.  -führen,  tr.  hemföra,  -gäng, 
-[e]s,  O,  m.  gång  hem,  hemväg;  biidi.  hädan- 
färd,  död.  -geben,  tr.  återgälda,  -gehen,  itr. 
s.  gå  hem;  biwi.  aflida.  -holen,  tr.  hämta 
hem.  -kehr,  O,  /.  1.  hemkomst.  2.  återvän- 
dande hem,  hemväg,  -kehren,  itr.  s.  åter- 
vända hem.  -kommen,  itr.  s.  komma  hem. 
-kunft.  O,/,  hemkomst,  -laufen,  itr.  s.  sprin- 
ga hem.  -leuchten,  itr.  h.  Jmdm  -x-  a)  lysa 
ngn  hem,  b)  FbUdi.  köra  bort,  afvisa,  afspisa 
ngn.  -los,  a.  hemlös,  -nehmen,  tr.  taga  med 
sig  hem.  -reise,  -n,  f.  hemresa,  -ritt,  -[e]s, 
-e,  m.  hemridt.  -schicken,  tr.  a)  skicka  hem, 
b)  jmdn  '\>  =  -leuchten  b.  -schiffen,  itr.  s. 
segla  hem.  -sehnen,  sich  r^  längta  hem. 
-Stätte,  -n,  f.  hemort,  hem,  härd.  -suchen, 
tr.  uppsöka,  besöka,  hemsöka.  -sQchung, 
-en,  f.  hemsökelse.  -tragen,  tr.  bära  hem. 
-treiben,  tr.  drifva,  köra  hem.  -tücke,  -n,  f. 
lömskhet,  bakslughet,  illistighet.  -tückisch, 
a.  lömsk,  bakalug,  illistig,  -wärts,  adv. 
hemåt,  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  hemväg.  Sich 
auf  den  ~  machen:  begifva  sig  hem.  -weh, 
-[e]s,  O,  n.  hemlängtan,  hemsjuka,  -wesen, 
-s,  O,  n.  hem  med  hvad  därtill  hör,  hemlif.  -Wol- 
len, itr.  h.  vilja  hem.  -zahlen,  tr.  återgälda, 
betala,  -ziehen,  itr.  s.  draga,  tåga,  flytta  hem. 

Heimat[h],  -en,  f.  hem,  hemtrakt,  hemland. 
-[s]...  Ex.  ^berechtigt,  a.  som  har  hemorts- 
rätt. ~dorf,  -[e]s,  -er  f,  n.  by  där  ngn  är 
hemma,  födelseby.  ~fern,  a.  fjärran  från 
hemmet.  ~kunde,  O,  _/'.  kännedom  om  hem- 
bygden, 'x.land,  -[e]s,  -er  \,  n.  hemland. 
~los,  a.  hemlös.  ~lösigkeit,  O,/,  hemlöshet. 
~recht,  -[e]s.  O,  n.  hemortsrätt.  /N/SChein, 
-[e]s,  -e,  m.  intyg  om  hemortsrätt,  präst- 
betyg. 

heimat[h]lich,  a.  som  har  afseende  på,  rör, 
tillhör,  påminner  om  hemmet  ei.  hembyg- 
den; hemtreflig.  Meine  ~eM  Berge:  min 
hembj'gds  bärg. 

Heimat[h]lichkeit,  O,  /.  hemtreflighet;  hem- 
kärlek, kärlek  till  hembygden. 

Heimchen,  -s,  -,  n.  syrsa. 

heimelich,  heimelig,  a.  1.  hörande  till,  utmär- 
kande för  hemmet,  hem-.  2.  hemtreflig, 
behaglig,  förtrolig. 

heimisch,  o.  1.  infödd,  hemma,  boende,  t.  ex. 
an  einem  Orte  '^  sein:  vara  hemma,  bo 
ngnstädes.  2.  hemmastadd,  hemmavand. 
3.  =  heimelich  2. 

heimlich,  a.  1.  hemlig,  'flachen:  skratta  i 
mjugg.  ~  thim:  vara  hemlighetsfull.  2.  se 
heimelich  2.  -haltung,  O,/,  hemlighållande. 


O   saknar  plur.    J  har   omljud.    tr»  transitivt,    itr,  intruusitivt  ' 


h. 


haben,    S.  har  sein  till  bjillpTerb. 


Heimlichkeit 


347 


Held 


•thuerei,  -en,  f.  -thun,  -s,  0,  n.  hemlighets- 
fullhet, hemlighetsmakeri. 

Heimlichkeit,  -en,  f.  hemlighet. 

Hein,  -s,  0,  m.  Freund  ^  döden,  mannen  med 
lien. 

Heinrich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  npr.  Henrik.  2.  F 
sanfter  ->.<  beskedlig  karl.  3.  bot.  guter  ~ 
lungrot,  god  Henrik  (Chenopodium  Bonus 
Henricus). 

heint,  adv.  i  natt,  a)  »rra  natten,  b)  nästa  natt. 
Heinz,     -es   el.   -en,  -c[n],  m.  smeknamn,  fiJrkortn.  af 

Heinrich,  1.  npr.  Henrik.  ~  und  Kunz:  ungef. 
Andersson  och  Petersson.  2.  benämn.  p&  åt- 
skilliga husdjur  sa.  0X6,  katt,  kanin.  3.  ben&mn. 
pi  itskiii.  tekn.  redskap  ss.  paternostcrverk,  ett 
slags  ugn  till  kemiskt  bruk,  (hö)krake  m.  m. 
-el...  E%.  ~männchen,  -s,  -,  n.  1.  tomte.  2. 
leddocka,  marionett,  'v^männisch,  a.  tomt- 
aktig. 

Heirat[h],  -en,  f.  giftermål.  Auf  die  »^^  ge- 
hen: vara  stadd  i  friareärenden.  Eine  ~ 
sch  Hessen:  af  sluta  ett  giftermål.  -S...  Ex, 
rx/antrag,  -[e]s,  -e  t>  "*•  giftermålsanbud. 
/N^anzeige,  -n.,f.  giftermålsannons,  '^bureau, 
-s,  -s  el.  -X,  n.  giftermålsbyrå.  '>.'fähig,  a. 
giftvuxen.  ~fähigkeit,  O,  /.  giftvuxen  ålder. 
~gedanke(n),  -ns,  -n,  m.  giftastankar.  ~gut, 
-[e]s,  -er  f,  n.  hemgif '.  'v/kandidat,  -en,  -en, 
m.  giftermålskandidat.  ~lustig,  a.  giftas- 
lysten. ~stifter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  äkten- 
skapsstiftare, äktenskapsstifterska.  ~ver- 
mittler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  äktenskaps- 
mäklare, äktenskapsmäklerska.  '^.<vertrag, 
■[e]s,  -e  t,  in.  äktenskapsförord. 

heirat[h]llen,  -ete,  ge-et,\  I.  tr.  Jmdn  ~  gifta 
sig  med  ngn.  II.  itr.  k.  och  sich  ~  gifta  sig. 

heisa,  interj.  häjsan ! 

heischllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  fordra,  begära, 
kräfva.  Heischung,/. 

heiser,  a.  hes. 

Heiserkeit,  O,/,  heshet. 

heiss,  a.  het.  Mir  ist  ~  jag  är  mycket  varm, 
det  är  hett.  Biiai.  ~es  Blut  haben:  vara  het- 
lefrad,  da  geht  es  ~  her:  där  går  det  hett 
till,  jmdm  die  Hölle  ~  machen :  göra  ngn 
svår  förtret.  Ordspr.  was  ich  nicht  weiss, 
macht  mich  nicht  ~  hvad  mitt  öra  ej  hör, 
det  mitt  hjärta  ej  rör.  -blutig,  a.  hetlefrad. 
-erfleht,  a.  ifrigt  efterlängtad,  -geliebt,  a. 
innerligt  älskad,  -hunger,  -s,  O,  m.  häftig 
hunger,  -hungrig,«,  häftigt  hungrig,  glupsk. 
-sporlln,  -«[e].s,  -en,  m.  person  som  är  het 
på  gröten,  hetlefrad  person. 

heissa,  interj.  häjsan! 

I.  heissllen,  -[««]*,  hiess,  Messe,  (ge)-en,  -[e],  I. 
tr.  1.  bjuda,  befalla.  Jmdn  etw.  thun  ~  ci. 
t  jmdm  etw.  zu  thun  ~  befalla  ngn  att  göra 
ngt,  er  hat  mich  schweigen  ~  han  har  be- 
falt  mig  tiga.  Wer  hat  Ihnen  das  geheis- 
sen?  hvem  har  bedt  er  därom?  Wer  hiess 
mich  auch  alles  wagen!  att  jag  också  skulle 


våga  allt  I  2.  kalla,  benämna.  Das  heisse 
ich  einen  Ehrenmann:  det  kan  man  kalla 
en  hedersman.  Jmdn  du  ~  dua  ngn.  Etw. 
gut  <%/  godkänna  ngt.  Jmdn  willkommen  ~ 
bedja  ngn  vara  välkommen.  II.  itr.  h.  1. 
heta,  kallas.  Ich  will  nickt  N.  N.  ~,  wenn 
...  jag  vill  ej  vara,  den  jag  är,  om  ...  2. 
heta,  betyda,  t.  ex.  wie  heisst  das  auf  schwe- 
disch? 3.  opers.  es  heisst:  det  heter,  t.  ex. 
wenigstens  heisst  es  so,  es  hiess  ausdrück- 
lich;  hier  heisst  es  aufgepasst!  här  gäller 
det  att  se  upp.  4.  Das  heisst  (förkort,  d.  h.): 

det    vill  säga.    5.  vara  af  samma  varde  som,  t.  ex. 

Arbeit   heisst   Reichtum.   6.  särskilda  faii.  Das 
will  etw.,  wenig  ~  det  har  ngt,  föga  att  be- 
tyda.   Das    heisst   mir  gleich   viel:    det    är 
mig   likgiltigt.    Was   ~    tausend  Schritte? 
hvad   ha   tusen  steg  att  betyda?   Da  sieht 
man,  was  es  heisst  reich  sein:  där  kan  man 
se,   hvilken   roll   rikedomen   spelar.     Was 
soll  das  ~.*   hvad  skall  detta  betyda?   Das 
heisst  geschlafen:   det   kan  man  kalla  att 
sofva. 
2.  heissllen  se  hissen. 
heit,  -en.  sztbst.  sufflx,  -het. 
heiter,  a.  1.  om  vädret:  klar,  vacker.  2.  munter, 
glädtig,  glad,  leende,  rolig,  lustig,    iron.  das 
wird  ~  det  blir  just  trefligt. 
Heitere,  -n,  f.  =  Heiterkeit  1. 
Heiterkeit,  -en,  f.  1.  klarhet.  Die  ~  des  Him- 
mels: den  klara  himlen,  det  vackra  vädret. 
2.  munterhet,  glädtighet,  lustighet. 
heitlich,  adj.  suffix,  -hetlig. 
Heiz...  Ex.  -apparat,  -[e]s,  -e,  m.  värmeapparat. 
-kraft,  O,/,  värmekraft,   -material,  -[e]s,  -e, 
n.  bränsle,  -röhre,  -n,f.  värmeledningsrör. 
heizbar,  «.  som  kan  eldas. 
heizllen,  -[es^t,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  elda.  II.  tr. 
elda,   uppvärma.    III.    Sich  gut,  schlecht  ~ 
vara  lätt,  svår  att  värma  upp.   Heizung,  /. 
-S...  =  Heiz... 
Heizer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  eldare,  elderska. 
Hektar,  ■[e]s,  -(e),  m.  och  71.  hektar,  100  ar,  jfr 

Ar. 
Hektiker,   -s,  -,  m.  med.  hektiker,  af  hektik  li- 
dande person. 
hektisch,  a.  hektisk. 

Hekto...  Ex.  -gråmm,  -[e]s,  -fe),  n.  hektogram, 
100  gram,  jfr  Gramm,  -liter,  -s,  -,  m.  och  n. 
hektoliter,  100  liter. 
Held,  -en,  -en,  m.  hjälte,  -en...  Ex.  ~alter,  -s, 
O,  n.  hjälteålder,  sagoålder.  '>./bahn,  -en,  f 
hjältebana,  hjältelif.  ~brief,  -[e]s,  -e,  m. 
hjältebref,  heroid.  ^dichter,  -s,  -,  m.  episk 
skald.  ~dichtung,  -en,  f.  1.  episk  poesi.  2. 
=  följ.  ~gedicht,  -\_e]s,  -e,  n.  hjältedikt,  epos. 
~geist,  -[e]s,  -er,  m.  hjälteande.  ~kühn,  a. 
hjältemodig.  ~lied,  -[ejs,  -er,  n.  hjältesång. 
'v.mädchen,  -s,  -,n.  hjältemodig  flicka,  ^mas- 
sig, a.  hjältemodig.  ~mut[h],-[e]s,  O,  TO.  hjäl- 
temod. ~mUt[h]ig,  «..hjältemodig.  ~ruhm, 


ftkt»  Bma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    "^  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    "i-  ejäterm.   JS(  militarisk  term. 


heldenhaft 


348 


helmen 


-[ejs,  0,  m.  hjälteära,  hjälterykte,  'vsage, 
•n,/.  hjältesaga.  ~scha[a]r,  -en, /.  hjälte- 
skara. ~seele,  -«,/.  hjältesjäl.  ~sinn,  -H«, 
0,  m.  hjältesinne,  hjältemod.  o./Spieler,  -s. 
-,  m.  skådespelare  som  spelar  hjälteroller. 
~that,  -en,  f.  hjältedåd,  hjältebragd.  ~tod, 
-[e].s,  O,  m.  hjältedöd.  ~volk,  -[e].«,  -er  f,  n. 
hjältefolk.  ~weib,  -[e]s,  -er,  n.  hjältekvin- 
na. ~zeit,  -en,f.  hjältetid. 

heldenhaft,  a.  hjältelik,  hjältemodig. 

Heldenschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  hjälte, 
hjältemod.   2.  hjälteskara. 

Heldent[h]am,  -[e]s,  O,  n.  =  Heldenschaft  1. 

Heldin,    -new,/.  hjältinna. 

helfen,  hilfst,  half,  hülfe  ei.  %  half e,  geholfen 
o.M\iint:rr^,hilf,  l.itr.h.  1. hjälpa.ynu/ni.-ngn. 
Ex.  a)  Jmdm  etiu.  thim  ~  hjälpa  ngn  med 
ngt,  so  wahr  mir  Gott  helfe;  der  Sache, 
ihm  ist  nicht  mehr  zu  -n»  saken,  han  kan  ej 
mer  hjälpas;  F  wart,  ich  werde  dir  ~;  b) 
med  prep.  Jmdm  a  uf  die  Beine,  auf  die  Spur 
1^;  jmdm  auf  ein  Wort  ~  hjälpa  ngn  kom- 
ma på  ett  ord.  Jmdm  aus  der  Verlegenheit, 
bei  der  Arbeit,  durch  den  Sumpf  r^j.  Jmdm 
hinter  die  Geheimnisse  f^  afslöja  hemlig- 
heterna för  ngn.  Jmdm  ins  Grab  ~  bringa 
ngn  i  grafven.  Jmdm  von  etw.  ~  hjälpa 
ngn  att  komma  ifrån,  befria  ngn  från  ngt. 
Jmdm  zu  etw.  ~  förhjälpa  ngn  till  ngt;  er 
hat  dazu  geholfen:  han  har  bidragit  där- 
till; c)  med  adv.  Jmdm  davon  ~  hjälpa  ngn 
att  komma  därifrån,  att  komma  undan. 
Jmdm  fort  ~  hjälpa  ngn  att  komma  un- 
dan, att  komma  framåt.  Jmdme\.{%  tr.)jmdn 
hinab  r^  hjälpa  ngn  att  komma  ned.  2.  gagna, 
t.  ex.  wozu  kann  das  r^j?  das  hilft  nichts; 
was  hilft  es  ihm,  dass  er  ...  II.  Sich  (dat.) 
~  hjälpa  sig.  Sich  vorwärts  ~  hjälpa  sig 
fram.  Sich  zu  ~  wissen:  veta  råd;  sich 
nicht  zu  ~  wissen:  vara  rådvill,  ej  veta 
hvad  man  skall  göra.  Ich  kann  mir  nicht  »v 
jag  vet  mig  ingen  rådj  Sie  haben  Unrecht, 
ich  kann  mir  nicht  ~  ni  må  säga  hvad  ni 
vill,  men  ni  har  orätt. 

Helfer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  hjälpare,  med- 
hjälpare, medhjälperska;  biträde,  assistent, 
adjunkt,  -hand,  -e  j;,f.  hjälpsam  hand.  -s... 
Ex.  ~helfer,  -.s-,  -,  m.  medhjälpare,  handt- 
langare. 

Heliotrop,  -[e]s,  -e,  n.  min.  och  bot.  heliotrop. 

hell,  a.  1.  klar,  t.  ex.  ein  ~er  Tag,  die  Sonne 
scheint  o./,  ~  glänzen.  2.  ljus,  t.  ex.  das  Zim- 
mer ist  ~,  am  r^en  Tage:  midt  på  ljusan 
dag,  ~  machen :  upplysa,  e.'!  wird  ~  det 
ljusnar,  det  dagas,  es  ist  schon  ~  det  är 
redan  dager,  ~e  Augenblicke.  3.  gäll,  klar, 
skarp,  t.  ex.  ~e  Töne.  ~es  Gelächter:  klin- 
gande skratt,  gapskratt,  ~  auflachen:  bri- 
sta ut  i  gapskratt.  4.  In  '^cn  Haufen :  i  stora 
skaror.  Die  r^en  Thränen  stehen  ihm  im  Äu- 
ge: han  är  gråtfärdig,   -äugig,  a.  Ijusögd, 


klarögd;  klarsynt,  -blau,  a.  ljusblå,  -blickend 
=  -äugig.  -braun,  a.  Ijusbrun.  -denkend,  a. 
klartänkande.  -dunkel,  I.  a.  halfmörk.  II.  -s, 
O,  n.  halfmörker:  m&i.  ljusdunkel,  klärob- 
skyr.  -farbig,  a.  ljus  nii  färgen,  -gelb,  a.  ljus- 
gul, -glänzend,  a.  klart  strålande,  -grau,  a. 
ljusgrå,  -griln,  a.  ljusgrön,  -haarig,  o.  ljus- 
hårig,  Ijuslockig.  -hörig,  a.  1.  som  har  tunna 
väggar,  genom  hvilka  ljudet  lätt  går ;  biidi. 
som  ej  kan  bevara  en  hemlighet.  2.  som 
hör  bra.  -kammer,  -n,  f.  0  camera  lucida. 
-sehen,  -s.  O,  n.  1.  klarsynthet.  2.  framsynt- 
het, clairvoyance.  -sehend,  a.  1.  klarsynt. 
2.  framsynt,  clairvoyant.  -seher,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,f.  1.  klarsynt,  2.  framsynt  person. 
-seherisch,  a.  klarsynt,  clairvoyant.  -sichtig, 
a.  klarsynt,  -sichtigkeit.  O,  /.  klarsynthet. 

Helle,  I.  O,  f.  klarhet,  ljus,  dager.  II.  adv.  = 
hell. 

Hellebarde,  Hellebarte,  -«,/.  hellebard. 

Hellebardier,  -[e]s,  -e,  Hellebardist,  -en,  -en, 
m.  hellebardier. 

hellllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göra  klar,  upplysa.  II. 
Sich  ^  klarna,  ljusna. 

Hellene,  -«,  -«,  m..  hellen,  grek.  -n...  ex.  ~volk, 
-[e]s,  -er  f,  n.  helleniskt  folk. 

Hellénent[h]um,  -{e]s,  O,  n.  helleniskt  väsen, 
välde,  inflytande. 

hellenisch,  a.  hellenisk. 

hellenisierllen,  -te,  -t,  tr.  gifva  hellenisk  prä- 
gel. Hellenlsierung, /. 

Hellenist,  -en,  -en,  m.  hellenist. 

Heller,  -s,  -,  m.  heller  (skiljemynt,  vani,  =  4^  Pfen- 
nig). Keinen  roten  ~  haben:  ej  hafva  ett 
enda  öre.  Auf  f^  und  Pfennig  bezahlen :  be- 
tala hvartend  a  öre.  -niagazin,-[e]s, -e,n.  tid- 
skrift af  hvilken  hvarje  nummer  kostar  en 
heller,  -schaber,  -s,  -,  m.  F  snålvarg,  girig- 
buk.  -weise,  adv.  hellervis. 

Hellheit  =  Helle  I. 

heilig,  «.  utmattad,  försmäktande. 

Helligkeit  =  Helle  I. 

Helm,   -[e].s,  -e,  m.  1.  hjälm,  kask.  2.  0  huf, 

hatt,    kupol.    3.    0  skaft  pi  yxor,  hamrar,  hackor 

m.  m.  4.  •i'  rorpinne.  -ädler,  -s,  -,  m.  örn  på 
en  hjälm,  -biene,  •n,f.  drönare.  -busch,  -es, 
-e  t)  "z.  hjälmbuske,  -dach,  -[e]s,  -er  \,  n. 
0  hvälfdt  tak,  kupol,  -decke,  -«,/.  heraw. 
hjälmtäcke,  -feder,  -n,  f.  plym  pi  en  hjaim. 
-förmig,  a.  i  form  af  en  hjälm,  -gewölbe,  -s, 
-,  n.  kupolformigt  hvalf.  -gitter,  -s,  -,  n. 
hjälmgaller,  -kraut,  -[e].-;,  -er  f,  n.  bot.  fross- 
ört (Scutellaria).  -rost,  -[e]s,  -e,  -Schieber, 
-s,  -,  m.  =  -gitter,  -schmied,  -[e].«,  -e,  m. 
hjälmsmed,  vapensmed,  -schmück,  -[ej.s  -e, 
m.  hjähnprydnad.  -Sturz,  -es,  -e  f,  m.  visir. 
-stutz,  -es,  -e,  m.  =  -busch.  -Zeichen,  -.<;,  -,  n. 
-zierat[h],  -[e]s,  -e,  m.  -en,f.  -zimier,  -[e]s, 
•e,  n.  hjälmprydnad. 
helmllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  sätta  hjälm,  kask  på. 
2.  ©  sätta  skaft  på,  skafta. 


O   Baknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitiTt,    itr,  intransitirt  verb.   A.  har  haben,   S,  har  ««»  till  hjälpverb. 


fielote 


349 


herabgeheü 


Helote,  -»,  -n,  m.  helot. 

Helvétien,  -«,  0,  n.  npr.  Helvetien,  Schweiz. 

Helvétier,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  schweizare, 
schweiziska. 

helvetisch,  a.  schweizisk. 

hem,  interj.  huml  hm ! 

Hemd[e],  -[e]s,  -en,  n.  skjorta.  Jmdn  bis  mifs 
nu  ausziehen:  kläda  af  ngn  in  på  bara  krop- 
pen, -[s]...  Ex.  ~ärniel,  -s,  -,  m.  skjortärm. 
'v^ärmelig,  a.  i  skjortärmarne.  ~knopf,  -[e]s, 
-e  t,  m.  skjortknapp.  '%>kragen,  -s,  -,  m. 
skjortkrage.  —  -[en]...  ex.  ~einsatz,  -es,  -e 
t,  m.  skjortveck.  '^»nadel,  -11,  f.  bröstnål.  — 
-en...  Ex.  'X'handel,  -s,  O,  m.  skjorthandel, 
hvitvanihandel.  '>^niatz,  -es,  -e,  m.  F  parvel 
i  bara  skjortan,  skjortlasse. 

Hemisphäre,  -«,  /.  hemisfär,  halfklot. 

Hemm...  ex.  ~feder,-M,/.  0  spärrfjäder,  -kette, 
-n,f.  O  hämkedja,  spärrkedja,  -schuh,  -[e]s, 
-e,  OT.  hämsko.  -Vorrichtung,  -en,  f.  ©  broms. 

hemmilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  hämma,  häjda,  spär- 
ra, hindra,  återhålla.  Die  Wirkung  eines 
Stosses  nu  minska,  upphäfva  en  stots  ver- 
kan. II.  Sich  ~  häjda  sig,  hålla  inne,  häm- 
mas. Kecipr.  sich  el.  einander  '\>  hindra,  sinka 
livarandra.  Hemmung,/,  -s...  Ex.  ~rad, -[e]s, 
■er  t,  n.  0  spärrhjul.  * 

Hemmnis[s],  -ses,  -se,  n.  hinder,  motstånd, 
tvång,  motighet;  spärrning. 

Hengst,  -[e]s,  -e,  m.  hingst. 

Henkel,  -s,  -,  m.  grepe,  handtag,  öra,  ögla. 
•dukaten,  -s,  -,  m.  dukat  med  ögla  att  hängas  i. 
-glas,  -es,  -er  f,  n.  glas  med  handtag,  -korb, 
-[e]s,  -e  t,  m.  korg  med  grepe.  -topf,  -[e]s, 
-e  t,  in.  kruka,  gryta  med  grepe,  med  öron. 
F  biidi.  das  Henkeltöpfchen  machen :  sätta 
armarne  i  sidorna. 

henkelichtjhenkelig, a. försedd  med  grepe  ei.öron. 

henkellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förse  med,  2.  upp- 
hänga i  grepe  ei.  öron. 

henkllen,  -te,  ge-t,  tr.  hänga,  hänga  upp. 

henkens...  ex.  -v»ert[h],  a.  värd  att  hängas. 

Henker,  -s,  -,  m.  bödel,  ~in,  -nen,  f.  bödels- 
hustru. Vaal.  i  «Tordomar  ss.  liol  dick  der  »u  !  el. 

scher  dich  zum  -v^.'  dra  dit  pepparn  växer! 
Ich /rage  den  ~  danach:  det  bryr  jag  mig 
ej  det  ringaste  om.  Das  dank  ihm  der  ~ .' 
det  är  just  ngt  att  tacka  för!  Nu7i  hat's 
der  nu  nu  går  det  på  tok.  -bell,  -[e]»,  -e,  n. 
bödelsyxa.  -block,  -[e]s,  -e  f,  m.  stupstock. 
-karren,  -s,  -,  m.  bödelskärra,  -mahl,  -[e]s, 
-e  el.  -er  f,  «■  -mahlzeit,  -en,  f.  en  lifdömds 
sista  måltid,  -massig,  a.  rå,  barbarisk;  F 
ofantlig,  helvetisk,  -s...  Ex.  '^hand,  -e  t,/. 
bödelshand.  '^.^knecht,  -[e]s,  -e,  m.  bödels- 
dräng, bödelsknekt,    jfr  äfv.  «reg.  sms. 

Hanna,  O,  f.  henna,  alkanna(rot). 

Henne,  -n,f.  1.  höna.  2.  hot.  fette  nu  kärleks- 
ört (Sedum  Telephium).  -n...  ex.  ~mann, 
-[e]s,  -ert,  "*■  hönemånglare.  /N/VOlk,  -[e]s, 
O,  ».  hönsen. 


hepp[hépp],  interj.  hånande  rop  till  judar. 

hör  (i  ams.  med  adv.  och  prep.  &r  6  kort),  adv.  uttryc- 
kande   rörelse    till    den    talande,     a)    om  rum.     1.  hit. 

KUipt.  nu  damit!  hit  ei.  fram  med  det!  gif 
hit!  nur  immer  nu!  a)  bara  fram  med  det! 
b)  kom  bara  hit!  stig  bara  fram!  nu  zu  mir! 
kom  hit!  ~  da!  hitåt!  jfr  hin  5  b.  2.  ifrån, t. 
ex.  wo  Icommt  er  -^f  hvarifrån  kommer  han? 
wo  ist  er  nu?  hvar  är  han  ifrån?  wo  hat  er 
das  nu?  hvar  har  han  fått  det  ifrån?  Nicht 
weit  nu  sein:  a)  bo  i  närheten,  b)  biidi.  ej 
vara  af  betydelse.  3.  med  prep.  ^«  der  Mauer, 
der  Küste  ~  fahren :  fara  utmed,  utefter, 
längs  med  muren,  kusten.  Aus  der  Tiefe 
des  Waldes  ~  ur  den  djupa  skogen.  Hin- 
ter jmdm  nu  gehen:  följa  efter  ngn;  hinter 
jmdm  ~  sein :  vara  i  hack  och  häl  efter  ngn, 
förfölja  ngn;  hinter  einer  Sache  nu  sein : 
ifrigt  eftersträfva  ngt.  Über  e<w.  (dat.)  ~ 
sein:  hålla  på  med  ngt.  Um  jmdn  ~  om- 
kring ngn ;  um  jmdn  nu  sein  :  ömt,  vänligt 
syssla,  pyssla  med,  sköta  ngn.  Von  da  ei. 
dort  ~  därifrån,  von  äussert,  hinten,  oben, 
unten  ~  utifrån,  bakifrån,  uppifrån,  ned- 
ifrån. Vor  jmdm  nu  gehen:  gå  framför  ngn. 
Komm  zu  mir  ~.'  kom  hit  till  mig!  b)  om 
tid.  4.  Es  ist  schon  ein  Jahr  ~  det  var  för 
ett  år  sedan.  Bis  jetzt  ~  hittills.  Von  al- 
ters ~  ist  es  so  gewesen :  så  har  det  varit  i 
långliga  tider;  von  je  ~  ständigt;  von 
EwigJceit  ~  i  all  evighet,  alltjämt. 
heräb,   a.  hit  ned,  ned  üii  don  talande;  s&  äfv.  i 

sms.,    af    hvilka   nedanstående  exempelvis  anfbras.    Von 

oben  nu  uppifrån  (ned).  Den  Strom  ~  utför 
strömmen. 

heråbbegeben,  sich  nu  begifva  sig  (hit)  ned. 

heräbbemiihen,  I.  tr.  Jmdn  ~  besvära  ngn 
med  att  komma  (hit)  ned.  II.  Sich  nu  haf- 
va  besvär,  hafva  godheten  att  komma 
(hit)  ned. 

heråbbeten,tr.  genom  böner  nedkalla,  t.  ex.  den 
Segen  Gottes  nu  nedkalla  Guds  välsignelse. 

heråbbeugen,  tr.  och  sich  ~  böja  (sig)  ned. 

heråbbewegen,  tr.  och  sich  ~  sätta  (sig)  i  rö- 
relse utför,  ned,  flytta  (sig)  ned. 

heråbbiegen,  tr.  och  sich  -v,  böja  (sig)  ned. 

heråbblicken,  itr.  k.  blicka  ned,  se  ned. 

heräbblinken,  itr.   h.    glänsa,  blänka,  tindra 

(däruppe)  hit  ned. 

heråbbringen,  tr.  bringa  ned;  minska,  ned- 
sätta. Kiiii.  jmdn  nu  bringa  ngn  på  obestånd. 

heråbdrlicken,  tr.  nedtrycka. 

heråbeilen,  itr.  s.  skynda  ned. 

heråbfahren,  I.  itr.  s.  fara  ned.  II.  tr.  köra, 
skjutsa  (hit)  ned. 

Herébfahrt,  -era,/,  nedfärd. 

herabfallen,  itr.  s.  falla  ned. 

herabfliegen,  itr.  s.  flyga  ned. 

heråbfliessen,  itr.  s.  flyta,  rinna  ned. 

herabführen,  tr.  föra  (med  sig)  ned. 

heråbgehen,  itr.  s.  gå  ned,  utför.  Das  Fenster 


ftkta  ama.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    $  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    i*  qjötcrm.    iK«  militäriak  term. 


Herabgekommenheit 


350 


heranwaohen 


geht  auf  die  Strasse  herab :  fönstret  vetter 
åt  gatan. 

Herabgekommenheit,  O,  f.  sedi.  ei.  ekonom,  förfall. 

heråbgiessen,  I.  t?-,  hälla,  ösa  ned.  II.  itr.  h. 
störta,  forsa  ned.  Opers.  es  giesst  herab:  det 
störtregn  ar. 

herébgleiten,  itr.  s.  glida  ned. 

herabhängen,  itr.  k.  och  %  tr.  hänga  ned. 

herabhängen,  tr.  och  %  itr.  h.  hänga  ned. 

heråbholen,  tr.  hämta,  taga  ned. 

heråbkommen,  itr.  s.  komma  ned;  biidi.  förf  alla, 
sjunka,  komma  af  sig.  Herabgekommen :  af- 
sigkommen. 

heräbkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  ned. 

heråblangen,  tr.  och  itr.  h.  langa,  räcka  ned. 

herablassen,  I.  tr.  släppa  ned.  II.  Sich  ~  1. 
sänka  sig  ned,  fira  sig  ned,  klättra  ned.  2. 
nedlåta  sig.  '^d:  nedlåtande. 

Heråblassenheit,  Herablassung,  O,  /.  nedlå- 
tande, nedlåtenhet. 

herablaufen,  ur.  s.  1.  springa  ned.  2.  rinna  ned. 
3.  om  en  vug:  gå,  leda  ned. 

Heråbnahme,  O,/,  nedtagning. 

heråbnehmen,  tr.  nedtaga. 

heråbrasseln,  itr.  s.  rasslande  komma  ei.  falla 
ned. 

heråbrauschen,  itr.  s.  brusa,  susa  ned. 

heräbregnen,  itr.  h.  regna  ned. 

heräbreichen,  tr.  ocu  itr.  h.  räcka  ned. 

heräbreissen,  tr.  rifva,  rycka  ned. 

heråbreiten,  itr.  s.  rida  ned. 

heråbrieseln,  itr.  s.  sakta  sorlande  rinna  ned. 

heråbrinnen,  itr.  s.  rinna  ned. 

heråbrollen,  tr.  och  itr.  .i.  rulla  ned. 

herabrufen,  tr.  och  itr.  h.  ropa  ned.  Jmdn  'v. 
ropa  åt  ngn  att  komma  ned. 

herabschaffen,  Uvag  bajn.)  tr.  skaflEa  ned. 

heråbschauen,  itr.  h.  skåda  ned. 

heräbschicken,  tr.  skicka  ned. 

herabschiessen,  I.  tr.  .skjuta  ned,  bUdi.  slungii, 
kasta  ned.  II.  itr.  1.  h.  skjuta  ned.  2.  .s-. 
störta,  slå  ned. 

herabschlagen,  tr.  slå  ned. 

herabschleudern,  tr.  slunga  ned. 

herabschlingen,  herabschlucken,  tr.  svälja  ned. 

herabschütteln,  tr.  skaka  ned. 

heräbschweben,  iir.  s.  sväfva  ned. 

herabschwimmen,  itr.  s.  simma,  flyta  ned. 

heräbschwingen,  aich  ~  svinga  sig  ned. 

herabsehen,  itr.  h.  se  ned. 

herabsenden,  tr.  nedsända. 

heräbsenken,  tr.  och  sich  ~  sänka  (sig)  ned. 

herabsetzen,  tr.  nedsätta,  eü?e  Ware  im  Prei- 
se:  priset  på  en  vara. 

herabsinken,  itr.  s.  sjunka  (ned). 

herabspringen,  itr.  s.  hoppa  ned. 

heråbstechen,  tr.  sticka  ned. 

herabsteigen,  itr.  s.  nedstiga;  biidi. nedlåta  sig. 

herabstellen,  tr.  ställa,  flytta  ned. 

herabstimmen,  tr.  mus.  stämma  lägre;  widi.  ned- 
sätta, t.  ex.  seine  Ansprüche. 


heräbstossen,  I.   tr.   stöta  ned.    II.  itr.  s.  om 

roffoglar;  slå  ned. 

heråbströmen,  itr.  s.  strömma  ned. 
herabstürzen,  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  störta  (sig) 

ned,  utför. 
heråbwagen,  sich  ~  våga  sig  ned. 
heråbwerfen,  tr.  kasta  ned. 
heråbwollen,  itr.  k.  vilja  (komma)  ned. 
herabwünschen,   tr.   nedkalla,  t.  ex.  den  Segen 

des  Himmels  auf  jmdn. 
herabwürdigen,   I.  tr.   nedsätta,  förklena.  II. 

Sich  ~  nedlåta  sig. 
herabziehen,  I.  tr.  draga  ned.  II.  itr.  s.  tåga, 

flytta  ned. 
Heraldik,  O,  /.  heraldik. 
Heråldiker,  -s,  -,  m.  heraldiker. 
heraldisch,  a.  heraldisk. 
herån,    adv.   intill,  hitåt,  hit,  fram.    N^ur '^ ! 

kom  bara  fram! 
heranbilden,  tr.  och  sich  ~  utbilda  (sig)  «u  ngt. 
heränblühen,  itr.  s.  uppblomstra,  slå  ut. 
herånbrausen,  itr.  s.  brusande,  dånande  när- 
ma sig. 
herånbrechen,  itr.  s.  inbryta,  randas  (om  dagen). 
heranbringen,  tr.  bringa  fram,  hit. 
herändämmern,  itr.  s.  gry,  randas. 
heråndampfen,  itr.  s.  komma  ångande. 
heråndringen,  itr.  s.  tränga  sig  fram. 
heråneilen,  itr.  s.  skynda  fram,  till. 
herånfahren,  itr.  s.  komma  åkande,  åka  frara. 
heranfliegen,  /«r.s.  komma  flygande,  flyga  fram. 
heranführen,  tr.  föra  fram,  hit. 
herangehen,  itr.  s.  gå  fram,  närma  sig. 
heranhinken,  itr.  s.  komma  haltande. 
heranholen,  tr.  häiuta  fram,  framföra. 
herankommen,  itr.  s.  komma  fram,  närma  sig, 

anlända. 
heränkriechen,  itr.  s.  komma  krypande,  krypa 

fram. 
herankriegen,   tr.   F  få  fram.  Jmdn  ~  wv.:  få 

ntrn  till  att  göra  ngt. 

Herånkunft,  0,f.  framkomst,  ankomst. 
heranmachen,  sich  ~   an   etw.  (ack.):  taga  itu 

med    ngt,   an  jmdn:  med  ugn  ei.  närma  sig 

ngn. 
herannahen,  itr.  s.  närma  sig. 
heranreichen,  itr.  h.  räcka  upp,  fram,  an  etw. 

(ank):    till    ligt. 

heranreifen,/«»-.«,  närma  sig  mognaden,  mogna. 

heranrücken,  I.  tr.  flytta  fram.  II.  itr.  s.  när- 
ma sig,  flytta  sig  intill;  rycka  fram. 

heranschleichen,  itr.  s.  smyga  sig  fram. 

heranschreiten,  itr.  s.  närma  sig  med  afmätta 
steg. 

heränschwimmen,  itr.  s.  simma  fram. 

herånsegeln,  itr.  s.  seglande  komma  närmare. 

heransprengen,  itr.  s.  spränga  fram,  komma 
sättandes,  i  galopp. 

herantreten,  itr.  s.  träda  intill,  fram. 

heränwachen,  tr.  Den  Mond  ~  vaka  tills  må- 
nen framträdt. 


t  har   omljud.    t) 


itr.  iulrausitivt  verb.    h.  har  haien,    5.  har  lein  till  hjälpverb. 


heranwachsen 


351 


heraushaben 


heranwachsen,  itr.  s.  växa  upp,  zu  etw.:  tili 
ngt.  Herangewachsen:  uppväxt,  fullväxt. 

heranwagen,  sich  »^  våga  sig,  an  jmdn,  etw.: 
på.  ngn,  ngt. 

heranziehen,  I.  tr.  draga  fram.  II.  itr.  s.  kom- 
ma tågande,  vara  i  antågande,  tåga  fram. 

Herauch,  -[e]«,  O,  m.  torfrök,  mossrök. 

herauf,  adv.  hit  upp,  upp  till  den  talande;  al  äfv. 
I    uejttustående    exenipelvia    anfurda  sms.      Von  Unten 

~  nedifrån.  Er  kommt  [von}  dort  »n*  han 
kommer  upp  där  borta.  Nur  o-/  kom  bara 
upp!  ~  U7id  herab  ei.  hinab:  upp  och  ned, 
fram  och  tillbaka. 

heraufbegeben,  sich  «n-  begifva  sig,  komma 
(hit)  upp. 

heraufbeschwören,  tr.  framkalla,  frammana. 

heräufbiegen,  tr.  böja  upp,  uppåt. 

heraufbitten,  tr.  bedja  att  komma  upp. 

heraufbringen,  tr.  bringa  upp,  få  upp. 

heräufdringen,  itr.  s.  tränga  sig  upp. 

heraufdürfen,  itr.  h.  få  komma  upp. 

heråufeilen,  itr.  s.  skynda  upp. 

heräuffahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa  upp.  II.  itr. 
g.  åka  upp,  den  Berg:  uppför  bürget. 

herauffinden,  sich  ~  hitta  vägen  upp. 

heräuffiihren,  tr.  föra  upp,  leda  upp. 

heraufgehen,  itr.  s.  gå  upp,  komma  upp. 

heråufheben,  tr.  lyfta  upp. 

heraufhelfen,  itr.  h.  hjälpa  wg-p,  jmdm:  ngn. 

heraufholen,  tr.  hämta  upp. 

heråufkämmen,  tr.  kamma  upp. 

heraufklettern,  heraufklimmen,  itr.  s.  klättra 
upp,  einen  Berg :  uppför  ett  bärg. 

heraufkommen,  itr.  s.  komma  upp. 

herauflaufen,  itr.  s.  springa  upp. 

heräufreiten,  itr.  s.  rida  upp. 

heraufschiffen,  itr.  s.  segla  uppför  ett  vattendrag. 

heraufschlagen,  tr.  slå  upp,  t.  ex.  den  Wagen- 
tritt: fotsteget  på  vagnen. 

heraufsteigen,  itr.  s.  stiga  upp. 

herauftragen,  tr.  bära  upp. 

heråufwagen,  sich  ~  våga  sig  upp. 

heraufziehen,  I.  tr.  draga  ripp.  II.  itr.  s.  tåga, 
flytta  upp,  uppför. 

heraus,  adv.  hit  ut,  ut  &t  den  talande  till ;  så  äfv. 
i  nedanstående  exempelvis  anförda  sms.    Von  innen  ~ 

inifrån.  Aus  dem  Hause,  zum  Fenster  ~  se- 
hen: titta  ut  ur  huset,  genom  fönstret.  ki 
lipt.  Brust  ->.. .'  bröstet  ut !  ~  mit  dem  Brie- 
fe! fram  med  brefvet!  ~  mit  der  Sprache 
el.  damit!  fram  därmed!  sjung  uti  bekänn 
färg!  frei  ei.  gerade  ei.  offen  ei.  rund  -x  öp- 
pet, fritt.  'N,  oder  herein :  ut  eller  in  1 

herausarbeiten,  I.  tr.  arbeta,  skära,  såga,  hug- 
ga ut,  in,  bort.  II.  Sich  ~  bryta  sig  ut, 
slå  sig  igenom ;  biidi.  dra  sig  ur  spelet. 

herausbegeben,  sich  ~  begifva  sig,  komma  ut. 

heråusbeissen,  I.   tr.  bita  ur.  II.  Sich  ~  äta 

sig  ut;  bildl.  dra  sig  ur  spelet  med  möda. 

herausbekommen,  tr.  få  ut,  ur,  t.  ex.  einen  Nagel ; 
afprässa,   t.   ex.  ein  Geständnis ;  utfundera, 


få  reda  på,  t.  ex.  ein  Geheimnis;  gissa,  lösa, 
t.  ex.  ein  Rätsel;  få  tillbaka,  t.  ex.  Geld,  vid 
räkning:  toas  hast  du  ~?  hvad  har  du  fått  det 
till?  ich  kann  es  nicht  »x/  jag  kan  ej  räkna 
ut  det. 

herausbemühen,  I.  tr.  Jmdn  ^  besvära  ngn 
med  att  komma  ut.  II.  Sich  ~  hafva  be- 
svär, hafva  godheten  att  komma  ut. 

herausbitten,  <r.  Jmdn  ~  bedja  ngn  komma  ut. 

heråusblicken,  itr.  h.  blicka,  titta  ut. 

herausbrausen,  itr.  s.  brusa  ut. 

herausbrechen,  I.  tr.  1.  bryta  ut.  2.  kräkas, 
kasta  upp.  II.  Sich  ~  bryta  sig  ut. 

herausbringen,  tr.  få,  taga  ut,  ur,  t.ej..  jmdn,  ei- 
nen Fleck;  få  fram,  t.  ex.  kein  PFort,~  kön- 
nen; utfundera,  gissa,  dechiffrera;  låta 
framträda,  t.  ex.  die  Farben.  Seine  Kosten 
<\t  få  sina  omkostnader  betäckta. 

herausdrängen,  tr.  och  sich  «u  tränga  (sig)  ut. 

herausdrehen,  tr.  vrida,  skrufva  ut,  ur. 

herausdringen,  itr.  s.  tränga  ut,  fram. 

herausdrücken,  tr.  trycka,  prässa  ut. 

heråusdUrfen,  itr.  h.  få  komma  ut. 

heråuseilen,  itr.  s.  skynda  ut. 

herausfahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa  ut.  II.  itr.  s. 
åka,  fara,  brista  ut;  fara,  springa,  hoppa  ur. 

herausfallen,  itr.  s.  falla  ut,  ur. 

herausfinden,  I.  tr.  hitta,  leta  rätt  på.  II.  Sich 
~  1.  hitta  ut;  biidi.  komma  tillrätta  med 
ngt.  2.  reoipr.  känna  igen  hvarandva. 

herausfischen,  tr.  fiska  upp,  fiska  reda  på. 

herausfliegen,  itr.  s.  flyga  ut. 

heråusfliessen,  itr.  s.  flyta,  rinna  ut. 

Herausforderer,  -s,  -,  m.  utmanande  (person). 

herausfordern,  tr.  1.  begära  att  få  ut,  ut- 
kräfva.  2.  utfordra,  utmana.  f\>d:  utma- 
nande. 

Herausforderung,  -en,  f.  1.  utfordrande,  ut- 
kräfvande.  2.  utmaning. 

herausfressen,  I.  tr.  äta,  bita  ur.  II.  Sich  ^ 
äta  sig  ut;  F  äta  upp  sig. 

herausfühlen,  tr.  känna,  märka,  förstå  ngt  af  ei. 
på  ngt,  läsa  mellan  raderna. 

herausführen,  tr.  föra,  leda  ut,  fram. 

Herausgabe,  O, f.  l.utlemning,  framlemnande. 
2.  utgifvande,  utgifning. 

herausgeben,  tr.  1.  lemna  ut,  fram,  från  sig, 
tillbaka.    2.  gifva  ut,  publicera. 

Herausgeber,  -s,  -,  m.  utgifvare. 

herausgehen,  itr.  s.  1.  gå  ut,  ur.  Biidi.  mit  der 
Sprache  ~  tala  öppet.  2.  Das  Zimmer 
geht  auf  die  Strasse  ~  rummet  vetter  åt 
gatan. 

heråusgiessen,  I.  tr.  hälla  ut.  II.  itr.  h.  ström- 
ma, forsa  ut. 

heräusgraben,  tr.  gräfva  ut,  upp. 

herausgreifen,  I.  tr.  taga,  välja  ut.  II.  itr.  h. 
sträcka  ut  handen. 

heråusgucken,  itr.  h.  F  titta  ut,  fram. 

heraushaben,  tr.  hafva  fått  ut,  fått  loss,  ut- 
funderat,  gissat,  löst. 


*  åkta  ams.    F  famlljtlrt.    P  Ugre  språk.    "^  mindre  brukligt.   ä(  teknisk  term.    <i»  sjuterm.    ü  niilllitrisk 


heraushalten 


herauaspreohea 


heraushalten,  tr.  hålla,  räcka  ut. 
heraushangen,  itr.  h.  och  %  tr.  hänga  at. 
heraushängen,  tr.  och  %  itr.  h.  hänga  ut. 
heraushauen,  I.   tr.  hugga  ut,  ur.  II.  Sich  ~ 

hugga,   med    yxan   ei.  värjan  bana  sig  väg 

ut. 
herausheben,  tr.  lyfta  ut,  ur;  widi.  framhålla. 
heraushelfen,   itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  ut, 

upp  ur  ngt. 

herausholen,  tr.  hämta  ut. 

herausjagen,  I.  tr.  jaga,  köra  ut.  II.  itr.  s. 
jaga,  spränga,  galoppera  ut. 

herauskehren,  tr.  1.  sopa  ut.  2.  vända  ut, 
utåt. 

heråusklauben,  tr.  plocka  ut. 

herausklopfen,  tr.  knacka  ut. 

heräusklügeln,  tr.  spetsfundigt  utfundera. 

herauskommen,  itr.  s.  komma  ut.  Aus  der  Ver- 
wunderung gar  nicht  «v.  können:  ej  kunna 
öfvervinna  sin  förvåning.  Mit  ctic.  ~  kom- 
ma fram  med  ngt.  Es  hommt  so  heraus,  als 
ob  ich  Unrecht  hätte:  det  låter,  som  om 
jag  skulle  hafva  orätt.  Auf  eins  ~  komma 
på  ett  ut.  Was  kommt  aus  dem  Exempel 
heraus?  hvad  blir  det  (a«,  facit)?  Es  kommt 
nichts  dabei  heraus:  därmed  vinnes  ingen- 
ting. Das  kommt  dabei  heraus,  wenn  man 
lügt:  det  är  följden  af  att  ljuga. 

herauskönnen,  itr.  h.  kunna  komma  ut. 

herauskriegen,  F  =  herausbekommen. 

heråuslangen,  tr.  och  itr.  k.  langa,  räcka  ut. 

herauslassen,  I.  tr.  1.  släppa  ut.  2.  utelemna. 
II.  Sich  ~  utlåta  sig,  über  etiv.  (ack.):  om  ngt. 

herauslaufen,  itr.  s.  1.  springa  ut.  2.  rinna  ut. 

heråuslegen,  tr.  lägga  ut. 

1.  herauslesen,  tr.  utvälja,  plocka  ut. 

2.  herauslesen,  tr.  1.  Etw.  aus  einem  Buche 
~  läsa  ett  stycke  i  en  bok.  2.  läsa  mellan 
raderna. 

herauslocken,  tr.  locka  ut,  framlocka. 

herauslügen,  sich  ~  fria  sig  med  lögn. 

herausmachen,  F  =  herausbegeben. 

herausmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  kom- 
ma ut,  ur,  fram.  Es  muss  heraus:  det  måste 
fram,  ut,  ur. 

Herausnahme,  Q,  f.  uttagning;  utväljande. 

herausnehmen,  tr.  1.  taga  ut,  välja  ut.  2.  Sich 
(dat.)  etw.  ~  tillåta  sig  ngt,  sich  ein  Recht, 
grosse  Ereiheiten  ~  taga  sig  en  rättighet, 
stora  friheter. 

herauspfeifen,  I.  itr.  1.  h.  Zum  Fenster  ~  stå, 
sitta  vid  ,ict  öppna  fönstret  och  hvissla.  2.  s.  Der 
Zv g  pfeift  zum  Tunnel  heraus :  tåget  kom- 
mer hvisslande  ur  tunneln.  II.  tr.  uthvissla. 

herausplatzen,  itr.  s.  utbrista,  utfara,  mit  Flü- 
chen: i  svordomar. 

herauspoltern,  I.  itr.  s.  1.  bullrande  komma 
ut.  2.  Mit  etw.  ~  plumpt,  plötsligt  komma 
frarn  med  ngt.  II.  tr.  1.  Jmdn  ~  genom 
buller  föranleda  ngn  att  komma  ut.  2.  plöts- 
ligt uttala,  komma  fram  med. 


herauspressen,  tr.  prässa  ut. 

heråuspumpen,  tr.  pumpa  ut. 

herausputzen,  tr.  och  sich  ~  pynta,  styra  ut 
(sig). 

herausquellen,  itr.  s.  välla  ut,  fram. 

herausragen,  itr.  h.  skjuta  ut,  fram. 

heråusrecken,  tr.  räcka,  sträcka  ut. 

herausreden,  I.  itr.  h.  Frei  ~  tala  fritt,  öppet. 
II.  tr.  och  sich  f^  fria,  rentvå  (sig). 

herausreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  ut. 

heråusreissen,  I.  tr.  rifva,  rycka  ut,  loss.  II. 
Sich  <%/  slita  sig  lös.  Sich  aus  der  Verlegen- 
heit ~  draga  sig  ur  förlägenheten. 

herausreiten,  itr.  s.  rida  ut. 

herausrennen,  itr.  s.  springa,  ränna  ut. 

heråusrollen,  tr.  och  itr.  s.  rulla  ut. 

herausrücken,  tr.  och  itr.  s.  1.  rycka  ut.  2.  F 
\rnit'\    Geld  ~  taga  fram  pengar,  punga  ut. 

herausrufen,  I.  tr.  ropa,  kalla  ut.  II.  itr.  h. 
Zum  Fenster  'n/  ropa  ut  genom  fönstret. 

heraussagen,  tr.  säga  ut,  öppet  säga. 

heräusscliaffen,  (svag  böjn.)  tr.  skaffa  ut,  upp  ur  ngt. 

herausschallen,  itr.  h.  ljuda,  skälla  ut.  Ordspr. 
wie  man  in  den  Wald  hineinschreit,  so 
schallt  es  wieder  heraus:  som  man  ropar  i 
skogen,  får  man  svar. 

herausschauen,  itr.  h.  skåda,  blicka  ut. 

herausscheren,  F  sich  ~  packa  sig  ut,  af. 

heräusschicken,  tr.  skicka  ut. 

herausschieben,  tr.  skjuta  ut. 

heråusschiessen,  I.  tr.  skjuta  ut,  ur.  II.  itr. 
1.  h.  Zum  Fenster  ~  skjuta  ut  genom  fön- 
stret. 2.  s.  komma  ut  med  fart,  komma  ut- 
sättaudes. 

herausschlagen,  I.  tr.  Jmdm  den  Degen  ans  der 
Hand  ~  slå  värjan  ur  handen  på  ngn.  Den 
Feind  aus  seiner  Stellung  ~  drifva  fienden 
ur  sin  ställning.  Geld  aus  etw.  »%/  förtjäna 
pengar  på  ngt.  Seine  Kosten  ~  betacka 
sina  omkostnader.  Etw.  mühsam  ~  mödo- 
samt förvärfva,  vinna  ngt.  II.  itr.  h.  Die 
Flamme  schlägt  zum  Dache  heraus:  lågan 
slår  ut  genom  taket, 

herausschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  smyga  sig 
ut. 

herausschleppen,  tr.  och  sich  ~  släpa  (sig)  ut. 

heråusschmeissen,  tr.  F  och  P  kasta  ut. 

herausschneiden,  tr.  skära,  klippa,  ut,  ur. 

herausschöpfen,  tr.  ösa  ut,  ur. 

herausschreien,  tr.  och  itr.  h.  skrika  ut. 

heråusschiitteln,  tr.  skaka  ut. 

herausschütten,  tr.  hälla,  slå  ut. 

herausschwimmen,  itr.  s.  simma  ut. 

heraussehen,  itr.  h.  se,  titta  ut,  fram. 

heräussein,  itr.  s.  hafva  kommit,  gått  ut,  vara 
ute. 

heraussetzen,  tr.  sätta  ut. 

heräussollen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  gå  ut, 
ur,  att  komma  ut,  måste  ut,  ur. 

herausspazieren,  itr.  s.  spatsera  ut. 

heraussprechen,  tr.  och  itr.  h.  tala,  säga  at. 


O   aaknar  plur.   t  ^"  omljud.    tr.  traosItlTt,    itr.  Intransltivt  verb.    h.  har  hälen,    S.  har  lein  till  hjälpverb. 


heraussprengen 


353 


herbestellen 


heraussprengen,  I.  tr.  spränga  ut,  ur.  II.  itr. 
s.  spriluga,  galoppera  ut. 

heräusspringen,  itr.  s.  hoppa,  springa  iit. 
I        heräusspritzen,  <»•.  och  itr.  s.  spruta,  stänka  ut. 
[        heräussprossen,  itr.  s.  skjuta,  växa  ut,  fram. 

heraussprudeln,  tr.  och  itr.  s.  spruta,  kasta  ut, 
fram. 

heräusstehen,  itr.  h.  stå  ut,  skjuta  ut,  fram. 

herausstehlen,  tr.oeh  sich  ~  stjäla  (sig)  ut  ur  ngt. 

heraussteigen,  itr.  s.  stiga  ut. 

herausstellen,  I.  tr.  ställa  ut.  II.  Sich  ~  visa 
sig,  t.  ex.  er  stellte  sich  als  ein[en]  Betrüger 
heraus  ei.  opcrs.  es  stellte  sich  heraus,  dass 
er  ein  Betrüger  war:  det  visade  sig,  att  han 
var  en  bedragare.  Die  Sache  stellte  sich 
ganz  anders  heraus:  saken  visade  sig  i  en 
helt  annan  dager. 

heråusstössen,  tr.  stöta  ut. 

herausstottern,  tr.  framstamma. 

herausstrecken,  tr.  sträcka,  räcka  ut. 

herausstreichen,  tr.  och  sich  ~  1.  stryka  ut 
(sig).  2.  rosa  (sig). 

herausströmen,  itr.  s.  strömma  ut. 

herausstürmen,  itr.  s.  storma  ut. 

herausstürzen,  I.  tr.  störta,  stötp,  ut.  II.  itr. 
s.  och  sich  ~  störta,  rusa  ut. 

heraussuchen,  tr.  utsöka,  utleta,  utvälja. 

heråusthun,  tr.  taga,  kasta  ut,  aflägsna. 

heraustragen,  tr.  bära  ut. 

heraustreiben,  tr.  drifva  ut. 

heraustreten,  I.  itr.  s.  träda  ut.  II.  tr.  trampa 
ut,  ur. 

heräuströpfeln,  heraustropfen,  itr.  s.  droppa, 
sippra  ut,  fram. 

herauswachsen,  itr.  s.  växa  ut,  upp,  fram  ur 
ugt.  Aus  seinen  Kleidern  ~  växa  ur  sina  klä- 
der. F  biidi.  das  wächst  mir  zum  Hals  her- 
aus: jag  är  led  däråt. 

herauswagen,  sich  ~  våga  sig  ut,  fram. 

herauswälzen,  tr.  vältra,  rulla  ut. 

heräuswaschen,  tr.  tvätta  ur. 

herauswenden,  tr.  vända  ut,  utåt. 

herauswerfen,  tr.  kasta  ut. 

heråuswickeln,  tr.  och  sich  ~  veckla,  rulla  ut, 
upp  (sig);  biidi.  befria  ur  en  kiamma,  draga 
sig  ur  spelet. 

herauswinden,  I.  tr.  vrida  ut,  ur.  II.  Sich  ~ 
med  möda,  med  knep  komma  loss,  ur 
klämman,  draga  sig  ur  spelet. 

herauswinken,  I.  tr.  Jmdn  ~  vinka  åt  ngn  att 
komma  ut.  II.  itr.  h.  Jmdm  ~  vinka  åt  ngn 

heräuswischen,  tr.  torka,  stryka  ut,  bort. 

herauswollen,  itr.  A. 'vilja  ut,  fram. 

heräuswUhIen,  tr.  leta,  gräfva  ut. 

heräuswünschen,  tr.  Jmdn,  etw.  ~  önska  att 
ngn,  ngt  komme  ut,  vore  ute. 

heräuszahlen,  tr.  utbetala. 

herausziehen,  I.  tr.  draga  ut.  II.  Sich  aus 
einer  misslichen  Lage  ~  draga  sig  ur  en 
svårighet.  III.  itr.  s.  draga,  tåga  ut. 


herb,  a.  skarp,  sur,  bitter;  biidi.  bitter,  hård. 

Herbérillum,  -umls],  -en,  n.  växtsamling;  her- 
barium. 

Herbe,  I.  O,  /.  skärpa,  syra,  bitterhet.  II.  = 
herb. 

hSrbegeben,  sich  ^  begifva  sig,  komma  hit. 

herbéi,  adv.  hit,  tillstädes,  fram. 

herbélbemiihen,  I.  tr.  Jmdn  ~  besvära  ngn 
med  att  komma  hit.  II.  Sich  ~  göra  sig 
besvär  med,  hafva  godheten  att  komma 
hit,  tillstädes. 

herbeibringen,    tr.   bringa,   skaffa  hit,   fram, 
tillstädes. 
i  herbéidrängen,  sich  ~  tränga  sig  fram. 
j  herbeieilen,   itr.   s.  skynda  hit,  fram,  dit,  till 
hjälp. 

herbéifahren,  I.  tr.  köra  fram,  skjutsa  hit.  II. 
itr.  s.  komma  åkande. 

herbeifliegen,  itr.  s.  flyga  hit,  hitåt,  fram. 

herbeiführen,  tr.  föra  hit,  fram,  med  sig. 

herbeiholen,  tr.  hämta  hit,  taga  fram. 

herbeikommen,  iti:  s.  komma  tillstädes,  an- 
lända. 

herbeikönnen,  itr.  h.  kunna  komma  hit,  fram, 
tillstädes. 

herbeilassen,  I.  tr.  släppa  hit,  fram.  II.  Sich 
zu  etw.  ~  gå  in  på  ngt,  låna  sig  till  ngt. 

herbeilaufen,  itr.  s.  springa  hit,  dit. 

herbeilocken,  tr.  locka  fram,  hit. 

herbéimachen,  F  sich  ^  =  herbeikommen. 

herbeimüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma 
fram,  tillstädes.  Das  Geld  m,uss  noch  heute 
herbei:  pengarne  måste  ännu  i  dag  an- 
skaffas. 

herbeirufen,  tr.  ropa  hit,  tillkalla. 

herbeischaffen,  tr.  (svag  bsjn.)  fram-,  anskaffa. 

herbeischleppen,  tr.  släpa  fram. 

herbeiströmen,  itr.  s.  strömma  till. 

herbéistUrzen,  ilr.  s.  störta,  rusa  hit,  dit, 
fram. 

herbéitragen,  tr.  bära  fram. 

herbéitreiben,  tr.  drifva  hit,  fram. 

herbeiwinken,  tr.  Jmdn  ~  vinka  åt  ngn  att 
komma. 

herbeiwünschen,  tr.  Jmdn,  etw.  'v.  önska  att  ngn, 
ngt  vore  här.  Jmdm  etw.  ^  önska  ngn  ngt. 

herbeiziehen,  I.  tr.  draga  fram.  II.  itr.  s. 
komma  tågande,  rycka  an. 

herbekommen,  tr.  få  hit.  Wo  soll  ich  es  '^f  hvar 
skall  jag  få  det  ifrån? 

herbemühen,  I.  tr.  Jmdn  ~  besvära  ngn  att 
komma  hit.  II.  Sich  ~  hafva  besvär,  hafva 
godheten  att  komma  hit. 

herbeordern,  tr.  hitbeordra. 

Herberglle,  -e?i,  /.  härbärge,  sämre  värdshus. 
-s...  Ex.  ~mutter,  -t,  f-  föreståndarinna, 
~vater,  -s,  -f,  m.  föreståndare  för  ett  handt- 
verkarhärbärge  ei.  sämre  värdshus.  'x-wirt[h], 

-[c]s,   -e,  m.  värdshusvärd  i  sämre  värdshus. 

herbestellen,  tr.  beställa  hit,  kalla  hit,  till- 
kalla. 


äkta  amä.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    % 
Tysk-svensk  ordbok. 


teknisk  term. 


herbeten 


354 


hereinsein 


hérbeten,  tr.  tanklöst  framsäga,  rabbla. 

herbewegen,  I.  tr.  flytta,  föra  hit,  närmare. 
II.  Sich  -V/  flytta  sig,  komma  hit,  närma  sig. 

Herbheit,  Herbigkeit  =  Eerbe  I. 

herbitten,  tr.  bedja  att  komma  hit. 

herblich,  a.  en  smula  skarp,  bitter;  syrlig. 

herbiicken,  itr.  h.  blicka,  se  hitåt. 

herbringen,  tr.  1.  bringa,  föra  hit.  2.  Herge- 
bracht:  traditionell,  fäderneärfd.  Das  Her- 
gebrachte:  traditionen,  bruket. 

Herbst,  -[e]s,  -e,  m.  1.  höst.  2.  skörd,  -abend, 
-[e]s,  -e,  m.  höstafton,  -massig,  a.  höstlik. 
-messe,  -n,  f.  höstmarknad,  -monat,  -[e].s 
-e,  m.  höstmånad,  -öbst,  -[e]«,  O,  w.  höst- 
frukt, -reise,  -n,f.  resa  om  hösten,  -rose,  -n. 
f.  stockros  (Alcea  rosea).  -wetter,  -s,  O,«.  1. 
höstväder.  2.  för  skörden  lämpligt  väder. 
-zeit,  -en.,  f.  1.  höst.  2.  skördetid,  -zeitlöse, 
-n,  f.   bot.  tidlösa  (Colchicum  autumnale). 

-es...  =  föreg.  sms. 

herbstellln,  -te,  ge-t,  opers.  blifva  höstlikt. 

herbstllen,  -ete,  ge-et,  I.  opers.  blifva  höst.  II. 
tr.  skörda,  inhösta.  Herbstung,  /. 

herbsthaft,  a.  höstlik. 

herbstlich,  a.  1.  tillhörande  hösten,  höst-.  2. 
höstlig,  höstlik. 

Herbstling,  -[e].s-,  -e,  m.  1.  om  hösten  födt 
barn  ei.  djur.  2.  höstfrukt.  3.  bot.  allmänna 
riskan  (Agaricus  deliciosus). 

hBrbuchstabieren,  tr.  stafvande  uppläsa,  staf- 
va,  uppräkna. 

Herd,  -[e]«,  -e,  vi.  1.  härd,  eldstad,  spisel, 
kakelugn(äöppning).  Seinen  eigenen  ~  ha- 
ben: hafva  ett  eget  hem.  Haus  und  ~  hus 
och  hem,  weder  Haus  noch  ~  haben :  sakna 
tak  öfver  hufvudet.  2.  O  härd,  ugn.  3.  se 
Vogelherd,  -asche,  O,/,  spiselaska.  -fink[e], 
■en,  -en,  m.  jäg.  lockfogel  pi  en  Vogelherd. 
-frischen,  -s,  O,  n.  0  färskning  i  härd.  -geld, 
-[«]«,  -er,  n.  1.  på  ett  hus  hvilande,  efter 
eldstädernas  antal  beräknad  skatt.  2.  pen- 
gar som  köparen  ger  på  köpet  &t  säljarens 
hustru  och  dotter,  -haken,  -s,  -,  m.  spiselkrok. 
-mauer,  -n,/.  spiselmur.  -raum,  -[ejs-,  -e  t, 
m.  öppning  i  golf  för  spisel,  -recht,  -[e].^ 
O,  n.  rättighet  att  bo  ngustädes.  -stange,  -n, 
f.  brandstake,  eldgaffel.  -Steuer,  -n,  f.  = 
-geld.  -vogel,  -s,  -t,  m.  jäg.  1.  =  -fink.  2.  fo- 
gel  fångad  på  Vogelherd. 

Herdile,  -en,  f.  hjord.  -ochs[e],  -en,  -en,  m. 
afvelstjur.  -en...  ei.  ~reich,  a.  rik  på  hjor- 
dar. ~Vieh,  -[c].?,  O,  n.  boskap  i  hjordar.  ~voll, 

a.   full  af  hjordar,    'vweise,  adv.  i  hjordar, 

hjord  efter  hjord. 
Herdringen,  itr.  s.  tränga,  nå  hit. 
herdUrfen,  itr.  h.  töras,  få  komma  hit. 
hereilen,  itr.  s.  skynda  hit. 

herein,  adv.  hit  in,  in  tm  den  talande;  så  arv.  i  efter. 
Rlj.  exempelvis  anfiSrda  sms.  Hier  ^  hit  in,  in  här. 

Von  l^drlaussen  ~  utifrån  (hit  in).  Eiiipt.  ~.' 
Btig  in!  stig  på!    den  Bauch  ~.'  magen  in! 


hereinbegeben,  sich  ~  begifva  sig,  komma  in. 

hereinbekommen,  tr.  få  in. 

hereinbemühen,  I.  tr.  Jmdn  '^  besvära  ngn  att 

komma   in.  II.  Sich  ~  hafva  besvär,  hafva 

godheten  att  komma  in. 
hereinbestellen,  tr.  beställa  (in),  kalla  in. 
hereinbitten,  tr.  .Imdn  ~  bedja  ngn  komma  in. 
hereinbrechen,  itr.  s.  bryta  in. 
1  hereinbringen,  tr.  bringa,  föra  in. 
\  heréindrängen,  tr.  och  sich  ~  tränga  (sig)  in. 
hereindringen,  itr.  s.  tränga,  nå  in. 
hereindürfen,  itr.  h.  få  komma  in. 
heréineilen,  (7;-.  s.  skynda  in. 
hereinfahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa  in.  II.  itr.  $. 

åka,  fara,  rusa  in. 
hereinfallen,    itr.   s.  falla  in;  biidi.  gå  i  fällan, 

låta  narra  sig. 
heréinfeuern,  tr.  och  itr.  h.  skjuta  in  med  eldvapen. 
hereinfliegen,  tr.  flyga  in. 
heréinflUchten,  sich  ~  fly,  flykta  in. 
hereinführen,  tr.  föra,  leda  in. 
hereingehen,  itr.  s.  gå  in,  komma  in. 
hereinglänzen,  itr.  h.  glänsa,  skina  in. 
hereingreifen,  itr.  h.  gripa  in. 
hereinheben,  tr.  lyfta  in. 
hereinholen,  tr.  hämta  in. 
hereinkommen,  itr.  s.  komma  in. 
hereinkönnen,  itr.  k.  kunna  komma  in. 
heréinlangen,  I.  tr.  langa,  räcka  in.  II.  itr.  h. 

1.  räcka  in.  2.  sträcka  in  handen,  armen. 
hereinlassen,  tr.  släppa  in. 
hereinlaufen,  itr.  s.  löpa,  springa,  rinna  iu. 
hereinlegen,  tr.  lägga  in. 
hereinleuchten,  itr.  h.  lysa,  skina  in. 
hereinlocken,  tr.  locka  in. 
hereinmögen,  itr.  h.  vilja  komma  in. 
I  hereinmüssen,   itr.   h.  vara  tvungen  att  kom- 
ma, att  gå  in,  måste  in. 
hereinnehmen,  tr.  taga  in. 
heréinnöt[h]igen,    tr.    nödga,    tvinga   att   gå, 

att  komma  in. 
heréinregnen,  opers.  regna  in. 
hereinreichen,  tr.  och  itr.  k.  räcka  in. 
hereinreiten,  I.  itr.  s.  rida  in.  II.  F  sich  ~  gå 

i  fällan,  låta  narra  sig. 
hereinrücken,  I.  tr.  flytta  in,  rycka  in.  II.  itr. 

s.  rycka,  tåga  in. 
hereinrufen,  tr.  ropa  in. 
hereinschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  skaffa  in,  laga  att 

ug!  cl.  ngn  kommer  in. 
hereinscheinen,  itr.  h.  skina,  lysa  iu. 
hereinschicken,  tr.  skicka  in. 
heréinschiessen,  I.  tr.  och  itr.  h.  skjuta  in.  II. 

itr.s.  komma  in  med  fart,  komma  insättandes. 
hereinschlagen,  tr.  slå,  kasta  in. 
hereinschleichen,  itr.s.  och  sich  ~  smyga  sig  in. 
hereinschneien,  itr.  1.  h.  opers.  snöa  in.  2.  »■.  F 

biidi.   helt   oförmodadt   inträda,   falla   från 

skyarne. 
hereinsehen,  itr.  h.  se,  titta  in. 
hereinsein,  itr.  s.  vara  inne,  inkommen. 


t  Lar   omljud.    tr. 


itransUIvt  verb. 


bar  aein  till  hjälpverb. 


herelnsollen 


355 


hermeldefl 


hereinsollen  =  hereinmiixsen. 
hereinstehlen,  sich  ~  stjäla,  smyga  sig  in. 
hereinsteigen,  itr.  s.  stiga  in. 
hereinstürzen,   I.   ilr.  s.  störta,  falla,  rusa  in. 

Über  jmdri  ~  plötsligt  drabba  ngn.  II.  tr. 

stöta,  skuffa,  villtra  in. 
hereintragen,  tr.  bära  in. 
hereintreiben,  tr.  drifva,  slå  in. 
heréintreten,  lir.  s.  inträda. 
heréinwinken,  I.  tr.  Jmdn  ~  vinka  åt  ngn  att 

komma  in.  II.  itr.  h.  Jmdm  ~  vinka  åt  ngn 

som  ftr  inne. 

heréinwUnschen,  I.  tr.  Jmdn  ~  önska  att  ngn 
komme,  vore  inne.  II.  itr.  h.  önska  att  man 
vore  inne. 

hereinziehen,  I.  tr.  draga  in.  II.  Sich  ~  in- 
tränga. III.  itr.  s.  draga,  tåga,  flytta  in. 

hererzählen,  «r.  berätta  noggrant,  detaljeradt, 
det  ena  efter  det  andra. 

herfahren,  I.  itr.  s.  1.  fara,  åka,  resa  hit, 
komma  åkande.  2.  Neben  dem  Ufer  ~  fara 
utmed,  längs  med  stranden.  Vor  jmdm  ~ 
fara  framför  ngn.  3.  komma  med  fart,  kom- 
ma sättandes.  4.  über  jmdn  ~  öfverfalla 
ngn.   II.  tr.  köra,  skjutsa  hit.    • 

Herfahrt,  -en,  f.  hitfärd,  hitresa,  hitväg. 

herfallen,  itr.  s.  Über  jmdn  ~  a)  öfverfalla 
ngn,  b)  drabba  ngn.  Mit  Vorwürfen  über 
jmdn  ~  öfverhopa  ngn  med  förebråelser. 

herfinden,  sich  ~  hitta  hit. 

herfliegen,  itr.  s.  flyga  hit,  komma  flygande. 

hérfliessen,  itr.  s.  1.  flyta,  rinna  wtit.  Vom 
Gebirge  »n,  komma  från,  upprinna  på  bär- 
get. Neben  etiv.  (dat.)  ~  flyta,  rinna  utmed 
ngt.  2.  biidi.  härflyta,  härleda  sig. 

herfordern,  tr.  hitkalla,  inkalla;  begära  att  få. 

Herfracht, -ere,/.  frakt  hit. 

hSrfragen,  sich  ~  fråga  sig  fram,  hit. 

herführen,  tr.  föra,  leda  hit. 

herfur,  adv.  furaiar.  fram. 

Hergang,  -[«]s,  -e  f,  m.  1.  gång  hit.  Beim  ~ 
på  hitvägen.   2.  förlopp. 

hergeben,  I.  tr.  gifva  hit,  utlemna,  lemna  från 
sig.  Einen  Beweis  ~  lemna  bevis,  bevisa. 
Seinen  Namen  ~  låna  sitt  namn  tiu  ngt.  II. 
Sich  zu  etw.  ~  låna  sig,  nedlåta  sig  till  ngt 

hergebieten, «?-. hitkalla,  framkalla,  frammana. 

hergehen,  itr.  s.  1.  gå  hit,  komma  hitåt.  2. 
Hinter  jmdm  ~  fö.lja  efter  ngn.  Neben  ein- 
ander ~  gå  bredvid  hvarandra.  Vor  jmdm 
~  gå  framför  ngp.  3.  Über  etiv.  (ack.)  ~ 
taga  itu  med,  gå  öfver  ngt.  4.  opers.  es  geht 
über  jmdn  her:  turen  kommer  till  ngn,  ngn 

får    sin    del  af  snäsor,  förebråelser  el.  dyl.    5.  opers. 

tillgå,  t.  ex.  so  geht  es  in  der  Welt  her:  så 
går  det  till  i  verlden,  så  är  verldens  gång. 
Hier  geht  es  hoch  her:  här  lefver  man  högt, 
festar  man,  går  det  gladt  till.  Bei  ihm  geht 
es  knapp  her:  för  honom  är  det  knappt, 
han  lefver  tarfiigt.  Es  ging  scharf  her:  det 
gick  skarpt,  hett  till. 


hergehören,  itr.  h.  höra  hit. 

h9rgerat[h]en,  itr.  s.  råka,  komma  hit. 

hSrhaben,  tr.  hafva  ngnstades  ifrin,  jfr  her  2. 

herhalten,  I.  tr.  hålla  hit,  fram,  sträcka  ut. 
II.  itr.  h.  släppa  till  skinnet,  lida. 

herhelfen,  itr.  h.  och  t  tr.  Jmdm  ei.  %  jmdn  ~ 
hjälpa  ngn  att  komma  hit. 

herholen,  tr.  hämta,  föra  hit.  Etw.  irgendwo 
~  taga  ngt  ngnstädes  ifrån. 

Hering,  -[e]s,  -e,  m.  sill.  F  biidi.  armer  ~ 
stackare,  er  ist  ein  wahrer  <^  han  är  ma- 
ger som  en  skrika,  -s...  Ex.  ~bauch,  -[e]s, 
-e  t,  "*•  F'  insjunken,  liten  mage.  'N/blick, 
-[e]s,  O,  m.  sillblick.  ~brühe,  O,/,  sillsås. 
~büse,  -n,  f.  «t"  ett  slags  vid  sillfiske  använd 
båt.  ~einleger,  -s,  -,  m.  'v-in,  -nen,f.  sill- 
saltare, sillsalterska,  sillpackare,  sillpac- 
kerska.  ~fang,  -[e]s,  O,  m.  sillfångst.  ~fän- 
ger,  ~fischer,  -s,  -,  m.  sillfiskare.  ~fischerei, 
O,/,  sillfiske.  ~könig,  -[e]s,  -e,  m.  silikung 
(Regalecus).  '^lake,  O,  /.  sillake,  '^milch.  O, 
f.  sillmjölke.  ~netz,  -es,  -e,  n.  sillnät,  sill- 
not, '^packer  =  '^einleger.  ~salat,  -[e]s,  -e, 
m.  sillsalat.  '>.<welb,  -[e]s,  -er,  n.  sillmång- 
lerska.  ~zeit,  -en,f.  tid  då  sill  fångas. 

herjagen,  I.  tr.  jaga,  drifva  hit(åt).  Vor  sich 
'V  jaga,  drifva  framför  sig.  II.  itr.  s.  jaga, 
spränga,  galoppera  hit(åt). 

1.  herkommen,  itr.  s.  1.  komma  ngnstädes  ifrån, 
t.  ex.  vom  Essen :  från  bordet.  2.  komma  af 
ngt,  härleda  sig. 

2.  Herkommen,  -s,  O,  n.  tradition,  sed,  bruk, 
vana,  häfd,  slentrian. 

herkömmlich,  a.  traditionell,  häfdvunnen,  fä- 
derneärfd,  bruklig,  vanlig. 

herkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  hit. 

herkriegen,  F  =  herbekommen. 

herkulisch,  a.  herkulisk,  jättelik,  jätte-. 

Herkunft,  O,  /.  I.  hitkomst,  ankomst.  2.  här- 
komst, ursprung. 

herlallen,  tr.  framlalla,  framstamma. 

herlangen,  I.  tr.  langa,  räcka  hit.  II.  itr.  h. 
räcka,  nå  hit. 

herlassen,  tr.  släppa  hit. 

herlaufen,  itr.  s.  1.  springa,  rinna  hit.  2.  Hin- 
ter, neben,  vor  jmdm  'v/  springa  bakom, 
jämte,  framför  ngn.  Z.  Hergelaufen :  utan 
fast  bostad, he7\gelaufenerKerl:lÖBårifva,Te. 

herlegen,  tr.  lägga  hit. 

herleiern,  tr.  F  entonigt  fi-amsäga,  uppläsa. 

herleiten,  tr.  1.  leda  hit.  2.  härleda. 

Herleitung,  -en,  f.  härledning. 

herlesen,  tr.  uttryckslöst  uppläsa. 

Herling,  -[e].s,  -e,  m.  sur  drufva. 

herlocken,  tr.  locka  hit. 

hermachen,  sich  über  jmdn  ~  angripa,  öfver- 
falla ngn,  sich  über  etw.  'v  taga  itu  med  ngt. 

Hermarsch,  -es,  -e  t,  m.  hitmarsch. 

hermarschieren,  itr.  s.  marschera  hit. 

Herme,  -n,  f.  herm,  hermesstod. 

hermelden,  tr.  (här)  anmäla,  Inberätta. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  liigre  sprlk.    '^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i*  sjöterm.    yl^  militirisk 


Hermelin 


356 


Herrsch., 


Hermelin,  -[«]«,  -e,  n.  och  %  vi.  hermelin,  -feil, 
-[e]s,  -e,  n.  hermelinskinn,  hermelin,  -kra- 
gen, -s,  -,  in.  hermelinkrage,  -mantel,  -s,  -t, 
ni.  hermelinmantel,  -pelz,  -es,  -e,  m.  herme- 
linpäls. 

Hermétik,  O,  /.  hermetisk  konst,  alkemi. 

hermetisch,  a.  hermetisk. 

hermurmeln,  tr.  frammumla. 

hermüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma 
hit,  måste  hit. 

hernåch,  adv.  härefter,  hädanefter. 

hernächmäls,  adv.  en  gång  i  framtiden. 

hernehmen,  tr.  taga  ngnstädcs  ifrån.  Wo  ~  und 
nicht  stehlen?  hvarifrån  skall  man  taga 
det  ntan  att  stjäla.  Den  Beweis  von  etw.  o^ 
hämta  sitt  bevis  från  ngt. 

hernennen,  tr.  uppräkna. 

hernöt[h]igen,  tr.  Jmdn  ~  nödga  ngn  att  kom- 
ma hit. 

hernieder,   adv.   hit  ned.  —  Anm.  ordct  har  en 

mera  högtidlig  prägel  än  herab  och  herunter;  med 
bortseende  bärifrin  äro  sms.  med  hernieder  liktydig;i 
med  sms.  med  herab  och  herunter,  bTarför  de  här 
ej  Bärskildt  anföras. 

Herden...  so  Heros. 

heröenhaft  =  heroisch. 

Heroide,  •«,/•  heroid,  hjältebref. 

Heroin,  -nen,  Heroine,  -n,  f.  kvinlig  heros; 
hjältinna. 

herrisch,  a.  heroisk,  hjälte-,  hjältemodig.  I 

HOxlismus,  -,  O,  m.  heroism,  hjältemod. 

Herold,  -\e\s,  -e,  m.  härold.  -S...  Ex.  ~stab, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  häroldsstaf. 

Heros,  -,  flei-oen,  m.  heros,  halfgud,  hjälte.  He- 
rden... Ex.  ~alter,  -s,  O,  n.  hjälteålder.  ~dienst. 
-[e]s,  O,  ~kult[ius,  -US,  -e,  m.  heroskult, 
hjältedyrkan. 

herpfianzen,  tr.  plantera,  uppställa  här. 

herplappern,  tr.  rabbla  upp. 

Herr,  -[e]»,  -en,  m.  1.  herre,  herr.  Den  '^n 
spielen:  spela  herre.  Ihr  ~  Vater:  eder 
(herr)  far;  geehrter  ~  Kollege:  ärade  äm-  [ 
betsbroder.  2.  herre,  husbonde,  herskare. 
Ordspr.  wie  der  ~,  so  der  Knecht:  sådan 
herre,  sådan  dräng.  Über  etw.  (ack.)  ~  sein : 
befalla  öfver  ngt;  über  seine  Leidenschaf- 
ten ~  sein:  beherska  sina  lidelser.  Der  ~ 
der  Familie :  familjefadern.  3.  bibi.  der  ~ 
Herren;  der  ~  ~  Herren  Herren,  i  utrop 
ofta  ~e,  t.  ex.  F  ~e  du  meine  Güte!  Herre 
Gud!  -[e]...  Ex.  ~gott,  -[e]s,  -er  t,  m.  1.  O, 
Gud,  vår  herre.  Der  liebe  ~  vår  herre.  F 
ordspr.  Wie  unser  ~  in  Frankreich  leben:  må 
som  en  prins  i  en  bagarbod.  2.  bild  af 
Gud,  Tani.  kristusbild.  ~gottshändler,  -s,  -, 
m.  person  som  handlar  med  kristusbilder, 
med  helgonbilder,  -v/gottskäfer,  -s,  -,  m. 
guldhöna,  nyckelpiga.  —  -en...  Ex.  ~anzug. 
-[e]s,  -e  t,  m.  herredrägt.  ~arbeit,  -en,f.  1. 
dagsverke.  2.  arbete  åt  herrar.  Dieser 
Schneider  macht  nur  ~  denne  skräddare 


syr  blott  åt  fint  folk.  3.  arbete  för  her- 
rar. '>./bad,  -[e]Ä, -ert,  w.  herrbad,  badhus  för 
herrar. ~bank,  -et./- herrarnes, adelns  bänk 

fordom  i  riksdagen,  'v-brot,  -[e]s, -e,W.   1.  fint  hve- 

tebröd.  2.  O,  ~  essen. •  äta  andras  bröd;  tjäna. 
'>wburg,  -en,  f.  herresäte.  ~diener,  -5,  -,  m. 
betjänt;  slafvisk,  krypande  person,  --vdienst, 
-[e]s.  O,  m.  af  husbonden  fordrad  tjänst,  i 
sLt  dagsverke;  herretjänst.  '>.<essen,  -s,  O,  n. 
fin,  läcker  rätt  ei.  måltid.  ~gebot,  -[e]s,  -e, 
n.  husbondes  befallning,  ^gerechtsäme,  -n, 
f.  adlig  husbondes  (doms)rätt.  '^gesellschaft, 
-en,  f.  herrsällskap.  ~gunst.  O,  f.  herre- 
gunst, -^hand.  O,  /.  de  stores,  de  höge  her- 
rarnes makt.  ~haus,  -es,  -er  \,  n.  1.  en  her- 
res  bostad,   herrgård.   2.   herrehus,  första 

kammaren    i    preussiska  och  österrikiska  riksdagame. 

~hof,  -[e]s,  -et,  m.  herrgård.  ~hut, -[e]s, 
-e  ti  "*•  herrhatt.  ~huter  se  Herrnhuter. 
'^knecht,  -[e].?,  -e,  m.  herrgårdsdräng,  tjä- 
nare hos  en  herre.  ~leben,  -s,  O,  71.  1.  herrelif. 
Ein  f^  führen:  lefva  som  herrskap,  slå  på 
stort.  2.  latmanslif .  ~los,  a.  1.  som  ar  utan  hus- 
bonde. 2.  som  är  utan  ägare,  herrelös.  ~lösig- 
kelt,  0,f.  egenskap  att varautan ägare. ~mei- 
Ster,  -s,  -,  m.  härmästare.  ~recht,  -[e]s,  -e, 
n.  husbondes  rätt.  ~reiten,  -s,  O,  n.  gentle- 
manridt.  ~sonntag,  -[e]s,  -e,  m.  fastlags- 
söndag. ~stand,  -[e]s.  O,  m.  1.  herrestånd. 
2.  adel.  ~stube,  -k,/,  herrskapsrnm.  ~ta- 
fel,  -n,  f.  -v-tlsch,  -es,  -e,  m.  herrarnes,  herr- 
skapets bord. 

Herre  se  Herr  3. 

hérrechnen,  tr.  uppräkna. 

herreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  hit,  fram. 

Herrelse,  -n,f.  hitresa. 

herreisen,  itr.  s.  resa  hit. 

herreiten,  itr.  s.  rida  hit. 

Herrenschaft,  O,  /.  Herrent[h]üm,  -[e].'.  O,  n. 
egenskap  af  herre. 

herrichten,  tr.  1.  rikta,  vända  hitåt.  2.  til- 
laga, tillverka,  iordningställa,  göra. 

herrig,  a.  i  sms.,  t.  «x.  drei'^  som  har  tre  herrar. 

Herrin,  -nen,  f.  herskarinna,  matmor,  äga- 
rinna. 

herrisch,  a.  herraktig;  befallande,  barsk,  hög- 
modig. 

Herritt,  -[e]s,  -e,  m.  ridt  hit,  hitväg. 

herrlich,  a.  1.  t  herrelik.  2.  härlig,  präktig, 
utmärkt. 

Herrlichkeit,  -en,  f.  1.  härlighet.  2.  *  egen- 
skap af  herre,  af  husbonde;  husbondes 
(doms)rätt.  3.  %  itiiuai:  Ew.  ~ungcf.  eders  nåd. 

Herrnhuter,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  herrnhutare, 
medlem  af  brödraförsamlingen. 

Herrnhuteréi,  -en,f.  ungef.  läseri. 

herrnhöterisch,  a.  hcrrnhntar-,  herrnhutarnes. 

Herrsch...  ex.  -begierde,  -gier  =  -sucht,  -[be-] 
gierig  =  -süchtig,  -lust,  O,  /.  nöje,  begär  att 
hereka.  -sucht,"  O, /.  hersklystnad.  -süchtig, 
a.  hersklysten. 


O   sakuar  plur.   t  bar   omljud.    tr.  transitivt. 


transitivt  verb. 


h.  har  haben,    S.  har  tein  till  hj&lpvcrb. 


Herrschaft 


357 


herumbalgen 


Herrschaft,  -en,  f.  1.  välde,  herravälde,  rege- 
ring, styrelse.  2.  ägare,  herre;  herrskap, 
hnsbondefolk.  Meine  '^en:  mina  herrar  och 
damer.    3.  egendom,  gods.  -8...  Ex.  ~recht, 

-[e]s,  -e,  n.  ägares,  husbondes  rätt,  hus- 
bondevälde, 'vwohnung,  -en,/,  egendoms- 
herres bostad,  herrgård;  fin  våning. 

herrschaftlich,  a.  1.  tillkommande,  utmär- 
kande för  egendomsherien;  husbonde-.  2. 
lierrskapslik,  herrskaps-. 

herrschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  herska, 
regera.  2.  herska,  vara  förherskande,  spridd, 
finnas.  3.  barskt  befalla,  tala  barskt. 

Herrscher,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,  f.  herskare, 
herskarinna,  furste,  furstinna.  -befügnis[s], 
-se,  f.  maktbefogenhet,  -blick,  -[e]s,  -e,  m. 
herskarblick.  -familie,  -w, /.  fur.stehus,  dy- 
nasti, -gäbe,  -n,  f.  herskargåfva.  -geist, 
•[e]s,  -er,  m.  herskarande.  -gewalt.  O,  /. 
välde,  makt.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  =  -familie. 
-macht  =  -getvalt.  -paar,  -[<■]■<!,  -e,  n.  her- 
skarpar,  furstepar.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  furst- 
ligt sinne,  -sitz,  -es,  -e,  711.  residens,  -stab, 
-[e].5,  -e  t)  m.  spira,  -ton,  -[e]s,'»0,  m.  befal- 
lande ton.  -wille[n],  -71s,  O,  m.  herskarvilja. 
-Willkür,  O,/,  en  herskares  godtycklighet, 
despotism,  -wort,  -[e]s,  -e,  n.  herskarord, 
fursteord,  befallning,  -würde,  -71,/.  furste- 
värdighet, -zeichen,  -s,  -,  n.  tecken  till 
furstlig  värdighet,  insignier. 

herrscherisch,  herrscherlich,  a.  furste-. 

Herrscherling,  -[e]s,  -e,  m.  en  som  gärna  vill 
herska  utan  att  duga  till  det;  småfurste. 

herrücken,  I.  tr.  flytta  hit(åt),  närmare.  II. 
itr.  s.  rycka  an,  närma  sig. 

herrufen,  tr.  ropa,  kalla  hit. 

herrühren,  itr.  h.  härröra,  härleda  sig,  von 
etiv. :  från  ngt,  komma  af  ngt. 

hersagen,  tr.  framsäga,  läsa  upp,  rabbla  upp. 

hersausen,  itr.  s.  komma  susande,  i  hvinande 
fart. 

herschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  skaffa  hit. 

herscheren,  F  sich  ~  vara  så  god  (iron.)  och 
komma  hit,  packa  sig  hit. 

herschicken,  tr.  skicka  hit. 

herschieben,  tr.  skjuta  hit.  maka  hitåt. 

hérschiessen,  I.  tr.  ocu  itr.  h.  1.  skjuta  hit(åt). 
2.  förskottera.  lägga  ut.  II.  itr.  s.  komma 
sättandes,  med  fart. 

herschleichen,  itr.  s\  och  sich  ^  smyga  sig 
hit(åt). 

herschlendern,  itr.  s.  närma  sig,  komma  hit 

med  långsamma  ,steg. 

herschleppen,  tr.  släpa,  draga  hit(åt),  fram. 
herschreiben,    I.   tr.  och  itr.  h.  1.  skrifva  hit, 

här.    2.  förskrifva,  härleda.    II.  Sich  '\>  för- 

skrifva  sig,  härleda  sig,  komma. 
herschreiten,  itr.  s.  skrida,  högtidligt  gå  hit- 

(åt),  fram,  vor  jmdm :  framför  ngn. 
herschwimmen,    itr.  s.  simma,    flyta   hit(åt); 

neben  jmdTn  ~  simma  jämte  ngn. 


hersehen,  itr.  h.  se,  titta  hit(åt). 

hersehnen,  sich  ~  längta  hit. 

hersein,  itr.  s.  vara,  stamma  ngnstädes  ifr&n.    Wo 

ist  er  her?  hvarifrån  är  han? 
hersetzen,  tr.  och  sich  ~  sätta  (sig)  hit. 

hersingen,  tr.  sjunga  entonigt,  frin  bOrjan  till  slnt, 
det  ena  eficr  det  andra. 

herspringen,  itr.  s.  hoppa  hit. 
herstammeln,  tr.  framstamma. 
herstammen,  itr.  h.  härstamma,  härleda  sig, 

aus  eineTii   Geschlechte:  från  en  slägt;  von 

jmdm :  från  ngn  :  komma  ar  ngt. 
Herstammung,    -en,    f.    härstammande,    ur- 
sprung, härledning. 
herstehlen,  sich  ~  stjäla,  smyga  sig  hit. 
herstellbar,   a.   1.  möjlig  att  verkställa,  att 

utföra.  2.  \Wiede7-\  ~  möjlig  att  återställa, 

att  laga,  att  bota,  att  läka. 
herstellen,  tr.  1.  ställa  hit.  2.  tillverka,  göra, 

utföra,  verkställa.  8.  [  Wieder]  ~  återställa, 

laga,  bota,  läka. 
Hersteller,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  1.  tillverkare. 

2.  återställare. 
Herstellung, -ew,/.  1.  tillverkning,  utförande. 
]      2.  återställande,   iståndsättande,   lagning, 

reparation. 
herstottern,  tr.  framstamma. 
j  herströmen,  itr.  s.  .strömma  hit(åt),  strömma 
I      till. 

j  herstürzen,  I,  itr.  s.  störta,  rusa  hit.  II.  Sich 
I      über  J77idn,  etw.  r^  kasta  sig  öfver,  öfver- 
i      falla,  angripa  ngn,  ngt. 
herthun,  tr.  skaffa,  lägga  hit,  fram. 
hertragen,  tr.  bära  hit. 
herträllern,  tr.  tralla,  gnola. 
hertreiben,   tr.   1.  drifva  hit(åt).    2.  Vor  sich 

(dat.)  ~  drifva  framför  sig. 
hértreten,  itr.  s.  träda,  stiga  hit,  närmare. 
herjjber,   adv.  hitöfver,  hitåt,  hit  öfver  ngt  tiii 

I        den    talande;    så  äfv.  i  snis.,    af  hvilka  nedanst&ende  ex- 

\        empelvis  anföras. 

herijberbemühen,  sich  ~  hafva  besvär,  hafva 
godheten  att  komma  hit(öfver). 
I  heriiberbringen,  tr.  bringa,  föra  hit(öfver). 

heruberhelfen,  itr.  h.  J7nd7n  ~  hjälpa  ngn  att 
I      komma  hitöfver. 

herüberreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  hit(öfver). 

herum,  adv.  omkring.  Rund  ei.  7-ings  ~  rundt 
omkring.  Um  den  Tisch  rsj  sitzen :  sitts,  om- 
kring  bordet.  Fortwährend  um  jmdn  ^  sein  : 
ständigt  omgifva,  vara  i  grannskapet  af, 
passa  upp  på,  pyssla  med,  sköta  ngn.  Er 
wohnt  gleich  um  die  Ecke  ~  han  bor  strax 
i  första  huset,  när  man  kommer  omkring 
hörnet.  Die  Reihe  ~  laget  omkring.  EUipi 
~  mit  euch !  vänd  er  om !  Das  Gerücht  ist 
scho7i  in  der  ganzen  Stadt  ~  ryktet  har  re- 
dan hunnit  omkring,  är  redan  bekant  i 
hela  staden.  So  um  hundert  Mark  »v/  ora- 
kring, ungefär  hundra  mark.  jfr  umher. 

herumbalgen,  F  sich  ~  slåss,  brottas. 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  liigre  språk,    'f-  mindre  brukligt.    W  teknisk  term.    »J«  «jötcrm.    >!5t  militärisk 


herumbeissen 


358 


herumrütteln 


herumbeissen,  sich  'x<  bitas,  slåss. 

herumbekommen,  tr.  1.  få  omkring,  lyckas 
sätta  omkring.   2.  =  herumbringen  3. 

herümbemUhen,  tr.  Jmdn  ~  besvära  ngn  med 
att  komma  hit  omiiriDg  ngt. 

fierumbessern,  itr.  h.  An  etw.  (dat.)  ~  laga, 
lappa  ngt  än  här  än  där. 

heriimbewegen,  sich  um  etw.  -v,  röra  sig  om- 
kring ngt. 

hertjmbiegen,  I.  tr.  böja,  vrida  omkring.  II. 
itr.  s.  komma,  svänga  omkring. 

herumbieten,  tr.  bjuda  omkring. 

herumbinden,  tr.  binda  omkring. 

herijmblicken,  itr.  h.  blicka,  se  sig  omkring. 

herumbringen,  tr.  1.  lyckas  vända.  2.  lyckas 
sätta  omkring.  3.  Jmdn  ~  få  ngn  öfver  på 
sin  sida,  bibringa  ngn  sin  åsigt.  Ein  Mäd- 
chen ~  få  sin  vilja  med,  förföra  en  flicka. 

4.  bära  omkring,  sprida,  t.  ex.  Nachrichten. 

5.  förlora,  tappa,  t.  ex.  das  Spiel. 
herumdoktern,  itr.  k.  F  1.  kvacksalfva.    2.  An 

jmdm  ~  plåstra  med  ngn. 

herumdrehen,  I.  tr.  vända  (om),  vrida  om- 
kring, vända  på.  sixeiX.  jmdm  die  Worte  im 
Munde  »^  vränga,  misstyda  ngns  ord.  II. 
Sich  ~  vända  sig  om. 

herumdrücken,  F  sich  ~  smyga  omkring. 

heriimessen,  itr.  h.  Bei  seinen  Freunden  ~ 
taga  sina  mål  här  och  där  hos  sina  vännc-r. 

herumfahren,  I.  itr.  s.  fara  omkring.  II.  ir. 
skjutsa,  köra  omkring. 

heriimfecliten,  itr.  h.  1.  3Iit  den  Händen  ~ 
fakta  med  händerna,  gestikulera.  2.  F  gå 
tiggande  från  dörr  till  dörr. 

heriimflattern,  itr.  s.  fladdra  omkring. 

herumfliegen,  itr.  s.  flyga  omkring. 

herumfragen,  itr.  h.  fråga,  höra  sig  för  rundt 
omkring.   Überall  ~  fråga  öfverallt. 

herumführen,  l.tr.  l.Jmdn  um  die  Stadt,  in  der 
Stadt  r^  föra  ngn  omkring  staden,  omkring 
i  staden.  F  bimi.  J7ndn  bei  der  N'ase  ~  draga 
ngn  vid  näsan.  2.  Einen  Graben  um  den 
Garten  nu  draga,  gräfva  ett  dike,  en  graf 
omkring  trädgården.  II.  itr.  h.  om  vägar: 
föra,  leda,  gå  omkring. 

herumgeben,  tr.  låta  gå  omkring,  räcka  om- 
kring, låta  cirkulera,  utdela. 

herumgehen,  itr.  s.  gå  omkring,  cirkulera, 
spridas,  t.  ex.  um  die  Stadt  ~,  ein  Buch  ~ 
lassen,  das  Gerücht  geht  hemm.  Eine 
Mauer  geht  um  den  Hof  herum :  gården 
omgifves  af  en  mur.  Biwi.  um  den  Brei  ~ 
gå  som  katten  omkring  het  gröt. 

herumgreifen,  itr.  h.  Um  etw.  ~  gripa,  räcka, 
slå  armen  ci.  armarne  omkring  ngt.  Nach 
etn\  r^  gripa,  trefva,  famla  efter  ngt. 

herumhangen,  itr.k.oOittr.  herümhängen,<r. och 
^  itr.  h.  hänga  rnndt  omkring,  här  och  där. 

herumhauen,  sich  ~  mit  jmdm:  slåss,  fakta, 
biidi.  kifvas  med  ngn. 

heriimholen,  tr.  hämta  hit  omkring  ngt.  ^mijmdn 


~  a)  =  herumbringen  3,   b)  lexa  upp  ngn, 

ge  ngn  på  pälsen. 
herumirren,  itr.  s.  irra  omkring. 
herumjagen,  I.  tr.  och  sich  (recipr.)  ~  jaga,  drifva 

(hvarandra)  omkring,  hit  och  dit.  II.  itr.  s. 

jaga,  galoppera  omkring,  hit  och  dit.     Um 

etw.  ~  i  galopp  svänga  omkring  ngt. 
heriimkehren,  tr.  och  sich  'v/  vända  (sig)  om. 
herumkneipen,  itr.  h.  F  gå  och  supa  h&r  och  där 

p&  krogarne. 

herumkommen,  itr.  s.  komma,  hinna  omkring, 
komma  hit  omkring  ngt,  resa  omkring.  Er  ist 
weit  herumgekommen:  han  är  vidtberest. 
Biidi.  bei  den  Leuten  ~  vara  i  allas  mun,  all- 
mänt samtalsämne. 

herümkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  omkring, 
kunna  vända  sig  om. 

herumkramen,  itr.  h.  In  etw.  (dat.)  r^  leta,  rifva 
i,  bland  ngt. 

herumkriechen,  itr.  s.  krypa  omkring. 

herumkurieren  =  herumdoktern. 

herümlagern,  I.  Sich  ~  lägra  sig  här  och  där, 
um  etw.:  omkring  ngt.  II.  itr.  h.  och  s.  vara 
lägrad,  ligga  rundt  omkring,  um  etw.:  ngt. 

heriimlangen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  omkring. 

herumlaufen,  itr.  s.  springa,  hastigt  gå  omkring, 
um  etw.:  ngt;  gå  rnndt;  springa  hit  omkring 
ngt.    Müssig  ~  gå  och  slå  dank. 

herümlegen,  I.  tr.  lägga  omkring.  Die  Truppen 
in  die  Dörfer  ~  inkvartera  trupperna  i  de 
kringliggande  byarne.  II.  Sich  ~  lägga, 
lägra  sig  omkring,  um  etw.:  ngt.  III.  itr.  h. 
i-  vända,  gå  öfver  stag. 

herumliegen,  itr.  h.  ligga  rundt  omkring.  ~rf; 
kringliggande.  Um  etw.  ~  ligga  omkring, 
omgifva,  innesluta  ngt.  Die  Soldaten  liegen 
in  den  Dorf  em  herum:  soldaterna  äro  in- 
kvarterade i  de  kringliggande  byarne. 

heriimmachen,  tr.  Etic.  um  etw.  ~  sätta,  lägga, 
fästa  ngt  omkring  ngt. 

herümnöt[h]igen,   tr.  nödga  att  gå  omkring, 

att  komma  hit  omkring  ngt. 

herumpatschen,  itr.  s.  F  traska  omkring. 
herumplagen,  sich  <>.<  mit  etw.:   dragas  med, 

plågas  af  ngt. 
herümprügeln,  sich  -v/  slåss. 
herumreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  omkring, 
herumreisen,  itr.  s.  resa  omkring,  hit  och  dit, 

t.  ex.  in  einem  Lande.     Um  die  Erde  ~  resa 

omkring  jorden. 
heriimreissen,  tr.  hastigt,  med  ett  ryck  vända, 

kasta  om,  t.  ex.  das  Pferd. 
herumreiten,  itr.  s.  rida  omkring,  t.  ex.  in  dem 

Walde.    Um  etw.  ~  rida  omkring  ngt.  Biidi. 

auf  etw.  (dat.)  ~  hafva  ngt  till  sin  käpphäst, 

städse   orda   om  ngt ;    auf  jmdm  ~  städse 

vilja  åt  ngn. 
herumrennen,  itr.  s.  ränna,  springa  omkring, 
heriimrollen,  tr.  och  itr.  s.  rulla  omkring, 
herümrühren,  tr.  kringröra. 
heriimrUtteln,  tr.  omskaka. 


aknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  traDsilirt,    itr,  intransitivt  verb.    Ä.  Jiar  haben,   S,  Uar  sein  till  hjilpverb. 


herumsagen 


S50 


herunter 


herümsagen,  tr.  Etw.  hei  seinen  Freunden  »v/ 

säga  ngt  till  alla  sina  vänner  den  ene  efter  den 

heriimschauen,  itr.h.&kkåa,  omkring,  se  sig  om. 

heriJmschicken,  tr.  skicka  omkring. 

heriimschiffen,  itr.  s.  segla  omkring. 

herumschlagen,  I.  tr.  Etio.  um  etw.  «v  slå  ngt 
omkring  ngt.  II.  Sich  ~  slåss. 

herümschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  smyga  om- 
kring. 

Herumschlenderer,  -s,  -,  m.  dagdrifvare. 

herumschlendern,  itr.  s.  drifva  omkring,  gå 
och  drifva. 

herumschleppen,  tr.  släpa  omkring. 

heriimschliessen,  tr.  och  itr.  h.  vrida  omkring 

nyckeln  i  IJlset. 

herumschlingen,  I.  tr.  fläta  omkring.  II.  Sich 
'S/  slingra  sig  omkring. 

herumschnüffeln,  itr.  h.  snoka  omkring. 

herümschütten,  tr.  skaka  ut  rundt  omkring. 

herumschwänzeln,  itr.  h.  gi  omudng  och  vifta  med 
svansen;  F  tiidi.  a)  gå  och  drifva,  slå  dank, 
b)  försöka  att  ställa  sig  in,  lisnra. 

herumschwärmen,  itr.  s.  svärma  omkring. 

heriimschwelfen,  itr.  s.  ströfva  omkring. 

herumschwenken,  itr.  s.  och  sich  -n*  göra  en 
svängning. 

herumsegeln,  itr.  s.  segla  omkring. 

herumsehen,  itr.  h.  se  sig  om(kring). 

herumsein,  itr.  s.  1.  hafva  kommit,  hunnit 
omkring.  2.  Er  ist  weit  herumgewesen:  han 
har  varit,  rest  vida  omkring,  är  vidtberest. 
3.  Um  jmdn  ~  se  herum.  4.  om  tiden:  vara 
tilländalupen.  5.  om  spei:  vara  förloradt. 

heriimsenden,  tr.  sända  omkring. 

heriimsetzen,  tr.  och  sich  ~  sätta  (sig)  om- 
kring. 

heriimspähen,  itr.  h.  späja  omkring. 

herumspazieren,  itr.  s.  promenera  omkring. 

heriimspielen,  itr.  h.  spela,  leka  än  här  än  där. 

herumsprengen,  I.  tr.  spränga  så  att  bitarne 
fara  omkring.  II.  =  herumjayen  IL 

herümspringen,  itr.  s.  1.  hoppa  omkring.  2. 
Der  Wind  springt  herum:  vinden  kastar  om. 

heriimsprltzen,  tr.  och  itr.  h.  spruta,  stänka 
omkring. 

herumstehen,  itr.  h.  1.  stå  rundt  omkring.  2. 
stå  sysslolös. 

herumstöbern,  itr.  h.  leta,  snoka  omkring  i  ei. 

bland  Dgt. 

herumstochern,  itr.  h.  1.  =  rercg.  2.  In  den 
Zähnen  ~  peta  tänderna. 

herumstössen,  tr.  knuffa,  skuffa  hit  och  dit. 

herumstreichen,  I.  tr.  stryka  ngt  omkring  ngt. 
II.  itr.  s.  stryka,  drifva,  ströfva  omkring. 

Heriimstreicher,  -s,  -,  m.  drifvare. 

herumstreifen,  itr.  s.  ströfva  omkring. 

herumstreiten,  sich  »>.,  disputera,  kifvas. 

herumstreuen,  tr.  strö  omkring. 

herumstricken,  itr.  h.  sticka  ett  hvarf.  Zwei- 
mal -V/  sticka  två  hvarf. 


herumsQchen,  itr.  h.  leta  rundt  omkring. 

herumtanzen,  itr.  h.  dansa  rundt  omkring,  ett 
hvarf.  Zweimal  «v;  dansa  två  hvarf.  Um 
den  Tisch  ^  dansa  omkring  bordet.  F  biidi. 
sich  auf  der  Nase  r\,  lassen:  tåla  närgången- 
heter. 

herümtappen,  itr.  s.  trefva,  famla  omkring. 

herümtasten,  itr.  h.  An  etw.  (dat.)  ~  känna, 
fingra  på  ngt,  med  flngrame  noga  undersöka 
ngt. 

herumtragen,  tr.  bära  omkring.  BUdi.  etw.  im 
Kopfe  ~  gå  och  fundera  på  ngt. 

herumtreiben,  I.  tr.  och  itr.  s.  drifva  omkring. 

II.  Sich  IV  drifva,  ströfva  omkring,  röra  sig 

bland  ngt. 

herumtreten,  itr.  1.  s.  Um  Jmdn  <%/  slå,  bilda 
en  krets  omkring  ngn.    2.  h.  Auf  etw.  (dat.) 

~  trampa  rundt  omkring  på  Ugt. 

heriimtrinken,  tr.  och  itr.  h.  dricka  laget  rundt. 

herumtrödeln,  F  itr.  s.  gå  och  drifva,  drifva 
omkring,  sluddra  bort  tiden. 

herumtummeln,  I.  tr.  tumla,  t.  ex.  ein  Pferd, 
Biidi.  jmdn  ~  hålla  ngn  varm,  ej  låta  honom 
hämta  andan.  II.  Sich  ~  tumla  om. 

herumwälzen,  I.  tr.  vältra  omkring,  hvälfva 
om,  välta.  II.  Sich  ~  vältra  sig. 

herumwandeln,  herumwandern,  itr.  s.  vandra 
omkring. 

herumwenden,  tr.  vända,  vända  om. 

herumwerfen,  I.  tr.  1.  kasta  omkring.  2.  kasta 
om,  hastigt  vända.  II.  Sich  ->./  hastigt  vända 
sig  om,  kasta  om.  III.  itr.  h.  Mit  Redens- 
arten ~  slå  omkring  sig  med  fraser. 

herumwickeln,  tr.  veckla,  vira,  slå  omkring. 

herumwinden,  sich  um  etto.  /^  slingra  sig  om- 
kring ngt. 

herumwühlen,  itr.  h.  In  etw.  's/  rota,  gräfva  i 
ngt. 

herumzanken,  sich  ~  kifvas. 

herumzausen,  I.  tr.  slita,  rycka  i  eht  i  hiret  hit 
och  dit.  II.  Sich  (reoipr.)  ~  slåss,  luggas. 

herumzerren,  tr.  slita,  rycka,  draga  hit  och 
dit. 

herumziehen,  I.  tr.  1.  draga  omkring,  hit  och 
dit.  ¥,\\å\.  jmdn  mit  falschen  Versprechungen 
~  uppehålla  ngn  med  fagra  löften.  2.  Einen 
Graben  um  das  Feld  -n/  draga,  gräfva  ett 
dike  kring  fältet.  Eine  Mauer  um  die  Stadt 
~  uppföra,  bygga  en  mur  kring  staden.  II. 
Sich  ~  1.  Sich  um  etiu.  ~  omgifva,  inne- 
sluta ngt,  t.  ex.  ein  Graben  zog  sich  um  das 
Feld  herum.  2.  biidi.  sich  mit  etw.  -v/  a)  myc- 
ket fundera  på  ngt,    b)  dragas   med   ngt. 

III.  itr.  s.  draga,  tåga,  vandra,  flytta  om- 
kring, flytta  hit  omkring  ngt.  <\^d :  kringvan- 
drande. 

herunter,  adv.  hit  ned,  hit  nedåt,  ned  &t  den 
talande  till,  utför.  Gerade  ~  rakt  ned.  EUipt. 
die  Hüte  ~ .'  af  med  hattarne!  ~  mit  ihm! 

ned  med  honom!   Anm.  Här  nere  icke  anförda 

sms.  äro  liktydiga  med  motsvarande  ./ms.  med  herab. 


P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   ^  teknislc  term.    4*  sjttterm.   >Sé  militärislf  term. 


herunterburzeln 


360 


herwälzen 


herünterburzeln,  itr.  s.  göra  en  kullerbytta, 

falla  utför,  t.  ex.  die  Treppe. 
heruntergehen,  itr.  s.  1.  =  herabgehen.    2.  F 

der    Wein  geht  gut  herunter:  vinet  är  lätt- 

drucket. 
heruntergiessen,  tr.  hälla  ned.  F  ein  Glas  Wein 

~  hvälfva  i  sig  ett  glas  vin. 
herunterhandeln,   tr.   Etw.   vom  Preise  ~  af- 

pruta  ngt  af  priset. 
herunterhauen,  tr.  hugga  ned.   F  jmdm  eins  ~ 

gifva  ngn  ett  rapp. 
herunterkanzeln,  tr.  F  lexa  upp. 
herunterklappen,  tr.  fälla,  slå  ned,  t.  ex.  .meinen 

Kragen. 
herunterkommen,   itr.   s.    1.   =    hembkommen. 

2.    Heruntergekommen:    af.sigkommen,    på 

obestånd. 
heruntermachen,  tr.  1.  vika,  slå  ned,  t.  ex.  den 

Kragen.  2.  grundligt  lexa  upp,  skälla  ned, 

nedsätta. 
herüntermüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att,  må- 
ste komma  ned,  skola  ned. 
herunterreissen,  tr.  1.  =  herabreissen.  2.  rifva 

(ned),  t.  ex.  ein  Haus.  3.  =  heruntermachen  2. 
herunterschlagen,  I.  tr.  slå  ned,  t.  ex.  Åpjel; 

slå   af,   hugga   af,   t.  ex.   den   Kopf;   fälla, 

släppa   ned,  t.  ex.  die  Klappe  des    Wagens. 

II.  itr.  s.  falla  ned. 
herunterschrauben,  tr.  skrufva  ned,  t.  ex.  die 

Lampe. 
herünterwärts,  adv.  hit  nedåt. 
herversetzen,  tr.  och  sich   ~   flytta,  förflytta 

isig)  hit. 
hervBr,  adv.  fram. 

hervSrarbeiten,  I.  tr.  med  arbete,  med  möda  fram- 
skaffa, framdraga,  bringa  i  dagen.  II.  Sich 

~  arbeta  sig  fram,  upp. 
hervorblicken,  itr.  h.  blicka,  titta,  sticka  fram, 

blifva  synlig,  framträda. 
hervBrbliihen.  itr.  h.  och  s.  blomstrande,   som 

blomma  framträda,  spricka  ut;  biidi.  upp- 
blomstra. 
herverbrechen,  itr.s.  bryta  fram, ut,  framträda. 
hervorbringen,   tr.   frambringa,   framtaga,   få 

fram. 
hervordrängen,  tr.  och  sich  ~   tränga,  skjuta, 

knafl:'a  (sig)  fram,  göra  (sig)  bemärkt. 
hervordringen,  itr.  s.  tränga  fram,  ut. 
hervörfiihren,  tr.  föra,  leda  fram. 
hervorgehen,  itr.  s.  framgå,  framträda, 
hervorheben,  I.  tr.  framhålla,  låta  framträda. 

Ktw.    über   etw.    anderes   ~   framhålla   ngt 

framför  ngt  annat.    II.  Sich  ~  framträda; 

biidi.  göra  sig  bemärkt,  utmärka  sig. 
hervorholen,  tr.  framhämta. 
hervorkehren,  tr.  vända  ut,  utåt. 
hervorkeimen,  itr.  s.  skjuta  fram,  spira  upp. 
hervorkommen,  itr.  s.  komma  fram. 
Iiervörkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  fiam. 
hervörkriechen,  itr.  s.  krypa  fram. 
hervörlangen,  tr.  framtaga. 


hervSrlassen,  tr.  släppa  fram. 
hervorleuchten,  itr.   h.   lysa,  glänsa,   skymta 

fram;  biidi.  tydligt  framgå. 
hervSrlocken,  tr.  locka  fram. 
hervörmachen,   F  sich  ^v  komma  fram;  biidi. 

göra  sig  bemärkt. 
hervérmiissen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma 

fram,  måste  fram. 
hervornehmen,  tr.  framtaga. 
hervorragen,  itr.h.  1.  skjuta  fram,  ut.  Er  ragte 

um  einen  gamen  Kopf  über  alle\ji\  hervor: 

han  var  hufvudet  högre  än  alla  de  andra. 

2.  y.Tra  framstående,    '^d:  framstående. 
hervörrauschen,  itr.  s.  brusa  fram,  brusande 

komma  fram,  ut. 
hervörriicken,  I.  tr.  flytta  fram.  II.  itr.s.  rycka 

fram. 
hervorrufen,  tr.   1.  ropa  fram.    2.  framkalla, 

åstadkomma. 
herverschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  framskaffa. 
hervörschiessen,  itr.  1.  h.  Hinter  einem  Baume 

/x;  stå,  ligga  bakom  ett  träd  och  skjuta.  2. 

s.  rusa,  pilsnabbt  komma  fram. 
hervorschleichen,  itr.  s.  och  sich  ryj  smyga  sig 

fram. 
Iiervérschmecken,  itr.  h.  Der  Pfeffer  schmeckt 

hervor:    pepparn    känS    i  trots  af  de  andra  krjd- 

dorna,  tar  öfverhand. 
hervorsehen,  itr.  h.  se,  titta  fram. 
hervérsollen,  itr.  h.  skola  fram. 
hervörspriessen,  itr.  s.  uppspira. 
hervorspringen,  itr.  s.  hoppa,  springa,  komma 

fram. 
hervérspritzen,  tr.  och  itr.  s.  spruta  fram,  ut. 
hervorsprossen,  itr.  s.  uppspira. 
hervorsprudeln,  itr.  s.  spruta,  välla  fram,  upp. 
hervorstechen,  itr.  h.  sticka  fram;  biwi.  fram- 
träda, fördohiktigt  afsticka,  utmärka  sig. 
herverstehen,  itr.  h.  skjuta  fram;  tiidi.  vara 

framstående,  r^d:  framstående. 
hervorsteigen,  itr.  s.  stiga  fram. 
hervSrstrecken,  tr.  sträcka,  räcka  fram. 
hervSrströmen,  itr.  s.  strömma  fram,  ut. 
hervörstiirzen,  itr.  s.  störta,  rusa  fram,  ut. 
hervörsuchen,  tr.  söka,  leta  fram. 
hervörtauchen,  itr.  s.  dyka  fram,  upp. 
hervBrthun,  I.  tr.  %  lägga,  taga  fram.  II.  Sich 

^  utmärka  sig. 
hervörtreiben,   I.  tr.  drifva   fram.    II.   itr.  s. 

skjuta  fram,  spira  upp. 
hervortreten,  itr.  s.  framträda. 
hervSrwachsen,  itr.  s.  växa  fram,  ut. 
hervörwagen,  sich  ~  våga  sig  fram. 
hervorzaubern,  tr.  framtrolla. 
hervorziehen,  I.  tr.  framdraga.  II.  itr.  s.  tåga 

fram. 
herv^ackeln,  itr.  s.  närma  sig,  komma  gående 

med  vaggande  gång  som  en  anka. 
herwagen,  sich  ~  våga  sig  hit. 
herwälzen,   tr.  och  sich  <n/  vältra,  rulla  (sig) 

hit(åt). 


O   «aknar  plur.   f  ^"  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  iutransitivt  Tcrb.    A.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjilpverb. 


herwärts 


361 


lierwärts,  I.  adv.  hitåt.  II.  j^rep.  med  gen.  ci.  dat. 
på  denna  sida  om,  hitom. 

herwätscheln  =  herwackeln. 

Herweg,  -[ej.s-,  O,  m.  hitväg.    Der  Hin-  und  ~ 
i  vägen  fram  och  tillbaka. 

[      herweisen,  tr.  visa  hit. 

j      hSrwerfen,  I.  tr.  kasta  hit.  II.  Sich  über  jmdn, 
etw.  ~  kasta  sig  öfver,  angripa  ngn,  ngt. 

hérwinken,  tr.  vinka  hit. 

herwollen,  itr.  k.  vilja  komma  hit. 

Herz,  -ens,  -en,  n.  1.  hjärta,  orta  inidi.,  t.  ex.  a) 
ein  gutes  r^^  haben,  nach  rs^ens  Lust,  sein  ~ 
ausschütten :  utgjuta  sitt  hjärta,  das  -v.  auj' 
dem  rechten  Flecke  haben,  wes  das  ~  voll 
ist,  des  geht  der  Mund  über:  hvaraf  hjärtat 
fullt  är,  därom  talar  munnen ;  med  piep.  etw. 
liegt  mir  am  r^en:  ngt  ligger  mig  om  hjär- 
tat, jrnrfm  etw.  ans  ~  legen:  lägga  ngn  ngt 
på  hjärtat,  aus  tiefstem  ~ew;  ur  djupet  af 
sitt  hjärta,  von  ~e»  gern:  hjärtans  gärna, 
jmdm  von  <^en  gut  sein:  hjärtligt  hälhi  af 
ngn,  mir  fällt  ein  Stein  vom  ^e«;  det  fal- 
ler en  sten  från  mitt  hjärta;  b)  särskilda  faii. 
Sie  sind  ein  -^  und  eine  Seele  ci.  zwei  ~en 
und  ein  Schlag:  de  äro  ett  (hjärta  och  en 
själ).  Mache  mir  das  ~  nicht  noch  schwerer: 
gör  mig  icke  ännu  mera  ledsen.  Ich  kann 
zu  diesem  Menschen  kein  f\j  fassen :  jag  kan 
ej  fatta  ngt  förtroende  till  denna  människa. 
Sich  ein  -^.^  fassen :  fatta  mod.  Jmdm  ~  ma- 
chen: ingifva  ngn  mod.  Sich  das  ~  aus  dera 
Leibe  ärgern :  blifva  utom  sig  af  förargelse. 
Etw.  nicht  übers  ~  bringen  können .-  ej  kun- 
na förmå  sig,  ej  hafva  hjärta  till  ngt.  Wie 
ist  dir  ums  ~  f  hur  är  du  tili  mods  ?  Es  wird 
mir  leichter  ums  ~  jag  känner  mig  lugnare. 
Der  Kummer  frisst  an  seinem  r^en:  be- 
kymren tära  på  hans  krafter.  Sie  ist  ihm 
ans  ~  gewachsen:  han  har  fästat  sig  myc- 
ket vid  henne.  Das  schneidet  einem  durchs 
r^  det  är  hjärtskärande.  Das  ist  ihm  ein 
Stich  durchs  r^  det  gör  honom  mycket 
ondt.  Ich  spreche  mit  dem  '^en  in  der  Hand 
ei.  wie  's  mir  ums  r^ist:  jag  talar  uppriktigt. 
Er  Hess  es  sich  zu  ~e«  gehen  ei.  er  nahm  es 
zu  ~ew;  det  gick  honom  till  sinnes.  2.  kort- 
spel: hjärter.  3.  bot.  kärna,  kärnved,  -aller- 
liebst, a.  1.  aldrakärast.  Mein  i^^er:  min 
hjärtanskär.  2.  högeligen  förtjusande,  -be- 
klemmung,  -en,f.  med.  hjärtklämning;  biidi. 
hjärtängslan,  beklämning.  -beutel,  -s,  -,  m. 
hjärtsäck.  -bewegend,  a.  hjärtskakande,  rö- 
rande, -blått,  -[e]s,  -er  f,  n.  bot.  hjärtblad; 
F  biidi.  hjärtegryn,  -blut,  ■[e']s,  O,  n.  med. 
arterielt  blod;  biidi.  hjärteblod,  -brechend,  a. 
förkrossande,  -bruder,  -s,  -f,  m.  hjärtebror. 
-dame,  -n,  f.  hjärter  dam.  -einig,  a.  ett 
hjärta  och  en  själ,  liktänkande,  -einzige(r), 
fadj.  biijn.)  m.  hjärtevän,  -erfreuend,  -erfreu- 
lich, a.  glädjande,  upplifvande.  -ergreifend, 
a.  gripande,   -erhebend,  a.  upplyftande,   -er- 


quickend, a.  vederkvickande,  -erschütternd, 
a.  hjärtskakande.  -erweiterung,  -en,  f.  med. 
hjärtats  utvidgning,  för  stort  hjärta,  -feil, 
-[e]s,  -e,  n.  me.i.  hjärtsäck.  -förmig,  a.  hjärt- 
formig.  -geliebte(r),  (adj.  böjn.)  m.  och  y".  hjär- 
tanskär, -gewinnend,  a.  hjärtevinnande,  in- 
tagande, -grübe,  -n,f.  med.  hjärtgrop,  mag- 
grop, -höhle  =  -irtTOTOer.  -innig,a.hjärtinner- 
1ig.  -Jesu-Andacht,  O,  /.  Jesu  heliga  hjärtas 
tillbedjan,  -kanimer,  -re,  /.  med.  hjärtkam- 
mare.  -kirsche,  -n,f.  ett  slags  hjärtformiga 
körsbär,  -klappe,  -n,  f.  med.  hjärtvalvel. 
-klopfen,  -s.  O,  n.  hjärtklappning,  -kränkend, 
a.  i  hög  grad  kränkande,  sårande,  -lieb,  a. 
hjärtligt  kär.  -Kebchen,  -s.  O,  n.  -liebste(r), 
(adj.  böjn.)  TO.  och  f.  hjärtanskär,  hjärtevän. 
-los,  a.  1.  hjärtlös,  grym.  2.  modfäld,  feg. 
•lösigkeit,  O,  /.  1.  hjärtlöshet.  2.  feghet. 
-muschel,  -n,f.  zooi.  hjärtmussla  (Cardium). 
-nagend,  a.  om  bekymmer:  gnagande,  -ohr, -[e]s, 
-en,  n.  med.  hjärtöra.  -pochen  =  -klopfen. 
-schlächtigkeit,  O,  /.  kvickdrag  hos  hastar. 
-schlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  hjärtstöt,  hjärtats 
slag.  Bis  zu  meinem  letzten  »v/e:  intill  mitt 
sista  andedrag.  2.  med.  hjärtslag,  -spann, -[e]s, 

0,  n.  med.  hjärtklämning,  -stärkend,  a.  hjärt- 
stärkande,   styrkande.    -Stöss,   -es,  -e  f,  m. 

1.  med.  hjärtstöt.  2.  biidi.  nådestöt.  -Ver- 
fettung, -en,  f.  med.  fettbildning  kring  ei.  i 
hjärtat,  -vergrösserung,  -en,  f.  med.  hjärtats 
förstoring,  för  stort  hjärta,  -wasser,  -s,  O, 
n.  med.  vattenutgjiitning  i  hjärtsäcken.  -weh, 
■[e]s,  O,  w.  ondt  i  hjärtat;  biidi.  hjärtesorg. 
-zerreissend,  -zerschneidend,  n.  hjärtslitande. 
-e...  Ex.  ~leid,  -[e]s.  O,  n.  hjärtesorg.  Jmdm 
ein  1^  anthun:  tillfoga,  bereda  ngn  en 
hjärtesorg.  —  -en...  Ex.  '^bändiger,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  hjärtekufvare,  hjärteklämma. 
'v.könig,  -[e]s,  -e,  to.  hjärter  kung.  ^^königin, 
-«ew,y. hjärter  dam.  'x/zähmer  =  '^bändiger. 
—  -ens...  Ex.  'v/angelegenheit,  -en,f.  hjärte- 
angelägenhet,  hj ärtesak.  'N^angst,  -e  t,  ./"• 
hjärtångest.  ~beichte,  -n,  f.  hjärtats  bikt. 
~bruder,  -s, -f,  to.  hjärtebror.  ~freude, -ra,./'. 
hjärtefröjd.  '^freund,  -[e]s,  -e,  to.  «v^freundin, 
-nen,  f.  hjärtevän.  ~froh,  a.  hj  ärteglad. 
~gut,  a.  hjärtegod.  'v.giite.  O,/,  hjärtegod- 
het, 'v-junge,  -ra,  -n,  m.  '^kind,  -[e]«,  -er,  ra. 
hjärtebarn.  ~königin,-?iera,/. hjärtats  drott- 
ning, '^kummer,  -s,  O,  m.  hjärtesorg.  '^^kun- 
dige(r),  ~kündige(r),  (adj.  böjn.)  to.  hjärtats 
ransakare.  ~lust.  O, y.  hjärtans  lust.  «vmann, 
-[e]s.  O,  TO.  hjärtevän,  '^.^meinung,  -en,f.  Ich 
sagte  ihm  meine  »v  jag  sade  honom  mitt 
hjärtas    mening.    '>./not[h],   -e  f,/.  hjärtats 

nöd,    stor    nöd    beträffande    ngt,    som    ligger   en  om 

hjärtat.  ~qual,  -en,  /.  inre  kval.  '>^spräche, 
O,/,  hjärtats  språk.  ~tröst,  -[e]«,  O,  to.  1. 
tröst  för  hjärtat,  själatröst.  2.  bot.  grå 
mynta  (Mentha  silvestris).  'X'Wunsch,  -es, 
-e  t,  TO.  hjärtlig  önskan. 


i  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.   %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    *£•  ^öterm.   )t$(  militärisk  term. 


herzählen 


Hexe 


herzählen,  tr.  räkna  upp. 

Herze,  %  =  Herz. 

herzllen,  ■[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  smeka. 

herzhaft,  a.  modig,  manlig,  oförskräckt,  rask. 

Herzhaftigkeit,  (),/.  oförskräckthet,  raskhet. 

herziehen,  I.  tr.  draga  hit.  II.  itr.  1.  s.  tåga 
hit,  komma  tågande;  flytta  hit.  2.  h.  opers. 
Es  zieht  von  jener  Seite  her:  det  drar  från 
det  där  hållet. 

herzig,  a.  1.  hjärtlig,  hjärtevinnande,  tilldra- 
gande, förtjusande,  söt.  2.  som  har  kärnved. 

herzlich,  a.  1.  hjärtlig.    2.  ss.  adr.  uttrycker  ~  ofta 

blott  en  hög  grad,  t.  ejc.  ~  gern:  hjärtans  gärna, 
das  istehthut  mir  f^  leid:  det  gör  mig  mycket 
ondt,  es  ist  mir  -v/  sauer  geworden :  det  hai: 
beredt  mig  mycken  möda,  F  sie  ist  'v  håss- 
lich:  hon  är  grufligt  ful. 

Herzlichkeit,  O,/,  hjärtlighet. 

Herzog,  -[«]«,  -e  ei.  vani.  -e  t,  m-  hertig,  -s... 
Ex.  ~hül,  -[e]s,  -e  t,  '»•  hertighatt. 

Herzogin,  -nen,  f.  1.  hertiginna.  2.  ett  si.ags 
hvilstol. 

herzoglich,  a.  hertiglig. 

Herzogt[h]üni,  -[e]s,  -er  f,  w-  hertigdöme. 

herzii  =  herbei,  heran.  —  Ajim.  sms.  mta.  herzu 

äro  likaledes  liktydiga  med  sms.  med  hei'bei  och  heran. 

Hespe  se  Haspe. 

Hesse,  -n,  -n,  m.  hessare.  F  blinder  ~  en  som 
ej  ser,  ej  har  ögon  att  se  med. 

Hessin,  -nen,  f.  hessisk  kvinna,  hessiska. 

hessisch,  I.  a.  hessisk.  II.  n.  hessiska,  hessi- 
ska dialekten,  jfr  deutsch. 

Hetare,  -»,/.  hetär. 

heterodöx,  a.  olika  troende,  heterodox. 

heterogen,  a.  olikartad,  heterogen. 

Hetman,  -s,  -e  ci.  -s,  m.  hetman. 

Hetmanschaft,  -en,./',  hetmansvärdighet. 

hetz,  interj.  buss  på! 

Hetzlle,  -en,  f.  1.  hetsjagt;  widi.  förföljelse, 
springande,  brådska.  2.  trakt  där  hetsjagt 
anställes.  3.  koppel  hundar  till  hetsjagt. 

hetzllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  hetsa;  biidi. 
äfv.  uppreta,  uppegga,  t.  ex.  den  Hund  auf 
jmdn,  hinter  jmdn  her:  hunden  på  ngn, 
Leute  an  ei.  gegen  ei.  wider  einander:  per- 
soner mot  hvarandra.  Die  Hunde  matt  ~ 
utmatta  hundarne.  Die  Diener  halb  tot  ~ 
alldeles  uttrötta  tjänarne.  2.  pi  iietsjagt  jaga, 
förfölja,  eftersätta.  Biiai.  ein  Gleichnis  zu 
Tode  »N-  allt  för  ofta  upprepa  en  liknelse 

och    därigenom    g»ra    den    trivial ;     ordspr.    m,it    allen 

Hunden  gehetzt  sein:  vara  slipad,  vara  en 
inpiskad  skälm.  II.  Sich  [matt]  ^  trötta 
nt  sig.  III.  itr.  h.  rusa,  störta,  jaga  mot  ngt  m&i. 

Hetzer,  -s,  -,  m.  person  som  deltar  i  hetsjagt, 
som  hetsar,  uppeggar. 

Hetzerei,  -en,  f.  hetsande,  uppretande. 

Heu,  -[ej5,  O,  n.  hö.  F  biidi.  Geld  loie  ~  haben : 
hafva  pengar  som  gräs.  -boden,  -s,  -[f],  "'• 
höskulle.  -bund,  -\e\s,  -c,  -bUndel,  -s,  -,  n. 
höbinge.  -ernte,  -n,f.  höskörd,  höand.  -gä- 


bet, -n, /.  högaffel,  -harke,  -n,f. 
■hopser,  -hUpfer,  -s,  -,  m.  F  gräshoppa,  -ma- 
chen, -s,  O,  n.  höansning.  -mahd,  -en,  f. 
-mähen,  -s.  O,  n.  slätter,  -miete,  -n,  J.  ikerbr. 
hövålm.  -monat,  -[e]s,  -e,  m.  hömånad,  juli. 
-Ochs[e],  -en,  -en,  m.  1.  oxe  som  fodras  med 
hö.  2.  F  dumhufvud.  -pferd,  -[e]s,  -e,  n.  1. 
häst  som  endast  fodras  med  hö.  2.  gräs- 
hoppa. 3.  F  dumhufvnd.  -rechen,  -s,  -,  m. 
höräfsa.  -same[n],  -ns,  -n,  m.  gräsfrö. 
-scheuer,  -scheune,  -n,  f.  hölada,  höskulle. 
-schober,  -s,  -,  m.  &kerbr.  hövålm.  -schrecke, 
-n,  f.  gräshoppa,  -schuppen,  -s,  -,  m.  hö- 
skjul,  -wage,  -n,f.  hövåg.  -wagen,  -,<!,  -[t], 
m.  hövagn,  hökärra.  -zeit,  -en,  f.  höand. 

heubär,  a.  1.  högifvande.  2.  som  kan  slås. 

Heuchel...  ex.  -busse.  O,/,  låtsad  botgöring, 
hycklad  bättring.  -Christ,  -en,  -en,  m.  sken- 
helig person,  skrymtare.  -rede,  -n,f.  hyck- 
lande tal,  hyckleri,  -reue.  O,,/',  hycklad  ån- 
ger, -schein,  -[e]s,  O,  m.  falskt  sken.  -that, 
-en,f.  skenhelig  gärning,  -thräne,  -n,f.  hyck- 
lad tår.   -wort,  -[e]s,  -e,  n.  hyckladt  ord. 

Heuchelei,  -en,  f.  hyckleri,  skrymterl,  sken- 
helighet. 

heuchellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  hyckla,  skrymta. 
II.  tr.  hyckla,  låtsa. 

Heuchler,  -,«,  -,  m.  'v/in,  -nen,  f.  hycklare, 
hycklerska. 

heuchlerisch,  a.  hycklande,  skrymtaktig,  sken- 
helig. 

heullen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  syssla  med  höskörden, 
ansa  hö. 

1.  Heuer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  vid  höskörden 
sysselsatt  karl,  kvinna. 

2.  Heuer,  -n,  f.  arrende. 

3.  heuer,  adv.  i  år;  nir  för  tiden,  nu. 
heuerlln,  -te,  ge-t,  tr.  arrendera,  hyra. 
Heul...  Ex.  -affe,  -n,  -n,  m.  zooi.  vrålapa.  -bruder, 

-Ä,  -t,  -michel,  -s,  -[s],  m.  F  grinolle,  liper. 

heulllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  tjuta.  2.  F  grina, 
lipa;  bibi.  gråta,  klaga. 

Heuler,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,/.  F  grinolle,  liper. 

Heuleréi,  -en,  f.  F  tjut,  grin,  lipande. 

Heune  se  Hane. 

heurig,  «.  förekommande  i  år,  nu  till  dags;  nu- 
varande. 

beut,  vani.  heute,  adv.  i  dag.  ~  über  acht  Tage: 
i  dag  åtta  dagar  till.  ~  abend:  i  afton,  ~ 
morgen:  i  morse,  ~  vormittag:  i  dag  på 
förmiddagen.  ~  den  ganzen  Tag:  hela  da- 
gen i  dag.  ~  vor  acht  Tagen:  för  åtta  da- 
gar sen.  Von  ~  an:  hädanefter.  Das  ~ 
nutiden.  Heutzutage :  nu  till  dags,  nu  för 
tiden. 

heutig,  a.  inträffande  i  dag,  dagens,  t.  ex.  ~e 
Zeitung:  dagens  tidning;  nuvarande,  när- 
varande. 

Hexameter,  -s,  -,  m.  hexameter. 

Hexe,  -n,  f.  häxa,  trollpacka.  F  die  arme  ^ 
det   stackars   kräket,  du  kleine  ~  du  lilla 


O   saknar  plur.   \  har  omljud.    tr.  transitin,    itr.  intransitivt  Tcrb.    Ä,  bar  hoben,    S.  bar  >ein  till  bj&lpvcrb. 


hexen 


363 


Himbeere 


Bkälm.  -n...  ei.  '>^bann,  -[e]s,  -e,  m.  besvär- 
jelse mot  häxors  trolldom,  r^banner,  -s,  -,  m. 
besvärjare.  ölberg,  -[e]s,  -e,  vi.  bärg  där 
häxor  sammankomma,  i  sht  Broeken;  blå- 
kulla. '>^brand,  -[e].«,  -e  f,  m.  häxförbrän- 
ning,  häxbål.  ~bQch,  -[e]s,  -er  t,  n.  svart- 
konstbok. ~fahrt,  -en,  f.  blåkullafärd. 
~glaube[ti],  -ns,  O,  m.  tro  på  häxor,  »v/kno- 
ten,  -s,  -,  m.  hoprulladt  blad  med  inaektbo 
i.  ~kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  häxört  (Circsea). 
~kreis,  -es,  -e,  m.  trollkrets,  '^kunst,  -e  \,f. 
1.  O,  trolleri,  trolldom,  svartkonst.  2.  troll- 
domskonst, 'x/fnehl,  -[e].«,  O,  n.  Inmmerfrö, 
nikt.  ~meister,  -s,  -,  m.  häxmästare,  troll- 
karl, .^probe,  -n,  f.  häxprof.  '^prozess,  -es, 
-e,  m.  häxeriprocess.  ~ritt,  -[e]s,  -e,  m. 
häxridt,  blåkullafärd.  'N.sabbath,  -[e]s,  -e, 
m.  häxornas  sabbat,  valborgsmässonatten. 
~schuss,  -es,  -e  \,  m.  ryggslag.  ~segen,  -s,  -, 
~spruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  trollformel.*  '^tanz, 
•es,  -e  t,  m.  häxdans.  ~werk,  -[e]s,  -e,  n. 
trolleri. 

hexllen,  -[es]f,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  häxa,  trolla. 
Wie  gehext:  a)  som  förtrollad,  b)  blixt- 
snabbt. II.  tr.  genom  trolldom  åstad- 
komma.' 

hexenhaft,  a.  häxlik,  häx-,  troll-. 

Hexenschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  häxa.  2. 
samtliga  häxor,  skara  häxor. 

Hexer,  -s,  -,  m.  häxmästare,  trollkarl. 

Hexerei,  -en,  f.  häxeri,  trolleri. 

Hexerich,  -[e]s,  -e,  m.  =  Hexer. 

Hf.  rerkortning  för  Halbfranzhand. 

hi,  interj.  hi ! 

hie,  för.iidr.  och  poet.  =  hier. 

Hieb,  -[eis,  -e,  m.  1.  hugg,  slag,  rapp.  F  es  hat 
~e  gesetzt:  det  har  vankats  prygel.  Faktn. 
auf  -V/  fechten:  hugga  på  sabel.  Der  ~ 
sitzt:  det  hugget,  slaget  tog,  det  var  ett 
kraftigt  hugg.  Biidi.  das  ist  ein  ~  auf  mich : 
det  är  en  pik  åt  mig,  F  einen  ~  haben:  a) 
hafva  en  skruf  lös,  b)  vara  på  röken,  P 
einen  ~  nehmen:  taga  sig  en  sup,  dricka 
ett  tag.  2.  skog.  hygge,  -fechter,  -s,  -,  m.  per- 
son som  fäktar  med  huggvapen,  hugger  på 
sabel,  -fest,  a.  som  hugg  ej  biter  på,  hård, 
osårbar,  -schmarre,  -n,f.  ärr  efter  hugg. 
-waffe,  -n,  f.  huggvapen,  -wunde,  -n,  f. 
huggsår,  sabelhugg. 

hiebéi  se  hierbei. 

Hieber,  -s,  -,  m.  huggare,  pamp,  sabel. 

hiedännen,  adv.  föriiar.  härifrån. 

hiehér  se  hierher. 

Iiienleden,  adv.  härnere,  på  jorden. 

hier,  adv.  här,  härstädes.  Von  r^  an :  härifrån. 
Von  dort  nach  ~  därifrån  hit.  Der  Mann  ' 
~  den  här  mannen.  ~  zu  Lande:  här  i 
landet,  hos  oss.  'n>  beigefügt :  här  bifogas. 
Hej'r  Baron  r^,,  Herr  Baron  cZa;  jag  bryr 
mig  ej  om  edert  'herr  baron',  vid  namnupprop : 

»N/    ja,    jaha.    Sms.  se  nedan.    Anm.   I  sms.  med 


prep.  och  adr.  &ro  vanl.  dessa  betonade;  dock  betonas 
hier,  n&r  det  rum  m.  m.,  som  det  ntm&rker,  skall  fram- 
bMlaa,  jfr  da  anm.  Beträffande  sms  s  skiftande  betydel- 
ser jfr  sms.  med  da,  till  hvilka  h&r  nedan  hänvisas. 

hieran  (äfv.  -  •),  adv.  härpå,  härvid.    ~  kehre 

ich  mich  nicht:  det  bryr  jag  mig  ej  om.  itt 

daran. 
Hierårch,  -en,  -en,  m.  hierark,  kyrkofurste. 
Hierarchie,  -en,  f.  hierarki,  prästvälde. 
hierarchisch,  a.  hierarkisk. 
hierauf  (arv.  -  -),  adv.  härpå,  härefter  m.  m.,  jfr 

darauf. 
hieraus  (äfv.  -  -),  adv.  härur,  jfr  daraus. 
hierbei  (afv.  -  -),  adv.  härvid,  jfr  dabei. 
hierdurch  (arv.  -  -),  adv.  härigenom,  jfr  dadurch. 
hierein  (äfv.  -  -),  adv.  hitin,  jfr  darein. 
hierfür  (äfv.  -  -),  adv.  härför,  jfr  dafür. 
hiergegen  (äfv.  -  -  -),  adv.  häremot,  jfr  dagegen  I. 
hierher  (äfv.  -  -),  adv.   1.  hit,  hitåt.    2.  Bis  ~ 

hittills. 
hierherum  (äfv.  -  -  -),  adv.  häromkring. 
hierhérwärts,  adv.  hitåt,  åt  detta  håll. 
hierhin  (äfv.  -  -),  adv.  hit,  hitåt. 
hierin  (äfv.  -  -),  adv.  häri,  häruti,  jfr  darin. 
hierländisch,  a.  befintlig,  bruklig  här  i  landet, 

inrikes,  infödd. 
hierlands,  adv.  här  i  landet,  hos  oss. 
hiermit  (äfv.  -  -),  adv.  härmed,  jfr  damit  T. 
hiernach  (äfv.  -  -),  adv.  härefter,  jfr  danach. 
hiernächst  (äfv.  -  -),  adv.  1.  strax  härbredvid. 

2.  strax  härefter.  3.  härnäst. 
hiernében  (äfv.  -  -  -),  adv.  härbredvid,  härintill, 

härjämte. 
hiernieden  se  hienieden. 
Hieroglyphe,  -«,/.  hieroglyf.  -n...  kx  'x.schrift, 

-en,  f  hieroglyf  skrift. 
hierogiyphisch,  a.  hieroglyfisk. 
hierorts,  adv.  här  på  trakten,  här. 
Hiersein,  -s.  O,  n.  härvaro. 
hierséibst,  adv.  härstädes. 
hierijber  (afv.  -  -  -),  adv.  häröfver,  jfr  darüber. 
hierum  (afv.  -  -),   adv.  häromkring,  härom,  jfr 

darum  1,  2,  4. 
hierunten  (arv.  -  -  -),  adv.  härnere,  härnedan. 
hierunter  (afv.  -  -  -),  adv.  härunder,  häribiand, 

jfr  darunter. 
hiervon  (äfv.  -'  -),  adv.  häraf,  härom,  jfr  davon. 
hierwider  (äfv.  -  -  -),  adv.  häremot,  jfr  dagegeni. 
hierzu  (äfv.  -'  -),  adv.  hit,  härtill,  jfr  dazu. 
hierzulande,  adv.  här  i  landet,  hos  oss. 
hiesig,    a.    härvarande,    härstädes    förekom- 
mande. 
hiezij  se  hierzu. 
Hift,  -[e]s,  -e,  m.  jagthornslåt.  -horn,  -[e]s,  -er 

t,  n.  jagthorn  rorfärdigadt  af  ett  oxhom. 

hihi,  interj.  hihi! 

Hilf...  se  Half... 

Himbeerlle,  -en,  f  1.  hallon.  2.  hallonbuske. 
-apfel,  -s,  -f,  m.  ett  slags  röda  äpplen,  -eis, 
-es.  O,  n.  hallonglace.  -essig,  -[e].s,  -e,  m. 
hallonättika,  -saft,  -[e]s,  -e  t,  m.  hallonsaft. 


»kt»  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4*  sjöterm.   JSt  militärisk  term. 


Himmel 


364 


hin 


-Strauch,  -[e].?, -«?•  t,"! •  hallonbuske,  -wasser, 
•s,  0,  n.  liallonlimonad.  -wein,  -[e]s,  -e,  vi. 
hallonvin.  -en...  =  föreg.  sms. 
Himmel,  -s,  -,  m.  1.  himmel.  [Wie]  im  ~  sein: 
vara  i  sjunde  himmeln.  Unter  freiem  ~ 
under  bar  himmel.  Verhüte  der  ~.'  Gud 
bevare  oss !  Ums  ~s  willen :  för  Guds  skull. 
F  der  <n/  hängt  ihm  ei.  er  malt  sich  den  ^ 
voller  Bassf/eigen  :  han  är  i  sjunde  himlen, 
han  ser  allt  i  rosenrödt.  Er  kam  wie  vom 
~  gefallen:  han  kom  som  från  skyarne. 
Ich  war  wie  vom  ~  gej allen:  jag  stod  all- 
deles handfallen.  Er  ist  aus  allen  seinen 
~n  gefallen  :  alla  hans  luftslott  hafva  ram- 
lat. 2.  luftstreck,  klimat.  3.  tronhimmel, 
baldakin,  sängtak,  tak  i  en  suflett.  -ab,  adv. 
från  himlen,  -an,  adv.  upp  mot  himlen. 
•angst,  I.  a.  II.  -e  f,/.  F  Mir  wurde  ~  ci.  ich 
habe  eine  ~  ausgestanden:  jag  var  i  en  för- 
färlig ångest,  -auf,  adv.  upp  mot  himlen. 
-bett,  -[e]s,  -en,  n.  sparrlakanssäng.    -blau, 

1.  a.  himmelsblå.  II.  -[e].<f,  O,  n.  himmels- 
blått, -bröt,  -[e]s,  O,  n.  himlabröd.  -decke, 
-K,/,  baldakin,  -donnerwetter,  -element,  in- 
terj.  F  kors  för  tusan!  f-n  anamma!  -empör, 
adv.  upp  mot  himlen,  -fahrt,  -en,  f.  him- 
melsfärd, -fahrtsfest,  -[e]s,  -e,  n.  -fahrtstag, 
-[e]s,  -e,  VI.  himmelsfärdsdag,  -farbe.  O,,/', 
himlens  färg,  himmelsblått,  -froh,  a.  hüge- 
ligen förtjust,  stormförtjust.  -hSch,  a.  him- 
melshög. Biidi.  jmdn  ~  bitten:  bedja,  be- 
svärja ngn  vid  allt  hvad  dyrt  och  heligt 
är,  jmdn  ^  erheben:  upphöja  ngn  till  sky- 
arne, -reich,  -[e]«,  O,  n.  himmelrike,  -rein, 
a.  himlaren,  -schön,  a.  himmelskt  skön. 
-schreiend,  a.  himmelsskriande,  -stürmend, 
«.  himmelsstormande,  titanisk.  -Stürmer, 
-s,  -,  m.  liimmelsstormare,  titan ;  rabulist. 
•wärts,  adv.  upp  mot  himlen,  -weit,  a.  him- 
melsvid. Ich  bin  ~  davon  entfernt  zu  .  .  . 
jag  har  aldrig  haft  ngn  tanke  på  att . . .  -s... 
Ex.  ~achse,  -n,f.  verldsaxel.  ~bahn,  -en,f. 
stjärnors  bana  på  himlen,  -v/bläue,  O,  ^/".him- 
melsblått. ~bogen,  -*■,  -,  m.  1.  O,  himlahvalf. 

2.  regnbåge.  ~bote,  -n,  -n,  m.  himmelsk 
budbärare,  ängel.  ~braut,  -e  f,  f.  himlens 
brird,  nunna.  ~burg, -cM.y.  gudaborg.  ~bür- 
ger,  -s,  -,  m.  himlens  medborgare.  ~feste, 
O,  y.  himmelens  fäste,  himlahvalf.  ~feuer, 
-s,  -,  n.  poet.  1.  blixt.  2.  sol.  3.  helig  hän- 
förelse. ~gabe,  -«,  /.  himmelens  gåfva, 
Guds  gåfva.  ~gegend,  -en,  f.  väderstreck. 
~gewölbe,  -s,  O,  n.  himlahvalf.  ~heer,  -[e]s, 
-e,  ra.  himmelsk  härskara.  ~karte,  -»,  ./'. 
stjärnkarta,  astronomisk  karta,  '^königin, 
-nen,  f.  himladrottning.  ~körper,  -s,  -,  m. 
himlakropp.  ~kreis,  -es,  -e,  m.  astr.  him- 
melsekvator. ^N/kunde,  O,  f.  astronomi. 
'^kundig,  a.  stjärrkunnig.  ~leiter,  -n,  f. 
himlastcge.  ~licht,  -[e]«,  -er,  n.  himlaljus. 
~luft.   O,/,   eter,  fria  luften.    ~lust,  O,/. 


himlafröjd.  ~raum,  -[e].?,  -e  t,  m.  himla- 
rymd, verldsrymd, himmelsk  region,  ^rich- 
tung,  -en,f.  väderstreck.  '^Schlüssel,  -s,  -, 
m.  1.  nyckel  till  himlen.  2.  bot.  guUvifva 
(Primula  veris).  ~speise,  0,y.  1.  himlaspis. 

2.  gndaepis.  ~strich,  -[e]s,  -e,  m.  luftstreck. 
~t[h]au,  -[e].«;,  O,  m.  1.  himlens  dagg.  2.  bot. 
ett  slags  hirs  (Panicum  sanguinale).  '>^wagen, 
-s,  0,m.karlavagnen,  stora  björnen.  ~wonne, 
•n,f.  himmelsk,  salig  fröjd,  /^zeichen,  -s, 
-,  n.  stjärnbild.  ~zelt,  -[e]«,  O,  n,  himme- 
lens fäste. 

Himmeléi,  -en,  f.  F  himlande. 

himmellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  %  blixtra.  2.  * 
flyga  i  rymden.  3.  aflida.  4.  F  himla  sig.  II. 
tr.  vani.  part.  gehimmelt:  öfverhvälfd,  t.  ex. 
gehimmelte  Bettstelle,  jfr  Himmel  3. 

himmlisch,  a.  1.  på  himlahvalf  vet,  i  verlds- 
rymden  befintlig,  t.  ex.  die  ^ere  Körper: 
himlakropparne.  2.  himmelsk;  gudomlig. 
Die  ~era;  himmelens  invånare. 

hin,  adv.  1.  bort  fr&n  aen  taianae,  hän,  t.  ex.  geh 
»Ni  zu  ihm,  auf  den  Berg  ~  hän  mot  bärget, 
åt  bärget  till,  fern  ei.  xoeit  'n/  långt  .bort, 
nach  oben  ~  uppåt,  überall  ei.  allerwärts  >\j 
åt  alla  håll,  rechts  ~  åt  höger.  2.  betecknar 
en  utsträckning  utmed,  fram,  t.  ex.  an  der  Mauer 
~  utmed,  längs  med  muren,  der  Weg 
geht  durch  blühende  Wiesen  r^j  vägen  går 
fram  öfver  blomstrande  ängar.  Das  geht  in 
einem  «v/  det  fortgår  oafbrutet.  Still  vor 
sich  ~  arbeiten ;   arbeta  tyst  för  sig  s&  att 

arbetet   liksom  utsträcker  yig  öfver  det  närmast  liggande. 

3.  utsträckning  i  tid.  Vom  Morgen  bis  zum 
Abend  ~  från  morgon  till  kväll.  Spät  in 
die   Nacht  ~  tills  långt  fram  på  natten. 

I  Es  ist  noch  lange  ~  det  är  långt  dit.  Die 
Sache  zieht  sich  ~  det  drar  ut  på  längden 
med  saken.  Sich  »v/  helfen:  draga  sig  fram. 

4.  borta,  försvunnen,  medtagen,  t.  ex.  meine 
Ruh'  ist  ~  mitt  lugn  har  försvunnit,  är  sin 
kos,  sie  ist  ganz  ~  hon  är  starkt  medtagen, 
alldeles  utmattad.  5.  särskilda  faii  a)  Ich  wage 
es  darauf  ^  jag  vågar  det  på  grund  däraf, 
auf  sein  Versprechen  ~  på  grund  af  hans 
löfte.  Auf  die  Gefahr  ~  alles  zu  verlieren: 
med  fara  att  förlora  allt.  Aufs  Ungewisse 
~  hvad  som  än  må  hända,  b)  ~  und  her: 
hit  och  dit,  fram  och  tillbaka,  t.  ex.  ~  und 
her  fahren,  gehen,  laufen,  reden,  schicken, 
schicanken,  sprechen;  «^  und  her  streiten: 
ihärdigt  disputera,  ~  und  her  bedenken:  noga, 
allsidigt  öfverväga.  Er  weiss  weder  ~  noch 
her:  han  vet  hvarken  ut  eller  in.  Das  ist 
nicht  ~,  nicht  her:  det  är  hvarken  fogel 
eller  fisk.  Ein  paar  Mark  »n»  oder  her:  ett 
par  mark  mer  eller  mindre.  Worte  »v/  Wo7-te 
her:  jag  bryr  mig  ej  om  ord  ei.  prata  så 
mycket  ni  vill  men . . .  Das  ist  ~  wie  her:  det 
är  sak  samma,  c)  ~  und  wieder:  om  rum: 
här  och  där,  om  tid:  då  och  då,  alltemellan- 


0   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  lein  till  hj&lpverb. 


hinab 


365 


hinaüssein 


åt.    d)  ~  und  zurück:  fiüm  och  åter.    — 

Sms.  se  ncdan. 
hinab,    adv.    ncd   fr&n   den   talande;    s9i  nfv.  i  sma.,  ar 

bvilka  nedanstiende  exempelvis  anföras ;  nsr  öfr.  jfr  sms. 

med  hinunter  och  herab.    Hinauf  und  ^  upp 

och  ned.  F.iiipt.  -v  mit  ihm  !  ned  med  honom ! 

Den  Fluss  ~  utför  strömmen. 
hinåbdringen,  itr.  s.  tränga  ned. 
hinabfahren,  I.  itr.  s.  fara,  resa  ned.  Den  Fluss 

~  fara  utför  floden.  II.  tr.  köra,  skjutsa  ned. 
Hinäbfahrt,  -en,f.  nedfärd,  färd  utför. 
hinäbschlängeln,  .sJcA  ~  slingra  sig  utför. 
hinåbschroten,  tr.  vältra  ned. 
hinabsteigen,   itr.  s.   stiga  ned,   einen  Berg: 

utför  ett  bärg. 
hinåbwärts,  adv.  nedåt. 
hinaltern,  itr.  s.  åldras  mer  och  mer. 

hinån,  adv.  fram  till,  åt,  uppför  nån  den  talande; 
si  alv.  i  sms.,  al  hvilka  nedanstående  exempelv^j  anfBras; 
lur  öfr.  Jfr  sms.  med  heran. 

hinangehen,  itr.  s.  An  etw.  (ack.)  ~  gå  fram  till 
ngt,  i  riktning  åt  ngt.  Den  Berg  ^^  gå 
uppför  backen,  bärget. 

hinånl(riechen,  itr.  s.  An  etw.  (.ick.)  ~  krypa 
fram  till,  i  riktning  åt  ngt.  Den  Berg  ~ 
krypa  uppför  backen,  bärget. 

hinarbeiten,  I.  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  ~  med  sitt 
arbete  sträfva  till  ngt.  II.  Sich  ~  1.  blifva 
utmattad  genom  arbete,  öfveranstränga 
sig.  2.  Sich  nach  etw.  ~  arbeta,  anstränga 
sig  för  att  uppnå  ngt. 

hinauf,  adv.  dit  upp,  upp  från  den  talande;  så  &fv. 
i    sms.,    af   bvilka   nedanstående  exempelvis  anföras;    jfr 

äfv.  sms.  med  auf  och  herauf.  Von  unten  ~ 
nedifrån  (upp).  Den  Fluss  ~  uppför  floden. 

hinaufarbeiten,  sich  den  Berg  -v-  sträfva  upp- 
för bärget.  Biidi.  sich  ~  arbeta  sig  upp. 

hinaufbegeben,  sich  ~  begifva  sig  upp. 

hinaufbegleiten,  tr.  ledsaga  upp. 

hinaufbringen,  tr.  bringa,  bära,  köra,  skaffa 
upp. 

hinauffahren,  I.  itr.  s.  fara,  åka,  resa  upp,  den 
Berg:  uppför  backen,  bärget.  II.  tr.  köra, 
skjutsa  upp. 

hinaufgehen,  itr.  s.  gå  upp,  ^iga  upp. 

hinåufkämmen,  tr.  kamma  upp. 

hinauflangen,  tr.  och  itr.  h.  langa,  räcka  upp. 

hinäuflassen,  tr.  släppa  upp. 

hinåuflaufen,  itr.  s.  springa  upp. 

hinåufleuchten,  itr.  h.  lysa,  kasta  sitt  sken 
uppåt.  Jmdm  die  Treppe  'v/  lysa  ngn  upp- 
för trappan. 

hinaufreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  upp. 

hinäufrelten,  itr.  s.  rida  upp. 

hinaufrücken,  I.  tr.  flytta  upp.  II.  itr.  s.  tåga, 
rycka  upp. 

hinaufschrauben,  tr.  ochsich  r^  skrufva  upp  (sig). 

hinaufschwingen,  I.  tr.  svänga,  kasta  upp.  II. 
Sich  ~  svinga  sig  upp. 

hinaufsteigen,  itr.  s.  stiga  upp  uppror  ngt.  Den 
Berg  ~  bestiga  bärget. 


hinaufstimmen,  tr.  mus.  stämma  högre.  Biidi. 
seine  Ansprüche  '\j  höja  sina  anspråk. 

hinauftragen,  tr.  bära  upp. 

hinauftreiben,  tr.  drifva  upp.  Den  Preis  rw 
höja,  stegra  priset. 

hinäufwärts,  adv.  uppåt. 

hinaufziehen,  I.  tr.  draga  upp,  hiidi.  uppskörta. 
II.  Sich  ~  draga  sig,  gå  upp,  t.  ex.  der  Weg 
zieht  sich  den  Berg  hinauf:  vägen  går  upp- 
för bärget.  III.  itr.  s.  tåga,  flytta  upp. 

hinaus,  adv.  ut  från  den  t.ilande;  så  äfv.  i  sms.,  af 
hvilka  nedanstående  exempelvis  anföras  ;  jfr  äfv.  sms.  med 

heraus  och  aus.  Nach  vorn  ~  wohnen:  ha 
sin  våning  belägen  på  husets  framsida, 
utåt  gatan.  Oben  ~  ut  genom  taket,  genom 
den  öfre  öppningen  m.  m.;  biidi.  er  will  immer 
oben  -v.  han  sträfvar  alltid  högt  upp,  vill 
flyga  högre  än  vingarne  bära.  Zum  Thor 
~  ut  genom  porten.  Aufs  ei.  t  ins  Feld  ~ 
utåt  landet,  utåt  ägorna.  Über  das  Ziel  ~ 
utöfver  målet.  EUipt.  ~  mit  dir!  ut  med 
digl  nicht  wissen  wo  'v«  a)  ej  veta  hvar  ut- 
gången är,  b)  biidi.  ej  veta  hvad  man  skall 
taga  sig  till,  vara  rådvill,  wo  soll  das  ~f 
hvart  skall  det  taga  vägen? 

hinäusbauen,  tr.  bygga  ut.  Sein  Haus  um  zwei 
Fuss  weiter  'n/  bygga  sitt  hus  två  fot  längre 
fram,  längre  ut  åt  gatan  o.  s.  v. 

hinausbegleiten,  tr.  följa  ut. 

hinausbringen,  tr.  skaffa,  tu  ga,  bära,  köra  ut. 

hinausdenken,  itr.  h.  In  die  Zukunft  ~  tänka 
på  framtiden. 

hinausfahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa  ut.  II.  itr.  s. 
fara,  åka  ut.  Über  etw.  (ack.)  ~  fara  förbi  ngt. 

hinausführen,  tr.  och  itr.  h.  föra,  leda  ut,  om  en 
väg  äfv.  gå  ut.  Diese  Thür  führt  auf  den 
Hof  hinaus :  det  här  är  dörren  till  gården. 

hinausgehen,  itr.  s.  gå  ut.  Dus  Zimmer  geht 
auf  den  Hof  hinaus :  rummet  ligger  åt  går- 
den. Über  etw.  (ack.)  ^  gå  utöfver  ei.  förbi  ngt. 

hinauslaufen,  itr.  s.  1.  springa  ut.  2.  rinna  ut. 
3.  Auf  etw.  (ack.)  ~  afse  ngt.  Es  läuft  auf 
eins  hinaus:  det  kommer  på  ett  ut. 

hinausmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att,  måste 
gå  ut  el.  ur. 

hinåuspacken,  F  sich  ~  packa  sig  ut. 

hinausragen,  itr.  h.  Über  etio.  (ack.)  ~  a)  räcka 
ut  öfver  ngt,  b)  höja  sig  öfver,  vara  högre 
än  ngt.  In  «/«.s  J/eer^  sträcka  sig  ut  i  bafvet. 

hinåusrUcken,  I.  tr.  1.  flytta,  rycka  ut.  2. 
framskjuta,  uppskjuta.  II.   Itr.  s.  rycka  ut. 

hinausschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  Etw.  »x/  taga  ut 
ngt,  laga  att  ngt  kommer  ut. 

hinausschieben,  tr.  fram-,  uppskjuta. 

hinåusschiessen,  tr.  och  itr.  h.  skjuta  ut,  t.  ex. 
einen  Pfeil  zum  ei.  durchs  Fenster.  Über 
etw.  (ack.)  ~  skjuta  öfver  ei.  förbi  ngt. 

hinåussein,  itr.  s.  1.  vara  ute,  hafva  gått  ut. 
2.  Über  etw.  (ack.)  ~  hafva  kommit,  gått 
förbi  ngt.  Biidi.  darüber  bin  ich  hinaus :  det 
är  för  mig  en  öfvervunnen  ståndpunkt. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    »t«  ^ötcrm.    JS< 


lilitärisk 


hinaussetzen 


366 


hineinreiten 


hinaussetzen,  I.  tr.  1.  sätta,  ställa  ut.  2.  fram- 
skjuta, uppskjuta.  II.  Sich  ~  flytta  sig  ut, 
gå  ut  och  sätta  sig. 

hinausstecken,  h\  sticka,  hänga,  räcka  ut. 

hinausstehlen,  sich  ~  stjäla,  smyga  sig  ut. 

hinåiisstSssen,  tr.  stöta,  knuffa  ut. 

hinåusströmen,  iti:  s.  strömma  ut. 

hinéusweisen,  tr.  visa  ut. 

hinauswerfen,  tr.  kasta  ut.  Jvidn  zur  Thure  ~ 
kasta  ut  ngn. 

hinåuswoilen,  itr.  h.  1.  vilja  (komma)  ut.  2. 
Wo  will  das  hinaus?  hvart  syftar  det?  hvad 
är  meningen  därmed?  Hoch  ei.  oben  ~  syfta 
högt,  vilja  komma  högt  upp;  zu  hoch  ei. 
über  seinen  Stand  ~  vilja  flyga  högre  än 
vingarne  bära. 

hinausziehen,  I.  tr.  1.  draga  ut.  2.  draga  ut 
på  tiden  med,  fördröja.  II.  Sich  ~  räcka, 
t.  ex.  die  Sitzung  zog  sich  über  zwei  Stunden 
hinaus.  Etto.  zieht  sich  ins  lange  ei.  in  die 
Länge  hinaus:  ngt  räcker  länge,  man  drar 
ut  på  tiden  med  ngt.  III.  itr.  s.  1.  tåga  ut. 
2.  flytta  ut,  t.  ex.  au/s  Land. 

hinbefördern,  tr.  ditbefordra,  frakta  dit,  föra 
dit.   Hinbeförderung,/. 

hinbegeben,  sich  ~  begifva  sig  dit,  till  stället. 

hinbegleiten,  tr.  följa  dit. 

hinbestellen,  tr.  ditbeordra.  Jmdn  zu  jmdm, 
nach  einem  Orte  ~  tillsäga  ngn  att  komma, 
kalla  ngn  till  ngn,  till  ett  ställe. 

Hinblick,  -[e]s,  -e,  m.  blick  pi  ngt;  biidi.  hänsyn. 
Im  ~  a«/ (med  ack.):  med  blicken  fästad  i^å, 
med  hänsyn  till. 

hinblicken,  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  ~  kasta  blic- 
ken på,  betrakta  ngt.  Beim  näheren  ~  vid 
närmare  påseende. 

hinbringen,  tr.  1.  An  einen  Ort,  zu  jmdm  '^ 
bringa,  föra  till  ett  ställe,  till  ngn.  2.  Lie 
Zeit  r^  tillbringa  tiden.  Sein  Lehen  hüminer- 
lieh  ~  med  möda  draga  sig  fram.  3.  för- 
slösa, gagnlöst  göra  slut  på,  förstöra. 

hinbrüten,  itr.  h.  rufva,  vara  försjunken  i  dy- 
stra tankar. 

hinburzeln,  itr.  s.  göra  en  kullerbytta,  falla 
omkull. 

Hind,  -[e]s,  -e,  n.  Hinde,  -n,/.  hind. 

hindehnen,  sich  ~  sträcka  sig,  utbreda  sig. 

hindenken,  I.  itr.  h.  tänka  pi  ngt  aBiigset.  Wo 
denkst  du  hin?  hvad  tänker  du  på.  II.  Sich 
an  einen  Ort  ~  i  tankarne  förflytta  sig  till 
ett  ställe. 

hinderlich,  a.  hinderlig,  hindersam. 

Hinderlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  att  vara 
hinderlig.  2.  hinder. 

hinderlln,  -te,  ge-i,  tr.  hindra,  förhindra,  vara 
hinderlig  för,  stå  i  vägen  för,  korsa,  rubba. 
Jmdn  am  Schreiben  ~  a)  hindra  ngn  att 
skrifva,  b)  vara  hinderlig  för  ngn  vid  skrif- 
ning.  Was  hindert  mich, dass  ich  dies  [nicht] 
thue?  hvad  hindrar  mig  att  göra  detta? 
Hinderung,  /. 


Hindernis[sJ,  -ses,  -se,  n.  hinder,  -rennen,  -s, 

-,  n.  hinderlöpning. 
hindeuten,  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  -n,  a)  peka,  b) 

häntyda  på  ngt. 
Hindin,  -nen,  f.  hind. 
hindoktern,   tr.   F  Jmdn  ~  taga  lifvet  af  ngn 

med  medicin,  med  kvacksalfveri. 
Hindrang,    -[e]s,   O,   m.  trängtan,   trängande, 

trängsel  ngnstaaes  han,  tillopp.  ~  des  Blutes 

zum  Gehirne:  blodkongestion  åt  hjärnan. 
hindrängen,  tr.  och  sich  <>./  tränga  (sig)  dit. 
hindringen,  itr.  s.  tränga,  nå  dit,  fram. 
hindurch,  adv.  genom,  igenom,  t.  ex.  die  Stadt 

-N/,  die  Nacht  ~.   Durch  die  Menge  ~  tvärs 

igenom  mängden.   —  sms.  med  hindurch  äro 

liktydiga  med  sms.  med  durch,  blott  att  Tanl.  gnm  det 
rorra  ordet  begreppet  genom  starkare  betonas  än  gnm 
det    sonare,    hvarför    man    ofta    i  »t.  f.  genom    har   att 

satta  tvärs  igenom. 
hindürfen,  itr.  h.  få  komma  dit. 
hineilen,  itr.  s.  skynda  dit. 

hinein,  adv.  in  vanl.  l  riktn.  från  den  talande;  sil  äfv. 
i  »ms.,  af  hvilka  nedanstående  exempelvis  anföras.    Tief 

in  die  Erde  ^  djupt  ned  i  marken,  i  jor- 
den. Bis  tief  in  die  Nacht  ~  tills  långt  in 
på  natten.  Sich  in  seine  Seele  ei.  sein  Herzig 
schämen:  skämmas,  blygas  i  sitt  innersta. 
Jfr  hlau  II,  Gelag,  Tag.  —  Anm.  De  flesta  sms. 

med  hinein  äro  liktydiga  med  motsvarande  sms.  med 
ein,  till  hvilka  därför  beträffande  de  här  ej  anförda  hän- 
visas;  jfr  äfv.  sms.  med  herein. 

hineinbringen,  tr.  F  jmdn  ~  bringa  ngn  i  för- 
lägenhet, i  klämma;  rer  «fr.  =  einbringen  1. 

hineindenken,  sich  in  etw.  (ack.)  ~  i  tankarne  för- 
flytta sig  in  i  ngt,  tänka,  sätta  sig  in  i  ngt. 

hineinerstrecken,  sich  ~  sträcka  sig,  räcka  in 

i  ngt. 

hineinfallen,   itr.  s.  falla  ned  i  ngt;   biidi.  gå  1 

fällan,  låta  lura  sig. 
hineinfinden,  sich  in  etw.  (ack.)  ~  finna  sig  i, 

sätta  sig  in  i  ngt. 
hinéingerat[h]en,  itr.  s.  råka,  komma,  falla  in, 

ned  i  Ol.  ibland  ugt. 

hineinleben,  I.  itr.  h.  In  den  Tag  ~  lefva  på 
Guds  försyn,  utan  tanke  på  framtiden, 
som  om  hvar  dag  vore  den  sista.  II.  Sich  in 
etto.  (ack.)  ~  sätta  sig  in  i,  vänja  sig  vid  ngt. 

hineinprügeln,  tr.  1.  Jmdn  ins  Haus  ~  med 
prygel,  med  käpprapp  drifva  in  ngn  i  hu- 
set.  2.  =  einbleuen. 

hineinragen,  itr.  h.  räcka,  sträcka  sig,  gå  in, 
ut,  ned  i  ngt. 

hineinreden,  I.  itr.  h.  In  jmdn  ~  med  sitt  tal 
försöka  göra  intryck  på  ngn,  predika  för 
ngn.  Ins  blaue  ~  tala  utan  eftertanke, 
prata  dumheter.  II.  Sich  in  Zorn  ~  tala 
tills  man  blir  vred.  Sich  in  Unsinn  ~  sluta 
med  att  prata  dumheter. 

hineinreiten,  I.  itr.  s.  rida  in.  II.  tr.  och  sich  ~. 
F  jmdn,  sich  \in  einen  schönen  Handel]  ~ 
bringa  ngn  i,  råka  i  knipa,  i  förlägenhet. 


plur.    t  '""■   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  Intransltlrt  verb.    A.  har  haim,    S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


hineinaohlafen 


367 


liinlümmeln 


hineinschlafen,  itr.  h.  Bis  in  den  hellen  Tag  <>- 
sofva  tili  ljusan  dag. 

hineinsetzen,  sich  in  ttiD.  '\>  a)  gä  och  sätta 
sig  i  ngt,  b)  biidi.  sätta  sig  in  i  ngt. 

hineinstecken,  tr.  sticka,  stoppa,  lägga,  sätta  in. 

hineinstudieren,  sich  in  etw.  (ack.)  f^  medels  studier 
sätta  sig  in  i  ngt. 

hinéinthun,  tr.  lägga,  sätta,  ställa  in  ei.  ned 
ngt  i  ngt.  Einen  Blick  <%<  kasta  en  blick  in. 

hineinwagen,  sich  ^v  våga  sig  att  gi  in  i  ngt. 

hinéinwärts,  adv.  inåt. 

hineinzwängen,  tr.  trycka,  prässa,  drifva,  slå  in. 

hinfahren,  I.  itr.  s.  1.  fara,  åka  dit.  2.  An  etw. 
(d«t.)  ~  fara  utmed,  längs  med  ngt.  3.  Über 
etw.  (ack.)  ~  fara  fram  öfver,  fara  öfver  ngt. 
4.  fara  sin  kos,  taga  slut,  försvinna.  5. 
fara  hädan,  afiida.  II.  tr.  köra,  skjutsa  dit. 

Hinfahrt,  -en,  f.  1.  ditresa,  bortresa.  2.  häöan- 
färd. 

Hinfall,  -[e]s,  -e  f,  m.  nedfallande,  samman- 
störtande. 

hinfallen,  itr.  s.  falla  omkull.  Der  Länge  nach 
~  falla  raklång. 

hinfällig,  a.  färdig  att  falla,  bräcklig,  skröp- 
lig, dålig,  klen,  förgänglig. 

Hinfälligkeit,  -en,  f.  bräcklighet  m.  m.  se  ßreg, 

hinfinden,  sich  ~  hitta  dit,  fram. 

hinflapsen,  P,  hinfläzen,  P,  hinflegeln,  F  sich 
~  makligt  sträcka  ut  sig,  vräka  sig  själfs- 
våldigt. 

hinfliegen,  itr.  s.  1.  flyga  dit.  2.  flyga  bort.  3. 
An  der  Erde  r^  flyga  utmed  marken. 

hinfliehen,  itr.  s.  fly  ngnstädes  hän,  fly  sin  kos. 

hinfliessen,  itr.  s.  flyta,  rinna  ngnstädea  han.  om 

tiden:  förflyta. 

hinfört,  adv.  hädanefter,  framdeles. 

Hinfracht,  -en,  f.  ditfrakt,  frakten  bort. 

hinfiihren,  tr.  föra  dit,  fram. 

hinfur,  %  =  hinfort. 

Hingabe,  O,  /.  öfverlemnande,  hängifvenhet. 

Hingang,  -[e]s,  -e  t,  m.  gång  dit,  bortväg, 
bortgång,  hädanfärd. 

hingeben,  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  räcka,  gifva, 
öfverlemna  ngn  ngt.  2.  lemna,  offra.  II. 
Sich  jmdm  »s-  öfverlemna,  hängifva,  egna 
sig  åt,  uppoffra  sig  för  ngn. 

hingegen,  adv.  däremot. 

hingehen,  itr.  s.  1.  gå  dit,  bort.  Wo  geht  dieser 
Weg  hin?  hvart  går  den  här  .vägen?  Biidi. 
auf  etw.  (ack.)  ~  syfta  på  ngt.  2.  An  etw. 
(dat.)  ~  gå  utmed,  längs  med  ngt.  Über  etw. 
(ack.)  ~  gå  fram  öfver  ngt;  biidi.  leicht  über 
etw.  ~  lätt  gå  öfver,  lätt,  i  förbigående 
vidröra  ngt.  3.  om  tid.  förflyta.  4.  vani.  F  taga 
slut,  gå  under.  5.  gå  så  tämligen,  så  där.  6. 
Jmdm  etw.  ~  lassen  :  låta  ngt  gå  oanmärkt, 
låta  ngt  passera;  das  soll  dir  nicht  unge- 
straft ~  det  skall  du  få  umgälla. 

hingehören,  itr.  h.  höra  (dit),  hafva  sin  plats 
ngnst&des.  Es  gehört  da  hin :  det  hör  dit,  har 
sin  plats  där. 


hingelangen.  Ur.  s.  komma,  nå  dit,  fram. 

hingerat[h]en,  itr.  s.  råka,  komma  ngnstäde«  hän. 

hinglessen,  tr.  slå,  hälla  ut.  Hingegossen  äfv. 
utsträckt  i  en  intagande  ställning. 

hingleiten,  itr.  s.  1.  halka,  glida  (dit);  halka 
omkull.  2.  biidi.  über  etw.  (ack.)  ~  halka  öf- 
ver, blott  i  förbigående  vidröra  ngt. 

hinhalten,  tr.  1.  hålla  fram,  dit.  2.  uppehålla, 
t.  ex.  jmdn  mit  Versprechungen,  fördröja. 
Jmdn  mit  der  Bezahlu7ig  ~  låta  ngn  vänta 
på  betalningen. 

hinhängen,  tr.  hänga  (dit).  Wo  soll  ich  es  '^f 
hvart  skall  jag  hänga  det? 

hinhauchen,  tr.  och  itr.  h.  andas  pi  ngt.  Einge- 
haucht: liggande  som  en  fin  slöja  »fver  ngt, 
lätt,  otvungen,  ledig. 

hinhelfen,  itr.  h.  och  ^  tr.  Jmdm  ei.  ^  jmdn  oj 
hjälpa  ngn  dit. 

hlnholen,  tr.  hämta  dit. 

hinhorchen,  itr.  h.  lyssna  tia  ngt. 

hinjagen,  I.  tr.  jaga,  köra,  drifva  dit.  II.  itr.  s. 
jaga,  spränga,  galoppera  dit. 

Hinke...  ei.  -bein,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  F  halt  per- 
son, -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  ick,  hoppa  hage. 

Hinkel,  -s,  -,  n.  F  kyckling. 

hinkilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  när  riktningen  framhllles  S. 

1.  vara  halt,  halta,  t.  ex.  auf  ei.  mit  einem 
Fusse;  biidi.  der  Vers,  das  Gleichnis  hinkt; 
opers.  es  hinkt  mit  ihm:  det  står  skralt  till 
med  honom,  med  hans  affärer.    2.  linka; 

om  maskiner:  gå  OJämnt. 

HInker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  halt  person. 

hinknieen,  itr.  s.  falla  på  knä,  böja  knä  ngn- 
städes. 

hinkommen,  itr.  s.  komma  (dit,  fram).  Ich 
komme  nirgends  hin:  jag  kommer  aldrig  ut, 
sitter  jämt  inne.  Wo  ist  meine  Uhr  hin- 
gekommen ?  hvart  har  min  klocka  tagit  va- 
gen? 

hinkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  dit. 

hinkränkeln,  itr.  h.  vara  sjuklig,  klen,  aftyna. 

hinkriechen,  itr.  s.  krypa  dit. 

hinkritzeln,  tr.  klottra  dit. 

Hinkunft,  0,  /.  ditkomst,  ankomst. 

hinlangen,  tr.  och  itr.  h.  langa,  räcka  dit.  Nach 
etw.  r^  sträcka  ut  armen  efter  ngt. 

hinlänglich,  a.  tillräcklig. 

Hinlänglichkeit,  O,  /.  tilhäcklighet. 

hinlassen,  tr.  släppa  dit,  fram. 

hinlässig,  a.  slarfvig. 

hinlaufen,  itr.  s.  1.  springa  dit.  2.  rinna  dit. 
3.  An,  längs  etw.  (dat.)~  gå  utmed,  följa  ngt, 
t.  ex.  der  Weg  läuft  längs  der  Mauer  hin. 

hinleben,  tr.  och  itr.  h.  framlefva,  draga  sig 
fram.  Vor  sich  ~  lefva  tillbakadraget. 
Hingelebt  äfv.  utlefvad. 

hinlegen,  I.  tr.  lägga  dit,  ifrån  .sig,  ned.  II. 
Sich  ~  lägga  sig  (ned). 

hinleiten,  hinlenken,  tr.  leda  dit(åt). 

hinlocken,  tr.  locka  dit. 

hinlUmmeln  =  hinflegeln. 


P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   @  teknisk  term.    •1'  sjuicrm.   M 


F  fami 


hinmachen 


368 


hinstolpern 


hinmachen,  I.  tr.  1.  bringa,  sätta  dit.  2.  Etw. 
so  ~  göra  ngt  ytligt,  slarfva  med  ngt.  II.  F 
itr.  s.  och  sich  ~  begifva  sig,  resa  dit. 

Hinmarsch,  -es,  -e  fi  ^-  ditmarsch,  ditväg, 
bortväg. 

hinmarschieren,  itr.  s.  marschera  dit,  bort. 

hinmetzeln,  hinmorden,  tr.  mörda,  slagta. 

hinmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  komma, 
måste  dit. 

hinnehmen,  tr.  1.  Jmdn,  etio.  mit  ~  taga  ngn, 
ngt  med  sig  (dit).  2.  Etvj.  von  jmdm  ~  a) 
mottaga,    b)  tåla  ngt  af  ngn.    3.  medtaga 

Dgns  krafter,  trötta. 

hinneigen,  I.  tr.  och  sich  ~  böja,  luta  (sig)  ned 
öfver  ngt.  II.  itr.  II.  Zu  etio.  'N-  luta  åt  ngt 
håll,  känna  böjelse  för  ngt. 

hinnen,  adv.  [Fora]  ~  härifrån,  hädan. 

hinopfern,  tr.  och  sich  ~  (upp)offra  (sig). 

hinpassen,  itr.  h.  passa  (in)  där. 

hinpflanzen,  I.  tr.  plantera,  uppställa,  uppresa 
där.  II.  Sich  'v«  ställa,  sätta  sig  stadigt, 
bredbent  ngnstadea. 

hinplappern,  tr.  F  pladdra,  rabbla. 

hinquacksalbern  =  hindoktem. 

hinraffen,  tr.  rycka  med  sig,  bortrycka. 

hinreden,  tr.  och  itr.  k.  säga,  tala,  prata  tank- 
löst. Zu  jmdm  -V/  vända  sig  till,  tilltala  ngn. 

hinreichen,  tr.  och  itr.  h.  räcka  dit,  fram,  för- 
slå, r^d:  tillräcklig. 

Hinreise,  -n,  f.  ditresa,  bortresa,  bortväg. 

hinreisen,  itr.  s.  resa  dit. 

hinreissen,  tr.  1.  rycka  bort,  med  sig.  2.  hän- 
rycka,  hänföra,  förtjusa. 

hinreiten,  itr.  s.  rida  dit. 

hinrichten,  tr.  1.  Auf.  etw.  'ack.)  ~  rikta  på 
ngt.   2.  förstöra,  fördärfva.  3.  afrätta. 

Hinrichtung,  -en,  f.  afrättning. 

Hinritt,  -[ejj!,  -e,  m.  ridt  dit,  ditväg,  bortväg. 

hinrollen,  tr.  och  itr.  s.  rulla  dit. 

hinrücken,  I.  tr.  flytta  dit,  närmare.  II.  ilr.  s. 
tåga  dit. 

hinrudern,  itr.  s.  ro  dit. 

hinsagen,  tr.  säga  utan  eftertanke. 

hinsausen,  itr.  h.  susa  öfver  ngt. 

hinschaffen,  (svag  boja.)  tr.  skaffa  dit. 

hinschauen  =  hinsehen. 

hinscheiden,  itr.  s.  aflida,  bortgå. 

hinscheren,  F  sich  ~  packa  sig  dit. 

hinschicken,  tr.  skicka  dit. 

hinschiessen,  I.  tr.  och  itr.  h.  skjuta  dit.  II. 
itr.  s.  flyga,  störta,  rusa  dit,  bort. 

hinschlffen,  I.  itr.  s.  1.  segla  dit.  2.  An  ei.  läjig.-; 
der  Küste  ~  segla  längs  med  kusten.  II.  tr. 
pi  fartTg  föra,  frakta  dit. 

hinschlachten,  tr.  mörda,  slagta. 

hinschlagen,  I.  tr.  slå  dit,  in  (där).  Jmdm  den 
Bali  ~  kasta  bållen  till  ngn.  II.  itr.  1.  h. 
slå  till,  slå  på  el.  i  ngt.  2.  s.  slå,  falla  omkull. 
Der  Läni/e  nach  ~  falla  raklång. 

hinschlängeln,  sich  r^  slingra  sig  fram. 

hinschleichen,  itr.  s.  och  sich  ~  1.  smyga  sig 


dit.     2.  om  tiden:  långsamt  förflyta;  om  vatten: 
långsamt  flyta  fram. 

hinschleifen,  (svag  bojn.)  tr.  släpa  dit. 

hinschlendern,  itr.  s.  gå  makligt,  gå  och  drifva. 

hinschleppen,  tr.  och  sich  /x.  släpa  (sig)  dit, 
fram. 

hinschleudern,  tr.  slunga,  kasta  dit,  bort. 

hinschlummern,  itr.  s.  inslumra,  afsomna. 

hinschlüpfen,  i<r.  6-.  1.  =  hinschleichen  1.  2.  = 
hingleiten  2. 

hinschmachten,  I.  itr.  s.  försmäkta,  tyna.  II. 
tr.  försmäktande  tillbringa,  framlefva. 

hinschmelzen,  itr.  s.  smälta  (bort). 

hinschmettern,  t/-,  viidsamt  slå  till  marken,  döda. 

hinschmieren,  tr.  sudda,  klottra  dit. 

hinschreiben,  tr.  nedskrifva. 

hinschütten,  tr.  hälla,  slå  dit,  ut. 

hinschwatzen,  tr.  1.  tanklöst  säga,  prata.  2. 
med  prat  tillbringa,  fördrifva  tiden. 

hinschwimmen,  itr.  s.  simma,  flyta  dit. 

hinschwinden,  itr.  s.  aftyna,  tyna  bort. 

hinsegeln,  itr.  s.  Nach  einem  Orte  ~  segla  till 
en  ort.  An  der  Küste  ~  segla  längs,  följa 
kusten. 

hinsehen,   itr.  h.  se  dit.    Wo  sehen  Sie  hin? 
hvad  ser  ni  på?  Ohne  hinzusehen :  utan  att 
i      se  dit  el.  utan  att  se  sig  för. 
j  hinsehnen,  sich  ~  längta  (dit).  Sich  nach  der 

Heimat  ~  längta  hem. 
I  hinsenden,  tr.  sända  (dit). 

hinsetzen,  I.  tr.  sätta  dit,  ned.  II.  Sich  ~ 
sätta  sig  (ned). 

Hinsicht,  -en,  f.  1.  hänseende,  afseende,  t.  ex. 
in  dieser  ~.  2.  hänsyn,  t.  ex.  in  ~  au/  seine 
Verdienste:  med  hänsyn  till  hans  förtjän- 
ster. 

hinsichtlich,  hinsichts,  jyrej).  med  gen.  med  hän- 
syn till,  beträffande. 

hinsiechen,  itr.  s.  gnm  sjukiighct  aftyna. 

hinsingen,  tr.  Vor  sich  «x/  gnola.  Lang  hinrje- 
sungen:  utdragen. 

hinsinken,  itr.  s.  sjunka  ned,  segna,  digna, 
sjunka  samman,  falla  samman. 

hinsollen,  itr.  h.  skola,  måste  (gå)  dit.  Wo 
soll  es  hin?  a)  hvart  skall  det?  b)  hvar  är 
dess  plats?  c)  hvart  bär  det  af? 

hinsprechen,  tr.  säga  helt  lätt,  utan  vidare 
eftertanke.  Zu  jmdm  ~  vända  sig  till  ngn. 

hinsprengen,  I.  itr.  s.  spränga,  galoppera  dit. 
II.  tr.  sprita,  stänka  (dit). 

hinspringen,  itr.  s.  hoppa  (dit).  Wo  ist  es  hin- 
gesjji-ungenf  hvart  hoppade  det? 

hinstecken,  tr.  stoppa,  lägga,  hänga  (dit,  in). 

hinstellen,  I.  tr.  ställa  dit,  fram ;  biidi.  fram- 
ställa, uppställa,  t.  ex.  eine  Behauptung, 
jmdn  als  Muster.  II.  Sich  ~  ställa  sig  ngn- 
Stades.  Sich  als  ei.  2?t  etw.  »»  uppställa  sig 
som  ngt. 

hinsterben,  itr.  s.  dö  s&  sminingom,  dö  den  ene 
efter  den  andre,  dö  bort,  bortdö. 

hinstolpern,  itr.  s.  snafva  och  falla. 


O   aaknar  plur.    f  •"*■■   omljud.    tr.  transiti 


til' 


h.  har  haben,    S. 


till  hjälpverb. 


hinstreben 


flintergesoiiirf 


hinstreben,  itr.  h.  Nach  etw.  ^  eträfva  tili, 
efterstriifva  ngt. 

hinstrecken,  I.  tr.  1.  sträcka  ut,  räcka  fram. 
2.  slå  till  marken.  II.  Sich  ~  sträcka  ut 
sig,  lägga  sig  (raklång),  t.  ex.  auf  die  Erde  : 
på  marken. 

hinstreichen,  I.  itr.  s.  1.  An  etw.  (dat.)  ~  stry- 
ka, draga  fram  utmed  ngt.  2.  om  tiden:  för- 
flyta.  II.  tr.  med  streck,  med  penseldrag  rita  (dit). 

hinstreuen,  tr.  utströ. 

hinströmen,  itr.  s.  strömma  dit,  strömma  till. 

hinstürmen,  itr.  s.  storma  fram,  bort,  dit. 

hinstürzen,  I.  itr.  s.  1.  störta,  häftiRt  falla.  2. 
Näck  einem  Orte  ~  störta,  rusa  till  ett 
ställe.  II.  tr.  nedstörta,  kullstörta. 

hinsudeln,  tr.  kludda,  sudda  på  ngt. 

hint  se  heijit.  ^ 

hinten,  adv.  tillbaka,  bakom,  åsido. 

hintändeln,  tr.  med  lek,  joller,  skämt  till- 
bringa, fördrifva  tiden. 

hintanhalten,  tr.  tillbakahålla,  hämma. 

hintanlegen,  tr.  lägga  åsido. 

hintansetzen,  tr.  tillbakasätta,  åsidosätta,  för- 
summa. 

hintanstehen,  itr.  h.  stå  tillbaka,  åsidosättas, 
försummas. 

hintänstellen,  tr.  akta  mindre,  ringakta,  till- 
bakasätta. 

hintappen,  itr.  s.  ooii  sich  ^  trefva  sig  dit, 
fram. 

hintaumeln,  itr.  s.  ragla  dit. 

hinten,  adv.  bakom,  bak,  i  bakgrunden,  på 
baksidan,  på  ryggen,  vid  slutet.  ~  anfü- 
gen :  tillfoga.  Sich  an  den  Zug  ~  anschlies- 
sen:  sluta  sig  till  tåget,  o./  ausschlagen: 
slå  bakut.  Jmdn  »v/  aufs  Pferd  nehmen  : 
sätta  ngn  bakom  sig  på  hästryggen.  ~  weit 
in  der  Türkei:  långt  bort  i  Turkiet.  Von  ~ 
bakifrån.  Nach  ~  bakåt,  tillbaka.  F  da 
heisst  's  lieber  Peter  ~  und  lieber  Peter 
vorn:  det  är  ett  fasligt  komplimenterande, 
är  grufligt  rart. 

hintenån,  adv.  vid  slutet,  vid  ändan.  -Stellung, 
O,  /.  ställning  vid  slutet.  Die  ~  des  Wor- 
tes: ordets  ställning  sist  i  satsen,  efter  ett  annat. 

hintendréin,  adv.  efteråt,  efter. 
hintenhin,  adv.  i  slutet,  till  sist,  sist. 
hintennäch,  adv.  i  slutet,  efteråt. 
hinteniiber,  adv.  bakåt. 

hinter,    I.  prep.  med  dat.  pi  frSgan  'livarest',  med  acli. 

pi  fr&gan  'hvartiiän',  bakom,  efter.  E%.  Die  Thu- 
re ~  sich  (dat.)  zumachen:  stänga  dörren 
efter  sig,  jmdn  ~s  Licht  führen,  er  steckt 
~  der  Sache :  han  står  bakom,  es  ist  ei.  liegt 
ei.  steckt  etw.  ~  der  Sache  ei.  die  Sache  hat 
etw.  r\i  sich:  det  ligger  ngt  bakom.  ~  ein- 
ander gehen:  gå  i  rad,  i  gåsmarsch,  drei 
Wochen  ^  einander:  tre  veckor  efter  hvar- 
andra.  Er  kann  weder  vor  noch  ^  sich  (ack.): 
han  kan  hvarken  komma  fram  eller  till- 
baka;  ~   sich   (ack.)  gehen:  gå  baklänges, 


tillbaka.  Sich  ~  die  Arbeit  hermachen:  taga 
itu  med  arbetet.  Jmdn  ~  die  Ohren  schla- 
gen: gifva  ngn  en  örfil.  Biidi.  ich  werde  es 
mir  -N/  die  Ohi-en  schreiben:  jag  skall  kom- 
ma ihog  det.  ~  jmds  Schliche  kommen: 
komma  underfund  med  ngns  knep.  Das 
hätte  ich  nicht  ~  ihm  gesucht :  å^t  Bk.u\\e 
jag  ej  ha  trott  honom  om.  ~  die  Schule 
gehen:  skolka,  jfr  Binde,  bringen  3,  Hals- 
binde, her  3,  hetzen  I,  1.  II.  a.  bakre,  bortre, 
borterst,  efterst,  sist,  bakom  stående,  bak-, 
t.  ex.  die  ~e/i  Bänke:  de  bortersta  bänkar- 
ne, die  i^en  Reihen:  de  sista  leden,  die  ~e« 
Zimmer:  de  på  baksidan  belägna  rummen. 
Das  r^ste  zu  vorderst  und  das  vorderste  zu 
r^st  kehren:  alldeles  vända  upp  och  ned 
på  det.  F  der  ~e:  baken,  ändalykten. 

Hinterachse,  -n,  f.  bakaxel,  bakhjulens  axel. 

Hinteransicht,  -en,  f.  vy,  plan  af  baksidan. 

Hinterbacke,  -n,f.  skinka,  bakbog,  lår. 

Hinterbein,  -[e]s, -e,  «.  bakben.  Sich  auf  die 
<v/e  setzen  ei.  stellen:  a)  sätta  sig  på  bak- 
benen; biidi.  b)  spjärna  emot,  streta  emot, 
c)  sätta  sig  till  motvärn. 

hinterbleiben,  itr.  s.  1.  stanna  efter.  2.  (-  -  -  -  *) 
efterlefva.  Die  Uinterbliebentn :  de  efter- 
lefvande.  Drei  Kinder  sind  hinterblieben: 
han,  hon  har,  de  hafva  lemnat  efter  sig  tre 
barn. 

hinterbringen,  tr.  1.  bringa,  föra,  bära  bakåt, 
bakom  ngt.  2.  svälja,  få  ned,  t.  ex.  keinen 
Bissen  ~  können.  3.  (-  -  -  -  *)  Jmdm  etw.  ~ 

hemligen,    bakom    ngns    rygg    Underrätta    ngn  Om 

ngt,  framföra  ngt  till  ngn.   Hinterbringung, 

/.  ranl.  (-  -  -  -)  till  3. 

Hinterbringer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  %  en 
som  för,  bär  ngt-bakom  ngt.  2.  (-  -  -  -)  en  som 

hemligen    framför    ngt   tiU  ngn,  hemlig  SagesmaU, 

angifvare. 
Hinterbug,  -[e]s,  -e  t,  m.  bakbog. 
Hinterbühne,    -n,  /.   teat.  bakgrund,  fond;  del 

af  teatern  bakom  scenen. 
Hinterdeck,  -[e]s,  -e,  n.  i  akterdäck. 
hinterdrein,  adv.  efteråt. 
Hinterebbe,  -n,  f.  i-  ebbens  sista  stadium, 
hintereinander,  adv.  efter  hvarandra,  i  rad. 
Hintereisen,  -s,  -,  n.  O  baksko  (sko  på  en  takfot). 
hinteressen,  tr.  svälja  ned. 
Hinterfläche,  -n,f.  baksida. 
Hinterflagge,  -n,f.  i,  akterflagga. 
Hinterflügel,  -s,  -,  m.  zooi.  bakre  vinge. 
Hinterfüss,  -es,  -e  f,  m.  bakfot. 
Hintergallerie,  -en,  f.  i  galleri  pi  akterskeppet. 
Hintergebäude,  -s,  -,  n.  =  Hinterhaus. 
Hintergebirge,  -s,  -,  n.  bortre  del  af  en  bärgs- 

kedja. 
Hintergedanke,  -ns,  -n,  m.  baktanke. 
hintergehen,   I.   itr.   s.   gå  bakom,  bakåt.  II. 

(---'-  *)  tr.  bedraga,  narra.   Hintergehung, y'. 

till  IL 
Hintergeschirr,  -[e]s,  -e,  n.  O  hindertyg. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    «K  miudro  brukligt. 
Tysk-svenek  ordbok. 


•t«  sjaterm.    i^ 


militärisk 


24 


Hintergestell 


370 


Hinterwand 


Hintergestell,  -[e]s,  -e,  n.  O  bakre  delen  af 
en  ställning,  i  sht  'n^  eines  IFo^ens ;  bak- 
vagn. 

Hinterglied,  -[e]s,  -er,  n.  1.  bakre  lem,  bakre 
led,  bakben.  2.  Ü  sista  led. 

Hintergrund,  -[eis,  -e  t,  m.  bakgrund. 

Hinterhaar,  -[e]s,  -e,  n.  bakhår. 

Hinterhalt,  -[e].-,  -e,  m.  1.  bakhåll,  försåt.  2.  % 
stöd. 

hinterhalten,  tr.  1.  hålla  ngt  bakom  sig  ei.  ngt 
annat.  2.  (-  -  -  -  *)  Undanhålla,  hålla  hemlig, 
förtiga,  dölja. 

Hinterhand,    -e   t,  /■  1-  bakre  hand  på  apor.  2. 

handlag  (handen  mellan  handlofren  och  flugrarne).     3. 

hästens  bakdel.  4.  kortspel,  efterhand. 

Hinterhaupt,  -[e]s,  -er  t,  n-  bakhufvud. 

Hinterhaus,  -es,  -er  f,  n.  1.  bakre  del,  bak- 
sida af  ett  hus.  2.  bakhus  (pi  baksidan  af  tomt 
el.  gird  beläget  hus). 

hinterher,  adv.   1.  etter,  bakom.  2.  efteråt. 
Hinterhof,  -[e]s,  -e  +,  m.  bakgård. 
Hinterindien,  -s,  O,  n.  npr.  bortre  Indien,  östra 

indiska  halfön. 
Hinterkammer,  -n,  f.  1.  på  baksidan  belägen 

kammare.    2.   inre  kammare,  inre  rum  inom 

ett  annat  rum;  kabinett. 

Hinterkastell,    -[e]«,   -e,   n.  i  skans,  akterka- 

stell, 
Hinterkeule,  -n, /.  bakbog,  lår. 
Hinterklaue,  -n,  f.  zooi.  bakklo. 
Hinterkopf,  -[e]s,  -e  f,  in.  bakhufvud. 

1.  Hinterladen,  -s,  -f,  m.  1.  bakbod,  bodkam- 
mare. 2.  bortre  fönsterlucka. 

2.  hinterladen,  tr.  JsJ  ladda  bakifrån. 
Hinterlader,  -s,  -,  m.  X  bakladdningsgevär. 
Hinterladung,    O,  /.   Js!   bakladdning,   -s...    Ex 

'-.^gewehr,  -\_é\s,  -e,  n.  isé  bakladdningsgevär. 

Hinterlage,  -n,  f.  ngt  som  lagts  bakom,  un- 
derlag, stöd. 

Hinterland,  -[e]s,  -er  f,  n.  bakom  ngt  beläget 
land. 

hinterlassen,  tr.  1.  släppa  ngn,  låta  ngn  gå 
bakom,  2.  (----*)  kvarlemna,  i  sht  lemna 
efter  sig  vid  sin  död.  ~e  ]Ve?'ke :  efterlem- 
nade  skrifter.  Die  ~e;i,-  de  efterlefvande, 
Hinterlassung,/,  un  2. 

Hinterlassenschaft,  O,/,  kvarlåtenskap. 

Hinterlast,  -en,  /.  i-  baklast. 

hinterlastig,  a.  -t  akterlastig,  baklastad. 

Hinterlauf,  -[e].i,  -e  f,  m.  j.^g.  bakben. 

Hinterleder,  -s,  O,  n.  O  bakläder,  bakkappa. 

hinterlegen,  *  tr.  deponera,  sätta  i  förvar. 

Hinterleger,  -s,  -,m.  ^in,  -nen,f.  depositör, 

Hinterlegung,  -en,  f.  deposition,  -s,..  ex.  ~akte, 
-n,  f.  jur.  inlagsaftal,  ~fonds,  -,  -,  m.  depo- 
nerad fond,  deponeradt  kapital. 

Hinterleib,  -[e].'!,  -er,  m.  bakkropp. 

Hinterlist,  O,  /.  1.  list,  försåt.  2.  bakslughet, 
illistighct,  lüm.skhet, 

hinterlisten,  *  tr.  öfverlista,  försåtligt,  lömskt 
bedraga. 


hinterlistig,  a.  försåtlig,  illistig, bakslug, lömsk. 
Hinterlistigkeit  =  Hinterlist  2. 
hinterm,  sammaudragn.  af  hinter  dem. 
Hintermann,  -[e].'?,  Hinterleute,  vi.  person  som 
står  el.  går  el.  sitter  bakom,  kommer  efter  en. 
Hintermast,  -[e]s,  -en,  m.  -i-  mesanmast. 

hintern,  sammandragn.  af  hinter  den. 

Hinternaht,  -e  '],/.  söm  därbak,  i  ryggen. 
Hinterperron,  -s,  -s,  m.  bakre  plattform. 
Hinterpferd,  -[e]s,  -e,  n.  stånghäst. 
Hinterpforte,  -n,f.  bakport. 
Hinterpfote,  -», /.  bakfot,  baktass. 
Hinterrad,  -[e]s,  -er  t,  n.  bakhjul. 
Hinterraum,    -[e]^,    -e  f,  »!•  bortre,  bakom  ett 

annat  beläget  rum. 
Hinterreihe,    -n,  f.  Js«  bakom  stående,  andra, 

sista  led. 
hinterrücks,  adv.  bakifrån,  bakom  ngns  rygg, 

bildl.  äfv.  lömskt. 
hinters,  3ammaudr.agn.  af  hinter  das. 
Hintersass[e],  -en,  -en,  m.  1.  efterkommande. 

2,  torpare,  backstugusittare. 
Hintersatz,  -es,  -e  t,  m-  gram.  och  log.  eftersats, 
Hinterschanze,  -n,  f.  i  skans. 
Hinterschenkel,  -s,  -,  m.  lår,  bakbog. 
Hinterschiff,  -[e]s,  -e,  n.  -t-  akterskepp. 
hinterschleichen,  itr.  s.  smyga  sig  bakom. 
hinterschlingen,   hinterschlucken,   tr.  F  svälja 

ned. 
hinterschütten,  tr.  F  hälla,  hvälfva  i  sig. 
Hintersegel,  -s,  -,  n.  i  aktersegel. 
Hinterseite,  -n,/.  baksida,  afvigsida. 
Hintersitz,  -es.  -e.  m.  baksäte,  baksits. 
hintersteilig,    a.    1.    återstående,   utestående. 

2.   försåtlig.    3.   Etic.  ~  machen:  omintet- 
göra ngt. 
Hintersteven,  -s,  -.  m.  A  akterstäf. 
Hinterstich,  -\_e\s,  -e,  m.  efterstyng. 
Hinterstube  =  Hinterkavimer. 
Hinterstück,  -[e]«,  -e,  n.  bakstycke,  ryggstyc- 
ke; rvggstöd. 
Hintertitijeil,    -{e']s,    -e,   n.   och  m.  bortre  del, 

bakdel ;  i  akter. 
Hinterthür[e],  -en,  f.  bakdörr;  lönndörr.  Biidi. 

sich   eine  ~  offen  halten:  ha  reträtten  fri, 

ha  ett  hål  att  krypa  i. 
Hintertreffen,    -s,   O,    ;;.  Js<  arriérgarde,  efter- 

trupp. 
hintertreiben,  tr.  1,  drifva  bakåt,  tillbaka.  2. 

(----*)  omintetgöra. 
Hintertreppe,  -n,  f.  baktrappa;  lönntrappa. 
hintertrinken,  tr.  F  hälla,  hvälfva  i  sig 
Hinterverdeck,  -[e]s,  -e,  n.  i  akterdäck. 
Hinterviertel,  -.',  -,  n.  bakfjärdedel  af  siagtdjur. 
Hinterwagen,  -s,  -[f],  m.  bakvagn. 
Hinterwald,    -[e'\s,    -er  f,  m.  skog  i  västern  af 

Nordamerika,  'backwoods'. 

Hinterwäldler,   -s,   -,   m.  ~in,  -nen,  f.  nybyg- 
gare i  västern  af  Nordamerika,  'squattcr'. 

Hinterwand,  -e  f, /.  bakvägg;  teat,  fond(vägg), 
bakgrund. 


•aknar  plu 


\  bar  omljud,    tr.  traositivt,    itr. 


har  halm,    S.  har  »ein  till   bjWpverb, 


hinterwärts 


371 


hinwegstürzen 


hinterwärts,  adv.  1.  bakåt,  A  akterut.  2.  = 
hinterrücks. 

Hinterzehe,  -u,f.  zooi.  baktå,  bakklo. 

hinterziehen,  I.  tr.  1.  &u.  sich  ~  draga  (sig) 
bakåt,  tillbaka,  bakom  ugt.  2.  (---'-  *)  för- 
skingra, försnilla.  II.  itr.  s.  flytta  till  bak- 
sidan, utåt  gården.  Hinterziehung,/,  tui  /,  2. 

Hinterzimmer,  -s,  -,  n.  =  Ilintei-kammer. 

hinthun,  tr.  lägga,  ställa  (dit).  Wo  hast  du  es 
/iin;/etkan?h.\ax  har  du  lagt  det,  gjort  af  det? 

hintraben,  itr.  s.  trafva  (dit). 

hintragen,  tr.  bära  (dit). 

Hintransport,  -[e]s,  -e,  m.  frakt  dit,  transport. 

hinträumen,  sich  wo  ~  drömma  att  man  är 
ngnstädes,  i  drömmen  förflytta  sig  till  ett 
ställe. 

hintreiben,  I.  tr.  drifva  (dit).  II.  itr.  s.  drif- 
va(s),  flyta  (dit). 

hintreten,  itr.  s.  1.  träda  fram,  närma  sig.  2. 
Man  weiss  nicht,  wo  man  r^  soll :  man  kan 
ej  veta,  hvar  man  skall  gå  (s&  smutsigt  är  det). 

Hintritt,  -[e]s,  O,  m.  1.  steg  tiu,  inträde  i  ngt. 
2.  hädanfärd,  död. 

hiniiber,  adv.  ditöfver,  öfver,  till  andra  sidan, 
till  andra  stranden.  Über  etw.  (ack.)  ~  öfver 

ngt.    S&   äfT.  i  sms.,  af  hvilka  nedanstiende  exempelvis 

hinijberblicken,  itr.  h.  blicka,  kasta  blicken, 
86  ditöfver,  öfver  till  andra  sidan. 

hinüberbringen,  tr.  föra,  sätta,  få  öfver  till  an- 
dra sidan. 

hiniibereilen,  itr.  s.  skynda  ditöfver. 

hinüberfahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa,  föra  (dit-) 
öfver,  till  andra  sidan.  II.  itr.  s.  fara,  sätta 
öfver. 

Hiniiberfahrt,  -en,/,  öfverresa. 

hiniiberfliegen,  itr.  s.  flyga  (dit)öfver. 

hiniiberfliessen,  itr.  s.    flyta,  rinna  ditöfver, 

fram  öfver  ngt. 

Hinubergang,  -[e]s,  O,  m.  öfvergång  öfver  ngt. 
hiniibergehen,  itr.  s.  gå  öfver.    Über  etw.  (ack.) 

~  öfverskrida  ngt.  Biidi.  afsomna,  aflida. 
hinijbergreifen,   itr.   h.    räcka,    sträcka   fram 

handen  öfver  ngt.  In  etw.  (ack.)  ~  göra  intrång 

på  ngt. 
hinilberheifen,  itr.  h.  och  ^f:  tr.  Jmdm  ei.  t  Jmdn 

~  hjälpa  ngn  att  komma  öfver. 
hinijberkommen,  itr.  s.  komma  öfver. 
hiniiberl<önnen,  itr.  h.  kunna  komma  öfver. 
hinijberlassen,  tr.  släppa  öfver. 
hinijberlaufen,  itr.  s.  springa,  rinna  ditöfver. 
hinijberlegen,  tr.  lägga  öfver. 
hiniibermiissen,   itr.  h.  vara  tvungen  att  kom- 
ma öfver,  måste  öfver. 
hinijberreichen,  I.  tr.  räcka  ngn  ngt  öfver  ngt.  II. 

itr.  h.  räcka,  nå  öfver. 
hiniiberschaffen,  (svag  böjn.)  =  hinüberbringen. 
hinijberschauen  =  hinüberblichen. 
hiniiberschiessen,  I.  tr.  och  itr.  h.  skjuta,  maka 

(dit)öfver.  II.  itr.  s.  flyga,  störta,  rusa  (dit-) 

öfver. 


hinuberschwimmen,  itr.  s.  simma  (dit)öfver. 

hinübersehen,  itr.  h.  blicka  dit,  bort. 

hinübersein,  itr.  s.  hafva  kommit  (dit)öfver. 

hinübersetzen,  tr.  och  itr.  s.  sätta  öfver. 

hinüberspringen,  itr.  s.  hoppa  öfver,  über  den 
Graben:  diket. 

hinübersteigen,  ?7r.. «t.  stiga, klif va,  klättra  öfver. 

hinübertragen,  tr.  bära  dit  öfver  ngt. 

hinüberwandern,  itr.  s.  vandra  ditöfver. 

hinüberwerfen,  tr.  kasta  (dit)öfver. 

hinüberwollen,  itr.  h.  vilja  komma  (dit)öfver. 

hinüberziehen,  I.  tr.  draga  (dit)öfver;  gram. 
binda,  t.  ex.  die  Endkonsonanten.  II.  Sich  ~ 
sträcka  sig  (dit)öfver.  III.  itr.  s.  1.  tåga, 
2.  flytta  ditöfver,  till  andra  sidan. 

hinunter,  adv.  dit  ned,  ned,  vani   i  riktn.  från  den 

talande;    sk   äfv.  i  sms.,  af  hvilka  nedanstående  exempel- 
vis   anföras;    jfr    ock    sms.    med    hinab,    herunter, 

herab. 
hinunterbringen,  tr.  få,  föra,  bära  ned. 
hinünteressen,  tr.  svälja  ned. 
hinuntergehen,  itr.  s.  gå,  stiga  ned,  utför. 
hinuntergiessen,  tr.  hälla  ned;  F  hälla,  hvälf va 

i  sig. 
hinunterschlingen,  hinunterschlucken,  tr.  svälja 

ned. 
hinuntertragen,  tr.  bära  ned. 
hinunterwerfen,  tr.  kasta  ned. 
hinwagen,  sich  ~  våga  sig  (dit). 
hinwallen,  itr.  s.  vallfärda  (dit). 
hinwandern,  itr.  s.  vandra  (dit). 
hinwanken,    itr.  s.   med  vacklande   steg  gå, 

ragla  (dit). 

hinwärts,    I.  adv.  bort.    II.  prep.  med  gen.  el.  dat. 

på  andra  sidan  om. 

1.  Hinweg,  -[e]s.  O,  m.  ditväg,  bortväg. 

2.  hinweg,  adv.  ur  vägen,  bort  Mu  den  talande;  sS 
äfv.  i  sm.s.,   af  hvilka  nedanstående  anföras  som  exempel. 

hinwegbeten,  tr.  genom  sina  böner  aflägsna  ei. 
afvända. 

hinwégeilen,  itr.  s.  skynda  bort. 

hinweggehen,  itr.  s.  gå  bort,  gå  sin  kos.  Über 
etw.  (ack.)  ~  gå  fram  öfver  ngt;  leicht  über 
etw.  ~  halka  öfver,  lätt  vidröra  ngt. 

hinwégheben,  sich  ~  aflägsna  sig. 

Hinwégnahme,  O,/,  borttagande. 

hinwégnehmen,  tr.  borttaga. 

hinwégraffen,  tr.  bortrycka. 

hinwegschreiten,  itr.  s.  Über  etw.  (ack.)  ~  skri- 
da fram  öfver  ngt. 

hinwegsehen,  itr.  h.  se  bort.  Biidi.  über  etw. 
(ack.)  ~  blunda  för  ngt. 

hinwégsein,  itr.  s.  Über  etw.  (ack.)  ~  hafva 
hunnit  öfver,  lemnat  bakom  sig  ngt.  Über 
solche  Vorurteile  bin  ich  hinweg:  sådana 
fördomar  är  jag  upphöjd  öfver. 

hinwegsetzen,  I.  tr.  sätta  bort.  II.  Sich  über 
etil},  (ack)  ~  sätta  sig  öfver  ngt. 

hinwegspringen,  itr.  s.  Über  etw.  (ack.)  ~  hoppa 
öfver  ngt. 

hinwegstürzen,  itr.  s.  rasa  bort. 


*  &kta  sms.    F  familjurt.    P  mgre  sprlk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4«  ^iilerm.   5St  mllltUrisk  term. 


Hinweis 


372 


Hirsch 


Hinweis,  -es,  -e,  m.  hänvisning,  häntydning, 
antydan. 

hinweisen,  tr.  och  itr.  h.  Auf  elvi,  (ack.)  ~  hän- 
visa till,  häntyda  på,  antyda  ngt. 

Hinweisung,  -en,  f.  =  Hinweis. 

Iiinwell<en,  itr.  s.  vissna  bort. 

hinwenden,  sich  ~  hänvända  sig. 

hinwerfen,  I.  tr.  kasta  dit,  bort,  ned,  omkull. 
Auf  das  Papier  ~  hastigt  nedskruva  ei. 
skissern.  II.  Sich  ~  kasta  sig  till  marken. 

hinwieder[uni],  adv.   1.  till  gengäld.  2.  ånyo. 

hinwinl<en,  tr.  och  itr.  h.  Jmdn  ei.  jnidm  ~  vin- 
ka åt  ngn  att  komma  dit. 

hinwollen,  itr.  h.  vilja  (komma)  dit. 

hinwünschen,  tr.  och  sich  ~  önska  (sig)  dit. 

Hinz  =  Heim  1,  2. 

hinzählen,  tr.  uppräkna. 

hinzaubern,  tr.  dittroUa. 

hinzeigen,  tr.  och  itr.  h.  hänvisa,  visa,  peka  st 

ngt  håll. 

hinziehen,  I.  tr.  1.  draga  (dit).  2.  draga  till 
sig,  rycka  med  sig.  3.  draga  ut  på  tiden 
med,  fördröja.  4.  uppehålla,  hindra.  II. 
Sich  ~  1.  Etw.  zieht  sich  hin:  det  drar  ut 
på  tiden  med  ngt,  ngt  är  långvarigt.  2. 
sträcka  sig,  gå.  An  etw.  (aat.)  ~  gå  utmed, 
följa  ngt.  3.  Das  Übel  hat  sich  dort  hinge- 
zogen: det  onda  har  flyttat  sig  dit.  III. 
itr.  s.  1.  tåga,  gå  (ditåt,  sin  väg).  2.  Längs 
el.  an  etw.  (dat.)  ~  gå  längs  med,  följa  ngt. 
3.  Nach  einer  Stadt  ~  flytta  till  en  stad. 

hinzielen,  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  ~  syfta  till, 
afse  ngt. 

hinzögern,  tr.  fördröja,  sinka. 

hinzu,  adv.  1.  dit,  fram,  åt  ett  hån.  2.  därtill, 
till;  dessutom. 

hinzubekommen,  tr.  få  dessutom,  på  köpet. 

hinzubitten,  tr.  Einige  Freunde  ~  utom  de  rorui 
inbjudaa  bjuda  ännu  några  vänner. 

hinzudenken,  tr.  i  tankarne  tillfoga. 

hinzudichten,  tr.  diktande  tillägga,  tillfoga. 

hinzufügen,  tr.  tillfoga,  tillägga,  bifoga. 

Hinzugang,  -[e]s,  O,  m.  närmande. 

hinzugehen,  itr.  s.  gå  dit,  fram,  närma  sig. 

hinzugehören,  itr.  h.  höra  dit,  till. 

hinzugesellen,  sich  ~  sälla  sig  till  ngt,  komma 
till. 

hinziigiessen,  tr.  hälla  till,  på,  späda  på. 

hinzukommen,  itr.  s.  1.  komma  tillstädes.  2. 
komma  till.  Es  kommt  noch  hinzu,  dass  . . . 
därtill  kommer  vidare  att ... 

hinzukönnen,  itr.  h.  kunna  komma  fram  tiii  ngt 

hinziikriechen,  itr.  s.  krypa  fram  tm  ngt. 

Hinzukunft,  0,f.  tillkomst,  ankomst. 

hinziiiassen,  tr.  släppa  fram  tni  ngt. 

hinzulegen,  tr.  tillägga,  bifoga. 

hinzurechnen,  tr.  medräkna,  tillägga. 

hinzuschleichen,  itr.  s.  smyga  sig  fram  tiii  ngt, 
smygande  närma  sig. 

hinzuschreiben,  tr.  «krifvande  tillägga. 

hinzusetzen,  tr.  ytterligare  framsätta ;  bifoga. 


hinzuspannen,  tr.  Ein  Pferd  ~  spänna  för  en 
häst  till. 

hinzuthun,  tr.  tillägga,  bifoga. 

hinzutreten,  itr.  s.  1.  träda  fram  tui  ngt.  2.  an- 
sluta sig,  sälla  sig,  tillkomma. 

Hinzutritt,  -[e^s,  O,  m.  1.  framträdande  tiu  ngt 
2.  anslutning,  tillkomst. 

hinzuwerfen,  tr.  ytterligare  kasta  dit. 

hinzuzählen,  tr.  medräkna. 

hinzuziehen,  tr.  tillkalla. 

Hiob,  -s,  -s  el.  -e,  m.  npr.  Job.  -s...  Ex.  'x^bote,  -n, 
-n,  m.  olycksbud.  'N/bötschaft,  ~post,  -en,f. 
jobspost. 

Hippe,  -n,  f.    1.  ©  trädgårdsknif  med  krokigt  blad, 

krokknif;  skära.  2.  lie.  3.  tunnrå,  gorå.  4. 
F  get.  -n...  Ex.  ~bäcker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen, 
f.  person  som  bakar  tunnrän  tm  saiu.  ~ei- 
sen,  -s,  -,  n.  tunnråjärn.  '>.'klinge,  -n,f.  blad 
till  en  krokknif  ei.  en  skära. 

Hippodrom,  -[e]s,  -e,  m.  hippodrom,  rännar- 
bana,  cirkus. 

Hirn,  -[e]s,  -e,  n.   1.  hjärna.  2.  O  tväryta  (mot 

träets  fibrer  rinkelrät  yta).  Über  el.  VOr  ~  behauen  : 

tvärhugga.  -bohrer,  -s,  -,  m.  med.  trepan. 
•brecher,  -s,  -,  m.  F  rusdryck,  -bruch,  -[e].'. 
-e  t,  m.  med.  hjärnbråck.  -brütig,  a.  vansin- 
nig, -entzündung,  -ere, /.  med.  hjärnfeber.  -ge- 
hurt, -en,  f.  -gespenst,  -[e]s,  -er,  -gespin[n]st, 
-[_e]s,  -e,  -gewebe,  -s,  -,  ?;.  hjärnspöke,  -haut, 
-e  t,/-  med.  hjärnhinna.  -masse,  O,/,  hjärn- 
substans, -schädel,  -s,  -,  m.  -schale,  -n,f. 
hjärnskål.  -schlag,  -[e]s.  O,  m.  med.  hjärn- 
slag.  -seite,  -n,  f.  O  tvärsida.  -spuk,  -[e]«, 
•e,  VI.  hjärnspöke,  -toll,  -verbrannt,  -verrückt, 
a.  F  sprittgalen.  -wurst,  -e  f,  ./'•  ett  siaga  met- 
vurst  med  hjärna  i.  -wut[h],0,/'.  raseri,  -wü- 
t[h]ig,  a.  rasande,  alldeles  utom  sig. 
Hirsch,  -es,  -e,  m.  1.  hjort.  2.  Fliegender  ~ 
ekoxe,  -bock,  -[e]s,  -e  t»  »i-  hjorthanne. 
-braun  =  -färben,  -brüst,  -ef,./"-  hjortbringa. 
-eber,  -s,-,7n.  zooi.  hjortsvin  (Sus  babirussaj. 
-fährte,  -n,f.  jag.  hjortspår.  -fänger,  -s,  -,  vi. 
hirschfängare,  jagtknif.  -farbe.  O,/",  hjor- 
tens färg,  ljust  brandgult.  -färben,  -farbig. 
a.  ljust  brandgul,  blekröd.  -feist[e],  O.y'. 
j&g.  tid  då  hjortarne  äro  fetast,  -gallerte, 
-n,  f.  lijorthornsgelé.  -garn,  -[e]s,  -e,  n. 
hjortnät.  -garten,  -s,  -f,  vi.  hjortpark,  -ge- 
lös,  -es,  O,  n.  =  -lösung,  -gerecht,  a.  hemma- 
stadd i,  van  vid  hjortjagt.  -geweih,  -[e]s,  -e, 
n.  hjorthorn(spar).  -horn,  -[e]s,  %  -er  f,  n. 
hjorthorn,  -hörnen,  a.  af  hjorthorn,  hjort- 
horns-, -hornsalz,  -es.  O,  n.  hjorthornssalt. 
-hund,  -fe]s,  -e,  m.  hjorthund.  -jagd,  -en,  f. 
hjortjagt.  -käfer,  -s,  -,  vi.  ekoxe,  -kalb,  -[e].«, 
-er  t,  n.  hjortkalf.  -keule,  -n,  f.  hjortbog. 
-krankheit.  O,/,  vet.  hjortsjuka,  -kugel,  -n,f. 
hjortbezoar.  -kuh,  -e  t,  /•  hjortko.  -lauf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  jäg.  hjortben.  -leder,  -s.  O,  n. 
hjortläder,  hjortskinn,  -ledern,  a.  hjort- 
skinns-,  -lösung,  -en,/,  jäg.  hjortträck.  -park, 


Ü    saknar  plur.    f  bar  omljud.    tr,  transitirt,    itr.  inlransitivt  verb.    k,  bar  haten,    S.  bar  s«n  till  bjälprerb. 


Hirse 


373 


hooh 


-[«]«,  -e,  m.  hjortpark,  -plan,  -[c]»,  -e  t,  wi. 
jag.  ställe  där  hjortar  pläga  samlas,  hjort- 
stånd,  -ruf,  -[ejs,  -e,  m.  j»g.  horn  medels 
hvilket  hjortens  läte  härmas.  -Schröter  = 
-kåfer.  -schweiss,  -es,  O,  m.  jäg.  hjortblod. 
-Sprung,  -[e]s,  -e  t,  m-  hjortspr&ng.  -Wild- 
bret, -[e].s-,  O,  n.  hjortstek,  hjort,  -würz,  O, 
f.  bot.  hjortrot  (Laserpitium  prutenicum). 
-zunge,  -n,  f.  hjorttunga. 

Hirse,  O,/.  Hirsen,  -s,  O,  m.  hirs.  -brei,  -[e]s, 
■€.  m.  hirsgröt.  -feld,  -[e].?,  -er,  n.  hirsfält. 
-korn,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  hirskorn.  2.  vagel 
P&  ögat.  -mehl,  -[e]s.  O,  n.  hirsmjöl. 

Hirt,  -en  ei.  %  -s,  -en,  m.  herde,  äfv.  biidi.  -en...  Ex. 
abrief,  -[e]s,-e,vi.  herdabref.  ~dichter,  -5»-, 
m.  författare  af  herdedikter.  ~fest,  -[e]s,  -e. 
n.  herdefest.  ~flöte,  -n, /.  herdeflöjt.  ~ge- 
dicht,  -[e]s,  -e,  n.  herdedikt.  '^gesang,  -[ej.v, 
-e  t,  m.  herdesung.  ~haus,  -es,  -er  f,  n.  her- 
dekoja. 'v/hund,-[e]s,-e, TO. vallhund,  'v^junge, 
'>'knabe,    -n,    -n,  m.  herdegosse.    ~leben,  -s. 

0,  n.  herdelif.  ~lied,  -[e]s,  -er,  n.  herdevisa. 
~Ios,  a.  som  är  utan  herde.  ~mädchen,  -s,  -, 
n.  herdeflicka.  ~massig,  a.  herdelik.  ~pfei- 
fe,  -n,f.  herdepipa.  ~[schaujspiel,  -[e]s,  -e, 
n.  herdaspel.  ~stab,  -[e]s,  -e  f,  m.  herde- 
staf,  ofta  biidi.  ~stand,  -[e]s,  O,  m.  herde- 
stånd. ~StUck  =  '^schan^picl.  ~tasche,  -n,/. 

1.  herdeväska.  2.  vani.  ~täschchen,  -s,  -,  ~tä- 
schelkraut,  -[e]s.  -er  t,  n.  bot.  taskört  (Cap- 
sella  Bursa  pastoris).  'v/volk,  -[e]s,  -er  f,  n. 
herdefolk. 

Hirtenschaft,  -en,  f.  1.  O,  herdestånd.  2.  samt 
ligo  herdar,  skara  herdar. 

Hirtent[h]üm,  -[e].5,  O,  n.  herdestånd. 

Hirtin,  -nen,  f.  herdinna. 

hirtlich,  a.  herdelik. 

hissüen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  i  hissa. 

hist,  interj.  (rop  it  dragare)  och  adv.  åt  vänster. 
Der  eine  will  ~,  der  andere  hott:  den  ene 
drar  hit,  den  andre  dit. 

Historie,  ->?,  f.  Hm.  Histörchen,  historia,  be- 
rättelse. 

Historiker,  -s,  -,  m.  historiker. 

Histöriogräph,  -en,  -en,  m.  historieskrifvare, 
häfdatecknare. 

historisch,  a.  historisk. 

Hitzlle,  %  -en,  f.  1.  hetta,  stark  värme.  Dem 
Braten  zu  grosse  ~  geben:  ha  för  stark  eld 
till  steken.  Dieser  Wein  hat  viel  ~  detta 
vin  är  mycket  hetsigt,  verkar  upphettande. 
Fliegende    ~    a)   hastigt   påkommande   och 

hastigt  försvinnande  lokal  känsla  af  värme  i  förening 

med  rodnad,  b)  lindrig  rosartad  inflamma- 
tion, c)  uppbrusande  häftighet.  2.  häftig- 
het, hetta,  vrede.  In  '^  geraten:  brusa  upp. 
Jmdn   in  ~  bringen:  häftigt  förtörna  ngn. 

3.  ^   a)   tid   som   en  uppeldad  ugn  håller 

.sig    varm,    b)    bak  (det  på  en  gång  bakade  brödet). 

4.  ^    tid   då   ett  arbete  fortgår  i  Oafbruten  följd, 

i   ett   drag,   t.   ex.   mit  der  Ramme  zwanzig 


Schläge  in  einer  ~  thun.  -bläschen,  -«,  -,  71. 
-blatter,  -n,  /.  hettblemma.  -grad,  -{eis,  -e, 
m.  värmegrad.  -köpf,  -[c]s,  -e  t,  m.  brus- 
hufvud.  -köpflg,  a.  hetsig,  häftig,  uppbru- 
sande, -pickel,  -s,  -,  TO.  hettblemma.  -schlag, 
-\_e]s,  0,  m.  med.  solstyng.  -e...  Ex.  ~grad  = 
-grad. 

hitzllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  upphetta. 

hitzig,  a.  1.  hetsig,  t.  ex.  ~e  Fieber,  ~c  Ge- 
tränke. 2.  starkt  drifvande,  befordrande 
växtligheten.  3.  hetsig,  häftig,  het]  ef  rad, 
uppbrusande.  Nur  nicht  so  ~.'  sakta  i  bao- 
karne ! 

Hitzigkeit,  O,  /.  hetsighet. 

hm,  interj.  hm!  huml 

ho,  interj.  hå!  åhå! 

Hobel,  -s,  -,  TO.  hyfvel.  -bank,  -e  f,/-  hyfvel- 
bänk.  -eisen,  -s,  -,  n.  S  hyfveljärn.  -spän,  - [e]s, 
-e  t,  m.  hyfvelspån. 

hobellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  hyfla.  F  biidi.  er 
ist  noch  nicht  recht  gehobelt:  han  är  ännu 
tämligen  grofhyflad,  råbarkad. 

Hobler,  -s,  -,  m.  person  som  hyflar,  hyflare. 

Koböe,  -n,/.  oboe.  -n...  ex.  «v^bläser,  -s,  -,  m.  =  raij. 

Hoboist,  -en,  -en,  m.  oboist. 

hoch,  I.  höher,  höchst,  a.  hög,  biidi  &u.  stor 
m.  m.,  t.  ex.  a)  adj.  Der  hohe  Adel:  högadeln, 
hohes  Alter,  das  hohe  Altertum:  den  gråa 
forntiden,  in  hohem  Ansehen  stehen:  stå 
högt  i  anseende,  hafva  mycket  anseende, 
auf  Höchsten  Befehl:  på  befallning  från 
högsta  ort,  på  hans  maj:t8  befallning,  das 
ist  ja  ein  höherer  Blödsinn :  det  är  ju  rent 
af  fånigt,  hohe  Blüte:  hög  blomstring,  nach 
hohen  Dingen  trachten:  vilja  högt  upp,  ho- 
he Ehre:  stor  ära,  die  hohen  Feiertage  ei. 
Feste:  de  stora  högtiderna,  hoher  Flor: 
hög  blomstring,  hohe  Flut:  hög  flod,  hög- 
vatten, das  hohe  Gebirge:  bärgsträckans 
högsta  delar,  högfjäll,  ein  höheres  Gebot 
thun:  bjuda  högre,  öfverbjuda,  der  höchste 
Genuss:  största  njutningen,  die  höchste 
Glücksstufe :  lyckans  högsta  trappsteg,  gram. 
höherer,  höchster  Grad:  komparativ,  Su- 
perlativ, 'das  Leben  ist  der  Guter  höchstes 
nicht':  lifvet  är  ej  det  högsta  goda,  ein 
hoher  Herr:  en  högt  uppsatt  herre,  die  ho- 
hen Herrschaften:  kungliga,  furstliga  fa- 
miljen, de  kungliga,  de  höga  resande  m.  m., 
in  höchster  Höhe :  högst  upp,  die  höheren 
Kreise :  de  högre  kretsarne,  bibi.  das  hohe 
Lied:  höga  visan,  höchste  Lust:  största 
fröjd,  drei  Mann  »n/  tre  man  högt,  <%/  und 
niedrig:  hög  och  låg,  in  der  höchsten  Not: 
i  sin  stora  nöd,  arv.  när  nöden  är  som  störst, 
die  Not  ist  aufs  höchste  gestiegen:  nöden 
har  nått  sin  höjd,  sin  spets,  biidi.  eine  hohe 
Nummer  bei  jmdm  haben:  stå  högt  i  gunst 
hos  ngn,  mit  Erlaubnis  der  hohen  Obrig- 
keit el.  mit  hoher  obrigkeitlicher  Erlaubnis: 
med  höga  vederbörandes  tillåtelse,  höhe- 


lägre  Bpråk.    %  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    if  sjbterm.   iSt  militärisk 


'  &ku  sms.    F  familjärt.    P 


hoch 


374 


hoch 


ren  Orts:  på  högre  ort,  in  hoher  Person:  i 
egen  hög  person,  der  Hohe  Priester:  öfver- 
steprästen,  hohe  Schule:  a)  högre  allmänt 
läroverk,  b)  högskola,  biidi.  er  hat  die  hohe 
Schule  durchgemacht:  han  är  mycket  lärd, 
är  hemmastadd   i   allt,  eine  hohe  Schulter 

haben:    vara    sned  (ha  den  ena  aneln  högre  än  den 

andra),  die  hohe  See:  öppna  sjön,  das  ist  ihm 
zu  ~  det  går  öfver  hans  horisont,  der  Fluss 
ist  ex.geht  ~  vattenståndet  är  högt  i  ström- 
men, einen  hohen  Sinn  tragen :  tut  a,  hög- 
sint,  in  höherem  Sinne:  i  högre  mening, 
der  hohe  Sommer:  högsommaren,  hohe  Stel- 
le: a)  högt  beläget  ställe,  b)  högt  ämbete, 
an  höchster  Stelle:  på  högsta  ort,  hoher 
Stil:  högtidlig  stil,  hohe  Strafe:  svårt, 
stort  straff,  es  ist  hoher  Tag:  det  är  ljusan 
dag,  das  Kleid  hat  eine  hohe  Taille:  kläd- 
ningslifvet  går  högt  upp,  mus.  hoher  Ton: 
hög  ton,  biidi.  einen  hohen  Ton  annehmen  ei. 
anschlagen:  tala  ur  en  hög,  befallande  ton, 
vara  morsk,  hohes  Wasser:  högt  vatten- 
stånd, höher  werden:  blifva  högre,  höja  sig, 
växa,  es  ist  die  höchste  Zeit :  det  är  i  sista 
minuten;  b)  adv.  <%<  achten:  högakta,  bei 
jmdm  »N/  angeschrieben  sein :  stå  väl  hos 
ngn,  »x/  öe^'ZücAe« ;  i  hög  grad  lyckliggöra, 
~  erfreut  sein :  vara  mycket  glad,  jmdn  ~ 
erheben:  upphöja  ngn  till  skyarne,  r^^  fal- 
len: falla  från  en  ansenlig  höjd,  falla  djupt, 
das  Wort  ~  führen :  tala  ur  en  hög,  befal- 
lande ton,  »N;  gehen  :  stiga  högt,  gå  långt, 
r^i  und  heilig  ei.  teuer  geloben:  lofva,  svärja 
vid  allt  hvad  dyrt  och  heligt  är,  die  Hände, 
den  Kopf  ~  halten:  hålla  iipp  händerna, 
hufvudet,  wie  ~  halten  Sie  diese  Ware? 
hvad  tar  ni  för  denna  vara?  etw.  ~  halten: 
högt  värdera  ngt,  ~  hängen,  ^  heben,  ~ 
kommen,  diese  Ware  kommt  uns  (dat.)  ~  [zu 
stehen] :  denna  sak  blir  oss  dyr,  wenn  es  ~ 
kommt:  på  sin  höjd,  allra  högst,  das  wird 
ihm  ~  zu  stehen  kommen:  det  kommer  att 
stå  honom  dyrt,  höher  können :  kunna  kom- 
ma, nå  högre  upp,  jrndn  ~  leben  lassen: 
utbringa  ett  lefvc  för  ngn,  er  lebe  ~/  lefve 
han!  '^  lebe  der  König !  lefve  konnngenl 
das  Kleid  ~  nehmen:  lyfta  upp,  hålla  upp 
klädningen,  tvenn  man  's  ~  rechnet:  på  sin 
höjd,  das  Herz  schlägt  ihm  höher:  hans 
hjärta  slår  hastigare,  ~  am  Brett  sein: 
stå  högt  i  gunst,  die  Saiten  ~  spannen: 
spänna  bågen  högt,  ~  spielen,  ~  steigen, 
jmdn  ~  stellen:  sätta  ngn  högt,  mus.  hoher 
stimmen,  den  Kopf  ei.  die  Nase  ~  tragen: 
sätta  näsan  i  vädret,  die  Preise  höher  trei- 
ben: drifva  upp  prisen,  drei  Stock  ~  woh- 
nen: bo  i  tredje  våningen,  ärv.  bo  tre  trap- 
por upp.  Jfr  höchst,  höchstens.  II.  -[.s],  -[s], 
n.  lefve,  lefverop,  t.  ex.  ein  ~  ausbringen. 
-achtbar,  a.  mycket  aktningsvärd,  välaktad. 
•achtung,  O,/,  högaktning,   -achtungsvoll,  a. 


högaktningsfull.  -äd[ejlig,  a.  högadlig,  -alt, 
a.  ålderstigen,  -altar,  -[e]$,  -e  t,  m.  högal- 
tare, -alterig  =  -alt.  -amt,  -[?]«,  O,  ».  mässa 
med  musik,  altartjänst,  högmässa,  -ansehn- 
lich, a.  högt  aktad,  -bau,  -[c]ä,  O,  m.  ©  byg- 
gande ofvan  jord,  husbyggnad,  -begäbt,  a. 
högt  begåfvad.  -beglückend,  a.  i  hög  grad 
lyckliggörande,  -beglückt,  a.  lyckliggjord, 
lycksalig,  säll.  -beinig,  a.  högbent,  lång- 
bent, -bejahrt,  a.  mycket  gammal,  ålder- 
stigen, -berühmt,  a.  högt  berömd,  -betagt 
=  -bejahrt,  -betont,  a.  starkt  betonad,  -blau, 
a.  högblå.  -bootsmann,  -[e]s,  -er  f,  m.  i  hög- 
båtsman, -bord,  -[e]s,  -e,  m.  i  fartyg  med 
högt  bord.  -bördig,  a.  4>  försedd  med  högt 
bord.  -brüstig,  a.  högbröstad;  biidi.  morsk. 
-busig,  a.  högbarmad;  biidi.  stolt,  -deutsch, 
I.  a.  högtysk.  II.  n.  högtyska,  jfr  deutsch. 
-druck,  -[e].s.  O,  m.  1.  0  högtryck.  2.  tryck 
med  upphöjda  bokstäfver.  -ebene,  -re,  _/'. 
högslätt,  -edel,  a.  högadel,  -edelgeboren,  a. 
högvälboren.  -ehrwürden,  oböji.  _/'.  högäre- 
vördighet.  -ehrwürdig,  a.  högärevördig,  -ent- 
zückt, -erfreut,  a.  högligen  förtjust,  -erha- 
ben, a.  högt  upphöjd;  biidi.  äfv.  mycket  upp- 
lyftande, sublim,  -fahrend,  a.  högtflygande, 
högtrafvande,  morsk,  -fein,  a.  särdeles  fin, 
finfin,  -fest, -[e].s,-e. re.  stor  fest.  -fläche,  -re,/, 
platå,  -fliegend, a. högtflygande.  -flug,-[e].«,0, 
m.  1.  högflygt.  2.  jäg.  storfogel.  -fürstlich,  c/. 
furstlig,  -geachtet,  a.  högaktad.  ■gebenedei[e]t, 
a.  (om  jungfru  Maria)  högt  välsignad,  -gebietend, 
a.  stormäktig.  -gebirge,  -s,  -,  n.  högfjäll. 
-geboren,  a.  hög(väl)boren.  -gebrUstet,  «. 
högbröstad.  -geehrt,  a.  högt  ärad.  -gefUhl, 
-[e].«,  -e.  w.  upplyftande  känsla  ei.  medve- 
tande, -gehen,  -s.  O,  n.  stegring,  stigande, 
t.  ex.  das  ~  der  Preise,  -gehend,  a.  -i-  som 
går  högt,  vräker  (om  sjön),  -gelahrt,  wriidr.  = 
-gelehrt,  -gelb,  a.  höggul.  -gelegen,  n.  högt 
belägen,  -gelehrt,  a.  höglärd.  -gelobt,  n. 
högtlofvad.  -geneigt,  a.  välbevågen.  -genuss, 
-es,  -e  t,  i'i.  stor,  sann  njutning,  -gepriesen, 
a.  högt  prisad,  -gericht,  -[e],s,  -e,  n.  1.  dom- 
stol i  lifssaker.  2.  afrättningsplats,  galg- 
backe.  -gesang,  -[e]s,  -e  t,  m-  lofsång,  hymn. 
-geschmack,  -[e]s,  O,  m.  utsökt  fin  smak; 
smak  af  vildt.  -geschossen,  n.  som  skjutit 
upp  högt,  hög,  lång.  -geschürzt,  a.  högt 
uppskörtad,  -gesegnet,  a.  högt  välsignad. 
-gesinnt,  a.  högsint,  ädelmodig,  -gespannt, 
a.  högt  spänd,  -gestalt,  -ere,  /.  upphöjd  fi- 
gur; biidi.  framstående  personlighet,  jätte- 
gestalt, -gestelit,  a.  högt  uppsatt,  -gestimmt, 
a.  mus.  högt  stämd;  bUdi.  högstämd,  -gestirnt, 
a.rerscddmed  hög(hvälfd)  panna,  -getfhjürmt, 
a.  1.  försedd  med  höga  torn.  2.  högt  upp- 
tornad, -gewachsen,  a.  högväxt,  -gewild, 
-[e]s.  O,  n.  jäg.  högdjur,  -gewölbe, -.^  -,  re. 
högt  hvalf.  -gräflich,  a.  höggreflig.  -heilig, 
a.  (mycket)  helig,  -här,  adv.  uppifrån,  från 


O    sakt 


t  har   omljud.    tr. 


sitiTt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  kaben. 


till  hjälpverb. 


hoob 


375 


Höcker 


höjden,  från  en  stor  höjd.  -herrlich,  a.  här- 
lig, lysande,  fiiijdad.  -herzig,  a.  höghjärtad, 
högsint.  -herziglteit,  O,/,  högsinthet,  ädel- 
mod, -hin,  adv.  högt  upp.  -holz,  -es,  O,  n. 
skog.  nedfallna  grenar,  -jagd,  -en,  f.  jäg.  jagt 
pS,  högdjur,  -kante,  -w,  /.  uppstående  kant. 
-kirche.  O,/.  Die  ~  engelska  högkyrkan,  -kirch- 
lich, o.  högkyrklig.  -klingend,  a.  starkt  lju- 
dande, 6tark,  kraftig  (om  ijudi;  biiai.  klin- 
gande, svassande,  högtrafvande.  -komisch, 
a.  komisk  i  motsats  till  burlesk,  -land,  -\e\s,  -er 
t,  n.  högland,  -länder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
högländare,  bärgsbo.  -ländisch,  a.  höglätad. 
•loblich,  a.  välloflig.  -mächtig,  a.  stormäktig. 
-mastig,  a.  i  högmastad.  -meister,  -s,  -,  m. 
högmästare.  -meistert[h]Qm,  -[e]s,  O,  n. 
högmästarevärdighet.  -messe,  -n,f.  =  -amt. 
-mögend,  a.  (8tor)mä.ktig.  -mut[h],  -[e]s.  O, 
m.  högmod.  -müt[h]ig,  a.  högmcdig.  -nasig, 
a.  F  morsk,  -nasigkeit.  O,  /.  F  morskhet. 
-nöt[h] peinlich,  a.  jur.  for&idr.  rörande  dom  i 
lifssaker.  ~es  Halsyericht:  domstol,  rätt 
som  fäller  dödsdom,  -ofen,  -s,  -f,  m.  0  mas- 
ugn, -poetisch,  a.  mycket  poetisk,  högstämd. 
-preisen,  tr.  högt  prisa,  upphöja,  fira.  -preis- 
lich, a.  högligen  berömlig.  -quelle,  -n,  f. 
högt  belägen  källa,  -ragend,  a.  som  sträc- 
ker sig  högt  upp,  hög.  -randig,  n.  försedd 
med  höga  ränder  ei.  kanter.  -rot[h],  a.  hög- 
röd, -rund,  a.  konvex,  kupig.  -runde.  O,  y. 
konvexitet,  kupighet.  -sänger,  -s,  -,  m.  so- 
pransångare.  -schaftstuhl,  -[e]s,  -e  t,  m.  © 
hautelisseväfstol.  -Schätzung,  O,  /.  hög- 
aktning, -schlagend,  a.  ~es  Herz:  hjärta 
som  slår  a)  häftigt,  b)  biidi.  för  det  som  är 
stort,  -schule,  -n,f.  högskola.  -schult[e]rig, 

a.  1.  högaxlad.  2.  sned  (som  liar  den  ena  axeln 
högre    än    den  andra).    -SChUSS,  -es,  -e  f,  m.  skott 

uppåt,  -schwanger,  a.  som  befinner  sig  i 
långt  framskridet  hafvandeskap.  -Selig,  a. 
högtsalig.  -sinn,  -[e],?,  O,  m.  högsinthet. 
ädelmod,  -sinnig,  a.  högsint,  ädelmodig. 
-sommer,  -,■;,  O,  m.  högsommar,  -sprung, 
■{e]s,  -e  t,  m.  höjdsprång,  -stamm,  -[e]s,  -e 
t,  m.  högstammigt  träd.  -stämmig,  a.  hög- 
stammig.  -stapelei,  -en,  f.  uppträdande  som 
industririddare,  -stapeln,  itr.  h.  uppträda 
som  industririddare,  -stäpler,  -s,  -,  m.  indu- 
stririddare. -Stellung,  O.y. upphöjande,  -stift, 
-[e]«,  -e[r],  n.  1.  till  en  katedralkyrka  hö- 
rande stift,  högstift,  ärkestift.  2.  högskola. 
-Strasse,  -n,  f.  landsväg,  -strebend,  a.  högt- 
sträfvande.  -that,  -en,  f.  stor  handling,  -ton, 

-[e]s,    O,  m.  gram.  hufvudtoU,  exspiratorisk  huf- 

vndakcent.  -tonig,  a.  gram.  försedd  med  huf- 
vudton.  -tönend,  a.  högljudd,  skallande.  -to- 
Hly,  -^W,  -ies,m.  ultrakonservativ,  -trabend, 
a.  som  lyfter  benen  högt  vid  traf;  vani.  biidi. 
högtrafvande.  -traber,  -s,  -,  m.  trafvare  som 
lyfter  benen  högt.  -verdient,  a.  högt  för- 
tjänt, -vermögend,  a.  (8tor)mäktig.  -verstän- 


dig, a.  särdeles  förståndig.  -verrat[h],  -[e]s, 
O,  TO.  högförräderi.  -verrät[h]er,  -s,  -,  m. 
högförrädare.  ■verrät[h]erisch,  a.  högförrä- 
disk.  -wache,  -n,  -wacht,  -en,  f.  X  a)  vakt 
på  ett  högt  beläget  ställe,  b)  ett  sådant 
ställe,  c)  signal  från  en  sådan  vakt.  -Wäch- 
ter, -s,  -,  TO.  på  en  höjd  posterad  vakt.  -wald, 
-[e].?,  -er  f,  to.  högstammig  skog,  timmer- 
skog, -waldig,  a.  timmerskogs-.  -Waldung, 
-en,  f.  =  -wald.  -warte,  -n,  f.  högt  beläget 
vakttorn,  -wasser,  -s,  O,  n.  A  högt  vatten. 
-weg,  -[e]s,  -e,  m.  landsväg,  -weise,  a.  högvis, 
välvis.  -wichtig,  a.  högvigtig.  -wild[bret], 
-[c]«,  O,  n.  jag.  högdjur,  -wohiedel,  a.  hög- 
ädel,  -wohlgeboren,  a.  högvälboren.  -würden, 
oböji.  /.  högvördighet.  -würdig,  a.  högvördig. 

-zeit  se  nedan. 

hochlich,  adv.  högligen,  ganska. 

höchst,  a.  högst,  jfr  hoch  I.  -besteuert,  a. 
högst  beskattad,  -derselbe,  a.  högstden- 
samme, -eigen,  a.  Mh  r^erHand:  med  egen 
hög  hand.  -eigenhändig,  a.  gjord,  skrifven 
med  egen  hög  hand.  -kommandierende(r),  (adj. 
böjn.)  TO.  öfverbefälhafvare.  -möglich,  a.  hög- 
sta möjliga,  möjligast  största,  -selber,  o. 
högstdensamme,  i  egen  hög  person. 

höchstens,  adv.  högst,  på  sin  höjd. 

Hochzeit,  -en, f.  bröllop,  arv.  boktryck.  ~  haltenei. 
machen:  fira  bröllop,  -[s]...  Ex.  ~bitter,-s, -,to. 
bröllopsbjudare.  ~brief, -[e]«, -e,m.bröllops- 
bref.  ~feier,  -n,/.  bröllopsfest,  «v-feierlich- 
keit, -era,/. bröllopshögtidlighet.  ~fest,-[e]s, 
-e,  n.  =  '^feier.  '>^festlichkeit  =  '^feierlichkeit. 
'^gast,  -[e]s,  -e  f,  to.  bröllopsgäst,  '^gedieht, 
-[e]s,  -e,  n.  bröllopsverser,  bröllopsdikt.  ~ge- 
schenk,-[e]s,-e,w.  bröllopsgåfva,  brudgåfva. 
~kranz,  -es,  -ef, to.  bröllopskrans,  brudkrans. 
~leute,jDZ«;-.  bröllopsfolk.  ~mutter,  -f,/.  bru- 
dens mor.  ~reise, -«,,/".  bröllopsresa.  '>^tag, 
-[e]s,  -e,  TO.  bröllopsdag.  ~vater,  -s,  -f,  m. 
brudens  far.    ~woche,  -n,  f.  bröllopsvecka. 

hochzeitlich,  a.  bröllops-. 

Hocklle,  -en,  f.  1.  åkorhr.  skyl,  rök.  2.  grmn. 
nedhukad  ställning.  3.  brädspel,  huk.  -gäng, 
-[e]s,  O,  TO.  gång  i  nedhukad  ställning. 
-sprung,  -[e]s,  -e  fj  "*•  språng  med  upp- 
dragna knän. 

hockllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  sitta  ei.  sätta 
sig  på  en  annans  rygg.  2.  afv.  sich  ~  sitta 
nedhukad.  3.  F  sitta  stilla,  sitta  inne.  Im- 
mer zu  Hause  ~  ständigt  sitta  hemma, 
vara  en  stuggris.  II.  tr.  1.  taga  på  ryggen. 
2.  åkerbr.  sätta  i  skyl,  i  rök. 

Hocker,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,f.  1.  stillasittande 
person,  stuggris.  2.  se  Ilöker. 

Höcker,  -s,  -,  m.  1.  kulle,  upphöjning,  ojämn- 
het. 2.  utväxt,  knöl,  puckel.  3.  se  Röker,  -huhn, 
-\e\s,  -er  f,  n.  zooi.  hokkohöns.  -Ochs[e],  -en, 
-en,  TO.  zooi.  bisonoxe.  -schwan,  -[e].s,  -e  t,  to. 
zooi.  tam  svan.  -tragend,  a.  försedd  med  en 
puckel,  puckelryggig,  pucklig. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   S  teknisk  tenn.    4»  sjöterm.   JS«  militärisk  term. 


höokerhaft 


376 


Hoffnung 


höckerhaft,  höckericht,  höckerig,  a.  puckelar- 

tad,   pucklig,  puckelryggig;  vågig,  ojämn, 

knagglig. 
Hode,    -n,  f.  Hodei;n,  -ws,  -w,  m.  dim.  Hödchen, 

-lein,  testikel.  -n...  Ex.  ~sack,  -[e]s,  -e  f,  m. 

testikelpnng. 
Hodegétik,    0,  /.  hodegetik,  anvisning  till  be- 

drifvande  af  vetenskapligt  studium. 
Hodométer,  -s,  -,  vi.  och  %  n.  stegräknare. 
Hof,    -[e]s,    -e   t;    ™-   1-  gård.  Jnidn  von  Haus 

und   ~    treiben:   drifva   ngn   från  hus  och 

hem.  2.  gods,  gård,  herrgård.  3.  gård  kring 

eolcn  cl.  minen  el.  en  stjärna.    4.  värdshus,  hotell. 

5.  hof.  Bei  ~e.-  vid  hofvet.  6.  kur,  t.  ex. 
einem  Mädchen  den  ^  machen:  göra  ein 
kur,  slå  för,  kurtisera  en  flicka,  -acker,  -s, 
-t,  m.  till  en  bond-  ei.  herrgård  hörande 
åker.  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  anställning  vid 
hofvet,  hofeyssla.  -arbeit,  -en,  f.  1.  arbete 
för  el.  vid  hofvet.  2.  arbete  vid  herrgården, 
dagsverke,  -ärt,  -en,f.  hofskick.  -arzt,  -[e'\s, 
-e  t,  m-  hof-,  lifläkare.  -bäcker,  -s,  -,  m.  hof- 
bngare.  -bauer,  -s  ei.  -n,  -n,  m.  1.  bonde  som 
äger  en  gård,  hemm.insägare.  2.  tiii  ett  herre- 
säte hörande  lifegen  bonde.  ■beamte(r),  (adj.  böjn.) 
VI.  hoffunktionär.  -befreit,  a.  privilegierad 
på  grund  af  hofrelationer.  -besitzer,  -s,  -, 
m.  gårds-,  gods-,  hemmansägare,  -brauch, 
-[e]s,  -e  tj  '>n-  hofsed.  -burg,  -en,  f.  furste- 
borg, fursteresidens;  die  ~  käjserliga  slot- 
tet i  wien.  -dame,  -«, /.  hofdam.  -diener, -s, 
-,  m.  hofEunktionär,  hofbetjänt.  -diener- 
schaft.  O,  /.  hoffolk,  hof  betjäning,  -dienst, 
-[e]«,  O,  m.  hoftjänst.  -fähig,  a.  som  har  till- 
träde till  hofvet.  -fähigkeit.  O,  /.  tillträde 
till  hofvet.  -fa[h]rt  se  nedan,  -fest,  -[e]s,  -e,  n. 
hoffest,  -frau,  -en,  f.  kvinna  som  går  på 
dagsverken,  -fräulein,  -s,  -,  n.  hoifröken. 
■gebrauch  =  -brauch,  -geflügel,  -s.  O,  n.  tamt 
fjäderfä,  -gefolge,  -,<;,  O,  «.  hoffolk.  -gericht, 
-[ejs,  -e,  n.  1.  hofrätt.  2.  ett  slags  underrätt 
som  dömer  i  frågor  rörande  gränstvister 
m.  m.  -gerichtsrat[h],  -[c].s  -e  f,  m.  hofrätts- 
råd.   -gesinde,  -s,   O,  n.  1.  hofbetjäning.  2. 

til!    en   landtg&rd  hörande  tjänstefolk,  gårdsfolk. 

-graf,  -en,  -en,  m.  1.  hofrättspresident.  2. 
hofgrefve  (en  kajseriig  toftitei).  -gunst,  O,/,  hof- 
gunst.  -gut,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  tiu  en  furstes 
privata  egendom  hörande  gods,  domän.  2.  herr- 
gård. 3.  dagsverksskyldig  gärd.  4.  g.ird  pl  ett 
helt  hemman,  -halt,  -[e]s,  O,  t«.  hof(hus)håll- 
ning.  -halten,  itr.  h.  hålla  hof.  -haltung.  O, 
/.  hofhållning.  -herr,  -n,  -en,  m.  ägare  till 
ett  herresäte,  -hörig,  a.  lydande  under  ett 
herresäte  och  dagsverksskyldig  där.  -hund, 
-[e]s,  -e,  m.  gårdvar,  -jäger,  -s,  -,  m.  hof- 
jägare.  -junker,  -s,  -,  m.  hofjunkare.  -kam- 
iner, -n,  f.  ämbetsverk  för  1.  hofförvaltning,  2. 
domänförvaltning,  -kapelle,  -n,  f.  1.  hof- 
kapell.  2.  slottskapell,  -kaplan,  -[e]s,  -e  t, 
m.  hofkapellan.  -kavalier,  -[e].?,  -e,  m.  hof- 


kavaljer.  -keller,  -s,  -,  m.  hofkällare.  -kreis, 
-es,  -e,  m.  hofkrets.  •krlegsrat[h],  -[e]s,  -e  t, 
m.  hofkrigsråd  i  Österrike.  -kUche,  -n,  /.  hof- 
kök.  -klichenmeister,  -s,  -,  m.  hofköksmä- 
stare,  hofkock,  hofmästare.  -kunst.  O,  /. 
hofskick.  -lager,  -.«,  -,  «.  hofläger.  -leben, 
-s.  O,  n.  hoflif.  -lehen,  -s,  -,  n.  län  som  för- 
pligtar  till  hoftjänst.  -leute,  plur.  hoffolk. 
-lieferant,  -en,  -en,  m.  hofleverantör.  -magd, 
-e  t,  ./"•  (herrgård8)piga.  -manier,  -en,f.  hof- 
manér,  hofsed.  -mann,  -\e\s.  Hofleute,  m.  1. 
hofman.  2.  dagsverksskj-ldig  bonde,  tor- 
pare.  3.  =  -meier.  4.  godsägare,  hemmans- 
ägare, -männisch,  a.  hofmanna-.  -mark.  O,/, 
till  ett  herresäte  hörande  jord.  -marschall, 
•[e]s,  -s  el.  -e  t.  »'■  hofmar.skalk.  -massig,  a. 
hofmanna-,  höfvisk.  -meier,  -s,  -,  m.  inspek- 
tor, rättare,  -meister,  -s,-,m.  1.  hofmästare. 
2.  guvernör,  informator.  BiWi.  den  ~  spie- 
len: komma  med  moralkakor.  3.  intendent. 
4.  =  -meier.  -meistere!,  -en,  f.  1.  hofmästar- 
syssla.  2.  guvernörs-,  informatorsplats;  widi. 
mästrande,  småaktighet.  3.  intendentur.  4. 
inspektorsplats.  -meisterin,  -nen,  f.  1.  hof- 
mästarinna.  2.  guvernant.  3.  hushållerska. 
-meisterisch,  -meisterlich,  a.  kännetecknande 
för,  tillkommande  en  hofmästare  m.  m.  se 
-meister.  -meistern,  *  tr.  och  itr.  h.  Jmdn  ci. 
an  Jmdm  ~  mästra,  tillrättavisa  ngn,  lära 
ngn  mores,  -mundschenk,  -en,  -en,  m.  hof- 
munskänk.  -narr,  -en,  -en,  m.  hofnarr.  -par- 
te!, -en,  f.  hofparti.  -poet,  -en,  -en,  vi.  hof- 
poet.  -predlger, -.<,-, 7?!.  hofpredikant.  ■rat[h], 
-[eis,  -e  t,  m.  hofråd.  -rät[h]in,  -nen,f.  hof- 
rådinna.  -raum,  -[ejs,  -e  f,  m.  gård,  gårds- 
rum, -recht,  -[f].',  0.«.  1.  gårdsrätt.  2.  lag 
som  bestämde  förhållandena  mellan  läns- 
herre och  vasaller,  mellan  egendomsherre 
och  underlydande,  -richter,  -s,  -,  m.  hof- 
rättsråd,  hofrättspresident.  -Schauspieler, 
•s,  -,  m.  -vin,  -nen,  f.  skådespelare,  skåde- 
spelerska på  en  hofteater.  -Schneider,  -s,  -, 
m.  hofskräddare.  -schranz[e],  -en,  -en,  m. 
-SChranze,  -n,  f.  krypande  hofman,  hoflis- 
mare.  -sitte,  -n,  f.  hofsed.  -spräche,  -re,  _/'. 
hofspråk.  -Staat,  -[e]s.  O,  m.  hofstat.  -tag, 
-\e\s,  -e,  m.  1.  hofdag.  2.  dagsverksdag. 
-thür[e],  -en,  f.  dörr  till  gården,  -trauer,  O, 
/,  hofsorg.  -weit,  0.  /.  hof,  hofsocietet. 
-wohnung,  -en.f.  (in)åt  gården  belägen  vå- 
ning. -Zirkel,  -s,  -,  m.  hofcirkel.  -zwang, 
-[e].5.  O,  VI.  1.  hoftvång,  hofetikett.  2.  dags- 
verksskj'ldighet. 

HoHä[h]rt,  O,/,  högfärd,  högmod. 

hoffä[h]rt!g,  a.  högfärdig,  högmodig. 

hoffllen,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  itr.  h.  hoppas,  au/ 
etw.  (ack.).-  på  ngt.  Au/  Gott  ~  sätta  sitt 
hopp,  sin  Ut  till  Gud. 

hoffentlich,  adv.  Er  ist  ~  gesund:  jag  hoppas, 
(att)  han  är  frisk. 

Hoffnung,   -en,  /.  hopp,  förhoppning,  förvän- 


0   lakDar  plur.    f  har  omljnd.    tr.  transitlTt,    itr.  ImransitiTt  verb.    h.  har  Tiaben,    S.  har  «ein  till  hjälprerb. 


hofieren 


377 


höhlen 


tan.  Jmdtn  ~  auf  etw.  (»ok.)  machen :  gifva 
ngn  hopp  om  ngt,  sich  'v  aufetio.  machen: 
göra  sig,  hysa  hopp  om  ngt.  Ber  »x*  leben 
dass  ...  hysa  det  hoppet  att  ...  Getäuschte 
>\j  sviken  förväntan.  Gtiter  ~  sein:  a)  vara 
vid  godt  hopp,  b)  gå  i  väntande  dagar,  -s... 
Kx.  ~los,  a.  hopplös.  '-wiSsigkeit,  O,/,  hopp- 
löshet. ~reich,  a.  rik  på  förhoppningar. 
~schimmer,  -s,  O,  m.  =  '^strahl.  '>.'Selig,  a. 
salig  i  hoppet.  ~strahl,  -[e]s,  -en,  m.  glimt 
af  hopp.  ~trunken,  a.  berusad  af  hopp. 
'vvoll,  a.  hoppfull. 

hofierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  kalasa,  lefva  gladt. 
2.  roa  i  sht  med  musik,  musicera.  3.  Jmdm 
~  kurtisera  ngn.  4.  F  göra  sitt  tarf. 

höfisch,  o.   1.  höfvisk.  2.  krypande. 

höflich,  a.  höflig,  artig. 

Höflichkeit,  -en,  f.  höflighet,  artighet,  -s...  Ex. 
~bezeigung,  ~bezeugung,  -en,  f.  höflighets- 
betygelse.  ~formel,  -n,  f.  höflighetsformel. 

Höfling,  -[tis,  -e,  m.  hofman,  hofiismare.  -s... 
Ex.  '^scha[a]r,  -en,/,  skara  krypande  hof män. 

Höhe,  -n,f.  1.  höjd,  t.  ex.  eines  Berges,  seines 
Glückes,  des  Preises,  des  Tons,  eines  Batail- 
lons, astr.  eines  Gestirns,  ■t  auj"  der  ~  ei- 
nes Orts  sein;  mat.  lodräta  af  ståndet  meiian  en 
figurs  spets  och  dess  bas.  In  gleicher  ~  mit  etw. 
sein:  befinna  sig  i  jämuhöjd,  vara  jämnhög 
med,  lika  hög  som  ngt.  Biidi.  auf  der  ~  sei- 
ner Zeit  sein:  stå  på  höjden  af  sin  tids 
bildning.  In  die  ~  uppåt,  upp,  in  die  ~ 
bringen:  uppdraga,  in  die  ~  fahren:  a) 
fara,  stiga  upp,  b)  fara,  rusa  upp,  diese  Wa- 
ren gehen  in  die  ~  priset  på  dessa  varor 
stiger,  in  die  ~  halten:  hålla  upp,  in  die 
~  kommen:  komma  upp,  in  die  -^  richten: 
a)  rikta  uppåt,  b)  resa  upp,  in  die  ~  schies- 
sen:  skjuta  upp,  sich  in  die  ~  schwingen: 
svinga  sig  upp,  den  Kopf  in  die  <%<  werfen: 
kasta  nacken  bakåt.  Das  ist  die  rechte  ~ .' 
iron.  det  är  just  vackert!  Mns.  die  Sängerin 
hat  eine  schöne  ~  sångerskan  går  mycket 
högt.  2.  mål.  liflighet,  styrka,  t.  ex.  die  »v/ 
der  Farben,  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  höjdpunkt. 
-rauch  se  Herauch.  -n...  ex.  ~dienst,  -[e]s,  O, 
m.  offrande  på  höjder,  'v/klima,  -s,  O,  n. 
bärgsklimat.  ~niäss,  -es,  -e,  n.  höjdraått. 
'vmesser,  -s,  -,  m.  höjdmütare.  '>.'messung, 
-en,  f.  höjdmätning.  ~rauch  se  Herauch. 
«vrichtung.  O,  /.  X  höjdriktning.  '^Schicht, 
-en.  f  geologiskt  lager,  aflagring.  ~verhält- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  höjdförhållande,  'vzug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  höjdsträckning. 

Hohe...  Ex.  -lied,  -[e]s,  O,  n.  höga  visan,  -pries- 
ter,  -s,  -,  m.  öfverstepräst.  -priesteramt, 
-[e]s,  -er  f,  n.  öfversteprästämbete.  -pries- 
terlich,  a.  öf versteprästerlig.  -priestert[h] Qm, 
-[e]s,  O,  n.  öfversteprästämbete.  —  Anm.  Båda 

»ammansättningslederna  böjas,  t.  ex.  der  Hohepries- 
ter, ein  Hoherpriester,  des  Hohenpries- 
teramtes, des  höh  e  n priesterlichen  Amtes. 


Hoheit,  -en,  /.  1.  höghet,  majestät;  värdig- 
het. 2.  a)  furstes  rättighet,  b)  ratt  tiii  öfver- 
höghet.  -s...  Ex.  ~recht,  -[e]«,  -e, n.  =  Hoheit  2. 

hoheitlich,  a.  hög,  furstlig. 

höhilen,  -te,  ge-t,  tr.  göra  högre,  höja,  upp- 
höja; mål.  låta  framträda. 

höher  se  koch  I.  -berechtigt,  a.  som  har  större 
rättigheter,  -gebot,  -[e]s,  -e,  n.  högre  bud. 
•legung, O,/,  förflyttning  högre  upp,  höjande. 

hohl,  I.  a.  1.  ihålig,  urhålkad,  konkav,  tom; 
biidi.  tom,  intetsägande.  ~  ausarbeiten :  ur- 
hålka.  Er  ist  ein  ~er  Kopf:  hans  hufvud 
är  tomt.  ~er  Weg:  hålväg.  2.  ~e  Augen, 
Wangen:  insjunkna  ögon,  kinder.  3.  -i-  ~e 
See;  dyningar,  svallvågor,  die  See  geht  »n* 
det  är,  går  dyningar.  4.  om  ijud:  ihålig,  dof. 
II.  -[e]s,  -e,  n.  ihålighet,  hål,  håla.  -äugig, 
a.  med  insjunkna  ögon.  -backig,  a.  med  in- 
sjunkna kinder,  -bauchig,  a.  F  som  har  en 
tom  mage.  -bohrer,  -.s,  -,  m.  0  vanligt  borr, 
hålborr.  -docht,  -[e]s,  -e,  m.  rundveke.  -ei- 
sen, -s,  -,  n.  O  1.  urhålkadt  järn;  järnrör. 
2.  hålmäjsel.  -feile,  -«,/.  O  rund  fil.  -fläche, 
-n,f.  konkav  yta.  -gefäSS,  -es,  -e,  n.  ihåligt 
kärl.  -gehend,  a.  A  r.^e  See:  dyningar,  -ge- 
rinne, -s,  -,  n.  <&  ränna,  -geschliffen,  a.  kon- 
kavt slipad,  -geschoss,  -es,  -e,  n.  hälkula. 
-geschwür,  -[e]s,  -e,  n.  med.  fistel,  -glas,  -es, 
-er  t,  n.  1.  hålglas.  2.  konkav  glaslins.  -guss, 
-es,  -e  t,  m.  0  afgjutning.  -hering,  -[e]s,  -e, 
m.  sill  utan  rom  ei.  mjölke.  -kehle,  -n,  f.  O 
hålkäl.  -klinge,  -n,  f.  X  hålklinga.  -kopf, 
-[e]s,  -e  t)  »*•  tomt  hufvud,  träskalle,  -krei- 
sel,  -s,  -,  m.  ihålig  brumsnurra.  -kugel,  -n,f. 
J<  hålkula.  -leiste  =  -kehle,  -mäss,  -es,  -e,  n. 
rymdmått,  -meissel,  -s,  -,  m.  O  hålmäjsel. 
-münze,  -n,f.  brakteat.  -raum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
ihålighet,  -rund,  a.  konkav,  -rundung,  -en,f. 
konkavitet,  urhålkning.  -säule,  -n,  f  ihålig 
pelare,  -saum,  -[e]s,  -e  f,  m.  hålsöm.  -Schau- 
fel, -n, /.  skofvel.  -schiene, -»,/.  O  (järn- 
vägs)skena  med  konkava  sidor,  -schnitt, 
-[e}s,  -e,  m.  O  konkav  utskärning.  -Spiegel, 
-s,  -,  m.  konkav  spegel.  -Stempel,  -s,  -,  m.  0 
hålstamp,  -taube,  -n,  f.  zooi.  blådufva  (Co- 
lumba  oenas).  -wangig,  a.  med  insjunkna  kin- 
der, -weg,  -[e]s,  -e,  m.  hålväg.  -zahn,  -[e]s, 
-e  "j",  m.  bot.  korsört  (Galeopsis).  -ziegel,  -s,  -, 
m.  0  bugtig  tegelpanna,  takästegel ;  tegel- 
rör. -Zirkel,  -s,  -,  m.  0  krumcirkel. 

Hohle,  -n,  f.  hålväg. 

Höhle,  -n,f.  håla,  grotta;  ihålighet,  hål.  -n... 
Ex.  ~bär,  -en,  -en,  m.  zooi.  grottbjörn.  ~be- 
wohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  grottinvånare. 
~fund,  -\e\s,  -e  [t],  m.  grottfynd.  'x.mensch, 
-en,  -en,  m.  grottmänniska.  '>^tempel,  -s,-,m. 
grottempel,  klipptempel.  ~t[h]ier,  -[e]s,  -e, 
n.  zooi.  i  grottor  lefvande  djur. 

hohlilen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  blifva  ihålig. 

höhillen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  urhålka.  II.  Sich  -v» 
blifva  ihålig,  urhålkas. 


*  äkta  sms.    F  familjårt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 


knisk  term.    ■i'  sjöterm.    xJt  militärisk  term. 


Höhler 


378 


Holsteiner 


Höhler,  -s,  -,  m.  en  som  urhålkar. 

Hohlheit,  -en,  f.  1.  ihålighet.  2.  Midi,  tomhet, 
innehållslöshet. 

höhlig,  a.  försedd  med  hålor,  med  hål. 

Höhlung,  -en,  f.  håla,  ihålighet. 

Höhlung,  -en,  f.   1.  urhålkning.  2.  =  roreg. 

Hohn,  -[eJÄ,  0, 7n.  l.hån.  2.  trots.  Jmdm  ~  spre- 
chen: trotsa  ngn.  -gelächter,  -s,  -,  n.  -lache, 
O,  /.  hånskratt,  -lächeln,  '  itr.  h.  hånle. 
-lachen,  '  itr.  h.  hånskratta,ymrf/re;  åt  ngn. 
-necken, '<?-.  och (Vr.Ä.  förhåna,  begabba,  göra 
spe  af.  -neckerei,  -en,  f.  hån,  begabberi, 
spe.  -sprechen,  itr.  h.  håna,  jmdm,  einer 
Sache:  ngn,  ngt.  Dem  Gesetze  ~  trotsa  la- 
gen. Der  Vernunft  ~  a)  håna  förnuftet,  b) 
på  ett  groft  sätt  strida  mot  förnuftet,  vara  för- 
nuftsvidrig. -Sprecher,  -s,  -,  m.  -x/in,  -nen, 
f.  begabbare,  en  som  hånar. 

höhnllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  håna,  för- 
håna, begabba.  2.  trotsa. 

Höhneréi,  -en,  f.  begabberi,  hån. 

höhnisch,  a.  hånfull. 

höhö,  interj.  åhå! 

Hohofen,  -s,  -f,  m.  O  masugn. 

hoiho,  interj.  i  sht  >t-  åhåj! 

hojäh[n]l|en,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  skria  som  åsnan. 
2.  P  högljudt  gäspa,  gapa. 

Höke,  -n,  -n,  m.  se  IJöker.  -[n]...  se  Höker... 

hökllen  se  liökem. 

Höker,  -s,  -,  m.  »^in,  -nen,  f.  hökare,  mång- 
lare,  månglerska.  -frau,  -en,  f.  månglerska. 
-kram,  -[e]s,  -e  t,  -laden,  -.■!,  -f,  m.  hökar- 
bod. -wa[a]re,  -«, /.  hökarvara.  -weib,  -{eis, 
-er,  n.  månglerska. 

Hökeréi,  O,/",  mångleri. 

hökerlln,  -te,  qe-t,  itr.  h.  mångla;  drifva  hö- 
karhandel. 

Hokuspokus,  -.  -,  m.  och  %  n.  hokuspokus. 

hold,  I.  a.  huld,  bevågen;  älsklig,  Ijuf,  för- 
tjusande. Mein  ^er,  meine  ~(?,  mein  rächen: 
min  älskling,  min  Ijufva  vän.  II.  -[e]s  ei.  -en, 
-e[n.],  äfr.  Holde(r),  (adj.  böjn.)  m.  vasall,  -lä- 
chelnd, a.  huldt,  älskligt  leende,  -selig,  a. 
hiild,  Ijuf,  älsklig.  -Seligkeit,  -en,  f.  Ijufhet, 
älsklighet. 

Holda  =  Holle. 

Holder,  1.  =  Holunder.  2.  se  hohl  IL 

Holdin,  -nen,  f.  1.  älskling,  huld  vän.  2.  skön- 
hetsgudinna, huldgudinna,  gratie.  3.  evf« 
mist.  för  Unholdin,  se  Unholdin  2. 

holllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  hämta.  Atem  ei.  Luft  ~ 
hämta  andan.  Wo  ~  Sie  Ihr  Brotf  hvar 
köper  ni  ert  bröd?  Sich  bei  jmdm  72a<[s]  r>^ 
inhämta  ngns  råd.  Bei  ihm  ist  nichts  zu  ~ 
hos  honom  fins  ingenting  att  få.  Sich  ei- 
nen Schnupfen,  Schläge,  einen  Rausch  -s.> 
få  snufva,  stryk,  sig  ett  rus.  Diese  Wa?'e« 
~  gute  Preise :  dessa  varor  betinga  höga 
pris.  2.  -t.  hala. 

Holer,  -s,  -,  m.  en  som  hämtar. 

Holfter  se  Halfter  3. 


Holk,  -[e]s  el.  -en,  -en,  m.  i>  holk. 

hollä  (äfr.  -  -),  interj.  hoUah!  hör  hit! 

Holland,  -s.  O,  n.  npr.  Holland.  Ordspr.  nun  ist 
r^  in  Not:  nu  är  fara  å  färde. 

Holländer,  I.  -s,  -,  m.  a)  ~in,  -nen,f.  1.  hol- 
ländare, holländska.  Ordspr.  laufen  wie  ein 
~  springa  för  brinnande  lifvet.  2.  ladu- 
gårdsarrendator,  mäjeriförestånderska,  mä- 
jerska.  b)  utan  fem.  3.  S  väderkvarn  med 
rörlig  öfverdel.  II.  a.  holländsk,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  A  mastträd.  -käse,  -s,  -,  m. 
holländsk  ost.  -miihle,  -n,f.  =  Holländer  I, .?. 

Holländeréi,  -en,f.  mäjeri,  holländeri. 

holländisch,  I.  a.  holländsk.  II.  n.  holländska, 
jfr  deutsch. 

Holle,  O,  f.  npr.  ursprgl.  gudinnan  Hulda,  sedan  pi 
mlngahanda    s&tt    omgestaltad    af    folktron.     Frau    »n/ 

schüttelt  ihre  Betten  aus:  det  snöar. 

Hölle,  -n,  f.  1.  helvete.  Biidi.  Himmel  und  ~ 
aufbieten:  uppbjuda  alla  krafter;  jfr  heiss. 
2.  ^  smedja.  3.  t  spiselvrå.  -n...  e%.  ~ab, 
adr.  till  helvetet.  ~angst,  -e  f,  /•  F  gruflig, 
helvetisk  ångest.  ~bang[e],  o.  F  Mir  ist  ~ 
jag  är  grufligt  rädd.  '^brand,  -[e]s,  -e  f,  m. 
1.  helvetets  eld.  2.  helvetesbrand,  illasin- 
nad människa,  «v/braten,  -s,  -,  in.  F  galgfo- 
gel,  åt  djäfvulen  hemfallen  person.  ~brut, 
O,  f.  djäfvulsafföda,  förbannadt  yngel. 
-drache,  -n,  -n,  m.  1.  djäfvul.  2.  F  biidi.  elak 
människa,  djäfvul.  ~fahrt,  -ew,/'.  helvetes- 
färd, nedstigande  till  helvetet.  «N^geist, 
-[e]s,  -er,  nr.  afgrundsande,  djäfvul.  -N/ge- 
Stank,  -[e]s,  O,  m.  färfärlig  stank,  helvetisk 
lukt.  «^heiss,  a.  grufligt  het.  'v.hund,  -[e]s, 
-e,  m.  1.  helveteshund.  2.  satan.  3.  P  fä- 
hund, kanaljo.~kunst, -et,/. satanisk  konst, 
sataniskt  knep.  ~lärm,  -\e\s,  O,  m.  förfär- 
ligt oväsen,  '^maschine,  -n,f.  helvetesma- 
skin. ~mässig,  «.  F  helvetisk.  ~pein,  O,/. 
afgrundskval,  helvetesplåga,  'v.pfuhl,  -\e\s, 
O,  ni.  helvete,  svafvelpöl.  '^qual,  -en,  f.  =-- 
'^pein.  '>.'rachen,  -s,  O,  m..  1.  helvetesgap, 
helvetessvalg.  2.  F  förfärligt  stor  mun,  rys- 
ligt svalg.  ~schmerz,  -es,  -en,  m.  helvetes- 
plåga; ryslig  smärta,  --vstein,  ■[e~\s,  -e,  m. 
helvetessten.  ~strafe,  -n,f.  helvetesstraff. 
~thor,  -[e]s,  -e,  n.  helvetesport. 

höllisch,  a.  helvetisk. 

Hollunder  se  Holunder. 

Holm,  -[e].«,  -e,  m.  1.  holme.  2.  €*  tvärslå 
öfver  tvänne  stolpar.  3.  i^  skeppsvarf. 
-gäng,  -[e]s,  -e  t,  m.  holmgång. 

Holper,   -s,  -[«],  m.    1.  knaggla,  ojämnhet.  2. 

stöt  förorsakad  af  knagclor. 

holpericht,  holperig,  «knagglig,  ojämn,  gropig. 

Holperigket,  -en,  f.  ojämnhet,  knagglighet. 

holperlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  1.  vara  knagg- 
lig, ojämn.  2.  gå  ojämnt,  snafva,  stappla; 
stöta,  skaka,  skakande  rulla. 

Holste,  -n,  -n,  Holsteiner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen, 
f.  holsteinare,  holsteinska. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitirt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


holsteiner 


379 


Holz 


holsteiner,  holsteinisch,  a.  holsteinsk. 

Holstin,  -nen,  f.  holsteinska. 

holter[die]polter,  adv.  hals  öfver  hufvud,  hul- 
ler om  buller,  bullrande. 

Holunder,  -s,  -,  m.  1.  fläder,  hyll  (Sambncus). 
2.  eyrén  (Syringa).  -beere,  -n,  f.  fläderbär. 
-mark,  ■[_e\s,  O,  n.  flädermärg,  -thee,  -s,  -s, 
m.  fläderte. 

Holz,    -es,    -er  t  ei.  -e,  n.  dim.  Hölzchen,  -lein, 

1.  trä,  träslag,  virke,  ved.  bimi.  Männer  von 
anderem  ^e;  män  af  annat  slag;  F  '^  sa- 
gen :  dra  timmerstockar,  snarka.  2.  ved, 
bränsle.  ~  hauen:  hugga  ved.  3.  grenar  pS 
iräd.  4.  träbit,  trä.  F  biidi.  ~e  besehen:  få 
smaka  käppen,  vid  kägei-  och  biljardspel:  ~  wer- 
fen, treß'en:  träffa.  6.  träd,  trädslag.  6. 
skog.  -abfall,  -[e]s,  -e  t,  m.  spånor.  -anwei- 
ser,  -A-,  -,  m.  person  som  synar  ut  skog.  -ap- 
fel,  -s,  -f,  m.  vildäpple,  suräpple,  -apfelbaum, 
-[e]s,  -e  t,  wi-  vildapel,  -arbeit,  -en,  f.  trä- 
arbete, trävara,  träsak,  -arbeiter,  -s,  -,  m. 
träarbetare,  -arm,  a.  skogfattig.  -ärt,  -en, 
f.  träslag,  -artig,  a.  träartad.  -asche,  O,  f. 
träaska,    -ast,    -\e\s,  -e  f,  m.  trädgren,  stor 

gren  från  livilken  smärre  grenar  utgi.  -aufSCher,  -S, 

-,  m.  skogvaktare,  -axt,  -e  fj  f-  vedyxa. 
-bauer,  -s  ci.  -n,  -n,  tn.  bonde  som  har  sin 
största  förtjänst  på  skogskörslor.  -behälter, 
-s,  -,  m.  vedlår,  -biene,  -n,  f.  zooi.  trädbi 
(Xylocopa).  -blldner,  -s,  -,  m.  träsnidare. 
-birne,  -n,  f.  1.  vildt  päron.  2.  vildt  päron- 
träd, -bocii,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  träbock,  såg- 
bock. 2.  spiselgaller.  3.  F  biidi.  a)  envis  per- 
son, tjurhufvud,  b)  klumpig,  ohyfsad  per- 
son, klots.  4.  zooi.  a)  timmermann,  b)  fästing,  i 
-boden,  -s,  -[t]i  "«•  1-  för  skog  lämplig  mark. 

2.  vedbod.   3.   trägolf.    -bohrer,  -s,  -,  m.\.  i 

träborr.    2.  zooi.  åtskilliga  skalbaggar,   t.  ex.  Xylo-    \ 

phaga.  -bündel,  -s,  -,  n.  vedknippa,  -drechs- 
ier,  -s,  -,  m.  (trä)svarfvare.  -druck,  -[e].?,  -e, 
m.  1.  tryck  på  trä.  2.  träsnitt.  -erspärnis[s], 
■se,/,  vedbesparing,  -essig,  -[e]s,  -e,  m.  trä- 
ättika, -fällen,  -s,  O,  n.  träds  fällande,  ved- 
huggning i  skog.  -fäller,  -s,  -,  m.  arbetare 
som  fäller  träd,  vedhuggare  i  skog.  -faser, 
-n,  f.  träfiber,  -feile,  -n,  f.  0  träfil.  -feue- 
rung.  O,/,  eldning  med  ved.  -fioss,  -es,  -e  t, 
n.  -flösse,  -n.f.  timmerflotte,  -flössen, -s,  O, n. 
timmerflottning.  -fiSsser,  -s,  -,  m.  timmer- 
flottare,  -frevel,  -s,-,m.  skogsåverkan,  -frev- 
ler, -s,  -,  m.  skogsåverkare.  -frohne,  -n,  f. 
dagsverke  i  skogen,  -geiass,  -es,  -e,  n.  ved- 
lår, vedkontor,  -geid,  ■\_e]s,  -er,  n.  1.  betal-  j 
ning  för  ved,  för  timmer;  vedpengar.  2.  j 
inkomst  af  skog.  -gerät[h],  -[e]s,  -e,  n.  red- 
skap af  trä,  träkärl,  -gerecht,  a.  hemma- 
stadd i  skogsvetenskapen.  -gerechtigi<eit, 
■en,  f.  rättighet  till  hygge,  till  (fritt)  brän- 
sle; vedbrand,  -gericht,  -\e\s,  -e,  n.  dom- 
stol, rätt  som  dömer  i  skogsangelägenhe- 
ter,   -graf,    -en,   -en,  m.   1.  ordförande  i  en 


skogsrätt,  se  «reg.  2.  skogsägare,  -gräfschaft, 

-en,  f.  en  Holzfjrafs,  se  fareg.,  a)  ämbete,  b) 
domsrätt.  -hacker,  -s,  -,  m.  vedhuggare. 
-häher,  -s,  -,  m.  zooi.  nötskrika,  -handel,  -s, 
O,  m.  vedhandel,  vedförsäljning,  -bandier, 
-s,  -,  m.  vedhandlare,  -hau,  -[e]s,  -e,  m.  hyg- 
ge, -hauer  =  -hacker.  -hof,  -[e]s,  -e  f,  m. 
vedgård.  -huhn,  -[e]s,  -er  f,  n.  zooi.  1.  skogs- 
fogei  af  hönssiägtet  ss.  tjäder.  Orre,  hjärpe,  i  sht 
röda  rapphönan  (Perdix  rufa).  2.  spillkråka 
(Picus  martius).  -käfer,  -s,  -,  m.  i  trä  sig 
uppehållande  skalbagge,  i  sht  timmerman 
(Cerambyx).  -kammer,  -n,  f.  vedkontor. 
F  sie  ist  ein  Engel  aus  der  ~  hon  är  just 
ej  ngn  skönhet  (är  ganska  mi).  -kirsche,  -n,  f. 
fogelbär.  -klotz,  -es,  -e  t,  m.  1.  träklots.  2.  = 
-bock  .3  b.  -knecht,  -[ejs,  -e,  m.  i  skogen  sys- 
selsatt dräng,  -kohle,  -n,f.  träkol.  -komment, 
-s,  -s,  m.  studentspr.  mit  jmdm  auf  dem  ~  ste- 
hen: slåss  med,  mörbulta  ngn.  -krähe,  -w, 
f.  zooi.  kråka  (Corvus  cornix).  -lack,  -[e]s, 
-e,   m.   1.   O   stocklack.    2.  lackfernissa  tiu 

lackering    af    trävaror,    -lager,  -S,   -,   K.   1.  Upplag 

af  ved,  vedförråd,  vedtrafve.  2.  trälager. 
-leite,  -n,  f.  skogbevuxen  bärgsluttning. 
•lese,  O,  f.  vedplockning,  -malerei,  -en,f. 
trämälning.  -mark,  ■en,f.  skogsallmänning. 
-markt,  -[e]s,  -e  t,  '«•  1-  vedtorg.  2.  ved- 
marknad,  -mäss,  -es,  -e,  n.  1.  mått  af  trä. 
2.  vedmått.  -mast,  -en,f.  skogsbete.  -meise, 
-n,  f.  zooi.  svartmes  (Parus  äter),  -messen, 
-s,  O,  n.  vedmätning,  afdelning  i  famnar. 
-messer,  -s,  -,  m.  person  som  uppmäter, 
famnvis  upplägger  ved.  -mist,  -[e]s.  O,  m. 
åkerbr.  gödsel  efter  kreatur,  under  hvilka 
löf  el.  barr  användts  till  strö.  -nagel,  -s,  -f, 
m.  O  tränagel,  plugg.  -Ordnung, -era,/",  skogs- 
ordning, -piatz,  -es,  -e  t,  m.  vedupplag,  ved- 
gård, -puppe,  ■n,f.  trädocka,  -reich,  a.  skog- 
rik, -reisser,  -s,  -,  m.  spånhuggare.  -säge,-w,_/". 
0  (trä)8äg  -säure,  -n,f.  träsyra.  -scheit,  -[ej.f, 
-e,  n.  vedträ,  -schlag,  -[e]s,  -e  f,  rre.  hygge. 
-schlager  =  -hacker.  -schneidekunst.  O,/,  xy- 
lografi.  -Schneider,  -s,  -,m.  xylograf.  -Schnep- 
fe, -n,f.  zooi.  morkulla  (Scolopax  rusticola.) 
-schnitt,  -[e]s,  -e,  m.  träsnitt.  -Schnitzer  = 
-bildner.  -Schnitzerei,  -en,  f.  träsnideri. 
•Schoppen  =  -schuppen,  -schraube,  -n,  /.  0 
träskruf.  -schreier  =  -häher.  -schuh,  -[e]s,  -e, 
m.  träsko,  -schuppen,  -s,  -,  m.  vedbod,  ved- 
skjul, -schwamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  trädsvamp. 
-setzer  =  -messer.  -spalter, -spalter, -speller  = 
■hacker.  -splitter,  -s,  -,  m.  trästicka,  spån. 
-stall,  -[e].s  -e  t,  m.  =  -schuppen,  -stoff,  -[e]s, 
-e,  TO.  träämne.  -stöss,  -es,  -e  f,  m.  vedtraf- 
ve, vedstapel,  -taube,  -k,  /'.  zooi.  1.  ringdufva 
(Columba  palumbus).  2.  skogsdufva  (Co- 
lumba  CEnas).  -teer,  -[e]s,  -e,  m.  tjära,  -thee, 
-s,  -s,  m.  =  -trank,  -theer  se  -teer.  -trage, 
-TO,  /.  bår  af  trä.  -trank,  -[e]s,  -e  f,  m.  ett 
slags    svettdrifvan(Je    dekokt    (Decoctum 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^i'  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4»  Rjbicrm.    jä^  militärisk  term. 


holzbar 


horohen 


lignorum).  -tritt,  -ea,  f.  skogsbete.  -ver- 
schlag, -[e]s,  -e  t,  w.  afplankning,  stäng- 
Bcl  af  trä.  -waare  se  -icare.  -wagen,  -s,  -[f], 
m.  vagn  till  vedkörning.  -wäre,  -n,  f.  trä- 
vara.  -Wärter,   -s,   -,  m.  skogvaktare,   -weg, 

-[e]s,     -e,    m.    1.  skogsväg  tili  ett  aile,  efter  ved. 

2.  F  biidi.  auf  dem.  ~e  sei«:  haf va  gått  vilse. 
vara  på  villospår,  -werk,  -[e]s,  O,  n.  tim- 
merverk,  trävirke,  träbeståndsdelar,  -wespe, 
-B,  f.  zooi.  vedstekel  (Sirex).  -wurm,  -[e]s, 
-e?"  t;  ''*•  trämask,  -zeit,  -ere,  _/'.  tid  för 
skogshygge,  -zuclit.  O,/,  skogshushållning. 

hoizbär,  a.  som  får  fällas,  huggas. 

holzllen,  -[es]f,  -<e,  ^e-<,  I.  itr.  h.  1.  jag.  taga 
träd,  träa.  2.  hugga  ved;  plocka  ved,  ris. 
II.tr.  1.  lägga  in  ved  i,  elda.  2.  ©  med  virke 
bekläda,  förtimra.  3.  studentspr.  slå,  prygla, 
plagga  på.  III.  F  sich  ~  slåss. 

Holzeréi,  -en,f.  F  slagsmål. 

hölzern,  a.  af  trä,  trä- ;  biidi.  stel,  bondaktig. 

holzicht,  holzig,  a.  träaktig,  träig,  innehål- 
lande trä. 

Holzung,  -en,  f.  skog,  skogsdunge,  skogspark. 
För  öfr.  86  holzen,  -s...  Ex.  ~recht,  -[e].«,  -e,  n. 
rätt  till  hygge. 

homogen,  a.  homogen,  likartad. 

homolog,  a.  homolog. 

Homöopath,  -en,  -en,  m.  hom(">opat. 

Homöopathie,  O,/,  homöopati. 

homöopathisch,  a.  homöopatisk. 

honett,  a.  anständig,  ärbar;  honett,  hederlig. 

honicht,  a.  honingssöt,  honingslik. 

Honig,  -[e]s.  O,  m.  och  %  n.  honing.  F  him.  jmdin 
~  ums  Maul  schmieren:  genom  honings- 
Böta  ord  vilseleda,  narra  ngn.  -apfel,  -s,  -t, 
m.  paradisäpple,  -artig,  a.  honingsartad. 
-bär,  -en,  -en,  m.  gulaktig  vanlig  björn  (Ur- 
eus  arctos).  -bau,  -[e]s,  O,  m.  biskötsel. 
-bauer,  -s  ei.  -re,  -[«],  m.  biskötare.  -baum, 
-[c]s,  -e  t,  m.  ihiiigt  träd  i  hvilket  en  bi- 
svärm håller  till.  -behälter,  -.«,  -,  m.  -behält- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  bot.  honingsgömme.  -bie- 
ne,  -re,  /.  honingsbi,  arbetsbi,  -blume,  -re,  /. 
honingsförande  blomma,  -dachs, -es,-e[t],re(. 
zooi.  honingsgräfling  (Mellivora  capensis). 
-drüse,  -n,  f.  =  -behälter.  -essig,  -[e]s,  -e, 
m.  honingsättika.  -farbe,  -n,f.  honingsgult. 
-färben,  a.  honingsgul.  -fressend,  a.  honings- 
ätande.  -gelb,  a.  honingsgul.  -geschmack, 
-[ej.s,  O,  m.  honingssmak.  -klee,  -[c]s,  O,  m. 
honingsklöfver  (Melilotus).  -küchen,  -s,  -, 
m.  1.  pepparkaka  med  honing  i.  2.  ho- 
ningskaka.  -kuckuck,  -[e]s,  -e,  m.  zooi.  ho- 
ningsgök  (Indicutor).  -lippe,  -n,f.  honings- 
söt läpp.  -monat,  -mönd,  -[«].■?,  -e,  m.  smek- 
månad, -mund,  -[e]s,  -e  [t]  ei.  -er  f,  t»,  ho- 
ningssöt, Ijuf  mun.  -pflaster,  -s,  -,  n.  ho- 
ningsplåster.  -reich,  a.  honingsrik.  -saft, 
-[e]s,  -e  t,  m.  honingssaft.  -Scheibe  =  -wa- 
be.  -Schimmel,  -s,  -,  m.  gulfläckig  häst. 
-seim,  -[e]5, 0,m.jungfruhoning.  -Stein, -[e]s, 


-e,  m.  min.  honingssten.  -süss,  a.  honings- 
Böt.  -sosse.  O,/.  honingsBötma.  -tafel  =  -wa- 
be.  -t[h]au,  -[e]s.  O,  m.  honingsdagg.  -topf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  honingskruka.  -trank,  -[ej.t, 
-e  ■f,  m.  =  -icasser.  -wabe, -re, /.  honingska- 
I  ka.  -wasser,  -s,  O,  w.  honingsvatten.  -zelle, 
I      -n,  f.  cell  i  en  honingskaka. 

Honorar,  -{e\s,  -e,  re.  honorar. 

Honoratiören,/>?Mr.  honoratiores.notabiliteter. 

honorierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  hedra.  2.  honorera, 
betala,  inlösa  vsxiar.  3.  A  eine  Klippe  ~ 
undvika,  gå  på  sidan  om  en  klippa.  Hono- 
rierung, /. 

honorig,  a.  ärbar,  anständig. 

hop,  interj.  hopp! 

j  I.  Hopfen,   -s,  O,  ?».  humle.   Biiai.  da  ist  ~  und 

Malz   verloren  :   det   är   lönlöst  arbete,  an 

j      ihm  ist  ~  und  Malz  verloren:  han  är  ohjälp- 

j      lig.   -acker,  -s,  -f,  m.  humlefält.  -ähnlich,  a. 

humlelik.    -bau,   -[e]s,   O,   m.  humleodling. 

-blüt[h]e,  -re, y.  humleblomma,  -darre,  -n,f. 

torkhus,  torkugn  för  humletorkning,  -feld, 

'      -[e]s,  -er,  n.   humlefält.   -garten,  -s,  -f,  m. 

humlegård.  -Stange,  -n,f.  humlestång. 

2.  hopf!<en,  -te.  rje-t,  tr.  lägga  humle  på. 

höpfig,  a.  försatt  med  humle. 

Höpfner,  -s,  -,  m..  humleodlare. 

Hopp,  I.  -s,  O,  m.  II.  interj.  =  Hojis. 

Hoppas,  I.  -,  -se,  m.  II.  interj.  =  Hops. 

hoppel!  n,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hoppa. 

Hoppelpoppel,    -s,   -,  m.   och  n.  1.  äggula  med 

rom     och     socker,     arven    andra    blandningar.     2. 

blandning,  röra,  mischmasch. 

hoppüen,  -te,  ge-t.  itr.  h.  hoppa. 

hopplaiä,  interj.  hopplala! 

Hops,  I.  -es.  -e,  to.  1.  språng,  hopp.  2.  ett 
slags  rask  vals  i  ^  takt.  II.  interj.  hopp ! 
-tanz,  -es,  -e  f,  -walzer,  -s,  -,  m.  =  Hops  I,  2 

hopsa[sä],  interj.  hoppsan!  hoppsasa! 

hopsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  hoppa 
2.  dansa  en  Hops  I,  2. 

Hopser,  -s,  -,  m.  1.  F  person  som  hoppar.  2 
=  Hops  I,  2. 

Hor...  Ex.  -fähigkeil,  O,  /.  hörsel(förmåga) 
hörselsinne,  -fehler,  -s,  -,  m.  hörselfel,  -gast 
■[e]s,  -e  t,  M.  tillfällig  åhörare,  -rohr,  -[e]s 
-e,  n.  talrör,  hörlur,  -saal,  -[?]■«,  -e  f,  m 
hörsal,  -trichter,  -s,  -,  ni.  hörlur,  -weite.  O,/. 
hörhåll.  Jfr  Gehör... 

Horlla,  -en,/,  hora,  bönetimme. 

hörbär,  a.  hörbar,  förninib:tr. 

Hörbarkeit,  O,/,  hörbarhet,  förnimbarhet. 

Horch...  Ex.  -gäng,  -[e].",  -e  t,  m.  X  lystrings- 
gång,  galleri.  -Winkel,  -s,  -,  m.  vrå  där  man 
kan  lyss. 

Horche,  -n,/.  1.  örfil.  2.  Sich  avf  die /^  stel- 
len: lyss. 

horchllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  t  tr.  1.  lyssna, 
lyss;  höra.  Horch,  er  kommt!  tj'st,  han  kom- 
mer! 2.  låna  sitt  öra,  lyda,  t.  ex.  den  Be- 
fehlen jmds. 


O   saknar  plnr.   f  •>*''  omljud.    tr,  transitlrt,    itr.  intransiüTt  verb.    h,  har  nahen,    S.  har  tein  tiU  hjälpverb. 


Horcher 


381 


Hornung 


-nen,  f.  person  som 


Horcher,   -s,   -,   m. 

lyss,  lyssnare. 

Horcherei,  -e«,y'. lyssnande,  ovana  att  lyssna, 
nyfikenhet,  spionerande. 

Horde,  -«,/.  hord,  skara,  flock.  -n...  kx.  »vwei- 
se,  adv.  i  horder. 

hörlien,  -tejC/e-to.  vid  inrr  ~,I.  tr.o.  Ur.  h.  höra.  Ich 
habe  sagen  <%-  jag  har  hört  sägas.  Jmdm  etiv. 
zu  ~  geben :  låta  ngn  få  höra  ngt.  Gut, 
scharf,  fein  ~  höra  väl,  schlecht,  schwer, 
hart  ~  höra  illa,  vara  tunghörd.  Jch  will 
~,  wer  da  ist:  jag  vill  höra  efter,  hvem 
som  är  där;  ich  muss  doch  ~,  was  es  giebt: 
jag  måste  höra  efter,  hvad  som  står  på. 
~  Sie  mal!  hör  på!  Sehen  und  ~  syn  och 
hörsel.  Beim  r^  dieser  Vorlesung :  vid  åhö- 
randet af  denna  föreläsning.  An  dem  Ge- 
polter der  Kutsche  hörte  er,  dass  ...  på 
vagnens  buller  hörde  han,  att. . .  Aufjmdn, 
etw.  ~  lyssna  till,  lyda  ngn,  ngt;  der  Hund 
hört  auf  den  Namen  Hektor :  hunden  lyder 
namnet  H.  Vorlesungen  bei  einem  Profes- 
sor <x<  gå  på,  besöka  en  professors  föreläs- 
ningar. Etw.  für  sicher  ~  höra  ngt  såsom 
säkert.  Nach  jedem  Geschwätz  hin  ~  lyss- 
na till  hvars  mans  prat.  Lassen  Sie  bald 
etw.  von  sich  ~  låt  snart  höra  af  er;  Sie 
sollen  schon  von  mir  ~  ni  skall  nog  få 
höra,  få  veta  af  mig;  ich  habe  von  ihr  etw. 
über  ihn  gehört:  jag  har  genom  henne  hört 
ngt  om  honom,  ich  habe  durch  sie  etw.  von 
ihm  gehört:  jag  har  genom  henne  hört  ngt, 
fått  underrättelser  från  honom.  Vordem 
Lärm  nichts  ^  können:  ej  kunna  höra  ngt 
för  bullrets  skull.  Zu  etw.  ~  höra  till,  till- 
höra ngt.  II.  Sich  ~.  Er  hört  sich  selbst 
gern :  han  tycker  om  att  tala,  att  föra  or- 
det. Er  hört  sich  gern  loben :  han  tycker 
om  beröm.  Das  hört  sich  gut:  det  låter, 
klingar  bra.  Sich  vor  jmdm  ~  lassen :  tala, 
sjunga  inför  ngn.  Das  lässt  sich  ~  det  låter 
höra  sig. 

hörens...  ex.  -wert[h],  a.  värd  att  höras. 

Hörensagen,  -s,  O,  n.  hörsaga.  Ich  weiss  es 
nur  von  ~  jag  har  blott  hört  det  berättas. 

Hörer,  -s,  -,  m.  'v-in,  -nen,  f.  åhörare,  åhöra- 
rinna. 

Hörerschaft,  -en,  f.  åhörare,  auditorium. 

hörig,  o.  underlydande,  lydpligtig,  klient, 
lifegeu. 

Hörigkeit,  O,  /.  beroende,  lifegenskap, 

Horizont,  -[e]s,  -e,  m.  horisont. 

horizontal,  a.  horisontal. 

Horizontale,  -n,  f.  horisontal  linie. 

Hormt,  -\e\s,  -e,  m.  ungef.  'mössa  och  stycke'. 

Horn,  -\e\s,  -er  f,  n.  dim.  Hörnchen,  -lein,  piur 
äfv.   Hörnerchen,    1.  horn(substans),  vani.  O, 

men  för  att  beteckna  olika  slag  af  horn  användes  plur.  -e, 

2.  horn.  Biidi.sic/i (dat.)  die  [tollen]  Hörner  ab- 
laufen el.  abstossen :  stöta  hornen  af  sig, 
rasa  nt,  stadga  sig,  sich  den  Strick  um  die 


Hörner  werfen  lassen:  låta  snärja  sig,  etw. 
auf  die  eigenen  Hörner  nehmen:  själf  åtaga 
sig  ngt;  Hörner  tragen:  vara  ha,r\Te],  jmdm 
Hörner  aufsetzen:  göra  ngn  till  hanrej.  3. 
mus.  jagthorn,  valdthorn  m.  m.  Alf  dem  ~e 
blasen,  ins  ~  stossen:  blåsa  på  (valdt)horn. 
Biidi.  mit  jmdm  in  ein  ei.  in  dasselbe  ~  bla- 
sen: vara  i  förstånd  med  ngn,  säga  efter 
hvad  ngn  säger.  4.  homiika  föremål  BS.  horn  pi 

ett    Btäd,    p&   halfm&nen    m.  m.    5.  brant  bärgspets. 

•arbeit,  -en,  f.  hornarbete,  -arbeiter,  -s,  -,  m. 
hornarbetare.  -ärtig,a.hornartad.  -bläser, -s, 
!  -,  OT.hornblåsare.  -blende,  0,y.  min.  hornblen- 
j  de.  -bQche,  -«,/.  hvitbok.  -dose,  -«,/.  horndo- 
I  sa.  -drechsler,  -dreher,  -s,  -,m. horusvarfvare. 
I  -erz,  -es,0,n.  min.  hornsilf ver.  -eule,-ra,y.  horn- 
uggla  (Otus  albicollis).  -fäule,  0,/.Tet.strål- 
röta.  -fessel,  -«,  f.  baud  att  bära  ett  (jagt-) 
horn  i.  -fisch,  -es,  -e,  m.  zooi.  hornfisk  (Ba- 
listes), -förmig,  a.  hornformig.  -fussig,  a. 
zooi.  försedd  med  hofvar  ei.  klöfvar.  -haut, 
-e  t,  f.  1.  med.  hornhinna.  2.  hård,  valkig 
hud.  -häutig,  a.  som  har  hård,  valkig  hud. 
-hecht,  -[e]s,  -e.  m.  zooi.  näbbgädda,  -käfer, 
-s,  -,  m.  zooi.  ekoxe,  -kamm,  -[e]s,  -e  f,  m. 
hornkam,  -kapsel,  -n,f.  hornkapsel,  -klappe, 
-n,  f.  klaff  a)  af  horn,  b)  mus.  på  horn. 
•kluft,  -e  t,/-  vet.  hornklyft.  -kraut,  -[e]s,  -er 
t,  n.  bot.  hönsarv  (Cerastium).  -kummel,  -s, 
O,  m.  bot.  riddarsporre  (Delphinium  Conso- 
lida).  -leim,  -[e]s,  -e,  m.  hornlim.  -los,  a. 
hornlös,  utan  horn.  -masse,  -n,  f.  horn- 
ämne, -musik.  O,/,  hornmusik.  -ochs[e],  -en, 
-en,  m.  behornad  0X6 ;  F  biidi.  dumhufvud,  oxe. 
•ruf,  -[e]s,  -e,  m.  hornsignal, hornlåt,  -signal, 
-\e\s,  -e,  n.  hornsignal,  -spitze,  -n,f.  1. horn- 
spets. 2.  (cigarr)munstycke  af  horn.  -vieh, 
-\e\s.  O,  n.  hornboskap;  F  biidi.  dumhufvud, 
nöt.  -wand,  -e  f,  /.  hornvägg.  -werk,  -[e]s, 
-e,  n.  X  hornverk.  jfr  Hörner... 

1.  hornilen,  hörnilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sätta 
horn  på;  biidi.  göra  till  hanrej.  Gehörnt: 
behornad.  2.  göra  hornaktig,  hård  som 
horn.  Der  gehörnte  e\.  hörnende]  Siegfried: 

den  med  en  hornartad  hud  försedde    Sigurd  Fafnes- 

bane.  II.  Sich  'n/  fälla,  byta  om  hornen.  III. 
itr.  h.  och  tr.  1.  8tånga(8).  2.  blåsa  på  horn. 

2.  hornen,  hörnen,  a.  1.  =  hörnern.  2.  se  /.  hor- 
nen I,  2. 

Hörner...  ei.  -artig,  o.  hornartad,  hornlik, 
hornformig.  -klang,  -[e]s,  -e  t,  '"•  hornlåt. 
-lösigkeit.  O,  /.  frånvaro  af  horn.  -schall, 
-[e]s,  -e,  m.  hornskall,  -schluss,  -es,  -e  f,  m. 
logik,  hornslut. 

hörnern,  a.  af  horn,  horn-. 

hornicht,  hornig,  a.  1.  hornartad.  2.  behornad. 

Hörnis,  -se,  f.  bålgeting. 

hornisi'erllen,  -te,  -t  =  /.  hornen.  I,  2. 

Horniss  se  Hörnis.  Hornisse,  -n,  f.  =  Homis. 

Hornist,  -en,  -en,  m.  hornblåsare. 

Hornung,  -[e]s,-e,m.  göjemånad,  februari.  -S... 


äkta  sms.    F  familjürt.    P  lilgre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


•X'  sjötcrm.    X  milit&risk  term. 


Horoskop 


Huf 


Ex.  ~blume,  -n,  f.  bot.  snödroppe  (Galan- 
thus nivalis). 

Horoskop,  -[e]s,  -e,  n.  horoskop. 

horribel,  a.  förskräcklig,  horribel. 

Horst,  -[(;]ä,  -e,  m.  1.  äfv.  %  Horst[e],  -en,  f. 
busksnår,  snår.  2.  högt  beläget  (roffogels-j 
näste. 

horstilen,    -ete,  ge-et,    itr.  h.  bygga,  hafva  ett 

högt  bolaget  Uäste. 

Hort,    -[e]s,   -e,  m.  1.  skatt.  2.  säkert  ställe, 

borg,  fäste.  3.  skydd,  värn. 
Hortikultur,  -en,  f.  trädgårdsskötsel. 
Hose,  -n.f.  dim.  Höschen,  -lein,  1.  byxor.  F  biiai 

(lie    Frau   hat   die    ~?»    [a.ji] :   hustrun  bär 

byxorna    (mannen  stär  under  toEfel),  daS  Herz  fiel 

ihm  in  die  ~?i;  han  fick  byxångest.  2.  hos 
fyrfotadjur:  skenben;  hos  fogiar:  fjäderbekläd- 
nad på  benen ;  hos  bin:  de  i  'korgarne'  sam- 
lade frömjölsklumparne;  bot.  bladslida.  3. 
skydrag.  4.  ett  aiags  smörfjärding.  -n...  Ex. 
'>.'band,  -[e]«,  -er  f,  n.  1.  byxband,  a)  att  bak- 

till  tillknyta  byxorna,  si  att  de  sitta  uppe,  b)  att  ned- 
till     hopbinda    knäbyxor     med.      2.     strumpeband. 

'x/bandorden,  -s,  O,  m.  strumpebandsordeu. 
'>.'boden,  -s,  -[t],  m.  bakstycke  på  byxor. 
«x/bund,  -[e]s,  -e  t,  ~gurt,  -[e].«,  -e,  m.  byx- 
linning.  ».'klappe,  -»,  f.  byxklalf,  byxlucku. 
«^knopf,  -[e]s,  -e  f,  in.  byxknapp,  '^latz,  -es, 
•e,  VI.  =  '^klappe.  ~los,  a.  byxlös.  ~männ- 
chen,  -s,  -,  n.  ~mat2,  -es,  -e  [t],  m.  F  parvel 

som  ha.-  sina  första  byxor.  ~SChlitZ,  -es,  -6,  ni.  byx- 

julp.  '^.schnalle,  -«, /.  byxspänne.  '>^schnei- 
der,  -s,  -,  m.  byxskräddare.  'N-tasche,  -n,  f. 
byxficka.  ~träger,  -s,  -,  m.  hängsle. 

noslien,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med,  kläda  i 
byxor. 

Hospit,  -en,  -en,  m.  lärjunge  som  ej  bor  i 
skolans  lokal. 

Hospital,  -[e]s,  -e  ei.  -er  t,  n.  barmhertighets- 
anstalt,  försörjningsinrättning,  fattighus, 
barnhus,  barnhem,  vårdanstalt;  vanligast  sjuk- 
hus, lasarett,  -arzt,  -[e]s,  -e  f,  m.  lasaretts- 
läkare, -brand,  -[e]s,  -e  f,  m.  med.  hospital- 
brand, sårbrand,  sårfeber,  -bruden,  -s,  -f,  m. 

Johanniter  (medlem  af  johannitcrordeu),  Ufv.  =  JIos- 

pitnliter. 

Hospitalit,  -en,  -en,  m.  hospitalshjon,  i  ett  Uo- 
s/fifal  intagen  person,  se  Hospital. 

Hospitaliter,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  medlem  af 
en  orden,  som  egnar  sig  åt  sjuk-  och  fat- 
tigvård; barmhertighetsbroder,  barmhertig- 
hetssyster. 

Hospitant,  -en,  -en,  m.  ej  inskrifvon  tillfällig 
åhörare. 

hospitierllen,  -te,  -t,  itr.h.  åhöra  en  föreläsning 
utan  att  hafva  antecknat  sigfördensamma. 

Hospfz,  -es,  -e,  w.  klosterhärbärge  för  re- 
sande. 

Hostie,  -n,  f.  hostia,  nattvardsoblat,  -n...  v.x. 
~gefäss,  -es,  -e,  n.  kärl  för  hostians  förva- 
ring, 'vhäuslein,  -s,  -,  n.  altarskåp  till  för- 


bin, -nen,f. 
II.  M.  hot- 


/!<>./!    betecko 


varing    af  hostia  och  patén,    '^teller,  -s,  -, 

m.  patén. 
Hotel,  -s,  -s,  n.  hotell. 
Hotelier,  -s,  -.s-,  m.  hotellvärd,  värdshusvärd. 

hOtt,  interj.  rop  till  dragare.  1.  åt  höger!  jfr  hist. 
2.    hopp!    hoj!    smack!     -[e]...  el.  -o...  bamspr. 

Ex.  '^gaul,  -[e]s,  -e  f,  m.  '^^pferd,  -[e]s,  -e,  n. 

häst. 
hottlien,  -ete,  ge-et,  Itr.  h.  F  åka,  köra. 
Hottent6tt[e],    -s   ei.    -en,   -en,  m. 

hottentott,  hottentottska. 
hottentöttisch,   I.  a.  hottentottis 

tentottiska,  jfr  deutsch. 
hottohü,  interj.  hopp!  smackl 
Houri  se  Huri,  hotzeln  se  hutzeln. 
hr  se  hiirr. 

hu,  interj.  hu!  usch! 
hii,   interj.    1.  hopp!    hoj!   2.  <> 

snyftning. 

Hub,  -[e]s,  -e  t,  ni.  1.  upplyftande.  2.  ©  en 
pistongs  höjning  och  sänkning  en  ging.  3.  O 
på  en  gång  af  en  pistong  upplyftad  börda, 
uppfordrad  kvantitet,  -pumpe,  -»,y'.  Osug- 
pump.  -und-Druck-Pumpe,  -n,J'.  O  sug-  och 
tryckpump. 

Hiibel,  -s,  -,  m.  liten  upphöjning,  liten  hög. 

hüben,  adv.  här,  på  denna  sida. 

Hubertus,  -,  -[se],  m.  npr.  Hubertus,  -jagd, 
•en,  f.   jagt  till  den  hel.  Hubertus  (jagames 

skyddspatron)  ära. 

hübsch,  a.,  vacker,  nätt,  snäll.  Vas  ist  ~  von 
dir:  det  är  snält  af  dig  el.  iron.  det  är  just 
vackert  (handladt)  af  dig.  Sei  nun  ~  artig  ! 
nu  skall  du  vara  ett  snält  barn.  Das  werde 
ich  ~  bleiben  lassen:  det  skall  jag  nog  akta 
mig  för.  Ein  ~es  [SjücZ;]  Geld:  en  nätt 
summa. 

1.  hoch,  interj.  hurra! 

2.  Hoch,  -[e]s,  -e,  m.  Huche,  -n, /.  HQchen,  -s, 
-,  m.  donaulax  (Salmo  hucho). 

Hucke,  -n,  f.  1.  höstack,  vålm,  skyl.  2.  korg 
att  bära  på  r.yggen.  3.  F  rygg.  4.  huk  i  bräd- 
spel.  -back,  -pack,  ado.  Jmdn  ^  trugen:  bära 
ngn  på  ryggen. 

huckllen  =  hocken. 

Hudel,  -s,  -\ii\,  m.  lapp,  lump;  biidi.  usling. 

Hudelél,  -en,  f.  1.  dåligt,  slarfvigt  arbete, 
fusk(verk).  2.  dagdrifveri.  3.  krångel,  bråk. 

Hudeler  se  Hudler. 

hudellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  slarfva,  fuska. 
2.  gå  och  drifva,  slå  dank.  II.  tr.  1.  Ktw. 
~  göra  ngt  slarfvigt,  fuska  med  ngt.  2. 
Jmdn  ~  behandla  ngn  som  en  lump,  krång- 
la, bråka  med,  gräla  på  ngn.  III.  Sich  ~ 
packa  sig  ut,  af. 

Hudler,  -s,  -,  7«.  ~lrt, -«e?i, /.  1.  fuskare.  2. 
dagdrifvare.  3.  krångelmakare. 

Huf,  -[e]s,  -e  ei.  *  -e  t  ei.  %  -€n,  m.  Ura.Häfchen, 
■lein,l.  hof;  fot,  klöf. 2. )(c hästsko. -beschlag, 
-[e]s.  O,  m.  hofbeslag.  -elsen,  -s,-,«.  hästsko. 
-gänger,  -s,  -,  m.iooi.  hof  djur.  •Iattich,-[e]s,-e, 


O   sakn 


t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,   S.  har 


Hofe 


383 


Hülfe 


wi.bot.hästhofsort  (Tussilago  Farfara).  -mes- 
ser,  -s,  -,  n.  ©  hofknif.  -nagel,  -s,  -f,  m. 
(hä8tsko)söm.  -schlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  hof- 
beslag.  2.  hofslag.  -Schmied,  -[e\s,  -e,  m. 
hofslagare.  -schmiede,  -n,/.  hofslagarsmed- 
ja.  -spur,  -en,  f.  spar,  märke  efter  en  hof, 
hastspår.  -t[hjier,  -[e}s,  -e,  n.  zooi.  hofdjur. 
-zange,  -n,  f.  hoftång.  -zwang,  -[e\s,  0,  m. 
hoftrång.  -zwängig,  a.  som  har  hoftrång. 

Hufe,    -n,  J .    1.  ett  efter  ort  och  tid  växlande  åkermått, 

vani.  ungef.  766  ar.  2.  i  ai'.mh.  teg,  gård,  hem- 
man. 3.  fyrk.  -n...  Ex.  'v.geld,  -[e].s-,  -er,  n. 
grundskatt.  ~gericht  =  Uofgericht  2.  ~gut, 
-[e]s,  -er  t,  n.  gård  som  är  en  Ilu/e  (se  Hu- 
fe 1)  stor;  hemman,  '»^schlag,  -[e]«,  -e  f,  m. 
i  Hufen  (se  Hufe  1)  delad  åker.  '^'Steuer, 
-n,f.  -v/zins,  -es,  O,  m.  =  <^geld. 

HDf[e]ner,  Häf[e]ner,  -s,  -,  m.  bonde  som  äger 
en  Hufe  (se  Hufe  1) ;  hemmansägare. 

HUftlle,  -en,f.  höft,  lår,  länd.  -åder,  -n,  f.  med. 
höftåder.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  med.  lårben,  -ge- 
lenk,  -[e]s,  -e,  n.  höftled,  -gicht.  O,/,  gikt  i 
höfterna,  -horn  se  Hifthorn,  -lahm,  a.  lam  i 
höfterna,  -schmerz,  -es,  -en,  vi.  höftvärk. 
-Stutz,  -es,  O,  m.  gymn.  ställning  med  hän- 
derna i  sidorna,  'höfter  fäst'.  -Verrenkung, 
-en,  f.  höftvrickning.  -weh,  -[e]s.  O,  n.  höft- 
värk, -en...  =  füreg.  sms. 

Hügel,  -s,  -,m.  kulle,  upphöjning,  jordhög. -åb, 
adv.  utför  kullen,  -ån,  -åuf,  adv.  uppför  kul- 
len, -kette  -■=  -reihe,  -land,  -[e]s,  O,  n.  af  kul- 
lar uppfyldt  land.  -reich,  a.  rik  på,  upp- 
fyld  af  kullar,  -reihe,  -ra,  /.  rad  af  kullar. 
-Stadt,  -e  t,  f.  på  kullar  byggd  stad. 

hligelicht,  hügelig,  a.  1.  upphöjd,  liknande  en 
kulle.  2.  uppfyld  af  kullar. 

hUgellln,  -te,  ge-t,  tr.  forma  till  en  kulle,  lägga 
i  hög,  hopa. 

HUgelung,  -era,/,  mindre  höjd. 

Hugenott[e],  -en,  -en,  m.  hugeno'tt. 

huh,  hüh  se  Iiu,  hü. 

Huhn,  -[e]s,  -er  f,  ra.  dim.  Hühnchen,  -lein,  piur. 
äfv.  Hühnerchen,  höna,  höns,  dim.  äfv.  kyck- 
ling. F  biidi.  mein  Hühnchen:  min  lilla  pul- 
la;  ich  habe  noch  ein  Hühnchen  mit  dir  zu 
pßüchen  ei.  zu  rupfen:  jag  har  en  gås  oploc- 
kad med  dig. 

Hühner...  ex.  -ärt,  -era,/,  slag  af  höns.  -auge, 
-s,  -n,  n.  1.  hönsöga.  2.  liktorn.  -augenopera- 
teur,  -[e]s,  -e,  m.  liktornsoperatör.  -beize, 
-n,  f.  rapphönejagt  med  falkar,  -biss,  -es, 
-e,  m.  bot.  nata  (Stellaria  media),  -braten, 
-s,  -,  m.  hönsstek,  kyckling.  -brUhe,  -n,f. 
buljong  på  höns,  hönssoppa,  -brust,  -e  f, /'. 

1.  hönsbröst.  2.  med.  gåsbröst  (bröstets  miss- 
bildning   gnm    engelska  sjukan),     -darm,  -[e]»,  -6  f, 

TO.  1.  hönstarm.  2.  bot.  a)  stjärnblomma 
(Stellaria),  b)  nörel  (Alsine)  m.  a.  -frau,  -en, 
f.  hönsmånglerska.  -frikassee,  -s,  -s,  ra.  fri- 
kassé  på  höns.  -garn,  -[e]s,  -e,  ra.  rapphöns- 
nät, -geschlecht,  -[e]s,  O,  n.  hönsslägte.  -Ha- 


bicht, -[ejs,  -e,  m.  dufhök.  -hahn,  -[e]s,  -e  f, 
m.  vanlig  tupp.  -händler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen, 
f.  hönsmånglare,  hönsmånglerska.  -haus, 
-es,  -er  f,  ra.  hönshus,  -hof,  -[e]s,  -e  f,  m. 
hönsgård,  -hund,  -[e]s,  -e,m.  rapphönshund. 
-korb,  -[e]s,  -e  f,  »«.  hönskorg,  hönsbur, 
kycklingbur.  -lager,  -s,  -,  ra.  jag.  staiie  där  en 
rapphönskull  ligger,  -leiter,  -ra,  /.  stege  till 
en  hönsbur,  -milch.  O,  f.  varmt  vatten  med 
socker  och  äggula,  -pastete,  -ra,  f.  hönspa- 
stej, -ruf,  -[e]s,  O,  m.  jäg.  rapphönans  lock. 
-schrot,  -[e]s,  O,  ra.jag.fogelhagel.  -stall, -[e]s, 
-e  t,  m.  hönshus,  -stange,  -n,f  hönsstång, 
hönsvagel,  -steige, -Stiege  =  -^eiie?-. -suppe,-«, 
f.  hönssoppa,  -vögel,  plur.  hönsfoglar.  -volk, 
-[e]s,  O,  ra.  höns.  -wagen,  -s,  -[t],  m.  höns- 
kärra. -Wärterin,  -nera,  f.  hönsgumma. 

hui,  I.  interj.  1.  vips!  t.  tn.  f^  war  er  fort ! 
2.  å!  t.  ex.  ~  das  schmeckt!  3.  usch!  fy! 
II.  obbji.  m.  In  einem  ~  ei.  im  ~  i  ett  huj,  i 
ett  nu. 

huillen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  skynda,  brådska. 
2.  säga  å!  usch! 

Huld,-era,y.  l.huldhet,bevågenhet,  gunst,  nåd. 

2.  hyllning,  huldskap,  trohet  mot  länsherren. 

3.  behag,  Ijufhet,  älsklighet,  -blick,  -[e]s, 
-e,  m.  Ijuf  blick,  -erfüllt,  a.  huld,  bevågen. 
-gestalt,  -en,  f.  huld,  Ijuf  gestalt,  -göttinnen, 
plur.  behagens  gudinnor,  gratierna.  -reich, 
a.  huldrik.  -reiz,  -es,  -e,  m.  tjusande  behag, 
tjusningskraft,  -voll,  a.  huldrik,  huld. 

huldilen,  -ete,  ge-et  se  huldigen. 

huldig,  a.  huld. 

huldigllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  Jmdm,  einer  An- 
sicht ~  hylla  ngn,  en  åsigt.  Einer  Dame  -v/ 
egna  en  dam  sin  hyllning.  Dem  Fortschritte 
~  tillhöra  framstegspartiet.  Gehuldigt: 
hyllad. 

Huldigung,  -en,  f.  hyllning.  Jmdm  i^  leisten: 
hylla  ngn.  -s...  Ex.  ~eid,  -[e]s,  -e,  m.  hyll- 
ningsed. ~feier,  -n,  f.  hyllning(shögtidlig- 
het).  'vtag,  -[e]s,  -e,  m.  hyllningsdag. 

Huldin  se  Holdin. 

Hülflle,  -en,  f.  1.  hjälp,  bistånd,  tillhjälp,  bot, 
t.  ex.  jmdn  um  ~  bitten,  jmdn  zu  i^  rufen, 
bei  jmdm  ~  suchen,  jmdm  zu  ~  kommen  ei. 
eilen,  mit  deiner  r^.  \Uni\  >^  rufen :  ro'pa, 
på  hjälp.  Jmdm  ~  leisten:  bistå,  hjälpa 
ngn.  Mit  ~  der  Nacht:  a)  under  skydd  af 
nattens  mörker,  b)  genom  att  taga  natten 
till  hjälp.  Sich  jmdn  zu  ~  nehmen:  taga 
ngn  till  sitt  biträde.  2.  ridkonst,  medel  att 
lätt  och  snabbt  styra  hästeu.  3.  handräckning, 
hjälp;  exekution.  -los,  a.  hjälplös,  -lösig- 
keit.  O,/,  hjälplöshet,  -rede,  -«,/.  undflykt. 
-reich,  a.  hjälpsam,  -thätig,  a.  hjälpsam  i 
handling,  -e...  Ex.  ~bittend,  ~flehend,M.  bed- 
jande, bönfallande  om  hjälp.  ~ruf,  -[e]s,  -c, 
m.  'N/rufen,  -s,  O,  ra.  rop  på  hjälp.  ~suchend, 
a.  sökande  hjälp,  bot.  —  -[s]...  kx.  'vbereit, 
».«fertig,  a.  beredd  till  hjälp,  hjälpsam,  »-leis- 


F  familjärt.    P  lägre  apräk.    %  mindre  brukligt. 


n.    4. 


Jii 


ulilärisk  term. 


Hülle 


384 


Hund 


tung,  -en,  f.  hjälp,  tjänst.  —  -s...  Ex.  ~ar- 
mee,  -en,  f.  hjälphär.  ~beamte(r),  (adj.  böjn 
m.  biträdande  tjänsteman,  biträde.  ~be- 
dürftig,  a.  hjälpbeböfvande.  ~bedürftigkeit, 
O,  /.  behof  af  hjälp.  '%.<brief,  -[e]s,  -e,  m. 
bref  om  handräckning  af  polismyndighet.  ~er- 
bietung,  -en,  f.  erbjudande  af  hjälp,  'v.-geld, 
-[e]s,  -er,  n.  1.  penningeunderstöd,  subsi- 
dier. 2.  omkostnader  för  en  summas  in- 
drifvande.  ~genoss[e],  -en,  -en,  m.  förbun- 
den, allierad.  ~heer,  -[e]s,  -e,  n.  hjälphär. 
~kasse,  -n,  f.  hjälpkassa.  ~kirche,  -n,/. 
annexkyrka.  ~lehrer,  -$,  -,  m.  biträdande 
lärare,  extralärare.  ~macht,  -e  f, /.  allie- 
rad makt.  ~mittel,  -s,  -,  n.  hjälpmedel. 
~prediger,  -^^  -,  m.  hjälppräst,  (pastors-) 
adjunkt.  ~priester,  -s,  -,  m.  biträdande 
präst.  ~quelie,  -«,/.  hjälpkälla,  -v-satz,  -es, 
-e  t,  wi-  hjälpsats,  lemma.  '>.'truppe,  -n, /. 
hjälptrupp,  'vverb,  -s,  -en,  n.  gram.  hjälpverb. 
~verein,  -[e]«,  -e,  m.  välgörande  förening, 
sällskap.  ~vertrag,  -\e\s,  -e  t,  m.  fördrag 
om  hjälpsändning,  subsidietraktat,  »vvolk, 
-[e]s,  -er  f,  n.  förbundet,  allieradt  folk, 
hjälptrupper.  ^Vollstreckung,  -en,  f.  utmät- 
ning, exekution.  ~wissenschaft,-era,/.  hjälp- 
vetenskap.  ~wort,  -\e\s,  -er  f,  n.  gram.  par- 
tikel, fyllnadsord.  ~wörterbQch,  -[e]s,  -er  f, 
n.  ordbok  för  ett  särskildt  ändamål,  spe- 
cialordbok, 'x.zeitwort,  -[e]s,  -er  f,  n.  gram 
hjälpverb. 

Hülle,  -n,  f.  1.  omhölje,  skal;  hinna,  hud, 
bot.  svepe.  2.  ->.■  und  Fülle :  rikt  mått,  öf- 
verflöd. 

humlen,  -te,  ge-t,  tr.  ochsich  ^  hölja,  omhölja, 
inhölja,  insvepa,  svepa  om  (sig).  Aus  etw. 
~  taga  ut  ur  ngt. 

Hülse,  -n,  f.  1.  hylsa,  fodral.  2.  bot.  skida, 
balja,  skal.  -n...  ei.  ~frucht,  -ef, /.  skid- 
frukt.  ~gewächs,  -es,  -e,  n.  «x-pflanze,  -n,  /. 
bot.  skidväxt,  ärtväxt. 

hülsllen,  -[es'lt,  -te,  ge-t,  I.  tr.  af  taga  skalen, 
skidorna  af,  sprita,  skala.  II.  Sich  ~  1. 
skala  sig,  mista  skalen.  2.  få,  utveckla 
skidor. 

hülsicht,  hUisig,  a.  1.  skidartad.  2.  som  har 
skidor,  skid-. 

hum,  interj.  hum  !  hm ! 

human,  a.  human,  vänlig,  billig. 

humanisierten,  -te,  -t,  1.  tr.  1.  civilisera,  hyfsa, 
städa.  2.  uppblanda  med  ämnen,  tagna  från 
den  mänskliga  organismen.  II.  Sich  ->.-  få 
hyfsning,  bli  civiliserad. 

Humanismus,  -,  O,  m.  humanism. 

Humanist,    -eii,   -en,   m.   humanist,  a)  idkare  af 

humanistiska  studier,  b)  anhängare  af  humanismen. 

humanistisch,  a.  humanistisk. 

Humanität,  O,/.  1.  humanitet,  vänlighet,  till- 
mötesgående. 2.  allmäntmänsklig,  univer- 
sell bildning. 

Humbug,  -s,  -s,  m.  humbug. 


Hummel,  -n,/.  1.  humla.  F  biidi.  wilde  ~  vild- 
katt. 2.  mus,  borduna. 
hummellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  surra,  brumma. 

2.  viidt  svärma,  ströfva  omkring. 
hummllen,    -te,  ge-t,   itr.   h.  1.   säga  hum.  2. 

harskla  sig.  3.  surra,  brumma. 

Hummer,  -s,  -,  m.  hummer. 

hummeriln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ljuda  doft. 

Humör,  -[e]s,  -e,  m.  humor. 

Humoreske,  -n,  f.  humoresk,  humoristisk  be- 
rättelse. 

Humorist,  -en,  -en,  m.  humorist. 

humoristisch,  a.  humoristisk. 

Humpe,  -n,f.  se  Humpen. 

HUmpelél,  -en,f.  fusk. 

humpellln,     -te,   ge-t,    itr.  h.  och  n&r  onnsrändringen 

framhiiiea  ,<!.  halta,  linka. 

hlimpellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  arbeta  slarfvigt, 
uselt,  fuska. 

Humpen,  -s,  -,  m.  mycket  sior  bägare,  stop. 

Humpier,  -s,  -,  vi.  halt,  linkande  person. 

Hümpler,  -s,  -,  m.  fuskare,  stympare. 

humplig,  a.  halt,  linkande. 

Humse,  ^  =  Hummel. 

Humus,  -,  O,  TO.  humus,  mull.  -säure,  -n.f. 
muUsyra. 

Hund,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Händeken,  -lein,  hnnå, 
äfv.  bärg.  och  astr.  F  er  ist  bekannt  wie  ein  bun- 
ter ~  han  är  känd,  hvart  han  kommer; 
biidi.  er  ist  auf  den  ~  gekommen:  det  har 
gått  utför,  gått  ut  sig  för  honom,  jmdn 
auf  den  ~  bringen:  bringa  ngn  på  obe- 
stånd, på  bar  backe,  er  geht  vor  die  ry^e: 
han  förstör  sig.  ruinerar  sig,  es  nimmt  kein 
o/  ein  Stück  Brot  von  ihm:  ungef.  han  är  ej 
värd  att  solen  skiner  på  honom.  Ordspr. 
kommt  man  über  den  ~,  kommt  man  auch 
über  den  Schwanz:  har  man  orkat  med  al- 
nen, orkar  man  väl  också  med  kvarteret, 
begossene  '^e  fürchten  das  Wasser:  brändt 
barn  skyr  elden.  -e...  Ex,  ~arbeit,  -en,  f.  F 
hundgöra,  ~ärt,  -en,  f.  1.  hundras.  2.  hun- 
dars sätt;  biidi.  nedrigt,  gement  sätt.  bär- 
tig, a.  hundaktig,  gemen,  nedrig,  '^blaff, 
-[e]s,  -e,  m.  hundgläfs,  hundskall.  'N/fell, 
-[e]s,  -e,  n.  hundskinn.  ~fräss,  -es,  O,  m. 
~fressen,  -s,  O,  n.  F  usel  mat.  '^gebell,  -[e]s, 
O,  n.  hundskall,  -^geld,  -[ejx,  O,  n.  synda- 
pengar. ~haus,  -es,  -er  f,  n.  ~hütte,  -n,f. 
hundkoja,  »^junge,  -n,  -n,  m.  1.  pojke  som 
har  hand  om  hundar.  2.  F  biidi.  pojkslyngel. 

3.  bärg.  pojke  som  sköter  en  hund.  ^käl- 
te.  O,/.  F  stark  köld.  ~kerl,  -[e]s,  -e,  m.  F 
kanalje.  ~leben,  -s,  O,  n.  F  hundlif,  uselt 
lif.  ~loch,  -[e].«,  -er  f,  n.  hundkoja;  F  biidi, 
håla,  uselt  ställe,  ~mager,  a.  F  mager  som 
en  skrika.  ~marke,  -re,  f.  märke  att  skatt 
erlagts  för  en  hund.  '>.peitsche,  -n.f.  hund- 
piska. ~scheu,  I.  a.  rädd  för  hundar,  II.  O, 
f.  rädsla  för  hundar.  '>^schlag,  -[e]s,  -e  ti 
m.  1.  hundras.  2.  fångande  och  dödande  af 


O    saknar  plur.    "f  har   omljuJ.    tr.  traositirt,    itr.  intransitivt  Terb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sei»  till  hjälpverb. 


bündeln  3 

mot  polisförordning  kringlöpande  hundar. 
'vStall,  -[e]s,  -e  t,  "*•  hundkoja,  hundhus. 
"«^Steuer,  -n,  f.  hundskatt.  ~trab,  -[e]s,  O, 
m.  kort  traf.  '>^wache,  -n,f.  i,  hundvakt. 
owwagen,  -s,  -[t],  m.  1.  af  en  hund,  af  hun- 
dar dragen  vagn.  2.  vagn  för  hundtran- 
sport. ~wetter,  -s,  O,  «.  F  hundviider.  ~zei- 
chen,  -s,  -,  n.  =  f^marke.  —  -s...  ex.  ~affe, 
-n,  -n.  Tre.  looi.  hundapa.  'N^biss,  -es,  -e,  m. 
1.  hundbett.  2.  bot.  tidlösa  (Colchicum). 
'^blume,  -n,  f.  bot.  maskros  (Taraxacum). 
'>.-dille,  -n,  f.  bot.  surkulla  (Ånthemis  Co- 
tula).  ~fott,  -[e]s,  -er  t,  »>•  F  hundsfott. 
~fötteréi,  -en,  f.  F  nedrighet,  kanaljeri, 
skurkstreck,  'x.föttisch,  ~gemein,  a.  F  ne- 
drig, gemen,  hundsk.  '^gemeinheit.  O,  f.  ne- 
drighet, gemenhet.  'v^gerecht,  a.  som  för- 
står sig  på  hundar,  '^w.haar,  -[e]s,  -e,  n. 
hundhår.  F  biidi.  ~e  auflegen :  söka  bot,  där 

man    fått    sot    (frln    bruket    att    lägga   hundbår  p& 

hundbett).  ~hai,  -[e]s,  -C,  m.  zooi.  hundhaj 
(Scyllium  canicula).  ~kohl,  -[e]s,  O,  m..  bot. 
silkesört  (Asclepias  syriaca).  '^^kopf,  -[e]s, 
-e  t,  m.  1.  hundhufvud.  2.  zooi.  a)  hundapa, 
b)  flygande  hunden  (Pteropus  edulis).~köp- 
fig,  a.  försedd  med  hundhufvud.  ~ledern, 
a.  af  hundskinn,  hundskinns-.  ~loden,pZMr. 
hundragg.  F  ~  bekommen :  få  snäsor,  få 
sina  fiskar  varma,  'x/massig,  a.  hundaktig, 
hundsk.  '>^maul,  -[e].?,  -er  t,  n.  hundmun, 
hundgap.  'N.^mude,  a.  F  alldeles  uttröttad. 
'x/petersilie,  O,/. bot.  glis,  vildpersilja  (^thu- 
sa  Cynapium).  '^pflaume,  -w,  f.  en  sorts 
plommon.  ~rose,  -n,  f.  bot.  nyponbuske 
(Rosa  canina).  ^schlecht,  a.  F  usel,  gement 
dålig.  ~stern,  -[e]*-,  O,  m.  hundstjärnan  (Si- 
rius).  ~tage,  m.  plur.  rötmånad.   ~tagsfe- 

rien,  lüur.  SOmmarlof  under  rBtmånaden.     ^Vell- 

chen,  -s,  -,  n.  ~viole,  -w,  /.  bot.  hundviol 
(Viola  canina).  ~vögt,  -[e]s,  -e  f,  m.  person 
som  har  uppsigt  öfver  hundar  (i  sht  att  polis- 

rdrordningcn    om  huDdar  efterlefves).     ~WÜrger,  -Ä,   -, 

m.  bot.  tulkört  (Cynanchum).  'N/WUt[h],  O,/'. 
hundgalenskap.  ~wüt[hjig,  a.  angripen  af 
hundgalenskap,  galen.  'N/zahn,  -[e].*;,  -e  f, 
m.  1.  hundtand.  2.  hörntand,  '^zunge,  -«, 
/.  1.  hundtunga.  2.  bot.  munkfnat  (Cyno- 
glossum). 

hiindellln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  F  krypa,  lisma. 

hundert,  I.  a.  (oböji.  grundtai)  hundra.  II.  -[e]s, 
-c,  n.  hundra,  hundrade,  hundratal.  Zu 
r^en:  hundra  och  hundra,  hundratals,  -ar- 
mig,  a.  hundraarmad.  -fach,  a.  hundrafal- 
dig. Um  das  ~e  vermehren:  multiplicera 
med  hundra,  -faltig,  a.  hundrafaldig.  -fÜS- 
sig,  «.  hundrafotad,  försedd  med  hundra  föt- 
ter, -gradig,  a.  hundragradig.  -jährig,  a. 
hundraårig,  -jährlich,  a.  återkommande 
hvart  hundrade  år,  hundraårig,  -mal,  adv. 
hundra  gånger,  -mallg,  a.  hundra  gånger  upp- 
repad. -pfUnder,  -s,  -,  m.  >!<  hundrapunding. 


5  hungrig 

-pfUndIg,  o.  X  hundrapundig.   -tägig,  a.  som 

räcker  i  hundra  dagar,  hundra  dagars. 
-tausend,  a.  hundratusen.  -t[h]ellig,  a.  de- 
lad i  hundra  delar,  -thorig,  a.  försedd  med 
hundra  portar,  -weise,  adv.  hundra  och 
hundra,  hundra  på  en  gång,  hundratals. 

Hundertel  se  Hundertstel. 

Hunderter,  -s,  -,  m.  1.  hundratal.  2.  siffran 
hundra. 

hunderterlei,  obaji.  a.  hundra  slags. 

hundertst,  a.  (ordnmgstai) hundrade.  .Es  kommt  vom 
i^en  ins  Tatisendste:  det  ena  ger  det  andra, 
det  går  i  oändlighet.  Das  weiss  der  ~e 
nicht:  det  är  ej  en  på  hundra,  som  vet  det. 

Hundertstel,  -.s  -,  «•  hundradel. 

hundertstens,  adv.  för  det  hundrade. 

Hündin,  -nen,  f.  tik,  hynda. 

hündisch,  a.  1.  hundaktig,  hundsk.  2.  kry- 
pande, lismande.  3.  oanständig,  otuktig, 
cynisk. 

Hüne,  -«,  -n,  711.  jätte.  -n...  ex.  ~gestalt,  -en,/. 
jättelik  gestalt.  ~grab,  -[e]s,  -er-f,  n.  jätte- 
graf,  graf  från  forntiden,  grafhög.  ~mässig, 
a.  jättelik.  ~stark,  a.  jättestark,  ».-weib, 
-[e]s,  -er,  n.  jättekvinna. 

hünenhaft,  a.  jättelik. 

Hunger,  -s,  O,  m.  hunger,  -bach,  -[e]s,  -e  t>  '»• 
bäck  som  stundom  utsinar,  -blume,  -n,  f. 
bot.  1.  nagelört  (Draba).  2.  guUkrage  (Chry- 
santhemum segetum),  -brunnen,'-«,  -,  m.  = 
-quelle,  -erregend,  a.  som  framkallar  hun- 
ger, -gestalt,  -en,  f.  utsvulten  gestalt,  ske- 
lett, -harke,  -n,f.  räfsa  med  hvilken  de  på 
åkern   kvarliggande  axen  hopsamlas,  hviika 

eljea  hade  stillat  axplockarnes  hunger,  -barken,*  itr.  h. 

räfsa  ihop  de  på  åkern  kvarliggande  axen. 
-Jahr,  -[e].<,  -e,n.  år  då  hungersnöd  herskar. 
-korn,  -[ej*-,  -er  f,  k.  mjöldryga.  -kur,  -en,f. 
svältkur,  -leider,  -s,  -,  m.  person  som  lider 
hunger,  utfattig  stackare,  -leiderei,  O,  f. 
hnngerlidande;  ytterlig  fattigdom,  -leide- 
risch,  rf.  lidande  hunger,  utfattig,  utsvul- 
ten, -pfarre,  -7i,  f.  dåligt  pastorat  som  ej  ger 
rodan.  -pfote,  -n,  f.  ~ra  saugen :  lida  hunger, 
svälta,  -quelle,  -n,  f.  källa  som  stundom 
utsinar,  -rechen,  -s,  -,  m.  =  -harke.  -stelle, 
-re,  f.  anställning  som  ej  föder  sin  man. 
-thurm  se  -turm.  -tod,  -[e]s,  O,  m.  himgers- 
död.  -tOch,  -[e]s,  O,  n.  Am  ~e  nagen:  lida 
hunger,  svälta,  -turm,  -[e]s,  -e  f,  m.  torn 
där  fångar  få  svälta  ihjäl.  -s...  ex.  ~not[h], 
-e  t,  f-  hungersnöd. 

hungerlin,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  hungra,  svälta.  Ich 
hungere  el.  vani.  opers.:  es  hungert  mich  ci. 
mich  hungert:  jag  är  hungrig,  ßiidi.  nach 
ei.  auf  (med  aCi.)  ettv.  ~  hungra  efter,  åtrå 
ngt.    II.  Sich  tot  el.  zu  Tode  ~  svälta  ihjäl. 

Hungrer,  -s,  -,  m.  person  som  lider  hunger, 
svälter. 

hungrig,  a.  1.  hungrig.  2.  som  ger  klen  föda, 

.    karg,  fattig. 


akta  smg.    F  farailjiirt.    P  lägre  språk.    -K  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


lisk  term.    4'  sjüierm.    XX  militaiisk 


Hünin 


386 


Hut 


Hünin,  -nen,  f.  jättinna,  jättekvinna. 

Hunne,  -n,  -n,  m.  hunner. 

Hunnin,  -nen,/,  hunnisk  kvinna. 

hunnisch,  a.  hunnisk. 

hunten,  adv.  härnere,  härneJan. 

hunzllen,   -[e.s]«,    -te,  <je-t,  tr.  F  snäsa,  hinuls- 

fottera,  skälla  ned. 
Hupf,  -[f].«,  -e,  VI.  hopp,  språng. 

hÜpfellln,     -te,    ge-t,  ilr.   h.  och  vid  rikmingcns  angir 

vaude  .s'.  hoppa  med  sml  hopp. 
hiipfllen,     -te,    ge-t,    itr.    lt.  och  vid  riktuingens  angif- 

vande  .s'.  llOppa. 

Hüpfer,  -g,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  person  sora 
hoppai',  hoppare.  2.  gräshoppa.  3.  litet 
språng,  hopp. 

hupp,  hups,  f«(!e?:/.  hopp! 

Hürde,  -«,  /.  1.  flätverk  i  en  mm  till  underlag 
vid  torkning.  2.  (fär)fålla;  inhägnad  i  aiimh. 
-n...  Ex.  ~draht,  -[e]s,  -e  t,  '»••  ståltråd  till 
staket,  till  flätverk.  ~gefiechl,  -[e].-.-,  -e,  n. 
flätverk  till  en  Hürde,  'vpfahl,  -[e].'?,  -e  t, 
m.  påle  i  stängslet  kring  en  fålla;  stafver. 
'V'SChlag,    -[e]s,    -e  t,  in.  a)  uppsättning  af 

fållor,  i  sht  till  .Ikerns  giJdslande,  b)  rätt  el.  skyl- 
dighet därtill. 

Hure,  -n,  f.  dim,  Iliircheti,  -lein,  P  horn,  skö- 
ka, fallen  kvinna,  -n...  P  E.t.  ~balg,  -[e]s,  -e 
t,  m.  sköka.  ~bock,  -[e]s,  -e  f,  '»•  horbock. 
~gewerbe,  -.«,  O,  n.  skökans  yrke,  egen- 
skap af  sköka,  '^haus,  -es,  -er  \,  n.  bor- 
dell. ~jäger,  -s,  -,  m.  horjägare.  ~kind, 
-[e].s-,  -er,  n.  oäkta  barn.  ~wirt[h],  -[e].«,  -e, 
m.  ~in,  -nen,/,  bordellvärd,  bordellvärdin- 
na.   ~wirt[h]schaft,  (i,f.  otukt,  liderlighet. 

hurllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bedrifva  hor,  otukt. 

Hurer,  -s,  -,  ?«.  horkarl. 

Hureréi,  -en,  f.  horeri. 

hurerisch,  a.  horaktig,  otuktig. 

Huri,  -.s-,  f.  huri. 

hurliburli,  interj.  och  adv.  vips!  i  ett  hnj,  i 
hvinande  fart;  huller  om  buller. 

hürnen  so  2.  hornen. 

hurr,   interj.  betecknande  hastig  rörelse:  vips!   huj  ! 

hurrä[h]  (och  -  -'),  interj.  hurra! 

hurrä[h]llen,  -te,  -t,  itr.  h.  hurra. 

hurre,  interj.   1.  =  hurr.  2.  surr! 

hurtig,  a.  hurtig,  rask,  flink. 

Hurtlgl<eit,  O,  /.  hurtighet,  raskhet. 

Husar,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  ^  husar.  -en...  ex. 
~anzug,  -[e].s,  -e  t,  m.  husaruniform,  -v/hose, 
•n,  f.  åtsittande  byxor.  ~pelz,  -es,  -c,  m. 
dolma.  ~tasche,  -",/.  s!S<  sabeltaska. 

husårenhaft,husårisch,rt.husarlik,  som  en  husar. 

husch,  I.  interj.  1.  vips!  2.  hysj !  3.  nsch! 
hu!  II.  -e.s-,  -e,  m.  1.  hastig,  plötslig  rörelse, 
brådska.  Auf  den  ~  ei.  untérm  ~  utan 
djöjsmål,  hastigt,  i  förbifarten.  2.  kort 
regnskur,  regnby.  3.  örfil,  slag,  slagsmål. 
-Icopf,  -[e]s,  -e  t)  '»•  ^  hufvud  med  okam- 
madt,  tofvigt  hår. 

Husche,  -re,  /.  =  husch  JI,  2,  3. 


Huschelei,  -en,  f.  ytlighet,  slarf,  hats. 

huschelig,  a.  ytlig,  slarfvig,  hafsig. 

huschellln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  röra  sig  med  ett 
lätt  prasslande  ljud,  prassla,  fräsa. 

huschllen,  -\_es'\t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  F  gifva  en 
örfil,  örfila  upp,  plagga  på.  2.  bortsnappa, 
knipa.  3.  uppskrämma.  II.  Sich  ~  slåss, 
plagga  på  hvarandra.  III.  itr.  s.  snabbt, 
sakta  prasslande  röra  sig,  smyga  sig,  slin- 
ka. Biidi.  über  etio.  (ack.)  hin  nV  fort  ~  halka 
öfver,  helt  lätt  vidröra  ngt. 

huschig  =  huschelig. 

huss,  interj.  buss!  buss  på! 

hussä[h],  interj.  1.  =  huss.  2.  hurra!  häjsanl 

Hussit,  -en,  -en,  m.  hussit. 

hussitisch,  a.  hussitisk,  hussiternas. 

hustellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hosta  lätt,  litet. 

1.  hustllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  hosta.  F  biidi. 
auf  el.  in  e.tiv.  (ack.)  ~  strunta  i  ngt,  die  Flö- 
he el.  Fliegen  ~  hören:  (tycka  sig)  vara 
ofantligt  klok,  höra  gräset  växa.  II.  tr.  1. 
hosta  (upp),  t.  ex.  Blut.  2.  Jmdm  die  Ohren 
voll  'x/  plåga  ngn  med  sitt  ständiga  ho- 
stande. 3.  P  ich  wei'de  dir  was  -^  det  får 
du  se  dig  om  efter.  III.  Sich  halb  tot  ~ 
hosta  sig  förderfvad. 

2.  Husten,  -s,  O,  m.  hosta.  Den  ^  haben:  ho- 
sta, hafva  hosta,  -anfall,  -[e]s,  -ef,  m.  host- 
anfall.  -fieber,  -*-,  -,  n.  hosta  med  feber. 

HQSter,  -s,  -,  m.  dim.  Hii.tterchen,  -lein,  I.  ~in, 
-nen,  f.  person  som  hostar.  2.  hostning. 

hastig,  a.  som  har  hosta. 

Hut,  I.  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  hatt.  ~  ah !  hatten 
af!  Den  'n^  vor  jmdm  abnehmen  cX.  ziehen: 
taga  af  hatten  för  ngn.  Den  "^  aufs  Ohr 
setzen:  sätta  hatten  på  sned,  biidi.  blifva 
morsk,  barsk.  Biidi.  die  Frau  hat  den  ~ 
hustrun  har  husbondeväldet,  ordspr.  mit  dem 
i^e  in  der  Hand  kommt  man  durch  das  gan- 
ze Land:  med  ödmjukhet,  med  kryperi  kom- 
mer man  långt.  2.  ~  Zucker:  sockertopp. 
3.  0  huf.  II.  -en,  f.  1.  vakt(ande),  vård, 
skydd,  beskydd,  t.  ex.  auf  seiner  <%/  sein, 
etiü.  in  seine  r^  nehmen,  in  ei.  unter  jmds  ~ 
.sei«;  stå  under  ngns  beskydd.  2.  rätt  till 
bete.  3.  bete,  betesmark,  -abnehmen,  -ab- 
ziehen, -s.  O,  n.  hattens  aftagande.  -band. 
-[e]s,  -er  f,  n.  hattband,  -besatz,  -es,  -e  t, 
m.  hattklädsel,  -bürste,  -n,  /.  hattborste. 
-feder,  -«,  /.  hattfjäder,  hattplym,  -form, 
-en,  f.  hattform.  -futter,  -s,  -,  n.  hattfoder. 
-futtéral,  -[e]s,  -e,  n.  hattfodral,  -geld,  -[e]s, 
O,  K.  betalning  för  kreaturens  vallande. 
-geschäft,  - [c]s,  -e,  n.  1.  O, hattmakeri. 2.  hatt- 
handel, -gewerbe,  -s.  O,  «.  hattmakaryrke. 
-handel,  -s.  O,  ?».  hatthandel,  -händler,  -s, 
-,  m.  hatthandlande,  hattmakare,  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  '«•  hattkulle,  -krampe,  -»,  /. 
hattbrätte,  -los,  a.  1.  utan  hatt.  2.  utan 
vård,  utan  skydd,  -macher,  -s,  -,  m.  hatt- 
makare, -macherei,  O,  /.  hattmakeri.  -quas- 


r.    t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  Iiaben,    S.  har  ; 


hüten 


387 


te,  -«,  /.  tofs  på  hatten,  -schachte!,  -re,  /. 
hattask,  -schleife,  -n,  f.  hattrosett,  kokard. 
-schnür,  -e  t,  ./'•  hattsnöre.  F  biidi.  das  ijeht 
über  die  ~  det  går  öfver  alla  gränser,  går 
förlängt,  -spange, -7», /.  hattspånne.  -stän- 
der, -s,  -,  711.  stiendc  hatthängare.  -stein,  -[e].s-, 
•e,  m.  gränssten,  råmärke  vid  eu  betes- 
mark, -tresse,  -n,  f.  hattress,  hatträns, 
hattgalon,  -troddel,  -n,  f.  tofs,  vippa  på 
hatten,  -zucker,  -s,  O,  m.  toppsocker. 

hiitllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  %  itr.  h.  vakta, 
valla,  vårda,  skydda,  akta,  t.  ex.  den  ei.  t 
des  Gefangenen,  das  Vieh,  den  Schatz  vor 
Dieben.  II.  Sich  ~  1.  akta  sig,  taga  sig  i 
akt,  V07'  etw.  (dat.):  för  ngt.  Ich  u-erde  mich 
~  und  das  thun  ei.  das  zu  thun:  jag  skall 
akta  mig  för  att  göra  det.  Ei-  mag  sich  -x- 
det  är  bäst  att  han  aktar  sig.  2.  Sich  selbst 
~  vara  sin  egen  väktare,  vara  atan  väk- 
tare. 3.  Schafe  ~  sich  leichter  als  Ziegen: 
får  äro  lättare  att  valla  än  getter.  Hü- 
tung, /. 

Hüter,  -s,  -,  m.  'x/in,  -nen,  f.  väktare,  vak- 
terska. 

hutsch,  interj.  vips! 

Hutsche,  HUtsche,  -», /.  pall. 

hütt,  interj.  (rop  &t  dr.igarc)  åt  vänster! 

Hütte,  -n,  f.  1.  hydda,  koja;  barack.  2.  A 
kajuta,  hytt;  hytta.  3.  0  hytta,  smälthyt- 
ta, bruk,  masugn,  -n...  ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  t, 
n.  brukskontor.  ~arbeit,  -e;;,  f.  arbete  i 
hyttor,  vid  bruk.  ~arbelter,  -,',  -,  m.  bruks- 
arbetare, brukssmed.  ~bau,  -[e].«,  -ten,  m. 
1.  barackbyggnad.  2.  O,  bruksdrift.  ~beam- 
te(r),  (adj.  böjo.)  TO.  tjänsteman  vid  ett  bruk. 
'N./bewohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  person 
som  bor  i  en  koja.  «v/gast,  -[e]s,  -e  f,  m.  1. 
i  hyttpassagerare;  i  en  kajuta  boende 
officer.  2.  grufägare  som  låter  smälta  sina 
malmer  i  en  annans  masugn.  ~herr,  -n, 
-en,  m.  bruksägare,  '^itnappe,  -n,  -n,  m.  0 
hyttdräng,  brukssmed.  ~kunde,  O,  y.  hytt- 
kunskap, metallurgi.  ~mann,  -\e\s,  -er  f  ei. 
Iliittenleute,  m.  1.  =  '^beu-ohner.  2.  metal- 
lurg.  ~männisch,  a.  metallurgisk.  ~meister, 
-.?,  -,  m.  0  hyttmästare,  masmästare.  ~rauch, 
-[eis,  O,  TO.  O  hyttrök.  -v/SChreiber,  -s,  -,  m. 
bruksbokhållare.  ~werk,  -[e]s,-e,n.  =  Hütte 
.?.  <^wesen,  -s,  O,  n.  bruksdrift,  'v.wissen- 
schaft  =  r^ktmde.  ~2ins,  -es,  -en,  m.  0  be- 
talning för  malmers  behandling  i  smält- 
hytta. 

hüttilen,  -ete,  ge-et,  Ir.  0  smälta  nuiimcr. 


Hütter,  -s,  -,  m.  arbetare  vid  en  smälthytta, 
brukssmed. 

Hutung,  -en,  f.  bete,  betesmark. 

Hutzel,  -n,  f  torkfrukt,  torkad  frukt,  i  si.t 
torkade  päron,  -mann,  -[e]s,  -erf,?«. skrum- 
pen gubbe. 

hutzelicht,    hutzelig,    a.  skrumpen,  skrynklig. 

hutzellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  torka  frukt.  II.  itr.  s. 
skrumpna,  blifva  skrynklig. 

Hyacfnthe,  -«,  f.  bot.  hyacint,  -n...  ex.  ~zwie- 
bel,  -n,f.  hyacintlök. 

Hyåne,  -«,  /.  hyäna. 

hybrid[isch],  a.  hybrid,  bastard-. 

Hyder,  Hydra,  Hydem,  f  hydra. 

Hydropath,  -e/i ,  -en,  m.  hydropat,  uikarc  vid  on  vatten- 

kuranstalt  el.   som  behandlar  sjukdomar  nicd  vattenkurc-r. 

Hygié[i]ne,  O,/,  hygien,  hälsovårdslära. 

Hymen,  I.  -s.  O,  m.  npr.  Hymen.  II.  -.t,  -,  n. 
med.  hymen. 

Hymns,  -ra,  f.  hymn.  -n...  ex  ^dichter,  -s,  -,  m. 
hymndiktare. 

hymnisch,  «.  hymn-. 

Hymnos,  Hymnus,  -,  Hymnen,  m.  hymn. 

Hyperbel,  -n,  f  1.  mat.  hyperbel.  2.  reior.  hy- 
perbol,  hyperboliskt  uttryck,  öfverdrift. 

hypérbelhaft,  a.  mat.  och  retor.  hyperbolisk. 

Hyperböle  =  Hyjjerbel  2. 

hyperbolisch,  a.  retor.  hyperbolisk. 

Hypnotismus,  -,  O,  m.  hypnotism,  magnetisk 
sömn. 

Hypochonder,  -s,  -,  m.  hypokonder,  mjältsjuk 
person. 

Hypochondrie,  O,  f.  hypokondri,  mjältsjuka. 

hypochondrisch,  a.  hypokondrisk,  mjältsjuk. 

Hypochondrist,  -en,  -en,  m.  =  Hypochonder. 

Hypothék,-en,/.hypotek,pant,  inteckning. -en... 
Ex.  'x.bank,  -en,f.  hypoteksbank,  hypotek. 
~brief,  -[e]s,  -e,  m.  inteckning.  'v/bOch, -[«].>;, 
•er  t,  n.  register  öfver  inteckningar  inom  ett 
visst  omrfide.  ~frei,  a.  fri  från  inteckningar. 
'N.-gläubiger,  -s,  -,  ?«.  borgenär  som  har  inteck- 
ning(ar)  såsom  säkerhet  för  sin  fordran. 
'x/ordnung,  -en,  f.  ~recht,  -[e]s,  O,  n.  hypo- 
teksrätt.  '>.'Urkunde,  -«,/.  inteckning,  -v/ver- 
sicherung,  -en,  f.  hypoteksförsäkring. 

Hypothekar,  -[eis,  -e,  m.  =  Hypothekengläubi- 
ger, -schuld,  -en,  f.  hypotekarisk  skuld. 

hypothekarisch,  a.  hypotekarisk. 

Hypothese,  -n,  f.  hypotes,  påstående,  anta- 
gande. 

hypothetisch,  a.  hypotetisk,  vilkorlig. 

Hysterie,  -en,  f.  hysteri. 

hysterisch,  a.  hysterisk,  krampaktig. 


I,   I.    -[si,    -[.?],  n.  gram.  i.  Biidi.  das  Tiipfchen  I     freilich!  naturligtvis!  ~  warum  nicht  gar 


uf  dem  ~  nicht  vergessen:  ej  glömma  den 


.'  kommer  aldrig  i  fråga!  tro  aldrig 


ringaste   småsak.  II.  interj.  F  å!  kors!    ~  1      det!  -x/  sehen  Sie  mal:  nej,  ser  man  på! 

'  äkta  sms.    F  familjilrt.    P  lägre  sprfik.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    •!•  ^öterm.    Ji<  rai 


lime 


ia,  interj.  härmande  isnans  late,  ia! 

i.    A.   rorkortn.  =  im  Auftrage:  enligt  uppdrag, 

ex  officio. 
iåhrnjllen,  -te,  -t,  itr.  h.  skria  som  en  åsna. 
låmb...  8e  Jamli... 
Iberer,  -s,  -,  m.  iberer. 
Ibérien,    -s,   O,   n.   up?-.    Iberien,    pyreneiska 

halfön. 
iberisch,  a.  iberisk. 
Ibis,  -ses,  -se,  m.  i  bis. 
ich,  I.  gen.  meiner  ei.  ^  inein,  dat.  mir,  ack.  mich, 

plur.    nom.    wir,    gen.    Unser,    dat.  ack.  uns,  prOll. 

pers.  jag.  ~  bin  's:  det  är  jag.  II.  -[«],  -[.s], 
n.  jag,  t.  ex.  mein  anderes  ei.  zweites  ~,  mein 
unsterbliches  ~.  -sucht.  O,  /.  själfviskhet. 

Ichheit,  -en,  f.  1.  jag,  väsen,  individualitet. 
2.  själfviskhet. 

Ichneumon,  -s,  -s,  m.  och  n.  zooi.  faraokatt  (Her- 
pestes  ichueumon). 

ideal,  I.  a.  ideal.  II.  -[e]s,  -e,  n.  ideal,  före- 
bild. 

Ideällsch,  a.  idealisk,  ideal. 

idealisierjlen,  -te,  -t,  tr.  idealisera,  försköna. 
Idealisierung,/. 

Idealismus,  -,  O,  m.  idealism. 

Idealist,  -eii,  -en,  m.  idealist. 

idealistisch,  a.  idealistisk. 

Idealität,  O,  /.  idealitet. 

Idée,  -67«, /.' idé,  tanke.  -en...  ex.  ~gang, -ff],s-. 
O,  TO.  tankegång.  ~kreis,  -es,  -e,  m.  iilr- 
krets.  ~los,  a.  som  saknar  idéer.  «^Verbin- 
dung, 'x.verknüpfung,  -en,  f.  idéassociation. 
^welt,  -en,  f.  1.  idéverld.  2.  tankens  verld. 

ideell,  a.   1.  ideell.  2.  ideal,  idealisk. 

Iden,  plur.  idus. 

identlfizierllen,  -te,  -t.  tr.  identifiera.  Identifi- 
zierung, /. 

identisch,  «.  identisk. 

Identität,  -en,  f.  identitet. 

Idiom,  -[e]s,  -e,  n.  idiom,  ninnart,  m.ål. 

idiomatisch,  a.  idiomatisk,  fiir  ett  språk,  för 
en  munart  egendomlig. 

Idiot,  -en,  -en,  m.  idiot,  fåne. 

Idiotikilon,  -oji[s],  -a  ei.  -en,  n.  idiotikon,  dia- 
lektordbok,   ordbok    öfver   for   ett  folkmål 

egendomliga  ord. 

Idiotismllus,   -vs,   -en,   m.    idiotism,  a)  idioti, 

fånighet,  b)  språkegendomlighet. 
Idol,  -[e].',  -e,  n.  idol,  afgad. 
Idyll,  -[e].s  -e,  n.  Idyllile,  -en,/,  idyll.  -en...  kx 

~dichter,   -s,   -,    m.  idyllförfattare,    -x-land, 

-[e]s,  -er  \,  n.  idylliskt  land. 
idyllenhaft,  idyllisch,  a.  idyllisk. 
Igel,   -s,   -,  m.  1.  igelkott.  2.  se  Egel.    -fisch, 

-es,  -e,  ni.  zooi.  piggfisk  (Diodon).  -kolbe,  -n, 

f.  bot.  igelknopp  (Sparganium).  -Stachel,  -.v. 

-n,  TO.  igelkottstagg. 
igelhaft,  Tg[e]lig,  Tg[e]lisch,  «.  igelkottartad, 

som  en  igelkott,  taggig,  borstig. 
Ignäz,  -\ens\,  -e,  m.  npr.  Ignatius. 
Ignorant,  -en,  -en,  m.  okunnig  person. 


Ignoranz,  O,/,  okunnighet;  förbiseende. 

ignorierllen,  -te,  -t,  tr.  ignorera,  ej  känna,  ej 
taga  kännedom  om,  hänsyn  till. 

ih  se  /  //. 

I.  H.,  rorkortn.  =  Ihre  Hoheit:  eders  ei.  hennes 
höghet. 

ihm,  ihn,  ihnen  se  er;  Ihnen  se  Sie. 

ihr,  I.  se  a)  du,  b)  er.  Ks  sind  ~e7-  ilrei:  de 
äro  tre.  II.  bisjn.  se  dein  II,  pron.  poss.  1. 
3  pers.  sg.  fem.  hennes,  dess,  sin.  2.  s  pers.  piur. 
deras,  sin.  3.  Ihr  tili  tilltalsordet  Sie:  eder. 
Thun  Sie  das  Jhr[iff}e:  a)  gör  hvad  på  er 
ankommer,  b)  gör  eder  skyldighet.  Ich  bin 
ganz  der  Ihr[ig]e:  jag  står  helt  och  hållet 
till  edert  förfogande,  -er...  kx.  ~seits,  adv. 
å  ein,  å  hennes,  å  deras,  å  eder  sida.  - 
-es...  Ex.  ~gleichen,  plur.  hennes,  deras,  si- 
na, edra  likar,  sådana  som  hon,  de,  ni.  - 
-et...  Ex  ~halben,  'x.wegen,  um  «^willen,  adv. 
för  hennes,  deras,  sin,  eder  skull. 

ihrig  se  ihr  II. 

Ihro,  föräidr.  pron.  poss.  i  titlar,  eders,  deras, 
hans,  hennes,  t.  ex.  ~  Excellenz,  bei  ~  Gna- 
den, ~  des  Königs  der  Niederlande  Maje- 
stät. 

ihrzllen,  -[e,<;]<,  -te,  ge-t,  tr.  kalla  I,  ni. 

I.l.  K.K.  H.H.  = /Are  Königlichen  Hoheiten: 
deras  kungl.  högheter  (D.U.  K.K.  H.H.) 

1.1.  M.M.  =  Ihre  Majestäten:  deras  majestä- 
ter (D.D.  M.M.) 

i.  J.,rörkortu.  =  im  Jahre:  år,  t. ex.  i.  J.  79:  år  70. 

I.  K.  H.  =  Ihre  Königliche  Hoheit:  eders  ei. 
hennes  kungl.  höghet  (E.  K.  H..  H.  K.  H.). 

Iktus,  -,  -,  TO.  iktus,  touvigt,  arsis. 

Iliåde,  Nias,  O,  /.  iliaden. 

illegal,  a.  olaglig. 

Illegalität,  -en,  f.  olaglighet. 

illegitim,  a.  illegitim,  orättmätig,  oäkta  t»dd. 

Illegitimität,  -en,  f.  illegitimitet. 

illiberal,  a.  illiberal,  icke  ei.  föga  liberal. 

illitimiert,  a.  obegränsad,  oinskränkt. 

Illing,   -[e]s,   -e,  m.  F  enéamt  födt  barn  (möts 

tvilling,  trilling). 

illoyal,  a.  illojal,  icke  laglydig. 

Illumination,  -en,  /.  Illumination,  illuminc- 
ring,  eklärering. 

illuminierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  illuminera,  a)  fest- 
ligt upplysa,  b)  färglägga.  II.  F  .sich  ~ 
skaffa  sig  en  florshufva.  Illuminierung,/. 

Illuminierer,  -.<,  -,  m..  ~in,  -nen,/,  person  som 
illuminerar. 

Illusion,  -en./,  illusion,  inbillning,  luftslott. 

illusorisch,  a.  illusorisk,  inbillad. 

Illustration,  -en,/,  illustration,  plansch. 

Illustrator,  -••?,  Illustratören,  m.  person  som 
illustrerar. 

illustrierllen,  -te,  -t,  tr.  illustrera,  a)  förse  med 
rdrtvdiigande  plaiischcr,  b)  åskådliggöra,  be- 
lysa. 

Illustrierer, -.9,-, TO.  ~in,  -nen,/.  =  Illustrator. 

lime  =  Ulme. 


O   «aknar  plur.   t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    A.  har  haben, 


Ilse 


In 


Ilse  =  Ahe. 

Iltis,  -ses  ei.  t  -,  -.«fi,  m.  iller. 

im,  sammandragDing  ftf  tn  dein, 

imaginär,  n.  imaginär,  inbillad. 
Imbiss,  -e«,  -e,  m.  måltid,  mellanmål. 
Imitation,  -en,  f.  imitation,  efterbildning. 
imitierllen,  -te,  -t,  tr.  imitera,  efterbilda,  hiü- 

ma. 
Immatrikulation,    -en,  f.  immatrikulering,  in- 

skrifning  i  cn  matrikel. 

immatriltulierbär,  a.  som  får  inskrifvae. 
Immatrikulierllen,   -te,   -t,  tr.  inskrifva  i  en  ma 

trikei,  immatrikulera. 
Imker,  -s,  -,  m.  biskötare. 
Imme,  -n,  f.  bi. 
immediåt,  a.  omedelbar,  utan  mellanhand,  -ge- 

SDCh,     -[e].<,     -e,    n.    direkt  (utan  mellanhand)  iu- 

lemnad  ansökan,  -sache,  -n,  -Vorstellung,  -ev, 

f.  direkt  till  högsta  instansen,  till  regeringen  inlem- 

nad  skrift,  ansökan  m.  m. 

1.  immer,  adv.  1.  om  tia.  alltid,  alltjämt,  städ- 
se. Auf  el.  für  '\j  för  alltid.  So  etw.  trifft 
man  nicht  '\j  ngt  sådant  råkar  man  ej 
alla  dagar.  /x.  7ind  ^  wieder:  oupphörligt. 
2.  Tid  komparativer.  Er  wird  ~  reicher  [und 
reicher'\  ei.  reicher  und  ~  reicher:  han  blir 
allt  rikare  och  rikare.  Das  wird  ja  'v/  bes- 
ser: det  blir  ju  allt  bättre  och  bättre.  3. 
distributivt  vid  räkneord.  '>j  drei  und  drei:  tre 
och    tre.    ~    den    dritten   Tag:  hvar  tredje 

dag.  4.  betecknande  högsta  möjl.  grad.  Die  wärmste 

Liebe,  deinen  er  <v(  fähig  war:  den  inner- 
ligaste kärlek,  han  var  mäktig  af.  So  ein- 
träglich als  nur  i^  möglich:  så  inbringande 
som  möjligt.  5.  förallmünligande.  Wer  auch  ~ 
hvem  hälst  än,  was  er  auch  ~  für  Gründe 
haben  mag:  hvad  för  skäl  han  än  må  haf- 
va,  was  er  auch  ~  sa^ew  ma^  .•  hvad  han 
än  må  säga,  wie  auch  ~  hur  än,  wo  auch  ~ 
hvarhälst  än.  6.  likgiltighet.  Das  mag  er  ~ 
thun:   det   kan   han   ju   göra,   det  må  han 

gärna    för    mig   göra   (det    gOr  mig  ingenting).    7. 

förvåning  i  frägesatscr.  Wo  er  doch  ~  bleiben 
mag?  hvar  kan  han  väl  hålla  hus?  hvar  i 
all  verlden  kan  han  väl  vara?  8.  i  alla  fall, 
t.    ex.    er   ist   doch  ~  dein  Vater,  die  Sache 

ist    doch    ~    gevjagt.    9.    vid    imperativer.     Fang 

[nur^  ~  an!  börja  bara!  10.  emellertid.  Kr 
scheint  nicht  zu  kommen,  vrir  wollen  also 
nur  ~  anfangen:  han  tycks  ej  komma,  så 
vi  börja  väl.  -där,  adv.  alltjämt,  städse. 
-fort,  adv.  alltjämt,  allt  framgent,  -grün,  I. 
a.  ständigt  grön,  ständigt  grönskande.  II. 
-[e]s,  O,  n.  bot.  sinngrön,  igrön  (Vinca).  -hin, 
adv.  =  immer  6,  8,  10.  -mehr,  adv.  1.  mer  och 
mer.  2.  röråidr.  =  immer  7.  -während,  a.  stän- 
dig, adv.  ftfv.  alltjämt,  -zu,  I.  adv.  1.  =  -fort. 
2.  =  immer  9.   II.  interj.  gå  (bara)  på! 

2.  Immer,  -s,  -,  m.  bikupa  med  skogsbin  i. 
Immobil,  a.  JsJ  som  ej  kan  ei.  får  användas  till 

fälttjänst. 


Immoblliår...  jur.  ex.  -exekution,  -en,f.  utmätning 
af  fastighet,  -vermögen,  -s,  O,  n.  fastighet. 

Immobilien,  j^lur.  fast  egendom,  fastighet. 

Immortelle,  -n,f.  eternell  (Helichrysum  m.  n.). 

Imperator,  -s,  Imperatoren,  m.  Imperator,  käj- 
sare,  fältherre. 

Imperial,  I.  -[e].?,  -en,  m.  imperial  (ryskt  guld- 
mynt =  U:87  kr).  II.  -[e]s,  -e,  n.  1.  imperial- 
format.  2.  boktryck,  imperialstil.  3.  ett  slags 
läskedryck.  4.  ett  kortspel.  5.  ett  slags 
merinofår. 

impertinent,  a.  oförskämd. 

Impertinenz,  -en,  f.  oförskämdhet. 

Impf...  Ex.  -anstalt,  -en,  f.  anstalt  för  vakci- 
nering.  -arzt,  -[e]s,  -e  t,  m.  vakcinatör.  -ge- 
setz,  -es,  -e,  n.  vakcinationslag.  -lymphe,  -n, 
f.  vakcin.  -pflichtig,  a.  skyldig  att  låta  vak- 
cinera  sig.  -reis,  -es,  -er,  n.  ympkvist. 
-zwang,  -[e]s,  O,  m.  vakcinationstvång. 

impfbär,  a.  som  kan  ympas  ei.  vakcineras. 

impfllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  ympa,  okulera;  in- 
ympa. 2.  vakcinera.  Impfung,/. -s...  =  Impf... 

Impfer,  -s,  -,  m.  1.  person  som  ympar.  2.  vak- 
cinatör. 

Impfling,  -[e]s,  -e,  m.  en  som  skall  vakcineras 
el.  nys»  har  vakcinerats. 

Impietåt,  -en,f.  impietet,  gudlöshet,  brist  på 
vördnad. 

implicite,   adv.   implicite,  inbegripet,  under- 

förstådt  utan  att  uttryckligen  nämnas. 

implizierllen,  -te,  -t,  tr.  inbegripa,  underförstå. 

Imploränt,  -en,  -en,  m.  kärande. 

Implorät,  -en,  -en,  m,.  svarande. 

imponierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  %  tr.  Jmdm  ei.  % 
jmdn  ~  imponera,  göra  intryck  på  ngn. 

Import,  -[e]s,  -e[n],  m.  införsel,  import,  -händ- 
ler,  -s,  -,  m.  importör. 

importierllen,  -te,  -t,  tr.  importera,  införa. 

imposant,  a.  imposant,  majestätisk. 

Impöst,  -[e]s,  -en,  m.  indirekt  skatt,  pålaga. 

impotent,  a.  impotent,  oförmögen. 

Impotenz,  O,/,  impotens,  oförmåga. 

Imprägnation,  -en,  f.  impregnering. 

imprägnierllen,  -te,  -t,  tr.  impregnera.  Impräg- 
nierung, /. 

impraktikabel,  a.  1.  outförbar.  2.  ofarbar. 

Improvisation,  -en,f.  improvisation. 

Improvisator,  -s,  Improvisatoren,  m.  Improvisa- 
törin,  -nen,  f.  Improvisator. 

improvisierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  improvi- 
sera. 

Impuls,  -es,  -e,  m.  impuls,  påstötning. 

Ims  se  Imbiss. 

Imse  =  Ameise. 

imstande,  adv.  ~  sein:  vara  i  stånd. 

in,    I.  prep.   1.  på  frågan  'hvaresf  med  dat.  i,  t.  ex.  er 

sitzt    ~    dem    Garten,  -^  unseren  Tagen,  -x» 

Geschäften    ausgehen.     2.    pi    frågan    'hvartban' 

med  ack.  in  i,  ut  i,  ned  i,  i,  t.  ex.  er  ging  ~ 
den  Garten,  ~  den  Keller,  er  pflückt  ~ 
seinem  Garten  »x*  einen  Korb  die  Früchte 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk,   t  mindre  brukligt.   Ö  teknisk  term.    if  ^«tcrm.   jüj  militäriak  term. 


inaccurat 


390 


Infantin 


ab.  feil  kaufte  mir  einiffe  Äpfel  ~  die  Ta- 
sche: jag  köpte  några  äpplen  och  stoppade 

dem  i  fickan.    3.  särskilda  fall.   a)  med  dat.  ~  der 

Stadt  ankommen :  anlända  till  staden.  Er 
wohnt  ~  der  Königsstrasse:  han  bor  vid 
Kungsgatan.  Dies  Wort  findet  sich  im  Schil- 
ler: detta  ord  träffas  hos  S.  Hauptmann 
im  Garderegiment :  kapten  vid  gardet.  Der 
Saal  hat  zehn  Meter  f^  der  Länge  ei.  misst 
zehn  Meter  r^  die  Långe:  salen  är  tio  me- 
ter lång.  Viel  ~  wenigen  Worten  sagen : 
säga  mycket  med  få  ord.  Ein  Kind  ~  den 
Armen  tragen:  bära  ett  barn  på  sina  ar- 
mar. Im  Jahre  1885:  år  188.5.  Im  Frähling : 
om  våren.  Wir  reisen  ~  acht  Tagen :  vi 
resa  inom  åtta  dar;  ich  habe  ihn  ~  acht 
Tagen  nicht  gesehen :  jag  har  ej  sett  honom 
på  åtta  dar.  'v/  Zivi  sch  enräumen  :  med  mel- 
lanrum. Sich  ~  Wein  betrinken:  berusa 
sig  med  vin.  b)  med  ack.  '^  ein  Tier  verwan- 
deln: förv.andla  till  ett  djur.  Bis  tief  r^  die 
Nacht:  tills  långt  fram  på  natten;  es  war 
tief  ~  die  Nacht:  natten  var  långt  fram- 
skriden. Der  Krieg  währt  schon  ~  die  sech- 
zehn Jahr:  kriget  har  redan  räckt  öfver 
femton  år,   det   är   det  sextonde  krigsåret. 

II.  ^  saniniandragaing  af  in  den. 

inaccurat,  a.  inexakt,  icke  noggrann. 

inadäquat,  a.  inadekvat,  icke  motsvarande. 

inal<tiv,  a.  inaktiv,  försatt  ur  tjänstgöring. 

Inal<tivierung,  -en,  f.  försättande  ur  tjänst- 
göring, i  inaktivitet. 

Inai<tivität,  0.  /'.  inaktivitet. 

Inangriffnahme,  O,/',  påbörjande. 

jnånspructinalime.  O,./",  om.ständigheten  att  ta- 
ga i  anspråk,  lägga  beslag  på:  rekvisition. 

Inauguräi...  ei  -dissertation,  -e??,/.  af  handlin  g 
för  erhållande  el.  vid  tillträde  af  akademiskt 
ämbete;  docent-  ei.  professorsaf handling. 

inaugurierllen,  -te,  -t,  tr.  högtidligen  inviga, 
installera,  inaugurera. 

lnbegriff,-[c]s,0,m.inbegrcpp,sammanfattning. 

inbegriffen,  n.  inbegripen,  innefattad. 

I  nbetråchtnalimejO./.  hänsynstagande,  hänsyn 

Inbrunst,  0.  /'.  innerlighet,  värme. 

inbrünstig,  a.  innerlig,  varm,  brinnande. 

Incest,  -[e]s,  -e,  m.  blod.skam. 

Indel,  -s,  -,  Indelt,  -[e]s,  -e,  m.  bolstervar, 
kuddvar. 

indém,  I.  (afv.  -  -),  adv.  emellertid,  under  ti- 
den, nu.  II.  konj.  1.  under  det  att,  medan. 
2.  %  emedan.  3.  i  det  att,  därigenom  att. 

Inder,  -s,  -,  m.  inder,  hindu,  'x-in,  -nen,f.  in- 
disk kvinna,  hindukvinna. 

indés[s],  indessen,  I.  =  indem  1.  II.  konj.  1. 
»v/  [als  el.  dass]  :  under  det  att,  medan.  2. 
likväl,  emellertid. 

Indllex,  -ea:[«s],  -exe  ei.  -ices,  m.  index,  för- 
teckning, innehållsförteckning. 

Indianer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  indian,  indian- 
kvinna. 


indianisch,  a.  indiansk,  indian-. 

Indier  se  Inder. 

indifferent,  a.  indifferent,  likgiltig. 

Indifferentismus,    -,   O,  m.  indifferentism,  lik- 
giltighet. 

Indifferenz,  O,/,  indifferens. 

Indig,  -[e]s,  i  -e,  m.  se  Indigo. 

Indigenåt,  -[r].« 
rätt. 

Indignation,  -ei 
förtrytelse. 

■t,  tr.  framkalla  harm,  ovilja, 


-c,  n.  infödingsrätt,  hemorts- 
,/'.  indignation,  ovilja,  harm, 


indignierllen, 

förtrytelse  hos. 

Indigo,  -.«,  t  -s,  m.  1.  bot.  indigobuske  (Indigo- 
fera).  2.  indigo,  indigoblått.  -blau,  I.  a.  in- 
digoblå.  II.  -[e^s,  O,  n.  indigoblått.  -rot[h], 
-[e]s,  O,  n.  indigorödt.  -weiss,  -es,  O,  n.  in- 
digohvitt. 

indirekt,  n.  indirekt,  medelbar. 

indisch,  a.  indisk. 

indiskret,    a.   indiskret,    ogrannlaga   i  sina  jt 

traaden. 

Indiskretion,  -en,  f.  indiskretion,  brist  på 
grann]  agenhet. 

individualisierllen,    -te,   -t,   ir.  individualisera. 
I      Individualisierung,./'. 

Individualität,  -en,  f.  individualitet. 

individuell,  a.  individuell. 

Indivi'duüum,  -ums,  -en,  n.  individ. 
,  Indiz,  -es.  -ien,n.  i  sht  jur.  indicium. 

indizierlien,  -te,-t,tr.  angifva,  antyda,  tyda  pä. 
,  Indossament,  -[e]s,-e,  n.  tandei.  endossement. 

Indossant,  -en,  -en,  m.  handel,  endossent. 

Indossat,  -en,  -en,  m.  handel,  endossat. 
I  Indosso...  se  Indossa... 
I  indossierllen,  -te.  -t,  tr.  endossera. 
!  Industrie,  -e»,/.  industri.   -erzeugnis[s], -ses 
-se,   n.  industriprodukt,    -lehrerin,    -nen,  f. 
slöjdlärarinna,    -ritter,  -s,  -,  m.  industririd- 
dare.   -rittert[h]Qm,  -[e].?,  O,  n.  1.  indiistri- 
riddarväsen.  2.  samiuga  industriddare.  -zweig, 
-[e].-!,  -e,  m.  industrigren. 

industriell,  a.  industriell. 

industriijs,  n.  konstskicklig,  idog. 

ineinander,  adv.  i  hvartannat,  i  hvarandra, 
ihop,  samman,  sä.  afv.  i  sms.,  t.  kx.  -flechten,  tr. 
sammantläta,  hopfläta,  -fliessen,  itr.  s.  flyta 
samman,  -fügen,  tr.  sammanfoga,  foga  i 
hvartannat.  -greifen,  itr.  h.  gripa  i  hvart- 
annat. i  hvarandra. 

Inempfangnahme,  O,/,  mottagande. 

Inexpressibeln,  plur.  Die  ^  de  onämnbara, 
benkläderna. 

infallibel,  a.  ofelbar. 

Infallibilität,  O,/,  ofelbarhet. 

infam,  a.  infam,  nedrig,  skändlig;  förarglig, 
gruflig. 

Infant,  -en,  -en,  vi.  Infant. 

Infanterie,  -en,  f.  infanteri,  fotfolk. 

Infanterist,  -en,  -en,  m.  Infanterist,  fotsoldat. 

Infantin,  -neti,  f.  infantinna. 


O   saknar  plur.    f  har  oinljud.    tr.  transitiyt,    itr.  intransUlvt  verb.    h.  har  haben,   S.  har  tein  till  hjälpverb. 


Infel 


391 


innehalten . 


Infel,  -«,/•  infula,  mitra,  biskopsmössa. 

infellln,  -<e,  ge-t  =  infulieren. 

Inferiorltåt,  -en,  f.  lägre,  underordnad  grad, 
rang. 

infernalisch,  a.  infernalisk,  helvetisk. 

infinitivisch,  a.  gram.  infinitiv-,  med  infinitiv. 

infizierllen,  -te,  -t,  tr.  besmitta,  förpesta,  för- 
skämma. Infizierung,/. 

Inflammation,  -en,f.  inflammation. 

Influenza,  O,/.  1.  mcd.influenza.  2.  vct.lungröta. 

influierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  utöfva  inflytande. 

infolge,  prep.  med  gou.  i  följd  af.  -dessen,  adv.  i 
följd  däraf. 

Information,  -en,/.  1.  närmare  underrättelse, 
upplysning.  Beku/s  ~  för  upplysningars 
vinnande.  2.  undervisning,  information. 

Informator,  -s,  Informatoren,  m.  informator. 

informierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  1.  underrätta,  upp- 
lysa, instruera.  2.  informera,  undervisa. 
II.  Sich  ~  göra  sig  underrättad,  skaffa  sig 
upplysningar. 

Infragestellung,  -en,  f.  ifrågasättande. 

Inful  se  Inf  el. 

infulierllen,  -te,  -t,  tr.  bekläda  med  biskops- 
mössa, viga  till  biskop. 

Infusion,  -en,f.  med.  infusion,  -s...  E.t.  ~t[hjier, 
-[e].«,  -e,  n.  zooi.  infusionsdjur. 

Infusorien,  plur.  zooi.  infusorier. 

Ingber  se  Inrjwer. 

Ingenieur,  -[e]s,  -e,  m.  ingeniör.  -corps,  -,  -,  n. 
ingeniörkår,  genikår.  -Offizier,  -[e]s,  -c,  m. 
üi  fortifikationsoöicer. 

ingleichen,  adv.  likaså,  likaledes. 

Ingrediens,  -,  O,  n.  Ingredienz,  -ien,  f.  ingre- 
diens, beståndsdel. 

Ingrimm,  -[e]s,  -e,  m.  1.  O,  återhållen,  inre 
vrede.  2.  vredgad  person  som  doijcr  sin  vrede; 
tvärvigg. 

ingrimmig,  «.  vred  i  sitt  inre,  sjudande. 

ingrossierllen,  -te,  -t,  tr.  med  stor  stii  renskrifva, 

inskrifva  i  sht  i  jordehoken. 

Ingwer,  -s,  %  -,  m.  ingefära,  -bier,  -[e].?,  -e,  n. 
ingefärsöl,  ingefärsdricka.  -mQs[s],-es, -e, w. 
ingefärssylt.  -pflanze,  -n,  f.  ingefärsväxt. 
■pulver,  -s,  -,  n.  stött  ingefära,  -wurzel,  -n, 
f.  ingefärsrot,  ingefära. 

Inhaber,  -s,  -,  m.  '>..in,  -nen,  f.  innehafvare, 
ägare,  -papier,  -[e]s,  -e,  ■«.  handci.  innehaf- 
varepapper  -au  porteur'. 

Inhaftierllen,  -te,  -t,  tr.  häkta. 

Inhalation,  -en,  f.  inandning. 

inhalierllen,  -te,  -t,  tr.  inandas. 

Inhalt,  -[ej.?.  O,  m.  innehåll,  -leer,  -los,  a.  in- 
nehållslös, utan  innehåll,  -reich,  -schwer, 
a.  innehållsrik,  innehållsdiger;  ödesdiger. 
-s...  Ex.  'v/angabe,  ^anzeige,  -n,f.  innehålls- 
förteckning; register.  ~bestimmung,  -en,/. 
mat.  beräkning  af  en  ytas,  en  kropps  inne- 
håll. ~verzeichnis[s],  -ses,  -se,  n.  =  ~ara- 
gahe.  ~wert[h],  -[ejs,  -e,  m.  innehäiUets  värde. 
'N/zelchen,  -s,  -,  n.  «^zettel,  -s,  -,  m.  etikett. 


inhibierllen,  -te,  -t,  tr.  inhibera;  förbjuda,  in-. 

ställa,  hämma.  Inhibierung,  /. 
Initiållle,   -en,  f.  -buchstabe,  -n,  -n,  m.  initial, 

begynnelsebokstaf. 
Initiative,   O,  /.  initiativ,  första  steg.  Die  ~ 

ergreifen:  taga  initiativet,  första  steget. 
injuriäliter,    adv.   Jmdn  ~  belangen:  anklaga 

ngn  för  ärekränkning. 
Injijrie,   -n,  f.  jur.  injurie,  ärekränkning,    -n... 

Ex.  ~klage,  -n,  f.  injurieprocess. 
injuriierllen,  -te,  -t,  tr.  förolämpa,  skymfa. 
inkarnåt,  a.  inkarnatfärgad,  högröd. 
Inkarnation,   -en,  f.   inkarnation,  människo- 

blifvande. 
inkarzerierllen,  -te,  -t,  tr.  sätta  i  arrest,  häkta. 
Inkåssllo,  -o[s],  -i,  n.  handel,  kontant  betalning 

el.  inkassering  af  en  skuld.    -0...  handel.  Ei.  ~ge- 

schäft,  -[e\s,  -e,  n.  inkas8eringsafi:är,  inkas- 
seringsrörelse. 'N^mandat,  -[c]s,  -e,  n.  inkas- 
seringsorder. 

Inklination,  -en,  f.  inklination,  böjelse,  tycke. 

inklinierllen,    -te,  -t,  itr.  h.   Zu  etw.  ~  luta  åt, 
vara  böjd,  fatta  tycke  för  ngt. 

Inklusive,   adv.  inklusive,  däri  inbegripet,   oj 
Sack:  med  säck. 

inkognito,  I.  adv.  II.  -[.s],  -s,  n.  inkognito. 
I  inkommodierllen,  -te,  -t,  tr.  besvära. 

inkompetent,  «.  inkompetent,  icke  vuxen. 

Inkompetenz,  O,/,  inkompetens,  oförmåga. 

inkonsequent,   a.  inkonsekvent,  ej  följdriktig. 

Inkonsequenz,    -en,  f.  inkonsekvens,  brist  på 
följdriktighet. 

inkorporierllen,    -te,  -t,  tr.  inkorporera,  inför- 
lifva.   Inkorporierung,./'. 

inkorrekt,  o.  inkorrekt,  oriktig,  felaktig. 

Inkorrektheit,  -en,  f.  oriktighet. 

Inkrustation,  -en,  f.  förkalkning. 

inkrustierllen,  -te,  -t,  tr.  inkrustera. 

Inkubllus,  -US,  -i,  m.  andeväsen  som  tros  häf- 
da  kvinnor  under  sömnen;  mara. 

Inkulpåt,   -en,   -en,  m.  jur.  svarande  i  en  inkvisi- 

torisk  process. 

Inkunabel,  -n,  f.  inkunabel  (före  år  isoo  tryckt  bok). 

inkurabel,  a.  obotlig. 

Inlage  =  Einlage. 

Inland,  -[e]s,  O,  n.  eget  land  (möts.:  utlandet). 

Inländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  inföding. 

inländisch,  a.  inrikes,  infödd,  egen. 

Inlaut,  -[e]s,  O,  ni.  gram.  midljud;  midljudande 

vokal. 
Inlautend,  a.  gram.  midljudande. 
inliegen  =  einliegen. 
inmittelst,  adv.  emellertid,  under  tiden. 
inmitten,  prep.  med  gen.  midt  ibland. 
inne,    adv.   inne.  Mitten   ~  midt  emellan.  — 

Efterfölj.  sms.  förekomma  äfv.  upplösta. 

Innebehalten,  tr.  (be)hålla  inne;  undanhålla. 

innebleiben,  itr.  s.  stanna  inne. 

innehaben,  tr.  innehafva.  Eine  Sprache  ~  be- 

herska  ett  språk. 
innehalten,  I.   tr.    1.   hålla  inne,  hålla  inne- 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägro  språk,    'i^  mindr 


X$(  militärisk  term. 


innelassen 


Instanz 


stängd.  2.  bibehålla,  iakttaga,  t.  «%.  die 
richtige  Entfernung.  II.  itr.  h.  göra  ett 
uppehåll,  en  paus.  Mit  etw.  ~  afbryta,  upp- 
höra med  ngt. 

innelassen,  tr.  lemna  inne,  låta  stanna  inne. 

innesein,  itr.  s.  vara  inne. 

innestehen,  itr.  h.  stå  midt  emellan.  Die  Zun- 
ge der  Wage  .s<e/(<  iwne;  vågen  väger  jämnt. 

innewohnen,  itr.  k.  inneh o,  jmdm,  einer  Sache: 
hos  ngn,  ngt. 

innewerden,  itr.  s.  Einer  (gen.)  ei.  eine  Sache  ~ 
märka,  komma  underfund  med  ngt. 

innen,  adv.  inne.  Noch  ~  [zu]  :  inåt.  Von  ~ 
[heraus] :  inifrån,  -fläche,  -w,  f.  inre  yta, 
insida,  -weit,  -en,  f.  inre  verld.  -winkel,  -s, 
-,  m.  inre  vinkel. 

inner,  I.  %  prep.  med  dat.  inom,  inuti.  II.  a. 
inre,  invändig,  invärtes.  Minister  des  i^n: 
inrikesminister,  civilminister.  ~.^<,  ndr. 
innerst.  Seine  festen  Gedanken:  h.ine  in- 
nersta tankar,  -äfrika,  -*-,  O,  n.  npr.  inre 
Afrika,  det  inre  af  Afrika. 

innerhalb,   I.    adv.  inne,  i  det  inre,  därinom. 

II.    pi'Cp.     med    gen.    och  dat.    1.   rum,  vaul.  med  gcu. 

inom,  inuti,  i.  2.  tid.  inom. 

innerlich  =  inner  II.  ~  anzutuenden:  till  in- 
värtes bruk. 

Innerlichkeit,  -en,  f.  inre  natur,  inre  egen- 
skap; känsla. 

innig,  a.  innerlig,  hjärtlig,  varm,  djup. 

Innigkeit,  0,_/'.  innerlighet,  hjärtlighet,  värme. 

inniglich,  ndi\  innerligt,  hjärtligt,  varmt. 

Innung,  -en,  f.  skrå.  -s...  ex.  ~brief,  ■[e]s,  -e, 
m.  skråstadga. 

inokulierllen,  -te,  -t,  tr.  inympa. 

Inquirént,  -en,   -en,  m.  jur.  domare  i  en  inkvisito- 

inquirierllen,   -te,  -t,  tr.  inkvirera,  undersöka, 

utforska. 
Inquisit,  -en,  -en,  m.  jur.  den  anklagade  i  en  in 

kvisitorisk  pro^^ess,  sedan  lians  brott  blifvit  Sdagalagdt. 

Inquisition,  -en,  f.  1.  O,  inkvisition.  2.  jur  un- 
dersökning, -s...  Ex.  ~gericht,  -[e]s,  -c,  n. 
inkvisitionsdomstol. 

Inquisitor,  -s,  Inquisitoren,  vi.  1.  inkvisitor.  2. 
=  Inquirént. 

inquisitoriål,  inquisitorisch,  a.  inkvisitorisk. 

ins,  aammandr-agning  af  a)  iv  das,  b)  %  in  des. 

Insass[e],  -en,  -en,  m.   1.  invånare,  inföding. 

2.  person  som  hor  hus  ngn  annan,  a)  hyresgäst,  b) 

inhyseshjon. 
Insassenschaft,  O,  /".  samtiige  invånare. 
Insassin,  -nen,  f.  tiii  Insasse. 
insbesondere,  adv.  i  synnerhet,  särskildt. 
inscenierllen,  -te,  -t,  tr.  bearbeta  för  tcalern, 

uppsätta,  uppföra.   Inscenierung,  /. 
Inschrift,   -en,  f.  inskrift,   -en...  ex.  ~kenner, 

-s,  -,  m.  inskriftkännare. 
inschriftlich,  a.  1.  såsom  inskrift,  inskrifven. 

2.  i  inskrifter  förekommande. 
Insekt,    -[<?].<!,    -en,  n.  insekt,   -en...  Ex.  ~fres- 


send,  a.  insektätande,  o.^fresser,  -s,  -,  m.  in- 
sektätare.  «^kunde,  ~lehre,  O,  /.  läran  om 
insekterna,  entomologi.  '>.'nadel,  -n,  f.  in- 
sektnål (att  rasta  insekter  med).  '>^pulver,  -S,  -,  n. 

insektpulver.  '>.<sammlung,  -en,  f.  insekt- 
samling,  entomologisk  samling.  ~welt.  O, 
f.  insektverld,  insekterna. 

Insel,  -n,  f.  ö.  -bewohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/. 
öbo.  -land,  -[e]s,  -er  t,  n.  östat,  -meer,  -[e\s, 
-e,  n.  öhaf.  -reich,  I.  -[e]s,  -e,  n.  örike.  II. 
a.  rik  på  öar.  -staat,  -[e]s,  -en,  m.  östat. 
-weit,  -en,  f.  överld,  arkipelag. 

inselhaft,  a.  olik,  ö-,  liksom  öar. 

Inselschaft,  -en,  f.  ögrupp. 

Inseråt,  -[e].',  -e,  n.  inserat,  annons,  -en...  rx. 
/v^blatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  annonsblad.  ~t[hjeil, 
-[e]s,  -e,m.  annonsafdelning. 

inserierllen,  -te,  -t,  tr.  införa  i  en  tidning. 

Insertion,  -en,  f.  inför.ande,  inryckning  i  en 
tidning,  -s...  Ex.  ~gebühren,  ~kosten,  plur.  an- 
nonskostnader. 

insgeheim,  adv.  i  hemlighet,  hemligen. 

insgemein,  adv.  i  allmänhet. 

insgesåm[m]t,  adv.  allasammans. 

Insiegel,  -s,  -,  n.  1.  sigill,  insegel.  2.  jag.  hjort- 
spår. 

Insignien,  plur.  insignier. 

insinuierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  Jnidm  etw.  ~  p&  ett 
fint  sitt  låta  ngn  förstå,  bibringa  ngn  ngt. 
II.  Sirh  hei  jmdm  ~  ställa  sig  in  hos  ngn. 
Insinuierung, ,/'. 

inskribierllan,  -le,  -t,  tr.  inskrifva. 

Inskription,  -en,/,  inskrifning,  inskrift. 

inskiinftige,  adv.  för  framtiden,  hädanefter. 

insofern,  I.  (arv.  -  -'  -)  adv.  så  tillvida.  II.  kojij. 
för  så  vidt,  såvida. 

insolvent,  a.  insolvent,  oförmögen  att  betala. 

Insolvenz,  O,  f.  insolvens,  oförmåga  att  be- 
tala. 

insonderheit,  insönders  =  insbesondere. 

insoweit  =  insofern. 

Inspektion,  -en,  f.  inspektion,  uppsigt,  be- 
sigtning.  -s...  Ex.  ~reise,  -n,f.  inspektions- 
resa. 

Inspektor,  -s,  InspeJctoren,  m.  inspektor,  in- 
spektiir.  -amt,  -[e'\s,  -er  f,  n.  inspektörsbe- 
fattning, -bezirk,  -[e]s,  -e,  vi.  inspektions- 
område. 

inspirierllen,  -fe,  -t,  tr.  inspirera,  ingifva.  In- 
spirierung,/. 

Inspizient,  -in,  -en,  m.  inspektör. 

inspizierllen,  -te,  -t,  tr.  inspektera.  Inspizie- 
rung, /. 

installierllen,  -te,  -t,  tr.  installera.  Installie- 
rung,/. 

instand,  adv.  i  stånd,  -haltung,  0,f.  underhåll. 
-setzen,  tr.  iståndsätta.  -setzung,  _/". 

inständig,  a.  enträgen,  enständig. 

Inständigkeit,  (),/.  enträgenhet,  enständighet. 

Instanz,   -en,  f.  jur.  instans.    Von  der  ~  ent- 

binden  ci.  freisprechen :  frikänna  på  grund 


O   sakna 


nljud. 


tr.  transitivt,    itr.  inlrausitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Inste 


Invektive 


af  bristande  bevisning,  -en...  ex.  «vgang, 
'^weg,  ~zug,  -[ejs,  O,  m.  Len  ~  durchma- 
chen:  gå,  till,  genomgå  alla  instanser. 

Inste,  -w,  -n,  m.  inhyseshjon. 

Inster,  -ä,  -,  n.  inälfvor,  innanmäte,  kråa. 

Instinkt,  -[e]s,  -e,  m.  instinkt,  drift,  -artig,  a. 
instiuktartad,  instinktlik.  -Handlung,  -en,  f. 
af  instinkten  föranledd  handling,  -massig, 
a.  instinktmässig. 

instinktiv,  a.  instinktartad. 

Institut,  -[e]s,  -e,  n.  institut,  inrättning,  an- 
stalt. 

Instruént,  -en,  -en,  m.  instruktör. 

instruierlien,  -te,  -t,  tr.  1.  instruera,  under- 
visa. 2.  jur.  den  Prozess  ~  undersöka  saken. 
Instruierung,/. 

Instruktion,  -en,  f.  1.  instruktion,  undervis- 
ning. 2.  jar.  undersökning,  -s...  ei.  ~mässig, 
a.  som  Btir  i  öfverensstämmelse  med  instruk- 
tionen. 

instruktiv,   a.  instruktiv,  lärorik,  upplysande. 

Instruktör,  -s.  Instruktören,  m.  instruktör. 

Instrument,  -[e]s,  -e,  n.  instrument,  -en...  ex 
/N/fabrikant,  -en,  -en,  m.  =  o^macher.  ~hand- 
lung,  -en,f.  instrumenthandel,  'x^macher,  -s, 
-,  m.  instrumentmakare. 

instrumental,  a.  mus.  instrumental-,  -begleitung, 
O,  /".  mus.  instrumentalackompanjemang. 
•satz,  -es,  -e  f,  m.  mus.  instrumentalsats,  in- 
strumentering. 

instrumentierllen,  -te,  -t,  tr.  instrumentera.  In- 
strumentierung,/. 

Insulaner,  -s,  -,  m.  ~in,  -7ien,  /.  öbo. 

insultierllen,  -te,  -t,  tr.  insultera,  skymfa,  för- 
olämpa. Insultierung,/. 

Insurgent,  -e/j,  -en,  m.  insurgent,  upprorisk. 

insurgierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  resa  sig,  göra 
uppror.  II.  tr.  förmå  till  uppror,  uppvigla. 
Insurgierung,  /. 

Insurrektion,  -en,  f.  Insurrektion,  resning. 

intakt,  a.  orörd,  oberörd,  ren,  kysk. 

integrierend,  a.  integrerande,  ingående  ss.  rtoi. 

Integrität,  O,  /.  oskadadt,  oförändradt  till- 
stånd. 

intellektuål,  intellektuell,  a.  intellektuell. 

Intelligent,  «.  intelligent. 

Intelligenz,   -en,  f.  intelligens,  godt  hufvud. 

-blått,  -[e]s,  -er  fj  «•  annonsblad  i  shl  inne- 
hållande   ämbetskungörelser.    -bÜreaU,     -S,     -S  cl.  -X, 

-comptoir,  -[e]s,  -e,  n.  kommissionsbyrå. 
Intendant,  -en,  -en,  m.  intendent. 
Intendantur,  Intendanz,  O,/,  intendentur. 
Intensität,    -en,  f.   intensitet,   kraft,    styrka, 

liflighet. 
intensiv,  a.  intensiv,  kraftig,  stark. 
Interdikt,  -\e\s,  -e,  n.    1.  förbud.  2.  Interdikt. 
interessant,  a.  intressant,  roande. 
Interesse,  -[.s-],  -n,  n.  intresse. 
Interessent,  -en,  -en,  m.  intressent. 
interessierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  intressera 

(sig). 


Interieur,  -s,  -s,  n.  interiör,  inre. 

Interim,  -[s],  -s,  «.  interim,  -s...  ei.  '^.bescheid, 
-[e]s,  -e,  m.  jur.  interimistiskt  utslag.  ~re- 
gierung,  -en,/,  interimsregering,  interims- 
styrelse. 

Interimisticllum,  -um[s],  -a,  Interimistikllum, 
■um[s},  -en,  n.  provisorisk,  tillfällig  an- 
anordning. 

interimistisch,  a.  interimistisk,  provisorisk, 
tillfällig. 

Intermezzo,  -[5],  -s,  n.  intermesso;  mellan- 
spel. 

intermittierend,  a.  intermittent,  ojämn. 

intern,  a.  inre. 

Internat,  -[e]s,  -e,  n.  internat  (skoia  med  mackor- 

dering). 

international,  a.  internationell. 

Internationale,  O,  _/'.  internationalen. 

internierllen,  -te,  -t,  <?■.  internera,  innestänga; 
förvisa.  Internierung,  /. 

Internüntillus,  -us,  -i  ei.  -en,  m.  Internuntius,  i 
sht  päfligt  sändebud  af  andra  rangen. 

Interpellation,  -en,  f.  interpellation. 

interpellierllen,  -te,  -t,  tr.  interpellera.  Inter- 
pellierung, /. 

interpolierllen,  -te,  -t,  tr.  interpolera,  inskjuta. 
Interpolierung,/. 

Interpolierer,  -s,  -,  m.  interpolator.^ 

Interpret,  -en,  -en,  m.  tolk,  öfversättare.. 

Interpretation,  -en,  f.  tolkning. 

interpretierbär,  a.  möjlig  att  tolka. 

interpretierllen,-<e,-«,fr.tolka.  Interpretierung,/. 

interpungierllen,  interpunktierllen,  -te,  -t,  tr.  gram. 
interpunktera,  förse  med  sidljetecken.  In- 
terpungierung,  Interpunktierung,  /. 

Intervall,  -[c]s,  -e,  n.  intervall,  mellanrum, 
mellantid. 

intervenierllen,  -te,  -t,  tr.  intervenera,  träda 
emellan,  medla.   Intervenierung,/. 

Intervention,  -en,  f.  mellankomst,  ingripande. 

intim,  a.  intim,  förtrogen,  förtrolig. 

Intimität,  -en,  f.  intimt  sätt,  förtrolighet. 

Intimllus,  -us,  -i,  m.  intim,  förtrogen  vän. 

intolerant,  n.  ofördragsam. 

Intoleranz,  -er»,  /.  ofördragsamhet. 

intonierllen,  -te,  -t,  tr.  angifva  tonen. 

Intrade,  -n,  f.  1.  mus.  introduktion,  förspel. 
2.  piur.  (stats)inkomster,  intrader. 

intrigant,  I.  a.  II.  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,/,  in- 
trigant, ränkfull,  ränksmidare. 

intrigierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  intrigera,  smida 
ränker. 

Intrigue,  -n,/.  intrig,  ränker. 

intril<åt,  a.  intrikat,  kinkig,  förarglig. 

introduzierllen,  -te,  -t,  tr.  introducera,  införa. 

invalid,  a.  vanför,  orkeslös,  kraftlös. 

Invalide,  -«,  -n,  m.  invalid,  -n...  ex.  'x.haus,  -es, 
-er  t,  n.  invalidhus,  invalidinrättning. 

Invalidität,  -en,/,  invaliditet,  vanförhet. 

Invasion,  -en,/,  invasion,  flendtiigt  infall. 

Invektive,  -n,/.  smädelse,  skymford,  ovett. 


äkta  sms.    F  familjart.    P  lagrc  sprlk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    i*  ^ötcrm.    }Ü« 


Inventar 


394 


irren 


Inventar,  -[e]s.  -ien,  n.  inventarium,  a)  sak,  b) 
förteckning,  -aufnähme,  -n,f.  inventariums  upp- 
rättande, inventering.  -stUck,  -[e]s,  -e,  n. 
inventarium. 

inventarisierllen,  -te.  -t,  tr.  inventera.  Inventa- 
risierung,,/". 

Inventårilium,  -?/??! [.«],  -en,  n.  s«  Inventar. 

Inventur,  -en,  f.  inventering. 

invertierlen,  -te,  -t,  tr.  invertera,  omflytta. 
Invertierung,/. 

investierllen,  -te,  -t,  tr.  investera,  bekläda  nx-i 
cit  iimbete,  en  tjänst.  Investierung,  /. 

invltierlen,  -te,  -t,  tr.  inbjuda.  Invitierung,  /. 

Invokåvit,- [5]. -[,«],?«. första  söndagen  i  fastan. 

inwärtig,  n.  rörüidr.  inre,  invändig,  inviirtes. 

inwärts,  adv.  inåt. 

inwendig,  n.  inviindig,  inre. 

inwiefern, inwieweit, konj. huruvida,  huru  långt, 
i  hvad  mon. 

Inwoliner  se  Elnvohner. 

Inzicht,  -en,  f.  1.  jur.  indicium.  2.  beskyll- 
ning. 

Inzucht,  O,/,  afvel  inom  samma  ras. 

inzwischen,  adr.  emellertid,  under  tiden. 

ionisch,  a.  ionisk. 

lÖta  se  Jota. 

irden,  a.  af  jord,  af  lera,  jord-,  ler-. 
irdisch,  a.  jordi.sk  ;  timlig. 
Irdischheit,  -en,  f.  egenskap  att  vara  jordi.sk. 
Ire,  -w,  -II,  m.  irländare. 

irgend,  %  irgendS,  adv.  med  förallmänligande  bety. 
delse.  1.  med  obest.  art.,  obest.  pron.  samt  adv.;  ofta  äro 
orden  sammanskrifna.  »v  ein,  plur.  -^  ivelche,  subs».; 

~  einer,  ~  jemand,  ~  ver:  någon,  någon 
BOm  hälst,  någon  hvem  det  vara  må;  s^  je- 
mand sagt:  någon  säger  ei.  jag  mins  ej, 
hvem  det  är,  som  säger.  ~  etwas  ei.  ~  was: 
något  hvad  det  vara  må.  «v/  einmal,  "^  wann: 
någon  gång.    ~  wie:  på  något  som  häist  sätt 

hvilket  det  vara  må.    »x/  WO:  någonstädes  hvar  det 

vara  må.  '\^  wohin :  någonstädcs  hän.  '\i  wo- 
her:   någonstädes  ifrån.    2.  med  relat.  pmn.  och 

konj.  Wer  ~  anständig  ist,  thut  das  nicht: 
den  som  i  ngn  grad  viU  vara  anständig,  gör 
ej  sådant.  Wie  ei.  tvenn  ei.  sobald  »v/  rjelärmt 
vrird,  schilt  er:  så  snart  det  blir  ngt  som  halst 
buller,  träter  han. 

Irin,  -nen,  f.  irländska,  irländsk  kvinna. 

Iris,  -,  /.  1.  npr.  Iris.  2.  med.  iris,  regnbags- 
hinna.  3.  bot.  svärdslilja,  -druck,  -[e]s,  -e,  m. 

regnbågstryck  (med  i  hvarandra  bfvergående  färger). 

-pulver,  -s,  -,  n.  violrotspulver. 

irisch,  a.  irisk,  irländsk. 

irisierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  k.  spela,  skifta  i  regn- 
bågens färger.  II.  tr.  gifva  regnbågens 
färger. 

Irländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/.  Irländare,  ir- 
ländska. 

irländisch,  a.  irländsk. 

Ironie,  -en,  f.  ironi. 

ironisch,  a.  ironisk. 


,  ironisierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  ironiskt  behandla, 
skämta,  drifva  med.  II.  itr.  h.  vara  ironisk. 

irr  se  irre. 

irrational,  irrationell,  a.  irrationell. 

irrüe,  I.  a.  1.  vilsen,  adv.  vilse.  ~  fahren: 
vilsefara.  -v/  führen,  «n/  leiten:  vilseföra, 
vilseleda,  sich  durch  etw.  '\j  führen  lassen: 
låta  sig  vilseledas  af  ngt.  -x/  gehen:  gå  vil- 
I  se.  ~  machen:  vilseleda,  förvilla,  störa, 
bringa  ur  fattningen.  ~  schliessen:  göra 
ett  felslut,  'xy  sein:  misstaga,  sig,  da  sind 
Sie  ~  däruti  misstar  ni  er,  det  har  ni  fått 
om  bakfoten,  ich  bin  ~  an  dir:  jag  vet  ej 
hvar  jag  har  dig,  förstår  mig  ej  på  dig;  jfr 
2.  ~  werden  :  vilseledas,  förvillas,  bringas 
ur  fattningen;  jfr  2.  2.  från  förståndet, 
vansinnig.  <^  werden:  mista  förståndet. 
Der  Fieberkranke  redet  ~  den  febersjuke 
yrar.  Die  ~k;  dårarne.  3.  vilseförande, 
villande,  förvillande,  t.  ex.  auf '^m  Pfad : 
på  villande  stig.  II.  -en,  f.  1.  vilsefarande. 
t  In  die  ~  führen :  vilseleda,  vilseföra,  föra 
I  på  villospår.  In  der  ~  gehen:  gå  vilse,  fara 
vill.  2.  villfarelse.  3.  villostig.  4.  irrfärd. 
-fahrer,  -s,  -,  m.  på  irrfärd  stadd  person. 
-fahrt,  -en,  f  irrfärd,  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  m-. 
1.  vilsegående.  2.  irrgång,  -garten,  -s,  -f,  m. 
-gebäude,  -s,  -,  -gebiisch,  -es,  -e,  n.  trädgård, 
byggnad,  buskage  med  irrgångar;  labyrint. 
-geist,  -[e],s-,  -er,  m.  1.  villoande.  2.  spöke; 
biiai.  orolig  person,  -glaube,  -ns.  O,  m.  van- 
tro, villfarelse,  kätteri.  -gläubig,  a.  villfa- 
rande,  kättersk.  -gläubigkeit.  O,  /.  kätteri, 
villfarelse,  -haus  se  r^haus  här  nere.  -läufer, 
-s,  -,  m.  strykare.  -lehre,  -",/.  irrlära,  -leh- 
rer,  -s,  -,  m.  irrlärare,  -licht,  -[e']s,  -e[?'],  n. 
irrbloss,  -lichteln,*  -lichtelieren,"  -lichterieren, 
*  itr.  h.  röra  sig,  fladdra  som  ett  irrbloss. 
-pfad,  -[e].s,  -e,  m.  villostig.  -prediger,  -s,  -, 
m.  kättersk  präst,  -rede,  -w,  y.  vansinnigt 
tal,  fantasi,  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  vansinne. 
-sinnig,  a.  vansinnig,  -stern,  -[e]s,  -c,  m.  icke 
fix  stjärna,  planet,  komet,  -wahn,  -\_e']s,  0,7«. 
villfarelse,  vantro,  vansinne,  -weg,  -[e]s,  -e, 
m.  irrväg,  villoväg,  -wisch,  -es,  -e,  m.  irr- 
bloss, -e...  Ex.  ~führen, -s,  O,  jj.  vilseförande, 
förvillande.  ~reden,  -s,  O,  n.  yrande,  fan- 
tiserande. ~sein,  -s,  O,  n.  vansinne. en... 

Ex.  ~anstalt,  -en,f.  hospital,  dårhus.  ~arzt, 
-[e].s,  -e  t)  '"■  hospitalsläkare.  ~haus,  -es, 
-er  t,  ".  ~heilanstalt  =  n^anstalt.  y^heilkun- 
de.  O,/,  psykiatri.  ~wächter,  -s,  -,  m.  väk- 
tare vid  ett  hospital. 

irregulär,  a.  oregelbunden. 

Irregularität,  -en,  f.  oregelbundenhet. 

irreligiös,  ".  irreligiös,  ogudaktig. 

Irreligiosität, O.y. irreligiositet,  ogudaktighet. 

irrüen,    -te,   ge-t,  I.  itr.  h.  ntlr  ortKrändrlngen  fram- 

h.'.ucs  s.  1.  irra,  irra  omkring,  ströfva  om- 
kring. 2.  gå  vilse,  vara  vilsekommen.  3. 
Von  etw.  '■v  öfvergifva,  lemna  ngt  fsr  att  be- 


O    saknar  plur.    t  bar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hj&lpvcrb. 


irrig 


395 


Jagd 


ir»da  villostigar,  t.  ex.  von  Gottes  Wegen,  von 
der  Wahrheit  ~.  4.  misstaga  sig,  begå 
misstag.  8.  fela,  synda.  II.  tr.  vilseleda, 
förvilla,  störa.  'F.asst  euch  nicht  ~  des  Pö- 
heh  Geschrei' :  låt  ej  pöbelns  skrik  förvilla, 
vilseleda  er.  III.  Sich  ~  begå,  misstag, 
misstaga  sig,  in  ei.  an  etw.  (dat.)  .•  på  ngt; 
sich  an  etw.  ~  äfv. :  taga  anstöt  af  ngt. 

irrig,  a.  1.  oriktig,  felaktig,  beroende  på 
misstag.  2.  om  personer.  ~  Sein:  misstaga  sig. 

Irrigkeit,  O,  /.  oriktighet,  felaktighet. 

irritierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  irritera,  oroa,  reta. 
2.  F  =  irren  II,  III. 

Irrsäl,  -[c]s,  -e,  n.  1.  misstag,  villfarelse.  2. 
irrfärd.  3.  felsteg,  synd.  4.  missförstånd, 
osämja.  5.  irrgång,  labyrint. 

irrsäm,  a.  vilseledande,  förvillande. 

Irrt[h]üm,  -[e]s,  -er  f,  ni.  misstag,  villfarelse. 
Da    sind    Sie  im  ~e ;  däruti  misstar  ni  er. 

irrt[h]unilicli,n'.  beroende  på  misstag,  oriktig. 

Irrung,  -en, f.  l.t  förvillande,  vilseledande.  2. 
misstag,  villfarelse.  3.  missförstånd,  osämja 

lsaal<,  -s,  -e  el.  -5,  m.  npr.  Isak. 

isabéll,  a.  isabellfärgad.  -farbe,  -«,/.  isabell- 
färg.  -färben,  a.  isabellfärgad. 

Isegrimm,  -[e]s,  -e,  m.  1.  Isegrim  (vmrgcn.s  namn 
i  tyska  djursagan),  'tasse',  'gråben'.  2.  tvärvigg, 
butter  person. 

Islam,  -[s],  O,  Islamismus,  -,  O,  m.  islam. 

islamisierllen,  -te.  -t,  tr.  göra  muhamedansk, 
till  muhamedan(er),  muhamedanisera. 

Islamit,  -en,  -en,  m.  muhamedan. 


Islamitin,  -nen,  f.  muhamedansk  kvinna. 

islamitisch,  a.  islamitisk,  muhamedansk. 

Isländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  isländing,  is- 
ländska. 

isländisch,  I.  a.  isländsk.  II.  n.  isländ.ska,  jfr 
devtsch. 

Isolier...  ex.  -haft,  O,  /.  cellfängelse,  -schemel, 
-s,  -,  -stuhl,  -[e]s,  -e  ■f,  m.  isoleringspall. 
-zelle,  -n,f.  (i8olerings)cell. 

isolierbar,  a.  möjlig  att  isolera. 

isolierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  isolera,  af- 
skilja,  afstänga  (sig).   Isolierung,  /. 

Isoliertheit,0,/.ensamhet,i8olering,afskildhet. 

t  sop  se  Ysop. 

Israelit,  -en,  -en,  m.  israelit,  jude. 

Israelitin,  -nen,  f.  israelitisk  kvinna,  judinna. 

Ist...  vani.  handel  Kx.  -Bestand,  -[f]s,  O,  m.  verk- 
lig tillgång.  -Einnahme,  -n,  f.  verklig  in- 
komst i  möts.  till  den  borilknade. 

Isthmllus,  -US,  -en,  m.  1.  O,  npr.  Istmus,  näset 
vid  Korint.  2.  näs  i  aiimh. 

Italiäner  se  Italiener. 

Italien,  -s,  -,  n.  npr.  Italien. 

Italiener,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen.  f.  it.iHenare, 
italienska.  2.  ett  slags  fruntimmershatt. 

italienisch,  a.  italiensk. 

Itåliker,  -.<;,  -,  m.  italiker. 

italisch,  n.  italisk. 

item,  adv.  desslikes,  likaså,  vidare. 

itz...  se  jetz... 

i.  V.,  rorkortn.  =  in  Vertretung :  i  ngus  ställe,  en- 
ligt uppdrag. 


J,  -f',s],-['.S-J,t;.  gram.  j,  Jfr/.  .W. 

ja,     I.     (a    &r    ofta    kort    i  bem.    /— .?)  adv.     1.  ja,  jo. 

»./freilich!  ja  visst!  F  ~  es  hat  sich  wohl! 
el.  ~  grossen  Dank !  ei.  ~  prost  Mahlzeit ! 
el.  'N«  prost  Neujahr!  jo  vackert!  det  må  du 
inbilla  dig!  P  ~  Kucheri!  'kragen  (fick  du)'! 
~  doch:  helt  visst.  2.  ja,  till  och  med,  t.  ex. 
er  hat  mir  's  versprochen,  ~  zugeschworen. 
3.  ju,  t.  ex.  warum  fragst  du,  da  du  es  ~ 
weisst?  da  sind  Sie  'v/.'  4.  öfverhufvud.  alls, 
t.  CT.  er  kommt  ivohl  spät,  wenn  er  ~  kommt. 
5.  för  all  del,  t.  ex.  komm  ~  recht  früh  !  Er 
stellte  es  so,  damit  »n/  alle  es  sähen :  h.a,n 
stälde  det  så,  på  det  att  ingen  måtte  und- 
gå att  se  det.  II.  -[.s],  -[s],  n.  ja.  Er  ist  ihr 
~  und  Amen:  ungef.  hon  tror  på  honom  som 
på  Gud  fader,  -bruder,  -s,  -f,  -herr,  -n,  -en, 
-mensch,  -en,  -en,  -säger,  -s,  -,  w.  jabror, 
jaherre.  -WÖhl,  a.  se  nedan,  -wort,  -[e]s.  O,  w. 
jaord,  ja. 

jach  se  jäh. 

jacheflln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  springa  omkring, 
väsnas,  bullra. 


Jacht,  -en.  f.  i  jakt.  -fahrt,  -en,  f.  seglats  i 
en  jakt.  -schiff,  -[e]«,  -e,  n.  =  .facht. 

Jacke,  -n,  f.  dim.  .läckchen,  -lein,  jacka.  F  biidi. 
jmdm  die  ~  voll  hauen:  mörbulta  ngn,  das 
ist  eine  alte  ~  det  är  en  gammal  historia. 
-n...  Ex.  ~ärmel,  -s,  -,  m.  jackärm. 

jackllen,  -te,  ge-t,  tr.  kläda  i  jacka. 

Jackett,  -[e]«,  -s,  n.  liten  jacka,  kavaj. 

jackig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  schwarze  klädd  i  svart 
jacka. 

Jagd,  -en,  f.  1.  jagt.  Die  hohe  ~  jagten  på 
högdjur.  2.  jagträtt.  3.  villebråd.  4.  revir. 
-anzug,  -[e]sj  -e  t,  m.  jagtdrägt.  -ausdruck, 
-[e]s,  -e  +,  m.  jagtterm.  -berechtigt,  a.  som 
har  jagträtt.  -bezirk,  -\^e]s,  -e,  m.  jagtdi- 
strikt,  revir,  -biichse,  -n,  f.  jagtbössa,  jagt- 
gevär.  -falke,  -n,  -n,  m.  jagtfalk.  -flinte  = 
-biichse.  -folge.  O,/.  1.  skyldighet  att  hör- 
samma uppbåd  till  jagt.  2.  rättighet  att 
förfölja  såradt  villebråd  in  på  annans 
mark.  -frevel,  -s,  -,  m.  tjufskytte.  -frohne, 
•n,  f.  dagsverke  på  jagt,  -garn,  -[e]s,  -e,  n. 
jagtnät.   -gebiet,  -[e]s,  -e,  n.  =  -bezirk,   -ge- 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprfik.    %  mindre  brukllRt.    W  teknisk  term.    «I« 


sXc  militärisk  term. 


Jagdbar 


Jahr 


hege,  -s,  -,  n.  inhaguad  jagtpark.  •gerät[h], 
-[e]s,  -e,  n.  jagtredskap.  -gerecht,  a.  1. 
lämplig  för  jagt.  2.  som  förstår  sig  på  jagt, 
jägarmässig.  -gerechtigkeit,  O,  /.  jagträtt. 
-geschichte,  -n,  f.  jagthistoria,  skepparhi- 
storia.  -hieb,  -[?]«,  -e,  m.  F  dugtigt  rapp; 
örfil,  -horn,  -[c]s,  -er  t,  n.  jagthorn.  -hund, 
-[e]5,  -e,  m.  jagthund.  -hUter,  -s,  -,  m.  skog- 
vaktare,  -joppe, -«,./".  jagtrock.   -Junker,-.«, 

-,     m.    jagtjunkare    via    jagtstaten    anstald  hofman 

-kundig,  a.  som  förstår  sig  på  jagt,  skicklig 
jägare,  -lehen,  -s,  -,  n.  jagträtt  ss.  Kriäning. 
•liebhaber,  -s,  -,  m.  jagtälskare.  -lust.  O,/, 
jagtens  nöje.  -messer,  -s,  -,  n.  jagtknif. 
-netz,  -es,  -e,  n.  jagtnät.  -pferd,  -\e]s,  -e,  n. 
jagthäst.  -recht,  -[e]s,  -e,  n.  1.  j;igtstadga. 
2.  jagträtt.  -schein,  -[e].'',  -e,  m.  jagtsedel 
(tillåtelse  till  jagt),  -schlitten,  -s,  -,  m.  jagtsläde. 
-schloss,  -es,  -er  t,  n.  jagtslott.  -spiess,  -es, 
-e,  m.  jagtspjut.  -stiick,  -[e]s,  -e,  n.  1.  jagt- 
äfventyr.  2.  jagtstycke,.  a)  pi  jagt  \Mu  musik- 
stycke, b)  m&iniDg.  -tasche,  -n,  f.  jagtväska. 
-tüch,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  O,  ett  slags  vatten- 
tätt kläde.  2.  jsig.  jagtlapp.  -wesen,  -s.  O,  n. 
jagtväsen.  -zeit,  -en,  f.  jagttid.  -zeug, -[e].^•, 
-e,  n.  tyg  till  jagtdrägt.  -zug,  -[e]s,  -e  t,  «'■ 
1.  tåg(ande)  till  jagt.  2.  jagtfülje,  jagtsäll- 
skap.     3.   hästar  framför   en   jagtvagn.    4. 

järnTäg.  jagttåg. 

jagdbar,  n.  som  kan,  får,  är  lämplig  att  jagas. 

Jagdbarkeit,  O,  /.  egenskap  att  få  jagas,  att 
vara  lämpligt  villebråd. 

jagdllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  ~ 
göra  jagt  på,  jaga,  jägta  ngt. 

jagilen,  -tee\.%jug,ge-t,l.tr.  jaga.  In  die  Flucht 
'N/jaga  på  flykten.  J'mcZre  in  den  ZorZ--^  skicka 
ngn  till  döden.  Jmdn  an  die  Arbeit  ~  drif- 
va  ngn  till  arbetet.  Jmdn  zum  Teufel  ei. 
Henker  ei.  Kuckuch  ~  bedja  ngn  dra  dit 
pepparn  växer.  Jmdm  den  Degen  durch  den 
Leib  ~  genomborra  ngn  med  värjan.  Die 
Pferde  müde  '^  tröttköra  hästarne.  Die 
Hunde  müde  ~  jaga  hundarne  trötta.  Der 
eine  Unfall  jagte  den  anderen:  olyckorna 
följde  tiitt  pä  hvarandra.  II.  Sich  müde  ~ 
jaga  sig  trött.  Sich  mit  jmdm  r^  jaga  hvar- 
andra. III.  itr.  h.  1.  jaga,  vara  på  jagt. 
Nach  etw.  ~  jaga  efter  ngt.  2.  när  onMran 
dringen  framhiiies  s.  jaga,  Spränga,  galoppera, 
rida  ei.  åka  i  sträck,  fort;  brådska,  skynda, 
gå  på,  t.  ex.  der  Reiter  hat  fürchterlich  ge- 
jagt, ist  nach  Berlin  gejagt;  der  Professor 
hat  sehr  gejagt,  um  seine  Vorlesungen  recht- 
zeitig zu  beenden. 

Jäger,  -.■?,  -,  m.  ~in,  -ne/),/.  jägare,  jägarinna. 
-bursch[e],  -en,  -en,  m.  skogvaktarlärling, 
skogselev.  -garn,  -[e].«,  -e,  n.  jagtnät.  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  -hof,  -[c]«,  -e  t,  m.  jägares  bo- 
stad, jägmästar-ei.skogvaktarbostad.  -horn, 
-[e]s,  -er  f,  n.  jagthorn.  -junge,  -n,  -n,  -lehr- 
ling,  -[e]s,  -e,  m.  =  -bursch.  -meister,  -s,  -,  m. 


ongef.  öfverjägmästare.  -recht,  -[e]s,  -e,  n.  1. 
jägares  andel  i  villebrådet.  2.  skottpengar. 
3.  straff  för  mot  jagtregler  begånget  fel. 
-spräche.  O,  /.  jägarspråk.  -tasche,  -n,  f. 
jagtväska.  -s...  Ex.  ^mann,  -[e].«,  Jägersleute, 
m.  jägare. 

Jägerei,  -en,  f.  1.  O,  jagtkonst,  jagt,  jägeri. 
2.  jägarskara,  jagtfölje.  3.  jägmästarbostad; 
revir. 

jägerhaft,  jägerisch,  jägerlich,  a.  jägarlik,  ja- 
gar-. 

Jägerling,  ■[e]s,  -e,  m.  F  dålig  jägare,  sön- 
dagsjägare. 

Jägerschaft,  -en,  f.  1.  =  Jägerei  2.  2.  jägar- 
stånd,  jägarlif. 

jäh[e],  a.  1.  snabb,  plötslig.  2.  häftig,  upp- 
brusande. 3.  mycket  brant,  lodrät,  -stotzig,  a. 
brant,  lodrät,  -zorn,  -[e]s,  0, 7?t. häftig  vrede. 
-zornig,  a.  uppbrusande,  häftig. 

Jähe,  O,/.  1.  snabbhet.  2.  häftighet.  3.  branthet. 

jählings,  adv.  1.  plötsligt.  2.  brant,  lodrätt. 

Jahr,  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Jährchen,  -lein,  år.  Vor 
einem  ~e;  för  ett  år  sedan,  übers  ~  om  ett 
år,  über  ~  U7id  Tag:  efter  år  och  dag.  Ein 
~  ums  andere:  hvartannat  år.  Ein  ~  rvie 
das  andere  ei.  wie  alle  ^e :  år  ut  och  år  in 
på  samma  sätt.  Sein  ~  abdienen:  exercera 
beväring,  jfr  einjährig  under  /.  ein...  Er  ist 
acht  ~[e]  alt,  er  geht  in  sein  neuntes  ~  han 
är  åtta  år,  är  på  det  nionde.  Er  ist  in  den 
dreissiger  ~e?»,  in  den  besten  '\,en:  han 
är  på  trettiotalet,  är  i  sina  bästa  år.  Vor 
~e«.-  för  många  år  sedan.  In  gesetzten  e\. 
gewissen  f^en:  ej  mera  ung,  bei  r^en  sein: 
vara  kommen  till  åren,  zu  «v/ew  kommen: 
blifva  till  åren.  Vor  seinen  '^en  sterben: 
dö  tidigt,  en  förtidig  död.  Er  ist  jünger 
als  seine  ~e.-  han  förefaller  yngre  än  han  är. 
-arbeit, -en,/,  årsarbete.  -arbeiter,-s, -,7)t.  för 
ett  ån  Sünder  stadd  arbetare,  -åus,  adv.  ~ 
jahrein:  år  ut  och  år  in.  -buch,  -[e]s,  -e?- 1, 
n.  årsbok,  krönika,  -éin,  adv.  se -aus.  -fijnf[t], 
-[e].<!,  -e,  n.  tidrymd  af  fem  år.  -gäng,  -[e]s, 
-e  t,  m.  årgång,  -gehalt,  -[e]s,  -e,  -geld,  -[e]s, 
-er,  n.  årslön,  -hundert,  -[e].',  -e,  n.  århun- 
drade, -lohn,  -\e]s,  -e  t,  m.  årslön,  -markt, 
-[«].'!,  -e  t,  iti.  1.  (års)marknad.  2.  =  roij. 
-markl[s]geschenk,  -[e]s,  -e,  n.  marknads- 
gäfva.  -pacht,  -en,  f.  årsarrende,  -rente,  -w, 
_/".  årsränta,  årsinkomst,  -ring,  -[e]s,  -e,  m. 
årsring,  -schuss,  -es,  -e  t,  "i-  årsskott,  -tau- 
send, -[e]s,  -e,  n.  årtusende,  -tåusendelang, 
adv.  årtusenden  igenom.  -zéh[e]nt,  -[e]s, 
-e,  n.  årtionde,  -zeit,  -en,  f.  årsdag,  årsfest. 
-e...  En.  ~lang,  a.  som  räcker  år  igenom, 
årslång. SS...  ex.  ~abschluss,  -es,  -e  f,  m. 

1.  årets  slut.    2.  årlig  afslutning  af  rakcn.skai.cr, 

bokslut.  ~alt,  a.  årsgammal.  ~anfang, -[<>].<:, 
-e  t,  m.  årets  början.  ~bericht,  -[ej.s-,  -e,  m. 
årsberättelse.  ~einkonimen,  -s,  O,  n.  årsin- 
komst. ~feier,  -n,f.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  års- 


f  har   omljud.    tr.  transitivt,    it7'.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


J&bren 


397 


fest.  '>^folge,  0,  /.  årsföljd.  <x.frist,  -en,f. 
ett  års  tid.  Innerhalb  ~  inom  ett  år.  ~ge- 
dächtnis[s],  -ses,  -se,  n.  årsbegängelse. 
~kursilus,  -US,  -US  «i.  -e,  m.  årskurs,  årligt 
pensum.  o^rapport,  -[e]s,  -e,  vi.  årsrapport, 
årsVjerättelse.  ~rate,  -n,/.  årlig  andel,  be- 
talning, ntdelning.  ~ring  se  -ring.  '^schluss 
=  r^al/sr/iluss.  ~tag,  -[e]s,  -e,  m.  årsdag. 
~trieb,  -[e]s,  -e,  m.  årsskott.  '^.'Zahl,  -en,/. 
årtal.  ~zeit,  -en,  f.  årstid.  F  biidi.  das  ist 
ausser  der  ~  det  är  opassande. 

jährllen,  -te,  ge-t,  sich  ~.  £tw.  jährt  sich : 
ngt  blir  årsgammalt,  det  är  ett  år  sedan 
ngt  hände. 

jährig,  a.  1.  -årig  i  sms.  med  rükncora,  t.  ex.  zehn- 
~  tioårig.  2.  årsgammal.  Es  wird  ~  det 
blir  ett  år,  sedan  det  hände.  3.  myndig. 

jährlich,  a.  årlig. 

Jährling,  -[e]s,  -e,  m.  årsgammalt  djur.  -s... 
Kx.  ~schaf,  -[e]s,  -e,  n.  årsgammalt  får. 

Jähzorn  sejäh[e]. 

Jakob,  -s,  -s  el.  -e,  m.  npr.  aim.  Jaköhchen,  Ja- 
kob. F  das  ist  der  wahre  ~  det  är  just  den 
rätte.  -s...  Ex.  ~bruder,  -s,  -f,  m.  till  den  hei. 
Jakobs  graf  i  Siiutiago  de  Compostela  vall- 
färdande pilgrim,  'v^leiter,  -n,f.  1.  jakobs- 
stege. 2.  bot.  blåljus  (Polemonium  coeru- 
leum). 

Jakébi,    oböjl.    m.    (egeml.    gen.    till  Jakobus)  jakobs- 

niässan,  2.5:e  juli. 

Jakobiner,  -s,  -,  m.  jakobin.  -mutze,  -«,/.  ja- 
kobinmössa. 

Jakonétt,  -[ejs,  -e,m.  ett  slags  fint  bomullstyg. 

Jakute,  -n,  -ra,  m.  jakut. 

Jalousie, -era,  y.  1.  jalusi,  svartsjuka.  2.  jalu- 
ßi,  persienn. 

Jatnbe,  -«,  -n,  m.  jamb. 

jambisch,  a.  jambisk. 

Jambjus,  -us,  -en,  m.  jamb. 

Jammer,  -s,  %  -,  m.  1.  jämmer,  elände.  2.  stu 
dentspr.  kopparslagare,  -anblick,  -[e]s,  -e,  m. 
jämmerlig  syn.  -belastet,  a.  tyngd  af  elän- 
de, jämmerfull.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  bild  af 
jammern,  af  eländet,  -erregend,  a.  jämmer- 
lig, -geschrei,  -[«]«,  -e,  ra.  jämrande,  jäm- 
merskri, -gestalt,  -en.  f.  jämmerlig  gestalt. 
-leben,  -s.  O,  n.  jämmerligt  lif,  elände,  -scha- 
de, picdikativt  a.  Es  ist  ~  det  är  stor  synd, 
stor  skada,  -thal,  -[e]s.  O,  ra.  jämmerdal. 
-voll,  a.  jämmerfull,  jämmerlig. 

jammerhaft,  jammerig,  a.  jämmerfull. 

jämmerlich,  a.  jämmerlig,  beklaglig,  eländig, 
bedröflig. 

Jämmerlichkeit,  -en,  f.  jämmerlighet,  uselhet. 

Jämmerling,  -[e]s,  -e,  m.  kräk,  krake. 

jammerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  jämra,  klaga, 
über,  um,  nach  etw. :  öfver  ngt.  II.  tr.  1.  Er 
jammert  mich  ei.  opers  es  jammert  mich  sei- 
ner: det  gör  mig  ondt  om  honom.  2.  Jmdn 
wach  ~  väcka  ngn  med  sitt  jämrande. 

Janhagel,  -s,  O,  m.  pöbeln,  packet. 


Janltscnår,  -en,  -en,  m.  janitsjar. 

Jänner,  -s,  -,  Januar  (afv.  -  -  -  med  kort  bctonadt  a), 

-[e]s,  -e,  VI.  januari. 
Japaner,   -s,   -,  m.  ~in,  -nen,  f.  Japanese,  -n, 

-n,   VI.   Japanesin,    -nen,  f.  japan,  japanes, 

japansk  kvinna. 
japanesisch,  japanisch,  I.  a.  japansk.  II.  n.  j.i- 

panska  språket,  jfr  deutsch. 
japanierllen,  -te,  -t,  tr.  O  japanera. 
jappllen,   -te,  ge-t,  japsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr. 

h.  F  gapa,  snappa  efter  ngt,  i  sht  efter  luft,  Uåsa, 

flämta. 

Jargon,  -s,  -s,  m.  jargon. 

Jarlt[hjQm,  -[e]s,  -er  f,  ra.  jarldöme. 

Jasmin,  -[e]s,  -e,  m.  jasmin. 

jaspierilen,  -te,  -t,  tr.  måla  likt  jaspis,  mar- 
morera. 

Jaspis,  -[ses],  -[se],  m.  jaspis.  -artig,  «.  jaspis- 
artad.  -farbe,  -ra,  /.  jaspisfärg.  -opal,  afy. 
Jaspopal,  -[e]s,  -e,  m.  jaspopal. 

Jät...  Ex.  -gras,  -es.  O,  ra.  bortrensadt  ogräs.  -hacke, 
•haue,  -ra,  /.  trädgårdshacka  tiii  rensmug. 

jätllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  rensa  (bort), 
t.  ex.  das  Unkraut  aus  dem  Weizen,  den 
Weizen,  das  Weizenfeld. 

Jäter,-«, -,m.  ~in,  -nen,  f.  person  som  rensar. 

Jauche,  -n,  f.  stinkande  vätska;  åkerbr.  gödsel- 
vatten, kreatursurin;  med.  illaluktande  var. 

jauchhaft,  jauchicht,  a.  stinkande  (om  Tätskor). 

jauchzllen,  -[es]t.-te,ge-t,  I.  itr.  h.  jubla,  upp- 
gifva  glädjerop.  Jmdm  'v-  jubla  mot,  jub- 
lande hylla  ngn.  II.  tr.  1.  jublande  yttra. 
2.  Jmdn  wach  ~  väcka  ngn  med  sitt  jubel. 

Jauchzer,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -raera,  /.  jublande 
person.  2.  jubelrop,  glädjerop. 

Java,  -s,  O,  re.  npr.  Java.  -rinde,  O,/,  (jäva-) 
kanel. 

Javanése,  -n,  -ra,  ???.  javan. 

Javanésin,  -nen,  f.  javanska,  javansk  kvinna. 

javanésisch,  I.  a.  javansk.  II.  n.  javanska,  jfr 
deutsch. 

jawohl,  adv.  javäl,  ja  visst,  förstår  sig. 

I.  je,  adv.  och  konj.  1.  Von  ~[Aej-]  ei.  von  ~ 
und  ~  från  evighet,  alltjämt,  1  alla  förflutna 
tider.  2.  ~  und  ~  a)  ständigt,  städse,  b) 
då  och  då,  allt  emellanåt.  3.  i  fr&ge-,  negations , 

vilkors-    och    relativsatser    samt    vid  als  efter  kompara 

tiver:    uågousin,    t.   ex.  wenn  er  ~  kommt,  er 

ist  reicher  als  ~.    4.  distributivt  vid  räkneord.    ~ 

zwei  [und  zwei]  :  två  och  två,  två  i  sänder. 
~  der  zehnte:  hvar  tionde.  Er  gab  den 
Knaben  ~  ztvei  Mark:  han  gaf  hvar  och 
en  af  gossarne  två  mark.  Für  ~  zehn  Wör- 
ter: för  tio  ord,  för  hvart  tionde  ord.  5. 
~  nach  seinem  Fleisse  ei.  ~  nachdem  er 
fleissig  ist,  verdient  er  mehr  oder  weniger: 
han  förtjänar  mer  eller  mindre,  allt  efter 
som  han  är  flitig;  er  verdient  [immer]  mehr, 
~  fleissiger  er  ist :  ju  flitigare  han  är,  dess 
mer  förtjänar  han.  ~  nachdem  [die  Um- 
stände  es  er/ordern]  :   efter  omständighe- 


&kta  sma.    F  familjart.    P  lügre  sprik.    %  mindre  brukligt.    S  teknisk  term.    4»  sjülaT 


Je 


Jooh 


terna.  6.  ju,  dess.  ~  eher,  ~  lieber:  ju  förr 
dess  bättre.  Ordspr.  '^  mehr  man  hat,  r^  (ei. 
desto  el.  um  so)  mehr  vian  will:  mer  vill  mer 
ha.  7.  ~  mehr  und  mehr:  mer  och  mer. 
Es  wird  ihm  ~  langer,  ~  schlimmer:  det 
blir  allt  värre  och  värre  med  honom,  han 
blir  allt  sämre  och  sämi-e.  —  Sms.  se  nedan. 

2.  Je,  interj.  F  och  P  Herr[e']  ~  ei.  Jemer  ei. 
Jemine  ci.  Jemini  ei.  Jere[m]  ei.  Jerum  ei. 
./es;  herre  je!  herre  jemine!  jessus!  »vr,  c/a 
kommt  er!  kors,  där  kommer  han! 

jedénnoch,  /jojjj.  likväl,  ändå,  emellertid. 

jedller,    m.    -e,    /.     -es,    n.    (bejca    som  ett  adj.\  adj. 

och  subst.  ohest.  pron.  hvar,  hvart,  hvarje, 
hvar  och  en,  hvart  och  ett.  Zu  jeder  Stun- 
de: ständigt,  hvarje  stund.  Alle  und  Jede: 
allesammans,  hvar  enda  en.  Jeder  dieser 
Männer  hat  sein  Verdienst  ei.  diese  Männer 
haben  jeder  ihr  Verdienst:  hvar  och  en  af 
dessa  män  har  sin  förtjänst,  är  förtjänst- 
fnll  på  sitt  sätt.  Ohne  jeden  Zteeifel:  tvif- 
velsutan.  Jedes  dritte  Wort:  hvart  tredje 
ord,  jede  zehn  Schritte:  hvart  tionde  steg. 
Nicht  jeder  versteht  diese  Schrift:  ej  hvem 
som  halst  förstår  denna  skrift.  Ein  jeder, 
eine  jede,  ein  jedes :  hvar  och  en,  hvart 
och  ett.  -weder  =  jeder,  -en...  ex.  ~falls,  adv. 

i  alla  fall.  ~orts,  adv.  öfverallt. er...  ex. 

~einer,  truki.  biott  i  denna  form  =  '^mann.  '>^hand, 
~lei,  oböji.  a.  allehanda,  alla  slags.  ~mann, 
gen.  -[e]s,  dat.  ack.  -,  sabst.  obest.  pron.  hYar 
och  en.  '^männiglich,  adv.  öfverallt.  Es  ist 
~  bekannt,  dass  ...  hvar  och  en  vet  att  ... 
'>.<niannsfreund,  -[e]s,  -e,  m.  hvars  mans  vän, 
vän  till  hela  verlden.  'v/zeit,  adv.  alltid, 
städse.  —  -es...  Ei.  ~mal,  adv.  hvarje  gång, 
jämt.  'N/malig,  a.  olika  ror  hvarje  ging,  eventu- 
ell, tillfällig,  t.  ex.  die  ~e  Beschaffenheit 
der  FMnge:  sakernas,  affärernas  tillfälliga 
ställning,  ställning  för  tillfället,  wie  es  die 
~ere  Umstände  erheischen:  efter  omstän- 
digheterna. 

jederhand,  jederlei,   se  ofvan  under  jeder. 

jedoch,  konj.  likväl,  emellertid. 

jeglicher  =  jeder. 

jeher  se  /.  je  1. 

Jehoväh  (^rv   -  -  -),  -s,  0,  m.  npr.  Jehova,  Jahve. 

Jelängerjelr'eber,  -s,  -,  m.  ocu  n.  1.  kaprifolium. 
2.  syren.  3.  styfmorsblomma,  pensc. 

jemals  =  1.  je  .9. 

jemand, gen. -[e]s, dat. -[e?7t]  ei.  -e7;,ack.-[e»],oie5/. 
pron.   1.   subst.   någon.  Ein  [gewisser}  ~  en 

viss  någon.  2.  adjektiviskt  jämte  ett  adjektiv  i  sub- 
stantivisk    användning,     t.    ex.     ~     Hohes :    en  hög 

person,    ^    Fremdes:  ngn  främmande,  mit 

~  anderem  ei.  %  anderen:  med  ngn  annan. 
Jemer,  Jemine,  JeminT  ae  2.  Je. 
Jenénser,   I.    -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  invånare  i 

Jena,   jenabo.  II.   &fv.  jenénsisch,  a.  jenen- 

sisk,  Jenas. 
jener,  m.  jene,  f.  jenes,  n.  pron.  dem.,  böjes  »s. 


der  I,  den,  den  där,  den  andre,  den  förre. 
In  diesem  wie  in  jenem  Leben:  både  i  detta 
och  det  tillkommande  lifvet.  An  jenem  Ta- 
ge :    på    den    (den    bekanta,    den    yttersta)    dagen. 

Von  diesem  und  jenem  sprechen:  tala  om 
ditt  och  datt.  F  wie  jener  sagt :  som  man 
plär  säga,  som  ordspråket  lyder,  jfr  dieser. 

—   Sms.  se  nedan. 

jenisch,  a.  tillhörande  tjufspråket,  tjufspråks-. 

Jenner  se  Jänner. 

jenseit  se  jenseits. 

jenseitig,  a.  1.  belägen  på  andra  sidan,  på 
andra  stranden.  Das  ~e  U/er:  andra  stran- 
den. Biidi.  das  -v/e;  lifvet  efter  detta.  2. ^till- 
hörande andra  sidan,  motpartiet,  motpar- 
ten, t.  ex.  der  ~e  Advokat:  motpartens  ad- 
vokat. 

jenseits,!. a(Zi,". på  andra  sidan; på  andra  sidan 
grafven.  II.  prep.  med  gen.  och  %  dat.  på  andra 
sidan  (om).  III.  oböji.  n.  lifvet  efter  detta. 

Jere[m]  se  2.  Je. 

Jeremiéde,  -n, ./'.  jeremiad,  klagovisa. 

Jerum,  Jés  se  2.  Je. 

Jesuit,  -en,  -en,  m.  jesuit,  -en...  ex.  ~general, 
-[e]s,  -e  [t],  m.  jesuitgeneral.  ~kniff,  -[ej.--, 
-e,  m.  jesuitknep.  -N/Orden,  -s,  O,  m.  jesnit- 
orden. 

Jesuitent[h]am,  -[e].s  O,  n.  Jesuiteréi,  -en,  f. 
jesuitism. 

jesuitisch,  a.  jesuitisk. 

Jesuitismus,  -,  O,  m.  jesuitism. 

Jett,  -{eis,  o,  n.  min.  jett,  gagat. 

Jette,  -ns,  -n.f.  npr.  dim.  Jettchen,  F  Henriett.T. 

jetzig,  re.  nuvarande,  närvarande  om  tid. 

jetZO,  fBråldr.  =  jetzt  I,  1. 

jetzt,  I.  adv.  1.  nu.  Bis  -%<  hittills,  für  -v 
för  närvarande,  von  r^  ab  ei.  an :  hädan- 
efter, von  ~  bis  tZrt/iin:  härifi-ån  och  dit, 
zwischen  ~  t(nd  Ostern:  härifrån  till  påsk. 
2.  ~  ...  ~  än  ...  än.  II.  obisji.  ra.  nutid. 
-zeit.  O,  /.  nutid. 

jetzund  (äfv.  -  -),  jetzunder,  adv.  =  jetzt  I,  1. 

jeweilen,  adv.  ibland,  stundom,  emellanåt. 

jeweilig  =  jedesmalig. 

jo,  interj.  1.  Feuer  f^!  elden  är  lös !  Mord 
~/  mord!  Dieb  ~.'  tag  fast  tjuf ven! m.m.  2. 
rop  it  dragare:  a)  hopp !  hoj !  b)  åt  väuster! 

Jobber,  -s,  -  [s],  m.  börsspekulant,  börsvinglare. 

Jobberéi,  -en,  f.  börsspel,  börsvingleri. 

jobberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  drifva  börsspekula- 
tioner, börsvingleri. 

Jobel  se  Jubel. 

Joch,  -[e].«,  n.  1.  plur.  -e,  a)  ok  nsr  dragare,  till 
vattenbärning    och    bildl.,    b)  bot.   bladpar.    2.  plur. 

-,  par  dragare,  t.  ex.  zicei  ~  Ochsen :  två  par 
oxar.  3.  piar.  -,  plogland.  4.  piur.  -e  ei.  -er  t, 
a)  tvärbjälke,  brohvalf,  bropelare,  b)  bärgs- 
rygg,  ås.  -artig,  a.  i  form  af  ett  ok.  -bein, 
-[e]s,  -e,  n.  med.  okben.  -beladen,  a.  ned- 
tyngd af,  suckande  under  oket.  -brücke,  -n, 
f.  ©  på  pålar  ei.  hvalf  byggd  bro.  -höhe,  -n, 


t  har  omljud.    tr.  traosltirt,    itr.  intransitivt   verb.    k,  har  haben,    S.  har  »etn  till   hjiilpverb. 


Jooheu 


399 


Jude 


f.  höjden  af  a)  en  bärgsrygg,  b)  ett  bro- 
hvalf.  -holz,  -es,  -e  ei.  -er  f,  «•  ©  tvärbjälke, 
bärbjälke,    -los,    a.   fri   från  oket,  utan  ok. 

-pfahl,  -[e].«,   -e   t,  »«•  ®  påle  som  uppbär  en  tvär- 

bjuike.  -träger,  -s,  -,  m.  é  (bro)pelare.  -Über- 
gang, -[e]*-,  -e  t,  7«.  öfvergång  öfver  en  bärg- 
ä.-^,  pass. 

jochilen,  -te,  ge-t,  tr.  oka,  lägga  oket  på;  biidi. 
bringa  under  oket,  underkufva. 

Jockey  (ar».  -  -),  -s,  -s  ei.  -en,  m.  jockej. 

1.  Jod,  -[s],  -S,  n.  gram.  j,  jod. 

2.  Jod,  -[ejs,  O,  11.  min.  jod. 
Jodeler  se  Jodler. 

jodellln,  -te,  ge-t.  Ur.  h.  jodla. 

jodierllen,  -te,  -t,  tr.  försätta  med  jod. 

jodig,  a.  jodhaltig. 

Jodler,  -.<!,  -,  711.  1.  ~in,  -nen,  f.  jodlande  per- 
son, jodlare.  2.  jodlande. 

Johann,  -s,  -s  ci.  -e,  m.  npr.  Johan. 

Johånnl[s],  oböji.  f.  Johannes  döparens  dag, 
midsommardagen,  midsommar.  -s...Ex.~ap- 
fel,  -s,  -f,  in.  ett  slags  tidiga  äpplen.  ~bee- 
re,  -n,  f.  vinbär.  ~beersaft,  -[e]s,  -e  f,  w. 
vinbärssaft.  ~beerstrauch,  -\_e]s,  -er  f,  m. 
vinbärsbuske,  '^^beerwein,  -[e]s,  -e,  m.  vin- 
bärsvin.  ~berger,   -s,  -,  vi.  johannisberger 

(vin   från  Johannisberg).  ~blume,  -n,  f.  bot.  vätte- 

Ijus  (Bellis).  ~brot,  -[e]s,  -e,  n.  johannes- 
bröd.  ~fest,  -[e].i,  -e,  n.  midsommardag. 
~käfer,  -.?,  -,  m.  1.  lysmask.  2.  ållonborre. 
»./kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  bot.  johannesört  (Hy- 
pericum). ~tag,  -[e].«,  -e,  m.  midsommar- 
dag. ~wurm,  -[e]s,  -erf,  m.  lysmask. 

Johanniter,  -s,  -,  m.  Johanniter,  -orden,  -s,  O, 
m.  johanniterorden,  malteserorden. 

johlllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  högljiidt  sjunga, 
skrala,  skräna.  2.  %  jodla. 

Johler,  -s,  -,  in.  ~in,  -nen,  f.  1.  sjungande, 
skrålande,  skränande  person.  2.%  =  Jodler. 

Jokus,  -,  O,  m.  F  skämt,  gyckel. 

jolllen,  Joler  %«  johlen,  Johler. 

Jolle,  Jölle,  -«,/.  A  julle.  -n...  ex.  ~führer,  -s, 
-,  m.  båtförare. 

Jongleur,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  jonglör. 

Joppe,  -n,/.  jacka,  kavaj. 

Joseph,  -s,  -e  ei.  -s,  vi.  npr.  Josef.  -S...  Ex.  -x/ehe 
=  Jungfernelie. 

Jot,  -[s],  -s,  n.  dim.  Jötlein,  gram.  j,  jod. 

Jota,  -[s],  -s,  n.  gram.  jota.  Biidi.  da  fehlt  kein 
~  det  är  till  punkt  och  pricka  färdigt,  rik- 
tigt. 

Jott  se  Jot. 

Joujou,  -s,  -s,  m.  ocii  n.  leksak,  på  ett  snöre  rul- 
lande trissa. 

Journål,  -[e]s,  -e,  n.  jurnal,  a)  dagbok,  b) 
tidskrift,  tidning,  -iesezlrkel,  -s,  -,  m.  läse- 
sällskap.  -mappe,  -n,  f.  tidskriftsportfölj. 

Journalist,  -en,  -en,  in.  jurnalist,  publicist, 
tidningsman,  -en...  Ex.  ~stand,  -[e]s,  O,  m. 
publiciststånd,  publicisterna,  'v/tag,  -[e]s, 
-e,  m.  publicistmöte. 


Journalistik,   O,  /.  tidningsväsende,  tidnings- 

präss. 
journalistisch,    a.    jurnalistisk,    publicistisk, 

tidnings(manna)-. 
jovial,  a.  jovialisk,  skämtsam,  fryntlig. 
Jovialität,  O,  /.  jovialiskt  sätt. 
Jubel,  -s,  t  -,  m.  jubel,   -braut,  -e  t,  /•  silf  ver- 

ei.  guld-  el.  diamantbrud.    -bräutigam,  -s,  -e, 

m.   silfver-   ei.   guld-   ei.   diamantbrudgum. 

-doktor,  -s,  -en,  m.  jubeldoktor,  -feier,  -n,  f. 

-fest,   -[e]s,    -e,  n.  jubelfest,    -gesang,  -[e]s, 

-e  t,   w-   jubelsång,   -geschrei,  -[e]s,  -e,  n. 

jubelskri.  -greis,  -es, -e,?;».  Jubilar,  -hochzeit, 

-en,  f.    silfver-    ei.  guld-  ei.  dimantbröllop. 

-jahr,  -[e]s,  -e,  n.  jubelår,  -laut,  -[e]s,  -e,vi. 

jubel,   -lied,    -[e]s,   -er,  n.  jubelsång,   -paar, 

-[e]s,    -e,   n.    äkta  par  som  firar  silfver-  ei. 

guld-  el.  diamantbröllop;  tvänne  jubilarer. 

-tag,  -[e]s,  -e,  m.  dag  al  ett  jubileum  Oras. 
jubellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  jubla. 
Jubilar,  -[e]s,  -e,  m.  jubilar. 
Jubilåte,-[s],-[s],  TO.  tredje  söndagen  ef  ter  påsk. 
Jubilällum,  -uvi[s],  -en,  n.  jubileum,  jubelfei^t. 
jubilierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  jubilera,  jubla. 
jDch  (afT.  med  kort  u),  interj.  hurra!  häjsan! 
Juchart  se  Jtichert. 
jQchllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  jubla,  hurra. 

JuChert,  -[e].S,   -e  men  SS.  mlttenhet  -,  «1.  plogland. 

juchhé[i],  juchhéidideldum,  interj.  hurra!  häj- 
san ! 

juchhéillen,  -te,  -t,  itr.  h.  hurra,  jubla. 

juchheisa  =  juchhei. 

Jucht,  -[e]s  el.  -en,  -en,  m.  och  n.  Juchten,  -.t,  -, 
m.  ryssläder,  juftläder.  Juchten  ..  ex  ~band, 
-[eJs,  -e\,m.  rysslädersband.  ~leder,  -s,  O, 
n.  =  Jucht. 

juchten,  a.  af  ryssläder,  ryssläders-. 

jQchzllen,    -[_es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  jubla,  hurra. 

juckllen,  ;ic  jückllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  klia.  II. 
tr.  och  sich  ~  rifva  (sig)  rer  kiMa. 

JuCkS  ra.  m.  se  Jux  m.  m. 

judalsierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  judaisera,  luta  åt 
judendomen.  Judaisierung,/. 

Jude,  -n,  -n,  m.  dim.  Jiidchen,  -lein,  jude.  Jfr 
liuuen  II,  2.  -n...  ex.  ~apfel,  -s,  -f,  vi.  adams- 
äpple,  paradisäpple.   ~bärt,  -[c]s,  -e  f,  m. 

1.  judeskägg.  2.  bot.  bräcka  (Saxifraga). 
'v.bekehrung,   -en,  f.   1.  judes  omvändelse. 

2.  judemission.  ~christ,  -en,  -en,  m.  jude- 
kristen.  ~christent[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  jude- 
kristendom, 'vydeutsch,  n.  judetyska,  jfr 
deutsch  II.  ~dorn,  -[e]s.  O,  m.  bot.  1.  stjärn- 
tistel (Carlina).  2.  bröstbär  (Zizyphus  vul- 
garis), «x/eid,  -[e]s,  -e,  m.  ed  för  judar. 
~frau,  -en,  f.  judekvinna,  -^gasse,  -n,f, 
judegata,  judegränd.  ~genoss[eJ,  -en,  -en, 
m.  judeproselyt,  /v-gesicht,  -[e]s,  -er,  n.  ju- 
diskt ansigte,  utseende,  judetyp.  «v/harz,  -es. 
O,  n.  =  f^pech.  ~junge,  -n,  -n,  m.  judepojke. 
'>.'kirsche,  -n,  f.  bot.  1.  belladonna  (Atropa 
Belladonna).  2.  judekirs  (Physalis).    'v/leitn, 


äkta  ams.    F  familjärt.    P  lUgre  språk.    %  mindre  br 


teknisk 


«X*  Ejäterm.    »i  militärisk  term. 


Jüdelei 


400 


Jungfer 


-[e]s,  0,  m.  =  '^pech.  'v.mädchen,  -s,  -,  n. 
judeflicka.  <^pack,  -[f?]«,  0,  n.  judepack. 
~pech,  -[e]s,  0,  n.  asfalt.  ~rut[h]e,  -n,f. 
bot.  barris  (Spartium  scopariiim).  ~schule, 
-n,  f.  1.  judeskola.  2.  synagoga.  ~stadt,  -e 
t,  /.  judekvarter.  '>^steuer,  -n,  f.  skatt  på 
judar,  'v/tempel,  -s,  -,  m.  synagoga.  -^Verfol- 
gung, -en,  f.  judeförföljelse.  ~viertel,  -s,  -. 
n.  judekvarter. 

Jüdelei,  -en,f.  judiskt  sätt.  ocker,  köpslående, 
språk,  jfr  följ. 

jUdellln,  -te,  [/e-t,  itr.  h.  1.  spela  jude.  upp- 
träda som  en  jude,  ockra,  köpslå.  2.  tala 
judetyska. 

Judenheit,  Vt,f.  judarne  pi  heia  jorden. 

Judenschaft,  -e»,  /.  1.  judisk  befolkning,  ju- 
dar. 2.  egenskap  af  jude. 

JudentfhjQm,  -[e].s  O,  w.  judendom. 

judent[h]Ümlich,  a.  egendomlig  för  judar,  ju- 
disk. 

Judika,  -[s],  -[5],  m.  femte  söndagen  i  fastan. 

Jüdin,  -nen,  f.  judinna. 

jüdisch,  a.  judisk. 

judizierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  döma. 

Judizillum,  -um[s],  -en,  n.  dom. 

Juft  m.  ni.  se  Jucht  m.  m. 

Jugend,  O,./*,  ungdom,  oidspr.  ~  IkU  keine  Tu- 
gend: ungdom  ocb  visdom  följ;is  ej  åt.  -al- 
ter,  -s,  O,  w.  ungdomsålder.  -blüt[h]e,  O,/. 
ungdomsfägring,  -erlnnerung,  -en,  f.  ung- 
domsminne, -feuer,  -g,  O,  «.  ungdomseld. 
•freude,  -«,  f.  ungdomsglädje,  ungdoms- 
fröjd, -freund,  -[e]s,  -e,  m.  -freundin,  -nen,f. 
1.  ungdomsvän.  2.  ungdomens  vän.  -frische, 
O,  y'.  ungdomsfriskhet,  -gefährte,  -»,  -n,  m. 
ungdomskamrat,  ungdomsvän,  -jahre,  n. 
jilui:  ungdomsår,  -kraft,  -e  t, /"•  ungdoms- 
kraft, -kräftig,  a.  ungdomskraftig,  ungdom- 
lig, -liebe,  o, ,/'.  ungdomskärlek.  -mut[h]ig, 
a.  ung  ocb  modig,  -schrift,  -e«,  _/".  skrift, 
bok  för  ungdom,  -schriftsteiler,  -.<:,  -,  m.  för- 
fattare af  skrifter  för  ungdom,  -spiel,  -[e].<, 
-e,  n.  ungdomslek,  -streich,  -[«].<!,  -e,  m.  uiig- 
domsspratt.  -sunde,  -«,  J.  ungdomssynd. 
-zeit.  O,  f.  ungdom(Btid). 

jugendlich,  a.  ungdomlig. 

Jugendlichkeit,  O,/,  ungdomlighet. 

Juli,  -[s],  -s,  m.  juli. 

Julia,  -s,  -s,  Julie,  -[n]^,  -n,  f.  vpr.  i\\m.  Jul- 
chen,  Julia. 

jun.,  fdrkortoing  tur  junior :  junior  (jun.). 

jung,  jünger,  jüngst,  a.  1.  ung.  ~  machen  : 
föryngra,  ~  werden:  föryngras.  Von  ~  auf: 
allt  ifrån  ungdomen,  från  barndomen.  Ein 
~er  Greis:  a)  en  ung  gubbe,  gubbe  i  för- 
tid, b)  en  ungdomlig  gubbe.  Der  ~e  Tag : 
den  nya,  nyvaknade  dagen,  das  ~e  Jahr: 
det  nya,  nyss  började  året.  2.  färsk,  ny, 
frisk,  t.  ex.  ~es  Bier,  r^es  Gras,  ~e  Blätter. 

3.  i  konipar.  och  i  sht  superi,  om  tid:  SCnare,  Se- 
nast, t.  ex.  Ihr  jüngstes  Schreiben:  eder  se- 


naste skrifvelse,  in  der  jüngsten  Zeit :  på 
senaste  txåen.,  jüngst :  helt  nyligen.  4.  Das 
jüngste  Gericht:  yttersta  domen,  der  jüng- 
ste Tag :  yttersta  dagen,  -bier,  -[e]s,  -e,  n. 
färsköl,  -frau, -en,/,  jungfru,  ungmö,  -frauen- 
gemach,  -[e].«,  -er  t,  n.  jungfrubur,  -frauen- 
haft =  -frätilich.  -frauenschaft  se  -frau- 
schaft.  -frauenverein,  -[e].<.-,  -e,  m.  förening, 
sällskap  af  unga  flickor,  syförening,  -fraulich, 
a.  jungfrulig,  kysk,  ren,  obefläckad.  -fräu- 
lichkeit,  O,/,  jungfruligt  sätt,  väsen,  kysk- 
het, renhet,  -frauschaft,  O,  /.  jungfrudom. 
-gesell,  -en,  -en,  m.  1.  ungkarl.  2.  ung,  ny- 
blifveu  gesäll,  yngste  gesällen,  -gesellen- 
leben, -s,  O,  n.  ungkarlslif.  -greis,  -es,  -e,  m. 
ung  gubbe,  gubbe  i  förtid,  -herr,  -n,  -en,  m. 
=  Junker,  -meister,  -s,  -,  m.  yngste  mästa- 
ren inom  ett  skrå.    -t[h]ier,  -[e].f,  -e,  TI.  jäg.  ung 

bind,  -vieh,  -[ejs,  O,  n.  ungnöt,  -wein,  -[e].«, 
-e,  TO.  ungt  vin. 

Junge,  I.  -n,  -n  ci.  F  -ns,  m.  dim.  F  Jungelchen, 
pojke,  gosse;  lärgosse,  skeppsgosse.  F  «7- 
ter  ~  gamle  gosse.  II.  (adj.  böjn.)  «.  unge.  ~ 
werfen  ei.  %  setzen:  föda,  få  ungar.  -n...  Ex. 
'>^arbeit,  -en,  f.  lärlingsarbete.  'N./jahre,  n. 
jilur.  lärlingsår.  ~streich,  •[e]s,  -e,  m.  pojk- 
streck. 

jungiien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  föda,  få  ungar. 

jungenhaft,  a.  pojkaktig. 

Jünger,  -.<;,  -,  ;«.  ~in,  -nen,f.  lärjunge,  anhän- 
gare. 

Jüngerschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  lär- 
junge. 2.  lärjungaslcara. 

Jungfer,  -n,f.  dim,  Jüngferchen,  -lein,  1.  jung- 
fru. Alte  ~  gammal  ungmö,  alte  ~  bleiben: 
stanna  på  öfverblif na  kartan.  F  ~  Naseweis : 
näsvis   slyna.  2.    F   sängvärmare.  3.  block 

Tid  hvilket  fånsar  fastsmidas  och  som  de  mäste  bära  pi 
armarne.    4.    stenlägg.   juugfru.    5.  bot.  NacktC  ~ 

tidlösa  (Colchicum).  ~  im  Grünen  ei.  in 
Tlaaren  ei.  im  Netz:  jungfrun  i  det  gröna 
(Nigella).  6.zooi.  a)  trollslända,b)nMmi</(scAe 
-v-  en  art  häger  (Ardea  virgo).  -[n]...  kx. 
~biene,  -n,  f.  bi  ur  första  svärmen  (jung- 
frusvärmen)  på   sommaren.    ~ehe,   -n,  f. 

platoniskt    äktenskap    (med  bevarad  jungfrudom). 

~glas,  -es,  O,  n.  marienglas.  '».'haut,  -e  t,  ./"• 
mödomshinna,  -^honig,  -[e]«.  O,  m.  1.  jung- 
fruhoning.  2.  boning  af  en  jungfrusvärm. 
-x-kind,  -\e\s,  -er,  n.  barn  till  en  ogift  kvin- 
na, '».kloster,  -s,  -f,  n.  jungfrukloster  Cnunnc- 

kloslerd&rendastjuugfrur  upptagas  till  nunnor).  'V/kneCht, 

-[e]s,  -e,  m.  jungfrupilt.  'v.krankheit,  O,/, 
bleksot.  'N.'kranz,  -es,  -e  f,  m.  krans  med 
h^'ilken  en  ungmö  är  smyckad;  brudkrans. 
'%/leder,  -s,  O,  n.  jungfruskinn,  'x.miich.  O,  /. 

jungfrumjölk  (rosenvatten  och  benzoetinktur).     'x/Öl, 

-[e]s,  O,  «.  jungfruolja.  '».-raub,  -[e]s.  O,  m. 
kvinnorof,  enlevering.  ~räuber,  -s,  -,  m. 
kvinnoröfvare.  '».-rede,    -n,  f.  jungfrutal  (en 

p!irl.amentslcdamotB  första  tal).  '»./SChwarm, -[e]s, -6  f» 


U   aaknar  plur.    f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iatransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  bar  sein  till  hjalpi 


jungfer[n]haft 


401 


Kabale 


m.  jungfrusvärm.  'N./SChwefel,  -s,  0,  m.  ge 
diget  svafvel.  'v.stand,  -[e]»-,  0,  m.  jungfru 
stånd.   '>^wachs,    -es,    0,  n.  juugfruvax  (af  en 

juugfrusvurm). 

jungfer[n]haft,  jUngferlich,  n.  jungfrulig;  flick 

aktig,  pryd,  sipp. 
JUngferlichkeit,  0,  /.  pryderi,  sipphet. 
Jungfer[n]schatt,  -en,/.  Jungfer[n]t[h]üm,  -[c]s 

0,  n.  jungfrudom,  mödom. 
Jungfrau  se  nuier  jung. 
Jüngling,  -[e]s,  -e,  vi.  yngling,  -frisch,  a.  nng 

domsfrisk.   -mann,   -\_e]s,   -er  f,  m.  yngling 

på  gränser   till  mannaåldern,    -s...  Ex.  ~al' 

ter,  -s,  O,  11.  ynglingaålder.  ~bund,  -[e]s,  -< 

t,   m.   ynglingaförbund.     ~glut[h],    -en,  f 

ungdomlig  glöd.  '>^liebe.  O,/',  ungdomskär 

lek.   'N.'mässig,   a.   ungdomlig,  en  ynglings 

rvverein,  -[e]s,  -e,  m.  ynglingaförening. 
jünglinghaft,  a.  ungdomlig,  en  ynglings. 
Jünglingschaft, -(«,/.  1.0,  egenskap  af  yngling, 

ungdom.    2.    saimiige    ynglingar,    ynglinga 

skara. 
jüngst  se  jung,  -hin,  adv.  nyligen. 
Juni,  -[s],  -[,sj,  m.  juni.   -käfer,  -s,  -,  m.  ållon 

borre. 
Junker,  -$,  -,  m.  ung  adelsman,  junker.    -mas 

sig,   a.  junkeraktig.   -partel,  -en,  f.  junker- 

parti. 
Junkeréi,    -en,  f.    1.   junkersätt,  junkerskap 

2.   samtiige   junkrar,  junkerskara,  junkerför 

bund;  junkervälde. 
junkerhaft,  a.  junkeraktig. 
junkerierllen,   -te,   -t,   Ur.   k.   uppträda,  lefva 

som  junker,  öfvermodigt,  lättjefullt. 
junkerisch,  junkerlich,  a.  junkeraktig. 
junkerlln,  -te,  ge-t  =  junkerieren. 
Junker[n]schaft,  -en,f.  Junkert[h]üm,  -[e]s,  O, 

n.  =  Junlcerei. 
junonisch,  a.  junonisk,  ståtlig. 
Jupe,  -n,/.  kjol. 
Juppe  se  Joppe. 
Jura,   I.  -,  O,  m.  npr.  Jura.  II.  se  Jus.  -bewoh- 

ner,   -s,   -,  m.   »vin,  -nen,  f.  en  som  bor  på 

Jura,  jurabo.  -dorf,  -[e]s,  -er  f,  n.  juraby. 
jurassisch,  a.  jura-. 
Juråt,  -\e\s,  -en,  m.  edsvuren  person. 
juratörisch,  a.  edlig. 
juridisch,  a.  juridisk. 
Jurisdiktion,    O,  /.  jurisdiktion,  rättskipning, 

domsrätt. 
Jurisprudenz,  O,/,  juridik,  rättsvetenskap. 
Jurist,  -en,  -en,  m.  jurist,  -en...  ei.  -v/tag,  -[ejs, 

-e,  m.  juristmöte. 


j  Juristerei,  O,  /.  F  juridik. 

juristisch,  a.  juridisk,  jurist-, 
I  Jurte,  -n,  f.  hydda,  kåta. 
!  Jurlly,  -ies  ei.  -ys,  f.  jury. 

Jus,  -,  Jura,  n.  juridik,  jura. 
j  Just,  1.  adv.  just,  alldeles,  precis.  2.  predikativt. 
I      a.  riktig,  väl  till  mods,  säker  wr  spuken. 

justierllen,  -te,  -t,  tr.  justera.  Justierung,/. 
1  Justierer,  -.«,  -,  m.  justerare. 
i  justlflzierilen,    -te,   -t,   tr.    1.   rättfärdiga.    2. 

rätta.  Justlfizierung, /. 
i  Justiz,  o,  J'.  rättskipning,  lagskipning.  -beam- 

te(r),  (adj.  böjn.)  m.  juridisk  ämbetsman. 
I  -kanzlel,  -en,f.  justitiekanslärsämbete. -ml- 
I  nister,-s,-,  771.  justitieminister,  -minlsterlllum, 
!  -Mm[s],  -en,  n.  justitiedepartement,  -mord, 
;  -[e]s,  -e,  m.  justitiemord,  -pflege,  O,,/',  rätt- 
I      skipning.  -rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  justitieråd. 

-sache,    -??,  /.    juridisk   angelägenhet,    sak 

som  handlägges  af  juridisk  ämbetsman. 
;  Justiziår,  -[e]s,  -e,  m.  domare. 

\   Jute,  0,y.  jute  (spinnämne). 
Jute,  -n,  -n,  ni.  jute  (Jutlands  invånare). 

jütisch,  a.  jutsk,  jutländsk,  Jutlands-. 

Jiitland,  -s,  O,  n.  Jutland. 

Jutländer,   -s,   -,   m.  »v-ln,  -nen,  y.  jute,  jutlän- 

dare,  jutländska. 
jQtländisch  =  jütisch. 
\  Juwél,  -[e]«,  -e,  m.  och  t  n.  Juwéllle,  -en,f.  ju- 
i      vel,  ädelsten,  -en...  ex.  -^fassung,  -en,/,  in- 
;      fattning  af  ädelstenar,    '^gewicht,  -[e]s,  -e, 
1      n.  juvelvigt.    «Nyhalsband,  ■[e]s,  -er  f,  n.  ju- 
velhalsband.  '^handel,  -s.  O,  m.  juvelhandel. 
I      'x.händler,   -s,   -,   m.  juvelerare.   'x^kästchen, 
I      -s,  -,  n.  juvelskrin,  'x^laden,  -s,  -f,  m.  juvel- 
handel. ~schmuck, -[e]s,-e,  TO.  juvelsmycke. 
j  juwélen,  a.  bestående  af  juveler,  juvel-. 
juwélenhaft,  a.  juvelartad. 
Juwelier,  -[e]s,  -e,  m.  juvelerare.   -arbeit,  -en, 
f.  juvel(erar)arbete.    -geschäft,  -[e]s,  -c,  n. 
jnveleraraffär.  -laden,  -s,  -f,  m.  juvelhandel. 
■wa[a] ren, y. /)/«?•.  juveler,  smycken,  nipper. 
Jux,   -es,    -e,   TO.    F    1.    skämt,  gyckel,  raljeri. 
narri.  Sich  (dat.)  einen  ~  machen:  ställa  till 
ett   upptåg,  bereda  sig  ett  lustigt  nöje.  2. 
Einen   ~   machen:   narra   ngn,   draga  ngn 
I      vid  näsan.  3.  smörja,  skräp. 

juxlien,  -[es]«,  -te,  ge-t,  F  I.  itr.  h.  drifva  gyc- 
1      kel,  spe.  II.  tr.  narra,  draga  vid  näsan.  III. 

Sich  ~  smörja  ned  sig. 
j  Juxeréi,  -en,f.  F  gyckel,  spe;  förfördelande. 
j  juxig,    a.    F    1.    skämtsam,  rolig.  2.  smutsig, 
!      nedsölad. 


K. 


K,     1.    -['s],     -['s],    n.  gram.    k.    2.    «rkortn.   =   a) 

Kaiserlich:  käjserlig,  b)  Königlich:  knag- 


Kabåche,   Kabåcke,   -n,  f.  krog,  uselt  värds 

hus;  tillhåll,  kyffe. 
Kabåle,   -n,  f.  kabal,  intrig,  ränker,    -n...  bx. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    €$  teknisk  term.    •!•  sjsterm.    >!Sc  militärisk  term 
Tysk-svensk  ordbok.  26 


kabalieren 


402 


Kahn 


~macher,  'N^schmieder,  -s,  -,  m.  ränksmi- 
dare,  intrigör. 

kabalierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  smida  ränker,  in- 
trigera. 

Kabarett,  -[e]s,  -e,  n.  bricka. 

Kabbala,  0,  /.  kabbala. 

Kabbali'st,  -en,  -en,  m.  kabbalist. 

kabbalistisch,  a.  kabbalistisk. 

Käbbel...  ex.  -see,  0,/.  -t  kabbelsjö. 

Kabbelei,  -en,  f.  F  gräl,  kif. 

kabbellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  göra  ett  afgö- 
rande  kast,  när  flera  medspelare  fått  sam- 
ma högsta  kast.  2.  i-  käbbla.  II.  F  sich  ~ 
kifvas,  gräla. 

1.  Kabel,  -s,  -,  n.  kabel,  -berlcht,  -[<>]*',  -e,  vi. 
kabeltelegram,  -gått,  -[e]s,  -s,  n.  i  kabel- 
gatt.  -länge,  -«,/.  i  kabellängd,  -seil,  -tau, 
-[e]s,  -e,  n.  i'  kabel,  -telegramm,  -[e].s-,  -e,  n. 
kabeltelegram. 

2.  Kabel,    -n,  f.    1.    gnm  lotmmg  erhållen  andel.    2. 

lott.    -land,    -[ej«.    O,  n.  i  lotter  delad  jord. 
■weise,  adv.  genom  lottning. 
Kabeljau,  -s,  -s,  m.  kabeljo. 

1.  kabellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  telegrafera 
på  kabel. 

2.  kabellln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  draga  lott.  II. 
tr.  genom  lottning  fördela,  lotta  bort. 

Kabelung,  -en,  f.  1.  O,  (delning  genom)  lott- 
ning.   2.  lott,  gnm  lottning  vunnen  andel. 

Kabine,  -n,f.  i  hytt. 

Kabinett,  -[e]s,  -e,  ra.  kabinett.  -Photographie, 
-en,  f.  fotografi  i  kabinettsformat,  kabi- 
nettsporträtt. -Stück,  -[e]s,  -e,  ra.  kabinetts- 
stycke, -s...  El.  ^auslese,  -n.f.  vin  af  bästa 

sort  (af  s&rskildt  ralda  drufvor).  ~befehl,  -\e\s,  -e, 

m.  kabinettsbefallning,  ^frage,  -n,  f.  ka- 
binettsfråga. ~justTz,  o,  f.  kabinettsjustis. 
«N/krise,  -j», /.  ministerkris.  ~kurier,  -[e]s. 
-e,  m.  kabinettskurir.  ~minister,  -s,  -.  vi. 
kabinettsminister,  geheimeråd.  ~rat[h], 
-[e]s,  -e  t,  ni.  geheimeråd.  '>./Sitzung,  -en,f. 
konselj. 

Kabriolett,  -[«]s,  -e,  n.  1.  kabriolett,  gigg.  2. 
främre  delen  af  en  diligens. 

Kabijse,  Kabijse,  -n,f.  1.  kyffe.  2.  i  koj,  ka- 
juta. 3.  kärnhus. 

Kachel,  -n,  f.  kakel,  -ofen,  -.-■,  -f,  m.  kakel- 
ugn. 

kacheliln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  elda  starkt. 

Kadaver,  -s,  -,  m.  kadaver,  död  kropp,  lik. 

Kadenz,  -en,  f.  mus.  kadens. 

kadenzierilen,  -<e,  -t,  tr.  1.  markera,  angifva 
takten  för,  t.  ex.  den  Schritt  ~  markera 
(mar8ch)takten.  2.  afrunda,  lämpligt  af- 
sluta,  t.  ex.  eine  Periode. 

Kadett,  -s  el.  -en,  -en,  m.  1.  yngre  son  i  en 
adlig  familj.  2.  kadett,  lärjunge  vid  krigs- 
skola, -en...  Ex.  ~anstalt,  -en,  f.  ~haus,  -es, 
-er  t,  n.  krigsskola,  kadettskola.  ~schiH, 
-[e]s,  -e,  n.  örlogsfartyg  på  öfningstur  med 
sjökadetter.  '%.>schule,  -n,f.  =  f^anstalt. 


Kadi,  -[s],  -s,  m.  kadi,  muhamedansk  domare. 

Käfer,  -s,  -,  m.  skalbagge.  F  biidi.  einen  -n/  ha- 
ben: a)  vara  vid  dåligt  lynne,  b)  hafva  kop- 
parslagare. 

KaK,  -[e]s.  O,  n.  1.  agnar.  2.  lappri,  strunt. 

Kaffe,  buttre  KaHee,  -s,  -s,  m.  1.  kaffe.  2.  «  Ca- 
fe. 3.  kafferep,  kaffebjudning.  Einen  ~  ge- 
ben:  hafva  kaffebjudning,  -ballen,  -s,  -,  m. 
kaffebal.  -bau, -[e]«,  0,m.  kaffeodling,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  kaffeträd,  kaffebuske,  -bitter, 
-s.  O,  n.  kaffein.  -bohne,  -n,  f.  kaffeböna. 
•braun,  a.  kaffebrun.  -brenner,  -s,  -,  m.  kaf- 
febrännare.  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  kaffebricka. 
•bruder,   -s,  -f,  m.  kaffeälskare,   -garten,  -s, 

-t,  m.  Utvärdshirs,  kafé  med  trädgård,  dar  hafvud. 

sakiigen  kaffe  st-rvcTas.  -gast,  -[e]s,  -e  f,  TO.  kafé- 
kund, -gebäck,  -[e]s,  -c,  n.  kaffebröd.  -ge- 
schirr,  -[e]s.  O,  n.  kaffieservis.  -gesellschaft, 
-en,  /.  sällskap  pi  kafferep,  -grund,  -[e]s,  O, 
TO.  katt'esump.  -haus,  -es,  -er  t,  n.  kaffehus, 
kafé.  -kanne,  -n.f.  kaffekanna,  -klappe,  -n. 
f.  P  uselt  kafé.  -klatsch,  -e.«,  O,  m.  F  katfesv 
strars  skvaller,  -kocher,  -s,  -,  vi.  kaffekokare, 
kaffepanna,  -kuchen,  -s,  -,  m.  kaffebröd. 
-löffel,  -s,  -,  m.  tesked,  -maschine,  -n,  f.  ett 
slags  kaffekokare.  -miihle,  -n,  f.  kaffekvarn. 
-sack,  -[e]s,  -e  f,  m.  kaffesäck.  -Schwester, 
-re,  /.  F  kaffesyster,  kaffemoster,  -tasse,  -«, 
/.  kaffekopp,  -topf,  -[e].«,  -e  t,  to.  kaffepan- 
na, -trommel,  -n,  f.  ett  siags  kaffebrännare. 
-wirt[h],  -[e]s,  -e,  m.  kafévärd.  -wirt[h]in, 
-nen,  f.  värdinna  pi  ett  kafé,  kaféförestån- 
derska.  -wirt[h]  schaff,  -en,  f.  kafé. 

Kaffer,  -.s  ei.  -n,  -n,  m.  kaffer:  F  biidi.  bondlym- 
mel,  tölp,  nöt,  dumhufvud.  -n...  kx.  ~büffel, 
-s,  -,  m.  zooi.  kafferbuffel.  ~hirse,  O,  /.  kaf- 
ferkorn (Holcus  Sorghum).  ~OChs,  -en,  -en, 
m.  =  '^buffel. 

kaff[e]risch,  a.  kaffer-,  kaffrernas. 

Käficht,  vani.  Käfig,  -{/]$,  -e,  to.  och  *  r?.  bur. 
-vogel,  -s,  "t,  TO.  i  bur  hållen  fogel. 

Kaftan  (&tv.  -  -'),  -[e]s,  -e  ei.  -s,  to.  kaftan. 

Kag,  -.s  /.  i.  kag. 

kahl,  a.  1.  kal.  2.  nött,  blanksliten,  luggsli- 
ten. 3.  bar,  barskrapad;  fattig,  dålig,  tom. 
innehållslös.  ~  bestehen:  stå  sig  slätt.  4. 
i  saknande  segel  och  tågvirke,  -kinn,  -[«].<!, 
-e,  n.  person  med  slät,  skägglös  haka.  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  1.  kalt  hufvijd.  2.  flintskallig 
person,  -köpfig,  o.  flintskallig,  -köpfigkeit,  O, 
/.  flintskallighet. 

Kahlheit,  O,  /.  kalhet,  kalt  utseende  m.  m.  jfr 
kahl. 

Kahm,  -[e]s,  %  -e,  ni.  mögel  pa  j&sta  drvcker. 

kahmllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  mögla. 

kahmicht,  kamig,  a.  möglig. 

Kahn,  1.  -[e]s,  -e  t,  to.  mindre  båt,  ekstock.  2. 
=  Kahm,  -brücke,  -re,  /.  pontonbro.  -fah- 
ren, itr.  s.  =  kahnen  1.  -fahrt,  -en,  f.  båtfärd. 
-fiihrer,  -s,  -,  to.  båtförare,  -ladung,  -en,  J. 
båtlast,  -partie  =  -fahrt. 


plur.    t  ''1 


Ztr.  intransitivt  verb.    II.  har  haben,    S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


kahnbar 


403 


Kalk 


kahnbär,  a.  som  kan  befaras  med  båt. 

kahnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  1.  fara  i  bit, 
ro,  göra  en  båtfärd.  2.  =  kahmen. 

Kai  le  Quai. 

Kaik,  -s,  -s,  m.  i  kaik. 

Kaiman,  -s,  -s,  m.  zooi.  kajman,  alligator. 

Kain,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  npr.  Kain.  -s...  Ex.  ~mal, 
-[e]s,  -e  el.  -er  f,  «•  ~stempel,  -s,  -,  w.  ~zei- 
chen,  -.<;,  -,  n.  kainsmärke. 

Kaiser,  -s,  -,  vi.  ~in,  -nen,  /.  käjsare,  käjsa- 
rinna.  Ordspr.  wo  nichts  ist,  hat  der  »%/  sein 
Recht  verloren:  där  ingenting  fins  att  ta, 
har  käjsarn  förlorat  sin  rätt ;  jfr  Bart  1. 
-adler,  -s,  -,  in.  zooi.  käjsaröm.  -garde,  -«, ./". 
käjserligt  garde,  -gruft,  -e  t,/-  käjsargrift. 
■krona,  -n,f.  käjsarkrona.  -los,  a.  ntan  käj- 
sare. -mantel,  -s,  -f,  m.  käjsarmantel.  -reicli, 
-[e]s,  -e,  ra.  käjsardöme.  -schlacht.  O,/.  Die 
~  slaget  vid  Leipzig  1813.  -schlänge,  -n,f. 
jätteorm,  -schnitt,  -[e]s,  -e,  ni.  med.  käjsar- 
snitt.  -schritt,  -en,  f.  boktryck,  imperialstil. 
-titel,  -s,  -,  m.  käjsartitel. 

kaiserhaft,  kaiserisch,  kaiserlich,  a.  käjeerlig. 

Kaiserling,  -[e]s,  -e,  m.  reraku.  1.  dålig  käjsa- 
re, stackare  till  käjsare.  2.  käjsares  an- 
hängare, käjserlig. 

Kaiserschaft,  O,  /.  egenskap  af  käjsare,  käj- 
sarvärdighet. 

Kaisert[hjüm,  -[e]s,  -er  f,  n.  käjsardöme. 

kaisert[h]ümlich,  a.  egendomlig  för  ett  käj- 
sardöme, käjserlig. 

kajolierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  smeka,  smick- 
ra, vara  inställsam. 

Kajut[t]||e,  -en,  f.  i  kajuta,  hytt,  salong. 
-en...  el.  -s...  Ex.  ~junge,  -n,  -n,  m.  st  kajut- 
vakt.  ~passagier,  -[e]s,  -e,  m.  hytt-  ei.  sa- 
longspassagerare. 

Kakao,  -[.s],  -s,  m.  kakao,  -bohne,  -re,/,  kakao- 
böna, -hülse,  -schote,  -«,/.  kakaoskal.  -thee, 
■s,  -s,  m.  te  på  kakaoskal. 

kakellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  kackla. 

kakllen,  -te,  ge-t,  tr.  rensa  sm. 

Kakerlak,  -s  ei.  -en,  -s  ei.  -ew,  m.  kackerlacka. 

Kaktus,  -[ses],  -[se]  ei.  Kaktéen,  m.  bot.  kaktus. 

Kalabrése,  -n,  -n,  m.  kalabres  (invånare  i  Kalabrlen). 

Kalabreser,  -s,  -,  m.  1.  =  «reg.  2.  kalabreshatt. 

Kalamität,  -en,  f.  olycka,  nöd,  landsplåga. 

Kaland,  -[e]s,  -e,  m.  1.  sällskap  kalandsbrö- 
der.  2.  kalas,  -bruder,  -s,  -f,  m.  1.  kalands- 
broder.  2.  goddagspilt. 

kalånderlln,  -te,  -t,  tr.  0  kalandrera. 

Kalauer,  -s,  -,  m.   1.  ~in,  -nen,f.  kalaubo.  2. 

F  kalaukvickhet;  motsvarar  svenska:  gÖteborgS- 

vits. 

kalauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vitsa,  jfr  Mrcg. 

Kalb,  -[e]s,  -er  t,  n.  dim.  Kälbchen,  -lein,  piar. 
afv.  Kålberchen,  -lein,  kalf.  Mit  fremdem 
~e  pflügen:  plöja  med  andras  kalf.  -feil, 
-[e]s,  -e,  n.  kalfskinn.  -fleisch,  -es,  O,  n. 
kalfkött.  -leder,  -s.  O,  re.  kalfskinn.  -ledern, 
a.  af  kalfskinn,  kalfskinns-.  -s...  ez.  <%.>auge, 


-s,  -n,  n.  1.  kalföga.  2.  bot.  prästkrage,  abra- 
ten, -s,  -,  m.  kalfstek.  «N^bregen,  -s.  O,  m. 
kalfhjärna.  'v.broschen,  -s,  -,  n.  <^drUse,  -ti, 
f.  kalfbräss.   «N^gekröse,  '%'geschlinge,  -s,  O, 

n.  kalfkrås.  ~keule,  -n,  f.  kalfbog.  'N^kopf, 
-[e]s,  -e  t>  "*■  kalfhufvud,  F  biidi.  dumhuf- 
vud.  ~milch,  O,  /.  kalfbräss.  jfr  Kälber... 

Kalbe,  -n,  f.  kviga. 

kalbllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  kalfva.  2.  P  krä- 
kas, kasta  upp.   3.  F  vara  uppsluppen. 

Kälber...  ex.  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  nöthår.  -lab, 
-[e]s,  -e,  re.  -magen,  -s,  -,  m.  kalflöpe,  kalf- 
mage.  -tanz,  -es,  -e  t>  '»•  kalfdans,  F  biidi. 
uppsluppen  dans.  jfr  Kalb(s)... 

Kälberéi,  -en,  f.  F  uppsluppenhet. 

kälberhaft,  kälberig,  o.  F  uppsluppen,  yster. 

kalberlin,  kälberiln  =  kallen. 

Kalbin,  -reere,  /.  kviga. 

Kaldåune,  -n,f.  Tam.  pinr.  innanmäte,  ränta. 

Kaiekut,  -[e]s  ei.  -en,  -e[re],  Kalekuter,  -.?,  -,  m, 
kalkon. 

kalekutisch,  a.  kalkon-,  t.  ex.  ~e?'  Hahn:  kal- 
kontupp. 

Kalender,  -s,-,m.  kalender,  almanacka.  F  biidi. 
~  machen:  grubbla,  -macher,  -s,  -,  to.  per- 
son som  skrifver  almanackor;  F  tiidi.  grubb- 
lare,  grillfängare.  -macherei  =  Kalenderei. 
-monat,  -[e]s,  -e,  to.  kalendermånad. -zeichtfn, 
-s,  -,  re.  kalendertecken. 

Kalenderei,   -ere,  /.  F  grubblande,  grubbleri  i 

sht  för  att  utgrunda  framtiden. 

kalénderlln,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  rådfråga  alma- 
nackan. 2.  F  grubbla. 

Kalesche,  -re,/,  kalesch. 

Kalfakter,  -s,  -,  Kalfaktor,  -s,  -s  ei.  Kalf  aktå- 
ren, TO.  kalefaktor,  uppassare,  vaktmästare. 

Kalfåterer,  -s,  -,  to.  »J.  kalfatrare. 

kalfåterlln,  -te,  -t,  tr.  A  kalfatra,  drifva,  dik- 
ta. Kalfåterung, /. 

Kali,  -s.  O,  n.  kali.' 

Kaliber,  -s,  -,  to.  och  re.  kaliber,  -massig,  a.  «v 
sein :  haf  va  den  rätta  kalibern. 

kalibrierllen,  -te,  -t,  tr.  kali  brera.  Kalibrierung,/ 

kaltbrig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  gro.fS'^  som  har  stor 
kaliber. 

Kalif,  -ew,  -ere,  to.  kalif.  -en...  ex.  ~würde,  O, 
/  kalifvärdighet. 

Kalifat,  -[e]s,  -e,  re.  kalifat. 

Kaliko,  -s,  -s,  to.  kalikå. 

Kalk,  •[e]s,  -e,  to.  kalk.  Lebendiger  ei.  unge- 
löschter  ~  osläckt  kalk.  -anstrich,  -[e]s,  -e, 
m.  kalkning,  hvitmening  med  kaik.  -anwurf, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  ©  kalkslagning,  rappning. 
-artig,  a.  kalkartad,  kalkig,  -bewurf  =  -an- 
wurf. -brenner,  -.>-,  -,  to.  kalkbrännare.  -bren- 
nerei,  -en,  f.  1.  kalkbränning.  2.  kalkbrän- 
neri.  -bruch,  -[e]s,  -e  t,  m-  kalkbrott,  -grü- 
be, -re,  /.  O  kalkgrop.  -haltig,  a.  kalkhaltig. 
-hütte,  -n,  f.  kalkbränneri.  -kelle,  -re,/  «9 
murslef.  -loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  ©  kalkgrop. 
-malerei,  -en,  /.  freskomålning,  -mehl,  -[e]«, 


ikta  smi.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    >£'  E^jaterm.    )tS(  milit&riak 


Kaikaut 


404 


Kamin 


0,  n.  O  pulvriserad  släckt  kalk,  -milcii,  0,  /.  o 
kalkvatten,  -ofen,  -s,  -f,  ?«.  kalkugn,  -putz, 
-es,  0,  m.  O  rappning,  -stein,  -[e]s,  -e,  m. 
kalksten.  -Steinbruch,  -[«]>',  -e  t-  m.  kalk- 
stensbrott, -tünche,  -n,  f.  kalkvatten,  -wurf 
=  -anwurf. 

Kall<änt,  -en,  -ev,  vi.  orgeltrampare. 

I<alkllen,  -te,  iie-t,  tr.  kalka. 

iollthaft,  kall<icht,  Italltig,  a.  kalkartad,  kalkig. 

I<alltierllen,  -te,  -t,  tr.  kalkera.  Kalltierung,/. 

Kalltül  (äfv.  -'  -),  -{_c]s,  -e,  m.  kalkyl,  beräkning. 

Kalltulåtor,  -.«,  Kalkulatoren,  in.  kalkylerande, 
beräknande  person. 

Itaikulierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  kalkylera, 
räkna,  beräkna. 

Kalltijt  so  Kalekut. 

Kalla,  -.s ./'.  bot.  kalla  (Calla). 

Kalligraph,  -en,  -en,  m.  kafligraf.  skTniskrif-  [ 
vare.  i 

Kalm,  -[e].^,  -e[n],  m.  i  stiltje. 

Kalmäuser,  -s,  -,  m.  F  1.  drömmare,  grnbb-  [ 
lare,  grillfängare.  2.  lismare,  skenhelgon.  ' 
3.  smulgråt,  gnidare. 

Kalmäuseréi,  -en,  f.  F  1.  grubbleri,  griller.  2. 
lismeri,  skenhelighet.   3.  gnideri. 

kalmåuserig,  kalmauserisch,  a.  1.  grubblande, 
fundersam.  2.  lismande,  skenhelig.  3.  snål. 

kalmäuserlln,  -te,  -t,  itr.  h.  F  1.  grubbla,  fun- 
dera. 2.  lisma,  vara  skenhelig.  3.  gnida, 
vara  en  smulgi-åt. 

kalmllen,  -te,  ge-t,  kalmierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h. 
vara  stilla,  lugn.  II.  tr.  lugna. 

KaimtJok,  -[f].5,  -s,  m.  kalmuck  (jiietj-g). 

KalmljckfeJ,  -en,  -en,  m.  kalmuck  (foik). 

kalmiickisch,  a.  kalmuckisk. 

Kalmus,  -[ses],  -[se],  m.  bot.  1.  kalmus  (Åco- 
ms).  2.  Falscher  ei.  unechter  ~  gul  svärds- 
lilja (Iris  Pseudacorus). 

Kalotte,  -n,  f.  kalott. 

kalt,  kälter,  kältest,  a.  kall,  kylig,  sval,  «v. 
biidi.  ~  werden:  svalna.  ~  machen:  afkyla. 
Es  ist  bitter  ei.  grimmir/  ~  det  är  bistert, 
är  en  bitande  köld.  Mir  ist  ~  det  käns 
kallt,  jag  fryser.  ~e  ScA«?e;  kallskål.  ~e 
Küche:  kallmat.  ~e?*  Schlag:  åskslag  som 
ej  antänder,  's/  rauchen:  röka  utan  att  ha 
eld  i  pipan.  ~er  Brand:  kallbrand.  ~es 
Fieber:  frossa.  Jmdn  ~  machen:  döda  ngn. 
Biidi.  jmdn  ~  empfangen,  das  ?ä.s.ft  ihn  ~ 
det  är  honom  likgiltigt,  '^  für  etiv.  sein: 
vara  okänslig,  otillgänglig  för  ngt.  -bad, 
-[e]s,  -er  f,  n.  kallbad,  -blutig,  a.  kallblodig. 
-blütigkeit,  O,  /.  kallblodighet.  -brüchig,  a. 
©  kallbräckt.  -hämmern,  '  tr.  O  kallhamra. 
-haus,  -es,  -er  \,  n.  oeldadt  växthus,  kall- 
bänk, -herzig,  a.  kall,  kallsinnig,  okänslig, 
hård.  -herzigkeit,  O,/,  kallsinnighet,  hård- 
het, -schale,  -n,  f.  kallskål.  -schlächter,  -s, 
-,  7)1.  hudafdragare.  -schmied,  -[e]s,  -e,  m. 
kittelflickare.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  kallsinnig- 
het. -Sinnig,  a.  kallsinnig.  -Wasserheilanstalt, 


-en,  f.  kallvattenskuranstalt.  -Wasserkur, 
-en,  f.  kallvattenskur. 

Kälte,  %  -n,f.  köld,  kyla.  -grad,  -[e]s,  -e,  m. 
köldgrad. 

kaltllen,  -ete,  ge-et,  itr.  s.  kallna. 

kältilen,  -ete,  ge-et,  tr.  afkyla,  kyla. 

kältlich,  a.  sval,  litet  kall. 

Kältling,  -\e~\s,  -e,  m.  F  kall  person. 

kalzinierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  kalcinera.  Kalzinie- 
rung../". 

Kamarilla,  -s,  /.  kamarilla. 

Kamåsche  se  Gamasche. 

Kambio,  -s,  -s,  m.  han.iei.  växel. 

Kamée,  -en,f.  kamé. 

Kamé[e]l,  -[e].<r,  -e,  n.  1.  zooi.  och  -t-  kamel.  2. 
stndentspr.  kälkborgare,  bräcka,  -fleisch,  -es, 
O,  n.  kamelkött.  -führer  =  -treiber.  -füllen, -s, 
-,  n.  kamelföl.  -garn,  -[e]s,  -c,  n.  kamelgarn. 
-haar,  -[e]s,  -e,  n.  kamelhår,  -hären,  a.  af  ka- 
melhår, kamelhårs-,  -hengst,  -[e]s,  -e,m.  ka- 
melhingst, -heu,  -[e]s,0,«.bot.kamelhö.-kuh, 
-et,/-  =  -stHte.  -parder,-s;-,m. giraff. -Stute, 
-n,f.  kamelsto.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  kamel, 
kameldjur.  -treiber,  -s,  -,  m.  kameldrifvare. 
-ziege,  -n,  f.  zooi.  1.  kamelget,  angoraget. 
2.  lama.  3.  alpaka.  -S...  =  roreg.  sms. 

Kamé[e]lin,  -nen,f.  kamelsto. 

Kamél[ljie,  -n,f.  bot.  kamelia.  -n...  ?.%.  '>.'dame, 
-n,  f.  kameliadam. 

Kamelopård,  -[e]s,  -e,  m.  zooi.  giraflE. 

Kamelott,  -[e]s,  -s,  m.  kamlott. 

kamelötten,  a.  af  kamlott,  kamlotts-. 

Kameräd,  -.<  ei  -en,  -en,  m.  dim.  Kameradchen, 
-lein,  kamrat. 

Kameradin,  Kameradin,  -nen,  f.  itviniig  kamrat. 

kameradlich,  a.  kamratlig. 

Kameradschaft,  -en,  f.  1.  kamratskap.  2.  kam- 
ratkrets, skara  kamrater. 

kameradschaftlich,  a.  kamratlig. 

Kameral...  ex.  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  kameralby- 
rå, kammarkontor.  -Wissenschaft,  -en,  f.  ka- 
meralvetenskap. 

Kameralien,  plur.  kameralvetenskap. 

Kameralist,  -en,  -en,  m.  kameralist. 

Kameralistik,  O,/,  kameralvetenskap. 

Kamille,  -/?,  /.  bot.  1.  kamillblomster  (Matri- 
caria  Chamomilla).  Biidi.  alte  ~n:  gamla 
historier.  2.  kulla  (Ånthemis).  3.  adonis 
(Ådonis). 

Kamin,  -\e]s,  -e,  m.  och  n.  1.  skorsten.  2.  ka- 
kelugnsöppning gam  hvillien  en  kakelugn  eldas 
utifrån.  3.  spis,  spiselhärd,  kamin.  4.  en 
klyftas  mynning  i  Alperna,  -feger,  -s,  -,  m. 
sötare.  -gerät[hj,  -[e]s,  -e,  n.  =  -zubehör. 
-gitter,  -s,  -,  n.  kakelugnsgaller,  spiselgal- 
ler.  -klappe,  -n,  f.  kakelugnslucka,  -ofen,  -s, 

-f,  m.  kakelugn,  a)  som  eldas  utiMn,  b)  hvars 
nedre    del    bestir    af   järn,    c)    vanlig  svensk  kakelugn. 

-schirm,  -[e]s,  -e,  m.  eldskärm,  -schoss,  -es, 
-ef,  m.  el.  O,/,  spiselkappa.  -zubehör,  -[«].?,  O, 

«.    kakelugnstillbehor  ss.  eldgaffel,    kolhiuk   m.  m. 


t  har   omljud.    tr. 


litivt,   Itr. 


verb.    k.  har  haben,    S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


Kamisol 


405 


Kamrad 


Kamisol,  -[e]s,  -e  ei.  -e[r]  t>  «•  (under)tröia. 

Kamlött  se  Kumclott. 

Kamm,  -[e]s,  -e  f,  vi.  1.  kam;  &fv.  bUdi.,  t.  e: 
alle{s)  über  einen  ~  scheren.  2.  bärgskani, 
ås.  3.  is«  öfversta  delen  af  a)  en  vall,  b)  ett 
bröstvärn,  c)  en  hjälm  dar  fjäderbusken  fästes.  4. 
nacke,  manfäste  p&imstar  och  nötkreatur.  5.  (tupp-) 
kam.  Biidi.  ihm  wächst  ei.  schwillt  der  ~  han 
blir  (öf  ver)modig,  uppretad,  vred.  6.  A  (våg-) 
kam.  7.  ©  a)  väfkam,  väfsked,  b)  solf,  väf- 
skaft.  8.  fiolstall.  9.  ©  kam,  karda,  häckla. 
10.  ©  fog,  fogning,  hophuggning,  -ähnlich, 
-artig, a.  kamlik,  kamartad.  -bürste, -ra, y*.  kam- 
borste.  -fett,  -[e]s.  O,  n.  fett  på  halsstycket. 
-fleisch,  -es,  O,  n.  halskött,  halsstycke,  -fut- 
teral,  -[e]s,  -e,  n.  kamfodral,  -garn,  -[e]s,  -e, 
n.  kamgarn.  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  1.  man.  2. 
afkammadt  hår.  -Händler,  -s,  -,  m.  kamhand- 
lare, -lade,  -n,f.  O  slagbom  på  en  vafstoi.  -litze, 
-w,  /.  0  solf.  -macher,  -s,  -,  m.  kammakare. 
-macherei,  O,/,  kammakeri.  -rad,  -[e]s,  -er 
t,  n.  O  kamhjul,  kugghjul,  -schuppe,  -n,f. 
zooi.  kamfjäll,  -wolle.  O,  /.  O  kamull.  -wollen, 
a.  af  kamull  ei.  kamgarn,  kamgarns-. 

kämmellln,  -te,  ge-t,  tr.  0  (fin)kamma  aii. 

kämmllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  1. 
kamma  (sig).  2.  ©  kamma,  karda,  häckla. 
F  biidi.  jmdii  ~  häckla  ngn.  3.  0  hopfoga, 
hophugga.  4.  om  vägor:  bilda  kammar. 

Kammer,  -ra,./",  dim.  Kämmerchen,  -lein,  1.  kam- 
mare, kabinett,  rum.  Lek:  Kammerchen  ver- 
mieten: låna  eld.    2.  räfvars,  gräfsvins  m.  fl.  djurs 

bo,  håla.  3.  7.001.  och  bot.  afdelning,  cell.  4. 
kammare,  parlament,  vissa  ämbetsverk,  -affe, 
-n,  -n,  m..  Wrakti.  kammartjänare,  passopp. 
-amt,  -[e]s,  -er  t,  n.  1.  räntkammare.  2.  kam- 
markoutor.  -auflösung,  -en,f.  (parlaments-) 
kammares  upplösning,  -dams,  -«,  f.  kam- 
marfru, kammarfröken,  hofdam.  -degen,  -s, 
-,  m.  salongsvärja,  -diener,  -s,  -,  m.  kammar- 
tjänare. -dienerSChaft,  -en,f.  en  persons  samtUgc 
kammartjänare,  -frau,  -en,  f.  kammarfru. 
-fräulein,  -s,  -,  n.  kammarfröken,  hoffröken. 
•gericht,  -[e]s,  -e,  n.  kammarrätt,  -gewehr, 
-[e]s,  -e,  n.  |8c  kammargevär,  -gut, -[e]s, -e?-t, 
n.  kammargods,  domän,  -herr,  -n,  -en,  m. 
kammarherre,  -herrin,  -neti,  f.  kammarher- 
res fru.  -jäger,  -s,  -,  m.  1.  hofjägare,  lifjä- 
gare.  2.  kammarjägare,  råttfängare.  -Jung- 
fer, -n,  /.  kammarjungfru,  -junker,  -s,  -,  m. 
kammarjunkare.  -katze,  F  Wrakti.  =  -jungfer. 
-ladung.  O,  /.  ^  kammarladdning,  -lakai,  -s 
el.  -en,  -en,  m.  kammarlakej,  -lehen,  -s,  -,  n. 
kronogods,  kronolän.  -madchen, -s, -,?;.  kam- 
marjungfru, husjungfru,  -musik.  O,  /.  kam- 
marmusik, -pächter,  -s,  -,  m.  arrendator  af 
kronogods.  -rat[h],  -[e]s,  -e  t,  m.  kam- 
marråd. -Sitzung,  -en,  f.  (parlaments)kam- 
mares  session.  -stUck,  -[e]s,  -e,  n.  1.  musik- 
stycke för  kammarmusik.  2.  säS«  kammar- 
stycke,  -stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m.  nattstol.   -ton. 


-[e]s,    O,   m.   kammarton.   -tOCh,  -[e]s,  O,  w. 
kammarduk.    -wesen,    -s,  O,  n.  finansväsen. 
-zofe,  -n,  f.  kammarjungfru. 
Kammer,   -s,    -,   m.   -v-in,  -nen,  f.  person  som 
kammar  mi. 

1.  Kämmeréi,  O,  /.  ©  1.  (ull)kamning.  2.  ställe 
där  ullen  kammas. 

2.  Kämmeréi,  -en,  f.  1.  kommuns  inkomster, 
kommunalskatt.  2.  ställe  där  kommunal- 
skatt erlägges.  3.  uppbördsmän  för  kom- 
munalskatt, -gut,  -[e]s,  -er  f,  n.  en  kom- 
mun tillhörigt  gods,  allmänning,  -kasse,  -n, 
f.  kommunalkassa.  -Verwaltung,  -en,  f.  för- 
valtning af  en  kommuns  finanser. 

Kämmerer,  -s,  -,  m.  1.  (öfver)kammarherre. 
2.  kamrer,  person  som  har  en  kommuns 
finanser  om  händer. 

kammerig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  zwei»^  som  har  två 
kamrar,  celler,  afdelningar. 

Kämmerin,  -nen,  f.  en  Kämmerer'B  fru. 

Kämmerling,  -[e]s,  -e,  m.  =  Kämmerer  1. 

Kämmling,  -[e]s,  -e,  m.  ©  affall  af  kammad 
ull  el.  silke,  flockull,  flocksilke.  -S...  Ex. 
~seide,  O,  /.  ©  flocksilke.  ~woIle,  O,/.  © 
flockull. 

Kamp,  -[e]s,  -e  f,  m.  inhägnadt  stycke  land. 

Kämpe,  -n,  -n,  m.  kämpe. 

Kampésche...  ex.  -holz,  -e^,  O,  n.  kampeschträ. 

Kampf,  -[e]s,  -e  f,  m.  kamp,  strid.  -begier[Ue], 
O,  /.  kampbegär,  stridslust,  -begierig,  a. 
stridslysten,  -bereit,  a.  stridsfärdig.  -bereit- 
Schaft,  O,  /.  stridsfärdighet,  -fähig,  a.  strid- 
bar, -fertig,  a.  stridsfärdig.  -freudig,  -froh,  a. 
glad  att  få  strida,  -gefährte,  ■n,-n,m.  strids- 
kamrat, vapenbroder,  -gefeit,  a.  osårbar  gnm 
trolldomsmedel,  -gcfilde,  -s,  -,  n.  stridsplats, 
valplats,  -genösse  =  -geführte,  -gerüstet,  a. 
rustad  till  strid,  -hahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  för 
tuppfäktning  dresserad  tupp.  2.  zooi.  brus- 
hane. 3.  F stridstupp  (stridslysten  person).  -lUSt,  O, 

f.  stridslystnad,  -lustig,  a.  stridslysten,  -mu- 
t[h]ig,  a.  modig,  krigisk,  -platz,  -es,  -e  t,  m. 
stridsplats,  -preis,  -es,  -e,  m.  kampens  lön, 
segerpris.  -recht,  -\e]s,  O,  n.  rätt  att  gripa 
till  vapen,  -richter,  -s,  -,  m.  stridsdomare. 
-ross,  -es,  -e,  n.  stridshäst,  -spiel, -[e]s,-e,n. 
kämpalek,   strid,    tornérspel,   djurfäktning. 

-es...  =  förcg.  sms. 

kämpfllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  kämpa,  strida.  II. 
tr.  Einen  Kampf,  einen  Streit  ~  strida  en 
strid.  Jmdn  zu  Boden  ~  slå  ngn  till  mar- 
ken, jmdn  tot  ~  döda  ngn.  III.  Sich  müde 
~  kämpa  sig  trött,  bli  trött  af  kampen. 

Kampfer,  -s,  -,  m.  kamfer.  -baum,  -[e]s,  -e^,m. 
kamferträd.  -Öl,  -[e]s,  -e,  n.  kamferolja.  -Spi- 
ritus, -,  -[se],  7«.  kamfersprit. 

Kämpfer,  -.■?,  -,  m.  1.  kämpe.  2.  ©  gesims. 

kampferierüen,  -te,  -t,  tr.  försätta  med  kamfer. 

Kampher  se  Kampfer. 

kampierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  kampera. 

Kamråd  se  Kamerad. 


*  äkta  »mi.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk 


<J«  ^öterm.    5${  militärisk  tenn. 


Kanal 


406 


KantUene 


Kanal,  -[e]s,  -e  t,  rn.  kanal  -arbeiter,  -s,  -,  m. 
kanalarbetare,  -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  kanal- 
byggnad. 

kanalisierbär,  a.  som  kan  kanaliseras. 

kanalisferllen,  -te,  -t,  tr.  kanalisera.  Kanalisie- 
rung, /. 

Kanapee  (koma,  &fT.  ---), -s,-s,n.  och ^m.  kanapé. 

Kanårien...  ei.  -same[n],  -ns,  -n,  m.  kaiiariefrö. 
-vogel,  -s,  -t,  VI.  kanariefogel.  -zucker,  -s,  O, 
TO.  kanariesocker. 

Kanäster  se  Knaster. 

Kandare,  -n,f.  stångbetsel. 

kandårilen,  -te,  -t,  tr.  sätta  stångbetsel  på. 

Kandelaber,  -s,  -,  m.  kandelaber. 

Kandeizucker  se  Kandis. 

Kandidat,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  kandidat,  -en...  Ex. 
~rede,   -n,  f.   en  kandidats  tal  i  «ht  en  nks- 

dagsmannakandidats  tal  till  valmänaen.  '>.'Zaht,  -en,J . 

antal  kandidater. 

Kandidatur,  -en,  f.  kandidatur. 

kandidierllen,  -te,  -t,  Ur.  h.  uppträda  som  kan- 
didat. 

kandierllen,  -te,  -t,  tr.  kandera.   Kandierung,  _/'. 

Kandis,  -[e.-!],  -[e],  -zucker,  -.s-,  O,  m.  kandi- 
socker,  bröstsocker. 

Kané[e]l,  -[e]s,  -e,  m.  kanel,  -baum,  -[e]s,  -e  t, 
m.  kanelträd.  -rinde.  O,  /.  kanel(ka88ia). 
-wachs,  -es,  O,  n.  kanelolja. 

Kanevas  (korta  a),  -,  -,  m.  kanfas. 

Känguruh,  -[s],  -ä  ci.  -e,  n.  zooi.  känguru. 

Kaninchen,  -.«,  -,  n.  kanin,  -berg,  -[e]s,  -e,  m. 
bärg,  backe  med  kaninhålor,  -falle,  -n,J'. 
kaninfiilla.  -feil,  -[c]s,  -e,  n.  kaninskinn. 
•garten,  -s,  -f,  m.  -gehege,  -s,  -,  n.  kanin- 
gård, -haus,  -es,  -er  f,  n.  kaninhus,  -höhle, 
•n,  f.  kaninhåla.  -jäger,  -s,  -,  vi.  1.  kanin- 
jägare.  2.  =  Frett. 

Kankan,  -.t,  -s,  m.  1.  prat,  skvaller.  2.  kankan 

Kanker,   -s,  -,  m.   1.  spindel.  2.  kräftsjukdom 

hos  blommor. 

Kanne,  -«,  f.  dim.  Kännchen,  -lern,  kanna, 
stop,  •  stånka.  Biidi.  es  giesst  wie  mit '^n: 
det  hällregnar,  står  som  spön  i  backen. 
-giesser,  -s,  -,  m.  1.  tenngjutare.  2.  kann- 
stöpare.  -giesserei,  -en,  f.  1.  tenngjuteri. 
2.  kannstöperi.  -giesserlin,  -te,  ge-t,  itr.  h. 
kannstöpa.  -n...  Ex.  ~deckel,  -.<•-,  -,  m.  kann- 
lock,  stoplock.  ~förmig,  a.  i  form  af  en 
kanna,  ^v^giesser  se  -giesser.  ~kraut,  -[«].«, 
-er  t,  n.  hot.  åkerfräken  (Equisetum  arven- 
se).  ~weise,  adv.  kannvis,  stopvis. 

Kännel...  ex.  -kohle,  -n,  f.  kannelkol. 

kannelierllen,  -te,  -t,  tr.  O  kannelera. 

Kannelierung,  -en,  f.  ©  1.  kannelering.  2. 
kannelyr. 

Kannibale,  -v,  -n,m.  kannibal,  männiakoätarc. 

kannibalisch,  n.  kannibalisk. 

Kanée,  -s,  -s,  n.  och  ^  to.  kanot. 

Kanon,  I.  -s,  -[e]s,  m.  kanon.  II.  -s,/.  boktryck. 
kanon. 


O   sakD 


t  har   omljud.    tr,  transil 


I  Kanonade,  -n,  f.  kanonad. 
Kanone,  -n,f.  dim.  Kanönchen,  -lein,  1.  kanon. 
2.  F  högskaftad  stöfvel,  kragstöfvel,  rid- 
stöfvel.  -n...  Ex.  ~boot,  -[e]s,  -e  [t],  n.  i, 
kanonbåt.  ~donner,  -.<,  O,  to.  kanondunder, 
kanonernas  åska.  ~fest,  a.  JsJ  som  står  emot 
kanonskott,   ^fieber,   -s.   O,   n.  kanonfeber 

(rädsla  för  flendeos  eld'.  ~futter,  -.«,  O,  U.  kanon- 
mat. ~gie3Serei,  -en,  f.  kanongjuteri.  ~gut, 
-[e]s,  O,  n.  O  kanonmetall,  kanonbrons 
'^kugel,  -n,  f.  kanonkula.  ~lauf,  -[e]«,  -e  |, 
m.  kanonlopp,  kanonrör.  '>.<mässig,  a.  F 
ofantlig,  gruflig.  '^.metall  =  'v^rw?.  ~ofen 
•$,  -t,  TO.  kamin.  ~rohr,  -[e]s,  -e,  n.  kanon- 
rör, 'v/salve,  -n,/.  kanonsalva,  «^schuss,  -es, 
-e  t,  TO.  kanonskott.  '>..stiefel,  -s,  -,  m.  = 
Kanone  2.  ^voll,  a.  «tudentspr.  blixtfull.  ~wi- 
scher,  -s,  -,  m.  JiJ  (kanon)vi8kare. 

Kanonier,  -[c]'',  -e,  m.  )&  artillerist,  kanonier. 
-Schaluppe,  -n,J'.  i.  kanonbåt,  kanonslup. 

kanonierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  (be)8kjuta 
med  kanoner.  F  hWåi.jmdn  ~  bestorma  ngn. 

Kanonikåt,  -[e].--.  -e,  n.  domherresyssla. 

Kanoniker,  -s,  -,  Kanonikus,  -[ses],  -se  ei.  Ca- 
nonici, m.  kanik,  domherre. 

Kanonisatiön,  -en,/,  kanonisering,  helgonför 
klaring. 

kanonisch,  a.  kanonisk. 

kanonisierllen,  -te,  -t,  tr.  kanonisera,  förklar? 
för  helgon.  Kanonisierung,  f. 

Kanoni'ssin,  -nen,  f.  domherres  fru. 

Kanonist,  -en,  -en,  to.  kännare  af  deu  kano- 
niska rätten. 

Kanonizität,  O,  /.  kanonicitet. 

Kanét  se  Kanoe. 

Kantåte,  I.  -n,f.  kantat.  II.  -[s],  -[s],  m.  fjärde 
söndagen  efter  påsk. 

Kantlle,  -en,  f.  dim.  Kåntchen,  -lein,  1.  kant. 
Aihf  die  hohe  ~  stellen:  ställa  på  kant.  F 
biidi.  Geld  auf  die  hohe  ~  legen:  lägga  pen- 
gar på  hög.  2.  trädg.  smal  rabatt. 3.  kant, rand. 
list,  garnering.  4.  ett  slags  knypplade  spet- 
sar till  garnering,  kanter,    -apfel,   -S,  -f,  TO.  kal- 

villäpple.  -haken,  -s,  -,  to.  ©  hake  att  vän- 
da stockar  med.  F  biidi.  etw.  beim  '\j  ergrei- 
fen :  gripa  sig  an  med  ngt.  -holz,  -es,  -er  f, 
n.  0  skrädd,  kanthuggen  stock.  -en...  e.^. 
'^besatz,  -es,  -ef,  "»•  spetsgarnering.  ~hau- 
be,  -n,f.  spetsmössa,  «v/kleid,  -[e]s,  -er,  n. 
med  spetsar  garnerad  klädning.  ~schleier, 
-s,  -,  to.  spetsslöja,  spetsflor.  ~tQch,  -[c\s, 
-er  t,  re.  spetsnäsduk. 

Kantel,  -s,  -[«],  re.  fyrkantig  linjal. 

kantellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  linjera.  2.  vända 
(på). 

kantllen,  -ete,  ge-el,  1.  tr.  1.  ©  skräda,  kanta, 
kanthugga.  2.  kanta,  garnera.  3.  ©  ställa 
på  kant.  II.  itr.  h.  vända  sig,  ställa  sig  på 
kant. 

kantig,  a.  kantig.  ~  behauen:  kanthuggen. 

Kantiléne,  -n,  f.  visa. 

itransitivt  rerb.    h.  bar  haben,    S.  har  tein  till  hj&lpverb. 


Kantille 


Kantine,  -«,/.  kantilj. 

Kantine,  -n,  f.  1.  kantin,  flaskfoder.  2.  sol- 
datkrog. 

Kanton,  -.<,  -e  ci.  -s,  m.  aim,  Kantönchen,  kanton. 

kantonal,  a.  kantonal,  kanton-. 

kantonierllen,  -te,  -t,  tr.  JiJ  kantonera.  Kanto- 
nierung,  /. 

Kantonnemént,  -s,  -s,  n.  5<  kantoneringskvar- 
ter.  -s...  äsj  Ex.  'x/quartier,  -[e]s,  -e,  n.  kanto- 
neiingskvarter. 

Kantor,  -s,  Kantoren,  m.  kantor,  klockare. 

Kantorét,  -[e]s,  -e,  n.  kantoreplats,  klockar- 
tjänst. 

Kantorei,  -en,/.  klockargård. 

Kantschu[h],  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  kantsjuk. 

kantscliu[h]llen,  -te,  ge-t,  tr.  låta  smaka  kant- 
sjuken,  prygla,  piska  upp. 

Kanzel, -n^/'.predik8tol.-beredsamkeit,0,/.kyrk- 
lig  vältalighet,  -dach,  -[e]s,  -erf,  n.  -decke!, 
-s,  -,  m.  predikstolsliimmel.  -lied,  -[e]»«,  -er, 
n.  predikstolspsalm,  predikstolsvers.  -rede, 
-n,  f.  predikan.  -Sprung,  -[e]s,  -e  f,  m.  F 
lysning  tm  äktenskap,  -ton,  -[ejs,  0,  m.  predi- 
kareton. 

kanzellln,  -te,  <je-t,  tr.  och  itr.  h.  predika,  hålla 
(straffjpredikan  (för).  Jmdn  ~  läsa  lagen 
för,  lexa  upp  ngn. 

Kanzléi,  -en,  f.  1.  kansli.  2.  öfverdomstol, 
högsta  domstolen,  -beamte(r),  (adj.  töja.)  m. 
kanslitjänsteman,  -bote,  -«,  -k,  -diener,  -s. 
-,  m.  kanslivaktmästare.  -Herrschaft,  -en,  f. 
skrifvaredöme,  byråkrati,  -massig,  a.  i  kan- 
slistil, kansli-.  -rat[h],  -[e]«,  -e  t,  m.  kansli- 
råd. -Schreiber,  -.<;,  -,  m.  kanslist,  -spräche, 
-n,  f.  kanslispråk.  -Stil,  -[e]s,  -e,  m.  kansli- 
stil'. 

Kanzler,  -s,  -,  m.  kanslär.  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n. 
kanslärsämbete.  -würde,  -n,f.  kanslärsvär- 
dighet. 

Kanzlist,  -en,  -en,  m.  kanslist. 

Kap,  -s,  -s,  n.  kap,  udde.  -Stadt,  Q,/,  npr.  Kap- 
staden, -wein,  -[e]s,  -e,  m.  kapvin. 

kapabel,  a.  kapabel,  i  stånd. 

Kapaun,  -[e]s,  -e,  m.  kapun. 

kapåunllen,  -te,  -t,  tr.  kapunera. 

Kapazität,  -en, f.  kapacitet,  fattningsförmåga. 

Kapellen  se  Kaplan. 

Kapélie,  -«,/.  kapell. 

kapellierllen,  -te,  -t,  tr.  ^  afdrifva,  kapellera. 

1.  Kaper,  -n,  f.  kapris,  -n...  ex.  ~strauch,  -[e]s, 
-er  t,  m.  kaprisbuske. 

2.  Kaper,  -s,  -,  m.  kapare.  -brief,  -[e']s,  -e,  vi. 
kaparbref.    -schiff,  -[e].'?,  -e,  n.  kaparfartyg, 


Kaperei,  -en,  f.  kaperi. 

kaperlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vara  kapare.  II.  tr. 
kapa. 

kapierllen,  -te,  -t,  tr.  F  fatta,  begripa,  förstå. 

Kapillär...  ex.  -attraktion,  -en,  f.  kapillär  at- 
traktion, hårrörskraft.  -gefäss,  -es,  -e,  n. 
kapillarkärl,  hårrörskärl. 


407  kappen 


Kapillarität,  O,  /.  kapillaritet,  hårrörskraft. 
Kapital,  I.  -[e]s,  -e  ei.  -ien,  n.  dim.  Kapitälchen, 

1.  kapital.  2.  bokbind.  bestick.  3.  Kapitäl- 
chen: boktrjck.  kapital.  II.  a.  F  dugtig,  reell. 
-anläge,  O,/,  kapitals  placerande,  användan- 
de, -buchstabe,-«, -ra,  TO.  boktryck,  kapital,  -jun- 
ge, -n,  -n,  m.  F  präktig  pojke.  -Steuer,  -n,f. 
kapitalskatt,  -strafe,  -«,  /.  jur.  kapitalstraff, 
dödsstraff,  -verbrechen,  -s,  -,  n.  lifssak.  -wer- 
mögen,  -s,  O,  n.  kapitalförmögenhet.   -S...  = 

föreg.  suiB. 

Kapital,  -[eis,  -e[r],  n.  kapital. 

kapitalisierbär,  a.  möjlig  att  kapitalisera. 

kapitalisierllen,  -te,  -t,  tr.  kapitalisera.  Kapita- 
lisierung,/. 

Kapitalist,  -en,  -en,  m.  kapitalist. 

Kapitän,  -[c].?,  -e,  vi.  kapten. 

Kapitånschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  kap- 
ten. 2.  samtiige  kaptener,  kaptensgrad. 

Kapitel  (kort  i),  -s,  -,  n.  kapitel.  F  bUdi.  jvidm 
ein  ~  lesen:  läsa  lagen  för  ngn.  -beschluss, 
-es,  -e  t,  ni.  ett  (dom)kapitels  beslut,  -ein- 
t[h]eilung,  -en,/,  kapitelindelning,  -fest,  a, 
bibelsprängd. 

Kapitell,  -[e]s,  -e,  n.  kapital. 

kapitellln  (kort  i),  -te,  -t,  tr.  1.  indela  i  kapitel. 

2.  lexa  upp,  läsa  lagen  för. 

Kapitel,  -[e]s,  -ien,  Kapitölillum,  -iivi{s'],  -en,n. 
kapitolium;  F  biidi.  hufvud,  hufvudknopp. 

Kapitulant,  -en,  -en,  m.  ^  kapitulant,  kapi- 
tulerande soldat,  jfr  kapitulieren. 

Kapitulår,  -[e]s,  -e,  m.  domherre,  ledamot  af 
ett  domkapitel. 

Kapitulation,  -en,  /.  5$!  kapitulation,  jfr  «ij. 

kapitulierllen,   -te,   -t,   itr.  k.  Jsé  kapitulera,  a) 

dsgtinga,  b)  kvarsti  vid  hären  längre  &n  värnepliglcn 
kräfver. 

Kaplan,  -{e]s,  -e  t,  ni.  kaplan,  komminister. 

Kaplanéi,  -en,  f.  1.  kapellförsamling.  2.  kap- 
lansboställe,  komministergård. 

Kapplie,  -en,  f.  dim.  Käppchen,  -lein,  Käpjtel- 
[chen],  1.  mössa,  lufva,  hufva.  onspr.  jedem 
Narren  gefällt  seine  ~  hvar  och  en  rosar 
sin  vattenvälling.  2.  kapusjong.  3.  kappa, 
mantel.  F  biidi.  jnidm  etw.  auf  die  ~  ei.  eine 
~  gehen:  gifva  ngn  på  pälsen,  ett  kok 
stryk,  etw.  auf  seine  ~  nehmen  :  taga  ngt  på 
sitt  ansvar.  4.  O  hvalfkappa,  tak  på  en  fri- 
stående mur,  huf,  fodral  m.  m.   5.  pisatt  lapp 

pä.    ror    slitning    sRrskildt   utsatta  st&llcn;  tåhätta  och 

kappa  pi  skor;  häl  pä,  strumpor,  -fenster,  -S,  -,  n, 
talifönster.  -hahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  kapun.  -la- 
ken, -s,  -,  n.  i'  kaplake.  -naht,  -e  f,f.  fäll- 
söm.  -rock,  -[e]s,  -e  t,  ni.  barnrock  med  ka- 
pusjong. -zaum,  -[e]s,  -e  f,  to.  kapson.  -en... 
Ex.  ~niacher,  -s,  -,  to.  mössmakare.  ~inan- 
tel,  -.f,  -f,  TO.  kappa  med  kapiisjong. 
kapplien,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förse  med  kappa, 
huf  m.  m.  se  Kappe.  2.  Jmdn  «v/  ge  ngn  på 
pälsen.  3.  om  fogiar:  tråda.  4.  afskära  spet- 
sen  af,   toppa,  afhugga,  i>  kapa,  t.  ex.  eine 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  bruWIgt.   O  teknisk  term.    4»  ^»term.   iit  militärisk  terip. 


Skta 


Kapper  408 


Karoline 


Schreib/eder,    den    Baum,    die    Krone   des  \ 

Baumes,  den  Mast.  5.  kastrera  höus.  I 

Kapper  se  /.  Kaper. 
Käppi,  -s,  -s,  n.  keppi. 
kappig,   a.   i  «ms.,   t.   ex.  rot<^  som  har  en  röd 

lufva  el.  mössa  ei.  kappa,  se  Kappe. 
Kaprice  se  Caprice. 

Kapriole,  -n,f.  kapriol,  krumsprång. 
Icapriölllen,   Itapriolierllen,   -te,   -t,   itr.   h.  göra 

kaprioler,  krumsprång. 
I<aprizierllen,  -te,  -t,  sich  auf  etw.  (ack.)  ~  sätta 

sig  i  sinnet  på  att  göra  ngt. 
kapriziés,  a.  nyckfull,  ombytlig. 
Kapsel,  -n,  f.  dim.  Kapselchen  och  Käpselchen, 

kapsel;  boett,  fodral;  portör. 
kapselig,  a.  i  sms.  -kapslig. 
kaptios,  a.  snärjande,  kinkig. 
kaptivi'erüen,  -te,  -t,  tr.  snärja,  fängsla,  för  sig 

intaga.   Kaptivierung,  /. 
Kaputt,  I.  -s,  -s  el.  -e,  m.  kapott.  II.  a.  F  sön- 

drig,   trasig;  förbi,  utmattad.  ~  gehen:  gå 

sönder,  ~  machen:  slå  sönder. 
Kapütze,  b&ttre  Kapuze,  -n,  f.  1.  kapusjong.  2. 

vintermössa,  bahytt. 
Kapuzinåde,  -n,  f.  kapucinad,  grofkornigt  hu- 
moristisk predikan. 
Kapuziner,   -s,   -,   m.   ~in,    -nen,  f.  kapucin- 

(munk),  kapucinnunna.  -affe,  -n,  -n,  m.  zooi. 

kapucinapa.     -kloster,    -s,   -f,   n.   kapucin- 

kloster.  -kutte,  -»,/.  kapucinkåpa.  -massig, 

a.    kapuciuaktig,     som     en    kapucinmunk. 

-mönch,   -[«].',  -e,  m.  kapucinmunk.   -nonne, 

•n,f.  kapucinnunna.  -orden,  -s,  0,m.  kapu- 

cinorden.  -predigt,  -en,  f.  =  Kapuzinåde. 
kapuzinerhaft  =  kapuzincrmässig. 
Kär...   Ex.   -fréitag,    -[e']s,    -e,    m.    långfredag. 

-woche,  -n,  f.  påskvecka. 
Karabiner,   -.•:,   -,  m.  karbin.   -haken,  -«,  -,  m. 

karbinhake. 
Karabinier,   -[e]s,  -e,  Karabiniér,  -.«,  -s,  m.  ka- 

rabinier. 
Karåffe,  Karaffine,  -n,  /.  karafin. 
karambolierllen,  -te,  -t,  tr.  biij.iid.  karambolera; 

F  biiai.  mitjmdm  ~  stöta  samman  med  ngn. 
Karamel,  -.',  -s,  m.  karamell. 
Karat,  -\e']s,  -e,  n.  karat. 
karatierlten,  -te,  -t,  tr.  blanda,  legera  guid. 
Karatierung,  -en,  f.  (guld)legering. 
karätig,  a.  i  sms.  med  räkneord,  -karatig. 
Karausche,  -«,/.  zooi.  ruda. 
Karavélle,  -n.f.  i  karavell  (fyrmast.idtkiigsf.-iit.vg) 
Karawane,  -«,/.  karavan,   -n...  ?.%.  ~herberge 

•n,  f.  =  Karawunseral.   ~strässe,  -n,f.  ka- 

ravanväg. 
Karawanserei,   Karawanserei,  -en,  f.  karavan- 

seraj,  karavanhärbärge. 
Karbätsche,  -/;,  /.  karbas,  skinnpiska. 
karbåtschllen,   -[e.s-]<,    -te,  -t,  ir.  karbasa,  låt: 

smaka  k:irbasen. 
Karbe,  O,  ./'.  kummin,   -n...  ex.  ~dTstel  =  Kar 
dobenediktendistel. 


Karbonade,  -n,  f.  kotlett. 

Karbunkel,  -s,  -,  m.  1.  med.  karbunkel,  brand- 
böld. 2.  se  Karfunkel  1. 

Kardamém,  -[e]s  ei.  -,  -e,  m.  och  n.  Kardamome, 
-n,  /.  kardemumma. 

Kardatsche,  -n,  f.  1.  =  Karde.  2.  hästskrapa. 
3.  se  Kartätsche. 

kardätschllen,  -[esjt,  -te,  -t,  tr.  1.  ^  karda, 
kamma  uU.   2.  rykta  hästar.   3.  se  kartätschen. 

Kardätscher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  kardare, 
ullkammare. 

Karde,  -n,  f.  1.  kardtistel  (Dipsacus).  2.  kar- 
da, ullkam.  -n...  e%.  '■vdTstel  =  Karde  1. 

kardllen,  -ete,  ge-et,  tr.  karda. 

Kardinal,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  kardinal.  2.  zooi. 
kardinal  (Cardinalis  virginianus).  -bischof, 
-[e]s,  -e  t,  m.  kardinalbiskop,  -punkt,  -[e].--, 
-e,  m.  kardinalpunkt,  hufvudpunkt.  -zahl, 
-en,  f.  gram.  kardinaltal,  grundtal.  -s...  Ex 
'x.kolleg[ium],  -[iwn]s,  -ien,  n.  kardinalkol- 
legium. '>.<würde,  -«,  f.  kardinalsvärdighet. 

Kardobenedikt,  -[e]s,  -en,  m.  bot.  kardbenedikt 
(Cnicus  benedictus).  -en...  Ex.  ^dlstel,  -n,f. 
'^kraut,  -[e]«,  -er  f,  n.  =  Kardobenedikt. 

Kardüse,  -n,  f.  X  kardus. 

Karésse,  -n,f.  smekning,  ömhetsbevis. 

karessierllen,  -te,  -t,  tr.  smeka. 

Karfunkel,  -s,  -,  m.  1.  min.  karbunkel.  2.  se 
Karbunkel  1. 

karfunkellln,  -te,  -t,  itr.  h.  lysa,  glänsa  som  en 
karbunkel. 

karg,  a.  karg,  snål,  fattig,  -laut,  a.  ordkai-g. 

kargllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  karg,  snål. 

Kargheit,  O,  /.  karghet. 

kärglich,  a.  karg,  ringa,  sparsam. 

Kärglichkeit,  O, ./'.  karghet,  sparsamhet. 

Kariére  se  Carriere. 

karierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  umbära,  fasta,  svälta. 

kariert,  a.  rutig. 

Karikatur,  -en,  f.  karikatyr. 

karikierllen,  -te,  -t,  tr.  karikera. 

Kari 6 1  se  Karriol. 

Karlin,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  karolin  (m.viii,  i  sht  kuH 

m.vut  af  olika  värde). 

Karmelit,  -en,  -en,  Karmeliter,   -s,  -,  m.  ~in, 

-nen,f.  karmelit(inunk),  karmelitnunna. 
karmesin,   I.    a.  karmosinröd.  II.  -[e].?.  O,  n. 

karmosiii(färo).  -farbe,  -n,  f.  karmosinfärg, 

-farbig,  -rot[h],rt.karmosiufärgad,  -vergnügt, 

a.  F  hjärtans  glad. 
Karmin,  -[e]s,  O,  m.  karmin. 
karmoisin  so  karmesin. 
Karneol,  -[e]s,  -e,  m.  min.  karneol. 
Karneval,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  ocu  %  n.  karneval. 
Karnickel,  F  =  Kaninchen. 
Karnies[s],  -es,  -e,  m.  och  n.  karnis. 

Karo,  -S,   -S,  n.    1.  ruta  i  sht  i  ett  rutigt  mouster.    2. 

kortspel,  ruter. 
Karolin  =  Karlin. 
Karoline,    -n,  f.   1.  npr.  gen.  sg.  -ns,  Karolina. 

2.  =  Karlin.  3.  biljard.  kar(amb)oline. 


O   saknar  plur.   f  har  oml^ud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,   S.  har  »rin  till  hjälpverb, 


Karosse 


409 


Karosse,  -n,  f.  täckvagn,  kaross. 

Karotte,    -»,  /.  1.  morot  (Dancus  Carota).  2. 

karott  (tobaksstäng  som  rltves  tili  snusl;   BllUS. 

Karpfen,    -s,  -,  m.  dim.  Kärpfchen,  -lein,  karp. 

-brut,  -en,f.  karpyngel.  -fischerei,0,y.  karp- 

fiske.  -könig,  -[«J-'-',  -e,  m-  spegelkarp.  -teich, 

-fe]s,  -e,  m.  karpdam. 
Karre,  -n,  f.  =  /.  Karren. 
Karre  (Karre),  Karree,  bättre  Carré  (Carré),  -s, 

-s,  n.  fyrkant. 
Karreåu  se  Karo. 

1.  Karren,  -s,  -,  m.  kärra.  Biidi.  den  ~  in  den 
Kot  schieben:  åstadkomma  förlägenhet,  för- 
sämra saken,  der  ~  hal  festgefahren :  man 
har  kört  fast,  trasslat  in  sig.  Jmdn  zum  ~ 
verurteilen:  döma  ngn  till  straffarbete  vid 
mstningsbyggnad.  -fahrer, -führep  =  Kärrner,  -gä- 
bet, -n,  f.  kärrgaffel,  kärrskaklar,  -gaul, 
-[e]s,  -e  t,  ni-  åkarkamp:  F  budi.  inskränkt 
men  flitig  person.  -gefang[e]ne(r),  (adj.  b»jn.) 
m.  till  straffarbete  dömd  fånge,  arbets- 
fånge, -gesteli,  -[e]s,-e,n.  vagnsskak. -pferd, 
•[eis,  -e,  n.  =  -c/aiil.  -rad,  -[e]s,  -erf,n.  kärr- 
hjul,  -strafe.  O, /.  straffarbete,  -weg, -[e]«, 
-e,  711.  smal  körväg. 

2.  karrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  köra,  skjutsa, 
draga,  skjuta  i  kärra.  2.  Jnidn  über  den 
Haufen  ~  med  kana  köra  öfver  ngn,  bUdi. 
störta  ngn.  II.  itr.  h.  åka  i  kärra,  åka  lång- 
samt, i  sakta  mak. 

Karréte,  -«,/.  karet. 

Karriere  se  Carriere.  karriert  se  kariert. 

Karriol,  -[e]^-,  -e  ci.  -s,  n.  Karriole,  -n,  f.  kar- 
riol. 

karriölllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  åka,  II.  tr.  köra, 
skjutsa  i  karriol. 

Kärrner,  -s,  -,  m.  åkare,  forman  med  kärra. 

Karst,  -[e].s,  -e  [f],  m.  dim.  Kärstchen,  -lein, 
1.  jordhacka  med  två  klor.  2.  stenig,  bär- 
gig  mark;  npr.  Karst. 

karstilen,  -ele,  ge-et,  tr.  hacka,  se  Karst  1. 

kart.,  wrkortn.  =  Jcartonniert :  kartonerad. 

Kartätschlle,  -en,f.  X  kartesch.  -granate,  -»,/. 
a  granatkartesch.  -en...  K  e.';.  ~büchse,  -n, 
f.  karteschdosa.  ~feuer,  -s,  O,  n.  kartesch- 
eld.  'v.kugel,  -n,  f.  kartesch.  ~schuss,  -es, 
-e  f,  m.  karteschskott. 

kartatschllen,  -[es]«,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  )it.  (be-) 
skjuta  med  kartescher. 

Kartåune,  -n,f.  JsS  kartaun,  kartov. 

Kartåuse,  -n,f.  kartusiankloster. 

Kartäuser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  kartusian- 
(munk),  kartusiannunna.  -kloster,  -s,  -f,  n. 
kartusiankloster.  -liqueur,  -[e]s,  -e,  m.  char- 
treuse(likör).  -mönch,  -[e]s,  -e,  m.  kartusian- 
munk.  -nelke,  -n,  f.  bot.  kartusiannäjlika 
(Dianthus  Carthusianorum). 

Karte,    -«,  /.  dim.  Kärtchen,  -lein,    1.  kort,  a) 

spelkort,    b)    bref-,    visit-,    förlofniogskort   m.  m.  Kildl. 

jmdm   in    die  ~re  sehen  ei.  jmds  ~re  durch- 
schauen: genomskåda  ngn.  2.  karta,  a)  geo- 


grafisk  karta,    b)  post :    bref-,   paketkarta,   c)  profkarta. 

d)  rorfatmingsurkund.  3.  lista,  förteckning,  pro- 
gram. 4.  matsedel,  t.  ex.  «oc/j  der  ~  spei- 
sen; vinlista.  6.  biljett,  -n...  kx.  '^bild,  -[«]•«, 
■er,  n.  bild  p&  ett  kort;  biidi.  dåligt  porträtt. 
~blatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  kartblad.  2.  kort- 
(blad).  ~geld,  -[e]s,0,n.  kortpengar.  ~haus, 
■es,  -er  t,  "•  korthus,  'v^könig,  -[e]s,  -e,  m. 
kung  i  kortspel,  -v-königln,  -nen,  f  dam  i  kort- 
spel. ~kunst,  -e  f,  /.  kortkonst.  'v/kUnstler, 
-s,  -,  m.  en  som  är  hemma  i  kortkonster; 
taskspelare.  ~kunststiick,  -[e].s-,  -e,  n.  kort- 
konst. ~leger,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  person 
som  spår  i  kort.  '>^papier,  -[e]*-,  O,  n.  kort- 
papper. ~schläger  =  '^leger.  <v.schlggerei, 
■en,f.  konsten  att  spå  i  kort.  '>^spiel,  -[e]s, 
-e,  n.  kortspel.  ~spieler,  -s,  -,  m.  kortspe- 
lare, 'x.stamm,  -[e]s,  -e  t,  '«.  1.  hög  (ej  gifna 
kort).  2.  insats.  ~werk,  -[e]s,  -c,  n.  kartverk. 
'v/zeichnen,  -s,  O,  n.  kartritning.  'N/zeichner, 
-s,  -,  m.  kartritare,  kartograf. 

Kartell,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  och  m.  kartell. 

kartlien,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  spela  kort.  II. 
tr.  planlägga,  öfverenskomma  om,  ställa, 
styra  till. 

Karthåuse,  Karthäuser  se  Kartåuse,  Kartäuser. 

kartierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  göra  utkast  till.  2. 
inregistrera  bref,  paket.   Kartierung,  /. 

Kartoffel,  -n,  f.  dim.  Kartöffelchen,  potatis. 
-bau,  -[e]s,  O,  m.  potatisodling,  -branntwein, 
-[e]s,  O,  m.  potatisbränvin.  -brei,  -[e]s,  O,  m. 
potatismos,  -kuchen,  -s,  -,  m.  (pann)kaka  af 
potatismjöl,  -mehl,  -[e]s,  O,  n.  potatismjöl. 
-müs[s],  -es.  O,  n.  potatismos,  -pest,  O,/. 
potatissjuka,  -puffer,  -s,  -,  m.  potatismunk. 
-sago,  -s,  O,  m.  potatisgryn. 

Kartograph,  -en,  -en,  m.  kartritare,  kartograf. 

Karton,  -s,  -s  ci.  -e,  m.  kartong,  atv.  boktryck. 

karton  [njierllen,  -te,  -t,  tr.  kartonnera. 

Kartüschlle,-e?«,/'.  1.  ü  a)  kartusch,  patronkök, 
b)  patron  i  pappbyis«.  2.  m&i.  kartusch,  -beu- 
tel,  -s,  -,  m.  jü^  patronkök,  -nadel,  -n,  f.  Js< 
rymnål. 

Karussell,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  n.  karusell. 

Karzer,    -s,    -,  m.  och  n.  karcer  (skoi-  och  .student- 

arrest). 

Kaschelötte,  -n,f.  zooi.  kaskelot,  pottfisk. 

kaschierllen,  -te,  -t,  tr.  dölja,  hemlighålla. 

Kaschmir,  -s,  O,  n.  npr.  Kasjmir.  -schawl,  -[e].«, 
-s,  m.  kasjmirsjal.  -ziege,  -n,  f.  kasjmirget. 

Käse,  -s,  -,  m.  dim.  Käschen,  -lein,  1.  ost.  F 
drei  ~  hoch  sein :  vara  en  liten  putifnasker. 
2.  sur  mjölk.  3.  hot.  a)  nedre  delen  af  ärt- 
skockor,  b)  blomkålsblomma,  c)  kattost 
(Malva),  d)  ~  und  Brot:  harsyra,  -artig,  a. 
ostartad,  som  har  ystat  sig.  -blått,  -[e]s,  -er 

t,  «.  F  dålig  tidning  som  endast  duger  till  om- 
slagspapper i  hökarhodar.  -blume,  -n,f.  hvitsippa. 
-form,  -ew, /".  ostform,  ostkar,  -irau, -en,  f. 
ostmånglerska.  -glocke,  -»,./'.  ostkupa.  -han- 
del,  -s,   O,  in.  osthandel,   -händler,  -höker, 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    i*  ^ätcrm.   )6i  milltärisk  term. 


Kasel 


410 


Käthe 


-krämer,   -s,  -,  m.  osthandlare,    -kochen,  -s, 

-,  m.  ostkaka,  -laden,  -s,  -f,  m.  osthandel. 
-macher,  -s,  -,  m.  ostberedare,  -made,  -n,/. 
oatmask.   -messer,  -s,  -,  n.  ostknif,  sk&mtsarat 

SfT,  om  infanteristernas  sidogevär,  -milbe,   -n,f.  OSt- 

or.  -papier,  ■[e]s,  -e,  n.  F  dåligt  papper, 
jfr  -Matt,  -pappel,  -n,f.  bot.  kattost  (Malva). 
•Stoff,  -[e]s,  0,  m.  ostämne.  -wasser,  -s,  0,  n. 
vassla.  -weich,  a.  mjuk  som  ost. 

Kasel,  -n,  f.  mässhake. 

Kasematte,  -n,  /.  ä$<  kasematt.  -n...  Js<  ex  ~bat- 
terie,  -en,  /.  kanonkasematt.  ~gal[l]erle, 
-en,  f.  gevärsgalleri. 

kasematti'erllen,  -tc,  -t,  tr.  5sJ  förse  med  kase- 
matter. 

käsllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  ysta.  II.  itr.  h. 
och  s.  samt  sich  ~  ysta(s),  ysta  sig. 

Käser,  -s,  -,  vi.  person  som  ystar. 

Käserei,  -en,  f.  ställe  där  det  ystas,  osthus, 
ostsäter. 

Kaserne,  -n,  f.  JsJ  kasern,  -n...  ex.  ~ärtig,  a. 
kasernartnd,  kasernlik.  ~schiff,  -[e^s,  -e,  n. 
A  kasernfartyg. 

kasernierllen,  -te,  -t,  tr.  X  kasernera. 

käsicht,  käsig,  «.  ostartad,  ostlik,  ostig. 

Kasimir,  -,«,  -.«  ci.  -e,  vi.  kasimir,  kasjmir. 

Kaskade,  -n,f.  kaskad,  vattenfall. 

Kaskett,  -[fj-s  -s  ei.  -e,  n.  och  vi.  kaskett,  hjälm, 
mössa. 

Kasper,  -s,  -,  m.  Kasperle,  -.s  -M,  vi.  och  n. 
kasper,  pajas,  -theater,  -.«,  -,  n.  kaspertea- 
ter,  marionett-teater. 

Kassation,  -en,  f.  1.  jur.  kassation.  2.  afsätt- 
ning.  -s...  Ex.  ~hof,  ■[<=]-«,  -e  t,  m.  kassations- 
domstol. 

Kasse,  -n,f.  1.  kassa.  2.  Eine  ~  Kegel  spie- 
len: spela  ett  parti  käglor,  -n...  Ex.  ~ab- 
schluss,  -es,  -e  t)  "'•  bokslut.  ~amt,  -[e]s, 
-er  t,  n.  kassakontor,  '^anweisung,  -en,/. 
(bank)anvisning;  sedel.  ~beamte(r),(a(ij.böjn.) 
VI.  kassör,  'v/bestand,  -[e].«,  O,  m.  kassatill- 
stånd. '>^bjilet,  -[<e]s,  -<e  el.  -s,n.  =  ry.^anwei- 
sung.  ~büch,  -[e]s,  -er  f,  n.  kassabok.  ~ein- 
nehmer,  -s,  -,  m.  inkasserare,  kassör.  ~füh- 
rer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  kassaförvaltare, 
kassör.  ~gehülfe,  -n,  -n,  m.  kassaskrifvare. 
~schein,-[ejÄ,-e,wi.  =  ~rt»ii'e/,s?^»^.  ~schrank, 
-[ej«,  -e  t,  m.  kassaskåp.  ~stUck,  -[e]^,  -e, 
n.  tcat.  kassapjes.  ~verwalter  =  r^J'ührer. 
~zimmer,  -.<;,  -,  re.  kontor. 

Kasserolle,  -n.f.  kastrull. 

Kassette,  -n.j'.  1.  skrin.  2.  ©  kas.sctt. 

Kassilla,  Kassiiie,  -en,  f.  kassia.  -en...  rx.  ~zim- 
[mejt,  -[e],<;,  -e,  m.  kanelkassia. 

Kassier,  -[e]s,  -e,  m.  se  Kassierer. 

kassierlien,  -te,  -t,  tr.  1.  jur.  kassera,  upphäfva, 
annulera,  t.  ex.  ein  Urteil,  ein  Testament, 
einen  Schuldschein.  2.  afsätta,  t.  ex.  einen 
Oßzier.  Kassierung,/. 

Kassierer,  -s,  -,  m.  kassör. 

Kastagnétte  se  Castagnette. 


Kastanie  (»fr.  med  kon  å),  -n,  f.  1.  kastanj.  BUdi. 
die  ~w  für  jmdn  aus  dem  Feuer  holen: 
krafsa  kastanjerna  ur  elden  åt  ngn.  2.  ka- 
stanjeträd, -n...  Ex.  ~baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  ka- 
stanjeträd. ~braun,a.  kastanjebrun.  '>.'pflan- 
zung,  -en,  f.  kastanjeplantering. 

Kaste,  -n,f.  kast.  •n...Ex.  ~eint[h]ellung,  -en,/. 
kastindelning.  ~geist,  -[e].?,  0,m.  kastanda, 
kastväsen,  ^herrschaft,  -en,f.  kastvälde. 

kastéillen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  späka  (sig). 

Kastéier,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
späker  sig,  botgörare,  botgörerska. 

Kastéiung,  -en,/,  späkning. 

Kasten,  -[ej.s  -e,  n.  X  och  i  kastell. 

Kastellan,  -[e]s,  -e,  m.  kastellan,  a)  slotts- 
höfvidsman,  borggrefve,  borgfogde,  b) 
Blottsvaktmästare,  slottsfogde. 

Kasten,  -s,  -,  m.  dim.  Kästchen,  -lein,  1.  ask, 
skrin,  låda,  kista.  '^  für  die  Armen:  spar- 
bössa för  de  fattige.  Der  »n/  Noahs:  Noaks 
ark.  2.  mus,  resonnansrum.  3.  rorakti.  «r  hus, 
vagn,  fartyg,  piano  m.  m.  4.  (offentlig)  kas- 
sa afoUka  slag.  -deckel,  -s,  -,  m.  asklock,  kist- 
lock.  -meister,  -s,  -,  m.  föreståndare  för  ngn 
kassa,  kassaförvaltare,  -schloss,  -es,  -er  t, 
n.  1.  lås  för  ett  skrin,  en  kista.  2.  ©  lås 
med  låskista. 

Kastent[h]um,  -[ejs,  O,  n.  kastväsen. 

Kastner,  Kästner,  -s,  -,  m.  1.  person  som  till- 
verkar askar,  skrin  m.  m.  2.  kassaförvaltare. 

Kastor,  -s,  -s,  m.  1.  bäfver.  2.  bäfverskinn, 
bäfverhår,  kastor.  3.  kastorhatt.  -hut,  -[e]s, 
-e  t,  m.  kastorhatt.  -öl,  -[e]s,  O,  n.  ricinolja. 

Kastråt,  -en,  -en,  m.  kastrat. 

kastrierllen,  -te,  -t,  tr.  kastrera.  Kastrierung.y'. 

Katafalk,  -[e]s,  -e,  m.  katafalk. 

Katakombe,  -«, ./".  katakomb. 

Katalog,  -[e],s-,  -e,  m.  katalog. 

katalogisierllen,  -te,  -t,  tr.  katalogisera. 

Kataråkt,  -[e]s,  -e,  m.  Katarakte, -re, /.  kata- 
rakt,  vattenfall. 

Katarrh,  -[e]s,  -e,  m.  katarr. 

Kataster,  -s,  -,  vi.  och  re.  kataster,  skattelängd, 
jordebok. 

katastrierüen,  -te,  -t,  I.  itr.  k.  upprätta  eu  ka- 
taster. II.  tr.  införa  i  katastern.  Katastrie- 
rung, ./'. 

Katastrophe,  -re,/,  katastrof. 

Kate,  -re,/,  stuga,  koja,  backstuga,  torp. 

Katechese,  ■n,f.  katekes. 

Katechet,  -cu,  -en,  ni.  kateket. 

katechisierllen,  -te,  -t,  tr.  katekeseia,  förhöra. 
Katechisierung, ./'. 

Katechismus,  -ns,  -en,  vi.  katekes. 

Katechumén[eJ,  -en,  -en,  m.  katekumen. 

Kategorie,  -en,  f.  kategori. 

Kater,  -s,  -,  m.  1.  katt(hannc).  2.  F  butter 
person,  brumbjörn,  tvärvigg.  3.  studentspr. 
kopparslagare,  bakrus. 

Käthe,  1.  se  Kate.  2.  arv.  Käthe,  -ns,  -n,  f.  npr. 

(smeknamn,  fSrkortn.  af  Katkarinc)  Karin. 


O   asksar  plur.   t  !>»■■  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  iniransitivt  verb. 


Katheder 


411 


Kauf 


Katheder,  -s,  -,  m.  ooh  n.  kateder,  talarstol, 
lärostol,  -socialist,  -en,  -en,  m.  niiakti.  kate- 
dersocialist,  -weislieit.  O,/,  katedervishet, 

teori  utan  praktisk  insigt. 

Kathedrållle,  -en,  -l<irclie,  -n,/.  katedral(kyr- 
ka),  domlcyrka. 

Kätliner  «c  Kätner. 

Katliolik,  -en,  -en,  in.  katolik. 

Itatliäliscli,  a.  1.  katolsk.  2.  allmän,  allmänt 
erkänd. 

kattiollsierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  luta  åt  katoli- 
cismen. 

Katliolizismus,  -,  O,  m.  katolicism. 

Kathrine,  -n$,  -n,  f.  1.  npr.  Karin.  2.  F  schnel- 
le ~  utsot,  diarré. 

Kätner,  -s,  -,  m.  backstugusittare,  torpare. 

Katt,  -[eis,  -e,  m.  4>  katt. 

Kattun,  -[e]s,  -e,  m.  kattun.  -drucl<erei,  -en,/. 
kattuntryckeri.  -I<leid,  -[e]s,  -er,  n.  kattuns- 
klädning.  -leinwand.  O,/,  -stoff,  -[e]s,  O,  m. 
kattun. 

I<attünen,  a.  af  kattun,  kattuns-. 

Katzile,  -en,  f.  aim.  Kätzchen,  -lein,  1.  katt, 
katta.  Kätzchen:  kattunge.  Ordspr.  bei  Nacht 
sind  alle  ~w  grau:  alla  svin  äro  svarta  i 
mörkret,  die  ~  im  Sack  kaufen:  köpa  gri- 
sen i  säcken.  Ein  Gesicht  machen  tvie  die 
~  wenn's  donnert:  förvrida  ansigtsdragen, 
grina  som  en  solvarg.  F  das  ist  für  die  ~ 
det  är  förgäfves,  är  lönlös  möda;  die  ~ 
lief  mir  den  Rücken  hinan:  en  rysning  ge- 
nomfor rs\\g,die  ~  trägt  es  auf  dem  Schivan- 
ze  fort:  det  är  lätt  som  en  fjäder.  2.  F  biwi. 

a)  falsk,   smygande,   lismande   person,   b) 

Utmagradt,  fult  djur,  arv.  sådan  människa.    3.  so 

Geldkatze.  4.  Kätzchen,  bot.  hänge.  5.  ett  slags 
bållspel.  6.  «t-  a)  [netmschivänzige]  ~  katt, 

b)  kattankare,  -angst,  a.  F  grufligt  rädd. 
-ba\g\\en,-te,ge-t,  F  sich  ~  slåss,  klösas,  -bal- 
geréi,  -en,f.  F  slagsmål,  -en...  ex.  ~ärt,  -en, 
f.  1.  kattart.  2.  kattors  sätt.  Nach  ~  som 
en  katt.  'värtig,  a.  kattartad,  kattlik,  ^au- 
ge,  -s,  -n,  n.  kattöga.  ~äugig,  a.  kattögd. 
«s/balg,  -[e].s,  -e  f,  m.  kattskinn.  'v.bucl<el, 
-s,  -,  m.  F  kattrygg,  biidi.  krökt  rygg;  einen 
~  machen:  kröka  rygg.  ~bucl<ellln,  -te,ge-t, 
itr.h.  kröka,  rygg,  vara  mjuk  i  ryggen.  ~eule, 
-n,  f.  zooi.  kattuggla,  ^freundlich,  a.  inställ- 
sam, lismande.  ~freundlichi<eit.  O,/,  inställ- 
samhet, lismeri.  ~gedächtnis[s],  -ses.  O,  n. 
hönsminne.  ~geschlecht,  -[e]s,  O,  n.  katt- 
slägte.  ~aeschrei,  -[e]s,  -e,  n.  jamande, 
jamning.  'v.glas,  -es,0,n.  marienglas.  ~glim- 
mer,  -s,  O,  m.  (katt)glimmer.  ~gold,.-[e]s.  O, 
n.  kattguld.  ~jammer,  -s,  O,  m.  F  koppar- 
slagare, bakrus.  Moralischer  -%<  bondånger 
och  själfförakt.  'v/jämmerlich,  a.  F  Mir  ist 
ganz  ~  jag  har  grufiiga  kopparslagare, 
känner  bondånger  och  själfförakt.  ~jani- 
merlln,  -te,  ge-t,  itr.  ä.  haf  va  kopparslagare,  gå 
i  bakrus.  ~ltäse,  -s,  -,  m.  bot.  kattost.  ~kon- 


zert,  -[c].',  -e,  n.  =  f^^musik.  'x<kopf,  -[e]s,  -e 
t,  m.  l.katthufvad.  2.  namn  på  vissa  äpple-, 
päron-  och  potatissorter.  3.  dåligt  hufvud, 
dumhufvud,  hönshjärna.  4.  örfil,  sittopp. 
«vleben,  -s,0,n.  segt  lif.  Ein  ~  haben:  vara 
seglifvad.  ~liebe,  O,/,  trolös,  opålitlig  kär- 
lek. 'N./musili,  O,/,  kattmusik.  Jmdm  eine  ~ 
bringen:  göra  kattmnsik  för  ngn.  <N/pfote, 
•n,f.ye.r\\.  dim.  Katzenpfötchen,  1.  katt-tass, 
kattfot.  2.  bot.  kattfot  (Gnaphalium).  ~rük- 
ken  =  r>^buckel.  ~scheu,  O,/,  rädsla,  afsky 
för  kattor.  ~schwanz,  -es,  -e  t,  m.  kattsvans. 
«vsilber,  -s.  O,  n.  kattsilfver.  ~sprung,  -[e]s, 
-e  t,  TO.  kattsprång.  F  biidi.  es  ist  7iur  ein  ~ 
det  är  blott  en  liten  bit  dit.  ~steig,  -[e]s, 
-e,  m.  F  smal  stig.  »N-teller,  -s,  -,  m.  liten 
tallrik,  liten  assiett.  ~tisch,  -es,  -e,  m.  F 
litet  bord  vid  sidan  af  matbordet.  ~tritt, 
-[e]s,  -e,  m.  1.  kattspår.  2.  tyst,  smygande 
gång.  ~volk,  -[e]s.  O,  n.  kattorna,  kattdju- 
ren. ~WäSChe,  O,/,  katt-tvätt  (aftorkning  med  en 
med  saliv  fuktad  handduks-  el.  näsdukssnibb). 

katzenhaft,  a.  kattartad,  kattlik. 

Kau...  Ex.  -mittel,  -s,  -,  n.  läkemedel  som  tug- 
gas, -muskel,  -s,  -n,  m.  tuggmuskel.  -tabak, 
-[e]s,  -e,  m.  tuggtobak.  -Werkzeug,  -[e]s,  -e, 
n.  tuggverktyg. 

Kauder,  -s,  O,  m.  blånor. 

kauder...  Ex.  -wälsch  ei.  bättre  -welsch,  I.  a.  råd- 
bråkad, bruten,  oredig.  ~  sprechen:  tala 
rotvälska.  II.  -es  ei.  -en.  O,  n.  rotvälska. 
-welschen,  *  I.  itr.  h.  tala  rotvälska.  II.  tr. 
rådbråka,  -welscher,  -.?,  -,  m.  person  som 
talar  rotvälska.  rådbråkar  språk. 

kauderlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  kackla  (om  kalko- 
ner). 2.  tala  rotvälska. 

Kaue,  -n,  f.  1.  afplankning.  2.  hönsstege. 

kaullen,  %  käullen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  tugga. 
Biidi.  an  el.  auf  etw.  (dat.)  ~  oaflåtligt  syssla 
med  ngt,  die  Worte  ~  draga  wt  på,  sjunga 
orden. 

Kauer,  %  Käuer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som 
tuggar. 

kauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och  sich  ~  1.  huka 
sig  ned,  krypa  ihop.  2.  sitta  nedhukad, 
hopkrupen. 

Kauf,  -[e]s,  -e  t.  "»•  köp.  Mit  in  den  ~  gehen: 
följa  med  på  köpet.  Etw.  auf  den  r^  geben: 
gifva  ngt  på  hand,  i  handpengar.  Etw.  gu- 
ten el.  billigen  ei.  wohlfeilen  ~s  geben :  lem- 
na  ngt  för  godt  pris,  billigen  ei.  leichten 
~s  davonkommen :  slippa  undan  för  godt 
köp.  -abschluss,  -es,  -e  t»  ^-  köpslut. 
■anschlag,  -[e].s,  -e  t,  m.  1.  saluvärdering. 
2.  anslag  om  försäljning,  -bedingung,  -en,f. 
köpevilkor.  -begierig,  a.  köplysten.  -brief, 
-[e]s,  -e,  m.  köpebref.  -diener,  -s,  -,  m.  bod- 
betjänt, -fahrer,  -s,  -,  m.  i  1.  kofferdikap- 
ten.  2.  kofferdifartyg,  handelsfartyg,  -fahr- 
téi.  O,  /.  i-  kofferdi,  sjöfart  i  handelsin- 
tressen, -fahrtéischiff,  -[e]s,  -e,  n.  =  -fahrer 


*  Rkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    Q  teknisk  term.    "t-  ^öterm.   Jx  militftrisk  tern». 


kaufbar 


412 


kehlen 


2.  -geld,  -[e]s,  0,  n.  köpesumma,  köpeskil- 
ling, -gericht,  -[e^s,  -e,  n.  handelsdomstol. 
-geschäft,  -[f]-^,  -e,  n.  affär,  köpenskap,  -ge- 
SÜCh,  -[e]s,  -e,  n.  ansökan,  anhållan  att  få 
Köpa  ngt;  SS.  öfverskrift:  'önskas  köpa',  -gut, 
-[e]s,  -er  t,  n.  köpmansgods,  handelsvara. 
•halle,  -n,  f.  saluhall,  basar,  -handel,  -s,  Ü. 
7«.  köpenskap  (möts.;  bvteshandei).  -haus,  -es,  -er 
t,  n.  1.  handelshus.  2.  hus  med  många  bo- 
dar. 3.  hus  där  köpenskap  bedrifves.  -herr, 
-n,  -en,  m.  köpman,  chef  för  ett  handels- 
hus, -karte,  -«, ./'.  konspei.  köpkort.  -laden, 
-s,  -t,  "t.  handelsbod,  -leute  se  -mann.  -Ileb- 
haber,  -s,  -,  m.  köplysten  person,  -lust,  O,/, 
köplust,  -lustig,  a.  köplysten.  -mann,  -[*•]•«, 
-€?•  t  el.  vani.  Kaufleute,  m.  köpman,  -män- 
nisch,  a.  merkantil,  köpmans-,  handels-. 
-mannschaft,  -en,f.  1.  O,  handel,  köpenskap. 
2.  köpmannakår.  -mannsgelst,  -{e]s,  O,  m. 
köpmansanda.  -mannsgut,  -[e^s,-er\,n.  köp- 
mansgods, -mannsstand,  -[e]«,  O,  m.  köp- 
mannastånd, -preis,  -es,  -e,  m.  pris,  köpe- 
summa, -recht,  -[e].«,  O,  n.  handelsrätt,  han- 
delsbalk.  -Schilling,  -[ejs  -e,  m.  -summe,  -n, 
f.  =  -geld.  -vertrag,  -[e]s,  -c  t,  m.  köpekon- 
trakt, -weise,  adv.  genom  köp.  -wert[h], 
-[e]s,  O,  m.  försäljningsvärde.  -Zettel,  -s,  -. 
m.  1.  anslag,  kungörelse  om  försäljning.  2. 
köpebref. 

kaufbär,  a.  fal,  till  salu. 

kaufllen,  -te,  gc-t,  I.  tr.  köpa.  Etw.  an  sich 
(ack.)  ~  genom  köp  förvärfva,  tillhandla  sig 
ngt.  F  was  ich  mir  dafür  kaufe!  det  vill 
jag  ej  ge  ett  öre  för  ei.  det  tror  jag  ej  på 
mer  än  jag  vill,  iron.  å  kors!  II.  Sich  in  ein 
Amt  ~  köpa  ett  ämbete.  Sich  frei  el.  los  ~ 
friköpa,  lösköpa  sig.  III.  itr.  h.  handla,  t. 
ex.  bei  wem  ~  Sie  gewöhnlich  ?  hos  hvem 
brukar  ni  handla? 

Käufer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen.f  köpare,  kund. 

käuflich,  1.  a.  fal,  till  salu.  2.  adv.  genom 
köp.  »V/  überlassen:  försälja,  sälja. 

Käuflichkeit,  O,  /.  falhet,  egenskap  att  vara 
till  salu. 

Kaul...  E:5.  -bär[sch],  -es,  -e  [t],  m.  zooi.  gers 
(Perca  cernua).  -frosch,  -cs,  -e  t,  m.  grod- 
unge med  svans,  -huhn,  -[e].s-,  -er  f,  n.  höna 
utan  stjärt,  -kopf,  -[e]s,-ei,m.  1.  =  -harsch. 
2.  =  -frosch.  3.  zooi.  stensimpa  (Cottus  Go- 
bio).  4.  F  missbildad,  oformlig  människa. 
-padde,  -«,  f.P  =  -frosch.  -quabbe,  -quappe, 
-«,/.  =  -köpf 

kaum,  adv.  knappt,  knappast,  näppeligen. 
Ich  glaube  es  -n/  jag  har  sv:irt  för  att  tro  dit. 

kaustisch,  a.  kaustik,  frätande,  bitande,  skarji. 

Kautel,  -en,  f  försigtighetsmått,  förbehåll. 

Kaution,  -en,  f.  kaution,  borgen. 

Kautschu[c]k,  -\e]s,  -e,  m.  och  n.  kautsjnk, 
gummi   elasticum.    -paragraph,  -en,  -en,  m. 

töjbar  paragraf  som  medger  olika  tolkuiugar. 

kautschu[c]ken,  o.  af  kautsjuk,  gummi-. 


Kauz,    -es,  -e  t,  m.  1.  uggla  utan  örontofsar, 

si   i   aiimh.  Uggla.  2.  besynnerlig  människa, 

original,  si  i  aiimh.  människa. 
kauzljen,   -[e,«](,   -te,  ge-t,   itr.   h.  och  s.  sitta 

hopkrupen,  nedhukad. 
Kavalier,    -[e].«,   -e,  m.  1.  kavaljer.  2.  ädling, 

riddare.  3.   ^   styckvall.  -massig,  a.  kaval- 

jerisk,  som  en  kavaljer,  som  en  riddare. 
Kavalierschaft,  O,/.  Kavaliert[h]üm,  -[e]s,  O,  n. 

kavaljeriskt  sätt. 
Kavalkade,  -n,  f.  kavalkad,  ryttarfölje. 
Kavallerie,  -en,  f.  kavalleri,  rytteri. 
Kavallerist,  -en,  -en,  m.  kavallerist,  ryttare. 
Kavent,  -en,  -en,  m.  borgen,  borgesman. 
Kaviar,  -\je']s,  -e,  m.  kaviar. 
kavierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  gå  i  borgen. 
Kebslle,  -en,f.  mätress,  frilla.  -ehe,  ■n,f.  kon- 

kubinat.    -frau,  -en,f.  =  Kehse.   -kind,  -[«].«, 

-er,   n.   oäkta  barn.    -mann,  -[e]s,  -er  f,  m. 

man  som  lefver  tillsammans  med  en  frilla. 

-weib,  -[e]s,  -er,  n.  =  Kebse. 
kebsllen,  -[es'\t,  -te,  ge-t,  tr.  göra  till  frilla. 
keck,  a.  käck,  djärf,  öfvermodig,  dristig,  när- 


Kecke,  O,  Keckheit,  -en,  f.  käckhet,  djärfhet, 
öfvermod,  dristighet,  närgångenhet. 

kecklich,  adv.  käckt  m.  m.  se  keck. 

Kegei,  -s,  -,  m.  1.  kägla,  kägel;  mat.  kon.  ~ 
spielen  ei.  schieben :  slå  käglor.  2.  om  männi- 
skor: a)  liten,  satt  person,  b)  ohyflad,  rå 
inänniska,  tölp,  c)  Kind  und  ~  stora  och 
små.  3.  boktryck,  kägel,  -ähnlich,  -artig,  a. 
kägelformig,  konisk.  -aufsetzer,  -s,  -,  m.  kä- 
gelresare.  -bahn,  -en,  f.  kägelbana,  -fläche, 
-»,/■.  konisk  yta.  -förmig  =  -ähnlich,  -junge, 
-n,  -n,  m.  kägelpojke,  -kugel,  -n,f.  kägel- 
klot, -mantel,  -s,  -f,  m.  en  kons  yta.  -partie, 
-en,  f.  kägelparti,  -platz  -es,  -e  t,  m.  kä- 
gelbana, -quadrilie,  -n,f.  ett  slags  kadrilj. 
-schieben,  -s.  O,  n.  kägelspel.  -Schieber,  -s,  -, 
m.  kägelspelare,  -schnitt,  -[e]s,  -e,  m.  mat. 
kägelsnitt,  konisk  sektion,  -schub,  -[e].s-,  -e 
t,  m.  kägelbana,  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  kägel- 
spel. -Spieler  =  -Schieber. 

kegellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  slå  käglor.  II.  tr. 

och  sich  ~  kasta,  rulla  (sig)  som  ett  kägelklot. 

Kegler,  -.•<■,  -,  m.  kägelspelare. 

kéylicht,  keglig,  a.  kägelformig,  konisk. 

Kehlile,  -en,f.  1.  strupe.  Aris  voller  ~  lachen: 
skratta  af  full  hals,  F  sich  die  ~  schmieren: 
taga  en  tår  på  tand.  2.  0  käl,  reffla,  ränna. 
-abschneider  se  Halsabschneider,  -deckel,  -.«, 
-,  m.  struplock.  -hobel,  -s,  -,  m.  0  listhyf- 
vel.  -kopf,  -[e]s,  -e.  t,  m.  struphnfvud.  -laut, 
-[e'\s.  -e,  m.  strupljud.  -leiste,  -n,f.  <5  kal- 
list, -riemen,  -s,  -,  m.  halsrem.  -rinne  =  Ein- 
kehle  1  b.  -schnalle,  -n,  f.  halsspänne,  -stim- 
me, -n,  f.  strupstämma.  -stÖSS,  -e.'!,  -e  f,  m. 
©  kallist. 

kehlllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  ©  reffla,  urkålka,  hyfla 
med  listhyfvel.  2.  taga  ur  flsk.  Kehlung,  /. 


O   saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


kehlig 


413 


kennbat 


kehlig,  a.  1.  i  sms.,  t.  ex.  tausend»^  ur  tusen 
strupar,  tusenstämmig.  2.  0  kannelerad. 

Kehr...  jfr  /.  och  2.  kehren,  v.x.  -aus,  oböji.  ?».  slut- 
dans,  eista  valsen;  afslutning,  slut.  -besen, 
-.'!,  -,  VI.  sopkvast,  -bürste,  -n,  f.  damborste. 
-frau,  -en,  f.  städerska,  skurmadam,  -reim, 
-[c]*-,  -e,  m.  refräng,  -seile,  -n,  f.  frånsida, 
afvigsida.  -um,  obaji.  n.  och  m.  1.  återvänds- 
gränd. 2.  refräng.  3.  Im  •^  i  en  handvänd- 
ning, -wisch,  -es,  -e,  m.  viska,  damborste. 

Kehr[e],  -en,  f.  1.  vändning.  2.  tur,  ordning. 
3.  riktning. 

1.  kehrllen,  -te,  ye-t,  tr.  sopa. 

2.  kehrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  vända.  Alles  drnn- 
ler  und  drüber  ~  ei.  das  Oberste  zu  unterst 
~  vända  upp  och  ned  på  ngt.  Alles  zum 
Besten  ~  tyda  allt  till  det  bästa.  II.  Sich 
»N/  1.  vända  sig.  2.  Sich  an  jmdn,  etw.  ~ 
bry  sig  om,  rätta  sig  efter  ngn,  ngt.  3.  Sich 
in  etw.  (ack.)  ~  förvandlas  till  ngt.  III.  itr. 
s.  1.  återvända,  t.  ex.  nachhause,  in  die 
Heimat,  aus  der  Fremde.  2.  In  sich  gekehrt 
sein :  vara  inåtvänd,  sluten,  försjunken  i 
sig  BJälf.  3.  JS<  kehrt!  helt  om!  rechtsum 
kehrt!  helt  höger  om! 

Kehrer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  sopare,  soperska. 

Kehricht,  %  Kehrig,  -[e].'»,  -e,  m.  och  n.  sopor, 
hopsopad  smuts,  -fass,  -es,  -er  f,  n.  soplår. 
-haufe[n],  -ns,  -n,  m.  sophög,  -kasten,  -s,  -, 
m.  soplår,  -loch,  -[e]s,  -er  \,  n.  hål  i  hvilket 
sopor  nedkastas.  -Winkel,  -s,  -,  m.  sopvrå, 
skräpvrå. 

Kehrt,  -s,  O,  n.  Js<  helt  om;  'n/  machen:  göra 
helt  om. 

Keich...  se  Keuch... 

Keif,  -[e]«,  -e,  m.  Keife,  O,  /.  träta,  gräl,  gorm, 
kif,  käbbel. 

keifllen,  -te  ei.  %  kiff,  ge-t  ei.  %  gekiffen,  itr.  h. 
träta,  gräla,  gorma. 

Keifer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  trätgirig  person. 

Keiferéi,  -en,  f.  =  Keif. 

keifig,  keifisch,  a.  trätgirig,  grällysten. 

Keil,  -[e.]s,  -e,  m.  1.  kil.  Biidi.  au/ einen  har- 
ten Ast  (el.  groben  Klotz)  gehört  ein  harter 
{grober)  ~  don  efter  person.  2.  se  Donner- 
keil. 3.  piur.  ~e.-  prygel,  stryk,  -bein,  -[e].s, 
-e,  n.  med.  kilben,  -förmig,  a.  kilformig.  -hak- 
ke,  -haue,  -w,/.  O  kilformig  hacka,  picka. 
-kissen,  -s,  -,  n.  sneddyna.  -schrift,  O,/,  kil- 
skrift. -Stück,  -[e]s,  -e,  n.  kilformigt  stycke, 
kil. 

ke\\\\on,-te,ge-t,tr.  1.  kila.  2.  Fslå,  prygla,  klå. 

Keller,  -s,  -,  m.  1.  F  slagskämpe.  2.  vildsvins- 
galt. 

Keilerei,  -en,  /  F  slagsmål. 

Keim,  -[e].s-,  -e,  m.  grodd,  brodd,  frö;  början. 
-blått,  -[e].s-,  -er  t,  »•  bot.  hjärtblad,  -fähig,  a. 
grobar,  -fähigkeit.  O,/,  grobarhet.  -hülle,  -n, 
/.  bot.  fröhvita.  -korn,  -\e\s,  -er  t,  n.  hot. 
groddkorn,  -zeit,  -en,/,  groningstid. 

keimbär,  a.  grobar. 


keimllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  gro,  sticka 
upp,  utveckla  sig.  II.  tr.  1.  komma  att 
gro,  framkalla,  väcka  till  lif.  2.  lägga  i 
blöt,  i  stöp.  Keimung,/! 

kein,  töjes  i  »ing.  som  1.  ein,  piur.  nom.  ack.  keine, 
gen.  keiner,  dat.  keinen,  obest.  pro7i.  ingen, 
ej  någon.  Ich  habe  (gar)  -^  Geld:  jag  har 
icke  (alls)  några  pengar.  Es  sind  ~e  vier 
Woche7i  her:  det  är  ej  fyra  veckor  sedan. 
»N-  Mensch  ist  ohne  Fehler:  ingen  är  felfri. 
'N/er  von  beiden:  ingendera,  -mal,  adv.  in- 
gen gång,  aldrig,  -en...  Ex.  ~falls,  adv.  ej  i 
något  fall,  i  alla  fall  ej,  ej  på  något  vis.  — 
-er...  Ex.  ~lei,  oböji.  a.  intet  slags,  -seits,  adv. 
ej  från  någon  sida.  —  -es...  Ex.  'N./falls  = 
keinenjalls.  ~wégs,  adv.  ingalunda. 

Kelch,  -[t']s,  -e,  m.  kalk,  bägare;  bot.  blom- 
foder, -ähnlich,  -artig,  a.  bägarlik,  -blått, 
-[e]s,  -er  f;  n.  bot.  foderblad,  -förmig,  a. 
kalkformig.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  bägarglas, 
glas  på  fot.  -hülle,  -n,/.  bot.  blomhålk. 

Kelle,  -n, /.  slef;  $  murslef,  stöpslet. 

Keller,  -s,  -,  m.  källare,  -assel,  -n, /.  -esel, 
-s,  -,  m.  gråsugga  (Oniscus  asellus).  -fen- 
ster,  -s,  -,  11.  källarfönster,  källarglugg,  -ge- 
schoss,  -es,  -e,  n.  källarvåning,  -gewölbe, 
-s,  -,  n.  källarhvalf.  -hals,  -es,  -e  f,  m.  1. 
källarsvale.  2.  bot.  källarhåls,  tibast  (Daph- 
ne  Mezereum).  -lager,  -s,  -,  n.  underlag  för 
fat  i  en  källare,  -leiter,  -n,  /  stege  på  hvil- 
ken  tunnor  nedrullas  i  en  källare,  -loch, 
-[e]s,  -er  ■f,n.  1.  källarglugg.  2.  källarhåla. 
-luft.  O,/,  källarluft,  -luke,  -«,/.  källarluc- 
ka.  -meister,  -s,  -,  m.  källarmästare,  -mie- 
t[h]e,  -«,/.  källarhyra.  -raum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
källare.  -Wechsel,  -s,  -,  m.  växel  med  dik- 
tadt  namn  för  utfärdaren  och  endossenten, 
endosserad  pådensomskrifvitden.  -wirt[h], 
-[e]s,  -e,  m.  källarmästare.  -wirt[h] Schaft, 
-en,  /  källarrörelse. 

Kellerei,  -en,  /.  1.  starre  källare,  i  sht  hofkäl- 
lare.  2.  källarbetjäning. 

Kellner,  -s,  -,  m.  1.  källarmästare  (förest'mdare 
för  en  (hof)käiiare),  muuskäuk.  2.  kypare. 

Kellnerin,  -nen,/,  uppasserska  pi  en  restauration, 
värdshusflicka. 

Kelt,  -[e]s,  -e,  m.  celt  (yxa). 

Kelte,  -n,  -n,  m.  kelt  (folk). 

Kelter,  -n,  /.  -s,  -,  m.  vinpräss;  arv.  frukt-, 
oljepräss.  -fass,  -es,  -er  t,  n.  prässkar.  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  prässhus.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m. 
=  Kelterer.  -meister,  -s,  -,  m.  föreståndare 
för  en  (vin)präs8.  -traube,  -n,/.  vindrufva 
som  skall  prässas.  -treter  =  Kelterer. 

Kelterer,  -s,  -,  m.  (vjn-  ei.  olje)prässare. 

kelterlln,  -te,  ge-t,  tr.  prässa  vin,  oija. 

keltisch,  a.  keltisk. 

Kem[e]nåte,  -n,  /.  frustuga,  jungfrubur,  säng- 
kammare, kammare. 

Kenn...  se  nedan. 

kennbär,  a.  igenkännelig,  tydlig,  läslig. 


F  familjiirt.    P  lagrc  språk. 


:  brukligt.    © 


Kennbarkeit 


414 


j^essel 


Kennbarkeit,  0,  /.  egenskap  att  vara  igenkän- 
nelig,  tydliglaet,  läslighet. 

kennen,  kannte,  konj.  J:enn\^e\te,  gekannt,  I.  tr. 
känna,  känna  till,  veta  af,  vara  bekant 
med.  Jmdn  dem  Namen  nach  ~  känna  ngn 
till  namnet.  Jmdn  an  der  Stimme  ~  känna 
ngn  på  rö8ten.  Dus  ~  wir!  det  där  känner 
man  till.  Wir  ~  einander  vom  Theater:  vi 
gjorde  bekantskap  på  teatern.  Er  kennt 
seineii  Cicero:  han  är'  hemma  i,  kan  sin 
C.  Er  ist  gar  nicht  wieder  zu  ~  han  är  myc- 
ket förändrad.  Etw.  ~  lernen :  lära  känna 
ngt.  II.  Sich  ~  1.  vara  igeukännelig.  2. 
Er  kennt  sich  vor  Hochmut  nicht:  ungef.  bans 
högmod  har  förvridit  hufvudet  på  honom. 

kennens...  ex.  •wert[h],  a.  värd  att  vara  känd. 

Kenner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  kännare,  -blick, 
-[e]s,  -e,  m.  kännarblick.  -miene,  -n,  f.  kän- 
narmin. 

Kennerschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  kän- 
nare.  2.  kännare,  kännarskara. 

kenntlich,  -keit  =  kennhar,  -keit. 

Kenntnis[sJ,  -se,/.  1.  O,  kännedom.  Jmdn  von 
etw.  in  ~  setzen  el.  etw.  zu  jmds  ~  bringen : 
underrätta  ngn  om  ngt,  sich  ~  von  etw. 
verschaffen  ei.  ~  von  etw.  nehmen:  göra  sig 
underrättad,  taga  kännedom  om  ngt.  2. 
plur.  ~se :  kunskaper,  -arm,  a.  som  har  ringa 
kunskaper,  okunnig,  -los,  a.  utan  kunska- 
per, -nähme,  O,  /.  handlingen  att  taga  kännedom 
om  ngt.  Zur  geneigten  ~  till  benäget  påse- 
ende, -reich,  a.  kunskapsrik. 

Kennung,  -en,  f.  märke,  kännetecken. 

Kennzeichen,  -s,  -,  n,  kännetecken. 

kennzeichnilen,  -e/!e,  ge-et,  tr.  känneteckna,  ut- 
märka, karaktärisera. 

kenterlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  ©  ställa  på  kant. 
2.  ■!•  vända  upp  och  ned.  II.  itr.  s.  i.  kantra. 

Kerb,  -[ejs,  -e,  m.  Kerblle,  -en,/,  inskärning, 
kiiformig  skåra,  snitt,  -holz,  -es,  -e  ei.  -erf,  n. 
karfstock.  Biidi.  aufs  ~  setzen:  ej  glömma, 
hei  jmdm  auf  dem  -x,  stehen  :  stå  i  skuld  till 
ngn.  -messer,  -s,  -,  n.  karfknif.  -stock,  -\_e]s, 
•e  t,  m..  =  -holz.   -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  insekt. 

Kerbel,  -s,  -,  m.  bot.  hundloka. 

kerbilen,  -te,  ge-t,  fr.  karfva,  göra  inskärnin- 
gar, skåror  i,  tända,  udda,  krusa.  Kerbung,/. 

Kerf,  -[e]s,  -e,  m.  insekt. 

Kerker,  -s,  -,  m.  fängelse,  -haft.  O,  /.  hånande  i 
fängelse,  fängelsestraff,  fängelsetid,  -loch, 
-[e]s,  -er  t,  n.  fängelsehåla,  -meister, -«,  -, 
m.  fängelsedirektör,  -strafe,  -n,f.  fängelse- 
straff. 

kerkerhaft,  kerkerlich,  a.  fängelselik. 

kerkerlln,  -te,  ge-t,  tr.  fängsla,  inspärra. 

Kerl,  -[e]s,  -e  ci.  P  -s,  m.  karl,  r&,  oborstad,  aiiig 
mansperson,  sälle.  Ganzer,  braver,  guter 
»x.  hel,  dugtig,  beskedlig  karl,  armer  ~ 
fattig  sate,  fideler,  flotter  ~  glad  gosse, 
geriebener  ~  inpiskad  skälm,  liederlicher 
»v  liderlig  sälle,  elender  ~  usling. 


Kermes,  -,  -,  m.  kermes.  -beere,  -n,  f.  ker- 
mesbär.  -korn,  -[e]s,  -er  f,  n.  kermeskorn. 

Kern,  -[e]s,  -e,  m.  kärna,  -ausdruck,  -[e]s,  -e 
t,  m.  kraftigt,  kärnfullt  uttryck,  -beisser, 
-s,  -,  m.  rooi.  af  frön  lefvande  fogel,  t.  ex. 
stenknäck  (Coccothraustes),  korsnäbb  (Lo- 
xia)  m.  fl.  -brav,  a.  genomhederlig,  präktig. 
-deutsch,  a.  äkta  tysk.  -faul,  a.  angripen  af 
kärnröta.  -fest,  a.  kärnhård,  fast,  stark. 
-fleisch,  -es.  O,  n.  fast  kött.  -fluch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  grof  svordom,  -frau,  -en,/,  pärla  bland 
kvinnor,  bland  fruar,  -frisch,  a.  kärnfrisk. 
-frucht,  -e  j,f.  kärnfrukt.  -gehäuse,  -s,  -,  n. 
kärnhus,  -gesund,  a.  kärnfrisk,  -gut,  a.  god 
alltigenom,  genomgod,  -haus,  -es,  -er  t,  n. 
kärnhus,  -holz,  -es.  O,  n.  kärnved.  -Hed, -[e]s, 
-er,  n.  kärnfull,  kraftig  sång.  -los,  a.  kärn- 
lös,  biidi.  kraftlös,  -öbst,  -[e]s.  O,  n.  1.  kärn- 
frukt. 2.  icke  förädlad  frukt,  -punkt,  -[e]s, 
-e,  m.  det  väsentliga  i  ngt,  hjärta,  bränn- 
punkt. Den  '\j  treß'en:  träffa  spiken  på 
hufvudet.  -SChuss,  -es,  -e  t,  m.  ^  kärn3kott. 
-spräche.  O,  f.  kärnfullt,  kraftigt  språk. 
-Spruch,  -\e]s,  -e  f,  w.  kärnspråk.  -Stahl, 
-[e]s.  O,  m.  0  kärastål.  -stamm,  -[e]s,  -e  f, 
m.  I.  kärnstam.  2.  kärnfrisk  trädstam. 
-truppen,  /.  plur.  kärntrupper,  -wolle,  O,  /. 
finaste  ull.  -wort,  -[e]s,  -e,  n.  kärnfullt  ord. 

kernllen,  -^e,  ge-t,  tr.  1.  taga  kärnan,  kär- 
norna ur.  Eiidi.  gekernt:  utvald,  utmärkt. 
2.  Gekernt :  försedd  med  kärna  ei.  kärnor. 

kernhaft,  a.  kärnfull,  fast,  kraftig,  dugtig. 

Kernhaftigkeit,  O,/,  kärnfullhet,  fasthet,  kraft, 
dugtighet. 

kernicht,  a.  1.  kärnlik,  liknande  en  kärna, 
kärnor.  2.  full  af  kärnor. 

kernig,  a.  1.  =  kemhaft.  2.  =  kernicht. 

Kernigkeit  =  Kernhaftigkeit. 

Kerze,  -«,/.  ljus,  i  sht  vaxljus,  -n...  ex.  ~docht, 
-[e]s,  -e,  m.  ljusveke,  '^.gerade,  a.  rak  som 
ett  ljus.  ~giesser,  -s,  -,  m.  vaxljustillver- 
kare. ~halter,  -s,  -,  m.  Ijiisknekt.  '->^händler, 
-s,  -,  m.  ljushandlare.  ~hell,  a.  klart  upp- 
lyst af  ljus.  ~leuchter,  -s,  -,  m.  ljusstake. 
'>.'licht,  -[e]s.  O,  n.  ljussken,  'x.macher  = 
f\^giesser.  ~schein,  -[e]s,  O,  m.  ljussken. 
~träger,  -s,  -,  m.  ljusbärare,   «vweihe,  -n,  f. 

1.  ljusens  invigning.  2.  kyndelsmässa.  ^zie- 
her  =  'y^giesser. 

Kerzler,  -s,  -,  m.  1.  ljustillverkare,  Ijusfabri- 

kant.  2.  ljushandlare. 
Kescher,  -s,  -,  m.  håf,  näthåf. 
Kessel,  -s,  -,  m.  1.  kittel,  panna.    Biidi.  den  «x. 

einhängen:  för  första  gången  elda  i  ett  hus. 

2.  kitteldal;  bassäng;  krater,  -asche.  O,/, 
pottaska,  -bier,  •\e'\s.  O,  n.  hemmabrygdt 
öl.  -brunnen,  -s,  -,  m.  kittelformig  källa. 
■flicker,  -s,  -,  m.  kittelflickare.  -förmig,  a. 
kittelformig.  -gewölbe,-s, -,ra.  ©  kittelhvalf . 
-jagd,  -en,  f.  -jagen,  -s.  O,  n.  j&g.  rundskall. 
-russ,  -es,  O,  m.  kittelsot,  grytsot.  -schmled, 


O   aaknar  plur.    t  l'^''  omljud.    tr.  traDsltirt,    itr.  IntraaaitiTt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


kesseln 


415 


kielen 


-[e]s,  -e,  VI.  kitteis] agare,  kopparslagare. 
•stein,  -[e]s,  0,  m.  kitteisten,  pannsten.  -thal, 
-[e]s,    -er  f,  n.  kitteldal.    -treiben  =  -jafjen. 

kessellln,  -te,  ge-t,  I.  Sich  ~  sänka  sig  kittel- 
formigt.  II.  itr.  h.  1.  göra  ei.  laga  kittlar, 
vara  kopparslagare.  2.  jag.  (om  vildsvin)  bryta 
sig  ett  läger.  3.  om  vinden:  vara  ostadig,  kasta. 

Kesser  se  Kescher. 

Kessler,  -s,  -,  vi.  1.  kopparslagare.  2.  kittel- 
flickare. 

Kessleréi,  O,/,  kopparslagaryrke. 

Kette,  -71,  f.  1.  kedja.  Den  Hund  an  die  ~  le- 
gen: binda  hunden.  2.  varp.  3.  dekameter. 
4.  (fogel)kull.  -n...  eh.  ~ähnlich,  a.  kedjelik. 
'>^anker,  -s,  -,  m.  i*  genom  kedjor  förenade  hamn- 
ankare   till  förankring  i  hamn.    ~ärtig,  a.  kedje- 

artad.  ~baum,  ■[e]s,  -e  t,  m.  Ö  väfbom. 
~bruch,  -[e]s,  -ef,  m.  mat.  kedjebråk.  ~brül<- 
l<e,  -n,  f.  kedjebro.  '^faden,  -«,  -f,  m,.  tråd 
i  varpen.  ~förmig,  a.  i  form  af  en  kedja. 
~garn,  -[e]s.  O,  ra.  varp.  ~gel(lirr,  -[e].?.  O, 
n.  kedjors  rasslande,  '^whemd,  -\e\s,  -e,  n. 
pansarskjorta,  «^hund,  -[«].«,  -e,  m.  band- 
hund. ~kugel,  -«,/.  J$;  kedjekula.  ~länge, 
-n,  f.  kedjelängd.  '>.'linie,  -re,/,  mat.  kedje- 
linie.  ~naht,  -e  t,  ./"•  kedjesöm.  'N^rechnung, 
0,y.  mat.  kedjeräkning.  ~reim,  -[e]«,  -e,  m. 
rimslag  enligt  hvilket  sista  ordet  i  ena 
raden  rimmar  på  ett  ord  i  andra  radens 
midt.~ring,-[e]s,-e,  TO.  kedjelänk.  ~sclilepp- 
scliiffalirt.  O,  f.  ■i-  varpning,  'v-scliluss,  -e«, 
'C  t,  m.  kedjeslut.  ~sticli,  -[e]s,  -e,  m.  ked- 
jestyng.  ~strafe,  -n,  f.  angeise  med  bojor, 
fjättrar.  '>^sträfling,  -[e]s,  -e,  m.  fastkedjad, 
med  bojor  belagd  brottsling,  galérslaf. 
~toll,  a.  bindgalen.  -v-werk,  -[e].s,  -e,  re.  ©  1. 
kedjor.  2.  på  kedjor  hvilande  byggnad. 

Kettel,  -s,  -,  m.  -n,  f.  1.  kedjestump.  2.  fön- 
ster- el.  dörrhake. 

kettellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  fastkedja.  2.  sy  med 
kedjesöm. 

kettllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  sich  ~  fa8tkedja(s), 
sammankedja(8),  förknippa  (sig). 

Ketzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/.  1.  kättare.  2.  F 
armer  ~  stackars  sate.  -buch,  -[e]s,  -er  f, 
n.  kättersk  bok.  -eifer,  -s,  O,  m.  1.  kättersk 
ifver.  2.  nit  mot  kättare.  -gericht,-[e]Ä, -(?,?i. 
kättardomstol,  inkvisitionsdomstol,  -haupt, 
-[e]s,  -er  f,  re.  kätteriets  hufvud,  kättaran- 
förare.  -macher,  -s,  -,  m.  förkättrare.  -rich- 
ter,  -s,  -,  m.  inkvisitor.  -riecher,  -s,  -,  m. 
person  som  anar,  ser  kättare  öfverallt. 
-Verbrennung,  -en,  f.  kättares  förbränning, 
kättarbål.  -Verfolgung,  -cw, /.  kättarförföl- 
jelse. 

Ketzerei,  -«re,  /.  kätteri. 

Ketzerheit,  -en,  f.  1.  O,  kätteri.  2.  samtiige 
kättare,  kättarskara. 

ketzerhaft,  ketzerisch,  ketzerlich,  a.  kättersk. 

ketzerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vara  kättersk, 
kättare.  II.  tr.  förkättra. 


Ketzerschaft  =  Ketzerheit. 

Ketzert [h]Qm,  -\_e\s,  O,  re.  kätteri. 

Keuch,  -[e]5,  -e,  m.  astma.  -husten,  -.?,  O,  m. 
kikhosta. 

keuchllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  andas  fort  och 
tungt,  flåsa,  flämta.  2.  kikna,  hafva  kik- 
hosta. 3.  när  ortrdrUndringcn  framhålles  Ufv.  S.  flå- 
sande, flämtande  komma,  gå. 

Keucher,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,/,  flåsande,  fläm- 
tande person. 

Keule,  -n,  /.  1.  klubba.  2.  lår,  bog.  -n...  ex. 
'^förmig,  a.  i  form  af  en  klubba,  af  klubbor. 
-^lahm,  a.  lam  i  höfterna,  '^.^schlag,  -[e]s,  -c 
t,  m.  klubbslag,  'x.schwinger,  -s,  -,  m.  en 
som  svänger  en  (strid8)klubba. 

Keuler  se  Keiler  2. 

keusch,  a.  kysk.  -baum,  -[e]i!,-ef,m.  bot.  kysk- 
hetsträd (Vitex  agnus  castus). 

Keuschheit,  O,/,  kyskhet. 

Kg.,  kg.,  rorkortn.  =  Kilogramm. 

Khan,    -[e]«,   -e,   m.  kan,  a)  furste,  Ij)  orientaliskt 

härbärge. 

Khedive,  -[re],  -[re],  m.  kediv. 
Kibitka,  -s,  Kibitke,  -re,  /.  kibitka. 
Kibitz  se  Kiebitz. 

Kicher[erbse],  -»,  /.  bot.  kikärt  (Cicer). 
kicherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  fnittra,  fnissa. 

Kicks,  -es,  -e,  m.  felstöt  i  biljard  och  bildl. 

kicksllen,    -[es]i,    -te,  ge-t,  itr.  h.  göra  en  fel- 
stöt. 
Kiebitz,  -es,-e,m.  vipa.  -ei,  -[e].?, -cr,re.  vipägg. 

1.  Kiefer,  -s,  -,  m.  1.  käk.  2.  äfv.  -re,  /.  gäl. 

2.  Kiefer,  -re,  /.  1.  tall.  2.  t  gran.  -[n]...  Kr. 
~gehölz,  -es,  -e,  n.  mindre  barrskog,  tallskog. 
~harz,  -es.  O,  n.  (tall-  ei.  %  gran)kåda.  '>^holz, 
-es,  O,  n.  1.  barrved,  tallved;  tall(virke).  2. 
=  f^/wald.  'v/samen,  -s,  -,  m.  tallfrö,  t  gran- 
frö. ~wald,  -[e]s,  -er  f,  m.  barrskog,  tall- 
skog. 

Kiefericht,  I.  -[e}s,  -e,  n.  =  Kie/erngehölz.  II. 
a.  kådig.      • 

kieferig,  a.  försedd  med  käkar.  Vani.  i  sms.,  t. 
ex.  grossi^  som  har  stora  käkar. 

kiefern,  a.  af  tall,  tall-;  %  af  gran,  gran-. 

Kieke,  -«,  /.  fotvärmare. 

kiekllen,  Kieker  se  gucken,  Guclcer. 

Kiel,  -[e]s,  -e,  m.  1.  fjäderspole,  fjäderpenna. 
2.  (halm)strå;  fint  rör.  3.  skaft.  4.  trädg. 
(blomster)lök.  5.  -t  köl.  -bett,  -[e]s,  -en,  n. 
fjäderbolster  i  möts.  tiii  dunboisier.  -fedcr,  -n, 
/.  fjäder  med  spole  I  möts.  till  dun.  -förmig,  a.  1. 
spolformig.  2.  kölformig.  -)^o\\\en,-te,ge-t,  tr. 
i,  kölhala.  -holung,/,  -räum,  -[e]s,  -e  f,  m. 
kölrum,  -recht,  -[e]s,  O,  re.  A  rätt  till  ank- 
ring.  -schwein,  -schwinn,  -[e].f,  -e, «.  i*  köl- 
svin, -wasser,  -s,  O,  n.  4.  kölvatten,  -werk, 
-[e]s,  -e,  re.  trädg.  lökväxter. 

kielilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1.  s.  om  (judran  växa  ut. 
2.  h.  få  fjädrar.  3.  h.  och  s.  i*  föra  kölen, 
segla.  II.  tr.  1.  förse,  bekläda  med  fjä- 
drar. 2.  iu  förse  med  köl(ar).  3.  >i<  kölhala. 


akta  sm.'!     F  faralljilrt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    $  teknisk  term.    «1«  sjöterm.    ^  milltärlBk 


Kieme 


416 


Kinderei 


Kieme,  -n, /.  gäl.  -n...  ex.  ~ät[h]mer,  -s,  -,  m. 
looi.  djur  som  andas  med  gälar.  ~deckel, 
•s,  -,  m.  gällock.  'N'höhle,  -w,  f.  gälhåla. 
'N.'los,  a.  utan  gälar. 

Kien,  -[e\s,  0,  m.  tyre,  torrved.  -apfel,  -5,  -t, 
m.  tallkott.  -bäum,  -[e]s,  -e  f,  m.  tall.  -facl<el, 
-n,f.  torrvedsfackla,  tyrbloss.  -russ,  -es,  0, 
m.  kiinrök.  -span,  -[e]s,  -e  t,  '«•  pärtsticka. 

kienen,  a.  af  torrved,  tyr-. 

kienig,  a.  tyraktig,  kådig,  fet. 

Kiepe,  -«,  /.  1.  korg  att  bära  på  ryggen.  2. 
ett  slags  stor  halmhatt. 

Kies,  -es,  -e,  m.  1.  grus.  2.  sandbank.  3.  mio. 
kis.  4.  studentspr.  pengar,  -älinlich,  -artig,  a. 
1.  grusartad.  2.  kisartad.  -boden,  -.<,  O,  m. 
grusig  mark,  grusbotten,  -grübe,  -n,f.  grus- 
grop, sandgrop,  -sand,  -[e]s.  O,  vi.  grus. 
-Strasse,  -n,f.  -weg,  -[e],s,  -e,  m.  härd,  gru- 
sad väg. 

Kiesel,  -s,  -,  m.  1.  O,  kisel.  2.  kiselsten.  -ar- 
tig, a.  kiselartad.  -boden,  -s,  O,  m.  kisel- 
stensbotten,  af  småsten  betäckt  mark.  -er- 
de, O,/,  klseljord.  -grund,  -[e]s,  0, 711.  kisel- 
fitensbotten.  -Iialtig,  a.  kiselhaltig.  -hart,  a. 
hård  som  kiselsten.  -herr,  -ens,  -en,  n.  sten- 
hjärta, -reich,  a.  1.  starkt  kiselhaltig.  2. 
full  af  kiselstenar.  -säure,  -n,  f.  kiselsyra. 
-stein,  -[e].^%  -e,  m.  kiselsten. 

kieselhaft,  kieselig,  a.  kiselartad,  kiselhaltig. 

kiesellln,  -te.  ge-t,  kiesllen,  -[««]«,  -te,  ge-t,  tv. 
grusa. 

kiesllen,  -[eslt,  kor  ei.  -te,  ge-t,  tr.  piurvande  väl- 
ja, utvälja.  Kiesung,/. 

kiesicht,  kiesig,  a.  grusig. 

Kiesling,  -[«].?,  -e,  m.  kiselsten. 

Kikelkäkel,  -s,  O,  n.  och  m.  kacklande,  plad- 
der,  skvaller. 

kikeriki,  I.  InterJ.  kukeliku!  II.  -.«,  -s,  m.  baru 
«pr.  tupp. 

kikerikillen,  -te,  -t,  itr.  li.  barnspr.  gala. 

killllen,  -te,  ge-t,  itr.  Ii.  st  fladdra,  lefva. 

Kilo,  -S,  -S  men  som  m.lttcnhet  -,  -gråmni,  -[e]s,  -6, 
men  som  måttenhet  -,  TI.  kilogram.    -métCr,  -Ä,  -, 

7«.  och  n.  kilometer. 

Kilt,  -[e]s,  -e,  m.  nattligt  rendez-vous. 

Kimme,  -n,  f.  1.  0  inskärning.  2.  kant.  3.  i 
kimming. 

kimmilen,  -le.  ge-t,  tr.  0  lags^^a. 

Kimming,  Kimmung,  -en.  f.  i,  1.  kimming.  2. 
hägring. 

Kind,  -[e]s,  -er,  n.  dim.  Kindchen,  -lein,  piur. 
Äf».  Kinderchen,  -lein,  barn;  äfv.  biidi.,  t.  e\. 
er  ist  ein  ~  des  Todes;  ich  weiss,  v;es  Gei- 
stes «N/  er  ist;  das  ~  beim  rechten  Namen 
nennen.  Von  ~  auf:  allt  ifrån  barndomen. 
Sich  bei  jmdm  lieb[es]  ~  machen:  gnm  smek- 
ningar ställa  sig  in  hos  ngn.  -bett,  -[e]s,  -en, 
n.  barnsäng,  -betterin,  -nen,  f.  barnsängs- 
kvinna,  -bettfieber,  -s,  -,  n.  barnsängsfeber. 
-taufe,  -n,f.  barndop,  -el...  ei.  ~bier,  -[e],t, 
•e,   ra.  barnsöl,  fadderkalas.   ~markt,  -[e]s, 


•e  t,  m.  julmarknad.  ~mutter,  -  f,  /•  barn- 
morska. ~vater,  -s,  -f,  m.  barnets  fader 
vid  barndop.  —  -er...  ex.  -x-ärt.  O,  f.  barns 
sätt.  »^bewahranstalt,  -en,  f.  barnkrubba. 
'^blättern,  ;?Z»r.  barnkoppor,  'x.bräune,  O,/, 
strypsjuka.  »v-brei,  -[e]s,  -e,  ?«.  barnvälling. 
~büch,  -[e].s-,  -fr  t,  n.  barnbok.  <-v.erziehung, 
O,  /.  barnuppfostran.  ~feind,  -\e\s,  -e,  m. 
barnhatare.  ~flecken,  plur.  mässlingen. 
~frau,  -en,f.  1.  aidre  barnsköterska.  2.  barn- 
morska, 'v/fräulein,  -s,  -,  n.  barnfröken.  ~- 
freund,  -[e]s,  -e,  m.  barnväu.  'v-garten,  -s,  -f, 
m.  barnträdgård,  lekskola.  '>./gärtnerin,  -nen, 
f.  föreståndarinna  för  en  barnträdgård.  ~- 
geld,  -[e]s,  -er,  n.  baruagods,  myndling(ar)s 
pengar.  '>ogeschichte,  -n,  f.  barnberättelse. 
~glaube[n],  -ns,  0.  m.  barnatro,  '^jahre,  n. 
plur.  barnaår.  '>.<klapper,  -n,  f.  barnskallra. 
'^krankheit,  -e«,/.  barnsjukdom,  '^lehre,  O, 
f.    barnlära.     ~lehrer,  -,•>■,  -,  m.  barnlärare. 

'>.<leicht,     a.     mycket    lätt    si\    att    ett    ba™     kan 

göra  det.  -Heb,  a.  bamkär.  ~liebe,  O,  /.  1. 
barns(lig)  kärlek.  2.  kärlek  till  barn.  '~lit- 
teratur,  -en,  f.  barnböcker,  barnskrifter. 
~los,  a.  barnlös,  'x.lösigkeit,  O,  /.  barnlös- 
het, ■^mädchen,  -s,  -,  n.  ~mägd,  -e  t,/,  barn- 
flicka, 'v.märchen,  -s,  -,  n.  barnsaga,  berät- 
telse för  barn.  ~mord,  -[e].'!,  -e,  m.  barna- 
mord   (mord    af    flera   barn   pi  en  gång).    ~pOCken, 

plur.  barnkoppor.  ~schrift,  -en,  f.  barn- 
bok, barnskrift.  '^Schriftsteller,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,  f.  författare,  författarinna  af  barn- 
böcker, ^schuh,  -[e]s,  -e,  m.  barnsko.  bimi. 
die  ~e  ausgetreten  ei.  abgetreten  haben. 
/-«^schule,  -n,/.  småbarnsskola,  «v^splel,  -[e]s, 
-e,  n.  barnlek.  ~spielwerk,  '^Spielzeug,  -[e]s, 
■e,  n.  leksak,  -^spott,  -[e]s.  O,  m.  åtlöje  för 
barn.  ^Streich,  -[e]s,  -e,  m.  pojkstreck. 
~stube,  -n,f.  barnkammare.  ~stuhl,  -[c]s, 
-e  t,  m.  barnstol.  ~vater,  -s,  -f,  m.  foster- 
far   (person    som  har  småbarn  inackorderade).     ■^.-VOlk, 

-[c].?,  O,  n.  barn,  barnskara,  de  små.  ~wa- 
gen,  -s,  -[fj,  m.  barnvagn.  ~wärterin,  -nen, 
f.  barnsköterska.  ~welt,  0.  /.  =  r^volk. 
~zeit.  O,/,  barndom.  ~zucht.  O,/,  (barn-) 
uppfostran.  —  -es.,  ix.  ~alter,  -s,  O,  n. 
barnaålder.  '>^aussetzung,  -en,/,  barns  ut- 
sättande. ~beine,  ;j/«r.  Von  ~m  an:  allt 
ifrån  barndomen.  ~kind,  -[e].«,  -er,  n.  barn- 
barn, 'bliebe.  O,/,  barns(lig)  kärlek,  'v.mord, 
-[e].s-,  -e,  m.  barnamord.  ~mörder,  -s,  -,  m. 
r^m,  -nen,  f.  barnamördare,  barnamörder- 
8ka.~mörderisch,n.barnam  ordande. ~not[hJ, 
-ef,/,  barnsnöd.  ~statt.  O,./'.  An  ~  anneh- 
men: adoptera.  ~t[h]eil,  -\_e]s,  -e,  m.  barns 
del   af  arf.    ~unschuld,  O,/,  barnslig  oskuld. 

Kindeléi,  -en,  f.  barnslighet. 

kindellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  vara  barnslig. 
2.  få,  föda  barn.  II.  tr.  1.  smeka,  skämma 
bort.  2.  låta  smaka  riset. 

Kinderéi,  -en,/,  barnslighet. 


O    iaknar  plu 


nljnd.    tr.  transitivt,    itr.  intraDsitivt  verb.    A.  har  hahen,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


kinderhaft 


417 


Kirche 


kind  [er]  haft,  o.  barnslig,  naiv,  barn(a)-. 

Kindheit,  Q,  f.  barndom. 

kindisch,  a.  barnslig,  enfaldig,  dum. 

kindlich,  a.  barnslig,  naiv,  oskyldig. 

Kindlichkeit,  O,/.  naiTt  barnsligt  sätt,  oskuld. 

Kindschaft,  O,/,  barnaskap. 

Kinkerlitz,  -es,  -e,  m.  F  grannlåt,  bjäfs. 

Kinn,  -[e]«,  -e,  n.  1.  haka.  2.  byggn.  nedre 
delen  af  en  stigande  karnis.  -back[en],-e?i«, 
•en,  m.  käkben,  käk.  -band,  -[e]s,  -er  f,  n. 
bakband,  -bärt,  -[e]s,  -e  f,  m.  hakskägg. 
-kette,  -n,  f.  kindked.  -lade,  -re,  /.  käkben, 
käk.  -rlemen,  -«,  -,  m.  hakrem. 

kinnig,  a.  i  sms.,  t.  «.  glatt'^  som  har  slät, 
skägglös  haka. 

Kiosk,  -[e].«,  -e,  m.  kiosk. 

Kipfe,  -re,/,  bärgstopp. 

Kipp...  jfr  kippen.  Ex.  -geld,  -[e]s,  O,  n.  af  klipp- 
ta, afskafda  mjmt.  -karren,  -s,  -,  m.  stört- 
kärra, vippkärra. 

Kippe,  -n,  f.  1.  O,  tillstånd  då  ngt  väger, 
vippning,  vägniug.  Auf  der  r^  stehen:  Btk 
och  väga,  vara  nära  att  förlora  jämvigten, 
att  falla,  biiai.  vara  sitt  fall,  sin  ruin  nära. 
2.  <%/  und  Wippe  se  Kij}perei.  3.  vippbräde, 
vippgunga. 

kippelig,  a.  F  vacklande,  ostadig. 

kippellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  F  vippa,  vackla. 

kippilen,   -te,  ge-t,  I.   itr.  1.  h.  vippa,  förlora 
jämvigten,   vara  nära   att   falla  utan  att  dock 
göra  det.  2.  s.  taga  öfverbalansen,  mista  jäm- 
vigten,  falla,    slå    omkull.  II.  tr.  1.  vippa, 
hvälfva,   vältra.    F   die   Gläser  ~  röra   på, 
tömma  glasen.  2.  i  spetsen,  i  kanten  af  klippa, 
afknipa,    t.    ex.    Münzen  ~  und  wippen:  af- 
klippa   kanterna   af  fuUvigtigt   mynt,  ut- 
prångla  underhaltigt   mynt.  3.   far  sig  ut- 
välja. 4.  i  kipa,  fiska. 
j      Kipper,    -s,  -,  m.  ~  [und  Wipper} :  myntklip- 
j        pare,  myntförfalskare,  jfr  kippen  II,  2.  -geld 
I         =  Kipp  g  eld. 

I      Kipperéi,  -en,  f.  1.  ~  [und  Wipperei]  :  mynt- 
I         klippning,    myntförfalskning,  jfr  kippen  II, 

2.  2.  bedräglig  handel,  smyghandel. 
Kipperer,  -s,  -,  m.  ockrare,  smyghandlare. 
kipperlln,    -te,  ge-t,  itr.  h.   1.  förfalska  mynt, 

f        vara   en   Ki2>per.    2.   ockra,   drifva   smyg- 

li        handel. 

kipsllen,   •[es]t,   -te,  ge-t,  tr.  afknipa,  afskära 

spetsen,  udden  af. 
Kirchlle,  -en,f.  1.  kyrka.  2.  gudstjänst,  t.  ex.  ~ 
halten,  die  ~  versäumen.  3.  kyrka,  trossam- 
fund, t.  ex.  die  reformierte  ~.  -dort,  -[e]s,  -er 
t,  n.  kyrkby. -fahrt,  -en,/.  1.  procession.  2. 
socken,  -falke,-/?,-«,«».  tornfalk.  -gang,-[e]s, 
-ef,  TO.  kyrkogång,  -gemeinde,  -n,f.  försam- 
ling, -genösse,  -n,  -n,  m.  sockenbo,  -hof, 
-[e]s,  -e  t,  m.  kyrkogård,  -messe,  -n,  f.  1. 
kyrkovigning;  kyrkmässodag.  2.  marknad. 

3.  marknadsgåfva.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  -Spren- 
gel, -s,  -,  m.  socken,  församling.  •t[h]urm, 


-[e]s,  -e  t,  »i-  kyrktorn,  -weg,  -[e}s,  -e,  m. 
kyrkväg,  -weihe  =  -messe  1.  För  öfr.  se  raij.  sms. 
■en...  Ex.  ~älteste(r),  (adj.  böjn.)  m.  en  af  för- 
samlingens äldste,  presbyter;  medlem  af, 
ordförande  i  kyrkorådet;  kyrkvärd.  ~amt, 
-[e]s,  -er  f,  n.  1.  kyrkligt  ämbete.  2.  kon- 
sistorium, ^amtlich,  a.  kyrklig,  ecklesia- 
stik. «N^bann,  -[e]«.  O,  m.  kyrkobann,  ex- 
kommunikation.  Jmdn  in  den  f^thun:  bann- 
lysa, exkommunicera  ngn.  'v^bau,  -[e]s,  -ten, 
m.  kyrkbyggnad.  ~beamte(r),  (adj.  böjn.)  m. 
kyrklig  ämbetsman,  kyrkobetjänt.  ~besüch, 
-[fi]s,  -e,  m.  kyrkobesök.  ~büch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  kyrkbok.  ~büsse,  -re,  f.  kyrkobot, 
kyrkoplikt.  ~diener,  -s,  -,m.  kyrkobetjänt; 
klockare.  ~dienst,  -[c].s-,  -e,  m.  1.  kyrkligt 
ämbete.  2.  gudstjänst,  'v.dienstlich,  a.  hö- 
rande till  gudstjänsten,  kyrklig.  ~entwei- 
her,  -s,  -,  m.  kyrkoskändare,  helgerånare. 
'v.entweihung,  -en,  f.  helgerån,  'v.fahne,  -n, 
f.  1.  processionsfana.  2.  vindflöjel  på  ett 
kyrktorn,  -v-fest,  -[e].'',  -e,  n.  kyrkofest. 
~friede[n],-ns, O,  m.  kyrkofrid,  'v.gänger,  -s, 
-,  m.  kyrkgångare.  ~gebet,  -[«Jä,  -e,  re.  kyr- 
kobön. '^^gebetbOch,  -[ej.s-,  -er  f,  w.  bönbok 
till  kyrkligt  bruk.  ^gebrauch,  -[e]s,  -e  f,  m. 
kyrkobruk,   kyrklig  ceremoni,    »^gehen,  -s, 

0.  n.  kyrkobesök.  ~gerät[h],  -[e]s,  -e,  n. 
kyrkokärl.  'x.gesang,  -[e]s,  -e  f,  »»•  1-  O, 
kyrkosäng.  2.  psalm,  '^geschichte.  O,  f. 
kyrkohistoria.  ~gesetz,  -es,  -e,  re.  kyrko- 
lag. ~handbuch,  -[e]s,  -er  f,  n.  kyrkohand- 
bok. ~heilige(r),  (adj.  böjn.)  m.  en  kyrkas 
skyddshelgon.  ~herr,  -re,  -en,  m.  patronus 
i  en  församUng.  ~jahr,  -[e].s,  -6,  n.  kyrkoår. 
'^.'kalender,   -s,    -,  m.  kyrklig  kalender  öfver 

kjrkoåre-s   bemärkelsedagar.     ~kaSSe,    -n,  f.  kyrk- 

kassa.  ~kolleg[ium],  -\ium'\s,  -ien,  n.  kyrko- 
råd. ~kollekte,  -n,f.  kyrkUg  kollekt.  ~lehre, 
-re,  /.  1.  religion,  (religions)lära.  2.  tros- 
lära,  dogm.  ~lehrer,  -s,  -,  m.  1.  religions- 
lärare. 2.  kyrkofader.  ~licht,  -[e]s,  -e[r],  n. 

1.  kyrkljus.  2.  kyrkans  ljus,  kj'rkans  stöd- 
jepelare.  F  er  ist  kein  »v^  ungef.  han  var  ej 
med,  när  krutet  fans  upp.  -v-lied,  -[e]s,  -er, 
n.  psalm,  'v.maus,  -e  t,/-  kyrkråtta.  ~mu- 
Sik,  O,  /.  kyrkmusik.  ~ordnung,  -ere,  /.  kyr- 
kostadga, kyrkoordning,  liturgi.'  '^parade, 
-ra,  /.  kyrkparad.  ->./patron,  -[e]s,  -e,  m.  = 
n^herr.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  konsisto- 
rium. 2.  ledamot  af  konsistorium.  ~raub, 
-[e]s,  O,  Tre.  kyrkorän.  ~räuber,  -s,  -,  m. 
kyrkorånare,  ^recht,  -[e]s,  -e,  n.  1.  O,  kyr- 
korätt. 2.  O,  kanonisk  rätt.  3.  kyrkligt  pri- 
vilegium.   ~rechtlich,    a.    1.   kyrkorättslig. 

2.  kanonisk.  ~regiment,  -[e]s,  O,  «.  1.  kyr- 
koregering, kyrkans  styrelse.  2.  prästvälde, 
hierarki.  ~sache,  -ra,  /.  kyrklig  angelägen- 
het, kyrkoärende.  ~sänger,  -s,  -,  m.  kyrk- 
sångare.  «^satz,  -es,  O,  m.  patronat(rätt). 
'>.'Satzung,  -en,/,  kyrkligt  stadgande.  /x/Spal- 


*  ttkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    ^  mindre  brulillgt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


teknisk  term.    i-  sjöierm.   ü  militärisk 


Kirchenthum 


418 


Klage 


tung, -e7^y. kyrklig  söndring,  schism.  ~staat, 
-[e]s,  O,  771.  kyrkostat,  'x.stand  =  r^stuhl. 
~steuer,  -n,  f.  afgift  till  kyrkan.  ~streit, 
-[e].<!,  -e,  m.  kyrkostrid.  ~stuhl,-[e]Ä, -ef,  "'■ 
kyrkstol.  ~tag, -[e],?, -e,7n.  kyrkomöte.  ~va- 
ter,  -s,  -t,  in.  kyrkofader.  'N-versammIung,-e;(, 
/.  kyrkomöte,  -v-vorsteher,  -s,  -, m. kyrkoföre- 
ståndare, kyrkvärd.  ~wesen,  -s,  O,  n.  kyrko- 
väsen. ~zeitung,-e7i,/.  kyrkotidning,  /x-zucht, 
O,  /.  kyrkotukt. 

Kirchent[h]üm,  -[e]s,  -er  t,  n.  hvad  till  kyr- 
kan hör,  kyrkoväsen,  kyrkans  lära,  kyrka, 
tillgifvenhet  för  kyrkan. 

kirchlich,  a.  kyrklig. 

Kirchlichl<eif,  O,/,  egenskap  att  vara  kyrklig. 

Kirchner,  -ä,  -,  m.  klockare. 

Kirchneréi,  -e77,  /.  1.  klockarbefattning.  2. 
klockargård. 

Kirmes,  -se,  Kirmess,  -e,  Kirmesse,  Kirmse,  -7/. 
f.  =  Kirchmesse. 

klrr[e],  a.  tam,  spak,  förtroendefull,  förtro- 
lig. ~  Verden:  fatta  förtroende. 

Klrre,  -n,  f.  1.  tamhet,  spakhet.  2.  =  A77-- 
rung. 

kirrüen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  locka  méd  lockbete.  2. 
tämja,  göra  spak. 

Kirrung,  -en,  f.  1.  lock,  lockande.  2.  lock- 
bete, lockmat.  3.  ställe  där  lockbete  är 
utlagdt. 

Kirsch,  -es,  -e,  m.  körsbärsbränvin. 

Kirschile,  -en,  f.  1.  körsbär.  2.  körsbärsträd. 
-baum,  ■[e]s,  -e  t,  m.  körsbärsträd.  -blüt[h]e, 
-n,  f.  körsbärsblomma,  -branntwein,  -[e]<; 
-e,  TO.  körsbärsbränvin.  -fleisch,  -es,  O,  v. 
det  köttiga  på  körsbär,  -geist,  -[e]s,  O,  to. 
=  -branntwein.  -kern,  -[e]s,  -e,  m.  körsbärs- 
kärna,  -kuchen,  -s,  -,  m.  körsbärskaka.  -lor- 
beer,  -s,  -en,  m.  bot.  lagerkörs  (Cerasus  Lau- 
rocerasus).  •rot[h],  a.  körsbärsröd.  -satt, 
-[e]s.  O,  771.  körsbärssaft,  -stein  =  -X-e7-7i. 
-wasser,  -s,  O,  n.  =  -branntwein.  -en...  =  rorcg 

kirschen,  a.  af  körsbärsträ. 

Kissen,  -s,  -,  n.  dim.  Kisschen,  -lein,  kudde. 
-bezug,  -[«].«,  -e  t.  m.  -blire,  -n,  f.  -Überzug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  -zieche,  -n,  f.  kuddvar,  örn- 
gottsvar. 

Kiste,  -n,  f.  kista,  låda,  ask,  skrin.  -n...  Ex 
~deckel,  -s,  -,  m.  kistlock.  ~füllung,  -e7j,_/'. 
utstyrsel  i  linne. '^macher  =  Kislner.'^^pianü, 

-[e]s,  -er  f,  n.  lös  pant  som  kan  rön-aras  i  en 
kista. 

Kister,  Kistler,  KIstner,  -s,  -,  m.  tillverkare  af 
kistor,  snickare. 

Kitt,  -[e]s,  -e,  TO.  kitt. 

Kittel,  -s,  -,  m.  blus.  -gurt,  -[e]s,  -e,  to.  blus- 
skärp. 

kittllen,  -ete,  ge-et,  tr.  kitta. 

kitz,  interj.  kiss! 

Kitze, -n,y.  1.  kissa.  2.  killing;  lamunge;  råkalf. 

Kitzel,    -s,  -,  m.  1.  kittling.  2.  retning,  rete- 


medel.  3.  lust,  lusta.  4.  klåda,  klåfingrig- 
het, -husten,  -s,  O,  to.  kittlande  hosta. 

kitzelig,  a.  1.  kittlig.  2.  lättretlig,  snarstic- 
ken, kinkig,  kitslig.     • 

Kitzeligkeit,  O,  /.  kittlighet  m.  m.  se  fsreg. 

kitzellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  kittla.  Opcrs.  es  kit- 
zelt mich  nach  etw.:  jag  känner  begär,  åtrå 
efter  ngt.  2.  reta,  egga.  II.  Sich  ~  1.  Sich 
~  um  zu  lachen:  skratta  tvunget.  2.  Sich 
an  (med  dat.).  m,it,  über  (med  ack.)  etw.  "N/  känna 
skadeglädje  öfver,  hemligen  skratta  åt  ngt. 
in.  ilr.  h.  klia. 

Kitzler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  kittlar, 
retar. 

Kix,  kix  en  =?  Kicks,  kicksen. 

Klabautermann,  Klabötermann,  -[e]s,  -er  f,  m. 
■i.  skeppstomte,  skeppsrå. 

klack,  interj.  pladask  1 

klacks,  I.  =  klack.  II.  =  Klecks. 

Kladde,  -n.  f.  kladd,  koncept. 

kladderadatsch,  I.  ititerj. -plaåaakl   II. -es, -e, 

TO.     1.     Kladderadatsch    (en    Uufvudsakl.    politisk 

skämttidning).  2.  ett  slags  hvetebröd. 
Klaff,   I.    -[e]s,    -e,  m.  (hund)ska]i.  II.  interj. 

härmande  hundskall,  glaf  S  I  VO  1 

klaffan,  -te,  ge-t,  iir.  1.  h.  vara  öppen,  ej  gå 
igen,  gapa.  2.  s.  öppna  sig,  gå  upp.  3.  = 
klaffen  1. 

kläfflien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  ge  hals,  skälla, 
gläfsa.  2.  öppna,  ställa  på  glänt. 

Klaffer,  Kläffer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  skäl- 
lande, gläfsande  hund  ei.  biidi.  människa; 
hund  som  blott  skäller  utan  att  gripa  vil- 
lebrådet, byracka;  biidi  gormande,  grälsjuk 
person. 

Klafferéi,  Kläfferéi,  -e77,  /.  skällande,  gläfs, 
gormande,  gräl. 

Klatter,  -s,  -,  m.  och  77.  -n,f.  famn(mått).  -höch, 
a.  famnshög.  -holz,  -es,  O,  n.  famnved,  kast- 
ved, -setzer,  -s,  -,  to.  arbetare  som  lägger 
ved  i  famnar. 

klafterig,  o.  famnslång,  innehållande  en  famn. 
Ofta  i  sms.,  t.  ex.  d7-ei~  tie  famnar  lång,  in- 
nehållande tre  famnar. 

klafterün,  -le,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  mäta  med 
famnmått,  lägga  upp  i  famnar. 

klagbar,  a.  1.  möjlig  att  åtala.  2.  Etw.  ~ 
machen:  åtala  ngt,  draga  ngt  inför  rätta. 
3.  ~  werden:  väcka  åtal. 

Klaglle,  -en,  f.  1.  klagan;  sorg.  Laute  'v-n  er- 
heben: klaga  högljudt.  2.  klagan,  klago- 
mål, åtal,  process.  Über  jmdn  '\j  führen: 
klaga  öfver  ngn.  Eine  ~  gegen  jmdn  an- 
stellen:  väcka,  anställa  åtal,  föra  klagan 
mot  ngn.  -artikel,  -s,  -,  to.  klagomål,  klago- 
punkt.  -gesang,  -ie]s,  -e  t,  »«•  klagosång. 
-geschrei,  -[e]s,  -e,  n.  klagorop,  -gewand, 
-[e]s,  -er  t,  «•  sorgdrägt.  -los,  a.  1.  utan 
klagan.  2.  Jmdn  ~  stellen:  tillfredsställa 
ngn,  gifva  ngn  upprättelse,  -e...  Ex.  ~beant- 
wortung,  -en,f.  jur.  svaromål.  ~frau,  -en,f. 


O    saknar  plor.    t  bar   omljud.    tr.  transiti 


ttr. 


h.  har  hr.len,    S.  ha 


till  lijälpverh. 


klagen 


419 


giåtereka.    'x.gedicht,    -[e]s,  -e,  n.  'v.gesang, 

-[e]s,  -e  t,  »i-  elegi,  elegisk  dikt.  ~haus, 
-es,  -er  f,  n.  sorgehus.  ~laut,  -[e]«,  -e,  m. 
klagande  ljud,  klagorop.  ~lied,  -[e]s,  -er: 
n.  klagosång,  klagovisa,  jeremiad.  '>^punkt, 
-[e]s,  -e,  m.  anklagelsepunkt.  ~ruf,  -[e]s. 
-e,  m.  klagorop.  ~sache,  -n,  /.  process. 
-^Schrift,  -en,f.i\xT.  anklagelseskrift.  '>w-weib, 
-[e]s,  -er,  n.  1.  =  '\^frau.  2.  person  som 
ständigt  klagar.  —  -en...  Ex.  ~reich,  ~voll, 
a.  klagofull,  klagande,  sorglig,  beklaglig. 
klagllen,  -te,  ge-t,  I.  Ur.  h.  1.  klaga,  beklaga 
sig,  jämra  sig,  uni  ei.  über  etw.  (ack);  of  ver 
ngt.  2.  jur.  väcka  åtal,  föra  klagan.  Ber 
~rfe  Teil:  kärandeparten.  II.  tr.  1.  klaga, 
t.  ex.  jmdm  sein  Leid:  sin  nöd  för  ngn.  2. 
beklaga,  sörja.  III.  Sich  ~  klaga,  jämra 
sig,  t.  ex.  heiser:  hes. 
klagens...  ex.  -wért[h],  a.  beklagansvärd. 
Klager,    -s,   -,    m.   ~in,    -nen,  f.  person  som 

klagar. 
Kläger,    -s,    -,   m.  ~ln,  -nen,  f.  kärande,  kla- 
gande, anklagare,  åklagare. 
Klägerél,  -en,f.  klagan,  jämmer. 
klägerisch,  a.  kärande-,  kärandens. 
kläglich,  a.  1.  klagande;  jämrande.  2.  beklag- 
lig, beklagansvärd.  3.  jämmerlig,  usel. 
Kläglichkeit,  O,  f.  beklagansvärdt,  jämmerligt 

tillstånd. 
klatntn,    a.    1.   klämmande,    trång;    beklämd. 
2.  fuktig,  klibbig.  3.  valen,  stelfrusen.    ~e 
Hände  haben:  vara  valhänd.  4.  knapp. 
Klamm[e],  -en,  f.  trång  klyfta,  skrefva. 
klammllen,  -te,  ge-t,  tr.  hopfoga. 
Klammer,    -n,  f.   1.    krämpa,  kramla,  klofve, 
klyka.  2.    [Runde']  ~  parentes,  [eckige']  ~ 
klammer.    Ein    Wort   in    ~w  setzen:    sätta 
ett  ord  inom  parentes,  -band,  -[e]s,  -er  f,  ii. 
S5   murband.    -beutel,    -s,   -,   m.  väska  med 
klykor  i.  -haken,  -s,  -,  m.  S  krämpa,  kramla. 
klammerlln,    -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  haka  (sig) 

fast,  an  etw.  (ack.  och  %  dat.);  vid  ngt. 
Klampe,    -n,  f.  0  krämpa,  klyka,  krok;  tvär- 
bjälke; 't'  klamp. 
Klang,   I.    -[c]s,   -e  f,  m.  klang,  ton,  ljud.  II. 
se  kling,  -boden,  -s,  -[t],  m.  resonansbotten. 
-farbe,    -w,  f.  klangfärg,  timbre,   -holz,  -es, 
O,  n.  trä    som  duger  till  resonansbottnar. 
-lehre,    O,  /.  läran  om  ljudet,  akustik,   -los, 
a.  klanglös,  icke  ljudande,    -lösigkeit.  O, ./'. 
klanglöshet.  -nachahmend,  a.  Ijudhärmande, 
;  onomatopoetisk.    -reich,    a.  klangrik,  klin- 

j  gande.   -Stufe,    -n,  f.  mus.  intervall,   -voll  = 

■reich,   -welle, -»,/.  ljudvåg.   -Wirkung, -e«, 
I  /.  ljudets  verkan,    -wort,  -[e]s,  n.   1.  piur.  -e, 

I  klangrikt  ord.  2.  piur.-ert,  Ijudhärmande  ord . 

Klapp,   I.    -[e]s,  -e,  m.  klapp,  slag,  smäll.  II. 

interj.  klapp ! 
Klapplie,   -en,f.  dim.  Kläppchen,  -lein,  1.  flug- 
smälla.    Ordspr.    zwei   Fliegen   mit   einer  ~ 
schlagen.    2.    klafE,   lucka,   ventil,   valvel; 


klar 

(vagn8)dörr;  byxklaff,  ficklock,  uppslag.  F 
biidi.  die  ~  zumachen:  stänga  butiken,  upp- 
höra med  ngt.  -bettsteile,  -ra, /.  säng  som 
kan  fällas  ihop,  tältsäng,  -brücke,  -n,  f. 
fällbro,  vindbro,  -fenster,  -s,  -,  n.  fönster- 
ventil, dragrnta.  -horn,  -[e]s,  -e;- f,  w.  mus. 
horn  med  klaffar,  -hut,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  hatt 
hvars  brätten  kunna  fällas  ned.  2.  chapeau- 
bas.  -leiter,  -n,f.  stege  som  kan  hopfällas. 
-messer,  -s,  -,  n.  fällknif.  -sessel,  -s,  -,  m. 
=  -stuhl,  -sitz,  -es,  -e,  m.  sits  som  kan  fällas 
upp.  -Stiefel,  -s,  -,  m.  kragstöfvel.  -stuhl, 
-[e]s,  -e  t,  m.  fällstol.  -thür[e],  -en,  f.  fall- 
dörr, -tisch,  -es,  -e,  m.  fällbord,  -verdeck, 
-[e].s,  -e,  n.  sufBett.  -en...  ex.  ~loch,  ■[e]s, 
-er  t,  n.  klaffhål.  ~rock,  -[e]s,  -e  f,  m.  rock 
med  uppslag.  ~trompete,  -n,  f.  trumpet 
med  klaffar. 
klappllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  smälla,  klappa. 
2.  passa,  passa  ihop,  i  hvartannat,  gå  ihop. 

II.  itr.  s.  och  sich  ~.  {Sich)  in  die  Höhe  ~ 
gå  upp,  slå  upp,  {sich)  nieder  ~  falla  ned, 
{sich)   aus  einander  ~  gå  isär,  öppna  sig. 

III.  tr.  fälla,  slå. 

Klapper,  -w,  /.  skramla,  skallra,  -apfel,  -s,  -f, 
m.  kalvillupple.  -bein,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  1. 
mager  person,  skelett,  benrangel.  2.  O,  ben- 
rangelsmannen,  döden,   -dürr,  a.  skinntorr 

så  benen  skramla  mot  hvarandra.  "jagd,  -en,f.  klapp- 

jagt.  -kasten,-«,-, TO.  F  uselt  piano,  gammalt 
klavérskräp.  Auf  dem  ~  pauken:  hamra, 
dunka  på  pianot,  -mann,  -[e]*-.  Klapper- 
leute,  m.  1.  jäe.  drifvare  vid  klappjagt.  2. 
pratmakare,  skramla.  3.  =  -bein.  -maul, 
-[e]s,  -er  f,  n.  P  1.  babbla,  munklavér.  2. 
pratmakare.  -miihle,  -ra,  /.  1.  bamspr.  kvarn. 
2.  skramlande  f ogelskrämma,  klapprande  vind- 
flöjel. 3.  =  -maul.  -rose,  -n,  f.  =  Feldmohn. 
-Schlange,  -ra,  f.  skallerorm,  -schuld,  -en,  f. 
småskuld.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  örnsten,  klap- 
persten. -Stiel,  -[e]s,  -e,  m.  skallerskaft. 
-storch,  -[e]s,  -e  t,  m.  bamspr.  stork. 

Klapperéi,  -en,  f.  1.  slamrande,  skrammel.  2. 
plotter,  skräp.   3.  prat,  skvaller. 

klapperig,  a.  1.  slamrande,  skramlande.  2. 
ofullständig,  bristfällig. 

klapperlin,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  klappra,  skallra, 
skramla,  slamra,  pladdra,  prata.  Mit  den 
Zähnen  ~  hacka  tänderna.  F  ~  gehört  zum 
Handwerk:  man  måste  prata  för  saken. 
II.  tr.  Jmdn  wach  ~  väcka  ngn  med  sitt 
skrammel. 

klappig,  a.  försedd  med  klaffar,  med  valvler. 

klapprig  se  klapperig. 

Klap[p]s,  I.  -es,  -e  [f],  m.  dim.  Kläpschen, 
-lein,  slag,  smäck,  smäll;  munfisk,  sittopp, 
slag  på  fingrarne.  II.  interj.  smäck! 

klap[p]silen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  smacka, 
smälla.  II.  tr.  smacka  till,  slå  till,  smälla 
till. 

klar,   klarer  och  t  klarer,  klar[e']st  och  t  klä- 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt,    ö  teknisk  term.    i  ^'»icrm.    V&.  nillit&rlsk  i 


itlär 


420 


Klausur 


r[e]st,  a.  klar,  tydlig,  ren.  Bi\å\.  jmdm  ~eft 
Wein  einschenken:  tala  rent  språk  till  ngn, 
Bäga  ngn  sina  tankar  rent  ut.  Über  etw.  ~ 
werden  ei.  ins  ~e  kommen:  komma  på  det 
klara  med  ngt,  få  ngt  klart  för  sig,  über 
etw.  o^  el.  im  r^en  sein:  vara  på  det  klara 
med  ngt.  Das  ~e  Gegenteil :  raka  motsat- 
sen, der  ~e  Unsinn:  rena  galenskapen. 
Den  Boden   ~  machen:  rödja  marken  (bon- 

.  taga    stönar,    rötter    m.    m).     -äugig,    a.    klarögd. 

-blickend,  a.  klarsynt,  -schrift,  -en,  f.  de- 
chiffrerad  (chiffer)skrift.  -Stellung,  -en,  /. 
klargörande. 

Klär...  Ex.  -kessel,  -.^  -,  m.  -pfanne,  -n,  f.  klar- 
panna. 

Klara,  -s,  -s,  /'.  npr.  aim.  Klärchen,  Klara. 

Kläre,  I.  O,  /.  klarhet.  II.  -s,  -n,f.  F  =  Klara. 

klarüen,  -te,  fje-t,  tr.  i  klara,  göra  klar. 

klärüen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  klara,  rena,  rensa; 
upplysa.  II.  Stell  ~  klarna,  blifva  klar. 
ren.  Klärung,  /'. 

Klarheit,  %  -en,  f.  klarhet,  renhet,  glans,  ljus. 

klarierlien,  -le,  -t,  tr.  i^  klarera.  Klarierung,  /. 

Klarinette,  -n,  f.  klarinett. 

Klarinettist,  -en,  -en,  m.  klarinettblåsare. 

Klarissin,    -nen,  f.   klarissinna  (nunna  af  den  hei 

Klaras  ordt-n). 

klärlich,  17.  klar,  tydlig,  bestämd. 

Klärsel,  -.^,  -,  n.  O  klarad  sockersirap. 

Klasse,  -»,./'.  klass.  -n...  ex.  ~bQch,  -[e]«,  -er 
t,  n.  dagbok,  anmärkningsbok  i  en  skolklass. 
~eint[h]ellung,-ere,y'.  klassindelning.  ~gelst, 
-[e]s,  O,  m.  partianda.  ^Herrschaft,  O,  /. 
klassvälde.  ~lehrer,  -s,  -,  m.  r^m,  -nen,  f. 
klassföreståndare,  klassföreståndarinna. 
'^lotterie,  -en,  f.  klasslotteri.  ^Steuer,  -n, 
f.  klass-skatt.  ~zimmer,  -s,  -,  n.  klassrum, 
skolrum. 

Klassifikation,  -en,  f.  klassitikation. 

klassifizierilen,  -te,  -t,  tr.  klassificera.  Klassi- 
fizierung,/". 

klasslg,  a.  i  sms.  -klassig. 

Klassiker,  -s,  -,  ot.  klassiker,  klassisk  författare. 

klassisch,  a.  klassisk. 

Klassizismus,  -,  O,  m.  klassicism. 

Klassizität,  O,/,  klassicitet. 

klatsch,  I.  interj.  klatsch.  II.  -es,  -e,  m.  1. 
klatsch,  (pisk)smäll.  2.  skvaller,  -base,  -n. 
f.  F  skvallersyster,  sladdertaska.  -blått, 
-[e]s,  -er  f,  n.  notistidning,  skvallertid- 
ning, -büchse,  -n,  f.  knallbössa,  -geschichte, 
-n,  /.  skvallerhistoria,  -gesellschaft,  -en,  f. 
skvallerkonsel].  -maul,  -[e]s,  -er  f,  n-  P  = 
-base.  -nass,  a.  F  genomvåt,  lungsur.  -nelke, 
-n,  f.  tjärblomster,  -nest,  -[e]s,  -er,  n. 
skvallerhåla.  -rose,  -n,  f.  =  Feldmohn. 
-Schwester  =  -hase.  -Stubenneuigkeit,  -en,  f. 
Bkvallerhistoria.  -sucht.  O,/,  skvallersjuka. 
-sUchtig,  a.  skvallersjuk.  -weib,  -[e]«,  -er,  n. 
=  -base. 

Klatsche,   -n,  f.  1.  flugsmälla.  2.  skvallersy- 


ster, skvaller  jägare,  slammertaska,  slam- 
merkvarn,  skvallerbytta. 

klatschllen,  -\e.s\t,  -te,  ge-t,  1.  itr.  k.  1.  klat- 
scha,  smälla.  2.  plaska.  Der  Regen  klatscht 
zu  Boden:  regnet  ioT:sa,r  neå,  es  klatscht : 
det  skvalregnar.  3.  Mit  den  Handen  ei.  in 
die  Hände  ->./  klappa  händerna,  applådera. 
Jmdm  [Beifall]  ~  applådera  ngn.  4.  F 
skvallra,  prata,  sladdra,  slamra.  Jmdm  ei- 
nen Prozess  an  den  Hals  »x/  genom  sitt 
skvaller  ådraga  ngn  en  process.  II.  tr.  1. 
se  /,  3,  4.  2.  slå  till.  Eine  Fliege  [tot]  ~ 
slå  ihjäl  en  fluga.  Biidi.  er  ist  geklatscht : 
det  är  förbi  med  honom. 

Klatscher,  -s,  -,  m.  'vin,  -nen,  f.  1.  handklap- 
pare.  2.  =  foij. 

Klatscher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  =  Klatsche  2. 

Klatscherei,  Klatscherei,  -en,/,  skvaller,  plad- 
der,  förtal,  bakdanteri. 

klatschhaft,  a.  skvalleraktig,  pladderaktig, 
pratsjuk. 

Klatschhaftigkeit,  O,/,  skvalleraktighet,  skval- 
lersjuka, pladderaktighet. 

klatschig,  klatscht[h]ijnilich  =  klatschhaft. 

Klatte,  -w,  /.   1.  hårtofs,  tofva.  2.  uselhet. 

klaubllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  plocka,  ploc- 
ka ut,  skala,  taga  ut;  noga,  spetsfundigt 
öfverväga,  utfundera. 

Klauber,  -s,  -,  m..  ~in,  -nen.f.  en  som  plockar 
m.  m.  se  Kreg.;  hårklyfvare. 

Klauberei,  -en,  f.  1.  plockande,  skalning,  sor- 
tering. 2.  hårklyfveri,  spetsfundighet. 

Klaue,  -n,  f.  dim.  Kläuchen,  -lein,  1.  klo,  tass, 
ram,  klöf,  fot.  BUdi.  jmdn  in  seine  »v/re  be- 
kommen; F  eine  schlechte  ~  haben:  hafva 
en  dålig  handstil,  skrifva  kråkfötter.  2.  S 
klufven  hammarnacke,  kofot  m.  m.  -n...  ex. 
~fett,  -[e]s.  O,  n.  klöffiett.  'v.geld,  -[e]s,  -er, 
n.  =  '^Steuer,  '^hammer,  -s,  -f,  m.  0  ham- 
mare med  klufven  nacke.  ~los,  a.  utan 
klor.  ~mann,  -[e]s,  -er  t;  '«•  1-  ^^^  med 
klor,  djäfvul.  2.  ägare  af  klöfdjur,  se  '^vieh. 
~seuche,  0,f.  veter.  klöfsjuka.  ~steuer,  -n, 
f.  boskapspengar,  boskapsskatt.  ~vieh, 
-[e]s.  O,  n.  tama  klöfdjur,  i  sht  får  och  get- 
ter, -^wild,  -[e]s.  O,  n.  riida  klöfdjur. 

klauüen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  rifva,  gripa,  hugga, 
krafsa  med  klor,  spänna  klorna  i.  2.  Geklaut 

=   Tölj. 

klauig,  a.  försedd  med  klor  ei.  klöfvar;  i  sht  i 
sms.,  t.  ex.  7-o«~  med  röda  klor. 

Klaus,  -ens  ei.  -',  -e,  m.  npr.  dim.  Kläuschen, 
-lein,  Klas. 

Klause,  -n,f.  dim.  Kläuschen,  -lein,  1.  (bärgs-) 
klyfta.  2.  damlucka,  sluss.  3.  cell,  eremit- 
hydda, hydda.  -n...  Ex.  ~bewohner  =  Klaus- 
ner. 

Klausel,  -w,  /.  klausul,  förbehåll. 

Klausner,  -.s-,  -,  m.  eremit. 

Klausur,  -en,  f.  1.  afskildhet,  ensamhet.  2. 
Sich   die   ~    auflegen:   af  gif  va  löfte  att  ej 


t  liar 


h. 


Klaviatur 


421 


klein 


lemna  klostret.  3.  bokspänne,  -arbeit,  -en, 
f.  arbete,  (exainen8)skrifning  i  afstängdt 
rum. 

Klaviatur,  -en,  f.  klaviatur. 

Klavier,  -[e]s,  -e,  «.  1.  klaver.  2.  piano,  -aus- 
zug,  -[e].?,  -e  t,  «•  mus.  klavérutdrag.  -be- 
gleitung,  Q,f.  klaver-  ei.  pianoackompanje- 
mang, -lehrer,  -s,  -,  m.  'v/in,  -nen,  f.  musik- 
lärare,    -lärarinna    (som    undervisar    i    pianospel). 

-leuchter,  -*•,  -,  m.  pianoljusstake.  -Schlüssel, 
-s,  -,  m.  stämnyckel,  -schule,  -n,  f.  piano- 
skola.  -Spieler,  -s,  -,  m.  /vin,  -nen,  f.  piano- 
spelare, pianist. 

KIbldrb.,  förkortn.  =  Kalbledcrhand:  kalfskinns- 
band. 

Klebe...  ex.  -kraut,  -[e].s-,  -er  f,  n.  bot.  snärjgräs 
(Galium  Apaiine).  -mittel,  -s,  -,  n.  limmigt 
ämne,  limsort,  lim, klister,  -neike,-?»,/.  tjär- 
blomster, -stoff,  -[e].«!,  -e,  m.  limmigt,  klib- 
bigt ämne.  -taf[fe]t,  -[e]s,  -e,  m.  musch- 
plåster. 

klebllen,  -te,  ge-t,  I.  iti:  h.  klibba,  klibba  vid, 
fastna,  sitta  fast,  hänga  fast.  II.  tr.  klib- 
ba, klistra,  limma  fast,  fästa. 

Kleber,  -s,  -,  m.  1.  en  som  klistrar,  limmar. 
2.  växtlim.  3.  =  Kleiber,  -haltig,  «.  limhal- 
tig,  klibbig,  -leim,  -[e]s,  -e,  m.  växtlim. 

kléb[e]richt,  kleb[e]rig,  a.  klibbig. 

Klebrigkeit,  O,/,  klibbighet. 

kleck,  I.  =  klack.  II.  -[e]s,  -e,  m.  =  Klecks. 

klecklien,  -te,  ge-t,  1.  =  klecksen.  II.  itr.  h. 
förslå,  räcka  till. 

Klecker   =   Kleckser,    -hans,    -ens,   -e    [t],   m.  ' 
-käthchen,   -s,  -,  n.  -Hese,  -ns,  -n,f.  F  smut- 
sig, osnygg  person,  gris,  lortlolla. 

kleckerlln,  -«e,  ^e-<,F  I.  ^77•./^.  och <?■.  spilla,  spilla 
ned,  smutsa  ned.  II.  Sich  voll  ~  spilla, 
söla  ned  sig. 

Klecks,  -es,  -e,  m.  (bläck)plump,  fläck,  klick. 

klecksüen,  -[e«]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  plum- 
pa,  sudda,  kludda. 

Kleckser,  -.«,  -,  m.  en  som  plumpar,  klottrare, 
klåpare,  suddare,  plankstrykare. 

Kleckserei,  -en,  f.  plumpande,  sudd,  klud- 
deri. 

klecksig,  a.  full  af  plumpar,  suddig. 

Klee,  -[e]s,  -e,  vi.  klöfver.  -acker,  -s,  -f,  m. 
klöfveråker.  -bau,  -[_e]s,  O,  m.  klöfverodling. 
-blått,  -[e]s,  -er  t,  n.  klöfverblad.  -bogen,  -s, 
-,  m.  ^  klöfverbladsbåge.  -weide,  -n,f.  klöf- 
verbete. 

Kiel,  I.  -[e].9.  O,  m.  fet,  styf  lerjord;  dy,  gyttja. 
II.  -en,  f.  =  Klele  ],  2.  -boden,  -s.  O,  m.  styf, 
lerhaltig  jordmon.  -erde.  O,/.  =  Klei  I. 

kleibllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  hopklistra,  klena.  2. 
0  uppföra  af  ler  och  hackelse. 

Kleiber,  -s,  -,  m.  1.  0  murare  som  murar  med 
ler  och  hackelse ;  fuskare.  2.  zooi.  nötväcka 
(Sitta).  -v»erk,  -[e]s.  O,  n.  mur  af  ler  och 
hackelse. 

Kleid,  -[e]s,  -er,  n.  drägt,  klädnad,  klädning. 


kläder,  beklädnad.  Jmdm  zu  ~e  ei.  ans  ~ 
wollen:  vilja  åt  ngn.  -aufschUrzer,  -s,  -,  m. 
klädningsupphållare.  -besatz,  -e,?,  -e  \,  m. 
kUldningsgarnering.  -er...  Ex.  ~aufwand,  -[e].?, 
O,  m.  lyx  i  kläder.  ~bürste,  -n,  f.  klädes- 
borste.  ~geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  skrädderiaf- 
fär, beklädnadsmagasin.  '>^haken,  -s,  -,  m. 
krok  att  hänga  kläder  på,  klädhängare. 
~halter  =  -auf schürzer.  -v/handel,  -s,  O,  m. 
=  '^geschäft.  ~händler,  -s,  -,  m.  person  som 
drifver  handel  med  beklädnadsartiklar, 
skräddare,  klädmäklare.  ~kammer,  -n,  f. 
garderob,  klädkammare,  '^kasten,  ~koffer, 
-s,  -,  m.  klädkista.  ~macher,  -s,  -,m.  skräd- 
dare. ~macherin,  -nen,  f.  klädsömmerska. 
~motte,  -n,  f.  klädmal.  ~narr,  -en,  -en,  m. 
modenarr.  ~närrin,  -nen,  f.  modedocka. 
'v.ordnung,  -en,  f.  klädordning.  ~pracht.  O, 
/.  prakt,  lyx  i  kläder.  ~rechen,  '^riegel,  -s, 
-,  m.  klädhängare.  '>.'SChnitt,  -[e].«!,  -e,  m. 
snitt  pi  kläder.  ~schoner,  -s,  -,  m.  kautsjuk- 
skoning  tm  skydd  mot  väta.  ~schrank,  -[e]s,  -e 
t,  m.  ~spind,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  klädskåp. 
~ständer,  -s,-,?;i.  stående  klädhängare.  ~Stoff, 
-[e]s,  -e,  m.  tyg  till  kläder.  ~tracht,  -en,  f. 
klädedrägt,  klädsel.  ~trÖdler,  -s,  -,  m.  -v-ln, 
-nen,  f.  klädmäklare,  klädmäklerska. 

kleidllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  sich  ~  bekläda, 
kläda  (sig),  kläda  på  (sig);  arv.  biidi.,  t.  ex. 
in  Worte  ~  kläda  i  ord.  II.  tr.  och  itr,  h. 
kläda,  passa. 

kleidsam,  a.  klädande,  klädsam. 

Kleidsamkeit,  O,  /.  klädsamhet. 

Kleidung,  -en,  f.  klädning,  drägt,  klädnad, 
klädsel.  GiLt  in  ~  gehen:  taga  sig  bra  ut  i 
klädning,  i  kostym,  -s...  Ex.  ~Stück,  -[e].s-, 
-e,  n.  klädesplagg,  klädespersedel. 

Klele,  -n,  f.  1.  kli.  2.  hudfjäll.  3.  =  Klei  I. 
■n...  Ex.  'v.bier,  -[e]s,  -e,  n.  dricka  brygdt 
på  kli.  'v.brot,  -[e]s,  -e,  n.  klibröd.  ~trank, 
-[e].?,  -e  t,  m.  ~wasser,  -s,  O,  n.  kliblandadt 
vatten,  mjöldryck. 

i.  kielen,  «.  af  kli,  kli-. 

2.  kleillen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  rensa  från  gyttja. 
2.  Einen  Acker  ~  vända  upp  leran  på  en 
åker. 

kleiicht,  kleiig,  a.  1.  lerhaltig,  lerig.  2.  a)  kli- 
artad,  b)  innehållande  kli,  kli-. 

klein,  a.  liten.  ~er  Finger:  lillfinger,  ~e  Ze- 
he: lilltå,  eine  ~e  Stunde:  en  knapp  tim- 
me, knappt  en  timme.  Ein  ~  bisschen  ei. 
wenig:  en  liten  smula.  '\j  schneiden,  hak- 
ken:  skära,  hacka  smått,  fint.  ~  anfangen: 
börja  med  litet.  ~«?'  Druck:  fint  tryck. 
~es  Geld:  småpengar.  Das  Wasser  wird  ~ 
vattnet  sjunker.  ~  an  Geist:  inskränkt.  ~ 
achten:  ringakta.  Ich  kann  es  nicht  ~  krie- 
gen: jag  kan  ej  få  sonder  det,  F  biidi.  jag 
förstår  mig  ej  på  det.  Sich  ~  machen:  öd- 
mjuka sig.  Kurz  und  ~  schlagen:  slå  i 
stycken,  mörbulta.    Der  ~c;  den  lille,  die 


*  äkta 


F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    ^I'  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    -t«  sjöterm.    >Ü«  militärisk  term. 


Kleine 


422 


Klicke 


~e:  Ullan.  Von  ~  ab  ci.  an  ei.  aw/";  allt 
ifrån  barndomen.  Es  ist  nichts  ~es;  det  är 
ingen  småsak,  das  wäre  ihm  ein  ~es;  det 
vore  en  småsak  för  honom.  Im  ~ere  ver- 
kaufen: sälja  i  minut.  Um  ein  ~es  dicker: 
litet,  något  tjockare,  nm  ein  ~es  zu  rjross : 
något  för  stor.  -ährig,  o.  med  små  ax. 
•asien,  -s,  O,  n.  npr.  Mindre  Asien,  -bauer, 
-.«  el.  -n,  -n,  m.  bonde  med  liten  gård,  piur. 
småbönder,  -beerig,  a.  med  små  bär.  -be- 
trieb, -[e]s.  O,  m.  liten  rörelse,  mimithan- 
del,  småhandel.  -blumig,  -blüt[h]ig,  a.  små- 
blommig.  -denltend,  a.  småsint,  -fligig,  a. 
ringa,  obetydlig,  -fussig,  a.  som  har  små 
fötter,  -geist,  -[e].«,  -er,  m.  liten  ande,  smä- 
sinnad  människa,  -geisterei,  -en,  f.  in- 
skränkthet, småsinthet.  -geistig,  a.  in- 
skränkt, småsinnad,  småaktig,  -geld,  -[ej.t, 
O,  n.  småpengar,  småmynt,  -gewehr,  -\e\»; 
-e,  n.  J5j  eldhandvapen,  gevär,  -gewehrfeuer, 
-s,  O,  n.  X  gevärseld,  -gläubig,  a.  klentro- 
gen, -gläubigkeit,  O,./",  klentrogenhet.  -han- 
del, -s,  O, TO.  minuthandel,  småhandel.  -händ- 
ler,  -s,  -,  m.  minuthandlare,  småhandlare. 
-herzig  =  -miitiri.  -hirn,  -\_e}s,  O,  w.  lilla  hjär- 
nan, -jährig,  a.  som  har  små  årsringar. 
-kinderbewahranstalt,  -en,  f.  barnkrubba. 
-kinderschule,  -n,  f.  småbarnsskola,  -köpfig, 
(7.  som  har  litet  hufvud,  små  hiifvuden. 
•körnig,  a.  smäkornig.  -kram,  -[e]«.  O,  m. 
småhandel.  -krämer,  -s,  -,  m.  småkrämare. 
-laut,  a.  1.  t  lågröstad.  2.  modfäld,  för- 
sngd,  klenmodig,  snopen,  -maler,  -^.  -,  m. 
miniatyrmålare,  -malerei,  -en,/,  miniatyr- 
målning,  -meister,  -.^,  -,  m.  en  som  tycker 
sig  vara  en  mästare,  som  småaktigt  mäst- 
rar;  skolmästare,  -meisterei,  -en.f.  småak- 
tigt mästrande.skolmästrande.  -meisterisch, 
a.  skolmästerlig,  småaktig.  -mut[h],  -[e]«,  O, 
m.  klenmod,  f()rsagdhct.  -miit[h]ig,  a.  klen- 
modig,  försagd.  -müt[h]igkeit,  O,/.  =  -mnt. 
-russe,  -n,  -n.  m.  lillryss.  -russisch,  a.  lill- 
rysk.  -russland,  -s.  O,  n.  npr.  Lillryssland. 
-schmied,  -[e].";,  -e,  m.  klensmed.  -schmiede- 
rei, -eji,  f.  klensmide.  -sinn,  -[e]s,  O,  ni. 
småsinthet.  -Staaten,  in.  plur.  småstater. 
-staatler,  -s,  -,  m.  invånare  i  en  liten  stat. 
-Staatlich,  a.  frän,  i,  beträffande  småstater. 
-Städter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  småstadsbo. 
-Städtisch,  a.  smästadsaktig.  -verkauf,  -[e].«, 
O,  m.  minuthandel.  -Verkäufer,  -s,  -,  m.  mi- 
nuthandlare,  -vieh,  -[e].".  O,  n.  småboskap. 

Kleine,  d,/".  litenhet. 

Kleineléi,  -en,  f.  småaktighet. 

kleiner!  n,  -te,  '/e-t,  tr.  mat.  Brüche  ~  förkorta 
bråk. 

Kleinheit,  -en,/,  litenhet,  obetydlighet. 

Kleinigkeit,  -en,/,  småsak,  obetydlighet;  en- 
skildhet, detalj,  -s...  Ex.  '^geist,  -[e]s,  -er, 
m.  en  som  sysslar  med,  fäster  sig  vid  små- 
saker, vid  lappri,  småaktig  person,  pedant. 


~kram,  -[e]s,  O,  m.  lappri.  ~krämer,  -s,  -, 
m.  ~in,  -nen,  /.  =  ~^eis<.  »..krämerei,  -en, 
/.  småaktighet,  pedanteri. 

kleinlich,  a.  1.  liten,  inskränkt,  t.  ex.  ~e  Zu- 
stände: små  förhållanden.  2.  småaktig, 

Kleinlichkeit,  -en,/.  1.  =  Kleinigkeit.  2.  små- 
aktighet. 

Kleinod,  -[e]s,  -e  ei.  Kleinöde  ei.  Kleinodien,  n. 
klenod. 

Kleister,  -s,  -,  m.  klister,  -aal,  -[e]s,  -e  f,  vi. 
zooi.  klisterål  (Anguillula  glutinis);  biidi. 
spenslig,  skranglig  person  el.  sådant  djur.  -topf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  klisterpanna. 

Kleisteréi,  -era,  f.  klistrande. 

kleisterig,  a.  i.  full  af  klister,  klibbig.  2. 
I      klisterartad. 

kleisterlln,  -te,  ge-t,  tr.  klistra. 

Klemmlle,  -en,/.  1.  S  klämma,  klofve,  skvuf- 

!      städ,  tving,  klämskruf,  kniptång.  2.  kläm- 

1      ma,   knipa,   förlägenhet,    -block,  -[e].«,  -e  t, 

j      7«.  O  skrufstädsklofve.   -schraube,-«,/.© 

klämskruf. 

klemmüen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  klämma,  klämma 
\  fast,  trycka.  Biidi.  geklemmt  sein:  vara  i 
knipa,  sitta  fast.  2.  F  knipa,  tillgripa.  II. 
Sich  ~  1.  klämma  sig,  trycka  sig.  2.  kom- 
ma i  olag  och  därigenom  råka  i  stockning,  af- 
stanna.  3.  Sich  au/  etw.  (ack.)  ~  ifrigt  sträf- 
va,  fika  efter  ngt,  envisas  med  ngt. 

Klemmer,  -s,  -,  m.  1.  =  Klemme  1.  2.  =  Knei- 
/er  2.  3.  en  som  kniper  ngt,  snattare. 

Klempner,  -.•-■,  -,  m.  bleckslagare.  -wa[a]re,  -n, 
/.  bleckv.ira,  blecksak. 

Klempnerei,  -en,/  bleckslageri. 

klempnerün,  -te,  ge-t,  itr.  h.  syssla  med  bleck- 
slageri. 

Klepper,  -s.  -,  m.  snabb  häst,  ridhäst,  klip- 
pare; hästkrake,  hästkreatur,  skinkmärr. 

klerikal,  a.  klerikal,  prästerlig,  kyrklig. 

Kleriker,  -.«,  -,  m.  klerk,  präst. 

Klerisei,  O,  /.  kleresi,  prästerskap. 

Klerus,  -,  O,  m.  klerus,  prästerskap. 

Klette,  -n,  /  kardborre.  Biidi.  [wie]  eine  -x, 
sein:  vara  efterhängsen,  -n...  ex.  ~stange, 
-n,/  limspö.  limstång. 

klettlien,  -ete,  ge-et,  sich  ~  hänga  sig  fast, 
vara  efterhängsen. 

Kletter...  Ei.  -elsen,  -s,  -,  n.  klätterhake.  -fisch, 
-es,  -c,  m.  zooi.  klätterfisk.  -föSS,  -es,  -e  f,  m. 
7.001.  klätterfot.    -mast,  -[e]s,  -en,  m.  klätter- 

stång  mod  pri3  i  toppen,  vid  folkfester,   -partie,  -en, 

/.  utflygt,  bärgsbestigning,  hvarvid  man 
måste  klättra,  -pflanze,  -n,  /.  bot.  kläng- 
växt.  -Stange,  -n,/.  klätterstång.  -vogel,  -s, 
-t,  m.  zooi.  klätterfogel. 

Kletterei,  -en,  /.  klättring,  klättrande. 

Kletterer,  -s,  -,  m.  klättrare. 

kletterlin,    -te,    ge-t,    itr.    h.  och  nar  ortföräudringen 

framhiiics  s.  klättra,  klänga  (sig). 
Klicke,  -71,  /.  kotteri,  klick.   -n...  ex.  ~wesen, 
-s,  O,  n.  ~wirt[h]schaft,  -en,/,  kotterianda. 


O  saknar  plur.   f  ^"  omljud.   tr.  transitivt,    itr,  intraasitirt  verb.   k,  bar  haben,   S,  bar  tfin  till  bjälprerb. 


Klicker 


428 


klopfen 


Klicker,  -s,  -,  wi.   1.  liten  kula    2.  =  Kleckser.  \ 
klickerlln  =  kleckern.  \ 

kliebllen,  kloh  ei.  -te,   klöbe  ei.  -ete,  gekloben  ei. 

<]e-t,  -[e],  I.  tr.  klyfva.  II.  itr.  s.  och  sich  ~ 

klyfva  sig. 
klieblg,  a.  lütt  att  klyfva. 
Klient,  -en,  -en,  vi.  ~in,  -nen,  f.  klient. 
Klientel,  Klientschaft,  -en,/.  kiientel. 
Kliffklaff,    -[ejs,    -e,   m.  1.  (hund)skall,  gläfs. 

2.  skMlande,  gläfsande  liund. 

Klima,  -s,  -ta  ei.  -<e,  ?«.  klimat.  -Wechsel,  -s,  -, 
Trt.  ombj'te  af  klimat. 

klimatisch,  a.  klimatisk,  klimat-. 

klimmilen,  klomm  ei.  %  -te,  klömme  ci.  %  -ete, 
fjeklomvien  ei.  %  ge-t,  -[e]  =  klettern. 

Klimper...  ex.  -kasten  =  Klapperkasten,  -klein, 
a.  F  grufligt  Uten,  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  ungef. 
slagdänga. 

Klimperei,  -en,  /.  binglande,  skramlande; 
klinkande,  uselt  spel. 

Klimperer,  -s,  -,  m.  Klimperin,  -nen,  f.  en  som 
klinkar,  spelar  uselt. 

klimperlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  bingla, 
skramla.  2.  klinka,  spela  uselt. 

kling,  interj.  kling!  '^ling[ling'].'  r^^  klang ! 
kling(eli)klang!  pling  plong!  -beutsi,  -s, -, 
m.  (kyrk)båf  med  kiooka  pä.  -gedieht,  -[e]s,  -e, 
n.  sonett,  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  klingsten. 

Klinge,  -«,  /.  klinga.  Eine  gute  ~  schlagen: 
fäkta  bra,  slåss  tappert;  F  äta  dugtigt, 
visa  tapperhet  i  grötfatet.  Jmdn  vor  die 
'^fordern:  utmana  ngn  till  duell.  Biidi.  bei 
der  -V/  bleiben:  hålla  sig  till  saken.  -n...  ex. 
'^schmied,  -[e]s,  -e,  m.  klingsmed.  ~StOCk, 
-[e].9,  -e  t,  m.  käpp  med  en  klinga  i. 

Klingel,  -n,f.  ringklocka,  liten  klocka,  bjäll- 
ra, pingla.  Die  ~  zielin:  ringa  på.  -beutel  = 
Klingbeutel,  -draht,  -[e]s,  -e  f,  m.  klock- 
sträng  af  metalltråd,  -schnur,  -e  t,  /.  klock- 
sträng   af  snören,   -zug,  -[c]s,  -e  t,  m.  klock- 

Sträng  i  allmh. 

klingellln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  klinga,  pingla, 
ringa,  ringa  på.  II.  tr.  Jmdn  wach  ~  väcka 
ngn  med  sitt  ringande.  III.  Sich  müde  ~ 
ringa  sig  trött. 

klingllen,  klang,  klänge,  geklungen,  -[e],  afv.  % 
-te,  ge-t,  itr.  a)  h.  1.  klinga,  t.  ex.  gut  ~, 
mit  lodern  Spiele;  der  Name  klingt  gut: 
namnet  har  en  god  klang.  2.  Die  Ohren  ~ 
mir:  det  ringer,  susar  för  mina  öron.  3. 
låta,  förefalla,  t.  ex.  das  klingt  sonderbar, 
wie  ein  Märchen.  4.  Mit  den  Gläsern  r^ 
skåla,  auf  jmds  Wohl  ~  dricka  ngns  skål. 
b)  s.  5.  utbreda  sig,  tränga,  nå,  t.  ex.  sein 
Ruf  ist  bis  in  ferne  Länder  geklungen. 

Klinik,  -en,  f.  Klinikllum,  -um[s},  -en,  n.  klinik. 

klinisch,  a.  klinisk. 

Klinke,  -«,/.  (dörr)klinka. 

klinküen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  Am  Schlosse,  an  der 
Thüre,  am  Drücker  /^  trycka  på  dörrklin- 
kan. 


Klinker,    -S,  -,  m.  0  klinker  (hirdt  bränd  tegelsten). 

Klinse,  Klinze,  -n,f.  spricka,  remna. 

klipp,  I.  interj.  -v,  klapp!  klipp,  klapp!  II. 
oboji.  a.  '\i  und  klar:  klappadt  och  klart. 
-kram,  -[e]s,  0,  m.  krimskrams,  skräp,  -krug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  -schenke,  -n,f.  liten,  usel  krog. 
-schuld,  -en,  /.  liten  skuld,  plotterskuld. 
-schule,  -n,  f.  småskola,  -schiiler,  -s,  -,  m. 
abecedarie.  -werk,  -[e]s,  O,  n.  lappri,  lapp- 
verk. 

Klipplle,  -en,f.  klippa,  -fisch,  -es,  -e,  m.  klipp- 
fisk, -en...  Ex.  ~bock,  -[e]s,  -e  f,  m.  sten- 
bock, '^dachs,  -es,  -e  [t],  m.  7.001.  klipptax 
(Hyrax  capensis).  ~küste,  -n,  f.  klippig 
kust.  ~reich,  ^voll,  a.  klippig.  ~wand,  -e 
t,  /.  klippvägg. 

klippllen,  -te,  ge-i,  itr.  h.  smälla,  klappa, 
slamra. 

Klipper,  -s,  -,  m.  i  klipperskepp. 

kiipperlln  =  klippen. 

klippig,  a.  klippig. 

klirr,  interj.  ungcf.  kling!  kras!  kratsch!  -spo- 
ren, m.  plur.  klirrande  sporrar. 

klirriten,    -te,    ge-t,    itr.   h.    1.   klirra,    ljuda, 

skramla.  2.  nar  ortrerändringen  franihålles  S.  klir- 
rande röra  sig,  fara,  falla. 

Klischee,  -s,  -s,  n.  boktrvcu.  kliché. 

klischieriien,  -te,  -t,  tr.  boktryck,  afklatscha. 

klitschig,  a.  degig  (om  bröd). 

Klitter,  -s,  -,  m.  =  Klecks,  -schuld  =  Klipp- 
schuld. 

klitterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  =  klecksen. 
2.  sönderdela,  sönderplocka,  detaljeradt 
beskrifva. 

Kloak,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  Kloåke,  -n,f.  kloak. 

1.  Kloben,  -s,  -,  m.  dim.  Klöbchen,  -lein,  1.  klabb, 
groft  vedträ,  klots,  &u.  biidi.  2.  ©  (väg-) 
klofve;  ett  slags  klofve  till  fogelfångst.  3.  O 
block,  tälja.  4.  äkerbr.  knippa,  binge.  -deich- 
sel,  -n,f.  (vagns)gaffel.  -flaschenzug,  -[e\s, 
-e  t,  m.Otalja.  -holz, -es, -er t,".  =  Kloben  1. 

2.  ktoblien,  -te,  ge-t,  tr.  1.  klyfva.  2.  slå  med 
en  träklots. 

klobig,  a.  grof,  klumpig. 

Klopf...  Ex.  -fechten,  (bruki.  biott  i  inf.)  itr.  fäkta 
med  mycket  väsen,  väsnas,  göra  väsen  af 
sig,  uppträda  utmanande,  söka  gräl.  -fech- 
ter,  -s,  -,  m.  slagskämpe,  skrodör,  grälma- 
kare.  -fechterei,  -en,  f.  slagsmål,  skrode- 
rande,  gräl.  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  klapp-ande. 
-hammer,  -s,  -t,  m.  portklapp,  -hengst,  -[e]s, 
-e,  m.  klapphingst,  -holz,  -es,  -er  t,  »•  !• 
klappträ.  2.  boktryck,  klappholts.  -jagd,  -en, 
f.  -jagen,  -s,  O,  n.  jäg.  klappjagt. 

Klopfe  se  Kluppe.  Klöpfel  se  Klöppel. 

klöpfelün,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  klappa  lätt. 

klopfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  klappa,  knac- 
ka, slå,  piska,  bulta,  bulta  på.  opers.  es 
klopft  [an  die  Thü7-]  :  det  knackar  (på  dör- 
ren). F  biidi.  Geld  auf  den  Schwanz  '\j  för- 
skingra, undansnilla  pengar. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4*  ^aterm.    ü  militärisk  term. 


Klopfer 


424 


knack 


Klopfer,  -s,  -,  m.  1.  '%-in,  -nen,  f.  en  som 
klappar,  elår,  bultar.  2.  klappträ;  port- 
klapp. 

Klöppel,  -s,  -,  m.  1.  klappträ.  2.  kläpp.  3. 
påk.  4.  knyppelpinne.  -arbeit,  -en,  f.  1.  0. 
knyppling.  2.  knypplad  spets,  -arbeiten  = 
Klöjwle?-.  -brief,  -[e]s,  -e,  ni.  knyppelmön- 
ster, -garn,  -[e]s,  -e,  n.  knyppelgarn.  -kissen, 
-s,  -,  n.  knyppeldyna.  -zwirn,  -[e]«,  O,  m. 
knyppeltråd. 

klöppel  .n,  -te,  ge-t,  tr.ochitr.  h.  1.  Einen  Hund 
~  hänga  en  päk  på  en  hund.   2.  knyppla. 

Klöppler,  -s,  -,  »i.  ~in,  -nen,  f.  knypplare, 
knypplerska. 

Klops,  -[es],  -[f],  m.  bultad  ei.  hackad  kött- 
rätt, biffstek,  köttbulle,  frikadell. 

Klosett,  -[e].«!,  -e  ei.  -s,  n.  1.  kabinett,  kam- 
mare. 2.  klosett. 

Kloss,  -es,  -e  f,  m.  1.  koka,  klimp.  2.  kokk. 
köttbulle,  potatisbulle,  kroppkaka. 

KiBster,  -s,  -f,  «.  kloster,  -brauch,  -[e]s,  -e  t, 
m.  klosterbruk.  -bruder,  -s,  -f,  m.  kloster- 
broder, munk.  -frau,  -en,f.  nunna,  -fräulein, 
-s,  -,  n.  stiftsf röken,  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  m. 
klostergång,  korsgäng.  -geistliche(r),  (adj.böjn.) 
VI.  munk.  -gelilbde,  -»■,  -,  n.  klosterlöfte,  -ge- 
wölbe,  -s,  -,  n.  klosterhvalf.  -gut,  -[e]s,  -er  t, 
n.  klostergods.  -leben,  -a,  0.  n.  klosterlif. 
-leute,  Tplur.  klosterfolk.  -Schwester,  -n,  f. 
nunna,  -zelle,  -n,f.  klostercell,  -zucht.  O,/, 
klosterdisciplin,  -zwinger,  -s,  -,  m.  inre  klo- 
stergård. 

KIbsteréi,  -en,f.  klosterlif,  klostersed. 

klösterlich,  «.  klosterlig. 

Klosterlichkeit,  O,  /.  klosterligt  sätt,  utse- 
ende, lif. 

Klotz,  -es,  -e  f,  m.  klots,  kubb,  klump,  -beu- 
te, -n,J'.  bikupa  af  en  ihålig  stock,  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  dumhufvud,  träskalle,  -köpfig, 
a.  inskränkt,  korkad. 

kiotzllen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  I.  Ur.  h.  1.  glo,  stir- 
ra. 2.  uppföra  sig  klumpigt,  vara  plump. 
II.  ti\  F  betala,  punga  ut. 

klotzig,  a.  grof,  plump,  oborstad,  rå. 

Klub[b],  -s,  -s,  m.  klubb,  -hiitte,  -«,/.  af  alp- 
klubben uppförd  hydda,  -lokal,  -[e]s,  -e,  n. 
klubblokal. 

Klubbist,  -en,  -en,  m.  medlem  af  en  klubb. 

Kluft, -ef,/.  1. klyfta,  remna,  svalg.  2.  Stång. 
-holz,  -es.  O,  n.  groft  klufven  ved. 

klUftllen,  -ete,  ge-et,  tr.  klyfva. 

klüftig,  a.  full  af  klyftor,  sprickig. 

klug,  klüger,  klügst,  a.  klok.  Aus  etw.  '\>  wer- 
den: blifva  klok  på  ngt.  Ordspr.  durch  Scha- 
den wird  man  ~  af  skadan  blir  man  vis. 
Iron.  Sie  reden  sehr  ~  det  går  väl  an  för  er 
att  prata,  -schnacker,  F,  -Schwätzer,  -Spre- 
cher, -s,  -,  m.  en  som  pratar  snusförnuftigt, 
tycker  sig  tala  klokt,  pratmakare. 

KiDgeléi,  -en,  f.  hårklyfveri,  spetsfundig- 
het; snusförnuftighet. 


klUgellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  komma  med  hårklyf- 
verier,  spetsfundigheter,  vara  spetsfundig. 

Klagheit,  -en,f.  klokhet,  -s...  ex.  ~dünkel,  -s, 
O,  m.  stolthet  sfver  inbillad  klokhet.  '>.;regel, 
-n,/.  klokhetsregel. 

Klugier,  -s,  -,  m.  =  Klügling. 

klQglich,  adv.  klokt,  förståndigt. 

Klügling,  -[e]s,  -e,  m.  en  som  tycker  sig  vara 
klok,  snusförnuftig  person. 

Klump,  -[e]s,  -e  f,  Klumpe,  -n,  -n.  Klumpen,  -s, 
-,  m.  dim.  Klümpchen,  -lein,  klump,  klimp, 
tacka,  hög.  Klump...  Ei.  -fisch,  -es,  -e,  m. 
zooi.  klumpfisk.  -föss,  -es,  -e  j,  m.  klumpfot. 
-fussig,  a.  klumpfotad.  -fussigkeit.  O,/,  egen- 
skap af  klumpfot,  -en...  Ex.  'N.-gold,  -[e]s.  O,  n. 
guld  i  tackor,  »vweise,  adv.  klumpvis. 

klUmperig,  a.  klimpig. 

kliimperiin,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  sich  ~  klimpa 
sig. 

klumpicht,  klumpig,  a.  som  bildar,  innehåller 
klumpar. 

Klunker,  -s,  -,  m.  -n,  f.  ngt  som  dinglar  ss. 
vippa,    tofs;    berlock;    smutsklump  i  uu,  pi 

klunkerig,  o.  full  af  smutsklunipar,  smutsig. 

klunkerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dingla. 

Klunse  =  Klinse. 

Kluppe,  -n.  f.  dim.  Klüjipchen,  -lein,  1.  kläm- 
ma, tång.  Biidi.  jmdn  in  der  ~  haben:  hafva 
ngn  i  sitt  våld.  2.  knippa,  bundt,  hög. 

kluppllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  knipa  om,  klämma 
fast.  2.  binda  i  knippa. 

Kluppert,  -[e]s,  -e,  m.  =  Kluppe  2.    ■ 

Klüse,  -n,f.  i  klys. 

Klüver,  -s,  -,  m.  «t  klyfvare.  -baum,  -[c]s,  -e  t, 
77!.  i^  klyfvarbom. 

Klystier,  -[e]s,  -e,  n.  klystir,  lavemang. 

klystierüen,  -te,  -t,  tr.  Jmdn  -%<  sätta  lavemang 
på  ngn. 

Km.,  km.,  rorkortn.  =  Kilometer. 

knabberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  knapra, 
etw.  el.  an  etw.  (dat.);  på  ngt. 

Knabe,  -n,  -n,  m.  dim.  Knäbchen,  -lein,  gosse, 
pojke.  -n...  Ex.  ~alter,-s,0,7i.  gossålder,  gossår. 
~kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  nyckelblomster  (Or- 
chis).  ~mässig  =  knabenhaft.  '^Schänder,  -s,  -, 
m.  drängaskändare,  sodomit.  '>.-schule,  -«,./'. 
gosskola.  ~streich,  -[e]s,  -e,  m.  pojkstreck. 
~zeit.  O,  f.  gossår. 

knabenhaft,  a.  gosslik,  barnslig;  pojkaktig. 

Knabenhaftigkeit,  O,  /.  gosslikt  sätt  ei.  utse- 
ende, banislighet;  pojkaktighet. 

Knabenheit,  Knabenschaft,  -en,  f.  Knabent[h]üm, 
-[f]s,  o,  n.  1.  egenskap  af  gosse;  gossår. 
2.  skara  gossar,  samtiige  gossar. 

knack,  I.  interj.  knack!  II.  -[e]s,  -e,  m.  knäck, 
knäpp,  spricka,  skada.  Einen  ~  bekommen: 
taga  skada,  -beere,  -»,/.  smultron,  -mandel, 
-n,  f.  krakmandel.  -Stiefel,  -s,  -,  vi.  F  Alter 
r^l  gamle  buss!  -wurst,  -e  t,/-  e"  «'ags  hårdt 
rökt  metvurst. 


O   saknar  plur.   t  haf  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  iniransitivt  verb.   A.  har  haben,    S.  har  tån  till  hj&lpverb. 


knaoken 


425 


knechten 


knackllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  knaka,  knastra, 
knacka.  II.  <r.  knäcka,  knäppa. 

Knacker,  -s,  -,  m.  1.  =  knack  II.  2.  en  som 
knäcker,  (nöt)knäppare. 

knackerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  knaka,  knastra, 
spraka. 

knacks,  I.  interj.  II.  -es,  -e,  m.  =  knack. 

Knagge,  -n,/.  Knaggen,  -s,  -,  m.  1.  kvist  i  virke, 
kvistknöl.  2.  träbit  fastspikad  till  stöd  rar  ngt, 
klots. 

Knall,  I.  -[e]s,  -e  [f],  in.  knall,  smäll.  ^  und, 
Fall.  II.  interj.  knall!  paff!  klatsch!  -bon- 
bon,  -s,  -s,  TO.  och  n.  smällkaramell.  -bUchse, 
-n,f.  knallbössa,  fläderbössa,  -effekt,  -[e]s, 
-e,   m.   knalleffekt,   -erbse,    -n,  f.  knallärta 

(smi    vanl.    med    knallsilfver  fj-lda  kulor,  som  explodera, 
när   de  kastas  pi  marken).     -gaS,  -es,  -6,  TO.  knall- 

gas.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  springglas,  bologne- 
serflaska.  -rot[h],  o.  F  högröd,  glödande. 
-schote,  -n,  f.  F  örfil. 
Knalle,  -n,  f.  1.  pappersbiåsa,  uppblåst  pap- 
perspåse som  smäller,  n&r  man  trycker  sönder  den. 
2.  (pi8k)smäll  (nedersta  delen  af  snärten). 

knalllien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1.  h.  knalla,  smälla, 
klatscha.  Opers.  es  knallte:  en  (åskjknall 
hördes.  2.  s.  explodera.  II.  tr.  F  Jmdm  ein 
Pistol  vor  den  Kopf  ~  jaga  en  pistolkula 
genom  hufvudet  på  ngn.  Jmdm  die  Peit- 
sche um  die  Ohren  ~  smälla  med  piskan 
omkring  öronen  på  ngn.  Etiu.  in  die  Luft 
^  spränga  ngt  i  luften.  Jmdn  ~  skjuta  ngn. 

knallerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  knalla,  smattra. 

knapp,  a.  1.  om  kläden  åtsittande,  trång,  snäf. 
2.  ~es  Betragen:  städadt  uppförande.  ~e7' 
Stil:  koncis  stil.  3.  knapp,  t.  «%.  jmdn  r^ 
halten,  sein  ~es  Auskommen  haben,  mit  ~er 
Not;  das  Geld  ist  ihm  <>.<  han  har  ondt  om 
pengar;  die  Zeiten  sind  ^  tiderna  äro  då- 
liga. 4.  SS.  adv.  a)  tid.  strax,  knappt,  b)  rum. 
nära.  -sack,  -[e]s,  -e  f,  to.  ränsel. 

Knappe,  -n,  -n,  to.  1.  knape,  väpnare.  2.  ge- 
säll i  vissa  yrken,  mjölnardräng,  grufarbetare. 

knapplien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  knäppa, 
smälla.  2.  knapra.  3.  af  knappa,  snålas; 
afbryta,  ufknipa.  4.  snappa. 

knappenhaft,  a.  som  en  a)  väpnare,  b)  gesäll, 
dräng. 

Knapperél,  -en,  f  snålhet,  gnideri. 

knapperlln  =  knabbern. 

Knappheit,  O,  /.  knapphet  m.  m.  se  knapp. 

Knappschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  väp- 
nare m.  m.  se  Knappe,  väpnarkall.  2.  skara 
väpnare;  förening,  korporation  af  gesäl- 
ler, af  grufarbetare. 

knaps,  interj.  vips!  kratsch! 

knapsllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  F  =  knappen  3. 

knarr,  interj.  härmande  knarming,  knarr! 

Knarre,  -n,  f.  redskap,  leksak  att  knarra  med, 
brandvaktsskramla. 

knarrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  knarra,  kparka, 
knäppa,  knastra,  gnissla. 


Knarrer,  -»,  •,  m.  knarrande  person  ei.  djur, 
kornknarr. 

knarrhaft,  knarrig,  a.  knarrande. 

Knast,  -[e]s,  -e,  m.  1.  kvist  i  virke,  kvistknöl; 
hvirfvel  i  håret.  2.  F  alter  ~[e7-] ;  gammal 
tvärvigg,  reicher  ~  rik  knös. 

Knaster,  -s,  -,  to.  1.  knaster.  2.  F  alter  ~  se 
Knast  2,  äfv.  gammal  lunta,  -bart,  -[e].s,  -e 
f,  TO.  F  alter  ~  gammal  brumbjörn. 

knasterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  knastra,  spraka. 
2.  lukta  knaster. 

knast[r]ig,  a.  kvistig. 

knatterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  smattra,  spraka. 

Knäuel,  Knäuel,  -s,  -,  to.  och  n.  1.  nystan;  biidi. 
klunga,  skock,  oredig  massa,  virrvarr.  2. 
bot.  knavel  (Scleranthus).  -gras,  -es,  -er  f, 
n.  bot.  hundäxing  (Dactylis  glomerata). 
•wickeln,  -s.  O,  n.  nystning. 

knaueliln,  knäuellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  nysta,  göra 
nystan,  bållar,  klot  af.  II.  Sich  ~  bålla 
sig,  bilda  nystan,  klot. 

Knauf,  -[e]s,  -e  t,  to.  1.  knapp;  fäste,  hand- 
tag. 2.  byggn.  kapital. 

Knaul,  Knäul,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  dim.  Knäul- 
chen,  se  Knäuel. 

knaulig,  knäulig,  a.  som  ett  nystan,  klotfor- 
mig,  rund. 

knaupellin,  F  =  knabbern. 

Knauser,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,  f.  knnsslare, 
smulgråt,  snålvarg. 

Knauserei,  -en,  f.  knussel,  snålhet,  gnideri. 

knauserig,  knauserisch,  a.  knusslig,  snål,  sni- 
ken. 

knauserlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  knussla,  vara 
snål,  sniken.  2.  =  knabbern. 

Knautsch,  -es,-e[t],TO.  skrynkla,  hopkramadt, 
skrynkladt  ställe,  ngt  hopskrynkladt,  sudd. 

knautschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  skrynkla,  hop- 
krama. 

knautschig,  a.  skrynklig. 

Knebel,  -s,  -,  to.  dim.  Knebelchen,  Knebelein, 
1.  kvist,  sättkvist.  2.  knölpåk,  påk;  widi. 
tölp,   grobian.  3.   kafle.  4.  tvärregel  (x-for- 

migt    järn    pi    kedjor).    5.    mUStaSch.    6.     knoge. 

-bart,  -[e]s,  -e  t,  m.  mu8tasch(er).    -bMrtig,a. 

mustaschprydd,    -holz,    -es,   -er  f,  n.   kafle, 

packkäpp. 
knebeliin,   -te,  ge-t,  tr.  1.  draga  åt  med  kafle, 

med   packkäpp.  2.   Jmdn   ~   lägga  kafle  i 

munnen  på  ngn. 
Knecht,  -[e]s,  -e,  m.  1.  tjänare,  slaf,  i  sht  biidi. 

t.   ex.    ~    Gottes,  ~  der  Sunde.  2.  a)  knape, 

b)  soldat,  c)  bödel,  d)  gesäll.  3.  dräng.  Biidi. 

stumme  i^e  :  småbord  att  sätta  ifrän  sig  saker  pi; 

jfr  faul  4.  -[e]s...  Ex.  ~arbeit,  -en.f.  tjä- 
nares arbete,  dränggöra.  «x-dienst,  -[e]s,  -e, 
TO.  drängtjänst.  '>^gestalt,  -en,f.  en  tjänares 
gestalt,  skepnad.  ~sinn,  -[e]s.  O,  to.  slaf- 
viskt,  krypande  sinne,  kryperi. 

Knechteléi,  -en,  f.  slafveri,  kryperi. 

knechtllen,  -ete,  ge-et,  1.  itr.  h.  Jmdm  ~  tjäna 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   W  teknisk  term.    'X*  ^öicrm.   xk  militärisk  term. 


Knechterei 


426 


Knitter 


ngn,   vara  ngns   tjänare.    II.    tr.   göra  till 

sin(a)  tjänare,  nnderkufva. 
Knechteréi  =  Knechtelei. 
knechtisch,  a.  slafvisk,  krypande. 
Knechtschaft,  -en,  f.  tjänares  ställning,  tjänst, 

slafveri. 
Knechtung,  O,/,  l.underkufvande.  2.  slafveri. 

Kneif,   -[c].',  -e,  m.  (skomak;ir-  och  trädgfirdsOknif. 

Kneif...  jfr  kneifen.  Ex.  -kuss,  -es,  -e  t,  »»•  Jmdm 
einen  ~  geben:  nypa  ngn  i  kindbenet,  -mal, 
-[e]s,-eei.-e?'t, ".märke  efternypning.  -zan- 
ge,  -n,f.  tång,  kniptång. 

kneif  ilen,  kniff,  kniffe,  gekniffen,  -[e],  arv.  % 
-te,  ge-t,  tr.  1.  nypa,  klämma,  knipa.  2. 
Gekniffen  (om  ögonen)  .•  plirande. 

Kneifer,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  en  som  ny- 
per. 2.  lornjett,  piiicenez. 

Kneip  se  Kneif. 

Kneip...  jfr  kneipen,  ex.  -abend,  -[e].',  -e,  m.  till 
dryckeslag  bestämd  kväll,  supafton,  -bru- 
der,  -s,  "t,  m.  dryckesbroder,  supbroder. 
-genie,  -.«,  -s,  n.  dryckeskümpe.  -lied,  -[e]', 
-e?',  n.  dvyckesvisa,  dryckessång.  -name[n], 
•ns,  -ti,  m.  namn  som  bäres  i  dryckeslag. 
-tag,  -[e]s,  -e,  m.  supdag.  -wart,  -[e]s,  -e,  m. 
den  som  har  att  fylla  glasen  i  ett  dryckes- 
lag, passopp,  ganymed.  -zange,  -w,  /.  knip- 
tång. 

Kneiplle,  -en,  f.  1.  klämma,  klofve,  tång.  2. 
krog;  studentspr.  värdshus,  ölstuga,  krog,  äfv. 
studentrum.  ■wirt[h],  -[e].s,  -e,  m.  värdshus- 
värd, krogvärd,  krögare.  -en...  Ex.  ~leben, 
■s,  O,  n.  kroglif. 

kneiplien,  -te,  gc-t,  I.  ^irv,  %  knlpp,  knippe,  ge- 
knippen  =  kneifen  I.  II.  itr.  h.  studentspr. 
supa,  festa. 

Kneiper,  -,«,  -,  m.  F  dryckesbroder. 

Kneiperei,  -en,  f.  F  supning,  dryckeslag. 

Kneller,  -.•?,  -,  m.  dålig,  illaluktande  tobak. 

knelierlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  om  tobak:  lukta  illa. 

Knet...  Ex.  -maschine,  -n,  f.  knådmaskin.  -trog, 
-[('].--,  -e  t,  m.  baktråg. 

knetbär,  a.  möjlig  att  knåda. 

knetllen,  -ete,  ge-et,  tr.  knåda. 

Kneter,  -.«,  -,  m.  knådare. 

knick,  I.  interj.  knäpp!  II.  -[e].<!,  -e,  m.  1. 
spricka  i  sht  i  gias.  2.  böjning,  krökning,  knä. 

3.    a)    häck    mea  hopimtade  grenar,    b)  buskskog. 

-bein,  -[e].«,  -e,  n.  och  m.  knäsvag,  knäande 
person,  -holz,  -es,  O,  n.  buskskog. 

knickllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  knäppa,  med  en 
knapp  spricka.  2.  knäa,  vara  knäsvag.  II.  tr. 
spräcka,  knäcka,  bryta,  krossa. 

Knicker,  -g,  -,  m.  1.  =  Knauser.  2.  skämts,  lop- 
pa. 3.  fiillknif.  4.  parasoll  att  miia  ihop. 

Knickerei,  knickerig  =  Kiiauserei,  knausei-ig. 

knickerlin,  -te  ge-t,  itr.  h.  1.  knäppa,  knastra. 
2.    -  knausern  1. 

knickig  =  knauserig. 

knicks,  I.  =  knick  I.  II.  -es,  -e,  m.  1.  =  knick 
11,  1.  2.  (flick)nigning. 


knicksllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  =  knicken  IL 
II.  itr.  1.  h.  niga,  'stöpa  ljus'.  2.  s.  gå  ni- 
gande, t.  ex.  sie  knickste  von  dannen :  hon 
aflägsnade  sig  nigande. 

Knie,  -[e]s,  -c,  n.  knä,  afy.  •!-.  Biidi.  etrv.  übers 
~  brechen:  hastigt  göra  ifrån  sig,  affärda 
ngt.  -band,  -[e^s,  -e^-f,  n.  1.  knäband,  strum- 
peband. 2.  -i-  järnband  på  ett  knä.  -beuge, 
-n,  -beugung,  -biegung,  -en,  f.  knäböjning. 
■fall,  -[e].?,  -e  t,  ni.  knäfall,  -förmig,  a.  knä- 
formig,  böjd,  krökt,  -galgen,  -s,  -,  ni.  en- 
armad galge,  -gelenk,  -[c]s,  -e,  n.  knäled. 
•gicht,  0,y.  knägikt.  -hoch,  a.  knähög.  -holz, 
-es,  -er  fj  n.  krumträ,  4:..  knä.  -hose,  -n,  f. 
knäbyxor,  -kehle,  -n,  f.  knäveck,  -kissen, 
-polster,  -s,  -,  n.  knädyna.  -riemen,  -s,  -,  m. 
©  spannrem.  -rohr,  -[e]s,  -e,  n.  -röhre,  -n, 
f.  O  knärör.  -Scheibe,  -»,/.  knäskål,  -schie- 
ne, -«,  f.  knäskena  pH  harnesk,  -schnalle,  -w, 
f.  knäspänne,  -strumpf,  -[e]s,  -e  f,  m.  lång- 
strumpa, -stiick,  -[e]s,  -e,  n.  mil.  och  0  knä- 
stycke, -stütze,  -«,  f.  O  knä,  triangelstöd. 
•tief,  a.  som  räcker  till  knäna. 

kniell[e]n,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1.  h.  ligga  på  knä, 
knäböja.  2.  s.  knäfalla,  falla  på  knä.  II.  tr. 
och  sich  ~.  Die  Kniee  ei.  sich  wund  »^  få  sår 
på  knäna  af  knäfall. 

Kniff,  -[e]s,  -e,  m.  1.  nypning,  klämning,  nyp. 
2.  knep,  konstgrepp. 

Kniffelei,  -era,  /.  användande  af  knep. 

kniffellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  använda  knep. 

knifflien,  -te,  ge-t,  tr.  nypa  i,  vecka. 

kniffig,  a.  klipsk,  knipslug. 

Kniffigkeit,  -en,  f.  knipslughet,  knep. 

Kniffler,  -s,  -,  m.  en  som  brukar  knep,  knip- 
slug person. 

knifflich,  a.   1.  =  kniffig.  2.  kinkig,  benig. 

knipp,  I.  interj.  knäpp!  II.  -[e]s,  -e,  m.  knäpp, 

smäll  i  sht  med  lüngflngret  mot  tummen. 

knippilen,    -te,  ge-t,  itr.  h.  knäppa,  smälla  med 

knips,  I.  =  knipp  I.  II.  -es,  -e,  m.  1.  =  knipp 
II.  2.  =  Knirps.   3.  snaps,  sup. 

knipsilen,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  knijipen. 

Knirps,  -es,  -e,  m.  F  putifnasker,  tummeliten, 
pyssling. 

knirpsig,  a.  F  liten,  oansenlig. 

knirrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gnissla,  knaka,  knar- 
ra, fräsa,  prassla.  Mit  den  Zähnen  ~  skära 
tänderna. 

knirschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  =  knirren.  II. 
tr.  1.  krossa,  söndermala,  söndergnugga, 
sönderkrama.  2.  IHe  Zähne  ~  skära  tän- 
derna. 3.  EtiD.  -x-  säga  ngt  i  det  man  skär 
tänderna. 

Knister...  ex.  -gold,  -[e]s.  O,  n.  glitterguld. 

knisterig,  a.  sprakande  m.  m.  se  reij. 

knisterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  spraka,  knastra, 
prassla,  fräsa,  knarra,  gnissla. 

knistrig  se  knisterig.  Knittel  se  Knüttel. 

Knitter,  -s,  -,  m.  —  Knautsch,  sms.  se  Knister... 


O   saknar  plur.   f  '>'"'  »mljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  hav  sein  till  hjälpverb. 


knitterig 

knitterig,  o.  1.  =  knisterig.  2.  skrynklig.  3. 
lättretlig,  ßnarsticken,  knottrig. 

knitterlln,  -te,ge-t,  I.  =  knistein.  Il.tr.  skrynk- 
la, hopkrama.  III.  Sich  ~  vara  förtörnad, 
uppretad. 

knittrig  sc  knitterig,  knix(en)  «e  knick.'!(en). 

Knoblauch,  -[e]s,  -e,  m.  hvitlök.  -[s]...  Ex. 
~brUhe,  -re, /.  hvitlökssås.  ~gerucii,  -[e].<, 
0,  m.  hvitlökshikt.  ~sclinitte,  -n,  f.  med 
hvitlök  bestruken  brödskifva.  ~wurst,  -e  f. 
_/'.  hvitlökskorf. 

Knöchel,  -s,  -,  m.  1.  a)  fotknöl,  b)  p&  ömse  sijor 
utsticnde  beu  i  handlofven,  c)  knoge,  d)  litet 
ben  i  aiimh.  2.  tärning  at  ben.  -spiel,  -[e]s,  -e, 
n.  tärningsspel. 

knöchelün,  -te,ge-t.,  itr.h.  spela  med  tärningar. 

Knochen,  -s,  -,  m.  dim.  Knöcklein,  Knöchelchen, 
ben  i  skelettet,  -artig,  a.  benartad.  -asche,  0, 
/.  benaska.  -brand,  -[e].«,  O,  m.  med.  ben- 
brand, nekros.  -bruch,  -[e]s,  -e  +,  m.  ben- 
brott, -dreher,  -s,  -,  m.  bensvarfvare.  -dürr, 
a.  skinntorr,  -faule,  0.  /.  -fräss,  -es,  0,  m. 
benröta,  -fuge,  -?;,  -fUgung,  -en,  f.  ledfog- 
ning.  -gelenk,  -[e]s,  -e,  n.  led.  -gerüst,  -[e].?, 
-e.  n.  benbyggnad,  skelett,  -hauer,  -s,  -,  m. 
slagtare.  -haut,  -e  f,  /•  benhinna.  -höhle,  -n, 
f.  grop,  urhalkning  i  ett  ben.  -lehre,  O,./*. 
osteologi.  -leim,  -[e]s,  0,  in.  benlim.  -los,  a. 
benlös.  -mann,  -[ejs,  0,  m.  benrangelsman, 
döden,  -mark,  -\e\s,  0,  n.  benmärg,  -mehl, 
" [<■]''>  0)  "•  benmjöl,  -mühle,  -w,./".  benstamp. 
-pfanne,  -«,  /'.  benledshåla.  -splitter,  -s,  -, 
m.  benskärfva. 

knochenhaft,  a.  benaktig,  benartad. 

knöchericht,  a.  benig,  mager. 

knöchern,  a.  af  ben,  ben-. 

knochicht,  knochig,  a.  1.  =  knochenhnft.  2. 
som  har  grofva,  starka  ben.  3.  i  sms.,  t.  ex. 
feiw^  som  har  fina  ben. 

Knöchler,  -.<;,  O,  m.  =  Knochenmann. 

Knocke,  -n,  f.  knippa  häokiadt  Un. 

Knödel,  -s, '-,  m.  -n,  f.  1.  =  Kloss  2.  2.  tor- 
kadt  vildpäron. 

Knoll,  -[e].s,  -en,  m.  =  Knollen. 

Knolle,  -n,f.  =  Knollen  2. 

Knollen,  -s,-,m.  aim.  Knöllchen,  1.  knöl,  klump, 
klimp,  bit.  2.  knöl,  utväxt,  bula,  kula;  i  sht 
bot.  stjälkknöl,  rotknöl;  bimi.  trind,  knubbig 
människa,  klots,  rofva.  -förmig,  a.  knölig, 
knölartad.  -gewächs,  -es,  -e,  n.  bot.  växt  med 
stjälkknölar,  rotfrukt. 

knollig,  a.  knölig;  klumpig,  knubbig. 

Knopf,  -[e]s,  -e  f,  "'•  1-  knapp.  2.  bot.  knopp. 
-binse,  -«, ,/'.  bot.  knapptåg  (Juncus  conglo- 
meratus).  -blume,  -n,  f.  bot.  vadd,  knopp 
(Scabiosa).  -form,  -en,  f.  knappform.  -för- 
mig, a.  knappformig.  -gras,  -es,  O,  n.  bot. 
knappag    (Schoenus).    -holz,   -es,    -er  f,   n. 

knappform    af    tra    i    bfverkladda    knappar.     -lOCh, 

-[e]s,  -er  f,  n.  knapphål,    -macher,  -s,  -,  m. 
knappmakare.    -nadel,  -n,  f.  knappnål. 


427  knüpfen 

knöpfllen,  -te,  ge-t,  tr.  knäppa  (igen). 

Knopper,  -n,  f.  galläpple,  -eiche,  -»,/.  gall- 
äppleek.  -wespe,  -n,  f.  gallstekel. 

Knorpel,  -s,  -,  m.  brosk. 

knorpelhaft,  knorpelicht,  knorpelig,a.  broskartad. 

Knorr,  -en,  -en,  Knorren,  -s,  -,  m.  dim.  Knörr- 
chen,  -lein,  vresig  utväxt,  knöl,  hopgytt- 
ring;  himi.  vresig  människa,  tvärvigg. 

knorricht,  knorrig,  a.  vresig,  knölig. 

Knorz,  -es,  -e  [f],  m.  dim.  Knörzchen,  -lein  = 
Knorren. 

Knospe,  -n,  f.  aim.  Knöspchen,  -lein,  knopp. 
-n...  Ex.  ^ähnlich,  ~ärtig,  a.  knopplik.  ~bil- 
dung,0,/.  knoppning;  knoppbildning.  ~för- 
mig,  a.  i  form  af  knoppar,  '^stand,  -[e]s.  O, 
ni.  knoppar,  knoppning,  knoppningstid. 
~voll,  a.  full  af  knoppar. 

knospllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  knoppas;  utveckla 
sig  likt  knoppar.  Knospung,  f. 

knospicht,  knospig,  a.  1.  knopplik.  2.  full  af 
knoppar. 

Knote,   -n,   -n,   m.  1.  =  i.  Knoten.  2.  F  rerakti. 

benämn,  pi  gesäller,  ungef.  gesälltölp,  lurk. 

knoteliln,   knötellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  göra 

små  knutar,  knyta  i  sht  fruntimmersarbetcn. 

1.  Knoten,  -s,  -,  m.  aim.  Knötchen,  -lein,  1. 
knut;  biidi.  knut,  gåta,  svårighet;  »t  knop; 
med.  nervknut.  2.  knöl;  tuberkel.  3.  skär- 
ningspunkt,   föreningspunkt    för   järnvägar  m. 

m.,  föreningsstation;  bärgknut;  knutpunkt. 
-holz,  -es,  O,  n.  knöligt,  vresigt  trä.  -punkt, 
-[e]s,  -e,  m.  =  Knoten  3.  -Schnur,  -ef,/, 
knutigt  snöre  ei.  band,  knutig  repgördel. 
-schritt,  -en,  f.  knutskrift.  -Schürzung,  -en, 
f.  teat.  knutens  formerande,  inveckling,  in- 
trig. -Stock,  -[e]s,  -e  t,  '"■  knölpåk.  -Strick, 
-[e]s,  -e,  m.  knutigt  rep.  -tau,  -[e]s,  -e,  n. 
tåg,  lina  med  knutar  på. 

2.  knotllen,  -ete,  ge-et,  tr.  (hop)knyta. 

knotenhaft,  a.  tölpaktig,  jfr  Knote  2. 

[(notenschaft,  -en,f.  =  Knotentum  2. 

Knotent[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  jfr  Knote  2.  1.  ge- 
sällaktigt, tölpaktigt  sätt,  gesällanda.  2. 
samtiige  gesäller,  gesällskara,  gesällstånd. 

Knöterich,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  pilört  (Polygonum). 
knotig,  a.   1.  knutig,  knöUg,  vresig.  2.  =  kno- 

tenhaft. 
Knotigkeit,  -en,  f.  knülighet  m.  m.  se  fürcg. 
Knubben  =  Knorren. 
knubberlln  =  knabbern. 
knubbig,   a.   vresig,   knölig,    klumpig;   F  biidi 

gruflig,  ofantlig,  t.  ex.  r^  viel  Geld. 
Knuff,  -[e]s,  -e  f,  »»•  kmiff. 
knufflien,  -te,  ge-t,  tr.  knuffa. 
knüll,  a.  F  drucken,  full. 
knUllllen,    -te,   ge-t,  I.  itr.  h.  F  berusa  sig.  II. 

tr.  krama,  skrynkla.   Knüllung,  /. 
knüpfilen,   -te,  ge-t,   I.   tr.   knyta,   t.  ex.  einen 

Knoten,    ein   Band,   biidi.  ein  Bündnis;  biui. 

äfT.   förknippa,   förena.    Enger  ei.  fester  ~ 

knyta  hårdare,   knyta  åt,  aus  einander  ~ 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk 


^ 


Knüppel 


428 


Kohle 


knyta  upp,  lösa  upp.  II.  Sich  -x/  1.  bilda 
knut,  låta  knyta  sig.  2.  Sich  an  etw.  (ack.) 
~  vara  förknippad,  förenad  med,  sluta  sig 
till  ngt. 

Knüppel,  -s,  -,  m.  påk,  (knölig)  gren,  knölpåk; 
biidi.  rå,  ohvfsad  människa.  Ordspr.  der  f^ 
liegt  beim  Hunde:  man  är  så  illa  tvungen, 
kan  ej  annat,  -brücke,  -n,f.  -damm,  -[«]«>  -e 
t,  m.  kafvelbro.  -dick,  a.  tjock  som  en  knöl- 
påk; F  biiai.  gruflig,  ofantlig.  F  ~  voll:  a) 
öfverfull,  b)  blixtfull.  -holz,  -es,  -er  f,  n. 
smalt  oklufvet  vedträ,  koii.  sådan  ved.  -steig, 
-[«]«)  -e,  m.  dålig  gångstig,  -vers  se  Knüttel- 
vers. 

knüppelhaft,  knüppelicht,  a.  knölig,  grof,  rå, 
ohyfsad. 

knüppellln,  -te,  ge-t,  tv.  1.  =  klöppeln  1.  2. 
prygla. 

Knuppen  =  Knorren.  Knupper  =  Knopper. 

knupperlln  =  knabbern. 

Knups,  -es,  -e,  to.  knuff. 

knupsllen,  -[es]t,-te,ge-t,tr.ochitr.h.  knuffa(s). 

Knurps  =  Knirps. 

knurpsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  knabbern. 

knurr,  interj.  härmande  morrande,  brummande  och  kat- 
tors   spinnande,    -hahn,     -[e]s,    -6  f,  TO.  Orrtupp. 

-kater,   -s,  -,  to.  1.  tarn.=pr.  katt.  2.  F  brum- 

björn  (vresig  person). 

knurrllen,   -te,  ge-t,   itr.   h.   morra,  brumma; 

om  kattor:  Spinna;  kurra;  knorra,  knota. 
knurrig,  knurrisch,  a.  morrande,  brummande; 

knorrande,  knotande. 

knusperig,  a.  krasande  mellan  tänderna. 

knusperiln  =  knabbern. 

Knute,  -n,/.  knut(piska). 

knutilen,  -ete,  ge-et,  tr.  straffa  med  knut. 

Knutte,  -n,  f.  stickning  med  stickor. 

Knüttel  =  Knüppel,   -vers,    -es,  -e,  m.  knittel- 

vers. 
knütt'Ien,   -ete,  ge-et,   tr.  och  2<r.  ä.  sticka  med 

koax,  interj.  härmande  grodornas  kväkande. 

koåxilen,  -[e,?]«,  -te,  -t,  itr.  k.  kväka. 
Kobalt,  -[ejs,  O,  to.  och  t  n.  min.  kobolt. 
Koben,  -s,  -,  to.   1.  afplankning  för  husdjur, 
stia,  svinhus,  gåshus.  2.  kyffe. 

Kober,  -S,  -,  to.  fyrkantig  med  lock  och  handtag  lörsedd 
korg    att    bära    p&   ryggen,    vanl.  till  rdrvariug  af  mat 

Taror,  mat(säcks)korg. 
Kobold,  %  Kobolt,  -[e],^  -e,  m.  1.  kobold.  tom- 
te,   nisse,   i   sht   gruftomte,  bärgsrå.  2.  (-  -) 
kullerbytta.    ~  schiessen:  stupa  kullerbyt- 
ta, -streich,  -[e]s,  -e,  to.  tomteputs. 

KobélZ,  TO.  blott  i  förbindelsen  ~  Sckiessen  =  följ. 

kobölzlien,  -[e.«]^  -te,  -t,  itr.  h.  stupa  kuller- 
bytta. 

Koch,  -[e]s,  -e  t,  m.  kock. 

Koch...  jfr  kochen,  kx.  -apfel,  -s,  -t,  m.  -birne, 
-n,  f.  äpple,  päron  passsande  till  matlag- 
ning, -buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  kokbok,  -herd, 
-[e]s,  -c,  TO.  spisel,   -junge,  -n,  -n,  to.  köks- 


pojke, -kelle,  -n,  f.  slef.  -kessel,  -s,  -,  to. 
kittel,  gryta,  -kunst.  O,/,  kokkonst,  -löffel, 
-s,  -,  TO.  slef.  -ofen,  -s,  -f,  m.  spisel,  -pfanne, 
-n.f.  panna,  -salz,  -es.  O,  n.  koksalt,  -topf, 
-[e]s,  -e  t,  m..  gryta,  -zucker,  -s,  O,  to.  soc- 
ker till  matlagning;  farin. 

kochüen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  tr.  koka,  laga 
mat.  II.  Sich  ~  kokas,  blifva  kokt.  Sich 
mürbe  'v/  blifva  mör  gnm  kokning,  genomkokt. 

Kocher,  -s,  -,  to.  kokare. 

Köcher,  -s,  -,  m.  koger. 

Kocheréi,  Köcheréi,  -en,  f.  sisndig  ei.  d&iig  kok- 
ning. 

Köchin,  -nen,  f.  köksa,  kokerska. 

Kockels...  Ex.  -körner,  plur.  kockelkärnor. 

Köder,  -s,  -,  TO.  (lock)bete,  lockmat. 

koder  'n,  -te,  ge-t,  tr.  1.  beta,  mata,  förse  med 
(lockibete.  2.  locka  medels  bete. 

kodifizierllen,  -te,  -t,  tr.  kodifiera.  Kodifizie- 
rung, /'. 

Kodille,  -«,/.  kodilj. 

Kodizill,  •[e]s,  -e,  n.  kodicill,  tillägg. 

kodizillérisch,  a.  bestämd  genom,  innehållen 
i  en  kodicill. 

Kofen  se  Koben. 

Kofént  (äfv.  -  •\  -[?].■>-,  -e,  to.  och  n.  svagöl, 
dricka. 

Koffer,  -s,  -,  TO.  dim.  Köfferchen,  -lein,  koffert. 
-deckel,  -s,  -,  to.  koffertlock.  -fisch,  -es,  -e, 
TO.  zooi.  koffertfisk.  -träger,  -s,  -,  m.  bärare, 
stadsbud. 

kohärierten,  -te,  -t,  itr.  h.  koherera,  hänga 
tillsammans. 

Kohl,  -[e]s,  -e.  to.  1.  kål.  Biidi.  das  ist  aufge- 
tvärmter  ~  det  ar  en  gammal  historia,  das 
macht  den  ~  nicht  fett:  det  hjälper  ej  upp 
saken.  2.  F  prat,  dumheter,  smörja,  -ärt, 
-en,f.  kålart.  -blått,  -[e]s,  -erf,  n.  kålblad. 
-dTstel,  -n,  f.  kåltistel  (Cnicus  oleraceus). 
-garten,  -s,  -f,  to.  köksträdgård,  -gärtner,  -s, 
-,  TO.  trädgårdsmästare  som  odlar  grön- 
saker, -kopf,  -[e].?,  -e  t.  "*•  kålhufvud. 
-markt,  -[ejs,  -e  f,  m.  1.  trädgårdstorg.  2. 
grönsaksmarknad,  -råbi,  -[s],  -[s],  to.  kål- 
rabi.  -raupe,  -n,  f.  kålmask,  -rübe,  -n,  f. 
1.  kålrot.  2.  kålrahi.  -sprosse,  -n,  f.  kål- 
spira.  -Stengel,  -s,  -,  -Strunk,  -[ejs,  -e  t,  m. 
kålstock,  -suppe,  -n,  f.  kål(soppa).  -weiss- 
ling,  -[e]s,  -e,  m.  kålfiäril. 

Kohlüe,  -en,  f.  åim.  Köhlchen,  "kol.  -amsel,  -«, 
f.  koltrast,  -meise,  -n.  f.  talgoxe,  -rabe,  -n, 
-n,  TO.  korp.  -[raben] schwarz,  a.  kolsvart, 
ramsvart.  För  öfr.  se  röij.  sma.  -en...  ex.  ~bauer, 
-s  el.  -»,  -«,  m.  bonde  som  kölar.  ~becken, 
-s,  -,  n.  kolpanna,  fyrfat.  ~brennen,  -s.  Ü, 
w.  kolning.  ~brenner,-s,-,  to.  kolare,  ^däm- 
pfer,  -s,  -,  TO.  kolsläckare.  ~feuer,  -$,  -,  n. 
koleld.  ~gestUb  [b]e,  -s.  O,  n.  kolstybb.  -^händ- 
ler,  -s,  -,  m.  kolhandlare.  ~holz,  -es.  O,  n. 
skog,  ved  till  kolning.  ~meiler,  -s,  -,  m. 
(kol)mila.  <v/pfanne,-n,/'.  =  ~ Jeepen.  ~sauer, 


O   saknar  plur.   t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  Intransitivt  Terb.    h.  har  haben,    S,  har  tein  till  hjälpverb. 


kohlen 


429 


Kombination 


a.  koleyrad.  /v/Säure,  0,  /.  kolsyra,  »^schau 
fei,   -n,  /.  kolskyffel.   ~schwelen  =  rühren- 
./Stätte,  -n,f.  kolbotten,  -staub,  -[e]« 


nen. 

0,  m.  koldam.  ~stoff,  -[e\s,  0,  m.  kol(ämne). 
~topf,  -[e]«,  -e  t,  m.  kolpanna,  fotvärmare. 
~wagen,  -s,  -[f],  m.  j&mT.  tender.  ~2eche, 
-n,  f.  barg,  stenkolsgrufva. 

kohlilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  kolas,  för- 
kolas. 2.  kola.  3.  rita  med  sot.  4.  F  prata 
dumheter,  sladdra.   Kohlung,  f. 

Köhler,  -s,  -,  m.  kolare,  -glaube [n],  -ns,  O,  m. 
F  blind  tro.  -hiitte,  -n,f.  kolarhydda,  kolar- 
koja. 

Köhlerei,  -en,  f.  1.  kolning.  2.  kohiryrke.  3. 
ställe  där  det  kolas. 

kohllg,  a.  1.  kolhaltig.  2.  dum,  innehållsliis 

Kohorte,  -n,  f.  kohort. 

Koje,  -7!,  /.  -i»  koj,  hytt;  koja. 

Kokårde,  -«,  /.  kokard.  I 

Koker,  -.<,  -,  m.  «i-  koger. 

Kokes  se  Coaks. 

kokett,  a.  kokett. 

Koketterie,  O,  /.  koketteri. 

kokettier. en,  -te,  -t,  itr.  Ii.  kokettera. 

Koken  se  Cocon. 

Kokos...  ci.^Kokus...  ex.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  = 
-palme.  -lauf er, -s, -,?)!.  gångmatta  af  kokos- 
tågor.  -nuss,  -e  t,/-  kokosnöt,  -öl,  -[e]s,  O, 
n.  kokosolja.  -palme,  -n,  f.  kokospalm. 

Kolbe,  -n,/.  -n,  -n,  m.  Kolben,  -s,  -,  m.å\m.Kölb- 
chen,  -lein,  1.  kolf,  klubba.  2.  jag.  nytt  ännu 
mjukt  horn  hos  hjortar.  Kolben...  E.X.  ~ansatz, 
-es,  -e  j,  7«.  hjorthornsrot.  »..fliege,  -n,  f. 
bålgeting.  ~hirsch,  -e.s,  -e,  t;;,  jäg.  årsgam- 
mal hjort,  ^schlag,  -[e>,  -e  f,  m.  kolfslag. 
~tragend,  a.  kolfblomstrig.  '>^verschluss,  -es, 
-e  t,  VI.  Jj!  kolfslutningssystem. 

kolb!;en,-ie,5re-);,  l.itr.h.  1. om  majs:  gå  i  ax.  2. om 
hjortar:  ausätta  hom.  II.  tr.  0  sätta  kolf  på. 

kolbig,  a.  1.  kolflik.  2.  försedd  med  kolf(var). 

Kolibri,  -[s],  -[s],  m.  kolibri. 

Kolik  lafv.  -  -),  O,  /.  kolik. 

Kolk,  -[e].«,  -e  [t],  TO.  göl.  -rabe,-n,-n,7».  korp. 

Kollaboråtor,  -s,  Kollahoratoren,  m.  medar- 
betare, biträde;  hjälplärare. 

Kollaboratiir,  -en,  f.  hjälplärarplats. 

kollaborierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  arbeta  tillsammans. 

Kollation,  -en,  f.  1.  kalas,  sexa,  kollation.  2. 
kollationering,  jämförelse. 

kollationierllen,  -te,  -t,  I.  itr^  h.  deltaga  i  en 
kollation.   II.  tr.  kollationera,  jämföra. 

Kollég,   -s,   -ien,   n.  1.  kollegium.  2.  akademisk 
föreläsning.    Öjfentliches  rs,  offentlig  föreläs- 
^  ning,  privates  ~  enskiidt  kollegium ;  jfr  1.  hele- 

gen 3.  -len...  Er.  ~geld,  -[e]s,  -er,  n.  före- 
läsningsafgif t,  kollegieafgift.  ~heft,  -[e]s,  -e, 
n.  anteckningsbok  via  föreläsning. 
Kollega,  -,  O,  m.  Kollege,  -n,  -n,  m.  ämbets- 
broder. 
kollegiäl[isch],  a.  1.  ämbetsbroderlig.  2.  kol- 
legial. 


I.  person. 
/.  krage, 


Kollegialität,  Q,  f.  egenskap  af  ämbetsbroder. 
Kollégillum,  -jiwfs],  -en,  n.  =  Kolleg. 
Kollektåneen,;)/«r.  samling  anmärkningsvärda 

ställen  ur  literaturen,  antologi. 
Kollektånt,  -en,  -en,  m.  kollektör. 
Kollekte,  -n,f.  kollekt. 
Kollektéur,  -s,  -e,  m.  kollektör. 
kollektierilen,   -te,  -t,  1.   tr.   samla.    II.  itr.  h. 

göra  en  insamling. 
koll6ktiv[isch],  a.  kollektiv. 

1.  Koller,  -s,  -,  n.  och  m.  1.  kyller.  2.  tröja, 
jacka.  3.  åtsittande  skinnbyxor. 

2.  Koller,  -s.  O,  m.  koller. 
Kollerer,  -s,  -,  m.  kollrig  häst  ei 
Kollerétt,  -[e]s,  -e,  n.  Kollerétte 

halskrås,  nattkappa. 
kollerig,  kollerisch,  a.  kollrig. 

kOllerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  kackla  (om  kalkoner); 
kuttra.    2.    kurra.    3.    när  ortförandringen  framhai- 

ics  s.,  äfv.  tr.  och  sich  ~  rulla.  4.  hafva  koller. 
Kollétt,  I.  -[e]s,  -e,  n.  ridjacka,  tröja.  II.  adv. 

F  jmdn   ~  schleppen:   gripa  ngn  i  kragen 

och  draga  honom  med  sig. 
Kolli,  -s,  -s,  n.  se  Kollo. 

kollidieriien,  -te,  -t,  itr.  h.  råka  i  strid,  i  kolli- 
sion. 
Kollision,   -en,  f.  kollision,  sammanstötning, 

förveckling,  strid,  tvist. 
Kollllo,  -os,  -i,  n.  och  m.  kolli. 
Kollöquillum,    -M7n[s],    -en,   n.  samtal,  förhör  i 

samtalsform,  tentamen. 
Kölner,  I.   -s,   -,   m.   ~in,  -nen,  f.  invånare  i 

Köln,  kölnerbo.  II.  =  reij. 
kölnisch,    a.   från,   i,   rörande  Köln,  kölner-. 

~[es]   IKasser:  eaudecologne. 

Kolon,   -S,  -,  n.  gram.  och  med.  kolon. 

Kolone,  -n,  -n,  m.  bonde. 

kolonial,  a.  kolonial-,  -system,  -[e]s,  ■e,n.  ko- 
lonialsystem. -wa[a]  ren, p/i/7-.  kolonialvaror. 

Kolonie,  -en,  f.  koloni,  nybygge ;  enstaka  gård. 

kolonisierllen,  -te,  -t,  tr.  kolonisera,  bebygga, 
befolka.  Kolonisierung,/. 

Kolonist,  -en,  -en,  m.  kolonist,  nybyggare. 

Kolonnade,  -n,f.  kolonnad. 

Kolonne,  -n,  f.  kolonn,  -n...  ex.  ~weise,  adv, 
kolonnvis,  i  kolonner. 

kolorierilen,  -te,  -t,  tr.  kolorera,  färglägga. 

Kolorit,  -[e]s.  O,  n.  kolorit. 

Koloss,  -es  cl.  -en,  -e[n],  m.  koloss. 

kolossal,  a.  kolossal. 

Kolporteur,  -[e]s,  -e,  m.  kolportör,  vani.  van- 
drande bokmånglare. 

kolportierilen,  -te,  -t,  tr.  kolportera,  kringbära. 

1.  Kolter,  -s,  -,  m.  stickadt  täcke. 

2.  Kolter,  -s,  -,  n.  plogrist. 

Kolijmne,  -n,/.  kolumn,  -n...  ez.  ~titel,  -s,  -,  m. 
kolumntitel.  ~weise,  a.  kolumnvis,  i  ko- 
lumner. 

Kombattant,  -en,  -en,  m.  X  stridande. 

Kombination,  -en,  f.  kombination,  samman- 
ställning, förknippning. 


ikkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindr 


teknisk  term. 


■I»  sjöu 


urisk  term. 


kombinieren 


430 


kommers  [ch]  ieren 


kombinierllen,  -le,  -t.  tr.  kombinera,  samman- 1' 
6tülla,  förknippa. 

Komet,  -ere,  -ere,  m.  komet. 

Komfort,  -[e]s,  0,  vi.  komfort,  bekvämlighet. 

komfortabel,  n.  komfortabel,  bekväm. 

Komik,  0,  /.  komisk  konst,  det  komiska. 

Komiker,  -ä,  -,  m.  komiker. 

komisch,  a.  komisk,  löjlig,  rolig,  besynnerlig. 

Komitee,  -.*,  -s,  n.  komité. 

Komma,  -.«,  -ta  ei.  -s,  n.  gram.  komma. 

Kommandant,  -en,  -en,  m.  kommendant. 

Kommandantur,  -en,  f.  kommendants  bostad, 
ämbetslokal,  befattning. 

Kommandeur,  -[e]s,  -e,  ?».  1.  JS«  befälhafvare. 
chef,    kommendör.  2.  (ordens)kommendör. 

kommandier!  en,  -te,  -t,  tr.  och  Ur.  h.  kommen- 
dera, befalla,  föra  befäl  (öfver). 

KommanditiB,  -en,/,  handel.  1.  filial.  2.  afv. -ak- 
tiengeseilschaft,  -en,/.  komniandit(aktie)bo- 
lag,  tj'st  bolag. 

Kommando,  -[s],  -s,  n.  kommando,  -brücke,  -i>. 
f.  ■i'  kommandobrygga.  -Zulage,  -n,  ./'.  '^ 
lönetillägg  för  kommendering. 

kommllen, -(«)«,  ei.^  kömin{.i)t,  kam,  käme,  ge-en, 
-,  I.  itr.  s.  komma.  Ex.  1.  absolut.  Er  kam  wie 
gerufen:  han  kom  som  efterskickad.  Biidi 
ich  sah  dich  ~  jag  säg,  hvart  du  syftade. 
~  lassen:  a)  låta  hämta,  skicka  efter,  t.  c.\ 
den  Arzt,  b)  låta  ske,  låta  ha  sin  gång,  c) 
låta  gå,  t.  ex.  dahin  dürfen  Sie  es  nicht  ~ 
lassen :   så  långt   får  ni  ej  låta  det  gå.   2. 

med  ortbestämn.  1  ack.  el.  t  gen.,  t.  ox.  sie  »n*  densel- 
ben Weg  el.  desselben  Weges,  den  Berg  her- 
auf. 3.  med  personi.  dat.  Er  soll  mir  schon  ~ 
han  kommer  nog  till  mig.  Er  kam  mir 
überraschend,  ungelegen:  bans  ankomst  öf- 
verraskade  mig,  han  kom  olägligt  för  mig. 
Es  ~  mir  noch  hundert  Mark:  jag  har  ännu 
innestående,  att  fordra  hundra  mark.  Der 
Gedanke  kam  mir:  jag  kom  att  tänka  pä. 
föll  på  den  tanken.  Jmdm  grob  ~  vara 
oförskämd  mot  ngn.  So  musst  du  mir  nicht 
~  så  får  du  ej  bära  dig  åt.  4.  med  adv.  be 
stämn.,  t.  ex.  hierher,  spät,  schnell,  los  ~. 
Jmdm  gleich  ~  upphinna,  kunna  mäta  sig 
med  ngn.  Zu  kurz  ~  komma  till  korta,  mit 
etw.  zurecht  ~  komma  tillrätta  med  ngt. 
Wenn  es  hoch  kommt:  på  sin  höjd.  Wie  es 
gerade  kommt:  som  det  faller  sig.  Daher 
kommt  es,  dass  ...  därutaf  kommer  det  sig 
att  ...  5.  med  part.  Singend,  gegangen,  gerit- 
ten ~  komma  sjungande,  gående,  ridande. 
6.  med  inf.  och  ZU.  Auf  etw.  ZU  reden  «x»  kom- 
ma att  tala  om  ngt,  neben  jmdn  zu  sitzen 
»x.  komma  att  sitta  jämte  ngn;  etw.  kommt 
einem  hoch  zu  stehen:  ngt  blir  dyrt  för  en. 
kommer  alt  stå  en  dyrt.  7.  opcvs.  komma  sig, 
t.  ex.  tcie  kommt  es:  hur  kommer  det  sig. 
8.  med  piep.  An  den  Fluss  ~  komma,  hinna 
fram  till  floden,  ans  Land  ~  komma  i  land, 
an  Ort  und  Stelle  ~  komma  fram,  till  må- 


let; an  jmdn  ~  tillfalla  ngn,  yiicht  an  jmdn 
~  können:  ej  kunna  komma  åt  ngn,  lassen 
Sie  es  an  sich  ~  oroa  er  ej  för  det,  låt  det 
ha  sin  gång ;  an  den  Galgen  ~  blifva  hängd  ; 
an  den  Tag  ~  komma  i  dagen,  an  den  rech- 
ten Mann  ~  komma  i  rätta  händer;  ich 
komme  an  die  Reihe  el.  die  Reihe  kommt  an 
mich:  det  är  min  tur;  scharf  ei.  hart  an 
einander  ~  drabba  hårdt  samman;  anjmds 
Stelle  »N/  efterträda,  ersätta  ngn.  Auf  etw. 
~  komma  att  tänka  på  ngt,  dabei  komme 
ich  nicht  auf  meine  Kosten :  på  det  viset 
får  jag  ej  mina  omkostnader  betäckta,  aif 
die  Nachwelt  ~  komma  till  efterverlden, 
auf  den  Namen  ~  komma  på,  påminna  sig 
namnet,  einer  (dat.)  Sache  aif  die  Spur  ~ 
komma  ngt  på  spåret,  underfund  med  ngt, 
auf  die  Welt  ~  födas.  Friedlich  aus  ein- 
ander ~  fredligt  skiljas  åt,  er  kommt  nie 
aus  dem  Hause:  han  går  aldrig  ut,  aus  dem 
Regen  in  die  Traufe  ~  komma  ur  askan  i 
elden.  Durch  eine  Stadt  -x»  fara  igenom, 
passera  en  stad.  Hinter  die  Wahrheit'^ 
komma  underfund  med  sanningen.  Es  ist 
mir  nicht  in  den  Sinn  gekommen:  yd.gh.a.v 
ej  kommit  att  tänka  därpå,  in  Gefahr  ~ 
råka  i  fara,  ins  Gerede  ~  blifva  allmänt 
samtalsämne.  Mit  der  Eisenbahn  '^  kom- 
ma på  järnväg,  med  tåget.  Es  kommt  nichts 
danach:  det  har  ingen  påföljd.  Um  etw 
~  blifva  af  med  ngt,  ums  Leben  ~  sätta 
lif vet  till.  Jmdm  unter  die  Augen  ~  kom- 
ma inför  ngns  ögon,  unter  Leute  ~  komma 
ut,  ibland  folk.  Das  kommt  vom  Blute:  det 
kommer  sig  af,  beror  på  blodet,  von  seiner 
Stelle  ~  blifva  af  med  sin  plats,  vom  Flek- 
ke,  von  der  Stelle  ~  komma  ur  fläcken,  von 
Kräften  ~  blifva  kraftlös,  er  kommt  mir 
nicht  von  der  Seite:  han  viker  ej  från  min 
sida.  Vors  Gericht  ~  komma  inför  rätta. 
Zti  Atem  r^  hämta  andan,  zum  Ziele  ~  nå 
målet,  ich  bin  loohlfeil  dazu  gekommen: 
jag  har  fått  det  för  godt  pris,  wieder  zu 
Kraften  ~  återvinna  krafter,  es  ist  mir  zu 
Ohren  gekommen:  det  har  nått  mina  öron, 
mit  etw.  zu  Ende  ~  få  slut  på  ngt,  es  kam 
zu  Schlägen:  det  blef  slagsmål  af,  zu  Tage 
~  ådagaläggas,  ivie  ~  Sie  dazu  f  hvem  har 
gifvit  eder  rättighet  därtill?  II.  tr.  studentspr. 
Jmdm  eins  ~  dricka  ngns  skål. 

Kommende,  -n,  f  kyrklig  förläning,  gifven  åt 
en  lekman,  kommenderi,  komturi. 

Komment,  -s,  -s,  m.  studentspr.  studentsed,  dryc- 
kesregler;  bok  innehållande  dessa. 

Kommentar,  -[e].s-,  -e,  m.  kommentar. 

kommentierllen,  -te, -t,  tr.  kommentera,  förklara. 

Kommers,    -es,    -e,    m.    studentspr.    dryckeslag 

efter    bestämda    regler.     -bOCh,    -[e]s,  -er  f,  «•  bok 

innehållande  studentsånger. 
kommers[ch]ierlien,    -te,   -t,   itr.   h.   studentspr. 

festa,  supa  med  Iakttagande  af  bestämda  regler. 


O   saknar  plur.    f  '""'   »mljud.    tr.  transitivt,    itr. 


\-l  verb.    h.  har  haben. 


till  hjälpverb. 


Kommerz 


431 


konfirmieren 


Kommerz,  -es,  0,  n.  och  %  m.  handel,  kommers. 

kommerziell,  a.  kommersiell,  handels-. 

Kommérzienrat[hJ,  -[e]s,  -ef,«-  kommerseråd. 

Kommilitone,  -n,  -n,  m.  kamrat. 

Kommiss...  ii  kx.  -anzug,  -[e]«,  -e  t,  m.  släp- 
niuiidcrinj^.  -brot,  -[e]s,  -e,  n.  kommissbröd. 
-hemd,  -[e]s,  -ert,n.  soldatskjorta. 

Kommissär,  Kommissär, -[e]s,-e,m.  kommissarie. 

Kommission,  -en./.  1.  kommission,  a)  uppdrag, 
b)  komiié.  -s...  Ex.  'x.antrag,  -[e]s,  -e  t,  »'• 
komitéförslag.  '>.'gebühr,  -en,  f.  kommis- 
sionsarvode. 

Kommissionär,  -[e]s,  -e,  m.  kommissionär. 

Kommittent,  -en,  -en,  m.  kommittent. 

kommittierllen,  -te,  -t,  tr.  befullmäktiga. 

kommlich,  a.  bekväm,  passande,  behaglig. 

kommod,  a.  bekväm,  maklig. 

Kommöde,  -«, /.  byrå  (-'  -). 

Kommoditåt,  -en,  f.  1.  bekvämlighet.  2.  be- 
kväiulighetshus,  afträdc. 

kommun,  a.  gemensam. 

kommunal,  a.  kommunal.  -Steuer,  -n,f.  kom- 
munalskatt. 

Kommune,  -n,f.  kommun. 

Kommiine,  O,  /.  (paris)kommunen. 

Kommunikant,  -en,  -en,  m.  nattvardsgäst. 

Kommunikation,  -en,  f.  kommunikation. 

Kommunlön,  -en,  f.  kommunion,  nattvardsfi- 
rande, nattvardsgång. 

Kommunismus,  -,  O,  m.  kommunism. 

kommunizier!len,-<c,-<,  I.  tr.  1.  meddela.  2.  utdela 
nattvarden  åt.  II.  itr.  h.  gå  till  nattvarden. 

Komödiant,  -en,  -en,  m.  skådespelare,  kome- 
diant. 

Komödie,  -n,  f.  komedi,  lustspel,  -n...  e.x. 
^Schreiber,  -s,  -,  m.  lustspelsförfattare. 
~spiel,  -[«]«,  -e,  n.  komedi. 

Kompagnie  se  Kvmpanie. 

Kompagnon,  -s,  -s,  m.  kompanjon. 

Kompån  se  Kumpan. 

Kompanie,  -en,  f.  kompani. 

Komparént,  -en,  -en,  m.  jur.  person  som  iakt- 
tagit inställelse  vid  domstol. 

komparierlien,  -te,  -t,  I.  ti:  I.  jämföra.  2.  gram 
komparera.  II.  itr.  h.  jur.  inställa  sig  infur 
rätta.  Komparierung,  /. 

Kompass  (siUan  -  -),  -es,  -e,  m.  kompass. 

Kompéndillum,  -m7w[s],  -en,  n.  kompendium. 

kompensierllen,  -te,  -t,  tr.  afväga  mot  hvart- 
annat,  utjämna,  kvitta. 

kompetent,  I.  a.  kompetent.  II.  -en,  -en,  m. 
medsökande,  medtäflare. 

Kompetenz,  -en, f.  1.  kompetens.  2.  inkomst(er). 
3.  medtäflan,  egenskap  af  medsökande. 

Komplement,  -[e]s,  -e,  n.  komplement,  fyllnad. 

komplett,  a.  komplett,  fullständig. 

komplettierüen,  -te,  -t,  tr.  komplettera,  full- 
ständiga. Komplettierung,/. 

Komplex,  I.  -es,  -e,  m.  komplex,  sammanfatt- 
ning, grupp.  II.  a.  1.  mat.  komplex.  2.  kom- 
plicerad, invecklad. 


Kompliment,  -[e]s,  -e,  n.  1.  hälsning,. bugniug, 
vördnadsbetygelse.  Mein  •>.-  an  Ihren  Herrn 
Vater!  framför  min  vördnad  till  eder  far! 
2.  komplimang,  ^e  machen  ei.  F  schneiden, 
reissen,  drechseln:  säga  artigheter,  -en... 
Ex.  'vdrecheler,  'v^macher,  -s,  -,  m.  frasma- 
kare. 

komplimentierllen,  -te,  -t,  komplimcntera,  a) 
tr.  loforda,  b)  itr.  h.  säga  artigheter. 

komplizierllen,  -te,  -t,  tr.  förveckla,  inveckla. 

Komplott,  -[e]s,  -e,  n.  komplott,  samman- 
svärjning, stämpling.  ~e  anzetteln  ei.  schmie- 
den =  följ. 

komplottierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  stämpla,  sam- 
mangadda sig. 

komponierllen,  -te,  -t,  tr.  komponera. 

Komponist,  -en,  -en,  m.  kompositör,  tonsättare. 

Komposition,  -en,f.  komposition. 

Kompott,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  kompott,  salat,  sylt. 

kompress,  a.  sammanträngd,  tät. 

Kompresse,  -n,  f.  kompress. 

komprimierllen,  -te,  -t,  tr.  komprimera,  sam- 
manprässa. 

Kompromiss,  -es,  -e,  m.  och  n.  kompromiss, 
öfverenskommelse. 

kompromittierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  1.  kom- 
promettera (sig).  2.  ingå  förlikning. 

kondensierllen,  -te,  -t,  tr.  kondensera,  förtäta. 
Kondensierung, /. 

Kondition,    -en,   /.    \.   vilkor.    2.   kondition, 

plats,  tjänst  i  aht  as.  handelsbitrade. 

konditionierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  konditionera, 
hafva  anställning.  2.  Konditioniert:  be- 
skaffad. 

Konditor,  -s,  Konditoren,  m.  konditor,  socker- 
bagare, -laden,  -s,  -f,  m.  =  «ij. 

Konditorei,  -en,  f.  konditori. 

Kondolenz,  -en,  f.  =  Beileid. 

kondolierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  betyga  sitt  delta- 
gande, beklaga  sorgen. 

Kondor,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  kondor. 

Kondukt,  -[e]s,  -e,  m.  följe,  i  aht  likfölje. 

Kondukteur,  -[e]s,  -e,  m.  konduktör. 

Konfekt,  -[e]s,  -e,  n.  konfekt. 

Konfektion, -e«,/.  1.  tillverkning  i  aiimh.  2.  (till- 
verkning af  el.  handel  med)  beklädnadsar- 
tiklar. 

Konferenz,  -en,  f.  konferens,  kollegium. 

konferierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  konferera,  rådplä- 
ga,  rådföra  sig. 

Konfession,  -en,f.  bekännelse,  -s...  ex.  '^schule, 
-n,  f.  skola  för  lärjungar  af  en  viss  bekän- 
nelse. 

konfidentiell,  a.  förtrolig. 

Konfidénz,  -en,/.  1.  O,  förtrolighet.  2.  förtro- 
ligt meddelande. 

Konfirmand,  -en,  -en,  m.  ~ln,  -nen,/,  konfir- 
mand, -en...  Ex.  ~unterricht,  -[e].5.  O,  m.  kon- 
firmationsundervisning, nattvardsläsning. 

Konfirmation,  -ew,  /.  konfirmation. 

konflrmierllen,  -te,  -t,  tr.  konfirmera. 


*  Jlkta  erna.    F  familjilrt.    P  lägre  språk.    '^  mindre  brukligt.    Q  teknisk  term.    -i»  y'ötcrm.    ii  militilrisk 


konfiszierbar 


432 


konsultieren 


konfiszierbar,  a.  som  får  konfiskeras.  i 

konfiszierllen,  -ie,  -t,  tr.  konfiskera.  Konfiszie- 
rung,/. 

Konflikt,"  -[e'\s,  -e,  m.  konflikt,  strid. 

Konföderation,  -en,  f.  konfederation,  förbund. 

konföderier:  en,  -te,  -t.  sich  ~  ingå  förbund. 

konform,  a.  likformig,  öfverensstämmande. 

konfrontierl'.en,  -te,  -t,  tr.  konfrontera,  ställa 
ansigte  mot  ansigte.  Konfrontierung,/. 

konfus,  «.  konfxs,  virrig,  bortkollrad. 

Konfusion,  -en,  f.  konfusion,  förvirring.  -S... 
El.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  t,  »»•  =  wij- 

Konfusionåriilus,    -us,    -en,   m.    konfys,    virrig 

person  som  styr  till  oreda. 

Kongress,  -e^,  -e,  m.  kongress. 

kongruent,  a.  kongruent,  öfverensstämmande. 

kongruierilen,  -te,  -t,  Ur.  h.  kongruera,  öfver- 
ensstämma. 

König,  -[«]•«,  -e,  m.  konung,  -reich,  -[f]«,  -e,  n. 
konungarike.  -S...  Ex.  ~apfel,  -s,  -f,  m.  1.  re- 
uett.  2.  ananas.  ~blau,  -[e]»,  O,  n.  kungs- 
blått,  '^burg,  -en,  f.  kungaborg.  ~freund, 
•\e\s,  -e,  m.  kungavän,  rojalist.  '^karpfen. 
-s,  -,  m.  spegelkarp.  ~ker2e,  -n,  J.  bot. 
kungsljus  (Verbascum).  ~krone,  -n,  f.  1. 
kunglig  krona,  kungakrona.  2.  bot.  käjsar- 
krona(Fritillaria  imperialis).~lilie  =  'thro- 
ne 2.  ~schiessen,  -s,  O,  n.  festUg  målskjutning 

hvarvid     segeiTinnaren    kallas    skytte-    el.     fogelkonung. 

~sitz,  -es,  -e,  m.  residens,  'v-strässe,  -n,  f. 
kungsväg;  kungsgata.  ~tag,  -[c]s,  -e,  m. 
trettondag.  ~tiger,-s,-,'n.  kuugstiger.  ~wahl, 
-en,f.  kungaval.  ~wasser,  -s,  O,  n.  kungs- 
vatten. ~würde,  -n,  f.  kuugavärdighet. 

Königin,  -nen,  f.  drottning. 

königisch,  a.  konungsk. 

königlich,  a.  konungslig,  kunglig. 

Königschaft,  O,/.  =  Königtum  1. 

Königt[h]Qm,  -[e]s,  -er  t,  n.  1.  O,  egenskap  af 
konung,  konungavärdighet.  2.  konunga- 
döme. 

konisch,  a.  konisk,  kägelformig. 

Konjektur,  -en,  f.  konjektur,  gissning. 

konjugieri.en,  -te,  -t,  tr.  konjugera,  böja. 

Konjunktur,  -en,  f.  konjunktur,  omständighet. 

Konklave,  -[s],  -n,  n.  konklav. 

Konkordanz,  -en,  f.  konkordans. 

Konkordat,  -[e]s,  -e,  n.  konkordat,  fördrag. 

konkret,  a.  konkret. 

Konkubine,  -re,  /.  konkubin,  frilla. 

Konkurrent,  -en,  -en,  m.  konkurrent,  medtäflare. 

Konkurrenz,  -en,  f.  konkurrens,  täflan.  -fähig, 
a.  i  stånd  att  uthärda  konkurrens. 

konkurrierten,  -te,  -t,  itr.  h.  konkurrera,  täfla. 

Konkurs,  I.  -es,  -e,  m.  1.  =  Konkurrenz.  2. 
konkurs.  II.  predikativt  a.  fallit,  bankrutt. 
-gläubige(r),  (adj.  böjn.)  m.  fordringsägare  vid 
konkurs,  -masse, -n,/.  konkursmassa,  -mas- 
senverwalter,  -s,  -,  m.  god  man  vid  konkurs. 
-Ordnung,  -en,  f.  konkurslagstiftning. 

können,  ich  kann,  wir  ~,  könne;  konnte,  könn- 


te ;  gekonnt  och  vid  inflnitiver  '>.',  tr.  vanl.  hjälpverb. 

1.  kunna.  Das  kann  nicht  sein:  det  kan  ej 
vara  så,  det  är  omöjligt.  Das  Gekonnte  wie- 
der vergessen:  glömma  hvad  man  en  gång 
kunnat.  2.  eiUpt.  Wenn  ich  etw.  über  dich 
könnte:  om  jag  hade  någon  makt  öfver 
dig.  Was  kann  ich  dazu,  dass  . . .  hvad  kan 
jag  göra  för  att  ...  Ich  kann  nicht\^s'\  da- 
für: jag  rår  ej  för  det,  det  är  ej  mitt  fel. 
Ich  kann  nicht  umhin,  etw.  zu  thun:  jag 
måste,  kan  ej  underlåta  att,  känner  mig 
manad  att  göra  ngt.  jfr  au/'^,  fort'^  m.  a. 

Konnex,  -es,  -e,  m.  sammanhang,  förbindelse, 
förknippning. 

Konnexion,  -en,  f.  1.  =  rdreg  2.  piur.  -v-ew;  in- 
flytelserika bekantskaper,  relationer. 

Konnivenz,  -en,  f.  öfverseende,  efterlåtenhet. 

konnivierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  hafva  öfverseende, 
se  genom  fingrarne,  mitjmdm:  med  ngn. 

Konnossement,  -[e]s,  -e,  n.  konnossement, 
fraktsedel. 

konsekrierllen,  -te,  -t,  tr.  helga,  (in)viga,  egna. 

konsequent,  a.  konsekvent,  följdriktig. 

Konsequenz,  -en,  f.  konsekvens,  a)  O,  följd- 
riktighet, b)  slutledning,  slutsats. 

Konservatién,  O,  /.  1.  vidmakthållande.  2.  för- 
varande,  -s...   Ex.   ~brille,  -«,  f.  konserver 

(glasögon). 

Konserve,  -w,  /'.  1.  konserv.  2.  JsJ  utanverk. 
3.  -1-  konvoj(skepp). 

konservierllen,  -te,  -t,  tr.ochsich  ~  bibehålla  (sig), 
vidmakthålla,  konservera.  Konservierung,  f. 

konsignierllen,  -te,  -t,  tr.  handei  och  5sJ  konsig- 
nera. 

Konsistérillum,  -?/??( [*],  -en,  n.  konsistorium. 

konskribierlien,  -te,  -t,  tr.  X  utskrifva. 

Konskription,  -en, f.  Ji utskrifning.  -s...  ex.  ~frei, 
a.  icke  värnpligtig.  ~pflichtig,a.värnpligtig. 

Konsole,  -n,f.  konsol. 

Konsonant,  -en,  -en,  m.  gram.  konsonant,  med- 
ljud._ 

Konsonanz,  -en,  f.  samklang,  konsonans. 

Konsörte,  -re,  -re,  m.  kamrat,  stallbroder,  piur, 
arv.  konsorter. 

konspirierllen,  -te,  -t.  itr.  h.  konspirera,  stämp- 
la, sammansvärja  sig. 

Konstäbler,  -s,  -.  m.  konstapel. 

konstant,  a.  konstant,  fast,  oföränderlig. 

konstatier!  en,  -te,  -t,  tr.  konstatera,  fastställa. 
styrka.  Konstatierung,  /. 

konsternierlien,  -te,  -t,  tr.  förvirra,  göra  förlä- 
gen. 

konstituierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  konstitu- 
era (sig). 

Konstitution,  -e«,  /.  konstitution,  a)  faststäl- 
lelse,  stiftande,  b)  statsförfattning,  c)  med., 

d)  kyrkohist. 

konstruierllen,  -te,  -t,  tr.  konstruera. 
Konsul,  -.■?,  -n,  m.  konsul. 
konsultierllen,   -te,   -t,  tr.   konsultera,  rådslå, 
I      rådfråga. 


O    saknar  piur.    t  ' 


nljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransltivt  verb.    A.  bar  haben. 


sein  till  hjälpverb. 


Konsum 


433 


Kopf 


Konsum,  ■[e]s,  0,  m.  förbrukning,  konsumtion. 
-verein,  ■le]s,  -«,  m.  konsumtionsförening. 

konsumierllen,  -te,  -t,  tr.  förbruka. 

kontagios,  «.  sniittosam. 

Kontakt,  -[e].',  -e,  m.  kontakt,  beröring. 

kontant,  a.  1.  som  kan  betala,  vederhäftig. 
2.  kontant,  subst.  piur.  <vera;  kontanter.  3. 
Mit  einander  nicht  ~  sein:  vara  osams, 
okontanta. 

kontentierllen,  -te,  -t,  tr.  tillfredsställa. 

konterband,  a.  tiii  införsel  förbjuden. 

Konterbande,  O,  f.  kontraband. 

Konterfei  (arv.  -'  -  -),  -[e]s,  -e,  n.  konterfej. 

konterféillen,  -te,  -t,  tr.  porträttera. 

Kontermarke,  -n,f.  kontramärke. 

Kontertanz,  -es,  -e  t,  in.  kontradans. 

Kontext,  -[e]s,  -e,  m.  sammanhang,  samband. 

Kontinent,  -[e]s,  -e,  m.  kontinent. 

Kontingent,  -\_e\s,  -e,  n.  och  m.  kontingent,  a) 
andel,  b)  manskap. 

kontingentierllen,  -te,  -t,  tr.  bestämma  ande- 
lens storlek. 

kontinuierlich,  a.  kontinuerlig,  oafbruten. 

Kontinuität,  O,/,  kontinuitet,  oafbruten  följd. 

Konto,  Kontor  se  Conto,  Comptoir. 

Kontrahent,  -en,  -en,  m.  kontrahent,  part. 

kontrahierllen,  -«e, -«, I.  i<r.  A.  ingå  öfverenskom- 
melse,  sluta  fördrag.  II.  tr.  1.  studentspr.  ein 
Dtcell  '^  öiveTenBkomma.  om  en  duell,  Schul- 
den -V/  skuldsätta  sig.  2.  gram.  kontrahera. 

Kontrakt,  I.  -[e]s,  -e,  m.  kontrakt,  uppgörelse. 
II.  a.  med.  kontrakt,  hopdragen,  lam.  -bruch, 
-[ejs,  -e  t,  w.  kontraktsbrott,  -brüchig,  a. 
som  begått  kontraktsbrott,  -massig,  a.  kon- 
traktsenlig,  kontraktsmässig.  -verhältnis[s], 
•ses,  -se,  n.  In  einem  «v/  zu  jmdm  stehen : 
hafva  kontrakt  med  ngn.  -S...  =  roreg.  sm». 

kontraktlich  =  kontraktmässig. 

Kontrast,  -[e]s,  -e,  m.  kontrast,  motsats. 

kontrastierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  Gegen  ei.  mit  etw. 
~  afsticka,  bilda  kontrast,  svära  mot  ngt. 

kontravenierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  begå  en  (lag-) 
öfverträdelse,  bryta  mot  ngt. 

kontribuierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  skatta,  bidraga. 

Kontribution,  -en,  f.  kontribution,  skatt,  på- 
laga. 

Kontrélllle,  -en,f.  kontroll,  -amt,  -\e\s,  -er  t,  n. 
kontrollverk.  -beamte(r),  (adj.  bajn.)  m.  kon- 
trollant, kontrollör. 

kontrollierllen,  -te,  -t,  tr.  kontrollera.  Kontrol- 
lierung, /. 

Kontroverse,  -n,/.  kontrovers,  strid,  tvist. 

Kontumaz,  -en,  f.  1.  O,  jur.  tredskande.  In  ~ 
verurteilen:  döma  in  contumaciam.  2.  ka- 
rantän(sanstalt).  -urt[h]eil,  -[e]s,  -e,  n.  jur. 
tredskodom. 

kontumazierllen,  -te,  -t,  tr.  jur.  1.  anklaga  för 
tredskande.  2.  döma  in  contumaciam. 

Kontür,  -en,  f.  kontur,  ytterlinie. 

Konveniénz,  -en,  f.  öfverenskommelse;  det 
passande,  konvenans. 


konvenierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  passa,  vara  lämp- 
lig, jrnrfw.-  för  ngn. 

Konvent,  -[e]s,  -e,  m.  1.  församling,  konvent. 
2.  äfv.  n.  munk-  ei.  nunnesammankomst; 
kloster. 

Konventikei,  -s,  -,  n.  konventikel,  bönemöte. 

Konvention,  -en,/,  öfverenskommelse,  fördrag. 

konventionell,  a.  konventionell. 

Konversation,  -en,  f.  konversation,  samtal, 
samspråk,  -s...  Ex.  'v^spräche.  O,  /.  biidadt 
talspråk.  ~zimmer,  -s,  -,  n.  teat.  foyer. 

konversierilen,  -te,  -t,  itr.  k.  konversera,  sam- 
tala, spraka. 

konvertierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  konvertera.  2.  om- 
vända. 

Konvertit,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  omvänd. 

Konvikt,  -[e]s,   -e,  n.   1.  konvikt,  studenthem. 

2.  fritt  vivre  rar  studenter. 

Konvulsion,  -en,  f.  konvulsion,  kramp. 

konzentrierllen,  -te,  -t,  tr.  och  aich  «n.  koncent- 
rera (sig). 

Konzept  se  Concept. 

Konzert,  -[e]s,  -e,  n.  konsert. 

konzertierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  konsertera,  gifva 
kon8eTt(er). 

Konzession,  -en,  f.  koncession,  tillstånd,  pri- 
vilegium. 

konzessionierllen,  -te,  -t,  tr.  gifva  koncession  åt. 

Konzil,  -\e\s,  -e,  n.  koncil(ium),  synod. 

Konzip...  se  Concip... 

kooperierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  samverka,  arbeta 
gemensamt. 

koordinierllen,  -te,  -t,  tr.  gram.  samordna. 

Kopeke,  -n,  f.  kopek. 

Kopenhagen,  -s,  O,  n.  npr.  Köpenhamn. 

Kopenhagener,  I.  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  köpen- 
hamnare, köpenhamnska.  II.  a.  köpen- 
hamnsk. 

Köper,  -s.  O,  m.  kypert. 

köperlln,  -te,  ge-t,  tr.  kypra. 

Kopf,  -[e]s,  -e  t.  w.  hufvud.  Er  weiss  nicht, 
wo  ihm  der  ~  steht:  han  är  si  sfverhopad  af  go- 
romåi  att  han  är  yr  i  hufvudet,  ej  vet  hvart 
han  skall  vända  sig.  Mir  steht  der  ~  7iicht 
danach:  jag  har  ej  lust  därtill.  Darauf 
steht  der  ~  det  är  belagdt  med  dödsstraff. 
Der  Ge/ahr  den  ~  bieten:  modigt  möta  fa- 
ran. Den  «v»  hergehen:  sätta  lifvet  till. 
Keinen  r^  haben:  hafva  dåligt  hufvud.  <Sei- 
nen  ~  haben:  hafva  sitt  hufvud  för  sig, 
vara  egensinnig.  [Sich]  den  ~  kratzen :  rit- 
va  sig  i  hufvudet.  Die  Köp/e  zusammen- 
stecken: slå  sina  kloka  hufvuden  ihop.  Den 
»^  hoch  tragen :  sätta  näsan  i  vädret.  Jmdm 
den  ~  loaschen:  dugtigt  lexa  upp  ngn.  — 
Med  prep.  Sich  jmdm  an  den  ~  wer/en:  truga 
sig  på  ngn,  es  geht  an  ~  und  Kragen:  det 
gäller  lifvet.  Au/ den  ~  stellen:  vända  upp 
och  ned,  au/  seinem  ~  [belstehn,  beharren, 
bleiben:  envist  vidhålla  sitt,  au/  den  ~ 
ge/allen   sein:    vara  dum,  inskränkt,  bort- 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  liigre  sprlk.    ^I^  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    ■t'  «jätcrm.   JS«  militärisk  tcrm- 
Tyak-svensk  ordbok.  28 


köpfen 


434 


Korde 


'k.om.un:u,  Jmdm  etw.  auf  den  r^^  sagen:  säga  I 
ngn  ngt  midt  i  ansigtet,  etw.  auf  seinen 
\eignen\  »v/  thun :  göra  ngt  på  eget  ansvar. 
Das  kommt  nicht  aus  seinem  ~e:  det  har  j 
han  ej  tagit  af  sig  själf,  har  han  från  annat 
håll,  es  will  mir  nicht  aus  dem  'v>e;  jag  kan 
ej  glömma  det.  etw.  aus  dem  ~e  wissen: 
veta,  kunna  ngt  utantill.  Etw.  für  seinen 
~  thun:  göra  ngt  på  eget  bevåg.  Es  ist  bei 
ihm  im  ~  nicht  richtig:  det  står  ej  rätt  till 
med  honom,  med  hans  förstånd,  etw.  im  ~ 
behalten:  minnas  ngt,  das  will  mir  nicht 
in  den  ~  det  har  jag  svårt  att  få  i  mitt 
hufvud,  in  ei.  mit  blossem  ~  barhufvad, 
das  Herz  mit  dem  ~  weglaufen  lassen:  låta 
känslan  råda  öfver  förståndet.  Nach  dem 
eignen  ~  leben:  lefva  efter  sitt  eget  tycke. 
Sich  um  den  'n-  reden:  tala  halsen  af  sig. 
Nicht  von  seinem  f^  abgehen:  ej  frångå  sin 
mening,  ej  gifva  efter.  Ein  Brett  vor  dem 
<N/  haben:  vara  korkad,  inskränkt.  Der  Wein 
steigt  SU  -v-e;  vinet  stiger  ät  hufvudet.  -ar- 
beit, -en,  f.  tankearbete,  -band,  -[e]s,  -er  f, 
n.  pannbindel.  -bedeckung,  -e?«,/".  hufvud- 
bonad.  -brechen,  -.<;,  0,  ;;.  liufvudbry.  -bre- 
chend, a.  halsbrytande,  -bürste,  -n,'f.  hår- 
borste.  -ende,  -s,  -n,  n.  1.  hafvudgärd.  2. 
lillända  at  stockar,  -förmig,  a.  liknande  ett 
hufvud.  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  =  -Steuer,  -grind, 
-[e]s,  0,  m.  skorf  på  hufvudet.  -haar,  -[e]s,  -e, 
n.  hufvudhår.  -hänger,  -s,-,  m.  ~in,  -nen,  f. 

1.  person  som  hänger  hufvudet,  är  ledsen. 

2.  skenhelig  person,  -hängerei,  O,  f.  1.  ned- 
slagenhet. 2.  skenhelighet,  skrymteri.  -haut, 
-€  t,  /.  hufvudsvål.  -Rissen,  -s,  -,  n.  huf vud- 
kudde.  -los,  a.  hufvudlös.  -lesigl<eit.  O,/.  1. 
frånvaro  af  hufvud.  2.  hufvudlös(t)  hand- 
ling(ssätt).  -naht,  -e  f,  /.  söm  i  hufvud- 
skålen.  -nicl<en,  -.';,  O,  n.  nick,  nickning. 
-nuss,  -e  t,  /■  F  sittopp,  örfil,  -pfühl,  -[e]s, 
•e,  m.  ooh  n.  hufvudkudde,  långdyna,  huf- 
vudgärd.  -putz,  -es,  O,  m.  hårklädsel,  -rech- 
nen, -s,  O,  ».  hufvudräkning.  -reisser,  -s,  -, 
m.  F  förrädisk  dryck,  -scheu,  a.  om  Lastan 
rädd  att  låta  hufvudet  vidröras;  biidi.  om 
personer:  skuggrädd,  misstrogen,  jmdn  ~ 
machen:  komma  ngn  att  studsa,  att  tveka, 
skrämma  ngn.  -schmerz,  -es,  -en,  m.  huf- 
vudvärk.  -schüttelnd,  a.  skakande  på  huf- 
vudet. -Steuer,  -n,  f.  hufvudskatt,  personell 
afgift.  -stimme,  -«,  ./".  hufvudröst.  -stück, 
-[e]s,  -e,  «.  1.  kokk.  hufvud  af  en  flak.  2.  mynt 
med  hufvud  på.  3.  =  -nuss.  -tüch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  halsduk,  sjalett.  -über,  -Unter,  adv.  hals 
öfver  hufvud,  hufvudstupa.  -weh,  -[e]s,  O, 
n.  hufvudvärk.  -zahl,  -en,  f.  antal  personer. 
-zerbrechen  =  -brechen,  -zeug,  -[e]s.  O,  n.  1. 
(fruntimmers)mössa,  hårklädsel.   2.  betsel. 

köpfllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  koppa.  2.  halshugga. 
3. toppa.  4.f  örse  med  huf  vud(en),  t. ex.  Nadeln. 
U.itr.h.  knyta,  sig(om  kii.saiatm.m.).  Köpfung,/. 


köpfig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  blond'^  Ijushårig,  ^ross-v- 
storhufvad,  hundert'^  hundrahöfdad. 

köpfllngs,  adv.  hals  öfver  hufvud,  hufvud- 
stupa. 

Kopiälien,  plur.  kopierings-,  afskrifningsar- 
vode. 

Kopie,  -en,  f.  kopia,  afskrift,  aftryck. 

Kopier...  ex.  ~buch,  -[e]s,  -er  t,  n.  kopiebok. 
-tinte,  -n,  f.  kopiebläck. 

kopierllen,  -te,  -t,  tr.  kopiera,  afskrifva. 

Kopist,  -en,  -en,  m.  kopist,  afskrifvare. 

Koppe,  -n,  f.  rund  topp. 

Koppel,  -n,  f.  1.  äfv.  -s,  -,  m.  och  %  n.  (hund-, 
sabel)koppel,  kedja.  2.  jäg.  koppel  hundar. 
3.  rad  sammanbundna  hästar.  4.  mus.  kop- 
pel 1  orglar.  5.  för  flera  gemensamt  område  sa.  ge- 
mensamt bete,  jagtområde  m.  m.  6.  ikerbr. 
a)  inhägnadt  fält,  begagnadt  tidtals  till 
sädesodling,  tidtals  till  bete,  b)  gärde,  teg. 
•fischerei,  -en,f.  gemensamt  fiske,  -gerech- 
tigkeit,  -en,  f.  =  -recht,  -hund,  -[e]s,  -e,  m. 
jäg.  kopplad  hund.  -hut  =  -trift.  -jagd,  -en, 
f.  gemensam  jagt(rätt).  -recht,  -[e].<,  -e,  n. 
rätt  till  gemensamt  bete.  -riemen,  -s,  -,  m. 
-seil,  -[e]s,  -e,  n.  koppel(rem).  -trift,  -en, 
-weide,  -«,  /.  1.  gemensamt  bete.  2.  in- 
hägnad betesmark.  -wirt[h] schaff,  -en,  f. 
koppelbruk. 

koppellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  koppla,  samman- 
binda.   2.    åkerbr.    a)   inhägna  liU  koppelbruk  be- 

stämdt  mit,  b)  indela  till  växelbruk. 
koppllen,  -te,  ge-t,  I.  =  kappen  4.  II.  itr.  h.  få 

uppstötningar,  rapa  i  sht  om  hastar. 
Kopper,  -s,  -,  7n.  rapare;  afv.  krubbitare. 
Köpte,  -n,  -n,  m.  kopter. 
Kopulation,    -e;;,  f.   vigsel,    -s...  Ex.   '>^schein, 

-[e]s,  -€,  m.  vigselattest. 
kopulierilen,  -te,  -t,  tr.  1.  förena,  sammanviga. 

2.  ympa. 
Kör...  Ex.  -hengst,  -[e]s,  -e,  m.  beskällare. 
Koralle,    -n,  f.  korall,    -n...  ex.  ~bank,  -e  f.  /. 

korallref.   ~fang,  -[«]',  O,  ?«.  ~fischerei.  O, 

/.  korallfiske. 
korallen,  a.  af  koraller,  korall-. 
koram,  adv.  F  Jmdn  -x/  nehmen  =  raij. 
koramierllen,  -te,  -t,  tr.  Jmdn  r^  lexa  upp  ngn. 
Koran  (afy.  -  -),  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  koran. 
korånzllen  se  kuranzen. 

Korb,    -[e]s,  -e  f  ss.  måttenhet  afv.  -,  m.  korg;  äfv. 

biidi.,  t.  ex.  jmdm  einen  ^  geben,  -arbeit,  -en, 
f.  korgarbete,  korgvara.  -arbeiter  =  -ma- 
cher.  -feige,  -n,  f.  korgfikon,  -flasche,  -n,f. 
omflätad  flaska,  korgbutelj,  -flechter  =  -ma- 
eher,  -geflecht,  -[e]g,  -e,  n.  korgverk.  -hen- 
kel,  -s,  -,  m.  korggrepe.  -macher,  -s,  -,  m. 
korgmakare.  -rapier,  -[e]s,  -e,  n.  fäktsabel 
med  parerplåt  af  korgverk.  -sessel,  -s,  -, 
-stuhl,  -[e]s,  -e  t,  m.  korgstol,  -wagen, -s,-[tj, 
m.  korgvagn.  -weide,  -n,  /'.  korgpil,  -weise, 
adv.  korgvis.  -wiege,  -n,  f.  korgvagga. 
Korde,  -«,  f.  sena,  sträng,  snöre. 


O   saknar  plur.   f  ^'  omljud.    ti',  transitivt,    itr. 


verb.    h,  har  kålen,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


Kordel 


435 


ltorsarent[h]uiil 


Kordel,  -n,/.  suöie. 

kordelierllen,  -te,  -t,  tr.  tvinna,  sno  tiii  snoren. 

kordial,  a.  hjärtlig,  förtrolig. 

Kordialität,  -en,  f.  hjärtlighet,  förtrolighet. 

Kordon  se  Cordon. 

Korduän,    -[e]s,   -e,  m.  karduan(Bläder).    -ger- 

ber,  -macher,  -s,  -,  vi.  karduansmakare. 
korduänen,  a.  af  karduan,  kavduans-. 

kÖrllen,   -te,  ge-t,  tr.  utvälja  hingstar  tni  beskällare. 

Korinthe,  -n,  f.  korinter. 

Kork,  -[eJ-S  -e  [f],  «•  kork,    -bäum,  -[e]s,  -e  f, 

m.   -eiche,    -n,  ./".  korkek.    -geld,  -[e]s,  0,  n. 

korkpengar,  -pfropfen,  -s,  -,  m.  kork,  -sohle, 

-n,  f.  korksula.   -Stöpsel  =  -pfropfen,   -zie- 

her,  -s,  -,  m.  korkskruf. 

1.  korken,  o.  af  kork,  kork-. 

2.  korkllen,  -te,  ge-t,  tr.  korka. 

Korn,   -[e]s,  -er  f,  n.  dim.  Körnchen,  -lein,  piur. 
ftfv.    Körnerchen,   -lein,   1.   korn,  a)  sandkorn, 

pepparkorn    m.    m.,  b)  korntal,  t.  ex.     das  Getreide 

giebt  das  zehnte  »v/,  c)  Tigt,  d)  p&  gevär;  jmdn, 
etw.  aufs  ~  nehmen:  taga  sigte  på  ngn, 
ngt;  biidi.  jmdn  auf  dem  ~e  haben:  noga 
gifva  akt  på  ngn.  2.  grand,  t.  ex,  nicht  ein 
'\>  weichen.  3.  kärna.  4.  koii.  a)  säd  i  aiimh., 
t.  ex.  das  ~  steht  schön:  säden  står  vacker; 
spannmål,  b)  sädesslag.  Hartes  ei.  glattes 
~  råg,  hvete  och  korn  i  möts.  tiu  weiches  ei. 
rauhes  ~  hafre.  Welsches  ei.  türkisches  f^ 
majs,  ägyptisches  ^  fyrradigt  korn,  c)  det  i 

en    trakt   hufvudsakl.    odlade  sädesslaget,  vanl.  råg.    5. 

O,  vanl.  m.  sädesbränvin.  6.  F  blaues  ~  (ge- 
värs)kiTla,  skott,  -acker,  -s,  -f,  m.  sädes- 
fält; rågåker,  -ähre,  -«,/.  sädesax,  -artig, 
a.  kornig.  -ausfuhr,  O,  f.  spannmålsutförsel. 
•bau,  -[e]s.  O,  m.  sädesodling,  -bauer,  -s,  -, 
m.  landtbrukare.  -blume,  -/i,  y.  kornblom- 
ma, blåklint.  -blüt[h]e,  -n,f.  1.  blomma  på 
sädesax.  2.  O,  sädens  blomningstid,  -boden, 
"*)  "[t])  "'•  1-  O,  sädesjord.  2.  spannmåls- 
vind, spannmålsbod,  -branntwein,  -[e]s,  O, 
m.  säde.sbränvin.  -fege,  -n,  f.  sädesharpa. 
■feld,  -[e]s,  -er,n.  =  -acker.  -fruchte, f. plur. 
spannmål,  -handel,  -s,  O,  m.  spannmålshan- 
del, -händler,  -s,  -,  m.  spannmålshandlare. 
-haus,  -es,  -er  f,  n.  spannmålsmagasin.  -Jahr, 
-[e]s,  -e,  n.  sädesår.  -jude,  -n,  -n,  m.  korn- 
jude, Bädesockrare.  -käfer,  -s,  -,  ni.  zooi.  sä- 
desvifvel.  -kammer,  -re,  /.  kornbod,  -keller, 
-s,  -,  m.  spannmålskällare,  -land,  -[e]s,  -er 
t,  n.  sädesland.  -markt,  -[e].f,  -e  f,  m.  1. 
spannmålsmarknad.  2. spannmålstorg.  -mäss, 
-es,  -e,  n.  spannmålsmått.  -reich,  a.  1.  korn- 
rik (om  ax).  2.  sädesrik.  -rose,  -«, /.  åker- 
valmo.  -Speicher,  -s,-,m.  kornbod,  spannmåls- 
magasin, -sperre, -»^/".förbud  mot  spannmåls- 
ut- el.  införsel.  -Stecher  =  -käfer.  -umstecher, 
-werter,  -s,  -,  m.  sädesskyfflare.  -wicke,  -n,f. 
bot.  fodervicka  (Vicia  sativa).  -Wucherer,  -s, 
-,  m,  =  -jude.  -wurm,  -[e]s,  -er  t,  "'•  korn- 
mask. •zeh[e]nte,  -n,  -n,  m,  sädestionde. 


Kornelkirsche,  Kornélle,  -n,  f.  bot.  kornell. 

körnllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  om  säd,  sätta 
korn,  mata  sig.  2.  äfv.  sich  «...  bilda  korn, 
blifva  kornig.  H.  tr.  ©    1.  korna,  gryna.  2. 

sätta    narf    på    laJcr.    3.    medels  ntsträdda  korn  cl. 

annat  lockbote  locka.  Kömung, /. 

Kornett,  -[e]s,  -s,  I.  m.  Ü  II.  n.  mus.  kornett. 

körnicht,  körnig,  a.  1.  kornig.  2.  =  kemicht. 

Körper,  -s,  -,  m.  kropp,  -anläge,  -n,f.  kropps- 
konstitution, kroppsförfattning,  -bau,  -[e]^, 
O,  m.  kroppsbyggnad,  -beschaffenheit.  O,  /'. 
kroppsbeskaffenhet,  -bildung,  0,f.  kropps- 
bildning,  -haltung.  O,  /.  (kroppens)  håll- 
ning, -kraft,  -e  f,  ./".  kroppskraft,  -los,  a. 
okroppslig,  -strafe,  -n,  f.  kroppsstraff. 
•Übung,  -en,  f.  kroppsöfning.  -weit.  O,/,  sin- 
neverlden.  -wuchs,  -es,  O,  m.  växt. 

körperhaft,  a.  materiell,  sinlig,  kroppslig;  mat. 
solid. 

körperlich,  a.  1.  =  rereg.  2.  kroppslig,  t.  ex.  ~e 
Vorzüge,  Gebrechen,  '^e  Beredsamkeit :  \a,\- 
talighet  som  verkar  genom  åtbörder. 

Körperlichkeit,  O,  /.  kroppslighet,  sinlighet. 

Körperschaft,  -en,  f.  korporation,  kår,  före- 
ning. 

körperschaftlich,  a.  korporations-,  kår-,  för- 
enings-. 

Korporal,  -[e]s,  -e,  m.  korpral. 

Korporälschaft,  -en,  f.  korpralskap. 

Korporation  =  Körperschaft. 

korporativ  =  körperschaftlich. 

Korps  se  Coips. 

Korpulenz,  O,/,  korpulens,  fetma. 

korrekt,  a.  korrekt,  riktig,  felfri. 

Korrektheit,  -en,  f.  korrekthet,  felfrihet. 

Korrektion,  -en,  f.  korrektion,  rättelse,  för- 
bättring, bestraffning. 

Korrektionär,  -[e]s,  -e,  m.  hjon  vid  en  arbets- 
inrättning, arbetshjon. 

Korrektor,  -s,  Korrekturen,  m.  korrekturläsare. 

Korrektür,  -e«, /.  korrektur,  -abzug, -[e].s, -e 
t,  m.  korrektur(afdrag).  -bogen,  -s,  -,  m. 
korrektur(ark). 

Korrespondent,  -en,  -en,  m.  korrespondent. 

Korrespondenz,  -en,/,  korrespondens,  bref väx- 
ling, bref  skri  f  ning.  -karte,  -n,  f.  bref  kort. 

korrespondierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  3Iit  jmdm 
~  korrespondera,  brefväxla  med  ngn.  2. 
Mit  etw.  ~  motsvara  ngt. 

Korridor,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  korridor. 

Korrigénda,  plur.  fel,  tryckfel,  korrigenda. 

korrigierllen,  -te,  -t,  tr.  korrigera,  rätta,  för- 
bättra. 

korrumpierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  korrumpera,  för- 
sämra, förfalska,  vanställa.  2.  besticka, 
muta. 

korrupt,  a.  korrumperad  m.  m.  se  »reg.  7. 

Korruption,  -en,f.  1.  korruption,  sedeförderf, 
sedligt  förfall.  2.  bestickning,  besticklighet. 

Korsår,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  korsar,  sjöröfvare. 

Korsårent[h]um,  -[e]s,  O,  n.  sjöröfveri. 


LS.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt,    w  teknisk  term.    'i*  sjoicrm.    »t  miliiarl» 


iLoTäé 


436 


Kraft 


Korse,  -n,  -n,  m.  koisikan. 

Korsett,  -[e]s,  -e,  n.  snörlif.  -Stange,  -n,  f. 
(8nörlifs)plan8chett. 

Korsikaner,  -s,  -,  m.  =  Korse.  ~in  =  Korsin. 

korsikänisch  =  korsisch. 

Korsin,  -nen,  f.  korsikanska. 

korsiscli,  a.  korsikansk. 

Korvette,  -«,  /.  i  korvett. 

Koryphäe,  -n,f.  -n,  -n,  m.  kordirigent;  anfö- 
rare, hufvudman,  koryfé. 

Kosä[c]k,  -en,  -en,  m.  kosack. 

koscher,  a.  ren,  tillåten  em.  judiska  raieskriftcr;  F 
öfverhufvud  riktig,  rätt,  som  sig  bör. 

köscherlln,   -te,  ge-t,   tr.   gilla,   godkänna,  jfr 

roreg. 

Kose...  Ex.   -form,    -e7;,y.  smekf orm  (i  smeksamt 

tal  använd  form  af  ett  namn).  -WOrt,  -[e]s,   -er  f,  «■ 

smekord,  smeknamn. 

kosllen,  -{es^t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  smeka(8). 

kosig,  a.  smeksam,  smekfull. 

kosmisch,  a.  kosmisk,  verlds-. 

Kossåt[h],  Kossät[h][e],  -en,  -en,  m.  mindre 
bonde,  torpare,  backstugusittare. 

Kost,  O,  /.  kost,  föda.  Fi-eie  ~  und  Wohnung 
haben:  hafva  mat  och  husrum  fritt.  Sich 
in  ~  geben:  ackordera  in  sig,  in  ~  neh- 
men: taga  emot  till  inackordering,  bei 
jmdm  in  der  »x<  sein:  vara  inackorderad  hos 
ngn.  -frau,  -en,  f.  1.  fru(ntimmer)  som  har 
mathållning.  2.  fruntimmer  som  har  sin 
kost  hos  ngn.  -frei,  a.  som  har  fri  kost. 
Jmdn  ~  halten:  gifva  ngn  fri  kost.  -freiheit, 
O,  /.  fri  kost,  fritt  vivre.  -gänger,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  matgäst,  -geber,  -s,  -,  m.  en 
som  ger  kost  åt  ngn;  spisvärd.  -geld,  -[e]s, 
O,  n.  kostpengar,  betalning  för  kosthåll- 
ning, -halter,  -s,  -,  m.  -v-in,  -nen,  f.  en  som 
har  mathållning,  spisvärd(inna).  -happen 
(jfr  3.  kosten),  -s,  -,  m.  smakbit,  -haus,  -es, 
-er  t,  n.  spisningsställe,  spiskvarter,  -schu- 
le, -n,  f.  skola  med  kost  (och  husrum)  för 
lärjungarne,  pension,  pensionat,  -spielig  se 
under  1.  Kosten.  -Verächter,  -s,  -,  m.  kostför- 
aktare. 

kostbär,  a.  1.  kostsam.  2.  kostlig,  dyrbar, 
värdefull.  Stelt  ~  machen:  hålla  på  sin 
värdighet,  ej  umgås  med  hvem  som  hälst. 

Kostbarkeit,  -en,  f.  dyrbarhet,  a)  O,  högt  pris, 
b)  dyrbart  föremål. 

I.  Kostilen,  plur.  kostnad,  omkostnader,  be- 
kostnad, t.  ex.  auf  meine  ~  på  min  bekost- 
nad, seine  ~  herausschlagen:  få  sina  om- 
kostnader betäckta,  in  alle  ei.  zu  den  ~ 
verurteilt  werden:  dömas  att  ersätta  alla 
omkostnader,  att  betala  rättegångskost- 
naderna, -spielig,  a.  kostsam,  dyr.  -spielig- 
keit.  O,/,  kostsamhet,  dyrhet.  -en...  ix.  ~an- 
schlag,  -[c].?,  -e  f,  m.  kostnadsförslag.  ~auf- 
wand,  -[e]s.  O,  m.  kostnad.  ~ersatz,  -es,  O, 
ni.  ersättning  af  omkostnader.  'N.fällig,  a. 
med  skyldighet  att  bestrida  omkostnaderna. 


~frei,  a.  (kostnadsjfri,  gratis.    '>^preis,  -es, 
-e,  m.  inköpspris. 

2.  kostllen,  -ete,ge-et,  itr.  k.  och  tr.  kosta,  t.  ex.es 
kostet  mir  ei.  mich  viel  Geld,  einen  Kampf. 
Es  koste  was  es  wolle:   kosta  hvad  det  vill. 

3.  kostllen,  -ete,  ge-et,  tr.  smaka. 

Koster,  -s,  -,  m.  en  som  smakar  vin  m.  m.,  vin- 
proberare. 

köstlich,  a.  kostlig,  präktig,  härlig,  dyrbar, 
värdefull,  utsökt. 

Köstlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  kostlig,  härlig,  ut- 
sökt beskaffenhet.  2.  dyrbarhet. 

Kostijm,  -[e]s,  -e,  n.  kostym,  drägt. 

kostiimierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  kostymera 
(sig)- 

1.  Kot,  -[c]s,  O,  m.  smuts,  smörja;  exkremen- 
ter. 

2.  Kot,  -[e]s,  -e,  n.  Kotlle,  -en,/,  se  Kate.  -sass 
se  Kossat. 

Köte  =  Fes.'^el  2. 

Kötel,    -s,   -,   m.   smi   runda   exkrementer  af  fir, 

r&ttor  m.  m. 

Kotelett,  -[f]s,  -s  el.  -e,  n.  Kotelétte,  -«, /.  kot- 
lett. 

Köter,  -s,  -,  m.  1.  stor,  ondsint  gårdvar;  hund 
i  aiimh.,  hundracka.  2.  =  Kossat. 

Koterie,  -en,  f  kotteri. 

Koth  m.  m.   se  Kot  m.  m. 

Kothurn,  -[e]s,  -e,  m.  koturn.  -artig  =  roij. 

kothiirnhaft,  a.  koturnlik;  vani.  bUdi.  högtraf- 
vande,  svulstig. 

kotig,  a.  smutsig. 

KÖtner,  -s,  -,  m.  =  Kossat. 

kotzllen,   -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  P  kräkas,  spy. 

Kou...  se  Com...  Kourier  se  Kurier. 

Krabbe,  -«, /.  zooi.  krabba;  F  biidi.  byting,  süs- 
se ~  sötnos.  -n...  Ex.  ~fang,  -[e]s.  O,  m. 
krabbfångst. 

krabbelig,  a.  F  krypande,  som  en  myra,  liten, 
petig.  Es  wurde  mir  ~  jag  kände  mig  obe- 
haglig till  mods. 

krabbellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.,  när  ortrorändringen 
framhåues  s.,  och  sich  ~  krafla,  krypa,  kräla, 
vimla.  11.  tr.oahitr.h.  1.  äfv.  opers.  pilla,  pill- 
ra,  klia,  sticka,  reta.  2.  klottra. 

krach,  I.  interj.  kratsch!  II.  •[e~\s,  -e,  m.  1. 
brak,  smäll,  knall;  jfr  ach  II.  2.  börskata- 
strof, fallissement,  krach,  -mandel,  -n,  f. 
krakmandel. 

krachllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1.  h.  knaka,  braka, 
dåna.    2.    s.    knakande,    brakande   brista, 

störta;    om    banker,    handelshus:  Störta  Samman, 

göra  bankrutt.  II.  tr.  sönderbryta,  sönder- 
slå ngt  knakande,  knäcka. 

krächzllen,  -[e.«]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  kraxa,  skria. 

krack  =  krach  J,  II,  1. 

Kracke,   I.   -n,  f.  1.   >t  ett  siag«  galeon.    2.  F 

hästkrake,   kratta.  3.  bot.  kråkvicka  (Vicia 

cracca).  II.  se  Ki-ake. 
Kraft,   I.    -e   \,f.  kraft.    Jur.  in  ~  sein:  gälla, 

hafva  gällande   kraft.    In  ~  (med  gen.)  =  //. 


O   saknar  plur.   t  •'="■  omljud.    tr,  transitiyt,    itr.  intransitivt   verb.    h.  har  haten,   S,  har  »ein  till   hjälpverb. 


Kräfte... 


437 


Kranich 


n.  prep.  med  gen.  i  kraft  af,  tili  följd  af,  i 
enlighet  med.  -anstrengung,  -en,  f.  kraftan- 
Btriingning.  -aufwand,  -[«]•')  O,  m.  förbruk- 
ning af  kraft,  -ausdruck,  -[ejs,  -e  f,  m.  kraft- 
uttryck, kraftord,  -äusserung,  -en,  f.  kraft- 
yttring, -bedarf, -[eJÄ.  O,  TO.  erforderlig  kraft. 
-brUhe,  -«,  f.  kraftsoppa,  -erfüllt,  a.  kraftig, 
kraftfull,  -fülle,  O,./',  kraftfullhet.  -gefühl, 
-[e]s,  -e,  n.  kiinsla  af  kraft,  -genle,  -.«,  -s,  n. 
kraftfullt  snille,  -gesang,  -[c]s,  -ef, m-  kraf- 
tig sång.  -lehre.  O,  /.  dynamik,  -leistung, 
-en,  f.  kraftyttring,  -los,  a.  kraftlös,  -lösig- 
keit,'  O,  /.  kraftlöshet,  -mehl,  -[e]s,  O,  n. 
kraftmjöl.  -mensch,  -en,  -en,  m.  kraftig, 
stark  människa,  jätte,  -messer,  -s,  -,  m. 
kraftmätare,  -mittel,  -s,  -,  n.  kraftigt  medel. 
-spräche.  O,  /.  kraftigt  språk,  -suppe,  -».  /. 
kraftsoppa,  -voll,  a.  kraftfull,  -wasser,  -s,  -, 
n.  kraftigt,  styrkande  vatten.  -Wirkung,  -en, 
f.  en  krafts  verkan,  kraftyttring,  -wort, 
-[e]s,  -e  el.  -er  t,  n.  kraftord. 

Kräfte...  ex.  -paar,  -[e]s,  -e,  n.  O  kraftpar. 
-messer,  -s,  -,  m.  kraftmätare. 

kräftig,  a.  1.  kraftig,  stark.  2.  jur.  gällande, 
Bom  har  gällande  kraft. 

kräftigllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  stärka,  styrka,  för- 
läna krafter.  II.  Sich  ~  styrka  sig,  få  kraf- 
ter. Kräftigung,/. 

Kräftigkeit,  O,/,  kraft,  styrka. 

Kragllen,  -ens,  -en  e\.  %  -en  f,  to.  dim.  Kräglein, 
Krügelchen,  krage.  BUdi.  es  geht  an  den  ~ 
det  gäller  lifvet,  F  etw.  im  <>..  haben:  hafva 
en  florshufva.  -stein,  -[e']s,  -e,  m.  0  krag- 
sten,  konsol,  -en...  Ex.  'x/blume,  -n,  f.  krag- 
blomma.     '>^mantel,    -s,    -f,   m.   kragkappa. 

Krählle,  -en,  f.  kråka.  -Winkel,  -s,  0,  n.  npr. 
Kråkvinkel.  -winkler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
kråkvinkelsbo.  -winklerei,  -en,  f.  kråkvin- 
kelsmanér,  småstadsfasoner,  -winklig,  a. 
småstadsaktig.  -en...  ex.  ~auge,  -s,  -n,  n. 
1.  kråköga.  2.  räfkaka.  3.  liktorn.  ~fOss, 
-es,  -e  t,  TO.  kråkfot;  piur.  arv.  biidi.  kråkföt- 
ter (d&lig  skrift). 

krähilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.,tr.  ocii  sich  ~  gala  (sig),  t. 
ex.  jmdn  aus  dem  Schlafe  ~  väcka  ngn  med 
sitt  galande,  sich  heiser  ~.  F  biidi.  zu  früh  <>.' 
jubla  för  tidigt.  F  biidi.  tala  galt,  gnälla. 

Krahn  se  Kran. 

Krake,    -n,    -n,    m.    krake    (tabelaktlgt  hafsvidunder); 

odjur,  vidunder. 
Krakéel,  -[e]s,  -e,  m.  krakel,  gräl,  väsen. 
krakéelllen,   -te,   -t,  itr.   h.   ställa  till  krakel, 

gräla,  bullra,  väsnas. 
Krakeeler,    -s.   -,   m.  grälmakare,  en  som  för 

oljud,  fridstörare. 
Krakeeleréi,  -en,  f.  =  Krakeel. 
krakéelerisch,  krakéelig,   a.  fallen  för  krakel, 

grälaktig,  bullrande. 
Krakel...  ex.  -beine,  -fösse,  plur.  kråkfötter. 
krakellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  om  vissa  fogiars  late,  uogef. 

kackla. 


Kraken,  -s,  -,  m.  =  Krake. 

Kralle,  -n,/.  dim.  Krållchen,  klo.  -n...  ei.  '>.<hieb, 

-[e].',  -e,  TO.  tag,  hugg  med  klorna. 

krallllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  rlfva,  klösa, 
gripa  med  klorna. 

krallenhaft,  krallicht,  a.  kloformig. 

krallig,  a.  1.  =  rareg.  2.  försedd  med  klor,  i 
sht  1  sms.,  t.  ex.  lang'^  som  har  långa  klor. 

Kram,  -[e]s,  -e  f,  to.  1.  kram,  kramvara,  korta 
varor.  Biidi.  da  liegt  der  ~ !  pladask !  där 
ligger  härligheten !  das  passt  gerade  in  sei- 
nen ~  det  är  just  i  hans  kram.  2.  kram- 
bod; kramhandel.  Einen  ~  anfangen:  öpp- 
na en  krambod.  -bude,  -n,  f.  (marknads-) 
stånd  med  kramvaror,  -handel,  -s,  O,  to. 
kramhandel,  -laden,  -s,  -f,  to.  krambod,  kort- 
varuhandel,   -markt,  -[e]s,  -e  t,  ni.  marknad 

där    blott    kramvaror    salubjudas.      •Wa[a]re,     -»,    f. 

kramvara. 
KrambåmbulT,    -[s],    O,  to.  krambambuli,  a)  ett 

slags  glSgg,  b)  ett  slags  likör,  c)  F  dricksvara  i  allmh. 

kramllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  utbjuda,  hålla, 
utbreda  sitt  kram  till  salu.  2.  afv.  tr.  In  ei. 
unter  ettv.  ~  gräfva  i,  leta  bland,  genom- 
snoka ngt.  Etw.  zu  ~  haben:  ha  ngt  att 
plocka,  styra,  syssla  med. 

Krämer,  -s,  -,  m.  'v/in,  -nen,f.  krämare,  krä- 
merska,  kramhandlare,  -bude,  -n,  f.  krä- 
mares  (marknads)stånd.  -geist,  -[e].s,  O,  to. 
krämaranda.  -Innung,  -en,  f.  krämarskrå. 
-lehrling,  -[e]s,  -e,  to.  bodbetjänt,  bodgosse. 
-massig,  a.  krämaraktig.  -seele,  -n,  f.  krä- 
marsjäl.  -volk,  -[e]s,  -er  \,  n.  krämarfolk. 
•wa[a]re,  -n,f.  kramvara. 

Krämeréi,  0,f.  gräfvande,  letande,  snokande. 

Krämeréi,  O,/,  krämaryrke,  kramhandel. 

krämerhaft,  krämerisch,  a.  krämaraktig. 

Krammets...  ex.  -beere,  -«,/.  enbär,  -vogel,  -s, 
-f,  m.  kramsfogel. 

Krampe,  -n,f.  O  krämpa,  murband,  hake. 

Krampe  se  Krempe. 

Krämpel,  I.  -s,  O,  m.  kram,  skräp,  lumpor.  II. 
se  Krempel  I. 

krämpellln,  -te,  ge-t,  tr.ochitr.h.  1.  samla  lump, 
vara  lumpsamlare.  2.  se  krempeln  I,  H. 

krämpilen  se  krempen. 

Krampf,  -[e]s,  -e  f,  ni.  kramp,  -artig,  a.  kramp- 
artad,  krampaktig,  -arznei,  ■en,f.  kramp- 
stillande medel,  -husten,  -s.  O,  m.  kramp- 
aktig hosta,  -mittel,  -s,  -,  n.  =  -arznei.  -Stil- 
lend, a.  krampstillande. 

krampfllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sich  ~  1.  kramp- 
aktigt sammandraga(s).  2,  krampaktigt 
haka  (sig)  fast,  II.  itr.  h.  hafva  kramp. 

krampfhaft,  krampfig,  a.  1,  krampaktig,  kon- 
vulsivisk. 2.  studentspr.  Oerhörd,  kolossal. 

Krämpler,  -.?,  -,  to,  1. lumpsamlare.  %.izKremp- 
ler  1. 

Kramts...  se  Krammets... 

Kran,  -[e]s,  -e  t,  rn.  kran. 

Kranich,   -[e]s,   -e,  m.  1.  trana.  2.  O  kran  ati 


äkt« 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t«  ^'öterm.   SS«  militärisk  (erin, 


krank 


438 


krausen 


lyfta  med.  -schnabel,  -s,  -f,  m.  1.  trannäbb.  2. 
bot.  a)  pelargonie,  b)  näfva,  geranium. 

krank,  kränker,  kränkst,  a.  1.  sjuk.  ~  nn  Leih 
und  Seele:  sjuk  till  kropp  och  själ,  ~  an 
der  Brust  sein:  hafva  bröstlidande,  ~  an 
den  Masern:  sjuk  i  mässlingen,  '^  am  Fie- 
ber: febersjuk.  Sich  ~  lachen:  skratta  sig 
förderfvad.  Der,  die  ~e:  den  sjuke,  den 
BJuka,  sjuklingen,  patienten.  2.  poet.  matt, 
svag,  t.  ex.  ein  matter,  ~er  Strahl.  3.  jag. 
sårad,  matt  genom  blodförlust,  -en...  Ex. 
•v/anstalt,  -en,/,  sjukhus,  sjukhem.  ~bericht, 
-[eis,  -e,  VI.  sjukrapport.  ~besüch,  -[e]s,  -e, 
m.  sjukbesök.  ~bett,  -[e],<.  -en,  n.  sjukbädd, 
sjuksäng,  sjukläger.  ~diät.  O,  /.  sjukdiet. 
-^./haus,  -es,  -er  f,  w.  sjukhus.  ~korb,  -[e]s, -e 
t,  m.  sjukbår.  ~kost,  O,/,  sjuktnat.  ~lager, 
-s,  -,  n.  =  r^bett.  ~pflege.  O,  /.  sjukvård. 
'v/pfleger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  sjukskötare, 
sjuksköterska.  ~saal,  -[e]s,  -e  t,  ni.  sjuk- 
sal. ~sänfte,  -n, /.  sjukbår.  ~schiff,  -[e]s, 
-e,  n.  "t.  sjukskepp.  ~stube,  -n, /.  sjukrum. 
~wagen,  -s,  -[t],  m.  X  sjukvagn,  ambulans- 
vagn. ~wärter,  -s,  -,  m.  -v-in,  -nen,/,  sjuk- 
vårdare, sjukvårderska.  ~zimmer,  -.<;,  -,  n. 
sjukrum. 

Kränke,  -n,/.  fallandesot. 

Kränkeléi,  O,/,  sjuklighet. 

kränkellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  sjuklig,  klen, 
skral. 

krankllen,  -te,  f/e-t,  itr.  h.  vara  sjuk,  sjuklig. 
An  etio.  (dat.)  ~  lida  af  ngt. 

krankllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  kränka,  såra;  %  plå- 
ga, smärta,  röra.  Jmds  Rechte  ei.  jmdn  an 
seinen  Rechten  ~  träda  ngns  rättigheter 
för  nära.  II.  Sich  ~  blifva  ledsen,  känna 
smärta,  röras.  Sich  zu  Tode  ~  blifva  död- 
ligt sårad,  dö  af  sorg. 

krankhaft,  a.  sjuklig,  osund. 

Krankhaftigkeit,  O,/,  sjukligt  tillstånd. 

Krankheit,  -en,  /.  sjukdom.  In  eine  ~  [ver-\ 
/allen:  få  en  sjukdom,  sjukna.  -S...  Ex.  ~be- 
richt,  -[e]s,  -e,  m.  bulletin,  'v/erscheinung, 
•en,  /.  sjukdomssymptom.  ~lehre.  O,  _/'. 
sjukdomslära,  patologi.  ~stcff,  -[e].?,  -e,  m. 
sjukdomsämne.  ~verlauf,  -[e\s,  o,  m.  en 
sjukdoms  förlopp.  ~zeichen,  -.s-,  -,  n.  sjuk- 
domssymptom. 

kränklich,  a.  sjuklig,  skral,  klen. 

Kränklichkeit,  O,/,  sjuklighet,  klenhet. 

Kränkung,  -{f^s,  -e,  m.  sjuklig,  klen  person. 

Kränkung,  -en,  /.  kränkning,  förödmjukelse, 
skymf. 

Kranz,  -es,  -e  t,  "'•  1-  krans,  p.iidi.  sie  hat  ihr 
Kränzlein  verloren:  hon  har  mistat  sin 
oskuld.  2.  Kränzchen:  förening,  sällskap. 
-binder,  -flechter,  -s,  -,  m.  ~in,-?!en,/.  krans- 
flätare,  kransflätcrska.  -förmig,  a.  krans- 
formig.  -Jungfer,  -n,  /.  jungfrubrud,  kron- 
brud, -leiste,  -n,  /.  ©  kranslist.  -los,  a.  utan 
krans,  biidi.  som  ej  mer  är  mö. 


kränzllen,  -[««]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  be- 
kransa (sig). 

Krapfen,  -s,  -,  m.  dim  Kräp/chen,  -lein,  tårta 
med  fyllning,  frukttårta. 

Krapp,  -[e]s,  -e,  m.  krapprot.  -bau,  -[e]s.  O,  m. 
krappodling.  •rot[h],  I.  a.  krappröd.  II. 
-[e].<.  O,  n.  krapp-purpur. 

krass,  «.  1.  krass,  grof.  2.  studentspr.  rå,  okun- 
nig om  studentseder. 

Krater,  -s,  -  ci.  %  Kratére,  m.  krater. 

Kratz,  -es,  -e,  m.  gnm  rifning  förorsakad  ojämnhet, 
skråma,  rispa.  —  För  föij.  sma.  jfr  Kratze  och 
kratzen,  -bürste,  -n,  /.  kratsborste ;  F  tiidi. 
motspänstig,  butter  person.  -dTstel,  -n,  /. 
bot.  krustistel  (Carduus  crispus).  -eisen,  -s, 
-,  n.  skrapa,  skrapjärn,  fotskrapa,  -füss, 
-es,    -e   t,  m.   F  1.  skrapning  med  foten  vid 

liitlsning,  Skrap-Ut.  2.  person  som  ständigt  skrapar 
med    foten,  artig,  kruserlig  person.    3.  krafsande 

höna.  4.  piur.  kråkfötter,  -fössler,  -s,  -,  m. 
=  -/uss  2.  -maschine,  -n,  /.  ^  kardmaskin. 
■wolle,  O,/,  e  kardull. 

Kratze,  -n,  /.  ©  1.  karda.  2.  skrapa,  skrap- 
järn. 

Krätzlle,  -en,  /.  1.  med.  kliande  utslag,  skabb. 
2.  ©  metallaffall,  slagg,  -artig,  a.  skabb- 
artad,  -ausschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  skabb(artadt 
utslag),  -metall,  -[e]s,  -e,  n.  =  Krätze  2. 

kratzllen,  -[?«]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.,  tr.  och  sich 
~  1.  rifva  (sig),  skrapa,  krafsa,  klösa.  Ettv. 
au/  einen  Hau/en  ~  skrapa  ihop  ngt.  2. 
klottrande  nedskrifva,  klottra  dit.  3.  Au/ 
der  Ge.ige  ~  fila  på  fiol.  4.  0  skrapa,  bor- 
sta med  kratsborste;  karda.  II.  itr.  s.  F 
springa,  skala,  schappa. 

Kratzer,  -s,  -,  m.  1.  ^in,  -nen,/,  person  som 
skrapar  m.  m.  se  foreg  2.  S  a)  skrapa,  skrap- 
järn, b)  krats. 

Krätzer,  -.s-,  -,m.\.  =  Kratzer  2.  2.  dåligt  vin 

kratzig,  a.   1.  borstig,  rifvande.  2.  knapp. 
krätzig,   a.    behäftad    med  utslag,   skabbig; 
biidi.  motbjudande,  vedervärdig. 

i(räuel,  -.«,  -,  m.  gaffel  mea  böjda  klor. 

krauellln,  kraulien,  -te,  ge-t,  tr.  sakta  rifva,  pill- 
ra,  klia.  Biidi.  jmdm  die  Ohren  ~  tala  ngn 
till  behag,  smickra  ngn. 

kraus,  a.  1.  krusig,  rynkad.  Das  Gesicht  ei. 
die  Stirn  ~  ziehen:  rynka  pannan.  2.  biidi. 
brokig,  förvirrad,  vild.  Es  zu  ~  machen: 
gå  för  långt,  -haar,  -[fj-s  -e,  n.  krusigt  hår. 
-haarig,  -bärig,  a.  krushårig.  -kohl,  -[e]s.  O, 
m.  kruskål.  -kopf,  -[e].<t,  -e  f,  w-  krushufvud. 
-köpfig  =  -haarig,  -minze  =  Krauseminze. 

Krause,  -n,  /.  1.  O,  urv  Krause,  krusighet.  2. 
krås,  veckad  remsa,  -minze,  -n, /.  bot.  krus- 
mynta. 

Kräusel,  -.«,  -,  m.  1.  se  Kreisel.  2.  äfv.  n.  litet 
krås.  -eisen,  -s,  -,  n.  krusjärn. 

kräusellln,  -te,  ge-t,  krausllen,  kräusllen,  -[es]<, 
-te,  ge-t,  I.  tr.  ocb  sich  ~  krusa  (sig),  ringla 


O   sakpar  plnr.   f  har  omljad.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  ycrb.    A.  har  haben,    S.  har  »ein  tiU  hjälpverb. 


Krausheit 


439 


Kreis 


(sig).  II.  itr.  s.  ringlande  uppstiga,  ringla 
sip.  Kräuselung,/. 

Krausheit,  0,./'.  kmsighet. 

krauslich,  a.  litet  krusig. 

Kraut,  -[ejs  -er  f ,  n.  aim.  Kräutchen,  -lein,  piur. 
nrr.  Kräuterchen,  -lein,  1.  ört,  växt;  koU. 
grönt,  grönsaker.  Ordipr.  für  den  Tod  ist 
kein  ~  gewachsen:  för  döden  gifs  ingen 
bot.  F  ein  eigenes  ^  en  besynnerlig  knrre. 
2.'  blad  i  sht  pi  rotfrukter.  Ins  r^  schiessen 
ci.    wachseii:    drifva  för  mycket  blad  si.  att 

krnften    tagea    frln    frukten.     Das    Hegt    tcie    ~    und 

Rüben  durch  einander:  det  ligger  huller 
om  buller,  om  hvartannat.  3. kål.  Das  macht 
das  ~  nicht  fett :  det  hjälper  ej  upp  saken. 
Grünes  ~  grönkål.  4.  ~  und  Lot:  krut  och 
kula,  skott,  -acker,  -s,  -f,  m.  kålåker.  -beet, 
-[e]s,  -e,  n.  kålsäng,  kålland,  -feld,  -[e].', 
-e?-,  n.  fält  med  kål  ei.  grönsaker,  -garten, 
-s,  -t,  m.  köksträdgård,  -gärtner,  -s,  -,  m. 
trädgårdsmästare  som  odlar  grönsaker, 
j  -händler,  -s,  -,  m.  grönsakshandlare,  -junker, 
•s,  -,  m.  F  landtjunkare;  piur  nfv.  knapadel. 
-kopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  kålhiifvud.  -markt,  -[e]s, 
-e  t,  w.  1.  grönsaksmarknad.  2.  grönsaks- 
torg, trädgårdstorg.  -werk,  -[«].',  O,  w.  alle- 
handa örter,  jfr  Kräuter... 
Kraute,  -n,f.  rensning  af  tradglrdsland  m.  m. 

krautilen,  -ete,  ge-et,  tr.  rensa  bort  ogräs  från. 

Kräuter...  kx.  -arznel,  -en,  f.  vegetabiliskt  lä- 
kemedel, -aufguss,  -es,  -e  f,  m.  dekokt  p& 
örter,  -buch,  -[e^s,  -er  \,  n.  1.  örtabok.  2. 
herbarium,  -frau,  -en,  /.  örtplockerska.  -kä- 
se, -s,  -,  m.  kryddost.  -kenner,  -s,  -,  m.  ört- 
kännare, botanist,  -kissen,  -s,  -,  n.  kudde 
j  fyld  med  välluktande  växter,  -kunde.  O,  /. 
I  botanik,  -salat,  -[e].«,  -e,  m.  grönsakssalat. 
•Sammler,  -,«,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  örtsamlare, 
örtsamlerska.  -Sammlung,  -en,  f.  växtsam- 
ling.  -suppe,  -re,./",  grönsoppa,  -weln,  -\e\s, 
-e,  m.  aromatiskt  vin. 

kräuterig,  a.  betäckt  med  örter. 

kräuterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  afskära,  insamla 
örter. 

krauthaft,  krautig,  a.  örtartad. 

Kräutig,  -[e].^-,  O,  n.  allehanda  Örter. 

Krawall,  -[e].s,  -e,  m.  F  kravall,  tumult. 

krawällllen,  -tt,  -t,  itr.  h.  F  styra  till  kravall, 
bråka. 

Krawäller,  -s,  -,  vi.  F  kravallmakare,  orostif- 
tare. 

krawallcerllen  =  h-awallen. 

Krawatte,  -n,f.  (herr)halsduk.  -n...  Ex.  ~ein- 
lage,  -n,  f.  halsduksstyfning. 

Kraxi,     -«,   f.    bärställning  hvarpi  bSrdor  bftras  pi 

ryggen. 

Kreatur,  -en,  /.  dim.  Kreatürchen,  -lein,  krea- 
tur, varelse. 
Krebs,   -es,   -e,   m.   1.   zooi.   och  med.  kräfta.  2. 

bokhandel,    remittenda    (till    förläggaren    &tcrglende 

böcker),   -äptig,   a.   kräftartad.    -butter,   O,  /. 


kräftsmör.  -fang,  -[e].5,  O,  m.  kräftfångst. 
-gäng,  -[e].?.  O,  m.  kräftgång.  -geschwUr, 
-[e].«,  -e,  n.  med.  kräftböld,  kräftsår,  -leuch- 
ten, -s.  O,  n.  kräftfångst  med  bloss,  -nase, 
-n,  f.  kokk.  kräftskal  med  fyllning.  -rot[h], 
a.  kräftröd.  -schaden,  -s,  -f,  m.  kräftskada, 
gfv.  biidi.  -schale,  -n,  f.  kräftskal.  -schere, 
-n,f.  kräftklo.  -stein,  -[e].«,  -e,  m.  kräftsten. 
krebsllen,  -[e«]«,  -te, ge-t,  itr.  h.  1.  fånga  kräftor. 

2.  äfv.  S.  krafla,  krypa  som  en  kräfta. 

krebshaft,  krebsicht,  krebsig,  a.  kräftartad, 
kraft-. 

krebslings,  adv.  baklänges. 

Kredenz...  v.%.  -teller,  -.<;,  -,  m.  presentertallrik. 
-tisch,  -es,  -e,  m.  serveringsbord. 

kredénzllen,  -[es]t,  -fe,  -t,  tr.  kredensa. 

Kredénzer,  -s,  -,  m.  krcdensare,  munskänk. 

Kredit,  I.  -[e'\s,  -e,  m.  kredit,  betalningsan- 
stånd.  II.  (-  -),  -[s],  -s,  n.  kredit  (möts.  debet). 
-bank,  -en,f.  kreditanstalt,  -brief,  -[e]s,  -e, 
m.  kreditbref.  -fähig,  a.  som  har  kredit, 
solid.  ■genossenschaft,-era, /.  kreditförening, 
-los,  a.  utan  kredit,  -lösigkeit.  O,/,  brist  på 
kredit. 

kreditierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  kreditera. 

Kreditiv,  -[e]s,  -e,  n.  kreditiv. 

Kreditor,  -s,  Kreditåren, m.  kreditor,  fordrings- 
ägare. 

kregel,  a.  munter,  rask,  flink. 

Kreide,     -n,    f.    krita,     äfv.    bUdl.  =  kredit,    räkning. 

Rote  ~  rödkrita,  schwarze  ~  svartkrita.  F 
biidi.  mit  doppelter  r^  anschreiben:  debitera 
två  gånger  för  samma  sak,  mit  zehn  3Iark  auf 
el.  in  der  ~  stehen:  vara  skyldig  tio  mark. 
-[n]...  El.  «^ähnlich,  'bärtig,  a.  kritaktig, 
kritartad.  ~erde.  O,/,  kritjord.  ~fels,  -en, 
-en,  m.  kritklippa.  ~stift,  -[ejs,  -e,  m.  rit- 
krita.  ~weiss,  a.  krithvit.  ~zeichnung,  -en, 
f.  kritritning. 

kreidehaft  =  kreidig. 

kreidellln,  -te,  ge-t,  kreidllen,  -ete,  ge-et,  tr. 
krita,  bestryka,  märka,  rita  med  krita. 

kréidenhaft,  kreidicht,  kreidig,  a.  kritaktig, 
kritig. 

kreierllen,  -te,  -t,  tr.  kreera,  utse,  välja. 

Kreis,  -es,  -e,  ?«.  1.  cirkel(linie),  ring;  rund- 
ning,  rund  kant.  2.  kretsgång.  3.  krets,  sfär, 
t.  ex.  die  höheren  ~e  der  Gesellschaft;  sköte, 
t.  ex.  im  ~e  seiner  Familie;  sällskap.  4. 
krets,  distrikt,  förvaltningsområde,  fög- 
deri, -abschied,  -[e].«,  -e,  m.  ungef.  landstings- 
beslut, -abschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  mat.  segment. 
-ausschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  mat.  sektor,  -aus- 
schuss,  -es,  -e  t,  ni.  kretsutskott,  distrikts- 
deputerade, -bahn,  -en,  f  cirkelformig  ba- 
na, kretslopp,  -beamte(r),  (adj.  b»jn.)  m.  tjän- 
steman i  en  krets,  ett  fögderi,  -behorde, 
-n,  f  ungef.  kronofogdeämbete,  fögderisty- 
relse, -bewegung,  -en,  f.  kretsrörelse,  -blått, 
-[e]s,  -er  f,  n.  kretsblad,  provinsblad.  -bo- 
gen, -s,  -[t],  m.  cirkelbäge.  -bote,  -n,  -n,  m. 


'  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  niiodre  brukligt,   #  teknist  term.    4»  ^'ätcrro.   ü  militärisk 


Kreisch 


440 


Kreuz 


nngef.  fjärdingskarl.  -direktor,  -s,  -en,  m.  ungef. 
kronofogde,  -drehung,  -en,  f.  vridning,  ro- 
tation. -eint[h]eilung,  -en,  f.  indelning  i 
kretsar,  i  förvaltningsdistrikt,  -fläche,  -n, 
f.  cirkelyta.  -form,  -en,  f.  cirkel(form). 
-förmig,  a.  cirkelformig,  rund.   -gäng,  -[e]«, 

0,  VI.  kretsgång,  -gericiit,  -[e]s,  -e,  n.  nngef. 
häradsrätt,  -lauf,  -[e]s,  -e  fi  in.  kretslopp. 
•linie,  -n,  f.  cirke](linie).  -Ordnung, -en, /. 
lag  rörande  kretsorganisation,  -rictiter,  -s, 
-,  m.  ungef.  häradshöfding.  -rund,  a.  cirkel- 
rund. -Scheibe,  -w,  /.  (cirkel)rund  skifva. 
-schnitt,  -[e]s,  -e,  m.  rund  inskärning,  skåra. 
-SChQlinspektor,  -s,  -en,  m.  skolinspektör  rar 
ett  skoldistrikt.  -Stadt,  -e  f. /.  kretsstad,  huf- 
vudort  inom  en  krets,  -stände,  plur.  krets-, 
distriktsdeputerade,  -tag,  •[e]s,  -e,  m.  krets- 
dag, ungef.  landsting,  -truppen,/. /j/wr.  krets- 
trupper  (förlagda   inom  ett  visst  distrikt).    -ViCrUng, 

-en,f.  mat.  cirkelns  kvadratur. 

Kreisch,  -es,  -e,  m.  galt  skrik,  skri,  anskri. 

kreischllen,  -[es]i,  -te,  ge-t  ei.  krisch,  gekri- 
schen, -[e],  itr.  h.  och  tr.  galt  skrika,  skria, 
gnissla,  fräsa,  skära,  t.  ex.  das  Weib,  die 
Eule,  die  Säge,  die  Butter  in  der  Pfanne 
kreischt,  grelle  Farben  ~;  kokk.  hårdt  steka. 

Kreischer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person,  djur 
med  gäll  stämma;  skrikhals. 

Kreisel,  -s,  -,  vi.  1.  hvirfvel.  2.  snurra,  -peit- 
sche, -M, ,/".  piska  till  en  snurra,  -rad,  -[e]s, 
-er  t,  ".  ^  turbin. 

kreisellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  ocu  s.  samt  sich  '>m 
snurra  omkring,  snurra  (rundt),  hvirfla; 
uppstiga  spiralformigt.  II.  itr.  /;.  leka  med 
(pisk)snurra.  III.  tr.  snurra  omkring.  Krei- 
selung,  /'. 

kreisllen,  -[e.«]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  arv.  «.  och 
sich  ~  gå  rundt,  gå  omkring,  vrida  sig, 
hvirfla,  kretsa,  cirkulera.  2.  bilda  en  krets, 
en  cirkel;    ~fZ.-  rund.   3.  se  kreissen.  II.  tr. 

1.  Gekreist:  rund.  2.  vrida  omkring.  3.  jäg. 
spårande  gå  omkring  viiicbrädet. 

Kreiser,  -s,  -,  m.  jäg.  person  som  spårar  det  vilda, 
underjägare. 

kreissllen,  •[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  i  barns- 
nöd, känna  födslosmärtor,  våndas,  sfv.  biidi. 

Kreisserin,  -nen,  f.  barnsängskvinna,  barna- 
föderska. 

Kreisung,  -en,  f.  1.  O,  kretsande,  hvirflande, 
kretslopp.  2.  hvirfvel,  krets,  cirkel. 

Kremonéser,   -s,   -,  m.  kremonesare,  a)  person, 


b) 


n.  kremortartari, 


Kremortartari,   -,   O,   m. 

vinsten. 
Krempe,  -"./".  Oiatt)brätte. 
Krempel,  I.   -n,  f.  ©  karda,   ullkam.    II.   se 

Krämpel  I.  -kamm,  -[e]s,  -c  t,  w.  ©  ullkam. 

-macher,  -s,  -,  m.  kardmakare. 
krempellln,    -te,  ge-t,   tr.   och  itr.  h.  1.  karda, 

kamma.  2.  se  krämpeln  1.  3.  =  roij. 
krempllen,  -te,  ge-t,  tr.  vika  upp. 


Krempler,-.?,  -,m.\.  ullkardare.  2.  se  Krämplerl. 

Kremser,  -s,  -,  m.  1.  invånare  i  Krems,  krems- 
bo.  2.  mångsitsig  vagn,  vurst. 

Kren,  -s,  -e,  m.  pepparrot. 

Krengel  se  Kringel. 

krepierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  s.  krevera;  (8Jälf)dö  om 
djur  och  P  om  människor.  II.  tr.  förarga,  förtreta. 

Krepp,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  krepp. 

Kresse,  -n,f.  bot.  krasse  (Lepidium). 

Kreszenz,  -en,  f.  af  kastning. 

Krethi  und  Plethi,  ob»ji.  subst.  kreti  och  pleti. 

Kretin,  -s  ei.  -en,  -s  ei.  -en,  m.  kretin,  miss- 
bildad idiot. 

kretinenhaft,  a.  kretin-,  idiotisk. 

Kretscham,  Kretschmar,  -s,  -s  «i.  -e,  m.  krog, 
värdshus. 

Kretschmer,  -s,  -,  m.  krogvärd,  värdshusvärd. 

Kreuz,  -es,  -e,  n.  1.  kors,  »tv.  mus.  Ans  ~  schla- 
gen :  korsf ästa.  Ins  ei.  übers  »v.  legen :  lägga 
i  kors,  korsvis;  übers  -n-  nähen:  sy  med 
korsstyng.  Jn  die  ~  tmd  Quere  ei.  kreuz 
und  quer:  härs  och  tvärs,  hit  och  dit.  Biidi. 
zu  '\je  kriechen:  krypa  till  korset,  gifva 
efter,  ge  tappt,  taga  till  bönboken,  vani.  i 
svordomar  ss.  f^  Donnerwetter !  r^sackerlot! 
~  Schock  schicere  Not!  f— n  anamma!  2. 
korstecken.  Ein  '^  schlagen,  sich  mit  dem 
~e  segnen:  göra  korstecknet,  korsa  sig. 
r.Mi. das '\^ vor  jmdm  machen:  bedja  Gud  be- 
vara sig  för  ngn.  Ein  ~  über  ettc.  machen: 
a)  öfverkorsa  ngt,  b)  biidi.  gifva  ngt  för- 
loradt.  3.  med.  kors(ben),  ryggrad,  rygg.  4. 
■i.  (ankar)krona.  5.  kortspel,  klöfver.  6.  kruci- 
fix 83.  råmärke,  gränssten,  t.  ex.  atisser  den 
~e«:  utanför  stadens  område,  -abnähme, 
-?i, -abnehmung, -en,/*,  korsnedtagning.  -arm, 
-[e]*',  -e,  m.  korsarm.  -band,  -[e]s,  O,  n.  post. 
korsband.  -bandsendung,  -en,  f.  korsbands- 
försändelse,  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  korsben. 
-biege,  -n,f.  bålens  böjning,  -bild,  -[e]«,-er, 
n.  krucifix,  -binde,  -n,f.  korsband.  -blumig, 
-blüt[h]ig,  a.  bot.  korsblomstrig.  -bogen,  -s, 
-[t],  m.  ©  korsbåge.  -brav,  a.  genomheder- 
lig, -couvert,  -[«]«,  -e  ei.  -s,  n.  korsband. 
-dorn,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  vägtorn  (Rhamnus 
catharticus).  -fahne,  -n,f.  korsfana,  -fahrer, 
-s,  •,  m.  korsfarare.  -fahrt,  -en,  f.  1.  =  -zug. 
2.  procession  med  korset  i  spetsen.  3.  ■t' 
kryssning,  -feuer,  -.«,  -,  «.  korseld,  -fidel,  a. 
F  glad  och  munter,  lifvad.  -förmig,  a.  kors- 
formig.  -fuchs,  -es,  -e  f,  m.  korsräf.  -gäng, 
-[e]s,  -e  t,  m.  korsgång,  -gasse,  -n,f.  kors- 
gata, -gewebe,  -s,  -,  n.  kyprad  väf.  -gewölbe, 
-s,  -,  n.  korshvalf.  -heer,  -[e]s,  -e,  n.  kors- 
fararhär.  -herr,  -n,  -en,  m.  =  -ritter,  -kirche, 
-K,  /.  korskyrka,  -kraut,  -[e']s,  O,  n.  bot.  bo- 
ört  (Senecio).  -lahm,  a.  ryggbruten,  länd- 
bruten.  Jnidn  ~  schlagen:  slå  ryggen  af 
ngn.  -naht,  -e  t,  .f-  korssöm.  -orden,  -s,  O,  m. 
korsorden,  -otter,  -7i,y.  vanlig  huggorm,  -pre- 
digt, -e»j, /.  korstågspredikan,    -punkt,  -[e]s, 


O   saknar  plar.   f  har  omljud.    tr,  traasitirt,    itr,  iairansitivt  verb.    h,  har  haben,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


kreuzen 


441 


-e,  m.  skärningspunkt,  -ritter,  -s,  -,  m.  kors- 
riddare, korsherre,  -schmerzen,  m.;)/ur.  ondt 
i  r3'ggen.  -Schnabel,  -s,  -f,  m.  korsnäbb. 
-schraube,  -n,  f.  ©  korsskruf.  -spinne,  -n,  f. 
korsspindel.  -Sprung,  -[e]s,  -e  f,  m.  korssteg. 
-stich,  -[«].',  -e,  m.  korsstyng.  -träger,  -s,  -, 
m.  korsbärare;  biidi.  korsdragare.  -undquer- 
zUge,  7».  plur.  tåg,  marscher  häre  och  tvärs. 
-unglUcklich,a.F  genomolycklig.  •verhör,-[e]«, 
-e,  n.  korsförhör,  -weg,  -[e].«,  -e,  m.  korsväg. 
•weis[e],  adv.  korsvis,  -woche,  -n,  f.  gång- 
vecka.  -ZUCht,  0,/.  korsning  af  djurraser.  "ZUg, 

•\_e]s,  -e  t,  m.  korståg,   -es...  Ex.  'x;erflndung, 

0,  f.  korsets  återfinnande,  korsmässa  (3:e 
maj).  ~erhbhung.  O,  /.  korsets  upphöjelse- 
fest,  korsmässa  (i4:e  september).  ~stamm,  -[e]s, 
-e  t,  m.  korsets  stam.  -N/tod, -[e]s,  0,to.  kors- 
död, korsfästning. 

kreuzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  korsa.  II.  Sich 
~  korsa  sig  ei.  recipr.  hvarandra,  göra  kors- 
tecknet.  III.  itr.  h.  i  kryssa.    Kreuzung,/*. 

Kreuzer,   -s,  -,  m.  1.  kreuzer  (tyskt,  numera  biott 

österrikiskt  skiljemynt  =  ungef.  1,8  öre).  2.  -t»  krySSarC. 

Kreuzeréi,  -en,/,  i  kryssning. 
kreuzigljen,    -te,  ge-t,   tr.    korsfästa.    Kreuzi- 
gung, /• 
Kreuziger,  -s,  -,  m.  en  som  korsfästar,  bödel. 
Kribbel...  eh.  -kopf,  -[e].?,  -e  f,  m.  brushufvud, 

hetlefrad  person,  -köpfig  =  faij. 
kribbelig,  a.  hetlefrad,  lättretlig. 
kribbellln,    -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  kräla,  vimla. 

2.  sticka  i  buden,  klia.  II.  tr.  reta,  förarga. 
Krib[b]skrab[b]s, oböji. m. F krimskrams,  misch- 

masch. 
krick,   interj.   knäpp!  kratsch!  krasl    -ente  = 

Kriechente,  -krack  =  krick. 
Krickelél,    -en,  f.  F  1.  kråkfötter,  klottrande. 

2.  förtretlighet,  förtret. 
Krickelkrackel,  -s,  -,  m.  ocb  n.  F  =  Krickelei  t. 
krickellln,   -te,  ge-t,   tr.   och   itr.   h.  F  klottra, 

skrifva  kråkfötter. 
Krickler,  -s,  -,  m.  F  kinkig  person. 
kricklich,  a.  F  kinkig. 
Krida,  O,  /.  konkurs. 

Kridår,  -[e].s,  -e,  m.  cessionant,  bankruttör. 
Kriech...  kx.  -ente,  -n,f.  zooi.  arta  (Anas  quer- 

qnedula).   -pflanze,  -n,  f.  krypväxt.   -sucht, 

O,,/*,  kryperi. 
Krieche,   -«,  f.  1.   zooi.   =   Kriechente.  2.   bot. 

krikonträd. 
kriechen,  kroch,  kröche,  gekrochen,  kriech[e'\, 

Rråidr.  pres.  ind.  kreuchst,  kreucht,  imp.  kreuch, 

1.  itr.  h.  och  när  ortförändringen  framhålles  S.  kry- 
pa, äfv.  biidi.;  kräla.  II.  Sich  reich  ~  vinna 
rikedom  genom  kryperi. 

Kriecher,  -s,  -,  vi.  ~in,  -nen,  f.  en  som  kry- 
per, krypare,  lismare. 

Kriecherei,  -en,  f.  kryperi,  lismeri. 

kriecherisch,  a.  krypande,  lismande. 

Krieg,  -\e\s,  -e,  m.  krig.  '-^führen:  föra  krig, 
in  den  ~  ziehen:  gå  ut  i  krig,   ordspr.  im  »ve 


Krieg 

gilt  Kriegsgehrauch:  sä  gir  det  till  i  krig. 
-fertig,  a.  rustad  (till  krig),  -führend,  a.  krig- 
förande. -fUhrung,  -en,f.  krigföring,  -s...  Ex. 
'^adel,  -s,  O,  m.  krigaradel.  'v.akademie,  -en, 
f.  krigsakademi,  krigsskola,  'v.angelegen- 
heit,  -en,  f.  krigsärende,  »^artikel,  vi.  plur. 
krigsartiklar,  krigslag,  'v^baukunst.  O,  /. 
krigsbyggnad,  fortifikation.  '>ubedarf,  -[e].«, 
O,  m.  krigsförnödenheter,  »^bereit,  a.  ru- 
stad, på  krigsfot.  ~bereitschaft.  O,/,  rustadt 
tillstånd,  krigsfot.  '>..brauch,  -[e]s,  -ef,  m. 
krigsbruk.  «N/budget,  -s,  -s,  n.  krigsbudget. 
■^denkmUnze,  -n,  f.  krigsmedalj,  'v/dienst, 
-[e]s,  O,  VI.  krigstjänst,  ^erfahren,  a.  krigs- 
erfaren.  '>./erklärung,  -en,f.  krigsförklaring. 
'>^eröffnung,  -en,  f.  krigets,  fiendtligheter- 
nas  början,  'vfach,  -\e\s,  O,  n.  krigaryrke. 
~fackel,  -n,  f.  krigsfackla.  ~fall,  -[e]s.  O, 
m.  Jm  r^^  i  händelse  af  krig.  ~flotte,  -n,f. 
krigsfiotta.  ~froh,  a.  krigslysten,  krigisk. 
~fDss,  -es.  O,  TO.  krigsfot,  '^gebrauch  = 
'^brauch,  r^gefährte,  -n,  -n,  m.  krigskamrat, 
stridskamrat.  ~gefangene(r),  (adj.  böjn.)  m. 
krigsfånge,  '«^gefangenschaft.  O,  /.  (krigs-) 
fångenskap,  'v/gemass,  a.  på  krigsmaner, 
efter  krigsbruk,  '^gericht,  -[e]s,  -e,  n.  krigs- 
domstol, krigsrätt,  ^geschichte,-«,./'.  krigs- 
historia, '^geschrei,  -[e]s,  -e,  n.  krigsrop, 
härskri,  'v^gesetz,  -es,  -e,  n.  krigslag.  ~ge- 
töse,  '^getUmmel,  -s,-,n.  stridstumult,  «x^gott, 
-[e]s,  -er  f,  ^-  krigsgud,  «v/göttin,  -nen,  J'. 
krigsgudinna.  ~handwerk, -[e]s,0,n.  krigar- 
yrke. ~heer,  -[e]s,  -e,  n.  krigshär,  'x^held, 
-en,  -en,  m.  krigshjälte.  ~herr,  -n,  -en,  m. 
regent  i  en  krigförande  stat.  '>./hUlfe,  O,  f. 
krigshjälp.  ~jahr,  -[e]«,  -e,  n.  krigsår.  ~ka- 
merad,  -en,  -en,  m.  =  '-^geführte.  '->.:kasse, 
-n,f.  krigskassa,  -v/knecht, -[e]s, -e,TO.  krigs- 
knekt. ~kosten,2?^Mr.krigskostnader.  'vkunst, 
O,  /.  krigskonst,  'v/leute,  plur.  krigsfolk. 
».^lied,  -[e]s,  -er,  n.  krigssång,  ^iist,  -en,/. 
krigslist,  'vlustig,  a.  krigslysten.  '>.'macht, 
-e  t,  f.  1.  krigsmakt.  2.  krigförande  makt. 
'^manier,  -era, /.  krigsmaner.  ~mann,  -[e]s, 
-er  \e\.Kriegsleiite,  m.  1.  krigsman,  krigare. 
2.  krigserfaren  man.  '■^minister,  -s,  -,  w. 
krigsminister,  'v.'pflicht.  O,  f.  värnepligt. 
'x.pflichtig,  a.  värnepligtig.  'v/pflichtigkeit,  O,/, 
värnepligt.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  krigsråd. 
~recht,  -[e]s.  O,  n.  1.  krigsbruk,  krigets 
rätt.  2.  krigslag.  3.  krigsrätt,  ^ruf,  -[e]s, 
0,m.  1.  härskri.  2.  ropet  'till  vapen'.  ~ruhm, 
-[e]s,0,TO.  krigsära.  ~rüstung,-en,/.  (krigs-) 
rustning.  '^Schauplatz,  -es,  -e  t,  «»•  krigs- 
skådeplats. ~schiff,  -[e]s,  -e,  ra.  krigsskepp. 
'>./SChuld,  -en,f.  krigsskuld.  '>.'Spiel,  -[e]s,  -e, 
ra.  krigsspel.  '>./Spräche,  O,  f.  militärspråk. 
•^stand,  -[e]s,  O,  vi.  krigsfot,  ^stärke.  O,/. 
krigsstyrka.  ~steuer, -ra, /.  krigsgärd.  ~that, 
•en,f.  krigsbragd,  ».^tüchtig,  a.  krigsduglig. 
'V.Übung,  -ew,  /.  krigsöfning,  exercis,  -x-volk. 


äkta  ims.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    i*  ejötcr 


militäruk  term. 


kriegen 


442 


kronig 


-[e]s,  0,  n.  krigsfolk.  ~wagen,  -*,  -[t],  m. 
stridsvagn.  ~wesen,  -s,  0,  n.  krigsväsen. 
~zucht,  0,/.  krigstukt. 

1.  kriegüen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  föra  krig. 

2.  kriegllen,  -te,  ge-t,  tr.  F  erhålla,  få,  bekom- 
ma. Sich  (recipr.)  ~  få  hvaiandra. 

Krieger,  -s,  -,  m.  krigare,  soldat,  -käste,  -n,f. 

krigarkast.   -stand,  -[e]s,  0,  m.  krigarstånd. 

•verein,  -[e]s,  -e,  m.  krigarförening. 
Kriegerin,  -nen,  f.  kvinlig  krigare,  amason. 
kriegeriscli,  a.  krigisk. 
kriminal,    a.  kriminell,  kriminal-,  brottmåls-. 

•gericlit,    -[e].';,    -e,    n.   domstol  i  brottmål. 

-gericlitlicli,    a.   brottmåls-,   kriminell,    -ge- 

richtsbarkeit,  O,/,  rättsskipning  i  brottmål. 

-richter,  -s,  -,  m.  domare  i  brottmål. 
krimmellln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  kräla,  krälande  vimla. 
Krimmer,    -s,   -,   m.  1.   invånare  på  Krim.  2. 

äfv.  n.  grått  lamskinn  från  Krim. 
Krimplle,    O,  f.   krympning.   In  die  '^  geh  en: 

krympa,  -frei,  a.  som  ej  krymper. 
krimpllen,  -te,  ge-t  ei.  gekrumpen,  itr.  s.,  tr.  och 

sich  'N-  krj'mpa. 
Krimper,    -s,    -,    m.    1.   (klädes)krympare.    2. 

preussiska  efter  freden  i  Tilsit  exercerade  Och  per- 

mitterade  undersåtar,  -pférd,  -[e]s,  -e,  n.  Js< 
öfvertalig  häst,  reservhäst. 

Krimstecher,  -a,  -,  vi.  ett  siags  fältkikare. 

Kringe,  -n,  f.  ringförmig  bärvalk  rcr  hurvndet. 

Kringel,  -s,  -,  m.   1.  ring.  2.  kringla. 

kringelig,  a.  ringlande. 

kringellln,  -te,  ge-t,  sich  ~  ringla  sig,  slingra 
sig. 

Kringen,  -.«,  -,  m.  =  Kringe. 

Krinoline,  -«,  f.  krinolin. 

Krippe,  -n,  f.  1.  krubba.  2.  ©  flätverk  till 
dammars  förstärkande,  -n...  Ex.  ~beisser, 
-s,  -,  m.  krubbitare.  ~reiter,  -s,  -,  m.  para- 
sit, person  som  lefver  pi  andras  bekostnad  (egentl.  en 
som    rOr    sin    häst    till    andras    krabbor).     ~Setzer  = 

'\'heisser. 
krippllen,-<e,^e-«,<7-.  ©  förstärka  med  flätverk. 
Krislle,  Krisllis,  -en,  f.  kris. 
Kristall  se  KrystaJl.^ 

Kritérillum,  -mto[s],    -en,  n.  kriterium,  känne- 
tecken. 
Kritik,  -en,f.  kritik,  granskning. 
Kritikaster,  -.«,  -,  m.  kritikast,  häcklare. 
Kritiker,  -s,  -,  m.  kritiker,  granskare. 
kritisch,  a.  kritisk. 
kritisierllen,    -te,   -t,   tr.   och    itr.   h.   kritisera, 

granska,  bedöma. 
Krittel,   -s,   O,  m.   Krittelei,  -en,/,  häcklande, 

mästrande,  tadelsjuka,  småaktigt  klander, 

småaktig  anmärkning. 
Kritteler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  häcklare,  häck- 

lerska. 
krittelig,   a.  1.   benägen   att  häckla,    gnatig, 

småaktig.  2.  mycket  fin,  petig. 
krittellln,   -te,  ge-t,   itr.   h.   och  tr.    1.   häckla, 

småaktigt  kritisera.   2.  reta,  förarga. 


Krittler,  krittlig  =  Krittel...   Krittling,  -[e]s,  -e, 

m.  =  Kritteler. 
Kritz,  -es,  -e,  m.  raspning;  streck,  penndrag. 
Kritzelei,  -en,  f.  klotter,  kråkfötter. 
kritzelün,    -te,  ge-t,   kritzl'en,   -{es^t,  -te,  ge-t, 

itr.  h.  och  tr.   1.  raspa.  2.  klottra. 
Kritzler,  -s,  -,  m.  '>-in,  -nen,f.  klottrare. 
kritzlicht,  kritzlig,  a.  klottrig,  svårläst. 
Krokodil,   -[e]s,  -e,  n.  krokodil,    -ei,  -[e]s,  -er, 

n.  krokodilägg.  -[s]...  Ex,  ~thräne,  -n,f.  kro- 
kodiltår. 
Krokos,  Krokus,  -,  -,  m.  bot.  krokus. 
Kroll...   Ex.  -erbsen,  f.  plur.  hela  ej  siiade  ärter. 

-haar,   -[e]s,   -e,   n.   beredt,  krusadt  tagel. 

-hecht,  -[e]5,  -e,  m.  kromgädda. 
krollllen,  kröllllen,   -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sich  ~ 

rulla   (sig),   krusa   (sig),  böja  (sig).  II.  itr. 

k.  om  orren:  Spela. 

Kronl'e,  -en,  f.  dim.  Krönchen,  -lein,  1.  krona. 
Biidi.  dem  Werke  die  ~  aufsetzen:  sätta 
kronan  på  \er)s.&t,  jmdm  an  die  ~  greifen: 
träda  ngns  ära  för  nära;  F  es  ist  mit  ihm 
nicht  gam  richtig  unter  der  ~  det  står  ej 
rätt  till  med  honom,  han  är  ej  vid  sina 
sinnens  fulla  bruk,  etw.  in  der  ~  haben: 
a)  vara  litet  på  sned,  på  tre  kvart,  b)  vara 
vresig,  was  ist  ihm  in  die  oj  gefahren? 
hvad   går   åt  honom?    2.   krona,   a)  mynt  = 

10  mark  =  8,89  kr.,  b)  blomkrona,  c)  ljuskrona,  d) 
astron.,  e)  på  träd,  f)  jäg.  öfversta  delen  af  hjorthorn, 
bestlende  af  mer  än  två  spetsar,    g)  dels  =  stat,  dels  = 

regsring,  m.  m.  -amt,  -[c]^,  -er  f,  w.  1.  direkt 
under  kronan  lydande  ämbete.  2.  hoftjänst. 
-beamte(r),  (adj.  bajn.)  m.  kunglig  (käjserlig) 
tjänsteman;  kronobetjänt,  -bewerber,  -s,  - 
m.  tronpretendent,  -blume, -»,/.  bot.  krön 
lilja  (Fritillaria).  -erbe,  -n,  -n,  m.  tronarf 
vinge,  -feldherr,  -n,  -en,  m.  kronfältherre 
-gehörn,  -[c]s,  -e,  n.  hjorthorn  slutande 
mer  än  två  spetsar,  -glas,  -es,  O,  n.  krön 
glas.  -gut,  -[e]s,  -er  f,  n.  kronogods.  -hirsch 
-es,  -e,  m.  kronhjort,  -land,  -[ejs,  -er  \,  n 
kronland.  -leuchter, -,<;, -.7».  ljuskrona,  -prinz 
-en,  -en,  m.  kronprins,  -prinzessin,  -nen,  f 
kronprinsessa,  -prinzlich,  a.  kronprinsens 
kronprins-.  Die  ~era  Hei-rschaften:  deras 
kungl.  högheter  kronprinsen  och  kronprin 
sessan.  -rad,  -[e].',  -er  f,  n.  kronhjul.  -räu 
ber,  -.«,  -,  m.  kronröfvare.  inkräktare,  usnr 
pator.  -Schnepfe  =  Brachschnepfe.  -Steuer, 
-n,f.  kronoutskylder.  -en...  Ex.  ~blatt,  -[e].', 
-er  t,  n.  bot.  kronblad,  '^gold,  -[e].«.  O,  n.  18 
karatigt  guld.  ~los,  a.  utan  krona,  'vorden. 
-s,  -,  m.  kronordcn.  ~träger,  -s,  -,  m.  krönt 
furste,  krönt  hufvud. 

krönilen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  kröna.  2.  F  sätta  horn 
på,  göra  till  hanrej.  3.  Gekrönt:  försedd 
med  krona,  med  Krongchörn.  Krönung, /I 
-S...  Ex.  ~feierlichkeit,  -en,f.  kröningshög- 
tidlighet. ~mlinze,  -n, /.  kröningsmedalj. 

kronig,  a.  i  sms.  ss.  koch'^  bärande  hög  krona. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitJTt,    itr.  intransitlrt  verb.    h.  har  haben,    S,  har  aein  till  hj&lpvcrb. 


Kropf 


443 


Küche 


Kropf,- [e]«,-et,»n-l.kräfva;  hals.  2.Tned.halBkör- 
telns  förstoring,  gottre(8truina).  -ente,-«,/. 
zooi.  vigge  (Fuligula).  -gans,  -e  f,/.  zooi.  pe- 
likan, -krank,  a.  lidande  af  Kropf  2.  -stein, 
-[e]5,  -e,  m.  hörnsten  på  simser.  -taube,  -n, 
f.  looi.  kroppdufva  (Columba  gutturosa). 

kröpfllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  äta  (om  fogiar  med 
krä^■a).  II.  tr.  1.  göda  gisa.  2.  ©  böja,  kröka 
i  vinkel. 

Kröpfer,  -s,  -,  m.  =  Kropftauhe. 

kropficht,  kropfig,  kröpfig,  a.  1.  =  hropfkrank. 
2.  som  stannat  i  växten.  3.  böjd,  bildande 
ett  knä,  en  vinkel. 

kroschllen,  •[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  kokk.  bryna. 

Kröte,  -n,  f.  1.  padda;  biidi.  P  argbigga,  F  py- 
re,  kryp.  2.  piur.  P  pengar,  -n...  Ex.  ~fisch, 
-es,  -e,  m.  zooi.  paddfisk.  -^Stecher,  -s,  -,  vi. 
P  värja,  dålig  knif,  köksknif.  'vStein,  -[e]*-, 
-e,  VI.  min.  paddsten. 

krötig,  krötisch,  a.  ondsint,  giftig;  envis. 

Kroup  se  Krupp.    Krucifix  se  Kruzifix. 

KrUckile,  -en,/,  krycka,  -stab,  -stock,  -[e],9,  -e 
t,  TO.  käpp  med  krycka,  -en...  ex.  ~!änge, 
-n,f.  kryckans,  kryckornas  längd. 

Krug,  -\_e~\s,  -e  \,  m.  dim.  Krüglein,  Krügel- 
chen, 1.  kruka;  stop,  8tånka,  kanna.  Ordspr. 
der  '\j  geht  so  lange  zu  Wasser,  bis  er  bricht: 
krukan  går  så  länge  efter  vatten,  tills  hon 
spricker.  2.  krog,  värdshus,  -fiedler,  -s,  -, 
m.  birfilare.  -förmig,  a.  kruk-,  stopformig. 
-gerechtigkeit,  -en,/,  utskänkningsrättighet. 
-weise,  adv.  stopvis.  -wirt[h],  -[e]s,  -e,  m. 
krögare,  värdshusvärd.  •wirt[li]schaft,  -era, 
_/.  krog-,  värdshusrörelse. 

Krüger,  -s,  -,  m.  krögare,  värdshusvärd. 

KrÖgeréi,  O,  /.  krögeri. 

Kruka,  -n,  f.  stenkruka,  krus.  F  widi.  eine 
putzige  ~  en  lustigkurre. 

Krume,  -n,  /.  dim.  Krümchen,  -lein,  Krümel, 
1.  inkrom  i  bråd,  malle.  2.  smula.  3.  åkerbr. 
a)  matjord,  b)  sädesbrodd. 

Krümel...  ex.  -zucker,  -s.  O,  m.  1.  krossocker, 
strösocker.  2.  kem.  drnf.socker. 

krümelig,  a.  som  smular  sig,  kornig. 

krümellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  smula  sig,  sön- 
dersmulas. II.  tr.  söndersmula. 

krumllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  söndersmula,  sönder- 
bryta. II.  itr.  k.  om  säd;  komma  upp,  skjuta 
brodd. 

krumm,  krummer  ei.  krümmer,  krummst  ci. 
krümmst,  a.  krokig,  krökt,  böjd.  Einen  r^en 
Rücken  ei.  Buckel  machen:  kröka  rygg,  -v-e 
Finger  machen:  vara  långfingrad.  ~  bie- 
gen: kröka,  böja;  ~  gehen:  gå  krok(ryg- 
g)ig,  biidi.  es  geht  ~  mit  ihm :  ået  går  på 
tok  för  honom;  sich  ~  halten:  gå  krok- 
(rygg)ig;  sich  'v»  Zac A ew .•  skratta  sig  för- 
derfvad;  Fbiidi.  etio.  ~  nehmen:  illa  uppta- 
ga, blifva  stött  öfver  ngt;  jmdn  ~  sch  Ii  es- 
sen: belägga  ngn  med  bojor  s&  att  han  ej  kan 
hSiia  sig  rak;    ~  Werden:  blifva  krokig,  krö- 


kas, böjas,  -ästig,  a.  som  har  krokiga  gre- 
nar, -beln,  -[e],«,  -e,  n.  ooh  m.  kobent  ei.  hjul- 
bent  person,  -buckel,  -s,  -,  m.  krökt  rygg; 
lismare.  -flächig,  a.  med  svängd,  rund  yta. 
-hals,  -es,  -e  t,  vi.  halsvred.  -holz,  -es,  -er  t, 
n.  vridet,  svängdt  trästycke, krumträ, krum- 
timmer.  -horn,  -[e],?,  -er  t,  n.  krökt  horn. 
-linie,  -n,  f.  kroklinie.  -Ilnig,  a.  kroklinig. 
-stab,  -[e]s,  -e  f,  to.  krumstaf. 

krUmmbär,  a.  möjlig  att  kröka. 

KrUmme,  -n,f.  krokighet;  biidi.  krokväg,  smyg- 
väg. 

krUmmllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  r^  kröka  (sig), 
böja  (sig). 

Krümmung,  -en,  f.  krökning,  krök;  krokväg. 

KrUmpe,  krumpüen,  krümpllen  se  Krimpe(n). 

Krupp,  -[e]s,  -s,  to.  strypsjuka,  krup. 

Kruppe,  -ra,  /.  stycke  mellan  länd  och  svans  pi  hästar. 

Krüppel,  -s,  -,  TO.  krympling,  invalid,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  "»•  förkrympt  träd,  dvärgträd. 
-bein,  -[e]s,  -e,  n.  stympadt,  förkrympt  ben. 
-stuhl,  -[e]s,  -e  t,  TO.  ett  slags  låg  länstol. 

krüppelhaft,  krüppelicht,  krüppelig,  a.  förkrympt, 
stympad. 

krüppellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  röra  sig 
som  en  krympling,  krypa,  kräla. 

Krüppling,  -  [e]s,  -e,  to.  förkrympt  väsen,  krymp- 
ling. 

Kruste,  -ra,  /.  dim.  Krüstchen,  -lein,  skorpa, 
kant,  skal.  -n...  Ex.  ~t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  zooi. 
kräftdjur. 

krustig,  a.  betäckt  med  en  skorpa,  ett  skal. 

Kruzifix,  -es,  -e,  n.  krucifix. 

Krypta,  -s,  Krypte,  -n,  f.  krypta,  kraftkyrka. 

Kryptogam,  -[e]s,  -en,  n.  bot.  kryptogam. 

Kryståll,  -[e]s,  -e,  to.  och  n.  kristall,  -bildung, 
-en,f.  kristallbildning,  kristallisation.  -dru- 
se,  -ra,  f.  min.  kristalldrus.  -feuchtigkeit,  0,f. 
med.  kristallvätska,  -glas,  -es.  O,  n.  ©  kri- 
stallglas, -hell,  a.  kristallklar,  -kunde,  -leh- 
re, O,/,  kristallografi.  -palast,  -[e]s,  -e-\,m. 
kristallpalats. -wasser,-s,0, ra.  kristallvatten. 

krystållen,  a.  1.  af  kristall,  kristall-.  2.  kri- 
stallklar. 

krystållig,  a.  kristallartad,  kristallklar. 

krystallinisch,  a.  min.  kristallinisk. 

krystallisierllen,  -te,  -t,  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~ 
kristallisera. 

Kübel,  -s,  -,  TO.  och  t  n.  dim.  Kiibelchen,  Kübe- 
lein, bytta,  (trä)ämbare,  träkruka. 

Kubtk...  Ex.  -füss,  -es,  -,  to.  kubikfot,  -meter, 
-s,  -,  TO.  kubikmeter,  -wurzel,  -n,  f.  mat.  ku- 
bikrot. 

kubisch,  a.  mat.  kubisk. 

KQbler,  -s,  -,  to.  tunnbindare. 

Kubus,  -,  -  el.  Kubi,  TO.  mat.  kub. 

Küche,  -ra,/,  dim.  Küchlein,  Küchelchen,  1.  kök. 
F  biidi.  jmdn  in  die  rechte  ~  weisen:  visa 
ngn  hans  rätta  plats,  jtocZw  in  des  Teufels 
el.  Henkers  ~  bringen:  bringa  ngn  i  knipa. 
2.  a)  mat]agmng;,t.ex.die'^ verstehen:  förstå 


»ta  SIDS.    F  familjärt.    P  litgre  språk.    %  mindre  brukligt.   ©  teknisk  tern»,    if  ^öterm.   Ji«  militäriek  ten». 


kücheln 


444 


Kühler 


sig  på,  vara  skicklig  i  matlagning,  b)  mat, 
t.  ex.  eine  gute  »^  führen:  lefva  godt,  kalte 
~  kallmat.  -n...  ejc.  ~bedien[ste]te(n),  pior. 
köksbetjäning,  kökspersonal.  ~dragoner,  -s, 
-,  VI.  F  köksbjörn.  ~feuer,  -s,  -,  n.  kökseld. 
/^garten,  --s  -t,  m.  köksträdgård.  ~gerät[h], 
~geschirr,  -[e]s,  -e,  n.  kökskärl,  köksatti- 
ralj. ~herd,  -[e]s,  -e,  m.  köksspis,  /^junge, 
-;;,  -n,  vi.  kökspojke,  's/latein,  -\_e']s,  O,  n. 
kökslatin.  ~nieister,  -s,  -,  m.  köksmästare. 
~messer,  -s,  -,  n.  köksknif.  ^öbst,  -[e]s.  O, 
n.  frukt  till  matlagning.  ~schrank,  -[e]s,  -e 
t,  m.  köksskåp.  »N-schürze,  -n,  f.  köksför- 
kläde. 'vStube,  -n,f.  kökskammare.  ~tisch, 
•es,  -e,  m.  köksbord. 

köchellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  baka  (bakel- 
ser, kakor,  tårtor). 

Kuchen,  -s,  -,  m.  dim.  Küchlein,  Küchel\chen\, 
bakelse,  tårta,  kaka;  pannkaka,  våffia  m.  m. 
F  ja  'V.'  iron.  det  kan  du  inbilla  dig,  ein  ~ 
sein :  komma  på  ett  ut.  -bäcker,  -s,  -,  m.  finba- 
gare, sockerbagare,  -blech, -[e]s, -e,«.  ugns- 
plåt,  -eisen, -5, -,n.  våffeljärn,  -form, -en,y. ba- 
kelseform.  •rad,-[e]A', -erf,  n.  bakelsesporre. 
-Schieber,  -s,  -,  vi.  kakspade. 

Küchen,  -«,  -,  n.  dim.  Küchlein,  Kückel[cken], 
kyckling. 

Küchler  =  Kuchenbäcker. 

Kuck,  kucken.  Kucker  se  Guck... 

Kücken  =  Küchen. 

Kuckuck,  I.  -[eis,  -e,  m.  1.  gök.  2.  evfem.  ror 
djäfvul,  t.  ex.  geh  zum  »v..'  hol  dich  der  ~.' 
dra  åt  h— e!  3.  person,  sälle;  hanrej.  II. 
interj.  kuku !  -S...  Ex.  'X/blume,  -»,./".  bot.  gök- 
blomma  (Lychnis  Flos  cuculi).  ^ei,  -[e].s, 
■er,   n.   gökägg,   'x.speichel,   -s,  0,  m.  grod- 

Spott.  ^Uhr,  -en,  f.  gökur  (med  en  galande  gök 
i  St.  f.  slagverk). 

kuckucküen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  gala  som 
goken,  ropa  kuku.  2.  göra  till  hanrej. 

Kufe,  -n,  f.  dim.  Küfchen,  -lein,  1.  balja,  kar, 
så.  2.  (släd)med. 

Küfer,  -s,  -,  m.  1.  tunnbindare.  2.  förestån- 
dare för  en  vinkällare,  källarmästare. 

Kuferéi,  -en,  f.  källarväsen,  källarmästarbe- 
fattning. 

kiiferlln,  -te,  ge-i,  itr.  h.  utöfva  tunnbindar- 
yrket,  vara  tunnbindare. 

KuH,  -[e]s,  -e,  n.  Kuffe,  -«,/.  A  koff. 

Köfner  =  Küfer. 

Kugel,  -n,  f.  dim.  Kügelchen,  Kügelein,  kula, 
klot,  båll,  sfär,  glob.  -achse,  -n,f.  klotaxel. 
-ähnlich  =  -förmig,  -armbrust,  -e  [t],/-  arm- 
borst med  hvilket  kulor  skjutas,  -artig  = 
-förmig,  -bahn,  -en,  f.  ett  klots,  en  kulas 
bana,  X  kulbanu.  -becher,  -s,  -,  m.  bilboko. 
-blume,  -«,/.  bot.  blåbåll  (Globularia).  -bUch- 
se,  -n,  f.  studsare,  reffladt  gevär,  -dlstel,  -n, 
f.  bot.  bålltistel  (Echinops).  -fang,  -[e]s, -ef, 
m.  1.  bilboké.  2.  J$J  skottvall.  -fest,  a.  skott- 
fri.  -fläche,  -n,  f.  mat.  sfärisk  yta.  -form,  -en, 


f.  1.  ©  kulform.  2.  klotform.  -fSrmig,  a. 
klotformig,  sfärisk,  rund.  -förmigkeit,  O,  f. 
klotformighet,  klotlikhet,  -gerade,  a.  j^  som 
har  jämn  kaliber,  -gestalt,  O, /.  klotform. 
•gewölbe,  -s,  -,  n.  O  kupol(hvalf).  -gleich,  a. 

1.  klotlik.  2.  =  -gerade.  -haufe[n],  -ns,  -n, 
m.  X  kulstapel,  -kalotte,  -n,  /.  mat.  sfärisk 
kalott,  -körper,  -.<;,  -,  m.  sfärisk  kropp,  klot. 
-loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  biljardpåse.  -regen,  -s, 
O,  TO.  kulregn,  -rund,  a.  klotrund,  -saat,  -en, 
f.  poet.  kulregn,  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  lek  med 
kulor,  klotspel.  -spritze,  -n,f.  ^  kulsprata. 
-t[h]ierchen,  -s,  -,  n.  klotdjur.  -wähl,  -en,  f. 
votering  med  kulor,  -zieher,  -,s,  -,  m.  0 
krats,  kultång. 

kugelicht,  kugelig,  a.  klotformig,  klotlik,  rund. 
kugellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.   1.  rulla.  2.  göra  klot- 
formig, runda,  afrunda.  II.  Sich  />.-  1.  rulla. 

2.  blifva  klotformig,  rundas.  F  sich  vor  La- 
chen />.-  ungef.  vara  nära  att  kikna  af  skratt. 
III.  itr.  1.  s.  rulla,  tillra.  2.  h.  a)  leka  med 
kulor,  b)  omrösta  med  kulor.   Kugelung,/". 

Kuguar,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  zooi.  kuguar. 

Kuh,  -e  f,f.  ko;  F  biidi.  nöt.  Blinde  'v-  blind- 
bock, -auge,  -s,  -n,  n.  1.  koöga.  2.  bot.  åker- 
kulla (Anthemis  arvensis).  -blatter  =  -pok- 
ke.  -blume,  -n,  f.  bot.  1.  kabbelök  (Caltha 
palustris).  2.  smörblomma  (Taraxacum  of- 
ficinale).  -euter,  -s,  -,  n.  kojufver.  -fleisch, 
-es.  O,  n.  kokött,  nötkött,  -füss,  -es,  -e  t,  m. 
kofot,  -glocke,  -b, /.  koskälla,  -haar, -[e]s, 
-e,  n.  nöthår.  -hären,  re.  af  nöthår,  nöthårs-. 
-haut,  -e  t,  /•  kohud,  nöthud.  -hessig,  a.  ko- 
bent  (om  hästar),  -hirt,  -en,  -en,  m.  koherde. 
-horn,  -[e]s,  -er  fj  "•  1.  kohorn.  2jagthorn. 
-kalb,  -[e]«,  -er  +,  n.  kvigkalf.  -käse,  -s,  -,  m. 
ost  af  komjölk.  -magd,-et-/-  ladugårdspiga. 
-milch.  O,/,  komjölk,  -pocke,  -«,/.  kokoppa. 
-pockengift,  -[?].<;, O, re.  vakcin.  -reigen,  -reihen, 
-s,  -,  m.  vall-låt.  -schelle,  -n,  f.  koskälla. 
-schluck,  -[e]s,  -e  [f],  m.  F  väldig  klunk,  -stall, 
-[e]s,  -e  t,  m.  fähus,  -warm,  a.  spenvarm. 
-weide,  -n,  f.  kobete,  kreatursbete,  -weizen, 
-s.  O,  TO.  bot.  kovall,  kohvete  (]ilelampyrum). 

Küher,  -s,  -,  m.  koherde. 

kühl,  I.  re.  sval,  kylig;  biidi.  kall,  likgiltig.  II. 
-[e]s.  O,  n.  =  Kühle,  -apparat,  -[e].s,  -e,  m. 
kylapparat.  -fass,  -es,  -er  t,  n.  kylfat.  -ha- 
fen  =  -ofen.  -kessel,  -s,  -,  m.  O  kylkittel. 
-mittel,  -s,  -,  n.  med.  kylande  medel,  -ofen, 
-s,  -t,  m.  ©  kylugn.  -pfanne,  -n,  f.  ©  kyl- 
panna.  -rohr,  -[e]s,  -e,  n.  Ö  kylrör.  -salbe, 
-n,  f.  med.  kylande  salfva.  -schiff,  -[c]s,  -e, 
n.  Ö  kylskepp.  -trank,  -[f].f,  -e  \,  m.  sval- 
kande dryck. 

Kühle,  -n,f.  1.  O,  svalka,  kylighet;  biidi.  köld, 
likgiltighet.  2.  =  Kühlte. 

kühlllen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  svalka,  kyla,  afkyla. 
II.  Sich  ~  svalka  sig,  afkylas.  III.  itr.  h. 
i,  blåsa  (upp). 

Kühler,  -s,  -,  m.  kylare,  kylapparat. 


Q   saknar  plur.    f  har  ooU^ud.    tr.  trapsitivt,    itr.  mtransitlTt 


kflhlig 


445 


Landschaft 


kUhllg,  a.  kylig,  sval. 

Kühling,  -[e]s,  -e,  m.  looi.  id  (Lenciscus  idus). 

KUhlte,  -n,/.  i.  kultje. 

Kühlung,  0,f.  svalka;  rar  «fr.  »  kühlen, 

kühn,  a.  djärf,  oförskräckt. 

Kühne,  -«,/.  kalkon. 

Kühnheit,  -en,f.  djärfhet;  djärf  handling. 

kUhnlich,  adv.  djärft,  oförskrückt. 

Kühnling,  -[e]s,  -e,  m.  djärf  person,  våghals. 

Kujon,  -[e].«,  -e  ei.  -s,  m.  kujon,  pultron. 

kujonierllen,  -te,  -t,  tr.  kujonera. 

Küken  se  Küchen. 

Kuku[c]k  se  Kuckuck. 

Kukümer,  -«,  /.  gurka. 

kulant,  a.  tillmötesgående,  som  ej  gör  svå- 
righeter, rask,  ferm. 

Kulanz,  O,  f.  tillmötesgående,  jfr  »reg. 

kulinarisch,  a.  kulinarisk. 

Kulisse  se  CouUsse. 

kullerlln  se  kollern. 

Kulm,  -[e]s,  -e,  m.  höjd,  bärgstopp. 

kulminierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  kulminera,  nå  sin 
höjdpunkt. 

Kult,  -[e]s,  -e,  m.  kult,  dyrkan. 

kultivierbär,  a.  möjlig  att  kultivera. 

kultivierlien,  -te,  -t,  tr.  kultivera,  bearbeta, 
uppodla.  Kultivierung,  /. 

Kultur,  -en,  f.  kultur,  odling,  bildning,  -ar- 
beit, -en,  f.  kulturarbete,  civiliseringsför- 
Bök.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  kulturbild,  -fähig,  a. 
mottaglig  för  kultur,  för  civilisation,  -ge- 
schichte,  -«,/.  kulturhistoria,  -geschichtlich, 
a.  kulturhistorisk,  -kämpf,  -[ejs,  -e  t,  m. 
kulturkamp.  -kämpfer,  -s,  -,  m.  (för)kämpe 
för  kulturen,  -pflanze,  -n,  f.  kulturväxt, 
odlad  växt.  -volk,  -[e]s,  -er  f,  n.  kulturfolk. 

Kultus,  -,  Kulte,  m.  =  Kult.  -minister,  -s,  -,  m. 
kultus-,  ecklesiastikminister,  -ministerillum, 
-Mm[s],  -en,  n.  ecklesiastikdepartement. 

Kumis[s]  se  Kumys. 

Kummlle,  -en,  f.  dim.  Kümmchen,  -lein,  1. 
(sopp)8kål,  bål,  fat.  2.  kar,  bassäng,  -karre, 
-n,  f.  vippkärra. 

Kümmel,  -«,  -,  m.  1.  kummin.  F  biwi.  ~  und 
Salz:  blandadt  svart  och  hvitt.  2.  (kum- 
min)bränvin.  -branntwein,  -s,-e,m.  kummin- 
bränvin.  -bröt,  -[e].?,  -e,  n.  kumminbröd. 
-bruder,  -s,  -\,  m.  vän  af  flaskan,  sup-ut. 
-flasche,  -n,  f.  bränvinsflaska.  -käse,  -s,  -, 
■ni.  kumminost. 

kümmellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  krydda  med  kum- 
min. II.  itr.  h.  F  hälsa  på  flaskan,  supa. 

Kummer,  -s,  O,  m.  1.  bekymmer,  sorg.  2.  be- 
kymmersamt läge,  elände,  -frei,  a.  sorgfri. 
-gefiihl,  -[e]s,  -e,  n.  (känsla  af)  sorg.  -krank, 
a.  tärd  af  bekymmer.  -loS,  a.  bekymmerslös. 
-schwer,  a.  nedtyngd  af  bekymmer;  bekym- 
mersam, -stunde,  -re,  /.  sorglig  stund,  sor- 
gens stund,  -thräne,  -n,  f.  bekymrets,  sor- 
gens tår.  -voll,  a.  bekymmersam,  bekym- 
merfull. 


kummerhaft,  a.  bekymmersam, 
kümmerlich,    a.    eländig,    jämmerlig,   behöf- 
vande,  torftig,  förkrympt,  karg,  knapp. 

1.  Kümmerling,  -[ejs,  -e,  m.  stackare,  kräk. 

2.  Kümmerling,  -[eJs,  -e,  m.  gurka. 
kummerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  lida  nöd.  2.  sör- 
ja, nedtyngas  af  bekymmer. 

kUmmerlln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  =  kümmern. 
2.  »It.  «.  vara  förkrympt,  utveckla  sig  klent, 
tyna,  med  nöd  draga  sig  fram.  II.  tr.  1. 
bekymra,  bedröfva.  2.  Jmdn  r^  vara  före- 
mål för  ngns  omsorg,  bekymra,  angå,  röra 
ngn.  III.  Sich  ~  1.  bekymra  sig,  sörja, 
über  etw.  (ack.);  öfver  ngt.  2.  Sich  um  etw. 
•N/  bekymra,  bry,  vårda  sig  om  ngt. 

Kümmernis[s],  -se,/,  bekymmer. 

Kummet,  -[e]s,  -e,  n.  bogträ;  sele. 

Kump,  -[e]s,  -e,  m.  =  Kumme. 

Kumpan,  -[e]s,  -e,  m.  kamrat,  sälle,  tura. 

Kumpen,  -s,  -,  Kumpf,  -[e]s,  -e,  m.  =  Kumme. 

Kumt  se  Kummet. 

kumulierlien,  -te,  -t,  tr.  i  »ht  jor.  kumulera,  ho- 
pa. Kumulierung,/. 

Kumys,  -,  O,  m.  kumys  (j&st  stomjam). 

kund,  predikatiTt  a.  och  adv.  1.  bekant,  känd. 
'Vf  geben,  machen,  thun  (afv.  Bammanskrifvet)  .* 
tillkännagifva,  bekantgöra,  kungöra,  offent- 
liggöra, meddela,  &fv.  /^  und  zu  wissen  thun; 
ou  geben:  äfv.  visa,  ådagalägga.  2.  t-  einer 
(gen.)  Sache  ~  sein:  känna  till  ngt.  -gebend, 
a.  som  visar,  ådagalägger,  -gebung,  -en,  f. 
betygande,  bevis,  prof.  -machung,  -en,  f. 
tillkännagifvande,  kungörelse. 

kundbär,  a.  bekant,  känd. 

kundbär,  a.  uppsägbar. 

Kundbarkeit,  O,  /.  egenskap  att  vara  känd, 
offentlighet,  kännedom. 

KUndbarkeit,  O,  /.  uppsägbarhet. 

Kunde,  I.  -n,  -n,  m.  äfv.  *  -re,/.  1.  kund.  2. 
person,  sälle.  II.  -re,  /.  1.  underrättelse, 
kännedom,  t.  ex.  ~  von  etw.  haben,  erhalten: 
hafva,  få  kännedom  om  ngt,  jmdm  ~  von 
etw.  geben:  underrätta  ngn  om  ngt.  2.  O, 
kunsljap,  kunnighet,  -n...  ex.  ~brot,  -[e].s', 
-e,  n.  bröd  åt  kunder.  ~cigarre,  -«,/.  god 
cigarr  åt  kunder,  '^zahl,  -en,  /.  antal  kunder. 

kundilen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  tillkännagifva,  kun- 
göra, meddela.  2.  uppsäga. 

kundig,  a.  1.  kunnig,  erfaren,  bekant  med. 
Einer  (gen.)  Sache  ~  sein:  a)  känna  till,  b) 
förstå  sig  på,  vara  hemmastadd  i  ngt.  2.  = 

följ- 

kündig,  a.  bekant,  känd. 

kUndigllen,  -te,  ge-t  =  künden  2  och  ^  1. 

Kündigung,  -en,  f.  uppsägning,  -s...  kx.  ~frist, 
-en,  f.  ~termin,  -[e]s,  -e,  m.  uppsägnings- 
termin. 

Kundin,  -nen,  f.  (kvinlig)  kund. 

Kundschaft,  -en,  f.  1.  a)  O,  egenskap  af  kund, 
b)  samtiige  kunder.  2.  kunskapande,  späjande, 
rekognoscering,  underrättelse,  upplysning. 


ttkta  sms.    F  familjürt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   $  teknisk  term.    i^  su^tcrm.   i&.  mllitUrisk 


kundschaften 


446 


Kupelle 


kundschaftiien,  -ete,  ye-et,  tr.  ocu  ilr.  h.  kun- 
Bkapa,  späja,  utforska. 

Kundschafter,  -s,  -,  wi.  ~in,  -nen,  f.  kunska- 
pare,  späjare,  spion. 

Kundschafterei,  -en,/.  kunskapande,  spione- 
rande. 

künftig,  a.  tillkommande,  framtida,  framde- 
les. Das  ~e  Lehen:  lifvet  efter  detta,  die 
-x/e  Woche:  nästa  vecka,  -hin,  adv.  fram- 
deles, hädanefter. 

Künftigkeit,  -en,  f.  1.  0,  framtid.  2.  framtida 
tilldragelse. 

Kunkel,  -n,  f.  1.  -spinnrock,  arv.  spinnrocks- 
hufvud  och  tått.  Bijdi.  Werg  an  der  ~  haben, 
an  die  ~  bekommen:  ha,  få  ngt  att  göra, 
etiü.  an  der  'v  haben :  hafva  ngt  i  sinnet.  2. 
rum,  samkväm  där  det  spinnes,  spinn- 
stuga.  3.  kvinna,  käring,  -adel,  -s.  O,  m. 
adel  på  kvinnolinien.  -frau,  -en,  f.  spin- 
nerska. -hof,  -[e].«!,  O,  m.  i  spinnstugan  upp- 
vaktande kavaljerer,  -lehen,  -s,  -,  n.  förlä- 
ning  som  ärfves  äfven  på  kvinnolinien. 
-schenke,  -re,  /.  lysningspresent,  -stube  = 
Knnhel  2. 

kunkellln,  -te,  ge-t,  itv.  h.  hemligt  syssla,  i 
smyg  tala,  glunka. 

Kunst,  -e  t>  /•  1-  konst.  Schwarze  -n,  svart- 
konst. 2.  konststycke,  -adel,  -s,  O,  m.  konst- 
närsadel, -akademie,  -en,f.  konstakademi. 
-anläge,  -n,  f.  1.  talang,  anlag  njr  ngn  konst. 
2.  {park)anläggning.  -arbeit,  -en,  f.  konst- 
arbete, -ausdruck,  -[e].s,  -e  f,  m.  konstord, 
konstterm.  -ausstellung,  -en,  f.  konstut- 
ställning, -beflissen,  «,.  konstidkande.  -bei- 
lage,  -n,  f.  konstbilaga,  konstafdelning. 
-beruf,  -[e]s,  O,  m.  konstnärskallelse,  -butter, 
O,/,  konstsmör.  -dichtung.  O,/,  konstpoesi. 
■drechsler,  -s,  -,  m.  konstsvarfvare.  -eifer, 
-s.  O,  m.  konstuit.  -erfahren,  a.  konsterfa- 
ren.  -erzeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  konstalster. 
-färber,  -*-,  -,  m.  skönfärgare,  -färberei,  -en, 
f.  skönfärgeri.  -fertig,  o.  konstfärdig,  -ter- 
tigkeit,  O,./",  konstfärdighet,  -feuer,  -s,  -,  n. 
konsteld,  fyrverkeri,  -fleiss,  -es.  O,  m.  konst- 
flit,  -gärtner,  -s,  -,  m.  trädgårdsmästare. 
-gärtnerei,  O,  /.  trädgårdsodling,  -gebilde, 
-s,  -,  n.  konstprodukt,  konstalster,  -gegen- 
-stand,  -[e]s,  -e  t,  '»•  konstsak,  -gemäss,  a. 
konstmässig,  -genosse,  -«,  -re,  m.  konstnärs- 
kamrat,  idkare  af  samma  konst,  -gerecht  = 
-gemäss,  -geschichte,  -n,  f.  konsthistoria. 
-geschichtlich,  a.  konsthistorisk,  -getriebe, 
-s,  -,  n.  maskin,  -geübt,  a.  konstskicklig, 
konsterfaren.  -gewebe,  -s,  -,  n.  konstväfnad. 
-gewerbe,  -s,  -,  n.  konstslöjd,  industri,  -ge- 
werblich, a.  industriell,  -griff,  -[e]s,  -e,  m. 
konstgrepp,  knep.  -handel,  -s.  O,  m.  konst- 
handel, -händler,  -s,  -,  m.  konsthandlare. 
•Handlung,  -en,  f.  konsthandel.  -Industrie, 
-en,  /.  konstindustri,  konstslöjd.  -kabinett, 
-[e]s,  -e,  n.  konstkabinett,   -kammer,  -«,  f. 


konstkammare,  -kenner,  -s,  -,  m.  konstkän- 
nare, -kniff  =  -griff,  -liebhaber,  -s,  -,  m.  ~in, 

-nen,  f.  amatör,  dilettant.  -los,  a.  konstlös, 
okonstlad,  naturlig,  -lösigkeit.  O,/,  konst- 
löshet, natur,  -massig,  a.  konstmässig,  -mit- 
tel, -s,  -,  n.  konstmedel,  konstgjorJt  medel. 
-neid,  -[e']s,  O,  ?».  yrkesafund.    -pause,  -re,/. 

iroa.    ofrivillig    paus    emedan    man    kommit    af  sig. 

•pfeifer,  -s,  -,  7».  stadsmusikant,  -pferd,  -[e]s, 
-e,  n.  dresserad  häst.  -poesie  =  -dichtung. 
■rad,  -[e]s-,  -er  f,  «•  O  konstbjul.  -redner, 
-s,  -,  m.  vältalare,  -rednerisch,  a.  vältalig, 
retorisk,  -reich,  a.  konstrik,  -reise,  -n, /. 
konstresa,  -reiter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
konstberidare,  konstberiderska.  -richter,  -«, 
-,  m.  konstdomare,  -sache,  -re,  /.  konstsak. 
•Sammlung,  -en,  f.  konstsamling,  -schätz, 
-es,  -e  t,  m.  konstskatt,  -schule,  -re,/.  1. 
konstskola,  teknisk  skola.  2.  (konstnärs-) 
skola,  konstriktiiing.  -sinn, -[e]s,  O, m. konst- 
sinne, smak.  -sinnig,  a.  begåfvad  med  konst- 
sinne, med  smak.  -spräche,  -w,/  konst- 
språk,  terminologi.  -Stickerei,  -en,  /  bro- 
deri. -Strasse,  -n,  f.  anlagd  väg.  -Stück, 
-[e]s,  -e,  n.  konststycke,  -tischler,  -s,  -,  m. 
konstsnickare,  -tischlerei.  O,  /  konstsnic- 
keri, -trieb,  -[f]«,  -e,  m.  konstnärsinstinkt. 
-verein,   -\e\s,  -e,  m.  konstförening,   -verlag, 

-[e]s,     -e,     m.     konsthandel    med    rörlagsriSrelse. 

-verständig,  a.  (konst)kännar-.  -verständige(r), 
(adj.  biijn.)  m.  konstkännare,  -voll,  o.  konstrik. 
-weit,  O,/,  konstnärsverld.  -werk,  -[e]s,  -e, 
n.  konstverk.  -wért[h],  -[c].?.  O,  m.  konst- 
värde, -widrig,  a.  stridande  mot  konstens 
regler,  -wiese,  -re,/,  konstgjord  äng,  insådd 
åker.  -wissenschaftlich,  a.  estetisk,  -wolle.  O, 
/.  konstull.  -wort,  -[e]«,  -er  f,  n.  konstord, 
konstterm.  -wörtellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i  otid 
slå  omkring  sig  med  konstord. 

Künstelei,  -en,  f.  förkonstling. 

kUnstellln,  -te,  ge-t,  tr.  ocii  itr.  h.  1.  konstmäs- 
sigt arbeta.  2.  på  ett  konstladt  sätt  åstad- 
komma, framkonstla,  låtsa,  hyckla.  Gekün- 
stelt: konstlad,  onaturlig,  skrufvad. 

Künstler,  -s,  -,  m.  ~in,  -reere,  /.  konstnär. 
-ruhm,  -[e]s.  O,  m.  konstnärsrykte. 

künstlerhaft,  künstlerisch,  a.  konstnärlig. 

künstlerlin,  -te,  ge-t,  ilr.  h.  vara  konstnär. 

Künstlerschaft,  -en,  f.  1.  O,  konstnärskap.  2. 
samtiige  konstnärcr,  konstnärsförening. 

künstlich,  a.  1.  konstrik,  konstmässig,  inveck- 
lad, konstgjord,  artificiell,  oäkta,  lös-.  2. 
slug,  slipad. 

Künstlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  konstnärlighet.  2. 
konstighet,  konstig  sak. 

KUnstling,  -[e]«,  -e,  m.  dilettant. 

kunterbunt,  a.  brokig,  huller  om  buller. 

Kunz,  -es  ei.  -€«[«],  -c[re],  m.  npr.  jfr  Heinz. 

Küpe,  -re,/.  0  kyp.  -n...  Ex.  ~blau,  -[e]s,  O,  n. 
kypblått. 

Kupélie,  -K,/  O  kapell. 


r.    t  bar   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iutransitivt  verb.    h.  liar  haben, 


lijalpverb. 


kupellieren 


447 


Kurier 


kupellierilen,  -le,  -t,  ir.  &  afdrit'va,  kupellera. 

Kupfer,  -s,  -,  n.  1.  0,  koppar.  2.  aim.  Kupfei- 
chenei. Küj)/erchen,  -lein,  kopparstick.  3.  0, 
kopparfurgadt  utslag  i  ansigtet;  finnar,  -ader,  -n, 
f.  kopparådra.  -artig,  a.  kopparaktig,  -aus- 
schlag,  -[e]«,  -ef,  m.  =  Kupfer  3.  -blau,  -[e]s, 
0,  n.  kopparblutt,  bärgblått.  -blech,  -[e].-;, 
0,  n.  kopparbleck,  -blick,  -[c].?,  0,  m.  kop- 
parglans  (glans    af  blank  koppar).    -blÜt[h]e,  O, /'. 

min.  kopparblomma,  -draht,  -[e]s,  -e  f,  "i- 
koppartråd,  -druck,  -[e]s,  -e,  m.  koppar- 
tryck, -druckerfarbe,  -/},  /.  -drucksohwarz, 
•es,  0,  n.  -druckschwärze,  -n,f.  koppartryck- 
svärta, -erz,  -es,  -e,  n.  kopparmalm,  -färben, 
-farbig,  a.  kopparfärgad.  -geld,  -[eis,  0,  n. 
kopparpengar.  -gerät[h],  -geschirr,  -[e]s,  -e, 
n.  kopparkärl,  -gesicht,  -]_e]s,-er,n.  koppar- 
ansigte.  -glänz,  -es,  0,  m.  min.  kopparglans. 
-gold,  -[e]s,  0,  n.  similor,  ett  siags  mässing. 
-grün,  a.  koppargrön,  ärggrön.  -haltig,  a. 
kopparhaltig.  -hammer,  -s,  -f,  m.  koppar- 
hammare,   a)    verktyg,   b)  bruk.    -hUtCheP,  -S,  -, 

n.  kopparhatt,  knallhatt,  -kessel,  -s,  -,  m. 
kopparkittel.  -kies,  -es.  O,  m.  min.  koppar- 
kis.  -lahn,  -[e]s,  -e,  vi.  kopparian,  oäkta 
guldlan.  -lasur,  -[e]s.  O,  vi.  kopparlasur, 
bärgblått.  -münze,  -«,./'.  kopparmynt,  -nase, 
-n,  f.  kopparnäsa,  -nätter,  -n,  f.  äsping. 
-platte,  -n,f.  kopparplåt.  -rot[h],  a.  koppar- 
röd. -röt[h]e.  O,  /.  kopparrodnad.  -Samm- 
lung, -en,  f.  kopparstickssamling,  -schmied, 
-[e]s,  -e,  VI.  kopparslagare.  -Stecher,  -s,  -, 
TO.  kopparstickare.  -Stich,  -\t\s,  -e,  to.  kop- 
parstick, -titel,  -s,  -,  VI.  titelgravyr,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  1.  kopparverk.  2.  planschverk 
med  kopparstick. 

kupfericht,  kupferig,  a.  1.  kopparaktig,  kop- 
parhaltig. 2.  finnig. 

Kupferling,  -[e]s,  -e,  vi.  kopparmynt. 

1.  kupfern,  a.  af  koppar,  koppar-. 

2.  kupferlln,  -te,  ge-t,  ti:  beslå  med  koppar, 
förkoppra.  Kupf[e]rung, /. 

Kuppe,  -n,  f.  dim.  Küppclien,  -lein,  1.  rund 
bärgstopp.  2.  fingerspets.  3.  hufvud  pi  spik 
el.  nål.  4.  hvälfd  rundning.  -n...  ex.  ~berg, 
-[e]s,  -e,  m.  =  Kuppe  1.  '^nagel,  -s,  -f,  vi. 
tenlika. 

Kuppel, -n,/.  1.  =  Koppel  1—3.  2. kupol,  -artig,  a. 
kupolartad,  hvälfd.  -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  ku- 
pol(byggnad).    -dach,  -[e]s,  -er  f,  "•  kupol- 

■  (tak),  -gewölbe,  -s,  -,  n.  kupol(hvalf). 

Kuppel...  jfr  kuppeln  2.  ex.  -dienst,  -[e]s,  O,  to. 
kopplaryrke.  -pelz,  -es,  -e,  vi.  F  lön  för 
koppling.  Sich  einen  ~  verdienen:  \o'p'p\a, 
ihop  ett  par. 

Kuppelei,  -en,  f.  koppleri,  kopplande. 

kuppellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  =  koppeln  1.  2.  afv.  itr. 

h.    koppla    (vara    kopplare,    kopplerska).    3.  bygga  i 

form  af  ei.  förse  med  kupol(er).  Sic/j~höia 
sigkupolformigt.  Gekuppelt:  a)  kupolformig, 
b)  försedd  med  kupol(er).    Kupp[e]lung,/. 


Ruppig,   a.   i  sms.   försedd  med  •&  el.  ■&  beskaffad(e) 

Kuppe(n). 

Kuppler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  kopplare,  kopp- 
lerska. 

Kuppleréi,  -en,f.  koppleri,  koppling. 

kupplerhaft,  kupplerisch,  a.  kopplaraktig,  kopp- 
lar-. 

Kur,  -en,  f.  1.  med.  kur.  Eine  ~  gebrauchen : 
genomgå  en  kur.  Jmdn  in  der  ~  haben: 
hafva  ngn  under  sin  behandling,  sköta  ngn 

(om    läkare).    2.    se     Cour.    -gast,     -[e]s,   -6  f,  fl- 

knrgäst,  badgäst,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  socie- 
tetshus  vid  badort,  -hotel,. -.'!,  -s,  n.  hotell  för 
badgäster,  -kosten,  plur.  kostnader  för  en 
kurs  genomgående,  för  en  badsejur.  -liste, 
-n,  f.  förteckning  öfver  kurgäster,  öfver 
badgäster,  -methode,  -n,  /.  kurmetod,  be- 
handlingssätt, -ort,  -[e]s,  -e  ei.  -ey\,  vi.  kur- 
ort, badort,  -pfuscher,  -s,  -,  to.  »v-in,  -nen,f. 
kvacksalfvare,  kvack.salfverska.  -saal,  -[c]s, 
-e  t,  in.  Bocietetssal  vid  badort,  -schmied,  -[«]•«, 

-e,     TO.   hofslagare   som    äfv.  kurerar  hästsjukdomar. 

-zeit,  -en,  f.  (bad)säsong. 

Kür...  Ex.  -fürst,  -en,  -en,  m.  kurfurste,  -fürs- 
tent[h]am,  -[e]s,  -er  f,  n.  kurfurstendöme. 
-fUrstin,  -nen,  f.  kurfurstinna,  -fürstlich,  a. 
kurfurstlig,  -haus,  -e*-,  -er  t,  n.  kurfurstligt 
hus.  -hessen,  -s.  O,  n.  npr.  Kurhessen,  -hut, 
•[eis,  -e  t,  TO.  kurfurstehatt.  -kind,  -[e]s,-e7-, 
n.  adoptivbarn,  fosterbarn,  -pfalz,  O,/,  npr. 
Pfalz,  -würde,  -«,  /.  kurfurstevärdighet. 

kurant  se  courant. 

kurånzllen,  -[es]«,  -te,  -t,  <r.  lexa  upp,  skrubba 
upp. 

Kürass,  -es,  -e,  m.  X  kyrass. 

Kürassier,  -[e]s,  -e,  m.  kyrassier. 

Kurat,  -[e]s,  -e,  to.  kyrkoherde,  själasörjare. 

Kuratél,  -en,  f.  kuratel,  förmynderskap. 

Kurator,  -s.  Kuratåren,  to.  kurator,  förmyn- 
dare. 

Kuratöriilum,  -m?k[s],  -en,  n.  1.  kuratel,  för- 
mynderskap. 2.  kuratorskonvent,  samtiige 
kuratorer. 

Kurbe[l],  -n,f.  vef. 

kurbellln,  kurbilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  vefva. 

Kürbis,  -ses,  -se,  to.  bot.  kurbits;  pumpa;  ka- 
labasB.  -baum,  -[e]s,  -e  f,  to.  kalabassträd. 
-flasche,  -n,  f.  kalabass(fla8ka).  -frucht,  -c  t, 
f.  =  Kurbis. 

Kure,  -n,  -n,  m.  kurländare. 

kurllen,  kürlien,  -te,  ge-t  och  hor,  köre,  gekoren, 
-e,  tr.  välja,  utvälja. 

kuriål,  a.  kurial-,  kansli-.  -Stil,  -[e]s,  -e,  to, 
kurialstil,  kanslistil. 

Kuriålien,  plur.  (kanslijformaliteter. 

Kuriåt...  Ex.  -stimme,  -«,  f.  rör  riera  gemensam 

röst  vid  omröstningar. 

Kurie,  -n,f.  1.  kuria.  2.  rådsförsamling,  kam- 


Kurier,  -[e]s,  -e, 
järnv.  kurirtåg. 


kurir,    -zug,  -[e]s,  -e  f,  to. 


'   &kla  sma.    F  familjärt.    P  lugre  språk.    %  mindre  Lrukligl.    O  teknisk  term.    "i-  sjotcrm.    ►.«  milllllrisk  term. 


kurieren 


448 


l£  titsche 


kurierllen,    -te,  -l,  Ir.  kuiera,  bota,  jmdm  eine 

Krankkeit:  ngn  för  en  sjukdom. 
Kurin,  -nen,  f.  kurländska. 
kuriös,  a.  kuriös,  löjlig,  besynnerlig. 
Kuriosität,   -en,  f.  kuriositet,  märkvärdigliet, 

a)  O,  egenskap,  b)  sak. 

Kuriösilum,  -um[^s],  -en  ei.  -a,  n.  =  Kuriosi- 
tät b). 

kiirisch,  a.  kinkig,  svår  att  tillfredsställa. 

kurländisch,  a.  kurländsk. 

Kurre,  -n,f.  zooi.  1.  knorrhane,  gnoding  (Trig- 
la  gurnardus).  2.  kalkon.  3.  tjäder. 

V.wr\\zn, -te,  ge-t,  itr.  h.  kurra,  mumla,  knorra. 

Kurrendåner,  -s,  -,  m.  kringvandrande  djäkne, 

jfr  följ. 

Kurrénde,    -n,  f.     1.    skara    kringvandrande 

djäknar    aom    med    s&ng  söka  förvürfva  sitt  uppehälle. 

2.  cirkulär,  -junge,  -n,  -n,  -Schüler,  -s,  -,  m. 
kringvandrande  djäkne,  jrr  Kurrende  1. 

kurrént,  a.  =  courant.  -sclirift,0,/.  tysk  skrifstil. 

kurrig,  a.  1.  stridslysten,  grälaktig.  2.  be- 
synnerlig, egendomlig,  komisk,  rolig. 

Kurs,  -es,  -e,  m.  kurs.  -abschlag,  -[e]s,  -e  t»  »«• 
handel,  baisse,  prisfall,  -bericlit,  -[e]s,  -e,  m. 
börsberättelse,  -blått,  -[e]s,  -er  f,  n.  börs- 
blad, -buch,  -[e']s,  -er  t,  n.  kommnnika- 
tionstabell.  -fähig,  a.  handel.  ~  sein:  hafva 
kurs.  -notierung,  -en,f.  kursnotering. 

Kürschner,  -s,  -,  m.  körsnär,  buntmakare. 
-wa[a]re,  -n,  f.  pälsvara. 

Kürschnerei,  0./.  körsnärshandtverk. 

kursierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  cirkulera,  vara  i  om- 
lopp. 

kursiv,  a.  kursiv,  -schritt,  -en,  f.  kursiv  (stil). 

kursorisch,  a.  kursorisk,  kursiv. 

Kursllus,-UÄ,-e,m.(undervisnings)kur8.pensum. 

Kurtisane,  -n,f.  kurtisan. 

Kurve,  -n,  /.  kurva. 

kurz,  kürzer,  kürzest,  a.  kort.  Ein  ~es  Ende : 
en  liten  bit.  ~  von  Gedanken  seire:  vara 
korttänkt.  'x/  und  klein  hauen:  slå,  hugga 
sönder  i  amuior,  äfv.  Fbiidi.  grundligt  mörbulta. 
»^  angehunden  sein:  handla  raskt,  afv.  vara 
kort  om  hufvudet.  In  <v/er  Zeit  ei.  in  ~eTO  ; 
inom  kort,  vor  ~eTO:  för  kort  tid  sedan. 
Über  ~  oder  lang:  förr  eller  senare.  Einen 
<v,e«  Entschluss  fassen :  fatta  ett  raskt  be- 
slut, ~  entschlossen:  beslutsam.  o..e»  Pro- 
zess  el.  es  «n/  mit  jmdm  machen:  göra  pro- 
cessen kort  med  ngn.  Viel  in  ~en  Worten 
sagen:  säga  mycket  i  få  ord.  Zu  '^fallen 
el.  kommen  ei.  schiessen:  komma  till  korta. 
F  etw.  nicht  ~  kriegen:  ej  begripa  en  sak. 
Den  kürzeren  ziehen:  draga  kortaste  strået. 
-angebunden,  a.  kort  om  hufvudet.  -armig, 
a.  kortarmad.  -ät[h]mig,  a.  som  har  kort 
andedrägt,  kortandad.  -ät[h]mlgkeit.  O,  /. 
kort  andedrägt,  andtäppa. -flijg[e]lig, a. kort- 
vingad,  -gefasst,  a.  kortfattad,  -gefesselt,  a. 
reter.  som  har  korta  hasar,  -geschoren,  a. 
kortklippt,     -geschwänzt,    a.    kortsvansad. 


-haarig,  a.  korthårig.  -halsig,  a.  korthalsad. 
-lebend,  -lebig,  a.  kortlifvad.  -lebigkeit.  O,/, 
kort  lif.  -ohrig,  a.  kortörad.  -schritt,  -en,  f. 
snabbskrift,  stenografi.  -schwänzig,  a.  kort- 
svansad,  -sichtig,  a.  1.  närsynt,  biidi.  kort- 
synt. 2.  handel.  ~e?-  Wechsel:  växel  med  kort 
sigt.  -sichtigkeit,  O,/,  närsynthet,  biidi.  kort- 
synthet, -silbig,  a.gram  kortstafvig.  -stämmig, 
o.  lågstammig.  -stielig,  a.  som  har  kort(a) 
stjälk(ar).  -um,  adv.  kort  och  godt,  kort 
sagdt.  -wég,  adv.  kort,  helt  kort,  rent  ut. 
-weil,  i-s),  O,  /.,  m.  och  n.  -weile,  O,/,  för- 
ströelse, tidsfördrif.  -weilig,  a.  roande,  rolig. 
-er...  Ex.  ~hand,  adv.  helt  hastigt,  i  en  hand- 
vändning. 

Kürze,  -n,  f.  1.  vani.  O,  korthet,  kort  tid,  kort 
uttryckssätt.  In  der  ~  erzählen:  berätta 
helt  kort.  Etic.  in  der  r^^  ahthun :  göra  pro- 
cessen kort  med  ngt,  hastigt  undanstöka 
ngt.  2.  gram.  kort  stafvelse. 

kürzllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förkorta,  göra 
kortare.  2.  afkorta,  minska.  Jmdn  um  den 
Lohn  ~  undanhålla  ngn  hans  lön,  jtndn  -%< 
minska  ngns  inkomster.  Kürzung,  f. 

kürzlich,  adv.  1.  kort,  i  korthet.  2.  nyligen, 
för  kort  tid  sedan. 

kusch,  interj.  kusch! 

kuschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  »v 
kuscha,  lägga  sig,  hålla  sig  tyst. 

Kuss,  -es,  -e  \,  m.  kyss.  -finger,  -s,  -,  m.  -hand, 
-e  t)  /•  -händchen,  -s,  -,  n.  slängkyss.  Biidi. 
etw.  mit  Kusshand  thun:  hjärtans  gärna 
göra  ngt. 

1.  kUssllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  tr.  kyssa.  II.  Sich 

(recipr.)  ~  kyssaS. 

2.  Küssen  se  Kissen. 

Küsser, -s,-; 771.  '^in, -nen,/,  kyssande  (person). 

Küsserei,  -en, f.  kyssande. 

küsserig,  kUsserlich,  o.  1.  kysstäck.  2.  kyss- 
lysten. 

küsserlln,  -te,  ge-t,  opers.  Mich  küssert:  jag 
längtar  efter  kyssar. 

Küste,  -n,  f.  kust.  -n...  ex.  ~bewohner,  -s,  -,  m. 
kustbo.  ~fahrer,  -s,  -,  m.  kustfarare.  ~fahrt, 
O,  /.  kustfart.  ~land,  -[e].?,  -er  \,  n.  kust- 
land. ^Wächter,  -s,  -,  m..  kustvakt, 

Küster, -s,-,  m.  ~in,  -nen.f.  klockare,  klockarfru. 

KUsteréi,  -en,/.  1.  klockarbefattning.  2.  kloc- 
kargård. 

Kustöde,  -n,  -n,  m.  =  Kustos  1. 

Kustos,  -,  Kustoden,  m.  1.  kustos,  uppsynings- 
man,  väktare.  2.  boktryck,  kustod. 

Kutschlle, -en,/,  dim.  Kütschchen,  -lein,  droska; 
diligens;  vagn.  -n.  und  Pferde  hallen:  hålla 
hästar  och  vagn.  -bock,  -[e]s,  -e  f,  ni.  kusk- 
bock, -kasten,  -»,  -,  m.  drosklåda.  -pferd, 
-[e]s,  -e,  K.  vagnshäst,  -wagen,  -s,  -[t],  m. 
droska,  -en...  ex.  'x^haus,  -es,  -er  f,  n.  vagns- 
hus, vagnslider.  ~himmel,  -s,  -,  m.  vagns- 
tak, vagnskur.  o-macher,  -s,  -,  m.  vagnma- 
kare. ~riemen,  -s,  -,m.©  vagnsrem.  ^schlag, 


O   saknar  plur.    t  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intranaitlYt 


bar  «ein  till  hjälpverb. 


kutsohen 


449 


Laohs 


-[e]s,  -e  t,  "»•  vagnsdörr,  stritt,  -[e]s,  -e,  m. 

fotsteg  pl  vagoar. 

kutschllen,  -[es^t,  -te,  ge-t  =  kutschiere?!. 
Kutscher,  -s,  -,  m.  kusk.  -bock,  -[e]s,  -e  t,  -sitz, 

-es,  -e,  m.  kuskbock. 
kutscherhaft,  kutscherlich,  o.  som  en  kusk,  på 

kuskmanér. 
kutschierllen,  -te,  -t,  iti:  s.  och  h.  åka,  köra. 


Kutte,  -n,  f.  (munk)kåpa.  -n...  ex.  ~träger,-s,  -, 
m.  munk.  ~voik,  -[e]s,  0,n.  munkar,  kloster- 
folk. 'N/Zeug,  -[e]s, -e,n.  ettalags  groft  ylletyg. 

Kuttel,  -rt,  /.  iuälfvor. 

Kutter,  -s,  -,  m.  i  kutter. 

Kux,  -es,  -e,  m.  aktie  i  bärgverk.  -kränzler, 
-partierer,  -s,  -,  m.  bärgverksaktiemäklare. 

Ky...  ,e  Cy... 


L,     1.     -['s],    -['s],    n.    gram.     1.     2.  njrkortn.  für  a) 

/ies;  läs,  b)  Liter:  liter. 

la,  I.  interj.  la!  t.  ex.  tra  ~  /v.'  II.  adi>.  «So  ~ 
~  så  där,  så  tämligen. 

La[a]b,  -[e]s,  -e,  n.  1.  löpe.  2.  löpmage,  -käse, 
-s,  -,  m.  sötost.  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  mara 
(Galium).  -magen,  -ä,  -,  m.  löpmage. 

Laban,  -s,  -s  ei.  -e,  m.  1.  npr.  Laban.  2.  afv. 
Labender,  -s,  -,  m.  F  flabb. 

Labarum,  -s,  -s,  n.  labarum,  korsfana. 

Labbe, -re, ./'.  1.  tjock,  hängande  läpp.  2.  zooi. 
labb  (Lestris  parasitica). 

labber,  a.  i  laber. 

Labberdån,  -[e]s,  -e,  m.  kabeljo. 

labberig,  a.  fadd,  söt,  äcklig. 

labberiln,  -te,  ye-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  lapa.  2. 
slicka.  3.  pladdra. 

Labe,  -re,  /.  vederkvickelsie,  läskedryck,  -be- 
eher,  -s,  -,  -kelch,  -[e].<s.  -e,  m.  vederkvic- 
kande, läskande  bägare,  dryck,  -kühle.  O, 
y.  vederkvickande  svalka,  -schale,  -n,f.  = 
-bechev.  -trank,  -[e]s,  -e  f,  »»•  läskedryck. 

1.  labilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  tillsätta  löpe  till, 
komma  att  löpna.  II.  Sich  ~  löpna.  La- 
bung,/. 

2.  labilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  vederkvicka 
(sig),  läska  (sig),  svalka  (sig).  Labung,  /. 
afv.  =  Labsal. 

Laberdan  ge  Labberdan. 

labet,  a.  kortspel,  bet. 

labial,  a.  gram.  labial,  läpp-. 

Labiale,  -«,  f.  gram.  labial,  läppbokstaf. 

Labillum,   -«m[s],  -en  ei.  -a,  re.  1.  bot.  läpp.  2. 

mus.  labium. 
Laborant,    -en,    -en,   m.   laborant,   laborator, 

kemist. 
Laboratérijlum,  -Mm[s],  -en,  re.  laboratorium. 
laborierllen,   -te,   -t,   itr.  h.  laborera.   An  etw. 

(dat.)  ~  laborera  med,  lida  af  ngt. 
Läbsäl,  -[e]s,  -e,  re.  vederkvickelse. 
Labyrinth,  -[e]s,  -e,  re.  labyrint. 
labyrinthisch,  a.  labyrintisk,  villosam. 
Lach...   Ex.   -baum,    -[e]s,   -e  f,  m.  märkt  träd, 

gränsträd.     -bruder,    -s,    -f,    m.    skrattare. 

-krampf,  -[e]s,  -e  t,  m.  konvulsiviskt  skratt. 

-lied,  -[e]s,  -er,  re.  lustig,  skrattretande  visa. 

-lust.  O,/,  skrattlust,  -lustig,  a.  skrattlysten. 

-muskel,  -s,  -re,  m.  skrattmuskel,  -steig,  -[e]«, 


-e,   TO.    skog.  skogsstig  huggen  genom  skogen  i  sht  1 
och    för    dess  indelning  till  trakthygge,     -taube,  -»,/". 

skrattdufva. 
lachbär,  a.  skog.  lämplig  att  tappa  kåda  af. 

1.  Lache,  -re,  /.  skratt.  Eine  laute  ei.  helle  ~ 
aufschlagen :  brista  ut  i  gapskratt. 

2.  Lache,  -re,  y.  pöl,  puss. 

3.  Lache,  -re,  f.  skog.  1.  i  ett  träd  inhugget  märke. 
2.   märkt   träd,   gränsträd.    3.   inskärning, 

skåra  i  barrträd  till  kådans  aftappning. 

lächellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  le,  leende  säga, 
uttala,  ingjuta,  t.  ex.  seine  Einwilligung  ~, 
Zufriedenheit  ins  Herz  r^.  Sein  Auge  lä- 
chelte Freude:  glädjen  lyste  ur  hans  ögon. 

1.  lachllen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  skratta.  Einer 
(gen.)  Sache  ei.  vant.  über  eine  Sache  »v/  skrat- 
ta åt  ngt.  Das  ist  zum  ~  det  är  löjligt. 
Biidi.  le,  t.  ex.  das  Glück  lacht  ihm,  ein  hei- 
terer Himmel  lacht  über  der  Gegend.  II.  tr. 
1.  skrattande  säga,  uttala,  t.  ex.  ha,  lachte 
der  Kaiser;  er  lachte  mir  Bei/all.  2.  Sich 
(dat.)  Seite?istechen  ~  skratta  så  att  man 
får  håll.  Sie  können  dich  doch  nicht  um 
dein  Ansehen  ~  de  kunna  dock  icke  med 
sitt  skratt  beröfva  dig  ditt  anseende.  III. 
Sich  krank,  tot  ei.  zu  Tode  ~  skratta  sig 
sjuk,  skratta  ihjäl  sig. 

2.  lachllen,  -te,  ge-t,  tr.  skog.  1.  inhugga  ett 
märke   i,  märka.  2.  göra  en  skåra  i  barrträd 

fbr   k&dans  aftappning.    3.  hugga  Upp,  t.   ex.   einen 

Steig  durch  Buschholz. 

Lacher,  -s,  -,  m.  1.  ^in,  -nen,  f.  skrattande 
(person),  skrattare.  2.  skratt,  skrattsalva. 

lacherhaft,  a.  skrattlysten. 

lächerlich,  a.  löjlig.  ~  machen:  förlöjliga. 

Lächerlichkeit,  -en,  f.  löjlighet. 

lächerlln,  -te,  ge-t,  tr.  Jmdn  ~  komma,  narra 
en  att  skratta,  väcka  ens  löje,  förefalla  en 
löjlig.  Opers.  es  lächert  mich:  jag  känner 
lust  att  skratta,  finner  det  löjligt. 

lachhaft,  a.  löjlig. 

lachig,  a.  1.  skrattlysten.  2.  full  af  polar. 

Lächler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  leende  person. 

Lachs,  -es,  -e  [f],  m.  dim.  Lächschen,  -lein,  1. 
lax.  2.  Danziger  '^  ett  slags  bränvin  från 
Danzig.  3.  F  biidi.  a)  bredmunt  kvinna,  b) 
pengar,  schaber,  c)  stryk,  påkolja.  -brut, 
O,/,  laxyngel.    -fang,  -[e]s,  O,  m.  laxfångst. 


*  ftkta  sms.    F  familjärt.    P 
Tyak-avensk  ordbok. 


igre  spräk.    t  mindre  brukligt. 


teknisk  term.    •!>  sjsterm.    ü  militftrlsk  term 

29 


Lachtet 


450 


lahmen 


-forelle,  -n,  f.  laxöring  (Salmo  trutta).  -kind, 
-[e]s,  -er,  n.  laxunge,  forell. 

Lachter,  -s,  -,  n.  -n,  /.  barg,  famn(mått). 

Lack,  -[eJÄ,  -e,  m.  och  t  n.  1.  gummilacka, 
stock-,  korn-,  klump-,  kaklack,  Schellack. 
2.  (lack)fernissa.  3.  (sigill)lack.  4.  bot.  gyl- 
lenlack  (Cheiranthus  Cheiri).  -arbeil,  -en, 
f.  lackerad  vara.  -färbe,  -«,  /.  1.  lackfärg. 
2.  lackerad  färg.  -flrnis[s],  -se,'--,  -se,  vi.  lack- 
fernissa, -leder,  -s,  O,  n.  blankläder.  -Stiefel, 
-s,  -,  m.  blanklädersstöfvel.  -stock,  -[e]^,  -e 
t,  m.  gyllenlacksstånd.  -wa[a]re,  -n,f.  lac- 
kerad vara. 

Lackél  se  Lakai. 

lackilen,  -te,  'je-t,  lackierl'en,  -te,  -t,  fr.  1.  lac- 
kera. 2.  P  lura.  draga  vid  näsan. 

Lackierer,  -.--,  -,  ??«.  lackerare. 

Lackmus,  -[fes],  O,  n.  lackmus.  -blau,  a.  lack- 
musblå.  -flechte,  -«,  /.  orseljlaf  (Roccella). 
-papier,  -[e]s,  -e,  n.  lackmuspapper. 

Lade,  -n,/.  dim.  Lädchen,  -lein,  1.  låda,  kista. 
Die  ~  des  Bundes:  förbundets  ark.  2.  a) 
bandtverkslåda,   b)   skråsammankomst.    3. 

lan  (tandlösa  delen  af  hastars  underkäk,  pi  hvilken  bcts- 
let  hvUar). 

Lade...  jfr  2.  laden.  Ex.  -brief,  -[e]s,  -e,  vi.  stäm- 
ning, -damm,  -[e]s,  -e  t,  m.  lastbrygga,  kaj. 
-fähigkeit.  O,  _/'.  i.  lastdrygbet,  drägtighet. 
•gebühr,  -en,  f.  lastningspengar,  -geld,  -[e]s, 
O,  n.  1.  lastuingskostuad.  2.  stämnings- 
kostnad, -geschwindigkeit.  O,  /".  laddnings- 
hastigliet.  -mäss,  -es,  -e,  n.  krutmått.  -stock, 
-\e]s,  -e  t,  m.  laddstock. 

1.  Laden,  -s,  -f,  vi.  dim.  Läd<-hen,  -lein,  1.  fön- 
sterlucka. 2.  (handels)bod.  -diener,  -.s  -,  m. 
bodbetjänt,  handelsbokhållare.  -fenster,  -*-, 
-,  n.  bodfönster.  -gehUlfe,  -n,  -n,  vi.  han- 
delsbiträde, -hiiter,  -.s,  -,  m.  F  osäljbar  var;i. 
-Jungfer,  -«,  -mamsell,  -en,  f.  bodmamsell. 
-preis,  -es,  -e,  vi.  bodpris.  -Schwengel,  -s,  -, 
-schwung,  -\e\s,  -e,  vi.  F  knodd.  -tisch,  -e.--, 
-e,  VI.  boddi.sk. 

2.  ladlien,  lädst  ei.  -est,  lädt  ei.  -et;  lud  ei.  -ete, 
lüde  el.  -ete;  t/e-en;  -[e],  fr.  1.  lasta,  ßiidi. 
jmds  Feindschaft  auf  sich  ~  ådr.aga  sig 
ngns  fiendskap,  ein  schweres  Joch  auf  sich 
lyj  påtaga  sig  ett  tungt  ok,  etio.  auf  jvidu 
o.-  iifv.  påbörda  ugn  ngt,  F  er  hat  schwer  ci. 
schief  tjeladen :  han  har  tagit  ett  glas  för 
mycket,  han  raglar.  2.  ladda,  t.  ex.  Gewehre, 
elektrische  Batferieen.  3.  inbjuda,  bjuda; 
kalla,  t.  ex.  jmdn  zu  Tische  ~  bjuda  ngn  till 
middag,  vor  Gericht  ~  kalla  inför  rätta, 
stämma. 

Lader,  -s,  -,  jh.  1.  lastkarl,  lastare.  2.  laddare. 

lädferllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  skada  (sig). 

Lädner,  -s,  -,  m.  bodbetjänt. 

Lädnerin,  -nen,  f.  bodmamsell. 

Ladung,  -en,  f.  1.  lastning.  2.  last,  laddning. 
F  biidi.  er  hat  .■seine  volle  ~  han  har  fått  så 
mycket  han  tål.  3.  laddning  af  ei.  i  skjutvapen. 


4.   inbjudning,   kallelse,  -s...  ex.  '^.fähigkeit, 
O,/,  i  lastdryghet,  drägtighet.  'v.platz,  -es, 
]      -e  t,  m.  A  lastageplats.  ».^schein,  -[e]s,-e,m. 
•t  konnossement. 

Ladlly,  -ys  ei.  -ies,  f.  lady. 

Lafétte,  -n,  /.  Ji  lavett. 

lafettierllen,  -te,  -t,  tr.  Ü  förse  med  lavett, 
lägga  på  sin  lavett.  Lafettierung,  _/". 

Laffe,  -71,  -n,  m.  dim.  Läffchen,  -lein,  glop, 
narr,  gäck. 

laffenmässig,  a.  narraktig. 

Lage,  -n,f.  1.  läge.  In  der  ~  .«sein  zu  ...  vara 
i  tillfälle  att""...  2.  lager,  skikt;  häfte, 
bundt.  3.  -t  lag,  t.  ei.  die  volle  ->.-  yeben  : 
gifva  hela  ei.  glatta  laget.  -n...  Ex.  ~weise, 
adv.  lagervis. 

Lägel,  -s,  -,  «.  lägel. 
I  Lager,  -s,  -,  n.  1.  läger,  säng,  bädd,  lägerstad. 
Vom    ~  aufkommen:  lemna  sängen  as.  rekon- 
vaiescent.    Äfv.   vilda  djurs   läger.    Das    Getreide 
geht  zu  ~  säden  lägger  sig.  2.  (krigs)läger, 

lägerplats.    3.    O    ställning    hvarpå    ngt    hvilar, 

underlag  för  (Tin)fat  m.  m.,  bädd.  4.  (handels-) 
lager,  upplag.  5.  lager,  skikt.  6.  bottensats, 
jäst.  -apfel,  -s,  "t,  m.  vinteräpple,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  underlag,  -bestand,  -[e]s,  O,  vi. 
förefintligt  lager,  -bier,  -[e]s,  -e,  n.  lageröl. 
-fass,  -es,  -er  t,  "•  lagerfat.  -gasse,  -n,f.  JiJ 
lägergata.  -gebühr,  -en,  f.  -geld,  -[e].?.  O,  «. 
=  -miete,  -genoss,  -en,  -en,  m.  1.  sängkam- 
rat. 2.  tältkamrat,  -haus,  -es,  -er  t,  »,  ma- 
gasin, -hof,  -[ejs,  -e  t,  ni.  upplag,  -hijtte,  -«, 
_/■.  X  barack,  -keller,  -s,  -,  m.  lagerkällare. 
-leben,  -s.  O,  n.  lägerlif.  -miet[h]e,  -n,  f. 
I  magasinshyra,  källarhyra.  -öbst,  -[e]s,  O,  n 
vinterfrukt,  -ort,  -[el.f,  -e  ei.  -er  t,  «.  -platz, 
-es,  -e  t,  m.  lägerställe,  lägerplats,  -statte, 
-n,  f.  lägerställe.  -ver2eichnis[s],  -ses,  -se, 
n.  handel,  inventarium,  inventarieförteck- 
ning, -wache,  -n,  f.  X  lägervakt,  -wall,  •[e]s 
O,  m.  i-  lägervall.  -wein,-[e]s, -e,»«.  lagervin. 

lagerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  samt  sich  ~ 
ligga,  hvila,  ligga  lägrad,  vara  lägrad,  lägra 
sig,  sträcka  ut  sig;  ligga  på  lager.  Das  Ge- 
treide  lagert  [sich] :  säden  lägger  sig.  II. 
tr.  1.  låta  lägra  sig,  t.  ex.  das  Heer.  2.  lägga 
på  lager,  magasinera,  t.  ex.  Waren.  3.  slå 
ned,  t.  ex.  der  Platzregen  hat  den  Weizen 
gelagert. 

Lagerung,  -en,  /.  1.  lägrande  m.  m.  jfr  lagern. 
2.  lager,  hvarf,  skikt. 

Lagune,  -n,  f.  lagun.  -n...  Ex.  ~riff,  -[e].5,  -e, 
n.  lagunref,  ringref,  korallö. 

lahm,  a.  1.  lam;  halt;  biidi.  afv.  matt,  kraftlös, 
haltande.  ~  gehen:  halta.  Ein  Geschäft  ~ 
legen :  hämma,  förlama  en  aif är,  en  rörelse. 
2.  som  råkat  i  olag,  aöndrig.  -händig,  a. 
lam  i  händerna,  -legung.  O,/,  hämmande, 
undertryckande. 

Lähme,  O,  /.  lamhet. 

lahmlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  lam,  halta. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intranaitivt  verb.    k.  har  Tiahen,   S.  har  sein  till  hjälpverb. 


l&hmen 


451 


Land 


lähmllen,  -te,  ge-t,  tr.  förlama. 

Lahmheit,  -en,f.  lamhet. 

Lähmung,  -en.  f.   1.  förlamning.  2.  lamhet. 

Lahn,  -[^-S  ■«>  "'•  lai-  -flOld,  -[c]-s  0,  n.  guld- 
lan. 

Laib,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  lef,  kaka.  Kin  ~  A'ä- 
Ä-e.-  en  ost. 

Laich,  -[«]«,  0,  m.  och  >!:  n.  fiskrom. 

Laichlle,  0,/.  1.  askars  lek.  2.  lektid.  -ortj-fe]«, 
-e  el.  -er  t,  -platz,  -es,  -e  t, '».  lekställe,  lek- 
plats ror  fiskar,  -zoit,  -671,  f.  lektid. 

laichllen,  -te,  ije-t,  itr.  h.  leka  (om  askar). 

Laie,  -n,  -n,  vi.  lekman,  -n...  ex.  ~bruder,  -s, 
"t,  m.  lajbroder,  tjänande  broder  (u-kman  su- 
siäid  i  ett  kioater).  ~priester,  -s,  -,  m.  präst  som  ej 
är  medlem  af  ngn  munkorden.  's/Schwester, 
-n,  f.  lajsyster,  tjänande  syster,  jfr ~6?7«/e7'. 
'N.Stand,  -\t\s.  O,  m.  lekmannastånd. 

laienhaft,  n.  som  en  lekman,  lekmanna-. 

Laienschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  lekman. 
2.  lekmannaskara,  samtiige  lekmän. 

Laltéi,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  lakej.  -en...  Ex.  '>.'Seele, 
-n,f.  betjäntsjäl,  krypande  person. 

lakaienhaft,  a.  lakejlik. 

Lakaienhaftigkeit,  O,/.  Lakäient[h]üm,-[e]s,0,  w. 
1.  egenskap  af  lakej. 2.  betjäntanda,  kryperi. 

Lake,  -n,  f.  (salt)lake. 

Laken,  -s,  -.  n.  och  %  m.  aflångt  tygstycke,  duk, 
lakan,  skjorta;  i  segel. 

lakonisch,  a.  lakonisk. 

Lakonismlius,  -ms,  -en,  m.  lakoniskt,  kort  ut- 
tryck(ssätt). 

Lakritze,  -n,  f.  Lakritzelln,  -ns,  -n,  m.  1.  bot. 
lakritsört  (Glycyrrhiza).  2.  lakrits,  -n...  ex. 
'vstengel,  -s,  -,  m.  lakritsstång.  «N^wicke,  -n, 
f.  bot.  backsöta  (Åstragalus  glycyphyllus). 

lallllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  lalla,  stam- 
ma, jollra  (om  baru).  2.  gnola.  3.  säga  I  i  st. 
i.r. 

Lama,   -[s],    -a,   I.   n.   zooi.  lama.  II.  m.  lama 

(buddapriist). 

Lamberts...  ex  -nuss,  -e  t,/-  lambertsnöt. 

lamentierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  lamentera,  jämra 
sig,  klaga. 

,  -[s],  -s,  n.  jämmer,  klagan. 
-[e]s,  -er  t,  n.  dim.  Lämmchen,  -lein, 
piur.  äfv.  Lämmerclien,  -lein,  lam.  -artig,  a. 
som  ett  lam.  -braten,  -s,  -,  m.  lamstek.  -feil, 
-[e].5,  -e,  n.  lamskinn,  -fleisch,  -es,  O,  n.  lam- 
kött, -fromm,  -herzig,  a.  from  som  ett  lam. 
-wolle.  O,/,  lamull.  -zeit,  -en.  f.  (jfr  lammen) 
lamningstid.  -s...  Ex.  '->^geduld.  O,  f.  ungef.  en 
ängels  tålamod,  jfr  Lämmer... 

lammlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  lamma. 

Lämmer...  ex.  -geier,  -s,  -,  m.  zooi.  lamgam  (Gy- 
paetus  barbatus).  -hirt,  -en,  -en,  m.  får- 
herde, -wölke,  -ra,/,  fjädermoln. 

I.  Lampe,  -n,  f.  dim.  Lämpchen,  -lein,  lampa. 
F  biidi.  eins  a%if  die  ^  giessen :  fukta  stru- 
pen. Teat.  die  ~« .-  rampen,  ein  Stück  vor  die 
»v«  bringen:  uppföra  en  pjes.  -n... Ex. abren- 


net, -s,  -,  m.  (lamp)brännare.  «N/Cylinder,  -s, 
-,  TO.  lampglas,  '^/docht,  -[e]s,  -e,  m.  lamp- 
veke.  ~fieber,  -s,  O,  ra.  tcat.  rampfeber.  ~ge- 
stell,  -[e]s,  -e,  ra.  lampställning,  lampfot. 
•v/glocke,  -ra,  /.  lampkupa.  ~licht,  -[e]s,  O, 
ra.  lampsken.  ~mütze,  -n,/.  lamphatt.  'v-öl, 
-[e]s,  -e,  ra.  lampolja,  lysolja.  «v/putzer  = 
f^jwårter.  '>./reihe,  -ra,  f.  teat.  ramp.  rN^russ, 
-es,  O,  VI.  =  '^sclnuarz.  «N^schirm,  -[e]s,  -e,  vi. 
lampskärm.  'N.-schleier,  -s,  -,  m.  lampslöja. 
•x-schwarz,  -es,  O,  ra.  lampsvärta.  'v.teller, 
-s,  -,  TO.  lampmatta.  '>./tUlle,  -ra,  y.  rör  för 
veken  i  en  lampa.  ~wärter,  -s,  -,  m.  lamp- 
putsare. 

2.   Lampe,     -[ra]s,     -S,    m.    (Uarens    namn    i    den  tyska 

djursagan)  jÖSSe. 

Lamprete,  -n,  f.  zooi.  hafsnäjonöga  (Petromy- 
zon  marinus). 

Land,  -[e]s,  -er  f  (jfr  1,  d),  n.  dim.  Landchen, 
-lein,  piur.  äfv.  Länderchen,  -lein,  1.  land,  a) 
O,  i  möts.  tin  haf,  t.  ex.  festes  ~  fastland,  zu 
Wasser  und  zu  ~e;  till  lands  och  sjöss, 
ans  '\j  setzen:  landsätta,  ans  /^  steigen: 
stiga  i  land,  b)  O,  terräng,  trakt,  t.  ex. 
fruchtbares,  steiniges,  gebirgiges  ~.  Fla- 
ches ~  slättland,  c)  O,  i  möts.  tiii  stad,  lands- 
bygd, t.  ex.  auf  dem  ^e  wohnen,  über  »n*  ge- 
hen: gå  ut  åt  landet,  Stadt  und  ~,  d)  politisk 

enhet  (isolerande  piur.  -er'[,  sammanfattande  och  poet.  -e), 

t.  ex.  zerstreut  in  alle  Länder ,  alle  Lande 
sind  seiner  Ehre  voll,  Deutschland  umfasst 
verschiedene  Länder,  in  deutscheu  Lan- 
den: i  Tyskland.  Ausser]Jialb']  ~es  reisen: 
resa  utomlands,  ymc/ra  r^es  verweisen :  lands- 
förvisa  ngn,  hier  zu  ^e  .•  här  i  landet,  i 
detta  land,  woher  des  /^esf  från  hvilket 
land?  el.  blott  hvarifrån?  Das  gelobte  ~  det 
förlofvade  landet.  Seitdem  sind  viele  Tage 
ins  »N.  gegangen:  det  har  händt  mycket 
sedan  dess.  2.  O,  jord,  åker,  fält,  t.  ex.  das 
~  bauen:  odla  jorden,  vara  jordbrukare, 
das  ~  brach  liegen  lassen:  låta  åkern  ligga 
i  trade.  3.  gods,  egendom.  4.  slätt,  låg- 
land, t.  ex.  von  den  Bergen  ins  f^j  gehen: 
fi-ån  bärgen  nedstiga  till  slätten,  -abwärts, 
adv.  nedåt  landet,  -adel,  -s,  O,  m.  1.  adel 
som  lyder  under  landsherren,  möts.  Reichs- 
adel. 2.  landtadel.  -ammann,  -[e]s,  -er  \  ei. 
%  -[e],  TO.  1  Schweiz  föreståndare  för  a)  en 
landtkommun,  b)  en  kanton,  -anwachs,  -es, 
O,  TO.  landets  tillväxt,  npplandning,  land- 
höjning. -arbeit(er)  =  Feldarbeit{er).  -armee, 
•en,f.  landtarmé.  -arzt,  -[e]s,  -e\,m.  1.  lä- 
kare på  landet.  2.  provinsialläkare,  -aufent- 
hait,  -[e]s,  O,  TO.  vistelse  på  landet,  -bäcker, 
-s,  -,  TO.  bagare  på  landet,  bybagare.  -bau, 
-[ejs.  O,  VI.  landtbruk.  -bauer,  -s,  -,  m.  landt- 
brukare.  -besitzer,  -s,  -,  to.  godsägare,  -be- 
wohner,  -s,  -,  to.  landtbo.  -bezirk,  -[e].?,  -e, 
TO.  (förvaltnings)distrikt,  län.  -bote,  -ra,  -n, 
TO.  1.  bud(bärare)  till  landet.  2.  landtdags- 


F  familjart.    P  lägre  sprik.    ^I'  mindre  brukligt.    #  teknisk 


ii  ^atcrm.    vx  militärlsk  term. 


Land 


Land 


fullmäktig,    -briefbote,   -n,  -n,   -brieflräger, 

•s,  -,  m.  landtbrefbärare.  -brot,  -[e].',  -e,  n. 
på  landet  bakadt,  hemmabakadt  bröd. 
-buch,  -[e']s,  -er  t,  n.  1.  lagbok  för  ett  land, 
en  provins.  2.  förteckning  öfver  ett  lands 
frälseegendomar,  -dienst,  -[e]s,  O,  m.  krigs- 
tjänst till  lands,  -drost(ei)  se  I)rost(ei).  -edel- 
mann,  -[e]s,  Landedelleute,  m.  landtjunkare. 
-eig3nt[h]üm,  -[e]s,  -er  f,  n.  landtegendom. 
-eigent[h]ämer,  -s,  -,  m.  godsägare,  -einwärts, 
adv.  inåt  landet,  -eis,  -es,  O,  n.  is  vid  ku- 
sten, landfast  is.  -enge,-«,/,  näs,  ed.  -fahrer  = 
-läuftr.  -fern,  a.  som  ar  långt  från  land.  -feste, 
-ra, -festung,  -en.f.  l.Js«  fästning  i  det  inre  af 
landet.  2.  vt  landfästa,  landtåg.  -flUchtig,  a. 
landsflj-ktig.  -fracht,  -en,  f.  landtransport. 
-frau,  -en,  f.  kvinna,  fru  frän  landet,  -fremd, 
a.  hemlös.  -friede[n],  -ns,  O,  m.  landsfred. 
-frosch,  -es,  -e  t,  rn.  vanlig  groda,  -fuhrmann, 
-[^e]s, Landfuhrleute,  m.  forman.  -gang,-[e]s, 
-e  t,  'm.  landgång  (färd,  gång  i  land),  -geist- 
liche(r),  (adg.  böjn.)  m.  landtpräst.  -gemeinde, 
-n,f.  landsförsamling,  -gericht,  -[«■]«,  -e,  n. 

1.     Öfverdomstol    i    eit   land   el.  en  provins,  angef. 

hofrätt.  2.  domstol  på  landet,  häradsrätt. 
-gerichtsrat[h],  -[e]s,  -e  t,  »».  «ngef.  hofrätts- 
råd.  -graben,  -s,  -f,  m.  gränsgraf,  gränsdike. 
-graf,  -en,  -en,  m.  landtgrefve.  -gräfin,  -nen, 
f.  landtgrefvinna.  -gräflich,  a.  landtgreflig. 
-gräfschaft,  -en,  f.  -gräft[h]üm,  -[e]s,  -er  f, 
n.  landtgrefskap.  -grenze,  -/;,  y'.  riksgräns. 
-gültig,  a.  gällande  i  ett  land.  -gut,  -[e]s,  -er 
t,  n.  landtegendom.  -handel,-«,  O,  m.  handel 
till  lands,  -haus,  -es,  -er  \,  n.  1.  landthus: 
villa.  2.  landtdagshus.  -heer,  -[e]s,  -e,  n. 
landthär.  -höhe,  -n,  f.  landhöj d.  -jäger,  -s, 
-,  m.  1.  öfverjägare.  2.  landtgendarm.  -Jun- 
ker, -s,  -,  VI.  landtjunkare.  -karte,  -n,  f. 
laudkarta.  -kirche,  -n,f.  landskj-rka.  -krieg, 
-[e]s,  -e,  m.  landkrig.  -kundig,  a.  landskun- 
nig,  riksbekant,  -kutsche,  -n,  f.  diligens. 
-läufer,  -s,  -,  m.  landstrykare,  lösdrifvare, 
landsvägsriddare,  -läufig,  a.  allmänt  gängse. 
-leben,  -s.  O,  n.  landtlif.  -leute,  plur.  landt- 
folk,  jfr  -mann,  -los,  a.  utan  land.  -luft,  O, 
/.  landtluft.  -lust,  O,/,  nöje  af  landtlifvet'. 
-macht,  -e  f, /•  1-  fastlandsstat.  2.  landthär. 
-mädchen,  -s,  -,  n.  landtflicka.  -mann,  -[e]s, 
Landleute,  vi.  1.  landtbo.  2.  landtbrukare. 
-männisch,«.  landtlig,  landtbrukar-,  bonde-. 
•mark,  -en,f.  landamäre.  -marke,  -n,f.  i 
landmärke,  -marschal!,  -[e]s,  -c  t,  m.  landt- 
dagspresident.  -messer,  -s,  -,7«.  landtmätare. 
•milTz,  -ere,  y.  landtmilis.  -offizier,  -[e]s, -e, 
m.  landtoflBcer.  -pfarre,  -n,  f.  pastorat  på 
landet,  -pfarrer,  -s,  -,  m.  landtpräst.  -pfle- 
ger,  -s,  -,  vi.  ståthållare,  landshöfding,  gu- 
vernör, -plage,  -n,f.  landsplåga,  -pomeranze, 
-n,  f.  F  landtlig  oskuld,  -prediger,  -s,  -,  m. 
landtpräst.    -rat[h],   -[e]s,   -e  f,  m.    1.  pro- 

vinsialråd  (rorsaamling).  2.  landtråd  (styresman  i  ett 


visst  distrikt),  -ratte,  -n,/.  1.  stora  husråttan. 
2.  F  vt  landkrabba,  -recht,  -[e]s,  -e,  n.  1. 
landslag.  2.  landsrätt  (möts.  stadsratt),  -regen, 
-s,  -,  m.  ihållande  regn  som  sträcker  sig 
långt,  -reise,  -n,f.  1.  resa  till  lands.  2.  färd 
åt  landet,  -reiter,  -s,  -,  m.  landtriddare  (be- 
riden polisbeijant  pi  landet),    -rentmelstor,  -S,  -,  TO. 

landträntmästare.  -richter,  -s,  -,  m.  1.  nngef. 
lagman.  2.  ungef.  häradshöfding;  landtdo- 
mare.  3.  =  -pf leger.  -rUch[t]ig  =  -kündig. 
-rücken,  -s,  -,  m.  landrygg,  -sass,  -en,  -en, 
m.  1.  ett  lands  invånare.  2.  landsman.  3.  (vani. 
adlig)  godsägare. 4.  godsägare  som  ej  bor  på 
sitt  gods.  -sässig,  a.  som  har  gård  och  grund, 

i    sht    privilegieradi    gods,    jfr    föreg.    -Säuget[h]ier, 

-[e]s,  -e,  n.  landdäggdjur.  -Schlacht,  -en,  f. 
fältslag,  -schöppe,  -n,  -n,  m.  nngef.  nämde- 
man.  -Schreiber,  -s,  -,  m.  skrifvare  hos  en 
häradshöfding,  en  landtdomare.  -schule,-», 
f.  landtskola.  -see,  -[c]s,  -e,  to.  insjö,  -seite, 
O,/,  landsida,  -seuche,  -n,f.  epidemi,  -sitz, 
-es,  -e,  m.  landtegendom,  bostad  på  landet, 
villa,  -soldat,  -en,  -en,  m.  landsoldat,  -spitze, 
-n,  f.  landtudde.  -Stadt,  -e  t,  /•  1-  stad  ini 
landet.  2.  länsstad.  3.  vanlig  stad  (möts. 
Reichsstadt).  -Stand,  -[e]s,  -e  t,  "»•  landt- 
dagsfullmäktig.piur.landtständer. -ständisch, 
a.  beträffande  landtständerna.  -standschaft, 
-en,  f.  1.  egenskap  af  landtdagsfuUmäktig. 
landtdagsfuUmakt.  2.  landtständer.  -stein, 
-[e]s,  -e,  TO.  gränssten,  -sterben,  -s,  O,  n.  di- 
gerdöd. -Steuer,  -/?,  /.  1.  allmän  skatt  för- 
delad pi  hela  riket.  2.  grundskatt.  -Strasse,  -w, 
/.  1.  landsväg.  2.  landväg.  -strecke,  -n,  f. 
landsträcka,  -streichen,  -s,  O,  n.  kringstry- 
kande, lösdrifveri.  -Streicher  =  -läufer. 
-streicherei.  O,/.  =  -streichen,  -strich,  -[e]s, 
-e,  TO.  landsända,  trakt,  -sturm,  -[e]s,  -e  f, 
VI.  1.  JäJ  landstorm.  2.  storm  till  lands,  -tag, 
-[e]s,  -e,  m.  landtdag.  ■t[h]ier,  -[e]s,  -e,  «. 
landdjur.  -trauer.  O, ,/'.  allmän  sorg,  kungs- 
sorg, -üblich,  a.  bruklig  i  hela  landet.  -v5gt, 
-[e]s,  -e  t,  m.  =  -pfleger.  -volk,  -[e]s,  O, 
n.  landtfolk.  -wärts,  adv.  åt  landet  till. 
•weg,  -[e]s,  -e,  m.  landväg.  -wehr,  -en,  f.  1. 
landtvärn.  2.  gränsbefästniug.  3.  strand- 
vall   till    Värn    mot  hafvet.    -WehrC,  -«,  f.  gräns- 

fästniugar.  -wehrmann, -[e]s,  Landwehrleute, 
m.  landtvärnsman,  landtvärnssoldat.  -wein, 
-[e]s,  -e,  TO.  1.  inhemskt  vin.  2.  vin  från 
slättland  (ej  trån  vinbärg).  -wind,  -[e]s,  -e,  m. 
landvind.  -wirt[h],  -[e]s,  -e,  m.  1.  landthus- 
hållare,  landtbrukare.  2.  värdshusvärd  på 
landet. -wirt[h]lich  =  -wiV<scAa/(!/£cA.-wirt[h]- 
schaft,  -en,f.  1.  O,  landthushållning,  landt- 
bruk.  2.  landtegendom.  -wirt[hj schaftlich,  a. 
landtbruks-.  -wohnung,  -en,  f  bostad  på 
landet,  villa,  -zoll,  -[e]s,  -e  t,  to.  landtull. 
-zunge,  -n,  f  landtunga,  -es...  ei.  ~ab- 
schied,  -[e]s,  -e,  m.  landtdagsbeslut.  'x.ältes- 
te(r),  (adj.  böjn.)    TO.    ungef.    ålderspresident. 


O   saknar  i 


t  bar  omljud.    tr.  transitivt,    it7:  intransitivt  verb.    h,  har  haben,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


Landau 


453 


lang 


'v<angehOrlge(r),  («aj.  b»jn).  m.  landsman,  ^an- 
gehörigkeit,  0,  /.  nationalitet.  ~ärt,  -en,  /. 
1.  landets  beskaffenhet.  2.  landssed.  ~be- 
amte(r),  (adj.  bejn.)  vi.  offentlig  ämbetsman. 
'>^beschreibung,  -en,  f.  landets  geografi,  to- 
pofrrafi.  'N.'brauch,  -[e]s,  -e  \,  m.  landssed. 
'>..direktor,  -s,  -en,  m.  ungef.  landshöfding. 
'x/erzeugnis[s],  -.fes,  -se,  n.  landets  produkt, 
inhemsk  produkt.  '>-farben,^/'.2'?«'"- national- 
färger.  ~folge,  O,  /.  härbann,  allmänt  upp- 
båd. -v/fUrst,  -en,  -en,  m.  landsfurste,  rege- 
rande furste.  ~fUrstlich,  a.  landsfurstlig. 
~gebiet,  -[e]s,  -e,  n.  landområde.  ~gericht, 
-[e]s,-e,n.  provinsdomstol,  hofrätt.  ~haupt- 
mann,  -[e]s,  Landeshauptleute,  m.  landshöf- 
ding. ~herr,  -n,  -en,  m.  landsherre.  ~herr- 
lich,  a.  landsherrlig.  'x/herrlichheit,  O,  f. 
egenskap  af  landsherre,  landshöghet;  re- 
gering. ~herrschaft, -en, /.  1.  regering.  2. 
regerandcfurstefamilj.~hoheit  =  ~Aer7-ZicAÄ,-ei<. 
'^./kasse,  -n,f.  statskassa.  ~kind,  -[e]s,  -er, 
n.  landets  barn,  invånare,  inföding,  lands- 
man. ~kirche,  -n,  f.  statskyrka.  ~mutter, 
-f,  f.  landets  moder  (furstinna).  '^Obrigkeit, 
-en,  f.  landets  öfverhet.  ~poIizei,0,y.  kronans 
polis.  ~regierung,  -en,  f.  landets  regering. 
»v/religion,  -en,  f.  statsreligion.  ~sache,  -n, 
f.  statsärende,  '^schule,  -n,  f.  offentlig 
skola.  ~sperre,  -re,  /.  förbud  mot  ut-  och 
införsel.  ~spräche, -n,y.  landets  språk.  ^^- 
tracht,-e«,y.  nationaldrägt.  ~ublich,  a.  bruk- 
lig, gängse  i  landet,  på  trakten,  •v/vater,  -s, 
-f,  m.  landsfader,  ^väterlich,  cr.landsfader- 
1ig.  ~verrat[h],-[e].?.  O,  m.  landsförräderi.  ~- 
verrät[h]er,  -s,  -,  m.  landsförrädare.  ~verrä- 
t[hjerisch,  a.  landsförrädisk.  ^Verweisung, 
-en,  f.  landsförvisning.  ~verweser,  -s,  -,  m. 
riksföreståndare.  —  -S...  ki.  ~knecht,  -\_e]s, 
-e,  m.  lansknekt,  ^^mann,  -[e]s,  Landsleute, 
m.  landsman.  ~männin,  -nen,  f.  landsman- 
ninna.  ~männisch,  a.  landsmans-.  ~mann- 
schaft,  -en,  f.  1.  O,  landsmanskap.  2.  land- 
skap, nation  rid  univer.sitot.   Jfr  Länder... 

Landau,  -s,  -.?,  Landauer,  -s,  -,  m.  landa. 

landbär,  a.  i^  där  man  kan  landa,  tillgänglig. 

Lande,  -n,  f.  landstigningsplats.  -brücke,  -n, 
f.  landbrygga,  landgång. 

landilen,  -ete,  <je-et,  I.  itr.  h.  och  s.  landa,  gå  i 
land.  II.  tr.  landsätta. 

Länder,  -s,  -,  m.  ett  siags  långsam  vals. 

Länder...  ek.  -kenntnls[s],  -kunde.  O,/,  geografi. 
-los,  a.  utan  land.  -name[n],  -ns,  -n,  m.  namn 
på  land.  -sucht,  O,  /".  eröfringsbegär. 

Länderéi,  -e7l,  f.  stort  at  flera  smärre  bestående  gods, 

länderi. 
Iänder[ler]l|n,  -te,  [le-t,  itr.  h.  valsa  långsamt. 
landhaft,  a.  landtlig. 
Ländler  =  Länder. 
ländlich,  a.  landtlig. 
Ländlichkeit,   -en,  f.   landtligt   läge,   landtlig 

sed. 


Landschaft,  -en,  f.  1.  landskap.  2.  anger  lands- 
ting. 3.  hypoteksförening.  -s...  Ex.  ^aus- 
schuss,  -es,  -e  t,  m.  nnger  landsting,  '^fach, 
-[e]s.  O,  n.  landskapsmålning.  '>.'maler,  -s,  -, 
m.  landskapsmålare.  ~malerel,  -en,f.  land- 
skapsmålning, landskapsstycke. 

Landschafter,  -.<:,  -,  m.  landskapsmålare. 

Landschafterei,  -en,  f.  landskapsmålning. 

landschaftlich,  a.  1.  landskaps-,  provins-,  pro- 
vinsial-.  JHe  ~e  Umgebung  :  det  omgifvande 
landskapet.  2.  landstings-. 

Landung,  -en,  f.  1.  landning,  landstigning.  2. 
landsättning,  -s...  Ex.  ~armee,  -en,  f.  land- 
stigningsarmé.  abrücke,  -n,  f.  landnings- 
brygga, »^platz,  -es,  -e  f ,  m.  landningsplats. 

lang,  I.  länger,  längst,  a.  lång.  BUdi.  auf  die  ~e 
Bank  schieben:  uppskjuta  på  obestämd  tid, 
ein  ~es  Gesicht  machen:  få  lång  näsa.  Vor 
'N/e«  Jahren:  för  många  år  sedan,  über 
kurz  oder  ~  förr  eller  senare.  Ein  ~es 
und  breites  über  etw.  (ack.)  reden  ei.  sich  des 
r^en  und  breiten  über  etw.  äussern:  tala, 
orda  vidt  och  bredt  om  ngt.  Den  lieben 
~era  Tag:  heia  långa  dagen.  ~e  Weile  se 
Langetoeile.  Adv.  eine  Zeit  ~  en  tid,  einen 
Tag  ~  en  hei  dag,  drei  Jahre  ~  tre  år  ige- 
nom, sein  Leben  ~  heia  sitt  lif,  die  ei.  der 
Nase  ~  gehen:  gå  rakt  fram,  dit  näsan 
pekar.  II.  ~e,  länger,  am  längsten,  adv.  1. 
länge,  lång  tid.  Bis  wie  ~e  sind  Sie  zuhau- 
se? huru  länge  stannar  ni  hemma?  Noch 
~e  nicht:  ännu  ej  på  länge,  nicht  ~e  dar- 
auf: ej  långt  efteråt.  2.  på  långt  när,  t.  er. 
er  ist  ~e  nicht  so  gelehrt.  3.  F  nog,  till- 
räckligt, t.  ex.  das  ist  für  uns  ~e  gut.  4. 
Längst:  redan  länge,  t.ex.ic/i  weiss  es  längst: 
jag  har  redan  länge  vetat  det.  5. Längstens: 
a)  senast,  b)  ^  =  4.  -ährig,  a.  som  har  långa 
ax.  -armig,  a.  långärmad.  -ät[h]mig,  a.  1. 
som  länge  kan  hålla  andan.  2.  långvarig. 
-baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  0  långbom.  -beinig,  a. 
långbent,  -blätterig,  a.  långbladig.  -blumig, 
-blüt[h]ig,  a.  långblommig.  -entbehrt,  a. 
länge  saknad,  -finger,  -s,  -,  m.  långfingrad 
person,  vani.  biwi.  -fing[e]rlg,  a.  långfingrad, 
ftfT.  biidi.  -flug[e]lig,  «.  långvingad.  -fussig,  a. 
långfotad.  -geschwänzt,  a.  långsvansig.  -ge- 
spitzt, a.  långspetsig.  -gestielt,  a.  långskaf- 
tad,  långstjälkig.  -gestreckt,  a.  långsträckt. 
-gewachsen,  a.  högväxt,  -haar,  -[e]s,  -e,  m. 
långhårig  person,  långhårigt  djur.  -haarig, 
a.  långhårig,  -halsig,  a.  långhalsad.  -hand, 
-[e]s,  -e  t,  m.  långhand.  -händig,  a.  lång- 
händ, -her,  adv.  långt  ifrån,  -hin,  adv.  långt 
bort.  -jährig,  a.  mångårig,  lång.  -krallig,  a. 
som  har  långa  klor.  -lebend,  -lebig,  a.  lång- 
lifvad.  -lebigkeit.  O,/,  långt  lif.  -mut[h].  O, 
/.  långmod.  -müt[h]ig,  a.  långmodig.  -mii- 
t[h]igkeit,  O,  /.  långmod.  -nasig,  a.  långnäst. 
-ohr,  -[ejs,  -e,  in.  och  n.  långöra.  -ohrig,  a. 
långörig.    -rock,    -[e]s,   -e   f.   »»•   långrock. 


äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t»  suöterm.    »c  militärisk  term. 


lange 


454 


larifari 


-schiff,  -[e]s,  -e,  n.  byggn.  långskepp,  -schlä- 
fer, -s,  -,  m.  ~in,  -nen.  f.  en  som  sofver 
länge,  sjusofs^are.  -schläferei,  0,  f.  vana  att 
sofva  länge,  -schleppend,  a.  långsläpig. 
-Schnabel,  -.«,  -f,  m.  långnäbb.  -schnäb[e]lig, 
a.  långnäbbig.  -schwänzig,  a.  langsvansig. 
-shawl,  -[e]s,  -.<;,  m.  långsjal.  -sichtig,  a. 
langsynt.  -silbig,  a.  långstafvig.  -stielig,  a. 
1.  =  -gestielt.  2.  F  =  -weilig.  -stieligkeit,  F  = 
-veile.  -Stroh,  -[e]s,  0,  n.  långhalm,  -weile,  0, 
f.  =  Langeweile,  -weililen,  -te,  ge-t,  I.  tr. 
väcka  ledsnad  hos,  tråka  ut.  Etrv.  lang- 
weilt jmdn:  ngn  finner  ngt  tråkigt.  II.  Sich'^ 
leds,  ha  tråkigt,  ha  ledsamt,  -weilig,  a.  trå- 
kig, ledsam,  -weiligkeit,  -en,/.  =  Langeweile. 
-wierig,  a.  långvarig,  som  räcker  länge,  -wie- 
rigkeit,  0.  f.  lång  tid  som  ngi  räcker,  långsam- 
het, -wolle.  O,  f.  långull.  -zeile,  -ra,  f.  metr. 
långrad. 

lange  se  lang  IL 

Länge,  -«,  f.  1.  längd.  Etic.  nach  der  ~  unrl 
Breite  a^ismessen  :  mäta  längden  och  bred- 
den på  ngt.  Der  r^  nach  ei.  die  'v<  lang  hin- 
fallen :  falla  raklång.  Auf  die  <n/  på,  i  läng- 
den. 2.  nictr.  lång  staf  velse.  -lang,orfr.  raklång. 
-n...  Ex.  ~achse,-7i,/.  längdaxel.  ~grad,-[e].t, 
-e,  7«.  längdgrad.  •x.mäss,  -es,  -e,  n.  längd- 
mått. '>.'messung,  -en,f.  längdmätning. 

langlien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  räcka,  förslå.  2. 
Näck  etw.  ~  sträcka  ut  handen  efter  ngt. 
In  die  Schüssel  ~  taga  för  sig  ur  fatet.  In 
die  Tasche  ~  gripa  i  fickan  efter  ngt.  II.  tr. 
1.  räcka,  nå,  få  tag  i.  2.  räcka  (fram),  langa. 

längllen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  förlänga,  utsträcka, 
utdraga ;  4-  släppa  efter,  släcka.  II.  Sich  «v/ 
blifva  längre;  sträcka  sig  (långt). 

Langeweile,  gen.  dat.  utan  art.  Langerweile,  med  art. 

Langenweile,  O,  /.  ledsnad,  tråkighet.  Ich 
that  es  aus  Langerweile:  jag  gjorde  det  för 
roskull,  för  att  fördrifva  tiden,  emedan  jag 
hade  tråkigt.  F  seine  Drohung  ist  nicht  für 
die  ~  hans  hotelse  är  intet  skämt,  han  ho- 
tar ej  för  roskull. 
länglich,  a.  ngt  läng,  afiång.  -rund,  n.  oval. 

längs,  adv.  och  prep.  med  dat..   gen.   el.  %  ack.  längs 

(efter),   utmed,  utefter,   -bestreichung.  O, /. 

jÜc    bestrykning,    beskjutning    längs    efter. 

-einschnitt,   -[c]s,    -e.   m.   inskärning,  skåra 

längs  efter,  -gestreift,  a.  r;indig  på  längden. 

-richtung,  -en,f.  längdriktning, 
langsam.  n.  långsam. 
Langsamkeit,  O,  /.  långsamhet. 
längst(ens),  adv.  se  lang  II,  4,  5. 

1.  Lanke,  -n,f.  zooi.  ett  slags  lax  (Salmo  lacu- 
stris). 

2.  Lanke,  -«,/.  länd. 

Lanze,  -n,  f.  dim  Lämchen,  -lein,  lan.s;  t  lan- 
sett. Eine  r^^  für  jmdn  einlegen  ei.  brechen: 
bryta  en  lans,  våga  en  dust  för  ngn.  -n... 
Ejt.  'N/bewaffnet,  a.  beväpnad  med  lans(ar). 
'>^blätt[ejrig,  a.  med  lansettlika  blad.  abre- 


chen,   -s,    -,    n.     lansbrytning,    tornérspel. 

'N.förmig,   a.  lans(ett)lik.   '^knecht,  -[e]s,  -e, 

m.  lansknekt.  ~kundig,  a.  skicklig  att  hand- 

hafva  lansen,  ^reiter,  -s,  -,  m.  ulan,  lancier. 

'N^rennen  =  '^stechen.  ~schaft,  -[€]s,  -e  t,  m. 

lansskaft.  ~spiel,  -[c]s.  -e,  '>^stechen,  -s,  -,  n. 

turnering,   tornérspel.   ~stich,  -[e]s,  -e,  m. 

lansstyng.    ~stock  =  '^schaft.   '>./StöSS,   -es, 

-e  t,  m.  lansstöt. 
Lanzéttlle,  -en,/,  lansett.   -[en]...  ex.  ~förmig, 

a.   lansettlik.    ~stich,  -[e].<,  -e,  m.  lansett- 

styng. 
lanzéttlich,  a.  bot.  lansettlik. 
lapidar,    a.   kort,  kortfattad,  sammanträngd. 

-Stil, -[e].«.  O,  TO.  lapidarstil,  kort,  koncis  stil. 
Lapp,  -en,  -en,  m.  =  Laffe. 
Lappalie,  -n,  f.  lappri,  småsak,  strunt. 
Lappe,  -n,  -n,  m.  1.  lapp  (folk).  2.  =  Laffe.  -n... 

Ex.  «x/land,  -[e]s.  O,  n.  lapparnes  land. 

1.  lappilen,  -te,  ge-t,  I.  =  labbern.  TL.  tr.  1. 
lappa.  2.  bot.  gelapi>t:  flikig.  3.  jäg.  upp- 
hänga jagtlappar  omkring,  t.  ex.  einen  Be- 
zirk, das   Wild  oj. 

2.  Lappen,  -s,  -,  m.  dim.  Läppchen,  -lein,  1. 
lapp;  flik,  snibb.  2.  bot.  hjärtblad.  3.  jag.  a) 
jagtlapp;  biidi.  jmdm  durch  die  '\/ gehen: 
rymma  från  ngn,  b)  piur.  hängande  öron. 
-jacke,  -n,  /.  lappad  jacka,  -jagd,  -en,f.  jagt 
vid  hvilken  jagtlappar  användas,  -kohl, 
-{eis,  O,  m.  hufvudkål. 

Lapper,  -s,  -,  m.  lappare,  lappskräddare. 

Lapper...,  Läpper...  ei.  -schulden,  plur.  små- 
skulder.  -weise,  adv.  så  småningom,  litet  i 
sänder,  bit  för  bit. 

Lapperei,  -en,  f.  1.  lappande,  lappverk.  2. 
äfv.  Läpperei,  lappri,  strunt. 

lapper^In,  läpperlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  i 
småpartier,  eå  småningom  förbruka,  an- 
vända, sammanbringa.  Äfv.  sich  ~,  t.  ex.  es 
läppert  sich  durch  solche  kleine  Ausgaben 
eine  beträchtliche  Summe  zusammen:  många 
dylika  småutgifter  bilda  till  slut  en  ansen- 
lig summa. 

lappicht,  lappig,  a.  1.  slapp,  löst  hängande, 
slankig.  2.  full  af  lappar,  lappad.  3.  trasig. 
4.  jfr  Lapp,  narraktig,  dum. 

Lappin,  -nen.  f.  lappska,  lappsk  kvinna. 

lappisch,  a.  lappsk. 

läppisch,  n.  1.  veklig,  slapp.  2.  narraktig, 
inskränkt,  dum,  fadd,  barn.slig. 

Lappländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  lapp,  lapp- 
ska. 

lappländisch,  a.  lappsk. 

Laps,  -es,  -e,  m.  F  flabb,  slyngel. 

Lärche,  -«, /.  lärkträd,  -n...  ex.  ~baum,  -[e]s, 
-e  t)  TO-  ~tanne,  -n,  f.  =  Lärche. 

lärchen,  a.  af  lärkträ. 

Laren,  plur.  larer,  husgudar. 

larifari,  I.  interj.  1.  tralala!  2.  prat!  slidder- 
sladder!  II.  -[.s],  -s,  n.  prat,  snicksnack, 
sliddersladder,  dumheter. 


O   sakuar  plur.   t  ''*'■  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Lärm 


455 


Lasso 


Lärm,  -[e]s,  0,  m.  Lirmllen,  -e»$,  0,  m.  och  n. 
1.  larm,  buller,  oväsen.  2.  alarm,  t.  ex.  ~ 
schlagen,  blasen  ;  blinder  ~.  ^  läuten:  ringa 
i  stormklockan,  -bläser,  -s,  -,  m.  alarmblå- 
Bare.  -ente,  -«,/'.  moi.  snatterand  (Anas  stre- 
peia).  -glocke,  -n,f.  larmklocka,  stormkloc- 
ka, -kanone,  -«, /.  lannkanon.  -macher,  -s,  -, 
m.  1.  larmare,  stojare.  2.  en  som  gör  alarm, 
alarmblåsare.  -platz,  -es,  -e  t,  m.  larmplats, 

(«amlingsplat»  vid  alarmeringl.  -SChUSS,   -eS,  -6  f,  VI. 

larmskott,    -trommel,    -n,  f.    larmtrumma. 

•voll,  a.  larmande,  bullrande. 
lärmllen,    -te,  gc-t,  itr.  h.  larma,  bullra,  väs- 
nas.   Äfv.    tr.,    t.  ex.  jmdn  wach  r\>  väcka  ngn 

med  sitt  larm. 
Lärmer,  -s,  -,  vi.  larmare,  stojare. 
lärmerisch,  lärmhaft,  lärmig,  a.  larmande,  bull- 
rande. 
Larve,    -n,  f.   aim.    Lärvchen,  -lein,  1.  spöke, 

skråpuk,   skräckbild.  2.  (ansigts)mask;  ufv. 

biidi.    ansigte,  t.  ex.  F  eine  hübsche  -x.  haben, 

och  person.  3.  larv. 
lasch,  a.  slapp,  trög,  slö. 
Lasche,    -n,  f.   påsatt  ei.  vidhäftadt  stycke; 

ärmspjäll,     kil,     ficklock  ;    stöfvelstropp ; 

skarf;  läsk;  ©  inskärning,  fog;  jarnv.  skarf- 

järn. 
laschllen,   -[e.s]^,    -te,  ge-t,  tr.   1.  skog.  blecka, 

stämpla.    2.    förse    med    Lasche,    skarfva, 

laska. 
Laschheit,  O,  f.  slapphet,  tröghet,  slöhet. 

Läse,  -«,  f.  kanna  med  handtag  och  pi... 

lasierllen,  -te,  -t,  tr.  lasera. 

Laskår,  -s  ci.  -en,  -en,  vi.  asiatisk  matros  på 
engelsk  ostindiefarare. 

lass,  a.  slapp,  slö,  trög,  liknöjd. 

Lass...  Ex.  -reis,  -es,  -er,  n.  skog.  ungt  träd  som 
vid  trakthygge  får  kvarstå,  -siinde,  -n,  f. 
synd  som  kan  förlåtas. 

lassilen,  du  läss\es^t,  er  lässt;  Hess,  Hesse; 
ge-en,  vn  inflnitiver  ~ ;  -,  I.  hjälpverb,  låta, 
t.  ex.  jmdti  reden,  komvien,  holen  »v-.  Lass 
einmal  hören :  låt  höra,  /^  Sie  mich  nur 
machen:  låt  mig  handla  ei.  det  svarar  jag 
för.  Z,ass(<)ei.  ~  Sie  uns  gehen:  låtom  oss  gå. 
Sich  etw.  (/ef allen  ~  låta  sig  nöja  med,  tåla 
ngt.  (Sich)  vor  jmdm  sehen  r^  låta  se,  visa 
(sig)  för  ngn.  Er  lässt  Sie  griissen:  han  bad 
mig  hälsa  till  er.  Ich  lasse  mich  das  nicht 
anfechten: ået  låter  jag  ej  störa  mig  af,  bryr 
jag  mig  ej  om,  ich  werde  mir  das  gesagt 
sein  ~  jag  skall  komma  ihog  det,  sich  kei- 
ne Mühe  verdriessen  »x/  hafva  ingen  möda 
ospard,  das  hätte  ich  mir  nicht  träumen  ~ 
det  hade  jag  ej  drömt  om,  sich  (dat.)  die 
Lust  an  etw.  (dat.)  vergehen  ~  mista  lusten, 
smaken  för  ngt,  sich  (dat.)  etw.  beigehen  ei. 
einfallen  ~  komma  att  tänka  på  ngt,  ich 
lasse  mich  danach  i>erZora;7e»;  jag  längtar 
därefter.  Das  lässt  sich  hören:  det  låter 
böra   sig,   das   lässt  sich  denken :  det  låter 


I  tänka  sig,  är  tänkbart,  die  Cigarren  ~ 
sich  rauchen:  cigarrerna  äro  rökbara,  es 
\  lässt  sich  nicht  leugnen,  dass  ...  man  kan 
!  ei  neka  till,  att  . . .,  das  Hess  sich  von  ihm 
j  erwarten :  det  var  hvad  man  kunde  vänta 
af  honom,  das  lässt  sich  besser  sagen  als 
thun:  det  är  lättare  att  säga  än  att  göra, 
davon  Hesse  .uch  viel  sagen:  därom  kunde 
man  ha  mycket  att  säga,  es  lässt  sich  nicht 
zweifeln,  dass  . . .  det  är  otvif velaktigt,  att 
. . .  Etw.  sein  ei.  bleiben  ~  låta  vara,  låta 
bli,  underlåta  ngt,  Jmdn  sein  ~  låta  ngn 
vara  i  fred.  Låta,  framställa,  skildra,  t.  ex. 
der  Dichter  lässt  ihn  weinen.  II.  tr.  1.  lem- 
na,  t.  ex.  die  Thür  offen  ~,  jmdm  Müsse, 
Zeit  »N/.  Sich  Zeit  ~  gifva  sig  god  tid.  Kei- 
ne Spur  »x/  ej  efterlemna  ngt  spår.  Jmdm 
etw.  ~  a)  öfverlåta,  afstå  ngt  åt  ngn,  b) 
das  mnss  man  ihm  ~,  dass  er  ...  det  måste 
man  medgifva,  erkänna,  att  han  . . .  Keinen 
guten  Faden  ei.  kein  gutes  Haar  an  jmdm  ~  ta- 
ga heder  och  ära  från  ngn  gnm  förtal.  Wenn  Gott 
mir  das  Leben  lässt:  om  Gud  låter  mig  få 
lefva.  Jmdm  die  Wahl  ~  låta  ngn  få  välja. 
Ettv.  unbesprochen  ~  förbigå  ngt.  Nicht 
aus  den  Augen  ~  ej  släpjDa  ur  sigte.  Es 
beim  alten '^lå.ta,  det  stanna  vid  det  gamla, 
etio.  bei  Seite  'x/  lemna  ngt  åsido.  Jmdn 
in  seinem  Amte  ~  låta  ngn  få  behålla  sitt 
ämbete.  ~  Sie  mich  damit  in  Ruhe:  låt  mig 
få  vara  i  fred,  tala  ej  om  det  där.  Bier 
vom  Fasse  ~  tappa  öl,  jmdn  von  .nch  ~ 
af  skeda  ngn.  Jmdn  vor  sich  ~  gifva  ngn 
audiens.  Jmdn  zu  sich  ~  låta  ngn  komma 
till  sig.  2.  underlåta,  låta  vara,  t.  ex.  etw. 
nicht  ~  können.  Lass  das  Weinen!  upphör 
att  gråta!  Sein  Thun  und  ~  hans  görande 
och  låtande.  3.  lemna  i  sticket,  sätta  till, 
offra,  t.  ex.  das  Jjcben  fürs  Vaterland.  4. 
göra  af,  ställa,  lägga.  Biidi.  sich  vor  Freude 
nicht  zu  'S/  wissen:  vara  utom  sig  af  glädje. 

5.  släppa,  t.  ex.  den  Vogel  aus  dem,  Käfig  in 
die  Stube.  Das  Wasser  ~  kasta  sitt  vatten. 

6.  Blut  ~  låta  åder,  jmdn  zur  Ader  ~  åder- 
låta ngn.  7.  tillåta  att,  släppa,  t.  ex.  den 
Knaben  auf  den  Baum  '\j  släppa  pojken 
upp  i  trädet.  III.  itr.  h.  1.  Von  etw.  ~  af- 
stå från  ngt,  låta  ngt  vara  (i  fred).  2.  låta, 
klinga,  förefalla,  t.  ex.  dus  lässt  schön :  det 
låter  bra,  er  lässt  jünc/er  als  vorher:  han 
förefaller  yngre  än  förut.  3.  passa,  kläda. 

Lassheit,  O,  /.  slapphet,  slöhet,  tröghet. 

lässig,  a.  lat,  trög,  slapp,  slarf vig.  ~  sm  . . . 
sen  att  . . . 

Lässigkeit,  -en,  f  lättja,  tröghet,  slapphet, 
slarf. 

lässlich,  a.  1.  förlåtlig.  2.  öfverseende,  skon- 
sam, mild  i  omdömen. 

Lässlichkeit,    -en,  f.  1.  förlåtligt  fel,  obetyd- 
lighet. 2.  O,  öfverseende,  mildhet,  välvilja. 
Lasso,  -[s],  -«,  m.  lasso. 


äkta  ams.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    '$  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    -t"  ejäterm.    sÜc  militärisk  term. 


Last 


456 


Laub 


Last,  -en,  f.  1.  last,  börda,  tyngd,  lass.  ofta 
biidi.,  t.  ex.  des  Tages  ~  und  Hitze  tragen, 
jmdm  etw.  zur  ~  legen;  h^adei.  jmdm  etw. 
zur  ~  schreiben:  debitera  ngn  för  ngt.  2. 

läst    (ett  efter  olika  ämnen,  ort  och  tid  växlande   mått). 

-esel,  -s,  -,  m.  packåsna.  -führe,-?;,/.  1. 
fraktvagn,  forvagn.  2.  fora.  -pferd,  -[e]«,  -e, 
n.  packhäst,  arbetshäst,  -raum,  -[e]s,  -e  tj 
m.  lastrum,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  lastdragare, 
lastångare,  transportfartyg.  -t[h]ier,  -[e]s, 
-e,  n.  lastdjur,  -träger,  -s,  -,  m.  bärare,  sjå- 
are, -vieh,  -[e]s,  O,  n.  lastkreatur,  lastdjur. 
-wagen,  -s,  -[t],  m.  lastvagn,  -zug,  -[e]s,  -e 
t,  m.  jämv.  godståg,  -en...  ei.  ~frei,  a.  kost- 
nadsfri. 

Lastadie,  -en,  f.  «t  lastagepiats,  lastbrygga. 

lastbär,  a.   1.  lastdragande.  2.  tyngande. 

lastlien,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  tynga,  trycka. 
II.  tr.  lasta,  belasta,  nedtynga. 

Laster,  -s,  -,  n.  1.  last  (synd).  2.  usel  person, 
i  8ht  dålig  kvinna,  kvinsperson,  sköka,  -frei, 
a.  syndfri.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  lastens, 
syndens  slaf.  -leben,  -s,  O,  n.  lastfullt  lif. 
-that,  -en,f.  lastbar  gärning,  -voll,  o.  lastfull. 

Läster...  ex.  -chronik,  -en,  f.  skvallerkrönika. 
-maul,  -[«]«>  -^1'  t)  n.  ond  tunga,  -rede,  -n, 
f.  förtal,  -schrift,  -en,f.  smädeskrift,  pamf- 
lett, -schule,  -n,/.  skandalskola,  -sucht.  O, 
/.  tadelsjuka.  -süchtig,  a.  tadelsji;k.  -wort, 
-[e]s,  -e,  n.  förtal,  -zunge,  -»,/.  ond  tunga. 

Lästerer,  -s,  -,  m.  lastare,  bakdantare,  smä- 
dare. 

lasterhaft,  a.  lastfull,  lastbar. 

Lasterhaftigkeit,  O,/,  lastfullhet,  lastbarhet. 

Lästerin,  -«e«,  /.  smäderska,  bakdanterska, 
skvallersyster. 

lästerisch,  lästerlich,  a.  1.  hädisk,  gudsför- 
smädande.  2.  skändlig,  nedrig. 

lästerlin,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  häda,  smäda, 
bakdanta,  förtala,  svärta. 

Lästerung,  -en,  f.  hädelse,  smädelse,  förtal. 

lastig,  a.  tung;  vani.  i  sms.,  t.  ex.  zehnr^es  Schiff: 
skepp  som  rymmer  tio  (skepps)läster,  d. 
achter'^  ei.  hintevKi  styrlastig. 

lästig,  o.  besvärlig. 

Lästigkeit,  O,  /.  i*  lastdryghet,  drägtighet. 

Lästigkeit,  -en,  f.  besvärlighet. 

Lasting,  -.s,  -s,  m.  lasting. 

Lasur,  I.  -[e]«,  -e  ei.  -s,  m.  lasur(sten).  II.  -eti, 
f.  1.  lasin-(färg),  asur.  2.  lasering.  -blau,  a. 
(l)asurblå,  ultramarin,  -farbe,  0,y.  (l)asur- 
färg.  -färben,  a.  (l)asurfärgad.  -stein,  -[e]s, 
-c.  m.  lasursten. 

Lätåre,  -[.?],  -[s],  m.  fjärde  söndagen  i  fastan. 

Latéin,  -[e]s,  O,  ».  latin.  Biidi.  mit  seinem  <%/  zu 
Ende  sein:  vara  i  förlägenhet,  ej  veta  hvad 
man  skall  taga  sig  till. 

Lateiner,  -s,  -,  m.  1.  latinare.  2.  jag.  söndags- 
jägare. 

lateinisch,  a.  1.  latinsk.  2.  ssirskiida  faii.  Die  '^e 
Kirche:    romerska  kyrkan,    ^ve   Heiter  ei. 


Schützen:  kammarlärde.  «N/e  Küche;  apo- 
tek. A  »ve  Segel:  latinsegel. 

latent,  a.  latent,  bunden,  dold. 

Lateral...  ex.  -erbe,  -n,  -n,  m.  sidoarfvinge. 

Laterne,  -n,  /.  lykta,  lanterna,  -n...  ex.  o.-an- 
stecker,  ~anzünder,  -s,  -,  m.  lykttändare. 
'-wpfahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  lyktstolpe.  ~träger, 
-s,  -,  m.  lyktbärare,  i  sht  zooi.  (Fulgora). 

Latiner,  -s,  -,  m.  'vin,  -nen,  f.  latinare  (Latmm« 

invånare). 

iatinisierllen,  -te,  -t,  tr.  latinisera. 

Latinismlius,  -us,  -en,  m.  latinism. 

Latinität,  -en,f.  1.  latinitet.  2.  latinism. 

Latitude,  -n,  f.  latitud,  bredd(grad). 

Latitudinårier,  -s,  -,  m.  person  utan  stränga 
grundsatser. 

Latrine,  -n,  f.  latrin,  afträde. 

latsch,  a.  släpande,  trög,  klumpig  (om  gången). 

Latsche,  -n,  f.  1.  nedkippad  sko,  hasa.  2. 
lurfvig,  luden,  fjäderklädd  fot.  3.  slarfvig, 
slarfvigt  klädd  kvinna,  slampa,  slamsa.  4. 
slapp,  kraftlös  person,  fjanter. 

latschllen,  -[cs]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gå  med  slä-- 
pande  gång,  draga  benen  efter  sig,  pallra, 
rulta. 

latschig,  n.  1.  släpande,  rultande,  vacklande. 
2.  slapp,  trög;  kraftlös. 

Latte,  -n,/.  dim.  Låttchen,  -lein,  1.  lätta,  rib- 
ba, spjäla,  list.  Biidi.  dumm  wie  eine  »^  dum 
som  ett  nöt,  mit  der  ~  laufen:  löpa  med 
limstången.  2.  rak,  smärt  telning.  BUdi. 
lang  wie  eine  ~  lång  som  en  humlestång. 
-n...  Ex.  ~arrest,  -[e]s,  -e,  m.  JsJ  arrest  hvars 
golf  består  af  trekantiga  ribbor.  ~gitter, 
-s,  -,  n.  (trä)staket  af  ribbor.  ~holz,  -e.'!.  O,  n. 
ribbvirke.  ~läufer,  -s,  -,  m.  narr,  flickjä- 
gare, ^verschlag,  -[e]s,  -e  t.  m.  ribbvägg, 
ribbverk.  ~werk,  -[e].s  O,  n.  ribbverk. 
»^zaun,  -[e]s,  -e  t»  '">■•  =  '^gitter. 

lattlien,  -ete,  ge-et,  tr.  spika  lattor,  ribbor  på. 

Lattich,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  laktuk  (Lactuca). 
-bitter,  -s,  O,  n.  med.  lactucarium  (drog). 

Lattung,  -en,f.  ribbverk. 

Latwerge,  -n,  f.  mos(artadt  medikament). 

Latz,  -es,  -e  t,  m.  1.  lif  stycke,  lif,  väst,  bröst- 
stycke, bröstlapp,  haklapp.  2.  byxklaff; 
ficklock;  möss-skärm  att  miia  upp. 

lau,  a.  ljum,  biidi.  afv.  likgiltig,  -warm  =  lau. 

Laub,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  dim.  Läubchen,  -lein, 
1.  iöf.  2.  kortspel,  spader,  -apfel,  -s,  -f,  m. 
galläpple,  -baum,  -[kJ.s  -e  t,  w.  löfträd. 
-dach,  -[e]s,  -er  t,  "•  löftak.  -fall,  -[e]s.  O, 
m.  löffällning.  -fink[e],  -en,  -en,  m.  zooi.  dom- 
herre, -förmig,  a.  löfformig,  löflik.  -frosch, 
-es,  -e  t,  m.  zooi.  löfgroda,  trädgroda  (Råna 
arborea).  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  m.  afverhväifd  allé, 
löfhvalf.  -gehänge,  -s,  -,  n.  (löf)feston.  -ge- 
winde,  -s,  -,  n.  (löf)girland.  -holz,  -es,  -er  f, 
n.  löfskog,  löfträd.  -huhn, -[e]s,-e7-t,«.  orre. 
•hütte,  -n,f.  löfhydda.  -hüttenfest,  -[e]s,  -e, 
n.  löfhyddohögtid.  -los,  a.  utan  Iöf,  aflöfvad. 


O   »aknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitiv 


Itr. 


verb.    h.  har  haben.    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Laube 


457 


Läufer 


•moos,  -es,  -e,  n.  bot.  löfmosea.  -rausch,  -es, 
0,  m.  löfvens  prasslande,  -säge,  -n, /.  löf- 
såg.  -Sänger,  -s,  -,  m.  zooi.  löfsångare.  -thaler, 
-s,  -,  m.  löftaler  (i^  vaniig  Thaler  med  cn  i6f- 
krana  i  kanten),  -tragend,  a.  löfbärande,  löf-. 
-Verzierung,  -en,  f.  löfprydnad,  löfverk. 
-wald,  -\e\s,  -er  t,  »»•  löfskog.  -werk, -[e]. 5, 
0,  n.  löfverk. 

Laube,  -n,f.  löfsal,  berså;  trädgårdshus,  lust- 
hus, -n...  Ex.  'v.gang  =  Laubgang. 

laubenhaft,  a.  bersåartad,  öfverhvälfd. 

laubicht,  laubig,  a.  löfklädd,  löfrik. 

Lauch,  -[e]s,  -e,  vi.  lök  (Allium).  -artig,  a. 
lökartad.  -färben,  -farbig,  -grün,  a.  lökgrön 
Bom  purjolök,  ungef.   sjögrön.    -zwiebel,    -ra,  f. 

lök  af  växten  lök  (Allium). 

Laudémiuum,  -mwi[s],  -en,  n.  =  Lehngeld. 
laullen,  -te,  ge-t,  Ur.  k.  vara  ei.  blifva  Ijnm. 

1.  Lauer,  O,  f.  lur,  t.  ex.  auf  der  ^  sei«,  liegen, 
stehen:  ligga,  stå  på  lur. 

2.  Lauer,  -s,  O,  m.  eftervin,  dåligt  vin. 
Lauerer  se  Laurer. 

lauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  otåligt  vänta,  lura, 
auf  jmdn,  etw.:  på  ngn,  ngt. 

Lauf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  springande,  språng, 
lopp,  t.  ex.  im  ~e:  i  språng,  dem  ~e  des  Flus- 
ses folgen,  im  ~e  des  Jahres:  under  årets 
lopp,  seinen  Gedanken  freien  ~  lassen ;  gång, 
t.  e%.  die  Lokomotive  in  ihrem  r^e  hemmen,  das 
ist  der  ~  der  Welt;  förlopp,  t.  ex.  der  ~  des 
Krieges,  im  ~e  der  Zeit:  med  tiden;  ha- 
stighet, t.  ex.  der  ~  des  Schiffes;  bana,  väg, 
t.  ex.  der  ~  der  Gestirne;  hvarf,  t.  ex.  der  Zei- 
ger hat  den  ~  vollendet;  riktning,  t.  ex.  der 
r^u  des  Windes;  was  Kauf  und  ~  ist:  hvad 
8om  är  allmänt  gängse.  2.  brunst  hos  vissa 
djur,  löpskhet.  3.  pipa,  rör  i  skjutvapen.  4.  lie- 
blad.  5.  mns.  löpning.  6.  j&g.  ben  p&  djur. 
-bahn,  -en,  f.  kapplöpningsbana;  biidi.  bana, 
karriär,  -band,  -[e]s,  -er  i,  n.  ledband,  -bank, 
-e  t,  y.  gångstol.  -bursche,  -n,  -n,  m.  spring- 
pojke, -feuer,  -s,  -,  n.  löpeld.  -fOss,  -es,  -e  f, 
m.  zooi.  springfot.  -geld,  -[e]s,  O,  n.  reseer- 
sättning åt  frin  annan  ort  rekvirerade  gesäller,  -gra- 
ben, -s,  "t,  m.  löpgraf.  -jagen,  -s.  O,  n.  hets- 
jagt.  -junge  =  -hursche.  -käfer,  -s,  -,  m.  zooi. 
jordlöpare  (Carabus).  -karren,  -s,-,w.  skott- 
kärra, -kugel,  -n,  f.  kula  af  mindre  kaliber 
än  gevärspipan.  -pass,  -es,  O,  m.  af8ked(an- 
de).  Jmdm  den  ~  geben:  afskeda  ngn,  gifva 
ngn  af  sked  på  grått  papper,    -schritt,  -[e]s, 

0,  m.  språngmarsch,  -schütze,  -n,  -n,  m. 
skytt  som  skjuter  det  vilda  i  språnget. 
-Stuhl,  -[e]s,  -e  t,  m.  gångstol.  -teppich,  -[e]s, 
-e,  m.  gångmatta,  -werk,  -[e]s.  O,  n.  gång- 
verk i  ur.  -zaum,  -[e]s,  -e  \,  m.  ledband. 
•zettel,  -s,  -,  m.  1.  förbudssedel.  2.  =  -pass. 

laufllen,  läuf{s)t  ei.  %  -is)t,  lief  liefe,  ge-en,  -, 

1.  itr.  S.    och  när  ortförändringen  ej  framhålles  II.,  tr. 

och  sich  ~  springa,  löpa,  gå  (sig),  t.  ex.  nach 
der  Stadt,  schnell,  eine  Meile,  eine  Stunde, 


in  zwei  Stunden  eine  Meile :  en  mil  på  två 
timmar,  einen  Weg,  seines  Weges:  sin  väg, 
sin  kos,  Gänge  ei.  Gewerbe  für  jmdn :  ären- 
den åt  ngn,  Sturm  wider  etw.,  Gefahr,  sich 
(dat.)  die  Fasse  wund,  die  Schuhsohlen  ent- 
zwei, sich  müde,  vom  Stapel,  in  den  Hafen; 
ihr  habt  gelaufen,  wir  haben  gesprungen. 
Boten  ~  gå,  springa  ärenden,  Schlittschuh 
~  åka  skridsko.  Sich  ausser  Atem  ~  sprin- 
ga sig  andfådd.  Opers.  es  läuft  sich  hier 
schleckt:  det  är  svårt,  går  illa  att  springa 
m.  m.  här.  Das  eine  Schiff  lief  das  andere 
in  Grund  und  Boden :  det  ena  fartyget  öf- 
verseglade  det  andra,  auf  den  Grund  ~ 
segla,  sätta  på  grund.  Das  Rad  läuft  um 
die  Achse:  hjulet  vrider  sig  kring  axeln. 
Es  el.  ein  Schauder  läuft  einem  kalt  über 
die  Baut,  über  den  Rücken:  en  rysning 
genomfar  en,  det  går  kalla  kårar  öfver  ryg- 
gen. Jmdn  ~  lassen :  låta  ngn  gå,  släppa 
ngn,  seine  Zunge  ~  lassen:  ej  tygla  sin 
tunga.  In  i^der  Eile:  hasteligen.  Hinter 
die  Schule  ~  skolka.  Wider  die  gesunde 
Vernunft  ~  strida  mot  sunda  förnuftet. 
~(?e  Schrift:  kursivstil.  II.  blott  itr.  1.  k. 
a)  vara  löpsk,  b)  para  sig,  c)  om  fiskar:  föda 
lefvande  ungar.  2.  s.  flyta,  rinna,  t.  ex.  der 
Fluss  läuft  ins  Meer:  floden  flyter,  mynnar 
ut  i  hafvet,  Thränen  ~  aus  den  Augen. 
Wein  in  den  Krug  ~  lassen:  tappa  vin  i 
kannan.  3.  h.  läcka,  t.  ex.  das  Fass  läuft. 
4.  h.  om  ur:  forta  sig.  5.  s.  om  tid,  förflyta, 
hastigt  förgå.  Ehe  vierzehn  Tage  ins  Land 
<x/  innan  fjorton  dagar  hunnit  förgå.  6.  s. 
räcka,  hafva  giltighet,  t.  ex.  wie  lange  läuft 
noch  der  Kontrakt?  Der  Kontrakt  läuft  mit 
diesem  Monat  zu  Ende :  kontraktet  upphör 
(att  hafva  giltighet)  med  denna  månad. 
7.  part.  prcs.  ~(i:  löpande,  t.  e\.  für  das  ^rfe 
Jahr,  die  f^den  Geschäfte,  die  -^den  Zinsen. 
Auf  dem  r^den  sein :  a)  handel,  hafva  infört 
alla  poster  i  böckerna,  b)  veta  besked  om 
dagens  händelser.  8.  s.  utveckla  sig,  för- 
löpa. Es  läuft  auf  eins  hinaus:  det  kom- 
mer på  ett  ut.  9.  s.  sträcka  sig,  leda,  föra, 
gå,  t.  ex.  der  Weg  läuft  durch  Kornfelder, 
längs  des  'Waldes,  durch  den  Garten.  In  die 
Höhe  ~  gå  uppför,  sträcka  sig  uppåt.  Die 
Zimmer  ~  durch  einander:  rummen  hänga 
ihop.  10.  s.  Etio.  läuft  ins  Geld:  ngt  kostar 
mycket,  går  till  mycket  pengar. 
Läufer,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -7ien,  f  en  som  sprin- 
ger, löpare,  spriugare.  Er  ist  ein  guter  ~ 
han  springer  bra.  2.  skottlucka.  3.  vänd- 
kors. 4.  0  rulle  på  ett  drillborr.  5.  öfre 
bladet  på   en   sax.  6.   kula   tiii  kniickspei.  7. 

0    löpare    (öfversta    kvarnstenen).      8.    polérsten. 

9.  bokhandel,  bok  som  går  åt  hastigt.  10.  lö- 
pare i  schackspel.  11.  gångmatta,  -livree,  -en, 
f.  löparelivré.  -Stein,  -[e]s,  -e,  m.  O  1.  = 
Läufer  7.  2.  sten  i  murens  riktning,  -zeug, 


»kla  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  b-ukligt.   0  teknisk  term.    i  sjbtcrm.   i^  militärisk  term. 


Lauferei 


458 


läutern 


-[e]s,  -e,  n.  tyg  till  gångmattor.  -Zug,  -[e].',  | 
-e  t,  »"•  drag  med  löparen  i  schackspel. 

Lauferei,  -eji.  f.  spring. 

läufig,  läufisch,  a.  löpsk. 

Lauft  =  Lauf,  i  sia  fi. 

Lauge,  -n,  f.  lut.  -n...  ejt.  ~asclie,  0.  /.  hit- 
aska.  o./wasser,  -,«,  0,  //.  lut. 

laugllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.   1.  Inta.  2.  urlaka.  II.  | 
itr.   h.   Das  Fass   laugt:   fatet,  tunnan  ger 
smak. 

laugenliaft,  laugicht,  laugig,  a.  lutaktig. 

Iäugn!len  se  leugnen. 

Lauheit,  Lauigkeit,  O,/,  ljumhet. 

laulich,  a.  lium. 

Lauling,  -[?].<,  -e.  m.  ljum,  liknöjd,  indifferent 
person. 

Laune,  -?;,  /.  1.  lynne,  godt  lynne,  t.  ex.  hel 
[gvter]  ^v  sein:  vara  vid  godt  lynne.  2. 
Btämning,  böjelse,  t.  ex.  ich  bin  heute  nicht 
in  der  ~  zu  schreiben:  jag  har  i  dag  ej  lust 
till  att  skrifva.  3.  nyck;  oLeständighot.        | 

launllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vara  nyckfull.  2. 
■e  gelaunt. 

launenhaft,  a.  nyckfull,  föränderlig.  I 

Launenhaftigkeit,  O,  /.  nyckfullhet.  i 

launig,  a.  godlynt,  skämtsam,  humoristisk. 

Launigkeit,  O,  _/".  godlynthet,  humor. 

launisch,  a.  1.  som  är  vid  dåligt  lynne,  miss- 
modig, vresig.  2.  nyckfull. 

Laurer,  -s,  -,  m..  lurande,  spion. 

Laureréi,  -en,  f.  lurande,  spionerande.  ! 

Laus,  -e  t,  ./'■  l»s.  P  die  ~  läuft  ci.  hr  i  echt  \ 
ihm  aber  die  Leber:  han  blir  uppretad, 
förtörnad.  -[e]...  P  Ex.  '>^bube,  -n,  -n,  vi. 
pojkslyngel.  '^geld,  -\e']s,  O,  n.  struntpen- 
gar,  fattiga  styfrar.-vjunge  =  ~?.'!z6e.  ~kamm, 
-[e]s,  -e  t)  "*•  finkam.  ~kerl,  -[e]s,  -e,  m. 
nsling,  kanalje.  ~wenzel,  -s,-,m.\.  =  '-^IcerJ. 

2.  stinkande  tobak,  jfr  Läuse... 

Lausch...   Ex.   -platz,   -es,  -e  f,  -Winkel,  -s,  -,  m. 

=  Lausche  2. 
Lausche,  -n,  f.  1.  0,  lyssnande.  Inr.   Auf  der 

r^i  sein:   stå  på  lur.  2.  lyssvrä,  gömställe ; 

behaglig,  treflig  plats. 
lauschllen,  -[es']t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  titta  fram, 

blicka   (fram).  2.  spä  ja,  lura.  3.  gifva  akt, 

lyssna. 
Lauscher,   -.•?,    -,  m.  1.  -v-in,  -nen,  f.  lyssnare,  ' 

lyssnerska,   .«^pion.    2.  j;ig.    öron   på  varg,  rar, 

hjort  m.  fl. 

lauscliig,  a.  1.  lyssnande.  2.  stilla,  behaglig, 
Ijuf,  treflig. 

Läuse...  P  Ex.  -Chaussee,  -en,  f.  bena.  -kraut, 
-[e]s,  -er  t,  »•  bot  staffansfrö  (Delphinium 
Staphysagria).  -pulver,  -.'!,  -,  7i.  insektpulver.  I 

lausllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  P  I.  tr.  löska;  biidi.  gå  : 
illa  åt,  prygla.   Jmdm  den  Beutel  f^j  plocka 
ngn.  II.  itr.  h.  1.  hafva  löss.  2.  vara  snål. 

3.  vara  lat,  trög. 

Lauser,  -s,  -,  m.  P  1.  ~in,  -nen,f.  löskande 
person.  2.  finkam. 


Lauseréi,  -en,/.  P  1.  snålhet.  2.  strunt,  lappri. 

lausig,  a.  P  lusig. 

lausterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  lystra. 

laut,  I.  a.  1.  hög  (om  rösten),  Ijudlig,  högljudd, 
klar,  tydlig,  t.  ex.  sprechen  Sie  ~er.'  tala 
högre!  jäe.  om  hundar:  ~  sein:  ge  hals,  skälla. 
2.  offentlig,  bekant.  ~  wcT-fZew;  blifva  be- 
kant, spridas,  Stimmen  werden  -x-  röster 
låta  höra  sig,  etw.  ~  iver  den  lassen:  bekant- 
göra, sprida  ngt,  seine  Gefühle  ~  werden 
lassen:  lägga  sina  känslor  i  dagen.  II.  -[e]s, 
-e,  m.  dim.  Läutchen,  -lein,  ljud.  III. ^ rep.  med 

gen.  och  stundom,  i  sht  vid  plur,  utan  artikel,  dat.  enligt, 

i  enlighet  med. -bezeichnung, -en./. gram. ljud- 
beteckning, -gesetz,  -es,  -e,  n.  gram.  ljudlag. 
-lehre,  -»,  /.  gram.  ljudlära.  -los,  a.  ljudlös. 
-lösigkeit.  O,/  Ijudlöshet,  tystnad,  -schrift, 
-en,  f.  gram.  fouetisk  skrift.  -Verschiebung, 
•en,  f.  gram.  Ijudskrldniug.  -Zeichen,  -s,  -,  n. 
gram.  Ijudtecken. 

lautbar,  a.  bekant,  känd. 

Lautbarkeit,  O,  /  egenskap  att  vara  känd,  of- 
fentlighet. 

Laute,  -n,  f.  luta.  -n...  ex.  '-^schlager,  /^spieler, 
-s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  lutspelare,  lutspe- 
Icrska. 

lautllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  1.  ljuda.  2.  låta, 
klinga,  förefalla.  3.  lyda.  Der  Brief  lautet, 
wie  folgt:  brefvet  har  följande  lydelse.  Die 
Antwort  lautet  günstig :  svaret  är  gynsamt, 
är  j åkande. 

läutllen,  -ete,  ge-et,  itr.  k.,  tr.  och  opers.  ringa. 
Es  läutet  zur  Messe:  det  ringer  till  (hög-) 
mässan,  ringer  samman.  Jmdn  ei.  jmdm  zu 
Grabe,  zur  Ruhe  ~  ringa  (begrafnings- 
ringning)  för  ngn.  Dein  letztes  Stündchen 
läutet:  din  sista  timme  slår.  Biidi.  er  hat  ^ 
hören  {^aber  nicht  schlagen]:  han  har  bara 
fått  litet  hum  om  det. 

Lautener,  -s,  -,  m.  lutspelare. 

lautenierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  spela  på  luta. 

Lautenist,  -en,  -en,  m.  lutspelare. 

1.  lauter,  a.  1.  ren,  klar,  oförfalskad.  2.  oboji. 
lutter,  pur,  bara,  blott,  t.  ex.  -v.  Wos.^^er: 
endast,  blott  och  bart  vatten,  men  ^cs 
Was.'ser:  rent,  klart  vatten. 

2.  Lauter,  -s,  -,  m.  gram  ljudtecken,  bokstaf. 
Lauter,  -s,  -,  m.  ringkarl. 

Lauter...  jfr  lautem,  ex.  -feuer,  -s,  -.  n.  renings- 
eld, luttringseld,  skärseld.  -kessel,  -.«;,  -,  m. 
0  klarpanna.  -tOch,  -[ej.--,  -er  fj  «•  filtre- 
ringsduk,  silduk. 

Lauterer,  -.«,  -,  m.  renare,  luttrare,  raffine- 
rare. 

Lauterkeit,  O,  /.  renhet,  klarhet. 

läuterlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  rena,  klara,  luttra, 
förädla,  filtrera,  raffinera.  2.  skog.  einen 
Wald  ~  gallra  en  skog.. 3.  äfv.  itr.  h.  inr. 
\^Das  Urteil]  ~  underkasta  domen  förnyad 

pröfning    af    den    ursprungl.  domaren.    II.   Sich  ~ 

renas  m.  m.  se  /,  /.  Läuterung,/.  -s...Ex.'v.pfan- 


Ü    sakoar  plur.    f  bar   omljud.    tr.  traosilivt,    itr.  iutransltirt  Tcrb.    h.  har  haben,    S.  har  srln  till  hjälpverb. 


Lautheit 


459 


Leben 


ne,  -n,  f.  O  klarpanna.  '>^prozess,  -es,  -e,  m. 

reningsprocesB. 
Lautheit,   0,  /.  högljudt  sätt,  tydlighet,  föi- 

niiiiliarliet. 
Lautier...  ex.  -methode,  -n,f.  Ijiidmetod. 
lautier, len,  -te.  -t,  ir.  och  itr.  h.  ljuda  ord,  aiafvei 

ser.  Lautierung,/, 
lautlich,  a.  Ijudlig,  fonetisk. 
Lava,   Laven,  f.   lava.    -Strom,    -[ej*-,  -e  t,  m. 

lavaström. 
Lavemént,  -s,  -s,  n.  lavemang. 
Lavendel,   -s,  0,  m.  lavendel,  -duftig,  a.  laven- 

deldoftunde.   -geist,  -[e]s,  0,  m.  -wasser,  -.•?, 

-,  n.  lavendelvatten. 

lavierllen,  -te,  -t,  l.itr.  h.  och  n»r  ortfbräaaringcn  fram- 

h&ües  s.  i  lovera,  kryssa.  II.  tr.  måi.  lavera. 

Lavoir,  -s,  -s,  Lavor,  -[e]s,  -e,  n.  lavoar,  komod. 

Lawine,  -n,  f.  lavin. 

lax,  a.  slapp,  t.  ex.  ~e  Sitten,  ~e  Moral, 

Laxénz,  -en,/,  laxativ. 

Laxheit,  -en,  f.  slapphet. 

Laxier...  ex.  -mittel,  -s,  -,  n.  laxérmedel. 

laxierilen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  1.  hafva  diarré.  2. 
laxera.  II.  tr.  afföra,  purgera. 

Lazarét[hJ,  bsttre  Lazarett,  -[e]s,  -c,  n.  lasarett, 
sjukhus,  -fieber,  -s,  O,  n.  lasarettfeber. 

Lazzarönile,  -e7i,  -en  ei.  -i,  m.  lasaron. 

I.  c,  förkorta.  =  loco  citato,  anf.  st. 

Ldr.,  förkortn.  =  Louisdor. 

Ldrb.,  förkortn.  =  Lederband:  skinnband. 

Ldrr.,  förkorm.  =  Lederrücken :  skinnrygg. 

Léb...  Er.  -honig,  -[e]s,  O,  m.  jungfruhoning, 
själfrunnen  honing.  -kuchen,  -s,  -,  m.  pep- 
parkaka med  honing  i. 

Lébe...  Ex.  -héch,  -s,  -s,  n.  lefve(rop).  -mann, 
-[e]s,  Lebeleute,  m.  goddagspilt.  -wöhl,  -s, 
-s,  n.  farväl,  afsked.  jfr  sms.  under  2.  Leben. 

1.  leblien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  lefva,  t.  ex.  lange, 
frei,  wild:  i  vildt  tillstånd,  in  Saus  und 
Braus,  als  Jungfrau,  in  einer  Stadt;  auf 
etw.  ~  und  sterben,  von  etw.  ~,  gut  ~, 
nichts  zu  ~  haben:  ej  hafva  ngt  att  lefva 
af;  einer  (dat.)  ei.  für  eine  Sache  ~  lefva  för, 
egna  sitt  lif  åt  en  sak,  der  (dat.)  Hoffnung 
r^  dass  . . .  hysa  det  hoppet  att . . .,  vorwärts 
~  med  sitt  lif  sträfva  framåt,  zu  ~  wissen : 
ha  lefnadsvett;  sein  Andenken  lebt  im  Mun- 
de des  Volks;  es  lebe  die  Freikeit!  jmdn  ~ 
lassen:  utbringa  ett  lefve  för  ngn;  ~  Sie 
wohl!  lef  väl!  r^de  Sprache.  Der  sonst  tote 
Platz  lebte:  den  eljes  folktomma  platsen 
vimlade  af  människor,  der  Käse  lebt:  osten 
är  full  af  maskar.  Es  lebt  alles  an  ihm :  han  i 
spritter  i  hvar  led.  '^des  Wasser:  rinnande  ! 
vatten.  II.  tr.  lefva,  t.  ex.  ein  glückliches  \ 
Leben;  t  tillbringa,  t.  ex.  eine  Zeit.  III.  Sich 
satt  '\<  bli  mätt,  trött  på,  ledsen  vid  lifvet. 
Opers.  es  lebt  sich  hier  angenehm:  lifvet  här  j 
är  angenämt.  I 

2.  Leblien,  -ens,  -en,  n.  1.  lif,  t.  ex.  am  ~  sein, 
es  ist  kein   f^,   keine  Sj>ur  des  ~s  mehr  in  \ 


ihm,  das  »x»  für  jmdn  opfern,  ums  ~  kom- 
men: mista  lifvet,  mit  dem  ~  davon  kom- 
men: slippa  ifrån  med  lifvet,  am  ~  sei«  ; 
vara  vid  lif,  ins  r^  rufen:  väcka  tili  lif, 
jmdn  am  ~  strafen:  straffa  ngn  med  dö- 
den ;/«»•  mein  «v/  gern :  mycket,  grufligt  gär- 
na; es  ist  kein  ~  (=  liflighei)  in  ihm ;  das  habe 
ich  in  meinem  »>.<  nicht  gesehen  :  något  dylikt 
har  jag  aldrig  sett,  fürs  ganze  'v/,  das  <^ 
lang:  heia  lifvet  igenom;  ein  gutes  '^  bei 
jmdm  haben:  ha  det  bra  hos  ngn,  nach 
dem  ~  zeichnen,  schildern;  man  sagt  im 
gemeinen  ~  man  säger  i  dagligt  tal,  van- 
ligen. 2.  lif,  väsen,  buller,  -los,  a.  liflös. 
-lösigkeit.  O,  /.  liflöshet.  -tag,  -[e]s,  -e,  m. 
Meine  ~e :  hela  mitt  lif.  Das  habe  ich  mein 
~  nicht  geliört:  aldrig  1  mitt  lif  har  jag 
hört  ngt  sådant,  -zeit,  -en,  f.  lifstid.  Bei 
meinen  r^en:  medan  jag  lefver,  zu  r^en 
meines  Vaters:  under  min  fars  lifstid.    -e... 

Ex.  se  ofvan  särskild  artikel.  ~lang,  oböjl.  n.  Meill  «^ 

heia  mitt  lif.  —  -en...  ex.  'N.erwecker,  -s,  -, 
m.  en  som  uppväcker,  framkallar  lif.  ~ge- 
ber,  -s,  -,  m.  lifgifvare.  '^lang  sc  ofvan  lebe- 
lang. ~leer,  ~los,  a.  1.  folktom,  stilla.  2. 
%  liflös.  ~reich,  -x-voll,  «.  full  af  lif,  liffull. 
—  -ens...  Ex.  'v^abend,  -[e].?,  0,  m.  lefnads- 
afton.  'v-abriss,  -es,  -e,  m.  kort  lefnadsteck- 
ning.  ~alter,  -.s,  -,  n.  ålder.  ~ärt,  -en,f.  1. 
lefnadssätt.  2.  0,  lefnadsvett.  '^aufgäbe, 
-n,  f.  lifsuppgift.  »^balsam,  -[e]s,  -e,  m.  lifs- 
balsam.  '^baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  lefnads- 
träd.  2.  lifvets  träd.  3.bot.  tuja  (Thuja),  ^be- 
dingung,  -en,  f.  lifsvilkor.  ~beruf,  -[e]s,  0, 
m.  (lefnads)kall.  ~beschreiber,  -s,  -,  m.  lef- 
nadstecknare.  '>./beschreibung,  -en,  ,/'.  lef- 
nadsbeskrifning.  '^bild,  -[e]s,  -er,n.  1.  bild 
ur  lifvet.  2.  biografisk  skildring,  lefnads- 
teckning.  »./dauer,  0,  f.  lifstid.  »^drang, 
-[e]s,  0,  m.  trängtan  till  lif.  ~ende,  -s,  0,  n. 
lifvets  slut.  ^erfahren,  a.  förfaren  (i  lif- 
vets konst),  '^erfahrung,  -en,  f.  lifserfaren- 
het.  ~faden,  -s,  -t,  m.  lifstråd.  /v^fähig,  a. 
lifskraftig.  ~fähigkeit,  0,/.  lifskraft.  ~flam- 
me,  -n,  f.  lifsläga.  ~frage,  -n,  f.  lifsfråga. 
~freude,  -n,  f.  1.  0,  lifsglädje.  2.  lifvets 
fröjd(er).  ~freudigkeit,  0,  /.  lefnadsmod. 
~frisch,  a.  lefnudsfrisk.  ~froh,  a.  lefnads- 
glad.  ~frühling,  -[e]s,  0,  m.  lifvets  vår. 
~führung,  0,  /.  lif.  ~fülle,  0,  /.  liffullhet. 
'^gang,  -\_e]s,  0,  m.  lifsutveckling,  lif.  ~ge- 
fahr,  -en,  f.  lifsfara.  ~gefährlich,  a.  lifsfar- 
lig.  ~gefährte,  -n,  -n,  m.  följeslagare  genom 
lifvet.  ~geist,  -[e]«,  -er,  m.  1,  lifselixir.  2. 
piur.  lifsandar.  ~genosse  =  '^geführte.  ~ge- 
schichte,  -n,  f.  ngns  lifs  historia;  lefnadsbe- 
skrifning.  '>^gewohnheit,  -era,y.  (lefnads)vana. 
'x/göttin,  -nen,  f.  parce,  norna,  ^gröss,  a.  i 
kroppsstorlek,  'v/grosse,  Q,  f.  kroppsstorlek. 
r^.hauch,  -[e]s,  -e,  m.  lifsfläkt.  ~jahr,  ■[e]s, 
•e,n.  lefnadsår.  ~klQgheit,0,/.  lefnadsklok- 


'  ttkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.   ^  mindre  brukligt.   $  teknisk  term.    4'  sjötcrm.   »SS<  militärisk 


lebendig 


460 


ledern 


het.  ~kraft,  -c  t,  /•  lifskraft.  ~kräftig,  a. 
lifskraftig.  ~lang,  a.  lifslång.  »^längtich,  a. 
för  lifvet,  ständig,  lif(8)-,  t.  ex.  ^e  Bente: 
lifränta.  ~lauf,  -[ejs,  -e  f,  m.  lefnadslopp. 
~lehre,-re,/.  biologi,  läran  om  lifret.  ~licht, 
-[e]s,  0,  n.  lifvets  ljus.  ''^linie,  -n,  f.  lifs- 
linie.  ~luft,  0,  /.  lifsluft.  ~lust,  0,*/.  lef- 
nadslast.  '>^lustig,  a.  lefnadslustig,  lefnads- 
frisk.  ~mai,  -[e]s,  0,  m.  lifvets  vår.  ~mit- 
tel,  -s,  -,  n.  lifsmedel.  'v^morgen,  -5,  0,  m. 
lifvets  morgon.  'N/müde,  a.  lefnadstrött. 
~mut[h],  ■[e]s,  0,  m.  lefnadsmod.  ~mu- 
t[h]ig,  a.  lefnadsglad.  'x-nöt[h]durft,  0,  /. 
lifsförnödenhet,  uppehälle,  bärgning.  ~ord- 
nung,  -en,  f.  lefnadsordning.  ~pfad,  -[e]«, 
-e,  VI.  lefnadsstig.  ~prozess,  -es,  -e,  m.  lifs- 
process.  ~quelle,  -n,/.  lifskälla.  ~regel, -«, 
/.  lefnadsregel.  ~reich,  a.  liffull.  ~reiz, 
-es,  -e,  m.  1.  retning  till  stegrad  lifsverk- 
samhet;  lifsyttring.  2.  lifvets  tjusningfs- 
kraft),  behag.  ~retter,  -.«,  -,  m.  räddare  nr 
lifsfara.  ~satt,  a.  lefnadstrött.  'N.stellung, 
•en,f.  lefnadsställning.  ~strafe, -m,,/".  döds- 
straff. ~strom,  -[e]s,-et,7?i.  1.  lifvets  ström. 
2.  lifvande  ström.  ~tag,  -[e]s,  -e,  m.  lef- 
nadsdag.  ~überdruss,  -es,  0,  m.  lefnads- 
trötthet.  ^unterhalt,  -[e]s.  0,  m.  underhåll, 
uppehälle.  ^Verrichtung,  -en,  f.  lifsföiTätt- 
ning,  lifsfnnktion.  -^wandel,  -s,  0,  m.  van- 
del,  lif.  ~wärme,  0,/.  lifsvärme.  ~wasser, 
-s,0,w.  l.lifgifvande,  lifvande  vatten.  2. brän- 
vin.  ~weise,  -n,  f.  lefnadssätt.  ~wierig,  a. 
lifslång.  '^zeichen,  -s, -,«.  lifstecken.  ~zeit, 
0,/.  lifstid.  ~ziel,  -[e].5,  -e,  n.  lifsmäl. 
lebendig,  a.  1.  lefvande,  t.  ex.  ~e  Geschöpfe, 
bei  r^em  Leibe:  lifslef vande,  ~er  Beweis, 
das  '\je  Wort  Gottes,  ^er  Glaube,  ~e  Blu- 
men. 2.  liflig,  t,  ex.  ~e  Phantasie,  Erinne- 
rung, Übei'zeuf/unr/;  es  wird  schon  auf  den 
Strassen  ~.  3.  ständigt  rinnande,  t.  ex.  ~es 
Wasser,  ~e  Quelle.  4.  sirskiida  fan.  ~ej-  Kä- 
se :  est  full  af  maskar.  ~e  Hecken  ei.  Zäu- 
ne: växande  häckar.  ~e  Kräutersammhmg : 
herbarium    i    möts.     tili  afbildnlngar.    ~e7-  Kalk: 

osläckt  kalk,  ~e  Kohle:  brinnande  kol. 
~es  Silber:  kvicksilfver.  'N-er  Schwefel :  ge- 
diget svafvel. 

Lebendigkeit,  -en,  f.  1.  0,  lefvande  tillstånd, 
lif.  2.  lefvande  väsen. 

Leber,  -n,  f.  lefver.  Frei  ei.  frisch  ei.  dreist 
von  der  'x/  weg  reden  :  säga  sina  tankar  rent 
ut,  oförskräckt,  -blume,  -«,  f.  blåsippa. 
•braun,  -färben,  a.  lefverbrun,  lefverfärgad. 
-fleck,  -[e]s,  -e,  m.  lefverfläck.  -fleckig,  o. 
lefverfläckig.  -krank,  a.  lefversjuk.  -krank- 
heit,  -en,f.  lefversjukdom.  -moos,  -es,  -e,  n. 
bot.   lefvermossa.    -reim,  -[e]s,  -e,  m.  lefver- 

rim    (rim  hvilkct  den  skall  smida,  som  får  gäddlL-fvern); 

biidi.  dåligt  rim,  dålig  vers.  -sucht.  O,  f.  lef- 
versjuka.  -süchtig,«,  lefversjuk.  -thran, -[e]s, 
t),- m.  lefvertran.   -wurst,  -e  f,/- lefverkorf. 


'  lebhaft,  a.  liflig.  Diese  Strasse  ist  sehr  »n»  den- 
j      na    gata  är    mycket   besökt,    starkt  trafi- 
kerad. 
Lebhaftigkeit,  -en,  f.  1.  O,  liflighet.  2.  lifligt 

yttrande. 
lech,  o.  1.  läck.  2.  törstig,  försmäktande. 
lechllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  törsta,  försmäkta. 
lechzllen,  •\es'\t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  häftigt  törsta, 

ifrigt  längta,  nach  etw.:  efter  ngt. 
leck,  I.  a.  läck.  II.  -\_e']s,  -e,  m.  och  n.  läcka. 
I  Leckage,-«,/,  läckage,  förlust  genom  läckning. 

1.  leckllen,  -te,  ge-t,  itr.  1.  h.  läcka,  vara  otät. 

2.  S.  rinna  ut  genom  läckor. 

2.  leckllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  slicka.  BUdi. 
sich  (dat.)  die  Finger,  den  Mund  nach  etw. 
~  slicka  sig  om  munnen  efter  ngt,  Staub 
~  djupt  ödmjuka  sig,  jmds  Speichel  ~  p& 
ett  motbjudande,  äckligt  sätt  Smickra  ngn,  noch 
an  etw.  (dat.)  zu  r^  haben:  ännu  lida,  hafva 
efterslängar  af  ngt. 

3.  leckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bibi.  trider  den 
Stachel  ~  spjärna  mot  udden. 

1.  Lecker,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f  slickare, 
slickerska;  tallrikslickare;  gröngöling.  2. 
jäg.  tunga. 

2.  lecker,  a.  1.  läcker.  2.  kinkig,  matgrann, 
svår  att  tillfredsställa,  -bissen,  -s,  -,  m.  läc- 
kerbit, läckerhet,  -essen,-,«,-,  -gericht,  -[e].«, 
-e,  n.  läcker  rätt,  läcker  anrättning,  -maul, 
-[f]s,  -er  t,  n.  läckergom. 

Leckerei,  -en,  f.  1.  läckerhet.  2.  gurmandis. 

3.  slickande. 
leckerhaft.  leckerig  =  lecker. 
Leckerhaftigkeit,  0.  f.  =  Leckerei  7,  2. 
leckeriln,    -te,  ge-t,   itr.   h.  vara  begärlig,  ly- 

sten,  nach  etw.:  efter  ngt. 

Leder,  -s,  -,  n.  skinn;  läder.  Jmdm  an  ei.  über 
ei.  hinter  das  »^  kommen  ei.  jmdm  das  »x/ 
gerben:  garfva  skinnet  på,  mörbulta  ngn. 
Vom  ~  ziehen:  draga  blankt  (värjan  nr  skidan). 
-abfall,  -[e]s,  -e  t,  m.  skinnaffall.  -arbeiter, 
-.«,  -,  7ii.  läderarbetare,  -artig,  a.  läderartad. 
-band,  I.  -[e]s,  -c  t,  '"■  skinnband.  II.  -[e]--', 
-er  t,  n-  skinnrem,  -bereitung,  O,/,  skinn-, 
läderberedning,  -braun,  a.  läderbrun.  -ein- 
band =  -band  L  -färben  =  -braun,  -handel, 
-.5,  O,  m.  läderhandel,  -händler,  -.?,  -,  m.  lä- 
derhandlare, -haut,  -e  t,  /.  läderhud.  -hose, 
-n,  f  skinnbyxor,  -riemen,  -s,  -,  m.  skinn-, 
läderrem,  -rücken,  -s,-,m.  skinnrygg,  -tauer, 
-s,  -,  m.  läderberedare,  garfvare.  -Überzug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  skinn-,  läderöfverdrag.  -werk, 
-[e]s,  O,  n.  allehanda  läder,  -zeug,  -[e]s,  O,  «. 
remtyg,  -zucker,  -s,  O,  m.  Weisser  ~  jung- 
fruskinn, schwarzer  ~  lakritspasta.  -Zurich- 
ter =  -tauer. 

Lederer,  -s,  -,  m.  garfr.are. 

lederhaft,  a.  läderartad. 

1.  ledern,  a.  1.  läder-,  skinn-,  2.  biidi.  tråkig, 
fadd,  kälkborgerlig. 

2.  lederlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  garfva;  F 


O    saknar  plur.    f  ^^'  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  iotransitivt  verb.    II.  har  haben,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


ledig 


biidi.  mörbtilta.  2.  kläda  med  läder,  med 
skinn.    3.  vara  tråkig. 

ledig,  a.  1.  ledig,  tom,  fri,  lös,  einer  (gen.) 
Sache  ei.  von  etw. :  från  ngt.  Jmdn  los  und 
o*  sprechen:  frikänna  ngn.  2.  =  lediglich. 
-gang,  -[e]«,  0,  m.  sysslolöshet,  -ganger,  -s, 
-,  m.  sysslolös  person,  lätting. 

lediglich,  ac^t;.  1.  blott,  endast,  t.  ex.  es  war  '\>  ein 
Traum.  2.  uteslutande,  helt  och  hållet,  t,  ex. 
es  war  ~  meine  Schuld. 

Lee,  0,/.d-lä(sida).  -bord,-[e].s,  O.m.iläbord. 
-seile,  0,/.  i>  läsida.  -wärts,  adv.  i  lävart. 

leer,  a.  tom,  innehållslös.  ~  machen:  tömma, 
^x;  ausgehen:  (få)  gå  tomhänd.  -köpflg,  a. 
som  har  tomt  hufvud,  inskränkt. 

Leere,  O,/,  tomhet. 

leerllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  tömnia.  II.  Sich  ~ 
tömmas,  blifva  tom. 

Leerheit,  -en,  f.  1.  O,  tomhet.  2.  ngt  tomt, 
innehållslöst,  ytlighet,  fåfänga. 

Lefze,  -n,  f.  läpp. 

legal,  a.  laglig. 

legallsierllen,  -te,  -t,  tr.  legalisera,  lagiigen  be- 
kräfta, stadfästa.  Legalisierung,/. 

Legalität,  O,/,  laglighet. 

Legat,  I.  -en,  -en,  m.  sändebud.  II.  -[e].',  -e, 
n.  legat,  testamentarisk  gåfva,  Stiftelse. 

Legatår,  -[e]s,  -e,  m.  testamentstagare. 

Legation,  -en,f.  legation,  beskickning. 

Lege...  ex.  -geld,  -[e]s,  O,  n.  inträdesafgift. 
•henne,  -n,f.  värphöna.  -reuse,  -n,f.  sänk- 
rysja.  -röhre,  -n,f.  -Stachel,  -s,  -,  m.  zooi.  ägg- 
läggningsrör  hos  steklar.  -Zejt,  -en,  f.  värp- 
ningstid. 

legllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  lägga  (sig). 
Wein  ~  lägga  vin  på  lager.  [Eier'\  ~  lägga 
ägg,  värpa.  Jmdm  Schlingen  ~  lägga  sna- 
ror för  ngn.  Bohnen  ~  sätta  bönor,  Geld 
~  insätta  pengar  i  en  affär.  Sich  schlafen  ~ 
lägga  sig  att  sofva,  gå  till  sängs,  es  legte 
mich  schlaflos:  det  lät  mig  ej  sofva.  Jmdm 
etw.  ~  hindra  ngn  att  göra,  utöfva  ngt. 
Karten  ~  spå  i  kort.  Bloss  ~  blotta,  trok- 
ken  ~  torrlägga.  Ein  Pferd  ~  kastrera  en 
häst.  "J.  das  Land  ~  förlora  landet  ur  sigte. 
—  Med  prep.  Etw.  an  die  Erde  'n/  lägga  ngt 
på  marken,  den  Kopf  an  jmds  Schulter  ~ 
lata  sitt  hufvud  mot  ngns  axel,  etw.  an  den 
Tag  ~  ådagalägga  ngt,  Hand  an  etw.  (ack.) 
~  lägga  hand  vid  ngt.  Hand  an  jmdn  ~ 
bära  hand  på  ngn.  Sich  auf  die  [faule^ 
Seite,  aufs  Ohr  ~  slå  sig  till  ro,  lägga  sig 
på  latsidan,  der  Qualm  legt  sich  auf  die 
Brust:  röken  slår  sig  på  bröstet,  auf  Zin- 
sen ~  göra  räntbärande,  seine  Worte  auf 
die  Wagschale  ~  väga  sina  ord,  sich  auf 
etw.  (ack.)  ~  slå  sig  på  ngt,  sich  aufs  Bitten 
~  taga  sin  tillflykt  till  böner,  falla  till 
bönboken.  .4  ms  der  Hand  ~  lägga  ifrån 
sig,  etw.  aus  einander  rsj  rulla,  veckla  upp, 
utbreda  ngt.  Bei  Seite  ~   a)  lägga  bort, 


461 


Lehenbarkeit 


afsides,  b)  hopspara.  Sich  gegen  etw.  ~ 
motsätta  sig  ngt.  Etw.  hinter  den  Ofen 
el.  die  Bank  ~  uppskjuta  ngt  tili  obest&md  tid, 
hinter  sich  (ack.)  r^^  spara  ihop.  Jmdn  in  die 
Erde,  ins  Grab  ~  a)  begi-afva  ngn,  b)  vålla 
ngns  död,  ins  Gefängnis  ~  fängsla,  in  Acht 
und  Bann  ~  förklara  i  akt,  sich  zu  jmdm 
ins  Haus  '\j  kvartera  in  sig  hos  ngn,  jmdm 
Worte  in  den  Mund  ~  a)  ingifva  ngn  hvad 
han  skall  säga,  b)  tillskrifva  ngn  ngt  (vissa 
yttranden),  sich  Ins  Mittel  ~  ingripa,  sich  ins 
Zeug  ~  taga  i  med  kraft,  gå  på.  Etw.  nach 
der  Reihe  ~  lägga  ngt  i  rätt  ordning.  Eine 
Decke  über  den  Tisch  ~  lägga  en  duk  på 
bordet.  Den  Mantel  um  die  Schulter  ~ 
kasta  kappan  öfver  axlarne.  Etw.  unter 
Schloss  und  Riegel  ~  läsa  in  ngt,  etw.  un- 
ter Siegel  ~  försegla  ngt.  Etw.  von  sich 
~  lägga  från  sig  ei.  lägga  af  ngt.  Ein  Schloss 
vor  die  Thure  ~  sätta  ett  lås  för  dörren. 
Sich  to  i  der  jmdn  ~  motsätta  sig  ngn. 
Sich  zu  Bett  ~  gå  till  sängs,  zu  Boden  ~ 
sträcka  till  marken,  etw.  zu  Tage  -^  bringa 
ngt  i  dagen,  jmdm  etw.  zur  Last  ei.  Schuld 
~  lägga  ngn  ngt  till  last.  Sich  dazwischen 
-v,  inskrida.  Legung,/. 

legendårisch,  a.  legendarisk,  i  legendform. 

Legende,  -n,  f.  1.  legend,  helig  sägen;  saga, 
sägen  i  aiimh.  2.  läsning,  inskrift,  omskrift, 
märke.  -n...  ex.  ~büch,  -[«]s,  -erf,n.  ~samm- 
lung,  -en,f.  legendsamling,  legendarium. 

legendenhaft,  a.  legendartad. 

1.  Leger,  -s,  -,  m.  1.  en  som  lägger,  läggare.  2. 
■i^  liggare  (vattenfat).  -wall,  -[e]s,  o,  m.  -t-  lä- 
gervall. 

2.  legér,  a.  leger,  lätt. 

legierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  afsända  såsom,  göra 
till  sändebud.  2.  donera,  testamentera.  3. 
legera,  blanda,  förena.  4.  kokk.  afreda.  5. 
fäkt.  slå  värjan  ur  handen  på,  af  väpna. 

Legierung,  -en,  f.  legering,  blandning,  före- 
ning. 

Legion,  -en,  f  legion,  -s...  ex.  ~kreuz,  -es,  -e, 
n.  hederslegionens  kors.  '>.'SOldat,  -en,  -en, 
ni.  legionssoldat. 

Legionär,  -[e]s,  -e,  m.  legionssoldat. 

Legislatur,  -en,  f.  1.  lagstiftning.  2.  lagstif- 
tande församling,  myndighet. 

legitim,  a.  legitim,  laglig,  rättmätig. 

Legitimation,  -en,  f.  legitimering. 

legitimierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  legitimera 
(sig).  Legitimierung, ./". 

Legitimität,  O,  /.  legitimitet,  rättmätighet. 

Legumlnose,  -n,  f.  skidfrukt. 

Lehde,  -n,  f.  ouppodladt  land,  hed. 

Lehen,  -s,  -,  n.  län,  förläning.  -[s]...so/.eÄ«[s]... 

lehenbär,    «.    1.   som   får  belånas  (har  de  därtiii 

erforderliga  egenskaperna).  2.  belänad,  länspligtig. 

3.  feodal,  läns-. 
Lehenbarkeit,  O,/.  1.  erforderliga  vasallegenska- 
per. 2.  länspligt.  3.  länsförhållande. 


F  familjart.    P  lägre  sprik.    %  miudre  brukligt.    Qf  teknisk  term.    «i«  ^ölerm.    ÜX  niilitärisk 


Lehm 


Lebre 


Lehm,  -[e].?,  -e,  m.  lera.  -artig,  a.  lerartad, 
lerig,  -boden,  -s,  0,  ju.  lerig  mark,  lerbotten. 
-erde,  (),/.  lerjord,  -estrich,  -[e]s,  -e,  m.  1er- 
golf.  -fach werk,  -[e].s  -e,  n.  lervägg  med 
trästomme,  -form,  -en,/.  lerform,  gjutform 
af  lera.  -grübe,  -n,  f.  lergrop,  -guss,  -es,  -e 
t,  m.  gjutning  i  lerform,  -haltig,  a.  lerhal- 
tig, lerblandad.  -hijtte,  -»,  /.  lerhydda  (siuga 
med  lerväggar).  -klecl<ser,  -klicker,  -s,  -,  m.  en 
som  murar  med  lera:  fuskare,  klåpare. 
-mauer,  -n,f.  lermur,  lervägg  (ar  iir  och  haimi. 
-stein,  -[e]s,  -e,  m.  tegelsten,  -wand,  -e  f, /• 
=  -mauer.  -ziegei,  -s,  -,  m.  tegelsten. 

lehmllen,  -te,  ge-t,  tv.  bestryka  med  lera. 

Iehme[r]n,  a.  af  lera,  ler-. 

lehmicht,  lehmig,  a.  lerig. 

Lehn,  -[e]s,-f  .n.  län.  förläning.  -[s]...  Ex.  ~bauer, 
•s  el.  -11,  -n,  VI.  bonde  som  har  sitt  gods 
i  förläning.  ~brief,  -[(']s.  -e,  vi.  länsbref, 
förläningsurkund.  ^dienst,  -[e]s,  -e,  m. 
vasalltjänst.  ~eid,  -[e].^■,  -e,  m.  länsed, 
vasalled.  ~einziehung,  -en,  f.  indragning 
af  ett  län.  ~erbe,  -w,  -«,  m.  arfvinge 
till  ett   län.    ~fähig,    a.    som   får    mottaga 

el.  bortgifva  en  förläning  (har  ae  darrar  erfor- 
.Icrliga    egenskaperna).    ~fall,    -[e].?,     -6  f,  m.    ett 

läns  hemfall.  ~foIge,  O,,/'.  1.  arfföljd  inom 
en  vasallfamilj.  2.  länspligt.  ~frau,  -en,  f. 
länsfrn.  ~frei,  ".  odal-.  ~freiheit,  O,/,  odal- 
frihet.  'v.gebühr,  -en,  f.  länsafgift.  '^gefalle, 
phir.  inkomster  af  förläning(ar).  '-wgeld, 
-[e],s-,  -er,  n.  länsafgift.  ~gericht,  -[e]s,  -e, 
n.  domstol  i  länstvister,  ^groschen,  -s,  O, 
m.  =  -gebühr,  »^gut,  -\e]s:,  -er  f,  n.  gods  som 
förläning.  ~herr,  -n,  -en.  m.  länsherre. 
~herrin,  -nen,/,  länsfru.  ~herrlich,  a.  läns- 
herrlig.  ~herrlichkeit,  o,  _/'.  länsherrlighet. 
~hof,  -[ej.<,  -e  t,  '»•  =  '^f/ericht.  >^niann, 
-[e].',  -er  t  el.  Lehnsleute,  »h.  vasall,  lånta- 
gare. <^niännisch,  a.  va.sall-.  'x.pfllcht,  O,/, 
länspligt.  '^^pflichtig,  a.  länspligtig.  ~recht, 
-[e]s,  O,  n.  länsrätt.  ~sache,  -»./.feodal 
angelägenhet.  "^SChulze, -n,-n,m.  =  f^baner. 
~träger,  -s,  -,  m.  läntagare,  vasall,  streue. 
O,  ./■.  vasalltrohet,  länspligt.  ^Verfassung. 
-en,  f.  länsförfattning,  länssystem.  ~ver- 
hältnis[sj,  -ses,  -se,  n.  läns-,  vasallförhål- 
lande. ~wa[a]re,  -n.f.  länsafgift.  '>^weise, 
adv.  såsom  län.  ~wesen,  -s,  O,  n.  länsväsen. 
~zins,  -es  -en,  m.  arrende  ror  ett  lan. 

Lehn...  jfr  lehnen  II.  £.■(.  -lakai,  -en  ei.  -s,  -en, 
m.  hyrlakej.  -pférd,  -[ejs,  -e,  n.  åkarhäst. 
-satz,  -es,  -e  f,  m.  lemma,  lånsats.  -wort, 
-[e]s,  -er  f,  n.  lånord. 

Lehnlle,    -en,  f.  1.   stöd,  ryggstöd,  armstöd; 

.  ledstång,  balustrad.  2.  lutning.  3.  (bärg-) 
sluttning,  -bank,  -e  \,  f.  bänk  med  rygg- 
stöd, (trädgårds)soffa.  -sessel,  -s,  -,  -Stuhl, 
-[e\s,  -e  t,  »»•  länstol. 

lehnllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.,  tr.  och  sich  ~  luta 
(sig).  An  etw.  (dat.)  ~  vara  lutad,  stödja  sig 


mot  ngt.    [Sic/i]    an   etw.  (ack.)   ~  luta  sig 

mot  ngt.  Etiv.  an  etw.  (ack.)  ~  ställa,  stödja 

ngt   mot   ngt.    Etio.  von  sich,  an  die  ci.  bei 

Seite  ~  afböja  ngt.  II.  tr.  =  leihen. 
Lehr,    -[e]s,  -e,  n.  0  modell,  mönster,  hvalf- 

ställning;  gradstock,  mätstång.    Sms.  se  roij. 
Lehr...   jfr   Lehr,   Lehre   och   lehren.   Ex.    -amt, 

-[e]s,  -er  f,  n.  läroämbete,  lärarebefattning. 

-amtskandidat,   -en,   -en,   m.   lärareaspirant. 

-anstalt,  -en,  f.  läroanstalt,  skola,   -apparat, 

•[e]s,  -e,  m.  undervisningsapparat,  -ärt,  -en/. 

lärosätt,  lärometod. -begier[de], O,/!  =-eifer. 

■begriff,  - [e].5,  -e,  m.  lärobegrepp,  lärosystem. 

-bogen,-s,-,m.  O  hvalfställning,  hvalfstomme. 

-bote,  -n,  -n,  m.  missionär,    -braten,  -s,  -,  m. 

lärlingskalas  som  lärlingen  måste  besti,  när  han  blir 

gesäll,  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  lärbref.  -buch,  -[e].';, 
-er  t,  n.  lärobok,  -bursche,  -n,  -n,  m.  lärgos- 
se, lärling,  -dichter,  -s,-,m.  didaktisk  skald. 
-eifer,  -s.  O,  m.  1.  undervisningsnit.  2.  vet- 
girighet, -essen,  -s,  -,  n.  =  -braten',  -fabel, 
-n,  f.  lärorik,  didaktisk  fabel,  -fach,  -[e^s, 
-er\,n.  lärarkall,  läraryrke,  -fähig,  a. i  stånd, 
skicklig  att  undervisa,  -fähigkeit,  0,f.  läro-, 
undervisningsförmåga,  undervisningsskick- 
lighet, -form,  -en,  f.  1.  undervisningsme- 
tod. 2.  didaktisk  form.  -frelheit,  O,  /.  läro- 
frihet, -gäbe,  -n,  f.  =  -fähigkeit.  -gäng, 
-[e^s,  -e  t,  ni.  1.  lärometod.  2.  lärokurs, 
kors,  peiisiiiii.  -gebäude,  -s,  -,  n.  lärobygg- 
nad, -gedieht,  -[e\s,  -e,  n.  lärodikt,  -gegen- 
ständ, -[ej.s-,  -e  t,  m.  läroämne,  -gehülfe,  -n, 
-71,  VI.  hjälplärarn.  -geld,  -[«]•«,  O,  n.  lärpen- 
gar, -geschicklichkeit.  O,  _/'.  undervisnings- 
skicklighet, -grund,  -ie]s,  -e  f,  m.  lärogrund. 
-herr,  -«,  -en,  m.  principal.  -Jahr,  -fe].?, 
-e,  n.  läroår,  -junge  =  -bui-sche.  -kontrakt, 
-[e]s,  -e,  m.  lärkontrakt,  -kraft,  -e  f,  f. 
lärarkraft.  -kunst.  O,/,  undervisningskonst. 
-mädchen,  -s,  -,  n.  lärflicka,  -meinung,  -era,/, 
läromening,  -meister,  -.<,  -,  m.  läromästare, 
mästare,  -mittel,  -.^•,  -,  n.  undervisningsma- 
terial, -plan,  -\e\s,  -e  t,  in.  läsplan,  under- 
visningsskema.  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  läro- 
punkt, lärostycke,  -reich,  a.  lärorik,  -saal, 
-[e]s,  -e  t,  w-  lärosal,  -satz,  -cs,  -e  \,  m.  lä- 
rosats, -schrift,  -en,  f.  lärorik,  didaktisk 
skrift.  -Spruch,  -\_e\s,  -e  f.  «'•  lärospråk, 
sentens,  aforism,  -stand,  -[e].«.  O,  to.  läro- 
stånd, -stil,  -[e]s,  O,  m.  didaktisk  stil,  läro- 
stil, -stuhl,  -[e]s,  -e  t,  m.  lärostol,  -stunde, 
-n,  /.  undervisnings-,  lektionstimme,  -thä- 
tigkeit.  O,/,  lärarverksamhet.  -ton,  -[e]«.  O, 
m.  undervisande,  docerande  ton.  -weise,  -n, 
f.  lärosätt.  -werk,  -{eis,  -e,  n.  lärlings-,  ny- 
begynnararbete.  -wTdrig,  a.  stridande  mot 
läran,  kättersk.  -zeit,  O,/  lärotid,  -zimmer, 
-s,-,n.  lärorum.  -zwang,  -[e]s,0,m.  lärotvång. 

lehrbär,  a.  som  man  kan  lära  andra. 

Lehre,  -n,  /  1.  lära.  In  die  ~  bringen:  sätta 
1  lära.  2. lärdom, rön. 3.  =  Lehr.Sma.seLehr... 


O   saknar  plur.   i"  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  ! 


lehren 


Lelohe 


lehrilen,  -te,ge-t  via  iofloitiTcr  stundom  'x/,  tr.  1.  lära 
»Odra,  undervisa.  Jnidn  et.  t  jmdm  etw.  ~ 
Iura  ngn  ngt.  Die  Folge  wird  es  -x.  den,  som 
lefver,  får  se.  2.  ^  =  lernen. 

Lehrer,  -s,  -,  m.  lärare,  -kollegillum,  -ttm[s], 
-en,  n.  lärarkollegium,  lärarkår,  -konferenz, 

■en,  f.    1.  lärarkollegium  (sammanträde).    2.  lä- 

rarniöte.     -prUfung,     -en,  f.    lärarexamen. 

-stand,    -[e]s,    0,    vi.    lärarstånd,   lärarkall. 

-stelle,    -n,  _/'.    lärarplats,   lärarbefattning. 

-Versammlung,  -e«,  /'.  lärarmöte. 
lehrerhaft,  a.  undervisande,  docerande. 
Lehrerin,   -nen,  f.  lärarinna,    -nen...  (----)  Ex. 

~prüfung,  -en,  f.  lärarinneexamen. 
Lehrerschaft,  -en,  f.  1.  0,  egenskap  af  lärare, 

lärarkall.  2.  lärarkår. 
lehrhaft,  a.  1.  lärorik.  2.  road  af,  skicklig  att 

undervisa. 
Lehrling,  -[e]s,  -e,  m.  lärling. 
Lehrlingschaft,    -en,  /.   1.  O,  egenskap  af  lär- 
ling. 2.  lärliugskår. 
lehrlingshaft,  a.  som  en  lärling,  lärlings-. 

Lei,     O,    /.    i  sms.  med  gen.  af  adj.  -hända,  slagS,  t. 

ei.  yie/e»-~  mångahanda,  många  slags,  vie- 
rer'^  fyrahanda,  fyra  slags. 
Leib,  -[e]s,  -er,  m.  dioi.  Leibchen,  -lein,  piur.  äfv. 
tj  Leiberchen,  -lein,  1.  lif,  kropp.  ~  und  Gut: 

lif  och  gods.  Med  prep.  «  VI  ~e  strafen :  straf- 
fa till  lifvet,  med  döden,  F  einen  geivul- 
tigen  Schritt  am  -x-e  haben:  taga  stora  steg; 
auf  dem  ~e  haben:  hafva  på  kroppen,  på 
sig,  jmdm  auf  den  ~  rücken:  gå  ngn  inpå 
lifvet;  bei  ~e  nicht:  ej  för  allt  i  verlden, 
bei  lebendigem  -^e :  (fullt)  lefvande ;  das 
Herz  im  r^e  lacht  mir:  jag  är  hjärtligt 
glad;  mit  ~  und  Seele:  a)  med  lif  och  själ, 
b)  med  hull  och  hår;  sich  (.am.)  jmdn  vom 
'\ie  halten :  hålla  ngn  på  afstånd,  bleib  mir 
damit  vom  ~e.'  låt  mig  vara  i  fred  för  det 
där!  drei  Schritt  vom  ~e;  på  tre  stegs  af- 
stånd, jmdm  nicht  vom  ~e  gehen:  följa  ngn 
som  hans  skugga;  jmdm  zu  ~e  gehen:  gå 
ngn  inpå  lifvet.  2.  underlif,  mage.  Gut  bei 
rs^e  sein:  vara  fetlagd,  ha  stor  mage.  <Se/- 
nem  ~e  gutes  thun  ei.  seinen  ~  pflegen: 
sköta  sig,  må  godt,  vara  en  gurmand,  en 
fråssare.  Sich  den  ~  voll  schlagen:  äta  sig 
proppmätt.  Nichts  im  -v/e  haben:  ej  hafva 
fått  ngt  i  sig,  vara  på  fastande  mage. 
Grimmen  im  ~e  haben:  hafva  ondt  i  ma- 
gen. Offener  ~  öppning,  harter  ~  hårdt  lif, 
verstopfter  r^  förstoppning.  Gesegneten  r^es 
sein:  vara  i  välsignadt  tillstånd,  haf vande. 
3.  lifstycke,  lif.  -arzt,  -[e].?,  -e  t,  m.  lif- 
medikus.  -binde,  -n,  f.  magbindel.  -bürge, 
-n,  -n,  m.  gisslan,  -eigen,  a.  lifegen.  -eigen- 
SChaft,  O,/,  lifegenskap.  -farbe,  -n,  f.  1.  lif- 
färg.  2.  hudfärg,  -garde.  O,  /.  lifgarde.  -ge- 
dinge,  -s,  O,  n.  lifstidsunderhåll,  lifstids- 
penslon,  apanage,  -geid,  -[e]s,  -er,  n.  1. 
personell  skatt.  2.  skatt  af  lifegne.   -geleit, 


-[e]s,  -e,  B.  eskort,  -gurt,  -[e]s,  -e,  -gürte!, 
-s,  -,  m.  maggördel.  -gut,  -[e].s,  -er  f,  ».  gods 
till  lifstidsunderhåll.  -jäger,  -s,  -,  m.  lifjä- 
gare.  -lakai,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  liflakej.  -pacht, 
-en,  f.  arrende  för  lifstid.  -regiment,  -[e]s, 
-e[»'],  n.  lif-,  gardesregimente.  -rente,  -«,./". 
lifränta.  -rock,  -[e]s,  -e  f,  m.  lifrock.  -scha- 
den, -s,  -f,  m.  kroppsskada,  -schmerzen,  m. 
plur.  -schneiden,  -.s.  O,  n.  ondt  i  magen. 
-Spruch,  ■[e]s,  -e  t,  m.  valspråk,  -strick,  -[e]s, 
-e,  m.  repgördel.  -Stück,  -\e\s,  -e,  n.  1.  lif- 
stycke. 2.  äleklingsstycke.  -wache,  -n,  f. 
lifvakt.  -Wächter,  -s,  -,  m.  (lif)drabant.  -wa- 
sche,   O,    /.    linne    som   man   bir  nännast  kroppen. 

-weh,  -[ejs,  O,  n.  ondt  i  magen,  -zucht.  O,/, 
lifstidsunderhåll,  undantag.  -zücht[ejner, 
-s,  -,  m.  undantagshjon.  -es...  Ex.  ~beschaf- 
fenheit,  -en,f.  kroppsbeskaffenhet,  -x.-bewe- 
gung,  -e?j,  f.  kroppsrörelse,  »^bürde,  -n,  f. 
=  r^frucht.  »./dicke.  O,  f.  kroppens  tjock- 
lek, omfång,  »/erbe,  -n,-n,m.  bröstarf vinge. 
~fehler,  -s,  -,  m.  =  r^gebrechen.  ~frucht,  -e 
t,  f  lifsfrukt,  foster,  »/gebrechen,  -s,  -,  n. 
kroppsligt  lyte.  »/gefahr,  -en,  f.  lifsfara. 
»-gestalt, -en,/,  figur,  gestalt,  »/grosse.  O,/, 
kroppsstorlek,  »/kraft,  -e  t,/-  kroppskraft. 
»/leben,  n.  biott  i  talesättet:  bei  ~  i  lifstiden. 
»/nahrung,  O,/,  föda,  spis.  /v/öffnung,  -en,f. 
öppning,  stolgång.  »-stärke,  O,  /.  kropps- 
styrka. »/Stellung,  -en,  f.  kroppsställning. 
/x/Strafe,  -", /.  kroppsstraff,  -v/übung,  -en,  f. 
kroppsöfning.  -x/umfang,  -[e].s,  O,  m.  magens 
omfång. 

leibllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  Da  ist  er,  wie  er  leibt 
und  lebt:  där  är  han  lifslef vande.  Was  wohl 
leibet,  das  seelet  übel:  hvad  kroppen  älskar, 
det  skadar  själen. 

leibhaft,  leibheftig,  «.  kroppslig,  lifslefvande, 
sannskyldig,  verklig,  i  egen  person.  Der 
Leibhaftige:  hin  själf. 

leibig,  a.  fetlagd.  Vani.  i  sms.  ss.  dick'^  tjock, 
fet,  hart'\j  hårdlifvad. 

leiblich,  o.  1.  kroppslig,  t.  ex.  ~e  Schönheit, 
mit  ~ere  Augen.  2.  jordisk,  timlig,  sinlig. 
3.  =  leibhaft.  4.  köttslig,  t.  ex.  sein  «ve»' 
Vater,  Sohn,  Bruder. 

Leich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  se  Laich.  2.  leich  (i  me- 
lodi satt  medeltidsdikt  med  varierande  meter). 

Leichlle,  -en,  f.  1.  lik,  arv.  boktryck.  2.  begraf- 
ning,  t.  ex.  zur  -x.  bitten,  zur  »..  gehen,  -dorn, 
-[e]s,  -e  ei.  -er  f,  m.  liktorn.  -korb,  -[e]s,  -e 
t,  m.  likbår,  -en...  ex.  »/acker,  -s,  -f,  m. 
kyrkogård,  »/bahre,  -n,  f.  likbår,  »/begäng- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  likbegängelse,  begraf- 
ning.  »^begleiter,  -s,  -,  m.  en  som  följer  li- 
ket, plur.  likfölje,  /^beschauer  =  r^schauer. 
~bestatter,  -s,-,7n.  begrafningsentreprenör. 
»/bestattung,  -en,  f.  begrafning.  -x/besteller, 
-s,  -,  m.  begrafningsarrangör.  -x/bitter,  -s,  -, 
m.  likbjudare.  »^blass,  a.  likblek,  dödsblek. 
»'blässe.  O,/,  dödsblekhet.  »/Bssen,  -s,  -,  n. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk 


leichenhaft 


464 


leidenschaftlloh 


begrafningskalas.  ~fackel,  -n,  f.  likfackla. 
~fahl  =  r^b/asx.  ~farbe,  0,/.  likfärg.  ~fei- 
er,  -»,  ~feierlichkeit,  -en,  f.  begrafning(8- 
högtidlighet).  ~frau,  -en,  f.  liksveperska. 
~gebühr,  -en,f.  begrafningskostnad.  ~ge- 
dicht,  -[f].',  -e,  n.  begrafning.sverser.  ~ge- 
folge,  -s,  -,  n.  likfölje,  -^gepränge,  -s,  0,  n. 
begrafningsstät.  ~geruch,  -[e]s,  -e  t,  "*•  lik- 
lukt. ~gerüst,  -[e],s,  -e,  n.  katafalk,  -^ge- 
sang,  -[«]*■;  -e  t,  '»i-  liksång.  ~gesicht,  -[e]s, 
-er,  n.  dödsblekt  ansigte.  ~gewölbe,  -s,  -,  n. 
graflivalf,  grift(hvalf).  ~gift,  -[e].?,  0,  n.  lik- 
gift, 'x.glocke,  -n,  f.  begrafningsklocka. 
~haus,  -es,  -er  f,  n.  1.  sorghus.  2.  likbus, 
grafkapell.  •v/hemd,  -[e]s,  -en,  n.  skjorta  i 
hvilken  ett  lik  svepes.  '>^hügel,  -s,  -,  711. 
grafkulle.  ^kalt,  a.  dödskall,  '^katnmer,  -», 
/.  likrum.  ~kasse,  -n,/.  begrafningskassa. 
'^klage,  0./.  klagan  vid  den  dödes  bår.  ~ko- 
sXen, jiliir.  begrafningsomkostnader.  ~kranz, 
-es,  -e  t,  ni.  begrafningskrans.  ~mahl, 
-[e]s,  -e  el.  -er  f,  n.  begrafningskalas.  ~öff- 
nung,  -en,  f.  liköppning,  obduktion.  ~pa- 
rade,  -?«,/.  likparad.  ~predigt,  -ere, /.  lik- 
predikan. ~räuber,  -s,  -,  vi.  likröfvare.  ~re- 
de,  -n,  /.  liktal.  ~rgdner,  -.9,  -,  m.  person 
som  håller  liktal(et).  «^schau,  -en,f.  likbe- 
sigtniug.  ~schauer,  -s,  -,  m.  likbesigtnings- 
förrättare.  ~schmaus,  -es,  -e  t,  m.  begraf- 
ningskalas. ~starre,o.y.  dödsstelhet.  ■-wStein, 
-[e]s,  -e,  m.  grafsten.  ~text,  -[e]s,  -e,  m. 
text  för  ett  liktal.  ~träger,  -s,  -,  m.  likbä- 
rare. ~tüch,  -[e]s,  -er  f,  11.  1.  svepduk.  2. 
bårduk.  ^Untersuchung,  -e«,  /.  likbesigt- 
ning.  'V'Verbrennung,  -en,  f.  likförbränning. 
~wagen,  -s,  -[t].»'-  likvagn.  ~zug,  -[e]s,  -c 
t,  m.  likfärd,  likfölje. 

leichenhaft,  a.  som  ett  lik,  lik-,  dödsblek. 

Leichnam,  -[e].s,  -e,  m.  1.  lik.  2.  kropp. 

leicht,  a.  lätt,  t.  ex.  ~  wie  eine  Feder,  r^e  Stof- 
fe: lätta  tyger,  ~e  Tanzmusik,  -^e  Speisen, 
~e7'  Schlaf,  ~e  Aufgaben,  sich  ~  und  icohl 
fühlen,  es  wurde  mir  r^  ums  Herz,  ~e  Hand, 
r^er  Knabe:  lättsinnig,  vacker  (iron.)  gosse. 
EUo.  ~ei.  auf  die  ~e  Achsel  ei.  Schulter  neh- 
men: taga  ngt  lätt.  •^enKatifs:  för  godt  köp. 
7:^5  Ä"3n72<e~  se?  ?;.•  det  skulle  lätt  kunna  hända. 
-beschwingt,  «.  på  lätta  vingar,  -beweglich, 
a.  lättrörlig,  -blutig,«,  som  har  lätt  flytande 
blod;  munter,  glädtig.  -braun,  a.  Ijusbrun, 
stötande  i  brunt,  -fasslich,  a.  lättfattlig. 
-fertig,  a.  lättfärdig,  -fertigkeit,  -en,f.  lätt- 
färdighet, -flüssig,  a.  lätt  flytande,  -fuss, 
-es,  -e  t>  ''^-  6n  som  är  lätt  på  foten,  obe- 
tänksam, lättfärdig  person,  -fussig,  a.  lätt- 
fotad, snabbfotad;  biidi.  obetänksam,  lätt- 
färdig, -fössigkeit.  O,  /.  1.  lätthet  att  gå, 
snabbhet.  2.  obetänksamhet,  lättfärdighet. 
-geschürzt,  «.  lätt  klädd,  -glaube,  -ns,  O,  m. 
lättrogenhet.  -gläubig,  a.  lättrogen.  -gläubig- 
keit,  (i,f.  lättrogenhet.  -hin,  adv.  lätt,  utan 


eftertanke,  -lebig,  a.  som  tar  lifvet  lätt, 
lättlynt.  -lebigkeit.  O,  /.  lättlynthet,  lätt- 
färdighet, -sinn,  -[e]s.  O,  m.  lättsinne,  -sin- 
nig, a.  lättsinnig,  -sinnigkeit,  O,  y.  lättsinne. 

Leichte,  O,  /.  lätthet. 

leichtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  lätta,  göra  lättare, 
t.  ex.  ein  Schiff.  2.  kastrera. 

Leichter,  -s,  -,  7«.  1.  »t  liktare,  lastpråm  «11 
fartygs  aflastning.  2.  kastrerare.  -fahrzeug,  -schiff, 
-[e]s,  -e,  n.  =  Leichter  1. 

Leichtheit,  Leichtigkeit,  O,/,  lätthet. 

leichtlich,  adv.  lätt. 

leid,  I.  a.  ond,  led,  t.  «.  Armut  ist  ein  ~er 
Gast,  jmdm  kein  ~es  Wort  sagen.  Vani.  pre- 
dikativt;  CS  thut  ei.  ist  mir  ~  dass  . . .  det  gör 
mig  ondt  att  . . .  Sie  thun  mir  ~  det  gör 
mig  ondt  om  er,  sich  etw.  ~  sein  lassen: 
vara  ledsen  öfver  ngt,  es  ist  mir  noch  nicht 
■^geworden:  jag  har  ännu  ej  ångrat  det,  ej 
blifvit  led  däråt,  jmdm  etw.  ~  machen: 
ingifva  ngn  afsmak  för  ngt.  Sicli.  ein  ~e« 
[a7i\thun:  bära  hand  på  sig.  U.  -\_e'\s,  O,  n. 
1.  ondt,  t.  ex.  jmdm  alles  ~  [aiijthun  ei. 
zufügen:  göra  ngn  allt  möjligt  ondt.  Kei- 
nem zu  ^e,  keinem  zu  Liebe:  opartiskt, 
utan  anseende  till  personen.  2.  olycka, 
nöd,  sorg,  t.  ex.  in  r^  vergehen,  jmdm  sein 
«^  klagen ;  geteiltes  '^  ist  halbes  ~,  geteilte 
Freude  doppelte  Freude.  In  Lieb'  und  »^  ei. 
in  ~  und  Freud':  i  nöd  och  lust.  3.  ~  tra- 
gen :  sörja,  um  jmdn :  ngn.  -bitter,  -s,  -,  m.  lik- 
bjudare.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  sorghus.  -kleid, 
-[e]s,  -er,  n.  sorgdrägt.  -tragend, a. sörjande. 
-voll,  a.  lidande,  -wesen,  -.«,  O,  n.  sorg. 

1.  leidllen,  a)  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  Jmdm  ~  göra 
ngn  illa.  II.  tr.  Jmdm  etw.  o./  ingifva  ngn 
afsmak  för  ngt.  b)  -est,  litt,  litte,  gelitten, 
-[e],  tr.  och  itr.  h.  1.  lida,  t.  ex.  Angst,  Hun- 
ger, Not,  Schaden,  Schiß'bruch,  Strafe,  den 
Tod;  an  der  Gicht:  af  gikten,  durch  den 
Krieg,  für  jmdn,  unter  einem  Druck.  An 
einer  Krankheit  ~  hafva  en  sjukdom.  2. 
tillåta,  tåla,  t.  ex.  die  Rolle  leidet  eine  zwie- 
fache Auffassung,  das  Werk  leidet  keinen 
Auf  Schub. S.fÖTåraga,,  tåla.  Jmdn,  etw.  nicht 
~  können  ei.  mögen:  tycka  illa  om  ngn,  ngt. 
Wohl  gelitten  sein:  vara  gärna  sedd,  om- 
tyckt. 4.  opers.  es  leidet  ihn  nicht  in  der 
Stube:  han  kan  ej  uthärda  i  rummet. 

2.  Leiden,  -s,  -,  n.  lidande,  -frei,  a.  fri  från 
lidanden,  -s...  Ex.  ~gefährte,  ~genosse,  -«, 
-n,  m.  olyckskamrat.  Vorgeschichte,  -n,  f. 
lidandeshistoria,  -^jahr,  -[e]s,  -e,  n.  svårt 
år,  olycksår.  ~kelch,  -[e]s,  -e,  m.  lidandets 
kalk.  ~probe,  -«,  /.  pröfning.  'v^schule,  -n, 
f.  lidandets  skola.  ~tag,  -[ejs,  -e,  m.  li- 
dandets dag.    ~woche,  O,  /.  passionsvecka. 

Leidenschaft,  -en,  f.  1.  lidelse.  2.  lidelsefull 
person,  -s...  Ex.  ~frei,  ~los,  a.  lidelsefri. 
'x/lösigkeit,  O,/,  lidelsefrihet. 

leidenschaftlich,  a.  lidelsefull. 


O    sakn 


iljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransltivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  j 


Leidensohaftlichkelt 


465 


Leistung 


Leidenschaftlichkeit,  -en,  f.  1.  0,  lidelsefull- 
het.  2.  utbrott  af  lidelse. 

leider,  interj.  tyvärr,  -x-  Go«es .' ty värr  1  gu- 
nås! 

leidig,  a.  led,  obehaglig,  otreflig,  motbjudan- 
de, afskyvärd,  fördömd. 

leidlich,  o.  dräglig.  So  ~  så  där,  så  tämligen. 

Leidlichkeit,  O,  /.  dräglighet. 

Leidsäl,  -[ejs,  -e,  n.  lidunde. 

leidsäm,  a.  lidande;  tålig. 

Leier,  -n,  f.  1.  lyra.  2.  lira.  ^\\å\.  immer  die 
alte  ~  alltid  samma  gamla  trall.  3.  positiv. 

4.    O    vef,    Dgt    som    röres  medels  en  vef  ss.  ett  slags 

etekvändare,  smörtjärna  m.  m.  -förmig,  a. 
lyrformig.  -frau,  -en,  f.  lirspelerska.  -gäng, 
-[e]s,  O,  7«.  slentrian,  -kasten,  -s,  -,  m.  posi- 
tiv, -kastenmann,  -[e]^,  -er  t,  m.  positivspe- 
lare, -kundig,  a.  skicklig  att  spela  på  lyra. 
-mädchen,  -s,  -,  n.  lirspelerska.  -mann,  -[e]s, 
■er  t)  w-  lirspelare.  -Spieler,  -s,  -,  vi.  ~in, 
-nen,  f.  lyr-,  lirspelare,  -spelerska.  -werk, 
-[e]s,  -e,  re.  maskineri  som  sättes  i  gång 
medels  vefning. 

Leieréi,  -en,  y.  lir-,  positivspelande;  entonigt 
sjungande;  vef  vande. 

Leierer,  -s,  -,  m.  Leierin,  -nere,  f.  lir-,  positiv- 
spelare, -spelerska. 

leierlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  spela  på  lira, 
på  positiv.  Biidi.  immer  dasselbe  ~  ständigt 
komma  med  samma  sak.  2.  vefva.  Butter 
'V  tjärna  smör  medels  vefning.  3.  röra  sig,  ar- 
beta enformigt,  långsamt,  följa  slentri- 
anen. 

Leih...  Ex.  -amt,  -[e]c<:,  -er  f,  n.  -anstalt,  -en,  f. 
låneanstalt,  (pant)låneinrättning.  -bank,  -en, 
/.  lånebank.  -bibliothek,  -en,f.  lånbibliotek. 
-haus,  -es,  -er  t,  «•  =  -amt.  -kasse,  -n,  /. 
lånekassa,  -kauf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  köp  som 
beseglas  med  en  köpskål.  2.  köpskål.  3. 
Bumma  som  vid  köps  afslutande  betalas 
utöfver  köpeskillingen.  4.  handpengar,  -wei- 
se, adv.  såsom  lån. 

leihbär,  a.  som  kan  lånas. 

leihen,  lieh,  liehe,  geliehen,  Ze?7i[e],  tr.  låna. 

Leiher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  lånar,  a) 
låntagare,  b)  långifvare. 

Leik,  -[e]."!,  -e,  n.  i.  1.  skeppsstomme.  2.  lik. 

leikllen,  -te,  ge-t,  tr.  i  sätta  lik  på,  lika. 

Leilach,  Leilich,  -[e]s,  -[e],  n.  lakan. 

Leim,  -[e]«,  -e,  m.  1.  lim.  Aus  dem  ~e  gehen: 
gå  upp  i  limningen,  gå  sönder.  Biidi.  auf 
den  ~  gehen :  gå  i  fällan.  2.  se  Lehm,  -fang, 
-[e]s,  O,  m.  fogelfångst  med  limspön.  -farbe, 
-re,  /.  limfärg,  -fuge,  -n,  f.  limmad  fog. 
•gut,  -[e]s,  O,  n.  ämnen  till  limberedning. 
-kocher  =  -sieder.  -leder,  -s,  O,  re.  skinnaf- 
fall  till  limkokning.  -rut[h]e,  -n,  /.  limspö. 
-sieder,  -s,  -,  m.  limkokare;  F  biidi.  tråkig 
person,  -stange,  -n, /.  limstång,  -stoff,  -[e]s, 
-e,  m.  limämne.  -tiegel,  -s,  -,  -topf,  -[e]s,  -e  f, 
m.  limpanna. 


leimllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  limma.  2.  fånga  på 
limspö;  biidi.  narra,  lura. 

Leimer,  -s,  -,  m.  en  som  limmar. 

leimicht,  leimig,  a.  limmig. 

Lein,  -[e]s,  -e,  m.  ooh  t  n.  1.  lin.  2.  linfrö. 
3.  linne,  -acker,  -s,  -f,  m.  linåker,  -bau, 
-[e]s,  O,  m.  linodling.  -blUt[h]e,  -re, /.  lin- 
blomma, -dotter,  -n,f.  bot.  åkerdodra  (Came- 
lina  sativa).  -fink[ej,  -ere,  -en,  m.  hämpling. 
-kraut,  -[e]«,  -er  f,  re.  bot.  sporreblomma, 
linört  (Linaria),  -kuchen,  -s,  -,  m.  oljekaka. 
-laken,  -s,  -,  m.  och  n.  linnelakan,  -öl,  -[e]s, 
O,  n.  linolja,  -samen,  -s,  -,  m.  linfrö,  -tiich, 
-[e]s,  -er  f,  n.  linne,  linneduk,  linnelakan. 

-wand  se  nedan. 

Leinlle,  -en,  f.  lina,  snöre.  Biidi.  jmdn  an  der 
«N/  haben:  hafva  ngn  i  sitt  våld,  föra  ngn  i 
ledband,  -läufer,  -s,  -,  m.  karl  som  på  strand 
med  lina  drar  ett  fartyg,  -pfad,  -[e]s,  -e,  m. 
-Strasse,  -n,  f.  väg  utmed  segelbara  floder 
el.  kanaler  ror  Leinläufer,  -zieher  =  -lauf er. 

Leinen,  I.  -a,  -,  n.  linne.  II.  a.  linne-,  -band, 
-[e]s,  -er  f,  ».  linneband,  -zeug,  -[e].«;,  -e,  n. 
linne(tyg). 

Leinwand,  O,/,  linne;  bokbind.  klot.  -band,  -[e]s, 
-e  t>  ™-  klotband. 

leise,  a.  1.  svag,  sakta,  «v/  sprechen:  tala  tyst. 
Mit  ~r  Stimme:  med  låg  röst.  Eine  ~  An- 
deutung: en  svag  antydning.  Etw.  nur  'v< 
berühren :  helt  lätt  vidröra  ngt.  2.  ~s  Ge- 
hör: fin  hörsel.  ~  Ohren:  öron  som  höra 
väl.  ~r  Schlaf:  lätt  sömn,  ~  schlafen: 
sofva  lätt.  -hörend,  -hörig,  a.  som  har  fin 
hörsel,  -treter,  -s,  -,  m.  dolsk  person,  lis- 
mare,  räf.  -treterei,  0,y.  dolskhet,  lismeri. 
-treterisch,  a.  dolsk,  lismande. 

Leiste,  -re,/.  1.  list.  2.  ljumske.  3.  sakta  slutt- 
ning.* -n...  El.  ~bruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  med. 
ljumskbråck.  ~gegend.  O,/,  ljumske.  ~wein, 
-  [e]s, -e,  wi.  på  sluttningar  vid  wurzburg  växande 
vin.  '>.-werk,  -[e]s,  O,  n.  listverk. 

1.  Leisten,  -s,  -,  m.  (8ko)läst.  Biidi.  alles  über 
einen  ~  schlagen:  skära  allt  öfver  en  kam. 

2.  leistllen,  -ete,  ge-et,  tr.  åstadkomma,  full- 
göra, göra,  uträtta.  Für  Jmdn  Bürgschaft  ~ 
gå  i  borgen  för  ngn.  Busse  ~  göra  bot.  Einen 
Eid  ~  gå  ed.  Einem,  Befehle  Folge  ~  hör- 
samma, lyda  en  befallning.  Jmdm  Gehor- 
sam ~  lyda  ngn.  Jmdm  Genugthuung  ~ 
lemna  ngn  upprättelse.  Jmdm  Gesellschaft 
r^  hålla  ngn  sällskap.  Jmdm  Hülfe,  hülf- 
reiche Hand  ~  bispringa  ngn,  lemiia  ngn 
hjälp.  Jmdm  die  Huldigtmg  ~  hylla  ngn. 
Verzicht  auf  etw.  (ack.)  ~  afstå  från  ngt. 
Widerstand  ~  göra  motstånd.  Zahlung  ~ 
betala.  Er  wird  nie  etw.  ~  det  blir  aldrig 
ngt  af  honom.  Dieser  Schüler  leistet  tüch- 
tiges im  Lateinischen:  denna  lärjunge  är 
skicklig  i  latin,  en  dugtig  latinare. 

Leistung,  -ere,  /.  fullgörande,  prestation,  re- 
sultat m.  m.  se  »reg.  -s...  Kx.  »vfähig,  a.  1  stånd 


*  &kta  sms.    F  familjärt.    P  lagre  språk.    %  mindre  brukligt.    W  teknisk  term.    i*  sjttterm.    M<  militarisk  term. 


Tysk-sve7isk  ordbok. 


/ 


Leit... 


466 


Lese... 


att  fullgöra  sina  åligganden,  att  åstad- 
komma ngt,  produktiv.  '>..fähigkeit,  O,  f. 
förmåga  att  fullgöra  sina  åligganden,  ar- 
betsförmåga, produktivitet. 
Leit...  Ex.  -artikel,  -5,  -,  m.  ledande  artikel, 
ledare,  -band,  -[e]*-,  -C7- f,  n.  ledband,  -faden, 
•s,  -t,  Til.  1.  ledtråd.  2.  handledning,  kortfat- 
tad lärobok,  -geb,  -en,  -e/i,  m.  värdshusvärd, 
krögare.  -hammel,  ^s,  -f,  m.  bagge  som  an- 
för hjorden,  skällgumse;  biidi.  der  '^  sein: 
vara  den  ledande,  tongifvande.  -hund,  -[e].<, 
-e,  7)1.  hund  som  a)  för  en  blind,  b)  för  jä- 
garen till  villebrådet,  c)  anför  skallet,  -rie- 
men,    -s,   -,  m.  -seil,  -[e]s,  -e,  n.  lina,  snöre 

med  hvilket  man  leder  ett  djur,  koppel,  grimskaft, 

tygel,  -stern,  -[e]s,  -e,  m.  ledstjärna. 
Leite,  -n,  f.  (bärg)sluttning. 
leitllen,  -ete,  'je-et,  tr.  leda,  föra,  anföra.  Jmdn 

auf  den  rechten  Weg  -v-  föra  ngn  in  på  den 

rätta  vägen. 

1.  Leiter,  -.?,  -,  7«. -v-in.-nen,,/".  ledare,  ledarinna. 

2.  Leiter,  -n,  /.  stege,  -baum,  -[e].«,  -e  t,  m- 
sidoträ  på  en  stege,  -sprosse,,  -n.  f.  steg- 
pinne. -Stange, -w,/.  =  -baum.  -wagen, -«.-[tj, 
m.  stegvagn,  flakvagn. 

Leitung,  -en,  f.  ledning,  -s...  Ei.  ~beh5rde,  -/;, 
f.  direktion.  ~draht,  -[ej.^,  -et,"'-  lednings- 
tråd. ~fähig,  a.  ledande.  ~fähigkeit,  O,  /. 
förmåga  att  leda.  ~rohr,  -[e]s,-e,n.  ~röhre, 
-K,  f.  ledningsrör. 

Lektion, -e»./.  1.  lektion.  2.1exa.  -s...  ex.  ~plan, 
-[e]s,  -e  t,    m.    ~tabelle,  -n,  f.  skolskema. 

Lektor,  -.«,  Lektören,  m.  lektor  vid  universitet. 

Lektüre,  -",./'.  lektyr,  läsning. 

Lemming,  -[e]s,  -e,  m.  fjällemmel. 

Lende,  -«,/.  länd,  höft.  -n...  ex.  abraten,  -s,  -, 
m.  filet.  ~gicht,  0./.  gikt  i  höfterna.  ~lahni, 
a.  höftlam.  ~schnierz,  -ens,  -en,  m.  ~weh, 
-[e]s,  O,  n.  höftvärk. 

lendig,  a.  i  sms.,  t  ex.  dlclc^  som  har  tjocka, 
grofva  höfter. 

Leng,  -[e]s,  -e.  -fisch,  -es,  -e.  7n.  zooi.  långa 
(Gadus  molva). 

Lenk...  ex.  ~riemen,  -s,  -,  m.  -seil,  -[f]s,  -e,  n. 
-zaum,  -[e].s  -e  t,  m.  tygel. 

lenkbar,  a.  möjlig  att  styra. 

Lenkbarkeit,  O,  /.  egenskap  att  kunna  styras. 

lenkllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  1.  styra 
(sig),  leda(s),  rikta(s).  Bie  Aufmerksamkeit 
jnids  auf- etv.\  (ack.)  ~  rikta  ngns  uppmärk- 
samhet på  ngt,  die  Aufmerksamkeit  lenkte  j 
sich  auf  etw.:  uppmärksamheten  riktades 
på  ngt.  Rechts,  aus  dem  Wege  ~  hålla  åt 
höger,  ur  vägen.  Er  lenkt  [den  Schritt]  " 
heimwärts:  han  anträder  hemvägen,  ordspr. 
der  Mensch  denkt.  Gott  lenkt:  människan 
spår,  Gud  rår.  2.  leda  medels  leder.  Lenkung,  y. 

Lenker,  -s,  -,  m.  -^in,  -nen,f.  ledare,  ledarinna. 

lenksam,  a.  lätt  att  styra,  lättledd,  böjlig, 
medgörlig. 

Lenksamkeit,  O,  y.  medgörlighet,  böjlighet.       | 


Lenore,  -ns,  -n,  f.  npr.  Eleonora. 

Lenz,  -es  el.  ;|;  -e?j,  -e  [n] ,  m.  mest  poet.  vår.  -alter,  -s, 
O,  n.  ungdomsvår,  ungdom,  -blume,-»,/.  vår- 
blomma, -fest,  -[e]s,  -e,  n.  vårfest,  -flur,  -en, 
f.  vårlig  ängd.  -tag,  -[e^s,  -e,  m.  vårdag. 

1.  lenzllen,  -[es]?,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  vårlik. 
Es  lernt :  det  är  vår. 

2.  lenzllen,  •[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  A  länsa. 
lenzhaft,   lenzig,   lenzisch,   lenzlich,   a.  vårlik, 

vårlig. 

Leonöre,  -ns,  -n,f.  npr.  Eleonora. 

Leopard,  -[e]s  ei.  -en,  -ein],  m.  leopard. 

leopårdenhaft.  a.  leopardlik. 

Leprösis,  o,  _;'.  spetälska. 

Lerche,  -ti,  f.  1.  lärka.  2.  Eine  ~  schiessen: 
stupa  på  hufvudet  (om  hastar).  3.  se  Lärche. 
-n...  Ex.  ~falke,  -n,  -n,  m.  lärkfalk.  ~fang, 
-[e]s,  O,  m.  lärkfungst.  'x.garn,  -[e]s,  -e,  n. 
=  rs.netz.  ~gesang,  -[e]s,  O,  m.  lärksång, 
lärkkvitter.  -^netz,  -e.s.  -e,n.  lärknät.  ~strei- 
chen,  -s,  O,  n.  ^strich,  -[e]s,  -e,  m.  1.  lär- 
kors sträckning.  2.  lärkstreck.  3!lärkfångst 
under  sträcktiden. 

Lern...  ex.  -begier[de],  O,  /.  lärgirighet,  vet- 
girighet, -eifer,  -s,  O,  m..  ifver  att  lära  sig 
ngt,  flit,  vetgirighet,  -fleiss,  -es,  O,  m.  flit  i 
studier,  -gegenständ,  -[e]s,  -e  t,  m.  läroämne. 
-stunde,  -n,f.  lärotimme,  -zeit.  O,/,  lärotid. 

lernllen,     -te,   ge-t   och   vid   infinitlver   stundom    ~,  I. 

tr.  1.  lära  (sig).  Jvidn  kennen  -n/  lära  känna 
ngn.  2.  £»'  ist  ein  gelernter  Schnei  der:  hån  är 
skräddare  till  yrket.  3.  ^  =  lela-en.  II.  Sich 
leicht,  schwer  ~  vara  lätt,  svår  att  lära.  III. 
itr.  h.  1.  Leicht,  schwer  ~  hafva  lätt,  svårt 
att  lära  sig  ngt,  hafva  godt,  dåligt  läshuf- 
vud.  2.  Bei  jmdm  ~  vara  i  lära  hos  ngn. 

lernsäm,  a.  läraktig. 

Les...  Ex.  -ärt,  -en,  f.  läsart. 

lesbar,  a.  läslig. 

Lesbarkeit,  O,  /.  läslighet. 

Lese,  -«,  f.  1.  plockning,  (vin)skörd.  2.  kort- 
spel, stick,  -äpfel,  m.  plur.  plockade  äpplen, 
fallfrukt,  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  rensbräde. 
-holz,  -es,  0, 71.  plockad  ved,  vedpinnar. 

Lese...  jfr   /.    lesen,   ex.   -buch,    -[e]s,  -er  f,  n. 

läsebok.  -eSel,  -S,  -,  m.  skrifstol  att  sitta  grens- 

le  öfver.  -fround,  -[e]s,  -e,  m.  vän  af  läsning. 
-fruchte,  _/".  plur.  valda  stycken  ur  litera- 
turen, -gesellschaft,  -en,  f.  lässällskap.  -hal- 
le, -n,  f.  -kabinett,  -[e]s,  -e,  n.  läsrum,  läs- 
kammare,  -kränzchen,  -s,  -,  n.  läsecirkel, 
läseförening.  -lust.  O,  /.  läslust,  -lustig,  a. 
road  af  läsning,  -probe,  -re,  f.  teat.  första 
öfverspelning  di  rouema  läsas,  -pult,  -[e]s,  -e, 
n.  bokställ.   -schule,  -n,  /.    småbarnsskola 

där  barnen  lära  sig  läsa.  -SChUlor,  -S,  -,  m.  abeCC- 

darie.  -stück,  -[e]s,  -e,  n.  läsestycke,  -sucht, 
O,/,  läsvurm.  -Übung,  -en,  f.  läsöfning.  -Un- 
terricht, -[e]s,  0, 7rt.  undervisning  i  (väl)läs- 
ning.  -wut[h]  =  -sucht,  -zeichen,  -s,  -,  «.  1. 
skiljetecken,  läsetecken.  2.  bokmärke,  -zim- 


0    sakc 


t  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    It.  har  hälen,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


lesen 


467 


Lioht 


mer,  -.9,  -,  n.  läsrum.   -Zirkel,  -s,  -,  m.  läse- 
cirkel. 

1.  lesen,  du  lies[es]t,  er  liest;  las,  läse;  gele- 
sen; lies  ei.  ^  lese,  I.  tr.  och  itr.  h.  läsa,  t.  ex. 
ein  Buch,  in  ci.  aus  der  Zeitung  dass  . . .,  die 
Messe ;  biidi.  in  der  Seele  jmds,  das  Schick- 
sal aus  dem  Stand  der  Planeten.  [t'6cr]  Ge- 
schichte ~  (före)läsa  historia  vid  universitet.  F 
biidi.  jmdm  die  Epistel  ei.  das  Kapitel  ei.  die 
Lektion  ei.  die  Leviten  ei.  den  Psalter  ei.  den 
Text  <v/  läsa  lagen  för  ngn.  II.  Sich  ~  1. 
Das  Buch  liest  sich  leicht:  boken  är  lätt- 
läst. 2.  Sich  in  Schlaf  r^Vkaa,  sig  till  sömns. 
Lesung,/. 

2.  lesen,  tajn.  se  rareg.,  tr.  samla,  uppsamla, 
plocka,  t.  ex.  Holz,-Åhren,  Trauben. 

lesens...  ex.  -wert[h],  a.  läsvärd. 

Leser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  läsare,  läsa- 
rinna, jfr  /.  lesen.  2.  plockare,  plockerska, 
jfr  2.  lesen,  -weit,  O,  /.  publik,  läsekrets. 

Leseréi,  -en,/,  ständig,  dålig  läsning. 

leserlich,  a.  läslig. 

Leserlichkeit,  O,  /.  läslighet. 

Leserling,  -[e]s,  -e,  m.  dålig  (före)läsare. 

Leserschaft,  -en,  f.  läsekrets,  publik. 

Lette,  -n,  -n,  m.  lett  (foik). 

Letten,  I.  -s,  -,  m.  gröt,  koihaitig  lera.  II.  a.  af 
'    grof  lera,  ler-. 

Letter,  I.  -n,f.  bokstaf;  boktryck,  typ,  stil.  II. 
=  Lettner,  -n...  0  Ex.  ~gut,  -[e]s,  O,  ~metall, 
-[e]s,  -e,  n.  stilmetall,  stiltj'g. 

letticht,  lettig,  a.  lerig. 

lettisch,  a.  lettisk. 

Lettner,  -s,  -,  m.  sångkor,  läktare. 

letzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  1.  liiska 
(sig),  vederkvicka  (sig).  2.  Sich  mit  Freun- 
den ~  gifva  afskedskalas  för,  taga  en  af- 
skedsbägare  med  sina  vänner. 

letzt,  I.  a.  sist ;  senast ;  ytterst.  Mein  <x/er 
Wille:  min  yttersta  vilja,  in  den  ~ew  Zü- 
gen liegen:  ligga  på  sitt  yttersta.  Am  ei. 
zum  ~e«;  sist,  för  sista  gången.  Kompar. 
oberer  ei.  der  ~e7'e.-  den  senare.  II.  Q,/. 
Auf  die  el.  zu  guter  ~  till  sist,  slutligen, 
ändtligen.  -bietend,  a.  sist-,  högstbjudande. 
•hin,  adv.  nyligen,  -jährig,  a.  fjolårig.  -le- 
bend, a.  öfverlefvande.  -willig,  a.  testamen- 
tarisk,  innehållande  ens  yttersta  vilja. 

letztens,  adv.  1.  nyligen.  2.  för  det  sista, 
till  sist,  slutligen. 

letztlich,  adv.  1.  nyligen.  2.  slutligen,  ändt- 
ligen. 

Leu,  -en,  -en,  m.  poet.  lejon. 

Leucht...  Ex.  -feuer,  -s,  -,  n.  signaleld.  -gas, 
-es,  -e,  n.  lysgas.  -käfer,  -s,  -,  m.  Ij-smask. 
-kugel,  -n,  f.  eldkula,  lyskula.  -pfanne,  -n, 
f.  glödpanna  att  lysa  med.  -pfcil,  -\e\s,  -e,  m. 
brinnande  pil.  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  fyrskepp. 
-t[h]urm,  -[e]s,  -e  f,  m.  fyrtorn.  -wurm,  -[«].•;, 
-er  t,  m.  lysmask. 

Leuchte,  -re,  /.  lyse,  ljus,  fackla ;  vani.  lykta. 


leuchtllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  lysa,  skina. 
Jmdm  <%-  lysa  ngn,  jmdm  ci,  jmdn  wohin  ~ 
lysa  ngn  ngnstädes  hän,  jfr  heimleuchten. 
Jmdm  in  die  Augen  ~  vara  solklart  för  ngn. 
Der  Himmel  ei.  opers.  es  leuchtet:  det  blixt- 
rar. Die  Sterne  ~  mir  Angst  in  die  Seele: 
stjärnornas  sken  fyller  min  själ  med  ångest. 

Leuchter,  -s,  -,  m.  ljusstake,  -arm,  -[e]s,  -e,  m. 
ljus(staks)arm.  -einsatz,  -es,-e-f,m.  ljuspipa. 
-knecht,  -[e]s,  -e,  m.  ljusknekt.  -Säule,  -n,f. 
-tisch,  -es,  -e,  m.  geridon,  Ijusstaksbord. 

Leuchtung,  -e«,  /.  blixt. 

leugnllen,  -ete,  ge-et,  tr.  neka,  förneka.  Es  ist 
nicht  zu  ~  dass  . . .  det  kan  ej  nekas  att  . . . 
Leugnung,/. 

Leugner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  förnekare,  för- 
nekerska. 

Leumund,  -[e]s,  O,  m.  allmänt  omdöme,  all- 
män mening,  rykte,  godt  rykte;  förtal, 
skvaller.  Jmdn  in  bösen  »n»  bringen :  illa  be- 
rykta, förtala  ngn.  -S...  Ex.  -zeugnis[s],  -ses, 
-se,  n.  fräjdbetyg. 

Leut,  I.  %  -[e]s,  -e,  n.  och  m.  1.  folk.  2.  person. 
3.  landsman.  4.  lifegen,  dräng.  II.  piur.  ~e, 
1.  folk.  Die  ■  ~e  sagen :  man  säger.  Ettu. 
unter  die  ~e  bringen:  omtala  ngt,  göra  ngt 
till  allmänt  samtalsämne,  unter  die  ~e  ge- 
hen: komma  ut  ibland  folk.  2.  lägre  folk, 
tjänstefolk,  t.  ex.  diese  Herrschaft  hat  sehr 
gute'f^e,  er  muss  mit  den  »v/ew  essen;  H  ge- 
mene man,  karlar,  -geh  se  Leitgeb.  -priester, 
-s,  -,  m.  pastor,  -selig,  n.  nedlåtande,  vänlig, 
anspråkslös.  -Seligkeit,  O,  f.  nedlåtenhet, 
vänlighet,  anspråkslöshet,  -e...  ex.  ~kost.  O, 
/.  (tjänst)folkets  mat.  ~placker,  '^plager, 
~scherer,  -s,  -,m.  skinnare.  ~scheu,  a.  folk- 
skygg, 'v.schinder  =  r^placker.  'x.stube,  -n, 
f.  tjänstefolkets  rum,  drängstuga. 

Leutnant,  -s,  -e,  m.  se  Lieutenant. 

Levit,  -en,  -en,  m.  levit,  jfr  L  lesen  /. 

Levkéi«,  Levkoje,  -n.f.  löfkoja. 

Iexikål[isch],  «.  lexikalisk,  ordboks-. 

Lexikllon,  -ons,  -a  ei.  -en,  n.  ordbok,  lexikon. 

Lfg.,  förkortn.  =  Lieferung :  häfte. 

Libéll,  -[e]s,  -e,  n.  1.  klagoskrift.  2.  sinäde- 
skrift. 

Libelle,  -n,  f.  libell,  troUslända. 

libellierllen,  -te,  -t,  itr.  A.  jur.  uppsätta,  inlemna 
en  klagoskrift. 

Libellist,  -en,  -en,  m..  smädeskribént. 

liberal,  a.  liberal,  a)  frisinnad,  b)  frikostig. 

liberalisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  visa  sig  frisinnad, 
kurtisera  de  liberala. 

Liberalismus,  -,  O,  m.  liberalism,  frisinthet. 

Liberalität,  O,  /.  liberalitet,  a)  frisinthet,  b) 
frikostighet. 

Libertin,  -s,  -s,  Libertiner,  -s,  -,  m.  vällusting. 

Libréttllo,  -o[s],  -os  ei.  -i,  n.  librett,  operatext. 

Licentiat,  -en,  -en,  m.  licentiat. 

Licénz  se  Lizenz. 

Licht,   I.   -[e]s,  -er  och  %  -e,  re.  dim.  Lichtchen, 


kkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    4»  ^illerm.    ^  milltarisk  term. 


lichten 


468 


lieb 


-lein,  piur.  &fv.  Lichterchen,  -lein,  n.  1.  ljus, 
sken,  dager,  t.  ex.  das  ~  des  Tages,  des  Mon- 
des, einer  Kerze,  das  '\j  der  Welt  erblicken : 
skå.da  dagens  ljus,  födas,  ordspr.  wo  ~  ist,  ist 
auch  Schatten.  Med  prep.  an  das  ~  kommen, 
bringen  erfordern:  komma,  bringa  i  dagen, 
ans  ~  halten :  hålla  mot  ljuset,  mot  dagern ; 
geh  mir  aus  dem  ~e;  gå  undan,  du  skym- 
mer mig;  bei  <^  arbeiten,  bei  ~  besehen: 
noga  betrakta;  jmd7i  hinters  '^  führen ; 
etw.  im  rechten  ~  sehen:  se  ngt  i  dess  rät- 
ta ljus,  etw.  i7is  rechte  ~  stellen:  gifva  ngt 
dess  rätta  belysning,  jmdm  im  'v/e  stehen: 
skymma  ngn;  unter  ~s;  i  skymningen; 
jmdm  vors  ~  treten:  ställa  sig  så  att  man 
skymmer  ngn ;  abends  zwischen  '^i  skym- 
ningen. 2.  ljus  (lysande  kropp).  ~e  ziehen: 
stöpa  ljus.  Biidi.  jmdm  ein  ~  über  etw.  (ack.) 
aufstecken:  öppna  ngns  ögon  för  ngt.  II. 
a.  1.  ljus.  Es  wird  ~  det  börjar  ljusna.  ~e 
Hölzer:  löfträd,  löfskog.  2.  gles,  t.  ex.  ~e 
Wälder,  -arbeit,  -en,  f.  arbete  vid  ljus.  -arm, 
a.  Ijusfattig.  -bild,  -[e].?,  -er,  n.  1.  daguer- 
reotyp.  2.  fotografi,  -blau,  a.  ljusblå,  -blick, 

-[e]s,    -e,    m.    hastigt    Wravinnande    sken,    blixt; 

ljust  ställe  på  mulen  himmel,  -bote,  -n,  -n, 
m.  ljusets  budbärare,  ängel,  -braten,  -s,-,m. 
stek  som  gesällerna  få,  då  arbetet  vid  ljus 
börjar,  -brechend,  a.  ljusbrytande,  -docht, 
-[ejs,  -e,  m.  ljusveke,  -druck,  •[e]s,  -«,  r«. 
ljustryck,  -empfindlich,  a.  känslig  för  ljuset. 
-erscheinung,  -en,  f.  lju.sfenomen.  -farben- 
druck,  -[e]s,  -e,  m.  heliografi.  -feind,  -[e].?, 
-e,  m.  ljusets  fiende,  -form,  -en,  f.  ljusform. 
-fuchs,  -es,  -e  f,  m.  ljus  fux.  -funke[n],  -ns, 
-n,  7)1.  ljusglimt,  gnista,  -garn,  -[e]s,  O,  n. 
ljusvekegarn.  -gelb,  a.  ljusgul,  -gestalt,  -en, 
f.  ljus,  skinande  gestalt,  -giesser,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  Ijusstöpare,  Ijusstöperska. 
-halter,  -s,  -,  m.  ljusknekt.  -Händler,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,/,  ljushandlare,  Ijushandlerska. 
-hell,  a.  klar,  ljus.  -holz,  -es,  -er  f,  n.  1. 
(trä  till)  bloss.  2.  löfträd,  löfskog.  -hut, 
-[e]s,  -e  t,  m.  Ijussläckare.  -kammer,  -n,  f. 
ljuskammare,  -knecht,  -[e]s, -e,m.  ljusknekt. 
-kreis,  -es,  -e,  m.  ljuskrets,  -lehre.  O,  /.  lä- 
ran om  ljuset,  optik,  -leiter,  -s,  -,  m.  ljus- 
ledare, -loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  ljushål.  -los,  a. 
utan  ljus,  mörk.  -manschette,  -«,  /.  ljus- 
manschett, -meer,  -[e]s,  -e,  n.  Ijushaf.  -mes- 
s[e],  -en,  f.  kyndelsmässa.  -punkt,  -\e\s,  -e, 
m.  ljuspunkt,  -putze  =  -schere,  -quell,  -[e]s, 
-en,  m.  ljuskälla,  -schacht,  -[e]s,  -e  [fj,  wt. 
bärg.  schakt  som  går  i  dagen,  -schein,  -[e]s, 
-e,  m.  ljussken,  -schere,  -n,f.  ljussax,  -scheu, 
(t.  ljusskygg.  -Schimmer,  -s,  O,  m.  skimmer, 
sken.  -schirm, -[ejs,  -e,  to.  ljusskärm. -schnell, 
a.  blixtsnabb,  -schnuppe,  -n,  f.  ljusbrand, 
IjuHskarn.  -seite,  -n,  f.  ljussida.  -spiess,  -es, 
•e,  m.  Ijussticka.  -stoff,  -[e]s,  -e,  m.  ljus- 
ämne, lyse.  -strahl,  -[e]s,  -en,  m.  ljusstråle. 


-stumpf,  -\e\s,  -e  fj  »*•  ljusstump,  ljusbit. 
-talg,  -[e]s,  O,  m.  ljustalg.  -trunken,  a.  öfver- 
väldigad  af  ljuset,  -umflossen,  -umstrahlt,  a 
omgifven,  omstrålad  af  ljus.  -voll,  a.  ljus, 
klar,  strålande,  -weihe,  -n,f.  kyndelsmässa. 
-welle,  -n,  f.  ljusvåg.  -weit.  O,  /.  ljusets 
verld,  himlen,  -wesen,  -s,  -,  71.  himmelskt 
väsen,  -wölke,  -n,  f.  ljust  moln.  -zieher  = 
-giesser.  -er...  Ex.  '-^glanz,  -es.  O,  m.  ljus- 
glans, strålglans.    ~loh,  adv.  i  ljusan  låga. 

1.  lichtllen,  -ete,  ge-et,  1.  tr.  1.  göra  ljug,  upp- 
lysa. 2.  göra  gles,  (ut)g.allra.  II.  Sich  ~  1. 
ljusna.  2.  glesna. 

2.  lichtllen,  -ete,  ge-et,  tv.  A  likta,  lätta,  t.  ex. 
ein  Schiff,  den  Anker.  Lichtung,  /. 

Lichter  =  Leichter  1. 

Lichtheit,  Lichtigkeit,  0,/.  ljus. 

Lichtung, -e/i/.öppen  plats,glest  ställe  i  en  skog. 

Licitatiön,  -en,  f.  auktion. 

Lid,  -\e\s,  -er  och  -e,  n.  ögonlock. 

liderlln  se  ledei-n. 

lieb,  a.  kär.  Es  ist  mir  ~  det  är  mig  kärt, 
so  ~  dir  dein  Leben  ist:  om  ditt  lif  är  dig 
kärt.  Mein  r>^er:  min  vän.  Subst.  mein  ~  [cÄe«]  ; 
min  älskling,  hjärtevän,  käresta.  Jmdn  ~ 
haben:  tycka  om,  hålla  af  ngn,  J7ndn  ~  be- 
ko7nmen:  lära  sig  att  hålla  af  ngn,  jmdn  -v* 
behalten:  ej  glömma  bort  ngn  som  man  uåuer 
af.  Sich  (dat.)  etio.  r^j  sein  lassen :  hålla  till 
godo  med  ngt.  Das  Kind  ist  gar  zu  ~  bar- 
net  är   mycket  sött,  det  är  en  riktig  liten 

sötunge.    Ofta    nästan    pleonastiskt,     t.  ex.    der    ~e 

Gott:  Gud,  vår  herre,  das  tceiss  der  <^e 
Himmel:  det  vete  gudarne,  dus  r^ie  Brot : 
födan,  das  <^eGeld:  pengarne,  rfie  ~eiSora?ie; 
solen,  dagsljuset,  das  ~e  Ich:  (det  kära) 
jaget,  den  r^en  langen  Tag :  hela  långa  da- 
gen, manchen  ~ere  Tag :  mången  god  dag, 
du  ~e  Zeit!  kors!  seine  ~e  Not  mit  etvj. 
haben:  hafva  stort  besvär,  mycken  möda 
med  ngt.  Subst.  um  ei.  für  kein  r^  ej  för 
allt  i  verlden,  jmdm  zu  ~  för  att  göra  ngn 
till  viljes.  Kompar.  ~er ;  kärare,  men  afv.  hällre, 
t.  ex.  r^cr  sterben  als  leiden;  etw.  f^er  ha- 
ben el.  mögen  ei.  sehen:  tycka  bättre  om 
ngt.  Superi.  ~s<;  kärast,  äfy.  hälst,  etw.  a7n 
~s«ew  habeji :  tycka  bäst  om  ngt,  das  luäre 
mir  das  (aZ/e7-)~s<e :  det  skulle  jag  tycka 
(allra)bäst  om ;  der,  die  f^ste :  kärasten,  kä- 
restan, -äugeléi,  -en,  f.  kärleksfulla  ögon- 
kast, -äugellln,  {h6in.3e-kosen),itr.h.oahtr.\A\c]s.a. 
vänligt,  kasta  vänliga,  kärliga blickar,yjrt(^TO; 
på  ngn.  Mit  jmdm  ~  utbyta  vänliga  blic- 
kar, ögonkast  med  ngn.  -fråuenkirche,  -n,f. 
vår  frus  kyrka,  Mariakyrka,  -fräuenmilch, 
O,/,  ett  slaga  renskt  vin.  -grollelln,  (böjn.  .s« 
-kosen),  itr.  h.  af  kärlek  vredgas,  -haber, 
-.t,  -,  TO.  ~in,  -7ien,f.  1.  älskare,  älskarinna. 
2.  amatör,  r^  von  gute7n  Essen:  gnrjna,nå, 
~  von  Ff erden:  hästvän.  Sie  ist  eine  '\/in 
von   Putz:  hon   tycker  om  bjäfs 


U   aukuar  plur.   f  har  omljad.    ti'.  Iruuaitivl,    itr.  iniransitivt  verb.    h.  har  Itaben,   S.  hor  tein  till  hjälpverb. 


Liebden  4 

-en,  f.  förkärlek,  smak,  passion,  mani,  sam- 
Ungebegär.  -herzllen,  (bnjn.  le  -hosen),  tr. hjärt- 
ligt smeka,  -herzig,  a.  smeksam,  vänlig. 
•kosllen,  -te,  ge-t  ei.  liehgekost  ei.  %  liehkost, 
inf.  zu  ~  el.  liebzukosen,  itr.  h.  och  tr.  Jmdvi 
el.  jmdn  ~  smeka  ngn.  -kosung,  -en,/,  smek- 
ning, -los,  a.  kärlekslös.  -lösigkeit,  O,/,  kär- 
lekslöshet, -reich,  a.  kärleksfull,  -reiz,  -es, 
-c,  m.  behag,  tjusningskraft,  -reizend,  a. 
tjusande,  behagfull,  -stöckel,  -s,  -,  m.  bot. 
libsticka  (Levisticum  ofiicinale).  -wert[hj, 
a.  dyr  och  kär. 

Liebden,    -,    f.  brukl.    blott    l  Ulltal  meUan  furstliga  el. 

högadliga  personer.  Euer  r\i  eders  maj:t,  eders 
höghet,  eders  excellens  o.  s.  t. 
Liebe,  %  -n,  f.  1.  kärlek,  t.  ex.  die  ~  zur  Frei- 
heit, zu  Gott,  die  /^^  der  Eltern  zu  den  Kin- 
dern; ordspr.  die  ~  ist  hUnd,  alte  ~  rostet 
nicht.  2.  (vän)tjänst.  Ordspr.  eine  ~  ist  der 
andern  wert,  -bang,  a.  beklämd  af  kärlek. 
•bebend,  a.  bäfvande  af  kärlek,  -diener,  -s, 
-,  TO.  smiler,  lismare,  ögontjänare.  Den  ~ 
machen:  lisma,  -dienerei,  -en,  f.  lismeri, 
ögontjänst.  -dienerisch,  a.  lismande,  kry- 
pande, -flehend,  a.  bönfallande  om  kärlek. 
-glühend,  -heiss,  a.  glödande  (af  kärlek), 
älskogsvarm.  -krank,  a.  älskogssjuk.  -leer, 
-los,  a.  1.  kärlekslös.  2.  fattig  på,  saknande 
kärlek,  -reich,  a.  kärleksrik.  -sehnend,  a. 
trånande,  -siech  =  -krank,  -trunken,  a.  kär- 
leksdrucken.  -voll,  a.  kärleksfull,  -s...  Ex. 
~abenteuer,  -s,  -,  n.  kärleksäfventyr.  ~ap- 
fel,  -s,  "t,  m.  bot.  kärleksäpple  (Solanum  ly- 
copersicum).  'v,bedürfnis[s],  -ses.  O,  n.  be- 
hof  af  kärlek,  '^blick,  -[e].'?,  -e,  m.  kärleks- 
full blick.  ~bote,  -n,  -n,  m.  budbärare  mel- 
lan älskande,  abrief,  -[e]s,  -e,  m.  kärleks- 
bref.  ~brunst.  O,  /.  brånad.  ~dichter,  -s,  -, 
ni.  erotiker,  'v^dichtung,  -en,  f.  1.  O,  erotisk 
diktart.  2.  erotisk  dikt.  ~dienst,  -[e]s,  -e, 
TO.  väntjänst;  kärleksverk,  barmhertighets- 
verk.  'v/erklärung,  -en,  f.  kärleksförklaring. 
~flamme,   -«,/.  kärlekslåga.   ~gabe, -ra,/. 

af  kristlig  k&rlok  föranledd  (frivillig)  gåfva.     ~ge- 

dicht,  -\e\s,  -e,  n.  kärlekspoem,  -dikt,  -kvä- 
de.  ~genuss,  -es,  -e  f,  m.  kärleksnjutning. 
'>^geschichte,  -n,  f.  kärlekshistoria.  ~ge- 
Ständnis[s],  -ses,  -se,  n.  kärleksförklaring. 
'N.^gliick,  -[e]s,  O,  n.  lycka  som  kärleken 
skänker.  ~glut[h].  O,/,  älskogsglöd.  ~gott, 
-[e]s,  -er  f,  nx.  kärleksgud.  ~göttin,  -nen,f. 
kärleksgudinna,  '^^handel,  -s,  -f,  m.  kärleks' 
affär.  ~kind,  -[e]s,  -er,  n.  kärlekspant, 
'>^leute,  plut.  älskande.  ~lied,  -[e]s,  -er, 
kärleksvisa.  'x/mahl,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f, 
kärleksmåltid.  ~paar,  -[e]s,  -e,  n.  älskande 
par.  ~pfand,  -[e]s,  -er  f,  n.  kärlekspant. 
'N/pflicht,  O,  /.  kärlekspligt.  ~rausch,  -es,  -e 
t,  TO.  kärleksrus.  ~roman,  -[e]s,  -e,  to.  kär- 
leksroman. ~sache,  -n,  f.  kärleksaffär. 
'x/schwur,  -[e]s,  -e  f,  m.  kärleksed.  ~seufzer. 


)  Liege... 

-s,  -,  TO.  kärlekssuck.  «^..trank,  -[e]s,  -e  t,  m. 
kärleksdryck.  ~verhältnis[s],  -ses,  -se,  n. 
kärleksförhållande.  ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  kär- 
leks-, barmhertighetsverk.  'N/WUt[h],  O,  /. 
kärleksraseri. 

Liebelei,  -en,  f.  smekande,  älskog,  flyktig 
kärlekshandel. 

liebeliln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  tr.  smeka,  kurti- 
sera, mit  jmdm:  någon. 

liebllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  älska,  hålla  af, 
tycka  om.  jfr  Geliehte{r). 

liebens...  ex.  -wert[h],  a.  värd  att  älskas,  att 
vara  afhållen.  -würdig,  a.  älskvärd.  -Würdig- 
keit, -en,  f.  älskvärdhet. 

lieblich,  a.  älsklig,  Ijuf,  mild. 

Lieblichkeit,  -en,  f.  älsklighet,  Ijufhet,  mild- 
het. 

Liebling,  -[e]s,  -e,  to.  älskling,  -s...  ei.  ~aus- 
druck,  -[e]s,  -e  f,  to.  älsklingsuttryck.  ~be- 
schäftigung,  -en,  f.  käraste  sysselsättning. 
~gericht,  -[e]s,  -e,  n.  älsklingsrätt,  -v^laster, 
-s,  -,  n.  skötesynd.  '>.'platz,  -es,  -e  t,  m.  älsk- 
lingsplats. 

Liebling[s]schaft,  O,/,  egenskap  af  älskling. 

liebsäm,  a.  1.  kärleksfull.  2.  älsklig. 

Liebschaft,  -en,  f.  kärleksförbindelse,  Inkli- 
nation, tycke. 

Lied,  -[e]s,  -er,  n.  dim.  Liedchen,  -lein,  piur.  Uv. 
Liederchen,  -lein,  1.  sång,  visa.  Biidi.  ein  ande- 
res '^anstimmen:  BJnnga.  ur  en  annan  tonart, 
davon  kann  ich  auch  ein  '^{chen']  singen: 
därom  vet  jag  också  att  berätta.  2.  se  Lid. 
-form,  0,f.  visform.  -er...Ex.~buch,-[e]s,-ert, 
n.  visbok,  sångbok,  -v/dichter,  -s,-,to.  visdik- 
tare. ~kranz,  -es,  -e  f?  "*•  sångförening. 
~reich,  a.  rik  på  sång.  '^saal,  -[e]s,  -e  t,  »". 
'x/sammlung,  -en,  f.  sångsamling.  ~sänger, 
-s,  -,  TO.  'v/in,  -nen,  f.  vissångare,  vissån- 
gerska. ~spiel,  -[e]s,  -e,  n.  sångspel,  ope- 
rett, vådevill.  ~tafel,  -n,  f.  sångsällskap. 

Liederjä[h]n,  -[e]s,  -e,  to.  F  liderlig  sälle. 

liederlich,  a.  oordentlig,  slarfvig,  liderlig, 
otuktig. 

Liederlichkeit,  -en,  f.  oordentlighet,  slarf,  li- 
derlighet, utsväfning. 

Lieferant,  -en,  -en,  to.  leverantör. 

lieferbar,  a.  som  kan  levereras. 

lieferlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  leverera,  lemna,  t.  ex. 
Proviant  für  die  Trupp  en.  Beweis  für  etw.  2. 
lemna  i  afkastning,  frambringa,  t.  ex.  dies 
Land  liefert  nützliche  Produkte.  3.  öfver- 
lemna,  t.  ex.  jmdn  in  jmds  Gewalt.  Er  ist  ge- 
liefert :  han  är  förlorad. 

Lieferung,  -en,  f.  1.  leverering,  leverans.  2. 
häfte,  del  af  en  bok.  -s...  Ex.  ~bedingung,  -en, 
f.  leveransvilkor.  ^geschäft,  -[e]s,  -e,  n. 
leveranshandel.  ~schein,  -[e]s,  -e,  to.  mot- 
tagningsbevis. ~vertrag,  -[e]s,  -e  f,  "'■  le- 
veranskontrakt. ~zeit,  -ewj/.levereringstid. 

Liege...  ex.  -geld,  -[e]s,  O,  n.  i-  liggpengar. 
-tag,  -[e]s,  -e,  to.  «t  liggdag. 


F  familjilrt.    P  lägre  epråk.    %  mindre  brukligt.    $  teknisk  term.    4*  «jöterm.   iic  militftrisk 


liegen 


470 


Linie 


legen,  lag,  läge,  gelegen,  I.  itr.  h.  1.  ligga, 
t.  ex.  jmd,  etw.  liegt  hier,  die  Stndt  liegt 
nördlich  von  Berlin,  malei-isch,  geeignet  für 
den  Handel.  ~  bleiben:  blifva  liggande,  der 
Ort  blieb  unterwegs  ~  jag  for  förbi  stallet 
utan  au  besöka  det.  Jmdn  links  »x/  lassen:  gå 
förbi,  förbigå  ngn.  Da  liegt  der  Hase  im  \ 
Pfeffer:  det  är  just  knuten,  f^des  Gut:  fa- 
stighet. Med  prep.:  das  Kind  liegt  a  n  der 
Brust,  an  der  Erde :  på  marken,  die  Gärten 
'V/  an  einander :  bredvid  hvarandra,  das  Erz 
liegt  dort  am  ei.  zu  Tage:  malmen  går  där 
i  dagen,  der  Grund  liegt  am  ei.  zu  Tage: 
skälet  ligger  i  öppen  dag,  am  Fieber  krank 
~  ligga  sjuk  i  feber,  etw.  liegt  mir  am  Her- 
zen el.  an  der  Seele:  ngt  ligger  mig  om 
hjärtat,  jmdm  liegt  viel  an  etw.  (dat.);  ngt  är 
af  stor  vigt  för  ngn,  die  Schuld  liegt  nicht 
an  mir:  det  är  ej  min  skuld,  so  viel  an  mir 
liegt:  så  mycket  på  mig  ankommer;  auf  \ 
den  Knieen  ~  ligga  på  knä,  das  Haus  liegt  ' 
auf  dem  Harkte:  vid  torget,  auf  einem 
Haufen  «x»  ligga  i  hög,  die  ganze  Last  liegt 
auf  meinen  Schultern:  heia  bördan  hvilar 
på  mina  skuldror,  das  liegt  auf  der  Hand: 
det  är  uppenbart,  auf  den  Tod  krank  ~ 
ligga  dödssjuk;  er  liegt  aus  dem  Fenster: 
han  liitar  sig  ut  ur  fönstret;  das  liegt  aus- 
ser aller  Berechnung :  det  är  alldeles  obe- 
räkneligt; durch  einander  ~  ligga  om 
hvartannat;  das  Dorf  liegt  schon  hinter 
uns;  das  Haus  liegt  in  der  Königsstrasse : 
på  Kungsgatan,  etw.  liegt  mir  im  Kopf,  im 
Sinn,  in  den  Gedanken:  jag  går  och  tänker  ] 
på  ngt,  er  liegt  im  Sterben,  in  den  letzten 
Zügen:  han  ligger  pä  sitt  yttersta,  das  lag  j 
nicht  in  meiner  Absicht:  det  var  ej  min  af- 
sigt,  das  liegt  nicht  in  meiner  Macht:  det  I 
står  ej  i  min  makt;  die  Blätter  ~  nach  der 
Reihe:  bladen  ligga  i  ordningsföljd,  das 
Zimmer  liegt  nach  dem  Hof  zu:  rummet 
ligger,  vetter  åt  gården;  es  liegt  eine  Decke 
über  dem  Tische:  det  ligger  en  duk  på 
bordet,  immer  über  den  Buchern  ~  ständigt  I 
hänga  näsan  öf ver  boken ;  es  ~  Wolken  j 
um  den  Gipfel:  toppen  är  omgifven  af  j 
moln;  unter  Schloss  und  Riegel  »v.  ligga 
inom  lås  och  bom;  er  liegt  von  den  An- 
strengungen: han  är  sängliggande  till  följd  i 
af  ansträngningarna;  es  liegt  ein  Hund  vor 
(ler  Thür:  framför  ei.  utanför  dörren,  es 
liegt  klar  vor  Augen:  i  öppen  dag;  zu  Tage 
~  a)  barg,  gå  i  dagen,  b)  ligga  i  öppen  dag, 
zu  jmds  Füssen  ~  ligga  vid  ngns  fötter.  2. 
%  lägga  sig,  t.  ex.  er  lag  übers  Bett,  lass  mich 
an  dich  ~.  II.  tr.  Etw.  entzwei  ~  ligga 
sönder  ngt,  sich  (dat.)  den  Räcken  wund  ~ 
få  liggsår  på  ryggen,  jfr  gelegen.  III.  Sich 
wund  ~  få  liggsår.  Das  Obst  muss  sich  auf 
dem  Stroh  reif  ■^  frukten  måste  ligga  och 
mogna  på  halmen. 


Liegenschaft,  -en,  /.  fastighet. 

Lieger,  -.?,  -,  m.  1.  en  som  ligger,  i  sbt  på  ett 
ställe  för  affärer,  kvarliggande  handelsex- 
pedit. 2.  liggare. 

Lien,  -en,  f.  i  lina,  tåg. 

Liese,  -ns,  ■n,f.  npr.  dim.  Lieschen,  Lisa,  Eli- 
sabet. 

Lieutenant,  -s,  -s,m.  löjtnant.  /''?-aM~  A'..fruX. 

Liga,  -s,  f.  liga,  förbund. 

Ligatür,  -en,  f  ligatur. 

Ligue,  -n,  f.  liga,  förbund. 

liierllen,  -te,  -t,  tr.  förena,  förbinda. 

Likör  se  Liqueur. 

Lilttor,  -s.  Liktören,  m.  liktor. 

lila,  a.  Ijusgredelin. 

Lila[l<],  -s,  -s,  m.  syren. 

Lilie,  -n,f.  lilja.  -n...  ex.  ~busen,  -s,  -,  m.  lilje- 
barm, o^geruch,  -[e].5,  -e  t,  m.  liljedoft. 
~kreu2,  -es,  -e,  n.  liljekors.  ~weiss,  a.  lilje- 
hvit. 

Liliputaner,  -s,  -,  m.  lilliputianer. 

lilla  se  lila. 

Limite,  -n,f.  handel,  yttersta  pris. 

limitierllen,  -te,  -t,  tr.  begränsa. 

Limitlio,  -('[s],  -os  ci.  -i,  Limitllum,  -um[s],  -a, 
n.  =  Limite. 

Limonade,  -n,  f.  saft  och  vatten,  limonad. 

Limöne,  -n,  f.  citron,  -n...  ex.  ~saft,  -[e]s.  O, 
7».  citronsaft. 

Lind...  Ex.  -drache,  -n,  -»,  -wurm,  -[e]s,  -er  f, 
TO.  lindorm. 

Iind[e]  se  gelind. 

Linde,  -n,  f.  lind.  -n..  ex.  ~bast,  -[e]s,  O,  m. 
lindbast.  ~baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  lind.  'v-blU- 
t[h]e,  -n,f.  lindblomma.  ~gang,  -[e]s,  -e  t, 
m.  lindallé.  ~holz,  -es,  -er  f,  n.  (stycke) 
lindträ.  «^honig,  -[ejs,  O,  m.  ur  lindblommor 
samlad  honing. 

1.  linden,  a.  af  lindträ.  lind-. 

2.  lindüen,  -ete,  ge-et,  1.  tr.  göra  mild,  lindrig, 
mildra.  II.  Sich  ~  blifva  mild,  mildras. 

Linderer,  -s,  -,  m.  Linderin,  -nen,f.  lindrare. 

linderlin,  -te,  ge-t,  I.  tr.  lindra,  mildra.  II.  Sich 
~  lindras,  mildras.  Linderung,  /.  -s...  E.t. 
~balsäm,  -[e]s,  -e,  m.  lindrande  balsam. 
'>.<mittel,  -.',  -,  n.  lindrande  medel. 

Lindheit,  Lindigkeit  se  Gelind... 

Lineal,  -[e}s,  -e.  n.  linjal. 

Lineamént,  -[e].«,  -e,  n.  linie,  drag,  i  sht  a)  han- 
dens linier,  b)  ansigtsdrag. 

linear,  a.  linear-. 

lingual,  a.  gram.  lingval,  tung-. 

Linguist,  -en,  -en,  m.  språkforskare. 

Linguistik,  O,/,  språkforskning. 

linguistisch,  a.  språklig,  språk-. 

Linie,  -«,  f.  1.  linie.  Zwei  Personen  stehen 
auf  gleicher  ->-  två  personer  äro  likstälda, 
intaga  samma  ställning.  ~  halten:  a)  >Ü<  bi- 
behålla rättning,  b)  skrifva  radrätt.  2.  rad. 
-n...  Ex.  ~blatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  linjer-,  rad- 
papper.  'X'holz,  -es,  -er  f,  n.  linjal,  '^papier, 


■^k.par  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iBtransitivt  verb.    Ä.  har  habm,    S.  har  tein  till  hjälpverb, 


liniieren 


471 


Lob 


-[e]s,  -e,  n.  linjeradt  papper.  «vschiff,  -[e]s, 
-e,  n.  linieskepp.  '^.truppen,  /.  plur.  linie- 
trupper.  ~zieher,  -s,  -,  in.  linjerstift,  rit- 
stift, rostral. 

liniierlien,  -te,  -t,  tr.  linjera.  Liniierung,  /. 

link,  a.  1.  vänster.  ~  sein:  vara  vänsterhänd. 
~e  Seite:  insida,  af  vigsida.  Die  ~e;  a) 
vänstra  handen,  b)  vänstra  sidan,  zur  '^en 
gehen:  gå  till  vänster.  Sich  eine  Frau  an  die 
~e  Hand  antrauen  lassen:  gifta  sig  till 
vänster.  2.  =  linkisch,  -hand,  F  -pfot,  -s,  -s, 
•tatz,  -en,  -en,  m.  vänsterhänd  person. 
-wärts,  adv.  åt  vänster,  -er...  ex.  ~seits,  adv. 
på  vänstra  sidan. 

Linkheit,  -en,  /.  tafatthet  m.  m.  jfr  «ij. 

linkisch,  a.  tafatt,  tölpaktig,  drumlig. 

links,  adv.  1.  till  vänster,  vom  Zuschauer  ci. 
des  Zuschauers:  om  åskådaren.  Das  Rechts 
und  ~  höger  och  vänster.  Biidi.  jmdn  ~  lie- 
gen  lassen:  försumma,  ej  bry  sig  om  ngn, 
»^  sein:  vara  på  galen  väg,  hafva  misstagit 
sig,  sich  ~  ausdrücken:  uttryclia  sig  orik- 
tigt. 2.  tafatt,  tölpaktigt.  3.  på  afvigsidan. 
4.  Vettern  von  ~  slägtingar  genom  gifter- 
mål, -ab,  adv.  (bort)  åt  vänster,  -her,  adv. 
från  vänster,  -hin,  adv.  åt  vänster,  -seitig, 
a.  på  vänster  sida,  på  afvigsidan  befintlig. 
-um,  adv.  vänster  om.  ~  kehrt!  helt  vänster 
om ! 

Linnen  se  Leinen. 

Linse,  -re,  f.  lins,  a)  bot.  (Ei-vum),  b)  giasiios. 
-n...Ex. ~ähnlich,  ~ärtig,  a.linsartad.  'x^baum, 
-[e]s,  -e  t)  »"•  hot.  blåsärt  (Colutea  arbore- 
scens).  ~gericht,  -[e]s,  -e,  n.  linsrätt.  «x/zäh- 
ler,  -s,  -,  m.  smulgråt,  gnidare. 

linsenhaft,  linsicht,  a.  linsformig. 

Lipplle,  -en,  f.  läpp.  Die  ~n  hängen  lassen: 
hänga  läpp.  -fisch,  -e.f,  -e,  m.  zooi.  snyltra 
(Labrus).  -en...  ex.  -v/blume,  -n,  f.  bot.  läpp- 
blomstrig  blomma,  labiat.  '>./blumig,  a.  bot. 
läppblomstrig.    '>..buchstabe,  -n,  -n,  m.  gram. 

läppbokstaf    (tecken    rdr    läppljud);  äfv.  läppljud. 

~laut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  läppljud,  labial. 

lippellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  röra  läpparne. 

lippig,  a.  försedd  med  läppar,  bot.  läppblomst- 
rig. Vanl.  i  sms.,  t.  ex.  dick'^  rorsedd  med  tjOCka 

läppar. 
Liquéur,  -[e]s,  -e,  m.  likör. 
liquid,   a.   handel.    1.   klar,   obestridd,  t.  ex.  ~e 

Schuld,   'N/e   Forderung.  2.    som  fins  inne  i 

Liquidånt,  -en,  -en,  m.  fordringsägare  som  vid 
domstol  gjort  sin  fordran  gällande. 

Liquidét,  -en,  -en,  m.  stämd  gäldenär. 

Liquidation,  -en,  f.  1.  fordran.  2.  anmälan  af 
ens  fordringar.  3.  uppgörelse.  4.  (konkurs-) 
utredning.  5.  borgenärssammanträde. 

Liquidator,  -s,  Liquidatoren,  m.  utrednings- 
man. 

iiquidierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  anmäla 
Bina  fordringar.    2.   fordra   ror  sitt  besvär.  3. 


Mit  seinen  Gläubigem  f\,  göra  upp  med 
sina  borgenärer,  klarera  sina  affärer.  4.  in- 
lemna  konkursansökan.  5.  nedlägga  en  af- 
fär, upplösa  ett  bolag.  Liquidierung,  /. 

Lispel,  -s,  -,  -laut,  -[e]s,  -e,  -ton,  -[e]s,  -e  t.  »«• 
läspadt,  mjukt  uttaladt  ljud,  hviskning, 
susning. 

Lispeléi,  -en,/,  läspning,  läspande. 

lispellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  läspa.  2. 
mjukt  uttala,  tala,  säga  med  Ijuf  röst.  3. 
hviska.  4.  susa. 

Lispler,    -s,    -,  m.  ~in,  -nen,/,  en  som  läspar 

m.  m.  se  roreg. 

List,  -en,  /.  list,  svek,  knep,  försåt.  -en...  ex. 
«N^gewebe,  -s,  -,  n.  väfnad,  nät  af  intriger. 
~reich,  o.  listig. 

Liste,  -n,/.  lista,  förteckning,  -n...  ex.  ~wahl, 
-en,  /.  listval. 

listig,  a.  listig. 

Listigkeit,  O,/,  listighet. 

Litanéi,  -en,/,  litania. 

Liter,  -s,  -,  n.  och  m.  liter. 

Lilera...  se  Littera... 

Lithograph,  -en,  -en,  m.  litograf. 

Lithographie,  -en,  /.  litografi. 

lithographierllen,  -te,  -t,  tr.  litografiera. 

lithographisch,  a.  litografisk. 

litterarisch,  a.  literär. 

Litteråt,  -en,  -en,  m.  1.  lärd.  2.  författare. 

Litteråtent[h]um,  -[e]s,  O,  n.  1.  den  lärda 
verlden,  de  lärde;  lärdomshögfärd.  2.  för- 
fattarne,  författarskap,  skriftställeri. 

Litteratur,  -en,/  literatur.  -blatt,  -[e]s,  -er  fi 
n.  literär  revy,  tidning  för  literär,  for  ve- 
tenskaplig kritik,  -geschichte,  -n,  /.  litera- 
turhistoria.  -zeitung,  -en,/  =  -hlatt. 

Liturgie,  -en,  /  liti^rgi. 

liturgisch,  a.  liturgisk. 

Litze,  -n,  /  1.  snöre,  segelgarn.  2.  snodd, 
trens.  3.  sträng  i  rop.  4.  solf.  -n...  Ex.  ^be- 
satz,  -es,  -e  f,  m.  (garnering  med)  snodder. 
'N.bruder,  -s,  -f,  m.  packkarl.  ~kanim,  -[e]s, 
-e  t,  m.  solfskaft. 

Livländer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  lifländare,  lif- 
ländska. 

Livree,  Livréi,  -en,  /  livré,  -bediente(r),  (adj. 
b»jn.)  -diener,  -s,  -,  m.  betjänt  i  livré. 

Lizenz,  -en,  /  licens,  frihet. 

Lob,  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Löbchen,  -lein,  1.  O,  % 
omdöme,  vitsord.  Beijmdm  ein  gutes,  .'schlech- 
tes ~  haben:  stå  väl,  illa  anskrifven  hos 
ngn.  2.  O,  lof,  beröm.  Gott  sei  ~  gudskelof ! 
3.  skoispr.  berömmande  anteckning,  godt 
märke.  -begier[de],  O,/,  begär  efter  beröm, 
ärelystnad,  -begierig,  a.  begärlig  efter  be- 
röm, ärelysten,  -gedieht,  -[e]s,  -e,  n.  lofkvä- 
de.  -gesang,  ■[e]s,  -e  t,  '»■  lofsång.  -hudeléi, 
-en,  /.  lågt  smicker,  -hudeler, -s, -,m.  smick- 
rare,  lismare.  -hudellln,  -te,  ge-t  och  lobge- 
hudelt,  itr.  k.  och  tr.  smickra,  yTref? t«  ex.jmdn: 
ngn;  lisma.  -Hed,  -[e]s,-er,w.  lofsång.  -preis, 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.   >K  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    i'  ^«tcrm.   iS<  militärisk 


loben 


472 


Logis 


■es,  O,  m.  lofprisning.  -preisllen,  lohpries  ei. 
-te,  gelobpriesen  ei.  lobr/epriesen  ei.  ge-t, 
zu  ~  el.  lohzupreisen,  tv.  lofprisa,  prisa. 
-preisung,  -en,  f.  lofpri sande,  -rede,  -n,  f. 
loftal.  -redner,  -s,  -,  m.  loftalare.  -rednerisch, 
a.  lofprisande.  -Singen,  itr.  h.  lofsjunga. 
-Spruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  beröm,  loford.  -sucht, 
O,  f.  begär  att  a)  berömma,  b)  berömmas. 
-würdig,  a.  lofvärd,  berömlig.  -es...  ex.  ~er- 
hebung,  -en,f.  loftal. 

lobllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  berömma;  lofva, 
prisa,  jmdn  um,  für,  wegen  etw.,  högtidi.  sifv. 
einer  (gen.)  Sache:  ngn  för  ngt.  Da  lob'  ich 
mir  mein  Dörfchen:  tacka  vill  jag  min  lilla 
by.  2.  omnämna,  anföra.  II.  Sich  ~  1.  be- 
römma sig.  2.  Gute  Ware  lobt  sich  selbst: 
god  vara  talar  själf  för  sig. 

lobens...  ei.  -wert[h],  -würdig,  a.  lofvärd,  be- 
römlig. 

Lober,  -.«,  -,m.~in,  -nen,f.  en  som  berömmer. 

lobesäm,  lobesän,  a.  berömlig,  hedervärd,  ärad, 
berömd,  iron.  Herr  Magister  ~  ärade  herr 
magister. 

loblich,  a.  lofvärd,  hedervärd. 

Loblichl<eit,  O,/,  berömlighet. 

Loch,  -[«].«,  -er  f,  n.  dim.  Lüchlein,  Löchelchen, 
piur.  äfv.  Löcherchen,  -lein,  1.  hål.  F  biidi. 
jmdm  ein  ~  in  den  Leib  fragen :  sätta  åt 
ngn,  vara  efterhängsen  med  frågor,  ein  ~ 
aufmachen  um  ein  andres  zuzustopfen :  lå- 
na på  ett  håll  för  att  betala  på  ett  annat, 
auf  dem  letzten  ~e  pfeifen:  ligga  på  sitt 
yttersta,  aus  einem  andern  ~e  pfeifen: 
sjunga  ur  en  annan  tonart,  jmdm  zeigen, 
wo  der  Zimmermann  das  ~  gemacht  ei.  ge- 
lassen hat:  visa  ngn  på  dörren.  2.  håla. 
-bäum  se  Lachbaum,  -bohrer,  -s,  -,  m.  O  borr 
att  borra  häl  med.  -cisen,  -s,  -,  n.  0  stamp,  hål- 
mäjsel.  -tiefe,  0,y.  hålets  djup.  jfr  Löcher... 

lochllen,  -te,  ge-t,  tr.  O  göra  hål  i,  genom- 
borra. 

Löcher...  ex.  -pilz,  -es,  -e,  m.  bot.  rörsopp  (Bo- 
letus), -zahl,  -en,  f.  antal  hål. 

löchericht,  löcherig,  a.  full  af  hål,  hålig,  pipig, 
porös. 

Löcherigkeit,  O,/,  hålighet,  pipighet,  porosi- 
tet. 

Lock,  -[e]s,  -e,  m.  j»g.  lock,  lockning.  -ente,  -n, 
f.  lockand.  -mittel,  -s,  -,  n.  lockmedel,  -pfei- 
fe, -n,  f  lockpipa.  -ruf,  -[e]s,  -e,  m.  lock- 
rop, -speise,  -«,/.  lockmat.  -stimme,  -?»,_/'. 
lockande,  förförisk  röst.  -vogel,  -s,  -f,  m. 
lockfogel.  -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  t,  n.  lock- 
ord. 

Locke, -n,./*.  dim.  Löchchen,  -lein,  (hår)lock.  -n... 
Ex.  ~ärtig,  a.  lockig.  ~haar,  -[ej.«,  -e,  n. 
lockigt  hår.  ~kopf,  -[c].s,  -e  t,  m.  lockigt 
hufvud.  ~köpfig,  a.  lockig.  ~wickel,  -s,  -, 
m.  papiljott. 
I.  lockilen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  locka,  göra  lockig. 
II.  Sich  ~  locka  sig,  bilda  lockar. 


f.  lockande 


2.  lockllen,  -te,  ge-t,  tr.  locka. 
löckllen  se  3.  lecken. 

1.  Locker,   -s,   -,  m.  1.  ~in,  -nen, 

person.  2.  lockrop,  locklåt. 

2.  locker,  a.  1.  lös  (ej  iiird,  fast),  lucker,  slapp, 
slak.  2.  lösaktig,  lätt  på  tråden,  lättfär- 
dig. 

Lockeréi,  -en,  f.  lockande. 

Lockerheit,  -en,  f.  1.  O,  löst,  luckert,  slappt 
tillstånd.  2.  lösaktighet,  lösaktig  hand- 
ling. 

Lockerling,  -[e]s,  -e,  m.  lättfärdig  sälle. 

lockerijn,  -te,  ge-t,  I.  tr.  lossa  (på),  släppa  ef- 
ter; uppluckra.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  lossna, 
blifva  lösare,  lucker,  slakna.  Lockerung,  /. 

lockicht,  lockig,  a.  lockig. 

Lockung,  -en,  f.  1.  O,  lockande.  2.  lockelse. 

Lode,  -n,  f.  telning,  skott. 

1.  lodilen,  -ete,  ge-et,  itr.  s.  skjuta  upp. 

2.  Loden,  -s,  -,  m.  1.  ovalkadt  kläde.  2.  ett 
slags  groft  ylletyg. 

3.  loden,  a.  af  Loden,  se  rareg. 
Löder...  ex.  -asche,  O,  /.  falaska. 
loderlln,  -te,  ge-t,  tr.  flamma,  blossa. 

Löffel,  -s,  -,  m.  1.  sked.  Thuu  als  tvenn  man 
die  Weisheit  mit  ~w  gegessen  hätte:  ungef. 
tycka  sig  förstå  allting  bäst.  F  biidi.  den  ~ 
aufstecken:  hafva  ätit  sitt  sista  mål,  dö, 
jmdn  übern  ~  barbieren:  lura  ngn.  2.  jag. 
öra  pi  hare.  -bart,  -[e]5,  -e  t,  m.  skäggfjun. 
-blech,  -[_e~\s,  -e,  n.  skedbleck  (bieck  med  håi  att 
sätta  skedar  i),  -förmig,  a.  skedfomiig.  -gans, 
-e  t.  /•  ="">'■  skedgås  (Platalea).  -garde,  -n, 
f.  F  borgargarde,  -kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  bot. 
skörbjuggsört  (Cochlearia).  -reiher,  -s,  -,  m. 
=  -gans.  -Stiel,  -{e^s,  -e,  m.  skedskaft,  -wei- 
se, adv.  skedvis. 

Löffeléi,  -en,  f  kärvänlighet,  smekning. 

löffeliln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  1.  afv.  tr.  taga  (upp) 
med  sked;  äta  med  sked,  slefva  i  sig,  äta. 
2.  vara  kärvänlig,  smeka(s). 

Löffler,  -s,  -,  m.  1.  zooi.  skedgås.  2.  kurtisör, 
jungfiupilt. 

Log  se  Logg. 

Logarithmllus,  -«.«,  -en,  m.  mat.  logaritm. 

Loge,     -n,   f.    loge  (teater-,  frimurarloge  m.  m.).    -n... 

Ex.    ~gang,    -[e].«,  -e  f,  m.  (teater)korridor. 

'-vSChliesser,  -.<,  -,  vi.  (loge) vaktmästare.    ~- 

zeichen,  -s,  -,  n.  logemärke,  frimurartecken. 
logllen  se  loggen. 
Logg,   -[e].',  -e,  ? 

-er,    -holz,  -es, 

-linie,  -n,  f.  i- 
logglien,  -te,  ge-t 
Logier...  kx.  -besuch,  -[e] 

gäst  som  stannar   längre  tid,  ej  bl 


,  och  m.  'i'  logg.   -brett,  -\_e\s, 

■er  t,  n.  i  loggbräde,  -leine, 

ogglina. 

itr.  h.  "i.  logga. 

.  främmande, 

för  dagen,  natt- 
gäst. -Zimmer,  -s,  -,  n.  gästrum. 

logierllen,  -te,  -t,  logera,  a)  itr.  h.  bo,  b)  tr. 
härbärgera,  inhysa.  Logierung,  f. 

Logik,  O,/,  logik." 

Logis,  -,  -,  n.  logis,  bostad,  härbärge. 


O   saknar  plur-   f  hftr  omljud.    tr.  transitiv 


itr.  iotransitiTt  verb.    h.  U»r  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


logisch 


473 


los 


logisch,  a.  logisk. 

loh,  I.  a.  klar,  lågande,  glödande.  II.  -[e]s,  -e, 

m.  och  n.  =  1.  ooh  2.  Lohe,  -feuer,  -s,  -,  n.  klart 

lågande  eld. 

1.  Lohe,  -n,  f.  låga,  flamma. 

2.  Lohlle,  -en,  f.  ©  garfvarbark,  lo.  -gar,  a. 
logarfvad.  -gerber,  -s,  -,  vi.  logarfvare.  -ger- 
berei,  -en,  f.  logarfveri. 

1.  lohllen,  -<e,  ge-i,  itr.  h.  ooh  s.  låga,  flamma. 

2.  lohilen,  -te,  ge-t,  tr.  0  logarfva,  barka. 
Lohme,  -n,f.  looi.  1.  lom  (Colymbus).  2.  grissla 

(Uria). 
Lohn,   -[e]s,   -e  f,  m.   1.  0,  lön,  vedergällning, 
t.  ex.  Undank  ist  der  Welt  ~.  2.  lön  it  tjänare 
och   deras   vederlikar.    In  jmds  »j  Steken:  vara 
tjänst  hos  ngn.  -arbeiter,  -s,  -,  m.  lönad  ar 
hetare,  -bediente(r),  (adj.  bejn.),  -diener,  -s,  -,  m 

vaktmästare    som    hjres  för  vissa  tillfällen,  hj'rla 

kej.   -herr,   -n,   -en,  m.  husbonde,   -kutsche 
-n,  f.   åkardroska.    -Rutscher,  -s,  -,  m.  hy 
kusk.  -lakai,  -en  ei.  -s,  -en,  m.  hyrlakej.  -tag 
-[e]s,  -e,  m.  aflöningsdag. 

lohnllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  löna 
(sig),  betala  (sig),  vedergälla,  t.  ex.  jmdm 
etw.  mit  el.  durch  etw.  ~,  etw.  lohnt  die 
Mühe,  solche[n]  Thaten  hann  nur  Gott  ~,  es 
lohnt  [sich'l  der  Mühe:  det  lönar  mödan. 
Die  Arbeit  lohnt  nicht:  lönar  sig  ej.  Wie- 
viel lohnt  die  Arbeit?  hvad  inbringar,  be- 
talas för  arbetet? 

lohnllen,  -te,  ge-t,  tr.  aflöna. 

Löhner,  -s,  -,  m.  daglönare. 

Löhnung,  -en,  f.  aflöning,  a)  aflönande,  b)  lön, 
dagspenning,  -s...  Ex.  -vtag,  -[e]s,  -e,  m.  af- 
löningsdag. 

lokal,  I.  a.  lokal.  II.  -[e]^.  -e,  Lokållle,  -eis],-ien, 
n.  lokal,  -behorde,  -n,  f.  lokal  myndighet. 

lokalisierlien,  -te,  -t,  tr.  lokalisera.  Lokalisie- 
rung,,/'. 

Lokalität,  -en,  f.  lokalitet. 

Lokomobile,  -n,f.  lokomobil. 

Lokomotive,  -n,  f.  lokomotiv. 

Lokus,  -,  -ex.Loci,  m.  1.  ort,  lokal.  2.  F  af  trade. 

Lolch,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  bot.  repe  (Lolium). 

Lombard,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  1.  pantlåneinrätt- 
ning.  2.  pantsedel,  -geschäft,  -[e]s,  -e,  n. 
pantlåneaffär.  -schein  =  Lombard  2. 

Lombarde,  -n,  -n,  m.    1.  lombard  (invånare  l  Lom- 

bardiet).  2.  pantlånare;  växlare. 

Lombardei,  O,/,  npr.  Lombardiet. 

lombard  [is]  ierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  låna  ut 
mot  pant,  vara  pantlånare. 

Lomber,  -s.  O,  n.  lomber  (kortspel). 

Loo...  se  Lo... 

Lorbeer  (arv.  mea  ö),  -s,  -en,  m.  lager,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  lagerträd,  -bekränzt,  a.  lager- 
kransad,  -hain,  -[e]s,  -e,  m.  lagerlund,  -kir- 
sche,  -ra,  f.  bot.  lagerkörs  (Cerasus  Lauro- 
cerasus). 

Lorbeere  (afv.medS),  -n,f.  1.  lager.  2.  lagerbär. 

Lord,  -5,  -s,  m.  lord. 


Lorétte,  -n,  /.  kurtisan. 

Lorgnette,  -n,f.  lornjett  mea  tvi  gia». 

Lorgnon,  -s,  -s,  m.  lornjett  wr  ett  öga. 

Lori,  -s,f.,  m.  och  ra.  jamv.  öppen  godsvagn. 

1.  Los,    -es,   -e,   ra.   aim.  Löschen,  -lein,  1.  lott. 

2.  en    lott    tillfallande  vinst,  t.  ex.  das  grosse  »v/. 

3.  öde.  -topf,  -[e]s,  -e  f,  m.  lotturna.  -Zie- 
hung, -en, f.  (lotteri)dragning. 

2.  los,  I.  a.  1.  lös,  loss,  t.  ex.  die  Kette,  der 
Hund,  der  Gefangene,  der  Teufel  ist  ~.  2. 
Von  einer  ei.  einer  (gen.)  ei.  eine  Sache  ~ 
sein,  iverden:  vara,  blifva  af  med,  fri  från 
ngt.  3.  Was  ist  ~.?  hvad  står  på?  Es  ist 
etw.  ~  det  är  ngt  i  görningen.  Es  ist  mit 
ihm,  mit  seinem  Wissen  nicht  viel  <n/  det  är 
ej  mycket  bevändt  med  honom,  med  hans 
vetande.  Es  ist  heule  im  Theater  -wenig  »x; 
det  är  i  dag  ej  mycket  att  se  på  teatern. 
II.  interj.  gå  på!  framåt!  -ankern,  tr.  A  Ein 
Schiff  ~  lyfta  ankarna  på  ett  fartyg,  -ar- 
beiten, I.  tr.  och  sich  ~  lösgöra  (sig).  II.  itr. 
h.  Tapfer  drauf  ~  gå  på  helt  oförskräckt, 
gå  på  i  ullstrumporna,  -bekommen,  tr.  få 
loss.  -binden,  tr.  lösa,  lossa,  knyta  upp.  -bit- 
ten, tr.  genom  böner  befria,  -brechen,  I.  tr. 
lösbryta,  bryta  loss,  af.  II.  //;•.  ,■>•.  lossna, 
lösbryta,  brista  ut.  -brennen,  I.  tr.  fyra  af. 
II.  itr.  s.  gå  af  (om  skott),  -bringen,  tr.  få  loss. 
-doktern,  itr.  h.  Drauf  ~  helt  ogeneradt 
kvacksalfva.  -donnern,  itr.  h.  börja  åska. 
Biidi.  gegen  jmdn  ~  häftigt,  vredgadt  fara  ut  mot 
ngu.  -drehen,  tr.  vrida  loss,  dän.  -drücken,  <r. 
trycka  loss;  trycka  af  skott,  -eisen,  tr.  isa 
loss;  F  hiidi.  med  möda  få,  tigga  sig  till. 
-fahren,  itr.  s.  1.  fara  åstad.  2.  Auf  etw. 
(ack.)  ~  fara  rakt  på,  styra  kurs  på  ngt.  3. 
hastigt  lossna,  fara  dän.  4.  brista  ut.  5. 
Auf  jmdn  ~  rusa  mot  ngn.  -feuern,  I.  tr. 
fyra  af.  II.  itr.  h.  hastigt,  oafbrutet  skjuta,  bras- 
sa på.  -geben,  tr.  lös-,  frigifva.  -gehen,  itr. 
s.  1.  Auf  etw.  (ack.)  ~  gå  löst  på  ngt.  Nicht 
gerade  auf  die  Sache  ~    ej  gå  rakt  på  sak. 

2.  F  börja.   Jetzt  geht's  los:  nu  börjar  det. 

3.  gå  af  (om  skott).  4.  lossna;  gå  upp.  -gürten, 
tr.  spänna  upp  gördeln,  bukgjordarna  på. 
-haben,  tr.  hafva  fått  loss.  -haken,  tr.  häkta 
af.  -halftern,  tr.  och  sich  ~  taga  grimman  af 
(sig),  -hauen,  I.  tr.  hugga  loss,  af,  bort.  II. 
itr.  h.  Alf  jmdn  ~  hugga  in  på  ngn.  -hel- 
fen, itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  att  komma 
loss.  -hetzen,  tr.  hetsa,  -kauf,  -[fi]s,  O,  m. 
lös-,  friköpande,  -kaufen,  tr.  och  sich  ~  lös-, 
friköpa  (sig),   -kaufung,  /.  -käuflich,  a.  som 

kan  lösköpas,  -ketten,  tr.  lossa,  lösa  från  ked- 
jan; koppla  af.  -knüpfen,  tr.  knyta  upp,  loss. 
-kommen,  itr.  s.  komma  lös,  blifva  fri.  -kop- 
peln, tr.  Die  Hunde  ~  släppa  hundarne. 
-kriegen,  tr.  F  få  loss,  få  dän.  -lassen,  I.  tr. 
släppa,  lössläppa.  II.  itr.  h.  lossna,  släppa. 
■leben,  itr.  h.  F  Drauf  ~  lefva  utan  efter- 
tanke, -legen,  itr.  h.  F  börja,  -lösen,  tr.  lossa, 


%kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  tenq.    4*  sjOterm.   )&  militärisk 


lösbar 


474 


Lot 


frånskilja,  -machen,  tr.  och  sich  ~  lös-,  fri- 
göra (sig);  lossa,  -marschieren,  itr.  s.  Auf 
etw.  (ack.)  ~  marschera  rakt  på  ngt.  -platzen, 
itr.  s.  brista  ut.  -reden,  it?:  h.  Dvauf  '^  pra- 
ta i  vädret,  utan  att  fråga  efter  ngt,  gå  på 
Dicrt  sitt  prat.  -reissen,  I.  tr.  och  sich  ~  slita 
(sig)  lös,  rifva  loss.  ll.itr.s.  gå  loss,  lossna, 
brista,  -sagen,  sich  ~  von  etw. :  afstå  från,  af- 
säga  sig  ngt,  von  jmdm:  frigöra  sig,  göra  sig 
oberoende  af  ngn.  -schiessen,  I.  tr.  och  itr. 
h.  1.  skjuta  af  gevär.  2.  skjuta  bort,  dän  ngt 
från  ngt.  II.  itr.  s.  Auf  ettu.  (ack.)  ~  störta  sig 
öfver,  rusa  rakt  på  ngt.  -schlagen,  I.  tr.  1. 
slå  af,  slå  dän.  2.  handel,  bortslumpa.  II.  itr. 
h.  1.  Auf  jvicln  ~  hugga  in  på  ngn,  slå  ngn. 
2.  börja  (angreppet),  -schnallen,  tr.  spänna 
af.  -schneiden,  I.  tr.  skära  af,  loss,  bort.  II. 
itr.  h.  börja  skära,  -schnüren,  tr.  snöra  af. 
-schrauben,  tr.  skrufva  loss,  af.  -segeln,  itr. 
.«.  afsegla;  F  bimi.  begifva  sig  i  väg.  -sein, 
itr.  s.  vara  lös,  loss,  fri,  se  ror  öfr.  2.  los  I,2,:i. 
-sprechen,  tr.  frisäga,  frikalla,  frikänna. 
.Jmdn  von  Sünden  >^  förkunna  ngn  af- 
lösning.  -sprengen,  I.  tr.  spränga  loss,  bort. 
II.  itr.  s.  Auf  jmdn  ~  spränga,  galoppera 
rakt  på  ngn.  -springen,  itr.  s.  1.  springa  af, 
lossna.  2.  Auf  jmdn  ~  rusa  mot  ngn.  -spü- 
len, tr.  skölja  bort.    -Stecken,  tr.  släppa  ned 

uppfästade  kläder.   -Stürmen,  itr.  S.  Auf  etw.  (ack.) 

»>.<  storma,  rusa  mot,  rakt  på  ngt.  Auf  seine 
Gesundheit  »x/  storma  på  hälsan,  -stürzen, 
itr.  s.  Auf  jmdn  ~  störta,  rusa  mot,  på 
ngn.  -trennen,  I.  tr.  frånskilja,  lossa,  sprät- 
ta af.  II.  Sicli  ~  lossna,  gå  loss,  upp.  -wei- 
chen, genom  uppmjukning  a)  tr.  lossa,  b) 
itr.  s.  lossna,  -werden,  itr.  s.se2.losf,2.  -wik- 
keln,  I.  tr.  afny.sta,  afhärfla.  II.  F  sich  ~ 
lösgöra  sig.  -winden,  I.  tr.  vrida  loss.  II. 
Sich  ~  vrida,  slita  sig  lös.  -zetern,  itr.  h. 
börja  skrika,  sätta  i  med  full  hals.  -ziehen, 
I.  tr.  draga  loss.  II.  itr.  1.  h.  Auf,  gegen, 
über  jmdn,  etw.  ~  fara  ut  mot  ngn,  ngt.  2.s. 
^w/eiw.  (ack.)  ~ tåga,  marschera  rakt  på  ngt. 

losbär,  n.  möjlig  att  lösa. 

Lösch...  Ex.  -anstalt,  -en,f.  släckningsåtgärd. 
-blått,  -[e].«,  -er  t,  n.  tiad  plånpapper,  -eimer, 
•s,  -,  m.  brandämbare.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  »t- 
hamnafgift.  -gerät[h],  -[e].«,  -e,  n.  brand- 
redskap, -horn,  -[e^s,  -er  f,  -hätchen,  -.«,  -,  n. 
Ijussläckare.  -kohle,  -«,  /.  släckt  kol.  -napf, 
-[e].«,  -e  t,  m.  Ijussläckare.  -papier,  -[«].?,  -<?, 
n.  läsk-,  plånpapper,  -platz,  -es,  -e  t,  m.  i 
1.  aflastningsplats,  lastbrj'gga,  kaj.  2.  de- 
stinationsort, -wedel,  -s,  -,  m.  stänkkvast. 

löschbär,  n.  möjlig  att  släcka. 

löschllen,  -[es]t,-te,  ge-t,  -e  och  Usch[es]t,  lischt, 
losch,  geloschen,  lisch,  I.  (vani.  svag  höjn.)  tr. 
1.  släcka,  t.  ex.  das  Fetter,  das  Licht.  2.  ut- 
plåna, t.  ex.  Schriftzüge,  biidi.  sein  Bild  in 
meiner  Seele.  3.  handel,  utstryka,  afskrifva, 
einen  Posten  im  Buch.    4.   ■!<   lossa, 


aflasta.  II.  (vani.  stark  böjn.)  itr.  1.  s.  slockna. 
2.  h.  plåna,  dra  till  sig  bläck.   Löschung,  /. 
Löscher,  -s,  -,  m.  1.  släckningskarl,  piur.  släck- 
ningsmanskap.   2.    i>   karl   som   lossar.   3. 
Ijussläckare. 

lose,    a.    1.    lös    (icke    hlrd,    fast),    t.    ex.  ~S   Geld: 

lösa  (ej  invirade)  pengar,  ~s  Haar:  utslaget 
hår,  '>j  Zähne:  lösa  tänder  som  sitta  lost.  2. 
ledig,  fri,  t.  ex.  ~  Zeit,  Stunden.  3.  tom, 
innehållslös,  värdelös,  t.  ex.  ~  Weisheit, 
Beden.  ~s  Geld:  löspengar.  ^  Speise:  lätt, 
föga  närande  mat.  ~  Ware:  dålig  vara,  F 
biidi.  lättfärdig  person,  jfr  5.  4.  fri,  ej  bun- 
den, lätt,  t.  ex.  der  ~  Zustand  der  Schau- 
spielergesellschaft,  das  ~  Spiel  der  Lüfte. 
5.  lättfärdig,  lättsinnig;  gudlös.  6.  skälmsk, 
skälmaktig.  -x.  /"osscra:  skälmstycken.  F 'v/r 
Vogel:  ljus  gosse.  7.  skymfande.  Ein  •^s 
Maul,  einen  ~«  Mund  haben:  hafva  en  ond 
tunga.  Jmdm  ~  Worte  geben :  skymfa  ngn. 

Löse...  Ex.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  lösepengar,  -mittel, 
-s,  -.  n.  med.  lösande  medel.  -Schlüssel,  -s,  -, 
m.  lösenyckel. 

losilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  lotta,  draga 
lott.  II.  tr.  vinna  gnm  lottning.  III.  Sich  frei 
^v  blif va  fri  genom  lottning.  Sich  fest,  zum 
Soldaten  ~  genom  lottning  bestämmas  till 
militärtjänst. 

löslien,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  lossa,  löstaga, 
afskilja,  t.  ex.  ettc.  festsitzendes.  2.  (upp-) 
lösa,  slappa,  knyta  upp,  utreda,  t.  ex.  die 
Arznei  löst  den  Schleim,  der  Tod  löst  die 
Glieder;  einen  Knoten,  ein  Wirrnis  'v/.  3. 
frikalla,  t.  ex.  jmdn  von  seinen  Verpflich- 
tungen; lösa,  t.  e\.  jmdn  seines  Eides:  ngn 
från  hans  ed;  upphäfva,  t.  ex.  einen  Kon- 
trakt. 4.  lösa,  gissa,  besvara,  t.  ex.  Aufga- 
ben, Rätsel,  Fragen.  5.  lösa,  inlösa,  infria, 
t.  ex.  ein  Pfand,  ein  Versprechen.  6.  vinna, 
få,  förtjäna,  t.  ex.  Geld  für  etw.,  Prügel.  7. 
af  .skjuta,  affyra,  t.  ex.  einen  Bogen,  eine  Ka- 
none. 8.  -i-  lossa.  II.  Sich  ~  1.  lösas,  loss- 
na ;  upplösas.  2.  köpa  sig  fri,  infria  sitt  löfte. 

Losigkeit,  O,  /.  i  sms.  -lö.shet. 

löslich,  a.  löslig,  möjlig  att  kemiskt  upplösa. 

LSslichkeit,  O,/,  löslighet. 

Losung,  -en,  f.  1.  lottning,  dragning.  2.  rar 
försålda  varor  influtna  medel.  3.  lösen,  löse- 
penning. 4.  jäg.  exkrementer.  5.  X  lösen. 
-S...  Ex.  ~büch,  -[e]s,  -er  f,  «•  handel,  kassa- 
bok öfver  influtna  medel.  ~liste,  -»,  f. 
dragningslista,  'x.wort,  -[e].«,  -e  ei.  -er  f,  n. 
lösen. 

Lösung,  -en,  f.  1.  kemisk  lösning.  2.  =  Losung 

.y.  För  öfr.  se  liisen. 
Lot,     -[e].',     -e    och    som    vigtenhet  efter  räkneord  -,  n. 

lod.    -blei,  -fej.s-,  -e,  n.  blylod  tiii  ah-ägning  och      \ 
lödning.  -bUchse, -"../". lodbössa.  -gewicht, -[e].?, 
-e,  n.  lodvigt.  -leine,  -n,  f.  1.  O  lodsnöre.  2. 
i  lodlina.  -perlen,/. pZ?/r.  pärlor  som  säljas 
efter  vigt.  -recht,  a. "lodrät,  -weise,  adv.  lodvis. 


\  saknar  plur.   "f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitiTt  verb.    k,  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Löte 


475 


Luft 


Lötlle,   -en,  f.  ©   1.  lödning.  2.  lod  (motaii  uu 

lödniugl  -aSChe.ü,/'.  ©  pottaska  tni  glassmSltning. 

•eisen,   -.-•,   -,  n.  ©  lödjärn.   -kolben,  -s,  -,  m. 
©  lödkolf.  -Ofen,  -s,  -t,  VI.  ©  lüdiign. 

lolllen,  -ete,  f/e-et,  itr.  h.  1.  ©  afxäga  med  lod. 
2.  vt  loda.  Lotung,  /. 

lötllen,  -ete,  ge-et,  tr.  löda.  Lötung,  /. 

Loth...  Löth...  8c  Lot...  Löt... 

lötig,  o.  lödig,  i  sht  i  sms.,  t.  CT.  sechzehn-^es 
Silber. 

Lotslle,  -en,  -en,  m.  lots,  -mann,  -[c].v,  -er  f  ci. 
Lotsleute,  m.  lote.  -en...  ex.  «vboot,  -[e]s,  -e, 
«.  lotsbat.  'x/fisch,  -es,  -e,  vi.  looi.  lots  (Ga- 
Bterosteus  ductor).  '>.'gebUhr,  -en,  f.  'N.-geld, 
-[e]s,  0,  n.  lotspengar.  i 

lötsllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  tr.  lotsa.  i 

Lotter,  -s,  -,  vi.  landstrykare,  vagabond,  odug-  I 
ling,  kanalje,  skurk,  -bube,  -n,  -n,  vi.  =  Lot- 
ter,  -gesindel,  -s,  0,  n.  slödder,  pack,  -hose, 
-n,  f.    vida   bjxor.    -I<necht,   -[e]s,  -e,  m.  = 
Lotter,  -leben,  -s,  0,  n.  vagabondlif. 

Lotteréi,  -en,  f.  slarf,  kringdrifvande,  lättja, 
lättsinnighet. 

Lotterie,  -en,  f.  lotteri,  -einnehmer,  -s,  -,  m. 
lotterikollektör.  -gewinn,  -[e].'!,  -e,  m.  lot- 
terivinst, -los,  -es,  -e,  n.  lott  i  ett  lotteri.  -Spiel, 

-\e\s.  O,  ra.  spelande  på  lotteri. 
lotterig,  a.  slankig,  slarfvig,  lättsinnig,  skänd- 

1ig- 
lotterlln,   -te,  ge-t,   itr.  h.  slänga  på  kroppen, 

vagga  hit  och  dit,  gå  vårdslöst,  vara  slan- 

kig,  slarfvig,  lättjefull,  lättsinnig. 
Lotto,  -s,  -s,  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  lotterispel. 
Lotus,  -,  -,  VI.  lotus. 

LouiSdÖr,  -S,  -S  el.  -e  och  efter  räkneord  niir  en  sum- 
ma betecknas  -,  VI.  louisdor. 

Löwe,  -ra,  -n,  m.  lejon.  -n...  ex.  ~bändiger,  -s, 
-,  m.  lejontämjare.  ~grube,  -n,f.  lejongrop. 
^herz,  -ens,  -en,  m.  lejonhjärta.  'N/herzIg,  a. 
modig  som  ett  lejon.  ~jagd,  -en, /.  lejon- 
jagt.  'v/klaue,  -ra,  f.  lejonklo,  lejonram. 
~kraft,  -e  t,  ./'•  lejonstyrka,  'x.kiihn,  a.  djärf, 
modig  som  ett  lejon,  »^mähne,  -n,f.  lejon- 
man. ~niut[h],  -[e].?, 0,772.  lejonmod.  ~stark, 
a.  stark  som  ett  lejon.  ~wirt[h],  -[e]s,  -e, 
VI.  värden  på  värdshuset  Lejonet,  '^zahn, 
-[c]s,  -e  t,  m.  1.  lejontand.  2.  bot.  maskros 
(Taraxacum  oflficinale). 

löwenhaft,  a.  som  ett  lejon,  lejonlik,  lejon-. 

Löwenhaftigkeit,  O,  /.  lejonmod. 

Löwin,  -nen,  f.  1.  lejoninna.  2.  lavin. 

Lowrlly,  -ies,f.,  m.  och  ra.  järnv.  öppen  godsvagn. 

loyal,  a.  lojal,  pligttrogen,  välsinnad,  rätt- 
fram, rättskaffens. 

Loyalität,  O,  /.  lojalitet,  pligttrogenhet,  red- 
barhet. 

lübeckisch,  lüb[i]sch,  a.  lyb(eck)sk. 

Luchs,  -es,  -e  [t],  m.  dim.  Liichschen,  -lein,  lo; 
biidi.  listig,  slug  person,  -auge,  -s,  -n,  n.  lo- 
öga;  biidi.  kattöga.  -feil,  -[ejs,  -e,  n.  loskinn. 
-katze,  -n,  f.  zooi.  karakal. 


luchsllen,  -[es](,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  F  1.  lu- 
rande späja  omkring,  hafva  kattögon.  2. 
knipa,  snyta.  3.  skoispr.  olofvandes  titta  i  bo- 
ken, titta  öfver  i  grannens  bok. 

Luchsjn,  -nen,  f.  lohona;  biidi.  listig  kvinna. 

Lucifer,  -s,  O,  m.  lucifer. 

Lücke,  -ra,/,  lucka,  tomrum,  -n...  ex.  ~bDsser, 

-S,  -,  m.  person  el.  sak,  som  ftr  tjäna  till  ersättning 
för  ngt  felande,  nödhjälp,  fyllnad,  programfyll- 
nad,  spaltfyllnad  m.  m.  ~los,  a.  utan  luckor, 
fullständig,  'v-voll,  a.  full  af  luckor,  ofull- 
ständig. '>.>zahn,  -[e].?,  -e  f,  m.  falsk  kind- 
tand. 

lückenhaft,  a.  ofullständig,  defekt. 

Lückenhaftigkeit,  O,  /.  ofullständighet. 

Luder,  -s,  -,  n.  1.  agn,  bete,  luder.  2.  kött 
som  ej  ätes  af  människor,  skämdt  kött,  as. 
3.  P  ngt  afskyvärdt,  uselhet.  Da.';  ist  unter 
allem  ~  det  är  obeskrifiigt  ixselt.  4.  P  lu- 
der, as,  vrak.  6.  Plättfärdighet,  otukt. -hütte, 

-n,f.  jägarkoja  som  användes  vid  luderakyttc.  -keri, 

-[e].s-,  -e,  m.  P  usling,  -leben,  -s.  O,  ra.  P  uselt, 
otuktigt  lif.  -massig,  a.  P  usel.  -platz,  -es, 
-e  t)  vri.  luderplats. 

luderhaft,  a.  P  usel,  gemen. 

Lüderjä[h]n,  lüderlich  se  Lieder... 

luderlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  jäg.  ludra.  II.  itr.  h.  P 
föra  ett  lättfärdigt,  uselt  lif. 

Luft,  -e  t,  /•  1-  O,  luft,  t.  ex.  in  der  freien  ~ 
sein,  frische  ~  schöpfen:  liämta  frisk  luft, 
sich  fN/  schafften,  seinen  Gefühlen  <^  via- 
chen:  gifva  sina  känslor  luft,  in  die  ~ 
sprengen,  Schlösser  in  die  'x/  bauen :  bygga 
luftslott,  in  die  ~  recfera.- prata  i  vädret, 
etw.  aus  der  ~  greifen.  2.  fläkt,  luftdrag. 
-ärt,  -era,  /.  luftart,  gas(art).  -artig,  n.  luft-, 
gasartad.  -bad,  -[e].s,  -er  f,  n.  luftbad.  -bal- 
lon, -s,  -s,  m.  luftballong,  -behälter,  -s,  .  m. 
luftsäck.  -beschaffenheit.  O,  f.  luftens  oe- 
skaffenhet,  temperatur,  klimat,  -bild,  -[e]s, 
-er,  ra.  luftbild,  dimbild,  inbillning,  -blase, 
-ra,  /.  luftblåsa.  -dicht,  a.  lufttät,  -dichtheit, 
O,  /.  lufttätt  tillstånd,  -druck,  -[e]s,  O,  m. 
lufttryck,  -erneuerung.  O,  /.  luftväxling. 
-erscheinung,  -en,  f.  1.  luftfenomen.  2.  = 
-bild.  -fahrer,  -s,  -,  m.  luftseglare,  -fahrt, 
-era,  /.  luftfärd,  -fang,  -[e]s,  -e  f,  m.  vind- 
fång, -förmig,  a.  luft-,  gasformig,  -gäng, 
-[e]s,  -e  t,  m.  luftgäng.  -gebäude,  -s,  -,  ra. 
luftslott,  -gebilde,  -s,  -,  ra.  =  -bild.  -gefass, 
-es, -e, ra. zooi. luftkärl.  -geist, -[e]s,-er,rai.  luft- 
ande, -heizung,  0,y.  uppvärmning  med  varm 
luft.  -kissen,  -s,  -,  ra.  luftkudde,  -klappe,  -n, 
f  ventil,  -knochen,  -s,  -,  vi.  zooi.  med  luft 
fyldt  ben  hos  fogiar.  -kreis,  -es,  O,  m.  luftkrets, 
atmosfär,  -leer,  a.  lufttom,  -loch,  -[e]s,  -er 
t,  ra.  lufthål.  -malz,  -es,  O,  n.  i  luften  tor- 
kadt  malt.  -pflanze,  -n,  f  växt  med  luft- 
rötter, -pumpe,  -ra,  y.  luftpump,  -raum,  -[e]s, 
•e  t)  »«•  1-  med  luft  fyldt  rum ;  rymd,  at- 
mosfär. 2.  spelrum,  -reich,  -[e]s,  O,  ra.  rymd. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.   "^  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    4«  yöterm.   >8(  milit&risk  term. 


lüften 


-reise,  -n,  f.  luftresa,  luftfärd,  -röhre,  -n, 
f.  luftrör,  luftstrupe,  -sack,  -[e]s,  -e  f,  m. 
zooi.  luftsäck.  -Säule,  -n,/.  luftpelare.  -Schei- 
be, -n,  f.  dragruta.  -Schicht,  -en,  f.  luftla- 
ger, -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  luftskepp.  -Schiffer, 
-s,  -,  m.  luftseglare.  -Schiffahrt,  0,/.  luft- 
segling, -schloss,  -es,  -er  t>  "■  luftslott. 
-spieg[8]lung,  -en,  f.  luftspegling,  hägring. 
•springer,  -s,  -,  m.  akrobat.  -Sprung,  -[e]s,  -c 
t,  m.  (höjd)språng.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  1. 
meteor(sten).  2.  lufttorkad  tegelsten,  -stöss, 
-e«,  -e  t)  in-  stöt,  styng  i  luften,  felstöt. 
-Streich,  -]ß\s,  -e,  m.  slag  i  luften,  -strich, 
■[e]s,  -e,  VI.  luftstreck.  -Strom,  -[e].'?,  -e  \,  m. 
luftström.  -trocl<en,  a.  lufttorkad.  -Verdün- 
nung, -em, /.  luftförtunuing.  -weg,  -[e]«,  O, 
m.  fogelväg.  -wurzel,  -«,/.  luftrot.  -ziegel, 
-.-•,  -,  in.  lufttorkad  tegelsten,  -zug,  -[e].<,  -e 
1 1,  m.  luftdrag. 

liiftllen,  -ete,  ge-et,  I.  t.r.  1.  lufta,  ventilera. 
Triidg.  einen  Baum  r^  luckra  jorden  kring  ett 

träd    och    dymedels  skaffa  rötterna  luft.    2.  loSSa  ngt 

Htsittande,  t.  ex.  das  Schnärleib ;  skaffa  luft  åt, 
vidga,  t.  ex.  das  Herz;  uppdaga,  af  slöja',  t. 
Cl.  ein  Geheimnis,  ein  Inkognito.  3.  lyfta, 
t.  ex.  den  Ilut,  den  Schleier  von  einem  Ge- 
heimnis. II.  Sich  ~  skaffa  sig  luft,  rum, 
vidga  sig.  Lüftung,,/', 
luftig,  lüftig,  a.  1.  luft-,  gasartad.  2.  luftig, 
lätt.  3.  flygtig,  ostadig,  lättsinnig. 

1.  Lug,  -[e].s-,  O,  tn.  lögn.  ~  und  Trug:  lögn 
och  bedrägeri,  falskhet  och  svek.  -gespinst, 
-[eis,  -e,  -gewebe,  -s,  -,  n.  lögnväfnad. 

2.  Lug,  -[e]s,  -e,  n.  hål,  håla,  ide. 
Lüge,  -n,f.  lögn,  osanning.   Jmdn  einer  (gen.) 

~  zeihen,  jmdn  r^n  strafen :  beslå  ngn  med 
lögn.  -n...  Ex.  ~feind,  -[«].«,  -e,  w.  fiende  till 
lögnen,  sanningsvän.  ~fürst,  -en,  -en,  m. 
lögnens  furste,  djäfvl^len.  ~geist,  -[e]s,  -er, 
m.  lögnens  ande,  lögnare,  '-^maul,  -[ej*-,  -er 
t,  n.  lögnare,  -v/prophet,  -en,  -en,  m.  lögn- 
profet. 

lugllen,  -te,  ge-t,  ilr.  h.  titta,  späja,  spana. 

lügen,  log,  löge,  gelogen,  lüg[e],  KAhu.  pres.  ind. 
leug{s)t,  imp.  lettg,  I.  t<r./t.ocii<r.  ljuga,  narras, 
tala  osanning.  Jnidm  ~  a)  ljuga  för,  be- 
draga ngn,   b)   ljuga   på,   förtala  ngn.    Ich 

miiSSte  ~  jag  skulle  ljuga  om  jag  sade  ngt  annat, 

ich  will  ~  el.  gelogen  haben,  wenn  nicht  ... 
man  må  gerna  kalla  mig  en  lögnare,  om  ej 
...  Jmdn  ~  heissen:  a)  befalla  ngn  att  lju- 
ga, b)  beskylla  ngn  för  lögn.  Jmdm  die 
Ohren  voll  ~  fullproppa  ngn  med  lögner. 
Jmdn  reich  ~  ljuga  att  ngn  är  rik,  utge 
ngn  för  att  vara  rik.  II.  Sich  reich  ~  a) 
ljuga  sig  till  rikedom,  b)  utge  sig  för  att 
vara  rik.  Sich  in  jmds  Haus,  Vertrauen  ~ 
genom  lögner  skaffa  sig  tillträde  till  ngns 
hus,  vinna  ngns  förtroende.  Das  Blaue  vom 
Himmel  ~  ungef.  ljuga  som  en  häst,  göra 
svart  till   hvitt.   Opers.   es  lügt  sich  gut  aus 


476  Lunge 

.,  I  der  Fei-ne:  på  afstånd  går  det  bra,  är  det 
•■.  I      lätt  att  ljuga. 

Iügenhaft[ig],  a.  lögnaktig;  osann,  uppdiktad. 

Lügenhaftigkeit,  O,  /.  lögnaktighet. 

Lügner,  -s,  -,  m.  '>./in,  -nen,/,  lögnare,  lögner- 
ska. An  jmdm  zum  r\j  werden:  ljuga  för, 
narra  ngn.  Jmdn  zum  »n»  machen:  a)  göra 
ngn  till  lögnare,  b)  beslå  ngn  med  lögn. 

lügnerisch,  a.  lögnaktig,  osann. 

Luise,  -ns,  -n,  f.  npr.  dim.  Luischen,  Louise, 
Lovisa. 

Luke,  -«,  /.  lucka,  a)  öppning,  b)  stängsel,  -n...  Ex. 

'x/decke,  -n,  f.  »^deckel,  -s,  -,  m.  ^x/klappe, 
-n,f.  =  Luke  h). 

lukrativ,  a.  vinstbringande,  indrägtig. 

lukrierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  hafva  stora  in- 
komster, vinna. 

Lukubratién,  -en,  /.  nattarbete. 

lukullisch,  a.  lukirllisk,  läcker. 

lullllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  vysja. 

Lumme  =  Lohme. 

Lümmel,  -.«,  -,  m.  lymmel. 

Lümmelei,  -en,  f.  lyinmelaktigt  uppförande, 
lymmelaktig  handling. 

lümmelhaft,  a.  lymmelaktig. 

lümmelün,  -te, ge-t, 1. itr.  h.  uppföra  sig  som  en 
lymmel.  II.  Sich  ~  vårdslöst  lägga,  vräka 
sig. 

Lump,  -[e]s,  -e,  m.  Lumpe,  -n,f.  Lumpen,  -s,  -, 
m.  1.  trasa,  lumpor,  lump.  2.  trashank, 
tiggare,  lumpen  karl,  usling.  3.  zooi.  a)  skygg- 
fisk (Blennius),  b)  sjurygg  (Cyclopterus). 
Lumpen...  ex.  ~beschäftigung,-c?/,/.  usel  sys- 
selsättning. ~ding,  -[e]s,  -er,  n.  uselhet, 
strunt,  'v.frau,  -en,f.  lumpsamlerska.  -^geld, 
-[e]*-.  O,  n.  fattiga  styfrar,  slantar;  spott- 
styfver.  ~gesindel,  -s,  O,  n.  slödder,  pack. 
~handel,  -s,  0,?n.  lumphandel,  'v/händler,  -s, 
-,  m.  lumphandlare.  ~hund,  ~kerl,  -[e]s,  -e, 
m.  usling,  kanalje.  ~kram,  -[e]s.  O,  m.  lump- 
handel, '^mann, -[e]s, Lumpe/ileute,  m.  lump- 
samlare. ~mässig,  a.  usel,  eländig.  ~pack, 
-[e]s.  O,  n.  pack,  slödder.  ~papier,  -[e]s,  O, 
n.  lumppapper.  ~sammler,  -s,  -,  m.  lump- 
samlare, -x/volk  =  -pack.  ~wa[a]re, -w,  ^/l  då- 
lig, usel  vara.  'vzucker,-«,  O,  m.  lumpsocker. 

lumplien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Jmdn  ~  behandla  ngn 
som  en  usling. II.  Sich  nicht '^  lassen: e]  vara 
den  som  ger  efter  i  ngt,  visa  sig  sjangtil. 

Lumpenschaft,  -en,  f.  Lumpent[h]Qm,  -\e\s.  O, 
n.   1.  uselhet.  2.  tiggarfölje,  pack. 

Lumperei,  -en.,J'.  I.  strunt,  skräp.  2.  lumpen- 
het, uselhet. 

lumpicht,  lumpig,  a.  trasig,  usel,  eländig,  lum- 
pen. 

Lumpigkeit,  O,/,  lumpenhet,  uselhet. 

Lunch,  -s,  -s,  m.  lunch,  mellanmål. 

lunchilen,  -te,  ge-t,  itr.    k.  intaga  lunch. 

Lunétte,  -n,f.  glasögon,  glasögonsglas. 

Lunge,  -n,  J'.  lunga.  Sich  die  ~  aus  dem  Leibe 
schreien,  aus  voller  ~  schreien:  ropa,  skrika 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  tranjitivt,    itr.  IntransitJTt  verb.    h.  har  ha,hm,    S.  har  sefn  till  hjalpyerb. 


Lvmget... 


ill 


lyrlsoh 


allt  hvad  man  orkar.  -n...  ex.  ^brand,  -[e]s, 
O,  VI.  lungbrand.  '^entzUndung,  -en,  f.  lung- 
iuflammation.  ~faul  =  f^sucltttg.  '^fäule  = 
'\'sucht.  ~flechte,  -n,  f.  bot.  lungraossa.  ~flU- 
gel,  -s,  -,  m.  lungflik,  lunga.  '>.krank,  a. 
lungsjuk.  'N/kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  bot.  lung- 
ört (Puluionaria).  ~moos,  -es,-e,n.  =  r^ßech- 
te.  ~mOs[s],  -es,  O,  n.  lungmoa.  ~[schwind-] 
sucht,  O,  /.  lungsot.  ~[schwindjsüchtig,  a. 
lungsiktig. 

Lunger...  kx.  -leben,  -s,  O,  n.  Ein  r^^  führen  : 
föra  ett  latmanslif,  gå  och  drifva,  flanera. 

Lungerer,  -s,  -,  m.  dagdrifvare,  lätting,  flanör. 

lungerlln,  -te,  ge-t.  Ur.  h.  1.  arv.  s.  gå  och  drif- 
va, flanera.  2.  Nach  etw.  ~  ifrigt  efter- 
sträfva,  spana  efter  ngt. 

Liinse,  -«,/.  0  hjulpinne,  luns. 

Lunte,  -n,  f.  lunta.  Biidi.  ~  riechen:  ana  oråd. 

Lupe,  -n,  f.  förstoringsglas. 

lupfilen,  liipfllen,  -te,  ge-t,  tr.  lyfta. 

Lupine,  -n,  f.  vargböna,  lupin. 

Luppe,  -n,f.  0  lupp.  -n...  ^  Ex.  ~stahl,  -[e]a, 
O,  m.  luppstål. 

Lurch,  -[ejs,  -e,  m.  amfibie. 

Lust,  -e  t.  /•  1-  O,  lust,  fröjd,  glädje,  nöje, 
t.  er.  er  ist  meine  r^,  es  ist  eine  wahre  ~ 
diesen  Garten  zu  sehen.  Ich  habe  meine  <%< 
an  etw.  (dat.).'  ngt  bereder  mig  nöje,  seine 
~  an  etw.  (dat.)  sehen,  hören:  gärna  se,  höra 
ngt.  2.  O,  lust,  böjelse,  t.  ex.  die  ~  zu  etw. 
wandelt  einen  an:  ngn  får  lust  till  ngt,  mir 
vergeht  die  f^  zu  etw.:  jag  mister  lusten 
till,  smaken  för  ngt ;  ^raws  wie  du  ~  hast: 
som  du  vill.  3.  begär,  lusta,  t.  ex.  unreine 
~,  die  Lüste  des  Fleisches,  -berauscht,  a. 
glädjedrucken.  -dirne,  -n,  f.  glädjeflicka. 
-duft,  -[e]s,  -e  f,  rn.  lifvande  doft,  lustdoft, 
•empfindung,  -en,  f.  känsla  af  välbehag,  -er- 
weckend, a.  lifvande.  -fahrt,  -en,  f.  lustfärd, 
lustresa,  -feuer,  -s,  -,  -feuerwerk,  -[e]s,  -e,  n. 
lusteld,  fyrverkeri  rer  nöjes  suuii.  -gäng,  -{e\s, 
-e  t,  ni.  promenad,  -garten,  -s,  -f,  m.  lust- 
park, blomsterträdgård.  -gärtner,  -s,  -,  m. 
trädgårdsmästare,  blomsterodlare,  -gefiihl, 
-[e]s,  -e,  n.  känsla  af  välbefinnande,  af 
stegrad  lifskraft.  -geschrei,  -[e]s,-e,  ra.  gläd- 
jerop, -hain,  -[e]s,  -e,  m.  lustpark.  -haus, 
-es,  -er  -f,  n.  histhus ;  villa,  -ort,  -[e]s, -e 
el.  -er  t,  m.  förlusteLseställe.  -partie,  -en,  f. 
utflygt.  -reise,  -n,  f.  lustresa,  -reiz,  -es,  -e, 
TO.  retning  till  vällust,  -reizend,  a.  retande. 
-ritt,  -[e]s,  -e,  m.  promenad  till  häst.  -schiff, 
-[e]s,  -e,  n.  lustskepp,  lustjakt,  -schloss, 
-es,  -er  f,  re.  lustslott,  -seuche,  -w,  f.  vene- 
risk sjukdom,  -siech,  a.  lidande  af  venerisk 
sjukdom,  -spiel, -[e]s,-e, ra.  lustspel,  komedi, 
-stoff, -[e]s,-e,m.  lifvande  ämne,  doft,  lustäm- 
ne, lustdoft.  -Wäldchen,  -s,-,n.  park.  -wallen, 
-wandeln,  *i<?-.Ä.  lustvandra,  spatsera.  -Wand- 
ler, -s,  -,  TO.  ~in,  -raera,  f.  lustvandrare. 

Lustbarkeit,  -en,  f.  förlustelse. 


LUsteléi,  -en,  f.  lystnad. 

lUstellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  känna  lystnad. 

liistllen,  -ete,  ge-et,  lüsterlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och 
itr.  h.  Etw.  lüste[r]t  mich  ei.  vani.  opcrs.  e*- 
lüste[r\t  mich  ei.  %  mir  nach  etw.  ei.  ich 
Zäs<[r]e  nach  etw.:  jag  önskar,  känner  be- 
gär efter,  skulle  vilja  ha  ngt.  Es  lüste[r\t 
mich  el.  %  mir  ei.  ich  lüst[i-'\e  etw.  zu  thun: 
det  lyster  mig  att  göra  ngt. 

Lüster,  -s,  -,  m.  lystring  (tjg). 

lüstern,  I.  1.  se  lusten.  2.  =  latistern.  II.  a.  1. 
lysten,  begärlig;  kättjefuU.  2.  väckande 
lystnad,  retande,  lättsinnig. 

Lüsternheit,0,/.lystenhet,  begärlighet;  brånad. 

lustig,  a.  1.  munter,  glad,  t.  ex.  ~e  Gesell- 
schaft, sich  einen  ~era  Tag  machen.  2.  ro- 
lig, t.  ex.  ~e  Geschichten.  3.  löjeväckande, 
lustig,  komisk,  löjlig.  Sich  ~  machen  über 
jmdn:  förlöjliga  ngn.  Teat.  ~e  Person:  pic- 
kelhäring.  4.  hurtig,  rask,  flink.  5.  behag- 
lig, angenäm,  härlig.  6.  i  talrika  sms.  lysten, 
t.  ex.  genuss'^  njutningslysten,  kriegs'^  krigs- 
lysten;  böjd,  benägen,  road  af  ngt,  t.  ex.  ar- 
beits'^  road  af,  längtande  efter  arbete,  ar- 
betsam, -macher,  -s,  -,  m.  rolighetsminister, 
narr,  pajas. 

Lustigkeit,  -en,  f.  glädje,  lustighet  m.  m.  se  rüieg. 

LUstlin,  -nen,f.  vällustig  kvinna. 

Lüstling,  -[e]s,  -e,  m.  vällusting. 

Lüstrin,  -[e]s,  -e,  m.  lystring  (tyg). 

Lustrllum,  -um[s],  -a  ei.  -era,  n.  lustrura,  fem 
år,  femårsperiod. 

lustsäm  =  lustig  5. 

Lutheraner,  -s,  -.  m.  ~in,  -nen,f.  luteran. 

lutherånisch,  lutherisch  (äfv.  -  -  -),  a.  lutersk. 

Luthert[h]um  da  u  ko«),  -[e]s.  O,  n.  luteranism. 

lutschllen,  -[_es'\t,  -te,  ge-t,itr.h.ochtr.anga,  (på). 

LÜtZOWer,  -S,  -,  m.  lützoware  (tillhärande  Ltttzowä 
fri  skaror). 

Luv,  O,  /.  i  lovsida.  -brasse,  -re,  /.  i  lovarts- 

brass.    -gierig,    a.   i-   lovgirig.    -seite,   O,  /. 

«J.  lovsida.  -wärts,  adv.  i.  lovart. 
luvlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  A  lova. 
Luxation,  -era,  /.  vrickning,  sensträckning. 
luxuriös,  a.  luxuriös,  yppig. 
Luxus,  -,  O,  m.  lyx,  yppighet.  -artikel,  -s,  -,  m. 

lyxartikel,  -ausgäbe,  -n,  f.  praktupplaga. 
Luzerne,  -re,  /".  bot.  blåsmäre,  lucern  (Medi- 

cago  sativa). 
Lwbd.,  förkortn.  =  Leinwandband :  klotband. 
Lycéllum,  -wni[s],  -en,  n.  lyceum,  (elementar-) 

läroverk. 

Lymphe,  -ra,  f.  vattenklar  vätska  i  kroppen;  mjölk- 
Saft;  vakcin. 

Lynch,  O,  /,  lynchning,  -gesetz,  -es,  -e,  n. 
lynchlag. 

lynchllen,  -te,  ge-t,  tr.  lyncha. 

Lyrlla,  -era  ei.  -as,  f.  lyra. 

Lyrik,  O,  /.  lyrik. 

Lyriker,  -s,  -,  to.  lyriker,  lyrisk  skald. 

lyrisch,  a.  lyrisk. 


ftktu  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brnillgt.   0  teknisk  term.    •!•  sjötenn.    jÜc  mlllt«rlsk  term. 


478 


machen 


M. 


M.     1.     -[',■?].     -['s],    n.    gram.   m.    2.  fbrkortn.  för  a) 

Mark:  mark  (88,S9  öre),  b)  haudei.  Miltel- 
sorte :  medelsort,  c)  gram.  Maskulinum. 

M.-A.,  förkortn.  =  Miniaturausgabe :  miniatyr- 
upplaga. 

M.  A.,  rorkorto.  =  Magister  Artium. 

Maal  sc  Mahl  och  /.,  2.  Mal.  Maass  sc  Mass. 

Maat,  -[eis,  -e  ei.  -«,  vi.  1.  kamrat.  2.  -i-  bc- 
fälhafvande  officers  ei.  handtverkares  bi- 
träde. 

Maccaréni,  oböji.  jüur.  makaroner. 

Macenät,  -ew,  -en,  m.  mecenat. 

Mäcenåtent[h]ani,  -[e]s,  0,  n.  mecenatskap. 

Machlle,  0,/.  förfärdigande,  tillverkning.  // 
der  ~  sein:  vara  under  arbete,  etw.  in  die 
~  nehmen:  taga  ihop,  börja  med  ngt,  F  buai. 
jmdn  in  die  r^  nehmen:  bearbeta  ngn.  -werk, 
-[e]s,  0,  n.  fuskverk,  uselhet. 

machllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  göra.  kx.  etw.  an 
einem  Kleide  -v.  göra  ngt  vid  en  klädning, 
grosse  Augen  ~,  sich  ein  Bedenken,  ein  Ge- 
wissen, Skrupel  über  etw.  (ack.)  ~  göra  sig 
samvete  af  ngt,  salzige  Speisen  ~  einem 
Ihirst:  salt  mat  gör  en  törstig,  man  blir 
törstig  af  salt  mat,  jmdm  etrc.  einleuchtend 
f^  göra  ngt  klart  för  ngn,  ordspr.  Gelegenheit 
macht  Diebe,  etw.  geltend  '^,  sich  Hoffnung 
auf  etw.  (ack.)  ~  göra  sig  förhoppning  om 
ngt,  jmdm  Kummer  ».>,  das  macht  nichts : 
det  gör,  betyder  ingenting.  2.  skapa,  t.  «. 
Gott  hat  Himmel  und  Erde  gemacht.  3.  till- 
verka, fabricera,  t.  ex.  feines  Papier,  grobes 
Tuch,  Wein  aus  Trauben,  aus  Äpfeln,  Rrakti. 
Bücher;  der  Chemiker  macht  Blausäure.  4. 
förfärdiga,  t.  ex.  die  Schneider  ~  Kleider, 
Röcke.  5.  Gemacht:  (konst)gjord,  oäkta, 
lös-,  t.  ex.  gemachte  Blumen,  Perlen,  ge- 
machtes Haar.  Gemachte  Geschichten:  upp- 
diktade historier.  6.  framställa,  skildra, 
t.  ex.  eine  Sache  gefährlicher  r^j  als  sie  ist. 
7.  låtsa  vara,  spela,  t.  ex.  sie  macht  die  sprö- 
de: hon  låtsar  vara  fjär,  teat.  er  macht  den 
Teil:  han  spelar  Tell(s  roll).  8.  bero  på, 
komma  sig  af,  t.  ex.  ich  erkannte  ihn  nicht; 
das  machte,  er  trügt  den  Bart  verändert: 
jag  kände  ej  igen  honom;  det  berodde  på, 
att  han  har  skägget  på  annat  sätt.  9.  laga, 
styra  till.  Macht,  dass  ihr  fortkommt:  packa 
er  i  väg.  10.  Es  '^  bära  sig  åt,  t.  ex.  wie  ha- 
ben Sie  es  denn  gemacht,  dass  Sie  diese 
Stelle  erhalfen  haben?  hur  har  ni  burit  er 
åt  för  att  få  denna  plats?  11.  t  opers.  es 
macht  heiss:  det  är  hett.  12.  särskilda  faii. 
Was  ~  Sie?  a)  hvad  gör  ni?  hvad  har  ni 
för  er?  b)  hur  står  det  till?  Er  macht  es 
nicht   anders:  det   är   så   hans   sätt.  Eine 


Schnur  an  die  Glocke  ~  fästa  ett  snöre  vid 
klockan,  einen  Pfropfen  auf  die  Flasche 
«x«  sätta  en  kork  i  flaskan.  Jmdm  Angst  <^ 
skrämma  ngn,  Anstalten  ~  vidtaga  åtgär- 
der, eine  Ausnahme  ~  bilda  ett  undantag. 
Bedingungen  ^  ställa  vilkor,  jmdm  Beine 
~  sätta  fart  i  ngn,  das  Bett  ~  bädda  sän- 
gen, sich  Bewegung  ~  skaffa  sig  motion, 
böses  Blut  ~  väcka  ond  blod.  Jmdn  [fer- 
tig] ~  barskrapa  ngn,  spela  af  ngn  hans 
pengar,  Feuer  ~  göra  upp  eld,  Briefe  frei 
~  frankera  bref,  jmdm  Freude  ~  glädja 
ngn,  Freundschaft  ~  stifta  vänskap.  Etic. 
ganz  ~  laga  ngt,  ein  Geheimnis  aus  etw.  ~ 
hemlighålla  ngt,  Geld  ~  förtjäna  pengar, 
etw.  zu  Ge/rf~  förvandla  ngt  till  pengar,  säl- 
ja ngt,  Ge/e^enÄei<~  bereda  tillfälle  i  sht  un 
könsumgänge,  koppla,  jmdm  ein  Geschenk  mit 
etw.  ->..  gifva  ngn  ngt  till  skänks,  jmdn  etw. 
glauben  ~  inbilla  ngn  ngt.  Sich  die  Haare 
~  kamma  sig,  Holz  [klein]  ~  hugga  ved. 
Ein  Komma  ^  sätta  ett  komma.  Jmdn  zu 
lachen  •^  narra  ngn  att  skratta,  er  macht's 
gar  zu  lange :  a)  han  håller  på  alldeles  för 
länge,  b)  han  dröjer,  låter  vänta  på  sig 
alltför  länge,  er  macht's  nicht  mehr  lange: 
han  lefver  ej  länge  till,  Kleider  ^  Leute: 
man  dömer  hunden  efter  håret.  Licht  ~ 
tända  på  ljus.  Zehn  Meilen  ~  tillrj-ggaläg- 
ga  tio  mil,  jmdm  Mut  ~  (in)gifva  ngn  mod. 
Jmdm  eine  schlaflose  Nacht  ~  skaffa  ngn 
en  sömnlös  natt.  Die  Rechnung  <^  göra  upp 
räkningen.  Jmdm  etw.  zu  sch  aßen  ~  skaffa 
ngn  ngt  att  göra,  ein  SchläJ'chen  ~  taga 
sig  en  lur,  jmdn  schlecht  /^  nedsvärta,  för- 
tala ngn.  Jmdm  ein  Verbrechen  aus  etw.  <%. 
tillräkna  ngn  ngt  som  brott,  jmdm  Vergnü- 
gen -V/  roa  ngn,  sich  ein  Vergnügen  aus  etw. 
~  roa  sig  med  ngt,  sich  ein  Vermögen  »n/ 
skaffa  sig,  förvärfva  en  förmögenhet,  ich 
kann  mir  keinen  Vers  daraus  ~  jag  begri- 
per det  ej,  kan  ej  komma  på  det  klara  där- 
med. Etw.  zu  Wasser  ~  omintetgöra  ngt, 
jmdm  etw.  weis  ~  inbilla  ngn  ngt.  Jmdm 
ein   X  für   ein   U  ~  narra  ngn,  draga  ngn 

vid    näsan.    Kör    »fr.    se    de    särskilda    orden,  t.  ex. 

Buckel  1,  2,  Finger  m.  fl.  II.  Sich  ~  1.  göra 
sig,  t.  ex.  sich  lächerlich,  wichtig,  um  etw. 
verdient  ~.  2.  gå  för  sig,  ske.  3.  ställa  sig, 
föregifva  sig  vara,  låtsa  vara,  t.  ex.  sich 
krank  ~.  4.  taga  sig  (bra)  ut,  se  (bra)  ut, 
t.  ex.  dieser  Kopfputz  macht  sich  [gut].  5. 
Sich  aus  dem  Staube,  davon,  fort  ^  begifva 
sig  i  väg,  resa,  taga  till  harvärjan,  rymma, 
skudda  stoftet  af  sina  fötter.  Sich  an  etw. 
(ack.)   heran  ~  taga  itu  med  ngt.   Sich  auf 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  translttn,    itr.  Intransitivt  verb.    A.  har  Asien,    X.  har  »irfn  till  bjaiprerb. 


Maoher 


4t9 


mähdig 


deti  Weg  ~  begifva  sig  af.  Sich  über  jmdn 
her  <\j  öfverfalla,  angripa  ngn.  III.  ür.  k. 
1.  göra,  te  sig,  bära  sig  åt,  säga,  t.  er.  wie 
macht  der  Hund?  —  wauwau:  hur  säger 
hunden?  —  vovvov.  2.  F  fara,  resa, t. ex. «acÄ 
der  Stadt  'x,,  jmdm  entgegen  '^.  3.  handel.  In 
etw.  (dat.)  ~  göra  i  ngt.  4.  Jmdn  ~  lassen  : 
h°ita  ngn  håUas,  styra  och  ställa  som  han 
vill. 

Macher,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  tillverkare,  vani. 
i  snis.  33.  Kleider'^'  skräddare,  Putz'^in :  mo- 
dist, -lohn,  -[e]s,  -e  fj  »«.  arbetslön. 

Macheréi,  -en,  /.  fusk,  fuskverk. 

Mächler,  -s,  -,  m.  slug,  listig  person,  anstif- 
tare, uppviglare. 

Machsor,  -s,  -s,  m.  hebreisk  bönbok. 

Macht,  -e  t,  /.  makt,  t.  ex.  es  steht  nicht  in  sei- 
ner <>./  mir  zu  schaden,  über  jmdn  ~  haben, 
die  ~  der  Gewohnheit,  England  hat  ei.  ist 
eine  bedeutende  ~  zur  See.  Aus  eigner  ~ 
af  egen  maktfullkomlighet.  [Bewaffnete]  ~ 
krigshär,  trupper.  ■befügnis[s],0,/. befogen- 
het, -bereich,  -[e]s,  0,  m.  och  n.  maktområde. 
-fülle,  0,  /.  maktfullkomlighet,  -geber,  -s,  -, 
m.  fullmakts  utfärdare.  -gebot,  -[e]s,  -e,  n. 
maktbud.  -haber,  -s,  -,  m.  makthafvande. 
-haberisch,  a.  despotisk.  -los,  a.  maktlös. 
-lösigkeit,  0,/.  maktlöshet,  -spruch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  maktspråk.  -Stellung,  0,./'.  en  stats  makt, 
ställning  biand  makterna.  -Vollkommenheit,  o,  /. 
maktfullkomlighet,  -wort,  -[e]s,  -c,  n.  1. 
maktord.  2.  kraftigt  ord. 

mächtig,  a.  mäktig.  Einer  (gen.)  Person,  Sache 
^  sein,  werden :  hafva,  få  makt  öfver  ngn, 
ngt,  kunna  ngt,  der  Sprache  ~  sein:  kunna, 
vara  mäktig  språket.  Seiner  nicht  ~  sein  : 
ej  vara  sig  själf  mäktig. 

Mächtigkeit,  O, /.   1.  makt.  2.  mäktighet, 

mächtiglich,  adv.  mäktigt,  väldigt. 

Mack  se  Hack. 

Madäm[e],  -en  ei.  -s, /.  madam,  fru. 

Mädchen,  -s,  -,  n.  flicka,  -anstalt,  -en,  f.  fiick- 
pensiou.  -erziehung.  O,/,  flickors  uppfostran, 
-tänger  = -ya^e?-.  -hort,  -[c].<,  -e,m.  skyddshem 
för  unga  kvinnor,  -jäger,  -s,  -,  m.  flickjä- 
gare, -lehrer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  lärare, 
lärarinna  i  en  flickskola,  -raub,  -[«]s,  O,  m. 
enlevering,  kvinnorof.  -räuber,  -s,  -,  m. 
kvinnoröfvare.  -schule,  -n, /.  flickskola. 

mädchenhaft,  a.  flicklik;  blyg;  jungfrulig-. 

«flädchenh[aftigk]eit,  Mädchenschaft,  O,/.  Mäd- 
chent[h]um,  -[e]s.  O,  n.  flicklikt  sätt;  blyg- 
het; jungfrulighet,  jungfrudom. 

Made,    -n,  f.  dim.  Mädchen,  -lein,  mask,  i  sLi  i 

födoämnen.    -H...    Ex.  ~fräSS,     -es,  O,  m.   föda  åt 

maskar.  ~sack,  -[e]s,  -ef,  ni.  P  kadaver. 
Mädel,  -s,  -\s\,  n.  F  flicka,  flickunge. 
madig,  a.  full  af  maskar. 
Madönnlla,   -en  ei.   -as,  f.  madonna,   -en...  ex. 

«vbild,  -[e]s,  -er,  n.  madonnabild,  »^legende, 

-n,f.  legend  om  jungfru  Maria. 


Magazin,  -[e]s,  -e,  n.  1.  magasin,  (material-) 
bod,  kammare.  2.  vagnslåda.  3.  bikupa  för 
flera  svärmar. 

Magazinier,  -s,  -s,  m.  magasin-,  materialför- 
valtare. 

Mägd,  -e  f,/-  dim.  Mdgd[e]lein,  1.  poet. och  raråidr. 
flicka,  jungfru,  mö.  2.  tjänarinna,  tjänst- 
flicka, piga.  -dienst,  -[e]*-.  O,  m.  pigtjänst. 

Mägde...  ex.  -baum,  -[e].s,  -e  f,  m.  bot.  säf ven- 
bom (Juniperus  Sabina).  -Stube,  -n,f.  pig- 
kammare. 

mägdehaft,  a.  piglik,  pig-. 

mägdlich,  a.  poet.  jungfrulig. 

Mägdt[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  poet.  jungfrulighet. 

Magen,  -s,  -[t],  m.  mage.  Ich  hab's  im  ~  jag 
har  ondt  i  magen.  F  biidi.  jmdn  im  ^  haben : 
ej  kunna  tåla  ngn,  sich  den  'n,  ivarm  halten: 
skydda  sig  för  förlust,  -beschwerde,  -n,f. 
ondt  i  magen,  magplåga,  -brennen,  -s,  O,  n. 
halsbränna,  -fieber,  -s,  -,  ra.  med.  gastrisk 
feber,  -husten,  -s,0,m.  med.  maghosta.  -krebs, 
-es.  O,  m.  med.  kräfta  i  magen,  -saft,  -[e].s, 
-e  t,  'ni.  med.  magsaft.  -säure.  O,  /.  magsyra. 
-schliesser,  -s,  -,  -schluss,  -es,  -e  t,  m.  muns- 
bit till  måltidens  afslutning.  -Stärkend,  a. 
magstärkande,  -tropfen,  m.  jAur.  magstär- 
kande droppar. 

mager,  a.  mager.  F  widi.  jmdm  ans  ~e  kom- 
men :  vidröra  en  ömtålig  punkt  hos  ngn. 

Magerkeit,  O,  /.  magerhet. 

magerlin,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  magra.  II.  tr. 
göra  mager,  svälta. 

Magie,  O,  f.  magi,  trolldom,  trollkonst. 

Magier,  -s,  -,  m.  magier;  trollkarl. 

magisch,  a.  magisk,  trolsk. 

Magister,  -s,  -,  m.  magister. 

magisterhaft,  a.  undervisande,  skolmästrande, 
myndig. 

Magistråt,  -[e]s,  -e,m.  magistrat.  -s...Ex.~mit- 
glied,  -[e]*-,  -er,  n.  magistratsledamot,  råd- 
man. ~person,  -en,  f.  magistratsperson. 

Magnat,  -en,  -en,  m.  magnat,  -en...  ex.  ~tafel, 
O,  f.  öfverhus,  första  kammare. 

Magnatenschaft,  O,  f.  magnatstånd,  magnat- 
kår. 

Magnet,  -[e]s  ei.  -en,  -e,  m.  magnet,  -eisen,  -s, 
O,  n.  magnetjärn.  -nadel,  -n,f.  magnetnål. 

magnetisch,  a.  magnetisk. 

Magnetiséur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  magnetisör. 

magnetisierüen,  -te,  -t,  tr.  magnetisera.  Magne- 
tisierung, /. 

Magnetismus,  -,  O,  m.  magnetism. 

Magnificénz,  -era,  /.  magnificen?. 

Magyår,  -en  ei.  -[e]s,  -en,  m.  magyar. 

mäh,    interj.    harmande  fårs  och  getters  lUte,   mäl  bä! 

Mahagoni,  -s,  O,  ra.  mahogni. 
mähbär,  a.  som  kan,  får  mäjas. 
Mahd,  -en,  f.   1.  mäjande,  slätter.  2.  slåtter- 
(tid),   höand,  skördand.  3.  sträng  slaget  grä« 

el.  mäjad  sad. 

Mähder,  mähdig  se  Mäher,  mähig. 


*  kkta  sms.    F  familjllrt.    P  lägre  språk.    %  mirarc  brukligt.    ^  teknisk  term.    i^  ^üicrm.   iiSt  milit&risk  term. 


Mähe., 


48Ö 


mäkeln 


Mähe...  Kl.  -maschine,  -n,  f.  slåttermaskin. 
-zeit,  -€71,  f.  slätter,  skördand. 

1.  mähüen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  mäja,  slå. 

2.  mähllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bräka. 
Mäher,  -s,  -,  m.  slåtterkarl. 

mähig,    a.  i  sms.,  t.  ex.  zwei'^e  Wiese:  äng  som 

slås  två  gånger  årligen. 
Mahl,    -[eis,  -e  ei.  -er  f,  n.  1.  mål,  måltid.  2. 

86  ;.,  2.  Mal.  -brief,  -[e^s,  -e,  m.  i,  kontrakt 

mellan    skepp.sbyggare    och    skeppsägare. 

-schätz,  -es,  -e  t,  m.  1.  brudgåfva  af  brudgum- 

meu    åt  bruden.  2.  hemgift.    -Statt,  O,  -Stätte,  -72, 

f.  samlingsplats,  -zeit,  -en,  f.  måltid.  Ge- 
segnete ~.'  el.  F  prOs{i~\t  ~.'  tillönska  deltagarne 
i    en    måltid   hvarandra  efter  måltidens  slut  el.  före  dess 

början,    iron.  ja,   pvosit   [die]  ~ .' jo  vackert ! 
Da   haben   wir  die   'x/ .'   där   ha  vi   härlig- 
heten ! 
Mahl...  jfr  viaklen.  -gäng,  -[e^s,  -e  t?  w.  ett  par 

stenar  med    tiUhöraude  maskineri  till  mjClmalning  i  en 

kvarn,  -gast,  -[e]s,  -e  t,  m.  mäldknnd.  -gebühr, 
-en,  f.  -geld,  -[e]«.  O,  n.  malpengar,  betal- 
ning för  målning,  -genösse,  -n,  -n,  m.  mald- 
kund,  -gerinne,  -s,  -,  n.  kvarnränna,  -gro- 
schen,  -s,  -,  m.  =  -geld.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m. 
mjölnardräng.  -metze,  -n,  f.  kvarnkappe. 
kvarntull.  -miihle,  -n,  f.  mjölkvarn,  -muller, 
-s,  -,  m.  mjölnare.  -Steuer,  -n,f.  malskatt. 
-Strom,  -[e].?,  -e  t,  m.  malström,  -zahn,  -[e]«, 
•e  t,  m.  kindtand. 

mahlllen,  -te,  ge-en,  I.  tr.  mala.  II.  Sich  ~. 
Es  mahlt  sich  schlecht,  gut:  det  går  illa. 
bra  att  mala. 

mählich  se  allmählich. 

Mahn...  ex.  -brief,  -[e]s,  -e.  m.  anmaningsbref, 
krafbref.  -ruf,  -[e\s,  -e,  m.  varningsrop. 
-wort,  -[e']s,-e,n.  manande,  förmanande  ord. 

mahnbär,  a.  som  kan  indrifvas,  tui  betalning 
förfallen. 

Mähne,  -n,  f.  man. 

mahnüen,  -te,  ge-t,  tr.  coh  itr.  h.  1.  mana,  på- 
minna, erinra,  jmdn  an  etw.  (ack.) ;  ngn  om 
ngt,   um  el.   wegen   etio. :  om  ngt  som  han  bor 

fullgöra,  lemna  från  sig  m.  m.    2.  mana,  uppmana, 

förmana,  jmdn  zu  etw. :  ngn  till  ngt.  3.  Bie 
Knechte  ins  Feld  -^^  tillsäga  drängarne  att 
gå,  skicka  dem  till  arbetet  på  åkern. 
mähnilen,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med  man,  vani.  biott 

1  part.  perf. 

Mahner,  -.?,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  anmanare. 
Mahnung,    -en,  f.   påminnelse,    erinran,  ma- 
ning, anmaning. 
Mahr,  -[e^s,  -c,  m.  mara. 
Mährchen  m.  m.  se  Märchen  m.  m. 

1.  Mähre,  -n,  f.  1.  häst,  hästkrake.  2.  sto, 
märr.  3.  kona.  4.  se  Märe. 

2.  Mähre,  -n,  -n,  m.  invånare  i  Mären. 
Mährte,  -n,f.  kallskål. 

Mai,  -  el.  -[e\s  el.  -en,  -e,  m.  maj;  biidi.  vår,  lif- 
vets  vår.  -baum,  -[e]s,  -e  f,  to.  björk,  -blume, 
-f»,  /.  liljekonvalj,    -butter.   O,  /.  blomster- 


smör,  gult  bordsmör  sådant  man  får  om  våren,  -f  iSCh,  -es, 

-e,m.  stamsill.  -glocke,  -n.f.  vani.  -glöckchen, 
-s,-,n.  =  -blume.  -käfer,  -s,  -,  m.  ållonborre. 
-lijftchen,  -s,  -,  n.  vårfläkt,  vårvind,  -menat, 
-mönd,  -[«]«,  -e,  m.  maj  månad,  -sonne,  O,  f. 
majsol.  -sonntag,  -[eis,  -e,m.  fjärde  sönda- 
gen i  fastan  (lastare)  då  barnen  draga  omkring 
med  granris  fdr  att  köra  bort  vintern. 

Maid,  -e,/.  poet.  jungfru,  ungmö,  mö. 

Maie,  -n,  f.  Maie[n],  -n[s\,  -n,  m.  1.  maj.  2. 
skott,  årsskott.  3.  grönt,  löfruska,  blom- 
sterkvast att  kläda  med.  4.  majstång.  5.  Sam- 
mankomst till  förlustelse  om  söndagskvällarne 
om  våren.  -Ti...  =  Mal... 

maJilen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  grönska,  blomst- 
ra. 2.  roa,  förlusta  sig.  II.  tr.  göra  vår- 
lik, uppfriska. 

maienhaft,  a.  vårlik,  vårlig. 

Maier  se  Meier. 

Mailand,  -s,  O,  n.  npr.  Milano. 

Mailänder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  milanobo. 

mailich,  a.  vårlik,  vårlig. 

Mais,  -[es],  O,  m.  majs.  -mehl,  -[e]Ä,0,ra.  majs- 
mjöl. 

Maisch,  -es,  -e,  m.  1.  mäsk.  2.  nyss  prassadt  ojäst 
vin. 

Maische,  -k,  f.  1.  mäsk.  2.  mäskning. 

maischien,  -[e-«]?,  -te, ge-t,  tr.  ochitr.  h.  maska. 

Maitrésse,  -n,f.  mätress. 

Majestat,  -en,  /.  majestät,  -s...  Er.  'v.beleidi- 
gung,  -en.f.  ^verbrechen,  -s,  -,n.  majestäts- 
brott. ^Verbrecher,  -s,  -,  m.  majestätsför- 
brytare. 

majestätisch,  a.  majestätisk. 

Majöliklla,  -as  ei.  -en,f.  majolika. 

Major,  -[e].?,  -e  ei.  -s,  m.  ^  major.  -S...  Ex.  ~ge- 
halt,  -[eis.  -e  ei.  -er  f,  m.  och  n.  majorslön. 

Majorån,  -[eis,  -e,  m.  bot.  mäjram. 

Majoråt,  -[eis,  -e,  n.  majorat. 

majorenn,  a.  myndig. 

Majorennität,  O,/,  myndig  ålder. 

Majorität,  -en.f.  majoritet. 

Majuskel,  -n.f.  majuskel,  stor  bokstaf. 

makadamisier  en,  -te,  -t,  tr.  makadamisera. 
Makadamisrerung,/*. 

Makel,  -,-•,  -,  m.  -n,  f.  (smuts)f!äck,  skamfläck. 
-frei,  -los,  a.  fläckfii.  -IBsigkeit,  O,  /.  fläck- 
frihet. 

Mäkeléi,  -en,  f.  1.  småaktigt  kritiserande, 
häcklande,  tadelsjuka, småaktighet.  2.  mäk- 
leri. 

makelhaft,  a.  fläckad,  dålig,  tadelvärd. 

makelig  =  mahelhaft. 

mäkelig,  a.  tadelsjuk,  småaktig, 

makellln,   -te,  ge-t,  tr.  1.  befläcka,  smutsa.  2. 

se  »Ij. 

makellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  småaktigt 
kritisera,  häckla,  tadla.  Arn  Preise ei.ttm  den 
Preis  ~  pruta.  2.  förmedla  varuutbyte  m.  m., 
vara  mäklare,  mäkla,  underhandla.  Mit  sei- 
nem Gewissen  ~  dagtinga  med  sitt  samvete. 


t  bar  omljod.    tr.  transitin,    itr.  intrausiUrt  i 


h.  bar  haben,   S.  bar  tein  till  bjAlprerb. 


Makkaroni 


481 


Mangel 


Makkaroni  se  Maccaroni. 

Mäkler,  Mäkler,  -.«,  -,  m.  1.  kritiserande,  ta- 
delsjuk,  småaktig  person.  2.  mäkhu-u.  -ge- 
bühr, -en,/.  mäklararvode.  -geschäft,  -[e]s, 
■e,  n.  mäklaraffär,  mäkleri.  -lohn,  -[e]s,  0, 
m.  =  -r/ebühr. 

Maklerei  =  Mäkelei. 

mäklerisch,  a.  mäklar-,  mäklande. 

Makrele,  -n,/.  zooi.  makrill  (Scomber). 

Makrone,  -n, /.  makron. 

Makulatur,  -en,f.  makulatur. 

makulierllen,  -te,  -t,  tr.  makulera. 

1.  Mal,  -\_e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  1.  fläck,  märke.  2. 
märke,  igenkänningstecken.  3.  minnesvård, 
minnesmärke,  -baum,  -[c]s,  -e  f,  w.  märkt, 
bleckadt  träd.  -graben,  -s,  -f,  m.  gränsdike, 
gränsgraf.  -hammer,  -s,  -f,  m.  skogsham- 
mare, -stein,  -[e].'',  -e,  ni.  1.  gränssten.  2. 
minnesvård,  -zeichen,  -s,  -,  n.  1.  kännetec- 
ken, märke.  2.  gi-änsmärke. 

2.  Mal,  -[e]s,  -e,  k.  gång,  t.  ex.  das  erste,  vo- 
rige, nächste  »x»;  zum  letzten  /^e:  för  sista 
gången,  zu  verschiedenen  ~e«.-  flera,  upp- 
repade gånger,  vid  antalsbestamn.  utan  pluraländ., 
vanl.    sanimanskrifvet,    t.  ex.  ZWei'\j  fünf  ist  Zehn, 

hundertf^,  einigem;  halbryj  so  breit. 

3.  mal,  adv.  en  gång,  t.  ex.  es  war  ~  ein  Kai- 
ser; sie  ist  nicht  r^  hübsch.  Es  ist  ~  nicht 
anders :   det   är  som  det  är,  det  är  så  verl- 

dens    gång.    orta    pleonastiskt  vid  imperativer,  t.  ex. 

sag'  mal:  säg  (mig). 
Mal...  jfr  2.  malen,  ex.  -gerät[h]e,   -gerät[h]- 

schaften,  })hir.  målar  redskap,   -kasten,  -s,  -. 

m.  färglåda. 
malåde,  a.  sjuk. 
mälbär,  a.  möjlig  att  måla. 
Malefikånt,  -en,  -en,  m.  missdådare. 

1.  malllen,  -te,  ge-t,  tr.  märka. 

2.  malllen,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  sich  ~  1.  måla  (sig 
själf).  An  einem  Bilde  ~  hålla  på  med  en 
tafla.  Sie  ist  wie  gemalt:  hon  är  hilåBkön. 
2.  spegla  (sig),  t.  ex.  der  Himmel  malt  sich 
im  Wasser. 

Maler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  målare,  målarin- 
na, konstnär,  artist,  -akademie,  -en,  f.  må- 
larakademi, -gold,  -[e]s,  O,  n.  musselguld. 
-kunst.  O,/,  målarkonst,  -lehrling,  -\e\s,  -e, 
m.  målarlärling.  -pinsel,  -s,  -,  m.  målarpen- 
sel. -Scheibe,  -n,f.  palett,   -tuch,  -[e]s,  O,  n. 

duk,  Väf  till  oljemålningar. 

Malerei,  -en,  f.  1.  O,  målarkonst.  2.  målning. 

malerisch,  a.  målerisk,  pittoresk. 

Malerschaft,  -en,f.  målar-,  konstnärsförening, 
-kår. 

malig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  drei/^,  viel<^,  dies'^  in- 
träffande tre  gånger,  många  gånger,  denna 
gång. 

maliziös,  a.  elak. 

malmllen,  -te,  ge-t,  tr.  (sönder)kro8sa,  sönder- 
smula. 

Malter,   -s,   -,   m.  och  n.    1.   kvarnkappe.    2. 


m  alter,    eficr   ort   och    tid  varierande  mått  a)  för  säd 
1  Preussen  GSoV  liter,  b)  fBr  Ted,  nngef.    -V  famn. 

malterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  tulla  mäiden 

2.  famna  ved. 
Malteser,    -s,   -,   m.    1.  invånare  pä  Malta.   2 

malteser-,  johanniterriddare.  -kreuz,  -es,  -e 

n.  malteser-,  johanniterkors. 
maltraitierllen,-«e,-«,<r.  misshandla,  malträtera 
Malve,  -n,f.  bot.  kattost  (Malva). 
Malz,  -es,  -e,  n.  malt.  -bereitung,  -en,  f.  malt 

ning.   -bier,    -[ej.?,  -e,  n.  öl  brygdt  på  malt 

■bonbon,  -s,  -s,  m.  maltkaramell,   -darre,  -n 

f.   malthus,    -extrakt,   -[e]«,    -e,  m.  malt 

trakt,  -miihle,  -n,  f.  maltkvaru. 
malzllen,  mälzllen,  -les^t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h. 

mälta. 
Mälzer,  Mälzer,  -s,  -,  m.  mältare. 
Mälzerei,  Mälzerei,  -en,  f.  mältning. 

Mamä,    gen.    utan    art.    -[e»]s,  plur.  -S  el.  %  -en,  f. 

mamma. 
Mammon,  -s.  O,  m.  mammon.  -s...  ex.  ~diener, 

-.<t,  -,  m.  mammonsträl. 
Mammat[h],  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  mammut. 
Mamsell,  -en  ei.  -s,  f.  mamsell. 

man,    eraättea    i    oblika    kasus  af  einer,  se  1.  ein  III, 

obest.  pron.  man. 

manch,  (böjes  som  ett  adj.)  obest.  pron.  mången. 
~e  Leute:  många,  somliga.  ~  starker  Mann 
el.  ~e?"  starke  Mann,  mit  '^  starkem  Man- 
ne el.  mit  o^em  starken  Manne,  -mal,  adv. 
mången  gång.  -er...  ex.  ~lei,  oböji.  a.  många- 
handa. 

Mandant,  -en,  -en,  m.  en  som  ger  ngn  ett  upp- 
drag, kommittent. 

Mandarin,  -[e]*-  ei.  -en,  -e[«],  m.  mandarin. 

Mandat,  -[e]s,  -e,  n.  mandat,  uppdrag. 

Mandatär,  -[e]s,  -e,  m.  befullraäktigad,  ombud 

Mandel,  -n,  f.  1.  mandel.  2.  äfv.  -s,  -,  n.  man- 
del (antal  af  femton).  3.  mangel.  4.  rök,  skyl. 
-baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  mandelträd  (Amygda- 
lus). •blüt[h]e,  -B,  f.  mandelblomma,  -för- 
mig, a.  mandelförmig,  -kern,  -[e].?,  -e,  m. 
mandel(kärna).  -kleie.  O,/",  mandelkli.  -krä- 
he, -n,  f.  blåkråka,  -küchen,  -s,  -,  m.  man- 
delkaka, -milch, O,/,  maudelmjölk.  -öl,  -[e]s, 
O,  n.  mandelolja.  -weise,  adv.  mandelvis, 
femton  och  femton. 

mandelicht,  a.  mandelartad. 

mandellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  mangla.  2.  räkna 
efter  mandlar.   3.  sätta  i  rök,  i  skyl. 

Mandoline,  -n,f.  mandolin. 

Mandschurei,  Ö,f.  npr.  Mandsjuriet. 

Manen,  plur.  maner,  vålnader. 

Mang,  -[e]s,  -e,  m.  %  blandning,  -futter,  -s.  O, 
n.  biandfoder,  -getreide,  -s.  O,  -korn,  -[ejs.  O, 
n.  blandsäd. 

Mangl|e[IJ,  -e[l]n,f.  mangel,  -rolle,  -n,f.  man- 
gel, -el...  Ex.  ~brett,  -[e]s,  -er,  n.  mangel- 
bräde.  ~holz,  -es,  -er  t,  n.  mangelkafle. 

Mangel,  -s,  -f,  m.  1.  O,  brist,  t.  ex.  der  täg- 
lichen Nahrung,  an  allem  ~  haben,  leiden: 


äkta  sms.    F  familjitrt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt. 
'J'ysk-svensk  ordhok. 


teknisli  term.    i»  sjotcrm.   )!$< 


mangelbar 


Mannigfaltigkeit 


lida  brist  på,  sakna  bröd  för  dagen,  allt. 
2.  brist,  fel,  lyte. 

mangelbär,  mangelhaft,  a.  bristfällig,  ofullstän- 
dig, defekt,  otillfredsställande,  bristfall. 

Mangelhaftigkeit,   -en,  f.  bristfälligbet  m.  m.  s- 

fürcg. 

mangeliln,  -te,  yt-t,  I.  ilr.  h.  1.  felas,  fattas, 
saknas.  Es  manrjelt  mir  an  etw.  (dat.);  ngt 
fattas  mig,  j.ig  har  ej  nog  däraf.  2.  All  mir  sol/ 
es  nicht  ~  jag  skall  göra,  hvad  i  min  för- 
måga  Btår.   3.   lida  brist.  II.   tr.   1.  sakna. 

2.  se  mangen. 

mängellln,  -te,  (jc-t,  ilr.  h.  och  Ir.  häckla,  kriti- 
sera. 

mangllen,  -le.  ;/e-t,  Ir.  mangla. 

Mangold,  -[cj-s  -e,  m.  hot.  beta  (Beta  vulgaris). 

Manichäer,  -s,  -,  m.  1.  maniké.  2.  studentspr 
björn :  ockvare. 

Manier,  -en,f.  maner,  sätt. 

manieriert,  a.  konstlad,  förkonstlad. 

Manieriertheit,  O,/,  konstladt  sätt,  forkonst- 

manierlich,  a.  som  bar  ett  godt  sätt,  städad, 
artig. 

Manierlichkeit,  O,  f.  godt,  städadt,  artigt  sätt. 

Manifest,  -[e]s,  -e,  n.  manifest. 

manifestierllen,  -te,  -t,  tr.  kungöra,  bekant- 
göra. 

manipuiierl'en,  -te,  -t,  tr.  manipulera,  behand- 
la, handtera,  knåda. 

Mann,-[e]s,-e7-t  men  i  bem.  6.  -,  i  hem.  7.  -en,  i  bcm. 

3.  Leute  (se  Leut  IT),  m.  dim.  Männchen  (se  s.-ir 
skild  artikel),  -lein,  pinr.  &ir.  Männerchcn, -lein, 1. 
man,  karl,  t.  ex.  sich  als  ^  zeigen,  ~  gegen 
~  kämpfen, oiis^r.  selbst  ist  der  ~  ungef.bra  kai  1 
hjälper  sig  sjiilf,  e/«  ~,  efw  IFori.-ungcf.  enkail 
står  vid  sitt  ord.  2. äkta  man.  »Seine  Tochter 
an  den  ~  bringen:  gifta  bort  sin  dotter. 
3.  om  kvinnor;  ein  ~  Sein:  Tara  karlaktig, 
karlavulen,  sie  ist  der  ~  im  Ilattse:  det  är 
hon  som  är  herre  i  huset,  som  säger  hvni- 
skåpet  skall  stå.  4.  spei.  medspelare.  5.  man. 
människa,  person  i  aiimh.,  t.  ex.  der  gemeine  ^^ 
gemene  man,  mit  '^  und  Maus  uniergehen  : 
förgås  med  man  och  allt,  an  den  unrechten 
~  kommen:  vända  sig  till  orätt  person, 
seine  Ware  an  den  ~  bri7igen:  Unna,  kö- 
pare, auf  den  alten  ~  sparen:  spara  för 
ålderdomen,  ein  ~  des  Todes  sein:  vara 
dödens  barn,  ein  ~  der  Thal:  en  handlin- 
gens man,  wenn  Not  an  [den^  ~  geht  ei 
kommt:  när  nöd  är  på  färde,  i  nödens  stund, 
bis  auf  den  letzten  ~  till  sista  man, /«r 
einen  ~  stehen:  stå  en  för  alla  och  all  i 
för  en,   der  ~  sein  etw.  zu  thun:  vara  man 

för  ngt.    6.  X  och  ■!»  man  (en  af  manskapet),  t.  e.v 

der  General  kam  mit  zehn  tausend  ~;  drei 
»v-  hoch;  seine  Leute  befinden  sich  wohl,  zwei 
'v/  ausgenommen :  hans  folk  befinner  sig  väl 
på  två  man  när,  auf  dem  Schiff  waren 
dreissig  ~  trettio  man(8  besättning),  alle  ~ 


an  Deck!  7.  vasall,  man  i  ngns  roije,  t.  ex.  er  ist 
des  Königs  ~.  8.  figur,  docka,  gubbe,  t.  ex. 
der  Drechsler  macht  ]\[änner  aus  IIolz.  9. 
kokk  Armer  ^  rostade  brödskifvor.  -dienst, 
-[e],<5,  -e,  m.  vasalltjänst.  -gemut[h],  a.  man- 
lig, modig,  -gericht,  -[e]s,  -e,  n.  domstol  i 
länstvister,  -gut,  -[e]s,  -er  t,  -lehen,  -s,  -,  n. 
1.  vasalls  län.  2.  län  som  går  i  arf  endast  på 
svärdssidan,  -sucht  =  -tollheit.  -süchtig,  -toll, 
a.  karlgalen.  giftaslysten,  giftassjuk.  -toll- 
heit, O,/,  lystnad  efter  karlar,  giftassjuka; 
moderraseri,  -weib,  -[e]s,  -er,  n.  1.  herma- 
frodit. 2.  karlavulen  kvinna,  -es...  Ex.  ~al- 
ter,  -s,  O,  n.  mannaålder,  -v-ärt,  0,f.  1.  man- 
ligt sätt,  mandom.  2.  karlaktighet.  ~kraft, 
-e  t,  /.  mannakraft.  ~mut[h],  -[ejs.  O,  w. 
mannamod.  ~sinn,  -[e]«,  O,  m.  manligt  sin- 
ne. ~stolz,  -es,  O,  m.  manlig  stolthet.  ~wort, 
-[e].'?,  -e,  n.  manligt  ord;  hedersord.  ~wür- 
de.  O,  y.  manlig  värdighet.  —  -s...  Ex  ~biid, 
-[e]s,  -er,  n.  1.  karl-,  herrporträtt.  2.  karl. 
~dlck,  a.  så  tjock  som  en  vanüg  människa. 
~erbe,  -n,  -n,  rn.  manlig  arfvinge  (arrvinge  tiii 
eu  Mannichen  2).  ~hand,  -e  t,  /•  1-  karl- 
hand. 2.  karlstil.  ~höch,  a.  manshög.  ~hut, 
-[e]s,  -e  t,  m.  karl-,  herrhatt.  ~leute, /^Zwr. 
manfolk,  män.  '^name[n],  -ns,  -n,  m.  karl- 
namn, gossnamn.  ~person,  -en,  f  mans- 
person. ~pflicht,-e«,/.  manlig  pligt.  ~schnei- 
der,  -s,  -,  m.  herrskräddare.  ~stamm,  -[e].«, 
-e  t,  m.  mans-,  svärdslinie,  manlig  linie. 
~stimme,  -n,  f.  mansröst,  karlröst.  ~toll  se 
ofvan  -toll.  ~volk,  -[e]s,  O,«,  manfolk,  'v.zucht, 
0,f.  manstukt,  jfr  Männer... 

Manna,  -s,  O,  n.  O,/,  manna,  -baum,  -[e]s,  -ef, 
m.  bot.  mannaträd.  -gras,  -es,  O,  n.  bot.  man- 
nagräs (Glyceria  fluitans).  -griitze.  O,  /. 
mannagryn. 

mannbår,  <i.  manbar,  giftvuxen. 

Mannbarkeit,  O,  f.  manbarhet. 

Männchen,  -s,  -,  n.  1.  liten  man,  liten  karl; 
putifnasker.  2.  figur,  docka,  gubbe.  3.  looi. 
hanne.  4.  om  djur,  i  sht  om  haren:  ~  machen : 
sätta  sig  på  bakbenen;  i  aiimh.  göra  krum- 
språng, kaprioler. 

Männer...  ex  -chor,  -[e]s,  -e  t,  ?«•  manskör, 
-ehre.  O,  _/'.  manlig  heder,  mannens  heder, 
-mordend,  a.  mannamördande.  jfr  Mann{e)s... 

Männerling,  -[e]s,  -e,  m.  F  karlstump,  puti- 
fnasker. 

männerlln,  -te,  ge-t,  ilr.  h.  1.  uppnå  manbar 
ålder.  2.  vara  karlgalen. 

Männerschaft,  -en,  f.  en  ons  manfolk. 

mannhaft,  a.  manlig. 

Mannhaftigkeit,  O,  f.  manlighet,  mandom. 

Mannheit,  O,/.  1.  manligt  kön.  2.  manlighet. 
3. manbarhet,  manlig  fortplantningsförmåga; 
manslem.  4.  mannaålder. 

mannich...  se  mannig... 

mannigfach,  mannigfaltig,  a.  mångfaldig. 

Mannigfaltigkeit,  O,  /.  mångfald. 


O   saknar 


I  hur   oniljud.    tr. 


lill  hjulpvcrb. 


männiglich 


483 


Märker 


männiglich,  I.  adv.  niauligt.  II.  vani.  ouoji.  obest. 
pron.  hvar  och  en,  alla. 

Männin,  -neu,  f.  tibi,  kvinna,  vaui.  i  «m«.,  t.  ci. 
Lands'^  landsmaninna. 

männisch,  a.  karlavulen. 

männlich,  n.  manlig,  a)  kraftig,  b)  af  manligt 
kön ;  luoi.  och  bot.  han- ;  gram.  maskulin.  ~e 
Kleuluiuj  :  karl-,  herrdrägt,  -kläder. 

Männlichkeit,  O,/.  1.  manlighet.  2. manligt  kön. 

Mannschaft,  -tn,f.  manskap;  A  af?,  besättning. 

Mannsen,  -s,  -,  n.  F  man,  mansperson. 

Manöver,  -s,  -,  w.  manöver,  -krieg,  -[e]s,  -e,  m. 
X  krigsmanöver. 

Manövrier...  ex.  -fähigkeit.  O,/,  manövrerings- 
förmåga. 

manövrierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tv.  manövrera. 

Mansårdlle,  -en,  f.  1.  brutet  tak.  2.  fronte- 
spis. 3.  vindskupa,  -[en]...  ex.  ~dach,  -[e]s. 
-er  t,  n.  brutet  tak.  '^stube,  -n,  f.  «^zimmer, 
-s,  -,  n.  frontespisrum;  vind.skupa. 

Mansch, -es,-e, TO.  M  ansehe, -w^/'.sla8k,blask,röra. 

manschllen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  itv.  h.  och  t?:  slaska. 
blaska,  röra  ihop. 

Manscherei,  -en,  f.  8lask(ande),  blask(ande). 

Manschette,  -7i,  f.  1.  manschett.  2.  F  ~?j  hu- 
hen:  hafva  bj'xängest.    -n...   ex.  'v/fleber,  -s, 

0.  n.  F  byxångest.  «^knopf,  -[e]s,  -c  f,  m. 
manschettknapp. 

manschig,  a.  rörig,  mosig. 

Mantel,   -s,  -f,  m.  dim.  Mäntelchen,  Mäntelein, 

1.  mantel,  kappa.  Bimi.  den  ~  auf  beiden 
Schultern  tragen,  einer  (dat.)  Sache  ein  Alän- 
telchen  umhängen  :  bemantla  en  sak,  jfr  hän- 
gen I.  2.  mat.  a)  konisk,  b)  cylindrisk  yta. 
-kind,  -[eis,  -er,  n.  före  äktenskapet  födt 
men  genom  det  senare  ingångna  äktenska- 
pet legaliseradt  barn.  -krähe,  -n,f.  zooi.  van- 
lig kråka  (Corvus  cornix).  -rock,  -[e]s,  -e  f, 
m.  kapplik  rock,  kapprock,  -sack,  -[e]s,  -e 
t,  m.  nattsäck,  -tasche,  -n,  f.  kappficka. 
-träger,  -s,  -,  m.  vankelmodig,  opålitlig  per- 
son som  bär  kappan  på  bida  axlaroe. 

Mantille,  -n,  f.  mantilj. 

Mantsch  m.  m.  se  Mansch  m.  m. 

Manual,  -[e]s,  -e,  n.  1.  handei.  kladd.  2.  manual 

pl  orgel. 

Manufaktur,  -en,  f.  manufaktur. 

Manufakturist,  -en,  -en,  m.  1.  fabrikör.  2.  ma- 
nufaktiuvaruhandlare. 

Manuskript,  -[e]s,  -e,  n.  manuskript,  a)  hand- 
skrift, b;  boktrjck. 

Mappe,  -n,f.  dim.  Mäppchen,  -lein,  1.  portfölj. 

2.  ränsel  rör  skolgossar. 

Mär,  -en,  f.  se  Märe. 

maråchllen,  -te,  -t,  itr.  h.  träla,  slita  (ondt). 

Maräne,  -n,  /.  zooi.  storsik,  löfsik  (Coregonus 
llareena). 

Marbel,  Marbel,  -s,  -,  m.  marmorkula. 

Märchen,  -s,  -,  n.  saga,  berättelse,  historia. 
-artig,  a.  sagolik,  -erzähier,  -s,  -,  to.  sago- 
berättare, -weit,  O,  /.  sagoverld. 


märchenhaft,  a.  sagolik,  fabelaktig. 

Märchenhaftigkeit,  O,  f.  det  sagolika  i  ngt,  fa- 
belaktighet. 

Marder,  -s,  -,  vi.  mård.  -falle,  -n,f.  mårdfälla. 
-feil,  -[e]s,  -e,  n.  -pelz,  -es,  -e  m.  mård- 
skinn. 

Märe,  -n,  f.  dim.  Märchen  se  ofvau,  underrät- 
telse, budskap,  berättelse,  sägen,  saga. 

Marélle,  -n,f.  fogelbär. 

Marginalien,  plur.  anteckningar  i  marginalen. 

Marie,  -[w]s,  -n,f.  npr.  dim.  Mariechen,  Maria. 
-n...  Ex.  ~bild,  -[e]«,  -er,  n.  mariabild,  ma- 
donnabild. ~dienst,  -[e]s,  O,  m.  mariadyr- 
kan. ~eis  =  reglas.  ~fäden,  m.  plur.  ~garn, 
-[e]s.  O,  n.  Bommartrådar  (kriugflygaude  spindel 
värt.  ~glas,  -es,  O,«,  marienglas.  '^./glocke,  -n, 
f.  bot.  blåklocka,  «^hähnchen,  -s,  -,  -v-huhn, 
-[e]s,  -er  t,  n.  ~käfer,  -s,  -,  m.  '^kälbchen, 
-s,  -,  n.  guUhöna,  jungfru  Marie  nyckelpiga 
(Coccinella). 

Marine,  -n,  f.  marin,  sjöväsen,  flotta,  -n...  kx. 
~SOldat,  -en,  -en,  m.  marinsoldat. 

marinierllen,  -te,  -t,  tr.  marinera,  inlägga  i 
salt,  surt  och  kryddor. 

Marionette,  -n,  f.  marionett,  -n...  ex.  ~theater, 
-s,  -,  n.  marionetteater,  dockteater. 

1.  Mark,  -[e]«,  O,  n.  märg.  -erschütternd,  a.  som 
går  genom  märg  och  ben,  uppskakande. 
-holz,  -es.  O,  n.  trä  med  tjock  märg.  -kno- 
chen,  -s,  -,  m.  märgben.  -kloss,  -es,  -e  t,  '«• 
märgbulle.  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  selleri. 
-küchen,  -s,  -,  m.  märgpudding,  -los,  o.  märg- 
lös, utan  märg.  -stiick,  -[e]s,  -e,  n.  kött- 
stycke med  märgben  i.  -torte,  -n,  f.  =  -liu- 
chen.  -voll,  a.  märgfull.  -zieher,  -s,  -,  m.  in- 
strument att  draga  märgen  ur  benen  med. 

2.  Mark,  -en,  f.  1.  gräns.  2.  gränsland.  3. 
mark.  4.  (skogs)allmänning.  -baum,  -[e]s, 
-e  t)  wi.  gränsträd.  -friede,  -ns.  O,  m.  skydd 
för  skogen,  -genösse,  -n,  -n,  m.  delägare  i 
allmänning,  -graf,  -en,  -en,  m.  markgrefve. 
-gräfschaft,  -en,  f.  markgrefskap.  -kreuz, 
-es,  -e,  n.  gi-änskors.  -Ordnung,  -en,  f.  skogs- 
stadga, -pfahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  gränspåle,  -rlch- 
ter,   -s,   -,   m.  allmänningsdomare  (person  som 

afgör    tvister  rärande  allmänningen).     -SCheide,  -n,   f. 

gräns,  rågång,  -scheider,  -s,  -,  m.  landtmä- 
tare,  grufmätare.  -stein,  -[e^s,  -e,  m.  gräns- 
sten. 

3.  Mark,  -,  f.  mark,  a)  vigt,  unger.  h  S,  i  sht  tor 
ädla  metaller,  t.  ex.  cine  ~  Silber  hat  sechzehn 

Lot,    b)    efter  ort  och  tid  växlande  mynt,  f.  n.  i  tyska 

riket  =  88,89  Öre.  -gewicht,  -[e]s,  -e,  n.  mark- 
vigt,  -stiick,  -\_e]s,  -e,  n.  markstycke  (mynt). 
Marke,  -n,f.  1.  märke,  (känne)tecken.  2.  mär- 
ke,  SS.   frimärke  m.  m.,  polett.  3.  spelmark. 

4.    veler.    böna  hos  hästar,     -n...  Ex.  '>.'SChutZ,  -es, 

o,  TO.  skydd  för  fabriksmärken. 
marklien,  -te,  ge-t,  tr.  märka. 
Märker,   I.    -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  invånare  i 

Mark.  II.  a.  beträffande,  i,  från  Mark. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ©  teknisk  tenn.    4«  «jötcrm.   >St  militärisk 


Marketender 


484 


Marter 


Marketender,  -s,  -,  m.  '^in,  -nen.  f.  marketen-  ' 
tare,  marketenterska. 

Marketenderéi,  -en,  f.  marketenteri. 

markicht,  a.  märglik,  märgartad. 

markierlien,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  märka, 
stämpla.  2.  markera.  Part.  perf.  markiert: 
markerad,  utpräglad. 

markig,  a.  1.  märgfull.  2.  i  sms.,  t.  e%.  drei'^ 
tre  markers,  vägande  tre  marker. 

märkisch,  a.  markisk,  i,  från  Mark. 

Markise,  -n,  f.  (fönster)markis. 

Markt,  -[e]s,  -e  t,  "«•  1-  marknad.  2.  niark- 
nadsgåfva.  3.  torg,  torgplats.  Biidi.  etw.  zu 
~e  bringen  ei.  mit  etw.  zu  ~e  kommen:  föra 
ngt  till  torgs.  4.  torgdag.  -besQclier,  -s,  -, 
m.  marknads-,  torgbesökande,  -buch,  -[e].<, 
-er  t,  11.  bok  öfver  marknads-  ei.  torgafEä- 
rer.  -bude,  -n,  f.  marknads-,  torgstånd,  -ein- 
kauf,  -[e].'{,  -e't,  m.  torgköp.  -flecken,  -s,  -, 
m.  köping,  torgplats,  -frau,  -en,  f.  torgma- 
dam, torgmånglerska.  -freiheit,  -en,/,  mark- 
nadsprivileginm.  -friede,  -ns,  O,  m.  mark- 
nadsfrid, -gäng,  -[e].«,  -e  t,  «'■  1-  gång  till 
marknaden,  till  torget.  2.  afsättning  på  mark- 
nad el.  torg;  markegång,  -gängig,  a.  som  går  i 
marknaden;  gällande,  markegångs-,  t.  ex. 
'ver  Preis,  -gast,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  -besucher. 
-geld,  -[e]s,  0.  n.  1.  på  marknaden  förvärf- 
vade  pengar.  2.  marknadspengar.  3.  mark- 
nadsafgift  af  stiniägare.  -gerechtigkeit  =  -frei- 
heit. -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  marknads-,  torg- 
afEär.  -geschenk,  -[e]s,  -e,  n.  marknadsgåf- 
va.  -halle,  -n,  f.  öppen  basar,  -helfen,  -s,  -,  m. 
packkarl.  -korb,  -[e]s,  -e  f,  m.  torgkorg. 
-leute,  lüur.  marknadsfolk,  torgbesökande. 
-lösung,  -en,  f.  =  -geld  1.  -meister,  -$,  -,  m. 
marknads-,  torguppsyningsman.  -Ordnung, 
•en,  f.  marknadsförordning,  -stadga,  -platz, 
•es,  -e  t,  w-  marknads-,  torgplats,  -preis, 
-es,  -e,  m.  marknadspris,  torgpris,  -recht, 
-[e]s,  O,  n.  1.  =  -freiheit.  2.  köpingsprivi- 
legium. 3.  marknadsrätt.  4.  =  -geld  3.  -ru- 
fer,    -s,   -,   m.   person   som  ropar  ut  varor. 

-schiff,     -[e]s,    -e,    n.    torgbåt  (båt  med  torgbesö- 

kände),  -schreier, -s, -,  wi.  marktschrejer,  char- 
latan, -schreierei,  -en,f.  charlataneri.  -schrei- 
erisch,  a.  cbarlatansk.  -tag,-[e]s,-e,m.  mark- 
nads-, torgdag.  -vögt,  -\_e\s,  -e  t,  m.  =  -mei- 
ster. -weib,  -[e]i-,  -er,  n.  torggumma,  torg- 
käring, -zettel,  -s,  -,  m.  förteckning  öfver 
torgpris  ei.  torgköp. 
marktllen,   -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  1.  vara  på 

torget    83.    köpare   el.    säljare,  göra  torgUppkÖp, 

stå,   sälja  på   torget,  torgföra.  2.  Um  etw. 

~  köpslå  om  ngt,  pruta  på  ngt. 
Markung,  -en,f.  mark,  allmänning. 
mariilen,  -te,  ge-t,  tr.  i,  märla. 
Marmel,  -.s  -,  m.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  marmor. 

1.  marmeln,  a.  af  marmor,  marmor-. 

2.  marmeliln,  -te,  ge-t,  tr.  marmorera. 
Marmor,   -s,  -[e]   a.  -s,  m.  marmor,   -åder,  -n, 


f.  marmorådor.  -arbeit,  -en,  f.  marmorar- 
bete, marmorsak.  -artig,  a.  marmorartad, 
marmorerad.  -becken,  -s,  -,  n.  marmorfat, 
marmorbassäng,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  marmor- 
bild, marmorstod.  -bruch,  -[e]s,  -e  t»  »"• 
marmorbrott,  -brust,  -e  t,  f  -busen,  -s,  -,  vi. 
marmorbröst,  marmorbarm,  a)  marmorhvjt  barm, 
b)  stenhirdt  bröst,  -hart,  a.  marmorhård.  -herz, 
-ens,  -en,  n.  marmorhjärta.  -kalt,  a.  kall 
som  marmor,  -säule,  -n,  f.  marmorpelare. 
-Schleifer,  -s,  -,  m.  marmorslipare.  -Schnei- 
der, -s,  -,  m.  marmorarbetare,  -stein,  -\_e]s, 
-e,  m.  marmor(sten).  -treppe,  -n,  f.  marmor- 
trappa, -weiss,  a.  marmorhvit. 

marmorhaft,  a.  m.armorartad. 

marmorieriien,  -te,  -t,  tr.  marmorera.  Marmo- 
rierung, /'. 

marmorn,  a.  af  marmor,  marmor-. 

maröde,  a.  utmattad. 

Marodeur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  marodör. 

marodierllen,  -le,  -t,  itr.  h.  marodera. 

Marone,  -n,  f.  äkta  kastanj. 

Maroquin,  -s,  -.«,  m.  marokäng. 

Marotte,  -n.f.  egendomlighet,  grill,  käpphäst. 

Marquéur,  -s,  -e  a.  -s,  m.  markör. 

Marquis,  -,  -,  m.  markis  Ctiteil. 

Mars,  •es,  -e,  m.  it  mars. 

1.  Marsch,  I.  -es,  -e  t,  m.  marsch.  Biidi.  jmdm 
den  ~  blasen  ei.  machen:  a)  visa  ngn  på 
dörren,  b)  gå  illa  åt,  nedsabla  ngn.  II. 
interj.  marsch!  Sms.  vani.  Js^  -anzug,  -[e]s,  -e 
t,  VI.  marschdrägt.  -befehl,  -[e]s,  -e,  m. 
marschorder,  -bereit,  a.  marschfärdig.  -be- 
reitschaft.  O,/,  marschfärdigt  tillstånd,  -fä- 
hig, a.  i  stånd  att  marschera,  -fertig  =  -be- 
reit, -geschwindigkeit,  O,/,  marschhastighet, 
-linie, -«,/.  marschlinie.  -massig,  a. i  marsch- 
ordning, marschfärdig.  -route, -re,/*,  marsch- 
ruta, -tag,  -[e]s,  -e,  m.  marschdag. 

2.  Marsch,  -en,  f.  kärraktig,  sumpig,  sank 
mark,  moras,  träsk  utmed  hafret.  -bewohner, 
-.•?,  -,  m.  träskbebyggare.  -boden,  -s,  O,  vi. 
=  2.  Jlifarsch.  -fieber,  -s,  -,  n.  träskfeber. 
-land,  -[e^,  -er  t,  n.  =  2.  Marsch,  -länder  = 
-bewohner. 

Marschall,  -[e]s,  -e  f  ei.  -s,  m.  marskalk,  -s... 
Ex.  ^amt,  -[e]s,  -er  t,  n.  marskalksämbete. 
~stab,  -[e]s,  -e  t,  m.  marskalksstaf.  ~tafel, 
-n,  f.  marskalkstaffel.  ~würde,  O,  /.  mar- 
skalksvärdighet. 

marSChierllen,    -te,  -t,  itr.  S.  och  när  ortrerändringen 

ej  framhiiies  h.  marschera. 

marschig,  a.  sumpig,  kärraktig,  träskig. 

Marstall,  -[e]s,  -e  t,  "*•  starre,  furstligt  stall. 

Marter,  -n.f.  marter,  pina,  tortyr,  -bank,  -e  t, 
/.  sträckbänk,  pinobänk.  -gerät[h],  -[e]s, 
-e,  n.  pino-,  tortyrredskap,  -geschichte,  -n, 
/.  pinohistoria,  martyrhistoria,  -holz,  -es, 
-er  t,  «•  1-  pinoredskap  af  trä,  i  sht  kors.  2. 
bot.  allmän  try  (Lonicera  Xylosteum).  3. 
pinad,   misshandlad   person.    4.   skinntorr 


O    saknar  plur.    f  b"   omljud.    tr.  transitiTt,    itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  tuAen,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


Marterer 


485 


massig 


person,   -kamtner,    -n,  f.  pinorum,  lovtyr- 
kammare.  -tod,  -[e].',  0,  m.  martyrdöd.  -Wo- 
che, -n,y.  passions-,  påskvecka. 
Marterer,   -.?,   -,  m.  1.  rättstjänare,  bödel  .om 

vcrkstmier  tortyren.    2.  martyr. 

Märlerer,  -s,  -,  m.  martyr,  blodsvittne. 

marterlln,  -<e,  gc-t,  tr.  och  sich  ~  pina,  mar- 
tcra,  tortera,  späka  (sig). 

Martert[h]um,  Märtert[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  mar- 
tyrskap. 

Martin,  -s,  -e,  vi.  npr.  Martin,  Mårten.  -S...  v.x. 
»./gans,  -e  t,  ./*•  niårtensgås.  'vtag,  -[e].?,  -c, 
m.  den  hel.  Mårtens  dag  (a.  ii  Nov.). 

Martini,  oböji.  m.  mårtensmässan,  ll:e  novem- 
ber. 

Martyr,  -[e]s,  -e,  Martyrer,  Märtyrer,  -s,  -,  m. 
martyr,  blodsvittne,  -gescliichte,  -«,./'.  mar- 
tyrhistoria, -krone,  -»,./'.  martyrkrona. 

Märtyr[er]t[h]üm,  -[e].?.  O,  Martyrillum,  -um{s], 
-en,  n.  martyrskap. 

März,  -[es\  ei.  -era,  -e,  m.  mars.  -bier,  -[e]s,  -e, 
n.  marsöl.  -ente,  -re, /.  vildand,  -errungen- 
SChaft,  -en,f.  hvåd  man  vunnit,  tillkämpat 
sig  under  de  oroliga  marsdagarne  1848. 
-en...  Ex.  ~bier  se  -bier. 

märzüen  se  merzen. 

Marzipan,  -\_e]s,  -c,  m.  marsipan. 

marzipänen,  a.  af  marsipan,  marsipans-. 

märzlich,  a.  marslik,  mars-. 

Masclie,  -n,  f.  dim.  Mäschchen,  -lein,  maska. 
•n...  Ex.  ~weise,  adv.  maska  efter  maska. 
'v/zahl,  -en,f.  antal  maskor. 

maschllen,  -[eii]t,  -te,  fje-t,  tr.  maska. 

maschig,  a.  bestående  af  maskor. 

Maschine,  -n,f.  maskin,  -n...  ex.  ^arbeit,  -en, 
f.  maskinarbete,  '^bauer,  -s,  -,  m.  inge- 
niör,  mekaniker.  ~garn,  -[e]s, -e,re.  maskin- 
tråd,  »^massig,  a.  maskinmässig.  ~nieister, 
-.'!,  -,  m.  1.  maskinmästare,  maskinist.  2. 
järnv.  maskiningeniör.  '>^rauni,  -[e]s,  -e  fj  "*• 
maskinrum. 

Maschinerie,  -en,  f.  maskineri. 

Maschinist,  -en,  -en,  m.  maskinist. 

Maser,  I.  -s,  -,  m.  fläck.  II.  -n,J'.  vani.  piur.  1. 
mässlingen.  2.  masur.  -birke,  -n,  f.  masur- 
björk.  -holz,  -es,  O,  n.  masurträ.  -kopf,  -[e]s, 
•e  t,  in.  piphufvud  af  masiirbjörk.  -krank, 
a.  sjuk  i  mässlingen,  -krankheit.  O,/,  mäss- 
lingen. 

masericht,  maserig,  a.  masurerad,  masur-. 

1.  masern,  a.  af  masur,  masur-. 

2.  maserlin,  -te,  ge-t,  I.  tr.  masnrera;  vani.  blott 
i  part.  perf.  gemasert:  masurerad.  II.  Sich  ~. 
Lie  Birke  masert  sich:  björken  blir  en  ma- 
surbjörk.  III.  itr.  h.  få  mässlingen. 

Maske,  -n.f.  dim.  Mäskchen,  -lein,  mask,  larf; 
förklädnad,  -n...  ex.  '^anzug,  -[e]s,  -e  t,  m. 
maskeraddrägt,  förklädnad.  ~bali,  -[e].<!,  -e 
t,  m.  maskeradbal,  ^freiheit,  -en,  f.  maske- 
radfrihet.  ~kleid,  -[e]s,  -er,  n.  ~tracht,  -ere, 
/.  =  ry^anzug.  'vzug,  -[e]s,  -e  f,  »»•  karneval. 


maskenhaft,    a.    som    en   mask,  liknande   en 

mask,  en  maskerad. 
Maskerade,  -re,/,  maskerad. 
maskierilen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  »n/  maskera  sig. 

Mäss,    -es,    -e  och  i  bcm.  2  efter  räkneord  -,  n.  jfr  2, 

dim.  Mässchen,  -lein,  1.  mått  i  aiimh.  Alles 
muss  seine  ~e  haben :  allting  måste  ha  en 
gräns,  nicht  »^  noch  Ziel  kennen:  ej  känna 
några  gränser.  ~  geben:  vara  bestämmande, 
tongifvande,  in  hohem  ~e;  i  hög  grad,  in 
vollem,  reichem  ~e:  i  rikt  mått.  2.  äfv.  -e, 

J.    bestilmdt,    efter  ort  och    tid  varierande  mått,  t.  ex. 

eire[e]  ~  Bier.  -einheit,  -en, /.  måttenhet. 
-gäbe.  O,  /.  det  bestämmande,  mått,  förhål- 
lande, t.  ex.  nach  ~  seiner  Arbeit:  i  förhål- 
lande till  hans  arbete,  -gebend,  -geblich,  a. 
bestämmande,  t.  ex.  das  kann  nicht  /^  für  uns 
sein,  tongifvande,  t.  ex.  in  r^en  Kreisen,  -ge- 
bung  =  -(7a6e.  -gefass,  -e.«;, -e,re.  mälkärl.  -glas, 

-es,     -er    f,    n.     måttglas    som    rymmer   ett   mått. 

-holder,  -s,  -,  vi.  bot.  nafverlönn  (Acer  cam- 
pestre).  -kanne,  -re,  /.  -krug,  -[e]s,  -e  t>  w- 
kanna,  stop  rymmande  ett  mitt.  -lieb,  -[e]s,  -e, 
vani.  -liebchen,  -s,  -,  re.  bot.  vätteljus  (Bellis 
perennis).  -los,  a.  omåttlig.  -iSsigkeit,  O,  y. 
omåttlighet,  -nähme,  -n,  -nehmung,  -ew,  -re- 
gel, -n,  f.  mått,  steg,  åtgärd.  Seine  Mass- 
regeln treß'en:  taga  sina  mått  och  steg. 
-regeln,  *  tr.  1.  föreskrifva,  förordna,  regle- 
mentera.  2.  inskrida  mot,  plåga,  afsätta 
misshagliga  personer.  -reg[e]lung,  -en,  f.  1.  regle- 
menterande.  2.  förföljelse,  afsättning  af  miss- 
hagliga personer.  -Stab,  -[ej.s,  -e  f,  m.  mått,  tum- 
stock, måttstock,  skala,  -stock,  -[c].?,  -e  f, 
m.  mått,  tumstock,  -strumpf,  -[e].s,  -c  t,  ni. 
mönsterstrumpa,  -voll,  a.  afmätt,  modere- 
rad, -weise,  adv.  måttvis. 
massakrierllen,  -te,  -t,  tr.  massakrera.  Massa- 
krierung,/". 

1.  Masse,  -n,f.  1.  måtta,  måttlighot.  i\!it  ry,n: 
med  måtta,  måttligt,  über  die  ei.  alle  ~7t; 
öfver  alla  gränser,  omåttligt.  2.  sätt.  i  gen. 

plur.    vani.    saramanskrifvet  med  föreg.  adj.,  t.  ex.  die- 

serr-^n,  folgenderr^n :  på  detta,  på  följande 
sätt,  anerkannter'\^n :  såsom  crkändt  är, 
erwähnterr^n :  såsom  nämdt  är,  unverdien- 
terr^n:  oförtjänt  o.  s.  v. 

2.  Masse,  -re,  f.  massa,  a)  ämne,  materia,  b) 
mängd,  c)  konkursmassa.  -n...  Ex.  ~aufgebot,  -[e]s, 
-c,  n.  uppbåd  i  massa,  allmänt  uppbåd. 
~verwalter,  -s,  -,  m.  god  man,  syssloman  vid 
konkurs.  ~weise,  adv.  massvis,  i  massa. 

3.  Masse,  -n,f.  klubba,  hammare. 
Massel,  -n.f.  0  tacka,  gös. 

massenhaft,  a.  1.  förekommande  i  massor,  mass- 
vis, talrik,  riklig.  2.  =  fisij. 

massig,  a.  tjock,  diger,  väldig,  kompakt, 
massformig. 

massig,  a.  1.  måttlig.  2.  i  sms.  innehållande 
så  eller  så  många  mått,  jfr  J/ass  2.  3.  i  sms. 
med  subst.  -mässig,  -lik,  -aktig,  -artad  m.  m. 


F  familjärt.    P  lägre  spräk.    %  mindre  brukligt,    v  teknisk  term.    >X'  ^ötcrm.    XX  militärisk  term. 


486 


mauern 


mässigllen,  -te,  c/e-t,  I.  t?:  moderera,  dämpa, 
mildra,  minska,  sakta,  inskränka,  begrän- 
sa. Die  gemässigte  Zone :  den  tempererade 
zonen.  II.  Sich  ~  aftaga.  lägga  sig,  t.  ex. 
sein  Zorn  hat  sich  gemässigt ;  vara  måttlig; 
lugna  sig;  modereras,  inskränka  sig  m.  m.  se  /. 

Massigkeit,  ö, ,/".  måttlighet,  måtta,  återhåll- 
samhet, -s...  Ex.  ~verein,  -[e]s,  -e,  m.  mått- 
lighetsförening. ~verein[l]er  =  rij. 

Mässigl<eiter,  -s,  -,  m.  F  skämts,  medlem  af 
en  måttlighetsförening. 

Mässigung,-ew./.  iakttagande  af  måttn,  måtta, 
måttlighet;  modererande  m.  m.  se  massigen. 

massiv,  a.  massiv,  tät. 

Massivität,  0,y.  massivitet,  täthet. 

1.  Mast,  ■[e]s.  -en,  in.  i  mast.  -baum,  -[e]s,  -e 
t,  m.  mastträd,  mast.  -korb,  -[e].«,  -e  f,  m.  i 
mastkorg,  -los,«.  mastlös,  utan  mwBt. '^wer- 
den: mista  masterna,  -topp,  -s,-s,'m..  masttopp. 
-Wächter,  -s,  -,  m.  i,  märsgast.  -werk,  -[e]s, 
O,  n.  i  samtiige master  och  rundhult  pl  ett  skepp. 
-en...  Ex.  ~kran,  -[e]«,  -e  t>  "*•  mastkran. 
~macher,  -s,  -,  m.  mastmakare.  ~reich,  a. 
mastrik,  rik  på  master. 

2.  Mast,  -en,  f.  I.  gödning.  2.  gödande  bete. 
-buche,  -n,  f.  rödbok.  -darm,  -[c].s,  -e  f,  "»• 
ändtarm,  -futter,  -s.  O,  n.  gödningsfoder. 
-holz,  -es,  -er  f,  n.  träd  hvars  frukter  tjäna 
till  gödningsämne  för  svin.  -kalb,  -[e]s,  -er 
t.  n.  gödkalf.  -ochs,  -en,  -en,  m.  gödoxe. 
-schwein,  -[e].s,  -e,  n.  gödgris.  -stall,  -[e]«, 
-e  t,  m.  gödstall,  gödstia.  -vieh,  -[e].',  O,  n. 
gödboskap. 

mastllen,  -ete,  ge-ct,  tr.  1.  förse  med  mast(er); 

vani.  part.  perf.,  t.  ex.  hochgemastet :  högmastad. 

2.  se  mästen. 
mastllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  sich  ~  göda  (sig). 

II.  itr.  h.  blifva  fet.   Mästung,/.  ' 
Master,  -s,  -,  m.  i-  i  sms.  -mästare,  t.  ex.  Drei-^. 
Mäster,  -s,  -,  m.  person  som  göder. 

1.  mastig,  a.  gödd,  fet,  tjock. 

2.  mastig,  a.  i  i  sms.  -mastad,  t.  ex.  hoch'^. 
Mastix,  -[es],  -e,  in.  och  %  n.  mastix. 
Mästung  =  2.  Mast. 

Masurek,  -.^•,  -s,  m.  Masiirka,  -.s-,  _/'.  masurka. 

Matador,  -[e]s  ci.  -en,  -e[n],  ra.  matador. 

Mater,  -«,./".  0  matris. 

Material,  -[e]s,  -ien,  n.  1.  material;  mate- 
riell. 2.  piur.  kolonialvaror,  specerier,  -aufse- 
her,  -.«,  -,  ni.  materialförvaltare.  -wa[a]ren- 
händler,  -s,  -,  in.  specerihandlare. 

Materialist,  -en,  -en,  in.  1.  speceri-,  krydd- 
kramhandlare.  2.  materialist. 

Matérie,  -n,f.  mateiia,  ämne. 

materiell,  a.  materiell. 

Mathematik  (afv.  -  -  -'  -),  O,/,  matematik. 

IVIathematiker,  -s,  -,  m.  matematiker. 

mathematisch,  a.  matematisk. 

Matratze,  -«,./".  madrass. 

Matrikel,  -",./".  matrikel. 

Matrtze,  -n,/.  0  matris. 


Matrone,  -«, /.  matrona. 

i"flatr6se,  -n,  -n,  m.  matros,  -n...  Ex.  ~ärt.  O,/. 
matrosers  sätt.  ~kappe,  'v/miitze,  -n,  f.  ma- 
trosmössa. ~taufe,  -n,  f.  i.  matrosdop, 
hönsning. 

matrösenhaft,  n.  matroslik,  matros-. 
I  Matsch,   I.   -es,    -e   [t],  rn.   1.  mos,  gröt,  röra, 
I      smörja.  2.   grötigt,    obegripligt  tal.  3.  kon- 
I      spel.  slam.  II.  a.  mosig,  mjuk,  grötig,  rörig, 
smörj  ig. 

matschllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  1.  göra  mos 
af,  krossa,  hopröra.  2.  kortspel,  göra  slam. 

matschig  =  matsch  II. 

matt,  a.  matt,  uttröttad,  evag,  kraftlös,  slapp. 
-äugig,  a.  som  har  matta  ögon.  -blau,  a. 
matt  blå.  -gelb,  a.  matt  gul.  -gold,  -[c].'.  O, 
i  n.  matt  guld.  -herzig,  a.  matt,  svag,  slö, 
kraftlös,  feg.  -herzigkeit,  O,  f.  matthet  m.  m. 
se  fdrec.  -vergoldung,  -en,  f.  matt  förgyllning. 

Matte,  -n,  f.  1.  gräsmatta,  äng.  2.  matta.  3. 
ostkram,  ostmysja.  -n...  ex.  ~flechter,  -s,  -, 
m.  mattflätare.  ~lager,  -s,  -,  n.  läger,  lager 
af  mattor. 

Matthållus,  -i,  -i,  m.  npr.  Matteus.  Es  war  mit 
ihm  Matthåi  am  letzten:  det  var  slut  med 
honom,  han  låg  på  sitt  yttersta. 

Mattheit,  O,  f.  matthet. 

Mattigkeit,  Ö, /.  mattighet. 

Maturität,  O,  /.  mogenhet,  -s...  ex  ~prüfung, 
-en,  f.  mogenhets-,  afgångs-,  studentexa- 
men. ~zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  mogenhets- 
betyg,  se  förcg. 

Matz,  -es  el.  -en,  -e  [t]  ci.  -en,  m.  aim.  Mätz- 
chen, -lein,  1.  npr.  Mats.    2.  smeknamn  njr  tama 

fogiar,  ungcr.  pipi.  3.  enfaldig  stackare.  4. 
parfvel.   5.  =  }ratte  .3. 

Matze,  -re,  /.  Matzen[küchen],  -s,  -,  m.  söte- 
bröd, osyradt  bröd. 

maullen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  j.ama. 

Mauer,  -re,./'.  1.  mur.  2.  vägg.  -arbeit,  -en,  f. 
murararbete,  murning.  -biene,  -n,  f.  murbi. 
-brecher,  -s,  -,  m.  murbräcka,  -bruch,  -[e].s-, 
-e  t,  '»■  spricka,  bresch  i  mur.  -dicke,  -n,  f. 
murens,  murarnes  tjocklek,  -epheu,  -s,  -s, 
•eppich,  -[e]s,  -e,  m.  murgröna,  -falke,  -n, 
-n,  m.  tornfalk,  -fest,  a.  (fast)  som  en  mur. 
-kelle,  -n,/.  murslef.  -kitt,  -[e]s,  O,  n.  mur- 
bruk, -klette,  -»,/.  =  -lauf er.  -kresse,  -n,  f. 
hot.  gatkrasse  (Lepidium  ruderale).  -krone, 
-n,f.  murkrona,  -läufer,  -s,  -,  m.zooi.  murkry- 
pare.  (Certhia  muraria).  -Öffnung, -era,/,  öpp- 
ning i  muren,  -pfeffer,  -s.  O,  m.  bot.  bitter- 
fetknopp (Sedum  acre).  -ritze,  -«,  /.  spric- 
ka i  muren,  -sand,  -[e]s.  O,  m.  mursand. 
-schwalbe,  -re,  /.  7001.  ringsvala  (Cypselus 
apus).  -specht,  -[e].'!,  -e,  m.  =  -läufer.  -stein, 
-[e]s,  -e,  m.  mursten,  -werk,  -[e]s,  O,  n.  mur- 
verk. -Ziegel,  -s.  -,  m.  tegelsten,  -zinne,  -v, 
f.  murtinne. 

Maueréi,  Mauerer  se  Maurer{ei). 

mauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  mura. 


O   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitlvt  verb.   Ä..iiar  hdben,   S,  bar  tein  till  hjälpverb. 


Mauerung 


487 


Medizinal.. 


Mauerung,  -en.f.  1.0,  murning.  2.  mur,  murverk. 
Maul,   ■\_e\s,    -er  f,   «•  d'm.  Mäulcken,  mun  på 

djur  samt  P  och  F  pi  människor,  mule,  küft,  tryne. 

Kin  loses  ~  haben:  vara  skvalleraktig.  Das 
~  wässert  ihm  danach:  det  vattnas  i  mun- 
nen på  honom  därefter.  Das  -v«  hängen  las- 
sen: hänga  läpp.  Ein  schief  es  r^^  machen : 
draga  munnen  på  sned,  göra  miner,  göra 
gubbar.  Nicht  aufs  ~  gefallen  sein:  ej  vara 
svarslös.  Das  grosse  ~  haben:  föra  stora 
ord  på  läpparne.  Böse  Mäuler:  onda  tungor. 
•affe,  -n,  -n,  m.  F  öppen,  gapande  mun.  ~re 
feil  haben  ci.  -affllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  stå 
och  gapa.  -afferéi,  -en,  f.  F  gapande,  -beer, 
-[e]s,  -e,  -beerbaum,  -[e]*-,  -e  t,  "»•  mulbärs- 
träd.  -beere,  -«,./'.  mulbär.  -Christ,  -en,  -en, 
m.  munkristen.  -drescher,  -s.  -,  vi.  ~in,  -nen, 
f  F  pladdrare,  pladdertaska.  -ecke,  -n,  f. 
mungipa,  -esel,  -s,  -,  m.  1.  mulåsna.  2.  stu- 
dcntspr.  ännu  ej  vid  universitetet  inskrifven 
student,  -faul,  a.  F  ordkarg.  -freund,  -[e].', 
•e,  m.  F  vän  med  munnen,  falsk  vän.  -freund- 
schaft,  -en,  f  F  låtsad,  falsk  vänskap,  -hän- 
ger, -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  F  en  som  hänger 
läpp,  surmulen  person.  -hängeréi.O,/.  trum- 
penhet.  -held,  -en,  -en,  m.  F  skräflare.  -hel- 
dent[h]üni,  -[e]s,  O,  n.  F  skräfvel.  -klemme 
=  -sperre,  -knebel,  -s,  -,  m.  munkafle.  -korb, 
•[e]s,  -e  t,  m.  munkorg,  -redner,  -s,  -,  m.  F 
lismare,  smickrare.  -schelle, -?},/.  1.  munfisk, 
slag  på  munnen,  örfil.  2.  ett  .«lags  bakverk. 
•schellilen,  -te,  ge-t,  -schellierllen,  -te,  -t,  tr.  F 
örüla  upp.  -sperre,  O,  _/'.  munläsa.  -tasche  = 
-schelle.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  mulåsna,  -tot, 
a.  F  bragt  till  tystnad,  tyst.  -trommel,  -n,  f. 
mungiga.  -voll,  obaji.  n.  mun  full.  -werk,  -[ej«, 
-e,  n.  F  ein  gutes  r^  haben  :  hafva  godt  mun- 
läder, -wurf,  -[e].t,  -ef,  «i.  mullvad,  -wurfs- 
haufen,  -wurfshiigel,  -s,  -,  m..  mullvadshög. 

maul  !en,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  hänga  läpp,  vara 
surmulen.  2.  P  gräla,  tvista.  3.  F  Jmdm  ^ 
falla  ngn  i  smaken. 

Maure,  -n,  -n,  m.  mor. 

Maurer,  -.s,  -,  m.  1.  murare.  2.  se  Freimaurer. 
•bursche,  -n,  -n,  m.  murarlärling.  -zunft.  O, 
/.  murarskrå. 

Maureréi,  O,/,  muraryrke. 

maurisch,  a.  morisk. 

Maus,  -e  f, ,/'.  1.  mus.  liten  råtta.  ^\\å\.  Mäuxe 
im  Kopfe  Äaie«;  hafva  griller  i  hufvudet, 
das  ist  den  Mäusen  gepfß'en :  unaei.  ået  är 
som  att  slå  vatten  på  en  gås,  är  fürgäfves, 
das  ist  ~  wie  Mutter:  det  är  ingen  skilnad, 
är  sak  samma.  2.  muskel,  -aar,  -[e]s,  -e, 
-ädler,  -s,  -,  wi.  ormvråk.  -ärt, -en, /.  ratt- 
art, -e...  Kx.  ~falle,  -n,f.  råttfälla.  ~katze, 
-n,  f.  katt  som  tar  råttor  bra ;  barnspr.  kisse, 
kissekatt.  ~tot,  a.  alldeles  död,  stendöd. 
Jfr  Mäuse...  och  Mäuschen... 

MaUSChe,  -S,  -S,  MaUSChel,  -S,  -,  m.  skämts.,  «raktl. 

jude,  ockrare. 


Mauschelél,  mauschellln  le  Jiidelei,  judeln. 

Mäuschen,    -S,    -,    n.  =  Maus    1,    hvarar  det  ar  dim. 

-still,  a.  alldeles  stilla,  tyst. 
Mause  =  2.  Mauser,  jfr  afv.  un.icr  Maus. 
Mäuse...  Ex.  -ärlig,  a.  råttlik.   -dorn,  -[e']s,  -en, 

m.  bot.  mustörne  (Ruscus),    -fahl,  a.  råttgrå. 

-falke,   -re,  -n,  m.  ormvråk.   -fänger,  -s,  -,  m. 

råttfängare.    -fräss,  -es,  O,  m.  råttmat.  -gift, 

-[e]s,  -e,  re.  råttgift.  -grau,  a.  råttgrå.  -kopf, 

-[«]«)  -«  t,  m.  1.  råtthufvud.  2.  slughufvud. 

-loch,  -[e]s,  -er  f,  re.  råtthål,  -nest,  -[e]«>  •e'*i 

n.   råttbo,   -ohr,  -[e]s,  -ere,  re.    1.  råttöra.  2. 

boi.  förgätmigej  (Myosotis).  -Schwanz, -es,-et, 

m.  1.  råttsvans.  2.  bot.  mustippa  (Myosurus). 
mausllen,   -[_es]t,    -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  fånga, 

taga  råttor.  2.  arv.  s.  smyga.  3.  se  mausern. 

II.   tr.  1.  F   snatta,   taga,  knipa,  snyta.  2. 

jäg.  smyga  sig  på  TiUcbrådet. 

1.  Mauser,   -s,   -,   m.   ~in,  -nen,  f.   snattats, 
snatterska. 

2.  Mauser,   O,  _/".  1.  ruggning.  2.  ömsning  af 
skal  cl.  skinn. 

Mauseréi,  -en,f.  snattande,  snatteri. 
mauserlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  1.  rugga. 
j      2.  ömsa  skal,  skinn. 
mausig,   a.  1.   Sich  /^  machen:  göra  sig  vig- 
tig, morska  sig,  vara  morsk,  näsvis.  2.  som 
1      har  råttlukt  ei.  råttsm.ak. 
Mauss...  se  Maus... 

Maut,    -ere,  /.   1.  tull.  2.  tullhus,    -amt,  -[e]s, 
-er  t)  n.   tullhus,  tullkammare,    -beamte(r), 
(adj.  b»jn.)  771.  tulltjänsteman,   -frei,  a.  tullfri. 
mautbär,  a.  icke  tullfri. 
Mautner,  -s,  -,  m.  tulltjänsteman. 
Maxime,  -n.f.  maxim,  grundsats. 
Maximllum,  -um[s],  -a,  n.  maximum. 
M.  D.,  rorkortn.  =  Medicin(B  Doctor. 
Mechanik,  -en,  f.  mekanik. 
Mechaniker,   -s,  -,   Mechånlkilus,   -us,  -er,  m. 
\      mekaniker. 
mechanisch,  a.  mekanisk;  tanklös. 
Mechanismilus,  -us,  -en,  m.  mekanism. 
meckerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bräka  (om  getter). 
Medaille,  -n,  f.  medalj. 
Medaillon,  -s,  -s,  n.  medaljong. 
j  Median,    -[e]s,   -e,   n.   medianpapper,  papper 
af  medelstorlek,  -grosse.  O,/,  medelstorlek. 
I      -papier  =  Median. 
Mediänte,  -n,f.  mus.  mediant,  ters. 
mediatisierllen,    -te,   -t,   tr.   mediatisera,  upp- 
I      häfva    ngns    riksomedelbarhet.    Mediatisie- 
rung,  /. 
Medikament,  -[e]s,  -e,  n.  medikament. 
meditierllen,  -te,  -t,  itr.h.ochtr.  fundera,  grubb- 
la, öfvertänka. 
Mediilum,  -um[s],  -en,  re.  medium;  medel,  för- 
medling. 
Medizin,    -en,  f.   medicin,  a)  O,  läkareveten- 
skap,   b)    medikament,    -glas,    -es,  -er  f,  n. 
medicinglas. 
Medizinal...  ex.   -gewicht,  -[e]s,  -e,  n.  medici- 


F  familjÄrt.    P  lägre  språk.   %  mindre  brukUgt.   w  teknisli  i 


•i^  ^otcrm.    yx  miUtärisk  term. 


Mediziner 


488 


Meile 


naivigt.  -kraut,  ■[e]s,  -cj-f,«.  medicinalväxt. 
-rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m-  medicinalråd. 

Mediziner,  -s,  -,  m.  medicinare. 

medizinierlien,  -te,  -t,  ilr.  k.  medicinera. 

medizinisch,  a.  medicinsk. 

Medüslla,  -as,  -as,  f.  1.  np7\  Medusa.  2.  afv. 
-e,  -«,,/".  zooi.  medusa  (manet),  -en...  Ex,  ~ärtig, 
a.  medusaartad,  medusalik.  ~haupt,  -[t]-', 
-er  t,  n.  mcdusahufvud. 

niedüsenhaft  =  medusenartig. 

Meer,  -[e]s,  -e,  m.  liaf.  -aal,  -[<■].«,  -c  f,  m.  hafs- 
ål.  -aar,  -[c]s,  -c,  -ädler,  -.<;,  -,  m.  hafsüm. 
-äffe,  -n,  -n,  in.  markatta,  -anwohner,  -s,  -, 
m.  kustbo,  -barbe,  -«,/.  zooi.  slängare  (Mul- 
lus).  -beherrscher,  -ä.  -,  m.  hafvens  beher- 
ßkare.  -blau,  a.  liafsblå.  -busen,  -s,  -,  m. 
hafsbugt,  vik,  fjord,  -drache,  -n,  -n,  in.  1. 
zooi.  fjärsing  (Trachiuus  draco).  2.  =  -i\fcrd. 
•eis,  -es,  ü,  n.  hafsis.  -enge,  -w,  /.  sund. 
-fahrt,  -en,  f.  1.  0,  sjöfart,  2.  färd  på  haf- 
vct.  -färbe,  0,/.  sjögrönt.  -frau,  -e;!,/.  bafs- 
fru.  -fräulein,  -s,  -,  ii.  sjöfröken,  -gegend, 
-en,  f.  hafstrakt,  farvatten,  -gewächs,  -es, 
-e,  11.  hafsväxt.  -gott,  -{eis,  -er  t,  m.  hafs- 
gud.  -gras,  -es,  -er  f,  n.  bot.  alg.  -grün,  a. 
sjögrön.  -Jungfrau,  -en,  f.  hafsjungfru.  ■I<alb, 
-[t]s,  -er  t,  n.  säl.  -katze,  -n.  f.  markatta. 
•leuchten,  -s,  0,  n.  mareld,  -nebel,  -s,  -,  m. 
tjocka,  -nessel,  -n,  f.  zooi.  liafsros,  sjöane- 
nion  (Actinia).  -pferd,  -[e].s  -e,  n.  zooi.  hafs- 
drake  (Pegasus  draconis).  -rettich,  -[c]s,  -e, 
m.  bot.  pepparrot,  -salz,  -es,  0,  n.  hafssalt. 
-schäum,  -[e]*-,  0,  m.  sjöskum.  -schlänge,  -n, 
f.  zooi.  hafsnäl  (NeropWs).  -schwein,  -[e]s, 
-c,  n.  zooi.  1.  tumlare  (Delphinus  pboccena). 
2.  vani.  aim.  -schwcinchen,  -s,  -,  n.  marsvin. 
-senf,  -[e].*,  0,  m.  bot.  marfiol  (Cakile  mari- 
tima). -Strom,  -[e].s  -e  t,  '»•  bafsström. 
-Strudel,  -s,  -,  m.  bafshvirfvel.  -t[h]ier,  -[e].<, 
-e,  n.  bafsdjur.  -umschlungen,  a.  poet.  kring- 
Huten  af  bafvct.  -ungeheuer,  -s,  -,  n.  bafs- 
vidunder.  -wasser,  -s,  0,  n.  bafsvatten.  -wolf, 
-[e]s,  -e  t,  w-  zooi.  hafkatt  (Anarrhicbas 
lupus).  -es...  Ex.  ~fläche,  0,  /.  hafsyta. 
~flut[h],  -en,  f.  1.  flod  i  bafvei.  2.  baf,  bafs- 
vagor,  vågsvall.  ~grund,  -[e].?,  0,  m.  bafs- 
botten.  ~spiegel,  -s,  0,  m.  bafsspegel,  bafs- 
yta.  ~stille,  0,_/".  bafsstilla.  ~strömung,  -en, 
f.  hafsströmning.  ~tiefe, -?i,_/'.  hafvets  djup. 
~ufer,  -s,  -,  n.  bafsstrand,  kust.  ~welle, 
~woge,  -n,  f.  bafsvåg. 
Meeting,  -s,  -s,  n.  möte,  sammankomst. 
Megäre,  -«,  /.  megära,  furie. 
Mehl,  -[e]s,  -e,  n.  mjöl.  -apfel,  -s,  -f,  m.  mjn- 
ligt  äpple. -artig,  a.mjölartad,  mjolig.  -beer- 
baum,  -[ejs,  -e  f,  m.  oxel.  -beere,  -»,/.  oxel- 
bär.  -brei,  -[e]s,  -e,  m.  mjölgröt.  -fass,  -es, 
■er  t,  n.  mjöltunna,  -haltig,  a.  mjölig.  -händ- 
ler,  -s,  -,  m.  mjülbandlare.  -käfer,  -s,  -,  m. 
mjölbaggc  (insekt),  -kasten,  -s,  -,  m.  mjöllår. 
-Kleister,  -s,  0,  m.  mjölklister,  -klöss,  -es,  -e 


t,  m.  degbulle  («tt  eiags  kroppkakor).  -mUller,  -s, 
-,  m.  mjölnare.  -reich,  a.  mjölstark.  -sack, 
-[e]«,  -e  t,  m.  mjölsäck,  -sieb,  -[e]s,  -e,  n. 
mjölsikt.  -speise,  -n,f.  mjölrätt  ar  hufvudsaki. 

mjöl,    socker    och    ägg.     -SUppe,  -n,  f.  slätvälling. 

Gebrannte  ~  välling  af  rostadt  mjöl.  -t[h]au 
se  Meltau,  -wurm,  -[c]s,  -er  \,  m.  mjölmask. 
-zucker,  -.«,  O,  m.  pudersocker. 

mehlhaft,  mehlicht,  mehlig,  a.  mjölig. 

mehr,  I.  obaji.  a.  och  adv.  mer,  mera,  t.  ex.  ~ 
und  ~  ,•  je  ~  man  (jiebt,  desto  ~  verlangt  er. 
~  als  znviel:  alltför  mycket,  alltför  många. 
Das  tkut  er  nicht  ~  als  gern:  det  gör  han 
mycket  gärna,  han  begär  intet  bättre.  Und 
dergleichen  f^  med  mera  dylikt.  Was  bringst 
du  ~?  hvad  bar  du  mer  att  förtälja?  ~ 
Fremde  als  hundert:  mer  än  hundra  främ- 
lingar. II.  baji.  a.,  vani.  ~er,  mer(a),  fier(a), 
t.  ex.  er  begegnete  ihr  bald  mit  r^erer  Äch- 
tung, je  r^iCre  Ähnlichkeiten  wir  wahrneh- 
men. Morgen  ein  ~[e7']es;  i  morgon  få  vi 
vidare  talas  vid.  ~e?-e;  flera,  somliga,  några, 
f^eres:  åtskilligt,  åtskilliga  omständighe- 
ter, -ästig,  a.  som  har  flera  grenar,  -ausgäbe, 
-n,  f.  1.  vidare,  ny,  öfverskjutande  utgift. 
2.  utsläppande  af  flera,  af  en  ny  serie  af 
aktier  m.  m.  -belastung.  O,/,  tillökning  i  last, 
i  vigt.  -betrag,  -[f]«,  O,  m.  öfverskott.  -bie- 
ten, -s,  -,  m.  en  som  bjuder  mer,  bjuder 
öfver.  -deutig,  a.  mångtydig,  -erwähnt,  a.  mer- 
bemäld.  -fach,  a.  flerfaldig,  mångfaldig,  -ge- 
bot,  -[c]s, -e,  ?».  högre  bud.  -genannt  = -er- 
wähnt.  -gewicht,  -[e^s,  O,  7i.  öfvervigt.  -glie- 
derig, a.  med  flera  leder,  -jährig,  a.  flerårig. 
-malig,  a.  upprepad,  -måls,  adv.  flera  gånger. 
-silbig,  a.  flerstafvig.  -t[h] eilig,  a.  deiaa,  ut- 
kommande i  flera  delar.  -wert[h],  -[e]s,  O,  m. 
öfverstigande  värde,  -zahl,  -en,  f.  flertal, 
gram.  pluralis.  -en...  ex.  ~theils,  adv.  oftast, 
vanligen.  —  -er...  ex.  ^lei,  oboji.  a.  flerahan- 
da,  mångahanda. 

mehrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  formera,  öka,  föröka, 
förstora.  II.  Sich  ~  öka  sig  ci.  ökas  m.  m.  se 
/.  Mehrung,/. 

Mehrer,  -s,  -,  m.  förökare,  förstorare. 

Mehrheit,  -en,  f.  flertal,  pluralitet,  majoritet; 
gram.  pluralis,  -s...  Ex.  ~beschluss,  -es,  -e  t, 
m.  majoritetsbeslut. 

mehrst  se  meist. 

meiden,  mied,  miede,  gemieden,  »HeiV/[f],  tr. 
undvika. 

Meier,  -s,  -,  m.  1.  förvaltare,  inspektor.  2. 
rättare,  fördräng.  3.  ungef.  kommunalord- 
förande. 4.  bonde,  storbonde.  5.  arrenda- 
tor.  -amt,  -[ej.s,  -er  f,  n.  inspektorsplats, 
rättarplats.  -gut,  -\e]s,  -er  t,  n.  -hof,  -[e]s, 
-e  t,  m.  1.  bondgård.  2.  arrendegård,  -zins, 
-es,  -en,  m.  arrende. 

Meieréi,  -en,  /.  1.  mindre  gård,  utgård.  2. 
bondgård.  3.  arrendegård.  4.  mejeri. 

Meile,  -n,  f.  mil  (Wrr  vaul.  7600  meter,  nu  10000  meter). 


O   saknar  plur.    f  ''*''   oniljud.    tr.  transitivt,    itr,  iniransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Meiler 


489 


Menage 


■n...  Ex.  ~breit,  a.  milsbred.  «vlang,  a.  mils- 
lång.  ~säule,  -n,  f.  'vstein,  -[e]s,  -e,  m.  mil- 
Btolpe.  ~weit,  a.  milslång. 

Meiler,  -s,  -,  m.  mila.  -holz,  -es,  0,  n.  ved  till 
kolning.  -köhler,  -s,  -,  m.  kolare.  -Stätte, 
-stelle,  -n,/.  milbotten. 

mein,  I.  sc  ich  I  och  dein  I.  II.  ~,  der  '>^[i(i'\e, 
böjn.  sc  dein  II,  pron.  poss.  min,  mitt.  intcrj. 
ei  du  ~.'  herre  min  je!  -er...  ex.  ~seits,  adv. 
für  min  del,  å  min  sida.  —  -es...  Ex.  ~glei- 
chen,  pluv.  mina  likar,  sädana  som  jag.  — 
-et...  Ex.  ~halben,  ~wegen,  um  ~willen,  adv. 
1.  för  min  skull.  2.  gärna  för  mig,  låt  gå, 
,i,r  2.  hall,  1. 

Mein...  ex.  -eid,  -[e]s,  -c,  m.  mened,  -eidig,  a. 
menedig.  Jiin  r^er:  en  menedare. 

meinllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  mena,  tro, 
tycka.  Das  will  ich  ~  det  skulle  jag  tro, 
vian  sollte  ~  man  skulle  kunna  tro.  Ich 
meinte  dich  im  Rechte:  jag  trodde  att  du 
hade  rätten  på  din  sida.  2.  ~  ei.  vani.  ge- 
meint sein:  hafva  för  afsigt,  t.  ex.  ich  meine 
nicht  el.  ich  hin  nicht  gemeint,  es  zu  leug- 
nen: det  är  ej  min  afsigt,  min  mening  att 
förneka  det.  3.  syfta  till,  afse,  t.  ex.  wohin 
ist  das  gemeint?  hvart  syftar  det?  4.  älska, 
t.  ex.  Freiheit,  die  ich  meine. 

Meiner,  -s,  -,  m.  en  som  menar. 

meinig  se  mein  II. 

Meinung,  -en,f.  mening,  tro,  tanke,  omdöme; 
afsigt.  Vorgefasste  ~  fördom,  -s...  Ex.  ~äus- 
serung,  -en,  f.  meningsyttring,  opinion. 
~austausch,  -es,  0,  m.  meningsutbyte,  'v-ge- 
nosse,  -n,  -n,  m..  meningsfrände.  ~verschie- 
denheit,  -cn,f.  meningsskiljaktighet. 

Meirän,  -[e].?,  -e,  m.  bot.  mäjram. 

Meisch  m.  m.  se  Maisch  m.  m. 

Meise,  -n,f.  zooi.  mes  (Parus). 

1.  Meissel,  -s,  -,  m.  mäjsel. 

2.  Meissel,  -s,  -,TO.-w,/.linne8kaf.  -wunde,-«,/. 
sår  till  hvars  läkande  linneskaf  erfordras. 

meissellln,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  itr.  h.  mäjsla. 

meist,  a.  mest.  Das  ~e;  det  mesta,  största 
delen.  Die  ~ere;  de  flesta.  Der  ~e  Teil: 
största  delen.  Am  ~eM;  a)  mest,  b) ^mesta- 
dels. ~  alles:  nästan  allt.  -bietend,«,  mest-, 
högstbjudande,  -gebot,  -[e]s,  -e,  n.  högsta 
anbudet,  -bin  =  meistens,  -en...  ex.  ~t[h]eils 
=  mij. 

meistens,  ady.  mestadels,  merendels,  vanligen, 
oftast,  mest. 

Meister,  -s,  -,  m.  mästare,  ~in,  -nen,  f.  a) 
mästarinna,  b)  mästares  fru.  Seinen  <^  ßn- 
den:  finna  sin  öfverman.  -arbeit,  -en,  f. 
mästerprof,  mästerstycke,  mästerverk,  -es- 
sen, -s,  -,  n.  kalas  som  en  nyblifven  mä- 
stare bjuder  skråets  äldre  mästare  på.  -ge- 
sang,  -[e]s,  -e  t,  m.  mästersångares  sång, 
poesi,  -gesell,  -era,  -en,  m.  åldtgesäll,  verk- 
gesäll, -hand,  -e  f,  /.  mästarhand,  -lade,  -n, 
f.  handtverkslåda.  -recht,  -\e\s,  O,  n.  rättig- 


het att  etablera  sig  som  mästare,  -sang, 
-[e]s,  O,  m.  mästersångarnes  sång.  -sänger, 
-singer,  -s,  -,  m.  mästersångare.  -streich, 
-[e]s,  -e,  m.  mästerstycke,  mästerligt  puts. 
•StUck,  -[e]«, -e, ra.  mästerprof,  mästerstycke. 
-werk,  -\_e\s,  -e,  n.  mästerverk. 

Meisteréi,  -era,  /.  mästrande. 

Meisterer,  -s,  -,  m.  mästrare. 

meisterhaft,  meisterlich,  a.  mästerlig. 

meisterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  göra  sig 
till  herre  öfver,  beherska.  2.  öfverträfEa. 
3.  mästra,  tillrättavisa. 

Meisterschaft,  -en,  f,  1.  O,  mästerskap.  2.  ett 
skris  mästare. 

Melancholie,  -en,  f.  svårmod,  melankoli. 

Melancholiker,  -s,  -,  m.  svårmodig  person. 

melancholisch,  a.  svårmodig,  melankolisk. 

Melde,  -ra,/,  bot.  molla  (Atriplex). 

Melde...  Ex.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  skriftlig  an- 
mälan, -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  «t  avisofartyg. 

meldllen,  -ete,  ge-et.  I,  tr.  1.  anmäla,  meddela. 
Etw.  meldet  jmdn:  ngt  förkunnar  ngns  an- 
komst. 2.  förtälja,  berätta,  t.  ex.  alte  Sagen 
1^,  dass  ...  3.  (om)nämna,  säga.  Mit  Ehren 
el.  mit  Respekt  zu  ~  med  respekt  till  så- 
gandes, ohne  Ruhm  zu  ~  utan  att  skryta. 
II.  Sich  ~  anmäla  sig. 

meldens...  ex.  -wert[h],  a.  värd  att  anmälas, 
att  omnämnas. 

Melder,  -s,  -,  m.  ~in,  -raera,  /  anmälare,  för- 
kunnare. 

Meldung,  -en,/,  anmälan, underrättelse, rapport. 

melierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  blanda  (sig). 

meliorierllen,  -te,  -t,  tr.  förbättra. 

MeiiS,  -,  -,  m.  melis,  socker  af  medelsort. 

melk,  a.  som  ger  mjölk,  mjölkande,  -eimer, 
-kUbel,  -s,  -,  ??i.mjölkbytta,  mjölkstäfva.  -kub, 
-e  t,/,  mjölkko,  -napf,  -[e]s,  -e  f,  m.  =  -kiibel. 
-schemel,  -.«,  -,  -stuhl,  -[c]s,  -e  t,wz.  mjölkpall. 

melkbar  =  melk. 

Melke,  O,  /.  mjölkning. 

melklien,  -te,  ge-t  ei.  %  milk{s)t,  molk,  Tiiölke, 
gemolken,  milk,  tr.  och  itr.  h.  mjölka. 

Melker,  -s,  -,  m.  o^in, -nen, f.  mjölkkarl,  mjölk- 
piga, mjölkerska. 

Melkeréi,  -en,f.   1.  mjölkning.  2.  mäjeri. 

Melodéi,  Melodie,  -en,/,  melodi. 

melodiös,  melodisch,  a.  melodisk. 

Melone,  -«,/.  melon.  -n...  ex.  ~kern,  -[e]s,  -e, 
m.  melonkärna. 

Meltau,  -[e].?.  O,  m.  mjöldagg. 

Memme,  -w,  /.  fegling,  pultron,  kruka. 

memmenhaft,  memmisch,  a.  feg,  krukaktig. 

Memoiren,  jüur.  memoarer,  minnen,  hågkom- 
ster, anteckningar. 

Memorändllum,  -um[s],  -a  ei.  -en,  n.  promemo- 
ria, minnesanteckning. 

Memorial,  -[e]s,  -e  ei,  -/era,  ra.  memorial,  a)  in- 
laga, b)  dagbok,  kladd. 

memorierlien,  -te,  -t,  tr.  lära  sig  utantill. 

Menage,    -n,  f.    1.   hushåll,   hushållning.    2. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    «t«  sjötcrm.    X  militarisk 


Meüagerie 


490  Merker 


mathämtare.  3.  bordsfcäll.  -n...  kx.  ~gestell, 
-[e]s,  -e,  n.  bordställ.  ~korb,  -[e]s,  -e  t,  m- 
mathämtare. 

Menagerie,  -en,f.  menageri. 

menagierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  hushålla  med.  II. 
Sich  ~  iakttaga  mätta,  vara  försigtig. 

Meng...  ex.  -futter,  -.«,  0,  n.  biandfoder,  -korn, 
-[e].s,  0,  n.  blandsäd. 

Menge,  -n,/.  mängd.  Die  ~  muss  es  bi-ingen: 
det  är  mängden,  som  gör  det.  Das  ci.  des- 
sen el.  davon  haben  wir  die  ~  vi  hafva  godt 
om  sådant.  Solche  Fehler  sind  die  ~  dar- 
in: en  mängd,  talrika  sådana  fel  finnas 
däri. 

mengellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  i  smi  por- 
tioner sammanblanda.   2.  mångla. 

mengllen,  -te,  fje-t,  1.  tr.  blanda,  saraman- 
blanda,  hopröra.  II.  Sich  ~  blandas,  blan- 
da sig.  Mengung,./". 

Menger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  en  som  blandar, 
rör  ihop. 

Mengeréi,  -en,f.  blandning,  hoprörande. 

Mengler,  -«,  -,  m.  1.  en  som  blandar  sig  i  allt. 
2.  månglare. 

Mengsel,  -s,  -,  n.  blandning,  röra. 

Mennig,  -[ejs,  -e,  m.  Mennige,  -n,f.  mönja. 

menniglien,  -te,  <je-t,  tr.  måla  med  mönja. 

Mensch,  I.  -en,  -en,  vi.  människa.  II.  -es,  -er, 
n.  kvinsperson,  stycke,  sköka,  -werdung,  0. 
/.  människoblifvande.  -en...  Ex.  ~affe,  -n, 
-n,  m.  människolik  apa.  ~älinlicll,  a.  män- 
niskolik. ~alter,  -s,  -,  n.  människoålder. 
~ärt,  -en,f.  1.  människoslag,  människoras. 
2.  mänskors  sätt,  sed.  ~belfall,  -[e]s.  O,  to. 
människors  bifall.  ~blut,  -[e]s,  O,  n.  män- 
niskoblod. ~feind,-[e]s, -e,7?^.  människofien- 
de, människoföraktare,  misantrop.  -^feind- 
lich, a.  människoföraktande.  ~feindlichkeit, 
O,  /.  människoförakt.  ~fleisch,  -es,  O,  n. 
människokött.  ~fressend,  a.  människo- 
ätande. ~fresser,  -s,  -,  m.  människoätare. 
~freund,  -[e]s,-e,m.  människovän.  ~freund- 
lich,  a.  människovänlig,  välvillig.  'N/freund- 
lichkeit.  O,  /.  människovänlighet,  välvilja. 
~furcht,  O,/,  människofruktan.  ~gedenken, 
n.  blott  i  rorbiudeisen:  seit  f^  i  mannaminne. 
~geist,  -[e]s,  -er,  m.  människoande.  ~ge- 
schlecht,  -[e].<!.  O,  n.  människoslägte.  ~ge- 
stalt,  -en,  /.  människogestalt.  ~gewühl, 
-[e]^,  O,  n.  människovimmel.  ~gunst.  O,./', 
människogunst.  ~hass,  -es,  O,  ra.  människo- 
hat. ~hasser,  -,'!,  -,  m.  människohatare. 
~kenner,  -s,  -,  m.  människokännare,  'x-kind, 
-[e]s,  -er,  n.  människobarn.  ~leer,  «.  män- 
niskotom.  ~liebe,  O,  f.  människokärlek. 
~lo[o]s,  -c?,  -e,  n.  människans  lott,  bestäm- 
melse. ~menge,  -n,  f.  människomassa, 
mängd.  ~mbglich,  a.  möjlig  för  människor. 
~mord,  -[e]s,  -e,  m.  mord,  blodbad,  /^pocke, 
-n,  f.  människokoppa.  ~recht,  -[e]s.  O,  n. 
människans  naturliga  rättigheter.    ~satzung. 


-en,  f.  människostadga.  ~sauger,  ~schin- 
der,  -s,  -,  m.  blodsugare.  ~scheu,  I.  a.  folk- 
skygg. II.  O,  /.  folkskygghet.  ~schlag, 
-{^els,  -e  t,  TO.  människoslag.  »^seele,  -«,,/". 
människosjäl.  ~Sohn,  -[e]s,  -e  t,  ™-  män- 
niskoson, i  sht  människans  son.  '>./Stimme, 
-n,f.  människoröst,  'v/verstand,  -[e]s,  O,  m. 
människoförstånd.  ~volk,  -[e].«,  O,  n.  män- 
niskoslägte. ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  människo- 
verk. ~wert[h],  -[e]s,  O,  m.  människovärde. 
~würde,  -n,  f.  mänsklig  värdighet.  -v/Wiir- 
dig,  a.  värdig  en  människa. 

Menschent[h]am,  -[e]s.  O,  n.  mänsklighet,  a) 
människoslägte,  b)  humanitet. 

Menschheit,  O,  /.  1.  mänsklighet,  a)  männi- 
skoslägte, b)  egenskap  af  människa.  2. 
människomassa. 

menschheitlich,  a.  mänsklig,  mänsklighets-, 

menschlich,  a.  mänsklig. 

Menschlichkeit,  -en,  f.  mänsklighet. 

Menschling,  -[e]s,  -e,  m.  liten,  obetydlig  män- 
niska. 

Mensel,  Mensul,  -n,  f.  altarbord. 

Mensur,  -en,  f.  1.  mus.  takt.  2.  orgelpipornas 
groflek.    3.   fäkt.    de   fäktandes  plats  pi  visst 

afstånd  från  hv.-irandra.    4.  duell. 

Menij,  -.■!,  -s,  n.  matsedel. 

Menuett,  -[e]s,  -e,  n.  och  m.  menuett. 

Mergel,  -s,  -,  to.  märgel,  -artig, a.  märgelartad. 
-grübe,  -n,  f.  märgelgrop.  -schiefer,  -s,  O,  m. 
märgelskiffer.  -thon,  -[e].«,  -e,  to.  märgel- 
lera. 

mergelig,  a.  märgelaktig. 

mergellin,-/e.f7e-i,  <r.  märgla,göda  med  märgel. 

Meridian,  -[e]s,  -e,  m.  meridian,  middags- 
linie. 

Merino,  -[«],  -s,  m.  1.  merinofår.  2.  merino- 
ull.  3.  nierinotyg. 

Merk,  -[e].'!,  -e,  m.  märke.  Ein  ^chen:  litet 
grand,  en  smula,  -eisen,  -s,  -,  n.  stämpel. 
•mal,  -[e].«,  -e  ei.  -er  f,  m.  märke,  -pfahl, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  påle  som  tjänar  till  märke. 
-wort,  -[e].?,  -e  ei.  -er  f,  n.  ord  som  man  bör 
lägga  märke  till,  minnas,  -würdig,  a.  märk- 
värdig. -Würdigkeit,  -en,  f.  märkvärdighet. 
-zeichen,  -s,  -,  n.  märke,  kännemärke. 

merkbar,  o.  märkbar. 

merki'en,    -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  märka,  förse  med 
märke.    2.    anteckna.    3.    Sich   (dat.)  etw.  ~ 
lägga  ngt  på  minnet,  komma  ihog  ngt.  Die 
1      Regel  ist  leicht  zu  ~  regeln  är  lätt  att  min- 
nas.   Wohl  gemerkt!  märk   väl!  ^.  Etw.  e\. 
[      (itr.  h.)  auf  etw.  (ack.)  ~  gifva  akt  på,  lägga 
märke   tili  ngt.  5.  märka,  observera,  iakt- 
[      taga,   förstå.   Jmdn  ~  /assen,  rfass  ...  låta 
[      ngn   förstå,    att   ...  Lass  dir  nichts  '^ !  \kt 

ingen  märka  ngt! 
;  merkens...   ex.   -wert[h],  a.  märklig,  märkvär- 
dig, minnesvärd. 

Merker,    -s,  -,  m.  1.  person  som  märker,  ger 
I      akt  på,  antecknar  ngt.  2.  förmåga  att  mär- 


0   «aknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    A.  har  haben,   S.  har  sein  till  hj&lpverb. 


merklich 


491 


Metze 


ka,  väderkorn,  t.  ex.  den  richtigen  '\i  haben  : 

hafva  godt  väderkorn,  fin  näsa. 
merklich,  a.  märkbar,  lätt  att  märka,  i  ögonen 

fallande. 
Merie,  -n,f.  trast. 
Merz...  Ex.  -kuh,  -e  f,  /.  -schaf,  -[e^s,  -e,  n.  ko, 

f;\r   som  afskiljes  från  hjorden  till  slagt  ei. 

försäljning, 
merzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  ausmerzen. 
meschånt,  a.  dålig,  ond,  elak. 
Mesner,    -s,   -,  m.   1.  kyrkobetjänt,  klockare. 

2.  präst  som  förrättar  mässan. 
Mess...  jfr  Messe  och  messen,  -amt,  -[e]s,  -er  f, 

n.   mässa,   högmässa,    -bericht,  -[ejs,  -e,  m. 

marknadsberättelse,     -besuchen,    -s,    -,    m. 

marknadsbesökande,   -brief,   -[e].5,  -e,  m.  1. 

vid   en    marknad   betalbar  växel.   2.  milte- 

brcf.    -bQch,    -[e]s,   -er  f,  n.  1.  mässbok.  2. 

hanrici.  bok  öfver  på  en  marknad  gjorda  af- 
färer,   -bude,  -n,f.  marknadsstånd,  -diener, 

-S,     -,    m.    Tid    mässan    biträdande    kyrkobetjänt, 

klockare,  -freiheit,  -en,f.  marknadsprivile- 
ginm.  -fremdefr),  (adj.  böjn.)  m.  främmande 
marknadsbesökande,  marknadsfrämmande. 
-gefäss,  -es,  -e,  n.  vid  mässan  användt  kärl. 
-geld,  -[e]s,  O,  re.  1.  =  Marktgeld.  2.  mätar- 
pengar.  -gerät[h],  -[e]s,  -e,  n.  vid  mässan 
använd  sak.  -geschenk,  -[e].5,  -e,  n.  mark- 
nadsgåfva.  -gewand,  -[e]s,  -erf,  n.  mässkrud. 
-gut,  -[e]5,  -er  t,  n.  marknadsvara,  -hemd, 
-[e]«,  -en,  n.  mässkjorta.  -kette,  -n,f.  landt- 
mätarkedja.  -kunde,  0,y.  landtmäteri.  -leute, 
plur.  marknadsfolk,  -lieferung,  -en,  f.  mark- 
nadsleverans, -opfer,  -s,  -,  n.  raässoffer. 
-platz,  -es,  -e  f,  m.  marknadsplats,  -priester, 
-s,  -,  m.  präst  som  förrättar  mässan,  -ru- 
t[h]e,  -n,f.  mätstång.  -schnür,  -e  t,/-  mät- 
snöre, -stab,  -[e]s,  -e  t,  «».  landtmätaretång. 
-Stange  =  -7-ute.  -stock  =  -stab.  -tisch,  -es,  -e, 
m.   landtmätartafla.    -tOch,    -[e].s,    -er  f,  re. 

korporale    (vigd  duk,  pi  hvilken  hostian  ställes  under 

mässan),  -wechssl,  -s,  -,  VI.  =  -brief  1.  -wein, 
-[e].5,  -e,  m.  nattvardsvin,  -zeit, -e7j,y.  mark- 
nadCstid). 

messbär,  a.  mätbar. 

Messbarkeit,  0../'.  mätbarhet. 

Messe,  -n,  f.  1.  mässa.  2.  marknad,  sms.  se 
Mess... 

messen,  viiss\es\t,  viisst,  mäss,  müsse,  gemes- 
sen, miss  el.  t  messe,  I.  tr.  oeh  sich  ~  mäta 
(sig).  Jfr  gemessen.  II.  itr.  h.  vara  lång,  bred 
o.  8.  v.,  t.  ex.  er  misst  sechs  Fuss:  han  är  sex  fot 
lång.  Messung,/. 

1.  Messer,  -s,  -,  m.  mätande  person  ei.  verktyg 
hvarmed  man  mäter,  mätare,  mått. 

2.  Messer,  -s,  -,  n.  knif.  F  biidi.  das  grosse  'n, 
gebrauchen  ei.  handhaben:  nppduka  histo- 
rier, taga  till  så  att  det  förslår,  jfr  auf- 
schneiden IT.  -bänkchen,  -s,  -,  n.  knifställ. 
-besteck,  -[e\s,  -e,  n.  knifetui.  -griff,  -[e]s,  -e, 
m.  -heft,  -[e]s,  -e,  n.  knifskaft.  -klinge,  -n,f. 


knifblad.  -scheide,  -»,/.  knifslida.  -schmied, 
-[e]s,  -e,  m.  knifsmed. 

Messerer,  -s,  -,  m.  knifsmed. 

messiånisch,  a.  messiansk. 

Messing,  -[ej.?,  -e,  n.  och  %  m.  mässing,  -blech, 
-[e]s,  -e,  n.  mässingsbleck,  mässingsplåt. 
-draht,  -[e]s,  -e-f,m.  mässingstråd,  -geschirr, 
-[e]s,  -c,  n.  mässingssak.  -giesserei,  -en.f. 
mässingsgjuteri.  -hammer,  -s,  -f,  m.  O  1. 
hammare  att  slå  mässingsplåt  med.  2.  mäs- 
singsbruk, mässingsugn.  -hUtte,  -n,  f.  mäs- 
singsbruk, -platte, -n./.  mässingsplåt,  -schla- 
ger, -s,  -,  -schmied,  -[e]s,  -e,  m.  mässings- 
slagarc.  -wa[a]re,  -n,  f.  mässingsvara. 

messinge[r]n,  a.  af  mässing,  mässings-. 

Messner  se  Mesner. 
j  Meste,  -n,  f.  1.  ett  trukimfitt,  ungef.  kappe.  2.  ask, 
I      låda. 
'  MestTze,  -n,  -n,  m.  mestis. 

Met,  -[e]s,  -e,  m.  mjöd. 

Metall,    -[e]s,    -e,  n.  metall,    -åder,  -re,/,  me- 
tallåder,  -arbeiter,  -s,  -,  m.  metallarbetare. 
•arm,  a.  metallfattig.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  klin- 
1      gande  mynt.  -reich,  a.  metallrik. 

metallen,  a.  af  metall,  m.etall-. 

metallisch,  a.  metallisk. 
I  metallisierllen,   -te,  -t,  tr.  förvandla  till,  upp- 
j      blanda    med    metall,   gifva   ett   metalliskt 
utseende,  metallglans  åt. 

Metamorphose,  -re,/,  metamorfos,  förändring. 
I  Metapher  (kort  a),  -re,  /.  metafor,  bild,  bildligt 
j      uttryck,  talesätt. 
I  metaphorisch,  a.  metaforisk,  bildlig. 
j  metaphorisierllen,   -te,   -t,   itr.  h.  använda  bil- 
der, ett  bildligt  framställningssätt. 

Metaphysik  (äfv.  -  -  -  -),  O,  f.  metafysik. 

Meteor,  -[e]s,  -e,  n.  och  %  m.  meteor,  -eisen, 
-s,  O,  re.  meteorjärn,  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  me- 
teorsten, -stern,  -[e]s,  -e,  m.  meteor,  stjärn- 
fall. 

meteorhaft,  meteorisch,  a.  meteorisk. 

Meter,  -s,  -,  m.  och  w.  meter,  -mäss,  -es,  -e,  n. 
metermått. 

Meth  se  Met. 

Methode,  -re./,  metod,  sätt. 

methodisch,  a.  metodisk,  planmässig. 

Methodist,  -ere,  -ew,  m.  metodist,  -en...  ex. 'N.pre- 
diger,  -s,  -,  m.  metodistpräst. 

methodistisch,  a.  metodistisk. 

Metiér,  -s,-s,n.  handtverk,  yrke,  sysselsättning. 

Metrik,  -en,  f.  metrik. 

metrisch,  a.  metrisk. 

Metropåle,  -re,/,  metropol. 

Metropolit,  -ere,  -ere,  m.  metropolit. 

Metrllum,  -mto[s],  -a  ei.  -ere,  «.  meter,  versmått. 

Mett...  Ex.  -gut,  -[e]s,  O,  n.  korfmat  tiii  mctvurst. 
-wurst,  -e  t,  /.  metvurst. 

Mette,  -re,  /.  ottesång. 

1.  Metze,  -re,/,  sköka. 

2.  Metze,  -n,  f.  ungef.  kappe  (3,«  nter).  -n...  ex. 
~weise,  adv.  kappvis. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    •t>  sjötcrra.   réi  militärisk  term. 


Metzelei 


402 


Milch 


Metzelei,  -cn,/.  blodbad,  massaker. 

metzellln,  -te,  (je-t,  tr.  slagta,  nedsabla,  ned- 
hugga. 

Metzge,  -n,/.  slagteri. 

metzgilen,  -ete,  ge-et,  tr.  slagta. 

Metzger,  -s,  -,  m.  slagtare,  ~in,  -nen,  f.  slag- 
tarhustru.  -gang,  -[e].<,  -c  f,  "'•  gagnlös,  få- 
fäng gång.  -hund,  -\_e\s.  -e,  m.  slagtarhund. 

Metzgerei,  -en,  f.  slagteri. 

metzgerliaft,  a.  slagtarlik. 

metzgerlln,  -te,  ge-t,  tr.  slagta. 

Metzner,  -s,  -,  m.  mjölnardräng. 

Meuchel...  ex.  -mord,  -[e]s,  -e,  vi.  lönnmord. 
-mordllen,  -ete,  ge-et,  tr.  lönnmörda.  -mörder, 
-s,  -,  m.  ~in,  -we?i, /.  lönnmördare,  lönn- 
mörderska.  -mörderisch,  a.  lönnmördande, 
lönnmördare-. 

Heuchelei,  -en,  f.  försåt,  lömskhet. 

meuchelisch,  a.  försåtlig,  lömsk. 

meuchellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  lönnmörda. 

Meuchler  =  Hleuclielmörder. 

meuchlerisch,  a.  1.  =  meuchelisch.  2.  =  vieu- 
ch  elmörderisch . 

meuchlings,  adv.  försåtligt,  lömskt. 

meuchlisch  se  meuchelisch. 

Meute,     -n,    /.    samtligc  Tid  en  jagl  använde  hundar, 

hundskara;   i  aiimh.  skara,  trupp,  band,  vani. 

f,.  rak  ti. 

Meuter,  -s,  -,  m.  en  som  gör  myteri,  uppro- 
risk, upprorsman. 

Meuterei,  -en,  f.  myteri. 

Meuterer  sc  Meuter. 

meuterisch,  a.  upprorisk,  myteri-. 

meuterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  göra  myteri. 

Mewe  se  Mütve. 

mhd.,  rorkortn.  =  mittelhochdeutsch :  medelhög- 
tysk (mht.). 

Miåsmlla,  -a[s],  -en,  n.  miasma,  smittämne, 
smittosam,  osund  dunst. 

miåu,  interj.  jam! 

miäullen,  -te,  -t,  itr.  h.  jama. 

Michaeli [s],  oböji.  subst.  den  hel.  Mikaels  dag 
(29:e  sept),  mikaelsmässa,  mickelsmässa.  -s... 
Ex.  ~fest,  -[eis,  -e,  n.  ~messe,  -n, /.  ~tag, 
•[e]s,  -e,  m.  =  Michaelis. 

Michel,   -s,    -,   m.   1.  w;;?-.  Mikael.  2.  enfaldig 

person,    tölp.     Ber   deutsche  ~  personlfiering  af 

den  tyska  själfbelåtenheten,  enfalden,  in- 
skränktheten, beundran  för  det  utländska 
m.  m.  -s...  se  Michaelis... 

Micheléi,  -en,  /.  tysk  själfbelåtenhet  m.  m.  se 
Michel  2. 

Mieder,  -.<;,  -,  n.  lif,  snörlif. 

Miene,  -»,  J'.  min.  ~  zu  etu\  machen:  göra. 
min  af  att  vilja  företaga  ngt.  -n...Ex.  ~spiel, 
-[e]s.  O,  n.  minspel. 

Miere,  -n,f.  bot.  nörel  (Alsine). 

Mies  se  Miez,  -muschel,  -7!,y'.  zooi.  blåmussla 
(Mytilus  edulis). 

Miet...  jfr  3.  Miete  och  mieten,  ex.  -bedingung, 
-en,/,  hyres-,  arrendevilkor.  -frau,  -en,f.  1. 


(hyre8)värdinna.  2.  kviniig  hyresgäst,  -geld, 
•[e]s.  O,  n.  städja,  -herr,  -n,  -en,  m.  1.  hy- 
resvärd.   2.   hyresgäst   af  herreklassen.    -kneCht, 

-[e]s,  -e,  m.  läjd  dräng,  legodräng,  -kon- 
trakt, -[e]s,  -e,  m.  hyres-,  arrendekontrakt. 
•kutsche,  -n,/.  åkardroska,  -kutscher,  -s,  -, 
711.  hyrkusk,  åkare,  -lakai,  -en  ei.  -.>;,  -cn,  m. 
hyrlakej.  -leute,;)Z?»-. hyresfolk.  -mann,-[e].<!, 
-er  t,  m.  hyresgäst,  -preis,  -es,  -e,  ?«.  hyra, 
arrende,  -soldat,  -en,  -en,  m.  läjd  soldat, 
legoknekt,  -truppe,  -n,f.  legotrupp,  -vertrag, 
-[e].5,  -e  t,  m.  =  -kontrakt,  -wagen,  -s,  -[fj, 
j?i.  hyrvagn,  -weise,  adt;.  mot  hyra.  -wohnung, 
-en,  f.  hyrd  bostad,  våning,  -zeit,  -en,  f. 
tid  som  ett  hyres-  ei.  arrendekontrakt  räc- 
ker, -zettel,  -s,  -,  m.  anslag  om  uthyrning. 
-zins,  -es,  -en,  m.  hyra. 
mietbar,  a.  som  kan  hyras. 

1.  Miete,  -n,/.  zooi.  kvalster  (Åcarus). 

2.  Miete,  -n,/.  åkerbr.  dös,  stack. 

3.  Miete,  -n,f.  hyra,  arrende;  städja,  städsel. 
Zur  'X;  gehen:  hyra  ut,  arrendera  bort,  ?7i 
einem  Hause  zur  »x.  wohnen  :  hyra  i  ett  hus ; 
Kauf  bricht  ~  köp  bryter  kontrakt. 

mietllen,  -ete,  ge-et,  tr.  hyra,  arrendera;  städ- 
ja. Mietung,/'. 

Mieter,  -f.  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  hyresgäst. 

Mieth...  se  J//e<... 

Mietling,  -[e].«,  -e,  m.  vani.  rorakti.  läjd  person, 
legodräng,  fal  person,  -s...  Ex.  ~schar,  -en, 
f.  läjd  skara,  skara  legodrängar. 

Miets...  se  Miet... 

Miez[e],  -en,f.  kisse. 

Migräne,  O,/",  migrän. 

Mikrosköp,  -[e]s,  -e,  n.  mikroskop. 

mikroskopisch,  a.  mikroskopisk. 

Milan,  -[e]s,  -e,  m.  Milane,  -n,  f.  ?ao\.  glada 
(Milvus  regalis). 

Milbe,  -»,/.  zooi.  kvalster  (Acarus). 

milbig,  a.  full  af  kvalster. 

Milch,  O,  /.  mjölk,  -åder,  -«,  /.  mjölkåder. 
-bart  =  Flaumhart,  -brei,  -[ejs,  O,  m.  gröt 
kokt  med  mjölk,  hvit  gröt.  -brot,  -[e]s,  -e, 
n.  bröd  bakadt  med  mjölk,  smörbröd,  -bru- 
der,  -s,  -f,  m.  1.  dibroder.  2.  F  mjölkvän, 
som  tycker  om  mjölk(rätter).  -frau,  -en,  f. 
mjölkmadam,  mjölkbud,  -gefäss,  -es,  -c,  n. 
mjölkkärl,  -glas,  -es,  -er  t,  "•  nijölkglas. 
-handel,  -s,  O,  m.  mjölkmagasin,  -kaffee,  -s, 
O,  m.  kaffe  med  mjölk,  cafc  au  lait.  -kam- 
mer,  -n,f.  mjölkkammare,  -keller,  -.«i,  -,  m. 
mjölkkäflare.  -kost.  O,/,  mjölkmat,  -kuh,  -e 
t,/,  mjölkko,  -kur,  -en,  f.  mjölkkur.  -mad- 
chen,  -s,  -,  n.  -mägd,  -e  f,  /.  1.  ladugårds- 
piga, mäjerska.  2.  mjölkbud,  -rahm,  -{e^s, 
O,  m.  grädde,  -reis,  -es,  O,  m.  risgrynsgröt. 
-schrank,  -[«]«,  -e  t,  "»•  mjölkskåp.  -Schüs- 
sel, -«,/.  mjölkfat.  -Schwester,  -«, /.  1.  di- 
syster.  2.  F  mjölkvän.  -seihe,  -re,  /.  -sieb, 
-[e]s,  -e,  n.  mjölksil.  -speise,  -n,f.  mjölk- 
mat.  -Strasse,  O,  /.  vintergata,  -suppe,  -n. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  bar  hahtn,   S.  har  sein  till  hjälpverb. 


milchen 


493 


Minorität 


/.  (mjölk)välling.  -topf,  -[e]s,  -e  f,  m.  mjölk- 
mugg,  tillbringure;  mjölkpanna.  -tüch,-[e]s, 
-er  f,  ri.silduk.  -weiss,  a.  mjölkhvit.  -wirt[h]- 
schaft,  -en,  f.  mäjeri.  -zahn,  -[e]s,  -e  t,  m. 
mjülktand. 

1.  milchüen,  -te,ge-t,itr.h.  mjölka,  gifva  mjölk. 

2.  milchen,  a.  1.  mjölkande.  2.  mjölklik,  mjölk- 
artad,  mjölkfärgad.  3.  af  mjölk,  mjölk-. 

Milcher,  -s,  -,  711.  mjölkfiek. 

milchern  =  2.  milchen. 

milchhaft,  milchicht,  milchig  =  2.  milchen  2. 

Milchner  =  Milcher. 

mil(l[e],  o.  1.  mild;  lindrig.  ~e  Gabe:  almo- 
sa.  ~e  Stiftung:  mild  stifteise,  barmher- 
tighetsinrättning.  2.  mjnk.  3.  frikostig. 
-herzig,  a.  1.  mild,  öm,  kärleksfull.  2.  barm- 
hertig, -herzigkeit,  0,/'.  mildhet  m.  m.  so  wreg. 
-reich,  a.  frikostig,  -thätig,  a.  välgörande, 
barmhertig.  -thätigkeit,  0,  f.  välgörenhet, 
barmhertighet. 

Milde,  0,  /.  mildhet  m.  m.  se  mild. 

milderlln,  -te,  (je-t,  tr.  och  sich  ~  mildra(s), 
förmildra(s),  lindrafsj.   Milderung,/. 

Mildheit,  Müdigkeit  =  Milde. 

mildigiich,  adv.  mildt  m.  m.  ae  mild. 

Militär,  I.  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  militär,  soldat. 
II.  -[e]s,  0,  n.  militär,  krigsstånd,  här. 
-anwärter,   -s,   -,   m.  militäraspirant   (gammai 

militär,    som  &r  aspirant  tili  en  civil  befattning).    -aPZt, 

-[e]s,  -e  t,  »"•  militirläkare.  -dienst,  -[e]«, 
-e,  m.  krigstjänst,  -dienstfrei,  a.  fri  från 
krigstjänst,  -dienstpflicht,  O,  /.  värnepligt. 
-fromm,  a.  inriden  och  skottvan  (om  hästar). 
-gericht,  -[e]«,  -e,  n.  krigsrätt,  -stand,  -[e]s, 
0,  VI.  1.  soldatstånd.  2.  militär,  här. 

militärisch,  a.  militärisk. 

Miliz,  -en,  f.  milis. 

Milli...  Ex.  -grämm,  (böjn.  se  Gramm)  n.  milli- 
gram, -meter,  -s,  -,  m.  ocu  n.  millimeter. 

Milliarde,  -n,f.  milliard. 

Million,  -en,f.  million. 

Millionär,  -[e]s,  -e,  m.  millionär. 

million [s]t,  a.  (ordningstal)  millionde. 

Million[s]tel,  -s,  -,  n.  milliondel. 

Milz,  -en,f.  mjälte,  -brand,  -[e]s,  0,  m.  mjält- 
brand.  -brandig,  a.  lidande  af  mjältbrand. 
-krank,  a.  mjältsjuk,  -los,  a.  utan  mjälte. 
-stechen,  -s,  0,  n.  mjälthugg.  -sucht,  0, /. 
mjältsjuka.  -Süchtig,  o.  mjältsjuk. 

Mime,  -n,  -n,  m.  skådespelare. 

Mimik,  0,/.  mimik. 

Mimiker,  -s,  -,  m.  mimiker. 

mimisch,  a.  mimisk. 

Minaret,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  n.  minaret. 

minder,  a.  stundom  ob»jdt,  mindre,  ringare,  -be- 
trag, -[e]s,  -e  t,  m.  brist,  felräkning,  -ein- 
nähme, -",/.  mindre  inkomst,  brist,  -jährig, 
a.  minderårig,  -jährigkeit,  0,/.  minderårig- 
het, -zahl,  -en,  f.  mindretal,  minoritet. 

Minderheit,  -en,  f.  minoritet. 

minderlln,   -te,  ge-t,  I.  tr.  minska,  förminska; 


vid  stickning:  taga  ihop.  II.  Sifh  ~  minskas, 
blifva  mindre,  färre.  Minderung,  /. 
mindest,  a.  minst,  ringast.  Zum  '^en  ei.  auf.'i 
'X/e  el.  zu  ~  åtminstone.  Nicht  im  ~f;?; 
ingalunda,  ej  på  ngt  vis.  -betrag,  -[e]s.  -e 
t,  m.  minsta  beloppet,  minimum,  -bietend, 
a.  minst-,  lägstbjudande.  -fordernd,  a.  minst 
fordrande. 

1.  Mine,  -[re]«,  -n,  f.  npr.  Mina. 

2.  Mine,  -n,f.  mina.  -n...Ex.  ~bau, -[e]s, -<en,7«. 
minbyggnad,  mingräfniug.  ~gräber,  -.■?, -,  m. 
mingräfvare.  ~krieg,  -[e]s,  -e,  vi.  minkrig. 

Mineral,  -[e]s,  -e  ei.  -ien,  n.  mineral,  -bad, 
-[e]s,  -er  t,  n.  mineralvattensbad.  -quelle, 
•n,f.  mineralkälla,  -reich,  -[e]s.  O,  n.  mine- 
ralrike, -wasser,  -s,  -,  n.  mineralvatten. 
-ien...  Ex.  ~kabinett,  -[e]s,  -e,  n.  mineralie- 
kabinett, mineraliesamling. 

mineralisch,  a.  mineral-. 

Mineralog,  -en,  -en,  vi.  mineralog. 

Mineralogie,  -en,/,  mineralogi. 

mineralogisch,  a.  mineralogisk. 

Miniatur,  -en,  f.  miniatyr,  -ausgäbe,  -w,  /. 
miniatyrupplaga,  -bild,  -\e\s,  -er,  -gemalde, 
-s,  -,  n.  miniatyrporträtt,  miniatyrmålning. 
-maler,  -s,  -,  m.  miniatyrmålare,  -malerei, 
-en,  f.  miniatyrmålning. 
j  Minier...  ex.  -kunst.  O,/,  mineringskonst, 

minierllen,  -te,  -t,  tr.  minera. 

Minierer,  -s,  -,  m.  minor. 

Minimüum,  -mot[s],  -a,  n.  minimum. 

Minister,  -s,  -,  m.  minister,  stat.sråd.  -krise, 
-n,  f.  ministerkris.  -präsident,  -en,  -en,  m. 
konseljpresident.  -rat[h],  -[e]s,  O,  m.  kon- 
selj. -Verantwortlichkeit,  O,  /.  statsrådens 
ansvarighet. 

Ministeriäl...  ex.  -beamte(r),  Cadj.  böjn.)  m.  mini- 
steriell tjänsteman. 

ministeriell,  a.  ministeriell. 

Ministérilium,  -um{s\,  -en,  n.  1.  ministär.  2. 
departement.  3.  prästerskap. 

Ministrant,  -en,  -en,  m.  vid  mässan  biträdande  kyr- 
kobetjänt,  klockare. 

ministrierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  biträda  prästen 
vid  mässan. 

Minne,  O,  /.  nsråidr.  och  poet.  kärlek,  -dichter,  -s, 
-,  m.  erotisk  skald,  minnesångare,  -glück, 
-[e]s.  O,  n.  kärlekslycka,  -lied,  -[e]s,  -er,  n. 
kärlekskväde,  erotisk  sång.  -preis,  -es.  O,  m. 
kärlekslön.  -sang,  -[e]s.  O,  m.  kärleksdikt- 
ning, minnesång.  -sänger,  -singer,  -s,  -,  m. 
minnesångare,  -sold,  -[e~\s.  O,  m.  kärlekslöv 

minnllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  roråidr.  och  poet. 
älska,  hylla,  dyrka. 

minnesäm,  a.  älsklig,  huld,  Ijuf. 

minnig[lich],  a.  1.  =  rarcg.  2.  älskande,  upp- 
fyld  af  kärlek ;  adv.  med  kärlek. 

minorenn,  a.  minderårig. 

Minorennität,  O,  f.  minderårighet. 

Minorit,  -en,  -en,  m.  minorit(ermunk). 

Minorität,  -en,  f.  mindretal,  minoritet. 


F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    ^I^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -t"  ^ülcrm.    X  mllitarisk  ter 


Minstrel 


494 


missheilig 


Minstrel,  -s,  -s,  vi.  skald,  bard. 

Minuend,  -en,  -en,  m.  minuend. 

Minüsitel,  -«,/•  minuskel,  liten  bokstaf. 

Minute,  -«,  /.  minut.  -n...  ex.  ~lang,  a.  som 
räcker  en  minut.  ~uhr,  -en,  f.  uiiuutur. 
/v-weise,  adv.  minutvis.  ~weiser,  '^zeiger. 
-s,  -,  m.  miuutvisare. 

Minze,  -«,/•  i.ot.  mynta  Olentba). 

Mirabelle,  -n.f.  mirabell. 

Mirakel,  -s,  -,  n.  mirakel,  under. 

Mirte  se  Myrle. 

mis-  se  miss-. 

Misanthrop,  -en,  -en,  m.  misantrop. 

misanlliröplsch,  <i.  misantroioisk. 

Miscellåneen,  Miscéllen,  plur.  blandade  äm- 
nen, hvarjehauda,  i^lockgods. 

Misch...  Ex.  -ärt,  -en,f.  blandad  art,  ras,  ba- 
stard, blandning,  -ehe,  -n,  f.  äktenskap 
mellan  olika  trosbekännare.  -farbe,  -n,  f. 
sammansatt  färg.  -futter,  -.«,  O,  ii.  biand- 
foder, -gefäss,  -es,  -e,  n.  blandningskärl. 
-korn,  -\e]s,  O,  n.  blandsäd,  -masch,  -es,  -e, 
111.  och  %  n.  misch  masch,  röra.  -trank,  -  [<;]•-■•, 
-e  t,  in.  af  flera  ämnen  blandad  dryck ;  mixtur. 
■volk,  -[e]«,  -er  f,  "•  blandfolk. 

mischbar,  a.  som  kan  blandas. 

mischllen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  ti:  och  sich  ~  blanda 
(sig).  Unter  e?nrt?irfe»' ~ hopblanda, hopröra. 

Mischeréi,  -en,  f.  blandning,  röra. 

Mischling,  -[c].^  -e,  m.  bastard. 

Mischung,  -en,  f.  blandning,  legering,  kom- 
position, -s...  Ex.  ^gewicht,  -[c]«,  -e,  n.  kem. 
atomvigt.  ~verwandschaft,  -en,  f.  kemisk 
frändskap. 

Misere,  -n,  f.  klämma,  förlägenhet,  olycka, 
elände. 

Mispel,  -n,f.  bot.  mespel  (Mespilus). 

miss-,  föVStafv.  miss-,  bildar  med  veib  akla  sms  , 
sällan  oakta  ss.  es  gefällt  ihm  <^.  Vid  sms.  med  no 
mina  —  utom  med  subst.  verbal.,  bvilka  i  allmb.  rätta  sig 
efter  motsvarande  verb  — samt  med  förut  sammansatta  vcilj 

Sr  miss-  betonadt,  t.  ex.  Misslvauch,  missfälUg, 
sällan   missfallig,   missgeraten.    vid  sms.  mcJ 

enkla    verb    vacklar   oftast   betoningen,  t.  ex.  Vlissdén- 

ten,   missdeutet,  zu  missdeuten  ocb  inissdeu- 
ten,   missgedeutet,   misszudeuten  samt   '^  ge- 

mis.'tdeutet,  zu  missdeuten,    jfr  nedanstående   sni.s. 

missachten  (och  ---),'  tr.  missakta,  ringakta. 

Missachtung  (och  -  -'  -), /. 
Missål[e],   -[e]s,    -tn,   n.    missal,  a)  mässbok. 

b)  boktryck. 

missändern,  *  tv.  uuj.aude  försämra, 
missärten   uoi,  -  -  -),  *  itr.  s.  vanartas,  urarta. 

1.  missbehagen,  *  itr.  h.  misshaga,  ymrfm:  ugii 

2.  Missbehagen,  -s,  O,  n.  misshag, 
missbehäglich,  a.  misshaglig, 
missbelieb...  =  missbehag... 
missbilden  iucii  -  -'  -),  *  tr.  missbilda. 
Missbildung,  -en,/,  missbildning, 
missbllllgen  (och  ----),"  tr.  missbilliga,  ogilla. 

Missbilligung  (och  -  -  -  -),/. 


Missbrauch,  -[e]s,  -e  t,  m.  missbruk. 
missbrauchen  (och  -  -'  -),  *  tr.  och  t  itr.  h.  med  gen. 

missbruka. 
missbräuchlich,  «.beroende  på  missbruk,  orik- 
tig, oegentlig. 
Missbund,   -[e]s,   -e  t,  m.  Missbündnis[s],  -ses, 

-se,  n.  opassande  förening,  förbund. 
missdeuten   (och  -  -'  -),  '  tr.  misstyda.  Missdeu- 

tung,  /'. 
missempfehien,  '  tr.  dåligt  vitsorda. 
Missempfindung,  -en,  f.  obehaglig  känsla. 
missl'en,    -[e.'^]^   -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  It.  med  gen. 

sakna,  undvara. 
Misserfolg,  •\_e~\s,  -e,  m.  dåligt  resultat,  fiasko. 
Missernte,  -n,  f.  dålig,  felslagen  skörd,  miss- 
växt. 
misserziehen,  "  tr.  illa  uppfostra. 
Missethat,  -en,/,  missgärning. 
Missethäter,  -.«,  -,  m.  missgärningsman,  mlss- 
dådare. 
1  I.  missfallen  (och  -  -'  -),  '  itr.  h.  misshaga. 
2.  Missfallen,  -s,  O,  n.  misshag. 
missfällig  (och  -  -  -),  a.  1.  misshaglig.  2.  miss- 
belåten. 
Missfarbe,  -n,f.  dålig,  ful  färg. 
j  Missform,  -en,/,  ful,  vanställande  form. 
missfiihien,  '  tr.  känna  vilse,  misstaga  sig. 
missgebären,  '   itr.   h.    1.  få  missfall.  2.  föda 
j      ett  missfoster. 
Missgebilde,  -s,  -,  n.  ful,  misslyckad  bild. 
Missgebrauch  so  Missbrauch. 
MiSSgebQrt,   -en,/.   1.  missfall.  2.  missfoster. 
missgefallen  se  miss/alten. 
'  Missgefühl,  -[e]«,  -e,  n.  1.  oriktig  känsla,  miss- 
I      tag.  2.  obehaglig  känsla. 
I  missgelingen  se  misslingen. 
missgerathen  se  7niss7-athen. 
Missgeschick,  -[e]s,  -e,  n.  otur,  motgång. 
Missgeschöpf,  -[e]s,  -e,  n.  missfoster. 
Missgestalt,    I.    -en,  /.  1.  ful,  missbildad  ge- 
I      stalt.    2.    luissbildning,    missfoster.    II.   = 
i      missgeMahig. 
I  missgestalten,  "  tr.  missbilda. 
missgestaltet,  missgestaltig,  a.  missbildad,  ful, 

vanstäld. 
MiSsglUck,  -[e]«,  O,  n.  otur. 
missglücken  (och  ---),"  itr.  s.  misslyckas. 
missgönnen  (och  -  -'  -),  *   tr.  missunna,  afundas, 

jmdm  etic:  ugn  ngt. 
Missgönner,  -s,  -,  m.  afundsman. 
missgrelfen  Uu  -  -  -),  *  itr.  h.  gripa,  taga  miste. 
Missgriff,  -[e]s,  -e,  m.  missgrepp. 
Missgunst,  O,,/',  missuunsamhet,  afund. 
mlssgunstlg,  «.  missunnsam,  afundsam. 
misshågen,  '  itr.  h.  misshaga,  ymdw;  ngn. 
misshandeln   (och  -  -'  -),  '  I.  tr.  misshandla.  II. 

(v;uii.  -  -  -),  itr.  h.  synda,  handla  orätt. 
Misshandlung   (och  -  -  -),    -en,  /.  misshandling, 

misshandel. 
Missheirat[h],  -en,/,  mesallians. 
misshellig,  «.  misshällig,  oense. 


■f*  har  omljud.    tr,  transil 


haben,    S.  har  lein  till   hjälpverb. 


Misshelligkeit 


495 


mitbetheiligt 


Misshelligkeit,  -««,/.  mieshällighet,  oenigliet. 

misshören  (och  ---),'  tr.  och  iti-.  h.  böra  vilse, 
misstaga  sig. 

Mission,  -en,  f.  mission;  viirf,  uppgift,  -s... 
Kr.  'v.anstalt,  -e»,  f.  missionsanstalt.  ~ge- 
Seilschaft,  -en, /.  niisBionsföiening.  'N.-haus, 
-CS,  -er  t,  n.  missionsskola. 

Missionär,  Missionär,  -[e]s,  -e,  m.  missionär. 

Missjahr,  -[t^s,  -e,  n.  missväxtår. 

misskennen  (ocl  ---),*  Ir.  misskänna,  misstaga 
sig  på. 

Missklang,  -[e]«,  -e  \,  vi.  missljud. 

missklingen  (ocii  -  -  -),  *  itr.  k.  missljuda. 

Misskredit,  -[ej.s-,  O,  w.  misskiedit. 

Misslaune,  O,/,  dåligt  lynne. 

Misslaut,  -[e]s,  -c,  m.  missljud. 

mliislauten  (oou  ---),*  itr.  h.  missljuda. 

missleiten  (och  -  -  -),  *  tr.  vilseleda;  förleda. 

misslich,  a.  oviss,  betänklig,  kinkig,  farlig. 

Misslichkeit,  -en,/,  ovisshet  m.  m.  se  rereg. 

missliebig,  a.  misshaglig. 

Missliebigkeit,  O,/,  misshaglighet. 

misslingen  (och  -  -  -),  b»jn.  se  gelingen,  '  itr.  s. 
misslyckas. 

Missmut[h],  -[e]s,  O,  m.  missmod. 

missmut[h]ig,  missmüt[h]ig,  a.  missmodig. 

missrät[h]en,  '  I.  itr.  .s.  misslyckas;  vanarta. 
II.  tr.  Jmdm  etw.  ~  afråda  ngn  från  ngt. 

missschaffen,  *  tr.  missbilda. 

Missschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  felslag. 

Missstand,  -[e]s,  O,  m.  missförhållande. 

missstimmen  (och  -  -  -),  "  I.  itr.  h.  disharmoni- 
era, ej  öfverensstämma.  II.  tr.  väcka,  fram- 
kalla disharmoni  hos,  oenighet  mellan ;  för- 
sätta i  dåligt  lynne. 

Missstimmung,  -en,  f.  disharmoni,  oenighet; 
förstämning,  dåligt  lynne. 

Missthat,  Missthäter  se  Misseth... 

missthätig,  a.  som  föröfvar  missgärningar. 

missthun,  '  itr.  h.  handla  orätt,  synda. 

Misston,  -[e]s,  -e  t,  m.  falsk  ton,  missljud, 
dissonans. 

misstönen  (och  ---),*  itr.  h.  missljuda. 

misstönig,  a.  missljudande. 

1.  misstrauen  (och  -  -'  -),  *  itr.  h.  Jmdm  ~  miss- 
tro, hysa  misstro  till  ngn. 

2.  Misstrauen,  -s,  O,  n.  misstroende.  ~  in  etw. 
(ack.)  setzen:  misstro  ngt. 

misstrauig,  misstrauisch,  a.  misstrogen. 

Misstritt,  -[e]s,  -e,  m.  felsteg. 

Missurt[hjeil,  -[e]«,  -e,  n.  orätt  dom,  oriktigt 

omdöme. 
Missvergnügen,  -s,  -,  n.  missnöje. 
missvergnügt,  a.  missnöjd. 
Missverhältnis[s],  -ses,  -se,  n.  missförhållande. 
Missverstand,  -[c]s,  O,  m.  Missverständnis[s], 

•ses,  -se,  n.  missförstånd,  misstag. 
missverstehen,  '  tr.  missförstå. 
Misswachs,  -es,  O,  m.  missväxt. 
misswachsen   (och  -  -'  -),  *  itr.  s.  växa  orätt,  på 

sned,  förväxa. 


missweisen,  '  tr.  och  itr.  k.  visa  vilse,  missvisa. 
Missweisung,  -en,  f.  missvisning. 
misswirken,  '  itr.  h.  verka  skadligt. 
misswollen,  '  itr.  h.  vilja  skada. 
Misswüchs,  -es,  -e  t,  in.  missbildning. 
misszieren  (och  -  -  -),  *  tr.  vanpryda. 

1.  Mist,  -[e].?,  O,  TO.  gödsel,  dynga;  gödselhög. 
-beet,  -[e]s,  -e,  n.  drifbänk.  -fink,  -en,  -en, 
m.  l.zooi.bärgfink  (Fringilla  niontifringillu). 
2.  P  smutsig  person,  snusker.  -forke,  -gabel, 
-«,  f.  dj'nggrep.  -häufen,  -s,  -,  m.  gödsel- 
hög, -hof,  -[e]s,  -e  t)  in.  gödselstack,  -jauche, 
O,  /.  gödselvatten,  -käfer,  -s,  -,  m.  tordyf- 
vel.  -karre,  -n,f.  gödselkärra,  -lache,  -n,  f. 
-pful,  -[e]s,  -c,  m.  -pfUtze,  -n,  f.  gödselpöl. 
-Statt,  O,  -Stätte,  -n,f.  gödselstack. 

2.  Mist,  -[e]s,  O,  m.  •£•  mist,  tjocka. 

Mistel,  -n,  f.  -s,  -,  m.  bot.  mistel  (Viscum). 
-beere,  -n,/.  mistelbär. 

1.  mistllen,  -ele,  ge-et,  I.  tr.  1.  gödsla.  2.  moc- 
ka. 3.  Blut  ~  träcka  blod.  II.  itr.  h.  träcka. 

2.  mistllen,  -e^e,  ge-et,  opers.  i^  blifva,  vara 
tjocka. 

1.  mistig,  a.  full  af  gödsel,  dyngig. 

2.  mistig,  a.  i'  dimmig. 
Misz...  se  Mise...' 

mit,    I.  prep.  med  dat.    1.  med.    2.  slrskUd.a  fall.  ~ 

etto.  geizig  sein :  vara  snål  om  ngt.  Jl'as  ist 
~  ihtn?  hvad  går  det  åt  honom?  hur  är  det 
fatt  med  honom?  Es  ist  ~  seiner  Freund- 
schaft nur  Verstellung:  hans  vänskap  är 
blott  hycklad.  ~  dein  Abend:  på  kvällen, 
från  och  med  kvällen  ei.  i  kväll,  ~  heute: 
från  och  med  i  dag.  ~  ehestem:  så  snart 
sig  göra  låter,  med  det  snaraste,  i^funf- 
zehn  Jahren  heiraten:  gifta  sig  vid  femton 
års  ålder,  'v/  einem  Male:  på  en  gång,  ~ 
dem  Schlage  zwölf:  på  slaget  kl.  12.  II. 
adv.  med,  t.  ex.  ~  dabei  sein:  vara  med  om 
det. 

Mitabgeordnete(r),  (aaj.  böjn.)  m.  meddeputerad, 
kamrat. 

Mitälteste(r),  (adj.  büjn.)  m.  en  af  de  älste,  äm- 
betsbroder i  de  älsies  kollegium, 

mitanfassen,  tr.  och  itr.  h.  också  taga  i. 

Mitangeklägte(r),  Mitai!geschuldigte(r),  (adj.  böjo). 
m.  medanklagad,  medbrottsling. 

mitarbeiten,  itr.  h.  medarbeta,  medverka. 

Mitarbeiter,  -s,  -,  m.  -N/in,  -nen,  f.  medarbe- 
tare, medarbeterska. 

mitbegreifen,  tr.  med  inbegripa. 

mitbekommen,  tr.  1.  få  med  sig.  2.  få  med  af  ugt 

mitbelehnen,  tr.  samtidigt  belåna. 

Mitbesitz,  -es,  O,  m.  del  i  egendom. 

mitbesitzen,  tr.  hafva  del  i,  vara  delägare  i. 

Mitbesitzer,  -^-j  -,  m.  ~in,  -nen,f.  del-,  med- 
ägare,  -ägarinna. 

mitbeteiligt,  «.  som  har  del  i,  är  med  om,  in- 
vecklad i  ngt,  mediutresserad. 

mitbeten,  itr.  h.  bedja  med,  förena  sina  böner. 

mitbetheiligt  se  mitbeteiligt. 


F  familjärt.    P  lägre  spriik.    %  mindre  brukligt.    S  teknisk  term.    «t«  sjuterm.    »X« 


mitbewerbea 


496 


mitreden 


mitbewerben,  sick  um  eiw.  -v/  samtidigt  söka, 
eftersträfva  ngt,  rivalisera  om  ngt. 

Mitbewerber,  -s,  -,  vi.  ~in,  -nen,f.  medtäflare, 
medtäflarinna,  rival. 

Mitbewerbung,  -e«,  _/'.  samtidigt  sökande,  ef- 
terstrfif vande;  egenskap  af  medtäflare. 

Mitbewohner,  -ä,  -,  m.  invånare  i  samma  hus, 

stad  m.   m. 

mitbezahlen,  tr.  och  itr.  It.  deltaga  i  betalnin- 
gen.   Für  jmdn    ~   betala   för  ngn  utom  sig 

själf. 

mitbringen,  tr.  medföra. 

Mitbruder,  -,-■, -f,  w.  raedbroder,  kamrat,  nästa. 

Mitbrüderschaft,  O,/,  brödraskap. 

Milbiihler  =  Mitheiuerber. 

Mitbürger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  medborgare, 
medborgarinna. 

Mitchrist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -«en, /.  medkri- 
sten. 

Mitdiener,  -s,  -,  m.  medtjänare. 

mitdürfen,  itr.  Ii.  få  följa  med. 

Mlteigent[h]üm,  -[e^s,  0.  v.  del  i  egendom. 

Mlteigent[h]iimer,  Miteigner,  -s,  -,m.  medägare. 

miteinander,  adv.  med  hvarandra,  tillsam- 
mans. 

mitempfinden,  tr.  och  itr.  h.  också  känna,  kän- 
na med,  sympatisera. 

Mitempfindung,  -en,  f.  medkänsla,  sympati. 

Miterbe,  -«,  -«,  m.  medarfvinge. 

miterben,  itr.  h.  vara  samarfva. 

Miterbin,  -nen,/,  kviniig  medarfvinge. 

mitessen,  I.  itr.  h.  deltaga  i  måltiden.  II.  tr. 


3x.  die  Haut  --w  äta 
-nen,  f.  bordskam- 
följa  med. 
deltaga  i  fastan. 


äfven    äta,    äta   med,   t. 

skinnet  med. 
Mitesser,  -*-,  -,  m.  1.  ~in, 

rat.  2.  hudmask. 
mitfahren,  itr.  s.  fara,  resa 

1.  mitfasten,  itr.h.  äfven  fast: 

2.  Mitfasten  se  Mittfasten. 
mitfechten,  itr.  h.  deltaga  i  fäktningen. 
mitfühlen,  itr.  h.  känna  med,  sympatisera. 
mitführen,  tr.  medföra,  föra  med  sig. 
Mitgäbe,  -«,  _/'.  hemgift. 

Mitgast,    -[e]«,    -e   fi    "*•    niedgäst,   samtidig 

gäst. 
mitgeben,    tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  gifva  ngn  ngt 

med.   2.  gifva  i  hemgift. 
Mitgebrauch,  -[e]s.  O,  m.  gemensamt  bruk. 
Mitgefang[e]ne(r),  (adj.  bojn.)  m.  medfånge. 
Mitgefühl,  -[e]s,  -e,  n.  medkänsla,  sympati. 
mitgehen,    itr.  s.  gå  med,  följa  med.  F  etw.  ~ 

heisxen:   taga   ngt  med  sig,  stoppa  ngt  på 

sig.  F  es  geht  so  mit:  det  går  så  tämligen. 
mitgeniessen,  tr.  deltaga  i  njutningen  af,  vara 

med  om  att  njuta,  att  nyttja. 
Mitgenoss,  -en,  -en,  m.  kamrat. 
Mitgenuss,  -es,  O,  m.  deltagande  i  njutningen, 

gemensam  njutning. 
Mitgeschöpf,  -[e]s,  -e,  n.  medskapad  varelse. 
Mitgesell,  -en,  -en,  m.  medgesäll. 
Mitgift,  -en,  f.  hemgift. 


Mitglied,  -[ejs,  -er,  n.  medlem,  ledamot. 

Mitgliedschaft,  O,/,  egenskap  af  medlem. 

mithaben,  tr.  hafva  med  (sig). 

mithalten,  tr.  hålla  i  med;  deltaga  i,  vara 
med  om;  hälla  med,  vara  af  samma  åsigt. 

mithelfen,  itr.  h.  hjälpa  till. 

Mithelfer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,/,  medhjälpare, 
medhjälperska. 

Mitherausgeber,  -s,  -,  m.  medutgifvare. 

Mitherrschaft,  O,  /.  medregentsknp,  samrege- 
ring. 

Mitherrscher,  -s,  -,  m.  med-,  samregent. 

mithin,  adv.  alltså,  följaktligen. 

Mithülfe,  O,  /.  hjälp,  samverkan. 

Mitinhaber,  -s,  -,  m.  delägare. 

mitkämpfen,  itr.  h.  kämpa  med,  deltaga  i  kam- 
pen. 

Mitkämpfer,  -s,  -,  m.  stridskamrat. 

Mitkläger,  -^',  -,  7«.  jur.  medpart. 

mitkommen,  itr.  s.  komma  med,  följa  med. 

mitkönnen,  itr.  h.  kunna  följa  med. 

mitlachen,  itr.  h.  skratta  med. 

mitlassen,  tr.  låta  följa  med. 

mitlaufen,  itr.  s.  springa  med;  följa  med. 

Mitlaut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  medljud. 

mitlauten,  itr.  h.  medljuda,  vara  medljudande. 

Mitläufer,  -s,  -,  m.  =  Mitlaut. 

Mitleid,  -[e]s,  O,  n.  medlidande.  -S...  Ex.  ~be- 
zeigung,  ~bezeugung,  -en,  /.  ådagaläggande 
af  medlidande,  sorgbetygelse.  ~los,  a.  utan 
medlidande.  ~lösigkeit.  O,/,  brist  på  med- 
lidande. ~voll,  a.  medlidsam. 

mitleiden,  itr.  k.  lida  med. 

mitleidens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  värd  med- 
lidande. 

Mitleidenschaft,  O,  /.  gemensamhet  i  lidande. 


Jmdn  in  ~  ziehen:  påverka  ngn,  så  att 
han  lider  med.  Zur  ~  ziehen:  dela  bördor 
med. 

mitleidig,  a.  medlidsam. 

mitlernen,  tr.  samtidigt  lära  sig. 

mitlesen,  tr.  läsa  tillsammans  med  ngn  annan. 

Mitleser,  -s,  -,  m.  medprenumerant  på  en  tidning. 

mitmachen,  I.  tr.  vara  med  om,  deltaga  i,  ge- 
nomgå. II.  itr.  s.  F  följa,  resa  med. 

Mitmensch,  -en,  -en,  m.  medmänniska. 

mitmögen,  itr.  h.  vilja  följa  med. 

mitmüssen,  itr.  k.  vara  tvungen  att  följa  med. 

mitnehmen,  tr.  1.  medtaga,  a)  medföra,  b)  ej 
öfverhoppa,  c)  gå  illa  åt.  2.  Eine  Stunde  ~ 
deltaga  i  en  lektion. 

mitnichten,  adv.  ingalunda. 

Mitpächter,  -s,  -,  m.  medarrendator. 

Mitrlla,  -as  ei.  -en,/,  mitra,  biskopsmössa. 

Mitrailléuse,  -«,/•  mitraljös,  kulspruta. 

mitrechnen,  I.  tr.  1.  samtidigt  räkna,  hjälpa 
till  att  räkna.  2.  medräkna,  inberäkna.  II. 
itr.  h.  medräknas,  komma  med  i  räkningen. 

mitreden,  itr.  k.  deltaga,  blanda  sig  i  sam- 
talet. Kin  Wo7-t  mitzureden  haben:  vilja  ha 
ett  ord  med  i  laget. 


O   aaknar 


f  har  omljud.    tr. 


Itr. 


sitivt   verb.    h.  har  hälen,    S.  har  tein  till    hjälpverb. 


Mitregent 


497 


mittels  [tj 


Mitregent,  -e«,  -eii,  m.  medregent. 

mitreisen,  itr.  s.  resa  med. 

mitreiten,  it?:  s.  rida  med,  följa  med  tili  häst. 

mitsammen,  adv.  tillsammans,  gemensamt. 

mitsam[m]t,  prep.  med  dat.  tillika  med. 

mitsciiiclten,  tt:  skicka  med. 

mitschleppen,  tr.  medsläpa. 

mitschreiben,  itr.  h.  och  tr.  skrifva  med  på  samma 

eiing  som  en  annan,  äfven  anteckna. 
Mitschuld,  o, ./'.  egenskap  af  medskyldig,  med- 

brottslighet. 
mitschuldig,  a.  medskyldig. 
Mitschuldner,  -s,  -,  vi.  ~in,  -nen,/,  medgälde- 

när. 
Mitschüler,  -s,  -,  m.  «vin,  -nen,/,  medlärjunge, 

(skol)kamrat. 
Mitschwester,  -n,f.  medsyster. 
mitsein,  itr.  s.  vara  med. 
mitsingen,   itr.   h.   och   tr.    deltaga   i   sången, 

sjunga  med,  ackompanjera. 
mitsollen,  itr.  h.  skola  följa  med. 
mitspeisen,   itr.  h.  och  tr.  äta  med,  på  samma 

gång. 
mitspielen,  itr.  h.ochtr.  1.  deltaga  i  leken,  leka 

med.  F  biidi.  nicht  mehr  -v-  ej  vilja  vara  med 

längre.  2.Jmdin  arg ,  hart, grausam,  schlimm, 

übel  ~  gå  illa  åt  ngn. 
Mitspieler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  medspelare. 
mitsprechen  =  mitreden. 
mitslimmen,  itr.  h.  deltaga  i  omröstningen. 
mitstreiten,   itr.   h.   deltaga  i  striden,  kämpa 

med. 
Mitstreiter,  -s,  •,  m.  stridskamrat. 
Mittag,  - [e]s,  -e,  in.  middag,  -s...  ex.  ~blume,-«,/. 

bot.  isört  (Mesembryanthemum).  ~brot, -[e]«, 

0,  «Nxessen,  -s,  -,  n.  middag(småltid).  /v/gast, 
-[_e]s,  -e  t,  m.  middagsgäst.  ~gegend,  -en,/. 
söder,   sydlig   trakt,    '^gesellschaft,   -en,/. 

1.  middagssällskap.  2.  middagsbjudning. 
'vglut[h],  ~hitze,  O,/,  middagshetta.  '>.'höhe, 
0,y.  middagshöjd.  ~kreis,  -es,  -e,  m.  middags- 
krets, meridian.  ~mahl,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n. 
middagsmål,  »./mahlzelt,  -en,  f.  middags- 
måltid. '%.<predlgt,  -en,  f.  predikan  midt  på 
dagen.  ~ruhe,  -n,  f.  1.  middagshvila.  2. 
middagsrast.  <-wSChlaf,  -[e]s,  O,  m.  ofta  dim. 
•v/schläfchen,  -s,  -,  n.  middagssömn,  mid- 
dagslur. ~sonne.  O,  /.  middagssol,  '^stunde, 
•n,  f.  middagstimme.  ~tafel,  -n,  f.  mid- 
dagstaffiel.  ~tlsch,  -es,  -c,  m.  middagsbord. 
~wärts,  adv.  sydvart,  åt  söder.  '>.<zelt,  -en, 
f.  middagstid. 

mittägig,  mittaglich,  a.  1.  middags-.  2.  sydlig. 

mittags,  adv.  om  middagarne,  vid  middags- 
tiden. 

mittanzen,  itr.  h.  deltaga  i  dansen,  dansa  med. 

Mittänzer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,f.  annan  deltagare 
i  dansen. 

Mitte,  -n,f.  midt.  ^  Januar:  i  medio  af  janu- 
ari. In  unserer  '\^  midt  ibland  oss.  In  die  ~ 
nehmen:   taga  emellan  sig.  -fünfziger,  -s,  -, 


m.   ~in,  -nen,  f.  en  som  är  omkring  55  år, 

på  femtiotalet,    öfr.  sms.  se  nedan. 

mitteilbär,  a.  möjlig  att  meddela,  meddelbar; 

om  sjukdomar:   Smittosam. 

Mitteilbarkeit,  O,  /.  möjlighet  att  meddelaj 
smittosam  karaktär,  \u  roreg. 

mittellen,  tr.  och  sich  ~  meddela  (sig). 

mitteilsam,  a.  meddelsam. 

Mitteilung,  -en,  f.  meddelande. 

mittel,  I.  a.  i  midten  befintlig,  mellanliggan- 
de, melierst,  mellan-,  medel-,  medelmåttig. 
II.  -s,  -,  n.  1.  det  mellanliggande,  midt, 
medelt.al,  genomskärning.  Biidi.  ins  ~  treten 
el.  sich  ins  ~  legen  ei.  schlagen:  träda  emel- 
lan, förmedla.  2.  medel,  -äfrika,  -s,  O,  n. 
npr.  Central-,  Inre  Afrika,  -alter,  -s.  O,  n. 
medeltid,  -alterlich,  a.  medeltida,  medel- 
tids-, -ärt,  -en,  f.  mellanart,  mellansort, 
medelsort.  -biirgerschule,  -«,/.  ett  siags  högre 
folkskola,  -deutschland,  -*-,  O,  n.  npr.  mel- 
lersta Tyskland,  -ding,  -[e]s,  -e,  n.  mellan- 
ting, -farbe,  -n,  f.  mellanfärg.  -fein,  a.  me- 
delfin,  mellan-,  -finger,  -s,  -,  m.  långfinger. 
•fOss,  -es,  -e  t,  m.  mellanfot.  -gäng,  -[e]s, 
-e  t,  m.  mellangång.  -gattung  =  -art.  -glied, 
-[e]s,  -er,  n.  1.  mellersta  leden.  2.  mellan- 
sats. 3.  mellanlänk,  -gross,  a.  medelstor. 
-grosse,  -n,  f.  medelstorlek,  -gut,  I.  a.  me- 
delgod. II.  -[e]s.  O,  n.  mellansort.  -hoch- 
deutsch, a.  medelhögtysk.  -holz,  -es.  O,  n. 
virke  af  mellansort,  Sekunda  virke.  -Jahr, 
-[e]s,  -e,  n.  medelgodt  år,  medeltalsår. 
-land,  -[e]s,-e7-t,  n.  1.  O,  medelgod  jord.  2.  i 
det  inre,  ej  vid  ngn  kust,  beläget  land,  inland. 
-ländisch,  a.  inlands-.  ~eA-  Äleer:  Medelhaf- 
vet.  -lateln,  -s,  O,  n.  medeltidslatin,  -los,  a. 
medellös,  -losigkeit.  O,/,  medellöshet,  -mas- 
sig, a.  medelmåttig,  -mässigkelt,  O,  /.  me- 
delmåttighet. -mast,  -[e]s,  -en,  m.  mellan- 
mast,  stormast,  -mauer,  -n,  f.  mellanmur. 
-meer,  -[e].?,  -e,  n.  1.  inlandshaf.  2.  O,  npr. 
Medelhafvet.  -partei,  -en,  f.  mcdelparti. 
-pfeller,  -s,  -,  m.  mellanpelare.  -preis,  -es, 
-e,  m.  medelpris,  -punkt,  -[e].«,  -e,  m.  medel- 
punkt, -satz,  -es,  -e  t,  m.  mellansats,  -schlag, 
-[e]s,  -e  t,  m.  =  -art.  -schule,  -«,./'.  mellan- 
skola.  -sorte,  -n,  f.  mellansort.  -staat,  -[ej.s-, 
-en,  m.  stat  af  andra  ordningen,  -stand, 
-[e]s,  -e  t.  »*•  medelklass.  -Strasse,  -n,  J'. 
medelväg.  -Stück,  -[e]s,  -e,  re.  mellanstycke. 
-Stufe,  -n,  f.  mellanstadium,  -ton,  -[e]s,  -e 
t,  m.  mellanton.  -treffen,  -s,  -,  n.  X  center. 
•wand,  -e  f, /•  mellanvägg,  -weg, -[e]s, -e, 
m.  medelväg,  -wort,  -[e]s,  -er  f,  n.  particip. 
-zeitig,  a.  metr.  sväfvande  mellan  kort  och 
lång  uttalstid.  -s...  Ex.  ~macht,  -e  f, /•  för- 
medlande makt.  ~mann,  -[e]s,  -er  f,  m. 
~person,  -e«,  f.  medlande  person. 

mittelbar,  a.  medelbar,  indirekt. 

Mittelbarkeit,  O,/,  medelbarhet. 

mittels  [t],  prep.  med  gen.  medels,  genom. 


&kta  sms.    F  familj&rt.    P  l&gre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tysk-svensTi  ordbok. 


teknisk  term.    >X'  ^'Otorm.   iik  militUrisk  ter 


32 


mitten 

mitten,  adv.  midt,  i  midteu,  vani.  med  prep.,  t.  ex. 
~  in  der  Stube:  midt  i  rummet,  ~  au/  dem 
Markt:  midt  på  torget,  ~  unter  ihnen: 
midt  ibland  dem  o.  s.  v.  -darunter,  adv.  i 
midten.  -[hinjdurch,  ado.  midt  igenom,  -in, 
•inne,  adv.  i  midten,  midt  ibland  dem. 

Mitternacht,  0,/.  midnatt,  -[s]...  ex.  ~gegend, 
-en,  f.  norr;  nordlig  trakt.  ~schmaus,  -ef, 
-e  t,  in.  nattligt  kalas.  ~stunde,  -»,./".  mid- 
nattstimme. ~zeit,  O,/,  midnatt.^tid. 

mitternächtig,  mitternächtlich,  a.  midnatts-, 
nattlig. 

mitternachts,  adv.  vid  midnattstid. 

Mittfasten,  j)lur.  midfasta. 

mittheil...  3e  mitteil... 

mitthun  =  mitmachen. 

Mittler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  medlare,  med- 
ierska. -amt,  -[e]i-,  -er  f,  n.  medlarkall, 
medlarämbete.  -tod,  -[e]*-,  0, 7».  försonings- 
död. 

mittler...  ex.  -wéile  (ufv.  -'  -  -  -),  -zeit  (nfv.  -'  -  -), 
adv.  under  tiden,  emellertid. 

Mittlerschaft,  O,  /.  Mittlert[h]üm,  -[e]*-,  O,  n. 
egenskap  af  medlare,  medlarkall. 

Mittnacht  se  Mitternacht. 

mittönen,  itr.  h.  ljuda  samtidigt. 

mittragen,  tr.  1.  bära  med  sig.  2.  också  bära. 
hjälpa  till  att  bära. 

mittriniten,  tr.  ocu  itr.  h.  vara  med  om  att 
dricka. 

Mittsommer,  -s,  -,  m.  midsommar. 

Mittwoch,  -.s  -e,  m.  Mittwoche,  -w,/.  onsdag. 

mittwochlich,  a.  hvarje  onsdag  fdickommaude. 

mittwochs,  adv.  om  onsdagarna. 

mitunter,  adv.  understundom,  ibland. 

mitunterschreiben,  mitunterzeichnen,  tr.  cch  itr. 
h.  också  underteckna. 

Miiunterzeichner,  -s,  -,  m.  medunderskrifvare. 

Mitursache,  -n,  f.  medverkande  orsak. 

Mitverbrecher,  -s,  -,  m.  'N-in,  -7ien,  f.  med- 
brottsling. 

MitverschwBr[e]ne(r),  (adj.  bojn.)  m.  och/,  med- 
sammansvuren. 

Mitvörmund,  -[e],f,  -eei.-erf,  m.  medförmyudare. 

Mitwelt,  O,/,  samtid. 

Mitwerber  se  Mitbewerber. 

mitwirken,  itr.  h.  medverka,  samverka. 

Mitwirkung,  O,  f.  medverkan,  samverkan. 

mitwissen,  itr.  h.  Um  etw.  ~  känna  till,  bafva 
kännedom  om  ngt. 

Mitwissenschaft,  O,/,  kännedom,  vetskap. 

Mitwisser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  liar 
vetskap  om  ngt,  invigd,  förtrogen. 

mitwollen,  itr.  h.  vilja  följa  med. 

mitzählen  =  mitrechnen. 

mitzechen,  itr.  k.  supa  med,  vara  med  om 
att  supa. 

mitziehen,  I.  tr.  1.  hjälpa  till  att  draga.  2. 
draga  med  sig.  II.  itr.  s.  draga,  tåga,  följa 
med. 

Mitzweck,  -[e]s,  -e,  to.  biändamål. 


498 


moderig 


Mixtür,  -en,  f.  mixtur,  blandning. 

Mk.,  förkortn.  =  Mark  se  3.  Mark  b. 

Mob,  -s.  O,  m.  mobb,  pöbel. 

Möbel,   -s,  -,  n.  -n,f.  möbel.  F  biidi.  sie  ist  ein 
altes   ~   hon    är  ett  gammalt  inventarium. 
-bürste,   -n,  f.  möbelborste.  -händler,  -s,  -, 
'      m.   möbelhandlare,  -tischler,   -s,   -,  m.  mö- 
\      belsnickare.  -wagen, -s, -[t],  m.  möbelvagn. 
]  mobil,    a.    mobil,    rörlig.    ~  machen:  mobili- 
j      sera.  -machung,  -en,  f.  mobilisering. 
I  Mobiliar,    -[e]s,    0,    n.  lös  egendom,  lösörebo. 
-nächlass,    -e*-,   0,   m.   kvarlåtenskap   i   lös- 
ören, lösörebo. 

Mobilien,  lAur.  mobilier,  lösören. 

mobilisierllen,  -te,  -t,  tr.  ^  mobilisera.  Mobili- 
sierung, /. 

möblierllen,  -te,  -t,  tr.  möblera.   Möblierung,/. 
]  Möblierer,  -*-,  -,  m.  tapetserare. 
I  Mode,  -n,J'.  mod.    [In  der]  ~  sein:  vara  mod, 
modern,  -artikel,  -s,  -,  m.  modartikel,  -aus- 
I      druck,  -[e]s,  -e  t,  m.  modernt  uttrj'ck.    -da- 
\      me,    -n,  f.    modedam.    -farbe,    -n,  f.  mode- 
färg, -händler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  mode- 
handlare,   modist,  -herr,  -n,  -en,  m.  mode- 
herre, sprätt,  lejon,  -kram,  -[e].<.  O,  m.  mo- 
dekram, modevaror,   -krankheit,  -e?j,  /'.  mo- 
dern  sjukdom,  -laden,    -s,  -f,  m.  modehan- 
del, -narr,    -en,   -en,   m.   modenarr.  -puppe, 
-n,  f.   modedocka.  -Schriftsteller,   -s,   -,  m. 
författare  som  är  på  modet.   -Stoff,  -[e]s,  -e, 
m.   modernt   tyg.  -sucht.    O,  /.  modesjuka. 
-wa[a]re,  -n,f.  modevara,  modesak.  -wa[a]- 
rengeschäft,    -[e]«,    -e,  n.  modehandel.  -Zei- 
tung, -en,  f.  modetidning,  modejurnal. 

Model,  -s,  -["«],  m.  0  1.  modul.  2.  mönster.  3. 
stamp,  gåfrermaskin.  4.  strykmått.  5.  form. 

Modell,  -[e]s,  -e,  n.  modell;  mönster.  -Samm- 
lung, -en,  f.  modellsamling.  -Steher,  -s,  -,  to. 
~in,  -nen,/,  person  som  står  modell. 

Modellier...  ej  -kunst.  O,/,  modelleringskonst. 
-wachs,  -es.  O,  n.  modellvax. 

modellierten,  -te,  -t,  tr.  modellera.  Modellie- 
rung, /. 

Modellierer,  -.■;,  -,  m.  modellör. 

modellln,  -te,  f/e-t,  tr.  fasonera,  gåfrera,  utsira, 
forma,  modellera. 

Modenéser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  invånare  i 
Modena,  modenabo. 

Moder,  -s,  O,  m.  1.  dy,  gyttja,  mudder.  2. 
fuktig,  instängd,  förskämd  luft,  grafiuft. 
-duft,  -[e]s,  -e  f,  m-  lukt  af  förskämd  luft, 
af  mögel  och  förruttnelse,  liklukt,  -erde, 
O,  /.  af  förmultnade  ämnen  bestående  jord. 
-geruch  =  -du/t.  -grund,  -[e]s.  O,  m.  dyig 
botten,  -wasser,  -s,  O,  n.  förskämdt,  dyigt 
vatten. 

Moderatéur...  ex.  -lampe,  -n,  /.  moderator. 

moderhaft,  a.  fuktig,  förskämd,  förmultnad; 
dyig,  gyttjig. 

moderierllen,  -te,  -t  =  massigen. 

moderig  =  moderha/t. 


O    sakD 


plu 


iiljud.    tr.  tr 


Itr.  in 


verb.    it-,  har  haben,    S,  har  j 


modern 


499 


Monat 


1.  moderlin,  -le,ge-t,  itr.  s.  o.  h.  f örmultna,  ruttuu. 

2.  modern,  o.  modern. 
modernisierllen,  -te,  -t,  tr.  modernisera. 
modest,  a.  anspråkslös,  blygsam. 
modifizierllen,  -te,  -t,  ti:  modifiera. 
modig,  modisch,  a.  modern. 

Modist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  modehaBd- 
lare,  modist. 

Modul  BO  Modd. 

modulierllen,  -te,  -t,  tr.  modulera. 

mögen,  ich  mag,  wir  ~,  möge;  mochte,  möchte; 
gemocht  ooh  vid  infimtiver  »x/,  hjälpverb,  1.  % 
förmå,  kunna.  2.  må,  t.  ex.  er  mag  es  zuge- 
stehen oder  leugnen:  han  må  tillstå  eller 
förneka  det,  er  mag  noch  so  viel  bitten: 
han  må  bedja  hur  mycket  som  hälst,  ich 
mag  sagen,  was  ich  ivill;  was  ich  auch  immer 
sagen  mag:  hvad  jag  an  må  säga,  wo  er 
auch  sein  mag;  er  mag  sich  in  Acht  neh- 
men; es  möge  ihm  wohl  bekommen;  ich  wün- 
sche, dass  er  kommen  möge.  3.  kunna,  t.  ex. 
wo  mag  er  das  gehört  haben  f  hvar  kan  han 
hafva  hört  det?  wie  mag  es  ihm  gehen? 
hur  kan  det  stå  till  med  honom?  das  mag 
er  immerhin  thun:  det  kan  han  ju  göra, 
man  möchte  rasend  werden:  man  kunde 
blifva  rasande.  4.  töra,  t.  ex.  das  möchte 
schwer  zu  beweisen  sein:  det  torde  vara 
svårt  att  bevisa,  ö.  piet.  konj.  a)  skulle  vilja, 
t.  ex.  ich  möchte  wohl  erfahren:  jag  skulle 
vilja  veta,  das  möchte  ich  doch  sehen!  det 
skulle  jag  vilja  sel  b)  skulle  kunna,  t.  ex. 
man  möchte  meinen:  man  skulle  kunna  tro. 

6.  vilja,  t.  ex.  ich  mag  ihn  nicht  sehen,  ich 
mag    nicht   nachhause:   jag  vill  ej  gå  hem. 

7.  [Gej-re]  ~  tycka  om,  nicht  ~  tycka  illa 
om,  lieber  ~  tycka  bättre  om.  8.  eirskiida 
fall.  Er  mag  krank  sein:  han  är  väl  sjuk. 
Ich  mochte  loollen  oder  nicht:  med  eller 
mot  min  vilja.  Sie  mochte  zwölf  Jahr  alt 
sein :  hon  var  väl  omkring  tolf  år  gammal. 
Sage  ihm,  er  möchte  nachhause  gehen:  eäg 
åt  honom,  att  han  skall  vara  god  och  gå 
hem. 

mSglich,  a.  möjlig.  So  bald  als  ~  ei.  ~s<  bald 
el.  bald'^st:  så  snart  som  möjligt,  med  det 
första.  ~s<  viel  Geld:  så  mycket  pengar 
som  möjligt.  In  der  '^st  kurzen  ei.  in  r-^st 
kurzer  Zeit  ei.  in  der  r^^st  kürzesten  Zeit:  på 
möjligast  korta  tid,  der  t^^st  gute  ei.  beste  ei. 
6esi~[s<]e;  den  bästa  möjliga.  Sein  ~[s<]es 
thun:  göra  sitt  bästa.  -en...  kx  ~falls,  adv. 
möjligen. er...  ex.  '>^weise,  adv.  möjligtvis. 

Möglichkeit,  -en,  f.  möjlighet. 

Mohair,  -s,  -s,  m.  moär. 

Mohammedaner,  -s,  -,  m.  muhamedan. 

mohammedanisch,  a.  muhamedansk. 

Mohn,  -[«]«,  -e,  m.  valmo.  -bekränzt,  a.  val- 
mokransad.  -haupt,  -[e]s,  -er  f,  n.  -kopf, 
•[e]s,  -e  t,  m.  valmohufvud.  -korn,  -[e]s,  -er 
t,  n.  -samen,  -s,  -,  m.  valmofrö. 


i.  Mohr,  -[ejs,  -e,  m.  moaré  (tyg),  -kleid,  -[e]s, 
-er,  n.  moaréklädniug. 

2.  Mohr,  -en,  -en,m.'^\n,-nen,f.  l.mor,  morisk 
kvinna.  2.  neger,  negrinna.  BUdi.  das  heisst 
einen  ~en  bleichen  ei.  weiss  waschen  wollen: 
det  är  att  försöka  det  omöjliga.  3.  ©  svart 
metallpreparat  (aethiops).  -rlibe  =  Möhre. 
-en...Ex.~farbig,a.  svart  som  en  neger.  ~kopf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  negerhufvud.  »..'land,  -[e]s,  -er 
t,  n.  negrernas  land,  Etiopien.  ~sklave,  -n, 
-n,  m.  negerslaf.  '>./Weib,  -[e]«,  -er,  n.  ne- 
gerkvinna, negrinna. 

Möhre,  -n,  f.  morot.  -n...  ex.  ~saft,  -[eis,  -ef, 
m.  morotsaft. 

1.  mohrllen,  -te,  ge-t,  tr.  moarera,  vattra. 

2.  mohren,  a.  1.  af  moaré,  moaré-.  2.  moare- 
rad,  vattrad. 

mohrenhaft,  mohrisch,  a.  negerlik,  neger-. 
Moira,  Moire,  Moiren,  f.  parce,  norna. 
Moiré  {Moiré),  -s,  -s,  n.  och  m.  moaré. 
moirierlien,  -te,  -t,  tr.  moarera,  vattra. 
mokant,  a.  hånfull,  föraktfull. 

Mokassin, -S,-S,7?l.  mokassin  (iudiansk  fotbeklädnad). 

mokierllen,    -te,   -t,    sich    ~   gyckla,    skämta, 

håna. 
Molåsse,  -n,  f.  ett  slags  mjuk  sandsten. 
Molch,  -[e]s,  -e,  m.  salamander. 
Mole,   -n,  f.    1.   hamnarm,   vågbrytare.  2.  = 

Moiidkalb. 
Molekijl,  -[e]s,  -e,  n.  molekyl. 
molestierllen,  -te,  -t,  tr.  besvära. 
Molke,  -n,f.  Molkelln,  -ns,-n,m.  vassla.  -n...  kx. 

~kur,  -en,  f.  vasslekur.  ~werk,  -[e]s,  O,  n. 

det  som  tillverkas  af  mjölkss.  ost,  smör  m. m. 
Molkerei,  -en,  f.  mäjeri. 
molkicht,   molkig,  a.  vassleaktig,  vattenaktig, 

grumlig. 

1.  Moll,  -[e]s.  O,  n.  mus.  moll.  -tonleiter,  -n,f. 
mollskala. 

2.  Moll,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  moll  (tyg). 
Molle  =  Mulde  1. 

mollig,  a.  F  1.  behaglig,  angenäm,  trefiig.  2. 
mjuk. 

Molluske,  -n,f.  zooi.  mollusk. 

Molllo,  -ols},  -en  ei.  -i,  m.  =  Mole  1. 

molsch,a.  mjuk,murken,  maskstungen,  skämd. 

Moment,  -[e]s,  -e,  I.  m.  ögonblick,  momang. 
II.  n.  moment,  skäl,  bevekelsegrund,  orsak. 

momentan,  a.  momentan,  ögonblicklig. 

Monarch,  -en,  -en,  m.  monark,  suverän. 

Monarchin,  -nen,  f.  1.  kviuiig  monark.  2.  mo- 
narks gemål. 

monarchisch,  a.  monarkisk. 

Monat,  -[e]s,  -e  men  eftor  räkneord  ofta  -,  m.  må- 
nad, -s...  Ex.  ~bericht,  -[e]s,  -e,  m.  månads- 
rapport, månadsberättelse,  /x^fluss,  -es,  O, 
m.  månadsflöde.  ~frist,  -en,  f.  en  månads 
tid.  'v<geld,  -[e]s,  0,n.  månadspengar.  ~heft, 
-[e]s,  -e,  n.  månadshäfte,  '^kind,  -[e]s, 
-er,  n.  =  Mondkalb.  ~name[n],  -ns,  -n,  m. 
måuadsnamn.  ~schrift, -e?i,/.  månadsskrift. 


äkta  sms.    F  famUjUrl.    P  lUgre  språk.    ^  miudre  brukligt.   0  teknisk  term.    >X<  sjöterm.   M<  milUUrisk 


monaüg 


500 


Moral 


~tag,  -[ejs,  -e,  m.  u^tuai.  ~uhr,  -eii,  f.  ur  i 
Bom  a)  drages  en  gång  i  månaden,  b)  visar  j 
månaderna.   ~weise,  adv.  månadsvis. 

monatig,     a.     \     sms.    med    räkneord,    t.  ex.    dvti'^es 

Kalb:  tre  månaders  kalf. 
monatlich,  a.  månatlig,  månads-. 
Mönch, -[e]Ä,-e,7?i.  1.  munk.  2.  kastreradt  djur. 

-massig,  a.  munklik.  -s...  ex.  ~bogen,  -s,  -, 

m.    boktrjck.    mUnkark    (ark    som  ngostädes  fått  f5r 

litet  srg).  ~geist,  -[e]s,  O,  m.  munk-,  kloster- 
anda. ~glatze,  -n,/.  tonsur,  'v/kappe,  -n,f. 
munkkåpa,  kapusjong.  o^klöster,  -s,  -f,  n. 
munkkloster.  ~kutte,  -74,  /.  munkkåpa.  ~la-  ^ 
tein,  -[e]s,  O,  n.  munklatin,  'x^leben,  -s,  O,  n. 
munklif.  «vörden,  -s,  -,  m.  munkorden. 
~schrift,   -en,  f.    1.    munkstil,   fraktur.    2. 

munkskrift,  af  en  maak  författad.    ~Stand,  -[e]^, 

O,  m.  munkstånd,  ^volk,  -[e]s,  O,  n.  mun- 
kar, klosterfolk,  ^wesen,  -.<,  O,  n.  munk- 
väsen.  ~zelle,  -re,  /.  munkcell.  ~zucht,  O, 
_/'.  klosterdisciplin. 

mönch  len,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  vara  munk(aktig). 
II.  t?:   1.  göra  till  munk.  2.  kastrera. 

Möncheréi,  -eri,/.  munkväsen,  munklefnad. 

mönchisch,  a.  munklik,  munkaktig. 

Mönch [s]t[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  munkväsen. 

Mönd,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Möndchen,  -lein,  1. 
måne.  F  bUdi.  einen  rs^  auf  dem  Kopf  ha- 
ben: hafva  månsken,  vara  flintskallig,  ein 
Loch  in  den  o.-  bohren :  rymma  från  sina 
fordringsägare.  2.  piur.  afv.  -en,  månad,  -al- 
ter,  -s,  -,  n.  tid  som  förflutit  efter  senaste 
nymåne,  -auge,  -s,  -n,  n.  Teter.  öga  hvars 
synkraft  af-  och  tilltar  med  månen,  -bahn, 
-en,  f.  månens  ei.  en  månes  bana.  -begiänzt, 
o.  månbestrålad.  -bewohner,  -biirger,  -s,  -, 
m.  månmänniska.  -finsternis[s],  -se,/,  mån- 
förmörkelse.  -förmig,  a.  månformig.  -göttin, 
-nen,f.  mångudinna,  -hell,  a.  månljus,  -jahr, 
-[e]s,  -e,  n.  manår,  -kalb,  -[e]s,  -er  f,  n. 
månkalf,  månadsfoster,  missfoster,  -karte, 
•n,  f.  månkarta,  -monat,  -[e]s,  -e,  m.  mån- 
månad, -nacht,  -e  f,  f.  månljus  natt.  -sa- 
me [n],  -ns,  -n,  m.  bot.  kokelkärna  (Meni- 
spermum).  -Scheibe,-«,/,  månskifva.  -schein, 
-[e]s,  O,  m.  månsken,  -sichel.  O,  /.  nymåne 

(liknande  en  skära).    -Stein,   -[éJä,  -6,  m.  månsten. 

-strahl,  -[e]s,  -en,  vi.  månstråle,  -sucht.  O, 
/.  sömnvandring,  -süchtig,  a.  1.  som  går  i 
Bömnen.  Ein  ~e7';  en  sömngångare.  2.  må- 
nadsrasande, -uhr,  -en,  /.  månur.  -viertel, 
-s,  -,  n.  fjärdedel  af  månens  omlopp(stid). 
•viole,  -n.  f.  månfiol  (Lunaria).  -Wechsel, 
-,s-.  -.  VI.  månskifte,  -en...  och  -es...  =  förcg.  sms. 

mondlich,  a.  1.  månlik,  månformig.  2.  mån-, 
t.  ei.  die  »ve  Helle:  månskenet. 

Monéten,  jAur.  F  mynt,  schaber. 

Mongole,  -n,  -n,  m.  mongol. 

Mongolei,  O,/,  npr.  Mongoliet. 

Mongolin,  -nen,  f.  mongolisk  kvinna. 

mongolisch,  a.  mongolisk. 


monier,, en,  -te,  -t,  tr.  erinra,  anmärka  på,  kri- 
tisera, tadla. 

Monitéur,  -[s],  -e  ei.  -s,  m.  1.  förmanare.  2. 
namn  på  en  tidning. 

Monitor,  -s,  Monitoren,  m.  if  monitor. 

Monit  um,  -um\_s\,  -a,  re.  erinran,  anmärkning. 

Monolog,  -[e]s,  -e,  m.  monolog. 

Monopol,  -[e]s,  -e,  n.  monopol. 

monopolisierlien,  -te,  -t,  tr.  monopolisera. 

Monotheismus,  -,  O,  m.  monoteism. 

monoton,  a.  entonig. 

Monstranz,  -en,  f.  monstrans. 

monströs,  monströs,  a.  vidunderlig. 

Monstrosität,  -en,  f.  vidunderlighet. 

Monstr.lum,  -um[s],  -a  ei.  -en,  n.  vidunder. 

Monsun,  -[e]s,  -e,  m.  monsun. 

Montag,  -[e]s,  -e,  m.  måndag,  -s...  Ex.  ~zei- 
tung,  -en,  f.  måndagstidning. 

möntägig,  a.  inträffande  en  måndag  ei.  på 
måndagar,  måndags-. 

möntäglich,  a.  förekommande  hvarje  måndag, 
måndags-. 

montags,  adv.  om  måndagarne. 

montån,  a.  bärg(s)... 

montierllen,  -te,  -t,  tr.  montera,  mundera,  ut- 
rusta,  bekläda,    i   bemanna;   infatta   adei- 

Montierung,  -en,  f.  mundering  m.  m.  se  roreg. 
-s...  X  Ex.  ~geld,  -[eis,  -er,n.  beklädnads- 
pengar. ~stück,  -[e]s,  -e,  n.  munderings- 
persedel. 

Montür,  -en,  /.  mundering,  uniform,  drägt, 
livré. 

Monument,  -\e\s,  -e,  n.  monument. 

monumental,  a.  monumental. 

Moor,  -[e]s,  -e,  n.  och  ra.  sumpig  mark,  kärr, 
moras.  mosse:  dy,  gyttja,  -bad,  -[e]s,  -er  f, 
n.  gyttjebad.  -boden,  -s,  O,  m.  sumpig  mark. 
-brennen,  -s,  O,  n.  mossbränning,  -damm, 
-[e]s,  -e  t,  -deich,  -\e\s,  -e,  m.  genom  kärr 
dragen  dam.  -gegend,  -en,f.  sumpig  trakt. 
-land,  -[e]ä',  O,  n.  kärruppfyldt,  sumpigt 
land.  -rauch,  -[e]^.  O,  m.  mossrök.  -Schnepfe, 
-n,  /.  zooi.  hårdsnäppa  (Telmatias  Gallinu- 
la).  -wasser,  -s,  O,  n.  kärrvatten. 

mooricht,  moorig,  a.  sumpig,  kärraktig,  mo- 
rasig. 

Moos,  I.  -es,  -e,  n.  dim.  Möschcn,  -lein,  1.  mos- 
sa. 2.  F  pengar,  schaber.  II.  -es,  -er  f,  n. 
=  Moor,  -ähnlich,  -artig,  a.  mosslik,  moss- 
artad.  -bank,  -e  t,  /•  mossbänk,  gräsbänk. 
-bedeckt,  a.  betäckt,  höljd  af  mossa,  -be- 
wachsen, a.  mossbevuxen,  mossbelupen. 
•farn,  -[e],>',  -e,  m.  bot.  smålummer  (Selagi- 
nella).  -hummel,  -n,  f.  mosshumla,  -rose, 
-«,  f.  mossros. 

moosicht,  moosig,  a.  mossig,  mossbelupen. 

Mops,  -es,  -e  t,  m.  mops;  F  bUdi.  dumhufvud. 

mopsicht,  mopsig,  a.  mopslik;  förtretad. 

Moral,  -en,  /.  moral,  sedelära,  sedUg  lärdom. 
-gesetz,   -es,   -e,  n.  sedelag,  -prediger,  -s,  -, 


O   lakoar  plur.    f  bar  omljud.    tr,  transitin,    itr.  inlransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S.  bar  tein  till  bjulprcrb. 


moralisch 


501 


Mörtel 


m.  moralpredikant.  -predigt,  -en,  f.  moral- 
predikan. 

moralisch,  a.  moralisk,  sedlig.  F  biwi.  »ver 
\Katzenjammer\ :  bondånger  och  själfför- 
akt. 

moralisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  moralisera. 

Moralist,  -en,  -en,»«. moralist, moralpredikant. 

Moralität,  -en,/.  1.  0,  sedlighet,  moralitet.  2. 
moraldrama. 

Moräne,  -«,/.  morän. 

Morast,  -[e]s,  -e  [fj,  m.  1.  moras,  kärr.  2.  dy, 
gyttja,  -erz,  -es,  -e,  n.  kärrmalm.  -loch, 
-[e]g,  -er  t,  n.  sumpigt  stalle,  kärrpöl. 

morästig,  a.  1.  morasig.  2.  dyig,  gyttjig. 

Moratörillum,  -umls],  -en,  «.  nppskof,  respit. 

Morchel,  -«,/.  murkla. 

Mord,  -[e]s,  -e,  m.  mord.  Zeter  und  «v*  schrei- 
en: ropa  mord!  ropa  på  hjälp  \-id  afverfaii; 
biidi.  skrika  som  om  knifven  sutte  i  en, 
klaga  himmelshögt.  Da  gieht  es  ~  und  Tot- 
schlag: där  går  det  hett  till,  gäller  det  lif- 
vet.  -anfall,  -[e]s,  -e  f,  m.  mordiskt  anfall. 
-anschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  mordanslag,  at- 
tentat, -axt,  -e  t,  /.  mördaryxa.  -begier,  O, 
-begierde,  -n,  f.  mordbegär,  -bell,  -[e]s,  -e, 
n.  mördarbila.  -blick,  -[e]s,  -e,  m.  mordisk 
blick,  -brenner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  mord- 
brännare,  mordbrännerska.  -brennerei,  -en, 
f.  mordbrand,  -brennerisch,  a.  mordbrän- 
nar-.  -element,  interj.  fan  anamma!  -gau- 
dillum,  -am[sj,  -a,  n.  F  sant  nöje.  -gedan- 
ke[n],  -ns,  -n,  m.  mordtanke,  -geschichte, 
-n,  f.  mordhistoria,  -geschrei,  -[e]s,  -e,  n. 
rop  på  hjälp  vid  mord;  biidi.  fasligt  skrik. 
-gesell,  -en,  -en,  m.  mördare,  -gewehr,  -[e]s, 
•e,  n.  mordgevär,  mordvapen,  -gewohnt,  a. 
van  vid  mord.  -gier,  O,  f.  mordgirighet. 
-gierig,  a.  mordgirig.  -keri,  -\_e]s,  -e,  m.  F 
dugtig  karl.  -lärm,  -[e]s,  O,  m.  fasligt  vä- 
sen, -lust,  O,  /.  mordlust,  -lustig,  a.  mord- 
lysten.  -massig,  a.  F  ofantlig,  gruflig.  -nacht, 
•e  t,  /.  natt  då  ett  mord  föröfvats.  -schlag, 
-\e~\s,  -e  t,  iJi.  mordslag,  dråpslag,  -schwert, 
-[e]s,  -er,  n.  -stahl,  -[e]s,  -e  f,  m.  mordstål. 
-sucht.  O,  f.  mordlystnad,  -süchtig,  «.  mord- 
lysten.  -that,  -ew,  y.  mordgärning.  -wut[h], 
O,  y.  mordlystnad.  -S...  =  rercg.  sms. 

mordlien,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  mörda. 

Mörder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  mördare,  mör- 
derska.  -grübe,  -höhle,  -n,  f.  mördarhåla. 
-waffe,  -n,  f.  mordvapen. 

Mörderéi,  -en,f.  mördande. 

mörderisch,  mörderlich,  a.  1.  mordisk.  2.  för- 
skräcklig, ryslig. 

mordiö,  interj.  mord! 

Morélle,  -n,  f.  1.  aprikos.  2.  morell. 

Mores,  oböji.  plur.  Jmdn  ~  lehren:  lära  ngn 
mores. 

Moréske,  -n,f.  moresk,  arabesk. 

morganatisch,  a.  morganatisk. 

Morgen,  I.  -s,  -,  m.  1.  morgon.   Um  zwei  Uhr 


r^/s:  kl.  2  f.  m.  Jmdm  einen  guten  »n*  wün- 
schen: hälsa  god  morgon  på  ngn.  Heute  ~ 
i    morse.    2.  =  //,  2.  3.  öster.  4.  efter  ort  och 

tid  varierande  åkermitt,  vanl.  25,5  ar.    II.   1.  adv.  \ 

morgon,  rsj  früh:  i  morgon  bittida,  ~aienc/; 
i  morgon  kväll,  ~  über  acht  Tage:  i  mor- 
gon åtta  dagar  till.  2.  -[s],  -,  n.  morgon- 
dagen, -andacht,  -en,f.  morgonandakt,  mor- 
gonbön, -anzug,  -[e]s,  -e  t»  'm.  morgondrägt. 
-ausgäbe,  -«,  f.  morgonupplaga,  -bestich, 
-[^els,  -e,  m.  morgonbesök,  -bröt,  -[e]s,  O,  n. 
frukost.  -dämm[e]rung,  -en,  f.  gryning. 
-frisch,  a.  morgonfrisk,  morgonsval.  -frühe, 
O, f.  In  (^e?-~  tidigt  på  morgonen.  -gabe,-w,/. 
morgongåfva.  -gebet,  -[e'\s,-e,n.  morgonbön. 
-gegend,  -en,  f.  östlig  trakt,  orient,  öster. 
-gross,  -es,  -e  f,  m.  morgonhälsning,  -haube, 
•n,  f.  morgonmössa,  -kleid,  -[e]s,  -er,  n. 
morgonklädning.  -kühle,  O,  f.  morgonsval- 
ka, -land,  -[e]s.  O,  n.  österland,  orient. 
-länder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  österländing, 
österländska,  -ländisch,  a.  österländsk,  -luft, 
-e  t,  f-  morgonluft,  morgonfiäkt.  -rock, 
-[e]s,  -e  t)  "»•  morgonrock.  -rot[h],  I.  a. 
färgad  af  morgonrodnaden.  II.  -[e]s,  O,  n. 
=  fdij.  -röt[h]e,  O,  /.  morgonrodnad.  -Seite, 
-n,  /.  östra  sidan,  -schlaf,  -\e\s.  O,  m.  mor- 
gonsömn, -sonne.  O,  f.  morgonsol.  -Ständ- 
chen, -S,  -,  n.  morgonmusik  utanför  ngns  fönster. 

-Stern,  -[e]s,  -e,  m.  morgonstjärna,  -stunde, 
-n,f.  morgontimme,  morgonstund.  -t[h]au, 
-[ejs,  O,  m.  morgondagg,  -trank,  -[e].<,  -e  f, 
m.  morgondryck.  -Unterhaltung,  -en,  f.  ma- 
tiné.  -wache,  -«,/.  morgouvakt.  -wärts,  adv. 
ostvart,  åt  öster,  -wind,  -[e]s,  -e,  m.  1.  mor- 
gonvind. 2.  östlig  vind.  -zeit.  O,/,  morgon. 

morgend,  a.  1.  tillhörande  morgondagen, 
framtiden,  morgon-,  morgondagens,  fram- 
tida. Der  -v-e    Tag :  morgondagen.   2.  =  faij. 

morgendlich,  morgenhaft,  a.  morgonfrisk,  mor- 
gon-, tidig. 

morgens,  adv.  om  m.orgonen,  om  mornarne. 

morgig  =  morgend  1. 

Mormone,  -n,  -n,  m.  mormon. 

Morm6nent[h]Qm,  -[e]*-,  O,  n.  mormonism. 

Mormönin,  -nen,  f.  mormonkvinna. 

mormönisch,  a.  mormonsk. 

mores,  moros,  a.  misslynt,  förstämd. 

Morphin,  -\e\s,  O,  Morphium,  -[s].  O,  n.  morfin. 

morsch,  a.  minken,  maskäten,  bräcklig.  <v/er 
Zahn:  skadad,  anfrätt  tand.  /^u  zerbrechen: 
plötsligt  gå  sönder,  störta  samman. 

morschllen,  -\es\t,  -te,ge-t,  itr.  s.  oohh.  murkna. 

Morsélle,  -«,/.  morsell. 

Mörser,  -s,  -,  m.  1.  mortel.  2.  X  mörsare. 
-block,  -[e]s,  -e  f,  m.  >X<  mörsarblock.  -keule, 
-n,f.  mortelstöt.  -lafette,  -n,J'.  =  -block. 

Mortalität,  O,  /.  dödlighet. 

Mörtel,  -s,  -,  m.  murbruk,  -bewurf,  -[e].?,  O,  m. 
rappning,  -kelle,  -n,  f.  murslef.  -rührer, 
-schlager,  -s,  -,  m.  murbruksältare. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4*  sjuterm.    v6i  militürisk  term. 


morteln 


502 


Mühle 


mörtellln,  -te,  ge-t,  tr.  mnra;  rappa. 

mortifizierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  döda,  t.  ex.  die  Be- 
gierden des  Fleisches.  2.  späka.  3.  kränka. 
4.  upphäfra,  förklara  ogiltig. 

Mosafk,  -en.f.  -[e]s,  -e,  n.  mosaik,  -gemalde, 
-s,  -,  n.  mosaikmålning. 

mosaisch,  a.  1.  mosaisk.  2.  %  mosaik-. 

Moschee,  -en,  f.  moské. 

Moschus,  -,  O,  TO.  mysk.  -braun,  a.  mrskbrnn. 
-t[h]ier,  -\t\s,  -e,  n.  zooi.  myskdjnr. 

Moskito,  -s,  -s,  m.  muskit.  -netz,  -es,  -e,  n. 
mnskitnät. 

Moskowäde,  -n,f.  moskovadsocker. 

Moskowit,  -en,  -en,  m.  Moskowiter,  -s,  -,  m.  mo- 
skovit. 

Moslem,  -s,  -s  ei.  -in[e«],  m.  museiman. 

Most,  -[e]s,  -e,  m.  ojäst  vin,  vinmust.  -apfel. 
•s,  -t,  m.  -birne,  -n,  f.  äpple,  päron  till 
fruktvin,  -kelter,  -presse,  -w,  /.  vinpräss. 

mostellln,    -te,  ge-t,   I.  itr.  h.  smaka  ojäst  (om 

vin).   II.  =  följ. 

mostllen,  -ete,  ge-et,  tr.  prässa  vin. 

Moster,  -s,  -,  m.  viuprässare. 

Mostert,  Mostrich,  -[e]s,  -e,  m.  senap,  ordspr.  ~ 
nach  der  Mahlzeit:  ungef.  bättre  sent  än  al-, 
drig,  sade  käringen,  kastade  jästen  i  ugnen. 
-biichse,  -n,  f.  senapsdosa.  -näpfchen,  -s,  -, 
11.  senapsflaska,  -sauce,  -n,  f.  senapssås. 
-töpfchen  =  -näpfchen. 

Motette,  -n,f.  mus.  motett. 

Motion,  -en,  f.  motion,  a)  rörelse.  Sich  ~ 
machen:  taga  sig  motion,  b)  förslag. 

Motiv,  -[c].-',  -e,  n.  skäl,  anledning;  motiv. 

motivierllen,  -te,  -t,  tr.  motivera,  gifva  skäl 
för.  Motivierung,/. 

Motte,  -n,  f.  zooi.  mått,  mal.  -n...  kx.  ~fräss, 
-es,  O,  TO.  1.  föda  åt  malen,  malmat.  2.  mal- 
ätet  ställe.  ~frässig,  a.  m.aläten.  ~kraut, 
-[e]s,  -er  f,  n.  växt  mot  mal.  ~puiver,  -.s  -, 
n.  insektpulver,  ■^schaden,  -s,  -f,  m.  af  ma- 
len förorsakad  skada. 

mottig,  a.  full  af  mal,  maläten. 

Motto,  -[ä],  -s,  n.  motto. 

moussierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  mussera. 

Möve,  buttre  Möwe,  -n,  f.  mås,  fiskmås. 

Muck,  -[eis,  -e,  ni.  omärkligt  ljud,  knystande 
Keinen  ~  thun,  nicht  ~  sagen:  ej  knysta, 
ej  ge  ett  ljud  ifrån  sig. 

Mucke,  -n,  f.  1.  grill,  kapris,  infall,  nyck, 
vansklighet,  svårighet.  2.  grimas,  r^n  zie- 
hen: göra  grimaser. 

Mücke,  -n,/.  1.  mygga.  Ordspr.  ~re  seigen  und 
Kamele  verschlucken.  2.  skönhetsplåster. 
3.  sigte  pi  gevär.  4.  tjuga.  -n...  e.x.  -N-fcisse,  m. 
plur.  1.  myggfötter.  2.  fin,  petig  skrift. 
~netz,  -es,  -e,  n.  myggnät.  ~schwarm,  -[e]s, 
-e  t)  "*■  myggsvärm.  ~seiger,  -s,  -,  m.  en 
som  silar  mygg,  småaktig  person. 

muckilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  mucka,  knysta. 
2.  hålla  sig  tyst,  tiga,  svälja  förtreten.  3. 
vara  trumpen,  surmulen,  knota,  knorra.   4. 


I  om  ngt  ondt,  värk  m.  m.  låta  känna  af  sig,  mor- 
la.  Die  Zähne  ~  det  morlar  i  tänderna.  5. 
F  die  Sache  muckt  ei.  es  muckt  mit  der 
Sache:  saken  är  v.insklig.  6.  röra  sig  ur 
stället.  II.  tr.  nedtysta,  tysta.  III.  Sich  r^ 
mucka,  knysta. 

Mucker,   -s,   -,   m.   ~in,    -nen,  f.  1.  trampen, 
I      surmulen   person.    2.   krypare,   lismare.  3. 

skenhelgon,  hycklare,  hycklerska. 
j  Muckeréi,  -en,  f.  hyckleri,  skenhelighet. 
I  muckerhaft,  muckerig,  muckerisch,  a.  hycklan- 
de, skenhelig,  skryintaktig. 

muckeriln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vara  skenhelig, 
hyckla.  2.  =  mucken  I,  4. 

Muckert[h]Dm,   -[e]s,   O,  n.  hyckleri,  skenhe- 
i      lighet. 

muckig,  muckisch,a.  nyckfull,  ovänlig,  trumpen. 

Mucks,  -es,-e,m.  =  Muck.  -still,  a.  F  alldeles  tyst. 

mucksilen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ^ 
mucka,  knysta. 

müde,  a.  trött.  Des  Lehens  ^  lefnadstrött.  Ich 
bin  es  ~  jag  är  trött  på  det.  Zum  Um/allen 
~  sein :  knappt  kunna  stå  för  trötthet. 

müdilen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  trötta.  II.  Sich  ->- 
tröttas. 

Müdigkeit,  O,  /.  trötthet. 

1.  Muff,  -[e]s",  -e,  m.  1.  doft  hundskall.  2. 
hund  med  groft  skall,  arg  hund;  F  bUdi. 
bitvarg,  brumbjörn. 

2.  Muff,  -[e]s.  O,  TO.  1.  mögel;  mögellukt.  2. 
gammal  tobak. 

3.  Muff,  -[e]s,  -e  [t],  m.  Muffe,  -n,  f.  1.  muff. 

2.  dim.  Miiffchen:  armmudd. 

Muffel,    -s,   -,   m.   mule,    nos,    tryne.    -schaf, 

-t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  mnfBonfår. 
muffellin,   -te,  ge-t,   tr.   och   itr.  h.  1.  mumsa, 

tugga.  2.  äta  glupskt,  stoppa  munnen  full. 

3.  tala  med  full  mun,  ej  tala  ur  skägget. 
muffüen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  morra,  brumma, 

jfr  1.  Muff.  2.  lukta  mögel,  jfr  2.  Muff.  II. 
tr.  inhölja,  insvepa,  jfr  3.  Muff. 

muff [I] ig,  a.  1.  tvär,  surmulen,  brummande. 
2.  äfv.  muffig,  som  luktar  mögel,  unken. 

Mühlle,  -en,  f.  möda,  besvär.  Sich  •»j  gehen 
um  etw.:  vinnlägga  sig  om  ngt.  Es  macht 
mir  ~,  ihm  das  zu  sagen :  det  kostar  på 
mig  att  säga  honom  det.  Verlorne  'v.  få- 
fäng möda.  Sich  keine  ~  verdriessen  las- 
sen: ha  all  möda  ospard.  -[e]...  ex.  -n/Ios, 
a.  utan  möda.  ~Iösigkeit,  O,  /.  lätthet. 
~selig,  a.  mödosam.  •^-Seligkeit,  -en,  f.  mö- 
da, ansträngning,  besvär.  ~voll,  a.  mödo- 
sam. '>.<waltung,  -en,f.  ansträngning. 

muhilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  böla. 

mühllen,  -te,  ge-t  =  bemühen. 

Mühllle,  -en,  f.  1.  kvarn.  Biidi.  das  ist  Wasser 
auf  seine  ~  där  fick  han  vatten  på  sin 
kvarn.  2.  spci.  tripptrapptrull.  -bach,  -[e]s, 
-e  t,  m.  kvarnbäck,  -berg,  -[e]s,  -e,  m.  kvarn- 

bärg    (b&rg    med    kvarnar    på),     -beutol,     -S,     -,   m. 

kvarnsikt.  -bursch[e],  -en,  -en,  m.  mjölnar- 


0   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iniransitivt  verb.   h,  har  Itabm,    S.  har  »ein  tili  hjälpverb. 


Muhme 


503  Mündung 


dräng,  -esel,  -s,  -,  m.  mjölnaråBna.  -gang  = 
Mahlgang,  -gast,  -[e]s,  -e  t,  ">•  kvarnbesökan- 
de,  kvarnbonde,  mäldkund.  -graben,-«, -t,m. 
kvarngraf.  -klapper,  -n,f.  kvarnklapp,  -knap- 
pe, -n,  -n,  -knecht,  -[e]«,  -e,  m.  mjölnardräng. 
-meister,  -s,  -,  m.  föreståndare  för  en  kvarn. 
-metze,  -n,/.  kvarnkappe.  -rad,-[e]s,-ert,n. 
kvarnhjul,  -rinne,  -ra, /.  kvarnränna.  -Stein, 
■[e]s,-e,m.  kvarnsten.  -wasser,-s,  O,  «.kvarn- 
vatten.-wehr, -en,./',  kvarndam. -werk, -[e]s,-c, 
n.  kvarnverk,  hjulverk  i  en  kvarn.  -en...  Ejc.  so 
äfv.  Wrcg.  sms.  ~bau,  -[e]s,  -ten.  m.  kvarnbygg- 
nad, kvarnkonstruktion.  ~bauer,  -s,  -,  m. 
kvarnbyggare.  ~gerinne,  -s,  -,  ra.  kvarn- 
bäck. ~spiel,-[e]«, -e,ra.  =  Muhle  2.  ~zwang, 
-[e].«.  O,  m.  förpligtelse  att  skicka  sin  säd 
till  en  viss  kvarn. 
Muhme,  -re,  f.  dim.  Miihmchen,  -lein,  1.  tant, 
faster,    moster.    2.    kviniig   kusin.    3.   kviniig 

slägting  i  aUmh. 

MUhsäl,  -[e]s,  -e,  re.  -e, /.  möda,  besvärlig- 
het. 

mühsam,  a.  1.  mödosam,  svår.  2.  trägen,  fli- 
tig, arbetsam. 

Mühsamkeit,  -era,  /.  1.  svårighet,  besvärlig- 
het. 2.  trägenhet,  flit,  arbetsamhet. 

Mulatte,  -ra,  -re,  m.  mulatt. 

Mulattin,  -nen,  f.  mulattkvinna. 

Mulde,     -ra,    /.    1.    ur    ett    trästycke    urhilkad  fint  ho, 

tråg.  2.   hoformig  dalsänkning.   -n...  ex.  ~för- 
mig,  a.  hoformig,  tråglik.  ~weise,  ado.  bo- 
vis. 
muldig  =  muldenförmig. 

1.  Mull,  -[e]«.  O,  TO.  och  ra.  krappaffall. 

2.  Mull,  -[e]s,  -e,  m.  och  ra.  otryckt  nettelduk. 

3.  Mull,  Müll,  -[e].«,  O,  m.  och  ra.  mull,  dam, 
smuts,  sopor,  -eimer,  -s,  -,  m.  sopämbar, 
sophink.  -haufe[n],  -ns,  -?i,m.  sophög,  -kas- 
ten, -s,  -,  m.  soplåda.  -Schaufel,  -schupfe, 
-ra,  /.  sopskyfEel. 

Müller,  -s,  -,  m.  1.  mjölnare.  2.  mjölbagge. 
-blau,  a.  ljusblå.  -bursch[e],  -en,  -en,  vi. 
mjölnardrilng.  -esel,  -."^j  -,  ?».  mjölnaråsna. 
-gaze,  -»,/.  siktduk,  -geschäft,  -[e]sj  -e,  ra. 
kvarnafl:'är.  -käfer,  -s,  -,  m.  mjölbagge,  -knap- 
pe, -ra,  -ra,  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  mjölnardräng. 
-wagen,  -s,  -[f],  m.  kvarnvagn. 

Müllerei,  O,/,  mjölnaryrke. 

Mulm,  -[e]s,  -e,  m.  1.  pulverlik  jord,  mull.  2. 
murket  trä,  vittrad  malm  m.  m.  dyi.  3.  röta, 
förvittring. 

mulmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  söndersmula,  för- 
vandla till  mull.  II.  itr.  s.  söndersmulas, 
förvittra. 

mulmicht,  mulmig,  a.  som  smular  sig,  förvitt- 
rad, murken,  maskstungen. 

mul[s]terig,  a.  unken. 

multiplizierllen,  -te,  -t,  tr:  multiplicera.  Multi- 
plizierung,  /. 

Mumie,  -ra,/,  mumie. 

mumienhaft,  a.  mumielik. 


mumiflzierllen,  mumisierllen,  -te,  -t,  tr.  förvand- 
la till  mumie(r). 

mumm,  I.  interj.  betecknande  ett  doft,  brummande  Ij^d. 

II.  oböji.  m.  buse. 

1.  Mumme,  -n,f.  mumma. 

2.  Mumme,  -n,  f.  %  mask,  förklädning.  -n... 
Kx.  ~schanz,  -es,  O,  m.  'vspiel,  -[e]s,  -e,  ra. 
maskerad. 

Mummel,  -s,  -,  m.  buse,  spöke. 

mummellln,  mummllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  mumla. 

Mummeréi,  -en,f.  maskerad. 

Mund,   -[e]s,  -e  [t]  ei.  -er  f,  m.  1.  mun.  Beinen 

~  heilten:  tiga  mod  en  hemlighet.  Nicht  auf 
den  '\i  gefallen  sein:  ej  vara  svarslös.  In 
aller  ~  sein :  vara  i  hvars  mans  mun.  Jmdm 
nach  dem  ~e  reden:  tala  ngn  till  behag. 
Kein  Blatt  vor  den  »^  nehmen :  ej  skräda 
orden.  2.  mynning,  t.  ex.  der  ~  der  Kano- 
nen, eines  Geioässers.  -ärt,  -era,  /".  munart, 
mål,  landsmål,  -artig,  -ärtlich,  a.  dialektisk, 
landsmåls-,  -bedarf,  -[e]s,  O,  m.  lifsmedel. 
-bissen,  -s,  -,  m.  munsbit,  -decke!,  -s,  -,  m.  5< 
mynningspropp. -faul, n.ordkarg.-fäule,0,/.l. 
skörbjugg.  2.  torsk  (barnsjukdom),  -harmoniklla, 
-as  el.  -era,  f.  munharmonika.  -höhle,  -ra, 
f.  munhåla,  -klemme,  -ra,/,  mnnläsa.  -küche, 
-re,/,  kost.  -lack,  -[e]s,-e,m.  munlack.  -leim, 
-[e]s.  O,  TO.  munlim.  -loch,  -[e]s,  -er  f,  ra. 
niunöppning.  -mehl,  -[«]■'?,  O,  ra.  finaste  mjöl. 
-pfropfen,  -s,  -,  m.  X  mynningspropp,  -raub, 
-[e\s.  O,  m.  stöld  af  lifsmedel.  -recht,  a. 
lämplig  för  munnen,  lätt  att  uttala.  Kiidi. 
jmdm  etw.  ~  machen:  lämpa  ngt  efter  ngns 
smak.  -schenk,  -en,  -en,  m.  munskänk. 
-schwamm,  -[e]s,  O,  tti.  vani.  dim. -schwämm- 
chen,  -s,  -,  re.  torsk  (barnsjukdom).  -Sperre  = 
-klemme.  -Spiegel,  -.',  -,  m.  med.  munspegel. 
-Stück,  -[e](t,  -e,  re.  munstycke.  -to[d]t,  a.  1. 
förklarad  omyndig.  Jmdn  ~  erklären:  för- 
klara ngn  omyndig.  2.  som  måste  tiga. 
Jmdn  ~  machen:  bringa  ngn  till  tystnad. 
-voll,  oböji.m.en  miin  full.  -vorrat[h],-[eJs,-et, 
m.  munförråd,  -wasser,  -s,  -,  re.  munvatten. 
-werk,  -[eis,  -e,  n.  mun,  käkar,  munläder. 
•Winkel,  -s,  -,  m.  mungipa. 

Münde,  -ra,/,  flodmynning. 

Mündel,  -s,  -,  m.  och  n.  -n,f.  myndling,  -geld, 
-[e],s-,  -er,  n.  förmyndaremedel. 

mundilen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  smaka  bra,  falla  i 
smaken. 

mündllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  utmynna. 

mundierllen,  -te,  -t,  tr.  renskrifva.  Mundie- 
rung,/. 

mündig,  a.  myndig.  Jmdn  für  ~  erklären  ci. 
jmdn  ~  sprechen:  förklara  ngn  myndig. 

Mündigkeit,  O,/,  myndighet. 

mündlich,  n.  muntlig. 

Mündlichkeit,  O,/,  muntligt  förfaringssätt. 

Mündung,  -[e]s,  -e,  m.  myndling. 

Mündung,  -era,  /.  mynning,  -s...  Ex.  ~arm, 
-[e].<!,  -e,  m.  mynningsarm. 


&Hta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  tenp.    4"  sjötcrm.    ^  mi)itärislt  term, 


municipal 


504 


Musikalien 


municipal,  a.  municipal-,  stads-,  magistrats-. 
-beamte(r).  (adj.  böjn.)  m.  stadens  tjänsteman. 
-gardist,  -en,  -en,  m.  borgargardist. 

Municipalität,  -en,  f.  municipalitet,  stadsfull- 
mäktige. 

Munificénz,  O,  /.  frikostighet. 

Munition,  -en,  f.  X  (am)munition.  -S...  X  r.s. 
~kasten,-s,-,m.  ammunitionskista.  ~wagen, 
-s,  -[t],  m.  ammunitionsvagn. 

munjtellln,  -te,  f/e-t,  itr.  h.  1.  glunka,  mumla, 
hviska.  2.  vara  hemlighetsfull,  en  hemlig- 
hetsm åkare.  Ordspr.  im  Dunkeln  ist  gut  »v 
hemligheter  trifvas  bäst  i  mörkret. 

IVliinster,  -s,  -,  n.  och  m.  katedral,  domkyrka. 

munter,  a.  munter,  kry,  rask,  vaken.  Das 
Kind  ist  ~  fjeivorden:  barnet  har  vaknat. 

iVIiinterkeit,  -en,/,  munterhet  m.  m.  se  rsrcg. 

munterlln,  -te,  rje-t,  tr.  muntra. 

IVIiinzlle,  -en,  f.  1.  mynt,  penning.  Bi\å\.  J7ndn 
mit  gleicher  ~  bezahlen:  betala  ngn  med 
samma  mynt,  etw.  für  hare  ~  nehmen:  ta- 
ga ngt  för  kontant.  2.  myntverk.  3.  se  Min- 
ze, -abdrucit,  -[e]s,  -e  f,  m.  aftryck  af  mynt. 
-amt,  -[e'\s,  -er  f,  n.  -anstalt,  -en,f.  mynt- 
verk. -beamte(r),  (.-idj.  iiöjn.)  m.  tjänsteman 
vid  ett  myntverk.  -beschicl<ung,  -en,  f.  O 
beskickning,  metallegering  till  myntning. 
-einheit,  -en,  f.  myntenhet,  -falscher,  -s,  -, 
in.  myntförfaiskare.  -falschere!, -fn,y".  mynt- 
förfalskning. -fOss,  -es,  -e  t,  m.  myntfot. 
-gewicht,  -[e]s,  -e,  n.  myntvigt.  -herr,  -n, 
-en,  m.  person  som  har  mynträttighet,  -jus- 
tierer,  -s,  -,  m.  niyntjusterare.  -meister, 
-s,  -,  VI.  myntmästare.  -Ordnung,  -en,  f. 
myntordning,  -probe,  -n.f.  myntprobering. 
-probierer,  -s,  -,  m.  myntproberare.  -recht, 
-le]s.  O,  n.  mynträttighet,  -regal,  -[e]s,  -e, 
n.  myntreg.al.  -schere,  -n,  f.  O  myntsax. 
-schlagen,  -s,  O,  n.  myntning,  myntprägling. 
-sorte,  -n,  f.  myntsort,  -stadt,  -e  \,f.  stad 
som  har  mynträttighet.  -Stempel,  -s,  -,  m. 
myntstämpel.  -System,  -[e]s,  -e,  n.  myntsy- 
stem, -vertrag,  -[e]s,  -e  t,  m.  mj'ntfördrag. 
-wage,  -n,  f.  myntvåg.  -Währung,  -en,  f. 
myntfot,  -wardein,  -\_e]s,  -e,  m.  myntjuste- 
rare.  -wert[h],  -[e],?,  -e,  m.  myntvärde.  -We- 
sen, -*•,  O,  n.  myntväsen.  -Wissenschaft,  O,/, 
myntvetenskap,  numismatik.  -zeichen,  -s,  -, 
n.  mynttecken,  -en...  Ex.  ~kabinett,  -[e]«,  -e, 
n.  mj'ntka1)inett.  ~kenner,  -s,  -,  m.  mynt- 
kännare. 'v,kenntnis[sj,  -se,  f.  myntkänne- 
dom. ~kunde,  O,  f.  myntkunskap,  numis- 
matik. 'N.sammler,  -s,  -,  m.  myntsamlare. 
~sammlung,  -en,/,  myntsamling. 

miinzllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  myn- 
ta,  slå,   prägla   mj'nt.  2.   widi.   das  ist  auf 
mich  gemünzt:  det  har  afseende  på  mig,  är 
en  pik  åt  mig. 
Münzer,  -s,  -,  m.  myntare. 
Muräne,  -k,  /.  zooi.  murcna. 
mürbe,  I. «.  mör,  lös ;  tiidi.  medgörlig.  v,m\.jmdn 


r>j   machen:  bryta   ngns   motstånd,  kufva, 

förödmjuka,  stuka  ngn.  II.  O,  /.  mörhet. 
miirbllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  blifva  mör,  mörna. 
Mürbheit,  Mürbigkeit,  O,/,  mörhet. 
murksllen,    -{es'\t,   -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  knastra, 

knäppa.  2.  F  aflifva,  mörda. 
Murmel,  -», /.  marmorkula.  -spiel,  -\_e']s,  -e,  n. 

lek  med  marmorkulor. 
Murmel...  ex.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  murmeldjur. 
murmellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.   1.  mumla.  2. 

sorla,  susa. 

Murner,    -S,     -,    m.    kattens    namn  i  djurfabeln,  kisse, 

kissemurr. 

Murr...  Ex.  -kater  =  Murner,  F  biidi.  =  raij.  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  in.  F  brumbjörn,  tvärvigg.  -köp- 
fig,  a.  knarrig,  vresig,  tvär.  -sinn,  -[e]s,  O, 
m.  knarrighet,  vresighet.  -sinnig  =  -köpfig. 

murrllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  knorra,  knota,  brum- 
ma, kurra,  doft  rulla. 

mürrisch,  a.  knarrig,  grälig,  vresig. 

Mus,  -es,  -e  ei.  -er  f,  n.  dim.  Muschen,  -lein, 
mos.  -apfel,  -s,  -f,  m.  äpple  till  mos.  -ko- 
chen, -s,  -,  m.  mos-,  syltkaka.  -t[h]eil,-  [e]s,-e,n. 
enkans  del  af  vid  mannens  död  i  boet  före- 
fintliga lifsmedel.  -topf,  -[e]s,  -e  t,  m.  mos-, 
syltburk,  -kruka. 

Musche,  -n,f.  musch. 

Muschel,  -w, ./".  mussla,  -bank,  -e  f, /.  mussel- 
bank,  musselbädd.  -erde.  O, ,/".  musseljord. 
-fang,  -[e]s,  -e  t.  w^-  musselfiske,  mussel- 
fångst.  -förmig,  a.  musselformig.  -gold,  -[c].«, 

0,  71.  musselguld.  -haltig,  a.  musselförande. 
-kalk,  -[e]s,  O,  m.  musselkalk.  -reich,  a.  rik 
på  musslor,  -schale,  -»,/.  musselskal,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  arbete  af  musslor. 

Muscheléi,  -en,f.  smussel,  smusslande. 

muschelicht,  muschelig,  a.  musselformig. 

muschell'n,  -te,  ge-t,  itr.  h.  smussla. 

muschig,  a.  försedd  med  muscher,  muschig. 

Muse,  -n,  f.  mus,  sånggudinna,  -n...  ex.  ~berg, 
-[e]s,  -e,  m.  sånggudinnornas  bärg.  '>^sohn, 
-[e].<,  -et,  w.  musernas  gunstling;  F  student. 

Muselman[n],  -s,  -en  ei   -ner  \,  m.  museiman. 

muselmanisch,  muselmännisch,  a.  muselmanisk, 
muhamedansk. 

Muséllum,  -M7;i[s],  -en,  n.  museum. 

musierl,  a.  mosaikartad. 

musig,  a.  mosig. 

Musik,  •en,f.  musik,  -akademie,  ■en,f.  musi- 
kalisk akademi,  -chor,  -[e].«;,  -e  t,  m.  och  n. 

1.  orkester,  musikkår.  2.  musikläktare,  -di- 
rektor, -s,  -en,  m.  musikdirektör,  -dose,  -n, 
f.  speldosa.  -feSt,  -[e]s,  -e,  n.  musikalisk 
fest.  -kenner,  -s,  -,  m.  musikkännare,  -leh- 
rer,  -s,  -,  m.  musiklärare,  -machen,  -s,  O,  n. 
musicerande,  -schule,  -n,  f.  musikinstitut. 
-stück,  -[c]s,  -e,  n.  miisikstycke.  -stunde,  -n, 
f.  musiktimme,  musilclektion.  -verein,  -[e]s, 
-e,  m.  musikalisk  förening,  -verständige(r), 
(adj.  bfljn.)  m.  musikkännare. 

Musikalien,  plur.  musikalier. 


O    saknar  plur.    f  bar  omljud.    tr.  traosilivt,    itr.  Intransitivt  verb.    h,  bar  hahen,    S.  bar  sei»  till  hjälpverb. 


musikalisch 


505 


muten 


musikalisch,  a.  musikalisk. 

Musiltånt,  -en,  -en,  m.  musikant,  -en...  Ex. '^bän- 
de, -n,  f.  musikanttrupp. 

Musilter,  -s,  -,  Musil<us,  -,  Musici,  m.  musiker. 

Musiv...  F.x.  -arbelter,  -s,  -,  m.  musLv-,  mosaik- 
arbetare, -malerei,  -en,  f.  musiv-,  mosaik- 
målning. 

musivisch,  a.  musiv-,  mosaik-. 

musizierllen,  -<e,  -t,  itr.  k.  musicera. 

Muskat,  -{t\s,  -e,  m.  Muskåtlle,  -e«, /.  1.  mu- 
skot. 2.  muskatvin.  -baum,  -[e].«,  -e  f,  m. 
muskotträd.  -blume,  -blüt[h]e,  O,/,  muskot- 
blomma, .-nuss,  -e  t,/,  muskot(nöt).  -wein, 
-[e]s,  -e,  m.  muskatvin.  -en...  =  »reg.  sms. 

Muskateller,  -s,  -,  m.  1.  muskatellvin.  2.  mu- 
ekatelldrufvor.  -birne,  -n,  f.  muskatpäron. 
-traube,  -n,  f.  muskatelldrufva. 

Muskel,  -s,  -n,  m.  -n,  f.  muskel,  -band,  -[e]s, 
-er  t)  "•  ""^d.  muskelligament.  -kraft,  -e  f, 
/.  muskelstyrka.  -Stark,  a.  muskelstark. 
-Stärke,  O,/,  muskelstyrka,  -thäligkelt,  O,/, 
muskel  verksamhet. 

muskelig,  a.  muskulös. 

Muskete,  -n.f.  musköt,  -n...  ex.  ~feuer,  -s,  O, 
n.  musköteld.   'x.kugel,  -n,  f.  muskötkula. 

Musketier,  -[e]s,  -e,  vi.  musketerare,  muske- 
tör. 

muskulös,  a.  muskulös. 

1.  MQss  sf  Mus. 

2.  Muss,  oböji.  n.  tvång,  nödvändighet.  Ordspr. 
~  ist  eine  harte  N^uss:  nngef.  nöden  drifver 
hunden  i  band. 

Müsse,  O,  /.  ledighet,  fritid,  -stunde,  -n,f. 
ledig  timme,  ledig  stund,  -zeit,  -en,  f.  le- 
dig tid,  fritid. 

Musselin,  -[e],«;,  -e,  m.  muslin,  -kleid,  -[e].«, 
-er,  n.  muslinklädning. 

musselinen,  a.  af  muslin,  muslin-. 

müssen,  ich  muss,  du  musst,  er  muss,  wir  'v-, 
müsse;  musste,  müsste;  fjemusst  och  vid  inflni- 
tiver  ~  1.  måste,  vara  tvungen,  få  lof  att. 
Ofta  ciiipt.,  t.  ex.  die  Briefe  ~  zur  Post.  2.  ssr 
skilda  fall.  Eine  Frau  wie  sie  sein  m,uss :  en 
kvinna  sådan  hon  bör  vara.  JJas  muss  man 
sagen:  det  må  man  säga.  Er  muss  es  noch 
nicht  wissen,  sonst  hätte  er  mir's  gesagt: 
han  vet  det  säkerligen  ännu  ej,  ty  eljes 
skulle  han  hafva  sagt  mig  det.  Ich  glaube 
es  nicht,  er  müsste  es  mir  denn  selbst  sagen  : 
jag  tror  det  ej,  såvida  han  ej  själf  säger 
mig  det.  Welches  Vergnügen  müsste  es  sein! 
hvilket  nöje  skulle  det  ej  vara!  Wer  muss 
es  ihm  gesagt  haben?  hvem  kan  hafva  sagt 
honom  det? 

mussierllen  se  moussieren. 

mussig,  a.  ledig,  sysslolös,  -gang,  -[e]s,  0,  m. 
sysslolöshet.  Ordspr.  ~  ist  aller  Laster  An- 
fang:  fåfäng  gå  lärer  mycket  ondt.  -gan- 
ger, -s,  -,  m.  sysslolös  person,  dagdrifvare. 
-gängerisch,  a.  sysslolös. 

mUssigllen  (mv.  med  ö),  -te,  ge-t,  tr.  nödga. 


Mustard  =  Mostrich. 

Muster,  -s,  -,  n.  1.  mönster.  2.  prof.  -bild, 
-[c]s,  -er,  n.  mönster(bild).  -buch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  mönsterbok,  -gültig,  a.  mönstergill. 
■herr,  -n,  -en,  m.  1.  mönstergill  herre.  2.  X 
mönsterherre.  3.  F  profryttare.  -karte,  -n. 
f.  profkarta.  -lager,  -s,  -,  n.  handel,  lager  af 
profver.  -meierei, -en,/*,  mönsterfarm.  -platz, 
-es,  -e  t,  m.  X  mönsterplats,  -reiter,  -s,  -, 
m.  profryttare.  -rolle,  -n,/.  äsj  mönsterrnll;!. 
-Sammlung,  -en,  f.  1.  mönstersamling.  2. 
profkarta.  3.  urval,  antologi.  -Schreiber, 
-s,  -,  m.  Js«  mönsterskrifvare.  -schrift,  -en,f. 
mönsterskrift,  -schriftsteiler,  -s,  -,  m.  mön- 
stergill författare,  -schule,  -n,  f.  mönster- 
skola, normalskola,  -schüler,  -s,  -,  m.  mön- 
stergill lärjunge,  -schütz,  -es.  O,  m.  mön- 
sterskydd.   -Stück,    -[e]s,  -e,  v.    1.  mönster. 

2.  profbit.  -werk,  -[e].?,  -e,  n.  mönsterverk, 
klassiskt  verk.  -wirtfhjschaft  =  -meieréi. 
-Zeichner,  -s,  -,  m.  mönsterritare.  -Zeichnung, 
-en.  f  mönsterritning. 

Musterer,  -s,  -,  m.  mönstrande  person,  X  mön- 
sterherre. 

musterhaft,  a.  mönstergill. 

Musterhaftigkeit,  O,/,  mönstergiltighet. 

musterig,  a.  i  sms.,  t.  ex.  grossf^e  Stoffe:  tyger 
med  stora  mönster,  storfasonerade  tyger. 

musterlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förse  med  mönster. 
Gemustert:  fasonerad.  2. mönstra.  3.mästra, 
häckla,  kritisera. 

Musterung,  -en,  f.  mönstring,  -s...  e.i.  ~buch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  X  mönsterrulla. 

Mut,  -[eis,  O,  m.  dim.  Mütchen,  -lein,  1. 
mod.  Jmdm  ~  machen:  ingifva  ngn  mod. 
Getrosten  ei.  guten  »^es  sein :  vara  vid  godt 
mod.  Ihm  ei.  %  er  ist  nicht  wohl  zu  '\>e :  han 
känner  sig  ej  väl  till  mods.  Ordspr.  Gut  macht 
~  rikedom  alstrar  högfärd.  2.  vani.  dim. 
vrede,  harm.  Seinen  »x/  ei.  sein  Mütchen  an 
jmdm  kühlen:  släcka  sin  vrede  på  ngn. 
-arm,  a.  modlös,  -beraubt,  a.  modfuld.  -be- 
seelt, -erfüllt,  a.  modig,  -los,  a.  modlös. 
-losigkeit.  O,  /.  modlöshet,  -mässlien,  -te, 
ge-t  och  ^  mutgemasst,  tr.  förmoda,  antaga. 
-mässlich,  a.  antaglig,  trolig;  adv.  förmod- 
ligen, -mässlichkeit.  O,  f.  antaglighet,  tro- 
lighet. -mässung,  -en,  f.  förmodan,  anta- 
gande. -wille[n],  -ns,  O,  m.  öfvermod,  upp- 
sluppenhet; öfvermodig  handling,  -willig, 
a.  öfvermodig,  uppsluppen. 

Möt...  jfr  muten  1,  2.  Ex.  -Jahr,  -[e]s,  -e,  n.  år  då 
en  gesäll  anhållit  att  få  bli  mästare. -schein, 
-[e]s,  -e,  -zettel,  -s,  -,  m.  mutsedel. 

Mutation,  -en,  f.  målbrott. 

Mute,  -n,  f  gesälls  anhållan  att  få  göra  sitt 
mästerstycke. 

mutllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  1.  [Sein 
Meisterstück]  ~  anhålla  hos  skriets  masiare  att 
få   göra  sitt  mästerstycke.  2.  bärg.  inmuta. 

3.  Gemutet:  s&  ei.  si  till  sinnes,  t.  ex. /roÄ- 


äfcts  Em3.    F  familjärt,    P  lägre  spr&lc.   ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4<  ^ölcrm.   itS<  militärisk  term. 


Muter 


oOß 


nach 


gemutet :   glad  till  sinnes.    4.  =  anmuten  2. 

Mutung,/. 
Muter,   -s,  -,  m.  1.  gesäll  som  anhållit  att  få 

göra  sitt  mästerstycke.  2.  bärg.  inmutare. 
Muth...  se  Mut... 

mutierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  vara  i  målbrottet. 
mutig,  a.  modig. 
mutigilen,  -te,  ge-t,  tr.  ingifva  mod. 

Mutter,  f.  a)  plor.  -t,  1-  sg.  utan  artikel  stnndom  gen. 

•s,  dat.  -n,  moder.  2.  lifmoder.  b)  piur.  -n,  3. 
©  ögla;  matris;  hylsa;  skruf mutter;  fodral 
m.   m.   -allein,  a.  molensam.  -ast,  •\_e']s,  -e  \, 

m.    stor    gren  från  hvilken  mindre  ntgl.    -auge,  -S, 

■n,  n.  modersöga.  -beschwerde,  -n,  f.  med. 
moderplåga,  moderpassion,  -biene,  -«,  f. 
vise.  -bruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  med.  moderbråck. 
■bruder,  -s,  -f,  m.  morbror,  -lieber,  -s,  -, 
n.  barnsängsfeber,  -freude,  -n,  f.  moders- 
glädje, -füllen,  -s,  -,  n.  stoföl.  -göttesbild, 
•\c\s,  -er,  n.  mariabild,  madonnabild,  -gut, 
-\e\s,  -er  t,  n.  mödernearf.  -hase,  -ra,  -re,  m. 
harhona.  -hering,  -[e]s,  -e,  m.  stamsill.  -herz, 
-ens,  -en,  n.  modershjärta,  -kalb,  -[e]s,  -er 
t,  n.  kvigkalf.  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  1.  män- 
ekobarn,  människa.  2.  mammas  gosse,  mors- 
gris, -kirche,  -n,f.  moderkyrka,  -korn,  -[e]s, 
-er  t,  n.  mjöldryga.  -krank,  a.  med.  hysterisk. 
-krankheit.  O,/,  med.  hysteri,  -krebs,  -es,  -e, 
m.  honkräfta,  -köchen,  -s,  -,  m.  moderkaka. 
-lamm,  -[e]^,  -er  t,  n.  tacklam.  -land,  -[e]s, 
-er  t,  n.  1.  fosterland.  2.  moderland,  -lauge, 
-n,  f.  kem.  moderlut.  -leib,  -\e\s.  O,  m.  mo- 
derfif.  -liebe.  O,  /.  moderskärlek,  -loge,  -n, 
f.  moderloge.  -los,  a.  moderlös,  -mal,  -[e]s, 
-e  el.  -er  t,  «■  födelsemärke,  -milch,  O,/, 
modersmjölk,  -mord,  -[e]s,  -e,  m.  moder- 
mord, -mörder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
modermördare,  modermörderska.  -nackt,  o. 
splitternaken.  -pferd,  -[ejs,  -e,  n.  sto  med 
föl,  fölsto.  -schaf,  -[e]s,  -e,  n.  moderfår,  tac- 
ka, -scheide,  -n,  /.  moderslida.  -schwein, 
-\_e\s,  -e,  n.  so.  -Schwester,  -n,  f.  moster. 
-seele,  -n,f.  människobarn.  Es  ist  keine  ~ 
da:  det  fins  ej  en  enda  själ,  ej  en  katt  där. 
-séelenallein,  o.  molensam.  -söhnchen,  -s,  -, 


n.  mammas  gosse,  -soole  =  -lauge,  -spräche, 
•n,  f.  1.  modersmål.  2.  moderspråk,  -staat, 
-[e]s,  -en,  m.  moderstat.  -Stadt,  -ef,/-  1. 
födelsestad.  2.  moderstad,  -statt,  -stelle.  O, 
f.  ~  bei  jmdm  vertreten:  vara  ngn  i  moders 
ställe,  -stock,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  ett  bärgs  huf- 
vndmnssa.  2.  moderstam.  3.  moderkupa, 
modersvärm.  -t[h]eil,  -[e]s,  -e,  n.  mödernearf. 
•witz,  -es,  O,  VI.  naturlig,  medfödd  kvickhet, 
godt  förstånd.   -wut[h],  O,/,  moderraseri. 

mutterhaft,  mütterlich,  a.  moderlig;  möderne. 

Mütterlichkeit,  O,  /.  moderlighet,  moderligt 
sätt. 

Mutterschaft,  O,  /.  moderskap. 

Mütze,  -n,  f.  1.  mössa.  Die  ~  vor  jmdm  ab- 
ziehen: taga  af  sig  mö.ssan  för  ngn;  F  biidi. 
erkänna  ngn  som  sin  öfverman.  2.  nätmage. 
-n...  Ex.  ~band,  -[e]s,  -er  t,  n.  mössband. 
~macher,  -s,  -,  m.  mössraakare.  ~schirm, 
-[e]s,  -e,  m.  mösskärm. 

myopisch,  a.  myopisk,  närsynt. 

Myriade,  -re.  /.  myriad,  tiotusental. 

Myriaméter,  -s,  -,  m.  och  n.  myriameter. 

Myrrhe,  -n,f.  myrra. 

Myrte,  -n,  f.  mj-rten.  -n...  ex.  ~baum,  -[e]s,  -e 
t,  m.  myrtenträd.  ~kranz,  -es,  -e  t,  m.  myr- 
tenkrans. ~strauch,  -[ejs,  -erf,  to.  myrten- 
buske. 

mysteriös,  hemlighetsfull. 
■M?n[s],  -en,  n.  mysterium,  hem- 


-,  O,  m.  mysticism. 

-t,  tr.  mystifiera.   Mystifizie- 


mysteriös,  a. 
Mystérillum, 

lighet. 
Mysticismus, 
mystifizierilen, 

rung,  /. 
Mystik,  O,  /.  mystik. 
Mystiker,  -s,  -,  m.  mystiker. 
mystisch,  a.  mystisk. 
Mythe,  -n,f.  myt,  saga.  -n...  Ex   -^bildung,  -en. 

f.   mytbildning,    'vsammlung,    -en,  J.  myt-, 

sagosamling. 
mythenhaft,  mythisch,  a.  mytisk,  sagolik. 
Mytholäg,  -en,  -en,  in.  mytolog,  sagokännare, 

sagoforskare. 
mythologisch,  a.  mytologisk. 
Mythos,  Mythus,  -,  Mythen,  m.  =  Mythe. 


N. 


>     1-     ■['■•'■]r     ■['•']!    ^-    E"™-    ■'!•    2-    rovkortn.  =  a) 

nachmittags :  eftermiddagen (e.  m.), b) Nord, 
nördlich:  norr,  nordlig. 
I,  interj.  nå!  -v/,  mach!  nh,  gå  på!  skynda 
dig!  ~,  dns  wäre!  jo,  det  skulle  just  vara, 
det!  ~  nu!  hvad  nu  då!  ~,  warte  nur!  vän- 
ta bara! 

f.  ~loch,  -[e]s,  -er  t,  n. 


Nabe,  -n,f.  naf.  -n. 

nafhål. 
Nabel,  -s,  -t,  m.  1 

-re,  f.  nafvellista, 


nafle.  2.    buckla,  -binde, 
-bruch,  -[e]s,  -e  t,  »»•  med. 


nafvelbråck.  -schnur,  -e  t-  .f-  -sträng,  -[e]s, 

-e  t,  m.  nafvelsträng. 
nabellln,    -te,  ge-t,   tr.    1.    Ein  Kind  ~  binda 

om  naflen  på  ett  barn.  2.  Genabelt:  försedd 

med  buckla. 
Nabob,  -s,  -s,  m.  nabob. 

nach  (i  satssammanhanget  är  a  oftast  kort,  likasi  i  sms.), 
I.  prep.  med  dat.    1.  till,  i  sht  vid  länders  och  orters 

namn,  t.  ex.  ~  Amerika  reisen,  die  Reise  ~ 
Frankreich;  ~  dem  Ziele  eilen.  2.  åt,  t.  ex. 
~  dieser  Seite,  ~  der  Strasse  hin:  åt  gatan 


O   sakc 


plu 


t  har  oroljud.    tr,  transitin,    itr.  lutr^psitjvt  yerb.    A.  bar  haben,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


naübaohten 


507 


nachdenken 


till.  ~  ror»  Zielen;  ligga  på  framsidan.  3. 
efter,  t.  ex.  a)  ~  Wasser  gehen,  ~  dem  Arzte 
schicken,  ~  jmdm  schiessen,  sich  »n/  ettv. 
vmsehen,  b)  ~  gethaner  Arbeit:  efter  fuU- 
bordadt  arbete,  ~  beendetem  Gottesdienste, 
zwei  Mal  -n.  einander,  das  Wort  steht  »v 
dem  Verb,  c)  je  ~  Umständen:  allt  efter 
omständigheterna,  'n/  der  Aussage  meines 
Freundes,  seinem  Aussehen  ~  att  döma  ef- 
ter hans  utseende,  ^  dem  Gewichte:  efter 
vigt,  ~  dem  Scheine  urteilen,  »x/  dem  Takte 
marschieren,  «v»  seinem  Zeugnisse :  efter  hans 
vittnesbörd,  ~  jmdm  so  heissen.  4.  särskilda 
fall.  ~  alphabetischer  Ordnung:  i  alfabetisk 
ordningsföljd,  ~  dem  Gedächtnisse:  ur  min- 
net. Das  macht  ~  deutschem  Geld:  det  är 
i  tyskt  mynt.  Jmdn  nur  dem  Namen  'v/ 
kennen:  känna  ngn  blott  till  namnet.  Der 
Nase  ~  dit  näsan  pekar.  ~  Rosen  riechen: 
lukta  rosor,  ~  Ztviebeln  schmecken :  smaka 
lök.  Wenn  es  ~  ihm  ginge :  om  det  ginge 
som  han  vill  ei.  säger.  Mir  ~.'följ  mig! 
II.  adv.  r^  und  ~  så  småningom,  »v/  tcie 
vor:  likadant,  på  samma  sätt  efteråt  som 
förut. 

Anm.  I  sms.  med  verb  ar  nach  betonadt  och  be- 
tecknar hufvndsakl.  följd  i  rum  och  tid,  hurmning,  upp- 
repande.   PrBpositionens  vokalkvantitet  vacklar. 

nachachten,  itr.  h.  Einer  Sache  ~  rätta  sig 
efter  en  sak.  Nachachtung,  /.  Zur  ~  till 
efterrättelse. 

nachäffen,  tr.  och  itr.  h.  mea  dat.  efterapa,  här- 
ma. Nachäffung,/. 

Nachäffer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  efterapare, 
härmare. 

Nachäfferei,  -en,  f.  efterapning,  härmning. 

nachahmen,  I.  tr.  härma,  efterapa,  efterbilda, 
förfalska.  Jmdm  etw.  ~  härma  ngt  hos  ngn. 
II.  itr.  h.  Jmdm  »x/  efterlikna  ngn.  Nach- 
ahmung,/. 

nachahmens...  ex.  •wert[h],a.  efterföljansvärd. 

Nachahmer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  efterapare, 
härmare,  förf  älskare. 

Nachahmerei,  -en,  f.  efterapning,  härmnings- 
begär. 

Nacharbeit,  -en,  f.  1.  efteråt  levereradt  ar- 
bete. 2.  upphjälpande,  förbättrande. 

nacharbeiten,  I.  itr.  h.  Einem  Muster  ~  ar- 
beta efter  ett  mönster.  II.  tr.  1.  kopiera. 
2.  taga  igen  det  rersumnmde.  3.  hjälpa  upp, 
förbättra,  retuschera. 

nacharten,  itr.  h.  mod  dat.  samt  t  tr.  och  sich  ~ 
efterlikna,  likna,  blifva  lik. 

nachäugeln,  itr.  h.  blicka  etter,  jmdm:  ngn. 

Nachbär,  -s  ei.  -[e]n,  -[ein,  m.  granne,  -dorf, 
-[e]s,  -er  f,  n.  grannby,  -haus,  -es,  -er  f,  n. 
närmaste  hus,  granngård.  -Iand,-[e]s,-e7't,  «• 
grannland.  -S...  Ex.  ~leute,  phir.  grannfolk. 

Nachbärin,  -nen,  f.  grannkvinna. 

nachbarlich,  o.  angränsande,  närmast,  grann-. 

Nachbarschaft,  -en,  f.  grannskap. 


nachbauen,  tr.  och  itr.  h.  I.  Ein  Haus  einem 
andern  ~  bygga  ett  hus  efter  ett  annat, 
med  det  andra  som  mönster.  2.  bygga  ef- 
teråt, bygga  till.  3.  hjälpa  upp. 

nachbeben,  itr.  s.  och  h.  bäfvande  följa,  ljuda 
efter. 

nachbedenken,  tr.  tänka,  öfverväga  efteråt. 

nachbekommen,  tr.  få  efteråt. 

nachbellen,  itr.  h.  Jmdm  ~  skälla  efter,  skäl- 
lande följa  efter  ngn. 

Nachbesserer,  -s,  -,  m.  upphjälpare,  förbätt- 
rare. 

nachbessern,  tr.  afhjälpa  småbristerna  hos, 
upphjälpa,  förbättra,  retuschera.  Nachbes- 
serung, ./■. 

nachbestellen,  tr.  beställa  efteråt. 

Nachbestellung,  -en,  f.  efterbeställning. 

nachbeten,  tr.  och  itr.  h.  efterstafva,  eftersäga, 
upprepa.  Jmdm  ~  säga  efter,  hvad  ngn 
sagt.  Nachbetung, /. 

Nachbeter,  -s,  -,  m.  eftersägare,  eko. 

Nachbeteréi,  -en,f.  eftersägande. 

Nachbetrachtung,  -en,  f.  betraktelse  efteråt. 

nachbewegen,  tr.  sätta  i  rörelse  efteråt,  på 
samma  sätt.  Nachbewegung,  /. 

nachbewilligen,  tr.  bevilja  efteråt,  senare. 
Nachbewilligung,  /. 

nachbezahlen,    tr.   betala   efteråt,  senare,  yt- 
terligare. Nachbezahlung,  /. 
t  Nachbier,  -[e]s,  -e,n.  dricka. 

Nachbild,  -[e]s,  -er,  n.  efterbild,  kopia. 

nachbilden,  I.  tr.  Einem  Gegenstande  etw.  -n, 
göra,  forma,  bygga  m.  m.  ngt  efter  ett  före- 
mål. II.  Sich  ~  fullständiga  sin  bildning. 

Nachbild [n]er,  -s,  -,  m.  efterbildare. 

Nachbildung,  -en,  f.  efterbildning,  kopia. 

nachblättern,  tr.  och  itr.  h.  bläddrande  86  efter, 
slå  efter,  söka. 

nachbleiben,  itr.  s.  blifva,  stanna,  sitta  efter, 
kvar.  Jmdm  ~  blifva  efter,  ej  hinna  med 
ngn. 

Nachbleiber,  -s,  -,  m.  skoispr.  lärjunge  som  fått 
sitta  efter,  sitta  öfver;  kvarsittare. 

Nachbleibsel,  -s,  -,  n.  kvarlefva,  öfverlefva. 

nachblicken,  itr.  h.  blicka,  se  efter,  jmdm: 
ngn. 

Nachblüt[h]e,  -n,  f.  efterblomning,  andra 
blomning. 

nachbohren,  tr.  borra  upp,  utvidga. 

nachbrennen,  I.  itr.  h.  brinna,  II.  tr.  bränna 
efteråt,  än  en  gång. 

nachbringen,  tr.  komma  efter  med.  Jmdm 
etw.  ~  gå,  springa  efter,  fatt  ngn  med 
ngt. 

NachbUrge,  -n,  -n,  m.  underborgen. 

nachbössen,  tr.  efteråt  sota  för. 

nachdatieren,  tr.  postdatera. 

nachdem,  I.  adv.  1.  %  efteråt,  senare;  2.  Je  ~ 
allt  efter  omständigheterna.  II.  konj.  1. 
[./e]  -v«  allt  efter  som.  2.  sedan. 

nachdenken,   itr.   h.  1.   Jmdm   ~  tänka  efter 


äkt»  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    #  teknisk  term.    "t«  ^äterm.   JSt  militärisk  tej 


nachdenklich 


508 


Nachgesang 


ngns  tankar.  2.  Einer  (dat.)  Sache  /^  tänka 
på,  i  tankarne  syssla  med,  öfvertänka  ngt. 
Über  ctw.  (ack.)  ~  tänka  på,  öfverväga,  re- 
flektera på  ngt.  Nachdenkung,/. 

nachdenklich,  a.  eftertänksam,  försjunken  i 
tankar,  betänksam. 

Nachdenklichkeit,  O,  /.  eftertänksamhet. 

nachdichten,  tr.  och  itr.  h.  efterlikna,  härma, 
parodiera,  _;mdTO:  ngn. 

nachdrängen,    tr.    och   sich   ~    skjuta,    tränga 

(sig)  fram  efter  ngn. 

nachdringen,  itr.  s.  följa  efter,  tränga  på. 

nachdrohen,  itr.  h.  Jmdm  ^  1.  göra  en  ho- 
tande åtbörd  åt  ngn,  sedan  han  gått.  2. 
härma  ngns  hotelse. 

nachdröhnen,  itr.  Ii.  dåna  efteråt. 

Nachdruck,   -[e]s,   -e    [f],  m.  eftertryck,  a)  O, 

vigt,  emfiis,    b)  eftertryckuing,  eftcrlryckt  bok.    -S...  Ex, 

~voll,  a.  eftertrycklig. 

nachdrucken,  tr.  eftertrycka. 

nachdrücken,  tr.  trycka  en  gång  till,  tryckande 
skjuta  fram,  in  ngt  efter  ngt. 

Nachdrucker,  -.«,  -,  m.  eftertryckare. 

nachdrücklich,  a.  eftertrycklig. 

Nachdrücklichkeit,  O,/,  eftertryck. 

nachdunkeln,  itr.  h.  småningom  blifva  mör- 
kare. 

nachdürfen,  itr.  h.  få  följa  efter. 

Nachdurst,  -[e].<.  O,  m.  törst  efteråt  efter  omätt- 

ligt  drickande. 

Nacheiferer,  -.?,  -,  vi.  ifrig  efterföljare. 
nacheifern,    (//•.   h.   Jmdm   ~  ifrigt  söka  efter- 
likna ngn.  Nacheif[e]rung,y. 
Nacheifrerin,  -nen,/,  efterföljerska. 
nacheilen,  itr.  s.  skynda  eiter,  jindrn:  ngn. 
nacheinander,  adv.  efter  hvarandra. 
nachempfinden  =  nachfühlen. 
Nachen,  -ä,  -,  m.  nten    farkost,  båt. 
Nacherbe,    -«,  -w,  m.  jur.  arfvinge  i  andra  led 

som  ärfver  gnm  istadarätt. 

nacherben,  tr.  jur.  ärfva  på  grund  af  istada- 
rätt. 

nacherhalten,  tr.  få  efteråt,  senare. 

Nachernte,  -", /•  efterskörd. 

nacherzählen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  a)  återberätta 
hvad  ngn  sagt,  b)  säga  ngt  om  ngn  på  hans 
rygg.  Dem  Encjlischen  nacherzählt  von  ... 
efter  engelskan,  efter  engelska  originalet 
af... 

1.  nachessen,  tr.  och  itr.  h.  äta  efteråt. 

2.  Nachessen,  -s,  -,  n.  efterrätt. 
nachexerzieren,   itr.   k.  exercera  efter  ordinarie 

exercisens  slut. 

Nachfahr,  -e»,  -en,  m.  efterkommande,  ättling. 
nachfahren,   I.   itr.   s.  resa  efter,  >!f/m:  ngn. 

II.    tr.  Jmilm  etw.  ~  komma  efter  med  ngt 

åt  ngn. 
nachfallen,  ilr.  s.  falla  efter. 
Nachfeier,  -v,  f.  cfterfest. 
nachfeiern,   tr.    1.   fira  efteråt.  2.  fira  genom 

en  cfterfest. 


nachfeilen,   tr.  ©  hjälpa  upp  med  filen,  slät- 
fila. 
nachfeuern,   itr.  h.    1.   underhålla  elden.    2. 

Jmdm  ~  skjuta  efter  ngn. 
nachfliegen,  itr.  s.  flyga  efter,  i  flygt  följa  efter. 
nachfliehen,  itr.  s.  flyende  följa  efter,  också  fly. 
nachflQchen,  itr.  h.  och  tr.  Jmdm  ~  a)  upprepa 
ngns  svordomar,  b)  ledsaga  ngn  med  sina 
eder,  sina  svordomar. 
Nachfolge,   -n,  f.    1.   efterföljd.    2.   efterträ- 

delse,  tronföljd. 
nachfolgen,   itr.   s.    1.   följa   efter,  efterträda, 
jmdm   im  Amte :   ngn  i  ämbetet.   2.  efter- 
följa, efterlikna. 
Nachfolger,  -s,-,m.  1.  efterträdare.  2.  lärjunge. 
nachfordern,??-. fordra  efteråt.  Nachforderung,/, 
nachformen,   tr.  Einen    Gegenstand  einem  an- 
deren ~  forma  ett  föremål  efter  ett  annat. 
nachforschen,   itr.   h.  efterforska,  efterspana, 
jmdm,  einer  (dat.)  Sache:  ngn,  ngt.  Nachfor- 
schung, /. 
Nachforscher,  -«j,  -,  m.  efterforskare. 
Nachfrage,  -n,   f.  1.  efterforskning,  efterspa- 
ning.  ~  über  jmdn  halten:  göra  efterforsk- 
ningar,  spana    efter   ngn.    2.   handel,   efter- 
frågan. 
nachfragen,  itr.  h.   och  tr.  1.  Einem  Dinge  ~ 
fråga   efter   en    sak.  2.  Jmdm  etw.  ~  upp- 
repa ngns  fråga. 
Nachfrist,    -en,  f.    förlängning    af    terminen, 

uppskof. 
Nachfrost,  -[«]«,  -e  f,  m.  senare  frost. 
Nachfrühling,  -[e].«,  -e,  m.  senvår. 
nachfühlen,  tr.  1.  ha  efterkänning  af.  2.  Jmdm 
etw.    ~    känna,    förstå   hvad   ngn   känt.    3. 
Einem   Gegenstande   ~  trefva  efter  en  sak. 
nachfüllen,  tr.  fylla  på.  Nachfüllung,/, 
nachgaffen,    itr.  h.   Jmdm  ~  titta,  gapa  efter 

ngn. 
nachgären,  itr.  h.  jäsa  efteråt. 
nachgebären,  tr.   1.  föda  senare.  2.  föda  efter 

faderns  död. 
nachgeben,   I.  /•;•.    1.  gifva  efter,  efterskänka. 
2.  gifva   de.ssutom,  vidare,  tillägga.   II.  itr. 
h.   1.    gifva  efter,  tänjas.  2.  Jmdm  ~  gifva 
efter  för  ngn.  3.   Jmdm  in  etw.  nicht  ~  ej 
gifva  ngn  efter  i  ngt. 
Nachgebot,  -[e],«,  -e,  n.  senare  bud,  öfverbud. 
Nachgeburt,  -en,  f.  efterhörd. 
nachgehen,   itr.   s.    1.    gå   efter,  t.  ex.  die  Uhr 
geht   nach.    2.   följa,  jmdm:  ngn.   3.  Seinen 
Geschäften  ~  sköta  sina  affärer,  sina  ålig- 
ganden. Dem    Vergnügen  <^  öfverlemna  sig 
åt  nöjet. 
nachgehends,  adv.  efteråt,  senare. 
nachgeniessen,   tr.   njuta   efteråt,   njuta  följ- 
derna af. 
nachgerade,  adv.  så  småningom,  slutligen. 
nachgerat[h]en,  itr.  s.  blifva  Y\k,jmdm:  ngn. 
Nachgesang,    -[e]s,   -e  \,  m.    slutsång,   slut- 
kvädc. 


O   saknar  plur.    f  ^"  omljud.    tr.  transitiTt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  bar  liaben,    S.  har  »ejn  till  hjillpv 


Nachgeschmack 


509 


Nachlaut 


Nachgeschmack,  -[e]s,  0,  m.  eftersmak. 
nachgiebig,  a.  eftergifven,  medgörlig. 
Nachgiebigkeit,  -en, /.  eftergifvenhet. 
nachgiessen,   tr.  1.   hälla  på,  Blå,  på  efter&t.  2. 

gjuta  ngt  efter  ngt. 

Nachglanz,  -e*-,  0,m.  kvardröjande  glans,  skim- 
mer; reflex. 

nachglauben,  tr.  Jmclm  etw.  ~  tro  detsamma, 
hafva  samma  tro  i  ngt  som  ngn. 

nachgleiten,  hr.  s.  glida  efter. 

nachglühen,  itr.  h.  glöda  efteråt. 

nachgraben,  itr.  h.  gräfva  efter,  einer  (dat.) 
Sache:  en  sak.  Nachgrabung,,/'. 

Nachgras,  -es.  O,  n.  gräs  som  växer  efter  för- 
sta slåttern,  efterslåtter. 

nachgrübeln,  itr.  h.  grubbla  öfver,  eine7n  Din- 
ge  :  en  sak. 

Nachgrum[m]et,  -[e]s,  O,  n.  och  m.  gräs  som 
växer  efter  andra  slåttern. 

nachgucken,  itr.  h.  F  titta  efter,  jvidm:  ngn. 

Nachhall,  -[ejs,  O,  m.  återskall,  genljud. 

nachhallen,  I.  itr.  h.  återljuda^  genljuda.  II. 
tr.  återkasta,  upprepa  toner. 

nachhalten,   I.   tr.   hålla  efteråt.  Eine  Stunde 

~  gif  va  en  extralektion  efter  acn  ordinarie  tiden. 
II.  itr.  h.  hålla  för,  räcka. 

nachhaltig,  a.  ihållande,  varaktig. 

Nachhaltigkeit,  O,/,  varaktighet. 

Nachhand,  O,/,  spei.  efterhand. 

nachhangen,  nachhängen,  itr.  h.  öfverlemna, 
hängifva  sig,  einem  Dinge:  åt  en  sak.  <Sei- 
nen  Gedanken  ~  försjunka  i  tankar. 

Nachharke(n)  =  Hungerharke{n). 

nachhauen,  I.  itr.  h.  hugga  eiter,  jmdm:  ngn. 
II.  tr.  Eine  Bildsäule  einer  anderen  rst  göra, 
mäjsla  en  bildstod  efter  en  annan. 

nachhåuse,  adv.  hem. 

nachheilen,  itr.  h.  läkas  efteråt. 

nachheizen,  tr.  och  itr.  h.  elda  on.igen,  för 
andra  gången. 

nachhelfen,  itr.  h.  hjälpa,  bistå,  hjälpa  på 
trafven,  underlätta  ngt  för  ngn,  främja,  be- 
fordra, upphjälpa,  einem  Dinge:  en  sak. 
Einem  Schüler  zuhause  «n*  läsa  lexorna  med 
en  skolgosse. 

nachher  (arv.  -'  -),  adv.  efteråt. 

Nachherbst,  -[e]s,  -e,  m.  senhöst. 

nachhérig,  a.  senare,  följande. 

nachhetzen,  tr.  Jnidm  die  Hunde  -x/  hetsa 
bundarne  på  ngn  bortgiende. 

nachhinken,  itr.  s.  haltande  följa,  ywi(Z?)i;  ngn. 

Nachhochzeit,  -en,  f.  efterfest  vid  bröllop. 

nachholen,  tr.  1.  hämta  efteråt,  vidare,  yt- 
terligare.   2.  taga  igen  det  försummade. 

nachhorchen,  nachhören,  itr.  h.  lyssna  till, 
höra  på,  efter;  efterhöra,  efterforska. 

Nachhülfe,     O,  /.    underlättande  hjälp.    -SChule,  -«, 

f.   lexläsningsskola.    -stunde,   -n,  f.  Jmdm 
~»i  geben:  läsa  lexorna  med  ngn. 
Nachhut,  O,  /.  1.  ^  eftertrupp.  2.  åkerbr.  efter- 
bete. 


nachirren,  itr.  s.  kringströf  vande  söka  efter, 
jmdm :  ngn. 

Nachjagd,  -en,  f.  eftersättande,  förföljande. 

nachjagen,  I.  itr.  s.  eftersätta,  efterjaga,  ifrigt 
eftersträfva,  jmdm:  ngn,  dem  Ruhme:  äran. 
II.  tr.  Jmdm  eine  Kugel  ~  sända  en  kula 
efter  ngn. 

Nachjahr,  -[e]s, -e,  n.  nådar. 

nachjammern,  itr.  h.  Jmdm  ~  gråta  efter  ngn. 

nachjauchzen,  nachjubeln,  itr.  h.  Jmdm  ~  jub- 
la efter,  jublande  följa  ngn. 

nachkaufen,  tr.  köpa  efteråt,  ytterligare. 

nachklagen,  itr.  h.  Jmdm  ~  a)  upprepa  ngns 
klagan,  b)  klaga  öfver,  beklaga  ngns  bort- 
gång. 

Nachklang,  -[c].«,  -e  f,  m.  efterklang,  genljud. 

nachklettern,  nachklimmen,  itr.  s.  klättra  efter, 
klättrande  iijil]a,,  jmdm :  ngn. 

nachklingen,  I.  itr.  h.  klinga,  ljuda  efteråt; 
genljuda.  II.  tr.  upprepa,  återkasta  ljudet. 

Nachkomme,  -n,  -n,  m.  efterkommande,  ätt- 
ling. 

nachkommen,  itr.  s,  1.  Jmdm  ^  följa  ngn.  2. 
komma  efter,  senare.  3.  lyda,  ställa  sig  till 
efterrättelse,  t.  ex.  einem  Befehle.  Seinen 
Verbindlichkeiten  ~  uppfylla  sina  förbin- 
delser. 

Nachkommenschaft,  -en,  f.  efterkommande, 
afkomma. 

Nachkömmling,  -[e]s,  -e,  m.  =  Nachkomme. 

nachkönnen,  itr.  k.  kunna  komma  efter,  kunna 
följa,  jmdm:  ngn. 

Nachkost,  O,  /.  efterrätt. 

nachkriechen,  itr.  s.  krypa  efter. 

Nachkunft,  O,  /.  1.  senare  ankomst.  2.  efter- 
kommande. 

nachkUnsteln,  tr.  på  ett  konstiadt  sätt  efterapa, 
härma. 

Nachkur,  -en,  f.  efterkur. 

nachlallen,  tr.  lallande,  stammande  eftersäga. 

Nachlass,  -es,  -e  [t],  m.  1.  minskning  i  spänn- 
kraft, uttänjning,  slaknande.  2.  eftergif- 
vande,  eftergift,  eftergifvenhet.  3.  kvar- 
låtenskap. 

nachlassen,  I.  tr.  1.  efterlemna,  kvarlemna. 
2.  underlåta.  3.  låta  följa,  hälla,  tappa  m.  m. 
på  mer.  4.  släppa  efter,  gifva  efter,  efter- 
skänka, slå  af.  II.  itr.  h.  gifva  efter,  gifva 
vika,  släppa  efter,  gifva  med  sig,  slappas, 
minskas,  upphöra.  Nachlassung,,/'. 

Nachlassenschaft,  -en,  f.  kvarlåtenskap. 

nachlässig,  a.  slarfvig,  vårdslös,  försumlig. 

Nachlässigkeit,  -en,  f.  slarf,  vårdslöshet. 

Nachlauf,  -[e]s,  O,  m.  1.  O  det  som  afrinner 
sist  vid  distillering  och  prässning.  2.  efter- 
hängsenhet. 

nachlaufen,   itr.  s.  springa,  följa,  rinna  efter. 

Nachläufer,  -s,  -,  m.  en  som  springer  efter  ngn, 
efterhängsen  person. 

Nachlaut,  -[e]s,  -e,  m.  efterföljande,  efterklin- 
gande  ljud. 


F  familjart.    P  lägre  spräik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4«  «jöterm.    ^  militärisk  term. 


nachleben 


510 


naöhsctiaffen 


nachleben,  itr.  h.  1.  lefva  efter.  Die  r^den: 
de  efterlefvaude.  2.  följa,  rätta  sig,  lefva 
efter,  taga  till  rättesnöre,  t.  ex.  einem  Rate, 
ftfv.  %  tr.,  t.  ex.  ein  Buch. 

Nachleben,  -s,  O,  n.  senare  lif. 

nachlegen,  «r.  lägga  till  aet  loregicnic  bifoga, 
ytterligare  ditlägga. 

nachleiern,  tr.  tanklöst,  maskinmässigt  spela 
efter,  eftersäga,  återgifva,  upjjrepa. 

nachlernen,  tr:  lära  sig  efteråt. 

Nachlese,  -",./'.  efterplockning,  efterskörd. 

1.  nachlesen,  <?-.  ef terskörda,  göra  efterskörd  af. 

2.  nachlesen,  tr.  ocu  itr.  h.  1.  Jmdm  ~  a)  härma 
ngns  sätt  att  läsa,  b)  följa  med  i  bok  när  ngn 
läser.  2.  läsa  efteråt.  3.  läsa  om  igen. 

Nachleser,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  en  som  1.  gör 

efterskörd,    2.    följer  med  ngns  läsning,  jfr  «reg. 

nachleuchten,  itr.  h.  lysa  efter,  jmdm :  ngn. 

nachliefern,  tr.  lemua,  leverera  senare. 

Nachlieferung,  -en,  f.  senare  leverans;  supple- 
ment. 

nachlocken,  tr.  locka  med  sig. 

nachlügen,  tr.  och  itr.  h.  Jmdm  ~  ljuga  som 
ngn.  Jmdm  etw.  ~  upprepa  hvad  ngn  ljugit. 

nachmachen,  I.  tr.  1.  göra  efteråt,  senare.  2. 
Jmdm  etiu.  ~  göra  maken  till  ngt,  som  ngn 
gjort.  Das  soll  mir  einer  ~  .'  gör  maken  till 
det  den  som  kan !  3.  göra  efter,  efterbilda, 
efterapa,  förfalska.  II.  itr.  s.  F  resa  efter. 
Nachmachung,  /. 

Nachmacher,  -s,  -,  m.  efterapare,  förfalskare. 

Nachmahd,  -en, f.  efterslåtter. 

nachmalen,  tr.  måla  af,  kopiera. 

nachmalig,  a.  senare. 

nachmäls,  ndv.  senare,  efteråt. 

nachmarschieren,  itr.  s.  marschera  efter. 

nachmessen,  tr.  mäta  om  igen. 

Nachmittag,  -[e]s,  -e,  m.  eftermiddag,  -s...  Ex 
~gottesdienst,  -[e]s,  -e,  m.  ~kirche,  -«,./". 
eftermiddagsgudstjänst.~ruhe,-re,/.~schlaf, 
-[tf].s-,  O,  7rt.  middagshvila,  middagssömn. 

nachmittägig,  nachmittäglich,  a.  eftermiddags-. 

nachmittags,  adv.  1.  om  eftermiddagarne.  2. 
på  eftermiddagen. 

nachmüssen,  itr.  h.  måste,  vara  tvungen  att 
följa  efter. 

Nachnahme,  -n,f.  efterkraf. 

nachnehmen,  tr.  1,  taga  efteråt,  en  gång  till. 
2.  taga  genom  efterkraf. 

nachpfeifen,  tr.  och  itr.  h.  hvissla  efter,  etw.: 
ngt.  Jmdm  ~  a)  härma  ngns  hvissling,  b) 
hvissla  efter  ngn  bortglonde.  F  ich  kann  mei- 
nem Gelde  ~  mina  pengar  har  jag  sett  för 
sista  gången. 

nachpflanzen,  tr.  och  itr.  h.  plantera  efteråt, 
komplettera  en  plantering. 

nachpfuschen,  tr.  ocu  itr.  k.  med  fusk  härma. 

nachpinseln,  tr.  retnscliera. 

nachplappern,  nachplaudern,  tr.  ooh  itr.  h.  tank- 
löst upprepa,  säga,  pladdra  efter. 

Nachporto,  -s,  -s,  n.  felande  porto. 


nachprägen,  tr.  1.  prägla  efteråt,  senare, 
fortfarande.  2.  M Unzen  ~  efterapa,  förfal- 
ska mynt. 

nachrechnen,  tr.  1.  räkna  efteråt.  2.  räkna 
om  igen,  kontrollera  en  räkning.  3.  efter- 
räkna, öfverräkna,  beräkna.  Nachrechnung,  y. 

Nachrechner,  -s,  -,  m.  revisor,  kontrollör. 

Nachrede,  -«,  /.  1.  tal  efteråt,  senare  tal.  2. 
slutord,  epilog.  3.  jur.  duplik.  4.  fräjd,  ryk- 
te, i  sht  dåligt  rykte.  In  üble  i^  britigen: 
illa  berykta. 

nachreden,  tr.  och  itr.  h.  1.  Jmdm  -v/  a)  härma 
ngns  sätt  att  tala,  tala  som  ngn,  b)  åter- 
gifva ngns  tal.  2.  Etw.  ~  upprepa,  säga 
efter  ngt.  3.  Jmdm  etw.  f\j  säga  ngt  (i  sht 
ngt  dMigt)  om,  skvallra  på  ngn. 

Nachreife,  O,/,  eftermognad. 

nachreifen,  itr.  s.  mogna  efteråt  efter  skörden.       ^ 

nachreisen,  itr.  s.  resa  eltex,  jmdm:  ngn. 

nachreissen,  I.  itr.  s.  gå  sönder  ändå  mer.  II. 
tr.  1.  rycka,  draga  med  sig.  2.  ytterligare 
slita  sönder.  3.  Eine  Zeichnung  ~  kopi- 
era en  ritning.  4.  Einen  Witz  ~  upprepa, 
eftersäga  en  kvickhet.  Nachreissung,y. 

nachreiten,  itr.  s.  rida  efter,  till  häst  följa, 
förfölja,  eftersätta,  J?;i(i?)j;  ngn. 

nachrennen,  itr.  s.  F  springa  eitevjjmdm:  ngn. 

Nachreue,  O,./",  ånger  efteråt. 

Nachricht,  -en,  f.  underrättelse.  Jmdm  /x/  von 
etw.  geben:  underrätta  ngn  om  ngt. 

nachrichten,  tr.  och  itr.  h.  1.  rätta,  rikta  efter- 
åt. 2.  Etw.  einem  Dinge  ~  rätta  ngt  efter 
en  sak. 

Nachrichter,  -s,  -,  m.  skarprättare. 

nachrichtlich,  a.  såsom,  i  form  af,  genom  en 
underrättelse. 

nachringen,  itr.  h.  eftersträfva,  genom  kamp 
söka  att  nå,  einem  Dinge:  ngt. 

nachrollen,  itr.  s.  rulla  efter. 

nachrücken,  I.  itr.  s.  Jmdm  ~  följa  efter,  ef- 
terträda ngn.  II.  tr.  flytta  efter. 

nachrudern,  itr.  s.  ro  efter,  i  roddbåt  följa, 
jmdm:  ngn. 

Nachruf,  -[e]s,  O,  m.  1.  rop  efter  ngn.  2.  skrift- 
ligt farväl  till  en  aBiiicn,  dödsruna,  nekrolog. 
3.  eftermäle. 

nachrufen,  I.  itr.  h.  Jmdm  '%.  ropa  efter  ngn. 
II.  tr.  Jmdn  ~  ropa  åt  ngn  att  följa,  att 
komma  efter. 

Nachruhm,  -[c].«,  O,  m.  hedrande,  ärofullt  ef- 
termäle. 

nachrühmen,  tr.  Jmdm  etw.  o^  säga  ngt  till 
ugns  beröm. 

nachrutschen,  itr.  s.  glida,  åka  efter. 

nachsäen,  tr.  så  efteråt. 

nachsagen,  tr.  1.  eftersäga,  upprepa.  2.  = 
nachreden  3. 

Nachsatz,  -et,  -c  f,  m.  gram.  eftersats. 

nachschaffen,  tr.  1.  (stark  töjn.)  skapa  efteråt, 
ytterligare.  2.  (svag  bojn.)  efteråt,  ytterligare 
anskaffa. 


plur.    t  ''*'■  «""Ijiil'    ''"• 


itr.  lutransitivt  verb.    h,  har  haben,    S.  har  tein  till  bjklpverb. 


nachschauen 


511 


Nachsprössling 


nachschauen,  it?-.   h.    1.   blicka  efter,  jmdm: 

ngn.  2.  se  efter,  undersöka. 
nachschicken,  tr.  1.  Jmdm  etw.  »x-  skicka  ngt 

efter   ngn,    sända   ngn   ngt  »cdan  han  rest.  2. 

skicka  senare,  efteråt. 
nachschieben,  tt:  ocu  Ur.  h.  1.  skjuta  efter.  2. 

skjuta  på. 
nachschiessen,  I.  tr.  1.  skjuta  efteråt.  2.  Jmdm 

eine    Kiujel  ~  skjuta  en^kula  efter  ngn.   3. 

Gelder   ~    tillskjuta  mer  pengar.  II.  itr.  s. 

I.  störta  (sig)  efter.  2.  skjuta  upp  efteråt. 
nachschiffen,   I.   itr.   s.  Jmdm  r^  segla,  pi  sjua 

sätta  efter  ngn.  II.  tr.  frakta  senare  sjöiedes. 

nachschildern,  tr.  sant  skildra,  återgifva. 

Nachschimmer,  -s,  O,  m.  =  Nachglanz. 

nachschlachten  =  nachschlagen  II. 

Nachschlag,  -[e].«,  -c  t,  «»•  1-  andra,  följande 
slag.   2.  mua.  efterslag, 

Nachschlage...Ex.-büch,  -[e]«)  -er\,n.  uppslags- 
bok. 

nachschlagen,  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  Jmdm  ~  slå 
efter  ngn.  2.  mus.  låta  följa  som  efterslag. 
3.  Ein  Buch  e\~in  einem  Buche  ~  slå  efter 
i  en  bok.  Eine  Stelle  ~  slå  efter,  slå  upp 
ett  ställe  I  en  bok.  II.  itr.  s.  Jmdm  ~  blifva 
lik  ngn. 

nachschleichen,  itr.  s.  smyga  efter,  jmdm: 
ngii. 

1.  nachschleifen,  (stark  böjn.)  tr.  slipa  efteråt, 
finslipa. 

2.  nachschleifen,  (svag  böjn.)  tr.  1.  på  drog  dra- 
ga med  sig,  efter  sig.  2.  =  nachschlepjien  I. 

nachschleppen,  I.  tr.  släpa  med  sig,  efter  sig. 

II.  Sich  ~  släpa  sig  efter,  fram  efter  ngn. 
nachschleudern,   tr.  Jmdm  etw.  ~  slunga  ngt 

efter  ngn. 

Nachschlüssel,  -s,  -,  m.  falak  nyckel,  tjuf- 
nyckel. 

nachschmecken,  itr.  k.  lemna  en  eftersmak. 

nachschmieren,  tr.  1.  smörja  än  en  gång.  2.  F 
illa,  suddigt  afskrifva,  kopiera. 

nachschreiben,  tr.  och  itr.  h.  1.  uppteckna, 
t.  ex.  einen  Vortrag.  2.  skrifva  efteråt  ugt 
försummadt.  3.  skrifva  af,  kopiera.  4.  Jmdm 
f>^  a)  skrifva  till  ngn  som  rest,  b)  skrifva  af 
efter  ngn,  i  skrift  taga  ngt  från  ngn. 

Nachschreiber,  -s,  -,  m.  upptecknare,  skrifvare 

som  Bkrifver  efter  diktamen,  afskrifvare. 

nachschreien,  tr.  och  itr.  h.  skrika,  ropa  efter, 
jmdm:  ngn. 

nachschreiten,  itr.  s.  följa  med  högtidliga  steg. 

Nachschrift,  -en,  f.  1.  uppteckning,  afskrift. 
2.  efterskrift,  postskriptum. 

Nachschub,  -[e]s,  -e  f,  ■>»■•  tillskott. 

Nachschuss,  -es,  -e  t,  »«■  1-  ett  skyttegilles  efter- 
fest,  senare  målskjutning.  2.  senare,  föl- 
jande skott.  3.  efterbetalning,  tillskott. 
4.  ny  brodd. 

nachschütten,  tr.  efteråt  hälla  på,  skaka  ned, 
ösa  ned. 

Nachschwarm,  •[e]s,  -e  f,  m.  eftersvärm. 


nachschwärmen,  itr.  1.  h.  svärma  senare,  en 
gång  till.  2.  s.  följa  i  svärm(ar). 

nachschwatzen,  tr.  säga,  pladdra  efter,  upp- 
repa. 

nachschwimmen,  itr.  s.  simma  efter,  simmande 
följa  efter,  jmdm :  ngn. 

nachschwören,  tr.  och  itr.  h.  Jmdm  ~  svära 
lika  med  ngn,  en  af  ngn  förestafvad  ed. 

nachsegeln,  itr.  s.  segla,  seglande  följa,  sätta 
efter,  jmdm:  ngn. 

nachsehen,  itr.  h.  och  tr.  1.  Jmdm  ~  se  efter 
ngn,  följa  ngu  med  ögonen.  Das  ~  haben: 
stå  där  med  tomma  händer.  2.  efterse,  ge- 
nomse, undersöka,  revidera,  i.  Jmdm  etw.  ~ 
se  genom  fingrarna,  hafva  öfverseende  med 
ngt  hos  ngn.   ~cZ;  öfverseende. 

nachsein,  itr.  s.  1.  vara,  hafva  stannat  efter. 
2.  hafva  följt,  förfölja,  eftersätta,yTOcim ;  ngn. 

nachsenden  =  nachschicken. 

nachsetzen,  I.  tr.  1.  Etw.  etw.  anderem  ~  sätta 
ngt  efter  ngt  annat,  i  andra  rummet,  sätta 
mindre  värde  på,  mindre  värdera  ngt  än 
ngt  annat.  2.  bifoga,  tillägga.  II.  itr.  s. 
Jmdm  ~  sätta  efter,  förfölja  ngn.  Nach- 
setzung,  f. 

Nachsicht,  O,/,  öfverseende,  skonsamhet.  -s... 

Ex.  ~VOll  =  följ. 

nachsichtig,  a.  öfverseende,  skonsam. 

Nachsichtigkeit  =  Nachsicht. 

Nachsilbe,  -n,  f.  gram.  efterstafvelse,  sulBx. 

nachsingen,  tr.  1.  sjunga  efter.  2.  Jmdm  etio. 
»N,  a)  sjunga  ngt  för  ngn,  medan  han  aflägs- 
nar  sig,  b)  sjunga  ngt  om  ngn. 

nachsinken,  itr.  s.  sjunka  efter. 

nachsinnen,  itr.  h.  Einem  Dinge  ei.  über  etw. 
(ack.)  ~  tänka,  fundera  på,reflektera,  grubb- 
la öfver. 

nachsitzen,  itr.  k.  sitta  kvar  efter  de  andra,  sitta 

öfver  i  skolan. 

Nachsitzung,  -en,  /.  extra  sammanträde,  ses- 
sion efter  ordinarie. 

Nachsommer,   -s,  -,  m.  eftersommar,  sensom- 
mar. 
nachspähen,    itr.   h.   späja  efter,   efterspana, 

eiterioiBka,  jmdm :  ngn. 
Nachspiel,  -[e]s,  -e,  n.  efterspel. 
nachspielen,   I.   itr.   h.   Jmdm  ~  härma  ngna 

spel.  II.  tr.  spela  efter. 
nachspotten,  itr.  k.  ocu  tr.  Jmdm  ~  a)  förfölja 

ngn   med  sitt  hån,  b)  håna  ngn  sedan  han 

aflägsnat  sig. 
nachsprechen,  itr.  h.  och  tr.  .Jmdm  etw.  <>./  säga 

efter,  säga  om,  upprepa  ngt  som  ngn  sagt. 
Nachsprecher,  -s,  -,  m.  eftersägare,  eko. 
Nachsprecherei,    -en,  f.   eftersägning,   tanklöst 

upprepande. 
nachsprengen,  itr.  s.  tiu  h&st  sätta  efter,  jmdm : 

ngn. 
nachspringen,  ilr.  s.  hoppa  efter. 
Nachspross,  -es,  -e,  Nachsprössling,  ■[e]s,  -e,  m. 

ättling,  telning. 


*  akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  apråk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    «t-  sjöterm.    JSt  militarisk  lerm. 


nachspüren 


512 


Nacht 


nachspüren,  I.  itr.  h.  efteispåra,  efterforska. 
II.  tr.  Etw.  ~  känna  ngt  efteråt,  känna 
efterverkningarna  af  ngt.   Nachspürung,/. 

nächst,  I.  a.  (superi,  till  nahe)  1.  närmast,  t.  ex. 
der  gerade  Weg  ist  der  ~e,  jmdn  an  den 
ry^en  Galgen  hången,  ordspr.  jeder  ist  sich 
selbst  der  ~e,  er  kommt  ihm  am  n^en :  han 
kommer  honom  närmast,  är  honom  mest 
lik,  in  den  ~e«  Tagen  ei.  ~er  Tage:  i  de 
närmaste  dagarne,  die  ~ew  Freunde.  ~  ihr 
stellt  er  den  Sessel:  närmast  intill  henne 
ställer  han  stolen.  2.  näst,  t.  ex.  ~ew  ^[ün^ 
tag.  Ber  ~e;  nästan.  3.  följande,  t.  ex.  schon 
am  ~era  Tage:  redan  följande  dag.  4.  först, 
t.  ex.  bei  ryjer  Gelegenheit,  der  <^e  beste.  5. 
särskilda  fall.  Mit  ~eTO;  med  det  snaraste.  In 
der  ~era  Beziehung  zu  jmdm  stehen:  stå  i 
innerligaste  förhållande  till  ngn.  II.  prep. 
näst,  t.  ex.  »^  Gott  danke  ich  dir  meine  Ret- 
tung:  näst  Gud  har  jag  dig  att  tacka  för 
min  räddning,  -best,  a.  nästbäst.  -folgend, 
a.  närmast  följande,  -kommend,  a.  närmast 
kommande.  Die  ~e  Zeit:  den  närmaste 
framtiden,  -liegend,  a.  närmast  (liggande), 
t.  ex.  die  ~e  Stadt,  die  'vere  Gründe,  -ver- 
gangen, a.  närmast  förfluten,  -vorangehend, 
a.  närmast  föregående,  -en...  Ex.  'N-liebe,  O, 
/.  kärlek  till  nästan.  ~pfllcht,  -en,  f.  pligt 
mot  nästan. 

nachstehen,  itr.  h.  1.  följa,  komma  efter.  ~cZ; 
följande,  nedanstående.  2.  Jmdm  ~  a)  vara 
ngn  underlägsen,  b)  =  nachstellen  II. 

nachsteigen,  itr.  s.  stiga  efter,  iö\i^,jmdm: 
ngu. 

nachstellen,  I.  tr.  1.  ställa  bakom,  efter,  yTOc^m: 
ngn.  2.  Die  Uhr  ~  ställa  klockan  tillbaka. 
II.  itr.  k.  Jmdm  ~  lägga  försåt  för,  söka 
fånga  ngn,  eftertrakta  ngns  lif. 

Nachsteller,  -*■,  -,  in.  iistig  förföljare. 

Nachstellung,  -en,  f.  förföljelse,  försåt,  snara. 

nächstens,  adv.  snart,  med  det  snaraste;  här- 
näst. 

nachsterben,  itr.  s.  också  dö,  följa  i  döden, 
jmdm:  ngn. 

Nachsteuer,  -n,  f.  skattetillägg,  ytterligare 
skatt. 

nachsteuern,  itr.  1.  h.  betala  skattetillägg.  2. 
=  nachschlffen  I. 

Nachstich,  -[e]«,  -e,  m.  kopia  af  en  gravyr. 

nachsticken,  itr.  k.  ocu  tr.  sticka  efter,  af. 

nachstimmen,  I.  itr.  h.  1.  rösta  senare.  2.  rösta 
ånyo.  3.  Jmdm  ~  rösta  lika  med  ngn.  II. 
tr.  mus.  omstämma. 

nachstopfen,  tr.  stoppa  efter,  ytterligare  stop- 
pa dit. 

Nachstöss,  -es,  -e  t,  m.  efterstöt. 

nachstSssen,  I.  tr.  ocu  itr.  k.  stöta,  sticka  ef- 
ter, efteråt,  gifva  en  efterstöt,  ett  styng 
tillbaka.  II.   itr.   s.   störta  efter,  också  slå 

ned  (om  rotfoglar). 

nachstottern,  itr.  h.  och  tr.  stammande  eftersäga. 


nachstreben,  itr.  11.  eftersträfva,  söka  att  upp- 
nå, einem  Dinge:  ngt. 

nachströmen,  itr.  s.  strömma  efter,  i  ström- 
mar, i  mängd  följa. 

nachstürmen,  itr.  s.  storma  efter. 

nachstürzen,  I.  itr.  s.  störta,  rusa  efter,  einem 
Dinge:  ngt.  II.  tr.  också,  ytterligare  ned- 
störta. 

nachsuchen,  tr.  och  itr.  h.  1.  leta,  söka,  forska 
efter.  2.  Etw.  ei.  um  etw.  ~  anhålla,  bedja 
om,  söka,  inlemna  ansökan  om  ngt.  Nach- 
süchung,  /. 

Nacht,  -e  f,  /.  natt.  Die  ei.  diese  ei.  heute  ~ 
i  natt  a)  förra  natten,  b)  nästa  natt,  Mon- 
tag ~  natten  från  a)  söndagen  till  mån- 
dagen, b)  måndagen  till  tisdagen.  Des  '^s 
el.  bei  ~  el.  in  der  ~  på  natten,  nattetid, 
über  ~  under  nattens  lopp,  nattetid,  helt 
plötsligt.  Tief  in  die  ~  långt  in  på  natten. 
Zur  "^  essen :  äta  kvällsmat.  Biidi.  es  rcird 
^  vor  meinen  Blicken:  det  svartnar  för 
mina  ögon.  -ängel,  -n,  f.  krok  som  ligger 
ute  under  natten,  ståndkrok.  -angriff,  -[e]s, 
-e,  m.  nattligt  angrepp,  -arbeit,  -en,  f.  natt- 
arbete, -becken,  -s,  -,  n.  nattkärl,  -bedeckt, 
a.  inhöljd  i  mörker,  -blume,  -«, /.  blomma 
som  spricker  ut  nattetid,  -dienst,  -[e]s,  -e, 
m.  nattjänst,  -dunkel,  -s,  O,  n.  nattligt  mör- 
ker, -essen,  -s,  -,  n.  kvällsmat,  -eule,  -n,  f. 
nattuggla,  -falter,  -s,  -,  m.  nattfjäril,  -frost, 
-[e]s,  -e  t,  "»•  nattfrost,  -gedanke,  -ns,  -n, 
m.  dyster  tanke,  -geschirr,  -[e]s,  -e,  n.  natt- 
kärl, -gespenst,  -[e]s,  -er,  n.  nattligt  spöke. 
-gewand,  -[e]s,  -er  f,  n.  nattdrägt.  -gleiche, 
-n,  f.  dagjämning.  -hemd[e],  -[e]s,  -en,  n. 
nattskjorta,  -herberge,  -n,  f.  natthärbärge. 
-kerze,  -n,  f.  1.  ljus  för  natten,  nattlampa. 
2.  bot.  gulltraf  (CEnothera).  -kleid,  -[e]s,-er. 
Ti.  nattdrägt.  -kost.  O,  /.  kvällsmat,  -lager, 
-s,  -,  n.  nattläger,  -lampe,  -n,f.  -licht,  -[e]s, 
-e[r],  n.  nattlampa,  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  sång 
om  natten,  -luft,  -ef»/-  1-  nattluft.  2.  nattlig 
fläkt,  -mahl,  -[e]s,  -e  ci.  -er  t,  «•  1-  kvällsmat. 
2.  nattvard,  -mahr,  -[e]s,  O,  m.  -mahre.  O,/, 
mara.  -musik,  -en,  f.  serenad,  -mutze,  -n,f. 
nattmössa,  -quartier,  -[e]s,  -e,  n.  nattkvar- 
ter, -rabe,  -n,  -n,  m.  =  -schwalbe,  -reise,  -n, 
f.  resa  nattetid,  -riegel,  -s,  -,  m.  vridbar  re- 
gel på  ett  lås.  -rock,  -[e]s,  -e  t,  ni.  natt- 
rock, -runde,  -n,  /.  nattrond.  -schatten,  -s, 
-,  m.  1.  nattlig  skugga.  2.  i.ot.  nattskatta 
(Solanum  nigrum),  -schlafend,  a.  Bei  ~fr 
Zeit:  nattetid  då  alla  sofva.  -Schmetterling, 
-[e]s,  -e,  m.  nattfjäril,  -schwalbe,  -",/.  zooi. 
nattskärra(Caprimu]gu3europaeus). -Schwär- 
mer, -s,  -,  m.  1.  nattsvärmare.  2.  =  -falter. 
-Schwärmerei,  -en,  /.  nattsvärmeri.  -Ständ- 
chen, -s,  -,  n.  serenad,  -stuhl,  -[e]s,  -e  fi  '"• 
nattstol.  -tisch,  -es,  -e,  m.  nattduksbord. 
•topf,  -[e]s,  -e  t,  "i-  nattkärl,  -trunk,  -[e]s, 
-e  t,  m.  dryck  till  natten,  -viole,  -n,  /.  bot. 


O   saknar  plur.    f  •""■  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h,  har  haben,   S,  har  »ein  till  hjälpverb. 


nachtanzen 


513 


Nachzügler 


nattfiol  (Hesperis).  -wache,  -n,  f.  nattvakt.  1 
-Wächter,  -s,  -,  m.  nattväktare,  -wandellln,  | 
■te,  ge-t,  itr.  h.  gå,  i  sömnen,  -wandler,  -s,  -,  [ 
m.  ~in,  -nen,  f.  eömngångare,  somngån- 
gerska.  -wein,  -{e^s,  0,  m.  vin  för  natten, 
sönuidryck.  -zeit,  0,y.  nattetid,  -zeug,  -[e].s,  j 
0,  11.  nattlinne,  -zug,  -[e]s,  -e  \,  to.  jurov.  | 
nattåg. 

nachtanzen,  I.  itr.  s.  Jmdm  \/  dansa  efter 
ngn,  följa  ngn  i  dansen.  II.  tr.  dansa  efter, 
t.  ex.  einen  Tam. 

nachtaumeln,  itr.  s.  tumla,  ragla  efter. 

nächte...  kx.  -lang,  adv.  hela  nätter  igenom. 

Nachteil,  -[ej.s-,  -e,  "to.  nackdel,  skada.  Jmdni 
»x/  bringen:  vara  ofördelaktig  för  ngn. 

nachteilig,  a.  ofördelaktig,  skadlig. 

nachtuen,  -e<e,  ye-et.,  itr.  h.  blifva,  vara  mörkt, 
natt,  mörkna. 

nächtllen,  -eie,  ge-et,  I.  itr.  k.  stanna  öfvev 
natten.  II.  <;•.  härbärgera  öfver  natten,  gifva 
nattlogis. 

nächtens,  aAo.  nattetid. 

NachtheiMg)  se  Nachteil(ig). 

nachthun,  tr.  1.  göra  efter,  jmdm  etw.:  ngt 
som  ugn  gjort.  2.  göra  efteråt,  senare. 

nächtig,  a.  nattlig. 

Nachtigall,  -en,  f.  dim.  Nachtigällchen,  näkter- 
gal, -[en]...  Kx.  ~bauer,  -s,  -,  m.  och  n.  näk- 
tergalsbur.  ^stimme,  -n,  f.  näktergalsröst. 

nachtigallenhaft,  a.  näktergals-. 

nächtigllen,  -te,  ge-t  =  nächten. 

Nachtisch,  -e.?,  O,  m.  efterrätt. 

nächtlich,  a.  nattlig;  ad»,  nattetid.  Bei  r^er 
Weile:  nattetid. 

nachtoben,  itr.  s.  i  raseri  iöri'ö\]a,  jmdm :  ngn. 

Nachtrab,  -[e/\s.  O,  m.  eftertraf. 

nachtraben,  itr.  s.  trafva  efter,  jmdjii:  ngn. 

nachtrachten,  itr.  It.  eftertrakta,  einem  Dinge: 
ngt. 

Nachtrag,  -[e].s,  -e  t,  m.  tillägg,  -s...  ex.  ~zah- 
lung,  -en,  f.  1.  nj'  inbetalning.  2.  betalning 
efteråt,  slutbetalning. 

nachtragen,  tr.  1.  Jmdm  etio.  ^  a)  bära  ngt 
efter  ngn,  b)  bära  agg  till  ngn  för  ngt.  2. 
bära  ytterligare,  mer.  3.  tillägga,  efteråt  in- 
föra. 4.  Jmdm  abgelegte  Kleider  ~  slita 
ngns  aflagda  kläder. 

nachträg[erjisch,  a.  som  bär  agg,  hämdly- 
sten. 

nachträglich,  a.  1.  =  rereg.  2.  senare,  intraffan.ie 
efteråt. 

nachtreiben,  tr.  drifva  efter. 

nachtreten,  itr.  s.  Jmdm  ~  följa  efter  ngn, 
ngn  i  hack  och  häl,  trampa  i  ngns  fotspår. 

Nachtrieb,  -[e]s,  -e,  m.  nytt  skott. 

nachtrillern,  tr.  drilla,  sjunga  efter. 

nachtrinken,  ir.  och  itr.  h.  1.  dricka  efteråt. 
2.  Jmdm  ~  göra  ngn  besked  i  glaset. 

nachts,  adv.  om  natten,  nattetid. 

Nachübel,  -s,  -,  n.  följd  aJ  en  sjukdom,  efter- 
släng. 


nachUben,  tr.  ocb  itr.  h.  öfva  (sig)  efteråt. 
Nachübung,  /. 

Nachurlaub,  -[e].?,  O,  m.  förlängd  permission. 

nachverlangen,  tr.  begära  efteråt,  ytterligare. 

nachwachsen,  itr.  s.  växa  efteråt,  i  stället, 
upp  igen. 

nachwagen,  .^ich  jmdm  -x-  våga  sig  efter,  våga 
följa  ngn. 

nachwagen,  tr.  väga  om  igen. 

Nachwahl,  -en,  f.  omval. 

nachwählen,  tr.  välja  efteråt,  om. 

Nachwaise,  -n.f.  efter  faderns  död  födt  barn. 

nachwallen,  nachwandern,  itr.  s.  vandra  efter, 
följa. 

nachwanken,  itr.  s.  vacklande  följa,  jmdm: 
ngn. 

nachwärtig,  a.  senare. 

nachwärts,  a.  efteråt,  senare. 

Nachweh,  -[e]s,  -en,  n.  1.  =  Nachübel.  2.  piur. 
fKien:  eftervärkar. 

nachweinen,  itr.  h.  och  tr.  .Imdm  [Thranen]  »n* 
gråta  efter  ngn. 

Nachweis,  -es,  -e,  m.  bevis. 

nachweisbar,  a.  bevislig. 

Nachweise...  ex.  -amt,  -[e]s,  -er  t,  «• -anstalt, 
-en,  f.  -bureau,  -*■,  -s,  n.  adressbyrå.  -zei- 
chen, -s,  -,  n.  hänvisningstecken. 

nachweisen,  tr.  och  itr.  h.  1.  Jmdm  mit  Fin- 
gern ~  peka  finger  åt  ngn.  2.  ådagalägga, 
bevisa.  3.  Jmdm  etw.  'x.  a)  visa  ngn  på 
ngt,  b)  bevisa  ngn  att  han  gjort  ngt.  Nach- 
weisung,/. 

Nachweiser,  -s,  -,  m.  en  som  ådagalägger,  be- 
visar, påpekar  ngt. 

Nachwelt,  O,  /.  efterverld. 

nachwerfen,  tr.  Jmdm  etm.  »v,  kasta  ngt  efter 
ngn. 

Nachwind,  -[e^s,  -e,  m.  förlig  vind. 

Nachwinter,  -*•,  -,  m..  eftervinter,  senvinter. 

nachwirken,  itr.  h.  1.  verka  efteråt.  2.  verka 
länge,  ihållande.  Nachwirkung,  /. 

nachwollen,  itr.  h.  vilja  följa  efter,  jmdm: 
ngn. 

Nachwort,  -[e]s,  -e,  n.  slutord,  epilog. 

Nachwuchs,  -es.  O,  m.  1.  tillväxt;  nya  skott, 
ungskog.  2.  efterkommande,  yngre  slägte. 

nachzahlen,  tr.  betala  efteråt,  ytterligare, 
tillägga.  Nachzahlung,  /. 

nachzählen,  tr.  räkna  om.  Nachzählung,/. 

nachzeichnen,  tr.  rita  af.  Nachzeichnung, ./". 

Nachzeit,  O,  f.  senare  tid,  efterverld. 

nachziehen,  I.  tr.  1.  draga  efter  sig,  med  sig. 
2.  rita  af.  II.  itr.  s.  Jmdm  ~  följa,  tåga, 
flytta  efter  ngn. 

nachzotteln,  itr.  s.  F  traska  efter  ngn. 

Nachzucht,  O,  /.  1.  uppfödande,  påläggning. 
2.  ungboskap,  ungnöt,  ungar. 

Nachzug,  -[e]s,  -e  t,  »*•  eftertrupp. 

nachzügeln,  itr.  s.  komma  efter,  försena  sig. 

Nachzügler,  -s,  -,  m.  eftersläntrare;  maro- 
dör. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lugre  sprik.    ^  mindre  brukligt. 
Tj/sk-svejjsk  ordbok. 


•i»  sjatcrm.    X 


Nacken 


514 


Nahrung 


Nacken,  -s,  -,  m.  nacke.  Jmdm  auf  dem  'v, 
sitzen  ei.  Hegen:  ligga  öfver,  siitta  åt  ngn. 
Einen  Schelm  im  ~  haben:  hafva  en  i-äf 
bakom  örat.  Etw.  schlägt  jmdm  ci.  ßndn  in 
den  ~  cgt  imieiiooade  sjukligt  gör  sig  påmindt, 
framträder  hos  ngn.  -grübe,  -n,  f.  nack- 
grop.  -Rissen,  -s,  -,  n.  hufvudkudde  i  vagnar. 
-schlag,  -[ej.<,  -e  tj  "*•  sl''>g  i  nacken.  Biidi. 
~  von  etil),  ie^-owime«  :  få  obehagliga  följ- 
der af  ngt.  -Steif,  a.  nackstyf.  -willst,  -zopf, 
-[e].s,  -e  t,  in.  chinjong. 

nackend,  nackig  =  nackt. 

nackig,  nackig,  rt.  i  sms.,  t.  ex.  hart'^  hårdnackad, 
kurz<^  som  har  kort  nacke,  korthalsad. 

nackt,  rt.  naken.  Mit  r^en  Worten:  TQUt  ut, 
skoningslöst,  -beinig,  a.  barbeut.  -fussig,  a. 
barfota. 

Nacktheit,  -en,  f.  nakenhet;  naket  ställe. 

Nadel,  -n,  f.  aim.  Nüdelchen.  Nädlein,  1.  nål. 
Biidi.  das  ist  mit  der  heissen  ~  r/emacht:  det 
har  gjorts  i  fiilng.  2.  barr.  -arbeit, -f  ??../'.  söm- 
nad, -behälter,  -s,  -,  m.  nålhus.  -bereit,  a. 
fiirdig  till  användning  (um  t.vger).  -brief,  -[e].<;. 
-e,  m.  nålbref.  -biichse,  -»,./'.  nålhus.  -fisch, 
-es,  -e,  m.  zooi.  hafsnål  (Nerophis).  -förmig, 
a.  nålformig,  nållik.  -futteral,  -{e]s,  -e,  v. 
nålhns.  -geltl,  -[e]s,  O,  ?;.  nålpeugar.  -halter, 
-s,  -,  m.  0  nålhållare.  -hecht,  -[fj.s-,  -e,  m. 
zooi.  näbbgädda,  -holz,  -es,  -er  f,  n.  barr- 
skog, barrträd,  -kap,  -[c]s.  O,  n.  npr.  kaji 
Agulhas.  -kissen,  -s,  -,  n.  nåldyna.  -k[n]opf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  nålhufvud.  -loch,  -\_e\s,  -er  f, 
-Öhr,  -[e]s,  -e,  n.  nålsöga,  -stich,  -[ejs,  -e, 
m.  nålstyng.  -wald,  -[e].s-,  -er  f,  m.  barrskog. 

nadellln,  -te,  ye-t,  tv.  1.  sätta  nålar  i.  2.  fästa 
med  nålar. 

Nädler,  -s,  -,  m.  nålmakare. 

Nage...  ex.  -t[h]ier,  -[<-].<,  -e,  n.  /.ooi.  gnagare. 
-zahn,  -[e]s,  -e  t,  '»■  tand  att  gnaga  med, 
gnagtand. 

Nagel,  -s,  -f,  m.  dim.  Näf/elchen,  Nä;/le~\lein, 
1.  nagel.  2.  spik.  Biidi.  deti  ~  auf  den  Kopf 
treffen,  das  war  ein  ~  zu  seinem  Sarge: 
det  var  en  spik  i  hans  likkista,  a7i  den  ~ 
hangen:  slå  ur  högen,  uppgifva  tanken  på, 
einen  hohen  ei.  gevialtigen  -v^  haben:  hafva 
en  hög  tanke  om  sig  själf.  -bohrer,  -s,  -,  m. 
^  spikborr.  -bürste,  -n,  f.  nagelborste. 
■fest,  a.  fastspikad.  -geschwUr,  -[e]*',  -e,  n. 
nagelböld.    -neu,    a.   splitterny,    -probe,   -n, 

f.  1.  nagelprof  bevU  att  man  tomt  glaset,  hvilket 
Icmnas  genom  att  hälla  det  omstjälpta  glaset  mot  vän- 
.Mia    tummens     nagel.     2.     slsta    droppen    i    glaset, 

-schmied,  -[e]s,  -e,  m.  spiksmed,  -zieher,  -.s, 
-,  m.  O  spiktång.  -zwang,  -[e].?,  O,  m.  nagel- 
trång. 

nagellln,  -te,  ge-t,  tr.  slä  spikar  i,  fastspika. 
Näg[ejlung,'/. 

nagllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  gnaga. 

Nager,  -s,  -,  m.  zooi.  gnagare. 

Näh...  Ex.  -arbeit,  -en,  f.  sömnad,  -garn,  -[ej.s-, 


-e,  n.  träd.  -kasten,  -s,  -,  m.  syask.  -kissen, 
-.9,  -,  n.  nåldyna,  -korb,  -[f].";,  -e  f,  m.  sy- 
korg, -mädchen,  -s,  -,  ».  -mamsell,  -en  ei.  -s, 
f.  syflicka,  symamsell.  -maschine,  -n,  f. 
symaskin,  -nadel,  -n,  f.  synål,  -rahmen,  -.s-, 
-,  m.  sybåge,  -ring,  -[e]s,  -e,  m.  syring. 
-schule,  -n,  f.  syskola.  -seide.  O,  /.  sysilke. 
-tisch,  -es,  -e,  m.  sybord,  -zeug,  -[e]s,  O,  n. 
1.  sybehör.  2.  det  man  syr  pa,  sömnad,  arbete. 

nah[e],  näher,  nächst  (se  särskild  art.),  a.  nära, 
närbelägen,  nära  förestående,  iiärskyld,  t. 
ex.  die  Stadt  liegt  ~,  die  ~e  Stadt,  die  ~e 
Gefahr,  ein  ~e?'  Verwandter.  ~  bei  der 
Kirche:  strax  invid  kyrkan.  ~  an  einan- 
der: tätt  ihop.  ~  daran  seiti,  zu  . . .  vava 
nära  att  ...  Bei  näherer  Betrachtung : -viå 
närmare  eftersinnande.  Von  fern  und  ~ 
från  när  och  fjärran,  ^v.  bevorstehen:  vara 
nära  förestående.  Jmdm  etio.  r^i  bringen, 
geben,  legen:  göra  ngt  tydligt,  påtagligt 
för  ngn,  lägga  ngn  ngt  på  hjärtat.  Etw. 
geht  jmdm  /v,  ngt  smärtar  ngn.  Kommen  ei. 
treten  Sie  näher!  kom  närmare,  stig  fram! 
Um  der  Sache  näher  zu  komme7i :  f'öv  att 
komma  till  själfva  saken.  ~  liegen:  ligga 
nära,  biidi.  ligga  nära  till  hands.  -e...  Kx. 
~béi,  adv.  helt  nära,  strax  intill.  ~hin, 
'^zä,  adr.  nästan,  nära  nog. 

Nähe,  -u,  f.  närhet,  grannskap.  Die  ry^  de.f 
Festes:  den  nära  förestående  högtiden,  die 
~  der  Verwandtschaft :  den  nära  slägtska- 
pen.  In  der  ~  iese//cw.-sedt  på  närmare  håll. 

nahllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och  sich  ~  närma  sig. 

nähilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  sy.  Knöpfe  ans 
Hemd  ~  sy  knappar  i  skjortan.  Wei.'is  ~ 
sy  linne. 

Näher,  -s,  -,  m.  en  som  syr,  syende,  ~in,  -nen, 
J'.  sommer.ska. 

Näheréi,  -en,f.  sömnad. 

näherlln,  -te,  ge-t,  tr.  ooh  sich.  ~  närma  (sig), 
flytta  (sig)  närmare.   Näherung,/. 

Nähiing,  -[e]s,  -e,  m.  trädända  (så  mycket  som  man 
träder  pä.  nMen  p&  en  gäng). 

Nähr...  Ex.  -mutter,  -f,/.  fostermor,  -quelle,-?;,./'. 

näringskälla,  -stand,  -[e\s.  O,  m.  arbetande, 
näringsidkande  klassen. 

nährllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sicli  ~  nära  (sig), 
föda  (sig),  uppföda;  uiidi.  afv.  hysa,  t.  ex.  eine 
Hoffnung.  II. /«t-. /^  vara  närande.  Nährung,,/'. 

Nährer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fostrare,  fostra- 
rinna. 

nahrhaft,  «.  närande,  mustig. 

Nahrhaftigkeit,  O,  /.  närande  egenskap. 

nährig,  a.   1.  närande.  2.  sparsam,  om  sig. 

nahrsäm,  nährsäm,  a.  närande. 

Nahrung,  -en,  f.  näring,  a)  föda,  b)  närings- 
fång, yrke.  -s...  Ex.  ~bedUrfnis[s],  -ses,  -se, 
u.  behöf  af  föda.  ~floiss,  -es,  O,  m.  närings- 
flit. ~los,  a.  icke  närande,  mager,  fattig. 
~e  Zeiten:  dåliga  tider,  'x.lösigkeit.  O,/, 
brist   på   näring,   på   föda,    på.  tillgångar. 


plur.   t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intraDSitivt  verb.    h.  har  haieii,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Naht 


515 


Nase 


rwinangel,  -s,  0,  m.  brist  pä  lifsmedel.  rwinit- 
tel,  -s,  -,  n.  niivingsmedel,  lifsmedel.  /v/quel- 
le,  -«,/•  näringskälla.  ~saft,  -[e]s,  -e  f,  w- 
näringssaft.  ~SOrge,  -n,  f.  näriiigssorg,  nä- 
ringsbekymmer. ~stoff, -[e]s, -e,  7«.  närings- 
ämne. 'x,wert[h],  -[e].<!,  0,  m.  näringsvärde. 
«v^zweig,  -[e]s,  -e,  m.  näringsgren. 

Naht,  -e  tj^'-  söni.  Biwi.  auf  die- f^  greifen  k\. 
klauben:  skrapa  iliop  de  sista  styfrarne, 
jiiidin  auf  die  ~  gehen:  gå  ngn  inpå  lifvet. 

Nkhter(in),  Nähteréi  se  Näher... 

naiv,  a.  naiv,  naturlig,  okonstlad. 

Naivetät,  Naivität,  -en,  f.  naivitet. 

Najade,  -n,  f.  najad. 

Name[n],  -ns,  -n,  m.  namn.  Etw.  oi.  dus  Kind, 
heim  rechten  r^n  nennen :  ge  ngt  dess  rätta 
namn.  Jmdn  dem  o^n  nach  kennen:  känna 
ngn  till  namnet.  Ich  will  den  ~7i  nicht 
haben,  dass  ...  jag  vill  ej  hafva  namn 
för  att  ...  Ein  Mann  von  ~n;  en  man 
med  ett  klingande   namn.  -n...   Ex.    '>.'büch, 

'[«]■'>     'fi''    t>    n-    1-    namnbok  (bok  innfhållaude 

egennamn).  2.  efter  innehållet  ordnad  ordbok. 
3.  abc-bok.  ~christ,  -en,  -en,  m.  namn- 
kristen.  ~gebung,  -eii,  f.  namngifning. 
~liste,  -n,  f.  namnlista,  'v-los,  a.  namnlös, 
utan  namn,  anonym.  '>.'lösigl<eit,  Q,f.  namn- 
löshet,  anonymitet.  ~tuch,  -[e]s,  -er  t,  «. 
märkduk.  ~verzeiclinis[s],  -«es, -se, w.  namn- 
förteckning.  ~wechsel,  -s.  O,  m.  namnför- 
ändring. —  -ns...  Ex.  ~aufruf,  -[e].?,  -e,  m. 
uamnnpprop.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  ~tag,  -[e]*', 
-e,  TO.  namnsdag.  ~untersclirift, -e?«,_/".  namn- 
teckning. ~verweclis[ejlung,  -en.f.  namnför- 
växling. ~vetter,  -s,  -\ji\,m.  namne. 

namens,  adv.  vid  namn,  t.  ex.  ein  Mann  ~  Mililer. 

namentlich,  «.  1.  namngifven,  nämd.  2.  adv.  i 
■synnerhet,  hufvudsakligen. 

nämhaft,  a.  1..  känd  till  namnet.  Jmdn  ~ 
machen:  yppa  ngns  namn,  göra  ngn  känd, 
bekant.  2.  namnkunnig,  berömd.  3.  nämn- 
värd, betydande,  ansenlig. 

nämlich,  I.  «.  samme,  t.  ex.  der  ~e  Mensch, 
das  ~e.  II.  adv.  nämligen. 

Nänie,  -n,  f.  klagosång. 

Nanking,  -[e].s',  -e  ei.  -s,  m.  nanking. 

nankingen,  a.  af  nanking,  nankings-. 

Napf,  -\_e\s,  -e  f,  ni.  skål.  -kOchen,  -s,  -,  m.  i 
en  skållik  form  bakad  kaka. 

Naphtha,  -[.«],  -s,  n.  -s,f.  nafta. 

napoleonisch,  a.  napoleonsk. 

Narbe,  -«,  /.  dim.  Närbchen,  -lein,  1.  ärr.  2.  fru 
i  agg.  3.  bot.  märke.  4.  #  narf  pi  lader.  5.  torf 

(af  gräsrötter    uppfyldt  jordlager),    -n...  Ex.  'N.'bÜdung, 

O,/,  ärrbildning,  «v/leder,  -s,  0,n.  narfläder. 

~seite,  -n,  f.  narfaida. 
narbllen,    -te,  ge-t,    I.   tr.  1.    Genarbt:   ärrig. 

2.  O  sätta  narf  på  läder.  3.  taga  bort  torfven 

från.  II.  Sich  ~  ärra  sig. 
narbicht,  narbig,  a.  1.  ärrig.  2.  narfvig. 
Narcisse,  -»,/. 


Närde,  -n,  /.  nardus. 

närgellln  se  nergeln. 

narkotisch,  a.  narkotisk,  sömngifvande. 

narkotisierllen,  -te,  -t,  tr.  söf  va  med  narkotiska 
medel.  Narkotisierung,  /. 

Narr,  -en,  -en,  m.  narr,  tok;  harlekin,  pajas. 
Jmdn  zum  ~ere  haben  ei.  halten  el.  machen : 
göra  narr  af  ngn.  Sich  zum  r^en  hergeben: 
nedlåta  sig  till  narrspel.  .Eine«  ~en  anjmdm 
gefressen  haben:  vara  pinkar  i  ngn.  -en... 
Ex.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  narrfest.  '^geschwätz, 
-es,  -e,  n.  dåraktigt  prat.  ~hände, ,/'.  plur. 
Ordspr.  '^  beschmieren  Tisch'  und  Wände: 
narraktiga,  klåfingriga  personer  fullklottra 
bord  och  väggar.  ~iacke,  -n,  f.  narrjacka. 
'x.kappe,  -n,  f.  narrkåpa,  'bliebe.  O,  /.  dår- 
aktig kärlek.  'v<mässig,  a.  narraktig.  ~pos- 
se,  -n,  f  narrspel;  galenskap.  '>^pritsche, 
-71,  ,/'.  harlekinssvärd.  'x^seil,  -[e]s,  -e,  n. 
Jmdn  am  ~e  führen:  göra  narr  af,  drifva 
med  ngn,  draga  ngn  vid  näsan.  '>.'Spiel, 
-[e]s,  -e,  n.  narrspel.  ~t[h]eidung,  0,/'.= 
Narretei.  ~tracht,  -en,  f.  narrdrägt.  ~werk, 
-[e]s,  -e,  n.  narrverk. 

narrilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  uppföra  sig  narr- 
aktigt, begå  narrstreck.  II.  tr.  arv.  närrllen, 
-te,  ge-t,  göra  narr  af. 

narrenhaft,  «.  narraktig. 

Narrent[h]üm,  -[ejs.  O,  n.  egenskap  af  narr, 
narraktighet. 

Narret[h]éi,  Narrheit, -e»!,/.  narraktighet,  dår- 
skap, galenskap. 

Närrin,  -nen,  f.  narraktig  kvinna,  toka. 

närrisch,  a.  narraktig,  dåraktig,  tokig,  rolig, 
lustig. 

Nasch...  Ex.  -katze,  -n,f.  tjuf aktig  katt;  F  bimi. 
person  som  hemligt  går  och  smakar  på  ngt 
förbjudet,  i  sht  på  sötsaker,  -lust,  0,f.  smak 
för  läckerheter,  -maul,  -[e]s,  -er  f,  n.  F 
läckermun.  -sucht,  O,  _/'.  lystnad  efter  läc- 
kerheter. -wa[a]re,  -/(,./".  -werk,  -[e]s,  O,  n. 
sötsaker,  läckerhet. 

nascbllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  äta 
af  gurmandis,  smaka,  läppja  på.  2.  olofligt 
smaka  på,  taga  af,  snatta. 

Näscher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  läckermun,  en 
som  olofligt  tar  sig  af,  smakar  på  ngt  i  sut 

läckerheter. 

Nascherei,  Näscherei,  -en.f.  1.  O  =  Naschhaf- 
tigkeit. 2.  =  Naschwerk. 

naschhaft,  naschig,  näschig,  a.  1.  fallen  för 
sötsaker,  för  läckerheter.  2.  tjuf  aktig. 

Naschhaftigkeit,  O,  /.  1.  gurmandis,  smak  för 
sötsaker,  för  läckerheter.  2.  tjufaktighet. 

Naslle,  -en,f.  dim.  Naschen,  -lein,  näsa.  Auf  jmdn 
mit  hoher  »^  niederschauen  :  förnämt  se  ned 
på  ngn.  Immer  der  ~  nach  ei.  die  »v/  lang: 
rakt  fram,  dit  näsan  pekar.  Alle  ~n  lang: 
jämt  och  ständigt,  oupphörligt.  Sich  die 
~  begiessen:  skaffa  sig  en  florshufva.  Seine 
-x  in  jeden  Quark  begraben,  in  alles  stecken: 


&kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spräk.    ^  mindre  brukligt,    w  teknisk  term.    4«  ^ütcrm.    xx  militärisk  term. 


näseln 


516 


Natui 


lägga,  sticka  sin  näsa  i  allt.  Etw.  hat  eine 
»N/  ngt  har  ett  aber,  är  vanskligt.  Die  i^ 
kraus  ziehen:  rynka  på  näsan.  Seine  ~  von 
e\.aus  etw.  lassen:  ej  befatta  sig  med  ngt.  Die 
~  hoch  traijen :  sätta  näsan  i  vädret.  — 
Med  prep.:  jmdn  an  der  r^v  fähren  ei.  ziehen: 
draga  ngn  vid  näsan,  sich  selbst  an  die  ei 
bei  der  r^  fassen  ei.  zupfen:  gå  till  sig  själf, 
sopa  rent  för  sin  egen  dörr,  jmdm  an  ei.  in 
el.  unter  die  ~  lachen:  skratta  ngn  midt  i 
ansigtet,  jmdm  etw.  an  der  ~  ansehen:  se 
ngt  på  ngn,  jmdm  etw.  an  ei.  auf  die '^ 
heften  ci.  binden:  binda  ngn  ngt  på  näsan, 
jmdm  eins  auf  die  ^^  (/eben:  ge  ngn  en  näs- 
knäpp, biidi.  förödmjuka  ngn,  jmdm  auf  der 
~  spielen  ei.  tanzen :  vara  ytterligt  närgån- 
gen mot  ngn;  jmdin  die  Würmer  aus  der 
~  ziehen:  utforska,  utfråga  ngn;  etw.  in 
die  ~  bekommen :  få  korn  på  ngt,  etw.  beisst 
el.  kribbelt  jmdn  in  die  ~  ngt  förtretar  ngn  ; 
jmdn  mit  der  ~  auf  etio.  (ack.)  stossen:  göra  [ 
ngt  tydligt,  påtagligt  för  ngn  si  att  han  ej  kan  I 
undgi  att  se  det;  sein  Sehkreis  reicht  nicht 
über  die  ~  hitiweg :  han  ser  ej  längre  än 
näsan  räcker,  es  fehlt  ihm  über  der  i^  bau 
är  inskränkt;  er  hat  sich  viel  Wind  um  die 
~  gehen  lassen:  han  har  sett  sig  vida  om- 
kring; das  werde  ich  ihn  unter  die  ■>.-  rei- 
ben: det  skall  han  få  i  sig,  skall  jag  in- 
pränta i  honom;  jmdm  vor  der  <n/  framför 
näsan  på  ngn.  -führen,  '  tr.  draga  vid  nä- 
san, -horn,  -[e].s,  -e  ei.  -er^,n.  noshörning. 
■e...  Ex.  'N^riimpfen,  -s,  o,  n.  näsrynkning. 
~rümpfer,  -s,  -,  m..  en  som  i^ynkar  på  näsan. 
~weis,  a.  näsvis.  Jungfer  ~  näspärla,  'x.weis- 
heit.  O,/,  näsvishet.  ■ —  -en...Ex.~bein, -[e].?, 
•e,  n.  näsben.  '>^bluten,  -s,  O,  n.  näsblödning, 
näsblod.  '>.-buchstabe,  -w,  -«,  m.  gram.  1.  tec- 
ken för  näsljud.  2.  näsljud.  o./höhie,  -n,  f. 
näshåla,  '^klemmer,  ~kneifer,  -s,  -,  m.  F 
pincenez.  '>.'laut,  -[e]«,  -e,  m.  gram.  näsljud. 
»./loch,  -[e]s,  -er  t,  n.  näsborr.  ~quetscher, 
-s,  -,  m.  1.  =  '^klemmer.  2.  likkista  med 
pl.att  lock.  ~ring,  -[e]s,  -e,  m.  näsring,  nos- 
ring,  trumpf...  sc  ofvan  r^rümpf...  /^schneller 
=  r^stüber.  ~spilze,  -n.J'.  nä.stipp.  'N.stüber,  -s, 
-.m.  näsknäpp.  ~stübern,  *<?-.  knäppa  på  nä- 
san. ~ton,  -[e\s,  -e  f,  m.  näston.  'v,tüch,-[e].s-, 
-er  t,  n.  näsduk,  '^wärmer,  -s,-,m.  F  1.  bred 
ytterhalsduk.  2.  kort  pipa,  snugg.a. 

näsellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vädra.  2.  tala  ge- 
nom näsan. 

nasig,  näsig,  «.  i  «ms  -näst,  t.  ex.  lang'>u. 

Näsler,  -.<,  -,  ?».  ^in,  -nen,  f.  en  som  tnlar  i 
näsan. 

nass,  I.  nasser,  nässest  och  t  nasser,  nässest,  a. 
våt.  Bis  auf  den  letzten  Faden  ei.  bis  auf 
die  Haut  ~  sein:  ej  hafva  en  torr  tråd  på 
sig.  ~er  Bruder:  en  som  brukar  taga  sig 
en  tår  på  tand.  II.  -es,  O,  n.  väta,  vätska. 
-kalt,  «.  kall  och  våt. 


Nassauer,  -s,  -,  m.  1.  nassauare.  2.  F  a)  ge- 
nomvåt person,  b)  en  som  tycker  om  att 
fukta  strupen,  c)  matfriare,  snj^ltgäst. 

nassauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  snylta,  snugga. 

Nässe,  O,  /.  väta. 

nässellln, -fe,  f/e-<,(7r.A.och«r.  vara  fuktig,  fukta. 

nassllen,  nässilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1. 
vara  våt,  fukta,  vätska  sig.  2.  opers.  es  nässt: 
det  duggar.  II.  tr.  vani.  nässen :  väta,  fukta. 

nässig,  nässlich,  «.  fuktig,  litet  våt. 

Nath  se  Naht. 

Nation,  -en,f.  nation,  folk. 

national,  a.  national,  nationell,  -farbe,  -n,  f. 
nationalfärg.  -garde,  -«,  f.  nationalgarde. 
-gardist,  -en,  -en,  m.  nationalgardist.  -Öko- 
nom, -en,  -en,  m.  nationalekonom.  -Versamm- 
lung, -en,  f.  nationalförsamling. 

Nationale,  -[.s],  -[s],  n.  beskrifning  af  ngns 
egen,skaper  och  härkomst,  personalier. 

nationalisierilen,  -te,  -t,  tr.  nationalisera.  Na- 
tionalisierung,/. 

Nationalität,  -en,  f.  nationalitet. 

Nativltät,  -en,  f.  nativitet,  horoskop.  Jmdm 
die  ~  stellen :  ställa  ngns  horoskop. 

Natter,  -n,  f.  1.  snok.  2.  huggorm,  -[n]...  ex. 
~biss,  -es,  -e,  m.  ormbett.  ~zunge,  -n,  y. 
ormtunga;  biidi.  giftig  tunga. 

Natur,  -en,  f.  natur.  Die  Schuld  der  »./  be- 
zahlen: gå  all  verldens  väg,  dö.  -anläge, 
-n,  f.  naturanlag,  -begebenhelt  =  -erschei- 
nung.  -beobachtung,  -auf.  i.ikttagelse,  stu- 
dium af  naturen,  -beschreibung,  -en,  f.  1. 
naturlära.  2.  naturskildring,  -dichter,  -s,  -. 
?«.  naturskald,  olärd  skald,  improvisatör. 
-ereignis[s],  -ses,  -se,n.  -erschelnung,  -en,f. 
naturföreteelse,  fenomen,  -forscher,  -s,  -,  m.  : 
naturforskare,  -forschung.  O,  /.  naturforsk- 
ning, -gäbe,  ■«,  /.  naturgåfva,  talang,  -ge- 
mäss, a.  naturenlig.  -genuss,  -es,  -e  \,  m. 
njutning  som  naturen  skänker,  -geschichte, 
•n,  f.  naturhistoria,  naturlära.  -geschicht- 
lich, a.  naturhistorisk,  -gesetz,  -es,  -e,  n. 
naturlag,  -kenner,  -s,  -,  m.  naturforskare. 
-kind,  -[e]s,  -er,  n.  naturbarn,  -körper,  -.■?,  -, 
VI.  naturföremål,  -kraft,  -e  f,./'-  naturkraft. 
-kunde.  O,  /.  naturkunnighet,  -kundig,  a. 
iiaturkunnig.  Ein  ~er:  en  naturforskare. 
-lehre,  -n,J'.  uaturlära.  -mensch,  -en,  -en,m. 
naturmänniska,  -philosoph,  -e7i,  -en,  m.  na- 
turfilosof, -produkt,  -[ejs,  -e,  n.  naturalster. 
-recht,  -[e]s,  -e,  n.  naturrätt,  naturlig  rät- 
tighet, -reich,  -[e].s-,  O,  n.  naturrike,  -reli- 
gion, -en,  f.  naturreligion.  -Seltenheit,  -en. 
f.  sällsynt  naturföremål,  -spiel,  -[ejs.  O,  n. 
naturens  lek.  -trieb,  -\_e'\s,  -e,  m.  naturdvift. 
-volk,  -\_e]s,  -er  f,  n.  naturfolk,  -wahr,  fr. 
natursann,  naturtrogen.  -Wahrheit,  -en,  f. 
natursanning,  -widrig,«,  naturvidrig,  natur- 
stridig,  -wiese,  -«,/.  naturlig  äng.  -Wissen- 
schaft, -en,  f.  naturvetenskap,  -wissenschaft- 
lich, a.  naturvetenskaplig,  -wüchsig,  a.  na- 


0   saknar 


t  har  omljud.    tr. 


itr.  iniransitlvt  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  i 


.ill  hjälpverb. 


Natural. 


517 


Neffe 


turlig,  naturfrisk,  naiv,  -wöchsigkeit,  0,  f. 
naturlighet,  naturfriskhet,  naivitet,  -wun- 
der, -s,  -,  n.  naturens  under,  -zustand,  -\c\f, 
-c  t.  in.  naturtillstånd. 

Natural...  kx.  -leistung,  -ew,  /.  naturapresta- 
tioii. 

Naturalien,  plar.  naturalier.  -Sammlung,  -e«, 
/".  naturaliosamling. 

Naturalisation,  -e»,/.  naturaliscring. 

naturalisierllen,  -te,  -t,  tr.  naturalisera.  Natu- 
ralisierung,/. 

naturalistisch,  a.  naturalistisk. 

Naturell,  ■[e]s,  -e,n.  naturell,  lynne. 

natürlich,  a.  naturlig.  JJie  ~ew  Teile  ci.  Gue- 
del-: könsdelarne.  -er...  ex.  ~weise,  adi\ 
naturlitjtvis. 

Natürlichkeit,  -en,  f.  1.  natur(en)lighet,  nai- 
vitet. 2.  naturlig:,  empirisk  erfarenhet. 

Naue,  -n,  /.  båt,  lastbåt. 

Naupe,  -w,/.  nyck,  besynnerlighet,  ondska. 

nautisch,  «.  nautisk. 

Navigation,  O,/,  navigation,  sjöfart. 

NB.  cl.  N.  B.,  föikortn.  =  nota  bene. 

nd.,  föriiortn.  =  niederdcMtsch:  lågtysk. 

'ne  =  eine  sc  1.  ein  II. 

Nebel,  -s,  -,  m.  dimma,  -bild,  -[ejs,  -(r.  n.  dim- 
bild, -fern,  a.  aflägsen,  uksom  dimhöljd.  -fer- 
ne, Ö,/.  dimmigt  fjärran,  -feucht,  a.  fuktig 
af  dimma,  -fleck,  -[e]s,  -e,  m.  1.  astron.  ne- 
bulösa. 2.  fläck  för  ögonen,  -grau,  a.  dim- 
mig, dimhöljd.  -horn,  -[e].s,  -er  f,  n.  mist- 
lur, -kappe,  -re,  /.  1.  kapusjong,  kappa  mot 

dimma.    2.    hatt    af    dimma    kring   bärgstoppar.    3. 

mössa,  kappa,  som  gör  dess  bärare  osynlig. 
-krähe,  -n,  f.  vaniig  kråka,  -luft.  O,/,  dimmig 
luft.  -rauch,  -[e]s.  O,  m.  dimma,  -regen,  -s, 
-,  m.  fint,  silande  duggregn.  -Schleier,  -s,  -,  m. 
höljande  dimma,  -stern,  -[e].s,  -e,  ni.  nebu- 
lösa. -Streif,  -[e]s,  -e,  m.  dim.strimma,  dim- 
bälte,  dimma,  sky.  -trilbe,  a.  dimmig. 

Nebeléi,  -en,  f.  oklarhet,  svammel. 

nebelhaft,  nebelicht,  nebelig,  a.  dimmig,  oklar. 

nebellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  utsända,  uppsända, 
alstra  dimma.  Oper.s.  es  nebelt:  det  blir,  är 
dimmigt,  dimma,  luften  tjocknar.  2.  vid  ort- 

förändring    S.     sväfva   som    en  sky.    3.  vara  oklar, 

sväf vande;  svamla. 

neben,    I.  Jirep.    med  dat.  p&  Mgan  'bvarest',  med  ack. 

på  frågan  'hvarihäu',  jämte,  bredvid,  utom.  II. 
adv.  därjämte,  bredvid,  dessutom,  -absieht, 
-en,  f.  biafsigt.  -allee,  -en,f.  parallel  allé, 
sidoallé.  -ån,  adv.  strax  intill,  här-  ci. 
därbredvid,  i  angränsande  rum,  hus  m.  m. 
-arbeit,  -en,  /.  biarbete,  samtidigt  arbete, 
arbete  därjämte,  -artikel,  -s,  -,  ni.  biartikel. 
-bau,  -[e]s,  -ten,  ni.  sidobyggnad,  -bedeutung, 
-en,  f.  bibetydelse,  -begriff,  -[e].?,  -e,  m.  bi- 
begrepp,  -béi,  adv.  1.  =  -an.  2.  tillfälligtvis, 
i  förbigående.  3.  därjämte,  dessutom,  -blått, 
-[e]s,  -er  t,  n.  bot.  stipel.  -buhler,  -s,  -,  m. 
~in,   -nen,  f.  medtäflare,  medtäflerska,  ri- 


val, konkurrent,  -buhlerisch,  a.  rivaliserande, 
konkurrerande,  medtäfiar-.  -ding,  -\e\s,  -e, 
n.  bisak,  -einander,  adv.  jämte,  bredvid 
hvarandra.  -elnkunft,  -c  t,  -einnähme,  -n,f. 
biinkomst,  biförtjänst,  -essen,  -s,  -,  n.  bi- 
rätt,  -figur,  -e«,/.  bifigur,  -fluss,  -cä, -e  t, 
TO.  biflod,  -frau,  -en,  f.  frilla.  -gäng,  -[e]s, 
-c  t,  ™-  sidogång,  -gasse,  -n.f.  sidogränd. 
-gebäude,  -s,  -,  n.  sidobyggnad,  flygel,  -ge- 
danke[n],  -ns,  -n,  m.  baktanke,  -gericht, 
-[e]s,  -e,  n.  birätt.  -geschmack,  -[e]s,  O,  m. 
bismak,  -geschöpf,  -[e].'!,  -e,  n.  medskapad 
varelse,  -gewinn,  -[e].f,  -e,  m.  bivinst,  biför- 
tjänst, -handlung,  -en,  f.  bihandling,  -hér, 
-ln'n,  adv.  1.  =  -bei  2,  '.?.  2.  bredvid,  -hof, 
-[e].?,  -e  t,  ™-  mindre  gärd,  sidogård.  -kam- 
mer,  -n,  f.  sidokammare,  -kosten,  plur.  bi- 
omkostnader,  -land,  -[e']s,  -er  f,  n.  grann- 
land, -linie,  -n,  f.  1.  parallel  linie.  2.  sido- 
linie.  -mann, -[c].s-, -e7-t,m.  sidoman.  -mensch, 
-en,  -en,  m.  medmänniska,  -mönd,  -[e]s,  -e, 
m.  vädermåne.  -ordnend,  a.  samordnande. 
-person,  -en,f.  biperson,  -pfarre,  -»,/.  dot- 
terförsamling, annex,  -pferd,  -[e]s,  -e,  n. 
löshäst,  -rolle,  -«,  f.  biroll,  underordnad 
roll.  -saal,  -[e]s,  -e  t,  m.  sidosal.  -sache,-«,./". 
bisak,  -sächlich,  n.  underordnad,  obetydlig, 
bi-,  -satz,  -es,  -e  t,  "»•  gram.  bisats,  -schiff, 
-[e]s,  -e,  n.  sidoskepp,  -sonne,  -n,f.  väder- 
sol, -stehend,  a.  bredvidstående.  -stimme,-«,/! 
andra  stämman. -Strasse, -»,/. sidogata.  -Stu- 
be, -n,f.  sidorum,  -stunde,  -n,f.  hvilostund, 
rast.  -templlus,  -ms,  -ora,  n.  gram.  historiskt 
tempus.  -thür[e],  -en,  f.  1.  sidodörr.  2. 
lönndörr,  -tisch,  -es,  -e,  m.  sidobord,  -trep- 
pe, -n,  f.  sidotrappa,  mindre  trappa,  -ton, 
-[e]s,  -e  t,  m.  biton,  -umstand,  -[ej.?,  -c  f,  m. 
biomständighet.  -Unkosten  =  -kosten.  -Ur- 
sache, -«,  /.  biorsak,  medverkande  orsak. 
-verdienst,  -[e]s,  -e,  m.  biförtjänst.  -Vormund, 
-[e]s,  -e  cl.  -er  \,  m.  andre  förmyndare,  -vor- 
t[h]eil,  -[e]s,  -e,  m.  ytterligare  fördel,  -weg, 
-[e]s,  -e,  m.  biväg,  sidoväg,  parallel  väg. 
-Winkel,  -.<;,  -,  m.  mat.  supplementsvinkel. 
-wort,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  biord.  2.  gram.  ad- 
verb, -wörtlich,  a.  adverbial,  -zeit,  -en,  f.  1. 
=  -stunde.  2.  =  -tempus.  -Zimmer,  -s,  -,  n. 
sidorum. 

nebenan  m.  n.  .-ims.  se  ofvan.  nebl...  se  nebel... 

nebst,/jrej7.  med  dai.  med,  jämte,  -béi  =  nebenbei. 

neckllen,  -te,  ge-t,  I.  Ir.  reta.-II.  Sich  mit  jmdm 
'x/  retas,  gnabbas  med  ngn.  Sich  (recipr.)  »o 
retas,  gnabbas. 

Necker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  en  som  tycker 
om  att  reta.'',  att  gnabbas,  retsticka. 

Neckerei,  -en,  /  retsamhet,  gnabb,  skämt. 

neckisch,  a.  1.  tomtlik,  lustig,  komisk.  2.  ret- 
sam, förarglig.  3.  egen,  besynnerlig. 

Neffe,  -n,  -n,  m.  dim.  Neffchen,  -lein,  bror-, 
systerson,  nevö.  -n...  Ex.  'vgunst,  O,/,  ne- 
potism. 


&kta  snu. 


F  familjärt.    P  lägie  språk.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    i/-  sjöterm.   xx  militUrisk 


negativ 


518 


nervig 


negativ,  a.  negativ. 

Neger,  -s,  -,  vi.  neger,  ~in,  -nen,  f.  neger- 
kvinna, -handel,  -s,  O,  m.  negerhandel,  slaf- 
handel.  -madchen,  -s,  -,  n.  negerflicka. 

negierllen,  -te,  -t,  tr.  förnek.a. 

^^9\\Qi{Negligc),-s,-s,n.  negligé,  morgondrägt. 

negligierllen,  -te,  -t.  tr.  försumma,  negligera. 

negociierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  underhandla:  handla. 

nehmen,  nimm{s)t,  nahm,  nähme,  genommen, 
nimm,  I.  tr.  1.  taga,  t.  ex.  etw.  von  jmdm  ei. 
jmdm  etw.,  Urlaub,  den  Schleier:  (nunne-) 
slöjan,  Anteil  an  etw.  (dat.).-  del  i  ngt,  den 
Augenschein  von  etro.:  ngt  i  ekärskådning, 
Einsicht  ei.  Kenntnis  von  etw.:  kännedom 
om  ngt,  jmdn  als  «i.  zum  Gehülfen:  ngn  till 
medhjälpare,  .'sich  eine  Frau:  sig  hustru, 
jmdm  etw.  a7is  der  Tasche:  ngt  ur  ngns 
öcka,  jmdm  Mass:  mätt  på  ngn,  eine  an- 
dere Wendung,  seinen  Anfang,  gar  kein 
Ende:  aldrig  slut,  jmdn  beim  Worte:  ngn 
på  ordet,  eine  Person  für  eine  andere,  eine 
Abschrift  von  ettc,  etw.  zu  Herzen.  2.  sir- 
Bkiida  fall.  Preussische  Dienste  ~  inträda  i 
preussisk  tjänst.  iMs  Mönchskleid  ei.  die 
Tonsur  ~  gå  i  klo.ster,  blifva  munk.  Einen 
Enlschluss  ~  fatta  ett  beslut.  Die  Flucht 
~  gripa  till  flykten.  Anstalten  ~  vidtaga 
åtgärder.  Sich  die  Mühe  ~  gifva  sig  möda. 
Sie  ~  sich  beide  nichts:  de  äro  båda  lika 
goda.  Nimm  die  Versichrung,  dass  ...  var 
förvissad,  att  ...  Anstand  f^  etic.  zu  thun: 
draga  i  betänkande,  draga  sig  för  att  göra 
ngt.  Es  nimmt  mich  wunder:  det  förvånar 
mig.  Anstoss,  Ärgernis  an  etw.  (dat.)  <><  taga 
anstöt  af,  blifva  stött,  förargad  öfver  ngt. 
Fin  böses  Ende  ~  få  ett  dåligt  slut.  Der 
Fluss  nimmt  seinen  Lauf  ei.  Weg:  floden 
banar  sig  väg.  Die  Gelegenheit  beim  Schopf 
~  gripa  tillfället  i  flygten.  [Mit]  etw.  für 
gut  ~  hålla  till  godo  med  ngt,  etw.  für 
ungut,  für  übel  ~  blifva  stött  öfver  ngt. 
Von  ettc.  Abstand  ~  afstå  från  ngt.  II. 
Sich  f^  1.  Der  GerJials  nim,mt  sich  arm : 
den  girige  tar,  så  att  han  blir  fattig  (kanucr 

sig    fattig,    hur    mycket    han  .'in  tar).    2.   Sich  gut  ~ 

a)  uppföra  sig  väl,  b)  taga  sig  bra  ut. 

Nehmer,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  en  som  tager  ngt. 

nehmlich  se  nämlich. 

Nehrung,  -en,  f.  smal  landtunga  framför  ett 
haif,  jfr  llaff. 

Neid,  -[e].s  %  -e.  m.  afiiiul.  ~  erregen:  väcka 
af  und.  -erfüllt  =  -roll,  -hammel,  -s,  -[f], 
-hart,  -[e]s,  -e,  -kragen,  -s,  -,  m.  afundsjiik 
person,  -los,  a.  utan  afund,  fri  från  afund- 
sjuka.  -nagel  ee  Nied...  -voll,  «.  afund.saiii, 
afundsjuk. 

neidlien,  -ele,  ge-et  =  beneiden. 

Neider,  -.s-.  -,  ?»,.  -N-in,  -nen,  f.  afundsjuk  per- 
son, afundsman. 

neidhaft,  neidig,  neidisch,  a.  afiindsam,  afund- 
sjuk.  Mit  etw.  »x-  sein:  vara  nidsk  om  ngt. 


Neige,  -n,f.  1.  bugning.  2.  O,  sluttning,  lut- 
ning; biidi.  upphällning,  slut,  t.  ex.  der  Tag 
ist  an  der  ei.  geht  auf  die  ~  dagen  närmar 
sig  sitt  slut,  es  geht  mit  jmdm  zur  »^  det 
går  utför,  lider  mot  slutet  med  ngn,  etw. 
geht  zur  «x,  ei.  auf  die  ~  ei.  ist  auf  der  <%/ 
det  är  på  upphällningen  med  ngt.  3.  rest, 
återstod,  slick,  skvätt. 

neiglien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  luta,  böja,  sänka. 
Biidi.  [2«]  jmdm  sein  Ohr  -v-  låna  ngn  sitt 
öra,  höra  på  ngn,  sein  Herz  zu  jindm  •^ 
omfatta  ngn  med  vänlighet,  kärlek.  2.  göra 
sig  bevågen,  vinna  för  sig.  jfr  geneigt.  II. 
itr.  h.  och  sich  -v/  slutta;  luta,  böja,  buga, 
Bänka  sig,  sjunka,  närma  sig  slutet,  sjunkande 
närma  sig.  [Sich]  zu  etw.  ~  vara  böjd  för 
ngt,  luta  åt  ett  håll. 

Neiger,  -.<?,  -,  m.  bugning. 
j  Neigung,  -en,  f.  1.  sluttning,  lutning.  2.  böj- 
ning, bugning.  3.  böjelse,  lust,  hog,  smak, 
tycke.  4.  böjelse  f.ir,  dragning  liii  ngn,  sym- 
pati, -s...  Ex.  ~ebene,  ^^fläche.  -»./'.  slut- 
tande yta,  plan;  sluttning.  ~winkel,  -i,  -, 
m.  lutningsvinkel. 

nein,  I.  adv.  II.  -[.'],  -[s],  n.  nej. 

Nekrolog,  -[?]•<,  -e,  m.  nekrolog,  dödsruna. 
j  Nektar,  -s,  -e,  m.  nektar. 
I  Nelke,  -n,  f.  näjlika.  -n...  Ex.  ~braun,  «.  näj- 
likbrun.  ~öl,  -[e]«,  -e,  n.  näjlikolja.  'x/Stock, 
-[«].•!,  -e  t,  '"■•  näjlikstånd. 

Nenn...  ex.  -fall,  -[e]s,  O,  m.  gram.  nominativ. 
-vifert[h],  -[e]s,  -e,  m.  nominelt  värde,  -wort, 
-[e]s,  -er  f,  n.  gram.  nomen. 

nennbär,  a.  som  kan  nämnas,  nämnbar. 

nennllen,  -[.«]*,  wir  ~,  nannte,  -[c]<e,  genannt, 
-[e],I.  <?•.  ochsic/i  ~  nämna,  kalla  (sig),  upp- 
gifva  (sig).  Das  nenn'  ich  [gelschlafen:  det 
kan  man  k.alla  att  sofva.  II.  Sich  ~  1.  se 
/.  2.  kallas,  heta.  Nennung,  /. 

Nenner,  -s,  -,  m.  mat.  nämnare. 

Nepöte,  -n,  -n,  m.  bror-,  systerson,  nevö,  slag- 
ting. 

Nepotismus,  -,  0.  m.  nepotism. 

Nergeléi,  -en,f.  F  brummande,  grumsande. 

nergelig,  a.  F  knarrig,  brummande. 

nergellln,  -te,  ge-t,  F  I.  itr.  h.  knorra,  brumma, 
grumsa,  häckla,  gräla.  II.  tr.  förarga,  för- 
treta, plåga,  trakassera. 

Nerv[e],  -[e]s  ci.  -en,  -en  ei.  -e,m.  Nervlle,  -en,f. 
nerv.  -en...  ki.  '>./aufregend,  a.  nervretande, 
irriterande,  '^aufregung,  -en,f.  nervretning. 
~fieber,  -s,  -,  n.  uervfeber.  ~knoten,  -s,  -, 
m.  nervknut.  ~krank,  a.  nervsjuk.  'v/krank- 
heit,  -en,  f  'N^leiden,  -s,  -,  n.  nervsjukdom, 
nervlidande.  ~reiz,  -es,  -e,  m.  nervretning. 
'>^schwach,  a.  nervsvag,  nervös.  ~schwäche, 
-n,  f.  nervsvaghet,  '«^stärkend,  a.  nervstyr- 
kande.  ~system,  -[e]s,  -e,  n.  nervsystem. 
'-^thätigkeit,  0.  J'.  nerwerksarahet.  ^voll,  a. 
nervfull,  kraftig. 

nervig,  a.  1.  nervfull,  kraftfull.  2.  bot.  nervig. 


O    saknar  plur.    f  ^^'   omljud.    tr.  transitivt,    iti:  intransitivt  verb.    A.  har  habe»,    S.  har 


519 


neunzehn 


nervös,  a.  nervsvag,  nervös. 

Nerz  sc  jXiirz. 

Nessel,  -«,./'.  nässla,  -ausschlag,  -[e].--,  -et,  '»• 

nässelutslag.  -brand,    -[e]s,  ü,  m.  af  nässlor 

brändt   stalle,  -lieber,  -s,  -,  n.  nässelfeber. 

-garn,   •le]s.   -e,  n.  nässelgarn.  -sucht,  0,,/'. 

kronisk  nässelfeber.   -tOch,  -[«].'>•,  0,  n.  nät- 

telduk. 

1.  nesseln,  a.  af  nätteldnk,  nättelduks-. 

2.  nessellln,    -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  bränna  som 

Nest,  -[e]«,  -er,  n.  dim.  Nestchen,  -lein,  piur. 
ftfv.  Nesterchen,  -lein,  fogelbo,  bale,  rede, 
näste,  håla,  tillhåll;  F  säng.  -ei,  -[e]s,  -er,  n. 
balägg,  lockägg.  -feder,  -n,f.  dun.  -hakchen, 
•s,  -,  n.  -kegel,  -.>;,  -,  m.  -kuchlein,  -quakeichen, 
-s,  -,  n.  sist  utkläckta  ungen  i  ett  fogelbo, 
sist  födda  barnet  i  en  familj,  kälgris,  smek- 
unge.  -raupe,  -n,f.  fjärilslarv  som  spinner 
in  sig  på  trädgrenar,  -er...  Kx.  ^ausnehmen, 
-s,  -,  TO.  en  som  tar  ut  ägg  ur  fogelbon. 
~menge,  -re,  /.  mängd  fogelbon. 

Nestel,  -.•-',  -,  m.  och  %  n.  -n,f.  rem,  band  att  nista 
upp  kläder  med,  skoband,  bvxband,  gördel. 

nesteliln,    -te,  ge-t,   tr.  knyta,  fästa  upp  medels 

elt  band. 

Nestler,  -s,  -,  m.  förfärdigare  af  baud  med 
spännen  på. 

Nestling,  -[e].«,  -e,  m.  1.  fogelunge  som  ännu 
ej  lemnat  boet.  2.  =  Nestküchlein.  3.  F  i 
aiimh.  barn. 

nett,  a.  1.  nätt,  prydlig,  treflig.  2.  kort,  be- 
stämd, skarpt  begränsad. 

Nettheit,  Nettigkeit,  O,  /.  nätthet,  prydlighet, 
treflighet. 

netto,  adv.  hanaei.  netto,  -gewicht,  -[e]s.  O,  n. 
nettovigt.  -preis,  -es,  -e,  m.  nettopris. 

Netz,  -es,  -e,  n.  nät.  ~e  stricken:  knyta  nät. 
-arbeit,  -en,  f.  knytarbete.  -artig,  a.  nät- 
artad,  -auge,  -s,  -re,  re.  zooi.  fasettöga.  -bruch, 
-[e]s,  -e  t,  in-  taeä-  nätbråck.  -flöglig,  a.  zooi. 
nätvingad.  -förmig,  n.  nätformig.  -haut,  -e 
t,  /.  näthinna,  -magen,  -.■>,  -,  m.  nätmage. 
-nadel,  -n,  f.  knytnål.  -steiler,  -s,  -,  m.  en 
som  sätter  ut  (jagt)nät.  -Stricker,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  nätbindare,  nätknyterska. 
-werk,  -[e]s,  -e,  re.  nät. 

Netze,   O,  /'.   vätska   att   fukta  med,  saliv  pä 

flngrarne. 

1.  netzllen,  -\_es\t,  -te,  ge-t,  tr.  fukta,  väta. 

2.  netzllen,  -\_es}t,  -te,  ge-t,  tr.  knyta  nät. 

neu,  a.  ny;  färsk,  t.  ex.  eire  r^er  Rock,  das  ~e 
Jahr,  ~ere  Mut  schöpfen:  hämta  nytt  mod, 
~e  Kartoffeln,  '^es  Korn,  'v/es  Brot:  bröd 
af  ny  säd.  ~e7'e  Sprachen:  moderna  språlc. 
In  r^erer  Zeit:  på  den  senare  siden.  Etia. 
~  maclLen:  sätta  i  skick,  renovera,  restau- 
rera ngt.  Was  giebt  es  '^es?  hvad  nytt? 
All/s  ~e  el.  von  ~e»i:  ånyo,  på  nytt.  Jmd 
ist  ~  ngn  är  nykommen,  oerfaren,  grön. 
-angekommen,   a.   nyss  ankommen,  nykom- 


men, -anschaffung.  O,/,  nyanskaffning.  ~  vo„ 
Möbeln  :  anskaffande  af  nya  möbler,  -aufge- 
legt, a.  utkommen  i  ny  upplaga,  omtryckt. 
-backen,  a.  nybakad.  -bau,  -[e]s,  -ten,m.  om- 
byggnad, nybyggnad,  ny  byggnad,  -bildung, 
-ere,/.  nybildning,  -deutsch, a. nytysk.  -druck, 
-[e]s,  -e,  in.  nyupplaga.  -fündland,-.?, 0,7j.re7>»'. 
Newfoundland.  -fündländer,-5,-,  m.  ne  wf  ound- 
länd:ire.  -gebacken,  d.  nybakad.  -geboren,  a. 
nyfödd,  -geburt,  -en,f.  1.  pånyttfödelse.  2.  på- 
nyttfödd  varelse,  -gemacht,  a.  nygjord.  -ge- 
staltung, -en,  f.  omgestaltning.  -gier[de], 
O,  f.  nyfikenhet,  -gierig,  a.  nyfiken,  -grie- 
chisch, a.  nygrekisk,  -groschen,  -s,  -,  m.  ny- 
groschen  deiad  i  10  Pfennig,  jfr  Groschen.  -hoch- 
deutsch, a.  nyhögtysk.  -Jahr,  -[e]s,  -e,  re.  ny- 
år. -Jahrsgeschenk,  -[e]s,  -e,  n.  nyårsgåfva. 
-jahrswunsch,  -es,  -e  t,  to.  nyårsönskan,  -land, 
-[e]s.  O,  n.  nyodlad  mark.  -modig,  -modisch, 
a.  nymodig.  -mBnd,  -[e]s,  -e,  to.  nymåne. 
-scheffel,  -*•,  -,  m.  tiyscheffel  (so  liter).  -See- 
land, -s,  O,  n.  npr.  Nya  Zeeland.  -Silber,  -.■;, 
O, re.  nysilfver.  -Stadt,  O,/.  Die  ~  nya  staden. 
-testamentlich,  a.  nytestamentlig.  -vermählt, 
o.    nyförmäld.    -zeit,    O,   /.    nyare    tiden. 

-zoll,    -[e]s,    -e    t    men  som  mittenhet  efter  räkneord 

-,  TO.  centimeter,  -er...  ex.  '^dings,  adv.  1. 
nyligen,  på  senare  tiden.  2.  t  ånyo. 

Neueréi  =  Neuerung. 

Neuerer,  -.s-,  -,  m.  förnyare,  nyhetsmakare. 

neuerlich  =  neulich. 

neueriln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  förnya,  omge- 
stalta. 

Neuerung,  -en,  f.  omändring,  nyhet,  ny  sed, 
nyhetsinakeri.  -s...  Ex.  '^kitzel,  -s.  O,  m. 
~lust  =  i^sucht.  ~lustig  =  r^siichtig.  'v/scheu, 
a.  rädd  ftlr  allt  nytt.  ~sucht.  O,  /'.  nyhets- 
makeri,  nyhetsbegär.  ~süchtig,«.  nyhetsbe- 
gärlig, nyhetslysten. 

Neuheit,  -ere,  /.  nyhet,  friskhet,  färskhet. 

Neuigkeit,  -ew,  /.  nyhet,  ngt  nytt.  -s...  Ex. 
r>.,bureau,  -s,  -s,  re.  adressbyrå.  '■vjäger,  -s,  -, 
m.  nyhetsjägare,  'v.krämer,  -s,  -,  m.  nyhets- 
krämare. 

neulich,  a.  som  inträffat  nyligen,  senast;  adv. 
nyligen. 

Neuling,  -[e]s,  -e,  m.  nykomling,  oerfaren, 
oöfvad,  ovan  person. 

neun,  I.  man  följ.  suhst.  afv.  ^  neune,  a.  (ob»jl.  eruna- 

tal)  nio.  II.  -ere,  /".  nia.  -auge,  -s,  -n,  re.  -n, 
f.  näjonöga.  -fach,  -fältig,  a.  niofaldig.  -klug, 
a.  öfverklok,  snusförnuftig,  -töter,  -s,  -,  to. 
törnskata,  -zahl,  -ere,  f.  niotal.  För  «fr.  jfr 
sms.  med  drei,  ein,  fünf. 

Neuner,  -s,  -,  to.  nia  m.  m.  jfr  Fünfer. 

neunte,  a.  (ordningstai)  nionde.  -halb,  «.  åtta  och 
en  half. 

Neuntel,  -s,  -,  n.  niondel. 

neuntellln,  -tc,  ge-t,  tr.  dela  i  niondelar. 

neuntens,  adv.  för  det  nionde. 

neunzehn,  a.  nitton,  jir  fünfzehn  s. 


akta  8ms.    F  familjärt.    P  Iftgre  sprik.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i»  sjötcrm.    itt  militärisk  term. 


neunzig 


520 


neunzig,  a.  nittio,  itr/un/zitj  a. 

Neurerin,  -nen,/,  nj-hetsmakerska. 

Neuthum  sc  Neutum. 

neutral,  «.  neutral. 

neutralisi'erllen,  -«e,  -t,  tr.  och  sich  ~  neutrali- 

sera(s).  Neutralisierung,  /. 
Neutralität,  0,/.  neutralitet. 
Neutum,  -[e],s  -er  f,  n.  ngt  nytt,  nyhet,  ny  sed. 
neutümlich,  a.  ny,  nymodig. 

1.  nicht,  I.  adv.  icke,  ej.  Das  ~  icke  just  det. 
f^   dass   ich   wiisste :   ej    så  vidt  jag  vet.  -v. 

wahr?  icke  sant?  II.  n.  i  vissa  rörbindelser,  hvilka 
ofta     sammanskrifvas:    mit    -X/ew ;    ingalunda,    på 

intet  vis,  zu  ~e  machen:  tillintetgöra,  zv 
-v-c  loerden:  tillintetgöras,  -achtung,  O,  _/'. 
brist  på  aktning,  ringaktning.  -äd[ejlig,  a. 
ofrälse,  -annähme.  O,/,  vägran  att  mottaga 
ngt.  -ausfiihrung.  O,  /.  underlåtande,  -beach- 
tung,  -befolgung,  O,  /.  försummande,  brist 
på  åtlydnad,  förbiseende.  -Christ,  -en,  -en, 
m.  icke  kristen,  -duldung,  O,  /.  ofördrag- 
samhet, -erfolg,  -[e'\s,  -e,  m.  brist  på  fram- 
gång,   misslyckande,    -erscheinen,    -.t,  O,   n. 

1.  Das  'S/  des  Buches:  den  omständigheten 
att  boken  icke  kom  ut.  2.  jur.  uteblifvande 
från  domstol,  tredskande.  -gelehrt,  a.  olärd. 
•gelingen,  -s,  O,  n.  misslyckande,  -haltung, 
O,  y".  underlåtenhet  att  hålla,  att  iakttaga; 
uppskjutande,  t.  ex.  einer  Sitzung,  -militär, 
■\e\s,  -s  el.  -e,  m.  icke- militär,  civil,  -rau- 
cher,  -s,  -,  m.  icke-rökare.  -sein,  -.<!,  O,  n. 
icke-vara.  -wissen,  -s,  O,  n.  okunnighet. 
-wollen,  -s.  O,  n.  brist  på  vilja,  motsättande. 

2.  Nicht,  -[e]s,  ö,  n.  asklik  zinkoxid. 
Nichte,  -n,  f.  brors-  ei.  systerdotter. 
nichtig,  a.  overklig,  fåfäng,  ogiltig,  värdelös, 

lumpen,  innehållslös,  förgänglig.  Etw.  ~ 
machen:  omintetgöra,  upphäfva  ngt. 

Nichtigkeit,  O,  f.  overklighet,  fåfänglighet  m. 
m.  se  foreg.  -s...  Ex.  'x.erklärung,  -en,  f.  upp- 
häfvande,  annulering- 

nichts,  I.  ob»ji.  obest.  pron.  n.  intet,  ingenting. 
Fur  el.  um  ei.  wegen  ~  und  wieder  ~  utan 
något  som  hälst  skäl.  Es  ist  -n/  damit :  det 
är  intet  bevändt  därmed,  r^  davon!  ej  ett 
ord  därom!  Ganz  und  gar  ->./  icke  det  rin- 
gaste. Sonst  ~?  intet  vidare?  II..-,  O,  n. 
intet,  -bedeutend,  a.  1.  obetydlig.  2.  me- 
ningslös, -destoweniger,  adv.  icke  dess  min- 
dre, -nutz,  I.  -es,  -e,  m.  odugling.  II.  =  reij. 
■nutzig,  a.  oduglig,  ovärdig,  dålig,  nedrig. 
-nutzigkeit,  -en,  f.  oduglighet  m.  m.  se  förcK 
-sagend,  n.  intetsägande,  -thuer,  -s,  -,  m. 
•^in,  -neu.  f.  lätting,  dagdrifvare.  -thuerei, 
O,/,  dagdrifveri,  lättja,  -thuerisch,  a.  syss- 
lolös, lättjefull,  -wisser,  -s,  -,  m.  okunnig 
person,   -würdig,    a.    1.  värdelös,  obetydlig. 

2.  ovärdig,  nedrig.  3.  förarglig,  nedrig. 
-Würdigkeit,  -en,  f.  värdelöshet,  värdelös 
sak,  obetydlighet  m.  m.  se  nireg. 

Nick,   -[e]s,   -e,  m.  nick.  -stuhl,  -\e\s,  -e  f,  m. 


niederkämpfen 


hvilstol.  -stunde,  -»,./".  slummerstund,  stnnd 
då  man  brukar  taga  sig  en  lur. 

1.  Nickel,  -s,  -,  m.  1.  putifnasker.  2.  afv.  n. 
gemen  karl,  kanalje,  rackare.  3.  afv.  n.  och 
/.  kvinsperson,  stycke,  sköka. 

2.  Nickel,  -s,  O,  n.  och  m.  min.  nickel. 
nicklien,   -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  nicka.  Jmdm 

einen  Gruss  ~  nicka  åt  ngn  tiii  hälsning.   Ein 

.Ta  '\j  nicka  bifall.  Den  Kopf  ~  nicka  med 

hufvudet. 
nie,   adv.  aldrig.  '^  und  nimmermehr :  aldrig 

någonsin,  -mals  =  nie. 
Nied...  Ex.  -nagel,  -s,  -f,  m.  1.  i  köttet  fastsit- 

tande  nagelsplittra.  2.  nagelrot. 

nieder,    I.    a.    nästan    endast   attributivt,  låg,  lägre, 

t.  ex.  ~e  Hütten,  Stände,  Beamte,  Seelen. 
Hohe  und  «^e  ci.  koch  und  »x.  hög  och  låg. 
II.  adv.  ned,  t.  ex.  ~  7nit  dem  Verräter!  ofta 
cuipt.,  t.  ex.  das  Haus  ist  ~  huset  har  brunnit 

ned.    Sms.  se  nedan. 

niederarbeiten,  tr.  gnm  arbete  öfvervinna,  besegra. 
niederbeugen,  tr.  nedböja,  böja,  nedslå. 
niederbiegen,  ^7-.  böja  ned. 
niederbleien,  tr.  blytungt  tynga  på. 
niederblicken,  itr.  h.  blicka  ned. 
niederblitzen,  itr.  s.  slå  ned  som  blixten. 
niederbrausen,  itr.  s.  brusa  ned. 
niederbrechen,  I.  tr.  nedbryta.  II.  itr.  s.  brista 

ned. 
niederbrennen,   I.    tr.   bränna   ned.    II,  itr.  s. 

brinna  n'vd. 
niederbringen,  tr.  bringa  ned. 
niederbücken,  sich  ~  bocka,  böja  sig  ned. 
niederbürsten,  tr.  borsta  ned. 
niederdeutsch,  I.   a.  lågtysk,  plattysk.  II.  n. 

lagty^k:i,  plattyska,  jfr  deutsch. 
Niederdeutschland,  -s,  0,n.  npr.  Nordtyskland. 
niederdonnern,   I.   itr.   s.   slå  ned  som  åskan, 

II,  tr.  slå  ned,  slå  till  marken. 
Niederdruck,  -[e]s.  O,  m.  0  lågtryck. 
niederdrücken,  tr.  nedtrycka, 
niederfaliren,  itr.  s.  fara  ned,  stiga  ned. 
Niederfahrt,  -<n,  f.  nedfärd,  nedstigande. 
Niederfall,  -\(']s,  O,  m.  fall,  nedfallande, 
niederfallen,  itr.  s.  falla  ned. 
niederfällen,  ir.  fälla, 
niederfliegen,  itr.  s.  flyga  ned. 
niederfliessen,  itr.  s.  flyta,  rinna  ned. 
Niedergang,  -\e]s,  O,  m.  nedgång. 
Niedergedrücktheit,  O,/,  nedtryckthet. 
niedergehen,  itr.  s.  gå  ned. 
niedergeschlagen,  </.  nedslagen. 
Niedergeschlagenheit,  O,/,  nedslagenhet, 
niedergielten,  itr.  s.  glida  ned. 
niederhalten,  tr.  h.Ula  ned;  ej  låta  komma  upp. 
niederhangen,  niederhängen,  itr.  h.  hänga  ned. 
niederhauen,  tr.  hugga  ned. 
;  niederhocken,  itr.  s.  huka  sig  ned. 
niederholen,  tr.  hämta  ned. 
Niederholz,  -es,  O,  n.  buskar. 
niederkämpfen,  tr.  nedslå,  besegra. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


niederkartätschen 


521 


nimmer 


niederkartätschen,  tr.  med  kartescher  ned- 
milja. 

niederkauern,  iir.  s.  huka  sig  ned,  sätta  sij,' 
pü  marken. 

niederklappen,  tr.  nedfälla,  nedslå. 

niederklettern,  Ur.  s.  klättra  ned.' 

niederknieen,  ilr.  s.  falla  pä  knä. 

niederkommen,  itr.  s.  1.  komma  ned.  2.  ned- 
komma, föda. 

niederkrämpen,  tr.  vika  ned. 

Niederkunft,  O,/,  ncdkomst. 

Niederlage,  -», /.  1.  nederlag,  förloradt  släp. 
2.  nederlag,  förråd(shus),  depot.  3.  deposi- 
tion; deponeradt  gods. 

Niederland,  -[e].«,  -er  t,  n.  lågland. 

Niederlande,  jdur.  npr.  Nederländerna. 

niederländisch,  a.  nederländsk. 

niederlassen,  I.  tr.  släppa,  fira  ned.  II.  Skli 
~  slå  sig  ned,  slå  upp  sina  bopålar. 

Niederlassung,  -en,  f.  1.  O,  nedsläppande.  2. 
nj'Vjygpe,  koloni. 

niederlegen,  I.  tr.  nedlägga;  deponera.  II.  Sich 
->./ lägga  sig.  Niederlegung,./'. 

niederleiten,  niederlenken,  tv.  leda  ned. 

niedermachen,  <;-.  1.  skaffa,  släppa  ned.  2.  ned- 
hugga. 

niedermähen,  ir.  nedmäja. 

niedermetzeln,  tr.  nedhugga,  nedsabla. 

niederrelssen,  tr.  slita,  rifva.  ned,  förstöra. 

niederreiten,  Ir.  rida  ned,  öfver  ända. 

niederrennen,  tr.  stöta  omkull. 

niederrollen,  itr.  s.  rulla  ned. 

niedersäbeln,  tr.  nedsabla. 

niederschiessen,  I.  tr.  skjuta  ned.  II.  itr.  s. 
störta,  slå  ned. 

Niederschlag,  -[e]*-,  -e  t»  '">•■  1-  slag  nedåt; 
nedsänkande;  fall.  2.  kem.  fällning. 

niederschlagen,  I.  tr.  slå  ned,  sänka,  fälla,  slå 
till  marken,  undertrycka,  besegra,  nedslå, 
böja.  II.  itr.  s.  slå  ned,  falla  ned;  afsätta 
sig. 

niederschlucken,  tr.  svälja  ned. 

niederschmeissen,  tr.  F  kasta  ned. 

niederschmettern,  tr.  slå  till  marken,  krossa, 
förkrossa. 

niederschreiben,  tr.  nedskrifva. 

niederschweben,  itr.  s.  sväfva  ned. 

niedersehen,  itr.  h.  se  ned. 

niedersenden,  tr.  nedsända. 

niedersenken,  tr.  och  sich  ~  sänka  (sig)  ned, 
sänka  (sig). 

niedersetzen,  tr.  och  sich  ~  sätta  (sig)  ned. 

niedersingen,  tr.  i  sång  öfverträffa. 

niedersinken,  itr.  s.  sjunka  ned. 

niedersitzen,  itr.  h.  och  *-.  samt  tr.  sitta  ned. 

niedersprechen,  tr.  nedtysta. 

niederstämmig,  n.  lågstammig. 

niederstechen,  tr.  sticka  ned. 

niedersteigen,  itr.  s.  stiga  ned. 

niederstössen,  I.  tr.  nedstöta.  II.  itr.  s.  slå 
ned  pä. 


niederstrecken,  I.  tr.  slå  till  marken.  II.  Sich 
~  sträcka  ut  sig,  lägga  sig. 

niederstreichen,  tr.  stryka  ned. 

niederströmen,  itr.  s.  strömma  ned. 

Niedersturz,  -es.  O,  m.  nedstörtande,  fall. 

niederstürzen,  tr.  och  itr.  s.  störta  ned. 

Niedertracht,  O,/".  =  Niederträchtigkeit. 

niederträchtig,  n.  nedrig,  gemen. 

Niederträchtigkeit,  -c«,/,  nedrighet,  gemenhet. 

niedertreten,  tr.  trampa  ned. 

niedertrinken,  tr.  besegra  i  dryckjom. 

Niederung,  -en,  f.  dalsänkning,  sidländ  mark, 
I      lågland,  däld. 

niederwärts,  adv.  nedåt. 

niederwerfen,  tr.  och  sich  ^  kasta  (sig)  ned. 

niederzeichnen,  //•.  nedskrifva,  uppteckna. 

niederziehen,  tr.  draga  ned. 

niedlich,  a.  nätt,  treflig,  prydlig,  söt. 
[  Niedlichkeit,  O,/,  nätthet  m.  m.  se  wreg. 

niedrig,  o.  låg.  r\,er  stellen:  ställa,  flytta  ned. 

niedriglien,  -te,  ge-t  =  ei-niedrigen. 

Niedrigkeit,  -en,/,  låghet,  ringhet,  ödmjukhet. 
I      Die  ~  des  Preises:  det  låga  priset. 

nieliieriien,  -te,  -t,  tr.  niellera. 

niemals,  adv.  aldrig. 

niemand,  gen.  -[e]s,  dat.  -cjh  och  -[en],  ack.  -[ew], 
O,  obest.  pron.  m.  ingen. 

Niere,  -n,  f.  njure.  -n...  ex.  ~braten,  -s,  -,  m. 
njurstek.  ~fett,  -[ej.?,  O,  n.  njurtalg.  ~för- 
mig,  a.  njurforinig.  ~griess,  -es.  O,  vi.  med. 
njurgrus.  ~kartoffel,-w,_/'.  njurformig  potatis. 
~krank,  a.  som  har  njurlidande.  ~krank- 
heit,  -en,  f.  'N.^leiden,  -s,  -,  n.  njurlidande. 
~stein,  -[ejs,  -e,  m.  med.  njursten,  -vweh, 
-[ejs,  O,  n.  njurlidande. 

nierig,  a.  barg,  roieuommande  i  njurar. 

Nies...  Ex.  -kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  hvit  tusen- 
skön  (Achillea  ptarmica).  -mittel,  -.v,  -,  n. 
nysmedel.  -pulver,  -s,  -,  n.  nyepulver,  -würz, 
O,  f.  prustrot  (Helleborus). 

niesllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  nysa. 

Niess...  Ex.  -brauch,  -[e].f,  O,  m.  nyttjande- 
(rätt).  -braucher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  en 
som  har  nyttjanderätt,  -brauchsrecht,  -[e]s, 
O,  K.  nyttjanderätt,  -nutzer  =  -braucher. 
-nutzung  =  -brauch. 

Niet,  -[e]s,  -e,  n.  S  1.  nitnagel.  2.  nådad 
spets  af  en  häst.skosöm.  -blech,  -[ej.-;,  -e,  n. 
<&  nitbleck,  -eisen,  -.?,  -,  n.  ©  nitjärn.  -ham- 
mer,  -s,  -f,  m.  O  nithammare,  -nagel,  -s,  -f, 
TO.  ^  nitnagel,  niet-  und  nagelfest,  a.  fästad 
med  nitnaglar. 

Niete,  -«,  f.  nit  i  lotteri. 

nietllen,  -ete,ge-et,  tr.  S  nita. 

Nihilist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  nihilist. 

Nil,  -[e]s.  O,  m.  npr.  Nilen,  -pferd,  -[ejs,  -e, 
n.  7.001.  nilhäst,  flodhäst. 

nimmer,  adv.  1.  ej  mera.  2.  aldrig,  -mehr, 
adv.  aldrig  (mera),  jrr  nie  och  nun.  -mehrs- 
tag,  -[e].s,  -e,  m.  F  aldrig  inträffande  dag. 
■satt,    I.   a.   aldrig   mätt.    II.    -[e\s,   -e,   m. 


F  familja 


sprik.    ^  miudro  brukligt.    W  tckuisk  term.    »1*  sjo 


VX  militärisk 


Nipp 


522 


Not 


omättlig,  glnpsk  person,  storätare.  -wieder- 
sehen, -s,  0,  w.  Auf  r^!  farväl  för  alltid! 

Nipp,  -\_e]s,  -e,  m.  NippJle,  -en,f.  1.  läppjande, 
mun  (full).  Ein  <^chen  thun:  läppja.  Drei 
reichen  Kaffee:  tre  munnar  kaffe.  2.  nipp. 
•Sieben,/. phi,r.  nipper.  -tiscli,  -es,-e,m.  ate- 
nienn. 

nippllen,  -te,  f/e-t,  itr.  h.  och  tr.  läppja  (på). 

nirgend [s],  -wo,  adv.  ingenstädes. 

NTSche,  -w, ./'.  nisch. 

Niss[e],  -ein],  f.  gnet. 

nissig,  a.  P  full  af  gnetter,  lusig. 

NIst...  Ex.  -kasten,  -s,  -,  m.  vani  dim  kästchen, 
-s,  -,  n.  konstgjordt  fogelbo. 

Nistel(n)  se  Nestel(n). 

nistllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  sich  ~  bygga  bo 

(om  foglar). 

Niveau,  -s,  -x,  n.  nivå. 

Nivellier...  ex.  -arbeit,  -fn,/.  niveleringsarbete. 

nivelli'erllen,  -te,  -t,  tr.  nivelera,  afväga,  pla- 
nera. Nivellierung,  _/'. 

Nix,  -es,  -e,  m.  näck.  -blume,  -ii,f.  näckros. 

Nixe,  -n,f.  älfva. 

nixenhaft,  n.  älflik. 

Nixin,  -neu,  f.  =  Nixe. 

nobel,  n.  nobel,  förnäm,  ädel. 

Noblesse,  0,  _/^  nobles.«,  adel. 

noch,  I.  adv.  1.  ännu.  <%/  immer:  ännu  allt- 
jämt, allt  fortfarande.  Das  fehlte  mir  ry^  ! 
det  fattades  bara!  Was  <>.' mehr  ist: 'h.ya.å 
mer  är.  ~  oieKrfretw;  till  på  köpet.  2.  re- 
dan, t.  ex.  ~  avi  Tarje  seiner  Ankunft :  re- 
dan  första  dagen,  samma  dag  han  kom,  ~ 
vor  Tagesanbruch:  redan  före  dager.  3.  ~ 
so:  än  så,  t.  ex.  wäre  er  'v/  so  reich.  II.  knnj. 
Weder  cl.  nicht  ...  ~  livarken  ...  ej  häller, 
1.  ex.  ich  habe  es  weder  ei.  nicht  gesehen  '>^ 
gehört,  -mal,  adv.  1.  en  gång  till,  dubbelt, 
t.  ex.  ~  so  breit.  2.  =  -mals.  -malig,  a,  ånyo 
inträffande,  upprepad,  -mals,  adv.  ännu  en 
gång. 

Nock,  -{e]f,  -c,  n.  Nocke,  -n.f.  i.  uock. 

Nomåde,  -«,  -«,  m..  nomad.  -n...  rx  --hieben,  -.'•., 
O,  w.  nomadlif. 

nomadenhaft,  nomadisch,  a.  nomadlik,  norna- 
disk,  kringvandrande. 

nomadisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  xiomadi-scra,  föra 
ett  kringvandrande  lif. 

Nomenklatur,  -en,  f.  namnförteckning. 

Nominal...  ei  -betrag,  -{e\s,  -e  f,  ni.  nominelt 
belopp.  -wert[h|,-[e]s,-e,OT. nominelt  värde. 

None,  -K,  f.  1.  nionde  timmen;  bön  vid  ni- 
onde timmen.  2.  mus.  nona.  3.  non;T;  i  romn 

sk:\  kaleuderu. 

Nonne,  -«, ./'.  (Um.  Nönnchen,  -lein,  nunna.  -n... 
Ex.  ~kleid,  -le]s,  -er,n.  nunnedrägt.  ~klös- 
ter,  -s,  -t,  n.  nunnekloster,  'v^weihe,  -»,./'. 
nunnevigning. 

nonnenhaft,  o.  nunnelik,  klosterlik. 

Nonsens,  -[es\,  -e,  m.  nonsens,  dumhet,  galen- 
skap. 


Noppe,  -n,  f.  O  nopp,  noppa. 

noppllen,  -te,  ge-t,  tr.  0  noppa. 

Nopper,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ©  noppare, 
nopperska. 

Nord,  -[e]s,  -e,  Nordlien,  -ens,  O,  m.  1.  O,  nord, 
norr.  Nach  ei.  gen  ~  åt  norr.  2.  nordanvind. 
3.  nordbo.  -armee,-e«,y.  nordarmé. -deutsch, 
rt.  nordtysk.  -gegend,  -en, ./'.  nordlig  trakt. 
-kaper,  -s,  -,  m.  7.001.  nordkapare  (Bal^na 
glacialis).  -land,  -[e]s,  -e  ei.  -er  \,  n.  1.  nor- 
danland. 2.  O,  npr.  Norrland,  -länder,  -.5,  -, 
m.  ~in,  -nen,f.  1.  nordbo.  2.  norrländing, 
norrländska,  -licht,  -[e]s.  O,  n.  norrsken. 
-mann,  -[e]s,  Nordleute,  m.  nordbo.  -6st, 
-le]s.  O,  -osten,  -s,  O,  m.  nordost,  -östlich,  a. 
nordostlig.  -Ostwind,  -[e]s,  -e,  m.  nordost- 
vind, -pol,  -[e]s,  O,  m.  nordpol,  -polfahrt, 
•en,  f  nordpolsfärd.  -polfahrer,  -s,  -,  m. 
nordpolsfarare.  -schein,  -[p]s,  O,  m.  norr- 
sken, -see,  O,  y.  npr.  Nordsjön.  -stern,-[e],?, 
O,  m.  nordstjärnan,  -wärts,  adv.  ät  norr. 
•wést,  •\e]s,  O,  -wésten,  -s,  O,  m.  nordväst. 
■westlich,  a.  nordvästlig,  -wéstwind,  -[e].s-, 
-e,  ?».  nordvästvind. 

nordisch,  a.  nordisk. 

nördlich,  n.  nordbg. 

Nördling,  -[e]s,  -e,  m.  nordbo. 

Nörgel...  se  Nergel... 

Norm,  -en,f.  norm,  regel. 

normal, «.normal,  regelbunden,  -gewicht,  -[e]s, 
-e,  n.  normalvigt,  likarevigt.  -mäss,  -es,  -e, 
7i.  normalmått,  1  i karemått.  -spurig,  n.  norinal- 
spårig.  -tracht,  -en,f.  normaldrägt.  -uhr,  -en, 
f.  noraialur,  utvisande  Normalzeit,  -zeit.  O, 
./'.  geniens:i,iii  borgerlig  tid. 

Normandie,  O,  /.  npr.  Normandie. 

Normanne,  -n,  -n,  m.  1.  normaud.  2.  norrman. 
3.  nordin;ui. 

normannisch,  a.  1.  normandisk.  2.  norsk,  norr- 
männens. 3.  nordisk,  nordmännens. 

normierllen,  -te,  -t,  tr.  reglera,  rätta  efter  ngt. 

Norne,  -n,  f  norna. 

Norwegen,  -.^-j  O,  n.  npr.  Norge. 

Norweger,-,«,-,  m.  ~in,  -neujf.  norrman,  norska. 

norwegisch,  I.  «.norsk.  II.  n.  norska,  jfr  (/e?U«cA. 

Nörz,  -es,  -e,  ni.  zooi.  flodiller  (Mustela  lutreola). 

Nbs[s]el,  -.':,  -,  n.  och  m.  ett  kubikmä.tt,  ungef.  stop. 

Not,  -e  t)./"-  1-  "öd,  t.  ex.  in  ~  geraten,  ~  lei- 
den, im  Falle  der  i^  i  nödens  stund,  etw. 
ist  'x^  ci.  von  Nöten:  ngt  är  af  nöden,  mit 
genauer  et.  harter  ci.  knapper  ~  med  knapp 
nöd.  2.  särskilda  fall.  Schivere  ~  a)  fallande- 
sot, b)  svordom,  ungef.  fan  anamma!  Viele  ei. 
seine  liebe  ~  haben  zu  ...  hafva  svårt,  haf- 
va  all  niöda  att  ...,  med  största  svårighet 
Röra  ngt;  ich  habe  ~  alles  unterzubringen: 
jag  har  svårt  att  få  plats  för  allt.  Es  hat  ~, 
f/rt.s-.s-  . . .  det  sitter  åt;  att ...  es  hat  keine  ~ 
7nit  uns:  det  har  ingen  fara  med  oss;  es 
thut  ~  dass:  det  är  nödvändigt  att;  es  thäte 
«x/,   ich  ginge  selbst  hin:  det  vore  bäst,  att 


iiljud.    tr.   transitivt,    itr.  intransitivt  ■ 


h.  har  haben. 


ill  hjälpverb. 


Nota 


523 


jag  ginge  dit  själf.  Mit  ~  med  möda,  ohne 
~  utan  tvång,  utan  tvingande  skäl,  über  ~ 
mer  än  nödvändigt  är,  zur  ~  i  nödfall. 
-anker,  -s, -,m.  4:-  nödankare,  -auswurf, -[e].«, 
O,  m.  ■i-  lastens  kastande  öfver  bord  i  sjönöd. 
-bau,  -[ej.?,  -ten,  vi.  provisori'sk  byggnad. 
-behelf,  -\e\s.  (l,  m.  nödhjälp,  nödfallsmedel. 
-brücke,  -n,  _/'.  provisorisk  bro,  nödbro. 
-brunnen,  -s,  -,  m.  reservkälla,  källa  för  nöd- 
fall, -dienst,  •[e]s,  -e,  m.  tvungen  tjänst. 
-drang,  -[e]s,  O,  m.  tvingande  nödvändighet. 
-dürft,  O,  /.  nödtorft;  tarf.  -dUrftig,  a.  nöd- 
torftig; torftig.  -dUrftigkeit,  O,./",  torftighet. 
-eimer,  -,?,  -,  m.  brandämbar.  -erbe,  -n,  -n, 
m.  jur.  arfvinge  som  i  ett  testamente  ej  fru- 
förbigås,  -fall,  -[e]s,  O,  m.  nödfall,  -feuer, 
-s,  -,  Ji.  signaleld.  -flagge,  -n,/.  nödfiagj^. 
-folglich,  a.  med  nödvändighet  följande,  -ge- 
drungen, n.  nödtvungen.  -geschrei  =  -schrei. 
-gesetz,  -es,  -e,  n.  tvångslag,  -groschen,  -.•>-, 
-,  m.  nödpeuning,  nödskilling,  nödstyfver. 
-hafen,  -s,  -f,  »"•  "t-  nödhamn,  -helfer,  -.?,  -, 
m.  hjälpare  i  nöden.  -henid[e],  -[ej.s,  -en,  n. 

trollskjorta  som  fralsar  i  nöd.  -hülfe.  O,/,  nöd- 
hjälp. -Jahr,  -\e]s,  -e,  n.  nödår,  missväxt- 
år.  -klage,  -«,/'.  klagan  öfver,  åtal  för  våld, 
i  sht  för  våldtägt.  -leidend,  a.  nödlidande. 
-lüge,  -n,  f.  nödlögn,  -mast,  -fe]«,  -en,  m.  4; 
nödmast.  -mittel,  -s,  -,  n.  nödfallsmedel. 
-münze,  -n,  f.  nödmynt,  -nagel,  -.s-,  -f,  m. 
spik  som  begagnas  i  brist  på  en  bättre;  biidi. 
=  -behelf.  -peinlich,  a.  jur.  kriminell,  brott- 
måls-, -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  =  -groschen. 
-reif,  a.  mognad  utan  att  vara  fullt  utveck- 
lad. ~es  Korn:  slösäd.  -schrei,  -[e]s,  -e,  m. 
nödrop,  -schuss,  -es,  -e  t,  m.  nödskott. 
-signal,  -[e]s,  -e,  n.  nödsignal,  -stall,  -[e]s, 
-e  t,  ™-  1-  provisoriskt  stall.  2.  nödstall, 
nödspilta.  -Stand,  -[e]s,  O,  m.  tiiistind  af  all- 
män nöd.  -taufe,  -n,  f.  nöddop,  -taufen,  *  tr. 
döpa  med  nöddop,  -wehr.  O,  f.  nödvärn. 
-wendig,  a.  nödvändig,  -wendigkeit,  -en,  f. 
nödvändighet,  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  1.  nöd- 
vändig sak.  2.  nödfallsutväg,  -zeichen,  -s, 
-,  n.  nödsignal,  -zeuge,  -n,  -n,  m.  jur.  nöd- 
vittne, -zucht.  O,  /.  våldtägt.  -züchtigen,  ' 
tr.  våldtaga,  -zwang,  -[e]s,  O,  m.  1.  nöd- 
tvång. 2.  våldtägt.  -zwängen,  *  Ir.  med  våld 
tvinga;  våldtaga. 

Nota,  -s,  f.  nota,  räkning. 

Notabilitåt,  -en,  f.  notabilitet. 

Notar,  -[e]s,  -e,  m.  notarie. 

Notariat,  -[c]s,  -e,  n.  notaries  befattning,  no- 
tariat. 

notarien,  a.  notarial-. 

Note,  -n,  f.  dim.  Nötchen,  -lein,  1.  nota.  2.  not. 
Nach  ^w  .•  eftertryckligt,  dugtigt.  F  biidi.  es 
kommt  ihm  auf  eine  Handvoll  r^^n  nicht  an  : 
han  är  ej  så  nogräknad.  3.  =  Banknote. 
■n...  Ex.  ~bank,  •en,f.  sedelutgifvande  bank. 
'>.<beilage,   -«,  /.  musikbilaga,  'v/blatt,  -[e]s, 


-er  t,  n.  notblad.  'v.büch,  -[e]s,  -er  f,  «■ 
musikhäfte.  ~feder,  -n,  f.  penna  att  skrif- 
va  noter  med.  '^handlung,  -en,  f.  musik- 
handel. 'V'linie,  -n,  f.  uoiVnna.  ~mappe, -n, 
_/'.  notportfölj,  'vpult,  -[e]s,  -e,  n.  notpul- 
pet,  notstäUare.  '^SChlUssel,  -s,  -,  m.  mus. 
klav.  '^ostimme,  -n,  f.  mus.  musikstämma. 

Noth,  nöthig  m.  m.  se  Not,  nötig  m.  m. 

notierllen,  -te,  -t,  tr.  notera,  anteckna.  Notie- 
rung,/. 

Notifikation,  -en,  f.  tillkännagifvande,  med- 
delande. 

notifizierllen,  -«c,-<,<r.tillkännagifva,  meddela. 

nötig,  a.  nödvändig,  erforderlig.  Ich  habe  etw. 
~  el.  mir  thnt  etiv.  ~  jag  behöfver  ngt. 

nötigllen,  -te,  ge-t,  tr.  nödga,  truga.  Lassen 
Sie  sich  nicht  ~  låt  ej  be  er,  krusa  ej.  Nöti- 
gung, /. 

Nötigkeit,  O,  /.  nödvändighet,  erforderlighet. 

Notiz,  -en,f.  1.  notis.  2.  anteckning,  -[en]... Ex. 
>^bach,  -\e]s,  -er  f,  n.  anteckningsbok. 

notorisch,  n.  allmänt  bekant. 

notwendig  m.  m.  se  under  Not. 

Novelle,  -n.f.  1.  novell.  2.  jur.  ny  förordning 
till  en  äldres  förklaring  eller  modifiering. 
-n...  Ex.  ~ärtig,  a.  novellartad.  ~form,  O,/, 
novellform. 

Novellist,  -en,  -en,  m.  novellförfattare. 

November,  -s,  -,  m.  november. 

Novität,  -en,  f.  ngt  nytt,  nyhet,  nouveauté. 

Novfz[e],  -en,  -en,  m.  Novfze,  -n,  f.  novis. 

nu,  I.  interj.  nå!  se  tia.  II.  oböji.  n,  och  m.  nu. 
Im  f^j  i  ett  nu. 

nubisch,  a.  nubisk. 

nüchtern,  a.  1.  nykter.  Mil  ~e7re  Magen:  på 
fastande  mage.  2.  måttlig.  3.  oförvillad, 
förståndig.  4.  prosaisk,  fadd,  kälkborger- 
1ig.   5.  fadd,  smaklös. 

Nüchternheit,  -en,  f.  nykterhet  m.  m.  se  förcg. 

Nucke,  -»,/.  nyck. 

Nudel,  -n,  f  1.  makaron,  nudel,  vermicell. 
2.  deg  att  göda  fjäderfä  med.  -holz,  -es,  -er 
t,  n.  kafle  att  kafla  ut  makaroner  med. 
-suppe,  -",./".  makaronsoppa. 

nudellln,  -te,  ge-t,  tr.  göda  fjÄderM  med  deg- 
bållar;  biidi.  fullproppa  (med  mat).  NOd[e]- 
lung,/. 

Nuditåt,  -en,  f.  nuditet,  nakenhet;  blottad 
kroppsdel. 

null,  I.  a.  (utan  komparation)  1.  noll.  2.  värdelös, 
innehållslös,  betydelselös.  Für  »v-  und  nich- 
tig erklären:  förklara  ogiltig,  upphäfva, 
annulera.  II.  -en,  f.  nolla,  -grad,  -punkt, 
-[e]s,  -c,  m.  nollpunkt. 

numerierllen,  -te,  -t,  tr.  numrera.  Numerie- 
rung,/'. 

numerisch,  a.  1.  uttryckt  isiffror,  siffer-,  t.  ex. 
~e  Gleichung :  sifferekvation.  2.  numerisk. 

Nummer,  -n,  f  nummer. 

nun,  I.  adv.  1.  nu.  »n«  und  nimmermehr :  al- 
drig  någonsin.    2.   nå,  t.  ex.  ~,  das  gestehe 


äkta  Bms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    it  ^'ötcrm.    Kx  militärisk  term. 


Nuntiatur 


f)24 


oben 


ich:  nä,  det  må  jag  säga.  ~?  nå?  ~  und? 
och  sen?  3.  ofta  oofversatt,  t.  ex.  er  mag  ~  ^"07»- 
wien  oder  nicht:  han  må  komma  eller  ej. 
II.  interj.  ~  >>/.'  nå  nå!  sakta  i  backarne! 
«N.  los!  välan!  gå  på!  III.  konj.  nu  då,  då 
nu,  t.  ex.  ~  du  mich  kennst:  nu  då  du  ei.  då 
du  nu  käaner  mig.  -mehr  (afv.  -  -).  ^  -méhro, 
adv.  numera,  hädanefter,  -méhrig,  u.  nuva- 
rande. 

Nuntiatur,  -en,  f.  påflig  beskickning. 

Nuntillus,  -US,  -i  ei.  -en,  m.  nuntie,  påfligt 
sändebud. 

nOr,  adv.  1.  blott,  endast,  bara.  2.  Wer  ~ 
hvem  än,  wns  ~  hvad  än,  wo  »x/  hvarlial.st 
än.  3.  ^  nyss,  t.  ex.  er  war  '^  hier.  ^  neuUc/i : 
helt  nj'ligen.  4.  särskilda  faii.  Er  mag  '\'  ge- 
hen: han  kan  gärna  få  gå.  Wie  kommt  er 
<%.  hierher?  hur  kan  han  väl  ha  kommit 
hit?  Was  sollen  toir  ~  sagen?  hvad  skola 
vi  väl  säga?  orta  oofversatt,  t.  ex.  SO  viel  ich  ~ 
kann:  så  mycket  jag  fiirmår,  er  hat  es  so 
gut,  wie  man  sich  ~  wünschen  kann. 

Nuss,  -e  t,  /•  1-  nöt,  va«i.  valnöt.  jVu- A i!  eine 
taube,  ci.  hohle  ~  wert:  icke  värd  ett  ruttet 
lingon.  2.  =  Kopfnuss.  3.  ©  skåra,  ränna; 
■baum,  -fej-S  -e  t,  m.  valnötsträd,  -bäumen, 
a.  af  valnöt(strä),  valnöts-,  -beize,  -n.f.  © 
valnötsbeta.  -braun,a.  valnutsbrun. -gebiiscli. 
-es,  -e,  n.  hasselbuskar,  hasselskog.  -iiäher, 
%  -lieber,  -s,  -,  m.  zooi.  nötkråka  (Caryoca- 
tactes).  -holz,  -e.«;,  O,  n.  valnötsträ.  -kern, 
-[e]s,  -e,  m.  nötkärna,  -knäcker,  -s,  -,  m. 
nötknäppare.  -schale,  -«,/.  nötskal,  -staude, 
-n,f.  -Strauch,  -[«]«,  -er  f,  m.  hasselbuske. 

Nüster,   -n,f.  näsborr  i  sht  på  (fnysande)  hastar. 

niisterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vädra. 

Nut[h][e],  -en,/.  ©  spant,  -hobel,  -s,  -,  m.  0 

spånthyfvel. 
nut[hj||en,  -ele,  gc-et,  tr.  S  spåuta. 


nutscbllen,  -[e.sj^  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  suga. 

nutz,  I.  äfv.  nütz,  a.  nyttig,  gagnelig.  Das  ist 
zu  nichts  ~  det  gagnar  till  intet.  II.  -es,  O, 
m.  gagn.  Sich  etw.  zu  ~e  machen:  draga 
nytta  af,  begagna  sig  af  ngt.  -anwendung, 
O,  f.  praktisk  användning,  -baum,  -[e]s,  -c 
t,  m.  träd  hvars  virke  kan  begagnas  till 
snickring  ei.  timring,  -bringend,  a.  gagnelig, 
inkomstbringande,  -garten,  -.s,  -f,  m.  köks- 
trädgård, -holz,  -CS,  -er  t,  "•  slöjdvirke,  jfr 
-JaMTO. -los,  a.  gagnlös,  onyttig.  -lösigkeit,0,y'. 
gagnlöshet.  -niessen,  *  tr.  uppbära  inkom- 
sten af,  hafva  nyttjanderätt  till.  -niesser, 
-s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  uppbär  in- 
komsten af,  harnyttjanderätten  tm  ngt.  -nies- 
sung.  O,/,  nyttjanderätt. 

nutzbar,  a.  nyttig,  användbar,  inkomstbrin- 
gande, -machung.  O,/,  användande  till  nytta. 

Nutzbarkeit,  O,  /.  nyttighet,  användbarhet, 
nytta,  gagn. 

1.  Nutzen,  •s,%-,  m.  nytta,  gagn,  fördel,  vinst. 
r^j  aus  etw.  ziehen:  draga  nytta  af  ngt. 

2.  nutzllen,  niitzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h. 
gagna,  vara  nyttig,  zu  etw.:  till  ngt,  jmdm  : 
(för)  ngn.  II.  tr.  begagna,  använda,  be- 
gagna sig  af. 

nützlich,  n.  nyttig,  gagnelig. 

Nützlichkeit,  i  -en,  f.  nytta,  nyttighet.  -S...  ex-. 
~princip,  -lej.'-',  -ien  ci.  -e,7i.  nyttighetsprin- 
cip, utilitarism.  '^rUchsicht,  -en,/,  nyttig- 
hetshänsyn.  ~system,  -[e]s,  -e,  n.  nyttig- 
hetssystem, utilitarism. 

Nutzung,  -en,  f.  1.  O,  begagnande,  användan- 
de. 2.  afkastning,  vinst,  inkomst,  -s...  ¥.%. 
'>.<anschlag,  -[e].s,  -e  f,  m.  taxering  af  den  af- 
kastning,   ett  jordbruk  ger.    ~recht,  -fe].«,  -e,  n. 

nyttjanderätt,    ^wertfh],    -[e]s,  O,  to.  (vär- 
det af)  en  åkers  afkastning. 
Nymphe,  -«,  /.  nymf. 


O,  "l.  -\A^  -{s},  «•  e-"  o-  /'•/'  '"■"  ''"•^'  -1  """' 
das  ~  jag  är  A  oclx  O.  II.  inlerj.  1.  o!  ack! 
ve!  -N/,  dass  er  doch  bald  käme!  ack,  måtte 
han  snart  komma!  2.  å!  ~  freilich!  ja 
visst!  '\t  doch!  jo  visst!  helt  säkert!  ~ 
nicht  doch!  icke  så!  ack  nej! 

Oåse,  -n,f.  oas. 

ob,  I.  konj.  om,  huruvida.  .Ms  ~  som  om, 
liksom  om.  'n/  auch:  om  också,  om  än.  Na 
n.i!  det  var  en  fråga,  det!  Eiupt.  »n/  er  wohl 
wiederkommt?  monne  han  kommer  tillba- 
ka?   II.  prep.  med  dat.,  rou.  och  %  ack.  Öfvcr,  pa 

andra  sidan  om  ;  genom,  för  skull.  III.  adv. 
ofvan.  n»m■^■.^  hiuki,  hkiit  i  .snis.  -angezogen,  -be- 
meldet,  -benannt,  -berührt,  -besägt,  -erwähnt, 
-erzählt,  -gemeldet,  -stehend,  a.  ofvanuämd, 

ofvanståunde.    0fr.  sma.  se  ucdan. 


Obacht  Uu-.  Ö),  O.f.  akt,  t.  ex.  ~  an f  ein-,  fack  ' 
geben,  sich  in  ~  neliman;  skydd,  beskydd, 
vård,  t.  e.v  etw.  in  ~  nehmen:  taga  ngt  i  sin 
vård,  om  händer. 

Obdach,  -[e]s,  %  -er  t,  n.  tak  (öfver  hufvudet), 
tillflykt,  hem.  -los,  a.  hemlös,  -lösigkeit,  O, 
f.  saknad  af  hem. 

obduzierljen,  -te,  -t,  tr.  obducera. 

Obediénz,  -en,f.  lydnad. 

Obelisk,  -en,  -en,  m.  obelisk. 

oben,  adv.  uppe,  uppepå,  ofvan,  ofvanpa,  t. 
ex.  ~  auf  dem  Berge,  ~  ini  Himmel,  etw.  ->.- 
in  den  Sack  legen;  von  ~  uppifrån,  nach  ~ 
uppåt.  Jmdn  von  ~  herab  ansehen:  se  ned 
på  ngn.  Jmdn  von  ^  herab  behandeln:  be- 
handla ngn  högdraget,  med  nedlåtenhet. 
Das  ~   det   öfre,   det  höga,  däruppe,   -åb. 


O    sako 


bar  Aa6en,    S.  har  i 


ober 


525 


obzwar 


adv.  uppifrån,  från  ytan.  'v  schöpfen:  ösa 
af.  -än,  adv.  öfverst,  främst,  -auf,  adv.  öf- 
verst,  ofvanpå,  på  ytan.  ~  sein  :  vara  vid 
godt  mod,  i  goda  omständigheter,  morsk. 
-aus,  adv.  ~  wollen:  syfta  högt,  vilja  flyga 
högre  än  vingarne  bära.  -benannt,  a.  ofvan- 
uämd.  -dräuf,«(/i!.  ofvanpå,  öfverst.  -[drjéin, 
adv.  till  på  köpet,  -erwähnt,  a.  ofvannämd. 
•hin,  adv.  ytligt,  lätt.  -hinaus  =  -au.s.  -werk, 
-[e]s,  O,  n.  i*  den  ofvan  vattenytan  be- 
lägna delen  af  ett  fartyg. 
ober,  a.  öfre,  f^st:  öfverst.  Die  ~cn  Klassen, 
Stände:  de  högre  klasserna,  stånden.  Alein 
r^er:  min  förman,  principal,  chef.  Der  ~e 
eines  Ordens:  en  ordens  stormästare,  tfe/- 
~e    des   Klosters:    klostrets    föreståndare, 

abbot,   prior.  Ober  bildar  t-ilrika  sms.,  hvilka  i 

allinh.  arvcrsåttas  med  Öfver-,  t.  ex.  -arm,  -[e]s,-e, 

m.  öfverarm,  -aufsehen,  -s,  -,  m.  öfverupp- 
syniugsman,  -bau,  -[?]■?,  -ten,  m.  öfver- 
byggnad,  -befehl,  -[e]s,  0,m.  öfverbefäl,  m  h 

Några    särskilda    fall    aufuras    b&r  nedan,    -bett,  -[e].-', 

-en,  n.  täcke,  -deutsch,  a.  sydtysk,  -deutsch- 
land,  -s,  O,  n.  npr.  Sydtyskland,  -faul,  n. 
genomrutten.  -fläche,  -n,  /.  yta.  -flächlich, 
rt.  ytlig,  -flächllchkelt,  -en,  f.  ytlighet,  -ge- 
walt.  O,  /.  herravälde,  -halb  se  nedan,  -hand, 
-e  ti  .f-  1-  handlofve.  2.  handen.s  yttersida. 
3.  öfverhand,  företräde,  öf vertag,  öfverläg- 
senhet,  öfvermakt.  •henid[e],  -[e]s,  .-en,  n. 
yttre  skjorta;  nattkappa,  chemisett.  -hem- 
deneinsatz,  -es,  -e  t,  in.  skjortbröst,  -herr- 
lich, a.  suverän,  herskare-,  furstlig,  ko- 
nungslig, -herrlichkeit.  O,  /.  egenskap  af 
suverän,  herravälde,  -herrschaft.  O,  /.  her- 
ravälde, -holz,  -es,  O,  n.  1.  högstammiga 
träd.  2.  grenar,  -irdisch,  a.  förekommande 
öfver  jorden,  på  jordens  yta.  -kopf,  -[e].«, 
■e  t,  m.  öfre  delen  af  hufvudet.  -land,  -[ej.s-, 
-er  t,  n.  högre  beläget  land,  högland,  -leh- 
rer, -.s-, -,  7«.  lektor,  öfverlärare.  -pfarrer, -pre- 
digen, -s,  -,  m.  förste  präst  vid  en  kyrka;  prost. 
■pniesten,  -s,  -,  m.  öfverstepräst.  -priester- 
lich, a.  öfversteprästerlig.  -prima.  O,  y".  öfre 
sjunde,  öfversta  klassen  i  eii  läroverk,  -prima- 
ner,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  högsta  klassen,  -rock, 
-[ej.s-,  -e  t,  m.  hos  män:  rock,  öfverrock,  yt- 
terrock; hos  kvinnor:  kläduing  i  möts.  till  under- 
kläderna, -schlächtjg,  -schlägig,  a.  0  som  drif- 
ves  med  öfverfall.  ~e  Mühle:  öfverfalls- 
kvarn.  -schule,  -n,  f.  högre  skola.  -Steuer- 
mann, -[e]s,  -er  f,  to.  förste  styrman.  -Stu- 
be, -«,  f.  vindskammare,  F  biwi.  hjärnan. 
-tasse,  -n,  f.  kopp,  jfr  Untertasse.  -Vorsteher, 
-s,  -,  m.  förste  föreståndare,  ofverdirektör. 
-wärts,  adv.  uppåt,  -wasser,  -s,  O,  n.  0  öfver- 
fall. Biidi.  ~  haben :  ha  öfverhand,  vara  öf- 
verlägsen.  -weit.  O,  f.  öfre  verlden  i  mou.  tiii 
underjuideu.  -zeug,  -[e]s,  -C,  u.  öfvertyg. 
oberhalb,  prep.  med  gen.  och  %  dat.  ofvanför,  öf- 
ver, uppöfver. 


Oberst,  -en,  -en,  m.  X  öfverste.  -liéutenant,  -.<!, 
-s,  m.  )&.  öfvcrstlöjtnaht. 

obgleich,  4conj.  ehuru,  ehuruväl,  fastän. 

Obhat,  O,/,  beskydd,  beskärm. 

obig,  a.  ofvanståeude,  ofvannämd. 

Objekt,  -[e]s,  -e,  n.  objekt. 

objektiv,  a.  objektiv. 

Objektivität,  O,/,  objektivitet. 

Oblate,  -n,  f.  oblat. 

obliegen,  itr.  h.  1.  egna  sig  åt,  t.  ex.  einem 
Werke.  2.  åligga. 

Obliegenheit,  -en,  f.  åliggande. 

obligatorisch,  a.  obligatorisk. 

obligierllen,  -te,  -t,  tr.  förbinda,  förpligta. 

oblong,  a.  aflång. 

Oblöngllum,  -mto[s],  -a  ei.  -en,  n.  mat.  rektangel. 

Obmann,  -[e'\s,  -er  f,  m.  1.  förman,  uppsy- 
ningsman.  2.  öfverman.  3.  öfverdomare, 
skiljedomare. 

Oboe,  -«,/.  oboe. 

Obrigkeit,  -en,  f.  öfverhet;  höga  vederbörande. 

obrigkeitlich,  a.  utgående  från  öfverheten 
öfverhets-,  öfverhetens. 

Obrist  se  Oberst. 

obschén,  konj.  ehuruväl. 

obscon,  rt.  oanständig. 

Obséquien,  plur.  likbegängelse. 

Observanz,  -en,  f.  1.  häfdvunnen  sed,  bruk. 
2.  ordensregel,  -massig,  a.  öfverensstäm- 
niande  med  ordensstadgan. 

Observation,  -en,f.  i.akttagelse. 

Observatörillum,  -um[s],  -en,  n.  Observatorium. 

obsiegen,  Itr.  h.  besegra,  segra  öfver,  jmdm: 

_  ngn. 

Obst,  -[e]s,  O,  n.  frukt,  -ärt,  -en,f.  fruktsort. 
-bau,  -[ejs,  O,  to.  fruktodling,  -baum,  -[e]s, 
-e  t,  '»•  fruktträd,  -brechen,  -s,  -,  m.  äpple- 
håf.  -ernte,  -n,  f.  fruktskörd,  -essig,  -\e\s, 
-e,  m.  fruktättika.  -frau,  -en,  f.  fruktmåug- 
lerska.  -garten,  -s,  -f,  to.  fruktträdgård. 
-gärtner,  -s,  -,  m.  fruktodlare,  -handel,  -s,  O, 
TO.  frukthandel,  -bandier,  -höken,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  frukthandlare,  -handlerska. 
-hüter,  -s,  -,  m.  fruktvaktare,  trädgårdsvak- 
tare.  -Jahr,  -[e]s,  -e,  n.  fruktar,  -kahn,  -[e].<, 
-e  t,  TO.  fruktbåt,  båt  med  frukt  till  salu. 
-kelter,  -n,  f.  fruktpräss.  -kern,  -[e]s,  -e,m. 
fruktkärna,  -korb,  -[e]*-,  -e  t,  "'•  fruktkorg. 
-laden,  -s,  -f,  to.  fruktbod.  -markt,  -[ej.s-,  -c 
t,  m.  1.  frukttorg.  2.  fruktmarknad,  -most, 
-[e]s,  -e,  TO.  ojäst  fruktvin,  -pflanzung,  -en, 
f.  fruktträdsplantering,  -reich,  a.  fruktrik. 
-wein,  -[e]s,  -e,  m.  fruktvin,  -zucht.  O,/, 
fruktodling. 

öbstllen,  -efe,  fje-et,  itr.  h.  skörda  frukt. 

Öbsten,  Öbstler,  -.?,  -,  m.  1.  frukthandlare.  2. 
fruktvaktare. 

obwalten,  itr.  h.  1.  vara  herre,  herska,  einem 
Dinge:  öfver  en  sak.  2.  vara  förhanden, 
äga  rum,  närvara. 

obwohl,  obzwår  =  obgleich. 


'  äkta  sma.    F  familju 


teknisk  term. 


Ocoident 


Ohijj 


Occidént  (äfv.  -  - -),  -[c]-^',  O,  wi.  västern,  okci- 
denten. 

occidentålisch,  a.  västerländsk. 

occupierllen,  -te,-t,tr.  ockupera.  Occupierung,/. 

Ocean  iaw.  -  -  -),  -[e]s,  -e,  m.  ocean. 

oceånisch,  a.  ocean-,  på  ei.  i  oceanen. 

Ocher  se  Ocker. 

Ochs[e],  -en,  -en,  m.  oxe.  -en...  f.%.  ~auge, 
-s,  -n,  n.  oxöga.  ~bauer,  -.s'  ei.  -n,  -u,  m. 
bonde  som  använder  oxar.  ~blut,  -[e]f,  O, 
ra.  oxblod.  ~dumm,  a.  dum  som  en  oxe. 
~fleisch,  -es,  O,  n.  oxkött.  ~händler,  -s,  -, 
»j.oxhandlare.  ~haut, -ef,/,  oxhud,  'x/junge, 
-«,  -ra,  '^knecht,  -[e]s,  -e,  m.  oxdräng,  ladu- 
gård.sdräng.  ~markt,  -[e].s-,  -e  t,  »i-  oxmark- 
nad. ~mässig  =  oflt^ig.  '^maul,  -\e^s,  -er^, 
II.  oxiimle.  ~post,  -en,  f.  F  långsam  post. 
-^Schwanz,  -e.s,  -c  t,  '«•  oxsvan.«.  '^stall, 
-[e]s,  -e  t,  in-  oxstall,  fähus,  ^tour,  -en,/. 
F  Nach  der  ~  efter  tjänsteår.  ~treiber, 
-.s,  -,  m.  oxdrifvare.  'v,zücht[l]er,  -s,  -,  m. 
en  som  uppföder  oxar.  ».^zunge,  -n,  f.  1. 
oxtunga.  2.  oxtungört  (Anchusa  oflficinalis). 

OChsllen,  -[esjf,  -te,  ge-t  =  bilffcJn. 

ochsenhaft,  «.  oxlik,  ox-,  plump,  dum, 

Ochser  =  Büßer. 

ochsig,«.  Fl.  =  ocÄ*-en/(a/'i.  2.  ofantlig,  kolossal. 

Ocker,  -s,  -,  vi.  ockra,  -farbig,  -gelb,  a.  ocker- 
färgad,  ockergul. 

Octroi,  -[s],  -s,  m.  och  ra.  oktroj. 

octroyierllen,  -te,  -t,  tr.  oktroj  era. 

Odaliske,  -«, ./'.  odalisk. 

Ode,  -ra,/,  ode.  -n...  ex  ~dichter,  -.«.  -.  m.  fl.r- 
faltare  af  oden. 

Öde,  I.  a.  öde,  obebodd,  ensam.  II.  -ii,j'.  1. 
ensamhet,  tomhet.  2.  ödemark. 

Ödem,  poet.  =  Atem. 

Odenéi,  -en,  f.  ödemark. 

oder,  honj.  eller. 

Odermennig,  -[e].s  -e,  m.  i.ot.  småborre  (Agri- 
monia). 

odios,  a.  förhatlig. 

I.  Ofen,  -.<-■,  -f,  m.  dim.  Öfchen,  Öf[eyei>i,  ugn, 
spis,  kakelugn,  kamin,  llintrr  dem  ~  hok- 
ken:  sitta  bakom  spisen,  i  kakelugnsvrån. 
-bank,  -e  t,  /•  spiselljänk.  -bruder,  -s,  -\,  w. 
=  -hocker.  -gabel,  -w,  /.  eldgaffel,  -gitter, 
-s,  -,  n.  kakelugnsgaller,  -herd,  -[e]s,  -e,  m. 
kakelugn(söppning).  -hocker,  -s,  -,  m.  ~in, 
■nen,  f.  en  som  sitter  i  spiselvrån,  stug- 
gris,  askunge,  -kachel,  -ra,  /.  kakelugnska- 
kel, -klappe,  -ra,/,  kakelugnsventil,  -kriik- 
ke,  -ra,  /  ugnsraka.  -loch,  -[eis,  -er  t,  ra. 
ugnsöppning,  -platte,  -n, /.  spiselhäll.  -rohr, 
-[eis,  -e,  n.  -röhre,  -«, /.  1.  kakelugnsrör.  2. 
kakelugnsnisch.  -russ,-f'.-.-,(),  wi.  ugnssot,  ka- 
kelugnssot. -Schaufel,  -schippe,  -ra,  /  eld- 
skyffel, -schirm,  -fcj.«,  -e,  m.  eldskärm.  -Set- 
zer, -.s,  -,  VI.  kakelngnsmakare.  -sitzer  = 
-hocker.  -wisch,  -es,  -e,  -Wischer,  -s,  -,  m. 
ugnskvast,  -ziegel,  -s,  -,  m.  eldfast  tegel. 


2.  Ofen,  -s.  O,  n.  npr.  »taden  Buda. 

offen,  a.  1.  öppen.  ~  /ie;-aus;  utan  omsvep. 
~  mit  der  Sprache  herausgehen:  tala  öp- 
pet. ~  zu  Tage  liegen:  ligga  i  öppen  dag. 
Auf  '^er  That :  på  bar  gärning,  ^e  Kasse 
bei  jvidm  haben:  få  så  mycket  pengar  man 
vill  af  ngn.  2.  vakant,  ledig,  tom,  t.  ex.  ~f 
Stelle,  der  Platz  ist  ~,  eine  Zeile  ~  lassen. 
-herzig,  a.  öppenhjärtig,  -herzigkeit,  -era,  /", 
öppenhjärtighet;  F  hål,  trasigt  ställe,  t.  ei. 
der  Rock  hat  einige  r^en.  -kundig,  a.  all- 
mänt bekant,  känd.  -kundigkeit.  O,  /  all- 
män kännedom,  -stehend,  a.  öppen;  ga- 
pande. 

offenbar  (ocu  -  -  -),  a.  uppenbar. 

offenbar,  «.  möjlig  att  öppna. 

offenbårllen,  -te,  [ge]-t,  tr.  och  sich  ~  uppen- 
bara (sig),  yppa.  Jmdm  sein  Herz  ei.  sich 
jmdm  ~  utgjuta  sitt  hjärta  för  ngn. 

Offenbarer,  -s,  -,  m.  uppenbarare. 

Offenbarung,  -en,  f.  uppenbarelse. 

Offenheit,  ü,/.  öppenhet. 

öffentlich,  o.  offentlig.  .4«/  ~e)- .S/rosse;  på 
öppen  gata. 

Öffentlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  off'entlighet.  An 
die  ~  trelen:  träda  ut  i  det  offentliga  lif- 
vet.  2.  offentlig  handling. 

Offerte,  -re,/,  anbud,  tillbud,  offert. 

Offiziål,  -[e]s,  -e,  m.  biskops  ställföreträdare 
i  verldsliga  mål. 

Offiziånt,  -en,  -en,  m.  1.  lägrc  tjänsteman.  2. 
officiant,  tjänstgörande  präst. 

Offiziell,  «.officiell. 

Offizier,  -[e]s,  -e,  m.  officer,  -s...  k^.  ~bursche, 
-n,  -n,  m.  officers  uppassare.  ~degen,  -s,  -, 
m.  officersvärja. 

Offizin,  -en,  f.  officin,  verkstad,  boktrycken, 
apotek. 

offiziös,  a.  1.  tjänstaktig,  tjänstvillig.  2.  halft 
officiell,  officiös. 

Offfzillum,  -?(mfs],  -e«,  n.  åliggande,  pligt. 

öffnllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  itr.  h.  öppna.  Eine 
Flasche  ~  draga  upp  en  bntelj.  Jmdm.  die 
Wege  ~  bereda  utvägar  för  ugn.  II.  Sich 
r^j  öppna  sig,  öppnas. 

Öffner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  en  som  öppnar. 

Öffnung,  -era,  /.  1.  O,  öppnande.  2.  öppning, 
mynning,  ingång. 

oft,  öft[r']er,  öfle[r'\st  och  of  test,  a.  ofta  före- 
kommande, vanlig;  vani.  adv.  ofta,  många 
gånger.  Wie  ~  ist  3  in  6  enthalten:  hui 
många  gånger  går  3  i  6  ?  So  '^  du  kommst . 
när  du  kommer,  so  »n*  ich  auch  kommen 
mag:  när  hälst  jag  än  må  komma.  Zum  ei. 
des  öftern  =  öfters,  -malig,  a.  ofta  uppre- 
pad,  -mals,  adv.  ofta,  många  gånger. 

öfter[sj,  adv.  då  och  då,  allt  emellanåt,  ej  så 
sällan,  ganska  ofta. 

oh  =  O  //. 

Oheim,  -[e]s,  -e,  m.  onkel,  farbror,  morbror. 

Ohm,  I.  -[e]s  el.  -era,  -e,  m.  =  rsreg.  II.  -[ejs,  -e, 


O   saknar  plur.    f  ' 


iiljud.    tr 


itr.  iotransitivt  verb.    h,  bar  haben,   S.  bar  sein  till  hjälpverb. 


Ohmen 


527 


01m 


7».  och  n.  -e[n].  f.  dim.  Öhmchen,  -lein,  åm. 
-weise,  adv.  åmvis. 

Olim!!en,  -te,  ge-t,  tr.  justera  kubikmiit. 

ohnlle,  I.  prep.  med  uck.  utan.  Eiiipt.  es  ist  iiicht 
~  det  är  ej  så  utan,  sie  ist  sc/imnck,  aber- 
(lie  andern  sind  auch  nicht  ~  hon  iir  vac- 
ker, men  de  andra  Uro  ej  häller  så  dum- 
ma, så  fula.  II.  konj.  ~  dass,  /^  zu:  utan 
att.  -gefähr  se  ungefähr,  -macht,  -en,  f.  van- 
makt; svimning.  -mächtig,  n.  vanmäktig, 
afsvimmad.  -e...  Ex.  ~das,  ~dem,  ^dies,  ndv. 
dessutom,  för  öfrigt.  ^gleichen, «.  utan  like. 
~hin  =  '^das.  ~hose,-;), -»,»».  F  sanskulott. 
~Sorge,  -n,  -n,  m.  sorglös,  glad  fyr. 

ohö,  interj.  åhå!  håhå! 

Ohr,  -[e]«,  -en,  n.  dim.  Öhrchen,  -Icin,  öra.  Bis 
uns  /^  erröten:  rodna  uppöf ver  öronen. 
Sich  aufs  ~  legen :  lägga  sig  att  sof  va. 
Sich  etw.  hinters  ~  schreiben:  lägga 
\  ngt  på  minnet.  Einen  Schalk  ei.  es  hinter 
den  ~ere  haben:  hafva  en  räf  bakom  örat. 
Jmdm  in  den  -^en  liegen:  ligga  öfver,  sätta 
åt  ngn.  Jmdm  einen  Floh  ins  '>-  setzen: 
siitta  ngn  mj'ror  i  hufvudet.  Eins  übers  ~ 
kriegen:  få  ett  slag  på  örat.  Sich  die  Welt 
um  die  ~ew  schlagen:  se  sig  omkring  i 
verklen.  Etiü.  zu  ~e«  nehmen :  lägga  märke 
till  ngt.  -bammel,  -n,f.  örhänge.  -eule,  -n, 
f.  uggla  med  örontofsar,  hornuggla,  -feige, 
-//,./■.  örfil,  -feigllen,  -te,  ge-t,  tr.  örfila  (upp). 
-finger,  -s,  -,  m.  lillfinger,  -gehänge,  -s,  -, 
■gehenl<,  -fe].?,  -e,  -geschmeide,  -.«,  -,  n.  ör- 
hänge. -höhle,  -n,  f.  öronhåla,  -läppchen, 
I  -s,  -,  71.  Örsnibb,  -loch,  -[e].s,  -er  t,  n.  hål 
[  i  öronen,  -löffel,  -s,  -,  m.  örslef.  -muschel, 
-n,  f.  örmussla.  -ring,  -fe].',  -e,  m.  örring. 
-wurm,  -[e]s, -ert,  m.  tvestjärt,  -zerreissend, 
a.  öronslitande.  -en...  ex.  ~arzt,  -[e]s,  -e  f, 
711.  öronläkare.  ~beichte,  -w,  f.  öronbikt. 
~bläser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  (öron)tas.s- 
lare.  -x/bläserei,  -en.,  f.  tissel  och  tassel. 
'^.brausen,  -s,  O,  n.  öronbrusning.  -^./diener, 
-.s-,  -,  m.  smickrare.  '-»./Icitzel,  -s,  O,  m.  ngt 
som  smeker  örat;  smicker,  »./klappe,  -n,  f. 
örflik,  örlapp  på  hattar,  mössor.  ~klingen,  -s.  O, 
M.  ringning  för  öronen,  'v/leiden,  -s,  -,  n. 
öronlidande.  ^reissen,  -.<!,  O,  n.  örsprång. 
'x.sausen,  -s.  O,  n.  öioususning.  -^schmalz, 
-es.  O,  n.  örvax.  ~schmaus,  -es,  -e  fj  w- 
öronfägnad.  ~schmerz,  -es,  -en,  m.  ~weh, 
-[e]s,  O,  71.  ondt  i  öronen,  örvärk.  ~zeuge, 
-n,  -n,  m.  öronvittne.  'V'Zwang,  -\e]s.  O,  m. 
örsprång. 

Öhr,  -[e]s,  -e,  n.  öga  på  nålar,  hamaiare  m.  m.,  Ögla, 

öra,  handtag. 
ohrllen,  öhrllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förse  med  öron, 

Tani.  blott  part.  geohrt,  geöh7't  =  ohrig.  2.  förse 

med  Ögla  m.  m.  se  Öhr. 
ohrig,   öhrig,   a.  försedd  med  öron,  vani.  i  sms., 

t.  ex.  laiig'>^  långörad,  långörig. 
öhrling,  -[e]s,  -e,  m.  tvestjärt. 


Öhse  se  Öse.   okk...  se  occ... 

Ökonom,  -en,  -en,  r«.   1.  ekonom.  2.  landtbru- 

kare. 
Ökonomie,   -en,  f.    1.    ekonomi,   hushållning, 

sparsamhet.    2.   landtbruk.    -gebäude,   -s,  -, 

71.  uthu.s,  ekonomibyggnad. 
Ökonomisch,    a.  1.    ekonomisk,  hushållsaktig, 

sparsam.  2.  landtbruks-. 
Oktav,  -[e]s,  -e,  re.  oktav(format).   -band,  -[e].?, 

-e   t,   m.   oktavband.    -format,    -[ej.s',    -e,   7i. 

oktavformat. 
Oktåvlla,    -as  ei.  -en,  f.  åttonde  klassen  uppifrån 

(vanl.  fürskolans  anar:i  klass). 

Oktave,  -«,/.  mus.  oktav. 

Oktober,  -s,  -,  m.  oktober,    -tag,  -[e]s,  -e,  m. 
oktoberdag, 

Oktro...  se  Octro... 

Okuli,  -[s],  -[s],  m.  3:e  söndagen  i  fastan. 

Okulier...  ex.  -reis,  -es,  -er,  n.  ympkvi.st. 

okuKerllen,  -te,  -t,  tr.  okulera.  Okulierung,  /. 

Okulist,  -e«,  -en,  w.  ögonläkare. 

ökumenisch,  a.  ekumenisk. 

Ö.  L.  förkortn.  =  östUche  Länge. 

Öl,  -[e]s,  -e,  71.  olja.  In  ~  malen;  biidi.  ~  ins 
Feuer  giessen :  gjuta  olja  på  elden,  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  w»-  oljeträd,  olivträd,  -bäumen, 
a.  af  olivträ,  oliv-,  -beere,  -n,  f.  oliv.  -be- 
hälter,  -s,  -,  m.  oljehus.  -berg,  -[e]s,  -e,  m. 
med  oliver  beväxt  bärg,  olivplantering;  i 
slit  npr.  Oljobärget.  -bild,  -[e].?,  -er,  m.  olje- 
färgstafla.  -blått,  -[e].?,  -er  f,  n.  olivblad. 
-druck,  -[e]s,  -e  [t],  m.  oljetryck,  -farbe, -w, 
f.  oljefärg,  -flasche,  -/t,,/',  oljeflaska,  -gar- 
ten, -s,  -f,  m.  olivträdgård,  olivplaiitering. 
-gemälde,  -s,  -,  n.  oljemålning,  -geschmack, 
-[e]s,  O,  m.  oljaktig  smak.  -götze,  -n,  -ra,  m. 
F  latmask,  klots,  träskalle,  -grund,  -[e].?.  O, 
m.  oljegrund.  -händler,  -s,  -,  m.  oljehand- 
lare, -kanne,  -«,./".  oljekanna,  -kelter,  -7i,f. 
oljepräss.  -küchen,  -s,  -,  m.  oljekaka.  -lampe, 
-n,  f.  oljelampa,  -malerei,  -en,f.  oljemål- 
ning, -miihle,  -«,  f.  oljekvarn,  oljeslageri. 
-muller  =  -schlager,  -palme,  -n,  f.  oljepalm. 
-papier,  -[e]s,  -e,  k.  oljepapper,  -russ,  -es, 
O,  m.  lampsot.  -schlager,  -s,  -,  m.  oljesla- 
gare.  -Stein,  -[e^s,  -e,  m.  oljesten.  -zweig, 
-[e]s,  -e,  m.  oljekvist. 
I  Oleander,  -s,  -,  ?«.  nerium  (Nerium  Oleander). 

Oleaster,  -s,  -,  m.  oleaster,  vild  olivbuske. 

ölHen,  -te,  ge-t,  tr.  olja,  smörja  med  olja. 

ölicht,  ölig,  a.  oljig,  oljaktig. 

Oligarchie,  -en,  f.  oligarki,  fåvälde. 
I  Öligkeit,  O,  /.  olj.aktighet. 
!  Olive,  -w,  /.  oliv.  -n...  ex.  ~ernte,  ■n,f.  oliv- 
skörd. ~farben,  'x.farbig,  a.  olivfärgad.  ~för- 
mig,  a.  olivformig.  ^griln,  a.  olivgrön. 
'x/holz,  -es,  O,  n.  olivträ.  ~lese  =  '^ernte. 
~öl,  -[e]s,  -e,  n.  olivolja.  'X'pflanzung,  -en, 
f.  olivplantering,   'x^presse,  -»,  f.  oljepräss. 

För  öfr.  jfr  sms.  med  öl. 

Oim,  -[e]s,  -e,  m.  zooi.  olm  (Proteus  anguineus). 


F  famllg&rt.    P  lägre  språk,    ^i^  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    •t'  sjöterm.    5Sc  milit&risk 


'  äkta  I 


Ölung  528 


Ölung,  -en,  f.  smörjelse. 

olympisch,  a.  olympisk. 

Omen,  -[«],  -s  ei.  Omina,  n.  omen,  förebud. 

Omet,  -s,  0,  n.  =  Grumt. 

ominös,  a.  ominös,  betydelsefull,  olycksbå- 
dande 

Omnibus,  -[-ses],  -[se],  m.  omnibus. 

Onanie,  0,/.  själfbefläckelse. 

onanierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  öfva  själfbefläckelse. 

Onkel,  -Ä.  -[s],  VI.  onkel. 

Onkelschaft,  -en,  f.  1.  egenskap  af  onkel,  far- 
brorskap.  2.  samtuge  onklar. 

Onyx,  -[es],  -e,  m.  onyx. 

opak,  a.  ogenomskinlig. 

Opal,  -[e]s,  -e,  m.  opal. 

opalisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  op.alisera,  hafva 
opalglans. 

Oper,  -n,j'.  opera.  -n...  ex.  ~bDch,  -[c].^■,  -er  f. 
n.  operatext.  ~dichter,  -.-,■,  -,  m.  operadik- 
tare.  'x.glas,  -es,  -er  f,  n.  '^gucker,  -s,  -,  m. 
operakikare.  ~haus,  -(.<,  -er  f,  «■  opera- 
(hus).  '^Sänger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen.  f.  opera- 
sångare, operasångerska.  ~text,  -[«].•;,  -e,  m. 
operatext. 

Operateur,  -[«]•'-■,  -c,  »»■  operatör. 

Operation,  -<«,  /.  operation,  -s...  Ex  ~basllis, 
-en.f.  operationsbas. 

Operette,  -n,  f.  operett. 

operierLen,  -te,  -t,  itr.  lt.  och  tr.  operera. 

opernhaft,  a.  operaartad. 

Opfer,  -s,  -,  n.  1.  offer.  2.  kollekt;  almosa, 
skärf.  -altar,  -[<^]s,  -e  f,  m.  offeraltare,  -be- 
eher,  -s,  -,  m.  offerbägare,  -hecken,  -s,  -,  «. 
offerbäcken,  kyrkbacken,  -binde,  -?«,  /.  of- 
ferbindel, -diener,  -s,  -,  w.  offerbetjänt. 
-dienst,  -[e].?,  -e,  ?».  offertjänst,  -fest,  -[e]s, 
■e,  71.  offerfest,  -feuer,  -s,  -,  n.  offereld. 
■fleisch,  -e.s  0,  n.  offerkött,  -freudigkeit,  0, 
/.  (glad)  offervillighet,  -gäbe,-«,/,  oft'er- 
gäfva.  -gebet,  -[e]s,  -e,  n.  offerböu.  -gefSss, 
-e.*;,  -e,  n.  ott'erkärl.  -geld,  -[c]s,  -er,  n.  peu- 
ningeoffer;  kollekt,  -herd,  -[e]s,  -e,  vi.  al- 
tare, -kasten,  -s,  -,  m.  offerkista,  -lamm, 
-[e]s,  -er  t,  "•  offerlam.  -messer,  -s,  -,  n. 
üfferknif.  -priester,  -s,  -,  m.  offerpräst. 
-rauch,  -[e]s,  0,  m.  offerrök,  -schale,  -«,./". 
offerskål.   -schau,    -en,  f.  offertydning,  (spå 

ilom      griiruiad     p:\)     beskådande     af    offerdjurs     iualfvor. 

-schauer,  -s,  -,  m.  offertydare.  -stock,  -[e]s, 
-e  t,  "«•  fattigbössa.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  w. 
offerdjur,  -tisch,  -es,  -e,  j».  ofl'erbord,  al- 
tare, altardisk,  -tod,  -[e].s',  0,  m.  offerdöd. 
-wesen,  -s,  0,  n.  offerväsen. 

Opferer,  -s,  -,  m.  oft"rare,  offerpräst. 

opferlln,  -te,  ye-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  offra.  2.  gifva 
(såsom  almosa),  g.ifva  en  skärf.  Opferung,,/'. 

Opium,  -s,  0,  n.  opium. 

Opponent,  -en,  -en,  m.  opponent. 

opponierlien,  -te,  -t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  upp- 
ställa emot,  opponera  (sig). 

opportun,  a.  läglig,  lämplig. 


Orden 


I  Opportunität,  -ev,  f.  lämplighet,  lämpligt  till- 

I      fälle,  mottaglighet. 

Opposition,   -en,  f.  opposition,  motstånd,  -s... 

Ex.    ~blatt,    -[e]s,  -er  t,  n.  oppositionsblad, 

-tidning.  ~partei,  -en,  f.  oppositionsparti. 

,  optierllen,   -le,   -t,  itr.  h.  välja,  göra  sitt  val. 

I      Optierung,  y. 

Optik,  O,/,  optik. 
I  Optiker,   -s,  -,  Optikus,  -,  -se  ei.  Optici,  m.  op- 
I      tiker. 
Optimåt,  -ev,  -en,  m.  optimat,  aristokrat. 
Optimist,  -en,  -en,  m.  optimist. 
optimistisch,  a.  optimistisk. 
Option,  -en,  f.  fritt  val. 
optisch,  a.  optisk. 

Opus,  -,  -  el.  Opera,  n.  opus,  arbete,  verk. 
Orakel,   -s,   -,  n.  orakel,    -befragen,   -s.  O,  v. 
-einholung,  -en,/,  orakels  rådfrågande.  -mas- 
sig, a.  orakehnässig.  -Spruch,  -[e.]s,  -e  f,  vi. 
orakelsvar,  orakelspråk. 
orakelhaft,  a.  orakelmässig. 
'  Orange,  I.  -n,  f.   1.  pomerans.   2.  apelsin.  3. 
I      orangeträd.   II.  obeji.  n.  orangegul,  -färben, 
I      -farbig,    -gelb,    a.   orangefärgad,  orangegul. 
-n...    Ex.  ~baum,  -[e].?,  -e  f,  vi.  orange-,  po- 
meransträd.  ~schale,  -«,_/'.  ponierunsskal. 
I  Orangerie,  -en,  f.  orangeri,  växthus. 
!  oratörisch,  a.  oratorisk,  talare-. 
1  Oratöriiium,   -um[s],   -en,   n.    1.  oratorium.  2. 
bönsal. 
Orchester,  -s,  -,  n.  orkester,  -begleitung,  -en.f. 

orkesterackompanjemang. 
orchestrierüen,  -te,  -t,  tr.  anordna  för  orke- 
ster. 
Ordålien,  plur.  ordalier,  gudsdom. 
Orden,  -s,  -,  m.  orden.  -s...  Ex.  ~alter,  -s.  O,  n. 
för  inträde  i  en  orden  erforderlig  ålder. 
~band,  -[e]s,  -erf,  n.  ordensband.  ~bruder, 
-s,  -t,  m.  ordensbroder.  ~brüderschaft,  -en. 
f.  brödraskap,  orden(ssällskap).  'v-chronik, 
-en,  f.  ordenskrönika.  ~geistliche(r),  (adj. 
bojn.)  m.  präst  som  är  medlem  af  en  andlig 
orden.  '>.'gelUbde,  -s,  -,  n.  ordenslöfte.  ~ge- 
neral,  -[c].s-,  -e  [t],  vi.  ordensgeneral.  ~ge- 
sellschaft,  -en,  f.  ordenssällskap,  -^glied, 
j  -[e]s,  -er,  n.  ordensmedlem.  ~haus,  -es,  -er 
j  t,  "•  ordenshus.  '>.<kapitel,  -s,  -,  «.  ordens- 
kapitel. ~kette, -H, ./'.  ordenskedja.  '>^kleid, 
-[e]s,  -er,  n.  ordensdrägt.  ~kreuz,  -«.«,  -e, 
n.  ordenskors,  'v-meister,  -.«,  -,  m.  ordensm;l- 
stare.  ~pfründe,  -n.f.  ordensgods.  ~pfrümJ- 
ner,  -s,  -,  m.  innehafvarc  af  ett  ordens- 
gods. ~regel, -«,y'.  ordensregel.  '-»^Satzung, 
-en,  f.  ordensstadga.  ~schwester.  -n,  f. 
ordenssyster,  nunna.  ~stand,  -[e]s,  O,  m. 
andliga  ståndet,  klosterlif.  ~stern,  -[cj.9, 
-e,  771.  ordensstjärna.  ~tracht,  -en,  f.  or- 
densdrägt. '>.'Verbrüderung,  -en,  f.  brödra- 
skap, -v-wesen,  -s,  O,  v.  ordensväsen,  ^zei- 
chen,  -s,  -,  n.  ordensmärke.  'x<zucht,  O,/, 
ordensdisciplin. 


O    sakDar  plur.    f  '><>■'  omljud-    ^''-  transilirt,    itr.  iotransitivt   verb.    h.  bar  haben,    S.  har  ann  tiU   bjälpTerb. 


ordentlich 


529 


Öse 


ordentlich,  a.  1.  ordentlig.  2.  ordinarie,  t.  ex. 
~er  Lehrer,  Professor.  3.  verklig,  riktig. 

Ordentlichkeit,  0,  /.  ordentlighet. 

Order,  -n,  ./'.  order,  befallning,  uppdrag,  be- 
ställning. , 

Ordinällle,-«[s], -ia,n.  -zahl, -era,/,  ordningstal. 

ordinär,  a.  ordinär,  vanlig. 

Ordinariat,    -[e\s,  -e,  n.  klassföreståndarskap 

1  Bkolnn. 

OrdinårUlum, -um [s], -en, w. ordinarie  utgiftsstat. 
Ordination,    -en,  f.   1.    ordination,  föreskrift. 

2.  prästvigning. 
ordinferllen,  -te,  -t,  tr.  1.  ordinera,  föreskrifva. 

2.  iirästviga.  Ordinierung,  _/". 
ordnllen,    -ete.  ge-et,   tr.   och  sich  ~    1.  ordna 

(sig).  2.  disponera,  förordna. 
Ordner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  ordnäre,  ordna- 
rinna,  organisatör. 
Ordnung,   -en,  f.  1.  O,  ordnande.  2.  ordning. 
Aus  der  ~  bringen:  bringa  i  oordning.  Zur 
«x-  rufen  :  kalla  till  ordningen.  Das  finde  ich 
ganz   in   der   ~    det   finner   jag   vara  i  sin 
ordning,  -s...  Ex.  ~gemäss  =  '^massig,  blie- 
be,   0,  /.  ordningskärlek,  '^liebend,  a.  ord- 
ningsälskande.  ~los,  a.  oordentlig.  ~mäs- 
sig,  a.  ordentlig,  regelbunden,  föreskrifven, 
laglig,  'x.mässigkeit,    0,  /.  regelbundenhet. 
~ruf,    -[e]s,    -e,   m.  rop  som  kallar  till  ord- 
ningen, ^sinn,   -[e]s,   O,  m.  ordningssinne. 
~strafe,  -n,  f.  disciplinärstrafi!.  ~wTdrig,  a. 
stridande  mot  ordningen,  mot  disciplinen, 
olaglig.    ^Widrigkeit,    O,  /.  brott  mot  ord- 
ningen. ~zahl,  -en,  f.  ordningstal. 
Ordonnanz,    -en,  f.  1.  order,  befallning.  2.  X 
ordonnans.    Auf  ~  sein:  vara  ordounans. 
■anzug,    -[e]s,   -e   t,   "»•    ordonnansimiforni. 
-offizier,  -[ejs,  -e,  m.  ordonnansofRcer.  -wid- 
rig,   a.    stridande    mot    föreskrifterna   för 
ordonnanstjänst. 
Ordre,  -s,  f.  =  Order. 
Organ,  -['']•',  -e,  n.  organ. 
Organisation,  -en,  f.  organisation. 
Organisator,  -s,  Organisatoren,  m.  organisatör, 
organisch,  a.  organisk. 
organisierbär,  a.  möjlig  att  organisera. 
organisierllen,   -te,   -t,  tr.   organisera.  Organi- 
sierung,/. 
Organismilus,  -us,  -en,  m.  organism. 
Organist,   -en,   -en,   vi.  »v-in,  -nen,  f.  organist, 

organistfru. 
Orgeåde,  -»,  /  Or^eåt,  -s,  -s,  m.  mandelmjölk. 
Orgel,  -n,  f.  dim.  Örgelchen  ei.  Orgelchen,  or- 
gel. Die  ~  spielen;  spela  orgel,  -bälg,  -[e].", 
-e  t)  "*•  orgelbälg,  -bau,  -[e]s,  O,  m.  orgel - 
byggnad,  -bauer,  -s,  -,  ni.  orgelbyggare. 
-Chor,  -[e]s,  -e  fj  ni.  och  n.  orgelläktare,  -ge- 
häuse,  -s,-,n.  orgellåda.  -harmoniilum, -?<?«[«], 
-era,  n.  orgelharmonium.  -kasten,  -s,  -,  m. 
orgellåda.  -pfeife,  -n,  f.  orgelpipa.  -pfeifen- 
ärtig,  a.  liksom  orgelpipor.  -Spieler,  -.5,  -,  m. 
orgelspelare.    -Stimme,    -n,  f.  orgelstämma. 


-treter, -.»,-, TO.  orgeltrampare.  -werk, -[e]s,-e, 
n.  orgelverk.  •zug,-[c]s, -et)»». orgelstämma. 

Orgeléi,  -en,  f.  orgelspel;  positivspel;  ento- 
nigt uppläsande. 

orgellin,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  spela  på  orgel, 
på  positiv;  ljuda,  klinga,  brusa,  dåna;  en- 
tonigt uppläsa,  sjunga. 

Orgie,  -n,  f.  orgie. 

Orient,  -[e]s,  O,  m.  orient,  österland,  östern. 

Orientale,  -n,  -n,  m.  österländing. 

Orientalin,  -nen,  f.  österländsk  kvinna. 

orientalisch,  a.  österländsk. 

Orientalist,  -eri,  -en,  m.  orientalist. 

orientierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  orientera 
(sig),  göra  (sig) hemmastadd.  Orientierung,/. 

Original,  I.  -[e]s,  -e,  n.  original.  II.  a.  origi- 
nell, -ausgäbe,  -n,  f.  originalupplaga,  -ko- 
pie,  -en,  f.  kopia  efter  originalet,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  original. 

Originalität,  -en,  f.  originalitet,  ursprunglig- 
het, egendomlighet. 

Orkan,  ■[e]s,  -e,  m.  orkan. 

Orlog[s]...  Ex.  -flotte,  -n,f.  örlogsflotta.  -mann, 
-[e]s,  -er  f,  m.  -schiff,  -[e\s,  -e,  ra.  örlogs- 
man, örlogsfartyg. 

Ornament,  -[e].?,  -e,  n.  ornament,  prydnad. 

ornamentierllen,  -te,  -t,  tr.  ornamentera,  pryda. 

Ornat,  -[e]s,  -e,  m.  och  %  ra.  ornat,  ämbetsskrud. 

1.  Ört,  -[e\s,  -e  [f],  m.  och  ra.  O  syl. 

2.  Ort,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Örtchen,  -lein,  fjärde- 
del af  vissa  mynt,  m&tt  och  vigter. 

3.  Ort,  -[e].?,-eei.  -e7*t,»».dim.  Örtchen, -lein,  \.% 
hörn,  spets,  kant,  gräns,  vinkel.  An  allen 
el.  aller  ~ew  und  Enden:  på  alla  håll  och 
kanter,  öfverallt.  2.  ort,  ställe,  plats,  rum. 
An  ~  und  Stelle  gelangen:  komma  fram 
till  ort  och  ställe.  Das  ist  hier  am  ~e;  det 
är  här  på  sin  plats.  Höheren  ~es;  på  högre 
ort,  gehörigen  ~es.-  på  vederbörligt  ställe, 
hos  vederbörande.  Meines  -x-es;  för  min 
del.  -SCheit,  -[e]s,  -e,  n.  svängel.  -stein,  -[e]s, 
-e,  m.  gränssten.  -s...ex.  ~angabe, -re,/,  upp- 
gift på  8tälle(n).  'x.anwesend,  a.  närvarande  i 
rummet.  ~behBrde, -TC,/.  lokal  myndighet.  ~be- 
schaffenheit,  -en,  f.  en  orts  beskaffenhet,  na- 
tur, 'x/beschreibung,  -en,  f.  ortbeskrlfniug, 
topografi.  ~gedächtnis[s],  -ses,  O,  re.  lokal- 
sinne. ~geistliche(r),  (adj.  bajn.)  vi.  präst  på 
platsen,  ^kenntnisfs],  -se,  f.  lokalkänne- 
dom. ^Veränderung,  -en,  f.  förändring  af 
vistelseort.  ^Vorsteher,  -s,  -,  m.  en  orts 
föreståndare. 

Örterlln,    -te,  ge-t,   tr.   ©   borttaga,   bortsåga 

kanterna,  höiruen  på. 
orthodox,  a.  rättrogen,  ortodox. 
Orthographie,  -en,  f.  rättskrifning,  ortografi. 
örtlich,  a.  lokal,  ort(s)-. 

Örtlichkeit,  -en,  f.  ort,  lokal,  terräng,  trakt. 
Ortolån,  -[e]s,  -e,  m.  ortolansparf. 
Ortschaft,  -en,  f.  ort,  by,  köping,  stad. 
Öse,  -re,/,  ögla,  öga,  öra. 


ns.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  miuJre  brukligt. 
enak  ordbok. 


teknisk  term. 


^. 


Osmaü... 


530 


Pack., 


Osmån...  =  Ottoman... 

Ost,  -[e]s,  -e,  Ostlien,  -ens,  0,  m.  1.  0,  ost, 
öster.  2.  ostvind.  3.  i  öster  boende,  öster- 
länding.  -got[h]e,  -«,  -n,  m.  östgot.  -indisch, 
a.  ostindisk,  -meer,  -\_e]s,  -e,  n.  östligt  haf. 
-wärts,  adv.  ostvart.  -wind,  -[e].«;,  -e,  m.  ost- 
vind,  -see,  0,y.  7ipv.  Östersjön. 

österlich,  a.  påslilik,  påsk-. 

Österün,  -7is,  O,  n.  och  t  m.,f.  ochpkr.  påsk.  -abend, 
-[e]s,-e,w.  påskafton.  -ei,-[e].'5.-er,j«.  påskägg. 
-feier,  -n,f.  =  -fest.  -feiertag,  -  [e]s,  -c,  m.  påsk- 
dag. Erster  ~  påskdag,  zweiter  <>./  annandag 
påsk.  -fest,  -\e]s,  -e,  n.  påskhögtid,  -fladen  ^ 
•huchen.  -hase,  -n,  -n,  m.  päskhare  som  säges 
lägga  piäkiisgun.  -Iterze,  -n,f.  påskljus.  -I<üchen, 
-s,-,m.  påskkaka,  i  sUt  osyradt  bröd  hos  judame. 
-lamm, -[e]s, -ert, «•  påsklam.  -Iuzei,-en./. bot. 
hållsrot  (Aristolochia).  -messe,-«,/.  1.  påsk- 
mässa. 2.  påskmarknad,  -monat,  -[e].?,  -e,  m. 
påskmånad,  -vollmönd,  -[e]s,  -e,  m.  första 
fullmåne  efter  vårdagjämningen,  -woche, 
-n,f.  påskvecka,  -zeit,  -en,/,  påsktid. 


Osterreich,  -\_e]s,  O,  n.  npr.  Österrike. 

Österreicher,  -s,  -.  m.  ^in,  -nen,  f.  österri- 
kare, österrikiska. 

österreichisch,  a.  österrikisk. 

östlich,  a.  östlig. 

Ostreich  =  Österreich. 

Otter,  -n,  f.  dim.  Öttei-chen,  -lein,  zooi.  1.  äfT. 
-s,  -,  TO.  utter.  2.  huggorm,  -bälg,  -[e]s,  -d 
t,  m.  utterskinn,  -brut,  O,/,  ormyngel.  -fang, 
-[ejs,  -e  t,  m.  utterfångst,  -feil,  -[e]s,  -e,  n. 
utterskinn,  -geziicht,  -[e]s,  O,  n.  ormyngel. 
-gift,  -[e].?,  -e,  n.  ormgift,  -n...  =  föreg.  sms. 

Ottomåne,  I.  -7t,  -h,  m.  ottoman,  turk.  II.  -7i, 
f.  ottoman,  turkisk  hvilsoffa. 

ottomånisch,  a.  ottomansk,  turkisk. 

Ouvertüre,  -n,  f.  mus.  uvertyr. 

oval,  I.  a.  II.  -[e]s,  -e,  n.  oval. 

Oxhoft,  -\e\s,  -e  [t],  n.  oxhufvud  (mått). 

Oxyd,  -[e].s-,  -e,  n.  kem.  oxid. 

oxydierllen,  -te,  -t,  tr.,  itr.  s.  och  sich  -x,  oxidera. 
Oxydierung,  /. 

Ozeån  se  Ucean. 


P. 


P,  -['.<],  -['ä],  "•  gram.  p.  Eiidi.  ein  ~  vorschrei- 
ben: sätta  p  för. 

Paar,  I.  -[e\s,  -e  men  som  måttenhet  -,  W.  dim.  Pär- 
chen, -lein,  par,  t.  ex.  ein,  drei  ~  Hosen, 
die  ~e  der  Tanzenden :  de  dansande  paren, 
ein  'VI  guter  Handschuhe  kostet  ei.  ein  ~ 
gute  Handschuhe  kosten  zwei  Mark.  ~  und 
~  ei.  ~  bei  ~  ei.  bei  ~ere  ei.  zu  <^en :  par  om 
par,  parvis.  Zu  ~ere  treiben :  tvinga  att  ge 

med  sig,  drifva  på  flykten.  II.  a.  1.  sam- 
manhörande i  par,  par-,  t.  ex.  diese  Handschuh e  j 
sijtd  nicht  r^,  ~e  Flossen.  2.  jämn.  ~  und  \ 
Jt?i~  spielen:  spela  udda  och  jämt.  III.  obest. 
räkneord,  par,  t.  ex.  vor  ein  '^  Tagen  war 
ich  mit  ein  'v<  guten  Freunden  dort,  mit  dei- 
nen ~  Thalern  kommst  du  nicht  loeit.  -blätte- 
rig, a.  bot.  parbladig.  -weise,  adv.  parvis. 
-zeit,  -en,  f.  parningstid,  jfr  foij. 

paarllen,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  sich  ~  para  (sig), 
hopp.ara,  förena  (sig)  p.irvis.  Uepaart:  a)  pa- 
rad, b)  =  paarig.  Paarung,  f. 

paarig,  a.  förekommande  parvis. 

Päbst  se  Papst. 

Pacht,  -en,  f.  -\e~\s,  -e  [t],  m.  (arrende)kon- 
trakt;  arrende;  arrendesumma.  In  '^  ge- 
ben: arrendera  bort,  in  ~  nehmen:  arren- 
dera, -anschlag,  -[e]s,  -e  f,  '«•  anslag  om  | 
arrende,  -bauer,  -s  .-i.  -n,  -n,  m.  arrendator. 
-bedingung,  -en,/.  arrende vilkor.  -brief, -[cJä, 
-e,  m.  arrendekontrakt,  -geld,  -[ej.s',  -er,  n. 
arrende(8umma).  -gut,  -[ej.s,  -erf,  «•  arren- 
degård, arrendehemman,  -herr,  -n,  -en,  m. 
arrendegifvare,  godsägare,  -hof,  -\e^s,  -e 
t,  m.  =  '^gut.  -Inhaber,  -s,  -,  m.  arrendein- 


nehafvare,  arrendator.  -kontrakt  =  -hrie/. 
-leute,  plur.  1.  arreudatorer.  2.  arrendator 
med  hustru. -lustig,  a.  som  har  lust  att  ärren 
dera.  -mann,  -[e]s,  Pachtleute,  m.  arrenda 
tor.  -meier,  -s,  -,  m.  jordarrendator,  hem 
mansbrukare.  -Schilling,  -\_e]s,  -e,  m.  ärren 
desumma.  -vertrag,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  -briej 
-weise,  adv.  på  arrende,  -zeit,  -en,/,  ärren 
detid.   -zins,  -es,  -en,  m.  arrende(summa). 

pachtbär,  a.  som  kan  arrenderas. 

pachtiien,  -ete,  ge-et,  tr.  arrendera. 

Pachter,  vani.  Pächter,  -s,  -,  m.  arrendator,  ~in, 
-nen,  /.  arrondatorska,  arrendatorshustru. 

Pachtung,  -en,  /.  1.  O,  arrende(rande).  2.  ar- 
rendegård. 

pacifizierlien,  -te,  -t,  tr.  lugna,  bringa  till  lugn, 
bilägga  tvistigheter,  stifta  fred  i  ett  land. 
Pacifizierung,,/'. 

Paciscént,  -en,  -en,  m.  kontrahent,  jfr  roij. 

paciscierljen,  -te,  -t,  itr.  h.  sluta  fred,  försona 
sig,  träffa  aftal,  ingå  förbund. 

Pack,  I.  -[e].s,  -e  [t],  m.  och  n.  dim.  Päckchen, 
-lein,  packa,  packe,  bundt,  paket,  pack- 
ning. Mit  Sack  und  ~  med  pick  och  pack. 
II.  -[c]s,  O,  n.  pack,  pöbel.  Hack  und  '^ 
kreti  och  pleti. 

Pack...jfr2.  j9a(;/,e«  och  Pack  I.  Ex.  -ån,  -s,-s,m.  F 
griphummer.  -bindfaden,  -s,  -f,  m.  packtråd, 
segelgarn,  -eis,  -es,  O,  n.  packis,  -esel,  -s,  -, 
m.  packåsna.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  fat,  fastage. 
-haus,  -es,  -er  t,  «•  -hof,  -[e]s,  -e  t,  «»•  pack- 
hus, magasin,  -kammer,  -n,  /.  packrum, 
packbod;  bagagerum,  -knecht,  -[e].?, -e,  m. 
packare,  packkarl.  -lack,  -[e]s,  O,  m.  pack- 


tha 


oljud.    tr.  transii 


itr.  intransitivt  verb.    h. 


till  hjälpverb. 


Packen 


531 


Papa 


lack,  -laken,  -leinen,  -.«,  -,  n.  -leinwand,  0,  /. 
-linnen,  -s,  -,  71.  packlakan,  packduk,  pack- 
lärft.  -meister,  -s,  -,  m.  föreståndare  för 
bagage-  ei.  pakettransporten,  -nadel,  -n,  f. 
packuål.  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  packpapper, 
karduspapper.  -pferd,  -[e]s,  -e,  «'.  packhäst. 
-räum,  -[e]s,  -e  fj  '"•  packrum,  packbod ; 
l):igagerum.  -riemen,  -s,  -,  m.  packrem.  -sat- 
te!, -s,  -f,  m.  packsadel,  -scheit,  -[e].«,  -e, 
-Stock,  -[ej.s-,  -e  t,  in-  packkäpp.  -träger,  -s, 
-,  m.  bärare,  stadsbud,  -tüch,  -[e]s,  -er  f,  n. 
packduk.  -wagen,  -s,  -[f],  m.  pack-,  frakt-, 
trossvagn,  -weise,  adv.  i  packor,  packvis. 
-zeug,  -[e]s,  -e,  n.  packväf. 

1.  Packen,  -s,  -,  m.  packe,  packa. 

2.  packllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  packa.  2.  hugga 
tag  i,  gripa,  taga,  öfverväldiga,  j..  ex.  jmd7i 
mit  den  Klauen,  mit  den  Zähnen,  beim  Ar- 
me: i  armen.  Das  Buch  packt:  boken  är 
gripande.  II.  Sich  ~  packa  sig  i  väg. 

Packer,  -s,  -,  m.  1.  packare,  packkarl.  2.  jiig. 
hund  som  griper  villebrådet. 

Packerei,  -en,  f.  packande,  packning. 

Packerei,  -en,  f.  1.  packning.  2.  paket(gods). 

Packet  se  Paket. 

Packung,  -en,  f.  packning. 

Pädagög,  -en,  -en,  m.  pedagog. 

Pädagögillum,  -um[s],  -en,  n.  uppfostringsan- 
stalt, skola  med  inackordering. 

paddellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  paddla. 

paff,  I.  interj.  paff!  II.  -[e]s,  -e,  m.  1.  knall, 
skott.  2.  utblåsning  af  tobaksrök,  rök- 
hvirfvel. 

PäKchen  se  Beffchen. 

paffllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  tr.  1.  knalla,  säga 
paff;  skjuta.  2.  blåsa  ut  tobaksrök,  bolma. 

Page,  -n,  -ra,  m.  page.  -n...  ex.  'vdienst,  -[e].«, 
-e,  m.  pagetjänst. 

paginierllen,  -te,  -t,  tr.  paginera.  Paginierung,/. 

Pagode,  -n,f.  pagod. 

pagädenhaft,  a.  pagodlik,  pagodartad. 

pah,  interj.  bah! 

Pair,  -s,  -s,  m.  pär. 

Paket,  -[e]s,  -e,  n.  paket,  -beförderung,  -en,  f. 
paketbefordran,  -begleitadresse,  -»,  /.  pa- 
ketadress, -boot,  -[e]s,  -e,  n.  paketbåt.  -post, 
-en,  f.  paketpost. 

Pakt,  -[e]s,  -e[w],  m.  paktum,  öfverenskom- 
melse,  aftal,  förbund,  fördrag. 

paktierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  öfverenskom- 
ma,  aftala,  sluta  förbund. 

Paktllum,  -?<m[s],  -a  ei.  -en,  n.  =  Pakt. 

Paladin,    -[e].s  -e,  m.  paladin,  riddare  vid  Kari 

den  Stures  hof,  si  riddare  i  allmh. 

Palais,  -,  -,  n.  =  Palast. 

Palankin,  -[e]s,  -e,  m.  palankin,  bärstol. 

Palast,  -[e\s,  -e  t,  m.  palats. 

Palatin,  -[cJ.?,  -e,  m.  1.  pfalzgrefve.  2.  ungersk 

vicekonuug. 
Paletot,  -s,  -s,  m.  paletå,  öfverrock. 
-«,y.  palett. 


Palissåde,  -n,  f.  5i$  palissad. 

Palladillum,  -um\s\,  -en,  n.  palladium,  Bkydds- 

helgedom. 
Pallasch,   -es,  -e,  m.  pallasch  (sidogcTär  med  trea, 

rak  klinga). 

Palm,  -[e]s  ei.  -en,  -ein],  m.  spann,  ungef.  1^ 
kvarter. 

Palmårum,  -[s],  -[«],  m.  palmsöndag. 

Palmüe,  -en,  f.  dim.  Fähnchen,  -lein,  1.  t  flata 
handen,  handens  inre  sida.  2.  palm.  midi. 
die  ~  erringen:  vinna  8eger(palmen).  3. 
blomhänge  af  sälg,  al,  hassel  m.  n.  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  palmträd.  -blått,  -[e].?,  -er  f, 
n.  palmblad,  -esel,  -s,  -,  m.  träåsna  som 
på  palmsöndagen  föres  omkring  i  proces- 
sion, -garten,  -s,  -f,  m.  palmplantering. 
-honig,  -[e]s.  O,  m.  vårhoning.  -kohl,  -[e]s, 
O,  m.  palmkål.  -mark,  -[e]s.  O,  n.  palmmärg. 
-Öl,  -\_e]s,  -e,  n.  palmolja.  -reich,  a.  rik  på 
palmer;  biidi.  rik  på  lagrar,  på  segrar.  -Sonn- 
tag, -[e]s,  -e,  m.  palmsöndag,  -weide,  -«,./*. 
Bälg.  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  palmvin.  -woche, 
•n,  f.  påskvecka,  -zweig,  -[e]s,  -e,  m.  palm- 
kvist,   -en...  =  rdreg.  sms. 

palmig,  a.  rik  på  palmer,  palmbevuxen. 
Pamphlet,    -[e]s,    -e,   re.    flygskrift,   pamflett. 

-Schreiber,  -s,  -,  m.  =  föij. 
Pamphletist,  -en,  -en,  m.  flygskriftsförfattare, 

pamflettskrifvare. 
Pandur,  -en,  -en,  m.  pandur  (latt  beväpnad  ungersk 

soldat). 

Paneel,  -[e]s,  -e,  n.  panel. 

paneelienlen,  -te,  -t,  tr.  panela. 

Panier,  -[e]s,  -e,  n.  baner. 

panisch,  «.  panisk. 

Panoråmlla,  -as,  -as  ei.  -en,  n.  panorama. 

Pansen  se  Panzen. 

Panther,  -s,  -,  m.  panter,  -feil,  -[e]s,  -c,  n. 
panterskinn. 

Pantoffel,  -s,  -[«],  m.  dim.  Pantöffelchen,  Pan- 
töffelein,  toffel.  liiidi.  unter  dem  ~  stehen, 
•Held,  -en,-en,m.  F  en  som  står  under  tofFel. 
-holz,  -es,  O,  n.  korkek.  -regiment,  -[e].?,  O, 
n.  F  toffelvälde.  -ritter,  -s,  -,  m.  =  -held. 

pantéffellln,  -le,  -t,  tr.  F  hålla  under  toffel. 

Pantomime,  -n,/.  pantomim. 

Panzen,  -s,  -,  m.  våm;  i  aiimh.  mage. 

Panzer,  -s,  -,  m.  pansar,  -ärmel,  -s,  -,  m.  arm- 
skena, -fisch,  -es,  -e,  m.  jooi.  pansarfisk. 
-flotte,  -», /.  pansarflotta.  -Handschuh,  -[e]s, 
-e,  m.  pansarhandske.  -hemd[e],  -[eis,  -en, 
n.  pansarskjorta,  -kette,  -n,  /.  kedja  med 
aflånga  länkar,  -masche,  -ra,  /.  pansarring. 
-platte,  -n,  f.  pansarplåt.  -reiter,  's,  -,  m. 
kyrassier.  -schiff,  -[ejs,  -e,  n.  pansarfartyg. 

panzerlln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  bepansra,  kläda  i 
pansar.  Gepanzert:  pansarklädd.  II.  Sich 
~  påtaga,  kläda  sig  i  pansar.  BUdi.  sich  ge- 
gen  etw.  >>.>  väpna  sig  mot  ngt. 

Päonie,  -«,  /.  pion. 

Papä,  -s,  -s,  m.  pappa. 


'  kfcta  ams.    F  familjärt.    P  l»gre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    &  teknisk  tenn.    i*  »jöterm.    5^  mllitärisk  term. 


Papagel 


532 


parforce 


Papagei,  -en  ci.  -[e]s,  -e[«],  m.  papegoja. 
-bauer,  •$,  -,  m.  och  n.  papegojbur,  -grün,  «. 
papegojgrön.  -weibchen,-s,  -,  71.  papegojhona. 

Päpchen,  -s,  -,  n.  F  goja,  smekord  för  papegoja. 

Papier,  -[e].s-, -e, «.papper. -adel, -s, 0,m. diplom- 
adel.-blatt,-[e]«, -erf,«. pappersblad,  -blume, 
-n,  f.  pappersblomma,  -drache,  -n,  -n,  m. 
pappersdrake,  -dünn,  a.  tumi  som  papper. 
-fabrik,  -en,  f.  pappersbruk.  -fabril<ation,  0, 
/.  papperstillverkning,  -geld,  -[e].';,  0,  n. 
papperspengar,  -geschäft,  -[e].<,  -e,  n.  pap- 
pershandel, -gulden,  -s,  -,  711.  pappersgul- 
den, -handel,  -s,0,m.  pappershandel.  -händ- 
ler,  -s,  -,  711.  pappershandlare.  -handlung, 
■en,  f.  pappershandel.  -korb,  -[e]s,  -e  f,  '»• 
papperskorg,  -laden,  -s,  -f,  m.  pappershan- 
del. -masse,  0,,/".  1.  pappersmassa.  2.  pa- 
piermaché.  -messer,  -s,  -,  n.  pappersknif. 
-mUhle,  -n,  f.  papperskvarn,  pappersbruk. 
-rolle,  -71,  f.  pappersrulle,  -schere,  -w,  /. 
papperssax.  -Schnitzel,  -s,  -,  ra.  papperslapp. 
•Staude,  -«,./'■  papyrus,  -thaler,  -*-,  -,  m.  pap- 
perstaler.  -tüte,  -n,  f.  pappersstrut.  -Wäh- 
rung, -ew,/.  pappersmyutfot,  pappersmynt- 
systeni;  pappersmyut.  -wasche,  0,  y'.stärk- 
saker  af  papper.  -Wickel,  -s,  -,  711.  papil- 
jott.  -wisch,  -es,  -e,  m.  pappersskräp,  -sudd. 

papieren,  a.  1.  af  papper,  pappers-.  2.  pap- 
persartad.  3.  som  blott  existerar  på  pap- 
peret ej  i  verkliglieten. 

Papierer,  -.s-,  -,  m.  pappersmakare. 

papierhaft,  papierig,  «.  pappersartad. 

Papillöte,  -«,/.  papiljott. 

Papismllus,  -ms  -en,  m.  papism,  papisteri. 

Papist,  -e«,  -en,  m.  =  Päpstler. 

papistisch  =  päjjstisch. 

Papp,  -[e]s.  O,  m.  barnspr.  mat. 

Papplie,  -€71,/.  1.  =  fureg.  2.  mjölklister.  3.  O 
styfning,  stärkning,  appretur.  4.  papp.  5. 
pappask,  kartong,  -arbeit,  -en,  f.  pappar- 
liete.  -band,  -[e]«,  -e  t,  »«•  pappband,  -bo- 
gen, -s,  -,  m.  pappark.  -kasten,  -s,  -,  m. 
-schaclitel,  -n,  f.  pappask,  -stoffet,  -s,  -,  m. 
F  tölp,  bondlurk.  -wa[a]re,  -n,  f.  -werk, 
-[ejs,  O,  71.  papparbete,  pappsak.  -en...  Ex. 
^.^deckel,  -.s-,  -,  7«.  papp-pärm;  F  bokbindare. 
~deckellln,  -te,  ije-t,  it7\  h.  göra  bokbindar- 
arbete.  '^form,-c»,/.  pappform.  ~stiel,-[ej.s 
-e,  711.  F  bagatell,  småsak,  obetydlighet. 

Pappel,  -n,  f.  1.  poppel.  2.  se  Käsepappel. 
-allee,  -en,  f.  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  m.  poppel- 
alle, -holz,  -es,  -C7- 1,  n.  poppelträ.  -hölzern, 
a.  af  poppelträ.  -weide,  -n,f.  1.  silfverpop- 
pel  (Populus  alba).  2.  hvitpil  (Salix  alba). 

päppeln,  I.  a.  af  poppel(trä),  poppel-.  II.  =  raij. 

päppellln,  -te,  f/e-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  baruspr.  äta. 
2.  gifva  mat,  gifva  flaskan;  uppföda  med 
flaska.  3.  tala  otydligt,  ej  tala  ur  skägget; 
prata. 

1.  pappen,  a.  af  papp,  papp-. 

2.  papplien,   -te,  ge-t,   tr.   ocu  itr.  h.  1.  barnspr. 


äta.    2.   klistra.  3.  göra  pappsaker,  förfär- 
diga af  papp. 
Pappenheimer,    -s,  -,  m.  pappenheimare,  pap- 
penheimsk    soldat.  Ordspr.    ich    kenne  meine 
~  jag  känner  mitt  folk. 
papperlapapp, //(«er/  dumheter!  prat!  sladder! 
pappicht,  pappig,  a.  klisterartad,  degig. 
Paprika,  -s.  O,  wi.  ungersk,  spansk  peppar. 
Päpst,    -[('].•,■,    -e    t.    m.    1.  påfve.  2.  en  an  bi- 
schofJ.  3.   studentspr.  två  glas  öl.  -gläubige(r), 
(adj.    bitju.)    711.    påfvedyrkare,    ultramontau. 
-krone,    -mutze,    -n,  f.   påfvekrona,   påfve- 
mossa,  tiar.   -wähl,  -en,  f.  påfveval.    -würde, 
O,  _/".  påfvevärdighet. 
Päpstin,  -7ien,f.  påfvinna. 
päpstisch,  a.  påfligt  sinnad,  nltramontan,  pa- 

pistisk. 
Päpstler,  -s,  -,  m.  påfvedyrkare,  papist. 
päpstlich,  a.  påflig.  ~er  Stuhl:  påfvestol: 
Päpstt[h]üm,    -[e}s,   O,   n.  påfvedöme,  påfve- 

välde;  papism. 
Päpstt[h]ümler,  -s,  -,  m.  papist,  påfvedyrkare. 
Papstt[hjumeléi,  -en,/,  påfvedyrkan,  papism. 
Parabel,  -«,./".  liknelse,  parabel. 
parébelhaft,  parabolisch,  a.  bildlig. 
Parade,    -n,  /.   vam.  >^  parad,  -anzug,  -[e]s,  -e 
t,  711.  X  paraddrägt,  paraduniform,  -aufzug, 
-[e]s,   -e  t,   m.  ^   parad,  defilering.    -bett, 
-[e]s,  -en,  71.  paradsäng.  -platz,  -es,  -e  t,  "»• 
lut   paradplats,    -stück,    -{_e\A,    -e,   n.    glans- 
nummer. 
paradierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  paradera. 
Paradies,    -es,  -e,  n.   1.  paradis.  2.  F  öfversta 
raden    pi   teatern,   hyllan,   -apfel,  -s,  -f,  w.  1. 
kärleksäpple.  2.  pisang.  -bewohner,  -s,  -,  w. 
~in,   -ne7i,  /.   paradisets   invånare,    -feige, 
-n,/.  pisang.  -feigenbaum,  -[e]s,  -e  t,  "«•  pi- 
sangträd    (Musa   paradisiaca).  -korn,  -[e]s, 
-er  t,  n.  paradiskorn. 
paradiesisch,   a.   paradisisk,   himmelsk,  hän- 

ryckande. 
paradox,  a.  paradox,  besynnerlig. 
Paradoxllon,  -ow[s],  -a  ei.  -e7i,  n.  paradox. 
Paragraph,  -en,  -en,  m.  paragraf. 
parallel,  «.  parallel. 

Parallele,   -/*,  /.   1.    mat.  parallel  Ii  nie.   2.  pa- 
rallel, jämförelse. 
paralysierllen,  -te,  -t,  <?•.  paralysera,  förlama. 
Paraphrase,  -n,/.  omskrifniug. 
paraphrasierllen,  -te,  -t,  tr.  omskrifva. 
Parasit,  -en,  -en,  ?h.  parasit,  snyltgäst. 
parasitenhaft,  parasitisch,  «.  parasitisk. 
Pard,  -[e]s  ei.  -en,  -e[n],  m.  leopard. 
pardauz,  intcrj.  pladask! 
Pardel,  Parder,  -s,  -,  m.  leopard. 
Pardon,  -s,  o,  ;».,.  1.  X  pardon.  2.  förlåtelse. 
Parenthese,  -«,./'.  parentes. 
parenthetisch,  a.  parentetisk  ;  inflickad. 
parförce,    adv.   ovilkorligen,  med  våld.  -jagd, 
-en,  /.    parforcejagt.  -kur,  -en,/,  hästkur. 
■ritt,  -[e]s,  -e,  m.  parforceridt. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr,  träns 


itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  /taben,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


Parfüm 


fl,  -s,  -s,  Parfüm,  -[e]s,  -£,  n.  parfym. 
Parfumerie,   ParfUmerie,  -en,  f.  1.  parfym.  2. 

jKuf_ynih:indel. 

parfumiorllen,  parfümierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~ 
parfymera  (sig). 

Parier...  ex.  -Stange,  -«,/.  parerstång. 

parierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  lyda.  2.  vå- 
ga, slå  vad  om.  3.  [Das  Pferd^  ~  plötsligt 
häjda  hästen.  4.  r*kt.  parera.   Parierung,  /. 

parisch,  a.  parisk,  från  Paros. 

Pariser,  I.  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,f.  parisare, 
parisiska.  2.  en  art  toifel.  II.  a.  parisisk. 

Paritåt,  O,  /.  likhet,  i  sm  olika  trosbekänna- 
res  likställighet. 

Park,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  park.  -ähnlich,  a.  park- 
artad,  -anlagen,  /.  plur.  parkanläggningar. 

Parkett,  -[e]s,  -e,  n.  1.  parkettgolf.  2.  teat. 
parkett.  3.  plats  innanför  skrankorna  i  en 
tingssal,    -platz,  -e,',  -e  f,  m.  teat.  parkettplats. 

parkettierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  parkettera. 

Parlament,  -[e]s,  -e,  n.  parlament,  -s...  ex. 
'^.'Sitzung,  -en,  _/'.  parlamentssammanträde. 

Parlamentär,  -[ejs,  -e  ei.  -s,  m.  Parlamentär. 

parlamentarisch,  a.  parlamentarisk. 

parlamentierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  parlamentera. 

parlierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  parlera,  prata, 
pladdra. 

Parochiäl...  es.  -kirche,  -»,  /.  sockenkyrka. 

Parochiån,  -en,  -en,  m.  sockenbo. 

Parochfe,  -en,f.  socken. 

Parodie,  -en,  f.  parodi. 

parodienhaft  =  parådisch. 

parodierllen,  -te,  -i,  tr.  parodiera. 

parödisch,  parodistisch,  a.  parodierande,  paro- 
disk. 

Parole,  -n,/.  1.  ord,  hedersord.  2.  X  lösen. 

Part,  -[e]s,  -e,  m.  och  %  n.  -en,  f.  1.  del.  2. 
part,  andel.  3.  roll,  parti. 

Partei,  -en,  f.  1.  part,  parti.  2.  parti ;  afdel- 
ning,  t.  ex.  jmds  ~  ei.  'x/  für  jmdn  ergreifen 
el.  nehmen:  taga  ngns  parti,  eine  rsj  auf 
Kundschaft  ausschicken:  skicka  ut  en  af- 
delning  för  att  rekognoscera.  3.  hushåll, 
t.  ex.  in  diesem  Hause  wohnen  vier  r^en. 
-führer,  -s,  -,  m.  partiledare,  -ganger,  -s,  -, 
m.  partigängare.  -geist,  -[e]s,  0,  m.  parti- 
anda, -genösse,  -n,  -n,  m.  medlem  af  samma 
parti,  kamrat,  -los,  a.  neutral,  opartisk. 
-löslgkeit,  O,  f.  neutralitet,  op;irtiskhet. 
-mann,  -[e]s,  -er  t  ei.  Parteileute,  m.  parti- 
man, partigängare.  -nähme.  O,  f.  partita- 
gande, partiskhet,  -sucht.  O,  f  partianda, 
partisinne,  -süchtig,  a.  beherskad  af  parti- 
sinne, -treiben,  -s,  0,n.  partiväsen.  -wut[h], 
0,f.  partilidelse. 

partélllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  dela  (sig)  i 
partier,  i  grupper.  Partéiung,  /. 

parteiisch,  parteilich,  a.  partisk. 

Parteilichkeit,  -en,  f  partiskhet. 

Parterre,  -n,  f  1.  blomstersäng,  rabatt.  2. 
teat.  parterr.  3.  bottenvåning,  nedisa  botten. 


'3  Passage 

-publikum,  -[«],  O,  n.  (publiken  på)  parterr. 
-wohnung,  -en,  f.  bottenvåning. 

partial,  a.  partiell. 

participierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  deltaga,  an  etw. 
(dat.);  i  ngt. 

Particuliér,  -s,  -«,  m.  privatman. 

Partie,  -en,  f.  parti,  t.  ex.  die  ~en  einer  Land- 
schaft, eines  Gemäldes,  eine  '\^  .spielen,  eine 
»x/  Waren,  die  -^mitmachen:  deltaga  i  lust- 
partiet, i  utflykten,  das  Mädchen  ist  eine 
gute  ~ ;  sällskap,  t.  ex.  eine  ~  Offiziere. 
-geld,  -[e]s,  0,  n.  partipengar  vid  biljard  och 
kägelspel,  -preis,  -es,  -e,  m.  partipris. 

partierllen,  -te,  -t,  tr.  utdela,  fördela. 

Partikular...  ex.  -friede [n],  -ns,  O,  m.  separat- 
fred,  -geschichte  =  Einzelgeschichte. 

Partikularismus,  -,  O,  m.  partikularism. 

Partisane,  -n,  f.  bardisan. 

Partner,  -s,  -,  m.  '>./in,  -nen,  f.  1.  delägare, 
kompanjon.  2.  medspelare. 

Partnerschaft,  O,  /.  1.  egenskap  af  delägare, 
kompanjonskap.  2.  samiiigc  delägare,  kom- 
panjoner. 

partout,  adv.  ovilkorligen,  till  hvarje  pris. 
-billet,  -\te]s,  -te  ei.  -s,  n.  biljett  som  gäller 
för  alla  platser. 

Parze,  -n,f.  parce,  norna. 

Parzelle,  -n,  f.  jordlott. 

parzellierllen,  -te,  -t,  tr.  dela  i  lotter. 

Pasch,  -es,  -e  [t],  m..  1.  tärning.  2.  tärnings- 
spel.  3.  alla,  par.  Einen  ~  werfen:  slå  en 
alla. 

Pascha,  I.  -s,  -s,  m.  pascha.  II.  se  Passah. 

paschllen,  -[es]f,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  spel.  slå  al- 
ler.  II.  tr.  och  itr.  h.  smuggla  (in). 

Pascher,  -s,  -,  m.  smugglare. 

Pascheréi,  -en,f.  smuggleri. 

paschöll,  interj.  bort! 

Paspel,  -S,  -,m.  passpoal,  list  i  sömmarna  pä  kläder. 

paspelierllen,  -te,  -t,  tr.  förse  med  passpoaler. 
Pasquille,  -n,f.  paskill,  smädeskrift. 
Pasquillånt,    -en,   -en,   m.   paskillant,   smäde- 

skrifvare. 
pasquillierllen,   -te,   -t,   itr.   h.  skrifva  smäde- 

skrifter,  uppträda  som  smädeskrifvare. 
Pass,    -es,  -e  t,  m..  1.  passgång.  2.  jäg.  vanlig 

väg,    stråkväg,    håll   »r  rofdjur  och  lägre  villebråd. 

3.  (bärg)pas8.  4.  (res)pass.  5.  [Zu']  ~  till 
pass,  läglig;  passande,  lagom,  t.  ex.  das 
kommt  mir  zu  ~,  der  Rock  ist  ihm  [zu]  »u. 
-gang,  -[e]s,  0,  m.  passgång.  -ganger,  -s,  -, 
m.  passgångare.  -karte,  -n,f.  1.  pass,  legi- 
timationsbevis. 2.  kortspel,  passkort,  jfr  pas- 
sen T,  2.  -kugel,  -n,f.  passkula  (UIl  bösspipan  pas- 
sande kula).  -Schererei,  -en,  f.  passtrakasse- 
rier, -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  lösen,  igen- 
känningsord. -zwang,  -[ejs.  O,  m.  passtvång 
tvång  att  vara  försedd  med  pass. 
Passage,  -n,  f.  passage,  genomgång,  öfver- 
fart(s8tälle);  ställe  hos  en  författare  ei.  i  ett 
musikstycke. 


*  «kta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    it  ajöterm.   »Se  militärisk  term. 


Passagier 


534 


Patsche 


Passagier,  -[e]s,  -e,  m.  passagerare,  resande. 
-boot  =  -schiff,  -gut,  -[e]s,  0,  n.  resgods. 
-schiff,  -[ej.«,  -e,  n.  passagerarebåt,  -fartyg. 
-Stube,  -n,  f.  väntsal. 

Passah,  -.<,  0,  -fest,  -[e]s,  -e,  n.  passah,  påsk. 

Passant,  -en,  -en,  m.  (genom)resande. 

Passät[wind],  -[e]s,  -e,  m.  passadvind. 

passllen,  -[es]t,  -te,  rje-t,  I.  itr.  h.  1.  vänta, 
ligga  på  lur.  Atif  etw.  (ack.)  »v/  passa,  ■vänta, 
lura  på  ngt.  2.  spci.  passa.  3.  passa,  vara 
lagom,  lämplig,  läglig.  Das passt  nicht  hier- 
her: det  passar  ej,  är  ej  på  sin  plats  här. 
4.  vara  passgångare.  II.  tr.  afpassa,  lämpa, 
an  el.  auf  ehe.  (ack);  efter  ngt,  prof  va.  III. 
Sich  ^  passa  sig,  vara  passande. 

Passepoil,  -[e]s,  -e,  m.  =  Paspel. 

passierüen,  -te,  -t,  itr.  s.  och  tr.  1.  passera,  gå, 
komma,  resa  igenom,  förbi,  öfvcr.  2.  Ftir 
etw.  ~  gå,  gälla,  anses  för  ngt.  3.  passera, 
hända. 

Passion,  -en,/,  passion,  lidelse;  lidande,  -s... 
Ex.  ~betrachtung,  -etiyj'.  passionsbetraktelse. 
~blume,  -n,  f.  passionsblomma  (Passiflora 
ccErulea).  '^geschichte,  -«,/.  lidandes-,  pas- 
sionshistoria, 'v.predigt,  -en,  f.  passions- 
predikan. ->.woche,  -n,  f.  passions-,  påsk- 
vecka. 

passionier i!en,  -te,  -t,  I.  Sich  für  etto.  ~  få 
passion,  bli  passionerad  för  ngt.  II.  Pas- 
sioniert: passionerad,  lidelsefull. 

passiv  (arv.  -'  -),  a.  passiv;  overksam. 

Passivität,  O,  f.  passivitet,  overksamhet. 

passlich,  II.  passande,  tillbörlig. 

Passlichl<eit,  0.  /.  det  passande,  tillbörlighet. 

Passus,  -,  -,  m.  1.  stycke,  ställe  i  skrift  ci.  1.-1I. 
2.  händelse,  tilldragelse. 

Pasta,  Paste,  Pasten,  f.  1.  pasta,  degartad 
massa.  2.  gemaftryck. 

Pastell,  -[e]s,  -e,  n.  pastell,  -farbe,  -«, /.  pa- 
stellfärg, -gemälde,  -s,  -,  n.  -malerei,  -en,/. 
pastellmålning. 

Pastete,  -n,  /.  pastej.  F  da  haben  wir  die  ~ 
där  ha  vi  härligheten,  -n...  ~bäcker,  -s,  -,  m. 
pastejbagare. 

Pastille,  -?»,/.  pastilj. 

Pastinake,  -»,/.  palsternacka. 

Pastor,  -s,  Pastoren,  m.  pastor,  präst,  kyrko- 
herde. 

Pastoral...  ex.  -konferenz,  -en,f.  prästmötc. 

Pastorat,  -[c].s-,  -e,  n.  1.  anställning  som  präst, 
kyrkoherdebefattning.  2.  prästgård.  3.  pa- 
storat. 

Pastorin,  -nen,  f.  pastorska. 

Pate,  -H,  -»,  m.  -n,  f.  1.  dopvittne,  faddn-, 
gudfar,  gudmor.  2.  gudbarn.  -n...  ex.  ~bri6f, 
-[e]s,-e,m.  1.  bjudningsbref  till  faddcrskai>. 
2.  bref  från  en  fadder,  '^geld,  -\_e}s,  O,  ~ge- 
-schenk,  -[_c]s,  -e,  n.  'x.groschen,  -s,  -,  ~pfen- 
nig,  -[e]s,  -e,  to.  faddergåfva.  '^stelle,  •«, /. 
Bei  einem  Kinde  ~  vertreten:  stå  fadder  åt 
ett  barn. 


Paténe,  -«,  /.  patén. 

Patent,  I.  -[e]s,  -e,  n.  1.  öppet  bref  af  laüdstur- 
sten.  2.  fullmakt  pi  cit  ämbete.  3.  patent,  pa- 
tentbref.  II.  o.  F  sprättig,  modern,  -amt, 
-[e]«,  -er  t>  »■  patentbyrå,  -schutz,  -es,  O, 
m.  patentskydd. 

patentferllen,  -te,  -t,  tr.  patentera. 

Pater,  -s,  -[s']  ei.  Patres,  m.  pater,  fader,  munk. 

Paternoster,  -[s],  -,  n.  1.  paternoster,  fader- 
vår. 2.  kula  i  rosenkransen,  som  betecknar 
ett  fadervår.  3.  rosenkrans,  -kunst,  -c  f,/- 
-werk,  -[e~\s,  -e,  n.  S  paternosterverk. 

Pathe  se  Pate. 

pathetisch,  «.  patetisk,  högstämd. 

Pathin  se  Patin. 

Pathos,  -,  O,  n.  patos. 

Patient,  -en,  -en,  m.  patient,  sjukling,  -en... 
Ex.  ~zahl,  -en,  f.  antal  patienter. 

Patin,  -nen,  f.   1.  gudmor.  2.  guddotter. 

Patriarch,  -en,  -en,  m.  patriark. 

patriarchalisch,  a.  patriarkalisk. 

Patrlciät,  -[e]s,  -e,  n.  patriciers  ställning. 

Patricier,  -s,  -,  m.  patricier.  -herrschaft,  -en, 
f.  patriciervälde. 

Patriciert[h]Qni,  -\e\s.  O,  n.  patriciers  ställ- 
ning, värdighet;  patriciervälde;  samiiige  pa- 
tricier. 

patrfcisch,  a.  patricisk. 

palrimoniål  =  erbherrlich.  -gericht,  -[e]s, -e,  «. 
domstol  i  hvilken  en  arfherre  är  domare. 
•gerichtsbarkeit,  o,  f.  en  arfherre  tillkom- 
mande domsrätt.  -gut,  -[ejs, -e?-!, «.  arfgods. 

Patrijnénillum,  -«;»[«],  -t'h  «•  arfgods. 

Patriot,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,/,  jiatriot,  fo- 
sterlandsvän. 

patriotisch,  n.  patriotisk,  fosterlandsälskande. 

Patriotismus,  -,  O,  m.  patriotism. 

Patrize,  -",./".  ©  patris. 

PatrTzi...  se  Patrici... 

Patron,  -[e]s,  -e,  m.  1.  beskyddare,  gynnare, 
patronus.  2.  skyddshelgon,  skyddspatron. 
3.  patronus  som  har  pairoiiatiätt.  4.  A  redare.  5. 
sälle.  F  lustiger  'x-  lustig  patron,  lustigkurre. 

Patronåt,  -[ej«,  -e,  n.  1.  egenskap  af  patron, 
beskyddarskap  m.  m.  se  forcg.  2.  patronat- 
(rätt).  -s...  Ex.  ^berechtigt,  a.  som  har  pa- 
tronaträtt.  ~pfarre,  -w,/.  patronelt  pasto- 
rat, 'v.recht,  -[fj.s  O,  n.  patronaträtt. 

Patrönlle,  -en,  /.  0  och  X  patron;  mönster, 
schablon,  -tasche,  -n,  /.  X  patronkök,  -en... 
Ex.  ~hülse,  -",./'.  patronhyLsa. 

patronisierllen,  -te,  -t,  tr.  beskydda. 

Patrouille,  -n,/.  >k  patrull. 

patrouillierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  s.  patrullera. 

patsch,  l..intcrj.  pladask!   II.  -es,  -e,  m.  smäll. 

Patschlle,  -en,  /.  dim.  Pätschchen,  1.  smäck, 
smäll.  2.  barnspr.  hand;  vacker  hand,  hand- 
slag. 3.  pöl,  puss;  bild!,  knipa,  klämma,  för- 
lägenhet, t.  ex.  in  der  ~  sein  ci.  sitzen,  in 
die  /x/  brinfjen.  -hand,  -e  t)./"-  »fi»  <Ji™-  -händ- 
chen,  -s,  -,  n.  =  Patsche  2.  -nass,  a.  genomvåt. 


O  «aknar  plur.    f  bar  omljud.    tr,  transilivt,    itr.  iotraositivt  Terb.    k.  har  kaben,    S.  bar  sein  till  bjälpverb. 


patschen 


535 


patschllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ooh  s.  samt  tr. 
1.  klutscha,  plaska,  traska.  2.  smacka  till, 
daska,  slå  (till),  piska.  3.  taga  med  flata 
banden. 

patt,  n.  schack,  patt. 

Patte,  -«,/.  ficklock. 

patzig,  n.  morsk,  trotsig. 

Patzigkeit,  -en,  f.  morskhet,  trots. 

Pauk...   siudontspr.  Ex.  -anzug,  -ff  J.<,  -e  t,  m.  du- 

elldrägt.  -arzt,  -[e].s  -e  t,  -doktor,  -s,  -en,  m. 

vid   duell   närvarande   läkare,   -hahn,  -[e]$, 

■e  t,  m.  förträfflig  duellsabel.  -opfer,  -.■;,  -,  n. 

en   i   duell   besegrad,  -sau,    O,  /.  -schwein, 

-[e.]g,  O,  n.  tur  vid  duell. 
Paukånt,  -en,  -en,f.  studentspr.  duellant. 
Pauke,   -n,  f.    1.   puka.  iümi.  der  ~  ein  Loch 

machen:  göra  slut  på  saken.  2.  trumhinna. 

3.  F  högtidligt  tal.  -n...  e.'c.  ~fell,  -[ej.s,  -e, 
n.  pukskinn.  '^klang,  «v/schlag,  -[e]s,  -e  f, 
m.  pukors  dån,  ljud.  ~schläger,  -s,  -,  m. 
pukslagare.  ~stock,  -[e]s,  -e  t,  ~schlägel, 
-.s-,  -,  m.  pukpinne. 

paukllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  tr.  1.  slå  på 
puka.  2.  dunka,  trumma,  slå,  t.  ex.  auf  dem 
Klaviere.  3.  F  högtidligt  förkunna,  predika. 

4.  studentsrr.  duellera,  slåss.  Sich  mit  jmdm 
~  duellera,  slåss  med  ngn.  II.  Sich'^  se  /,  4. 

Pauker,  -,<,  -,  ?«.  1.  puk(slag)are.  2.  studentspr. 
duellant. 

Paukeréi,  -en,  f.  studentspr.  1.  duell.  2.  slags- 
mål. 

Paus...  Ex.  -back,  -[c]',  -c,  m.  en  som  har  tjoc- 
ka kinder,  -backe,  -n.f.  tjock  kind.  -backig, 
a.  med  tjocka  kinder. 

Pausch  se  Bausch. 

Pause,  -n,f.  1.  paus.  2.  se  Bause. 

pauslien,  -[cs]t,  -te,  ge-t,  I.  =  pausieren.  II.  = 
bausen. 

pausierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  en  paus,  pau- 
sera. 

Pavian,  -[e].^-,  -e,  m.  babian. 

Pavillon,  -s,  -s,  m.  1.  flagga.  2.  tältduk.  3.  pa- 
viljong. 4.  (slotts)flygel. 

peccierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  fela,  synda. 

Pech,  -[e]s,  -e,  w.  1.  beck.  2.  F  otur,  malör, 
förlägenhet,  knipa,  klämma.  ~  geben:  skala, 
schappa.  -artig,  a.  beckartad.  -blume  =  -nel- 
ke.  -braun,  a.  beckbrun.  -draht,  -[e].«,  -e  f, 
m. becktråd,  -erde.  O,/,  beckjord,  bituminös 
jord.  -faden,-s,-t,m.  becktråd,  -finster,«,  beck- 
mörk.  -haube,-«,/.  beckhuf  va,  beckluf va.  -hut- 
te,  -n,f.  beckhytta.  -kappe  =  -haube.  -kessel, 
-s,-,m.  beckkittel. -kohle,-«./,  beckkol. -kränz, 
-es,  -e  t,  m.  beckkrans,  -mutze,  -n,  f.  1.  = 
-haube.  2.  kalott,  -nelke,  -n,f.  tjärblomster 
(Viscaria).  -pfanne,  -«,./'■  beckpanna.  -pflas- 
ter,  -.?,  -,  11.  beckplåster.  -schwarz,  a.  beck- 
svart, -sieder,  -$,  -,  m.  beckkokare.  -siede- 
rei,  -en,  /.  beckkokeri.  -tanne,  -n,  f.  gran, 
kådig  gran.  -vogel,  -s,  -f,  m.  F  en  som  jämt 
har  otur. 


Pelz 


pechllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1. 
lukta  bock.  2.  bränna  beck  (af). 

pechicht,  pechig,  a.  1.  beckartad.  2.  beckig. 

Pechler,  -,s-,  -,  m.  beckkokare. 

Pedal,  -[ej.s-,  -e,  n.  1.  mus.  pedal.  2.  F  ben, 
undersåtar. 

Pedant,  -en,  -en,  m.  pedant. 

pedantisch,  a.  pedantisk. 

Pedéll,  -[e].s-,  -e[ra],  m.  pedell,  vaktmästare. 

Pegel,  -s,  -,  m.  1.  skåra,  märke  som  anger 
vattenståndet,  vattenmärke.  2.  litet  våt- 
varumått. 

pegellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  mäta  vat- 
tenståndet. 2.  F  dricka,  supa. 

Peil...  Ex.  -lot[h],  -[?].<:,  -e,  n.  i.  päjllod. 

peilllen,  -te,  ge-t,  tr.  J>  päjla.  Peilung,/. 

Pein,  >|;  -en,  f.  pina,  kval.  -voll,  a.  pinsam. 

peinigllen,  -te,  ge-t,  tr.  pina,  martera,  tortera. 
Peinigung,  /. 

Peiniger,  -,s-,  -,  m.  pinare,  plågoande,  bödel. 

peinlich,  «.  1.  jur.  pinlig,  kriminell,  brottmåls-. 

~e    Frage:     pinligt    förhör   (med   användande  .-if 

tortyr),  ~  befragen:  pinligen  förhöra.  ~e  Ge- 
richtsbarkeit: kriminell  rättskipning,  doms- 
rätt i  brottmål.  2.  pinsam,  plågsam.  3. 
ängsligt  noga,  skrupulös,  småaktig. 

Peinlichkeit,  -en,  f.  1.  det  pinsamma,  plåg- 
samma i  ngt,  pinsaint  tillstånd.  2.  ängslig 
noggrannhet,  småaktighet. 

Peitsche,  -n,f.  piska.  -n...  ex.  ~griff,  -[e]s,  -e, 
m.  hiindtag  på  en  piska.  ~hieb,  -[e]s,  -e,  m. 
piskrapp.  '>..knall,  -[e].s,  -e  [t],  m.  pisksmäll. 
~schmicke,  '^schmitze,  -n,  -v/schnur,  -e  t, /• 
pisksnärt,  '^stiel,  -{el^s,  -e,  'x/Stock,  -[c]s,  -e 
t,  m.  piskskaft. 

peitschellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  lätt  slå, 
piska. 

peitschllen,  -{es^t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  piska, 
piska  på,  rappa  på,  slå. 

Peitscher,  -s,  -,  m.  en  som  piskar,  piskare. 

Pekésche,  -«,/.  rock  med  snören  på. 

Pelerine,  -n,  f.  pelerin. 

Pelikan,  -[eJ.s-,  -e,  m.  pelikan. 

Pelllle,  -en,  f.  F  skal  som  kau  afdragas  -kartoffel, 
-«,/.  F  oskalad  potatis. 

peilllen,  -te,  ge-t,  tr.  F  skala. 

Pelz,  -es,  -c,  m.  1.  skinn,  fäll,  päls.  pälsverk. 
Biidi.  jmdm  auf  den  ~  rücken:  gå  ngn  inpå 
lifvet,  jmdm  den  r^  ausklopfen :  ge  ngn  på 
pälsen,  jmdm  den  r^  waschen:  hårdt  till- 
rättavisa ngn,  P  jmdm  Läuse  in  den  ~  set- 
zen: sätta  ngn  myror  i  hufvudet.  2.  skinn, 
hinna  på  vätskor,  -ärt  -en,  f.  art  pälsverk. 
-besatz,  -es,  -e  f,  m.  pälsgarnering,  päls- 
bräm, -besetzt,  n.  jiälsbrämad.  -futter,  -.s,  -, 
n.  pälsfoder,  -handel,  -s,  O,  vi.  päls(varu)- 
handel.  -händler,  -s,  -,  m.  päls(varu)hand- 
lare.  -handschuh,  -[ejs,  -e,  m.  pälshandske. 
-käfer,  -s,  -,  m.  pälsänger  (Dermestes  pel- 
lio).  -kragen,  -s,  -[f],  m.  pälskrage,  -mantel, 
-s,  -t,  "'•  pälskappa,  pälsmantel,  -motte,  -n, 


*  tlkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    $  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    «t  sjätcrm.   >Sc  militärisk  term. 


Pelz. 


536 


Pest 


f.  pälsmal.  -raupe,  -n,  f.  luden  larv.  -sam- 
[tnejt, -[e]s, -e,w.silkesplysch,  silkesschagg. 
-Stiefel,  -s,-,m.  pälssko,  pälsstöfvel.  -t[hjier, 
-[e]s,  -e,  n.  pälsdjur.  -wa[a] re, -n, /.  päls- 
vara, -werk,  -[e]s,  -e,  n.  pälsverk. 
Pelz...  jfr  3.  pelzen,  ex.  -messer,  -s,  -,  n.  ymp- 
knif.  -reis,  -es,  -er,  n.  ympkvist. 

1.  pelzen,  a.  af  pälsverk,  päls-. 

2.  pelzllen,  -\_es\t,  -te,  ije-t,  tr.  1.  flå.  2.  F  ge 
på  pälsen,  prygla. 

3.  pelzllen,  -[cs-]^,  -te,  ge-t,  tr.  ympa. 

Pelzer,  -s,-,m.  1. ympkvist.  2. trädgårdsmästare. 

pelzicht,  pelzig,  a.  1.  luden,  hårig.  2.  om  vat 
skor:  med  skinn,  med  en  hinna  på. 

Penaten,  plur.  penater,  husgudar,  hem. 

Pendant,  -s,  -s,  n.  motstycke,  pendant. 

Pendel,  -s,  -,  n.  och  m.  pendel.  -Schwingung, 
-en,  f.  peudelsvängning. 

pendellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  svänga  som  en  ptn 
del.  2.  F  promenera,  gå. 

Pendule,  -n.f.  pendyl,  väggur,  bordur. 

Pennäl,  I.  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Pennälchen,  penn- 
fodral,  pennetui.  II.  -[e]s,  -elr]  \,  m.  F 
nybakad  student;  skolpojke,  gymnasist. 

pensée,  a.  violett. 

Pension,  -e?;,  /.  1.  pension.  2.  betalning  för 
inackordering.  3.  ställe  där  man  har  in- 
ackorderingar. 4.  skola  med  helinackorde- 
ring it  larjungarne.  5.  lärjungarnc  1  en  sådan 
skola.  -s...  Ex.  '>^anstalt,  -en,  f.  pensionsan- 
stalt, 'v^beitrag,  -[e],«,  -e  f,  '«•  bidrag  till 
pensionskassa.  ~bereclitigung,  O,/',  rätt  till 
pension,  -^fonds,  -,  -,  m.  ~kasse,  -n,  f.  pen- 
sionskassa. ~preis,  -ea,  -e,  m.  pris  för  in- 
ackordering, pensionsafgift.  '>^stand,  -[e].«, 
O,  m.  In  'x/  treten:  blifva  pensionerad. 
~vorsteher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  pensions- 
föreståndare, -förestånderska. 

Pensionär,  -[e].«,  -e  ci.  -s,  m.  pensionär. 

Pensionat,  -[e]s,  -e,  n.  pension(sanstalt),  pen- 
sionat. 

pensionierllen,  -te,  -t,  tr.  pensionera.  Pensionie- 
rung,/. 

Pensilum,  -U7ii.[s],  -a  ci.  -en,  n.  pensum. 

per,  prep.  per,  med,  t.  ex.  ~  Post:  per  post, 
med  posten,  jmdn  »^  Sie  anreden :  tilltala 
ngn  med  ni,  -v-  Achse:  med  vagn,  zwei  Mal 
~  .fahr:  två  gånger  om  året. 

perdåuz,  perdutz  =  bardauz. 

perennierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  vara  hela  året. 

perfekt,  a.  fullständig. 

perfid[e],  a.  trolös,  svekfull. 

Pergament,  -[e]s,  -e,  n.  pergament,  -tafel,  -ii, 
f.  pergamenttafla. 

pergamenten,  a.  af  pergament,  pergament-. 

Periode,  -«,  /.  period,  -n...  e.x.  ~bau,  -[e].^■, 
-ten,  m.  Rram.  periodbyggnad. 

periodisch,  n.  periodisk. 

Peripherie,  -en,  f.  periferi,  omkrets. 

Perllle,  -e.n,  f.  pärla,  -asche.  O, /.  pärlaska. 
-färben,  a.  pärlfärgad.   -gerste,  O,  /.  pärl- 


gryn.  -grau,  a.  pärlgrå,  -graupe,  -n,f.  pärl- 
gryn.  -hirse,  -n,f.  stenfrö,  pärlgräs  (Litho- 
spermum).  -huhn,  -\e\s,  -er  \,  n.  pärlhöna. 
-muschel,  -n,  f.  pärlmussla.  -mutter,  O,  /. 
pärlemor,  -muttern,  a.  af  pärlemor,  pärle- 
mor-, -schritt,  -en,  f.  pärlstil.  -en...  ex.  laus- 
ter, -n, /.  pärlmussla.  '^band,  -[e]s, -er  f, 
«.pärlband,  '^bank,  -c  t,  ,/'•  pärlbank.  »vfi- 
scher,  -s,  -,  m.  pärlfiskare.  ~fischerei,  -en, 
/.  pärlfiske(ri).  'vmädchen,  -s,  -,  n.  pärla 
bland  flickor,  präktig  flicka,  '^nadel,  -n,  f. 
pärlnål.  ~reich,  a.  rik  på  pärlor.  '>^samen, 
-s,  O,  m.  pärlfrö.  «x/SChmuck,  -\_e~\s,  -e,  m. 
pärlsmycke.  o.-schnur,  -e  f,  /.  pärlband. 

1.  perlen,  a.  af  pärlor,  pärl-. 

2.  perlllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  pärla. 
perlicht,  a.  pärlartad. 
permanent,  a.  ständig. 

Permiss,  -es,  -e,  m.  skriftlig  tillåtelse,  per- 
mission. 

permittierllen,  -te,  -t,  tr.  permittera. 

permutierlen,  -te,  -t,  tr.  byta,  utbyta,  ombyta. 
Permutierung,/". 

Perpendikel,  -.s-,  -,  n.  och  m.  perpendikel. 

Perrön,  -s,  -.s  m.  perrong. 

Pers,  -es,  -e,  m.  en  art  kattun. 

Persenning,  -en,  f.  i  presenning. 

persisch,  a.  persisk. 

Person,  -en,  f.  dim.  Persönchen,  -lein,  person. 
Die  Gutmütigkeit  in  r^  godmodigheten  själf. 
Gi-oss  von  ~  sein :  vara  storväxt.  Jmdn  von 
~  kennen:  känna  ngn  till  utseendet,  -en... 
Ex.  ~dampfer,  -«,  -,  m.  passagerareångbåt. 
~post,  -en,f.  postdiligens.  ~verkehr,  -[e]s, 
O,  m.  persontrafik,  'v.wagen,  -s,  -[t],  m.  per- 
sonvagn. ~wechsel,  -s,  O,  m.  personombyte. 
'x.zug,  -[e].«,  -e  f,  m.  persontåg. 

Personal,  -\e]s,  -e,  n.  personal,  -abgäbe,  -n,f. 
personell  skatt. 

Personalien,  plur.  I.  personalier.  2.  person- 
ligheter. 

personifizierllen,  -te,  -t,  tr.  personitiera.  Per- 
sonifizierung, /. 

persönlich,  a.  per.sonlig. 

Persönlichkeit,  -en,  f.  personlighet. 

Perspektiv,  -[e]s,  -e,  n.  kikare. 

Perspektive,  -n,  f.  perspektiv. 

perspektivisch,  a.  perspektivisk. 

persuadier.len,  -te,  -t,  tr.  öfvertala. 

pertinént,  a.  till  saken  hörande. 

Pertinénz, -[?]«»,./'.  tillbehör.  Z>«si/aMS  mit  sei- 
nen -x-ere.-  huset  med  tillhörande  lägenheter. 

Perücke,  -n,/.  peruk.  -n...  ex.  ~kopf  =  r^stock. 
/x^macher,  -s,  -,  m.  perukmakare.  'x/Stock, 
-\e]s,  -e  t,  m.  perukstock. 

Pessimist,  -en,  -en,  m.  pessimist. 

Pest,  -en,  f.  pest.  -ähnlich,  -artig,  a.  pestar- 
tad.  -arzt,  -[e]s,  -e  i,m.  pestläkare,  -beule, 
-blase,  -blatler,  -drüse,  -n,  f.  pestböld,  -es- 
sig,  -[ej.s,  -e,  m.  aromatisk  ättika  tiii  skydd 
mot  smitta.  -Hauch,  -[e]s,  -e,  TO.  pestbringande 


Q   saknar  plur.   t  Iw  omljud.    tr,  UnnsitlTt,    it?;  i4traositivt  yerb.    A.  bai-haien,    S.  har  »rf;»  till  hjalpyerb. 


pesthaft 


537 


Pfarre 


fläkt,  peetluft.  -haus,  -es,  -er  t,  «•  -hof,  -[e]s, 
-e  t,  »»•  pesthus,  -krank,  a.  pestsjuk. 

pesthaft,  a.  pestartad. 

Pestilenz,  -cn,/.  pestilens,  pest. 

pestilenziålisch,  pest[ilénz]isch,  pestlich,  a. 
pestartad.  , 

Petent,  -en,  -en,  m.  petitionär,  sökande. 

Peter,  -s,  -,  m.  npr.  Peter.  Schwarzer  ~  svart- 
peter, -s...  Ex.  ~plennig,  -[e].s,  -e,  m.  peters- 
penning. 

Petersilie,  -«,./*.  persilja.  Ihm  ist  die  -x*  ver- 
hagelt cl.  re/ve^«c<;  han  har  haft  ngn  för- 
tret,  ser  förtretad  ut.  Biidi.  r^^  pflücken:  ih 

sitta,  t.  ex.  v\  bal. 

Petition,    -en,  f.   petition,  böneskrift,  -s...  Ex. 

'>.'Weg,   -[c].«,    -e,   m.    Auf  dem  'v/g;  genom, 

med  petition(er),  genom  att  petitionera. 
petitionierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  petitionera. 
Petrefäkt,  -[e]s,  -en,  ni.  och  n.  förstening. 
Petroleum,   -[«],  O,  n.   1.  bärgolja,  petroleum. 

2.   fotogen,    -kochapparat,  -[e]s,  -e,  -kocher, 

-s,  -,  -kochofen,  -s,  -f,  m.  fotogenkök.  -lampe, 

•n.J'.  fotogenlampa. 
Petschaft,   -[e]s,  -e,  n.  sigill,  pitschaft.  -ring, 

-\e]s,  -e,  m.  sigillring.  -Stecher,  -g,  -,  m.  si- 

gillgravör,  pitscherstickare. 
petschierllen,  -te,  -t,  tr.  försegla. 

petto,  brukl.  blott  i  förbindelsen:  in  fxi  haben  el.  be- 
halten el.  fitliren.  hafva  in  petto,  i  tan- 
karne, behålla  för  sig,  ej  kungöra. 

Petz,  -es,  -e,  m.  björn. 

Petze,-«,/.  1.  björnhona.  2.  =  Belzc.3.  =Petzer. 

petzllen,  -[e.f]«,  -te,  ge-t,  tr.  oeh  itr.  h.  F  angif- 
va,  skvallra. 

Petzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  F  angifvare, 
skvallerbytta. 

Pfad,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Pfädchen,  -lein,  gång- 
stig, stig,  väg.  -los,  a.  obanad,  stiglös. 

Pfaff[e],  -en,  -en,m.  dim.  Pfäffchen,  -lein,  präst 
vani.  i  fdrakti.  bcm.,  svartrock.  -eo...  Kx.  ~beere, 
-n,  f.  svart  \ånbär.  'v.bisschen,  -s,  -,  n.  bästa 
biten  af  en  maträtt.  ~feind,  -[e]s,  -e,  m.  prästha- 
tare.  ~geschmeiss,  -es,  O,  ^^gesindel,  -s,  O, 
«^gezUcht,  -[e].<.  O,  n.  prästyngel,  prästpa- 
tr.isk.  'x.latein,  -[e]s,  O,  n.  munklatin.  ~mäs- 
sig  =  pf  affisch.  ~stück,  -[ejs,  -e,  n.  =  '^biss- 
chen.  ~volk,  -[e]s,  O,  n.  präster,  präst- 
hop. ~wes8n,  -s,  0,n.  prästväsen,  prästanda. 
~wirtfh]schaft,  O,/,  prästvälde,  prästernas 
huserande,  prästerliga  tilltag. 

pfaffenhaft  =  pf affisch. 

Pfaffent[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  1.  prästvälde,  präst- 
anda. 2.  prästerskap. 

pfäffisch,  a.  prästerlig,  (sken)helig,  bigott, 
ensidig,  inskränkt,  ofördragsam. 

Pfahl,  -[e]s,  -e  t,  m.  påle.  In  ei.  zwischen  mei- 
nen vier  Pfählen:  hemma  hos  mig,  på  mitt 
område.  Jmdn  an  den  ~  stellen:  ställa  ngn 
vid  skampålen,  -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  pålbygg- 
nad.  -bauer,  -s,  -,  m.  pålbyggare.  -brücke, 
•«,  /.  pålbro  (hviiande  på  pålar),  -bürger,  -s,  -, 


m.  1.  utanför  staden  meu  på  stadsområdet 
boende  borgare.  2.  kälkborgare,  -dort,  -[ej.s, 
■er  t,  n.  1.  by  på  en  stads  område.  2.  by  af 
pålbyggnader.  -eisen,  -s,  -,  n.  hotspett,  -gra- 
ben, -s,  -t,  m.  pålgraf,  pålad  graf,  påladt 
dike.  -hecke,  -/),  f.  pålvcrk.  -holz,  -es,  -er 
t,  ra.  pålvirke.  -mast,  _-[«]«,  -en,  m.  i^  mast 
utan  skarf.  -miihle,  -n,  f.  på  pålar  hviiande 
kvarn,  -ramme,  -n,  f.  ©  pålklubba,  pålkran. 
-werk,  -[e]s,  -e,  n.  pålverk.  -Wurzel,  -«,/.  bot. 
pålrot.  -zäun,  -[e]s,  -e  t,  »*•  palissad. 
pfähillen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  påla.  2.  binda,  binda 

upp  Tid  pålar.    3.  Spetsa  p&  påle. 

Piähiung,  -en,  f.  1.  pålning  m.  m.  se  rereg.  2. 
pålverk. 

Pfalz,  -en,  f.  1.  palats,  hofborg.  2.  O,  npr. 
Pfalz,  -graf,  -en,  -en,  m.  pfalzgrefve.  -gräfin, 
-nen,  f.  pfalzgrefvinna.  -grafisch,  -gräflich, 
a.  pfalzgreflig. 

Pfälzer,  I.  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  invånare  i 
Pfalz,  pfalzare,  pfalziska.  II.  iu.  pfälzisch, 
a.  pfalzisk. 

Pfand,  -[e]s,  -er  f,  n.  dim.  Pfändchen,  -lein, piar. 
afT.  Pfänderchen,  -lein,  pant,  a) handpant,  b) 
underpant,  hypotek,  c)  biidi.  -brief,  -[e]s,  -e, 
m.  pantbref.  -bürge,  -n,  -n,  m.  gislan.  -gläubi- 
ger, -s,  -,  m.  pantägande,  hypotekarisk  for- 
dringsägare, -haus,  -es,  -er  f,  n.  -leihe,  -n, 
f.  pantlåneinrättning,  pantbank,  -leiher,  -s, 
-,  m.  pantlånare,  -leihgeschäft,  -[e]s,  -e,  n. 
=  -leihe,  -nehmer,  -s,  -,  m.  panttagare.  -ob- 
jekt, -[e]s,  -e,  n.  =  -suche,  -recht,  -[e]s.  O,  n. 
panträtt,  -rechtlich,  a.  enligt  panträtten, 
hypotekarisk.  -sache,  -n,  f.  pant(föremål). 
-schein,  -[e]s,  -e,?».  pantsedel,  -schuld, -ere,/. 
pantskuld,  hypotekarisk  skuld.  -Schuldner, 
-s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  pant-,  hypotekarisk 
gäldenär.  -verschrelbung,  -en,  f.  pantför- 
skrifning.  -weise,  adv.  såsom  pant.  -zettel, 
-s,  -,  m.  pantsedel.  Jfr  Pfänder... 

pfändbar,  a.  som  kan  tjäna  till  pant. 

pfändbar,  a.  som  får  tagas  i  pant. 

pfändllen,  -ete,  ge-et,  tr.  panta,  utpanta,  göra 
utmätning  hos,  taga  i  utmätning,  utmäta. 
Pfändung,  /.  -s...  ex.  ~befehl,  -[e]s,  -c,  m. 
pantnings-,  utmätningsordcr. 

Pfänder,  -s,  -,  m.  exekutor. 

Pfänder...  ex.  ~spiel,  -[e]s,  -e,  n.  pantlek. 

Pfannlle,  -en,  f.  dim.  Pfännchen,  -lein,  1.  pan- 
na, gryta,  "^  biidi.  die  Kelle  nicht  an  der  <v. 
kleben  lassen  :  röra  på  sig,  vara  rask  i  vänd- 
ningarna, den  Feind  in  die  ~  hanen:  hugga 
ned  fienden.  2.  benledshåla.  -kPchen,  -s,  -, 
m.  1.  pannkaka.  2.  en  art  syltbakelse.  -en... 
Ex.  ~blech,  -[e]s.  O,  ra.  O  pannbleck.  'x.dek- 
kel,  -s,  -,  m.  pannlock.  ~flicker,  -s,  -,  m. 
kittelflickare.  ~schmied,  -[e]s,  -e,  m.  pann- 
smed.  ~stiel,    -[e]s,  -e,  m.  pannskaft. 

Pfänner,  -s,  -,  m.  ägare  till  en  saltpanna,  ett 
saltverk. 

Pfarrlle,  -era,  /.  1.  kyrkoherdesyssla,  pastorat. 


ttkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    4»  ' 


Vx  militärlsk  term. 


Pfarrei 


538 


Pferd 


2.  pastorat,  socken.  3.  sockenkyrka.  4. 
prästgård,  -acker,  -s,  -+,  m.  prästgårdsåker, 
kyrkoherdeboställe,  -adjunkt,  -[e]s  ei.  -e», 
-e[n],  m.  pastorsadjunkt,  -amt,  -[e]s,  -er  t, 
n.  kyrkoherdesyssla,  -bezirk,  -[e]s,  -e,  m. 
socken,  -dorf,  -\_e']s,  -er  f,  n.  kyrkby,  -frau, 
-en,  f.  prästfru,  -gebäude,  -s,  -,  n.  tili  präst- 
gården hörande  byggnad,  -gemeinde,  -",,/'. 
församling,  -genoss,  -en.  -en,  vi.  som  tillhui- 
samma  socken,  sockenbo,  -gut,  -[e]s,  -er  f, 
n.  kyrkoherdeboställe.  -Iiaus,  -es,  -er  \,  n. 
prästgård,  -helfer,  -s,  -,  m.  pastorsadjunkt. 
-herr,  -n,  -en,  m.  kyrkoherde,  -hof,  -[ej.s,  -e 
t,  m.  1.  gård  vid  ett  pastorsboställe.  2. 
större  prästgård,  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  1. 
prästbarn.  2.  sockenbo,  -kirche,  -n,  f.  soc- 
kenkyrka. -Siegel,  -s,  -,  n.  kyrkosigill.  -Woh- 
nung, -en,  f.  prästgård,  -zehnte,  -n,  -re,  m. 
prästtionde. 

Pfarréi,  -en,  /.  =  Pfarre. 

pfarréilich,  a.  prästerlig,  präst-,  kyrkoherde-. 

Pfarrer,  -.t,  -,  m.  kyrkoherde,  präst,  'v,in,-»ew, 
f.  prästfru. 

Pfau,  -\e\s  el.  -en,  -eti,  m.  påfogel.  -hahn,  -fe].--, 
-e  t,  m.  påfogeltupp.  -henne,  -n,  f.  -hubn, 
-[e']s,  -er  f,  n.  påfogelhöna.  -en...  Ex.  ~auge, 
•s,  -n,  n.  1.  påfogelöga.  2.  öga  på  påfogel- 
fjäder.  3.  namn  på  flera  fjärilar  .ss.  Smerin- 
thns  ocellatus  m.  fl.  '>^blau,  a.  blå  som 
ögonen  i  påfogelfjädrar.  ~rad,  -[ej-s  -er  f, 
n.  utspänd  påfogelstjärt.  's.^schwanz,  -e.s-,  -e 
t,  ~SChweif,-[e].s-,-e, TO.  påfogelstjärt.  ~spie- 
gel,  -s,  -,  TO.  =  f^cnige  2.  'v.stolz,  a.  stolt 
Bom  en  påfogel,  dumdryg.  'N/wedel,  -s,  -,  m. 
solfjäder  :if  päto^elfjädrar-. 

pfauchen  =  fauc/ien. 

Pfauin,  -nen,  f.  påfogelhöna. 

Pfd.  (St.),  rorkortn.  =  Pfund  {Sterlhtfj). 

Pfeffer,  -s,  -,  w.  peppar.  Biiai.  im  ~  tfein  ei. 
liegen:  vara  i  knipa,  i  klämma,  -biichse,  -n, 
f.  peppardosa.  -fass,  -es,  -er  \,  T,ini.  dim. 
-fässchen,  -s,  -,  n.  pepparkar.  -korn,  -[e].', 
-er  t,  11.  pepparkorn,  -kraut,  -[ejs,  -er  f,  n. 
krasse  (Lepidium).  -kOchen,  -s,  -,  m.  pep- 
parkaka, -kuchler,  -s,  -,  m.  pepparkaksba- 
gare.  -minze,  O,  /.  pepparmynta.  -miihle, 
-n,  f.  pepparkvarn,  -nuss,  -e  t,  /■  peppar- 
nöt, -sack,  -\e\s,  -e  t,  to.  1.  pepparsäck.  2. 
F  krämare,  kryddkrämare.  -schwamm,  -[eJs, 
-e  t;  »"■  pepparling.  -Staude,-«,/.  -Strauch, 
-[eJs,  -er  t,  TO.  pepparV)uske. 

pfefferiln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  peppra,  niidi.  jmdm 
den  Pelz  ^  ge  ngn  på  pälsen.  II.  Ur.  h. 
smaka,  bränna  som  peppai-. 

Pfeife,  -re,  _/'.  pipa.  lüidi.  die  ~  in  den  Suck 
stecken:  taga  skeden  i  vackra  handen,  -n... 
Ex.  ~beschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  pipbeslag. 
'xydeckel,  -s,  -,  m.  piplock.  'v/erde.  O,/,  pip- 
lera. ~kopf,  -[e]s,  -e  t,  m-  piphufvud.  ~pur- 
rer,  ~räumer,  -s,  -,  to.  piprensare.  ~rohr, 
-[eJs,  -e,  n.  1.  pipskaft.  2.  till  hvisselpipor 


lämpligt  rör.  '■^spitze,  -n,  f.  pipmunstycke. 
~stiel,  -[ej.s,  -e,  m.  pipskaft;  F  wmi.  spin- 
delben.   ~stopfer,  -s,  -,  TO.  pipstoppare. 

pfeifen,  pfiff,  pfiffe,  gepfiffen,  itr.  h.  och  tr. 
pipa,  hvissla,  hvina,  susa.  Biidi.  in  ei.  aus 
einem  anderen  Loche  ~  tala  ur  en  annan 
ton. 

Pfeifer,    -s,  -,  to.  pipare,  hvisslare,  musikant 

på  W?i.=  insfrumeut. 

Pfeiferei,  -e«,  /.  pipande,  hvisslande,  blå- 
sande. 

Pfeil,  -[e]s,  -e,  in.  pil.  -eisen,  -s,  -,  n.  pilspets 
af  järn.  -fisch,  -CS,  -C,  TO.  näbbgädda,  -förmig, 
a.  pilformig.  -geschwind,  a.  pilsnabb,  -gift, 
-[e]s,  -e,n.  pilgift  fiiu  pilars  förgiftande),  -schnell, 
a.  pilsnabb,  -schuss,  -es,  -e  f,  to.  pil(skott). 
-schütze,  -re,  -re,  to.  pilskytt,  bågskytt,  -spit- 
ze, -re,  /.  pilspets. 

Pfeiler,  -s,  -,  m.  pelare,  -brücke,  -w,  /.  på  pe- 
lare hvilande  bro.  -schaft,  -[e]s,  -e  t,  to.  & 
pelarskaft.    -Spiegel,    -.•<•,    -,    to.    väggspegel 

meUan  tvänne  RnsWr.    -Stein,  -[eJs,  -e,  TO.  basalt. 

-tisch,  -es,  -e,  to.  pelarbord.  -weite,  -n,  /.  af- 

stånd  mellan  pelarne. 

Pfenni[n]g,  -[e]s,  -e  men  som  myntenhet  -,  TO.  pfen- 
nig,     mynt    med    ett    efter  ort  och  tid  varierande  värde, 

nu  ungof.  0,89  Öre.  -ausgabe,  -n,f.  öresupp- 
laga, öresedition,  -fuchser,  -s,  -,  to.  F  gni- 
dare,  snålvarg.  -fuchserei,  -en,  f.  F  snålhet, 
gnideri.  -fuchsern,  *  itr.  h.  vara  snål,  nidsk. 
-meister,  -,«,  -,  to.  kassaförvaltare. 

Plerch,  -[c]s,  -e,  m.  fålla,  inhägnad,  -hiitte, 
-n,  f.  -karren,  -s,  -,  to.  hydda,  kärra  för  her- 
dar att  tillbringa  natten  i.  -recht,  -[e]s,  O, 
n.  =  Hürdenschlag  b.  -schlag  =  Hürden- 
schlag. 

pferchüen,  -te,  ge-t,  tr.  instänga  i  fålla;  sam- 
manpacka, sammantränga. 

Pferd,  -[e]s,  -e,  n.  häst.  Biidi.  das  ~  heim 
Schwänze  aufzäumen  ei.  hinter  den  Wagen 
spannen:  bära  sig  bakvändt  åt,  alle  ^e 
reiten:  förstå  sig  på  allt,  sich  aufs  hohe  ci. 
grosse  '^  setzen:  sätta  sig  på  sina  höga 
hästar,  -e...  Ei.  ~apfel,  -s,  -t,  m.  hästlort. 
■v/arbeit,  -en,f.  arbete  för  hästar,  widi.  svårt, 
tungt  arbete.  ~arzt,  -[e]s,  -e  t>  »»•  häst-, 
djurläkare.  ~bahn,  -en,  f.  spårväg,  häst- 
bana. ~bahngesellschaft,  -ere,  _/'.  spårvägs- 
bolag. ~bändiger,  -s,  -,  m.  hästtämjare. 
'%/bauer,  -s  ei.  -re,  -«.  m.  bonde  som  har  hä- 
star, storbonde,  »v-bestand,  -|ej.s-.  O,  to.  upp- 
sättning af  hästar.  '>^bohne,  -n,  f.  1.  bond- 
böna,  hästböna  (Vicia  faba).  2.  böna  i  hä- 
stens tänder.  ~bremse,  -n,  f.  1.  fäbroms. 
2.  häststyng.  '^decke,  -«,  /.  hästtäcke. 
'v.diebstahl,  -[e]s,  -e  t,  '«•  häststöld,  '^egel, 
-s,  -,  m.  hästigel.  'x.eisenbahn  =  r^bahn. 
~esel,  -.-•,  -,  TO.  mulåsna.  '>^fleisch,  -es,  O,  n. 
hästkött,  '^fliege,  -«,  /.  fäbroms.  '^frohne, 
-re,  f.  häst-,  kördagsverke.  ~füss,  -es,  -e  f, 
m.  1.  hästfot,  hästhof.  2.  klumpfot.  ~futter. 


O  «akc 


t  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intraasitivt  verb.    h.  har  haben,   S.  bar  $exn  till  hjalpvcrl). 


pferdehaft 


539 


Pflege 


-«,  0,  m.  hästfoder.  >x,geschirr,  -[e]s,  -e,  n. 
seldon.  ~gurt,  -[e]s,  -e,  m.  sadelgjord,  bnk- 
gjord.  ~haar,  -[e]s,  -e,  n.  1.  tagel.  2.  häst- 
hår. ~händler,  -s,  -,  in.  hästhandlare.  ~huf, 
-[«'J.'!,  -e,  m.  hästhof.  ~jude,  -«,  -n,  m.  hiist- 
skojare.  '>^junge,  -n,  -n,  m.  etallpojke. 
'>.<katnm,  -[ej*-,  -e  t,  m.  hästkam,  hästskrapa. 
'>.<kenner,  -s,  -,  m.  hästkännare.  ~knecht, 
-[e\s,  -e,  m.  stalldräng.  ~kraft,  -ef,/- häst- 
kraft, '^krippe,  -n,  f.  (häst)krubba.  ~kun- 
dige(r),  (adj.  bojn.)  m.  hästkännarc.  ~leine, 
-11,/.  1.  (häBt)töm.  2.  draglina,  lina.  ~mäh- 
ne,  -n,/.  hästman.  '>.-mäkler,  -s,  -,  m.  häst- 
månglare,  hästskojare.  ~niarkt,  -[e]s,  -e  f, 
VI.  hästmarknad,  '-»^massig,  o.  hästlik,  häst-. 
~milch,  0,/.  stomjölk.  ~nuss,  -e  \,f.M 
^lags  stor  valnöt.  ~rennbahn,  -en,  f.  rännar- 
bana,  kapplöpningsbana.  ^rennen,  -s,  -,  n. 
kapplöpning,  kappkörning.  '>.<schwanz,  -es, 
-e  t,  ~schweif,  -[e]s,  -e,  m.  hästsvans, 
'>.<SChtMemnie,  -n,  f.  lögställe  för  hästar. 
'v/Stall,  -[e]5,  -e  t,  m-  stall.  ^Striegel,  -s,-,m. 
hästskrapa.  ~tränke,  -n,  f.  vattningsplats 
för  hästar.  ~treiber,  -.?,  -,  m.  hästdrifvare. 
"^Verleiher,  -^vermietihjer,  -s,  -,  m.  hyrkusk, 
åkare,    -^zucht,  0,/'.  hästafvel. 

pferdehaft,  pferdisch,  n.  hästartad,  häst-. 

Pferdner,  -s,  -,  m.  =  PJ'erdebauer. 

Pfiff,  -[e^s,  -e,  m.  1.  hvissling.  Einen  ~  t/nin : 
hvissla  ett  tag.  2.  obetydlighet.  3.  mha  un 
väia  varor,  ungcf.  kvarter.  4.  knep. 

Pfifferling,  -[e]s,  -e,  m.'  1.  bot.  a)  pepparling,  1)) 
kantarell.  2.  obetydlighet.  Keinen  '^  -wert: 
ej  värd  ett  rundstycke,  värdelös. 

pfiffig,  a.  fiffig,  knepig. 

Pfiffigkeit,  -en,  f.  fitiighet,  knep. 

Pfiffikus,  -,  -se,  ni.  F  tiffikus. 

Pfingstllen,  -ens,  -en,  n.  -en,  f.  pingst,  -abend, 
-[ejs,  -e,  m.  pingstafton,  -bier,  -fej.s-,  -e,  n. 
pingstnöje.  -blume,  -7i,f.  pion.  -huhn,  -[e]s, 
-er  t)  «•  skatthöna  som  lemnas  till  pingst. 

-OChS,  -en,  -en,  m.  pingstoxe  (mctt  kran.sar  rryrtci 
tjur,  som  pingstaftonen  fördes  i  procession).  -SCtlieSSen, 

•s,  -,  n.  målskjutning  till  pingst,  -weide,  -n, 
f.  bete  som  kreaturen  släppas  ut  på  till 
pingst,  -woche,  -n,f.  pingstvecka,  -zeit,  O, 
_/'.  pingsttid. 

pfingstlich,  a.  pingstlik. 

Pfirsche,  -n,/.  Pfirsich,  -[c]»',  -e,  m.  -e.f.  Pfir- 
siche, -«,./"■  1.  persika.  2.v.ani.n*.  persikoträd. 
Pfirsich...  ex.  •blüt[h]e,  -n,f.  persikoblomma. 
-kern,  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  persikokärna. 

Pflanz...  Ex.  -garten,  -s,  -f,  in.  plantskola,  träd- 
skola, -holz,  -es,  -ert,  «■  planterpinne.  -reis, 
-es,  -er,  n.  sättkvist,  skott,  -schule,  -n,  f. 
plantskola.  -Staat,  -[e]s,  -en,  m.  koloni. 
■Stadt,  -e  t,  /.  koloni,  dotterstad.  -Städter, 
-s,  -,  m.  kolonist,  nybyggare,  -stock,  -{e'\s, 
-e  t,  "*•  !•  planterpinne.  2.  moderkupa. 
-wölk,  -[e]s,  -er  f,  n.  kolonieter,  koloni,  -zeit, 
•en,  f.  planteringstid. 


pflanzbär,  a.  som  kan  planteras. 

Pflanze,  -n,  f.  dim.  PJlänzchen,  -lein,  planta, 
växt,  ört.  -n...  v.%.  'N/ähnlich,  ~ärtig,  a.  växt- 
lik,  växtartad.  'v/beet,  -\_e]s,  -e,  n.  plant- 
Bäng,  land.  'V'büch,  -[e]s,  -er  f,  n.  herbarium. 
~erde.  O,  _/'.  växtjord.  'N.^fressend,  «.  växt- 
ätande. ~garten,  -s,  -f,  m.  botanisk  träd- 
gård, «v/gattung,  -en,f.  växtart.  ~gift,  -[e]s, 
-c,  «.  växtgift,  vegetabiliskt  gift.  'v^kenner, 
-s,  -,  m.  växtkännare,  botanist,  »v/kost,  0,f. 
vegetabilisk  föda.  '^.<kunde,  O,  /.  botanik. 
r^leben,  -s.  O,  n.  plantlif,  växtlif;  vegete- 
rande lif.  ~lehre.  O,  /.  botanik,  '^nahrung 
=  Inhöst.  ~reich,  I.  -[e]s,  O,  n.  växtrike.  II. 
a.  rik  på  växter.  ~sammler,  -.<i,  -,  m.  växt-, 
örtsamlare,  botanist.  'N^seele,  -n,  f.  växt- 
själ.  ~t[h]ier,  -[e].«,  -e,  n.  zooi.  djurväxt, 
zoofyt.  ~wachst[h]Om,  -[e]s.  O,  n.  växtlig- 
het, vegetation.  »v/Welt,  O, ,/".  växtrike. 

pflanzllen,  -[es]<,  -te,  (je-t,  I.  tr.  1.  plantera, 
anlägga;  biidi.  inplanta;  uppställa,  t.  ex.  Bäu- 
me, Gärten,  etv).  in  jnids  Herz,  Kanonen 
auf  (len  Wall.  2.  ympa.  II.  Sich  »^  1.  växa, 
växa  upp.  2.  slå  sig  ned. 

pflanzenhaft,  a.  växtartad. 

Pflanzent[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  1.  växtlif.  2.  växt- 
rike. 

Pflanzer,  -5,  -,  m.  1.  planterare.  2.  kolonist, 
nybyggare.  3.  plantageägare.  4.  sättkvist. 

pflanzlich,  a.  vegetabilisk,  växt-. 

Pflänzling,  -[e].?,  -e,  m.  sättkvist,  skott,  planta. 

Pflanzung,  -en,  f.  1.  O,  planterande.  2.  plan- 
tering, anläggning.  3.  plantage.  4. nybygge, 
koloni. 

Pflaster,  -s,  -,  n.  dim.  Pflästerchen,  -lein,  1. 
plåster.  Englisches  ~  muschplåster.  2.  fet- 
lapp som  en  gevitrskula  inviras  i.  3.  Stenläggning. 

Das  1^  treten:  gå  och  drifva,  flanera.  F 
biidi.  Paris  ist  ein  ei.  iii  P.  ist  es  ein  teures  ei. 
hcisses  ei.  hartes  /v/  det  är  dyrt  att  lefva  i 
P.  -kasten,  -s,  -,  m.  1.  plåsterlåda.  2.  F 
kvacksalfvare.  -kocher,  -s,  -,  m.  F  plåster- 
prins, apotekare,  kvacksalfvare.  -ramme, 
-n,  f.  0  jungfru,  -setzer  =  Pflasterer,  -stein, 
-[e],?,  -e,  m.  1.  sten  till  stenläggning,  gat- 
sten. 2.  en  sons  hård  pepparkaka.  -Streicher 
=  -kocher.  -treter,  -s,  -,  m.  dagdrifvare,  fla- 
nör, -treterei,  O,  f.  dagdrifveri,  flanerande. 
-ziegel,  -s,  -,  m.  tegelsten  till  gatläggning. 

Pflasterer,  -s,  -,  m.  stenläggare. 

pflasterlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  lägga  plåster  på, 
plåstra.  2.  stenlägga.  Pflasterung,  /. 

Pflaume,  -re,  /.  plommon,  -n...  Ex.  '^baum, 
-[e]s,  -e  t,  "*■  plommonträd,  ^kern,  -[eis, 
-e,  m.  plommonkärna.  '>^kachen,  -s,  -,  m. 
plommonkaka.  ~mus[s],  -es,  -e  ei.  -er  f,  n. 
plommonmos.  ~stein,  -[e]s,  -e,  m.  skai  af  en 
plommonkärua.  ~weich,  a.  mjuk  som  plom- 
mon el.  =  flaumenweich. 

Pflege,  O, "/.  vård,  skötsel,  -bedürftig,  a.  i  be- 
hof  af  vård.  -befohlene(r),  (adj.  b»jn.)  m.  och  /. 


sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk,    ^t^  mindre  brukligt.   #  teknisk  term.    4*  sjäterm.    5i<  milit&rlsk  term. 


»kt» 


pflegen 


540 


pfundig 


åt  ngns  vård  anförtrodd  person,  skyddsling, 
myndling,  -eitern,  phir.  fosterföräldrar. 
•kind,  -[e]s,  -<!'•,  n.  fosterbarn,  -los,  a.  utan 
vård.  -mutter,  -f,  ,/*•  fostermor,  -sohn,  -[c]'-', 
-e  t,  m.  fosterson,  -tochter,  -f, /.  fosterdot- 
ter, -väter,  -s,  -t,  m.  fosterfar. 
pflegllen,  -te,  ge-t,  I.  ti-,  ei.  itr.  h.  med  gen.  vår- 
da, sköta,  t.  ex.  den  ei.  des  Kranken,  die  oi. 
der  Blumen.  Jmdn  gross  »v  uppfostra  ngn. 
II.  Alv.  pßog  el.  pfleg,  pflöge,  gepflogen,  tr.  ei. 
itr.  h.  med  gen.  egna,  hängifva  sig  åt,  sköta, 
idka,  öfva,  visa,  underhålla,  t.  ex.  seines 
Amts  ^  sköta  sitt  ämbete,  Gerechtigkeit  ~ 
öfva  rättvisa,  Gespräche  mit  jm din  ~  sam- 
tala med  ngn,  Eat[s]  ~  rådpläga,  rådgöra, 
Rücksprache  mit  jmdm  ~  öfverlägga,  råd- 
göra med  ngn,  der  Ruhe  ~  hvila  sig,  Um- 
gang mit  jmdm  -^  umgås  med  ngn,  Unter- 
handlungen -x/  underhandla.  III.  itr.  h.  med 
inf.  med  ZU :  bruka,  ha  för  sed  att. 

Pfleger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  vårdare,  vårda- 
rinna, beskyddare,  beskyddarinna,  fostrare, 
fostrariuna. 

Pflegling,  •[_e]s,  -e,  m.  skyddsling,  fosterbarn. 

Pflicht,  -en,  f.  1.  pligt,  skyldighet.  2.  ålig- 
gande, afgift,  prestation,  skatt.  S.Ctjänste-) 
ed,  tjänst,  t.  ex.  jmdn  in  [Eid  tind]  »n-  7ieh- 
men :  taga  ngn  i  sin  tjänst,  låta  ngn  svära 
trohetsed.  4.  i  plikt,  -anker,  -s,  -,  m.  i. 
pliktaukar.  -eifer,  -.<,  O,  m.  nit,  tjänstenit. 
-erfiillung,  -en,  f.  pligternas  uppfyllande, 
pligttrohet.  -eriassung,  -e.n,f.  befrielse  från 
ngn  pligt.  -exemplar,  -[e].<,  -c,  n.  exemplar 
som  en  fövläirgare  är  skyldig  att  lemna  till 
ett  bibliotek,  -fach,  -[e]s,  -er  t,  ".  obligato- 
riskt ämne.  -frei,  a.  fri  från  afgifter.  -ge- 
fühl,  -[e]s.  O,  n.  pligtkänsla.  -gemäss,  «. 
pligtenlig.  -getreu,  a.  pligttrogeu.  -leistung, 
-en,  f.  en  pligts  uppfyllande,  skatts  erläg- 
gande,  trohetseds  afläggande.  -massig  = 
-gemäs.«.  -mässigkeit.  O,  /.  pligtenlighet. 
-schuldig,  a.  pligtskyldig.  -t[h]eil,  -[e]s,  -e, 
n.  i  lag  föreskrifven  arfslott.  -treu,  a.  pligt- 
trogen.  -treue,  O,  /.  pligttrogenhet.  -ver- 
gessen, a.  pligtförgäten.  -Vergessenheit,  O, 
/.  pligtförgätenhet.  -widrig,  a.  pligtvidrig. 
-Widrigkeit,  O,  /.  pligtvidrighet.  -en...  Ex. 
'^iehre,  -",/.  lära  om  pligterna. 

pflichtig,  II.  .«kyldig. 

Pflock,  -[ej.<,  -e  t,  »"•  pinne,  tapp,  plugg. 

pflöckllen,  -te,  ge-t,  tr.  fästa  med  pinnar,  slå 
pinnar  i. 

pflUckllen,  -te,  ge-t,  tr.  plocka. 

Pflücker,  -s,  -,  m.  ~in,-»c-M,/.  plockare,  -erska. 

Pflug,  -[e]s,  -e  t,  »«•  plog.  -elsen,  -s,  -,  n.  1. 
plogrist.  2.  plogbill.  -griff,  -[ejs,  -e,  m.  plog- 
handtag,   -kehre,   -», ./'.  ren  dar  mau  vänder  med 

plogen,   -land,   -[e]s,   -,  n.  plogland,  -messer 
=  -eisen  7.  -schar,  -en,  f.  plogbill.  -sterz[ej, 
•en,f.  ploghandtag. 
pflDgbär,  pflugbär,  a.  odlingsbar. 


pflUgllen,   -te,  ge-t,    tr.   och  itr.  h.  plöja.  Biidi. 

heimlich   mit  jmdm   ~    spela  under  täcke 

med  ngn. 
PflUger,  -s,  -,  m.  plöjare;  landtman,  bonde. 
Pfortlle,    -en,  f.    dim.    Pför-tchen,    -lein,    port. 

-åder,  -n,  f.  portåder. 
Pförtner,   -s,   -,   m.   ~in,  -nen,  f.  1.  portvakt, 

portvakterska.  2.  fångknekt.  3.  nedre  mag- 

munneu. 
Pfoste,  -n,  f.  Pfosten,  -s,  -,  m.  dim.  Pföstchen, 

•lein,  (dörr-,  fön8ter)post. 
Pfote,   -n,  f.  dim.  Pfötchen,  -lein,  1.  tass,  fot, 

labb,  hand.  2.  F  dålig  handstil. 
Pfriem,  -[e]s,   -e,  m.  Pfrieme,  -n,f.  Pfriemen, 

-s,  -,  m.  syl,  pryl. 
pfriemllen,  -te,  ge-t,  tr.  sticka  med  syl. 
Ptro[>i,-[e]s,-e[f],m.å\m.P/rOpfchen,  -lein,  1. 

ympkvist.    2.   afv.   Pfropfen,    -s,   -,  m.  kork, 

propp,  tapp.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  korkpengar. 

-messer,  -s,  -,  n.  ympknif.  -reis,  -es,  -er,  n. 

ympkvist.  -schule, -7», /.  ympskola.   -wachs, 

■es.   O,   n.  ympvax.    -zieher,   -s,  -,  m.  kork- 

skruf.    -en...  =  foreg.  sms. 

pfropfllen,   -te,  ge-t,   tr.    1.   ympa.  2.  stoppa, 

proppa.  3.  korka. 
Pfropfer,  -s,  -,  m.  en  som  ympar  m.  m.  se  föreg. 
Pfröpfling,  -[e]s,  -e,  m.  ympadt  träd. 
Pfründlle,   -en,  f.  1.  prästgäll,  pastorat,  pre- 

bende.  2.  plats,  säng  i  en  stirtel.se,  e»  Wrsftij 
ningsinrattniog,     ett    sjukhus;    Underhåll,    lifstids- 

underhåll.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  1.  prästhus. 
2.  hus  där  man  får  ackordera,  köpa  in  sig; 
stiftelse,  försörjningsanstalt,  -en...  ex.  ~be- 
setzungsrecht,  -\e.]s,  O,  n.  patronaträtt.  ~er- 
trag,  -[e]s,  -e  t,  m.  inkomst,  afkastning  af 
ett  prästgäll.  ~jäger,  -s,  -,  m.  en  som  ja- 
gar efter  pastorat.  ~kauf,  -[e],^,  O,  m.  köp 
af  pra.stställe. 

Pfründ[n]er,  -.t,  -,  m.  1.  innehafvare  af  ett 
prästgäll.  2.  en  som  köpt  in  sig  i  en  stif- 
telse. 

ptt=/«. 

pfuchzllen,  ■[es]>,  -te,  ge-t  =  fauchen. 

Pfuhl,  -[c].s  -c,  m.  dim.  Pfühlchen,  pöl. 

Pfühl,  -[e^s,  -e,  m.  och  n.  kudde,  långkudde, 
bolster,  läger,  bädd. 

pfühlllen,  -te,  gc-t,  tr.  bädda. 

pfuhiicht,  a.  full  af  polar. 

pfui,  interj.  fy! 

pfuilien,  -te,  ge-t,  tr.  säga  fy  åt. 

Pfund,  -[e]s,  -e  men  som  måttenhet  -,  11.  1.  skål- 
pund,   mark.    2.  pund  (efter  ort  och  tid  varierande 

mynt).  ~  Sterling:  pund  Sterling.  3.  wi.ii. 
pund,  t.  ex.  sein  ~  vergraben,  -gewicht,  -[e],s-, 
-e,  n.  skålpundsvigt.  -weise,  adv.  skålpund- 
vis. 

pfundllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  väga  åtskilliga 
skålpund.  Der  Ochs  wird  brav  ~  oxen 
kommer  att  ge  åtskilliga  skålpund  kött. 

PfUnder,  -s,  -,  m.  punding  i  sms.,  t.  ex.  Sec//s~. 

pfundig,  pfiindig,  a.  1.  tung;  khrmpig,  plump. 


O   «aknar  plur.   t  har  "nljttd-    i^'  transitivt,    itr,  Intransitiv 


h,  har  Asien,   S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Pfusch... 


641 


Pietismus 


2.  vägiinde  ett  skålpund,  t.  ox.  ein  [etn]~c»' 
Hecht:  en  enmarksgädda.  i  «ms.  a)  vägande 
sä  eller  så  många  skålpund,  b)  -pundig, 
t.  ex.  ein  sechs-^es  Geschütz. 

Pfusch...  Kx.  -arbeit,  '-en,  f.  =  -werk.^  -mäklerei, 
-en,  f.  mäkleri  i  smyg.  -werk,  -[e]s,  -e,  n. 
fuskverk. 

pfuschllen,  -\es\t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  fräsa  till, 
blossa  upp.  II.  itr.  h.  och  tr.  fuska. 

Pfuscher,  -s,  -,  m.  1.  fräsning,  hväsning.  2. 
fuskare. 

Pfuscherei,  -en,  f.  fusk. 

pfuscherhaft,  a.  fuskaraktig,  stymparaktig. 

Pfütze,  -«,/.  pöl,  puss.  -n...  Ex.  ~nass,  a.  ge- 
nomvåt. ~wasser,  -s,  0,?j.  pöl-,  smutsvatten. 

pfUtzig,  a.  full  af  polar. 

Phaethon,  -\s\,  -s,  m.  faeton  (vagn). 

Phalanx,  -es,  -e,  vi.,  piur.  Phalangen,  f.  falang. 

Phanerogäm,  -[e]s,  -c,  n.  fanerogam. 

Phänomen,  -[e\s,  -e,  Phänémenllon  (med  kort  6), 
-ons,  -a,  n.  fenomen. 

Phantaséi,poct,  Phantasie, -ere,/.  fantasi,  -anzug, 
-[e]s,  -e  t,  in.  fantasidrägt.  -reich,  -voll,  a. 
fantasirik. 

phantasierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  1.  fanti- 
sera. 2.  yra. 

Phantåsmlla,  -a[s\,  -en,  n.  synvilla,  inbillning. 

Phantast,  -en,  -en,  m.  fantast. 

Phantasterei,  -en,  f.  fantasteri. 

phantästisdi,  a.  fantastisk. 

Phantom,  -\e\s,  -e,  n.  fantom,  skugga,  spöke, 
skräckbild. 

Pharisäer,  -s,  -,  m.  farisé;  skenhelgon. 

Pharisäert[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  fariseism,  fari- 
seiskt  väsen. 

pharisäisch,  a.  fariseisk;  skenhelig. 

Pharmakopoe,  -n,f.  farmakopé. 

Phase,  -n,/.  fas,  utvecklingsstadium. 

Philantrop,  -en,-en,m.  filantrop,  människovän. 

Philister,  -s,  -,  m.  1.  filisté.  2.  studcmspr.  icke- 
student, bräcka,  kälkborgare,  tungus;  hy- 
resvärd. 3.  studentspr.  rest,  a)  i  glaset,  b)  i 
pipan,  länsman. 

Philisteréi,  -en,  f.  etudentspr.  kälkborgaranda, 
kälkborgerlig  sed,  jfr  förcg. 

philisterhaft,  a.  studeDtspr.  kälkborgaraktig,  kälk- 
borgerlig, torr,  tråkig. 

Philistérium,  -[s].  O,  ra.  =  Philistertum. 

philisterlln,  -te,  -t,  itr.  h.  studentspr.  uppföra 
sig  som  en  bräcka,  vara  kälkborgerlig,  ton-, 
tråkig,  tungusa. 

Philistert[h]am,  -[e]s,  O,  ra.  studentspr.  1.  kälk- 
borgaranda, kälkborgerligt  sätt.  2.  kälk- 
borgare, brackor. 

philistrig,  philiströs  =  philisterhaft. 

Philolég,  -en,  -en,  m.  filolog. 

Philosoph,  -en,  -en,  m.  filosof. 

philosophierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  filosofera. 

Philosöphin,  -nen,  /.  kviniig  filosof. 

philosophisch,  a.  filosofisk. 

Philtrllon,  -ons,  -en  ei.  -a,  ra.  kärleksdryck. 


Phiöle,  -n,/.  vid  flaska  med  lång  hals. 

phlegmatisch,  a.  fiegmatisk. 

Phonetik,  O,  /.  fonetik. 

phönicisch,  phönikisch,  phönfzisch,  a.  fenicisk. 

Phosphor,  -s-,  -e,  m.  fosfor. 

phosphorescierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  fosforescera. 

phosphorhaft,  phosphörisch  (arv.  -'  -  -),  a.  fosfor- 
artad. 

Photogen,  -[e]s.  O,  n.  fotogen. 

Photogråph,  -en,  -en,  m.  fotograf. 

Photographie,  -en,  f.  fotografi. 

photographierllen,  -te,  -t,  tr.  fotografera. 

photogräphisch,  a.  fotografisk. 

Phrase,  -n  ei.  %  -s,  f.  fras,  talesätt. 

phrasenhaft,  a.  frasrik,  fras-.  ~e)'  Mensch : 
frasm  åkare. 

Phrenolög,  -en,  -en,  m.  frenolog. 

Physik,  O,  /.  fysik. 

Physikåt,  -[e].'*,  -e,  n.  stads-,  distrikts-,  pro- 
vinsialläkarebefattning. 

Physiker,  -s,  -,  Physikus,  -[ses'],  -se  ei.  Physini, 
m.  1.  fysiker.  2.  ram.  Phi/sikus,  stads-,  di- 
strikts-, provinsialläkare. 

Physiognomie,  -en,/,  fysionomi. 

Physiolög,  -en,  -en,  m.  fysiolog. 

physisch,  a.  fysisk. 

Pianino,  -[.f],  -s,  n.  pianino. 

Piano,  -[s],  -s,  Pianoförte,  -[«],  -[.s],  n.  (forte-) 
piano,  -sessel,  -s,  -,  m.  pianostol. 

Pichel,  -s,  -,  m.  haklapp. 

Picheléi,  -en,f.  F  supande,  supning,  superi. 

pichellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  F  su^ja. 

pichllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  becka,  tjära.  II.  itr.  h. 
klibba,  vara  klibbig  som  beck. 

pick,   I.   interj.   tick!    II.  -[e]s,  -e,  m.    1.  pic- 

kande,  hugg  med  hacka  el.  näbb.    2.  se   Pik. 

Picklle,  -en,  f.  $  picka,  hacka,  -hammer,  -s, 
-t,  m.  ©  en  art  bildhuggarcmäjsel. 

Pickel,  -s,  -,  m.  1.  =  Picke.  2.  piur.  afy.  -n, 
blemma,  blåsa,  finne.  3.  äfv.  n.,  piur.  -s  fi. 
Pickles,  pickels.  -flöte,  -n,  f.  pickolaflöjt. 
-haube,  -n,  f.  pickelhufva.  -hering,  -[e\s,  -e, 
m.  1.  spickesill.  2.  pickelhäring. 

pickelig,  «.  finnig,  full  af  blemmor. 

pickllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  hacka,  picka. 

Piéce,  -n, /.  1.  stycke,  musikstycke,  (teater-) 
pjes.  2.  rum. 

Piedestal,  -[ejs,  -e  ei.  -s,  n.  piedestal,  fot- 
ställning. 

Piek  se  Pik. 

piep,  interj.  pip!  Nicht  ~  sagen:  ej  knysta. 
-gans,   -e   f,  ./•   F  gåsunge,  -vogel,  -s,  -f,  m. 

pipande  fogeluilge. 

piepllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  pipa.  2.  vara  klen, 
sjuklig. 

piephaft,  piepicht,  piepig,  piepisch,  a.  1.  pipan- 
de, pipig.   2.  klen,  sjuklig. 

pieps(en)  =  piep{en). 

Piésse  se  Piece. 

Pietät,  O,/,  pietet,  vördnad,  aktning. 

Pietismus,  -,  O,  m.  pietism,  läseri. 


P  lägre  språk.    ^  miadro  brulsiigt.    S!  teknisk  term.    ■t'  sjöterm.    JS<  militärisk  term. 


Pietist 


542 


Plagiator 


Pietist,    -en,  -en,  m.  ~in,  -nen.  f.  pietist,  lil- 

sare,  läserska. 
pietistisch,  a.  pietistisk,  läsaraktig. 
Pietisterei,  -en,/.  läseri. 
piff,  interj.  piff! 
Pign[6l]e,  -n, /.  pinie(frö). 
Pill,    ~[e]s,   -e   ei.    -s,  m.   1.  bärgspets,  pik.    2. 

äfv.   n.   kortspel.  Spader.   3.  förbittring,  groll. 

Einen  ~  auf  jmdn  haben:  hafva  ett  horn  i 

sidan  till  ngn.  ■as[s],  -[ses],  -[se],  n.  kortspel. 

spaderäss.  -fein,  a.  F  finfin,  extrafin. 
pil<ånt,  a.  pikant. 

Pilce,    -n,  f.   1.  pik,  lans.    Von  der  ~  auf  die- 
nen: tjäna  upp  sig  från  gemen  soldat.  2.  = 

Pik  3. 
pikilen,  -te,  ge-t,  ti:  sticka. 
Piltenier,  -[e]s,  -e,  m.  pikenerare. 
Pikésche  se  Pckesche. 
Pikétt,  -[e]s,  -e,  n.  piket,  a)  5iJ,  b)  kortspel,  -pfalil, 

-[e]s,  -e  t,  m.  piketpåle.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n. 

piketspel. 
pikierlien,  -te,  -t,  I.  tr.  egga,  reta,  stöta,  såra. 

II.  Sich  ~  2M  ...  sätta  sin  ära  i  att... 
Pilger,    -s,    -,  m.  ~in,  -nen,  f.  pilgrim,   -fahrt, 

-en,  f.    pilgrimsfärd,  vallfart,   -kleid,  -[e]s, 

-er,  n.   pilgrimsdrägt.    -stab,   -[e]s,  -e  f,  m. 

pilgrimsstaf.  -tasche,  -n,  f.  pilgrimsväska. 
pilgerlin,  -te,  ye-t,  itr.  h.  och  s.  vallfärda. 
Pilgerschaft,  O,  /.   1.  egenskap  af  pilgrim.  2. 

vallfärd. 
Pilgrim,  -[e]s,  -e,  m.  =  Pilger. 
Pille,  -n,  f.  piller,  -n...  et.  ~dreher,  -s,  -,  m. 

F  pillertrillare.  ~schachtel,  -n,  f.  pillerask. 
Pilot,  -en,  -en,  m.  1.  rorgängare.  2.  lots. 
Pilz,  -es,  -e,  m.  svamp.  Biidi.  in  die  /^e  gehen: 

a)  gå  med  Davids  höns  nnder  isen,  b)  skud- 
da stoftet  af  sina  fötter,  försvinna. 
pilzhaft,  pilzig,  a.  svampartad. 
Pimpet...  Ex.  -liese,  -ns,  -w,  f.  F  pjåklisa,  kink- 

blåsa. 
Pimpeléi,  -en,f.  F  pjåk,  pjirnk,  pjåsk. 
pimpelig,  a.  pjåkig,  pjnnkig,  pjåskig. 
pimpelljn,    -te,  ge-t,   itr.   h.  vara  klen,  pjåka, 

pjunka,  jämra  sig,  gnälla. 
Pimper...  ex.  -nuss,  -e  f,/.  bot.  pimpemöt  (Sta- 

phyla;a). 
pimperlich  =-  pimpeiig.  pimperlln  =  pimpeln. 
Pimpinélle,    -w,  _/'.  bot.  1.  pinipinell  (Poteriuin 

Sangiiisorba).   2.  anis  (Pimpinella). 
Pincenéz,  -,  -,  n.  pincenez. 
Pincétte,  -n,f.  pincett. 
Pinguin,  -\e]s,  -e,  m.  «ooi.  pingvin. 
Pinie,  -n,f.  pinie. 
pink,  interj.  pingl 
Pinke,    -n,  f.    1.  smedja.  2.  i-  pink.  3.  a)  ol- 

ritsa,  b)  smålax,  c)  småål. 
pinkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  säga  ping,  kvittra. 

2.  slå  eld  mod  atfii  och  Biata.   3.  hamra,  smida. 
Pinne,    -n,  f.    1.   fjäder,  vingpenna.    2.  fena. 

3.  S   stift,  nubb,  tenlika.  4.  «t  styrpinne. 
5.  ©  (hammar)pen. 


pinnllen,  -te,  ge-t,  tr.  fästa  med  stift. 

Pinscher,  -s,  -,  m.  pintcher,  råtthund. 

Pinsel,  -s,  -,  m.  1.  pensel.  2.  se  Einfaltspin- 
sel. -Stiel,  -[e]s,  -e,  -stock,  -[e]s,  -e  t,  m,.  pen- 
selskaft, -strich,  -[e]s,  -e,  m.  penseldrag. 

Pinselei,  -en,  f.  1.  sudd,  kludderi,  usel  mål- 
ning. 2.  F  inskränkthet,  dumhet,  enfaldig- 
het. 3.  F  pjunk,  gnäll. 

Pinseler,  -s,  -,  m.  klåpare,  plankstrykare. 

pinselhaft,  pinselig,  a.  F  enfaldig,  inskränkt. 

pinsellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  med  pen- 
sel påstryka,  pensla.  2.  vara  enfaldig,  dum- 
ma sig.  3.  pjunka,  gnälla. 

Pinte,  -n,  f.   1.  kanna  (m&ti).  2.  krog. 

Pionier,  -[e]s,  -e,  m.  pionier. 

pip  se  piep. 

Pipe,  -n,  f.  pipa,  a)  vitvarumltt,  b)   F  tobakspipa. 

Pip[p]s,  -es,  o,  m.  pipp,  (höns)tipp. 

Piqué  (Pique),  -s,  -s,  m.  piké  (tyg). 

Pirat,  -en,  -en,  m.  sjöröfvare. 

Pirétent[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  sjöröfveri. 

Piräge,  -w,  /.  pirog  (an  kanot). 

PirSl,  -[e]s,  -e  ci.  -s,  m.  zooi.  gultrast  (Oriolus 
galbula). 

Pirsch  se  Birsch. 

pisackllen,  -te,  ge-t,  tr.  F  plåga,  pina. 

pisch,  interj.  sch! 

pischllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hväsa,  hviss- 
la,  susa,  porla. 

pispellln,  pisperlln,  -te, ge-t, itr.  h.  och  tr.  hviska. 

Pistill,  -[e]s,  -e,  n.  bot.  pistill. 

Pistol,  -[e].s,  O, ra.  PiStål||e,-en,/.dim.  Pistölchen, 
pi.stol,  a)  skjutvapen.  Biidi.  aus  der  ~e  geschos- 
sen: helt  plötsligt,  oväntadt,  b)mjni.  -en...  ex. 
~griff,  -[e]s,  -e,  m.  pistolkolf.  «^hälfter,  -n, 
f.  pistolhölster.  »..lauf,  -[e]s,  -e  t,  »»•  pistol- 
pipa, «vschuss,  -es,  -e  f,  m.  pistolskott. 

Pistön,  -s,  -s,  n.  0  piston[g]. 

placierjlen,  -te,  -t,  tr.  placera,  ställa,  lägga. 

Plack,  -[e]s,  -e  [f],  m.  1.  =  Plackerei.  2.  =  wij. 

1.  Placken,  -s,  -,  m.  dim.  Pläckchen,  -lein,  1. 
fläck.  2.  la](p.  3.  jämn  yta,  plåt,  skifva. 

2.  plackllen,  -fe,  ge-t,  1.  tr.  1.  lappa.  2.  fast- 
klistra,  anslå.  3.  slå  ei.  trampa  fast  fuktig 
jord  på.  4.  plåga,  pina,  trakassera,  förtryc- 
ka, misshandla.  II.  Sich  ~  plåga  sig. 

Placker,  -s,  -,  m.  plågare,  skinnare. 

Plackerei,  -en,  f.  1.  plågande,  skinnande,  tra- 
kasseri.  2.  möda,  ansträngning. 

plackerljn,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skjuta  oordentligt, 
ej  i  salvor. 

Plage,  -n,  f.  plåga,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  plågo- 
ande, -los,  a.  plågfri. 

plaguen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  plåga  (sig). 

Plager,  -s,  -,  m.  plågare,  plågoande. 

Plagge,  -»,./".  Ijungtorfva. 

plaggllen,  -te.  ge-t,  tr.  och  iti:  h.  1.  hacka  Ijung- 
torf.  2.  belägga,  gödsla  med  Ijungtorf. 

Plagiår,-[c].<j,-e,  Plagiärillus,-!<s,-i,w.  plagiatör. 

Plagiat,  -[e]s,  -e,  n.  plagiat. 

Plagiator,  -s.  Plagiatören  m.  plagiatör. 


t  ha 


oljud,    tr 


verb.    h,  har  haben. 


Plaid 


543 


plattiei^eü 


Plaid,  -s,  -s,  n.  och  m.  pläd,  sjal. 

plaidierllen,  -te,  -t,  Hr.  h.  plädera,  föra  för- 
sv.'irstahm. 

Plakat,  -[e]s,  -e,  n.  plakat,  anslag,  affisch. 
-säule,  -n,  f.  annonspelare. 

plakier'ilen,  -te,  -t,  tr.  O  belägga  med  metall- 
skifvor,  plätera. 

Plan,  I.  -[e]s,  -e  [f],  m.  1.  plan,  slätt;  jämn, 
sUit  mark;  stridsplats;  dansplats;  fälle  i  skni;. 
2.  plan,  ritning,  topografisk  karta.  3.  plan, 
projekt,  afsigt.  Einen  ~  zu  etw.  entwerfen 
uppgöra  en  plan  till  ngt.  II.  a.  1.  jämn 
slät.  2.  enkel,  klar,  begriplig,  -gemäss  = 
-mässiij.  -hammer,  -s,  -f,  m.  O  planerham 
mare.  -los,  a.  planlös.  -iSsigkelt,  0,f.  plan 
löshet.  -macher,  -s,  -,.m.  projektmakare 
-massig,  a.  planmässig,  -massigkeit.  O,  /. 
planmässighet.  -spiegel,  -s,  -,  m.  plan  spo 
gel.  -voll,  a.  väl  planlagd,  öfvertänkt.  -wa 
gen  se  uuder  Plane,  -zeichnen,  -s,  O,  n.  plan 
ritning. 

Planlle,  -en,f.  tältduk,  presenning,  -wagen,  -s, 
-[tj,  m.  med  tältduk  öfverspänd  fraktvagn. 

Pläne,  -n,  f.  plan,  slätt. 

planllen,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  itr.  h.  uppgöra  pla- 
ner, planlägga,  planera. 

Planet,  -en,  -en,  m.  planet. 

Planier...  O  ex.  -hammer,  -s,  -t,  ni.  planerham- 
mare.  -messer,  -,?,  -,  n.  bandknif.  -wasser, 
-.'!,  O,  n.  planervatten. 

planierllen,  -te,  -t,  tr.  planera,  jämna.  Planie- 
rung,/. 

Planke,  -«, /.  planka,  -n...  ex.  ~zaun,  -[e]s,  -e 
t,  m.  plankvägg. 

Plänkel,  -s,  -,  m.  1.  kläpp.  2.  slaga. 

Plänkelei,  -en,  f.  JsJ  förpostfäktning. 

plänkellln,  -te,  ge-t,  Ur.  h.  ii  blänkra. 

plankllen,  -te,  ge-t,  tr.  fodra,  bekläda  med 
plankor.   Plankung,/. 

Plänkler,  -s,  -,  m.  Ji$  blankare. 

Plansche,  -n,/.  ^  plants. 

planschilen,  -[es\t,  -te, ge-t,  itr.  h.  och  tr.  blaska, 
slaska. 

Planscheréi,  -en,  f.  blask(ande),  slask(ande). 

Planschétt,  -[e]s,  -e,  n.  planschett. 

Plantage,  -n,  f.  plantage. 

Plantsch...  se  Plansch... 

Plapper...  F  ex.  -hans,  -en[i\,  -e  f,  m.  -liese, 
-w.s-,  -n,  f.  -maul,  -\_e~\s,  -er  f,  «•  -tasche,  -n, 
f.  pladdertaska,  sladdrare,  pratmakare. 

Plapperéi,  -en,f.  pladder,  sladder. 

plapperhaft,  plapperig,  a.  pladderaktig. 

Plapperhaftigkeit,  O,  /.  pratsjuka. 

plapperlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  pladdra, 
sladdra,  prata. 

plarrjlen,  plärrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  skri- 
ka, böla,  rårna,  larma,  pladdra. 

Pläsir,  -[e]s,  -e,  n.  nöje. 

pläsfrlich,  a.  rolig. 

plastisch,  a.  plastisk, 

Platane,  -«, /.  platan. 


Plateau,  -[.t],  -s,  n.  platå. 

Platin  (äfv.  -  -),  -s.  O,  n.  Platina  (nfv  -  -'  -),  O,/. 
-5,  O,  n.  platina,  -draht,  -[e]s,  -e  f,  in.  pla- 
tinatråd.  -lampe,   -n,  f.  platinalampa  (sprit 

lampa,    hvars  veke  omgifves  af  en  spiralfjäder  af  platina, 
hvilken  glöder,  sedan  lågan  sl&okts). 

Platine,  -n,f.  0  plåt. 

platsch,  I.  inlerj.  plask!  pladask!  II.  -es,  -e, 
m.  1.  plaskande.  2.  tölp.  -nass, «.  genomvåt. 

platschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  .t. 
plaska.   II.  tr.  bredslå. 

plätscherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sakta  plaska, 
skvalpa. 

platschig,  a.  1.  plaskande.  2.  som  går  illa. 
3.  tölpaktig. 

platt,  a.  1.  platt,  låg,  flat,  slät;  biidi.  platt, 
trivial.  Das  ~e  Land:  slätten,  rama  (bond-) 
landet.  ~  auf  der  Erde  liegen :  ligga  rak- 
lång på  marken.  »^  drücken,  machen,  schla- 
gen: tillplatta.  2.  ren,  rak,  ram,  t.  ex.  cZas 
~e  Gegenteil,  die  ~e  Wahrheit.  3.  dialek- 
tisk, i  sht  plattysk.  -decke,  -n.f.  slätt  tak. 
-deutsch,  a.  plattysk,  lågtysk.  -erbse, -jj,/. 
bot.  vial  (Lathyrus).  -fisch,  -es,  -e,  in.  zooi. 
flatfisk,  flundra,  -form,  -en,  f.  plattform. 
-fuss,  -es,  -e  t.  »»•  1-  plattföt.  2.  fotsula. 
-fössig,  a.  plattfotad.  -gold,  -[e]s.  O,  n.  guld- 
plåt, -huf,  -[e\s,  -e,  m.  platthof.  -hufig,  a. 
platthofvad.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  platthuf- 
vud.  -nase,  -n,  f.  plattnäsa,  plattnos.  -nasig, 
a.  plattnäst.  -reime,  m.  plur.  metr.  jämna 
rim.  -stich,  -[e]s,  -e,  m.  plattstyng.  -Stickerei, 
-en,  f.  plattsöm.  -er...  ex.  ~dings,  adv.  1. 
alldeles,  helt  och  hållet.  2.  tyvärr.  ~  nicht : 
a)  ingalunda,  b)  tyvärr  icke. 

Plätt...  Ex.  -bolzen,-«, -, 7«.  1.  stryklod.  2.  stryk- 
järn, -brett,  -[e]s,  -er,  n.  strykbräde,  -bii- 
gel,  -s,  -,  m.  -eisen,  -s,  -,  n.  strykjärn,  präss- 
järn.  -frau,  -en,  f.  strykerska.  -haken,  -s,  -, 
m.  strykkrok.  -ofen,  -s,  -f,  m.  strykugu. 
-stahl,  -[c]s,  -e  f,  m.  strykjärn,  -wasche,  O, 
_/'.  linne  som  strykes. 

platte,  -n,  f.  dim.  Plättchen,  -lein,  1.  =  Glatze. 
2.  jämn,  slät  mark,  fälle  i  skog,  platt  kulle, 
häll,  platå.  3.  O  platta,  plåt.  4.  fat,  pre- 
sentertallrik.  -n...  ex.  '^^'druck,  -[e\s,  O,  m. 
boktryck,  stereotypi,  '^w/förmig,  a.  plåtartad, 
platt.  ~korrektur,  -en,f.  i.ontryck.  granskning 
af  stereotypplattor,  ».^riistung,  -en,  f.  plåt- 
rustning. 

Plätte,  -n,  f.   1.  strykning.  2.  strykjärn. 

Platteis,  -es,  -e,  m.  Platteise,  -n,  f.  zooi.  röd- 
spätta  (Pleuronectes  platessa). 

plattlien,  plättlien  -ete,  ge-et,l.  tr.  1.  tillplatta, 
bredslå,  jämna.  2.  vani.  plätten,  stryka  med 
strykjärn.  II.  Sich  'x  blifva  platt(are),  till- 
plattas. 

Plätteréi,  -en,f.  strykning. 

Plätterin,  -nen,  f.  strykerska. 

Plattheit,  -en,  f.  platthet. 

plattierllen,  -te,  -t,  tr.  0  plätera.  Plattierung,/. 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t»  sjiitcrm.    ü  militurisk  ter 


Plattierer 


544 


pochen 


Plattieren,  -s,  -,  m.  pläterare. 

1.  platz,  I.  interj.  knall!  II.  -es,  -e  [t]. '"• 
knall,  explosion.  -bUchse  =  Ballerbnchse. 
-regen.  •«,  0,  vi.  hällregn,  störtregn.  -regnen, 
'  opers.  hällregna,  störtregna. 

2.  Platz,  -es,  -e  fj  '«•  plats,  stalle.  Nehmen 
Sie  ~.'  var  god  och  tag  plats!  sitt  ned!  ~ 
haben :  a)  hafva  plats,  utrymme,  b)  vara  på 
sin  plats.  Die  Wahrheit  ßndet  selten  ~ 
sanningen  är  sällan  omtyckt.  ~  greifen: 
få  fotfäste,  vinna  terräng.  Einen  ~  bele- 
gen, besetzen,  einnehmen:  upptaga,  vika  en 
plats.  Es  ist  hier  der  ~  ?iicht :  det  är  här 
ej  på  sin  plats,  ej  rätta  stället.  An  seinem 
f^e  stehn,  an  seinen  ~  stellen:  stå,  ställa 
på  sin  plats.  Am  ~e  sein:  vara  på  sin 
plats.  Au/  dem  ~e:  på  fläcken,  genast. 
-bedarf,  -[e]s,  O,  m.  ortens  behof.  -Ingenieur, 
-[e]s,  -e,  m.  ingeuiiir  på  platsen,  stadsin- 
geniör.  -kommandant,  -en,  -en,  m.  vik  kom- 
mendant, -major,  -[e\s,  -e,  m.  r£^  platsmajor. 

Plätzchen,  -s,  -,  n.  1.  dim.  tiii  Platz.  2.  socker- 
plätt, sockerkaka;  pastilj. 

platzilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  a)  h.  1.  smälla, 
knalla,  knastra,  b)  s.  2.  explodera,  springa 
sönder,  spricka,  spricka  ut,  komma  ut,  falla 
ut,  utbrista.  3.  rusa,  jaga,  störta. 

plätzllen,  -{es^t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  I.  knal- 
la, skjuta,  pluttra.  2.  smälla,  smacka.  3. 
Einen  Baum  ~  taga  af  ett  stycke  bark  af, 
blecka  ett  träd.  4.  lappa. 

platzerlln,  plätzerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  uppre- 
pade gånger  explodera  med  svag  knall, 
knäppa,  knattra. 

Plauder...  ex.  jfr  Plapper...  -ort,  -\e]s,  -e  ei.  -er 
t,  m.  ställe  där  man  samlas  för  att  prata, 
skvallervrå.  -stubchen,  -s,  -,  n.  litet  kabi- 
nett. -Stündchen,  -s,  -,  n.  skvallertimme. 

Plauderei,  -en,  f.  förtroligt  samspråk,  små- 
prat; prat,  skvaller. 

Plauderer,  -s,  -,  m.  Plaud[r]erin,  -nen,  f.  språ- 
kande, språkaam  person;  pratmakare,  plad- 
dertaska. 

plauderhaft,  a.  språksam;  pratsjuk,  pladdor- 
aktig,  skvalleraktig. 

Plauderhaftigkeit,   O,  /.   språksamhet  m.  m    se 

fiirog. 

Plauderin  au  Plauderer. 

plauderlln,  -te, ge-t,  itr.  h.  och  tr.  spraka,  prata, 

pladdra,    skvallra.    Stek  müde   «v/  prata  sig 

trött. 
plauschllen,  -fes]«,  -te,  ge-t  =  plaudern. 
plausibel,  </.  plausibel,  begriplig,  tydlig. 
plausterlln,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  blåsa 

upp  (sig). 
Plaute,  -n, /•  ^  kort  och  bredt  sidogevär,  stoi- 

knif. 
plautsch,  plauz,  interj.  pladaäkl  paff! 
Plebejer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  plebej. 
Plebéjert[h]um,  -[cj.s-,  O,  n.  1.  plebejiskt  sätt, 

plebejisk  anda.  2.  (plebej)hop. 


plebejisch,  a.  plebejisk. 

Pleite,  -n,  f.  F  bankrutt. 

Plempe,  -«,/".  F  1.  sidogevär,  sabel,  värja.  2. 

fadd  dryck,  blask,  soppa. 
plemperlln,    -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  F  1.  blaska, 

plaska.  2.  supa,  pimpla. 
Pli,  -[s],  O,  m.  pli,  skick,  hållning. 
Plinse,  -n,f.  tunn  pannkaka. 
pllnsllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  gråta,  lipa. 
Pllnth,  -[e]s,  -e,  TO.  Plinthe,  -«, /.  0  plint. 
Plombe,  -n,/.  plomb. 
plombierllen,  -te,  -t,  tr.  plombera. 
plötzlich,  a.  plötslig. 
Plötzlichkeit,  O,  /.  det  plötsliga  >  ngt,  plötsligt 

framträdande. 
Pluder...  Ex.  -hose,  -n,  f.  vida  byxor. 
plump,  I.  interj.  plums!  II.  -[e]s,  -e,  m.  plums- 

ning.    III.    a.    plump,    klumpig,    -keule   = 

-Stange,  -sack,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  F  tung  säck. 

2.  O,  lek  i  hvilken  en  går  omkring  med  en  samman- 
rullad duk  pl  ryggen,  hvarmed  han  sl&r  till  en  af  delta- 
garne,  som  då  måste  springa  kapp  med  honom.  -Stange, 
-n,  f.  puls  vid  flske. 

plumpllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  plumsa. 

Plumpheit,  -en, f.  plumphet,  klumpighet,  grof- 
het. 

plumps(en)  se  plum.p{en). 

Plunder,  -s,  O,  m.  skräp,  lumpor,  -kammer,  -n, 
f.  skräpkammare,  -kasten,  -s,  -,  m.  -kiste, 
-n,f.  skräplåda,  skräpkista,  -kram,  -[c]s,  -e 
t,  m.  1.  lumphandel.  2.  =  Plunder,  -mann, 
-[e]s,  -er  t,  m.  lumpsamlare,  -markt,  -[e]s, 
-e  t,  m.  (torg  för)  handel  med  gammalt 
skräp,  -werk,  -[e]s,  O,  n.  =  Plunder. 

Pliinderéi,  -en,  J'.  plundring. 

PlUnderer,  -s,  -,  m.  plundrare. 

PlUnderin,  -nen,  f.  plundrerska. 

plUnderlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  plundra.  Ei- 
nen Bienenstock  ~  skatta  en  bikupa. 

Plünderung,  -en,  /'.  plundring,  -s...  ei.  ~lust, 
~sucht,0,y'.  plundringsbegär.  ~lustig,  ~süch- 
tig,  a.  plundringslysten. 

Plündrerin  =  PlUnderin. 

Pluralität,  -en,  f.  pluralitet,  flertal. 

Plüsch  (äfv.  med  Ü),  -es,  -6,  m.  plysch. 

Plüschen  (afv.  med  u),  a.  af  plysch,  plysch-. 

plüsterlln  so  planstem. 

Pluviål[eJ,  -[e]s,  -e,  n.  en  art  mässhake. 

Pöbel,  -s.  O,  7«.  pöbel.  -haufe[n],  -ns,  -n,  m. 
pöbelhoj).  -herrschaft,  -en,  f.  pöbelvälde. 
-massig,  «.  pöbelaktig.  -spräche,  -«, /.  pö- 
belspräk. 

pöbelhaft,  a.  jiöbelaktig. 

Pöbelhaftigkeit,  O,  /.  pöbelaktighet. 

Pöbelt[hjüm,  -[e].«,  O,  n.  pöbel,  pöbelvälde. 

Poch,  -[ej.s-,  -e,  m.  Poche,  -n,  f.  pock  (kortspel). 

pochllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  klappa, 
bulta,  slå,  stampa.  2.  uppträda  anspråks- 
fullt, pockande.  Gegen  ei.  wider  jmdn  ei.  mit 
jmdm  ~  uppresa  sig  mot,  gräla  på,  träta 
med   ngn.    3.   Auf  etta.   (ack.)   ~  pocka  på, 


omljud.    tr.  transitiyt,    itr.  intnnsiiivt  verb. 


«ein  till  hjälpverb. 


Pocher 


545 


Polytheiamuä 


vara  morsk  öfver,  trotsigt  begära  ngt.  4. 
Bpela  pock,  pocka. 

Pocher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/.  1.  en  som  klap- 
par, bultar,  stampar.  2.  pockande,  morsk, 
utmanande  perHOn.  3.  pockspelare. 

Pocheréi,  -en,f.  pock,  pockande.     ' 

pocherisch,  a.  pockande. 

Pocklie,  -en,  f.  koppa,  -holz  »e  i^holz.  -en...  ex, 
>N.>fieber,  -s,  O,  n.  kopporna.  ~giH,  -\_e\s,  0. 
n.  koppgift,  vakcin.  ~holz,  -es,  O,  n.  poc 
kenholts.  <>..impfung,  -en,  f.  vakcinering 
~krank,  a.  sjuk  i  kopporna,  «^krankheit,  O 
/.  kopporna,  «vnarbe,  -n,  f.  koppärr.  -N/nar 
big,  a.  koppärrig. 

pockipht,  pockig,  a.  1.  koppärrig.  2.  koppartad 

Podagra,  -s.  O,  n.  podager. 

podågrisch,  a.  lidande  af  podager. 

Podex,  -es,  -e  ei.  Podices,  m.  Fsäte,  akter,  ända. 

Poem,  -[e]s,  -e,  n.  poem. 

Poesis,  -en,f.  poesi. 

Poet,  -en,  -en,  m.  poet. 

poetisch,  a.  poetisk. 

pointierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  göra  pikant,  till- 
spetsa.   2.  rikta  kikare,  kanoner. 

Pokal,  -[e]s,  -e,m.  pokal. 

Pökel,  -s,  -,  m.  saltlake,  -fass,  -es,  -er t,  w.  saltbal- 
ja, -fleisch,'  -es,  O,  n.  salt  kött.  -hering,  -[e]s, 
-e,  m.  spickesill.  -rogen,  -s.  O,  m.  kaviar. 

pökellln,  -te,  ge-t,  tr.  (in)salta. 

pokulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  pokulera,  dricka. 

Pol,  -[e]s,  -e,  m.  pol.  -Stern,  -[e]s,  O,  m.  pol- 
stjärna. 

Polack  (äfv.  -  -  med  kort  o),  -en,  -en,  Polåcke,  -n, 
-n,  m.  1.  polack.  2.  polsk  häst.  3.  =  Phi- 
lister 3. 

polar,  a.  pol-,  polar-,  -bär,  -en,  -en,  m.  polar- 
björn,  isbjörn,  -expedition,  -fahrt,  -en,  f.  pol- 
färd, nordpols-  ei.  sydpolsexpedition,  -kreis, 
•es,  -e,  m.  polkrets,  -mensch,  -en, -en,  m.  polar- 
människa.  -nacht,  -e  t,  y.  polarnatt,  -stern, 
-[e]s.  O,  m.  nordstjärna. 

polarisierilen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  polarisera 
(sig). 

Polder,  -s,  -,  m.  indämdt  land,  som  ligger 
lägre  än  hafvets  yta. 

Pole,  -n,  -n,  m.  polack,  -n...  Kx.  ~Iand,  ~reich, 
-[e]s,  O,  ra.  Polen. 

Poléi,  -[e]s,  -e,  m.  -en,f.  bot.  poleja  (Mentha 
pnlegium). 

polemisch,  a.  polemisk. 

poiemisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  polemisera. 

Polier,  -[e]s,  -e,  m.  finarbetare. 

Polier...  &  Ex.  -bürste,  -n,  f.  polerborste.  -ei- 
sen, -s,  -,  n.  polerjärn.  -rad,  -[e]s,  -er  f,  n. 
poleihjul.  -Scheibe,  -n,  f.  polerskifva. 

polierbär,  o.  möjlig  att  polera. 

polierllen,  -te,  -t,  tr.  polera;  fila,  upphjälpa, 
lägga  sista  handen  vid.  Polierung,/. 

Polierer,  -s,  -,  m.  1.  polerare.  2.  =  Polier. 

Polin,  -nen,  f.  polsk  kvinna. 

politisch,  a.  politisk. 


politisierllen,  -te,  -t,  itr. k.  politisera,  tala  politik. 

Politur,  -en,  f.  polityr. 

Polizei,  O,/,  polis,  -amt,  -[e]s,  -er  t,  n.  polis- 
kammare, poliskontor,  vaktkontor,  -auf- 
sieht, O,  /.  polisuppsigt.  -beamte(p),  (aaj.  böjn.) 
m.  polistjänsteman,  -behörde,  -n,  f.  polis- 
myndighet, -diener,  -s,  -,  vi.  polisbetjänt, 
poliskonstapel,  -gericht,  -[ejs,  -e,  n.  polis- 
domstol. -Ordnung,  -e/^,/".  polisreglemente. 
-richter,  -s,  -,  m.  polisdomare,  -sache,  -re,  /. 
polismål.  -spion,  -[e]s,  -e,  m.  polisspion. 
-Stunde,  -7i,  f.  timme  då  värdshusen  måste 
stängas,  -vergehen,  -s,  -,  ra.  polisförbrytelse. 
-wesen,  -s.  O,  ra.  polisväsen. 

polizeilich,  a.  polis-,  t.  ex.  ~e  Verfügung :  po 
lisförordning.  ~e  Erlaubnis:  polisens,  myn- 
digheternas tillåtelse.  ».>  verboten:  förbju- 
den af  polisen,  genom  polisförordning.  ~ 
einschreiten:  lagligen   inskrida  (med  polisens 

tillhjulp). 

Polizist,  -en,  -en,  m.  polis. 

Polka,  -s,/.  polka,  polkett. 

polkllen,  -te,  ge-t,  polkierllen,  -te,  -t,  itr.  h. 
polka,  dansa  polka. 

polnisch,  a.  polsk.  sim.  <y.,er  Eeichstag :  hvdl- 
rande,  oordnad  församling;  buller,  väsen, 
oordning ;  da  geht  es  zu  wie  im  ~ew  Reichs- 
tag:  där  går  allt  huller  om  buller;  ~e  Wirt- 
schaft: oordentlighet,  osnygghet. 

Polster,  -s,  -,  ra.  1.  elastisk  dyna,  kudde,  soffa, 
läger,   bolster,    madrass.    2.    stoppning  (det 

hvarmed    ngt    stoppas),     -bank,     -6    f,    f.    stoppad 

bänk.  -haar,  -[e]s,  -e,  ra.  stopphår.  -macher, 
-s,  -,  m.  tapetserare.  -sessel,  -s,  -,  vi.  stop- 
pad stol,  länstol,  -sitz,  -es,  -e,  m.  stoppad 
sits.  -Stuhl,  -[e]s,  -e  t,  '»•  stoppad  stol,  län- 
stol. -Überzug,  -[e]s,  -e  t;  '«•  bolstervar. 

polsterlln,  -te,  ge-t,  tr.  stoppa,  madrassera. 
Polsterung,/. 

Polter,   -s,   O,  m.  buller,  -abend,  -[e]s,  -e,  m. 

bröllopsafton  (aftonen  fSre  bröllopet,  dä.  bekanta 
Btjra  till  bullrande  upptig  ss.  slJnderslagning  af  gamla 
stenkärl    m.    m.    ntanfdr  bröllopshuset).     -goist,  -[e]s, 

-er,  m.  1.  bullrande  tomte,  rå.  2.  bullersam 
människa,  -kammer  =  Plunderkammer,  -kas- 
ten =  Plunderkasten. 

Polteréi,  -era,  /.  1.  buller,  väsen.  2.  gammalt 
skräp. 

Polterer,  -s,  -,  m.  bullersam,  häftig,  uppbru- 
sande människa. 

polterig,  a.  bullrande. 

polterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  samt  tr.  bullra, 
väsnas;  bullrande  komma,  gå,  slå,  hamra, 
kasta;  spöka;  träta,  gorma. 

Polyglotte,  -ra,  /.  polyglott,  bok  på  flera  språk. 

Polyp,  -en,  -en,  m.  polyp. 

Polytéchniker,  -s,  -,  m.  teknolog. 

Polytéchnikllum,  -«m[s],  -en  ei.  -a,  n.  teknolo- 
giskt institut,  teknisk  högskola. 

Polytheismus,  -,  O,  m.  polyteism,  måuggu- 
deri. 


'  äkta  sms.    F  familjilrt.    P  lägre  sprSLk.    %  mindre  brukligt.    3  teknisk 
Tysk-svensk  ordbok. 


it  sjaierm.    jS« 


Pomade 


546 


Post 


Pomade,  -n,  /.  1.  pomada.  2.  studemspr.  hvila, 
lugn,  flegma.  Das  ist  mir  ~  det  är  mig  lik- 
giltigt,   -n...  Ex.  -v-biiclise,  -n,f.  pomadburk. 

potnådig,  a.  1.  smord  med  pomada,  poma- 
derad. 2.  studeatspr.  lugn,  fiegmatisk. 

pomadisierllen,  -te,  -t,  ti:  smörja  med  pomada, 
pomadera. 

Pomeranze,  -»,  /.  1.  pomemns.  2.  pomerans- 
träd.  -n...  kx.  ~baum,  ■[e]s,  -e  f,  '»•  pome- 
ranstrad.  -^färben,  ~farbig,'v.gelb,  a.  orange- 
(färgad),  orangegul.  ~öl,  -[e]s,  -e,  n.  po- 
meransolja.  ~schale,  -w, /.  pomeransskal. 

Pommer,  1.  -n  ei.  -s,  -n,  m.  pomrare,  ~in,  -nen, 
f.  pommersk  kvinna.  2.  -s,  -,  m.  pommersk 
spetshund. 

pommerisch,  a.  pommersk. 

Pomp,  -\_e\s,  -e,  m.  pomp,  ståt;  praktfullt  tåg. 

pomphaft,  a.  pompös,  praktfull,  ståtlig. 

Pomphaftigkeit,  O,  /.  pomp,  ståt. 

pompös  =  ]}om.pha/t. 

ponierllen,  -te,  -t,  ti-.  1.  ponera,  antaga.  2.  sm 

dentspr.  bjuda  på. 

Pöniténz,  -en,  /.  penitens,  bot. 

Ponton,   -s,   -s,   m.  X  ponton.    -brücke,  -n,  f. 

pontonbro. 
Pony,  -[«],  -s  cl.  Ponies,  n.  oci)  m.  ponny. 
Popanz   (äfv.  -  -),   -es,    -e,  m.  skräckbild,  buse, 

spöke,  fogelskrämma. 

Pope,  -n,  -n,  m.  pop  (rjsk  präst). 

Popo,  -s,  -$,  m.  F  stjärt,  ända. 

populär,  a.  populär,  a)  allmänfattlig,  b)  all- 
mänt omtyckt. 

popularisierllen,  -te,  -t,  I.  ti:  popularisera,  göra 
populär,  framställa  i  allmänfattlig  form. 
II.  Sich  ~  göra  sig  populär,  allmänt  om- 
tyckt. Popularisierung,  f. 

Popularität,  0,_/'.  popularitet. 

Pore,  -«,/.  por. 

porös,  a.  porös. 

Porosität,  O,/,  porositet. 

Porphyr,  -[e]s,  -e,  m.  porfyr. 

porphyrig,  porphyrisch,  a.  porfyrartnd. 

Porre,  buttre  Porree,  -s,  O,  m.  purjolök. 

Porsch,  -es,  -e,  Porst,  -[e]s,  -e,  m.  bot  pors, 
skvattram  (Ledum). 

Port,  -[e]s,  -e,  m.  hamn,  tillflykt. 

Portal,  -[e].«,  -e,  n.  portal. 

Portechaise,  -n,f.  bärstol,  portscliäs. 

Portefeuille,  -.?,  -s,  n,  portfölj. 

Portemonnaie,  -s,  -s,  n.  portmonä. 

Portepee,  -s,  -s,  n.  portepé. 

Portier,  -s,  -s,  m.  portvakt,  dörrvakt,  portier. 

Portiere,  -n.f.  dörrgardin. 

Portikus,  -,  -,  m.  portik. 

Portion,  -en, ./".  portion,  -en...  ex.  ~weise,  adv. 
portionsvis. 

Porto,  -s,  -s  el.  Porti,  n.  porto,  -ermassigung, 
-en,  f.  portonedsättning.  -frei,  a.  portofri. 
-frellieit,  O,  /.  portofrihet,  fri  post.  -gebühr, 
-en,  f.  porto.  •pflichtig,a.icke  portofri.  -satz, 
-es,  -e  t,  m.  portosats.  -taxe,  -n,f.  posttaxa. 


Portrait,  -s,  -s.  Porträt,  -s,  -e  ei.  -s,  n.  porträtt. 
-maler,  -s,  -,  m.  porträttmålare,  -rahmen, 
-s,  -,  m.  porträttram,  fotografiram. 

porträtierllen,  -te,  -t,  tr.  porträttera. 

Portugiese,  -n,  -n,  m.  portugis. 

Portugiesin,  -nen,  f.  portugisiska. 

portugiesisch,  a.  portugisisk. 

Porzellan,  -[e]s,  -e,  n.  porslin,  -ausschuss,  -es, 
O,  m.  porslinsutskott,  -erde.  O,  _/'.  porslins- 
lera,  -gefäss,  -es,  -e,  -geräl[h],  -geschirr, 
-[e]s,  -e,  n.  porslinskärl.  -händler,  -s,  -,  m. 
porslinshandlare.  -Schnecke,  -n,f.  zooi.  pors- 
linssnäcka. -wa[a]re,  -n,  f.  porslinsvara. 

porzellanen,  a.  af  porslin,  porslins-. 

porzellänhaft,  porzellånig,  a.  porslinsartad. 

Posament,  -[e]s,  -en,  n.  kordong,  snöre,  bård, 
snörmakeri. 

Posamentier,  -[e]s,  -e,  m.  snörmakare.  -arbeit, 
-en,  f.  snörmakeri. 

Posamentierer,  -s,  -,  m.  =  Posamentier. 

Posaune,  -n,  f.  basun.  biwi.  in  die  ~  blasen  ei. 
stossen:  stöta  i  basun,  utbasuna,  -n...  Ex. 
~bläser,  -s,  -,  m.  basunblåsare.  ~engel,  -s, 
-,  m.  basunängel,  kyrkängel.  ~ruf,  ~schall, 
-[e]s,  -e,  m.  basunstöt.  '%'Zug,  -[e]s,  -ef,  "«• 
basunstämma  på  orgel. 

posäunüen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  basuna,  utba- 
suna. 

Posåuner,  -s,  -,  Posaunist,  -en,  -en,  m.  basun- 
blåsare. basunist. 

Pose,  -n,  f.  dim.  Pöschen,  -lein,  fjäderspole. 

Position,  -en,  f.  position,  ställning. 

Positur,  -en,  f.  positur,  ställning. 

Posse,  -n,  f.  Posse [n],  -ns,  -n,  m.  dim.  Puss- 
chen,  -lein,  1.  skämt,  upptåg,  gyckel,  narri, 
galenskap,  narrspel.  ->..■«  reissen:  ha  upptåg 
för  sig.  ~7J.'  dumheter!  2.  blott/,  teat.  fars, 
skämt,  lustspel.  3.  blott  m.  spratt,  -n...  ex. 
/^dichter,  -s,  -,  m.  farsdiktare.  ~macher  = 
~reisse?-.  ~oper,  -n,  f.  operabuffa.  ~reis- 
ser,  -s,  -,  m.  upptågsmakars.  ~reisserei, 
-en,  f.  upptåg,  spratt.  ~spiel,  ~stück,  -[e]s, 
-e,  H.  =  Posse  2. 

Possékel,  -s,  -,  m.  O  slägga. 
i  possenhaft,   a.  burlesk,   farsartad,  tokig,  ko- 
misk, putslustig,  tokrolig,  full  af  spratt. 
!  Possenhaftigkeit,  O,  _/'.  det  burleska  i  ngt,  puts- 
i      lustighet,  spratt. 

I  possierlich,   a.   putslustig,  tokrolig,   komisk, 
i      rolig. 

Possierlichkeit,  -en,  f.  putslustighet,  tokro- 
lighet. 

Post,  I.  -en,  f.  1.  post.  Mit  unif/ehender  ~ 
med  omgående.  2.  budskap,  underrättelse. 
3.  diligens,  t.  ex.  7nit  der  ~  ankommen.  4. 
ungef.  gästgifvareskjuts,  t.  ex.  ~  nehmen.  II. 
-en,  f.  -\e\s,  -e  f,  '■'•  =  Posten  I,  a.  III.  -e», 
-en,  m.  jag.  rådjurshagel,  varghagel.  -amt, 
-\e^s,  -er  t,  n.  postkontor,  -ankunftsbuch, 
-[ejs,  -er  f,  "■■  jurnal  öfver  ankomna  för- 
sändelser,  -annähme,  -n,  f.  postkontor,  lo- 


plur.    t 


itr.  iutransltivt   verb.    A.  hur  haben,    S.  bar  «ein  till   hjälpverb. 


post.. 


547 


Präfekt 


kal  för  afgående  post.  -anstalt,  -en,  f.  post- 
anstalt,  -anweisung,  -en,  /.  postanvisning. 
-ausgabestempel,  -s,  -,  m.  utlemningspostan- 
staltens  stämpel,  -beamte(r),  (adj.  böja.)  m. 
posttiäusteman.  -beförderung,  -er«,  /.  post- 
befordring.  Der  Zug  hat  ~  tåget  är  post- 
förande,  -bericht,  -[e].'{,  -e,  m.  (post)avi8. 
-bote,  -K,  -n,  m.  postbud;  gångpost.  -bureau, 
-*•,  -s  el.  -X,  n.  postkontor,  -dampfer,  -s,  -,  m. 
-dampfschiff,  -[e].«,  -e,n.  postångare,  -direktor, 
-s,  -en,  VI.  1.  postdirektör.  2.  postmästare. 
■einzahlung,  -en,  f.  inbetalning  på  posten, 
postanvisning,  -eleve,  -M,-n,7?j.  elev  vid  post- 
verket, -frei,  a.  franko,  -fiihrer,  -s,  -,  m.  post- 
förare, postiljon.  -geid,  -[ejs,  -e?-,  n.  1.  post- 
pengar. 2.  afgift  för  diligenspassagerare. 
-halter,  -s,  -,  m.  person  som  håller  hästar 
för  post-  och  passagerarebefordring;  skjuts- 
entreprenör,  gästgifvare.  -halterei,  -en,  f. 
ungef.  skjutsstall;  gästgifveri.  -haus,  -es,  -er 
t,  n.  post(hue).  -horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  post- 
horn, -karte,  -n,  f.  1.  brefkort.  2.  postkarta. 
-knecht,  -\e]s,  -e,  vi.  postiljon.  -kutsche,  -«, 
f.  diligens,  -lagernd,  a.  som  skall  afhämtas 
af  adressaten;  på  brer  pöste  restante,  af- 
hämtas. -marke,  -n,  f.  frimärke,  -meister, 
•s,  -,  m.  postmästare,  -nachnahme,  -n,  f. 
efterkraf  på  posten,  postförskott,  -papier, 
-[e]s,  -e,  M.  postpapper,  -pferd,  -[e]«,  -e,  n. 
post-,  diligens-,  skjutshäst,  -recht,  -[«]«,  O, 
-regal,  -[e],?,  -e,  n.  privilegium  på  postbe- 
fordring.  -reisende(r),  (adj.  bojn.)  m.  diligens- 
passagerare, -reiter,  -s,  -,  m.  (post)kurir, 
ridande  postiljon.  -säule,  -re, /.  milstolpe. 
-schein,  -[e]s,  -e,  m.  (post)kvitto.  -schiff, 
-[eis,  -e,  n.  postfartyg,  postbåt,  -schluss, 
-es,  O,  m.  postanstalts  stängning,  -sekretär, 
-[e]s,  -e,  m.  postskrifvare.  -station,  -en,f. 
post-,  diligensstation.  -Strasse,  -n,f.  lands- 
väg, -stube,  -re,  f.  väntsal  på  poststation. 
-tag,  -[c]s,  -e,  m.  postdag,  -taube,  -n,  f. 
brefdufva.  -verband,  -[e]s.  O,  m.  postföre- 
ning. -Verbindung,  -en,  f.  postförbindelse. 
-wertrag,  -[e]«,  -e  t,  m.  postkonvention,  -vor- 
schuss,  -es,  -e  \,  m.  postförskott,  -wagen, 
"*)  "[t])  "*•  diligens,  postkärra,  postvagn. 
-Wechsel,  -s,  -,  m.  hästombj'te.  -wesen,  -s,  O, 
n.  postväsen,  -zug,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  rerspäada 
posthästar.  2.  postförande  tåg.  -en...  ex. 
'>.'lauf,  -[e]s,  -e  t)  m.  postväg,  linie. 

post...  Ex.  -datieren,  *  tr.  postdatera.  -skrip- 
t[uni],  -[e]s  el.  -um\s\,  -e  ei.  -a,  re.  postakrip- 
tum,  efterskrift. 

postalisch,  a,  post-. 

Postament,  -[e]s,  -e,  n.  postament,  fotställ- 
ning. 

Posten,   -Ä,    -,   m.  dim.  rUstchen,  -lein,  1.  post, 

a)    i    rakningar    m.    m.,    b)  !X«,    c)  anställning.    2.  = 

Post  III.  -weise,  adv.  i  poster. 
posthiim,    o.    posthum,    född    efter    faderns 
död. 


postierllen,   -te,  -t,  tr.  ooh  sich  -v  postera  (sig), 

ställa  (sig)  på  post.  Postierung,  y. 
Postille,  -re,  /.  postilla. 
Postill[i]ön,  -[eJs,  -e,  m.  postiljon. 

Posto,    blott   i  förbindelsen:  r^  fassen  :  fatta  pOStO. 

postulierllen,  -te,  -t,  tr.  fordra,  postulera. 
Potenz,  -en,  f.  mat.  dignitet. 
potenzierllen,   -te,   -t,   tr.  mat.  upphöja  till  en 
viss  dignitet. 

Potérne,  -re,  /.  bakport  i  en  lUstningsmur. 

Pott...  Kx.  -asche.  O,  /.  pottaska,  -fisch,  -es,  -e, 

m.  pottfisk. 

potz,  interj.  kors!  å  för  fan!  -blitz,  -tausend, 
-Wetter,  interj.  ungef.  för  tusan  plåtar !  fan 
anamma  1 

poussierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  framskjuta,  drifvn 
fram,  främja,  befordra,  framhjälpa.  2.  F 
slå  för,  kurtisera. 

pp.  förkortn.  =  1.  mus.  piamssimo.  2.  Der  ~  ti- 
tulus. 

Ppb.  förkortn.  =  Pappband. 

Pr.-A.  Kt\LOT\.u.  =  Prachtausgabe :  praktupplaga. 

Prä,  oböji.  re.  Das  ^  haben :  hafva  företräde. 

Präbénde,  -re,  f.  prebende. 

Präcedens,  -,  Präcedcnzien,  re.  tidigare  fall, 
prejudikat. 

Präcedénz,  O,  /.  företräde,  försteg,  högre 
rang.   -fall,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  Präcedens. 

Pracher,  -s,  -,  m.  («äfterhängsen)  tiggare. 

Pracheréi,  -en,f.  tiggeri. 

pracherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  enträget,  envist, 
pockande  tigga. 

Pracht,  t  -en,  /.  löråidr.  -[e].«,  -e  f,  m.  prakt. 
Das  ist  eine  r^  von  einem  Becher:  det  är  en 
präktig  bägare,  -aufwand,  -[e]s,  O,  m.  prakt, 
lyx.  -aufzug,  -[e]s,  -e  t,  m.  praktfullt  upp- 
trädande, pomp,  ståt.  -ausgäbe,  -re,/,  prakt- 
upplaga, -band,  -[e]s,  -e  f,  m.  praktband. 
-bett,  -[e]s,  -en,  re.  1.  praktfull  säng.  2.  pa- 
radsäng, -einband  =  -band.  -himmel,  -s,  -, 
m.  baldakin,  -käfer,  -s,  -,  m.  zooi.  praktbagge 
(Buprestis).  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  präktigt 
barn.  -liebend,  a.  praktälskande.  -los,  a. 
utan  prakt,  enkel,  -lust,  -sucht.  O,  /.  prakt- 
kärlek, praktlystnad.  -Süchtig,  a.  praktly- 
sten.  -voll,  a.  praktfull,  -wagen,  -s,  -[f],  m. 
praktvagn.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  praktverk. 
-zimmer,  -s,  -,  re.  praktrum. 

prächtig,  a.  präktig. 

präcis,  a.  precis,  noggrann,  punktlig. 

präcisierllen,  -te,  -t,  tr.  precisera,  noga  an- 
gifva. 

prädestinierllen,  -te,  -t,  tr.  predestinera,  på 
förhand  bestämma.  Prädestinierung,/. 

Prädikånt,  -ere,  -ere,  m.  predikant. 

Prädikat,  -[e]s,  -e,  re.  1.  gram.  predikat.  2.  ti- 
tel, epitet. 

prädizierllen,  -te,  -t,  tr.  utsäga. 

prädominferllen,  -te,  -t,  itr.  h.  herska,  råda, 
vara  förherskande. 

Präfékt,  -[e]s  ei.  -ere,  -e[re],  m.  prefekt. 


akta  sma.    F  familjart.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt. 


i»  sjtfter 


oilltaiisk  term. 


Präge 


548 


Preiä 


Präglle,  0,/.  1.  prägelverk.  2.  prägel,  -[e]... 
Ex.  ~ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  m.  pväglingsort. 

prägllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  prägla.  2.  inprägla, 
intrycka.  Prägung,/. 

pragmatisch,  a.  pragmatisk. 

prägnant,  a.  pregnant. 

Prahl...  Ex.  -hans,  -en\_s],  -e  [t],  m.  prålhans, 
skräflare.  -hanserei,  -en,  f.  prål,  skräfvel. 
-sucht,  0,/.  prålsjuka. 

prahliien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  pråla,  prunka,  glän- 
sa; skryta,  skräfla. 

Prahler,  -*■,  -,  m.  ~ln,  nen.  f.  prålande,  skryt- 
sam person,  skräflare,  skräflerska. 

Prahlerei,  -era,/,  prål,  skryt,  skräfvel. 

prahlerhaft,  prahlerisch,  prahlhaft,  prahlig,  <i. 
prålande,  skrytsam,  skräflande. 

Prahm,  -[e]s,  -e,  m.  Prahme,  -n^f.  Prahmen, 
-s,  -,  »j.  pråm. 

Prairie,  -en,  f.  prärie,  stepp,  gräsöken. 

Präjudfz,  -es,  -e,  «.prejudikat. 

präjudizierllen,  -te,  -t,  tr.  prejudicera. 

präjudizierlich,  a.  tjänande  till  prejudikat. 

präkludierllen,  -te,  -t,  tr.  jnr.  Jmdn  ~  förklara 
ngn  sin  talan  förlustig. 

Praktik,  -en,  f.  1.  praktik,  erfarenhet.  2. 
(bond)praktika.  3.  (vani.  -  -)  knep. 

praktikabel,  a.  1.  utförbar,  möjlig.  2.  ända- 
målsenlig, tjänlig.  3.  farbar. 

Praktikant,  -en,  -en,  in.  1.  praktiserande  lä- 
kare. 2.  extraordinarie,  surnumerär,  elev, 
lärling. 

Praktiker,  -s,  -,  Praktikus,  -,  Prahtici,  m.  prak- 
tiker, praktiskt  erfaren  man. 

praktisch,  a.  1.  praktisk.  2.  praktiserande. 

praktisierllen,  bättre  praktizierllen,  -te,  -t,  tr.  och 
itr.  h.  praktisera. 

Prälat,  -en,  -en,  ni.  prelat,  kyrkofurste. 

Prälatiir,  -en,  f.  prelats  ämbete,  bostad. 

Präliminarien,  plur.  preliminärer. 

prall,  I.  a.  (hårdt)  spänd,  fast  och  elastisk.  II. 
-[e]s,  -e,  m.  återstudsande  stöt,  samman- 
stöt, slag;  studsning,  återslag.  -kraft,  Q,  f. 
elasticitet.  -kräftig,  a.  elastisk,  -schuss,  -c-.s 
-e  ti  "*•  ^  rikoschettskott,  rikoschettering. 
-stein,  -[e]s,  -e,  m.  afvisare.  -Stöss,  -es,  -e  t, 
TO.  återstudsande  stöt.  -triller,  -s,  -,  in.  kort 
drill.  -Winkel,  -s,  -,  m.  reflexionsvinkol. 

pralllien,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  s.  studsa,  åter- 
studsa. 

Prallheit,  O,/,  elasticitet,  spänning,  fasthet. 

prallig,  a.   1.  =  ])raU  I.  2.  brant. 

präludierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  mus.  preludiera. 

prämedltierhen,  -te,  -t,  tr.  förut  öfverväga. 

Prämie,  -n.f.  premie,  -n...  ei.  ~anleihe,  -n,  f. 
premielän. 

prämiierllen,  -te,  -t,  tr.  premiera,  belöna. 

Prämisse,  -n,f.  premiss. 

prangilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  prunka,  pråla,  glän- 
sa, lysa,  ståta. 

Pranger,  -s,  -,  m.  skampåle. 

Franke  ae  Branke. 


pränumerierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  ocu  tr.  betala  i 
förskott,  prenumerera. 

Präparänd,  -en,  -en,  m.  lärjunge  i  en  förbe- 
redande skola.  -en...  ex.  'x/anstalt, -en,  'x>schu- 
le,  -re,  /.  förberedande  skola. 

präparierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  förbereda 
(sig),  preparera,  tillreda.  Etw.  ~  afv.  för- 
bereda sig  på  ngt. 

Präsent,  -[e].?,  -e,  n.  present,  gåfva. 

Präsentation,  -en,  f.  presentation,  företeende, 
föreställande. 

Präsentier...  ex.  -brett,  -\e\s,  -er,  n.  -teller,  -s, 
-,  m.  presentertallrik. 

präsentierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  presentera 
(sig),  framte,  uppvisa,  framräcka,  bjuda; 
föreställa  (sig). 

Präsenz,  O,  /.  närvaro,  -stärke.  O,  /.  X  effek- 
tiv styrka. 

Präses,  -,  -  ei.  Präsides,  m.  ordförande. 

Präsident,  -e«,  -e«,  m.  president;  ordförande. 

Präsidént[en]schaft,  Präsidentür,  -en, /.  presi- 
dentskap,  presidentsvärdighet;  ordförande- 
skap. 

präs\üier\\en,-te,-t,itr.h.  presidera,  föra  ordet. 

Präsidillum,  -um[s],  -en,  n.  1.  plats  framför, 
företräde,  högre  rang.  2.  ordförandeskap. 
3.  bestyrelse. 

prassellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  prassla,  knast- 
ra, spraka,  fräsa,  fräsa. 

prassllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  itr.  k.  lefva  i  sus  och 
dus,  fråssa,  kalasa,  slösa. 

Prasser,  -s,  -,  m.  en  som  lefver  i  sus  och  dus, 
fråssare,  lättsinnig  person,  slösare. 

Prasseréi,  -en,  /.  lif  i  sus  och  dus,  fråsseri, 
vällefnad,  slöseri. 

prästierüen,  -te,  -t,  tr.  prestera,  åstadkomma. 

präsumJerllen,  -te,  -t,  tr.  förmoda,  antaga. 

Prätendent,  -ere,  -en,  m.  pretendent. 

prätendierten,  -te,  -t,  tr.  göra  anspråk  på. 

Prätension,  -en,  jf.  anspråk. 

prätentiös,  a.  anspråksfull. 

Praxis,  O,  /.  praxis. 

Prchtb.  furkortn.  =  Prachtband. 

predigllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  predika. 

Prediger,  -s,  -,  m.  präst,  predikant,  predikare. 
-amt,  -[e]s,  -er  t,  n.  predikoämbete,  präst- 
kall, -frau,  -en,  f.  prästfru,  -haus,  -es,  -er  \, 
n.  prästhus,  -massig,  a.  prästerlig,  -mönch, 
-[e]s,  -e,  7«.  predikaremunk.  -schule,  -«, /. 
-Seminar,  -[e]s,  -e,  n.  predikantskola,  präst- 
seminarium, -wohnung,  -en.f.  prästboställe, 
prästgård. 

predigerhaft,  a.  prästerlig. 

Predigt,  -e», /.  predikan,  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n. 
predikoämbete,  -buch,  -[e]s,  -er  f,  «•  po- 
stilla, -entwurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  predikout- 
kast. -Stuhl,  -[e]s,  -e  t,  fn.  predikstol. 

preillen,  -te,  ge-t,  tr.  ^t  präja. 

Preis,  -es,  -e,  m.  1.  pris.  Etw.  um  keinen  ~ 
thun :  ej  för  ngt  pris  göra  ngt.  2.  det  bästa, 
pärla,   t.  ex.   du,  o  <%.  der  Prälaten :  du,  den 


O    saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr. 


Preisel... 


549 


privat 


bäste  el.  pärlan  bland  prelater,  -angäbe,  -n, 

f.  prisets  angifvande.  -aufgäbe,  -n,  f.  pris- 
uppgift, prisfråga,  -berlcht,  -[e\s,  -e,  m. 
prisnota,  prislista,  -bewerber,  -s,  -,  in.  täf- 
lande.  -bewerbung,  -en,  f.  pristäflan.  -cou- 
ränt,  -[e]«,  -e,  m.  priskurant.  -ert[h]8ilung, 
-en,f.  prisutdelning,  -frage,  -v,  f.  prisfråga. 
-geben,  tr.  prisgifva.  -gebung,  O, /'.  prisgif- 
vande.  -gekrönt,  a.  prisbelönt.  -gesang, -[e]s, 
-e  t,  '«•  lofsång.  -jurlly,  -ies,  f.  prisjury, 
prisdomare,  -liste,  -n,f.  prislista,  -richter, 
-Ä,  -,  m.  prisdomare,  -schritt,  -en,  f.  täflings- 
skrift,  prisskrift,  -verderber,  -«,  -,  m.  fu- 
skare aom  gnm  liga  pris  p&  sina  diliga  varor  trycker 
ned  prisen  pi  goda  varor.  -Verzeichnis[s],  -SeS,  -SC, 

n.  prisförteckning,  -würdig,  a.  1.  prisvärd, 
lofvärd.  2.  motsvarande  priset,  prisbillig. 
-Würdigkeit,  O,  f.  1.  det  prisvärda  i  ngt.  2. 
motsvarighet  mellan  beskaffenhet  och  pris. 

Preisel...  se  Preissei... 

preisllen,  -[es]«,  pries,  priese,  gepriesen,  tr. 
prisa. 

Preiser,  -s,  -,  m.  en  som  prisar  ngt,  lofprisare. 

preishaft,  preislich,  a.  1.  prisvärd.  2.  =  lobesam. 

Preissei...  ex.  -beere,  -n,f.  lingon. 

prekär,  a.  osäker,  oviss. 

Prell...  se  Prall... 

Prelle,  -w,  f.  prellning. 

prellllen,  -te,ge-t,  I.  se  prallen.  II.  tr.  1.  åter- 
kasta, tillbakaslå.  2.  prella.  3.  narra,  lur.-i, 
bedraga,  jmdn  um  etw. :  ngn  på  ngt. 

Preller,  -s,  -,  m.  1.  en  prellande.  2.  bedra- 
gare. 3.  =  prall  IL 

Prellerei,  -en,  f.  bedrägeri. 

preschllen,  -[es'jt,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  med 
största  möjliga  snabbhet  springa,  sätta  i 
väg. 

press,  a.  1.  åtsittande,  tät.  »v/  an:  tätt  in- 
till. 2.  adv.  strax,  omedelbart. 

pressant,  a.  brådskande,  trängande. 

pressbär,  a.  som  kan  prässas,  sammantryckas. 

PreSslle,    -en,  f.    1.  präSS,  a)  redsl^ap  till  prassnin--. 

b)  tidningspräss.  2.  prässning;  appretur.  -frei- 
heit,  O,  f.  prässfrihet.  -gesetz,  -es,  -e,  n. 
prässlag.  -glanz,  -es,  O,  m.  appretur.  -pro- 
zess,  -es,  -e,  OT.  tryckfrihetsmål,  -saft,  -[e]s, 
-e  t)  "*•  utprässad  saft.  -torf,  -[e]s,  O,  m. 
prässad  torf. 

pressilen,  •\es'\t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  prässa,  tryc- 
ka. Gepresst  voll:  fullpackad.  2.  med  våld 
värfva,  t.  ex.  Matrosen, Soldaten.  Pressung,/". 

Presser,  -s,  -,  m.  1.  prässare.  2.  förtryckare. 

3.  värfvare  som  varfvar  med  våld. 

pressierllen,  -te,  -t,  1.  tr.  påskynda.  II.  itr.  h. 

skynda,  brådska. 
Pretiosen,  plur.  dyrbarheter. 
Preusse,  -n,  -n,  m.  preussare,   -n...  ex.  'vkönig, 

-[e]s,  -e,  m.  konung  af  Preussen. 
Preussent[h]üm,    -[e]s,    O,  n.  preussiskt  sätt, 

väsen,  välde,  preussisk  anda;  preussarne. 
Preussin,  -nen,  f.  preussisk  kvinna. 


preussisch,  a.  prensslsk. 

Prickelél,  -en,  f.  stickande  känsla. 

prickellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  sticka,  kittla; 
biidi.  ge  stickord,  pika. 

Prieme,  -n,  /.  tuggbuss. 

priemllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tugga  tobak. 

Priester,  -s,  -,  m.  »vin,  -nen,  f.  präst,  prästin- 
na.  -amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  prästämbete,  -ehe, 
-n,  f.  prästerligt  äktenskap;  prästernas 
rätt  till  giftermål,  -gewand,  -[e]s,  -er  f,  "• 
prästdrägt,  prästskrud,  -herrschaft,  -en,  f. 
prästvälde,  -rock,  -[e]s,  -e  t,  ni.  prästrock. 
-stand,  -[e]s.  O,  m.  präststånd,  -weihe,  -«,/. 
prästvigning,  -würde,  -n,  f.  prästerlig  vär- 
dighet. 

priesterhaft,  priesterlich,  a.  prästerlig. 

Priesterschaft,  -en,  f.  Priestert[h]üm,  -[e]s, -er 
t,  n.  1.  prästerlig  värdighet.  2.  prästerskap. 

Prima,     Primen,    f.    högsta,    motsvarande    svenska 

sjunde   klassen   vid  ett  elementarläroverk. 
-wa[a]re,  -n,  f.  prima  vara. 

Primaner,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  skolans  högsta 
klass,  sjundeklassist. 

primär,  a.  primär. 

Primel,  -n.f.  gullvifva. 

Princip,  -[e]s,  -ien  ei.  -e,  n.  princip,  grundsats. 
-len...  Ex.  ~fest,  a.  karaktärsfast,  -reiter,  -s, 
-,  m.  principryttare,  principmänniska. 

principiell,  a.  principiell. 

Prinz,  -en,  -en,  m.  prins. 
I  Prinzéss,  -en,  Prinzessin,  -nen,  f.  prinsessa. 

Prinzip  sc  Princip. 

Prinzipal,  -[e]s,  -e,  m.  principal. 

prinzlich,  a.  prins-,  furstlig. 

Prinzlichkeit,  -en,f.  prins,  furstlig  person. 

Prior,  -s,  Priören,  m.  prior,  -würde  -n,  f. 
priorsvärdighet. 

Priorät,  -[e]s,  -e,  n.  1.  priorat,  priorsvärdig- 
het. 2.  =  följ. 

Prioréi,  -en,  f.  priors  ei.  priorinnas  a)  bostad, 
b)  ämbetsområde. 

Priorin  (arv.  -  -  -),  -nen,  f.  priorinna. 

Priorität,  -en,  f.  prioritet,  förmonsrätt.  -S... 
Ex.  'x/anleihe,  -n,  f.  prioriteradt  lån. 

Prise,  -n,f.  1.  pris,  a)  A  byte;  hMi.  jmdm  ~ 
geben:  gif  va  ngn  tillfälle  till  angrepp,  till 
tadel,  b)  nypa,  i  sht  nypa  snus.  2.  linning. 

prisllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  taga  sig 
en  pris,  snusa. 

Prison,  -s,  /.  -s,  -s,  n.  fängelse. 

pritsch,  interj.  betecknande  hastigt  försvin- 
nande. 

Pritschlle,  -en,f.  1.  (harlekins)  träsvärd;  ris, 
färla.  2.  klappträ,  klappbräde.  3.  bänk, 
sofbänk.  4.  kuskbock,  hundsfott.  -meister, 
-s,  -,  m.  harlekin. 

pritschllen,  -[es]f,  -te,  ge-t,  tr.  slå  med  trä- 
svärd, klappa  på,  slå,  klappa,  gifva  stryk. 

privat,  a.  privat,  enskild,  -abkommen,  -s,  -,  n. 
-abmachung,  -en,f.  privat  öfverenskommel- 
se.  -angelegenheit,  -en,f.  privat  angelägen- 


'  4kt4  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.   0  tckoisk  term.    4*  s^bterm.   ^  militärisk  tenp. 


Privatier 


550 


Propeller 


het,  privat  afiEär.  -docent,  -en.  -en,  m.  (pvi- 
vatjdocent.  -erziehung,  0,  /.  enskild  upp- 
fostran, uppfostran  i  hemmet,  -gelehrte(r), 
(adj.  böjn.)  VI.  privat  vetenskapsman,  -haus, 
-es,  -er  t,  n.  enskildt  hus.  -kolleg,  -[e]s, 
-ien,  n.  (enskildt)  kollegium,  -leben,  -s,  O, 
n.  enskildt  lif,  privatlif.  -lehrer,  -s,-,m.  ~in, 
-nen,/,  privatlärare,  (privat)lärarinna;  infor- 
mator, guvernant,  -msinn, -[e^.<<,-erf  c].  Privat- 
leute, in.  privatman,  -recht,  -[e].s,  O,  n.  pri- 
vaträtt, -rechtlich,  a.  privaträttslig.  -sache, 
-n,  f.  privat,  enskild  affär.  Das  ist  meine  ~ 
det  angår  ingen  annan,  -schule,  -n,  f.  en- 
skild skola,  -stunde,  -n,  f.  privatlektion. 
•Unterricht,  -[e]s,  0,m.  enskild  undervisning. 

Privatier,  -s,  -s,  m.  privatman. 

privatisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  lefva  som  pi-ivat- 
man. 

Privé  {Privé),  -s,  -s,  Privét,  -[e]s,  -e  ci.  -s,  n. 
afträde,  klosett. 

Privileg,-.«, -«en, «.privilegium,  företrädesrätt. 

privilegierllen,  -te,  -t,  tr.  privilegiera. 

Privilégillum,  -um[s'\,  -en,  n.  =  Privileg. 

Probabilität,  -en,  f.  sannolikhet. 

probat,  a.  bepröfvad,  bra,  god. 

Probe,  -n,  /.  1.  prof;  försök.  Nicht  die  ~  ej 
det  ringaste.  Znr  ~  ^7•e(^»^en.•  hålla  prof - 
predikan.  2.  teat.  repetition.  3.  bevis,  prof, 
t.  ex.  eine  «v*  von  Mut  gehen  ei.  liefern.  4. 
(kontroll)stämpel.  -abzug,  -[e].';,  -e  fj  »*• 
boktryck,  korrektur(afdrag).  -arbeit,  -en,  f. 
prof,  profstycke;  examensarbete,  examens- 
skrifning.  -band,  -[ejs,  -e  \,  m.  profband. 
-blått,  -\e\s,  -er  f,  n.  profark,  profblad, 
profnummer.  -bogen,  -s.  -,  m.  boktryck,  prof- 
ark, korrektur(ark).  -druck,  -[e]s,  -e,  m. 
proftryck;  korrektur,  -ende,  -s,  -n,  n.  prof- 
hit.  -fest,  a.  profhaltig,  som  består  prof- 
vet,  bepröfvad.  -garn,  -[e]s,  -e,  n.  profgarn. 
-gold,  -[e]s,  O,  n.  fullhaltigt  guld.  -haltend, 
■haltig,  a.  1.  fiülhaltig,  fullgod.  2.  =  -fest. 
-Jahr,  -{^e^s,  -e,  n.  profår.  -kandidat,  -en,  -en, 
7«.  profårskandidat.  -lektion,  -en,  f.  prof- 
lektion.  -mäss,  -es,  -e,  n.  likaremått.  -num- 
mer, -n,  f.  profnummer.  -predigt,  -e»,  f. 
profpredikan.  -rolle,  -n,  f.  tcat.  roll  som  ngn 
debuterar  i.  -schiessen,  -s.  O,  n.  profskjut- 
ning.  -schritt,  -«w,  _/".  prof-,  examensskrift, 
-skrifning,  -Skriptum.  -Silber,  -s.  O,  n.  full- 
haltigt silfver.  -stiick,  -[e].s,  -e,  n.  prof- 
stycke. -weise,  adv.  som  prof,  på  försök. 
-zeit,  -en,  f.  prof  tid. 

probllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  profva,  försöka.  2. 
pröfva.  3.  förse  med  kontrollstämpel. 

Prober,  -.«,  -,  m.  profvare,  proberare. 

Probier...  kx.  -geweicht,  -[e]s,  -e,  n.  O  probor- 
vigt.  -kunst.  O,  /.  proberkonst.  -nadel,  -n, 
f.  0  probernäl. 

probierllen,  -te,  -t,  tr.  probera,  profva,  för- 
söka, smaka. 

Probierer,  -s,  -,  m.  proberare. 


Problem,  -[e]s,  -e,  n.  problem,  uppgift. 

problematisch,  a.  problematisk,  tvifvelaktig. 

Probst  se  Propst. 

Produkt,  -[e]s,  -e,  n.  1.  produkt,  alster.  2.  na- 
tur-, landtbruksalster,  råvara,  -en...  Ex. 
~ausstellung,  -en,  f.  landtbruksutställning. 

Produzent,  -en,  -en,  m.  producent. 

produzierllen,  -te,  -t,  tr.  producera,  alstra, 
frambringa,  framställa,  åstadkomma.  Pro- 
duzierung,  /. 

profanierllen,  -te,  -t,  tr.  profanera,  vanhelga, 
oskära.  Profanierung,  y". 

Proféss,  -es,  -e,  m.  klosterlöfte. 

Profession,  -en.  f.  1.  =  töreg.  2. yrke,  handtverk, 

Professionist,  -en,  -en,  m.  handtverkare. 

Professor,    -ä,    Professoren,   m.  professor,  afv. 

titel  för  äldre  lektorer  vid  läroverk. 

Professorin,  -nen,  f.  professorska. 

Professur,  -en,f.  professur. 

Profil,  -[e^s,  -e,  n.  profil.  -bildnis[s],  -ses,  -se, 
n.  profilporträtt. 

profilierllen,  -te,  -t,  tr.  profilera;  teckna,  må- 
la, taga  i  profil. 

Profit,  -[e].«,  -e,  m.  profit,  fördel,  vinst. 

profilierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  profitera, 
draga  nytta,  fördel  af. 

profitlich,  a.  fördelaktig,  vinstbringande. 

Proföss,  -es  el.  -en,  -e[n\,  m.  X  profoss. 

Programm,  -[e]s,  -e,  n.  program,  årsredogö- 
relse.  -massig,  a.  programenlig. 

prohibierllen,  -te,  -t,  tr.  förbjuda,  prohibera. 

Projekt,  -[e],«,  -e,  n.  plan,  projekt,  -en...  Ex. 
~macher,  -s,  -,  m.  projektmakare. 

projektierllen,  -te,  -t,  tr.  projektera,  planläg- 
ga, uppgöra  plan  till,  förehafva. 

Projektil,  -[e],<!,  -e,  n.  JiJ  projektil,  kastkropp. 

projicierllen,  -te,  -t,  tr.  taga,  upprita  projek- 
tionen af  ngt. 

proklamiertlen,  -te,  -t,  tr.  proklamera,  utropa. 

Prokura,  -s,  f.  handci.  fullmakt,  prokura.  -fiih- 
rer,  -träger,  -s,  -,  m.  befuUmäktigadt  om- 
bud, fullmäktig. 

Prokuråtor,  -s,  Prokurataren,  ni.  prokurator; 
sakförare,  advokat,  ombudsman,  fullmäktig. 

Prokurist,  -en,  -en,  m.  =  Prokuraführer, 

Proletarier,  -s,  -,  m.  proletär. 

prolix,  a.  vidlyftig,  mångordig. 

prolongierllen,  -te,  -t,  tr.  prolongera,  förlänga, 
förnya. 

Promemoria,  -s,  -s,  n.  1.  promemoria,  minnes- 
anteckning. 2.  inlaga. 

promenierllen,   -te,  -t,  itr.  s.  promenera,  spat- 

Promésse,  -«,/.  löfte. 

promovierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  promovera.  II.  ilr. 
h.  promoveras,  taga  doktorsgraden. 

prompt,  a.  prompt,  rask,  flink. 

promulgierllen,  -te,  -t,  tr.  ofTentliggöra,  kun- 
göra. Promulgierung,/. 

Propädeutik,  O,/,  propedevtik. 

Propeller,  -s,  -,  m.  ©  propeller. 


O   saknar  plur.    f  •>>"■  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    A.  har  hifben,    S,  har  «ej»  till  hjälpverb. 


Prophet 


551 


prüde 


Prophet,   -en,   -en,   m.  profet,  siare.  -en...  kx. 

'>^gabe,   0,  /.  profetians  gåfva,  eiaregåfva. 

~SChule,  -n, /.  profetskola. 
prophétenhaft  =  prophetisch. 
Prophetenschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  pro- 
fet, profetisk  värdighet.  2.  skara  profeter. 
Prophetin,  -nen,  f.  profetissa. 
prophetisch,  a.  profetisk,  siarelik. 
prophezéillen,    -te,    -t,  tr.  och  itr.  h.  profetera, 

furutsäga. 
Prophezeiung,  -en,  f.  profetia. 
Proponént,  -en,  -en,  m.  förslagsställare. 
proponrerllen,  -te,  -t,  tr.  föreslå,  proponera. 
Proportion,  -en,/,  proportion;  förhållande. 
proportioniert,  a.  proportionerlig. 
Proposition,  -en,  f.  förslag,  proposition. 
Propst,  -[e]s,  -e  f,  m.  prost. 
Propstéi;  -en,f.   1.  prostämbete.   2.  prosteri. 

3.  prostgård. 
propstéilich,    a.    prost-,    prostens,   prosteri-, 

prostgårds-. 
Propstin,  -nen,f.  prostinna. 
prbpstlich  =  propstéilich. 
prorogierllen,  -te,  -t,  tr.  uppskjuta,  förlänga. 
Prosa,  O,/,  prosa.  -Schriftsteller  =  mi 
Prosaiker,  -s,  -,  m.  prosaiker,  prosaförfattare. 
prosaisch,  a.  prosaisk. 
Prosaist,  -en,  -en,  m.  prosaist. 
Proselyt,    -en,   -en,   m.  ~in,  -wen,  y.  proselyt. 

-en...  Ex.  ~macher,  -s,  -,  m.  proselytmakare. 

~niacherei,  -en,f.  proselytmakeri. 
proskribierllen,  -te,  -t,  tr.  preskribera. 
prosådisch,  a.  prosodisk. 
Prospekt,   -[e]s,    -e,  m.  1.  anblick,  vy,  uteigt. 

2.  prospekt,  anmälan. 
prosperierllen,    -te,    -t,    itr.   h.   lyckas,    hafva 

framgång. 
Prosperität,  O,  f.  lycka,  framgång,  välfärd. 
prost,  interj.  F  prosit!  väl  bekomme! 
prostituierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  prostituera, 

blottställa  (sig).  Prostituierung,/. 


protegierilen,  -te. 
Protektionist, -e«, 

tnllvänlig. 
Protest,  -[e]s,  -c, 
Protestant,   -en, 

~verein,  -[e]s, 


■t,  tr.  beskydda,  gynna. 
en,m.  protektionist,  skydds- 


m.  protest,  gensaga. 

-en,  m.  protestant,    -en...  ex. 

-e,  m.  protestantförening. 

Protestantin,  -nen,  f.  protestantisk  kvinna. 

protestantisch,  a.  protestantisk. 

Protestatjön,  -en,f.  =  Protest. 

protestierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  protestera, 
inlägga  gensaga. 

Protestierer,  Protestler,  -s,  -,  7n.  en  proteste- 
rande. 

Protokoll,  -[e]s,  -e,  n.  protokoll.  Ein  ~  auf- 
nehmen :  skrif  va,  uppsätta  protokoll.  Das  ~ 
schliessen:  afsluta,  justera  protokollet,  -auf- 
nähme, -n,  f.  protokolls  uppsättande,  -fiih- 
rer,  -s,  -,  m.  protokollförare,  skrifvare. 

protokollarisch,  a.  öfverensstämmande  med, 
tagen  till  protokollet. 


protokollierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  föra  proto- 
kollet. II.  tr.  taga  till,  införa  i  protokollet. 
Protokollierung,/. 

Protzlle,  -en,  f.  iü  föreställare.  -kasten,  -s,  -, 
m.  Js<  ammunitionskista,  -nagel,  -s,  -f,  m. 
JsJ  bröstnagel,  -wagen,  -s,  -[t],  m.  JsJ  före- 
ställare. 

protzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  5iJ  se  ah-  och  auf- 
protzen. II.  itr.  h.  1.  smälla,  braka.  2.  vara 
uppblåst,  morsica  sig,  vara  stolt.  3.  vara 
spröd,  obenägen,  förargad.  Mit  jmdm  ~ 
vara  ond  på  ngn. 

protzig,  a.  1.  uppblåst,  morsk,  högfärdig.  2. 
förargad,  ond. 

Proviant,  -[e]s,  O,  m.  proviant,  munförråd. 
-ausgäbe.  O,  y.  proviantutdelning,  -meister, 
-s,  -,  m.  X  proviantmästare,  -schiff,  -[e]s, 
-e,  n.  X  proviantskepp. 

proviantierllen,  -te,  -t,  tr.  förse  med  proviant, 
proviantera.  Proviantierung, /. 

Provinz,  -en,  f.  1.  provins,  landskap.  2.  lands- 
ort, -bewohner,  -s,  -,  m.  1.  provinsens  invå- 
nare. 2.  landsortsbo,  -rose, -??,/.  provinsros. 

Provinzlål,  I.  -[e]s,  -e,  m.  provinsial.  II.  a. 
provinsial;  provins-,  landsorts-.  Ein  ~er 
=  Provinzler,  -blått,  -[e]s,  -er  f,  n.  provins- 
blad, landsortstidning.  -schülrat[h],  -[e]s, 
-e  tj  "*•  skolinspektör  inom  en  provins. 
-Stadt,  -e  t,  f.  provins-,  landsorts-,  små- 
stad, -stände,  plur.  provinsialständer.  -thea- 
ter,  -s,  -,  n.  landsortsteater. 

Provinzialismllus,  -ms,  -en,  m.  provinsialism, 
dialektord,  dialektegendomlighet. 

provinziell  =  Provinzial  II. 

Provinzler,  -s,  -,  m.  lands-,  landsorts-,  små- 
stadsbo. 

Provision,  -en,  f.  provision,  arvode. 

provisöriscii,    a.    provisorisk,    tillfällig,   tills 

vidare  gjord,  beslutad  m.  in. 

Provisörillum,  -um[s],  -en,  n.  provisorisk  åt- 
gärd. 

Provokation,  -en,  f.  utmaning,  frammaning, 
framkallande. 

provozierllen,  -te,  -t,  tr.  utmana,  frammana, 
framkalla. 

Prozedur,  -en,  f.  förfaringssätt,  procedur. 

Prozent,  -[e]s,  -e,  n.  procent.  Zu  hohen  ~en; 
mot  hög  ränta. 

prozéntig,  a.  i  sms.  procents,  t.  e%.  drei'^e  Rente. 

Prozéss,  -es,  -e,  m.  process,  rättegång;  för- 
faringssätt; utveckling(sgång).  .Tmdm  einen 
/%/  anhängen  ei.  den  <vi  machen:  börja  en 
process  mot  ngn.  Biidi.  kurzen  ~  machen: 
göra  processen  kort.  -åkte,  -n,  f.  rätte- 
gångsförhandling, -führen,  -s,  -,  m.  1.  måls- 
ägande. 2.  sakförare,  -sache,  -n,  f.  mål. 
-sucht.  O,  y.  processlystnad. 

prozéssilen,  -[es]«,  -te,  -t,  prozessierllen,  -te,  -t, 
itr.  h.  processa. 

Prozession,  -en,  f.  procession. 

prüde,  a.  pryd. 


ftkta  sms.    F  familjilrt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4'  sjöterm.    Jx  militärisk  term. 


pmdeln 


552 


Pulver 


prudeilln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  fuska.  2.  sc  brodeln. 

Prüderie,  -en,  f.  pryderi. 

Prüf...  Ex.  -stein,  -\_e]s,  -e,  vi.  pröfvosten,  pro- 
bersten,  -zeit,  -en,f.  pröfvotid. 

prUfllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  pröfva.  2.  exami- 
nera. 3.  Geprüft:  bepröfvad.  II.  Sich  ~ 
pröfva  sig. 

Prüfer,  -s,  -,  m.  1.  en  som  pröfvar.  2.  exami- 
nator. 

Prüfling,  -[«].?,  -e,  m.  examinand. 

Prüfung,  -cn,f.  1.  pröfning.  2.  examen.  -S... 
Ex.  ~ausschuss,  -es,  -e  t,  m.  pröfnings-, 
examenskommission,  -komitc.  'vfeuer,  -s.  -, 
n.  luttringseld.  ~kommission,-en,/.  =  ~a2M- 
schuss.  ~tag,  -[e].<!,  -e,  m.  pröfvodag;  exa- 
mensdag. ~thal,  -[e].s  0,  n.  pröfvodal  (jor- 
den). ~2eit,  -en,  f.  pröfvotid.  ~zeugnis[s], 
-ses,  -se,  n.  examensbetyg. 

Prügel,  -s,  -,  vi.  1.  käpp,  knölpåk.  2.  piur.  pry- 
gel, stryk.  Tracht  ~  kok  stryk,  -junge, 
-knabe,  -n,  -n,  vi.  F  syndabock.  -Strafe,  -n, 
f.  prygelstraff.  -Suppe,  -n.f.  F  (kok)  stryk. 
-weg,  -[e]s,  -e,  m.  kafvelbro. 

Prügelei,  -en,/.  slagsmål. 

prügellln,  -te,  ge-t,  fr.  prygla,  slå. 

Prögler,  -s,  -,  vi.  en  som  pryglar,  slår. 

Prünelle,  -n,  f.  prunell(plommon). 

Prunk,  -[e]s,  0,  m.  prunk,  ståt.  -gemach,  -[e]s. 
-er  t,  n.  praktrum.  -gewand,  -[e]s,  -er  t,  «• 
galadrägt.  -lösigkeit,  0,  /.  enkelhet,  -rede, 
-n,  f.  pompöst,  grant  tal.  -voll,  a.  prun- 
kande.   -Zimmer,   -s,  -,  n.  praktrum.  Far  ofr. 

jfr  sms.  med  Pracht. 

prunkllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  prunka,  pråla,  ståta. 
Prunker,  -.«,  -,  m.  en  som  prunkar,  ståtar. 
Prunkeréi,  -en.f.  prunk,  prål,  ståt. 
prunkerisch,  prunkhaft,  a.  prunkande. 
prDschlien,  -[es]«,  -te,  ge-t,  prustilen,  -ete,  ge-ct, 

itr.  h.  frusta,  fnysa,  nysa  häftigt,  brista  ut 

i  skratt,  fara  ut. 
Psalm,  -[e]s,  -en,  vt.  psalm  i  psaitaren.  -en...  ei 

~büch,   -[e].<!,    -er  t-    "•  psaltare.   ~dichter, 

-s,  -,  VI.  psaimist.  -v-gesang,  •[e]s,  O,  m.  ~sin- 

gen,  -s.  O,  n.  psalmsång. 
Psalmist,  -en,  -en,  m.  psalmist. 
Psalter,   -s,   -,   m.  1.   psaltare,  a)  instrument,  b) 

bok.  2.  zooi.  blad  mage. 
Psittich,  -[e]s,  -e,  m.  papegoja. 
pst,  interj.  st!  ts! 
psychisch,  a.  psykisk,  själs-. 
publik,  a.  ofFentlig. 
Publikum,   -[s].    O,   n.    1.  publik.  2.  offentlig 

föreläsning. 
publizierllen,   -te,  -t,   fr.  publicera,  offentlig- 
göra, kungöra.  Publizierung,  /. 
Publizist,   -en,  -en,  vi.   1.  kännare  af,  lärare  i 

statsrätt;  politiker.  2.  publicist,  tidnings- 

skrifvare. 
Publizität,  O,  /.  offentlighet. 
Puckel  se  Ruchel. 
pucküen,  puckerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bulta,  slå. 


Puddel...  O  Ex.  -ofen,  -s,  -f,  m.  puddelugn. 

puddellln,  -te,  ge-t,  tr.  é  puddla. 

Pudding,  -[e]s,  -e,  m.  pudding. 

Pudel,  -s,  -,  7«.  1.  pudel.  2.  en  som  får  för- 
rätta de  lägsta  sysslor  och  tåla  allt;  släp- 
hjon, syndabock.  3.  studentspr.  vaktmästare. 
4.  person  med  krusigt,  tofvigthår;  afv.  oor- 
dentlig, smutsig  kvinna,  lortlolla.  5.  F  fel, 
misstag;  bom  vid  kägelspel,  -dick, a.  F  fullprop- 
pad,  proppmätt.  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  knollrigt, 
krusigt  hår.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  pudel(hund). 
-kopf,  -[e]s,  -e  t,  vi.  krushufvud.  -mUtze,  -«, 
/.  lurfvig  mössa,  -närrisch,  a.  putslustig 
som  en  pudel.  -Hass,  a.  genomvåt. 

pudeliln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  F  begå  ett  misstag, 
göra  en  bock;  bomma  vid  kägelspel. 

Puder,  -s,  O,  m.  puder,  -beutel,  -5,  -,  vi.  puder- 
pung.  -mantel,  -s,  -\,  vi.  puderkappa.  -zuk- 
ker,  -s,  O,  m.  pudersocker. 

puderig,  n.  full  af  puder. 

puderlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  pudra  (sig). 

puff,  I.  i^Herj.  puff!  II.  -[e]s,  -e  [t],  m.  1. 
puff,   a)    dof   knall,  b)  stöt,  slag,  c)  uistiende 

veckning  pi  klilder,  d)  afverdrifvet  beröm.  2.  '^  ma- 
chen :  ståta.  3.  humbug.  4.  studentspr.  bor- 
dell. 5.  tricktrack(spel).  -ärmel,  -s,  -,  vi. 
puffärm.  -bohne,  -»,  /.  bondböna.  -brett, 
-[e],«,  -er,  n.  tricktrackbräde.  -küchen,  -s,  -, 
m.  potatismunk.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  trick- 
track. 

Puffe,  -n.f.  dim.  Piiffchen,  -lein,  puff  pi  kläder. 

pufflien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  säga  puff, 
doft  knalla,  pluttra,  skjuta.  2.  puffa,  stöta, 
slå.  3.  uppsvälla,  blåsa  upp  sig.  4.  puffa 
upp,  förse  med  puffar.  5.  spela  tricktrack. 

Puffer,  -s,  -,  VI.  1.  puff  are,  puffande  person. 
2.  puff,  stöt,  slag.  3.  puffert,  litet  skjutge- 
vär. 4.  potatismunk.  5.  jarnv.  puffert. 

puffig,  a.  1.  uppuffad,  pösig.  2.  hård,  grof, 
kärf. 

pub,  interj.  puh!  uff! 

Rulle,  -n,f.  P  plunta,  flaska. 

Puls,  -es,  -e,  m.  dim.  Fälschen,  -lein,  1.  samman- 
iiängande  klockringning.  2.  puls.  Jmdm  den 
<•<,  fühlen:  känna  ngn  på  pulsen,  -åder,  -n, 
f.  pulsåder,  -messer,  -s,  -,  m.  pulsmätare. 
-schlag,  -[e]s,  -e  t,  '«•  pulsslag,  -stillstand, 
-[e]s,  O,  m.  -Stockung,  -en,  f.  med.  pulsens 
stockning,  intermittent  puls.  -wärmer,  -s, 
-,  m.  armmudd. 

pulsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  pulsierllen,  -te,  -t,  itr. 
II.  pulsera. 

Pult,  -[e]s,  -e,  n.  och  vi.  dim.  Pultchen  och  Pült- 
chen,  pulpet. 

Pulver,  -s,  -,  n.  dim.  Pälverchen,  -lein,  1.  pul- 
ver. 2.  krut.  Biidi.  er  hat  das  ~  nicht  er- 
funden: han  var  ej  med,  när  krutet  fans 
upp.  -beutel,  -s,  -,  VI.  jiig.  krutpung.  -dampf, 
-[e]s.  O,  TO.  krutrök,  -fass,  -es,  -er  f,  n.  krut- 
tunna, krutfjärding.  -gäng,  -[e]s,  -e  t»  »»• 
mina.  -horn,  -[e]s,  -er  t,  n.  kruthorn,  -kam-     | 


O   saknar  plur.   f  har  omljnd.    tr.  transitivt,    itr.  intransltivt  Terb.    h.  har  haben.    S.  har  «ein  till  bjälpTCrb. 


pulverig 


553 


Putz 


mer,  -n,  f.  1.  ü  krntkammare.  2.  ■!<  krut- 
durk, -karren,  -s,  -,  m.  krutkärra,  -mäss,  -en, 
-e,  11.  krutmått.  -mUhle,  -n,f.  krutkvarn. 
-sack,  -[ejs,  -e  f,  m.  H  krutkammare. 

pulverig,  a.  1.  pulvriserad,  finkornig;  pulver-. 
2.  kriitartad,  innehållande  krut,  krut-. 

pulverisierllen,  -te,  -t,  pulverlin,  -te,  ge-t,  tr. 
pulvrisera. 

Pump,  -[e]s,  O,  m.  studcnupr.  kredit,  vigg,  vigi- 
lans. 

Pumplle,  -en,/,  pump.  -brunnen,  -«,  -,  m.  pump. 
-hose,  -n,  f.  vida  byxor,  -keule,  -n,/.  stor 
klubba.  -Stiefel,  -.?,  -,  m.  högskaftad  stöfvel. 
-en...  Ex.  ^heimer,  -s,  O,  m.  F  vatten,  gåsvin. 
~klappe,  -n,  /.  ©  pumpklaff.  ~kolben,  -.?, 
-,  m.  ©  pumpkolf,  pistong.  '^Schwengel,  -s, 
-,  m.  pumpsvängel,  pumpvipp.  '^..stiefel,  -s, 
-,  m.  ©  pumpstöfvel.  »./Zug,  -[e].t,  -e  f,  m.  © 
pumphjärta. 

pumpllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  pumpa.  2.  studentspr. 
låna,  vigga. 

Pumper,  -s,  -,  m.  1.  pumpare.  2.  studentspr.  en 
som  viggar. 

Pumpernickel,  -s,  -,  tk.  en  sorts  ankarstock  frin 

Testfalen. 

Punkt,  -\e\s,-e,m.  dim.  Pünktchen,  -lein,  punkt. 
Der  ~  auf  dem  I:  pricken  öfver  i.  Jm  ~ß 
der  Ehre:  i  det  som  rör  hedern,  hvad  he- 
dern vidkommer,  -weise,  adv.  punktvis, 
punkt  för  punkt. 

PunktatiÖn,  -en,  f.  utkast  upptagande  de  särskilda 
punkterna. 

piinkteliln,  -te,  ge-t,  tr.  punktera  med  små  punkter. 

Punktier...  ©  ex.  -nadel,  -n,f.  punkternål.  -rad, 
-[e]s,  -er  f,  «•  punkterhjul. 

punktierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  punktera.  2.  göra  ut- 
kast till.    Den  Frieden  ~  göra  utkast  till 

fredsfördrag     upptagande     dess     särskilda     punkter. 

Punktierung,  /. 

Punktierer,  -s,  -,  m.  punkterare. 

pünktlich,  a.  punktlig. 

Pünktlichkeit,  O,/,  punktlighet. 

Punktllum,  -mot[s],  -a,  n.  punkt,  punktum. 

Punsch,  -es,  -e  [t],  m.  dim.  Pünschchen,  -lein, 
pun.schjvani.  vinpunsch,  -bowle, -ra./,  punsch- 
bål. -Hed,  -[e]s,  -er,  n.  punschvisa.  -löffel, 
•s,  -,  m.  punschslef. 

punschlien,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  punscha. 

Punze,  -n,f.  Punzen,  -s,  -,  m.  ©  puns. 

punzierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  ciselera  med  puns.  Pun- 
zierung,  /. 

Pup,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Päpchen,  -lein,  P  fjärt. 

Pupille,  -n,  f.  pupill,  a)  i  ögat,  b)  myndling. 
-n...  Ex.  ~erw(eiterung,  -en,  f.  pupillernas 
utvidgning.  '>./geld,  -[e]s,  -er,  n.  förmyn- 
darepengar, -medel. 

Puppe,  -n,  f.  dim.  Püppchen,  -lein,  1.  docka. 
Biidi.  über  die  ei.  alle  ~n:  öfver  allt,  i  hög- 
sta grad,  ofantligt,  das  geht  in  die  ~m.-  det 
går  öfver  alla  gränser.  2.  puppa.  -n...  Ex. 
•^spiel,    -[e]«,    -e,    n.   1.  lek  med  dockor. 


2.  dock-,  marionettspel,    'x/theater,  -t,  -,  n. 

dockteater. 

puppllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  leka  med  dockor. 

puppenhaft,  a.  docklik. 

pupperlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  slå  oroligt  (om  hjärtat), 
darra. 

puppisch,  a.  docklik. 

pur,  a.  pur,  lutter,  ren. 

Püree,  -[s],  -s,  n.  -s,f.  puré. 

Purgånz,  -en,  f.  laxativ. 

Purgatorium,  -[s],  O,  n.  skärseld. 

Purgier...  ex.  -mittel,  -s,  -,  n.  afförande  medel. 
-pille,  -n,  /.  laxerpiller. 

purgierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  rena,  purgera,  afföra. 
II.  Sich  ~  laxera,  taga  in  laxativ. 

purifizierllen,  -te,  -t,  tr.  rena,  rengöra,  rensa. 

Purismus,  -,  O,  m.  purism,  språkrensning. 

purperlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ^  purpra(s). 
Gepurpert  arv.  purpurklädd. 

Purpur,  -s,  O,  m.  purpur,  -bekleidet,  a.  pur- 
purklädd, -farbe,  -n,  f.  purpurfärg,  -färben, 
-farbig,  a.  purpurfärgad.  -rot[h],  a.  purpur- 
röd. -röt[hje.  O,/,  purpur(rodnad). 

purpurhaft,  purpürisch,  purpurlich,  purpurn,  a. 
purpurartad,  purpurfärgad. 

purr  se  hurr. 

purrllen,  -te,  ge-t,  I.  se  burren.  II.  tr.  1.  om- 
röra, röra,  oroa,  sticka.  2.  i  purra. 

purzellln  se  burzeln.  Puschel  se  Büschel. 

pussellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  pyssla. 

Pusstlla,  -en,/,  pusta,  ungersk  stepp. 

PQst,  -[e].s,-e,  m.  POstJle,  O,/,  anda,  andedrägt; 
fläkt,   -rohr,  -[e]s,  -e,  n.  blåsrör. 

Pustel,  -n,  f.  finne,  kvesa. 

püstllen,  -ete,ge-et,  itr.  k.  blåsa,  pusta. 

Puster,  -s,  -,  m.  pust,  liten  blasbälg. 

püt,  interj.  pull ! 

Pute,  -n,  f.  kalkonhöna.  -n...  ex.  'v.braten,  -s, 
-,  m.  kalkonstek.  ~junker,  -s,  -,  m.  upp- 
blåst, högfärdig  junker. 

Puter,  -s,  -,  m.  kalkon(tupp).  -hahn,  -[e]s,  -e 
t,  m.  kalkontupp.  -rot[h],  a.  kalkonröd 
-zucht.  O,/,  kalkonafvel. 

Putsch,  -es,  -e,  m.  kravall. 

putschilen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  göra  kra- 
vall. II.  tr.  uppvigla. 

Putz,  -es,  O,  m.  1.  prydnad,  grannlåt,  pynt 
putsning;  modesaker.  2.  ©  putsning,  rapp 
ning,  puts.  -artikel, -s,-,7?i.  modevara.  -dam 
chen,  -s,  -,  n.  modedocka,  -erde,  O,/,  trip 
pel.  -gemaoh,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  toalettrum, 
2.  praktrum.  -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  -handel, 
-s.  O,  m.  modehandel,  -händler,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  modehandlare,  modist,  -kram 
-[e]s,  O,  m.  modevaror,  -laden,  -s,  -f,  m. 
modehandel,  -liebend,  a.  grannlåtsälskande, 
-listig,  a.  putslustig,  -macherin,  -nen,  f.  mo' 
dist.  -pulver,  -s,  -,  n.  putspulver,  -sache,  -n 
f.  modesak,  -schere,  -n,  f.  ljussax,  -stube, 
-n,  f.  förmak,  -süchtig,  a.  som  tycker  om 
att   styra   ut  sig.  -tisch,  -es,  -e,  m.  toalett- 


'  äkU  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    ■t'  sjäterm.    Ji  militärisk  ten». 


Putze 


554 


quantitieren 


bord.  -trSdlerin,  -nen,  f.  mode-,  hvitvaru- 
handlerska.  -tüch,  -[e].?,  -er  t,  «•  torkduk. 
-wa[a]re,  -n,f.  modevara.  -werk,  -[e]s,  0,  n. 
piydnad,  ornament,  -zimmer,  -s,  -,  n.  för- 
mak, praktrum. 

Putze,  -n,f.  ljussax. 

putzllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  1.  putsn,  rengöra, 
borsta,  skura,  fäja,  polera,  blanka.  Sich  die 
Nase  '^  putsa  näsan,  snyta  sig.  Schuhe 
~  putsa,  borsta  sker.  2.  pynta,  pi'yda, 
smycka.  3.  F  bortsnappa.  4.  F  tillrättavisa, 
ge  på  pälsen. 


Putzer,  -s,  -,  m.  1.  putsare.  2.  viska,  borste. 
3.  F  tillrättavisning,  sittopp. 

putzig,  a.  putslustig,  tokrolig. 

Pygmae,  -n,  -n,  m.  pygmé,  dvärg,  pyssling. 

pygmäenhaft,  pygmäisch,  a.  pygmeisk,  dvärg- 
artad. 

pyramidal [isch],  a.  pyramidformig. 

Pyramide,  -n,  f.  pyramid,  -n...  ex.  ^förmig,  a. 
pyran-.idformig.  'v.pappel,  -«,  /.  pyramid- 
poppol. 

Pyrenäen,  iplur.  npr.  Pyrenéerna. 

pythiscli,  a.  pytisk. 


Q. 


o,   1-    -['5], -['.«].«■  grnm-   q.  2.  rarkorln.  =  Qutldral. 

Qkm.  f.trkortn.  =  (luadvatkilonieter. 

Qm.  förkortn.  =  Quadratmeter. 

Quabbe,  -«,  /.  I.  se  Quappe.  II.  &fv.  Quabbel, 
-s,   -,  m.   1.  gungfly.  2.  fettvalk,  fettsvulst. 

quabbelicht,  quabbelig,  a.  1.  mjuk,  skälfvande, 
geléartad,  sladdrig,  pussig.  2.  om  mat:  fadd, 
motbjudande,  äcklig,  vämjelig.  3.  illamå- 
ende. Mir  ist  ~  jag  mår  illa,  det  kväljer 
mig. 

quabbellin,  -te,  ge-t,  itr.  k.  vara  mjuk,  skälfva 

(om    gelé.-irtade    ämnen);    gunga,    gifva    cfter    för 
stegen  (om  cungfly). 

quabbig  =  quabbelig  1. 

Quackelei,  -en,  f.  F  1.  obeslutsambet,  villrå- 
dighet, vacklande.  2.  lappri,  obetydlighet. 

Quackeler,  -s,  -,  m.  F  obeslutsam,  villrådig 
person. 

quackelhaft,  quackelig,  a.  F  obeslutsam,  vill- 
rådig. 

quackellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  vara  obeslutsam, 
villrådig,  icke  veta  hvad  man  vill,  vackla. 

quackllen  se  quaken. 

quacksalbllen  =  quacksalbern. 

Quacksalber,  -s,  -,  m.  kvacksalfvare. 

Quacksalberei,  -en,/,  kvacksalfveri. 

quacksalberlln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  kvacksalfva. 

quacksilen,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  quaken.  [ 

Quader,  -s,  -,  m.  -n,  f.  kvadersten.  -bau,  -[e].s-,  1 
-ten,  m.  byggnad  af  kvaderstenar.  -stein,  I 
-[e]s,  -e,  m.  -stuck,  -[e^s,  -e,  n.  kvadersten. 

quaderlln,  -te,  ge-t,  tr.  göra,  hugga  fyrkantig. 
Gequaderte  Steine:  kvaderstenar. 

Quadrant,  -en,  -en,  m.  kvadrant. 

Quadrat,  I.  -[e].«!,  -e,  n.  kvadrat.  II.  a.  kva- 
dratisk, -förmig,  a.  kvadratisk,  -(kilo)meter, 
-s,  -,  m.  och  n.  kvadrat(kilo)meter.    -wurzel, 


-n,f.  mat.  kvadratrot.  -zahl,  -en,  f.  m 

drat(tal). 
quadratisch,  n.  kvadratisk. 
quadrierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  1.  =  quadern. 

kvadrera;    upphöja  till  kvadrat.  II. 

passa,    svara   emot,   mit    etw.:   ngt; 

sig,  rätta  sig. 


kv; 


itr.  h. 
lämpa 


Quadriglla,  -en,  f.  fyrspann. 
Quadrille,  -/;,/'.  kadrilj. 
quadrillierllen,  -te,  -t,  tr.  väfva  rutigt,  ruta. 
Quadrupel,  -s,  -[«],  m.  1.  fyrfald.  2.  fyra  pi- 
stoler (mynt). 
quah,  interj.  härmande  korpens  late,  kraX  ! 

Quai,  -s,  -s,  m.  kaj. 

Quäkeléi  se  Quackelei. 

quiik\\en,fiu'åk\\en, -te, ge-t, itr. h.  kväka,  snattra. 

Quaker,  -s,  -,  m.  en  som  kväker. 

Quaker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  kväkare,  kvä- 
kerska. 

Quäkeréi,  -en,  /  kväkarväsen,  kväkarsekt. 

quäkerisch,  a.  kväkaraktig,  kväkar-. 

Ouäkert[h]am,  -[e]s.  O,  n.  =  Quäkerei. 

Qual,  -en,/,  kval,  pina,  lidande,  -beladen,  -be- 
lastet, a.  kvald,  kvaltyngd.  -erfüllt,  -voll,  a. 
kvalfull,  plågsam. 

Quäl...  Ex.  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  plågo.ande. 
-Süchtig,  a.  road  af  att  plåga. 

quälllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  plåga,  martera, 
pina,  oroa,  besvära  (sig).  ~rf;  plågsam. 

Quäler,  -s,  -,  m.  plågare,  plågoande. 

Quälerei,    en,/,  plågeri,  marterande. 

qualifizierllen,  -te,  -t,  tr.  kvalificera. 

Qualität,  -en,  /.  kvalitet,  beskaffenhet. 

Qualle,  -n,/.  jooi.  manet  (Acalepha). 

Qualm,  -[e]s,  -e,  m.  kvalm,  rök,  ånga. 

qualmllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.   1.  ryka  med 

tjock,  kväfvande  rök,  ånga.  2.  i  hvirflaude  rök- 
moln uppstiga.  3.  bolma.  4.  F  prata  dum- 
heter. II.  tr.  Den  Rauch  gen  Himmel  »v. 
utstöta,  uppsända  rökmoln  mot  himlen. 

Qualmer,  -s,  -,  m.  bolmare. 

qualmhaft,  qualmig,  a.  1.  kvalmig,  kväfvande. 
2.  rykande.  3.  uppfyld  af  rök. 

Quälnis[s],  -ses,  -se,  n.  -se,/.  =  Qtial. 

quälsäm,  a.  plågsam. 

Qualster,  -s,  -,  m.  1.  P  utspottadt  slem,  'tupp'. 
2.  trädlus;  vägglus. 

qualsterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  P  spotta  ut  slem. 

Quandel,  -s,  -,  m.  0  fyllnadstrumma,  pipa. 

Quantität,  -en,/,  kvantitet,  mängd. 

quantitierllen,  -ie,  -t,  tr.  skandera. 


Q   saknar  ; 


f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitirt  verb.    h.  har  haben,   S,  har  tein  till  hjälpverb. 


quants. 


555 


quer 


quants...  kx.  -weise,  adv.  för  skenets,  för  for- 
mens skull. 

Ouantllum,  -«to[s],  -a,  n.  kvantum,  mängd. 

Quappe,  -n,/.  lake  (Gadus  lota). 

Quarantäne,  -n,  /.  karantän,  -anstitit,  -en,/. 
karantilnsanstalt. 

Quark,  -[e]s,  -e  t>  ">•  1-  ostkram,  ostmysja. 
2.  smuts,  smörja,  skräp,  -bröt,  -[e]s,  -e,  n. 
bröd  med  ostkram  på. 

quarkllen  =  quarren. 

Quarkeréi,  -en,  f.  1.  knarrande,  brummande, 
skrik.  Jfr  quarren.  2.  =  Quark  2. 

Quarre,  -n,/.  bruki.  wott  i  ordspr.  erst  eine  Pfar- 
re und  dann  eine  ~  pastorat,  inkomster 
först  och  giftermål  se'n. 

quarrüen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  knarra,  kväka,  knor- 
ra, brumma,  grumsa,  skrika,  grina. 

Quarrer,  -s,  -,  m.  F  grälaktig  person,  brum- 
björn. 

quarrig,  a.  skrikig,  grinig. 

Quart,  I.  -[e]s,  n.  1.  piur.  -,  ett  efter  ort  och  tid 
varierande  mindre  kubikmått.  2.  piur.  -e,bok  i 
kvartformat,  kvartband.  II.-e7i,/'.=  Quarte  2. 
-band,  -[e]s,  -ef,m.  kvartband.  -blått,  -[e].', 
-er  t,  n.  kvartblad.  -Seite,  -n,  f.  kvartsida. 

Quartlla,  -en,  f.  fjärde  klassen  uppifrän  i  ett  läro- 
verk, motsvarande  tredje  klasSen  i  Sverige. 

Quartal,  -[e]s,  -e,  n.  1.  kvartal,  fjärdedels  år. 

2.  första  och  sista  dagen  i  ett  kvartal, 
kvartalstermin.  3.  hvarje  kvartal  hållet 
skråsammanträde,  -[s]...  Ex.  ~weise,  adv. 
kvartalsvis. 

Quartaner,   -s,  -,  m.  lärjunge  i  fjärde  klassen, 

se  Quai-ta. 
Quartånt,  -en,  -en,  m.  kvartband. 
Quarte,  -k.  /.  1.  fjärdedel.  2.  kvart,  a)  mus., 

b)  rakt.,  c)  i  piketspel. 

Quartett,  -[e]s,  -e,  n.  kvartett. 

Quartier,  -[e]s,  -e,  n.  kvarter,  a)  dci,  i  sht  stads- 
del, b)  logis,  c)  ett  mindre  kubikm&tt,  d)  •t'  skepps- 
vakt,  -frei,  a.  fri  från  inkvartering,  -geber, 
-s,  -,  m.  kvartervärd.  -geld,  -[e]s.  -er,  n. 
inkvarteringspengar,  -macher,  -s,  -,  m.  JJi 
furir.  -meister,  -s,  -,  m.  X  kvartermästare. 

Quärz,  -es,  -e,  ni.  min.  kvarts. 

Quast,  -[e]«,  -e  f,  m.   1.  kvast.  2.  stor  pensel. 

3.  äfv.  Quaste,  -n,  f.  tofs,  vippa.  4.  F  sälle. 
Feiner  ~  slughufvud. 

quastig,a.  tofsprydd,  försedd  med  tofsar,  med 

vippor. 
Quatémber,    -s,   -,    m.    1.  =  Quartal  1,  2.  2.  = 

Fronfasten. 
quatsch,  F  I.  interj.  klatsch!  pladask!  II.  -es, 

-e,    m.   1.    klatsch,  smäck.  2.  smörja,  röra. 

3.  dumheter,  gallimatias,  prat,  smörja.  III. 

a.   1.   dum,    enfaldig.    2.   förbi,  medtagen. 

-nass,  a.  genomvåt. 
quatschelig,  F  =  quabbelig  1. 
quatschellln,  F  1.  =  quabbeln.    2.  =  watscheln. 
quatschllen,    -[es]<,   -te,  ge-t,  F  I.  itr.  h.  och  s. 

1.   smälla,  smacka,  plaska.  2.  =  watscheln. 


II.  tr.  1.  söndertrycka,  göra  mos,  göra 
pannkaka  af.  2.  »fv.  itr.  h.  prata,  prata 
dumheter. 

quatschig,  a.  F  mjuk,  våt,  rörig. 

queck  se  quick.  -silber,  -s.  O,  n.  kvicksilfver. 
-silbern,  o.  af  kvicksilfver,  kvicksilfver-, 
äfv.  biidi.:  sprittande,  orolig. 

Quecklle,  -en,f.  kvickrot,  -gras  =  r^gras.  -en... 
Ex.  ~gras,  -es,  O,  n.  'N.weizen,  -s,  0, 7n.  -N-wur- 
zel,  -n,f.  kvickrot. 

queckig,  a.  full  af  kvickrötter. 

Quehle,  -n, /.  handduk. 

Quell,  -[e]s,  -ein],  m.  vani.  Quelllle,  -en,f.  källa. 
-åder,  -n,  f.  källåder,  -bezirk,  -[ej-s  -e,  m. 
-gebiet,  -[e].«;, -e,ra.  källområde.  -Sprung, -[e]s, 
-e  t,  m.  källsprång,  -wasser,  -s,  O,  n.  käll- 
vatten, -en...  Ex.  ~forscher,  -s,  -,  m.  käll- 
forskare.  ~forschung,  -en,  f.  källforskning. 
~mässig,  a.  öfverensstämmande  m.ed  käl- 
lorna, autentisk.  ~studil|um,  -um[s'\,  -en,  n. 
källstudium.  ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  källskrift. 

V^ü%\\\\&n,quill{s)t,  quoll,  quölle,  gequollen,  quill, 

1.  itr.  s.  och  %  h.  1.  upprinna,  framvälla, 
flyta  fram.  2.  svälla,  svälla  ut.  II.  vani.  -te, 
ge-t,  tr.  låta  svälla,  lägga  i  blöt,  stöpa. 

quellenhaft,  a.  källartad. 

Quellrich,    -[e]s,  -e,   m.  hot.  källelunk  (Montia 

föntana). 
Quendel,  -s,  -,  m.  bot.  timjan  (Thymus). 
Quengelei,    -en,  f.  F  1.  bråk,  gräl,  trakasseri. 

2.  klagan,  jämmer,  pjunk. 

quengellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  bråka,  gräla, 
träta.  2.  klaga,  jämra  sig,  pjunka. 

Quentchen,  Quentlein,  -s,  -,  n.  kvintin. 

quer,  a.  tvär;  adv.  på  tvären,  i  kors.  ~  über 
einander  legen:  lägga  i  kors.  Etro.  geht  ~ 
ngt  går  på  tvären,  på  tok.  Die  Sache  kommt 
mir  ~  saken  kommer  olägligt  för  mig. 
-balken,  -s,  -,  m.  tvärbjälke,  tvärbalk.  -baum, 
-[e]s,  -e  t,  m.  tvärbom.  -durch,  adv.  tvärs 
igenom,  -durchschnitt,  -[e].«, -e,  ni.  tvärsnitt. 
-falte,  -n,  f.  tvärveck.  -feldein,  adv.  rakt 
fram  öfver  fälten,  -flöte,  -n,  f.  tvärfiöjt, 
vanlig  flöjt,  -folio,  -[s],  -s,  n.  tvär  folio,  tvär 
foliant.  -frage,  -n,  f.  tvärt  afbrytande  frå- 
ga, inkast,  -furche,  -n,  f.  tvärfåra.  -gäng, 
-[e]s,  -e  t,  m.  tvärgång.  -gasse,  -n,f.  tvär- 
gränd, -giebel,  -.?,  -,  m.  gafvel,  sidogafvel. 
-holz,  -es,  -er  f,  n.  tvärbjälke,  -kissen,  -s,  -, 
n.  långkudde,  -kopf,  -[e]s,  -e  t.  m.  1.  O 
brädspik.  2.  F  tok,  vriden  människa,  -köp- 
fig,  a.  F  tokig,  vriden,  -laden,  -s,  -t,  m.  tvär- 
lucka, -leiste,  -n,  f.  tvärlist.  -naht,  -e  f,/. 
tvärsöm.  -pfeife,  -n,  f.  mus.  tvärpipa.  -pfei- 
fer,  -s,  -,  m.  en  som  spelar  på  tvärpipa. 
-riss,  -es,  -e,  m.  hål  rifvet  tvärsöfver;  tvär- 
spricka, -sack,  -[e]s,  -e  t,  ni.  tvärsäck.  -sat- 
tel,  -s,  -t,  m.  tvärsadel,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n. 
byggn.  tvärskepp,  -schnitt,  -[ejs,  -e,  m.  tvär- 
snitt, -schwelle,  -n,  f.  #  syll,  tvärsyll. 
■Stange,    -n,  f.  tvärstång.    -Strasse,   -n,  f. 


'  Skt!»  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mipdre  brukligt.   0  teknisk  term.    it  sjötcrm.    Jx  militärisk  term. 


Quere 


556 


rächen 


tvärgata.  -Streifen,  -s,  -,  m.  tvärremsa. 
-strich,  -[e]s,  -e,  m.  tvärstreck;  biidi.  streck 
i  räkningen,  einen  -x/  durch  etw.  machen: 
korsa,  förhindra  ngt.  -iiber,  adv.  tvärs 
öfver.  -vor,  adv.  tvärsöfver,  midt  framför. 
•wand,  -e  f.  /•  tvärvägg,  -weg,  -[e]s,  -e,  m. 
tvärväg. 

Quere,  0,  f.  tvär  riktning.  Die  ei.  der  ~  ei.  in 
die  <\>  ci.  der  ~  nach:  tvärsöfver,  i  kors. 
Jmdm  in  die  »x/ Ä-o/njne«."  komma  olägligt 
för  ngn,  hindra  ngn. 

Ouerél[e],  -en,/.  smL-iktig  klagan,  besvär. 

Querl  se  Quirl. 

Querulant,  -en,  -en,  m.  smSaktig,  gräisjuk  åklagare, 
processmakare. 

querulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  processa,  bråka. 

Quese, -n,/.   1.  (hud)blåsa.  2.  vetcr.  blåsmask. 

Quetscli!le,  -en,  f.  1.  plommon.  2.  präss.  3. 
klämma,  knipa.  -Icartoffeln,  plur.  potatis- 
mos, -wunde,  -w,  /.  klämsår,  krossår. 

quetschllen,  -[cs]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  kläm- 
ma (sig),  krossa(s),  prässa(s).  Etw.  zu  ei- 
nem Brei  ~  göra  mos  af  ngt.  Quetscliung,/. 

Queue,  I.  -s,  -s,  n.  kö,  biljardkäpp.  II.  -s,  f. 
kö.  ~  machen  :  bilda  kö. 

quicl<,  I.  a.  kvick,  liflig,  sprittande.  II.  -[e].«, 
O,  m.  kvicksilfver.  -born,  -[e]s,  -c,  m.  riö- 
nande  källa,  -brei,  -[e].«,  O,  m.  O  amalgam. 
-sand,  -[e]«,  O,  m.  flygsand. 

quielt,  interj.  pip! 


quieltllen,  -ie,  ge-t,  itr.  h.  pipa,  skrika. 

quiel<ig,  o.  grinig. 

quietschllen,  -\_es]t,  -te,  ge-t  =  quiehen. 

quillen  se  quellen  1. 

quinlielierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  kvintillera. 

Quintlla,  -en,  /.  femte  klassen  vid  ett  läroverk,  upp- 

ifrln  räknadt,  motsvarande   andra  klaSSen   i  Sverige. 

Quintaner,    -s,   -,  m.  lärjunge  i  femte  klassen, 

8C  föreg. 

Ouint[e],  -en,f.  kvint. 
Quintérne,  -«,/.  kvintern. 
Quintessenz,  -en,  f.  kvintessens. 
Quintett,  -[e]«,  -e,  n.  kvintett. 

Quirl,  -[e]5,  -e,  m.  1.  visp  (vanl.  ett  träkors  p&  ett 
skaft,    som    rullas    mellan   händerna).    2.    årSskott  r^ 

barrträd.  3.  F  orolig  människa. 

quirlllen,  -te,  gc-t,  I.  tr.  vispa.  II.  itr.  Ii.  och  s. 
vrida  sig,  hvirfla. 

quitt,  a.  kvitt. 

Quitte,  -«,/.  1.  kvitten.  2.  kvittenträd  (Pirus 
Cydonia).  -n...Ex.~apfel,-s,-t,w.  kvittenäpple. 
~baum,  -[e],«,  -e  t,  m.  kvittenträd.  '^farbig, 
~gelb, n.kvitteiignl.  ~kern, -[c]s,-e,m.  kvit- 
tenkärna. ~schleim,  -[e]«, 0,m.  kvittenslem. 

quittierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  kvittera.  2.  uppgifva, 
gifva  förlorad.  Quittierung,/. 

Quittung,  -en,  f.  kvitto,  kvittens. 

Quivive,  -.<!,  -s,  m.  verda.  Auf  dem  ~  sein  ei. 
stehen:  vara  på  sin  vakt. 

Quote,  -",/.  kvot;  andel. 


R,  1.  -['■'],  -V^l 


Raa  3c  Rahe. 
'rab,  F  =  herab. 
Rabatt,  -[e]s,  -e,  m 
Rabatte,   -n,  f.    1. 


rabatt. 

uppslag,    slag    pi  kläder.    2. 

trädg.  rabatt,  trädgårdsland,  säng. 
rabattierllen,  -te,  -t,  tr.  rabattera. 
Rabåu,  -[e]s  ei.  -en,  -e^n],  m.   1.  oäkta  renett. 

2.  kanalje,  spetsbof. 
rabbellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  prata. 
Rabbi,  -[s],  -s,  m.  rabbi;  rabin. 
Rabbinåt,  -[e]s,  -e,  n.  rabinvärdighet. 
Rabbine,  -n,  -n.  Rabbiner,  -s,  -,  m.  rabin. 
rabbinisch,  a.  rabinsk. 

Rabe,  -n,  -n,  m.  korp.  -n...  ex.  ~aas,  -es,  -er^, 
n.  korpmat,  korpföda.  ~ärt,  -en,f.  1.  korp- 
art.  2.   korpnatur,  onaturlighet  hos  föräldrar. 

3.  tjuf natur.  ~eltern,  plur.  onaturliga  för- 
äldrar. ~feder,  -n,  f.  korpfjäder.  ~ge- 
krächz[e],  -es.  O,  n.  korpars  kraxande. 
~hütte,  -n,  f.  hydda  för  korp-  och  kråk- 
skyttar.  ~krähe,  -n,  f.  zooi.  svart  kråka 
(Corvus  corone).  ~niutter,  -f,/.  onaturlig 
moder.  ~schnabel,  -s,  -t,  m.  1.  korpnäbb. 
2.   ©   krumhålsmäjsel.    ~schwarz,  a.  ram- 


svart, 'v.stein,  -[e]s,  -c,  m.  murad  schavott. 
~vater,  -.*,  -f,  m.  onaturlig  fader. 

rabiat,  a.  rasande. 

Rabulist,  -en,  -en,  m.  lagvr-ängare,  process- 
makare. 

Rabulisteréi,  -e«,  /.  lagvrängning,  advokat- 
knep. 

Race  se  Rasse. 

Rachlle,  -en,  f.  hämd.  -begierde,  -n,  f.  hämd- 
begär.  -erfüllt,  a.  hämdlysten.  -gefUhl,  -[e]s, 
-e,  n.  hämdkänsla.  -gier,  O.y.  hämdgirighet, 
hämdlystnad.  -gierig,  '(.  hämdgirig,  hämd- 
lysten. -lust  =  -gier,  -lustig  =  -gierig,  -sucht 
=  -gier,  -süchtig  =  -gierig,  -e...  Ex.  -v-akt, 
-[€]s,  -e,  m.  handling  af  hämd.  ^durst, 
-[e]s,  0,  m.  hämdtörst.  .>^durstig,  a.  hämd- 
törstande.  <-wengel,  -s,  -,  m.  hämnande  än- 
gel. ~göUin,  -nen, f.  hämdgudinna.  /v-schrei- 
end,  a.  ropande  på  hämd. 

Rachen,  -s,  -,  m.  svalg,  gap.  -blume,  -n,  /. 
-blut[h]ler,  -s,  -,  m.  bot.  labiat,  läppblomstrig 
växt.  -bräune,  0,  /.  difteri,  -putzer,  -s,  -,  m. 

F  dåligt  vin  som  rifver  i  halsen. 

rächllen,  -te  och  %  roch,  ge-t  och  %  gerochen,  tr. 
och  sich  ~  1.  hämna  sig,  hämnas.  Sich  we- 
gen cl.  für  etw.  an  jmdm  ~  hämnas  på  ngn 


O   «aknar  plur.   t  •'»''  onilj"«!.    tr.  transitivt,    itr.  intraositivt  verb.    A.  har  haben,   S.  hor  sein  tiU  hjälpverb. 


Rächer 


557 


tandiöreü 


für    ngt.     2.     Sich    ~    med    opera,  subj.:  ßtiaffaS, 

straffa  sig  själf. 

Rächer,  -*-,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  hämnare,  häm- 
iiaiinna. 

Back,  -[e]s,  -e,  m.  Racke,  -n,/.  zooi.  blåkråka 
(Coracias). 

Racker,  -s,  -,  m.  1.  =  roreg.  2.  rackare. 

rackerig,  a.  F  1.  osnygg,  smutsig.  2.  upp- 
bragt, rasande. 

rackerlln,  -te,  ge-t,  F  I.  tr.  plåga,  utmatta.  II. 
Sich  ~  plåga  sig,  slita,  släpa. 

Rad,  -[e]s,  -er  \,  n.  dim.  Rädchen,  -lein,  piur. 
ftfv.  Räderchen,  -lein,  hjul.  -achse,  -n,  f. 
hjulaxel,  -arm,  -[«].',  -e,  m.  hjularm,  eker. 
-dampfer,  -s,  -,  vi.  hjulångare,  -fahren,  -s,  0. 
n.  velocipedåkning,  -fahrer,  -s,  -,  m.  velo- 
cipedryttare. -felge,-7*,/.  hjullöt.  -geleise.-Ä, 
-,  n.  hjulspår,  -linie,  -n,/.  mat.  hjnllinie,  cy- 
kloid.  -nabe,  -n,f.  hjnlnaf.  -reiter  =  -fahrer. 
-Schaufel, -n,f. hjulskofvel.  -schiene, -n,f. hjul- 
.skena.  -schuh, -[e]s, -e,  to.  hämsko.  -Speiche, 
-«,/.  hjuleker,  -sperre, -«,./'.  hämsko,  -spur, 
-en,  f.  hjulspår,  -zahn,  -[e]s,  -e  \,  m.  kugge, 
-[e]...  Ex.  ~brech||en,  -te,  ge-t,  tr.  rådbråka. 
~macher,  -s,  -,  m.  vagnmakare,  jfr  Räder... 

Rade,  -n,f.  bot.  klint  (Agrostemma). 

rädellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  vrida  (sig), 
svänga  omkring. 

Rädels...  Ex.  -fUhrer,  -s,  -,  m.  anförare  ror  en  hop 

upproriske. 

Räder...  ex.  -macher,  -s,  -,  m.  hjulmakare. 
-t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  zooi.  hjuldjur,  hvirfvel- 
djur.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  hjulverk. 

räderig,  a.  i  sms.  -hjulig,  t.  ex.  drei'^. 

räderlln,   -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  äfv.  s.  gå,  rulla 

medels   hjul.    2.  om  pifoglar,  lialkoner  m.  a.  breda  ut 

stjärten.  II.  tr.  1.  Gerädert:  försedd  med 
hjul,  schön  geräderter  Wagen:  vagn  med 
vackra  hjul.  2.  rådbråka  förbrytare. 

Radier...  ex.  -gummi,  -s,  O,  n.  radergummi. 
-messer,  -s,  -,  n.  raderknif.  -nadel,  -n,  f. 
O  radernål. 

radierllen,  -te,  -t,  tr.  radera. 

Radierer,  -s,  -,  m.  raderare. 

Radies,  -es,  -e,  n.  vani.  dim.  Radieschen,  -s,  -,  n. 
rädisa. 

Radillus,  -ms,  -en,  m.  radie. 

Radillx,  -ces,  f.  mat.  radix,  rot. 

radotierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  prata  dumheter. 

Raff,  •[e]s,  O,  m.  och  n.  af  mjölnaren  undan- 
snillad mald.  -gier,  O,  /.  roflystnad.  -gierig, 
a.  roflysten.  -gut,  -[e]s,  -er  t,  «•  roffadt 
gods,  rof.  -holz,  -es,  O,  n.  plockved. 

Raffel  =  Klapper. 

raff  Ilen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  och  itr.  h.  rifva  åt  sig, 
rycka  med  sig,  rafsa,  gripa,  slita,  rofCa.  II. 
Sich  ~  rycka  sig,  slita  sig,  rusa,  störta. 

raffinierllen,  -te,  -t,  1.  tr.  rafiBinera.  II.  itr.  h. 
grubbla,  fundera.  Raffinierung,  /. 

ragllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  resa  sig,  höja  sig, 
uppstiga,  vara  hög,  räcka,  '^d:  hög,  reslig. 


Ragout,  -s,  -s,  n.  ragu. 

Rah[e],  -en,/,  i  rå. 

Rahm,  -[e].s',  O,  m.  1.  grädde.  2.  sot.  3.  piur. 
-e  [f]  se  /.  Rahmen,  -hobel,  -s, -,m.  ©  listhyf- 
vel.  -käse,  -s,  -,  m.  giäddost.  -kQchen,  -s,  -, 
m.  gräddkaka.  -löffel,  -«,  -,  m.  gräddsked. 
-säge,  •«,  /.  O  ran.såg.  -Stickerei,  -en,  f. 
broderi  i  båge.  -torte,  -«,  /.  gräddtårta, 
gräddkaka. 

1.  Rahmen,  -s,  -,  m.  aim.  Rähmchen,  -lein,  in- 
fattning, ram,  fönsterbåge,  sybåge. 

2.  råhm\\en,-te,ge-t,I.ilr.h.8'åtta,  grädde,  gräd- 
da sig.  II.  tr.  1.  skumma.  2.  infatta  i  ram, 
uppspänna  i  båge. 

Rain,  -[e]«,  -e,  m.  ren,  gångstig;  gräns;  gräs- 
remsa. 

Raisonnemént,  -s,  -s,  n.  resonnemang. 

Räkel  se  ReJcel. 

Rakéte,  -n,  f.  raket. 

Rakiinkel,  -n,/.  F  käring. 

Ralle,  -n,  f.  zooi.  rall  (Kallus). 

Rammlle,  -en,f.  ©  pålklubba,  pålkran;  hand- 
docka, jungfru.  Biidi.  ein  Mann  hei  der  ~ 
en  pålitlig  man.  -arbeit,  -en,  f.  pålning. 
-bär,  -en,  -en,  -block,  -[e]s,  -e  f,  -klotz,  -es,  -e 
t,  m.  O  häjare.  -schiff,  -\_e']s,  -e,  n.  J>  ram- 
fartyg, -sporlin,  -n[e']s,  -en,  m.  i-  bagge,  ram. 

rammellln,  -te,  ge-t,  I.  =  rammen.  II.  itr.  h.  1. 
om  vissa  djur:  para  sig,  ramla;  P  vara  karlga- 
len.  2.  vara  orolig,  bråka,  väsnas. 

rammllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  slå,  drifva,  stöta 
ned  i  marken  medels  en  Ramme.  2.  tillpacka, 
faststampa. 

Rammler,  -s,  -,  m.  jäg.  ramlare. 

Rampe,  -n,  f.  sluttande  plan  i  st.  f.  trappa,  upp- 
fart. 

ramponierllen,  -te,  -t,  tr.  ramponera,  skada. 

Rams[ch],  -es,  -e,  m.  dim.  Räms[ch]chen,  -lein, 
handel,  slump,  parti.  Im  -N/  kaufen:  köpa  i 
slump. 

rams [ch] Ilen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  handel,  köpa, 
sälja  i  slump. 

'ran,  F  =  heran. 

Rand,  -[e]s,  -er  f,  ™-  aim.  Rändchen,  -lein,  piur. 
äfv.  Ränderchen,  -lein,  1.  rand,  brädd,  kant, 
marginal,  bryn,  infattning,  gräns.  Åm  ~ 
bemerken:  anteckna  i  kanten.  F  biidi.  das 
versteht  sich  am  ~e;  det  är  själfklart,  mit 
etw.  zu  ~e  kommen :  få  slut  på  ngt.  2.  P 
mun,  käft,  mugga.  -bemerkung,  -en, /.an- 
teckning, anmärkning  i  kanten,  randnot. 
■glosse,  -n,  f.  randglossa.  -note,  -«,/.  =  -be- 
merkung. -Verzierung,  -en,  f.  ornament  i 
kanten.  -zeichnung,-ew,/.  teckning  i  kanten. 

Randål,  -[e]s,  -e,  m.  studcntspr.  stoj,  skoj,  buller, 
väsen,  oljud.  ~  schlagen  =  «ij. 

randalierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  stoja,  föra  oljud, 
väsnas. 

rändellln,  -te,  ge-t,  randllen,  -ete,ge-et,  ränderlln, 
-te,  ge-t,  randierllen,  -te,  -t,  tr.  förse  med 
bård,  kanta. 


*  akta  sm9.    F  familjärt.    P  lägre  aprik.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    »J»  ^Otcrm.   Mc  mllit&rtak  term. 


Ranft 


558 


rasten 


Ranft,  -[e]s,  -e  f,  vi.  1.  brödkant,  skorpa; 
jordskorpa.  2.  poet.  kant,  rand,  strand. 

Rang,  -[e]s,  t  -e  t,  m.  1.  rang.  Jmdm  den  ~ 
ablaufen:  taga  försteget  af  ngn.  2.  teat. 
(loge)rad.  -klasse,  -n,  f.  rangklass,  -liste, 
■n,  f.  rangrulla,  -loge,  -n,  /.  teat.  loge  på  ngn 
af  raderna.  D\e  ~)?  hn  ersten  Range:  första 
radens  loger,  -massig,  «.öfverensstämmande 
med  rangen.  -Ordnung,  -en,  f.  rangordning. 
-stolz,  I.  a.  stolt  öfver  sin  rang.  II.  -es,  O, 
m.  rangstolthet.  -Streitigkeit,  -en,  _/".  rang- 
tvist, -stufe,  -n,  /.  grad,  rang.  -sucht,  O, .;'. 
begär,  åtrå  efter  rang,  raiigsjuka.  -süchtig, 
a.  rangsjuk. 

Range,  -n,  -n,  vi.  -n,  f.  lång  bängel,  räkel, 
slvngel,  tjufpojke,  galgfogel. 

rangierllen,  -te,  -t,  I.  tv.  rangera,  ordna.  II. 
itr.  h.  inneha  den  eller  den  rangen.  ~  init: 
hafva  rang  bland,  lika  rang  med.  Rangie- 
rung,/. 

rank,  I.  a.  1.  krökt,  slingrande.  2.  spenslig, 
smal;  i-  rank.  II.  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  krökning, 
vändning.  2.  piur.  konstgrepp,  ränker,  in- 
triger, jfr  Ränke... 

Ranke,  -n,  f.  ranka.  -n...  Ei.  ~ärtig,  a.  lik  ran- 
kor,  slingi-ande.  '>..gewäch$,  -es,  -e,  n.  slin- 
gerväxt. 

Ränke...  jfr  rank  IL  2.  -geist,  -[e]s,  -er,  -ma- 
chen, -s,  -,  -schmied,  -[e]s,  -e,  -schmieder,  -s. 
-,  7«.  ränkmakare,  ränksmidare.  -süchtig, 
-voll,  a.  ränkfull. 

ranklien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  samt  sich  ~  1.  an- 
sätta, bilda  ranker,  klangen.  2.  slingra  sig. 

rankig,  «.  full  af  rankor;  ranklik,  slingrande. 

Ranunkel,  -s,  -,  m.  -u,  f.  solöga,  ranunkel  (Ra- 
nunculus). 

Ränzel,  -s,  -,  n.  och  vi.  utcn  ränsel. 

1.  Ranzen,  -s,  -,  m.åna. Rämchen,  -lein,  1.  rän- 
sel. mhW.  jmdm  etw.  auf  den  i^  gehen:  gifva 
ngn  på  pälsen.  2.  P  mage. 

2.  ranzilen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  &fv.  sich 
~  sträcka  på  sig.  2.  vara  brunstig,  para  sig. 

ranzig,  o.   1.  brunstig.  2.  härsken. 

Ranzigkeit,  O,  /.  härskenhet. 

Ranziön,  -en.f.  lösen,  lösepenning. 

ranzionieren,  -te,  -t,  tr.  1.  &fv.  sich  ~  friköpa 
(sig).  2.  -xu-.itr.  h.  fordra,  utprässa  lösen  (af). 

Rapier,  -[ejs,  -e,  n.  fäktsabel,  florett. 

rapierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  Ii.  fakta  med  fäktsa- 
bel cl.  florett.  II.  Ir.  skafva,  rifva. 

Rappe,  -n,  -n,  VI.  1.  svart  häst.  Biiai.  auf 
Schusters  ~w  reiten:  resa  med  apostlahä- 
starne. 2.  schweiziskt  skiljemynt. 

Rappel,  -s,  -,  m.  F  (anfall  af)  galenskap,  besyn- 
nerlig nyck,  infall,  ryck.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  m. 
F  besynnerlig,   galen   människa,    -köpfisch 

=  följ. 

rappelig,  a.  F  som  har  sina  ryck,  besynnerlig, 

ej  rätt  klok,  galen. 
rappellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.   1.  bullra,  smälla, 

slamra,   skramla.  2.    F  opera.  Es  rappelt  bei 


ihm  [im  Oberstübchen']  :  han  är  ej  rätt  klok, 
har  sina  ryck  (af  galenskap).  II.  Sich  ~ 
skynda  sig. 

Rappier  se  Rapier. 

RappiJse,  O,  /.  allmänt  byte,  hvad  hvem  som 
hälst  kan  taga.  In  die  ~  geben  ei.  werfen: 
prisgifva,  gifva  förlorad,  till  spillo ;  in  die 
~  gehen:  gå  förlorad,  blifva  allmänt  byte. 

Raps,  -es, -e,  7)1.  1.  =  Rappel.  2.  gottlandsrofva 
(Brassica  Napus). 

rapsllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  gripa 
(efter),  rafsa,  krafsa. 

Raptus,  -,  -[se],  m.  =  Rappel. 

Rapünze,  -n,  f.  Rapunzel,  -s,  -,  m.  -n,  f.  dim. 
Rapünzchen,  -lein,  rapunzel,  a)  (Phyteuma), 
b)  rofklocka  (Campanula  Rapunculus). 

rar,  a.  sällsynt,  rar;  biidi.  sich  ~  machen. 

Rarität,  -en,  f.  sällsynthet,  raritet. 

rasaun[en,  -te,  -t,  itr.  h.  F  väsnas,  larma. 

1.  rasch,  a.  rask,  snabb,  hastig,  biådstörtad, 
öfverilad.  -lebig,  a.  som  lefver  fort. 

2.  Rasch,  -es,  -e,  m.  rask  (yiietjg). 

raschelijn,   -te,  ge-t,   itr.    1.   h.   prassla.    2.  s. 

prasslande  röra  sig,  gå,  komma. 
Raschheit,  O,/,  raskhet,  raskt,  öfveriladt  sätt. 

1.  rasilen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  rasa, 
vara  utom  sig,  lefva  som  en  galning.  2.  via 
ortrurändring  s.  rasa,  storma,  rusa.  II.  tr.  i  ra- 
seri göra,  säga,  ropa. 

2.  Rasen,  -s,  -,  vi.  1.  gräsplan,  gräsmatta.  2. 
grästorfva.  -bank,  -e  t,  f-  gräsbänk,  gräs- 
soffa, -decke,  -«,  f.  gräsmatta,  -patzen,  -s, 
-,  m.  -plagge,  -n,  f.  grästorfva.  -platz,  -es, 
-e  T,  m.  gräsplan,  -sitz,  -es,  -e,  m.  =  -bank. 
-teppich,  -[e]s,  -e,  m.  gräsmatta. 

Raserei,  -en,  f.  1.  O,  raseri,  vanvett.  2.  galen- 
skap, vanvettig  handling. 
Rasier...  ex.  -becken,  -s,  -,  n.  rakfat.  -messer, 

-s,  -,  n.  rakknif. 
rasierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  raka.  2.  rasera. 
rasig,  a.  gräsbevuxen. 
räsonnierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  resonera. 
Raspe[l],   -n,  f.    1.  rasp.  2.  skramla.  -I...  ex. 

~haus,  -es,  -er  t,  n.  arbetshus. 
raspellln,   raspilen,   -te,  ge-t,  tr.  raspa,  skafva, 

skrapa. 
Rasse,  -«,  /.  ras. 
Rassel,  -n,f.  skramla,  skallra. 
I  Rasseléi,  -en,f.  rasslande. 
rassellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocu  s.  rassla,  skramla, 

slamra. 
Rast,  -en,f.  1.  rast,  hvila.  2.  tid  mellan  tvän- 
I      ne    raster,   arbetstid,    stund.    3.   våglängd 
[      mellan   tvänne   rastställen,  -los,  a.  rastlös. 

-löslgkeit.   O,  /.  rastlöshet,  -ort,  -[e]s,  -e  ei. 

-er  t,   m.   rastställe,  station,  -stunde,  -n,f. 

rast(timme).  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  rastdag. 
Rasten,  -[e]s,  -e,  n.  galler. 
rastllen,    -ete,  ge-et,  itr.   h.  samt  tr.  och  sich  '^ 

rasta,  hvila  (sig).  Die  Glieder  ~  hvila  sina 
I     lemmar. 


O   saknar  plur.   f  •»»•■  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitiv!  verb.    A.  har  hälen,    S.  Lar  sein  till  bjulpvcrb. 


ras  tig 


559 


Räuber 


rastig,  a.  overksam. 

Rastrål,  -\_e]s,  -e,  n.  rostral. 

Rasur,  -en,  f.  radering. 

Rat,  -[e]*',  7)1.  a)  O,  1.  Etw.  zu  ~  halten:  vara 
eparsani,  hushålla  med  ngt.  2.  råd,  utväg, 
t.  ex.  kommt  Zelt,  kommt  ~  ci.  die  Zeit  bringt 
~;  allen  Dingen  ~  wissen:  veta  råd  för 
allting,  sich  ei.  seinem  Leibe  ci.  seines  Leibes 
keinen  ^  wissen:  ej  veta  aig  ngn  (lefvande) 
råd,  ej  se  ngn  utväg.  3.  öfverläggning, 
klokhet,  förstånd,  vett.  Es  ist  nicht  ~,  das 
zu  thun:  det  är  ej  rådligt  att  göra  det.  b) 
piur.  Ratschläge  och  %  Räte,  4.  råd,  rådslag. 
Sich  'N-Ä  bei  jmdm,  erholen:  hämta  råd  hos 
ngn,  fråga  ngn  till  råds.  5.  rådplägning, 
öfverläggning,  rådslag.  ~[s]  pflegen:  råd- 
föra  sig,  mit  jmdm  zu  ~e  ^eAera;  rådgöra 
med  ngn.  Zu  ~e  ziehen :  rådfråga.  ~  hal- 
ten über  etw.  (ack.);  rådslå  om  ngt.  c)  piur. 
Räte.  6.  plan,  beslut,  t.  ex.  einen  ~  beschlies- 
seri:  fatta  ett  beslut.  ~s  ei.  zu  ~e  werden: 
komma  öfverens,  besluta.  7.  råd,  rådför- 
samling. 8.  råd,  rådgifvare,  rådman,  -fra- 
gen, *  tr.  rådfråga,  -geber,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,  f.  rådgifvare,  rådgifvarinna.  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  rådhus,  -leute  se  -mann,  -los, 
a.  rådlös.  -lösigkelt.  O, /.  rådlöshet,  -mann, 
-[e]s,  Ratleute,  m.  rådman,  -schlagllen,  -st, 
-te,  ge-t,  itr.  h.  rådslå,  rådpläga.  -schlagung, 
■en,  f.  rådplägning,  -schluss,  -es,  -e  f,  vi. 
beslut,  -s...  Kl.  ^bedürftig,  a.  i  behof  af  råd. 
»./bote,  -n,  -n,  ~diener,  -s,  -,  m.  rådstugube- 
tjänt,  Btadstjänare,  vaktmästare.  ~fähig,  a. 
kompetent  till  rådmansplats.  ~freund,-[e]s, 
-e,  TO.  =  '^glied.  'x/geschlecht,  -[e]s,  -er,  n. 
rådmansslägt,  rådsherres,  patricisk  slägt. 
'^glied,  -[e]s,  -er,  n.  ~herr,  -re,  -ew,  m. 
medlem  af  rådet,  rådman,  rådsherre,  se- 
nator, '^herrlich,  a.  rådmans-,  rådsherre-, 
senators-.  ~keller,  -s,  -,  m.  stadskällare, 
stadshus.  ~kollegil|uni,  -m»i[s],  -en,  re.  ma- 
gistrat, senat,  råd.  ~mann,  -[e]s,  Ratsleute, 
7«.  rådman.  'N./mitglied  =  '^glied.  ~person, -e??, 
f.  rådsperson.  ~saal,  -[e]s,  -e  ^,m.  rådsal. 
'v^schreiber,  -s,  -,  m.  stadsnotarie,  stads- 
ekrifvare.  '>.<sitzung,  -ere,  /'.  rådsförsamling, 
magistratssammanträde. 'v-versammlung,-e«, 
f.  rådsförsamling.  ~wage,  -n,  f.  stadsväg. 
»./Zlninier,  -s,  -,  re.  rådstuga. 

Rate,  -re,  f.  del,  andel,  afbetalning.  In  ~« 
bezahlen:  betala  i  terminer,  -n...  ex.  ~welse, 
adv.  i  terminer.  •^.'Zahlung,  -en,/,  betalning 
i  terminer. 

ratllen,  rät(st),  riet,  riete,  ge-en,  -[e],  itr.  h., 
tr.  och  sich  ~  1.  råda,  jmdm  etw.  ei.  zu  etw. : 
ngn  ngt.  Sich  ~  lassen:  lyda  råd.  Etw.  ist 
zu  ~  ngt  är  rådligt,  jfr  2.  geraten  2.  Lie 
Klugheit  rät's:  klokheten  bjuder  det.  Sich 
nicht  zu  ~  wissen:  ej  veta  att  hjälpa  sig, 
vara  rådvill.  Damit  ist  mir  nicht  geraten : 
det  hjälper   mig  ej.    2.   gissa,   lösa,  tyda, 


t.  ex.  Rätsel.  Jmdm  etw.  zu  o*  aufgehen:  a) 
gifva  ngn  en  gåta  att  lösa,  b)  sätta  myror 
i  hufvudet  på  ngn,  visa  sig  som  en  dagtig 
motståndare  till  ngn. 

Rater,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  en  som  gissar. 

Rath...,  Räth...  se  Rat...,  Rät... 

ratifizierllen,  -te,  -t,  tr.  stadfästa,  godkänna. 

Rätin,  -reew,  J'.  rådinna,  rådmanska. 

Rationalist,  -en,  -en,  m.  rationalist. 

rätlich,  a.  1.  %  som  bistår  med  råd.  's/  und 
thätig :  med  råd  och  dåd.  2.  rådlig,  att  till- 
råda. 3.  sparsam,  tarflig. 

Rätlichkeit,  o,/.  1.  lämplighet.  2.  sparsamhet, 
tårflighet. 

rätsäm,  a.  1.  =  rätlich  2,  3.  2.  som  ger  ei. 
innebär  goda  råd,  klok,  förståndig. 

Rätsamkeit  =  Rätlichkeit. 

Rätsel,  -s,  -,  n.  dim.  Rätselchen,  Rätselein,  gå- 
ta, -aufgäbe,  -n,  f.  gåta  att  lösa.  -reim,  -[e]s, 
-e,  m.  rimmad  gåta,  charad.  -Spruch,  -[e]s, 
-e  t)  »*■  gåtfullt  yttrande,  uttalande,  -voll, 
a.  gåtfull,   -wort,  -[e]s,  -e,  re.  gåtfullt  ord. 

rätselhaft,  a.  gåtaktig,  gåtlik. 

Rätselhaftigkeit,  O,/,  det  gåtlika  i  ngt. 

rätsellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  tala  i  gåtor.  2. 
framställa  gåtor.  3.  gissa,  framställa  giss- 
ningar. 

Ratte,  -n,  f.  1.  stor  råtta.  2.  besynnerlighet, 
nyck.  -n...  ?.%.  ~fahl  =  r^grau.  ~falle,  -n,  f. 
råttfälla.  ~fänger,  -s,  -,  m.  1.  råttfängare. 
2.  råtthund.  ~gift,  -[e]s,  -e,  n.  råttgift. 
~grau,  a.  råttgrå.  '^nest,-[e]s, -er,re.  råttbo. 

Ratz,  -es,  -e,  m.  1.  skråma.  2.  =  Ratte. 

Ratze  se  Ratte. 

Raub,  -[e]s,  %  -e  (vani.  Rauhthaten),  m.  rof,  a) 
(bort)röfvande,  b)  byte.  -adel,  -s,  O,  m.  rof- 
adel,  rof  riddare,  -anfall,  -[e]s,  -e  f,  m.  an- 
fall för  att  plundra,  -fisch,  -es,  -e,  m.  rof- 
fisk.  -gesell,  -en,  -en,  m.  röfvare.  -gesindel, 
-s.  O,  re.  röfvarpack.  -gier.  O,  f.  rofgirighet. 
-gierig,  a.  rofgirig.  -gut,  -[ej.?.  O,  re.  röfvadt 
gods,  byte.  -krieg,  -[e]s,  -e,  m.  plundrings- 
krig, -tåg.  -lust.  O,  /.  roflystnad.  -mord, 
-[e]s,    -e,   m.  mord  med  rån.   -mörder,  -s,  -, 

m.  bandit,  röfvare  som  mördar  och  plundrar.  -neSt, 

-[e]s,  -er,  re.  röfvarnäste.  -ritter,  -s,  -,  m. 
rofriddare.  -schiff,  -[e]s,  -e,  re.  sjöröfvar- 
fartyg.  -SChloss,  -es,  -er  f,  re.  röfvarslott. 
-sucht.  O,  /.  roflystnad.  -Süchtig,  a.  rofly- 
sten.  -that,  -en,  f.  rof,  röfvardåd.  -t[h]ier, 
-[e]s,  -e,  re.  rofdjur.  -vogel,  -s,  -f,  m.  roffogel. 
-wild,  -[e]s,  O,  n.  rofdjur.  -zug,  -[e]s,  -e  f,  m. 
plundringståg. 

raubllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  röfv a,  jmdm  etw.:  a) 
ngt  från  ngn,  b)  ngt  åt  ngn.  II.  itr.  h. 
plundra,  roffa. 

Räuber,  -s,  -,  j?i.  ~in,  -we«,/.  röfvare;  tjuf. 
Der  ~  meines  Glücks:  min  lyckas  förstö- 
rare.  ~j«  der  Hei-zen :  hjärtetjuf.  -bände, 
-re,/,  röfvarband.  -geschichte,  -re,/,  röfvav- 
historia.    -hauptmann,    -[e]s,   Räuberhaupt- 


akla  sms.    F  familjärt.    P  lügrc  språk.    %  uiiadre  brukligt.    O  teknisk 


>X>  ^oicrm.    >!x  militurisk  term. 


Räuberei 


560 


rauüea 


leute,    m.   röfvarhöfding.    -höhle,  -n,f.  röf- 

varhala. 
Räuberei,  -en,  f.  röfveri,  plundring. 
räuberhaft,  räuberisch,  a.  löfvaraktig,  röfvar-, 

plundrings-. 

1.  Rauch,  -[e]s,  %  -e  [f],  m.  aim.  Räuchlein, 
rök.  Biidi.  in  ^  aufgehen.  Fleisch  in  den  ~ 
hängen:  hänga  upp  kött  till  rökning,  -altar, 
-[e]s,  -e  t,  in.  rökaltare,  -coupé  (-  -  -),  -s,  -s, 
n.  rökkupé.  -dampf,  -[e]s,  O,  m.  rök  och 
ånga.  -fang,  -[eis,  -e  f,  m.  rökfång.  Biui. 
etw.  in  den  ~  schreiben :  gif  va  ngt  f  örlo- 
radt.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  rökelsekar.  -fleisch, 
-es,  O,  n.  rökt  kött.  -gar,  a.  tillräckligt 
rökt.  -kabinett,  -[e]«,  -e,  n.  rökrum,  -kam- 
mer,  -re,  /.  rökkammare,  rökstuga,  -kohle, 
-71,  /.  rykande  kol.  -loch,  -[e]s,  -er  t,  n. 
rökhål,  -lokal,  -[e]s,  -e,  n.  rökrum,  -säule, 
•n,  f.  rökpelare,  -schwalbe,  -n.  f.  ladusvala. 
•Stube,  -re,  /.  rökrum,  -tabak,  -[e]s,  -e,  m. 
röktobak,  -wölke,  -n,  f.  rökmoln,  -zimmer, 
-s,  -,  re.  rökrum. 

2.  rauch,  a.  luden;  sträfhårig.  -fussig,  a.  som 
har  ludna  fötter,  -handel,  -s.  O,  m.  päls- 
varuhandel,  -holz,  -es,  -er  f,  re.  skog  som 
har  löfvet  kvar.  -wäre,  -re,  /.  pälsvara. 
-werk,  -[e]s,  O,  w.  pälsvaror. 

rauchbär,  a.  rökbar. 

rauchilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  ryka.  II.  tr.  och 
itr.  k.  röka. 

Raucher,  -s,  -,  m.  '>-in,  -hen,  f.  rökare,  rö- 
kerska. 

Raucher...  ej.  -kerze,  -re,/,  rökgubbe,  -papier, 
-[e]s,  -e,  n.  rökelsepapper,  -pfanne,  -n,  f. 
rökelsekar.  -werk,  -[e]s,  O,  n.  rökelse. 

Räucherer,    -s,   -,  m.  ~in,  -nen,  f.  rökare,  rö- 

kerska  som  röker  skinkor,  rum  m.  m. 

räucherig,  a.  rökig,  nedrökt. 

räucherlln,  -te,  ge-t.  tr.  röka,  t.  ex.  Schinken, 
Würste,  Zimmer.  Räucherung,/. 

rauchhaft,  a.  rökartad. 

rauchig,  n.  rökig,  nedrökt. 

Raude,  Räude,  -n,  /.  1.  sårskorpa.  2.  skorf, 
utslag,  skabb;  kräfta  pi  tnd. 

räudig,  a.  skorfvig,  skabbig. 

'rauf,  F  =  herauf. 

Rauf...  Ex.  -böld,  -[e]s,  -e,  m.  slagskämpe,  -de- 
gen =  Raufer.  -handel,  -s,  -f,  m.  slagsmål. 
-held,  -en,  -en,  m.  =  -böld.  -lust.  O,/,  begär 
att  slåss,  stridslystnad,  -lustig,  a.  strids- 
lysten, -sucht  =  -lust.  -süchtig  =  -lustig. 
■wolle,  O,  /.  O  skafull. 

Raufe,  -re,  /.  1.  foderhäck.  2.  gallerlik  ställ- 
ning. 

räufellln,  -te,  ge-t,  tr.  repa  upp,  t.  ex.  Strümpfe. 

raufllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  itr.  h.  draga,  rycka, 
slita,  t.  ex.  Unkraut  aus  der  Erde,  Haare 
aus  dem  Kopf.  Sich  (dat.)  das  Haar  -v,  slita 
af  sig  håret.  Jmdn  ^  lugga  ngn.  II.  Sich 
~  1.  äfv.  itr.  h.  slåss.  2.  Sich  im  Haar  ~ 
elita  håret  af  sig. 


Raufer,  -s,  -,  m.  1.  pamp,  plit.  2.  slagskämpe. 

Rauferei,  -en,  f.  slagsmål. 

rauh,  a.  1.  ojämn,  knagglig,  obanad,  t.  ex. 
~e  Wege.  2.  bärgig,  vild,  t.  ex.  ~e  Gegen- 
den. 3.  skarp,  hård,  t.  ex.  ~e  Luft,  4.  oci- 
viliserad, sträf,  frånstötande,  t.  ex.  <x,e  Sit- 
ten. 5.  =  2.  rauch.  Biidi.  die  ~e  Seite  her- 
auskehren: visa  sig  sträf,  frånstötande.  6. 
hes,  skroflig,  t.  ex.  ~e  Stimme.  ~  auf  der 
Brust  sein :  ha  bröstvärk,  vara  hes.  7.  grof , 
t.  ex.  ~e  Arbeit.  Aus  dem  o.-ere  arbeiten:  grof- 
hugga.  8.  ~es  Futter:  hö  och  halm.  -N-es 
Getreide:  korn  och  hafre.  9.  «v-es  Ilaus: 
uppfostringsanstalt  för  vanartade  barn. 
-bank,  -e  t,  /•  ©  rubank.  -frost,  -[ejs.  O, 
m.  rimfrost,  -futter,  -s,  O,  re.  se  rauh  8. 
-haarig,  a.  sträfhårig.  -reif  =  -frost,  -zeit, 
-en,  f.  rnggningstid. 

Rauhe,  O,  /.  ruggning. 

Rauheit,  -en,f.  ojämnhet,  sträfhet  m.  m.  se  rauh. 

rauhllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  göra  sträf,  ruggig;  © 
rugga  tyg.  II.  itr.  h.  och  sich  '^  rugga. 

Rauher,  -s,  -,  m.  O  ruggare. 

Rauhigkeit  =  Rauheit. 

rauhiich,  a.  litet  sträf,  skroflig  m.  m.  se  rauh. 

Rauke,  -n,f.  bot.  en  kålväxt  (Brassica  eruca). 

Raum,  I.  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  rum,  rymd,  utrym- 
me, lägenhet,  plats,  tillfälle,  t.  ex.  Zeit  und 
~,  der  blaue  »n/,  einen  grossen  »n^  brauchen, 
die  Räume  eines  Hauses,  jmdm  r^  machen, 
~  finden  auszuweinen.  Einer  (dat.)  Bitte  »n/ 
gehen:  gifva  efter  för,  bevilja  en  bön,  einer 
Hoffnung  ~  geben:  hängifva  sig  åt  en  för- 
hoppning. 2.  i  lastrum.  3.  tidrymd.  II.  a. 
i>  rum,  t.  ex.  ~e  See:  -anker,  -s,  -,  m.  i 
nödankare,  -einheit,  -en,  f.  rymdmått(8en- 
het).  -grosse,  -re,/,  geometrisk  storhet,  -in- 
halt, -[e]«.  O,  m.  innehåll,  volym,  -los,  a. 
som  ej  tar  [lats,  immateriell,  -meter,  -s,  -, 
m.  och  re.  kubikmeter. 

räumllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  taga,  ställa,  föra 
bort,  ut,  ur;  aflägsna,  t.  ex.  den  Schutt  von 
der  Brandstätte.  An  die  ei.  bei  Seite  »v-  lägga 
undan.  Alles  an  seine  Stelle  ~  ställa,  lägga 
allt  på  sin  plats.  Aus  dem  Wege  »n/  rödja  ur 
vägen,  undanrödja,  mörda.  2.  rödja,  ren- 
göra, t.  ex.  die  Brandstätte  vom  Schutte,  die 
Pfeife;  göra  slut  på,  t.  ex.  Ausverkauf  um 
das  Lager  zu  ~.  3.  rymma,  utrymma,  t.  ex. 
das  Feld,  eine  Festung.  II.  Sich  ~  blifva 
tom.  III.  itr.  h.  1.  stöka,  styra,  ordna,  t.  ex. 
in  el.  bei  ei.  unter  jmds  Papieren  ~  ordna 
ngns  papper.  2.  «t  rymma  i.    Räumung,/. 

Räumer,  -s,  -,  m.  1.  en  som  bortför,  ordnar 
m.  m.  se  fbreg.  2.  S  rymjärn,  rymnål  m.  m. 

räumlich,  a.  rymlig. 

Räumlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  rymlighet,  utrym- 
me. 2.  rum,  lägenhet. 

Räumte,  -re,  /  i  rum  sjö. 

raunüen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  mumla, 
gnälla,  pipa.  2.  hviska,  tillhviska. 


O   saknar  plor.   t  har  omljad.    tr.  transitivt,    itr.  intransltlTt  verb.   A.  har  haben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


Raupe 


561 


recht 


Raupe,  -n,  f.  dim.  Rüupchen,  -lein,  1.  insekt- 
larv, 1  abt  fjärilslarv,  mask.  Biidi.  ~«  im 
Kopfe  haben:  hafva  griller,  vara  besynner- 
lig. 2.  snilj,  kantilj.  -n...  ex.  ~fräss,  -es,  -e, 
m.  maskätet  tillstånd,  stalle.        , 

raupllen,   -te,  ge-t,  tr.  plocka  maskarne  (ijäriis- 

larverna)  af  tr&d,   buskar  m.  m. 

Rauper,  -s,  -,  m.  maskplockare  se  roreg. 

raupig,  a.  full  af  maskar  (Q&riuiarver). 

'raus,  F  =  heraus. 

Rausch,  -es,  -e  \,  in.  1.  rus.  Einen  ~  haben  ; 
vara  rusig.  2.  %  brus,  sus;  frasande.  -beere, 
-«,/.  kråkris  (Empetrum).  -gelb,  -[e].?,  O,  n. 
gnidfärg,  auripigment.  -gold,  -[ej«,  O,  n. 
glitterguld.  -mittel,  -s,  -,  n.  rusmedel,  rus- 
dryck. -Silber,  -s,  O,  n.  glittersilfver. 

rauschllen,  ■{es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  vid  on 
röründring  s.  susa,  brusa,  fräsa.  II.  tr.  med 
sitt  sus  uttrycka,  framkalla,  väcka,  t.  e%. 
der  Wald  hat  mir  die  alte  Zeit  wach  ge- 
rauscht. 

rauschig,  a.  1.  rusig.  2.  susande,  frasande. 

räusperlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  -x  harkla, 
lätt  hosta. 

Raute,  -n,f.  1.  ruta,  spetsruta,  romb,  fasett. 

2.  kortspel,  ruter.  3.  byggn.   Staf  (list).  4.  bot.  Tuta 

(Ruta),  -n...  Ex.  ^bube,  -n,  -n,m.  ruter  knekt. 
~feld,  -[e]s,  -er,  n.  ruta,  rombiskt  fält. 
'^wglas,  -es,  -er  f,  n.  fasettglas.  -v-kreuz,  -es, 
-e,  n.  rutkors.   ~weise,  adv.  i  rutor. 

rautllen,  -ete,  ge-et,  tr.  ruta,  dela  i  (spets-) 
rutor. 

rautig,  a.  rutig. 

reagierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  reagera,  återverka. 

realttivierllen,  -te,  -t,  tr.  åter  försätta  i  verk- 
samhet. 

reål,  I.  a.  real,  reell,  verklig,  saklig.  II.  -[e]s, 
-en,  m.  real  (mynt).  III.  =  Eegal  2.  -gymna- 
siilum,  -um[s],  -en,  n.  realskola  med  latiu 
-kenntnlsse,  /.  plur.  realkunskaper.  -kredit, 
-[e]s.  O,  m.  realkredit.  -schule,  -n,  f.  1. 
teknisk  skola.  2  =  -gymnasium,  -schiiler, 
-s,  -,  m.  lärjunge  i  en  Realschule,  se  röreg. 

Realien,  ;;?Mr.  1.  realier,  ting.  2.  realkunska- 
per. 

realisierllen,  -te,  -t,  tr.  realisera,  a)  förverk- 
liga, b)  förvandla  till  pengar.  Realisierung,/. 

Realist,  -en,  -en,  m.  realist. 

Realität,  -en,  f.  realitet,  verklighet,  ting. 

Reblle,  -en,  f.  1.  ranka.  2.  vinranka.  -gewinde, 
-s,  -,  n.  hopsiiDgrade  vinrankor,  vinranksgir- 
land.  -hiigel,  -s,  -,  m.  med  vinrankor  be- 
vuxen kulle,  vinbärg.  -huhn,  -[e]s,  -er  t,  n. 
rapphöna,  -land,  -[e]s,  -er  f,  n.  på  vin  rikt 
land,  Vinland,  -laus,  -ef,./",  vinlus,  fylloxera. 
-mann,  -[e]s,  -er  t,  m.  vinodlare,  -recht,  a. 
oförfalskad  (om  vin),  -en...  ex.  ~band,  -[e]s, 
-er  t,  n.  band  hvarmed  vinrankor  uppbin- 
das, ^berg,  -[e]s,  -e,  m.  vinbärg.  «x-blatt, 
-[e]s,  -er  t,  n.  vinranksblad.  -v/blut,  -[e]s,  O, 
«•  poet.  drufvans  blod,  vin.    'x/geländer,  -s,  -, 


n.  vinranksspalier.  «N/gott,  -\e]s.  O,  m.  vin- 
gud. ».<holz,  -es.  O,  n.  vinranksträ,  vinran- 
ka. ~Soft,  -[e]s,  -e  t,  '«•  1-  vinrankssaf.  2. 
poet.  drufvans  saft.  'x/SChössling,  -[e]s,  -e,m. 
vinskott.  'v/Stab,  -[e]s,  -e  t,  m.  med  vinran- 
kor omlindad  staf,  tyrsus.  'x.stock,  -[e]s,  -c 
t,  m.  vinstock. 

Rebell,  -en,  -en,  vi.  rebell,  upprorisk. 

rebellierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  uppror, 
i  Rebellion,  -en,  f.  uppror,  resning. 

rebellisch,  a.  upprorisk. 

Rebus,  -,  -[se'],  m.  och  ra.  rebus. 

recensierllen,  -te,  -t,  tr.  recensera,  granska. 

1.  rechüen,  -te,  ge-t,  tr.  kratta,  räfsa. 

2.  Rechen,  -s,  -,  m.  1.  räfsa,  kratta.  2.  galler. 
-stiel,  -[e]s,  -e,  m.  räfsskaft.  -zahn,  -[e]s,  -e 
t,  m.  räfspinne. 

Rechen...  jfr  rechnen,  ex.  -aufgäbe,  -«,/-  räkne- 
exempel, problem.  -bQch,  -[e]s,  -er  f,  «■ 
räknebok,  -fehler,  -s,  -,  m.  räknefel,  -kam- 
mer,  -n,  f.  räknekammare.  -knecht,  -[e]s,  -e, 
m.  räkneknekt,  lathund.  -kunst.  O,/,  räkne- 
konst, aritmetik,  -lehrer,  -s,  -,  m.  lärare  i 
räkning,  i  matematik,  -meister,  -5,  -,  m.  räk- 
nemästare, -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  1.  bleck- 
märke användt  vid  undervisning  i  räkning.  2.  Spel- 
mark. -Stift,  -[e]s,  -e,m.  griffel.  -stunde,  -ra, 
/.  matematiktimme,  -lektion,  -tafel,  -7i, /. 
skiffertafla.  -Unterricht,  -[e]s.  O,  m.  under- 
visning i  räkning,  matematikundervisning. 

Rechenschaft,  O,  /.  räkenskap,  redogörelse, 
t.  ex.  ~  ablegen  ei.  geben.  •&...  Ex.  'N/ablage, 
-n,  f.  ^bericht,  -[e]s,  -e,  m.  redovisning. 

recherchierilen,  -te,  -t,  tr.  efterforska. 

Rechling,  -\_e\s,  -e,  m.  abborre. 

rechnllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  räkna;  anse, 
hålla  före.  Eins  irts  andere  ~  taga  medel- 
talet.  Gegen  einander  »x/  jämföra.. 

Rechnen...  se  Rechen... 

Rechner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  räknar. 

Rechnung,  -en, f.  räkning.  [Se j«e]  ~  bei  etw. fin- 
den: finna  ngt  fördelaktigt  för  sig.  Sich  (dat.) 
r\^  auf  etw.  Uck.)  machen:  räkna  på  ngt.  Den 
Umständen  ~  tragen:  rätta  sig  efter  om- 
ständigheterna. Auf  el.  für  jmds  ~  för  ngns 
räkning.  Auf  jmds  ~  stellen:  skrif  va,  upp- 
föra på  ngns  räkning,  -s...  ex.  ~abschluss, 
-e*',  -e  t,  m.  bokslut.  ~ärt,  -en,f.  räknesätt. 
'>-beamte(r),  (aaj.  btjn.)  m.  räkenskapsförare. 
~büch,  -[e]i-,  -er  f ,  n.  räkenskapsbok.  /N/fehler, 
-s,  -,  TO.  räknefel.  -führer,-s,-,  to.  räkenskaps- 
förare. -fUhrung,  O,  /.  räkenskapsföring. 
~jahr,  -[e]s,  -e,  ra.  räkenskapsår,  rvmiinze, 
•n,f.  räknemynt.    /N/prUfer,  -s,  -,  m.  revisor. 

recht,  I.  a.  1.  höger.  Die  ~e;  a)  högra  han- 
den, b)  högra  sidan.  Zur  r^en  ei.  ~er  Hand: 
till  höger.  2.  rät,  t.  ex.  ein  ~er  Winkel.  3. 
rätt,  riktig,  verklig,  sann.  Geh  ich  ~  ci. 
ist  das  hier  der  ~e  Weg  nach  der  Stadt? 
är  det  här  vägen  till  staden?  Komme  ich 
Ihnen  ~.*  kommer  jag  lägligt?  stör  jag  ej  ? 


*  ftkta  sms.    F  familjürl.    P  l&gre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


>i*  ^(jicrm.   M(  militärisk  term. 

36 


techt 


Rede 


Mir  ist  nicht  ~  jag  mår  ej  riktigt  bra. 
Wenn  mir  ~  ist:  om  jag  mins  rätt.  Ich  bin 
<v/  be(/ierig  darauf:  jag  är  riktigt  nyfiken 
att  få  ae  ei.  höra  det.  Bitte  ~  sehr!  för  all 
del!  Jetzt  erfährst  du  es  erst  ~  nicht:  nu 
kan  du  vara  förvissad  om  att  ej  få  veta  det, 
jetzt  erst  -^  nicht:  nu  mindre  än  ngnsin. 
Das  war  gerade  was  ~es.'  det  var  just  ngt 
att  tala  om!  Ztun  "^en  ci.  nach  dem  ~e« 
sehen:  se  till  att  allt  går  ordentligt  till, 
utöfva  tillsyn.  Du  bist  mir  auch  der  ^^^el 
jo,  du  är  just  den  rätte!  Mir  ist's  ~  jag 
är  nöjd  därmed;  es  allen  ~  viochen:  göra 
alla  i  lag;  toenn  es  Ihnen  ~  ist:  a)  om  det 
är  lägligt  för  er,  b)  var  så  god!  Jmdn  ~ 
sprechen:  rättfärdiga,  frikänna  ngn.  In  alle 
Sättel  ~  sein:  veta  att  finna  sig  i  alla  för- 
hållanden. Die  ^e  Seite  eines  Zeugs:  ett 
tygs  rätsida.  II.  -[«]«  och  i  vissa  talesätt  -ens, 
-e.  n.  rätt,  a)  det  rätta,  t.  ex.  th^le  ~  ^md  scheue 
niemand!  ~  haben,  jmdm  r^  geben;  mit  ~, 
von  ~5  wegen,  '^ens:  med  rätta,  was  ~ews 
ist :  hvad  rätt  är,  b)  befogenhet,  t.  ex.,  das  'v/ 
des  Stärkeren,  das  ~  der  Faust:  näfrätten, 
c)  rättmätigt  anspråk,  t.  ex.  ein  '\j  an,  auf, 
zu  etil),  haben,  d)  rättighet,  t.  ex.  ~e  und 
Freiheiten,  e)iag,  t.  ex.  römisches  '^,die  Form 
~e7js;  den  lagliga  formen,  etw.  besteht  zu  ~ 
ngt  har  laglig  giltighet,  ~e7?s;  på  laglig  väg, 

f)  det  tillbörliga,  i  lag  föreskrifna,  rättvisa,  t.  ex.  Gnade 

für  »XI  ergehen  lassen,  sich  selbst  »v/  schaf- 
fen, ein  Schein  ~e«s:  ett  sken  af  rättvisa, 

g)  dom,  t.  ex.  ~  sprechen:  skipa  rätt,  vara 
domare,  döma,  h)  domstol,  t.  ex.  zu  ~e  stehen: 
stå  för  rätta,  -eck,  -[e]s,  -e,  n.  rektangel. 
-eckig,  a.  rektangulär,  -fertig,  a.  rättfärdig. 
■fertigllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  rättfärdiga 
(sig),  försvara  (sig),  -fertigung,  /.  -gläu- 
big, a.  rättrogen,  -gläubigkelt.  O,  f.  rättro- 
genhet. -haber,  -s,  -,  m.  en  som  jämt  vill  ha 
rätt;  grälmakare.  -haberei,  -en,f.  rättshaf- 
veri.  -haberisch,  a.  som  jämt  vill  ha  rätt, 
anspråksfull,  inbilsk.  -läufig,  a.  som  för- 
löper normalt,  -liebend,  a.  rättälskande.  -li- 
nig,  a.  rätlinig.  -los,  «.  1.  olaglig.  2  rätts- 
lös, -losigkeit,  -en,f.  1.  olaglighet.  2.  rätts- 
löshet, -massig,  a.  rättmätig,  -mässigkeit,  0. 
_/■.  rättmätighet,  -schaffen,  a.  rättskaffen(s). 
-schaffenheit.  O,  /.  rättskaffenhet.  -Schrei- 
bung, -en,  f.  rättskrifning.  -seitig,  a.  på 
högra  sidan,  till  höger  befintlig,  -sprechung, 
O,  _/".  rättskipning,  -winklig,  «.  rätvinklig. 
-zeitig,  a.  som  inträffar  i  rätt  tid.  -zeitigkeit.  O, 

/.  inträffande  i  rätt  tid.  -er...  Ex.  ~seits, 
adv.  till  höger,  på  högra  sidan.  —  -S...  kn- 
~altert[h]ümer,/)^?^j-. rättsantikviteter.  ~an- 
spruch,  -{e\s,  -e  f,  m.  rättsanspråk.  ~anwalt, 
"[e]-'j  "6  [t].  »»•  advokat,  sakförare.  ~be- 
flissene(r),  (adj.  bujn.)  m.  juris  studerande, 
jurist,  ^beistand,  -[e]s,  O,  7«.  juridisk  hjälp. 
«vbeständig,   a.  laglig,  som  har  sin  grund  i 


lagen.  >v/bewegung,  -en,  f.  rörelse  åt  höger. 
~erfahren,  a.  hemma,  förfaren  i  juridiken. 
~fall,  -[e]s,  -e  t,  m.  rättsfall,  mål.  ^fällig, 
a.  ~  werden:  förlora  sin  rättegång.  '>-'gang, 
-[e]s,  -e  t,  ni-  juridiskt  förfaringssätt,  proce- 
dur. ~gelehrsamkeit.  O,  /.  rättsvetenskap, 
juridik,  '^gelehrt,  a.  rättslärd.  '^gleichheit, 
O,/,  likhet  inför  lagen,  'x.grund,  -[e]s,  -e  t, 
m.  rättsgrund.  ~gültig,  a.  rättsgiltig.  --^gül- 
tigkeit,  O,  /.  rättsgiltighet.  ~handel,  -s,  -f. 
m.  rättegång,  mål,  process,  rättstvist.  ~hül- 
fe,  -n,  f.  juridisk  hjälp.  ~kniff,  -[e]s,  -e,  m. 
advokatknep.  ~kosten,  plur.  rättegångs- 
kostnader. ~kraft.  O,  /.  laga  kraft,  -^kräf- 
tig, a.  som  har  laga  kraft,  gällande.  ~krän- 
kung,  -en,  f.  rättskränkning.  'N.^kunde,  O,  f. 
rättskunskap.  ~kundig,  a.  rättskunnig.  ~leh- 
rer,  -s,  -,  m.  lärare  i  rättsvetenskap,  pro- 
fessor i  juridik.  ~mittel,  -s,  -,  n.  jnr.  besvär, 
vad.  ~pflege,  O,  /.  rättskipning.  ~sache, 
-72,  /.  process,  mål.  ^spräche.  O,  /.  lag- 
språk. '^Spruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  dom.  ~streit, 
-[e]s,  -e,  m.  =  '^handel.  ~tag,  -[e]s,  -e,  m. 
rättegängsdag.  ~um,  adv.  höger  om.  ~ver- 
dreher,  -s,  -,  m.  lagvrängare.  ~verdreherei, 
^Verdrehung,  -eji, /.  lagvrängning.  ~verfah- 
ren,  -s,  O,  n.  rättegångsordning.  '>wverfas- 
sung,  -en,  f.  rättsväsen.  -N/verhandlung,  -en, 
f.  rättegångsförhandling,  ^verständig  = 
•^gelehrt.  '^.Verweigerung,  -en,  f.  vägran  att 
upptaga  en  sak  inför  rätta.  ~wldrig,  a. 
rättsvidrig.  ^Wissenschaft,  0./.  rättsveten- 
skap.  ~wohlthat,  ■en,f.  lagens  välgärning. 

rechtllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  processa,  tvista,  gå 
till  doms. 

Rechtens  se  recht  II. 

rechtlich,  a.  1.  passande,  lämplig,  enkel, 
nätt,  treflig.  2.  riittskaffens,  redbar.  3.  lag- 
lig, juridisk. 

Rechtlickeit,  O,  /.  1.  rättskaffenhet,  redbar- 
het. 2.  laglighet,  lagligt  berättigande. 

rechts,  adv.  till  höger,  åt  höger,  på  högra 
sidan. 

recipierüen,  -te,  -t,  tr.  recipiera,  intaga. 

Reciprocilåt,  O,  _/".  reciprocitet,  ömsesidighet. 

reciprök,  a.  reciprok,  ömsesidig. 

recitierüen,  -le,  -t,  tr.  recitera,  uppläsa  ur  minnet. 

Reck,   -[e]s,  -e,  n.  gymn.  tvärstång,  bom,  räck. 

Reck...  Ex.  -bank,  -e  \,f.  sträckbänk,  -hammer, 
-.',  -f,  m.  %  räckhammare. 

Recke,  -n,  -n,  m.  kämpe. 

recküen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  räcka,  sträcka 
(sig),  utsträcka.   Reckung./. 

reckenhaft,  a.  kämpalik. 

Redactéur,  -[e]s,  -e,  m.  redaktör. 

Redlle,  -en,  f.  1.  tal.  Wovon  ist  die  ~.?  hvad 
är  det  tal  om?  Der  in  ~  stehende  Gegen- 
stand: ifrågavarande  sak.  Das  ist  nicht  der 
~  wert:  det  är  ej  värdt  att  tala  om.  Das 
ist  immer  meine  r^  geioesen:  det  har  jag 
alltid   sagt.   2.   yttrande,  t.  ex.  gottesläster- 


0    saknar  plur.    f  •>»■■  »"'jud. 


sltlrt,    itr,  iniraositivt  verb.    h,  bar  haben,    S.  bar  «ein  tili  bjdlpverb. 


reden 


563 


Regenerator 


licke  ~n  ausstossen:  fälla  hädiska  yttran- 
den, yttra  sig  hädiskt.  3.  prat,  rykte,  t.  ex. 
sich  nicht  an  die  ~ra  der  Leute  kehren:  ej 
bry  sig  om  folks  prat,  es  ist  die  ~  davon, 
dass  ...  det  talas,  pratas,  går  ett  rykte  om, 
att ...  4.  räkenskap,  ansvar,  svar,  t.  ex.jmdm 
[zur']  f^  stehen :  stå  till  svars  inför  ngn. 
•selig,  a.  språksam,  talträngd.  -Seligkeit,  O, 
/.  språksamhet,  talträngdhet.  -e...  Ex.  ~ak- 
tllus,  -MS,  -US  el.  -e,  m.  högtidlig  akt,  hvarvid 
tal  hållas.  ~bild,  -[e]s,  -er,  n.  bild  i  tai,  bild- 
ligt tal.  «x/fertig,  a.  beredd  att  tala,  talför. 
~figur,  -en,  f.  =  o^bild.  ~fluss,  -es,  O,  m. 
ordsvall,  svada.  ~gabe,  O,  f.  talgåfva. 
~kunst.  O,  /.  talkonst,  vältalighet.  'N.kiinst- 
ler,  -s,  -,  m.  vältalare.  ~lustig,  o.  talträngd. 
~prunk,  -[e]s,  O,  m.  grant,  ståtligt  tal. 
~t[h]eil,  -[e]s,  -e,  m.  ordklass.  ~übung, 
•en,  f.  talöfning. 

redllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.,  tr.  och  sich  ~  tala 
(sig),  hålla  tal,  säga,  t.  ex.  mit  ei.  zu  jmdm 
von  el.  über  etw.  ~  tala  med  ngn  om  ngt, 
keine  Silbe  »v*  ej  säga  ett  ord,  sich  heiser  ~ 
tala  sig  hes.  Dos  beste  zur  Sache  ~  göra 
sitt  bästa.  Sich  um  den  Kopf  ei.  Hals  ~ 
tala  hufvudet  af  sig.  Die  'ödsten  Beweise: 
de  mest  talande  bevis.  Sie  haben  gut  ~ 
det  går  väl  an  för  er  att  prata.  Bas  ist 
alles  171  den  Wind  geredet:  det  är  att  tala 
för  döfva  öron.  'y^de  Künste:  poesi  och  väl- 
talighet. 

Redens...  ex.  -ärt,  -en,  /.  talesätt,  fras. 

Rederél,  -en,  f.  prat. 

redigierllen,  -te,  -t,  tr.  redigera. 

redlich, a.  1. redlig, redbar.  2.  dugtig,  ansenlig. 

Redlichkeit,  O,  /.  redlighet,  redbarhet. 

Redner,  -s,  -,  m.  talare.  -bUhne,  -n,  f.  talar- 
stol, -gäbe,  ^,f.  talareförmåga,  vältalighet. 
-geberde,  -/*,  f.  oratorisk  åtbörd,  -stuhl, 
-[e]s,  -e  t.  "*•  talarstol,  -talent,  -[e]s,  -e,  n. 
=  -gäbe. 

rednerisch,  a.  oratorisk,  talare-. 

Redéute,  -«,/.   1.  lüj  redutt.  2.  maskerad. 

redressierllen,  -te,  -t,  tr.  återställa,  godtgöra, 
afhjälpa. 

redselig  se  under  Rede. 

reduzierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ~  reducera, 
inskränka  (sig).  Er  sieht  sehr  reduziert  aus: 
han  ser  mycket  afsigkommen  iit. 

Reduzierung,  -en,  f.  reduktion,  inskränkning. 

Reede,  -«,/.  •t  redd. 

Reeder,  -s,  -,  m.  «t  redare. 

Reederei,  -en,  f.  «t  rederi. 

reell,  a.   1.  =  real  I.  2.  reell,  redbar,  pålitlig. 

Reellität,  O,  /.  redbarhet,  pålitlighet. 

Reep,  -[e]s,  -e,  n.  i  rep,  tåg. 

Referat,  -[e]s,  -e,  n.  referat. 

Referendar,  -[e]s,  -e,  m.  unger.  (hofrätts)notarie. 

Referent,  -en,  -en,  m.  referent. 

Referenz,  -en,/,  referens,  relation. 

referierllen,  -te,  -t,  tr.  referera;  berätta. 


Reff,  -[e]s,  -e,  n.  1.  =  Raufe.  2.  bärställning. 
3.  "t-  ref  1  Bcgei. 

reffllen,  -te,  ge-t,  tr.  i  refva. 

reflektierllen,  -te,  -t,  reflektera,  a)  tr.  åter- 
kasta ljuset,  b)  itr.  h.  tänka,  fundera,  auf, 
über  etio.  (ack.):  på,  öfver  ngt. 

Reform,  -en,  f.  reform,  förändring,  -bestre- 
bung,  -en,  f.  reformsträfvande. 

Reformator,  -s,  Reformatoren,  m.  reformator. 

reformierllen,  -te,  -t,  tr.  reformera. 

reformiert,  a.  reformert. 

Refrain,  -s,  -s,  m.  refräng. 

refUsierllen,  -te,  -t,  tr.  afslå,  afböja. 

Regäl,  -[e]s,  -e,  n.  1.  piur.  afv.  -ien,  regal(e). 
2.  regal,  hylla,  bokhylla. 

regalierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  undfägna,  traktera. 
II.  Sich  ~  kalasa,  mit  etw.:  på  ngt. 

rege,  a.  rörlig,  liflig,  vaken,  verksam,  driftig. 
Jmds  Zorn  ^  macÄe?} :  väcka  ngns  vrede. 
~  werden:  börja  röra  sig,  vakna,  uppstå. 

Regel,  -n,  f.  1.  regel.  2.  (månads)reglering. 
-los,  a.  regellös.  -lösigkeit.  O, /.  regellöshet. 
-massig,  a.  regelmässig,  regelbunden,  -mas- 
sigkeit.  O,  /.  regelmässighet.  -recht,  a.  re- 
gelrätt, -widrig,  a.  regelstridig,  oregelbun- 
den. -Widrigkeit,  -en,  f.  oregelbundenhet. 
-zwang,  -[e]s,  O,  m.  regeltvång. 

regelhaft,  a.  regelbunden. 

regellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  reglera,  regelbinda. 
II.  Sich  ~  reglera  sig,  regleras.  RBg[e]- 
lung,  /. 

1.  regllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  röra,  sätta  i  rörelse, 
väcka,  lifva.  II.  Sich  ~  röra  sig,  vakna, 
uppstå. 

2.  Regen,  -s,  -,  m.  regn,  regnskur,  ordspr.  aus 
dem  ~  in  die  Traufe  kommen:  komma  ur 
askan  i  elden,  -bach,  -[e]s,  -c  t,  w*.  regn 
bäck.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  (regn)dusch.  -bo 
gen,  -s,  -,  m.  regnbåge,  -bogenhaut,  -e  t,  /• 
regnbågshinna.  -dach,  -[e]s,  -er  t,  n.  regn 
tak.  -dicht,  a.  regntät.  -fang,  -[e].s  -e  f,  m 
(regnvatten8)cistern.  -fass,  -es,  -er  t,  ^ 
tunna  att  samla  regnvatten  i.  -galle,  -n,  f, 
ofullständig  regnbåge,  -gestöber,  -s.  O,  n 
regndusk.  -grau,  a.  grå,  mulen,  -guss,  -es 
-e  t,  m.  störtregn.  -hut,  -[e].s-,  -e  t,  m.  regn 
hatt.  -kappe,  -n,  f.  regnkappa,  -los,  a.  regn 
fri,  utan  regn.  -mantel,  -s,  -f,  m.  regnkappa. 
-messer,  -s,  -,  m.  regnmätare,  -monat,  -[e]sj 
-e,  m.  regnmånad,  -pfeifer,  -s,  -,  m.  zooi.  pi 
para  (Charadrius).  -rock,  -[e]s,  -e  f,  m 
regnrock,  -schauer,  -s,-,m.  och  n.  samt  ^  -»,y. 
regnskur,  -schirm,  -[e]s,  -e,  m.  paraply 
-tag,  -[e]s,  -e,  m.  regndag,  -wasser,  -s.  O,  ra, 
regnvatten,  -wetter,  -s.  O,  n.  regnväder 
-wind,  -[e]s,  -e,  m.  1.  regnbringande  vind 
2.  regn  med  blåst,  -wölke,  -n,  f.  regnmoln 
-wurm,  -[e]s,  -er  f,  m.  daggmask,  -zeit,  -era 
/.  regntid. 

Regenerator,  -s.  Regeneratoren,  m,  återstäl- 
lare, förnyare. 


F  familjärt.    P  lUgre  spr&k.    ^  mindre  brukligt.    &  teknisk  term.    4«  sjiJtcrm.    i^  milit&risk  term. 


regenerieren 


564 


Reich 


regenerierlien,  -te,  -t,  tr.  återföda,  pånyttföda, 
förnya,  återställa.  Regenerierung,  /. 

Regent,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,f.  regent,  re- 
gentinna. 

Regentschaft,  -en,  f.  regentskap,  riksförestån- 
darskap. 

Regésten,  plur.  urkundsamling,  urkundför- 
teckning. 

Regie,  -en,  f.  1.  förvaltning  af  statsmedel. 
2.  teat.  regissörskap. 

regierbär,  a.  möjlig  att  regera,  att  styra. 

regierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  regera,  herska, 
styra. 

Regierer,  -s,  -,  m.  regent,  styresman. 

Regierung, -ew,/.regering.-s... Ex. ~akt,-[e]s,-e,w!. 
regeringshandling,  ^antritt,  -[e]s,  O,  m.  re- 
geringstillträde.~ärt=~/br??i.~bezirk,-[e].s, 
-e,  wj.  regeringsområde,  förvaltningsdistrikt, 
län.  ~blatl,  -[e]s,  -er  t,  n.  regeringsblad,  of- 
ficiell tidning.  ~form,  -en,f.  regeringsform. 
~rat[h],  -[e]Ä,  -e  f,  in.  regeringsråd,  ungef. 
landshöfding.  ~2eit,  O,  y'.  regeringstid. 

Regiment,  -[e].?,  n.  1.  piur.  -e,  välde,  styrelse, 
regering.  Das  r^  haben  ei.  führen :  vara  den 
styrande,  hålla  regeringstömmarna.  2.  piur. 
■er,  X  regemente,  -er...  Ex.  ~welse,  adv. 
regementsvis.  —  -s...  Ex.  ~arzt,  -[e^s,-e^,m. 
yéi  regementsläkare.  ~commandeur,  -s,  -e  e\. 
-s,  m.  J<  regementschef.  ~tambour,  -,«,  -e  ei. 
-s,  m.  )Ü«  regementstrumslagare.  ~unkosten, 
plur.  omkostnader  för  ett  regemente;  F 
biidi.  auf  r^j  leben:  lefva  på  det  allmännas 
bekostnad. 

Region,  -en,  f.  region,  trakt,  område. 

Regisseur,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  regissör. 

Register,  -s,  -,  n.  register.  F  biiai.  ins  alte  ~ 
gehören:  vara  garama-1,  im  schivarzen  <%<  ste- 
hen: vara  illa  anskrifven. 

reglstrierllen,  -te,  -t,  tr.  registrera.  Registrie- 
rung, /. 

Reglement,  -s,-  -s,  n.  reglemente. 

regnllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  regna. 

régnerig,  regnerisch,  regnicht,  a.  regnig. 

regsam,  a.  rörlig,  liflig,  verksam. 

Regsamkeit,  O,  f.  rörlighet,  liflighet,  verk- 
samhet. 

regulär,  a.  regelbunden,  regelmässig. 

Regularität,  O,  /.  regelbundenhet. 

Regulativ,  -[e]s,  -e,n.  förordning,  reglemente. 

regulierbar,  a.  möjlig  att  reglera. 

regulierllen,  -<e, -«,<?•.  reglera.  Regulierung,,/'. 

Regung,  -en,  f.  rörelse;  känsla.  Ohne  ~  orör- 
lig. -S...  Ex.  ~kraft,  -e  f,  _/*.  rörelsekraft. 
~IOS,  a.  orörlig.  ~lösigkeit,  O,  /.  orörlig- 
het. 

Reh,  -[eis,  -e,  n.  rådjur,  -bock,  -[e]s,  -e  t,  m. 
råbock.  -braten,  -s,  -,  m.  rådjuvsstek.  -braun, 
-fahl,  -färben,  -farbig,  a.  black,  -geiss,  -en,  /'. 
råget,  -kalb,  -[e]s,  -er  f,  n.  rådjurskalf. 
-keule,  -n,  f.  rådjursbog.  -leder,  -s.  O,  n.  rå- 
djursskinn.   -posten,  plur.  -schrot,  -[e]s,  -e, 


m.  och  n.  rådjurshagel.  -spiesser,  -s,  -,  m. 
jäg.  råbock  på  andra  året.  -wild,  -[c]«,  O,  n. 
rådjur,  -zlege,  -n,  f.  råget,  -zlemer,  -s,  -, 
VI.  ryggstycke  af  rådjur. 

rehabilitierlien,  -te,  -t,  I.  tr.  återställa,  återin- 
sätta; återskänka  medborgerliga  rättighe- 
ter. II.  Sich  ~  återtaga,  återinträda  i  sin 
förra  ställning,  skaffa  sig  upprättelse,  med- 
borgerligt förtroende.   Rehabilitierung,/. 

Reib...  Ex.  -ahle,  -w,  /.  0  rifål.  -eisen,  -s,  -,  n. 
rifjärn.  -gummi,  -.s,  O,  n.  radergummi.  -holz, 
-es,  -er  +,  n.  stryksticka,  -kartoffeln,  plur. 
potatismos,  potatispuré.  -keule,  -/;,  _/'.  © 
rifklots.  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  O  rifhäll.  -zeug, 
-[e]s,  -e,  n.  O  riftyg. 

Reibe,  -n,  f.  0  verktyg  att  rifva  med  ss.  rif- 
järn, rifklots  m.  m.  -laut,  -[e].?,  -e,  m.  gram. 
frikativa. 

reiben,  rieh,  riebe,  geriehen,  reih\e\,  tr.,  itr. 
h.  och  sich  ~  rifva  (sig),  gnida,  gnugga, 
skrubba  (sig),  frottera  (sig).  Zwei  Körper 
»j  sich  an  einander:  två  kroppar  skaf  va 
mot  hvarandra.  Biiai.  das  werde  ich  ihm  un- 
ter die  Nase  »v/  det  skall  han  få  i  sig,  få 
veta  af;  gerieben:  slug,  slipad. 

Reiber,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  en  som  rifvei 
m.  m.  86  föreg.  2.  O  verktyg  att  rifva  med, 
riftyg  m.  m. 

Reiberei,  -en,  f.  rifning,  slitning,  tvist. 

Reibsel,  -s,  -,  n.  rifven  massa. 

Reibung,  -en,  f.  1.  O,  rifning  m.  m.  se  reihen. 
2.  =  Reiherei. 

1.  reich,  a.  rik.  'x-  an  etw.  (dat.).*  rik  på  ngt. 
Um  100  Mark  r^er:  100  mark  rikare,  um 
vieles  ~e7-  als  Krösus:  mycket  rikare  än  K. 
~e  Heirat:  rikt  parti,  -haltig,  a.  rikhaltig. 
-haltigkeit.  O,  /.  rikhaltighet,  rik  halt.  -illu- 
striert, a.  rikt  illustrerad. 

2.  Reich,  -[e]s,  -e,  n.  rike.  Das  ~  der  Möglich- 
keiten:- åct  möjligas  område,  -s...  Ex.  ^ab- 
schied,-[e]s,-e,  ni.  riksdagsbeslut.  ~acht, -67?, 
/.riksakt.    In  die  ~  thun:  förklara  biltog. 

~adel,-S,  0,7)1.  riksadel  (omedelbart  under  käjsaren 

lydande  adel).  ~ädler, -Ä, -,  7)?.  riksörn,  käjserlig 
örn.  ~apfel,-s, -t, 7H.  riksäpple.  ~feind,  -[«]*', 
-e,  m.  riksfiende.  ~folge.  O,  /.  tronföljd. 
~frei,a.  lydande  omedelbart  under  käjsaren. 
~fürst,  -en,  -en,  m.  riksfurste.  'N./geld,  -[e]s, 
O,  n.  riksmynt.  ~genoss,  -en,  -en,  m.  lands- 
man. ~gericht,  -[e].«.  O,  n.  ungef.  högsta 
domstolen.  ~gesetz,  -es,  Q,n.  rikslag.  ~graf, 
-en,  -en,  m.  riksgrefve.  ~handel,  -s,  -f,  m. 
=  r^sache.  ~heer,  -[e].?,  -e,  n.  riksarmé. 
~kammergericht,  -[e].9.  O,  n.  rikskammar- 
rätt. ~kanzler,  -s,  -,  m.  rikskanslär.  ~klei- 
nöd,  -[e]s,  -e  ci.  -ien,  n.  riksklenod,  -^land, 
-[e]s,  -e  el.  -er  f,  «•  riksland.  ~mark,  -,/. 
(riks)mark  (88,89  öre),  ^mittelbar,  a.  medel- 
bart lydande  under  käjsaren.  ~rat[h],  -[e]s, 
-e  t,  m.  riksråd.  ~ritterschaft,  O,  /.  riks- 
adel, 'vsache,  -n,  f.  riksangelägenhet,  riks- 


0   saknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    %tr.  Inlransillvt  verb.    A.  har  hahen,    S.  har  ««in  till  hjilpvcrb. 


reiohen 


565 


Reis... 


ärende.   '>.'Schluss,   -es,  -e  t,  m.  riksdagsbe- 

slut.    ~Stadt,    -e    t,  /■  riksstad  (lydande  omedel- 

iiart  under  kiljsaren).  ~slädter,  -s,  -,  m.  invånare 
i  en  liksstad.  ~tag,  -[e]s,  -e,  m.  riksdag. 
^truppen,  plur.  rikstrupper.  'v/Unmittelbär, 
((.  lyd;inde  omedelbart  under  käjs:iren. 
^Vertreter,  -s,  -,  m.  rik8(dag8)fullmäktig. 
-^Verweser,  -s,  -,  m.  riksföreståndare.  ~wäh- 
rung,  O,/,  riksmynt.  --«./wappen,  -s,  -,  n.  riks- 
vapen. 

reichllen,  -le,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  räcka,  sträcka 
sig,  nå.  2.  An  etw.UOi.)  ~  uppnå,  vara  jämn- 
god med  ngt.  3.  Nach  etw.  -n*  sträcka  han- 
den efter  ngt.  4.  räcka,  vara  tillräcklig.  5. 
Mit  etw.  ~  räcka  med  ngt.  II.  tr.  Jmdm 
etu\  ~  räcka,  lemna,  gifva  ngn  ngt. 

reichlich,  a.  riklig,  ymnig. 

Reichlichkeit,  O,/,  ymnighet. 

Reicht[h]Qni,  -[e]s,  -er  t,  m.  rikedom. 

1.  reif,  n.  mogen,  »n^  zum  Galgen:  mogen  för 
galgen. 

2.  Reif,  -{eis,  -e,  m.  1.  rimfrost.  2.  doft  pi 
frukter,  -eis,  -es,  O,  n.  rimfrost. 

3.  Reif,  -[e]s  el.  -en,  -e[«],  m.  ring;  tunnband. 
-messer,  -s,  -,  n.  &  bandknif.  -rock,  -[e].«, 
-e  t,  ^-  kjortel  med  fjädrar  ei.  fiskben  i. 

Reife,  -n,  f.  mognad,  mogenhet. 

Reifel,  -n,  f.  reffladt  gevär. 

reifellin,  -te,  ge-t,  tr.  reffla.   Reif[e]lung,/. 

1.  reifllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  mogna. 

2.  reifllen,  -te,  ge-t,  opers.  rimma. 

3.  reifllen,  -te,  ge-t,  tr.  ringa,  sätta  ringar, 
baud  på,  banda. 

4.  Reifen,  -s,  -,  m.  =  .?.  Reif.  i 
reifig,  a.  försedd  med  ringar,  med  band. 
reiflich,    a.    mogen,    allsidig,    t.  ex.    nach    ~cr 

Überlegung. 

Reigen,  -s,  -,  m.  1.  rad  af  personer.  Den  ~  füh- 
ren: öppna  raden.  2.  ringdans,  dans.  Den 
r-^  fiihren:  anföra  dansen.  3.  kör,  sång.  4. 
musik,  -führer,  -s,  -,  m.  radens,  dansens  an- 
förare. 

Reihe,  -n,  f.  1.  rad ;  linie.  2.  ordning,  följd, 
tur.  Nach  der  ~  i  ordning,  i  tur.  Die  ~  ist 
an  mir  el.  ich  bin  an  der  ~  det  är  min  tur, 
ich  werde  auch  an  die  ~  kommen:  det  blir 
äfven  min  tur.  -n...  ex.  ~folge,  0,  /.  ord- 
ningsföljd. ~weise,  adv.  radvis,  i  rader. 

1.  Reihen  =  Reigen. 

2.  reihllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  ställa,  ord- 
na (sig)  i  rad(er).  Perlen  auf  ei.  an  eine 
Schnur  ei.  an  einander  ~  uppträda  pärlor 
på  ett  snöre. 

Reiher,  -s,  -,  m.  häger,  i  sht  grå  häger  (Ardea 
cinerea),  -beize,  -n,  f.  hägerjagt  med  jagt- 
falkar,  -busch,  -es,  -e  fj  "»•  fjäderbuske  af 
hägerfjädrar,  -jagd,  -eji,  f.  =  -beize.  -Schna- 
bel, -s,  -t,  m.  hägernäbb. 

Reim,  -[e]s,  -e,  m.  rim.  -ärt,  -en,  f.  rimslag. 
-Chronik,  -en,  f.  rimkrönika,  -fall,  -[e]«,  -e 
t,  m.  alntfall.    -frei,  a.  orimmad,   -gedieht. 


-[e]s,  -e,  n.  rimmad  dikt.  -kunst,  O,/,  rim- 
konst, -los,  o.  orimmad,  -schmied,  -[e]s,  -c, 
m.  rimsmidare.  -Silbe,  -n,  f.  rimstafvelse. 
-wörterbDch,  -[e]s,  -er  t,  n.  rimlexikon. 

reimbär,  a.  rimmande,  som  rimmar. 

reimilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  rimma,  bringa  i  öfver- 
ensstämmelse,  förklara.  Gereimt:  rimmad, 
passande,  lämplig,  rimlig.  II.  Sich  ~  rim- 
ma, rimma  sig,  öfverensstämma,  vara  rim- 
lig, passa.  III.  itr.  k.  rimma. 

Reimer,  -s,  -,  m.  rimmare. 

Reimerei,  -en,  f.  rimsmideri. 

rein,  a.  1.  ren.  Ins  ~e  scÄJ-eiien ;_  renskrifva. 
Aristokrat  vom  rasten  Wasser:  aristokrat 
allt  igenom,  inbiten  aristokrat.  ~e  Wirt- 
schaft machen:  göra  rent  hus.  Eine  Sache 
aufs  el.  ins  ~e  bringen :  klargöra  en  sak, 
über  etw.  (ack.)  itis  ~e  kommen:  komma  på 
det  klara  med  ngt,  mit  jmdm  ins  '^e  kom- 
men: göra  upp  med  ugn.  2.  fullständig,  adv. 
helt  och  hållet,  t.  ex.  ~  aufessen:  äta  upp 
helt  och  hållet,  hvarenda  bit,  ~  aus  der 
Luft  gegriffen :  helt  och  hållet  gripen  ur 
luften,  die  Verbindung  mit  jmdm  ~  ab- 
brechen: afbryta  hvarje  förbindelse  med 
ngn,  ~  gar  nichts:  rakt  ingenting,  ~  ver- 
rückt: spritt  galen,  r^es  Rindvieh:  riktigt 
fä,  ~e?-  Zufall:  ren  slump,  -druck,  -[e]s,  -e, 
m.  reutryck.  -ertrag,  -[e]s,  -e  t,  "'•  nettoaf- 
kastning.  -gewinn,  -[e]s,  -e,  m.  ren  vinst, 
nettovinst,  -herzig,  a.  renhjärtad,  -schrift, 
-en,  f.  renskrifning,  det  renskrifna. 

'rein,  F  =  herein. 

Reine,  O,  f.  renhet. 

Reineke,  -s,  O,  m.  ~  {Fuchs):  niickel  (räf). 

reinllen,'  -te,  ge-t,  tr.  rena. 

Reinheit,  O,  /'.  renhet. 

reinlgllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  rengöra,  ren- 
två, rena  (sig). 

Reiniger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  gör 
rent,  renar. 

Reinigung,  -en,  f.  rengöring,  rening,  -s...  ex. 
~eid,  -[e]s,  -e,  VI.  värjemålsed.  ~mjttel,  -s, 
-,  n.  rengöringsmedel.  ~opfer,  -s,  -,  n.  re- 
ningsoffer. 

reinlich,  a.  renlig. 

Reinlichkeit,  O,/,  renlighet. 

1.  Reis,  -es,  O,  m.  ris(gryn).  -brei,  -[e]s.  O,  m. 
risgrynsgröt,  -brot,  -[e]s,  -e,  n.  risbröd. 
-griess,  -es,  -e,  m.  risgryn,  -kuchen,  -.<!,  -,  m. 
risgrynskaka.  -speise,  -n,  f.  ris(gryns)rätt, 
risgrynsgröt,  -suppe,  -n,  f.  risgrynssoppa, 
risgrynsvälling,  buljong  med  risgryn  i. 

2.  Reis,  -es,  -er,  n.  ris,  kvist,  -besen,  -s,  -,  m. 
riskvast,  -bund,  -[e]s,  -e,  -biindel,  -s,  -,  n. 
risknippa,  -holz,  -es,  O,  n.  risbränsle,  -werk, 
-[e]s.  O,  n.  ris,  rishög;  faskiner. 

Reis...  Ex.  -lauf,  -[e]s.  O,  m.  inträdande  i  främ- 
mande krigstjänst  utan  myndigheternas 
tillåtelse,  -läufer,  -s,  -,  m.  en  som  tar  värf- 
ning  i  främmande  här,  jfr  ßreg. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk,    ^i^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    if  «'Sterm.   5^  militärisk 


Reise 


566 


Reiz 


Reise,  -n,  f.  resa.  -anzug,  -[e]«,  -e  f,  m.  res- 
drägt.  -bedarf,  -\_e]s,  0,  m.  det  för  en  resa 
erforderliga,  reseeffekter,  -bericht,  -[e]s,  -e. 
m.  reseberättelse.  -bUch,  -[e]s,  -er  t,  "• 
resehandbok,  -diener,  -s,  -,  m.  reseexpe- 
dit, -fertig,  a.  resfärdig.  -gefährte,  -n,  -n,  m. 
reskamrat,  -gefolge,  -s,  -,  n.  följe,  svit.  -geld, 
-[eis,  O,  n.  respengar,  -genosse  =  -gefährte. 
-gepäck,  -gerät[h],  -[e']s,  O,  n.  resgods,  ba- 
gage, -gesellschaft,  -en,  f.  ressällskap,  -gut, 
-\e]s,  O,  n.  resgods.  -Handbuch,  -[e]s, -er  t. 
n.  resehandbok,  -karte,  -n,  f.  reskarta.  -kof- 
ler,  -s,  ;  m.  reskoffert,  -kost,  O,/,  reskost, 
matsäck,  -lust,  O.f.  reslust,  -pass,  -es,  -e  f, 
m.  (re8)pass.  -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  almosa 
&t  en  vandrare,  -prediger,  -s,  -.  VI.  resepredi- 
kant, -sar.k,  -[e]s,  -e  f,  m.  nattsäck,  -stunde, 
-n,  f.  afresans  timme,  -tasche,  -«,  /.  1. 
nattsäck.  2.  resväska,  -wetter,  -s,  O,  n.  res- 
väder.  -zehrung  =  -kost.  -ziel,  -[«]«,  -e,  n. 
resans  mål.  -zug,-[e]Ä,  -ef,  m.  resfölje, karavan. 

reisllen,    -[cs]<,    -te,  ge-t,  itr.  S.  och  %  när  onförän- 

dringen  ej  framhiiies  h.  resa.  f^der  Handwerks- 
hursche:  vandrande  gesäll.  Ein  gereister 
Mann:  en  berest  man. 

1.  Reisig,  -[e]s,  O,  n.  och  %  m.  1.  ris,  rishög, 
bråte.  2.  bnskar,  busksnår. 

2.  reisig,  a.  rustad,  väpnad  i  sht  till  häst.  ~f  ; 
räpnade  ryttare. 

Reiss...  Ex.  -aus  (»fr.--),  obBji,  m.  och  %n.¥ 
[Den  el.  %  rfn.«]  »v/  ne/i Treere;  taga  till  har- 
värjan,  till  flykten,  -blei,  -[e]s,  -c,  n.  bly- 
erts, -brett,  -[e],",  -er,  n.  ritbräde.  -feder, 
-7?,/.  ritstift,  -kohle, -?«,/.  ritkol.  -schiene, 
-n,f.  O  linjal.  -Stift,  -[e]s,  -e,  m.  ritpenna. 
-zeug,  -[eis,  -e,  n.  cirkelbestick,  -zirkel,  -.«, 
-,  m.  cirkel  hvars  ena  ben  utgöres  af  ett 
ritstift. 

reissllen,  -[es^t,  riss,  risse,  gerissen,  -[el,  I.  tr. 
1.  rifva,  slita,  rycka,  draga  (med  sig).  Jmdn 
zu  Boden  'v-  slå  omkull  ngn.  Ettu.  von  ci. 
ans  einander  ~  rifva,  slita  isär,  solider. 
T  Jeher  in  die  Strümpfe  ~  slita  hål  på  strum- 
porna. 2.  klyfva,  t.  ex.  Fischbein,  Dachschin- 
deln, Latten.  3.  a)  itokk.  skära  upp,  t.  ex. 
Fische,  b)  äkerbr.  upprista,  uppbryta,  plöja 
första  gången.  4.  Federn  ~  sprita  fjäder. 
5.  rita,  upprita,  teckna,  skissera.  6.  Gri- 
massen »x/  göra  grimacer.  Witze  ~  komma 
med,  säga  kvickheter.  Possen  'v,  göra  ga- 
lenskaper. Zoten  ~  vara  tvetydig,  ekivok. 
Heime  ~  improvisera  rim.  7.  F  gei-issen: 
slipad,  fiffig.  II.  Sich  ~  1.  rifva  sig,  on 
einem  Nagel:  på  en  spik.  2.  rycka,  slita 
sig,  t.  ex.  vom  Mädchen  reisst  .s-icA  stolz  der 
Knabe;  rusa,  t.  ex.  durch  die  Menge.  3.  Sich 
um  etw.  ~  slåss  cm  ngt.  III.  itr.  a)  h.  1. 
rita.  2.  An  etw.  (dat.)  ~  rycka  i  ngt.  3.  opcrs. 
Es  reisst  mir  in  allen  Gliedern,  in  den  Zäh- 
nen: jag  har  ondt,  det  ilar  i  hela  krop- 
pen,  i  tänderna,   es  reisst  mir  im  Magen: 


jag  har  knip  i  magen,  kolik.  4.  te  reissend. 
b)  s.  5.  spricka,  gå  sönder.  6.  slita  sig  lös. 
7.  %  rusa,  störta. 

reissend,  a.  1.  rofgirig,  roflysten.  '\,e  Tiere: 
rofdjnr.  2.  strid,  t.  ex.  ~e  Ströme,  Fluten. 
3.  ofantligt  hastig,  snabb,  t.  ex.  ~e  Fort- 
schritte; etw.  findet  r^en  Abgang  ei.  geht 
'^[erweise']  ab:  ngt  finner  en  strykande  åt- 
gång. /X/e  Schnelligkeit:  ofantlig  hastig- 
het. 

Reisser,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  rifver, 
rifver  åt  sig,  sliter  kläder;  slitvarg. 

Reit...  Ex.  -anzug,  -[e]s,  -e  t,  m.  riddrägt.  -bahn, 
-en,  f.  ridbana.  -decke,  -n,  f.  sadeltäcke, 
schabrak,  -gerte,  -n, /.  ridspö,  -gurt,  -[e]«, 
-e,  m.  ryttargördel.  -haken,  -s,  -,  m.  hake 
att  fästa  upp  rockskörten  med  på  ridter. 
•hengst,  -[e]s,  -e,  m.  beskällare.  -hose, -n,/. 
ridbyxor,  -kissen,  -s,  -,  n.  riddyna.  -kleid, 
-[eis,  -er,  n.  ridklädning,  riddrägt.  -knecht, 
-[e].<!,  -e,  m.  ridknekt.  -kunst,  Q.f.  ridkonst. 
-mantel,  -s,  -f,  m.  ridkappa.  -peitsche,  -n,  f. 
ridpiska,  -pferd,  -[ej.s-,  -e,  n.  ridhäst,  -post, 
-en,  f.  ridnnde  post,  kurir,  -rad,  -[e]s,  -er  f, 
«.velociped,  -schule, -«,/.  ridskola,  -stall, 
-[e]s,  -e  t,  in.  ridstall.  -Stiefel,  -s,  -,  m.  rid- 
stöfvel.  -zeug,  -[eis.  O,  n.  sadelmundering. 

reitbär,  a.  -^es  Pferd:  häst  som  duger  till 
ridhäst.  ~er  Weg:  väg  som  man  kan  rida 
på. 

Reitel,  -s,  -,  m.  ©  packkäpp. 
I  reitelljn,  -te,  ge-t,  tr.  med  packkäpp  åtdraga. 

reitllen,  -est,  ritt,  ritte,  geritten,  -[e],  itr.  h.  nsr 

verksamheten,  .*?.  nur  ortfördndringcn  framhuUes,  samt  tr. 

rida.  Spazieren  »x^  taga  en  promenad  till 
häst.  Schritt  ~  rida  i  gående,  Trab  ~  rida 
i  traf.  Ein  Pferd  zu  Schanden  ~  spränga 
en  häst.  Sich  wund  ~  få  ridsår.  F  hWåi.jmdn 
in  die  Tinte  ~  bringa  ngn  i  förlägenhet, 
die  Musterkarte  ~  vara  profryttare,  Wech- 
sel ~  uppehålla  affären  medels  växlars 
utfärdande,  der  Prediger  reitet  die  Pos- 
tille: prästen  tar  sina  predikningar  nr 
postillan. 

1.  Reiter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ryttare,  rytta- 
rinna.  -aufzug,  -[eis,  -e  t,  ««•  kavalkad. 
-dienst,  -[eis.  O,  m.  krigstjänst  till  häst. 
-gefecht,  -[eis,  -e,  n.  ryttarf aktning.  -Stand- 
bild, -[eis,  -er,  n.  -Statue,  -n,f.  ryttarstaty. 
•S...  Ex.  ~mann,  -[eis,  Beitersleute,  m.  ryt- 
tare. 

2.  Reiter,  -n,  f.  -s,  -,  m.  ©  grof  sikt.  Biidi 
durch  die  ~[«]  fallen  :  få  afslag. 

Reiteréi,  -cn,f.  1.  sätt  att  rida.  2.  rytteri. 
I  reiterhaft,    reiterisch,    reiterlich,  a.  ryttarak- 
tig. 
reiterlln,  -te,  ge-t,  tr.  0  sikta. 
Reiterschaft,  -en,  f.   1.  samiiige  ryttare.  2.  ryt- 
tares stånd. 
reitlings,  adv.  grenslc. 
I  Reiz,   -es, -e,   m.    1.   retning;  tjusning,  drag- 


0   saknar  plur.   t  har  omljnd.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S,  bar  sein  till  hjälpverb. 


reizbar 


567 


repartieren 


ningskraft.   2.  behag,   -los,  a.  utan  behag, 
-lösigkeit,  0,/.  brist  pä,  behag,  -mittel,  -s,  -, 

«.  retmedel.   -voll,  a.  behagfull. 

reizbar,  «.  retlig,  känslig,  snarsticken. 

Reizbarl(eit,  0,/.  retlighet  m.  m.  ae  rorcg. 

reizllen,  -[es]<,  -<e,  <je-t,  tr.  och  it'r.  h.  reta, 
kittla,  locka,  tjusa,  fresta,  nan-a.  »v-d:  re- 
tande, tjusande,  förtjusande,  utmärkt  tref- 
1ig.  Reizung,/. 

Reltel,  -s,  -,  m.  1.  stor  hund.  2.  F  räkel,  bängel. 

Rekeléi,  -en,  f.  F  räkelaktigt,  slyngelaktigt 
sätt,  uppträdande. 

relcelliaft,  a.  F  räkelaktig,  slyngelaktig. 

rel<el||n,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  F  vräka 
sig,  uppföra  sig  slyngelaktigt. 

Rel<låme,  -«,/.  reklam,  puff. 

reldamieriien,  -te,  -t,  I.  tr.  reklamera,  åter- 
fordra, fordra.  II.  it7:  h.  inlägga  gensaga, 
protestera. 

reltognoszierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  rekogno- 
scera.  Rel<ognoszierung,  /. 

rel<ommandierllen,  -te,  -t,  tr.  rekommendera. 

Rekonwaiescénz,  O,/,  tillfrisknande. 

Rekriit,  -en,  -en,  m.  rekryt. 

rekrutierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  värfva  rekryter. 
II.  tr.  rekrytera.  III.  Sich  ~  rekryteras. 
Rekrutierung,  /. 

rektifizierllen,  -te,  -t,  tr.  rektificera,  rätta,  be- 
riktiga.  Rektifizierung,/. 

Rektor,  -s,  Rektoren,  m.  rektor, 

Rektorat,  -[e]s,  -e,  n.  rektorat. 

rekurrierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  Auf  jmdn  <%^  vända 
sig  till,  taga  sin  tillflykt  till  ngn,  taga  ngn 
i  anspråk. 

Rekurs,  -es,  -e,  m.  jor.  besvär,  vad. 

Relais,  -,  -,  n.  1.  hästar  till  ombyte  på  en 
mellanstation.  2.  0  relais. 

Relation,  -en,  f.  1.  referat,  rapport.  2.  rela- 
tion, förbindelse,  förhållande. 

relegierllen,  -te,  -t,  tr.  relegera. 

Relief,  -s,  -s,  n.  relief. 

Religion,  -en,  f.  religion,  bekännelse.  -S...  Ex. 
'v^änderung,  -en,  f.  ombyte  af  bekännelse. 
~genoss,  -en,  -en,  m.  trosförvandt.  ~los,  a. 
religionslös,  irreligiös.  ~schwärnier,  -s,  -, 
m.  religiös  svärmare,  fanatiker.  ~streitig- 
keit,  -en,  f.  religionstvist,  «x/trennung,  -en, 
f.  kyrklig  skism,  söndring,  «x/iibung,  -en,  f. 
1.  O,  religionsutöfning.  2.  religions-,  an- 
daktsöfning.~verband,-[e]s, -ef,  »«.trossam- 
fund. ~zwang,  -[e]s.  O,  m.  religionstvång. 

religiös,  religiös,  a.  religiös. 

Religiosität,  O,/,  religiositet,  fromhet. 

Reliquie,  -n,  f.  relik,  -n...  ex.  ~kasten,  -s.  -,  m. 
relikskrin. 

Reminiscere,  -[s],  -[s],  m.  2:a  söndagen  i  fa- 
stan. 

remis,  a.  oafgjord,  t.  ex.  das  Spiel  ist  ~. 

Remiss,  -es,  -e,  m.  1.  uppskof.  2.  afdrag. 

remittierlien,  -te,  -t,  tr.  handei.  1.  återsända.  2. 
öfversändapeogar,  växlar.  3.  af  draga,  rabattera. 


remonstrierllen,   -te,  -t,  itr.  h.  göra  motföre- 

ställningar. 

Remonte,  -»,/.  JiJ  remont. 

removierllen,  -te,  -t,  tr.  aflägsna. 

Rempelei,  -en,  f,  studcntspr.  ofredande,  bråk, 
gräl. 

rempellln,  -te,  ge-t,  tr.  stuaentspr.  ofreda,  söka 
gräl  med. 

Rem[p]ter,  -.?,  -,  m.  matsal. 

remunerierllen,  -te,  -t,  tr.  belöna. 

Renn,  -[e]«,  -e,  n.  ren.  -t[h]ier  =  Renn, 

Renn...  ex.  -bahn,  -en,  f.  rännarbana,  Jjapplöp- 
ningsbana.  -pfird,  -[e]s, -e,n.  (snabb)  vagns- 
häst, kapplöpningshäst.  -platz,  -es,  -e  t,  m- 
=  -bahn,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  i>  jakt.  -Schlit- 
ten, -s.  -,  7)1.  lätt  släde,  -spiel,  -[e]s,  -e,  n. 
tornérspel.  -spindel,  -n,  f.  ^  drillborr, 
-stall,  -[e]s,  -e  t,  m.  stall  för  vagns-  ei.  kapp- 
löpningshästar. 

Renne  se  Rinne. 

i.  rennllen,  rannte  ei.  %  -te,  -ete,  gerannt  ei.  % 
ge-t,  I.  itr.  s.  och  %  k.,  tr.  och  sich  ~  ränna, 
springa  (sig),  rusa,  spränga,  t.  ex.  jmdm  den 
Degen  durch  den  Leib,  jmdn  zu  Boden:  om- 
kull ngn,  sich  atisser  Atem:  sig  anfådd,  an 
el.  gegen  einander:  mot  hvarandra.  II.  itr. 
h.  jäg.  vara  löpsk.  III.  vani.  -te,  ge-t,  tr.  O  1. 
smälta  järn.  2.  flotta.  3.  låta  löpna,  tillsätta 
löpe  till. 

2.  Rennen,  -s,  -,  n.  1.  språng.  In  vollem  ~  i 
fullt  språng.  2.  kapplöpning,  kappkörning. 
3.  tornérspel,  dustränning. 

Renner,  -s,  -,  m.  1.  en  springande,  löpare,  2. 
springare. 

Renommäge,  O,/,  skräfvel. 

Renommee,  -(s),  t  -s,  n.  och/,  renommé,  rykte. 

renommierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  skräfla. 

renommiert,  a.  renommerad,  beryktad. 

Renommist,  -en,  -en,  vi.  renommist,  skräflare. 

Renommisterei,  -en,  f.  skräfvel. 

renommistisch,  a.  skrytsam,  skräflande, 

renoncierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  afstå. 

renovierllen,  -te,  -t,  tr.  renovera,  upphjälpa, 
förnya. 

rentabel,  a.  inkomstbringande. 

rentbär,  a.  räntebärande. 

Rentlle,  -en,  f.  inkomst,  afkastning,  ränta, 
-amt,  -[e]«,  -er  t,  n.  -kammer,  -n,/,  ränt- 
kammare, ränteri.  -meister,  -s,  -,  m.  ränt- 
mästare, -en...  Ex.  'x./rechnung,  -en,  f.  ränte- 
räkning. 

Rent[en]éi,  Renteréi,  -en,f.  ränteri. 

Rent[h]ier  se  Renn. 

Rentier,  -.<;,  -s,  m.  en  som  lefver  på  sina  rän- 
tor, kapitalist. 

rentierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  och  sich  -x.  lemna  af- 
kastning. 

Rentner,  -.;,  -,  m.  ~in,  -nen,  /.  =  Rentier, 

Reparatur,  -en,  f.  reparation,  lagning. 

reparierllen,  -te,  -t,  tr.  reparera,  laga, 

repartierjlen,  -te,  -t,  tr.  utdela,  fördela. 


*  äkta  sma.    F  familjirt.    P  l&gre  sprik.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    -i»  «ij*>tcrm.    iSc  militäriak  tenn. 


repetieren 


568 


revozieren 


repetierllen,  -te,  -t,  tr.  repetera,  åter  genomgå, 
upprepa. 

replizierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  replikera,  svara. 

reponierllen,  -te,  -t,  tr.  ställa,  sätta  tillbaka. 

Repphuhn  so  Rebhuhn  naåev  Rehe. 

Repräsentant,  -en,  -en,  m.  representant,  ställ- 
företrädare. 

repräsentierllen,  -te,  -t,  tr.  representera,  ställ- 
företräda. 

reprodu2ierllen,-;e,-<,<?-.  reproducera,  återgifva 

Reps,  -es,  -e,  m.  1.  =  Eaps  2.  2.  reps(tyg). 

Reptil,  -[e]s,  -e  ei.  -ten,  n.  reptil,  kräldjur. 

Republik,  -en,  f.  republik,  fristat. 

Republikaner,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  republi- 
kan, republikanska. 

republikanisch,  a.  republikansk. 

Reptils,  -en,  -e,  m.  afvisande,  afslag. 

reputierlich,  a.  aktningsbjudande,  ansedd. 

requirierlien,  -te,  -t,  tr.  rekvirera. 

Reseda,  -.<;,  Reséde,  -n,f.  reseda. 

Reservat,  -  [e].^, -e,  ?;.  ngt  reserveradt, förbehåll. 

Reserve,  -", /.  reserv. 

reservierilen,  -te,  -t,  tr.  reservera,  a)  gömma, 
förvara,  b)  förbehålla  sig. 

Reservist,  -en,  -en,  m.  H  reservsoldat. 

Reservoir,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  n.  reservoar. 

Residenz,  -en,  f.  residens,  hufvudstad. 

Residénzler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  hufvud- 
stadsbo. 

residierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  residera. 

resignierllen,  -te,  -t,  I.  itr.  h.  Auf  etw.  fack.)  'v- 
afstå  frän  ngt.  II.  Sich  in  etic.  (ack.)  ~  foga 
sig  i  ngt.  Resignierung, /. 

resigniert,  a.  resignerad. 

reskribierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  utfärda  ett  reskript. 

resolut,  a.  bestämd,  säker,  rask. 

resolvierllen,  -te,  -t,  tr.  besluta. 

Reso.nånz,  0,f.  mus.  resonans,  -boden,  -s,  -[f], 
m.  resonansbotten. 

Respekt,  -[e].?,  O,  m.  respekt,  -los,  a.  utan  re- 
spekt, -lösigkeit.  O,  /.  brist  på  respekt. 
-voll,  a.  aktnings-,  vördnadsfull.  -Widrig,  a. 
respektvidrig,  vanvördig. 

respektierllen,  -te,  -t,  tr.  respektera,  visa  akt- 
ning för,  taga  hänsyn  till. 

respektierlich,  a.  respektabel,  aktningsvärd. 

respektiv,  «.  respektiv,  eventuell,  beträffande. 

Ressört,  -s,  -s,  m.  och  n.  1.  resår.  2.  fack  som 
öppnas  medels  en  fjäder.  3.  område,  krets. 

ressortierllen,  -te.  -t,  itr.  h.  höra  hän. 

Ressource,  -«,/.  1.  resurs,  utväg.  2.  klubb. 

Rest,  -[e]s,  -e,  m.  rest,  återstod,  kvarlefva; 
baodei.  plur.  -er,  stufbit.  Jnidm  den  ~  geben : 
gifva  ngn  nådestöten. 

Restant,  -en,  -en,  m.  hnmici.  en  restskyldig,  en 
som  fortfarande  häftar  i  skuld. 

Restauration,  -en,  f.  1.  restaurering.  2.  re- 
stauration. 

restierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  restera,  återstå. 

restituierllen,  -te,  -t,  tr.  återställa. 

Resultat,  -[e]s,  -e,  n.  resultat. 


resUmierllen,  -te,  -t,  1.  tr.  sammanfatta,  gifva 
en  resumé  af.  II.  Sich  r^  sammanfatta  det 
sagda.  ResUmierung,  /. 

Retiråde,  -«,/.  1.  återtåg.  2.  afträde. 

retirierllen,  -te,  -t,  itr.  s.  och  sich  ~  draga  sig 
tillbaka,  retirera. 

Retorte,  -n,f.  retort. 

retouchierllen,  -te,  -t,  tr.  retuschera. 

retöur,  adv.  retur,  tillbaka. 

Retraite,  -n,f.  ^  1.  återtåg.  2.  tapto. 

rett...  Ex.  -los,  a.  utan  räddning,  hopplös. 

rettbär,  o.  möjlig  att  rädda. 

rettllen,  -efe,  ge-et,  tr.  och  sich  ~  rädda  (sig). 
Nicht  zu  '>j  sein:  ej  kunna  räddas. 

Retter, -5,-, m.^in, -«era,/',  räddare,  räddarinna. 

Rettich,  Rettig,  -[e]s,  -e,  m.  rättika. 

Rettung,  -en,  f.  räddning,  -s...  es;.  <v.anstalt, 
-era,  /.  räddningsanstalt,  'x/briicke,  -n,  f. 
räddningsbrygga,  räddningsplanka.  ~los,  a. 
utan  räddning,  hopplös,  '^lösigkeit,  O,  /. 
hopplöst  tillstånd,  -^.-mittel,  -s,  -,  n.  rädd- 
ningsmedel. 

Reulle,  O,  /.  ånger,  -geld,  -[e]s.  O,  n.  -kauf, 
-[c]s.  O,  m.  mellangift,  ersättning,  skade- 
stånd   som  ngn   fir  betala  fdr  att  bli  fri  från  ingången 

fbrpiigteise.  -los,  a.  utan  ånger,  ångerfri. 
-mut[h],  -[e]^:.  O,  m.  ångerfullt  sinne,  -mii- 
t[h]ig,  -voll,  o.  ångerfull,  -e...  ei.  ~thräne, 
-ra,  f.  ångerns  tår. 

reullen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  opers.  ångra. 
Es  rent  mich,  dies  gethan  zu  haben  ci.  diese 
That  reut  mich  ei.  es  reut  mich  dieser  (gen.) 
That:  jag  ångrar  att  jag  gjort  detta,  ångrar 
denna  gärning. 

Reuer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  ångrande,  ånger- 
full person. 

reuig,  a.  ångerfull. 

Reuling,  -[e]s,  -e,  m.  F  ångerköpt  stackare. 

Reuse,  -n,f.  mjärde. 

Reusse  =  Russe. 

Reutlle,  -en,f.  1.  röjning.  2.  röjd  mark.  -feld, 
-[ejs,  -er,  n.  röjdt  fält.  -hacke,  -haue,  -ra,/, 
vid  röjning  använd  hacka. 

reutllen,  -e^e,  ge-et,  tr.  rödja. 

revanchierllen,  -te,  -t,  sich  ~  taga  revanche, 
hämnas. 

Revenue, -raoch7?et'eraiien,/.  afkastning,  inkomst. 

Reverenz,   -era,  /.  och  %  -es,  -e,  m.   1.  vördnad.       | 
2.  bugning,  bockning,  hälsning. 

Revers,  -e.s-,  -e,  m.  revers. 

revidierllen,  -te,  -t,  tr.  revidera,  granska. 

Revier,  -[e]s,  -e,  n.  revir,  distrikt,  område, 
trakt. 

Revision,  -en.f.  revision,  granskning. 

Revölte,  -n,  f.  uppror,  resning,  myteri. 

revoltierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  uppvigla.  II.  itr.  h, 
göra  uppror,  resa  sig. 

Revolution,  -era,/,  revolution,  statshvälfning. 

revolutionierllen,  -te,  -t,  tr.  revolutionera. 

Revolver,  -s,  -,  m.  revolver. 

revozierllen,  -te,  -t,  tr.  återkalla. 


O   saknar  plur.   "f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haien,   S.  har  tein  till  hjälpverb. 


Revue 


569 


Riegel 


Revue,  -n  ei.  lleväen,/.  revy,  mönstring;  öf- 
verblick. 

Rezept,  -[e].s-,  -e,  n.  recept.  Rez...  wr  ofr.  »cRec... 

Rhabarber,  -s,  0,  m.  rabarber. 

Rhachitis,  0,/.  engelska  sjukan. 

rhachitisch,  a.  behäftad  med  engelska  sjukan. 

Rhed...  .e  Reed... 

Rhein,  -[«]«) O, ni.n7?r.Ren.-fahrt,-ew,/.färd  på 
Ren.  -gau,  -[e^s,  O,vi.ochn.  Renland,  trakten 
kring  Ren.  -graf,  -en,  -en,  m.  rengrefve.  -län- 
der, -s,  -,  in.  1.  "vin,  -nen, /.  en  som  bor 
utmed  Ren,  invånare  i  Renländerna.  2.  ren- 
ländare  (dans),  -ländisch,  a.  renländsk,  rensk. 
-provinz,  -en,f.  Renprovins,  -wein,  -ie]s,  -e, 
m.  renskt  vin. 

rheinisch,  a.  rensk. 

Rhetor,  -s,  Rhetören,  m.  talare. 

rhetorisch,  a.  retorisk,  talare-. 

Rheumatismus,  -,  O,  m.  reumatism. 

Rhinoceros,  -\_ses],  -[se],  n.  noshörning. 

rhombisch,  a.  rombisk. 

Rhombus,  -,  -  ei.  Rhomben,  m.  romb. 

rhytmisch,  a.  rytmisk. 

Rhytmllus,  -us,  -en,  m.  rytm. 

Ribbe  se  Rippe. 

Rieht...  Er.  -bell,  -[e]s,  -e,  n.  bila,  bödelsyxa. 
-blei,  -[e]s,  -€,  n.  0  lod.  -block,  -[e]s,  -e  t, 
VI.  stupstock,  -bühne,  •n,f.  schavott,  -es- 
sen, -s,  -,  -fest,  -[e]s,  -e,  n.  =  -schmaus,  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  tingshus,  -keil,  -[e]s,  -e,  m.  5S< 
riktkil.  -mäss,  -es,  -e,  n.  1.  likaremätt.'2.  O 
vinkelmått,  -platz,  -es,  -e  f,  m.  af rättnings- 
plats.  -Scheibe,  -n,  f.  0  riktskifva.  -scheit, 
-[e]s,  -e,  n.  0  linjal,  -schmaus,  -es,  -e  f,  m. 
taklagsfest.  -schnür,  -e  f, /■  1-  O  kritsnöre, 
timmermanssnöre.  2.  rättesnöre,  -schwört, 
-[e]s,  -er,  n.  rättvisans  svärd,  -statt,  -en  f. 
/.  afrättningsplats.  -steig,  -[e]s,  -e,  vi.  rak 
stig.  -Stock,  -[e]s,  -e  t,  »«•  ©  tumstock. 
-stuhl,  -\_e'\s,  -e  t.  "'•  domarstol,  -wage, -M,y. 
O  vattenpass,  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  genväg. 

Richte,  -n,/.  1.  riktning.  2.  rak  linie.  In  die 
~  gehen:  gå  rakt  fram.  3.  riktigt  läge,  rik- 
tig ställning.  Etw.  in  die  ~  briiigen :  bringa 
ngt  i  ordning,  ställa  ngt  tillrätta.  In  der  ~ 
sein:  vara  i  sin  ordning.  4.  rättesnöre.  5. 
rad,  t.  ex.  eine  '^  Häuser. 

richtllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  rikta,  vända,  rät- 
ta, ställa,  resa,  t.  ex.  die  Kanonen  gegen  den 
Feind,  den  Blick  gen  Himmel,  etw.  Krum- 
mes, die  Uhr;  etw.  in  die  Höhe  ^  resa  upp 
ngt.  Ein  Haus  ~  resa  virket  till  ett  hus. 
Holz  »j  trafva  ved.  Etw.  in  Ordnung  ei.  zu- 
recht  ~  ställa  ngt  i  ordning.  Etio.  ins  Werk 
'\>  verkställa  ngt.  Etw.,  jmdn  zu  Grunde 
el.  ZU  Schanden  ~  förstöra  ngt,  ngn.  2.  dö- 
ma, af  döma,  bilägga,  t.  ex.  eilten  Streit,  strei- 
tige Sachen.  3.  afrätta.  II.  Sich  ~  1.  rätta 
Big,  nach  etw. :  efter  ngt.  2.  vända  sig  åt  ett 
h&ii.  3.  JsJ  rätta  sig.  4.  Sich  gerade  ei.  in  die 
Höhe  ~   resa   sig.    5.    Sich  in  etw.  (ack.)  'v 


foga  sig  i  ngt.  6.  Sich  auf  etw.  (ack.)  <%/  för- 
bereda sig  på  ngt.  III.  itr.  h.  döma,  sitta 
till  doms. 

Richter,  -s,  -,  m.  'vin,  -nen,/.  1.  domare.  2. 
en  som  riktar,  rättar,  t.  ex.  der  ~  des  Ge- 
schützes, -amt,  -[e]s,  -er  f,  n.  domareämbe- 
te, -kall.  -schwért,  -[e]s,  -er,  n.  rättvisans 
svärd.  -Spruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  dom,  domslut. 
-stand,  -[e]s,  O,  m.  domarestånd,  -kår.  -Stu- 
be, -n,  f.  domsal,  tingssal,  -stuhl,  -[e]s,  -e 
t,  m.  domarestol.  Das  gehört  nicht  vpr  sei- 
nen ~  han  har  ej  domsrätt  däröfver.  -wage, 
0,y.  rättvisans  våg. 

Richterei,  -en,  f.  dömande,  dom. 

richterhaft,  richterisch,  a.  domarelik,  domare-, 
sträng. 

richterlich,  a.  domare-,  domstols(-),  t.  ex.  ~e 
Würde:  domarevärdighet,  f^e Entscheidung: 
domstols  af  görande.  ~er  Spruch:  domslut. 
~  gezwungen :  genom  dom  tvungen,  dömd. 

richterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  döma,  kritisera. 

richtig,  a.  riktig,  rätt;  verklig.  Es  ist  nicht  'n» 
mit  ihm  ei.  er  ist  nicht  »j  det  står  ej  rätt  till 
med  honom.  Etw.  ~  machen:  ordna,  upp- 
göra ngt,  bringa  ngt  på  det  klara,  -ma- 
chung, -en,  f.  ordnande,  uppgörelse. 

Richtigkeit,  O,  /.  riktighet.  In  ~  bringen: 
bringa  i  ordning,  ordna. 

Richtung,  -en,  f.   1.  riktning.  2.  rättning. 

Ricke,  -re,  /.  råget. 

Riech...  Ex.  -büchse,  -n,  f.  luktdosa,  -fläsch- 
chen,  -s,  -,  n.  luktflaska,  parfymflaska,  -holz, 
-es,  -er  f,  n.  välluktande  trä.  -kissen,  -s,  -, 
n.  parfymdyna.  -Stoff,  -[e]s,  -e,  m.  luktämne. 
-wasser,  -s,  -,  n.  luktvatten,  eaudecologne. 

riechbar,  a.  luktande,  märkbar  rör  luktsinnet. 

Riechbarkeit,  O,  f.  förnimbarhet  rer  luktsinnet. 

riechllen,  roch,  röche,  gerochen,  -[e],  tr.  och 
itr.  h.  lukta.  Nach  Wein  ~  lukta  vin.  Etw. 
nicht  r^  können:  a)  ej  tåla  lukten  af  ngt, 
b)  F  ej  kunna  lukta  sig  till  ngt.  Den  Bra' 
ten  el.  die  Lunte  ~  ana  oråd.  An  einer  Ro- 
se ~  lukta  på  en  ros. 

Riecher,  -s,  -,  m.  1.  en  som  luktar.  Er  ist  ein 
feiner  ~  han  har  fin  lukt,  en  fin  näsa.  2.  F 
näsa. 

Ried,  -[e]s,  -e[r],  n.  med  vass  ei.  kärrgräs  be- 
vuxet moras;  vass,  säf.  -gras,  -es,  -er  t,  n. 
kärrgräs. 

Riefe,  -n,  f.  ©  reflfla,  ränna. 

riefellln,  riefilen,  -te,  ge-t,  tr.  reffla. 

riefig,  a.  refflad. 

Riege,    -n,   f.    afdelning   gymnastiserande,    -n...  Ex. 

~turnen,  -s,  O,  n.  gymnastiserande  i  af- 
delningar. 
Riegel,  -s,  -,  m.  Hm.  Riegelchen,  Riegelein,  1. 
regel;  bom.  Biiåi.jmdm,  einer  (å^t.)  Sache  einen 
~  vorschieben:  hindra  ngn,  sätta  p  för  ngt. 
Hinter  Schloss  und  ~  inom  lås  och  bom.  2. 
aflång  kaka,  stång,  t.  ex.  ein  ~  Seife:  en 
tvålstång.  3.  klädhängare.  4.  tvärsöm.  fåll, 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  ligre  spr&k.   ^  mindre  brukligt.   S  teknisk  term.    'I*  sjötcrm.   Jjé  militärisk 


riegeln 


570 


ringen 


knapphålstrens.  5.  ©  tvärträ,  tvärslå.  -fest, 
a.  reglad,  fästad  med  reglar,  -holz,  -es,  -er 
t,  n.  tvärslå.  -schloss,  -es,  -er  f,  n.  af  en  re- 
gel bestående  lås.  -Wand  =  Fackwand.  -werk  = 
Facliwerk  1. 

riegellln,  -te,  ge-t,  tr.  regla. 

Riem,  -[e]s,  -e,  m.  =  reij- 

Riemen,  -s,  -,  m.  1.  rem.  Biidi.  die  ~  ziehen 
müssen:  vara  tvungen  att  lösa  på  pungen, 
aus  fremdem  Leder  ^^  schneiden:  skära 
remmar  ur  andras  hud.  2.  i-  åra.  -pfSrd, 
-[e].«,  -e,  n.  förhäst.  -schnalle,  -n,  f.  spänne 
på  en  rem.  -Schneider  =  Riemer,  -schuh, 
-[e].«,  -e,  m.  snörsko.  -seil,  -[eis,  -e,  n.  lä- 
dertöm.    -wage,    -n,  f.   svängel  som  lörhästarne 

spännas  vid.  -wepk,  -zeug,  -\e\s,  o,  n.  remtyg. 
Riemer,   -s,   -,   m.  sadelmakare.  -nadel,  -n,  f. 

packnål,  madrassnål. 
Rlemeréi,  O,  /.  sadelmakareyrke. 

Ries,    -es,     -e    men    som    måttenhet    -,   n.    ris  papper. 

-weise,  adc.  risvis. 

Riese,  -«,  -n,  m.  jätte.  -n...  v.%.  ~arbeit,  -en.  f. 
jätte-,  herkulesarbete.  'v/ärtig  =  riesig.  ~ge- 
birge,  -s,  O,  n.  npr.  Eiesengebirge.  ~gestalt, 
-en,  f.  jättegestalt,  «^gröss,  a.  jättestor. 
^Schlange,  -«,  /.  jätteorm.  ~stärke,  O,/. 
jättestyrka. 

Riesel,  I.  -s,  -,  m.  1.  rinnande,  porlande.  2. 
rysning.  II.  -n,  f.  fräkne,  -bach,  -\_é\s,  -e 
t,  m.  porlande  bäck.  -feld,  -[e].s  -er,  n.  fält 
som  vattnas  med  vattenledning,  -regen,  -s, 
O,  m.  fint,  silande  regn,  duggregn. 

rieselig,  a.  fräknig. 

riesellln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  s.  1.  sakta  rinna, 
strömma,  sila  sig.  sippra,  porla,  plaska.  2. 
opers.  es  rieselt:  det  regnar  fint  och  tätt. 
duggregnar.  3.  opers.  es  rieselt  jmdm  durch 
die  Glieder:  en  rysning  genomfar  ngn,  ngn 
ryser.  II.  tr.  1.  Der  Bach  rieselt  ein  Trauer- 
lied: bäcken  sjunger  en  sorgesång.  Die 
Wolken  ~  Segen:  ur  molnen  strömmar  väl- 
signelse.   2.    vattna   mcdcU  kanaler,  rännor,  t.  ex. 

Wiesen. 

riesenhaft  =  riesig. 

Riesenhaftigkeit,  b,  /.  jättestorlek,  det  kolos- 
sala i  ngt. 

riesig,  a.  jättelik,  jättestor,  kolossal,  ofantlig. 

Riesigkeit  =  Rieserhaftigkcit. 

Riesin,  -nen.  f.  jättinna. 

Riesling,  -[e],',  -e,  m.  riesling  (»iosorO. 

Riess  se  Ries. 

Riester,  -.<;,  -,  m.  lapp  på  skor. 

Riet[h]  se  Ried. 

Riff,  -{e]s,  -e,  n.  (klipp-,  8and)ref. 

Riffel,  I.  -».  /.  ©  linkam,  linsträka.  II.  se 
Rüffel. 

riffeliln,  -te,  ge-t,  tr.  O  1.  stråka  iin.  2.  reffln. 
3.  fila.  4.  se  rüffdn. 

rigöl||en,-<e, -<, <r.  ikerbr.  djupplöja,  djupgräfva. 

Rike,  -ns,  -n,  f.  npr.  F  dim.  Rikchen,  Fredrika. 

rikoschettierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  X  rikochettera. 


Rille,  -n,  f.  reffla,  ränna. 

rillllen,  -te,  ge-t,  tr.  reffla. 

riilig,  a.  refflad. 

Rimesse,  -n,/.  handel,  remiss. 

Rind,  -[e]s,  -er,  n.  nötkreatur,  pinr.  nötboskap. 
-fleisch,  -es,  O,  n.  nötkött,  oxkött,  -fliege, 
-n,  /.  fäfluga,  -leder,  -s,  O,  n.  oxläder,  -le- 
dern,  a.   af  oxläder,  oxläders-,  -vieh,  -[e]s, 

0,  n.  nötkreatur,  koii.  nötboskap,  P  tiidi.  fä. 
-er...  Ex.  ~braten,  -s,  -,  m.  oxstek.  ~herde, 
-n,  f.  boskapshjord.  '>-hirt,  -en,  -en,  m.  bo- 
skapsherde. ~pest,  0,f.  boskapspest.  ~pö- 
kelfleisch,  -es.  O,  n.  salt  oxkött.  ~zunge,  -n, 
f.  oxtunga.  —  -s...  ei.  ~auge,  -s,  -n,  n.  1. 
ox-,  koöga.  2.  bot.  letkulla  (Anthemis  tinc- 
toria).  '>.'haut,  -e  f,  /.  nöthud.  ~leder  = 
-leder. 

Rindlle,  -en.  f.  1.  bark.  2.  skorpa,  kant.  -fäl- 
lig, -schälig,  a.  som  mistat  barken. 

rinden,  a.  af  bark,  bark-. 

rinderün,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vara  brunstig  (om 
kor).  2.  kalfva. 

rindig,  a.  med  bark,  med  en  skorpa  på. 

Ring,  -[e].<,  -e,  m.  Hm.  Ring[el\chen,  Ringlein, 
ring.  -artig,  a.  ringförmig,  -bahn,  -en,  f. 
ringbana,  ringlinie.  -biirger,  -s,  -,  m.  vid 
torget  boende  borgare,  -finger,  -s,  -,  m. 
ringfinger,  -förmig,  a.  ringförmig,  -kasten, 
-s,  -,  m.  1.  ask  att  lägga  ringar  i.  2.  infatt- 
ning af  en  ädelsten  i  en  ring.  -mauer,  -n,  f.  ring- 
mur, -reiten,  -rennen,  -s,  -,  n.  karusell,  -stein, 
-[eJ5,  -e,  m.  ädelsten  i  en  ring.  -thal,  -[e].«, 
-er  t,  n.  kitteldal.  -versteck,  -[e]s,  O,  n.  lek. 
gömma  ringen  (med  förbehåll).  -Wechsel, 
-,•!,  O,  m.  ringarnes  växlande. 

Ring...  jfr  ringen,  ei.  -bahn,  -en,  f.  =  -platz. 
-kämpf,  -[e]s,  -e  t,  m.  brottning,  -kämpfer  = 
Ringer,  -platz,  -es,  -e  t,  m.  plats  för  brott- 
ning, palästra.  -schule,  -n,/.  brottarskola, 
palästra. 

Ringel,  -s,  -,  m.  och  n.  dim.  Ringelchen,  Ringe- 
lein, ringel,  ring,  lock.  -gans,  -e  fj  ./*•  zooi 
grafand  (Tadorna).  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  loc- 
kigt hår.  -locke,  -n,  f.  sig  ringlande,  spi- 
ralförmig lock.  -nätter,  -n,  f.  ringorm, 
snok  (Colnber  natrix).  -rennen,  -stechen,  -s, 
-,  n.  karusell.  -Stück,  -[e]s,  -e,  n.  mas.  rondo. 
-tanz,  -es,  -e  f,  »».ringdans,  -taube,-«,/. 
ringdufva.  -wurm,  -[e]s,  -er -f,  m.  looi.  ring- 
mask. 

ringelicht,  ringelig,  a.  ringförmig,  ringlande 
sig,  i  ringlar,  lockig. 

ringellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  lägga  i  ringlar; 
locka.  2.  sätta  en  ring,  ringar  på,  ringa. 
3.  Bäume  ~  afskala  ringar  af  träd.  II.  itr. 
h.  och  s.  B^mt  sich  »^  ringla  sig. 

ringen,   rang,  ränge,  gerungen,  ringle^,  I.  tr. 

1.  vrida,  t.  ex.  die  nasse  Wäsche,  jmdm  die 
Pistole  aus  der  Hand,  die  Hände,  sich  wie 
ein  Wurm.  2.  strida,  kämpa,  t.  ex.  einen 
Kampf.  Jmdn  zu  Boden  /^  gnm  brottning  kasta 


O   sakoar  plor.   t  •""•  omljad.    tr,  tnnsitirt,    itr.  Intransitirt  verb    h.  har  haim,    S.  har  tan  till  hjälpverb. 


Ringer 


571  Rogen 


ngn  till  marken,  n.  iStcÄ  »v.  1.  brottas,  t. 
ex.  mit  jmdm.  2.  arbeta  sig  fram,  tränga 
fram,  t.  ex.  e/n  Seufzer  rang  sich  aus  der 
Brust.  III.  itr.  h.  brottas,  kämpa,  t.  ex.  mit 
jmdm,  gegen  jmdn,  mit  jmdm  um  etw.,  mit 
dem  Tode.  Nach  etio.  ^  med  kamp  eftersträf- 
va  ngt.  Zu  etw.  ~  sträfva  efter,  genom 
kamp  närma  sig  ngt  s&som  m&i. 

Ringer,  -s,  -,  m.  brottare. 

rings,  -hér,  -herum,  -um,  -umher,  adv.  rundt 
omkring. 

Rinnlle,  -en,f.  ränna,  -stein,  -[e]s,  -e,  m.  ränn- 
sten. 

rinnellln,  -te,  ge-t,  tr.  göra  små  rännor  i,  reffla. 

rinnen,  rann,  ränne  ei.  %  rönne,  geronnen,  itr. 
1.  s.  rinna,  flyta.  2.  h.  läcka. 

rinnig,  a.  rinnande,  t.  ex.  ~e  Ängen. 

Rinnsal,  -[e]-?,  -e  [f],  n.  och  %  m.  rinnande  vat- 
ten, bäck. 

Rippe,  -n,  f.  1.  refben.  2.  upphöjd  rand,  i 
spant,  åder  i  blad  och  frukter,  nerv.  -n...  Ex. 
«v/braten,  -.<;,  -,  ?«.  refbensspjäll.  ~fell, -[e].«. 
-e,  n.  brösthinna.  ~stSSS,  -es,  -e  f,  m.  stöt 
i  sidan.  ~stück,  -[c]s,  -e,  n.  mellan  tvänne 
refben  utskuret  köttstycke.  ~weh,  -[e]s.  O, 
n.  håll. 

rippllen,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med  upphöjda  rän- 
der, ådra.   Gei-ippt:  ådrig,  nervig. 

rippig,  a.  ådrig,  nervig. 

Rips,  -es,  -e,  m.  rips  (tyg). 

risch,  a.  rask,  hurtig. 

risl<ånt,  a.  farlig,  riskabel. 

riskierllen,  -te,  -t,  tr.  riskera,  löpa  fara. 

Rispe,  -n,  f.  bot.  blomvippa.  -n...  ex.  ~gras, 
-es,  -er  t,  «.  bot.  gröe  (Poa). 

Riss,  -es,  -e,  m.  1.  rifvet  hål,  rispa,  spricka, 
bräcka,  bresch,  lucka;  söndring,  skism. 
Einen  ~  in  etw.  (ack.)  machen:  rifva  sönder, 
ett  hål  i  ngt.  i^e  bekommen :  gå  sönder,  få 
sprickor.  Bimi.  in  ei.  vor  den  i^  treten  ei. 
sich  stellen:   kläda  skott.  2.  F  slag,  rapp;  i 

sht  plur.  ~e;  stryk.    3.  plan  tili  ett  hus  m.  m. 

rissig,  a.  full  af  sprickor,  sönder.  ~  werden: 
få  sprickor,  spricka  sönder. 

Rist,  -[e]s,  -e,  m.  och  if:  «. -ew,y.  handens  ci. 
fotens  öfre  sida,  rygg. 

Ritt,  -[e]s,  -e,  m.  ridt.  Biidi.  in  einem  ~  i  ett 
kör,  utan  afbrott. 

Ritter,  -s,  -,  m.  riddare.  Jmdn  zum  'x«  schla- 
gen: dubba,  slå  ngn  till  riddare.  Biwi.  an 
jmdm  zum  ~  werden:  förtjäna  sina  sporrar 
genom  ngns  besegrande.  Kokk,  arme  ~  fat- 
tiga riddare,  -akademie,  -en,  f.  skola  för 
unga  adelsmän,  -alter,  -s.  O,  n.  =  -zeit,  -bürg, 
-en,  f.  riddarborg.  -bUrtigkeit,  O,  /.  ädel 
börd.  -dienst,  -[e]s,  O,  m.  1.  riddartjänst, 
tjänst  som  riddare.  2.  ridderlig  hyllning. 
-gut,  -[e]s,  -er  t,  n.  riddargods,  säteri,  -güts- 
besitzer,  -s,  -,  m.  säteriägare,  -haus,  -es,  -er 
t,  n.  riddarhus,  -hof,  -[e]s,  -e  fj  m.  adlig 
gård.  -lehen,  -s,  -,  n.  riddarlän.  -massig,  a. 


ridderlig,  -orden,  -s,  -,  m.  riddarorden 
-SChild,  -[e]s,  -e,  m.  riddarsköld;  vapen 
sköld,  sköldemärke,  -schlag,  -[e]s,  -e  f,  m. 
riddarslag.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  ridderligt  sin- 
ne, -sitte,  -n,  f.  riddarsed,  ridderlig  sed 
-sitz,  -es,  -e,  vi.  herresäte,  -spiel,  -\_e\s,  -e 
n.  1.  tornérspel.  2.  riddardrama.  -sporlin 
-w[e]s,  -en,  m.  riddarsporre.  -Stand,  -[e]s,  O 
m.  riddarstånd.  -wesen,  -s.  O,  n.  riddarvä' 
sen.  -zeit,  -en,  f.  riddarväsendets  tid, 
deltiden,  -zug,  -[e]s,  -c  f,  m.  1.  af  riddare 
företaget  (krig8)tåg.  2.  ridderligt  drag. 

ritterhaft,  ritterlich,  a.  ridderlig. 

Ritterlichkeit,  O,  /.  ridderlighet. 

Ritterling, -[e]s,-e,OT. dålig,  oridderlig  riddare. 

ritterljn,    -te,  ge-t,   itr.  h.  täfla  om  priset,  när 

flera  ha  lika  rätt  till  det. 

Ritterschaft, -e«,/.  1.  ridderlighet.  2.  ridder- 

skåp. 
ritterschaftlich,  a.  utmärkande  för,  tillhörande 

ridderskapet. 
Rittert[h]üm,  -[e]s.  O,  n.  riddarväsen. 
rittlings,  adv.  grensle. 
Rittmeister,  -s,  -,  m.  "^  ryttmästare. 
Ritual,  -[e]s,  -e,  n.  ritual. 
Ritus,  -,  -  el.  Riten,  m.  ritus,  kyrkligt  bruk. 
Ritz,   -es,   -e,   m.    Ritze,   -n,  /.  spricka,  rispa, 

skråma,  skåra. 
ritzllen,   -\es'\t,   -te,  ge-t,   tr.  och  sich  ~  rispa, 

rifva  (sig);  rista,  upprista. 
ritzig,  a.  full  af  sprickor,  rispig,  skråmig. 
Rival,  -[e]s  ei.  -en,  -e[n],  m.  rival,  medtäflare. 
rivalisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  rivalisera,  täfla. 
Rivalität,  -en,  f.  rivalitet,  täflan. 
Rmk.  rorkortn.  =  Reichsmark. 
Roastbeef,  -s,  -s,  m.  och  n.  rostbiff. 
Robbe,  -n,  f.  säl. 
Robber,  -s,  -,  m.  kortspel,  robbert. 
Robe,  -n,  f.  fotsid  drägt,  klädning,  långrock. 
Roche,  -n,  -n,  m.  1.  schack,  torn.  2.  se  Rochen. 
röchelijn,  -te,  ge-t,  itr.h.  rossla;  snarka,  kväka. 
Rochen,  -s,  -,  m.  zooi.  rocka  (Raja). 
rochierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  schack,  rockera. 
Rock,    -[e]s,    -e  tj  m.  1.  rock.  Den  bunten  »x» 

anziehen:  blifva  soldat.  2.  kjol.  -futter,  -s, 

-,   n.  rock-,  kjolfoder,  -schöss,  -es,  -e  f,  m. 

rockskört,  -tasche,  -n,/.  rockficka. 
Rockelör,    -[e]s,   -s   ei.   -e,  m.  en  art  öfverrock, 

regnrock. 
Rocken,  -s,  -,  m.  1.  spinnrock.  2.  spinnrocks- 

hufvud.  3.  tått.  4.  se  Rag (j en.  -stube,  -n,  f. 

spinnstuga.    -Weisheit,   O,  /.   käringvishet, 

käringsladder. 
Rode...   Ex.   -hacke,   -haue,   -n.  f.   vid  röjning 

använd  hacka,    -land,    -[e].«.    O,   n.  nyröjd, 

nybruten  mark,  svedjeland. 
rodllen,    -ete,  ge-et,   tr.  och  itr.  h.  rödja,  upp- 
bryta, odla.  Rodung,  /. 
Rodomontäde,  -n,  f.  skryt,  skräfvel. 
Rogen,  -s,   -,  m.  (fisk)rom.    -fisch,  -es,  -e,  m. 

romfisk.  -stein,  ■[e]s,  -e,  m.  min.  oolit. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^>  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i'  sjatcrm.    Ä  militärisk  ter 


Rogener 


572 


Rose 


Rogener,  -s,  -,  m.  roniüsk. 

Roggen,  -s,  0,  m.  råg.  -brot,  -[e]s,  -e,  ».  råg- 
bröd. -Stroh,  -[e]s,  0,  «.  råghalm. 

roh,  a.  1,  rå.  ~e  Seide:  råsilke,  ~es  Tuch: 
ovalkadt  kläde,  ~e  Leinrvand:  oblekt  lärft, 
«N/e  Bücher:  häftade,  obundna  böcker,  ~e 
Steine:  ohuggen  sten,  ~es  Pferd:  icke  in- 
riden  hast.  Sic/i  ~  liegen:  få  liggsår. 
Jmdn  wie  ein  '^es  Ei  behandeln:  vara  ytterst 
rädd  om  ngn.  2.  t  enkel,  tarflig.  -arbeit, 
-en,  f.  0  råsm.ältning.  -einnähme,  -n,  f.  -er- 
trag, -[e]s,  -e  t,  TO-  bi-uttoinkomst.  -produitt, 
-[«]•',  -e,  n-  -stoff,  -[e]5,  -e,  m.  råämne.  -zul<- 
ker,  -s,  O,  ?);.  råsocker. 

Roheit,  Rohigl<eit,  -en,  f.  råhet. 

Rohr, -[e]s, -e,7!. dim.  ÄöAj-cAe^j,  -Ze/w,  1.  bot  rör, 
rö,  vass,  bamburör,  rotting  (Arundo,  Cala- 
magrostis,  Phragmites,  Bambusa,  Calamus 
m.  fl.).  2.  rör,  cylinder.  3.  rörpipa,  herde- 
pipa. 4.  (gevärs)pipa,  (kanon)rör;äfv.  (skjut-) 
gevär,  kanon,  -ammer,  -n,  f.  zooi.  säfsparf 
(Emberiza  schceniclus).  -dach,  -[e]s,  -er  f, 
n.  rörtak.  -dickicht,  -[e]s,  -e,  n.  tat  vass.  rör. 
-dommel, -«,/.  zooi.  rördrom  (Ardea  stellaris). 
-flöte,  -n,f.  =Rohr3.  -frosch,  -e.s-, -et,ni.  ätlig 
groda  (Råna  esculenta).  -gefleoht, -[e],^, -e, «. 
nätverk  af  rör.  -halm,  -[e]s,  -c,  m.  vasstrå. 
-huhn,  -[e].?, -ert,«,  zooi.  rörhöna  (Ortygome- 
tra),  sumphöna  (Gallinula)  m.  a.  -pfeife,  -n, 
f.  =  Rohr  S.  -post.  O,  f.  rörpost,  pnevma- 
tisk  post.  -reiher,  -s,  -,  m.  =  -dommel.  -schilf, 
-[e]s,  O,  ti.  vass  (Phragmites).  -schnepfe,  -n, 
f.  zooi.  hårdsnäppa  (Telmatias  Gallinula). 
-spatz,  -CS,  -e  f,  -Sperling,  -[e],f,  -e,  m.  1.  rör- 
pångare  (Sylvia  arundinacea).  2.  =  -ammer. 
•Stock,  -[e]«,  -e  f,  »».  rörkäpp,  spanskt  rör. 
-stuhl,  -\e]s,  -e  f,  m.  rottingstol.  -weite,  -;(.. 
/.  rörvidd,  ett  rbrs  diameter,  -zucker,  -s,  O, 
m.  rörsocker. 

Röhrlle,  -en,  f.  rör,  cylinder,  kanal.  gång. 
-bein,  -[<?]■'',  -e,  n.  ihåligt  ben.  -brunnen,  -s, 
-,  m.  källa  hvars  vatten  flyter  ut  genom 
ett  rör.  -kanne,  -n,f.  kanna  med  pip.  -was- 
ser,  -s,  O,  n.  vattenledningsvatten,  -en...  ex. 
~fahrt,-e«,/.  vattenledning.  ~förmig,  a.  rör- 
formig.  '>./leitung,  -e«,/.  rörledning,  vatten- 
ledning. 

1.  röhren,  a.  af  rör,  af  vass,  rör-,  vass-. 

2.  rohrllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  mäja,  slå 
vass.  Den  Teich  ~  slå  vassen  i  dammen. 
2.  betäcka,  bekläda  med  vass;  röa. 

rohricht,  rohrig,  a.  1.  försedd  med,  betäckt 
af,  liknande  vass,  rör.  2.  rörformig,  ihålig. 

Rohricht,  Röhrig,  I.  -[e].?,  -e,  n.  tat  vass,  vass- 
et, rörbeväxt  ställe.  II.  =  rohricht. 

rSjllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  A  ro. 

Rokoko    (kort  o  i  l:a  stafv.),  I.  -[.s-],    O,  OT.  och  W.  ro- 

koko(8til).  II.  a.  rokoko(-). 
Roland,   -s,  -.s  oi.  -c,  m.  1.  npr.  Roland.  2.  ro- 

landsstod    i    sht  tiU  tecken  af  en  stads  domsrätt  öfver 
lir  och  d»a. 


Rolllle,  -era,  /.  dim.  Röllchen,  1.  rulle.  2.  trissa, 
hjul.  3.  kafle,  vals,  valk.  4.  mangel.  5. 
rulla,  förteckning.  6.  roll.  . -bank,  -e  f,/. 
rullbänk.  -boden,  -s,  -[f],  m.  mangelvind. 
-brücke,  -ra,/,  rullbro,  rullbrygga.  -fleisch, 
-es,  0,71.  köttrulad.  -frau,-era,/.  manglerska. 
-geld,  -[e]s.  O,  re.  mangelpengar.  -holz,  -es, 
-er  t,  n.  mangelkafie.  -kammer,  -ra,/,  man- 
gelbod, -pferd,  -[e]s,  -e,  ra.  trähäst  på  hjul, 
på  trissor.  -Schwanz,  -es,  -e  f,  m..  gripsvans. 
-Stein,  -[e]s,  -e,  m.  rullsten,  -stuhl,  -[e]s,  -e 
t,  m.  rullstol.  -tQch,  -[ej-s  -er  f,  ra.  mangel- 
duk. -Vorhang,  -[e]s,  -e  t,  m.  rullgardin. 
-wagen,  -s,  -[f],  to.  1.  gångstol.  2.  rullstol. 
-en...  Ex.  ~besetzung,  -e«,/.  rollbesättning. 
^fach,  -[€].■?,  -er  +,  re.  teat.  fack. 

rollllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  sfv.  itr.  s.  och 
s(c/i  ~  rulla  (sig).  Der  Donner,  die  Trom- 
mel rollt:  åskan,  trumman  går.   2.  mangla. 

Roller,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  manglare, 
manglerska.  2.  sångfogel  med  rullande 
toner. 

Roman,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Romanchen  och  i?o- 
inänchen,  roman,  -held,  -ere,  -en,  m.  roman- 
hjälte. 

Romåne,  -n,  -re,  m.  roman,  romansk  man. 

roman  [en]  haft,  a.  romanlik,  romantisk. 

romanisch,  <i.  romansk. 

romanisierüen,  -le,  -t,  tr.  1.  romanisera.  2.  ro- 
mantisera. 

romantisch,  a.  romantisk. 

Romanze,  -re,/,  romans. 

römellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  romerskt  sinnad, 
vara  ultramontan. 

Römer,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,/,  romare,  roma- 
rinna.  2.  grönt  vinglas.  3.  O,  der  »x«  råd- 
huset i  Frankfurt  a.  M. 

römisch,  a.  romersk. 

RÖmling,  -[e]s,  -c,  m.  ultramontan. 

Ronde,  -re,  /'.  rond. 

Rondell  se  Rundell. 

Rosa,  -s,  -s,  f.  npr.  dim.  Röschen,  Rosa. 

Rose,  -n,  f.  dim.  Röschen,  -lein,  ros,  törnros. 
Oidspr.  mit  der  Zeit  pflückt  man  ~ra  ei.  Zeit 
bringt  ~ra;  ungef.  kommer  tid,  kommer  råd. 
-n...  Ex.  ~baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  högstam- 
mig  törnros.  2.  nerium.  ~blatt,  -[e]s,  -er  f, 
re.  törnrosblad.  -v-busch,  -es,  -e  f,  '»■  1-  ro- 
senbuske. 2.  törnrosgrupp.  '>^duft,  -[e].«,  -e 
t,  TO.  rosendoft,  ^farbe,  -re,  /.  rosenfärg. 
'N'farben,  a.  rosenfärgad.  -^garten,  -s,  -f,  m. 
rosengård.  ~hain,  -[e]s,  -e,  w.  rosenlund. 
-^holz,  -es,  -er  f,  ra.  rosenträ.  ~käfer,  -s,  -, 
m.  guldbagge,  ^knospe,  -ra,  /.  rosenknopp. 
~kranz,  -es,  -e  f.  "'•  rosenkrans.  ~lippe,  -re, 
/.  rosenläpp.  ~mädchen,  -s,  -,  n.  1.  blom- 
sterflicka. 2.  rosig  flicka.  ~öl,  -[e]s,  -e,  n. 
rosenolja.  ~rot[h],«.  rosenröd.  ~schein,-[e]s, 
-e,  ~schimmer, -s,  -.?«.  rosigt  skimmer.  ~stau- 
de,  -n,f.  ~stock,  -[e.]s,  -e  f,  ~strauch,  -[e]s, 
-er  t,  TO.  rosenbuske,  '^wange,  -ra,/,  rosen- 


0   saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransitirt  verb.    h.  bar  haben,    S.  bar  . 


1  till  hjälpverb. 


rosen 


573 


Rück... 


kind.  '>^wolke,  -«, /.  rosigt  moln.  'X/Ziichter, 
-.'!,  -,  VI.  törnrosodhire,  rosierist. 

rosen,  a.  af  (törn)rosor,  (törn)ros-. 

rosenhaft,  a.  rosaitad,  rosaktig,  rosig. 

Rosette,  -n,/.  1.  rosett.  2.  rosensten. 

rosettierllen,  -te,  -t,  tr.  ©  slipa  till  rosenste- 
n(ar). 

rosicht,  rosig,  a.  rosig,  rosenröd.  Biidi.  ~e 
Laune:  pärlhumör. 

Rosine,  -«,  f.  russin.  Kleine  r^n :  korinter. 
Grosse  ~n  im  Sack  haben:  skryta  med 
hvad  man  gör.  -n...  ex.  »..kuchen,  -s,  -,  vi. 
russinkaka. 

Rosmarin,  •[e]s,  -e,  m.  rosmarin. 

Ross,  -es,  -e,  n.  dim.  Rösschen,  -lein,  Hassel, 
häst,  epringare,  stridshingst,  -kamm,  -[e]s, 
•e  t>  n^-  !•  =  Pferdekamm.  2.  =  reij.  -täu- 
scher,  -s,  -,  m.  hästbytare,  hästhandlare, 
hästskojare,  öfr.  sms.  =  Pferde... 

Rossel,    -S,     -,    n.    se    Ross,    l  sht  häst  i  schackspel. 

-Sprung,  -[e\s,  -e  f,  m.  1.  drag  med  hästen  i 
schackspel.  2.  stafvelsegåta,  ordnad  efter  hä- 
stens gång  i  schackspel. 

Rost,  -[e]s,  -e  [t],  m.  1.  rost,  a)  på  järn,  pi  säd 
m.  m.,  b)  i  eldstäder.  2.  halster.  3.  galler.  4.  O 
rostugn,  -braten,  -s,  -,  m.  halstrad,  griljerad 
stek.  -braun,  -färben,  -farbig,  a.  rostbrun, 
rostfärgad,  -fieck,  -[e~\s,  -e,  vi.  rostfiäck. 
-fleckig,  a.  rostfläckig.  -fleisch,  -es,  O,  n. 
halstradt,  griljeradt  kött.  -rippchen,  -s,  -,  n. 
griljerad  kotlett. 

Röstlie,  -en,  f.  1.  0  rostugn.  2.  a)  rötning  af 
liu  el.  hampa,  b)  stäUe  där  lin  el.  hampa  rötes. 
3.  rätt  af  stekt  potatis,  -planne,  -n,  f.  stek- 
panna. 

rostllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  s.  samt  tr.  rosta, 
blifva  rostig,  göra  rostig. 

röstilen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  koku.  halstra,  gril- 
jera.  2.  O  röta,  t.  ex.  Flachs.   Röstung,/. 

rostig,  a.  rostig. 

Rostrål  se  Rastral. 

rot,   ruter,   rötest,   a.    röd.     -auge,    -s,   -n,   n. 

1.  rödt  öga.  2.  rödögd  person,  rödögdt 
djur.  -äugig,  a.  rödögd,  -backig,  a.  röd- 
kindad.  -bart,    -[e]s,  -e  t,  "*■  1.  rödt  skägg. 

2.  rödskäggig  person,  rödskägg,  -bärtig,  a. 
rödskäggig.  -blind,  a.  rödblind.  -braun,  a. 
rödbrun,  -brüchig,  a.  rödbräckt.  -brust,  -e 
t,/.  =  -kehlchen,  -buche,  -n,  f.  rödbok.  -bu- 
chen, a.  af  rödbok.  -fahl,  a.  blekröd,  -flehte, 
-n,  f.  vanlig  gran.  -fink[e],  -en,  -en,  m.  bo- 
fink, -fleckig,  a.  rödfläckig.  -fuchs,  -es,  -e  f, 
m.  1.  vanlig  räf.  2.  fux.  -gelb,  a.  rödgul, 
brandgul,  -gerber(ei)  =  Lohgerber(ei).  -gies- 
ser,  -s,  -,  m.  tombackgjutare.  -gimpel,  -s,  -, 
m.  domherre  (fogei).  -glühend,  a.  rödglödgad, 
glödande,  -guss,  -es,  O,  m.  min.  tomback. 
-haarig,  a.  rödhårig,  -hart  =  -brüchig,  -haut, 
-e  t)  f-  rödskinn,  -hirsch,  -es,  -e,  m.  kron- 
hjort, -holz,  -es,  O,  n.  1.  färnbock.  2.  röd- 
ved   (Erythroxylon).    -huhn,  -[e]s,  -er  f,  n. 


looi.  röd  rapphöna  (Perdix  rufa).  -käppchen, 
•s,  -,  n.  rödlufva.  -kappe,  -n,f.  person  med 
röd  mössa,  -kehlchen,  -s,  -,  n.  zooi.  rotgel. 
-kopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  rödhårig  person,  -lauf, 
-[e]s.  O,  m.  med.  1.  ros.  2.  rödsot.  -Schwänz- 
chen, -s,  -,  n.  zooi.  rödstjärt,  -specht,  -[e]s, 
-e,  m.  zooi.  hackspett,  -stift,  -[e]s,  -e,  m.  röd- 
stift.  -Streifig,  a.  rödrandig,  rödstrimmig. 
-tanne  =  -fichte.  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  rödvin. 
-welsch,  a.  rotvälsk.  -wild,  -[e]s,  O,  n.  kron- 
hjortar, -wurst,  -e  t,/,  blodkorf. 

Röte,  -n,  f  rödhet,  rodnad,  röd  färg. 

Rötel,  -s,  -,  VI.  rödstift,  rödkrita. 

1.  Röteln,  plur.  rödt  utslag,  mässling. 

2.  rötellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  färga  rödaktig.  II. 
itr.  h.  blifva  rödaktig. 

rötllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  rödfärga.  II.  Sich  ~ 
blifva  röd.   Rötung,  y. 

roth...,  röth...  se  rot...,  röt... 

rotierjlen,  -te,  -t,  itr.h.  rotera,  svänga  omkring. 

rötlich,  a.  rödaktig. 

RÖtling,  -[e]s,  -e,  m.  rödstjärt. 

Rotte,  -n,  f.  1.  trupp,  skara,  hop,  band.  2.  >S< 
rote.  -n...  ex.  ~führer,  -s,  -,  m.  anförare  för 
en  hop,  en  trupp.  '>.<welse,  adv.  1.  i  hopar. 
2.  Js;  rotvis. 

rottllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  samla  i  hopar.  2. 
rödja.  II.  Sich  -v/  bilda  hopar,  samman- 
gadda sig. 

Rotz,  -es,  O,  m.  1.  nässlem.  2.  veter.  rots. 

rotzig,  a.  veter.  rotsig. 

Rouleäu,  -[s],  -s  ei.  -x,  n.  1.  rullgardin.  2. 
markis. 

roulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  rulla,  vrida  sig,  röra 
sig,  vara  i  omlopp. 

Route,  -n,f.  marschruta. 

Routine,  -n,f.  vana,  erfarenhet,  rutin. 

routiniert,  a.  erfaren,  hemmastadd,  rutinerad. 

Rüblle,  -en,  f.  rofva,  kålrot,  morot,  beta.  Biidi. 
durch  einander  wie  Kraut  und  ~w;  huller 
om  buller,  jmdm  Rübchen  schaben:  peka 
finger  åt  ngn.  -samen,  -s.  O,  m.  =  Rübsen. 
-en...  Ex.  ~acker,  -s,  -t,  m.  rofåker,  betåker. 
~zucker,  -s,  0.  m.  hvitbetsocker. 

'rüber,  F  =  herüber. 

Rubin,  -[e]s,  -e,  m.  rubin. 

Rubrik,  -en,  f.  rubrik. 

rubrizierllen,  -te,  -t,  tr.  rubricera. 

Rubrllum,  -um[s],  -a,  n.  jur.  öfverskrift  öfver  ett 

aktstycke,  angifvande  dess  innehåll. 

Rübsen,  -s,  -,  m.  gottlandsrofva.  -öl,  -[e]s,  O, 
n.  rofolja. 

rQchbär,  a.  bekant,  känd. 

Ruchbarkeit,  O,  f.  egenskap  att  vara  känd, 
offentlighet. 

rPchlSs,  a.  nedrig,  gemen. 

Ruchlosigkeit,  -en,  f.  nedrighet,  gemenhet. 

ruchtbär  se  ruchbar. 

Ruck,  -[c]s,  -e  [t],  m.  ryck.  -weise,  adv.  ryck- 
vis. 

Rück...  £z.  -antwort,  -äusserung,   -en,  f.  svar, 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  sprilk.    %  mindre  brukligt.    $  teknisk  term.    4'  sjilicrm.    >£<  militärisk  term.. 


Rück... 


574 


Rüge 


återsvar,  replik,  -bewegung,  -e«,/.  tillbaka- 
gående rörelse,  -bleibend,  a.  kvarstannande, 
efterstannande.  -bleibsei,  -s,  -,  n.  återstod. 
-blick,  -[e]s,  -e,  m.  återblick,  -blirgschaft, 
-en,  f.  underborgen,  -erinnerung,  -e«,  /'. 
återkallande  i  minnet,  påminnelse,  -fahrt, 
-en,  f.  återfärd,  -fall,  -[e]«,  -e  t,  m.  1.  åter- 
fall. 2.  jor.  hemfall,  -fällig,  a.  1.  som  åter- 
faller. ~  werden:  återfalla.  2.  jur.  hemfal- 
lande, hemfallen,  -fluss,  -es.  O,  m.  återsvall. 
-fracht,  -en,  f.  återfrakt.  -frage,  -n,f.  gen- 
fråga, -führe,  -n,  f.  återgående  fora.  -gäbe, 
O,  f.  återlemnande.  -gäng,  -[e]s,  O,  m.  till- 
bakagående, återgång,  kräftgång;  upphäf- 
vande.  -gängig,  a.  tillbakagående.  ~  ma- 
chen: upphäfva,  göra  om  intet,  ~  u^erden: 
upphäfvas,  ej  blifva  af.  -gängigkeit.  O,  /. 
återgående,  upphäfvande,  misslyckande. 
-grät,  -[e]s,  -e,  n.  och  m.  ryggrad,  -hall,  -[e]«, 

0,  m.   återskall,  genljud,  -halt,  -[e]s,  -e,  m. 

1.  y^  reserv.  2.  stöd,  skydd,  hägn.  3.  sluten- 
het, tillbakadragenhet,  reservation,  bak- 
tanke, -haltlos,  a.  obegränsad,  oinskränkt, 
utan  baktanke,  -kauf,  -[e]«,  -e  f,  m.  åter- 
köp.  -käuflich,  a.  som  kan  återköpas,  -kehr, 
-kunft.  O,  /.  återkomst,  -lauf,  -[e]«,  O,  m.  1. 
springande  tillbaka,  återväg.  2.  återsvall. 
3.  =  -})raU.  -läufig,  a.  återgående,  tillbaka- 
gående, -lehne, -?(,y.  ryggstöd,  -marsch,  -es,-e 
t,  m.  återmarsch.  -porto,  -s,  -s,  n.  porto  till 
svar.  -prall,  -[e]s,-e,m.  återstudsning,  bak- 
slag, -reise,  -n,  f.  återresa,  hemresa,  -ruf, 
-[e]s,  O,  TO.  återkallelse.  -schein,  -[e]s,  -e, 
m.  1.  återsken,  reflex.  2.  revers,  kvitto. 
-schlag,  -[e].f,  -e  \,  m.  bakslag,  återslag,  åter- 
verkan, återfall,  atavism.  -schluss,  -es,  -e 
t,  m.  slutsats  hvarvid  man  sluter  tillbaka, 
konklusion  a  posteriori,  -schreitend,  a.  till- 
bakagående, -schritt,  -[«].•!,  -e,  m.  tillbaka- 
gående, -schrittler,  -.?,  -,  m.  -schrittlich,  a. 
reaktionär,  -seite,  -n,  f.  baksida,  -sieht,  -en, 
f.  hänsyn.  .4?/ye<iü.  (ack.)  ~neAme«;  taga  hän- 
syn till  ngt.  -sichtlich,  adv.  och  prep.  med  gen. 
el.  med  auf  med  ack.    -SichtS,  prep.  med  gen.  med 

hänsyn  till,  med  afseende  på,  beträffande. 
•Sichtslos,  a.  hänsynslös.  -sichtslSsigkeit,  O, 
f.  hänsynslöshet,  -sichtsvoll,  a.  hänsynsfull. 
•sitz,  -es,  -e,  m.  baksäte,  -spräche,  O,/,  sam- 
tal, öfverläggning.  Mit  jmdm  ~  nehmen  ei. 
hallen:  rådföra  sig,  gå  i  samråd  med  ngn. 
-Sprung,  -[e]s,  -e  \,  m.  språng  tillbaka. 
-Stand,  -[e]s,  -e  f,  w.  återstod,  rest;  kem. 
bottenfällning.  Rückstände:  ej  fullgjorda 
skyldigheter,  utestående  medel,  fordringar, 
restantier,  im  ~e  sein:  a)  restera,  b)  vara 
på  rest.  -ständig,  a.  1.  återstående,  reste- 
rande, utestående.  2.  som  är  på  rest,  häftar 
i  skuld,  -stöss,  -es,  -e  f,  m.  återstöt,  åter- 
studsning, bakslag,  -tritt,  -[e]s,  -e,  m.  steg 
tillbaka,  återgång,  afgång.  -verglitung,  -en, 
f.  återbetalande,  ersättning,  -wand,  -e  \,f. 


bakvägg,  -wärts,  adv.  baklänges.  -Wechsel, 
-s,  -,  TO.  handel,  återväxel,  ritratta.  -weg, 
-[e]s,  -e,  TO.  återväg,  hemväg,  -wirken,  *  itr. 
h.  återverka.  -Wirkung,  -en,  f.  återverkan. 
-Zahlung,  -en,  f.  återbetalning,  -zielend,  a. 
gram.  relativ,  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m.  återtåg. 

1.  riickllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  flytta,  rycka.  Den 
Hut,  die  Mütze  ~  taga  af  sig  hatten,  mös- 
san. II.  Sich  ~  flytta  sig.  Sich  nicht  ~ 
und  rühren:  ej  röra  sig  från  stället.  III. 
itr.  1.  h.  rycka,  draga.  An  ettv.  (dat.)  ~  dra- 
ga, rycka  i  ngt.  2.  s.  rycka,  flytta,  flytta 
sig.  Jmdm  auf  den  Leib  ei.  F  auf  die  Stu- 
be ~  gå  ngn  inpå  lifvet. 

2.  RUcken,  -s,  -,  m.  rygg.  Etw.  mit  dem  i^  an- 
sehen müssen:  vara  tvungen  att  af  stå  från 
ngt.  Sich  selbst  eine  Rute  auf  den  ~  bin- 
den: binda  ris  till  egen  rygg.  -deckung, 
-en,  f.  y^  ryggvärn.  -flösse,  -n,  f.  zooi.  rygg- 
fena, -lehne,  -n,  f.  ryggstöd,  -mark,  -[e]s.  O, 
n.  ryggmärg,  -schmerz,  -es,  -en,  m.  ondt  i 
ryggen,  -seite,  -n,  f.  baksida. 

rücklings,  adv.  baklänges. 

rucksllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  kuttra. 

Rüde,  -n,  -n,  m.  1.  stor,  stark  hund.  2.  hanne 

af  hund,  r&f  el.   varg. 

Rudel,  -s,  -,  m.  och  ra.  skara,  hop.  -weise,  adv. 
i  skaror,  i  hopar. 

rudellln,  -te,  ge-t,  sich  ~  samla  sig  i  skaror. 

Ruder,  -s,  -,  ra.  dim.  Ruderchen  och  Rüderchen, 
-lein,  1.  åra.  2.  roder,  styre,  -bank,  -e  ■f,f. 
roddarbänk.  -besteurer  =  -gånger.  -fOSS,  -es, 
-e  t,  TO.  simfot.  -gänger,  -s,  -,  to.  rorgängare. 
-knecht,  -[e]s,  -e,  m.  roddare.  -pinne,-»,/. 
■t-  styrpinne. 

Ruderer,  -s,  -,  to.  roddare. 

ruderlln,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  s.  ro. 

Ruf,  -[e].s,  -e,  TO.  1.  rop.  2.  röst,  kallelse, 
t.  ex.  dem  ~e  des  Herzens  gehorchen,  er  hat 
einen  r^  als  Professor  nach  Berlin  erhalten  : 
han  har  kallats  till  professor  i  B.  3.  jig. 
lockpipa.  4.  rykte.  Im  ~e  des  Geizes  stehen: 
hafva  rykte  om  sig  att  vara  snål.  Jmdn 
in  ~  bringen:  göra  att  ngn  kommer  i  ro- 
pet, göra  ngn  bekant,  berömd.  In  üblen  '\> 
bringen:  illa  berykta,  -name,  -ras,  -ra,  m. 
förnamn. 

rufllen,  rief  riefe,  ge-en  och  t  -te, ge-t, itr.  h.  och 
tr.  ropa,  kalla.  JJich  ei.  t  dir  ruft  der  Tod : 
döden  kallar  dig.  Jmdm  etw.  ins  Gedächt- 
nis ~  påminna  ngn  om  ngt.  Ins  Leben  <%< 
väcka  till  lif.  Jmdn  bei  Seite  ~  kalla  ngn 
afsides.  Sich  heiser  ~  ropa,  skrika  sig  hes. 

Rufer,  -s,  -,  TO.  1.  '>..in,  -nen,f.  en  som  ropar, 
ropare.  2.  talrör. 

Rüffel,  -s,  -,  TO.  F  skrapa,  tillrättavisning. 

rUffellln,  -te,  ge-t,  tr.  F  lexa  upp,  tillrättavisa. 

RUge,  -n,  f.  1.  förebråelse,  klander,  tillrätta- 
visning, skrapa.  2.  t  jur.  a)  anklagelse,  b) 
brott,  c)  straff,  -amt,  ■[e]s,  -er  t,  -gericht, 
-[ejs,  -e,  ra.  polis-,  korrektionsdomstol. 


plu 


t  har  oraljuU.    tr. 


itr.  Intransitivt   verb.    h.  Uar  haben. 


bjaipverb. 


rügen 


575 


Rumpel. 


rUgllen,  -te,  ye-t,  tr.  1.  tadla,  klandra,  förebrå. 
2.  %  jur.  a)  angifva,  b)  döma. 

RUger,  -$,  -,  m.  1.  angifvare,  åklagare.  2.  do- 
mare, klandrare. 

Ruhe,  %  -n,  f.  ro,  hvila,  lugn.  Jmdvf  in  'x,  las- 
sen: låta  ngn  vara  i  fred.  Zur  ~  bringen: 
lugna,  zur  '\>  gehen:  gå  till  hvila.  Sich  zur 
~  setzen :  sätta  sig  i  ro.  Dem  Hunde  ~  be- 
deuten: göra  ett  tecken  åt  hunden  att  ku- 
scha, -altar,  -[e]s,  -e  t,  m.  altare  på  hvilket 
vid  en  procession  sakramentet  ställes. -bank, 
-e  t)  /•  hvilbänk.  -bett,  -[e]s,  -era,  n.  hvilo- 
bädd.  -gehalt,  -[e]5,  -e,  n.  pension,  -kammer, 
-»,  f.  hvilokammare.  -kissen,  -s,  -,  n.  hvil- 
kudde,  kudde,  -los,  a.  orolig,  -lösigkelt.  O, 
f.  orolighet,  -platz,  -es,  -e  f,  m.  hviloplats. 
-posten,  -s,  -,  TO.  sinekur.  -punkt,  -[e]s,  -e, 
m.  hvilopunkt.  -sessel,  -s,  -.  to.  hvilstol. 
•sitz,  -es,  -e,  m.  1.  hviloplats,  bänk.  2.  ens- 
lig ort  dit  man  drar  sig  tillbaka,  fri- 
stad. -Stand,  -[e]s.  O,  TO.  tillstånd  af  hvila, 
af  ovei'ksamhet.  Jn  den  ~  versetzen :  för- 
sätta ur  tjänstgöring,  pensionera,  -statte, 
■stelle,  -H,  /.  hviloställe,  hvilostad,  hvilo- 
rum.  -Stifter,  -s,  -,  to.  fredsstiftare,  -störer, 
-s,  -,  TO.  fridstörare,  -stunde,  -n,  f.  hvilo- 
stund.  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  hvilodag.  -voll,  a. 
lugn,  fridfull,  -zeichen,  -s,  -,  n.  mus.  paus- 
tecken,  -zeit,  -en,  f.  hvilotid. 

ruhilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.,  tr.  och  sich  ~  hvila 
(sig).  Opers.  es  ruht  sich  sanft:  det  är  Ijuft 
att  hvila,  man  hvilar  Ijuft. 

ruhesäm,  a.  som  skänker  hvila,  stilla,  lugn. 

ruhig,  a.  lugn,  stilla.  Jmdn  'v/  lassen:  lemna 
ngn  i  fred.  -ätmend,  a.  som  andas  lugnt. 

Ruhm,  -[e]s.  O,  to.  dim.  Rühmehen,  -lein,  ära, 
rykte,  beröm,  -bedeckt,  a.  rik  på  ära.  -be- 
gier[de],  O,  /.  äregirighet,  ärelystnad,  -be- 
gierig, a.  äregirig,  ärelysten,  -liebe.  O,/. 
ärelystnad,  -los,  a.  oberömd,  okänd.  -iSsig- 
keit,  0,y.  saknad  af  rykte,  -redig,  a.  skryt- 
sam, skräflande.  -redigkeit.  O,/,  skryt,  skräf- 
vel.  -reich,  a.  ärorik,  -sucht.  O,  _/'.  ärelyst- 
nad, -süchtig,  a.  ärelysten,  -voll,  a.  ärofull. 
-würdig,  a.  berömlig.  -Würdigkeit,  O,  f.  be- 
römlighet.  -es...  ex.  ~halle,  -n,  f.  '>.<tempel, 
-s,  -,  TO.  minnestempel,  panteon. 

rUhmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  berömma,  prisa.  Er 
rühmt  von  sich,  dass  er  das  gethan  hat :  han 
berömmer  sig  af  att  hafva  gjort  det.  Viel 
~s  von  etw.  machen :  göra  mycket  väsen  af 
ngt.  II.  Sich  'N/  einer  (gen.)  Sache  ei.  wegen 
etw.  el.  mit  etio.:  berömma  sig  af,  skryta 
med  ngt.  Sich  als  tapfer  ei.  als  einen  tap- 
fern Mann  ~  berömma  sig  af  att  vara  en 
tapper  man. 

riihmens...  E.t.  -wert[h],  a.  berömlig,  lofvärd. 
!"    Rühmer,  -s,  -,  m.  en  som  berömmer,  loftalare. 

rühmlich,  a.  berömlig,  lofvärd. 

Rühmlichkeit,  O,/,  berömlighet. 

RUhmlIng,  -[e]s,  -e,  m.  skräflare. 


ruhmsäm,  a.  ärofull. 

Ruhr,    -en,  f.    1.   med.   rödsot.    2.  ikerbr.  sista 

plöjningen   af  en  iuer,  sista  hackningen  af  eit 

vinbarg.  -krank,  a.  sjuk  i  rödsot,  -kraut,  -[e].'?, 

-er  t,  n.  noppa  (Gnaphalium). 
Rühr...  Ex.  -ei,  -[e]s,  -er,  n.  äggröra.  -kartoHeln, 

plur.  potatispuré.    -kelle,  -n,  f.  -Ibffel,  -s,  -, 

TO.    Slef  att  röra  om  med.    -Spiel,  -StüCk,  -[e]s,  -6, 

n.  rörande  drama,  teaterpjes  med  rörande 
scener. 

rUhrbär,  a.  som  kan  röras. 

ruhrilen,  -te,  ge-t,  tr.  &kerbr.  Einen  Acker  ~ 
gifva  en  åker  sista  bruket. 

ruhrlien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  härröra.  2.  An 
etw.  (ack.)  ~  vidröra  ngt,  an  etw.  (dat.)  -x.  röra 
vid,  rubba  ngt.  II.  tr.  1.  röra.  Er  fühlt  ein 
menschliches  ~  han  fattas  af  en  mänsklig 
rörelse,  mildare  känslor  få  insteg  hos  ho- 
nom. 2.  vidröra,  omnämna.  3.  träffa,  t.  ex. 
vom  Blitze  gerührt.  Jmdn  rührt  der  Schlag  : 
ngn  får  slag.  4.  Die  Trommel  ~  slå  på 
trumma,  die  Laute,  die  Harfe  ~  spela  på 
luta,  på  harpa.  5.  flytta,  t.  ex.  etw.  von  der 
Stelle.  6.  röra,  omröra,  vispa.  7.  =  rühren. 
III.  Sich  ~  röra  sig,  röras.  X  rührt  euch ! 
hvila! 

rührhaft,  a.  1.  rörande.  2.  lättrörd. 

Rühricht,  -[e]s,  -e,  n.  röra,  mischmasch. 

rührig,  a.  1.  rörlig,  rask,  flink,  driftig,  verk- 
sam. 2.  rörande. 

Rührigkeit,  O,/,  rörlighet  m.  m.  ae  rührig  1. 

RUhrsam(keit)  =  Eührig(keit). 

Rührung,  -en,  f.  1.  rörande  m.  m.  se  rühren. 
2.  rörelse. 

ruhsäm  se  ruhesam. 

Ruin,  -[ejs.  O,  to.  ruin,  undergång,  fördert. 

Ruine,  -re,  /.  ruin. 

ruinenhaft,  a.  förfallen,  i  ruiner. 

ruinierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich  ».>  ruinera  (sig). 

RUIp,  -[e]s,  -e,  Rülps,  -es,  -e,  to.  P  1.  uppstöt- 
ning.  2.  tölp,  drummel. 

rülpsllen,  -[eslt,  -te,  ge-t,  itr.  h.  P  få  uppstöt- 
ni  ngar. 

'rum,  F  =  herum. 

Rum,  -s,  -s,  m.  1.  O,  rom.  2.  glas  rom. 

Rummel,  -s,  -,  to.  1.  ngt  som  bullrar.  2.  skräp, 
bråte.  3.  handel,  slump,  t.  ex.  etw.  ini  oj  kau- 
fen, den  gamen  ~  katfen.  4.  F  sak,  kram. 
Den  ganzen  ^  kennen:  känna  till  hela  här- 
ligheten, den  ~  verstehen:  förstå  sig  på 
saken.   5.  F  väsen,  spektakel,  kravall. 

Rummeléi,  -en,  f.  1.  buller,  väsen,  skram- 
mel.  2.  skräp,  bråte.  3.  gammal  oduglig 
sak,  skräp. 

rummellln,  -te,  ge-t,  itr.  1.  h.  bullra,  doft  rulla, 
skramla.  2.  s.  bullrande  rulla. 

Rumor,  -[e]s,  -e,  to.  rumor,  väsen,  buller. 

rumörllen,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  rumor,  väsnas, 
bullra. 

Rumörer,  -s,  -,  m.  rumormakare,  stojare. 

Rumpel...  Ex.   -kammer,  -n,  f.  skräpkammare. 


F  familjärt.    P  Ittgre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    it  ^iilerm.   ^  mllitärUk  term. 


Rumpelei 


576 


Rüste 


-kasten,  -s,  -,  m.  gammal  dålig  vagn,  vagns- 
skräp. 

Rumpeléi,  -en,  f.  =  Gerumpel. 

rumpelig,  a.  F  bullrande. 

nimpellln,  -te,  ge-t,  I.  iU:  h.  och  s.  bullra,  bull- 
rande rulla,  väsnas.  II.  tr.  Alles  durch  ein- 
ander ~  kasta  allt  huller  om  buller. 

Rumpf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  bål,  kropp;  på  kläden 
lif.    2.    stubbe.    ~   und  Stumpf:  rubb  och 

stubb.    3.  i  skeppsskrof,    skeppet  utan  rundUuU, 

segel  och  takiage.  4.  S  (stöfvel)skaft.  5.  bi- 
kupa. 6.  korg  af  bark.  7.  O  kvarnskruf. 
-beugen,  -s,  0.  n.  bålens  böjning,  -leder,  -s, 
O,  n.  O  läder  till  stöfvelskaft. 

riimpfilen,  -te,  ge-t,  tr.  rynka,  t.  ex.  die  Nase. 

rund,  I.  runder,  rundest  och  ^f:  runder,  rundest, 
a.  rund.  ~  umher:  rundt  omkring.  Um  den 
Spass  ~  zu  machen:  till  råga  på  allt,  till 
på  köpet.  ~e  Summen,  ~e  Zahlen.  ~  her- 
aus: rent  ut,  mit  ~en  Worten:  med  klara, 
tydliga  ord,  ~e  Äntxuort :  klart,  tydligt  svar, 
~e  Rede:  rent  språk.  Eine  ~e  volle  Stun- 
de: en  hel  timme.  II.  -[e]s,  -e,  n.  och  m. 
ngt  rundt,  i  sht  jordens  rund.  -bäckig,  a. 
som  har  runda,  fylliga  kinder,  -beet,  -\_e.']s, 
•e,  n.  rundel,  rund  rabatt,  -bild,  -\_e']s,  -er, 
n.  1.  rundmålning,  panorama.  2.  rund  tafla. 
-bogen,  -s,  -,  m.  rundbåge.  -bogig,  a.  rund- 
bågig.  -brennen,  -s,  -,  m.  rundbrännare. 
-erhaben,  a.  konvex,  -fahrt,  -en,  f.  färd 
rundt  omkring  ngt,  t.  ex.  eine  ~  um  den  See 
machen:  fara  rundt  omkring  sjön.  -gäng, 
•[e]s,  -e  t,w.  rond.  -gebäude, -.5, -,?(.  rotunda. 
-gedieht,  -[e]s,  -e,  n.  rondå.  -gemalde,  -s,  -, 
n.  =  -bild.  -gesang,  -[e]s,  -e  f,  m.  dryckes- 
visa  som  sjunges  af  hela  laget,  -hohl,  a.  kon- 
kav, -holz,  -es,  -er  f,  n.  rundt,  oklufvet  ved- 
trä, rundvirke,  kafleji ruudhult.  -Iauf,-[e]s, 
-e  ti  "*•  kretsrörelse,  kretslopp,  -leiste,  -n, 
f.  rund  list.  -reim,  -\e\s,  -e,  m..  refräng. 
-reise,  -n,  f.  rundresa,  -säule,  -re,  _/'.  rund 
pelare,  -schau,  -en,  f.  1.  panorama.  2.  revy, 
krönika,  -schauer,  -s,  -,  vi.  krönikör,  -schild, 
-[e]s,  -e,  m.  rund  sköld,  -schreiben,  -s,  -,  n. 
rundskrifvelse,  cirkulär,  -schritt,  -en,  f. 
rundskrift,  -tanz,  -es,  -e  t,  m.  ringdans. 
-um  (ftfv.  -  -),  adi:.  rundt  omkring,  -wacht, 
-en,  f.  5S<  rond.  -weg,  I.  -\^e'\s,-e,m.  väg  rundt 
omkring  ngt.  II.  (afv.  -  -),  adv.  helt  kort,  helt 
tvärt,  bestämdt,  utan  vidare. 

Runde,  -n,  f.  1.  rund,  ring,  krets.  In  der  ~ 
rundt  omkring,  in  die  -v/  gehen  ei.  die  ~  ma- 
chen: gå  rundt  omkring,  vandra  laget 
rundt,  die  ~  um  die  Welt  machen:  vandra 
jorden  rundt.  2.  rond.  3.  =  roij. 

Runde,  O,/,  rundhet,  rund  form;  biiai.  afrund- 
ning. 

Rundéll,  -[e]s,  -e,  n.  rundel. 

rundilen,  rundilen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  runda,  af- 
runda.  II.  Sich  ~  blifva  rund.  III.  itr.  h. 
gå,  vandra  rundt  omkring,  cirkulera. 


Rundheit,  Rundigkeit  =  Runde. 

rundlich,    rundlich,    a.   nästan  rund,  rund,  af- 

rundad. 

Rundlichkeit,  O,  _/'.  afrundad,  rund  form. 

Rundung,  Rundung,  -en,  f.  1.  O,  afrundande. 
2.  rundning,  afrundning. 

Rune,  -re,  /.  runa.  -n...  ex.  ~stab,  -[e]s,  -e  f, 
m.  runstaf.  «v/Stein,  -\_e']s,  -e,  vi.  runsten. 

Runkel[rübe],  -n,f.  beta,  rödbeta. 

Runs,  -es,  -e,  m.,  -en,f.  diai.  fjällbäck,  -flod; 
en  fjällflods  bädd,  lopp;  klyfta,  skrefva. 

Runzel,  -«,/.  skrynkla. 

runzelig,  a.  skrynklig. 

runzellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ->-  skrynkla(s). 

Rüpel,  -s,  -,  m.  F  lymmel,  tölp. 

Rüpelei,  -en.  f.  F  tölpighet,  lymmelaktighet. 

rüpelhaft,  a.  tölpig,  lymmelaktig. 

rupfllen,  -te,  ge-t,  tr.  rycka,  slita,  t.  ex.  etw.  aus 
einander;  plocka,  t.  ex.  Vögel,  eine  Gans, 
biidi.  eine  Person. 

Rupp...  Ex.  -sack,  -[e]s,  -e  t,  m.  F  trashank. 

ruppig,  o.  skamfilad,  afsigkommen,  trasig, 
skral,  ömklig,  usel. 

Ruppigkeit,  O,/,  skamfiladt  tillstånd m.  m  jfrföreg. 

Rusch,  -es,  -e  [f],  m.  1.  bot.  tåg;  fräken.  2.  snår, 
t.  ex.  durch  ~  und  Busch. 

Rösche,  -n,f.  veckning,  veckad  remsa. 

Ruscheléi,  -en,f.  slarf,  slams,  hafs. 

ruschelig,  a.  slarfvig,  slamsig. 

ruschellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  1.  prassla,  prass- 
lande röra  sig.  2.  slarfva,  slamsa,  hafsa. 

Russ,  -e*-.  O,  VI.  1.  sot.  2.  mörker.  3.  sot  i  säd. 
-beschmutzt,  a.  sotig.  -braun,  -[e]s,  0.  n.  m&i. 
bister,  -butte,  -n,  f.  kimrökskagge.  -hütte, 
-71,  f.  hus  där  kimrök  beredes.  -kreide,  -n, 
f.  svartkrita,  -schwarz,  -es,  O,  n.  kimrök. 

Russe,  -re,  -re,  m.  ryss.  -n...  Ex.  ~herrschaft, 
O,  f.  ryssvälde. 

Rüssel,  -s,  -,  m.  1.  snabel.  2.  trj'ne.  3.  sug- 
rör, sugmun  hos  insekter,  -förmig,  a.  snabel- 
formig.  -käfer,  -.«,  -,  m.  snabelbagge. 

rüsselhaft,  rüsselicht,  a.  snabelartad,  -formig. 

rüsselig,  a.  försedd  med  snabel  m.  m.  se  Rüssel. 

rüssllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  afsätta 
sot.  2.  svärta  ifrån  sig.  II.  tr.  sota,  sota 
ned. 

russig,  «.  sotig. 

Russin,  -nen,  f.  ryska,  rysk  kvinna. 

russisch,  I.  a.  rysk.  II.  n.  ryska,  jfr  deutsch. 

Russland,  -s.  O,  re.  Ryssland. 

Rüst...  Ex.  -baum,  -[e]«,  -e  f,  m.  O  stock  i  en 
ställning,  -haus,  -es,  -er  f,  re.  =  -kammer. 
-holz,  -es,  -er  f,  n-  O  ställningsvirke,  -kam- 
mar, -re,  f.  J$c  tyghus,  arsenal,  -meister,  -s, 
-,   m.  ^   tygmästare,  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  dag 

före  en  högtidsdag  då  man  förbereder  sig  på  den- 
na, högtidsafton,  -wagen,  -s,  -[t],  m.  tross- 
vagn, lastvagn,  -zeug,  -[e]s,  -e,  re.  1.  verk- 
tyg, redskap.  2.  krigsmateriel. 
Rüste,  O,  /.  ro,  hvila.  Zu{r'\  ~  gehen:  a)  gå 
till  hvila,  om  solen:  gå  ned,  b)  lida  mot  slutet. 


O    luknar  plu 


uljud.    tr.  tr4Qailivt,    itr.  iniraositivt  Terb.    Ii.  har  haben,   S.  bar  »ein  till  hjälpverb. 


rüsten 


577 


Saok 


rUstllen,  -ete,  ffe-et,  I.  tr.  rusta,  tillrusta,  ut- 
rusta, förbereda,  tillaga.  II.  Sich  ~  rusta 
sig,  förbereda  sig,  laga  sig  i  ordning.  III. 
itr.  h.  rusta. 

1.  Rüster,  -s,  -,  m.  en  som  rustar  (sig). 

2.  Rüster,  -u,  f.  alm. 
riistern,  a.  af  almtrii,  alm-. 

rüstig,  a.  rask,  dugtig,  kraftig,  kraftfull. 

Rüstigkeit,  ü,  /.  raskhet  m.  m.  se  njrcg. 

Rüstung,    -en,  f.    1.  rustning.  2.  redskap.  3. 

(byggnad8)8tällning. 
Rut[h]e,    -n,  f.  dim.  Rüt\K\chen,  -lein,  1.  spö, 

ris,  färla,  vidja;  piskskaft.  2.  ett  efter  6it  oi^ii 

tid    varierande    Iftngdmitt,    omkr.   10—12   fot.    3.  jag. 

svans    yii  räf,   hund  och  varg.  4.  manslem,   -n... 


,  -,  n.  risknippa,  'x.ffscher,  -s, 

-,   111.  metare.   'x.hieb,  -[e]s,  -e,  m.  spörapp. 

'>.'mann,    -[_e\s,   -er  t,  ~schläger,  -s,  -,  m.  en 

som  använder  slagrutan. 
Rutsch,  -es,  -e,  m.  (jord-,  sten)ra8.  -bahn,  -en, 

/.   -berg,   ■[e]s,    -e,  m.  rutschbana.    -partie, 

-en,f.  liten  utflygt,  rutsch. 
rutschllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  .s.  1.  glida, 

åka,   rasa.    2.   röra  sig  hastigt,  gå  framåt ; 

göra  en  utfiygt,  rutscha. 
Rutscher,   -s,  -,  m.    1.  en  som  glider,  åker.  2: 

galopp   dians). 

rutschig,  a.  som  lätt  glider,  rasar. 
rüttellln,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  itr.  h.  skakn,  rista. 
riittllen,  -ete,  ge-et,  tr.  häftigt  skaka. 


s. 


S,     1-    -['],    -)  "•  eran'    «•    2.  förltortn.  a)  =  best.  art. 

(lus  och  %  des,  t.  ex.  ins  Haus  =  in  das  Haus, 
ins  Teufels  Namen  =  in  des  Teufels  Na- 
men, b)  's  =  es,  t.  ex.  wie  geht's?  c)  S.  =  sie- 
he: se,  d)  S.  =  Seite  :  sida  (s.),  e)  S.  =  Sankt : 
Sankt  (S:t). 

sa,  intevj.  välan!  rätt  så!  gå  på! 

Sä...  se  Sue... 

Saal,  -[e]s,  Säle,  m.  sal.  -decke,  -n,/.  salstak. 

Saame[n]  se  Same[n]. 

Saat,  -en,  f.  1.  sådd,  såning.  2.  sådd,  utsäde. 
3.  säd,  skörd,  t.  ex.  die  ~  steht  schön:  skör- 
den ser  lofvande  ut.  -bestellung,  -en,  f. 
sådd.  -bohne,  -n,  f.  sättböna.  -kartoffel,  -n, 
f.  sättpotatis,  -korn,  -[ej.s,  O,  n.  1.  utsäde. 
2.  utsädesråg.  -krähe,  -n,  f.  råka  (Corvus 
frugilegus).  -roggen,  -s.  O,  m.  utsädesråg. 
-zeit,  -en,  f.  sådd. 

säbär,  a.  som  kan  sås. 

Sabbath,  -[e]s,  -e,  m.  sabbat,  -ruhe,  O,/,  sab- 
batshvila.  -Schänder, -.<, -,?».  sabbatsbrytare. 

sabbathlich,  a.  sabbats-. 

Sabbe,  O,  /.  Sabbel,  Sabber,  -s,  O,  m.  F  dregel. 
Sabber...  F  ex.  -latz,  -es,  -t  \,  m.  haklapp. 
-Hese,  -ns,  -n,  f.  dreglerska.  -matz,  -es,  -e  t, 
m.    dreglare.  -tOch,  -[e]s,  -er  f,  n.  haklapp. 

Sabberéi,  -en,  f.  F  1.  dreglande.  2.  prat. 

Sabberer,  -s,  -,  m.  dreglare. 

sabberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dregla. 

Säbel,  -s,  -,  m.  sabel,  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  F  kro- 
kigt ben.  -beinig,  a.  lijulbent.  -hieb,  -[e]s, 
-e,  TO.  sabelhugg,  -tasche,  -n,  f.  sabeltaska. 

säbelhaft,  säbellg,  a.  säbelförmig,  krökt. 

säbellln,  -te,  ge-t,  tr.  nedsabla. 

Sachlle,  -en,  f.  dim.  Sächlein,  Sächelchen,  sak. 
Bei  der  ^  bleiben:  hålla  sig  till  saken. 
Was  ist  bei  der  ~  zu  thun?  hvad  kan  man 
göra  åt  den  saken?  Ist  es  ettu.  an  der  /v .? 
är  det  ngt  bevändt  därmed?  Es  ist  eine 
böse  /x.  ums  Lügen:   det  är  fult  att  ljuga. 


-dienlich,  a.  ändamåLsenlig,  gagnelig,  tjän- 
lig, -erklärung,  -en,/,  sakförklaring.  -führer, 
-s,  -,  7»..  1.  ombud,  fullmäktig.  2.  sakförare. 
-gedächtnis[s],  -ses,  O,  n.  minne  wr  faijta.  -ge- 
mäss =  -dienlich,  -kenner,  -s,  -,  m.  sakkun- 
nig. -kenntnis[s],  -.se, -kunde,  0,f.  sakkunskap, 
sakkännedom,  -kundig,  a.  sakkunnig,  -läge, 
-n,  f.  (sakernas)  ställning,  läge.  -register, 
-s,  -,  n.  sakregister,  innehållsförteckning. 
-reich,  a.  sakrik,  -verhalt,  -[e]s,  O,  to.  -verhält- 
nis[s],  -ses,  -se,n.  sakförhållande,  -verständig 
=  -kundig,  -walt,  -[e].s,  -e  [f],  -walter,  -s,  -, 
TO.  sakförare,  -walterschaft,  Ö,  /.  egenskap 
af  sakförare,  -waltung.  O,/,  sakföring. 

sachlich,  «.  saklig,  i  sak.  ~  geordnet:  ordnad 
efter  innehållet.  ♦ 

sächlich,  a.  1.  gram.  neutral.  2.  ^  =  sachlich. 

Sachlichkeit,  O,  /.  egenskap  att  hälla  sig  till 
sak,  till  fakta. 

Sachse,  -«,  -n,  m.  saxare. 

Sächsin,  -nen,  f.  saxiska,  saxisk  kvinna. 

sächsisch,  a.  saxisk. 

sacht[e] ,  a.,  F  aim.~cÄe«,  sakta,  stilla,  f  örsigtig. 

Sack,  -[e]s,  -e  t>  "*•  säck.  Ki\å\.  jmdm  den  ~ 
vor  die  Thür  werfen:  afbryta  förbindel- 
serna med  ngn,  die  Katze  aus  dem  ~  las- 
sen: låta  tillfället  gå  sig  ur  händerna,  La- 
chen und  Weinen  in  einem  »v/  haben:  hafva 
lika  lätt  för  att  gråta  som  för  att  skratta, 
jmdm  etw.  in  den  'v-  schieben:  påbörda  ngn 
ngt,  jeder  denkt  in  seinen  ~  hvar  och  en 
är  sig  själf  närmast,  -artig,  a.  säckartad, 
säcklik.  -drillich,  -[e]s,  -e,  m.  säckväf.  -gas- 
se,  -n,  f.  återvändsgränd,  -geige,  -n,  f. 
stocktiol.  -grob,  a.  F  mycket  grof.  -leinen, 
-s,  0,  n.  -leinwand,  0,  f.  säckväf.  -pfeife,  -», 
/.  säckpipa.  -pistole,  -n,  f.  -puffer,  -s,  -,  m. 
fickpistol.  -träger,  -s,  -,  m.  säckbärare. 
-tüch,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  0,  säckväf.  2.  näs- 
duk, -weise,  adv.  säckvis. 


'  aiita  sms.    F  familjärt.    P  lägre  spr&lc. 
Tysk-svensk  ordbok. 


crm.    )«  militurisli 


Säckel 


578 


salarieren 


Säckel,  -s,  -,  m.  liten  påse,  pemiingpung, 
börs.  -meister,  -s,  -,  m.  kassaförvaltare, 
skattmästare. 

sackllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  lägga,  fylla  i  säc- 
kar, Backa.  2.  se  säcketi.  3.  packa,  lägga 
in,  ned.  4.  fullstoppa,  fullproppa,  t,  ex.  den 
Bauch.  II.  Sich  ~  1.  fullproppa  sig.  2. 
sacka  sig,  bilda  veck,  hänga  ned.  3.  afv. 
itr.  s.  sätta  sig,  sjunka.  Sackung,/. 

säckilen,  -te,  rje-t,  tr.  Einen  Verbrecher  ~ 
stoppa  en  förln-ytare  i  säck  och  dränka 
lionoin.  Säckung,/". 

sackerflStJ,  sackermént,  iiUerj.  1.  fan  .anam- 
ma!   2.  kors!  for  tusan! 

Sackerlöter,  Sackerménter,  -.s,  -,  m.  F  sakra- 
mentskad  karl,  fan  till  karl. 

Säckler,  -x,  -,  m.  handtverkare  som  gör  räns- 
lar,  kappsäckar  m.  m. 

Sadducåer,  -.s',  -.  m.  saducé. 

Säe...  E.\.  -mann,  -[e].?,  Säeleute,  m.  sånings- 
man.  -maschine,  -», /.  såningsmaskin.  -zeit, 
-en,  f.  såning.stid,  sådd. 

säilen,  -te,  c/e-t,  tr.  och  itr.  h.  så. 

Säer,  -a,  -,  m.  såningsman. 

Saffian,  -[e]s,  -e,  m.  safRan. 

Safflér,  -[«]■•<,  -<^  m.  1.  bot.  safflor  (Oa.rthamuR 
tinctorius).  2.  koboltsafflor,  zaifer. 

Safran,  -[c] t,  -e,  vi.  safran. 

Saft,  -[e],s  -e  f,  vi.  saft,  must;  saf;  vätska. 
-fülle.  O,  /.  saftighet.  -gäng,  -[e]s,  -e  t,  m. 
-gefäss,  -e.f,  -e,  n.  saftrör,  safgång.  -grün,  u. 
saftgrön.  -leer,  -los,  a.  saftlös.  -lösigkeit, 
O,  /'.  saftlöshet,  -reich,  n.  saftig,  saftrik. 
-voil,  a.  saftfull. 

saftig,  a.  saftig,  saftfull;  mustig. 

Saftigkeit,  O, ./".  saftighet,  mnstighet. 

sagbar,  a.  som  kan  sägas,  utsägas. 

Sage,  -n,  f.  1.  tal,  utsago.  2.  rykte.  3.  saga. 
-n...  kk.  ~forschung,  -en,  f.  sagoforskning. 
^geschichte,  -n,  f.  sagolik  historia,  sago- 
historia, saga.  ~kreis,  -es,  -e,  m.  sago- 
krets, sagocykel.  ~reich,  I.  a.  sagorik.  II. 
-\e\s,  -e,  n.  sagoverld.  ~zeit,  -en,f.  sagotid. 

Säge,  -n,  f.  såg.  -blått,  -[e]s,  -er  f,  «•  såg- 
blad, sågklinga.  -block,  -[e],s  -e  \,  m.  såg- 
block.  -bock,  -[e]s,  -e  f,  m.  sågbock,  -fisch, 
-es,  -e,  VI.  zooi.  sågiisk.  -förmig,  a.  sågformig, 
sågtandad.  -gatter,  -s,  -,  n.  O  sågram.  -ge- 
stell,  -[e].s,  -e,  n.  ©  sågställning.  -holz,  -es, 
O,  n.  sågvirke.  -mann,  -[e]s,  Sägeleute.,  m. 
Bagare,  -mehl,  -{e]s,  O,  n.  sågfrat.  -mUhIe, 
-n,  f.  sågverk,  såg.  -muller,  -s,  -,  m.  sågare. 
-späne,  phir.  sågspån,  -stamm,  -[e]s,  -e  t,  vi. 
sågstock.  -zahn,  -[e]s,  -e  t,  »«•  sågtand. 

saglien,  -te,  (je-t,  tr.  och  itr.  h.  säga.  Etw.  von 
jmdm  el.  über  jmdn  ■  ~  säga  ngt  om  ngn. 
Das  lasse  ich  nicht  von  viir  ~  jag  tål 
ej  sådana  yttranden  om  mig.  Jvidvi  Dank 
fKi  tacka  ngn.  Dti  kannst  von  Glück  ~  du 
kan  prisa  din  lycka.  Jmdn  tat  ~  påstå  ngn 
vara   död.   Mit   Erlaubnis  zu  ~  med  förlof 


till  sågandes.  Das  Gesagte  bleibt  tmter  uns : 
hvad  vi  nu  ha  talat  om,  behöfver  ingen 
annan  veta.  Was  Sie  ~.'  hvad  säger  ni! 
är  det  möjligt!  Nun  sage  noch  einer,  ich 
habe  kein  Glück!  kom  nu  och  säg.  att  jag 
icke  har  tur!  Ich  ivill  nichts  gesagt  haben: 
jag  har  ingenting  sagt.  Das  will  ich  nicht 
~  det  vill  jag  icke  påstå.  Etw.  ~  hören: 
höra  ngt  sägas,  påstås.  Sic/i  etio.  ~  lassen: 
taga  resoD,  taga  skäl.  Lassen  Sie  .nch  etw. 
~  tro  mig.  Ich  habe  mir  ~  lassen:  jag  har 
h()rt  sägas.  Gnt  ~  für  jmdn:  gå  i  god  för 
ugn.  Was  will  dieser  Ausdruck  ~  f  hvad 
har  detta  uttrj'ck  att  betyda?  Das  hat 
nichts  zu,  ~  det  betyder  ingenting.  Sie  ha- 
ben mir  nichts  zu  'v/  jag  står  ej  under  edert 
kommando,  behöfver  ej  lyda  er. 

sägllen,  -te,  ge-t,  tr.  såga. 

sagenhaft,  «.  sagolik. 

Säger,  -.s-,  -,  m.  .sågare. 

Sago,  -s.  O,  m.  sago.  -baiim,  -[<'].<,  -e  t,  '»• 
-palme,  -n,f.  sagopalm. 

Sahl...  Ex.  -band,  -[e]s,  -er  f,  ".  salband,  a) 
klädeslist,  b)  barg,  -weide,  -«,/.  sälg. 

Sahnlle,  O,  /.  grädde,  -[en]...  ex.  ~küchen,  -s, 
-,  VI.  gräddkaka,  gräddtårta.  ~topf,  -[<'].?,  -e 
t,  TO.  gräddkanna,  gräddskål. 

sahnllen,  -te, ge-t,  I.tr.  1.  fylla  med  grädde.  2. 
skumma.  II.  itr.  h.  sätta  grädde,  grädda  sig. 

sahnig,  a.  gräddrik,  fet  (om  mjölk). 

Saison,  -s,f.  säsong. 

Saite,  -?',./".  sträng.  Biidi.  seine  'v/n  hnck  span- 
nen: upjiträda  anspråksfullt,  hafva  stora 
fordringar,  jfr  aufziehen  T,  .3  och  gelind.  -n... 
Ex.  ~bezug,  -[e]s,  -e  f,  m.  samtiige  strängar 
på  itt  instiumuiit.  ~brett,  -\e.]s,  -er,  n.  1.  grip- 
bräde.,  2.  =  wij.  ~halter,  -s,  -,  m.  sträng- 
hållare.  ^instrument,  -\e]s,  -e,  n.  strängin- 
strument. ~macher,  -s,  -.  m.  strängmakare. 
'^spiel,  -[e].s-,  -e,  n.  strängaspel. 

saitig,  a.  strängad,  försedd  med  .strängar,  i  sut 
i  sms,,  t.  ex.  siebew^e  Leier:  lyra  med  sju 
strängar. 

Sakrament,  -[e],s-,  -c,  «.  sakrament. 

sakramental,  sakramentlich,«,  snkramenterlig 

Sakristån,  -|t],s  -e,  m.  sakristan,  klockare. 

Sakristei,  -en,  f.  sakristia. 

säkular,  a.  sekular(isk).  feier,  -n,  f.  sekular- 
fest,  jubileum. 

säkularisierllen,  -te,  -t,  tr.  sekularisera.  Säku- 
larisierung, /'. 

Säkulllum,  -«?(;[.>;],  -a,  n.  sekel,  århundrade. 

Salamander,    -s,   -,   vi.  salamander,  a)  zooi.,  b) 

Blu.lcntspr.;  under  siirskilda  cercmouicr  —  glasens  rifning 

moi   bordet  m.  ui.  —  dnickcu  sk&i.  Jmdm  einen  ~ 
reiben:   till   ngns  ära  rifva  en  salamander, 
högtidligen  dricka  ngns  skål. 
Salåmjle,  -«[.?],  -i,  Salami,  -s,  -s,  m.  salamikorf 

(en  an  metvurat). 

Salar,  -[e].«,  -e,  n.  arvode,  lön,  sold. 
salarierllen,  -te,  -t,  tr.  löna,  besolda. 


O    sakuar  |>1 


t  har   omljud.    tr. 


Lar  haben. 


till  hjälpverb. 


Salarium 


579 


Sammel. 


Salärillum,  -um[s],  -en,  n.  =  Salä?: 

Salat,  -[e]s,  -«,  m.  salat.  F  buai.  da  haben  wir 
den  ~  där  ha  vi  härligheten.  -Schüssel,  -ii, 
f.  salatfat,  salatkarott,  saladiär. 

Salb...  V.X.  -öl,  -[e]«,  -e,  n.  olja  till  smörjelse. 

Salbader  (ocu  -  -  -),  -s,  -,  m.  pratmakare. 

Salbaderei,  -en,/.  prat. 

salbäderhaft,  salbäderisch  (och  -  -  -  -),  a.  prat- 
sjuk, prat-s^uui. 

salbäderlln  (och  -  -'  -),  -te,  (ye)-t,  itr.  k.  och  u-. 
prata,  pladdra,  sladdra. 

Salbe,  -«,./'.  diro.  Sälbchen,  -lern,  salfva,  smör- 
jelse. -n...  Ex.  'N'büchse,  -«,  /.  burk  med 
salfva. 

Salbei  (och  -  -),  -en,  f.  bot.  salvia. 

salbllen,    -te,  ge-t,   tr.  och  sich  ~  smörja  (sig) 

med    sulfva    el.    olja.  F  bildl,  jmdn  »v«  cl.  jvidm  die 

Hände  ~  muta  ngn. 

salbenhaft,  salbicht,  salbig,  a.  liknande  salfva, 
oljaktig. 

Saibling,  -[e]s,  -e,  vi.  zooi.  (vätter)röding  (Sal- 
mo  ealvelinus). 

Salbung,  -en,  f.  smörjelse,  salfvelse.  -S...  kx. 
~reich,  'v/voll,  a.  salfvelsefull. 

saldierllen,  -te,  -t,  tr.  handci.  1.  saldera,  afsluta 
rikniugar.  2.  betala.  Saldierung,  /. 

Saline,  -n,  f.  saltverk. 

Salm,  -[e]s  ci.  -en,  -e[n],  m.  dim.  Sälmchen, 
-lein,  lax. 

Sälmling  =  Saibling. 

Salon,  -s,  -s,  m.  salong. 

salopp,  a.  slarfvig,  slamsig. 

Salpeter,  -s,  0,  m.  salpeter  -siederei,  -en,  f. 
salpetersjuderi. 

Salse,  -n,  f.  sås. 

Salut,  -[e]s,  -e,  m.  salut. 

salutierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  k.  salutera. 

Salve,  -n,  f.  salva. 

Salvei  sc  Salbei. 

salvierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  rädda,  bringa  i  säker- 
het, trygga.  II.  Sich  ~  rädda  sig,  vidtaga 
säkerhetsåtgärder,  skj'dda  sig. 

Salz,  -es,  -e,  n.  salt.  -bad,  -[e]s,  -er  t,  n.  salt- 
bad, -bergwerk,  -[e\s,  -e,  n.  saltgrufva. 
-binse,  -n,f.  bot.  sälting  (Triglochin).  -briihe, 
-n,  f.  1.  saltspad.  2.  saltlake,  -brunnen,  -s, 
-,  m.  saltbrunn,  -bilchse,  -?«,./*.  saltkar,  -erde, 
O,/,  saltjord.  -fass,  -es,  -er  f,  n.  I.  saltkar. 
2.  salttunna,  -fleisch,  -es,  O,  n.  salt  kött. 
-flut[h],  -en,/,  salta  vågor,  haf.  -garten,  -s, 
-t,  m.  saltkrik.  -gehalt,  -[e].s,  O,  vi.  salthalt. 
-geist,  -[e]s,  O,  m.  saltspiritus,  saltsyra. 
-gras,  -es,  -er  f,  n.  =  -binse.  -grübe,  -n,  f. 
saltgi'ufva.  -gurke,  -n,  f.  saltgurka,  -korn, 
-\e\s,  -er\,  n.  saltkorn.  -kraut,  -\e\s,-er\,n. 
saltört  (Salsola),  -lache,  -n,  f.  saltvattens- 
pöl.  -lake,  -n,f.  saltlake,  -lecke,  -«,/.  salt- 
sleke.  -meste, -?«,/.  saltskäppa,  -quelle,  -«,/. 
saltkälla,  -säule,  -n,f.  saltpelare,  saltstod. 
-säure.  O,  /.  saltsyra,  -schaum,  -[e]s,  O,  m. 
saltskum,    -see,   O,  /.  -[e]s,  -en,  m.  saltsjö. 


-sieder,  -s,  -,  m.  saltsjudare.  -slederei,  -en, 
f.  Baltsjuderi.  -sole,  -»,  f.  saltvatten  hvaiur 
salt  bcredc8.  -Stein, -|  e]s, -6, rrt.  saltsten.  -Steuer, 
-ra,  /.  saltskatt,  -wage,  -ra,  /.  saltvåg.  -was- 
ser,  -s,  O,  n.  saltvatten,  -werk,  -[e]s,  -e,  n. 
saltverk,  saltbruk. 

salzllen,  -[es]«,  -te,  ge-t  och  ge-en,  tr.  salta. 
Richtig  gesalzen  sein:  vara  lagom  salt.  Biui. 
die  Unterhaltung  mit  Witz  ~. 

salzicht,  salzig,  a.  salt;  salthaltig. 

Salzigkeit,  0,  f.  salthet,  sälta,  salthalt. 

Samariter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  samarit,  sa- 
maritanska. 

Same[n],  -ras,  -ra,  m.  1.  frö,  frukt.  In  r^n 
schiessen:  gå  1  frö.  2.  säd,  efterkommande. 
3.  yngel.  -n...  ex.  ~balg,  -[e]s,  -e  f,  »ra.  bot. 
baljkapsel.  ~baum,  -[ejs,  -e  f,  m.  fröträd. 
«^/blatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  =  r^lapjJen.  «^boden, 
-s,  -[t],  m.  bot.  fröfäste,  '^decke,  -n,  f.  bot. 
fröskal.  ~eiweiss,  -es,  O,  n.  bot.  fröhvita. 
'^fisch,  -es,  -e,  vi.  fisk  till  fiskdammars  be- 
sättande. ~fluss,  -es,  O,  m.  med.  sädesflyt- 
ning.  'x^gehäuse,  -s,  -,  n.  bot.  fröhus.  ~hand- 
lung,  -era,  f.  fröhandel.  ~haut,  -e  f,  ./"•  bot. 
fröskal.  ~holz,  -es,  -er  t,  «•  fröträd.  ~hül- 
se,  -ra,/,  bot.  fröbalja.  ~kapsel,  -ra, /.  bot. 
kapsel,  fröhus.  ~kelch,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  frö- 
hylle.  ~kern,  -[e]s,  -e,  m.  kärna.  ~knospe, 
-n,  f.  bot.  fröämne,  fröknopp.  ~korn,  -[e].s-, 
-er  t,  ra.  frökorn,  frö.  ~krone,  -w,  _/'.  bot. 
fruktfjun.  'x/lappen,  -s,  -,  m.  bot.  hjärtblad. 
i^lode,  -ra, ./".  ur  frö  ei.  kärna  uppdragen  tel- 
ning. ~mantel,  -s,  -f,  vi-  boi.  fröhylle.  ~per- 
len,  f.  j)lur.  pärlfrö.  'v/pflanze,  -ra,  f.  bot. 
fröväxt,  fanerogam.  ~reis,  -es,  -er,  n.  = 
^lode.  ~schale,  -ra,  /".  bot.  fröskal.  ~schote, 
-n,  f.  bot.  (frö)skida.  ~schule,  -ra,/,  träd- 
skola.  ~staub,  -[e]s.  O,  m.  bot.  fTomjöl. 
~stein,  -[e]s,  -e,  m.  sten  i  stenfiuktci-.  ~stiel, 
-[e]s,  -e,  VI.  bot.  frösträng.  ~t[h]ier,  -[e]s, 
-e,  n.  med.  sädesdjur.  ~zapfen,  -s,  -,  vi.  bot. 
(frö)kotte. 

Sämerei,  -era,/,  aiiahanda  frön,  frösorter,  -han- 
del, -s,  O,  m.  fröhandel. 

samig,  a.  i  sms.  -fröig. 

sämisch,  a.  sämskad.  -gar,  a.  sämskad,  sämsk- 
garfvad.  -gerben,  -s.  O,  ra.  sämskgarfning. 
-gerber,  -s,  -,  m.  sämskgarfvare.  -leder,  -s.  O, 
ra.  sämskskinn.  -machen  =  -gerben. 

Samling,  -[e]s,  -e,  m.  ur  frö  uppdragen  växt. 

Sammel...  ex.  -becken,  -s,  -,  ra.  -behälter,  -s,  -, 
m.  bassäng,  -fleiss,  -es.  O,  m.  samlareflit. 
-geld,  -[e]s, -er,H..  insamlade  medel;  kollekt. 
-glas,  -es,  -er  f,  n.  -linse,  -ra,/,  konvex  lina. 
-name,  -ns,  -n,  m.  =  -wort,  -platz,  -es,  -e  t, 
m.  samlingsplats,  -punkt,  -\e\s,  -e,  m.  sam- 
lingspunkt, -stelle,  -ra,  /.  samlingsställe. 
-süri||um,-MTO[s], -era, «.sammelsurium,  -werk, 
-[e]s,  -e,  ra.  sammelverk,  samling,  ency- 
klopedi,  euci'kiopedisi:  handbok,  -wort,  -[ejs, 
-er  t,  ra.  gram.  kollektiv. 


*  äkta  sms.    F  familjürt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    »i«  sjOtcrm.    XX 


sammeln 


580 


Sattel 


sammellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  samla.  II.  Sich  ~ 
1.  samla  sig,  församla  sig.  2.  samlas.  3. 
samla  tankarne;  hämta  sig,  återvinna  fatt- 
ningen. III.  itr.  h.  samla;  göra  en  insamling. 

Sammet  se  2.  Samt. 

Sammler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  samlare,  sani- 
lerska.  -fleiss,  -es,  O,  m.  samlareflit. 

Sammlung,  -e?i,  f.  samlande,  samling. 

sammt  se  sa7nt. 

Samstag,  -[e\s,  -e,  vi.  lördag. 

1.  samt,  I.  adr.  ~  zind  sonders:  allesammans, 
samt  och  sj-nnerligen.  II.  prep.  n.od  dat.  nu-d, 
tillika  med. 

2.  Samt,  -[e]s,  -e,  m.  sammet,  -artig,  a.  sam- 
metslik, sammetslen,  -besetzt,  a.  garnerad 
med  sammet,  -kleid,  -[ej.s,  -er,  n.  sammets- 
klädning.  -pfote,  -n,  ./'.  sammetslen  tass. 
-weich,  -zärt,  a.  sammetslen. 

samten,  a.  1.  af  sammet,  sammets-.  2.  sam- 
metslen. 

sämtlich,  a.  samtlig. 

Samum,  -[»•],  O,  m.  samum. 

Sand,  -[e]s,  O,  m.  sand.  ^\\i\.  jmdm  ~  in  dii- 
Auyen  streuen,  J7ndn  auf  den  'n/  setzen.  : 
bringa  ngn  i  knipa,  i  förlägenhet,  -artig,  a. 
sandartad,  sandaktig.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  n. 
sandbad.  -banit,  -e  f,  /.  sandbank,  -berg, 
-[e]$,  -e,  m.  sandkulle,  sandbacke,  -boden, 
-s.  O,  m.  sandjord,  -biichse,  -«,./"•  sanddosa. 
-erz,  -es.  O,  n.  burg.  sanderts.  -fass,  -es,  -er 
t,  n.  sanddosa,  -irau,  -en,  f.  sandgumnia 
som  siujpr  sand.  -gegend,  -en,  f.  sandig  trakt. 
•glas,  -es,  -er  f,  n.  timglas,  san  dur.  -griess, 
-es,  O,  m.  sandgrus.  -grübe,  -n,f.  sandgrop. 
-grund,  -[e]s.  O,  m.  sandbotten,  -hafer,  -s,  O, 
m.  purrhafre  (Avena  strigosa).  -hase,  -n, 
-n,  m.  1.  hare  i  sandig  trakt.  2.  bom  i  kägel- 
spel, -haufe,  -ns,  -n,  m.  sandhög,  -hiigel,  -s, 
-,  TO.  sandkulle,  sandbacke,  -küchen,  -s,  -, 
m.  sandbakelse,  -mann,  -[ejs.  -er  t,  m.  1. 
sandgubbe  som  säljer  sand.  2.  F  Jon  Blund. 
-rohr,  -[e]s,  -e,  n.  sandrör  (Calamagrostis 
arenaria),  -sack,  -[e]s,  -e  f,  m.  sandsäck. 
•schiebt,  -en,  f.  sandlager,  sandhvarf. -stein, 
-[e]s,  -e,  TO.  sandsten,  -torte,-«./.  sandtårta. 
-ufer,  -s,  -,  n.  sandig  strand,  -uhr,  -en,  f. 
sandur,  timglas,  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  sandig 
väg,  sandgång,  -wuste,  -n,J'.  sandöken. 

Sandel,  -s,  -,  m.  sandelträd,  -holz,  -es,  O,  n. 
sandelträ. 

sandeliln,  -te,  ge-t,  tr.  strö  sand  på,  sandströ. 

sandilen,  -ete,  ge-et,  tr.  sanda. 

Sander,  -s,  -,  m.  gös  (Perca  lucioperca). 

sandig,  a.  sandig. 

sanft,  a.  mild,  stilla,  huld.  -mut[h],  0,f.  mild- 
het, saktmod.  -müt[hjig,  «.  mild,  saktmo- 
dig. -miit[h]igkeit  =  -rmit. 

Sänfte,  -n,f.  bärstol,  palankin.  -n...  Ex.  ~trä- 
ger,  -s,  -,  to.  bärstolsbärare. 

Sanftheit,  O,  /.  mildhet. 

sänftigllen,  -te,  ge-t,  tr.  lugna,  mildra. 


[  sänft[ig]lich,  adv.  sakta,  varsamt,  mildt. 
Sang,  -[e]s,  -e  f,  m.  sång. 
sangbär,  a.  sångbar. 

Sangbarkeit,   O,  /.  egenskap  att  vara  sångbar. 
Sänger,    -s,    -,   m.  ~in,  -nen,/,  sångare,  sån- 
gerska, -bund,  -[e]s,  -ef,  m.  sångarförbund. 
Sängeréi,  -en,  f.  sång,  sjungande. 
sängerhaft,  a.  sångar-,  sångares. 
Sängerschaft,  -en,  f.   1.  O,  sångares  sätt,  sån- 

garväsen.  2.  sångarskara. 
sanghaft,  a.  sångbar. 
sanguinisch,  a.  sangvinisk. 
Sanitåt,  O,  /.  sundhet,  -s...  Ex.  -v-behörde,  -», 
f.  hälsovårdsnämd,  sundbetsnämd.   'v-mäs- 
sig,  rt.  sund.  ~wesen,  -s.  O,  n.  hälsovård. 
sanitätlich,  a.  sanitär. 
sank,  rt.  4:^  tyngre  än  vatten. 
Sankt,  obftji.  a.  sankt. 

sanktionierlien,   -te,   -t,   tr.   sanktionera,  stad- 
[     fästa.  Sanktionierung,  _/". 

Sansculotte,  -n,  -n,  m.  sanskulott. 
I  Saphir,  -[e].s-,  -e,  m.  safir. 
I  Saphiren,  a.  1.  af  safir,  safir-.  2.  safirblå. 

Sappe,  -n,f.  ^  sapp. 
j  sapperlst,  sappermént  =  sacker... 
[  Sappéur,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  X  sappör. 
sapphisch,  n.  saffisk. 
Saracéne,  Sarazene,  -»,  -n,  to.  saracen. 
Sardelle,  -",./'.  zooi.  1.  sardin  (Clupea  pilchar- 
I      dus).  2.  sardell  (Engraulis  enchrasicholus). 
I      -n...  Ex.  ~brühe,  -",/.  sardin-,  sardellsåa. 
'  Sardine  =  Sardelle  1. 

I  Sarg,    -[e]s,    -e  f,  m.  likkista,   -tuch,  -[ejs,  -er 
t,  «•  bårduk. 
Sarge  se  Zarge. 
i  Sarkäsmiius,  -ws,  -en,  m.  sarkasm. 
\  sarkastisch,  a.  sarkastisk. 
j  Sarkophag,  -[ej-s  -e,  m.  sarkofag. 
I  Sass[e],  -C",  -CM,  m.  invånare. 
Sassenschaft,  -en,  f.  en  orts  samtiige  invånare. 
Satan,  -.-%  -e  (^iiv.  -  -  -),  m.  satan,  djäf vul,  sate.  -s... 
Kx.  -abraten,  -s,  -,  to.  ~brut,  -e;;,y.  galgfogel. 
I  satanisch,  «.  satanisk. 
'  Satellit,  -en,  -en,  ni.  astron.  drabant. 
■  satinierllen,  -te,  -t,  tr.  O  satinera. 
i  Satire,  -n,  f.  satir. 
I  satirisch,  a.  satirisk. 

satt,  a.  1.  mätt,  otörstig,  nöjd,  belåten;  mät- 
,  tad.  Sich  an  etw.  (dat.)  ~  sehen:  se  sig  mätt 
på  ngt.  Sich  ~  lachen  :  skratta  nog,  skrat- 
ta sig  belåten.  Etw.  (ack.  ei.  gen.)  ~  Aaie«: 
vara  trött  på  ngt,  etto.  ~  bekommen  ei.  etw. 
(ack.  el.  gen.)  '>.'  werden:  blifva  trött  på  ngt, 
~  hal'  ich  gelebt:  jag  har  lefvat  nog.  2.  % 
mättande,  riklig,  -blau,  a.  djupblå. 
Satte,  -n,f.  mjölkbunke. 

Sattel,  -s,  "t,  TO.  1.  sadel.  2.  stall  pi  stningin 
strumeut.  -baum,  -fejs,  -e  t.  »«•  sadelbom. 
-bogen,  -s,  -,  m.  sadelbåge.  -decke,  -n,  /. 
sadeltäcke,  schabrak,  -fest,  a.  sadelfast. 
-gurt,  -[e]s,  -e,  m.  sadelgjord.  -kissen,  -s,  -, 


O    saknar  plnr.    f  bar 


f»'.  transitivt,    itr.  Intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  s<!n  till  hjälpverb. 


satteln 


581 


saufen 


71.   sadeldyna,  sadelputa.  -knöpf,  -[ejs,  -e  f, 

m.   sadelknapp,    -tasche,   -w,  /.   s;idclficka. 

-zeug,  -[c]«,  0,  «.  sadclniundering. 
sattellln,    -te,    <je-t,    tr.    sadla.    Biiai.    gesatuU 

sein:  vara  resfiirdig. 
Sattheit,  0,/.  mätthel,  mättnad. 
sättig,  a.  mättande,  mäktig. 
sättigllen,  -te,  ge-t,  I.  Ir.  och  sich  ~  miftta  (sig), 

tillfredsställa.    II.   itr.   h.   vara   mättande, 

mäktic.  Sättigung,/. 
Sattiglteit,  Sättigl<eit  =  Sattheit. 
Sattler,  -s,  -,  m.  sadelmakare. 
Sattlerei,    -en,  f.    1.    0,   eadelmakareyrke.  2. 

sadelmakareverkstad. 
sattsam,  a.  tillräcklig,  nogsam. 
Satyr  (»rv.  -  -'),  -[e]s  ei.  -[e]«,  -[e]nv.\.-e,m.  satyr. 
Satz,    -es,  -e  f,  m.  1.  sats,  a)  ansats,  språng, 

b)  bottensats,  c)  antal  sammanhörande  saker,  t.  ex. 

ein    ~    Gewichte;  uppsättning,  garnityr,  d) 

liil  en  blandning  hörande  ingredienser,  e)  gram.,  log., 
mal.,  f)  mus.,  g)  lusats  i  spel.  2.  det  som  vid  en 
l.ju.liiiug  Iramsilttes    för  gästerna;  traktering,  kalas. 

3.  taxa,  bestämdt  pris,  bestämd  mängd, 
ration,  t.  ex.  bei  diesem  Kaufmannne  hat 
alles  seinen  bestimmten  'x/,  zwei  Tassen  sind 
mein  /x/.  4.  hvad  man  dricker  i  ett  drag; 
klunk.  5.  hvad  man  blåser  på  en  gång  på 
ett  blåsinstrument;  hornlåt,  hornsignal.  6. 
boktryck.  Sättning.  7.  jur.  af  en  advokat  till 
rätten  inlemnad  skrift.  8. uppsättning,  iipp- 

Ställning  .if  räkneexempel.  9.  besättning  af  en 
fiskdam;  yngcl.    10.   kull  af  ungar.    -baU,  -[e]s,  O, 

m.  gram.  Satsbyggnad,  -fehler,  -s,-,m.  boktryck. 

sättfel,    tryckfel,   -fisch,  -es,  -e,  m.  sättfisk. 

-hase,  -n,  -n,  m.  harhona.  -lehre,  -n,  f.  gram. 

sat.slära.    -schritt,    -en,  f.  =  Satz    1.    -teich, 

-[e]s,    -c,    m.    fiskdam.   -t[h]eil,  -[(']■',  -e,  m. 

gram.  satsdel.  -wage, -«,/.  vattenpass,  -weide, 

-«,  y.  sättkvist  af  pil.   -weise,  adv.  satsvis. 
Satzung,    -en,  f.   stadgande,  föreskrift,  sats, 

beslut. 
Sau,   -e  t  o<=h  -en,  f.  dim.  Såuchen,  -lein,  1.  so, 

Bugga,  svin.  2.  F  bläckplump.  3.  F  fel,  bock. 

4.  F  skrapa,  snubbor.  5.  studentspr.  tur,  flax. 
•arbeit,  -en,  f.  F  1.  osnyggt  arbete.  2.  trött- 
samt arbete,  -beller,  -s,  -,  m.  jäg.  vildsvins- 
hund, -bohne,  -n,  f.  bondböna.  -braten,  -s, 
-,  m.  grisstek,  vildsvinsstek,  -bruch,  -[e]s, 
-e  t,  "»•  jäg.  af  vildsvin  uppbökadt  ställe. 
-finder  =  -beller.  -glocke.  O,/.  P  Die  ~  liiu.- 
len  :  vara  grof kornig,  ekivok.  -grob,  a.  Pgrof. 
-hatz,  -en,  -hetze,  -n,  f.  vildsvinsjagt.  -hirt, 
-en,  -en,  m.  svinherde,  -jagd  =  -hatz.  -keri, 
-[e]s,  -e,  m.  P  snusker.  -koben,  -,?,  -,  m.  af- 
plankning  för  svin.  -lache,  -n,  f.  pöl  i  hvil- 
ken  svin  vältra  sig.  -leben,  -s,  O,  n.  P  FAn  ~ 
führen:  föra  ett  oregelbundet,  liderligt  lif. 
-massig,  a.  osnygg,  grisaktig,  -mensch,  -en, 
-en,  m.  snixsker.  -mutter,  -f,  /.  grissugga. 
-nest,  -[e]s,  -er,  n.  P  snuskigt  ställe,  smuts- 
håla, håla.  -russel, -«,-,?«.  svintryne.  -spiess. 


-es,  -e,  m.  vildsvinsspjut.  -stall,  -[e]s,  -«  f, 
m.  svinhus,  -wetter,  -s,  O,  n.  P  ruskigt  väder, 
hundväder.  •wirt[hjschaft,  -en,  f.  P  svineri. 

sauber,  a.  1.  snygg  ofta  iron.,  renlig,  prydlig, 
nätt.  2.  försigtig,  varsam. 

Sauberkeit,  O,  /.  snygghet  m.  m.  se  föreg. 

säuberlich  =  sauber. 

säuberlln,  -te,  ge-t,  tr.  rengöra,  putsa,  fäia._ 
Säuberung,  /. 

Sauce,  -n,/.  sås. 

Sauciére,  -n,f.  såsskål,  spilkuni. 

Sauctschen,  -s,  -,  n.  en  art  små  korfvar. 

saullen,  -te,  ge-t,  P  I.  itr.  h.  1.  vara  smutsig, 
snuskig.  2.  vara  oanständig,  ekivok.  II.  tr. 
och  sich  ~  smutsa,  svina  ned  (sig). 

sauer,  I.  a.  1.  sur,  t.  ex.  '\je  Kirschen,  ^^e  Milch; 
biidi.  ~  aussehen,  ein  f^es  Gesicht  machen : 
se  sur  ut,  göra  sura  miner.  2.  ~e»'  Boden: 
vattensjuk  mark.  3.  ~er  Wind:  fuktig  vind, 
blåst  med  regn,  vidrig  vind.  4.  tnng,  mödo- 
sam, svår,  besvärlig,  bitter.  Jmd ni  das  Le- 
hen ~  machen:  förbittra  lifvet  för  ngn.  Das 
Sprechen  wird  mir  r^  talandet  tröttar  mig. 
Es  .rieh  'x/  loerden  lassen:  ej  spara  ngn  mö- 
da. II.  -s,  -,  n.  1.  0,  syra.  2.  kokk.  med  ät- 
tika tillagade  fogelkrås.  -ampfer,  -s,  -,  m. 
ängsyra,  surbill  (Eumex  acetosa).  -braten, 
-s,  -,  m.  Burstek.  -brunnen,  -s,  -,  m.  surbrunn. 
-dorn,  -[eis,  -e[7»],  m.  surtorn,  berberis  (Ber- 
beris vulgaris),  -fleisch,  -es,  0,  n.  med  ät- 
tika och  olja  tillagadt  kött.  -käse,  -s,  -,  m. 
surmjölksost.  -kirsche,  -n,  f.  surt  körsbär. 
-klee,  -[e].';,  0,  m.  harsyra  (Oxalis  acetosel- 
la).  -kohl,  -[e~\s,  0,  m.  -kraut,  -[e]s,  0,  n.  sur- 
kål, -milch,  0,  /.  snr  mjölk,  -sichtig  =  -töp- 
fisch. -Stoff,  -[e]i-,  0,  m.  syre.  -süss,  a.  söt- 
sur.  -teig,  -\_e]s,  -c,  m.  surdeg,  -topf,  -[e].?, 
-e  t,  m.  ättikskruka;  F  biidi.  knarrig,  grälig 
person,  brumbjörn.  -töpfisch,  a.  F  knarrig, 
grälig. 

Sauerei,  -en,  f.  F  svineri,  smuts,  snusk,  oan- 
ständighet. 

säuerlich,  a.  syrlig. 

Säuerlichkeit,  o,/,  syrllghct. 

Säuerling,  -\e\s,  -e,  m.  1.  surbrunn.  2.  surt 
vin.   3.  a)  surbill,  b)  berberis,  c)  surapel. 

sauerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  surna,  ordspr. 
was  nicht  sauei-t,  das  süsst  nicht:  det,  som 
ej  kostat  möda,  bereder  ej  verklig  fröjd. 

sauerlln,  -te,  ge-t,  tr.  syra,  göra  sur.  Säue- 
rung,/. 

Sauf...  Kx.  -aus,  -,-[se],  -böld, -[ejs, -e,  w».  suput, 
supare,  drinkare,  -bruder,  -s,  -f,  m.  sup- 
bröder, -gelag,  -[e]s,  -c,  n.  suplag,  supgille. 
-gesellschaft,  -en,  f.  supsällskap,  -gier.  O,/, 
begifvenhet  på  starka  drycker.  -Hed,  -\e\s, 
-er,  n.  supvisa.  -lustig,  a.  begifven  på  star- 
ka drycker,  -sack,  -[ej-s,  -e  f,  m.  =  -aus. 
-schuld,  -en,  f.  supskuld.  -Schwester,-«,/. 
suplolla. 

saufen,  säv,f{s)t,  soff,  söffe,  gesoffen,  sauf\e\. 


akta  Ems.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  brukUgt.    O  teknisk  term.    i»  ^öierm.   i^  militärisk  term. 


Säufer 


Schabernacken 


ir.  och  itr.h.  om  cäjur:  dricka,  om  människor:  dricka 
omåttligt,  P  supa. 

Säufer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  supare,  suput, 
drinkare,  suplolla,  -nase,  -n,  f.  bränvins- 
näsa.  -Wahnsinn,  -[e]s,  0,  m.  fyllerigalen- 
skap. 

Sauferei,  Säuferei,  -en,  f.  1.  0,  superi.  2.  sup- 
lag, supgille. 

säufisch,  a.  begifven  på  starka  drycker. 

Säufling,  -[c].*!,  -c,  m-  drinkare. 

Saug...  Ex  -ferl<el,  -s,  -,  m.  digris.  -flasclie,  -n, 
/.  diflaska.  -heber,  -s,  -,  m.  häfvert.  -I<alb, 
-[e]s,  -er  t,  «•  dikalf.  -mal,  -[e]s,  -e  fi.  -er 
t,  n.  märke  efter  sugning,  -pumpe,  -»,,/'■ 
sugpump.  -russel,  -s,  -,  m.  sugrör  hos  insekter. 
-warze,  -«,./".  bröstvårta,  -werk,  -[c].';,  -e,  n. 
sugverk. 

Säug...  Ex.  -amme,  -n,f.  amma.  -e...Ex  ~l[h]ier, 
-[e].^,  -e,  n.  däggdjur.  ~zahn,  -[e].'^,  -c  t>  '»■ 
mjölktand. 

saugllen,  -s<,  sor/,  .s-oV/c,  (jeaoijen  ocii  *  -<<%  .'/e-/!, 
-[<;],  <7'.  orh  Ur.  h.  1.  suga.  2.  dia.  3.  *  = 
roij. 

Säugllen,  -/!c,  //e-<,  <r.  amma,  gifva  di,  gifva 
bröstet  åt. 

Sauger,  -.«,  -,  w.  1.  ~in,  -ven,/,  en  som  su- 
ger. 2.  di  ande  unge,  i  sht  dilani.  3.  sugfisk. 
4.  slang  på  en  sugflåska. 

Säuger,  -.s,  -,  m.    1.  =  Sauger  2.  2.  däggdjur. 

Säugerin,  -nen,  f.  amma. 

Säugling,  -[e].s  -f.  '"•  1-  dibarn.  2.  ympkvist. 
-s...  Ex.  ~bewahransta!t,  -en,  '^krippe,  -»,/. 
barnkrubba  för  dibarn. 

sauhaft  -=  säuisch. 

Sauh[aftigk]eit,  O,  /.  sviueri,  snusk,  oanstän- 
dighet. 

sauisch,  säuisch,  a.  grisaktig,  smutsig,  snu- 
skig, oanständig. 

Säule,  -n,/.  1.  pelare,  kolonn,  stolpe,  stötta, 
stöd.  2.  stod.  3.  stapel,  -n...  Ex.  ~füss,  -es, 
-e  t,  m.  pelarfot.  ~gang,  -[e]s,  -e  f,  m.  pelar- 
gång. ~getragen,  a.  buren  af  pelare.  ~halle, 
-71,/.  1.  portik.  2.  pelarsal.  ~heilige(r),  (artj 
böjn".)?»..  pelarhelgon.  ~knauf, ~k[n]opf, -H-s-, 
-c  t,  w-  pelarhufvud,  kaiMtiU.  ~ordnung,  -en, 
/.  pelarordning.  ~reihe,  -n,  /.  p<;larrad. 
~schaft,  -[«].?,  -e  t,  in-  pelarskaft.  ~stein, 
-[e]s,  -e,  7».  basalt.  ^Stellung,  -en,  /.  = 
zweite.  ~stuhl,  -\e\s,  -e  t,  m.  fotställning, 
sockel.  ~weite,  -n,  /.  afstånd  mellan  pe- 
lare. 

säulig,  a.  1.  pelarformig.  2.  försedd  med  pe- 
lare, i  Kht  i  sms..  t.  ex.  acht'^  med  åtta  pelare, 
hoch'^  med  höga  pelare,  dicTc^  ei.  engi^ 
med  tätt  .stående  pelare. 

Saum,  -[e]s,  -c  t,  '»•  1-  fåll,  kant,  rand,  bryn. 

2.  plur.  äfv.  -,  börda,  last  fur  ett  lastdjm-  oeh  (l:ir- 
efter    efter    ort   och  tid  varierande  mfitt  och  vigt.    -esel, 

-s,  -,  m.  packåsna.  -naht,  -ef,/,  kantsöm, 
fåll.  -pfad,  -[ej-s  -c,  7«.  stig  för  lastdjur. 
-pférd,   -le\s,    -e,   -ross,  -es,  -e,  «.  packhäst. 


-sattel,  -s,  -t,  m.  packsadel,  klöfsadel.  -selig 
so  nedun.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  lastdjur. 

saumilen,  vani.  säumllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  kan- 
ta, fålla.  2.  a)klöfja,  b)  lägga  (klöf)sadel  på, 
sadla,  lasta  lastdjur.  II.  itr.  h.  ocbsich  ~  dröja, 
töfva,  rara  långsam,  söla.  Säumung,  _/. 

Säumer,  vam.  Säumer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/.  1. 
en  som  kantar,  fållar.  2.  en  som  forslar 
laster  på  lastdjur,  klöfjare.  3.  långsam  per- 
son, solare,  sölhans. 

Säumeréi,  -en,/.  1.  klöfjande.  2.  söl. 

saumhaft,  säumig,  n.  långsam,  senfärdig,  lik- 
giltig, trög,  lat. 

Säumigkeit,  O,/,  långsamhet  m.  m.  se  föreg. 

Säumnis[s],  -.<e,  /.  -ses,  -.w,  n.  1.  =  rorcg.  2. 
dröjsmål,  uppskof. 

Saumsäl,  O,/.  -[e]s,  O,  «.  =  Sätimigkeit. 

Saumselig(keit)  =  Säumig{keif). 

Säure,  -",./'.  syra;  biidi.  bitterhet,  sarkastiskt 
sätt.  -bildend,  a.  som  bildar  syra. 

Sauregiirkenzeit,  O,  /.  död  säsong,  död  som- 
mar, affärslös  tid. 

Saus,  -es,  O,  m.  1.  sus,  susnlng.  2.  /?«  vollen 
~  cl.  in  ~  vnd  Schmaus  el.  in  ~  und  Braus: 
i  sus  och  dus. 

Sause...  Ex.  -braus,  -es,  -c,  m.  en  som  lefver 
i  sus  och  dus.  -laut,  -[e].s-,  -e,  m.  gram.  frika- 
tiva,  s-ljud.  -wein,  -[e]s,  -e,  ni.  musserande 
vin,  champanj.   -wind  se  Brausewind. 

Säusel,  -s,  -,  TO.  sakta  sus,  susning. 

säusellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  via  ortmrändring  s. 
sakta  susa.  II.  tr.  susa,  med  sitt  sus  åstad- 
komma ngt,  t.  ex.  jmdn  in  Schlummer  ~ 
söfva  ngn  med  sitt  sus. 

sausllen,   -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  vid  ortfor 

ändring  S.  SUSa.    II.  se  säusehl  II. 

Sauser,  -s,  -,  m.  =  Sausehraus,  -laut,  -viein. 

Savoyårde,  -n,  -n,  Savöyer,  -.<;,  -,  m.  eavojard. 

Sbirre,  -n,  -n,  vi.  sbirr,  italiensk  polisbetjänt. 

Scene,  -n,/.  scen. 

Scenerie,  -en,/,  sceneri. 

scenisch,  n.  scenisk. 

Scepter  se  Zepter. 

sch,  interj.  sch  !  hysj ! 

Schaar  se  Schar. 

Schabbes,  -,  -,  m.  judct.vska.  sabbat. 

Schablle,  -en,  /.  1.  zooi.  a)  mått,  mal,  b)  kac- 
kerlacka,  c)  gråsugga.  2.  ©  verktyg  att  skarva 
med  SS.  skafjärn,  skafknif  m.  m.  3.  afv.  Schabe, 
kliande  hudutslag,  skabb,  skorf.  -[e]...  me.st 
O  Ex.  ~eisen,  -.■:,  -,  «.  skafjärn.  ~messer,  -s, 

-,  n.  skafknif.   ~WOlle,  O,/.  skafuU. en... 

Ex.  ~gift,  -[e]s,  -e,  n.  gift,  medel  mot  m:\\. 

schablien,  -te,  ge-t,  tr.  skafva,  skrapa. 

Schaber,  -s,  -,  to.  1.  skafvare,  skrapare.  2.  ® 
skrapa,  skafjärn.  3.  gnidare,  girigbuk. 

Schabernack,  -[e]s,  -e  ci.  -s,  m.  1.  putslustig 
tomte,  person  som  gör  spratt.  2.  spratt, 
puts.  .fmdm  zum  ~  till  ngns  förargelse. 

schabernackllen,  -te,  ge-t,  tr.  Jmdn  ~  spela  ngn 
ett  spratt. 


nljud.    tr.  transitivt,    itr. 


litivt  verb.    II.  har  hahm,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


sohabernackisch 


ii83 


schäferlich 


schabernackisch,    schabernäckisch,    a.   full   af 

spratt,  putslustig,  retsam. 
schäbig,    a.   1.  skoifvig,  skabbig.  2.  afskafd, 

afnött,  sliten,  gammal,  dålig,  usel.  3.  girig, 

snål. 
Schäbigkeit,   O,  _/'.    1.    uselhet,    slitet,    nselt 

skick.  2.  snålhet,  gnideri. 
Schablone,  -w,  f.  schablon,  -n...  kx.  '^^massig, 

a.    schablon-,    maskinmässig,    «x/zeichnung, 

-en,  f.  ritning  efter  schablon. 
schablonierllen,  -te,  -t,  tr.  rita  efter  schablon. 
Schabracke,  -n,/.  schabrak. 
Schäbsel,  -s,  -,  n.  afskaf,  afskrap,  skafspån. 
Schach,   -[e].'!,   -e   ei.  -s,  I.  m.  se  Schah.  II.  n. 

I.  schack,  schackspel,  schackbräde.  ~  devi 
Könige!  schack!  ~  bieten:  schacka.  2.  kva- 
drat, ruta.  -aufgäbe,  -n,f.  schackgåta.  -brett, 
-[e]s,    -er,  n.   schackbräde,  -feld,  -[e]s,  -er, 

II.  schackruta,  -figur,  -en,  f.  schackpjes. 
-förmig,  a.  schackbrädesformig,  schack- 
spelsrutad.  -matt,  a.  schackmatt.  -weise, 
adv.  schackbrädesformigt.  -zug,  -\e\s,  -e  t, 
ra.  schackdrag. 

schachllen,  -te,  ge-t,  tr.  dela  i  schackrutor. 

Schacher,  -st.  O,  ?».  schackrande.  -handel  = 
Schacher,   -jude,  -n,  -n,  m.  schackerjude. 

Schacher,  -,«,  -,  m.  1.  röfvare,  mördare.  2. 
skälm,  stackare,  -kreuz,  -es,  -e,  n.  gaffel- 
kors. 

Schacherei,  -en,  f.  schackreri,  schackrande. 

Schach  [ejrer,  -s,  -,  m.  schackrare. 

schacherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  schackra. 

Schacht,  -[e]s,  -e  [f],  m.  aim.  Schächtchen, 
-lein,  1.  bärg.  schakt.  2.  djup,  klyfta,  håla. 

Schachtel,  -«,  /.  aim.  Schächtelchen,  Schächte- 
lein, 1.  ask.  2.  F  alte  ~  gammal  käring. 
•boden,  -s,  -[t],  m.  askbotten,  -deckel,  -s,  -, 
m.  asklock.  -halm,  -[e].«,  -e,  m.  hot.  fräken 
(Equisetum). 

schächtllen,  -cte,  ge-et,  tr.  slagta  efter  judisk  ntus. 

Schächter,  -s,  -,  m.  judisk  slagtare. 

Schadlle,  -en,  -en,  m.  se  2.  Schaden,  -los,  n.  ska- 
deslös, -lösigkelt,  Q,f.  skadeslöshet. 

Schädel,  -s,  -,  m.  hufvudskål.  -gestalt,  -en,  f. 
hufvudskålens  form.  -bohrung,  -en,  f.  med. 
trepanation.  -Stätte,  -n,  f.  hufvudskalle- 
plats. 

i.  SChadllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  ska.da,  jmdm  : 
ngn.  [flff.s-]  schadet  nichts:  det  gör  ingen- 
ting. Das  schadet  ihm  nichts:  det  skadar 
honom  ej,  är  rätt  åt  honom. 

2.  Schaden,  -s,  -f,  m.  skada,  afbräck,  förlust. 
Es  soll  dein  ~  nicht  sein:  det  skall  du  ej 
behöfva  ångra.  Sich  seines  ~s  erholen  ei. 
seinem  ~  wieder  nachkommen:  taga  sin  ska- 
da igen,  repa  sig  efter  sin  förlust.  ~  ha- 
ben el.  leiden  ei.  machen:  lida,  göra  en  för- 
lust. Jmdm  ~  thun  ei.  zufügen:  skada  ngn. 
Jmdn  in  ~  bi-ingen  ei.  stürzen:  förorsaka 
ngn  förluster,  mit  ~  verkaufen :  sälja  med 
förlust,  zu   ~   kommen:  komma  till  korta, 


lida  förluster.  Sich  ~  thun:  göra  sig  illa. 
-ersatz,  -es,  -e  f,  m.  skadeersättning,  -freu- 
de.  O,  /.  skadeglädje,  -froh,  a.  skadeglad. 
-lust  =  -fretide.  -rechnung,  -Schätzung,  -en, 
f.  taxering,  värdering  af  en  skada,  jfr 
Schade. 

schadhaft,  a.  skadad,  bristfällig. 

Schadhaftigkeit,  ö,/.  skadadt  tillstånd,  brist- 
fällighet. 

schädig  =  schadhaft. 

schädigllen,  -te,  ge-t,  tr.  skada. 

Schädiger,  -s,  -,  m.  en  som  skadar  ngn  ei.  ngt, 
vedersakare,  fiende. 

Schädigung,  -en,  f.  skadande,  skada. 

schädlich,  a.  skadlig. 

Schädlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  skadlighet.  2.  skad- 
lig sak,  skadligt  medel. 

Schaf,  -[e]s,  -e,  n.  dim.  Schäfchen,  -lein,  1.  får, 
fåra.  Biiai.  sein  Schäfchen  scheren  ei.  ins 
Trockne  bringen:  draga  sig  med  vinst  ur 
spelet,  skydda  sig  mot  förlust,  draga  nytta 
af  omständigheterna,  sko  sig.  2.  Das  Meer 
hat  Schäfchen:  det  går  hvita  gäss  på  sjön, 
sjön  går  hvit.  3.  i  sht  dim.  fjädermoln,  -blatter 
=  -pocke.  -bock,  -[e]s,-ef,m.  bagge,  -bremse, 
-ß,  y.  får  styng  (CBstrus  ovis),  -feil, -[c].s, -e, 
n.  fårskinn,  -fleisch,  -es,  0,n.  fårkött.  -garbe, 
•n,f.  bot.  röllika  (Achillasa).  -gras,  -es.  O,  n. 
fårsvingel  (Festuca  ovina),  -hirt,  -en,  -en, 
m.  fårherde,  -bürde,  -n,  f  fårfålla,  -husten, 
-.'••,  O,  m.  torrhosta,  -käse,  -s,  -,  m.  fårost. 
-lamm,  -[e]s,  -er  f,  n.  tacklam.  -leder,  -s.  O, 
n.  fårskinn,  -ledern,  a.  af  fårskinn,  får- 
skinns-,  -massig,  a.  fåraktig,  -meister,  -s,  -, 
m.  fårherde,  -milch.  O,  /.  fårmjölk,  -mist, 
-[e]s,  O,  m.  fårgödsel,  -mutter,  -\,  f.  tacka. 
-pelz,  -es,  -e,  m.  fårskinnspäls.  -pocke,  -n,f. 
fårkoppa,  -schere,  -n,f.  ullsax,  -schür,  -en, 
f  fårklippning.  -Schwingel,  -s,  O,  m.  =  -gras. 
-Stall,  -[e]s,  -e  f,  m.  färhus.  -stand,  -[e].?.  O, 
in.  (uppsättning  af)  får  på  en  egendom,  -trift, 
-en,  f.  fårbete.  -vieh,  -[e]*-,  O,  7i.  fårboskap. 
-weide,  -n,  f.  fårbete.  -wolle.  O,  /.  fårull. 
-zucht.  O,  /.  fårafvel,  fårskötsel,  -s...  v.k. 
~gesicht,  -[e]s,  -er,  n.  fårfysionomi,  /v-kopf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  fårhufvud,  fårskalle.  »..köp- 
fig,  a.  dum,  inskränkt.  '>.<kleider,  n.  plur. 
fårakläder. 

Schäfer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  fårherde,  her- 
de, herdinna,  ofta  poet.  -gedieht,  -[e]s,  -e,  n. 
herdedikt,  idyll,  -hund,  -[e].?,  -e,  m.  får- 
hund, -hiitte,  -n,  f.  -karren,  -s,  -,  m.  herde - 
hydda  på  hjul.  -leben,  -s,  O,  n.  herdelif. 
-Hed,  -[e]s,  -er,  n.  herdesång,  herdevisa. 
-mädchen,  -s,  -,  n.  herdeflicka,  herdinna. 
-pfeife,  -n,  f.  herdepipa.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n. 
herdespel.  -stab,  -[e]s,  -e  f,  m.  herdestaf. 
-tasche,  -n,f.  herdeväska. 

Schäferei,  -en,  f.  starre  fårhus,  schäferi. 

schäferhafl,  schäferisch,  schäferlich,  a.  herde- 
lik. 


äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  spräk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    «I«  sjOterm.    XX  militärisk  term. 


schaffen 


584 


Schande 


1.  schaffllen,  schuf,  schüfe,  ge-en,  -[e],  tr.  och 
itr.  h.  skapa.  Aus  nichts  ~  skapa  af  intet. 

2.  schaffllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  skaffa,  var.i 
verksam,  arbeta.  ~  dass:  laga  att.  Zti  ~ 
haben:  hafva  att  göra.  Jmdm  zu  ~  geben 
el.  machen:  skaffa  ngn  ngt  att  göra,  föror- 
saka ngn  hufradbry.  Das  schaß't:  det  hjäl- 
per. Nichts  ~  ingenting  uträtta.  Etiu.  fer- 
tig ~  laga  att  ngt  blir  färdigt,  den  Brief 
zur  Post  ~  laga  att  brefvet  kommer  på 
posten.  Etw.  auf  die  ei.  bei  Seite  '\j  aflägsna, 
undanskaffa  ngt.  Jmdn  aus  dem  Wege  ei. 
aus  der  Welt  ~  förpassa  ngn  in  i  evig- 
heten. 

Schaffens...  ex.  -drang,  -[e]s,  O,  m.  längtan, 
lust  att  skapa,  att  verka;  arbetslust,  -lustig, 
o.  som  känner  lust  att  skapa,  att  verka. 

Schaffer,  -s,  -,  m.  skapare. 

Schaffner,  -s,  -,  m.  1.  förvaltare,  inspektor, 
iippsyningsman.  2.  konduktör. 

Schaffneréi,  -en,f.  förvaltareplats,  -bostad. 

Schaffnerin,  -nen,  f.  hushållerska. 

schäfhaft,  schafig,  schäfisch,  a.  fåraktig,  dum. 

Schafott,  -[«^J.s-,  -e,  n.  schavott. 

1.  Schaft,  -en,  f.  suff.  -skåp. 

2.  Schaft,  -[e].<,  -e  t,  m-  skaft,  stång,  handtag. 
SChäftlien,  -ete,  ge-et,  tr.  sätta  skaft  på,  skat- 
ta, skäfta.  Schaffung,/. 

schaftig,  schattig,  n.  i  sms.  -skaffad,  försedd 
med  B&  el.  så  hosk:ifradt  skaft,  t.  ex.  glatt'^  med 
slätt  skaft. 

Schah,  -[e].s,  -s  ci.  -c,  m..  schah,  konung. 

Schakal  '&u.  %  -  -'),  -[e]«,  -s  ei.  -e,  m.  schakal. 

Schake[l],  -n,f.  ring,  länk  i  en  ucdja. 

Schäker,  -.•;,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,f.  skämtsam, 
lekfull  person,  skämtare,  skalk,  gyckelma- 
kare.  2.  =  roij. 

Schakeréi,  -en,  f.  skämt,  lek,  spratt,  tokeri. 

schäkerhatt,  a.  skämtsam,  lekfull,  skalkaktig. 

schäkerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skämta,  skalkas, 
leka,  smekas. 

schal,  a.  fadd,  skäll,  smaklös. 

Schallie,  -en,/,  aim.  Schälchen,  1.  skal.  2.  pär- 
m(ar),  omslag.  3.  omsiuianrte  skaft,  handtag.  4. 
skål.  5.  Kalte  ~  kallskål.  -brett,  -[e]s,  -er, 
n.  -diele,  -n,f.  -holz,  -es,  -er  t,  -stück,  -[e],s 
-c,  n.  ©  ytbrädc,  yta.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  v. 
zooi.  skaldjur,  wand,  -c  t,  /•  brädfodrad 
vägg.    -en...    V.X.    ~frucht,  -c  t,  /•  skalfrukt. 

~gehäUSe,  -S,  -,  n.  skal  kring  blötdjur  m.  a. 

schalllen,   -te,  ge-t,  tr.  sätta  skal,  sätta  skaft 

på,  fodra,  brädfodra,  bekläda. 
schalllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  skala,  afskala,  barka, 

afbarka;  torfskära.  II.  Sich  ~  afskala  sig, 

fjälla  sig  i  sht  om  huden.  Schälung, /. 
Schalheit,  -en,  f  faddhet,  fadd  smak. 
schallg,   a.   försedd   med    ett  skal,  i  shi  i  sm.s., 

t.  ex.  dickr^  som  har  ett  tjockt  skal. 
Schalk,    -|e].'5,  -e  [t],  »n-  skalk,  skälm.  -S...  ex 

'>.<auge,    -.«,    -n,  n.  1.  ondt,  ondskefullt  öga. 

2.  skälmskt  öga.  'v.freund,  -[e]s,  -e,  m.  falsk 


vän.  '>»knecht,  -[e]s,  -e,  m.  otrogen  tjänare. 
~narr,  -en,  -en,  m.  narr,  hofnarr.  '^streich, 
-[e].?,  -e,  m.  skälmstycke. 

Schalkeréi,  -en,f.  1.  ondska;  skurkstreck.  2. 
I      skalkaktighet,  skälmstycke. 

schalkhaft,  schalkig,  schalkisch,  a.  1.  ondske- 
full. 2.  skalkaktig,  skälmsk. 

Schalkh[aftigkjeit,  -en,  /.  1.  ondska,  list.  2. 
j  slughet.  3.  skalkaktighet,  skälmstycke, 
skälmskt  sätt. 

Schall,  -[e]s,  -e  [t],  to.  1.  skall,  ljud,  klang. 
2.  rop,  rykte,  -boden,  -s,  -[t],  m.  resonans- 
botten, -gelächter,  -s,  -,  n.  skallande  skratt, 
gapskratt,  -horn,  ■[e]s,  -er  i,  n.  1.  skalmeja. 
2.  basun,  -lehre,  O,/,  läran  om  ljudet,  aku- 
stik, -loch,  -[e].s-,  -er  f,  n.  hål  i  resonans- 
botten, -rohr,  -[e]s,  -c,  n.  1.  språkrör.  2. 
blåsinstrument,  -stiick,  -[e].«,  -e,  n.  -trichter, 
-s,  -,  m.  mus  ljudtratt,  -welle,  -n,f.  ljudvåg. 
-wort,  -[e].s,  -er  f,  n.  Ijudhärmande,  onoma- 
topoetiskt  ord. 

schallllen,  -te,  ge-t  och  t  scholl,  schölle, grschnl- 
len,  itr.  h.  skälla,  ljuda,  klinga,  genljuda. 

Schalmei,  -en,  f.  skalmeja,  -bläser,  -*•,  -,  m. 
skalmejblåsare. 

schalméillen,  -te,  -t,  itr.  h.  blåsa  skalmeja. 

Schalotte,  -n.f.  schalottenlök. 

Schalt...  Ex  -Jahr,  -[e]s,  -e,  n.  skottår,  -monat, 
-[e]s,  -e,  w.  skottmånad.  -tag,  -[«]«,  -e,  m. 
skottdag. 

schaltlien,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  råda,  styra,  be- 
stämma. ~  und  walten:  styra  och  ställa. 
Schaltung,  /. 

Schalter,  -s,  -,  m.  1.  en  som  styr  och  ställer, 
den  bestämmande,  herre,  husbonde.  2.  afv. 
-n,f.  dim.  Schalterchen,  Schältcrchen,  -lein, 
lucka  i  Taggen,  postlucka,  biljettlucka. 

Schaluppe,  -n,f.  i,  slup. 

Scham,  O,  /.  1.  blygsamhet;  blygsel;  skam. 
Aller  r^  bar  sein,  keine  ~  im  Leibe  haben: 
hafva  bitit  hufvudet  af  skammen.  2.  blygd, 
könsdelar,  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  med.  blygdben. 
-erregend,«,  väckande  blygsel,  -gefühl,  -[e^s, 
•e,  n.  känsla  af  blygsel,  -los,  a.  skamlös, 
oblyg,  -lösigkeit.  O,/,  skamlöshet,  oblyghet. 
-rot[hJ,  I.  a.  röd  af  blygsel.  II.  -[e]s,  O,  n. 
=  füij.  -rbt[h]e.  O,/,  blygselrodnad. 

Schämel  se  Schemel. 

schämllen,  -te,  ge-t,  I.  Sich  ~  [wege7i]  einer 
Sache  ei.  über  eine  Sache:  skämmas  för, 
blygas  öfver  ngt.  Sich  vor  jmdm  ~  skäm- 
mas inför  ngn.  II.  tr.  Sich  (dat.)  die  Augen 
aus  dem   Kopfe  ~  skämmas  ögonen  ur  sig. 

schamhaft,  a.  blygsam,  ärbar. 

Schämhaftlgkeit,  O,/,  blygsamhet,  ärbarhet. 

schamvielien,  -re,  -t,  tr.  i^  skamfila. 

schandbar,  «.  skamlig. 

Schandlle,    -en,   f.     {-en,     »rv.    i    gen.  dat.  sg.  i  vissa 

talesätt),  1.  skam,  vanära.  Seine  r^  an  etta. 
arbeiten:  arbeta  på  ngt  så  att  man  får 
skam    af   det.   ~    halber:  för  skams  skull. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  ha 


schänden 


Scharteke 


2.  Zu  ~n  werden,  machen:  blifva,  göra  om 
intet.  Sich  zu  <%<«  arbeiten:  arbeta  sig  för- 
ilerfvad,  öfveranstränga  sig,  sich  zu  ~«  he- 
ben: förlyfta  sig,  ein  Pferd  zu  ~n  reiten: 
spränga  en  h&st,  jmdn  zu  »s/ra  schlagen:  slå 
ngn  förderfvüd.  -bube,  -n,  -n,  m.  kanalje, 
skändlig  person,  -fleck,  -[e]s,  -e,  m.  skam- 
flilck.  -gebot,  -[e]s,  -e,  n.  skamligt <i&gt  bud. 
-gedieht,  -[e]s,  -e,  n.  nidvisa.  -geld,  -[e]s,  0, 
n.  spottstyfver.  -geselle  =  -biibe.  -kauf,  -[e]s, 
-e  t,  ni.  1.  skamligt  köp.  2.  köp  för  en  spott- 
styfver. -leben,  -s,  O,  n.  skamligt,  nesligt 
lif.  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  nidvisa.  -mal,  -[e]/;. 
-e  ti.  -ert,  «•  brännmärke,  skamfläck,  -maul, 
-fe].'!,  -er  f,  »?.  ond  tunga,  -name,  -?(.«,  -w,  m. 
öknamn,  -pfahl,  -[<'J>-,  -e  f,  -pranger,  -s,  -,  ?». 
skampåle,  -preis,  -c.--,  -c,  m.  röfvarpris.  -Säu- 
le, -n,  f.  =  -yj/a/i/.  -schritt,  -en,/,  smäde- 
skrift.  -that,  -en,  f.  skamlig  gärning,  ill- 
bragd.  -zunge,  -n,  f.  =  -maul. 

SChändllen,  -ete,  rje-ct,  tr.  1.  stympa.  2.  smä- 
da, skymfa.  3.  oskiira,  vanära,  vanhelga, 
skända.  Schändung, /. 

Schänder,  -s,  -,  m.  skändare  m.  m.  se  rercg. 

schänderisch,  «..  skändande,  vanhelgande. 

schändlich,  «.  skändlig,  skamlig,  gemen. 

Schändlichkeit,  -en,/,  skändlighet  m.  m.  se  rereg. 

Schank,  -[c].«,  -e  f,  m.  1.  utskänkning(srät- 
tighet).  2.  utskänkningslokal,  krog.  -ge- 
rechtigkelt,  -en,  f.  utskänkningsrättighet. 
-wirt[h],  -[e].5,  -e,  m.  krogvärd.  -wirt[h]- 
SChaft,  -en,  f.  värdshus-,  krogrörelse,  krog. 

Schanzlle,  -en,  f.  JüJ  skans.  Jn  die  "^  geben  ei. 
schlagen:  prisgifva,  sätta  på  spel.  Sms.  >S< 
-arbeit,  -en,  f.  -bau,  -[ejs,  -ten,  m.  skansar- 
bete, skansgräfning.  -bekleidung,  -en,/.  A 
skanskläde.  -gerät[h]  =  -zeug,  -gräber,  -s,  -, 
m.  skansgräfvare.  -korb,  -[e]s, -ef,»«,  skans- 
korg, -werk,  -[e]s,  -e,  n.  förskansning.  -zeug, 
-[ejs,  O,  n.  skanstyg. 

schanzllen,   -\es']t,   -te,  ge-t,   tr.  oci.  itr.  h.  för- 
skansa,    uppföra  förskansningar,  uppkasta 
till,  såsom  förskansning;  vara  på  fästnings- 
arbete; träla,  slita  ondt. 
j     Schanzer,  -s,  -,  m.  skansarbetare. 

i'  Schar,  -en,  f.  1.  skara.  2.  se  Pjlugschar.  -wa- 
che, -«,./'.  patrull,  -en...  ex.  ~führer,  -s,  -,  m. 
anförare  för  en  skara.  ~weise,  adv.  i  skaror. 

Scharb[e]...  e».  -brett,  -[c].?,  -er,  ra.  skärbräde. 

scharbllen,  -te,  ge-t,  tr.  skära  sönder  i  sm&  bitar. 

Schärbock,  -[e]s,  O,  m.  me<j.  skörbjugg. 

scharllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  samla  (sig)  i 
skaror. 

Schären,  phir.  skär,  skärgård,  -flotte,  -n,f. 
skärgårdsflotta. 

scharf,  schärfer,  schärfst,  a.  hvass,  skarp, 
t.  ex.  ~es  Messer,  ~e  Kanten,  r^er  Essig, 
~er  Verweis,  jmdn  ~  anlas.ten  :  skarpt  till- 
rättavisa ngn,  ~  begrenzt,  '^es  Gesicht: 
skarp  syn,  ~  schiessen,  ^^c  Zucht:  sträng 
disciplin,  jmdn   ~  nehmen:  behandla  ngn 


strängt.  »N/  hergehen:  gå  hett  till.  ~  betonen: 
starkt  betona,  -blick, -[ejs,  0.  "».  skarpblick. 
-eckig,  a.  som  har  skarpa  hörn.  -geladen,  a. 
skarpladdad.  -kantig,«. skarpkantig.  -klaulg, 
a.  som  har  skarpa  klor.  -richter,  -s,  -,  m. 
skarprättare.  -schmeckend,  a.  som  smakar 
skarpt,  -schuss,  -es,  -e  f,  m.  skarpt  skott. 
-schlitz,  -en,  -en,  m.  skarpskytt,  -sichtig,  a. 
skarpsynt,  -sichtigkeit.  O,  /.  skarpsynthet. 
-sinn,  -[e\s,  O,  m.  skarpsinne,  -sinnig,  a. 
skarpsinnig,  -zackig,  a.  som  har  skarpa 
spetsar. 

Schärfe,  -n,  f.  1.  hvasshet,  skarphet,  skärpa. 
2.  ägg,  (skarp)  kant,  (skarpt)  hörn.  3.  ngt 
för  smaken  skarpt,  syra,  beska. 

schärfllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  hvässa,  slipa,  bryna, 
t.  ex.  eine  Säge,  ein  Messer,  spetsa,  t.  ex.  die 
Klauen,  formera,  t.  ex.  eine  Feder,  einen 
Bleistift,  skärpa,  höja,  t.  ex.  das  Urteil,  das 
Gehör,  die  Strafe,  kokk.  göra  skarp,  pikant, 
t.  ex.  Saucen.  Ein  Pferd  »n/  brodda  en  häst. 
II.  Sich  ~  blifva  hvass,  skarp.  Schärfung,/. 

schärflich,  a.  litet  skarp. 

Scharlach,  -[e]«,  -e,  m.  och  "^  n.  1.  skarlakan, 
skarlakansfärg.  2.  skarlakansrödt  tyg.  3. 
skarlakansfeber,  -bäum,  -[e]s,  -e  f,  m.  -eiche, 
-n,  f.  skarlakansek  (Quercus  coccifera). 
-färbe,  -n,  f.  skarlakansfärg.  -färben,  a. 
skarlakansfärgad.  -fieber,  -s,  0,  n.  skarla- 
kansfeber. -rot[h],  a.  skarlakansröd. 

scharlachen,  a.  1.  skarlakansröd.  2.  af  skar- 
lakansrödt tyg. 

Scharlei,  -[e\s,  -e,  m.  skarlakansgräs  (Salvia 
Sclara3a). 

Scharmiltzel,  -s,  -,  n.  skärmytsel,  skärmyts-  • 
Ung. 

scharmiitzeilln,  -le,-l,itr.h.  1.  skärmytsla.  2.  F  afv. 
scharmutzierllen,  -te,  -t,  gnabbas,  byta  ord. 

Scharmützler,  -s,  -,  m.  skärmytslare. 

Scharnier,  -[e]s,  -e,  n.  gångjärn,  -band,  -[e]s, 
-er  t,  n.  gangjärnshalfva.  -Zirkel,  -s,  -,  m. 
vanlig  cirkel  med  gångjärn. 

Schärpe,  -n,f.  skärp. 

Scharpie  se  Charpie. 

Scharrlle,  -en,  f.  1.  skrapning,  krafsning.  2. 
skrapadt,  krafsadt  ställe.  3.  skrapa,  skrap- 
järn.  4.  afskrap.  -eisen,  -s,  -,  n.  skrapjärn, 
skrapa.   -fQSS  =  Kratzfuss. 

1.  scharrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  skrapa, 
krafsa,  rifva. 

2.  Scharren,  -s,  -,  m.  slagtar-  ei.  bagarbord, 
-stånd. 

Scharrer,  -s,  -,  m.  1.  en  som  skrapar,  krafsar, 
rifver.  2.  guidare,  girigbuk.  3.  hönsfogel. 

Scharte,  -n,  f.  1.  bräcka,  hugg  i  »ggcn  p&  äggj&m. 
2.  glugg  i  en  mor,  i  sht  skottlucka.  3.  Inskär- 
ning. 4.  i.ot.  skära  (Serratula). 

Scharteke,  -n,  f.  1.  gammal  bok,  lunta.  2. 
skräp.  -n...  F  ei.  ~händler,  -s,  -,  m.  anti- 
kvarisk bokhandlare,  ^jäger,  -s,  -,  m.  bok- 

VUrm  som  jagar  efter  gamla  rara  böcker. 


äkta  sms. 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    <i«  sjötcrm.    äx  mililärisk  term. 


schartig 


586 


schaudern 


schartig,  a.  1.  som  har  bräckor,  hugg  i  äg- 
gen. 2.  försedd  med  skottgluggar. 

Schartigkeit,  O,  f.  egenskap  att  ha  hräckor, 
hugg.  Die  ~  des  Messers:  bläckorna,  hug- 
gen i  knifven. 

Scharwénz...  se  Scherrvenz... 

scliassllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  tr.  bortköra,  bort- 
jaga. 

1.  scliattllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  1.  skänka, 
gifva,  kasta  skugga,  skugga,  beskugga; 
skymma.   2.  se  schattieren. 

2.  Schatten,  -.s  -,  m.  1.  skugga.  2.  skuggning. 
-bild,  -[e]s,  -er,  n.  1.  skuggbild.  2.  silhuett. 
3.  skugga,  fantom.  -fUrst,  -en.  O,  m.  skug- 
gornas furste,  -gäng,  -[e]s,  -e  f,  m.  skuggig 
gång.  -hut,  -[e].>-,  -e  \,  m.  hatt  som  skyggar. 
-könig,  -[e]s,  -e,  m.  1.  skuggkonung.  2.  skug- 
gornas konung,  -land,  -{e]s,  O,  7i.  1.  skug- 
gigt land.  2.  skuggornas  rike,  underjorden. 
-licht,  -[ejs,  O,  n.  mM.  ljusdunkel,  -los,  o. 
skugglös.  -reich,  I.  a.  skuggrik-  II.  -[e]s. 
O,  «.  skuggornas  rike.  -riss,  -es.-e.m.  skugg- 
bild, silhuett,  -seite,  -«,./'■  skuggsida,  -spiel, 
-[e]s,  -c,  «.  skuggspel,  -thal,  -[e^s,  -er  f,  n. 
skuggrik  dal.  -weit.  O,  /.  =  -reich  II.  -werk, 
-fe]«,  -e,  n.  skuggor,  skuggspel. 

schattenhaft,  a.  skugglik. 

schattierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  schattera,  skugga, 
nyansera.  II.  itr.  h.  och  sich  ~  gå  i  schat- 
tering,  lus  Graue  ~  gå,  stöta  i  grått. 

Schattierung,  -en,  _/'.  schattering. 

schattig,  a.  skuggig. 

Schatulle,  -n.  /.  schatull,  -n...  es:.  ~gelder,  n. 
plur.    furstes   inkomster,    civillista.    ~gut, 

-[e]s,   -er  f,  n.  kronogods  tin  regentens  nnderhlll 

Schatz,  -es,  -e  t,  m.  1.  skatt.  2.  smekord,  fäst- 
man, fästmö,  älskling,  gubbe,  gumma,  -amt, 
-[e]s  -er  f,  n.  räntekammare,  ränteri.  -frei, 
a.  skattfri.  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  skatt,  påla- 
ga, -gräber,  -s,  -,  m.  skattgräfvare.  -heben,  -,■!, 
O,  re.  skatt(er)s  sökande  och  lyftande,  -kammer, 
-n,  J".  skattkammare,  -kanzler,  -.«,  -,  m. 
fikattkammarkanslär.  -kasten,  -,«,  -,  m.  1. 
kassakista,  kista  ei.  skrin  med  dyrbarheter 
i.  2.  i  Bht  dim.  -kästchen,  -kästlein,  -s,  -,  «.  ss 
boktitel, Tåld  8amling,'urval ;  själaskatt,  -meis- 
ter,  -s,  -,  m.  skattmästare,  -pflichtig,  n. 
skattskyldig,  -schein,  -[e]s,  -e,  m.  anvis- 
ning på  statskassan. 

schätzbar,  a.  1.  värdefull,  värderad.  2.  upp- 
skattbar.  vani.  med  ncg.ition:  nicht  «x/  Oskattbar. 

Schätzbarkeit,  O,  /.  1.  värdefull  karaktär, 
värde.  2.  egenskap  att  vara  uppskattbar, 
att  kunna  taxeras. 

schätzten,  -[e>:]t,  -te,  ge-t,  tr.  beskatta;  brand- 
skntti.  plundra.  Schätzung,/. 

schätzllen,  -[e.'.■J^  -te,  ge-t,  tr.  taxera,  värdera, 
uppskatta,  skatta,  anse,  hålla  före,  tro,  t. 
ex.  (las  Fleisch,  den  Schaden,  den  Dichter, 
sich  glücklich,  etw.  für  eine  Ehre;  wie  alt 
<N»  Sie  ihn?  hur  gammal  tror  ni  honom  va- 


ra? Geschätzter  Freund!  ärade  vän!  Da» 
geschätzte  Ihrige :  eder  ärade  skrifvelse. 

schätzens...  k».  -wert[h],a.  värdefull,  värderik. 

Schätzer,  -5,  -,  m.  taxerings-,  värderingsman. 
'  Schätzung,  -en,  f.  taxering,  värdering. 

Schau,  -en,  f.  1.  beskådande.  Nur  zur  ~  die- 
nen: bara  vara  för  syns  skull.  Zur  ^  ste- 
hen:   vara    Utstäld    till    beskldande,  i  skådefönster. 

Zur  ~  tragen:  lägga  i  dagen,  föra  till  torgs, 
ståta  med.  2.  besigtning,  inspektion,  syn. 
3.  anblick,  syn,  vy.  4.  utställning.  5.  -t 
Die  Flagge  in  ~  h[e]issen:  hissa  flaggen  i 
schau,  -begierig,  a.  skådelysten.  -bröt,  -[e]s, 
-e,  re.  skådebröd,  -bude,  -n,  f.  marknads- 
stånd där  ngt  rorevisas.  -bühns,  -n,f.  skåde- 
bana, scen,  teater,  -essen,  -s,  -,  re.  skåde- 
rätt, -fenster,  -s,  -,  n.  skådefönster.  -fiihrilen, 
-te,  schaugefilhrt,  tr.  förevisa,  föra  till 
torgs,  lysa  med.  -gepränge,  -s,  O,  n.  ståt, 
festtåg,  -gericht,  -\_e]s,  -e,  re.  skåderätt,  -ge- 
riist,  -[e]s,  -e,  n.  1.  skådeställning,  scen.  2. 
katafalk.  3.  ställning  för  åskådare,  tribun, 
läktare,  -groschen,  -s,  -,  m.  skådepenning. 
-kreis,  -es,  -e,  m.  åskådarekrets,  -lust,  0,f. 
skådelystnad.  -lustig,  a.  skådelysten.  -meis- 
ter,  -s,  -,  711.  uppsyningsman,  inspektör. 
-münze,  -«,  /.  -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  skåde- 
mynt,  skådepenning,  -platz,  -es,  -e  f,  m. 
skådeplats,  -spiel,  -[eis,  -e,  n.  skådespel. 
-spieldichter,  -s,  -,  m.  dramatisk  författar^ 
-Spieler,  -.«.  -,  m.  ~in,  -nen,/.  skådespelar&. 
skådespelerska.  -Spielern,  *  itr.  h.  vara 
skådespelare,  spela  komedi,  -spielhaus,  -es, 
-er  t,  re.  teater,  -spielkunst.  O,/,  skådespe- 
larkonst, -stellllen,  -te,  schatigestellt,  tr.  ut- 
ställa, exponera,  skylta  med.  -Stellung,  -en, 

f.     utställning     till     beskädande.      -StUck,     -[e].f, 

-e,  n.  1.  till  beskådande,  såsom  skylt  ut- 
stäldt  föremål;  expositionsartikel.  2.  skå- 
despel. 3.  skådepenning,  -turnen,  -s.  O,  «. 
gymnastikuppvisning. 

Schaub,  -[eis,  -e  [t],  ni.  1.  halmkärfve.  2. 
fackla. 

schaubär,  a.  möjlig  att  beskåda,  att  se,  synlig. 

Schaube,  -«,/.  sid  drägt,  mantel,  talar. 

Schauder,  -s,  -,  m.  rysning,  -geschichte,  -re,  /. 
hemsk  historia,  spökhistoria,  -scene,  -",./'• 
hemsk  scen.  -voll  =  foij. 

schauderbar,  schauderhaft,  a.  ryslig,  hemsk, 
förskräcklig. 

Schauderhaftigkeit,  O,  /'.  ryslighet  m.  m.  se  rsreg. 

schauderig,  schauderlich  =  schauderhaft. 

SChauderlln,  -te,  ge-t.  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  komma 
att  rysa,  att  bäfva,  förskräcka,  t.  ex.  der 
Schrei  schauderte  durch  die  Herzen :  skri- 
ket kom  deras  hjärtan  att  bäfva,  eine  ~c/e 
Scene:  en  ryslig  scen;  opers.  es  schaudert 
mich  el.  mich  schnudert['.'!]  vor  etw.  (dat.): 
\  jag  ryser,  bäfvar  för  ngt.  2.  rysa,  bäfva, 
1  vor  etw.  (dat.),  über  sich  selbst  (ack.),  ob  der 
1      Gebärden:  för  ngt,   för  sig   själf,  för  åt- 


0    sakn 


t  har  omljud.    tr.  transitin,    itr,  intransitivt  Tcrb.    k.  har  haben,    S.  har  sein  till  bjälpverb. 


sohauen 


587 


Schein 


börderna.   II.   itr.   ».  med  bäfvan  röra  sig, 
fara. 
SChaullen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.   1.  skåda,  se. 
2.  besigtiga,  inspektera. 

1.  Schauer,  -.«.  -,  m.  'v.in,  -nei},  f.  1.  åskådare. 
2.besigtiiingsman,  uppsyningsman.  3.  siare. 

2.  Schauer,  -$,  -,  vi.,  n.  och  %  -n,f.  skjul,  lider, 
kur. 

3.  Schauer,  -s,  -,  m.  1.  Mt.  n.  och  %  -n,  f.  skur, 
by.  2.  sjukdoiiisiiufall,  paroxysm.  3.  rysning, 
fasa.  -anblick,  -[ej*-,  -e,  m.  hemsk,  ryslig 
anblick,  -bad,  -[e]s,  -er  f.  n.  spritdusch. 
-geflihl,  -[e].s-,  -e,  n.  hemsk  känsla,  rysning. 

-nacht,    -e   t.  /•    hemsk   natt.    -that,   -en,  f. 

hemsk    gärning,    illdåd,     -voll,     a.    ryslig, 

hemsk. 
schauerhaft,  schauerig,  schauerlich,  n.  hemsk, 

ryslig^ 
Schauerlichkeit,  -en,  f.  ryslighet,  hemskhet. 
schauerlln,    -te,  ge-t,   itr.  h.  1.  regna,  hagla  i 

skurar.    2.   rysa.    Opers.    es  schauert   mich  : 

jag  ryser. 
Schaufel,  -n.f.  dim.  Schauflein,  Schaufelchen, 

1.   skofvel.    2.   arblad;   ankarfly.    3.  skofvei- 

rormigt  horn  pi  aiare  älgar  och  dofhjortar.    4.  fram- 

tand  pi  hastar  och  hjortar,  -förmig,  a.  skofvel- 
formig.  -gehörn,  -geweih,  -[e]s,  -e,  n.  = 
Schaufel  .?.  -hirsch,  -es,  -e,  m.  mer  än  två- 
årig dofhjort.  -rad,  -[ejn,  -er  f,  n.  skofvel- 
hjul.  -stiel,  -[e]s,  -e,  m.  skofvelskaft. 

schaufellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  skofla. 

Schaufler,  -s,  -,  m.  1.  en  som  skoflar.  2.  = 
Sch  uufelh  irsch . 

schauflicht,  schauflig,  a.  skofvelformig. 

Schaukel,  -n,  f.  gunga,  -brett,  -[e]s,  -er,  n. 
gnngbräde.  -pferd,  -[e].s,  -e,  n.  gunghäst. 
-stuhl,  -[e].'!,  -e  t,  m.  gungstol. 

Schaukele!,  -en,  f.  gungande,  gunga. 

schaukelhaft,  schaukelig,  a.  gungande. 

schaukellln,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~ 
gunga. 

Schaukler,  -.«,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  en  gungande. 

Schaum,  -[e].<;,  -e  t,  »»•  skum,  fradga,  lödder. 
-bler,  -[e].s,  -c,  n.  skummande  öl.  -gold, 
-[e],«;,  O,  n.  glitterguld.  -kelle,  -n,  f.  skum- 
sief.  -kette,  -n,f.  kindkedja  i.i  betsel,  -löffel, 
-s,  -,  m.  =  -kelle,  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  musse- 
rande  vin. 

schäumllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skumma,  fradga. 

schaumhaft,   schaumig,   schäumig,   a.   skumar- 

tad,  skummande. 
1  Scheck,   -en,   -en,   m.   Schecke,   -«,  /.  skäck, 
pkäckigt  djur,  i  sht  skäckig  häst. 

i  scheckicht,  scheckig,   a.  1.  skäckig.  F  sich  ~ 

i     lachen:  skratta  sig  förderfvad.  2.  F  lustig. 

scheel,  a.  skelande,  skelögd,  vindögd.  ~  zm 
etir.  sehen:  se  snedt  på  ngt.  Etio.  mit  ~e7j 
.Augen  ansehen:  betrakta  ngt  med  oblida 
ögon.  -blickend,  a.  skelögd.  -sucht,  O,/,  af- 
undsjuka.  -süchtig,  a.  afundsjuk. 

cheffel,    -S,   -,   m.  SCheffel,  ett  sädesmitt,  nngof.  55 


utor.  -macher,  -s,  -,  m.  m&lkärlmakare.  -wei- 
se, adv.  scheffelvis. 

SCheffellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  Das  Korn  schefeh 
gut:  säden  förslår  bra. 

Scheibe,  -n,  f.  skifva,  (skott-,  ur)tafla,  (fön- 
Bter)ruta,  (honings)kaka,  hjul,  trissa,  -n... 
Ex.  'v/blei,  -[e]s,  -e,  TO.  fönsterbly.  'N.'bUchse, 
•n,f.  målskjutningsgevär,  '^.'honig,  -[e]s.  O, 
m.  honing  i  kakor,  'v.könig,  -[e]s,  -e,  m. 
pristagare  vid  målskjutning  på  skottafla. 
~schiessen,  -s,  -,  n.  målskjutning  på  skott- 
tafla. 

scheibig,  n.  skiflik,  rund. 

Scheich,  -[e]s,  -e,  m.  scheik. 

scheidbär,  a.  möjlig  att  frånskilja. 

Scheide,  -n,  f.  1.  gräns,  gränsskilnad.  2. 
skida,  slida. 

Scheide...  jfr  scheiden,  ex.  -blick,  -[cjs,  -e,  m. 
afskedsblick.  -brief,  -[e].?,  -e,  m.  akiljebref. 
-gruss,  -es,  -e  t,  m.  afskedshälsning.  -kunst, 
O,  f.  kemi.  -kuss,  -es,  -e  t,  pi-  afskedskyss. 
-linie,  -»,  /.  gränslinie.  -mauer,  -n,  f  skil- 
jemur. -münze,  -to,  f.  skiljemynt,  -punkt, 
•[eis,  -e,  m.  skiljepunkt,  -wand,  -c  f,  /.  skil- 
jevägg, mellanvägg,  -wasser,  -s,  O,  n.  sked- 
vatten,  -weg,  -[e].?,  -e,  m.  skiljeväg. 

scheiden,  schied,  schiede,  geschieden,  sehet- 
tZ[e],  I.  tr.  skilja.  Von  Tisch  und  Bett  ~ 
skilja  till  säng  och  säte,  ein  Geschiedener, 
eine  Geschiedene:  en  frånskild.  Wir  sind 
geschiedene  Leute:  jag  vill  ej  vidare  ha  ngt 
med  er  att  göra.  Das  Los  scheidet :  lotten 
afgör.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  skiljas,  skilja 
sig;  gå  sin  väg.  Von  hinnen  ei.  oms  dem 
Leben  'x/  fara  hädan,  aflida,  vor  seinem  ~ 
före  sin  död.  Das  '^de  .fahr:  det  snart 
tilländalupna  året. 

Scheidling,  -[e]s,  -e,  m.  (åker)ren. 

Scheidung,  -en,  f.  1.  skilsmässa,  äktenskaps- 
skilnad.  2.  frånskiljande,  sofring.  3.  sön- 
derdelning.  -s...  Ex.  ~erkanntnis[s],  -.ses,  -se, 
TO.  dom  lydande  på  äktenskapsskilnad. 

Schein,  -[e]s,  -e,  m.  1.  sken;  utseende.  Dem 
~e  nach:  att  döma  efter  utseendet.  Unter 
dem  ~e  der  Freundschaft:  under  sken  ?' 
vänskap.  2.  skriftligt  intyg,  attest,  '  "'J'^' 
kvitto,  sedel,  -angriff,  -[e]s,  -e,  7«.  ''^^"=^n- 
grepp.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  skr^^%  ^''^°- 
-Christ,   -CTO,    -en,   m.    skenkrü  '   " .  ""'e"'«', 


-[e]s,  -e,  m.  skenbar,  falsk 


n-  hycklande. 


äkta  Bms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    -t« 


O,   m.   skenbar  fred.  -fror;     „„f„„h,     ,  ^ 

-e,  n.  simulaker.  -grund*  „    b\-c^\^  t 

'  ,  ,  ...  ".  .j'  "•  sJ^enheher.  -hei- 
grund,  svepskal.  -helhet,  -käfer  -s 
ligkeit,  O,  /.  skenhe«.  sj^eniif.  -iod  '-M^' 
lysmask,  -leben,  -s,  /„.  skendöd  -tuoJnri 
O,  m.  skendöd.  -t(^erdienst,  -fe  ,  J 
-en,  f.  skendygd.  »esen,  -.,,  o  n  i  «I-  "" 
skenbar  förtjänst^,  fantom,  inbillnings-' 
hyckleri,  bedragej  "mgs 

foster. — __ 

'crm.    ^  militäriak  tenn. 


scheinbar 


Scherbe 


scheinbar,  a.  1.  skenbar.  2.  synbar,  tydlig. 
3.  i  ögonen  fallande,  lysande. 

Scheinbarkeit,  -en,  f.  1.  utseende,  skenbar 
karaktär.  2.  tydlighet. 

scheinen,  schien,  schiene,  geschienen,  schei- 
nle],  itr.  h.  1.  skina,  t.  ex.  die  Sonne,  der 
Mond  scheint.  2.  lysa,  glänsa.  3.  förefalla, 
tyckas.  Sie  ~  reich  [zusein];  es  scheint, 
dass  sie  reich  sind  ei.  sie  sind  reich  ei.  als 
ob  sie  reich  sind  ei.  seien  ei.  als  seien  sie 
reich;  sie  sind,  scheint  es,  reich  ei.  sie  sind, 
wie  es  scheint,  reich:  de  tyckas  vara  rika. 

Scheit,  -[e]s,  -e[r],  n.  1.  vedträ,  trästycke, 
träbit.  2.  spillra.  Zu  ~er«  (/e-'te«;  sönder- 
slås, gå  i  spillror,  -hauer,  -s,  -,  m.  vedhug- 
gare, -holz,  -es,  -er  t,  "•  vedträ,  ved.  -er... 
Es.  ^häufen,  -s,  -,  m.  vedstapel,  bål. 

Scheitel,  -s,  -,  m.  -n,  f.  dim.  Scheitelchen, 
Scheitelein,  1.  hjässa.  2.  bena.  3.  hårkläd- 
sel. 4.  topp,  spets,  kam,  rygg.  'bein,  -[e].«, 
-e,  n.  hjässben,  -käppchen,  -s,  -,  n.  kalott. 
-punkt,  -[e]s,  -e,  m.  spets;  zenit.  -recht,  a. 
lodrät.  -Winkel,   -s,  -,  m.  mat.  vertikalvinkel. 

scheitellln,  -te,  ge-t,  tr.  «ch  sich  ~  1.  bena 
(sig).  2.  Gescheitelt:  försedd  med  så  eller 
så  beskaffad  hjässa,  topp,  t.  ex.  hochgcschei- 
telte  Berge :  bärg  med  höga  toppar,  höga 
bärg.  Scheitelung,/'. 

Scheiter,  -n,  f.  =  Scheit. 

scheiterlln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och  h.  stranda,  för- 
lisa, gå  i  spillror;  biiai.  misslyckas. 

schel  se  scheel. 

Schelfe,  -n,f.  skal,  fjäll. 

schelfllen,  scheiterlln,  -te,  ge-t,  I.  //•.  afskala. 
affjälla.  II.  itr.  h.  och  sich  ~  fjälla  sig. 

Schell...  Ex.  -fisch,  -es,  -e.  m.  zooi.  kolja  (Gadus 
reglefinus).  -kraut,  -[e]s,  -er  t,  n.  hot.  skelört 
(Chelidonium).  -lack,  -[e]s.  O,  m.  schellack. 

Schelle,  -n,  f.  1.  mindre  klocka,  ringklocka, 
pingla,  bjällra,  skälla.  2.  örfil.  3.  kortspel 
ruter.  -n...  ei.  ~bube,  -«,  -n,  m.  ruter  knekt. 
'vgeläute,  -s,  -,  n.  bjällerklang,  ^kappe,  -n. 
f.  narrkåpa.  ^Schlitten,  -s,  -,  m.  bjäller- 
släde.  ~trommel,  -«,  /.  trumma  med  vid- 
hängande klockor,  tamburin.  '>.'Zug,  -[e]s, 
"  t,  ni.  klocksträng. 

scheliiion,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ringa,  ringa  på. 
.hndm  ^  ringa  på.  ngn. 

Schelm,  -[,]s^  .^^  ^.  skurk;  skälm,  skalk ; 
stackare,  ^g,.  arme  ~ .'  den  stackaren  I 
Einen  fault,,  ^  g,  gj„,  n^enbein  im  Hiicken 
haben:  vara  f>,r  lat  för  att  bocka  sig.  Ei- 
nen ~  im  Nnc.i:e„  ei.  hinter  den  Ohren  ha- 
ben: hafva  en  i-äf  bakom  örat.  -[en]...  Ex. 
~bein  se  under  Schelm.  ~gesicht,  -[e]s,  -er,  n. 
Bkurkfysioiiomi.-^  streich, -[e]s,-e,m.~stück, 
■[e]s,  -e,  n.  1.  skurkstreck.  2.  skälmstycke. 

Schelmerei,  -en,  f.  1.  skurkaktighet,  skurk- 
str.ck.  2.  skal  kakti  „tet,  skälmstycke. 

Schelmin,  -nen,  f.  skui-kaktig  kvinna;  skälm, 
skalk;  stackare. 


schelmisch,  a.  1.  skurkaktig.  2.  skalkaktig, 
skälmsk. 

Scheltlle,  -en,  f.  trätor,  bannor,  ovett.  -rede, 
-n,  f.  bannande  tal,  strafftal,  -wort,  -[e\s, 
-er  t,  n.  skällsord,  okvädinsord. 

schelten,  schilt{st),  schalt,  schölte,  gescholten, 
schilt,  tr.  och  itr.  h.  banna,  gräla,  träta  (på), 
kalla  med  «knamn.  Er  schilt  [sich]  mit  ihm: 
de  gräla  på  hvarandra. 

Schelter,  -s,  -,  m.  en  grälande,  trätande. 

Schema,  -,«,  -s  oi.  -ta,  n.  skema. 

schemätisch,  i>.  skematisk. 

Schemel,  -s,  -,  m.  uten  stol  utan  karm,  tabu- 
rett: pall. 

Schemen,  -.■;,  -,  m.  skepnad,  vålnad,  hamn, 
skugga,  spuke. 

schemenhaft,  a.  skugglik,  spöklik. 

Schenk,  I.  -en,  -en,  m.  1.  -x-ln,  -nen,  f.  värds- 
husvärd, -värdinna,  krögare,  krögerska.  2. 
munskänk.  II.  -en,  f.  1.  =  Schenke.  2.  arv. 
-[e].'!,  -e,  n.  gåfva;  drickspengar,  -amt,  -[e]s, 
-er  t,  n.  munskänks  ämbete,  -gerechtigkeit, 
-en,  /.  utskänkningsrättighet.  -haus,  -es, 
-er  t,  n.  =  Schenke,  -kanne,  -n,  f.  kanna  till 
iskänkning.  -madchen,  -s,  -,  n.  värdshus- 
flicka. -raum,-[e].v.-e  t,  ni.  restaurant.  -stube, 
-n,f.  skänkrum.  -tisch,  -e,';,  -c,  in.  skänkbord, 
serveringsbord,  buffet.  -wirt[h],  -[e].s,  -e,  m. 
värdshusvärd,  krögare.  -wirt[h]schaft,  -en,/. 
värdshus-,  krogrörelse,  -en...  =  foreg.  sms. 

schenkbär,  a.  som  får  a)  bortskänka.s,  b)  ut- 
skänkas. 

Schenke,  -n,  f.  utskänkningsställe,  krog,  re- 
stauration, mindre  värdshuS. 

Schenkel,  -s,  -,  m.  dim.  Schenkelchen,  Schen- 
kelein,   1.    ben    pl   människor,   djur,  cirklar  m.  m  ; 

skänkel,  skälm.  2.  lår.  -beln,  -[€]s,  -e,  n. 
-knochen,  -s,  -,  m.  lårben. 

schenkelig,  a.  i  sms.  försedd  med  så  eller  så 
beskaffade  ben,  lår  m.  m.  so  roreg.,  t.  ex.  dick- 
-x/  som  har  tjocka  lår,  gleich'^'  likbent. 

Schenkeln  i  pan.  geschenkelt  =  roreg. 

schenkllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  skänka,  gifva.  Etv. 
geschenkt  bekommen:  få  ngt  till  skänks. 
Jmdm  Glauben  ^  sätta  tro  till  ngn.  2.  ut- 
skänka;  iskänka.  3.  efterskänka,  t.  ei.  jmdm 
eine  Schuld,  eine  Strafe;  förlåta,  t.  ex.  jmdm 
eine  Sände. 

Schenker,  -s,  -,  m.  '>^in,  -nen,f.  gifvare,  gif- 
varinna. 

schenklig  se  schenkelig. 

Schenkung,  -en,  f.  1.  O,  gifvande,  donerande; 
efterskänkande.  2.  gåfva,  donation,  stif- 
telse, -s...  Ex  ~akte,  -n,f.  ~brief,  -[e]s,  -c, 
m.  ~urkunde,  -n,  f.  donationsurkund. 

Scher...  ex.  -becken,  -s,  -,  n.  rakfat.  -messer, 
-s,  -,  n.  rakknif. 

Scherbe,  -n,  f.  1.  ler-,  stenkärl,  -kruka,  -burk, 
-fat;  i  sht  blomkruka  af  stengods.  2.  skärfva, 
splittra,  bit.  -n...  kx.  ~blume,  -n,/.  kruk- 
växt. ~dürr,  a.  kruttorr,  alldeles  uttorkad, 


O  saknar  plur.   y  liaf 


'fnlj 


id.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


Soherbel 


589 


sohieben 


förtorkad,  '^^gericht,  -[ejs,  -e,  n.  ostracisiu. 
~gewäcl)S,  -tx,  -e,  n.  krukväxt. 

Scherbel,  Scherben,  -s,  -,  m.  =  Scherbe. 

Scherbett,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  och  n.  sorbet. 

SchereK-n,./".  1-  sax.  2.  klo  pi  kräftor  m.  n.  djur.  3. 
f^:krt'el(ti8t.el).  4.  se  Schäi-en.  -n...Rx. '^Schlei- 
fer, -s,  -,  m.  skürslipare. 

scherllen,   schier{s)t,  schor,  schäre,  geschoren, 

schier  och  -{s)t,  -te,  ge-t,  -[e]  (den  senare  böjn. 
Sr    den    vanl.    i  pres.  och  iniperat),  I.  tr.  1.  klippa, 

skära,  raka.  Jnidm  das  Haar  ei.  jmdn  kurz 
~  kortklippa  iigu,  jmdm  den  Bart  ei.  jmdn 
~  a)  raka  ngn,  b)  klippa  skägget  på  ngn. 
2.  plåga,  trakassera,  pina.  3.  angå,  vidkom- 
ma. II.  Sich  'x/  1.  Sich  um  eUo.  'v/  bry  sig 
om  ngt.  2.  packa  sig  i  väg,  lomma  af.  Scher 
dich  zum  Teufel  I  dra  åt  h— e! 

Scheren,  -s,  -,  m.  ~in,  -ne?i,  f.  1.  klippare, 
klipperska,  i  sht  i  sms.    2.  barbt-rare,  fältskär. 

Schererei,  -en,  f.  trakasseri. 

Scherf,  -[eJs,  -e,  m.  yani.  dim.  Scherfchen,  Scherf- 
lein,  -s,  -,  n.  skärf. 

Scherge,  -n,-n,m.  rättstjänare,  polisCbetjänt); 
en  despots,  en  polismans  tjänare,  legodräng,  träl, 
redskap,  verktyg. 

Scherif,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  scherif. 

Scherwénzel,  -s,  -,  vi.  1.  =  Kratzfuss  1,  2.  2. 
kortspel,  knekt.  3.  tjänare,  faktotum,  allt  i 
allom;  tusenkonstnär. 

Scherwenzeléi,  -en,  f.  skrapande  med  fötter- 
na, bngiiTide,  krus,  smicker,  fjäs,  fjäsk. 

scherwénzeuin,  -te,  -t,  itr.  k.  skrapa  med  föt- 
terna, buga  sig,  krusa,  smickra,  f jäsa,  fjäska. 

Scherz,  -es,  -e,  m.  skämt.  Im  -^e:  på  skämt. 
~  treiben  mit  jmdm  el.  seinen  -^  mit  jmdm 
haben:  skämta,  gyckla,  drifva  med  ngn. 
-gedieht,  -[e]s,  -e,  n.  skämtsam  dikt,  visa. 
-liebend,  a.  skämtsam,  -macher,  -s,  -,  m. 
skämtare,  -weise,  adv.  på  skämt. 

scherzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  skämta.  II. 
tr.  säga,  göra  på  skämt. 

scherzhaft,  a.  skämtsam. 

Scherzhaftigkeit,  O,/,  skämtsamt  sätt. 

scheu,  I.  a.  skygg,  rädd.  ~  jnachtii:  skräm- 
ma. ~  werden:  skygga.  II.  O,/,  skyggbet, 
rädsla,  fruktan,  bäfvan,  räddhoga.  -klappe, 
-n,  f.  -leder,   -s,  -,  n.  skygglapp.  -selig  se 

nedan. 

Scheuche,  -v,  f.  fugelskrämma. 

scheuchllen,  -te,  ge-t,  tr.  skrämma,  drifva,  ja- 
ga bort. 

scheullen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  skygga,  blifva 
rädd,  vor  ei.  %  an  etw.  (dat.);  för  ngt.  II.  tr. 
sky,  frukta,  vara  rädd  för,  dra  sig  för.  III. 
Sich  ~  vara  rädd. 

Scheuer,  -n,f.  lada. 

Scheuer...  jfr  scheuern,  ex.  -besen,  -s,  -,  m. 
skurtvaga.  -bürste,  -n,  f.  skurborste,  -fass, 
-es,  -er  f,  n.  skurbalja,  -frau,  -en,  J'.  skur- 
madam, -lappen,  -s,  -,  m.  -tuch,  -[e]s,  -er  f, 
n.    -wisch,  -es,  -e,  m.  skurtrasa. 


scheuerlin,  •^<e,  ge-t,  I.  tr.  1.  nfv.  itr.  h.  skafva, 
nöta.  Den  Rücken  wuml  ~  skafva  bål  på 
ryggen.  2.  diska,  skura.  II.  Sich  ~  skaf- 
vas,  nötas.  Scheuerung,./'. 

Scheuheit,  Scheuigkeit,  O,  f.  =  scheu  II. 

Scheune,  -«,  /.  loge,  lada.  -n...  e.x.  'v.dach, 
-[e]s,  -er  \,  n.  logtak. 

Scheurer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  person  som 
skurar  ei.  diskar. 

Scheusal,  -[e]s,  -e,  n.  ngt  afskyvärdt,  vidun- 
der, odjur. 

scheuselig,  scheusslich,  a.  1.  afskyvärd,  ve- 
dervärdig, vederstygglig,  vidrig.  2.  F  ofant- 
lig, oerbörd. 

Scheussiichkeit,  -ere,/.  vederstygglighet,  ful- 
het, ohygglighet,  gemenhet. 

Schicht[ej,  -en,f.  skikt,  hvarf,  lager;  trafve; 
af  delning.  In  einer  r^  utan  af  brott.  »^  ma- 
chen: upphora  med  arbetet;  biidi.  mit  elir. 
<\^  machen:  göra  slut  på  ngt.  -holz,  -es.  O, 
n.  trafvad  ved.  -weise,  adv.  hvarfvis.  -zahn, 
-[e].?,  -e  t,  TO.  mjölktand. 

schichtllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.h.ochtr.  [Zähne]  ~ 
byta  om,  få  nya  tänder.  II.  tr.  1.  dela,  indela. 
2.  upplägga  hvarfvis,  trafva.  Schichtung,  /. 

Schick,  -[e]s,  O,  m.  skick,  ordning,  anlag. 

schickllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  skicka,  sända, 
jmdm   etw.   ei.    etw.   an  jmdn:  ngt  till  ngn. 

2.  foga,  ordna,  anordna,  bestämma, jfr  Sc/t?'/;- 
kung.  II.  Sich  ~  1.  foga  sig,  gestalta  sig, 
lämpa  sig.  2.  vara  lämplig,  passa,  skicka 
sig,  passa  sig.  3.  Sich  in  etw.  (ack.)  ~  sätta 
sig  in,  finna  sig  i  ngt.  Sich  in  die  Umstän- 
de  ~  rätta  sig  efter  omständigheterna.  4. 

Sich    auf   (med    ack.)    el.    vanl.   ZU  etw.  <>-  rUSta 

sig,  göra  sig  i  ordning  till  ngt. 

schicklich,  a.  passande,  skicklig,  lämplig,  till- 
börlig. 

Schicklichkeit,  O,  f  det  passande,  god  ton. 
lämplighet,  -s...  e.v.  '^gefühl,  -[ej.s,  -e,  n. 
känsla  för  det  passande. 

Schicksal,  -[«].?,  -e,  n.  öde,  bestämmelse,  -s... 
Ex.  ~glaube,  -ns.  O,  to.  tro  på  ödet,  fatalism. 
~prüfung,  -en,  J'.  ödets  pröfning.  '\.-tragö- 
die,  -n,  f.  ödestragedi. 

Schickung,  -en,  f.  1.  skickelse.  2.  öde. 

Schieb[e]...  ex.  -deckel,  -.<,  -,  vt.  lock  som 
skjutes  igen.  -fenster,  -.s.  -,  n.  skottfönster. 
-karre,  -n,  f.  -karren,  -.s-,  -,  m.  skottkärra. 
-kasten,  -s,  -,  m.  -lade,  -n,  f.  (drag)låda.  -la- 
den, -s,  -t,  TO.  skottlucka,  -thiir,  -en,  f.  dörr 
på  trissor,  skottdörr. 

schieben,  schob,  schöbe,  geschoben,  .?cÄiei[e], 
I.  tr.  och  itr.  h.  1.  skjuta.  Bei  Seite  ~ 
skjuta  åt  sidan.  Eiidi.  am  Hade  ~  hjälpa 
till,  jmdm  etw.  in  die  Schuhe  ~  gifva  ngn 
skulden  för  ngt,  jmdm  etw.  ins  Gewissen  /^ 
lägga  ngn  ngt  på  hjärtat.  2.  uppskjuta, 
t.  ex.    etw.   von    einem  Tag  auf  den  anderen. 

3.  Kegel  ~  slå  käglor.  II.  Sich  -x,  1.  Die 
Uose  hat  sich  in  die  Höhe  geschoben:  byxen 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 


JSjmi 


Öchleber 


59Ö 


Schiff 


har  krupit  upp,  der  Busen  schob  sich  bloss: 
barmen  blottades.  2.  F  sich  weiter  ~  röra 
sig  långsamt,  gå  som  en  snigel.  3.  =  d7-iik- 
ken  II,  3. 

Schieber,  -s,  -,  m.  1.  en  som  skjuter  (på).  2. 
((irag)låda.  3.  förlängningsstycke,  lös  bord- 
skifva.  4.  löpknut,  löpring,  regel,  skott- 
bom,  skottlucka,  skottfönster. 

Schieds...  ex.  -gericht,  -[ej.?,  -e,  n.  skiljedom- 
stol, -gerichtlich  =  -richterlich,  -mann,  -[e']s, 
-er  t,  -richten,  -s,  -,  m.  skiljeman,  skiljedo- 
mare, -richterlich,  a.  utgående  från  en  skil- 
jedomare, en  skiljedomstol;  skilje-,  -spruch, 
-[e].?,  -e  t,  m.  skiljedom,  -wand,  -e  f,  f. 
skiljevägg. 

schief,  a.  sned,  sluttande,  skef.  Seine  Schuhe 
~  Imifen  ei.  treten:  gå  snedt  på  skorna. 
Etw.  steht  ~  a)  ngt  står  snedt,  på  sned,  b) 
F  biidi.  det  är  på  tok  med  ngt.  Jmdn  ~ 
ansehen:  se  snedt  på  ngn.  r^es  Maul :  ^r\- 
mas.  In  einer  "^cn  Laye  sein:  intaga  en 
skef  ställning.  Etw.  in  einem  ~eM  Lichte 
sehen:  se  ngt  i  en  falsk  dager.  F  etw.  ~ 
nehmen:  taga  illa  upp,  blif%'a  stött  på  ngt, 
«^  gewickelt  sein:  hafva  fått  ngt  om  bak- 
foten, vara  på  villospår,  ~  ^eAew.-gåpå 
tok.  -eckig,  a.  snedhornig,  snedvinklig.  -ge- 
laden, a.  snedt  lastad ;  F  biidi.  på  tre  kvart, 
sned.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  snedhalsad 
person.  2.  F  biidi.  vriden,  rubbad  person. 
•mäulig,  </.  1.  snedmynt.  2.  grimaserande. 
-stehen,  -.s-,  0.  n.  lutning. 

Schiefe,  -«,./'.  snedhet,  lutning;  skefhet. 

Schiefer,  -s,  -,  m.  skiffer,  -bruch,  -[e],-;,  -e  t, 
7«.  skifferbrott,  -dach,  -[ejs,  -te  f,  n.  skif- 
fertak. -decker,  -s,  -,  m.  skiffertäckare. 
-farbig,  a.  skift'erfärgad.  -schwärze.  O,  f. 
skift'ersvärta.  -stift,  -[e]*-,  -e,  m.  griffe!,  -ta- 
fel,  -n,f.  skiffcrtiifla. 

schlefericht,  schieferig,  a.  skifrig. 

schieferlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  skifra 
sig.  II.  tr.  beströ,  gödsla  med  skiffer,  köra 
skiffer  på.  Schieferung,  /". 

Schiefheit,  Schiefigkeit, -(«./.  snedhet;  skefliet. 

Schiel...  Kx.  -auge,  -.s-,  -»,  n.  skelande  öga.  -äu- 
gig,  a.  skelögd.  -brille,  -n,  f.  glasögon  för 
skelögda. 

SChielllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  skela;  snegla. 
2.  biidi.  vara  skef,  halta,  t.  ex.  ein  Ausdruck, 
eiti  Beispiel  schielt.  3.  se  schillern. 

Schieler,  -s,  -,  m.-v/in, -»e«,_/".  skelande  person. 

Schiemann,  -[e]s,  -er  f,  m.  -t-  matros  som  har 
uppsigt  öfver  tacklaget,  -s...  ei.  ~garn, 
-[e]s,  -e,  n.  sjömansgarn. 

Schienlle,  -en,f.  1.  skena;  list,  ribba,  spjäle, 
språte.  2.  skenben,  -bein,  -[ej.s,  -e,  n.  sken- 
Ijen.  -en...  kx.  'vbahn,  -en,  f.  järnväg,  spår- 
väg. o..strang,  -fe]s,  -e  t,  »«•  järnvägsspår. 
~weg,  -\e]s,  -c,  m.  =  »^bahn. 

schienllen,  -te,  ge-t,  tr.  förse,  beslå  med  ske- 
nor, ringa  iijui. 


schier,  I.  a.  1.  ren,  glänsande.  2.  slät,  jämn. 
3.  prydlig,  skön.  4.  ren,  oblandad.  II.  adv. 
nästan,  så  när.  III.  -[e]s,  O,  ?«.  och  -tüch, 
-[e].s-,  -er  f,  n.  linong. 

Schierling,  -[e]s.  -e,  m.  sprängört  (Cicuta). 

Schiess...  ex.  -bahn,  -en,  f.  skjutbana.  -baum- 
wolle,  O,  /.  bomullskrut.  -bedarf,  -[e]s.  O, 
TO.  ammunition,  -bolzen,  -5,  -,  m.  pil  tni  arm- 
borst, -geld,  -[e]s,  O,  n.  skottpengar,  -gerech- 
tigkeit,  O,  /.  jagträtt.  -gewehr,  -[e].s-,  -e,n. 
skjutgevär,  -graben,  -*-,  -f,  m.  skjutgraf. 
-haus,  -es,  -er  f,  n.  målskjutningspaviljong, 
skyttehus.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  jagthund. 
-loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  1.  skottglugg.  2.  borr- 
hål vid  sprängning,  -mal,  -\e]s,  -e  ei.  -er  f, 
n.  mål  vid  målskjutning,  -plan,  -[e]s,  -e  t,  -platz, 
-es,  -ef,  m.  skjutplats,  skjutfält.  -prügel,  -.v, 
-,  m.  gevär,  muskedunder.  -pulver,  -«,  O,  n. 
jagtkrnt.  -scharte,  -«,./".  skottglugg,  -scheibe, 
-n,  f.  skottafla.  -Stand,  -\e]s,  -e  f,  to.  .skjut- 
stånd. -Übung,  -en,  f.  skjutöfning.  -wand, 
■e  t, /■.  skottvall.  -wolle  =  -haumiuolle.  -zeit. 
-en,  f.  jagttid. 

schiessbär, «.möjlig  att  skjuta,  inom  skotthåll. 

schiessllen,  -[e."!]*,  schoss,  .tchösse,  geschossen, 
-[c],  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  skjuta.  Daneben  ei. 
vorbei  ~  skjuta  bom.  &\\å\.  fehl  geschossen! 
misstag !  7)rit  dein  Geld  zu  kurz  ~  ej  räcka 
med  pengarne.  2.  se  Bock  10  och  Burzelbaum. 
3.  Bas  Brot  in  den,  aus  dem  Ofen  --v  sätta  in 
brödet  i,  taga  ut  brödet  ur  ugnen.  4.  •!•  den 
Ballast  a)  ins  Schiff  '^  barlasta  fartyget,  b) 
aus  dem  Schiff  r^  lossa  barlasten.  5.  Geld  ~ 
räkna,  utbetala  pengar.  6.  studcntspr.  snatta, 
snyta,  knipa.  7.  Samen,  Ahren  ~  gå  i  frö,  i 
ax.  8.  Geschossen:  a)  F  uppsluppen,  tokig,  in 
jmdn  geschossen  sein:  vara  pinkar  i  ngn,  b) 
urblekt.  9.  suhst  iuf.  ofta:  målskjutning,  skytte- 
gilles årsfest.  II.  Sich  mit  jrndm '^  due\- 
lera  på  pistol  med  ngn.  III.  itr.  s.  1.  störta 
sig,  rusa;  med  fart  fara,  springa,  simma, 
flyta,  flyga,  slå  ned  pä  ngt.  Dem  Pferd,  den 
Begierden  die  Zügel  ~  lassen:  gifva  hästen, 
begären  fria  tj'glar.  Auf  etw.  (ack.)  herab  ~ 
slå  ned  på  ngt  i  sht  om  roffogiar.  Jmdn  r^  las- 
sen: släppa  ngn,  låta  ngn  gå,  etw.  ~  lassen: 
uppgif  va  tanken  på,  afstå  från  ngt.  2.  skju- 
ta upp,  slå  ut.  In  die  Höhe  ~  skjuta  upp, 
in  Ahren,  Samen  ~  gå  i  ax,  i  frö. 

Schiesser,  -s,  -,  to.  1.  stensprängare.  2.  gris- 
sel. 

Schiesseréi,  -en,f.  slcjutande,  pluttrande. 

Schiff,  -[e]s,  -e,  n.  1.  skepp,  fartyg.  Zu  ~e 
gehen:  gå  ombord.  2.  byggn.,  boktryck,  skepp; 
bot.  köl.  3.  S5  reservoar.  4.  skyttel.  5.  ^ 
und  Geschirr:  erforderlig.-!  redskap  i  sht  wr  åker. 
bruk,  äfv.  vagu  och  seldoii.  -bau,  -[e].',  O,  to. 
skeppsbygguad,  skeppsbyggeri.  -bauer,  -.<;, 
-,  TO.  slceppsbyggare.  -bauholz,  -es,  O,  n. 
skeppsvirke,  -baumeister,  -s,  -,  m.  skepps- 
byggmästare, -besteuerung,  O,/,  styrmans- 


O   aakn 


t  har   omljud.    tr. 


in  till  hjälpverb. 


sohlffbar 


591 


äohindei 


konst,  -bruch,  -[ej.s-,  -e  t,  »".  skeppsbrott. 
-brüchig,  a.  skeppsbruten,  -fahrer,  -s,  -,  vi. 
sjöfarare,  sjöman,  -fahrt,  0,  _/'.  sjöfart. 
-fahrttreibend,   o.  sjöfarande,  -gerippe,  -s,  -, 

n.    i>    fiutimring.    För  «fr.   se   följ.  sms.    -S...  Kx. 

~befrachtung,  -e«,  f.  fartygs  befraktande. 
~beltleidung,  -en,  f.  i.  bordläggning.  ~beu- 
te,  -n,  f.  pris.  '^brüclte,  -n,  f.  skeppsbryg- 
ga. ~eigent[hjümer.  ~eigner,  -s,-,m.  skepps- 
ägare, 'x.flagge,  -n,/.  skeppsflagg.  ~fracht, 
-en,  _/'.  skeppsladdning,  skeppslast.  ~fraclit- 
brief,  -[cjs,  -e,  m.  konnossenient.  ~freund, 
-[e]s,  -e,  m.  =  '^partner.  ~haken,  -x,  -,  7a. 
unterhake,  '^hauptmann,  -[e]s,  Srhifshaupt- 
leute,  VI.  (sjöjkapten.  ~hintert[h]eii,  -\_e\s, 
-e,  n.  akter.  ~junge,  -n,  -n,  m.  skeppsgosse. 
'v/|<apitän,  -[e].?,  -e,  m.  sjökapten.  ~kiel, 
-[e]s,  -e,  m.  köl.  ~|{Och,  -[_e\s,  -e  f,  »'■ 
skeppskock.  'v^ladung,  -en,  f.  skeppsladd- 
ning, r^last,  -e»,  f.  skeppslast.  ~mann- 
schaft,  -en,  f.  manskap,  besättning.  ~mie- 
t[h]e,  -n,  f.  hyra.  ~mühle,  -?;.,/.  flytande 
kvarn.  ~niüller,  -s,  -,  m.  ägare  till,  mjöl- 
uare  i  en  flytande  kvarn,  'x^nagei,  -s,  -f, 
m.  skeppsn.igel.  ~partner,  -s,  -,  m.  delJigare 
i  ett  f.artyg.  ~pfund,  -[e]s,  -e,  n.  skeppund. 
~prediger,  -s,  -,  m.  skeppspräst.  ~rauiti, 
-[e]s,  -e  t,  m.  skeppsrum.  ~reeder,  -s,  -,  m. 
skeppsredare.  ~SChnabel,  -s,  ■\,  m.  ■i^  bagge, 
ram.  '^schraube,  -n,  f.  propeller.  ~soldat, 
-en,  -en,  in.  sjösoldat.  ~spiegel,  -s,  -,  m. 
akterspegel.  ~tau,  -[ejx,  -e,  n.  skeppståg. 
~tauwerk,  -[e]s,  0,  n.  tågvirke,  -^treppe, 
■n,  f.  skeppstrappa.  ~volk,  -[e]s,  0,  n. 
skeppsfolk,  sjöfolk.  ~vordert[h]eil,  -[e]s, 
-e,  n.  för.  '^wache,  -n,f.  skeppsvakt.  ~werft, 
•en,  f.    skeppsvarf.  'x.wesen,    -s,   0,  n.  sjö- 

1       väsen,  «x/zwieback,  -[e]s,  -e  [t],  m.  skepps- 

I       skorpa. 
schiffbar,  a.  segelbar. 

I   Schiffbarkeit,  0,/.  segelbart  tillstånd. 

|i   schiffllen,   -te,  ge-t,  I.  itr.  ä.  fara  till  sjös,  sjö- 

li       vägen,    segla.    II.    tv.   frakta,   transportera 

I      sjöledes. 

I  Schiffer,  -s,  -,  m.  1.  skeppare.  2.  sjöman,  -aus- 
druck,   -[e]ö',   -e   fj  in-  skepparuttrj'ck,  sjö- 
mansterm. 
Schikane,    -n,  f.   chikan,    kitslighet,    trakas- 
seri, förolämpning. 
SChikanierllen,    -te,  -t,  tr.  och  iti:  h.  chikanera, 

vara  kitslig  (mot),  trakassera,  förolämpa. 
Schild,  -[e]s,  -«[?■],  m.  och  n.  dim.  Schildchen, 
-lein,  piur.  äfv.  Sckilderchen,  -lein,  1.  vani. 
piur.  -e,  m.  sköld.  Zu  ~  und  Helm  geboren: 
ädelboren,  välboren,  adlig.  Eiidi.  etw.  im 
~e  führen:  hafva  ngt  i  sinnet.  2.  vani.  piur. 
-er,  n.  skylt.  3.  plåt,  märke,  -biirger,  -s,  -, 
m.  1.  med  sköld  väpnad  borgare.  2.  kälk- 
borgare, abderit.  -bürgert[h]Qm,  -[e]s,  O,  n. 
kälkborgerligt  sätt,  småstadsanda.  -farn, 
-[e]s,  -e,  m.  bot.  ormbunke  (Aspidium).  -hal- 


ter, -«,  -,  VI.  1.  vapcndragare,  väpnare.  2. 
herald.  sköldhåUaro.  -käfer,  -g,-,m.  zooi.  sköld-  , 
bagge  (Cassida).  -knappe,  -n,  -n,  -knecht, 
-[e]s,  -e,  TO.  väpnare,  -knorpel,  -s,  -,  m.  sköld- 
brosk.  -krot  =  -patt.  -kröte,  -n,  f.  sköld- 
padda, -laus,  -e  t,  /•  sköldlus  (Coccus). 
-patt,  -[e]«,  O,  n.  sköldpadd.  -patten,  a.  af 
sköldpadd,  sköldpadds-.    -träger  =  -halter 

1.  -wache,  -n,  -waclit,  -en,/,  skyltvakt. 
Schilder...  ex.  -haus,  -es,  -er  t,  n.  skyllerkur. 
Schilderéi,  -en,  f.  målning,  plansch. 
Schilderer,    -s,    -,  m.  1.  skyltvakt.  2.  målare, 

färgläggare,  kolorist.  3.  skildrare. 

schilderlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  stå  på  vakt.  II. 
tr.  1.  måla,  färglägga,  kolorera.  2.  skildra, 
beskrifva. 

Schilderung,  -en,  f.  1.  kolorering,  målning, 
plansch.  2.  skildring,  beskrifning. 

Schildner,  -s,  -,  m.  väpnare. 

Schilf,  -[ejs,  -e,  m.  och  n.  vass;  säf,  tåg.  -be- 
kränzt, a.  bekransad,  omgifven  af  vass,  af 
säf.  -decke,  -n,  f.  vassmatta,  -rohr,  -[ejs, 
-e,  n.  vassrör,  vasstrå. 

Schilfe(rn)  se  Schelf e{rn). 

schiificht,  schilfig,  a.  vassbevuxen. 

Schiller,  -,s-,  -,  m.  skimmer,  glans,  färgskift- 
ning, färgspel,  -farbe,  -n,f.  skimrande  färg. 
-glanz,  -e.s,  O,  m.  skimrande  glans,  skim- 
mer. 

schillerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skimra,  glittra. 

Schilling,  -[eJs,  -e  men  som  myotenhet  efter  räkneord 
-,  m.    1.  Skilling  (efter  ort  och  tid  varierande  mynt). 

2.  kok  stryk. 

Schimmel,  -s,  -,  m.  dim.  Schimmelchen ,  Schim- 
melein, 1.  O,  mögel.  2.  skimmel.  3.  F  grå- 
hårsman,  gubbe. 

schimmelicht,  schimmelig,  a.  möglig. 

schimmellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  mögla. 

Schimmer,  -s,  -,  m.  skimmer,  sken,  glans. 
-glück,  -[e]s,  O,  n.  skenbar  lycka,  -käfer, 
-s,  -,  m.  lysmask.  -loS,  a.  glanslös. 

schimmerhaft,  a.  skimrande. 

schimmerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skimra,  skina, 
glittra,  tindra. 

Schimpanse,  -n,  -n,  m.  chimpans. 

Schimpf,  -[('].<<,  -e,  m.  1.  t  skämt.  2.  skymf, 
förolämpning,  -lied,  -[e]s,  -er,  ti.  nidvisa. 
-name[n],  -ns,  -n,  m.  öknamn,  -wort,  -[e]s, 
-er  t,  n.  skymford,  okvädinsord. 

schimpfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  skymfa, 
smäda,  okväda,  [a««/"]  jmdn:  ngn. 

Schimpfer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  skymfare, 
smädare. 

Schimpferei,  -en,  f.  skymfande,  okvädande. 

schimpfierllen,  -te,  -t,  F  =  schimpfen. 

schimpflich,  a.  skymflig,  neslig. 

Schind...  ex.  -anger,  -s,  -,  m.  -grübe,  -n,f.  ställe 
där  as  utlägges,  -kracke,  -mähre,  -n,f.  P 
skinkmärr.  -messer,  -s,  -,  n.  slagtarknif. 

Schindel,  -n,  f.  dim.  Schindelchen,  Schinde- 
lein, 1.  takspån.  2.  spjäle.  -dach,  -[e]s,  -er 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  'Hgre  spräk.    ^  mindre  brukligt.    #  teknisk 


schindeln 


592 


Schlaf 


t,  n.  spåntak,  -decken,  ■$,  -,m.  spuntiickare. 
-hauer,    -macher,   -reisser,    -s,   -,   m.    spån- 
späntare. 
schindeliin,  -te,  ge-t,  tr.  1.  tilcka  med  takspån. 

2.  spjälka  benbrott. 

schindllen,  schund  ei.  %  sc.hand  ei.  %  -ete,  schü7i- 
de    ii.  ^  schände  ei.  ^  -ete,  geschunden,  -[e], 

1.  tr.  och  iti\  h.  1.  flå.  2.  skafva  skinnet  af, 
t.  ex.  das  Bein  im  Fallen.  3.  stubba,  van- 
ställa. 4.  skrapa  ihop,  vara  snål,  girig.  5. 
öfveranstränga,  skinna,  plåga,  förtrycka. 
II.  Sich  «x  öfveranstränga  sig,  plåga  sig, 
knoga. 

Schinder,   -s,   -,  m.  1.  hudafdragare,  rackare. 

2.  skinnare,  plågare.  3.  gnidare,  girigbuk. 
-karren,  -s,  -,  m.  rackarkärra.  -massig,  a.  F 
ofantlig,  gruflig,  helvetisk. 

Schinderei,  -en,  /.  1.  O,  rackaryrke.  2.  rac- 
karbostad.  3.  skinnande,  trakasseri.  4. 
gnideri,  girighet. 

Schinken,  -s,  -,  m.  dim.  Schinkchen,  -lein,  1. 
skinka.  F  biidi.  mit  einer  Wurst  einen  ~  ab- 
loerfen:  genom  en  liten  gåfva  uppnå  myc- 
ket. 2.  Fnedrökt  boklunta,  -butterbrot,  -[e]s, 
-e,  K.  smörgås  med  skinka  på.  -schnitte,  -«, 
/.  skiukskifva,  skinkbit. 

Schinn,  -\e\s,  -e,  m.  mjäll. 

Schippe,  -H,  /.  skofvel. 

Schirm,  -[e]s,  -e,  m.  1.  skydd,  beskävm.  2. 
skärm.  3.  paraply,  parasoll,  -dach,  -[e]-;, 
-er  t,  n.  tak  till  skydd  för  ngt,  lider,  skjul: 
soltält,  -fabrik,  -en,  f.  paraplyfabrik,  -herr, 
-n,  -en,  m.  skyddsherre,  beskyddare,  -herr- 
schaft,  -en,  f.  skyddsherreskap,  beskydd. 
-lampe,  -n,  f.  lampa  med  skärm,  -ständer, 
-s,  -,  111.  paraplyställ,  -hållare,  -vögt,  -[e]s, 
-e  t,  ■ni-  skyddsherre,  -wand,  -e  f,  /.  skydds- 


schirmllen. 


-kvdda.    beskydda. 


Schirmung, /'. 

Schirmer,  -.<.  -,  7/».  ~in,  -«e»,/'.  beskyddare, 
beskyddariniia. 

Schirr...  f.i.  -haken,  -.'■■,  -,  ?«.  krok  att  hänga 
seldon  på.  -meister  =  Geschirrineister. 

schirrlien,  -te.  ge-t,  tr.  sela  på,  spänna  för. 

Schirting,  -s,  -s,  m.  skirting. 

Schisma,  -;:,  -s  ei.  -ta,  n.  skisni,  söndring. 

schlabbePin,  -te,ge-t,tr.ochitr.h.  slafsa,  sörpla. 

Schlacht,  -en,  f.  1.  slag,  slagtuiiig.  2.  slagt. 
-bank,  -e  f,  ./'•  slagtbänk.  -beil,  -[e]s,  ■e,n. 
slagtaryxa.  -bericht, -[e].s-, -e,  m.  underrättel- 
se om,  redogörelse  för  ett  slag.  -berühmt,  u. 
berömd  genom  fältslag,  -essen,  -.•>•,  -,  n.  mål- 
tid, kalas  vid  slagt.  -feier,  -«,/.  minnesfest 

till  minue  af  ngt  fältslag,  -feld, -[e]s, -er,  7;.  slagfält. 

-fertig,  a.  slagfärdig,  stridsfärdig.  -fest,-[ej.s-, 
-e,  n.  1.  ==  -feier.  2.  ='  -essen,  -gefilde,  -^-j 
-,  n.  slagfält,  -geld,  -\e\s.  O,  n.  slagtar- 
löu.  -gemälde,  -s,  -,  «.  bataljmålning,  -ge- 
iang,  -[e].?,  -e  t)  "*•  stridssång.  -geschrei, 
•\_e\s,  -e,  n.  stridsrop,  -getümmel,  -s,  O,  -ge- 


wiihl,  -[e]s,  O,  n.  stridsvimmel,  -häufen,  -s, 
-,  m.  1.  hop  slagtdjur.  2.  trupp  i  eti  siag. 
-haus,  -es,  -er  t,  «•  slagt(ar)hus,  slagteri. 
-hof,  -[e]s,  -e  t,  m.  slagteri.  -linie,  -n,  f. 
slagliuie.  -maske,  -n,f.  slagtmask.  -messer, 
-s,  -,  71.  slagtarknif.  -ochs,  -en,  -en,  m.  slagt- 
oxe.  -opfer,  -s,  -,  n.  slagtoffer.  -plan,  -[ej*-, 
-e  t,  TO-  stridsplan.  -reihe  =  -linie.  -raf, 
-[e]s,  -e,  m.  stridsrop,  -schwert,  -[e]s,  -er, 
n.  slagsvärd.  -Steuer,  -n,f.  slagtskatt.  -stück, 
-[e]s,  -e,  n.  1.  bataljmålning.  2.  slagtdjur. 
-tag,  -[e]s,  -e,  m.  1.  slagtdag.  2.  dagen  för 
ett  fältslag,  -vieh,  -[e]s,  O,  ?*.  slagtboskap. 
■en...  Ex.  ~kühn,  a.  djärf  i  strid,  modig. 
~maler,  -s,  -,  m.  bataljmålare. 

schiachtbär,  a.  lämplig  till  slagt,  slagtfet. 

schlachtLen,  -e^e,  ge-et,  I.  tr.  slagta.  II.  itr. 
h.  Xach  jmdm  ~  brås  på  ngn. 

Schlachter,  Schlächter  =  Fleischer. 

Schlächterei,  -en,  f.  1.  slagtaryrke.  2.  slagteri. 

Schlack...  se  Schlacker... 

Schlacke,  -n,  f.  slagg.  -n...  ej  ~grube,  -n,j. 
slagg-grop. 

schlackllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  opers.  regna  ihål- 
lande si  att  marken  blir  uppblött.    2.  bilda  slagg. 

schlackenhaft,  a.  slaggartad. 

Schlacker...  ?.x.  -regen,  -s,  -,  m.  ihållande  regn. 
-wetter,  -.■;,  o,  n.  ihållande  regnväder. 

schlackerig,  a.  regnig,  våt. 

schlacker.n,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  hänga  slapp, 
fladdra  sakta.  2.  =  schlacken  1. 

schlackicht,  schlackig,  a.  1.  =  schlackerig.  2. 
slaggig. 

Schlaf,  -[e]s,  (),  m.  dim.  Schläfchen,  -lein,  1. 
sömn,  lur.  7«  den  r^  sinken  :  falla  i  sömn. 
somna.  2.  se  Schläfe,  -apfel,  -s,  -f,  m. 
1.  alruna  (Atropa  Mandragora).  2.  =  faij. 
-beere,  -n,  f.  dvalbär  (Atropa  Belladonna). 
-bett,  -[e]s,  -en,  n.  säng.  -bringend,  a.  sömn- 
gifvande.  -gefährte,  -n,  -n,  vi.  -gefährtin, 
-nen,  f.  sängkamrat,  -geld,  -fe].s\  O,  n.  be- 
talning för  natthärbärge,  -gemach,  -[ej.--, 
-er  t,  n.  sofgemak.  -genoss,  -gesell,  -käme- 
rad,  -en,  -en,  m.  sof-,  sängkamrat,  -kammer, 
-n,  f.  sofkammare.  -krank,  a.  sömnsjuk. 
-krankheit,  O,  ,/'.  sömnsjuka,  -lied,  -[e]s,  -er, 
n.  vaggvisa,  -los,  a.  sömnlös,  -lösigkeit,  O, 
f.  sömnlöshet,  -lust,  Q,f.  sömnbegär,  -mit- 
tel, -s,  -,  n.  sömnmedel,  -mutze,  -n,f.  natt- 
mössa, -mützig,  a.  F  sömnig,  dåsig,  slö, 
trög.  -pelz,  -es,  -e,  m.  i)älsfodrad  nattrock. 
-ratz,  -es,  -e,  m.  -ratze,  -n,f.  F  sjusofvare, 
sömntuta.  -rock,  -[e]s,  -e  f,  m.  nattrock. 
-saal,  -[e]s,  -e  t,  m.  sofrum.  -sessel,  -s,  -,  m. 
sofstol,  hvilstol.  -Stätte,  -stelle,  -n,  f.  hvilo- 
stad,  läger.  -Stube,  -n,  f.  sängkammare. 
-stuhl,  -[e]s,  -e  t,  ni.  =  -sessel.  -sucht,  O,/, 
sömnsjuka,    -süchtig,   a.   sömnsjuk.    -trank, 

-[e]s,    -c    t,    m.  sömndryck  Csamngifvandc  dryck). 

-trunk,  -\e\s,  -ef, to-  sömndryck,  a)  =  -trank, 

b)    dryck,    man    tar,     innan   man  lägger  sig,  'sängfö- 


O    saknar  plur.    f  ^"  omljud.    tr.  transilin,    itr.  inlransitivt  verb.    h:  har  Aaien,    S.  har  lein  till  hjälpverb. 


Schläfe 


593 


Schläger 


sare'.  -trunken,  a.  sönindiucken.  -trunken- 
heit,  0,/.  sömndrucket  tillständ.  -wachend, 
<i.  sümnanibuliBk.  -wagen,  -s,  -[t],  »*•  sof- 
viign.  -wirkend,  a.  BÖmugifvaiule.  -zeit,  0, 
/.  Boftid.  -Zimmer,  -s,  -,  n.  sofiuni. 

Schläfe,  -ti,  f.  tinning,  -n...  kx.  ~bein,  -[e]s, 
-e,  n.  tinningben. 

schlafllen,  schläf{s)t,  schlief,  schliefe,  ge-en, 
-fej,  itr.  h.  sofva.  »x*  </eAe«;  gå  tili  sängs. 
Einen  festen  Schlaf  ~  sofva  hårdt.  Eine 
wohl'^de  Nacht  wünschen:   önska  god  natt. 

Schlafen...  ei.  -gehen,  -s,  0,  n.  det  att  gå  till 
sängs.  Beim,  ~  när  man  går  till  sängs. 
-[s]...  Ex.  ~zeit.  O,/,  softid;  liggdags. 

Schläfer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  sofvande. 

Schläferig(keit)  se  Schläfrig{keit). 

schläferlln,  -te,  i/e-t,  ti:  söfva.  Vani.  opers.  es 
schlaf  ei-t  mich :  jag  känner  mig  sömnig. 

schlaff,  a.  slapp,  slak,  lös. 

Schlaffheit,  O, ./".  slapphet. 

schläfrig,  a.  sömnig. 

Schläfrigkeit,  O,/,  sömnighet. 

Schlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  dim.  Schläglein,  Schlä- 
gelchen, 1.  slag,  rapp,  hugg;  åskslag.  Ein 
r\,  aus  blauer  Luft:  en  blixt  från  klar 
himmel;  kalter  ~  åskslag  som  ej  tänder. 
Elektrischer  ~  elektrisk  stöt.  r^  zehn  Uhr: 
på  slaget  tio.  2.  slag,  drill,  sång.  3.  elag, 
art,  sort,  ras.  Dieser  'v/  von  Weibern:  denna 
sorts  kvinnor,  kvinnor  af  den  sorten.  Die 
Heirat  ist  nach  meinem  ~e;  giftermålet 
är  i  min  smak.  4.  slagbom,  fotsteg  som 
slås  upp,  klaff,  lucka;  dörr,  dörrflygel.  5.  med. 
slag,  apoplexi.  6.  skug.  hygge.  7.  åkerbr.  gärde, 
åkerskifte,  vall.  8.  •t-  a)  slag,  b)  ->./  des 
Ruders:  årtag.  -åder,  -n,  f.  pulsåder,  -an- 
fall, -[eis,  -e  t,  m.  slaganfall,  -artig,  a. 
slagartad.  -bauer,  -s,  -,  m.  och  n.  slagbur. 
-baum,  -[e]s,  -e  t,  in.  slagbom.  -brücke, 
-n,  f  fällbro,  fällbrygga.  -fass,  -es,  -er  f,  n. 
fat,  tunna  till  inpackning,  fastage.  -feder, 
-n,f  1.  vingpenna.  2.  O  slagfjäder,  -fertig, 
a.  slagfärdig,  -fertigkeit.  O,  /.  slagfärdig- 
het, -fluss,  -es,  -e  t,  m.  slag,  slaganfall. 
-gewicht,  -[e]s,  -e,  n.  slaglod.  -gold,  -[e]s,  O, 
n.  bladguld.  -holz,  -es,  -er  f,  n.  1.  till  hyg- 
ge bestämd  skog.  2.  trä.  att  siå  med  s9.  sälträ, 
skäktträ  m.  m.  -lawine,  -n,  f  lavin  som  bil- 
das vid  töväder  af  kram  snö.  -leiste,  -n,f. 
slaglist.  -licht,  -[e].«.  O,  n.  stark,  skarpt  be- 
gränsad dager.  -10t[h],  -[e]s,  O,  n.  ©  slag- 
lod, -netz,  -es,  -e,  n.  slagnät.  -pulver,  -s,  -, 
n.  1.  med.  slagpulver.  2.  knallpulver,  -regen, 
-s,  -,  m.  slagregn,  -sahne,  Q, f.  vispad  grädde. 
-schatten,  -s,  -,  m.  slagskugga,  -schätz, -es,  O, 
m.  slagskatt,  -seite,  -n,  f.  ©  hammarban. 
-Stock,  -[e]s,  -e  f,  m.  sälträ.  -uhr,  -en,f. 
slagur.  -wald,  -[e].s-,  -er  t,  m.  till  trakthygge 
indelad  skog.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  1.  pålkran. 
2.  slagverk,  -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -e?- f,  n.  slag- 
ord, -wunde,  -n,  f.  kontusion. 


schlagbar,  a.  lämplig  till  hygge,  tniräckUgt  mo- 
gen (om  skog). 

Schlagetot,  -s.  -s,  m.  slagskämpe,  mördare. 

Schlägel  se  Schlegel. 

SChlagllen,  $chläg{s)t,  schlug,  schlüge,  ge-en, 
-[e],  I.  tr.,  itr.  h.  och  s.  1.  slå.  Drein  ~ 
hugga  in,  gå  löst.  Klein  ~  slå  sönder  i 
bitar.  Eine  gute  Klinge  r^  fakta  bra.  Jvidm 
el.  jmdn  auf  die  Achsel  ~  slå  ngn  på  axeln. 
Zu  Tod  el.  tot  ~  slå  ihjäl;  darauf  Hesse  ich 
mich  tot  ~  det  kan  jag  våga  hufvudet  på. 
Geld  tot  r^  göra  af  med  pengar,  die  Zeit 
tot  -N/  fördrifva  tiden.  Falten  ~  falla  i  veck, 
bilda  veck,  vecka  sig.  Eine  geschlagene 
Stunde:  en  hel  timme.  —  Med  pvep.:  die  Wel- 
le schlägt  ans  Ufer:  vågen  slår  mot  stran- 
den, ein  Ton  schlägt  ans  Ohr:  en  ton,  ett 
ljud  träffar  örat,  jmdn  ans  Kreuz  ~  kors- 
fästa  ngn;  mit  dem  Kopf  auf  den  Stein  ~ 
slå  hufvudet  mot  stenen,  kein  Auge  el.  kei- 
nen Blick  auf  jmdn  ~  ej  titta  åt  ngn, 
Steuern  auf  etw.  »/  lägga  skatt  på  ngt, 
etta.  auf  die  Zeit  'x/  uppskjuta  ngt;  es 
schlägt  Feuer  aus  dem  Boden:  det  slår 
upp  eld  ur  marken,  den  Feind  aus  dem 
Feld  ~  tvinga  fienden  att  rymma  fältet, 
slå  fienden  på  flykten,  sich  (dat.)  etiv.  aus 
dem  Kopf  ->.,  slå  ngt  ur  tankarne,  aus  ein- 
ander ~  veckla,  slå  upp,  isär,  aus  der  Art 
~  vanslägtas;  die  Tinte  schlägt  durchs 
Papier:  bläcket  slår  igenom;  der  Preis  der 
Ware  ei.  die  Ware  schlägt  in  die  Höhe: 
varan  stiger  i  pris,  die  Augen  in  die  Höhe 
~  slå  upp  ögonen,  ein  Gewand  in  Falten 
'x-  lägga  en  drägt  i  veck,  etw.  in  Papier  ~ 
slå,  lägga,  vira  in  ngt  i  papper,  jmdn  iri 
Fesseln  ~  fjättra  ngn,  iti  den  Wind  ~ 
ej  bry  sig  om,  strunta  i;  sie  schlägt  nach 
ihrer  Mutter:  hon  brås  på  sin  mor;  über 
die  Stränge  »x/  hoppa  öfver  skacklorna, 
alles  über  einen  Leisten  ~  skära  allt  öfver 
en  kam;  einen  Mantel  um  den  Leib  ~  svepa 
in  sig  i  en  kappa;  der  kalte  Brand  ist  zu 
der  Wunde  geschlagen:  det  har  slagit  sig 
kallbrand  i  såret.  2.  kämpa,  strida,  slåss. 
,3.  slå  ihjäl,  döda.  4.  hugga,  hugga  i,  fälla, 
t.  ex.  den  Baum  mit  der  Axt.  5.  träffa,  nå, 
t.  ex.  der  Blitz  schlug  den  Baum,  der  Gesang 
schlug  meine  Ohren.  6.  explodera,  t.  ex.  r\jde 
Wetter:  exploderande  grufgas.  II.  Sich  /^j 
1.  Sich  rechts,  seitwärts  »x,  taga  af,  vika  af 
åt  höger,  åt  sidan,  sich  auf  die  Seite  der 
Verschwornen  ~  gå  öfver,  sälla  sig  till  de 
sammansvnrna,  sich  ins  Mittel  ~  träda 
emellan,  söka  medla,  sich  zu  jmdm  ~  sälla 
sig  till  ngn.  2.  slå  sig  fram,  taga  sig  fram. 
3.  slåss,  kämpa,  strida,  duellera. 

Schlager,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f  en  som 
slår.  2.  häst  som  slår  bakut.  3.  fogel  som 
slår,  sjunger,  drillar  bra.  4.  slagskämpe. 
5.  (fäkt)sabel. 


akla  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok 


Schlägerei 


594 


Schleich. 


Schlägerei,  -e?;,/.  slagsmål. 

Schlamm,  -[e]s,  0,  m.  slam,  dy,  gyttja,  -bad, 
-[e]s,  -er  f,  «•  gyttjebad.  -boden,  -x,  O,  m. 
dybotten,  -pfiitze,  -n,  f.  gyttjepöl.  -vulkan, 
-[e].?,  -e,  m.  slamvulkan. 

Schlämm...  ex.  -arbeit,  -en,  f.  alamning.  -kreide, 
-11,  J'-  slammad  krita. 

schlammllen,  schlämmllen,  -te,  ge-t,  I.  tv.  1. 
muddra,  rensa  från  slam.  2.  slamma,  vaska. 
II.  itr.  1.  .S-.  rinna,  vältra  sig  fram  afsät- 
tande  slam.  2.  h.  se  schlemmen. 

schlammig,  a.  slammig,  dyig,  gyttjig. 

Sclilamp,  -['J.^'.  -e  t,  m.  släp. 

schlampamp!  611,  -te,  -t,  itr.  h.  F  kalasa. 

Schlampe,  -«,./'.   1.  slampa,  slamsa.  2.  =  wij. 

Schlämpe  se  Sch/empe. 

schlampilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  sörpla,  slafsa. 
2.  bänga  los,  röra  sig,  gå  ostadigt. 

Schlamper,  -$,  -,  m.  osnygg,  snuskig  person. 

Schlamperei,  -en,  f.  oordning,  osnygghet. 

schlampig,  a.  1.  ~es  Essen:  rönx,  smörja, 
slask,  skval.  2.  regnig,  våt.  3.  slampig, 
slamsig,  slarfvig. 

Schlange,  -n,  f.  aim.  Schlänglein,  Schlängel- 
chen, orm;  biidi.  ringel,  slingring,  krökuing, 
bugt.  -n...  El.  ~anbeter,  -s,  -,  m.  ormdyr- 
kare.  '>./ärtig,  a.  ormartad,  ormlik.  '>./balg, 
-[e].5,  -e  t,  m.  ormskinn.  ~biss,  -es,  -e,  m. 
ormbett.  ~brut,  -en,  f.  ormyngel.  ~busen, 
-s,  -,  m.  falsk  barm.  ~fbrmig,  a.  ormlik. 
~gewinde,  -s,  -,  n.  ormslinga,  'x.gezisch,  -es, 
O,  n.  ormhväsniug.  '^geziicht,  -[e]s,  O,  v. 
ormyngel.  ~gift,  -[e]s,  -e,  n.  ormgift.  '%./glatt, 
a.  hal  som  en  orm.  ^hass,  -es.  O,  vi.  gif- 
tigt hat.  -^haut,  -e  \,  f.  ormskinn.  ~herz, 
-es,  -en,  n.  falskt  hjärta.  ~kopf,  -[e]s,  -e  f, 
m.  ormhufvud.  'v.kriimmung  =  '^wi.ndung. 
~linie,  -», /.  ormslinga.  ~Ioch,  -[e]s,  -er  f, 
n.  ormbo,  «v^mann,  -[e]s,  -er  f,  m.  1.  orm- 
tämjare,  ormtjusare.2.astron.  ormkarl.  ^rohr, 
-[ej.s-;  -e,  n.  ~röhre,  -n,/.  spiralformigt  rör. 
'>.'Seele,  -n,  f.  falsk  själ.  ~stab,  -[e].?,  -e  f, 
m.  merkuriestaf.  ~träger,  -s,  O,  m.  astron. 
ormkarl.  ~weg,  -[e]s,  -e,  m..  väg  som  krö- 
ker sig,  går  i  bugter.  «N/Windung,  -en,  f. 
ormslingring,  ormslinga. 

Schlängelei,  -en,  f.  slingrande,  slingring. 

schlängelicht,  schlängelig,  a.  som  slingrar  sig, 
går  i  krökningar. 

schlängellln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  vrida  spiralfor- 
migt, leda  i  slingringar.  Geschlängeiter 
Weg:  väg  som  går  i  krökningar.  II.  itr.  h. 
och  sich  'N-  slingra  sig,  gå  i  bugter. 

schlangllen  =  schlängeln. 

Schlangenhaft,  a.  ormaktig,  ormlik. 

schlangicht,  schlänglicht  se  sch  längelicht. 

schlank,  a.  1.  smärt,  smal.  2.  afv.  -wég,  ndv. 
utan  vidare,  helt  simpelt. 

Schlankheit,  O,/,  smärthet,  smärt  figur,  smal- 
het, reslighpfc. 

schlapp,  I.  interj.  h&rmande  a)  slafsande,  b)  hasande, 


c)     smackande,     klatschande,     ungef.     slafs !     klapp ! 

smäck!  II.  se  schlaß'.  III.  =  Klapp,  -hut, 
-[e]s,  -e  t,  w-  mjuk  hatt. 

Schlappe,  -n,  f.  1.  nederlag,  förlust,  skada, 
af  bräck,  kränkning.  2.  toffel,  träsko,  hasa. 
3.  mössa,  mjuk  hatt. 

schlappllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  slafsa, 
sörpla  (i  sig).  2.  hasa,  gå  i  hasor. 

Schlapps,  -es  -e,  m.  flabb. 

Schlaråffe,  -n,  -n,  m.  invånare  i  slaraffenland, 
latmask,  lätting,  -n...  ex.  'v/land,  -[e]s,  O,  n. 
sl.arafEenland.  ~leben,  -s,  O,  n.  lättjefullt  lif. 

schlaråffllen,  -te,  -t,  itr.  h.  lefva  ett  lättjefullt 
lif,  vara  en  lätting. 

schlarfllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  hasa,  dra  benen 
efter  sig. 

schlau,  a.  slug.  -berger.  -s,  -,  F,  -kopf,  -[e]s, 
-e  t,  m.  slughufvud.  -köpfig,  -sinnig,  a.  slug. 
-er...  Ex.  ~weise,  adr.  slugt,  slugt  nog. 

Schlaube,  -n,  f.  skal. 

Schlauch,  -[e]s,  -e  t>  "'•  aim.  Schläuchlein, 
Schläuchelchen,  1.  tät  säck,  lädersäck,  lä- 
gel; F  biidi.  istermage.  2.  slang,  -spritze, 
-n,f.  slangspruta,  -wagen,  -s,  -[f],  m.  slang- 
kärra. 

schlauchllen,  -te,  ge-t.  tr.  leda  genom  slang. 

schlauchhaft,  schlauchig,  a.  slangartad. 

Schlauderéi,  -cn,f.  slarf,  slams. 

schlauderhaft,  schlauderig,  schlauderisch,  a. 
slarfvig,  slamsig,  slampig. 

schlauderlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  fara  hit  och 
dit,  ha  för  stort  spelrum.  2.  ligga  omkring 
i  oordning,  huller  om  buller.  3.  elarfva, 
slamsa,  slampa.  4.  Mit  einer  Ware  fv  slum- 
pa bort  en  vara. 

Schlauheit,  Schlauigkeii,  -en,  f.  slughet,  list. 

schlecht,«.  1. dålig,  ond,adv.afT.iIla.  ~  entzückt 
von  etui.  sein:  vara  illa  tillfreds  med  ngt. 
Jmdn  ~  machen:  tala  illa  om,  förtala  ngn. 
Mir  ist  ~  jag  mår  illa.  /^er  werden:  för- 
sämras.   2.   föriidr.    a)  enkel,  rättfram,  ännu 

vanl.     i    förbindelsen:    ~    und     recht:    rätt    Och 

slätt,  b)  enkel,  tarflig,  simpel,  c)  nicht  f^ 
ej  litet,  ganska  (mycket),  -gelaunt,  a.  vid 
dåligt  lynne,  -hin,  -wég,  ado.  helt  enkelt, 
helt  simpelt,  rätt  och  slätt.  -er...Ex.  ~dings, 
(afv.  -  -  -),  adv.  1.  fullständigt,  helt  och  hal- 
let, absolut.  2.  tyvärr. 

Schlechtheit,  Schlechtigkeit,  -en,  f.  dålighet, 
gemenhet. 

schleck...  =  leck... 

Schlegel,  -s,  -,  m.  dim.  Schlegelchen,  Schlegelein, 
1.  käpp  att  slå  med,  slagträ,  sälträ,  trumpinne; 
klubba.  2.  (djur)bog. 

Schieb,  -[e]s,  -e,  m.  Schlehlle,  -en,f.  1.  slån- 
(bärsbuske).  2.  slånbär.  -[en]...  ex.  'x/baum, 
-[e]s,  -e  t,  ~busch,  -es,  -e  f,  'N.dorn,  -[e]s, 
-e[re]  cl.  -er  f,  ~strauch,  -[<»].>■,  -er  f, '«•  = 
Schleh  1. 

Schlei,  -[e]s,  -e,  m..  so  Schleie. 

Schleich...  ex.  -fieber,  -s,  -,  n.  smygande  feber. 


O    lakn 


t  har 


oljud.    tr.  transitiv 


h.  har  hahen,    S.  ha 


Schleiche 


595 


Schlich 


-s,  0,  m.  sniyghandel.  -händler,  -s, 
-,  in.  ßmyghandlare.  -treppe,  -n,  f.  smyg-, 
lönntrappa.  -wa[a]re,  -n,  f.  kontraband. 
-weg,  -[e]s,  -e,  m.  smygväg. 

Schleiche  so  Blindschleiche. 

schleichen,  schlich,  schliche,  geschlichen, 
schleich[e.],  itr.  s.  och  sich  ~  smyga  (sig), 
gå  sakta,  krypa. 

Schleicher,  -.■.,  -,  m.  ~in,  -»en,f.  en  som  smy- 
ger sig  liaiii,  går  smygvägar. 

Schleicherei,  -en,  f.  smj'gande,  smygväg. 

Schleie,  -n,  f.  sutare  (Cyprinus  tinca). 

Schleier,  -s,  -,  m.  slöja,  flor.  -eule,  -n,f.  torn- 
uggla (Strix  flammea).  -flor,  -[e]s,  -e,  m. 
flor  till  slöjor,  flortyll.  -lehen,  -s,  -,  n.  län 
som  går  i  arf  äfven  på  kvinnolinien.  -los, 
a.  obeslöjad.  -tDch,  -[e]s,  O,  n.  tyll  till 
slöjor. 

schleierhaft,  a.  1.  lik  en  slöja.  2.  beslöjad, 
hemlighetsfull. 

schleierlln,  -te,  ge-t,  tr.  beslöja,  insvepa. 

Schleif...  Ex.  -anstalt,  -en,  f.  slipverk.  -bahn, 
-en,  f.  kana,  isbana,  -handel,  -s,  O,  m.  smyg- 
handel,   -kanne,   -n,  /.  trästop.  -miihle,  -n, 

f.  slipsten  som  drifves  gnm  eu  maskineri,  slipverk. 

-Scheibe,  -n,f.  0  slipskifva.  -stein,  -[e]s,  -e, 
m.  slipsten,  -trog,  -[e].',  -e  f,  m.  slipho. 
Schleife,   -n,  f.    1.   kana,  isbana.  2.  drog.  3. 
snara,  ögla,  rosett. 

1.  schleifllen,   schliff,  schliffe,  geschliffen,  -[e], 

1.  tr.  slipa;   glätta,  polera.  II.  afr.  -te,  ge-t, 
itr.  h.  och  s.  kana,  skrilla,  hasa. 

2.  schleifllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  äfv.  Itr.  h.  och  sich 
~  släpa  (sig).  2.  nedrifva,  rasera,  t.  ex.  Bau- 
ten, Festutigen.  3.  binda,  t.  ex.  Laute,  Töne. 

4.  knyta  rosetter. 

Schleifer,  -s,  -,  m.  1.  slipare.  2.  en  an  galopp 

(dans).  3.  bunden  not. 
Schleiferei,   -en,  f.    1.    O,  slipande,  slipning. 

2.  slip  er  i. 

Schleifsel,  -,<!,  O,  n.  slipgorr. 

Schleih(e)  se  Schle\{e). 

Schleim,  -[e]s,  -e,  m.  slem;  gelé.  -absonderung, 
-en,  f.  slemafsöndring.  -artig,  a.  slemartad. 
-fluss,  -es,  -e  t,  m.  katarr.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e, 
n.  blötdjur. 

schleimllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  blifva  gelé- 
artad,  2.  alstra  slem.  II.  tr.  rena  från  slem ; 
skumma. 

schleimhaft,  schleimicht,  schleimig,  a.  slemak- 
tig, geléartad,  slemmig. 

Schleisslle,  -en,f.  1.  pärtsticka.  2.  a)  fjäder- 
skaft ut.in  fan,  b)  dun.  3.  linneskaf.  -[en]... 
Ex.  ~feder,  -n,  f.  fjäder  som  behöfver  spri- 
tas innan  den  kan  användas.  ~holz,  -es,  O, 
n.  'N./kiefer,  -n,  f.  trä,  tall  som  lämpar  sig 
till  pärtstickor.  'N/SChnitzer,  -s,  -,  m.  spänt- 

knif    att   spänta  pilrtstickor  med.    ~StOCk,  -[e]s,   -e 

t,  m.  pärtstickhållare,  pärtstickstake. 
SChleissllen,    -[es]<,   schliss,  schlisse,  geschlis- 
sen el.   t  ge-t,  -[e],  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  1. 


afnöta(s),  slita(s).  2.  klyfva(s),  afsöndra(8), 
afskala(s),  i  sht  Paedem  ~  sprita  fjäder. 

Schleisserin,  -nen,f.  hushållerska. 

Schlemm,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  kortspel,  slam. 

schlemmllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  fråssa,  lefva  i 
sus  och  dus.  II.  se  schlämmen. 

Schlemmer,  -s,  -,  m.  fråssare,  jfr  rereg. 

Schlemmerei,  -en,  f.  fråsseri,  lif  i  sus  och  dus. 

Schlempe,  -n,f.  röra,  välling,  i  siit  dränk. 

Schlender...  ex.  -gäng,  -{e]s,  O,  m.  vårdslös, 
långsam  gång,  släntrande,  -jän,  F  =  Schlend- 
rian. 

Schlenderer,  -s,  -,  m.  släntrare,  dagdrifvare. 

schlenderlln,  -le,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  släntra,  gå 
och  drifva,  flanera. 

Schlendrian,  -[e]s,  -e,  m.  släntrian. 

schlendriånllen,  -tp,  -t,  itr.  h.  följa  släntrianen. 

Schlenker...  ex.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  F  en  som  går 
och  slänger  med  benen,  -beinig,  a.  som 
slänger  med  benen. 

schlenkerlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  slänga, 
dänga,  dingla. 

Schlepp,  -[e]s,  -e,  m.  se  Schleppe,  -dampfer, 
-s,  -,  m.  -dampfschiff,  -[e]s,  -e,  n.  bogser- 
ångare,  bogserare.  -kleid,  -[e]^,  -er,  n.  kläd- 
ning  med  släp.  -rock,  -[e]s,  -e  f,  m.  kjol 
med  släp.  -sabel,  -s,  -,  m.  släpsabel.  -schiff-, 
fahrt.  O,  /.  bogsering.  -tau,  -[e]s,  -e,  n.  bog- 
seringslina,  släptåg. 

Schleppe,  -n,/.  släp.  -n...  kx.  -^träger,  -."!,  -,m. 
släpbärare. 

SChleppllen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  1.  släpa,  släpa  med 
sig,   efter   sig;   framsläpa.    2.  slita,  utslita 

kläder   utan   att    göra  ngt  till  deras  underhill.    3.  taga 

i  släptåg,  bogsera.  II.  Sich  -x.  1.  släpa  sig, 
släpa  sig  fram.  Sich  müde  ~  släpa  sig 
trött.  2.  Sich  mit  etw.  ~  dragas  med  ngt. 
III.  itr.  h.  släpa. 

Schlepper,  -s,  -,  m.  en  som  släpar. 

Schlepperei,  -en, f.  släp;  trälande. 

Schleuder,  -n,  f.  slunga,  -arbeit,  -en,  f.  slarf- 
vigt,  på  hafs  gjordt  arbete,  -preis,  -es,  -e, 
m.  upderpris,  röfvarpris.  -wurf,  -\_e]s,  -e  f, 
m.  slungkast,  slungning. 

Schleuderéi  se  Schlauderei. 

Schleuderer,  -s,  -,  m.  slungare. 

schleuderhaft,  schleuderig  se  schhmder... 

schleuderlin,  -te, ge-t,  I.  tr.  slunga.  II.  se  schlau- 
dem. 

schleunig,  a.  skyndsam,  hastig,  fort. 

Schleunigkeit,  O,  /.  skyndsamhet,  hastighet, 
brådska. 

Schleuse,  -n,  f.  sluss.  -n...  ex.  <x/geld.  -[e]s.  O, 
n.  slussafgift.  ~meister,  -s,  -,  m.  slussmä- 
stare, slussinspektör,  ^thor,  -[e]*',  -e,  n. 
slussport.  ~werk,  -[e].'>-,  -e,  n.  slussverk. 

Schlich,  -\e\s,  -e,  m.  1.  smygväg,  kryphål. 
Alle  -V/e  in  einem  Hause  kennen:  känna  till 
alla  vinklar  och  vrår  i  ett  hus.  2.  knep. 
Hinter  jmds  »ve  kommen:  komma  under- 
fund med  ngns  knep.  3.  ae  Schlick. 


äkta  snis.    F  familjärt.    P  lägre  sprSk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    A  sjaterm.    ii<  militäriak 


schlicht 


59G 


Schlitten 


schlicht,  a.  1.  enkel,  rättfram.  2.  slät,  t.  ei. 
~es  Haar,  -feile,  -n,  /.  0  slätfil.  -haarig, 
a.  släthårig.  -hin  =  schlechthin,  -hobel,  -s, 
-,  m.  Q  eläthyfvel.  -hobeln,  *  tr.  ©  slät- 
hyfla.  -kamm,  -[e]s,  -e  f,  '"•  släugkam.  -wég 
=  schlechtweg. 

Schlichte,  -n,  f.  1.  =  Schlichtheit.  2.  ©  kli- 
ster, lim  att  klistra  varpen  med  i  en  vW. 

schlichtllen,  -ete,  <je-et,  I.  t?:  1.  ordna,  bringa 
i  ordning,  utreda,  bilägga,  t.  ex.  die  Haare, 
Streitigkeiten.  2.  släta,  jämna,  slätfila,  slät- 
hyfla.  II.  Sich  '\>  ordnas,  reda  upp  sig,  bli 
klar.  Schlichtung,/. 

Schlichter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  en  som  ord- 
nar, jämnar,  bilägger  tvister. 

Schlichtheit,  O,  /.  1.  enkelhet,  rättframhet, 
enfald.  2.  ordning,  släthet,  jämnhet. 

Schlick,  -[eJÄ,  O,  m.  slam,  gyttja,  dy.  -grund, 
-[eis,  O,  7)1.  dybotten,  -land,  -[e].?.  O,  n.  ge- 
nom uppslamning  bildadt  land. 

SChlickllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  upp- 
slammafs). 

schlickerig,  a.  dyig,  gyttjig. 

Schlief,  -[ej.5,  -e,  m.  degigt  ställe,  stålrand  i  biaa. 

schliefen,  schloff,  schlöffe,  geschloffen, 
schliefle},  itr.  s.  krypa,  glida. 

schliefig,  a.  degig,  med  stålrand  i  (om  bröd). 

Schliess...  ex.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  »»•  bom  till 
en  hamns  afstängning.  -feder,  -re,  f.  fjäder 
hvarmed  ngt  stänges.  -kappe,  -n,/.  krämpa 
för  regel  ei.  låskolf.  -kette,  -n,  f.  kedja 
hvars  ändar  äro  genom  lås  förenade,  -mus- 
kel, -s,  -n,  m.  sammandragande  muskel, 
ringmuskel. 

schliessbär,  a.  som  kan  stängas,  låsas. 

Schliesse,  -«,/.  läs,  regel,  knappe,  spänne. 

schliessllen,  -[es]t,schloss,schlösse,geschlosse7i, 
-[e],  föriidr.  pres.  ind.  schleusslesit,  schleusst, 
imper.  schlevss,  I.  tr.  1.  sluta,  t.  ex.  den  Mund, 
die  Augen.  Die  Zeit  v;ird  die  Wunde  ~  tiden 
skall  läka  såret.  Jmdn  an  die  Brust  '^  sluta 
ngn  till  sitt  bröst.  2.  stänga  för,  stänga 
igen,  stänga,  låsa,  t.  ex.  ei«e  Öffnung  mit 
einer  Klappe,  das  Fenster,  die  Thur,  ein 
Lokal,  die  Schule,  das  Schloss.  Den  Gefang- 
nen an  die  Wand  ~  fastlåsa  fången  vid 
väggen,  den  Hund  an  die  Kette  ~  binda 
hunden,  jmdn  in  Fesseln  ~  sluta  ngn  i 
bojor.  Den  Vogel  in  den  Käfig  ~  stänga  in 
fogeln  i  buren,  etw.  in  den  Schrank  ~  låsa 
in  ngt  i  skåpet.  Etw.  in  sich  ~  inne- 
sluta, innefatta  ngt.  Jmdn  aus  dem  Hause 
»N/  utestänga  ngn.  Geschlossene  Zeit :  för- 
bjuden tid.  3.  hopsmeta,  försegla,  t.  ex. 
einen  Brief;  hopknäppa,  hopfästa,  t.  ex. 
eine  Kette ;  sluta,  t.  ex.  einen  Kreis,  boktryck 
die  Form,  ^  die  Glieder;  foga,  t.  ex.  eine 
Bemerkung  an  etw.  (ack.).  Das  Band  enger 
~  draga,  knyta  åt  bandet  hårdare.  Ein  in 
sich geschlossnes  Games:  ett  i  sig  afslutadt 
helt.  Geschlossene  Gesellschaft:  slutet  säll- 


skap. 4.  sluta,  afsluta,  t.  ex.  die  Reihe,  den 
Brief,  die  Verhandlungen.  5.  sluta,  upp- 
göra, ingå,  t.  ex.  einen  Bund,  einen  Handel, 
eine  Wette.  6.  sluta,  etw.  aus  etw.:  tili  ngt 
af  ngt.  II.  Sich  ~  1.  sluta  sig,  gå  igen, 
t.  ex.  das  Auge,  der  Kreis,  die  Kluft,  die 
Thür  schliesst  sich,  die  Glieder  der  Soldaten 
~  sich.  Die  Wunde  schliesst  sich:  såret 
läkes.  Sich  an  einander  (aok.)  ~  sluta  sig  till 
hvarandra.  2.  lida  mot,  närma  sig  slutet, 
afslutas,  sluta,  t.  ex.  das  Jahrhundert,  der 
erste  Akt  schliesst  sich.  3.  komma  till  stånd, 
blifva  af,  t.  ex.  der  Bund, der  Handel  schliesst 
sich.  III.  itr.  h.  1.  sluta  till,  passa,  sitta  åt, 
t.  ex.  der  Deckel,  der  Schlüssel,  das  Kleid 
schliesst.  Der  Heiter  schliesst  ei.  reitet  ge- 
schlossen :  ryttaren  trycker  benen  intill  hä- 
stens sidor.  2.  sluta,  upphöra.  3.  Von  ei. 
aus  etw.  auf  etw.  (ack,)  ~  sluta  af  ngt  till 
ngt.  Etw.  schliesst  für  jmdn:  ngt  talar  för 
ngn.  o.,rf;  arv.;  bevisande.  Schliessung,/. 

Schliesser,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  portvakt, 
dörrvakt,  vaktmästare,  fångvaktare,  dörr- 
ei.  fångvakterska,  fem.  «v.  hushållerska.  2. 
med.  ringmuskel. 

schliesslich,  a.  slutlig,  afslutande. 

Schliff,  -[e]s,  -e,  m.  1.  se  Schlief.  2.  slipning, 
glättande,  poleriug.  3.  släthet,  glatthet, 
polityr,  äfv.  biiJi.  yttre  polityr. 

schlimm,  a.  dålig,  ond.  Im  rasten  Falle  ei. 
rasten  Falls:  i  värsta  fall.  Es  steht  ~  det 
står  illa  till.  Einen  ~ere  Arm  haben:  hafva 
ondt  i  en  arm.  Mir  ist  ~  jag  mår  illa,  det 
kväljer  mig.  Davor  kann  einem  ->.-  werden: 
det  är,  så  att  man  kan  må  illa  af  det.  ~ 
hinter  etw.  her  ei.  nach  etw.  sein :  vara  ga- 
len i,  efter  ngt. 

Schlingüe,  -en,  /.  1.  klänge,  ranka.  2.  ögla, 
maska.  3.  bindel.  4.  snara.  Biiai.  den  Kopf 
el.  sich  aus  der  -x/  ziehen:  dra  sig  ur  förlä- 
genheten, -gewächs,  -es,  -e,  -kraut,  -[e]s,  -er 
t,  n.  -pflanze,  -n,J'.  slingerväxt. 

Schlingel,  -a-,  -,  m.  slyngel. 

Schlingeléi,  -en,  f.  slyngelaktighet. 

schlingelhaft,  a.  slyngelaktig. 

schlingen,  schlang,  schlänge,  geschlungen, 
schlingle],  tr.  1.  atv.  itr.  h.  äta  glupskt, 
sluka,  svälja  ned.  2.  afv.  sich  rs^  vrida  (sig), 
slingra  (sig),  vinda  (sig),  linda  (sig),  knyta. 
T)as  Band  schlingt  sich  zur  Schleife:  ban- 
det bildar  en  rosett. 

Schlinger,  -s,  -,  m..  en  som  a)  slukar,  b)  vri- 
der, lindar  ngt. 

schlingerlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  se  schien- 
kem.  2.  i-  slingra,  rulla. 

Schlippe  =  Brandgasse. 

Schlipper,  -s.  O,  m.  -milch.  O,/,  skummad  snr 
mjölk. 

Schlips,  -es,  -e,  m.  halsduk. 

Schlitt...  se  Schlittschuh. 

Schlitten,   -s,  -,  m.  1.  släde,  kälke.  2.  drog. 


O   saUDar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iatraasilivt  verb. 


IIU  bjalpverli. 


Sohlitterbahn 


597 


Schluss 


-bahn,  -en,  f.  1.  väg  för  slädar,  körväg  i 
snön.  2.  före.  -fahrt,  -en,  f.  slädfart,  släd- 
färd, -geläut,  -[e]s,  O,  n.  bjällerklang,  -par- 
tie,  -en,f.  slädparti. 

Schlitterbahn,  -en,  /.  kana,  isbana. 

Schlitterer,  -s,  -,  m.  en  som  slår  kana. 

schlitterlln,  -te,  <je-t,  itr.  h.  och  s.  slå  kana. 
skvilla. 

Schlittschuh,  -[e].?,  -c,  m.  skridsko,  -bahn,  -en, 
f.  skridskobana,  -läufer,  -.<,  -,  vi.  ~in,  -nen, 
f.  skridskoåkare,  -laufen,  -s.  O,  n.  skridsko- 
åkning. 

Schlitz,  -es,  -e,  m.  inskärning,  snitt,  skåra, 
sjiringa,  sprund,  -auge,  -s,  -n,  n.  smalt  öga 
•om  hos  mongolerna,  -äugig,  a.  smalögd.  -feigster, 
-s,  -,  n.  smalt  fönster,  -messer,  -s,  -,  n.  knif 
att    skära,    sprätta  upp   ngt   med.    -Streif, 

-[e]s,  -e,  m.  kil  i  kläder. 

schlitzllen,  -[es]<,  -te,  fje-t,  tr.  göra  ett  snitt, 
en  skåra,  ett  sprund  i,  skära  upp,  klippa 
npp,  rispa  upp, 

schlitzig,  a.  försedd  med  sprund,  uppskuren, 
uppristad. 

schlohweiss,  a.  snöhvit. 

Schloss,  -es,  -er  \,  n.  dim.  Schlösschen,  -lein, 
piur.  »fv.  Schlösserchen,  -lein,  1.  slott.  2.  lås; 
knappe,  spänne.  3.  bäcken(ben).  -bein,  -[e].?, 
-e,  n.  höftben,  -berg,  -[e]5,  -e,  m.  slotts- 
bärg,  slottsbacke,  -blech,  -[e].'!,  -e,  n.  O  lås- 
bleck, -hauptmann,  -[e]s,  Schlosshauptleute, 
m.  slottshöfvidsman,  slottsfogde,  -hof, -[e].s', 
-e  t,  m.  borggård.  -Verwalter,  -s,  -,  -vögt, 
•[e]s,  -e  t,  m.  slottsfogde. 

Schlösse  fiifv.  med  kort  o),  -n,  f.  hagelkorii.  -n... 
Ei.~korn,-[e].f,-ert,n.hagelkorn.~schauer, 
-s,  -,  m.  hagel.«kur.  ~stein,  -[e]s,  -e,  m.  ^ 
'\.korn.  ^sturm,  -[e]s,  -e  f,  m.  hagelby. 

schlossllen,  -[es]f,  -te,  gc-t,  itr.  h.  hagla. 

Schlosser,  Schlösser,  -s,  -,  m.  låssmed,  klen- 
smed. 

Schlosserei,  -en,  f.  låssmeds-,  klensmedsyrke, 
-verkstad. 

Schlot[t],  -[e]s,  -e  [t],  m.  skor-sten.  -feger, 
-kehrer,  -s,  -,  m.  skorstensfäjare,  sötare. 

Schlotter...  E.t.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  darrande, 
osäkert  ben.  -hose,  -n,f.  vida  byxor,  -kopf, 
-[e].?,  -e  t,  m.  (person  med)  darrande,  nic- 
kande hufvud. 

schlotterig,   a.   darrande,   osäker,  vacklande ; 
vid,   löst    hängande,  slapp,  sladdrig,  slarf- 
vig. 
I       Schlotterigkeit,   O,  /.   slapphet,   slarf  m.  m.  se 

föreg. 
SChlotterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  vid  ontörandring  S. 

darra,  hänga  löst,  slappt,  fara  hit  och  dit, 

vackla,  stappla. 
Schlucht,    -en,  f.   djup   dal,  klyfta,  afgrund, 

svalg. 
schluchzllen,   -[e.?]<,   -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1. 

snyfta,   gråta  biitert.  2.  %  hicka.  3.  %  ljuda 

stötvis,  t.  ex.  die  Orgelpfeifen  ~. 


Schluchzer,  -s,  -,  m.  1.  en  snj'ftande.  2.  snyft- 

ning.   3.  =  2.  Schlucken. 
Schluchzerei,  -en,  f.  snyftande,  snyftning. 
Schluck,  -[e].?,  -e  [fj  och  -,  m.  klunk,  drag.  -auf, 

■s,    O,   m.   hicka,    -weise,    adv.   klunkvis,   i 

klunkar. 

1.  schluckllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  svälja 
ned,  svälja,  sluka.  Biidi.  an  einem  Schmerz 
~  kämpa  mot  smärtan.  2.  %  =  schluchzen. 

2.  Schlucken,  Schlucker,  -s,  O,  m.  hicka. 
Schlucker,  -s,  -,  m.  stackare. 
Schluder...  se  Schlauder... 

Schluft  se  Schlucht. 

Schlummer,  -s,  -,  m.  1.  slummer,  sömn.  2.  t 
sömndryck,  -betäubt,  a.  öfverväldigad  af 
sömn.  -gott,  -[e]s.  O,  m.  sömnens  gud.  -kis- 
sen,  -s,  -,  n.  hnfvudkudde.  -kopf,  -[e]s,  -e  f- 
m.  F  sömnig,  dåsig  person,  nattmössa.  -Hed, 
-[e]s,  -er,  n.  vaggsång,  -los,  a.  sömnlös. 
•trunken,  a.  sömndrucken. 

Schlummerer, -s,-,M.  1.  slumrare.  2.  =  Schlum- 
merkopf. 

schlummerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  slumra.  II. 
opers.  Es  schlummert  mich:  jag  känner 
mig  sömnig. 

Schlump,  -[e]s,  -e,  m.  slump,  '^s:  genom  en 
slump. 

Schlump[e],  -en,f.  F  slampa,  slamsa. 

schlumpllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  o.ii  s.  1.  lyckas 
genom  en  sluTnp,  slumpa  sig.  2.  --^  schlot- 
tern. II.  tr.  slarfva  med  ngt. 

schlumperlln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  s.  släpa,  släpa 
sig,  släntra. 

schlumpicht,  schlumpig,  a.  slarfvig,  slamsig. 

Schlund,  -[e]«,  -c  t.  "*•  svalg;  gap,  djup  klyfta, 
afgrund.  -bräune,  O,  f.  strupinflammation. 
-kopf,  -[e].«,  -e  t,  m.  struphufvud. 

Schlupe  se  Schaluppe. 

Schlupf,  -[eis,  -e  t,  m.  -loch,  -[eis, -er  ■\,  n. 
■Winkel,  -s,  -,  m.  smyghål,  kryphål,  kryp-in. 

schliipfllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  smyga  sig,  glida, 
slinka. 

schlüpf[e]rig,  n.  hal,  slipprig;  obehaglig,  kin- 
kig; tvetydig,  ekivok.  Eine  ~e  Zunge  ha- 
ben äfv.:  vara  språksam,  prata  mycket. 

Schlüpf [e]rigkeit.  O,/,  slipprighet  m.  m.  se  wreg. 

SChlUrfllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  dricka  med 
välbehag,  läppja  på,  sörpla  i  sig. 

Schluss,  -es,  -e  \,  m.  1.  tillslutning,  t.  ex.  das 
Fenster  hat  keinen  rechten  ~  fönstret  slu- 
ter ej  till  väl.  2.  stängning,  t.  ex.  des  Thnrs; 
afslutande,    slut,    t.  ex.    der   Saison;  r^  der 

.Tagd:    jagttidens    slut    (lörbjudna    tidens  barjan). 

3.  afslutning,  slut,  ände.  Zum  ^  till  sist. 
Zum  ~  bringen:  afsluta.  4.  slutsats,  slut- 
ledning. 5.  beslut,  -antrag,  -[e]s,  -e  t,  ^■ 
jur.  slutpåstående,  -ärt,  -en,  f.  slutsätt,  -be- 
merkung,  -en,  f.  afslut.'inde  anmärkning; 
slutord,  -folge,  -n,  -folgerung,  -en,f.  slut- 
sats, slutledning,  -gerecht,  a.  logisk,  -kette, 
-n,  f.  slutledning,  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  slut- 


tkta  ama.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    •t'  ^Olerm.   i^  mllltärisk  term. 


Schlüssel 


598 


schmecken 


pankt,  sista  punkt,  -rechnung,  -en,  f.  slut-  I 
räkning,   slutlig   uppgörelse,    -recht,  a.  lo- 
gisk, -rede,  -n,/.  1.  afslutningstal.  2.  slutet,  j 
sista  delen  af  ett  tal.  3.  slutledning,  -reihe, 
-n,  f.    1.  slutledning.  2.  sista  raden,  ledet, 
serien,  -richtig  =  -recht,  -satz,  -es,  -c  f,  m. 
1.  slutsats.  2.  sista  satsen.  -Sitzung,  -en,  f. 
sista   sammanträdet,  -stein,  -[e].«,  -e,  m.  0 
slutsten,  -widrig,  a.  ologisk,  inkonsekvent. 
-Widrigkeit,  -en,  f.  brist  på  logik,  på  följd-  ! 
riktigliet,   inkonsekvens,  -wort,  -[e]s,  -e,  n.  1 
slutord. 
Schlüssel,    -5,    -,  m.  .Hm.  Schlusselchen,  Schlüs- 
selein,   nyckel;    klav.    -bart,    -[e]s,  -e  f,  m. 
nyckelax,    -beln,    -[e].s,    -e,    n.    nyckelben 
-blume,  -n,f.  gullvifva.  -biichse,  -«,./'.  nye 
kelbössa,  -bund,    -[e].«,   -e,    n.    nyckelkuip 


nyckelhål,  -ring, 
-rohr,  -[e].'-",  -e,  n. 


iva  besluten, 


h.  smäkta,  för- 
2.  sm:il,  spens- 


pa.  -loch,  -[c]s,  -er  t?  n. 
-[ej.s-,  -e,  m.  nyckelring. 
-röhre,  -n,  f.  nyckelpipa. 

schlüssig,  a.  besluten.  ~  .<.■< 
hafva  beslutat,  -n/  werihn:   besluta,  öfver- 
enskomma. 

Schmach,  O,  /.  skam,  skymf.  -bedeckt,  -hela 
den,  a.  skamhöljd.  nedtryckt  af  skam.  -vol! 
(/.  skamfull,  skamlig. 

Schmacht...  v.%..  -lappen,  -.«,  -,  vi.  F  1.  imugraBi' 
fattiglapp.  2.  smäktatide,  älskogssjuk  per- 
son,  -riemen,  -s,  -,  m.  svältrem. 

schmächteliln,  -te,f/e-t,  itr.  Ii.  smäkta  uut,  spe- 
la den  smäktande. 

schmachtllen,  -ete,  f/e-el,   itr. 
smälcta. 

schmächtig,  o.  1.  smäktande 
lig,  skranglig. 

Schmächtigkeit,  0.  /*.  spenslighet,  skranglighet. 

Schmack,  I.  se  Snmack.  II.  se  Geschmack.  III. 
-€!•,/.  sfv.  Schmacke,  -»,./".  -t  smack. 

schmackhaft,  a.  smaklig,  välsmakande. 

Schmackhaftlgkeit,  O,/,  smaklighet,  god  smak. 

schmadderlln,  -te,  ge-t,  tr.  oci.  itr.  h.  smut.-;a, 
smörja  ned. 

Schmäh...  v.x.  -lied,  -[(]■«,  -er,  n.  nidvisa.  -rede, 
-n,f.  smädetal.  -schrift,  -eri,f.  smädeskrifi. 
-sucht,  O,./',  .smädolystnad.  -Süchtig,  o.  .«mä- 
delysten.  -wort,  -\_e\s,  -e  ci.  -er  t,  "•  smäde- 
ord, skymford. 

schmähilen,  -te,  f/e-t,  tr.  ocii  itr.  h.  smäda, 
skymfa,  nedsätta,  okväda.  [«(//' d.  '/.'.'/<-«  ci. 
über]  jmdii:  ngn. 

Schmäher,  -.?,  -,  m.  ~ln,  -nen,/,  smädare,  fi- 
ende; okvädande  per.^on. 

schmählich,  n.  1.  skamlig,  skändlig.  2.  .-id».  F 
mycket,  dugligt. 

Schmähung,  -en,  /.  1.  O,  smädande.  2.  smä- 
delse. 

schmal,  schmäler,  .''cJnniilc.U  och  schmnler. 
schmähst,  a.  1.  smal.  2.  knapp,  karg,  ma- 
ger, -bäckig,  «.  med  magra,  insjunkna  kin- 
der, -hier,  -[e].«,  O,  n.  dricka,  -blätterig,  a. 
smalbladig.    -hans,   m.   smalhans   i  talesättet: 


bei  ihm  ist   »x<  Küchenmeister,    -reh,  -[e]s, 

-e,  n.  råget  efter  första  parningen,  -spurig, 

a.  smalspårig.  -t[hjier,   -[e].«,  -e,  n.  hind  ei. 

älgko  efter  första  parningen,  -vieh,  -[ejs,  O, 

n.  småboskap. 
Schmäle  =  Schmalheit. 
schmälilen,  -te,  ije-t,  itr.  h.  och  tr.    [Auf]  jmdn 

el.  mit  jmdm  ~  gräla,  träta  på,  klandra  ngn. 
schmälerlln,   -te,   ge-t,  I.  tr.   1.  göra  smalare. 

2.  förklena,  förminska,  inskränka.  II.  Sich 

~  smalna,  afsmalna.  Schmälerung,/. 
Schmälheit,    O,  /.    1.    smalhet.    2.    knapphet, 

karghet. 
Schmälte,  O,  f.  smalt. 
Schmalz,    -es,   %    -e,   n.  flott,  fett.   Biuii.  im  ~ 

sitzen :    må   godt,   ha   goda    dagar,   -blume, 

-ra,  /.  kabbelök  (Caltha).  -bröt,  -[cJ.s-,  -,-,  n. 

brud  med  flott  på.  -hafen,  -s,  -f,  -topf,  -[eJ.s-, 

-e  t,  m.  flottburk. 
schmalzlien,   schmälzllen,  -[es]<,   -te,  ge-t,    tr. 

smörja  med  flott;  ingnida  med  fett. 
schmalzig,  a.  tlottig. 
Schmand,  Schmant,  -[e]s,  -e,  m.  1.  grädde.  2. 

smörja. 
schmarötzllen,  -[csjt,  -te,  -t,  itr.  h.  snylta. 
Schmarotzer,  -.--,  -,  m.  snyltgäst,  -djur,  -vä.xt, 

parasit,  -pflanze,    -7i,  f.  snyltväxt.  -t[h]ier, 

-{e'\s.  -e,  1,.  snyltdjiir. 
Schmarotzerei,  -en.  f.  snyltande. 
schmarotzerhaft,  schmarötzerisch,  a.  snyltande, 

parasitisk. 
Schmarre,  -«,  /.  längt  ärr  ei.  sår.  skråma  i  sht 

af  huggvapen  i  aiisigtot. 

1.  schmarrilen,   -te,  gc-t,  tr.  ge  ngn  en  skråma, 

jfr  fö  reg. 

2.  Schmarren,  -s,  -,  in.  ett  slags  mjölrätt, 
schmarrig,  «.  ärrig,  skråmig. 

Schmatz,  -es,  -e  [f],  m.  dim.  Schmätzchen,  -lein, 

F  smällande  kyss. 
schmatzllen,  -fcsl^,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  smac- 
ka, äta  och  smacka;  kyssa  så  det  smäller. 
Schmätzer,  -s,  -,  m.  /ooi.  buskskvätta  (Sa.xicola 

rubetra). 
Schmauch,  -[c].?,  -c  [t],  vi.  1.  tjock  rök.  kvalm. 

2.    F   bolmande   drag   ur  pipan,   -gesellschaft, 

-en,  f.  rökklubb. 
schmauchllen,   -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.   1.  ryka. 

2.    F    röka,   bolma,    t.  ex.   eine   ei.    aus  einer 

Pfeife.  3.    iifv.   schmauchllen,  röka,  röka  ut, 

röka  ihjäl,  t.  ex.  Füchse,  Bienen. 
Schmaucher,  -s,  -,  m.  F  rökare. 
schmauchig,  n.  F  nedrökt. 
Schmaus,  -es,  -e  f,  '»•  kalas;  festmåltid,  -bru- 

der,  -.«,  -f,  m.  goddagspilt. 
schmauslleii,  -[es]<,  -te,  ge-t,  i<7-.  A. och <?•. kalasa. 
Schmauser,    -s,   -,   m.  ~in,  -nen,  f.  kalasande 

person  ;  goddagspilt. 
Schmauseréi,  -en,f.  kalasande,  kalas, 
sciimauserisch,  a.  kalaslik,  kalasande,  kalas-, 
schmeckbar,  a.  som  kan  smakas,  ger  smak. 
schmeckilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  smaka.  Biwi.  jmdn 


O    sakDar  plur.    t  haf    omljud.    tr. 


verb.    h.  har  halm,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Schmecker 


599 


nicht  ~  können:  ej  kunna  tåla  ngn.  II.  it?-, 
h.  smaka,  t.  ex.  süss,  bitter,  jmdm.  Nach 
ciw.  -v,  smaka  ngt. 

Schmecker,  -s,  -,  m.  1.  en  som  smakar  pi  ngt. 
2.  tinsmakare,  läckergora. 

Schmeer  ac  Schmer. 

Schmeichel...  ex.  -blick,  -[e]x,  -e,m.  smekande, 
öm  blick,  -katze,  -n,  f.  smeksam  katt;  F 
biidi.  smeksam  person,  -name,  -ns,  -n,  m. 
smeknamn,  -rede,  -/;,  /.  smickrande  tal, 
smicker,  -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  1.  smick- 
rande ord.  2.  smekord. 

Schmeichelei,  -en.  f.  1.  smicker.  2.  smekande, 
smekning. 

schmeichelhaft,  a.  1.  smickrande,  berömman- 
de. 2.  smeksam,  smekande. 

schmeichelig,schmeichelisch  =  schmeichlerisch. 

schmeichellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  smickra, 
jmdm  cl.  %  jmdn:  ngn.  Der  Maler  hat  ihm 

(don  portriltteiade)  fjeschmeichelt,  men:  das  Bild 
(porträttet)  tst  f/esckmeichelt.    Personl.  pass.  vani.  i 

rerbind.:  ich  bin  {c\.  fühle  ei.  finde  mich)  ge- 
schmeichelt von  el.  durch  el.  über  etW.,  men; 
ich  schmeichle  mir  {%  mich)  mit  etw.,  dock 
ufT.  ich  schmeichle  mich  einer  (gen.)  Sache. 
2.  smeka. 

Schmeichler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  smickrare, 
smickrerska. 

schmeichlerisch,  a.  smickrande,  smilande. 

schmeidig,  a.  smidig,  mjuk. 

Schmeidigkeit,  O,/,  smidighet. 

Schmeiss,  -es,  O,  m.  exkrementer;  flugsmuts. 
-fliege,  -n,f.  spyfluga. 

Schmeisse  =  Schmeissfliege. 

sz\\vm\s%\tr\,-[es'\t,schmiss, schmisse, geschmi.'i- 
sen,  tr.  F  I.  kasta,  sHinga.  2.  slå,  slå  till. 

Schmelz,  -es,  -e,  m.  1.  emalj.  2.  stråpärla.  3. 
glans,  friskhet,  färg,  färgton.  Sms.  jfr  schmel- 
zen, -arbeit,  -en,/.  1.  smältning.  2.  emalj- 
(arbete).  -blau,  -[e]s,  O,  n.  smalt,  -butter.  O, 
/.  smält  smör.  -farbe,  -n,  f.  emaljfärg.  -ge- 
malde,  -s,  -,  n.  emalj(målning).  -glas,  -es,  O, 
n.  emalj,  -hitze.  O,/,  smälthetta.  -hiitte, -»«, 
f.  smälthytta,  -malerei,  -en,/,  emnljmåleii. 
-ofen,  -s,  -t,  m.  O  smältugn,  -pfanne,  -n,  /. 
0  smältpanna.  -tiegel,  -s,  -,  m.  0  smält- 
degel. 

schmelzbar,  a.  smältbar. 

Schmelzbarkeit,  O,/  smältbarhet. 

Schmelze,  -n,  /  1.  smältande,  smältning, 
smältningsprocess.  2.  0  smälta.  3.0  smält- 
hytta. 4.  glassats. 

schmelzllen,  I.  schmih[es]t  ei.  ;fc  -[es]t,  schmilzt 
cl.  %  -t,  schmolz,  schmölze,  geschmolzen, 
schmilz  cl.  %  -[e],  ilr.  s.  smälta.  II.  -[es]<, 
-te,  ge-t  och  ^  =  /,  tr.  1.  smälta.  2.  fördrifva 
mrgcr.  3.  emaljera.  Schmelzung,/. 

Schmelzer,  -s,  -,  m.  smältare. 

Schmelzeréi,  -en,  /.  1.  smältning.  2.  smält- 
hytta. 

Schmer,   -[e]s,  O,  m.  och  n.  ister,  fett,  vagns- 


Schmiege 


smörja,  -bauch,  -[ejs,  -e  fi  "»•  istermage. 
-blichse,  -ra,  y.  smörjburk. 

Schmergel(n)  se  Schmirgel{n). 

SchmerI,  -[e]s,  -e,  to.  Schmerle,  -n,/.  Schmer- 
ling, -[e]s,  -e,  TO.  zooi.  1.  dvärgfalk  (Falco 
eesalon).  2.  grönling  (Cobitis). 

Schmerz,  -e[«J.s-,  -en,  m.  smärta,  plåga,  kropps- 
ligt ondt.  -beladen,  a.  plågad,  lidande,  -ge- 
fiihl,  -\(']s,  -e,  n.  smärtsam  känsla,  smärta. 
-lindernd,  a.  som  lindrar  plågorna,  (smärt-) 
lindrande,  -los,  a.  smärtfri,  plågfri.  -lösig- 
keit,  O,  /.  smärtfritt  tillstånd,  -stillend,  a. 
smärtstillande,  -voll,  a.  smärtsam,  plågsam. 
-en...  Ejt.  ~frei  =  -los.  'x.geld,  -[e'js.  O,  n.  er- 
sättning för  sveda  och  värk,  biidi.  ersätt- 
ning för  lidanden,  jfr  rij.  sms.  —  -ens...  Ex. 
'N.kind,  -[e]s,  -er,  n.  sorgebarn.  '>^lager,  -s, 
-,  n.  plågobädd.  ~reich,  n.  smärtfull,  smärt- 
sam. ~ruf,  ~schrel,  -[e]s,  -e,  m.  smärtans 
rop,  skrik. 

schmerzllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  smärta, 
göra  ondt,  värka.  Mir  schmerzt  der  Kopf 
el.  mein  Kop/  schmerzt:  mitt  hufvud  vär- 
ker, jag  har  ondt  i  hufvudet.  II.  tr.  smär- 
ta, plåga,  1  sht  opcrs. 

schmerzhaft,  a.  smärtsam,  värkande. 

Schmerzhaftigkeit,  0,/.  värk,  smärta. 

schmerzlich,  a.  smärtsam,  plågsam. 

Schmetterling,  -[e].s  -e,  to.  fjäril,  -s...  K.>;.~blu- 
me,  -7t,  /.  ~blüt[h][l]er,  -s,  -,  m.  bot.  växt 
med  fjärilslik  blomkrona,  'x^fang,  -[e]s.  O, 
TO.  fjärilsfångst,  'x.fliigel,  -s,  -,  m.  fjärils- 
vinge, «^kescher,  o/kesser,  -s,  -,  to.  r^netz, 
-es,  -e,  n.  fjärilshåf. 

schmetterlln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  burtigt  slå,  slunga, 
kasta.    In    Stücke   ~   slå  i  spillror.  II.  itr. 

1.  s.  störta,  falla  med  brak.  2.  h.  smattra. 
Schmicke,  -n,  /.  1.  piska.  2.  pisksnärt. 
schmickllen,  -te,  ge-t,  tr.  slå  till,  piska. 
Schmidt,  bättre  Schmied,  -[e]s,  -e,  m.    1.  smed. 

2.  zooi.  knappare,  knäppbagge  (Elater).  Sms. 
se  Schmiede... 

schmiedbar,  a.  smidbar. 

Schmiedbarkeit,  O,/,  smidbarhet. 

Schmiede,  -n,  /.  smedja.  Biidi.  vor  die  rechte 
~  gehen:  vända  sig  till  rätt  person. 

Schmiede...  jfr  Schmied,  Schmiede,  schmieden, 
v.r..  -balg,  -[e]s,  -e  f,  m.  blasbälg  i  cn  smedj:i. 
-eisen,  -s,  0,  n.  smidesjärn,  stångjärn,  -esse, 
-n,  /.  1.  smedjehärd.  2.  smedja,  -gesell, 
-en,  -en,  m.  smedsgesäll,  -handwerk,  -[e\f, 
0,  n.  smedsyrke.  -kohle,  -n,  /.  smideskol. 
-wa[a]re,  -n,/.  smide,  -zange,  -«,/.  smeds- 
tång. 

schmiedllen,  -ete,  ge-et,  tr.  smida;  biidi.  ut- 
tänka, komma  med,  göra,  stifta,  t.  ex.  einen 
Betrug, /alsche  Beschuldigungen,  Anschläge, 
Uneinigkeit. 

Schmiege,  -n,  /.  1.  böjning,  snedd,  sned 
vinkel,  lutning,  sluttning.  2.  vinkelmått, 
vinkelhake. 


*  Akta  sm«.    F  familjärt.    P  lägre  språk.   %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    4»  sjöterm.   JX«  militärisk  term. 


schmiegen 


600 


Schmutz 


schmiegllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  och  i  sht  stich  ~ 
böja  (sig)  efter,  intill  ngt.  ^icli  ~  tind  biegen: 
kröka  sig,  vrida  sig,  krypa.  Sich  an  jmdn 
~  trycka  sig,  krypa,  sluta  sig  tätt  intill 
ngn.  Sich  um  etw.  ~  slingra  sig  omkring 
ngt.  2.  mäta  sneda  vinklar. 

schmiegsam,  n.  böjlig,  smidig,  mjuk. 

Schmiegsamkeit,  0,y.  böjlighet,  smidighet. 

Schmiegung,  -en,/.  =  Schmiege  1. 

Schmiele,  -n,f.  bot.  tåtel,  smile  (Aira). 

Schmierålien, /)/?<;•.  F  1.  mutor.  2  =  Schmiererei. 

Schmier !e,  -en,  f.  (vagns-,  maskin-,  sko-) 
smuija:  F  biidi.  smörj,  stryk.  Sms.  jfr  schmie- 
ren, -buch,  -[e]s,  -er  t,  n.  kladd,  -bllchse, 
-K,  f.  smörjburk,  smörjkopp.  -fett,  -[e]s,  O, 
n.  fett  att  smörja  med,  smörja.  -finl(e,  -n, 
•n,   m.    F   smutsgris,    gris.    -käse,    -s,    -,  m. 

mjuk  ost  att  stryka  på  brbrt.  -lappen,   -S,  -.  m.   1. 

smutgig  trasa.  2.  F  =  -fnke.  -leder,  -.",  O,  «. 
smorläder.  -seife,  -«,/.  såpa.  -Stiefel,  -.<,  -, 
m.  smorlädersstöfvel. 

schmierilen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  smörja,  stryka, 
t.  ex.  den  Wagen  mit  Teer,  Butter  au/s  Brot. 
ordspr.  w?e  man  schmiert,  so  fährt  man:  som 
man  kokar,  får  man  supa,  wer  gut  schmiert, 
der  gut  fährt:  smörj  vagnen,  så  går  han 
lätt.  F  biidi.  jmdm  das  Maul  [mit  Honig]  ~ 
ungef.  lofva  ngn  guld  och  gröna  skogar,  ge- 
schmierte Worte :  honingssöta  ord,  Wein  ~ 
förfalska  Ym,jmdm  die  Hände  ~  muta  ngn. 
jmdm  etw.  ins  Maul  ~  göra  ngt  påtagligt 
för  ngn,  trätta  i  ngn  ngt.  2.  sudda,  kludda, 
klottra,  slarfva  med. 

Schmierer,  -i-,  -,  m.  ~in,  ■nen,f.  1.  en  som 
smörjer,  smörjare.  2.  vinförfalskare.  3. 
suddare,  klottrare,  klåpare,  målarkladd. 

Schmiererei,  -en,  f.  kladdande;  sudd,  kludd, 
klotter,  fusk. 

schmierig,  a.  smörjig,  klibbig,  smutsig.  Sich 
~  machen:  smörja  ned  sig. 

Schmierigkeit,  O,  /.  smörjigt,  smutsigt  till- 
stånd. 

Schminküe,  -en,  f.  smink;  skönhetsmedel. 
-beere,  -»,  ./".  sminkbär  (Blitum).  -biichse, 
-n,  _/'.  sminkburk.  -dose,  -n,  f.  smiiikdosa. 
-läppchen,  -.«,  -,  n.  sminklapp.  -mittel,  -.«,  -, 
n.  smink-,  skönhetsmedel,  -pflästerchen,  -.-■. 
-,  n.  skönhetsplåster,  -topf,  -[ej.s,  -e  t,  »'■ 
sminkburk. 

schminkllen,    -te,  ge-t,   tr.   och   sich  ~  sminka 

Schmirgel,  -s,  -,  m.  pmergel.  -feile,  -n.f.O 
sniergelfil.  -holz,  -es,  -er  t,  n.  smergelsticka. 
-papier,  -[cj.^  -e,  n.  smergelpapper. 

schmirgellln,  -te,  ge-t,  tr.  smergla. 

Schmiss,  -es,  -e,  m.  1.  slag,  rapp,  hugg,  skrå- 
ma. 2.  exkrementer. 

Schmitz,  -es,  -e,  m.  1.  =  Schmiss  1.  2.  remsa. 
3.  smörja,  smuts.  Biidi.  jmdm  einen  ~  an- 
hängen: baktala  ngn. 

Schmitze,  -n,f.  1.  =  Schmitz  .?.  2.  pisksnärt. 


schmitzlien,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  slå  till,  rap- 
pa på.  2.  smörja;  nedsmutsa. 

Schmöker,  -s,  -,  m.  F  ncdrökt  (bok)lunta. 

schmökerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  läsa,  draga  ige- 
nom gamla  luntor. 

Schmoll...  Ex.  -kämmerchen,  -stubchen,  -.<!,  -,  n. 
-Winkel,  -s,  -,  m.  kammare,  vrå  dit  man  kan  dra 
sig  andan,  kabinett. 

schmollllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vara  ond,  för- 
törnad,  förtretad,  [mit]  jmdm:  på  ngn.  2. 
%  le,  skratta. 

Schmolles  se  SchmolHs. 

schmolh'er'len,  -te,  -t,  itr.  h.  studcntspr.  dricka 
brorskål. 

Schmollis,   studcntspr.  I.  -,  -,  n.  och  m.  brorskål. 

II.    interj.     (vid    brorskils    drickande)    skål !    skål, 

bror!  jrrfdinit. 
Schmör...  f.%.  -braten,  -s,  -,  m.  -fleisch,  -es,  O,  n. 

i  lyckt   kärl   stekt  ei.  stufvadt  kött.  -kohl, 

-[e]s,  O,  m.  stufvad  kål.  -pfanne,  -n,  f.  -topf, 

-[e]s,  -e  t,  m.  stekgryta. 
schmorllen,   -te,  ge-t,   tr.  och  itr.  h.  steka  i  sht 

vid  sakta  eld  i  lyckt  kitrl,  stufva. 

Schmu,  -.s,  o,  m.  judetyska,  vinst,  profit. 

Schmuck,  I.  -[e]s,  t  -e,  m.  prydnad,  smycke, 
nipper.  grannlåt.  II.  a.  prydlig,  pyntad, 
vacker,  -arbeit,  -en,  f.  smycke,  -gegenständ, 
-[e]s,  -e  t,  m.  smycke,  prydnad,  grannlåt. 
-geld,  -[e].5,  -er,  n.  nipperpengar  i  sht  ss.  en 
del  af  hemgiften,  -händlcr,  -s,  -,  TO.  juvelerare. 
-kasten,  -.<?,  -,  m.  juvelskrin,  -laden,  -s,  -f,  m. 
juvelerarebutik.  -los,  a.  utan  prydnad,  en- 
kel, -lösigkeit,  O,  /".  frånvaro  af  prydnader, 
enkelhet,  -nadel,  -7?,  y.  juvelnål,  bröstnål; 
brosch.  -Sachen,  _/'.  plur.  nipper. 

schmiickllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  «n/  smycka, 
pryda,  pynta  (sig) ;  utsmycka. 

Schmiickheit,  O,  /.  prydlighet,  vackert  ut- 
seende. 

Schmuddelei,  -en,  f.  smuts,  smörja. 

Schmuggel,  -s,-,m.  Schmuggelei,  -en,  f.  smugg- 
ling, smnggleri. 

schmuggellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  smuggla. 

Schmuggler,  -s,  -,  m.  smugglare,  -bände,  -i>, 
f.  snnigglarband.  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  smugg- 
larfartyg. 

schmunzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  f<)rn(')jdt  småle. 

Schmus,  -e.<,  -e,  m.  judetyska.  1.  =  Schmu.  2. 
prat,  tal  för  saken. 

schmuslien,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  judnyska 
pratn,  tala  för  saken. 

Schmutz,   -es,   O,  m.   smuts,   -ärmel,   -s,  -,  m. 

lösärin    tiU    skydd    mot    smnts.     -bogen,    -S,    -,    m. 

boktryck,  makulaturark.  -finke,  -n,  -ra,  m.  F 
smutsgris,  gris.  -fleck,  -[e]s,  -e,  m.  smuts- 
fläck, -lappen,  -s,  -,  m.  1.  torktrasa;  smut- 
sig trasa.  2.  =  -finke.  -liese,  -ns,  -n,  /.  F 
lortlolla,  gris.  -papier,  -[e]s.  O,  n.  makula- 
tur.  -titel,  -s,  -,  m.  buktryck,  smutstitel. 
-wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  fj  n.  smutsigt,  oan- 
ständigt ord. 


O   »aknar  plur.    f  har  omljud.    tr,  transitin,    itr.  intransitiTt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


sohmntzen 


601 


Sohnecke 


schmutzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  lätt  bli 
emutsig,  taga  smnts  åt  sig.  II.  tr.  och  sich 
~  smutsa,  siiMitsa  ned  (eig). 

Schmutzeréi,  -en,  f.  smuts,  smörja,  smutsigt 
göra. 

schmutzig,  n.  smutsig. 

Schmutzigkeit,  O,  /".  smutsigiiet. 

Schnabel,  -.«,  -f,  rn.  dim.  Schntibelchen,  Schnä- 
belfi'ni,  näbb;  sugrör  hos  insekter;  F  mun;  t 
spets,  udd.  F  aprechen  wie  einem  der  ~  ge- 
loachsen  ist:  tala  naturligt,  okonstladt, 
sjunga  efter  sin  näbb,  noch  gelb  ei.  grün 
um  den  ~  sein:  ännu  ej  vara  torr  bakom 
öronen,  -förmig,  a.  näbbformig,  spetsig. 
-schuh,  -[e]s,  -e.  m.  lång  spetsig  sko  noder 
medeltiden.  -t[h]ier,  -[e].s,  -6,  71.  zooi.  näbbdjur. 

SChnabelierllen,  -te,  -t,  tr.  ocu  itr.  h.  F  kalasa. 

schnäbellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  näbbas, 
bryna  näbb,  kyssas. 

Schnack,  -[e]s,  t  -e[-\],  m.Fsnack;  pra.t.Dasist 
ein  ganz  anderer  'x/  det  är  ngt  helt  annat. 

schnackllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  snacka,  prata. 

Schnackeréi,  -en,  f.  F  snack,  prat,  skvaller. 

schnackhaft,  schnackig,  a.  F  språksam,  prat- 
sam, [jratsjuk. 

Schnadahüpfel,  SchnaderhUpfel,  -s,  -,  n.  fyr- 
radif;  sydtysk  visa  med  dansmelodi. 

Schnak[ej,  -en,  -en.  m.  Schnake,  -n,f.  1.  myg- 
ga. 2.  puts.  upptåg,  fars. 

schnakig,  schnakisch,  a.  F  putslustig,  komisk. 

Schnalle,  -",./'.  dim.  Schnällchen,  1.  spänne.  2. 
dörrklink.i.  3.  knäpp  med  ett  finger,  näs- 
knäpp, -n...  Ex.  'vdorn,  -[e]s,  -e[n]  ei.  -er  f, 
m.  spänntorn.  ^riemen,  -s,  -,  m.  rem  med 
spänne.  »./SChuh,  -[e]s,  -e,  m.  sko  med 
spänne. 

schnallllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  spänna.  II.  =  scknal- 

Schnalz,   -es,   -e,   m.   aim.    Schnähchen,  -lein, 

knäpp,  smäll,  sraackning. 
schnalzllen,   -[es]t,   -te,  ge-t,    itr.  k.  smacka; 

knäppa    med    flnsrarne;   Smälla,  klatsclia  med  en 
pislia. 

schnapp,  I.  interj.  vips !  In  einem  '^  ei.  im  ~ 
i  ett  nu,  i  ett  nafs,  II.  -[e]s,  -e,  m.  1.  muns- 
bit. 2.  raskt  grepp,  tag,  klipp.  3.  näsknäpji. 
-galgen,  -s,  -,  m.  vippgalge,  -hahn,  -[e].?,  -e 
t,  m.  stråtröfvare,  bandit,  snapphane.  -mes- 
sen, -.5,  -,  n.  fällknif.  -sack,  -[e].s,  -e  t,  m. 
ränsel.  -schloss,  -es,-er^,n.  fjäderlås.  -weife, 
•n,  f.  knäpphärfvel,  haspel. 

SChnappllen,  -te, ge-t, itr.  h.  1.  knäppa,  smälla, 
smacka.  2.  afv.  s.  vippa;  springa  upp,  smäl- 
la igen,  t.  ex.  das  Brett  schnappt  in  die  Hö- 
he, die  Feder,  das  Taschenmesser  schnappt. 
3.  äfv.  tr.  snappa,  nafsa,  t.  ex.  nach  der  Beute. 
[Nach]  Luft  ~  kippa  efter  andan. 

Schnapper,  vani.  Schnäpper,  -s,  -,  m.  1.  flug- 
snappare.  2.  dörrklinka,  åderjärn  o.  dyi.  som 

rares  af  en  fjäder. 

I.  schnaps  =  schnapp  I. 


2.  Schnaps,  -[es],  -e  [t],  m.  dim.  Schnapschen, 
-lein,  1.  sup,  snaps.  2.  bränvin.  -bruder,  -.•;,' 
-t,  m.  suput.  -bulle,  P,  -flasche,  -n,f.  brän- 
vinsflaska.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  bränvinsglas. 
-kneipe,  -»,  /.  krog.  -nase,  -n,  f.  bränvins- 
näsa.  -Säufer,  -trinker,  -s,  -,  m.  bränvins- 
drinkare,  suput. 

schnapsllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  taga  sig 
en  sup,  supa. 

schnapsig,  a.  som  smakar  bränvin. 

schnarchllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  snarka;  frusta. 
2.  skryta,  skräfla;  gräla. 

Schnarcher,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,f.  a)  snar- 
kare,  snarkerska,  b)  skräfiare,  skräflerska. 
2.  snarkning. 

Schnarcherei,  -en,  f.  1.  snarkande.  2.  skräf- 
vel. 

Schnarr...  ex.  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  knarrande, 
brummande  ljud,  ton.  -pfeife,  -n,  f.  mus. 
borduna.  -ton,  -[e]«,  -e  f,  m.  =  -laut,  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  mus.  snarrverk. 

Schnarre,  -n,  f.  1.  =  Knarre.  2.  kornknarr. 

schnarrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  knarra,  surra, 
bnimma.  2.  skorra.  3.  tala  entonigt.  4. 
brumma,  gräla. 

Schnatter...  ex.  -ente,  -n,  f.  1.  barnspr.  anka.  2. 
zooi.  snatterand  (Anas  strepera).  -hans,  -lie- 
se,  -maul,  -tasche  =  Flapper... 

Schnatterei,  -en,  f.  snattrande  ;  prat. 

Schnatterer, -s,-, TO.  en  snattrande  ;'pratmakare. 

schnatterhaft,  schnatterig,  a.  snattrande,  prat- 
sjuk, skvalleraktig. 

schnatterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  snattra.  2.  pra- 
ta, pl.iddra,  snattra. 

SChnaubllen,  -te,  ge-t  och  schnob,  schnöbe,  ge- 
schnoben, -[e],  I.  itr.  k.  och  tr.  fnysa,  frusta; 
äfv.  s.  fnysande  fara,  rusa.  Vor  Wut  ~  sju- 
da af  vrede,  skumma  af  raseri.  Nach  Ln/i 
~  snappa  efter  luft,  kippa  efter  andan. 
[N^ach]  Fache  ~  andas  hämd.  II.  tr.  och 
sich  ~  snyta  (sig). 

schnaufllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  andas  djupt,  häm- 
ta andan;  fnysa,  frusta;  snarka,  hvila. 

Schnaufer,  -s,  -,  m.  1.  fnysande,  frustande, 
uppblåst  person.  2.  andet.ag. 

Schnauzlle,  -en,  f.  dim.  Schnäuzchen,  -lein,  1. 
nos,  ti-yne,  mule;  P  käft,  mngga.  2.  pip. 
-bart,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  knäfvelbårar,  musta- 
scher. 2.  person  med  knäfvelbårar.  Alter 
•^  ofta:  gammal  knekt,  -bärtig,  a.  som  har 
knäfvelbårar,  mustascherad.  -topf,  -[e]s,  -e 
t,  TO.  k)-uka,  kanna  med  pip. 

Schnäuze,  schnäuzllen  se  Schneuze,  schneuzen. 

schnauzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  snä- 
sa, ryta. 

Schnecke,  -n,f.  1.  snäcka.  2.  snigel.  3.  spi- 
ral, -n...  Ex.  ~ärtig,  a.  snäckartad.  ~feder, 
-n.f.  spiralfjäder.  ~fräss,  -es,-e,m.  af  snäc- 
kor, af  sniglar  förorsakad  skada.  ~gang, 
-[e]s,  -e  t,  m.  snäckgång,  a)  långsam  gång, 
b)  spiralförmig  gång.  ~gehäuse,-s,-,  ~haus, 


*  äkta  BDU.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brulrligt.   $  tekaisli  term.    >t<  ^»tcrm.   X  militårisk 


Schnecken 


602 


Schnelle 


-es,  -er  f,  n.  sriäckhus,  snäckskal.  '>^linie, 
-n,  f.  snäcklinie,  spiral.  ~post,  0,/.  lång- 
sam post.  Mit  der  ^  fahren  :  resa  ytterst 
långsamt,  med  snigelns  hastighet.  ~treppe, 
-«,  ,/".  spiraltrappa.  ~werk,  -[e]s,  -e,  w. 
snäckverk.  ~windung,  -c«,  ,/'.  (hvarf  af  en) 
snäcklinie,  vindel.  ~zug,  -[e]s,  -e  f,  m. 
långsamt  tåg. 

schneckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  krj-pa  suni 
en  snäcka,  gå  snäckgången. 

Schneckenhaft,  a.  1.  snäckartad,  som  en  snäc- 
ka el.  snigel.  2.  snäckformig,  spiralförmig. 

Schnee,  -[e]s,  O,  m.  1.  snö.  2.  slagen  ägg- 
hvita,  vispad  grädde,  -bahn,  -era,  f.  snö- 
höljd  väg;  kälkbana;  före.  -ball,  -[e].'!,  -e  f, 
m.  snöbåll.  -ballen,  *  itr.  h.  och  sich  (rccipr.) 
~  kasta  snöbåll  (på  hvarandra).  -bedeckt, 
a.  snöbetäckt,  snöhöljd.  -berg,  -[«]•',  -c,  m- 

1.  snöbärg.  2.  snöbetäckt  bärg.  -blende.  O,/', 
snöblindhet,  -blind, «.snöblind,  -blume, -«,./'. 
=  -glöckchen.  -bruch,  -[e].«,  -e  t,  m.  1.  lavin. 

2.  trädgrenars  afbrj'tning  genom  snöns 
tyngd,  -brust,  -e  f,  ./*.  snöhvitt  bröst.  -eule. 
•«,  /.  fjäll-,  snöuggla  (Strix  nyctea).  -finke, 
-«,  -n,  m.  snösparf  (Emberiza  nivalis),  -flocke, 
•n,  f.  snöflock,  -gebirge,  -s,  -,  «.  snöbetäckt 
bärg(skedja). -gefilde, -«,-•"•  snöfält. -gestöber, 
-.?,  -,  n.  snöyra,  -glöckchen,  -s,  -,  n.  bot.  1. 
snödroppe  (Galanthus  nivalis).  2.  snökloc- 
ka (Leucojnm  vernnm).  -grenze,  -n,/.  snö- 
gräns, -huhn,  -[e].s  -er  f,  n.  snöripa  (La- 
gopns  albus),  -könig,  -[e]y,  -e,  m.  snögubbe. 
■koppe,  -kuppe,  -»,,/'•  snöbetäckt  bärgstopp. 
-lawiiie,  -II,  f.  snölavin,  -linie  =  -grenze. 
-mann,  -|ej.<;,  -er  f,  ?«.  snögubbe,  -milch.  O, 
/.  vispad  grädde,  -pflug,  -[c].«,  -e  t,  m-  snö- 
plog, -schuh,  -[e]s,  -e,  m.  skida,  -treiben, 
-.s,  O,  n.  snöyra,  snöstorm,  -webe,  -wehe,  -r,, 
f.  snödrifva.  -weiss,  n.  snuhvit.  -wetter,  -.■.•, 
O,  11.  snöväder,  -wittchen,  -s,  O,  ».  iqir.  sugans 
Snöhuit.  -wölke,  -»,./'.  snömoln. 

schneeicht.  schneeig,  a.  snöig. 

Schneid,  -[fj.v,   O,  m.  energi,  kraft,  eftertryck. 

Schneide,  -n,/.  ägg  på  uggjam  ;  bUrii.  det  trälTande 
i  ett  uttiyck,  skärpa;  energi,  -bohnen,/'.  plur. 
skärbönor,  -brett,  -[e].?,  -er,  n.  skärbräde. 
-eisen,  -.«,  -,  «.  1.  äggjärn.  2.  i  smala  stänger 
klipptjärn,  -lade, -?*,,/".  hackelsekista.  -mes- 
ser,  -s,  -,  n.  1.  bandknif.  2.  hackknif.  -mühle, 
-«,/.  sågverk,  -punkt,  -fej.s,  -e,  m.  skärnings- 
punkt,  -zahn,  -fej.s-,  -e  t,  m.  framtand. 

schneiden,  schnitt,  .schnitte,  geschnitten, 
schneid[e],  tr.  och  itr.  h.  1.  afv.  sich  <>./ 
skära  (sig),  tälja,  snida,  klippa:  säga;  uiuii. 
lura,  präja.  Etw.  zurecht  ~  klippa  till 
ngt.  Opera,  es  schneidet  mir  im  Leihe:  a)  jag 
har  knip  i  magen,  b)  biidi.  det  gör  mig  gruf- 
ligt  ondt,  smärtar  mig.  F  biidi.  sich  ~  mit 
etw.:  misstaga  sig  i  ngt,  Wein  r^  förfalska 
vin.  Gesichter,  Grimassen,  Fratzen  ~  göra 
miner,    grimaser,   gubbar.    2.   vara   skarp. 


hvass,  bita.  f^d  ofta:  skarp,  t.  ex.  ~cZe  Käl- 
te, '^der  Verstand,  "^der  Pfiff:  skarp,  gäll 
hvissling.  3.  mäja,  slå,  aftaga,  t.  ex.  das  Ge- 
treide.  F  Geld  ~  tjäna  pengar.  4.  slipa, 
gravera,  t.  ex.  Edelsteine,  Stempel.  In  Stahl 
~  gravera  i  stål,  in  Holz  »%.  skära  i  trä. 
Fein  geschnittenes  Gesicht:  fint  mäjsladt 
ansigte,  griechisch  geschnittene  Nase :  gre- 
kisk näsa.  5.  kortspel,  göra  inpass. 
Schneider,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  en  som 
skär  m.  m.  se  Schneiden,  \  sht  i  sms.  2.  skräd- 
dare, skräddarhustru,  sömmerska;  F  biidi. 
stackare,  kräk;  jag.  jägare  som  ingenting 
skjutit,  -arbeit,  -en,  f.  skräddararbete,  söm- 
nad,  -braten,   -s,  O,  m.  F  skämts,  prässos  (os  at 

med    prassjärn    prässadt    tyg),    -karpfen,    -S,  -,  m.   F 

skämts,  sill.  -lohn,  -[e].s.  O,  ?«.  sylön.  -mäd- 
chen,  -.<;,  -,  n.  syflicka,  sömmerska,  -meister, 
-s,  -,  m.  skräddarmästare,  -seele,  -n,  f.  ¥ 
1.  käringsjäl.  2.  Eine  »x-  haben:  vara  har- 
hjärtad.   -zunft,  -e  f, /.  skräddarskrå. 

Schneiderei,  O,/,  skrädderi,  a)  skräddaryrke, 
b)  skräddararbete. 

schneiderhaft,  schneiderisch,  a.  skräddaraktig, 
skräddar(e)-. 

schneiderlln,  -te,  ge-t,  itr.  li.  B.-htr.  skräddra,  sy. 

schneidig,  «.  1.  hvass,  skarp,  bitande;  be- 
stämd, energisk;  modig,  tapper.  2.  i  sms. 
-äggad,  (.  e.V.  .i-we/~  tveäggad. 

Schneldigkeit,    -en,  f.  hvasshet,  skärpa  m.  m. 

se  föreg. 

schneillen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  %  tr.  vai.i.  operas, 
snöa.  BiMi.  es  hat  ihm  in  die  Bude  ci.  Hütte 
geschneit:  han  har  råkat  ut  för  obehag.  II. 
itr.  .«.  komma  oväntadt,  som  från  skyarne. 

Schneis[sje,  -n,  f.  1.  skogsstig,  skogsväg  i 
sht  till  rtouors  uppsättande.  2.  fogelsnara,  dona. 

schneitellln,  -te,  ge-t,  tr.  klippa,  putsa,  kvista, 
t.  ex.  Bäume,  Beben. 

schnell,  a.  snabb,  hastig,  fort,  snar,  rask, 
bråd.  A^icht  sn  ~.'  sakta!  -beschwingt,  a. 
snabb(t  flygande),  -bleiche.  O,  /.  kemisk 
blekning,  -dampfer,  -s,  -,  m.  expressångare. 
-feuer,  -.-.•,  U,  u.  >tx  snabbskjutning,  -fussig, 
a.  sna.l)bfotad.  -fussigkeit,  O,  /.  snabbhet. 
-gläubig,  a.  lättrogen.  -lauf,  -[e]s.  O,  m 
snabbt  lopp.  -läufer,  -.<,  -,  m.  snabblöpare 
-post,  -en,f.  snällpost.  -presse,  -n,f.  snäll- 
präss.  -Schreiber,  -.«,  -,  m..  snabbskrifvare. 
stenograf,  -schritt,  -\e\s,  Q,m.  rask  (marsch-) 
takt.  -Segler,  -s,  -,  m.  snabbseglare,  -wage, 
-n,f.  besman.  -zug,  -[e]s,  -e  t,  m.  snälltåg. 
-züngig,  «.  munvig,  -ziingigkeit.  O,/,  mun- 
vighet. 

Schnell...  jfr  schnellen.  Ex.  -galgen,  -.<;,  -,  m. 
vippgalge,  -käfer,  -s,  -,  m.  knäppbagge. 
-kraft.  O,/,  spänstighet,  elasticitet.  -kräftig, 
a.  spänstig,  elastisk,  -kugel,  -n,  f.  marmor- 
kula  till  lek. 

Schnelle,  -n,  f.  1.  =  Schnelligkeit.  2.  slut- 
tande strömbädd,  strömdrag,  sluttning. 


O   sakoar  plur.    f  har  omljud.    tr.  traasitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  sein  till  hjalpvcrlj. 


schnellen 


603 


Schnuppe 


schnellllen,  -te,  t/e-t,  I.  tr.  1.  kasta,  slunga, 
skjuta  medel»  ngt.  eiasiiski  medel,  t.  ex.  einen  Pfeil 
rom  Bogen  ~  af  skjuta  en  pil;  knäppa  till, 
sprätta.  2.  piäja,  Inra,,  jmdn  um  etw.:  ngn 
på  ngt.  3.  förarga,  reta.  II.  ilr.  s.  ocb  sich 
~  studsa,  fara,  springa  af,  gå  löst;  vippa. 
/;/  die  Hohe  ~  fara  upp. 

Schneller,  -*-,  -,  m.  1.  en  som  kastar  m.  m.  se 
furog.  2.  knäpp,  näsknäpp.  3.  =  Schneltku- 
gel.  4.  vippgalge.  5.  ©  tryckfjäder,  fjäder. 

Schnellheit,  v.^ui.  Schnelligkeit,  O,/,  snabbhet, 
hastighet,  fart,  skyndsamhet,  brådska. 

Schnepfe,  -ti,  f.  1.  snäppa,  morkulla,  becka- 
sin.  2.  enfaldig  stackare,  dumbom.  3.  gat- 
nymf.  4.  studcntspr.  ~w.-  pluringar,  schaber. 

Schnappe,  -«,/.  snibb,  flik,  spets;  pip. 

Schnepper  se  Schnäpper. 

Schneuse  se  Schneise. 

Schneuze,  -n,f.  ljussax. 

schneuzllen,  -[es]t,-te,r;e-t,t7-.,it7:  h.  och  sich  ~ 
fräsa  gnm  nisau,  snyta  (sig).  Die  Nase  ~  snyta 
sig,  das  Licht  'x/  putsa  ljuset.  Die  Stenie  ~ 
sich:  det  inträffar  stjärnfall. 

Schnibbe  se  Schneppe. 

schnickllen,  -te,  'je-t,  itr.  h.  och  Ir.  rycka,  knäp- 
pa till. 

Schnickschnack,  -[e].s,ü,OT.  F  snicksnack,  prat, 
sladder. 

schnieben  se  schnauben. 

schniegellln,  -le,(/e-t,  F  tr.  och  sich  ~  pynta  (sig) 
ytterst  omsorgsfullt,  kläda  (sig)  snobbigt, 
göra  (sig)  fin. 

Schniepel,  -s,  -,  ?«.  studemsrr.  fiack. 

schniepeliln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  studentspr. 
kläda  (sig)  i  frack. 

Schnipfel(n)  se  Schnippel{n). 

schnipp,  I.  interj.  knäpp!  klipp!  vips!  II. 
-[e].s-,  -e,  m.  1.  raskt  klipp.  2.  fingerknäpp. 
Ein  fachen  schlagen:  knäppa  med  fingrarne. 
Biidi.  jmdm  ein  '\jchen  schlagen:  strunta, 
göra  en  konst  i  ngn.  III.  =  schnippisch. 

Schnippel,  1.  =  Schnitzel.  2.  =  Schniepel. 

schnippellln,  -te,  ge-t,  tr.  ocb  itr.  h.  sönder- 
klippa, klippa  i  småbitar,  afklippa,  afskära. 

schnippllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  tr.  1.  knäp- 
pa, smälla  med  fingravne.  2.  vippa.  3.  slå 
(om  fogiar).  II.  itr.  s.  =  schnellen  I/. 

schnippisch,  a.  spotsk,  näbbig,  näsvis. 

Schnipps(el)  se  Schnipp{el). 

Schnitt,  -[e]s,  -c,  m.  1.  skärning,  täljning, 
klippning,  mäjning,  slåtter,  skörd,  F  biidi. 
vinst,  profit.  2.  snitt,  skåra,  inskärning, 
märke,  fåra.  3.  snitt,  fason,  form.  4.  af- 
skuret  stycke,  bit,  skifva.  5.  snitt,  yta, 
kant;  mat.  sektion,  -höhnen,  /.  phn:  skär- 
bönor,  -handel,  -s,  O,  m.  minuthandel,  -händ- 
ler,  -s,  -,  m.  minuthandlare,  -handlung,  -en, 
f.  minuthandel(sbod).  -lauch,  -[e]s.  O,  m. 
gräslök,  -messer  =  Schneidemesser,  -schein, 
-[e]s,  -e,  m.  kupong.  -wa[a]ren,  /.  plur. 
varor  i  minut,  -wunde,  -n,  f.  skärsår. 


Schnitte,  -n,  f,  afskuret  stycke,  bit,  skifva, 
brödskifva,  smörgås. 

Schnitter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  vid  skörden 
sysselsatt  karl,  kvinna,  skördeman,  piur. 
skördefolk,  -mahl,  -[e]s,  -eei.  -er\,  n.  -SChmaus, 
•es,  -e  t,  m.  skörde-,  slåtterkalas. 

Schnlttling,  -[e],'!,  -c,  m.  1.  =  Schnitzel.  2.  satt- 
kvist.  3.  gräslök. 

Schnitz,  -es,  -e,  m.  =  Schnitzel,  -arbeit,  -en,  f. 
bildhuggeri,  skulptur  i  tra.  -kunst,  O,/,  bild- 
huggarkonst,  skulptur  i  trä.  -messer  = 
Schneidemesser,  -werk,  -[e]s, -e,«.  =  -arbeit. 

Schnitzel,  -s,  -,  n.  och  m.  dim.  Schnitzelchen, 
Schnitzelein,  afskuret,  af  klippt  stycke,  bit, 
afklipp,   affall,  papperslapp,  tyglapp,  spån 

m.   m.;   kotlett. 

Schnitzele!,    -en,  f.   1.  täljande,  snidande.   2. 

litet  bildhuggeriarbete,  i  trä  skuret  arbete. 

schnitzellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  tälja,  snida 

i  sht  smått,  fint. 

schnjtzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  ä.  skära, 
snida,  skulptera,  tiilja. 

Schnitzer,  -s,  -,  m.  1.  bildhuggare,  träsnidare, 
skulptör.  2.  bandknif,  täljknif.  3.  F  fel, 
bock,  dumhet. 

Schnitzerei,  -en,  f.  snidande,  snideri,  bildhug- 
geri. 

schnitzerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  göra  fel,  bockar, 
dumheter. 

schnob[b]er||n  =  schnuppem. 

schnöde,  I.  a.  1.  snöd,  skamlig,  föraktlig, 
låg;  förarglig.  2.  spotsk.  II.  0,f.  =  foij. 

Schnbdheit,  Schnödlgkeit,  -en,  f.  1.  snödhet, 
låghet.   2.  spotskhet. 

schnop[p]erlln  se  schnuppem. 

Schnörkel,  -s,  -,  m.  krumelur,  släng;  snack- 
linie.   -zug,  -[e].?,  -ef,  m.  släng  i  skrift. 

Schnörkelél,  -en,  f.  krumelurer,  slängar. 

schnörkelhaft,  schnörkelig,  a.  full  med  krume- 
lurer, med  slängar. 

schnörkellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  förse 
med,  skrifva  krumelurer,  slängar,  utsira. 
2.  snarka. 

SchnUCke,  -«,  /.  en  art  smfi  får. 

Schnüffelei,    -en,  f.   1.  snörflande,  näston.  2. 

vädrande,  nosande,  snokande. 
schnüffellln,    -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  snörfla, 

tala  i  nä.san.  2.  vädra,  nosa,  snoka. 
Schnüffler,    -s,   -,  m.   en  som  snörflar  m.  m.  se 

föreg. 

Schnupf...  Ex.  -tabak,  -[e]s,  -e,  m.  snus.  -tabaks- 
dose,  -w,  f.  snusdosa,  -tuch,  -[e]s,  -er  t,  n. 
näsduk. 

1.  Schnupfen,  -.«,  O,  m.  snufva. 

2.  schnupfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  draga  upp 
i  näsan,  snusa.  F  biidi.  das  schimpft  ihn  in 
cl.  vor  die  Nase:  det  gör  honom  tveksam. 

schnupfig,  a.  snufvig. 

Schnuppe,  -n,  f.  dim.  Schnäppchen,  -lein,  1. 
ljusskarn,  ljusbrand.  2.  sc  Sternschnup- 
pe. 


i.    F  familjärt.    P  lägre  språk,    t'  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    "t-  ajitterm.    >S(  militärisk  terqj. 


ftkta  sms 


schnuppen 


604 


schön 


schnuppllen,    -«e,  ge-t,   tr.   och   itr.   h.    1.  se  2. 

schnupfen.  2.  pntsa  ijusct. 
schnupperlln,    -te,  ge-t,    itr.   h.   och   tr.    viidia, 

nosa;  snörfla. 

1.  Schnur,  -e  f  ci.  %  -f»,/.  sonhustru. 

2.  Schnur,  -e  t  ei-  "^  -en,  f.  snöre,  snodd; 
gans;  ref,  snärt;  sträng,  lina.  B\\å\.  jmcln  nm 
Schnürchen  haben:  kunna  få  ngn  till  hvad 
man  vill,  etw.  am  Schnürchen  haben:  kunna 
ngt  på  sina  fem  fingrar,  bei  ei.  innerhalb 
der  ~  bleiben:  hålla  sig  inom  skrankorna, 
über  die  ~  hauen:  öfverskrida  gränserna, 
gå  för  långt,  -besatz,  -e.t,  -e  \,  m.  snodd-, 
gansgarnering.  -besetzt,  a.  garnerad  med 
snoddar,  med  ganser.  -gerade,  a.  snörrät. 
-macher,  -.«,  -,  to.  snörmakare.  -recht  =  -ge- 
rade, -stracks,  adv.  1.  rakt,  diametralt,  t.  ^-a. 
-^  zuwider:  diametralt  motsatt.  2.  genast, 
strax. 

Schnur...   Ex.    -band,   -[e].«,  -er  t,  n.  snörband. 

-brust,  -e  f,/.  -leib,  -[e]s,  -er,  n.  och  m.  snör- 

lif.    -loch,   -[<'].',  -er  t,  ".  snörhål,  -mieder, 

-s,   -,  n.  =  -leib.  -nadel,  -n,  f.  snörnål.  -rie- 

men,    -s,  -,  to.  snörrem.  -schuh,  -[e]s,  -e,  to. 

-Stiefel,  -s,  -,  vi.  snörsko,  snörkäng. 
schniirllen,    -te,  ge-t,   tr.    1.  iu.  sich  ~  snöra 

(sig),    binda    (om,   ihop).     Biidi.   geschnürte 

Schreiba7-t:    cirkladt,    konstladt    skrifsätt. 

2.  sätta  snören  på.  3.  npptriida  på  snören. 

4.  märka  med  kritsnöre.  Schnürung, y. 
schnurr,    interj.   snurr!    -bart,    -[c].«,  -c  fj  »'■ 

mustascher,   jfr   2.    Schnurre    I.    -bärtig,    a. 

mustaseliei-ad.  -haar,  -[ej.s,  -e,  n.  murrhår. 

-pfeifer,   -s,  -,  m.  kiingvamiraiKic  lumpsamlare. 

-pfeiferel,   -en,    /'.  lappri,  skräp;  egen(dom- 

lig)het,  kuriositet. 
Schnurrånt,    -en,    -en,   m.    F   kringvandrande 

musikant. 

1.  Schnurre,  -n,  -n,  to.  seudcntspr.  nattväktare, 
nattpolis,  gendarm,  tjänsteande. 

2.  Schnurre,  -«,  /.  1.  murrhår.  2.  F  skrum- 
pen käring.  3.  snurra,  skramla.  4.  krims- 
krams, lappri.  5.  egenhet,  galenskap,  toke- 
ri, puts,  skämt,  fars. 

schnurrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  surra,  brummn,, 
tona,    ljuda.    2.    spinna  (om  katioi);  brumma, 

knorra.      3.    viil    ortrarandring   S.    snurra,    med  ett 

surrande   ljud  flyga,  fara  (åstad).  4.  tigga.   5. 

blifva  skrumpen. 
Schnurrer,  -.«,  -,  in.  F  tiggare. 
schnurrig,  a.  komisk,  rolig,  lustig,  putslustiir. 
Schnurrigkeit,    -en,  /.   komisk   sak,    egenhet, 

putslustigliet. 
Schober,    -s,   -[f],    m.  nim.  Schöbcrchen,  -lein, 

hög,  säte,  stack,  vålni. 
schoberlln,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  i  satar. 

Schock,    -[e].',     -e    och    som  mältcnhct  -,  W.    skock, 

sextio    stycken,    -schwerenotfh],  interj.  tu- 
san dj— r!   -weise,  adv.  skock  vis. 
schockllen,    -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  räkna  efter 
skock,  lägga  i  högar  på  60  styck  hvar. 


schofel,  F  I.  äfv.  schofelig,  a.  dålig,  gemen, 
usel.  II.  -s,  -,  ni.  och  re.  smörja,  skräp,  nsel- 
het. 

Schöff[e],  -[e]s  el.  -en,  -e[n],  m.  bisittare,  råd- 
man, nämdeman.  -en...  ex.  '>.<gericht,  -[e]s, 
-e,  n.  domstol  med  bisittare. 

Schokolade,  -«,  /.  chokolad.  -n...  ex.  'x.baum, 
-[e]s,  -e  t>  "»•  kakaoträd.  ~braun,  •^farbig, 
a.  chokoladbrun,  -färgad,  -«..plätzchen,  -.';,  -, 
re.  chokoladbröd.  ~tafel,  -n,  f.  chokolad- 
kaka. 

Scholar,  -en,  -en,  m.  skolgosse,  djäkne. 

Scholårch,  -en,  -en,  m.  skolföreståndare. 

scholastisch,  a.  skolastisk. 

scholkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i*  käbbla,  skvalpa. 

Scholle,  -n,  f.  dim.  SchöUchen,  1.  jordkoka; 
jordlapp,  torfva.  Biidi.  an  der  ~  kleben: 
sitta  på  ett  ställe,  ej  komma  nt  i  verlden. 
2.  isbit,  isflake.  3.  zooi.  flundra. 

schollerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  .f.  ljuda,  rulla 
doft. 

schollig,  a.  full  af  jordkokor. 

schon,  ('(/c.  1.  redan.  Was  ist '^  wieder  :'hvnd 
är  det  nu  igen?  2.  blott,  t.  ex.  ~  der  Ge- 
danke: blotta  tanken.  3.  nog,  visserligen, 
t.  ex.  er  wird  ~  kommen:  han  kommer  nog, 
das  ist  ~  wahr,  aber  ...  det  är  visser- 
ligen sant,  men  ...  i  koncessivsatser:  wenn 
~  el.  oi~  es  wahr  y.v/  i.|.  nb  es  ~  wahr  i.H  el. 
ist  es  ~  wahr,  so  durflest  du  es  ihm  doch 
nicht  sagen:  om  det  än  är  s.ant,  än  skönt 
det  är  sant,  borde  du  dock  ej  ha  sagt  det 
till  honom. 

Schon. ..jfr/,  schonen,  ex.  -zeit,  -en,  f.  fiirbjuden 
tid. 

schön,  a.  vacker,  skön.  Eine  ~e;  en  skönhet 
(vacker  kvinna),  afv.  dim.:  ^chen:  liten  skönhet. 
Sich  ~  machen:  smycka,  pynta  sig.  -v/  thun: 
krusa.  Etw.  klingt,  schmeckt  ~  ngt  låter, 
smakar  bra.  Das  ist  ~  von  Ihnen:  det  är 
snält  af  er.  Das  ~sie  bei  dem  gamen  Spass 
ist,  dass  ...  det  roligaste  vid  hela  historien 
är,  att  ...  Sie  hahen  ^  lachen,  aber... 
skratta  ni,  men  ...  {Ich]  danke  ~  a)  tackar 
så  mycket,  tackar  ödmjukast,  b)  nej,  jag 
tackar,  \_ich]  bitte  ~  a)  var  så  god,  b)  ja, 
jag  tackar,  c)  ingen  orsak,  d)  förlåt!  ur- 
säkta! grüsse  ~ .'  hälsa  så  mycket!  einen 
~ere  Dank  sagen:  tacka  så  mycket.  ~.' 
godt!  .Tmdni  ~e  Sachen  sagen:  säga  ngn 
artigheter,  komplimentera  ngn.  Mit  jmdm 
»v-  thun:  ställa  sig  väl  med  ngn.  Eines  ~ew 
Tages:  en  vacker  dag.  Er  wird  sich  r^ 
wundern:  tänk,  hvad  han  skall  bli  förvå- 
nad! Du  kennst  ihn  ~  jo,  du  känner  honom 
vackei-t.  Das  teåre  ~  gewesen!  det  skulle 
just  ha  varit  vackert!  Da  würde  ich  ~  aii- 
kommenl  då  skulle  jag  råka  väl  nt!  Sie 
werden  [sich]  roas  •^es  von  mir  denken : 
hvad  skall  ni  tänka  om  mig.  -äugig,  a.  med 
vackra   ögon.    -bart,    -[e]s,   -c  t,  m.  mask. 


O   saknar  plur.   t  h»''  omXjyii.    tr,  transitivt,    itr.  intransitin  verb.    Ä.  har  ÄoJcn,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


sohoneü 


605 


Schottin 


-beinig,  u.  med  vackra  ben.  -dank,  interj. 
tack!  tackar  så,  mycket!  -druck,  -[ej.f,  -e,  m. 
buktrjc!k.  sköntryck,  -färben,  -ä,  -,  m.  skön- 
färgare.  -färberei, -e«,./'.  sköufärgeri.  -f leck- 
chen, -s,  -,  n.  skönhetsplåster,  -gebauet,  a. 
välbygd,  vackert  bygd.  -geist,  -[e]*-,  -er,  m. 
vitterhetsidkare,  vitterhetsälskare,  vitter- 
lekare.  -geisterei,  0,  _/'.  vitterlek.  -geistig, 
o.  belletristisk.  -pflaster,  -s,  -,  n.  skönhets- 
plåster,  -redner,  -s,  -,  711.  vältalare;  ofta  tad- 
lunde:  eu  80UJ  håller  granna  iunehåiisiosa  tal, 
frasmakare.  -rednerei,  O,  f.  frasmakeri. 
-rednerisch,  a.  vältalig;  full  af  granna  fra- 
ser, -schreibekunst.  O,  /'.  -schreiben,  -s,  O,  n. 
skonskrifning.  -Schreiber,  -s,  -,  m.  skön- 
skrifvare.  -sieht,  -en,  f.  plats  med  vacker 
utsigt,  belvedär.  -thuend,  a.  inställsam, 
fjäskig.  -thuer,  -s,  -,  m.  inställsam  person, 
fjäsker,  kurtisör.  -thuerei,  -en,  f.  inställ- 
samhet, fjäsk,  -wissenschaftlich,  a.  belle- 
tristisk. 

1.  schonllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  %  itr.  h.  1. 
skona,  spara,  jmdn  ei.  %  jmds:  ngn,  sich  ei. 
%  seiner:  sig.  2.  fridl3'sa,  vårda,  t.  ex.  dus 
Wild,  die  Fische,  einen  Forst.  II.  Sich  ~ 
se  /,  1. 

2.  Schonen,  -s,  0,  n.  vpr.  Skåne. 

schönllen,    -te,  ge-t,  tr.    Wein  ~  klara  vin  med 

husbl&s. 

1.  Schoner,  -s,  -,  vi.  skonare,  vårdare. 

2.  Schoner,  -s,  -,  7».  4*  skonare. 

Schönheit,  -en,  f.  1.  skönhet.  2.  artighet, 
komplimang,  -s...  Ex.  '>^gefühl,  -[e]s,  0,  71. 
skönhetskänsla.  '>^mittel,  -s,  -,  n.  skönhets- 
medel. «N/Sinn,  -[e]s,  0,  m.  skönhetssinne. 
'>.'Wasser,  -s,  -,  n.  skönhetsvatten. 

schönsäm,  a.  aktsam. 

Schonung,  •en,f.  1.  0,  skonande.  2.  hänsyns- 
tagande, öfverseende.  3.  skog.  a)  frudad  skogs- 
plantering, ungskogs  b)  skogslott  som  ej 
får  huggas,  -s...  Ex.  ~brille,  -n,f.  konserver 
(glasögon).  ~los,  «.  skoningslös.  '>^lösigkeit, 
O,  f.  skoningslöshet.  ~voll,  «.  skonsam. 
~zeit,  -en,  f.  förbjuden  tid. 

Schoo...  se  Scho... 

Schopf,    -[e]s,   -e   t)   ™-    1-  hjässa,  hvirfvel  på 

hufvudet.     2.    hårtofs    midt  på  hufvudet,  kaluf,  tu- 

pé,  pannlugg,  fjäderbuske  pi  fogiar.  Jmdn 
beim  r^e  fussen:  gripa  ngn  i  kaluf  ven,  jfr 
Gelegenheit  1.  3.  skog.  spetsig,  smal  träd- 
topp. 

Schöpf...  Ex.  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  skofvel  p&  vat- 
tenhjul, -eimer,  -s,  -,  m.  ämbar,  bytta  att 
ösa  med.  -gefass,  -es,  -e,  n.  -gelte,  -n,f.  ös- 
kärl,  öskar,  -kelle,  -n,f.  -löffel,  -.•*,  -,  m.  ös- 
slef. 

Schöpfe,  -n,  f.  1.  öskar,  öskärl.  2.  ställe  där 
vatten  hämtas. 

schöpfllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  ösa.  Die  Sonne 
schöpft  Wasser:  solen  drar  regn.  2.  jäg.  a) 
dricka,  b)  låta  dricka.  3.  hämta,  t.  ez.  .4^6?» 


~  hämta  andan.  Luft  ~  a)  hämta  andan, 
andas,  b)  hämta  frisk  luft ;  1  sht  med  abstrakt  otj. 
SS.  aus  el.  von  ei.  über  etw.  Argwohn  -v/  fatta 
misstanke  af  ngt,  Mut,  Trost  ~  hämta  mod, 
tröst,  Geduld  r^  lära  sig  tålamod.  Vergnü- 
gen ~  blifva  glad,  finna  ett  nöje  i  ngt,  Hoß'- 
nung  ~  börja  att  hoppas,  hämta  mod. 

Schöpfer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  en  som  öser 
m.  m.  se  foreg.  2.  skapare,  skaparinna.  -geist, 
-[e]s,  -er,  m.  skaparande.  -kraft,  -e  \,f.  ska- 
pande kraft,  -wort,  -[e]s,  -e,  n.  skaparord. 

schöpferisch,  a.  skapande,  utrustad  med  ska- 
parkraft; fruktbar,  alstrande. 

schopfig,  a.  försedd  med  en  Schopf  ae  Schopf  2. 

Schöpfung,  -en, f.  skapelse.  -s...Ex.'x.geschichte, 
-n,  f.  skapelsehistoria.  ~tag,  •[e]s,  -e,  m. 
skapelsedag.   ~wort,  -\_e~\s,  -e,  n.  skaparord. 

Schöppe  se  Schöffe. 

Schoppen,  -s,  -,  m.  dim.  Schöppchen,  -lein,  mått 

ror  vita  varor,  ungef.  ^  liter,  sä  stort  glaS,  säjdcl. 

-weise,  adv.  säj  delvis. 

Schöps,  -es  el.  t  -en,  -«[?*],  m.  kastrerad  bag- 
ge; F  biidi.  fårskalle,  dumhufvud.  -en...  ex. 
»ubraten,  -s,  -,  m.  fårstek.  '^.fleisch,  -es.  O, 
n.  fårkött.  /v^keule,  -n,  f.  fårbog. 

schöpsenhaft,  schöpsig,  a.  F  dum,  inskränkt. 

Schorf,  -[e]s,  O,  w.  skorf. 

schorfig,  a.  skorfvig. 

Schornstein,  -[e]s, -e,  m.  skorsten.  Eine  Schuld 
in  den  ~  schreiben:  uppgifva  tanken  på 
att  få  en  fordran  betald,  -brand,  -[e]s,  -e  t, 
m.  skorstenseld,  soteld,  -feger,  -s,  -,  m. 
skorstensfäjare,  sötare. 

1.  Schoss,  -es,  -e  [f],  m.  och  t  n.  dim.  Schöss- 
chen,  -lein,  1.  skott  på  växter,  telning.  2.  skatt, 
pålaga,  -frei,  a.  fri  från  skatt,  -pflichtig,  a. 
skattskyldig,  -reis,  -es,  -er,  n.  =  1.  Schoss  1. 

2.  Schöss,  -es,  -e  f,  m.  1.  knä,  sköte.  2.  skört. 
-hund,  -[e]s,  -e,  m.  knähund,  -jünger,  -s,  -, 
m.  älsklingslärjunge,  -kind,  -[e],s-,  -er,  n. 
skötebarn,  älsklingsbarn,  -länge,-»,/. skört- 
längd, -sunde,  -7i,f.  skötesynd. 

schossbär,  a.  skattskyldig. 

schossllen,   -[es]t,   -te,  ge-t,  1.   tr.  skatta.  II. 

itr.  h.  och  s.  skjuta  upp,  slå  ut,  få  skott. 
Schösser,  -s,  -,  m.  (skatt)uppbördsman. 
Schösseréi,  -en,  f.  uppbördskontor. 

1.  Schössling,  -[e]s,  -e,  m.  skott,  telning,  rot- 
skott. 

2.  Schössling,  -[e]s,  -e,  m.  skötebarn,  älsk- 
ling. 

1.  Schote,  -ti,  -ti,  m.  enfaldig,  löjlig  narr. 

2.  Schote,  -ti,  f.  dim.  Schötchen,  -lein,  1.  skida, 
hylsa,  balja.   2.  i  skot.  -n...  ex.  'v/orbsen, 

f.  plur.  ärtskidor  med  ärter  i.    'N/gewächS,  -CS, 

•e,  ti.  '>.,pflanze,  -n,  f.  skidväxt. 
Schott,  -[e]s,  -e,  ti.  brädvägg,  afplankning. 
Schotte,  -»,  -n,  m.  skotte. 
Schotten,  -s,  -,  m.   1.  vassla.  2.  ostkram. 
Schotter,  -s,  -,  m.  1.  groft  grus.  2.  rullstensgrus. 
Schottin,  -nen,  f.  skotska,  skotak  kvinna. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  miudre  brukligt. 


lekuisk  term. 


A  sjut. 


schottisch 


606 


Schreib  [e]. 


schotlisch,  I.  a.  skotsk.  II. n.  skotska, jtr deutsch. 
Schottland,  -s,  0,  n.  npr.  Skottland. 
schraffierilen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  skugga  med 

streck,  med  korsstreck. 
schräg,   a.   sned.    -fläche,    -n,  f.  snedd,  sned 

yta,    snedsHpad    kant   på  ugsjrim.   -mäSS,  -e;*. 

-e,  n.  vinkelmått. 
Schräge,  -»,  ./'.  sned  riktning,  sneddad  kant, 

snedd,  snedhet.   In  die  ~  på  snedden. 

1.  Schrägen,  -.«,  -,  m.  1.  sned  vinkel.  2.  bock. 
ställning  på  sneda  ben,  sågbock,  biink.  3. 
hvilbiink,  bvilsoffa.  4.  bår. 

2.  schragilen,  -le,  ge-t,  tr.  0  hopfoga  i  sned 
vinkel. 

schrägllen,  -te,  t/e-t,  ti',  snedda,  afsnedda,  göra 
sluttande. 

Schrägheit,  -en,  f.  snedhet,  snedd. 

Schrägung,  -en,  f.  1.  O,  afsneddande.  2.  snedd, 
sneddad  kant,  sluttning. 

SChral,  a.  i  ^e?-  Wind:  sned  motvind. 

Schramme,  -n,  f.  dim.  Schrämmclien,  -lein, 
skråma,  rispa. 

schrammlien,  -te,ije-t,l.itr.h.oc\xa.skar\>t  stöta, 
slå,  an  el.  'jtfjtn  e.tir.:  mot  ngt.  II.  <?•.  och 
.<?cA  ~  ge  skråmor,  rispa,  rifva  (sig),  klösa. 

SChrammig,  a.  skråmig. 

Schrank,  -[e]s,  -e  f,  m.  och  t  n.  skåp,  skänk. 

Schranke,  -n,f.  barriär,  galler,  staket,  skrank, 
hinder,  gräns.  Einer  (dat.)  Sache  -^n  setzen: 
begränsa,  sätta  en  gräns  för  en  sak.  In  ~h 
halten:  hålla  inom  skrankorna,  i  styr.  -n... 
Ex.  ~los,  a.  gränslös,  omåttlig,  tyggellö.-;. 
~lesigkelt,  O,  f.  gränslöshet  m.  m.  so  foreg. 

schränkilen,  -te,  fje-t,  I.  itr.  k.  afvika  nän  dL-n 
raka  riktningen,  taga  af.  II.  tr.  1.  0  skranka. 
2.  lägga  i  kors,  korsvis.  Ihirch  einander  ~ 
lägga  om,  på  hvartannat.  3.  inskränka,  be- 
gränsa. 

Schranne,  -v.  f.  1.  bänk,  anklagades  bänk, 
skolbänk.  2.  =  2.  Scharren.  3.  sädesmark- 
nad.  4.  byrå,  ämbetslokal. 

Schranz[e],  -en,  -en,  m.  (krypande,  lismande) 
hofman;  lismare. 

schranzllen,  ■[«•■*]',  -te,  ge-t,  ilr.h.  lisma,  krypa. 

schranzenhaft,  n.  hofmanna-,  lismande,  kry- 
pande. 

Schrape,  -v,  f.  skrapa. 

schrap  en.  -te,  ;ie-t,  tr.  skrapa. 

schraubbär,  n.  som  går  att  skrnfva. 

Schraubte,  -en,  f.  dim.  Schräuhchen,  -lein,  1. 
skriif.  2.  propeller.  -Stock,  -[e].';,  -e  f,  m.  O 
skrufstäd.  -zwinge  se  '^zwim/e.  -en...  ex. 
~dampfer,  -.■?,  -,  vi.  '^^dampfschiff,  -[e].-!,  -e,  n. 
propellerångare.  ~förmig,  a.  skrufformig. 
~gang,  -\e\f,  -e  t,  «»•  ~gewinde,  -s,  -,  n. 
skrufgång,  skrufgänga.  ~kopf,  -[cJ-'»  ''^  t- 
m.  skrufhufvud.  ».^mutter,  -«,./'.  skrufmut- 
ter.  ~schliissel,  -s,  -,  ?«.  skrufnyckel.  ~wln- 
dung,  -en,  f.  spiral,  snäcklinie.  ~zieher, 
-s,  -,  m.  sknifmäjsel.  «^zwinge,  -re,  f.  % 
skruftving. 


schraubllen,  -te,  ye-t  och  .schrob,  schröbe, 
geschroben,  schj-aub[e],  tr.  skrufva.  Biiai. 
geschraubt:  skrufvad,  tillkonstlad,  den 
Preis  in  die  Höhe  ^  drifva  upp  priset,  Jmdn 
um  etw.  ~  lura  åt  sig  ngt  af  ngn,  jmdn  ~ 
drifva,  gyckla  med  ngn,  slå  i  ngn  dal- 
karlar. 

Schraiiberéi,  -en,  /'.  1.  skrafvande.  2.  gyckel, 
drift. 

Schreck,  -[e]s,  -e,  m.  =  2.  Schrecl-en.  -bild, 
-[_e]s,  -er,  n.  skräckbild,  -gedanke,  -ns,  -v. 
TO. förfärande  tanke,  -gespenst,  -[e\.<,  -er,  n. 
-gestalt,  -en,  f.  skräckbild,  -schuss,  -es,  -e 
t,  m.  skrämskott. 

schreckbär,  a.  fönskräcklig,  afskräckande. 

1.  schreckllen,  I.  schrick{s)t,  schrak,  schräke, 
geschrocken,  schrick,  itr.  s.  blifva  rädd,  för- 
skräckas. II.  -le,  ge-t,  tr.  förskräcka,  skräm- 
ma. 

2.  Schrecken,  -s,  -,  m.  förskräckelse,  .hndin  ^ 
einjlösseu  ei.  einjagen,  Jmdn  in  ~  setzen: 
förskräcka,  sätta  skräck  i  ngn.  -bleich,  a. 
blek  af  förskräckelse,  -starr,  -stumm,  a. 
stel,  stum  af  förskräckelse,  -voll,  a.  skräck- 
full,  förskräcklig,  hemsk.  -s...  Ex.  ~bote, 
-n,  -n,  m.  bud(biirare)  om  ngt  förskräckligt. 
~herrschaft,  -en,  f.  skräckvälde.  ~jahr, 
-\e\s,  -e,  n.  skräckår.  'N.-nacht,  -ef,./'  hemsk 
natt.  ~regierung,  -en,  f.  skräckregering. 
~WOrt,  -[e]s,  -c,  n.  skräckinjagande  ord. 

schreckhaft,  a.  1.  rädd,  lättskrämd.  2.  för- 
skräcklig, skräckinjagande. 

Schreckhaftigkeit,  O,/,  rädsla,  lättskrämdhet, 
feghet. 

schrecklich,  a.  förskräcklig,  ryslig. 

Schrecklichkeit,  -en,  f.  förskräcklighet,  rys- 
lighet. 

Schrecknis[s],  -ses.  -se,  n.  -se,  f.  1.  förskräc- 
kelse. 2.  förskräcklighet,  hemsk  tilldra- 
gelse, hemsk  syn. 

Schrei,  -[e]s,  -e,  m.  skrik,  rop.  -hals,  -es,  -e  f, 
m.  -maul,  -[e]s,  -er  \,  n.  skrikhals,  -puppe. 
-n,f.  skrikdocka,  -stimme,  -n,  f.  skrikande 
röst. 

Schreib[e]...Ex.-ärt,  -en,/,  skrifsätt,  stil.  -buch, 
-[c].'?,  -er  t,  «•  skrifbok,  häfte,  -faul,  a.  trög, 
lat  att  skrifva.  -feder,  -n,  f.  (skrif)penna. 
-fehler,  -s,  -,  m.  skriffel.  -fertig,  «.  1.  fär- 
dig att  skrifva.  2.  slängd  i  att  skrifva, 
som  har  flytande  stil.  -fertigkelt,  O,/,  lätt- 
het att  uttrycka  sig  skriftligen,  lätt,  fly- 
tande stil.  -gebühr,  -en,  f.  -geld,  -\_e'\s.  O,  n. 
renskrifningsarvode,  skrifvararvode.  -ge- 
rät[h],  -[e]s,  -e,  n.  skrifutensilier,  skrifatti- 
ralj.  -kasten,  -s,  -,  m.  skrifask,  skrifdon. 
-krampf,  -[e]s.  O,  m.  skrifvarkramp.  -kunst, 
O,  /.  skrifkonst.  -kiinstler,  -s,  -,  m.  skön- 
skrifvare,  kalligraf.  -lehrer,  -s,  -,  m.  skrif- 
lärare.  -lust,  O,  /.  skriflust,  skrifklåda. 
-mappe,  -n,  f.  skrifportfölj.  -materialien, 
■plur.  skrifmaterialier,  -materialienhandlung, 


O   sakn 


plu 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itT,  intransitivt   verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  »ein  till   hjälpverb. 


schreiben 


607 


Schroffe 


-en,  f.  pappershandel,  -papier,  -[e]s,  -e,  n. 
skrifpapper.  -pult,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  (skrif-) 
pulpet.  -schritt,  -e«,  /.  skiifstil.  -selig,  a. 
skrifklådlg.  -stitt,  -[r]s,  -e,  m.  1.  griffel.  2. 
ekrifstift  (mctmisiirt  med  blyerts  1).  -Stube,  -n,  ./'• 
skrif  rum,  arbetsrum,  kontor,  byrå.  -stunde, 
-«,  /.  skrifiektion.  -sucht,  O,/,  skrifklåda. 
-tafel,  -«,  f.  skriftafla.  -tisch,  -es,  -e,  m. 
skrifbord.  -Übung,  -en,  f.  skriföfning.  -ver- 
ständig, a.  skrifkunnig.  -Vorlage,  -«,  -vör- 
schritt,  -en,  f.  furskrift,  -weise,  -ra,  f.  = 
■art.  -zeug,  -[e]s,  -e,  n.  skrif  tyg,  skrif  don. 
-zimmer,  -.s,  -,  n.  =  -sUihe. 

1.  schreiben,  schrieh,  schriebe,  gesch-ieben, 
schreilj[e],  I.  «»•.  och  itr.  h.  1.  skrif  va,  jrndm 
el.  an  jmdn:  till  ngn,  an  die  Wand:  på  väg- 
gen. Ins  Reine  ~  renskrifva.  Biidi.  sich  etw. 
hinters  Ohr  -%/  lägga  ngt  på  minnet.  Jmdm 
etw.  gut  ~  kreditera  ngn  för  ngt,  jmdm  etw. 
2MrZ/«s<~ lägga  ngn  ngt  'C\\l\'A?,t.  Die  Zeitung 
schreibt,  dass  ...  det  står  i  tidningen,  att 
...  2.  staf va,  t.  ex.  ein  Wort  falsch,  richtig 
~.  3.  Diese  Feder  schreibt  gut:  den  här 
pennan  går  bra,  die  Dinte  schreibt  zu  Mass: 
bläcket  är  för  ljust.  4.  om  datum.  Den  wieviel- 
ten ~  wir?  hvad  ha  vi  för  datum  i  dag? 
man  schrieb  damals  1813:  det  var  år  181  .S. 
II.  Sich  ~  1.  skrifva  sig,  t.  ex.  sich  müde  ~. 

2.  kalla   sig,  t.  ex.  er  schreibt  sich  Schmidt. 

3.  skrifva,  stafva  sitt  namn,  t.  ex.  er  schreibt 
sich  mit  -dt. 

2.  Schreiben,  -s,  -,  n.  skrifvelse. 
Schreiber,  -s,  -,  m.  1.  skrifvare;  renskrifvare, 

kopist;  sekreterare.  2.  författare,  -amt, 
-[e]s,  -er  f,  n.  -dienst,  -[e]s,  -e,  -posten,  -s,  -, 
m.  skrifvare-,  kopist-,  sekreterarebefatt- 
ning, -tjänst,  -plats. 

Schreiberei,  -en,  f.  skrifveri. 

schreiberisch,  a.  skrifvar(e)-,  skrif-,  förfat- 
tar(e)-. 

Schreibung,  -en,  f.  skrifning,  skrifsätt,  staf- 
ning,  läsart. 

schreien,  schrie,  schriee,  geschrieen,  scA?-ei[e], 
itr.  h.  och  tr.  skrika,  vor  Schmerz:  af  smär- 
ta; ropa,  gnissla,  knarra,  t.  ex.  das  Valh 
schrie  zu  Pharao  um  Brot,  die  Stuhlrolle, 
der  Schnee  schreit.  Um  Hülfe  »x/  ropa  på 
hjälp,  i^d:  skrikande,  afv.  biidi.,  t.  ex.  ~de 
Farbeti,  ~rfe  Gewalt:  oerhördt  våld. 

Schreier,  -s,  -,  m.  en  som  skriker,  skrikhals; 
ropare,  utropare. 

Schreierei,  -en,  f.  skrik,  rop,  utropande,  re- 
klam. 

schreierhaft,  schreierisch,  schreiicht,  a.  skri- 
kande, skrikig. 

Schreiling,  -[e]s,  -e,  m.  skrikhals,  gaphals. 

Schrein,  -[e].?,  -e,  m.  skrin,  låda,  ask,  (lik-) 
kista,  skåp. 

Schreiner,  -.';,  -,  m.  snickare. 

schreinerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  snickra, 
vara  snickare. 


schreiten,  schritt,  schritte,  geschritten,  schrei- 
<[ej,  itr.  s.  skrida,  gå.  Zur  Abstimmung  ~ 
skrida  till  omröstning.  Drei  Fuss  ~  taga 
tre  fot  i  steget. 

Schrenz,  -es.  O,  m.  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  plån- 
'      papper. 

Schritt,  -en,  f.  1.  skrift;  boktryck,  iifv.  stil,  stil- 
sats. 2.  skrifvelse.  -ausleger,  -s,  -,  m.  bibel- 
tolk(are).  -auslegung,  -en,  f.  skriftens  ut- 
läggning, bibeltolkning,  -deutsch,  (jfr c/eM^scA 
//)  n.  tyskt  skrifspråk.  -fiihrer,  -s,  -,  m.  se- 
kreterare, -gelehrt,  «.  skriftlärd,  -giesser, 
-s,  -,  m.  stilgjutare.  -gläubig,  a.  troende, 
rättrogen,  -kasten,  -s,  -,  m.  0  stilkast.  -mas- 
sig, a.  skrif tenlig.  -mutter,  -n,f.  0  matris. 
-Schneider,  -s,  -,  m.  stilskärare.  -seite,  -n, 
f.  1.  skrifsida.  2.  frånsida  på  mynt.  -spräche, 
-n,  f.  skriftspråk,  -stelle,  -n,  f.  bibelställe, 
bibelspråk,  -steiler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f. 
skriftställare,  författare,  författarinna,  -stel- 
lerisch,  a.  skriftställare-,  författare-,  -stei- 
lem, *  itr.  h.  vara  författare,  skrifva.  -stück, 
-[e]s,  -e,  n.  skrift,  aktstj'cke.  -wart,  -\e^,s, 
-e,  m.  sekreterare.  -Wechsel,  -s.  O,  m.  skrift- 
växling. -wTdrig,  a.  stridande  mot  skriften, 
obiblisk,  -zeichen,  -s,  -,  n.  skriftecken. 
-zeug,  -\e\s.  O,  n.  0  stiltyg.  -zug,  -\e\s,  -e 
t,  m.  penndrag,  skriftecken;  piur.  skrift, 
stil. 

Schriftent[h]Qm,  -[e]s,  -er  t,  n.  literatur. 

Schrittler,  -s,  -,  m.  författare,  i  sht  =  Schrift- 
Ung. 

schrittiich,  a.  skriftlig. 

Schrittling,  -[e]s,  -e,  m.  dålig  filrfattare,  klå- 
pare. 

Schriftt[h]üm  =  Schriftentum. 

schrill,  a.  gäll. 

schrillllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  ljuda  galt, 
skrika,  hvissla,  pipa,  kväka. 

schrinden,  schrund  ei.  %  schrand,  schrilnde,  ge- 
schrunden,  schrind[e'\,  I.  itr.  s.  få  sprickor, 
spricka  sönder.  II.  tr.  rispa,  rispa  upp. 

Schritt,     -[e]s,    -e    men    som    måttenhet  -,  TO.  Steg; 

skridt,  gång.  «x«  halten:  hålla  jämna  steg. 
Aus  dem  ~  kommen:  komma  ur  takten.  ~ 
vor  el.  für  ~  steg  för  steg.  Im  ~  reiten. 
rida  i  skridt,  i  gående.  Jmdm  auf  ~  und 
Tritt  folgen:  följa  ngn  i  hälarne.  Einen 
guten  ~  am  Leibe  haben:  taga  stora  steg, 
gå  fort.  ~e  äfv.:  mått  och  steg,  åtgöranden. 
-gänger,  -s,  -,  m.  passgångare.  -messer  = 
-Zähler,  -schuh  se  Schlittschtih.  -weise,  adv. 
steg  för  steg.  -zähier,  -s,  -,  m.  stegräknare. 

schrittlings,  adv.  1.  steg  för  steg,  i  skridt,  i 
gående.  2.  bredbent,  grensla. 

Schrof,  -en,  -en,  Schrofen,  -s,  -,  m.  (skroflig 
och  brant)  klippa. 

schroff,  a.  (skroflig  och)  brant,  t.  ox.  ~e  Fel- 
sen; biidi.  skarp,  tvär,  t.  ex.  ~e  Gegensätze, 
~e  Übergänge. 

Schroffe,  -n,  f.  1.  =  Schrof.  2.  =  «u. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4*  sjsterm.    sX«  militarisk  term. 


Schroffheit 


Schuld 


Schroffheit,  -en,  f.  skrotiighet,  branthet;  biidi. 
skärpa,  tvärhet,  ovanlighet. 

Schroll,  -en,  -en,  m.  1.  klump,  koka;  isflake. 
2.  tölp,  lymmel. 

Schrolle,  -«,/.   1.  =  SchroU  1.  2.  »e  Schrulle. 

Schrollen,  -s,  -,  m.  =  Schroll. 

Schröpf...  Ex.  -eisen,  -s,  -,  n.  koppjärn.  -glas, 
-es,  -er  t,  "horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  -kopf,  -[e].-', 
-e  tj  f"-  koppglas,  kopphorn.  -zeug,  -[e].s-, 
-e,  n.  koppuingsinstrument. 

schröpfilen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  koppa;  biidi.  utsuga, 
skinua.  2.  Bäume  ~  göra  skåror  i  barken 
på  träd.  Das  Getreide  ~  afmäja  deu  ror  nö- 
digt viixaude  grödan.  Schröpfung, /. 

Schröpfer,  -s,  -,  m.  1.  eu  som  koppar;  widi. 
blodsugare,  skinnare.  2.  koppglas. 

Schrot,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  dim.  Sckrötchen, 
-lein,  1.  klots.  2.  skrot,  i  shi  i  roibiud.  ~  und 
Korn.  3.  skrot  .-.u  skjut.»  med;  hagel.  4.  gröpe. 
5.  spåuor.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  ?»•  ^  i"«lle  ait 
niiia  tjngdei-  på.  -haitimer,  -s.  -t,  m.  O  skrot- 
hammare, -hobel,  -*',  -,  iu.  O  skrubbhyfvel. 
-leiter,  -n,/.  Q  stege  ^tt  luiia  tuunor  pi.  -schere, 
-«,_/'.  @  skrotsax. 

schrotllen,  -ete,  ge-et  och  ge-en,  tr.  1.  skrota, 
.sönderhugga,  kanthugga,  sönderskära,  af- 
klippa,  krossa,  söndermala,  gröpa.  2.  på 
rulhir  skjuta,  rulla,  vältra. 

Schröter,  -s,  -,  m.  1.  zooi.  ekoxe.  2.  arbetare 
som  rullar  vin-  ei.  ölfat  i  och  ur  källare. 

Schrubbel,  -«,  /.  ^  ullkam,  karda. 

schrubbellln,  -te,  ge-t,  tr.  lätt  skrubba. 

schrubbllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  skrubba,  skura, 
skafva,  skrapa,  svabla.  2.  O  skrubbhylla. 

Schrubber,  -s,  -,  m.  skrubbare;  svabel. 

schrubberlln  =  schrubben  1. 

Schrulle,  -n,  f.  besynnerlighet,  egenhet,  grill, 
nyck. 

schrullenhaft,  «.  egen,  full  af  griller,  nyck- 
full. 

Schrump[f]eljg)  =  Rum>'l{iy). 

schrumpfilen,  -le,  ge-t,  itr.  s.  krympa,  torka 
ihop. 

schrumpfig,  a.  skrumpen,  skrynklig,  hop- 
torkad. 

Schrund,  -[t;],s-,  -e  t,  ?»•  Schrunde,  -",./".  rispa, 
springa,  remna,  spricka,  klyfta. 

schrundig,  a.  sprickig,  full  af  sprickor,  af 
klyftor. 

Schub,  -[ejs,  -e  f,  m.  1.  stöt,  puff,  skuft'ning. 
Jmdm  einen  ~  geben:  skuffa  ngn.  2.  rö- 
relse gnm  hvilkou  ngt  skjutes  på  sia  plats.  Mit  ei- 
nem ~  på  en  gång,  i  ett  tag.  3.  personer 
6om  på  en  gång  skjutas  fram,  in  ngnstiide.i 
Mit  dem  ersten  ~  hineinkommen:  vara  bland 
de  första,  som  komma  in.  4.  draglåda.  5. 
piur.  -,  bröd  som  på  e  n  gång  sättes  in  i 
ugnen,  eu  ugn  fuii.  6.  a)  kägelspel,  b)  kägel- 
bana. 7.  fåugtranjiport.  -fach,  -[e]s,  -er  f, 
n.  låda.  -sack,  -[e]s,  -e  f,  m.  ficka,  -"weise, 
adv.  så  småningom,   öfr.  sms.  =  Schieb... 


Schubbjack,  -\_e]s  ei.  -en,  -e[«j  ei.  -s,  m.  tras- 
hank, usling,  gemen  karl,  slusk. 

schüchtern,  a.  blyg,  tillbakadragen,  skygg, 
lättskrämd,  rädd. 

Schüchternheit,  O,  /.  blyghet  m.  m.  se  roreg. 

Schuft,  -[eis  el.  -en,  -e[«]  ei.  -e  f,  w.  skurk, 
gemen  karl. 

Schufterei,  -en,  f.  gemenhet,  nedrighet. 

schuftig,  schuftisch,  a.  gemen,  nedrig. 

Schuh,  -[tjs,  -e, m. dim.  Schühchen,  -lein,  1.  sko, 
äfv.  0  Biidi.  wissen  wo  der  ~  drückt:  veta 
hvar  skon  klämmer,  alle  ^e  über  einen 
Leisten  schlagen:  skära  alla  öfver  en  kam, 
jmdm  die  ~e  austreten:  undantränga  ngn, 
in  jmds  ~ew  gehen:  vara  i  ngns  kläder.  2. 
a)  hof,  b)  hästsko.  3.  piur.  -,  fot  (mått),  -bürste, 
-n.f.  skoborste,  -draht,  -[e]s,  -e  t,  m.  beck- 
tråd, -flicker,  -s,  -,  m.  skofiickare,  lappsko- 
makare, -laden,  -.<,  -f,  m.  skobod,  skomaga- 
sin, -leisten,  -s,  -,  m.  läst.  -macher,  -s,  -,  m. 
skomakare,  -nagel,  -s,  -f,  m.  skospik,  sko- 
stift, -putzer,  -s,  -,  m.  skoputsare.  -riegeln 
se  schurigeln,  -riemen,  -s,  -,  m.  skorem,  käng- 
snöre, -schmiere  = -2c/cAse.  -schnalle,  -n, /. 
skospänne,  -sohle,  -n,  f.  skosula,  -werk, 
-\e\s.  O,  n.  skodon,  -wichse,  -«,/.  blank- 
smörja, -zwecke,  -n,f.  skostift. 

schuhilen,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med  8ko(r),  sko. 

Schuhu  se  Vhu. 

Schuld,  -en,  f.  1.  skuld,  skuldsumma.  ~e» 
machen:  göra  skulder,  skuldsätta  sig.  In 
jmds  'V/  sein,  stehen :  stå  i  skuld  hos  ngn. 
Eine  ^  berichtigen,  entrichten,  bezahlen: 
betala  en  skuld.  Eine  ~  der  Dankbarkeit 
abtragen:  afbörda  sig  en  tacksamhetsskuld. 
2.  skuld,  fel;  synd.  Die  ~  auf  jmdn  legen 
el.  schieben  ei.  jmdm  die  ~  beimessen  ei.  zu- 
schreiben: skjuta  skulden  på  ngn,  jmdm 
etw.  ~  geben:  skjuta  skulden  på  ngn  för 
ngt.  ITeÄÄe)«  ~  ist  es?  hvems  är  felet?  Ohne 
meine  ~  utan  min  förskyllan.  Sich  (dat.) 
etw.  zu  ~e7j  kommen  lassen:  låta  ngt  kom- 
ma sig  till  last.  3.  skuld,  orsak,  anledning. 
A7i  etiu.  (dat.)  ~  sein:  vara  skuld  till  ngt. 
-beladen,  -befleckt,  «.  skuldbelastad,  -betrag, 
-[c].s,  -e  t,  m.  skuldbelopp,  -bote,  -n,  -n,  m. 
exekutionsbetjänt,  -brief,  -[e]s,  -e,  ni.  skul- 
debref.  -böch,  -[e]s,  -er  t,  n.  skuldbok.  -for- 
derung,  -en,  /.  skuldfordran.  -gefängnis[sj, 
-ses,  -se,  n.  bysättningshäkte,  gäldstuga. 
-haft.  O,  /.  vistelse  i  bysättningshäkte. 
-klage,  -",./"•  skuldfordringsmål.  -leute, /)J«r. 
gäldenärer.  -los,  a.  oskyldig,  utan  skuld. 
-ISsigkeit,  O,  /.  oskuld,  -posten,  -s,  -,  7». 
skuldpost,  -schein,  -[e]«,  -e,  m.  skuldsedel. 
-t[h]urm,  -[e]s,  -e  t,  m.  =  -gefängnis.  -wer- 
schreibung,  -en,  j\  skuldförbindelse,  -voll, 
a.  skuldbelastad,  -en...  ex.  ^belastet,  a. 
skuldsatt.  ~frei,  a.  skuldfri.  ~last,  -en,f. 
skuldbörda.  ~macher,  -s,  -,  m.  en  som  gör 
skulder,  ».«tilgung,  -en,/,  amortering. 


O   aaknar  piur.    f  '""'  omUud-    '^<  transitivt,    iCr.  intraosiUTt  verb.    h.  bar  haien,    S.  bar  <ein  till   bjälpverb. 


schuldbar 


schuppen 


schuldbär,  a.  skyldig,  som  bär  skulden. 

Schuldbarkeit,  O,  /.  skuld,  förskyllan. 

schuldllen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  Jrndm  etw.  »v  a) 
vara  skyldig  ngn  ngt,  b)  ha  ngn  att  tacka 
för  ngt^  2.  vara  skuld  till. 

SCh^igiVi.  1.  skyldig.  Des  Todes  r^sein: 
nafva  förverkat  lifvet.  2.  tillbörlig. 

schuldigllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  Jmdm  ettv.  ~  vara 
skyldig  ngn  ngt.  2.  Jmdn  um  etic.  ei.  einer 
(gen.)  Sache  ~  beskylla  ngn  för  ngt. 

Schuldiger  =  Schuldner. 

Schuldigkeit,  -en,  f.  skyldighet,  pligt. 

Schuldner,  -s,  -,  rn.  ~in,  -nen,  f.  gäldenär. 

Schullle,  -en,  f.  dim.  Schiilchen,  skola.  Die  ~ 
besuchen  ei.  in  die  'x  gehen:  gå  i  skola. 
Hinter  ei.  neben  die  rs^  gehen:  skolka.  Äiis 
der  '^  plaudern  ei.  schwatzen :  skvallra  ur 
skolan.  Freie  ~  kostnadsfri  undervisning. 
Heute  ist  keine  ~  i  dag  är  det  lof.  -amt, 
-[e]s,  -er  f,  n.  1.  O,  skolvägen,  lärarevägen, 
t.  ex.  sich  dem  ~e  widmen:  gå  skolvägen, 
bli  lärare.  2.  lärarebefattning,  lärareplats. 
-anstalt,  -en,  f.  skol-,  undervisningsanstalt, 
läroverk,  -arbeit,  -en,  f.  1.  arbete  i  skolans 
tjänst.  2.  lexa.  -aufsehen,  -s,  -,  m.  skolin- 
spektör, -ausgäbe,  -n,  f.  skoledition.  -,bank, 
-e  t,/,  skolbänk,  -besuch,  -[e]«,  O,  m.  skol- 
gång, -bezirk,  -[e]s,  -e,  m.  skoldistrikt. 
-bildung.  O,/,  skolbildning,  -bube,  -n,  -n,vi. 
skolpojke,  -buch,  -[e]s,  -er  f,  «•  skolbok. 
-diener,  -s,  -,  m.  vaktmästare  vid  en  snoia.  -di- 
rektor, -s,  -en,  m.  (skol)rektor.  -entlassungs- 
zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  afgångsbetyg.  -er- 
ziehung,  O,  /.  skoluppfostran.  -ferien,  plur. 
skollof.  -freund,  -[e]s,  -e,  m.  vän  från  skol- 
tiden, skolkamrat,  -fuchs,  -es,  -e  t,  ni.  skol- 
fux.  -fuchserei,  -en,  f.  skolfuxeri.  -fuchsig, 
a.  skolfuxaktig,  pedantisk,  -gebäude,  -s,  -, 
n.  skolhus,  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  skol-,  termins- 
afgift.  -gerecht,  a.  öfverensstämmande  med 
skolans  föreskrifter;  metodisk;  regelrätt, 
skolad,  dresserad,  -balter,  -s,  -,  m.  en  som 
håller  skola,  skolföreståndare,  -heft,  -[e]s,  -e, 
n.  skrifbok,  temabok,  -jugend.  O,/,  skolung- 
dom, -kind,  -[e]s,  -er,  n.  skolbarn,  -krank, 
a.  skolsjuk.  -krankheit,  -en,  f.  skolsjuka. 
•lehrer,  -s,  -,  m.  skollärare,  -madchen,  -s,  -, 
n.  skolflicka,  -mann,  -[e]s,  Schulleute,  m. 
skolkarl.  -mappe,  -n,  f.  skolväska.  -massig 
=  -gerecht,  -meisten,  -s,  -,  m.  skolmästare. 
-meisterlich,  a.  skolmästaraktig,  -meistern,  * 
itr.  h.  och  tr.  skolmästra,  tala  i  skolmästarton. 
•Ordnung,  -en,  f.  skolordning,  skolstadga. 
•pfird,  -[e]s,  -e,  n.  skolhäst,  dresserad  häst. 
-pflicht.  O,  /.  skoltvång.  -pflichtig,  a.  i  skol- 
åldern, -plan,  -[e]s,  -e  f,  m.  lektions-, 
skolskema,  -plan.  -programm,  -[e]s,  -e,  n. 
skolprogram,  årsredogörelse  för  ett  läro- 
verk, -pniifung,  -en,  f.  (skol)examen.  -nat[h], 
-[e]s,  -e  t,  m.  1.  skolinspektör.  2.  skolråd. 
-rede,  -n,  f.  skoltal,    -sache,   -n,  f.  skol- 


ärende.  -sack,  -[e]s,  -e  t,  »»•  skolränsel; 
F  biidi.  =  -Weisheit.  -Schwester,  -n,  /.  under- 
visande syster  (lärarinna  1  klosterskola).  -Spräche, 

-n,  f.  skolspråk,  -staub,  -[e].'?,  O,  m.  skol- 
dani.  -stube,  -n,  f.  skolrum,  -stunde,  -n,/. 
skoltimme,  lektion,  -ton,  -[ej.s-,  O,  m.  skol- 
mästarton. -Unterricht,  -[e].s,  O,  m.  skolun- 
dervisning. -Versäumnis [s],  O,  f.  frånvaro 
från  skolan,  -vorstehen,  -s,  -,  m.  skolföre- 
ståndare. -Weisheit,  O,  f.  skolvishet,  skol- 
teorier.  -wesen,  -s,  O,  n.  skolväsen,  -witz,  -es, 
-e,  m.  skolpojkskvickhet.  -zeit,  Q,  f.  skoltid. 
-zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  skolbetyg,  -zucht,  O, 
/.  skoltukt.  -zwang,  -[e].?.  O,  m.  skoltvång. 

schulllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  skola,  undervisa,  in- 
öfva,  öfva.  dressera.  Ein  Pferd  ~  a)  rida 
in,  b)  dressera  en  häst.  II.  Sich  ~  öfva 
sig,  blifva  öfvad.  III.  itr.  h.  1.  dölja  sig, 
gömma  sig.  Der  Wind  läuft  ~  vinden 
mojnar  af.  2.  hålla  skola.  3.  gå  i  skola. 

Schüler,  -s,  -,  m.  -v/in,  -nen,  f.  lärjunge;  skol- 
gosse, skolflicka,  elev, discipel.  -massig  =  roij. 

schiilenhaft,  a.  som  förråder  lärjungen,  nybe- 
gynnaren;  nybegynnare-,  bristfnll;  skol- 
pojkaktig. 

Schülerhaftigkeit,  -en,  f.  brist  på  skicklighet, 
bristfullhet;  skolpojkaktighet. 

Schülerschaft,  -en,  f.  1.  O,  lärjungaskap,  egen- 
skap af  lärjunge.  2.  lärjungaskara,  skola. 

Schulter,  -n,  f.  skuldra,  axel.  Biidi.  auf  jmds 
~  stehen:  utgå  från,  stödja  sig  på  ngn, 
-blått,  -[e].5,  -er  f,  «•  skulderblad,  -wehr, 
-era,  /.  skuldervärn. 

schullerig,  a.  i  sms.  t.  ex.  breitr^  bredaxlad. 

schulterlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  taga,  lägga  på  sina 
skuldror,  på  axeln.  2.  Geschultert:  med  så 
eller  så  beskaffade  skuldror,  t.  ex.  breit  ge- 
schultert: med  breda  skuldror,  bredaxlad. 

Schultheiss,  -en,  -en,  Schulze,  -n,  -n,  m.  by- 
fogde, bydomare;  borgmästare  i  vissa  stiider. 

schummellln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  s.  smyga  sig  bort, 
kila  sin  kos.  II.  tr.  1.  bortköra.  2.  hemligt 
borttaga,  knipa. 

Schummer  =  2.  Dämmer,  schummerig  =  däm- 
merig, schummenlln  =  dämmern. 

Schund,  -[c]s.  O,  m,  affall;  smörja,  skräp, 
strunt,  -grübe,  -n,  f.  sopgrop,  kloak,  -keri, 
-[e]s,  -e,  m.  lumpen  karl,  usling,  kräk. 

Schupp,  I.  =  Schub  1.  II.  -en,  -en,  m.  sjupp, 
tvättbjörn,  -en...  ex.  ~fell,  -[e]s, -e,n.  sjupp- 
skinn.  fv/pelz,  -es,  -e,  m.  1.  sjuppskinn.  2. 
sjuppskinnspäls. 

Schuppe,  -n,  f.  dim.  Schüppchen,  -lein,  fjäll. 
Biidi.  die  ~re  sind  ihm  von  den  Äugen  gefal- 
len, -n...  Ex.  ~fisch,  -es,  -e,  m.  fjällfisk. 
-vhaut,  -e  t,  /•  fjälligt  skinn,  'x.panzer,  -s, 
-,  m.  fjällpansar.  '>.-t[h]Jen,  -[e]s,  -e,  n.  zooi. 
myrkott. 

Schuppe,  -«,  /.  skof  vel. 

I.  schuppilen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  skuffa,  stöta.  2. 
lura,  bedraga.  3.  rifva,  skafva. 


ükta  sms.    F  familjärt.    P  liigre  spiili.    %  mindre  brukligt.    S  teknisk  ter 
Tysk-svensli  ordbok. 


4"  ^atcnn.   i&  militl 


schuppen 


610 


Schutz 


2.  schuppüen,  -te,  fje-t,  I.  tr.  1.  fjälla.  2.  förse 
med  fjäll.  Geschuppt:  fjällig.  II.  Sich  ~  1. 
fjälla  sig.  2.  lägga  sig  som  fjäll  på  ngt. 

3.  Schuppen,  -s,  -,  m.  skjul,  lider. 
schuppicht,  schuppig,  a.  1.  fjiilHg.  2.  fjällak- 

tig,  fjällik. 

Schup[p]s,  -e.s  -e,  m.  F  =  Schuh  1. 

schup[p]sl;en,  -[es]t,  -te,  ge-t  =  /.  schuppen  1. 

Schur,  -en,  f.  1.  klippning.  2.  afklipp;  klipp- 
ull.  3.  skörd.  4.  trakasseri;  spratt,  puts. 
5.  päls.  -wolle,  O,  /.  klippull. 

SChiirllen,   -te,  ge-t,   tr.   röra  om,  underblåsa 

elden. 

SchUrer,    -s,   -,  m.  1.  en  som  rör  om,  under- 
blåser. 2.  eldgaffel. 
Schürf,   -[e].<!,    -e  f,  ™-   1-  grop,  öppning,  i  sht 

bärg.     för     sökande    etter    malmfyndighet.     2.    skåra. 

skråma,    -eisen,  -s,  -,  n.  skrapjärn,  skrapa. 

-schein,   -[e]s,    -e,   -zettel,  -s,  -,  m.  barg,  mut- 
sedel. 
SChürfllen,  -te,  ge-t,  tr.  od,  !tr.  h.  1.  bärg.  gräfva 

efter    en   malmfyndighet.    2.    rifva,    rispa, 

klösa.  Schürfung,/. 
schurl[e]gellln,  -le,  ge-t,  tr.  trakassera,  plåga, 

oroa. 
Schurke,  -n,   -n,   m.   skurk.  -n...  ex.  ~streich, 

-[ejs,  -e,  TO.  ~that,  -en,/,  skirrkstreck. 
schurl<enhaft  =  sc!iurkis<h. 
Schuri<enhaftigkeit,  Schurkerei,   -en,  f.  skurk- 

riktighet,  gemenhet,  skurkstreck. 
schurkisch,  a.  skurkaktig,  gemen,  nedrig. 
schurrllen,    -te,  ge-t,  itr.  s.  och  h.  glida,  hasa; 

knarra. 
Schurz,   -es,  -e  t,  m.  1.  gördel,  skört  tm  biyga- 

delarnes  betäckande.    2.  förkläde,  förskinn,    -feli, 

-[eis,  -e,  n.  förskinn. 

Schürze,  -n,  f.  förkläde;  F  biiai.  fruntimmer. 
Hinter  jeder  ~  herlaufen:  springa  efter 
hvarje  kjortel,  -n...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er  f, 
~stipendi!lum,  -um[s],  -en,  n.  ämbete,  pen- 
ningeunderstöd som  man  har  att  tacka  ett 
fruntimuiers  mellankomst  för. 

schürzilen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  uppskörta, 
uppfästa,  uppdraga.  2.  knyta,  binda.  3. 
förse  med  förkläde;  insvepa,  omgifva.  II. 
Sich  ~  1.  fästa  upp  klädningen ;  bUdi.  göra 
sig  1  ordning,  beredd.  2.  bilda  en  knut,  en 
rosett,  en  slinga.  Schürzung,  /. 

Schuss,  -es,  -e  f,  m.  1.  hastig,  pilsnabb  rö- 
relse, fart,  t.  ex.  in  /^  kommen:  komma  i 
fart,  i  gång.  2.  snabb  växt;  skott,  telning. 
3.  a)  skott.  Einen  ~  thun:  skjuta,  aflossa 
ett  skott.  Auf  den  ersten  ~  vid  ei.  med 
första  skottet,  biidi.  genast,  strax.  Ss.  mrateuii. 
piur.  -,  t.  ex.  nicht  zwei  ~  Pulver  dran  wen- 
den: ej  kosta  på  två  skott  krut,  b)  skott- 
håll, t.  ex.  ausser  »^  sein,  in  f^  sein.  Biidi. 
jmdm  in  den  ~  kommen:  komma  i  vägen  för 
ngn.  4.  Einen  -%/  haben:  vara  uppsluppen, 
tokig,  galen.  5.  =  Schub  5.  6.  inslag,  väft. 
•fertig,   a.   skjutfärdig.    -fest,  a.  1.  osårbar, 


hård.  2.  =  röij.  -frei,  a.  skottfri.  -geld,  -[e]s, 
•er,  n.  skottpengar,  -gerecht,  a.  1.  färdig, 
klar  till  affA'rande.  2.  inom  skotthåll,  -ge- 
schwindigkeit,  -en,  f.  skjuthastighet,  -nähe,/. 
skotthåll,  -recht  =  -gerecht,  -waffe,  -n,  f. 
skjutvapen,  -weise,  adv.  ryckvis.  -weite,  -n, 
f.  skotthåll,  -wunde,  -n,f.  skottsår. 

Schüssel,  -n,  f.  dim.  Schüsselchen,  Schüsselein, 
fat,  assiett,  karott,  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  tall- 
riksstege, -hylla,  -freund,  -[e]s,  -e,  m.  F  vän 
af  bordets  nöjen,  -jagd,  -en,f.  F  matfrieri, 
snuggande.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  tallriks- 
stege, -ring,  -[e]s,  -e,  m.  tallriksbricka. 
-schrank,  -[e]s,  -e  f,  to.  skänk. 

Schusser,  -s.  -,  m.  dim.  Schüsserchen,  -lein, 
(marmor)kula  tili  lek. 

Schuster,  -s,  -,  m.  skomakare,  -handwerk, 
-[e]s.  O,  n.  skomakaryrke.  -junge,  -n,  -n,m. 
skomakarpojke. 

Schusterei,  O,  /.  skomakaryrke. 

schuster,  n,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  skomakare. 

Schute,  Schute,  -«,  /.  pråm,  lastpråm. 

Schutt,  -[e]s.  O,  m.  1.  grushög,  byggnadsgrus, 
byggnadsaffall;  ruiner;  jordras;  alluvial- 
jord.  2.  sädeshög.  -häufen,  -s,  -,  m.  grus- 
hög, -karren,  -s,  -,  to.  kärra  att  köra  bon  bygg- 

Schutt...  jfi  Schütte  och  schütten.  Ex.  -boden,  -s, 
-t,  TO.  =  Schütte  2.  -gabel,  -n,  f.  högaffel, 
hötjuga.  -geld,  -[e]s.  O,  n.  lösen  för  i  pant 
tagen  boskap,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  sädes- 
magasin. -Stroh,  -[e]s.  O,  K.  långhalm. 

Schütte,  -n,  /.  1.  hop,  hög.  2.  kornbod,  sä- 
desvind.  3.  (regn-,  hagel)skur.  4.  kärfve 
långhalm. 

SchUttel...  Ex.  -frost,  -[e]s.  O,  m.  häftig  frossa, 
frossbrytningar,  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  to.  en  som 
runkar  på  hufvudet. 

SChÜttelÜn,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  skaka  (sig), 
rysta,  runka.  .Imdm  die  Hand  ~  skaka  ngns 
hand.  SchUtt[e]lung,/. 

SchUttllen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  ösa, 
hälla,  slå  ngt  i  el.  pi  ngt.  Biidi.  Seinen  Kummer 
in  jmds  Schoss  ~  utgjuta  sitt  hjärta  för 
ugn.  2.  opera,  cs  schüttet:  det  hällregnar.  3. 
uppkasta,  afsättajord.  Einen  Damm  ~  kasta 
upp    en    dam.     4.    jäg.    om    vissa   djur;   föda,  få 

ungar.  5.  Das  Getreide  schüttet  reichlich:  sä- 
den ger  bra  i  korntai.  6.  betala  sädestionden. 

7.    Vieh  ~  taga  boskap  som  gjort  skada  på  annans 

mark  i  pant.  II.  Sich  vor  Lachen  ~  skratta 
så  man  hoppar.  Schüttung,/. 

schUtterlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  skaka,  darra.  II. 
tr.  skaka,  rysta. 

Schutz,  -es,  h,  TO.  1.  skydd,  beskydd,  skygd. 
hägn,  försvar.  Unter  dem  r^e  der  Nacht: 
i  skydd  af  nattens  mörker.  Zu  ~  und 
Trutz:  till  försvar  och  anfall.  2.  damlucka. 
-befohlene(r),  (adj.  böjn.)  m.  skyddsling,  klient. 
-blättern  =  -packen,  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  dam- 
lucka,    -brief,   -[e]s,  -e,  to.  skyddsbref,  läj- 


J  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitivt  ' 


har  hafteri,    S. 


Schützte] 


éll 


schwägerlich 


d(ebief).  -bündnis[s],  -ses,  -se,  n.  försvars- 
förbund, defensivallians,  -dach,  -[e]*-,  -er  t, 
n.  1.  skjul,  lider.  2.  skärmtak,  -engel,  -s,  -, 
m.  skyddsängel,  -falle,  -n,  f.  damlucka. 
-gatter,  -s,  -,  n.  1.  fällgaller.  2.  skj'ddsgaller. 
•geist,  -[«"J.«,  -er,  rn.  skyddsande.  -geld,  -[«].•;, 
-er,  n.  skatt  af  i  en  ort  bosatta  främlingar. 
•geleit,  -[e]s,  -e,  n.  säkerhetsvakt,  eskort.  ' 
-gift,  -[e]s,  -e,  n.  vakcin.  -gitter,  -s,  -,  w.  i 
kakelugnsgaller,  -gott, -[e]s, -ei-f,  ?«.  skydds- 
gud. -heilige(r),  (adj.  iiojn.)  m.  skyddshelgon. 
-herr,  -n,  -en,  to.  skyddsherre,  beskyddare. 
-jude,  -n,  -n,  m.  jude  som  fått  rättighet  att 

vistas  i  ett  land  tili  hvilket  judar  eljes  ej  ha  till- 
träde, -krieg,  -[e]s,  -e,  m.  försvarskrig,  -los, 
a.  utan  skydd,  försvarslös,  -lösigkeit,  O,  /. 
saknad  af  skydd,  försvarslöshet.  -mann, 
-[e]s,  -er  t,  m.  1.  polisbetjänt.  2.  =  -Zöllner. 
-mannschaft,  -en,  f.  1.  säkerhetspolis.  2.  = 
-f/eleit.  -marke,  -«,/.  skyddsmärke,  -mäss- 
regel, -n,  f.  säkerhetsåtgärd,  -mittel,  -s,  -, 
n.  skyddsmedel,  preservativ.  -ort,  -[e]s,  -e 
el.  -er  t,  m.  tillflykt,  asyl.  -pfand,  -[e]s,  -er 
t,  n.  underpant,  -pocken,  _/.  plnr.  skydds- 
koppor, -rede,  -n,  f.  försvarstal,  -redner, 
■»,  -,  m.  försvarstalare.  -SCiirift,  -en,  f.  för- 
svarsskrift. -verwandte(r),  (adj.  böjn.)  m.  främ- 
ling som  ej  rurviirrvat  niedborganiitt,  där  hau  är  hosatt. 

-wache,  -n,f.  skyddsvakt,  -waffe,  -«, /.  för- 
svarsvapen, -wand,  -e  \,  f.  skyddsvägg. 
-wehr,  -en,  f.  skyddsvärn,  -zeuge  =  Ent- 
lastungszeuge, -zoll,  -[e]s,  -e  t,  in.  skydds- 
tull. -Zöllner,  -s,  -,  vi.  skyddstullsvän.  -zöll- 
nerisch,«.skydd  stullvänlig, protektionistisk. 

Schütz[e],  -en,  -en,  m.  1.  skytt:  jägare.  2. 
vani.  Schütze,  -n,f.  a)  damlucka,  b)  skyttel. 
-en...  Ex.  ~bataillon,  -[e]s,  -e,  n.  jägarbatal- 
jon. ~bruder,  -s,  -f,  m.  medlem  af  ett  skyt- 
tegille, skarpskytt.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  (skarp-) 
skyttefest,  ett  skyttegilles,  ett  jägarför- 
bnnds  årshögtid.  ~gesellschaft,  -en,  ~gilde, 
-n,  f.  skyttegille,  jägarförbund.  ~graben, 
-s,  -t,  TO.  JS<  skyttegraf.  'vhaus,  -es,  -er  f,  "• 
skyttehus,  ett  skyttegilles  hus.  ~kette  = 
~/iw!e.  «v/könig,  -[e]s,  -e,  to.  (skytte)kung. 
~linie, -n,f. X  skyttelinje.  ~plan, -[e]s,  -e  [fj, 
TO.  /^^platz,  -es,  -e  f,  m.  skjutplats,  skjutbana. 

schlitzllen,  -[es]<,  -te,  gc-t,  tr.  1.  arv.  sich  ~ 
skydda  (sig),  vor  (med  dat.)  ei.  gegen  ei.  wider 
etw.:  mot  ngt.  2.  uppdämraa,  t.  ex.  das  Was- 
ser. Die  Mühle  ~  medcis  damluckor  uppdämma 
vattnet  framför  kvarnen. 

Schützenschaft,  -en,  f.  Schützent[h]üm,  -[e]s, 
0,  n.  1.  egenskap  af  (skarp)skytt ;  (skarp-) 
skytteväsen.  2.  skyttegille,  jägarförbund. 

Schützer,  -s,  -,  m.  -x-in,  -nen,  f.  beskyddare, 
beskyddarinna. 

Schützling,  -[e].?,  -e,  to.  skyddsling. 

Schwabacher[schrift],  O,/.  schwabach(8til). 

schwabb  ee  sclavnpp. 

Schwabbeléi,  -en,  f.  F  prat,  pladder. 


schwabbelig,  a.  obehagligt  mjuk,  lös;  obe- 
haglig, illamående. 

SChwabbellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  1.  skälfva  som 
gelé,  gunga;  slå  emot,  skvalpa.  2.  prata, 
pladdra. 

Schwabber,  -s,  -,  to.  A  1.  svabel.  2.  svabel- 
gast. 

schwabberlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  A  svabla.  II.  = 
schwabbeln. 

1.  Schwabe,  -n,  f.  kackerlacka. 

2.  Schwabe,  -n,  -n,  to.  schwabare,  invånare  i 
Schwaben;     enfaldig   karl,    fårskalle.    -n... 

Ex.     ~alter,    -S,    O,    n.  40:e  året  vid  hvilken  aider 
schwabarne    först  anse»  fi  förständ.     ~Streich,  -[e]s, 

-e,  m.  dumhet,  upptåg. 

Schwäbin,  -nen,  f.  schwabiska,  schwabisk 
kvinna. 

schwäbisch,  a.  schwabisk. 

schwach,  schwächer,  schwächst,  a.  svag,  klen, 
dålig,  t.  ex.  ~e  Seite.,  auf  »x-ere  Füssen  ste- 
ken, 'x-es  Gedächtnis,  -gläubig,  «.  klentro- 
gen, -herzig,  a.  klenmodig,  svag,  karaktärs- 
lös, -kopf,  -[e]s,  -e  t,  "»•  inskränkt,  enfaldig 
person,  -köpfig,  a.  svag  till  förståndet,  in- 
skränkt, enfaldig,  -köpfigkeit,  O.f.  inskränkt- 
het, dumhet.  -mut[hj,  -[e]s,  O,  to.  klenmod. 
-müt[h]ig,  a.  klenmodig.  -sichtig,  a.  svag- 
synt.  -sichtigkeit.  O,  /.  svagsyuthet.  -sinn, 
-[e].«,  O,  m.  klenmod.  -sinnig,  a.  klenmodig. 

Schwäche,  -n,  f.  svaghet,  klenhet;   svag  sida. 

schwächeliln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  klen. 

schwächllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  försvaga,  göra 
kraftlös.  2.  förföra,  skända,  t.  ex.  eine  Jung- 
frau. II.  Sich  ~  försvagas.   Schwächung,/. 

Schwächer,  -s,  -,  to.  1.  försvagare.  2.  förförare. 

Schwachheit,  -en,  f.  =  Schwäche,  särskilda  faii: 
eine  ~  für  jmdn  haben:  vara  svag  för,  ha 
en  klockarkärlek  till  ngn,  bilden  Sie  sich 
keine  ^ew  ein:  inbilla  er  inga  dumheter. 
-S...  Kx.  ~sünde,  -n,  f.  svaghetssynd. 

schwächlich,  a.  klen,  svag. 

Schwächlichkeit,  O,  f.  klenhet,  svaghet. 

Schwächling,  -[e]s,  -e,  F  Schwachmatikus,  -, 
-se,  m.  klen,  svag  person,  stackare. 

Schwad,  -en,  -en,  Schwaden,  -s,  -,  m.  1.  (slåt- 
ter)sträng,  lieslag.  2.  ånga;  dimma;  bärg. 
grufgaa.  3.  bot.  mannagräs  (Glyceria  flui- 
tans). 

Schwadron,  -en,  f.  X  skvadron.  -en...  ex.  ~wei- 
se,  adv.  skvadronvis. 

Schwadroneur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  skrodör. 

schwadronierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  svärma; 
drifva,  ströfva  omkring.  2.  slå,  hugga  till 
höger  och  vänster,  omkring  sig.  3.  skva- 
dronera,  skrodera. 

Schwager,   -s,   -t,  m.  1.  svåger;  slägting  gnm 

giftermål,    god  väll.    2.  kusk,  postiljon.    3.  ngns 

hustrus  forförare. 
Schwägerin,  -nen,  f.  svägerska. 
schwägerlich,  a.  såsom  svåger,  broderlig,  i  all 

vänskap. 


P  liigre  spr4k.    ^ 


term.    >!*  sjöterm.    >S« 


Schwagerschaft 


612 


schwarz 


Schwagerschaft,   Schwägerschaft,   -eti,  f.  svå- 

gerskap,  svågerlag. 
Schwäher,    -s,   -,   m.    1.    svärfar.    2.  personer 

hvilkas  barn  äro  gifta  med  hvarandra.  Wir 

sind   ~    han    är  min  sons  (dotters)  svärfar. 

3.  t  måg. 
Schwäherschaft,    O,  /.  egenskap  af  svärfar,  jr. 

fi-.reg.;  svågerlag,  slägt. 
Schwalbe,    -?;,  /.    dim.    Schwälhchen,    -lein,    1. 

svala.    2.    F   örfil,   munfisk.    -n...  ei.  ~nest, 

-[e]s,  -er,  n.  svalbo.   ~SChwanz,  -es,  -e  f,  7n. 

1.     svalstjärt,    äfv.    0   och    namn  pi  fjärilar.    2.   F 

frack.  ~stein,  -[e~\s,  -e,  m.  min.  svalsten. 

Schwall,  -[«]«,  O,  m.  svall,  flöde,  mängd.  ~ 
von  Worten:  ordsvall. 

schwallllen  se  schwellen. 

Schwamm,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  svamp,  studentspr. 
der  ganze  'v  hela  smörjan.  2.  fnöske.  -artig, 
a.  svampartad,  porös,  -biichse,  -dosa,  -n,  f. 
svamp-,  fnöskdosa. 

schwammicht,  schwammig,  a.  svampig,  svamp- 
aktig. 

Schwammigkeit,  O,/.  svamp(akt)ighet. 

Schwan,  -[e]s  ei.  -en,  -e  t  ei.  %  -en,  m.  svan. 
-en...  Kx.  ~bett,  -[e]s,  -en,  n.  svandunsbädd, 
-bolster,  -täcke.  ~busen,  -s,  -,  m.  svanhvit 
barm.  ~gesang,  -[e]s,  O,  m.  ~lied,  -\_e\s.  O, 
n.  ~sang,  -[e]s,  O,  m.  svanesång.  ~teich, 
■[e'\s,  -e,  m.  svandam.   ~weiss,  a.  svanhvit. 

schwanllen,  -te,  ge-t,  opers.  Mir  (ei.  %  mich) 
schwant  etio.:  jag  anar,  har  en  dunkel  aning 
om  ngt. 

Schwang,  -[e]s,  0,ot.  In  ~  bringen,  gehen,  kom- 
men, sein:  bringa,  gå,  komma,  vara  i  svang. 

schwanger,  a.  hafvande.  Biidi.  mit  Unglück  ~ 
olycksdiger,  mit  grossen  Plänen  <>.<  gehen: 
hvälfva  stora  planer  i  sitt  sinne. 

Schwängerer,  -s,  -,  m.  barnfader,  lägersman. 

schwängerlln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  lägra,  göra  haf- 
vande. 2.  befrukta  ;  uppfylla,  impregnera. 
Schwängerung,  /. 

Schwangerschaft,  -en,  f.  hafvandeskap,  gros- 
sess. 

Schwänin,  -nen,  f.  svanhona. 

1.  schwank,  a.  vacklande,  svigtande,  rankig, 
ostadig,  osäker. 

2.  Schwank,  -[e]s,  -e  t,  »'•  puts,  spektakel, 
narri,  skämt,  fars.  -macher,  -s,  -,  m.  spek- 
takelmakare.  -weise,  adv.  på  skämt. 

schwankllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vackla,  fluktuera, 
variera,  darra,  svigta,  gifva  efter,  böja  sig, 
bölja,  slingra,  rulla.  Schwankung,/. 

Schwankheit,  O,  /.  vacklande,  ostadighet  m. 
m.  se  L  schwank. 

schwankig  =  /.  schwank. 

Schwänling,  -[e]s,  -e,  m.  svanunge. 

Schwanz,  -es,  -e  f,  m.  1.  svans,  stjärt;  släng  i 
skrift,  fitreck  fk  en  not,  förminskningstecken. 
F  jmdm  den  ~  streiche[l]n :  smickra  ngn, 
Geld  auf  den  ~  klopfen:  knipa,  undan- 
snilla pengar.    2.   studentapr.   tomrum,  rena 


blad  lemnade  i  antecljningsböckerna  för  de  timmar,  man 

skoiiiat.  -bein,  -[e]s,  -e,  n.  svansben.  -feder, 
-n,  f.  stjärtfjäder,  -penua.  -flösse,  -n,  f. 
stjärtfena.  -stern,  -[e]s,  -e,  m.  komet. 

Schwänzel...  ex.  -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  undan- 
snillad slant,  smygfyrk;  ~e  machen:  un- 
dansnilla pengar. 

schwänzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  vifta  med 
svansen.  2.  stoltsera,  kråma  sig.  3.  lisma, 
krypa. 

schwänzllen,  -\_esM,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocii  tr.  1.  = 
schwänzeln.  2.  drifva  sysslolös  omkriiit;, 
flanera;  skolka.  Die  Schule  ->./  skolka  från 
skolan.  3.  förse  med  svans. 

schwapp,  interj.  vips!  klatsch!  skvapp! 

schwappllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skvalpa,  skvalpa 
öfver. 

Schwär,  -[e]s,  -e,  m.  Schwäre,  -«,/.  Schwären, 
-s,  -,  m.  bulnåd,  böld. 

schwärllen,  schwier(s)t  ei.  -{s)t,  schwor  ei.  ^ 
schiour,  schwöre  ei.  %  schwüre,  geschworen, 
schwier  ei.  -e,  itr.  1.  s.  bulna,  t.  ex.  der  Fin- 
ger ist  geschu'oren  vom  Splitter.  2.  h.  för- 
orsaka bulnad,  t.  ex.  der  Splitter  im  Finger 
h  a  t  geschworen.  Schwärung,  f. 

schwärig,  a.  full  af  bölder,  af  bulnader. 

Schwärm,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  svärm;  skara,  hop, 
anhang.  2.  sorl,  stoj.  -geist  =  Schtcärmer- 
geist.  -weise,  udr.  i  svärmar,  i  hopar,  -zeit, 
-en,  f.  svärmningstid. 

Schwärm...  ei.  -rakete,  -w,/.  svärmare.  Pör  öfr. 
se  Schwann... 

schwärmllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  via  ortfarändring 
s.  1.  svärma,  surra,  vimla,  strof  va;  jag.  tap- 
pa spåret.  2.  sorla,  stoj  a. 

Schwärmer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  svärmisk 
person,  svärmare,  fantast,  fanatiker;  osta- 
dig person,  fjäril,  -eifer,  -s,  O,  m.  svärmisk 
ifver,  fanatism,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  svär- 
mare, fantast,  fanatiker,  -rakete,  -n,  f. 
sväruiare. 

Schwärmerei,  -en,  f.  1.  kringsvärmande,  kring- 
ströfvande.  2. svärmeri,  fantasteri, fanatism. 

schwärmerisch,  schwärmerlich,  a.  svärmisk,  fan- 
tastisk, fanatisk. 

Schwarte  (arv.  ä),  -«,/.  dim.  Schwärtchen,  -lein, 
1.  tjock  hud,  sval,  fläsksvål;  skinn,  skorpa 

som    bildar    sig    p&    ngt.    F   bildl.  jmdn  auf  die  o/ 

klopfen:  ge  ngn  på  huden,  piska  upp  ngn, 
dass  einem  die  "^  knackt  ei.  kracht:  så  det 
knakar  i  en,  dugtigt,  grufligt.  2.  gammal 
{bok)lunta,  svinmage.  3.  grästorf,  gräs- 
svål,  gräsvall. 

schwartig  (arv.  ä),  «.  betäckt  med  sval,  svål- 
aktig. 

schwarz,  schwärzer,  schivärzest, a. avavt, mörk; 
bildl.  nedrig,  gemen,  t.  ex.  ~e7"  Veri-at.  ~e 
Wäsche:  smutsigt  linne.  Es  wird  mir  >>/ 
vor  den  Augen:  det  svartnar  för  mina  ögon. 
Von  der  Sonne  -n/  tverden:  bli  solbränd.  Biidi. 
jmdn /^   anschreiben:   svärta,   förtala  ngn; 


O   saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


Schwärze 


613 


Schwein 


'S»  sehen:  se  i  svart.  Der  <v<e:  den  svarte, 
a)  negern,  b)  hin,  den  onde,  c)  avarten  (h&si), 
d)  svartrocken.  Das  ^e  im  Auge:  pupillen. 
l)is  ~e  schiessen:  skjuta,  träflPa  pricken. 
-amsel,  -n,  /.  koltrast,  -äuge,  -s,  -n,  n.  1. 
svart,  mörkt  öga.  2.  mörkögd  person,  mörk- 
öga, -äugig,  a.  mörkögd,  -bäcker,  -s,  -,  m. 
grofbagare.  -bart,  -[ejs,  -e  t,  "'•  1-  svart 
skägg.  2.  svartskäggig  person,  -bärtig,  a. 
Bvartskäggig.  -blau,  a.  mörkblå,  svartblfi, 
blåsvart.  -bröt,  -[e]s,  -c,  n.  groft  bröd.  -dorn 
=  Schlehdorn,  -drossel  =  -amsel.  -gallicht, 
-gallig,  n.  melankolisk,  -gelockt,  n.  svart- 
lockig, -gestreift,  a.  svartrandig.  -holz,  -es, 
-er  t,  n.  barrskog,  -kunst.  O,/,  svartkonst. 
-Künstler,  -s,  -,  m.  svartkonstnär,  -rock,  -[e]s, 
-e  t>  "*•  svartrock,  -sauer,  -s,  -,  n.  maträtt 
af  fogelkrås  med  ättika  och  blod;  svart- 
soppa, -sehend,  a.  som  ser  i  svart,  pessi- 
mistisk, -tanne, -re,/,  vanlig  gran.  -wäld[l]er, 
-s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  invånare  i  Schwarz- 
wald, -weiss,  a.  svart  och  hvit.  -wild,  -[e]s, 
O,  n.  vildsvin,  -würz.  O,  /.  ringormsrot 
(Scorzonera). 

Schwärze,  -n,  f.  svärta,  svart  färg;  biidi.  ne- 
drighet, gemenhet. 

schwärzllen,  -[es]<,  -te,  (je-t,  tr.  och  itr.  h.  1. 
svärta,  svärta  ned,  svärta  ifrån  sig,  måla, 
färga  svart,  smutsa  ned,  röka  ned;  bimi. 
svärta,  förtala,  fördunkla,  förmörka,  fläcka. 
2.  smuggla,  insmuggla.  Schwärzung,/. 

Schwärzer,  -s,  -,  m.  en  som  svärtar  m.  m.  se 
föreg.;  smugglare.  i 

schwärzlich,  a.  svartaktig,  mörk.  Ins  'gefal- 
len: stöta  i  svart. 

Schwatz,  -es,  -e,  m.  samspråk,  prat,  pladder. 
-maul,  -[e].«,  -er  f,  n.  pladdertaska,  pratma- 
kare.  -sucht.  O,  /  pratsjuka,  pladderaktig- 
het.   -süchtig,  (r.  pratsjuk. 

Schwätzelei,  -en,  f.  samspråk,  småprat. 

schwatzeliln,  schwätzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  spra- 
ka, småprata. 

schwatzllen,  schwätzllen,  -[es'\t,  -le,  ge-t,  itr.  h. 
och  tr.  spraka,  prata,  pladdra,  skvallra. 

Schwätzer,  Schwätzer,  -s,  -,  m.  ~jn,  -ne»,  /. 
pratmakare,  pladdertaska,  skvallersyster. 

Schwatzerei,  Schwätzerei,  -en,  /.  prat,  plad- 
der, skvaller. 

schwatzerisch,  schwatzhaft,  schwatzig,  a.  språk- 
sam, pratsjuk,  pladderaktig,  skvalleraktig. 

Schwebe,  O,/,  sviifvande,  hängande  tillstånd. 
]n  der  'x^  sein:  sväfva,  hänga,  biiai.  vara 
Bväfvande,  oviss,  oafgjord. 

SChwebiien,    -te,  ge-t,  itr.  h.  och  vid  ortrerändring  S. 

sväfva,  hänga,  vara  sväfvande,  oviss,  osä- 
ker, oafgjord. 

Schweberéi,  -en,  f.  obestämdhet,  osäkerhet. 

Schwede,  -n,  -n,  m.  1.  svensk.  F  alter  »n/  gam- 
mal gosse,  hederspascha.  2.  F  '\,n:  schaber, 
pluringar.  -n...  ex.  'v.könig,  -[e]s,  -e,  m.  Der 
~  svenske  konungen. 


Schweden,  -s,  O,  n.  npr.  Sverige. 

Schwedin,  -nen,  f.  svenska,  svensk  kvinna. 

schwedisch,  I.  a.  svensk.  II.  «.  svenska,  jfr 
deutsch. 

Schwefel,  -s,  O,  m.  svafvel.  -bad,  -[e]s,  -e?- f,  n. 
svafvelbad.  -bände,  -n,  f.  mordbrännarliga. 
-blumen,  plur.  -blüt[hje,  0.  /.  svafvelbloni- 
ma.  -faden,  -s,  -f,  m.  svafveltråd.  -holz,  -es, 
-er  t,  vani.  dim.  -hölzchcn,  -s,  -,  n.  svafvel- 
sticka,  tändsticka,  -pfuhl,  -[e].«.-,  -c  t,  "».  svaf- 
velpöl.  -quelle,  -n,  f.  svafvelkälla.  -sauer, 
a.  kem.  svafvelsyrad. 

schwefelhaft,  schwef[ejlicht,  schwef[e]lig,  a. 
svafvelaktig,  svafvelartad,  svafvelhaltig. 

schwefellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  svafia,  röka  med 
svafvel.  2.  uppblanda,  impregnera  med 
svafvel.  Schwef[e]lung,/. 

Schwegel [pfeife],  -w,/.  en  an  herdepipa,  herde- 
flöjt. 

Schweif,  -[e]s,  -e,  m.  svans,  stjärt,  t.  ox.  ~  des 
Löwen,  des  Pfanen;  släp.  -träger,  -s,  -,  m. 
släpbärare.  -wedelUn  =  schweifeln.  -wedler, 
-s,  -,  m.  lismare,  smickrare. 

SChweifellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  lisma,  krypa. 

schweifllen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  k.  och  s.  ströfva 
omkring,  irra.  II.  tr.  1.  utskära,  utsåga  i 
båglinier,  utrunda,  runda,  kröka,  svänga, 
hvälfva.  2.  förse  med  svans,  med  släp. 
Schweifung,  /. 

1.  schweigllen,  I.  schwieg,  schwiege,  geschwie- 
gen, -[e],  itr.  h.  och  tr.  tiga,  vara  tyst.  Von 
cl.  über  etw.  ~  tiga  med,  ej  yttra  sig  be- 
träfi'ande  ngt,  förtiga  ngt.  Etw.  tot  ~  tiga 
ihjäl  ngt.  ~  Sie  mir  davon:  tala  ej  därom. 
Um  zu  ~  von  . . .  för  att  ej  tala  om  . . .  Jmdm 
~d  zuhöret) :  tyst,  under  tystnad  åhöra 
ngn.  II.  -te,  ge-t  och  %  =  I,  tr.  tysta,  bringa 
till  tystnad. 

2.  Schweigen,  -s,  O,  «.  tystnad. 
Schweiger,  -s,  -,  m.  tystlåten  person. 
schweigsam,  «.  tyst,  tystlåten,  förtegen,  ord- 
knapp. 

Schweigsamkeit,    O,  /.    tystlåtenhet   m.    m.   se 

föreg. 

Schweigsélig(keit)  =  Schweig  sam.{keit). 

Schwein,  -[e]s,  -e,  n.  1.  svin,  gris.  2.  =  Sau 
2,  5.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  svinhund.  -igel,  -s, 
-,  m.  svin,  svinpäls,  -igelei,  -en,  /.  svineri. 
-igeln,  *  itr.  h.  uppföra  sig  som  ett  svin, 
vara  svinaktig.  -e...  Ex.  ~braten,  -.?,  -,  m. 
grisstek.  ~fett,  -[e].«,  O,  n.  svinister,  flott. 
^fleisch,  -es,  O,  n.  fläsk.  ~fräss,  -es,  O,  m. 
~futter,  -s,  O,  n.  svinmat.  '^koben,  -s,  -,  m. 
svinstia.  ~mast,  -en,  f.  svingödning,  gödande 
svinbete,  ållonbete.  ~metzger,  -s,  -,  m.  svin- 
slagtare.  -^pökelfleisch,  -es,  O,  n.  salt  fläsk. 
~rüssel,  -s,  -,  m.  svintryne.  '^schmalz,  -es, 
O,  n.  fläskflott.  ~stall,  -[e]s,  -e  t,  m.  svin- 
hus. ~trog,  -[e].'?,  -e  t,  ™-  svinho.  ~volk, 
-[eis,  O,  n.  pack,  slödder.  ~zucht.  O,/.  1. 
svinafvel.  2.  svineri.  —  -s...  ex.  -x-feder,  -n. 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    'I'  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    •X'  sjöicrm.    xS<  miliiarisk 


Schweinerei 


(514 


Schwieger 


f.  jag.  vildsvinsspjut.  -^hatz,  '>^jagd,  -ew,/. 
vildsvinsjagt.  ~leder,  -s,  0,  n.  svinläder. 
~wurst,  -e  t,/.  fläskkorf. 

Schweinerei,  -en,  f.  svineri. 

scliweiniscii,  a.  svinaktig,  snuskig,  oanstän- 
dig. 

Scliweiss,  -f.",  -e,  m.  1.  svett;  svettning,  svett- 
bad.  In  '-^  komm  en  oh  geraten.-komma  i  svett- 
ning, blifva  svettig.  2.  imma  på  fönster  m.  m. 
3.  jäg.  blod.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  svettbad. 
-befördernd,  a.  svettdrifvande.  -fuclis,  -es, 
-e  t,  m.  brandfux.  -grubchen,  -s,  -,  n.  (svett-) 
I  or.  -hitze,  O,  /.  O  svetsningshetta.  -hund, 
-[e]i-,  -e,  m.  svett-,  blodhund,  -mittel,  -ä, -,"• 
svettmedel,  -sucht,  O,/,  svettsjuka,  -treibend, 
a.  svettdrifvande.  -triefend,  a.  svettdrypande. 
-tuch,  -[e]s,  -er  f,  n.  svettduk. 

schweissbär,  a.  O  svetsbar. 

schweissllen,  -[es\t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  .s.  1. 
Jäg.  blöda,  vara  sårad.  2.  0  om  metaller:  flyta., 
vara  i  smält,  i  flytande  tillstånd.  II.  tr.  O 
svetsa.  Schweissung,  /. 

schweissig,  a.   1.  svettig.  2.  jag.  blodig. 

Schweizer,  I.  -.s-,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  schwei- 
zare, schweiziska.  II.  n.  schweizisk,  -deutsch, 
a.  schweizertysk.  -käse,  -s,  -,  m.  schwei/,L-r- 
ost. 

Schweizerei,  -cw,  /.  mäjeri  efter  schweiziskt 
mönster. 

schweizerisch,  n.  schweizisk. 

schwelllen,  -te,  f/e-t,  I.  itr.  h.  brinna  utan  låga, 
glimma  (under  askan).  II.  tr.  0  bränna, 
t.  ex.  Kollien,  Teer.  , 

schwelgllen,  -te,  gc-t,  itr.  k.  fråssa. 

Schwelger,  -s,  -,  vi.  fråssare,  vällusting. 

Schwelgeréi,  -en.f.  fråsseri. 

schweigerhaft,  schwelgerisch,  a.  fråssande,  väl- 
lustig. 

Schwelle,  -n,f.  1.  tröskel;  syll,  sliper.  2.  ut- 
vidgning.  3.  vågsvall,  bränning. 

schwellllen,  I.  schwill[s)t,  schwoll,  schwölle,  ge- 
.schwollen,  schwill,  itr.  s.  1.  svälla,  fjilas; 
om  vatten:  stiga.  2.  svuUna.  Geschwollen: 
svullen.  II.  -te,  f/e-t,  tr.  vidga,  utvidga, 
komma  att  sväll  i,  fylla.  Schwellung,/. 

Schwemm...  ex.  -gebilde,  -.«,  -,  n.  alluvialbild- 
ning.  -sand,  -[e]s,  O,  m.  uppspolad  sand. 
•teich,  -[e].'!,  -e,  m.  dam  där  hästar  lögas. 

Schwemme,  -n,  _/'.  1.  lögning  af  h&star.  2.  lög- 
stäUe. 

schwemmllen,  -te,  <je-t,  tr.  1.  spola  (upp,  ned, 
bort).  2.  bada,  higa.  3.  flotta.  4.  komma 
att  svälla,  utvidga. 

Schwengel,  -s,  -,  m.  svängel,  vippstång,  slag- 
bom, jjumpvipp,  (klock)kläpp. 

Schwenk...  ex  -becken,  -.«,  -,  -fass,  -es,  -er  \,  n. 
disk-,  sk.iljl. lilja. 

Schwenkel,  -.<,  -,  in.  vippa,  tofs. 

schwenkllen,  -te,f/e-t,I.  tr.  l.&fv.  sich  ~  svänga, 
svinga  (sig).  2.  skölja,  diska.  II.  itr.  h. 
svänga,  göra  en  svängning.  Schwenkung,/. 


schwer,  a.  1.  tung,  vägande;  svår.  ~  ci.  '>..ere 

Fusses  f/ehen:  befinna  sig  i  framskridet 
hafvandeskap.  ~es  Geld:  mycket  pengar. 
~e  Speisen:  svårsmält  mat.  Sich  ~  är- 
f/ern:  vara  grufligt  förtretad.  ~  beleidigen: 
djupt  förolämpa.  ~  darnieder  liegen:  vara 
allvarsamt,  farligt  sjuk.  ~  verwundet:  svårt 

sårad.    2.  stark  om  cigarrer,  drycker  m.  m. ;  tjOCk, 

präktig,  stark  om  tyger.  3.  betydande,  vigtig. 
■V/  an  Inhalt:  innehållsrik,  ->./  an  Bedeutung : 
betydelsefull.  4.  svår.  Es  wird  'x/  halten, 
dass  . . .  det  blir  svårt,  sitter  åt  att  ...Es 
fällt  ihm  <>./  zu  ...  det  är  svårt  för  honom 
att  ...  ~  von  Begriffen  sein:  ha.  svsLTt  för 
att  fatta,  ringa  fattningsförmåga.  Das  wird 
ihm  »v  eingehen:  det  blir  svårt  att  få  i 
honom,  att  få  honom  att  förstå.  ~  an  etiv. 
gehen:  ha  svårt  för  att  besluta  sig  för  ngt. 
~  hören:  höra  illa.  -beladen,«,  tungt  lastad. 
-betrübt,  a.  djupt  bedröfvad.  -erkrankt,  a. 
svårt,  farligt  sjuk.  -fällig,  a.  tung,  ovig, 
klumpig,  plump,  trög.  -fälligkeit.  O,/,  tyngd, 
ovighet  m.  m.  se  föreg.  -gläubig,  a.  som  har 
svårt  för  att  tro,  misstrogen,  -hörig,  a. 
tunghörd,  lomhörd.  -hörigkeit.  O,  /.  lom- 
hördhet.  -kraft.  O,  /.  tj'ugdkraft.  -leibig,  a. 
korpulent.  -mut[hj,  O,/,  svårmod.  -müt[hjig, 
a.  svårmodig.  -müt[hjigkeit  =  -mut.  -punkt, 
-[e]5,  -e,  m.  tyngdpunkt,  -verständlich,  a. 
svårbegriplig,  svårfattlig. 

Schwere,  -»,/.  tyngd,  vigt,  betydenhet,  svår- 
het, storlek,  t.  ex.  die  -v/  eines  Körpers,  eines 
Wortes,  eines  Amts,  eines  Verbi'echens.  -mes- 
ser,  -s,  -,  m.  tyngdniätare,  barometer.  -not[h] 
se  Not  2.  -nöt[h]er,  -s,  -,  m.  F  satans  karl, 
kanaljc;  ostyring,  rustibuss. 

schwerlich,  adv.  svårligen. 

Schwert,  -[e]s,  -er,  n.  svärd,  -bohne,  -n,/ 
sabelböna,  turkisk  böna.  -feger,  -s,  -,  m. 
svärdfäjare,  vapensmed,  -fisch,  -es,  -e,  m. 
zooi.  svärdfisk  (Xiphias).  -hieb,  -[<?].<!,  -e,  vi. 
svärdshugg,  svärdsslag,  -lehen,  -s,  -,  n.  län 
som  går  i  arf  endast  på  svärdssidan,  -lille, 
-/?,  /.  svärdslilja,  -orden,  -.<,  -,  vi.  svärds- 
orden, -schlag,  -\_e]s,  -e  t,  -streich,  -[e]s,  -e, 
VI.  svärdsslag,  -träger,  -.s-,  -,  m.  svärddra- 
gare.  -er...  Ex.  ~gekllrr,  -[ej^s  O,  n.  vapen- 
rassel.  -^tanz,  -es,  -e  f,  m.  svärddans. 

Schwertel,  -s,  -,  m.  bot.  1.  svärdslilja  (Iris). 
2.  saliclJilja  (Gladiolus). 

Schwester,  -",/.  syster;  klostersyster,  nunna. 
-kind,  -[<'J.f,  -er,  n.  systerbarn,  -mann,  •[e]s, 
•er  t,  VI.  svåger,  -spräche,  -n,  /.  syster- 
språk. *  I 

schwesterlich,  a.  systerlig. 

Schwesterschaft,  -en,  f.  1.  egenskap  af  sy- 
ster, systerskaj).  2.  samfund  af  systrar,  af 
nunnor. 

Schwibbogen,  -,•<•,  -,  m.  hvalfbåge,  hvalf. 

Schwieger,  I.  -.«,  -,  m.  svärfar.  II.  -n,  f.  svär- 
mor, -elterlich,  a.  svärföräldrar(ne)s.  -eitern, 


Ü   saknar  plur.    f  'i'"'   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intraasitivt  verb.    Ä.  har  hibtn,    S,  Uar  «em  tiU  hjälpverb. 


Sohwiegerin 


615 


Schwulität 


plur.  eväiföräldrar.  -kind,  -[e]s,  -er,  n. 
mag,  8onhnstr\i.  -matna,  -.s-,  -mutter,  -t, /• 
svärmor,  -mütterlich,  a.  8värmoder(n)8,  en 
svärmors,  -söhn,  -[c].?,  -e  f,  m.  svärson, 
må<:.  -tochter,  -f,  f-  svärdotter,  sonhustru. 
-väter,  -s,  -t,  m.  svärfar,  -väterlich,  a.  svär- 
fader(n)s,  en  svärfars. 

Sohwiegerin,  -nen,  f.  1.  svärmor.  2.  sonhustru. 
3.  svägerska. 

schwiegerlich  =  schwiegermütterlich,  -väter- 
lich. 

Schwiegerschaft,  O,  /.  slägt(ingar)  genom  gif- 
termål. 

Schwiele,  -n,  /.  dalk,  (hud)valk,  hårdhet  i 
huden. 

schwielicht,  schwielig,  o.  dalkig,  valkig,  hård. 

Schwiemel,  -.?,  -,  m.  1.  svindel,  sinnesyra,  yr- 
sel. 2.  =  Schwieniler. 

Schwiemeléi,  -en,  f.  rummel.  ruckel. 

schwiemeliin,  -te,  ge-i,  itr.  h.  och  s.  svira,  rumla. 

schwiemien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  ragla,  tum- 
la, svimma. 

Schwiemler,  -s,  -,  m.  svirare,  rucklare. 

schwiemlicht,  schwiemlig,  a.  yr. 

schwierig,  a.  svår,  kinkig,  krånglig;  miss- 
nöjd. 

Schwierigkeit,  -en,  f.  svårighet. 

Schwimm...  ex.  -anstalt,  -cn.f.  siminrättning. 
-blase,  -n,  f.  simblåsa.  -fähigkeit,  O,/,  sim- 
förmåga.  -feder,  -flösse,  -«,/.  simfena.  -hose, 
-??,  f.  simbyxor.  -kleid,  -[e]s,  -er,  n.  sim- 
drägt.  -lehrer,   -meister,  -s,  -,  m.  simlärare. 

schwimmen,  schwamm,  schwömme  ei.  %  schwäm- 
me,  geschwommen,  schwimm{e\,  itr.  h.  och  s. 

1.  simma.  Biidi.  weder  ~  noch  waten  kön- 
nen: ej  veta  att  hjälpa  sig  på  ngt  sätt,  in 
Thränen  -x/  bada  i  tåi-ar.  2.  flyta,  t.  ex.  auf 
dem  Wasser  ~,  ~de  Batterieen.  3.  sväf va ; 
vara  otydlig,  sakna  skarpa  ytterlinier.  Jm 
Xebel  ~  framstå  otydligt  i  dimman.  Opers. 
mir  schwimmt  es  vor  den  Augen:  allt  flyter 
samman  för  mina  ögon,  jag  har  svårt  att 
se  tydligt.  , 

Schwimmer,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  simmare. 

Schwind...  ex.  -sucht,  O,  /.  tvinsot,  lungsot. 
•süchtig,  a.  lidande  af  tvinsot,  lungsiktig. 
-sUchtigkeit,  O,/,  lungsiktighet. 

Schwinde,  -n,f.  a.t  reform. 

Schwindel,  -s,  -,  m.  1.  svindel,  yrsel;  yra.  2. 
svindleri,  bedrägeri.  3.  F  der  ganze  ~  hela 
surfven.  -frei,  a.  fri  från  svindel,  från  yr- 
sel, -gefühl,  -[e]s,  -e,  n.  känsla  af  yrsel. 
-hafer,  -s,  O,  m.  =  Lolch,  -köpf,  -[e]s,  -ef,  rn. 
lättsinnig  person,  svindlare,  -sucht,  Q,  f. 
svindel. 

Schwindelei,  -en,  f.  svindleri,  vingleri. 

schwindeihaft  =  schwindlig. 

schwindeliln,  -te, ge-t, itr.  h.  1.  svindla,  orta  opers.: 
es  schiuindelt  mir:  jag  svindlar,  får  svindel. 

2.  vingla,  bedraga,  vara  en  svindlare. 
schwindllen,  schwand,  schwände  ci.  %  schwände. 


geschwunden,  schwindle],  itr.  s.  aftaga,  min- 
skas, krympa,  torka  ihop,  tvina,  tvina  bort, 
blekna,  försvinna.  In  einander  »%/  samman- 
flyta.  ~  lassen :  låta  fara,  uppgifva. 

Schwindler,  -s,  -,  m.  svindlare,  vinglare. 

schwindlerhaft,  schwindlerisch,  a.  svindlaraktig, 
bedräglig. 

schwindlicht,  schwindlig,  a.  1.  svindlande.  2. 
lidande  af  svindel,  af  yrsel,  svindelaktig. 
3.  =  schwindterlsrh. 

Schwinge, -re,/.  1.  vinge.  2.  vanna.  3.  skäkt- 
knif. 

Schwingel,  -s,  -,  m.  bot.  svingel  (Festuca). 

schwingllen,  a)  -te, ge-t,  tv.  bevinga,  b)  schwang, 
schwänge  ei.  %  Schwünge,  geschwungen,  -[ej, 
I.  tr.  1.  äfv.  sich  ~  svinga,  svänga  (sig).  2. 
vanna,  kasta  säd;  skäkta.  II.  itr.  h.  1.  svän- 
ga, oscillera,  vibrera.  2.  gå  undan,  vara 
fart  i. 

Schwingung,  -en,  f.  1.  O,  svingande  m.  m.  se 
«reg.   2.  svängning,  vibration. 

schwipp,  I.  interj.  vips!  klatsch!  smack!  II. 
a.  mjuk,  böjlig,  svigtande,  ostadig,  rankig. 

Schwippe,  -n,  f.  mjukt  spö,  spöända,  pisk- 
snärt. 

schwippllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  1.  svigta, 

ge    svigt,  böja  sig.    2.  slå  med  ngt  som  ger  svigt, 

t.  ex.  mit  der  Gerte.  II.  tr.  slå,  slänga,  slän- 
ga af  med,  ge  en  knäpp. 

schwippig  =  schtvipp  II. 

schwipps,  I.  =  schwipp  I.  II.  -es,  -e,  m.  slag, 
släng,  snärt. 

schwirr,  a.  surrande,  sorlande. 

schwirrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  .>;.  surra,  susa, 
brusa,  sorla,  drilla,  vibrera,  hvina. 

Schwitz...  Ex.  -bad,  -[e]*-,  -er  t,  n.  svettbad. 
-kasten,  -s,  -,  m.  ångskåp,  -mittel,  -s,  -  n. 
svettmedel.  -Stube,  -n,  f.  bastu. 

Schwitze,  O,  /.  0  svettning. 

schwitzlien,  -[e*-]<,  -te,  ge-t,  I.  itr.  1.  h.  och  tr. 
svettas.  Äfv.  opers.:  mich  schwitzt :  yAg  Bvet- 
tas.  2.  s.  sippra  ut,  fram.  II.  tr.  1.  svettas 
ut.  2.  kokk.  bryna. 

schwitzig,  a.  svettig. 

Schwof,  -[e]s,  -e,  m.  studentspr.  muffbal. 

schwören,  schwur  ei.  schwor,  schwüre  ei.  ^ 
schwöre,  geschworen,  schwör[e],  itr.  h.  och 
tr.  svära,  gå  ed.  Zur  Fahne  »vi  svära  fa- 
nan, zum  Katholizismus  ~  hylla,  omfatta 
katolicismen.  Åuf  jmds  Worte  »n^  sätta 
blind  tro  till  ngn.  In  jmds  Hand  ~  svära, 
edligen  försäkra,  lofva  ngn  ngt.  Geschwo- 
ren Uv.:  edsvuren;  geschworner  Feind:  a,fByn- 
ren,  förklarad  fiende,  geschtvorner  Freund: 
pålitlig,  bepröfvad  vän. 

schwül,  a.  1.  tryckande,  tung  om  luften.  2. 
ängslig,  rädd,  beklämd. 

Schwüle,  -n,  f.  1.  tryckande,  tung  luft.  2. 
ångest,  ängslan,  beklämdhet,  knipa. 

Schwulibus,  F  in  ~  sein:  vara  i  knipa. 

Schwulität,  -en,  /.  F  =  Schwüle  2. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lagro  språk.   ^  mindre  brukligt.   ^  teknisk  term.    «i"  sjötorm.   ^  mijitsrisk  tenn. 


Schwulst 


(MG 


Seele 


Schwulst,  -[e]s,  -c  t,  w.  -e  f»  /■  1-  vani.  /. 
isvulst,  svullnad.  2.  vani.  m.  uppblåst  sätt, 
högmod.  3.  vani.  m.  svulst,  bombast. 

schwülstig,  a.  1.  uppblåst,  högmodig.  2.  svul- 
stiff,  l)ombastisk. 

Schwülstigkeit,  -en,  f.  svulstighet. 

Schwülstling,  -[<'ls  -f.  '»■  uppblåst  narr. 

Schwund,  -[e].s  o,  m.  aftynande,  borttvinande, 
försvinnandL;. 

Schwung,  -[e]s,  -e  \,  m.  1.  svängning.  In  ~ 
setzen,  kiiminen:  sätta,  komma  i  gång,  lin 
^e  sein:  a)  vara  i  gång,  b)  vara  i  svang, 
modern,  ^lit  einem  ~e:  i  ett  tag,  med  ens. 
2.  lyftning,  eld,  kraft,  hänförelse.  3.  F 
knodd.  -bewegung,  -en,/,  svängning,  -brett, 
-[e]s,  -er  f,  n.  trampolin,  -feder,  -n,f.  ving- 
penna, -kraft,  -e  \,f.  1.  kraft,  förmåga  att 
svinga  sig,  att  svänga.  2.  dådkraft,  energi, 
spänstighet.  -los,  n.  utan  lyftning,  utan 
kraft,  matt.  -rad,  -[e]s,  -er  \,  n.  0  sväng- 
hjul, -reich,  -voll  =  fiij. 

schwunghaft,  a.  1.  kraftig,  rask,  kraftfull, 
kärnfull.   2.  som  är  i  svang,  gängse. 

SChWUpp(s)  se  sclliripp(s). 

Schwur,    -[''].-•,  -e.  t,  »i.  1.  ed.  2.  förbannelse. 

-brüchig,  -vergessen,  o.  menedig. 
Sech,  -[ej.«,  -c,n.  plogrist. 

sechs,  I.  lU.-m  reij.  subst.  afv.  SeChSB,  n.  (obojl.  grund- 

tal)  sex.  3/lt  ~e»  fahren:  åka  efter  sex 
hästar.  II.  -en,/,  sexa  (siffra),  -ender,  -s,  -,  m. 
hjort  med  sex  taggar  på  hornen,  -läufig,  a. 
Sexpipig.   För  bfr.  jfr  ems.  med  drei,  ein,  fünf . 

Sechser,  -s,  -,  vi.  1.  sexpfennigsstycke.  2. 
sexa  m.  m.  jfr  Fünfer,  -brat,  -[c].«,  -e,  n.  sex- 
pfennigsbröd. 

sechserlei,  ob»ji.  a.  sex  sorters. 

sechste,  «.  (ordningstai)  sjätte.  Ztim  ~?i  ;  für  det 
sjätte,   -halb,  a.  fem  och  en  half. 

Sechstel,  -.«,  -,  n.  sjättedel. 

sechstellln,  -tc,  ge-t,  tr.  dela  i  sjättedelar. 

sechstens,  adv.  för  det  sjätte. 

sechzehn,  a.  sexton,  jw  fünf  zehn  s. 

sechzig,  <i.  sextio,  ih-  fünf  zig  ff. 

Seckel,  -.«,  -,  m.   1.  ^c  Säckel.  2.  sikel. 

Sedéz,  -|f.'-],  -e,  n.  sedesformat,  sedesband. 
-ausgäbe,  -7(,/.  sedesedition.  -format, -[e].s, 
-e,  n.  sedesformat. 

See,  I.  -en,  f.  haf,  sjö(n).  In  ~  gehen  ci.  .Re- 
chen: lägga  ut.  Zur  ~  tili  sjöss.  II.  -[c].«, 
•en,  m.  sjö,  insjö,  -ausdruck,  -[_e\s,  -e  t,  '». 
sjöterm.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  "•  sjöbad,  i  sht 
saltsjöbad.  -bär,  -en,  -en,  m.  znoi.  sjöbjörn; 
F  biidi.  tvärvigg,  brumbjörn.  -beschädigt,  a. 
sjöskadad.  -  -beschädigung,  -en,  f.  sjöskada. 
-brief,  -[e]s,  -e,  m.  sjöpass.  -dienst,  -[e]«,  O, 
m.  sjötjänst,  -ente,  -n,  f.  zooi.  lunnefogel. 
-fahrend,  a.  sjöfarande,  -fahrer,  -s,  -,  m.  sjö- 
farare, -fahrt,  -en,  f.  1.  sjöfart.  2.  sjöresa. 
-fest,  n.  1.  om  fartyg:  sjöduglig,  som  kan  hålla 
sjön.  2.  om  personer:  som  61  lider  af  sjösjuka. 
-fischerel,  O,  /.  hafsfiske.  -gefecht,  -[e]s,  -e, 


n.  ejödrabbning.  -gegend,  -en,  f.  sjötrakt. 
•gemälde,  -s,  -,  n.  sjöstycke,  marinmålning. 
-gericht,  -[e].s  -e,  n.  sjörätt,  -gesetzbüch, 
-[e]s,  -er  t,  n.  sjölag,  sjörätt,  -gras,  -es,  -er 
t,  n.  sjögräs,  tång.  -hafen,  -s,  -t,  m.  hafs- 
hamn.  -hahn,  -[e],?,  -e  f,  m.  zooi.  gnoding 
(Trigla).  -heer,  -[e'\s,  -e,  n.  sjöhär,  sjötrup- 
per, flotta,  -held,  -en,  -en,  vi.  sjöhjälte. 
-herrschafl,  -en,f.  sjövälde,  -hund,  -[e]s, -e, 
m.  säl  (Phoca);  F  sjöbuss,  -hundsfell,  -[e].<, 
-e,  n.  ßälskinn.  -Igel,  -s,  -,  m.  zooi.  sjöborre 
(Echinus).  -kadett,  -en,  -en,  m.  sjökadett. 
■kadettenschule,  -n,  f  sjökrigsskola,  -kalh, 
-[e].f,  -er  fi  "•  säl.  -karte,  -n,  f.  sjökort. 
-kennung,  O,  /.  i  kännedom  om  vattnets 
djup  och  bottens  beskaffenhet,  -könig,  -[e].«, 
-e,  m.  sjökonung,  -kork,  -[e].«,  -c,  vi.  zooi. 
korkkorall,  -krank,  a.  sjösjuk,  -krankheit,  O, 
./".  sjösjuka,  -krebs,  -e.?,  -e,  m.  hummer. 
-kuh,  -e  t,  /.  zooi.  sjöko,  lamantin  (Manatus). 
-küste,  -n,  f  hafskust.  -leuchte,  -n,  f.  fyr- 
torn, -leute,  plur.  sjöfolk,  -löwe,  -n,  -n,  vi. 
sjölejon,  -mächtig,  a.  mäktig  till  sjöss. 
-mann,  -[e].',  -er  f  och  Seeleute,  vi.  sjöman. 
-männisch,  a.  sjömans-,  -marke,  -n,  f.  sjö- 
märke, -meile,  -n,  f.  sjömil,  -möwe, -w,/. 
yooi.  hafstrut  (Larus  marinus).  -nessel,  -n, 
f.  zooi.  hafsros,  sjöanemon  (Actinia).  -not[h], 
-e  t,  /•  sjönöd,  -pferd,  -[e]*-,  -e,  n.  1.  flod- 
häst. 2.  valross.  3.  hafsdrake  (Pegasus  dra- 
conis).  -protest,  -[e]s,  -e,  m.  sjöförklaring. 
■rat[h],  -[ej.s-,  -c  t,  VI.  1.  amiralitet.  2.  sjö- 
rätt, -raub,  -fe].«,  O,  ?n.  sjöröfveri.  -räuber, 
-.«,  -,  m.  sjöröfvare.  -räuberel,  -en,  f.  sjö- 
röfveri. -räuberisch,  a.  sjöröfvar(e)-.  -recht, 
-[e]s,  O,  M.  sjörätt,  sjölag,  -reise,  -n,f.  sjö- 
resa, -rose, -«,/.  näckros  (Nymphffia).  -sache, 
-n,  f.  sjöärende,  -schaden,  -s,  -f,  vi.  haveri. 
■Schlacht,  -en,  f.  sjöslag,  -schlänge,  -n,  f. 
sjöorm.  -spräche,  -n,f.  sjömansspråk.  -Stadt, 
-c  t,  ./".  sjöstad,  kuststad.  -Städter,  -s,  -,  m. 
sjöst:idsbo.  -Stern,  -[e]s,  -e,  m.  sjöstjärna. 
•Strich,  -[e].«,  -e,  vi.  sjöstreck.  -Stück,  -[e]s, 
-e,  M.  sjöstycke,  marinmålning,  -sturm, 
-[ej.«,  -e  t,  VI.  storm  på  haf  vet.  -tång,  -[ejs, 
-e,  m.  bot.  tång.  -treffen,  -s,  -,  n.  sjöträffning. 
-trift,  -en,f.  strandgods.  -triftig,  a.  drifven, 
uppkastad  af  hafvet.  -tüchtig,  a.  sjöduglig. 
-tüchtigkeit.  O,  f.  sjöduglighet.  -unget[hjüm, 
-[ejs,  -e,  n.  hafsvidunder.  -volk,  -[cjs,  -erf, 
n.  sjöfolk,  kustfolk,  öfolk,  -wärts,  adv.  sjö- 
vart,  -wasser,  -s.  O,  n.  sjö-,  hafs-,  saltvat- 
ten, -weg,  -[ej.«,  -e,  jn.  sjöväg;  sjöledes. 
-wehr.  O,  f.  sjöförsvar,  -wesen,  -s.  O,  n.  sjö-- 
väsen,  -wind,  -[ej.«,  -e,  m.  hafsvind.  -zug, 
-[ej,«,  -e  t,  ni.  tåg,  expedition  till  sjöss. 

seeisch,  a.  sjö-,  hafs-. 

Seellle,  -en,  f.  1.  själ.  Etw.  auf  der  r^^  ha- 
ben: hafva  ngt  på  hjärtat.  Jmdni  etio.  auf 
die  ~  binden:  lägga  ngn  ngt  på  hjärtat. 
Es   liegt  mir  auf  der  ~  det  ligger  mig  om 


O   saknar  plur.   "f  har  omljud.    tr. 


itr.  intransitiTt  verb.    Ä.  har  habai,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Seelen 


617 


Benen 


hjärtat.  Jvidm  aus  der  -n^  sprechen:  återge 
ngns  tankar.  {Bet]  meiner  "^.'  (vid)  min 
ßjiil!  In  der  tiefsten  r^  betoahren :  bevara, 
gömma  i  djupet  af  sin  själ.  Sich  in  die  in- 
nerste '\j  hinein  schämen:  skämmas  ögonen 
ur  sig.  Von  ganzer  ~  af  hela  sin  själ.  Die 
r^j  von  etw.  sein:  vara  själen  i  ngt.  F  es  ist 
eine  ~  von  Kind:  det  är  ett  mycket  snält 
barn.  2.  det  inre  i  ngt,  t.  ex.  den  mjuka  hyl- 
san i  en  fjäderspole,  snöret  i  en  rosenkrans, 
det  ett  nystan  är  nystadt  på,  kärna  kring 
livilken  ngt  gjutes,  rör  i  eldvapen  m.  m. 
-amt,  -[e]s,  -er +,  «.själamässa,  -erfreuend, 
a.  hjärteglädjande.  -erquickend,  a.  veder- 
kvickande för  själen.  ■gerät[h],  -[e].s,  -e,  ra. 
till  själamässor  testamenterad  kvarlåten- 
skap.  -sorge,  O,/,  själavård,  -sorger,-«,-, 
m.  själasörjare,  -sorgerisch,  -sorgerlich,  a. 
en  själasörjares,  såsom  själasörjare,  -en... 
Ex.  ~adel,  -.«,  O,  m.  själsadel.  ~amt  se  -amt. 
'x.angst,  -e  f, /.  själsångest.  ~arzt,  -[e].-!,  -e 
t,  m.  själens  läkare.  ~durchmesser,  -,<;,  -,  m. 
X  kaliber,  '^forschung.  O,  f.  psykologi. 
~freund,  -[e].?,  -e,  m.  hjärtevän,  -v-froh,  a. 
hjärtligt  glad.  ~grbsse,  O,  _/".  själsstorhet. 
~gut,  a.  hjärtegod.  ~güte,0,y'. hjärtegodhet. 
~heil,  -\_e]s,  O,  n.  frälsning,  'v.heilkunde.  O, 
f.  psykiatri,  'vhirt,  -en,  -en,  m.  själaherde. 
'V'kampf,  -[ej.s-,  -e  f,  m.  själsstrid.  ~kraft, 
-e  t,  f.  själskraft,  energi.  'x<kunde,  ~lehre, 
0;  ./"•  psykologi.  ~leiden,  -s,  -,  n.  själsli- 
dande. ~los,  a.  utan  själ,  själlös.  ~niesse, 
•n,f.  själamässa.  '>./mord,  -[e]s,  -e,  m.  själa- 
mord. ~not[h],  -e  t,/,  själanöd,  'v.pein.  O, 

.  'x^qual,  -en,/,  själskval,  själslidande.  ~ruhe, 
O,  f.  sinnesro.  '>^schatz,  -es,  -e  \,  m.  själa- 
skatt. ~stärke,  O,/,  själsstyrka.  '>./Störung, 
-ew,y.  sinnesrubbning,  själssjukdom.  '>.'tag, 
-[e]s,  -e,  m.  själafest,  dag  då  mässa  hålles 
för  de  under  året  aflidne.  '>./Vergnugt,  a. 
hjärteglad.  ~verkäufer, -s, -,  tji.  1.  människo- 
handlare. 2.  farkost  som  lätt  stjälper,  lik- 
kista, ^vertraut,  a.  intim,  'v.verwandt,  a. 
själsbefryndad,  sympatisk;  subsi.  själsfrände. 
^Verwandtschaft,  -en.f.  själsfrändskap,  sym- 
pati. '>.<voll,  a.  själfull.  '>^wanderung,  -en,  f. 
själavandring.  ~wärmer,  -s,  -,  m,.  hjärtvär- 
mare.  —  -ens...  =  roreg.  sms. 

seelllen,  -te.,  ge-t,  itr.  h.  se  leiben. 

seelenhaft,  a.  själfull. 

seelig  se  selig. 

seelisch,  a.  psykisk,  själs-,  själisk. 

Segel,  -s,  -,  n.  dim.  Segelchen,  Segelein,  segel. 
Unter  ~  gehen :  gå  till  segels.  Die  ~  strei- 
chen: stryka,  segel.  -baum,-[e]s,-et,TO.  -i"  mast. 
■fertig  =  -Jclar.  -kahn,  -[e]s,  -e  t,  m.  segelbåt. 
-klar,  a.  segelfärdig,  segelklar.  -macher,-s,-,TO. 
segelmakare.  -macherel,  -eu,f.  segelmakeri. 
•meister,  -s,  -,  m.  segelmästare.  -Stange,  -ra, 
f.  "i-  (Begel)rå.  -tüch,  -[e]s,  O,  ra.  segelduk. 

segellln,   -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  segla.  Bei  dem 


Winde  ~  segla  bidevind,  var  dem  Winde 
r^  segla  fördevind,  mit  dem  Winde  ~  segla 
med  förlig  vind.  Sich  fest  ~  sätta  på  grund. 

Segen,  -s,  -,  m.  1.  välsignelse.  Den  ~  spre- 
chen: läsa  välsignelsen.  2.  korstecken,  t.  ex. 
den  ~  machen.  3.  monstrans.  4.  trollfor- 
mel, besvärjelse.  5.  bön.  ~  var  (nach)  Ti- 
sche: bordsbön  före  (efter)  maten,  -los,  a. 
utan  välsignelse,  -spendend,  a.  välsignelse- 
bringande.  -Sprecher  =  Se<7«e>-. -s...Ei.~for- 
mel,  -ra,  f.  1.  välsignelseformel.  2.  =  Segen 
4.  '>./fülle.  O,  /.  rik  välsignelse.  ~reich,  a. 
välsignelserik.  ~spruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  väl- 
signelse. ~voil  =  '^reich.  'x/wunsch,  -es,  -e 
t,  m.  lyckönskan,  välönskan. 

Segge,  -ra,/,  bot.  starr  (Carex). 

Segler,  -s,  -,  m.  seglare. 

segnilen,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  1.  välsigna;  läsa 
välsignelsen  öfver.  ~(^.-  välsign(elsebrin- 
g)ande,  välsignelserik.  Gesegneten  Anden- 
kens: salig  i  åminnelse.  Gesegnet\en  Lei- 
bes'] el.  in  gesegneten  Umständen  sein:  vara 
hafvande.  2.  göra  korstecknet  öfver.  Jmdn 
var  der  Stirne  ~  göra  korstecknet  på  ngns 
panna.  3.  läsa  (trollformler)  mot,  öfver, 
besvärja,  t.  ex.  das  Feuer,  das  Fieber,  das 
Vieh.  4.  Das  Zeitliche  ei.  die  Welt  ~  säga 
farväl  ät  lifvet,  aflida.  II.  Sich  '^  korsa  sig. 

Segner,  -s,  -,  m.  1.  en  som  välsignar,  väl- 
sign(elsebring)are.  2.  besvärjare,  trollkarl. 

Segnung,  -en,  f.  1.  välsignande,  välsignelse. 
2.  besvärjande,  besvärjelse. 

sehbär,  a.  möjlig  att  se,  synlig,  synbar. 

Sehbarkeit,  O,/,  synlighet. 

Sehlle,  -era,  f.  1.  synkraft,  synförmåga.  2. 
öga.  3.  pupill,  -achse,  -ra,  /.  sj'naxel.  -feld, 
-[e]s,  -er,  ra.  synfält,  -glas,  -es,  -er  f,  ». 
synglas,  -kraft,  O,  /.  synkraft,  -kreis,  -es, 
-e,  m.  synkrets,  -kunst,  -lehre.  Q,  f.  optik. 
-rohr,  -[e]s,  -c,  «.  kikare,  -vermögen,  -s,  O, 
ra.  synförmåga,  -weite,  -»,./'.  synvidd.  -Win- 
kel, -s,  -,  m.  synvinkel. 

sehen,  sieh{s)t,  sah,  sähe,  geseh\e\n  och  vid  in- 
finitiver  ~,  s/e/j[e],  itr.  h.  och  tr.  1.  se,  titta. 
Glit,  weit  ~  se  bra,  långt.  Er  ist,  sehe  ich 
cl.  wie  ich  sehe,  nicht  liier:  han  är  ej  här, 
ser  jag.  ~  Sie  mal!  a)  ser  man  på,  b)  titta 
hit,  se  där;  ei,  sieh  doch!  nej,  se  där!  F 
hast  du  nickt  gesehn  !  vips !  i  en  blink !  Etw., 
sich  <v.  lassen :  visa  ngt,  sig,  sich  mit  etw.  -v, 
lassen  können:  ej  behöfva  skämmas  för  ngt. 
Einen  nicht  '^  können  el.  mögen:  ej  tåla  (att 
se)  ngn.  Seine  Lust  an  -etw.  (dat.)  ~  med 
glädje  se,  njuta  af  att  se  ngt.  Du  solist 
Wunder  ei.  dein  blaues  Wunder  daran  ~ 
där  skall  du  få  se  ngt  märkvärdigt.  Ich 
habe  ihn  schlagen  ~  a)  jag  har  sett  honom 
slå,  b)  jag  har  sett,  hur  han  blef  slagen. 
Man  will  ihn  nirgends  ~  han  är  ingenstä- 
des gärna  sedd.  —  Med  prep.:  auf  den  Preis 
~    se   på   priset,   dos  Fenster,  das  Zimmer 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    55  teknisk  term.    •t'  sjöterm.   jÜ«  militärisk  term. 


Sehens. 


618 


sein 


sieht  auf  die  Sti'asse,  nach  dem  Markt: 
fönstret  vetter,  rummet  ligger  åt  gatan, 
åt  torget;  «ms  meinen  Avgen  ~  se  med  minn 
ögon,  nicht  aus  den  Augen  f^  können:  ej 
kunna  få  upp  ögonen,  aus  dem  Fenster  ~ 
titta  \\t  geuom  fönstret,  die  Zehen  r^  aus 
den  Schuhen:  tårna  titta  fram  ur  skor- 
na, der  Schelm  sieht  ihm  aus  den  Augen  : 
skälmen  lyser  fram  ur  ögonen  på  honom ; 
durch  ein  Fernrohr  ~  se  genom,  med  en 
kikare,  durch  ein  eichenes  Brett  ~  können: 
vara  skarpsynt;  in  eine  Sache  ~  få  en  in- 
blick i  ngt;  nach  einer  Seite  -v.  se,  titta  åt 
ett  håll,  er  sieht  nach  nichts:  han  bryr  sig 
ej  om  ngt,  nach  ei.  zum  Hechten  ~  se  till  att 
ordningen  iakttages,  zti  etw.  ~  gifva  akt 
på  ngt.  2.  se  ut.  Jmdm  ähnlich  ~  likna 
ngn.  3.  se  till,  t.  ex.  ich  ivill  ~,  dass  ich  es  \ 
dir  verschaffe  ei.  es  dir  zu  verschaffen. 

Sehens...  e:c.  -wert[h],  -würdig,  a.  sevärd.  -Wür- 
digkeit, -en,  f.  märkvärdighet. 

Seher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  en  som  ser 
ngt.  2.  siare,  sierska.  -blicic,  -[e]s,  -e,  m. 
sinreblick,  profetisk  blick. 

Seheréi,  -en,/,  profeterande. 

seherisch,  a.  profetisk,  siare-. 

Sehn...  Ex.  -sucht,  O, y.  längtan,  -süchtig, -suchts- 
voll, a.  längtande,  längtansfuU. 

Sehne,  -n,  f.  1.  sena.  2.  (båg)sträng.  3.  mat 
körda. 

sehnllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  ocu  sich  ~  längta, 
nach  Ruhe:  efter  hvila,  aufs  Land:  till 
landet,  ,/mr/«  zu  sehen:  att  få  se  ngn.  II.  tr. 
Jmdn    heim   ~   längta   efter   ngn  att  han  må 

Komma  bcm. 

sehnicht,  sehnig,  a.  senig. 

sehnlich,  a.  längtande,  längtansfuU.  ~  er- 
vårtet  werden:  vara  mycket  efterlängtad. 

sehr,  adv.  mycket,  ganska,  i  hög  grad. 

seicht,  a.  icke  djup,  grund;  biidi.  ytlig. 

Seichte,  -n,  Seichtheit,  Seichtlgkelt,  -en./.  1. 
ringa  djup,  grundhet;  h\\å\.  ytlighut.  2. 
gruhdt  ställe,  grund. 

Seide,  -«,  ./'.  siden,  silke.  Riiai.  dabei  wird  er 
keine  ~  spinnen:  det  blir  han  icke  rik  på. 
-n...  v.%.  ~bau,  -[e].?.  O,  m.  silkesodling. 
'>^baum,  -[e]s,  -e  t,  "«■  mulbärsträd.  ~fa- 
den,  -.s,  -f,  7«.  silke,  'x/gehäuse,  -s,  -,  ~ge- 
spin[njst,  -[e].«,  -e,  n.  silkeskokong.  ^haar, 
-\e\s,  -e,  n.  silkeslent  hår.  ~hase,  -n,  -n,  vi. 
silkeshare.  ~papler,  -[e]s,  -e,  n.  silkespap- 
per. ~raupe,  -n,  /  silkesmask,  ^relch,  a. 
silkesrik.  ~schwanz,  -es,  -e  t.  '«•  siden- 
svans, ^weber,  -s,  -,  m.  sidenväfvare. 
/N^weich,   a.  silkeslen.   '^zucht,  O,  /.  silkes- 


odling. ^Züchter,  -,<. 
Seidel,   -s,   -,  n.  od.  %  ■ 

-s,   -,   m.  säjdellock. 

den  ena  säjdeln  efter  den  andra. 
seiden,  a.  1.  af  siden,  af  silke,  siden-,  silkes 

2.  =  följ. 


,  m.  silkesodlare. 
säjdel,  glas.  -deckel, 
weise,  adv.  säjdelvis, 


seidenhaft,  seidig,  a.  silkeslik,  silkeslen,  siden- 
artad,  innehållande  silke,  silkesblandad. 

Seife,  -n,/.  tvål.  såpa.  -n...  kx.  'N.baum,  -[e]s, 
-e  t,  m.  såpträd.  -v-blase,  -n,/.  såpbubbla. 
'v.brühe,  -n, /.  såplödder.  ■x.kraut,  -[e]s,  -er 
t,  n.  bot.  såpnäjlika  (Saponaria).  ~napf, 
-[e}s,  -e  f,  m.  tvålkopp,  tvålfat,  ^sieder, 
-s,  -,  m.  såpsjudare.  Biidi.  das  denkt  wie  ein 
~  sådant  folk  har  inskränkta  vyer.  ~sie- 
derei,  -en,/,  såpsjuderi.  '^wasche,  O,/,  såp- 
tvätt. 

seifllen,  -te,  ge-t,  tr.  gnida  in,  tvätta  med  så- 
pa, tvåla  in. 

seificht,  seifig,  a.  1.  bestruken,  full  med  såpa, 
tvål.  2.  såp-,  tvålaktig,  -artad. 

Seige(n)  se  Seihein). 

Seiger,  -s,  -,  m.  1.  lod ;  perpendikel.  2.  ur, 
3.  se  Seiher. 

seigerlln,  -te.  ge-t,  tr.  1,  se  seihen.  2.  barg,  göra 
djupare.  3.  ^  utsmälta. 

Seihile,  -en,  /.  1.  sil;  filtrerapparat.  2.  det 
som  stannar  kvar  vid  silning  och  filtre- 
ring, bottensats,  -[e],..  ex.  ~fass,  -es,  -er  t, 
ra.  filtrerfat,  filtrerkärl.  -^papier,  -[e]s,  -e, 
n.  filtrerpapper.  ~tüch,  -[ejs,  -er  f,  n.  sil- 
duk,  filtrerduk. 

seihllen,  -te,  ge-t,  tr.  sila,  filtrera.  Seihung,  /. 

Seiher,  -.t,  -,  m.  en  som  silar,  filtrerar. 

Seil,  -\e\s,  -e,  n.  snöre,  lina,  rep,  tåg.  Biwi. 
sich  am  ~e  /ühren  lassen:  gå  i  ledband, 
an  einem  ~  ziehen:  hjälpas  åt,  draga 
halfva  lasset  hvar.  -brücke,  -n,/.  hängbro 
som  hänger  pi  linor,  -draht,  -[c],<,  -g  f,  m.  stål- 
trådslina, -tanz,  -es.  O,  in.  dans  på  lina,  lin- 
dansning.  -tänzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -ne«, y.  lin- 
dansare, lindanserska,  -tänzerei.  O,/,  lin- 
dansning,  -tänzerisch,  a, lindansar(e)-.  -werk, 
-[e]s,  -e,  n.  linor,  tåg,  tågvirke. 

Seiler,  -.?,  -,  m.  repslagare.  F  mit  ^s  Tochter 
Hockzeit  halten:  hängas,  -bahn,  -en,/,  rep- 
slagarebana.  -meister,  -s,  -,  m.  repslagare- 
(mästare). 

Seilerei,  -en,  /  repslngeri. 

Seim,  -[e]*-,  -e,  m.  1,  honing,  honingssaft,  2. 
slemmig  vätska,  soppa,  gröt,  kräm. 

seimlien,  -te,  ge-t.  I,  tr.  Den  Honig  ~  låta  ho- 
ningen rinna  ur  kakorna.  II.  itr.  h.  blifva 
simmig,  slemmig,  tjock. 

seimicht,  seimig,  a.  1,  full  af  honing,  bonings-. 
2.  simmig,  slemmig,  tjock. 

I.  sein,  bin,  bist,  ist,  sind,  seid,  sind,  sei;  war, 
jcäre;  gewesen;  sei,  seid,  itr.  s.  och  hjälpverb, 

1.  vara,  ss.  hjälpverb  ofta.st  att  öfvers&tta  med  hafva. 

Bist  du  es?  är  det  du?  sind  Sie  es?  är  det 
ni  ?  Eiiipt.  er  ist  nach  Paris :  han  har  rest 
till  P.  Zu  beklagen  ry^  vara  att  beklaga,  be- 
klagansvärd, zu  sprechen  ~  träffas  hemma, 
taga  emot,  dagegen  ist  nichts  zu  sagen:  det 
kan  man  ej  säga  ngt  om,  däremot  kan  man 
ingenting  invända.  Es  sei!  välan  I  låt  gå! 
dem  sei  nun,   toie  ihm   wolle:  det   må   nu 


O   saknar  plur.    t  ^^  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitlrt  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  tein  till  bj&Iprerb. 


sein 


619 


selb 


vara  huru  som  halst  med  den  saken,  sei 
es  ...  sei  es:  vare  sig  ...  eller.  Dei-  Ansicht 
~  vara  af  den  åsigten,  das  ist  meines  Am- 
tes nicht:  det  kommer  ej  mig  vid,  har  jag 
ingenting  att  skaffa  med,  des  Todes  '^  vara 
diJdens  barn,  Willens  ~  vara  villig.  Was  ist 
Ihnen?  hur  är  det  fatt  med  er?  hvad  står 
på?  wie  ist  Ihnen?  hur  mår  ni?  ist  Ihnen 
unwohl?  mår  ni  illa?  m,ir  ist  besser :  jag  mår 
bättre,  es  ist  mir  so,  als  ob  ich  es  gehört 
hätte:  det  förefaller  mig,  som  om  jag  hade 
hört  det.  Das  ist  alles  schon  da  geivesen : 
det  är  ingenting  nytt,  etw.  noch  nie  da  ge- 
wesenes:  ngt  non  plns  ultra,  förut  okändt. 
Was  soll  das  ~.*'  hvad  skall  det  betyda?  ei, 
das  wäre!  jo,  det  skulle  just  vara  vackert! 
2.  subst.  icf.  vara,  tillvaro,  existens,  verklig- 
het, t.  ex.  das  ~  vom  Schein  trennen;  ins  'x» 
rufen:  kalla  till  verklighet. 

2.  sein,  I.  se  er  I  och  dein  I.  II.  ~,  der  '^[ig^e, 
LojD.  se  dein  II,  pron.  poss.  sin,  sitt,  hans 
(hennes),  dess.  .Tedem  das  r^ige:  låt  hvar 
och  en  få  sitt,  suum  cuique.  -er...  Ex.  ~selts, 
adv.  för  sin  del,  å  sin  sida.  —  -es...  Ex. 
'>.'gleichen,  plur.  sina,  hans,  dess  likar,  så- 
dana som  han,  den,  det.  —  -et...  ex.  ~hal- 
ben,  '^wegen,  ?a«  ~willen,  adv.  för  hans, 
dess  skull,  fördenskull. 

seinig  se  2.  sein  II. 

seit,  I.  prep.  Died  dat.  och  t  gen.  Sedan,  efter, 
från  (och  med),  t.  ex.  '^  dem  Tage :  från  den 
dagen,  ~  damals:  från  den  tiden,  sedan 
dess,  er  ist  ~  zehn  Jahre?i  fort :  han  har 
varit  borta  i  tio  år.  II.  konj.  sedan,  alltse- 
dan; alldenstund.  -dem,  I.  adv.  sedan  dess, 
alltsedan,  därefter,  efteråt.  II.  =  seit  II. 
-her,  adv.  sedan  dess  (till  närvarande  tid), 
alltsedan,  efter  den  tiden,  -hérig,  a.  sedan 
dess  befintlig,  förekommande,  sedan  dess  hit- 
tills varande,  senare. 

Seitlle,  -en,  f.  sida;  Ji!  flank.  Sich  jmdm  an 
die  el.  zur  «v/  stellen :  ställa  sig  i  jämbredd, 
likställa  sig  med  ngn.  An  die  ei.  auf  die  ci. 
bei  ~  gehen:  gå  åt  sidan,  afsides,jmrZ?i  auf 
die  cl.  bei  ~  nehmen:  taga  ngn  afsides,  bei 
~  sprechen:  tala  för  sig  (om  skidespeiaie),  etw. 
auf  die  ei.  bei  ~  bringen:  skaffa  undan, 
undansnilla,  knipa  ngt,  bei  ~  legen:  a)  läg- 
ga undan,  bort,  b)  lägga  af,  spara  ihop, 
etw.  bei  ~  lassen:  utelemna,  negligera,  ej 
taga  hänsyn  till  ngt,  Spass  bei  ~  skämt 
åsido.  Die  blinde  ~  a)  F  lyggen,  b)  den 
svaga,  minst  fördelaktiga  sidan.  Von  »^n 
des  Knaben:  från  gossens  sida,  af  gossen, 
jfr  seitens  och  seits.  Nach  dieser  "o  hin:  åt 
detta  håll.  -ab,  adv.  åt  sidan,  afsides. 
-wärts,  adv.  åt  sidan,  på  ena  sidan,  -wegs, 
adv.  afsides.  -en...  Ex.  -^..abrlss,  -es,  -e,  m. 
profil,  sidoteckning,  ^allee,  -en,  f  sido- 
allé. ~angriff,  -[e]s,  -e,  m.  X  fiankangrepp. 
'x/ansicht,    -en,  f.  vy  från   sidan,    'x/bllck, 


-[e]s,  -e,  »71.  sidoblick,  «^erbe,  -re,  -n,  m. 
~erbin,  -nen,  f.  sidoarfvinge.  »verbschaft, 
-en,  f.  sidoarf.  'x/gang,  -[e]s,  -e  t,  w?.  sido- 
gång, '^gebäude,  -s,  -,  n.  sidobyggnad,  fly- 
gel. ~hieb,  -[e]s,  -e,  m.  sidohugg.  ~läh- 
mung,  -en,  f.  förlamning  i  ena  kroppshalf- 
van.  '>./lang,  a.  hela  sidor  igenom,  många 
sidor  lång.  '>.'lehne,  -n,  f.  armstöd.  '>.<linie, 
-71,  f.  1.  sida  i  en  figur.  2.  järnr.  sidospår.  3. 
sidolinie.  ~rand,  -[e].?,  -erf,  m.  kant,  mar- 
ginal. ~schlff,  -[e]s,  -e,  n.  byggn.  sidoskepp. 
~schmerz,  -es,-en,m.  ondt  i  sidan,  'vsprung, 
-[e]s,  -e  t,  m.  språng,  hopp  åt  sidan.  ~ste- 
chen,  -.<;,  O,  n.  ~stich,  -[e]s,  -e,  m.  håll  i  si- 
dan. ~stück, -[e]s, -e,M.  sidostycke.  ~t[h]eil, 
-[e]s,-e,m.  och  n.  sidostycke,  sida,vägg.  ~thiir, 
-en,f.  sidodörr.  Biidi.  sich  eine  r^  offen  las- 
sen: ha  ett  kryphål,  'x.wand,  -et, y.  sida, 
vägg.  ~wind,  -[e]s,  -e,  m.  sidvind.  'x.zahl, 
-en,f.  sidotal;  antal  sidor. 

seitens,  j^rep.  med  gen.  å  ...  sida,  från  ...  sida, 
af,  t.  ex.  ~  der  Regierung :  från  regeringens 
sida,  af  regeringen. 

seitig,  a.  i  sms.  -sidig,  t.  ex.  drei'^. 

seitlich,  a.  belägen  på  sidan  om  ngt,  sido-. 

seits,    SS.    senare    sammansättningsled  =  seitens,    t.  ex. 

Ständischer'^  genehmigt:  beviljad,  antagen 
af  ständerna,  mütterlicher'^  ei.  von  mütter- 
licher Seite  el.  von  Muttersseite :  på  möder- 
net, Onkel  mMtterlicher'\j  morbror. 

Seköndelieutenant,  -s,  -s,  m.  underlöjtnant. 

Sekret,  -[e]s,  -e,  n.  1.  afsöndring,  sekretion. 
2.  afträde. 

Sekretär,  -[e]s.  -e,  m.  1.  sekreterare,  skrif- 
vare.  2.  skrifetui,  skrifdön.  3.  brefställare. 

Sekt,  -[e]s,  -e,  m.  vin,  fint  vin;  chauipanj. 

Sekte,  -«,/.  sekt. 

Sektierer,  -s,  -,  m.  sekterist. 

sektier[er]isch,  a.  sekterisk. 

Sektlön,  -en,  /.  1.  sektion,  afdelning.  2.  dis- 
sektion. 

Sekundlla,  -en,  f.  andra  klassen  i  skolor,  uppinän 

rilknadt,  niotsvar.  sjätte  IclaSSen  i  Sverige. 

Sekundaner,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  skolans  näst 
högsta  klass,  sjätteklassist,  jfr  nsreg. 

Sekundant,  -en,  -en,  m.  sekundant. 

sekundär,  n.  sekundär,  underordnad. 

Sekunde,  -n,  f.  sekund,  -n...  ex.  ~zeiger,  -s,  -, 
m.  sekund  visare. 

sekundierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  1.  Jmdn  ei. 
jmdm  ~  vara  ngns  sekundant.  2.  sjunga 
andra  stämman;  ackompanjera. 

selb, /)ro7j.  1.  samme,  t.  ex.  zur  »v/ere  Stunde:  (i) 
samma  stund,  jndei-Selbe.  2.  med  räkneord:  själf, 
t.  ex.  er  '^zwanzigster,  &fv.  '^zwanzig:  själf 
den  tjugonde,  han  och  nitton  till.  -änder, 
I.  adv.  och  en  till,  i  sällskap  med  en.  II. 
-s,  -,  n.  téte-å-téte,  samtal  mellan  fyra  ögon. 
-end[e],  -[eis,  -e[n],  n.  ände  af  en  tygstuf. 
-Ständig,  a.  själfständig.  -ständigkeit,  O,  f. 
själfständighet. 


*  äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.   >t^  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    ■!•  sjöterm.    JSc 


selber 


620 


Senf 


selber  =  selbst  J.  Selbheit  =  Selbstheit.   selbig 
=  selb. 

selbst,    I.    obejl.    pron.    el.    pronominelt    adv.   själf. 

själft,  själfva.  <S/e  ist  die  Güte  ~  hon  ar 
själfva  godheten.  Von  ~  pi.  aus  sich  ~  af 
sig   själf.    Ordspr.    ~  ist  der  Mann:  bra  karl 

hjälper     sig     själf.      Svar     p.1     okTäainsorci,     t.  ex. 

Pack!  —  ~  Pack  !  pack !  —  pack  kan  ni  vara 
själf!  II.  adv.  till  och  med,  äfven.  III. 
-[c].?,  O,  11.  jag(et),  individualitet.  F  dim. 
eure  kleinen  ~cÄe«[Ä];  edra  småttingar. 
-achtung,  O,  /.  själfaktning,  aktning  för  sig 
själf.  -anklage,  -n,  f.  själfanklagelse.  -auf- 
opferung,  0./.  själfuppoffring.  -beherrschung, 

0,  /.  själfbeherskning.  •bekenntnis[s].  O,  n. 

1.  frivillig  bekännelse.  2.  själfbckännelse, 
tillstäfiKle  man  gör  inför  sig  själf.  -be- 
schauung.  O,  ./'.  själfbetraktelee.  -bestim- 
mung,  O,  /".  själfbestämmelse,  själfbestäm- 
ning.  -betrug,  -[e]«,  O,  m.  själfbedrägeri. 
-bewegend,  a.  som  rör  sig  själf,  automatisk. 
-bewusst,  a.  själfmedveten.  -bewusstseln,  -.«, 
o.  n.  sj  ill  f  medvetande,  själf  medvetenhet. 
•dunkel,  -s,  O,  m.  själfkänsla,  egenkärlek, 
morskhet.  -eigen,  «.  egen.  -entleibung,  -en, 
/.  själfmord.  -entsagung,  -en,/.  1.  frivillig 
afsägelse.  2.   själiförsakelse.    -erhaltung,  O, 

/.  själfbibehållelse.  -gefallen,  -*■,  O,  n.  själf- 
belåtenhet.  -gefällig,  a.  själfEörnöjd,  själf- 
belåten.  själfkär.  -gefälligkeit,  O,./",  själfbe- 
lätenliet.  -gefiihl,  -[c]-'*,  O,  n.  själfkänsla. 
-genügsam,  n.  själftilli äcklig,  -genugsamkeit. 
O,/,  själftillräcldighet.  -gesprach,  -[e].s  -* . 
n.  monolog.  -geständnis[sj,  -se.--,  -^e,  n.  själf- 
bekännelse.  -herrlich, o. suverän,  -herrschaft, 
-en,f.  1.  själfherskarvälde,  autokrati.  2.  O, 
själfbeherskning.  -herrscher,  -6-,  -,  m.  själf- 
herskare.  -hülfe.  O,,/",  själfhjälp.  -käufer,  -.«, 
-,  m.  köpare  i  första  hand.  -klug,  a.  själf- 
klok.  -kostenpreis,  -es,  -e,  m.  hvad  en  vara 
kostar  en  köpman,  tillverkuiiigspris,  fa- 
brikspris, -laut,  -\e]s,  -e.  -lauter,  -s,  -,  v>. 
själfljud,  vokal,  -liebe.  O,  f.  egenkärlek. 
-lob,  -[ej.t,  O,  n.  själfberöm.  -los,  n.  oegeu- 
nj'ttig.  -'ösigkeit.  O,  /.  oegennytta.  -mord, 
-|ejs.  -e,  m.  själfmord.  -mörder,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  själfmördare,  själfmörderska. 
-mörderisch,  a.  själfmords-,  själfmördar(e)-. 
-Prüfung,  O,  /.  själfpröfning.  -quäler,  -s,  -, 
m.  själfplågare.  -rache.  O,  /.  själfhämd. 
-redend,  adv.  naturligtvis,  -ruhni,  -[ej.«.  O, 
m.  själfberöm.  -Schändung," -c«,  /'.  själfbe- 
fläckelse.  -Ständig  se  selbständig  under  selb. 
-sucht.  O,/,  själf viskhet.  -süchtig,  a. själfvisk. 
-sUchtling,  -[ejs,  -e,  m.  egoist.  -täuschung, 
-en,  f.  själfbedrägeri.  -thätig,  a.  själfverk- 
sam.  -thätigkeit.  O,/,  själf  verksamhet,  -trieb, 
-\e\s,  O,  in.  egen  drift,  -üherhebung,  -Über- 
schätzung, O,  _/".  för  hög  tanke  om  sig  själf, 
inbilskhet.  -Überwindung,  O,./',  själfbehersk- 
ning, själftorsakelse.  -Unterricht,  -[e]s,  O,  m. 


själfstudium.  -Verblendung,  O,/,  själflförblin- 
delse.  -vergessen,«,  glömskaf  sig  själf,  oegen- 
nyttig. -Vergessenheit,  O,/.  själfEörgätenhet. 
-Vergötterung,  O,  f.  själfEörgudning.  -verlag, 
-[e].';,  O,  m.  eget  furlag.  -Verleugnung,  O, ./'. 
själfförnekelse.  -verständlich,  a.  själfklar. 
-vert[h]eidigung,  0,y.  själftorsvar.  -vertrauen, 
-s,  O,  n.  själftVirtroende.  -wille,  -ns,  O,  in. 
1.  egen  vilja.  2.  egenvilja,  egensinne,  -wil- 
lig, «.  egensinnig,  -zufrieden,«,  själfbelåteii. 
•Zufriedenheit,  O,  /.  själfbelätenhet.  -zweck, 
-[e]s,  O,  ni.  (det  att  vara)  sitt  eget  ända- 
mål. 

Selbstheit,  -en,/.  1.  jag,  individualitet;  iden- 
titet.  2.  egennytta,  egoism. 

seibstig,  selbstisch,  a.  egennyttig,  egoistisk. 

selchlien,  -te,  f/e-t,  tr.  salta  och  röka  kött. 

1.  selig,  a.  i  sms.  1.  rik  på,  t.  ex.  hold'-^  rik  jiä 
huldhet,  huld.  2.  lysten,  t.  ex.  schaw^  skä- 
delysten. 

2.  selig,  a.  salig.  ~c«  Andenkens :  salig  i 
åminnelse,  -gesprochen,  a.  förklarad  salig. 
-machend,  a.  saliggörande,  -macher,  -s,  -,  in. 
saliggörare,  -machung,  U,  /.  saliggörande. 
-sprechung,  O,  /.  saligförklaring,  beatifika- 
tion. 

Seligkeit,  -en,  f.  salighet. 

Sellerie,  -s,  -s,  m.  -[e]n,/.  selleri. 

selten,  a.  sällsynt,  adv.  arv.  sällan. 

Seltenheit,  -en,  f.  1.  O,  sällsynthet.  2.  säll- 
synt sak,  märkvärdighet,  raritet. 

seltsam,  a.  sällsam,  egendomlig,  besynnerlig. 

Seltsamkeit,  -en,  f.  sällsamhet  m.  m.  se  forcg. 

Semester,  -s,  -,  n.  halfår,  (skol-  ocb  i  sht  uni- 
I      versitets)termin. 

Seminar,  -\e\s,  -e  ei.  -ien,  n.  seminarium,  -di- 
rektor. -.<,  -en,  m.  seminarierektor. 

Seminarist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  Semi- 
narist. 

Semit[e],  -en,  -en,  m.  semit,  ~ln,  -nen,/,  se- 
mitisk kvinna. 

semitisch,  «.  semitisk. 

Semmel,  -n.  f.  semla.  Diese  Ware  rieht  ab 
wie  warme  ~«  ;  denna  vara  gär  åt  som  snö  i 
solsken,  -blond,  a.  ljusblond,  ljusgul. 

Senat,  -[e]s,  -e,  m.  senat. 

Senator,  -s,  Senatören,  in.  senator. 

Send...  Ex.  -bote,  -n,  -n,  m.  bud,  budbärare, 
sändebud;  apostel,  -brief,  •[e]s,  -e,  in. 
-schreiben,  -s,  -,  n.  sändebref. 

sendllen,  sandte  och  -ete,  -ele,  gesandt  och  f/e-et, 
tr.  sända,  skicka. 

Sendung,  -[e]s,  -e,  m.  bud,  sändebud,  ombud. 

Sendung,  -en,  f.  1.  (af)sändande.  2.  Bändning. 
3.  uppdrag,  mission. 

Senf,  -\_e}s,  -e,  m.  1.  senap.  2.  F  einen  langen 
ryj  von  etw.  machen:  orda  vidt  och  bredt, 
hålla  en  lång  harang  om  ngt,  seinen  ~  da- 
zu geben:  också  ha  ett  ord  med  i  laget. 
-brühe,  -n,  f.  senapssås.  -büchse, -«,/■.  se- 
napsburk,  -dosa.  -pflaster,  -s,  -,  n.  senaps- 


0   saknar  plur.    f  ^"  omljud.    tr,  transitivt,    Ur.  intransitivt  verb.    A.  har  hälen,   S.  har  »et»  till  hjälpverb. 


sengen 


621 


setzen 


duk,  -papper.  -Spiritus,  -,  -[se],  m.  senaps- 
sprit. 

sengllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  sveda,  afsveda,  brän- 
na. II.  itr.  h.  svedas,  brännas. 

seng[ejrig,  a.  som  liiktar  svedt,  svedd,  bränd. 

Senior,  -.^•,  Senioren,  m.  senior. 

Senl<lle,  -en,/.  1.  dalsänkning.  2.  sänknät.  3. 
afläggare.  -biel,  -[e]s,  -e,  n.  1.  sänklod.  2. 
sänkbly.  -garn,  -[ejs,  -e,  ti.  sänknät.  -nadel, 
-II,  f.  sond.  -rebe,  -n,/.  afläggare  af  en  vin- 
ranka,  -recht,  a.  lodrät,  -reis,  -es,  -er,  n. 
afläggare. 

Senkel,  -s,  -,  m.  1.  sänklod.  2.  snörband,  band. 

senkellln,  -te,  ge-t,  tr.  snöra. 

senkilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sänka,  nedsänka. 
Das  Auge,  den  Blick  ~  slå  ned  ögonen. 
2.    afsänka,  aflägga.  II.  Sich  ~  sänka  sig; 

sjunka;  sätta  sig  (om  byggnader). 

Senker,  -s,  -,  m.  1.  afläggare.  2.  sänknät. 

senkig,  a.  om  tenängen:  som  Sänker  sig,  låg, 
lågt  liggande. 

Seni<ung,  -en,  f.  sänkning. 

Senn[ej,  -en  ei.  -s,  -en,  in.  alpherde,  säterkarl. 
-hütte,  -n,f.  säterstuga.  -en...  ex.  ~wirt[h]- 
schaft  =  Sennerei. 

Senna,  -n,  f.   1.  hed.  2.  =  Sehne  1,  2. 

sennllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  till  säters,  vara 
alpherde,  vara  säterjänta. 

Senner,  -s,  -,  m.  =  Senn. 

Sennerei,  -era,/,  säter,  fäbod. 

Sennerin  =  Sennin. 

Sennes...  ex.  -blätter,  n.  plur.  sennetsblad. 

Sennin,  -nen,  f.  säterjänta,  säterkvinna. 

Sennt...  se  Sent... 

Sensal,  -[e]s  ei.  -en,  -ein],  m.  edsvuren  mäk- 
lare, i  sht  börsmäklare. 

Sense,  -n,  f.  lie.  -n...  ex.  ~mann,  -[e]s,  O,  m. 
liemannen.  ~stein,  -[e]s,  -e,  m.  liebryne. 

Sente,  -ra,  f.  1.  till  en  säter,  en  fäbod  hö- 
rande boskapshjord.  2.  säter(stuga). 

Sentenz,  -era,  /.  1.  sentens,  tänkespråk.  2. 
utlåtande,  dom. 

senténzenhaft,  a.  sententiös. 

sentnljen,  -e^e,  ge-et  =  sennen. 

separat,  a.  separat,  i  särtryck,  -ausgäbe,  -n, 
f.  separat  upplaga. 

separierjlen,  -te,  -t,  I.  tr.  frånskilja,  afskilja, 
afsöndra.  II.  Sich  ~  skilja  sig,  afsöndra 
sig,  utträda. 

Sepilla,  O,/,  sepia.  -en...  ex.  ~braun,  a.  sepia- 
brun.  '>./Zeichnung,  -en,f.  sepiamålning. 

Septimlla,  -era,  /.  sjunde  klassen  uppitrin  raknadt. 

Septimåner,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  sjunde  klas- 
sen, se  föreg. 

Sequenz,  -era,  /.  sekvens. 

Sequester,  -s,  -,  m.  kvarstad. 

sequestrierllen,  -te,  -t,  tr.  belägga  med  kvar- 
stad, sekvestrera.  Sequestrierung,  /. 

Serail,  -s,  -s,  n.  seralj. 

Seraph,  -[e]s,  -im  ei.  -e  ei.  -in,  m.  seraf. 

serbllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tyna,  vissna. 


Serenade,  -n,f.  serenad. 

Serenissimus,oböji.m.(regerande)  furste,  höghet. 

Serie,  -«,  f.  serie,  rad. 

Sermön,  -[e]s,  -e,  m.  predikan. 

Servänte,  -«,  /.  1.  tjänarinna.  2.  bord  att 
ställa  ifrån  sig  på,  småbord;  skänk. 

Servelåtwurst  se  Cervelatwurst. 

Service,  -s,  -,  n.  servis. 

servierllen,  -te,  -t,  I.  tr.  duka,  servera  bordet. 
II.  itr.  h.  passa  upp. 

Serviette,  -re,  /.  serviett.  -n...  ex.  ~ring,  -[e]s, 
-e,  m.  serviettring. 

servil,  a.  servil,  krypande. 

Servis,  -[es].  O,  m.  inkvarteringspengar. 

Sessel,  -s,  -,  m.  länstol,  stol,  taburett. 

sesshaft,  a.  boende,  bofast. 

Session,  -en,  /.  sammanträde,  session. 

Setz...  Ex.  -fehler,  -s,  -,  m.  sättfel,  tryckfel. 
-karpfen,  -*-,  -,  m.  sättkarp.  -reis,  -es,  -er,  n. 
sättkvist.  -teich,  -[e]s,  -e,  m.  fiskdam.  -wage, 
-re,  f.  0  vattenpass. 

setzllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sich  ~  sätta 
(sig).  Eine  Flüssigkeit  setzt  sich:  en  vätska 
sätter  sig,  klarnar.  Seine  Stimme  setzt 
sich:  han  är  i  målbrottet,  jfr  gesetzt.  — 
Med  prep.:  sich  an  den  Tisch  ~  sätta  sig  in- 
till, vid,  omkring  bordet,  sich  an  eines  an- 
dern Stelle  ~  sätta  sig  på,  intaga  en  an- 
nans plats,  Knöpfe  an  den  Rock  ~  sätta, 
sy  knappar  i  rocken,  den  Topf  ans  Feuer 
~  sätta  grytan  på  elden,  sein  Lehen  an 
etw.  (ack.)  'N-  våga  sitt  lif  för  ngt,  ans  Land 
~  landsätta,  jmdn  an  die  Luft  ei.  auf  die 
Strasse  ~  köra,  kasta  ut  ngn,  sich  aufs 
hohe  Pferd  ~  sätta  sig  på  sina  höga  hästar, 
auf  die  Probe  ~  sätta  på  prof,  aufs  Sjiiel 
~  sätta  på  spel,  grosse  Hoffnungen  auf 
Jmdn  ~  fästa  stora  förhoppningar  vid  ngn. 
Musik  auf  ein  Gedicht  ~  sätta  musik  till 
ett  poem,  Bier  auf  Wein  ~  dricka  öl  på 
vin;  etw.  aus  der  Sonne  in  den  Schatten  <x» 
flytta  ngt  ur  solen  i  skuggan,  etw.  aus  den 
Augen  r\,  försumma,  negligera  ngt,  etw.  aus 
einander  ~  förklara,  klargöra  ngt;  etw  bei 
Seite  ~  sätta  undan  ngt;  etiv.  gegen  etw. 
anderes  ^  a)  jämföra  ngt  med  ngt,  b)  sätta 
upp,  våga  ngt  mot  ngt,  sich  gegen  etw.  ~ 
motsätta  sig  ngt;  jmdn  in  Angst,  Zorn, 
Freiheit  ~  försätta  ngn  i  ångest,  vrede, 
frihet,  in  Flammen  ~  a)  tända  eld  på,  b) 
uppelda,  sich  mit  etw.  in  Bekanntschaft  ~ 
göra  sig  bekant  med  ngt,  in  Gefahr  ~  ut- 
sätta för  fara,  sätta  på  spel,  Vertrauen  in 
jmdn  ~  sätta  förtroende  till  ngn,  Himmel 
und  Hölle  in  Bewegung  ~  röra  upp  himmel 
och  jord,  ins  Geld  ~  förvandla  till  pengar, 
afyttra,  ein  Lied  in  Noten  »v/  sätta  noter 
till  en  visa;  sich  mit  jmdm '^  tövVika,  sig 
med  ngn;  jmdn  übers  Wasser  ~  sätta  öf- 
ver  ngn;  jmdn  unter  die  Heiligen  ~  för- 
klara ngn  helig;  jmdn  vom  Amt  ~  af  sätta 


F  familjttrl.    P  lägre  aprlk.    t-  ciindrc 


•£•  ejiiieriu.    ix 


Setzer 


622 


siebenzig 


ngn:  jmdn  vor  die  Thür  -v.  köra  nga  på 
porten;  sich  zu  jmdm  ~  sätta  sig  bredvid 
ngn,  sich  zu  Fftrd  -v/  stiga  till  häst,  ymJ» 
zur  Rede  ~  affordra  ngn  räkenskap,  göra 
ngn  ansvarig  rör  ngt,  sich  zur  Ruhe  ~  sätta 
sig  i  ro.  —  Med  ^ii.:  jmdn  fest  ~  inspärra, 
häkta  ngn,  den  Termin  auj  den  6:ten  fest  ~ 
bestämma  dagen,  terminen  till  den  6:e,  ein 
Missbrauch  setzt  sich  fest:  ett  missbruk  in- 
rotar sig;  jmdn  fr  ei  »x*  försätta  ngn  på  fri 
iot;jmdn  y  ef  a  ng  en  ->-  fängsla,  häkta  ngn  : 
jmdn  einem  andern  gleich  ~  likställa  ngn 
med  en  annan;  sich  sicher  ~  skaffa  sig 
säkerhet.  II.  opers.  vankas,  bli  af,  t.  ei.  es 
setzt  etw.:  det  kommer  att  vankas  ngt,  nämi. 
stryk,  es  setzt  Schläge:  det  vankas  prygel,  es 
setzt  eine  Scene:  det  blir  en  scen.  III.  itr. 
h.  och  s.  sätta  i  väg,  spränga,  galoppera, 
hoppa,  t.  ex.  an  die  Feinde  ~  spränga  fram 
mot  fienden,  durchs  Wasser  ^  rida,  sätta 
öfver  strömmen,  über  die  Mauer  ~  sätta, 
hoppa  öfver  muren. 

Setzer,  -s,  -,  m.  sätt.-ire. 

Setzerei,  -en,  f.  sätteri. 

Setzling,  -[e],s,  -e,  m.  1.  sättkvist.  2.  sättfisk. 

Seuclie,  -«,./'.  1.  farsot,  smittosam  sjukdom., 
pest.  2.  långvarig  sjukdom,  -n...  ex.  ~ärtig, 
a.  epidemisk,  smittosam.  ^fest,  a.  ej  mot- 
taglig för  smitta.  ~festigl<eil,  O,  /.  oemot- 
taglighet för  smitta.  ~lierd,  -[e]s,  -e,  m. 
smittans  härd.  ~stoH,  -[e].«,  -e.  m.  smitt- 
ämne. 

seuchenhaft,  a.  epidemisk,  smittosam. 

seufz!:en,  -{ts^t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  sucka. 

Seufzer,  -s,  -,  m.  1.  -vin,  -nen,  f.  en  suckande. 
2.  suck.  -brUcIte,  -«,  f.  suckarnes  bro. 

Sextlia, -e»,/.  sjätte  klassen  uppifrån,  motsvar.  för- 
sta klassen  i  svenska  läroverk. 

Sextaner,    -s,   -,   m.   sjätte-,  förstaklassist,  jfr 

Sexte,   -n,  f.     1.   mus.  sext.   2.  bön  vid  sjätte 

timmen. 
sezierllen,  -te,  -t,  tr.  dissekera. 
S.  g.  förkortn.  =  .lo  genannt:  så  kallad  (s.  k.). 
Sgr.  förkortn.  =  Silbergroschen. 
Shawl,  -[e]s,  -s,  m.  dim.  Shäwlchen,  1.  sjal.  2. 

(lång)halsduk. 
Sibylle,  -»,  f.  sibylla,  spåkvinna. 

sich,  I.  refl.  J)r0n.  1.  sig.  2.  «Jfversättcs  ofta  med 
opersonlig    el.     passiv    el.    intransitiv  konstruktion,  t.  ex. 

hier  geht  ~'s  gut :  här  är  det  bra  att  gå, 
här  är  vägen  bra,  hier  sitzt  ~'s_9M«:här 
sitter  man  bra,  es  singt  ~  schön  im  Wald: 
det  går  bra  att  sjunga  i  skogen,  die  Thür 
that  r\i  auf:  dörren  öppnades,  dörren  gick 
upp.  II.  recipr.  pron.  hvarandra,  t.  ex.  si( 
bekämpfen  ~. 
Sichel,  -n,  f.  skära;  lie.  uiidi.  die  ~  des  Mon- 
des: månen  i  första  cller  sista  kvarteret,  då  han  lik- 
nar en  skura,  -beinlg,  a.  krokbent,  hjulbent. 
•klee,  -[e]s,  O,  m.  bot.  fodersmäre  (Medicago 


I      falcata).    -krumm,   a.   krökt   som  en  skära. 

I      -wagen,  -s,  -[f],  m.  stridsvagn  med  lieblad. 

sichelhaft,    a.   i   form  af  en  skära,  lieformig, 

krökt. 

sichellln,   -te,  ge-t,  I.    tr.    1.  skära,  slå,  mäja. 

2.    Gesichelt:   a)   försedd  med  en  skära,  en 

I      lie,  skaror,  liar,  b)  =  sichelhaft.  II.  <S/c7t  ~ 

blifva   lik    en  skära,  t.  ex.  der  Mond  sichelt 

'■       sich. 

sicher,   a.  säker,  trygg,  pålitlig,  viss,  tillför- 
1      litlig,  t.  ex.  einen  ^e»  Weg  gehen,  >>.,  ruhen, 
!      ~e    Boten,   seiner  (gen.)  Sache  ~  sein:  vara 
viss  på  sin  sak,  ~e  Nachrichten.  Seines  Le- 
bens nicht  ~  sein  :  ej  vara  säker  för  sitt  lif. 
{Sich)  -N-  stellen  .•  skydda  (sig),  trygga  (sig), 
skaffa   sig   säkerhet.  Etw.   von   '\^er   Iland 
haben:  veta  ngt  ur  säker  källa. 
Sicherheit,   -en,  f  säkerhet  m.  m.  se  roreg.  -s... 
Ex.  ~behSrde,  -n,  f.  polis,  '^geleit,  -[e]s,  -e, 
n.  säkerhetsvakt,  eskort,  '^mässregel,  -n,  f. 
säkerhetsmått.  «^nadel,  -n.f.  säkerhetsnål. 
sicherlich,  adv.  säkerligen,  förvisso. 
sicherljn,   -te,  ge-t,   tr.   och  sich  ~  (be)trygga, 
skydda   (sig),   vor   (med   dat.)   ei.  gegen  etw.: 
mot  ngt.  Sicherung,/. 
Sicht,    -en,  f.    1.    %  påseende.  2.  sigte,  syn- 
håll.   3.  handel,  sigt. 

sichtbar,  a.  synlig,  synbar,  märkbar. 

Sichtbarkeit,  O,/,  synbarhet,  märkbaihet. 

sichtbärlich,  adv.  synbarligen. 

Sichtlien,  -ete,  ge-et,  tr.  sikta,  biidi.  üfv.  från- 
skilja, rensa,  t.  ex.  den  Weizen  von  der 
Spreu,  den  Weizen.  Sichtung,/. 

Sichter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen.f.  en  som  siktar. 

sichtlich,  a.  1.  seende.  2.  =  sichtbar. 

sickerlln,  -te,  ge-t,  itr.  1.  s.  sippra,  sippra  ut. 
2.  h.  läcka,  t.  ex.  das  Fass  sickert. 

sie,  I.  (bftjn.  se  er)  pers.  pron.  1.  3  p.  sg.  fem.  hon, 
den.  2.  3  p  pi.  a)  de,  b) Sie,  tilltalsord  ni.  Sie.'hör 
hit:  vänta!  II.  Sie,/.  1.  oböji.  kvinna.  2.  piur. 
-en,  dim.  Siechen,  hona  i  sht  fogeihona.  -mann, 
-[e]s,  -er  t,  m.  1.  man  som  står  under  tof- 
fel.  2.  karlaktig  kvinna. 

Sieb,  -[e]s,  -e,  n.  sikt,  sil,  rissel,  såll.  -bein, 
-\e]s,  -e,  n.  silben.  -tuch,  -[ejs,  -er  f,  «• 
silduk. 

1.  siebllen,  -te,  ge-t,  tr.  sikta,  rissla,  sålla. 

2.  sieben,  I.  a.  ^ob^ji.  grundtai)  sju.  F  halb  -x.  på 
tre  kvart,  på  dimman.  II.  oboji.  /.  sjua.  Biidi. 
böse  ~  käringtroll,  -meilenstiefel,  m.  plur. 
sjumilastöflar.  -punkt,  -fe]s.  -e,  m.  (Maria) 
gullhöna.  -Sachen,  plur.  allehanda,  hvarje- 
handa,  pick  och  pack.  -schläfer,  -s,  -,  vi. 
sjusofvare.  För  öfr.  jfr  snis.  med  drei,  ein,  fünf . 

Siebener,  -s,  -,  m.  sjua  m.  m.  jfr  Fünfer. 

siebenerlei,  oboji.  a.  sju  sorter.«. 

siebente,  a.  (ordningstai)  sjunde,    -halb,   a.  sex 

ot>h  en  half. 
Siebentel,  -.«,  -,  n.  sjundedel. 
Siebentens,  udv.  för  det  sjunde. 
siebenzig  se  siebzig. 


Ü    saknar  plur.    f  har   omijud.    tr,  transitivt,    itr.  iotrausitivt  vcrb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  tili  lijulpverb. 


Sieber 


An,  -nen,/,  en  som  siktar, 


Sieber,  -s,  - 

sållar. 
siebzehn,  a.  sjutton,  \h  fünfzehn  tr. 
siebzig,  a.  sjuttio,  yrfunfzig  fr. 

SieCll,    a.    sjuk  l  en  l&ngsam  sjukdom,  sjukllg,  tärd. 

•bett,  -\e\s,  -en,  n.  sjuksäng,  -en...  Ex.  ~haus, 

-ef,  -er  f,  «•  sjukhus. 

siechlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  sjuk,  täras  af  eu 
hjukjom,  vara  sjuklig. 

Siechheit,  O,  f.  långsam,  tärande  sjukdom. 

Siechling,  -[e]s,  -e,  m.  sjukling. 

Siecht[hjüm,  -[f].<,  O,  n.  =  Siechheit. 

Siade...  kx.  -haus,  -es,  -er  f,  n.  sjuderi.  -heiss, 
(/.  kokhet,  -hitze,  O,/,  kokvärme,  kokpunkt. 
-punkt,  -[e]s,  -e,m.  kokpunkt. 

siedeilln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  slå  sig 
ned,  bosätta  sig. 

siedllen,  sott,  sötte,  gesotten  och  -ete,ge-et,  -[e], 
tr.  och  itr.  h.  sjuda,  koka.  ~J  heiss:  kokhet. 

Sieder,  -s,  -,  m.  sjudare,  kokare,  i  sht  i  sms. 

Siederéi,  -en,f.  sjuderi. 

Sieg,  -[e]s,  -e,  m.  seger,  -bedeckt,  -gekrönt,  a. 
segerkrönt.  -gewohnt,  a.  segervan,  -reich, 
a.  segerrik,  segersäll.  -es...  Ex.  '>.'aufzug, 
-[e]s,  -e  t,  m.  segertåg,  segerprakt,  triumf- 
tåg. '>.'dankfest,  -[e]s,  -e,  n.  tacksägelsefest 
för  vunnen  seger.  ~denkmal,  -[e]s,  -e  ei.  -er 
t,  n.  segerstod.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  seger- 
fest. ~fürst,  -en,  -en,  m.  segerfurste.  ~ge- 
pränge,  -s,  -,  n.  segerståt.  »x/geschrel,  -[e].s-, 
-e,  re.  segerrop.  ~gewiss,  a.  segerviss.  ~lied, 
-[e]s,  -er,  n.  segersång.  ~pforte,  -n,f.  tri- 
umfport. ~preis,  -es,  -e,m.  segerpris.  -^trun- 
ken, a.  segerdrucken.  '^wagen,  -s,  -[f],  m. 
triumfvagn.  '>.'Zeichen,  -s,  -,  n.  segertecken. 
'>.'Zug,  -[e]s,  -e  tj  "*•  segertåg. 

Siegel,  -s,  -,  n.  dim.  Siegelchen,  Siegelein,  si- 
gill, insegel,  biidi.  afv.  bekräftelse,  -bewahrer, 
-s,  -,  m.  sigillbevarare.  -geld,  -[e]s,  O,  re.  si- 
gillösen.  -ring,  -\_e^s,  -e,  m.  sigillring. 

Siegeilln,  -te,  ge-t,  tr.  försegla.  Schwarz  ~ 
försegla  med  svart  lack.  Sieg[e]lung,/. 

siegllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  segra. 

Sieger,  -s,  -,  m.  segrare. 

siegerisch,  a.  såsom  segrare,  segrande,  seger- 
rik. 

sieghaft,  a.  segrande,  segervan,  segersäll. 
.  Siegler,  -s,  -,  m.  förseglare. 

Siel,  -[e]s,  -e,  m.  och  re.  damlucka. 

Siele,  -n,f.  1.  axelrem.  2.  språngrem.  -n...  bx. 
~geschirr,  ~werk,  ~zeug, -[e]s, -e,?*.  seldon. 

sielllen,    -te,  ge-t,  tr.  genom  en  damlucka  af- 

leda  vatten. 

Siesta,  -s,  Siéste,  -n,/.  siesta,  middagshvila, 

siezllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  kalla  ni  (Sie),  nia. 

Sigel,  -.f,  -,  n.  sigel,  förkortning(stecken). 

Signal,  -[e]s,  -e,  n.  signal,  -teuer,  -s,  -,  n. 
signaleld.  -flagge,  -n,  f  signalflagg,  -schuss, 
-es,  -e  t,  m.  signalskott.  -Stange,  -re,  f.  jämv. 
semafor. 

signalisierllen,  -te,  -t,  tr.  signalera. 


623  singeln 

Signatur,  -en,f.  signatur  i  aht  boktryck.,  märke  j 
etikett,  påskrift. 

Signet,  -[e]s,  -e,  n.  sigill,  pitschaft. 

signierllen,  -te,  -t,  tr.  signera,  märka. 

Sigrist,  -en,  -en,  m.  klockare. 

Silbe,  -n,f.  stafvelse.  ~«  klauben  ci.  stechen^ 
rida  på  ord,  vara  ordryttare,  -n...  Ex.  ~fali, 
-[e]s,  O,  m.  rytm.  /v^klauber  =  f^stecher. 
~mäss,  -es.  O,  n.  meter,  -^rätfnjsel,  -s,  -,n. 
stafvelsegåta,  charad.  ~stecher,  -s,  -,  m. 
ordryttare,  hårklyfvare.  ~slecherei, -cre,  _/'. 
ordrytteri,  hårklyfveri.  ~t[hjeilung,  -en,  f. 
stafvelsedelning,  afstafning. 

Silber,  -s,  O,  n.  silfver.  -åder,  -n,  f.  silfver- 
åder.  -auflösung, -en,/,  silfverlösning.  -barre, 
-n,  f.  silfvertacka.  -blick,  -[e]s,  O,  m.  silf- 
verblick.  -erz,  -es,  -e,  n.  silfvermalm.  -far- 
ben,  -farbig,  a.  silfverfärgad.  -geld,  -[e]s,  O, 
ra.  silfverpengar.  -gerät[h], -geschirr, -[e]s, 
-e,  n.  silfverkärl.  -groschen,  -s,  -,  m.  siifver- 
groschen  =  9  öre.  -hell,  a.  1.  silfverblank. 
2.  silf  verklar,  ren.  -hochzeit,  -en,  f.  silfver- 
bröllop.  -rein,  a.  silfverren,  silfverklar. 
-sand,  -[e].s,  O,  m.  1.  silf  versand.  2.  hvit 
strösand.  -schrank,  -[e]s,  -e  f,  m.  silfver- 
skåp.  -stimme,  -n,f.  silfverklar  röst.  -strei- 
fen, -s,  -,  m.  silfverstrimma.  -weiss,  a.  silf- 
verhvit.  -zeug,  -[e]s,  O,  n.  silfversaker. 

silberhaft,  silberig,  a.  silfverlik,  silfverartad. 

Silberling,  -[e].s,  -e,  m.  silfverpenning. 

1.  silbern,  a.  af  silfver,  silfver-. 

2.  silberlln,  -te,  ge-t,  tr.  försiifra. 
Silhouette,  -n,f.  silhuett,  skuggbild. 
silhouettierllen,  -te,   -t,  tr.  teckna  i  skuggpro- 

fil,  framställa  i  skuggbilder. 

Similar,  -s,  O,  n.  talmi(guld). 

simpel,  I.  a.  1.  enkel.  2.  enfaldig,  dum.  II.  -s, 
-,  m.  enfaldig  stackare,  svagsint  människa. 

Simplicität,  O,/.  1.  enkelhet.  2.  enfald,  dumhet. 

Sims,  -es,  -e,  7«.  =  Gesims. 

simulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  hyckla,  förställa 
sig.  2.  F  auf  etw.  ~  fundera  på  ngt. 

simultan,  a.  1.  gemensam.  2.  samtidig,  -schule, 
-H,  f.  för  katoliker  och  protestanter  ge- 
mensam skola. 

SInau  80  Sinnau. 

Sindflut[h]  se  Sündflut. 

Sinekure,  -n,  f.  sinekur. 

Sing...  E.\.  -Chor,  -[e].^  -e  t,  1-  ni.  sångkör.  2.  n. 
sångkor,  läktare,  -drossel,  -re,  f.  sångtrast, 
vaka.  -fertigkeit,  -en,  f.  skicklighet  i  sång. 
-pult,  -[e]s,  -e,  n.  och  m.  notpulpet,  notstäl- 
lare.  -sang,  -[e]s,  O,  m.  entonig  sång,  sjun- 
gande, positivvisa.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  sång- 
spel, sångstycke,  -stimme,  -w,  f.  1.  sång- 
röst. 2.  sångstämma,  -stück,  -[e]s,  -e,  n. 
sång(stycke).  -vogel,  -s,  -f,  m.  sångfogel. 
•weise,  -n,  f.  1.  sångsätt.  2.  melodi. 

singbär,  a.  sångbar. 

singellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  gnola,  små- 
sjunga,  sjunga. 


F  familjilrt.    P  liigre  språk.    % 


uiiliiarisk  term. 


singen 


624 


sistieren 


singen,  sang,  sänge,  gesungen,  sing\e\,  itr.  h. 
och  tr.  sjunga.  Jmdn  in  den  Schlaf  '\i  söfva 
ngn  (med  sång).  Jmdn  ins  Grab  ^  sjunga 
vid  ngns  begrafning.  Biidi.  das  ward  mir 
an  meiner  IVicge  nicht  gesungen:  det  skulle 
Ingen  kunnat  förespå  mig,  ingen  förut  fått 
mig  att  tro.  Die  Kugel  singt:  kulan  hviner. 
Die  Ohren  ~  mir:  det  ringer  för  mina 
öron. 

Singer,  -s,  -,  m.  sjungande  person,  sångare. 

Singerél,  -en,/,  sjungande. 

Singrün,  -[e]s,  O,  n.  bot.  sinngrön  (Yinca). 

sinken,  sank,  sänke,  gesunken,  sJwi[e],  I.  itr. 
s.  sjunka.  AuJ"  die  ei.  zur  Erde  ~  sjunka 
till  marken.  Den  Mut  ei.  bimi.  die  Flügel  ~ 
lassen:  låta  modet  sjunka,  blifva  modfäld. 
Vor  jmdm  auf  die  Kniee  ~  falla  på  knä 
för  ngn.  In  Ohnmacht  ~  falla  i  vanmakt, 
svimma.  In  tiefen  Schlaf  »^  falla  i  djup 
sömn.  II.  tr.  burg.  sänka,  göra  djupare. 

Sinn,  -[e]s,  -e  ocu  t  -en,  in.  1.  sinne.  Seine 
fünf  ~e  haben:  bafva  sina  fem  sinnen  i 
behåll,  vara  normal.  F  seine  sieben  ».-e  bei- 
sammen haben:  vara  uppmärksam.  Ordspr. 
viel  Köpfe,  viel  ~e.'  så  många  hufvuden, 
så  många  sinnen.  Jmdm  vergehen  die  /^e: 
ngn  mister  sansen,  förlorar  medvetandet. 
Ilier  stehen  mir  die  ~e  still:  här  står  mitt 
förstånd  stilla.  Seinen  ~  auf  etiv.  Uc^.)  stel- 
len el.  richten  ei.  setzen:  rikta  sin  sträfvan 
på  ngt.  Stolzen  ^es  sei».-  vara  stolt.  Er 
ist  mit  ihr  eines  ei.  gleichen  ~es;  han 
och  hon  äro,  de  äro  eniga,  komma  bra 
öfverens.  ~es  sein,  etw.  zu  thun:  vara  vil- 
lig, hafva  för  afsigt  att  göra  ngt.  Andern 
«ves  werden:  ändra  åsigter,  åtrå  sig.  — Med 
prep.  auf  seinem  ~  bestehn  ei.  beharren  ei. 
bleiben:  stå  fast  vid  sin  mening;  aus  den 
Augen,  aus  dem  ~  borta  från  ögonen,  borta 
från  hjärtat,  sich  etw.  aus  dem  ~  schlagen: 
slå  ngt  ur  högen,  das  will  mir  nicht  aus 
dem  'N,  jag  kan  ej  låta  bli  att  tänka  på  det; 
bei  ~e«  sein:  vara  vid  sina  sinnen  ;  es  fuhr 
mir  durch  den  ~  det,  den  tanken  for  ge- 
nom mitt  hufvud;  gegen  jmds  -^  handeln: 
handla  i  strid  med  ngns  vilja;  etw.  liegt 
Jmdm  im  <^  ngn  går  och  tänker  på  ngt, 
etw.  kommt  jmdm  in  deii  ~  ngt  faller  ngn 
in,  das  tvill  mir  nicht  in  den  ~  det  kan  jag 
ej  få  i  mitt  hufvud,  etw.  im  ~  haben:  ämna 
göra  ngt,  in  jmds  ~  handeln:  handla  i  ngns 
anda;  nach  jmds  ~  efter  ngns  vilja;  von 
i^en  sein:  vara  från  sina  sinnen;  es  geht 
mir  wider  den  -n,  det  är  mig  motbju- 
dande; sich  etw.  zti  ~e  ziehen:  draga  sig 
ngt  till  minnes.  2.  mening,  betydelse,  t.  ex. 
der  r^j  des  Wortes,  in  diesem  ~.  Ohne  />.. 
und  Verstand:  utan  rim  och  reson.  Was 
ist  der  langen  Rede  kurzer  r^f  hvad  är  me- 
ningen med  det  myckna  pratet?  -bild,  -[e]s, 
•er,  n.  sinnebild,  symbol,  allegori,  -bilden,  * 


tr.  sinnebildligt  återge,  betyda,  -bildlich,  a. 
sinnebildlig,  allegorisk,  -gedieht,  -[e]s,  -e, 
n.  epigram,  -grün  se  Singrün,  -los,  a.  me- 
ningslös, -lösigkeit,  O,  f.  meningslöshet. 
-pflanze,  -n.f  känselblomma,  sensitiva  (Mi- 
mosa), -reich,  a.  sinnrik,  -schwer,  a.  bety- 
delsefull. -Spruch,  -[e].5,  -e  f,  m.  sentens, 
tänkespråk.  -verwandt,  a.  till  betydelsen 
närbeslägtad,  synonym,  -en...  ex.  ~all,  -[e]s, 
0,n.  sinneverlden.  ~eindruck,  ■[e]s,  -ef,"», 
intryck  på  sinnena,  sinnesintryck.  ~ge- 
nuss,  -es,  -e  t,  m.  ~lust,  -e  f, /.  njutning 
för  sinnena,  sinlig  njutning,  ^mensch,  -en, 
-en,  m.  sinlig  människa,  'v.rausch,  -es,  -e  t, 
m.  sinnesrus,  ^reiz,  -es,  -e,  m.  sinnesret- 
ning. '>..schlaf,  -[e]s.  O,  m.  andlig  sömn, 
träldom  under  sinligheten.  '>^sklave,  -n,  -n, 
m.  sinnesträl.  'vtaumel,  -s.  O,  m.  sinnesyra. 
'N'täuschung,  -en,  f.  sinnesvilla,  illusion. 
~trleb,  -[e]s,  -e,  m.  sinlig  drift.  ~verrük- 
kung,  -en,f.  sinnenas  bedårande.  ~welt.  O, 
f.  sinneverld.  ~wesen,  -s,  -,  »i.  sinligt  vä- 
sen. —  -es...  El.  ~änderung,  -en,f.  sinnes- 
ändring. ~ärt,  -en,  f  sinnesart,  sinnelag. 
'^genösse,  -n,  -n,  m.  liktänkande.  ~kraft, 
-e  t,/,  sinneskraft.  ~wechsel,  -s,  -,  m.  sin- 
nesändring. ~werkzeug,  -[e]s,  -e,  ti.  sin- 
uesverktyg,  -organ. 

Sinnau,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  daggskål  (Ålche- 
milla). 

sinnllen,  sann,  sänne  ei.  sönne,  gesonnen,  -[e] 
och  t  -te,  ge-t,  jfr  2,  itr.  h.  och  s.,  jfr  2, 
samt  tr.  1.  tänka,  fundera,  grubbla,  öfver- 
väga.  Auf  etw.  ~  grubbla,  fundera,  vara 
betänkt  på  ngt,  auf  Böses  ~  hafva  ondt  i 
sinnet,  [auf]  Rache  ~  grubbla  på  hämd. 
IFas  sifinst  du?  hvad  har  du  i  sinnet?  2. 
Gesonnen  sein,  etw.  zu  thun:  vara  sinnad, 
hafva  för  afsigt,  ärna  att  göra  ngt.  So  und 
so  gesinnt  sein:  hafva  det  eller  det  sinne- 
laget, vara  så  eller  så  sinnad. 

sinnig,  a.  1.  förständig,  klok.  2.  grubblande, 
tänkande.  3.  djuptänkt,  djup.  4.  finkänslig 
fin,  tilltalande.  5.  i  sms.  -sinnig,  -sinnad. 

Sinnigkeit,   O,  /.   klokhet,   grubbleri   m.  m.  se 

fiSreg. 

sinnlich,  a.  sinlig. 
Sinnlichkeit,  -en,  f.  sinlighet. 
Sinnling,  -[e^s,  -e,  m.  sinlig  människa. 
sintemal  [en],  konj.  alldenstund,  förty. 
Sinter,  -s,  -,  m.  1.  sinder,  slagg.  2.  droppsten. 
sinterlln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  1.  sippra,  sila;  bilda 

droppsten.    2.   hopgyttra,   bålla  sig,  bilda 

en  kompakt  massa. 
Sintflut[h]  se  Sündflut. 
Sippe,  -n,  f.  familj,  slägt,  grupp. 
Sippschaft,  -en,  f.  1.  slägtskap.  2.  slägt,  släg- 

tingar.  3.  surf,  bunt. 
Sirene,  -n,  f.  siren. 

Sirop,  bättre  Sirup,  -[e]s,  -e,  m.  sirup,  sirap. 
sistierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  inställa,  upphöra  med, 


O   lakDar  plur.    f  '''"'  «»"'jucl.    tr.  transitivt,    itr. 


h.  har  haben,    S.  Lar  sein  till   hjälpverb. 


Sitte 


625 


Skrupel 


t.  ex.  Feindseligkeiten.  2.  ställa,  sich  ~  in- 
ställa, infinna  sig  lofor  mtt».  Sistierung,  /. 

Sitte,  -n,  f.  sed.  Feine  ~  god  ton.  -n...  Ex. 
«^bild,  -[e]«,  -er,  'v-gemälde,  -s,  -,  n.  sede- 
niålning.  ~gesetz,  -es,  -e,  n.  sedelag.  ~leli- 
re,  -«,./'•  sedelura.  ^los,  a.  sedeslös,  osed- 
lig, /»iösiglceit,  0,  f.  sedeslöshet,  osedlig- 
het. ~prediger,  -s,  -,  vi.  moralpredikant. 
'>^predigt,  -en,f.  moralpiedikan,  moralkaka. 
'vregel,  -n,  f.  sederegel.  ~rein,  «.  sedligt 
ren.  ~reinlieit,  0,  /.  sedlig  renhet,  -v-ricli- 
ter,  -s,  -,  «j.  sededomare.  ~spruch,  -[e]s,  -e 
t,  m.  sentens,  '^strenge,  0,/.  sedlig  sträng- 
het, ^verderbend,  a.  demoraliserande.  ~ver- 
derbnis[sj,  -ses,  -se,  n.  -se,  f.  sedeförderf. 
^verfall,  -\e\s,  0,  m.  sedligt  förfall.  ~zeug- 
nis[s],  -ses,  -se,  n.  sedebetyg,  'vzwang,  -[e[s, 
0,  VI.  tvång,  etikett. 

Sittich,  -[e]s,  -e,  m.  papegoja. 

sittig,  a.  sedig,  sedesam,  ärbar,  blygsam. 

sittlich,  «.   1.  sedlig.  2.  bruklig. 

SittJichlteit,  O,/,  sedlighet. 

sittsäm,  a.  sedesam,  ärbar,  blygsam. 

Sittsaml<eit,  O,  /.  sedesamt  sätt,  ärbart  sätt, 
blygsamhet. 

Situierllen,  -te,  -t,  tr.  bringa  i  en  viss  ställ- 
ning. Gut,  schlecht  situiert  sein:  befinna 
sig  i  goda,  dåliga  omständigheter. 

Sitz,  -es,  -e,  m.  1.  sits,  säte,  sittplats.  2.  bo- 
ningsort, gård,  gods.  -arbeit,  -en,  f.  sitt- 
arbete,  sittgöra.  -bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  sitt- 
bad.  -fleisch,  -es,  O,  n.  Kein  ~  hälen:  ej 
kunna,  ej  ha  ro  att  sitta  stilla,  -leben,  -s.  O, 
n.  stillasittande  lif.    -reihe,  -n,f.  stolrad. 

iWzWtn, •Yes'[t,sass,sässe,  gesessen, -e,itr.\.h.  och 
%  s.  sitta.  Bei  Tische  ~  sitta  till  bords.  Auf 
den  Eiern  ~  ligga  på  ägg.  ~  bleiben:  a)  sitta 
kvar,  förblifva  sittande,  b)  få  sitta  pi  baier,  c) 
stanna  på  öfverblifna  kartan;/??»^«^  dassen; 
låta  ngn  vänta,  lemna  ngn  i  sticket,  ein 
Mädchen  ~  lassen:  ej  taga  en  flicka,  den 
Hut  ~  lassen:  låta  hatten  sitta  på.  Der 
Hieb  sitzt:  hugget  tog,  bet. ' —  Med  prep.:  zwei 
Tage  an  einer  Arbeit  ~  hålla  på  med  ett 
arbete  två  åz.ga.x;  jmdm  auf  dem  Nachen 
el.  Hals  »v«  ligga  öfver,  sätta  åt  ngn;  hin- 
ter Schloss  und  Riegel  ~  sitta  inom  lås 
och  bom;  in  der  Patsche  ei.  Brühe  ei.  Tinte 
~  vara  i  knipa,  i  klämma,  in  der  Wolle  ~ 
befinna  sig  i  goda  omständigheter;  «ter 
den  Büchern  >\,  sitta  och  plugga,  hänga 
näsan  öfver  boken.  2.  h.  hålla  samman- 
träde, sammanträda.  3.  s.  t  sätta  sig. 

Sitzer,  -s,  -,  m.  1.  sittande  person.  2.  säte, 
bak. 

Sitzllngs,  adv.  sittande,  i  sittande  ställning. 

Sitzung,  -en,  f.  1.  sittande.  2.  sammanträde, 
session,  plenum,  stämma,  möte.  -s...  ex. 
~bericht,  -[e]s,  -e,  m.  protokoll,  förhand- 
lingar vid,  redogörelse  ror  ett  sammanträde,  ett 
mate.    «^lokal,  -[e]s,  -e,  n.  en  «rsamlings,  ett  mötes 


lokal,  'vtag,  -[e]s,  -e,  m.  dag  för  ett  sam- 
manträde, ett  möte,  sessionsdag.  '>.'Zimmer, 
-s,  -,  n.  sessionsrum. 

SIx,  f.  F  I  ntropet:  meiner  r\j !  el.  mein  i^^chen! 
min  själl  förvisso. 

Skallla,  -as  och  -en,  f.  skala. 

Skald[e],  -en,  -en,  m.  skald,  bard. 

skalierllen  =  skandalieren. 

Skalp,  -[eis,  -e,  m.  skalp. 

skalpierllen,  -te,  -t,  tr.  skalpera. 

Skandal,  -[f]s,  -e,  m.  1.  skandal.  2.  väsen, 
oljud. 

skandalierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  gräla,  träta. 

skandalisierllen,  -fe,  -t,  I.  =  tång.  II.  Sich  <v/ 
an  etw.:  taga  anstöt  af,  bli  förtretad  på 
ngt. 

skandalös,  a.  skandalös. 

skandierllen,  -te,-t,tr.  skandera.  Skandierung,/. 

Skandinavier,  -s,  -,  m.  skandinav. 

Skapulier,  -[e].«,  -e,  n.  skapularinm. 

Skat,  -[e]«,  -e,  m.  kortspel.  1.  kastkort.  midi.  in 
[deti]  ~  legen:  lägga  bort,  undan,  afsides. 
2.  namn  på  ett  kortspel. 

Skelett,  -[e]s;  -e,  n.  skelett,  benrangel. 

skelettierllen,  -te,  -t,  tr.  preparera  skelettet  af. 

Skepsis,  O,  /.  tvifvel,  skepsis. 

Skepticismus,  -,  O,  m.  skepticism,  tvifvel. 

Skeptiker,  -s,  -,  m.  tviflare,  skeptiker. 

skeptisch,  a.  tviflande,  skeptisk. 

Skizze,  -n,  /.  skiss,  utkast,  -n...  ex.  ~böch, 
•[e]s,  -er  f,  n.  skissbok,  album,  'x^weise, 
adv.  i  utkast,  skisseradt. 

skizzenhaft,  a.  skisserad,  i  utkast. 

skizzierllen,  -te,  -t,  tr.  skissera,  göra  utkast 
till. 

Sklav[e],  -en,  -en,  m.  slaf.  -en...  ex.  ~arbeit, 
■en,  f.  slafarbete,  slafgöra.  ~dienst,  -[e]«, 
-e,  m.  slaftjänst,  slafveri.  '>.<handel,  -s,  O,  m. 
slafhandel.  ~joch,  -[e]s.  O,  n.  slafveriets 
ok.  'kleben,  -s,  O,  n.  slaflif,  slafveri.  '^..seeie, 
•n,f.  slaf  visk,  krypande  själ,  person.  '>.'Sinn, 
-[e]s,  O,  m.  slafsinne,  kryperi. 

skiavllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  slafva.  Jmdm  ~  vara 
ngns  slaf. 

Sklavenhaft  =  sklavisch. 

Sklavenschaft,  O,  /.  Sklavent[h]am,  -[e].?,  O,  n. 
Sklaverei,  -en,  f.  slafveri. 

Sklavin,  -nen,  f.  slafvinna. 

sklavisch,  a.  slafvisk;  krypande. 

Skorbut,  -[e]s.  O,  m.  med.  skörbjugg. 

skorbutisch,  a.  skörbjuggsartad. 

Skorpion,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Skorpiünchen,  -lein, 
Skorpion. 

Skribent,  -en,  -en,  m.  skribent,  författare. 

SkrTbler,  -s,  -,  m.  skribler,  pennfäktare. 

Skripturen,  plur.  (skrifna)  handlingar,  pap- 
per, bref;  skrifveri. 

Skrofel,  -n,/.  skrofler. 

skrofulös,  a.  skrofulös,  skrofelartad. 

Skrupel,  -s,  -,  I.  n.  skrupel  (vigt).  II.  m.  skru- 
pel, betänklighet. 


äkta  snu.    F  familjärt.    P  lagrc  språk.    %  mindre  brukligt.   $  teknisk  term.    -X*  ^jülcrm.   >i$c  militnrisk  term. 
Tysk-svensh  ordbok.  40 


ökrupulöä 


626 


sollett 


skrupulös,  a.  skrupulös,  jtterst  samvetsgrann, 
noggrann. 

skulptierllen,  -te,  -t,  tr.  skulptera,  snida. 

skurril  =  possenhaft. 

Slave,  Slawe,  -»,  -«,  m.  slav. 

S.  M.  förkorin.  =  Seine  Majestät:  hans  maje- 
stät (H.  M.). 

Smalte,  O,./',  smalt. 

Smaragd,  ■[e]s,  -e,  m.  smaragd. 

smaragden,  a.  1.  af  smaragd,  smaragd-.  2. 
smaragdgrön. 

Smirg...  se  Schmirg... 

so,  I.  aclv.  1.  så,  på  det  sättet.  Dem  ist  nicht 
~  så  förhåller  det  sig  icke.'  ~  eiji  Mensch: 
en  sådan  människa.  <^  bist  du:  sådan  är 
du.  Wie  de?-  Herr,  ~  der  Knecht:  sådan 
herre,  sådan  dräng.  Es  ist  mir  rs^,  als  ...  det 
förefaller  mig  som  om  ...  »v  und  ~  så  eller 
så.  -^  oder  ~  på  det  ena  eller  andra  sät- 
tet. ~  ~  a)  så  där,  så  tämligen,  någor- 
lunda, b)  jaså.  ~  gut  wie  gar  nichts:  nä- 
stan ingenting.  Um  -^  wejtiger  als:  så  myc- 
ket mindre  som.  2.  så,  såå,  jaså.  3.  ~  ... 
»v  lika  . . .  lika,  t.  ex.  ^  schnell  er  gekommen 
war,  ~  langsam  ging  er  weg.  4.  ~  wie  -v/ 
a)  ändå,  i  alla  fall,  b)  redan  förut,  på  för- 
hand. 5.  »x«  ...  auch:  hur  ...  än,  t.  ex.  »x» 
reich  er  auch  ist:  hur  rik  han  än  är.  6.  då, 
alltså,  t.  ex.  er  ist  nicht  zuhause  —  ~  war  mein 
Gang  vergebens.  7.  Ich  habe  »^  eine  Ahnung, 
dass  ...  det  anar  mig,  att  ...  Wie  ich  mich 
<^  umsehe:  som  jag  står  (går)  och  ser  mig 
omkring.  Das  war  ~  recht  nach  seinem 
Sinne:  det  var  just  i  hans  smak.  II.  fbiåidr. 
oboji.  pron.  rel.  som.  III.  konj.  om,  t.  ex.  ~ 
Gott  will,  -bald,  I.  adv.  1.  strax,  genast, 
ofördröjligen.  2.  Nicht  <v/  ...als:  knappt 
...  så.  II.  konj.  så  snart,  -dånn,  adv.  dä, 
därefter,  sedan,  -ében,  adv.  nyss.  -fern,  konj. 
såvida,  för  så  vidt.  -fört,  adv.  genast,  oför- 
dröjligen, på  fläcken,  ögonblickligen,  -för- 
tig, a.  omedelbar,  ögonblicklig,  snar,  skynd- 
sam, -går,  adv.  till  och  med.  -genannt,  a. 
så  kallad,  -gleich  =  -fort.  -hin,  -mit,  -nach, 
adv.  följaktligen.  •thån[ig],  a.  sådan,  -viel, 
konj.  såvidt,  t.  ex.  ~  ich  weiss,  -weit  =  -fern. 
-wie,  konj.  så  snart  som,  just  som.  -wöhl, 
konj.  fy^  ...  als  [auch^  :  såväl  ...  som. 

social,  a.  social. 

Socialist,  -en,  -en,  m.  socialist. 

Societåt,  -en.f.  societet. 

Socke,  -«,  f.   I.  kortstrumpa.  2.  socka. 

Sockel,  -s,  -,  m.  sockel. 

Sod,  -[e].'?,  -e  och  -e[7-]  t,  "*•  1-  sjudning,  kok- 
ning. 2.  kok.  3.  lag,  lut.  4.  halsbränna. 
-brennen,  -s,  O,  n.  =  Sod  4. 

Soda,  O,/,  soda.  -wasser,  -.<,  O,  n.  sodavatten. 

Soda,  -«,/.  1.  =  Sod  3.  2.  saltsjuderi.  3.  gräs- 
vall; grästorfva. 

8ofa,  -5,  -s,  n.  och  %  m.  soffa,  -ecke,  ■n,f.  soff- 
hörn. 


Soff,  -[e]s,  O,  m.  F  1.  supning.  2.  klunk.  3. 
usel  dryck,  blask,  smörja. 

Söffel,  Söffer,  -s,  -,  Söffling,  -[e]s,  -e,  m.  suput, 
drinkare. 

Sohllle,  -en,  f.  1.  (fot-,  sko)sula.  2.  art  fotbe- 
klädnad, sandal,  toffel.  3.  ©  underlag, 
grund,  botten,  -leder,  -s.  O,  n.  sulläder. 
-en...  Ex.  ~gänger,  -s,  -,  m.  zooi.  hälgångare. 

sohlüen,  -te,  ge-t,  tr.  sula. 

söhlig,  a.  bärg.  vågrät. 

Sohn,  -[e]s,  -e  t,  m.  son.  -eS...  Ex.  'v^kind,  -[e]s, 
-er,  n.  barnbarn,  sonson,  sondotter.  'N/liebe, 
O,  /.  sonlig  kärlek. 

söhn...  se  sühn... 

Sohnschaft,  O,  f.  sonskap,  barnaskap. 

sohr,  I.  a.  torr,  vissen.  II.  -[e]s,  -e,  m.  dif- 
teri. 

solch,  a.  pron.  sådan,  dylik.  Ein  -v-er  ci.  ~  ein 
Mensch:  en  sådan  människa.  -en...Ex.  ~falls, 
adv.  i  så  fall,  om  så  händer.  —  -er...  ex 
'>.'gestalt,  adv.  i  sådan  gestalt,  i  sådant 
skick. 

solcherlei,  oböji.  a.  sådan,  dylik,  liknande. 

Sold,  -[e]s,  O,  m.  sold,  lön.  -los,  a.  utan  sold. 
■soldat,  -en,  -en,  m.  legosoldat. 

Soldat,  -en,  -en,  m.  soldat,  knekt,  militär. 
-en...  Ex.  ~ärt,  -en,  f.  1.  slag  soldater.  2. 
Nach  f^j  på  soldatmanér,  efter  krigsmanna- 
sed.  «vaushebung,  •en,f.  soldaters,  rekry- 
ters utskrifning.  'x^dienst,  -[e]s,  O,  m.  mili- 
tärtjänst. '>.;frau,-ew,/.  soldathustru,  'x/geist, 
-\_e\s,  O,  m.  soldatanda.  ~mantel,  -s,  -t,  m. 
soldat-,  militärkappa.  ~rock,  -[e]s,  -ef,  m. 
soldat-,  uniformsrock.  '>.'Volk,  -[e]s,  -er  f, 
n.  1.  folk  af  soldater.  2.  O,  soldater,  krigs- 
folk. ~wesen,  -s,  O,  n.  1.  krigsväsen.  2. 
soldatlif.   ~zucht.  O, /.  krigstukt,  disciplin. 

soldåtenhaft  =  soldatisch. 

Soldateska,  O,/,  soldatesk,  soldathop. 

soldatisch,  a.  soldatlik,  soldat-. 

Söldling,  -[e]s,  -e,  m.  legohjon,  legoknekt. 

Söldner,  -s,  -,  m.  legoknekt. 

Sollle,     -en,   f.     saltvatten    hvarur    salt    kokas,    -el, 

-[e]s,  -er,  n.  i  saltvatten  kokt  ägg. 

solénn,  a.  högtidlig. 

Solennität,  -en,  f.  högtidlighet. 

solfeggierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  mus.  solfiera. 
I  solid,   a.   solid,   fast,   säker,  tillförlitlig,  på- 
litlig. 

solidarisch,  a.  solidarisk. 

Solidität,  O,  /.  soliditet,  fasthet  m.  m.  se  solid. 

Solist,  -en.  -en,  m.  solosångare. 

Solitär,  -[e]s,  -e,  m.  solitär. 

Soll,  -[s],  -[s],  n.  1.  tvingande  påbud,  tvång. 
2.  debet. 

sollllen,  ich  soll,  du  sollst,  er  soll;  -te,  ge-t  men 

Tid  inflnitiver  ~,  itr.  h.  1.  skola  (pligt),  t.  ex.  du 
sollst  deine  Eltern  ehren,  böra,  t.  ex.  wir 
thun  nicht  immer,  was  wir  ~,  måste,  vara 
tvungen  (att),  t.  ex.  du  willst  nicht,  aber  du 

sollst.     2.     skola   (framtid,    möjlighet,  aannolikhet  m. 


0   taknar  plur.    f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitlTt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  »ein  tili  hjälpverb. 


Söllef 


627 


Sonntag 


m.),  t.  ex.  Sin  ~  es  sehen :  ni  skall  få,  se, 
sollten  Sie  ihn  sehen,  so  sagen  Sie  ihm;  man 
sollte  glauben:  man  skulle  kunna  tro.  So 
einer  soll  erst  geboren  werden :  en  sådan 
har  ännu  aldrig  funnits.  Und  so  soll  er 
noch  kommen!  och  så  skall  du  (ni,  han, 
man)  inbilla  mig,  inbilla  dig,  påstå,  söka 
göra  troligt,  att  han  kommer!  Nun  soll 
mich  einer  noch  anklagen,  dass  ...  nu  kan 
då  ingen  förebrå  mig,  att  . . .  Wie  soll  man 
da  nicht  lachen!  tänk,  hvad  man  skall 
skratta !  Es  hat  nicht  sein  -x/  det  har  varit 
annorlunda  bestämdt.  Gud,  ödet  har  ej  så 
velat.  Man  soll  nicht  sagen  können :  ingen 
skall  kunna  säga.  Eiiipt.:  was  soll  das?  hvad 
skall  det  betyda?  ei.  hvad  skall  det  vara 
till?  hvad  är  meningen  med  det  där?  was 
soll  ich?  hvad  skall  jag  göra?  hvad  vill 
du  mig?  er  soll  nach  Paris:  han  skall  resa 
till  P.,  wem  soll  dieser  Straussf  hvem  skall 
ha  denna  bukett?  3.  lära,  t.  ex.  er  soll  ab- 
gereist sein:  han  lär  hafva  rest,  man  säger, 
det  påstås,  att  han  har  rest. 

Söller,  -s,  -,  m.  1.  (rum  i)  öfre  våningen,  loft, 
vind.  2.  altan,  balkong. 

solmisferjlen  =  solfeggieren. 

solo,  I.  adv.  II.  -s,  -s  el.  Soli,  n.  och  m.  solo. 
-gesang,  -[e]s,  O,  m.  solosång,  -sänger,  -,s,  -, 
m.  solosångare. 

Solöcismllus,  -us,  -en,  m.  språkfel,  bock. 

Solper,  -s,  O,  m.  salt  köttspad. 

Sommer,  -s,  -,  m.  1.  sommar.  2.  sommartrå- 
dar, -aufenthalt,  -[e]«,  -e,  m.  sommarvistelse. 
-faden,  -s,  -f,  m.  sommartråd.  -flack,  -[e]s, 
-e,  -flecken,  -s,  -,  m.  fräkne,  -fleckig,  a.  fräk- 
nig.  -frucht.  O,  f.  -getrelde,  -s,  O,  n.  vårsäd. 
-haus,  -es,  -er  t,  n.  villa,  sommarbostad. 
-mantel,  -s,  -\,  m.  sommarkappa.  -seite,  -w, 
y.  solsida,  -semester,  -s,  -,  n.  sommarse- 
mester, sommartermin,  -sprosse,  -n,  f. 
fräkne,  -sprosslg,  a.  fräknig. 

sommerhaft,  sommerig,  sommerlich,  «.  sommar- 
lik,  sommarvarm,  sommar-.     • 

sommerlln,  sömmerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  1.  opers. 
Es  sommert:  sommaren  nalkas,  det  är  som- 
mar(likt).  2.  Der  Baum  sommert:  trädet  a) 
skjuter  skott,  b)  kastar  stark  skugga.  II. 
tr.    1.  äfv.  sich  ~  sola  (sig).  2.  Einen  Baum 

~    kvista    ett     träd     s&    att    det    blir   glesare.    3. 

Vieh  ~  hafva  boskap  på  sommarbete.  4. 
Ein  Feld  «x*  beså  en  åker  med  vårsäd.  Som- 
merung, Sommerung,/. 

sommers,  adv.  om  somrarne,  sommartiden. 

Somnambule,   -n,   -n,   m.    -n,  f.  sömngångare, 
sömngångerska. 
Il  Sonde,  -n,f.   1.  sond.  2.  sänklod. 

sonder,  I.  i)rep.  med  ack.  utan.  II.  a.  särskild. 
-artig,  a.  säregen,  -ausgäbe,  -n,f.  separat- 
edition, -bund,  -\e\s,  -e  t,  m.  särskildt  för- 
bund, separatförbund,  -gleichen,  otoji.  a. 
utan  like. 


sonderbar,  a.  säregen,  egendomlig, besynnerlig. 

Sonderbarkeit,  -en,  f.  egendomlighet,  besyn- 
nerlighet. 

Sonderheit  =  Besonderheit.  In  ~  i  synnerhet. 

sonderlich,  a.  besynnerlig,  märkvärdig,  utom- 
ordentlig, betydlig,  synnerlig;  adv.  äfv.  sär- 
deles, synnerligen. 

Sonderling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  enstöring.  2.  egen- 
domlig person,  original. 

1.  sondern,  konj.  utan. 

2.  sonderlln,  -te,  ge-t,  tr.  skilja,  frånskilja,  af- 
söndra,  söndra.  Sonderung,  /. 

sonders  se  1.  samt  I. 

sondierllen,   -te,  -t,   tr.    1.   sondera.    2.   loda, 

päjla.  Sondierung,  /. 
Sonett,  -[e]s,  -e,  n.  sonett. 
Sonnabend,  -[e]s,  -e,  m.  lördag. 
sonnabendlich,  a.  lördags-. 

Sonnlle,    -en,  f.    (oblik    form  i  sg.  roråldr.  -en),  dim 

Sönnchen,  -hin,  sol.  -abend  se  ofvan.  -tag  se 
nedan.  -on...  E.v,  'xanbeter,  -s,  -,  m.  soldyr- 
kare, »./aufgang,  -[e].s,  -e  f,  »t-  soluppgång, 
«xauge,  -s,  -n,  n.  1.  O,  poet.  solen.  2.  klart, 
strålande  öga.  'xball,  -[e]s,  -e  fj  »"•  solens 
klot.  'x/beglänzt,  ^beschienen,  a.  solbelyst, 
solig,  «xblick,  -[eis,  -e,  m.  1.  solglimt.  3, 
strålande,  solvarm  blick,  «xbrand,  -[e]s.  O, 
m.  1.  (brännande)  solhetta,  solbadd.  2.  sol 
bränna,  «xblume,  -n,  f.  solros  (Helianthus), 
'>.'dach,  -[e]s,  -er  f,  n.  soltak,  soltält;  mar 
kis;  parasoll.  ~ferne,  O, /.  afelium.  -v-fin 
sternis[s],  -se,  /.  solförmörkelse,  'xfleck, 
-[e]s,  -e,  m.  1.  solfläck.  2.  fräkne.  ~heiter, 
'xhell,  a.  solljus,  solig,  'xhof,  -[e]s,  -e  f,  m 
1.  ring  omkring  solen.  2.  Der  r\j  värdshuset 
Solen.  ~jahr,  -[e]s,  -e,  n.  solar.  ~käfer,  -s 
-,  m.  (Maria)  gullhöna.  ~k!ar,  a.  solklar, 
~nähe.  O,  /.  perihelium.  ~schein,  -[e]s.  O, 
m.  solsken,  'xschlrm,  -[e]s,  -e,  m.  parasoll 
~segel,  -s,  -,  n.  i*  suntält.  «xstäubchen,  -s 
-,  n.  solgrand,  ^stich,  -[e]s.  O,  m.  solstyng 
•xStrahl,  -[e]s,  -en,  m.  solstråle.  ~t[h]au, 
-[e]s.  O,  m.  sileshår,  soldagg  (Drosera) 
~uhr,  -en,  f.  solvisare,  solur.  ~warte,  -n. 
f.  Observatorium,  'xwende,  -«,  f.  solstånd 
~zeiger,  -s,  -,  m.  solvisare. 

sonnllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  sich  «-  sola  (sig) 
Biidi.  sich  an  cl.  in  etw.  (dat.)  ~  sola  sig  i  ngt: 
äfv.  värma(s),  t.  ex.  ich  ward  gesonnt  von  der 
Freundschaft  Blick.  II.  itr.  h.  skina  (om 
solen).  Opers.  CS  sonnt :  solen  skiner.  Gott 
sonnt:  Gud  låter  solen  skina. 

sonnenhaft,  a.  sollik,  solig,  sol-. 

sonnicht,  sonnig,  a.  solig,  solljus,  solvarm. 

Sonntag,  -[e]s,  -e,  m.  söndag.  [/)es]  »xs;  om 
söndagarne.  -s...  ex.  ~besOch,  -[ejs,  -e,  m. 
söndagsvisit,  'xbuchstabe,  -n,  -n,  m.  sön- 
dagsbokstaf.  ~jäger,  -s,  -,  m.  söndagsjä- 
gare.  'xkind,  -[e]s,  -er,  n.  söndagsbarn. 
«xruhe,  O,  f.  Böndagshvila.  «xschule,  -n,/, 
söndagsskola. 


F  familjiiM.    P  liigre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    <J« 


i&  militäriak 


Sonntägig 


628 


Öpaltei 


sonntägig,  a.  iuträfEande  en  söndag,  på  sou- 
datrar,  söndags-. 

sonntäglich,  a.  förekommande  hvarje  söndag, 
söndags-.  Sich  ~  anziehen:  taga  på  sig 
sina  söndagskläder,  göra  sig  söndagsfin. 

sonst  el.  t  sonslen,  adv.  1.  eljes,  annars,  för 
öfrigt.  -^  wo:  någon  annanstädes,  ~  je- 
mand: någon  annan,  wenn  es  -^  nicht.i 
ist:  om  det  ej  är  ngt  annat.  2.  förr,  hit- 
tills. Das  ~  und  Jetzt:  förr  och  nu. 

sonstig,  a.  annan, förr,  tidigare,  eljes, f ör  öfrigt. 

Soole  se  Sole.    Sopha  se  So/a. 

Sophist,  -en,  -en,  m.  sofist,  harklj'fvare. 

Sophisterei,  -en,  f.  sofisteri,  sofismer,  hår- 
klyfveri. 

sophistisch,  a.  sofistisk,  härklyfvaude. 

sophistisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  vara  sofisti.'sk. 
håi-klyfva. 

Sopran,  -[e]s,  -e,  m.  sopran. 

Sorbett,  -[e\s,  -e  ei.  -s,  m.  och  n.  sorbet. 

Sorglle,  -en,/.  1.  oroande  tanke,  oro,  bekym- 
mer, t.  ex.  ~  der  el.  fiir  die  Zukunft :  be- 
kymmer, oro  för  framtiden,  in  ^n  sein:  haf- 
va  bekymmer,  hafva  det  bekymmersamt, 
ausser  ei.  ohne  '^n  sein:  vara  fri  från  be- 
kymmer. 2.  omsorg,  försorg,  sorgfällighet. 
~  um  etw.  tragen:  draga  försorg  om,  sörja 
för  ngt.  Lass  das  meine  /^  sein :  det  skall 
jag  nog  draga  försorg  om,  låt  mig  styra 
med  den  saken,  -los,  a.  sorglös,  obekym- 
rad, obetänksam,  likgiltig.  -iSsigkeit,  O,/, 
sorglöshet  m.  m.  se  fßreg.  -sellg,  «.  bekymrad, 
bekymmerfull,  orolig.  -Seligkeit,  O,  /.  oro, 
bekymmer,  svårmod,  -en...  k%.  ~brecher, 
-s,  -,  ni.  en  som  skingrar  bekymren,  trö- 
stare,  hjärtestyrkare.  ~frei,  a.  bekymmer- 
fri.  'N.-last,  -en,/,  sorgebörda,  tunga  bekym- 
mer. ~los,  a.  bekymmerslös.  ~schwer,  a. 
tyngd  af  bekymmer,  sorgtyngd.  ~stuhl, 
-fe].?,  -e  t,  m.  hvilstol.  stöter  =  <^brecher. 
~voll,  a.  bekymmerfull. 

sorgllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  vara  bekymrad  för. 
Sorge  nur  nichts!  var  ej  bekymrad,  var 
lugn.  2.  Etw.  so!-gt  jmd7i:  ngt  gÖT  ugn  he- 
kymrad.  3.  draga  försorg  om,  sörja  för. 
II.  itr.  k.  och  sich  ~  1.  vara  bekymrad,  oroa 
sig,  um  el.  für  etiv.:  för  ngt.  Sich  grau  ^ 
få  gråa  hår  af  bekymmer.  2.  Für  ei.  um  etw. 
»x,  sörja  för,  draga  försorg  om,  ombestyra 
ngt,  sich  um  jmdn  <n<  arbeta  för,  lägga  sig 
ut  för  ngn. 

Sorger,  -s,  -,  m.  en  som  sörjer  för,  drar  för- 
sorg om  ngt. 

Sorgfalt,  O,  f.  omsorg,  sorgfällighet,  nog- 
grannhet, flit. 

sorgfältig,  a.  sorgfällig,  omsorgsfull,  nog- 
grann. 

Sorgfältigkeit  =  Sorgfalt. 

sorghaft,  a.  omsorgsfull;  betänkt  på  ngt. 

sorglich,  a.  1.  =  sorgfältig.  2.  bekymmer- 
full, ängslig.  3.  oroande,  farlig. 


Sorglichkeit,  O,  f.  sorgfällighet  m.  m.  se  roreg. 
[  sorgsam,    a.    1.    omsorgsfull,   sorgfällig,  om- 
tänksam. 2.  betänkt  på,  arbetande  för  ngt. 
Sorgsamkeit,  O,  f.  omsorg,  omtänksamhet. 
sorrilen,  -te,  ge-t,  tr.  i  surra.  Sorrung,  /. 
Sorte,  -n,f.  sort. 

sortierilen,  -te,  -t,  tr.  sortera.  Sortierung,/. 
Sortierer,  -«,  -,  m.  sorterare. 
Sortiment,  -[e]5, -e, ra.  sortiment.  •s...e.v  ^buch- 

händler  =  f„ij. 
Sortiménter,  -s,  -,  m.  sortimentsbokhandlare. 

'    sothån   se  unJer  SO. 

Soubrette,  -», /.  kammarjungfru. 

Souffleur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  sufSör. 
I  soufflierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  sufflera, /nu??«  .• 
I      ngn- 
I  Souper,  -s,  -s.  n.  supé. 

soupierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  snpera. 

Soutäche,  O, ./'.  gans. 

soutachierien,  -te,  -t,  tr.  sätta  ganser  på. 

Souterrain,  -[s],  -s,  n.  källarvåning. 

souverän,  I.  a.  suverän,  oinskränkt,  enväldig. 
II.  -[e]-s,  -e,  m.  suverän,  monark,  furste, 
envåldsberskare, 

spack,  a.  gisten. 

Spähe,  -n,f.  1.  späjande,  rekognoscering.  2. 
späjare,  rekognosceriugstrupp(er). 

spähilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  späja,  rekogno- 
scera,  spionera.  II.  tr.  1.  bespäja,  efter- 
forska,  söka  att  få  se.  2.  få  se,  skåda. 

Späher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  späjande  per- 
son, späjare,  kunskapare,  spion,  -auge,  -s, 
-n,  n.  späjande  öga.  -blick,  -[e]s,  -e,  m.  spä- 
jande blick. 

Späherél,  -en,  f.  späjande;  spioneri. 
■  Spahi,  -[s],  -6-,  7)1.  fransk  kavallerist  från  Al- 
]      geriet. 

Spahn  se  Span. 

Spalier,  -[e].«,  -e,  n.  1.  spaljer.  2.  häck,  rad, 
haj  af  DiaDBiskor.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  m.  spaljer- 
träd.  -bildung.  O,  /.  häckbildning,  -öbst, 
-[e].9.  O,  w.  spaljerfrukt.  -wand,  -e  f,f.  spal- 
jervägg.  -werk,  -[e]s.  O,  n.  spaljerverk. 

spalierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  bekläda  med  spalje- 
rer.  2.  uppdraga  vid  spaljer. 

Spalt,  -[fiJÄ,  -e,  m.  dim.  Spältchen,  -lein,  1. 
spricka,   springa,   remna.    2.   klyfta,  svalg, 

gap.    3.    gDin    klyfniDg,    spantnlng   fi&nskilil  Sticka, 

spån.  -fläche,  -n,  f.  min.  genoragångsyta. 
-holz,  -es,  O,  n.  klufven  ved.  jfr  Spalte. 

spaltbär,  a.  klyfbar. 

Spaltbarkeit,  o",/.  klyf barhet. 

Spalte,  -n,  f. '  1.  =  Spalt  1,  3.  2.  spalt, 
kolumn,  -n...  Ex.  ~reich,  a.  sprickig.  ^wwei- 
se,  adv.  spalt\ås.  ~zeile,  -n,  f.  spaltrad, 
halfrad. 

spaltlien,  -ete,  ge-en  mh  t  ge-et,  I.  itr.  s.  klyf- 
va  sig,  spricka.  II.  tr.  och  sich  ~  klyfva, 
öppna,  spänta,  dela,  sönderdela,  söndra 
(sig).  Sich  ~  ftfv.  .•  spricka.  Spaltung,  /. 

Spalter,  -s,  -,  m.  en  som  klyfver  m.  m.  se  rereg. 


t  ha 


ad.    ti 


verb.    A.  har  hälen,    S,  har  j 


spaltig  629 


spazieren 


spaltig,  a.  1.  sprickig.  2.  irr.  spältlg,  klyfbar. 
3.  1  »ma.  -spaltig. 

Span,  -[e].?,  -e  f,  "i-  1-  spån,  (späntad)  sticka, 
splittra.  Nickt  ein  ~  icke  det  ringaste.  F 
Späne  haben:  ha  schaber.  2.  tvist,  oenighet. 
-ferkel,  -5,  -,  m.  digris.  -grün,  -[e]s,  0,  n.  1. 
spanskgröna.  2.  arg.  -nagelneu,  a.  splitterny. 

spänilen,  -te,  c/e-t,  tr.  vänja  af  dibarn. 

Spange,  -«,  f.  dim.  Spanglein,  Spänjelchen, 
spänne. 

Spanler,  -.«,  -,  m.  »v-in,  -nen,  f.  spanjor,  span- 
jorska. 

spanisch,  I.  a.  1.  spansk.  2.  F  besynnerlig, 
egendomlig.  II.  n.  spanska,  jfr  deutsch. 

Spann,  -[e]s,  -e,  1.  m.  (fot)vrist.  2.  n.  (fyr-) 
spann. 

Spann...  jfr  Spanne  och  spannen.  k%.  -åder,  -«,/. 
sena.  -dienst,  -[e]s,  -e,  m.  kördagsverke(n). 
-feder,  -n,  f.  spännfjäder.  -hoch,  a.  spann- 
hög, -kraft,  -et,/-  spännkraft,  spänstighet. 

Spanne,  -«,  f.  spann  (längdmått).  Eine  ~ 
Zeit:  en  kort  tid.  -n...  ei.  ~höch,  a.  spann- 
hög. 

spannilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  spänna.  Weit  ^ 
spänna  löst,  släppa  efter,  eng  ~  draga  åt, 
spänna  hårdt.  Biidi.  seine  Forderungen  zu 
hoch  ~  spänna  bågen  för  högt,  jmds  Neu- 
gier aufs  höchste  ~  reta  ngns  nyfikenhet 
på  det  högsta,  gespanntes  Verhältnis,  ge- 
spannte Aufmerksamkeit,  gespannte  Erwar- 
tung, auf  den  Ausgang  gespannt  sein:  af- 
bida  utgången  i  spänd  väntan,  vara  ny- 
fiken på  resultatet.  2.  Das  Wasser  ~  npp- 
dämma  vattnet.  3.  tjudra.  4.  Ber  Rock 
spannt   mich :   rocken   trycker    mig,  är  för 

trång.      5.     gripa,  taga  med  tummen  och  lillfingret, 

t.  ex.  eitie  Oktave  aif  dem  Klaviere  ~  kön- 
nen. II.  itr.  h.  1.  vara  spännande,  t.  ex.  die- 
ser Roman  spannt  sehr.  2.  Mit  einander  <x/ 
passa  ihop.  3.  Auf  etw.  <v,  rikta  sin  upp- 
märksamhet på  ngt.  Spannung,  /. 

Spanner,  Spänner,  -s,  -.  m.  1.  en  som  spänner 
ngt,  t.  ex.  der  ~  des  Bogens.  2.  zooi.  mätare 
(Geometra).  3.  med.  spännnruskel.  4.  verk- 
tyg att  spänna  med. 

Spant,  -[e]s,  -en,  n.  i^  spant. 

Spär...  Ex.  -bllchse,  -n,  f.  sparbössa,  -endchen, 
-s,  -,  n.  ljusknekt,  -geld,  -[e]s,  0,  n.  spar- 
penning, -herd,  -[e]s,  -e,  m.  besparingsspi- 
sel.  -kasse,  -n,  f.  sparkassa,  sparbank,  -kas- 
senbüch,  -[e]«,  -er  f,  n.  sparbanksbok,  -lam- 
pe,  -n,  f.  besparingslampa,  -leuchter,  -s,  -, 
m.  ljusknekt.  -Ofen,  -s,  -f,  m.  =  -herd. 

sparllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  spara.  F  die  Wahrheit 
<v/  ljuga.  2.  skona,  t.  ex.  sein  Lehen  nicht  ~. 
3.  Jmdm  etw.  r\,  bespara  ngn  ngt.  4.  upp- 
skjuta. 

Sparer,  -s,  -,  m.  sparande,  sparsam  människa. 

Spargel,  -s,  -,  m.  sparris,  -beet,  -[e]s,  -e,  n. 
sparrissäng.  -salat,  -[e]s,  -e,  m.  sparris. 

Spark,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  spergel  (Spergula). 


spärlich,  a.  torftig,  sparsam,  knapp,  karg. 

SpSriichkeit,  O,/,  torftighet  m.  m.  se  f»reg. 

Sparren,  -s,  -,  m.  sparre.  F  biidi.  einen  ^  zu- 
viel haben:  hafva  en  skruf  lös. 

sparrig,  a.  utspärrad,  utstående. 

sparsam,  a.  sparsam. 

Sparsamkeit,  0,y.  sparsamhet. 

Sparterie,  (),f.  af  träpinnar  ei.  träskifvor  och 
tråd  flätade  mattor  m.  m. 

Späss,  -65,  -e  t)  w.  skämt,  gyckel,  lek,  nöje, 
t.  ex.  ~  bei  Seite !  skämt  åsido!  seinen  »x/  mit 
jmdm  treiben:  skämta,  gäckas  med  ngn,  zum 
~  på  lek,  etw.  ist  für  jmdn  ein  ~  ngt  är  en 
lek,  går  som  en  dans  för  ngn,  sich  einen  ~ 
machen:  bereda  sig  ett  nöje,  roa  sig,  jmdm 
/N/  machen:  roa  ngn,  ~cs  halber:  för  roskull. 
-macher,  -s,  -,  -vogel,  -s,  -f,  m.  skämtare, 
upptågsmakare.  -weise,  adv.  på  lek. 

spässllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skämta,  leka. 
Damit  ist  nicht  zu  ~  det  är  ej  att  leka  med. 

Spässer,  -s,  -,  m.  skämtare. 

Spässeréi,  -en,  f.  skämt. 

spässhaft,  a.  skämtsam. 

Spässhaftigkeit,  O,/,  skämtsamt  sätt. 

spässig,  a.  rolig.  Instig. 

Spässler,  -s,  -,  Spassling,  -[e]s,  -e,  m.  skämtare. 

Spat,  I.  -[e].5,  -e,  m.  1.  min.  spät.  2.  veter.  spatt. 
II.  =  spät,  -haltig,  a.  spathaltig.  -lahm,  o. 
som  har  spatt. 

spät,  a.  sen.  Die  Uhr  geht  um  fünf  Minuten 
zu  ~  klockan  går  fem  minuter  efter,  -frost, 
-[e]s,  -e  t,  m.  sen  frost,  -herbst,  -[e]s,  -e, 
m.  senhöst,  -jähr,  -[e]s,  -e,  n.  höst.  -Obst, 
-[e]s,  0,  n.  sen  frukt,  -reif,  a.  sent  mogen. 
-Sommer,  -s,  -,  m.  sensommar,  eftersommar. 
-er...  Ex.  ~hin,  adv.  senare,  längre  fram. 

Späte,  O,  f  sen  tid,  sen  timme. 

Spatel,  -s,  -,  m.  spatel. 

Spaten,  -s,  -,  m.  1.  spade.  2.  kortspel,  spader. 
I  -könig,  -[e]«,  -e,  m.  spaderkung.  -stich,  -[ejs, 
I      -e,  m.  spadtag,  -tief,  a.  ett  spadtag  djup. 

spätestens,  adv.  senast. 
I  spatig,  a.  1.  min.  spatig.  2.  veter.  som  har  spatt. 

Spätling,   -[e]s,  -e,  m.   1.  sent  pi  iret  ei.  p&  faräi- 

drarnes    ålderdom    födt    barn    el.    djUr.     2.  efter- 

släntrare. 

Spatz,  -en  el.  -es,  -e[w],  m.  dim.  Späizchen, 
-lein,  sparf. 

spatzenhaft,  a.  sparflik,  som  en  sparf,  kättje- 
fuU,  närgången. 

Spazier...  ex.  -fahrt,  -en,  f  spatserfärd,  pro- 
menad i  vagn,  i  båt.  -gäng,  -[e]s,  -e  f,  m. 
spatsertur,  promenad,  -gänger,  -s,  -,  m.  ~in, 
-nen,  f  promenerande,  -platz,  -es,  -e"t,  m. 
promenadplats,  -ritt,  -[e]s,  -e,  m.  spatser- 
ridt,  promenad  till  häst.  -stock,  ■[e]s,  -e  t, 
m.  spatserkäpp. 

spazierlien,  -te,  -t,  itr.  s.  spatsera,  promenera, 
«v-  fahren:  göra  en  spatserfärd,  taga  en 
promenad  i  vagn,  åka  ut.  r^  führen:  led- 
saga  på  promenad,   spatsera  med,   gå  ut 


*  äkta  sips.    F  familjiirt.    P  lägre  språlt.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4*  S/ätern».    ^  militarisk  tcrR. 


Specerei 


630 


Sperling 


med.  ~ gehen:  spatsera,  taga  en  promenad. 
»N/  reiten:  taga  en  promenad  till  häst,  rida 
ut. 

Speceréi  se  Spezerei. 

Specht,  -[e]«,  -e,  m.  hackspett. 

special,  I.  a.  speciell,  special-.  II.  -[e].?,  -e,  m. 
F  intim  vän.  -arzt,  -e.';,  -e  f,  ?"•  specialist. 
-karte,  -n,  f.  specialkarta. 

Speciålien,  plur.  särskilda  omständigheter, 
detaljer. 

specialisierllen,  -te,  -t,  tr.  specialisera.  Specia- 
lisierung,/. 

Specialität,  -en,  /.  specialitet. 

speciell,  a.  speciell,  special-.  Etw.  «v/  ange- 
ben: specificera  ngt.  Mein  <x<er:  min  gode 
vän  (och  bror). 

Species,  -,f.  species. 

specifisch,  a.  specifik. 

specifizierllen,  -te,  -t,  tr.  specificera. 

Specimen,  -s,  -s  ei.  Speclmina,  n.  specimen. 

Speck,  -[t]s.  O,  m.  späck,  fläsk,  ister.  ~  an- 
setzen :  blifva  fet,  lägga  på  fläsket.  Biidi.  -x- 
auf  den  Rippen  haben  ei.  im  ~  sitzen:  sitta 
i  goda  omständigheter,  hafva  goddagar, 
den  ~  spicken :  komma  med  tårta  på  tårta. 
•bauch,  -[e]s,  -e  t,  m.  istermage.  -fett,  a. 
smäckfet.  -geschwulst,  -e  t,  /•  isterböld. 
-haut,  -e  t,  ./'•  fläsksvål.  -messen,  -s,  -,  n. 
gpiickknif.  -schnitte,  -n,  f.  fiäskskifva. 
-schwein,  -\_e}s,  -e,  n.  gödgris.  -Seite,  -n,f. 
fläsksida.  Ordspr.  mit  der  Wurst  nach  der  ~ 
loerfen:  uppoffra  en  obetydlighet  för  att 
därigenom  vinna  ngt  större,  -wanst,  -es,  -e 
t,  m.  isterbuk. 

speckicht,  speckig,  a.  späck-,  fläskartad,  fet. 

spedierllen,  -te,  -t,  tr.  handei.  expediera,  ombe- 
sörja. 

Spediteur,  -[e].«,  -e,  m.  handel,  speditör,  korn- 
missionär. 

Spedition,  -en,  f.  handel.  Spedition,  -s...  ex.  ^ge- 
blihren,  jylur.  speditions-,  kommissionsar- 
vode, ^geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  speditions-, 
kommissionsaffär. 

Speer,  -[e]s,  -e,  m.  och  *  n.  spjut,  -wurf,  -[e]s, 
-e  t,  m.  spjntkast. 

Spei...  Ex.  -becken,  -s,  -,  n.  bäcken  att  kräkas 
i,  epottkopp,  spottlåda.  -gått,  -[e].^,  -s,  n. 
i  spygatt.  -napf,  -[e].',  -e  t,  m.  =  -becken. 

Speiche,  -n,f.  eker. 

Speichel,  -s.  O,  m.  saliv,  spott,  -driise,  -n,f. 
spottkörtel.  -latz,  -es,  -e,  m.  haklapp,  -lek- 
ken,  -s,  O,  n.  =  -leckerei.  -lecker,  -.?,  -,  m.  F 
lismare,  eländig  smickrare.  -leckerei,  -en. 
f.  lismeri,  kryperi. 

speichellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  spotta. 

speichllen,  -te,  ge-t,  tr.  0  förse  med  ekrar. 

Speicher,  -s,  -,  m.  magasin,  förrådshus. 

speicherlln,  -te,  ge-t,  tr.  magasinera. 

spelen,  spie,  ."piee,  gespieen,  spei,  itr.  h.  och  tr. 
1.  spotta.  2.  kräkas,  spy. 

Speier,  -s,  -,  m.  en  som  spottar,  kräks. 


Speil,  -[e]s,  -e,  Speiler,  -s,  -,  m.  spett,  sticka. 

speilllen,  speilerlln,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  en  sticka, 
stickor  i,  uppträda  på  spett. 

Speise,  -«,  f.  1.  mat,  spis,  maträtt.  Biiai.  ~ 
der  Augen:  ögonfägnad.  2.  ©  murbruk,  >e 
&fT.  Glockenspeise,  -anstalt,  -en,  f.  = -haus 
•bier,  -[e]s,  -e,  n.  dricka,  -fisch,  -es,  -c 
m.  1.  ätlig  fisk.  2.  fisk  som  tjänar  till 
föda  åt  andra  fiskar,  -gelb,  a.  gul  som 
klockmalm,  -haus,  -es,  -er  f,  n.  spisning 
lokal,  restauration,  restaurant.  -kammer, 
-n,  f.  skafferi,  handkammare,  -karte,  -i 
matsedel,  -keller,  -s,  -,  m.  matkällire.  -korb, 
-[e]s,  -e  t,  m.  matsäckskorg,  -meister,  - 
m.  spismästare,  -opfer,  -s,  -,  n.  spisoffer. 
-Ordnung,  -en,  f.  spis-,  matordning,  -röhre, 
-n,  f.  matstrupe,  -saal,  -[e]s,  -e  t>  w.  mat 
sal.  -schrank,  -[e].«,  -e  t,  m.  matskåp.  -tisch 
-es,  -e,  m.  matbord,  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  bords 
vin.  -wirt[h],  -[e].s-,  -e,  m.  spisvärd,  restan 
ratör.  -wirt[h]schaft,  -en,  f.  restauration 
matservering,  -zettel,  -s,  -,  m.  matsedel 
-zimmer,  -s,  -,  n.  matrum. 

speisllen,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  spi 
sa,  äta.  Zu  Abend  ~  äta  kvällsmat.  Wiin 
sehe  wohl  zu  ~.'  smaklig  måltid  I  2.  mätta 
3.  bespisa,  undfägna.  4.  gifva  nattvarden 
5.  förse,  fylla,  t.  ex.  ein  Fass  mit  Wasser. 
Speisung,/. 

Spektakel,  -s,  -,  m.  och  n.  spektakel,  a)  skåde 
spel,  b)  väsen,  oljud,  -macher,  -s,  -,  m 
spektakelmakare.  -Stück,  -[e].',  -e,  n.  pjes 
teaterstycke. 

spektåkellln,  -te,  -t,  itr.  h.  göra  spektakel, 
väsnas. 

Spekulant,  -en,  -en,  m.  spekulant. 

spekulier! ien,  -te,  -t,  itr.  h.  spekulera. 

Spelt,  -[e]s,  O,  m.  spelt  (Triticum  Spelta). 

Spelten,  a.  af  spelt,  spelt-. 

Spelunke,  -n.  f.  håla,  hål,  krog. 

Spelz,  -es,  -e,  m.   1.  =  Spelt.  2.  =  föij. 

Spelze,  -n,/.  agn,  fruktskal. 

Spende,  -«,  ./'.  1.  utdelning.  2.  gåfva,  skänk, 
almosa.  3.  libation. 

spend  en,  -ete.  ge-et.  ir.  skänka,  gifva,  utdela; 
offra.  Spendung,  /. 

Spender,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  gifvare,  gifva- 
rinna. 

Spendier...  ex.  -hosen,  p?ur.  F  Die  ~  anhaben: 
ha  sina  spenderbyxor  på. 

spendierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  spendera,  be- 
stå ;  vara  frikostig. 

Spengler,  -s,  -,  m.  bleckslagare. 

Spenzer,  -.■;,  -,  m.  spens,  tröja,  kavaj. 

Sperber,  -s,  -,  m.  sparfhök.  -baum,  -[e]s,  -e  f» 
m.  rönn. 

Sperenzien,  plur.  F  krus,  kruserlighet.  ~  ma- 
chen: spjärna  emot,  krusa. 

Sperling,  -[e]s,  -e,  m.  sparf.  -s...  Ex.  ~nest, 
-[e]s,  -er,  n.  sparfbo.  ~SChrot,  -[e]s,  O,  n. 
sparfhagel. 


O   saknar  plur.    f  •>»■'  »mljad.    tr,  transitivi     itr.  iowansitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Sperr. 


631 


spielen 


Sperr...  iz.  -angelweit,  a.  F  vidöppen,  på  vid 
gafvel.  -bäum,  -[e]«,  -e  t,  "«•  bom.  -feder, 
-»,/.  ©  spiirrfjäder.  -geld,  -[e]s,  0,  n.  väg-, 
bropengar,  -sitz,  -es,  -e,  m.  teat.  särskild 
plats,  stol  för  hvarje  person  (i  möts.  tiu  bän- 
kar), parkett-,  parterrplats,  -weit  =  -ängel- 
weit. 

Sperre,  -n,  /.  1.  stängning,  (af)spärrning,  af- 
stängning,  instängning,  förbud.  Zu  ~  ste- 
hen: resa  sig,  stå  å  ända  (om  hirct).  2.  re- 
gel, bom,  barriär,  barrikad. 

sperrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  utspärra,  skrefva 
med,  t.  ex.  die  Beine;  boktryck,  spärra,  t.  ex. 
ein  Wo7-t.  Gesperrte  Sitze  se  ofvan  Sperrsitz. 
2.  hämma,  spärra,  afstänga,  stänga,  barri- 
kadera, afskära,  förbjuda,  t.  ex.  das  Rad, 
die  Strasse,  das  Thor,  die  Zufuhr,  die  Atis- 
fuhr.  3.  inspärra,  instänga,  i.  ex.  jmdn  ins 
Gefängnis,  den  Vogel  in  den  Käfig.  Jmdn 
aus   dem   Hause  ~  utestänga  ngn.  II.  Sich 

~     1.    ^    kråma  sig,  brösta  sig.    2.  med  händer 

och  fötter  sätta  sig  till  motvärn,  spjärna  emot; 
krusa,  vara  kruserlig,  vara  pryd.  Sper- 
rung, /. 

sperrig,  a.  isärstående,  utspärrad;  som  tar 
mycken  plats. 

Spesen,  plur.  handei.  speser,  omkostnader,  -frei, 
a.  utan  speser,  kostnadsfri. 

Spezeréi,  -en,f.  krydda,  kryddvara,  specerier. 
•Iiändler,  -s,  -,  m.  kryddkrämare.  -wa[a]ren, 
plnr.  kryddvaror,  specerier. 

Spezi...  se  Speci... 

Sphäre,  -n,  /.  1.  klot,  himlakropp,  verld; 
sfär,  t.  ex.  die  Musik  der  ~«.  2.  sfär,  om- 
råde, verkningskrets,  -n...  ex.  'x^liarmonie,  O, 
/.  sfärernas  harmoni. 

spliäriscli,  a.  sfärisk,  klotformig. 

Sphinx,  -e,  /.  -es,  -e,  m.  och  %  n.  sfinx. 

Spicilégillum,-?/m[s],-eM,n. urval, vald  samling. 

Spicl<...  Ex.  -nadel,  -n,  f.  späcknål.  -specl<, 
-[«]s.  O,  n.  späckfläsk. 

spicltllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  späckar;  F  biidi.  ljuga. 
2.  sticka. 

Spicl<er,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  späckar. 

Spiegel,  -.«,  -,  m.  aim.  Spiegelchen,  Spiegelein, 
1.  spegel.  2.  glasering.  3.  öga  på  påfogels- 
fjädrar.  4.  blank  fläck  på  kläder,  -bild,  -[e]s, 
-er,  n.  spegelbild,  -blank,  a.  spegelblänk. 
-decke,  -n,f.  slät  takyta,  slätt  tak.  -ei,  -[e]s, 
-er,  n.  stekt  ägg.  -fechten,  -s.  O,  n.  -fechterei, 
-en,  f.  spegelfäkteri.  -fenster,  -s,  -,  n.  1.  fön- 
ster af  spegelglas.  2.  fönster  med  spegel. 
•fläche,  -n,  f.  spegelyta,  -folie.  O, ,/'.  spegel- 
folium.  -glatt,  a.  spegelglatt.  -hell,  a.  spegel- 
blank,  -karpfen,  -s,  -,m.  spegelkarp.  -rahmen, 
•s,  -,  m.  spegelram.  -Scheibe,  -n.f.  spegel- 
ruta, -tisch,  -es,  -e,  m.  spegelbord,  -zimmer, 
-s,  -,  n.  rum  med  spegelväggar. 

spiegelicht,  spiegelig,  a.  spegellik,  spegelblänk, 
glänsande. 

spiegeliln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vara  spegelblänk 


spegelklar,  glänsa.  II.  tr.  1.  spegla.  2.  i 
spegel  betrakta.  3.  glasera,  t.  ex.  Torten. 
III.  Sich  ~  spegla  sig.  Sich  an  etw.  (aat.)  ~ 
a)  spegla  sig  i  ngt,  b)  taga  ngt  till  ett  var- 
nande exempel. 

Spieg[ejlung,  -en,  f.  spegling;  reflex,  spegel- 
bild. 

Spieke,  -«,  /.  lavendel. 

Spiel,  -[e]s,  -e,  n.  1.  spel.  Au/s  ^  setzen:  sät- 
ta på  spel.  Dabei  im  ^e  sein:  vara  med  i 
spelet.  Das  '^  wendet  sich  :  h]aået  vänåer 
sig.  Des  ~s  ein  Ende  machen:  göra  slut  på 
saken.  2.  lek.  -ärt,  -en,  f.  1.  spelsätt.  2. 
bot.  zooi.  varietet.  -ball,  -[e]s,  -e  fi  ni.  lek- 
båll,  kastbåll.  -bank,  -en,f.  spelbank.  -brett, 
-[e]s,  -er,  n.  (bräde  till)  brädspel,  -bruder, 
•s,  "t,  m.  spelare,  -bude,  -n,  f.  (marknads-) 
stånd  där  spel  bedrifves.  -dose,  -n,f.  spel- 
dosa, -geld,  -\e\s.  O,  n.  spelpengar,  -genösse, 
-n,  -n,  m.  -genossin,  -nen,/.  1.  lekkamrat. 
2.  spelkamrat,  -gesellschaft,  -en,  /.  spel- 
sällskap. -glUck,  -[e]s,  O,  n.  tur  i  spel.  -haus, 
-es,  -er  f,  n.  spelhus.  -hölle,  -n,/.  spelhel- 
vete, -jacht,  -en,  /  lustjakt,  -kamerad,  -en, 
-en,  m.  =  -genösse,  -karte,  -n,  /.  spelkort. 
-kätzchen,  -s,  -,  n.  lekfull  katt,  biini.  lekfullt 
barn.  -klub,  -s,  -s,  m.  spelklubb,  -kränzchen, 
-s,  -,  n.  spelsällskap,  -leute,  plur.  tili  -mann, 
-[e]s,  m.  spelman;  (under  medeltiden)  lekare. 
-marke,  -n,  /  -pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  spel- 
mark, -platz,  -es,  -e  t,  m.  lekplats,  -puppe, 
-n,  /  (lek)docka.  -raum,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  = 
-platz.  2.  O,  spelrum,  -regel,  -re,  y.  spelre- 
gel, -sache,  -n,  /.  leksak,  lekverk,  -schuld, 
-en,  /.  spelskuld,  -schule,  -n, /.  lekskola, 
barnträdgård,  -stunde,  -n, /.  lekstund,  lek- 
tid, rast.  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  lekdag,  lofdag. 
-uhr,  -en,  /.  spelur,  speldosa,  -werderber, 
-s,  -,  m.  glädjestörare,  fridstörare.  -wa[ajre, 
-n,  /.  leksak,  -weise,  I.  -n,  /.  spelsätt.  II. 
adv.  på  lek.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  lekverk, 
leksak,  -zeug,  -[c]s,  -e,  n.  leksak,  -zimmer, 
-s,  -,  n.  leksal. 

spielbär,  a.  spelbar,  möjlig  att  spela. 

spielllen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  tr.  1.  spela, 
t.  ex.  ein  Instrument,  ein  Lied,  Karten,  um 
Geld,  jmdm  einen  Streich :  ngn  ett  spratt, 
eine  Rolle,  ein  Stück:  en  pjes.  Teat.  das 
Stück  spielt  in  Venedig:  händelsen  försig- 
går i  V.;  dies  Stück  spielt  lange:  denna 
pjes  räcker  länge.  Deti  Herrn  ~  spela 
herre.  Das  Michele  mit  sich  ei.  sich  au/der 
Nase  ~  lassen:  tåla  drift.  Des  kurzen  ~ 
göra  processen  kort.  2.  leka.  3.  skifta, 
t.  ex.  ins  Blaue:  i  blått,  alle  Farben:  i  alla 
(regnbågens)  färger.  4.  hafva  spelrum,  för 
stort  spelrum.  5.  Den  Krieg  nach  Deutsch- 
land rsj  flytta  krigsskådeplatsen  till  Tysk- 
land. II.  Sich  ~  1.  spelas,  i  sht  teat.  2.  Sich 
arm  ~  spela  sig  fattig,  ruinera  sig  på  spel, 
sich   um  sein    Vermögen   ~  spela  bort  sin 


Bgellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vara  spegelblänk,        sich   um  sein    Vermögen   ~  spela  bort 

*  6St»  6IM.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    t  mindre  brukligt.   ©  teknisk  term.    4*  sjötorm.   JSt  militärislf  tert». 


Spieler 


632 


spitz 


förmögenhet.  3.  Sich  müde  ~  leka,  spela 
sig  trött.  4.  Der  Krieg  spielte  sich  nach 
DeiUschland:  krigsskådeplatsen  flyttades 
till  Tyskland. 

Spieler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  spelar, 
leker,  spelare,  deltagare  i  en  lek. 

Spielerei,  -en,  f.  leksak,  lekverk ;  barnslighet. 

spielerhaft,  a.  spelar(e)-,  (en)  spelares. 

splelerig,  a.  lekfull,  lekande. 

spielerisch,  a.  1.  =  spielerhaft.  2.  lekande, 
saknande  allvar. 

Spier,  -[e].'?,  -e,  re.  ooh  to.  brodd.  Ein '^chen : 
ett  grand. 

Spiere,  -n,f.  1.  bot.  spireafSpiraea).  2.4»  spira. 

Spier[l]ing,  -[e].«,  -e,  m.  rönn. 

Spiess,  -es,  -e,  m.  1.  spjut.  2.  spjutbeväp- 
nad  man.  3.  (stek)spett,  (lius)sticka.  4.  jdg. 
hjorthorn  utan  grenar.  5.  boktryck,  spis.  -bra- 
ten, -s,  -,  m.  spettstek.  -btirger,  -s,  -,  m. 
kälkborgare,  -bürgerlich,  a.  kälkborgerlig. 
-bürgert[h]Qm,  -[e].',  O,  n.  kälkborgerlig  an- 
da, -dreher,  -s,  -,  m.  stekvändare.  -elsen, 
•s,  -,  n.  spjutspets,  -gehörn,  -[e]s,  -e,  n.  = 
Spiess  4.  -gesell,  -en,  -en,  in.  kamrat,  (med-) 
hjälpare,  -glanz,  -es.  O,  m.  -glas,  -es.  O,  v. 
min.  antimon;  spet.?gla.ns.  -hirsch,  -es,  -e,  m. 
=  Spiesser  3.  -rut[h]e,  -n,  f.  spö.  {DurcJi 
die]  ~n  laufen:  springa  gatlopp.  -Schaft, 
-[e].<!,  -e  t,  TO.  -Stange,  -n,  f.  spjutskaft. 
-träger  =  Spiesser  1. 

spiessllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  arv.  sich  ~ 
spetsa  (sig).  2.  med  nålar  fästa,  t.  ex.  einen 
Schmetterling  aufs  Brett. 

Spiesser,  -s,  -,  w.  1.  spjutbeväpnad  soldat, 
spjntkastare.  2.  F  kälkborgare.  3.  jitg  ung- 
hjort hvars  horn  ännu  ej  grenat  sig,  jfr  SpiesS  4. 

splessig,  a.  1.  spjutformig,  spetsig.  2.  spröd 

(om  metaller).    3.  ej  genomgarfvad  (om  läder). 

Spill,  -[«].■!,  -e,  n.  "t  spel.  -baum,  -[«]-S  -e  t)  '"• 

■t-  spelbom. 
Spilllle,   -en,  f.  =  Spindel,   -geld,  -[e]s,  -er,  n. 

nål  pengar. 
spillllen,   -te,  ge-t,   tr.  1.    förspilla,  öda.  2.  = 

spindeln. 
Spinat,  -[e]s,  -e,  in.  spenat. 
Spind,  -[e]s,  -e,  n.  och  to.  Spinde,  -n.  f.  1,  skåp. 

2.  se  Spillt. 

Spindel,  -n,  f.  1.  elända;  ten.  2.  m,'i.  lilla 
armpipan.  3.  O  (hjul)axel;  spindel  i  ur; 
trappstolpe.  -baum,  -[e].<,  -e  f,  m.  bot.  al- 
ster (Evonymus  europaeus).  -bein,  -[e\s,  -e, 
n.  spindelben,  -dünn,  a.  spinkig,  -dürr,  a. 
mager  som  en  skrika,  -förmig,  a.  spolfor- 
mig.  -lehen  =  Kunkellehen. 

spindellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  vrida  (sig) 
spiralformigt. 

Spinétt,  -[e]s,  -e,  n.  spinett. 

Spinn...  Kx.  -frau,  -en,  f.  spinnerska.  -gewebe, 
-s,  -,  n.  spindelväf.  -haus,  -es,  -er  \,  n. 
spinnhus.  -hUtte,  -n,  f.  litet  hus  af  spån 
för  silkesmaskar.  -Jungfer,  •n,f.  spinnhus- 


hjon, spinnerska  p&  »pinnhns;  spotsk,  fräck 
kvinna,  -rad,  -[e].',  -er  t,  n.  spinnrock(6- 
hjul).  -raupe,  -n,  f.  larv  som  spinner  in  sig. 
-rocken,  -s,  -,  to.  spinnrock,  -stube,  -n,f. 
spinnstuga.  -web,  -[e]s,  -e,  n.  spindelväf. 
-wocken  =  -rocken. 

spinnbär,  a.  spinnbar. 

Spinne,  -n,  f.  spindel.  Jmdn  hassen  wie  eine 
~  hata  ngn  af  hela  sitt  hjärta,  -feind,  a. 
hätsk.  Jmdm  ~  se!«;  vara  hätskt  stämd, 
hatfull  mot  ngn.  -feindschaft.  O,/,  förbitt- 
rad fiendskap,  hätskhet.  -n...  ei.  ~ärtig,  a. 
spindelartad.  ~gewebe,  -s,  -,  'vnest,  -[e]s, 
-er,  '^netz,  -es,  -e,  n.  spindelväf. 

spinnen,  spann,  spönne  ei.  ^  spänne,  gesponnen, 
spinn[e],  tr.  och  itr.  h.  spinna.  Biidi.  einen 
Gedanken  weiter  ~  fullfölja  en  tanke,  keine 
Seide  ei.  kein  Gold  bei  etw.  r^  ej  skörda  guld 
af  ngt. 

Spinner,  -s,  -,  m.  1.  ~in, -wen, /.  spinnare, 
spinnerska.   2.  zooi.  spinnare  (Bombyx). 

Spinnerei,  -en,  f.  1.  spinnande,  konsten  att 
spinna.  2.  spinneri. 

Spinnicht,  -en,  f.  spinnstuga. 

spinnig,  o.  spindellik. 

Spint,    -[e]s,   -e  men  som  måttenhet  -,  W.  ett  sädes- 

mått. 

spintisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  F  fundera,  grubbla. 

Spion,  -[e]s,  -e,  in.  spion. 

Spionage,  -n,  f.  spionerande,  spioneri. 

Spi6nent[h]üm,-[e]s,0,n.  spioneri, spionväsen. 

spionierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  spionera. 

Spionlereréi,  -en,  f.  spioneri. 

spiral,  a.  spiral(formig).  -feder,  -n,  f.  spiral- 
fjäder, -förmig,  a.  spiralförmig,  -linie,  -n, 
f.  spiral,  snäcklinie. 

Spirale, -»,_/'.   1.  spiral(liuie).  2.  spiralfjäder. 

Spiritismus,  -,  O,  to.  spiritism. 

Spirituosen,  plur.  spirituösa. 

Spiritus,  -,  -[se],  in.  1.  sprit.  2.  spiritus,  ande. 
-lampe,  -",./'•  spritlampa. 

spisslien,   -[es]<,   -te,  ge-t,  itr.  h.  spela,  locka 

(om  järpar). 

Spitål  =  Hospital.    Splttel,    -s,   -,   n.   och   m.  = 

Hospital. 

Spittler,  -s,  -,  m.  =  Hospitalit. 

spitz,  I.  a.  spetsig,  uddig,  skarp,  hvass.  F 
biidi.  etv.  ~  kriegen:  få  i  sitt  huf\Tad,  be- 
gripa ngt.  II.  -es,  -e,  m.  1.  spetshund.  2.  F 
florshufva.  -ahorn,  -[e].'!,  -e,  to.  bot.  svensk 
lönn  (Acer  platanoides),  -bart,  -[e]s,  -e  f,  to. 
spetsigt  hakskägg,  -bogen,  -s,  -,  to.  spets- 
båge, -bube,  -w,  -n,  in.  spetsbof,  kanalje, 
skälm,  skalk.  -bubengesicht,  -[e]s,  -er,  n. 
boffysionomi.  -bubenstreich,  -[e]s,  -e,  to. 
-bUberel,  -en,  f.  bofstreck,  kanaljeri,  skälm- 
stycke, -biibin,  -nen,  f.  skalk,  skälm,  -bli- 
bisch,  a.  bof aktig;  skalkaktlg,  skälrask. 
-feile,  -n,f.  O  spetsfil.  -findelei,  -en,f.  spets- 
fundighet, hårklyfveri.  -findeln,  *  itr.  h.  va- 
ra spetsfundig,  -findig,  a.  spetsfundig,  -fin- 


0   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  jntransitivt  verb.    k.  bar  hQ.ben,    S,  Uar  »«n  till  hjälpverb. 


Spitze 


633 


Sprache 


digkelt,  -en,  /.  spetsfundighet,  -glas,  -es,  -er 
t,  n.  spetsglas,  -köpf,  -[e]s,  -e  fj  "»•  1-  en 
med  spetsigt  hufvud.  2.  spetsfundig  per- 
son, -köpfig,  a.  1.  med  spetsigt  hufvud.  2. 
spetsfundig,  -kugel,  -«,/.  spetskula,  -mäulig, 
a.  spetsnosig.  -maus,  -e  f,  y"- looi.  näbbnius 
(Sorex).  -name,  -ns,  -n,  m.  öknamn,  -säule, 
•n,f.  obelisk.  -wink[e]lig,  a.  mat.  spetsvink- 
lig.  -wort,  -[_e]s,  -er  f,  n.  stickord,  pik. 
Spitze,  -n,  /.  1.  spets.  An  der  ~  eines  Un- 
ternehmens: i  spetsen  för  ett  företag.  Biidi. 
die  ~w  der  Behörden:  de  högsta  myndig- 
heterna, etw.  auf  die  ~  stellen  ei.  treiben: 
drifva  ngt  till  sin  spets.  2.  munstycke.  3. 
poäng,  kläm.  4.  spetsighet,  pik.  Skämt8.  mit 
~7i  handeln:  vara  spetsig,  komma  med  pi- 
kar.   5.  virkad,  knypplad  Spets.    -n...  Ex.  /N/ärmel, 

•s,  -,  m.  med  spetsar  garnerad  ärm.  'v-be- 
satz,  -es,  -e  t,  m.  spetsgarnering.  '>^haube, 
•n,  f.  spetsmössa.  '>^klöpplerin,  -nen,  f. 
epetsknypplerska.  '-vkragen,  -s,  -,  m.  spets- 
krage. ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  spetsar,  spets- 
garnityr. 

spitzllen,  -[es]«,  -te,ge-t,  I.tr.  1.  spetsa,  hvässa, 
skärpa.  Einen  Bleistift  ~  formera  en  blyerts- 
penna. Biidi.  das  ist  auf  mich  gespitzt :  det 
är  en  pik  åt  mig.  2.  Pferde  ~  brodda  hä- 
star. 3.  aftaga  spetsarna,  ändarna  af,  t.  ex. 
die  Haare  ~.  II.  Sich  ~  1.  blifva  spetsig, 
skarp.  2.  Sich  auf  etw.  (ack.)  ~  bespetsa  sig 
på  ngt. 

spitzig  =  spitz  I. 

Spitzigkeit,  -en,  f.  spetsighet,  skarp  udd;  pik. 

spleenig,  a.  lidande  af  spleen. 

Spleisse  =  Schleisse. 

splelssllen,  -[es]t,  spliss,  splisse,  gesplissen  och 
-te.  ge-t,  -[e],  tr.  klyfva,  spänta. 

spleissig,  a.  Ultt  att  klyfva. 

Splint,  -[e]s,  -e,  m.  splint,  hvitved. 

Spiinter  se  Splitter. 

Spliss,  -es,  -e,  m.  1.  rrinskiidt  stycke,  bit,  sticka. 
2.  utgård. 

splissllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  A  splissa.  Splis- 
sung,  f 

Splitter,  -s,  -,  m.  sticka,  skärf va,  splittra,  spillra ; 
stycke,  bit,  fragment,  -fadennackt,  -faser- 
nackt  =  -nackt,  -holz,  -es,  -er  f,  n.  tili  hygge 
bestämd  skog.  -nackt,  a.  splitter-,  spritt- 
naken,  -richten,  *  tr.  och  itr.  h.  småaktigt 
klandra,  nagelfara  med,  häckla,  -richter, 
-s,  -,  m.  klandrare,  häcklare,  -'•ichterei,  -en, 
f.  småaktigt  klander,  häcklani'e. 

spiitterig,  a.  stickig,  skärfvig,  som  lätt  spric- 
ker sönder. 

splitterlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  splittra,  slå  sönder. 
II.  itr.  h.  och  s.  splittras,  springa  sönder,  gå 
sönder. 

spoliierllen,  -te,  -t,  tr.  spoliera,  plundra,  sköfla. 

Sponde,  -n,  f.  säng,  sofEa. 

sponsierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  kurtisera,  vara 
kurtisant. 


Sponsierer,  -s,  -,  m.  kurtisör,  friare,  fästman. 

Spore,  -n,  f.  bot.  spor. 

sporilen,  -te,  ge-t,  1.  =  spornen  I.  II.  itr.  h. 
torka;  mögla. 

Sporer,  -s,  -,  m.  sporrmakare. 

Sporn,  -[e]s.  Sporen  och  t  -e[n],  m.  dim.  Spörn- 
chen, -lein,  sporre,  -blume,  -n,  f.  riddar- 
sporre.  -füss,  -es,  -e  f,  m.  zooi.  fot  med 
sporre,  -rad,  -  [e]s,  -er  f,  n.  sporrhjul.  -Streichs, 
adv.  i  sporrsträck. 

spornllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  sporra.  2.  sätta 
sporrar  på.  Gespornt:  med  sporrar  på.  II. 
Sich  ~  taga  sporrar  på. 

Sport,  -[e]s,  O,  m.  sport. 

Sportel,  -B,  /.  sportler. 

Sportler,  -s,  -,  Sportulånt,  -era,  -en,  m.  en  som 
uppbär  sportler. 

sportulierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  uppbära  sportler. 

Spott,  -[e]s,  O,  m.  spott,  hån,  spe,  drift,  gyc- 
kel; åtlöje.  Seinen  r^  mit  etw.  haben  ei. 
treiben :  skämta,  drifva  med  ngt,  jmdn  zum 
~  machen:  göra  ngn  till  ett  åtlöje.  -benen- 
nung,  -en,f.  öknamn,  -bild,  -[e]s,  -er,  «.ka- 
rikatyr, -billig,  a.  ytterst  billig,  för  en  .spott- 
styfver.  -dichter,  -s,  -,  m.  satirisk  skald, 
satiriker,  -gedieht,  -[e]s,  -e,  n.  satirisk  dikt, 
smädedikt,  nidvisa.  -gelächter,  -s,  -,  n.  hån- 
skratt, -geld,  -[e]s.  O,  n.  spottstyfver.  -lied, 
-[e]s,  -er,  n.  spefull  visa,  nidvisa.  -lust.  O, 
f.  fallenhet  för  drift,  spe,  smädelust.  -lustig, 
a.  spefull,  smädelysten.  -name,  -ras,  -n,  m. 
spenamn,  öknamn,  -preis,  -es,  -e,  m.  spott- 
pris.  -schlecht,  a.  genomusel.  -schrift,  -era, 
f.  satirisk  skrift,  smädeskrift,  nidskrift. 
-sucht  =  -lust.  -süchtig  =  -lustig,  -vogel,  -s, 
-t,  m.  1.  fogel  som  härmar  andras  sång.  2. 
spefogel.  -voll,  a.  spefull,  -weise,  adv.  på 
spe.   -wohlfeil  =  -billig. 

Spöttelei,  -en, f.  spe,  gäckeri. 

spöttellln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  håna,  gäckas.  Über 
etiu.  ~  göra  narr  af,  drifva  gäck  med  ngt. 

spottllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  k.  1.  håna,  gäckas 
(med),  jmds  ei.  %  jmdm:  ngn.  Über  jmdn, 
etw.  ~  göra  narr  af,  drifva  gäck  med  ngn, 
ngt.  2.  trotsa,  t.  ex.  jeder  Beschreibung.  II. 
tr.  1.  håna,  drifva  gäck  med.  2.  på  spe 
kalla. 

Spötter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  bespottare,  be- 
gabbare, hädare. 

Spötterei,  -en,  f  hån,  begabberi,  hädelse. 

spöttisch,  rt.  spefull,  hånfull,  spotsk,  hädisk. 

Spöttler,    -s,   -,   m.   spefogel,    en   som  drifver 

gäck  med  ngt,  med  allt. 

spöttlich,  a.  1.  =  spöttisch.  2.  löjlig,  skamlig. 

Sprächlle,  -en,  f.  1.  språk.  2.  tal.  Frei  mit 
der  »N/  herausgehen:  tala  rent  språk,  sjunga 
ut.  Zur  ~  bringen,  kommen:  bringa,  kom- 
ma på  tal,  på  tapeten.  Eine  sanfte  ~  ha- 
ben: tala  mjukt.  3.  talförmåga,  mål,  t.  ex. 
der  Schreck  hat  ihm  die  '^  benommen. 
-ähnlichkeit,  -en,  f.   språklig   a)  likhet,  b) 


*  äkta  sms.    F  familjurt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.   4*  ^ötcrm.   Ü  militärisk  term. 


sprachlich 


634 


Spring 


analogi.  •armut[h],  0,/.  språkets  fattigdom. 
-bau,   -[e]5,  0,  m.  språkbyggnad,  -eigenheit, 
■eigent[h]iimlichkeit,  -en,  f.  språkegen(dom- 
lig)het,  idiotism,   -fehler,  -.?,  -,  m.  språkfel,  j 
•forscher,  -s,  -,  m.  språkforskare,  -forschung,  | 

0.  /.  språkforskning,  -gebiet,  •[e]s,  -e,  n. 
språkområde,  -gebrauch, -[e]s,-e  t,  «•  språk- 
bruk, -gelehrsamkeit  =  -imssenschnft.  -ge- 
lehrt, a.  språklärd.  -gesetz,  -es,  -e,  n.  språk- 
lag, -kenner,  -s,  -,  vi.  språkkännare,  språk- 
karl,  -kundig,  «.språkkunnig,  -lehre,-«,/. 
språklära.  -lehrer,  -s,  -,  m.  språklärare,  -los, 
a.  mållös,  -lösigkeit,  0,/.  mållöshet,  -meis- 
ter,  -s,  -,  m.  språkmästare,  -reiniger,  -s,  -, 
m.  språkrensare.  -reinigung,  -en,  f.  språk- 
rensning, -richtig,  a.  språkriktig,  -röhr, 
-[e]s,   -e,   n.  språkrör,    -schätz,  -es,  -e  t>  »"• 

1.  ordförråd.  2.  ordbok.  -Schnitzer,  -s,  -,  vi. 
språkfel,  -stunde,  -n.f.  språklektion.  -Übung, 
-en,  f.  språköfning,  talöfning.  -Unterricht, 
-[f].t,  0,  VI.  undervisning  i  språk,  -verbes- 
serer, -s,  -,  OT.  språkförbättrare.  -verderber, 
-.<!,  -,  m.  språkfördärfvare.  -vergleichung,  0, 
f.  jämförande   språkforskning,    -vermögen, 

-s,  0,  n.  talförmåga.  -Verwirrung,  -en,  f. 
språkförbistring.  -Werkzeug,  -[e]s,  -e,  n. 
talorgan.  -Widrig,  a.  språkvidrig.  -Wissen- 
schaft, 0,  /.  språkvetenskap,  -wissenschaft- 
lich, a.  språkvetenskaplig,  -en...  ex.  ~ge- 
wirr,  -[«].?,  -e,  n.  ^Verwirrung,  -en,/.  språk- 
förbistring. 

sprachlich,  a.  språklig. 

Sprech...  ex.  -ärt,  -en,  f.  sätt  att  tala.  -ma- 
schine,  -n,  f.  talmaskin,  -stunde,  -n,  f.  mot- 
tagningstimme. -Übung,  -en,  f.  talöfning. 
•Unterricht,  -[«],<;,  0, 7?i.  undervisning  i  språks 
talande,  -weise,  -n,  f.  sätt  att  tala.  -zim- 
mer,  -s,  -,  n.  samtalsrum. 

sprechen,  .<!prich(s)t,  sprach,  spräche,  gespro- 
chen, sprich,  itr.  h.  och  tr.  1.  tala,  säga. 
Gross  ~  skryta.  Da  wir  davon  ~  på  tal 
därom,  apropå  (detta).  Er  ist  nicht  gut  auf 
dich  zu  /v/  han  rosar  dig  icke,  är^ond  på 
dig.  Den  Segen  über  das  Brautpaar  'n<  läsa 
välsignelsen  öfver  brudparet.  Jmdn  frei  '>>' 
frikänna  ngn.    Ein  Ui-teil  ~  fälla  en  dom. 

2.  Jmdn  zu  ~  wünschen:  önska  att  få  tala 
med,  att  få  träffa  ngn.  Zu  ~  se)»;  vara 
hemma,  taga  emot.  Sich  nicht  »v  lassen  : 
ej  taga  emot.  3.  förklara,  t.  ex.  Jmdn  heilig, 
schuldig.  4.  ~ei  ähnlich:  slående  lik. 

Sprecher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f  den  talande. 
Spreissel,  Spreissen,  -s,  -,  m.  =  Splitter. 
spreisselln,   -te,  ge-t,   spreissllen,   -[es]t,    -te, 

ge-t,  itr.  s.  rida  i  sträck,  spränga. 
Spreite,  -n,f.  1.  täcke.  2.  slåttersträng. 
spreitllen,  -ete,  ge-et,  tr.  utbreda. 
Spreize,    -n,  f.    1.   stötta,    sträfva.    2.    mot- 

spjärn. 
spreizllen,   -[es]<,   -te,  ge-t,   I.  tv.  1.  åtskilja, 

ställa  isär,   utspärra.  Die  Beine  ~  skrefva 


med  benen.  Gespreizt:  bredbent;  kråmande 
sig,  morsk.  2.  stötta,  sätta  stöttor,  sträfvor 
under.  II.  Sich  ~  1.  skrefva  med  benen, 
stå  bredbent;  kråma  sig,  brösta  sig.  2. 
spjärna  emot,  motsätta  sig. 

spreizig,  a.  utspärrad;  motsträfvig. 

Spreng...  ex.  -besen,  -s,  -,  m.  stänkkvast,  -kan- 
na, -«,  /.  kanna  med  stril.  -kugel,  -re,  /. 
sprängknla,  bomb.  -öl,  -[e]s.  O,  n.  nitrogly- 
cerin.  -regen,  -s,  -,  vi.  stänkregn.  -stoff, 
-[e]s,  -e,  m.  sprängämne,   -wedel  =  -besen. 

sprengbär,  a.  möjlig  att  spränga. 

Sprenge,  -n,  f.  1.  stänkning,  strilning.  2. 
vätska  till  stänkning,  till  besprängning. 

Sprengel,  -s,  -,  m.  1.  stänkkvast.  2.  =  Kirch- 
sprengel ;  atv.  i  aiimb.  distrikt,  område. 

sprengllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  spränga.  2.  drifva, 
jaga.  Das  Pferd  über  den  Graben  ^  sätta 
öfver  grafven  (med  hästen).  3.  stänka,  be- 
stänka,  bespränga,  strila,  vattna  med  strii. 
4.  =  sprenkeln.  II.  itr.  1.  s.  spränga,  rida  i 
sporrsträck,  sätta  öfver,  i  vig,  t.  ex.  atif  die 
Feinde:  mot  fienderna,  über  den  Graben. 
2.  h.  opcrs.  stänk(regn)a.  Sprengung,  /. 

Sprenger,  -s,  -,  m.  en  som  spränger  m.  m.  se  Wreg. 

sprenglig  se  sprenkelig. 

Sprengsei,  -s,  -,  m.  och  n.  (fogel)snara,  dona. 

Sprenkel,  -s,  -,  m.  dim.  Sprenkelchen,  Sprenke- 
lein, 1.  =  föicg.  2.  fläck,  prick  pä  botten  af  an 
nan  färg. 

sprenkelicht,  sprenkelig,  a.  spräcklig,  fläckig. 

sprenkellln,  -te,  ge-t,  tr.  stimka,  göra  fläckig, 
spräcklig.  Gesprenkelt:  spräcklig.  Spren- 
k[e]lung,/. 

sprenkl...  se  sprenkel... 

Spreu,  O,  f.  agnar;  bot.  fjäll. 

Sprich...  Ex.  -wort,  -[e]s,  -er  \,  n.  ordspråk. 
-wörterlexiküon,  -ons,  -a  ei.  -en,  n.  ordspråks- 
samling,  -wörtlich,  a.  i  form  af  ordspråk, 
ordspråksmässig,  ordspråks-,  '^^e  Redensart: 
ordspråk,  ordstäf,  gängse  uttryck,  vanligt 
talesätt.  ~  werden:  blifva  ett  ordspråk. 

Spriegel,  -s,  -,  m.  list,  ribba,  spån. 

spilessllen,  sp)-oss,  sprösse,  gesprossen,  -[e]  och 
%  -te,  ge-t,  föråidr.  pres.  ind.  dti,  er  spreusst, 
imper.  spreuss,  itr.  II.  och  s.  skjuta,  komma 
upp,  fram,  skjuta  skott,  slå  ut,  frodas, 
trifvas. 

Spriet,  -[e]s,  -e,  n.  1.  i  ena  ändan  tudelad 
stång,  gnffel(stång).  2.  i  (bog)spröt. 

Spring,  •[e]s,  -e,  m.  1.  uppspringande  vattenstråle, 
springkälla,  springbrunn.  2.  i  spring.  3.  = 
Springzeit,  -ball,  -[e]s,  -e  f,  m.  elastisk 
båll.  -becken,  -s,  -,  n.  springbrunnsbassäng. 
-bock,  -[e]s,  -e  t,  "»•  jooi.  springbock  (Anti- 
lope euchore).  -brett,  -[e]s,  -er,  n.  spring- 
bräde,  trampolin,  -brunnen,  -s,  -,  m.  spring- 
brunn, -feder,  -»,  f.  resår,  spiralfjäder. 
•federmatratze,  -»,  /.  resårmadrass,  -fisch, 
-es,  -e,  OT.  flygfisk.  •flut[h],  -en,f.  spring- 
flod.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  springglas,  -hengst, 


O   saknar  plur.    f  har 


tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S,  har  sein  till  hjälpverb. 


Springel  n3f 

-[e]s,  -e,  m.  beskällare.  -insfeld,  -[e]«,  -e,  wi. 
ostyring;  glad  eälle,  lustig  patron,  -käfer, 
-.«,  -,  m.  zooi.  knäppbagge  (Elater).  -kraft,  0, 
/.  spünstighet,  elasticitet.  -kraut,  -[e]s,  -er 
t,  n.  bot.  balsamin,  springkorn  (Impatiens). 
■maus,  -e  t>  ./'•  ^oo'-  springråtta.  -ochs,  -e;;, 
-en,  nt.  tjur.  -quelle,  -jj,  /.  ßpringkälla. 
-Stange,  -n,  /.  -stock,  -[e'\s,  -e  f,  to.  spring- 
staf.  -stunde,  -n,f.  timme,  lektion  som  ej 
följer  omedelbart  på  en  annan,  stänktim- 
me, -wasser,  -s.  O,  n.  springvatten,  -welle, 
-n,  /.  springvåg.  -zeit,  -en,  /.  springtid, 
springfiod. 

Springel,  -s,  -,  m.  ett  gymnastikredskap  för 
hoppning. 

i'ftrini^en,  sprang, språnge,gespruTigen,spring[^e^, 
itr.  s.  och  h.  samt  tr.  1.  hoppa.  Eirien  Sprung 
~  göra  ett  bopp,  ett  språng.  Über  die 
Klinge  •x<  lassen:  låta  springa  öfver  klin- 
gan,  über  die  Zunge  ~  lassen:  förtala,  ned- 
svärta.  In  die  Augen  ~  falla  i  ögonen.  2. 
bespringa,  betäcka.  3.  springa,  springa 
sönder,  spricka,  t.  ex.  die  Mine,  das  Glas 
springt,  in  die  Luft  ~ ;  springa  loss,  gå  af, 
lossna,  springa  fram.  4.  springa,  spruta 
upp,  fram. 

Springer,  -s,  -,  m.  1.  »N/in,  -nen,f.  hoppare.  2. 
springgumse,  tjur,  beskällare.  3.  springare; 

häst  i  schackspel. 

Springeréi,  -en,  f.  idkeligt  hoppande. 

Sprit,  -[e]s,  -c,  m.  sprit. 

Spritz...  Ex.  -fahrt,  -en,  f.  liten  utflygt.  -kanne, 

-n,  f.  sprit-,  sprutkanna.  -küchen,  -s,  -,  m. 

spritsbakelse,  -leder,  -s,  -,  n.  1.  stänkläder. 

2.  fotsack.  -regen,  -s,  -,  m.  fint  regn. 
Spritze,  -n,f.  1.  spruta.  F  biidi.  bei  der  ~  sein: 

vara  på  sin  post.  2.  (smuts)stänk.  -n...  Ex. 

'vhaus,  -es,  -er  t,  n.  spruthus.   bleute,  plur. 

sprutmanskap.   ~meister,  ■s,-,m.  sprutchef. 
spritzllen,    -[es']t,   -te,  ge-t,   I.   itr.   s.  spruta, 

stänka,  sprätta,  t.  ex.  das  Blut,  der  Schmutz, 

die  Feder  spritzt.  II.  tr.  spruta. 
Spritzer,  -s,  -,  m.  1.  sprutare.  2.  (smuts)stänk. 
spröde,    a.  1.   spröd,  skör.  2.  svår,  krånglig. 

3.  kallsinnig,  tvär,  fjär. 
Sprödheit,  Sprödigkeit,  -en,f.  sprödhet  m.  m.  se 

föreg. 

Spross,  -es,  -e,  m.  dim.  Sprösschcn,  -lein,  skott, 
telning,  gren. 

Sprosse,  I.  -n,  -n,  m.  =  fbreg.  II.  -n,  f.  dim. 
Sprösschen,  -lein,  1.  =  Spross.  2.  stegpinne, 
språte;  trappsteg. 

sprossllen,  -[es]<,  -te,  ge-t  =  spriessen. 

Sprosser,  -s,  -,  m.  en  art  näktergal  (Luscinia 
major). 

Sprössling  =  Schössling. 

Sprotte,  -«,./*.  zooi.  hvassbuk  (Clupea  sprattus). 

Spruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  dim.  Sprüchlein,  Sprü- 
chelchen, 1.  dom,  domslut,  utslag.  2.  ord- 
språk, (bibel)språk,  tänkespråk,  sentens, 
aforism,  talesätt,  regel,  sats.  -dichtung,  -en, 


Spule 

/.  sentensdiktning,  -fertig  =  -reif,  -reich, 
a.  rik  på  tänkespråk.  -reif,  a.  färdig  att 
afdömas.  -reim,  -[e]s,  -e,  m.  rimmad  sen- 
tens. -Sammlung,  -en,  f.  samling  af  tänke- 
språk, af  aforismer. 

SprUch...  so  Sprich... 

spruchhaft,  a.  i  form  af  tänkespråk. 

Sprudel,  -s,  -,  m.  springkälla,  ur  marken  upp- 
springande vattenstråle.  Biidi.  ~  von  Hu- 
mor: of  versvallande  humor,  ström  af  kvick- 
heter, -kopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  oroligt  hufvud. 
■quelle,  -n,  f.  springkälla. 

Sprudeler,  -s,  -,  m.  person  som  talar  ytterst 
fort  och  lätt,  liflig,  hetsig  person. 

sprudelig,  a.  som  kokar,  svallar,  far  upp,  är 
orolig,  ifrig,  hetsig. 

%^T\xAi\\\n,-te,ge-t,\.itr.h.  och  s.  1.  välla,  spruta 
upp,  fram,  svalla,  koka,  sjuda,  skumma, 
fradga,  bornera,  pärla.  Biidi.  der  Witz  spru- 
delt von  seinen  Lippen  ei.  (tr.)  seine  Lippen 
r^j  Witze:  kvickheterna  jaga  hvarandra  hos 
honom.  2.  biott  h.  tala  ytterligt  fort  (och 
lätt).  II.  tr.  utslunga,  utkasta,  t.  ex.  Beleidi- 
gungen. 

Sprüh...  Ex.  -äuge,  -s,  -n,  n.  gnistrande  öga. 
-teuer,  -s,  -,  n.  gnistrande,  sprakande  eld. 
-regen,  -s,  -,  m.  duggregn. 

sprühllen,  -te,  ge-t,  itr.  s  och  h.  samt  tr.  spruta, 
spraka,  gnistra.  Funken  ~  aus  dem  Feuer: 
elden,  det  sprakar,  gnistorna  flyga,  aus  den 
Augen:  ögonen  gnistra,  spruta  eld. 

Sprung,  -[e]s,  -e  f»  "*•  «i™.  Sprünglein,  Sprün- 
gelchen. 1.  spräng,  hopp.  Auf  dem  »^  stehn 
el.  sein:  stå  på  språng.  Biidi.  Sprünge  ma- 
chen: vara  oregerlig,  keine  grossen  Sprünge 
machen:  ej  komma  långt,  wieder  au. f  seine 
alten  Sprünge  kommen:  återtaga  sina  gamla 
vanor,  auf  e\.  hinter  jmds  Sprünge  kommen: 
komma  underfund  med  ngns  knep,  jmdm 
atf  die  Sprünge  helfen:  hjälpa  ngn  på 
trafven.  2.  liten  bit,  vägsträcka.  3.  spric- 
ka, remna.  4.  jäg.  bakben  på  en  hare.  -bein, 
-[e]s,  -e,  n.  språngben,  -feder,  -n,  f.  spiral- 
fjäder, resår,  -fertig,  a.  färdig  till  språng, 
på  språng,  -gelenk,  -[e]s,  -e,  n.  fotled.  -lauf, 
-[e]s,  O,  m.  (fyr)språng,  galopp,  -riemen, 
-s,  -,  m.  1.  språngiem.  2.  hälla,  -weise,  adv. 
språngvis,  med  språng. 

Spucklle,  O,  /.  saliv,  spott,  -kasten,  -s,  -,  -napf, 
-[e]s,  -e  t,  tn.  spottlåda. 

spuckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  spotta. 

Spuk,  -[e]s,  -e,  m.  1.  spöke.  2.  spökeri.  Sei- 
nen, ihren  ~  treiben :  spöka.  3-  oväsen, 
buller.  4.  förarglig,  dum  historia,  dumhet. 
-geist,  -[e]s,  -er,  m.  spöke,  -geschichte,  -n, 
f.  -marchen,  -s,  -,  n.  spökhistoria,  -stunde, 
-n,  f.  spöktimme. 

spukllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  spöka. 

SpQkeréi,  -en,  f.  spökeri. 

spukhaft,  a.  spöklik. 

Spulile,   -en,  f.  spole,  -eisen,  -s,  -,  n.  spolten. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    »i-  sjöterm.    sÜ«  militärisk  ter 


Spüle  636 


Stadt 


-rad,   -[e]s,  -er  f,  «•  spolrock,  -wurm,  -[e]s, 

•er  t,  m.  spolmask. 
SpUllle,   -en,  f.  1.  ställe  där  tvätt  sköljes.  2. 

sköljsten,  rännsten.  -fass,  -es,  -er  t,  n.  skölj- 

fat,  -balja,  -wasser,  -s,  0,  n.  skölj  vatten. 
spulllen,  -te,  (je-t,  I.  tr.  spola.  II.  itr.  h.  surra 

som  en  spolrock. 

spüllien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  <r.  om  vatten:  spo- 
la, skölja,  slå,  gå,  flyta,  plaska.  II.  tr. 
skölja,  spola,  diska,  tvätta. 

Spuler,  -5.  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  spolare,  spo- 
lerska.  2.  spolmaskin. 

Spiller,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  sköljer, 
spolar  ngt. 

Spülicht,  Spülig,  -[e]s,  -e.  n.  sköljvatten,  disk- 
vatten; skulvatten,  skulor. 

Spund,  -[e]s,  -e  [t],  in.  och  %  n.  1.  sprnnd(hål), 
tapphål.  2.  (sprund)tapp.  3.  0  spant,  -brett, 
-[e]«,  -er,  re.  spåntadt  bräde,  -loch,  -[e]«,  -e?- 
t,  n.  =  Spund  L  -zapfen,  -s,  -,  m.  =  Spund  2. 

spundllen,  spündüen,  -ei!e,  ge-et,  tr.  1.  sprunda. 
2.  hälla  i,  fylla  gnm  ett  sprund.  3.  ©  spånta. 
SpUndung,/. 

Spünden,  -s,  -,  m.  en  som  sprundar  m.  m.  se  foreg. 

Spur,  -en,  f.  spår.  -breite  =  -weite,  -los,  ct. 
spårlös.  -schnee,  -[e]s,  O,  m.  spårsnö.  -weite, 
-n,  f.  spårvidd. 

Spur...  Ex.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  spårhund,  -kraft, 
O,  f.  väderkorn,  -kraftig,  a.  som  har  godt 
väderkorn,  -nase,  -ra,  f.  fin  näsa,  godt  vä- 
derkorn, -schnee,  -[e]s,  O,  m.  spårsnö. 

spurllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  gå  i  (vagns)spåren, 
haf  va  rätta  spårvidden. 

spurllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  uppspåra,  uppsöka. 
2.  märka,  varseblifva,  etw.  an  jmdjn :  ngt  Tpii 
ngn.  II.  Sich  ~  efterlemna  spår,  märke. 
III.  itr.  h.  Nach  jmdin,  etw.  o./  söka  efter, 
efterforska,  spionera  på  ngn,  ngt. 

Spürer,  -s,  -,  vi.  spårhund;  biidi.  spion. 

Spöreréi,  -en,/,  spionerande. 

sputllen,  -ete,  ge-et,  sich  ~  skynda  sig.  Spiite 
dich  aber  haste  nicht:  skynda  dig,  men 
brådska  ej. 

st,  I.  interj.  st!  pst!  II.  St.  rorkortn.  1.  =  Stnn- 
de{n) :  timme,  timmar.  2.  =  Sankt:  sankt 
(S:t).  3.  a/St.  =  alten  Stils :  gamla  stilen 
(g.  St.). 

Staar  se  Star. 

Staat,  -[e]«,  -en,  m.  dim.  Stätchen,  -lein,  1. 
stat.  2.  ~era  stundom:  ständer,  jfr  General- 
staaten. 3.  stat,  ståt,  prakt,  prydnad.  Gros- 
sen  ~  machen:  föra  stor  stat,  ståta.  Mit 
etw.  ~  machen:  ståta  med  ngt.  4.  (inkomst- 
och  utgifts)stat,  budget.  Auf  etw.  (ack.)  ~ 
machen  können:  kunna  räkna  på  ngt.  -en... 
El  '^bund,  -\_e]s,  -e  t,  ni.  statsförbund.  ~ge- 
schichte,  -n,/.  politisk  historia.  ~kunde,  0. 
/.  statskunskap.  —  -s...  Ex.  ~anit,  -[ej.';,  -er 
t,  ra.  statens  ämbete.  ~anwalt,  -[e]s,  -e  [t], 
m.  allmän  åklagare;  offentlig  advokat. 
'>^anwaltschaft.  O,/,  allmänna  åklagaremak- 


ten. <v/anweisung,  -en,  f.  statsobligation. 
'x-beamte(r),  (adj.  bsjn.)  m. 'statens  tjänsteman. 
~bürger,  -5,  -,  m.  medborgare,  ^bürgerlich, 
a.  medborgerlig.  ~degen,  -s,  -,  m.  gala-, 
paradvärja.  ~diener,  -s,  -,  m.  =  ry.beamter. 
'N.'dienst,  -[e]s.  O,  m.  statens  tjänst,  »v/ge- 
bäude,  -s,-,n.  1.  offentlig  bj-ggnad.  2.  prakt- 
byggnad, palats,  ^gefährlich,  a.  riksfarlig. 
~gefang[e]ne(r),  (.adj.  böjn.)  m.  politisk  fånge. 
~gerichtshof,  -[ejs,  -e  t,  "i-  högsta  dom- 
stolen, '^geschichte,  -ra,  /.  politisk  historia. 
~gewalt,  O,/,  statsmakt.  ~gut,  -\e]s,  -er  t, 
ra.  kronogods,  domän.  ~kirche,  -n,  f.  stats- 
kyrka. ~klug,  a.  statsklok.  ~klügheit.  O,/, 
statsklokhet.  ~körper,  -s,  -,  m.  stat  sisom 
ett  politiskt  helt.  ~kunde,  o,/,  statskunskap. 
~kunst.  O,  /.  statskonst,  -^kutsche,  -ra,/, 
galavagn.  ~lehre.  O,/,  statslära,  statskun- 
skap, politik,  'v-mann,  -[e]*-,  -er  t,  m.  stats- 
man. ~niännisch,  a.  statsmanna-.  ~pächter, 
-s,  -,  m.  kronoarrendator.  '^papier,  -[e].'^, 
-e,  n.  statspapper.  ~rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m. 
statsråd.  ~recht,  •[e]s.  O,  ra.  statsrätt. 
^rechtlich,  a.  statsrättslig.  ~sache,  -ra,/ 
statsärende.  ~schatz,  -es,  -e  t,  wi.  stats- 
kassa. ~schuld,  -en,  f.  statsskuld.  '^Schuld- 
schein, -[e]s, -e.raj.  statsobligation.  ~streich, 
-[e]s,  -e,  m.  statsstreck,  statskupp.  ~um- 
wälzung,  -en,  /.  statshvälfning.  ~unterhänd- 
ler,  -s,  -,  m.  diplomat,  ^verbrechen,  -s,  -,  n. 
politisk  förbrytelse,  ^verbrechen,  -s,  -,  m. 
politisk  förbrytare,  'vverfassung,  -era,  /. 
statsförfattning.  ~weisheit.  O,/,  statsklok- 
het, statsmannavishet.  ~v^irt[h],  -[e]s,  -e, 
m.  nationalekonom.  ~zimnier,  -s,-,n.  prakt- 
rum. 

staatisch,  a.  ståtlig. 

staatlich,  a.  stats-,  offentlig,  allmän,  -er... 
Ex.  ~seits,  adr.  från  statens  sida. 

Stab,  -[e].',  -e  t,  m.  1.  staf,  käpp,  spjäle, 
tagg,  pinne,  stång,  list.  2.  piur.  -,  meter.  3. 
stab.  -eisen,  -s.  O,  ra.  stångjärn,  -gereimt,  a. 
stafrimmad.  -gold,  -[e]s,  O,  ra.  guld  i  stän- 
ger, -lack,  -[c]s.  O,  m.  lack  i  stänger,  -reim, 
-\_e\s,  -e,  m.  stafrim.  -s...  Ex.  ~arzt,  -[e]s,  -c 
t,  m.  stabsläkare  .  ~offizier,  -[e]s,  -e,  m. 
stabsofficerare. 

Stäbeliln,  -te,  ge-t,  tr.  förse  med  käpp(ar), 
spröta. 

Stachel,  -6",  -«,  m.  spets,  udd,  tagg,  gadd. 
-beere,  -",/■  krusbär,  -los,  a.  utan  tagg(ar), 
gadd(ar).  -rede,  -n.j.  satiriskt,  sarkastiskt, 
bitande  tal.  -schwein,  -[e]s,  -e,  ra.  pigg- 
svin. 

stachelicht,  stachelig,  a.  taggig;  spetsig,  stic- 
kande. 

stachellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  förse  med  taggar, 
spetsar.  2.  sticka;  pika. 

Stadel,  -s,  -[f],  m.  lada,  skjul. 

Stadillum,  -M7re[s],  -era  ci.  -a,  ra.  stadium. 

Stadt,  -e  t,  /•  stad.  -adel,  -s,  O,  m.  1.  i  stad 


()   Biiknar  plur.   f  ''»'■  »n>lju<l-    i^'  transitivt,    itr,  intransitivt  vcrj>.    k,  har  haben,    S,  har  »«>  tUl  hjälpverb. 


dtädté... 


637 


Stampfe 


boende  adel.  2.  stadens  nobless,  societetens 
grädda,  -amt,  -[ejs,  -er  t,  n.  1.  stadens  äm- 
bete. 2.  borguuistareämbete;  rådhus,  -arzt, 
-[e]s,  -e  t»  w*-  stadsläkare,  -bann,  -[e]s,  O, 
TO.  stadsområde,  -beamte(r),  (adj.  bujn.)  m. 
ämbetsman  i  stadens  tjänst,  -bekannt,  a. 
bekant,  känd  i  hela  staden,  -bewohner,  -s, 
-,  m.  stadsbo,  -bezirk,  -[e]s,  -e,  m.  stads- 
distrikt, -brief,  ■[e]s,  -e,  m.  lokalbref.  -buch, 
-[e]s,  -er  t,  «•  en  stads  jordebok.  -biirger,  -s, 
-,  m.  borgare  i  en  stad.  -gemeinde,  -n,  /. 
stadsförsamling,  -gericht,  -[e]s,  -e,  n.  råd- 
husrätt. -gerichtsrat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  råd- 
man, -gespräch,  -[e]s,  -e,n.  allmänt  samtals- 
ämne inom  staden,  stadsskvaller.  -Haupt- 
mann, -[«]s,  Stadthauptltute,  m.  stadskap- 
ten, kapten  vid  borgargardet,  -haus,  -<".<, 
-er  t,  n.  1.  hus  i  staden.  2.  rådhus,  -keller, 
-.<!,  -,  m.  stadskällare,  -klatsche,  -n,f.  stads- 
skvallra,  -kundig,  a.  1.  som  känner  till  sta- 
den. 2.  =  -bekannt,  -leben,  -s,  O,  n.  stadslif. 
•miliz,  -en,  f.  stadsmilis,  borgargarde,  -post, 
-en,  f.  lokalpost.  -rat[h],  -[e]s,  -e  f,  m.  1. 
stadsfullmäktige  (n&r).  2.  stadsfullmäktig. 
-recht,  -[e]s.  O,  n.  stadsrätt,  -schule,-«,/. 
en  stads,  stadens  skola.  -Steuer,  -n,f.  kom- 
munalskatt. -t[h]ell,  -[e]s,  -e,  m.  stadsdel. 
-verordnete(r),  (adj.  böjn.)  m.  stadsfullmäktig. 
-viertel,  -s,  -,  n.  stadskvarter,  -vogtei,  -en,  f. 
stadshäkte,  -wage,  -n, /.  stadsvåg. 

Städte...  Ex.  -bauer,  -s,  -,  m.  grundläggare  af 
städer.  -Ordnung,  -en,  f.  stadga  för  städerna, 
stadsrätt,  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  församling  af 
städernas  ombud. 

Städter,  -.?,  -,  771.  ~in,  -nen,  f.  stadsbo. 

städtisch,  a.  stads-. 

Städtler,  -«,  -,  Städtling,  -[«]s,  -c,  in.  forakti. 
stadsbo,  stadskräk. 

Stafette,  -n,  f.  stafett. 

Staffel,  -n,  f.  1.  trappsteg,  afsats.  2.  =  Staf- 
felei. 3.  =  Stapel. 

Staffelei,  -en,  f.  staffli. 

staffellln,  -te,  (je-t,  I.  \tr.  h.  uppstiga  i  afsat- 
ser.  II.  tr.  förse  med  trappsteg,  dela  i  af- 
satser. 

staffierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  stoffera,  utstoffera. 
2.  niM.  förse  med  bifigurer,  måla  bifigurer 
pä.  Staffierung,/. 

Staffierer,  -s,  -,  m.  stofferare. 

Stag,  -[e].?,  -e,  n.  i,  stag. 

stagnierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  stagnera,  vara  stilla- 
stående. 

Stahl,  -[e]s  el.  *  -en,  -e  f  ei.  *  -e[n],  m.  1.  O,  ämnet 
stål.  2.  af  stål  rornirdigad  sak  ss.  svärd,  dolk, 
skridsko,  stålbåge  m.  m.  3.  stryklod.  4.  prof, 
bit,  smula.  5.  (bly)stämpel,  varumärke. 
-bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  stålbad.  -blau,  a.  stål- 
blå.  -brunnen,  -s,  -,  m.  stålbrunn,  -draht, 
-[e}s,  -e  t,  m.  ståltråd,  -feder,  -n,f.  ,1.  stål- 
fjäder. 2.  stålpenna,  -federhalter,  -s,  -,  m. 
pennskaft,    -federmatratze,   -n,  f.  resårma- 


drass, -grau,  a.  stålgrå,  -hlitte,  -n,f.  stål- 
bruk, -ofen,  -s,  -t,  TO.  etålugn.  -Schneider, 
-s,  -,  m.  stämpelskärare.  -Stecher,  -s,  -,  m. 
stålgravör.  -Stich,  -[e]s,  -c,  to.  stålstick. 

stahlllen,  -te,  ge-t,  tr.  stämpla,  förse  med  bly- 
stämpel. 

stähillen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  0  ståla,  stålsätta; 
biidi.  stålsätta,  härda,  stärka.  2.  göra  stål-, 
järnhaltig.  II.  Sich  ~  stålsätta  sig.  Stäh- 
lung,/. 

stählern,  a.  af  stål.  stål-. 

stahn,  roräidr.  =  steken. 

Stähr  se  Står. 

Stake,  -n,f.  Staken,  -s,  -,  m.  stake,  stång. 

Staket,  -{e]s,  -e,  n.  Stakete,  -n,  f.  staket. 

Stall,  -[e].?,  -e  f,  m.  1.  stall;  ladugård,  fårhus, 
hönshus;  uthus;  bod,  vedbo.  2.  urin.  -baum, 
-[e].«,  -e  t,  m-  bom,  mellanvägg  meiian  tviinue 
spiitor.  -butter,  o,  /.  smör  af  inne  fodrade 
kor.  -fütterung.  O,  /.  stallfodring.  -junge, 
-n,  -n,  TO.  stallpojke,  -knecht,  -[e]s,  -e,  to. 
stalldräng,  -mast,  -mästung.  O,  /.  gödning 
på  stall. 

stallllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  ställa,  sätta  på  stall.  II. 
itr.  h.  1.  stå  på  stall.  2.  Mit  einander  ~  ei. 
sich  ~  samsas,  komma  öfverens.  3.  ställa. 

Ställer,  -s,  -,  to.  stalldräng. 

Stallung,  -en,  f.  1.  stallande  m.  m.  se  stallen. 
2.  =  Stall  1. 

Stamm,  -[e]s.  -e^,m.  1.  stam.  Der  ~  der  Gäste: 
stamgästerna,  stamkunderna.    2.  stock.   3. 

räntebärande  kapital.    4.  kortspel,    a)  hög,  talong, 

b)  insats,  c)  om  insatsen  speladt  parti. 
-baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  stamträd,  -buch,  -[ej.s, 
■er  t,  «•  1-  album.  2.  stamträd,  -buchvers, 
-es,  -e,  TO.  i  ett  album  inskrifven  vers.  -ei- 
tern, plur.  stamföräldrar,  -gast,  -[e]s,  -e  f, 
TO.  stamgäst,  stamkund,  -halter,  -s,  -,  to. 
manlig  ättling,  -kneipe,  -«,/  värdshus  där 
man  är  stamgäst,  stamhåll,  -land,  -[e]s,  -er 
t,  n.  moderland,  -mutter,  -+, /.  stammoder. 
-rolle,  -n,  f.  matrikel,  rulla,  -sitz,  -es,  -e,  m. 
stamort,  ens  fäders  borg,  ursprungligt  hem, 
hemland,  vagga.  -Silbe,  ■n,f.  stamstafvelse. 
-tafel,  -«,  /  stamtafla,  stamträd,  -väter,  -s, 
-t,  TO.  stamfader,  -wort,  -[ejs,  -er  f,  n.  stam- 
ord. 

stammellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  stamma. 

stammilen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  1.  härstamma,  här- 
leda sig,  komma  inan.  2.  ^  gå  i  arf. 

stammerlln  =  stammeln. 

stammhaft,  a.  1.  =  stämmig.  2.  -x-e  Wörter: 
stamord. 

Stämmig,  a.  som  har  grof  stam,  stark,  satt,  kraftig. 

Stämmigkeit,  O,  /.  groflek,  styrka,  satt  växt. 

Stammler,  -s,  -,  to.  ~in,  -nen,  f.  stammande 
person,  Stammare. 

Stämmling,  -\_e\s,  -e,  to.  ung  trädstam. 

Stampfe,  -n,  f.  1.  stämpel.  2.  s-formigt  hack- 
järn.  3.  stamp;  stöt;  pålklubba,  hammare. 
4.  laddstake.  5.  glas  på  låg,  tjock  fot. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  bruklist. 


ätampfeti  ( 

stampfilen,  -te,  ye-t,  itr.  h.  och  tv.  stampa,  tram- 
pa, stöta,  slå;  ©  stämpla,  drifva. 

Stampfer,  -s,  -,  vi.  1.  stampande  person,  häst, 
fartyg  m.  m.  2.  stamp,  stöt. 

Stand,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  stillastående.  2.  stånd- 
punkt, ställe  dir  ngn  stir.  3.  ~  halten :  hålla 
stånd.  Festen  ~  fassen :  fatta  fast  fot,  sät- 
ta sig  fast.  Mit  jmdm  eiwere  harten  «n»  ha- 
ben: hafva  svårt  att  komma  till  rätta  med 
ngn.  4.  ställe  där  skytten  står;  jäg.  håll.  5. 
(marknads)stånd.  6.  kyrkstol.  7.  spilta.  8. 
plats,  ställe,  vistelseort.  9.  ställning,  äm- 
bete, yrke.  10.  stånd,  höjd,  kurs,  t.  ex.  der 
«N/  des  Wassers,  der  Sonne,  des  Kurses,  des 
Goldes.  11.  skick,  tillstånd,  läge,  stånd, 
t.  ex.  etw.  ist  in  gutem  '\/,  nach  dem  jetzigen 
/x..  der  Dinge,  etw.  in  ~  setzen,  zu  ^  kom- 
men, im  ~e  sein  etw.  zu  thun.  Mit  etiu.  zu 
~e  kommen:  få  slut  på  ngt, få  ngt  till  stånd. 
12.  stånd,  t.  ex.  der  ~  der  Geistlichen  :  det 
andliga  ståndet;  rang.  piur.  arv.  ständer.  13. 

ett    helt,    en    sammanfattning    af  ngt,  i  sht  i  sms,,  t.  ex. 

der  Jieh'\,  des  Waldes:  samtliga  rådjuren  i 
skogen,  der  Vieh'>.,  des  Gutes:  godsets  krea- 
tursuppsättning. Afr.  SS.  måttonh.  och  då  i  plur.  -, 
t.  ex.  ein  ~  Betten :  sängkläder  till  en  säng, 

fullständig     bädd.      14.    post    (dörrpost    m.    m.). 

15.  dim.  Ständchen :  serenad,  sång  rar  ngn,  &rv. 
tidigt  på  morgonen.  Jmdm  ein  Ständchen  brin- 
gen :  hålla  serenad  för  ngn,  uppvakta  ngn 
med  sång.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  staty,  bild- 
stod, -fest,  a.  faststående,  säker,  -geld, 
-[e]s,  -er,  n.  1.  ståndafgift.  2.  fast  årligt  ho- 
norar, -krämer,  -s,  -,  m.  ståndmånglare. 
-lager,  -s,  -,  n.  ståndläger.  -leiter,  -re,  /. 
stege  med  stöd,  trappa,  -ort,  -[e]s,  -e  ei. 
■er  t,  m.  =  Stand  2.  -punkt,  -[e]s,  -e,  m. 
ståndpunkt;  synpunkt,  -quartier,  -[«]*',  -e, 
n.  ståndkvarter,  -recht,  -[e]s,  O,  n.  stånd- 
rätt, -rede,  -n,  f.  1.  tal  på  stående  fot.  2. 
liktal  vid  grafven.  -ridner,  -s,  -,  VI.  en  som  a) 
talar  på  stående  fot,  b)  håller  liktal  vid 
grafven.  -schelbe,  -«,  /.  fast  skottafla.  -uhr, 
-en,  f.  pendyl,  -vogel,  -s,  -f,  m.  stannfogel. 
-wild,  -[e]s,  O,  n.  villebråd  som  föga  ändrar 
sin  vistelseort,  -es...  Ex.  ~adel,  -s,  O,  m. 
högadel,  -v-amt,  -\e\s,  -er  f,  n.  en  Standes- 
beamter's  (se  följ.)  a)  ämbete,  b)  ämbetslokal. 
■N-beamte(r),  (adj  i.öju.)  m.  ämbetsman  som  för 
förteckning  öfver  födda,  gifta  och  döda 
samt  inför  hvilken  civiläktenskap  ingås. 
~ehe,  -n,f.  konvenansparti,  '^erhöhung,  O, 
f.  upphöjande  i  högre  stånd.  ~gebühr,  O, 
f.  Nach  'X,  i  enlighet  med,  efter  sitt  stånds 
fordringar,  'vgemass  =  r^inässig.  ~genosse, 
■n,  -n,  m.  ståndsbroder.  ~glelchheit.  O, /. 
likhet  i  rang,  samma  stånd.  ~herr,  -n, 
-en,  m.  furste  ei.  grefve,  hvars  förfäder  varit 
suveräna  men  mistat  suveräniteten.  ~mäs- 
slg,  a.  öfverensstämmande  med  ens  stånd. 
»vperson,  -en,  f.  ståndsperson,  «vrilcksicht, 


i8  Stapel 

•en,f.  hänsyn  till  ens  stånd.  ~vorurt[h]eil, 
-\e\s,  -e,  n.  ståndsfördom.  ~wTdrig,  a.  stri- 
dande mot  ens  stånd,  ens  rang. 

Standarte,  -n,  f.  1.  standar.  2.  jag.  svans  på 
räf  och  varg.  -n...  Ex.  »./junker,  -s,  -,  m.  stan- 
darbärare. 

Ständchen,  -s,  -,  n.  se  Stand  15. 

Stande,  -«,./".  dim.  Ständchen,  -lein,  hög  balja, 
tina. 

Stände...  ex.  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  -Versammlung, 
-en,  f.  ståndsriksdag. 

Ständer,  -s,  -,  m.  1.  =  Stande.  2.  upprätt 
stående  stock,  pelare,  fot,  piedestal.  3. 
stående  bikupa.  4.  fisksump. 

Ständet[h]Om,  -[e]s.  O,  n.  ståndsväsen,  stånds- 
indelning. 

standhaft,  a.  ståndaktig. 

Standhaftigkeit,  O,/,  ståndaktighet. 

ständig,  a.  ständig. 

ständisch,  a.  stånds-,  ständernas. 

Standschaft,  -en, f.  ständer. 

Stange,  -n.f.  dim.  Stänglein,  Stänglellchen,  1. 
ung,  rak  trädstam.  2.  stång;  stake,  stör. 
Biidi.  bei  der  '^  bleiben:  hålla  sig  till  ämnet, 
ej  af  vika,  stå  i,  jmdm  die  ~  halten.  3.  skaft, 
t.  ex.  die  »v  der  Lanze.  4.  högt,  smalt  öl- 
glas, -n...  Ex.  ~besen,  -s,  -,  vi.  kvast  med 
långt  skaft.  ~bier,  -[e].*,  -e,  n.  öl  som  dric- 
kes  i  höga,  smala  glas.  ~bohne,  -n,f.  stång- 
böna. ~bürste,  -re,  /.  damborste.  ~eisen, 
-s.  O,  n.  stångjärn,  «v/gebiss,  -es,  -e,  n.  stång- 
betsel.  '^^gerade,  a.  alldeles  rak.  ».gold, 
-[e]s,  O,  K.  guld  i  stänger.  '>.<holz,  -es.  O,  n. 
pitprops.  -N^käfig,  -[e]«,  -e,  m.  ståltrådsbur, 
bur  af  järnstänger.  ^N^pferd,  -[e]s,  -e,  n. 
stånghäst.   ■^Spargel,  -.■;,  O,  m.  hel  sparris. 

stängelicht,  stängelig,  a.  i  form  af  små  stänger. 

stängellln,  -te,  ge-t,  tr.  störa  träd. 

Stank,  -[e]s,  -e  t,  »•  stank,  vidrig  lukt. 

Stänker,    -s,   -,   m.  1.  stinkande,  illaluktande 

person,    djur    el.   sak  ss.  iUaUktande  ost,  tobak  m. 

m.  2.  grälmakare.  3.  en  som  blandar  sig  i 
andras  angelägenheter,  snok. 

Stänkeréi,  -en,  f.  1.  (spridande  af)  stank.  2. 
grälmakeri,  grälaktighet,  grälsjuka.  3.  in- 
blandning, snokande  i  andras  angelägen- 
heter. 

Stänkerer  =  Stänker. 

stänkerig,  a.  stinkande. 

stänkerlln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  tr.  1.  sprida 
stank,  stinka.  2.  stifta  oenighet,  söka  gräl. 
3.  gå  och  drifva,  flanera.  4.  snoka,  spio- 
nera. 

Stankhart,  -[e]s,  -e,  m.  =  Stänker  1. 

Stanze,  -«,./".  metr.  och  ©  stans. 

stanzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  O  drifva  meiaiiar- 
heten.  Sfanzung, /. 

Stapel,  -s,  -,  m.  1.  A  stapel;  skeppsvarf.  2. 
nederlag,  nederlagsort.  3.  stapel,  hög.  -ge- 
rechtigkeit,  O,  /.  stapelrätt(ighet),  stapel- 
frihet, -gut,  -[e]s,  -er  t,  «.  stapelrätten  un- 


nljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt   verb.    h.  har  haben,    S.  har  , 


till   hjälpverb. 


stapelbar  6! 

derkastad  vara.  -holr,  -es,  O,  n.  i  stapel 
upplagd  ved.  -ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  t,  -platz, 
-es,  -e  t,  »«.  stapelort,  -plats,  -recht,  -[e].-;, 
O,  K.  stapelrätt.  -Stadt,  -e  t, /•  stapelstad. 
-wa[ajre,  -n,/.  =  -gut. 

stapelbär,  a.  underkastad  stapelrätten. 

Stapellln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  uppstapla,  lägga  i 
stapel,  i  hög.  II.  itr.  1.  s.  speta.  %.  h.  (om 
djakDar)  gå  från  gård  till  gård. 

Stapf,  -en,  -en,  m.  Stapfe,  -re,  /.  Stapfen,  -«,  -, 
VI.  (fot)spår. 

stapfllen,  stappllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  oot  s.  gå 
med  tunga  steg,  stüfla,  traska. 

1.  Star,  -[e]s,  -e,  m.  stare,  -kasten,  -s,  -,  m. 
konscgjordt  starbo.  -matz,  -es,  -e  \,  m.  F  stare. 

2.  Star,  -[e]s,  -e,  m.  starr  (ögonsjukdom),  -blind, 
a.  starrblind,  -brille,  -n,  /.  glasögon  för 
personel;  som  bafva  starren,  -krank,  a.  li- 
dande af  starren,  -operation,  -en,/,  -stechen, 
-s,  O,  n.  starrstickning. 

Stär,  -[e]s  ei.  -en,  -e[7{],  7n.  gumse. 

Stark,  stärker,  stärkst,  a.  1.  stark.  ~  an  Leib: 
kroppsstark.  ~e7'  Esser :  storätare.  Er  ist 
~  in  den  Vierzigen  ei.  ein  ~e7'  Vierziger : 
han  är  långt  på  fyrtiotalet.  Bibi.  jmds  Hand 
ist  ~  wider  ei.  über  jmdn:  ngn  är  segerrik 
mot,  är  starkare  än  ngn.  Das  ist  doch  zu 
~  det  är  väl  (mag)starkt,  går  för  långt.  2. 
grof,  tjock,  stor,  korpulent.  Ber  Aufsatz 
ist  einen  Bogen  ^  uppsatsen  upptager  ett 
ark.  Die  Familie  ist  fünf  Personen  ~  fa- 
miljen består  af  fem  personer,  -beleibt,  a. 
fet,  tjock,  korpulent,  -besetzt,  o.  nästan 
fullsatt;  fulltalig,  stor.  -geist,  -[e]s,  -er,  m. 
fritänkare,  -geisterei,  -en,^f.  fritänkeri. 
-geistig,  -geistisch,  a.  fritänkar(e)-,  fri.  -gläu- 
big, a.  stark  i  tron.  -gliederig,  a.  med  starka 
lemmar,  groflemmad.  -knochig,  a.  som  har 
starka,  grofva  ben.  -leibig,  a.  grof,  tjock, 
korpulent.  -mut[h],  -[e]s.  O,  m.  sinnesstyrka. 

Starke,  Stärke  ae  Sterke. 

Starke,  -?*,  /.  1.  styrka.  2.  groflek,  tjocklek. 
3.  grof  kropp,  korpulens.  4.  stärkelse. 
-grad,  -[e]s,  -e,  m.  grad  af  styrka,  -mehl, 
-[e]s.  O,  n.  kraftmjöl.  -wasser,  -s,  O,  n.  i  vat- 
ten upplöst  stärkelse. 

stärkllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  &fv.  sich  ~  styrka 
(sig),   stärka,   göni.  starkare.  2.  stärka  linne. 

Stärkung,  -en,  f.  1.  styrkande,  stärkande.  2. 
styrkemedel,  styrkedryck,  -s...  Ex.  ~mittel, 
•s,  -,  n.  styrkemedel.  ~trank,  ■[e]s,  -e  f,  m. 
styrkedryck. 

Starnick[s]el,  -s,  -,  m.  örfil. 

starr,  a.  1.  stirrande,  stel  (om  blicken).  2.  stel, 
styf,  orörlig,  omedgörlig,  halsstariig.  -auge, 
-s,  -n,  n.  stelt,  stirrande  öga.  -äugig,  a.  stir- 
rande, -blind,  a.  fullständigt  blind,  -blind- 
heit.  O,/,  fullständig  blindhet,  -kopf,  -[e]s, 
-e  t,  ™.  envis  person,  tjurhufvud.  -köpfig, 
a.  envis,  halsstarrig,  -köpfigkeit,  0,f.  en- 
vishet, halsstarrighet.  -krampf,  -[e]s,  O,  m. 

ttkta  sms.    F  ramiljärt.    P  lugrc  spiik.    '^  mindre  bi 


}  Staub 

stelkramp,  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  =  -kOpßgkeit. 
-sinnig  =  -köpfig.  -sucht.  O,  /.  med.  katalepsi. 
-süchtig,  a.  med.  kataleptisk. 

Starre  =  Starrheit. 

starrlien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  stirra.  2.  vara, 
stå  stel,  styf,  stå  ut,  stå  å  ända.  Von  Gold 
»v  vara  guldsmidd,  öfverlastad  med  smyc- 
ken. Seine  Hände  ~  von  Schmutz:  han  har 
ett  tjockt  smutslager  på  sina  händer, 

Starrheit,  O,/,  stelhet  m.  m.  »e  starr. 

stät(ig)  se  stet{ig). 

Station,  -en,  f,  1.  station.  2.  Freie  ~  haben: 
hafva  fritt  vivre. 

stationierllen,  -te,  -t,  tr.  stationera. 

statios,  a.  ståtlig,  präktig. 

statisch,  a.  motspänstig,  istadig. 

Statist,  -en,-en,m.  ~in,  -nen,f.  teat.  statist,  'folk'. 

statistisch,  a.  statistisk. 

stätsch  se  Statisch. 

statt,  I.  o  (jfr  2),  f.  1.  ställe,  plats.  An  meiner 
~  i  mitt  ställe.  Ordspr.  ein  gutes  Wort  findet 
gute  ~  ett  vänligt  ord  finner  villigt  öra.  Da 
.  hat  das  Schweigen  bessre  ~  där  är  tystnad 
bättre  på  sin  plats.  Die  Bitte  ry...  finden  las- 
sen el.  der  Bitte  ~  freiere;  gifva  efter  för, 
bevilja  bönen,  jfr  nedan  '^finden,  /^haben.  2, 
Von  ~ere  gehen:  gå  framåt.  Zu  ~ere  kom- 
men: komma  tillpass.  II.  =  anstatt,  -finden, 
-haben,  itr.  h.  äga  rum,  blifva  af,  komma 
till  stånd,  -halter,  -s,  -,  m.  ståthållare,  -hal- 
terei,  -en,f.  1.  ståthållares  bostad.  2.  ståt- 
hållarskap.  -halterin,  -nen,  f.  1.  ståthåller- 
ska.  2.  ståthållares  fru.  -haiterlich,  a.  ståt- 
hållare-, ståthållareämbetets,  -halterschaft, 
-en,  f.  ståthållarskap. 

Stätte,  -n,  f  ställe,  ort,  plats,  stad. 

statthaft,  a.  som  kan  få  äga  rum,  kan  beviljas, 
tillåten,  tillåtlig,  tillständig, 

Statthaftigkeit,  O,  /.  tillåtlighet. 

stattlich,  a.  ståtlig." 

Stattlichkeit,  O,/,  ståtlighet, 

Statue,  -n,  f.  staty,  bildstod. 

Statuette,  -«,/.  statyett,  liten  staty, 

Statuierllen,  -te,  -t,  tr.  1.  bestämma;  fastställa, 
förordna.  2.  statuera,  t.  ex.  ein  Exempel  an 
jmdm.  3.  tåla,  tillåta,  låta  ske. 

Statur,  -en,  f.  ställning,  hållning,  figur,  växt. 

Statut,  -[e]s,  -en,  n.  statut,  stadga,  -en.,,  kx. 
»./massig,  a.  öfverensstämmande  med  sta- 
tuterna, stadgad.  <N>wTdrig,  a.  stridande  mot 
statuterna. 

statutarisch,  a.  stadgad. 

Stau,  m.  i  talesätten:  das  Wasser  ist  im  ~  vatt- 
net står  stilla  mellan  ebb  och  flod,  das  Wasser 
im  ~  haben  ei.  halten:  ha  vattnet  upp- 
dämdt,  das  Rad  geht  im  ~  hjulet  stannar 
till  följd  af  bakvatten,  biidi.  es  im  ~  haben :  vara 
förmögen. 

Staub,  -[e]s.  O,  m.  dim.  Stäubchen,  -lein,  1. 
dam;  stoft.  Sich  aus  dem  «x  machen:  skud- 
da stoftet  af  sina  fötter,  taga  till  benen. 


•t-  sjuterm.    jSc 


militiinak  ter 


stäube 


640 


steokeü 


Etw.  in  den  ~  ziehen  ei.  treten:  neddraga 
ngt  i  smutsen.  Jnidm  '\j  in  die  Augen  wer- 
fen: slå  blå  dunster  i  ögonen  på  ngn.  2.  = 
-korn.  3.  fint  regn,  vattenånga  vid  vattenfall. 
-bach,  -[e]s,  -e  f»  »«•  bäck  med  höga  fall  så  att 

vattnet  delas  i  smJpaitiklar.    -beSCII,  -S,  -,  VI.  dam 

borste,  damviska,  -beutel,  -s,  -,  m.  bot.  stan 
dareknapp.  -faden,  -s,  -f,  m.  bot.  ståndare 
■feder,  -«,  f.  dun.  -geboren,  a.  poet.  född  af 
stoftet,  dödlig,  -gefass,  -es,  -e,  n.  bot.  Btån^ 
dåre  med  knapp,  -haar,  -[e]s,  -e,  n.  fjun 
-kamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  finkam,  -kittel,  -s,  - 
m.  damrock.  -korn,  -[e].5,  -er  f,  n.  dam 
korn,  stoftkorn,  -mantel,  -s,  -f,  m.  dam 
rock,  damkappa,  -mehl,  -[e]s,  O,  n.  dam 
niji.I.  -perlen,  f.plur.  päilfrö.  -regen,  -s,  - 
m.  fint  regn,  duggregn,  -sack,  -[e]s,  -e  t,  '» 
punspåse.  -weg,  -[ejs,  -e,  m.  but.  pistill 
•wölke,  -n,/.  dammoln. 

Stäube,  -n.f.  =  Staubbuck. 

stäubllen,  -<e,  ge-t,  I.  arv.  staubllen,  i^r.  k.  och  s. 

1.  i  8ht  opers.  damma.  2.  ryka  som  dam,  flyga 
omkring.  3.  spränga  framåt,  flyga,  sätta  i 
väg.  4.  j&g.  om  rappböns,  a)  bada  sig  i  sand, 
b)  träcka.  II.  tr.  1.  strö,  t.  ex.  Sand  auf 
etw.  (ack.)  -V/,  das  Mühlrad  stäubt  Diamanten. 

2.  gnm    fläktande,    vann.inde  m.  m.  skilja,  t.  ex.  die 

Spreu  von  den  Körnern  ^o  skilja,  vanna 
agnarna  från  stridsäden.  3.  skingra,  sprän- 
ga, så  att  de  fara  åt  hvar  sitt  håll,  t.  e.t.  die  Feinde, 

ein  Volk  Rehhühner.  4.  rengöra  från  dam, 
piska,  afdamma. 

Stäuber  =  Abstäuber. 

stäuberlln  =  stöbern. 

staubig,  a.  dammig. 

Staubigkeit,  0,/.  dammigt,  neddaramadt  till- 
stånd. 

Stäubling,  -[e]s,  -e.  m.  poet.  stoftets  barn,  död- 
lig- 

Stauch,    -[e].«,    -e,   m.  åtskilliga  klädesplagg  sa.  slÖja, 

halsduk,  ärm,  mui¥,  halfhandske  m.  m. 

Stauche,  -n,  f.  1.  =  Stauch.  2.  hög,  hinge. 

Stauchllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  stuka,  slå,  stöta. 
nita.  Fallend  sich  den  Arm  «v/  falla  och  slå 
armen  ur  led.  Gestaucht:  kort  och  tjock. 
2.  sätta  i  hög,  i  binge.  3.  stöta,  stoppa  in  i 
ngt.  4.  hämma,  dämma  upp. 

Staude,  -n.f  aim.  Stäudchen, -lein,  (lig)  buske, 
halfbuske,  stånd.  -n...  Ex.  «x-ärtig,  ~förmlg,  a. 
buskartad.  <x<gewächs,  -es,  -e,  n.  buskväxt. 

Staudllen,  -e^e,  ge-et,  itr.  h.  och  s.  växa  i  busk- 
form, breda  ut  sig. 

staudig,  a.  buskartad,  busklik. 

stauiien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  i^  stufva.  2.  upp- 
dänima.  II.  itr.  h.  och  sich  ~  stiga  {om  vatten). 
Stauung,/. 

Stauer,  -«,  -,  m.  stufvare. 

Stauf,  -[e]s,  -e,  m.  stop,  bägare. 

staunllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  förvånas,  häpna. 

Staunens...  ex.  -wért[h],  -würdig,  a.  förvånans- 
värd. 


Stauplle,  -en,  f.  1.  arv.  Stäupe,  spöslitning, 
hudstrykning,  hudflängning.  2.  farsot,  sjuk- 
dom, -besen,  -s,  -,  m.  spöknippa  tiu  spöslit- 
ning, -en...  Ex.  'vschlag,  -[(?]«,  -e  f,  m.  spö- 
slag, spörapp. 

Stäupllen,  -te,  ge-t,  tr.  spöa,  hudstryka,  hud- 
flänga.  Stäupung,  /. 

Stearin,  -[e]s,  O,  n.  och  m.  stearin,  -licht,  -[e]s, 
-er,  n.  stearinljus. 

Stech...  Ex.  -apfel,  -s,  -f,  m.  bot.  spikklubba, 
tisteläpple  (Datura).  -bahn,  -en,  f  tornér- 
bana,  tornérplats.  -eiche  =  -palme.  -fliege, 
-n,  f.  zooi.  stickfluga.  -gabel,  -n,f.  ljuster. 
-handel,  -s,  o,  m.  byteshandel,  -heber,  -s,  -, 
m.  Q  stickhäfvert.  -heim,  -[e]s,  -c,  m.  tor- 
nérhjälm.  -kissen,  -s,  -,  n.  liten  kudde. 
-miicke,  -n,  f.  stickmygg  (Culex),  -palme, 
-n,  f.  kristtorn  (Ilex).  -platz,  -es,  -e  f,  m.  = 
-bahn,  -vieh,  -[e]s.  O,  n.  slagtboskap. 

stechen,  stich(s)t,  stach,  stäche,  gestochen, 
stich,  tr.  och  itr.  h.  1.  6fv.  sich  ~  sticka  (sig). 
Es  sticht  mir  ei.  mich  in  der  Milz:  jag  bar 
mjälthugg.  Auf  jmdn  <n<  ge  ngn  stickord, 
pikar.  Was  mich  am  Nachbar  sticht:  hvad 
som  förargar  mig  hos  gi-annen.  2.  gravera, 
sticka,  rista,  t.  ex.  in  Kupfer.  3.  tornera. 
Jmdn  vom  Ross,  aus  dem  Sattel  -x/  kasta 
ngn  ur  sadeln  vid  tornering.  4.  Ijustra.  5. 
fakta  med  värja,  med  florett.  6.  i>  In  [die] 
See  <x/  sticka  ut  till  sjöss.  7.  i-  An  ei.  auf 
einander  <>/   genom   ett  stek  hopfästa.  8. 

sträcka    ut    med    framfotterna    vid    skarpt    traf.      9. 

kortspel,  sticka  öfver.  10.  Einen  Kegel  <%< 
träffa,  slå  en  kägla.  11.  S  skeda  en  var  12. 
sticka  i  ngt  med  ngt  spetsigt  verktyg  och 
uttaga  en  del,  t.  ex.  Butter  '^;  Wein  aus 
dem  Fass  ^  med  stickhäfvert  upptaga  vin 
ur  fatet.  13.  Jmdm  eine  [Maulschelle]  ^ 
ge  ngn  en  munfisk,  en  örfil.  14.  Jmdm  etw. 
-N-  gifva  ngn  en  vink  om  ngt.  15.  Silben  ~ 
rida  på  ord,  hårklyfva.  16.  Nach  ei.  auf 
(med  ack.)  etw.  ~  eftersträfva  ngt.  17.  Ins 
Rote  'x/  skifta  i  rödt.  Der  Wein  sticht  auf 
Essig :  vinet  smakar  ättika,  är  surt. 

Stecher,  -s,  -,  m.  1.  en  som  sticker  m.  m.  se 
stechen.  2.  zooi.  a)  stickfluga,  b)  snabelbag- 
ge.  3.  värja.  4.  synglas,  glasögon,  kikare. 

Steck...  Ex.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  efterlysning 
efter  förbrytare,  häktningsorder,  -brieflich,  a. 
som  innehålles  i  efterlysningen.  Jmdn  ~ 
verfolgen:  lysa  efter  ngn.  -garn,  -[e].?,  -e, 
n.  nät  som  fästes  på  marken,  -kissen,  -s,  -, 
n.  bärdyna.  -nadel,  -n,  f  knappnål,  -netz, 
-es,  -e,  n.  =  -garn.  -reis,  -es,  -er,  n.  sätt- 
kvist.  -riibe,  -»,/.  kålrot. 

I.  stecklien,  -te  samt  t  stak  stäke,  ge-t,  -[e],  I. 
itr.  h.  befinna  sig,  vistas,  vara,  hålla  till, 
sitta.  Den  Schlüssel  -v  lassen:  låta  nyckeln 
sitta  i.  Ich  möchte  nicht  in  seiner  Haut  ~ 
jag  skulle  ej  vilja  vara  i  hans  kläder.  Im- 
mer zuhause  <%/  ständigt  sitta  hemma.    Wo 


O   saknar  plur.   t  '""'  »mljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.   k,  har  haben,    3.  har  sein  till  hjälpverb. 


stecken 

~  Sie  denn?  hvar  håller  ni  hus?  Es  steckt 
etw.  dahinter:  det  ligger  ngt  bakom.  Voll 
»N/  vara  full  af,  fullsatt  med.  ~  bleiben: 
fastna,  ej  komma  ur  fläcken.  In  der  Rede 
»N,  bleiben:  komma  af  sig.  opers.  es  steckt 
mir  in  allen  Gliedern:  jag  mår  illa  i  hela 
kroppen.  Da  steckt's:  det  är  det  just,  det 
är  där,  skon  klämmer.  II.  tr.  1.  sticka, 
stoppa,  sätta,  lägga,  fästa.  Ein  Haus  in 
Brand  ~  sätta  eld  på  ett  hus.  Geld  in  ein 
Geschäft  ~  sätta  in  pengar  i  en  affär.  Etw. 
lus  ~  lossa  ngt.  2.  =  stechen  13,  14.  III. 
Sich  ~  1.  blanda,  lägga  sig  i  ugt.  Sich  zwi- 
schen zwei  Personen  r^  ställa,  sätta  sig 
mellan  två  personer.  Sich  hinter  jmdn  ~ 
dölja  sig. bakom  ngn.  2.  stocka,  råka  i 
stockning. 

2.  Stecken,  -s,  -,  m.  dim.  Steckchen,  -lein,  staf, 
käpp.  -pférd,  -[e]s,  -e,  n.  käpphäst,  -streich, 
-[e]s,  -e,  TO.  käpprapp. 

Steckling,  -[e]s,  -e,  vi.  sättkvist. 

Steg,  -[e]s,  -e,  m.  1.  stig.  2.  spång,  planka. 
3.  stall  p&  sträDginstrument.  4.  hälla,  -reif,  -[e]s, 
-e,  m.  1.  stigbj'gel.  2.  Aus  dem  ~  utan  för- 
beredelse, oförberedt.  -reifdichter,  -s,  -,  m. 
improvisatör.  -reifgedlcht,  -[ejs,  -e,  n.  im- 
proviserad dikt. 

Steh...  Kx.  -auf,  -s,  -s,  m.  gubbe  (leksak)  som  re- 
ser sig  upp,  hur  man  än  lägger  den.  -kra- 
gen, -s,  -,  m.  ståndkrage,  -leiter,  -n,  f.  dub- 
belstege, -platz,  -es,  -e  t,  to.  ståplats,  -pult, 
-[e]s,  -e,  n.  hög  pulpet  att  stå  vid. 

stehen,  stand  ei.  %  stund,  stände  ei.  stünde,  ge- 
standen, steh[e],  I.  itr.  h.  och  s.  1.  stå.  ~(7eK 
Fusses:  på  stående  fot.  Ein  Af  ann  steht 
für  sein  Wort:  en  karl  står  vid  sitt  ord. 
Geld  beijmdm  ~  haben:  hafva  pengar  inne- 
stående  hos  ngn.  2.  särskilda  raii.  Etw.  steht 
jmdm  hoch  ei.  vani.  etw.  kommt  jmdn  ei.jmdm 
hoch  zu  ~  ngt  kommer  att  stå  ngn  dyrt, 
ngn  får  dyrt  umgälla  ngt.  Für  jmdn  gut  ~ 
vara  i  borgen  för  ngn.  Es  steht  so  mit  ei. 
um  etw.:  det  står  så  till,  förhåller  sig  så 
med  ngt.  Et%o.  stekt  jmdm  [gut]:  ngt  kläv 
ngn.  Dies  Haupt  steht  zu  einer  Krone: 
detta  hufvud  passar  för  en  krona.  Auf  etw. 
(dat.)  ~  stå  fast  vid  ngt,  auf  seinem  eignen 
Kopf  ~  vara  envis,  ha  sitt  hufvud  för  sig. 
Auf  etw.  (ack.  el.  t  dat.)  Stekt  eine  Belohnung : 
det  är  utfäst  en  belöning  för  ngt,  auf  etw. 
stekt  der  Kopf:  ngt  är  vid  dödsstraff  för- 
bjudet. Etiv.  stekt  bei  jmdm:  ngt  står  i 
ngns  makt.  Für  etw.  ~  stå,  svara  för  ngt. 
Bet  jmdm  in  Arbeit  ~  hafva  arbete,  arbeta 
hos  ngn.  Nach  etio,  ~  eftersträfva  ngt. 
Jmdm  zur  Seite  ^titräda  ngn.  Zu  jmdm 
'\t  sluta  nig  till,  bistå  ngn.  Jmdm  ~  hålla 
stånd  mot,  trotsa  ngn.  Sef  «er(dat.)  Rede  ~  stå 
för  hvad  man  sagt.  Etw.  stekt  zu  ertuarten, 
nicht  zu  ändern:  ngt  är  att  vänta,  kan  ej 
ändras.    Ich   weiss  nicht,  wo  der  Kopf  mir 


641 Steig 

steht:  jag  vet  ej  hur  jag  har  det,  jag  är  yr 
i  hufvudet.  Wie  steht's?  hur  står  det  till? 
Wie  steht's  mit  seinem  Prozesse?  hur  går 
det  med  hans  process?  so  steht's  also:  jaså, 
det  står  så  till.  ~  bleiben :  stanna.  Eine 
Speise  ~  lassen:  lemna  en  rätt  orörd,  den 
Bart  ~  lassen:  låta  skägget  växa.  II.  Sich 
gut  steken  mit  jmdm:  stå  på  god  fot  med 
ngn.  Wir  r^  uns  nickt  besonders:  vi  komma 
just  ej  så  väl  öfverens.  Sich  an  ei.  auf  tau- 
send Mark  ~  ha  tusen  marks  lön.  Sich  bei 
etw.  gut  -x,  stå  sig  bra  med  ngt.  opers.  es 
steht  sich  sichrer  hier:  man  står  säkrare 
här. 

Stehlbär,  a.  möjlig  att  stjäla. 

Stehlen,  stiekl{s)t,  stahl,  stöhle  ei.  t  stähle,  ge- 
stohlen, stiehl,  I.  tr.  och  itr.  h.  stjäla.  Er 
kann  mir  gestoklen  werden:  honom  kan  jag 
gärna  vara  af  med,  han  är  mig  ej  till  ngt 
gagn.  Dem  lieben  Gott  die  Zeit  ~  gå  och 
slå  dank,  vara  sysslolös.  Das  Bild  ist  wie 
aus  dem  Spiegel  gestohlen:  porträttet  är 
slående  likt.  Sein  Leid  stakl  mir  Thränen : 
hans  lidande  kom  mig  att  gråta.  Die  Hek- 
ke  stiehlt  mir  ihn:  häcken  döljer,  skymmer 
bort  honom  för  mina  blickar.  II.  Sich  -v/ 
1.  Sich  reich  ~  stjäla  sig  rik,  stjäla  sin 
rikedom.  2.  stjäla  sig,  smyga  sig,  t.  ex.  aus 
dem,  in  das  Haus. 

Stehler,  -s,  -,  m.  tjuf,  jfr  Hehler. 

stehn  =  stehen. 

steierisch,  a.  steiersk,  Steiermarks. 

Steiermärker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  invånare  1 
Steiermark. 

steif,  a.  1.  styf,  stel,  hård,  fast.  Biidi.  die  Oh- 
ren ~  halten:  vara  vid  godt  mod,  ej  miss- 
trösta, ~  und  fest  behaupten:  påstå  fullt 
och  fast,  ~  in  seiner  Meinung  sein:  stå 
fast   vid  sin  mening,  F  ~er  Bock  ei.  Peter: 

stel    person.     2.     stark    (om    spritdrycker),    t.  ex. 

~er  Grog,   -leinen,  I.  n.  bestående  af,  klädd  i 
styf  t  linne.  II.  -s,  O,  n.  -leinwand,  O,/,  styf  t, 
klistradt,  stärkt  linne,  -rock,  -\_e\s,  -e  f,  to. 
stärkkjortel.     -Sinn,    -[e]s,  O,    m.    envishet, 
halsstarrighet.    -sinnig,   a.   envis,  halsstar- 
rig- 
Steife,    -n,  /.    1.    O  =  Steifheit.    2.  stärkelse, 
lim,  klister,  appretyr.  3.  S  stötta,  sträfva. 
Steifllen,    -te,  ge-t,   I.  tr.   1.  göra  styf,  styfva, 
stärka,    appretera.    2.  ©  stötta.  3.  styrka, 
t.  ex.  jmdn    in   etw.    (dat.).    II.   Sich  auf  etw. 
(ack.)   ~    a)   stödja   sig   på  ngt,   b)  stå  fast 
vid,  envist  vidhålla  ngt.  Steifung,  y. 
Steifer,  -s,  -,  m.  styfvare,  appreterare. 
Steifheit,  Steifigkeit,  -en,  f.  styfhet,  stelhet. 
Steifling,  -[e]s,  -e,  m.  stel  person. 
Steig,    -[e]s,    -e,    m.    stig,    fotstig,    gångstig. 
-bohne,    -n,  f   störböna.     -bUgel,    -s,   -,    m. 
stigbygel,    -eisen,    -s,   -,   n.  1.  stigbygel.  2. 
fotjärn   att   gi   på  i«  med.   -rad,  -{e\s,  -er  f,  n. 
©  steghjul.    -riemen,    -s,  -,  m.    stigbygel- 


*  äkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  sprlk.    %  mindre  l)rukligt. 
Tysksvenak  ordbok. 


tekaiak  term.    it  ajitlcri 


«<  mllitftrisk  term. 

41 


steige 


642 


stellen 


rem.  -röhr,  -[e]s,  -e,  n.  -röhre,  -n,f.  O  stig- 
rör. 

Steige,  -«, ./'.  1.  smai  och  brant  trappa,  stege.  2. 
stätta.  3.  brant  gångstig,  bärgsväg.  4.  gal- 
ler, bur.  5.  tjog. 

Steigen,  stieg,  stiege,  gestiegen,  steig[e],  I.  itr. 
a)  s.  1.  stiga,  t.  ex.  auf  das  Dach:  iipjj  på 
taket,  von  dem  Dach:  ned  från  taket,  aufs 
Pferd:  till  häst,  durch  das  Fenster:  ut 
genom  fönstret,  in  die  Kutsche:  npp  i  dro- 
skan, in  den  ei.  zu  Kopf:  åt  hufvudet;  das 
Thermometer,  der  Kurs  steigt.  2.  stiga,  hö- 
ja sig,  t.  ex.  das  Wasser,  das  Terrain  steigt. 

3.  stiga,  klifva.  4.  jäg.  Vom  Baume  ~  flyga 
från  trädet,  resa,  zu  Baume  ~  taga  träd,  träa. 
5.  äfv.  h.  stiga,  gå  uppför,  klättra,  t.  ex.  tau- 
send Fuss,  zwei  Stunden,  b)  vani.  h.  6.  stegra 
sig.  7.  bespringa,  betäcka.  II.  tr.  1.  .•ätu.ient- 
spr.  Jmdm  ein  Gins  ~  dricka  ngn  till.  2. 
(svag  böjn.)  =  Steigern. 

Steiger,  -s,  -,  m.  1.  en  som  stiger,  går  upp- 
för, klättrare.  2.  barg,  stigare. 

Steigerer,  -s,  -,  m.  en  som  stegrar  m.  m.  se  foij. 

steigerlln,  -te,  ge-t,  1.  tr.  1.  stegra,  öka,  höja, 
drifva  upp.  Einen  Mieter  [mit  der  Mictcl  ~ 
öka  på  hyran  för  en  hyresgäst.  2.  gram.  kom- 
parera.  3.  inropa  på  auktion.  .4«y*  éiir.  (ack.)~ 
bjuda  på  ngt  pS,  auktion.  II.  Sich  ~  ökas,  stiga. 

Steigerung,  -en,  f.  1.  stegrande,  ökning,  höj- 
ning. 2.  gram.  komparation.  3.  auktion.  -S... 
Ex.  ~grad,  -[e^s,  -e,  m.  ~stufe, -»../'.  gram. 
komparation  sgrad. 

Steigung,  -en,  f.  1.  stigande  m.  m.  se  steigen. 
2.  stigning,  sluttning. 

steil,  a.  brant. 

Steile,  -n,  f.   1.  branthet.  2.  brant. 

Steilheit,  O,  _/".  =  Steile  1. 

Stellung,  -en,  f.  =  Steile  2. 

Stein,   -[e].«,  -e,  m.  1.  sten.  2.  bricka  i  bra.ispei 

m.  m.,  pjes  i  schackspel.  3.  stcn,  käma  i  stenfrukt. 

4.  kvadrat,  ruta.  5.  plur.  -,  efter  ort  och  tid  va- 
rierande vigt,  ungef.  lispund.  -acker,  -s,  -t,  m. 
stenåker.  -ädler,  -.v,  -,  m.  kungsörn,  -alt,  a. 
lastgammal,  -bau,  -[e].5,  -ten,  m.  byggnad  af 
sten.  -beisser  =  Kembeisser.  -beschwerden, 
f.   plur.    stenplågor,    stenpassion.     -block, 

-[c]s,  -e  t,  m-  klippblock,  stor  sten.  -bock, 
-[e]s,  -e  t,  m.  stenbock,  -boden,  -s,  -t,  m.  1. 
stenig  mark.  2.  stengolf.  -brech,  -[e]s,  -e, 
m.  bot.  stenbräcka  (Saxifraga).  -brecher,  -s, 
-,  m.  stenbrytare.  -bruch,  -[e].',  -e  t,  "«• 
stenbrott,  -buche,  -/(,  /.  hvitbok.  -damm, 
■[e]s,  -e  t)  »»•  1-  stendam.  2.  stenlagd  väg. 
-druck,  -[e]s,  -e,  m.  stentryck,  litografi. 
-drucker,  -s,  -,  vi.  stentryckare,  litograf. 
-druckerei,  -en,  f  stentrycken,  litografisk 
anstalt,  -eiche,  -»,  f.  bot.  a)  vauiig  ek  (Quer- 
cus  Robur),  b)  stenek  (Quercus  Ilex).  -eule, 
-n,f.  zooi.  tornuggla  (Strix  flammea).  -frucht, 
-e  t,  /•  stenfrukt.  -geiv>s,  -en,  f.  stenget. 
-geschirr,  -[e]s,  -e,  n.  stenkärl.  -grund,  -[e]s. 


-e  t,  m.  stenbotten.  -gut,  -[e]s.  O,  «.  sten- 
gods, -guten,  a.  af  stengods,  -hart,  a.  sten- 
hård, -hauer,  -s,  -,  m.  stenhuggare,  -klee, 
-[e]s.  O,  VI.  bot.  honingsklöfver  (Melilotus). 
-kohle,  -n,  f.  stenkol,  -krank,  a.  lidande  af 
stenpassion.  -kugel,  -n,  f.  marmorkula. 
-marder,  -.s,  -,  m.  stenmåni.  -metz,  -en,  -en, 
m.  stenhuggare.  -Bbst,  -[«].•?,  O,  n.  stenfrukt. 
-öl,  -[e]s,  -e,  n.  bärgolja.  -pech  =  Erdpech. 
-pflaster,  -s,  O,  n.  stenläggning,  -reich,  I. 
-[c]s.  O,  n.  mineralrike.  II.  a.  stenrik,  -salz, 
-es,  O,  n.  stensalt.  -sarg,  -[e]s,  -e  f,  m.  sar- 
kofag af  sten.  -Schleifer,  -s,  -,  m.  stensli- 
pave.  -schloss,  -es,  -c?- f,  ?;.  flintlås,  -schmät- 
zer,  -s,  -,  1,^.  zooi.  stenskvätta.  -Schneider, 
-s,  -,  VI.  stensnidare.  -schnitt,  -[ej«,  -e,  vt.. 
1.  stensnideri.  2.  stenoperation.  -setzer, 
•s,  -,  VI.  stensättare,  stenläggare.  -tot,  a. 
.stendöd,  -weg,  [e]s,  -e,  vi.  stenlagd  väg. 
•wurf,  -[e]s,  -e  f,  m.  stenkast.  -Zeichner,  -s, 
-,  VI.  litograf.  -zeit.  O,  f.  stenålder,  -ziege, 
-n,  f.  stenget. 

|.  steinllen,  -te,  ge-t,  fr.  förse  med  stenar,  sten- 
lägga. 

2.  steinen,  vam.  steinern,  a.  af  sten,  sten-. 

steinicht,  a.  stenartad,  stenhård. 

steinig,  I.  «.  1.  stenig.  2.  =  steinicht.  II.  -[e]^, 
-e,  n.  =  Gestein. 

steinigllen,  -te,  ge-t,  tr.  stena.  Steinigung,  /'. 

Steiniger,  -s,  -,  vi.  en  stenande,  bödc-l. 

Steiss,  -es,  -e,  m.  stjärt,  gump.  -fusser,  -s,  -, 
VI.  zooi.  gumpfotad  fogel. 

Stele,  -«,/.  pelare. 

Stell,  -[e]s,  -e,  n.  A  ställ. 

Stell...  Ex.  -dichein,  -[s],  -,  «.  rendez-vous.  -ma- 
cher,  -s,  -,  m.  vagnmakare,  -macherei,  -en, 
f.  1.  O,  vagnmakaryrke.  2.  vagnmakarverk- 
stad.  -rad,  -[e\s,  -er  f,  n.  ställhjul.  -schrau- 
be, -n,  f.  éf  ställskruf.  -Spiegel,  -s,  -,  m. 
rörlig  spegel,  -vertretend,  a.  represente- 
rande, som  ar  i  stället  för,  vikarierande,  till- 
förordnad. -Vertreter,  -s,  -,vi.o..'\n,-nen,f. 
ställföreträdare,  ställföreträderska,  repre- 
sentant, vikarie,  fullmäktig,  ombud.  -Ver- 
tretung, -en,  f.  representerande,  ersättande, 
vikariat.  In  ~  i  ugns  ställe,  enligt  uppdrag, 
enligt  fullmakt. 

Stellage,  -«,  /.  ställning  att  staiia  ngt  på,  hj-lla; 
fotställning,  fot. 

stellbar,  a.  som  kan  ställas. 

Stelle,  -n,  f  ställe,  plats,  fläck.  An  jmds  t^ 
treten,  sein:  träda,  vara  i  ngns  ställe.  Nicht 
von  el.  OMS  der  ~  kommen:  ej  komma  ur 
fläcken.  Zur  ~  schaffen:  skaffa  fram.  Auf 
der  ~  på  fläcken,  genast,  -n...  Ex.  '^gesQch, 
-\e\s,  -e,  n.  ansökan  om  en  plats,  '^jäger, 
-s,  -,  VI.  en  som  på  allt  sätt  försölter  få  en 
anställning,  lycksökare.  '^Sammlung,  -en,  f. 
citatsamling.  »./Weise,  adv.  här  och  där, 
fläckvis,  stycketals.  F»r  ofr.  se  Stell... 

stellllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  ocu  sich  ~  1.  ställa 


uljud.    tr. 


erb.    h.  har  haben,    S. 


sein  till   hjiilpverb. 


Stellmaoher 


643 


Sterbe. 


(sig).  An  seinen  Ort  ~  ställa  på  ein  plats, 
an  die  Wand:  mot  väggen,  an  einander: 
iliop.  Das  Essen  warm  ~  ställa  maten  så 
att  den  håller  sig  varm.  Jmdn  zufrieden  ~ 
tillfredsställa  ngn.  vidare;  Zeugen,  Bäi-gen, 
Bürgschaft,  Rekruten  »n/.  2.  Sich  ~  ställa 
sig,  låtsa,  synas,  gifva  sig  utseende  af, 
i.  ex.  sich  ruhig  »n/,  sich  ~  als  ob  man  nichts 
sähe.  3.  stanna,  hämma,  stämma,  t.  ex.  das 
Räderwerk  der  Mühle,  das  Blut.  Jmdn  durch 
Fragen  ~  uppehålla  ngn  med  frågor.  Jmdn 
~  afv.;  a)  fasttrolla  ngn,  güra  så  att  ngn  ej 
kan   röra  sig  ur  fläcken,  b)  tvinga  ngn  att 

stå    stilla    och    afvakta    ens   angrepp,    si:     Wild  »u. 

Jäg.  das  Schioein  hat  sich  den  Hunden  ge- 
stellt: vildsvinet  har  satt  sig  till  motvärn 
mot  hundarne.  4.  Sich  ~  infinna,  inställa 
sig,  t.  ex.  dem  Gericht:  inför  rätta,  zum 
Kampf,  zum  Tanz.  5.  Jmdm  <~  sätta  forsat 
för,  förfölja  ngn.  Nach  Vögeln  ei.  den  Vö- 
geln 'V,  sätta  ut  snaror,  giller  för  foglar. 
Oidspr.  wer  einem  andern  stellt,  der  fängt 
sich  selbst:  den  som  gräfver  en  grop  åt 
andra,  faller  själf  i.  Jmdm  nach  dem  Le- 
ben ~  stå  ngn  efter  lifvet.  6.  särskilda  faii: 
Et^v.  hoch  ~  (högt)  värdera,  sätta  värde  på 
ngt.  Gut  gestellt  sein:  sitta  i  goda  omstän- 
digheter. Sich  mit  e\.  gegen  jmdn  nicht  r^ 
können:  ej  kunna  komma  öf verens  med 
ngn.  Ein  Gesuch,  eine  Bitte,  einen  Brief 
an  jmdn  ~  vända  sig  med  en  anhållan,  en 
bön,  ett  bref  till  ngn.  —  Med  prep.:  jmdn  an 
ein  Amt  ~  insätta  ngn  i  ett  ämbete,  sein 
Augenmerk,  seinen  Sinn  auf  etw.  (ack.)  ~ 
rikta  sin  uppmärksamhet  på  ngt,  jmds  Na- 
tur ist  auf  etiü.  gestellt:  ngns  anlag  ligga 
åt  ngt  håll,  auf  sich  selbst  gestellt  sein : 
vara  hänvisad  till  sig  själf,  stå  ensam,  på 
egna  fötter,  in  Zweifel  ~  draga  i  tvifvels- 
mål,  etto.  in  jmds  Belieben  ~  öfverlemna 
ngt  åt  ngns  godtycke,  et%o.  ins  Werk  ~ 
sätta  ngt  i  verket,  verkställa  ngt,  etw.  über 
etiv.  anderes  ~  föredraga  ngt  framför  ngt 
annat. 

Stellmacher  se  Stell... 

Stellung,  -en,  f.  1.  O,  ställande.  2.  ställning. 
■S...  Ex.  ~befehl,  -[ejs,  -e,  m.  order  att  in- 
ställa sig.  ~pflichtig,  a.  beväringsskyldig. 

Stelzlle,  -en,  f.  1.  stylta.  BUdi.  auf  ange- 
hen el.  schreiten:  vara  uppstyltad,  gravite- 
tisk,  högtrafvande.  2.  =  -bein.  3.  zooi.  arla. 
-bein,  -[e]s,  -e,  n.  -föss,  -es,  -e  t,  m-.  1.  långt, 
smalt  ben,  spindelben.  2.  träben.  ÅSw.  per- 
son med  a)  spindelben,  b)  träben,  -schuh, 
-[e]s,  -e,  m.  sko  med  hög  klack.  -en...  Ex. 
'N.gang,  -[e]s,  O,  m.  1.  gång,  gående  på  styl- 
tor.  2.  gravitetisk  gång  uksom  på  styitor.  ~läu- 
fer,  -s,  -,  m.  1.  styltgångare.  2.  =  i^vogel. 
'>^schritt,  -[e]s,  -e,  m.  styltsteg.  'x.vogel,  -s, 
-f,  m.  zooi.  vadare. 

Stelzllen,   -[es]«,  -te,  ge- 1,  I.  itr.  h.  ocu  s.  gå  på 


styitor,  biidi.  vara  uppstyltad.  II.  tr.  förse 
med  styitor.   Gestelzt:  uppstyltad. 

Stelzenhaft.  «.  1.  styltlik.  2.  uppstyltad. 

Stelzer,  -s,  -,  m.  1.  styltgångare.  2.  en  som 
går  på  träben. 

Stemm...  ex.  -eisen,  -s,  -  oci.  koii.  -zeug,  -[e]s,  O, 
n.  ©  huggjärn,  stämjärn. 

Stemmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  stödja,  med  kraft 
sätta,  t.  ex.  den  Ellbogen  auf  den  Tisch,  die 
Hände  in  die  Seiten.  Die  Füsse  gegen  die 
Wand  ~  taga  spjärn  mot  väggen.  2.  stäm- 
ma, hämma,  uppdämma.  3.  0  med  huggjärn  ei. 
miijsei  hugga,  mäjsla.  4.  skog.  a)  fälla  träd,  b) 
hugga  fäida  träd  i  mindre  delar.  II.  Sich  ~  1. 
stödja  sig,  motsätta  sig,  spjärna,  taga 
spjärn.  Sich  auf  etw.  (ack.)  ~  a)  stödja  sig 
på,   b)  envist  vidhålla  ngt.  2.  stiga  tiii  faijd 

af  uppdämning. 

Stempel,  -s,  -,  m.  dim.  Stempelchen,  Stempelein, 
1.  stämpel.  2.  stamp,  stöt.  3.  0  hålmäjsel. 
4.  bot.  pistill,  -abgäbe,  -«,  f.  stämpelafgift, 
stämpelpengar,  -amt,  -[e]*-  -er  f,  n.  1.  för- 
säljningskontor för  stämpladt  papper.  2. 
koutrollverk.  -bogen,  -s,  -,  m.  ark  stämpel- 
papper, -frei,  a.  stämpelfri.  -gebühr,  -en,  f. 
-ge!d,  -[e]s,  -er,  n.  =  -abgäbe,  -halter,  -s,  -, 
m.  (namn)stämpel  (verktyg),  -hammer,  -.s-,  -f, 
m.  stämpelhammare,  -marke,  -n,  f.  stäm- 
pel, märke,  -papler,  -[e]s,  -e,  n.  stämpel- 
papper, -pfllchtig,  a.  belagd  med  stämpel- 
afgift. -Schneider,  -s,  -,  m.  stämpelskärare, 
-snidare.  -Steuer,  -«,,/".  stämpelskatt,  -zei- 
chen, -s,  -,  n.  =  -marke. 

stempellln,  -te.  ge-t,  tr.  stämpla.  Biidi.  Zeugen 
'N-  påverka,  inverka  på  vittnen.  Stemp[ej- 
lung,  /. 

Stempler,  -s,  -,  m.  stämplare. 

Stenge,  -»,  /.  >i.  stång. 

Stengel,  -s,  -,  m.  dim.  Stengelchen,  Stengelein, 
bot.  stängel,  stjälk,  skaft,  -glas,  -es,  -erf,  n. 
glas  på  hög,  smal  fot. 

stengelicht,  stengelig,  a.  i  sms.  t.  ex.  grob'^  med 
grof(va)  stjälk(ar). 

stengellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  .s.  skjuta  i  stäng- 
lar, stjälkar, 

Stenograph,  -en,  -en,  m.  stenograf. 

stenographierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  steno- 
grafera. 

Stepp...  Ex.  -bett,  -[e]s,  -en,  n.  madr.ass.  -decke, 
-n,  f  stickadt  täcke,  -rock,  -[e]s,  -e  t,  «• 
stoppad  a)  rock,  b)  kjol,  stubb. 

Steppe,  -n,f.  stepp,  -n...  ex  ~bewohner,  -s,  -, 
m.  steppinvånare. 

steppllen,  -te,  ge-t,  tr.  sticka  tucken  o.  dyi.,  stop- 
pa. Steppung,./". 

Stepperei,  -en,  f.  stickning,  stoppning. 

Ster,  -[e]s,  -e,  m.  kubikmeter. 

Sterbe...  ex.  -bett,-[e]s,-e»,n.  dödsbädd,  -blick, 
-[e]s,  -e,  m.  döende  blick,  -fall,  •[e]s,  -e  t, 
m.  dödsfall,  -gesang,  -[e]s,  -e  t,  m.  begraf- 
ningssång,    -psalm,  -gewand,  -[ejs,  -er  j,  n. 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk 


•i-   sjo 


sterben 


644 


steuern 


svepning,  -glocke,  -»,/.  begrafningsklocka; 
begrafningsringning.  -haus,  -es,  -er  f,  n. 
sorgehus,  -hemd,  -\e\s,  -en,  n.  likskjorta. 
-Jahr,  -\_e]s,  -e,  n.  dödsår,  -kasse,  -«, /.  be- 
grafningskassa.  -kleid,  -[e]s,  -er,  n.  svep- 
ning, -lager,  -s,  -,  n.  dödsbädd,  dödsläger. 
-lied,  -[e]s,  -er,  n.  =  -gesang.  -zimmer,  -s, 
-,  n.  rum  där  ngn  dött. 

Sterben,  stirb[s]t,  starb,  stürbe, gestorben, stit-b, 
itr.  s.  1.  dö,  durch  jmdn,  durch  ei.  von  jmd,^ 
Hand:  för  ngns  hand,  eiries  natürlichen 
Todes:  en  naturlig  död, /^ii/z^re/'s;  af  hun- 
ger, an  der  Pest:  i  pesten.  2.  särskilda  faii. 
Kein  ~<fes  Wörtchen:  ej  ett  enda  ord.  Eiti 
Geheimnis  mit  sich  ~  lassen :  taga  en  hem- 
lighet med  sig  i  grafven.  Zinn  ^-^  verliebt 
sein:  vara  dödligt  kär. 

Sterbens...  es.  -angst,  -e  f-  /■  dödsångest. 
-bange,  a.  rädd  att  dö.  -krank,  a.  dödssjuk. 
-langweilig,  «.  dödligt  tråkig,  -müde,  a.  döds- 
trött, -seele,  -n,  f.  Keine  ~  ingen  dödlig, 
ej  en  själ,  ej  en  katt.  -wörtchen,  -s,  -,  n. 
Kein  ~  ej  ett  enda  ord. 

sterblich,  a.  dödlig. 

Sterblichkeit,  O,  /.  dödlighet.  Gott  hat  aus 
dieser  ~  abgefordert:  Gud  har  hädan- 
kallat. 

Sterbling,  -[e]s,  -e,  m.  1.  åt  döden  invigd,  ti- 
digt  döende,  poet.  dödlig.  2.  klent  barn  som 

snart    dör.    3.  SJälfdÖdt  får.    -S...  Ex.   ~WOlle,  O, 

./'.  ull  af  själfdöda  får. 

stereotypierllen,  -te,  -t,  tr.  stereotypera. 

steril,  a.  steril,  ofruktbar,  karg,  mager. 

Sterke,  -«,  /.  kviga. 

Sterlét[t],  -[ti]s,  -e,  m.  Sterlett  (Acipenser  ru- 
thenus). 

Sterling,  biott  i  wibind.  Pfundex.  Livré  ~  pund 
Sterling. 

Stern,  -[e]s,  -e,  m.  1.  stjärna,  biiji.  weder 
Glück  noch  ~  haben:  hafva  otur  i  allt.  2. 
med.  a)  (ögon).starr,  b)  hvit  fläck  på  en  na- 
gel, en  böld  m.  m.  -anbetung.  O, /.  stjärn- 
dyrkan.  -anis,  -es,  -e,  ni.  stjärnanis.  -besäet, 
a.  stjärnbeströdd,  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  stjärn- 
bild, -blume,  -n,  f.  bot.  prästkrage,  -deuter, 
-.■;,  -,  m.  stjärntydare,  astrolog,  -deuterei,  -en, 
f.  stjärtitydning.  -dienst,  -\e\s.  O,  m.  stjärn- 
dyrkan.  -fall,-[ejs, -e  f,  m.  stjärnfall,  -förmig, 
n.  stjärnformig.  -gefilde.  -gewölbe,  -.^.  -,  v. 
stjärnhvalf,  stjärnhimmel,  -gucker,  -,s-.  -.  im. 
F  stjärnkikare,  astronom,  -hagelbesoffen, 
-hagelvoll,  a.  F  blixtfull,  stupfull,  -hell,  a. 
stjärnklar.  -Jahr,  -[e].«,  -e,  n.  stjärnår.  -karte, 
-n,  f.  stjärnkarta,  -kunde.  O,  f.  stjärnkun- 
skap,  astronomi,  -kundig,  a.  stjärnkunnig. 
-schnuppe,  -«, /.  -schuss,  -es,  -e  f,  to.  stjärn- 
fall, stjärnskott,  -seher,  -.•;,  -,  m.  astronom. 
•sQcher,  -s,  -,  m.  nattkikare,  -voll  =  -hagel- 
voll. -Wahrsager  =  -deuter.  -warte,  -n,  f. 
Observatorium,  -zeit,  0,  /.  stjärntid.  -en... 
Bx.   'vauge,   -s,    -n,   n.   poet.    1.  stjärna  ss.  ett 


himlens  öga.  2.  ss.  en  stj&ma  strålande  öga. 
~bahn,  -en,  f.  1.  stjärnbana.  2.  till  stjär- 
norna ledande  bana.  ~banner,  -s,-,n.  stjärn- 
banér.  '^biihne.  O,/',  poet.  stjärnhvalf.  'v.heer, 
-[e]s,  -e,  n.  poet.  stjärnornas  här.  '>-himmel, 
-s,  O,  TO.  stjärnhimmel.  ~licht,  ■[e]s,  -er,  ti. 
stj.ärnljus.  -^plan,  ~raum,  ~saal,  -[c].«,  -ei,m. 
stjärnhvalf,  stiärnrynid.  ~schein,-[e]s,  O,  to. 
stjärnljus.  ~wärts,  adv.  poet.  upp  mot  stjär- 
norna, mot  himlen. 

Sterz,  -es,  -e,  m.  1.  =  Steiss.  2.  =  röij. 

Sterze,  -n,f.  (plog)handtag. 

stet,  a.  1.  stadig,  fast,  orubblig.  2.  =  reij. 

Stetig,  a.  1.  beständig,  oafbruteu,  ihållande. 
2.  =  statisch. 

Stetigkeit,  O,  /.  beständighet,  kontinuitet, 
ihållighet. 

stets,  adv.  städse,  alltid,  alltjämt. 

Steuer,  I.  -s,  -,  n.  styre.  II.  -n,  f.  1.  stöd, 
hjälp,  befrämjande,  t.  ex.  zur  ~  der  Wahr- 
heit: till  sanningens  befrämjande,  för  san- 
ningens skull.  2.  gåfva,  bidrag  Wr  att  främja 
ngt.  3.  skatt,  afgift,  pålaga.  4.  v.-ini.  -amt, 
-[é]s,  -er  t,  n.  uppbördsverk,  uppbördskon- 
tor. ■beamte(r),  (adj.  bajn.)  to.  uppbördsman. 
-bezirk,  -[e].«,  -e,  to.  uppbördsdistrikt,  -bord, 
-[e].<,  O,  n.  i,  styrbord.  -bQch,  -[e]s,  -e?- 1,  «• 
skattelängd,  -einnehmer,-«,  -,  vi.  uppbörds- 
man, -einschätzungskommission,  -en,  f.  be- 
villningsberedning.  -ende,  -s,  -n,  n.  i  ak- 
ter, -erheber  =  -einnehmcr.  -erlass,  -es,  -e, 
m.  skatters  efterskänkande,  -feder,  -n,f. 
stjärtpenna  att  styra  aygten  med.  -frei,  a.  skat- 
tefri; frälse,  -freiheit,  O,  /.  skattefrihet. 
-kraft,  O,  /.  skatteförmåga,  -mann,  -[ejs, 
-er  t  el.  Steuerleute,  to.  styrman,  -nachlass, 
-es,  -e,  m.  skattenedsättning.  -pflicht,  0,y'. 
skattskyldighet,  -pflichtig,  u.  skattskyldig; 
skattskrifven.  -pflichtigkeit  =  -pflicht.  -rad, 
-[e]s,  -er  f,  n.  >t  ratt.  -register,  -s,  -,  n. 
-rolle,  -n,  f.  skattelängd,  -ruder,  -s,  -,  n. 
roder,  styre,  -schein,  -[e]s,  -e,  m.  =  -zettel. 
-Schreiber,  -s,  -,  m.  uppbördsskrifvare.  -Ver- 
weigerung, -en,  f.  skattevägran,  -wesen,  -.?, 
O,  n.  skatteväsen,  -zettel,  -s,  -,  to.  1.  debet- 
sedel. 2.  skattekvitto,  uppbördsbevis. 

steuerbar,  a.  1.  skattbar,  skattskyldig.  2. 
möjlig  att  styra,  som  lyder  rodret. 

Steuerbarkeit,  O,  /.  1.  skattskyldighet.  2. 
styrförmåga. 

Steuerer,  -s,  -,  m.  1.  en  som  styr,  rorgängare, 
styrman,  ledare.  2.  afhjälpare,  lindrare.  3. 
uppbördsman. 

steueriin,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  och  s.  1.  styra, 
styra  kur^,  segla;  rikta.  Der  Steuermann 
el.  das  Schiff  hat  dorthin  gesteuert :  styr- 
mannen,  fartyget  har  styrt  kurs  dit,  das 
Schiff  ist,  wir  sind  dorthin  gesteuert:  far- 
tyget har,  vi  ha  styrt  kosan,  seglat,  kom- 
mit dit.  2.  Einer  (dat.)  Sache  ~  förebygga, 
hämma,  afhjälpa,  göra  slut  på  en  sak.  3.  bi- 


0   lakaar  plur.    f  bar  omljud.    tr.  transi 


:ivt   verb.    h.  har  haben^    S.  har  tein  till   hjälpverb. 


öteur. 


645 


Stift. 


draga  (med),  lemna  bidrag;  skatta,  betala 
skatt.  Steuerung,/. 

Steur...  ac  Steuer... 

Steven,  -s,  -,  m.  i,  etäf. 

stibitzllen,  -\_es\t,  -te,  -t,  tr.  F  knipa,  snyta, 
stråla,  snatta. 

Stich,  -[e]s,  -e,  vi.  1.  styng,  t.  ex.  einer  Biene, 
eines  Degens,  einer  Nadel.  Weite  ~e :  stora, 
glesa  styng.  Kein  ~  ej  ett  grand.  Den  ~ 
entscheiden  :  gifva  utslag,  hafva  utslagsröst 
vid  lika  röstetal.  2.  stick,  t.  ex.  a)  ~  halten,  b) 
im  ~  lassen.  3.  stickord,  pik.  4.  florshufva. 

5.  Einen  ~  haben:  hafva  en  skruf  lös.  Ei- 
nen ~  von  Narrheit,  von  Gelehrsamkeit  ha- 
lten:  ha   en  släng  af  galenskap,  af  lärdom. 

6.  skiftning,  t.  ex.  einen  ~  ins  Blaue  haben: 
skifta  i  blått.  7.  om  01  och  vin:  einen  ~  ha- 
ben: börja   surna.    8.  gravering;  (koppar-, 

Btål)stick,    gravyr.     9.    håll    i  sidan  m.  m.    10. 

kortspel,  stick.  11.  byteshandel.  12.  A  stek. 
13.  Ein  r^j  Butter:  ungef.  ett  skedblad  smör. 
-axt,  -e  t,  ./"•  ^  stickyxa.  -blått,  -[e]s,  -er  t, 
n.  X  stickblad.  -dunkel,  a.  kolmörk,  -ent- 
scheid, -[e]s,  O,  m.  utslagsröst.  -fehler,  -s,  -, 
ni.  fel  i  gravyren,  -fest,  -frei,  a.  stickfri. 
■haltig,  a.  som  håller  streck,  består  profvet, 
bepröfvad,  tillförlitlig,  -haltigkeit.  O,/,  till- 
förlitlighet, -heber,  -s,  -,  m.  O  stickhäfvert. 
-säge,  -»,  /.  0  sticksåg.  -tag,  -[e]s,  -e,  m. 
termin,  -waffe,  -n,  f.  stickvapen,  -wähl,  -en, 
f.  val  mellan  de  två,  som  fått  de  flesta 
rösterna,  -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  1.  slag- 
ord. 2.  teat.  replik.  3.  boktryck,  kustod.  4. 
stickord,  pik.  5.  uppsbigsord.  -wunde,  -n, 
f.  sticksår. 

Stichel,  -s,  -,  m.   1.  grafstickel.  2.  spade. 

Stichel...  jfr  sticheln,  ex.  -rede,  -n,f.  -witz,  -es, 
-e,  m.  -wort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  stickord,  pik. 

Stichelei,  -en,  f.  1.  F  sömnad.  2.  stickord,  pik. 

Stichelün,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  sticka,  sy 
med  små  sijng.  2.  ge  stickord,  pika. 

Stichler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  ger 
stickord,  pikar;  retsticka. 

Stichling,  -[e].';,  -e,  m.  zooi.  spigg  (Gastero- 
steus). 

Stick...  Ex.  -arbeit,  -en,  f.  broderi,  -dampf, 
-dunst,  -[e\s,  -e  t,  m.  kväfvande  ånga,  dunst. 
-fluss,  -es,  -e  f,  in.  med.  lungödem,  -gas,  -es, 
O,  n.  kväfgas,  kväfve.  -häkchen,  -s,  -,  n. 
virkkrok.  -husten,  -s,  O,  m.  kikhosta.  -luft, 
O,  /.  starkt  kväfvehaltig  luft.  -muster,  -s,  -, 
n.  brodérmönster.  -nadel,  -?*,  y.  brodérnål, 
stramaljnål.  -rahmen,  -s,  -,  m.  broder-,  sy- 
båge, -seide,  -w,/.  brodérsilke.  -stoff, -[e]s, 
O,  m.  kväfve. 

1.  stickllen,  -te,  ge-t,  I.  =  erstichen.  II.  tr.  bro- 
dera, sticka,  sy. 

2.  Sticken,  -s,  -,  m.  sticka. 

Sticker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  brodör,  brodös. 
Stickerei,  -en,  f.  broderi. 
stickig,  a.  kväfvande. 


stiebllen,  stob,  stöbe,  gestoben,  -[e]  oob  t  -te, 
ge-t  =  stäuben. 

Stief...  Ex.  -bruder,  -s,  -f,  m.  styfbroder.  -eitern, 
pltir.  styfföräldrar.  -geschwister,  plur.  styf- 
syskon.  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  styfbarn.  -mut- 
ter, -t,/,  styfmor.  -mlitterchen,  -s,  -,n.  styf- 
morsblomma,  pensé.  -mütterlich,  a.  styfmo- 
derlig.  -nachbär,  -s  ei.  -n,  -re,  m.  ovänlig 
granne.  -Schwester,  -n,f.  styfsyster.  -sohn, 
-[e]s,  -e  t,  m-  styfson.  -tochter,  -f, /.  styf- 
dotter.  -väter,  -s.  -f,  m.  styffar.  -Vaterland, 
-[e]s,  O,  n.  styfmoderligt  fosterland,  -väter- 
lich, a.  styffaderlig. 

Stiefel  -s,  -,  m.  dim.  Stiefelchen,  Stiefelein,  1. 
stöfvel,  (hög)  sko,  käng.  2.  Seinen  ~  ge- 
hen: gå  fort,  raskt.  Einen  guten  ~  trinken: 
dricka  diigtigt.  -absatz,  -es,  -e  t,  m.  stöfvel- 
klack.  -anzieher,  -s,  -,  m.  1.  krok  att  draga 
på  stöflar  med.  2.  skohorn,  -band,  -[ejs, 
•er  t,  n.  skoband,  -bürste,  -n,f.  skoborste. 
•fuchs,  -es,-e  t,  m.  =  -jmtzer.  -geschäft,  -[e]s, 
-c,  n.  skonflFär.  -holz,  -es,  -er  f,  n.  stöfvel- 
block.  -knecht,  -[e]s,  -e,  m.  stöfvelknekt. 
-leisten,  -s,  -,  m.  stöfvelläst.  -putzer,  -s,  -, 
m.  skoputsare.  -röhre,  -n,  f.  -schalt,  -[f-].s, 
-e  t,  m.  stöfvelskaft.  -strippe,  -n,f.  stöfvel- 
stropp.  -Stulpe,  -n, /.  stöfvelkrage.  -wichse, 
-n,f.  blanksmörja,  -wichser  =  -imtzer.  -zie- 
her,  -s,  -,  m.  1.  =  -anzieher  1.  2.  =  -knecht. 

Stiefelette,  -n,/.  stöflett. 

Stiefellln,  -te,  ge-t,  I.  it?:  s.  stöfla.  II.  tr.  och 
sich  ~  sätta  stöflar  på  (sig).  Gestiefelt: 
stöflad,  med  ei.  i  stöflar. 

Stieg,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Stieglein,  Stiegelchen, 
(gång)stig. 

Stiege,  -n,f.  1.  trapi)a.  2.  tjog. 

Stieglitz,  -es  ei.  -en,  -e[re],  m.  steglitsa.  -en... 
Ex.  ~hahn,  -[e]s,  -e  f.  m.  steglitshanne.  ~sie, 
-en,  f.  steglitshona. 

Stiel,  -[e]s,  -e,  m.  1.  skaft,  handtag.  2.  bot. 
stjälk,  skaft.  Biidi.  mit  Stumpf  und  ~  aus- 
rotten :  totalt  utrota.  3.  O  stolpe,  post. 
-blume,  -n,f.  blomma  på  skaft,  -loch,  -[e].s-, 
-er  t,  n.  skafthål.   -los,  a.  utan  stjälk,  skaft. 

Stielllen,  -te,  ge-t,  tr.  skafta,  skäfta.  Gestielt: 
med  skaft;  bot.  på  skaft,  med  stjälk. 

Stielig,     n.    i    sms.    försedd    med  si  el.  så  beskaffadt 

skaft   el.  stjälk,  t.  ex.  kurz'^  med  kort  skaft 
el.  stjälk. 

1.  Stier,  a.  stirrande,  stel. 

2.  Stier,  -[e]s,  -e,  m.  tjur;  oxe.  -fechter,  -s,  -, 
OT.  tjurfäktare.  -gefecht,  -[e]s,  -e,  n.  tjur- 
fäktning, -hirsch,  -es,  -e,  m.  zooi.  gnu.  -kalb, 
-[e]s,  -cj-.f,  n.  tjurkalf.  -kämpf,  -[e]s,  -e  f, 
m.  =  -gefecht.  -kämpfer  =  -fechter. 

Stierllen,  -le,  ge-t,  itr.  h.  stirra. 

Stift,  I.  -[ejs,  -e,  m.  stift,  griffel,  sprint,  na- 
gel, nål,  tagg,  aflång  bit;  F  putifnasker. 
II.  -[e]s,  -e[r],  n.  1.  stiftelse.  2.  (biskops-) 
stift,  kloster,  domkapitel,  prästseminarium 

m.     H.    kyrkl.    inrättn:r.    -halter,  -S,    -,    m.  ritstift. 


F  familjart.    P  liigre  språk.    %  mindre  brukligt.    W  teknisk  term.    «i«  sjöterm.    JSc  militiirisk  term. 


stiften 


64(3 


stobern 


-s...  Ex.  ~dame,  -re,  ~frau,  -c«,/.  ~fräulein, 
-s,  -,  re.  stiftsdam,  -fru,  -fröken.  '>^genieinde, 
-«,  /.  domkyrkoförsamling,  '^haus,  -es,  -er 
t,  n.  en  stiftelse  tillhörigt  hus.  ~herr,  -re, 
-en,  m.  domherre,  kanik.  'v/hiitte,  -n,  f. 
stiftshj'dda.  ~kirche,  -re,  /.  domkyrka,  ka- 
tedral.  ~schule,  -n,  f.  katedralskola. 

Stiftllen,  -cte.  fje-et,  tr.^  1.  stifta,  slå  stift  i.  2. 
stifta,  grunda,  grundlägga,  anstifta,  t.  es. 
Vereine,  Staaten,  Städte,  Böses.  Nutzen  ~ 
göra  nytta.  Da  haben  Sie  etw.  Schönes  ge- 
stiftet: där  har  ni  just  styrt  till  det  bra.  3. 
skänka  tm  en  stiftelse,  donera,  testamentera. 

Stifter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  stiftare,  stifta- 
rinna. 

stiftisch,  a.  tillhörande  ett  stift,  stifts-. 

Stiftler,  -.?,  -,  m.  lärjunge  i  en  klosterskola. 

Stiftlerin,  -nen,  f.  stiftsfru,  stiftsfröken. 

Stiftung,  -en,  f.  stiftelse,  -s...  ei  ~brief,  -[e].s-. 
-e,m.  gåfvobref.  ~feier, -re, ./'.  'v.fest, -[e].s 
-e,  n.  grundläggnings-,  årshögtid ,  jubileum. 
~jahr,  -[e]s,  -e,  n.  stiftelse-,  grundlägg- 
ningsår. 

Stil,  -[e]s,  -e,  m.  stil.  -lelire,  -re, /.  Stilistik. 
-los,  a.  utan  stil. 

Stilett,  -[e].',  -e,  n.  stilett. 

stTlhaft,  a.  stüfull. 

stilisierllen,  -te,  -t,  tr.  stilisera. 

Stilist,  -ere,  -en,  vi.  stilist. 

stilistisch,  a.  stilistisk. 

still,  a.  stilla,  tyst.  lugn.  ~  schweifjen:  vara 
tyst,  tiga.  Jmdn  <^  schaffen  ei.  kiicgen  ei. 
bekommen  ei.  machen:  bringa  ngn  till  tyst- 
nad. Bei  etw.  ~  stehen:  stanna  vid,  lugna 
sig  med  ngt.  Die '^e  I('oc/(e;  passionsvec- 
kan, ~e?'  Freitag:  långfredag,  ^e  Messe: 
mässa  som  ej  sjunges  Ulan  läses  af  prästen. 
Ein  ~es  Glas  leeren:  tömma  ett  glas  otan 
skSi  för  en  afliden.  Dem  ~eK  Trunk  ergeben 
sein:  skåpsupa.  F  zu  den  r^en  Männern 
zählen:  vara  död.  Handel.  ~e  Zeit:  död  tid. 
•beglückt,  a.  stilla  lycklig,  lycklig  i  sin  en- 
samhet, -lager,  -s,  -,  n.  ståndläger,  -leben, 
-s,  O,  re.  1.  lugnt,  stilla  lif.  2.  mäi.  stilleben. 
-schweigen,  -s.  O,  n.  tystnad,  -schweigend,  n. 
tigande,  tyst.  -schweigends,  adv.  tyst,  undf-r 
tystnad,  -stand,  -\e\s,  -c  f,  m.  -stehen,  -s,  O, 
B.  stillcständ.  -stehend,  a.  stillastående. 
-vergnügt,  a.  stilla  förnöjd. 

Stille,  I.  0./.  stillhet,  tystnad,  tysthet;  stille- 
stånd,  paus.  II.  =  still. 

stillllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  stilla,  lugna,  bring:i 
till  stillhet.  Streitigkeiten  ~  bilägga  tvi- 
ster. Den  Krieg  ~  göra  ett  slut  på  kriget, 
den  Aufruhr  'v,  dämpa  upproret.  Die  Not 
»N/  lindra  nöden.  2.  stilla,  tillfredsställa, 
t.  ex.  den  Hunger,  ein  Bedürfnis.  Den  Durst 
~  släcka  törsten.  3.  tysta," bringa  till  tyst- 
nad. 4.  ifv,  itr.  h.  amma,  gifva  bröstet. 
Stillung,  /'. 

Stiller,  -s,  -,  m.  en  som  stillar  m.  m.  se  f.ncs. 


Stillheit,  O,/,  stillhet. 

stimmbär,  a.  1.  som  kan  stämmas.  2.  %  röst- 
berättigad. 

Stimmlle,  -en,  f  stämma,  röst.  -abgäbe,  -n,  f. 
röstsedels  aflemnande,  röstning. -band, -[?].<:, 
-er  t,  re.  stäm-,  röstband.  -berechtigt,  a. 
röstberättigad,  -berechtigung,  0.  /".  rösträtt. 
-fiihrer,  -«,  -,  m.  1.  korförare.  2.  a)  ledare, 
b)  organ  ror  ett  parti,  -gabel,  -n,f.  stämgaffel. 
-hammer,  -s,  -f,  m.  stämhammare,  -holz, 
-es,  -er  t,  «■  mus.  Ijndpinne.  -mittel,  -s,  -,  re. 
röstomfång,  röstresurs,  -recht,  -[e]s.  O,  re. 
rösträtt,  -ritze,  -n,  f.  röstspringa.  -Schlüs- 
sel, -s,  -,  m.  stämnyckel.  -Wechsel,  -s,  -.  m. 
målbrott.  -Zählung,  -en,  f.  rösträkning. -Zet- 
tel, -s,  -,  m.  röstsedel,  -en...  Ex.  ~anzahl, 
-pre, /.  röstantal,  antal  röstande.  '>.'einheit, 
~einhelligkeit,  O,/,  enhällighet  vid  omröstning. 
~gleichheit.  O,  /.  lika  röstetal.  ~mehrheit, 
-ere./.  1.  röstöfvervigt.  2.  pluralitet.  ~min- 
derheit,  -en,  f.  minoritet.  ~t[h]eilung,  -ere, 
_/'.  röstsplittring. 

stimmllen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  ljuda,  klinga. 
2.  stämma,  samstämma,  vara  harmonisk. 
Zu  etw.  ■V/  stämma  öfverens  med  ngt.  3. 
rösta,  votera.  II.  tr.  stämma,  t.  ex.  ein  In- 
strument, die  Saiten,  jmdn  für  etw.  Seine 
Forderungen  hoch  ~  ställa  höga  fordringar, 
hafva  stora  anspråk.  Zu  etw.  ~  böjd  för 
ngt.  Fr  ist  heute  schlecht  gestimmt:  han 
är  i  dag  vid  dåligt  lynne. 

Stimmer,  -s,  -,  m.  1.  (piano)stämmarc.  2.  stäm- 
nyckel. 

stimmig,  a.  1.  ljudande,  klingande.  2.  i  sms. 
-stämmig. 

Stimmung,  -en,  f.  stämning. 

Stimulier  en,  -te,  -t,  tr.  stimulera,  reta,  ägga. 

Stink...  Kx  -baum  =  Faulbaum,  -käfer,  -s,  -,  m. 
tordyfvel.  -nessel,  -«,  /.  plister,  blindnäss- 
la (Lamium).  -ratz,  -es,  -e,  m.  illcr.  -stein, 
-[c]s,  -e,  m.  orsten.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  ?*. 
zooi.  stinkdjur  (Mephitis). 

stinken,  stank,  stänke  ei.  %  stiinke,  gestunken, 
stink[e],  itr.  h.  stinka,  lukta  illa. 

stinkig,  a.  stinkande,  illaluktande. 

Stint,  -\n]s.  -e,  m.  nors. 

Stipéndillum,  -U7n[s],  -en,  n.  stipendium. 

stippllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  =  tippen.  2. 
=  tunken. 

Stirnfe],  -en.  f.  1.  panna.  2.  framsida,  -band, 
-[e\s,  -er  t,  re.  pannband,  -binde,  -re,/,  pann- 
bindel.  -blått,  -[ej-s  -er  f,  «•  paunstycke. 
-haar,  -[e]s,  -c,  n.  pannhår,  pannlugg,  -locke, 
-n,f.  pannlock,  pannlugg,  -rad,  -[e]-«,  -er], 
n.  stjärnhjul.  -riemen,  -.■!.  -,  m.  pannrem. 
-tuch,  -[e]s,  -er  f,  n.  pannduk.  -wand,  -e  t, 
/.  framsida. 

stobllen  =  schmoren. 

Stöber,  -s,  -,  -hund,  -[ej-s  -e,  m.  stöfvare. 

Stöber...  jfr  stöbern,  f.x  -wetter,  -s,  -,  «.  yrväder. 

stöberlln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  1.  såsom  hvirflande 


O   saknar 


t  har   omljud.    tr. 


iitifl,    itr.  intransitivl  verb.    A.  har  haben,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


atooheln 


mapsa  drifvas  af  vinden;  yra.  <x.der  Regen: 
flnt  regn  med  blåst,  r-^der  Schnee:  snöyra. 
Opcrs.  Cf  stöbert:  det  yrar.  2.  söka,  leta, 
snoka.  II.  tr.  1.  =  stäuben  II,  3.  2.  jüg.  upp- 
spåra, jaga  upp. 

stochellln,  stochllen  =  stochern. 

Stocher,  -s,  -,  m.  tandpetare. 

StOCherlln,    -te.   ge-t,  tr.  och  itr.  h.  med  ngt  spetsigt 

peta,  röra  i  ogt,  t.  ex.  sich  die  Zähne  ~  peta 
tänderna,  das  Feuer  ~  röra  om  elden.  Biidi. 
[auf]  jmdn  ~  ge  ngn  stickord,  pikar. 
Stock,  -[c]ä,  -e  t  öfr  5,  9,  12),  m.  dim.  Stöckchcn, 
-lein,  -ellchen],  1.  käpp;  skaft;  stake,  pin- 
ne. 2.  bot.  stam.  3.  (vin)stock,  träd,  buske, 
stånd.  4.  stubbe.  Über  ~  und  Block  ei. 
Stein :  öfver  stock  och  sten,  mit  -^  und 
Stiel:  med  rubb  och  stubb.  5.  piur.  -er  f, 
biidi.  stock,  klots.  6.  Der  «^  eines  Zahnes: 
mellersta  delen  af  en  tand  meiian  rot  och  krona. 
7.  bål,  lif  af  klädesplagg.  8.  stam,  stående  kapi- 
tal, grundfond.  9.  piur.  -s,  värdepapper.  10. 
=  Schober.  11.  hufvudmassa,  hufvudsträck- 
ning  af  ett  bärg.   12.  piur.  -e,  äfv.  n.  våning.   13. 

klots,    kubb.      14.    stock,    a)  boktryck,  (träsnitt), 

b)  straffredskap.  15.  (bi)kupa.  -aar,  -[e]s,  -e, 
-ädler,  -s,  -,  m.  dufhök.  -band,  -[e]s,  -er  f,  n. 
käppband,  -snodd,  -blind,  a.  stockblind. 
-böhme,  -n,  -n,  m.  ärkebömare,  bömare  till 
lif  och  själ.  -degen,  -,?,  -,  m.  käpp  med  en 
klinga  i.  -dumm,  a.  stockdum.  -dunkel,  a. 
stock-,  kolmörk,  -erbsen,  /.  j^lur.  spröt- 
ärter.  -fackel,  -n,  f.  torrvedsfackla.  -fäule, 
-fäulung.  O,/,  öfvermognad,  halfskämdt  till- 
stånd   hos    drufvor    medan   de  sitta  kvar  pä  rankorna.   j 

-fledel  =  -geige.  -finster  =  -dunkel,  -fisch,  -es, 
-e,  TO.  stockfisk.  -fleck,  -\_e]s  -e,  m,  mögel- 
fläck.-fleckig,  a.  mögelfläckig,  möglig,  -flinte, 
-M,  f.  bössa  i  form  af  en  käpp.  -fremd,  a. 
fullkomligt  främmande,  -geige,  -n,  f.  stock- 
fiol, -gelehrt,  «.  pedantisk,  -gläubig,  a.  blindt 
troende,  -halter,  -s,  -,  to.  k^ppställ.  -haus, 
-es,  -er  t,  n.  fängelse,  häkte,  -heiser,  a.  all- 
deles hes.  -knopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  käppknapp. 
-laterne,  -leuchte,  -n,  f.  lanterna,  lykta  med 
skaft  till  handtag,  -mäuschenstill,  o.  allde- 
les tj'^st.  -meister,  -s,  -,  m.  stockmästare, 
fångvaktare,  -messer,  -s,  -,  n.  knif  att  skära 
vinrankor  med.  -narr,  -en,  -en,  to.  ärkenarr. 
-priigel,  piur.  käpprapp.  -rose,  -»,  f.  stock- 
ros, -schirm,  -[e]s,  -e,  m.  paraply,  parasoll 
med  skaft,  -schlag,  -[e]s,  -e  t,  TO.  käpprapp. 
-schnupfen,  -s,  O,  m.  snufva  som  täpper  nä- 
san, -steif,  a.  styf  som  en  stake,  kapprak. 
-still,  a.  alldeles  stilla,  tyst.  -stumm,  a.  stum 
som  en  fisk.  -taub,  a.  stendöf.  -uhr,  -en,f. 
pendyl,  -werk,  -[ej.s,  -e,  n.  våning,  -zahn, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  oxeltand. 
Stockilen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  s.  1.  .stocka 
sig,  afstanna,  stanna.  Es  .stockt  mit  dieser 
Sache:  det  går  trögt  med  denna  sak.  Im 
Beden  ~  stappla  på  målet,  komma  af  sig. 


647  stopfen 


2.  lefra  sig,  ysta  sig,  surna.  3.  mögla,  få 
mögelfläckar.  II.  tr.  1.  störa,  förse  träd  med 
stöd,  skafta,  sätta  skaft  på.  2.  hoprulla, 
rulla,  t.  ex.  Tücher.  3.  traf  va,  t.  ex.  IIolz.  III. 
Sich  ~  växa  buskigt. 

stöckerig,  a.  1.  torr,  mager.  2.  knagglig,  trög. 

stöckerlln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  klifva,  speta. 

stockig,  stöckig,  a.  1.  mögelfläckig,  möglig.  2. 
=  stöckisch. 

stöckig,  a.  i  sms.  -vånings-,  t.  ex.  ein  dreify^es 
Hnus:  ett  trevåningshus. 

stöckisch,  a.  orörlig,  omedgörlig,  envis,  hals- 
starrig. 

Stoff,  -[e]s,  -e,  TO.  1.  tyg,  kläde;  sidentyg.  2. 
ämne,  material,  stoff.  3.  studentspr.  öl.  -lehre, 
O,  /.  kemi.  -los,  a.  1.  okroppslig.  2.  inne- 
hållslös, -name,  -ns,  -n,  to.  -wort,  -[e]s,  -er\, 
n.  gram.  ämnesnamn. 

Stoffel,  -s,  -,  m.  1.  npr.  dim.  af  Kristoffer.  2. 
tölp,  dumbom. 

stoffen,  a.  af  siden,  siden-. 

stofflich,  «.  materiell,  kroppslig. 

stöhnljen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  stöna. 

Stoiker,  -s,  -,  m.  stoiker. 

stoisch,  a.  stoisk. 

Stol,  Stollla,  Stollle,  -en,  f.  stol  a  («i-er  axlarne 
giende  bindel,  del  af  l;.itolska  prästdrägteu).  -gebühren, 

f.plur.  prästtionde. 
Stolle,  •«,/.  1.  =  Stollen  ,?.  2.  =  Stulle. 

Stollen,    -S,    -,  TO.  dim.  Stallchen,   1.  fot  hvarpå  ngt 

hviiar,  ben.  2.  o  hake  på  hästskor.  3.  fin,  aflång 
hvetelef,  hvetekaka  i  sht  ss.  julkaka.  4.  strof. 
5.  bärg.  stell. 

Stöllner,  -s,  -,  m.  burg.  ägare  till  en  stell. 

Stolper,  -s,  -,  TO.  Stolperéi,  -en,  f.  snafvande, 
snubbling. 

Stolperer,  -s,  -,  to.  en  snafvande,  stapplande. 

stolperig,  a.  knagglig,  ojämn,  gropig. 

stolperlln,  -te,  ge-t,  itr  s.  och  h.  snafva,  snubb- 
la, stappla. 

stolz,    I.    a.     stolt,    auf   cl.    über   (med  ack.)  cl.  nh 

etio.  el.  poet.  einer  (gen.)  Sache:  öfver  ngt.  II. 
-es,  O,  TO.  stolthet.  Seinen  ~  in  etui.  (ack.) 
setzen :  sätta  sin  ära  i  ngt. 

stolzierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  s.  stoltsera. 

Stopf...  Kl.  -arznei,  -en,f.  stoppande  medicin. 
-farbe,  -«,  /.  måi.  renoveringsfärg.  -fleck, 
-[e]s,  -e,  TO.  stopp,  -garn,  -[e]s,  -e,  n.  stopp- 
garn, -haar,  -{_e]s,  -e,  n.  stopphår.  -nadei, 
-n,  f.  stoppnål,  -naht,  -e  f,  f.  stoppsöm. 
-nudel,  -n,  f.  deg  att  mata  fjäderfä  med. 
-wasser,  -s,  -,  n.  i*  motström. 

Stopfe,  -«,  /.  stopp. 

stopfilen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  ocii  itr.  h.  1.  stoppa, 
t.  ex.  etw.  in  den  Sack,  Wurst,  Matratzen, 
Strümpfe;  proppa,  t.  ex.  sich  den  Magen  voll 
~;  tillstoppa,  t.  ex.  Löcher.  Gestopft  voll: 
packad  full.  2.  Geßügel  ~  mata  fjäderfä  med 
gödningsdeg.  3.  med.  stoppa,  Tara  stoppande. 
4.  =  stoppen.  II.  Sich  ~  stocka,  skocka, 
hoppacka,  sätta  sig. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    «i*  sjölorm.    iic  militärisk  term. 


Stopfer 


648 


Strafbarkeit 


Stopfer,  -s,  -,  VI.  1.  ~in,  -nen,  f.  stoppare, 
stopperska.  2.  ngt  att  stoppa  med  ss.  ladd- 
3take,  pipstoppare  m.  m. 

Stopfung,  -en,  f.  stoppning  m.  m.  se  stopfen. 

stopp,  interj.  stopp! 

Stoppel,  -n,  /.  1.  åkerstubb.  2.  i  skinnet  på 
plockade  foglar  kvarsittande  fjäderändar. 
3.  korta,  styfva  skäggstrån,  -acker,  -*•,  -f, 
m.  stubbåker,  -bart,  -[e]s,  -e  f,  '"•  «"  par  da 
gar   gammalt,   kort,  styft  skägg.    -buttor,    O,  ./'. 

höstsmör    af    kor    som   beta    pi  stubb&krar.    -feder, 

•»,  f.  i  skinnet  kvarsittande  fjäderände. 
•feld,  -[e]s,  -er,  n.  stubbåker,  -gedieht,  -[e]s, 
-e,  n.  ur  andra  dikter  hopplockadt  poem. 
•gras,  -e.t,  O,  n.  på  stubbåker  växande  gräs. 
•korn,  -[e]5,  O,  n.  på  stubbåker  sådd  säd. 
•vögt,  -[e]s,  -e  t>  "«•  uppsyningsman  vid 
skörden,  -weide,  -n,  f.  bete  på  stubbåkrar. 
•werk,  -[e]s,  -c,  w.  lappverk,  plockgods, 
kompilation,  •zeit,  -en,  f.  tiden  efter  sä- 
desskörden, höst. 

Stoppellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  plocka  ax; 
hopplocka,  kompilera.  2.  plöja  stubbåker. 
3.  borttaga  i  skinnet  kvarsittande  fjäder- 
ändar. 

stoppilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  stoppa,  stanna. 

Stopper,  -,••■,  -,  7».  i'  stoppare. 

Stoppine,  -n,/.  stubintråd. 

Stoppler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  1.  axplockare, 
axplockerska.  2.  kompilator. 

Stöpsel,  -s,  -,  m.  iiim.  Stöpselchen,  Stöpselein, 
propp ;  F  kort,  tjock  person. 

Stöpsellln,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  propp  i. 

Stör,  -[e]s,  -e,  m.  zooi.  stör  (Acipenser).  -ei, 
•[e]s,  -er,  n.  störrom.  -Weibchen,  -s,  -,  n. 
störhona. 

Stör...  jfr  stören,  ex.  -Stange,  -n,  /.  puls  vid 
fiske,  -stock,  -[e]s,  -e  t,  "«•  käpp,  stake  att 
röra  om  med. 

Storch,  -[e].5,  -e  t,  '»■  stork,  -nest,  -[e]s,  -er, 
n.  storkbo.  -schnabel,  -s,  -t,  w.  1.  .«tnrknäbb. 
2.  näfva,  storknäbb  (Geranium).  3.  trans- 
portör (kopieringsinstrument). 

Störchin,  -nen,  f.  storkhona. 

Störchling,  -[e]s,  -e,m.  storkunge. 

störlien,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  störa.  .Tmdn 
aus  dem  Schlaf  ~  väcka  ngn.  2.  Gestört: 
{sinnes)rubbad.  3.  peta,  stöta,  röra  om, 
pulsa. 

Störenfried,  -{e]s,  -e,  m.  fridsstörare. 

Störer,   -s,   -,  m.   1.  ~in,  -nen,  f.  en  som  stör. 

2.  puls  vid  flsko. 

StSreréi,  -en,  f.  oupphörligt  störande. 
Stärnls[sJ,  -se,f.  -ses,  -se,  n.  =  Störung. 
Storr,  -eii,  -en,  m.  stubbe,  stump. 
störrig,  störrisch,  o.  envis,  halsstarrig. 
Störrigkeit,  O,/,  envishet,  halsstarrighet. 
storsäm,  a.  störande. 

Störung,  -en,  f.  störande,  rubbning,  oordning. 

Stöss,   -es,  -e  ti  '"•   1-  stöt.  Auf  f^  fechten : 

fakta   med   värja,  med  florett.  Blidi.  seinem 


Herzen  einen  ~  geben:  med  svårighet,  med 
smärta  förmå  sig  till  ngt.  2.  hög,  bunt, 
trafve,  t.  ex.  ein  ~  Bücher,  Akten,  Holz.  3. 
skarf.  -degen,  -s,  -,  m.  värja,  -erde.  O,  f. 
stamplera.  -falke,  -n,  -n,  m.  jagtfalk.  -fech^ 
ten,  -s.  O,  n.  florettfäktning,  -garn,  -[e]s,  -e, 
n.  slagbur,  höknät.  -gebet,  -[e]s,  -e,  n.  kort 
brinnande  bön.  -gewehr,  -[e]s,  -e,  n.  =  -waf- 
fe.  -holz,  -es,  O,  ;;.  traf  vad  ved.  •klinge,  -«, 
/.  =  -degen,  -kolben,  -s,  -,  m.  (biljard)kö. 
-naht,  -e  f,  /.  skarf.  •netz,  -es,  -e,  n.  =  -garn. 
•rapler,  -[e]s,  -e,  n.  florett,  •seufzer,  -s,  -,  m. 
suck  ur  ett  beklämdt  bröst,  &fT.  =  -gebet. 
•vogel,  -s,  ■%  m.  roffogel.  -waffe,  -n,  f.  stöt- 
vapen, -weise,  adv.  stfitvis.  -wind,  -[e]s,  -e, 
m.  vindstöt,  -zahn,  -[e]s,  -e  fj  «•  bugg- 
tand. 

StSssel,  -s,  -,  m.  (mortel)stöt,  stötel,  stamp. 

stossllen,  siöss[es]<,  stösst,  stiess,  stiesse,  ge-en, 
-[e],I.fr.l.  stöta,  knuffa,  pufTa,  skuffa,  ränna, 
stånga.  Jmdn  zu  Boden  el  über  den  Haufen  ~ 
stöta,  slå,  kasta  omkull  ngn.  2.  skjuta  ihop, 
sätta  ihop,  hopfoga,  skarfva,  t.  ex.  zwei 
Tische  an  einander  ~  flytta  två  bord  intill 
hvaiandra,  zioei  Bretter,  zwei  Bahrten  Zeug. 
3.  hyfla.  4.  s&rskiida  fall.  Jmdn  ins  Gefängnis 
'N/  kasta  ngn  i  fängelse.  Aufs  Rad  ~  stegla. 
Aus  dem  Land  ~  drifva  i  landsflykt.  Von 
dem  Thron  ~  afsätta,  detronisera.  II.  Sich 
~  1.  stöta  sig,  an  etw.  (ack.  el.  %  dat.)  mot, 
biidi.  på  ngt,  blifva  stött  öfver  ngt.  2.  recipr. 
stöta,  slå  mot  hvarandra.  3.  Eine  Sache 
stösst  sich  an  etw. :  ngt  är  hinderligt,  i  vä- 
gen   för    en     sak.     III.    itr.  h.  och  när  riktningen 

angifves  s.  1.  stöta,  t.  e^.  nach  jmdm,  mit  dem 
Kopfe  gegen,  die  Wand,  auf  den  Grund, 
vom  Lande,  auf  jmdn,  zum  Jleere,  in  die 
Trompete.  An  etw.  (ack)  ~  stöta,  gränsa  intill 
ngt.  Om  roiTogiar:  auf  einen  Vogel  ~  skjuta, 
störta  sig,  slå  ned  på  en  fogel.  2.  stångas. 
Stosser,  -s,  -,  m.  1.  en  som  stöter.  2.  roffogel. 

3.  =  Stö.<iSel.    4.  balk  i  byxor,   ärmar. 

Stösseréi,  -en,  f.  idkeligt  stötande. 

Stossig,    a.    som    (brukar)   stångas;    biidi.    som 

stöter  folk,  stötande. 
Stotter...  Kx.-worte,  re./?/?/r.(fram)stammadeord. 
Stotteréi,  -cn,f.  stammande. 
Stotterer,  -s,  -,  m.  stammare. 
stotterig,  a.  stammande. 
stotterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  stamma. 
Stottrerin,  -nen,f.  stammerska. 
stotzig,  a.  diai.   1.  klumpig.  2.  brant,  lodrät. 
stovllen  =  schmoren. 
strack,  a.  1.  rak,  stadig,  säker  i  ging  och  h?.iining. 

2.  om  hkr:  slät,  rak.  3.  rak,  rät.  4.  fast,  be^ 

stämd.  5.  s3.  ad»,  fort,  strax. 
stracks,    adv.   1.  rakt.   ~  gegen  mein  Verbot: 

rakt   i   strid    med  mitt  förbud.  2.  fast,  be- 

stänidt.   3.  fort,  strax,  på  stund. 
strafbar,  a.  straffbar,  brottslig. 
Sträfbarkeit,  O,/,  straffbarhet,  brottslighet. 


O    saknar  plur.    f  ' 


nljud.    tr.  trausil 


h. 


haben,    S.  har  sein  till  hjillpvcrb. 


Strafe 


649 


strapazieren 


Straflle,  -en,  f.  straff;  vite,  böter,  plikt.  Zu7- 
«N/  tili  straff.  In  eine  ~  verfallen :  göra  sig 
skyldig  till  straff,  till  böter.  Seine  ~  ab- 
sitzen, abbüssen:  af  sitta,  aftjäna  sitt  straff. 
Jmdn  in  ~  nehmen :  straffa  ngn.  -änderung, 
-en,f.  strafförvandling.  -anstalt,  -cn,f.  straff- 
anstalt, tukthus,  -arbeit,  -ch, /.  strafflexa. 
-befügnis[s].  O,  /.  befogenhet  att  straffa. 
■bestimmung,  -en,/,  straffbestämmelse,  -en- 
gel,  -s,  -,  7«.  straffande  ängel.  ■erkenntnis[s], 
-ses,  -se,  n.  (straff)dom.  -erlass,  -es,  -e,  m. 
-erlassung,  -en,  f.  straffets  efterskänkande. 
-fall,  -\e\s,  -e  t,  TO.  straffbar  handling,  brott. 
•fällig,  a.  förfallen  till  straff,  brottslig,  -fäl- 
llgkeit.  O,  ./'.  brottslighet,  -frei,  «.  fri  från 
straff',  ostraffad.  -freihält.  O,/,  strafflüshet. 
-gebot,  -[e]s,  -e,  «.  straffstadgande,  -gefan- 
g[e]ne(r),  (adj.  böjn.)  m.  straffånge,  -geld, 
-[e]s,  -er,  n.  böter,  -gericht,  -\e\s,  -e,  n. 
straffdom,  -gerichtsbarkeit.  O,  /.  rättsskip- 
ning i  brottmål,  -gesetz,  -es,  -e,  n.  straff- 
lag, -gewalt.  O,  /.  straft'ande  makt.  -kam- 
mar, -«,  ./".  domstol  i  brottmål  utan  bisit- 
tare.  -kasse,  -n.  f.  af  böter  bildad  kassa, 
botesmedel.  -kolonie,  -en,  f.  straffkoloni. 
-kompanie,  -en,  y'.  disciplinkompani,  -los,  a. 
strafflös,  ostraffad. -lösigkeit,0,/.  Btrafflöshet. 
-mittel,  -s,  -,  11.  bestraffningssätt.  -prediger, 
-s,  -,  m.  straffpredikant,  -predigt,  -en,  f. 
straffpredikan,  -recht,  -\e\s,  O,  ra.  straffrätt. 
-rechtlich,  a.  straffrättslig,  -richter,  -s,  -,  m. 
straffande  domare.  ■rut[h]e,  -ra,/,  ris,  fär- 
la; biidi.  plågoris,  -sache,  -n,  f.  brottmål. 
-urt[h]eil,  -[e]s,  -e,  n.  (straft'jd'om.  -verfah- 
ren, -s.  O,  ra.  straffprocedur.  -Versetzung, 
-en,  f.  tjänstemans  förflyttning  till  en  an- 
nan plats  med  lika  rang  med  den  föregå- 
ende men  med  lägre  lön.  -Vollstreckung, 
-Vollziehung,  -era,  /.  -Vollzug,  -[e^s,  O,  m.  ett 
straffs  verkställande,  -würdig,  a.  straffvärd. 

Strafllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  straffa;  näpsa. 
Jmdn  an  der  Ehre  ~  döma  ngn  medborger- 
ligt förtroende  (ei.  militärisk  heder)  förlu- 
slig.  Um  Geld  ~  bötfälla.  2.  tadla,  tillrät- 
tavisa. II.  Sich  ~  straffa  sig  själf,  straffas. 

Strafer,  -s,  -,  m.  straffare. 

Straff,  a.  (hårdt)  spänd,  styf ,  åtsittande,  sträng, 

kraftig,    hurtig;     om    h&IIningcn:    god  med  spända 

muskler,   f^  anziehen,  spannen:  spänna,  draga 

åt  hårdt.  -gespannt,  a.  hårdt  spänd,  -ziehen, 

-s,  O,  ra.  åtdragning,  spänning. 
strafflien,   -te,  ge-t,   I.   tr.   draga   åt,   spänna, 

sträcka.  II.  Sich  ~  spännas.  Straffung,  /. 
Straffheit,    O,  /.  spänning,  spänstighet,  kraft, 

jfr  straff. 
Sträflich,  a.  1.  straffvärd.  2.  straffande,  sträng. 

3.  F  oerhörd,  dugtig,  kolossal. 
Sträflichkeit,  O,  /.  straffvärdhet. 
Sträfling,  -[e]s,  -e,  m.  straffånge,  brottsling. 
Strahl,    -[e]s,    -en,   m.  dim.   Strählchen,  (ljus-, 

sol-,   blixt-,   vatten)8tråle,   afv.  vet.  -douche. 


■n,  f.  stråldusch.  -Stein,  -[e]«,  -e,  m.  min. 
Btrålsten.  -t[h]ler,  -{e\s,  -e,  n.  looi.  strål- 
djur.  -en...  v,x.  ~antlitz,  -es,  -e,  ra.  strålande 
anlete,  'v.auge,  -,■;,  -n,  n.  strålande  öga. 
«^brechung,  -en,  f.  strålbrytning.  '>..bünde', 
-,<t,  -,  n.  '>^bUschel,  -s,  -,  m.  och  n.  strålknip- 
pe. 'N/förmig,  a.  strålformig.  -N-krone,  -ra,  /. 
strålkrona,  gloria.  ~meer,  -[e]s,  -e,  n.  Ijus- 
haf.  -v/reich,  ~voll,  a.  strålande. 
strahlllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  stråla.  II.  tr.  ut- 
stråla. 
strähillen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  kamma  (sig), 

rykta. 
strahlig,  a.  som  har  strålar;  strålformig. 
Strähn,  -[«].?,  -e,  m.  Strähne,  -n,  f.  1.  hårtofs, 

länk  i  en  fläta.  2.  docka,  pasma. 
strähnig,   a.   delad   i    länkar,  i  pasmor,  i  sht  i 
sms.,   t.  ex.    drei'^    delad    i    tre    länkar,   tre- 
delad. 
stramm  =  straff. 
strammllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  strama,  sitta 

åt. 
Strammheit  =  Straffheit. 
strampelig,  a.  sparkande,  sprattlande. 
strampelijn,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  sparka,  sprattla. 

II.  Sich  bloss  ~  sparka  af  sig. 
Strand,  -[e]s,  -e  och  t  -er  t,  m.  strand.  Auf 
den  <x/  laufen  el.  geraten:  stranda.  Riidi. 
jmdn  auf  dem  ~e  sitzen  lassen:  lemna  ngn 
i  sticket,  -bauer  =  -bewohner.  -bediente(r), 
(adj.  böjn.)  TO.  kustvakt.  -bev^ohner,  -s,  -,  m. 
strandbo,  kustbo,  -gut,  -[e]s,-er\,n.  strand- 
gods, -hafer,  -s,  O,  m.  strandråg  (Elymus 
arenarius).  -herr,  -n,  -en,  m.  strandägare. 
-läufer,  -s,  -,  m.  zooi.  strandlüpare.  -Ordnung, 
-era,  f.  strandrätt  dag),  -pfeifer,  -s,  -,  m.  zooi. 
strandpipare,  -recht,  -[e'\s,  O,  ra.  strandrätt. 
-reiter,  -s,  -,  m.  strandridare.  -rocken  =^  -ha- 
fer. -vögt,  -[c]s,  -e  t,  m.  strandfogde.  -v»äch- 
ter,  -s,  -,  m.  kustvakt. 
strandllen,  -ete,  ge-et,  itr.  s.  och  h.  stranda,  lida 

skeppsbrott,  drifva  i  land. 
Strandung,  -en, f.  strandning,  skeppsbrott. 
Strang,    -[e]s,    -e  f,   m.    1.   länk,  sträng   i  en 
fläta,  ett  rep.  2.  lina,  rem  i  seldon  ss.  draglina, 
gjord,  grimskaft,  tygel,  töm.  Biidi.  über  die 
Stränge   schlagen:   hoppa  öf ver  skaklarne, 
wenn   alle    Stränge  reissen:  i  yttersta,  n'6å- 
fall,    alle  Stränge  anziehen:  uppbjuda  allt, 
mit  jmdm  denselben  ~   ziehen:  arbeta  på 
samma   sak   som   ngn.    3.  galgrep.  4.  rep, 
snöre  i  aiimh.,  (båg)sträng,  sena.  5.  se  Schie- 
nenstrang. 
stränglien,    -te,  ge-t,   tr.   spänna  med  linor.  Die 
Pferde   an  ei.  in  die  Deichsel  ^  spänna  fur 
hästarne. 
strangulierllen,   -te,   -t,   tr.   strypa.  Strangulie- 
rung, /. 
Strapaze,  -",/.  strapats. 
strapazierllen,   -te,   -t,   tr.  och  sich  ~  strapat- 
sera  (sig). 


äkta  sms.    F  familjärt.,  P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    #  teknisk  term.    •t'  sjöterm.    ^  militärisk  term. 


Strass 


650 


streichen 


Strass,  -[es],  0,  m.  oäkta  ädelsten  af  gias. 

Strässlle,  -en.J.  dim.  Strässchen,  -lein,  1.  gata, 
väg.  Seinelr]  ~  ziehen  ei.  gehen:  draga  sina 
färde,  gå  sin  väg  (framåt).  2.  sund.  -åb  se  föij, 
-åuf,  adv.  ~  slrcii^sab:  gata  upp  och  gata  ned. 
-en...  Ex.  ~anlage,  -n,f.  väg-,  gatanläggning. 
~bau,  -\_e'\s,-ten,m.  vägbyggnad,  väganlägg- 
ning.  '>.<beleuchtung.  O,/,  gatubelysning.  ~bu- 
be  =  ■^junge.    ~danim,   -[e]s,  -e  f,  m.  bank, 

väg,  gata  SS.  bcgiilnsad  mot  den  onigilvande  torrängen. 

~junge,  -w,  -n,  m.  gatpojke.  ~kampf,  -[e]«, 
-c  t,  m.  gatstrid.  ~laterne,  -n,  f.  gatlykta. 
~p{laster,  -s,  O,  n.  stenläggning.  ~raiib, 
-[_e\s,  O,  m.  rån  på  öppen  väg,  strätröfveri. 
~  treiben:  idka  strätröfveri.  ~räuber,  -s, 
-,  m.  stråtröfvaro.  »uräuberei,  -en,  f.  = 
r^raii.h.  ^räuberisch,  a.  stråtröfvar(e)-. 
~sperrung,  -en.  f.  vägs,  gatas  spärrning; 
barrikad.  ~thUr,  -en,  f.  gatdörr.  ~verkauf, 
-[e]s,  O,  m.  försäljning  på  öppen  gata. 

Stratégfe],  -en,  -en,  m.  strateg,  härförare. 

Strategém,  -[e]s,  -e,  n.  krigslist. 

strategisch,  a.  strategisk. 

Slraublle,  -en,  f.  dim.  Slräubchen,  -hin,  1. 
spritsbakelse.  2.  dim.  ungcr;  sockerhjärta, 
hjärtunge.  -huhn,  -[e]s,  -er  f,  n.  ruggig  hö- 
na, -kopf,  -[e].«,  -e  t,  nr-  person  med  tofvigt, 
oordnadt  här;  biidi.  =  Starrkopf. 

Straublien,  -te,  ge-t,  ilr.  h.  och  sich  ~  =  sträu- 
ben II. 

Straublien,  -te,  ge-t,  I.  tr.  resa  å  ända.  Er 
sträubte  das  Haar:  håret  reste  sig  på  hans 
hufvud.  Der  Vogel  sträubt  die  Federn:  fo- 
geln  blåser  upp,  purrar  upp  sig.  Dieser 
Anblick  sträubte  ihm  das  Haar:  denna  syn 
kom  håret  att  resa  sig  på  hans  hufvud.  II. 
Sich  ~  resa  sig  i  sht  om  iiåret,  stå  å  ända, 
borsta  sig.  Sich  gegen  etio.  r^  uppresa  sig, 
spjärna  emot  ngt,  finna  ngt  motbjudande. 

straubig,  sträubig,  a.  1.  =  struppig.  2.  mot- 
spänstig. 

Strauch,  -[e]s,  -e[r]  t,  "»•  "Hm-  Sträuchlein, 
Slräuchelchen,  piur.  iifv.  Sträiicherchen,  -lein, 
1.  buske.  2.  O  =  Strauchler  2.  -artig,  a. 
buskartad,  buskig.  -tJieb,  -[e].'<,  -c,  m.  = 
Buschklepper,  -weide,  -n,  /.  vide.  -werk, 
-[e],«,  -e,  n.  buskage,  busksnår. 

strauchellln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  och/i.  snafva,  snubb- 
la, stappla,  göra  ett  felsteg,  fela,  falla. 

strauchig,  a.,  bevuxen  med  buskar,  buskig. 

Strauchler,  -.s-,  -,  m.  1.  en  snafvande,  stapp- 
lande, felande.  2.  felsteg,  fel,  fall. 

1.  Strauss,  -es  ei.  -en,  -e[n\,  m.  struts,  -[en]... 
v.K.  ~ei,  -\e]s,  -er,  n.  strutsägg.  ~feder,  -/;, 

_/'.    strutsfjäder,    plym.    ~magen,   -s,   -,  ?». 

strutsmage  som  kan  smälta  smüston. 

2.  strauss,  -es,  -c[7']  f,  m.  dim.  Sträussche.n,  -lein, 
1.  blomsterkvast,  bukett.  2.  hot.  blomvippa, 
blomkvast.  3.  fjäder,  hjälmbuske,  fjäder- 
tofs. 4.  buske,  -binderin,  -nen,  f.  bukett- 
binderska,  blomsterflicka,  -ente,  -n,  f.  tofs- 


anka, -gras,  -es,  -er  f,  «•  hven  (Agrostis). 
-mädchen,  -s,  -,  «.  =  -binderin.  -taucher,  -s, 
-,  ni.  tofslom. 

3.  Strauss,  -es,  -e  [f],  m.  hård  dust,  kamp. 

Strazze,  -", /.  hanJei.  kladd. 

Strebe,  -n,f.  stötta,  sträfva.  -band,  -[e]s,  -er 
t,  n.  0  stödjeband.  -bogen,  -,<;,  -,  m.  hvalf- 
båge.  -kraft.  O,  /.  spänning,  -mauer,  -n,  f. 
0  stödjemur.  -pfeiler,  -s,  -,  m.  0  sträf-, 
stödjepelare.  -stütze,  -n,  f.  O  (sträf )stöttn, 
sträfva. 

Strebllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  sträfva,  nach  ei.  zu 
etw.:  efter  ngt;  arbeta,  fika,  streta.  Nach 
etw.  hin  ~  eftersträfva,  söka  att  uppnå 
ngt,  von  etw.  weg  ~  söka  att  komma  ifrån 
ngt.  Gegen  den  Strom  '\j  simma  mot  ström- 
men. II.  Sich  hindurch  «n;  slå  sig  fram, 
igenom. 

Streber, -s,-,m.  sträfvande,  sträfsam  person;  F 

äregirig  ämbetsman  som  cftcrstiiirvar  högre  platser. 

Strebnis[s],  -ses,  -se,  n.  -se,/,  sträfvan. 

strebsam,  a.  sträfsam. 

Strebsamkeit,  O,  /.  sträfsamhet. 

Streck...  f.k.  -beln,  -[e]s,  -e,  ?;.  oeh  m.  långbent 
person,  -muskel,  -n,  f.  -s,  -n,  m.  sträck- 
muskel, -teich,  -[e]s,  -e,  m.  yngeldam.  -vers, 
-es,  -e,  m.  läng  vers,  äfv.  dålig  vers. 

streckbär,  a.  sträckbar,  tänjbar. 

Strecktaarkeit,  0,f.  sträckbarhet,  tänjbai-het. 

Strecke,  -»,./'.  1.  sträcka;  linie.  2.  bürg,  hori- 
sontal gång  i  en  grufva.  -n...  Ex.  '>^geschwindig- 
keit.  O,  y.  hastighet  hos  ett  järnvägståg  i 
full  gång.  ~verkehr,  -[e]s.  O,  m.  lokaltra- 
fik. 'N/Wärter,  -s,  -,  m.  banvakt,  -^weise,  adv. 
bitvis,  här  och  där.' 

streckllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  sträcka,  räcka,  t.  ex. 
jmdn  zu  Boden,  das  Gewehr  ci.  die  Waffen : 
gevär,  Metalle,  die  Hände  gen  Himmel.  II. 
Sich  ~  1.  sträcka  sig.  2.  om  ii;istar:  sträcka 
ut.  Gestreckter  Galojjp:  sträck.  3.  vä.xa. 
Streckung,  /. 

Strecker,  -s,  -,  m.  sträckmuskel. 

Streich,  -[ej.s-,  -e,  m.  1.  slag,  hugg.  Auf  einen 
~  på  en  gång,  med  ens.  Ersten  ~s:  i  första 
taget,  genast.  2.  streck,  spratt,  tilltag,  på- 
hitt, t.  ex.  jmdm  einen  ~  spielen.  Dummer 
o^  dumhet,  lustiger  r^  lustigt  infall,  puts. 
-fisch,  -es,  -e,  m.  fisk  som  leker,  -holz,  -es, 
-er  t,  "•  1-  strykträ.  2.  stryk-,  tändsticka. 
3.  liesticka.  -instrument,  -[e]s,  -e,  n.  stråk- 
instrument, -karpfen,  -s,  -,  m.  karp  som  le- 
ker, -mäss,  -rs,  -e,  n.  1.  struket  mått.  2.  O 
strykmått.  -riemen,  -s,  -,  m.  rakstrigel. 
-teich,  -[cj.s-,  -.-,  m.  lekdani.  -wolle,  o,  /•.  fcir- 
dad  ull. 

streichellln,  -te,  ge-t,  tr.  smekande  stryk;i, 
sm  o  k  a. 

streichen,  strich,  striche,  gestrichen,  streich[e], 

1.    itr.    h.    och    S.      1.    om  terrängen:  Sträcka  sig, 

ligga.  2.  ~  lassen:  släppa,  låta  gå.  3.  d^-a- 
ga   fram,    fara,    draga   sig,  t.  ex.  das  Schiff 


O    saknar 


iljud.    1 1 


k. 


in  till  hjälpverb. 


Streicher 


651 


Strich 


streicht  durch  die  Wellen,  der  Zephyr streicht 
durchs  Gezweig,  der  Nebel  streicht  aufwärts: 
dimman  stiger.  4.  ströfva,  draga  fram,  stry- 
ka omkring,  t.  ex.  durch  die  Gegend  ~.  Auf 
den  Raub  ~  draga  ut  på  rof.  Um  etw.  '^ 
bemöda  sig  om  ngt.  An  jmdii  ~  snudda  vid 

ngn.    5.  om  foglar:   stryka,  sträcka.    6.  om  fiskar: 

leka.  II.  tr.  1.  stryka,  t.  ex.  seinen  Bart,  «t 
die  Flagge,  Segel;  bryna,  t.  ex.  Messer;  stry- 
ka öfver.  stryka  ut,  t.  ex.  eine  Ziffer.  2.  kar- 
da. 3.  breda  på,  t.  ex.  Butterbrote.  4.  be- 
stryka,  t.  ex.  etw.  mit  Farben.  5.  slå,  hud- 
stryka. 6.  fånga  i  nät,  t.  ex.  Lerchen.  III. 
Sich  ~  taga  till  harvärjan,  smyga  sig  un- 
dan, försvinna. 

Streicher,  -s,  -,  m.  1.  en  som  stryker  m.  m.  se 
föreg.   2.  lekande  iisk.  3.  brynsten. 

Streif,  -[e]s,  -e,  to.  1.  ströftåg.  2.  =  /.  Strei- 
fen, -band,  -\^e^s,  -er  f,  n.  korsband.  -corps, 
-,  -,  n.  ströfkår.  -hieb,  -[e]s,  -e,  m.  hugg  som 
blott  snuddar,  rispar;  skråma.   ■\&qA,-en,f. 

-jagen,  -S,  O,  n.  vanlig,  W  jagt  utan  kriDgstaida  Dät. 

-licht,  -[eis,  O,  n.  ljusstrimma,  -partei,  -en, 
f.  ströfkår.  -schuss,  -es,  -e  f,  m.  skott  som 
snuddar,  -strumpf,  -[e]s,  -e  \,  m.  damask. 
-wache,  -n,  f.  patrull,  -wunde,  -n,  f.  skrå- 
ma, rispa,   -zug,  -[e].5,  -e  f,  m.  ströftåg. 

Streife,  -n,f.  =  Streif. 

Strelfellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  randa  med  små  rän- 
der, göra  smårandig.  2.  afdraga,  afrepa. 

1.  Streifen,  -s,  -,  m.  aim.  Streifchen,  -lein,  Strei- 
felchen, remsa,  band,  rand,  strimma. 

2.  Streiflien,  -te,  ge-t,  1.  tr.  1.  randa,  göra, 
randig.  Den  Acker  ~  plöja  åkern  på  tvä- 
ren. Jfr  gestreift.  2.  snudda  vid,  rispa.  3. 
draga,  afstryka,  t.  ex.  den  Hing  vom  Finger. 
Die  Ärmel  in  die  Höhe  ~  draga,  skjuta  upp 
ärmarna.  Das  Laub  von  einem  Zweige  ei. 
einen  Ziveig  ~  repa  af  löfvet  af  en  gren. 
II.  Sich  ~  1.  blifva  randig.  2.  Sich  an  etw. 
(dat.)  -^  snudda  mot,  rifva  sig  på  ngt.  III. 
itr.  h.  1.  An  etw.  (ack.)  ~  a)  snudda  vid,  be- 
röra ngt,  b)  närma  sig,  gränsa  till  ngt, 
t.  ex.  ans  Unglaubliche  ~.  2.  afv.  s.  ströfva, 
stryka  (omkring),  patrullera,  fara,  fara 
fram,  sopa,  om  iju.sstriiiar.  falla.  Streifung,  y. 

Streifer,  -s,  -,  m.  en  som  ströfvar  omkring, 
patrullerande  soldat,  blankare,  partigän- 
gare. 

Streiferéi,  -en,f.  ströftåg. 

strelflcht,  streifig,  a.  randig. 

Streik,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  strejk. 

streikllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  strejka. 

Streiker,  -s,  -,  m.  strejkande. 

Streit,  -[e]s,  -e,  m.  1.  strid,  kam.p.  2.  tvist; 
ordstrid,  träta;  process.  Im  ~e  liegen  mit 
jmdm:  tvistn,  processa  med  ngn.  Ohne  '^ 
obestridligen,  -axt,  -e  f,  ./"•  stridsyxa,  -be- 
gler[de].  O,  /.  stridsbegär,  stridslust,  -be- 
gierig, a.  stridslysten,  -fertig,  a.  stridsfär- 
dig,  rustad,   -frage,  -n,  f.  tvistefråga,  -ge- 


genstand,  -[e]s,  -e  t,  »»•  tvisteämne,  -geist, 
-[e]s,  -er,  m.  trätoande.  -hahn  =  Kampf - 
hahn.  -hammel,  -s,  -f,  m.  Fgrälmakare.  -ham- 
mer,  -s,  -f,  m.  stridshammare,  -handel,  -s, 
-\,  m.  1.  piocess,  mål.  2.  gräl,  slagsmål. 
-handschuh,-[e]s,-e,OT.  stridshandske,  -hengst, 
-[e]s,  -e,  m.  stridshingst,  -kolben,  -s,  -,  m. 
stridsklubba,  -kräfte,  /.  plur.  stridskrafter. 
■lust.  O,  /.  stridslust;  grälsjuka,  -lustig,  o. 
stridslysten;  grälsjuk.  -objekt,  -[e]s,  -e,  n. 
tvisteämne,  -punkt,  -[e]s,  -e,  m.  tvistepunkt. 
-ross,  -es,  -e,  n.  stridshäst,  stridshingst. 
-sache,  -n,f.  1.  tvisteämne.  2.  mål,  process. 
-satz,  -es,  -e  t,  m.  (disputations)teB.  -schlich- 
ter, -s,  -,  m.  fredsstiftare,  -schrift, -e.v, /. 
stridsskrift,  polemik,  -sucht,  0,y.  grälsjuka. 
•süchtig,  a.  grälsjuk.  -wagen,  -s,  -[f],  m. 
stridsvagn. 

streitbar,  a.  stridbar,  vapenför,  stridslysten, 
tapper. 

Streitbarkeit,  O,  /.  stridbarhet  m.  m.  se  föreg. 

streiten,  stritt,  stritte,  gestritten,  streit[e\,  I. 
itr.  h.  1.  strida,  kämpa.  Die  r^den  Mächte: 
de  krigförande  makterna.  Gegen  etw.  ~ 
strida,  stå  i  strid  med  ngt,  für  etw.  ~  tal.i 
för  ngt.  2.  tvista,  disputera,  gräla,  träta; 
processa.  Darüber  lässt  sich  ~  det  kan 
vara  tu  tal  om  den  saken.  II.  tr.  1.  strida, 
kämpa,  t.  ex.  einen  Kampf.  Med  adj.,  t.  ex.jmdn 
frei  ~  genom  kamp  befria  ngn.  2.  bestri- 
da, förneka.  Das  ist  nicht  zu  ~  det  kan  ej 
förnekas.  III.  Sich  ~  1.  slåss.  2.  =  /,  2. 

Streiter,  -.«,  -,  m.  stridsman,  kämpe. 

Streiterei,  -en,  f.  tvistande,  kif,  käbbel. 

streithaft  =  streitbar. 

streitig,  a.  1.  oense,  olika,  i  strid  med  hvar- 
andra,  af  olika  meningar.  2.  stridig,  tvi- 
stig,  tvifvelaktig. 

Streitigkeit,  -en,  f.  stridighet;  tvist. 

streng,  a.  1.  sträng.  2.  skarp,  t.  ex.  ~e?-  Ge- 
schmack, Geruch,  -flüssig,  u.  O  sträng-,  svår- 
smält (om  malmer),  -gläubig,  a.  Strängt  tro- 
ende, rättrogen,  ortodox,  -gläubigkeit,  O,  /. 
ortodoxi. 

Strenge,  I.  O,/.  1.  stränghet,  skärpa.  2.  med. 
stranguri.  II.  =  streng. 

Strengheit,  Strengigkeit  =  Strenge  I,  1. 

Streu[e],  -en,  f.  strö;  halm.  sms.  ih  streuen. 
-bUchse,  -n,  f.  dosa,  flaska  med  hål  i  loc- 
ket SS.  sanddosa,  pepparflaska,  sockerask. 
-gabel,  -«,/.  högaffel,  tjuga.  -kiigelchen,  -s, 
-,  n.  homöopatiskt  piller,  -salz,  -es.  O,  n. 
bordssalt.  -sand,  -\e\s.  O,  m.  strösand.  -zuk- 
ker,  -.s-,  O,  m.  strösocker. 

streullen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  strö,  be- 
strö, t.  c.t.  Blumen  auf  den  Weg,  den  Weg 
mit  Blumen.  2.  om  iiageibüssor:  sprida.  3.  om 
sud:  gifva  halm.  Streuung,/. 

Streuling,  -{e]s,  -e,  m.  strö. 

Strich,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Strichlein,  Strichel- 
[chen],   1.   streck.    In  einem  ~  i  ett  drag. 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    >1»  ejöterm.    Ji«  militärisk  term. 


stricheln 


652 


Strom 


Einen  <x(  durch  etw.  machen:  stryka  öfver 
ngt.  Biiai.  einen  r^  unter  etw.  machen:  göra 
slut  på  ngt.  2.  band,  remsa.  3.  sträcka,  di- 
strikt, trakt,  region.  4.  F  einen  ~  haben: 
hafva  en  florshufva.  5.  träfibrers,  hårs,  ludds 
riktning.  Gegen  den  ~  bärsten:  borsta  mot- 
liårs.  Biicii.  es  <jeht  mir  loider  den  ^  det  går 
mot  min  beräkning.  6.  riktning;  >!•  kurs; 
bärg.  strykning;  j.tg.  (morkulls)streck;  fogiars 
strykning,  sträckning.  F  u\å\.  jmdn  aiif  dem 
~e  haben  .•  hafva  ett  horn  i  sidan  till  ngn, 
~  halten:  hålla  streck.  7.  fiskars  a)  lektid, 
b)  yngel.  8.  bestrykning,  drag,  tag,  slag, 
t.  ex.  ~  mit  der  Bürste,  einen  r^  in  den  Wald 
machen.  9.  (luft)drag.  10.  spene.  11.  piur. 
-,  millimeter,  -naht,  -e  f,  y'.  söm  med  kedje- 
styng.  -punkt,  -[c]s,  -e,  m.  semikolon,  -re- 
gen,   -s,   -,  m.  skarpt  begränsad  regnskur.    -VOgel, 

-,s-,-t,  m.  strykfogel,  sträckfogel.  -weise,  adv. 

1.  med  streck.  2.  traktvis,  i  vissa  trakter. 
3.  om  rogiar:  ~  ziehen:  stryka  omkring,  -zeit, 
■en,  f.  fogiars  sträcktid. 

Strichellln,    -te,  ge-t,  tr.  rita  med  små  streck, 

små  streck  på. 
Strick,  -[e]s,  -e,  m.  1.  rep,  streck,  lina,  snöre. 

2.  snara,  t.  ex.  jmdm  ~e  legen,  in  jmds  •^e 
fallen.  3.  slyngel,  bängcl.  -hund,  -[ejs,  -e, 
m.  kopplad  hund.  -leiter,  -n,j'.  repstege. 

Strick...  jfr  stricken,  ex.  -arbeit,  -en,  f.  stick- 
ning, -beutel,  -s,  -,  m.  arbetspåse,  -väska. 
-garn,  -\_e\s,  -e,  n.  stickgarn.  -holz,  -es,  -er 
t,  n.  1.  strumpsticksfodral  af  trä.  2.  kafle  att 
knyta  nät  öfver.  -masche,  -n,  f.  maska,  -muster, 
-s,  -,  n.  stickmönster,  -nadel,  -n,  f.  strump- 
sticka.  -rolle,  -scheide,  -n,f.  strumpsticks- 
fodral. -strumpf,  -[ej.s,  -ef,  m.  stickstrumpa. 
-zeug,  -[e].?,  -e,  «.  stickning  (det  muu  stickar  pi 

jämte  tiUbehur). 

strlckbär,  a.  som  kan  stickas. 

strickllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  äfv.  sich  ~  slingra 
(sig).  Die  Arme  um  jmdn  ~  slå  armarne 
om,  omfamna  ngn.  Eine  Schlinge  ~  göra 
en  snara.  2.  sticka  med  stickor,  t.  ex.  Strümpfe. 

3.  fånga  i  snara,  t.  ex.  Tlcsen.  4.  snärja,  fästa, 
fastbinda. 

Stricker,  -s,  -,  m.  ~in,  -ncn.f.  stickare,  stic- 
kerska. 

Strickerei,  -en,  f.  stickning. 

Striegel,  -.s-,  -,  m.  dim.  Striegdchen,  Stviegelehi. 
1.  äfv.  -«,,/".  (häst)skrapa.  lüidi.  ctn\  mit  der 
'S»  durchhecheln:  grundligt  häckla  ngt.  2. 
badborste. 

striegellln,  -le,  ge-t,  tr.  1.  rykta,  borsta.  2. 
släta,  pynta,  putsa.  Gestriegeltes  //aar :  shit- 
struket  hår.  3.  häckla,  gå  'illa  åt.  Strieg[eJ- 
lung,y". 

Strieme,  -?/,./'. Striemen, -.s-,-,/».  Ktrimma;  blånad. 

striemig,  ".  striinmig. 

Striezel,  -.-••,  -,  m.  -//._/'.  en  sorts  hvetcbröd, 
hveteluf. 

Strike,  -s,  -s,  m.  strikllen,  Strlkerso  Streik  s. 

O    sakuar  plur.    f  ''äi'    omljud.    tr.  trauailivt,     itr.  iu 


strikt,  a.  sträng,  noggrann,  ss.  adv.  äfr.  Strikte. 

Strippe,    -n,  f.  ögla  att  fästa  el.  draga  it  med,  stöf- 

velstropp,  hälla. 

strippllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  sätta  öglor  m.  m.  se 
föreg.  på.  2.  prygla. 

strittig  =  streitig. 

Strobel,  -s,  -,  m.  tofvigt  hår,  kaluf. 

Stroh,  -[e~\s.  O,  n.  halm.  Riidi.  auf  dem  ~ 
liegen :  lefva  i  armod,  ~  ins  Feuer  werfen : 
gjuta  olja  på  elden,  ~  im  Kopf  haben: 
vara  en  träskalle,  grob  wie  ~  grof,  råbar- 
kad, Geld  loie  ~  haben:  hafva  pengar  som 
gräs,  leeres  ~  dreschen:  ej  ha  ngt  för  sitt 
besvär,  arbeta  fåfängt,  -band,  -[e].?,  -e?- f,  n. 

1.  halmband,  halmfläta.  2.  art  atlasband. 
-bett,  -[e\s,  -en,  n.  1.  =  -lager.  2.  halmma- 
drass, -blume,  -",./'.  1.  konstgjord  halmblomma. 

2.  eternell,  -bund,  -[e]s,  -e,  n.  halmkärfve. 
-dach,  -[e]s,  -er  f,  n.  halmtak,  -decke,  -«,./'. 
halmmatta,  -decker,  -s,  -,  m.  halmtakstäc- 
kare.  -färben,  -farbig  =  -gelb,  -teuer,  -s,  -,  n. 
hastigt  uppblossande  men  snart  slocknande 
eld,  ifver,  fladdereld.  -fiedel,  -n,f.  en  art 
träharmonika  af  trä  och  halm.  -flasche,  -«,/". 
resflaska  i  flätadt  halmfodral,  -flechter,  -s, 
-,  m.  halrriflätare.  -geflacht,  -[e]s,  -e,  n.  ar- 
bete af  flätad  halm.  -geflochten,  a.  af  flätad 
halm.  -gelb,  a.  halmfärgad,  halmgul,  -halm, 
-[ejs,  -e,  m.  halmstrå.  Strohhalmchen  zie- 
hen: draga  lott  med  kortare  och  längre 
strån,  -hut,  -[e]s,  -e  t,  »"■  halmhatt,  -hiitte, 
-n,f.  halmtäckt  hydda,  koja.  -junker,  -s,  -, 
m.  liten  landtjunkare.  -kopf,  -[e]s,  -e  t.  ni. 
träskalle,  -korb,  -[c]s,  -e  t,  ni.  halmkorg  af 
halmflätor,  -kranz,  -es,  -e  f,  m.  halmkrans. 
-lager,  -s,  -,  n.  halmläger,  halmbädd,  -mann, 
-[e]s,  -er  f,  m.  1.  halmgubbe,  fogelskräm- 
ma.  2.  biidi.  om  mänuiskor:  a)  nolla,  b)  bulvan. 
Whist  mit  dem  'x/  spielen:  spela  träkarls- 
vist, -matte,  -n,f.  halmmatta,  -papier,  -[e].«;, 
-e,  n.  halmpapper,  -puppe,  -n,f.  =  -mann  1. 
-sack,  -[e]s,  -e  t,  "'■•  !•  halmsäck.  2.  halm- 
madrass. 3.  fattig  stackare,  -schaub,  -\e\s, 
-e  [tj,  m.  halmkärfve.  -schober,  -schuppen, 
-s,  -,  m.  lada.  -seil,  -{e]s,  -e,  n.  halmrep, 
-baud.  -wein,  -{e]s,  -e,  vi.  vin  af  på  halm 
torkade  drufvor.  -wisch,  -es,  -e,  m.  halm- 
sudd, -witwe,  -n,f.  gräsenka.  -witwer,  -s,  -, 
m.  gräsenkling. 

strohe[r]n,  a.  af  halm,  halm-;  tiHi.  a)  skör, 
klen,  b)  innehållslös,  intetsägande,  fadd. 

strohig,  a.  halmblandad. 

Strolch,  -\_e]s  ei.  -en,  -(•[??],  m.  drifvare,  gat- 
strykare. 

Strolchllen,  -Ic,  ge-i,  itr.  h.  och  .«.  drifva,  stryka 
omkring. 

Strom,  -[e\s,  -e  t,  m.  ström,  flod.  midi.  ~  ron 
Worten:  ordsvall,  -åblwärtsj,  adv.  utför, 
med  strömmen.  -ån[wärtsj  -  -auf.  -anwoh- 
ner,  -.•?,  -,  m.  strandbyggarc.  -åuf[wärts],n(i?w. 
uppför,    mot   strömmen,  -bett,  -[e\s,  -en,  n. 

luaitivt  verb.    A.  bar  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


strömen 


653 


Studentenschaft 


strömbiidd,  strömfilra.  -enge,  -m, /.  trångt, 
smalt  ställe  i  en  ström,  -gebiet,  -[c].?,  -e,  n. 
flodområde,  -karte,  -»,  /.  flodk;irta,  hydro- 
grafisk karta,  -schneilei  -n,  f.  strömdrag, 
fors.  -weise,  adv.  i  strömmar.  Es  regnet  ~ 
regnet  faller  i  strömmar,  det  hällregnar. 

strömlien,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  ooh  s.  strömma. 
II.  tr.  1.  låta  strömma,  gjuta.  2.  spola. 

Stromer,  -s,  -,  m.  vandrande  gesäll,  drifvare. 

Stromerlln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  .<?.  gå  och  drifva. 

stromig,  strömig,  a.  1.  strömmande.  2.  flod- 
rik. 

Strömling,  -[e]s,  -e,  vi.  1.  strömming.  2.  en 
sorts  iipplen. 

Strömung, -e??,/.  strömning,  ström,  strömdrag, 
stvöinsättning. 

Strophe,  -n,f.  strof. 

strophisch,  a.  bestående  af  strofer. 

Stropp,  -[e]s,  -e,  m.  •!•  stropp. 

strotzllen,  -\es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  fnll- 
proppad,  uppstoppad,  uppblåst,  uppsväld, 
svälla.  Biiai.  mit  etw.  ~  skryta  med  ngt. 

Strudel,  -s,  -,  m.  strömhvirfvel,  strömdrag, 
hvirfvel,  afv.  biMi.,  t.  ex.  der  ~  der  Vergnii- 
gviigen.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  in.  lietlefrad  m.  m. 
se  följ.  person,  -köpfig,  -köpfisch,  a.  hetlefrad, 
hetsig,  obetänksam,  slarfvig. 

Strudeléi,  -eii,  f.  1.  hvirfvel.  2.  hetsighet, 
brådska,  slarf. 

Strudellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  1.  hvirfla, 
bilda  hvirflar.  2.  vara  hetsig,  obetänksam, 
slarfva.  II.  tr.  svänga  omkring,  hvirflande 
röra,  kasta. 

Strödler,  -s,  -,  m.  =  Struddkopf. 

strudlig,  a.  1.  hvirflande.  2.  =  strudelhöpfig. 

Struktur,  -en,  f.  struktur. 

Strumpf,  -\e\s,  -e  t>  »»•  strumpa.  F  sich,  avf 
die  Strümpfe  machen:  kila  af,  laga  sig  i 
väg.  -band,  -[eis,  -er  \,  n.  strumpeband 
■hose,  -n,  f.  byxor  ei.  kalsonger  med  fötter 
-Stricker,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,-f.  strumpstic- 
käre,  -stickei-ska. -Stuhl, -[e]s. -ef, m.strump 
stol.  -weber,  -wirker,  -s,  -,  vi.  strumpväfvare 
-wirkerstuhl  =  -stuhl. 

strümpflien,  -te,  ge-t,  tr.  sätta  strumpor  på. 

Strunk,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  tjock  stjälk,  kålstock. 
2.  trädstam,  stubbe. 

strunkig,  a.  1.  tjock,  grof  (om  stjiukar).  2.  som 
har  grof(va)  stjälk(ar). 

Strunsel,  -n,f.  kvinfolk,  käring. 

Strupp...  Ex.  -bart,  -[e]s,  -e  f,  m.  tofvigt  skägg. 

struppig,  a.  tofvig,  borstig,  oordnad,  okam- 
mad. 

Struppigkeit,  O,  /.  tofvighet. 

Struwwel...  F  ex.  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  -peter, 
-s,  -,  m.  person,  barn  med  oordnadt,  okam- 
madt  hår. 

Strychnin,  -[e]s.  O,  n.  stryknin. 

Stube,  -n,  f.  dim.  Stäbchen,- -lein,  rum.  -n...  ex. 
~arrest,  -[e]s,  -e,  m.  kammararrest.  ~ge- 
lehrte(r),  (adj.  bejn.)  m.  kammarlärd.  ~genos- 


se,  -n,  -n,  m.  rumskamrat.  '>.'hockend,  n. 
stillasittande.  ~hocker,  -s,  -,  m.  en  som 
ständigt   sitter   inne,  stuggris.    'v/hockerei, 

0,  /.  stilla-,  innesittande.  ~mädchen,  -s,  -, 
n.  «vmägd,  -e  f,  f.  hus-,  kammarjungfru. 
'^Schlüssel,  -s,  -,  m.  rumsnyckel.  ~sltzer 
=  'chocker.  ~uhr,  -en,  f.  pendyl.  ~vogel, 
-s,  -f,  TO.  burfogel. 

StUber,  -s,  -,  m.  1.  styfver.  2.  näsknäpp. 
Stuccatéur,  -[e]s,  -e,  m.  stuckarbetare. 
Stuck,  -[e]s.  O,  m.  stuck. 

Stück,  -[e]s,  -e  och  -en  samt  efter  räkneord  äfv.  -,  W. 

1.  stycke,  föremål,  bit,  sträcka.  Ein  ~  von 
einem  Gelehrten:  en  smula  lärd,  lärd  till 
husbehof,  ein  /v<  Poet:  en  smula  poet;  ein 
~  von  Geistlichen:  en  kanalje  till  präst. 
Ein  hübsches  ~  Geld:  en  vacker  summa 
pengar,  ein  elendes  ~  Geld:  några  fattiga 
slantar,  en  futtig  sixmma.  Grosse  ~e  auf 
jmdn  halten :  sätta  stort  värde  på  ngn.  Biidi. 
aus  einem  r^e  sein:  öf verensstämma.  (^  für 
~  a)  den  (det)  ena  efter  den  (det)  andra,  b) 
bit  för  bit.  Von  freien  r^en:  af  fri  vilja. 
Ofta  oäfversatt,  t.  ex.  hundert  «v/  Sklaven,  drei  »v 
Passagiere.  2.  Ein  i^er  tausend  Dukaten: 
en  tusen  dukater,  ein  ~er  sechs  bis  acht 
Herren:  en  sex  å  åtta  (stycken)  herrar.  3. 
stycke,  bunt,  stuf,  rulle,  t.  ex.  zwei  ~  Tuch, 
Band,  Zeug,  Tapeten.  Zwei  ~  Garn:  två 
garn.  4.  artilleripjes,  kanon.  5.  (teater-) 
pjes.  6.  =  Streich  2.  7.  händelse,  historia, 
sak.  Mir  ist  ein  komisches  repassiert:  det 
är  ngt  lustigt,  som  händt  mig.  -arbeit,  -en, 
f.  arbete  som  betalas  per  styck,  -arbeiter, 
-s,  -,  TO.  arbetare  som  får  betalt  per  styck. 
-fass,  -es,  -er  f,  n.  stort  vinfat,  -fracht.  O, ,/'. 
styckegods,  -giesser,  -s,  -,  vi.  styckgjutare. 
-giesserei,  -en,f.  styckgjuteri.  -gut,  -[e]s,  O, 
n.  1.  styckegods.  2.  kanonmetall,  -gods. 
-hof,  -\_e\s,  -e  t,  "«•  artilleripark.  -junker, 
-s,  -,  m.  )X<  styckjunkare.  -kohle,  -n,f.  stora, 
grofva  kol.  -kugel,  -n,  f.  kanonkula.  -pf6rd, 
-[eis,  -e,  n.  artillerihäst,  -pforte,  -ra, /.  4* 
styckeport.  -verkauf,  -[e].<!,  O,  to.  minutför- 
säljuing.  -weise,  ado.  styckevis,  styck- 
tals, -werk,  -[eis,  -e,  n.  1.  styckeverk,  lapp- 
verk. 2.  =  -arbeit,  -werker  =  -arbeiter. 

stiickellln,    stiickllen,   -te,  ge-t,   tr.    1.   stycka, 

dela    i    småbitar.    2.    lappa,   laga,   skarfva 

ihop. 
Stücker  se  Stück  2. 
stückig,   a.  bestående  af  bitar,  lappad,   i  sms., 

t.  ex.   grossre   som   består  af  stora  stycken, 

grof. 
Student,  -en,  -en,  m.  student,  -en...  ex.  ~jahr, 

-[eis,  -e,  n.  studentår.  ~streich,  -[e]s,  -e,  vi. 

studentputs,   -upptåg.  ^Verbindung,  -en,  f. 

studentförening,  rvwesen,  -s,  O,  n.  student- 

lif. 
Studentenhaft,  a.  studentikos,  student-. 
Studentenschaft,  -en,  f.  1.  studentkår.  2.0  =  föij. 


F  familjart.    P  lagra  sprilt.    >K  mindre  brukligt.    S*  teknisk  term.    i'  ^ötcrm.    J^  militiirisk  term. 


Studentent[Ti]um 


654 


Sturm 


Studéntent[hjam,  -[ejs,  0,  n.  studentlif,  stu- 
dentanda. 

Studentin,  -nen,  f.  studentska. 

studentisch  =  studentenhaft. 

Studie,  -n.f.  Studie,  -n...  ex.  ~gang,  -['!<.  0, 
m.  gången  af  ens  studier.  ~l<opf,  -it\ä,  -- 
t,  in.  mål.  studiehufvud.  '^Zeichnung,  -en,/. 
mSi.  Studie.   ~zeit,  -en.f.  studietid. 

Studier...  ex.  -lampe,  -«,  y".  studerlampa.  -Stu- 
be, -n,  f.  -Zimmer,  -s,  -,  n.  studerkammare. 

studierilen,  -te,  -t,  iti:  h.  och  ti:  studera,  auf  etw. 
(ack):  ngt.  Ein  Studierter :  en  studerad  karl. 

Studio,  -[s],  -Ä,  m.  1.  student.  2.  atelier.  Studi- 
Ösllus,  -w.s-,  -en  el.  -i,  m.  studerande,  studiosus. 

Studillum,  -um[s],  -en,  n.  studium. 

Stufe,  -n.f.  dim.  Stiifchen,  -lein,  1.  trappsteg; 
terrass.  2.  grad;  gram.  kom parationsgrad.  3. 
mus.  i  ntervall.  4.  mfii.  nyans.  5.  bärg.  malmtacka. 
-n...  Ex.  ^erz,  -es,  -e,  n.  barg,  gedigen  metall. 
~folge,  -n,  f.  gradation,  fortskridande,  pro- 
gression. ~förmig,fl.  i,  såsom  trappsteg,  ter- 
rasser, terrassforinig.  o.<gang,  -[e]s,  -e  t>  "'• 
gång  med  trappsteg,  trappa.  ~jahr,  -[e]s,  -e, 

n.  astrolog,  klimakteriskt  år  (lefuadsir  i  hvars  tal 
7  eller  9  går  jämt  upp).    ~kreUZ,  -es,  -6,  n.  herald. 

trappkors.  ~land,-[c].'!,  -o-f,  n.  terrassland. 
~lelter,  -n,  f.  skala.  ~weise,  adv.  gradvis. 

Stulil,  -[eis,  -e  t,  m.  dim.  Stühlchen,  Stiihlein, 
1.  stol.  Biidi.  sich  zwischen  zwei  Stähle  set- 
sen:  eftertrakta  tvänne  saker  på  en  gång 
och  därför  gå  miste  om  båda,  jnulm  den  ~ 
vor  die  Thür  setzen :  a)  köra  ut  ngn,  b)  af- 
brj'ta  alla  förbindelser  med  ngn.  2.  natt- 
.stol;  öppning,  -bein,  -[e].«;,  -e,  «.  stolsben, 
-fot.  -drang,  -[e]s.  O,  m.  stoltränga.  -entlee- 
rung,  -en,  f.  öppning,  -flecliter,  -s,  -,  m. 
handtverkare  som  flätar  stolsitsar,  korg- 
makare.  -gäng,  -[e]s.  O,  m.  stolgång.  -Ris- 
sen, -s,  -,  71.  stolsdjma.  -lehne,  -n,  /.  stols- 
karm, -macher,  -s,  -,  m.  stolmakare.  -schüt- 
ten, -s,  -,  m.  kälke  i  form  af  en  stol.  -wagen, 
-s,  -[t] ,  m.  vurst,  -zwang,  - [e]s.  O,  m.  stoltväng. 

Stulle,  -ti,  f.  smörgås. 

Stulp,  Stülp,  -\e\s,,  -e,  m.  ngt  uppvikt,  vikt 
kant,  t.  ex.  hattbrätte,  -handschuh,  -fej.';,  -e, 
m.  kraghandske,  -hut,  -\e]s,  -e  f,  m.  hatt 
med  uppvikt  brätte.  -Stiefel,  -s,  -,  m.  krag- 
stöfvel. 

Stulpe,  Stülpe,  -n,  /.  1.  =  Stulp,  i  sht  stöfvel- 
krage.  2.  manschett.  3.  lock. 

StUlpllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  iiastigt  vända  om,  upp 
och  ned,  ut  och  in,  lägga,  sätta  på,  livälfva 
öfver,  vika  upp,  ned.  Den  Hut  auf  den 
Kopf  ~  sätta  hatten  på  hufvudet.  2.  sätta 
lock  på,  förse  med  lock. 

Stumm,  a.  stum.  Biidi.  ~e  Diener:  småbord. 

Stummel,  -.?,  -,  m.  stump,  -pfeife,  -«,/.  F  snugga. 

Stummheit,  O,/,  stumhet. 

Stumpe,  -n,  -n,  Stumpen,  -s,  -,  m.  dim.  Stiiinp- 
chen,  -lein,  stump,  stubbe. 

stUmpellJnj-^Cjjre-^iT-.ochttJ-.A.l.  stympa.  2.  fuska. 


Stümper,  -s,  -,  m.  stympare,  fuskare. 

Stümperei,  -en,  f.  fusk. 

Stümperhaft,  stümperig,  stümpermässig,«^/.  stym- 
paraktig. 

Stümperlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  fusk.i. 

stumpf,  I.  a.  trubbig,  slö.  ~er  Wein:  fadt  vin. 
~  gerittene  Pferde :  tröttridna  hästar.  II. 
-[e]s,  -e  t  och  t  -e,  m.  stump,  -eckig,  a  som 
har  trubbiga  hörn.  -horn,  -[e]s,  -er  f,  «• 
trubbigt  horn;  djur  med  trubbiga  horn. 
-kantig,  a.  som  har  trubbiga  kanter,  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  träskalle,  -nase,  -n,  f.  trubb- 
näsa, trubbnos.  -nasig,  a.  trubbnäst,  trubb- 
nosig.  -Schwanz,  -es,  -e  f,  m.  stubbsvans. 
-sinn,  -[e].-;,  O,  m.  andlig  slöhet.  -sinnig,  a. 
slö.  -wink[ejlig,  a.  trubbvinklig. 

Stumpfheit,  0.  _/'.  trubbighet,  slöhet. 

Stunde,  -n,  f.  dim.  Stundchen,  -lein,  1.  timme. 
Von   ~   zu    ~   timme   efter   timme.    2.  en 

timmes  väg,  tysk  halfmil  (inemot  4  kilometer).    3. 

stund.  Von  Stund'  an  ei.  ab :  från  den  stun- 
den, från  denna  stund,  alltsedan,  zur  Stun- 
tZ[e]:  genast,  på  stund.  4.  lektion.  '\,n  ge- 
ben:  gifva  lektioner,  undervisa,  -n...  ex. 
«v^geber,  -s,  -,  m.  lektionsgifvare,  privatlä- 
rare, 'x/geld,  -[e]s,  O,  n.  betalning,  pris  rör 
privatiektioner.  ~glas,  -es,  -er  f,  n.  timglas. 
~kreuz,  -es,  -e,  n.  solur  i  form  af  ett  kors. 
'>^lang,  a.  timslång,  hela  timmar  igenom. 
~lehrer  =  '^geber.  <v<plan,  -[e]s,  -e  f,  m. 
lektionsplan,  -skema.  ~rufer,  -s,  -,  m.  en 
som  ropar  ut  timmarne.  '>^säule,  -ti,  f.  mil- 
stolpe, 'vschlag,  -[e].',  -e  f,  m-  klockslag. 
'^uhr,  -en,  f.  ur  som  blott  har  timvisare. 
~weise,  adv.  timvis,  timtals,  ».^weiser,  ~zei- 
ger,  -s,  -,  m.  timvisare. 

stundllen,  -ete,  ge-et,  tr.  Jmdm  eine  Summe  «n» 
bevilja  ngn  anstånd  med  en  summas  beta- 
lande. 

Stündig,  a.  som  räcker  en  timme,  en  timme."?. 
I  sht  i  sms ,  t.  ex.  dreir^  tre  timmars,  ^ns<e?-~ 
i  mörka,  i  nattens  timmar. 

stündlich,  a.  hvarje  timme  upprepad,  t.  ex.  ~e 
Gebete:  böner  för  hvarje  timme,  o.,  zicei 
Pillen:  två  piller  hvarje  timme. 

Stundung,  -en,  f.  anstånd,  uppskof  med  betalning. 

-s...  Ex.  ~frist,  -en,f.  anstånd(stid). 

stupfilen,  -te,  ge-t,  tr.  stöta,  puffa,  knuffa. 

stur,  a.  stirrande. 

sturllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  stirra,  glo. 

Sturm,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  storm.  2.  tillstånd 
då  man  ej  är  vid  sina  sinnen,  är  utom-sig, 
yrsel.  Im  ~  sein  ei.  einen  ~  haben:  hafva  en 
fiorshufva.  3.  stormande,  påträngande  mas- 
sa, svärm,  trängsel,  buller,  väsen,  tumult. 
4.  alarm,  larmsignal.  /^  blasen:  blåsa  larm- 
signal. 1^  läuten:  ringa  i  stormklockan, 
klämta.  5.  storm,  stormning,  «n*  laufen  ge- 
gen  el.  auf  etw.:  löpa  till  storms  mot  ngt. 
~  blasen:  blåsa  signal  till  stormning,  -an- 
lauf,   -[e]s,  -e  t,  m.  stormning,  -band,  -[e]s, 


saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr.  transitivt,    itr,  iotransitivt  verb.    h.  har  haben,    S,  har  sein  till  bjulpvcrb. 


stürmen 


655 


subskribieren 


•er  t,  n.  hakband,  b'akrem  p&  mosior  rsr  att  de 
rj  skoia  biisa  af.  -beflügelt,  a.  poet.  på  stormens 
vingar,  -bock,  •[e]s,  -e  t,  »«■  >S<  murbriicka. 
•fahne,    -n,  /.   vid   stormning  använd  fana. 

-faSS,  -es,  -fr  t,  n-  vattentunna  tiU  vatteDkörning 

vid  eidsvåJor.  -flut[h],  -en, /.  stoYmüod.  -frei, 
a.  stormfri,  omöjlig  att  storma,  -gewölk, 
■[e]s,  O,  n.  af  stormen  jagade  moln.  -glocke, 
-n,  f.  stormklocka,  -haube,  -?(,  /.  storm- 
liufva,  pickelhufva.  -hut,  -[ejs,  -e  t,  »»• 
.stormhatt,  -lauf,  -[e].«,  -e  t,  »»•  stormlöp- 
ning, -leiten,  -;;,  /.  storm.stege.  -marsch,  -es, 
-e  t,  m.  storinmarsch,  -nacht,  -c  \,f.  stormig 
natt,  ovädersnatt,  -riemen,  -.■>-,  -,  m.  =  -band. 
-schritt,  -[e]s,  -e,  vi.  stormsteg,  -vogel,  -s, 
-t,  m.  stormfogel.  -voll,  a.  stormig,  -weiter, 
-s,  O,  n.  stormigt  väder,  storm,  -wind,  -[ejs, 
-e,  m.  stormvind,  -es...  Ex.  '^brausen,  ~to- 
sen,  -s,  O,  n.  stormens  brus,  raseri. 

stUrmllen,  -te,  ye-t,  I.  itr.  1.  h.  storma.  Mit 
'^der  Hand  erobern:  taga  med  storm.  Biidi. 
in  jmdii  mit  Bitten  ~  bestorma  ngn  med 
böner.  2.  s.  storma  fram,  rusa,  störta.  3.  h. 
rasa,  väsnas.  4.  h.  ringa  i  stormklockan, 
klämta.  II.  tr.  löpa  till  storms  mot,  storma, 
taga  med  storm. 

Stürmer,  -s,  -,  vi.  1.  en  stormande.  2.  en  ra- 
sande.  3.  ett  slag.s  hatt. 

stürmig,  stürmisch,  a.  1.  stormig.  2.  rasande, 
våldsam,  häftig. 

Sturz,  -es,  -e  t,  m.  1.  hartigt  störtande,  fall, 
ras.  Auf  einen  -^  austrinken :  dricka  ur  i 
ett  drag.  Etw.  au/  den  ~  tkun:  brådstörta 
med  ngt.  Ein  ~  auf  die  Feinde:  ett  häftigt 
anfall   på  fienden.  2.  spillra.  3.  stubbe.  4. 

©    tvärträ    el.    hvälfning    öfver    dörr   el.    fönster. 

-acker,  -s,  -f,  m.  plöjd  trädesåker.  -bach, 
-[e].s,  -e  t,  m.  nedstörtande,  strid  bäck. 
-bad,  -[e]s,  -er  f,  n.  störtbad,  dusch,  -gut, 
-\e]s,  -er  f,  n.  A  störtgods.  -karren,  -s,  -, 
VI.  störtkärra,   -see,  -en,  f.  störtsjö. 

Stürze,  -n,f.  1.  bärg.  ställe  där  malm  störtas. 
2.  lock. 

Sturzel,  Stürzel,  -s,  -,  m.  stump,  stubbe;  sku- 
ren vinranka. 

stiirzilen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  störta, 
.-itnpa,  falla.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  1.  om  ter 
lingen:  stupa.  2.  störta  (sig),  kasta  sig,  rusa. 
Hiidi.  sich  in  Aussch^veif ungen  ~  hängifva 
sig  åt  utsväfningar,  sich  in  Schulden  /v, 
skuldsätta  sig.  III.  tr.  1.  nedstörta,  störta. 
2.  i  fallet  bryta,  afbryta,  t.  ex.  den  Hals.  3. 
hvälfva  omkull,  slå,  slå  ut,  t.  ex.  ein  Behält- 
nis, die  Speise  auf  die  Schüssel,  den  Was- 
.^erkrug ;  störta,  t.  ex.  barg,  den  Hund,  4-  die 
Ladung  ins  Schiff';  hvälfva  öfver,  lägga  på, 
t.  ex.  den  Deckel  über  den  Topf;  skofla  om, 
t.  ex.  Getr.eide;  åkerbr.  hvälfva  om,  ned  åker- 
stubben på,  plöja,  t.  ex.  das  Brachfeld. 

Stuss,  -es.  O,  m.  judetyska.  dåraktighet,  dumhet, 
galenskap,  tokeri,  spratt. 


Stute,  -n,  f.  sto.  -n...  ex.  ~fohlen,  ^füllen,  -s, 

-,  n.  stoföl. 

Stuteréi,  -en,f.  stuteri. 

Stutz,  -es,  -e,  m.  1.  stöt,  puff,  knuff.  Auf  den 
~  plötsligt.  2.  =  2.  Stutzen,  -ärmel,  -s,  -,  m. 
ärmhålk,  lösärm.  -bart,  -[e]s,  -e  f,  m.  kort- 
klippta musta.scber.  -bock,  -[e]s, -ef'  ni.\.  bock 
med  trubbiga  horn.  2.  perukstock,  -büchse, 
-n,  f.  studsare.  -degen,  -s,  -,  m.  kort  värja. 
-glas,  -es,  -er  \,  n.  glas  på  låg  fot.  -hand- 
schuh,  -[e]s,  -e,  m.  halfhandske.  -kopf,  -[e].s-, 
-e  t,  m.  hufvud,  person  med  kortklippt  hår. 
-nase,  -n,  f.  stubb-,  trubbnäsa,  -ohr,  -[e]s, 
-en,  n.  stubböra.  -perücke,  -n,f.  kort  peruk. 
-Schwanz,  -es,  -e  f,  »i.  stubbsvans,  -uhr,  -en, 
f.  bordstudsare. 

Stützlle,  -en,  f.  stöd;  stötta,  stödjepelare. 
Als  ~  der  Hausfrau:  för  att  gå  frun  till- 
handa, -band,  -[e]s,  -er  \,  n.  0  stödjeband. 
-pfeiler,  -.<;,  -,  m.  stödjepelare. 

1.  stutzllen,  -[es'jt,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  stubba, 
skära,  klippa  (af),  t.  ex.  den  Bart,  einem 
Hunde  die  Ohren,  eine  Hecke.  2.  göra  i 
ordning,  göra  fin,  fiffa  upp.  II.  itr.  h, 
studsa. 

2.  Stutzen,  -s,  -,  m.  1.  .«tudsare,  a)  refflad 
kort  bössa,  b)  bordstudsare.  2.  ärm-,  byx- 
hålk. 

stutzllen,  -[esjt,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  stödja 
(sig);  .stötta.' 

Stutzer,  -s,  -,  m.  1.  =  2.  Stutzen.  2.  snobb, 
sprätt,   -hut,  -fe].«,  -e  f,  m.  snobbhatt. 

stutzerhaft,  stutzerlich,  stutzermässig,  a.  snob- 
big, snobbaktig. 

Stutzerhaftigkeit,  O,  /.  =  Stutzertum. 

stutzeriln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  snobbig. 

Stutzert[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  snobberi,  snobb- 
aktighet. 

stutzig,  a.  1.  motspänstig,  halsstarrig,  ista- 
dig. 2.  studsande,  haj,  häpen,  tveksam. 
~  werden  durch  ei.  über  ei.  vor  etw.:  studsa 
vid  ngt. 

Stutzigkeit,  O,  /.  häpenhet,  tvekan. 

Styl  m.  m.  se  Stil  m.  m.. 

Suada,  Suade,  O,  /.  svada,  ordsvall. 

Subdiåkonllus,  -ms  -/,  m.  andre  komminister. 

Subhastatiön,  -en,  f.  tvungen  auktion,  kon- 
kursauktion. 

subhastierllen,  -te,  -t,  ir.  å  offentlig  (konkurs-) 
auktion  försälja. 

Subjekt,  -[e]s,  -e,  n.  subjekt. 

submiss,  a.  ödmjuk,  underdånig. 

Submission,  -en,  f.  1.  underkastelse,  föröd- 
mjukelse. 2.  utbjudande  till  entreprenad. 

subordinierllen,  -te,  -t,  tr.  snbordinera,  ställa 
under  ngns  befäl. 

Subsidien,  plur.  subsidier. 

Subsisténz,  Q,f.  uppehälle,  bärgning. 

subsistierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  hafva  sitt  uppe- 
hälle, bärga  sig. 

subskribierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  snbskribera. 


P  lägre  sprikk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4«  sgöicrm.    ^  militärisk  ler 


äkta 


F  familja 


Substantiv 


656 


Sünde 


Substantiv,  -[e]s,  -e,  SubstantlvHum,  -u'm[s],  -e, 
n.  substantiv. 

Substanz,  -en,  f.  substans,  ämne. 

subs\\tuier\\en,-te,-t,tr.  Eine  Person  einer{i!Lt.)nn- 
deren  ~  sätta  en  person  i  en  annans  ställe. 

subvenierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  Jmdm  ~  komma 
ngn  till  bjälp. 

succedierlen,  -te,  -t,  itr.  s.  Jvidm  ~  a)  efter- 
träda ngn,  b)  Ivckas  för  ngn. 

Succession,  -en,/,  följd,  arfsföljd,  tronföljd. 

Succiirs,  -es,  -e,  m.  hjälp,  bistånd. 

Süch\\e,-en,f.  spaning,  letande,  efterforskning, 
sökande,  spårande,  -hund,  -[e]s,  -e,  to.  spår- 
hund, -ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  m.  försöksort. 
-e...  Ex.  ~bier,  ~trunk,  -[ejs,  -e,  m.  en  som 
gärna  låter  bjuda  sig,  snyltgä.'^t. 

Söchllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  söka,  leta. 
Was  hast  du  Aze?-  zm  ~  f  hvad  har  du  här 
att  göra?  —  Med  prep.:  etw.  an  jmdn  e\.jmdm 
~  vänta  ngt  af,  hafva  ngt  otalt  med  ngn, 
das  hätte  ich  nicht  hinter  ei.  in  Ihnen  ge- 
sucht: det  hade  jag  ej  väntat  af  eder,  seine 
el.  eine  Ehre  in  etw.  ~  sätta  sin  ära  i  ngt, 
er  sucht  etw.  darin,  nachlässig  gekleidet  zu 
gehen:  han  satter  en  ära  i  att  gå  slarfvigt 
klädd;  was  mag  er  darunter  ~  hvad  kan 
han  väl  ha  för  mening  med  det.  jrr  ge- 
sucht. 

Sucher,  -.«,  -,m.  1.  ~in,  -wera, /.  sökande.  2. 
med.  sond. 

Sucht,  -en  ei.  t  -e  t,  /•  1-  kronisk  sjukdom.  Die 
fallende  ~  fallandesot.  i  sms.  -sot,  t.  ex. 
Gelhn^.  2.  trånad,  Ij'stnad,  passion,  sjuka. 

Süchtig,  a.  sjuk  l  kronUk  sjnkdora.  i  sms.  -Ijsten. 

Siichtling,  -[eis,  -e,  m.  sjukling. 

Sud,  -[e]s,  -e,  m.  sjudande,  kokning,  kok. 

Süd,  -[e].s,  O,  in.  söder,  -fruchte,/,  piur.  syd- 
frukter, -seite,  -n,  f.  södra  sidan,  -wärts, 
adv.  sydvart.  -wéster,  -s,  -,  m.  sydväst  (sju 
manshatt),  -wind,  -[e]s,  -e,  m.  sydvind. 

Sudel,  -s,  -,  TO.  1.  pöl,  smuts,  smörja.  2.  kladd, 
koncept,  -arbeit  =  Sudelei,  -buch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  kladd,  -mägd,  -e  f,/.  lortlolla.  -papier, 
-[e]s,  -e,  n.  plånpapper,  -werk,  -[e].s-,  -e,  7i. 
=  f»ij. 

Sadeléi,  -en,  f.  sudd,  klotter,  fusk. 

Sudeler,  -s,  -,  m.  1.  fältkock.  2.  stympare, 
fuskare.   3.  suddare,  målarkladd,  klåpare. 

sudelhaft,  sudelig,  a.  osnygg,  suddig. 

sudellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  vältra  sig, 
röra  i  smutsen,  söla  ned  (sig).  2.  sudda, 
fuska,  slarfva,  smörja  ihop,  hafsa,  kludda. 

Süden,  -s,  O,  to.  =  Süd. 

Süder...  e».  -breite.  O,  /.  sydlig  bredd,  -kreuz. 
-es,  -e,  n.  Södra  korset. 

südlich,  a.  sydlig. 

Sudling,  -[e\s,  -e,  to.  sydländing. 

Suhille  -en,f.  1.  smutspöl,  pöl;  jng.  ställe  där 
hjortar  vältra  sig.  2.  lortlolla.  -lache,  -n, 
f.  =  Suhle  1. 

suhillen,  sühlllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~ 


vältra  (sig)  i  smutsen,  söla  ned  (sig),  jfr 
Suhle  I. 

Suhlung,  -en,/.  =  Suhle  1. 

Sühn...  Ex.  -geld,  -[e]s,  0,  n.  mansbot,  -opfer, 
-.",  -.  n.  försoningsoffer. 

Sühnbär,  a.  som  kan  försonas  (med  böter). 

Sühnbarkeit,  O,  f.  möjlighet  att  försona. 

Sühne,  O,  f.  1.  försoning;  godtgörelse.  2. 
böter,  plikt,  -versuch,  -[e]s,  -e,  m.  medlings- 
försök. 

Sühnllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  försona,  förlika.  2. 
försona,  godtgöra,  plikta  för,  sota  för.  Süh- 
nung, /. 

Suite,  -n,  f.  1.  svit,  följe.  2.  följd,  rad.  3. 
skälmstj'cke,  spratt,  upptåg. 

Suitiér,  -s,  -s,  m.  upptågsmakare. 

Sultan,  -[e].«,  -e  och  %  -en,  m.  sultan. 

Sultanat,  -[e]s,  -e,  n.  1.  sultansvärd  i  gh  et.  2. 
af  en  sultan  styrdt  rike. 

Suitanin  (afv.  -  -  -),  -nen,/,  sultaninna. 

sultänisch,  a.  sultans-. 

Sulze,  Sülze,  -n,  /.  1.  saltverk.  2.  jag.  salt- 
sleke.  3.  kokk.  a)  sås,  b)  gelé,  c)  sylta,  präs- 
sylta,  ä  la  daube. 

sulzilen,  sülzüen,  -[cs]<,  -te,  ge-t,  tr.  göra  gelé 
af,  inlägga  i  gelé,  sylta.  Gesiilzte  Gam:  gås 
k  la  daube.   Gesiilzte  Milch:  filmjölk. 

Sumach,  -s,  -s,  m.  sumak, 

summ,  interj.  surr. 

Summand,  -en,  -en,  to.  summand. 

summarisch,  a.  summarisk. 

Summe,  -n,/.  dim.  Sümmchen,  -lein,  summa. 

summ'len,  -te,  ge-t.  I.  itr.  h.  och  tr.  surra,  brum- 
ma, sorla,  mumla,  gnola.  II.  =  följ. 

summierüen,  -te,  -t,  I.  tr.  (hop)summera,  ad- 
dera.    II.    Sich    ~    ökas,    växa    tlll   en  summa. 

Summierung, /. 

Sumpf,  -[e]«,  -e  f,  m.  kärr,  träsk,  moras,  myr. 
-boden,  -s,  O,  m.  kärrmark,  -erz,  -es,  -e,  n. 
myrmalm,  -lieber,  -s,  -,  n.  sumpfeber,  ma- 
laria, -gegend,  -en,/,  kärrtrakt,  -geschmack, 
-[e].'!,  O,  TO.  dysmak  hos  fisk.  -lache,  -n,/.  dy- 
pöl.  -land,  -[e]s,  -er  f,  n.  sumpigt,  af  träsk 
uppfyldt  land.  -loch,  -[e]s,  -er  t,  n.  =  -la- 
che, -moor,  -[e]s,  -e,  n.  moras,  träsk,  -etter, 
-n,  /.  =  Nörz.  -pflanze,  -n,  /.  kärrväxt. 
-porst,  -[e].s,  O,  TO.  skvattram  (Ledum  pa- 
lustre).  -Schnepfe,  -n,  /.  enkel  beckasin. 
-wasser,  -s,  O,  n.  kärrvatten,  -wiese,  -n,/. 
vattensjuk  äng. 

sumpfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  stagnera,  vara  ei. 
blifva  sumpig. 

sumpfig,  a.  sumpig,  kärraktig. 

sumsllen,  -\_es'\t,  -te,  ge-t  =  summen  I. 

Sund,  -[e]s,  -e,  to.  sund. 

Sündlle,  -en,  /.  synd.  -flut[h],  -en,  /.  synda- 
flod, -flutlhjlich,  a.  diluviansk.  -los,  a.  synd- 
fri, -lösigkeit,  O,  /.  syndfrihet,  -en...  ki. 
'N'bahn,  -en,  /.  väg  till  förderfvet.  ~bock, 
-[e]s,  -e  t,  »«•  syndabock.  ~erlass,  -es,  -e, 
TO.  syndaförlåtelse,  absolution.  ^fall,  -[e].«, 


O    »akuar  plur.    f  ^"   omljud.    tr.  transitiTt,    itr.  iotransitivt  verb.    Il,  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Sünden 


657 


Szene 


0,  TO.  syndafall,  'x.frei,  a.  syndfri.  ».'geld, 
-[e]s,  O,  «.  syndapengar,  'v/knecht,  -[e]s,  -e, 
VI.  syndaträl.  ~lasf,  -en,  /.  syndabörda. 
«hieben,  -s,  O,  n.  syndigt  lif.  'v.lohn,  -[e]s. 
O,  7«.  syndens  lön.  ~los,  a.  syudfri.  ~lösig- 
keit,  O,  /.  syndfrihet.  ~mäss,  -es,  O,  n.  syn- 
damått.  ^register,  -s,  -,  n.  syndaregister. 
^schuld,  -en,  f.  syndaskuld.  ~tilger,  -s,  -, 
111.  syudt-rnas  utplånare,  forsonare.  ~til- 
gung,  '^Vergebung,  O,  /.  syndaförlåtelse. 
~voll,  a.  syndfuU. 

sund  len,  -e<e,  ge-et  =  sündigen. 

Sünder,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  syndare,  syn- 
derska.  -geschlecht,  -[e]s,  -er,  n.  syndigt 
slägte.  -hemd,  -[e]«,  -ert,  w.  botgörarskjorta. 

Sündhaft,  Sündhaftigkeit  =  Sündig(keit). 

sündig,  a.  syndig. 

Sündigllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  synda.  An  jmdin  ~ 
försynda  sig  mot  ngn. 

Sündiger,  -s,  -,  m.  syndare. 

Sündigkeit,  O,/,  syndighet. 

Sündlich,  a.  syndig  i  sht  om  gärningar,  orätt, 
brottslig. 

Sündlichkeit,  O,/,  syndighet,  brottslighet. 

Superintendent,  Superinténdt,  -en,  -en,  m.  super- 
intendent, unsef.  kontraktsprost. 

Superintendentur,  -en,/,  superintendents  äm- 
bete, befattning,  bostad. 

Supérior,  -s,  Superiören,  m.  superior,  kloster- 
föreståndare. 

superlativisch,  a.  Superlativ,  stor,  öfverdrifven. 

Supernumerär,  -[e]s,  -e,  m.  öfvertalig,  surnu- 
merär. 

superstitios,  a.  vidskeplig. 

Suppe,  -n,  f.  dim.  Süppchen,  -lein,  soppa,  väl- 
ling. Biiai.  jmdn  in  die  ^  bringen :  bringa 
ngn  i  förlägenhet,  y7)i(Zm  eine  ~  einbi-ocken: 
ställa  till  förargelse,  obehag  för  ngn,  die 
~  ausessen  müssen :  ej  kunna  undgå  svårig- 
heter, vara  tvungen  att  tömma  malörts- 
bägaien,  jmdm  die  ~  ver^zen :  förstöra 
nöjet  för  ngn,  das  macht  die  ^  nicht  fett : 
det  hjälper  ej  upp  saken.  -n...  v.x.  ~anstalt, 
•en,  f.  soppkokningsanstalt.  ~fleisch,  -e*-, 
O,  n.  soppkött.  ~kräuter,  n.  plur.  gi-önsaker 
till  soppor.  'N/löffel,  -s,  -,  m.  1.  matsked.  2. 
förläggarslef.  ~schüssel,  -n,  f.  soppskål. 
'vteller,  •$,  -,  m.  djup  tallrik,  sopptallrik. 
'x.topf,  -[e]s,  -e  t>  «»•  soppgryta. 

suppeditierllen,  -te,  -t,  tr.  Jmdm  etw.  ~  hjälpa 
ngn  med  ngt. 

suppllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  äta  (soppa). 

supplcht,  suppig,  a.  flytande,  supans-,  sopp-. 

Suppleant,  -en,  -en,  m.  suppleant. 

Supplement,  -[e]s,  -e,  n.  supplement,  fyllnad, 
tillägg,  bihang. 

supplierllen,  -te,  -t,  tr.  supplera,  ifylla,  under- 
förstå. 

Supplfk,  -en,  f.  böneskrift. 

supplizierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  supplicera,  bön- 
falla,  inlemna  en  böneskrift. 


supponierllen,  -te,  -t,  tr.  förutsätta,  antaga. 

Suppositiän,  -en,  f.  antagande,  förutsättning. 

supprimierllen,  -te,  -t,  tr.  undertrycka,  hemlig- 
hålla. 

Supremat,  -[e]s.  O,  n.  supremati,  öfvervälde. 

surrllen  =  summen  I. 

Surtöut,  -s,  -s,  m.  ytterrock,  syrtut. 

suspendierilen,  -te,  -t,  tr.  suspendera,  försätta 
ur  tjänstgöring. 

süss,  a.  1.  söt.  2.  Ijuf,  huld.  F  Sässchen. 
Ijufva,  hulda  (Hicka,  mö),  -apfel,  -s,  -f,  m. 
sötäpple,  -bast,  -[e]s,  O,  m.  tibast,  källar- 
håls, -bröt,  -[e]s,  -e,  n.  sötebröd,  osyradt 
bröd.  -holz,  -es,  O,  n.  lakritsört  (Glycyr- 
rhiza).  Biidi.  ~  raspeln :  säga  artigheter, 
komplimentera,  smickra,  -holzraspler,  -s,  -, 
m.  kurtisör,  smickrare.  -kirsche,  -ra,/,  fo- 
gelbär.  -Iiebchen,  -s,  -,  n.  Ijufva  älskling. 
-maul,  -[e]s,  -er  t,  n.  en  som  tycker  om  söt- 
saker, -sauer,  a.  sötsur.  -wasser,  -s,  O,  n. 
sötvatten,  -wurzel,  -n,  f.  stensöta  (Polypo- 
dium  vulgare). 

Süsse,  O,/,  sötma,  Ijufhet. 
j  Susseléi,  -en,  f.  smicker,  inställsamhet. 
i  sussellln,    -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  sockersöt,  in- 
ställsam, smickra. 

sussllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  tr.  göra  söt,  lägga 
sött  i,  sockra. 

Süssigkeit,  -en,  f.  1.  sötma;  Ijufhet.  2.  sötsak 

susslich,  a.  sötaktlg,  sliskig. 

Susslichkeit,  O,  /.  sötaktighet,  sliskighet. 

Sössling,  -[e]s,  -e,  m.  honingssöt,  sliskig  per 
son. 

Sykophant,  -en,  -en,  m.  angifvare,  denunciant. 

Sylbe  m.  m.  se  Silbe  m.  m. 

Syllabér[ium],  -s,  -ien,   n.  1.  abcbok.  2.  för 
I      teckning  öfver  förkortningar. 
!  syllabierllen,  -te,  -t,  tr.  ocu  itr,  h.  stafva.  Sylla 
i      bierung,  /. 

syllåbisch,  a.  stafvelse-. 
I  Sylphe,  Sylphide,  -n.f.  sylf,  sylfid,  luftande. 

Symbol,  -[«]«,  -e,  n.  symbol,  sinnebild,  bild. 

symbolisch,  «.  symbolisk,  sinnebildlig,  bildlig. 

symbolisierllen,  -te,  -t,  tr.  symbolisera,  (sinne-) 
1      bildligt  framställa.  Symbolisierung,/. 

Symmetrie,  O,  y.  symmetri. 

Sympathie,  -en,  f.  sympati,  medkänsla. 

sympathisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  sympatisera, 
öf  verensstämma. 

Symptom,  -[c]s,  -e,  n.  symptom,  kännetecken, 
förebud. 

Synagoge,  -n,  /.  synagoga. 

Syndikilus,  -us,  -en  ei.  Syndici,  m.  Syndikus. 

Synode,  -n,  /.  synod. 

Synonym, - [e]s, -tlnjjn.  synonym, liktydigt  ord. 
I  Syntax  (&rv.  -'  -),  -en,  f.  syntax,  satslära. 
'  System,  -[e]s,  -e,  n.  sj'stem. 

systematisierilen,  -te,  -t,  tr.  systematisera,  ord- 
na, sätta  i  system. 

S.  Z.  förkortn.  =  seiner  Zeit:  på  sin  tid. 

Szene  se  Scene. 


&kta  sma.    F  familjirl 
Tysk-svensk  ordbok. 


språk.    % 


nilitarisk  term. 

42 


658 


Tag 


T,   -['«],  -['«]j   "•  Snva.  t. 

T.  A.  förkoriu.  =  lascli ena iisgahe  :  edition  i  fick- 
format. 
Tabak  (ufv.  -  ^),  ■[e]s,  -e,  m.  tobak,  -bau,  -[e]s, 
O,  m.  tobaksodling,  -beutel,  -s,  -,  m.  -blase, 
-n,  /.  tobakspung.  -bruder,  -s,  -f,  m.  F  stark 
rökare,  -dose,  -n,/.  snusdosa,  -laden,  -s,  -t, 
TO.    cigarrbod,     -pfeife,    -n,   f.    tobakspipa. 
-raucher,   -s,   -,   m.   tobaksrökare,  -schmau- 
cher,  -s,  -,  m.  =  -bruder.  -schnupfen,  -s,  -,  m. 
snusare.    -Steuer,   -n,  /.   1.  tobaksskatt.  2. 
tobakstull. 
Tabatlére,  -n,  f.  snusdosa. 
Tabelle,  -v,  f.  tabell. 
Tabérne,  -n,  f.  värdshus,  krog. 
Tablette,  -«,  /.  liten  tafla,  tallrik. 
Tabulåt,  -[e],s-,  -e,  n.  parkettgolf. 
Tabulétt,    -[e].«,    -e,  n.  girdfarihaudures  varalåda. 

-krämer,  -s,  -,  to.  gåvdfarihandlare. 
Tadel,  -s,  -,  m.  tadel,  klander,  -frei,  -los,  a. 
tadelfri,  oklanderlig,  -lösigkeit,  O,  /.  tadel- 
frihet, tadelfritt,  oklanderligt  skick,  sätt. 
-lust,  -sucht.  O,/,  tadel-,  klandersjuka.  -lus- 
tig, -süchtig,  a.  tadel-,  klandersjuk,  -s...  kx. 
~rede,  -«,  /.  ~wort,  -[e]s,  -e,  n.  tadlande 
tal,  ord;  tadel,  klander. 
tadelbär  =  tadelhaft. 

Tädeléi,  -en,f.  ständigt,  idkeligt  klander. 
tadelhaft,  a.  tadel-,  klandervärd. 
Tadelhaftigkeit,  O,/,  tadel-,  klandervärdt  skick, 

sätt. 
tadellln,  -te,  ge-t,  tr.  tadla,  klandra. 
tadelns...  ex.  -wert[h],  -würdig  =  tndelhaft. 
Tadler,  -s,  -,  to.  tadlare,  klandrare. 
Tafel,  -«,/.  dim.  Täf eleken,  Tafelein,  1.  kaka, 
t.  ex.  Schokolade  in  ~m;  ruta,  t.  ex.  die  ~?; 
der  Fensler.  2.  tafla;  blad,  t.  ex.  eine  un- 
beschriebene ~.  3.  tabell,  t.  ex.  logarilh- 
mische  ~7i.  4.  plansch,  tabula.  5.  bord, 
taffel.  -apfel,  -.^  -f,  m.  äpple  till  desert. 
-aufsatz,  -es,  -e  f,  to.  borduppsats,  -bler, 
-[e]s,  -e,  n.  dricka,  -birne,  -n,  f.  desert- 
päron.  -decken,  -s,  -,  to.  taffeltäckare.  -die- 
nen, -s,  -,  TO.  uppassare,  -fönmig,  a.  i  form  af 
taflor,  i  kakor,  fyrkantig,  -freude,  -n,  f. 
bordets  nöjen,  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  taffel- 
pengar.  -gemach,  -[e]s,  -er  f,  n.  matsal. 
-geschirn,  -[e].s-,  -e,  n.  bordservis,  -glas,  -es, 
O,  n.  taffielglas.  -gut,  -[e]s,  -er  f,  «•  taffel- 
gods.  -land,  -[e]s,  -er  f,  n.  platå,  högland. 
-öbst,  -[e].s,  O,  n.  frukt  till  desert.  -nunde, 
-ra,  /.  taffielrund.  -saal,  -[e]s,  -e  f,  »*•  mat- 
sal. -Scheibe,  -n,f.  glasskifva,  -ruta.  -schie- 
fen, -s.  O,  TO.  skiffer  i  taflor.  -stein,  -[e]s,  -e, 
TO.  tafifelsten.  -tOch,  -[e]s,  -er  f,  «•  bords- 
duk, -uhn, -e«,  ^^  bordstudsare.  -wein, -[e]s, 


-e,  m.  taffel-,  bordsvin.  -weise,  adv.  i  taflor, 
i  ekifvor,  i  kakor,  -wenk,  -[e]s,  -e,  n.  par- 
kettgolf, -zeug,  ■[e]s,  O,  n.  duktyg. 

Täf  el...  Ex.  -holz,  -es,  O,  n.  virke  till  panelning 
el.  parkettering.  -wenk,  -[e]*',  -e,  n.  =  Täfe- 
lung. 

tafellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  hålla  taffel,  kalasa. 
II.  tr.  1.  sätta  på  bordet.  2.  =  föij. 

tafellln,  -te,  ge-t,  tr.  1.  panela.  2.  parkettera. 

Täfelung,  -en,  f.  1.  panel(verk).  2.  parkettgolf. 

Taffet,  Tafl,  -[e]s,  -e,  m.  taft. 

taffeten,  taften,  a.  af  taft,  taft-. 

Tag,  •[e]s,  -e,  m.  1.  dag.  Einen  ~  um  den  an- 
deren: den  ena  dagen  efter  den  andra.  Den 
gamen  ~  über:  hela  dagen  (i  ända).  Von 
r^e  zu  ~e;  dag  efter  dag.  Heute  über  acht 
~e;  i  dag  åtta  dagar  till.  Ich  kann  alle  ~fi 
General  werden:  jag  kan  blifva  general 
hvilken  dag  jag  vill.  Barg  zu  ~e  ausgehen: 
gå  i  dagen.  Es  wird  ~  det  dagas.  Es  ist  am 
^e;  det  är  uppenbart,  klart  som  dagen.  Jn 
den  r^  hinein  reden :  tala  utan  eftertanke, 
låta  tungan  löpa,  in  den  ~  hinein  leben: 
lefva  på  Guds  försyn.  2.  Einen  -v-  leisten  se 
nedan  '^leisten,  -[o]...  Bi.  ~arbeit,  -en,  f. 
dagsverke.  ~arbeiter,  -s,  -,  to.  dagsverkare. 
~blatt,  -[e]s,  -er  f,  «■  dagblad.  ~blind,  a. 
dagblind.  ~bach,  -[e]s,  -er  t,  n.  dagbok. 
'>..dleb,  -[e]s,  -e,  m.  dagdrifvare,  lätting. 
'^dieben,  *  itr.  h.  slå  dank,  göra  ingenting. 
~fahnt,  -en,  f.  1.  dagsresa.  2.  tingstermin. 
~fahnten,  '  itr.  s.  fara  till  tings.  ~falten,  -s, 
-,  TO.  dagfjäril,  'vfnohne,  -?i,/.  dagsverke. 
'x.geld,  -[e]s,  -er,  n.  dagtraktamente.  ~hell, 
a.  ljus  som  om  dagen.  ~!ang,  a.  som  räc- 
ker hela  dagar,  hela  dagar  igenom.  ~leis- 
ten,  *  itr.  h.  underhandla,  förhandla,  råd- 
pläga.  'v.Ieistung,  -e»,/.  underhandling,  för- 
handling, rådplägning,  '^lied,  -[e]s,  -er,  n. 
morgonsång.  ~lohn,  -[e]s,  O,  m.  dagspen- 
ning. ~löhnen,  -s,  -,  w.  dagsverkare.  ~löh- 
nern,  *  itr.  h.  gå  på  dagsverke.  ~mansch, 
-es,  -e  t,  in.  dagsmarsch.  ~neise,  -n,f.  dags- 
resa. 'N.Satzung,  -en,  f.  riksdag(s-),'förbunds- 
dag(s-),  landtdagCsijeslut).  ~schacht,  -[ey, 
-e  [tj,  m.  schakt  som  går  i  dagen,  '^schlä- 
fen,^  -s,  -,  m.  en  som  sofver  om  dagarne. 
»wtåglich,  a.  daglig,  alla  dagar;  adv.  daglig- 
dags. ~taglichkeit,  -en,  f.  hvardaglighet. 
Tag-  und  Nachtgleiche,  -n,  f.  dagjämning. 
~werk,  -[e]s,  -e,  n.  en  dags  arbete,  dags- 
arbete. ~werken,  *  itr.  h.  göra  sitt  dags- 
arbete; gå  på  dagsverke.  ~werker  =  '^ar- 
beiter.  —  -es...  Kx.  ~anbnuch,  -[e\s,  -e  t, 
TO.  dagens  inbrott.  ~angabe,  -«,  /.  date- 
ring. /N/befehl,  -[e]s,  -e,  m.  order  för  dagen, 


O   aakuar  plur.    t  ''"'  omljud.    tr,  transitlyt,    ilr,  Intransitivt   verb.    k.  har  Tialen, 


till   hjälpverb. 


tagen 


tapezieren 


daglig  order,  'vbericht,  -[e]s,  -e,  to.  1.  bul- 
letin. 2.  nyheter  för  dagen.  'vereignis[s], 
-ses,  -se,  n.  dagens  händelse,  'x/frage,  -«,/. 
dagens  fråga,  fråga  för  dagen,  brännande 
fråga,  'x.^glanz,  -es,  O,  m.  dagsljus,  'v/hell,  a. 
ljus.  'N/helle,  O,/,  'v/licht,  -[e]s,  0,n.  dagsljus, 
dager.  '>^neuigkeit,  -en,  f.  nyhet  för  dagen. 
'>^ordnung,  O,/,  dagordning.  <v.stunde,  -n,f. 
timme  på  dagen.  'N/zeit,  -en,f.  tid  på  dagen. 
tagilen,  -te,  ge-t,  I.  Ur.  h.  1.  dagas,  giy.  2.  om 
rorsaniiingar:    Sammanträda,   r:\dsla,  rådpläga. 

II.  ti-,  om  fSisamllngar:  besluta. 

tägig,  a.  i  «ms.,  t.  ex.  drei'^  tre  dagars. 

täglich,  a.  daglig;  hvardaglig. 

Täglichkeit,  -en,  f.  hvardaglighet. 

Taille,  -n,  f.  1.  lif  p&  ki&aer.  2.  figur,  växt, 
hållning. 

Takel,  -s,  -,  n.  i,  tackel,  -meisten,  -s,  -,  m. 
tackelmästare.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  tacklage. 

Takelage,  O,  /.  tacklage. 

takellln,  -te,  ge-t,  tr.  tackla. 

Takt,  -[e]s,  -e,  m.  takt.  -fest,  a.  taktfast.  -fUh- 
rer.  -s,  -,  m.  orkesteranförare,  -los,  a.  takt- 
lös. -iSsigkeit,  O,  /.  taktlöshet,  -massig,  n. 
taktenlig,  rytmisk,  i  takt.  -stock,  -[e]s,  -a 
t,  m.  taktpinne,   -voll,  a.  taktfull. 

taktierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  angifva  takten,  slå 
takt. 

Talar,  -[e]s,  -e,  m.  talar. 

Talent,  -[e]s,  -e,  n.  1.  talent  (mynt).  2.  talang. 
-begabt,  -voll,  a.  talangfull. 

Talg,  -[e]s,  O,  m.  och  ^  ?«.  talg.  -kerze, -w, /. 
-licht,  -[e]s,  -er,  n.  talgljus. 

1.  talgen,  a.  af  talg,  talg-. 

2.  talgllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  1.  Dieser  Ochse 
talgt  gut:   denna   oxe  har  mycket  talg.  2. 

blifva    talgig    (om    kallnande    mat).    II.  tr.  talga, 

smörja  med  talg. 

talgicht,  talgig,  a.  talgaktig,  talgig. 

Talisman,  -s,  -e,  m.  talisman. 

Talje,  -n,f.  ©  tälja. 

Talk,  -[e]s,  -e,  m.  min.  talk. 

Talmigold,  -[e]s,  O,  w.  talmiguld. 

Tambour,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  trumslagare. 

tamburierllen,  -te,  -t,  tr.  sy,  brodera  i  sybåge. 

Tamburin,  -\e]s,  -e  ei.  -s,  m.  1.  tamburin.  2. 
sybåge. 

Tand,  -[e'js.  O,  m.  flärd,  grannlåt,  glitter,  bjäfs, 
leksak,  tokeri,  prat. 

Tändel...  ex.  -kram,  -[e]s,  -e  t,  m.  handel  med 
gamla  saker,  lumphandel,  -puppe,  -n,  f. 
lekdocka,  -schürze,  -n,  f.  litet  sällskaps- 
furkläde,   -werk,  -[eis,  -e,  n.  leksak. 

Tändelei,  -en,  f.  1.  lek,  skämt,  narri,  tokeri, 
gnabb  p&  lek,  kurtis.    2.  tvekan,  långsanihet. 

Tändeler,  -s,  -,  vi.  1.  lekfull  person,  tok, 
kurtisör.  2.  lumpsamlare.  3.  långsam  per- 
son, sölhans. 

tändelhaft,    tändelig,    a.    lekande,   lekfull,  på 
lek,  glad,  yr. 
ändellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  leka,  smeka,  kur- 


tisera. 2.  handla  med  gamla  saker.  3.  vara 
långsam,  tveka. 

Tang,  -[e]s,  -e,  m.  bot.  tång,  sjögräs. 

Tangent,  -en,  -en,  m.  metallstift  hvarmed 
strängar  eller  tungor  anslås  i  klaver  och 
speldosor. 

Tangente,  -n,f.  mat.  tangent. 

tangierllen,  -te,  -t.  tr.  tangera,  beröra. 

Tann,  -[e]s,  -e,  m.  (stor)  skog. 

Tanne,  -n,  f.  8ilfvergr.an  (Pinus  Picea),  -n... 
Ex.  ~apfel,-s, -f,  TO.  (8ilfver)grankott.  '>.<baum, 
-[e].s,  -e  t,  m.  =  Tanne,  «v/nadel,  -n,  f.  (silf- 
ver)granbarr.   «x/Zapfen,  -s,  -,  m.  =  '\^apfel. 

tannen,  a.  af  silfvergran,  gran-. 

Tannicht,  -[e]s,  -e,  n.  (silfver)granskog. 

tannig,  a.  granbevuxen. 

tantälisch,  a.  Tantalus-,  tantalisk. 

Tante,  -n,  f.  tant,  faster,  moster. 

Tantieme,  -n,  f.  tantiem. 

Tanz,  -es,  -e  -f,  m.  dans.  -bär,  -en,  -en,  m. 
dansbjörn,  -belustigung,  -en,  f.  dansnöje. 
-boden,  -s,  -[t],  m.  danssal,  -fest,  -[e]s,  -e,  n. 
danstillställning,  bal.  -kränzchen,  -s,  -,  n. 
danssällskap,  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  (ord  till 
en)  dansmelodi,  -lustig,«,  danslysten.  -meis- 
tern, *  itr.  h.  vara,  uppföra  sig  som  en 
dansmästare,  -plan,  -[e]s,  -e  [f],  -platz,  -es, 
-e  t,  m.  dansplats,  dansställe,  -schritt,  -[e]s, 
-e,  711.  danssteg,  -schuh,  -[e]s,  -e,  m.  dans- 
sko, -stunde,  -«,  /.  danslektion. 

tänzellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  röra  sig  med 
danssteg,  dansa  (fram).  II.  tr.  gunga, 
svänga. 

tanzllen,  -[e«]?,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  vid  ortförän- 
diing  s.  samt  tr.  dansa.  ordspr.  wer  gerne  tanzt, 
dem  ist  leicht  geigen:  den  är  ej  svår  att 
locka,  som  gärna  vill  hoppa.  Jmdn  übern 
Haufen  o./  dansa  omkull  ngn.  Es  tanzt  sich 
gtit:  det  går  bra  att  dansa. 

Tänzer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,/,  dansande,  dan- 
sör, dansös. 

Tanzeréi,  O,  /.  idkeligt  dansande. 

Tänzeréi,   O,  f.   dans(ande),  i  sht  i  sms ,  se  t.  ex. 

tänzerhaft,  fl.  dansöraktig,  dansör-,  dansande. 
tänzerisch,  tänzerlich,   a.    1.  =  wieg.   2.  Es  ist 

mir  ~  jag  känner  lust  att,  känner  mig  ho- 

gad  att  dansa. 
Tänzerschaft,  -en,  f.  Tänzert[h]Qm,  -[e]s,  O,  «. 

1.   egenskap    af   dansör.    2.    de   dansande; 

balett(kår). 

Tapet,  -[e]s,  -e,  n.  brukl.  blott  i  talesätten:  auf  dem 
~e  sein,  aufs  ~  bringen,  kommen:  vara, 
bringa,  komma  på  tapeten,  å  bane. 

Tapete,  -n,  f.  1.  %  matta.  2.  tapet.  -n...  kx. 
'v/nagel,  -s,  -f,  m.  tapetnubb.  ~thür[e],  -en, 
f.  tapetdörr. 

Tapezier,  -[e]s,  -e,  m.  tapetserare.  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  tapetserareaffär. 

tapezierllen,  -te,  -t,  tr.  tapetsera.  Tapezie- 
rung,  /. 


tKta  sms.    F  familjärt.    P  l&gre  spr&k.    ^  mindre  brukligt. 


sk  term.    i»  sjutcrm.    i^  mllitSrlsk 


Tapezierer 


Taucher 


Tapezierer,  -s,  -,  vi.  tapetserare. 

tapfer,  a.  tapper;  dugtig. 

Tapferkeit,  0,/.  tapperhet;  dugtighet. 

Tapisserie,  -en,/.  (tapisseri)broderi. 

tapp,  I.  interj.  klapp!  II.  -[e]s,  -e,  in.  1-  klapp, 
slag.  2.  fotspår.  3.  klumpig,  otymplig,  ta- 
fatt person,  tölp.  -ins-Mus,  -zu,  ob<iji.  m.  = 
tapp  II,  3. 

Tappe,  -n,  f.  1.  tass,  fot.  2.  (fot)spår. 

tappelün,  täppellin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  trippa. 

tappilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  1.  rulta,  stöfla, 
traska.  2.  trefva,  famla. 

täppisch,  a.  tafatt,  otymplig,  tölpaktig. 

Tap[p]s,  -es,  -e,  m.  dim.  Täpschen,  -lein  = 
tapp  II. 

tap[p]s!Ien,  ■[es]t,  -te,  ge-t  =  tappen. 

Tarantel,  -n.  f.  zooi.  tarantel. 

Tarantella,  -s,f.  tanmtella. 

tarierllen,  -te,  -t,  tr.  hanaei.  bestämma  netto- 
vigten  af. 

Tarif,  -[«]«,  -e,  m.  tariff,  -massig,  a.  tariffenlig. 

tarifierl'en,  -te,  -t,  tr.  upptaga  i  tariffen,  upp- 
rätta tariff  på. 

Tarn...  ex.  -heim,  -[e]s,  -e,  m.  -kappe,  -re,/, 
hjälm,  mössa  ei  kappa,  som  gür  dess  bärare 
osynlig. 

Tartér  se  Tatar. 

Tartsche,  -n,  f.  sköld. 

Tasche,  -n,  /.  dim.  Täschchen,  -lein,  1.  ficka. 
2.  väska.  -n...  ex.  ~ausgabe,  -n,/.  edition  i 
fickformat.  ~bach,  -[e].";,  -er  t,  n.  1.  bok  i 
fickformat.  2.  annotationsbok,  'v.dieb,  -[e]s, 
-e,  m.  ficktjuf.  ~diebstahl,  ■[e]s,  -e  t,  '«- 
fickstöld.  «v/format,  -[ejs,  -e,  7i.  fickformat. 
'>'geld,  -[e]s,  O,  re.  fick-,  handpengar,  må- 
nadspengar till  smi  utgifter.  ~krébs,  -es,  -e,  m. 
krabbtaska.  ~messer,  -s,  -,  n.  fick-,  fäll-, 
pennknif.  -^-spiel,  -[e]s,  O,  n.  taskspelar- 
konster.  '>wSpieler,  -s,  -,  m.  taskspelare. 
~spielerei,  -e«, /.  taskspeleri.  ~spiele[r]n, 
itr.  h.  göra  taskspelarkonster.  'o.^tuch,  -[e]«, 
-ev  t,  n.  näsduk.  ~uhr,  -en,f.  fickur,  »„wör-  i 
terbuch,  -[e]s,  -er  \,  n.  ordbok  i  fickformat. 

Täschelkraut,  -[e]s,  -e^-f,  n.  taskört  (Capsella). 

Täschner,    -.?,    -,   m.   tillverkare  af  väskor,  af  i 
reseö'ekter. 

Tasse,   -re,  /.   dim.   Tässchen,  -lein,  kopp.  -n... 

Kl.  ~kOpf,  -[ejs,  -c  t,   m.  kopp  i  möts.  tiU  fat. 

Tast...  El.  -organ,  -[e]s,  -e,  n.  känselorgan, 
-verktj-g.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  känselsinne. 
-Werkzeug  =  -organ. 

Tastatur,  -en,f.  klaviatur. 

tastbar,  o.  möjlig  att  känna. 

Taste,  -n,f.  tangent  på  pianon,  -n...  ex.  ~brett, 
-[e]s,  -er,  n.  ~reihe,  -re, /.  klaviatur,  tan- 
gentrad. 

tastllen,  -ete,  ge-et,  1.  itr.  h.  trefva,  famla.  II 
tr.  känna,  känna  på. 

Taster,  -s,  -,  m.  1.  en  som  trefvar,  famlar.  2 
zooi.  känselspröt.  3.  ©  tastare.  -zirkel,  -s,  - 
m.  ©  tastarecirkel. 


-en,  m.  ^in,  -nen,f.  tatar,  tatar- 
tatuera  (sig). 


Tatar, 

ska. 
tatowierllen,  -te,  -t,  tr.  och  sich 

Tätowierung,  /. 
Tatsche  =  Tatze. 
tätschellln,  -te,  ge-t,  tr.  klappa. 
Tatte,   -n,  -n,  m.  bamspr.  pappa. 
tättowierllen  =  tätowieren. 
Tatze,   -n,  f.   dim.    Tätzchen,   -lein,  tass,  ram. 

•n...  Ex.  ~hieb,  -[e]s,  -e,  m.  slag  med  tassen, 

med  ramen. 
tatzllen,  -[_es']t,  -te,  ge-t,  tr.  gripa,  slå  med  tas- 

sarne,  med  ramarne. 

1.  Tau,  -[e]s,  -e,  n.  tåg,  rep,  lina.  -block,  -[e]s, 
-e  t)  '«•  block,  talja.  -brücke,  -»,/.  häng- 
bro.  -werk,  -[e]«,  -e,  n.  tågvirke. 

2.  Tau,  ■\_e']s,  0,  m.  dagg.  Sms.  jfr  tauen,  -be- 
netzt, a.  daggig.  -feucht,  -nass,  «.  fuktig, 
våt  af  dagg.  -regen,  -s,  -,  m.  duggregn. 
-tropfen,  -s,  -,  m.  daggdroppe,  -wetter,  -s,  O, 
n.  töväder,  -wind,  -\e]s,  -e,  m.  tövind. 

taub,  «.  1.  döf,  bei,  für,  gegen,  zu  etw.:  för 
ngt.  ~  machen:  döf  va.  2.  okänslig,  känslo- 
lös,  slö,  dof,  t.  ex.  ~e  Dumpfheit:  känslolös 
slöhet,  »v-es  Hinhriiten :  doft  rufvande.  Die 
Hand  ist  mir  ~  min  hand  sofver.  3.  inne- 
hållslös, t.  ex.  ~es  Ei:  ägg  utan  frö,  ~e?' 
Samen:  icke  grobart  frö,  ~e  Blüte:  blomma 
som  ej  går  i  frö,  ~e  Xässe:  tomma,  ihå- 
liga nötter  man  kärnor,  ~e  JVessel:  blind- 
nässla, ~es  Salz:  salt  som  mist  sin  sälta; 
birg,  ofyndig,  t.  ex.  ~e  Gesteine,  Berge,  Gän- 
ge. •feld,-[e]s, -67-,  re. birg,  ofyndigt  fält.  -hafer, 
-s,  O,  7«.  flyghafre  (Avena  fatua).  -kohle,  -re, 
/.  stenkol  som  ej  duger  till  bränsle,  -nesset, 
-H,/.  blindnässla,  -stumm,  a.  döfstum. 

Taube,  -n,  /.  dim.  Täubchen,  -lein,  dufva.  -n... 
Ex.  ~einfalt.  O,  /.  dufvoenfald.  ~falk[e], 
■en,  -en,  ~geier,  -s,  -,  '-•^habicht,  -[ejs,  -e, 
7re.  dufbök.  ~haus,  -es,  -er  f,  «•  dufslag. 
~nest,  -[e]s,  -er,  n.  dufbo.  ~schlag,  -[e]s, 
-e  t.  m-  dufslag.  'X/Sinn,  -[e]s,  O,  m.  oskulds- 
fullt sinne. 

taubenhaft,  «.  duflik,  duf(vo)-. 

Tauber,  Täuber,  -s,  -,  Täuberich,  ■[e]s,  -e,  m. 
duthanne. 

Taubheit,  O,  f.  döfhet  m.  m.  se  taub. 

Täubin,  -nen,  f.  dufhona,  dufva. 
I  Täubling,   -[e]s,  -e,  m.   1.  en  äpplesort.  2.  bot. 
:      skifsvamp. 

Tauch...  Ex.  -ente,  -n,  /'.  dykand,  -käfer,  -s,  -, 
m.  dykare,  vattenbagge  (Dytiscus). 

tauchilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  doppa,  nedsänka.  II. 
Sich  ~  doppa  sig,  sänka  sig,  sjunka,  dyka. 
III.  itr.  h.  och  s.  1.  dyka,  dyka  ned.  Mit  der 
Hand  in  die  Schüssel  ~  doppa  handen  i 
fatet.  In  die  Höhe  ~  dyka  upp.  2.  gömma  ; 
sig,  försvinna. 

Taucher,  Taucher,  -s,  -,  m.  1.  dykare.  2.  looi.  I 
a)   dykand,   b)   lom.    -anzug,  -[e]s,  -e  f,  m- 
dykaredrägt.  -glocke,   -n,  f.  dykareklocka,     ktv 


O   saknar  plur.    t  ^"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotraDtitivt  verb.    A.  har  hahm,    S.  bar  itin  till  hjälpv 


tauen 


661 


Teifun 


1.  taullen,  -te,  ge-t,  tr.  logarfva. 

2.  taullen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  töa.  £s  hat 
getaut:  det  har  töat,  der  Schnee  hat  getaut: 
snön  har  blifvit  kram,  dei'  Schriee  ist  von 
den  Dächern  getaut:  snön  har  smält  från 
taken.  II.  itr.  h.  och  tr.  1.  opcr«.  det  faller 
dagg,  daggen  faller.  Biidi.  das  Auge  taut 
Thrünen:  ögat  faktas  af  tårar,  die  Erinne- 
rung taut  Trost:  minnet  skänker  tröst.  2. 
alstra  dagg.  Die  Nacht  taut:  daggen  faller. 
Der  '\jde  Morgen:  den  daggiga  morgonen. 
3.  vara  daggig,  fuktig;  fuktas. 

Tauer,  -s,  -,  m.  logarfvare. 

Tauflle,  -en,  f.  1.  dop,  döpelse.  Ein  Kind  aus 
der  ~  heben  ei.  über  die  ~  halten:  bära  ett 
barn  till  dopet.  2.  barnsöl,  -akt,  -[e']s, 
-e,  m.  döpelseakt.  -becken,  -s,  -,  n.  dopfunt, 
dopskål.  -buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  dopbok. 
-bund,  -[e]s,  -e  \,  m.  döpelseförbund.  -for- 
mel, -n,f.  dopformulär,  -geschenk,  -[e]s,-e, 
II.  faddergåfva.  -handlung,  -en,/,  dophand- 
ling, -hemd,  -[e]s,  -en,  n.  dopskjorta,  -kleid, 
-[e]s,  -er,  n.  -mantel,  -s,  -f,  m.  dopdrägt. 
-name,  -ns,  -n,  m.  dop-,  förnamn.  -pat[hje, 
-n,  -n,  m.  -pat[h]in,  -nen./,  fadder,  -schein, 
•[e]s,  -e,  m.  dopattest,  -schmaus,  -es,  -e  t, 
VI.  barnsöl.  -Stein,  -[e].'!,  -e,  m.  dopfunt. 
-zeuge,  -n,  -n,  m.  -zeugin,  -nen,/,  dopvittne. 
-zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  dopattest. 

taufllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  döpa;  gifva  namn;  i- 
hönsa.  2.  Den  Wein  '^  späda  ut  vinet. 

Täufer,  -s,  -,  m.  döpare,  dopförrättare. 

Täufling,  -[c]«,  -e,  m.  en  som  skall  döpas,  en 
nydöpt. 

taugllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  duga. 

Taugenichts,  -,  -e,  m.  odugling,  odoga. 

tauglich,  a.  duglig. 

Tauglichkeit,  0,y.  duglighet. 

taulcht,  tauig,  a.  daggig. 

Taumel,  -s,  -,  m.  yra,  svindel,  yrsel,  rus,  hän 
förelse.  -becher,  -s,  -,  m.  berusande  bägare, 
-geist,  -[e]s.  O,  m.  aiiman  yra,  svindel,  svind 
leri.  -kelch,  -[e]s,  -e,  m.  =  -becher.  -lolch 
-[e]s,  -e,  m.  bot.  dårrepe  (Lolium  temuleu' 
tum),  -schritt,  -[e]s,  -e,  m.  vacklande  steg 
-trank,  -trunk,  -[e]s,  -e  tj  m.  berusande 
dryck. 

Taumeléi,  -en,  /.  raglande,  tumlande,  yrsel, 
yra. 

taumellln,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  s.  tumla,  ragla, 
vackla,  vara  yr. 

Taumler,  -s,  -,  m.  tumlande  m.  m.  8c  föij.  per- 
son. 

taumlig,  a.  tumlande,  raglande,  vacklande,  yr. 

Tausch,  -es,  -e  [t],  m.  byte,  utbyte,  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  bytesaffär,  -handel,  -s,  O,  m. 
byteshandel,  -lust.  O,  /.  byteslust.  -lustig, 
a.  byteslysten.  -vertrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  by- 
tesaftal,  -kontrakt,  -weise,  adv.  genom  by- 
te, i  utbyte. 

tauschllen,   -{es'\t,    -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  byta. 


Eine  Sacke  mit  einer  anderen  ^  utbyta  en 
eak  mot  en  annan. 

tauschllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  be- 
draga (sig),  förvilla,  vilseleda,  narra,  lura, 
svika.  .Imdn  tim  etw.  ~  bedraga  ngn  på  ngt. 

Tauscher,  -s,  -,  m.  bytande  (person). 

Täuscher,  -s,  -,  m.  1.  se  Rosstäusclier.  2.  be- 
dragare. 

Tauscheréi,  -en,/,  idkeligt  bytande. 

Täuscheréi,  -en,/,  ständig  bedräglighet,  upp- 
repadt  bedrägeri. 

tauschierllen,  -te,  -t,  tr.  0  inkrustera. 

Täuschung,  -en,  /.  1.  bedrägeri.  2.  mi.sstag, 
villfarelse,  villa,  illusion. 

tausend,  I.  a.  (obbji.  grundtai)  tusen.  ~  und  aber 
~  tusen  sinom  tusen.  [Ei]  der '\^.' ei.  potz 
~.'  å  tusan!  fan  anamma!  II.  -[e]s,  -e,  ra. 
tusen,  tusende,  tusental.  Zu  ~era;  1  tusen- 
tal, -beln,  -[e]s,  -e,  n.  -fuss,  -es,  -e  f,  m. 
tusenfoting.  -jährig,  a.  tusenårig.  -kUnstler, 
-s,  -,  m.  tusenkonstnär.  -sakerment,  interj. 
fan  anamma!  -sakramenter,  -s,  -,  -sasa,  -s,  -s, 
m.  satans  karl,  tusenkonstnär.  -schonchen, 
-s,  -,  n.  tusensköna  (Bellis,  Amaranthns). 
-weise,  adv.  i  tusenden,  i  tusental.  För  bfr.  jfr 
sms.  med  drei,  ein,  /un/. 

Tausender,  -s,  -,  m.  tusental. 

tausenderlei,  oböji.  a.  tusen  slags,  tusen  olika. 

tausendst,  a.  (ordningstai)  tusende,  jfr  hundertst. 

Tausendstel,  -s,  -,  n.  tusendel. 

tausendstens,  adv.  för  det  tusende. 

Tausen[djtel  se  Tausendstel. 

Tax,  -es,  -e,  m.  =  Taxus. 

Taxation,  -en,/,  taxering,  värdering. 

Taxåtor,  -s,  Taxatoren,  m.  taxeringsman. 

Taxlie,  -en,  /.  1.  taxering,  värdering.  2.  taxa, 
tariff.  3.  afgift,  skatt,  -belegung,  -en,  /.  be- 
läggande med  skatt.  -wert[h],  -[e]s,  -e,  m. 
taxeringsvärde,  -en...  ex.  '-^ermässigung,  -en, 
/.  tariffnedsättning. 

taxferllen,  -te,  -t,  tr.  taxera,  värdera.  Taxie- 
rung, /. 

Taxus,  -,  -,  TO.  id(gran). 

Technik,  O,/,  teknik. 

technisch,  «.  teknisk. 

Teckel,  -s,  -,  m.  taxhund. 

Teer,  -[e].s-,  -e,  m.  och  n.  tjära,  -beschmiert,  a. 
tjärig.  -biichse,  -blitte,  -«, /.  tjärburk, -pyts. 
-fass,  -es,  -er  f,  n.  =  -tonne,  -hütte,  -n, /. 
tjärbränneri.  -jacke,  -n,  /.  F  matros,  sjö- 
gast, -pinscl,  -s,  -,  m.  tjärborste.  -schweler, 
-s,  -,  m.  tjärbrännare.  -Schwelerei,  -en,/. 
tjärbränneri.  -tonne,  -n,/.  tjärtunna. 

teerllen,  -te,  ge-t,  tr.  tjära. 

Teerer,  -s,  -,  m.  tjärstrykare. 

teericht,  «.  tjäraktig. 

teerig,  a.  tjärig. 

Teich,  -[e]s,  -e,  m.  (vatten)dam.  -fisch,  -es, 
-e,  TO.  i  dammar  lefvande  fisk.  -rohr,  -schilt, 
-[e]s,  O,  n.  vass. 

Teifun,  -[s],  -s  ei.  -e,  to.  tyfon,  orkan. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   O  teknlsli  term.    it  ^joterm.   it$c  mllitärisk  term. 


äkta 


Teig 


662 


Tesching 


Teig,  I.  -le]s,  -e,  m.  deg.  II.  a.  mjuk,  murken, 
litet  skämd,  -äffe,  -n,  -n,  m.  F  bagarkladd. 
■birne,  -re,  f.  mjukt  päron,  -mulde,  -n,  f. 
degtråg.  -radchen,  -s,  -,  n.  degsporre,  -rolle, 
-n,f.  (deg)kafle.  -scharre,  -re,/,  degskrapa, 
skrapknif. 

teigig,  a.  degig. 

Teil,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  del;  andel.  ~  an  etw. 
(dat.)  haben,  nehmen:  hafva  del,  deltaga  i 
ngt.  Jmdm  zu  ~  werden :  blif  va  ngn  till 
del.  Jmdm  etw.  zu  ^  werden  lassen:  tilldela 
ngn  ngt.  Ich  an  meinem  ~e.'  jag  för  min 
del.  Zum  ~  till  en  del,  delvis;  zum  ~  ... 
zum  ~  dels  ...  dels.  -besitzer,  -s,  -,  m.  del- 
ägare, -blått,  -[e]s,  -er  t,  n.  småblad,  -haben, 
du  hast  teil,  du  hast  keinen  Teil,  teil  gehabt, 
itr.  h.  hafva  del  i  ngt.  -habend,  a.  delägande. 
-haber,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  delhafvare, 
-ägare,  -haberschaft.  O,  /.  egenskap  af  del- 
ägare, -nähme,  0./.  deltagande,  -nahmlos,  n. 
likgiltig,  ointresserad,  frånvarande,  -nahm- 
lösigkeit,  (),_/'.  likgiltighet,  brist  på  intresse. 
-nehmen,  (töjn.  se  -haben)  itr.  h.  deltaga,  -neh- 
mend, a.  deltagande,  medlidsam.  -nehmer, 
-s,  -,  m.  ~in,-»e»,/.  deltagare,  -nehmung  = 
-nähme,  -weise,  I.  adv.  delvis.  II.  a.  icke 
fullständig,  partiell. 

teilbar,  a.  delbar. 

Teilbarkeit,  O,/,  delbarhet. 

teilllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  dela.  Unter  sich  ~  dela 
sinsemellan.  II.  Sich  ~  1.  dela  sig,  delas. 
2.  Sich  in  etw.  (ack.)  ~  dela  ngt  mellan  sig. 

Teiler,  -s,  -,  m..  1.  en  som  delar,  delare.  2.  mat. 
divisor. 

teilhaft,  teilhaftig,  a.  delaktig,  einer  (gen.)  Sa- 
che :  af,  uti  ngt. 

teils,  adv.  dels. 

Teilung,  -en,  f.  delning;  indelning,  -s. .  ei 
o^grund,  -[e].<:,  -e  f,  m.  indelningsgrund. 
~verhältnis[s],  -ses,  -se,  n.  förhållande,  pro- 
portion mellan  delarne.  '>^zahl,  -en,  f.  mat. 
dividend.  '>./zeichen,-6-,-,w.  bindestreck,  divis. 

Teint,  -,>!,  -s,  m.  hj. 

Telegramm,  -[e]s,  -e,  n.  telegram. 

Telegraph,  -en,  -en,  m.  telegraf,  -en...  e».  ~be- 
amte(r),  (adj.  böjn.)  w.  telegraftjänsteman. 
•>./bote,  -n,  -n,  m.  telegrambud,  vaktmästare 

Tid  telegrafen. 

telegraphierllen,  -te,  -t,  tr.  telegrafera. 

telegräphisch,  «.  telegrafisk. 

Telegraphrst.-KH,-e7?,7».  'x-in, -«f  ?;../".  telegrafis  t. 

Telephon,  -[ejs,  -e,  «.  telefon. 

telephonierlien,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  telefonera. 

telephönisch,  a.  genom  telefon,  telefon-. 

Teleskop,  -{ejs,  -e,  n.  teleskop. 

Teller,  -s,  -,  m.  tallrik,  -brett,  -[e]s,  -er,  n. 
tallrikshylla,  -stege,  -förmig,  a.  tallriksfor- 
mig.  -lecker,  -s,  -,  vi.  tallriksslickare.  -mut- 
ze, -n,f.  ilat  mössa,  -ring,  -[e].«,  -e,  m.  tall- 
riksbricka, -schrank,  -[e].s,  -e  t,  m.  -spind, 
-[e].<,  -e,  n.  och  m.  skänk. 


Tempel,  -s,  -,  m.  dim.  Tempelcheri,  Tempelein, 
tempel.  F  jmdn  zum  r^j  hinauswerfen :  köra 
ut  ngn.  -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  tempelbyggnad. 
-dienst,  -[e]s,  O,  to.  tempeltjänst,  -herr,  -n, 
-en,  m.  tempelherre,  -riddare,  -herrisch, 
-herrlich,  a.  tempelherrarnes,  tempelherre-. 
-hof,  -[e]s,  -e  t,  TO.  tempelgård,  -raub,  -[c]s, 
O,  TO.  helgerån,  -räuber,  -s,  -,  m.  helgerå- 
nare, -räuberisch, a. helgerånande.  -ritter,-s,-, 
TO.  =  -herr.  -Schänder,  -s,  -,  m.  tempelskän- 
dare.  -schänderisch,  a.  tempelskändande. 

tempeliln,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  spela  ett  hasard- 
spel. II.  tr.  uppstapla. 

Temperament,  -[ejs,  -e,  n.  temperament. 

Temperänzler,  -*-,  -.  to.  måttlighetsifrare. 

Temperatür,  -en,  f.  temperatur. 

temperierllen,  -te,  -t,  tr.  temperera,  mildra. 

Templer,  -s,  -,  m.  tempelherre,  -riddare* 

Templlo,  -o[s],  -os  ci.  -*,  n.  tempo. 

Temporålien,  plur.  inkomster  af  ett  kyrkligt 
ämbete. 

temporär,  a.  temporär,  tillfällig,  öfvergående. 

temporisierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  draga  ut  på  ti- 
den i  afvaktun  på  ett  gynsammare  tillfälle. 

Tenåkel,  -s,  -,  to.  och  n.  O  tenakel. 

Tendenz,  -en,  f.  tendens,  böjelse,  dragning. 

tendenziös,  a.  tendentiös. 

Tender,  -s,  -,  ?«.  tender. 

Tenne,  -n,  /.  1.  tröskplats,  loggolf.  2.  för- 
stuga. 3.  plan,  slät  yta.  -n...  ex.  -^patsche, 
-n,  f.  ~schlägel,  -s,  -,  to.  slaga. 

Tenor,  -[e]s,  -e  [t],  to.  tenor. 

Tentämllen,  -ens,  -ina,  n.  tentamen. 

Teppich,  -ie]s,  -e,  to.  matta,  -macher,  -weber, 
-Wirker,  -s,  -,  to.  mattväfvare. 

tergiversierllen,  -te,-t,itr.h.  söka  undanflykter. 

Termin,  -[e]s,  -e,  to.  1.  termin  (bestämd  dag).  2. 
inställelse  inför  rätta,  -weise,  adv.  termin- 
vis, i  terminer,  på  bestämda  terminer.  -Zah- 
lung, -en,  f.  betalning  i  terminer. 

Termite,  -n.f.  zooi.  termit. 

Terne,  -«,/.  tern. 

Terrain,  -s,  -s,  n.  terräng. 

Terrakotte,  -n,f.  terrakotta(arbete). 

Terrasse,  -n,  /.  terrass,  -n...  ex.  ~förmig,  <i. 
terrassform  ig. 

terrassierllen,  -te,  -t,  tr.  terrassera. 

Terrine,  -«,/•  soppskål,  terrin. 

Territörillum,  -um[s],  -en,  n.  territorium,  om- 
råde. .      ' 

terrorisierllen,  -te,  -t,  tr.  terrorisera,  injaga 
skräck  hos. 

Terrorismus,  -,  O,  to.  terrorism,  skräckvälde. 

Tertilla,    -en,  f.  tredje  klassen  uppinån,  motsvar. 

fjärde  och  femte  kla.s.'serna  i  svenska  liirovcrk. 

Tertiåner,   -s,   -,  m.  lärjunge  i  tredje  klassen, 

jfr  förog. 

Terz,  -en,  f.  ters. 
Terzeröl,  -[e]s,  -e,  n.  terserol. 
Terzett,  -fej.s-,  -e,  n.  tersett. 
I  Tesching, -[e]s,-e,  TO.  salongsgevär  med  ntcn  kaliber. 


O   saknar  plur.    f  b"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iotraasitirt  verb. 


k. 


haben,    S.  har  i 


Testament 


663 


Thee 


Testament,  -[e]s,  -e,  n.  testamente,  -s...  Ki 
~erbe,  -»,  -n,  m.  '>^erbln,  -nen,  f.  testa 
mentsarfvinge.  ~nachtrag,  -[c]«,  -e  f,  m 
testamentstillägg,  kodicill.  ^Vollstrecker, 
'^Vollzieher,  -«,  -,  m.  ett  testamentes  verk 
ställare.  ~2usatz,  -es,  -e  f,  m.  =  r^nachtrag 

testamentarisch,  testamentlich,  a.  testame 
riek. 

Testat,  -[e]s,  -e,  n.  intyg,  attest. 

testierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  och  tr.  1.  göra  sitt 
testamente.  2.  testamentera,  donera,  über 
etw.  (ack.).-  ngt.  3.  intyga. 

Testierer,  -s,  -,  m.  -x/in,  -nen,  f.  1.  testator, 
testatrix.  2.  en  som  utfärdar  ett  intyg. 

Testimönillum,  -um\_s\,  -a  ei.  -en,  n.  betyg,  in- 
tyg- ^ 

Tete,  -ra,  /.  tet,  spets. 

teuer,  a.  dyr;  dyrbar. 

Teuerheit,  Teuerkeit,  0./.  dyrhet,  dyrbarhet. 

Teuerung,  -en,  f.  dyr  tid,  hungersnöd. 

Teufe,  -n,  f.  barg.  djup. 

Teufel,  -s,"  -,  m.  djäfvul.  Pfui  ~.'  fy  fan! 
\^Schert  eiicK]  zum  n^!  dra  åt  h— e!  Das 
müsste  mit  dem  »^  zugehen:  det  vore  väl 
också  fan.  Es  geht  zum  ~  det  går  på  tok, 
åt  h— e.  Das  ist  ein  r^  det  kommer  på  ett 
ut.  Dem  ~  vom  Karren  gefallen:  ett  la.kr 
af  hin.  Ein  armer  ~  en  fattig  stackare, 
ein  guter  ~  en  beskedlig  karl.  -massig,  a. 
djäfvulsk.  -S...  Ex.  ~abbiss,  -es,  -e,  m.  knapp- 
vädd,  djäfvulsbett  (Scabiosa  succisa).  ~ar- 
beit,  -en,/,  satgöra.  ~balg,  -[e]s,  -e  f,  m.  P 
skrikhals,  '•wbann,  -[e]s,  O,  m.  (diäfvuls)be- 
svärjelse.  ~banner,  ~beschv/örer,  -s,  -,  m. 
djäfvulsbesvärjare.  ~beschwörung,  -en,/.  = 
'>jbann.  ~braten,  -s,  -,  m.  galgfogel.  ~brut, 
•en,/,  djäfvnlsyngel,  afskum.  ~dreck,  -[e]s, 
O,  »71.  dyfvelsträck.  ~finger,  -s,  -,  m.  belem- 
nit.  '>.<junge,  -n,  -n,  m.  satans  pojke,  tjuf- 
pojke.  'v.kerl,  -[e]s,  -e,  m.  satans  karl,  sate. 
~kirsche,  -n,  /.  belladonna.»  ~kunst.  O,/, 
svartkonst.  ~lärm,  -[e]s.  O,  m.  helvetiskt 
väsen.  ~list,  -en,/,  djäfvulsk  list.  ~streich, 
•\_e'\s,  -e,  m.  satans  spratt,  sattyg.  ~weib, 
-[e]s,  -er,  n.  satkäring.  ~v»irt[h]schaft,  -en, 
/.  helvetesröra,  satans  tillställning,  'x^zeug, 
-[e]s,  O,  n.  sattyg. 

Teufelei,  -en,  /.  djäfvulskhet,  djäfvulskap, 
sattyg. 

teufelhaft  =  teuflisch. 

teufllen,  -te,  ge-t,  tr.  b&rg.  göra  djupare,  sänka. 

teuflisch,  a.  djäfvulsk. 

Teuflin,  -nen,/  kvinlig  djäfvul. 

Teurung  se  Teuerung. 

Text,  -[e]s,  -e,  m.  text.  Biiai.  aus  dem  ~e  kom- 
men :  tappa  koncepterna,  jmdm  den  »x<  le- 
sen: läsa  lagen  för  ngn.  -abbildung,  -en,/ 
illustration  till  texten,  -berichtigung,  -en,/. 
texträttelse,  -buch,  -[e]s,  -er  t,  "•  textbok, 
operatext,  librett.  -gemäss,  -massig,  a.  text- 
enlig,  öfverensstämmande  med  texten. 


T.  F.  förkortn.  =  Taschen/ormat :  fickformat. 
Thal,  -[e].?,  -ert  »«i»  'l^  "«>  «•  <äim.  Thälchen,  piur. 
&rv.   Thälerchen,  dal.  Zu  '^  ned  i,  till  dalen 

från     bargen,     1    sht    frän    siilcrn,  äfv.  i  aMmh.  nedåt, 

ned,  utför,  -ébvifärts,  adv.  utför  dalen,  ut- 
för, -åus,  adv.  ur  dalen,  -bewohner,  -s,  -,  m. 
dalbo,  dalfolk,  -éin,  adv.  in  i  dalen,  -enge, 
■n,  /.  trångt  pass  i  en  dal.  -fahrt,  -en,/. 
hemfärd  från  sätern,  färd  utför  strömmen  m. 
m.  -sperre,  -n,  /.  af  spärrning,  bom  för  en 
dal,  nyckeln  till  dalen.  -v»eg,  -[e]s,  -e,  m. 
väg  i,  längs  en  dal. 

Thaler,  -s,  -,  m.  aim.  Thälerchen,  -lein,  taler, 
daler  (aidrc  myntsort  =  3  Reichsmark). 

That,  -en,  /.  gärning,  handling,  dåd.  Au/  e\. 
bei  el.  in  ei.  über  der  ->./  ei.  au/ /rischer  ~ 
på  bar  gärning.  Mit  Rat  und  ^  med  råd 
och  dåd.  In  der  '\j  i  sanning,  verkligen. 
-bestand,  -[e]s.  O,  m.  1.  faktiskt  förhållan- 
de. 2.  jur.  sammanfattning  af  de  omständig- 
heter, som  karaktärisera  ett  brott  i  juridisk 
bem.  -beweis,  -es,  -e,  m.  i  handling  lem- 
nadt  bevis,  -handlung,  -en, /.  1.  verklig,  yttre 
handling,  gärning.  2.  våldsamhet,  -kraft, 
O,  /.  dådkraft,  energi,  -kräftig,  a.  energisk. 
-sache,  -n,  /.  faktum,  -sächlich,  a.  faktisk. 
-en...  Ex.  ~drang,  ~durst,  -[e]s.  O,  m.  dåd- 
lust, dädtörst.  ~durstig,  a.  dådlysten,  dåd- 
törstande.  ~los,  a.  dådlös.  ~reich,  a.  dåd- 
rik.  ~sturm,  -[e]s,  O,  ni.  dådens  storm. 
~VOll,  a.  dådrik. 

Thäter,  -s,  -,  m.  gärningsman,  görare,  den 
skyldige,  den  brottslige.  Seiner  Thaten  ~ 
sein ;  fritt  bestämma  öfver  sitt  handlings- 
sätt. 

Thäterschaft,  O,  /.  egenskap  af  gärningsman, 
upphof.  brottslighet. 

thätig,  fl.  verksam. 

Thätigkeit,  -en,  /.  verksamhet.  Ausser  r^  set- 
zen :  a)  om  maskiner  m.  m.  stanna,  låta  stå,  b) 
om  tjänstemän:  försätta  ur  tjänstgöring,  su- 
spendera, pensionera,  -s...  Ex.  '>./kreis,  -es, 
-e,  m.  verkningskrets.  ~trieb,  -[e]s,  -e,  m. 
drift,  hog  att  verka. 

thätlich,  a.  som  yttrar  sig  i  handling,  handgrip- 
lig. ~  werden:  öfvergå  till  handgriplig- 
heter. 

Thätlichkeit,  -en,/,  handgriplighet. 

ThaU  m.  m.  se   Tau  m.  m. 

Theåter,  -s,  -,  n.  teater,  -dichter,  -s,  -,  m.  dra- 
matisk författare,  -kapelle,  -n,  /.  orkester. 
-stUck,  -[e]s,  -e,  n.  teaterpjes.  -zettel,  -s,  -, 
m.  afiisch. 

theatralisch,  a.  teatralisk. 

Thee,  -s.  -s  ei.  -e,  m.  1.  té :  tésort.  2.  tebjudning. 
Einen  tanzenden  '^  geben  :  haf  va  tebjudning 
med  dans.  -bau,  -[e]s,  O,  m.  téodling.  -baum, 
-[e]s,  -e  t>  "*•  tébuske.  -brett,  -[e]s,  -er,  n. 
tebricka,  -brötchen,  -s,  -.  n.  tébröd.  -gesell- 
schaft,  -en,/,  tebjudning,  -kästchen,  -s,  -,  n. 
tédosa.    -kessel,   -s,  -,  m.  tékittel,  tekök;  F 


akta  snjs.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.   $  teknisk  term.    -i»  sjBtcrm.    ^  militärisk  term. 


Theer 


664 


thun 


biiai.    dumhufvud.    -löffel,   -s,   -,  m.   tesked. 

•maschine,   -«,  /.  tekök,  -sieb,  -[e]s,  -e,  m.. 

tésil.   -Steuer,  -n,  f.  tétull,  -skatt.  -Strauch, 

-[e]s,    -er  f,   m.    tébuske.    -tisch,  -es,  -e,  ?«. 

tebord,  -topf,  -[e]s,  -e  f,  7».  tekanna,  tépan- 

na.  -Wasser,  -,•!,  0,  n.  tévatten. 
Theer,  Theil  m.  m.  se  Teer,  Teil  m.  m. 
Themlla,  -as,  -ata  ei.  -en  oi.  -as,  n.  tema,  ämne. 
theokretisch,  a.  teokratisk. 
Theoiåg[e],  -en,  -en,  m.  teolog. 
theologisch,  a.  teologisk. 
Theorem,  -[e]s,  -e,  n.  teorem,  lärosats. 
theoretisch,  a.  teoretisk. 
Theorie,  -en,  f.  teori. 

Therme,  -»,  _/'.  term,  varm  källa,  varmbadhus. 
Thermometer,  -,<t,  -,  m.  och  n.  termometer. 
Thesåurllus,  -us,  -en  ci.  -/,  m.  ordbok. 
These,   Thesis,   Thesen,/.   1.  tes,  sats.  2.  mctr. 

tesis,  höjning. 
theuer,  Thier  m.  m.  se  teuer,  Tier  m.  m. 
Thon,    -[e]s,    -e,   m.  lera,  i  sht  krukmakarlera. 

■artig,  a.  leraktig.  -erde.  O,  /.  lera.  -gefass, 

-es,  -e,  -geschirr,  -[e].«,  -e,  n.  lerkärl,  -grübe. 

-n,  f.  lergrop,  -pfeife,  -n,f.  lerpipa.   -wa[a]- 

re,  -n,  f.  lerkärl. 
thönern,  a.  af  (bränd)  lera,  ler-. 
thonicht,  thonig,  a.  leraktig,  lerartad. 

1.  Thor,  ~en,  -en,  m.  dåre,  narr,  galning. 

2.  Thor,  -[e]s,  -e,  n.  port.  -ange),  -n,  f.  port- 
gångjärn, -einnehmer  =  -schreiber.  -fahrt, 
-en,  f.  =  -weg.  -fliigel,  -s,  -,  vi.  porthalfva. 
-geld,  -[e]if,  -er,  n.  afgift  som  erlägges  vid 
inträde  genom  (stads)porten.  -glocke,  -»,/. 
portklocka,  -halle,  -n,f.  portik,  -hiiter,  -s, 
-,  m.  ~in,  -nen,  f.  portvakt(are),  portvak- 
terska.  -pförtchen,  -s,  -,  n.  liten  port  bred- 
vid el.  uti  en  större,  -schliesser,  -s,  -,  m. 
portvakt,  -schluss,  -es,  O,  m.  portens  stäng- 
ning. Biidi.  vor  ~  i  sista  minuten,  -schreiber, 
-s,  -,  m.  uppbördsman  vid  stadsporten. 
-sperre,  -n,/.  stadsports  stängning.  -Wärter 
=  -hüter.  -weg,  -[e]s,  -e,  m.  portgång,  -weit, 
a.  (som  står)  på  vid  gafvel.  -zoll,  -[e].',  -e  f, 

m.  stadstull  (tull  som  erliiggcs  vid  stadsporten),  akcis. 
-es...  =  «reg.  sms. 

thörllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  handla  dåraktigt. 
II.  tr.  dåra,  bedåra. 

thorhaft  =  tköricht. 

Thorheit,  -en,  f.  dåraktighet,  dårskap,  galen- 
skap. 

thöricht,  thörig,  a.  dåraktig,  -er...  ex.  ~weise, 
adv.  dåraktigt,  dumt  nog. 

Thörin,  -nen,  f.  dåraktig  kvinna. 

Thran,  -[e].s.  O,  m.  och  «.  trän.  P  im  ~  sein: 
vara  drucken. 

Thräne,  -n,  f.  tår.  In  »^n  schwimmen  ci.  zer- 
fliessen:  bada  i  tårar.  -n...  Ex.  ~bach,  -[c]s, 
-e  t>  "»•  =  -^fluss.  '^bein,  -[e'\s,  -e,  n.  tår- 
ben, '^benetzt,  a.  fuktad  af  tårar,  '^blick, 
-[e]s,  -e,  VI.  tårad  blick.  ~fluss,  -es,  -e  t,  m. 
~flut[h],    -en,  f.   tåreflod,    ström  af  tårar. 


~leer,  ~los,  a.  tårlös.  ~quell,  -[e].?,  -en,  m. 
tärekälla.  ~weide,  -n,f.  tårpil. 

thränllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tåras. 

thranicht,  thranig,  a.  tranig. 

thränig,  a.  tårfyld. 

Thron,  -[e]s,  -e[?i],  m.  dim.  Thrönchen,  -lein, 
tron.  -besteigung,  -en,  f.  tronbestigning. 
-bewerber,  -s,  -,  m.  tronpretendent,  -entsa- 
gung,  -en,f.  tronafsägelse.  -erbe,  -n,  -n,  vi. 
-erbin,  -nen,  f.  tronarfvinge.  -folge.  O,  /. 
tronfi'iljd.  -folger,  -s,  -,  m.  tronföljare,  -him- 
mel, -s,  -,  m.  tronhimmel,  baldakin,  -räuber, 
■s,  -,  m.  Usurpator,  -rede,  -n,/.  trontal. 

thronllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  trona. 

thum,  thiimlich  se  tum,  tümlich. 

thun,  thue,  thust,  thut,  thun,  thut,  thun;  that  ci. 
diiii.  och  för&idr.  thät,  thäfe;  gethnn;  <Ä«[e],  I. 
tr.  och  itr.  h.  1.  göra.  Da  ~  Sie  übel,  recht 
daran:  det  gör  ni  illa,  rätt  i.  Tios  lässt  sich 
dabei  ~.^  hvad  är  att  göra?  2.  handla,  t.  ex. 
thue  recht  und  scheue  niemand.  3.  verka, 
uträtta,  t.  ex.  Wasser  thut  es  freilich  nicht. 
Das  thuVs:  det  hjälper.  4.  betyda,  göra, 
t.  ex.  das  thut  nichts,  was  thut  das  zur  Sache. 
5.  ~  als  ob  ei.  als  loenn:  låtsa  som  om.  i^/ 
Sie,  als  icenn  Sie  zuhause  wären:  var  hem- 
mastadd, var  ogenerad.  Er  thut  nur  .^o: 
det  bara  låtsar  han,  det  är  ej  hans  allvar. 
Noch  als  Knabe  ~  uppföra  sig  som  en  gos- 
se, leka  gosse.  6.  subst.  inf.  Sein  ~  und  Las- 
sen: hans  görande  och  låtande.  Ordspr.  Sa- 
gen und  ~  ist  zweierlei:  ungef.  lofven  är  bra 
men  hållen  är  bättre.  7.  särskilda  faii.  a)  med 
subst.:  sein  Amt  »v  sköta  sitt  ämbete,  sina 
åligganden,  einen  Befehl  ~  gifva  order, 
eine  Bitte  an  jmdn  ~  vända  sig  med  en 
bön  till  ngn,  Botschaft  ~  bringa  budskap, 
Dienst  ~  tjänstgöra,  jmdm  eine  Ehre  ~ 
visa  ngn  heder,  einen  Eid  ~  gå  ed,  Ein- 
blicke in  etw.  (ack.)  ~  få  inblick  i  ngt,  einer 
(gcu.)  Sache  Erwähnung  ~  omnämna  en  sak, 
eine  Fahrt  ~  företaga  en  resa,  einen  Gang 
~  gå  ett  ärende,  ein  Gebet  ~  läsa  en  bön, 
jmdm  eine  Gnade  thun:  bevisa  ngn  en  nåd, 
einen  Kniefall  ~  falla  på  knä,  einen  Mord 
~  begå  ett  mord,  jmdm  einen  Possen  ei. 
Schabernack  ~  spela  ngn  ett  spratt,  einen 
Schritt  ~  taga  ett  steg,  einen  Schuss  ~  af- 
lossa,  skjuta  ett  skott,  einen  Sturg  ~  störta, 
eine  Sünde  ~  begå  en  synd,  Versichrungen 
~  afgifva  försäkringar,  Versprechungen  ~ 
gifva  löften,  eine  Wette  ~  ingå  ett  vad, 
jmds  Wort  ~  utföra  ngns  order,  einen 
Wunsch  ~  uttala  en  önskan.  —  b)  med  adj.: 
bärbeissig  ~  vara  tvär,  breit  ei.  dick  »v/ 
brösta  sig,  kråma  sig,  dünn  ~  vara  ytterst 
anspråkslös,  ehrbar  ~  iakttaga  ett  ärbart 
uppförande,  thut  es  ihm  so  eilig  f  har  han 
så  brådt?  empfindlich  ~  vara  snarsticken, 
fremd  ~  ställa  sig  främmande, /röA^icA  »» 
låtsa  sig  vara  glad,  fromm  ~  låtsa  sig  vara 


O    «akc 


f  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S.  har  lein  till   hjälpverb. 


Thunfisch 


665 


Tinte 


from,  hyckla  (frovahet), geheim  '\,  vara  hem- 
lighetsfull, geschäftig  ~  vara  beskäftig, 
es  jmdm  in  etw.  (dat.)  gleich  ~  täfla  med  ngn 
i  ngt,  vara  lika  god  som  ngn  med  afseende 
på  ngt,  gross  ~  skryta,  jmdm  etw.  gut  ~ 
godtgöra  ngn  för  ngt,  keck  '\>  uppträda 
käckt,  trotsigt,  kläglich  ~  jämra  sig,  pat- 
zig ~  vara  morsk,  etw.  thut  jmdvi  not  ci.  no- 
tig :  ngn  behöfver  ngt,  spröde  ~  vara  fjär, 
wie  verrückt  ~  uppföra  sig  som  en  galning, 
wichtig  ~  vara  vigtig,  züchtig  -v;  vara  är- 
bar, sipp.  —  c)  med  inf.:  loben  thu  ich  ohne 
Bedenken  :  jag  berömmer,  berömma  kan  jag 
utan  tvekan,  jag  drar  mig  ej  för  att  beröm- 
ma, ich  that  das  Reisen  wählen:  jag  valde, 
beslöt  mig  för  att  Tesa.;  jmdm  etiü.  zu  unssen 
~  låta  ngn  veta,  meddela  ngn  ngt.  —  d)  med 
prep.:  Salz  an  die  Speisen  ~  lägga  salt  i  ma- 
ten, etw.  aus  dem  Sack  ~  taga  ngt  ur  säcken, 
etw.  bei  Seite  ~  lägga  bort  ngt,  etio.  in  den 
Sack  ~  lägga,  stoppa  ngt  i  säcken,  sein 
Kind  in  Pension,  in  ein  Kloster  ~  sätta 
sitt  barn  i  pension,  i  ett  kloster,  jmdn  in 
den  Bann  ~  bannlysa  ngn,  es  ist  mir  um 
dieses  zu  <^  för  mig  kommer  det  an  på 
detta,  es  ist  um  ihn  gethan :  det  är  förbi 
med  honom,  han  är  förlorad.  II.  Sich  ~  1. 
%  begifva  sig.  2.  Sich  gütlich  ~  smörja 
kräset.  3.  Es  thut  sich  nicht:  det  går  ej, 
går  ej  för  sig. 

Thunfisch,  -es,  -e,  m.  zooi.  tonfisk. 

Thunichtgut,  -,  -[e],  m..  odoga. 

thönlich,  a.  görlig,  möjlig,  rådlig. 

ThQnlichkeit,  O,/,  möjlighet. 

Thür[e],  -en,  f.  dörr.  Bimi.  sich  nach  der  'n/ 
umsehen:  söka  att  komma  undan,  vor  der 
r^  sein :  stå  för  dörren,  jmdn  vor  die  ^  ei. 
jmdm  den  Stuhl  vor  die  ~  setzen:  visa  ngn 
på  dörren,  köra  ut  ngn.  -ängel,  -n,f.  dörr- 
gångjärn, -feld,  -[e']s.  -er,  n.  dörrspegel. 
-flUgel,  -s,  -,  m.  dörrflygel,  jhiiter,  -s,  -,  m. 
~in,  -nen,  f.  dörrvakt(are),  dörrvakterska. 
-klopfer,  -s,  -,  m.  dörrklapp,  -schwelle,  -n, 
f.  tröskel.  -Steher,  -s,  -,  m.  dörrvaktare. 
-Vorhang,  -\_e\s,  -e  f,  m.  dörrgardin,  portiär. 

Thurm  m.  m.  se  Tu,rm  m.  m. 

Thymian,  -[e]s,  O,  m.  timjan. 

Tiérlla,  Tiåriie,  -en,  f.  tiar,  påfvekrona. 

Tibet,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  tibet(tyg). 

tick,  I.  interj.  tick!  II.  -[e]s,  -e  ci.  -5,  m.  1. 
lätt  vidröring.  2.  Einen  ~  haben:  a)  vara 
inbil.sk,  egenkär,  b)  ha  en  skruf  lös,  vara 
besynnerlig.  Einen  ~  auf  jmdn  haben:  ha 
ett  horn  i  sidan  till  ngn.  -tack,  -s,  -s,  n. 
ticktack. 

tickllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  säga  tick,  säga  tick- 
tack. II.  tr.  lätt  vidröra,  snudda  vid. 

tief,  a.  1.  djup.  In  ~eM  Gedanken  stehen :  stå 
försjunken  i  tankar.  Im  rasten  Winter:  midt 
i  vintern.  Bis  ~  ins  16.  Jahrhundert :  tills 
långt   in   i   16:de  århundradet.  Er  ist  ~  in 


den  Funfzigen:  han  är  långt  på  femtiota 
let.  2.  djupt  liggande,  låg;  mus.  låg,  t.  ex 
einen  Ton  r^er  singen,  -äugig,  a.  djupögd 
-bewegt,  a.  djupt  rörd.  -blau,  a.  djupblå 
-blick,  -[e]s,  -e,  m.  1.  blick  ned  i  djupet.  2 
djup,  genomträngande  blick,  -denker,  -.s,  - 
m.  djup  tänkare,  -ebene,  -n,  f.  lågslätt. 
•ernst,  a.  djupt  allvarlig,  -gehend,  a.  djup 
gående.  -land,  -[e]s,  -e?*  f,  n.  lågland,  -lie 
gend,  a.  djupliggande,  -rund,  a.  konkav 
-sinn,  -[e]s.  O,  m.  djupsinnighet,  -sinnig,  a 
djupsinnig,  -sinnigkeit.  O,  /.  =  -siwra.  -ton 
-[e]s,0,m.gram.  1.  Diese  Silbe  hat  rfen~  denna 
Btafvelse  a)  har  expiratorisk  biton,  b)  är  obeto 
nad.  2.  musikalisk  lågton.  -tonig,a.gram.  l.bibe 
tonad.  2.  obetonad.  3.  försedd  med  lågton, 

Tiefe,  -«,./.  1.  djup,  djuphet,  djuiilek.  Die  ~ 
des  Tons:  den  låga  tonen.  2.  bakgrund. 

tiefllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  göra  djupare.  2.  -t 
mäta  djupet,  päjla. 

Tiegel,  -s,  -,  m.  Tiegelchen,  Tiegelein,  1.  ka- 
strull. 2.  degel. 

Tiene,  -n,f.  tina,  så. 

Tier,  -[e]s,  -e,  n.  1.  djur.  2.  jag.  hind.  -arznel 
-en,  f.  djurmedicin,  -arzt,  -[e]s,  -e  f,  m 
djurläkare,  veterinär,  -bude,  -n,  f.  mindr( 
menageri.  -garten,  -s,  -f,  m.  djurgård,  -kalb 
-[e]s,  -er  f,  n.  hindkalf.  -kreis,  -es,  O,  m 
djurkrets,  -kunde.  O,  f.  zoologi,  -malerei 
-era,  f.  djurmålning,  -pflanze,  -n,  f.  zooi 
djurväxt,  zoofyt.  -quäler,  -s,  -,  m.  djurplå 
gare.  -quälerei,  -en,  f.  djuri)lågeri.  -reich 
-[e]s.  O,  n.  djurrike,  -stück,  -[e]s,  -e,  n 
djurstycke,  djurmålning,  -weit.  O,  f.  djur^ 
verld. 

Tierheit,  O,,/",  djurnatur;  djuriskhet. 

tierisch,  a.  1.  animalisk,  djur-.  2.  djurisk. 

tiftellln  se  tüfteln. 

Tiger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  tiger,  tigrinna. 
-decke,  -n,f.  =  -haut,  -farbig,  a.  tigerfärgad. 
-feil,  -[e]s,  -e,  n.  =  -haut,  -fleckig,  a.  tiger- 
fläckig,  -haut,  -e  t;  /•  tigerhud.  -katze,  -n, 
f.  zooi.  tigerkatt.  -tier,  -[e]s,  -e,  n.  tiger. 
■Weibchen,  -s,  -,  n.  tigerhona. 

tigerlin,  -te,  ge-t,  tr.  göra  tigerfläckig,  tigrera. 
Getigert:  tigerfläckig. 

tilgbar,  a.  som  kan  tillintetgöras  m.  m.  se 
tilge7i. 

Tilgbarkeit,  0,y.  egenskap  att  kunna  tillintet- 
göras m.  m.  se  följ. 

tjlgllen,  -te,  ge-t,  tr.  borttaga,  tillintetgöra, 
stryka,  utstryka,  utplåna,  afplana,  försona, 
amortera,  utrota.  Tilgung,  f. 

Tilger,  -s,  -,  m.  försonare  m.  m.  se  wreg. 

tingierllen,  -te,  -t,  tr.  färga. 

Tinktur,  -en,  f.  tinktur. 

Tinte,  -n,  f.  1.  bläck.  Biidi.  in  der  'x-  sein  ei. 
sitzen:  vara  i  förlägenhet,  i  knipa,  P  ~  ge- 
soffen haben:  vara  tokig,  galen.  2.  mli.  färg, 
färgton,  -n...  Ex.  ~fass,  -es,  -er  f,  n.  bläck- 
horn, 'vfisch,  -es,  -e,  m.  bläckfisk,  «x/klecks, 


akta  ajas.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    $  teknisk  term.    «t*  sjötorm.   >S(  militärisk  term. 


tinticht 


666 


Tod 


-es,  -e,  m.  bläckplump.  ~schwarz,  a.  bläck- 
evart, ramsvart.  ^Wischer,  -s,  -,  m.  penn- 
torkare. 

tinticht,  tintig,  a.  1.  bläckartad,  bläcklik.  Der 
Wein  schmeckt  ~  vinet  smakar  bläck.  2. 
bläckig. 

Tipp,  -[e]s,  -e,  m.  1.  lätt  beröring.  2.  =  foij. 

Tippel,  -s,  -,  m.  punkt,  prick.  Etw.  bis  aufs 
'\>chen  wissen:  känna  ngt  in  i  dess  minsta 
detaljer. 

tippellln,  -te,  ge-t,  tr.  punktera,  pricka. 

tippllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr,  h.  lätt  vidröra  med 

spetsen  el.  ändan  af  ngt. 

Tiråde,  -n,f.  tirad. 

Tirailléur,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  tiraljör. 

tiraillierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  tiraljera,  fakta  i 
spridd  ordning. 

Tisch,  -es,  -e,  m.  bord.  Biwi.  reinen'^  machen: 
göra  rent  hus,  unter  den  »u  setzen:  sätta 
under  en  skäppa,  die  Füsse  ei.  Beine  unter 
dem  '^e  jmds  haben:  lefva  på  ngns  bekost- 
nad. Von  ~  und  Bett  geschieden:  skild  till 
säng  och  säte.  Bei  ei.  über  ~  vid  bordet, 
vor,  nach  ~e:  före,  efter  måltiden,  mid- 
dagen, kvällsmaten.  Sich  zu  ei.  an  den  ~ 
setzen:  sätta  sig  till  bords.  Einen  guten  ~ 
führen:  hålla  ett  godt  bord.  Freien  ~  bei 
jmdm  haben:  hafva  fritt  vivre  hos  ngn. 
-aufsatz,  -es,  -e  f,  m.  borduppsats,  -bein, 
-[e].'.  -e,  n.  bordsfot.  -hier,  -[e]s,  -e,  n.  dric- 
ka, -blått,  -[e]s,  -er  t,  w.  bordskifva.  -decl(e, 
-ra,  f.  (bords)duk.  -ecke,  -n,  f.  bordshörn. 
•freund,  -\_e~\s,  -e,  m.  bordvän,  matfriare, 
snj^ltgäst.  -föss,  -es,  -e  f,  m.  =  -bein.  -gan- 
ger, -s,  -,  m.  matgäst,  -gebet,  -[e]s,  -e,  v. 
bordsbön.  -gedecl<,  -[e]s,  -e,  n.  1.  duktyg.  2. 
bordservis,  -genoss,  -en,  -en,  m.  bordskam- 
rat, -geschirr,  -[e]s,  -e,  n.  bordservis,  -ge- 
sellschaft,  -en,  f.  bordsällskap,  matlag,  -ge- 
spräch,  -[f]s,  -e,  n.  samtal  vid  bordet,  -ge- 
Stell,  -[e]s,  -e,  n.  bordställ.  -karte,  -n,  f. 
matsedel,  -kasten,  -s,  -,  m.  bordslåda.  F 
sich  langrccilen  wie  ein  Mops  im  «x»  hafva 
fasligt  tråkigt.  -Med,  -[e],«,  -er,  n.  bordvisa. 
-messer,  -s,  -,  n.  bordsknif.  -nachbar,  -s  ci 
-n,  -n,  m.  bordsgranne,  -platte,  -n,  f.  bord- 
skifva.  -rede,  -n,  f.  tal  vid  bordet,  bord- 
samtal:  skål.  -rücken,  -s,  O,  n.  borddans. 
-segen,  -.?,  -,  m.  bordsbön,  -wasche.  O,  /. 
duktyg,  -wein,  -[«].«,  -e,  m.  bordvin.  -zeit, 
•en,  f.  tid  då  man  äter,  måltidstimme,  mid- 
dagstimme, -zeug,  -[e]s.  O,  n.  duktyg. 

tischllen,  -[es]<,  te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  duka, 
laga  i  ordning  maten  (åt).  2.  äta,  kalasa. 

Tischler,  -s,  -,  m.  snickare,  -arbeit,  -en,  f. 
snickararbete,  snickeri,  -handwerk,  -[e].<,  O, 
n.  snickaryrke,  snickeri.  -Werkstatt,  -en  f, 
/.  snickarverkstad,  -zunft,  -c  t,  /.  snickai  - 
skrå. 

Tischlerei,  -en,  f.  1.  O,  snickaryrke,  snickeri. 
2.  snickarverkstad. 


tischlerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  snickra. 

Titån,  -en,  -en,  m.  titan,  jätte. 

titanenhaft,  titanisch,  a.  titansk,  jättelik. 

Titel,  -s,  -,  m.  dim.  Titelchen,  Titelein,  1.  titel. 
Der  ^  Graf  ei.  eines  Grafen :  grefvetiteln, 
jmdm  den  ~  Graf  geben :  a)  förläna  ngn 
grefvetiteln,  b)  titulera  ngn  grefve.  2.  se 
Tüttel.  -aufläge,  -ausgäbe,  -n,  f.  titelupp- 
laga   i    hvilken    blott  titeln  ar  ny.    -bild,  -[e]s,  -er, 

n.  titelplansch,  -vignett.  -blått,  -[e]s,  -er  t, 
».  titelblad,  -kupfer,  -s,  -,  n.  titelgravyr. 
•sucht.  O,  /.  titelsjuka.  -Vignette,  -n,  f.  titel- 
vignett. 

Titulär...  i  snbst.  sms.  titulär-,  t.  ei.  -kaiser. 

Titulatur,  -en,f.  titulatur. 

titulierllen,  -te,  -t,  tr.  titulera.  Titulierung,  /. 

Toast,  -es,  -c,  m.  toast,  skål(tal). 

toastilen,  -ete,  ge-et,  toastierllen,  -te,  -t,  itr.  h. 
hålla  tal,  utbringa  en  skål  fdr  ngn. 

Tab...  Ex.  -sucht,  o,/,  raseri, vildhet.  -Süchtig, 
o.  rasande,  vild. 

Tobel,  -s,  -,  m.  trång  dal.  dalklyfta. 

tobilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  rasa;  väsnas. 

Tochter,  -f, /•  dotter,  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  dot- 
terbarn, -son,  -dotter,  -kirche,  -n,  f.  filial-, 
annexkyrka,  -mann,  -[e]s,  -er  f,  m.  måg. 
•spräche,  -«,  /.  dotterspråk,  -staat,  -[e]s, 
-en,  m.  -Stadt,  -e  t,  ./"•  koloni. 

Töchter...  ex.  -schule,  -n,f.  flickskola.  Höhere 
~  elementarläroverk  för  flickor. 

töchterlich,  a.  dotterlig,  barnslig. 

tockierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  och  tr.  1.  skåla.  2. 
mSi.  med  grofva  streck  skissera. 

Tod,  -[e]s,  -e,  m.  död.  [Ein  Kind]  des  -^es 
sein :  vara  dödens  barn.  Sich  des  -x-es  ver- 
wundern: bli  högligen  förvånad,  des  ~es 
sterben:  döden  dö.  Ich  hätte  den  ~  davon: 
jag  skulle  dö  däraf.  Den  ~  über  jmdn  ver- 
hängen: döma  ngn  till  döden.  Geld  oder 
~.'  pengar  eller  lifvet!  F  der  ~  läuft  mir 
über  das  Grab:  en  rysning  genomfar  mig. 
—  Med  prep.:  all f  den  r^  verwundet:  dödligt 
sårad,  auf  den  ci.  dem  >%/  /fe^rera:  vara  döds- 
sjuk; bis  an  den  /x,  in  i  döden,  bis  über  den 
/>./  hinaus  treu:  trogen  äfven  efter  döden, 
bis  zum  o^c  betrübt:  djupt  bedröfvad;  es  ist 
mir  in  den  ~  zmoider :  det  är  mig  högligen 
motbjudande,  in  den  ~  hinein  vergessen: 
alldeles  glömma  bort;  jmdn  vom/  '^e  erret- 
ten: rädda  ngns  Mi;  jmdn  zti  r^^e  prügeln: 
prygla,  slå  ihjäl  ngn  (sia  ngn  tiiis  han  aar),  sich 
zu  »N/e  arbeiten:  arbeta  ihjäl  sig.  -bett,  -[e]s, 
-en,  n.  dödsbädd,  -bringend,  a.  död(sbrin- 
g)ande.  -drohend,  a.  som  hotar  med  döden, 
lifsfarlig.  -feind,  -[e]s,  -e,  m.  dödsfiende. 
-feindschaft.  O,  ./'.  dödsfiendskap,  -krank,  a. 
dödssjuk,  -matt,  -müde,  n.  dödstrött,  -sunde, 
-n,  f.  dödssynd,  -es...  ?.%.  ~angst,  -e  f, /. 
dödsångest,  'v.anzeige,  -n,  f.  dödsannons. 
~ärt,  -en,  f  dödssätt.  ~bange,  a.  dödligt, 
grufligt  rädd,  i  dödsångest,  'v/banglgkeit,  O, 


O  saknar  plur.   f  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitlTt  verb.    h.  bar  haben,    S.  har  sein  till  bjalpverti. 


tödlich 


667 


Töpfer 


/.  dödsångest.  <^bett,  -[e]s,  -en,  n.  döds- 
bädd, «^blass,  a.  dödsblek,  likblek,  «vblässe, 
0,  /.  dödsblekhet,  dödlig  blekhet,  ^bleich 
=  r^^blass.  ~bStschaft,  -en,  f.  dödsbud. 
'vengel,  -s,  -,  m.  dödsängel,  -v/fall,  -[e]s,  -e 
t,  m.  dödsfall.  ~frost,  -[e]s,  O,  m.  döds- 
kyla. ~furcht,  O,  /.  dödsfruktan,  'v/gang, 
-[e]s,  O,  m.  gång  till  döden,  ».^gefahr,  -ew, 
/.  lifsfara.  ~grauen,  -.<!,  O,  n.  dödsrysning, 
dödsfruktan,  '^graus,  -es.  O,  to.  hemskt, 
fasansfullt  tillstånd,  dödsfasa.  ^jahr,  -\_e\s, 
-e,  n.  dödsår,  'v.kampf,  -[e]s,  -e  f,  m.  döds- 
kamp. ~inatt,  o.-mUde,  a.  dödstrött.  '^not[h], 
-e  t,  y.  dödsnöd.  ~opfer,  -s,  -,  n.  dödsoffer. 
'vpein,  O,  '^wqual,  -era,/,  dödskval.  ~schauer, 
-s,  -,  m.  dödsrysning,  ^schlaf,  -[e]s,  O,  m. 
dödssömn.  'v/schweigen,  -s,  O,  w.  dödstyst- 
nad. ~stess,  -es,  -e  t,  "i.  dödsstöt.  'x/Strafe, 
-re,  /.  dödsstraff,  '^streich,  -[e]s,  -e,  m. 
dödshugg.  '>^tag,  -[e]s,  -e,  m.  dödsdag,  ^ur- 
t[hjeil,  -[ejs,  -e,  re.  dödsdom,  '^verbrechen, 
•s,  -,R.  med  dödsstraff  belagdt  brott.  'N^wun- 
de,  -re,  f.  dödssår,  banesår.  '^würdig,  a.  värd 
döden. 

todlich,  a.  dödlig,  död(sbring)ande. 

Tödlichkeit,  O,/,  dödlighet. 

tödt,  tbdten  se  tot,  töten. 

tödtlich  se  tödlich. 

TöHel  =  Stoffel. 

Toglla,  -as  el.  -era,/,  toga. 

Toilette,  -ra,/,  toalett. 

tolerant,  a.  tolerant,  fördragsam. 

Toleranz,  O,  /  tolerans,  fördragsamhet. 

tolerierllen,  -te,  -t,  tr.  tolerera,  tåla. 

toll,  a.  vansinnig,  galen,  tokig,  vriden;  vild. 
Wie  ~  som  en  galning,  som  galningar. 
f^^es  Zeug:  galenskaper.  Es  jmdm  zu  ~  ma- 
chen: gå  för  långt  i  ngns  tycke.  Jmdm  den 
Kopf  ~  machen:  förvrida  hufvudet  på  ngn. 
<x;  hergehen:  gå  vildt  till.  Es  wird  noch 
f^er  kommen:  det  blir  allt  värre  och  värre. 
*  -apfel,  -s,  -t,  ni.  kärleksäpple  ('Solanum  Ly- 
copersicum).  -beere, -re,/,  belladonna,  -dreis- 
i  t(igkeit)  =  -kähn{heit).  -haus,  -es,  -er  \,  ra. 
j  dårhus,  -hausier,  -s,  -,  m.  dårhushjon.  -kir- 
sche  =  -beere,  -köpf,  -[e]s,  -e  f,  m.  galen- 
panna, vildhjärna,  våghals.  -köpfig,  a.  gä- 
len, vild.  -kühn,  a.  oförvägen,  alltför  djärf, 
vågsam,  halsbrytande;  subst.  våghals.  -kiihn- 
heit.  O,  /.  oförvägenhet,  alltför  stor  djärf- 
het.  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  galenskap,  -sinnig,  n. 
galen,  -sucht.  O,/,  raseri,  galenskap.  -wut[h], 
O,  /.  vattuskräck. 

1.  Tolle,  O,  /.  =  Tollheit. 

2.  Tolle,  -re,  /.  fjäderbuske,  tofs. 

tollllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  väsnas,  bullra,  gal- 
nas. II.  tr.  krusa,  pipa. 

Tollheit,  -en,  f.  vansinne,  vanvett,  vansinnig- 
het, galenskap,  raseri. 

Tolpatsch,  -es,  -e,  m.  klumpig,  plump  person, 
tölp,  dummerjöns. 


Tölpel,  -s,  -,  m.  1.  =  «reg.  2.  pelikan. 

Tölpelei,  -ere,  /.  tölpaktighet,  dumhet. 

tölpelhaft,  a.  tölpaktig,  otymplig,  klumpig, 
plump. 

Tölpelhaftigkeit,  -en,  f.  tölpaktighet  m.m.serarcg. 

tölpellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  bära  sig  tölp- 
aktigt,  dumt  åt,  gå  slarfvigt,  röra  sig  ovigt. 

tölpisch  =  tölpelhaft. 

Tombak,  -s,  O,  m.  tomback. 

tombaken,  a.  af  tomback. 

Ton,  -[e]s,  -e  t,  "»•  1-  ton.  Feiner  ci.  guter  »%/ 
god  ton.  Sich  gegen  jmdn  auf  einen  ver- 
traulichen -N/  stellen:  ställa  sig  på  för- 
trolig fot  med  ngn.  In  einem  hohen  ~e  re- 
den: tala  med  myndig  ton.  2.  ljud,  klang. 
-abstand,  -[e]s,  -e  f,  m.  intervall,  -angebend, 
a.  tongifvande.  -angeber,  -s,  -,  m.  tongif- 
vande  person,  -ärt,  -en,  f.  tonart,  -dichter 
=  -setzer.  -druck,  -[e]s,  -e,  m.  tontryck. 
-fall,  -[e]s,  -e  t,  m.  tonfall,  -farbe,  -re,/, 
klangfärg,  -halle,  -ra,  /.  konsertsal,  -kunst, 
O,  /.  tonkonst,  musik,  -kiinstler,  -s,  -,  m. 
tonkonstnär,  musiker,  -lehre,  O,  /.  läran 
om  ljudet,  akustik,  -leiter,  -re,  /.  tonskala. 
-los,  a.  tonlös,  klanglös,  obetonad,  -malerei, 
-en,  f.  tonmålning,  -mäss,  -es,  O,  n.  takt; 
staf  velsemått.  -nachahmend,«.  Ijudhärmande 
onomatopoetisk.  -satz,  -es,  -e  t,  m.  mus.  sats. 
-Schöpfung,  -era,  /.  tonskapelse,  -setzer,  -s, 
-,  m.  tonsättare,  -diktare,  kompositör.  -Set- 
zung,-era,/,  tonsättning,  komposition.  -Silbe, 
•n,f.  betonad  stafvelse.  -stück,  -[e]s,  -e,  ra. 
ton-,  musikstycke,  -stufe,  -ra,  /.  intervall. 
•weise,  -ra,  /.  melodi,  -zeichen,  -s,  -,  n.  ton- 
tecken. 

tönllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  tona,  ljuda, 
skälla,  klinga.  2.  låta  höra,  frambringa 
toner;  förkunna. 

tonisch,  a.  tonisk. 

Tonne,  -re,  /.  dim.  Tönnchen,  -lein,  tunna,  fat. 
-n...  Ex.  '^band,  -[e]s,  -er  t,  ra.  ~reifen,  -s,  -, 
m.  tunnband,  '^weise,  adv.  i  tunnor,  tunn- 
vis, fatvis. 

Tonsur,  -en,f.  tonsur. 

Top  se  2.  Topp. 

Topés,  -es,  -e,  m.  topas. 

Topf,  -[e]s,  -e  t>  "*•  panna,  gryta,  kruka,  burk, 
stop,  mugg.  Biiai.  alles  in  einen  ^  werfen: 
skära  allt  öfver  en  kam,  das  ist  nicht  in 
seinem  ~  gekocht:  den  tanken  har  ej  upp- 
stått i  hans  hjärna,  -asche,  O,  /.  pottaska. 
-blume,  -re,  /.  krukväxt,  -brett,  -[ejs,  -er,  n. 
kökshylla,  -deckel,  -s,  -,  m.  grytlock,  -go- 
wächs,  -es,  -e,  n.  krukväxt,  -gucker,  -s,  -,  m. 
gryttittare,  -guckerei,  -en,  f.  tittande  i  gry- 
torna, -haken,  -s,  -,  m.  grytkrok.  -küchen  = 
Napfkuchen,  -lecker,  -s,  -,  m.  tallriksslic- 
kare.  -ständer,  -s,  -,  m.  blomsterbord,  -stür- 
ze, -re,  /.  grytlock. 

Töpfer,  -s,  -,  m.  krukmakare.  -arbeit,  -en,  f. 
krukmakararbete,  stenkärl.  -erde.  O,/,  -thon. 


akta  sms.    F  familjtLrt.    P  Iftgre  spr&k.    %  miodre  brukUgt.    $  teknisk  term.    4^  sjoterv.   ^  militftrisk  term. 


Töpferei  668 


•[e]s,  0,  m.  krukinakarlera.  -wa[a]re,  -«, /. 

-zeug,  -[e]s,  0,  n.  stengods,  stenkärl. 
Töpferei,  -en,  f.  1.  0,  krukmakaryrke.  2.  kruk- 

makarverkstad.  3.  stenkärl. 
töpferlln,  -/e,  r/e-t,  itr.  h.  och  tr.  göra  stenkiirl. 

förfärdiga  af  stengods. 
Topograph,  -en,  -en,  m.  topograf. 

1.  topp,  interj.  topp!  låt  gå! 

2.  Topp,  -[e]s,  -s  el.  -e,  m.  topp. 

Torf,  -[e]5,  -e  [t],  to.  torf.  -gräber,  -.';..  -.  m. 
torfgräfvare.  -grübe,  -n,  f.  torfgrop,  -tag. 
-moor,  -[e]s,  -e,  w.  torf  mosse,  -stechen,  -.«,  O, 
w.  torfgräfning.  -Stecher  =  -gräber.  -stich, 
-[e]s,  -e,  TO.  =  -grübe. 

torfllen,  -te,  ge-t,  tr.  gödsla  med  torf. 

torfig,  a.  torfhaltig,  torfblandad. 

Torkel,  -s,  -,  m.  -n,  f.  1.  vin-,  frnktpräss.  2. 
yrsel,  yra.  3.  slag,  örfil. 

torl<ellin,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  s.  ragla,  tumla. 

Tornister,  -.?,  -,  m.  och  n.  ränsel. 

Torpedo,  -[,<],  -s,  m.  torpedo. 

Tort,  -[e]s,  O,  to.  orätt,  skada,  förtret.  Jmdm 
einen  ~  [an]thun:  göra  ngn  orätt. 

Torte,  -n,/.  dim.  Törtchen,  -lein,  iivta..  -n...  f.x 
'^bäcl(er,  -s,  -,  m.  konditor. 

Tortür,  -en,  f.  tortyr.  Auf  die  '^spannen: 
lägga  på  sträckbänk. 

tosllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  brusa,  dåna. 

tot,  a.  död.  Ein  Pferd  r^  jagen:  rida,  köra 
ihjäl  en  häst.  ~  machen:  åöåA.  r^  peini- 
gen, schiessen,  schweigen,  stechen:  pina, 
skjuta,  tiga,  sticka  ihjäl,  -geboren,  a.  död- 
född, -krank  se  todkrank,  -lachen,  -.«,  O,  n. 
Es  ist  zum  ~  det  är  så  att  man  kan  skratta 
sig  förderfvad  åt  det.  -schlag,  -[e']s,  -e  t, 
TO.  dråp.  -schlager,  -«,  -,  to.  mandråpare, 
mördare,  -en...  Ex.  ~acker,  -s,  -f,  m-  kyrko- 
gård. ~allein,  a.  molensam.  ~amt,  -[e]s, 
-er  t,  "•  själamässa.  ~bahre,  -n,  f.  likbår. 
-x/bein,  -[«].«,  -e,  n.  dödas  ben,  människo- 
ben. ~bett,  ~blass,  ^blässe,  ~bleich  =  To- 
desbett  m.  m.  ~farbe  =  '^blässe.  ~farbig  = 
~*/fl.ss.  -^feier,  -n,f.  likbegängelse.  ~fleck, 
-[e].s  -e,  m.  dödsfläck,  likblånad.  ~frau, 
-en,  f.  liksveperska.  ~gebein,  -[e]s,  -e,  n. 
dödas  ben,  benrangel.  ~geläut,  -[e].s  -e,  n. 
begrafningsringning.  ~geleit,  -[c]s,  -e,  n. 
likfölje.  ~gerippe,  -s,  -,  n.  benrangel,  ske- 
lett. ~geruch,  -[e]s.  O,  m.  liklukt.  ~gewölbe, 
-s,  -,  n.  grafhvalf.  ~glocke,  -n,  f.  döds- 
klocka; begrafningsringning.  ~gräber,  -.<:, 
-,  TO.  1.  dödgräfvare.  2.  =  rs.käfer.  ~grutt, 
-e  t,  /.  grift.  'N./haus  =  Leichenhaus.  '\jt\Bm6, 
-\e]s,  -en,  n.  likskjorta.  ~hügel,  -s,  -,  m. 
grafkulle.  ~käfer,  -s,  -,  to.  dödgräfvare  (skal- 
bagge). ~klage,  -n,  f.  dödsklagan  (klagan  öfter 
en  död).  ~kopf,  -[_e}s,  -e  t,  to.  dödskalle. 
~kranz,  -es,  -e  t,  to.  begrafningskrans. 
'v/kreuz,  -c,  -e,  n.  grafkors.  ~lied,  -[e]s, 
-er,  n.  liksång,  grafsång,  begrafnings- 
psalm.    ~mahl,  -[e]s,  -c  ei.  -er  t,    «•   graf- 


Trag 


lad,  b) 


öl.  ~mal,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  «.  grafvård. 
«x/marsch,  -es,  -e  f,  to.  sorgmarsch,  'x.^maske, 
-n,  f.  dödsmask.  ~opfer,  -s,  -,  n.  offer  åt  de 
aflidnes  andar.  ~reich,  -[e]«,  O,  n.  döds- 
rike, -^sang,  -[e]s,  -e  t,  to.  =  '\jlied.  'vsarg, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  likkista.  -v-schauCer)  =  Lei- 
chenschau{er).  ~schein,  -[e]s,  -e,  m.  döds- 
attest, '^.schlaf,  -[e]«,  O,  TO.  dödssömn. 
~schrein,  -[e]s,  -e,  m.  poet.  likkista,  'v.schwei- 
gen,  -s.  O,  n.  dödstystnad.  ~stlll,  a.  dödstyst. 
-v-stille.  O,/,  dödstystnad,  -v-tanz,  -es,  -e  t,  m. 
dödsdans,  ^uhr,  •en,f.  dödsur,  -v-urne,  ■n,f. 
urna  i  hvilken  en  aflidens  aska  förvaras. 

total,  a.  total,  fullständig,  -ansieht,  -en,  f.  to- 
talvy.  -betrag,  -[e]«,  -e  t,  to.  -summe,  -n,f. 
totalbelopp,  -summa,  slutsumma. 

Totalität,  ren,  /.  totalitet,  det  hela,  samman- 
fattning. 

tötllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  sich  ~  döda  (sig). 
Tötung,  /. 

totenhaft,  a.  dödlik,  döds-. 

Töter,  -s,  -,  to.  mördare,  baneman. 

touch...  se  tusch... 

Toupét,  -s,  -s,  n.  tupé. 

Tour,    -en,  f.    1.   tur,    a)   färd,  promc 
danstur,  c)  hårtur.  2.  ordvändning. 

Tourist,  -en,  -en,  to.  turist. 

Tournijre,  -n,  f.  1.  vändning.  2.  fint  sätt, 
verldsvana.  3.  turnyr. 

Trab,  -[e]s,  O,  m.  traf,  -gänger,  -ä,  -,  m.  traf- 
vare.  -rennen,  -s,  -,  n.  traflöpning. 

Trabant,  -en,  -en,  to.  drabant. 

trablien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  traf  va. 

Traber,  -s,  -,  to.  trafvare. 

Träber  se  Treber. . 

Tracht,   -en,  f.    1.   drägt,  kostym.    2.  börda, 

mansbörda  (si  mycket  man  bär  pi  en  g&ng).  3. 
rätt    (si    mycket    som    pi    en    ging    sattes    p&  bordel). 

4.  ~  Prägel:  kok  stryk.  5.  kull  ungar.  6.  ok 
att  bära  med.  7.  bärighet.  8.  4/  djupgående. 

trachtlien,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  trakta,  sträfva, 
arbeta.  Nach  etto.  ~  eftersträfva,  efter- 
trakta ngt.  Jmdm  nach  dem  Leben  ~  trak- 
ta efter  ngns  lif. 

trächtig,  a.  drägtig. 

Trächtigkeit,  O,./',  drägtighet. 

Trafik,  -s,  -s,  m.  handel,  för.-;äljning(sställe). 

Träg...  e.x.  -altar,  -[ejs,  -e  \,  to.  portativt  al- 
tare, -bahre,  -n,  f.  bår.  -balken,  -s,  -,  to. 
bärbjälke,  -band,  -[e].',  -er  t,  n.  1.  bärrem, 
axelrem.  2.  hängsle.  -baum,  -[e]s,  -e  t,  to. 
bärstång,  -bett,  -[e].«,  -en,  n.  (sjuk)bår.  -fä- 
hig, a.  som  förmår  bära  ngt  visst,  -fähigkeit, 
O,  ./'.  bärighet,  bärförmåga,  -hebel,  -.«,  -,  to. 
häfstång.  -himmel,  -s,  -,  m.  b.aldakin.  -knos- 
pe, -re,  /.  blomknopp,  -korb,  -[e]s,  -e  \,  to. 
bärkorg,  -kraft.  O,  /.  bärkraft,  -kränz,  -es, 
-e  t,  TO.  bärkrans,  -orgel,  -n,  f.  flyttbar, 
portativ  orgel,  -pfeiler,  -ä,  -,  to.  stödjepe- 
lare.  -reff,  -[e]s,  -e,  n.  bår.  -riemen,  -s,  -,  to. 
bärrem,    -sattel,   -s,   -t,   to.  klöfsadel.  -seil, 


9   saknar  plur.   f  har   omljud.    tr. 


itr.  intransitivt  verb.    h.  har  Aoim,    S.  har  «ein  till  hjälpverb. 


tragbar 


669 


trassieren 


-[e]s,  -e,  n.  bärlina.  -sessel,  -s,  -,  m.  bär- 
stol. -Stange,  -n,  f.  bärstång,  -stuhl,  -[ejs, 
-e  t,  m.  bärstol,  -vermögen,  -s,  0,  n.  bärig- 
het.  -weite,  -n,  /.  skottvidd  ;  afstånd,  som 
anger,  hur  långt  rösten  når;  biidi.  betydelse, 
betydenhet,  vigt,  inflytande. 

trägbär,  «.  1.  som  kan  bäras,  flyttbar,  porta- 
tiv. 2.  om  kläder:  som  man  kan  ha  på  sig, 
snygg.  3.  fruktbar,  fruktbärande,  frukt- 
sam ;  drägtig. 

Trägbarkeit,  O,  /.  flyttbarhet. 

Trage,   -n,  /.    1.  bår.  2.  bock  som  ogt  hviiar  på. 

3.  ok  alt  bära  med. 

Trage...  se  Trag... 

träge,  a.  trög,  lat,  långsam. 

tragen,  träg{s)t,  trug,  trüge,  getragen,  trag[e], 
I.  tr.  1.  bära.  2.  skrifva,  införa,  t.  ex.  etw. 
in  ein  Buch  ~  införa  ngt  i  en  bok,  jmds 
Namen  in  ei.  auf  eine  Liste  ~  anteckna 
ngns  namn  på  en  lista.  3.  bära,  begagna, 
använda,  hafva,  t.  ex.  einen  Rock,  einen  Pan- 
zer, Stiefel,  Locken,  eine  Brille,  Orden.  Die 
Wäxche  schmutzig '^hega.gna.  smutsigt  linne. 
die  Stiefel  schief  ~  gå  snedt  på  stöflarne. 

4.  om    hållning   m.    m.,  t.  ex.  den  Kopf  ScMef  -^ 

gå  med  hufvucjet  på  sned,  den  Schweif  hoch 
~  hålla  upp  svansen,  die  Nase  hoch  ~ 
sätta  näsan  i  vädret.  5.  hysa,  visa,  hafva, 
t.  ex.  Freundschaft  für  jmdn.  Bedenken:  be- 
tänkligheter, Gehorsam  gegen  jmdn,  Re- 
spekt vor  etw.  (dat.).  6.  fördraga,  tåla.  7.  mus. 
die  Stimme  ~  binda  tonerna.  8.  särskilda  faii. 
Leid  'N/  sörja.  Den  Verhältnissen  Rechnung 
~  rätta  sig  efter  omständigheterna.  Ein 
Amt,  eine  Würde  ~  innehafva,  bekläda  ett 
ämbete,  en  värdighet.  Kraft  meines  '^den 
Amtes:  på  dragande  kall  och  ämbetes  väg- 
nar. Getragen:  högtidlig,  t.  ex.  getr-agene 
Stimmung.  II.  Sich  ~  1.  bära  sig,  t.  ex.  sich 
müde  ~.  2.  begifva  sig,  packa  sig,  t.  ex. 
nachhause.  3.  dragas,  umgås  med  ngt,  t.  ex. 
sich  mit  trüben  Gedanken,  mit  einem  Plan 
~.  Man  trügt  sich  mit  dem  Gerücht:  det 
ryktet  går.  4.  föra  sig,  hålla  sig.  Mein  /-v 
min  hållning.  5.  gå  klädd,  vara  klädd,  t.  ex. 
sich  sauber,  schwarz  ei.  in  schwarz  ~  gå, 
vara  snyggt  klädd,  svartklädd.  6.  om  kuder, 
tyger  m.  m.  föra  slg,  taga  sig  ut.  Äfv.  das  Tuch 
trägt  sich  weiss,  leicht  fadenscheinig :  tyget 

blir    hvitt,    lätt    trådslitet   gnm    begagnande.    7. 

Etw.  trägt  sich  leicht:  ngt  är  lätt  att  bära. 
III.  itr.  h.  1.  bära,  t.  ex.  ich  habe  an  diesem 
schwer  zu  ~  detta  är  tungt  att  bära  rer  mig, 
das  Eis  trägt:  isen  bär.  2.  räcka,  nå,  t.  ex. 
das  Auge,  das  Fernrohr,  die  Büchse  trägt 
weit.   3.  Zu  Neste  ~  draga  till  boet. 

Träger,  -s,  -,  m.  1.  ^in,  -nen,  f.  bärare,  bära- 
rinna.  2.  gårdfarihandlare.  3.  ö  bärbjälke, 
stödjepelare.  4.  bot.  ståndare. 

Trägheit,  0,  /.  tröghet. 

trägig,  a.  drägtig. 


tragisch,  a.  tragisk;  sorglig. 

Trag6de, -n,  •n,m.  tragisk  skådespelare,  tragöd. 

Tragödie,  -«,  /.  sorgespel,  tragedi,  -n...  ex. 
«N/dichter,  '^/schreiber,  -s,  -,  m.  sorgespelsför- 
fattare, tragiker.  »./Spieler,  -s,  -,  m.  =  Tra- 
göde. 

Train, -s,-«,  m.  träng,  -fahrer, -.?,-,  m.  trosskusk. 

Trainer,  Trainéur,  -s,  -s,  m.  tränerare. 

trainierilen,  -te,  -t,  tr.  tränera. 

Trajékt,  -[e].s-,  -e,  m.  öfverfärd.  -SChiH,  ■[e]s, 
-e,  n.  ångfärja  för  järnvägståg. 

Trakt,  -[e]s,  -e,  m.  sträckning. 

Traktamént,  -[e]s,  -e,  n.  1.  triktering,  und- 
fägnad. 2.  traktamente,  lön,  sold. 

Traktat,  -[e]«,  -e,  m.  dim.  Traktätchen,  -lein, 
traktat,  a)  fördrag,  b)  liten  skrift. 

traktierllen,    -te,  -t,  tr.  ocb  itr.  h.  1.  behandla. 

2.  undfägna,  traktera. 
trällerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tralla. 

Trampel,  -s,  -,  m.  F  drummel,  tölp,  åsna. 
-t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  1.  dromedar.  2.  = 
Trampel. 

trampellln,  tramplien,  trampfHen,  -te,  ge-t,  itr.  h. 
trampa. 

Trampolin,  -[e]s,  -e,  n.ocbm.  trampolin,  spring- 
bräde. 

Tranchée  (Tranchée),  -en,  f.  löpgraf. 

tranchierllen,  -te,  -t,  tr.  sönderskära,  skära  för. 

Trank,  -[e]s,  -e  t,  in.  1.  dryck.  2.  drickbart  me- 
dikament, dekokt.  3.  skulor.  -fass,  -es,  -er 
t,  n.  skultunna.  -opfer,  -s,  -,  n.  dryckesoffer. 

Tränklle,  -en,  f  1.  vattnande,  vattning.  2. 
vattenställe,  -eimer,  -s,  -,  m.  vattenämbare. 
-trog,  -[e]s,  -e  t»  w.  vattenho. 

tränkljen,   -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  vattna.  2.  amma. 

3.  impregnera,  mätta.  II.  Sich  ~  1.  dricka. 
2.  fyllas.  Tränkung,  /. 

Transit,  -[e]s,  -e,  m.  genomgång. 

translocierllen,  -te,  -t,  tr.  flytta,  förflytta. 

transparent,  a.  genomskinlig. 

transpirierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  transpirera,  ut- 
dunsta, svettas. 

transponierllen,  -te.  -t,  tr.  transponera,  öfver- 
flytta.  Transponierung,  /. 

Transport,  -[e]s,  -e,  m.  transport;  förflytt- 
ning, öfverflyttning.  -fähig,  a.  som  kan 
transporteras,  transportabel. 

Transporteur,  -[e]s,  -s  ei.  -e,  m.  transportör. 

transportierbär,  a.  transportabel,  flyttbar. 

transportierllen,  -te,  -t,  tr.  transportera;  för- 
flytta, öfverflytta. 

Trapez,  -es,  -e,  n.  trapets. 

trapp,  I.  interj.  betecknande  ljudet  af  tunga  steg,  trapp  ! 

II.  -[e]s,  -e,  m.  tungt  steg. 
Trappe,  -n,  f.  1.  äfv.  m.  rooi.  trapp.  2.  (fot)si)år. 
trappellln,    -te,  ge-t,   itr.   h.   och  s.  med  tat»,  ej  så 

tunga  steg  trampa,  trafva. 
trappllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  trampa,  traska. 
Trassant,  -en,  -en,  m.  trassent. 
Trassat,  -en,  -en,  m.  trassat. 
trassierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  trasaera. 


»kta  sms.    F  familjjlrt.    P  14gre  sprik.    ^i' 


militäriek  term. 


tratschen 


670 


Treff 


le-t,  itr.  h. 


trätschllen,  trätschllen,   -[es]«,   -te, 
och  tr.  prata,  pladdra,  skvallra. 

Tratte,  -n,  f.  hanaei.  trätta,  växel. 

Trau...  Ei.  -altar,  -[<?]«,  -e  t,  m.  (vigsel)altare. 
-formel,  -n,  f.  -formulär,  -[e].',  -e,  n.  vigsel- 
formulär, -gebühr,  -en,f.  -geld,  -[e]s,  0,  n. 
afgift  tili  vigselförrättaren.  -Handlung,  -en, 
f.  vigselakt,  -rede,  -n,  f.  tal  till  brudparet. 
-ring,  -[e]s,  -e,  m.  vigselring,  -schein,  -[e]s, 
-e,  OT.  vigselattest,  -zeuge,  -n,  -n,  m.  vittne 
vid  vigsel. 

Traube,  -n,  f.  aim.  Träubchen,  -lein,  drufklase, 
drufva,  klase.  -n...  ex.  ~apfel,  -s,  -f,  m.  en 
sorts  äpplen.  ~ärtig,  a.  drufformig,  i  kla- 
sar. <^beere,  -«,/.  bär  af  vindrufvor.  ~blut, 
-\e]s,  O,  n.  drufsäft.  ~blüt[hjig,  a.  klasblom- 
strig.  ~bohrer,  -s,  -,  m.  handborr  med  vef. 
»^geländer,  -s,  -,  n.  vinspalier.  ~hilgel,  -s,  -, 
VI.  vinbevuxen  kulle.  ~kamm.  -[e].i,  -e  f, 
m.  tom  drufstjälk.  ~krankhelt,  -ew,/.  sjuk- 
dom hos  vindrufvor.  ~kur,  -en,/,  drufkur. 
~Iese,  -n,  f.  vinskörd.  ~rosine,  -n,  f.  rus- 
sin  i  klasar.   ~saft,  -[e]s,  -e  f,  m.  drufsäft. 

«X/Zeit,  -en,f.  druftid  (tid  dl  drufvorna  uro  mogna). 

«vzucker,  -s.  O,  m.  drufsocker. 

traubig,  a.  1.  full  af  drufvor.  2.  druflik. 

traullen,  -<e,  ge-t,  I.  tr.  viga,  sammanviga.  II. 
Sich  ~  1.  gifta  sig.  2.  töras,  våga.  III.  itr. 
h.  1.  Auf  jmdn  ~  förlita  sig  på  ngn.  2. 
Jmdm  ~  tro,  sätta  tro  till  ngn.  Jmdm  nicht 
um  die  Ecke  ei.  über  die  Gasse  ei.  über  den 
Weg  ~  ej  Uta  på  ngn  längre  än  man  ser 
honom. 

Trauer,  O,/,  sorg.  -anzeige,  -n,f.  dödsannons. 
-anzug,  -[e]s,  -e  t,  »»•  sorgdrägr.  -binde,  -n, 
/.  sorgflor,  -birke,  -«,  /.  hängbjörk.  -bot- 
Schaft,  -en,  f.  sorgepost,  jobspost.  -brief, 
-[e]s,  -e,  m.  sorgbref.  -fahne,  -ra,/,  florbe- 
hängd fana,  sorgfana,  -fall,  -[e]s,  -e  t,  ni. 
dödsfall,  -flor,  -[e]s,  -e,  m.  sorgflor,  -frau, 
-en,  f.  gråterska.  -gefolge,  -s,  -,  n.  likfölje. 
-geläute,  -s,  -,  n.  begrafningsringning.  -ge- 
leit,  -{e]s,  -e,  n.  likfölje,  -gepränge,  -s,  O,  «. 
hegrafningsståt.  -gerüst,  -[e]s,  -e,  n.  kata- 
falk, -gesang,  -[e]s,  -e  f,  wt.  sorgesång,  -ge- 
schichte,  -n,f.  sorglig  historia,  -ge&talt,  -en, 
/.  bedröflig  gestalt,  figur,  -gottesdienst,  -[e].-;, 
-e,  m.  sorgegudstjänst,  -haus,  -es,  -er  t,  "• 
sorgehus.  -Jahr,  -[e].f,  -e,  n.  sorgår,  -kleid, 
-[e\s,  -er,  n.  -kleidung,  -en,  f.  sorgdrägt.  j 
-kutsche,  -n,  f.  sorgvngn.  -mahl,  -[e].t,  -e  ei. 
•er  t,  ra.  begrafuingsmåltid.  -marsch,  -es,  -e 
t,  m.  sorgmarsch,  -nachricht,  -post,  -en,  f. 
sorgepost.  -rand,  -[e]s,  -er  f;  »»•  sorgkant. 
■rede,  -n,  /.  liktal,  -schleier,  -s,  -,  m.  sorg- 
dok, -spiel,  -[ejs,  -e,  ra.  sorgespel,  tragedi. 
-stimme,  -n,  f.  sorglig  röst.  -ton,  -[e]s,  -e  t, 
m.  sorglig  ton.  -voll,  a.  sorglig,  beklaglig. 
-wagen,  -s,  -[t],  m.  1.  likvagn.  2.  sorgvagn. 
-weide,  -ra,  /.  sorgpil.  -zeit,  -era,/,  sorgtid. 
-zug,  -[e]s,  -e  t,  »»•  sorgtåg. 


trauerlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sörja,  hafva  sorg. 
Um  jmdn  ~  sörja  ngn. 

Trauflle,  -era,  /  1.  takdropp.  2.  takkant.  8. 
takränna,  -fass,  -es,  -er  t,  ra.  tunna,  balja 
att  samla  regnvatten  i.  -nass,  a.  drypande 
våt.  -rinne,  -ra,  /.  takränna,  -röhre,  -n,  f. 
stupränna,  -wasser,  -s,  O,  ra.  regnvatten. 

träufellln,  träufllen,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  och  s.  drop- 
pa, drypa,  sippra.  II.  tr.  drypa. 

traulich,  a.  förtrolig,  intim,  hjärtlig,  gemytlig. 

Traulichkeit,  0.  /.  förtrolighet  m.  m.  se  nsreg. 

Traum,  -[e]s,  -e  f,  m.  dröm.  ordspr.  Träume 
sind  Schäume:  drömmar  rinna  som  ström- 
mar. Nicht  im  ~e  an  etw.  denken:  ej  ha 
ens  den  minsta  tanke  på  ngt.  Jmdm 
aus  dem  ~e  helfen:  hjälpa  ngn  att  klara 
tankarne.  Im  ~e  sprechen:  tala  i  sömn. 
-ausleger  =  -deuler.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  dröm- 
bild, -buch,  -[e]s,  -er  f,  ra.  dröm(tydnings)- 
bok.  -deuter,  -s,  -,  m.  ~jn,  -nen.f.  drömty- 
dare,  -tyderska.  -deuterei,  -deutung,  -era,/, 
drömtydning,  -gesicht,  -[e].t,  -er,  n.  dröm- 
bild, vision,  -gestalt, -era,/,  drömbild,  -kunst, 
O,  /  drömtydningskonst.  -leben,  -s,  O,  ra. 
drömlif.  -selig,  a.  1.  drömmande.  2.  som- 
nambul. -Warnung,  -en,  f.  genom  drömmar 
erhållen  varning,   -weit,  -en,  f.  drömverld. 

träumeilln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gå  och  drömma, 
sofva  på  ljusa  dagen. 

träumllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  drömma.  Ich 
träumte  ei.  opers.  es  träumte  mir  ei.  mir  träum- 
te: jag  drömde.  Er  träumte  einen  Traum  ei. 
ihm  träumte  ein  Traum:  han  drömde  en 
dröm.  Das  hätte  ich  mir  nie  ~  lassen:  det 
hade  jag  aldrig  drömt  om. 

Träumer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  drömmare, 
drömmerska. 

Träumerei,  -en,  f.  drömmeri. 

träumerisch,  a.  drömmande. 

traumhaft,  a.  drömlik. 

traun,  interj.  i  sanning,  förvisso,  tro  på. 

traurig,  a.  1.  sorgsen,  ledsen.  2.  sorglig,  ledsam. 

Traurigkeit,  O,  /.  sorgsenhet,  nedslagenhet. 

traut,  a.  förtrolig,  kär. 

Trautheit,  O,  /  förtrolighet. 

Trauung,  -en./,  vigsel. 

Traverse,  -»,/.  ofuimodadt  hinder,  streck  i  räk- 
ningen. 

traversierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  1.  komma  i  vägen, 
korsa  ens  planer.  2.  mkt.  falla  ut  åt  sidan. 

Travestie,  -en,  f.  travestering. 

travestierllen,  -te,  -t,  tr.  travestera.  Travestie- 
rung,  /. 

Treber,  -[n],f.  lemning  af  drufvor  vid  präss- 
ning,  drufstjälkar  och  skal;  draf. 

treckllen,  -te,  ge-t,  tr.  ■i-  och  P  draga. 

Treff,  -[e]s,  -e,  m.  1.  träffande  ord,  träffande 
anmärkning.  2.  Einen  ^  Äaiere .•  hafva  en 
skruf  lös.  3.  kortspel,  klöfver.  -könig,  -[e]s,  -e, 
m.  klöfver  kung.  -schuss,  -es,  -e  t,  m.  träff. 
•Sicherheit,  O,/,  träffsäkerhet. 


O    saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr.  tranaltiyt,    itr.  intransitlvt  verb.    h,  har  Jiaben,    S.  har  «ein  till  hjlllpyerb. 


treffen 


671 


treten 


1.  treffen,  triß{s)t,  traf,  träfe,  getroffen,  triff, 
I.  tr.  ooh  itr.  h.  1.  träffa,  råka.  Dem  ei.  den 
Feind  ins  Ilerz  ei.  in  das  Herz  des  Feindes 
i\>  träffa  fiendens  hjärta,  ins  Schwarze  ~ 
träffa  pricken.  2.  stämma  öfverens,  slå  in. 

3.  atrskUiia  fall.  Vorkehrungen,  Massregeln, 
Anordnungen  »x/  vidtaga  förberedelser,  åt- 
gärder, eine  Auskunft  ~  hitta  på  en  utväg, 
eine  Auswahl,  einen  Tausch,  eine  gute  Par- 
tie ~  göra  ett  urval,  ett  byte,  ett  godt  par- 
ti. Ein  Regen  traf  uns :  vi  råkade  ut  för 
regn.  Wen  trifft  die  Schuld :  hvems  är  skul- 
den. Die  Reihe  trifft  dich  :  det  är  din  tur. 
Das  ~de  Wort:  det  rätta  ordet.  II.  itr.  s. 
1.  Auf  jmdn  '\>  träffa  på,  råka  ngn.  2.  in- 
träffa, falla,  t.  ex.  mein  Geburtstag  trifft  auf 
einen    Sonntag,    in   die  Ferien.  III.  Sich  ~ 

1.  hända,  inträffa;  komma  till  pass.  Das 
traf  sich  gut:  det  kom  just  lagom,  kom  bra 
till  pass.  Wie  es  sich  trifft:  som  det  faller 
sig.  2.  reoipr.  träffas,  råkas. 

2.  Treffen,  -s,  -,  n.  träffning,  drabbning. 
Treffer,  -s,  -,  m.   1.  en  som  träffar,  god  skytt. 

2.  träff(ande  skott).   3.  vinnande  lott,  vinst. 

4.  Einen  r^  haben :  a)  hafva  tur,  b)  träffa  rätt. 
trefflich,  a.  förträfflig. 

Trefflichkeit,  -en,  f.  1.  O,  förträfflighet.  2.  för- 
träfflig sak. 

Treib...  ex.  -anker,  -s,  -,  m.  i  drifankare.  -beet, 
-[e]s,  -e,  n.  drifbänk.  -eis,  -es,  O,  n.  drifis. 
-haus,  -65,  -er  f,  n.  drifhus.  -holz,  -es,  O,  n. 
drifved.  -jagd,  -en,  f.  -jagen,  -s,  O,  n.  skall- 
(gång).  -kraft,  -e  t,  /•  drifkraft.  -reis,  -es, 
-er,  n.  skott,  -sand,  -[e]s.  O,  m.  flygsand. 

1.  treiben,  trieb,  triebe,  getrieben,  treib[e'\,  I. 
tr.  1.  drifva.  Jmdn  in  die  Enge  ~  bringa 
ngn  i  förlägenhet,  sätta  ngn  på  det  hala. 
So  weit  möchte  ich  es  nicht  ~  så  långt  skul- 
le jag  ej  vilja  gå.  Ziueige  ~  skjuta  skott. 
2.  drifva  upp,  blåsa  upp.  3.  idka,  (be)drif- 
va,  utöfva,  t.  ex.  Schiffahrt,  ein  Geschäft, 
Ackerbau,  ein  Gewerbe.  Chemi'e,  alte  Spra- 
chen »v  studera,  syssla  med  kemi,  gamla 
språk.  Falschheit  'v  vara  falsk.  Kurzweil 
>%/  skämta,  leka.  Luxus  <n<  utveckla  lyx. 
Unsinn,  dummes  Ztug  ~  hafva  dumheter, 
galenskaper  för  sig.  Er  treibt  es  zu  arg : 
han  går  för  långt.  Ordspr.  toie  man's  treibt, 
so  geht's:  som  man  kokar,  får  man  supa. 
II.  Sich  ~  I.  skynda  sig.  2.  ströfva,  drifva 
omkring.  3.  Sich  müde  -v-  an  etw.  (dat.);  blif- 
va  trött  på  ngt.  III.  itr.  h.  och  s.  1.  drifva, 
drifvas  af  ström  el.  vind,  flyta ;  yra  (om  sna).  2. 
jäsa,  svälla.  3.  drifva  omkring,  röra  sig. 

2.  Treiben,  -s,  -,  n.  1.  O,  drift,  drifvande  m.  m. 
se  1.  treiben.  Das  ->/  des  Laubes:  löfsprick- 
ningen.  Sein  Thun  und  ~  hans  görande 
och   låtande.    2.  O,  lif,  rörelse.  Das  ~  der 

^    Welt:  verldens  oro.  3.  8kall(gång). 
Treiber,  -s,  -,  m.  en  som  drifver  ngt,  drifvare, 
pådrifvare,  skallgångare,  skallfolk. 


Treiberei,  -en,  f.  drifvande,  pådrifvande. 

Tremse,  -«,  /.  blåklint. 

Trendel,  -s,  -,  m.  1.  snurra.  2.  långsam  per- 
son. 

trendellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  rulla.  II.  itr.  h.  vara 
långsam,  söla,  ej  komma  ur  fläcken. 

Trenn...  ex.  -messer,  -s,  -,  n.  sprättknif. 

trennbar,  a.  möjlig  att  frånskilja,  skiljijar. 

Trennbarkeit,  O,/,  skiljbarhet. 

trennilen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  skilja,  lossa,  isärtaga, 
sprätta  upp,  isär.  II.  Sich  ~  skiljas.  Tren- 
nung, /.  -S...  Ex.  'x.punkte,  m.  plur.  trema. 
~schmerz,  -es,  -en,  m.  ^stunde,  -n,  f.  skils- 
mässans stund.  ~weh,  -[e]s,  O,  n.  skilsmäs- 
sans smärta. 

Trense,  -n,  f.  trens,  a)  snöre,  galon,  b)  trens- 
betsel. 

Trepplle,  -en,  f.  trappa,  -åb,  adv.  se  «ij.  -auf, 
adv.  ~  treppab:  trappa  upp  och  trappa  ned. 
-en...  Kx.  'v;absatz,  -es,  -e  f,  m.  trappafsats. 
•x/ärtig,  a.  trappformig.  '^geVånåer,  -s,  -,  n. 
ledstång  till  en  trappa,  'x/haus,  -es,  -er  f,  «. 
trapphus.  ~stufe,  -n,  f.  trappsteg.  '>.'Wange, 
-re,  y.  sida  af  en  trappa. 

Tresor,  -[e]s,  -e,  m.  skatt. 

Trespe,  -n,f.  bot.  råglosta  (Bromus  secalinus). 

Tresse,  -n,  f.  1.  snöre,  galon.  2.  fläta.  -n... 
Ex.  'N/besatz,  -es,  -e  fj  w»-  snörgarnering. 
~hut,  -[e]s,  -e  f,  m.  galonerad  hatt. 

tressierilen,  -te,  -t,  tr.  fläta. 

Trester[n],/)?Mr.  =  Treber. 

Tröt...  Ex.  -miihle,  ■n,f.  trampkvarn,  -rad, -fe].?, 
■er  t,  n.  tramphjul. 

treten,  tritt{st),  trat,  träte,  getreten,  tritt,  I. 
itr.  h.  och  s.  stiga,  träda.  Daneben  el.  fehl  ~ 
stiga  miste,  göra  ett  felsteg.  Leise  ~  a)  gA 
tyst,  smyga,  b)  vara  inbunden,  lisma.  —  Me. 
prep.:  ans  Fenster  'x/  stiga  fram  till  fönstret, 
etw.  tritt  ans  Licht:  ngt  kommer  i  dagen,  an 
die  Spitze  ~  sätta  sig  i  spetsen;  auf  die 
Rednerbühne  ~  bestiga  talarstolen,  auf  den 
Schauplatz  ~  beträda  skådeplatsen,  auf 
die  Zehen  »./  gå  på  tå,  auf  jmdn  <x/  trampa 
på  ngn;  a  ms  dem  Dunkel  'v.  träda  fram  ur 
skuggan,  aus  einem  Bunde  ~  utträda  ur  ett 
förbund,  aus  den  Ufern  ~  öfversvämma; 
ins  Gewehr  »v/  gå  i  gevär,  in  ein  Amt  «x» 
tillträda  ett  ämbete,  ins  Mittel  ~  träda 
emellan,  söka  att  medla,  in  den  Riss  <x. 
kläda  skott,  der  Traum  tritt  ins  Leben: 
drömmen  blir  verklighet,  in  Schatten  gegen 
etw.  anderes  ~  fördunklas  af  ngt  annat,  in 
den  Kot  <x/  trampa  i  smutsen;  //«é^to  unter 
die  Augen  ~  komma  inför  ngns  ögon,  unter 
die  Waffen  ~  gripa  till  vapen;  von  dem 
Wege  ~  af  vika  från  vägen;  zu  jmdm  ~ 
ställa  sig  på  ngns  sida;  dazunschen  ~ 
träda  emellan.  II.  tr.  1.  trampa.  Die  Schuhe 
schief  »N/  gå  snedt  på  skorna.  2.  studentspr. 
Jmdn  1^1  stöta  på,  uppmana  ngn  att  gora  ngt.isht 
uppmana  ngn  att  göra  besked  vid  glaset. 


F  famllj&rt.    P  l&gre  sprlk.    ^  mindre  brukligt,   ö  teknisk  term.    <t«  ajttterm.   ili  mlHtariak 


Treter 


672 


trocken 


Treter,  -s,  -,  vi.  trampare  i  sut  i  sms. 

treu,  I.  a.  trogen.  II.  0,/.  trohet,  jfr  Treue. 
Auf  r^  und  Glauben:  på  god  tro.  Auf  meine 
~  ei.  [bei]  meiner  ~.'  (vid)  min  själ!  -bruch, 
-[e]s,  -e  t,  m.  trohetsbrott,  mened,  förräde- 
ri, -brüchig,  a.  menedig,  förrädisk,  -ergeben, 
a.  troget  tillgifven.  -gesinnt,  a.  trogen,  lo- 
jal, -herzig,  a.  trohjärtad.  -herzigl<eit.  O,  /. 
trohjärtenhet.  -los,  a.  trolös,  -lösigltelt.  O, 
_/'.  trolöshet. 

Treue,  O,  /.  trohet. 

treulich,  a.  trogen,  trofast,  pålitlig. 

Tribulation,  -en,  f.  plågande,  pinande. 

tribulierllen,  -te,  -t,  tr.  plåga,  pina,  trakassera. 

Tribun,  -s  ei.  -en,  -en,  m.  tribun. 

Tribunal,  -[e]s,  -e,  n.  tribunal,  domstol. 

Tribüne,  -n,f.   1.  talarstol.  2.  läktare. 

Tribut,  -\e'\s,  -e,  m.  tribut,  bidrag,  skatt,  -frei, 
a.  skattfri.  -pflichtig,  a.  skattskyldig. 

tributär,  a.  skattskyldig. 

Trichine,  -n,/.  trikin. 

trichinig,  trichinisch,  trichinös,  a.  trikinhaltig. 

Trichter,  -.s,  -,  ?».  tratt;  krater. 

trichterlln,  -te,  ge-t,  tr.  trätta,  itratta. 

Trick,  -s,  -,  m.  och  n.  kortspel,  trick. 

Trlcot,  -.s,  -s,  m.  trikå. 

Trieb,  -[«]«,  -e,  w.  1.  skott,  årsskott.  2.  drif- 
kraft.  3.  drift,  böjelse.  4.  =  Trift,  -feder, 
-n,  /.  driflfjäder.  -kraft,  -e  f, /.  "drifkraft. 
-rad,  -[e]s,  -er  f,  n.  drifhjul.  -sand,  -[e]s.  O, 
m.  flygsand,  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  maskineri. 

Trief...  ei.  -auge,  -s,  -n,  n.  rinnande  öga.  -äu- 
gig,  a.  som  har  rinnande  ögon,  surögd. 
-nase,  -«,  /.  drypande  näsa.  -nasig,  a.  som 
har  drypande  näsa.   -nass,  a.  drypande  våt. 

triefellln,  -te,  ge-t,  triefllen,  troff,  tröffe,  getrof- 
fen, -[e]  och  -te,  ge-t,  reråidr.  pres.  iiid.  treuf{s)t, 
imper.  treuf,  itr.  h.  och  s.  samt  tr.  drypa,  drop- 
pa, rinna. 

triefig,  a.  drypande,  rinnande. 

trieg...  se  trüg... 

Triére,  -n,f.  treroddare. 

Trieze,  -n,f.  vindspel. 

triezllen,  -[_es]t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  vinda  (npp).  2. 
plåga,  trakassera. 

Trift,  -en,  f.  1.  a)  betesrätt,  b)  väg  till  bete, 
kreatursväg,  c)  betesmark,  bete,  d)  boskaps- 
hjord, boskapsdrift.  2.  af  hafvet  drifvet, 
gods,  spillror,  strandgods.  -gerechtigkeit.  O, 
/.  betesrätt. 

triftig,  a.  1.  flytande,  drifven  af  våg  och  vind. 
2.  driftig,  ifrig.  3.  om  viixtcr:  kraftig,  frodig. 
4.  innehållsrik,  betydelsefull.  5.  väl  grun- 
dad, tungt  vägande,  afgörande. 

Triftigkeit,  O,  f.  vigt,  betydenhet. 

Trikolore,  -n.f.  trikolor,  trefärgad  fana. 

trillllen  »c  drillen. 

Triller,  -s,  -,  m.  drill. 

trillerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  drilla. 

Trillich,  Trilling  se  Drill... 

Trilllén,  -en,f.  trillion. 


t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr 


,  n.  fjärdedels  år,  kvartal. 
f.    1.  Katrina.  2.  dumt  kvin- 


Triméster,  - 

Trine,   -ns, 
folk,  våp, 

Trinltät,  O,  /.  treenighet. 

Trink...  ex.  -becher,  -s,  -,  m.  dryckesbägare. 
-gast,  -[e]s,  -e  f,  m.  dryckesgäst.  -gelag, 
•\e\s,  -e,  n.  dryckeslag,  -geld,  -[e]s.  O,  n. 
drickspengar,  -geschirr,  -[e]s,  O,  n.  dryckes- 
kärl, -gesellschaft,  -en,f.  dryckeslag,  -glas, 
■es,  -er  f,  n.  dricksglas,  -halle,  -w.,y.  re- 
stauration, ölhall.  -horn,  -[e]s,  -er  f,  n. 
dryckeshorn.  -Med,  -[e]s,  -er,  n.  dryckes- 
visa.  -napf,  -[e]s,  -e  t,  »»•  vattenkopp  i  fogei- 
burar,  -schale,  -«,  /'.  dryckesskål.  -spruch, 
-[e]s,  -et,  "i.  skål(tal).  -Stube,  -«,/.  skänk- 
rum, -wasser,  -6-,  O,  n.  dricksvatten. 

trinkbar,  a.  drickbar. 

Trinkbarkeit,  O,/,  drickbarhet. 

trinken,  trank,  tränke,  getrunken,  trinh[e\,  itr. 
h.  och  tr.  dricka.  Über  den  Durst  '\j  taga  ett 
glas  för  mycket.  Der  Wein  lässt  sich  »n- 
vinet  är  drickbart.  Ge7-n  eins  ~  gärna  taga 
sig  ett  glas.  Ein  Glas  leer  ~  dricka  ur  ett 
glas. 

Trinker,  -s,  -,  m.  en  som  dricker;  drinkare. 

Trio,  -[ä],  -s,  n.  trio. 

Tripel,  -s.  O,  m.  trippel. 

tripellln,  -te,  ge-t,  tr.  skura,  polera  med  trip- 
pel. 

triplierllen,  -te,  -t,  tr.  tredubbla,  taga  tre  gån- 
ger. 

trippellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  trippa. 

Triréme,  -n,f.  trirem,  treroddare. 

Tritt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  steg.  ~  halten:  hålla 
jämna  .steg,  im  ~  i  takt,  ~  wechseln:  byta 
om  fot.  2.  (fot)spår.  3.  spark.  4.  tranipniug. 
5.  fotsteg,  fotbräde,  stegpinne,  trampbräde, 
pall,  estrad,  blomsterhylla,  -brett,  -[e]s,  -er, 
n.  trampbiäde;  fotsteg,  -harfe,  -«,./".  harpa 
med  pedal.  -Wechsel,  -s,  O,  m.  fotombyte. 

Triumph,  -[e]s,  -e,  m.  triumf,  -bogen,  -s,  -,  »». 
triumfbåge,  -wagen,  -s,  -[t],  m.  triumfvagn. 
-zug,  -[e]s,  -e  f,  m.  triumftåg. 

Triumphåtor,  -s,  Triumphatören,  m.  triumfa- 
tor. ■ 

triumphierllen,  -fe.  -t.  itr.  h.  triumfera. 

trivial,  a.  trivial,  alldaglig,  platt.  ' 

Trivialität,  -en,  f.  trivialitet,  platthet. 

trochäisch,  a.  trokéisk. 

Trochällus,  -US,  -en,  m.  troké. 

trocken,  a.  torr.  Biidi.  auf  dem  ~ew  sein:  vara 
i  förlägenhet,  i  knipa,  ~  ei.  im  n^en  sitzen: 
sitta  i  goda  omständigheter.  ~e  Fäulnis: 
torröta.  ~ew  Fusses:  torrskodd.  ~  legen: 
torrlägga.  Eine  Wohnung  ~  wohnen :  bebo 
en  våning  i  ett  nybygdt  hus  inuau  det  torkat. 
Das  i^e:  det  torra,  torra  landet,  -boden,  -s, 
-[t],  m.  torkvind,  -fäule,  -«,/.  torröta.  -fut- 
ter,  -s.  O,  n.  -fiitterung,  O,/,  torrt  foder,  -la- 
gen, -s,  O,  n.  -legung,  -e7^,/.  torrläggning. 
-leine,    -n,  /.  tvättsnöre,  -platz,  -es,  -e  f, 


har  hahen^    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Trockenheit 


673 


Troubadour 


toikplaii.  -Stube,  -«, /.  torkrum,  -tücli,  -[e]s, 
-er  t,  n.  torkduk,  handduk,  -wohner,  -s,  -, 
m.  en  som  bor  i  ett  nybygdt  hus. 

Trockenheit,  -en,  f.  torrhet,  torka,  torrt  sätt. 

trocknllen,  -ete,  r/e-et,  itr.  s.,  tr.  och  sich  ~  tor- 
ka (sitr).  Trocknung,  /. 

Trocknis[s],  -se,/,  torrhet,  torka,  torkning. 

Troddel,  -»,/.  vippa,  tofs. 

Trödel,  -.«,  -,  m.  1.  gammalt  skräp,  i  sht  gamla 
kläder;  lump.  2.  lumphandel.  3.  studentspr. 
buller,  rumor,  galenskap,  nojs,  gyckel.  Etw. 
macht  einem  ~  ngt  roar  en.  -{lude,  -n,f. 
klädstånd,  -frau,  -en,f.  klädmäklerska.  -ge- 
schäft, -[ejs,  -e,  n.  -handel,  -s,  O,  m.  kläd- 
mäkleri,  handel  med  gamla  kläder;  lump- 
handel, -kram,  -[«].«,  O,  m.  =  Trödel  1,  2. 
-wa[a]re,  -7i, /.  =  Trödel  1.  -weib,  -[e]s,  -er, 
n.  =  -frau. 

TrÖdeléi,  -en,  f.  1.  klädmäkleri,  lumphandel. 
2.  långsamhet,  söl. 

ti'ödelhaft,  a.  1.  trasig,  trasgrann,  träs-.  2. 
långsam,  trög,  sölande. 

trödellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  handla  med  gamla 
kläder,  med  lump.  2.  vara  trög,  långsam, 
söla.  3.  studentspr.  hafva  tokerier  för  sig, 
galnas,  väsnas. 

Trödler,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  1.  klädmäklare, 
-mäklerska;  lumphandlare.  2.  långsam  per- 
son, trögbasare,  sölkorf. 

Trog,  -[e].',  -e  f,  m.  dim.  Tröglein,  Trögel- 
[chen],  tråg,  ho. 

Troglodyt,  -en,  -en,  m.  troglodyt,  grottmän- 
niska. 

trollilen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  rulta,  strutta,  pall- 
ra.  II.  Sich  ~  pallra  sig  af,  packa  sig  i  väg. 

Trombe,  -n,/.  tromb,  skydrag. 

Trommel,  -n,/.  dim.  Trömmelchen,  Trömmelein, 
trumma,  -feil,  -[e]s,  -e,  n.  1.  trumskinn.  2. 
trumhinna,  -klöppel  =  -schläi/el.  -schlag, 
-[e].9,  -e  tj  »*•  trumslag.  -Schlägel,  -s,  -,  m. 
trumpinne,  -schlager,  -s,  -,  m.  trumslagare. 
-Stock,  -[e].'!,  -e  t,  m.  trumpinne.  -Wirbel,  -s, 
-,  OT.  trumhvirfvel. 

Trommeléi,  -en,/,  trummande. 

trommellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  trumma,  slå 
på  trumma.  Opers.  es  trommelt:  trumman 
går.   F  auf  dem  Klavier  ~  dunka  på  pianot. 

Tromméte  se  Trompete. 

Trommler,  -s,  -,  m.  trumslagare. 

Trompete,  -w,  /.  trumpet,  -n...  f.x.  ~bläser,  -s, 
-,  m.  trumpetblåsare.  ~schall,  -[e]s.  O,  m. 
trumpetklang,  -ljud.  '>utusch,  -es,  -e,  m.  (trum- 
pet)fanfar. 

trompétllen,  -ete,  -et,  itr.  h.  ocu  tr.  trumpeta, 
blåsa  på  trampet.  Jmdn  aus  dem  Schlafe 
<x.  väcka  ngn  med  trumpetstötar. 

Trompeter,  -s,  -,  m.  trumpetare. 

Trope,  -n,f.  bildligt  talesätt,  talfigur. 

Tropen,  plur.  tropik(länd)erna.  -gegend,  -en, 
f.  tropisk  trakt. 

Tropf,  -[e]s,  -e  f,  m.  stackare,  kräk. 


Tropf...  jfr  tropfen,  -bad,  -[ejs,  -er  f,  n.  dusch. 
-nass,  a.  genomvåt,  -stein,  -[e]s,-e,m.  dropp- 
sten. 

tropfbar,  a.  flytande  så  att  droppar  kunna 
bildas. 

tröpfellln,  tropfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  samt  tr. 
droppa,  drypa, 

Tropfen,  -s,  -,  m.  dim.  Tröpfchen,  -lein,  droppe. 
-weise,  adv.  droppvis. 

Trophåe,  -«,/.  trofé. 

tropisch,  a.  \.  tropisk.  2.  bildlig. 

1.  Tross,  -e.«,  -e,  m.  tross,  packning;  pack. 
-bube,  -junge,  -n,  -n,  m.  trosspojke,  -knecht, 
-[e]s,  -e,  m.  trossknekt. 

2.  Tross,  -e.s-,  -e,  n.  -en,  f.  i,  tross. 

3.  tross  =  trapp  I. 

Tröst,  -[e]s,  O,  m.  1.  tröst.  2.  Nicht  \ioohl  c\. 
recht^  bei  Traste  sein:  ej  vara  rätt  klok. 
Bist  du  bei  ~  är  du  klok.  -bedürftig,  a.  tröst- 
behöfvande.  -brief,  -[e]s,  -e,  m.  tröstebref, 
kondolensbref,  -skrif velse,  -bringend,  rt.  trö- 
stande, tröstrik.  -bringer,  -geber,  -s,  -,  m. 
tröstare.  -los,  a.  tröstlös,  -lösigkeit.  O,  /. 
tröstlöshet,  -rede,  -n,  f.  tröstande,  tröst- 
rikt tal.  -reich,  a.  tröstrik.  -schreiben,  -s,  -, 
n.  -schritt,  -en,  f.  =  -brief.  -wort,  -[e].s-,  -e, 
n.  trösteord. 

tröstbär,  a.  tröstande,  tröstrik. 

tröstbär,  a.  möjlig  att  trösta.  Nicht  ~  otröstlig. 

trbstllen,  -ete,  ge-et,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  trö- 
sta (sig).  Sich  einer  (gen.)  Sache  ~  trösta  sig 
med  en  sak.  Sich  an  etw.  (dat.)  -^  finna  siu 
tröst   i  ngt.    Jmdn   auf  ettv.  (acii.)  ~  trösta 

ngn  med  ngt  tilUcommande. 

Tröster,  -s,  -,  m.  1.  ~in,  -nen,  f.  tröstare, 
tröstarinna.  2.  F  gammal  boklunta.  3.  F 
iron.  käpp,  påk. 

tröstlich,  a.  tröstande,  tröstrik,  god,  gläd- 
jande. 

tröstsäm,  a.  tröstande. 

Tröstung,  -en,  f.  tröst,  tröstegrund. 

trott  =  trapp. 

trottellln,  -te,  ge-t,  trottllen,  -ete,  ge-ct,  itr.  h. 
och  s.  lunka,  trafva,  traska. 

Trottoir,  -s,  -e  ei.  -s,  n.  trottoar. 

Trotz,  I.  -es.  O,  m.  trots.  Jmdm  ~  bieten: 
trotsa  ngn.  Zum  <^e  jmds  e\.  jmdm  zum  ~e; 
ngn  till  trots.  II.  prep.  med  gen.  och  dat.  trots. 
~  alledem:  i  trots  af  allt.  -dem,  adv.  i  trots 
däraf,  likväl,  -kopf,  -[e]s,  -e  fj  m.  trotsig 
person,  -köpfig,  a.  trotsig,  styfnackig,  hals- 
starrig, -waffe,  -n,  f.  anfallsvapen,  -wort, 
-[e]s,  -e,  n.  trotsigt  ord. 

trotzllen,  -[e.s]«,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  trot.sa, 
jmdm:  ngn.  Mit  jmdm  ~  vara  trotsig  mot 
ngn.  2.  Alf  etw.  (ack.)  ~  pocka  på  ngt. 

Trotzer,  -.•*,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  trotsande,  trot- 
sig person. 

trotzhaft,  trotzig,  «.  trotsig. 

trotziglich,  adv.  trotsigt. 

Troubadour,  -s,  -e  ei.  -s,  m.  trubadur. 


*  akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt,    w  teknisk  term.    »i«  sjöterm.    Jöt  militärisk  term. 
Tysk-svensk  ordbok.  43 


trüb 


674 


tückisch 


trüb,  a.  icke  klar,  oklar,  skum,  matt,  töcknig, 
dunkel,  mörk,  grumlig.  Im  ~e«  fischen: 
fiska  i  grumligt  vatten,  -äugig,  a.  ekum- 
ögd.  -selig,  n.  dyster,  svårmodig;  bedröflig. 
-Seligkeit,  O,  /.  bedröflighet,  ledsamt  till- 
stånd, -sinn,  -[e].s',  O,  m.  nedslagenhet,  sorg- 
senhet,  svårmod,  melankoli,  -sinnig,  a.  ned- 
slagen, sorgbnnden,  svårmodig,  dyster,  me- 
lankolisk, -sinnigkeit.  O,  f.  =  -sinn. 

trübe,  I.  =  triih.  II.  O,/,  mulet  väder,  dyster- 
het m.  ni.  se  Iviih. 

Trubel,  -s,  -,  m.  virrvarr,  oreda. 

trübllen,  -te,  ge-t,  1.  tr.  grumla,  fördunkla,  fr.r- 
mörka,  skymma,  f  ördystra.  II.  Sich  ~  grum- 
las m.  ra.  se  /. 

Trübheit  =  trübe  II. 

trublierllen,  -te,  -t,  tr.  bringa  oreda,  villervalla 
i,  störa,  förvilla. 

Trübsal,  -e,  f.  -[c].',  -e,  n.  bedröfvelse,  nöd, 
trångmål. 

Truchsess,  -en,  -en,  m.  försk.ärare. 

Trucksystem,  -[e].<;,  -e,  n.  system  enligt  hvilket 
arbetare  aflönas  med  varor  i  st.  f.  pengar. 

Trudel,  I.  -s,  -,  m.  1.  =  Trödel  1.  2.  slinka, 
gatnymf.  II. -»,/".  korpulent  kvinfolk,  rulta. 

trudellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  s.  rulla,  vältra 
(sig). 

Trüffel,  -n,  f.  tryffel,  -hund,  -[e]«,  -e,  m.  tryf- 
felhund, -zucht.  O,/,  tryffelodling. 

Trug,  -[e]s,  t  -e  f,  m.  bedrägeri,  svek,  förvil- 
lelse, -bild,  -[e]s,  -er,  n.  skenbild,  -erfüllt, 
n.  bedräglig,  -gebilde,  -s,  -,  n.  -gestalt,  -en, 
f.  fantom,  vålnad,  gyckelbild,  -grund,  -[e].«, 
-e  t,  m.  skengrund.  -los,  a.  utan  bedrägeri. 
-schluss,  -es,  -e  f,  m.  felslut,  -voll,  a.  be- 
dräglig, -werk,  -[e].<,  -e,  n.  bedrägeri,  svek, 
Illusion. 

trügllen,  trog,  tröge,  getrogen,  trüglel,  I.  tr. 
bedraga.  II.  Sich  ~  bedraga  sig,  misstaga 
sig.  III.  itr.  h.  vara  bedräglig. 

Trüger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  bedragare,  be- 
dragerska. 

trügerisch,  traghaft,  tröglich,  a.  bedräglig,  svek- 
Wg,  felaktig. 

Truglichkelt,  O,/,  bedräglighet. 

Truhe,  -n,  f.  din..  Triihlein,  kista,  skrin,  låda. 

Trumeåu,  -[s],  -s,  m.  trymå. 

Trumm,  -[e].s,  -er  f,  n.  ooh  %  m.  1.  stycke, 
stump,  bit,  ände.  Biidi.  in  einem  i^^  fort : 
oafbrutet,  i  ett  kör,  den  ~  verlieren:  tapjta 
tråden.  Ein  «v/  von  einem  Kerl:  en  riktig 
grofhuggare.  2.  =  wij. 

Trümmer,  -«.,  /.  -s,  -,  m.  och  n.  spillra,  ruin. 
Zu  ~»  el.  in  ~  gehen:  gå  i  spillror,  zu  ~7? 
schlagen:  slå  sönder  i  bitar,  -häufen,  -s,  -, 
n.  grushög,  ruin.  -weise,  adv.  i  spillror. 

trümmerhaft,  a.  ruinlik,  i  ruiner,  söndersla- 
gen. 

Trumpf,  -{e^s,  -e  f,  m-  kortspel,  trumf.  Biia:.  etw. 
ist  ~  ngt  är  utmärkt,  är  det  bästa,  sehen, 
merken  was  ~   ist:  se,  märka  hur  sakerna 


stå,  hur  det  är  fatt.  -bube,  -n,  -n,  m.  trumf- 
knekt, -karte,  -n,f.  trumfkort. 

trumpfllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  kortspel,  trum- 
fa, taga  med  trumf;  biidi.  afsnäsa,  afspisa. 

Trunk,  -[e].';,  -e  f,  m.  1.  klunk,  sup.  FAnen  ~ 
thun:  taga  sig  en  klunk,  dricka  ett  tag. 
Auf  einen  ~  leeren:  tömma  i  ett  enda  drag. 
2.  dryckeslag.  3.  dryckenskap.  Dem  ^s 
ergehen  sein :  vara  en  drinkare.  4.  dryck, 
drick,  -sucht.  O,/,  dryckenskap(slast).  -süch- 
tig, a.  hemfallen  åt  dryckenskapslasten. 

trunken,  a.  drucken,  rusig,  full. 

Trunkenbold,  -[e]s,  -e,  m.  drinkare. 

Trunkenheit,  -en,  f.  rusigt  tillstånd,  fylla. 

Trupp,  -[e^s,  -s,  m.  1.  trupp,  band.  2.  =  Rudel. 

Trupplle,  -en,  f.  aim.  Trüppchen,  -lein,  trupp. 
-weise,  adv.  trnppvis,  den  ena  truppen  efter 
den  andra.  -en...  f.x.  ~aushebung,  -en,f.  ut- 
skrifning  af  trupper.  ~bewegung,  -en,  f 
trupprörelse,  manöver.  ~körper,  -s,  -,  m. 
kår.  ~schau,  -en,  f.  revy. 

Xrw'ß^Wen, -te, ge-t, sich  --v  jäg.  samla  sig  i  skaror. 

TrQsche,  Trusche,  -n,f.  torsk  (Gadus). 

Trut,  -en,  -en,  m.  -hahn,  -[e]s,  -e  f,  m.  kalkon- 
tupp, -henne,  -n,  f.  -huhn,  -[cJä,  -er  f,  n. 
kalkonhöna. 

Trute  =  Truthenne. 

Trutschel,  -n,f.  F  liten  rulta. 

Trutte,  -n,f.  forell. 

Trutz  se  Schut.z  1.  och  rur  efr.  Trotz  ff. 

Tschako  (kon  a),  -*•,  -s,  m.  schakå. 

Tscheche,  -n,  -n,  m.  tsjeck. 

tschechisch,  I.  a.  tsjeckisk.  II.  n.  tsjeckiska, 
jfr  deutsch. 

Tschlbuk,  -s,  -s,  m.  turkisk  tobakspipa. 

Tuberkel,  -n,  f.  tuberkel,  svulst. 

Tubllus,  -US,  -en  e\.  -usse,  m.  tub,  kikare. 

TOch,  -[e]«,  -er  f  och  -e,  n.  dim.  Tüchlein,  Tü- 
chelchen,   1.  x,ut.  vani.  -6,  kläde;  klädessort. 

2.    plur.    vaul.  -<?  och  efter  ritncord  -,  stycke  tyg,  .TJ 

ä  50  alnar.  3.  plur.  -er  f,  duk,  bordsduk,  hals- 
duk, sjal;  i  segel,  klut.  -fabrik,  -en,  f. 
klädesfabrik,  -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  -handel, 
-.?,  O,  in.  klädeshandel,  -bod.  -händler,  -.s-,  -, 
m.  klädeshandlare,  -handlung,  -en,f.  -laden, 
-s,  "t,  m.  =  -geschäft,  -motte,  -n,  f.  klädes- 
mal.  -nadel,  -n,f.  halsduks-,  bröst-,  kråsnål. 

tuchen,  a.  af  kläde,  klädes-. 

tüchtig,  a.  dngtig;  duglig,  skicklig. 

tüchtigllen,  -te,  gc-t,  tr.  göra  duglig,  lämplig. 

Tüchtigkeit,  O,/,  dugtighet  m.  m.  se  tüchtig. 

tuck,  l.interj.  1. skrock  1  2.pull!  ll.-[e'\s,Q,ni. 
=  Tücke.  Jnidm  einen  ~  anthun:  göra  ngn 
ngt  ondt,  einen  ~  aufjmdn  haben:  ha  ett 
horn  i  sidan  till  ngn. 

Tücke,  -K,  f  dolskhet,  list,  trolöshet,  lömsk- 
het, lömsk  handling,  svek.  -böld,  -[e]s,  -e, 
ni.  lyktgubbe. 

tuckllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skrocka,  locka. 

tückisch,  a.  1.  lömsk,  svekfull.  2.  Aufjmdn 
f^  sein :  bära  agg  till,  vara  ond  på  ngn. 


O   »aknar  plur.    f  •""■  oraljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  yerb.    h.  bar  habm 


sein  till   hjälpverb. 


Tüder 


675 


Turnerschaft 


TUder,  -s,  -,  f».  tjuder. 

Tuff,  -[e]s,  -e,  m.  min.  tnflf. 

TUfteléi,  -en,  f.  hårklyfveri,  spetsfundighet. 

füftellln,  -te,  ge-t,  itr.  lt.  hårklyfva,  vara  spets- 
fundig. 

Tugend,  -en,  f.  1.  dygd.  2.  d3'gdig  person. 
■arm,  a.  fattig  på  dygder,  -begäbt,  a.  dygd- 
rik.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  -held,  -en,  -en,  m. 
d3'gdemönster.  -leben,  -s,  O,  n.  dygdigt  lif. 
•lehre,  -n,  f.  dygdelilra.  -liebe,  O,  _/".  1.  kär- 
lek till  dygden.  2.  dygdig  kärlek,  -los,  a. 
utan  dygd,  lastfull.  -muster,  -s,  -,  n.  dygde- 
mönster, -predlger,  -s,  -,  m.  moralpredikant. 
-reich,  a.  dygdrik.  -sinn,  -[e]s,  O,  vi.  dygdigt 
sinne.  -Spiegel,  -s,  -,  m.  dygdemönster,  -wan- 
det, -.«,  O,  m.  dygdig  vandel. 

tugendhaft,  a.  dygdig. 

Tugendhaftigkeit,  O,/,  dygd. 

tugendlich,  tugendsäm,  a.  dygdig,  dygdsam. 

Tüll,  -\_e]s,  -e,  VI.  tyll. 

Tülle,  -n,f.  pip,  hylsa. 

Tulpe,  -«,/.  tulpan,  -n...  w.%.  ~beet,  -[e]«,  -e,  n. 
tulpanrabatt. 

tum,  n.  suff'.  -dom,  -döme. 

tumlich,  a.  suff.  -domlig. 

Tummel,  -s,  O,  m.  tummel,  svindel,  yra,  rus. 
-becher,  -s,  -,  m.  tumlare  (bagare),  -platz,  -es, 
-e  t>  '«•  tummelplats,  stridsplats,  lekplats. 
•taube,  -re,  /.  tumlett. 

tummelhaft,  a.  som  tumlar  om  dugtigt,  kry, 
liflig. 

tummellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  tumla,  tumla  om 
med,  t.  ex.  ein  Möss.  II.  itr.  h.  ocu  sich  ~ 
tumla  om,  rusta,  stoja. 

Tümmler,  -s,  -,  m.  1.  a)  en  som  tumlar  en 
häst,  b)  en  som  tumlar  om  i  dansen,  dan- 
sör, dansmästare,  c)  svirare.  2.  kfv.  Tümm- 
ler, tumlare,  a)  delfin,  b)  tumlett,  c)  bägare. 

tummlig,  1.  =  tauvilig.  2.  =  tummelhaft. 
Tümpel,  -s,  -,  m.  pol,  vattenpuss;  göl. 
Tumult,   -[e]s,   -e,   vi.   tumult,  väsen,  kravall, 

upplopp,   -voll  =  tuviultuarisch'. 
Tumultuént,   -en,   -en,  vi.  en  som  styr  till  tu- 
mult, bråkmakare,  orostiftare. 
tumultuårisch,  a.  tumultuarisk,  bullersam,  sto- 

jande,  larmande. 
tumultuierllen,   -te,  -t,  itr.  h.  styra  till  tumult, 

föranstalta  upplopp,  stoja,  larma. 
Tünch,    -[e]s,   -e,   m.  =  Tünche,     -färbe.    O,  /. 

kalk-,   kritvatten  tin  hvitmeniug.  -pinsel,  -s,  -, 

VI.  borste  till  hvitmening. 
Tünche,-«,/,  rappning,  kalkband,  hvitmening, 

hvitlimning;    kalk-,   kritvatten;  widi.  yttre 

polityr. 
tUnchllen,    -te,  ge-t,  tr.  putsa;  hvitmena,  hvit- 

limma. 
Tüncher,  -s,  -,  vi.  hvitlimmare. 
TUncheréi,  -en,/,  hvitmening,  hvitlim(ning). 
Tunklle,    -en,  /.    1.  sås.    2.  bit,  tärning  i  sås. 

3.  doppning.  -napf,  -[e]s,  -e  f,  vi.  såsskål. 
'tunkllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  doppa.  2.  Eine  Tasse 


Kaffee  ~  dricka  en  kopp  kafEe  med  dopp, 

doppa  upp  en  kopp  kaffe. 
Tunnel,  -,«,  -,  vi.   1.  tunnel.  2.  källare. 
tunnel [is]ierl|en,   -te,  -t,  tr.  draga  en  tunnel  ei. 

tunlar  genom,  under  ngt. 
Tupf,   -[e]s,   -e,   vi.   Tüpfel,    -s,  -,  n.  och  m.  dim. 

Tupfchen,  Tüpf[el}chen,  -lein,  prick,  punkt. 
tüpfellln,    -te,  ge-t,   tr.  sätta  prickar,  punkter 

på,   punktera,    göra   spräcklig.    Getüpfelt: 

spräcklig.  Tüpf[e]lung, /. 

1.  tupfllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  lätt  vidröra,  lätt 
trycka  ngt  mot  ngt.  2.  göra  fläckig,  spräck- 
Hg. 

2.  Tupfen,  -s,  -,  m.  =  Tupf. 
Turban,  -[e']$,  -e,  m.  turban. 
Turbine,  -n,f.  turbin. 

Türke,  -»,  -n,  m.  turk.  -n...  et.  ~bund,  -[e]s, 
-e  t,  m.  1.  turban.  2.  kroll-lilja  (Lilium  Mar- 
tagon).  ~glaube,  -ns.  O,  m.  islam,  'x/kopf, 
-[e]s,  -e  t,  "i.  1-  turkhufvud.  2.  =  o^bund. 
3.  turkiskt  piphufvud.  «v/krieg,  -[e]s,  -e,  m. 
krig  mot  turkarne.  «^säbel,  -s,  -,  vi.  turkisk 
sabel. 

Türkei,  O,  /.  Die  ~  Turkiet. 

Türkent[h]Dm,  -[e]s.  O,  n.  turkiskt  sätt,  välde, 
turkisk  sed,  tro;  turkarne. 

Türkin,  -nen,  f.  turkisk  kvinna. 

türkisch,  a.  turkisk,  -korn,  -[e]s.  O,  n.  majs. 

Turko,  -S,  -S,  m.  turkå  (algerisk  infantciist). 

Turm,  -[e]s,  -e  f,  m.  torn.  -bau,  -[e]s,  -ten,  vi. 
tornbyggnad,  -falke,  -n,  -n,  m.  tornfalk. 
•hoch,  a.  tornhög,  skyhög,  •uhr,  -en,f.  torn- 
ur. -Wächter,  -wärter,  -s,  -,  m.  tornväktare. 

türmllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  torna  upp,  upp- 
stapla. 2.  förse  med  torn,  sätta  torn  pä.  3. 
inspärra  i  torn.  II.  itr.  h.  och  sich  o.-  resa 
sig,  uppstiga  torniikt.  Türmung, /. 

Türmer,  -s,  -,  m.  tornväktare. 

turmig,  türmig,  a.  hög,  tornhög,  skyhög. 

Turn...  Ex.  -anstalt,  -en,  f.  gymnastikanstalt. 
-fahrt,  -en.  f.  gymnastisk  utflykt,  utmarsch. 
■fest,  -[e]s,  -e,  n.  gymnastikfest.  -gerät[h], 
"[«]•')  "«>  «•  gymnastikapparat,  -redskap. 
•gürtel,  -s,  -,  vi.  svältrem,  -halle,  -w,y.  gym- 
nastiksal, -kleid,  -[e]s,  -er,  n.  gymnastik- 
drägt.  -kunst,  O,  /.  gymnastik,  •lehrer,  -s,  -, 
m.  gymnastiklärare,  -platz,  -es,  -e  f,  m.  gym- 
nastikplats, -saal,  -[e]s,  -e  f,  m.  gymnastik- 
sal. -Unterricht,  -[e].s-,  O,  m.  gymnastikun- 
dervisning, -verein,  -[e]s,  -e,  vi.  gymnastisk 
förening,  -zeug,  -[e]s,  O,  n.  gymnastikappa- 
rater, -redskap. 

Turnéi  (arv.  -  -),  -[e]s,  -e,  vi.  och  n.  tornérspel. 

turnéillen,  -te,  -t,  itr.  h.  tornera. 

turnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gymnastisera. 

Turner,  -s,  -,  m.  gymnast. 

Turneréi,  -en,  f.  gymnastiserande,  gymna- 
stik. 

turnerisch,  a.  gymnastisk. 

Turnerschaft,  -en,  f.  gymnastsällskap,  gym- 
nastförening. 


Ukta  sma.    F  familjart.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt. 


teki 


i'  sjötcrm.    >!^  militUrlsk 


Tuniert[li]um 


676 


über 


Turnert[h]am,  -[e].?,  0,  n.  gymnastikväsen. 

Turnier,  -[e]s,  -e,  n.  tornérspel.  -bahn,  -en,  f. 
=  -platz,  -dank,  -\e~ls,  -e  f,  m.  pris  vid  tor- 
nérspel. -fähig,  a.  som  får  deltaga  i  tornér- 
spel. -platz,  -en,  -e  t,  '«•  tornérplats,  tornér- 
bana.  -rennen,  -s,  -,  n.  tornering.  -spiel, 
-[e]s,  -e,  n.  tornérspel. 

turnierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  tornera. 

Turnips,  -(>-,  -e,  m.  hvitbeta. 

Turnus,  -,  -se,  m.  återvändande  ordnings- 
följd. 

Turtel [taube],  -n,  f.  turturdufva. 

Tusch,  I.  -e»,  -e,  m.  1.  fanfar.  2.  sm.ionispr  för- 
olämpning SS.  anledning  tiU  en  duell.  II.  intvrj. 
hyss!  tystl 

Tuschile,  -en,  f.  (kinesisk)  tusch,  -kasten,  -.«, 
-,  m.  färglåda,  -napf,  -[e].s,  -e  f,  m.  färgkopp. 
-Zeichnung,  -en,  f.  tuschritning. 

tuschellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocu  tr.  hviska,  tissla 
och  tassla. 

tuschllen,  -[es]t,  -te,  t/e-l,  tr.  och  itr.  h.  1.  tu- 
Rcha.  2.  äfv.  tuschilen,  undertrj^cka,  lugna, 
dämpa.  3.  hysja,  tysta. 

tuschierllen,  -te,   -t,  tr.  1.  beröra,  vidröra.  2. 

studentapr.   fÖ!'olämpa. 


Tute,  -»,  y.   1.  pipa,  horn  au  bi&sa  i.  2.  =  «ij. 

Tüte,  -n,  f.  strut. 

Tutel,  -en,  f.  förmyndarskap. 

tutllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  tuta,  blåsa. 

Tiittel,  -s,  -,  VI.  punkt,  prick.   Kein  '^chen:  ej 

ett  grand. 
Twist,  -\e]s,  -e,  m.  bomullsgarn. 
Typ,  -[ej.?,  -671,  m.  typ,  mönster. 
Type,  -B,  /.  typ.    -n...  ex.  ~metall,  -[c^s.  O,  n. 

stiltyg. 
typenhaft  =  typisch. 
Typhon,  ■\e'\s,  -e,  711.  tyfon,  orkan. 
Typhus,  -,  O,  711.  tyfus. 
typisch,  a.  typisk. 

Typogråph,  -en,  -en,  711.  sättare,  typograf. 
Typographie,  O,  _/'.  boktryckarkon.st. 
Typllus,  -US,  -en,  711.  typ,  mönster. 
Tyrann,    -en,   -en,  m.  tyrann,  -en...  ex.  ~herr- 

schaft,  -en,/,  tyrannvälde,  tyranni,  ^vlaune, 

-71,  /.  tyrannisk  nyck. 
Tyrannei,  -en  f.  tyranni,  despotism. 
Tyrånnent[h]Qm,  -[e].?,  O,  n.  tyranniskt  välde, 

tyranni. 
tyrannisch,  a.  tyrannisk. 
tyrannisierllen,  -le,  -t,  tr.  tyr.anniscra. 


u, 


U,  1.  -[.-•].  -[.t],  n.  gram,  H.  ?.».}].  j in (Jm  eiu  X 
für  ein  ~  toi/c//««  ;  skrifva  x  fur  u,  narra, 
bedraga  ngn.  2.  u.  fürkoitn.  =  7ind:  och  (o.). 

u.  a.  förkortn.  =  unter  anderem  ci.  «?jc/e?'em;  bland 
annat,  bland  andra  (bl.  a.). 

u.  ä.  m.  förkortn.  =  uiid  Ähnliches  mehr:  med 
mera  dylikt  (m.  m.  dyl.). 

u.  A.  w.  g.  fiirkortn.  =  u7n  Antivort  loird  gebeten : 
om  svar  anhålles  (o.  s.  a.). 

Übel,  I.  a.  dålig,  adv.  illa.  Wohl  oder  ~  med 
eller  mot  ens  vilja,  i  alla  händelser.  Nicht 
«N.  ej  (så)  illa  (ofta  iron.).  Ich  bin  nicht  ~  7oil- 
lens  dorthin  zu  gehen:  jag  har  ingenting 
emot  att  gå  dit.  Das  verdriesst  mich  ~  det 
förtretar  mig  i  hög  grad.  Sich  r^  freuen : 
vara  illa  till  mods,  ledsen.  Etta.  gerät  jmdm 
~  ngt  misslyckas  för  ngn.  Einen  üble7i  Ge- 
ruch, Geschmack  A aien.- lukta,  smaka  illa. 
Jiiidn  171  üble  Nachrede  bi'ingen:  illa  beryk- 
ta ngn.  Med  verb:  -x.  aufnehme7i :  illa  upp- 
taga, es  geht  jmdm  ~  aus:  det  går  illa  för 
ngn,  etw.  <>-  a7islegen  ei.  deuten:  tyda  ngt 
illa,  till  det  värsta,  sich  ~  befinden:  må 
illa,  es  bekommt  ih7)i  ~  det  bekommer  ho- 
nom illa,  han  mår  illa  däraf,  ~  von  jmdm 
denken:  tänka  illa  om  ngn,  jmdn  ~  halten: 
behandla  ngn  illa,  jmdm  etw.  [für]  ~  neh- 
men: bli  onå  \r!i  ngn  iöT  ngt,  jmd  el.  jmdm 
ist  ~  ngn  mår  illa,  ~  daran  sein:  vara  illa 
däran,  ~  auf  jmdn  zu  sprechen  sein:  ta,la, 
illa  om  ngn,  ~  zu  Fuss  sein:  vara  en  dålig 


fotgängare,  ~  .1.  Ubles  thun  :  göra  illa,_/nuZ  oi. 
jmdm  wird  ~  ngn  blir  illamående,  mår  illa. 
II.  -s,  -,  71.  ondt,  ondt  ting,  sjukdom,  li- 
dande. Vom  ~  sein:  vara  af  ondo.  -befinden, 
-s.  O,  n.  illamående,  -gelaunt,  a.  vid  dåligt 
lynne,  -gesinnt,  a.  illasinnad,  -gesinntheit, 
O,/,  illvilja,  -klang,  -[e].?,  -ef,  w.  missljud. 
-klingend,  a.  missljudande,  -laune,  O,/,  då- 
ligt lynne,  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  =  -klang,  -lau- 
tend =  -klingend.  -nehm[er]isch,  «.  snarstic- 
ken, -sein,  -s,  O,  «.  illamående.  -Stand,  -[e].'!, 
-e  t,  "i.  missförhållande,  -that,  -en,  f  miss- 
gärning, missdåd,  -thäter,  -.?,  -,  m.  raissdå- 
dare.  -thätig,  a.  som  gör  illa,  illvillig,  -wol- 
len, -s.  O,  n.  illvilja,  -wollend,  a.  illvillig. 
Übelkeit,  -en,  f.  illamående. 

1.  üben,  adv.  Hier  ~  =  hüben.  Do7-t  ~  =  d7-ü- 
ben. 

2.  tibllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  öfva  (sig),  ut- 
öf va,  idka,  begå,  visa,  t.  ex.  sei7ie  Kräfte, 
eJwe  Kunst,  Ackerbaii,  Greuel,  Barmhei-zig- 
keit.  Das  Gesetz  ~  skipa  lag.  Bache  an 
jmdm  ~  hämnas  på  ngn.  St7-afe  ~  straffa. 

1.  Über,  -s,  -,  ?».  en  som  öfvar  ngt;  utöfvare, 
idkare. 

2.  über,  prep.  mea  dat.  pl  nJgan  'hvarcst',  med  ack.  pl 

Wgan  'hvarthiin',  jfr  5.  1.  öfver.  EtlO.  r^  jmdn 
,  ve7-mögen  ci.  kön7ie7i:  förmå  ngt  öfver  ngn. 
~  die  K7-äf te  gehen:  öiversugakraiterna.' 
2.  på  andra  sidan  om,  t.  ex.  ~  dem  Flusse, 
dem  Berge  loohnen.  ~  alle  Berge  sein:  vara 


O   saknar  plur.   t  bar  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intrausitivt  verb.    A.  har  liaben,    S.  har  i 


ill  lijulpverb. 


überackern 


677 


überbrücken 


långt  borta.  3.  för  skull,  till  följd  af,  t.  ex. 
i^j  (lem  el.  das  Spiel  alles  vergessen,  "u  dem 
Lärm  etw.  überhören.  4.  under,  vid,  t.  ex.  ~ 
der  Mahlzeit.  ~  dem  Grabe  des  Kindes 
weinen:  gråta  vid  barnets  graf.  -^j  das  G?-ab 
des  Kindes  weinen:  gråta  öfver  att  barnet 
lagts   i  grafven,  begråta  barnets  död,  jfr  3. 

5.  efter  ett  subst.  1  ack.  el.  gen.  hel,  t.  ex.  den    Vor- 

mittår/  ei.  des  Vormittags  ~  hela  förmidda- 
gen. Tags  cl.  den  Tag  ~  hela  dagarne.  6. 
särskilda  fall.  Etw.  ~  sich  geiuinnen:  förmå  sig 
till  ngt.  f\i  eine  Rede  lachen:  skratta  åt 
ett  tal,  men:  ~  einer  Rede  lachen:  skratta 
under  ett  tal,  medan  talaren  talar,  jfr  4.  Er 
ist  ~  solche  Kindereien  hinaus:  sådana 
barnsligheter  äro  för  honom  en  öfvervun- 
nen  ståndpunkt.  Dies  geht  mir  ~  alles  an- 
dere: detta  föredrar  jag  framför  allt  annat. 
Fehler  /x/  Fehler:  fel  på  fel,  det  ena  felet 
efter  det  andra,  einen  Witz  ~  den  anderen 
machen:  komma  med  den  ena  kvickheten 
efter  den  andra,  einmal  ~s  andere:  den 
ena  gången  efter  den  andra;  das  ist  son- 
derbar »N/  sonberhar:  det  är  högst  besyn- 
nerligt. Heute  ~  acht  Tage:  i  dag  åtta 
dagar  till,  Sonntag  ~  acht  Tage:  om  sön- 
dag åtta  dar,  ~s  Jahr:  a)  ett  år  härefter, 
b)  om  ett  år,  ~  kurz  oder  lang:  förr  eller 
senare.  II.  adv.  1.  ~  und  ~  öfverallt,  helt 
och  hållet.  ~  und  i^  nass:  genomvåt,  våt  på 
hela  kroppen.  2.  öfver,  förbi,  slut,  t.  ex.  das 
Fieber  ist  ~.  3.  Jmdm  in  etw.  r^  sein:  öf- 
verträffa  ngn  i  ngt. 

Anm.  Über  i  sms.  med  verb  är  dels  betonadt,  dels 
obetonadt  och  har  I  allmh.  samma  bemärkelser  som  det 
•venska  Öfver.  Efter  verben  rätta  sig  i  allmh.  med  afsc. 
ende  på  betoning  verbalsubst.  på  -er  och  -ung.  I  sms. 
med    adj.    betecknar    über    en    mjcket   hög  grad,  t.  ex. 

Übergross :  ofantligt  stor. 

Überackern,  I.  iti'.  h.  plöja  in  på  andras  åkrar. 
II.  (----*)  tr.  plöja  grundt,  slarfvigt,  fara 
öfver  med  plogen.  III.  {----*)  Sich  ~  öf- 
veranstränga  sig  med  plöjning. 

Überall  (betonadt  äfv.  -  -  -),  I.  adv.  1.  Öfverallt. 
~  her:  från  alla  håll,  ~  hin:  åt  alla  håll. 
2.  öfverhufvud.  ~  nicht:  ingalunda.  II.  oboji. 
m.  F  er  ist  Hans  ~  han  är  framme  öfver- 
allt, har  sin  näsa  i  allt. 

überanstrengen,  *  tr.  och  sich  ~  öfveranstränga 
(sig).  Überanstrengung  (obs.  -----  -),/. 

überantworten, '  tr.  öfverlemna,  ut-,  afleverera. 
Überantwortung,  /. 

überarbeiten,  I.  tr.  och  sich  ~  !.(-----*)  öfver- 
anstränga (sig).  2.  skaffa,  praktisera  (sig) 
öfver.  II.  (vani.  -----*)  tr.  gå  öfver,  gå  ige- 
nom, lägga  sista  handen  vid,  retuschera. 
Überarbeitung  (och  -  -  -  -  -),  /. 

Überärmel,  -s,  -,  m.  öfverärm,  lösärm. 

überaus,  adv.  i  hög  grad,  ofantligt. 

Überbau,  -[«]«,  -e  ei.  -ten,  m.  öfverbyggnad. 

überbauen,  l.tr.  1.  bygga  ngt  så  att  det  skjuter 


fram  öfver  det  undre.  Das  üb  ergebaute  Stock- 
werk:  den  öfre  öfver  den  undre  framskjutande 
våningen,  das  überbaute  (jfr  2  a)  Stockwerk: 
den  undre  öfveibygda  våningen.  2.  (-  -  -  -  ')  a) 

öfverbygga,  b)  öf verlasta  med  arkitektoniska  pryd- 
nader. II.  (----*)  Sich  ~  1.  öfverbj'ggas, 
öfverdragas  af  en  skorpa,  ett  täcke  ei.  dyi., 
öfvertäckas.    2.   förbygga   sig.    Überbauung 

(och  -  -  --),/. 

Überbefriedigen,  *  tr.  göra  mer  än  nöjd,  full- 
komligt tillfredsställa. 

Uberbehalten,  tr.    1.  låta  ett  öfverpiagg  sitta  på, 

_  t.  ex.  den  Mantel.  2.  få  kvar,  få  öfver. 

Überbein,  -[e]s,  O,  n.  med.  exostos,  ganglion, 
öfverben  iknöi). 

überbessern,  '  tr.  =  überarbeiten  II, 

Überbett,  -[ej.s-,  -en,  n.  sängtäcke. 

überbeugen,  überbiegen,  tr.  och  sich  ^  böja, 
luta  (sig)  öfver. 

überbieten,  I.  tr.  1.  bjuda  mer,  öka  på,  t.  ex. 
zwei  Mark  ~  bjuda  två  mark  mer,  öka  på 
anbudet  med  två  mark.  2.  (-  -  -  -  *)  öfverbjuda, 
t.  ex.  jmdn :  ngn,  jmdn  um  zioei  Mark  «x/ 
bjuda  två  mark  mer  än  ngn.  3.  (-  -  -  -  *)  öf- 
verträffa.  II.  (----*)  Sich  -x/  öfverträffa  sig 
själf.  Überbietung,/. 

überbilden,  *   tr.  och  sich  ~  förbilda(8),  öfver- 

_^  förfina(s),  förkonstla(s).   Überbildung,  /. 

Überbinde,  -«,/.  yttre  bindel. 

überbinden,  tr.  binda  öfver,  t.  ex.  Papier  über 
etw.  (ack.)  Ü  berbinden  ei.  ettv.  mit  Papier 
überbinden* :  binda  papper  öfver  ngt. 

überblättern,  *  tr.  1.  bläddra  förbi,  vid  genom- 
bläddrandet  förbise.  2.  (öfver)täcka  med  blad, 
med  löf.  3.  (&rv.  -  -  -  -)  hastigt  genombläddra. 

überblauen,  überbläuen,  *  tr.  1.  öfverdraga  med 
blått.  2.  vara  mera  blå  än  ngt. 

Überblechen,  *  tr.  öfverdraga,  bekläda,  fodra 
med  bleck. 

überbleiben,  itr.  s.  1.  blifva  öfver,  blifva  kvar; 
stanna  på  öfverblifna  kartan.  2.  (----*> 
vani.  blott  i  part.  Überblieben  =  hinterbleiben  2. 

Überbleibsel,  -s,  -,  n.  och  %  m.  kvarlefva,  rest. 

Überblick,  -{eis,  -e,  m.  öfverblick. 
j  überblicken,  *  tr.  öfverblicka,  öfverskåda. 

überblühen,  *  I.  tr.  1.  öfvertäcka  med  blom- 
mor. 2.  med  sina  blommor  höja  sig  öfver 
ngt.  II.  Sich  ~  1.  blomma  för  rikligt.  2. 
blomma  ut,  blomma  slut. 

überbrausen,  *  tr.  1.  med  sitt  brus  öfverrösta. 
2.  öfverspruta,  öfverspola. 

überbreiten,  tr.  1.  utbreda,  täcka,  lägga  ngt 
öfver  el.  på  ngt,  t.  ex.  eine  Decke  über  etw.  (ack.) 
~.  2.  (■--- ')  öfvertäcka,  betäcka.  Den  Tisch 
mit  einer  Decke  /x/  lägga  en  duk  på  bordet. 

überbringen,  '  tr.  (öfver)bringa,  (öfver)lemna. 
Überbringung,/. 

Überbringer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  öfverbrin- 
gare,  -bringarinna. 

überbrijcken,  '  tr.  slå  en  bro  öfver.  Überbruk- 
kung,  /. 


akta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt,    w  teknisk 


»X*  £jöterm.    xx  militärisk  ter: 


überbrüllen 


678 


tiberfrösteln 


überbrullen,  '  tr.  med  sitfc  tjut  öfverrösta. 

überbunt,  a.  alltför  brokig. 

überbürden,  *    tr.   öfverlasta,    öfveranstränga. 

Überbürdung,/'. 
Überdach,  -[e]s,  -er  f,  n.  öfverbyggnad,  tak. 
überdachen,  *  tr.  bygga  ett  tak  öfver,  täcka. 
überdäs,  adv.  dessutom. 

überdauern,  *  tr.  öfverlefva,  räcka  längre  än. 
Überdecke,  -«,/.  täcke. 
überdecken,  tr.  1.  täcka,  lägga,  breda  ngt  arvcr 

ngt.    2.   (---'-  *)  öfvertäcka,  betäcka  ngt  med 

ngt.  Überdeckung  (och  -  -  -'  -),  /. 
uberdém,  ndv.  dessutom. 
überdenken,  *  tr.  öfvertänka,  öfverväga. 
überdies,  adr.  dessutom. 
Überdrang,    -[e].v-,    O,   m.  öf versvallande,  upp- 

.«jö;  stark,  omåttlig  trängtan. 
Uberdrängen,   tr.    1.  tränga,   skjuta  öfvcr.  2. 

(----")   öfverfylla;    starkt   tränga,  trycka, 

förtrycka,  hårdt  ansätta. 
überdringen,  *  tr.  öfverväldiga. 
Überdruck,  -\_e\s,  -e,  m.  öfvertryck. 
Überdrucken,  tr.  taga  öfvertryck  af. 
Überdruss,    -e.«.   O,   m.   olust,   leda,   vämjelse, 

öfvermättnad,  afsmak. 
überdrüssig,    a.    Einer  (gen)   Sac/ie   ~  led  åt, 

trött   på   ngt.      Einer     Sache     '^     werden: 

blifva   led    åt,    vämjas   vid,    få   afsmak  för 

ngt. 
überdüngen,  *  tr.  jkci.r    1.  öfvergöda.  2.  göda 

för  starkt. 
überdünkeln,  *  tr.  fördunkla,  öfverglänsa. 
übereck [s],  adv.  tvärs  öfver. 
Übereile,  o.  /'.  brådska,  fjäsk. 
übereilen,  *  I.  tr.  1.  upphinna,  skynda  förbi.  2. 

Jmdn  ~  för  starkt  påskynda,  pådrifva  ngn. 

3.  Etw.    -^   brådska,    brådstörta  med   ngt. 

4.  öfverraska.  II.  Sich  ~  1.  brådska,  bråd- 
störta. 2.  öfverila,  förhasta  sig. 

übereilt,  a.  öfverilad,  förhastad. 

Übereilung,  -en,  f.  1.  brådska,  brådstörtande. 

2.  öfverilning,  förhastande. 
Uberéin,   adv.   öfverens,  samman,  lika.  sms.  se 

übereinander,  I.  adv.  öfver  hvarandra,  öfver 
hvartannat,  den  (det)  ena  öfver  den  (det) 
andr;u   II.  -.<,  -,  n.  hög,  virrvarr. 

übereinkleiden,  tr.  kläda  lika. 

1.  übereinkommen,  itr.  s.  komma  öfverens,  über 
etw.  (nck.).-  om  ngt;  öfverensstämma,  sam- 
stämma. 

2.  Übereinkommen,  -.'. -,Uberéinkommnis[s],-.se.«, 
-se,  n.  Übereinkunft,  -e  f,  /.  öfverenskom- 
mclse. 

übereinstimmen,  ilr.  k.  öfverensstämma. 
Übereinstimmung,  -en,  f.  öfverensstämmelse. 
übereintreffen,  itr.  h.  öfverens-,  samstämma. 
übereisen,  '  tr.  öfverdraga  med  is. 
überessen,  I.  tr.  Etw.  ~  blifva  led  åt,  vämjas 

vid  ngt  emedan  man  ätit  för  m.TCket  däraf.  II.  (-"--*) 

Sich  ~  äta  sig  öfvermätt,  föräta  sig. 


überfahren,  I.  itr.  s.  fara,  ro,  åka  öfver.  II. 
tr.  1.  sätta,  ro,  skjutsa  öfver.  2.  (»fv.  ----') 
öfverköra.  3.  (---'-  *)  a)  öfverfara,  fara  öf- 
ver, t.  ex.  Flüsse,  Meere,  Brücken,  die  Tafel 
mit  dem  Schwämme ;  stryka  öfver.  Etw. 
mit  dem  Blick  ~  kasta  en  blick  på,  hastigt 
öf  verskåda,  genomögna  ngt,  b)  den  Acker  mit 
Mist  ~  köra  gödsel  på  åkern,  c)  die  Pferde 
~  öfveranstränga,  utmatta  hästarne,  d)  die 
Stadt  war  von  Fuhrxcerk  -^  staden  var  öf- 
verfyld  af  åkdon. 

Überfahrt,  -en,  f.  1.  öfverfart.  2.  färjställe, 
vad. 

Überfall,  -[e].s  -e  f,  '».  öf  verfall. 

überfallen,  I.  ilr.  s.  falla  öfver,  af,  åt  sidan. 
II.  (----*)  tr.  öfverfalla,  öfverraska,  öfver- 
rumpla. 

Überfellen,  *  tr.  fila  öfver,  gå  igenom,  lägga 
sista  handen  vid. 

überfein,  a.  1.  för  fin,  ofverförfinad.  2.  sär- 
deles fin,  superfin. 

überfeinem,  *  tr.  öfverförfina. 

Überfeinheit,  o,/,  stor  finess,  öfverförfining. 

überfirnissen,  *  tr.  öfverfernissa. 

überflammen,  '  tr.  1.  med  lågor  uppfylla.  2. 
sprida  sina  lågor  utöfver  gränsen  ar  ngt.  3. 
låga,  glöda  starkare  än. 

Überflechten,  tr.  fläta  öfver,  omkring,  om- 
gifva  med  flätverk,  t.  ex.  Stroh  über 
die  Flasche  ü'berflechten  ei.  die  Flasche 
mit  Stroh  überjlechten' :  fläta  halm  kring 
flaskan. 

Überfleiss,  -cg,  O,  m.  för  stor  flit. 

Uberfleissig,  a.  alltför  flitig. 

überfliegen,  I.  itr.  s.  flyga  öfver.  II.  ;---'-  *) 
tr.  1.  flyga  öfVer  ngt;  biidi.  öfverflygla.  2.  a^ 
genomögna,  b)  vid  genomögnandet  förbise. 

überfliessen,  I.  itr.  s.  rinna  öfver.  Biidi.  vor 
Freude  ~  fattas  af  en  öfversvallande  gläd- 
je. II.  (---'-  *)  tr.  öfversvämma. 

überfüttern,  *  tr.  öfverkläda,  öfverdraga  med 
'  glitter(guld). 

überflören,  *  tr.  öfverkläda  med  flor. 

Überflug,  -[e].';,  -e  \,  m.  1.  imma.  2.  hög  flygt. 

überflügeln,  *<r.  öfverflygla.  Überflijg[e]lung, /. 

Überfluss,  -es,  O,  m.  1.  öfverflöd,  an  etw.  (dat.); 
på  ngt.  2.  öfversvallande. 

überflüssig,  a.  öfverflödig. 

Überflut[hJ,  -en,  f.  öfversvämning. 

überflut[h]en,  I.  itr.  h.  och  s.  och  II.  f-  -  -'  -  *)  tr. 
öfverriöda,  öfversvämma.    Überflüt[hjung,/. 

überfördern,  *  tr.  ocu  itr.  h.  begära  för  mycket, 
jmdn:  af  ngn.  Überförderung,/. 

Überfracht,  O^/.  öfverfrakt. 

überfrachten, '  tr.  lasta  för  tungt. 

überfrech,  a.  öfvermåttan  fräck. 

überfressen,    om    djur    och    P    om  människor  =  über-     i 
e.'<!;en.  ' 

überfrieren,  *  itr.  s.  öfverdragas  med  is. 
Uberfromm,  a.  alltför  from. 
überfrosteln,  *  tr.  komma  att  rysa,  genomisa.  * 


O   aaknar  plur.   f  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt 


h.  har  haben,    S.  har  tein  tiU   hjälpverb. 


ttberführen 


679 


überhelfen 


Überführen,  tr.  1.  öfverföra.  2.  (-  -  -  -  *)  a)  die 
Chaitssee  mit  Kies  -n-  köra  grus  på  lands- 
vägen, b)  der  Markt  ist  mit  Waren  über- 
führt: torget  är  öf verfallt  af  varor  (för  myc- 
ket varor  ha  förts  dit),  c)  öf  verbevisa,  ./mc/n  einer 
(gen.)  Sache:  ngn   om  en  sak.    Überführung 

(och  ---'-)/. 

Überfülle,  O,/,  öfverflöd. 

Überfüllen,  I.  tr.  1.  öfverföra,  hälla  en  vätska  ur 
cti  karl  i  ett  annat.  2.  (---'-  *)  öfverfylla,  hälla 
öfverfuU,  öfverlasta.  II.  (---'-  ')  Sich  ~ 
blifva  öfverfull.  Überfüllung  (och  -  -  -'-),/. 

überfünkeln,  *  tr.  öfverglänsa. 

überfüttern,  '  tr.  fodra  för  starkt,  gifva  för 
mycket  foder,  för  mycken  mat.  Überfutte- 
rung,  /. 

Übergabe,  O,  f.  1.  öfverlemnade.  2.  kapitula- 
tion, dagtinf^an. 

Übergang,    -[e]s,  -e  t,  m.  öfvergång. 

Ubergar,  a.  för  hårdt  kokt. 

übergären,  I.  itr.  h.  jäsa  öfver.  II.  {----') 
Sich  ~  jäsa  för  mycket. 

übergeben,  I.  tr.  1.  .Imd7n  etio.  ~  hölja  ngt  öfver 
ngn,  svepa  in  ngn  i  ngt,  gifva  ngn  ngt  att 
sätta  på  sig.  Jmdm  eins  ~  ge  ngn  ett  rapp. 
2.  (---'-  *)  öfverlemna.  II.  (---'-*)  Sich  ~  1. 
kapitulera.  2.  kräkas.  Übergebung,  /. 

Übergebot,  -[e]s,  -e,  n.  högre  (an)bud. 

übergehen,  I.  itr.  s.  1.  rinna,  koka,  flöda  öf- 
ver. Die  Aufjen  gehen  mir  über:  mina  ögon 
tåras.  2.  gå  öfver,  t.  ex.  zum  Feind,  zu  einer 
Religion,  in  Fäulnis:  tili  förruttnelse.  3. 
Jmdm  ~  öfverträffa  ngn.  4.  Vor  jmdm  ~ 
gå  förbi  ngn.  5.  gå  öfver,  ha  sin  öfvergång, 
taga   slut.  II.   (----*)  tr.  1.  äfv.  s.  förbigå, 

förbise.    2.    gå    öfver  för  att  inspektera,  t.  ex.  das 

Feld.  3.  genomgå,  genomögna,  granska.  4. 
förbättrande  gå  öfver,  lägga  sista  handen  vid. 
III.  (---'-  *)  Sich  ~  gå  för  mycket,  öfver- 
anstränga  sig  med  gående.   Übergehung,  /". 

übergelehrt,  a.  alltför  lärd. 

übergenug,  adv.  öfvernog,  mer  än  nog. 

Übergewalt,  O,/,  öfvervälde,  öf vertag. 

Übergewicht,  -[e]s,  O,  n.  1.  öfvervigt;  biidi. 
öfverlägsenhet,  öfvervälde.  2.  öfverbalans. 
Das  '^  bekommen:  taga  öfverbalans. 

übergiessen,  tr.  1.  a)  hälla  så  att  det  rinner  öfver, 
b)  hälla,  slå,  etw.  über  eine  Sache:  ngt  öf- 
ver en  sak,  c)  öfverföra,  hälla  ur  ett  käri  i  ett 
annat.  2.  (-  -  -  -  *)  a)  öfvergjuta.  Vo7i  Schweiss 
Übergossen:  genomsvettig.  Opers.  es  übergoss 
ihn  pwpui'rot :  han  blef  purpi;rröd,  rod- 
nade, b)  vattna  för  starkt.  Übergiessung,  /. 

übergipsen,  *  tr.  öfverdraga  med  gips.  Über- 
gipsung,  /. 

übergittern,  '  tr.  1.  sätta  galler  öfver,  fram- 
för, omkring.  2.  mii.  indela  i  rutor  en  målning, 
som  skall  kopieras.  Übergitterung,  /. 

überglänzen,  *  tr.  1.  med  glans  öfvergjuta; 
glänsa,  stråla,  skimra  på.  2.  öfverglänsa, 
öfverstråla. 


überglasen,  *  tr.  glasera.  Uberglåsung,  /. 
Überglaube,  -ns,  O,  m.  öfvertro,  vidskepelse. 
Ubergläubig,  a.  lättrogen. 
ubergléissen,  *  tr.  I.  öfverglänsa.  2.  öfverfer- 

nissa;  glasera. 
Übergletschern,  *  tr.  bilda  ett  islager  öfver,  på. 
überglücklich,  «.  öfverlycklig. 
übergluhen,  *    tr.  1.  glöda  starkare  än,  öfver- 
glänsa. 2.  glöda,  stråla,  skimra,  brinna  på; 

färga. 
übergolden,  *  tr.  förgylla. 
übergrasen,  "  I.   tr.  betäcka  med  gräs(växt); 

biidi.  läka.  II.  Sich  ~  blifva  öfverväxt  med 

gräs,  gro  igen. 
übergreifen,   itr.   h.  gripa  öfver,  in  i  ngt;  göra 

sig  skyldig  till  öfvergrepp. 
Übergriff,  -[e]s,  -e,  m.  öfvergrepp. 
übergröss,  a.  ofantligt  stor,  jättestor. 
Ubergrunen,  *  tr.  betäcka  med  grönska. 
Überguss,  -es,  -e  t,  m.  öfvergjutning. 
übergut,  «.  särdeles  god. 
überhaben,  tr.  1.  hafva  utanpå.  2.  hafva  kvar. 

3.  F  vara  mätt  på,  led  åt  ngt. 
überhalb  se  oberhalb. 
überhalten,  tr.  hålla  öfver. 
überhand   'äfv.  -  -  -'),  adv.  öfverhand.  -nehmen, 

-s.  O,  n.  öfverhandtagande. 
Überhang,    -[e]s,    -e   t,   "*■    1-  öfverhängande, 

öfver    ngt    framskjutande   del,   utsprång.    2. 

stark  längtan.  3.  förhänge. 
überhangen,   I.   itr.   h.  hänga   öfver,  framför, 

skjuta  fram,  springa  fram  öfver.  II.  (----*) 

tr.  Eine  Sache  mit  etw.  ~  hänga  ngt  öfver. 

framför  en  sak. 
überhängen,  I.  =  überhangen  I.  II.  tr.  1.  Etw. 

über   eine    Sache  ~  hänga  ngt  öfver,  fram- 
för en  sak.  2.  =  überhangen  II. 
überharschen,  *   tr.   öfverdraga,   betäcka  med 

en  skorpa. 
überhart,  a.  mycket  hård,  för  hård. 
überhärten,  *  tr.  göra  alltför  hård. 
überhasten,  *  =  übereilen  I,  2,  3,  II. 
Uberhäuchen,  *  tr.  andas  på,  öfverdraga  med  im 

überhäufen,  "  tr.  öfverhopa.  Überhäufung,/. 

überhaupt,  adv.  öfverhufvud. 

überheben,  I.  tr.  1.  lyfta  öfver.  2.  (---'-  *) 
Jmdn  {sich)  einer  (gen.)  Sache  '^  bespara 
ngn  (sig)  ngt,  fritaga,  befria  ngn  (sig)  från 
ngt.  II.  (----- ')  Sich  ~  1.  se  /,  2.  2.  förlyfta 
sig.  3.  hafva  för  hög  tanke  om  sig  själf, 
förhäfva  sig,  vara  högfärdig,  einer  (gen.)  Sa- 
che :  öfver  ngt. 

Überhebung,  O,  f.  1.  öfverlyf tände.  2.  (-  -  -  -) 
för  hög  tanke  om  sig  själf,  högmod,  hög- 
färd. 

überhelss,  «.  öfverhettad,  för  het. 

überheizen,  *  tr.  öfverhetta,  för  starkt  upp- 
hetta. Überheizung,/. 

überhelfen  (%----  *),  itr.  h.  Jmdm  ~  hjälpa 
ngn  öfver,  hjälpa  ngn  att  taga  sig  fram. 


*  äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    #  teknisk  term.    4»  egöterm.   JSt  militärisk  term. 


Überhemdchen 


680 


überlegsam 


überhemdchen,  -«,  -,  n.  nattkappa. 

überher,  adv.  1.  öfver,  ofvanpå,  på  ytan,  lätt, 

ytligt.  2.  dessutom. 
Uberhérren,  *  ti:  öfverväldiga. 
Überhin  =  überher. 
überhitzen,  *  tr.  öfverhetta. 
Uberhébeln,  *  tr.  hyfla  öfver. 
iiberhöch,  a.  ofantligt  hög,  skyhög. 
überholen,  tr.   1.  hämta  öfver.  2.  -t  Die  Segel 

-N/   vända   seglen.    3.  (---'-  *)  gå  om,  förbi; 

öfverträffa,  öfverlista. 
überhören,  *   tr.    1.  icke  höra.    Ich  überhörte 

es:  jag   hörde    det  ej,  det  undgick  mig.  2. 

förhöra,  jmdn :   ngn,  jmdm  seine  Aufgabe: 

ngn  hans  lexa. 
Überhose,  -n,f.  (ytter)byxor. 
überhüien,  '  tr.  F  hastigt,  ytligt  gå  öfver  ngt. 
überhüllen,  tr.  Etw.  über  eine  Sache  ü'berhül- 

len  el.  eine  Sache  mit  etw.  überhullen':  hölin, 

lägga  ngt  öfver  en  sak. 
überhUpfen,  I.  itr.  s.  och  II.  (----*;  tr.  hoppa 

öfver,  öfverhoppa. 
überirdisch,  a.  öfverjordisk. 
überjagdbär,     a.     jag.     mer     än     tillräckligt 

gammal    för    att    efter    jagtregler    kunna 

jagas,    t.    ex.    ~e7'   Hirsch:    mer    än   tioårig 

hjort. 
überjagen,  I.  tr.  1.  jaga,  köra  öfver,  åt  andra 

sidan.  2.  (--  -  - ')  a)  jägta;  tröttköra.  spränga 

hastar,  b)  gnm  jägtande  upphinna,  gå,  köra,  rida 

om,  c)  öfverrumpla.  II.  itr.  s.  jaga,  spränga, 

rusa  öfver,  åt  andra  sidan. 
Überjahren,  *  itr.  s.  blifva  öfverårig. 
überjährig,  a.  öfverårig. 
überkälken,  '  tr.  beströ,  bestryka  med  kalk. 
überkaufen,  *  sich  ~  förköpa  sig. 
überkehren,  *  tr.  afsopa,  sopa  ofvanpå. 
überkippen,   I.  itr.  s.  taga  öfverbalans,  vippa, 

slå  om.  II.  tr.  hvälfva  om,  hvälfva. 
überkilten,  *  tr.  öfverstryka  med  kitt. 
überkleben,    tr.   klistra  öfver,  på,  t.  ex.  Papier 

über  etw.   (ack.)   Überkleben  ei.  etw.  mit  Pa- 
pier überkleben' :  klistra  papper  öfver,  på 

ngt. 
Überkleid,   -[e]s,   -er,  n.  öfverklädning,  öfver- 

kUi.ler. 
überkleiden,  *  tr.  öfverkläda,  bekläda. 
überkleistern  =  überkleben. 
überklettern,    überklimmen,    I.    itr.   s.   och   II. 

(---'-*;  tr.  klättra  öfver. 
überklug,  «.  öfverklok;  snusförnuftig. 
ÜberklQgheit,   O,  /.  öfverklokhet;  snusföruuf- 

tighet. 
Uberknéllen,  '  tr.  smälla  starkare  än. 
überknöpfen,  tr.  knäppa  öfver. 
uberknérpeln,  *  itr.  s.  och  sich  r^  öfverdragas 

med  broskbildning. 
überkochen,  itr.  s.  koka  öfver. 
überkommen,  '  I.  itr.  s.  .Jmdm  ~  komma  ngn 

tillhanda.    II.    tr.   1.    få,  erhålla,  mottaga; 

komma  öfver,  få  i  sitt  våld.  2.  =  befallen. 


Überkraft,   O,  /.   öfversvallande  kraft,  öfver- 

mått  af  kraft. 
überkräftig,   a.   svällande   af  kraft,  ofantligt, 

för  mycket  kraftig. 
überkritzeln,  '  tr.  öfverklottra,  fullklottra. 
überkrusten,  *  tr.  och  sich  ~  öfverdraga(3)  med 

en  skorpa. 
überkugeln,  *  itr.  s.  och  sich  ~  slå  volt. 
Überkunft,  O, ,/".  öfverkomst. 
Uberkunsteln,  *  tr.  förkonstla,  tillkonstla. 
überladen,   tr.   1.  öfverflytta  gods  rrän  ea  vagn  m. 

m.  till  en  annan;  omlasta.  2.  (-  -  -  -  *)  öfverlasta, 

för  tungt  lasta;  öfverhopa.  Überladung  (och 
..  ■■■'/''' /• 

Uberlånd[s]pOSt,    -en,f.  indisk  post  från  England 

öfver  Brindisi  och  Alexandria. 

überlang,  a.  för  lång. 

überlangen,  tr.  räcka,  langa  öfver. 

überlassen,  I.  tr.  l.lemnakvar.  2.  släppa  öfver. 
3.  {----*)  öfverlåta,  öfverlemna,  afträda. 
II.  (----*)  Sich  einer  (dat.)  Sache  ~  öfver- 
lemna, hüngif  va  sig  åt  en  sak.  Überlassung,/. 

Überlässer,  -s,  -,  m.  öfverlemnare,  afträdare. 

Überlast,  -en,  f.  1.  öfvervigt.  2.  alltför  stor, 
tung  börda,  last,  öfverlast. 

überlasten  =  überladen  2. 

Uberlastig,  a.  för  tungt  lastad. 

überlästig,  a.  ytterst  besvärlig. 

uberléuben,  *  tr.  bekläda  med  löf. 

Überlauf,  -[c]s,  -e  t,  m.  1.  starkt  tillopp.  2. 
öfvergång  erver  ngt.  3.  öfverskott. 

Überlaufen,  I.  itr.  s.  1.  rinna  öfver.  Die  Au- 
gen laufen  ihm  über:  hans  ögon  tåras.  Die 
Geduld  läuft  ihm  über:  hans  tålamod  tar 
slut.  2.  löpa  öfver,  gå  öfver,  desertera,  t.  ex. 
zum  Feinde.  3.  (---'-  *)  anlöpa.  II.  tr.  1. 
(äfv.  ----*)  springa  omkull.  2.  (-  -  -  -  *)  a) 
öfverfara,  utbreda  sig  öfver,  öfversvämma, 
öfvertäcka,  b)  ein  Schauer  überlief  ihn:  en 
rysning  genomfor  honom,  mich  überläuft's : 
jag  lyser,  c)  etw.  [7nit  den  Augen]  ~  hastigt 
öfverblicka,  genomögna  ngt,  d)  Jmdn  mit 
dem  Degen  ~  hastigt,  oförberedt  anfalla 
ngn  med  värjan,  e)  öfverlöpa,  besvära  med 
täta  besök,  f)  springa  om,  förbi,  g)  springa 
öfver,  förbi;  förfela.  III.  (---'-  *)  Sich  ~ 
springa  sig  trött,  förderfvad. 

Überläufer,  -s,  -,  r.i.  öfverlöpare. 

überlaut,  «.  alltför  högljudd. 

überleben,  *  tr.  och  sich  ~  öfverlefva  (sig  själf). 

1.  überlegen,  ff.  öfverlägsen. 

2.  überlegen,    tr.  1.  lägga  öfver,  på.  Jmdn  ~ 

lägga    upp  ngn  öfver  knät  till  stryk.    2.  lägga  på 

andra  sidan.  3.  (---'-  *)  a)  öfvertäcka,  öf- 
verhölja,  betäcka,  b)  för  tungt  belasta,  c) 
öfverlägga,  öfverväga.  Bei  sich  ~  taga  i 
öfvervägande,  tänka  på.  Ich  werde  es  m?»' 
~  jag  skall  tänka  på  saken.  Alles  wohl 
überlegt:  när  man  rätt  tänker  på  saken. 

Überlegenheit,  O,  /.  öfverlägsenhet. 

uberlégsäm,  a.  eftertänksam,  försigtig. 


O    saknar  plur.    f  ^"   omljud.    tr. 


itr.  iniransitivl  verb.    Ä.  har  ?iaben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


Überlegsamkeit 


681 


tiberraschen 


Überlegsamkeit,  0,  /.  eftertänksamhet,  försig- 

tighet. 
I    überlegt,  «.  öfverlagd,  välbetänkt. 
'   Überlegtheit,   0,  /.  öfverläggning,  eftertanke, 
I       uppsät,  berådt  mod. 

I   Überlegung,   -en,  f.    1.  öfverläggande  m.  m.  sc 
1       2.  überlegen  1,  2.  2.  (-  -  -  -)  a)  öfverläggning, 
nldplägning,  b)  =  Überlegtheit, 
Überlei,  oböji.  o.  öfrig. 

überleiten,  itr.  h.  leda  öfver,  föra  öfver,  bilda 
en  öfvergång.  Überleitung,/. 
i   überlernen  (&fv.  -  -  -  -  *),  tr.  genomläsa,  gå  ige- 
nom. 
I    überlesen,  *  I.  tr.  1.  (&rv.  -  -  -  -)  genomläsa.  2. 
vi.i  hisning  förbise.  II.  Sich  ~  öfveranstränga 
I       sig  med,  skada  sig  genom  läsning.  o./e  Per- 
\      son:   person  som  blifvit  öfverspänd  genom 
\       läsning. 

i    überleuchten,  *  tr.  1.  öfverglänsa.  2.  helt  och 
hållet  belysa. 
überlichten,  *  tr.  göra  för  ljus. 
überliefern,  *    tr.   1.    öfverlemna,  aflemna,  le- 
verera. 2.  efterlemna,  lemna  i  arf. 
Überlieferung,  -en,  f.  I.  öfverlemnande.  2.  tra- 
dition. 
überliegen,  itr.  h.  ligga  öfver,  ofvanpå. 
überlisten,  *  tr.  öfverlista.  Überlistung,  /. 
Uberlödern  =  überflammen. 

überm,   sammandragning  af  über  dem. 

übermachen,  tr.  1.  göra,  sätta  ngt  öfver,  ofvan- 
på ngt.    2.   (---'-  *)    öfversända.    Ubermå- 
chung, /. 
j    Übermacht,  O,/,  öfvermakt. 

übermächtig,  a.  öfvermäktig. 

übermalen,  tr.  1.  måla  ngt  öfver,  ofvanpå,  på 
.,-..  2.  (---'-  *)  öfvermåla.  Übermalung,/. 

übermannen,  *  tr.  öfvermanna,  öfverväldiga. 

Ubermäss,  -es,  O,  n.  1.  öfvermål.  2.  öfver- 
11,  att. 

Übermässig,  a.  omåttlig,  öfverdrifven,  ytter- 
lig, ofantlig,  oskälig;  aäv.  öfvermåttan. 

Übermässigkeit,  O,  /.  omåttlighrt,  öfverdrift. 

übermauern,  *  tr.  mura  öfver,  för,  igen. 

übermehren,  *  tr.  vid  votering  besegra. 

übermeistern,  *  tr.  1.  öfverväldiga,  besegra, 
rå  på.  2.  mästra. 

Übermensch,  -en,  -en,  m.  öfvermänsklig  per- 
son, ovanlig  människa. 

übermenschlich,  a.  öfvermänsklig. 

übermessen,  I.  tr.  1.  gifva  på  köpet.  2.  mäta 

ur    ett    kärl  i  ett  annat.    3.  (vanl.  ---'-*)  göra  ett 

öfverslag  öfver.  4.  (---'-  *)  öfverskåda.  II. 
(---'-  *)  Sich'^  mäta  galet. 

übermogen,  '  tr.  öfvervinna,  besegra. 

übermöosen,  *  itr.  s.  och  sich  o.-  blifva  mossbe- 
lupen. 

übermorgen,  adv.  i  öfvermorgon. 

übermorgend,  a.  inträffande  i  öfvermorgon. 
Der  ~e  Tag:  i  öfvermorgon. 

übermüde,  a.  öfvertrött,  öfveransträngd. 

iibermiiden,  *   I.  tr.  öfveranstränga.  II.  itr.  s 


och  sich  <N/  öfveranstränga  sig,  blifva  öfver- 
ansträngd. Übermijdung,  /. 

Übermut[hJ,  -[e]s,  O,  m.  1.  öfvermod.  2.  öfver- 
modig  person. 

Ubermüt[h]ig,  a.  öfvermodig. 

übernachten,  *  I.  itr.  h.  stanna  öfver  natt,  öf- 
vernatta.  II.  tr.  1.  härbärgera  öfver  natten. 
2.  insvepa  i  nattens  mörker. 

Übernachter,  -s,  -,  m.  nattgäst. 

übernächtig,  o.  1.  som  räckt  hela  natten.  2. 
utvakad.  3.  nattgammal. 

Übernächtigkeit,  O,/,  utvakadt  tillstånd,  utse- 
ende. 

übernähen,  tr.  1.  Ein  Stück  über  etw.  über- 
nähen  ei.  ctiv.  mit  einem  Stücke  übernahen': 
sy  ett  stycke  öfver,  på  ngt.  2.  (-  -  -  -  *)  stic- 
ka tätt. 

Übernahme,  O,/,  öfvertagande,  emottagande; 
tillträde,  -schein,  -[eis,  -e,  m.  mottagnings- 
bevis, kvitto. 

übernärben,  *  =  benarben. 

übernatürlich,  a.  öfvernaturlig. 

übernehmen,  I.  tr.  1.  sträcka  armen,  handen 
öfver  ngt.  2.  taga  på  sig,  öfver  sig.  3.  kortspel, 
taga  öfver.  4.  (----')  a)  öfvertaga,  mot- 
taga, tillträda,  b)  åtaga  sig,  underkasta  sig, 
c)  öfverväldiga,  gripa,  t.  ex.  es  übernahm 
ihn  die  Angst,  d)  fordra  för  mycket  af, 
öfveranstränga.  II.  (----')  Sich  ~  åtaga 
sig  för  mycket,  öfveranstränga  sig.  Sich 
im  Essen  ~  föräta  sig.  Übernehmung,  /. 

Übernehmer,  -s,  -,  m.  en  som  öfvertager,  åta- 
ger sig  ngt:  mottagare;  entreprenör. 

überneigen,  I.  (-  -  -  -  *)  tr.  Eine  Sache  mit  etiu. 
I  ~  luta  ngt  öfver  en  sak.  II.  Sich  ~  luta 
sig  öfver. 

überordnen,  tr.  öfverordna.  Überordnung,  /. 

überpacken,  tr.  1.  packa  ngt  öfver  ngt.  2.  packa 

om  ur  ett  i  ett  annat.  3.  (ranl.  ----*)  öfverlasta. 

4.  (----*)  Eine  Sache  mit  etw.  n^  packa 
ngt  öfver,  på  en  sak. 

überpfeffern,  *  tr.  förpeppra. 

überpflanzen,  tr.  1.  (t  -  -  -  -  *)  omplantera.  2. 
(---'-■)  Den  Hügel  mit  Bäumen  ~  plantera 
träd  på  hela  kullen. 

überpflastern,  *  tr.  lägga  plåster  på. 

überpflügen  =  überackern. 

überpichen,  *  tr.  tjära,  bestryka  med  tjära. 

überpinseln,  tr.  Farbe  über  etrv.  (ack.)  überpin- 
seln el.  etw.  mit  Farbe  überpinseln  ' :  med  pensel 
el.  borste  stryka  färg  på  ngt. 

überplätten,  *  tr.  stryka  öfver  med  strykjärn. 

überpürpurn,  *  tr.  purpra. 

überpürzeln,*  itr.  s.  och  sich  ~  slå  kullerbytta, 

kullbytera. 
überquellen  =  überfliessen. 
überquer,  udv.  tvärs  öfver. 
überragen,  '  tr.  resa,  höja  sig  öfver. 
Uberrånken,  *   tr.   med   rankor  betäcka,  växa 

öfver. 
überraschen,  *  tr.  öfverraska. 


*  akta  sms.    F  familjart.    P  lagrc  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «t«  sjötorm.    XX  militärisk  term. 


Überraschung 


Überraschung,  -en,  f.  öfverraskning. 

überrasen,  *  itr.  s.  och  sich  ~  blifva  gräsbe- 
vuxen, gro  igen. 

Uberråuschen, '  ir.  1.  med  sitt  brus  öfver- 
rösta.  2.  brusa  friiin  öfver. 

überrechnen,  *  tr.  1.  räkna  öfver,  göra  ett  öf- 
verslag  öfver.  2.  {&rv.  -  -  -  -)  räkna  igenom. 

Überrechnung,  -en,  f.  öfverslag,  beräkning. 

überreden,  *  (r.  öfvertala;  öfvertyga.  Überre- 
dung,/.  -s...  Ex.  ~gabe,  0,/.  öfvertalnings- 
förmåga. 

überreich,  «.  ofantligt  rik. 

überreichen,  I.  tr.  1.  räcka,  langa  öfver.  2. 
(---'-  *)  öfverlemna.  II.  itr.  h.  räcka,  nä 
öfver.  Überreichung,/. 

überreichlich,  a.  ofantligt  riklig,  ymnig. 

überreif,  a.  öfvermogen. 

Überreife,  0,  /".  öfvermognad. 

überreifen,  *  I.  tr.  1.  göra  öfvermogen  (7.  reif). 
2.  öfverdraga  med  rimfrost  (2.  Jieif).  3. 
sätta  ringar,  (tunn)band  på,  banda (.y.7?c»y). 
II.  itr.  s.  blifva  öfvermogen. 

überreiten,  '  I.  tr.  1.  (arv.  -' )  rida  öfver,  om- 
kull. 2.  rida  om.  3.  tröttrida.  II.  Sich  ^ 
rida  sig  trött. 

Überreiz,  -e.s-,  O,  vi.  ofverretning. 

überreizen,  *  tr.  öfverreta.  Überreizung,  /. 

Überreiztheit,  O,/,  öfverretadt  tillstånd. 

überrennen,  '  =  überlaufen  II,  1,  2,  e,f,t/,  III. 

Überrest,- 1  (']s,-e,TO.  öfverlefva,  kvarlefva,  rest. 

überrheinisch,  a.  från,  på  andra  sidan  Ken. 

überrieseln,  "  tr.  spola  öfver,  vattna. 

Uberrinden,  *  tr.  öfverdraga  med  en  skorpa, 
med  bark. 

Überrock,  -[e].s  -e  t,  m-  1.  rock,  lifrock.  2. 
öfverrock.   3.  öfverkjol. 

überrumpeln,  *  tr.  öfvermmpla.  Überrümp[e]- 
lung,  /. 

übers,  sammaudragning  af  über  das. 

übersäen,  *  tr.  beså,  beströ;  öfversålla. 

übersalzen  (och  ----*),  tr.  1.  salta  litet  på. 
2.  försalta. 

Qbersatt,  a.  öfvermätt. 

übersattigen,  '  I.  tr.  öfvermätta.  II.  Si<:li  -v/  1. 
öfvermättas.  2.  äta  sig  öfvermätt.  Übersät- 
tigung, /. 

Überschällen,  •  tr.  öfverrösta. 

überschatten,  '  ir.  öfverskugga. 

überschätzen,  *  tr.  öfverskatta.  Überschät- 
zung, /'. 

Überschau,  O,/,  öfverblick. 

überschauen,  '  tr.  1.  =  überblicken.  2.  belier- 
ska,  dominera,  t.  ex.  dieser  [lüyel  überschaut 
das  ganze  Thal. 

Überschäumen,  I.  itr.  s.  skummande  rinna 
öfver.  II.  (---'-  *)  tr.  skummande  utbreda 
sig  öfver. 

überschicken  =  übersenden. 

überschiessen,  I.  itr.  s.  1.  göra  en  kullerbytta, 
falla  framstupa,  stupa  baklänges.  2.  riiiiui 
öfver.  3.  skjuta  öfver,  bilda  ett  öfverskott. 


682 


Überschreiben 


II.  tr.    1.   skjuta   öfver.    2.  {---'-  *)  a)  med 

skott   bestryka,   b)    förfela,    skjuta   bom   på 

gnm    att   skjuta  för  högt,  c)  gå  Om  (om  ngt  afskjatct), 

d)  förfela,  hoppa  öfver.  Das  Ziel  ~  skjuta 
öfver   målet,   e)   göra   ett  öfverslag  öfver. 

III.  (---'-  *)  Sich  "^  göra  en  kullerbytta,  slå 
volt. 

Uberschiffen,  I.  itr.  s.  segla,  fara  öfver.  II.  tr. 

1.  (iifv.  ----*)  öfverfrakta.  2.  (-  -  -  -  *)  segla, 
fara  öfver,  t.  ex.  ein  Gewässer. 

überschi'mmeln,  '  I.  tr.  öfverdraga  med  mögel. 
II.  itr.  s.  mögla. 

Überschimmern,  I.  =  überglänzen.  II.  itr.  It. 
Ins  Rote  ~  skifta  i  rödt. 

überschlafen,  *  I.  tr.  1.  sofva  på,  t.  ex.  die  Sa- 
che ~  sofva  på  saken.  2.  försofva.  II.  Sich 
~  försofva  sig. 

Überschlag,  -[c]s,  -e  f,  m.  1.  en  vJVgs  utslag; 
öf verbalans;  kullerbytta.  2.  öfverslag,  un- 
gefärlig beräkning.  3.  omslag  pi  ngn  kropp.?- 
rtfi.  4.  öfvervikt  kant,  klaff.  -s...  Ex.  -N-kra- 
gen,  -.s-,  -,  m.  nedvikt,  öfvervikt  krage. 
Zurechnung,  -en,  f.  =  Überschlag  2. 

überschlagen,  I.  itr.  s.  1.  slå  öfver,  t.  ex.  die 
Welle  schlägt  [über  das  Deck]  über;  hoppa 
öfver,  t.  ex.  elektrische  Funken  schlagen  über. 

2.  taga  öfverbalans,  slå  öfver,  «.fv.  biidi.  3. 
(---'-  *)   a)  =  beschlagen    II,   b)   slå  sig  (om 

K. .1,1,     vin    ni.    m,),    SValna  (om  det  som  iir  för  varmt). 

II.  tr.  1.  slå  omkring,  kasta  öfver,  kasta 
på,  lägga,  breda  öfver.  2.  hopveckla,  lägga 
på  hvartannat,  i  kor.?.  3.  (-  -  -  -  *)  a)  komma 
att  slå  öfver,  t.  ex.  seiri  Blick  überschlägt  die 
Wagschale,  b)  slå  förbi,  ej  råka,  hoppa  öf- 
ver, förbise,  c)  slå  för  mycket,  med  stryk 
skrämma,  .d)  eine  Sache  mit  etw.  ~  vika 
ngt  öfver,  sätta  en  klaff  öfver  en  sak,  e) 
göra  ett  öfverslag  öfver.  III.  (---'-  *)  Sich 
~  slå  omkull,  hvälfva,  vältra  sig,  stupa 
kullerbytta,  hjula. 

Überschleichen,  *  =  beschleichen. 

Überschleiern,  *  tr.  breda  en  slöja  öfver,  be- 
slöja, maskera. 

überschlücken,  *  sich  ~  sätta  i  halsen. 

Überschmieren,  tr.  Etw.  über  eine  Sache  über- 
schmieren  ci.  eine  Sache  mit  etw.  überschmie- 
ren': stryka  ngt  öfver,  på  en  sak,  bestryka 
en  sak  med  ngt. 

überschnappen  {%----  *),  itr.  s.  och  h.  slå  öf- 
ver, slå  tillbaka.  Fbiidi.e?'  ist  übergeschnappt: 
han  är  tokig. 

überschneien,  *  tr.  öfversnöa,  snöa  igen  om. 

überschräubt,  (/.  ofverspänd. 

Überschräubtheit,  O./.öfverspändt  väsen,  sätt. 

überschreiben,  I.  tr.  1.  skrif  va  öfver.  2.(äfv.  --•;-*) 
skrif  va  af,  öf verfly tta,  transportera.  3.  (-  -  -  -*) 
a)  fuUskrifva,  b)  förse  med  öfverskrift,  c) 
skriftligen  meddela,  efterlemna,  d)  i  skrift- 
ställeri  öfverträffa.  II.  (---'-  *)  Sich  ~  öf- 
verlefva sig  såsom  författare,  blifva  utskrif- 
ven.  Überschreibung  (och  ----),  /. 


O    saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr.  transitiv!.,    itr.  iutransitivt  verb.    k.  bar  haben. 


überschreien 


tibersteigen 


überschreien,  I.  tr.    1.   (---'-  *)  skrika,  ropa 

högre  än,  öfverrösta.  2.  ropa  hit-,  ditöfver. 

II.  (---'-  ')  Sich  ~  för  myokct  forcera  rösten. 
überschreiten,  I.  itr.  s.  gå  öf  ver.  II.  c-  -  -  -  *) 

tr.  öfverskrida.  Überschreitung,/. 
Oberschrift,  -ew,  /.  öfverskrift. 
überschritt,  -[e]«,  O,  m.  öfverskridande,  öfver- 

gång. 
Überschräben(heit)  =  Überschraubt{heit). 
Überschuh,   -[ejs,  -c,  m.  öfversko,  ytterkäng, 

galosch. 
Überschuss,  -es,  -e  t,  m.  öfverskott. 
überschüssig,  a.  öfverskjutande,  öfvertalig. 
überschütten,   tr.    1.  ösa,   hälla   ngt   öfver  ngt. 

2.  (---'-  ')   öfvertäcka,  öfverskotta,  öfver- 
ösa,  öfverhopa.    Überschüttung  (och  -  -  -  -), /. 

Überschwall,  -[e]s,  O,  m.  öfversvallande,  öfver- 
flöd. 

überschwanglich,  a.  öfversvinnelig,  öfverflö- 
dande,  omätlig. 

Uberschwånglichl<eit,  O,  _/'.  öfversvinnelighet, 
öfverflöd. 

Überschwappen,  Ur.  s.  skvalpa  öfver. 

überschwemmen,  '  tr.  öfversvämma. 

Überschwemmung,  -en,  f.  öfversvämning. 

überschwer,  a.  .lUtför  tung. 

Uberschwimmen,  I.  Ur.  s.  och  II.  (----*)  tr. 
simma  öfver. 

Überschwung,  -[e]s,  O,  m.  öfvervlgt,  öfver- 
mått. 

überseeisch,  a.  transatlantisk,  på,  från  andra 
sidan  hafvet. 

übersegefn,  I.  itr.  s.  segla  öfver.  II.  (----') 
tr.  1.  öfversegla.  2.  segla  om.  3.  segla  för- 
bi. 4.  öfverfara,  t.  ex.  das  Meer. 

Übersehbär,  a.  öfverskådlig. 

übersehen,  I.  itr.  h.  se,  titta  öfver.  II.  (----'') 
tr.  1.  förbise,  hafva  öfverseende  med.  Ich 
habe  es  ~  afv.:  det  har  undgått  mig,  min 
blick.  2.  öfverblicka,  öf  verskåda.  Bmi.jmdti 
~  vara  ngn  öfverlägsen,  se  n^n  öfver  axeln. 

3.  (äfv. )  se  igenom,  genomögna;  taga 

en  öfverblick  öfver,  mönstra. 

übersein,  itr.  s.  1.  vara  öfrig,  öfver,  kvar, 
återstå.  2.  vara  öfver,  förbi,  öfverstånden. 
3.  hafva  gått  öfver,  kapitulerat.  4.  F  es  ist 
mir  über:  jag  är  trött  på,  led  åt  det.  5. 
Jmdm  ~  vara  ngn  öfverlägsen. 

Uberséit,  adv.  afsides. 

überselig,  a.  öfverlycklig,  öfversäll,  i  sjunde 
himlen. 

übersenden,  tr.  1.  skicka  öfver.  2.  (---'-  *) 
öfversända.  Übersendung,/. 

Übersender,  -s,  -,  m.  öfver-,  afsändare. 

Übersetzbär,  a.  möjlig  att  öfversätta. 

übersetzen,  I.  itr.  s.  sätta,  spränga,  hoppa, 
fara,  ro,  rida,  gå  öfver.  II.  tr.  1.  sätta,  ro, 
frakta  öfver.  2.  (-  -  -  -  *)  a)  etw.  ~  sätta  (m. 
m.  se  /)  öfver  ngt,  b)  öfversätta,  c)  för  starkt, 
för  tätt  besätta,  öfverfylla,  å)jmdn  ~  ockra 
på  ngn,  e)  rappa,  t.  ex.  ein  Haus. 


Übersetzer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  öfversättare, 

öfversättarinna. 
Übersetzung,    -en,  f.    öfversättning.    -s...   Ex. 

~fehler,  -s,  -,  m.  fel  i  öfversättningen. 
Übersicht,   -en,  f.   öfversigt,   öfverblick.  -s... 

Ex.  ~karte,  -n,  f.  synoptisk  karta. 
übersichtig,  a.  öfversynt,  långsynt. 
Übersichtigkeit,   O,  /.  med.  öfversynthet,  lång- 

synthet,  hypermetropi. 
übersichtlich,  «.  öfverskådlig. 
Übersichtlichkeit,  O,/,  öfverskådlighet. 
übersiedeln    (och  -----  *),  I.  itr.  s.  flytta  öfver. 

II.  tr.  öfverflytta,  förflytta.   Übersied[e]lung 

(och  -  -  -'  -  '),  /. 

übersieden,  itr.  s.  sjuda,  koka  öfver. 

übersiegen,  *  tr.  öfvervinna. 

übersilbern,  *  tr.  försilfra.  Übersiiberung,/. 

übersinnen,  *  tr.  öfvertänka,  öfverväga. 

übersinnlich,  a.  öfversinlig. 

Übersinnlichkeit,  O,/,  öfversinlighet. 

übersömmern,  *  I.  itr.  h.  tillbringa  sommaren. 
II.  tr.  underhålla  under  sommaren,  hafva 
boskap  på  sommarbete.  Übersömmerung,/. 

übersönnen,  *  tr.  bestråla,  skina  på. 

überspannen,  tr.  1.  spänna  ngt  öfver  ngt.  2. 
(----*)  a)  eine  Sache  mit  etw.  »v.  spänna 
ngt  öfver  en  sak,  b)  fatta  mellan  tummen 
och  lillfingret,  c)  spänna  för  härdt. 

überspannt,  a.  öfverspänd. 

Überspanntheit,  Überspannung,  O,/,  öfverspändt 
sätt,  väsen. 

Übersparen  (och  ---'-*),  tr.  genom  sparsamhet 
få  öfver,  spara  ihop. 

überspinnen,  *  tr.  öfverspinna. 

überspringen,  I.  i«7-.s.  hoppa,  springa,  slå  öfver. 
Zu  etw.  ~  slå  sig  på,  gå  öfver  till  ngt.  II. 
(----")  tr.  hoppa  öfver.  III.  (---'-  *)  Sich  ~ 
hoppa  sig  förderfvad,  vricka  sig. 

überspritzen,  I.  itr.  s.  spruta  öfver.  II.  (----*) 
tr.  öfverspruta. 

übersprudeln,  I.  itr.  s.  och  /*.  brusa,  sjuda  öf- 
ver. Biidi.  von  Witz  ~  gnistra  af  kvickhet. 
II.  (---'-  ■)  tr.  öfversprut;i. 

Übersprung, -[e]5,-et,»»- hopp  Uha  ett  till  ett  annat. 

überständig,  a.  som  stått  för  länge,  duf  ven ; 
öfverårig,  öfvermogen. 

überstauben,  '  =  bestäuben. 

überstechen  (och  ----*),  itr.  h.  och  tr.  kortspel, 
sticka,  taga  öfver. 

überstehen,  I.  itr.  h.  1.  stå  öfver,  skyla.  2. 
skjuta  fram.  3.  ~  lassen:  låta  stå  ngn  tid. 
Ileisse  Speisen  ^  lassen:  låta  varm  mat 
svalna.  II.  (----*)  tr.  öfverstå,  bestå,  ge- 
nomgå, /'w'  hat  es  überstanden:  han  har 
slutat  (dött). 

Übersteigbär,  a.  öfverstiglig,  öfvervinnelig. 

übersteigen,  I.  itr.  s.  1.  stiga,  klifva  öfver. 
2.  (äfv.  ---'-*)  stiga  öfver  bräddarne,  rinna 
öfver,  svämma  öfver.  II.  (----')  tr.  1.  öf- 
verstiga,  gå  öfver;  biidi.  öfvervinna.  2.  Bas 
Ufer  ~  stiga  öfver  bräddarne,  svämma  öf- 


ilkta  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    «t«  sjöte 


\i. 


lilitäriik  term. 


übersteigern 


684 


tiberwältigen 


ver.  3.  öfverstiga,  t.  ex.  die  Kräfte.  III. 
(----*)  Sich  »N.  stiga  för  högt,  gå  vilse  vid 
bärgstigning;  bildl.  gå  för  långt,  taga  för  sig 
för  mycket,  taga  sig  vatten  öfver  hufvudet. 

übersteigern,  '  ti:  1.  Den  Preis  'n-  dyrka  upp 
priset,  sätta  för  högt  pris  pi  ngt.  2.  Jrndn  ~ 
öfverbjnda  ngn.  Übersteigerung,/. 

iiberstéiglich  =  uhersteigbar. 

übersteuern,  '  tr.  liigga  för  stora  skatter  på. 

übersticken,  '  tr.  (rikligt)  brodera. 

überstimmen,  *  tr.  1.  stämma  för  högt.  2.  vid 
omröstning  besegra. 

überstöpfen,  '  tr.  1.  stoppa  för  mycket  i,  för 
hårdt.  2.  (nfv.  -  -  -  -)  stoppa,  sätta  en  stopp  på. 

überstrahlen,  '  =  überglänzen. 

überstreichen,  tr.  1.  stryka,  skjuta  öfver.  2. 
(---'-  *)  öfverstryka,  bestryka. 

überstreifen,  tr.  1.  stryka,  draga  öfver,  på. 
2.  (---'-  •)  göra  randig,  randa. 

überstreuen,  tr.  1.  strö  ngt  öfver  ngt.  2.  (----*) 
beströ,  öfversålla. 

überstrici<en,  '  =  bestrid-en. 

überströmen,  I.  itr.  s.  strömma,  flöda,  svalla 
cifver.  II.  (----*)  tr.  öfverströmma,  öfver- 
svämma,  rinna,  utbreda  sig  öfver.  (jberstro- 
mung,/. 

Überstrumpf,  -\e]s,  -e  t,  m.  öfverstrumpa. 

überstudieren,  I.  tr.  fort  gå  igenom,  studera. 
II.  Sich  ~  ufveranstränga  sig  med  studier. 

überstülpen,  tr.  Etw.  über  eine  Sache  über- 
stülpen cl.  eine  Sache  mit  etw.  überstülpen': 
hvälfva,  sätta,  ställa  ngt  öfver  en  sak. 

überstürmen,  I.  itr.  s.  storma  öfver.  II.  (----*) 
tr.  stormande  öfverrumpla. 

Überstürzen,  I.  itr.  s.  1.  taga  öfverbalans, 
slå  omkull.  Nach  hinten  ~  slå  baklänges. 
2.  störta,  rusa  öfver.  II.  tr.  1.  =  überstül- 
pen. 2.  (----*)  a)  störta,  falla  öfver,  b) 
brådska,  brådstörta  med.  III.  (----*)  Sich 
~  brådska,  brådstörta. 

Überstürzer,  -s,  -,  m.  brådskande,  brådstör- 
tande  person. 

Überstiirzung,  -en,  f.  brådska. 

übersuss,  a.  för  söt. 

übersiissen,  *  tr.  göra  för  söt. 

übertäfeln,  '  tr.  panela. 

übertauben,  *  tr.  öfverrösta,  döfva,  bedöfva. 
Übertäubung,/. 

übertäuen,  '  tr.  daggbestänka,  fukta. 

überteuer,  a.  alltför  dyr,  ofantligt  dyr. 

überteuern,  *  tr.  1.  göra  öfvermåttan  dyr, 
dyrka  upp  priset  på.  2.  Jmdn  ~  begära, 
taga  för  mycket  af  ngn.   Ubertéu[e]rung,/. 

überthätig,  a.  alltför  (mångsidigt)  verksam, 
som  har  för  många  järn  i  elden. 

uberthåuen,  Ubertheuer  se  übertauen,  überteuer. 

übertölpeln,  '  tr.  draga  vid  näsan,  lura. 

übertonen,  *  tr.  öfverrösta. 

übertragbar,  «.  som  kan  öfverflyttas,  öfver- 
låtas. 

übertragen,  I.  tr.  1.  bära,  hafva  öfver,  utanpå, 


t.  ex.  einen  Überzieher.  2.  bära  öfver  (tiii  andra 
sidan).  3.  (vani.  ----*)  öfverföra,  öfverflytta, 
öfversätta;  öfverlåta,  uppdraga.  4.  (-  -  -  -  *.> 
a)  hafva  fördrag  med,  fördraga,  b)  bära, 
hjälpa  att  bära,  hjälpa.  II.  Sich  ~  1.  öfver- 
flyttas, gå  öfver.  2.  (-  -  -  -  *)  a)  taga  skada 
af  tunga  bördor,  b)  om  fruktträd-,  bära  för 
mycket. 

Übertrager,  -s.  -,  m.  1.  en  som  bär  fram  ngt, 

_  denuncinnt.  2.  afv.  Überträger,  öfversättare. 

Überträgung,  -en,  f.  1.  öfverflyttande,  öfver- 
låtelse.  2.  öfverflyttad  bemärkelse.  3.  öfver- 
sättning. 

übertreffen,  *  tr.  och  sich  ~  öfverträffa  (sig 
själf). 

übertreiben,  I.  itr.  s.  dvifvas,  flyta  öfver.  II. 
tr.  1.  drifva  öfver.  2.  (-  -  -  -  *)  a)  öfveraa- 
stränga,  tröttköra,  b)  öf verdrifva.  III.  (----') 
Sich  ~  1.  öfveranstränga  sig.  2.  om  träd: 
drifva  för  mycket  skott. 

Übertreiber,  -s,  -,  in.  person  som  öfverdrifver. 

Übertreibung,  -en,  f.  öfverdrift. 

übertreten,  I.  itr.  s.  1.  =  übersteigen  I,  2.  2. 
öfverträtla,  gå  öfver,  t.  ex.  zu  einer  Partei, 
einer  Religion.  II.  (----*)  tr.  1.  Sich  (dat.) 
den  Fnss  ~  vricka  foten.  2.  öfverträda, 
öfverskrida.  III.  (----')  Sich  ^  vricka  en 
fot. 

Übertreter,  -,s',  -,  m.  öfverträdare. 

Übertretung,  -en,  f.  öfverträdelse. 

übertrieben,  a.  öfverdrifven. 

Übertrift,  -en,  f.  ställe  som  boskapen  drifves 
öfver. 

übertrinken,  *  sich  ~  dricka  för  mycket. 

Übertritt,  -[e].«,  -e,  m.  öfvergång,  t.  ex.  zum 
Katholizismus. 

übertrumpfen  (och  ----*),  tr.  kortspel,  sticka  öf- 
ver med  (högre)  trumf;  biidi.  öfverträffa. 

übertiinchen,  *  tr.  öfverstryka,  hvitmena;  biidi. 
gifva  en  yttre  polityr,  fernissa,  polera. 
Übertünchung,/. 

Überverdienst,  -es,  -e,  m.  extraförtjänst. 

übervolkern, '  tr.  öfverbefolka.  Übervölkerung,/. 

übervoll,  n.  ofverfull. 

überv6rt[h]eilen,  *  tr.  förfördela. 

überwachen,  '  I.  tr.  öfvervaka.  II.  Sich  -^ 
öfveranstränga  sig  med  vakande,  blifva  ut- 
vakad.  Überwacht :  utvakaå.  Überwachung,/. 

überwachsen,  I.  itr.  s.  1.  växa  öfver;  biiji.  a) 
svälla,  flöda  öfver,  b)  taga  öfverhand.  2. 
(----*)  växa  igen,  öfverdragas,  betäckas. 
II.  (---'-  *)  tr.  1.  öfverväxa.  2.  växa  om, 
gå  om  i  växten.  III.  (----*)  Sich  ~  växa 
för  fort. 

überwahren,  *  =  überdauern. 

überwällen,  *  itr.  s.  1.  (afv.  -  -  -  -)  välla,  sjuda, 
koka  öfver.  2.  om  sir  pi  träd:  växa  igen,  ihop. 
3.  lätt  koka,  sjuda.  Überwällung, /. 

überwalten,  (7r.Ä.  hafva  öfverväldet,  ligga  öfver. 

überwältigen,  *  tr.  öfverväldiga,  öfvervinna. 
Überwältigung,/. 


O   saknar  plur.    t  ^"  omljud. 


t,    itr,  inlransitWt  verb.    h.  har  haim,   S.  har  sein  till  hjälpverb. 


überwältiger 


685 


tiff 


überwaltiger,  -s,  -,  m.  öfvervinnare.  besegrare. 

Uberwében,  *  tr.  öfverdraga,  täcka,  skj'la,  dölja. 

Überweg,  adv.  ~  gehen:  gå,  ut  ett  godt  »tjcke. 

überwehen,  *  tr.  fläkta,  blåsa  pä,  öfver,  fara 
fram  öfver,  igensopa,  öfverskyla. 

Uberwéint,  n.  förgråten. 

überweise  =  überkhig. 

überweisen,*  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  uppdraga  ngt 
åt  ngn,  hänvisa  ngt  till  ngn,  tilldela  ngn 
ngt.  2.  öfverbevisa,  Jinr/w  einer  (gen)  Sache: 
ngn  om  en  sak.  Überweisung,  /. 

überweissen  (och  ----')  tr.  hvitmena,  hvit- 
limma,  öfverstrj'ka  med  hvit  färg.  Über- 
weissung  (och  ----),  /. 

Uberweltlich,  a.  öfversinlig. 

überwendlich,  a.  ~e  Naht:  kastsöm.  ~  nähen:  ! 
sy  med  öfverkast. 

überwerfen,  I.  tr.  1.  kasta  öfver,  på,  om.  2. 
(----*)  a)  eine  Sache  mit  etw.  ~  kasta  ngt 
på,  öfver  en  sak,  öfverhölja  en  sak  med 
ngt.  Mit  Kalk  /^  kalkslå,  rappa,  b)  ^/jHrfn 
~  kasta  längre,  högre  än  ngn,  c)  jmdn  ^ 
kasta  ngn  så  att  han  gör  en  kullerbytta. 
II.  (----*)  Sich  -N,  1.  göra  en  kullerbytta. 
2.  Sich  mit  jmdm  ~  blifva  osams,  oense 
med  ngn. 

Oberwichtig,   a.    1.    öfvervigtig.    2.    ofantligt 

.  vigtig. 

Überwichtigl(eit,  O,/.  1.  öfvervigt.  2.  ofantlig 
vigt. 

Uberwicl<eln,  *  tr.  omvira. 

überwiegen,  *  I.  tr.  vara  tyngre,  vigtigare, 
talrikare  än.  II.  (afv.  -  -  -  -)  itr.  h.  vara  föi- 
herskande,  öfvervägande. 

überwinden,  I.  tr.  1.  vinda,  med  spel  draga 
öfver.  2.  linda,  vira,  rulla  ngt  om  ngt.  3. 
(----*)  a)  omlinda,  omvira,  b)  öfvei-vinna. 
II.  (----*)  Sich  ~  1.  öfvervinna  sig  själf, 
beherska  sig.  2.  förmå  sig  tiii  ngt. 

Überwinder,  -s,  -,  m.  öfvervinnare,  besegrare. 

überwindlich,  a.  möjlig  att  öfvervinna. 

Überwindung,  -en,  f.  öfvervinnande,  beseg- 
rande, seger;  själfbeherskning.  Es  hat 
mir  viel  ~  gekostet:  det  har  kostat  mig 
mycken  strid. 

überwintern,  *  I.  itr.  h.  öfvervintra.  II.  tr. 
underhälla  under,  hafva  öfver  vintern,  vin- 
terfodra.  Überwint[ejrung,  y'. 

überwögen,  *  tr.  svalla  öfver,  betäcka. 

überwölben,  tr.  1.  hvälfva  ngt  öfver  ngt.  2. 
(----*)  bygga  ett  hvalf  öfver,  hvälfva  sig 
öfver.  Eine  Sache  mit  etw.  ~  hvälfva  ngt 
öfver  en  sak. 

Überwolken,  *  I.  tr.  öfverdraga,  betäcka  med 
moln.  II.  Sich  ~  blifva  molnbetäckt,  moln- 
höljd,  mulna. 

überwuchern,  *  I.  (afv.  -  -  -  -)  itr.  s.  ymnigt 
utbreda  sig,  taga  öfverhand.  II.  tr.  1.  öf- 
vertäcka,  utbreda  sig  öfver,  taga  öfverhand 
öfver,  förkväfva.  2.  ockra  på,  genom  ocker 
utsuga. 


überwachs,   -es,   O,   m.  alltför  stor  frodighet, 

för  frodig  växtlighet. 

Überwucht,  O,  /.  öfverbalans. 

Überwurf,  -[cj.«,  -e  t,  m.  I.  öfverkastande,  på- 
tagande. 2.  lätt  plagg  som  bäres  öfver  an- 
dra, mantel,  mantilj,  pelerin,  sjal. 

Überzahl,  -en,  f.  1.  öfverskjutande  antal.  2. 
flertal. 

überzählen,  *  tr.  1.  såsom  betalning  öfver- 
lemna.  2.  öfverbetala.* 

überzahlen,  '  I.  tr.  öfverräkna,  räkna  igenom. 
II.  Sich  ~  missräkna  sig,  räkna  vilse. 

überzählig,  a.  öfvertalig. 

überzeugen,  '  tr.  1.  %  bevisa;  öfverbevisa.  2. 
&fT.  sich  ~  öfvertyga  (sig),  von  etw.  ei.  ^I^  ei- 
ner (gen.)  Sache  :  om  ngt.  Äfv.  ich  bin  es  über- 
zeugt: jag  är  öfvertygad  därom. 

Überzeugung,  -en,  /.  1.  O,  öfvertygande.  2. 
öfvertygelse.  -s...  Ex.  ~kraft.  O,  f.  bevis- 
ningskraft. ~treue,  O,  f.  trohet  mot  sin 
öfvertygelse. 

Überzieh...  ex.  -ärmel,  -s,  -,  m.  öfverävm,  lösärm. 

überziehen,  I.  tr.  1.  draga  öfver,  a)  åt  andra 
sidan,  b)  utanpå.  2..  Jmdm  einen  Hieb  ei. 
eins  [mit  dem  Stocke]  ~  ge  ngn  ett  rapp, 
låta  ngn  smaka  käppen.  3.  draga  ngt  på 
sned  si  att  det  lutar  »fver  ngt.  4.  (-  -  -  -  ')  Öfver- 
draga, sätta  öfverdrag  på,  kläda,  bekläda, 
bestryka.  Ein  Land  mit  Heeresmacht,  mit 
Krieg  ~  anfalla,  bekriga  ett  land.  II. 
(----*)  Sich  ~  öfverdragas.  III.  itr.  s.  1. 
tåga  öfver.  2.  flytta  öfver. 

Überzieher,  -s,  -,  m.  öfverrock,  paletå. 

überzinken,  '  tr.  förzinka,  bekläda  med  zink- 
plåtar.  Überzinkung,  /. 

Überzinnen,  *  tr.  förtenna.  Überzinnung,  /. 

überzuckern,  *  tr.  öfverdraga  med  socker,  kan- 
dera, glasera;  sockra  på.  Überzück[e]rung,/. 

Überzug,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  öfverflyttning,  flytt- 
ning. 2.  ßcndtiigt  infall.  3.  öfverdrag. 

uberzwérch,  adv.  tvärs  öfver. 

üblich,  «.  bruklig,  öflig,  (8ed)vanlig. 

Üblichkeit,  O,  /.  bruklighet,  vanlighet. 

übrig,  a.  1.  öfrig;  öfver,  kvar,  t.  ex.  ~  bleiben, 
haben,  hissen,  sein.  7to  ~ew ;  för  öfrigt.  2. 
öfverflödig.  Ein  »v/cs  thun:  göra  mer  än 
nödvändigt  är,  mer  än  man  är  tvungen  till. 

nbrigllen,  -te,  ge-t,  1.  =  überheben  I,  2.  II.  = 
erübrigen  I. 

übrigens,  adv.  för  öfrigt. 

Übung,  -en,  f.  öfning.  In  ~  sein:  a)  vara  öf- 
vad,  van,  b)  vara  bruklig,  vanlig,  ausser  oj 
sein:  a)  hafva  kommit  ur  vanan,  b)  ej  längre 
vara  i  bruk,  hafva  kommit  ur  bruk.  -s... 
Ex.  ~aufgabe,  -n,  f.  öfning,  tema,  lexa. 
'plager,  -s,  -,  n.  öfningsläger.  ~stück,  -[e]s, 
-e,  n.  öfningsstycke. 

Ufer,  -s,  -,  n.  strand,  -bewohnen,  -s,  -,  m. 
strandbo,  kustbo,  -los,  a.  utan  strand,  gräns- 
lös, ändlös,  -seite,  -n,f.  strand. 

uff,  interj.  uff ! 


erna.    F  familjärt.    P  lägre  apr&lt.    'I^  mindre  brukligt.    O  teknisk 


X  niilittirisk 


uh 


umbetten 


uh,  interj.  å!  kors!  nscli !  1ml 

Uhlan  8e  Ulan.    Uhle  =  Eule  3. 

Uhr,  -en,  f.  dim.  Ührchen,  -lein,  nr,  klocka. 
Was  ei.  wieviel  ist  die  ~  ei.  wieviel  ~  ist  es? 
hvad,  hur  raycket  är  klockan  ?  Di-ei  viertel 
auf  sieben  [~]  kl.  |7,  halb  sieben  [~]  kl.  4:7, 
es  ist  sieben  [~]  klockan  är  sjn.  F  gegen 
Uhr  er  viere:  inemot  kl.  4.  Biidi.  ein  Mann 
nach  der  ~  en  punktlig  man.  -band,  -[eis, 
-er  t,  «•  klockke«ija  i  form  af  ett  band,  -feder, 
-n,  f.  nrfjäder.  -gehänge,  -s,  -,  n.  berlock. 
-gehäuse,  -s,  -,  n.  kloclvfodral.  -gewicht, 
-[e]s,  -e,  n.  klocklod.  -glas,  -es,  -er  f,  n. 
urglas.  -halter,  -s,  -,  in.  klockställ.  -kette, 
-n,  f.  urkedja,  -macher,  -s,  -,  m.  urma- 
kare, -tnacherei,  0, ./'.  urmakaryrke.  -Schlüs- 
sel, -.?,  -,  m.  nmyckel.  -tasche,  -n,  f.  klock- 
ficka.  -weiser  =  -zeiger.  -werk,  -{e]s,  -e,  n. 
urverk,  -zeiger,  -s,  -,  m.  urvisare. 

UhO,  -s,  -[s],  VI.  uf. 

UhZ  m.  m.  se   Uz  ni.  m. 

Ukås,  -M,  -[e],  m.  ukas. 

Ukelei,  Ük[e]lei,  -ä,  -s  w  -e,  m.  loja. 

Ulan,  -en,  -en,  m.  ula.n. 

Ulk,  -[e]s,  -e,  m.  F  galenskap,  tokeri,  spratt. 

fuffens,  gyckel. 
ulkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  F  göra  galenskaper  m. 

m.  se  fiireg. 

Ulme,  -n,f.  alm. 

Ulmen,  a.  af  alm,  alm-. 

Ultra,  -[s],  -s,  m.  långtgående,  uUraradikal, 
-konservativ  m.  m. 

um,  I.  prep.  med  ack.  (jfr  5),  1.  omkring,  kring. 
~  etw.  herum:  rundt  omkring  ngt.  »^  jvidn 
sein:  vara  omkring,  omgifva,  vara  hos  ngn. 
2.  omkring,  ungefär,  vid,  t.  ex.  ~  hundert 
Mark,  ~  diese  Zeit.  ~  zivölf  {Uhrl :  V\å 
tolftiden.  ~  Ostern:  till  påsk,  vid  påskti- 
den. 3.  om,  t.  ex.  sich  ~  etw.  handeln,  küm- 
mern, bemühen:  handla,  bry,  vinnlägga  sig 
om  ngt,  ~  etic.  wissen:  veta  om  ngt.  4.  lan, 
pris.  för,  t.  ex.  ~  ttlles  in  der  Welt  nicht, 
Auge  'x<  Auge.  5.  »^  ...  willen  med  gen.  för  ... 
skull,  t.  ex.  »^  Gottes  w?7/e?t;  afv.  blott  ~  med 
geu.,  t.  ex.  ~  deiner  selbst :  för  din  egen  skull, 
el.  ack.,  t.  CTS.  jmdn  ~>  seinen  Freimut  lieben: 
tycka  om  ngn  för  hans  frimodighets  skull. 

6.    öfvcrsattes    ej    vid    måttuppgifter,    t.  ex     '^    einen 

Zoll  schmaler,  zu  schmal:  ett  tum  smalare, 
för  smal,  ~  so  viel  ärmer:  så  mycket  fat- 
tigare, ~  viel  gebessert:  mycket  förbättrad, 
~   desto   besser:   dess   bättre,   ~  so  besser: 

så    mycket    bättre.    7.    betecknar  förlust,  t.  ex.  '^ 

et2v.  kommen:  blifva  af  med,  förlora  ngt, 
~  etw.  sein :  vara  af  med,  hafva  förlorat 
ngt,  ~  die  hundert  Kronen  bist  du:  de  hun- 
dra kronorna  är  du  af  med,  har  du  sett  för 
sista  gången,  jmdn  ~  etw.  betrügen:  be- 
draga  ngn    på  ngt,  sich  ~  den  Hals  reden : 

tala    halsen    af  sig.    8.  betecknar  oafbruten  el.  om 

växlande  Rijd,    t.  ex.    ein  Bote  ~  den  anderen: 


det  ena  budet  efter  det  andra,  bad  påbnd, 
Jahr  ~  Jahr:  år  efter  år;  Tag  ~  Tagel, 
einen  Tag  ~  den  andern  ei.  einen  -v.  den 
andern  Tag :  hvarannan  dag;  ~  den  dritten 
Tag:  hvar  tredje  dag.  9.  särskilda  faii.  ~  etw. 
klagen:  beklaga  ngt,  ~  etw.  weinen:  be- 
gråta ngt,  jmdn  ~  etw.  beneiden:  afundas 
ugn  ngt.  Wie  steht's  ~  diese  Sache?  hur 
står  det  till,  förhåller  det  sig  med  denna 
sak?  Es  sieht  übel  ~  ihn  aus:  det  tyckes 
stå  illa  till  med  honom.  Es  ist  eine  schlim- 
me Sache  ~s  Lügen:  det  är  mycket  illa, 
fult  att  ljuga,  es  ist  eine  ernste  Sache  ~  das 
Sterben:  att  dö,  döden  är  en  allvarsam  sak. 
II.  ko7ij.  ~  zu  vid  inf.  .■  för  att,  t.  ex.  ~  dir  zu 
beweisen,  dass  ...,  er  hat  nicht  genug  ~  zu 
leben,  er  ist  zu  klug  ~  seinen  Arger  zu  zei- 
gen. III.  adv.  1.  ~  und  ~  helt  och  hållet, 
från    alla    sidor.    ~   und  r^  kehren :  vånda, 

upp  och  ned.  2.  elllpt.  ror  en  verbalsms.,  Om- 
kull, ned,  t.  ex.  ~  mit  diesem  Baume.  3.  ^i 
sein  se  nedan  umsein. 

Anm.     Um  i  sms.  med  verb  är  dels  8)  obetonadt  och 
betecknar   dä.    befintlighet  och  rörelse  omkring  ngt,  t.  ex. 

jmdn  umstehen:  stå  omkring,  omgifva  ngn, 
die  Insel  umfahren:  segla  omkring  ön,  ein 
Vorgebirge   umfahren:    dubblera   ett   kap; 

dels    b)    betonadt    och    betecknar    då    1.    rörelse  m.  ni. 

rundt  omkring,  t.  ex.  Umdrehen:  vrida  omkring; 
2.  rörelse  hit  och  dit,  t.  ex.  !/??it>Te7i :  irra  Om- 
kring, hit  och  dit;  3.  omväg,  t.  ex.  eine  Meile 
umfahren:  göra  en  mils  krok,  en  omväg 
på  en  mil;  4.  siut  på  en  bestämd  tid,  t.  ex.  Um- 
laufen: taga  slut,  gå  tillända;  5.  kuiistörtande, 
t.  ex.  umfallen:  falla  omkull;  6.  förändring,  t. 
ex.  umformen:  ombilda,  omgestalta;  7.  «rver- 

flyttande    fr.'in    ett    till    ett    annat,    1.  ex.  umsackcn : 

flytta,  hälla,  ösa  ur  en  säck  i  en  annan. 

umackern,  tr.    1.  plöja  (vända  torfvoma  upp  och  ne,l). 

2.  plöja  omkull.  3.  (-  -  -  *)  med  åkrar  om- 
gifva, plöja,  odla  landet  rundt  omkring  ngt, 
t.  ex.  den  See  ~. 

•umändern,  tr.  omändra,  ändra,  förändra.  Um- 
änd[e]rung,/. 

umarbeiten,  tr.  omarbeta. 

umarmen,  *  tr.  omfamna.  Umarmung,/. 

umärten,  itr.  s.  och  sich  ~  omgestaltas. 

umäl[h]men,  '  tr.  omfläkta. 

umbacken,  tr.  baka  om. 

Umbau,  -[e].'!,  -e  ei.  -ten,  m.  1.  ombyggnad.  2. 
ombygdt  hus.  3.  kringbyggnad.  4.  omkrin;,' 
ngt  bygdt  hus. 

umbauen,  tr.  1.  bygga  om,  ändra.  2.  krin;.--- 
l>ygga. 

umbehalten,  tr.  behålla  på  (sig),  t.  ex.  d,-n 
Mantel. 

umbekommen,  tr.  få  kring  sig,  på  sig. 

umbéllen,  *  tr.  skälla  omkring,  på. 

umbessern,  tr.  reformera,  förbättra. 

umbetten,  tr.  Jmdn  ~  flytta  ngn  till  en  an- 
nan säng.  Umbettung, /. 


tba 


uljud.    tT 


itr.  lütransitivt  verb.    h.  bar  haben,    S.  bar  sein  till  bjiilpi 


umbeugen 


687 


Umgang 


umbeugen,  umbiegen,  tr.  ocb  sich  »>>  böja  (sig), 
kröka  (sig).  Umbiegung,/. 

umbilden,  ti:  ombilda,  omgestalta. 

umbinden,  tr.  1.  binda  om,  a)  binda  omkring. 
Sich  eine  Schürze  ~  taga  på  sig  ett  för- 
kläde,  b)  binda  om  («r  andra  gingon),  t.  ex.  ein 

Buch.  2.  (-  -  -  *)  ombinda. 
umblasen,  tr.  1.  blåsa  omkull.  2.  (-  -  -  ')  kring- 

blusa.     Von    den    Winden  ~  utsatt  för  vin- 
da rne. 
umblättern,   I.   itr.   Ii.   vända  bladet,   bladen. 

II.  //•.  genombläddra. 
Umblick,    •[e]s,   -e,   m.  1.   blick  omkring  sig. 

2.    blick   tillbaka.    Ohne  ~  utan  att  se  sig 

om. 
umblicken,  itr.  h.  och  sich  ~  1.  se  sig  omkring. 

2.  se  sig  om,  vända  sig  om. 
umblitzen,  *  tr.  med  blixtar  omgifva. 
umblühen,  *  tr.  blomstra  omkring. 
umbrassen,  tv.  d.  brassa  om. 
umbråusen,  '  tr.  brusa  omkring. 
umbrechen,   I.   tr.    1.   bryta   omkull,   ned.    2. 

odla,  plöja.  3.  vika.  4.  (vanl.  -  -  -  *)  bokin-cH. 
oinbryta.  II.  itr.  s.  störta,  falla,  störta 
B  runni  an. 

umbringen,  tr.  och  sich  ~  taga  lifvet  af  (sig). 

umbrijilen,  *  tr.  tjuta  omkring. 

umbuhien,  *  =  urmoerben. 

umbiischen,  umbjjschen,  *  tr.  omgifva  med  bu- 
skar, med  buskage. 

umdämmen,  tr.  1.  omlägga,  t.  ex.  eine  Strasse. 
2.  (-  -  -)  med  en  dam,  med  dammar  om- 
gifva. 

umdämmern,  *    tr.    1.    gry,  ljusna,  2.  skymma 

omkring  ngn  el.  ngt. 

umdämpfen,  *  tr.  ånga  omkring. 

umdecken,  tr.  1.  sätta,  hölja  ngt  omkring  ngt. 
2.  duka  om,  t.  ex.  den  Tisch.  3.  täcka  om, 
t.  ex.  das  Dach.  4.  (■  -  -  *)  öfverhölja,  be- 
täcka. 

umdeuten,  tr.  tyda,  tolka  på  annat  sätt. 

umdeutschen,  tr.  öfversätta  till 'tyska.  Um- 
deutschung,  y. 

umdichten,  tr.  omarbeta,  förändra  en  dikt. 

umdönnern,  *  tr.  dundra  omkring. 

umdérnen, '  tr.  omgifva  med  törne,  lägga  törne 
omkring. 

umdrängen,  *  tr.  tränga  från  alla  sidor. 

umdrehen,  tr.  och  sich  ~  vrida  (sig)  omkring, 
vrida  om,  vända  (sig)  om.  Den  Kopf  ^^  vän- 
da på  hufvudet.  .Iindm  den  Hals  -^  vrida 
halsen  af  ngn.  Umdrehung,/. 

Umdreher,  -s,  -,  m.  en  som  vrider  omkring, 
vänder  om  ngt. 

umdrehen,  *  tr.  rundt  omkring  hota. 

Umdruck,  -[e]s,  -e,m.  oratryckning. 

Umdrucken,  tr.  omtrycka. 

umdiiften,  *  tr.  med  doft  omgifva. 

umdunkeln,  umdöstern,  '  tr.  förmörka,  insvepa 
i  mörker.   Umddst[e]rung, /. 

uméilen,  *  tr.  skynda  rundt  omkring. 


umenden,  tr.  gram.  böja,  flektera. 

umfächeln,  umfåchen,  *  tr.  omfläkta. 

umfåhen,  '  poet.  =  umfangen. 

umfahren,  I.  ilr.  s.  fara,  åka  omkring,  fara 
en  omväg.  II.  tr.  1.  köra  öfver,  omkull.  2. 
(-  -'  -  ')  fara,  färdas  omkring.  Kin  Wirge- 
birge  -v-  dubblera  ett  kap.  Umfåhrung,/. 

Umfahrt,  -en,  f.  kringresa,  turné. 

Umfall,  -[e]s,'-e  t,  m.  fall. 

umfallen,  itr.  s.  falla  omkull;  stjälpa,  stupa. 

umfallen,  tr.  fälla,  hugga  ned. 

umfalten,  tr.  1.  (-  -  -  *>  veckrikt,  i  veck  om- 
gifva. 2.  lägga  ngt  i  veck  omkring  ngt.  3. 
vecka  om. 

umfalzen,  tr.  0  omfalsa. 

Umfang,  -[e]s,  -e  f,  w-  omfång,  omkrets. 
■reich,  a.  omfångsrik. 

umfangen,  *  tr.  omgifva,  omsluta,  omfamna, 
omfatta,  gripa. 

umfänglich,  a.  omfångsrik. 

umfärben,  tr.  1.  omfärga.  2.  (-  -  -  *)  med  fär- 
ger omgifva. 

umfassen,  tr.  1.  (-  -  -  *>  omfatta,  innesluta; 
inhägna.  2.  gifva  en  ny  infattning. 

Umfassung,  -en,  f.  1.  omfattning.  2.  inhägnad. 

umfésseln,  *  tr.  fjättra. 

umflämmen,  *  tr.  flamma,,  låga  omkring. 

umflattern,  *  tr.  omfladdra,  kringfladdra. 

umflechten,  tr.  1.  omfläta,  fläta  på  annat  sätt. 
2.  Etw.  um  eine  Sache  umflechten  ei.  eine 
Sache  viit  etw.  umflechten* :  fläta  ngt  om- 
kring en  sak. 

umfliegen,  I.  itr.  s.  flyga  omkring.  II.  (-  -  -  *) 
tr.  1.  flyga,  kretsa  omkring  ngt.  2.  flyga 
omkring,  förbi  ngt. 

umfliessen,  *  tr.  flyta  omkring,  kringflyta, 
skölja,  omgifva;  om  ljussken:  omstråla. 

umflimmern,  umflirren,  *  tr.  blänka,  glänsa  om- 
kring. 

umfléren,  *  tr.  beslöja,  insvepa. 

Umflorung,  -en,f.   1.  beslöjande.  2.  slöja. 

umfliit[h]en,  *  tr.  kringsvalla,  kringflyta. 

umformen,  tr.  omgestalta,  ombilda.  Umfor- 
mung, /. 

Umfrage,  -n,  f.  fråga  stäld  till  hvar  och  en 
särskildt,  förfrågan.  ~  halten  =  följ. 

umfragen,  itr.  h.  fråga  hvar  och  en  särskildt, 

förfråga  sig  bos  den  ene  efler  den  andre. 

umfried[ig]en,  *  =  einfriedigen. 

umführen,  tr.  1.  föra  omkring.  2.  föra  en  om- 
väg. 

umfüllen,  tr.  iy\\-A,  hälla  ur  ett  i  ett  annat  kärl. 
Umfüllung,./: 

umfünkeln,  '  tr.  glänsa,  gnistra,  tindra  om- 
kring. 

Umgang,  -[e].?,  -e  t,  »«•  1-  kringvandring, 
rond,  procession.  Einen  ~  halten:  gå,  tåga 
omkring,   i    procession,    göra   en   rond.    2. 

hvarf    som    ngt    vrider    sig.     3.     gång    omkring  ngt, 

galleri.    4.    Von    etw.    r^   nehmen:  kringgå, 
undvika  ngt.  6.  O,  umgänge,  ßlitjmdmr^ 


F  familjirt.    P  lägre  språk.    ^ 


>^ 


umgänglich  6 

halten  ei.  pflegen:  umgås  med  ngn.  -S...  Ex. 
^spräche,  -n,  /.  talspråk. 

umgänglich,  a.  1.  umgängsam,  sällskaplig. 
2.  som  man  kan  umgås  med,  treflig. 

Umgänglichkeit,  0./.  umgängsamhet,  sällskap- 
lighet. 

umgarnen,  *  tr.  sätta  nät  omkring;  snärja. 
Umgårnung.  /■ 

umgaukeln,  ir.  1.  (-  -'  -  ')  gycklande,  lekande 
omsväfva,  med  gj'ckelbilder  omgifva.  2. 
gycklande,  på  gyckel  omgestalta. 

umgeben,  I.  tr.  1.  taga  ngi  och  svepa  om  ngn. 
t.  ex.  fiieb  mh-  meinen  Mantel  um:  tag  och 
svep  om  mig  min  kappa.  2.  (-  -  -  *)  omgifva, 
innesluta.  II.  (---')  Sich  ~  omgifva  sig. 

Umgebung,  -en.,  f.  omgifning. 

Umgegend,  O,./",  omnäjd. 

umgehen,  I.  itr.  s.  1.  gå  omkring,  a)  vrida 
sig,  b)  gå  omkring  ngt,  c)  gå  hit  och  dit, 
d)  der  Reihe  nach  ~  gå  i  tur,  ~fZcs  Amt: 
åliggande  som  går  i  tur,  e)  gå  omkring  i 
sömnen,  vara  sömngångare,  f)  gå  omkring 
såsom  spöke,  spöka,  are.  opers.  h.  es  geht  hier 
lim:  det  spökar  här,  g)  cirkulera,  vara  i 
omlopp.  2.  ~c?  el.  mit  '^der  Post  antworten: 
svara  med  omgående.  3.  göra  en  omväg, 
gå  en  krok.  4.  umgås,  t.  ex.  mit  jmdm,  mit 
etil).,  mit  einem  Plane.  Damit  <>/  sich  zu 
verheiraten:  tänka  på  att  gifta  sig.  Mil 
etw.  schlecht  ~  fara  illa  med  ngt.  II.  (---*) 
tr.  gå  omkring,  kringgå,  undvika,  t.  ex.  ei- 
nen Berg,  den  Feind,  eine  Schivierigheit. 
Umgehung,  /". 

umgestalten,  tr.  och  sich  ~  omgestalta,  för- 
ändra (sig).  Umgestaltung,  /'. 

umgiessen,  tr.  1.  omtappa,  hälla  i  ett  annat,  i 
andra  kärl.  2.  omgjuta.  3.  Die  Pflanzen  ~ 
vattna  plantorna  oförsigtigt,  så  att  de  slås 
ned.  Umgiessung, /. 

umgittern,  "  tr.  sätta  galler  omkring. 

umglånzen,  *  tr.  med  sin  glans  omgifva,  för- 
gylla, omstråla. 

umgölden,  *  tr.  förgylla. 

umgraben,  tr.  1.  gräfva  om,  omgräfva.  2. 
gräfva  omkull,  t.  ex.  einen  Baum.  3.  (-  -'  -  ') 
gräfva  rundt  omkring. 

umgreifen,  I.  (--'-*)  tr.  gripa  omkring,  om- 
fatta med  handen.  II.  itr.  h.  gripa  omkring 
sig.^ 

umgrenzen,  *  tr.  begränsa,  omgifva,  innesluta. 
Umgrenzung,/. 

umgrinsen,  *  tr.  grina  omkring,  mot. 

umgrjjnen,  '  tr.  grönska  omkring. 

umgürten,  tr.  1.  Sich  (dat.),  jmdm  etv.  ~  om- 
gjorda  sig,  ngn  med  ngt.  2.  (-  -  -  *)  nm- 
gjorda.  Umgürtung  (och  -  -'  -),/. 

Umguss,  -es,  -e  f,  m.  1.  omgjutning.  2.  om- 
gjuten sak. 

umhaben,  tr.  hafva  kring  sig,  på  sig,  vara  in- 
höljd, insvept  i,  t.  ex.  eiiien  Mantel. 

umhacken,  tr.  1.  uppbacka,  med  hacka  bear- 


8  umkippen 

beta,  luckra.  2.  hacka  omkull.  3.  (-  -  -  *) 
kringhacka,  hacka  upp  jorden  omkring. 

umhalsen,  *  tr.  falla  ngn  om  halsen,  omfamna. 
Umhålsung,/. 

Umhang,  -[e],?,  -e  t,  m.   1.  förhänge.  2.  mantilj. 

umhängen,  *  tr.  hänga  omkring,  omgifva. 

umhängen,  tr.  1.  hänga  om  sig,  ngn  ngt,  hänga, 
taga  på.  2.  hänga  om,  på  annat  sätt.  3. 
(---*)  Eine  Sache  mit  etw.  ~  hänga  ngt 
omkring,  på  en  sak. 

umhauchen,  tr.  1.  blåsa  omkull.  2.  (-  -  -  *)  om- 
fläkta. 

umhauen,   tr.    1.   hugga  ned,  fälla.  2.  (-  -  -  *) 

rundt  onikrinü  bellUgga,  tillyxa. 

umher,   adc.   omkring,   hit   och   dit,  här  ocl\ 

där.  —  S:inmia  bem.  liar  ordet  i  talrita  sma.,  af  hvilka 
migra  har  exempelvis  anföras. 

umherblicken,  itr.  h.  se  sig  omkring. 

umhérfechten,  itr.  h.  Mit  etw.  ~  fakta  hit  och 
dit  mod  ngt.  Mit  den  Händen  »n,  gestiku- 
lera. 

umherlaufen,  itr.  s.  springa,  ränna,  gå  om- 
kring, gå  och  drifva,  flanera. 


umherliegen,  itr. 

där,  i  oordning 
umherschlendern, 

nera. 
umhérsitzen,   itr. 

rundt  omkring. 


ligga   omkring,  här  och 
.   s.   gå   och   drifva,   fla- 


h.    1.   sitta,   2.  vara  bosatt 
här  och  där,  i  grannskapet, 
omkring. 


umhértreiben,  sfich  ~  drifva,  ströfv 
uppehålla  sig,  vistas. 

umhéulen,  *  tr.  tjuta  omkring. 

umhin,  adv.  Nicht  ~  können  zu  ...  ej  kunna 
underlåta  att  ... 

umhüllen,  tr.  1.  svepa  omkring.  Sich  (dat.)  ein 
Tuch  ~  svepa  en  sjal  om  sig.  2.  (-  -  -  *)  in- 
svepa, jmdn  mit  etw. :  ngn  i  ngt,  liölja  lifver. 

Umhiillung,  -en,  f.  1.  insvepning.  2.  hölje, 
slöja. 

umhijpfen,  *  tr.  hoppa  omkring. 

umirren,  itr.  s.  irra.  sti-öfva  omkring. 

umjämmern,  '  tr.  jämra  omkring,  jämrande 
omgifva. 

umjåuchzen,  umjubeln,  *  tr.  kringjubla,  jubla 
omkring. 

Umkehr,  O,  f.  omvändande,  återvändande; 
biidi.  omvändelse. 

umkehren,  I.  itr.  s.  vända  om.  II.  tr.  c-h  .<irh 
~  vända  (sig),  vända  (sig)  om,  vändii  upp 
och  ned;  biidi.  förändra,  omvända  (sig).  Wie 
man  eine  Hand  umkehrt:  i  en  handvänd- 
ning. Das  ganze  Haus  »v  vända  upp  och 
ned  på  hela  huset.  Umgekehrt:  vänd,  om- 
vänd, adv.  tvärt  om,  die  umgekehrte  Seite: 
af  vigsidan,  frånsidan,  die  umgekehrte  llmid : 
handens  yttersida,  das  Umgehehrte:  nmt- 
satsen.  Umkehrung,/. 

umkentern,  itr.  s.  kantra. 

umkippen,  I.  itr.  s.  mista  jämvigten,  falla, 
stjälpa,  kantra.  II.  tr.  hvälfva,  hvälfva  om- 
kull, omstjälpa,  kullkasta,  kullslå. 


O   saknar  plur.    f  ^^^  omljud,    tr. 


sitivt,    Itr.  in 


verb.    h.  bar  halm,    S.  har  sein  till  hjuipv 


umklafteru 


689 


timreisaeü 


umklåftern,  *  tr.  famna,  famna  om. 

umklammern,  *  tr.  omfatta,  fatta  tag  i,  kramp 
iiktigi  hålla  sig  fast  i. 

umkleben,  tr.  Etw.  um  eine  Sache  ümkleben 
cl.  eine  Sache  mit  etw.  umkleben':  klistra 
ngt  omkring,  på  en  sak. 

umkleiden,  I.  tr.  1.  omkläda,  sätta  andra  klä- 
der på.  2.  (-  -  -  ')  bekläda,  kläda,  betäcka, 
insvepa,  öfverdraga,  omge.  II.  Sich  'v  klä- 
da om  sig,  taga  på  sig  andra  kläder. 

Umkléidung,  -en,  f.  1.  O,  beklädande.  2.  be- 
klädnad. 

umknicken,  I.  itr.  s.  brytas,  knäckas,  gå  af. 
II.  tr.  bryta,  knäcka. 

umknieen,  "  tr.  falla,  ligga  på  knä  omkring. 

umkommen,   itr.  s.  1.  omkomma,  gå  förlorad. 

2.  komma  omkring.  Wenn  es  um-  und  um- 
kommt: när  allt  kommer  omkring. 

umkrämpe[nn,  tr.  vika  upp,  ned. 

umkränzen,  '  tr.  bekrausa.  Umkränzung,/. 

Umkreis,  -es,  -e,  ni.  omkrets. 

umkréischen,  *  tr.  skrika  omkring. 

umkreisen,  '  tr.  1.  bilda  en  krets,  en  cirkel 
omkring,  ouigifva.  2.  kretsa  omkring.  Um- 
kreisung, f. 

umkriechen,  I.  itr.  s.  och  II.  (---')  tr.  krypa 
omkring. 

umkrümmen,  tr.  kröka. 

umladen,  tr.  omlasta. 

Umlage,  -»,./".  skattefördelning. 

umlagern,  I.  tr.  1.  (-  •^  -  *)  lägra  sig  omkring, 
omgifva,  innesluta,  belägra.  2.  lägga  om, 
på  annat  sätt,  flytta.  II.  Sich  ~  ändra  läge, 
flytta  sig.  Umlagerung  (och  -  -  -  -),  f. 

Umland,  -[e]s,  O,  n.  omnäjd. 

umlärmen,  '  tr.  larma,  väsnas  omkring. 

umläuben,  *  tr.  (med  löf)  omgifva,  bekransa. 

umlauern,  *  tr.  lura  omkring. 

Umlauf,  -[e]s,  O,  m.  omlopp. 

umlaufen,  I.  tr.  1.  springa  omkull.  2.  (-  -  -  *) 
löpa  omkring,  omgifva.  II.  itr.  s.  1.  vrida 
sig,   svänga  omkring.    2.  springa  omkring. 

3.  vara  i  omlopp,  cirkulera.  4.  tilländalöpa, 
taga  slut.  5.  Eine  Meile  ~  göra  en  mils 
krok. 

Umlaut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  omljud. 

umlauten,  gram.  I.  itr.  h.  få,  ha  omljud.  II.  tr. 
omljuda. 

umlécken,  *  tr.  kringslicka. 

umlegen,  tr.  1.  lägga  omkring,  lägga  på.  2. 
lägga  (ned)  ngi  ståeude.  3.  omlägga,  t.  ex.  das 
J'ßaster.  Truppen  ~  förflytta  trupper  tiii 
andra  kvarter.  iJie  Ser/el  ~  vända  Seglen,  das 
Schiff  ~  vända  fartyget.  4.  fördela,  t.  ex. 
die  Kosten  auf  die  Teilnehmer.  5.  (-  -  -  *) 
Eine  Sache  mit  etw.  ^  lägga  ngt  omkring 
en  sak,  garnera,  kanta  en  sak  med  ngt. 

umlenken,  tr.  1.  &rv.  itr.  h.  och  s.  styra,  slå  in 
på  en  annan  väg;  biidi.  sadla  om,  ändra 
åsigt.  2.  (-  -  -  *)  köra  omkring. 

umlernen,  tr.  lära  sig  på  ett  annat  sätt. 


umleuchten,  I.  itr.  h.  lysa  omkring.  II.  (-  -  -  *) 

tr.  skina  omkring,  omstråla. 
umliegen,  itr.  h.  1.  ligga  omkring,  »vd.- kring- 
liggande.   2.   ligga  kullslagen,  ligga,  ligga 

på  marken. 
umlécken,  *   tr.    1.   omgifva  med  lockar.    2. 

rundt  omkring  locka,  fresta. 
umlodern,    umlölien,  *    tr,   låga,   flamma   om- 
kring. 
ummachen,  tr.  1.  sätta  omkring,  på.  2.  göra  om. 
ummalen,    tr.     1.    måla   om.    2.  Etw.  um  eine 

Sache    ümmalen  ei.  eine  Sache  mit  etw.  um- 

malen  *;  måla  ngt  omkring,  på  en  sak. 
ummauern,  *  tr.  draga  murar  omkring. 
ummessen,  tr.  mäta  om. 

ummodeln,  tr.  omgestalta,  ombilda,  förändra. 
ummünzen,  tr.  omsmälta  pengar. 
umnåchten,  '  tr.  i  mörker  insvepa. 
umnähen,    tr.    1.    sy  om.  2.  vika  och  sy  ned.  3. 

{-  -  -  ")  sy  omkring,  kanta,  garnera. 
umnebeln,  *  tr.  insvepa  i  dimma;  omtöckna. 
umnehmen,  tr.  taga  omkring  sig,  på  sig. 
umordnen,  tr.  ordna  om. 
umpacken,   tr.    1.   packa   om.    2.  (-  -  -  *)  Eine 

Sache   mit   etw.   ~   packa   ngt  omkring  en 

sak,  inpacka  en  sak  i  ngt.  Umpackung,  /. 
umpänzern,  *   tr.    kläda  i  pansar,  bepansra. 

Umpånz[e]rung./. 
umpfåhien,  *  tr.  förpåla,  omgifva  med  pålverk, 

palissadera. 
umpflanzen,  tr.  1.  omplantera,  flytta.  2.  (---*) 

Etw.  mit  Bäumen  ->.<  plantera  träd  omkring 

ngt.  Umpflanzung  (och  -  -  -),  /. 
umpflastern,    tr.   1.  omlägga,  t.  ex.  die  Strasse. 

2.  (-  -  -  *)  a)  stenlägga  marken,  gatan  rundt 

omkring,  b)  lägga  plåster  omkring, 
umpflügen  =  umackern. 
umprägen,  tr.  omprägla.  Umprägung,/, 
umquålmen,  '    tr.   ånga,  ryka  omkring,  i  rök 

insvepa. 
umquartieren,    tr.   lägga   i,    flytta   till  andra 

kvarter.  Umquartierung,  f. 
umrahmen,  *  tr.  sätta  ram  omkring,  innefatta 

i  en  ram.   Umrahmung,/, 
umråndeln,  umranden,   umrändern,  *   tr.  göra, 

sätta  en  rand  omkring. 
umranken,  '    tr.   omslingra,  slingra  sina  ran- 

kor  omkring. 
umråsen,  '  tr.    1.  lägga  grästorf  omkring.  2. 

rasa,  rusta,  stoja  omkring. 
umräumen,  tr.  flytta  saker,  ordna  om. 
umråuschen,  *  tr.  susa,  brusa  omkring. 
umreichen,  tr.  1.  räcka,  nå  omkring.  2.  (-  -  -  *) 

belt  och  hillet  Omfatta. 

umrejsen,  I.  itr.  s.  resa  en  krok,  göra  en  af- 
stickare,  resa  omkring  ngt.  II.  (---*)  tr.  resa, 
fara  omkring. 

umreissen,  tr.  1.  rycka,  rifva,  kasta,  vräka 
öfverända,  omkull.  Bäume  »x/  rycka  upp, 
kullvräka  träd.  2.  vända  upp  och  ned.  3. 
(-•'-*)  rita  konturerna  af,  skissera. 


6kta  sms.    F  familjärt.    P  likgre  språk.    %  mindre  brukligt.    Q  teknisk 
Tysk-svensk  ordbok. 


■i«  ^iJlcr 


dilitarisk  term. 

44 


umreiten 


690 


Umsehweif 


umreiten,  I.  hr.  s.  rida  en  krokTäg.  II.  tr.  1. 
rida  omkull,  öfver,  öfverända.  2.  (-  -  -  ')  a) 
rida  omkring;  till  häst  inspektera  ett  di- 
strikt, b)  om  ryttare:  Omringa. 

umrennen,   I.  tr.   springa  omkull.    II.   itr.  s. 

springa  omkring. 
umrieseln,  *  t?-,  porla,  rinna  omkring. 
umringeln, '  tr.  omslingra. 
umringen,  *  tr.  1.  (stark  böjn.)  omsluta,  omgifva. 

2.  (svag  böju.)  omringa. 
umrinnen,  *  tr.  rinna  omkring,  kringflyta. 
Umriss,  -es,  -e,  »».  kontur,  ytterlinie,  drag. 
Umritt,   -[e]s,    -e,   m.    1.  ridt  omkring  ugt;  in- 

spektionsridt.  2.  kavalkad. 
umrollen,  tr.,  itr.  k.  ocu  sich  'v-  rulla  omkring. 
umrühren,  tr.  röra  om.  Umriihrung, /'. 
umrütteln,  tr.  omskaka. 

UmS,   sanimandragning  af  U7)l  das. 

umsacl^en,  tr.  flytta,  ösa,  hälla  ur  en  i  en  an- 
nan säck,  i  andra  säckar. 

umsägen,  tr.  1.  kullsåga.  2.  (-  -  -  ')  såga  om- 
kring, kringsåga. 

umsalzen,  tr.  salta  om. 

umsatteln,  tr.  ocu  itr.  h.  sadla  om.  Umsatt[e]- 
lung, /'. 

Umsatz,  -es,  0.  m.  omsättning.' 

umsäuseln,  umsåusen,  '  tr.  kringsusa. 

umschatten,  (stark  Uöjn.)  tr.  och  sich  ~  omska- 
pa(s),  ouigestalta(s),  förändra  (sig).  Um- 
schaftung,  /". 

umschållen,  '  tr.  ljuda  omkring. 

umschånzen,  '  Ir.  förskansa. 

Umschänzung,  -en,/,  forskansning. 

umscharren,  tr.  1.  krafsa,  rifva  i.  2.  (-  -  -  *) 
krafsa,  rifva  rundt  omkring  ngt,  kringkrafsa. 

umschatten,  *  tr.  beskugga. 

Umschau,  O,  f.  revy,  mönstring;  krönika. 

umschauen,  itr.  h.  och  sich  ~  se  sig  om,  om- 
kring, vända  hufvudet. 

umschaufeln,  tr.  skofla  om,  skyftia  om.  Um- 
schaufTeJlung, /. 

umschaumen,  '  tr.  skumma  omkring. 

umschéinen,  *  tr.  omstråla. 

umschérzen,  "  tr.  leka  omkring. 

umschichtig,  <idv.  ömsevis,  växelvis. 

umschiessen,  I.  tr.  1.  skjuta  ned.  2.  (---*) 
från   alla  håll  beskjuta.  II.  itr.  s.  i>  kasta 

om  („m  rinden). 

umschiffen,  I.  tr.  1.  (-  -'  -  ')  segla  omkring, 
kringsegla.  2.  Waren  »v  omlasta  varor  i  ett 
aunat  skepp.  II.  itr.  s.  segla  en  omväg.  Um- 
schiffung  (och  -  -  -),  /.  Umschiffung  der  Erde : 
verldsomsegling. 

umschimmern,  *  tr.  skimra,  glänsa  omkring, 
omstråla. 

umschirmen,  *  tr.  omvärna. 

Umschlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  omslag:  ombyte, 
förändring.  2.  uppslag  pi  kmdcr.  3.  veck, 
vikt  kant.  4.  omslag,  omhölje,  kuvert,  pärm, 
band,  portfölj,  -bogen,  -s,  -,  m.  ark  omslags- 
papper,  -deckel,   -s,  -,  m.  pärmar,  portfölj. 


-kragen,  -s,  -,  m.  nedvikt  krage,  -toch,  -[e]«, 
-er  t,  n.  sjal. 

umschlagen,  I.  itr.  s.  1.  afv.  h.  falla  öfverända, 
stjälpa,  kantra.  2.  slå  om,  kasta  om,  förän- 
dras, taga  en  annan  vändning,  in  etw.  (ack.); 
till  ngt.  II.  tr.  1.  slå  omkull,  kullkasta,  stör- 
ta, hvälf  va.  2.  lägga  om,  t.  ex.  eine  Kompresse. 
Ein  Txich  <x/  kasta  på  sig,om  sig  en  sjal. 
3.  vika  upp,  sätta  uppslag  på,  t.  ex.  die  Är- 
mel. 4.  vända,  vända  om,  t.  «.  das  Blatt 
eines  Buches.  5.  omprägla,  t.  ex.  Münzen.  6. 
(---*)  slå  omkring,  kringhvärfva,  omgifva. 

umschlängeln,  *  tr.  omslingra. 

umschleichen,  I.  itr.  s.  och  II.  (---')  tr.  smyga 
omkring. 

umschléiern,  *  tr.  beslöja,  insvepa. 
;  umschleifen,    si:irk  töjn.)  tr.  slipa  om, 

umschliessen.   I,  itr.  h.  vrida  om  nyckeln,  lå- 
j      sa.  II.    (-  -'  -  *)  tr.  omsluta,  innesluta,  inne- 
stänga, belägra.  Jmdn  mit  ifeinen  Armen  <%< 
sluta  ngn  i  sina  armar.  Umschliessung, /. 
i  umschlingen,  *    tr.   omslingra,   ombinda,    om- 
fatta,   omsluta,    trycka   i    sina   armar.   Um- 
!      schlitigung,  /'. 

umschmeissen,  P  =  umicer/en. 

umschmelzen,  tr.  1.  omsmälta.  2.  (-  -  -  *)  Eine 
Sache  mit  etic.  ~  smälta,  gjuta  ngt  omkring 
ensak.  Umschmeizung, /. 

umschmieden,  tr.  1.  omsmida.  2.  (-  -  -  *)  be- 
slå, sätta  beslag  på. 

umschmiegen,  *  tr.  smyga,  trycka  sig  intill, 
omslingra,  omssluta, 

umschnallen,  tr.  1.  spänna  om,  på  annat  sätt. 
2.  Jmdm  etw.  umschnallen  e\.  jmdn  mit  etw. 
umsckndllen':  spänna  om,  på  ngn  ngt. 

umschnåuben,   umschnäufen,  umschnébern,  um- 
j      schnüffeln,  '  tr.  fnysa,  nosa,  vädra  omkring. 

umschnüren,  tr.  1.  snöra,  binda  om,  på  annat 
sätt.  2.  snöra,  binda  ngt  omkring,  på  ngt.  3. 
(---*)  Eine  Sache,  jmdn  mit  etw.  ~  snöra, 
binda  ngt  omkring,  på  ngt,  ngn. 

umschränken,  *  tr.  omskranka,  begränsa. 

umschreiben,  tr.  1.  skrifva  om.  2.  skriftligen  öf- 
I      verflytta,  t.  ex.  ei7i  Recht  au/ jmdn.  3.  skrif- 
I      va  ngt  omkring   ngt.  4.   (-  -  -  *)  a)  förse  med 
'      en  omskrift,  b)  mat.  omskrifva,  upprita  om- 
kring,   c)   omskrifva,   uttrycka  genom  om- 
skrifniug. 

Umschreibung,  -en,/,  omskrifning, 

Umschrift,  -en,/,  omskrift. 

umschüren,  tr.  röra  om. 

umschütteln,  tr.  omskaka. 

umschütten,  tr.  1.  hvälfva  om,  slå  ut,  2,  hälla, 
ösa,  skotta  i  ett  annat  kärl,  3,  (-  -  -  ')  Eine 
Sache    mit   etio.  ~  hälla,  ösa,  slå  ut,  skotta 
I      ngt  omkring  en  sak, 

umschwärmen.  I,  itr.  s.  och  II.  (-  -'  -  ')  tr.  svär- 
ma omkring, 

umschweben,  *  tr.  omsväfva. 

Umschweif,  -[e]s,  -e,  m.  omsvep,  omväg,  afvi- 
1      kelse  från  ämnet,  omskrifning. 


O   saknar  plur.    f  I 


iljud,    tr,  transitivt,    itr, 


Tcrb.    h.  har  hahcn,    S.  har  > 


ümsohwenkeii 


691 


Umwachen 


Hr. 


göra   en  svängning,  en 


umschwenken. 

vändning. 

umschwimmen,  *  tr.  eimma  omkring. 

umschwirren,  *  tr.  surra,  flyga,  hvina  omkring. 

Umschwung,  -[ejjt,  -e  t,  m.  svängning,  omslag, 
förändring,  växling. 

umsegeln,  tr.  1.  segla  om,  förbi.  2.  (-  -  -  *) 
kringsegla,  segla  omkring. 

Umség[ejlung,  -en,f.  omsegling. 

umsehen,  I.  (-  -  -  *)  tr.  betrakta  från  alla  sidor, 
öfverskäda.  II.  Sich  ~  se  sig  om.  Biwi.  eh' 
man  sich  umsieht:  innan  man  vet  ordet  af, 
da  kann  er  sich  lanr/e  «^  det  kan  han  få 
vänta  länge  på,  det  får  han  se  sig  om  efter. 

umsein,  itr.  s.  1.  vara  en  omväg,  t.  ex.  über 
Berlin  zu  reisen  ist  um.  2.  vara  slut,  vara 
tilländalupen. 

umsetzbär,  a.  som  kan  omsättas,  realiseras. 

umsetzen,  I.  tr.  1.  sätta  omkring.  2.  flytta, 
omplantera,  t.  ex.  Bäume  ;  öf  verflytta,  t.  ex. 
etw.  in  eine  andere  Sjfrache.  3.  förvandla, 
f()rändra.  4.  omsätta,  afsätta,  t.  ex.  Waren. 
II.  itr.  h.  och  sich  ~  förvandlas,  förändras, 
öfvergå,  in  (med  ack.)  el.  ZU  etw.:  till  ngt; 
kasta  om.  Umsetzung,  /. 

Umsicht,  -en,  f.  1.  öfverblick,  vy,  utsigt,  an- 
blick. 2.  omtänksamhet,  försigtighet. 

umsichtig,  a.  omtänksam,  försigtig. 

Umsichtig|{eit,  O,  /.  =  Umsicht  2. 

umsinken,  itr.  s.  falla  omkull,  digna  ned. 

umsitzen,  *  tr.  sitta  omkring. 

umsonst,  adv.  1.  för  intet,  gratis.  2.  fürgäfves. 

umspähen,  I.  itr.  h.  späja  omkring.  II.  (-  -  -  ') 
tr.  från  alla  håll  bespäja. 

umspannen,  tr.  1.  spänna  ngt  omkring  ngt.  2. 
spänna  om,  på  annat  sätt.  3.  [Die  Pferde 
el.  den  Wagen]  »^  byta  om  hästar.  4.  {-  -  -  *) 
a)  gripa,  räcka  omkring,  b)  einen  Ort  mit 
Netzen  ~  spänna  nät  omkring  en  plats. 

umspielen,  *  tr.  leka  omkring. 

umspinnen,  *  tr.  om-,  kring-,  öfiverspinna. 

umspringen,  I.  tr.  1.  springa  omkull.  2.  (---*) 
hoppa  omkring.    II.   itr.   s.    1.  Mit  jmdm, 

etw.    ryj  leka  (om)  med,  med  lätthet,  öfverlägsenhet 

sköta  om  ngn,  ngt.  2.  om  vinden:  kasta  om. 

umspillen,  *  tr.  om  vågor:  skölja,  slå  mot. 

Umstand,  -\_e'\s,  -e  f,  m.  omständighet,  -s... 
Ex.  ~kommlssarius,  -,  -se,  ~krämer,  -s,  -,  m. 
omständlig  person,  pedant.  ~wort,  -[e]s, 
-er  t,  n.  gram.  adverb. 

umständlich,  a.  omständlig,  detaljerad,  vid- 
lyftig. 

Umständlichkeit,  -en,  f.  omständlighet. 

umstårren,  *  tr.  brant,  stelt  omgifva.  Von 
Felsen  umstarrt:  omgifven  af  br.mta,  kala 
klippor,  von  Domen  umstarrt:  omgifven  af 
stickande  törne. 

4mstauen,  tr.  4-  omstufva. 

umstechen,  tr.  1.  gräfva  om.  2.  O  retuschera 

gravyrplåtar. 

umstecken,   tr.    1.   sätta,  fästa  på  annat  sätt, 


t.  ex.  den  Kopfputz.  2.  (-  ■^  -  *)  Eine  Sache 
mit  etw.  ~  sätta  ngt  omkring  en  sak. 

umstehen,  I.  itr.  h.  1.  stå  omkring.  Die  f^den : 
de  kringstående.  2.  ~fL-  omstående.  II. 
(-  -'  -  *)  tr.  stå  omkring,  omgifva. 

umsteigen,  itr.  s.  byta  om  vagn,  häst,  tåg. 

umstellen,  tr.  1.  ordna  om.  2.  (-  -  -  *)  Jmdn 
mit  etw.  '\j  ställa  ngt  omkring  ngn,  om- 
gifva ngn  med  ngt.   Umstellung  (och  -  -  -),  /. 

umstempeln,  tr.  omstämpla;  F  biidi.  omstäm- 
ma. 

umsteuern,  *  tr.  segla,  fara  omkring.  Um- 
stéu[e]rung,/. 

umstimmen,  I.  itr.  h.  (i  tur)  omrösta.  II.  tr. 
omstämma.   Umstimmung,  y. 

umstossen,  tr.  1.  stöta,  slå  omkull,  kullkasta. 
2.  annulera,  kassera,  upphäfva,  afskaffa. 
Umstössung, /. 

umstösslich,   a.   som   kan   kullkastas   m.  m.  ae 

fureg. 

umstrahlen,  *  tr.  omstråla. 

umstricken,  tr.  1.  sticka  om.  2.  (-  -  -  *)  a) 
sticka  omkring,  med  stickning  omgifva, 
öfverdraga,  b)  omslingra,  omfatta,  snärja. 

umströmen,  *  tr.  strömma,  bölja,  svalla  om- 
kring. 

umstülpen,  tr.  omhvälfva,  (om)stjälpa,  vända 
upp  och  ned.   UmstUlpung,  /. 

Umsturz,  -es,  -e  t,  in.  omstörtning. 

umstürzen,  I.  itr.  s.  störta,  falla,  störta  sam- 
man, stjälpa.  II.  tr.  omhvälfva,  stjälpa, 
vända  upp  och  ned,  kullslå,  omstörta.  Um- 
stUrzung,  /. 

umsummen,  umsümsen,  *  tr.  surra  omkring. 

umtanzen,  tr.  1.  dansa  omkull.  2.  (-  -  -  *)  dan- 
sa omkring,  kringdansa. 

umtaufen,  tr.  1.  omdöpa.  2.  gifva  ett  annat, 
andra  namn. 

umtaumeln,  itr.  s.  tumla  omkull. 

Umtausch,  -e.«,  O,  m.  utbyte. 

umtauschen,  I.  tr.  byta  om,  byta  ut.  II.  Sich 
~  1.  förändras.  2.  utbytas. 

umthun,  I.  tr.  1.  göra  om.  2.  svepa,  sätta  om 
(sig).  II.  Sich  nach  etw.  ~  se  sig  om  efter, 
eftertrakta  ngt.  Sich  bei  Leuten  <x<  höra  sig 
för  hos  folk. 

umtoben,  *  tr.  rasa,  väsnas  omkring. 

umtonen,  *  tr.  ljuda  omkring. 

umtragen,  tr.  bära  omkring. 

umtreiben,  tr.  drifva  omkring. 

umtreten,  I.  itr.  h.  byta  om  fot.  II.  tr.  tram- 
pa ned. 

Umtrieb,  -[e]s,  -e,  m.  1.  lif,  rörelse.  2.  om- 
lopp. 3.  piur.  ränker,  intriger,  stämplingar, 
anslag.  4.  skog.  trakthuggning. 

umtrinken,  tr.  och  itr.  h.  dricka  laget  rundt. 

Umtrunk,  -[e]s,  O,  m.  drickning  laget  rundt. 

umtijrmen,  *  tr.  1.  med  torn  omgifva.  2.  Eine 
Sache  mit  etw.  ~  torna  upp  ngt  omkring 
en  sak. 

umwächen,  *  tr.  stå  på  vakt  omkring,  vakta. 


F  famlljttrt.    P  lägre  språk.    $  mindre  brukligt.   $  teknisk  term.    «i*  ijüterm.   ü  militüriak  term. 


ümwachseü 


G92 


unabtretbar 


umwachsen,  *  tr.  växa  omkring. 

umwallen,  *  <r.  1.  omgifva  med  vallar.  2.  böl- 
ja, svalla  omkring. 

umwålten,  *  tr.  omgifva,  vara  verksam  om- 
kring, kringsväfva. 

umwälzen,  tr.  1.  (-  -  -  *)  Eine  Sache  mit  etw. 
~  vältra  ngt  omkring  en  sak.  2.  omvältra, 
rulla.  3.  omstörta,  omlivälfva. 

Umwälzung,  -en,  f.  omhvälfning,  omstörtning. 

umwandeln,   I.   itr.   s.  vandra  omkring.  II.  tr. 

1.  äfy.   .lich    ~   förvandla(8),  för:indra(s).   2. 
(-  -'  -  *)  vandra  omkring.   Umwand  [ej  lung, /. 

umwandern  =  umwandeln  I,  II,  2. 

umwehen,  tr.  1.  väfva  om.  2.  väfva  ngt  om- 
kring ngt.  3.  {-  -  -  *)  a)  med  en  väfnad  öfver- 
draga,  betäcka,  b)  omgifva,  kringsväfva. 

umwechseln,  I.  itr.  h.  omväxla,  skifla,  tura 
om.  II.  Ir.  1.  byta  om,  byta  ut.  2.  växla. 
Umwechsfejlung,/. 

Umweg,  -[e].-',  -e,  m.  omväg;  omsvep. 

umwehen,  tr.  1.  blåsa  omkull.  2.  (-  -'  -  *)  kring- 
(läkta. 

umwenden,  I.  tr.  vända,  omvända.  II.  Sicli  ~ 
vända  sig  om.  III.  itr.  s.  och  h.  vända  om. 
Umwendung, /. 

umwerben,  *  tr.  egna  sin  hyllning  åt,  fria  till. 
Sie  ist  viel  umioorben:  hon  har  många  friare. 

umwerfen,  I.  tr.  1.  kasta  ngt  omkring  ngt.  2. 
vända,  vända  upp  och  ned,  omhvälfva, 
stjälpa.  3.  (-  -  -  ■)  Eine  Sache  mit  etw.  '>-. 
kasta  ngt  omkring  en  sak.  II.  itr.  h.  och 
s.  1.  ftfv.  sich  ~  kasta  om,  förändras.  2. 
stjälpa,  välta;  slå  vantarne  i  bordet. 

umwéttern,  *  tr.  med  blixtar,  med  åskor  om- 
gifva, kringljunga. 

umwickeln,  tr.  1.  veckla,  linda  om,  på  nytt, 
på  annat  sätt.  2.  linda,  vira  ngt  om  ngt.  3. 
(-  -  -  *)  omlinda,  omvira.  Umwick[e]lung  (oci. 

umwimmeln,  *  tr.  vimla  omkring. 
umwimmern,  '  tr.  jämrande  omgifva. 
umwinden,    tr.    1.   vira,  linda  ngt  omkring  ngt. 

2.  (-  -  -)  omvira,  omlinda. 
umwirbeln,  '  tr.  hvirfla  omkring. 

umwogen,    tr.    1.   med  sina  böljor  kullslå.   2. 

(-  -'  -  *)  bölja,  svalla  omkring. 
umwohnen,  I.  tr.  (-  -'  -  *)  bo  omkring.  II.  itr.  h. 

f^d:  kriiigljocnde. 
Umwohner,  jilur.  kringboende. 
umwolben,  *  tr.  kringhvälfva. 
umwölken,  '    tr.   och  sich  ~  molnhölja(8);  i.ii.u. 

fördys  t  ra(s),  fi'irmörka(s). 
umwUhIen,   tr.    1.   gräfva  om,  böka  upp,  röra 

om  i,  omskaka.  2.  (-  -  -  *)  gräfva,  böka  om- 
kring, runcit  omkring  undergritf va. 
Umwurf  =  Überwurf. 
umzählen,  tr.  räkna  om. 
umzapfen,  tr.  omtappa. 
umzaubern,  tr.  1.  genom  trolldom  förvandla, 

förtrolla.    2.   (-  -  -  *)    trolskt,    med   trolskt 

sken  omgifva. 


umzäunen,*  tr.  inhägna,  omgifva,  kringgärda. 

Umzäunung,  -en,  /.  1.  kringgärdande  m.  m.  se 
föreg    2.  inhägnad. 

umzeichnen,  tr.  1.  märka  om,  förse  med  nytt 
märke.  2.  rita  om.  3.  (-  -  -  *)  Eine  Sache  mit 
etw.  «x/  rita  ngt  omkring  en  sak. 

umziehen,  I.  itr.  s.  flytta,  byta  om  bostad. 
II.  tr.  1.  draga  omkull.  2.  Schuhe  ~  byta 
om  skor.  3.  byta  om  kläder  på,  t.  ex.  ein 
Kind.  4.  (-  -  -  ")  a)  tåga  omkring,  kring- 
tåga,  b)  gå  omkring,  omgifva,  c)  eine  Sache 
mit  etw.  ~  draga  ngt  omkring,  öfver  en 
sak,  omgifva,  kanta,  garnera  en  sak  med 
ngt.  III.  Sich  ~  kläda  om  sig. 

umzingeln,  *  tr.  omringa.  Umzing[ejlung,/. 

umzirkllen,  -te,  -t,  tr.  omsluta. 

Umzug,     -ie].5,    -e    f,  W-    1-  flyttning  un  en  annan 

bostad  el.  tjänst.  2.  procession.  -s...  Ex.  ~zeit, 

-era,/,  flyttningstid. 

un...    är    en  föratafvelse  med  i  aUmh.  samma  bcm.  «om  det 

svenska  O-,  t.  ex.  unecht :  0'a.kid.,  unförmlich : 
oformlig,   unzählig:    otalig,   Untier:  odjur. 

Samniansatiningaruas  antal  Ur  obegränsadt,  hvadan  blott 
ett  ratal  kan  auföras,  för  hvilkas  upptagande  särskilda  skäl 
synts  vara  forhanden.  Verbalnomina  pl  -bar,  -Uch, 
-barheit,  -lichlceit  äro  i  allmh.  betonade  dels  p& 
sLamstafveiaen  dels  på  fbratafvelsen.  alltefteraom  den  enas 
eller    den    andras    betydelse    skall  franihillas,  t.  ex.  MW- 

abanderlich:  omöjlig  att  förändra,  un- 
abänderlich:   omöjlig   att  förändra,  idet 

följ.  angifves,  när  dylik  vacklan  finnes,  fOr  utrymmets 
skull  blott  det  fOrra  bctoningssättct. 

unabänderlich,  a.  omöjlig  att  förändra,  oför- 
änderlig, oåterkallelig. 

Unabänderlichkeit,  O,/,  oförändcrlighet. 

unabbusslich,  a.  som  ej  kan  försonas,  oförson- 
bar. 

unabgelöscht,  a.  osläckt. 

unabgerechnet,  adv.  medräknad(t),  med. 

unabhängig,  a.  oberoende. 

Unabhängigkeit,  O,/,  oberoende. 

unabkömmlich,  a.  oumbärlig. 

unablässig,  unablasslich,  a.  oaflåtlig. 

unablégbär,  unableglich,  unablSslIch,  a.  som  ej 
kan  af  betalas,  amorteras,  »v/e  Anleihe:  fast 
län. 

unabsehbar,  a.  oöfverskådlig,  omätlig,  obe- 
räknelig, obegränsad,  ofantlig. 

Unabsehbarkeit,  O,  /.  oöfverskådlig  mängd, 
oberäknelighet. 

unabséhiich  =  unabsehbar. 

unabsetzbar,  a.  oafsättlig. 

Unabsétzbarkeit,  O,/,  oafsättlighet. 

unabsichtlich,  a.  oafsigtlig. 

Unabsichtlichkeit,  O,/.  J/i« 'x- oafsigtligt,  utan 
afsigt.  Die  ~  des  Todschlages:  den  om- 
ständigheten, att  dråpet  ej  föröfvats  med 
berådt  mod. 

unabstéllbär,  a.  omöjlig  att  reformera,  ohjälp- 

unabtretbar,  a.  som  ej  får  afträdas,  öfverlatas. 


t  bar   omljuil.    tr.  transitivt,    itr.  iutransitivt  verb.    II.  bur  , 


S.  har  sein  till  hjälpverb. 


unabweisbar 


693 


unbefangen 


unabweisbar,  unabwéislich,  a.  oafvisllg. 
unabwendbar,  a.  oundviklig. 
Unabwéndbarkeit,  O,/,  oundviklighet. 
unachtsam,    a.    oaktsam,    vårdslös,    slarfvig, 

ouppmärksam. 
Unachtsamkeit,  O,  /.  vårdslöshet,  slarf  m.  m.  se 

rorcg, 

unadlig,  a.  ofrälse. 
unähnlich,  a.  olik. 
Unähnlichkeit,  O,/,  olikhet, 
unanfechtbar,  a.  oangriplig,  oantastlig. 
Unanfechtbarkeit,    O, /.  oangriplig,    oantnstlig 

beskaffenhet,  ställning,  karaktär. 
unangebaut,  a.  oodlad,  obruten,  obebygd. 
unangefochten,    a.   icke   anfäktad;    obestridd. 

Lasse  viich  ~  Låt  mig  vara  i  fred. 
unangekleidet,  a.  oklädd. 
unangemessen,  a.  opassande,  olämplig. 
Unangemessenheit,   O,  /.   det  opassande  i  ngt, 

oläniplighet. 
unangenehm,  a.  oangenäm,  obehaglig. 
unangerührt,  a.  orörd. 
unangetastet,  a.  oantastad. 
unannehmbar,  a.  oantaglig. 
unannéhmlich,  a.  1.  oantaglig.  2.  obehaglig. 
Unannehmlichkeit,    -en,  f.    1.  O,  oantaglighet. 

2.  obehaglighet,  olägenhet. 
unansässig,  a.  icke  bofast,  lös. 
unansehnlich,  a.  oansenlig. 
unanständig,  a.  oanständig. 
Unanständigkeit,  0,y.  oanständighet. 
unansteilig,  a.  oskicklig,  som  bär  sig  dumt  åt, 

tafatt,  klumpig. 
Unanstelligkeit,   O,  /.  oskickligt,  tafatt,  klum- 
pigt sätt. 
unanstössig,  a.  icke  stötande,  oförarglig. 
unantastbar,  a.  oantastlig. 
Unantastbarkeit,  O,  /.  oantastlighet. 
Unart,   I.    -en,  f.   oart,   dålig  vana,  elakhet, 

oartighet.    II.    -s,    -e,   m.   elakt  barn;  liten 

bråkmakare,  oreda,  ostyring. 
unartig,   a.    1.   stygg,  icke  snäll,  egensinnig. 

2.  ovänlig,  oartig. 
unat[h]embär,  a.  som  ej  kan  inandas,  oduglig, 

förskämd. 
unauffindbar,  «.  omöjlig  att  hitta. 
unaufgefordert,  «.  oombedd. 
unaufgeräumt,   a.    1.   oordnad.    2.    vid  dåligt 

lynne. 
unaufhaltbar,  unaufhaltsam,  a.  omöjlig  att  häj- 

da,  oemotståndlig,  ohäjdad. 
Unaufhaltsamkeit,  O,  /.  oemotståndlighet. 
unaufhörlich,  a.  oupphörlig. 
unauflösbar,  a.  oupplöslig. 
Unauflösbarkeit,  O,  f.  oupplöslighet. 
UnauflÖslich(keit)  =  Unauflöshar{kelt). 
unaufmerksam,  a.  ouppmärksam,  tankspridd. 
Unaufmerksamkeit,   -en,  /.   orippmärksamhet, 

tankspriddhet. 
unaufrichtig,  a.  icke  uppriktig. 
Unaufrichtigkeit,  O,  /.  brist  på  uppriktighet. 


unaufschiebbar,  unaufschieblich,  a.  som  ej  tål 

uppskof,  brådskande. 

unauftréibbär,  unauftréiblich,  a.  omöjlig  att 
åstadkomma,  att  anskaffa. 

unausbleiblich,  a.  oundviklig,  ovilkorlig. 

Unausbleiblichkeit,  O,  /.  oundviklighet,  viss- 
het. 

unausdéhnbär,  a.  icke  uttänjbar. 

unausgebildet,  a.  outbildad,  outvecklad. 

unausgeführt,  a.  icke  utförd,  ofulländad. 

unausgefüllt,  a.  icke  fyld,  icke-ifyld.  ~e  Quit- 
tung: kvitto  in  blanko. 

unausgemacht,  a.  oviss,  icke  bestämd. 

unausgesetzt,  o.  oafbruten. 

unausklagbär,  a.  som  ej  kan  på  laglig  väg  in- 
drifvas. 

unausléschbär,  unauslöschlich,  a.  outplånlig, 
o(ut)släcklig,  t.  ex.  ~e  Schrift,  '^es  Ferier, 
'V/er  Durst.   ~es  Lachen:  ohäjdadt  skratt. 

unaussprechbar,  a.  omöjlig  att  uttala. 

unaussprechlich,  a.  o(ut)säglig. 

unausstehlich,  a.  outhärdlig,  odräglig. 

Unausstehlichkeit,  O,  /.  outhärdligt,  odrägligt 
sätt. 

unaustilgbar,  a.  outplånlig,  o(ut)släcklig. 

unauswéichbär,  unausweichlich,  a.  oundviklig. 

Unband,  -[?]•«,  -e,  m.  obändig,  oregerlig  sälle. 

unbändig,  a.  obändig,  oregerlig,  tygellös,  vild; 
F  ofantlig,  gruflig. 

Unbändigkeit,  O,  f.  obändighet  m.  m.  se  rarcg. 

unbarmherzig,  a.  obarmhertig. 

Unbarmherzigkeit,  O,/,  obarmhertighet. 

unbärtig,  a.  skägglös. 

Unbärtigkeit,  O,  /.  skägglöshet. 

unbeabsichtigt,  a.  oafsigtlig. 

unbeachtet,  a.  obeaktad. 

unbeanstandet,  a.  som  ej  rönt  någon  motsä- 
gelse, oantastad,  opåtalt. 

unbeantwortet,  a.  obesvarad. 

unbeäntwortbär,  unbeåntwortlich,  a.  omöjlig  att 
besvara. 

unbebaut,  a.   1.  oodlad,  obrukad.   2.  obebygd. 

Unbedacht,  I.  -[eis,  0,m.  obetänksamhet.  II.  äfv. 
unbedächtig,  unbedachtsäm,  a.  obetänksam. 

Unbedachtsamkeit,  O,/,  obetänksamhet. 

unbedeckt,  a.  bar,  blottad. 

unbedenklich,  a.  ofarlig;  adv.  utan  betänkande, 
utan  tvekan. 

unbedeutend,  a.  obetydlig. 

Unbedeutendheit,  Unbedeutenheit,  -en,  f.  obe- 
tydlighet, 

unbedingt,  a.  obetingad,  ovilkorlig. 

unbeeinträchtigt,  a.  oförkränkt,  okvald. 

unbeendigt,  a.  icke  afslutad,  ofullbordad. 

unbeerbt,  «.  utan  arfvingar. 

unbeerdigt,  a.  obegrafd,  utan  jordfästning. 

unbefähigt,  a.  oförmögen,  ur  stånd. 

unbefahrbar,  a.  otillgänglig. 

unbefahren,  a.  obefaren. 

unbefangen,  a.  1.  fördomsfri,  opai-tisk,  nykter. 
2.  okonstlad,  ogenerad,  naturlig,  naiv. 


F  familjärt.    P  lägre  «pr&k.    %  mindre  brukligt.    <&  teknisk  ten».    4«  sjöterm.    JSf  mllit&risk  term. 


UnTjefangenheit 


694 


unbespreohbar 


Unbefangenheit,  0,  /.  1.  tördomsfrihet,  opar- 
tiskhet.   2.   okonstladt,   ogeneradt,   natur- 
ligt, naivt  sätt. 
unbefiedert,  a.  ofjädrad,  utan  fjädrar. 
unbeflécl<bär,  a.  som  ej  kan  befläckas. 

unbefleckt,  a.  obefläckad. 

Unbeflecittheit,  o,  /".  obefiäckadt  tillstånd. 

unbefriedigend,  a.  otillfredsställande. 

unbefriedigt,   n.   otillfredsstäld.    Jmdn  ~  his- 
sen: ej  tillfredsställa  ngn. 

UnbefDgnis[s],   O,  /.    saknad   af   befogenhet 
obefogadt  uppträdande. 

unbefugt,  a.  obefogad. 

UnbefQgtheit  =  ünbefugnis. 

unbegabt,  a.  saknande  begåfning. 

unbegieitet,  a.  utan  följe,  ensam. 

unbegréiflicii,  n.  obegriplig. 

Unbegréiflichl<eit,  -en,f.  obegriplighet. 

unbegrénzbär,  a.  omöjlig  att  begränsa. 

unbegrenzt,  a.  obegränsad,  gränslös. 

unbegründet,  a.  ogrundad. 

unbegütert,  <i.  obemedlad,  fattig. 

unbehaart,  <i.  hårlös;  slät. 

Unbehagen,  -.<;,  O,  n.  misshag. 

unbehaglich,  a.  obehaglig. 

Unbehäglichkeit,  -en,/,  obehag. 

unbehelligt,  «.  oantastad. 

unbehilflich  se  tmhehiilflich. 

unbehindert,  u.  obehindrad. 

unbeholfen,  n.  otymplig,  klumpig,  tafatt. 

Unbeholfenheit,  O,  /.  tafatt,  otympligt  sätt. 

unbehülflich,  a.  som  har  svårt  att  reda  sig, 
tafatt,  klumpig. 

Unbehülflichkeit  =  Unheholfenheit. 

unbekannt,  «.  obekant.  Es  wird  dir  nicht  ~ 
sein:  Bom  äu  nog  vet. 

Unbekanntschaft,  0, ,/'.  obekantskap,  okunnig- 
het. 

unbekéhrbär,  a.  omöjlig  att  omvända. 

unbekehrt,  a.  oomvänd. 

unbekümmert,  a.  obekymrad. 

Unbekümmertheit,  O,  f.  obekymradt  väsen, 
lugn,  likgiltighet. 

unbelebt,  a.  folktom,  utan  lif,  död. 

Unbelébtheit,  O,/,  folktomt,  dödt  tillstånd. 

unbeleckt,  «.  cgcnti.  oslickad.  Von  der  Kultur 
'V.  oberörd  af  kiilturen. 

unbelesen,  a.  icke  beläst. 

Unbelesenheit,  O,/,  brist  på  beläsenhet. 

unbeliebig,  unbeliebt,  «.  icke  omtyckt,  opopu- 
liir. 

Unbeliebtheit,  O,  /.  egenskap  att  ej  vara  om- 
tyckt. Seine  ~  war  ffTo.<;.<! :  han  var  allmänt 
illa  omtyckt,  var  ingenstädes  omtyckt. 

unbemérkbär,  a.  omärklig. 

unbemerkt,  a.  obemärkt,  tyst. 

unbemittelt,  «.  obemedlad. 

Unbemitteltheit,  O,/,  obemedladt  tillstånd. 

unbenämt,  n.  namnlös;  anonym. 

unbeneidet,  o.  icke  afundad. 

unbenommen,  o.  obetagen. 


unbenutzt,  a.  obegagnad. 

unbeobachtet,  a.  obemärkt. 

unbequem,  a.  obekväm. 

Unbequemlichkeit,  -en,  f.  obekvämlighet. 

unberat[h]en,  a.  1.  oförsörjd.  2.  utan  att  ha 
rådfrågat  ngn. 

unberechenbar,  a.  oberäknelig. 

unberechtigt,  a.  oberättigad. 

unberedt,  n.  föga  vältalig. 

unberichtigt,  a.  som  ej  bragts  på  det  klara. 
Die  Rechnung  ist  noch  -v/  räkningen  är  än- 
nu ej  betalt. 

unberitten,  a.  1.  icke  beriden.  Reiter  ^  ma- 
chen: låta  ryttare  sitta  af.  2.  icke  inriden. 

unberücksichtigt,  a.  obeaktad.  Etw.  ~  lassen: 
lemna  ngt  obeaktadt,  ej  taga  hän  syn  till  ngt. 

unberufen,  a.  icke  kallad,  oombedd,  egenmäk- 
tig. 

unberührt,  a.  oberörd.  Etw.  ~  lassen:  ej  vid- 
röra, ej  omnämna,  förbigå  ngt. 

unbeschadet,  prep.  mea  gen.  ei.  dat.  utan  att  ska- 
da, utan  att  kränka. 

unbeschädigt,  a.  oskadd. 

unbeschäftigt,  a.  sysslolös. 

unbescheiden,  a.  anspråksfull,  fordrande,  oför- 
nöjsam, obeskedlig,  oblyg. 

Unbescheidenheit,  -en,  f.  anspråksfullt  sätt, 
oförnöjsamhet  m.  m.  se  rereg. 

unbescheinigt,    «.    icke    verifierad,   ej   styrkt 


1.    icke  beslagen,  utan  be- 
oskodd.  3.  ej  hemmastadd, 
\ssenschaft. 
1.   icke   beskuren.    2.  icke 


genom  intyg. 
unbeschlagen,  a. 

slag.  2.  om  hästar 

t.  ex.  in  einer  W 

unbeschnitten,  a. 

omskuren. 
unbescholten,  o.  oförvitlig. 
Unbescholtenheit,  O,/,  oförvitlighet. 
unbeschränkbar,  a.  omöjlig  att  begränsa, 
unbeschränkt,  a.  obegränsad,  oinskränkt, 
unbeschreiblich,  n.  obeskriflig. 
unbeschrieben,   a.  1.  oskrifven,  ren,  blank.  2. 
icke  beskrifven,  icke  skildrad. 
j  unbeschützt,  a.  utan  skydd,  utan  försvar,  för- 
svarslös. 
unbeseelt,  a.  liflös,  utan  själ. 
Unbeseeltheit,  0,/^  liflöshet. 
I  unbesehen,   a.  utan  att  hafva  sett  det  (den, 
dem),  t.  Qx.  etw.  ~  kaufen. 
unbesetzt,  a.  1.  icke  upptagen,  ledig,  tom.  2. 
I       ogarnrrad. 

\  unbesiegbar,  unbesieglich,  <i.  oöfvervinnelig. 
'  Unbesiegbarkeit,  Unbesieglichkeit,  O,/,  oöfver- 

vinnelighet. 
j  unbesoldet,  a.  utan  lön. 
I  Unbesoldelheit,  O,/,  saknad  af  lön. 
unbesonnen,  a.  oklok,  obetänksam,  lättsinnig. 
Unbesonnenheit,  -en,  f.  oklokhet  m.  m.  se  »reg. 
unbesorgt,   «.  1.    obekymrad,  lugn.  2.  ej  om- 
besörjd. 
unbespréchbär,  a.  omöjlig  att  dryfta,  som  man 
ej  kan  tala  om. 


O   saknar  plur.    t  har  omljud. 


tr.  transitivt,    itr.  intransitlvt  verb.    Ä.  bar  hahm,   S.  har  »ein  till  hjälpverb. 


Unbestand 


695 


unedel 


Unbestand,  -[e].«;,  0,  m.  1.  obestånd.  2.  obe- 
ständighet. 

unbeständig,  a.  obeständig,  ostadig,  föränder- 
lig- 

Unbeständigkeit,   O,  /.   obeständighet  m.  m.  se 

unbestéchbär,  unbestechlich,  a.  omntlig. 

Unbestéchliciil<eit,  O,  /".  omutlighet. 

unbestéigbär,  a.  omöjlig  att  bestiga. 

unbestellbar,  a.  1.  post.  som  ej  kan  tilLställa-s 
adressaten.  2.  åkeibr.  omöjlig  att  bruka. 

unbestellt,  a.  1.  icke  bestäld,  utan  beställ- 
ning. 2.  post.  aom  ej  tillstälts  adressaten, 
ej  kommit  adressaten  tillhanda,  icke  af- 
hämtad.  3.  obrnkad,  icke  brukad. 

unbestimmt,  a.  obestämd,  obeslutsam,  oafgjord, 
otydlig,  sväfvande. 

Unbestimmtheit,   -en,  f.   obestämdhet  m.  m.  se 

ro  reg. 

unbestochen,  o.  icke  mutad,  omutlig. 
Unbestochenheit,  O,  /.  omutlighet. 
unbestreitbar,  a.  obestridlig. 
Unbestréitbarl<eit,  O,/,  obestridlighet. 
unbesQcht,  a.  icke  ci.  föga  besökt. 
unbet[h]eiligt,   a.  ~  bei  etiv.:  icke  delaktig  i, 

främmande  för  ngt. 
unbetitelt,  a.  utan  titel. 
unbetont,  a.  obetonad. 
Unbetöntheit,  O,/,  obetonad  ställning. 
unbeträchtlich,  a.  obetydlig. 
unbetreten,  a.  1.  icke  trampad.  2.  oförvillad, 

säker. 
unbeugsam,«. oböjlig,  omedgörlig, halsstarrig. 
Unbeugsamkeit,  O,/,  oböjlighet  m.  m.  se  röreg. 
unbewacht,  a.  obevakad. 
unbewährt,  a.  obepröfvad. 
unbewandert,  a.  icke  bevandrad,  icke  hemma- 
stadd. 
unbeweglich,  n.   1.  orörlig.  2.  orubblig,  omed- 

görli^g. 
Unbewéglichkeit,  O,  f.  orörlighet  m.  m.  se  rereg. 
unbewehrt,  a.  obeväpnad,  värnlös. 
Unbewehrtheit,    O,    /.    obeväpnadt   tillstånd, 

värnlöshet. 
unbeweibt,  a.  ogift. 

unbeweisbar,  unbewéislich,  a.  icke  bevislig. 
unbewiesen,  a.  obevisad. 
unbewohnbar,  a.  obeboelig. 
Unbewöhnbarkeit,  O,/,  obeboeligt  skick. 
unbewohnt,  a.  obebodd. 
unbewusst,  a.  1.  obekant.  2.  omedveten.  Ricli 

(dat.)  einer  (gen.)  Sache  /v^  sein:  ej  känna  till, 

ej  veta  med  sig  ngt. 
unbezähmbar,  n.  omöjlig  att  tämja;  okufiig. 
unbezeugt,   a.   icke  bevittnad,   utan  vittne(s- 

börd). 
unbezogen,   a.    utan   öfverdrag.    ~e    Violine: 

osträngad  violin. 
unbezwingbar,  unbezwinglich,«.  oöfvervinnelig. 
Unbezwingbarkeit,  Unbezwinglichkeit,  O,/,  oöf- 

vervinnelighet. 


Unbild,  -[«].<:.  -er,  n.  1.  skenbild.  2.  =  reij. 

Unbilde,  -»,  f.  orättvisa,  oförrätt. 

Unbildung,  -en,  f.  1.  felaktig  bildning.  2.  brist 
på  bildning. 

Unbill,  O,  /.  -s,  O,  m.  och  n.  =  Unbilde. 

unbillig,  a.  obillig. 

Unbilligkeit,  -e»,/.  obillighet;  obillig  fordran. 

unblutig,  a.  oblodig. 

unbötmässig,  a.  olydig,  egenmäktig. 

unbrauchbar,  a.  obrukbar,  oanvändbar,  odug- 
lig, onyttig. 

Unbrauchbarkeit,  O,  /.  obrukbart  skick,  odug- 
lighet. 

unbrüderlich,  a.  icke,  föga  broderlig. 

unbürgerlich,  a.  som  ej  anstår  en  boi-gare. 

Unchrist,  -en,  -en,  m.  icke  kristen,  okristlig 
person. 

Unciålbuchstabe,  -n,  -n,  m.  begynnelsebokstaf, 
stor  bokstaf. 

uncivilisiert,  a.  ociviliserad. 

und,  konj.    1.  och.    2.  ~  med  ^oenn  och  konjunktiv  ; 

om  ock,  om  än,  t.  ex.  ~  wenn  er  ihn  beim 
Kragen  hätte:  om  han  också  hölle  honom  i 
kragen;  med  uteiemnadt  Wenn:  ~  wär'  sie  mit 
Ketten  an  den  Himmel  geschlossen:  vore 
hon  också  fastkedjad  vid  himlen.  3.  och, 
att,  för  att,  t.  ex.  set  so  gut  ~  schreibe  ihm : 
var  god  och  skrif  till  honom,  er  will  sich 
unterstehen  ~  hier  bleiben:  han  vill  under- 
stå  sig  att  stanna  här,  schäme  dich  ~  rede 
nicht  so:  blj'gs  för  att  tala  så. 

Undank,  -[e]s,  O,  m.  otack. 

undankbar,  a.  otacksam. 

Undankbarkeit,  O,  f.  otacksamhet. 

undeklinierbar,  a.  gram.  oböjlig. 

undenkbar,  a.  otänkbar. 

undenklich,  a.  1.  otänkbar.  2.  urminnes, 

undeutlich,  a.  otydlig. 

Undeutiichkeit,  -en,f.  otydlighet. 

undeutsch,  a.  otysk. 

undicht,  a.  otät. 

undichterisch,  n.  opoetisk. 

undienlich,  a.  otjänlig. 

Undienst,  -es,  O,  m.  otjänst. 

undienstfertig,  a.  otjänstaktig,  ovillig,  ögen. 

Unding,  -[e].s,  -e,  n.  oting,  galenskap. 

unduldsam,  a.  ofördragsam. 

Unduldsamkeit,  n,  /.  ofördragsamhet. 

undurchdringlich,  a.  ogenomtränglig. 

Undurchdringlichkeit,  O,/,  ogenomtränglighet. 

undurchforscht,  a.  outforskad. 

undurchsichtig,  a.  ogenomskinlig. 

Undurchsichtigkeit,  O,/,  ogenomskinlighet. 

uneben,  n.   1.  ojämn.  2.  oäfven. 

unebenbürtig,  a.  icke  jämnbördig. 

Unebenheit,  -en,  f.  ojämnhet. 

unecht,  a.  oäkta,  förfalskad,  oriktig,  under- 
stiicken. 

Unechtheit,  O,  /.  oäkta,  förfalskad  beskaffen- 
het; egenskap  att  vara  understucken. 

unedel,  a.  oädel. 


F  familjart.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    -t»  ^"aterm.    JS«  : 


tmedlert 


unfarbig 


unediert,  a.  icke  ntgifven,  oederad. 

unehelich,  a.  oäkta,  illegitim,  t.  «.  f^^es  Kind, 
^e  Verbindung. 

unehrbär,  a.  icke  ärbar,  ohederlig. 

Unehre,  0,  /.  vanära. 

Unehren,*  tr.  vanära,  vanvörda. 

unehrerbietig,  a.  vanvördig. 

Unehrerbietigkeit,  0,/.  vanvördnad. 

unehrlich,  a.   1.  oärlig.  2.  ohederlig. 

uneigennützig,  a.  oegennyttig. 

Uneigennützigkeit,  O,/,  oegennytta. 

uneigenllich,  a.  oegentlig. 

uneingedenk,  a.  glömsk,  einer  (gen)  Sache:  af 
en  sak. 

uneingenommen,  a.  fördomsfri. 

Uneingenommenheit,  O,/,  fördomsfrihet. 

uneingeweiht,  a.  oin^•igd. 

uneinig,  a.  oenig,  oense,  osams. 

Uneinigkeit,  -en,  f.  oenighet,  tvist,  tvedrägt. 

uneinnehmbar,  a.  ointaglig. 

uneins,  ndv.  oense. 

unempfänglich,  a.  oemottaglig. 

Unempfängiichkeit,  O,/,  oemottaglighct. 

unempfindlich,  a.  okänslig,  slö,  likgiltig,  h.ård. 

Unempfindlichkelt,  O,/ okänslighet  m.  m.  se  wrcg. 

unendlich,  n.  oändlig. 

Unendlichkeit,  O,/,  oändlighet. 

unentbehrlich,  a.  oumbärlig. 

Unentbéhrllchkeit,  O,/,  oumbärlighet. 

unentdeckt,  a.  oupptäckt. 

unenlfliehbär,  unentfliehlich  =  unentrinnbar. 

unentgeltlich,  a.  gratis,  för  intet,  fri. 

unenthiillt,  a.  dold,  förborgad. 

unentrinnbar,  a.  oundviklig,  oirndgänglig. 

unentschieden,  a.  oafgjord,  oviss,  tvifvelaktig, 
obestämd. 

Unentschiedenheit,  O,/,  ovisshet,  obestämdhet. 

unentschlossen,  a.  obeslutsam. 

Unentschlossenheit,  O,/,  obeslutsamhet. 

unentschuldbar,  o.  oursäktlig,  oförlåtlig. 

unentsiegelt.  a.  fortfarande  förseglad. 

unentwegt,  a.  oförskräckt. 

Unentwegtheit,  0,y.  oförskräckthet. 

unentwickelt,  a.  outvecklad. 

Unentwickeltheit,  O,/,  ontveckladt  skick,  till- 
stånd. 

unentwirrbar,  a.  omöjlig  att  reda  ut,  att  reda 
upp ;  intrasslad. 

unentzifferbar,  a.  omöjlig  att  dechiffrera. 

unentzündbär,  a.  oantändlig. 

unerachtet  ^  nnr/eachtet  II. 

unerbittlich,  a.  obeveklig. 

Unerbittlichkeit,  O,/,  obeveklighet. 

unerfahren,  a.  oerfaren. 

Unerfahrenheit,  O,/,  oerfarenhet. 

unerfindlich,  n.  makalös,  obcskriflig. 

unerförschbar,  unerförschlich,  a.  outforsklig, 
outgrniullig. 

unerfreulich,  a.  obehaglig,  bedröflig. 

unerfüllbar,  a.  omöjlig  att  uppfylla,  att  för- 
verkliga. 


unergiebig,  a.  föga  gifvande,  ofruktbar. 

unergrundbär,  unergrijndlich,  a.  outgrundlig. 

unerheblich,  a.  ovigtig,  obetydlig,  likgiltig. 

Unerheblichkeit,  O,  /.  ringa  vigt,  obetydlig- 
het. 

unerhört  (oen  -  -  -),  a.  1.  oerhörd.  2.  ohörd, 
icke  bönhörd. 

unerkennbar,  a.  oigenkänlig. 

Unerkénnbarkeit,  O,/,  oigenkänlighet. 

unerkenntlich,  a.  otacksam. 

Unerkenntlichkeit,  0./.  otacksamhet. 

unerklärbär,  unerklärlich,  a.  oförklarlig. 

unerlässlich,  a.  oeftergiflig. 

unerlaubt,  a.  otillåten. 

unermésslich,  a.  omätlig. 

Unermésslichkeit,  O,  /.  omätlighet,  omätlig 
storhet,  betydelse. 

unermüdlich,  a.  outtröttlig. 

Unermudiichkeit,  O,/,  outtröttlighet. 

unerörtert,  a.  odiskuterad,  outredd. 

unerpröbt,  a.  obepröfvad. 

unerquicklich,  a.  obehaglig,  oangenäm,  tråkig. 

Unerquicklichkeit,  O,  /.  obehaglighet,  tråkig- 
het.^ 

unerrät[h]bär,  a.  omöjlig  att  gissa. 

unerreichbar,  n.  ouppnåelig,  oupphinuelig. 

unerreicht,  <;.  oupphunnen. 

unersättlich,  a.  omättlig. 

Unersättlichkeit,  O,/,  omättlighct. 

unerschcpfbär,  unerschöpflich,  a.  outtömlig. 

unerschrocken,  a.  oförskräckt. 

Unerschrockenheit,  O,/,  oförskräckthet. 

unerschiitterlich,  n.  orubblig,  fast. 

Unerschijtterlichkeit,  O,  /.  orubblighet,  fast- 
het; orubbligt  lugn. 

unerschwinglich,  a.  omöjlig  att  åstadkomma, 
att  anskaffa,  enorm,  oerhörd. 

unersetzbar,  unersetzlich,  a.  oersättlig. 

Unersetzbarkeit,  Unersetzlichkeit,  O,/,  oersätt- 
lighet, omöjlighet  att  ersätta  ngt. 

unerspriesslich,  «.  gagnlös,  onyttig. 

unerstéiglich,  a.  omöjlig  att  bestiga. 

unerträglich,  n.  odräglig. 

Unerträglichkeit,  O,/,  omöjlighet  att  fördraga, 
einer  Sa  die:  ngt. 

unerwachsen,  «.  icke  vuxen,  minderårig. 

unerwähnt,  a.  icke  omnämd.  Etw.  '\>  lassen: 
förbigå  ngt. 

unerwartet,  a.  oväntad. 

unerwéichbär,  unerwéichlich,  a.  omöjlig  att 
uppmjuka;  biidi.  obeveklig. 

unerweislich,  a.  icke  bevislig. 

unerwiesen,  a.  obevisad. 

unerwogen.  a.  obetänkt,  obetänksam. 

unerwünscht,  a.  oläglig,  motig. 

unerzogen,  a.  ouppfostrad,  illa  uppfostrad. 

unfähig,  a.  oförmögen,  ur  stånd. 

Unfähigkeit,  O,/,  oförmåga. 

unfåhrbär,  a.  of.arbar. 

Unfall,  -[fj.<;,  -e  t,  m.  olycksfall,  olycka,  otur. 

unfarbig,  a.  ofärgad,  färglös. 


pinr.    t  har  omljud.    tr. 


sitiTt,    ttr.  IntransitiTt   verb. 


till   hjälpverb. 


unfassbar 


697 


ungehorsam 


unfässbär,  unfasslich,  a.  ofattlig. 

unfehlbar,  a.  ofelbar. 

Unfehlbarkeit,  0,/.  ofelbarhet. 

unfein,  a.  icke  fin. 

unfern,  I.  adv.  ej  långt  borta,  ej  fjärran.  II. 
prep.  med  gen.  el.  dat.  ej  långt  ifrän,  i  grann- 
skapet af. 

unfertig,  a.  ofullbordad. 

Unfertigkeit,  O,  /.  ofullbordadt  skick. 

Unflat[h],  -[e]s.  O,  »».  1.  smuts,  snusk,  oren- 
lighet.  2.  =  fuij. 

Unflät[h]er,  -s,  -,  vi.  smutsig,  snuskig  person, 
snnskcr. 

Unflät[h]erél,  -en,/,  smuts,  snusk. 

unflät[hjig,  a.  smutsig,  snuskig;  tvetydig, 
oanständig. 

Unflät[h]igkeit,  -en,/,  smuts,  snusk,  oanstän- 
dighet. 

Unfleiss,  -es,  O,  m.  brist  på  flit, 

unfleissig,  a.  icke  flitig,  lat. 

unfolgsam,  (/.  olydig,  ohörsam. 

Unfolgsamkeit,  O,/,  olydnad,  ohörsamhet. 

Unform,  -en,  f.  missbildning,  ful  gestalt,  ful 
form,  vidunder. 

unförmig,  unförmlich,  a.  oformlig. 

Unförmlichkeit,  -en,  f.  oformlighet. 

unfrei,  a.  ofri. 

unfreiwillig,  a.  ofrivillig. 

unfreund,   I.  a.  ovänlig.   II.  -[c]«,  -e,  m.  ovän. 

unfreundlich,  a.  ovänlig. 

Unfreundlichkeit,  -en,  f.  ovänlighet. 

unfreundschaftlich,  a.  icke  vänskaplig,  ovän- 
lig, fiendtlig. 

Unfriede,  -ns,  O,  m.  ofred,  oenighet,  tvedrägt. 

unfriedlich,  a.  ofredlig,  ofördragsam,  strids- 
lysten. 

Unfriedlichkeit,  O,  /.  ofördragsamhet,  osämja, 
grälsjuka. 

unfruchtbar,  a.  ofruktbar,  ofruktsam,  fruktlös, 
gagnlös. 

Unfruchtbarkeit,    O,  f.    ofruktbavhet   m.   m.   se 

föreg.  ' 

Unfug,  -\e\s.  O,  m.   1.  orätt.  2.  ofog. 
unfugsäm,  a.  ofoglig,  omedgörlig. 
unfUrstlich,  a.  ovärdig  en  furste. 
ung,  /.  suff.  -ing,  -ning,  -ande,  -ende,  -eise, 

-t  m.  m. 

ungar,  a.  okokt. 

Ungar,    -n,   -n,   m.  ungrare,   -land,  -[e].«.  O,  n. 

Ungern,  -wein,  -[e]s,  -e,  m.  ungerskt  vin. 
ungarisch,  a.  ungersk. 
Ungarn,  -s,  O,  n.  nj^r.  Ungern. 
ungastlich,  a.  ogästvänlig. 
Ungastlichkeit,  O,/,  ogästvänlighet. 
ungeachtet,  I.  a.  icke  aktad.  II.  prep.  nicd  gcu. 

el.  dat.  oaktadt,  i  trots  af. 
ungeahndet,  n.  ostraffad. 
ungeahnt,  a.  icke  anad,  aldrig  anad. 
ungebahnt,  a.  obanad. 
ungebändigt,  a.  otämd,  vild. 
Ungebärde,  -n,/.  opassande  åtbörd;  grimas. 


ungebärdig,    a.    1.    oskicklig,    opassande.    2. 

motspänstig. 

ungebeten,  a.  1.  objuden.  2.  oombedd,  af  egen 
drift. 

ungebeugt,  a.  oböjd. 

ungebiidet,  a.  obildad. 

ungebleicht,  a.  oblekt. 

ungeboren,  o.  ofödd. 

ungebrannt,  a.  obränd.  F  -x/c  Asche:  påkolja, 
strj'k. 

ungebräuchlich,  a.  icke,  föga  bruklig. 

ungebraucht,  a.  obegagnad. 

ungebrochen,  a.  obruten. 

Ungebühr,  O,  /.  otillbörlighct.  Zur  »s;  otill- 
börligt. 

ungebührend, ungebührlich, a.  otillbörligjOskick- 
lig- 

Ungebührlichkeit,  -em,/,  otillbörlighet. 

ungebunden,  a.  obunden. 

Ungebundenheit,  -en,/,  frihet,  uppsluppenhet. 

ungedeckt,  a.  obetäckt,  utan  skydd ;  odukad. 

ungedeihiich,a.  föga  gagnelig,  föga  lyckosam. 

Ungeduld,  O,/,  otålighet. 

ungeduldig,  a.  otålig. 

ungeeignet,  a.  olämplig. 

Ungeeignetheit,  O,/,  olämplighet. 

ungefähr,  I.  adv.  ungefär.  II.  a.  1.  tillfällig. 
2.  ungefärlig.  III. -.■!,  O,  ra.  ungefär,  slump, 
tillfällighet.  Von  -^  genom  en  slump,  hän- 
delsevis. 

ungefährdet,  a.  utan  fara. 

ungefährlich,  a.  ofarlig. 

ungefällig,  a.  1.  föga  tillmötesgående,  ovän- 
lig. 2.  obehaglig,  otreflig. 

ungefesselt,  n.  fri  (från  bojor). 

ungeflügelt,  a.  utan  vingar. 

ungefragt,  n.  oåtspord. 

ungefrühstückt,  a.  utan  att  ha  frukosterat. 

ungefüge,  ungefügig,  a.  klumpig. 

ungegessen,  «.  utan  att  ha  ätit,  fastande. 

ungegliedert,  a.  oledad. 

ungegoren,  a.  ojäst. 

ungegründet,  a.  ogrundad,  grundlös. 

ungehalten,  a.  1.  icke  hållen.  2.  missnöjd, 
förtretad,  ond,  über  ei.  um  etui.:  öfver  ngt, 
au/jmdn:  på  ngn. 

ungeheissen,  a.  själfmant,  egenmäktig. 

ungeheuchelt,  a.  ohycklad,  oskrymtad,  upp- 
riktig. 

ungeheuer,  I.  a.  oerhörd,  gruflig,  ofantlig, 
vidunderlig.  II.  -s,  -,  n.  vidunder,  odjur. 

ungeheuerlich  (och  -  -  -'  -  ->,  a.  vidunderlig. 

Ungeheuerlichkeit,  -en,/,  vidundeilighet. 

ungehindert,  a.  utan  hinder,  obehindrad. 

ungehobelt,  a.  ohyflad,  grof,  rå, 

ungehofft,  a.  oförväntad. 

ungehörig,  a.  oskicklig,  otillbörlig. 

Ungehörigkeit,  -en,/,  oskicklighet,  otillbörlig- 
het. 

ungehorsam,  I.  a.  olyåig,  jmdm:  mot  ngn.  II. 
■s.  O,  m.  olydnad. 


*  ^kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    "t"  sjatcrm.    X  railitärisk  tenn- 


tingehudelt 


Ungeselligkeit 


ungehudelt,  a.  F  ntan  att  trakasseras.  Jmdn 
~  lassen :  låta  ngn  vara  i  fred. 

ungeistlich,  a.  icke  andlig,  verldslig,  opräster- 
lig- 

ungeltannt,  a.  okänd. 

ungekränkt,  a.  okränkt,  i  fred. 

ungekünstelt,  a.  okonstlad,  naturlig. 

Ungekünsteltheit,  O,  /.  okonstladt,  naturligt 
sätt. 

ungeladen,  n.  1.  oladdad.  2.  objuden. 

ungeleckt,  a.  oslickad;  F  tiiai.  oborstad,  ohyf- 
sad, ostädad. 

Ungelecktheit,  O,/.  F  oborstadt,  ostädadt  sätt. 

ungelegen,  o.  oläglig,  olämplig. 

Ungelegenheit,  -en,  f.  oläglighet,  olägenhet. 
Jmdm   r^en  machen:  förorsaka  ngn  besvär. 

ungelehrig,  a.  oläraktig. 

Ungelehrigkeit,  O,/,  oläraktighet. 

ungelehrt,  n.  olärd. 

Ungelehrtheit,  O,  /.  brist  på  lärdom,  okunnig- 
het. 

ungelenk,  n.  oböjlig,  stvf,  tafatt,  klumpig. 

Ungelenkheit.  O,  f.  oböjlighet  m.  m.  se  roreg. 

Ungemach,  -[e].s-,  -c,  n.  obehag,  besvär,  be- 
svärlighet. 

ungemächlich,  «.  obehagliir.  obekväm,  besvär- 
lig- 

Ungemächlichkeit,    -en,  f.   obehaglighet  m.  m. 

se  föreg. 

ungemein,  a.  icke  vanlig,  ogemen,  utomor- 
dentlig, ofantlig. 

angemeldet,  a.  oanmäld. 

ungemengt,  a.  oblandad. 

ungemessen,  r?.  icke  mätt,  obegränsad,  oin- 
skränkt, omåttlig,  otillbörlig. 

Ungemessenheit,  -en,f.  brist  på  måtta,  omått- 
lighet, otillbörlighet. 

ungemischt,  a.  oblandad. 

ungenannt,  a.  onämd,  icke  namngifven,  ano- 
nym. 

ungenau,  a.  icke  noggrann,  inexakt,  otillför- 
litlig. 

Ungenauigkeit,  -en,  f.  bristande  noggrannhet, 
inexakthet,  otillförlitlighet. 

ungeneigt,  a.  1.  Jmdm  ~  föga  vänligt,  ogyn- 
samt  stämd  mot  ngn.  2.  obenägen,  oho- 
gad. 

Ungeneigtheit,  O,  f.  ogynsam  stämning,  obe- 
nägenhet, motvilja. 

ungeniessbär,    n.    onjutbar,    osmaklig,   fadd, 

Ungeniessbarkeit,   O,  /.   osmaklighet  m.  m.  sn 

ungenöt[hjigt,  a.  icke  nödd,  frivillig. 
ungenügend,  n.  otillfredsställande. 
ungenügsam,  a.  oförnöjsam. 
Ungeniigsamkeit,  O,/,  oförnöjsamhet. 
ungenützt,  .».  obegagnad. 
ungeprüft,  a.  opröfvad,  oexaminerad. 
ungerächt,  a.  ohämnad,  ostrafEad. 
ungerade,  rr.  l.icke  rak,  krokig.  2.  ojämn,  udda. 


I  ungerat[h]en,  a.  1.  icke  gissad,  olöst.  2.  miss- 

'      lyckad. 

ungerechnet,  a.  oräknad,  icke  medräknad. 
I  ungerecht,  a.  orättvis. 

Ungerechtigkeit,  -en,  f.  orättvisa. 
I  ungeregelt,   a.   icke  reglerad,  oregelbunden, 
oordentlig. 

ungereimt,    a.  orimmad;  biwi.  orimlig,  absurd, 
1      galen. 

j  Ungereimtheit,    -en,  f.   frånvaro  af  rim;  biidi. 
I      orimlighet,  galenskap. 

ungeritten,  a.  icke  inriden. 

ungern,  adv.  ogärna. 
1  ungerochen  =  ungerächt. 

ungerufen,  n.  objuden,  själfmant. 

ungerugt,  a.  ostraffad. 

ungerupft,  a.  F  oskadd,  helskinnad. 
■  ungesagt,  «.  osagd.  Etw.  ~  [sei??]  lassen:  låta 
[      ngt  vara  osagdt. 

ungesättigt,  a.  icke  mätt,  otillfredsstäld. 

ungesäuert,  a.  osyrad,  söt. 

ungesäumt,  «.   1.  okantad.  2.  ofördröjlig. 

ungeschehen,  a.  ogjord,  t.  e^.  etio.  ~  machen. 

ungescheut,  adv.  utan  fruktan,  oförfäradt. 

Ungeschick,  I.  -[eis.  O,  n.  tafatthet,  klumpig- 
het, drumlighet.  II.  -[e]s,  -e,  m.  person 
som  bär  sig  dumt  åt,  tafatt  person,  tölp. 
drummel. 

ungeschicklich,  a.  1.  =  ungeschickt.  2.  oskick- 
lig, otillständig. 

Ungeschicklichkeit,   -en,  f.   tafatthet  m.  m.  su 

föreg. 

ungeschickt,  a.  som  bär  sig  dumt,  bakvändt 
åt.  bakvänd,  tafatt,  drumlig,  klumpig. 

ungeschlacht,  a.  klumpig,  grof,  rå,  ovig,  tölp- 
aktig. 

Ungeschlachtheit,  O,/,  klumpighet  m.  m.  se  rareg. 

ungeschliffen,  a.  oslipad;  biidi.  oborstad,  ostä- 
dad, ohyfsad. 

Ungeschliffenheit,  O,  /.  oborstadt,  ostädadt 
sätt. 

Ungeschmack,  I. 
smak;  smaklc 
fadd.  smaklös. 

ungeschmälert,  a. 

ungeschmeidig,    r 


-{ßls,    O,    m.    osmak,    dålig 
shet.     II.    a.    illasmakande, 

oförminskad, 
oböjlig,  stel,  ohandterlig, 


Ungeschmeidigkeit.    O,  /.   oböjlighet  m.  m.   se 

foreg. 

ungeschminkt,  a.  osminkad. 

ungeschmiickt,  a.  osmyckad. 

ungeschwächt,  a.  oförsvagad. 

ungeschwänzt,  a.  svanslös. 

ungeschworen,    a.    osvuren,   utan   cd.    Jmdm 

ctw.  ~  glauben:  tro  ngt  på  ngns  ord. 
ungesehen,   a.   osedd.    Et7c.   ~  ko.ti/en:  köpa 

ngt  utan  att  ha  sett  det. 
ungesellig,    a.    osällskaplig,    sällskapsskygg, 

folkskygg. 
Ungeselligkeit,    O,  /.  osällskapligt,  folkskyggt 
I      sätt,  väsen. 


O   saknar  pinr.    t  '""'  omljod.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt   verb.    k,  har  haben,    S,  har  tcin  t'11   hjäJpvcrb. 


ungesetzlich 


699 


unhellsam 


ungesetzlich,  a.  olaglig. 

Ungesetzlichkeit,  -en,f.  olaglighet. 

ungesetzmässig,  «.  lagstridig. 

Ungesetzmässigkeit,  -en,/.  lagstridighet. 

ungesittet,  a.  ociviliserad,  rå,,  oanständig. 

Ungesittetheit,  O,  /.  ociviliseradt  tillstånd,  r;\- 
het. 

ungesprächig,  a.  icke  språksam,  tyst,  sluten. 

Ungesprächigkeit,  O,/,  tysthet,  slutenhet. 

ungestalt,  I.  utv.  ungestaltet,  a.  oformlig,  miss- 
bildad, ful.  II.  arv.  Ungestaltheit,  -en,  f. 
oformlighet,  oformligt  väsen,  missbildning, 
vidunder. 

ungestielt,  a.  oskaftad,  utan  skaft,  skaftlös. 

ungestillt,  a.  icke  stillad,  otillfredsstäld. 

ungestört,  a.  ostörd.  ~  im  Besitze:  i  okvald 
besittning. 

Ungestortheit,  O,  f.  lugn. 

ungestraft,  a.  ostraffad. 

ungestüm,  I.  n.  häftig,  våldsam,  vild.  II.  -[e]s, 
-e,  m.  1.  O,  ftfv.  n.  häftighet,  våldsamhet, 
vildhet.  2.  häftig,  våldsam  person. 

ungesucht,  a.  osökt,  naturlig. 

ungesund,  a.  1.  osnnd,  ohälsosam,  skadlig.  2. 
sjuklig. 

Ungesundheit,  O,  /.  osundhet  m.  m.  se  rorcg. 

ungeteilt,  a.  odelad,  hel. 

ungethan,  a.  ogjord. 

ungetheilt,  Ungethiim  se  ungeteilt,  Umjetüm. 

ungetrübt,  a.  ogrumlad,  klar,  ren. 

Ungetüm,  I.  -[e]s,  -e,  n.  odjur,  vidunder.  II. 
arv.  ungetümlich,  a.  vidunderlig. 

ungewandt,  a.  oskicklig,  tafatt,  dum. 

Ungewandtheit,  O,  /.  oskicklighet,  tafatthet. 

ungewaschen,  a.  1.  otvättad,  smutsig.  2.  F 
dum,  galen.  ~es  Zeug  reden:  prata  dum- 
heter. 

ungewiss,  a.  oviss,  tvifvelaktig. 

Ungewissheit,  0,f.  ovisshet. 

Ungewitter,  -s,  -,  n.  oväder. 

ungewitzigt,  a.  som  ej  hämtat  lärdom  af  erfa- 
renheten. 

ungewogen,  a.  1.  ovägd.  2.  icke  bevägen, 
ogynsamt  stämd. 

Ungewohnheit,  -en,  f.  ovana. 

ungewöhnlich,  a.  ovanlig. 

Ungewöhnlichkeit,  -en,f.  ovanlighet. 

ungewohnt,  a.  ovan. 

ungezähmt,  a.  otämd,  otyglad. 

Ungeziefer,  -s,  O,  n.  ohyra. 

ungeziemend,  «.  opassande. 

ungezogen,  a.  illa  uppfostrad,  oartig,  ohöflig, 
ostädad,  elak. 

Ungezogenheit,  O,  /.  oartigt,  ostädadt  uppfö- 
rande, elakhet. 

ungezügelt,  a.  otyglad. 

ungezwirnt,  a.  otvinnad. 

ungezwungen,  a.  otvungen,  fri,  ledig,  naturlig, 
förtrolig. 

Ungezwungenheit,  O,  /.  otvunget  sätt,  natur- 
lighet m.  m.  se  föreg. 


Unglaube,  -7is,  O,  m.  otro. 

unglaubhaft,  a.  icke  trovärdig,  otrolig. 

ungläubig,  a.  1.  otrogen,  icke  troende.  2.  miss- 
trogen, tviflande. 

unglaublich,  a.  otrolig. 

Unglaublichkeit,  O,  /.  otrolighet. 

unglaubwürdig,  a.  icke  trovärdig. 

ungleich,  a.  1.  olik,  olika.  2.  a.iv.  vid  kompar. 
ojämförligt,  oförlikneligt,  t.  ex.  ~  schöner. 
•armig,  a.  med  olika  långa  armar,  -artig,  a. 
olikartad,  -förmig,  a.  olikformig,  -massig,  a. 
oproportionerlig,  olika,  ojämförlig,  -namig, 
a.  med  olika  namn,  heteronym.  -seitig,  a. 
oliksidig. 

Ungleichheit,  -en,  f.  olikhet. 

Unglimpf,  -[e].5, 0,?»,  obillighet,  hårdhet,  orätt- 
visa, (äre)kränkning,  skam. 

unglimpflich,  a.  obillig,  hård,  orättvis,  krän- 
kande, skamlig. 

Unglück,  -[e]s,  -e  ei.  vani..  Unglücksfalle,  n. 
olycka  ;  otur.  Ordspr.  hein  ~  so  gross,  es  ist  ein 
Glück  dabei:  det  fins  intet  ondt,  som  ej  har 
ngt  godt  med  sig.  -s...  Ex.  '-«..bote,  -n,  -n,  m. 
olycksbud.  ~fall,  -[e]s,  -e  f,  m.  olycksfall, 
olyckshändelse.  ~gefährte,  ~genosse,  -n, 
■n,  m.  olyckskamrat.  ~kind,  -[e].«,  -er,  n. 
olycksbarn.  ~prophet,  -cra,  -en,  m.  olycks- 
profet.  ~schwanger,  ~schwer,  a.  olycksdi- 
ger. ~vogel,  -.?,  -t.  '«•  olycksfogel. 

unglücklich,  a.  olycklig. 

unglückselig,  a.  olycksalig. 

Unglückseligkeit,  0, ./'.  olycksalighet. 

Ungnade,  0,/.  onåd. 

ungnädig,  a.  onådig. 

Ungott,  -[c].',  -er  t,  m.  demon,  djäfvul. 

ungöttlich,  a.  icke  gudomlig,  (en)  gud  ovärdig. 

ungrisch,  n.  ungersk. 

Ungrund,  -[€'\s.  O,  m.  det  ogrundade  i  ngt,  sak- 
nad af  skäl,  oriktighet. 

ungründlich,  a.  icke  grundlig,  ytlig. 

Ungründlichkeit,  O, /.  ytlighet. 
i  ungültig,  a.  icke  gällande,  ogiltig,  värdelös. 

Ungültigkeit,  O,  /.  ogiltighet. 

Ungunst,  O,/,  missgunst,  ogunst. 

ungünstig,  a.  ogunstig,  ogynsam,  oblid. 

ungut,  a.  Etw.  für  ~  nehmen:  taga  ngt  illa 
upp.   Nichts  für  ~.'  blif  ej  ond! 

ungütig,  a.  1.  omild,  oblid,  ovänlig.  2.  =  ungut. 

unhaltbar,  a.  1.  klen,  ovaraktig.  2.  ohållbar. 

Unhåltbarkeit,  O,  f.  1.  klenhet,  ovaraktighet. 
2.  ohållbarhet. 

Unheil,  -[e].?.  O,  n.  ondt,  olycka,  -bringend,  a. 
olycksbringande.  -schwanger,  a.  olycksdiger. 
-Stifter,  -s,  -,  VI.  anstiftare  af  ngt  ondt; 
olycksfogel.  -verkündend,  «.  olycksbådande. 
•voll,  a.  olycklig. 

unheilbar,  a.  obotlig. 

Unhéilbarkeit,  O,/,  obotlighct. 

unheilig,  n.  ohelig. 

Unheiligkeit,  O,/,  ohelighet. 

unheilsäm,  a.  osund. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    #  teknisk  term,    4>  ejäterm.    J^  militärisk  term. 


unheimelig 


700  unmöglich 


unheimelig,    unheimlich,    a.    hemsk,    ofcreflig. 
Ihm   wurde   '>^   zu   Mute :  hau  blef  illa  till 
mods. 
unhöflich,  a.  ohöflig. 
Unhbflichkeil,  -en,  f.  ohöflighet. 
unhold,    I.   a.    1.    afskräckande,  vedervärdig, 
ful.    2.  ovänlig,  oblid.    3.  illvillig.  II.  -{e\s 
cl.    -en,   -e[n],  m.   1.  vedervärdig,  oblid,  ill- 
villig,  ondskefull  person.  2.  ond  ande,  de- 
mon,  spöke,    troll.  -en...    ei.  ~kerze,  -n,f. 
kungsljus  (Verbascum). 
Unholdin,   -nen,  f.    1.   vedervärdig,    ful,  elak 
kvinna,    megära.  2.  häxa,  trollpacka,  troll. 
unhörbär,  a.  ohörbar,  omärklig. 
Uniform,   I.    -en,  f.  uniform.  II.  a.  enformig, 

likformig. 
uniformierllen,   -te,   -t,  tr.  uniformera,  kläda  i 

uniform.  Uniformierung,  /. 
Uniformität,  -m,  f.  enformighet,  likformighet. 
uninteressiert,  a.  ointresserad,  intresselös. 
Uninteressiertheit,  O,/,  ointresseradt  sätt. 
Union,  -en,  f.  union,  förening. 
Universität,   -en,  f.   universitet.    Auf  der   ~ 
sein:   ligga,  studera  vid  universitetet,  -s... 
Ex.  ~freund,  -[e]s,  -e,  m.  studiekamrat,  -^ge- 
bäude,  -.<;,  -,  ?«.  universitetshus.  ~jahr,  -[é].t, 
-e,  n.  universitetsår,  studieår,  'v.unterricht, 
-[e]s,  O,  m.  akademisk  undervisning. 
unjagdbär,   a.   ej   jagtduglig,   ej  gammal  nog 

för  att  jngns. 
unkatholisch,  a.  icke  katolsk. 
unkaufmännisch,    a.    icke    köpmanslik,    oklok 

från  köpmansståndpunkt. 

Unke,    -n,  f.  1.  snok.  2.  klockgroda  (Bombi- 

nator  igneus).  .-n...  ¥.%.  -x-gesang,  '^ruf,  -[e].«;, 

0,m.  klockgrodans  läte;  biidi.  olycksspådom. 

unkénnbär,  unkenntlich,  n.  oigenkänlig. 

Unkénnbarkeit,  Unkenntlichkeit,  O,/,  oigenkäu- 

lighet. 
Unkenntnis[s],  O,/,  okunnighet. 
unkeusch,  n.  dkjsk. 
Unkeuschheit,  O,/,  okyskhet. 
unkindlich,    a.  icke   barnslig,  icke  sådan  som 
det   egnar  ett  barn,  som  brister  i  vördnad, 
olydig. 
Unkindlichkeit,    O,  _/'.   för  ett  barn  opassande, 

ovärdigt  sätt,  brist  på  vördnad. 
unklägbär,   a.  som  ej  kan  lagligen  beifras,  på 

laglig  väg  indrifvas. 
unklar,  a.  oklar,  grumlig,  otydlig. 
Unklarheit,  -en,  f.  oklarhet,  otydlighet. 
unklug,  n.  oklok,  obetänksam. 
Unklugheit,  -en.f.  oklokhet,  obetänksamhet. 
unköniglich,  a.  icke  konungslig,  a)  ovärdig  en 

konung,  1))  icke  konungsligt  sinnad. 
unkörperlich,    n.  okroppslig,  osinlig,  immate- 

riel,  andlig. 
Unkosten,  jihir.  omkostnader. 
unkräftig,  a.  svag,  kraftlös,  overksam. 
Unkraut,  -[e].',  -er  t,  n.  ogräs. 
unkriegerisch,  a.  okrigisk,  fredlig. 


Unkultur,    O,  /.   brist   på   kultur,   på   odling, 

barbari. 
unkijndbär,  a.  som  ej  kan  uppsägas. 
Unkunde,  O,  /.  okunnighet. 
unkundig,  a.  okunnig,  einer  (gen.)  Sache:  a)  om 

ngt,   b)   i   ngt.    Er  ist  des  Griechischen  -%. 

han  kan  ej  grekiska. 

Uniändbär,     a.    otillgänglig   si  att  man  ej  kan  landa 

dar. 

unlängst,  ndv.  för  ej  länge  sedan,  nyligen. 

unlauter,  a.  oren,  oädel. 

Unlauterkeit,  O,  /.  orenhet,  oädelt  sätt,  motiv. 

unleidlich,  a.  olidlig,  odräglig. 

Unleidlichkeit,   O,  /.   det  olidliga,  odrägliga  i 

ngt. 

unienkbär,  unienksäm,  a.  svår  att  leda,  att  sty- 
ra, omedgörlig,  styfsint,  ostyrig. 
Unienksamkeit,   O,  /.   omedgörlighet  m.  m.  se 

föreg. 

uniésbär,  unleserlich,  a.  oläslig. 

Unieserlichkeit,  O,/,  oläslighet. 

unleugbar,  a.  oneklig,  obestridlig. 

Unleugbarkeit,  O,  /.  obestridlighet,  påtaglig- 
het. 

unlieb,  a.  obehaglig,  oangenäm.  Es  ist  mir  »v, 
dies  zu  hören:  det  gör  mig  ondt,  jag  är  led- 
sen att  höra  detta. 

unliebsam,  a.  obehaglig,  oangenäm. 

unioblich,  a.  icke  berömlig,  t;idelvärd. 

unlösbar,  unlöslich,  a.  olöslig. 

Unlust,  O,/,  olust,  leda,  hoglöshet. 

unlustig,  a.  olustig,  led,  hoglös. 

Unmanier,  -en,/,  oart,  oskick,  osed. 

unmanierlich,  a.  oslcicklig,  ohyfsad. 

Unmanierlichkeit,   -en,  f.   oskicklighet,  ohyf- 

sadt  sätt,  uppträdande. 
Unmann,  -[e].?,  -er  t,  in.  omanlig  man. 
unmannbär,  a.  ej  manbar,  minderårig. 
unmännlich,  a.  oraanlig. 
Unmännlichkeit,  O,/,  omanlighet. 
Unmasse,  -n,f.  massa,  mängd. 
unmässgeblich,  a.  oförgriplig. 
unmässig,  <i.  omåttlig. 
Unmässigkeit,  -en,f.  oraåttlighet. 
Unmenge,  -n,f.  mängd,  massa. 
Unmensch,   -en,   -en,  m.  omänniska,  odjur  till 

människa. 
unmenschlich,   a.  1.  omänsklig,  barbarisk.  2. 

öfvermänsklig. 
Unmenschlichkeit,  -c»./,  omänsklighet. 
unmerkbar,  unmerklich,  a.  omärklig. 
Unmerkbarkeit,  Unmerklichkeit,  O,  y.  omärklig- 
het. 
unméssbär,  a.  omätlig. 
unmittelbar,  n.  omedelbar. 
Unmittelbarkeit,  O,  _/'  omedelbarhet. 
unmltt|h]eilsäm,  a.  föga  meddelsam,  tyst,  slu- 
ten. 
unmöbliert,  a.  omöblerad. 
unmodern,  unmodisch,  a.  omodern. 
unmöglich  (arv.  -  -  -),  a.  omöjlig. 


O   saknar  plur.   f  har  omljud.    tr.  transitin,    itr,  intransltivt  yerb.    h.  har  haben,    S.  har  «ein  till  hjilpvcrb. 


Unmöglichkeit 


701 


unschön 


Unmöglichkeit,  -en,  f.  omöjlighet. 

unmoralisch,  o.  omoralisk. 

unmündig,  a.  omyndig. 

Unmündigkeit,  0,/.  omyndigliet. 

unmusikalisch,  u.  omusikalisk. 

Unmut[h],  -[«]■-•,  0,  m.  missmod,  dåligt  lynne. 

unmut[hjig,  a.  missmodig. 

unmUtterlich,  a.  icke  moderlig,  kärlekslös. 

unnachahmbär,  a.  oefterhärmlig. 

unnachahmlich,   a.  oefterhärmlig,  oöfverträff- 

1ig,  oförliknelig. 
Unnachahmlichkeit,  O,/.  oöfverträfBighet  m.  m. 

»e  föreg. 

unnachbarlich,  a.  ovärdig  en  granne,  ovänlig. 
unnachgiebig,  a.  icke  eftergifven,  omedgörlig. 
unnachlässlich,  «.  oeftergiflig. 
unnahbar,  a.  otillgänglig. 
Unnahbarkeit,  O,/,  otillgänglighet. 
Unnatur,  O,/',  onatur. 
unnatürlich,  «.  onaturlig. 
Unnaturlichkeit,  -ew,  /.  onaturlighet. 
unnennbar,  a.  onämnbar. 
unnötfhjig  (ärv.  -  -  -),  a.  onödig,  öfverflödig. 
Unnöt[hjigkeit,  -en,f.  onödig,  öfverflödig  sak. 
unnütz,    a.     1.    onyttig,   gagnlös.   Den  Namen 

Gottes  »N/  im  Munde  führen :  missbruka  Guds 

namn.    2.    påflugen,   klåfingrig,  icke  snäll. 

Jmdm  «N/e  Worte  geben:  gräla  på  ngn.   Sich 

~  machen:  vara  öfvermodig. 
unnUtzlich,  a.  onyttig,  gagnlös. 
UnnUtzlichkeit,  -en,f.  gagnlöshet;  onyttig  sak. 
unordentlich,  a.  oordentlig. 
Unordentlichkeit,  -en,  f.  oordentlighet. 
Unordnung,  -en,  f.  oordning. 
unorganisch,  a.  oorganisk. 
unpaar,  a.  1.  udda.  2.  &fv.  unpaarig,  omaka. 
unparteiisch,  unparteilich,  a.  opartisk. 
Unparteilichkeit,  O,/,  opartiskhet. 
unpass,  a.  opasslig. 
unpassend,  a.  opassande. 
unpassierbar,  a.   omöjlig  att  passera,  att  gå 

öfver. 
unpasslich,  a.  opassande,  olämplig. 
unpässlich,  a.  opasslig. 
Unpasslichkeit,  -en,f.  olämplighet. 
Unpässlichkeit,  -en,  f.  opasslighet. 
unpersönlich,  «.  opersonlig. 
unpolitisch,  a.  opolitisk;  oklok. 
unpraktisch,  a.  opraktisk. 
unproportioniert,  a.  oproportionerlig. 
unpünktlich,  «.  icke  punktlig. 
Unpünktlichkeit,    O,  /.   brist   på   punktlighet, 

bristande  punktlighet. 
Unrat[h],  -[e]s.  O,  m.  1.  afskräde,  aifall,  oren- 

lighet,  smuts.  2.  ~  vierken:  ana  oråd. 
unrät[h]lich,   unrät[h]säm,   a.    1.  icke  rådlig, 

ej  att  tillråda.  2.  icke  sparsam,  slösaktig. 
unrecht,   I.  a.  orätt,  oriktig.  ~e  Seite:  af  vig- 
sida. Zur  ~eM  Zeit:  olämpligt.  II.  -[e]s,  O, 

n.  orätt,  orättvisa. 
unrechtlich,  a.  1.  ohederlig,  oredlig.  2.  olaglig. 


Unrechtlichkeit,  -en,/,  oredlighet,  m.  m.  ae  roreg. 

unrechtmässig,  a.  orättmätig. 

Unrechtmassigkeit,  -en,/,  orättmätighet,  orätt- 
mätig handling. 

unredlich,  a.  oredlig. 

Unredlichkeit,  O,/,  oredlighet. 

unrédnerisch,  a.  föga  vältalig. 

unregelmässig,  a.  oregelmässig,  oregelbunden. 

Unregelmässigkeit,  -en,  f.  oregelmässighet. 

unreif,  a.  omogen. 

Unreife,  O,  Unreifheit,  -en,  /.  omogenhet. 

unreimbär,  unreimisch,  a.  orimlig. 

unrein,  a.  oren,  smutsig.  Etw.  ins  -x-e  schrei- 
ben: skrifva  ngt  i  kladden,  skrifva  koncept 
till  ngt. 

Unreinheit,  O,/,  orenhet. 

Unreinigkeit,    -en,  f.  orenhet,  smuts,  smörja. 

unreinlich,  a.  orenlig,  osnygg. 

Unreinlichkeit,  -en,f.  orenlighet,  osnygghet. 

unrettbar,  a.  räddningslös. 

unrichtig,  a.  oriktig,  orätt,  felaktig.  Die  Uhr 
geht  ~  klockan  går  ej  rätt. 

Unrichtigkeit,  -en,  f.  oriktighet. 

unritterlich,  a.  oridderlig,  föga  galant. 

Unruhile,  -en,  f.  1.  oro.  In  ~  über  etto.  (ack.) 
sein:  vara  orolig  för  ngt.  2.  orolighet,  tu- 
mult. 3.  orolig,  rastlös  person,  varelse.  4. 
0  oro  i  ur.  -Stifter,  -s,  -,  in.  orostiftare,  -voll, 
a.  orolig. 

unruhig,  a.  orolig. 

unrühmlich,  a.  föga  berömlig,  skamlig. 

uns  se  ich. 

unsagbar,  unsäglich,  a.  o(ut)säglig. 

unsanft,  a.  hård,  kärf,  sträf,  grof,  rå,  våldsam. 

unsauber,  a.  oren,  orenlig,  osnygg.  ~e?-  Bur- 
sche: snygg  gosse  (hon.). 

Unsauberkeit,  -en,  f.  oren(lig)het,  osnygghet. 

unsäuberlich,  a.  osnygg,  slarfvig. 

unschådhaft,  a.  oskadd. 

unschädlich,  o.  oskadlig. 

Unschädlichkeit,  O,/,  oskadlighet. 

unschätzbar,  u.  oskattbar. 

Unschätzbarkeit,  O,  /.  oskattbarhet. 

unscheinbar,  a.  oansenlig,  obetydlig,  liten; 
matt,  dunkel. 

Unscheinbarkeit,    O,  /.    oansenlighet  m.   m.   se 

föreg. 

Unschick,  -[e]s,  O,  m.  oskick. 
unschicklich,   a.  oskicklig,  opassande,  obehö- 
rig, oanständig. 
Unschicklichkeit,  -en,  f.  oskicklighet. 
unschiffbär,  «.  icke  segelbar. 
Unschlitt,  -[e].5,  %  -e,  n.  talg. 
unschlüssig,  a.  obeslutsam,  tveksam,  villrådig. 
Unschlüssigkeit,   O,  /.   obeslutsamhet  m.  m.  s« 

föreg. 

unschmackhaft,  a.  osmaklig,  smaklös,  fadd. 
Unschmackhaftigkeit,  -en,  f.  osmaklighet  m.  m. 

se  föreg. 

unschmelzbar,  a.  osmältbar. 
unschön,  o.  oskön,  ful. 


F  familjun.    P 


tekaUk  term. 


a.    JSi, 


ünscliuld. 


t02 


Unterarzt 


Unschuld,  -en,  f.  oskuld,  -s...  ex.  ~eid,  -[e]s, 
-e,  m.  värjemålsed.   ~voll,  «.  oskuldsfull. 

unschuldig,  a.  oskyldig,  an  etw.  (dat.)  ei.  %  einer 
(gen.)  Sache:  tili  ngt. 

unschwer,  a.  ej  svår,  utan  svårighet. 

Unsegen,  -s.  O,  vi.  otur,  olycka,  förbannelse. 

unselbständig,  a.  osjälfstäudig. 

Unselbständigkeit,  O,/,  osjälfständighet. 

unselig,  a.  osalig,  fördömd. 

unser,  I.  se  ich  och  dein  1.  Wir  (ei.  es)  waren 
~  vier:  vi  voro  fyra.  II.  ~,  der  uns[e']re, 
der  unsriye,  (böjn.  se  dein  II)  i)ron.  poss.  vår. 
■einer,  -eins,  j^ron.  en  bland  oss,  sådana  som 
vi,  en  sådan  som  jag.  -t...  Ex.  »./halben,  '>^we- 
gen,  um  /^willen,  adv.  för  vår  skull.  —  uns- 
rer...  ex.  ~seits,  adr.  å  vår  sida,  förvår  del. 
—  unsres...  ei.  ~gleichen,  2'iur.  våra  likar, 
sådana  som  vi. 

unsicher,  «.  osäker. 

Unsicherheit,  O,/,  osäkerhet. 

unsichtbar,  a.  osynlig. 

Unsichtbarkeit,  O.f.  osynlighet. 

unsingbär,  it.  icke  sångbar. 

Unsinn,  -[t]s,  O,  m.  nonsens,  dumhet,  galen- 
skap. Das  ist  barer  ~  det  är  rena  galen- 
skapen. 

unsinnig,  a.  absurd,  galen,  vansinnig. 

Unsinnigkeit,  -en,  f.  absurditet,  galenskap, 
vansinnighet. 

unsinnlich,  a.  osinlig. 

Unsitte,  -n,/.  osed,  oskick. 

unsittlich,  o.  osedlig,  sedeslös. 

Unsittlichkeit,  -era,  /.  1.  O,  osedlighet,  sedes- 
löshet. 2.  osedlig  handling. 

unsoldatisch,  a.  omilitärisk. 

unsorgsäm,  «.  sorglös,  sorgfri. 

unsr...  se  unser. 

unstät  m.  m.  se  unstet  m.  m. 

unstatthaft,  n.  otillåtlig;  opassande. 

UnStatthaftigkeit,  O,/,  otillåtlighet. 

unsterblich,  a.  odödlig. 

Unsterblichkeit,  O,/,  odödlighet. 

Unstern,  -[e],s',  -e,  m.  missöde. 

unstet[ig],  a.  ostadig,  obeständig,  ovaraktig, 
föränderlig,  omväxlande,  kringirrande. 

Unstetigkeit,  O,/,  ostadighet  m.  m.  se  nsreg. 

unstillbar, «.omöjlig  att  stilla,  stanna,  hämma. 

unstbrbär,  «.  ostörbar,  orubblig. 

unstråfbär,  unsträflich,  a.  ostrafBig,  oförvitlig. 

Unsträfbarkeit,  Unstraflickeit,  O,  /.  ostrafflig- 
het,  oförvitlighet. 

unstreitig,  a.  obestridlig. 

unstudiert,  a.  icke  studerad,  a)  som  ej  stude- 
rat, b)  naturlig,  improviserad. 

unsijhnbär,  a.  1.  oförsonbar.  2.  oförsonlig. 

Unsumme,  -m,/.  oerhörd  summa. 

unsündig,  a.  .syndfri. 

UnsUndigkeit,  O,/,  syndfrihet. 

unslindlich,  a.  icke  syndig,  oskyldig. 

untédelhaft,  untadelig,  a.  otadelig,  tadelfri, 
oklanderlig,  oförvitlig. 


Untédel[haft]igkeit,   O,  /.   oklanderligt  skick, 

oförvitlighet. 

untauglich,  a.  oduglig. 

Untauglichkeit,  O,/,  oduglighet. 

unteilbar,  a.  odelbar. 

Unteilbarkeit,  O,/,  odelbarhet. 

unteilhaft[ig],  a.  icke  delaktig. 

unteilnehmend,  o.  icke  deltagande,  icke  del- 
aktig, likgiltig. 

unten,  adv.  nere,  nedtill,  nedan.  Nach  ~  ned- 
åt, von  oben  bis  ~  uppifrån  och  ända  ned, 
helt  och  hållet,  von  ~  auf:  nedifrån.  Von 
<%/  auf  dienen:  tjäna  upp  sig  från  simpel 
soldat,  passera  graderna,  -ån,  adv.  nedtill. 
-benannt,  -genannt,  a.  nedannämd.  -hin,  adv. 
nedåt.  -Stehend,  a.  nedanstående. 

unter,  I.  prep.  a)  med  dat.  pi  frågan  hvarest,  med  ack. 
pl    frigan    bvarthän.      1.    Uudcr    (om    rum),  t.  ex.   <^ 

dem  Tische  liegen,  »^  den  Tisch  legen,  »x. 
dem  Scheine  der  Freundschaft :  nnder  sken 
af  vänskap.  ~  der  Ki-itik,  ~  aller  Würde, 
F  -v.  dem  Nachtwächter :  under  all  kritik. 
2.  bland,  mellan,  t.  ex.  ->/  den  Zuschauern 
sitzen,  sich  ~  die  Zuschauer  setzen.  Einer 
»N/  ihnen:  en  bland,  af  dem.  ~  andern  Din- 
gen: bland  annat.  ~  uns:  oss  emellan.  Etw. 
1^  die  Leute  bringen:  utkolportera,  utsprida 
ngt,  wenn  es  ~  die  Leute  kommt:  om  det 
blir  bekant,  blir  kändt,  kommer  ut  ibland 
folk.  3.  under  (om  tid),  vid,  t.  ex.  »x*  dem  Got- 
tesdienste, ~  dem  Essen.  4.  särskilda  fall.  -N* 
Schloss  und  Riegel:  inom  lås  och  bom.  Etta. 
/x<  den  Handen  haben:  arbeta  på,  hålla  på 
med  ngt.  Etw.  ~  jmds  Hand  ei.  Gewalt  ge- 
ben:  sätta  ngn  öfver  ngt.  ~  die  Soldaten 
gehen :  taga  värfning.  »j  [(f?V]  Räuber  ge- 
raten :  falla  i  röfvarehänder.  Was  meinst  ei. 
verstehst  du  ~  diesem  Ausdruckt  hvad  me- 
nar du  med  ei.  anser  du  ligga  i  detta  ut- 
trj'ck?  ~  der  Bedingung :  med  detvilkoret. 
~  fünf  Mark  wert :  ej  värd  fem  mark.  ~  de7n 
Preise   verkaufen:   sälja   till   underpris,  b) 

med  gen.  i  vissa  förbindelser.  ^  EssenS :  Vid  mål- 
tiden, <x.  Lichts:  vid  dager,  vid  dagsljus, 
»v-  Tages:  om  dagen.  ~  ire^rs:  under  vägen. 
II.  adv.  se  untersein.  III.  a.  undre,  nedre, 
lägre.  Seine  r^en:  hans  underlydande.  Der 
i^ste  in  der  Klasse:  den  siste  i  klassen. 
Das  f^ste  zu  oberst  kehren :  vända  upp  och 
ned  på  det,  på  allt. 

Anm.  Unter  i  sms.  har  i  allmh.  samma  bem.  som 
det  svenska  Under,  ned;  i  rerbalsms.  är  dels  preposi- 
tionen  dels  verbet  betonadt,  och  efter  verben  rätta  sig 
verbalsubst.  pi  -er  och  -uug. 

unterabt[h] eilen,   tr.  göra  underafdelniugar  i, 

ytterligare  indela. 
Unterabt[h]eilung,  -en,/,  underaf delning. 
Unterarm,  -[e]s,  -e,  m.  underarm. 
Unterärmel,  -s.  -,  m.  underärm. 
Unterart,  -en,  f.  underafdelning,  art,  slag. 
Unterarzt,  -es,  -e  t,  m.  underläkare. 


O    sak  I 


t  bar 


Unteraufseher 


703 


Unterklasse 


Unteraufseher,  -s,  -,  m.  underuppsyningsman. 

Unterbalken,  -s,  -,  m.  ©  underbjälke,  arkitrav. 

Unterbau,-[eJÄ, -<?,»».©  underbyggnad,  grund- 
val, grundmur,  grund. 

unterbauen,  tr.  1.  bygga  ngt  under  ngt.  2. 
(----*)  a)  etw.  f\>  underbygga,  stödja,  stötta 
ngt,  b)  undergräfva,  underminera. 

Unterbeamte(r),  (»dj.  bojn.)  m.  underordnad,  läg- 
re tjänsteman. 

Unterbehörde,  -n,/.  lägre  myndighet. 

Unterbeinkleid,  -[e]s,  -er,  n.  underbenkläder, 
kalsonger. 

unterbekommen,  tr.  få  ned. 

Unterbett,  -[e]s,  -en,  n.  underbädd,  underlag; 
madrass. 

Unterbetten,  tr.  bädda,  lägga  ngt  under  ngt. 

Unterbilanz,  O,  f.  underbalans,  brist. 

unterbinden,  tr.  1.  binda  ngt  under  ngt.  2. 
(...-.  •,  „ea.   uuderbinda.    Unterbindung  (oci. 

■-  '  ->,./'• 

Unterbischof,  -[e].-;,  -e  f,  m.  lydbiskop. 

unterbleiben,  itr.  s.  1.  förblifva,  stanna  under. 
2.  (---'-  *)  ej  blifva  af,  underlåtas,  ute- 
blifva. 

unterbrechen,  *  tr.  afbryta. 

Unterbrechung,  -en,  /.  afbrott. 

unterbreiten,  tr.  1.  utbreda  ngt  under  ngt.  2. 
(-  -  -  -  *j  a)  einem  Gegenstande  etw.  ^  ut- 
breda ngt  under  ett  föremål,  sätta  ett  före- 
mål på  ngt,  b)  jmdm  etw.  .%-  förelägga  ugn 
ngt  till  underskrifning,  framlägga  ngt  för  ngn. 

unterbringen,  tr.  bringa  under  tak,  i  säkerhet, 
inlogera,  skaffa  plats  åt,  anbringa,  placera. 
Unterbringung,/. 

Unterdeck,  -[e]s,  -e,  n.  i*  underdäck. 

unterdes [s],  unterdessen,  adv.  under  tiden, 
emellertid. 

unterdrücken,  tr.  1.  trycka  ned  under  ngt.  2. 
(-  -  -  -  *j  undertrycka,  kväfva,  hålla  ned. 
Unterdriickung,  /. 

Unterdrücker,  -s,  -,  m.  ~in,  -rien,  f.  under- 
tryckare, förtryckare,  -trj'ckerska. 

unterducken,  I.  tr.  trycka  ned.  II.  itr.  s.  huka 
sig  ned,  krypa  ned,  krypa  under. 

untereinander,  adv.  1.  sinsemellan.  2.  om 
hvartannat,  huller  om  buller. 

unterfahren,  I.  itr.  s.  åka,  fara  under,  in  under 
ngt.  II.  tr.  1.  köra  under,  in,  t.  e%.  den  Wa- 
gen unter  das  Dach.  2.  (-  -  -  -  *)  Etw.  ~  fa- 
ra under  ngt. 

unterfangen,  *  sich  einer  (gen.)  Sache  ~  före- 
taga, understa,  tillåta  sig  ngt. 

unterfassen,  tr.  fatta  tag  under,  stödja. 

unterflechten,  tr.  1.  fläta  ngt  under  ngt.  2. 
(----*)  ifläta,  sammanfläta,  uppblanda. 

Unterförster,  -s,  -,  m.  underjägmästare,  skog- 
vaktare. 

unterfressen,  '  tr.  underminera. 

Unterfüss,  -es,  -e  f,  m.  fotens  undre  del. 

Unterfutter,  -s',  -,  «.  underfoder,  foder. 

unterfuttern,  tr.  1.  Seide  ~  sätta  i  sidenfoder. 


2.  (----*)  Einen  Rock  mit  Seide  ~  fodra 
en  rock  med  siden. 

Untergang,  -[e]s,  -e  t,  »»•  1-  nedgång.  2.  un- 
dergång. 

Untergattung  =  Unterart. 

1.  untergeben,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ^v  lägga,  stäl- 
la, skjuta  ngt  under  ngn.  2.  (-  -  -  -  *)  Jmdm 
etw.  ~  sätta  ngn  öfver  ngt. 

2.  untergeben,  a.  1.  undergifven.  2.  underly- 
dande. 

Untergébene(r),  (adj.  böjn.)  m.  underlydande, 
uuderhafvande. 

Untergebenheit,  O,/,  undergifvenhet,  lydnad. 

untergehen,  itr.  s.  1.  gå  under,  förgås,  för- 
störas. 2.  gå  under,  få  rum  under. 

Untergehölz,  -es.  O,  n.  småskog. 

Untergehiilfe,  -n,  -n,  m.  biträde. 

untergeordnet,  a.  underordnad. 

Untergericht,  -[ejs,  -e,  n.  underdomstol,  lägre 
domstol. 

untergeschoben,  a.  iinderstucken. 

Untergeschoss,  -es,  -e,  n.  bottenvåning. 

Untergestell,  -[e]s,  -e,  n.  underrede. 

Untergewand,  -[e]s,  -er  f,  «•  underdrägt,  un- 
derkläder. 

Untergewehr,  -[e]s,  -e,  n.  undergevär,  sidoge- 
vär. 

Untergewicht,  -[e]s,  O,  n.  undervigt. 

untergraben,  tr.  1.  gräfva  ned.  2.  (-  -  -  -  *)  un- 
dergräfva, underminera.  Untergrabung,/'. 

Untergrund,  -[e].«.  O,  m.  grund;  åneibr.  alf. 

unterhaben,  tr.  1.  hafva  inunder.  2.  hafva 
under  sig. 

unterhalb,  y^j-ep.  med  gen.  nedanför. 

Unterhalt,  -[e]s.  O,  m.  underhåll. 

unterhalten,  tr.  1.  hålla  inunder.  2.  (---'-  *) 
äfv.  sich  ~  underhålla  (sig). 

Unterhaltung,  -en,  f.  1.  underhåll.  2.  under- 
hållning. -S...  ejc.  ~gabe.  O,/,  konversations- 
förmåga. ~kosten,  plur.  underhållskostna- 
der.   ~lektüre,  -«,  /.  underhållande  lektyr. 

unterhandeln,  *  itr.  h.  och  tr.  underhandla, 
[iiber^  den  Frieden:  om  fred. 

Unterhändler,  -s,  -,  vi.  underhandlare. 

Unterhandlung,  -en,  f.  underhandling, 

Unterhaus,  -es,  -er  f,  n.  1.  undre  delen  af  ett 
hus.  2.  underhus. 

Unterhefe,  O,/,  bottensats. 

Unterhemd,  -[e]s,  -en,  n.  (under)skjorta. 

Unterhof,  -[e]s,  -e  t,  m.  nedre  gård. 

unterhöhlen,  *  tr.  undergräfva,  underminera. 

Unterholz,  -es,  -er  f,  n.  1.  småskog.  2.  under- 
lag af  trä.  3.  nedre  del  af  ngt  af  trä  bestiende 
föremål. 

Unterhose,  -n,  f.  underbyxor,  kalsonger. 

unterirdisch,  a.  underjordisk. 

Unterjacke,  -«,  /.  undertröja. 

unterjochen,  *  tr.  underkufv.a.  Unterjochung,/. 

Unterkiefer,  -s,  -,  m.  underkäk. 

Unterkinn,  -[e]s,  -e,  n.  hakpåse. 

Unterklasse,  -«, /.  lägre  klass;  underklass. 


F  famlljHrt.    P  lägre  språk.    %  mlndr 


teknisk  term.    «X«  sjätcrm.    xx  militärisk 


Unterkleid 


704 


unterscharren 


Unterkleid,  -[e]s,  -er,  n.  underplagg,  under- 
kläder. 

unterkommen,  itr.  s.  komma  inunder,  komma 
under  tak,  få  plats. 

Unterkönig,  -[e]s,  -e,  m.  vicekonung,  lydko- 
nung. 

Unterkörper,  -.s-,  -,  m.  kroppens  nedre  del. 

unterköt[h]ig,  a.  som  bulnar,  varar  sig  inuti, 
under  ytan;  biiui.  som  har  en  bedräglig  yta, 
skenfager. 

unterkriechen,  itr.  s.  krypa  inunder. 

unterkriegen,  tr.  F  få  ned,  få  under  sig. 

Unterkunft,  O,  /.  tak  öfver  huf^nidet,  skydd, 
tillflykt,  -s...  Ex.  '^haus,  -es,  -er  f,  n.  ~hütte, 
-n,  f.  hus,  koja,  alphydda  till  skydd  för 
resande. 

Unterlage,  -«,./'.  underlag;  (under)bädd. 

Unterland,  -[«]»',  -er  t,  «•  lägre  land,  lågland. 

Unterländer,  -s,  -,  m.  invånare  i  det  lägre  lan- 
det, i  låglandet;  dalbefolkning. 

Unterlass,  m.  bruki.  tiou  i  förbind.  oÄwe  ~  oaflåt- 
ligeu,  oupphörligen. 

unterlassen,  tr.  1.  släppa  inunder.  2.  {-  -  -  -  'i 
underlåta,  uraktlåta.  Unterlassung,  /'.  -s... 
Ex.  ^siinde,  -n.f.  underlåtenhetssynd. 

Unterlast,  -en,  f.  i.  undre  last;  barlast. 

unterlastig,  a.  för  litet  lastad. 

Unterlauf,  -[t']s,  -e  f,  ?«.  1.  en  flods  nedre  lopp. 
2.  i  underduck. 

unterlaufen,  I.  itr.  s.  1.  springa  inunder.  2. 
Mit  ~  komma  med,  insmyga  sig.  3.  (-  -  -  -  ') 
under  ytan  öfverdragas  med  ngi.  Mit  Blut 
~  blifva  blodsprängd.  II.  (---'-*)<?•.  springa 
under.  Unterläufung,  /. 

Unterleder,  -s,  -,  «.  underläder,  sulläder. 

1.  unterlegen,  tr.  1.  i.% ----')  a)  lägga  inunder. 
Einem  Iluhne  Eier  ~  lägga  en  höna  på  ägg- 
Einer  Melodie  Worte  ~  sätta  ord  till  en 
melodi.  Einer  Sache  einen  Sinn  ~  inlägga 
en  mening  i  en  sak,  b)  Pferde  'n,  göra  häst- 
ombyte. 2.  (----*)  Eine  Sache  mit  etw.  '^ 
lägga  ngt  under  en  sak,  lägga  en  sak  på 
ngt. 

2.  unterlegen,  a.  underlägsen. 
Unterlehen,  -.s-,  -,  n.  underlän. 
Unterlehrer,   -s,   -,   m.   ~in,   -nen,  f.   under-, 

bjalp-,  extralärare,  -lärarinna. 
Unterleib,  -[e]«.  O,  7)i.  underlif.  -s...ex.  ~krank- 

heit,   -en,  f.  ».-leiden,  -s,  -,  n.  underlifssjuk- 

dom,  -lidande. 
unterliegen,  t77-.  1.  Zi.  ligga  inimder.  2.  (----*) 

s.    och  %  h.  a)  duka  under,  b)  das  unterliegt 

keinem  Zweifel:  det  är  intet  tvifvel  under- 

kastadt. 
Unterlippe,  -n,f.  underläpp. 
Unterluft,  O,/,  undre  atmosfär. 
unterm,  saiiini:in.iragning  af  Unter  dem. 
untermalen,  tr.  1.  måla  ngt  under  ngt,  inunder. 

2.  (-  -  -  -  *)  grunda,  grundmåla.  Untermalung 

(och  -  -  -  -),  /. 
Untermann,  -[e]s,  -er  t,  m.  X  vänsterman. 


Untermäss,  -es,  O,  n.  undermål. 

untermauern,  tr.  Etw.  einem  Gegenstande  un- 
termauern el.  einen  Gegenstand  mit  etw.  un- 
termauern ':  mura  ngt  under  ett  föremål. 
Untermauerung  (och  -  -  -'  -  -), /. 

untermengen,  tr.  1.  iblanda,  blanda  ibland, 
inblanda.  2.  (---'-  *)  uppblanda.  Untermen- 
gung (och  --'-),  f. 

unterminieren,  tr.  underminera. 

untermischen  =  untermengen. 

Untermütze,  -«, /.  kalott. 

untern,  sammandragning  af  Unter  den. 

1.  unternehmen,  *  tr.  företaga,  företaga  sig, 
taga  itu  med,  föranstalta. 

2.  Unternehmen,  -s,  -,  n.  =  Unternehmung. 
Unternehmer,    -s,  -,  m.  en  som  företager,  för- 
anstaltar ngt,  entreprenör. 

Unternehmung,  -en,  f.  företag,  -s...  ei.  ^geist, 

•[e]s,  O,  m.  företag8amhet(sanda).  <vlustlg, 

(I.  företagsam. 
Unteroffizier,  -[e]s,  -e,  «?.  underofficer,  korpral, 
unterordnen,  tr.  och  sich  ~  underordna  (sig). 
Unterordnung,  -e»,/'.   1.  underordnande.    2.= 

Unterart. 
Unterpacht,  -en,  f.  underförpaktning. 
Unterpächter,  -.^,  -,  m.  underförpaktare. 
Unterpfand,  ■[e']s,  -er  t,  n.  underpant. 
unterpfändlich,  a.  såsom  underpant. 
Unterpfarre,  -n,f.  komministratur. 
Unterpfarrer,  -s,  -,  m.  komminister. 
unterpflügen,  tr.  plöja  ned. 
Unterprimiia,    -en,f.  nästöfversta  årsklassen  i 

högre  läroverk,  motsvar.  nedre  sjunde  klassen 

1  svenska  läroverk. 

Unterprimaner,  -$,  -,  m.  lärjunge  i  Unterprima, 

se  roreg. 

unterreden,  *  sich  mit  jmdm  ~  samtala,  öfver- 
lägga,  rådpläga  med  ngn. 

Unterredung,  -en,  f.  samtal,  öfverläggning. 

Unterrhein,  -,■<•.  O,  m.  npr.  nedre  Ren. 

Unterricht,  -[e]«,  O,  m.  undervisning.  -S...  kx. 
0,-anstait,  -e?t,y".  undervisningsanstalt,  '^fach, 
-[e]s,  -er  t,  «•  -^a«  ~  a)  undervisningen, 
undervisningsväsendet,  b)  lärarevägen,  t.  ex. 
das  'x/  icählen.  ~wesen,  -s,  O,  n.  undervis- 
ningsväsen. 

unterrichten,  *  I.  tr.  1.  undervisa,  jmdn  in 
etw.:  ngn  i  ngt.  2.  .Jnidn  von  etw.  <%/  under- 
rätta ngn  om  ngt.  II.  Sich  -n-  göra  sig  un- 
derrättad, von  etw.:  om  ngt. 

Unterrichter,  -s,  -,  m.  underdomare. 

Unterrock,  -[e].'!,  -e  t,  m.  underkjol. 

unters,  sammaudiagning  af  unter  das. 

untersägen,  *  tr.  förbjuda,  jmdm  etw.:  ngn 
ngt.  Untersägung,/. 

Untersass,  -en,  -en,  m.  iindevsåte,  underly- 
dande. 

Untersatz,  -es,  -e  t,  m.  1.  ställning  som  ngi  Uviiar 
p!i,  underlag,  fot,  bricka.  2.  undersats. 

Unterschale  =  Untertasse. 

unterscharren,  tr.  krafsa  ned. 


O    »akuar  plur.    f  I 


iiljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  haben,    S,  har  >ein  till  hjälpverb. 


unterschätzen 


705 


untertreten 


unterschåtzen,  '  tr.  underskatta.  Unterschåt- 
zung,  /. 

unterschéidbär,  a.  möjlig  att  särskilja. 

unterscheiden,  '  tr.  och  sich  ~  skilja  (sig),  sär- 
skilja, urskilja.  Unterscheidung,  /.  -s...  ex. 
»./gäbe,  ~kraft,  O,  _/".  urskilningsförmåga. 
»./Zeichen,  -s,  -,  n.  utmärkande  kännetecken, 
kännemärke.  »./ZUg,  -[e]s,  -e  f,  "*•  utmär- 
kande drag. 

Unterschenkel,  -s,  -,  m.  smalben. 

Unterschicht,  -en,  f.  undre  lager. 

unterschieben,  tr.  1.  skjuta  inunder.  2.  (äfy. 
----*)  understicka,  t.  ex.  unter[g e\schobne 
Kinder;  interpolera,  t.  ex.  einen  Satz  in  eine 
Schrift.  Den  Worten  einen  falschen  Sinn 
~  gifva  orden  en  falsk  tydning.  Unterschie- 
bung (och  -  -  -  -),  /. 

Unterschied,  -[e]s,  -e,  m.  skilnad. 

unterschieden,  unterschiedlich,  a.  olika,  möj- 
lig att  skilja,  skiljaktig. 

unterschlächtig,  a.  Ö  som  drifves  med  under- 
fall. ~e  Mühle:  underfallskvarn. 

unterschlagen,  tr.  1.  Die  Arme  ~  lägga  ar- 
marne i  kors  på  bröstet.  Mit  untergeschlag- 
nen  Beinen  sitzen:  sitta  med  korslagda  ben. 
Jmdm  ein  Bein  ~  slå  krokben  för  ngn.  2. 
(----*)  undansticka,  undansnilla,  försnilla. 
Unterschlagung,/. 

Unterschleif,  -[e]s,  -e,  m.  underslef. 

unterschliefen,  unterschlüpfen,  itr.  s.  krypa  in- 
under. 

unterschreiben,  tr.  1.  skrifva  ngt  under  ngt,  in- 
under. 2.  {-  -  -  -  *)  underskrifva,  underteck- 
na.  Unterschreibung  (och  -  -  -'  -),  /. 

Unterschreiber,  -s,  -,  m.  1.  underskrifvare, 
skrifvarebiträde.    2.  (-  -  -  -)  undertecknare. 

Unterschrift,  -en,  f.  underskrift. 

Unterschule,  -n,  f.  förberedande  skola,  lägre 
skola. 

unterschwären,  itr.  s.  bulna  inunder. 

unterseeisch,  a.  underbafs-. 

untersein,  itr.  s.  vara  nere,  nedgången,  t.  ex. 
die  Sonne  ist  unter:  solen  har  gått  ned. 

Unterseite,  -n,  f.  undersida. 

Untersekundlla,  -en,  f.  fjärde  årsklassen  upp- 
ifrån, motsvar.  nedre  sjätte  klassen  tW  svenska 
läroverk. 

Untersekundaner,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  Unterse- 
kunda, se  föreg. 

untersetzen,  tr.  1.  Etw.  einem  Gegenstande  un- 
tersetzen el.  einen  Gegenstand  mit  etw.  unter- 
setzen*:  sätta  ngt  under  ett  föremål.  2. 
(----*)  uppblanda,  blanda. 

untersetzt,  a.  undersätsig,  satt. 

Untersetztheit,  O,/,  nndersätsighet. 

untersiegeln,  *  tr.  sätta  sitt  sigill  inunder, 
förse  med  sitt  sigill.  Untersieg [e] lung,  y. 

untersinken,  itr.  s.  sjunka  ned,  gå  ned. 

unterspülen,  *  tr.  (om  vatten)  undergräfva,  under- 
minera. Unterspülung,  /. 

Unterstadt,  -e  f,/.  lägre  liggande  stadsdel(ar). 


Unterstatthalter,  -s,  -,  m.  underståthållare. 

Unterstecher,  -s,  -,  m.  stickbäcken. 

unterstecken,  I.  tr.  1.  sticka,  skjuta,  ställa  in- 
under. 2.  insticka,  införlifva.  3.  (-  -  -  -  *) 
Eine  Sache  mit  etio.  »j  sticka  ngt  under  en 
sak.  II.  Sich  ~  dölja  sig.  III.  itr.  k.  ligga 
under. 

unterstehen,  I.  itr.  s.  träda,  ställa  sig,  stå 
inunder.  II.  (----*)  Sich  ~  understa  sig. 

Unterstelle,  -n,f.  underordnad  plats. 

unterstellen,  tr.  1.  arv.  sich  ~  ställa  (sig)  in- 
under, under  tak.  Den  Wagen  ~  skjuta  in 
vagnen  i  vagnsskjulet.  2.  (----*)  Einer 
(dat.)  Sache  etw.  »/  ställa  ngt  under  en  sak, 
stödja  en  sak  med  ngt.  Jmdm  unterstellt 
sein :  vara  underordnad  under  ngn. 

Unterstellung,  -en,  f.  hypotes,  antagande. 

Untersteuermann,  -[e]s,  -er  f,  m.  understyr- 
man, andre  styrman. 

unterstreichen,  *  tr.  understryka.  Unterstrei- 
chung,/. 

unterstreuen,  tr.  1.  strö  ngt  under  ngt.  2. (----*) 
uppblanda. 

Unterströmung,  -en,  f.  underström. 

unterstutzen,  tr.  1.  sätta  inunder  såsom  stöd. 
2.  (-  -  -  -  *)  stödja,  understödja,  hjälpa. 

Unterstützer,  -s,  -,  m.  stöd,  hjälpare. 

Unterstützung,  -en,  f.  1.  understödjande.  2. 
understöd,  hjälp.  -s...  Ex.  '^.bedürftig,  a.  i 
behof  af  understöd;  hjälpbehöfvande.  ».-kas- 
se, -n,  f.  understödsfond. 

untersuchen,  *  tr.  undersöka,  ransaka,  pröfva, 
utforska. 

Untersuchung,  -en,  f.  undersökning,  ransak- 
ning.  -s...  Ex.  ~ausschuss,  -es,  -e  f,  m.  un- 
dersökningskommission. ~gefangene(r),  (adj. 
böjn.)  TO.  ransakningsfånge.  ».'gefängnis[s], 
-ses,  -se,  n.  »./haft.  O,/  ransakningshäkte. 
»./richten,  -s,  -,  m.  undersökningsdomare. 

Untertasse,  -n,  f.  tefat. 

untertauchen,  I.  itr.  h.  och  s.  dyka  ned.  II.  tr. 
doppa  ned. 

Unterteil,  -[e]s,-e,m.ocbn.  underdel,  nedre  del. 

Untertertilla,   -en,  f.  sjätte  årsklassen  uppifrin, 

motsvar.  fjärde  klassen  i  svenska  läroverk. 

Untertertianer,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  Untertertia, 

se  föreg. 

unterthan,  I.  a.  underdånig,  undergifven,  un- 
derkastad, lydande  nnåer,  jmdm:  ngn.  Sich 
(dat.)  jmdn  »/  machen:  underkufva  ngn.  II. 
-en  el.  -s,  -en,  m.  ».-in,  -nen,  f.  undersåte. 

Unterthanenschaft,  -en,  f.  Unterthanent[h]am, 
•[e\s,  O,  n.  undersåtligt  förhållande,  sätt; 
undersåtar. 

unterthänig,  a.  underdånig,  undersåtlig. 

Unterthänigkeit,  O,/,  underdånighet. 

Untertheil  se  Unterteil. 

Unterthor,  -[e]s,  -e,  n.  nedre  port. 

unterthun,  tr.  lägga,  ställa,  sätta  inunder. 

untertreten,  I.  itr.  s.  träda,  ställa  sig,  unter 
etw.  iack.);  under  ngt.  II.  tr.  1.  trampa  ned 


äkta  sma.    F  familjärt.    P  lägre  sprlk.    ^I^  mindre  brukligt.    0  teknisk  ter 
Tyak-svensk  ordbok. 


it  sjtticrm.    Mc  militärisk  term. 

45 


ünterverband 


706 


Unverderblichkeit 


(med    fötterna   nedtrycka)     2.  (-  -  -  -  *)  nedtrampa. 

trampa  under  fötterna,  undertrycka. 
Unterverband,  -[e]s,  -e  t,  '«•  afdelning  af  en  för- 
ening. 
Unterverdeck,  -[e].'!,  -e,  n.  underdäck. 
unterw^åchsen,    a.    Es  ist  mit  Fett  ~  det  har 

bildat   sig  fett,  inträdt  fettbilduiug  under 

el.  bland  det. 
Unterwald,  -[e]/,  O,  m.  småskog. 
unterwärts,  a  Jr.  nedåt. 
unterwaschen,  *  tr.  (om  vatten)  undergräfva.  Un- 

terwåschung,/. 
unterwegs,   ailv.   under  vägen,   på  vägen,  pa 

väg.   Biidi.  ~  bleiben:  ej  blifva  af,  ~  lasse»: 

underlåta,  låta  bli. 
unterweisen,  *  tr.  undervisa.  Unterweisung,/. 
Unterweiser,  -.<,  -,  m.  undervisare,  lärare. 
Unterweit,    O,  ./'.    1.   underjorden.    2.  jorden  i 

niots-  till  himlen. 

unterwerfen,  tr.  1.  kasta  ned.  2.  (-  -  -  -  *)  arv. 
sich  ~  underkasta  (sig),  underkufva. 

Unterwerfung,  -en,  f.  1.  underkufvande.  2. 
underkastelse. 

unterw§rt[li]ig,  a.  under  sitt  värde,  under- 
haltig. 

Unterweste,  -n,/.  undertröja. 

Unterwind,  -[e]s,  -e,  m.  lägre  vind,  vind  1  de 
lägre  regionerna. 

unterwinden,  *  =  unterfangen. 

unterwijiben,  *  tr.  bygga,  göra  ett  hvalf  under. 

Unterwuciis,  -es,  O,  m.  ungskog. 

unterwiililen,  tr.  1.  gräfva  ned.  2.  (-  -  -  -  *)  un- 
dergräfva, underminera. 

unterwürfig,  a.  iinderdånig,  undergifven,  öd- 
mjuk, slafvisk. 

Unterwürfigkeit,  O,  /.  underdånighet,  under- 
kastelse, ödmjukhet,  slafviskt  sinne. 

Unterzalin,  -[e].^,  -e  t,  ni.  tand  i  nedre  käken. 

unterzeichnen,  I.  tr.  1.  teckna,  rita  inunder, 
ngt  under  ngt.  2.  (-  -  -  -  ')  underteckna,  un- 
derskrifva.  II.  (---'-  *)  Sich  ~  underteck- 
na, skrifva  sitt  namn  inunder.  Unterzéicli- 
nung,/. 

Unterzeichner,  -s,  -,  vi.  undertecknare. 

Unterzeichnetet»,  (adj.  böjn.)  vi.  undertecknad. 

Unterzeug,  -[e]s,  O,  n.  underkläder. 

unterziehen,  I.  tr.  1.  draga,  sätta  inunder, 
taga,  hafva  under.  2.  (---'-  *)  Eine  Sache 
mit  etw.  ~  sätta  ngt  under  en  sak,  fodra 
en  sak  med  ngt.  II.  (----*)  Sich  einer  (dut. 
el.  t  gen.)  Sache  ~  åtaga  sig,  underkasta  sig 
en  sak. 

Unthat,  -en,  f.  ogärning,  missdåd. 

unthätig,  a.  overksam. 

Unthätigkeit,  O,  /.  overksamhet. 

untheii...  se  unteil...  Unthier  se  Untier. 

unthunlich,  a.  ogörlig,  omöjlig. 

Unthunlichkeit,  O,  /.  omöjlighet. 

untief,  a.  ej  djup,  grund. 

Untiefe,  -n,  f.  1.  O,  ringa  djup.  2.  grund.  3. 
omätligt  djup. 


Untier,  -{e\s,  -e,  n.  odjur,  vidunder. 

untilgbar,  a.  outplånlig. 

untbd[tjlich,  a.  odödlig. 

untragbar,  a.  omöjlig  att  bära,  att  begagna. 

untrennbar,  a.  oskiljaktig. 

untreu,  a.  otrogen. 

Untreue,  O,/,  otrohet. 

untrinkbär,  a.  odrickbar. 

untrbstbär,  untröstlich,  a.  otröstlig,  tröstlös. 

Untrbstlichkeit,  O,/,  tröstlöshet. 

untrüglich,  </.  osviklig,  ofelbar. 

Untröglichkeit,  O,/,  osviklighet. 

untüchtig,  a.  oduglig. 

UntUchtigkeit,  O,/,  oduglighet. 

Untugend,  -en,  f.  odygd,  oart.  osed. 

unüberdacht,  unüberlegt,  a.  oöfverlagd,  obe- 
tänksam. 

Unüberlegtheit,  -en,  f.  obetänksamhet. 

unuberschréitbär,  n.  oöfverstiglig. 

unübersehbar,  unuberséhlich,  a.  oöfverskådlig, 
obegränsad,  omätlig. 

UnUberséhbarkeit,  Unuberséhiickkeit,  O,  /.  oöf- 
skädlighet.  omätliguet. 

unübersetzbar,  unubersétzlich,  a.  oöfversättlig. 

untiberstélgbär,  unubersféiglich,  a.  oöfverstiglig. 

unubertréffbär,  unübertrefflich,  a.  oöfverträfflig. 

unüberwlndbär,  unüberwindlich,  a.  oöfvervin- 
nelig. 

unüblich,  a.  obruklig. 

unumgänglich,  a.  1.  omöjlig  att  umgås  med, 
frånstötande,  sträf,  otreflig.  2.  (----)  ound- 
gänglig, oundviklig. 

Unumgänglichkeit,  O,  /.  1.  frånstötande  sätt. 
2.  i-  -  -  -  -I  oundviklighet. 

unumschränkt,  a.  oinskränkt,  obegränsad. 

Unumschränktheit,  O,  /.  oinskränkthet,  obe- 
grän.^ad  vidd,  storhet,  makt. 

unumstösslich,  a.  oumkullstötlig,  obestridlig. 

Unumstösslichkeit,  O,/,  obestridlighet. 

unumwunden,  a.  öppen,  fri,  otvungen,  adv.  rent 
ut. 

Unumwundenheit,  O,/,  öppenhet,  otvunget  sätt. 

ununterbrochen,  a.  oafbruten. 

unväterlich,  a.  föga  faderlig,  onaturlig. 

unveränderlich,  a.  oföränderlig. 

Unveränderlichkeit,  O,/,  oföränderlighet. 

unverändert,  n.  oförändrad. 

unverantwortlich,«.  1. oansvarig.  2. oförsvarlig. 

Unveräntwortlichkeit,  O,/.  1.  oansvarighet.  2. 
oförsvarlighet,  oförsvarligt  skick. 

unveräusserlich,  a.  oförytterlig. 

unverbesserlich,  a.  1.  oförbätterlig.  2.  oöfver- 
träfflig. 

unverblümt,  a.  oförblommerad,  oförtäckt,  adv. 
rent  ut. 

unverbrüchlich,  a.  obrottslig. 

unverbürgt,  <i.  icke  garanterad,  icke  styrkt. 

unverdächtig,  a.  icke  misstänkt,  trovärdig. 

unverdaulich,  a.  osmältbar. 

unverdérblich,  «.  oförstörbar,  oföränderlig. 

Unverderblichkeit,  O,/,  oförstörbarhet. 


O   saknar  plur.    t  '""■   oniljod-    ^''• 


itr.  intransitivt  verb. 


har  haben,    S.  har 


ill  Ujulpv 


unverderbt 


1Q>1 


unvollzählig 


unverderbt  =  unverdorben. 

unverdient,  a.  oförtjänt,  oförskyld,  orättvis. 

unverdorben,   a.  oförstörd,  frisk;  oförfalskad, 


Unverdorbenheit,  O,  /.  oförstörd,  frisk  natur'; 
oförfulskadt  skick,  renliet. 

unverdrossen,  a.  oförtruten. 

Unverdrossenheit,  O,/,  oförtrutenliet,  oförtru- 
tet siitt. 

unverehelicht,  a.  ogift. 

unvereinbar,  a.  oförenlig. 

Unvereinbarkeit,  O,/,  oförenlighet. 

unverfålschbär,  unverfalschlich,  a.  omöjlig  att 
förfalska. 

unverfälscht,  a.  oförfalskad,  ren. 

unverfänglich,  a.  oskyldig,  ofarlig,  öppen. 

Unverfänglichkeit,  0,y.  ofarlighet,  öppenhet. 

unverfroren,  a.  icke  frusen;  F  biidi.  icke  bort- 
koiiiiiien,  käck,  dristig. 

Unverfrorenheit,  O,/.  F  käckhet,  dristighet. 

unvergänglich,  a.  oförgänglig. 

Unvergänglichkeit,  O,/,  oförgänglighet. 

unvergésslich,  a.  oförgätlig. 

unvergleichbar,  unvergleichlich,  a.  oförliknelig. 

unvergnuglich,  unvergnugsäm,  a.  oförnöjsam. 

unvergnügt,  a.  oförnöjd. 

unverhältnis[s]mässig,  a.  oproportionerlig. 

unverheirat[hjet,  a.  ogift. 

unverhofft,  a.  som  man  ej  hoppats,  oväntad, 
oförutsedd,  oförhappandes. 

unverhohlen,  «.  öppen. 

unverkäuflich,  a.  osäljbar. 

unverkennbar,  a.  omisskänlig,  tydlig. 

unverkürzt,  «.  oafkortad. 

unverletzbar,  unverletzlich,  a.  oantastlig. 

unverletzt,  a.  oskadd. 

unverloren,  a.  icke  förlorad,  i  säkert  behåll, 
säker. 

unvermeidbar,  unvermeidlich,  a.  oundviklig. 

Unvermeidlichkeit,  O,/,  oundviklighet. 

unvermerkt,  a.  oformärkt,  omärklig. 

unvermischt,  «.  oblandad. 

Unvermögen,  -s.  O,  n.  oförmåga. 

unvermögend,  a.  1.  oförmögen,  ur  stånd.  2. 
icke  förmögen,  obemedlad. 

Unvermögenheit,  O,  /.  1.  oförmåga.  2.  medel- 
löshet. 

unvermut[h]et,  a.  oförmodad,  oväntad. 

unvernéhmbär,  unvernéhmlich,  a.  otydlig,  obe- 
griplig. 

Unvernéhmbarkeit,  Unvernéhmlichkeit,0,/.  otyd- 
lighet, obegriplighet. 

Unvernunft,  O,  /.  dårskap,  galenskap. 

unvernünftig,  a.  oförnuftig. 

unverrichtet,  a.  oförrättad. 

unverrückbar,  unverriicklich,  a.  orubblig. 

unverrückt,  «.  orubbad,  fast,  orubblig. 

unverschämt,  «.  oförskämd.  F  -v,  lässt  grüssen: 
kors  en  sådan  oförskämd  en. 

Unverschämtheit,  -en,  f.  oförskämdhet. 

unverschliessbär,  a.  omöjlig  att  låsa. 


unverschnitten,  o.  oskuren,  oklippt. 

unverschuldet,  a.  l.utan  förskyllan,  oförskyld, 
oskyldig.  2.  icke  skuldsatt,  skuldfri. 

unverschwiegen,  «.  icke  tystlåten,  pratsjuk. 

unverséhen,  a.  1.  oförutsedd,  oväntad.  2.  oaf- 
sigtlig. 

unversehens,  ado.  1.  oförseendes,  oförmodadt. 
2.  utan  afsigt. 

unversehrt,  a.  oskadd,  hel. 

Unversehrtheit,  O,  f.  oskadt  tillstånd. 

unversiegbar,  unversieglich,  a.  aldrig  sinande, 
outtömlig. 

unversöhnlich,  a.  oförsonlig. 

Unversohnlichkeit,  O,  y.  oförsonlighet. 

unversorgt,  a.  oförsörjd. 

Unverstand,  -[e]s,  O,  m.  oförstånd. 

unverstanden,  a.  oförstådd,  missförstådd,  miss- 
känd. 

unverständig,  a.  oförståndig,  oklok. 

unverständlich,  a.  obegriplig,  otydlig. 

Unverständlichkeit,  O,  f.  obegriplighet,  otyd- 
lighet. 

Unverständnis[s],  -ses,  O,  n.  oförmåga  att  upp- 
fatta ngt,  brist  på  förstånd. 

unversteuert,  a.  oförtullad. 

unversucht,  a.  oförsökt,  opröfvr.d. 

unvertilgbär,  a.  outplånlig. 

unverträglich,  a.   1.  ofördragsam.  2.  oförenlig. 

Unverträglichkeit,  O,/!  1.  ofördragsamhet.  2. 
oförenlighet. 

unverwandt,  a.  1.  oafvänd,  ofrånvänd,  fast.  2. 
icke  slägt,  olikartad. 

unverwehrt,  a.  oförmenad,  tillåten,  fri. 

unverwéigerlich,  a.  oafvislig. 

unverweilt,  adv.  ofördröjligen,  genast. 

unverwéiklich,».  som  ej  vissnar,  ständigt  frisk, 
oförgänglig. 

Unverwéiklichkeit,  O,  /.  o.förgänglighet. 

unverweslich,  a.  som  ej  ruttnar,  oförgänglig. 

Unverweslichkeit,  O,/,  oförgänglighet. 

unverwindbär,  unverwindlich,  a.  som  ej  kan 
öfvervinnas,  oöfvervinnelig,  oersättlig. 

unverwischbar,  unverwischlich,  a.  outplånlig. 

unverworren,  a.  redig. 

unverwundbar,  a.  osårbar. 

unverwustbär,  unverwüstlich,  a.  oförstörbar, 
orubblig,  oföränderlig. 

unverzagt,  «.  oförskräckt,  oförvägen. 

Unverzägtheit,  0,y.  oförskräckthet. 

unverzeihlich,  a.  oförlåtlig. 

Unverzeihlichkeit,  O,  /.  det  oförlåtliga  i  ngt. 

unverzollt,  a.  oförtullad. 

unverzüglich,  a.  ofördröjlig,  omedelbar. 

unvollbracht,  a.  1.  outförd.  2.  oafslutad. 

unvollendet,  a.  ofulländad,  oafslutad. 

unvollkommen,  a.  ofullkomlig,  bristfällig. 

Unvollkommenheit,  O,/,  ofullkomlighet,  brist- 
fällighet. 

unvollständig,  a.  ofullständig. 

Unvollständigkeit,  O,  /.  ofullständighet. 

unvollzählig,  a.  icke  fulltalig. 


äkta  sms.    F  familj&rt.    P  lägre  språk.    %  mindru  brukligt.    O  tukuisk 


•!•  ejcILci' 


unvollziehbar 


708 


linzüchtig 


unvollziehbar,  a.  outförbar. 
unvorbereitet,  a.  oförberedd. 
unvordenklich  =  undenklich  2. 
unvorgreiflich,  a.  oförgriplig. 
unvorhergesehen,  a.  oförutsedd. 
unvorsätzlich,  a.  ouppsåtlig,  oafsigtlig. 
unvorsichtig,  (/.  oförsigtig. 
Unvorsichtigkeit,  -en,  f.  oförsigtighet. 
unvort[h] eilhaft,  a.  ofördelaktig. 
unwägbar,  a.  ovägbar. 
unwahlbär,  a.  icke  valbar. 
unwahr,  a.  osann. 

unwahrhaft,  a.  icke  sanningsenlig,  osann. 
Unwahrhaftigkeit,  0,/.  brist  på  sanningsenlig- 
het. 
Unwahrheit,  -en.  f.  osanning. 
unwahrnehmbär,  a.  omärklig. 
unwahrscheinlich,  a.  osannolik. 
UnWahrscheinlichkeit,  a.  osannolikhet. 
unwandelbar,  a.  1.  oföränderlig.  2. gram.  oböjlig. 
Unwändelbarkeit,    O,  /.   1.  oföränderlighet.   2. 

gram.  obÖJUghet. 

unwegsam,  a.  obanad,  ovägad,  otillgänglig. 
Unwegsamkeit,   O,  /.  obanadt  tillstånd,  otill- 
gänglighet. 
unwehrhaft,  a.  försvarslös. 
Unweib,  -[«]s,  -er.  71.  ok-vinlig  kvinna,  kvinligt 

vidunder,  odjur. 
unweiblich,  a.  okvinlig. 
Unweiblichkeit,  O,/,  okvinlighet. 
unweigerlich,  a.  som  ej  kan  vägras,  ovägerlig, 

utan  motstånd,  blind,  t.  ei.  ~er  Gehorsam. 
unweise,  unweislich,  a.  ovis. 
unweit  =  unfern. 
unwéikbär  =  unveru-elklich. 
unwert[h],   I.   a.    1.    ovärdig.  2.  värdelös.  II. 

-[e]s,  O,  m.  värdelöshet,  obetydlighet. 
Unwesen,  -s,  -,  n.  1.  O,  oväsen,  ofog.  2.  odjur, 

vidunder,  oting. 
unwesenhaft,  a.  okroppslig,  immateriell. 
unwesentlich,  a.  oväsentlig. 
Unwesentiichkeit,  -en,  f.  oväsentlighet. 
Unwetter,  -ä,  -,  n.  oväder. 
unwichtig,  a.  ovigtig. 
Unwichtigkeit,    -en.  f.  föga  vigt,  obetydlighet, 

ovigtig  sak. 
unwiderlegbar,  unwiderleglich,  a.  ovederlägglig, 

obestridlig. 
unwiderruflich,  a.  oåterkallelig. 
unwidersetzlich,  a.  oemotståndlig. 
unwiderspréchlich,  a.  ovedersäglig. 
unwiderstehlich,  a.  oemotståndlig. 
Unwiderstehlichkeit,  O,/,  oemotståndlighet. 
unwiederbringlich,  a.  oåterkallelig. 
Unwillefn],  -ns,  O,  m.  ovilja,  förargelse. 
unwilifährig,  a.  föga  tillmötesgående,  ovänlig, 

ögen. 
Unwillfährigkeit,  O,/,  brist  på  tillmötesgående, 

ogenhet. 
unwillig,  a.  1.  ovillig,  obenägen,  motsträfvig. 

2.  förargad,  förtretad. 


unwillkommen,  a.  ovälkommen,  oläglig. 

unwillkürlich,  a.  ofrivillig,  ovilkorlig. 

unwirklich,  a.  overklig. 

unwirksam,  u.  overksam. 

Unwirksamkeit,  O,  /.  overksamhet. 

unwirsch,   a.  vid  dåligt  lynne,  ovänlig,  barsk. 

Unwirschheit,  O,  /.  dåligt  lynne,  ovänlighet, 
barskhet. 

unwirt[h]bär,  unwlrt[h]lich,  unwirt[h]säm,  a. 
(om  länder)  Ogästvänlig,  föga  lockande,  karg. 

unwirt[h]lich,  unwirt[h]schaftlich,  a.  icke  hus- 
hållsaktig,  oförståudig,  slösaktig. 

Unwirt[h]schaftlichkeit,  O,  /.  oförstånd,  slös- 
aktighet. 

unwissend,  a.  okunnig.  Mir  ist  nicht  ~  jag  är 
ej  okunnig  om.  Mir  ^  l^tan  min  vetskap. 
■er...  Ex.  ~welse,  adv.  af  okunnighet. 

Unwissenheit,  O,  /.  okunnighet,  -s...  ex.  ~feh- 
ler,  -.«,  -,  m..  af  okunnighet  begånget  fel. 

unwissenschaftlich,  a.  ovetenskaplig. 

Unwissenschaftlichkeit,  O,  /.  brist  på  veten- 
skaplighet. 

unwissentlich,  a.  okunnig,  af  okunnighet,  utan 
vetskap,  t.  ex.  ~e  Sünden:  af  okunnighet 
begångna  synder,  «v»  sündigen:  synda  af 
okunnighet,  utan  sin  vetskap. 

unwohl,  a.  illamående.  Mir  ist  ei.  ich  bin  ^ 
jag  mår  illa. 

Unwohlsein,  -s,  O,  n.  illamående. 

unwöhnbär,  unwohnlich,  a.  obeboelig. 

unwürdig,  a.  ovärdig. 

Unwiirdigkeit,  O,/,  ovärdighet. 

Unzahl,  O,  /.  otalig  mängd,  ofantligt  stort 
antal. 

unzählbar,  unzählig,  a.  oräknelig,  otalig. 

unzähmbar,  a.  omöjlig  att  tämja. 

unzart,  a.  hård,  kärf,  sträf. 

unzärtlich,  a.  ovänlig. 

Unze,  -n,  f.  uns,  a)  vigt,  b)  2001.  (Felis  nncia). 

Unzeit,  O,/,  otid.  Zur  ->./  olägligt. 

unzeitig,  a.  1.  som  sker  i  otid,  oläglig.  2. 
omogen,  för  tidig,  ofullgången. 

Unzeitigkeit,  O,  /.  oläglighet. 

unzerbrechlich,  a.  icke  bräcklig,  ej  skör,  stark. 

unzerlegbar,  a.  omöjlig  att  sönderdela,  att 
uppdela,  att  upplösa. 

unzerréjssbär,  unzerréisslich,  a.  oslitlig. 

unzerstörbar,  unzerstörlich,  «.  oförstörbar. 

unzertrennbar,  unzertrennlich,  a.  omöjlig  att 
sönderdela,  oupplöslig. 

unziemend,  unziemlich,  a.  opassande. 

Unziemlichkeit,  -en,  f.  det  opassande  i  ngt, 
opassande  sätt,  handling. 

Unzier,  O,  Unzierde,  -n,  f.  vanprydnad. 

unzierlich,  a.  vanprydande,  ful. 

Unzierllchkeit,  -en,  f.  brist  på  prydlighet,  van- 
prydnad, vanprydande  sak. 

unzubereitet,  a.  icke  tillagad,  oberedd. 

Unzucht,  O,/,  otukt. 

UnzUchter,  -s,  -,  m.  otuktig  person. 

unzüchtig,  a.  otuktig. 


O   saknar  plur.    f  •i"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  Intransltivt  verb.    h.  har  Ao6en,    S.  har  lein  till   hjälpverb. 


Unzüohtigkeit 


709 


Urmensoh 


UnzUchtlgkelt,-en,/.  otukt,  otnktigt  ßätt,  otuk- 
tig  handling. 

unzufrieden,  a.   missnöjd,  oförnöjd,  otillfreds. 

Unzufriedenheit,  0,/.  missnöje. 

unzugänglicli,  a.  otillgänglig. 

Unzugänglichlteit,  0,  /.  otillgänglighet. 

unzulänglich,  a.  otillräcklig. 

Unzulänglichkeit,  0,/.  otillräcklighet,  brist. 

unzulässig,  a.  1.  oantaglig.  2.  otillåtlig. 

Unzulässigkeit,  0,  /.  1.  oantaglighet.  2.  otil- 
låtlighet. 

unzUnftig,  a.  icke  yrkesmässig. 

unzurechnungsfähig,  a.  otillräknelig. 

Unzurechnungsfähigkeit,  0,  /.  otillräknelighet. 

unzureichend,  n.  otillräcklig. 

unzusammenhängend,  a.  osammanhängande. 

unzuträglich,  a.  ofördelaktig,  icke  nyttig, 
skadlig. 

unzuverlässig,  a.  otillförlitlig,  osäker,  opålitlig. 

UnZuverlässigkeit,  O,  /.  otillförlitlighet,  opå- 
litlighet. 

unzweckmässig,  a.  icke  ändamålsenlig,  oprak- 
tisk, olämplig. 

Unzweckmässigkeit,  O,/,  olämplighet. 

unzweideutig,  a.  otvetydig. 

Unzweideutigkeit,  O,/,  otvetydighet. 

unzweifelhaft,  a.  otvifvelaktig. 

üppig,  a.   1.  yppig.  2.  öfvermodig. 

Üppigkeit,  -en,  f.  1.  yppighet.  2.  öfvermod. 

Ur,  -\_e]s  el.  -en,  -e[7«],  m.  uroxe. 

ur...  forstafveise.  1.  ur-,  ursprunglig,  först,  pri- 
mär, t.  ex.  uralt,  Urheginn.  2.  utmärker  en  hög 
grad,  t.  ex.  Weigen.  3.  numera  utan  särskild  bety- 
delse, t.  ex.    Urlaub,  urteilen.    Se  nedan. 

Ürahn[e],  -[e]s  ei.  -en,  -en,  m.  1.  =  Urgross- 
vater.  2.  anherre,  stamfader,  -frau,  -en,  f. 
anfru,  stammoder,  -herr,  -n,  -en,  m.  =  Ur- 
ahn 2. 

Urahne,  -n,  /.  1.  =  Urgrossmutter.  2.  =  Ur- 
ahnfrau. 

uralt,  ff.  urgammal,  uråldrig. 

Uralter,  -.%,  O,  n.  1.  hög  ålder.  2.  urtid;  ur- 
minnes tid. 

Uranfang,  -\e']s,  -e  t,  ni.  ursprunglig  begyn- 
nelse, första  början. 

Dranfänglich,  a.  ursprunglig. 

Uranfänglichkeit,  O,  /.  ursprunglighet. 

Uranlage,  -n,  f.  ursprungligt  anlag. 

urban,  a.  belefvad,  städad. 

Urbanität,  -en,  f.  belefvenhet,  höflighet. 

Qrbär,  a.  odlad,  plöjd,  brukad.  '^  machen: 
odla,  plöja,  bruka;  kultivera. 

Urbedeutung,  -en,  f.  ursprunglig  betydelse. 

Urbeginn,  -[e]s.  O,  m.  =  Uranfang. 

Urbegriff,  -[e]«,  -e,  m.  grundbegrepp. 

Orbestandt[hjeil,-[e]s,  -e,m.  grundbeståndsdel. 

Urbewohner,  -s,  -,  m.  urinvånare. 

Urbild,  -[e]s,  -er,  n.  urbild. 

Qrbildlich,  a.  ursprunglig,  typisk. 

Orchrist,  -en,  -en,  m.  Die  ~e7i ;  de  första  krist- 
na. Ein  ^  en  af  de  första  kristna. 


Orchrlstent[h]Qm,  -[e]s,  O,  n.  Das  ~  den  första, 
ursprungliga  kristendomen. 

urdeutsch,  a.  urtysk,  ärlig  tysk. 

ureigen,  a.  i  hög  grad  karaktäristisk,  egen- 
domlig, utmärkande. 

Oreigenheit,  Oreigent[h]ümlichkeit,  -en,  y'.  sär- 

_  deles  karaktäristisk  egendomlighet. 

Ureinwohner,  -s,  -,  m.  urinvånare. 

Urelter...  =  Ururgross... 

Oreltern,  plur.  stamföräldrar. 

Urenkel,  -s,  -,  m.  ~in,  -«en,  y.  barnbarns  barn. 

Urfehde,   -n,  /.   ed  att  ej  hämnas  lidna  oför- 

_  rätter  eller  straff. 

Urfeind,  -[e]s,  -e,  m.  1.  fiende  från  begynnel- 
sen, ärkefiende.   2.  arfiiende. 

Orfels,  -en,  -en,  m.  urbärg. 

Urform,  -en,f.  ursprunglig  form,  typ. 

Urfriede,  -ns,  O,  m.  =  Urfehde. 

Urgebirge,  -s,  O,  n.  urbärg. 

Urgeheimnis[s],  -ses,  -se,  n.  ursprunglig  hem- 
lighet. 

Orgeist,  -[e]s,  -ev,  m.  urande,  oskapad  ande. 

QrgemQt[h]lich,  a.  genorngemytlig,  genom- 
treflig. 

Urgeschichte,  -n,f.  urtidens  historia. 

Urgestait,  -en,f.  urbild,  typ. 

urgierllen,  -te,  -t,  tr.  urgera,  yrka,  hålla  på. 
Urgierung,  y. 

Orglaube,  -ns,  O,  m.  ursprunglig  tro,  religion. 

Urgröss...  ex.  -eitern,  plur.  -mutter,  -f,/.  -väter, 
•s,  "t,  rn.  farfars  ei.  farmors  ei.  morfärs  ci. 
mormors  föräldrar,  mor,  far. 

Urgrund,    -[ej.s-,   -e  f,   m.   ursprunglig   grund, 

_  första  orsak. 

Urheber,  -s,  -,  m.  ~in,  -jkh,  y".  upphofsmau, 
upphof. 

Urheberschaft,  -en,  f.  upphof. 

Ürheit,  O,  f.  urspriingligt  väsen,  tillstånd. 

Urin,  -[eis,  O,  m.  urin. 

urinierlien,  -te,  -t,  itr.  h.  urinera. 

Orkeim,  -[e]s,  O,  m.  protoplasma. 

Orkirche,  O,  f  första  kyrkan. 

urkomisch,  a.  genomkomisk. 

Urkraft,  -e  f,/.  urkraft. 

Qrkräftig,  a.  genomkraftig,  kraftfull. 

Urkunde,  -n,  f  urkund,  -n...  e.-c.  ~bewahrer 
-s,  -,  m.  arkivarie.  ~gewölbe,  -s,  -,  n.  ^^^hauS; 
-es,  -er  f,  n.  arkiv.  ~kenner,  -.<!,  -,  ot.  ur 
kund-,  diplom-,  handskriftkännare.  '>.'Samm 
lung,  -en,  f.  ~werk,  -[e]s,  -e,  n.  urkund- 
dokument-, diplomsamling,  diplomatarium 

Qrkundllen,  -ete,  ge-et,  tr.  (med  urkunder)  styr 
ka,  bevisa. 

urkundlich,  a.  öfverensstämmande  med,  stödd 
på  urkunder,  diplomatisk.  ~  beweisen:  ge- 
nom urkunder  bevisa,  styrka. 

Urlaub,  -[e].«,  O,  m.  permission. 

Urlauber,  -s,  -,  m.  F  permuterad  soldat. 

Urlaut,  -[e]s,  -e,  m.  ursprungligt  ljud. 

Orlicht,  -[e]s.  O,  n.  det  eviga  ljuset. 

Urmensch,  -en,  -en,  m.  första  människan. 


9.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.   0  teknisk  term.    if  5jö 


^  militäri£k 


Urmutter 


710 


Vakanz 


Urmutter,  -f,  /.  stammoder. 

Urnacht,  0,  _/'.  ursprungligt  mörker,  kaos. 

arnächtlich,  «.  kaotisk. 

Urne,  -n,  f.  dim.  Ürnchen,  -lein,  urna. 

Urner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  invånare  i  Uri. 

Urochs,  -en,  -en,  vi.  uroxe. 

urplötzlich,  a.  helt  plötslig. 

Urquell,  -[ejs,  -en,  m.  urkälla,  ursprung. 

Ursache,  -n,  f.  orsak,  grund,  skäl,  anledning. 

ursächlich,  ursächlich,  c.  kausal. 

Ursächlichkeit,  0,/.  kausalitet. 

Ursage,  -n,  f.  gammal  tradition,  saga,  sägen. 

Orsatz,  -es,  -e  f,  '»•  grundsats. 

Urschrift,  -en,/.  urskrift,  grundtext,  original. 

urschriftlich, «.förekommande  i,  öfverensstäm- 
mande  med  originalet. 

Ürsitz  =  Stammsitz. 

Ursprache,  -n,/.   1.  urspräk.  2.  grundspråk. 

Ursprung,  -[e]s,  -ef,  m.  ursprung,  källa.  Sei- 
nen <N/  haben  ei.  nehmen  von:  leda  sitt  ur- 
sprung, härstamma  från. 

ursprünglich,  a.  ursprunglig. 

Ursprünglichkeit,  O,/,  ursprunglighet. 

Urstamm,  -[ejs,  -e  f,  m.  ursprunglig  stam. 

Urstand,  -[e],s-,  O,  m.  ursprungligt  tillstånd. 

Urstoff,  -[e]s,  -e,  m.  urämne,  grundämne. 

urstracks,  adv.  helt  plötsligt. 

OrstUck,  -[e]s,  -e,  n.  original. 

Urteil,  -[e]s,  -e,  n.  1.  dom.  Sich  selbst  sein  ~ 
sprechen:  fälla  sin  egen  dom.  2.  omdöme, 
utlåtande.  Meinem  ~e  nach:  enligt  min 
mening,  -s...  ex.  ~fähig,  a.  domför,  kompe- 
tent att  döma.  ~fähigkeit.  O,/.  1.  domför- 
het.  2.  omdömesförmåga.  ~kraft,  O,/,  om- 
dömesförmåga, omdömeskraft.  '>.'Spruch, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  dom(slut),  utslag,  ^vermögen, 
•s,  O,  n.  =  '^hraft.  ^Vollstreckung,  -en,  f. 
en  doms  verkställande. 

urteilllen,  -te,  ge-t,  Itr.  h.  döma. 

Urtel,  -s,  -,  n.  =  Urteil. 

Urtext,  -es,  -e,  m.  grundtext. 

Urtheil  so  Urteil.  Urthel  se  Urtel. 

Urt[h]ier,  -[e].',  -e,  n.  zooi.  urdjur,  protozooii. 

Ürt[h]Om,  -\€]s.  O,  «.  ursprungligt  tillstånd. 

ürt[h]umlich,  a.  ursprunglig,  primitiv. 

Ortypllus,  -w.*:;  -en,  m.  urbild,  urtyp. 

Ürür...  Ex.  -alt,  a.  riktigt  uråldrig,  lastgammal. 
-enkel,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  barnbarns  barn- 
barn, -grössmutter,  -f,  /•  -grössvater,  -s,  -f. 


m.  mor,  far  till  Urgrossmvtter  ei.  Urgross- 
väter,  s.  «i.  o. 

Urvater,  -s,  -f,  m.  urfader,  stamfader;  patri- 
ark. 

Qrväterlich,   a.   uråldrig,  primitiv;  patriarka- 

_  lisk. 

Urväterzeit,  -en,  f.  äldsta  tiden,  människo- 
slägtets  barndom. 

Ürvernunft,  O,/,  det  eviga  förnuftet. 

Urverwandtschaft,  O,  f.  ursprunglig  slägtskap. 

Urvolk,  -[e]*',  -er  \,  n.  det  äldsta  folk,  de  första 
människorna. 

Orvorfahr,  -s  ei.  -en,  -en,  m.  stamfader. 

Orwahl,   -en,  f.    val   af  elektorer  Wr  vai  af  riks- 

Urwähler,  -s,  -,  m.  valman  för  val  af  elekto- 
rer, se  tiircg.  -Versammlung,  -en,  f.  valförsam- 
ling, valmöte  för  val  af  elektorer. 

Urwald,  -[e]s,  -er  f,  m.  urskog. 

Urwelt,  O,/,  mverld. 

Qrweltlich,  a.  tillhörande,  utmärkande  för  ur- 

_  verlden,  uråldrig. 

Urwesen,  -s,  -,  n.  urväsen,  ursprungligt,  evigt 
väsen. 

Drwort,  -[«].«,  -er\,  n.  primitivt  ord,  grundord. 

urwüchsig,  a.  ursprunglig,  naturlig,  frisk. 

Urzeit,  -en,  f.  urtid. 

Orzeitlich,  a.  tillhörande,  utmärkande  för  ur- 
tiden, uråldrig. 

Urzustand,  -[e]s,  -e  f,  m.  ursprungligt  till- 
stånd. 

Urzweck,  -[e]«,  -e,  m.  ursprungligt  ändamål. 

u.  S.  f.  se  2.  fort  2. 

usukapierllen,  -te,  -t,  tr.  förvärfva  genom  häfd. 

Usurpation,  -en,  f.  orättmätigt  tillvällande, 
våldkräktning. 

Usurpator,  -s,  Usurpatoren,  m.  våldkräktare, 
tronröfvare,  Usurpator. 

usurpierllen,  -te,  -t.  tr.  våldkräkta,  inkräkta, 
usurpera.  Usurpierung,/. 

u.  s.  w.  förkortn.  =  ujul  SO  weiter:  och  så  vidare 
(o.  s.  v.). 

Utensilien,  plur.  utensilier,  redskap,  verktyg. 

Utopie,  -en,  f.  utopi,  kortsynthet. 

utopisch,  rt.  utopisk,  kortsynt. 

Oz,  -es,  -c,  m.  drift,  gyckel. 

Qzlien,  -[es]<,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  drifva, 
gyckla  (med),  göra  narr  af. 

Ozeréi,  -en,/.  =  Uz. 


V. 


v,     1.     -{'s],    -['s],    n.  Kr.im.  V.    2.  förkortn.  a)  V.  ^ 

von:  af,  von  (v.),   b)  V.  =  Vers:  ver8(er),  c) 
V.  =  vormittags:  förmiddagen  (f.  m.). 

vaccinierllen,  -te,  -t,  tr.  vakcinera. 

vag,  a.  vag,  sväfvande,  oviss,  obestämd. 

Vagabund,  -en,  -en,  m.  vagabond,  drifvare. 

vagabtindenhaft,  a.  vagabondlik,  vagabond-. 


Vagabijindent[h]üm,  -[e]s,  O,  n.  1.  vagabondlif, 

lösdrifveri.  2.  vagabonder. 
Vagheit,  -en,  f.  sväfvande  tillstånd,  ovisshet, 

obestämdhet. 
vakånt,  a.  vakant,  ledig. 
Vakanz,  -en,  f.  1.  vakans,  ledig  plats.  2.  ledig 

tid,  ferier. 


O   saknar  plur.   f  I""  omljud.    tr,  trausitivt,    ttr.  iatransitivt  Terb.    h.  har  haben,    S.  bar  »ein  till   hjälpverb. 


Valand 


711 


Vera,nlasser 


Valand,  -[e]s,  -e,  m.  djäfvul,  fan. 

valedizierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  säga  farväl. 

Valet,  -[«],  -s,  «■  farväl,  afsked.  -schmaus,  -es, 
-e  t,  ?'!•  afskedskalas. 

valldierllen,  -te,  -t,  tr.  lagligen  stadfästa.  Vali- 
dierung, /'. 

Valütlla,  -e'n,  f.  valuta. 

Vandéle,  -n,  -n,  m.  vandal. 

Vandalismus,  -,  O,  m.  vandalism. 

Vanille,  O,/,  vanilj. 

Variante,  -«,  /.  variant. 

Varietät,  -en,/,  varietet,  afart. 

variierllen,  -te,  -t,  tr.  och  itr.  h.  variera,  skifta, 
växla. 

Vasall,  -en,  -en,  m.  vasall,  -en...  Ex.  ~eid, 
-[e]s,  -e,  m.  vasalled.  rv-staat,  -[e]s,  -en,  m. 
Ij-dstat. 

Vasallenschaft,  -en,  f.  Vasallent[h]Om,  -[e]s,  O, 
n.  1.  vasallskap,  vasallförhållande.  2.  va- 
saller. 

Vase,  -n,  f.  vas.  -n...  Ex.  ^förmig,  a.  vasfor- 
mig. 

Vater,  -S,  -f,  F  dat.  ack.  sg.  utan  artikel   -n,  TO.  fadcr, 

pappa,  -bruder,  -s,  -f,  m.  farbror,  -freude, 
-w,/.  fadersglädje,  -haus, -es, -erf, «.  faders- 
hus, -land,  -[e]s,  O,  n.  fädernesland,  foster- 
land, -ländisch,  a.  fosterländsk.  -landsliebe, 
O,  f.  fosterlandskärlek,  -los,  a.  faderlös. 
-mord,  -[e]s,  -e,  m.  fadermord.  -mörder,  -.<;, 
-,  m.  fadermördare,  -name,  -ns,  -ra,  m.  fars- 
namn, tillnamn.  -Stadt, -e  t, /■  födelsestad. 
•stand,  -[e]s,  O,  m.  faderskap,  -statt,  -stelle, 
O,  f.  Jmdni  ~  vertreten:  vara  ngn  i  faders 
ställe,  vara  som  en  far  för  ngn.  -t[h]eil, 
-[e]s,  -e,  n.  fädernedel,  fädernearf.  -linser, 
-s,  -,  n.  fadervår.  -s...  Ex.  ~bruder,  -s,  -f,  m. 
farbror. 

Väter...  Ex.  -sitte,  -n,  f.  fädernesed. 

väterlich,  a.  faderlig. 

Vaterschaft,  O,  f.  faderskap. 

vegetabilisch,  o.  vegetabilisk,  växt-. 

Vegetarianer,  -s,  -,  m.  vegetari.-ln. 

Vegetation,  -en,  f.  vegetation,  växtlighet. 

vegetierllen,  -te,  -t,  itr.  k.  vegetera. 

Vehemenz,  O,/,  häftighet. 

Vehikel,  -s,  -,  n.  vehikel,  befordrings-,  hjälp- 
medel. 

Vehm  se  Fem. 

Veilchen,  -s,  -,  n.  viol.  -blau,  a.  violblå,  violett. 
-Wurzel,  -n,  f.  violrot. 

Veit,  -s,  -e,  m.  npr.  Veit,  Vitus.  -s...  ex.  'v-boh- 
ne,  -n,f.  turkisk  böna  (Phaseolus  vulgaris). 
~tanz,  -es.  O,  m.  med.  danssjuka. 

Velin,  -s.  O,  n.  velin,  -papier,  -[e]s,  -e,  n.  ve- 
linpapper. 

Velociped,  -[e]s,  -e,  n.  velociped. 

Velocipedist,  -en,  -en,  m.  velocipedåkare. 

Veiten,  -s,  -,  to.  npr.  Valentin.  PotZf\j.' fan 
anamma!    Sankt  ~s  Krankheit :  fallandesot. 

Vene,  -n,f.  blodåder,  ven. 

Venerie,  -en,f.  venerisk  sjukdom. 


venerisch,  o.  venerisk. 
venetiénisch,  a.  venetiansk. 
Ventil,  -\e\s,  -e,  n.  ventil,  klafE,  lucka. 
Ventilation,  -en,  f.  ventilation,  ventilering. 
ventilierllen,   -te,   -t,   tr.   ventilera,  a)  lufta,  b) 
dryfta. 

ver...  är  en  obclonad  förstafvelse,  som  meii  verb  och  af 
dem    härledda    nomina   bildar   sms.  med  hufvudsakl.  följ. 

bom.  1.  för-,  t.  ex.  verändern :  förändra,  ver- 
brauchen: förbruka,  sich  versprechen:  för- 
säga sig,  verachten:  förakta,  veredeln:  för- 
ädla; 2.  upp,  bort,  t.  ex.  viel  Tinte  ver- 
schreiben:  skrifva  upp  mycket  bläck,  die 
Zeit  verplaudern :  prata  bort  tiden,  verbrau- 
sen:  upphöra  att  brusa,  dö  bort;  3.  betäo- 
kande,  öfverskyiande,  t.  ex.  den  Spiegel  verhän- 
gen: hänga  ngt  öfver  spegeln;  4.  afsiutande, 
slut  på  ngt,  undergång,  t.  ex.  verhungern :  svälta 
ihjäl. 

verabfolgen,  *  =  abfolgen. 

verabreden,  '  tr.  och  sich  ~  aftala,  komma  öf- 
verens  om. 

Verabredung,  -en,  f.  aftal,  öfverenskommelse. 

verabreichen,  '  tr.  öfverlemna,  lemna,  gifva. 

verabsäumen,  *  tr.  försumma. 

verabscheuen,  *  tr.  afsky. 

veråbscheuens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  afsky- 
värd. 

verabschieden,  *  I.  tr.  afskeda.  II.  Sich  ~  von 
el.  bei  jmdm:  taga  afsked,  farväl  af  ngn. 
Verabschiedung,/. 

veraccisen,  *  tr.  betala  akcis  för. 

veraccordieren,  *  tr.  bortackordera. 

verachten,  *  tr.  förakta,  ringakta,  trotsa. 

verächtens...  ex.  -wert[hj,  -wUrdig,  a.  föraktlig. 

Verächter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  föraktare. 

verachtfachen,  *  tr.  åttadubbla. 

verächtlich,  a.  föraktlig. 

Verächtlichkeit,  O,/,  föraktlighet. 

Verachtung,  O,  f.  1.  föraktande.  2.  förakt. 
-s...  Ex.  ~wert[h],  ^würdig,  a.  föraktlig. 

verächzen,  *  tr.  med  suckar  och  jämmer  till- 
bringa, t.  ex.  sein  Leben. 

verallgemeinern,  *  tr.  förallmänliga,  generali- 
sera. Verallgemeinerung,/. 

veralten,  *  itr.  s.  föråldras.  Veraltet:  förål- 
drad. 

Veréndlla,  -as  ei.  -en,  f.  veranda. 

veränderlich,  «.  föränderlig. 

Veränderlichkeit,  O,/,  föränderlighet. 

verändern,  *  I.  tr.  förändra.  II.  Sich  'v  för- 
ändra sig,  förändras. 

Veränderung,  -en,  f.  förändring. 

verankern,  *  tr.  förankra. 

veranlagen,  *  tr.  inrätta,  ordna,  beställa.  FAn 
gut  veranlagter  Mann:  en  man  i  goda  om- 
ständigheter. 

veranlassen,  *  (svag  böjn.)  tr.  föranlåta,  föran- 
leda, förorsaka. 

Verénlasser,  -.';,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  är  or- 
sak, anledning  tiii  ngt. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    it  sjöterm.    jäJt  militärisk  term. 


verannehmlichen 


712 


verbitten 


verannehmlichen, '  tr.  göra  antaglig. 

veranschaulichen,  *  tr.  åskådliggöra.  Verån- 
schauiichung,/. 

veranschlagen,  '  tr.  anslå,  beräkna.  Veranschla- 
gung, /. 

veranstalten,  *  tr.  föranstalta,  anordna,  sätta  i 
gång.  Veranstaltung,  /. 

Veranstalter,  -,s-,  -,  711.  ~in,  -nen.  f.  anordnare, 
arrangör. 

verantworten,  *  I.  tr.  försvara,  ansvara  för,  ta- 
ga på  sitt  ansvar.  II.  Sich  ~  försvara,  rätt- 
färdiga sig. 

verantwortlich,  a.  1.  ansvarig.  2.  som  kan  för- 
svaras, fi'irsvavlig. 

Verantwortlichkeit,  O,  /.  ansvarighet. 

Verantwortung,  -en,  f.  1.  ansvar.  2.  redogö- 
relse, försvar.  Jmdn  zur  »^  ziehen:  affordra 
ngn  räkenskap,  -s...  Ex.  ~rede,  -n,f.  för- 
svarstal. ~schrift,  -en,  f.  försvarsskrift. 
~voll,  a.  ansvarsfull. 

verarbeiten,  *  tr.  1.  bearbeta;  bereda,  smälta. 
2.  förbruka.  3.  arbeta  sig  ifrån,  gnm  arbete 
frigöra  sig  från,  t.  ex.  seine  Sorgen.  4.  med 
arbete  tillbringa,  t.  ex.  eine  Zeit.  5.  F  gå 
illa  åt,  gissla.  Verarbeitung,  /. 

verargen,  *  tr.  misstj-cka,  förtycka,  förtänka, 
jmdm  etw.:  ngn  ngt. 

verarmen,  '  I.  itr.  s.  blifva  fattig,  utarmas. 
II.  tr.  göra  fattig,  utarma.  Verarmung,/. 

veräste[l]n,  *  .«cA  ~  förgrena  sig. 

Veräst[eljung,  -en,/,  förgrening. 

veråt[h]men,  *  I.  tr.  utandas.  II.  itr.  h.  1.  an- 
das ut.  2.  draga  sin  sista  suck,  dö. 

verauktionieren,  *  tr.  bortauktionera. 

verausgaben,  *  tr.  gifva  ut.  Verausgabung,/. 

veräusserlich,  a.  som  kan,  får  afyttras. 

veräussern,  *  tr.  afyttra.  Verausserung,  /. 

Verb.  -.?,  -tn,  n.  gram.  verb. 

verbacken,  '  I.  tr.  1.  baka  upp,  vid  bakning 
förbruka,  använda.  2.  baka  illa,  skämnja 
bort.  II.  itr.  s.  blifva  illa  bakad,  dåligt  gräd- 
dad, misslyckas. 

verbåden,  '  tr.  1.  gifva  ut  för  bad,  bada  upp. 
2.  tillbringa  i  badet. 

verbällasten,  '  tr.  barlasta. 

verballhornen,  *  =  hallhorni:iieren. 

Verband,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  förband:  förbind- 
ning. 2.  förening,  sällskap,  -angelegenheit, 
-en,  f.  föreningsangelägenhet,  -läppchen, -ä, 
-,  n.  kompress.  -S...  Ex.  ~kasse,  -w,  /  före- 
ningskassa. 

verbannen,  *  tr.  1.  bannlysa.  2.  landsförvisa. 

Verbannung,  -en,  f.  1.  bannlysning.  2.  lands- 
förvisning, landsflykt.  -S...  Ex.  ~ort,  -[e]."!, 
-e  el.  -er  f,  m.  förvisningsort. 

verbarrikadieren,  '  tr.  ooii  sich  ~  barrikadera, 
förskansa  (sig). 

verbauen,  *   I.  tr.   1.  bj'gga  igen,  för;  spärra, 

(af)stänga.     2.    bygga     upp,    p&    byggnadsföreiaK 

använda.  3.  bygga  galet,  skämma  bort.  II. 
Sich  ~    1.   bygga   galet,   begå   fel.  2.  för- 


bygga sig.  3.  b&rg.  betäcka  brytningskost- 
naderna. Verbåuung, /. 

verbauern,  *  itr.  s.  blifva  bondsk. 

verbéissen,  *  I.  tr.  1.  bita  af.  2.  Die  Wörter 
~  svälja  orden,  ej  tala  ur  skägget.  3.  Etw. 
~  svälja,  ej  låtsa  om,  undertrycka  ngt. 
Den  Arger  -v/  svälja  förtreten.  Sich  dai.)  das 
Lachen  'x-  bita  sig  i  läpparne  för  att  ej 
skratta.  II.  Sich  ~  bita  sig  fast  så  att  man 
ej  kommer  loss;  biidi.  sich  in  etw.  (ack.)  ~ 
haka  upp  sig  på,  ej  kunna  frigöra  sig  från, 
blifva  galen  i  ngt. 

Verbéne,  -n,/.  järnört  (Verbena). 

verbergen,  *  tr.  och  sich  ~  dölja  (sig),  gömma 
(sitO.  Verbérgung, /. 

Verbesserer,  -s,  -,  711.  Verbésserin,  -nen,  f.  för- 
bättrare,  förbättrerska. 

verbésserlich,  a.  möjlig  att  förbättra,  förbät- 
terlig. 

verbessern,  *  tr.  och  sich  -x/  förbättra(8).  Ver- 
besserung,/. 

verbeugen,  *  sich  ~  buga  sig,  bocka  sig. 

Verbeugung,  -en,  f.  bugning. 

verbiegen,  *  tr.  och  sich  ~  böja  (sig),  kröka(B). 
Verbiegung,  /. 

verbieten,  *  tr.  förbjuda.  Jmdm  das  Wort  ~ 
förbjuda  ngn  att  tala,  att  yttra  sig,  jmdm 
das  Haus,  die  Thilr  ~  förbjuda  ngn  att 
komma  i  ens  hus,  stänga  sin  dörr  för  ngn, 
jmdm  die  Stadt  ~  förvisa  ngn  ur  staden. 

verbilden,  *  I.  tr.  gifva  en  falsk  bildning,  miss- 
bilda, vanställa,  II.  Sich  ~  få  en  falsk  bild- 
ning, missbildas,  vanställas.  Verbildung,/. 

verbildlichen,  *  tr.  bildligt  framställa. 

verbinden,  '  I.  tr.  1.  förena,  sammanbinda.  2. 
förbinda,  t.  ex.  Wunden,  J7ndn.  3.  förbinda, 
förpligta.  4.  binda  för,  binda  igen,  hop- 
binda. 5.  binda,  sätta  på  orätt  ställe.  II. 
Sich  ~  1.  förena  sig.  2.  förbinda,  förpligta 

6ig. 

verbindlich,  a.  1.  bindande,  t.  ex.  ein  Verspre- 
chen ist  ~.  2.  förbindlig,  artig,  höfiig,  3. 
förbunden,  tacksam.  4.  Sich  ~  machen  zn 
...  förbinda,  förpligta  sig  att ... 

Verbindlichkeit,  -en,  /.  1.  det  bindande  i  ngt. 
2.  förbindlighet,  artighet.  3,  tacksamhet, 
erkänsla.  4.  förbindelse,  förpligtelse. 

Verbindung,  -en,  f.  1.  förenande,  sammanbin- 
dande m.  m.  se  veidnnden.  2.  förbindelse; 
umgänge;  relation.  3.  förening,  sällskap. 
-s...  Ex.  ~bahn,  -en  f.  sammanbindningsba- 
na. 'N./geieise,  -.'',  -,  «.  växelspår.  «vglied, 
-[e]s,  -er,  n.  föreningslänk.  ~linie,  -n,f. 
kommunikationsled.  ~strich,  -[e]s,  -e,  m. 
bindestreck.  ~weg,  ■[e]s,  -e,  m.  =  'flinte. 
~wort,  -[ej-s  -er  t,  n.  gram.  1.  kopula.  2.  kon- 
junktion. 

verbissen,  a.  inbunden. 

Verbissenheit,  O,  /.  inbundenhet,  dold  hätsk- 
het. 

verbitten,"   I.   tr.  undanbedja,  sich  (dKt.)  etw.: 


O   saknar  plur.   f  •>"  omljud.    tr.  traositivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  tein  tiU  hjälpverb. 


. erbittern 


713 


Verdäohtigkeit 


sig  ngt.  n.  itr.  h.  och  sich  <n<  beijmdm: 
bedja  ngn  om  ursäkt. 

verbittern,  *  I.  tv.  förbittra.  II.  itr.  s.  ooh  sich 
~  blifv.T,  bitter. 

Verbitterung,  -en,  f.  förbittring. 

verblåsen,  *  I.  tr.  1.  blåsa  bort,  bortjaga,  för- 
drifva.  2.  w&sande  förbruka,  t.  ex.  Glasmasse. 
8.  m&i.  a)  måla  tunt,  b)  fördrifva.  4.  (genom 
blåsning)  förstöra.  II.  Sich  ~  andas  ut. 

verblassen,  *  itr.  s.  blekna;  blifva  urblekt. 

verblättern,  *  tr.  bläddra  bort. 

Verbleib,  -[e]s,  O,  m.  tillhåll,  vistelseort.  Ich 
weiss  nichts  über  den  ~  dieser  Papiere:  jag 
vet  ej,  livart  dessa  papper  tagit  vägen. 

verbleiben,  *  itr.  s.   1.  förblifva.  2.  återstå. 

verbleichen,  *  itr.  s.  förblekna,  blekna,  blifva 
blek,  urblekt.  Poet.  des  Todes  ~  aflida.  Ber 
Verblichene:  den  hädangångne. 

verbleien,  *  tr.  1.  innefatta  i  bly.  2.  uppblan- 
da med  bly.  Verblélung,y. 

verblenden,  *  tr.  1.  blända,  förblända.  2.  dölja, 
betäcka,  skyla.  Verblendung,  /. 

verblinden,  '  I.  tr.  förblinda.  II.  itr.  s.  blifva 
blind,  förblindas. 

verbluffen,  *  tr.  förbluffa. 

Verblüfftheit,  O,  /.  förbluffning. 

verbljjhen,  *  itr.  1.  h.  blomma  ut,  slut.  2.  s. 
blomstra  slut,  vissna. 

verblijmen,  *  tr.  med  blommor  öfvertäcka; 
biidi.  förblommera. 

verbluten,  *  I.  tr.  Sein  Blut  für  jmdn  ~  ut- 
gjuta sitt  blod  för  ngn.  II.  itr.  s.  och  h.  samt 
sich  ~  1.  förblöda.  2.  Eine  Wunde  hat 
[sifA]  verblutet:  ett  sår  har  blödt  slut.  3. 
Die  Sache  hat  sich  verblutet:  det  är  slut 
med,  talas  ej  mera  om  den  saken.  Verblu- 
tung,/. 

verhohlen,  *  tr.  O  belägga,  fodra  med  plankor. 

verbohren,  '  tr.  0  1.  plugga  ihop.  2.  borra 
illa.   F  biiai.  verbohrt:  korkad,  dum. 

verböllwerken,  *  tr.  5sJ  (med  bastioner)  för- 
skansa.  < 

1.  verborgen,  *  tr.  låna  ut,  bort. 

2.  verbergen,  a.  dold,  förborgad,  hemlig. 
Verborgenheit,   O,  /.   doldt  tillstånd,  dunkel, 

tillbakadragenhet,  löndom,  gömsle. 
verbosern,  *  tr.  förvärra. 
Verbet,  -[e]s,  -e,  n.  förbud. 
verbrämen,  *    tr.    bebräma,    sätta    bräm    på, 

kanta. 
Verbrämung,  -en,  f.  1.  kantning.  2.  bräm,  kant. 
Verbrånd,  -[e]s,  O,  m.  bränsle(åtgång). 
verbraten,  *   I.   tr.  1.  steka  upp,  vid  steknlng 
steka  illa,  för  hårdt,  skämma 
.  s.  bli  förstörd,  bortskämd  vid 


använda, 
bort.    II, 

stekning. 

Verbrauch, 
~steuer, 

skatt. 
verbrauchen,  *  tr. 
nöta,  slita. 


•[e]s.    O,    m.  förbrukning,    -s...  Ex. 
n,f.  förbruknings-,  konsumtions- 

1.  förbruka,  använda.  2.  af- 


verbråuen,  *  tr.  1.  vid  brygd  använda,  för- 
bruka. 2.  brygga  illa,  skämma  bort. 

verbråusen,  itr.  h.  och  s.  upphöra  att  brusa, 
lugna  sig,  lägga  sig,  dö  bort. 

1.  verbrechen,  '  tr.  bryta,  förbryta.  Was  habe 
ich  verbrochen?  hvad  har  jag  gjort  för 
ondt? 

2.  Verbrechen,  -s,  -,  n.  förbrytelse,  brott. 
Verbrecher,   -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  förbrytare, 

förbryterska,  brottsling,  -kolonie,  -en,jf.  för- 
brytarkoloni. 

verbrecherisch,  a.  brottslig. 

verbreiten,  '  tr.  och  sich  ~  utbreda  (sig),  spri- 
da (sig),  utsprida.  Verbreitung,/. 

Verbreiter,  -s,  -,  m.  utspridare. 

verbreitern,  *  tr.  göra  bredare,  utvidga. 

verbrénnbär,  a.  brännbar. 

Verbrénnbarkeit,  O,/,  brännbarhet. 

verbrennen,  *  I.  itr.  s.  brinna  upp.  II.  tr.  brän- 
na, förbränna,  bränna  upp.  III.  Sich  ~ 
bränna  sig,  blifva  bränd.  Verbrennung,  /. 

Verbrénnlich(keit)  =  Verbrennbarikeit). 

verbriefen,  '  tr.  1.  genom  handlingar,  doku- 
ment stadfästa,  bekräfta,  styrka.  2.  lemna 
kvitto  på  ngt.  Verbriefung,/. 

verbringen,  *  tr.  1.  tillbringa.  2.  göra  slut  på, 
förstöra. 

verbrockeln,  *  I.  tr.  smula  sönder.  II.  itr.  s. 
och  sich  ~  falla,  gå  sönder  i  smulor,  sönder- 
smulas. 

verbrildern,  '  I.  tr.  förbrödra,  närma  till  hvar- 
andra.  II.  Sich  ~  förbrödras,  blifva  bröder, 
ingå  broderskap.  Verbrijderung,  /. 

verbriihen,  *  tr.  och  sich  ~  skålla  (sig). 

verbuhlen,  *  tr.  använda  till,  förstöra  genom 
utsväfningar. 

verbuhlt,  a.  utsväfvande,  liderlig. 

VerbiJhlthelt,  O,/,  liderlighet. 

Verbum,  -[s],  Verba,  n.  gram.  verb. 

verbummeln,  *  F  I.  tr.  1.  gnm  siarr,  mttja  förstöra. 
Seine  Zeit  ~  slå  dank,  gå  och  drifva.  2. 
glömma  bort.  II.  itr.  s.  blifva  afsigkom- 
men,  förfalla. 

verbijnden,  *  I.  tr.  förbinda,  förena.  II.  Sich 
-v,  förena  sig,  ingå  förbund.  Verbijndung,  /. 

Verbiindnis[s],  -ses,  -se,  n.  förbund. 

verbijrgen,  '  tr.  Etw.  ^x*  ei.  sich  für  etw.  ~  gå 
i  borgen,  gå  i  god,  ansvara  för,  garantera 
ngt.  Verbiirgung,/. 

verbdssen,  '  tr.  aftjäna,  sitta  af.  Verbössung,/. 

verhütten,  itr.  s.  förblifva  outvecklad,  för- 
krympt.   Verbuttet:  outvecklad,  förkrympt, 


Verdacht,  -[e]s.  O,  m.  misstanke.  Jmdn  in  ~ 
bringen:  göra  ngn  misstänkt,  in  ~  hemmen: 
blifva  misstänkt,  jmdn  in  ~  haben:  miss- 
tänka ngn,  «v»  schöpfen :  fatta  misstankar. 

verdächtig,  a.  misstänkt. 

verdächtigen,  *  tr.  göra  misstänkt,  jmdn  einer 
(gen.)  Sache:  ngn  för  ngt.  Verdächtigung,/. 

Verdächtigkeit,  O,  /  det  misstänkta  i  ngt,  egen- 


äkta 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt 


\U  sjöterm.    xx  militarisk 


verdammen 


714 


verdriessen 


skap  af  misstänkt,  misstänkt  tillstånd,  håll- 
ning. 

verdammen,  "  tr.  fördöma. 

verdammen,  *  tr.  dämma  för,  dämma  upp. 

verdåmmens...  ex.  -wert[h],  -würdig  =  verdamm- 
lieh. 

verdämmern,  *  I.  itr.  s.  upplösa  sig,  samman- 
flyta, försvinna.  II.  tr.  1.  skymma,  för- 
mörka. 2.  drömma  bort,  drömmande  till- 
bringa: försumma. 

verdämmlich,  «.  fördömlig. 

Verdémmnis[s],  O,/,  fördömelse. 

Verdammung,  O,  /.  1.  fördömande.  2.  fördö- 
melse. -S...  Ex.  ~urt[h]eil,  -[«].«,  -e,  n.  förka- 
stelsedom.  fördömelse.  ~würdig,  a.  fördöm- 

lig- 

verdampfen,  '  I.  Ur.  s.  dunsta  bort.  II.  tr.  1. 
låta  bortdunsta,  afdunsta.  2.  afkyla.  3.  F 
röka  upp,  förbruka.  Verdampfung,  /. 

verdanken,  '  tr.  Jmdm  etw.  ~  hafva  ngn  att 
tacka  för  ngt. 

verdauen,  *  I.  tr.  smälta  reda.  II.  ^ich  -v-  smäl- 
tas. Diese  Speise  verdaut  sich  leicht:  denna 
rätt  är  lättsmält. 

verdaulich,  a.  möjlig  att  smälta,  smältbar, 
lättsmält.   Sclnoer  'v-  svårsmält. 

Verdaulichkeit,  0,y.  smältbarhet. 

Verdauung,  O,  /.  matsmältning,  -s...  Ex.  ~be- 
schwerde,  -n^f.  störd  matsmältning,  ondt  i 
magen.  ~schwäche,  O,  /.  klen  matsmält- 
ning. 

Verdeck,    -[e]s,    -e,   n.    1.  i.  däck.  2.  suflett, 

tak     pi    en    Omnibus.      -SitZ,    -CS,    •€,   711.  platS  pä 

taket,  på  däck. 
verdecken,  "  tr.  öfvertäcka,  öfverliölja,  öfver- 

skyla,  dölja,  bemantla.  Verdéckung,/. 
verdenken,  '  =  verargen. 
Verderb.  -[e]s,  O,  m.  och  n.  förderf. 

1.  verdérbLen,'  l.verdi7-b{s)t,  verdarb,  verdürbe, 
verdorben,  verdirb,  itr.  s.hMfYa  dålig,  skämd, 
förstörd,  förderfvas,  förstöras,  gå  under,  gå 
förlorad.  II.  -te,  -t  och  =  /,  tr.  förderfva,  för- 
störa, skämma  bort.  Es  mit  jmdm  «v*  stäm- 
ma ngn  ogynsamt  mot  sig,  bryta  med  ngn. 

2.  Verderben,  -s,  O,  n.  förderf,  undergång. 
-schwanger,  -trächtig,  a.  olycksdiger. 

Verdérber,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  förderfvare, 
förstörare. 

verderblich,  a.  1.  förderflig,  skadlig.  2.  %  som 
lätt  blir  skämd,  förstörd. 

Verderblichkeit,  O,  /.  1.  förderflighet.  2.  % 
egensk.ap  att  lätt  bli  förstörd. 

Verderbnis [s],  -se,  f.  -ses,  -se,  n.  förderf,  för- 
derfvadt  tillstånd. 

verderbt,  a.  sedligt  förderf  vad,  dålig. 

Verdérbtheit,  O,  /.  förderfvadt  tillstånd,  för- 
derf. 

verdeutlichen,'  tr.  förtydliga.  Verdeutlichung,/. 

verdeutschen,  '  tr.  öfversätta  till  tyska,  för- 
tyska. Verdeutschung,/. 

verdichten,  *  tr.  o  sich  ~  f örtäta(.s).  Verdichtung,/. 


verdicken,  *  I.  tr.  göra  tjock(are).  II.  Sich  ~ 
blifva  tjock(are),  tjockna.  Verdickung,/. 

verdielen,  *  =  dielen. 

verdienen,  '  I.  tr.  förtjäna.  Das  habe  ich  um 
Sie  nicht  verdient:  det  har  jag  ej  förtjänt 
af  er.  II.  Sich  um  etw.  ~  ei.  vani.  verdient 
machen:  göra  sig  förtjänt,  inlägga  förtjänst 
om  ngt. 

Verdienst,  -es,  -e,  m.  och  n.  1.  vani.  ot.  förtjänst 
inkomst  af  arbete,  lön,  vinst.  2.  vani.  n.  för 
tjänst,  merit,  -adel,  -s,  O,  m.  förtjänstadel 
-los,  a.  1.  som  ej  inbringar  ngt,  lönlös 
otacksam.  2.  utan  förtjänst,  saknande  för- 
tjänster, omeriterad,  -voll,  a.  förtjänstfull, 
meriterad. 

verdienstlich,  a.  förtjänstfull. 

Verdienstlichkeit,  O,  /.  det  förtjänstfulla  i  ngt, 
hos  ngn,  förtjänst. 

verdient,  a.  förtjänt,  förtjänstfull,  jrr  verdie- 
nen II. 

Verdikt,  -[e]s,  -e,  n.  jurys  domslut. 

Verding,  -[e]s,  -e,  n.  1.  öfverenskommelse, 
aftal,  hyra,  arrende,  ackord,  entreprenad 
2.  kontrakt. 

verdingen,  *  I.  tr.  uthyra,  hyra  bort,  utarren 
dera,  bortackordera,  lemna  på  entrepre 
nad;  skaffa  tjänst  åt.  II  Sich  ~  taga  tjänst 
Verdingung,  /'. 

verdolmetschen,  *  tr.  tolka,  tyda,  uttyda.  Ver 
dölmetschung,/. 

Verdölmetscher,  -s,  -,  m.  tolk,  uttydare. 

verdonnern,  '  tr.  1.  fara  ut  emot,  hårdt  träffa. 
Verdonnert:  liksom  träffad  af  åskan,  för- 
skräckt, tillintetgjord;  F  ofantlig,  gruflig 
2.  F  döma  (skyldig). 

verdoppeln,  '   tr.  och  sich  ~  fördubbla(s).  Ver 
döpp[e]lung,/. 
j  verdörben,fir.förderfvad,förstörd,  dålig,  skämd. 
j      bortskämd. 

''  Verdorbenheit,    O,  /.    förderfvadt,    förstördt, 
I      skämdt  tillstånd,  förderf. 
,  verdorren,  *    I.   itr.   s.   torka,    torka  bort,  ut 
ihop,    förtorkas,   vissna.    II.   tr.  torka,  för 
torka.  Verdörrung,/. 

verdorren,  *  tr.  torka  för  hårdt,  vid  torkning  för 
störa. 

verdrängen,  *  tr.  undantränga,  uttränga,  för- 
skjuta. Verdrängung,/. 

verdrehen,  '  tr.  vrida,  bortkollra,  förvrida 
förvända,  vanställa,  vränga.  Die  Augen  ~ 
rulla  ögonen.  Sich  (dat.)  de«  Årm  ~  vrida 
armen  ur  led.  Ein  Schloss  ~  vrida  ett  lås 
baklås.  Verdreht:  vriden,  bortkollrad,  to 
kig.  Verdrehung,  y'. 

Verdrehtheit,  -en,  f.  tokeri,  galenskap,  för 
vändhet,  det  galna  i  ngt. 

verdreifachen,  *  tr.  och  sich  ~  tredubbla(s) 
Verdreifachung,/. 

Verdriess  =  Verdruss. 

verdriessllen,  -[es'\t,  verdross,  verdrösse,  ver- 
drossen,  -[e],  föråidr.  pres.  ind.  es  verdreusst,  * 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    ttr.  intransitivt  verb.    Ä.  har  Itaben,    S.  har  tein  till  hjälpverb. 


verdrlesslich 


715 


verfahren 


tr.  förtryta,  förtreta,  förarga.  Xu.  t  opem. 
med  gen.,  t.  ex.  mich  verdross  des  Lebens:  jag 
var  ledsen  på  lifvet.  Sich  etw.  nicht  ~  las- 
sen: ej  ledsna  på  ngt,  ej  låta  ngt  förtryta 
sig,  sich  keine  ^fiihe  und  Kosten  ~  lassen: 
spara  hvarken  möda  eller  kostnader. 

verdriesslich,  a.  1.  förtretad,  förargad,  vid 
dåligt  lynne.  2.  förtretlig,  förarglig,  ret- 
sam. 

Verdriesslichkeit,  O,  /.  1.  förtretad  sinnes- 
stämning, dåligt  lynne.  2.  förtret(lighet), 
förargllghet. 

verdrössen,  1.  se  verdriessen.  2.  a.  =  verdriess- 
lich 1. 

Verdrossenheit  =  Verdriesslichkeit  1. 

verdrücken,  "  tr.  1.  trycka  oriktigt,  felaktigt. 
2.  vid  tryckning  förbruka,  t.  ex.  viel  Papier. 

verdrücken,  *  tr.  nedtrycka,  undertrycka,  för- 
trycka; söndertrycka. 

Verdruss,  -es,  O,  jn.  1.  dåligt  lynne,  förtretad 
sinnesstämning,  motvilja.  Jmd-ni  etio.  zum 
~  thun:  göra  ngt  mot  ngns  vilja,  för  att 
förarga  ngn.  Jmdm  ~  thun:  göra  ngn  led- 
sen. 2.  förtret,  ledsamhet.  3.  F  einen  ^ 
haben:  vara  puckelryggig. 

verduften,  *  itr.  s.  och  sich  ~  förflygtigas,  bort- 
dunsta; F  i  smyg  aflägsna  sig,  försvinna. 
Verduftung,  /". 

verdummen,  *  I.  itr.  s.  blifva  dum(mare).  II.  tr. 
göra  dum(mare),  förslöa,  förfäa.  Verdum- 
mung, /. 

verdumpfen,  *  I.  itr.  s.  1.  ljuda  doft,  blifva 
dof(vare),  dö  bort.  2.  förslöas,  blifva  käns- 
lolös.  3.  blifva  nnken,  unkna.  II.  tr.  däm- 
pa, förslöa.  Verdiimpfung,  /. 

Verdüng  =  Verding. 

verdunkeln,  *  tr.  och  sich  ~  fördunkla(s),  för- 
mörka(8),  göra  (blifva)  mörkare,  öfverträf- 
fa(s).  Verdünk[e]lung,/. 

verdijnnen,  *  I.  tr.  förtunna,  göra  tunnare,  sma- 
lare, späda  ut.  II.  Sich  ~  förtunnas,  blifva 
tunn  (are).  • 

verdunsten,*  I.itr.s.  bortdunsta,  afdunsta,  för- 
flygtigas. II.  äfv.  verdjjnsten,  *  tr.  låta  bort- 
dunsta, afdunsta.  Verdunstung,  y. 

verdürsten,  *  Hr.  s.  dö  af  törst. 

verdüstern,  *  I.  tr.  fördystra,  förmörka.  II. 
itr.  s.  blifva  dyster,  fördystras.  Verduste- 
rung,  /. 

verdützen,  *  tr.  förbluffa,  förvirra,  bringa  ur 
fattningen. 

Verdutztheit,  o,  /.  förbluffning. 

veredeln,  *  tr.  och  sich  ~  förädla(s),  förbätt- 
ra(s),  rena(s).  Vergd[e]lung, /. 

verehelichen,  *  I.  tr.  förmäla,  gifta  bort.  Ver- 
ehelicht: gift.  II.  Sich  ~  gifta  sig. 

Veréhelichung,  -en,/,  giftermål,  förmälning. 

verehren,  '  tr.  1.  vörda,  dyrka,  tillbedja.  2. 
Jmdm  etw.  '\i  förära  ngn  ngt. 

Verehrer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  beundrare,  be- 
nndrarinna,  tillbedjare,  anhängare. 


veréhrlich,  a.  vördnadsvärd;  ärad,  värderad. 

Verehrung,  -en,  f.  1.  O,  vördnad,  tillbedjan, 
dyrkan.  2.  föräring,  present,  gåfva.  -s...  Ex. 
'x,WBrt[h],  '^würdig,  a.  vördnadsvärd,  till- 
bedjansvärd, beundransvärd. 

veréid[ig]en,  *  tr.  taga  ed  af,  edfästa.  Verei- 
digt: edsvuren.  Vereidigung,/. 

Verein,  -[e]s,  -e,  m.  förening,  -s...  Ex.  '>xkasse, 
-n,  /".  föreningskassa.  ~wesen,  -s,  O,  n.  för- 
eningsväsen. 

vereinbar,  a.  möjlig  att  förena,  förenlig. 

vereinbaren,  *  tr.  Etw.  ~  ei.  sich  über  etw.  ~ 
komma  öfverens  om  ngt.  Sich  ~  lassen : 
kunna  förenas,  vara  förenlig. 

Vereinbarkeit,  O,  /.  förenlighet,  öfverensstäm- 
melse. 

Vereinbarung,  -en,  f.  öfverenskommelse. 

vereinen,  *  =  vereinigen. 

vereinfachen,  *  tr.  förenkla.  Vereinfachung,  /. 

vereinigen,  *  I.  tr.  förena,  förbinda;  förlika. 
II.  Sich  ~  förena  sig,  förenas;  öf verens- 
komma. 

Vereinigung,  -en,  f.  förening,  förbindelse ;  öf- 
verenskommelse. -s...  Ex.  ~punkt,  -\e]s,  -e, 
m.  föreningspunkt. 

vereinnahmen,  *  tr.  uppbära,  inkassera,  t.  ex. 
Geld. 

vereinsamen,  *  I.  tr.  afsöndra,  isolera.  II.  itr. 
s.  och  sich  ~  blifva  ensam,  isolera  sig.  Ver- 
einsamung, f. 

vereinzeln,  '  tr.  afskilja,  afsöndra  en  och  en, 
isolera.  Vereinzelung,  /. 

vereinzelt,  a.  enstaka,  sporadisk. 

vereisen,  *  itr.  h.  frysa,  förvandlas  till  is.  Ver- 
eisung, /. 

vereiteln,  *  tr.  omintetgöra,  tillintetgöra,  för- 
störa. Veréit[e]lung,  y. 

vereitern,  *  itr.  s.  och  sich  ~  bulna,  vara  sig. 
Vereiterung,/. 

verekeln,  *  tr.  Jmdm  etw.  ~  göra  att  ngn  får 
afsmak  för  ngt,  förtaga  ngn  lusten  till  ngt. 

verenden,  *  itr.  h.  och  s.  i  sht  j&g.  dö. 

verenge [r]n,  *  I.  tr.  göra  trång,  trängre  sam- 
mandraga. II.  Sich  ~  blifva  trång,  trängre, 
sammandraga  sig.  Vereng  [er]  ung,/. 

vererben,  '  I.  tr.  lemna  i  arf,  jmdm  etw.  ei.  etw. 
auf  jmdn:  ngn  ngt.  Vererbt:  ärfd.  II.  itr. 
s.  och  sich  ~  gå  i  arf,  auf  jmdn:  till  ngn. 

verérden,  *  I.  itr.  s.  blifva  jordig,  oxideras. 
II.  tr.  göra  jordig,  förvandla  till  jord,  oxi- 
dera, syrsätta.  Verérdung,  /. 

verérzen,  *  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  mineralisera(s), 
förvandla(s)  till  malm.  Verérzung,  /. 

veréssen,  *  tr.  äta  upp,  använda  på  mat  och 
dryck. 

verewigen,  *  tr.  och  sich  ~  föreviga  (sig).  Ver- 
ewigung, /. 

I.  verfahren,  *  I.  itr.  s.  och  k.  förfara,  gå  till- 
väga, handla.  II.  tr.  1.  åka  upp,  gifva  ut 
för,  använda  på  åkning,  t.  ex.  Geld,  Zeit. 
2.   transportera,   frakta.    3.    fara   omkring, 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    »J«  ^öterm.    i&  militärisk  term. 


Verfahren 


716 


verfügen 


kringgå,  t.  ei.  das  Chausseehaus.  Den  Zoll  ~ 
smuggla.  4.  Die  Wege  ~  köra  sönder  vä- 
garne.  III.  Sich  ~  åka,  köra  vilse,  köra 
fast,  veckla  in  sig.  trassla  in  sig.  Verfåh- 
rung,  /.  -s...  ex.  o.-ärt,  -en,  ■^weise,  -n,/.  för- 
faringssätt, metod. 

2.  Verfahren,  -s,  O,  n.  förfarande,  sätt  att  gå 
tillväga,  tillvägagående,  metod. 

Verfall,  -[e]s,  O,  m.  förfall,  -tag,  -[e]s,  -e,  m. 
förfallodag.  -zeit,  -en,  f.  förfallotid. 

verfallen,  '  itr.  s.  1.  förfalla.  2.  In  eine  Krank- 
heit ~  ådraga  sig  en  sjukdom,  blifva  sjuk. 
In  eine  Sti-a/e,  Geldstrafe  ~  göra  sig  skyl- 
dig till  straff,  böter.  In  Schwermut  ~  blif- 
va tungsint.  In  ein  Laster  r^  förfalla  i  en 
last.  3.  Auf  etw.  (ack.)  ~  få  en  tanke,  en 
idé,  komma  att  tänka  på  ngt.  4.  Jmdm,  a,. 
tillfalla,  hemfalla  till  ngn. 

Verfélienheit,  O,  /.  förfallet,  afsigkommet  till- 
stånd. 

verfälschen,  *  tr.  förfalska.  Verfälschung,/. 

Verfälscher,  -.^  -,  m.  förfalskare. 

verfangen,  *  I.  tr.  jur.  Etic  ist  ~  ngt  är  för- 
verkadt,  taget  i  beslag.  II.  Sich  ~  1.  veckla 
in,   trassla   in  sig,  fångas.  2.  tappa,  mista 

andan    af    rer    mycket    loft    i    lungorna.    III.  itr.  h. 

gagna. 

verfänglich,  a.  försåtlig,  snärjande,  kinkig, 
krånglig. 

Verfänglichkeit,  O,  /.  det  försåtliga  m.  m.  se  foro? 
i,  vid  ngt. 

verfärben,  '  I.  tr.  1.  använda  vid  färgning.  2. 
förstöra,  skämma  bort  i  färgningen.  II.  itr. 
h.  och  sich  ~  byta  om,  skifta  färg;  blekna, 
blifva  urblekt.  Verfärbung,/. 

verfassen,  *  tr.  1.  författa,  affatta.  2.  illa  in- 
fatta. 

Verfasser,  -.<,  -,  m.  ~in,  -uen.f.  författare,  för- 
fattarinna. 

Verfasserschaft,  O,/,  författarskap. 

Verfassung,  -en,  f.  1.  sinnesförfattning,  lyn- 
ne, sinnelag.  2.  (stats)författning,  grund- 
lag. -S...  Ex.  ~bruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  grund- 
lagsbrott. ~mässig,  a.  grundlagsenlig.  kon- 
stitutionell. ~wTdrig,  a.  författningsvidrig, 
stridande  mot  författningen. 

verfaulen,  *  itr.  s.  ruttna,  skämmas. 

verfaulenzen,  *  tr.  \  lättja  tillbringa,  tillbringa 
med  att  göra  intet,  i.  ex.  die  Zeit. 

verfechten,  *  tr.  förfäkta.  Verfechtung,/. 

Verfechter,  -s,  -,  m.  förfäktare. 

verfehlen,  "  tr.  förfela,  undgå.  Verfehlung,  /. 

verféhmen,  *  .se  verfemen. 

verfeinden,  '  I.  tr.  stifta  oenighet,  ovänskap 
mellan,  göra  till  fiender.  II.  Sich  ~  blifva 
oeniga,  osams,  fiender.  Verféindung,  /. 

verfeinern,  '  tr.  och  sich  ~  förüna(s).  Verfeine- 
rung, /. 

verfemen,  ■<;•.  förklara  fogelfri.i  akt,  bannlysa. 

verfertigen, '  tr.  förfärdiga,  tillverka.  Verferti- 
gung,/. 


Verfertiger,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  förfärdigare, 
tillverkare. 

verfeuern,  *  tr.  1.  elda,  bränna  upp,  t.  ex.  viel 
Holz.  2.  skjuta  bort,  t.  ex.  olles  Pulver. 

verfilzen,  "  tr.  och  sich  ~  filta  (sig).  Verfil- 
zung,/. 

verfinstern,  *  tr.  och  sich  ~  förmörka(s). 

Verfinsterung,  -en,  f.  förmörkelse. 

verfitzen,  "  tr.  och  sich  ~  trassla  (sig). 

verflachen, '  I.  tr.  afplatta,  utjämna,  göra  flack, 
slät.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  blifva  jämn,  flack, 
slät.  Verflächung,/. 

verflackern,  *  itr.  S.  slockna  (om  fladdrande  eld). 

verflechten,  *  I.  tr.  1.  hopfläta,  sammanfläta, 
förena,  förbinda,  inveckla,  indraga.  2.  fläta 
illa.  II.  Sich  ~  vara  invecklad,  insnärjd. 
Verflechtung,/ 

verfléischen,  '  sich  ~  blifva  kött,  öfverväxas 
med  kött.  Verfléischung,  / 

verflicken,  *  tr.  använda  till  lappning. 

verfliegen,  *  I.  itr.  s.  förflyga,  hastigt  förflyta, 
förflygtigas,  bortdunsta.  II.  Sich  ~  flyga 
vilse. 

verfliessen,  *  itr.  s.  förflyta,  förlida,  förgå,  för- 
svinna, flyta  samman,  upplösa  sig,  om.ärk- 
ligt  förlora  sig. 

verflitzt,  verflixt,  a.  F  fördömd. 

verflössen,  *  tr.  flotta.  Verflossung,/ 

verflachen.  '  tr.  förbanna,  fördöma.  Verflö- 
chung,  _/'. 

verfliJChtigen,  *  I.  tr.  förflygtiga,  låta  afdun- 
sta.  II.  Sich  ~  förflygtigas,  afdunsta;  F  smy- 
ga sig  undan,  försvinna.  Verfliichtigung,  / 

Verfliiss,  -es,  O,  vi.  förlopp. 

verflüssigen,  *  tr.  och  sicit  ~  bringa  (öfvergå) 
till  flytande  form.  Verflljssigung,/ 

Verfolg,  -[«]«,  O,  m.  1.  förlopp,  utveckling.  2. 
fullföljande. 

verfölgbär,  a.  möjlig  att  förfölja,  att  fullfölja. 

verfolgen,  '  tr.  1.  förfölja,  eftersätta.  2.  följa, 
fullfölja. 

Verfölger,  -.s  -,  ni.  förföljare. 

Verfolgung,  -<«,  /  1.  förföljelse.  2.  O,  fnll- 
följande. 

verfrachten,  *  tr.  1.  borthyra  tiii  fraktning.  2. 
frakta,  forsla.  Verfrachtung,  / 

Verfrachter,  -s,  -,  m.  en  som  uthyr  vagnar, 
fartyg;  åkare,  skeppsredare. 

verfremden  =  entfremden. 

verfressen,  *    om    djur  och  P  om  människor,  I.  tr.  äta 

upp,  fråssa  upp.  II.  Sich  ~  föräta  sig. 
verfrieren,  *  itr.  s.  förfrysa,  frysa  ihjäl. 
verfrühen,  *   I.    tr.   låta   inträda   i  förtid,  på- 
skynda, drifva  för  fort.   II.  Sich  ~  inträda, 
'      komma  för  tidigt.  Verfriihung, /. 
verfügbar,  a.  disponibel. 
Verfügbarkeit,  O,/  disponibilitet. 
verfügen,  '  I.  tr.  bestämma,  förordna,  anordna, 
:      föreskrifva.  II.  itr.  h.  Über  etw.  (ack.)  ~  for- 
foga,   bestämma  öfver,  disponera  ngt.  III. 
I      Sich  ~  förfoga,  begifva  sig. 


O    saknar  plur.    f  bar   omljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h.  Lar  hahm,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


v  erfüger 


717 


vergieasen 


Verfijger,  -«,  -,  m.  den  bestämmande,  dispo- 
nent. 

verföglich,  a.  disponibel. 

Verfügung,  -en,  f.  1.  förordning,  anordning, 
bestämmelse.  ~e»  über  etw.  treffen:  taga 
sina  mått  och  steg  beträffande  ngt.  2.  för- 
fogande, disposition. 

verfuhrbär,  a.  1.  möjlig  att  föra,  att  frakta, 
transportabel.  2.  möjlig  att  förföra. 

verführen,  *  tr.  1.  föra,  frakta,  forsla.  2.  föra 
vilse,  vilseleda,  förföra,  förleda.  3.  full- 
följa, förvärra,  gå  på  med. 

Verfuhrer,  -s,  -,  m.  o.-in,  -nen,  f.  förförare, 
förförerska,  förledare. 

verführerisch,  a.  förförisk,  förförande. 

Verführung,  -en,  f.  förförelse,  förförande,  se 
för  Bfr.  verführen.  •%...  Ex.  ^mittel,  -s,  -,  n. 
förförelsemedel. 

verfüllen,  *  sich  ~  bulna. 

verfumfeien,  *  tr.  1.  förstöra  på  utsväfningar, 
kalas  m.  m.,  festa  upp.  2.  förfuska,  skämma 
bort,  förstöra. 

verfünffachen,  *  tr.  femdubbla. 

verfüttern,  verfüttern,  *  tr.  1.  fodra  upp  foder. 
2.  fodra,  mata  för  starkt,  gifva  för  mycken 
föda. 

vergäben,  *  tr.  skänka  bort,  donera. 

vergaffen,  *  sich  in  jmdn,  etw.  «n»  förgapa  sig, 
blifva  betagen  i  ngn,  ngt. 

vergähnen,  *  tr.  Stunden  ~  sitta  och  gäspa 
hela  timmar. 

vergällen,*  tr.  gallspränga;  biidi.  förbittra, 
jmdm  etio. :  ngt  för  ngn. 

vergaloppieren,  *  F  sich  ~  misstaga  sig,  hoppa 
i  galen  tunna. 

Vergång,  -[e]s,  O,  m.  förlopp. 

vergangen,  a.  förgången,  förfluten,  förliden. 

Vergangenheit,  O,/,  det  förflutna. 

vergänglich,  a.  förgänglig. 

Vergänglichkeit,  -en,  f.  1.  O,  förgänglighet. 
2.  förgänglig  sak. 

verganten,  *  tr.  bortauktionera.' 

vergasen,  *  I.  tr.  bringa  till  gasform.  II.  Sich 
~  öfvergå  till  gasform.  Vergasung,/. 

vergattern,  *  tr.  1.  förse  med  galler,  sätta 
galler  för.  2.  samla,  sammankalla,  t.  ex.  die 
Soldaten.  Vergatterung,  /. 

vergåukeln,  *  ir.  med  skämt  och  lek  tillbringa, 
fördrifva. 

vergeben,  *  I.  tr.  1.  gifva  bort,  skänka  bort. 
2.  Jmdm  etw.  von  seinem  Hechte,  seiner 
Würde  ~  träda  ngns  rätt,  ngns  värdighet 
för  nära.  Sich  (dat.)  von  seinem  Hechte  etw. 
~  afstå,  uppoffra  ngt  af  sin  rätt,  men:  sein 
Recht  ~  afstå  från  sin  rätt;  seiner  Würde 
el.  sich  (dat.)  nichts  ~  ej  uppoffra  ngt  af, 
hålla  på  sin  värdighet.  3.  förlåta,  jmdm 
etw.:  ngn  ngt.  4.  konspei.  Die  Karten  ei.  sich 
~  gifva  orätt.  Es  ist  ~  det  är  orätt  gifvet. 
II.  Sich  ~  1.  gifva  bort  för  mycket,  så 
mycket  att  man  blir  fattig.  2.  se  /,  4. 


vergebens,  adv.  förgäfves,  fåfängt. 

Vergéber,   -s,   -,  m.   en  som  ger  bort  ngt,  har 

ngt  att  gifva  bort. 
vergeblich,  a.  fåfäng,  gagnlös. 
VergéblJchkelt,   O,  /.   det  fåfänga,  gagnlösa  i 

ngt. 
Vergebung,  -en.  f.  förlåtelse. 
vergegenwärtigen,  *    tr.    åskådliggöra,    lifligt 

skildra,  lefvande  framställa.  Sich  (dat.)  etw. 

~  återkalla  ngt  i  minnet,  påminna  sig  ngt. 

Vergegenwärtigung,  /. 

1.  vergehen,'  I.  itr.s.  1.  förgå,  förflyta,  jfr  ver- 
gangen. 2.  förgås,  t.  ex.  vor  Angst:  af  ångest. 
3.  Jmdm  vergeht  etw.:  ngn  mister  ngt, 
t.  ex.  die  Lust,  der  Appetit  vergeht  jmdm. 
Sich  (dat.)  etio.  o.-  lassen:  mista  lusten  för 
ngt.  Ihm  verging  Hören  und  Sehen:  han 
miste  både  hörsel  och  syn,  det  svartnade 
för  ögonen  på  honom,  han  förlorade  med- 
vetandet. II.  Sich  ~  förgå  sig,  fela,  bryta, 
t.  ex.  sich  im  Zorne  gegen  jmdn  ~,  sich  ge- 
gen das  Gesetz  ~. 

2.  Vergehen,  -s,  -,  n.  Vergehung,  -en,/.  förse- 
else, öfverträdelse,  brotl. 

vergéisten,  *  I.  tr.  förandliga.  II.  itr.  s.  af- 
dunsta,  dufna. 

vergéistern,  *  tr.  1.  förandliga.  2.  göra  ande- 
lik, spöklik.    Vergeistert :  spöklik. 

vergeistigen,  *  tr.  1.  förandliga.  2.  tillsätta 
alkohol  till,  alkoholisera.  Vergeistigung,/. 

Vergélt,  -[e]s,  O,  m.  och  n.  lön,  ersättning,  ve- 
dergällning. 

vergelten,*  «r.vedergälla,  löna,  belöna,  straffa. 

Vergéiter,  -s,  -,  m.  en  som  vedergäller,  belö- 
nare,  straffare,  hämnare. 

Vergeltung,  -en,  f.  vedergällning,  belöning, 
straff. 

vergesellschaften,  *  I.  tr.  förena  (i  sällskap). 
II.  Sich  ~  förena  sig,  slå  sig  samman,  bil- 
da sällskap.  Vergesellschaftung,  /. 

vergessen,  du  vergiss\_es'\t,  er  vergisst,  vergass, 
vergässe,  vergessen,  vergiss,  *  I.  tr.  el.  %  itr. 
h.  med  gen.  glömma,  förgäta.  II.  Sich  »x»  1. 
glömma  sig.  2.  glömmas. 

Vergessenheit,  O,/,  glömska. 

vergésslich,  a.  glömsk. 

Vergésslichkeit,  O,/,  glömska. 

vergeuden,  *  tr.  bortslösa,  förslösa,  slösa  med, 
förstöra,  skingra. 

Vergeuder,  -s,  -,  m.  slösare. 

Vergeudung,  O,  /.  slösande,  skingrande,  slö- 
seri. 

vergewaltigen,  *  tr.  våldföra  sig  på,  bruka  våld 
mot,  våldföra.  Vergewaltigung,/. 

Vergewältlger,  -s,  -,  m.  våldsverkare. 

vergewissern,  *<r.  1.  bekräfta,  styrka.  2.  Jmdn, 
sich  eirier  (gen.)  Sache  ei.  über  (med  ack.)  ei.  von 
el.  wegen  etw.  ~  förvissa,  öfvertyga  ngn, 
sig  om  ngt.  Vergewisserung,/. 

vergiessen,  *  I.  tr.  1.  utgjuta,  t.  ex.  Blut,  Thrä- 
nen.    2.    slå  ut,  spilla,  t.  ex.  Wasser,  Milch. 


F  familjärt.    P  IHgre  språk.    %  mindre  brukligt. 


uilitärlsk  term. 


vergiften 


718 


Verhältnis 


3.  a)  gjuta  felaktigt,  förstöra  i  gjutningen, 
b)  använda  vid  gjutning,  gjuta,  c)  medels 
gjutning  fästa,  gjuta  fast.  II.  Sich  -x/  gjuta 
fel.  Vergiessung,/. 

vergiften,  *  I.  tr.  förgifta,  förgifva.  II.  Sich  ~ 
taga  in  gift;  blifva  förgiftad.   Vergiftung,/. 

Vergifter,  -s,  -,  m.  förgiftare;  giftblandare. 

vergilben,  '  itr.  s.  gulna. 

Vergissmeinnicht,  -[e]s  ei.  -,  -[e],  n.  förgät- 
migej. 

vergittern,  *  tr.  förse  med  galler,  sätta  galler 
för.  Vergitterung,  /. 

verglasen,  *  I.  iti:  h.  blifva  glasaktig,  för- 
glasas.  II.  tr.  1.  glasera,  förglasa.  2.  sätta 
glas  i,  framför. 

Verglåsung,  -en,  f.  1.  O,  glasering,  förglas- 
ning;  isättuing  af  glasrutor.  2.  glas,  glas- 
rutor, glasvägg. 

Vergleich, -[e]s,-e,7«.l.  förlikning,  kompromiss, 
öfverenskommelse,  fördrag,  ackord.  Einen 
->.-  schliessen:  ingå  förlikning.  2.  jämförelse. 
-S...  F.x.  ~weise,  adv.  genom  förlikning. 

vergleichbar,  n.  jämförlig. 

vergleichen,  *  tr.  1.  räta,  jämna,  utjämna, 
iordningställa.  2.  förlika;  bilägga.  3.  jäm- 
föra. Vergléichung,  /.  -s...  ex.  -^grad,  -[e].«, 
-e,  m.  '^stufe,  -n,  f.  kompayationsgrad. 
-^ weise,  adv.  för  jämförelsens  skull. 

vergletschern,  *  I.  itr.  s.  öfvergå,  II.  tr.  för- 
vandl  i  till  jöklar,  till  is. 

verglimmen,  '  itr.  s.  och  sich  ~  slockna  så 
småningom. 

verglühen,  *  I.  itr.  s.  1.  si  sminingom  upphöra 
att  glöda,  slockna.  2.  förtäras  af  glöd,  af 
eld,  brinna  upp.  II.  tr.  förstöra  genom 
glödgning,  glödga,  bränna  för  hårdt. 

1.  vergnijgen,  "  tr.  och  sich  ~  1.  tillfredsställa, 
förnöja  (sig).  2.  roa  (sig),  an  ei.  mit  etw.  : 
med  ngt.  jfr  vergnügt. 

2.  Vergnügen,  -s,  -,  n.  tillfredsställelse,  för- 
nöjelse, glädje,  nöje.  Wenn  es  Ihnen  -x. 
macht:  om  det  roar  er. 

vergnüglich,  o.  1.  förnöjd,  förnöjsam,  nöjd. 
tillfreds.  2.  nöjsam,  rolig,  treflig. 

VergnSglichkeit,  -en,  f.  nöje,  förlustelse,  för- 
nöjelse, tillfredsställelse,  förnöjsamhet. 

Vergnügung,  -[cjs,  -e,  m.  njutningslysten  per- 
son. 

vergnjjgsäm,  a.  förnöjsam. 

vergnügt,  a.  glad,  förnöjd,  tillfreds. 

Vergnilgung,  -en.  f.  nöje,  förlustelse,  förströ- 
else, -s...  Kx.  ~lokal,  -[ej.?, -f,  n.  förlustelse- 
ställe, danslokal.  ~relse,  -n,  f.  resa  för 
sitt  nöjes  skull,  '^reisende(r),  (adj.  böjn.)  m. 
turist.  ~sucht,0,/.  njutningslystnad.  '>.'Süch- 
tlg,  a.  njutningslysten. 

vergolden,  '  tr.  förgylla.  Vergoldung,/. 

Vergölder,  -.f,  -,  ?«.  förgyllare. 

vergönnen,  '  tr.  förunna. 

vergottern,  *  tr.  förguda,  afguda.  Vergötte- 
rung, /. 


I  Vergotterer,  -s,  -,  m.  dyrkare,  tillbedjare. 

vergottlichen,  *  tr.  göra  gudomlig. 

vergotzen,  "  tr.  afguda. 

vergraben,  *  tr.  och  sich  ^  gräfva  ned  (sig). 
Vergräbung,/. 

vergrämen,  *   i.  tr.  1.    i    grämelse  tillbringa, 

t.  ex.    sein    Leben.    2.   Jmdn   '\,  bereda  ngn 

I      sorg,    grämelse.      Vergrämt:    nedtyngd    af 

i      sorg,  af  bekymmer.   II.  Sich  ~  djupt  gräma 

I      sig,  nedtyngas  af  bekymmer,  sörja. 

vergrasen,  *  I.  tr.  igenså,  betäcka  med  gräs. 
II.  itr.  s.  blifva  gräsbevuxen,  gräsbetäckt. 

vergrauen,  *  itr.  s.  gråna,  blifva  grå. 

vergreifen,  *  I.  tr.  1.  Die  Satte,  den  Ton  ~ 
slå  an  oriktig  sträng,  ton.  2.  nöta  gnm  tum- 
mande. 3.  slutförsälja.  II.  Sich  ~  1.  gripa 
vilse,  misstaga  sig.  2.  förgripa  sig,  an  jmdm, 
etw.  (dat).-  på  ngn,  ngt.  Sich  an  dem  Ge- 
setze ~  bryta  mot  lagen,  begå  lagbrott. 
Vergréifung,  /. 

vergröbern,  '  I.  tr.  göra  gröfre.  II.  Sich  -x* 
I      blifva  gröfre.  Vergroberung,/ 

vergrossern,  *  I.  tr.  förstora.  II.  Sich  ~  för- 
storas, ökas,  växa.  Vergrösserung, /.  -s... 
Ex.  ~glas,  -es,  -er  f,  n.  förstoringsglas. 
~llnse,  -n.f.  förstoringslins. 

vergriibeln,  *  I.  tr.  1.  grubblande  tillbringa. 
2.  genom  grubbleii  förstöra.  II.  Sich  ~ 
grubblande  fördjupa  sig. 

vergrünen, '  itr.s.  mista  sin  gröna  färg,  vissna. 

vergucken,  *  F  sich  ~  förgapa  sig. 

vergiilden,  '  tr.  förgylla. 

Vergunst,  O,  /".  förlof,  tillåtelse. 

Vergjjnstigung,  -en,/.  1.  tillåtelse.  2.  formen, 
privilegium. 

vergiitrigjen,  '  tr.  godtgöra,  ersätta. 

Vergiitlgung,  -en,  f.  godtgörelse,  ersättning. 

Verhåck,  -[t^s,  -e,  m.  och  t  n.  ^  förhuggning. 

verbacken,  "  tr.  1.  hugga  sönder.  2.  X  spärra, 
afstänga  genom  förhuggning(ar). 

Verhåft,  -[e]s,  O,  m.  arrest,  häkte. 

verhaften,  '  tr.  1.  häkta,  arrestera.  2.  Jmdm 
etw.  -v,  lemna  ngn  ngt  såsom  pant.  Verhaf- 
tung,/, -s...  Ex.  ~befehl,  ~brief,  -[e]s,  -e,  m. 
arresteringsorder. 

verhageln,  *  itr.  s.  förstöras  af  hagel,  blifva 
hagelskadad.  jtr  Petersilie.  Verhag[e]lung,/. 

verhäkeln,  *  I.  tr.  1.  häkta  ihop.  2.  virka  upp. 
II.  Sich  ~  virka  orätt. 

verhallen,  *  itr.  s.  förklinga,  dö  bort. 

1.  verhalten,  '  I.  tr.  1.  återhålla,  hålla  till- 
baka. 2.  dölja,  förtiga.  II.  Sich  ~  förhålla 
sig,  a)  vara,  b)  uppföra  sig.  Verhaftung,/. 
-S...  Ex.  -x-befehl,  •[e]s,  -e,  m.  förhållnings- 
order,  »./mässregeln,  /  plur.  förhållnings- 
regler. 

2.  Verhalten,  -.«,  O,  n.  förhållande,  uppförande. 

Verhältnis[s],  -.<;e.s,  -se,  n.  förhållande,  om- 
ständighet. ]n  freundschaftlichen  r^sen  mil 
jmdm  stehen:  stå  i  vänskapligt  förhållande 
till  ngn.  Ein  ~  mit  einem  Mädchen  haben: 


nljud.    tr.  transiti' 


verb.    Ä.  har  haben,    S,  har  eein  tiU  hjälpverb. 


verhandeln 


719 


Verirrung 


ha  en  flicka  till  älskarinna.  In  ~  mit  ein- 
ander stehend:  proportionerliga.  -massig, 
o.  proportionerlig,  relativ,  adv.  jämförelse- 
vis. -wTdrig,  a.  oproportionerlig,  -wort,  -[e]s, 
-er  t,  «•  gram,  prcposition. 

verhandeln,  *  I.  itr.  k.  Über  etw.  (ack.)  ~  för- 
handla, afhandla,  drj'fta,  öfverlägga  cm, 
underhandla  om  ngt.  II.  tr.  1.  borthandla, 
handla  med.  2.  förlora  på  handel. 

Verhandlung,  -en,  f.  förhandling,  underhand- 
ling, öfverläggning.  -s...  Ex.  '>.-bQch,  -[e]s, 
-er  t,  n.  protokollsbok. 

verhangen,  *  tr.  1.  hänga  öfver,  hänga  fram- 
för. 2.  hänga  orätt,  på  orätt  ställe.  3.  Dem 
Pferde  die  Zügel  ~  gifva  hästen  lösa  tyg- 
lar. 4.  Eine  Strafe  über  jmdn  ~  ådöma 
ngn  ett  straff,  die  Todesstrafe  über  jmdn 
~  döma  ngn  till  döden. 

Verhängnis[s],  ■ses,-se,n.  öde,  skickelse.  -glau- 
be, -ns,  O,  m.  tro  på  ödet,  fatalism,  -voll,  a. 
ödesdiger,  olycksbringande. 

verhärmen,  *  =  vergrämen. 

verharren,  *  itr.  h.  och  s.  Auf  etw.  (dat.)  ~  stå 
fast  vid,  framhärda  i  ngt. 

verharschen,  *  I.  itr.  s.  =  harschen.  II.  tr.  öf- 
verdraga  med  sårskorpa,  läka.  Verhår- 
schung,  /. 

verharten,  *  I.  tr.  göra  hård,  härda,  förhärda. 
II.  äfv.  verhärten,  itr.  s.  och  sich  ~  hårdna, 
härdas,  förhärdas. 

Verhärtung,  -en,  f.  1.  O,  härdande  m.  m.  se  nsreg. 
2.  hårdhet,  hårdt  ställe,  valk. 

verharzen,  *  I.  tr.  öfverdraga  med  harts,  med 
kåda,  hartsa.  II.  itr.  s.  och  sich  ~  blifva 
kådig,  hartsig. 

verhaspeln,  *  F  sich  ~  trassla  in  sig,  veckla 
in  sig,  dumma  sig. 

verhässlichen,  *  tr.  göra  fulare,  vanställa. 

verhåsst,  «.  förhatlig. 

verhätscheln,  *  tr.  skämma  bort.  Verhätsche- 
lung, /. 

Verhau,  -[e]s,  -e,  n.  förhuggning. 

verhäuchen,  *  tr.  utandas. 

verhauen,  *  I.  tr.  1.  genom  hugg  skada,  hug- 
ga sönder;  F  prygla,  klå.  2.  hugga  upp.  3. 
JsJ  förhugga,  genom  förhuggning  spärra. 
II.  Sich  ~  hugga  vilse;  F  hugga  i  sten, 
misstaga  sig,  förplumpa  sig. 

verheben,  *  I.  tr.  1.  Sich  (dat.)  den  Arm,  die 
Schulter  ~  förlyfta  sig  så  att  armen,  axeln 
går  ur  led.  2.  lyfta  orätt.  Die  Karten  ~ 
taga  af  (korten)  orätt.  II.  Sich  ~  förlyfta 
sig. 

verheeren,  *  tr.  härja,  förhärja,  ödelägga. 

Verhéerer,  -s,  -,  m.  härjare,  ödeläggare. 

Verheerung,  -en,  f.  härjning,  ödeläggelse. 

verhéften,  '  tr.  1.  hopfästa.  2.  till  häftning 
använda.   3.  häfta  vilse. 

verhehlen,  part.  äfv.  verhohlen,  *  tr.  och  sich  ~ 
dölja  (sig),  förhemliga,  förtiga,  gömma. 
Verhéhlung,  /. 


verheimlichen,  *  tr.  dölja,  förhemliga.  Verheim- 
lichung, /. 

verhéirat[lijen,  *  I.  tr.  gifta  bort.  II.  Sich  ~ 
gifta  sig.  Sich  wieder  'v  gifta  om  sig.  Ver- 
héirat[hjung,  y. 

verhéissen,  *  tr.  utlofva,  lofva. 

Verhéissung,  -en,  f.   1.  O,  utlofvande.  2.  löfte. 

verhelfen,  '  itr.  h.  förhjälpa,  jmdm  zu  etw.: 
ngn  till  ngt. 

verhénkert,  «.  F  fördömd. 

verherrlichen, '  tr.  förhärliga.  Verherrlichung,/. 

verhetzen,  '  tr.  1.  upphetsa,  uppvigla.  2.  trött- 
jaga.  Verhetzung,/. 

verhexen,  *  tr.  förhäxa,  förtrolla.  Verhéxung,/. 

verhimmeln,  *  I.  tr.  förguda,  upphöja  till  sky- 
arne. II.  itr.  s.  1.  vara  i  sjunde  himlen,  vara 
öfverlycklig.  2.  aflida.  Verhimm[e]lung, /. 

verhinderlich,  a.  hinderlig,  i  vägen. 

verhindern,  *  tr.  förhindra,  hindra,  förebygga. 
Verhinderung,  /. 

verhBchdeutschen,  '  tr.  öfversätta  till  hög- 
tyska. 

Verhaften,  -s,  O,  n.  Wider  alles  ~  mot  all 
förväntan. 

verhohlen,  a.  dold,  hemlig,  i  smyg,  jfr  ver- 
hehlen. 

verhöhnen,  *  tr.  håna,  förhåna,  begabba.  Ver- 
höhnung,/. 

Verhöhner,  -«,  -,  m.  begabbare,  bespottare. 

verholzen,  *  itr.  s.  blifva  träaktig;  biidi.  blifva 
stel,  pedantisk. 

Verhör,  -[e]s,  -e,  n.  förhör. 

verhören,  *  I.  tr.  1.  förhöra.  2.  ej  höra.  II. 
Sich  ~  höra  vilse. 

verhitdeln,  *  I.  tr.  förstöra,  förfuska.  II.  itr.  s. 
blifva  förstörd,  förfuskas. 

verhüllen,  *  tr.  öfverhölja,  betäcka,  dölja,  öf- 
verskyla.  In  '^den  Worten:  i  förtäckta 
ordalag.  Verhüllung,  / 

verhundertfachen,  verhündertfältigen,  *  tr.  och 
sich  ~  hundrafaldiga,  hundrafaldigt  för- 
öka (sig). 

verhungern,  '  itr.  s.  svälta  ihjäl. 

verhunzen,  "  tr.  förfuska,  förstöra,  skämma 
bort. 

verhüten,  *  tr.  förebygga,  förhindra,  förekom- 
ma. Das  verhüte  Gott!  bevare  oss  Gud  där- 
för! «Jas  Gott  verhüte:  hvilket  Gud  för- 
bjude.  Verhütung,  /.  -s...  ex  ~mässregel, 
-n,  f.  förekommande,  preventiv  åtgärd. 

verifizierlien,  -te,  -t,  tr.  intyga,  bestyrka.  Veri- 
fizierung, /. 

verinner[licliejn,  *  tr.  förlägga  inåt,  fördjupa. 

verinnigen,  *  I.  tr.  göra  mera  innerlig.  II. 
Sich  ~  blifva  mera  innerlig. 

verinteressieren,  *  I.  tr.  förränta.  II.  Sich  -x 
bära  räntor,  vara  räntebärande.  Verinteres- 
sierung,  /. 

verirren,  '  itr.  s.  och  sich  ~  förirra  sig,  gå 
vilse,  gå  bort  sig. 

Verirrung,  -en,  f.  förvillelse,  felsteg. 


F  fuu 


P  lägre  sprfik.    %  mindre  brukligt.    W  teknisk  term.    «J"  sjuterm.    X 


verjagen 


720 


verklingen 


verjagen,  *  tr.  jaga  bort,  köra  bort,  drifva 
bort,  utdrifva.  Verjagung,  /. 

verjährbär,  a.  jur.  som  kan  försittas,  blifva 
öfverärig,  förfalla  under  häfd. 

verjähren,*  itr.  s.  1.  rota  in  sig.  Verjährt: 
gammal,  ärevördig,  inrotad.  2.  jur.  förfalla 
under,  vinnas  genom  häfd.  3.  jur.  &u.  sich  ~ 
blifva  försutten,  för  gammal,  öfverårig. 

Verjährung,  -en,  f.  jur.  1.  hemfall  under  häfd, 
häfd.  2.  preskription,  -s...  ei.  ~frist,  -en,f. 
jur.  preskriptionstid. 

verjåmmern,  *  tr.  i  jämmer,  jämmerligt  till- 
bringa. 

verjåuchzen  =  verjubeln. 

verjöchen,  *  tr.  underkufva. 

verjubeln,  '  tr.  i  jubel,  i  sus  och  dus  a)  till- 
bringa, t.  ex.  sein  Leben,  b)  förstöra,  t.  ex. 
sein  Vermögen. 

verjüden,  *  I.  tr.  göra  judisk,  judaisera.  II. 
itr.  s.  blifva  judisk,  få  en  judisk  prägel. 
Verjiidung, /. 

verjüngen,  '  I.  tr.  1.  föryngra.  2.  förminska. 
3.  S  göra  smalare,  låta  smalna,  aftaga,  för- 
jynga.  II.  Sich  ~  1.  föryngras.  2.  förmin- 
skas. 3.  smalna,  aftaga  i  tjocklek.  Verjün- 
gung, /.  -s...  Ex.  ^mässstab,  -[e]s,  -e  f,  m. 
förminskad  skala.  ~mittel,  -s,  -,  n.  föryng- 
rings-,  försköningsmedel. 

verjunkerieren,  verjiinkern,  *  tr.  såsom  junker, 
i  lättja  och  vällefnad  tillbringa. 

verkälben,  *  itr.  h.  kalfva  i  förtid. 

verkalken,  *  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  förkalka(s), 
kalcinera(s).  Verkalkung,  /. 

verkalkulieren,  *  sich  ~  räkna  vilse,  misstaga 
sig. 

verkälten, '  tr.  och  sich  ~  förkyla  (sig). 

Verkappen,  '  tr.  1.  O  Eine  Mauer  ~  sätta 
tak  på  en  mur.  2.  äfv.  sich  ~  maskera,  för- 
tida (äig). 

Verkäppung.  -en,f.  förklädnad. 

verkapseln,  *  sich  ~  kapsla  in  sig.  Verkåps[e]- 
lung,  /. 

Verkauf,  -[é]s,  -e  t,  m.  försäljning,  -s...  Ex. 
~bedingung,-en,/.  försälj  ningsvilkor.  »^preis, 
-es,  -c,  ra.  försäljningspris. 

verkåufbär,  a.  säljbar. 

verkaufen,  *  I.  tr.  sälja.  Zu  o.-  sein:  vara  till 
salu.  II.  Sich  -v^  1.  sälja  sig,  vara  fal.  2. 
Etw.  verkauft  sich  schwer:  ngt  är  svårt  att 
sälja.  3.  förköpa  sig. 

Verkäufer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  säljare,  säl- 
jerska. 

verkäuflich,  a.  1.  till  salu;  fal.  2.  lätt  att  säl- 
ja. 3.  adv.  Jmdm  etic.  •>.>  überlassen:  sälja 
ngt  till  ngn. 

Verkäuflichkeit,  O,  /.  1.  (god)  afsättning,  åt- 
gång. 2.  falhet. 

verkégeln  '  tr.  förlora,  tillsätta  på  kägelspel. 

Verkehr,  -[e]s,  O,  m.  och  n.  rörelse,  besökande 
människor;  umgänge,  samfärdsel,  varuut- 
byte,  trafik.    "V.   mit  jmdm  haben,  in  «v/  mit 


jmdm  stehen :  umgås,  ha  umgänge  med  ngn. 
-s...  Ex.  ~störung,  -en,f.  trafikhinder.  ~sträs- 
se,  -n,  f.  kommunikationsväg,  samfärdsled. 

verkehren,  *  I.  itr.  h.  1.  komma  och  gå.  In 
diesem  Lokale  ~  viele  Leute:  denna  lokal 
besökes  af  mycket  folk.  2.  umgås,hafva  um- 
gänge, mit  jmdm:  med  ngn.  II.  tr.  1.  för- 
vända, vrida  om,  vända,  vrida  bakfram, 
upp  och  ned.  2.  förvandla.  III.  Sich  ~  för- 
vandla sig,  förvandlas. 

verkehrt,  a.  bakvänd,  förvänd,  upp-  och  ned- 
vänd, galen,  på  tok;  af  vig. 

Verkehrtheit,  O,/,  förvändhet,  galenskap. 

verkeilen,  *   tr.    1.  fästa  med  kilar,  kila  fast. 

2.    F    sälja,    göra   sig   af  med  till  hrad  pris  som 

halst.  3.  P  grundligt  prygla. 

verkénnbär,  a.  som  lätt  kan  misskännas. 

verkennen,  '  tr.  1.  misskänna,  missförstå.  2. 
ej  känna  igen.  Verkénnung,  f. 

verketten,  '  tr.  med  kedjor  fästa,  fastkedja. 
Verkettung.  /". 

Verketzerer,  -ä,  -,  m.  förkättrare. 

verketzern,  "  tr.  förkättra.  Verketzerung,/. 

verkirchlichen,  *  tr.  göra'  mera  kyrklig,  gifva 
en  kyrklig  prägel,  underkasta  kyrkans  väl- 
de. Verkirchlichung,  f. 

verkitten,  *  tr.  hop-,  igenkitta.  Verkittung,  /. 

verklägbär,  a.  som  kan  på  laglig  väg  indrifvas. 

verklagen,  *  tr.  1.  stämma,  anklaga,  lagsöka. 
2.  med  klagan  tillbringa,  t.  ex.  die  Tage : 
förlora  på  processer,  t.  ex.  sein  Geld.  Verkla- 
gung, /. 

Verkläger,  -s,  -,  m.  anklagare. 

verklåmmen,  part.  &fr.  verklommen,  *  itr.  s.  stelna 
af  köld. 

verklammern,  *  tr.  ©  fästa  med  krampor. 

verklären,  '  I.  tr.  upplysa,  förklara,  i  sht  bibi. 
II.  Sich  '^  förklaras,  blifva  förklarad.  Ver- 
klärung, /. 

verklatschen,  *  tr.  1.  förtala.  2.  med  skvaller 
tillbringa,  skvallra  bort,  t.  ex.  die  Zeit. 

verklåuseln,  verklausulieren,  *  tr.  genom  klau- 
.suler  inskränka,  begränsa. 

verklé[i]ben,  '  tr.  hopklistra,  hopfästa,  till- 
smeta.  Verklé[i]bung, /. 

verkleiden,  *  I.  tr.  1.  förkläda,  kläda  ut,  ma- 
skera. 2.  bekläda,  fodra,  öfvertäcka.  II. 
Sich  -^  förkläda  sig,  kläda  ut  sig,  als  Spa- 
nier cl.  in  einen  Spanier:  till  spanjor. 

Verkleidung,  -en,  f.  förklädnad,  maskering, 
beklädnad;  brädfodring,  panel. 

verkléinerlich,  a.  förklenande. 

verkléine[r]n,  '  tr.  1.  förminska,  göra  min- 
dre, reducera.  2.  förklena,  nedsätta.  Ver- 
kléin[er]ung,  /.  -s...  ex.  ~glas,  -es,  -er  t,  n. 
förminskningsglas,  konkavt  glas.  ~wort, 
-[e]s,  -er  f,  n.  gram.  diminutiv. 

verkleistern,  *  tr.  hopklistra,  tillsmeta,  öfver- 
smeta;  bemantla.  Verkléisterung,/. 

verkléttern,  *  sich  ~  klättra  vilse. 

verklingen,  *  itr.  s.  förklinga,  dö  bort. 


O    saknar  plur.    f  1 


har  haben,    S.  har  »ein  till  hjälpv 


verklopfen 


■721 


verlaufen 


verklopfen,  *  tr.  1.  plagga  på,  slå,  prygla.  2. 
F  sälja,  kursa  med. 

verknallen,  *  tr.  skjnta  bort,  t.  ex.  Pulver. 

verknéchten,  *  tr.  underkufva,  förslafva. 

verkneifen,  '  I.  tr.  gnm  uopknipning  dölja.  II.  F 
.tich  r^  misstaga  sig. 

verknéipen,  *  tr.  f  supa  upp,  t.  ex.  sein  Geld. 

verknistern,  verknittern,  *  tr.  skrynkla,  hop- 
krama. 

verknéchern,  *  I.  tr.  förbena,  förvandla  till 
ben;  F  biidi.  göra  torr,  pedantisk.  II.  itr.  s. 
och  sich  ~  förbenas,  förvandlas  till  ben;  F 
biidi.  blifva  torr,pedantisk.  Verkn6cherung,/. 

verknorpeln,  *  itr.  s.  och  sich  ~  öfvergå  till 
broek,  bilda  brosk.  Verknörp[e]lung, /. 

verknijpfen,  *  I.  tr.  1.  förbinda,  förknippa.  2. 
knyta  vilse.  II.  Sich  ~  vara  förbunden, 
förknippad.  Verknijpfung, /. 

verkochen,  *  I.  itr.  s.  1.  skämmas  bort  vid 
kokningen,  koka  sönder.  2.  koka  in,  bort- 
dunsta, förflygtigas.  II.  tr.  1.  använda  till 
kokning,  i  köket.  2.  koka  för  hårdt,  koka 
sönder. 

verkohlen,  *  I.  tr.  kola.  II.  itr.  s.  och  sich  ~ 
kolas.  Verkohlung,/. 

verk6nimen,*i<7-..s.l. förf  alla,  råka  i  förf  all;  blifva 
afsigkommen.  2.  förkomma,  komma  bort. 

Verkommenheit,  O,  /.  förfall. 

verkoppeln,  *  tr.  hopkoppla,  förbinda.  Verkop- 
p[e]lung,/. 

verkorken,  *  tr.  korka. 

verkorperlichen,  *  tr.  förkroppsliga. 

verkörpern, '  I.  tr.  förkroppsliga,  gifva  gestalt, 
personifiera.  II.  Sich  »>./  förkroppsligas,  ta- 
ga gestalt,  förvandlas.  Verkörperung,  /. 

verkösen,  *  tr.  tillbringa  med  smekningar,  t. 
ex.  die  Zeit. 

verkosten,  *  tr.  smaka  på. 

verkramen,  *  tr.  förlägga,  lägga  undan. 

verkrånken,  *  itr.  s.  genom  sjukdom  aftyna. 

verkriechen,  *  sich  ~  krypa  undan,  gömma 
sig. 

verkrümeln,  *  I.  tr.  1.  söndersmula.  2.  plottra 
bort,  förstöra  på  småsaker,  på  skräp.  II. 
Sich  ~  smula  sig. 

verkrümmen,  *  fr.  och  sich  ~  kröka  (sig),  för- 
vrida(8).  Verkrümmung,  /. 

verkrüppeln,  *  I.  itr.  s.  blifva  förkrympt,  små- 
växt, lytt.  II.  tr.  förvandla  till  krympling, 
göra  lytt.  Verkrüpp[e]lung,/. 

verkühlen,  *  tr.  och  sich  ~  alldeles  afkyla(8). 

verkümmern,  *  I.  itr.  s.  blifva  förkrympt,  tyna 
bort,  aftyna,  tyna.  II.  tr.  1.  förminska, 
störa,  inkräkta  på.  2.  lägga  beslag  på.  Ver- 
kümmerung, y'. 

verkünd[ig]en,  *  tr.  förkunna,  bebåda,  förut- 
säga,  bekantgöra,   tillkännagifva.    Verkun- 

«•[igjung,/. 

Verküntl[lg]er,  -s,  -,  m.  ~ln, -wen,  ^Z".  förkun- 

nare,  bebådare,  budbärare,  budbärerska. 
verkundschaften,  *  tr.  rekognoscera,  utspana. 


verkünsteln,'  tr.  förkonstla.  Verkünst[e]lung,/. 

verkupfern,  *  tr.  förkoppra,  kopparkläda.  Ver- 
küpf[e]rung, /. 

verkuppeln,  *  tr.  hopkoppla  gnm  koppien.  Ver- 
kiippfejlung,/. 

verkürzen,  *  I.  tr.  förkorta,  afkorta,  förmin- 
ska. II.  Sich  ~  förkortas,  blifva  kortare. 
Verkürzung,  /. 

verlachen,  *  tr.  1.  skratta  åt,  utskratta.  2. 
skratta,  skämta,  t.  ex.  eine  Stunde. 

verladen,  *  tr.  1.  packa,  lasta  till  transport. 
2.  ladda  illa;  förstöra  vid  laddning.  Verla- 
dung, /.  -s...  Ex.  ~kosten,  plur.  lastnings-, 
speditionskostnader. 

Verläder,  -s,  -,  m.  packkarl. 

Verlag,  -[e]s,  O,  m.  förlag;  förlagsrörelse.  -S... 
Ex.  ~buchhandel,  -s.  O,  m.  förlagsbokhandel. 
~buchhändler,  -s,-,m.  bokförläggare,  'vrecht, 
-[e]s,  -e,  n.  förlagsrätt. 

1.  verlangen,  *  I.  itr.  h.  Nach  etio.  ^  åstunda, 
känna  begär,  längtan  efter.  II.  tr.  begära, 
fordra,  göra  anspråk  på. 

2.  Verlangen,  -s,  -,  n.  åstundan,  längtan,  be- 
gär, fordran.  Was  ist  Ihr  '\>?  hvad  önskar, 
vill  ni? 

verlängern,*  I.  tr.  förlänga,  göra  längre,  skarf- 
va.  II.  Sich  ~  förlängas,  blifva  längre.  Ver- 
längerung, /.  -S...  Ex.  ~stUck,  -[e]s,  -e,  n. 
förlängningsstycke,  löst  stycke,  lösskifva. 

verlangsamen,  *  tr.  sakta,  göra  långsammare, 
sinka,  försinka,  fördröja.  Verlångsämung,/. 

verläppern,  *  tr.  i  sm&postcr  förstöra,  bortplottra. 

verlårven,  *  I.  tr.  maskera.  II.  Sich  »>.-  1.  ma- 
skera sig.  2.  förpuppa  sig.  Verlårvung,/. 

Verlåss,  -es,  O,  ni.  pålitlighet.  Es  ist  kein  ~ 
auf  diesen  Menschen:  man  kan  ej  lita  på 
denna  människa. 

1.  verlassen,  '  I.  tr.  1.  lemna,  öfvergifva;  lem- 
na  i  sticket.  2.  %  efterlemna,  lemna  i  arf. 
II.  Sich  auf  jmdn,  etw.  -n/  förlita  sig,  lita 
på  ngn,  ngt.  Verlåssung,  /. 

2.  verlassen,  o.  öfvergifven,  hjälplös,  ensam, 
obebodd,  öde. 

Verlassenheit,  O,  /.  öfverglfvet  tillstånd,  en- 
samhet, hjälplöshet. 

Verlassenschaft,  -en,  f.  kvarlåtenskap. 

verlässig,  verlässlich,  a.  tillförlitlig. 

verlästern,  *  tr.  nedsvärta,  baktala.  Verlåste- 
rung,  /. 

Verlåub,  m.  bruki.  biott  i  rorbind.  TOt7~  med  förlof. 

Verlauf,  -[e]s,  O,  m.  förlopp. 

I.  verlaufen,  '  I.  tr.  1.  springa,  t.  ex.  zwei  Sttm- 
den.  2.  springa  bort,  springa  ned,  t.  ex.  die 
Schmerzen,  das  Essen.  3.  Jmdm  den  Weij 
~  spärra  vägen  för  ngn.  II.  Sich  ~  1. 
springa  bort  sig,  springa  vilse,  förirra  sig. 
2.  biljard,  förlöpa  sig.  3.  ofta  itr.  s.  rinna 
bort,  afrinna,  förrinna,  förflyta,  förlöpa.  4. 
sänka  sig,  slutta  sakta.  5.  afv.  itr.  s.  mil.  sam- 
manflyta, gå  öfver  i  hvarandra  (om  rarger).  6. 
vani.  itr.  s.  förlöpa,  aflöpa.  III.  itr.  s.  se  //,  3, 5,  ti. 


'  äkta  SS».    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 
Tysk-svensk  ordbok. 


verlaufen 


722 


Verlust 


2.  verlaufen,  o.  bortlupen,  förlupen,  kringdrif- 
vande. 

Verlaufer,  -s,  -,  m.  en  som  sprungit  vilse; 
biljard,  ball  som  förlupit  sig. 

Verlauf,  -[e]s,  O,  m.  Dem  /x«  nach:  efter  hvad 
det  förljudes,  som  det  säges. 

verlåutbären,  *  I.  tr.  bekantgöra,  utsprida.  II. 
itr.  h.  och  s.  =  verlauten  1.  Verlautbarung,  /.  i 

verlauten,  *  itr.  h.  och  s.  1.  förljudas,  sägas. 
blifva  bekant,  utspridas.  ~  lassen:  låta  höra, 
säga,  utsprida.  2.  *  med  ljud  återgifva. 

verleben,  *  tr.  1.  upplefva,  genomlefva,  till- 
bringa,   t.  ex.    den   Sommer.    2.  förstöra  gnm 

ett  utsTüfvanile  lefnadssätt. 

verlebendigen,  '  tr.  gifva  lif  åt. 

verlebt,   a.    1.  upplefvad,  förfluten.  2.  utlef- 

vad,  förstörd. 
verléckert,  a.  kräsmagad,  kinkig  på  mat. 

1.  verlegen,  *  I.  tr.  1.  förlägga,  (för)flytta,  t. 
ex.  sein  Geschäft  nach  Stockholm:  sin  affär 
till  S.  2.  uppskjuta,  t.  ex.  die  Sitzung  auf 
einen  späteren  Tag:  sammankomsten  till 
en  senare  dag.  3.  förlägga  ngt  så  att  man  har 
svirt  att  iter  hitta  det.  4.  Spärra,  t.  ei.  jmdm  den 
Weg.  5.  förskottera,  lemna  på  kredit.  6. 
förlägga.  II.  Sich  auf  etw.  ■v,  slå  sig  på, 
vinnlägga  sig  om  ngt.   Verlegung,/. 

2.  verlegen,  a.  1.  förlegad,  gammal.  2.  förlä- 
gen. Um  Geld  «n«  sein:  vara  i  förlägenhet 
för  pengar. 

Verlegenheit,  -en,  f.  förlägenhet.  Jmdn  in  ~ 
setzen :  bringa  ngn  i  förlägenhet,  göra  ngn 
förlägen. 

Verleger,  -ä,  -,  m.  förläggare. 

verléibiichen,  '  tr.  förkroppsliga. 

verleiden,  '  tr.  Jmdm  etw.  ~  väcka  afsmak, 
leda  hos  ugn  för  ngt.  Jmdm  seine  Freude 
f\j  störa,  förstöra  ngns  glädje,  blanda  mal- 
ört i  glädjebägaren  för  ngn. 

verleihen,  *  tr.  1.  låna,  hyra  ut,  bort.  2.  gifva 
som  län,  i  förläning.  3.  förläna,  gifva;  be- 
gåfva,  jmdm  etw.:  ngn  med  ngt.  Verlei- 
hung, /. 

Verleiher,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,  f.  1.  en  som 
lånar  ut,  hyr  ut  ngt.  2.  förlänare,  utdelare. 

verleiten,  *  tr.  förleda,  förföra. 

verlernen,  *  tr.  glömma  bort.  Verlérnung, /. 

verlesen,  '  I.  tr.  1.  tillbringa  med  läsning.  2. 
läsa  upp.  3.  läsa  orätt.  II.  Sich  ~  1.  läsa 
vilse.  2.  fördjupa  sig  i  läsning.  Verlesung,/. 

verletzbar,  a.  sårbar,  känslig,  ömtålig. 

verletzen,' <?-.  såra,  skada,  kränka,  förolämpa, 
stöta,  bryta  mot. 

verletzlich,  a.  lätt  sårbar,  ömtålig. 

Verletzung,  -en,  f.  yttre  skada,  sår,  kränkning, 
öfverträdelse. 

verleugnen,  *  tr.  förneka,  ej  vidgå,  ej  erkänna. 
Sich  selbst  ~  förneka  sig  själf.  Verleug- 
nung, /. 

Verléugner,  -s,  -,  m.  en  som  förnekar  ngt. 

verleumden,  '  tr.  förtala,  baktala. 


Verleumder,  -s,  -,  m.  ~in,  -7ien,  f.  baktalare, 
bakdantare. 

verleumderisch,  a.  baktalande,  förklenlig,  äre- 
rörig,  smädlig. 

Verleumdung,  -en,  f.  förtal,  baktal. 

verlieben,  *  sich  ~  förälska  sig,  blifva  kär,  in 
jmdn:  i  ngn.    Verliebt:  förälskad,  kär. 

Verliebtheit,  O, /kärlek,  kärlighet,  kärleksrus. 

verliederlichen,  *  I.  tr.  genom  liderlighet  för- 
störa. II.  itr.  s.  förfalla  genom  liderlighet. 

verliegen,  '  I.  tr.  1.  liggande  tillbringa,  ligga. 
2.  ligga  så  länge  att  man  försummar  ngt. 
II.  Sich  ~  1.  blifva  förlegad.  2.  gnm  njr  myc- 
liet  liggande  blifva  dåsig,  arbetsodugUg.  III. 
itr.  s.  blifva  förlegad. 

verlierbär,  a.  möjlig  att  förlora. 

verlierllen,  verlor,  verlöre,  verloren,  -[e],  *  I. 
tr.  förlora,  tappa,  blifva  af  med,  mista. 
Geld  an  jmdm  ~  förlora  pengar  på  ngn. 
An  el.  in  jmdm  einen  Freund  ~  förlora  en 
vän  i  ngn.  II.  Sich  ~  1.  förlora  sig,  gå 
förlorad,  försvinna.  2.  fördjupa  sig,  för- 
sjunka. 

Verlierer,  -s,  -,  m.  förlorande,  tappande  person. 

Verlies,  bättre  Verliess,  -es,  -e,  n.  underjordiskt 
fängelse,  fängelsehåla. 

verloben,  *  tr.  och  sich  ~  förlofva,  trolofva 
(sig).  Sie  hat  ihm  ihre  Tochter  verlobt: 
hon  har  förlofvat  sin  dotter,  hennes  dotter 
har  förlofvat  sig  med  honom. 

Verlobnis[s]  (ö  «v.  kort),  -ses,  -se,  n.  =  reij. 

Verlobung,  -en,  f.  förlofning.  -s...  ei.  ~fest, 
-[e]s,  -e,  n.  förlofningskalas.  ~karte,  -n,  f. 
förlofningskort.  ~ring,  -[e]s,  -e,  m.  förlof- 
ningsring. 

verlocken,  *  tr.  locka,  förleda,  förföra. 

Verlockung,  -en,  f.  lockelse,  frestelse,  förfö- 
relse. 

verlöddern  =  verliederlichen. 

verlögen,  a.  mycket  lögnaktig. 

Verlogenheit,  O,/  vana  att  ljuga,  lögnaktighet. 

verlohnen,  *  opers.  Es  verlohnt  die  Mühe  ei. 
es  verlohnt  sich  der  Mühe:  det  lönar  mödan. 

Verlörenheit,  O,  /.  själsfrånvaro;  ensamhet, 
öfvergifvenhet;  förkastligt  tillstånd. 

Verlörenschaft,  -en,  f.  förlust. 

verlöschbär,  a.  möjlig  att  släcka. 

verloschen,  '  I.  (vani.  stark  böjn.)  itr.  s.  1.  slockna. 
2.  utplånas,  gå  bort.  II.  (vani.  svag  bajn.)  tr. 
1.  släcka.  2.  utplåna,  utsudda.  Verloschung,/. 

verlösen,  "  tr.  bortlotta.  Verlosung,  /. 

verl6t[h]en,  *  tr.  hoplöda.  Verlöt[h]ung,/. 

verlottern,  verludern,  '  =  verliederlichen. 

verlijgen,  '  tr.  beljuga,  ljuga  på. 

verlumpen,  *  I.  tr.  alldeles  utslita,  söndertra- 
sa. Verlumpt:  trasig;  afsigkommen,  för- 
fallen. II.  itr.  s.  1.  om  kläder:  gå  i  trasor,  gå 
sönder.  2.  om  personer:  vara  afsigkommen, 
förfalla,  gå  i  trasiga  kläder. 

Verlust,  -[e]s,  -e  [f],  m.  förlust,  -bringend,  a. 
förenad  med  förlust. 


uljud.    ti 


'itr,  iutraa:>itivl 


b.    h.  har  haben. 


lU  hjulpverb. 


verlustiereü 


723 


vernageln 


verlustieren, '  F  sich  »^  förlusta,  roa  sig. 

verlustig,  a.  förlustig.  Einer  (geo.)  Sache  f^^  ge- 
hen ei.  iverden:  gå  förlustig,  gå,  miste  om 
en  sak.  Sich  einer  Sache  /%<  machen:  ådraga 
sig  förlusten  af,  förverka  ngt.  Einer  Sache 
~  sein:  liafva  förlorat  ngt. 

vermachen,  *  tr.  1.  stänga,  stoppa  igen.  2. 
testamentera,  jmrfw  etw.:  ngt  till  ngn. 

Verinåchtnis[s],  -ses,  -se,  n.  1.  testamente.  2. 
testamentarisk  gåfva,  donation,  legat,  kvar- 
låtenskap.  -erbe,  -n,  -n,  m.  -erbin,  -nen,  f. 
-nehmer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  testaments- 
tagare,  testamentarisk  arfvinge. 

vermählen,  *  tr.  1.  förmala.  2.  mala  illa,  skäm- 
ma bort. 

vermählen,  *  tr.  och  sich  ~  förmäla  (sig). 

Vermahlung,  -en,  f.  förmälning.  -s...  e.x.  ~feler, 
-n,  f.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n.  förmälningshögtid. 

vermahnen,  *  tr.  förmana. 

Vermåhnung,  -en,  f.  förmaning. 

vermaledéien,  *  tr.  förbanna. 

vermånnigfachen,  vermånnigfältigen,  *  tr.  och  sich 
~  mångfaldiga(8). 

vermänteln,  *  tr.  bemantla. 

vermerken,  *  tr.  utmärka  (gränserna  af).  Ver- 
märkung,  /. 

vermauern,  *  tr.  1.  vid  murning  förbruka, 
mura  upp.  2.  kringmura;  mura  in,  igen, 
för.  Vermäuerung,/. 

verméhrbär,  a.  som  kan  ökas. 

vermehren,  '  I.  tr.  formera,  öka,  föröka,  fort- 
planta, tillöka,  multiplicera.  II.  Sich  <v/ 
föröka  sig,  förökas,  fortplanta  sig,  tilltaga, 
tillväxa.  Vermehrung,  /.  -s...  ex.  'x.fähigkelt, 
0,y.  fortplantningsförmåga. 

verméidbär,  a.  möjlig  att  undvika. 

vermeiden,  *  tr.  undvika,  undgå.  Vermeidung,/. 

vermeinen,*  tr.  (för)mena,  tro,  förmoda,  an- 
taga. 

vermeintlich,  a.  förment,  föregifven. 

vermelden,  *  tr.  omförmäla,  berätta,  omtala, 
jmdm  etw. :  ngt  för  ngn.  Mit  Respekt  zu  r^ 
med  respekt  till  sågandes. 

vermengen,  *  I.  tr.  hopblanda,  hopröra,  be- 
blanda, inblanda.  II.  Sich  mit  etw.  ~  blan- 
da sig  med,  blanda  sig,  lägga  sig  i,  befatta 
sig  med  ngt.  Verméngung, /". 

verménsch[lich]en,  *  tr.  förmänskliga,  gifva 
mänsklig  gestalt,  prägel,  göra  mera  mänsk- 
lig., 

Vermerk,  -[e]s,  -e,  m.  anmärkning,  anteck- 
ning, not,  notis. 

vermerken,  '  tr.  1.  märka,  iakttaga,  varsna, 
spåra.  2.  lägga  på  minnet,  komma  ihog, 
anteckna.  3.  Etw.  gut,  übel  ~  väl,  illa  upp- 
taga ngt. 

I.  vermessen, '  I.  tr.  1.  mäta,  mäta  ut.  2.  mä- 
ta till,  tilldela.  II.  Sich  ~  1.  mäta  vilse. 
2.  Sich  einer  (gen.)  Suche  ~  ei.  sich  -x  etw. 
zu  thun:  tilltro,  understa,  tillåta  sig  (att 
göra)  ngt,  vara  nog  förmäten  att  göra  ngt. 


3.  Sich  hoch  und  teuer  ~,  dass  ...lofva 
högt  och  heligt,  att  ...  Vermessung,/. 

2.  vermessen,  a.  förmäten. 

Vermessenheit,  O,  /.  förmätenhet. 

verméssentlich,  adv.  förmätet,  djärft. 

vermiet[hjbär,  a.  som  kan,  får  uthyras. 

vermiet[h]en,  *  I.  tr.  hyra  ut,  bort.  II.  Sich 
~  1.  taga  tjänst.  2.  uthyras,  gå  att  hyra 
ut.  Vermiet[h]ung,  /  -s...  ex.  ~bureau,  -s,  -s 
el.  -X,  n.  kommissionsbyrå  (för  tjänstsö- 
kande). 

Vermiet[h]er,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som 
hyr  ut  ngt. 

vermindern,  *  I.  tr.  förminska,  minska,  för- 
svaga, moderera.  II.  Sich  'v  minskas,  af- 
taga.  Verminderung,/. 

vermischen,  *  tr.  och  sich  ~  blanda(s),  samman- 
blanda(s),  8ammanröra(s),  beblanda  (sig), 
öfverskrift  i  tidningar:  vermischte  Nachrichten 
el.  Vermischtes:  'diverse',  'från  skilda  håll'. 
Vermischung,  /. 

vermissen,  *  tr.  sakna.  Vermissung,  /. 

vermitteln,  *  tr.  förmedla,  medla.  Vermitt[e]- 
lung,/. 

vermittels  [t],  jirep.  med  gen.  förmedels,  medels. 

Vermittler,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  (för)medlare, 
(för)medlerska. 

vermiibeln,  *  tr.  1.  möblera.  2.  F  sälja,  för- 
vandla till  pengar.  3.  F  tillrättavisa,  skrub- 
ba  upp. 

vermodern,  *  itr.  s.  multna.  Vermöderung,/. 

vermöge,  prep.  med  gen.  medels,  genom,  till 
följd^^af. 

1.  vermögen,  *  tr.  förmå. 

2.  Vermögen,  -s,  -,  n.  1.  förmåga.  2.  förmö- 
genhet, -s...  Ex.  '^abschätzung,  -en,  -v-auf- 
nahme,  -n,  f.  förmögenhetsvärdering.  ~los, 
«.  medellös,  obemedlad.  ~steuer, -«,/.  för- 
mögenhetsskatt. 'N.umstände,  »..Verhältnisse, 
plur.  förmögenhetsvilkor. 

vermögend,  a.  1.  i  stånd,  duglig  tiu  ngt;  mäk- 
tig. Alles  ~  sein:  förmå  allt.  2.  förmögen. 

Vermogenheit,  O,  /.  1.  förmåga.  2.  förmögen- 
het. 

vermöglich  =  vermögend. 

vermoosen,  *  itr.  s.  blifva  mossbelupen. 

vermorschen,  *  itr.  s.  murkna. 

vermummen,  *  tr.  och  sich  ~  maskera,  förkläda 
(sig). 

Vermummung,  -en,/,  förklädnad. 

vermiinzen,  '  tr.  prägla,  slå  mynt  af, 

vermüt[h]en,  *  tr.  förmoda,  tänka. 

vermut[h]lich,  a.  trolig,  sannolik;  adv.  förmod- 
ligen. 

Vermüt[h]ung,  -en,  f.  förmodan,  antagande. 

vernachlässigen,   tr.   försumma,   slarfva  med. 

Vernachlässigung,  O,  /.  försummande,  slarf. 

vernageln,  tr.  1.  plugga,  spika.  2.  spika  igen. 
F  biidi.  vernagelt  sei?« ;  vara  korkad.  3.  ge- 
nom spikar,  söm  förstöra.  4.  H  förnagla. 
Vernäg[e]lung,/. 


äkta  snu.    F  familjärt.    P  lägre  spr&k.    %  mindre  brukligt.    @  teknisk  term.    i»  «jotcrm.    iÜc  militarisk  i 


vemäheü 


724 


verputzen 


vernähen,  '  tr.  1.  sy  npp,  använda  till  söm- 
nad. 2.  sy  ihop,  sy  igen. 

vernarben,  *  I.  tr.  läka.  II.  itr.  s.  och  sich  ~ 
läkas,  bilda  ärr,  gro  igen.  Vernårbung,  /. 

vernårren,  '  sich  in  jmdn  ^  förgapa  sig  i, 
blifva  betagen,  bedårad  af  ngn. 

Vernårrtheit,  O,  _/.  bedårelse. 

vernaschen,  *  tr.  förstöra  på  sötsaker,  på  läc- 
kerheter. 

vernehmbar,  a.  förnimbar. 

1.  vernehmen,  *  I.  tr.  1.  förnimma,  höra,  mär- 
ka, varsna.  2.  förhöra.  II.  Sich  ~  1.  Sich 
aus  etw.  '^  hitta  ut  ur,  begripa,  fatta  ngt. 

2.  Sich   »V/    lassen:  låta  märka,  låta  förstå. 

3.  Sich   mit  jmdm  ~  komma  öfverens  med 
ngn.  Vernehmung,/. 

2.  Vernehmen,  -«,  O,  n.  1.  förnimmande,  för- 
nimmelse. 2.  rykte,  hörsägen.  Dem  ~  nach: 
efter  hvad  man  säger.  Gutem  ~  nach  ist  er 
schon  fort:  jag  har  hört  från  säkert  håll, 
att   han  redan  har  rest.   3.  förhör  inför  rättn 

4.  ömsesidigt  förhållande.  In  yutem  'n/  leben: 
lefva  i  godt  förstånd. 

vernehmlich,  a.  tydlig,  klar. 

Vernehmlichkeit,  O,/,  tydlighet,  klarhet. 

verneigen,  '  sich  ~  buga  sig.  Vernéigung,/. 

vernéinbär,  a.  möjlig  att  förneka. 

verneinen,  '  tr.  förneka,  neka,  negera.  Gram. 
i^de  Partikel:  nekande,  negativ  partikel. 

Vernéiner,  -s,  -,  m.  en  som  förnekar  ngt. 

Verneinung,  -en,  f.  (för)nekande,  negering, 
negation,  -s...  ex.  ~fall,  -[e]s,  -e  t,  "».  Jm 
~e:  om  svaret  blir  nekande. 

vernéue[r]n,  *  tr.  förnya,  modernisera,  genom 
modernisering  förstöra. 

vernichtbär,  a.  möjlig  att  förstöra. 

vernichten, '  tr.  tillintetgöra,  förinta,  förstör;i, 
utrota;  annulera,  upphäfva.  Verniclitung, /. 
-S...  Ex.  ~l<rieg,  -[eis,  -e,  m.  utrotningskrig. 

Vernichter,  -s,  -,  m.  förstörare,  utrotare. 

vernicl<eln,  '  tr.  förnickla. 

vernieten.  '  ir.   1.  nita.  2.  sammannita. 

Vernunft,  O,  _/".  förnuft,  -begäbt,  a.  förnuftbe- 
gåfvad,  förnuftig,  -beweis,  -es,  -e,  m.  för- 
ståndsbevis, -gemäss,  a.  förnuftsenlig,  för- 
nuftig, -glaube,  -ns,  0.  ?«.  förnuftstro,  -hei- 
rat[hj,  -en,  f.  förståndsparti,  -los,  a.  oför- 
nuftig, -lösigkeit,  O,  /.  oförnuftighet.  -wid- 
rig, q.  förnuftsvidrig. 

Verniinfteléi,  -en,  f.  klokskap,  sofisteri,  hår- 
klyfveri,  spetsfundighet. 

vernijnfteln,  *  itr.  h.  resonera,  vara  spetsfun- 
dig, sofistisk. 

vernunftig,  a.  förnuftig,  förståndig. 

Vernijnftigkeit,  O,  /.  förnuft,  förstånd. 

Vernijnftler,  -s,  -,  m.  förnuftsmänniska,  sofist, 
spetsfundig  person. 

vernützen,  vernützen,  *  tr.  förbruka,  grundligt 
begagna  sig  af. 

veröden,  '  I.  tr.  föröda,  förhärja,  ödelägga.  II. 
itr.  s.  blifva  ödelagd,  öde.  Verödung,  /. 


veröffentlichen,  '  tr.  offentliggöra,  publicera. 
Veröffentlichung,/. 

verordnen,  '  tr.  förordna,  bestämma,  ordinera. 

Verordnung,  -en,  /.  förordnande,  förordning; 
ordination. 

verpachten,  *  tr.  bort-,  utarrendera.  Verpach- 
tung, /. 

Verpächter,  Verpächter,  -s,  -,  m.  en  som  ut- 
arrenderar ngt;  ägare. 

verpacken,  '  tr.  1.  packa  in,  lägga  in.  2.  för- 
lägga. Verpackung,  /. 

Verpåcker,  -.'j.  -,  m.  packkarl. 

verpänzern,  *    I.    tr.    pansarkläda,   bepansra. 

II.  Sicli   ~  taga  på  sig,  kläda  sig  i  pansar. 
Verpånz[e]rung,/. 

verpassen,  *  tr.  1.  gå  miste  om,  försumma. 
2.  afvakta  slutet  af,  t.  ex.  den  Regen  <%/.  3. 
Ein  Spiel  ~  ej  deltaga  i  ett  spel. 

verpesten,  '  tr.  förpesta.  Verpestung,/. 

verpfähien,  '  tr.  förpåla,  palissadera. 

Verpfählung.  -en,/,  förpålning,  pålverk. 

verpfänden,  '  tr.  förpanta.  Verpfändung,/. 

verpfeffern,  *  Ir.  förpeppra. 

verpflanzen,  '  tr.  omplantera,  förflytta.  Ver- 
pflanzung, /. 

verpflegen,  '  tr.  1.  värda,  sköta.  2.  förpläga, 
försörja,  underhålla. 

verpflichten,  '  tr.  och  sich  r^  förpligta,  förbinda 
(sig).   Sich   eidlich  ~  med  ed  förbinda  sig, 

svära  att  göra  ngt. 

Verpflichtung,    -era,  /.    förpligtande,    förplig- 

telse,  pligt. 
verpflöcken,  '   tr.   med  pinnar  fästa.  Verpflok- 

kung,  /'. 
verpfuschen,  '  tr.  förfuska,  skämma  bort.  Ver- 

pfüschung,  /'. 
verpichen,  '    tr.   becka,    öfverdraga,  tillsmeta 

med  beck.  Verpichung,  /. 
verplämpern,  *    I.   tr.   förstöra,   slarfva   bort, 

plottra  bort.  II.  Sich  ~  1.  försäga  sig.  2.  bli 

fast  för  en  i  böljan  ej  allvarsamt  menad  kärlekshandel. 

verplappern,  verplaudern,  *  I.  tr.  1.  pratabort. 
2.  förråda,  ej  kunna  dölja.  II.  Sich  ~  1. 
försäga  sig,  förråda  sig.  2.  Die  Zeit  ver- 
plaudert sich:  man  pratar  bort  tiden. 

verplempern  se  verplämpern. 

verpi)nen,  '  tr.  (vid  straff)  förbjuda. 

verprassen,  *  tr.  genom  fråsseri,  utsväfningar 
förstöra.  Verpråssung, /. 

verproviantierten,  *  tr.  och  sich  o.-  proviantera, 
förse  (sig)  med  proviant.  Verproviantie- 
rung, /. 

verpuffen,  *  I.  itr.  s.  förpuffa,  detonera.  II.  tr.    j 
skjuta   bort;    F  biidi.  slarfva  bort,  förstöra.  .■■ 

III.  Sich   ~   förbruka   allt   krat,  alla  sina  I 
!      pengar.  Verpiiffung, ,/'.  ] 

verpumpen,  '  tr.  studemspr.  låna  ut.  J 

verpuppen,  *  ,s-(c/t~  förpuppa  sig.  Verpuppung,/.  U 

I  verpusten,  ■  itr.  k .  och  sich  ~  pusta,  hämta  andan.  I 

Verputz,  -es.  O,  m.  (af)putsning,  yttre  puts.  I 

I  verpiJtzen,  *  tr.  1.  gifva  ut,  använda  till  puts- 


0   liknar  plur.   f  har  omljad.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  halm,    S.  har  tein  till  bjülpverb. 


verquackeln 


ning,  pyntning,  grannlåt,  bjäfs.  2.  F  slarfva 
bort.  3.  F  sluka,  sätta  i  sig. 

verquåckeln,  *  =  verplåmpern. 

verquålmen,  *  I.  itr.  s.  gå.  upp  i  (tjock)  rök, 
dunsta  bort.  II.  tr.  1.  låta  bortdunsta.  2. 
F  röka  upp. 

verquéllen,  *  itr.  s.  1.  väu»  npp  och  rinna  bort. 
2.  slå  sig  af  fukt.   3.  tätna,  gå  ihop  gnm  v&ta. 

verquicken,  *  tr.  och  sich  ~  förkvicka(s),  amal- 
gamera(s).  Verquickung,  /. 

verråmme[l]n,  *  tr.  barrikadera,  spärra.  Ver- 
råmm[el]ung, /. 

verrannt,  a.  intrasslad,  förlägen. 

Verrånntheit,  -en,  f.  Intrassladt  förhållande, 
förlägenhet,  knipa. 

verråsen,*  itr.  s.  blifva  gräsbevuxen,  gro  igen. 

Verråt[h],  -[c]s.  O,  m.  förräderi. 

verråt[h]en,  *  tr.  och  sich  ~  förråda  (sig). 

Verrät[h]8r,  -s,  -,  m.  förrädare. 

Verrät[h]eréi,  -en,f.  förräderi,  trolöshet. 

verrät[h]erisch,  a.  förrädisk,  trolös. 

verrauchen,  *  I.  itr.  s.  1.  gå  upp  i  rök,  brinna 
upp.  2.  svalna.  3.  dunsta  af,  bort,  förflyg- 
tigas.  Biidi.  seinen  Zorn  ~  Zassen;  svalka 
sin  vrede.  II.  tr.  1.  låta  afdunsta,  förflyg- 
tigas  ;  svalka.  2.  a)  röka  upp,  t.  ex.  Geld, 
Cigarren,  b)  rökande  tillbringa,  röka,  t.  ev. 
eine  Stunde.  Verråuchung, /. 

verråuchern,  *  I.  itr.  s.  blifva  rökig.  Veri-äu- 
chert:  rökig.  II.  tr.  1.  till  rökning  använ- 
da. 2.  röka  för  starkt. 

verrauschen,  *  itr.  s.  brusande  aflägsna  sig; 
förrinna;  af  taga,  dö  bort. 

verrechnen,  *  I.  tr.  beräkna,  taga  med  i  räk- 
ningen. II.  Sich  -^  förräkna,  missräkna, 
misstaga  sig.  Verrechnung,/. 

verrecken,  *  itr.  S.  dö  (om  djur  och  P  om  personor). 

verréden,  *  I.  tr.  1.  lofva  att  afhålla  sig  från 
ngt,  afsvärja.  2.  förtala.  II.  Sich  ~  försäga 
Big.  Verrédung,/. 

verregnen,  *  tr.  genom  regn  förstöra. 

verreiben,  *  tr.  fint  eönderrifva. 

verreisen,  *  I.  itr.  s.  resa  bort.  II.  tr.  använda 
till,  tillbringa  på  resor. 

verréiten,  *  I.  tr.  1.  använda  till  ridter.  2. 
Ein  Pferd  ~  spränga  en  häst.  3.  Eied  ryttare 
spärra,  stänga,  t.  ex.  jmdm  den  Weg.  II.  Sich 
'\>  rida  vilse. 

verrenken, '<r.  vrida  ur  led,  vricka.  Verrenkung,,/! 

verrennen,  *  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  stänga,  spär- 
ra ngt  för  ngn,  afstänga  ngn  från  ngt.  2. 
»fv.  sich  ~  trassla  in  (sig),  bringa  (komma) 
i  förlägenhet,  i  knipa. 

verrichten,  *  tr.  förrätta,  uträtta,  utföra. 

Verrichtung,  -en,  f.  1.  förrättande,  uträttande. 
2.  förrättning. 

verriechen,  *  itr.  s.  och  sich  ~  dunsta  af,  blifva 
luktlös. 

verriegeln,  *  tr.  regla,  tillbomma. 

verringern,  *  tr.  och  sich  ~  förringa(s).  Verrin- 
gerung,/. 


725 


versauern 


verrinnen,  *  itr.  s.  förrinna,  förflyta. 
verröcheln,  *   tr.  och  itr.  k.  rosslande  utandas, 

andas  ut. 
verrosten,  *   itr.  s.   rosta,   förstöras  af  rost, 

fastrosta.  Verröstung,/. 
verrotten,  *  itr.  s.  föråldras,  skämmas,  ruttna. 

Verrottete  Ansichten:  föråldrade  åsigter. 
verrucht,  a.  fördömd,  nedrig,  gudlös. 
Verruchtheit,  -en,  f.  nedrighet,  gudlöshet. 
verruckbär,  a.  flyttbar,  lös. 
verrücken,  '  I.  tr.  flytta,  rubba,  bringa  i  olag. 

II.    Sich   ~   flytta   sig,  ändra  läge,  rubbas, 

komma  i  olag.  Verrückung,/, 
verrückt,   n.    1.   se   rareg.    2.  förryckt,  vriden, 

galen. 
Verrücktheit,  -en,  f.  galenskap. 
Verruf,  -[e].t,  O,  m.  misskredit.  In  ~  bringen: 

bringa  i  misskredit,  illa  berykta,  in  ~  sein: 

ha  dåligt  rykte  om  sig,  in  ~  erklären,  thun: 

bannlysa,  förvisa. 

1.  verrufen,  *  tr.  1.  =  berufen,  I,  4.  2.  Geld  ~ 
aflysa  mynt.  3.  misskreditera,  illa  berykta. 
Verriifung,  /. 

2.  verrufen,  a.  illa  beryktad,  dålig,  fördömd. 
verrühren,  '  tr.  hopröra,  sammanröra. 
verrunzeln,  *  itr.  s.  blifva  skrynklig,  skrynklas. 
Vers  (ätv.  med  §),  -es,  -e,  m.  vers.  Biidi.  ich  kann 

mir  keinen  ~  daraus  machen:  jag  kan  ej 
få  ngn  reson  i  det,  kan  ej  förklara,  förstå 
det.  -abschnitt,  -[e]s,  -e,  m.  metr.  cesur.  -ärt, 
-671,/.  versart,  versslag,  -drechsler,  -s,  -,  m. 
rimsmidare.  -kunst.  O,  /  poesi,  -künstler, 
-s,  -,  m.  versmakare,  rimsmidare,  poet. 
-mäss,  -es,  -e,  n.  versmått. 

versacken,  '  tr.  ösa,  lägga  i  säckar. 

versagen,  *  I.  tr.  1.  neka,  vägra.  2.  lofva, 
bortlofva.  Anderroärts  versagt  sein:  hafva 
lofvat  bort  sig  på  annat  håll.  II.  itr.  h. 
slå  fel,  svika,  om  gevär  klicka.  Versågung,/. 

versalzen,  *  tr.  försalta;  biidi.  förbittra. 

versammeln,  *  I.  tr.  församla,  samla,  samman- 
kalla. II.  Sich  ~  församla  sig,  församlas, 
samlas. 

Versammlung,  -en,  f.  1.  O,  församlande.  2. 
församling.  -S...  Ex.  ~haus,  -es,  -er  t,  n.  för- 
samlingshus, -lokal,  klubb.  «N^platz,  -es,  -e 
t,  m.  samlingsplats. 

Versand,  -[e]s,  -e,  m.  handei.  afsändande,  för- 
sändning, sändning,  försändelse,  -artikel,-«, 
-,  m.  utförselvara.  -bier,  -[e]s,  -e,  n.  export- 
öl. 

versanden,  *  I.  tr.  uppgrunda,  fylla  med  sand. 
II.  itr.  s.  och  sich  ~  uppgrundas,  fyllas  med 
sand.  Versandung,/. 

Versatz,  -es,  -e  f,  m.  pantsättning.  Etw.  in  ~ 
geben:  pantsätta  ngt.  -amt,  -[e]s,  -er  t,  n. 
pantläneinrättning,  pantbank. 

versauen,  *  tr.  P  svina  ned. 

versäuern,  *  I.  itr.  s.  surna;  biidi.  förslöas,  för- 
slappas. II.  äfv. versäuern,  *,  tr.  göra  för  sur; 
biidi.  förbittra.  Versåuerung,/. 


äkta 


lägre  språk.    1>  mindre  brukligt. 


u.    4*  sjoterm.    >S<  roilitarisk  term. 


versaufen 


726 


verschleissen 


versaufen,  *  tr.  P  supa  iipp,  genom  superi  för- 
störa. 

versäumen,  *  I.  tr.  1.  försumma,  uraktlåta, 
vårdslösa.  2.  sinka,  uppehålla.  II.  Sich  ~ 
1.  försumma,  vårdslösa  sig,  sitt  yttre.  2. 
försinka  sig,  komma  för  sent.  Versaumung,/. 

Versäumnis[s],  -se,/,  -ses,  -se,  n.  försumman- 
de, försummelse,  det  försummade,  urakt- 
låtelse;  tidsförlust;  uteblif vande.  -urt[h]eil, 
-[e]s,  -e,  n.  jur.  tredskodom. 

versäusen,  *  I.  ilr.  1.  h.  upphöra  att  susa, 
susa  slut.  2.  s.  susande  försvinna.  II.  tr.  i 
sus  och  dus  tillbringa,  förstöra. 

verschachern,  *  tr.  bortschackra. 

verschaffen,  *  tr.  1.  (stark  bejn.)  omskapa.  2.  (svag 
böjn.)  förskaffa,  skaffa,  anskaffa.  Verschaf- 
fung,/. 

verschåkern,  *  tr.  med  lek  och  skämt  till- 
bringa, fördrifva. 

verschalen,  *  I.  tr.  1.  förse  med  skal.  2.  0  pa- 
nela;  brädfodra.  II.  itr.  s,  blifva  fadd,  duf- 
na.  Verschalung,/. 

verschallen,  '  itr.  s.  1.  förklinga.  2.  glömmas, 
falla  ur  minnet.  3.  Verschollen:  försvunnen, 
som  man  ej  har  några  underrättelser  ifrån; 
jar.  för  död  förklarad.  Er  ist  verschollen : 
man  vet  ej,  hvart  han  tagit  vägen. 

verschämt,  n.  blyg,  blygsam. 

Verschämtheit,  O,  /  blyghet. 

verschanzen,  *  tr.  och  sich  ~  förskansa  (sig). 

Verschanzung,  -en,  f.  förskansning,  skans. 

verschärfen,  *  tr.  skärpa.  Verschärfung,/. 

verscharren,  *  tr.  krafsa  ned.  Verschérrung,/. 

verschåtten,  *  tr.  skugga,  a)  öfverskygga,  b) 
schattera. 

verschäumen,  *  I.  tr.  skumma.  II.  itr.  s.  bort- 
gå som  skum,  som  fradga,  skumma  öfver. 

verscheiden,  '  itr.  s.  aflida,  dö. 

verschéinen,  *  itr.  s.  upphöra  att  lysa.  Die 
Sonne  ei.  der  Tag  ist  verschienen:  sole'n  har 
gått  ned.  Om  tiden:  förrinna,  förflyta. 

verschenken,  *  tr.   1.  bortskänka.  2.  utskänka. 

verscherzen,  '  tr.  1.  skämta,  jollra  bort.  2. 
förspilla,  gå  förlustig,  gå  miste  om.  Ver- 
schérzung,/. 

verscheuchen,  *  tr.  bortskrämma,  bortjaga. 

verschicken,  '  tr.  skicka  bort,  afsända.  Ver- 
schickung,/. 

verschieben,  *  tr.  1.  arv.  sich  ~  förskjuta  (sig), 
rubba(s).  2.  uppskjuta.   Verschiebung,/. 

verschieden,  n.  1.  olika,  olik.  2.  åtskillig, 
fierfaldig.  -artig,  n.  olikartad,  -ärtigkeit,  -e», 
f.  olikhet,  -farbig,  a.  olikfärgad,  brokig. 

verschiedenerlei,  a.  olika,  af  olika  slag,  olik- 
artad. 

Verschiedenheit,  -en,  f.  olikhet,  skiljaktighet, 
skilnad. 

verschied [entjlich,  a.  i  sht  adv.  olika,  på  olika 
sätt,  åtskilliga  gånger. 

verschiessen,  *  I.  tr.  1.  skjuta  bort.  2.  mni. 
fördrifva.    II.    Sich   ~    1.   skjuta  bort  allt 


sitt  krut,    all  sin   ammunition.    2.  skjuta 

bom ;   F  Midi,  hugga  i  sten,  misstaga  sig.  3. 

F  blifva  betagen,  kär,  pinkar.  III.  itr.  s.  1. 

hastigt  förflyta.    2.  blekna,  blifva  urblekt. 
verschiffen,  *  tr.  afsända  sjövägen,  utskeppa. 

Verschiffung,/, 
verschilfen,  '  itr.  s.  öfverväxas,  fyllas  af  vass. 
verschimmeln,  '   itr.   s.   mögla.  Verschimm[e]- 

lung,/. 
verschimpfen,    verschimpfieren,  *    tr.    okväda, 

nedsätta,  skälla  ned. 
verschlacken,  *  itr.  s.  och  sich  ~  bilda,  afsätta 

slagg.  Verschléckung,/ 

1.  verschlafen,  *  I.  tr.  sof va  bort,  försofva.  Die 
Zeit  ~  försofva  sig.  II.  Sich  ~  försofva  sig. 

2.  verschlafen,  a.  sömnig,  sömnaktig,  yrvaken, 
kvarsöfd. 

Verschläfenheit,  O,  /.  sömn[akt]ighet,  yrva- 
kenhet. 

Verschlag,  -[e].«,  -e  t-  "»•  afplankning,  af- 
skrankning  ;  alkov. 

1.  verschlagen,  *  I.  tr.  1.  afplanka,  afspärra, 
afstänga,  afdela.  2.  spika  igen.  3.  gnm  sii- 
ende,  bultande  förstöra.  4.  bläddra  bort.  5. 
slå,  kasta  bort,  t.  ex.  den  Bali;  drifva  ur 
kursen,  t.  ex.  ein  Schiff.  Part.  verschlagen: 
väderdrifven.  6.  Sich  (dat.)  etw.  ~  gnm  eget 
förvillande  förspilla,  gå  miste  om,  försumma 
ngt.  II.  Sich  ~  jäg.  Der  Schiiss  verschlägt 
sich:  skottet  träffar  ej,  ein  wundes  Tier 
verschlägt  sich:  ett  såradt  djur  undkommer 
jägaren.  III.  itr.  1.  s.  om  varmt:  svalna,  om 
kallt:  blifva  kylslaget.  2.  s.  väderdrifvas, 
drifvas  af  stormen.  3.  h.  förslå,  hjälpa,  ut- 
rätta, göra  (till  saken). 

2.  verschlagen,  a.  förslagen,  fintlig,  slug,  li- 
stig. _ 

Verschlagenheit,   -en,  f.  förslagenhet  m.  m.  se 

tOreg. 

verschlammen,'  itr.  s.  uppslammas.  Verschlam- 
mung, /. 

verschlammen,  *  tr.  och  sich  ~  1.  fylla(s)  med 
slam,  med  dy;  uppslamma(s).  2.  se  ver- 
schlemmen.  Verschlammung,/. 

verschlechtern,  '  tr.  och  sich  ~  försämra(8), 
f örvärrr.fs).  Verschlechterung,  / 

«erschleichen,  '  I.  itr.  s.  om  tiden;  långsamt 
förflyta.  II.  Sich  ~  smyga  sig  bort,  undan. 

verschleiern,  *  tr.  och  sich  ~  beslöja  (sig),  be- 
mantla, öf  verskyla. 

1.  verschléifen,  (stark  bojn.)  '  tr.  1.  afslipa,  bort- 
slipa.  2.  slipa  illa,  vid  slipning  bortskäm- 
ma, förstöra. 

2.  verschléifen,  (svag  böjn.)  *  tr.  1.  undansnilla. 
2.  Töne  ~  binda  toner. 

verschleimen,  *  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  förslem- 
ma(s),  fylla(s),  öfverdraga(s)  med  slem.  Ver- 
schléimung,/. 

Verschléiss,  -es,  -e,  m.  afsättning,  försäljning. 

verschleissen,  *  I.  tr.  afsätta,  försälja.  II.  itr.  s. 
och  sich  ~  nötas,  blifva  nött,  slitas. 


O   saks 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    k.  har  haben,    S,  har  tein  till  hjälpverlj. 


Versohleisser 


727 


verschreiben 


Verschléisser,  -s,  -,  m.  (för)8äljare. 

verschlémmen,  *  tr.  genom  utsväfningar,  frås- 
seri  förstöra,  t.  ex.  sein  Vermögen.  Die  Zeit 
~  lefva  i  sus  och  dus. 

verschlendern,  *  tr.  gå  och  drifva,  flanera,  för- 
nöta, den  Tag:  (hela)  dagen. 

verschleppen,  *  I.  tr.  1.  draga  af  med  frin  aess 
rätta  piau,  lägga  undan.  2.  släpa,  föra  med 
sig,  t.  ex.  eine  Krankheit.  3.  undansnilla.  4. 
utslita,  t,  ex.  ein  Kleid.  5.  draga  ut  på  tiden 
med,  förhala.  II.  Sich  ~  gå  långsamt,  dra- 
ga ut  på  tiden.  Verschleppung,/. 

Verschleuderer,  -s,  -,  m.  slösare,  förskingrare. 

verschleudern,  *  tr.  1.  slunga,  slunga  af  med, 
slunga  bort.  2.  förslösa,  förstöra,  försking- 
ra; bortslumpa.  Verschleuderung,/. 

Verschliess,  I.  =  Verschleiss.  II.  =  Verschluss. 

verschliessbar,  a.  som  kan  låsas,  stängas. 

verschliessen,  *  tr.  och  sich  ->./  tillsluta(s),  stän- 
ga(s),  spärra,  låsa;  innestänga  (sig).  Ver- 
schlossene Thüren:  lyckta  dörrar,  verschlos- 
sener Brief:  försegladt  bref.  Einen  ver- 
schlossenen Leib  haben  :  hafva  förstoppning. 
Sich  einer  (dat.)  Sache  ~  ej  vilja  vara  med 
om,  motsätta  sig  ngt.  jfr  verschlossen.  Ver- 
schliessung,/. 

verschlimmbessern,  *  tr.  F  försämra  där  man 
tror  sig  förbättra.    Verschlimmbesserung,/. 

verschlimmern,  *  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  förvär- 
ra(s),  försämra(8),  göra  (blifva)  värre,  säm- 
re. Verschlimmerung,/. 

verschlingen,  *  I.  tr.  1.  svälja  ned,  sluka,  upp- 
sluka. 2.  hopsling(r)a,  sammanfläta,  hop- 
fläta, fläta  i  hvartannat,  inveckla,  intrassla. 
II.  Sich  ~  vara  hopsling(r)ad  m.  m.  ge  /,  2. 
Verschlingung,/. 

Verschloss,  -es,  -er  f,  n.  1.  instängning,  in- 
spärrning. 2.  stängdt  rum,  håla,  fängelse. 

verschlossen,  a.  sluten,  tyst,  tystlåten. 

Verschlossenheit,  O,  /.  slutenhet,  tyst(låten)- 
het. 

verschlucken,  *  I.  tr.  svälja,  svälja  ned,  upp- 
sluka, uppsupa,  absorbera.  II.  Sich  ~  få 
ngt  i  vilse  strupe,  sätta  i  halsen,  storkna. 

verschliimmern,  '  tr.  försofva,  sofva  bort. 

Verschluss,  -es,  -e  f,  m.  1.  stängning,  afspärr- 
ning,  tillslutning,  hoplödning.  2.  lås,  re- 
gel, stängsel,  sigill,  lödning.  Etw.  unter 
seinem  ~  haben:  hafva  ngt  i  sin  vård,  hafva 
nycklarna  till  ngt.  3.  tillslutet  mm,  kärl; 
bur,  fängelse,  -laut,  -[e]s,  -e,  m.  gram.  explo- 
siva, stötljud. 

verschmachten,  *  I.  itr.  s.  försmäkta.  II.  tr. 
smäktande,  trånande  tillbringa.  Verschmåch- 
tung,  f. 

verschmähen,  *  tr.  försmå.  Verschmahung,/. 

verschmålern,  *  I.  tr.  göra  smalare,  minska. 
II.  Sich  '^  smalna,  afsmalna. 

verschmåuchen,  *  tr.  F  röka  upp. 

verschmåusen,  *  tr.  förstöra  på  kalaser,  på 
vällefnad,  fråssa  upp. 


verschmelzen,  *  I.  tr.  1.  smälta,  smälta  npp. 
2.  sammansmälta.  II.  itr.  s.  smälta  sam- 
man, sammanflyta.  Verschmelzung,/. 

verschmerzen,  *  tr.  trösta  sig  öfver,  glömma, 
smälta,  öfvervinna. 

verschmieden,  *  tr.  1.  till  smidning  använda, 
smida  (upp).  2.  smida  illa,  skämma  bort. 

verschmieren,  '   tr.    1.  smeta  igen,  tillsmeta. 

2.  använda  till  smörjning.  3.  fullklottra. 
4.  slarfva  bort. 

Verschmitzt(heit)  =  DurchtriebenQieit). 
verschmåren,  *    I.    itr.   s.    stekas,    kokas    för 

hårdt;    F  biidi.  förgås  af  hetta,  blifva  kokt. 

II.  tr.  använda  till  stekning. 
verschmutzen,  *  tr.  smutsa  ned. 
verschnåppen,  *   sich  ~  försäga,  förråda,  röja 

sig. 
verschnåuben,  verschnaufen,  *  itr.  s.  och  sich  '>.> 

andas  ut,  flåsa  ut,  hämta  andan. 
verschneiden,  *  tr.  1.  skära,  klippa,  t.  ex.  Hek- 

ken.    2.    skämma  bort  vid  tillklippningen. 

3.  klippa  till,  använda,  t.  ex.  zwei  Meter 
Tuch  zu  einem  Rocke.  4.  kastrera.  Ver- 
schnittener: kastrat,  evnuck.  5.  Wein  »j 
förfalska  vin.  Verschnéidung, /. 

verschneien,  *  tr.  och  itr.  s.  igensnöa(s),  öfver- 
snöa(s). 

verschnüpfen,  *  tr.  1.  snusa  upp.  2.  förorsaka 
snufva  hos.  Verschnupft  sein:  hafva  snuf- 
va.  F  biidi.  das  verschnupfte  ihn :  det  kom 
honom  att  studsa,  gjorde  honom  villrådig. 

verschnijren,  *  tr.  1.  kanta  med  snören.  2. 
snöra   igen.  3.  genom  åtsnörning  förstöra. 

4.  med  snöre,  kedja  mäta. 
verschöllen  se  verschallen  3. 
Verschollenheit,  O,/,  försvinnande,  bortovaro 

så  lång  tid  som  erfordras  för  dödsförkla- 
ring, -s...  Ex.  Verklärung,  -en, f.  jur.  dödsför- 
klaring. 

verschonen,  *  tr.  och  %  itr.  h.  med  gen.  förskona. 
Verschönung,  /. 

verschonen,  *  tr.  och  sich  ~  göra  (blifva)  vac- 
ker, försköna(s).  Verschijnung,/. 

Verschonerer,  -s,  -,  m.  förskönare. 

verschönern,  *  tr.  och  sich  ~  göra  (blifva)  vack- 
rare, försköna(s).  Verschönerung,/. 

verschössen,  *  itr.  h.  upphöra  att  skjuta  skott. 

verschränken,  *  tr.  1.  lägga  i  kors.  2.  sam- 
manBling(r)a,  sammanfläta,  fläta  i  hvartan- 
nat. Verschränkung,/. 

verschréuben,  '  tr.  1.  skrufva  igen.  2.  för- 
störa skrufgängorna  på.  jfr  verschroben. 
Verschråubung,/. 

verschreiben,  *  I.  tr.  1.  till  skrifning  använda, 
förbruka;  skrifva  upp,  skrifva,  t.  ex.  Tinte, 
ztcei  Stunden.  2.  skrifva  vilse.  3.  skrifva 
efter,  rekvirera,  (in)för8krifva.  4.  ordinera, 
föreskrifva.  5.  förskrifva,  skriftligen  öfver- 
låta.    II.    Sich   ~  förskrifva  sig,  a)  skrifva 

vilse,    b)    förskrifva  sig  åt  ngn,   t.  ex.  dem   Teufcl. 

Verschréibung,/. 


*  &kta  erna.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    4*  «jöterm.   JS<  militSrlsk  term. 


verschreien 


728 


versetzen 


verschreien,  *  tr.  utskrika,  illa  berykta.  Ver- 
schréiung,/. 

verschroben,  «.  vriden,  tokig. 

Verschrobenheit,  -en,  /.  vriden  uppfattning, 
galenskap. 

verschroten,  *  tr.  ©  förmala  till  gröpa,  gröpa. 

verschrumpeln,  verschrumpfen,'  I.  itr.  s.  skrump- 
na, vissna,  blifva  rynkig.  II.  tr.  skrynkla. 

Verschub,  -[c].'*,  O,  m.  uppskof,  anstånd. 

verschiichlern,  '  tr.  skrämma,  göra  rädd. 

verschulden,  '  I.  tr.  1.  skuldsätta.  2.  Jmdm 
verschuldet  sein:  stå  i  skuld  till  ngn.  3. 
vara  skuld,  orsak  till,  förskylla.  4.  göra 
sig  skyldig  till,  begå.  Was  habe  ich  ver- 
schuldet? hvad  har  jag  gjort,  brutit?  5.  för- 
tjäna. Er  hat  dies  an  dir  verschuldet :  han 
har  genom  sitt  uppförande  mot  dig  förtjä- 
nat detta.  II.  Sich  ~  1.  skuldsätta  sig.  2. 
försynda  sig,  an  jmdm  ei.  gegen  jmdn  :  mot 
ngn.  Verschuldung,  /. 

verschPstern,  *  tr.  ¥  skämma  bort,  förfuska. 

verschütten,  *  tr.  1.  spilla  (ut),  slå  ut.  F  buai.  es 
bei  el.  mit  jmdm  ~  förlora  ngns  ynnest, 
blifva  osams  med  ngn.  2.  ösa  öfver,  öfver- 
skyla,  betacka,  begrafva.  Verschüttung,/. 

verschwägern,  *  I.  tr.  befrynda.  II.  Sich  «x, 
blifva  befryndad,  slägt,  komma  i  svåger- 
lag. Verschv*äg[e]rung,/. 

verschwären,  '  itr.  s.  bulna.  Verschwarung, /. 

verschwärmen,  *  I.  itr.  s.  upphöra  att  svärma, 
svärma  slut.  II.  tr.  svärma,  rumla,  die 
Nacht:  hela  natren.  III.  Sich  ~  1.  flyga  bort 
(om  bisvärmar).  2.  förstöra  sig  med  rummel. 

verschvifärzen,  *  tr.  1.  svärta,  nedsvärta.  2. 
insmuggla. 

verschwatzen,  verschwätzen,  *  I.  tr.  1.  prata 
bort,  t.  ex.  ein  Stündchen.  2.  omtala  ngt  som 
skulle  förtigas,  skvallra  om.  3.  förtala.  II. 
Sich  ~  1.  forsäga  sig,  ofrivilligt  komma 
fram  med.  2.  sinka  sig,  uppehålla  sig  med 
prat. 

verschwében,  *  itr.  s.  sväfva  bort,  försvinna, 
upplösa  sig. 

verschweigen,  *  tr.  förtiga,  förhemliga,  dölja. 
Jfr  verschwiegen.  Verschweigung,/. 

verschwelgen,  *  =  verprassen. 

verschwéllen,  *  I.  itr.  s.  svullna,  svullna  igen. 
II.  tr.  1.  slå  ngt  så  att  det  svullnar,  i.  ex. 
jmdm  die  Augen.  2.  dämma  upp.  3.  öfver- 
gjnta._ 

verschwémmen,  *  tr.  1.  bortspola;  öfversväm- 
ma.   2.  n,fd.  fördrifva. 

verschwenden,  *  tr.  slösa  med,  förslösa. 

Verschwender,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  slösare, 
sloscrska. 

verschwenderisch,  a.  slösande,  slösaktig. 

Verschwendung,  -en,  f.  slöseri. 

verschwiegen,  a.  tystlåten,  förtegen. 

Verschwiegenheit,  O,  f.  tystlåtenhet,  förtegen- 
het. 

verschwielen,  *  itr.  s.  blifva  hård,  valkig. 


verschwimmen,  *  itr.  s.  upplösa  sig,  flyta  sam- 
man. Jfr.  verschwommen. 

verschwinden,  "  itr.  s.  försvinna.  Verschwin- 
dung,  /. 

verschwistern,  *  I.  tr.  förbrödra,  förvandla  till 
bröder  och  systrar,  befrynda,  innerligt  för- 
ena. Verschwistert  sein:  vara  syskon.  II. 
Sich  ~  förbrödra  sig,  befryndas.  Verschwis- 
terung,/. 

verschwitzen,  '  I.  tr.  1.  genom  transpiration 
blifva  af  med;  F  bimi.  blifva  kvitt.  2.  svet- 
tas, t.  ex.  eine  Stunde  in  Todesangst.  3.  ge- 
nom svett  förstöra.  4.  F  glömma  bort.  II. 
itr.  s.  och  sich  ~  gå  bort  med  svetten. 

verschwommen,«,  obestämd,  sväfvande, oredig. 

Verschwommenheit,  O,/,  obestämda  gränser, 
oklarhet,  oredighet. 

verschworen,  *  I.  tr.  1.  förbanna.  2.  svära  att 
ej,  att  underlåta;  afsvärja.  II.  Sichre  1. 
sammansvärja  sig.  2.  svära,  gå  ed.  Sich 
hoch  und  teuer  ^  svära  dyrt,  vid  allt  hvad 
heligt  är. 

Verschwor[e]ne(r),  (adj.  bejn.),  Verschwijrer,  -s,  -, 
m.  sammansvuren,  konspiratör. 

Verschworung,  -en,  f.  sammansvärjning. 

versechsfachen,  *  tr.  sexdubbla. 

1.  versehen,  "  I.  tr.  1.  förse;  utrusta.  2.  Jmdn 
'V/  gifva  ngn  dödssakramentet,  sista  smör- 
jeisen. 3.  förestå,  förvalta,  sköta,  t.  ex.  ein 
Amt,  jmds  Dienst.  4.  £tiv.  für  etw.  anderes 
<x/  af  misstag  taga  ngt  för  ngt  annat.  5. 
förbise,  försumma,  brista  i  ngt.  Es  darin  -v;, 
dass  ...  begå  det  felet,  att  ...  Es  bei  jmdm 
~  stöta  ugn.  6.  gå  miste  om,  förlora,  tap- 
pa. 7.  se  JJ,  ,3.  II.  Sich  ~  1.  förse  sig,  a) 
med   ngt,   b)   på  ngt.  2.  se  vilse,  misstaga  sig. 

3.  Sich  (vani.  dat.)  eines  Dinges  {zu  jmdm)  ~ 
vänta  ngt  (af  ngn).  Ehe  ich  mii-'s  (ei.  t 
mich's)   versah:   innan   jag   viste    ordet  af. 

4.  Sich  auf  etw.  (acu.)  ~  vara  beredd  på  ngt. 

2.  Versehen,  -s,  -,  n.  misstag,  förseelse. 
verséhren,  *  tr.  skada,  såra. 
verséichten,  '  itr.  s.  uppgrundas. 
verséndbär,  a.  som  kan  försändas. 
versenden,  *  tr.  försända,  afsända,  expediera. 
Versender,  -s,  -,  m.  afsändare. 
Versendung,  -en,  f.  1.  O,  afsändande.  2.  sänd- 
ning, transport,  försändelse. 

versengen,  '  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  sveda(8), 
bränna(s).  Verséngung,  /. 

versenken,  *  I.  tr.  sänka,  nedsänka,  försänka. 
II.  Sich  '^  försänka  sig,  försjunka.  Versen- 
kung, /. 

versessen,  a.  Auf  etw.  (ack.)  ~  sein :  vara  be- 
gifven  på,  lysten  efter,  vurma  för  ngt. 

Versetz...  ex.  -amt,  -[e].?,  -er  f,  n.  pantlånein- 
rättning,  assistans.  -stUck,  -[e]s,  -e,  n.  te.it. 
flyttbar  dekoration. 

versétzbär,  a.  flyttbar. 

versetzen,  *  I.  tr.  1.  sätta  vilse,  på  orätt  stäl- 
le; kasta  om.  2.  flytta,  förflytta,  uppflytta, 


O   eaUn 


t  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  ioti 


verb.    h,  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


verseufzen 


729 


verspülen 


t.  ex.  Bäume,  einen  Beamten  an  einen  ande- 
ren Ort,  nach  Berlin,  einen  Schüler  in  eine 
höhere  Klasse.  3.  försätta,  t.  ex.  jmdn  in 
grosse  Angst.  Jmdn  in  die  Notwendigkeit 
»X.  zu:  nödga,  tvinga  ngn  att.  4.  omflytta, 
låta  byta  om  plats,  t.  ex.  Wörter,  die  Schü- 
ler unter  einander.  5.  pantsätta.  6.  försät- 
ta, uppblanda.  7.  spärra,  stänga.  8.  Jmdm 
einen  Hieb,  Schlag,  Stoss  »n/  ge  ngn  ett  rapp, 
ett  slag,  en  stöt.  Jmdm  eins  ~  slå  till  ngn. 
9.  svara,  genmäla,  invända.  II.  (SicA~  1.  sät- 
ta vilse,  orätt,  fel.  2.  förflytta,  försätta  sig, 
t.  ex.  ~  Sie  sich  in  meine  I^age.  3.  sätta  sig 
fast.  Versetzung,  /.  -s...  e^.  ~arbeit,  -en,/. 
examensskrifning.  ~befehl,  -[e]s,  -e,  m.  X 
(order  om)  transport.  ~examllen,  -ens,  -ina, 
n.  examen  för  uppflyttning,  årsexamen. 

verséufzen,  *  tr.  suckande,  med  suckar  och 
gråt  tillbringa. 

Versieh [ejrer,  -s,  -,  m.  försäkringstagare. 

versichern,  *  tr.  och  sich  ~  försäkra  (sig),  öf- 
vertyga  (sig),  einer  (gen.)  Sache:  om  ngt. 
Seien  Sie  meines  Eifers  versichert :  var  öf- 
vertygad  om,  Uta  på  att  jag  skall  göra  hvad 
jag  kan.  Sich  eines  Gegenstandes  '^  försäkra 
sig  om,  sätta  sig  i  besittning  af  ngt.  Ver- 
sfch[e]rung,  /.  -s...  ex,  ~agent,  -en,  -en,  m. 
agent  för  (ett)  försäkringsbolag.  ~gesell- 
schaft,  -en,f.  försäkrings(aktie)bolag.  ~prä- 
itiie,  -n,f.  försäkringspremie,  ^schein,  -\_e\s, 
•e,  m.  (försäkriug8)polis. 

versichtbären,  *  tr.  göra  synlig,  åskådliggöra. 

versickern,  *  itr.  s.  sippra  ut. 

versiechen,  *  itr.  s.  genom  sjukdom  aftyna, 
försmäkta. 

versieden,  *  I.  itr.  s.  1.  koka  bort,  gnm  kokning 
afdunsta.  2.  kokas  för  starkt.  II.  tr.  1. 
låta  afdunsta  gnm  kokning.  2.  koka  för  starkt, 
för  mycket.  3.  koka,  använda  till  kokning. 
Versiedung,/. 

versiegbär,  a.  som  kan  uttorkas,  sina.  Nicht 
~  aldrig  sinande,  outtömlig.« 

versiegeln,  *  tr.  försegla.  Versieg [ejlung,/. 

versiegen,  *  itr.  s.  sina,  utsina.  Versiegung,/. 

versifizieren,  *  tr.  versifiera.  Versifizierung,/. 

versilbern, "  tr.  1.  försilfra.  F  biidi.  jmdm  die 
Hände  ~  gifva  ngn  en  handtryckning,  mu- 
ta ngn.  2.  F  förvandla  till  pengar,  realisera, 
sälja.  Versilberung,/. 

versimpeln,  *  itr.  s.  F  blifva  dum,  fördummas. 

versingen,  '  I.  tr.  sjunga  bort,  sjunga.  II.  itr. 
h.  och  sich  ~  sjunga  falskt. 

versinken,  *  Itr.  s.  försjunka.  Versinkung,  /. 

versinnblld[lich]en,  *  tr.  sinnebildligt  fram- 
ställa, symbolisera. 

versinnen,  *  sich  ~  1.  fördjupa  sig,  försjunka. 
2.  Sich  einer  igen.)  Sache  {von  jmdm)  »^  vänta 
ngt  (af  ngn).   3.  besinna  sig,  tänka  sig  för. 

versinnlichen,  *  I.  tr.  försinliga,  a)  åskådlig- 
göra, göra  påtaglig,  b)  göra  sinlig.  II.  itr. 
s.  och  sich  ~  blifva  sinlig.  Versinnlichung,/. 


versittlichen,  *  tr.  göra  sedlig. 

versitzen,  *  I.  tr.  försitta,  förlora,  försumma. 
II.  Sich  -x*  sitta  stilla  för  mycket,  jfr  ver- 
sessen. 

versöffen,  a.  försupen. 

verséhien,  *  tr.  1.  sätta  sulor  under,  sula, 
halfsula.  2.  F  jmdm  die  Haut  ei.  jmdii  -^j 
garfva  skinnet  på,  prygla  ngn.  Verséh- 
lung,  /. 

versöhnen,  *  tr.  och  sich  ~  försona  (sig).  Ver- 
söhnung, /.  -s...  Ex.  o.<bund,  -[e]s,  O,  m.  nå- 
desförbund.  ~opfer,  -s,  -,  n.  försoningsof- 
fer. ~tod,  -[e]s.  O,  m.  försoningsdöd. 

Versöhner,  -s,  -,  m.  försonare. 

versöhnlich,  a.  försonlig. 

Versöhnlichkeit,  O,  /.  försonlighet. 

versorgen,  *  tr.  1.  atv.  sich  ~  förse,  utrusta 
(sig).  2.  draga  för.sorg  om,  få  försörjd,  skaf- 
fa plats  åt,  anställa.  3.  sköta,  förvalta. 

Versörger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  drar 
försorg  om  ngt;  fader,  moder. 

Versorgung,  O,  /.  1.  utrustande  m.  m.  se  ver- 
sorgen. 2.  försörjning,  underhåll,  uppehäl- 
le, utkomst,  -s...  Ex.  '^anstalt,  -en,  f.  = 
f^haus.  ^berechtigt,  «.  berättigad  till  un- 
derhåll, 'v/bureau,  -s,  -s  ei.  -x,  n.  kommis- 
sionsbyrå, '^./haus,  -es,  -er  t,  n.  försörjnings- 
anstalt, -inrättning. 

verspären,  *  tr.  spara,  gömma;  uppskjuta. 

verspäten,  *  I.  tr.  försinka,  försena.  II.  Sich 
~  försiuka  sig,  försenas,  komma  för  sent. 
Verspätung,  /'. 

verspeisen,  *  fr.  förtära,  äta  upp. 

verspekulieren,  *  sich  ~  spekulera  för  högt, 
misslyckas  i  sina  spekulationer. 

verspénden,  *  tr.  utdela,  skänka  bort. 

versperren,  *  tr.  spärra,  stänga.  Verspérrung,,/*. 

verspielen,  *  tr.  1.  spela  bort,  spela,  med  spel 
tillbringa.  2.  spela  bort,  förstöra  på  spel; 
biidi.  es  ~  förlora,  tappa. 

verspielt,  a.  begifven  på  spel. 

verspinnen,  *  I.  tr.  spinna  upp,  spinna.  II. 
Sich  ~  spinna  in  sig. 

versplittern,  *  tr.  1.  förskingra,  förstöra.  2. 
splittra,  söndersplittra.  Versplitterung,  /. 

verspotten,  *  {r.  håna,  göra  narr  af,  bespotta, 
begabba.  Verspottung,/. 

Verspotter,  -s,  -,  m.  begabbare,  bespottare. 

1.  versprechen,  *  I.  tr.  lofva.  II.  Sich  ~  1. 
försäga  sig.    2.  lofva  bort  sig,  förlofva  sig. 

2.  Versprechen,  -s,  -,  n.  Versprechung,  -en,  f.  1. 
löfte.  2.  förlofning. 

versprengen,  *  tr.  spränga,  skingra.  Versprén- 
gung,  /. 

verspringen,  '  I.  tr.  Sich  (dat.)  den  Fuss  ~  hop- 
pa och  vricka  foten.  II.  Sich  ~  förirra  sig. 

verspritzen,  *  I.  tr.  utgjuta,  t.  ex.  sein  Blut.  II 
Sich  ~  splittras  mot  ngt,  upplösas  i  stänk. 

Verspruch,  -[e]s,  -e  t,  ni.  1.  löfte.  2.  förlof- 
ning. 3.  domslut. 

verspijien,  *  tr.  skölja  bort. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    •t  sjötorm.    »c  militärisk  term. 


verspunden 


730 


verstellen 


verspunden,  verspunden,  '  tr.  sprunda.  Verspün- 
düng,  Verspundung,/. 

verspüren,  *  tr.  spåra,  märka. 

verspurlSsen,  *  F  sich  <v/  spårlöst  försvinna, 
skudda  stoftet  af  sina  fötter,  schappa. 

verstaatlichen,  *  tr.  förvärfva  åt,  införlifva 
med  staten.  Verstaatlichung,/. 

verstähien,  *  tr.  ståla,  stålsätta.  Verstahlung,/. 

verstålten,  '  tr.  omgestalta,  vanställa. 

verståmpfen,  *  tr.  sönderstampa,  krossa. 

Verstand,  -{e]s,  O,  m.  1.  förstånd;  vett,  sans. 
Nicht  hei  ~e  sei«;  ej  ha  sitt  förstånd  i  be- 
håU,  vara  vriden.  Bei  've  6?e2'ien;  behålla 
sansen,  zu  -n/C  kommen:  återfå  sansen.  2. 
mening,  betydelse,  t.  ex.  der  'v.  eines  Wor- 
tes, -los,  a.  oförståndig,  meningslös,  -es... 
Kx.  ~begriff,  -[e]s,  -e,  m.  (abstrakt)  begrepp. 
«vgabe,  -n,  /.  förståndsgåfva.  «^kasten,  -s. 
O,  TO.  Fhjärnkontoret,  öfre  våningen.  ~kraft, 
-e  t)  f-  förståndsförmögenhet.  ~mässig,  a. 
förnuftsenlig.  ~schärfe.  O,  /.  förstånds- 
skärpa,  ^schwäche,  -7i,/.  svagt,  klent  för- 
stånd. ~thätigkeit.  O,/,  förståndsverksam- 
het. ~welt,  o,/',  intellektuell  verld.  ~v»e- 
sen.  -,«,  -,  n.  förnuftigt  väsen. 

verständig,  n.  förståndig. 

verständigen,  *  tr.  och  sich  ~  1.  Jmdn  von  etw. 
~  underrätta  ngn  om  ngt,  jmdn  über  etw. 
(ack.)  el.  einer  (gen.)  Sache  ~  upplysa  ngn  om 
ngt.  &[ch  ~  göra  sig  begriplig,  sich  gegen 
einander  ~  uttala  sin  ömsesidiga  mening, 
förklara  sig,  utbyta  tankar.  2.  Personen  un- 
ter einander  ~  åstadkomma  ömsesidigt  för- 
stånd mellan  personer,  förlika  personer. 
Sich  ~  förklara  sig.  Sich  mit  jmdm  ^  för- 
klara sig,  framlägga  sina  åsigter  för,  (söka) 
göra  sig  förstådd  af  ngn;  sich  mit  jmdm  über 
etw.  (ack.)  ~  komma  öfverens  me'd  ngn  om 
ngt. 

Verständigkeit,  O,  /.  förständ(ighet),  förstån- 
digt sätt. 

Verständigung,  -en,  f.  1.  underrättelse,  upp- 
lysning. 2.  ömsesidigt  förstånd,  förstående; 
öfverenskommelse. 

verständlich,  a.  begriplig,  klar,  tydlig.  Allge- 
mein ~  allmänfattlig. 

Verständlichkeit,  O,/,  begriplighet,  klarhet. 

Verständnis[s],  -ses,  -se,  n.  och  t  -se,f.  1.  in- 
sigt,  förstånd.  2.  aftal,  öfverenskommelse. 
3.  förhållande,  förstånd,  i.  ex.  in  gutem  ~ 
mit  jmdm  leben,  -innig,  a.  beroende  pågodt 
(ömsesidigt)  förstånd,  -lösigkeit.  O,  /.  brist 
på  förstånd,  på  insigt.    -voll,  a.  förstående. 

verstänkern,  *  tr.  uppfylla  med  stank,  för- 
pesta. 

verstärken,  *  tr.  förstärka,  stärka,  göra  star- 
kare, öka,  höja.  Verstärkung,/. 

verstétten,  *  tr.  förunna,  tillstädja,  tillåta. 

verstäuben,  '  I.  itr.  s.  och  sich  ~  1.  blifva  dam- 
mig, öfverhöljas  med  dam.  2.  damma  bort, 
bortgå  i  form   af   dam.    3.   blifva  damfri. 


II.  rani.  verstäuben,  *  tr.  1.  neddamma.  2. 
förvandla  till  dam,  fint  pulvrisera;  sönder- 
slå, sönderdela,  upplösa  i  småpartiklar, 
spruta  med  refräsjissör.  Verstäubung,/. 

Verstäuber,  -s,  -,  m.  refräsjissör. 

verstauchen,  *  tr.  vricka.  Verstauchung,/. 

verstéchen,  *  tr.  1.  stoppa,  laga.  2.  bryta  lan- 
sar vid   tornérspei.    3.    Seine  Trümpfe  -^  spela 

ut  sina  trumfar  ror  att  taga  hem  spel  med  dem.    4. 

Weine  ~  blanda  viner.   5.  byta  ut,  bort. 

Versteck,  -[e]s,  -e,  m.  och  n.  1.  gömsle,  göm- 
ställe, bakhåll.  2.  'v  spielen:  leka  a)  kura 
gömma,  b)  titt  ut. 

verstecken,  *  tr.  och  sich  ~  gömma,  dölja  (sig). 
F  biidi.  sich  vor  jmdm  ~  müssen:  få  krypa  i 
skrinet  för  ngn. 

versteckt,  a.  dold,  hemlig,  försåtlig,  dolsk, 
inbunden,  indirekt. 

Verstecktheit,  O,  /.  dold  natur,  dolskhet  m.  m. 

so  Rreg. 

verstehen,  *  I.  tr.  1.  förstå,  uppfatta,  förstå 
sig  på,  känna  till,  vara  hemmastadd  i. 
Jmdm  zu  ~  geben:  låta  ngn  förstå.  Jmdn 
falsch  ~  missförstå  ngn.  Er  verstand  das 
Ding  unrecht:  han  förstod  sig  ej  på  saken. 
Etw.  aus  dem  Grunde  ~  grundligt  förstå 
sig  på,  vara  inne  i,  känna  till  ngt.  Jeder 
macht's  wie  er's  versteht :  hvar  och  en  gör 
så  godt  han  kan.  2.  mena,  t.  ex.  was  ver- 
steht man  unter  diesem  Ausdrucke?  hvad 
menas  med  detta  uttryck?  II.  Sich  ~  1. 
förstå  sig  själf.  2.  Sich  mit  jmdm  -x/  kom- 
ma öfverens  med  ngn.  3.  \^Das^  versteht 
sich :  det  förstår  sig,  naturligtvis,  das  ver- 
steht sich  von  sich  selbst  ei.  F  am  Hände : 
det  är  själfklart.  4.  Sich  atij"  etic.  Uc)i.) '^^ 
förstå  sig  på  ngt.  5.  Sich  zu  etw.  '^  bekvä- 
ma sig  till,  gå  in  på  ngt. 

versteifen,  *  I.  itr.  s.  blifva  stel,  styf.  II.  Sich 
in  el.  auf  etw.  ~  stå  fast  vid,  framhärda  i 
ngt. 

versteigen,  *  sich  '^  1.  klättra  för  högt,  klätt- 
ra vilse.  2.  biidi.  vara  förmäten,  gå  (för) 
långt,  tilltro  sig  för  mycket.  So  hoch  habe 
ich  mich  nie  verstiegen:  så  förmäten  har 
jag  aldrig  varit.  Er  verstieg  sich  zur  Be- 
hauptung, dass  ...  han  gick  så  långt  att 
han  påstod,  var  förmäten  nog  att  påstå, 
att  ... 

Versteigerer,  -s,  -,  m.  auktionist. 

versteigern,  '  tr.  bortauktionera,  sälja  på  auk- 
tion. 

Versteigerung,  -en,  f.  1.  O,  försäljning  på  auk- 
tion. 2.  auktion. 

verstélne[r]n,  '  I.  tr.  förstena.  II.  itr.  och  sich 
~  forstenas.  Verstéin[er]ung, /. 

verstellbar,  a.  flyttbar,  rörlig. 

verstellen,  *  I.  tr.  1.  flytta,  rubba,  ställa  på 
orätt  plats,  låta  byta  om  plats.  2.  spärra, 
stänga.  3.  vanställa.  4.  förställa,  förvrida, 
förvränga,    göra  oigenkänlig.    II.   Sich  ~ 


O   8»knar  plur.    t  ^^^  omljud.    tr. 


itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  , 


Verstelltheit 


731 


verteuern 


förställa  sig.  Verstellung,  /.  -8...  kx.  ».«kunst, 

•6  t,  f-  förställningskonst. 

Verstelltheit,  0,  /.  förställning. 

versterben,  *  itr.  s.  dö,  aflida.  Verstoi-ben:  död, 
afliden.  Meine  verstorbene  Mutter:  min  sa- 
lig mor. 

versteuern,  *  tr.  betala  skatt,  tull  för,  låta 
förtullas.  Versteuerung,  /. 

versteuert  =  versessen. 

verstieben,  *  itr.  s.  =  verstauben  /,  2. 

verstiegen,  a.  förmäten,  högtfarande. 

Verstiegenheit,  0,  /.  förmätenhet. 

verstielen,  *  tr.  sätta  skaft  på. 

verstimmen,  *  tr.  och  sich  ~  1.  förstämma(8). 
2.  *  dänipa(s). 

Verstimmtheit,  Verstimmung,  -en,  f.  förstäm- 
ning; dåligt  lynne. 

verstecken,  *  I.  tr.  förstocka,  förhärda.  II.  itr. 
s.  1.  unkna,  mögla,  få  mögelfläckar.  2.  «v. 
sich  ~  förstocka,  förhärda  sig,  förstockas, 
förhärdas. 

Verstocktheit,  Verstockung,  O,  /.  förstockelse, 
förhärdelse,  halsstarrighet. 

verstohlen,  a.  1.  förstulen,  hemlig,  i  smyg. 
2.  (mycket)  tjufaktig. 

verstopfen,  *  I.  tr.  stoppa,  igenstoppa,  till- 
stoppa, täppa,  tilltäppa,  förstoppa.  II.  Sich 
~  stoppas,  täppas,  förstoppas. 

verstopsein,  *  tr.  korka. 

verstijren,  *  tr.  1.  störa,  rubba,  bringa  i  oord- 
ning, ur  jämvigten,  förvirra.  Ein  verstörtes 
Gesicht  haben,  verstört  aussehen:  ha  ett  f ör- 
stördt  utseende,  se  förstörd  ut.  2.  störa  och 
p&  Bi  sätt  skrämma,  t.  ex.  die  Diebe. 

Verstörtheit,  O,  /.  förstördt  utseende. 

Verstoss,  -es,  -e  f,  m.  fei,  brott  mot  ngt,  fät. 

Verstössen,  *  I.  itr.  h.  Gegen  etw.  ~  bryta, 
fela  mot,  brista  i  ngt.  II.  tr.  1.  bortstöta, 
utstöta,  förskjuta.  2.  t  väderdrifvas.  Ver- 
stossung,  /. 

verstreichen,  *  I.  itr.  s.  förflyta,  förlida.  Ver- 
strichen sein:  vara  slut,  vara  förbi,  ll.tr. 
1.  stryka,  bestryka,  tillsmeta.  Die  Fugen 
der  Wand  ~  fogstryka  väggen.  2.  stryka 
öfver;  fullklottra.  Verstréichung,  y. 

verstreiten,  '  tr.  1.  tillbringa  med,  använda 
till  strid,  gräl,  processer;  förlora  på  pro- 
cesser. 2.  försvara.  3.  bestrida. 

verstreuen,  *  tr.  1.  strö,  utströ,  spilla.  2.  an- 
vända till  strö.  Verstréuung,  f. 

verstricken,  *  I.  tr.  1.  använda  till  stickning, 
sticka  upp,  sticka.  2.  sticka  orätt.  3.  snär- 
ja, inveckla.  II.  Sich  ~  1.  sticka  vilse, 
göra  fel  i  stickningen.  2.  snärja  in  sig,  in- 
vecklas. Verstrickung,/. 

verströmen,  '  itr.  s.  rinna  bort,  förrinna. 

verstudieren,  *  tr.  använda  till,  förstöra  på 
studier,  t.  ex.  sein  Geld,  seine  Gesundheit. 

verstiimmeln,  *  tr.  stympa.  Verstijmm[e]lung,/. 

verstummen,  '  itr.  s.  förstummas.  Verstüm- 
mung, /. 


VerstÖmmler,  -s,  -,  m.  en  som  stympar,  etym- 
pare. 

verstützen,  *  tr.  1.  stubba,  afhugga,  afklippa. 
2.  komma  att  studsa,  göra  villrådig. 

Versäch,  -[e]«,  -e,  m.  försök,  -s...  Ex.  'N/weise, 
adv.  försöksvis,  på  försök. 

versuchen,  *  I.  tr.  försöka,  försöka  sig  på, 
pröfva,  smaka,  profva,  fresta,  sätta  på  prof. 
Sich  (dat.)  viel  ~  försöka  (sig  på)  mycket.  II. 
Sich  in,  an,  mit  etiv.  »^  försöka  sig  på  ngt. 

Versucher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  frestare,  fre- 
sterska, förledare. 

Versuchung,  -en,  f.  frestelse.  In  r^  führen: 
inleda  i  frestelse. 

versudeln,  *  tr.  nedsudda,  nedsöla.  Versud[e]- 
lung,  /. 

versumpfen,  *  itr.  s.  blifva  sank,  kärraktig, 
träskartad;  biidi.  =  verliederlichen  II.  Ver- 
sumpfung,/. 

versund[ig]en, '  sich  ~  försynda  sig,  anjmdm: 
mot  ngn.  Versündigung,/. 

Versunkenheit,  O,/  försjunkande,  sjunket  till- 
stånd, (sedligt)  förfall. 

versdssen,  *  tr.  göra  söt;  vani.  bUdi.  förljufva. 
Versussung,/ 

vertagen,  *  tr.  1.  ajurnera,  uppskjuta.  2.  handel. 
Vertagt :  förfallen,  t.  ex.  vertagter  Wechsel. 
Vertagung,/. 

vertändeln,  *  tr.  slarfva  bort,  bortplottra,  för- 
nöta. 

vertånzen,  *  tr.  1.  Die  Nacht  ~  dansa  hela 
natten.   2.  dansa  bort,  t.  ex.  seinen  Kummer. 

vertäuen,  '  tr.  i  förtöja. 

vertéumeln,  *  tr.  och  sich  ^  tillbringa(8),  för- 
spilla(s)  i  nöjenas  hvirfvel,  i  sinnesyra. 

vertåuschbär,  a.  som  kan  (kunna)  utbytas 
mot  ngt,  mot  hvarandra. 

vertäuschen,  *  tr.  1.  Etw.  gegen  ei.  für  ei.  mit 
el.  «ini  etio.  ~  utbyta  ngt  mot,  ersätta  ngt 
med  ngt.  2.  förbyta,  förväxla.  Vertäu- 
schung,/ 

vertausendfachen,  vertäusendfältigen, '  tr.  tusen- 
dubbla. 

verteidigen,  *  tr.  och  sich  ~  försvara  (sig). 

Verteidiger,  -s,  -,  to.  försvarare;  advokat;  re- 
spondent. 

Verteidigung,  -en,  f.  försvar,  -s...  ex.  'X'anstalt, 
-en,  f.  försvarsanstalt.  ~bündnis[s],  -ses, 
-se, «.försvarsförbund (för  ömsesidigt  försvar),  de- 
fensivallians. ~krieg,  -\_e~\s,  -e,  m.  försvars- 
krig. '>.'mittel,  -s,  -,  n.  försvarsmedel.  ~re- 
de,  -n,  f.  försvarstal.  ~schrjft,  -ere,/.  för- 
svarsskrift. ~stand,  -[e]s,  O,  m.  försvars- 
tillstånd, ^waffe,  -n,  f.  försvarsvapen. 
«vweise,  I.  -n,  /.  försvarssätt.  II.  adv.  för- 
svarsvis. ~  verfahren:  gå  försvarsvis  till- 
väga. 

verteilen,  *  tr.  och  sich  ~  fördela  (sig),  utdela, 
distribuera.  Verteilung,  /. 

Verteiler,  -s,  -,  m.  utdelare,  distributör. 

verteuern,  *  tr.  fördyra.  Verteuerung,  /. 


»l£t^  sms.    F  familjart.    P  lägre  språk,    ^t^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    4»  sjötcrm.    >8<  mili(arisk  term. 


verteufelt 


732 


verunstalten 


verteufelt,  a.  fördömd,  förbannad,  djäfvulsk. 

verthéi...,  werthéu...,  verthie...  se  vertei...,  ver- 
teu...,  vertie... 

Verthüer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  slösare,  slö- 
serska. 

verthüerisch,  verthülich,  a.  slösande. 

verthün,  *  I.  itr.  h.  1.  göra  sin  pligt.  Nichts 
~  ingenting  uträtta.  2.  Etw.  hat  ei.  ist  ver- 
tha.n:  det  är  slut,  förbi  med  ngt.  II.  fr.  1. 
utdela.  2.  slösa  med,  förslösa.  III.  Sich  ~ 
1.  sysselsätta  sig,  syssla.  2.  förtasta  sig. 

vertiefen,  '  I.  t?',  göra  djupare,  urhålka.  II. 
Sich  ~  1.  blifva  djupare,  urhålkas.  2.  för- 
djupa sig. 

Vertiefung,  -en,  f.  fördjupning,  urhålkning. 

vertieren,  *  tr.  och  itr.  s.  göra  (blifva)  djurisk, 
förfäa(s).  Vertierung,/. 

vertilgbär,  a.  möjlig  att  utplåna. 

vertilgen,  *    <?•.  utrota,  förgöra,  tillintetgöra, 
förstöra,   utplåna;  F  förtära,  sluka,  sätta  i  j 
sig.  Vertilgung,  /.    -s...  ex.  ~krieg,  -[e]s,  -e,  I 
m.  utrotningskrig. 

Vertilger,  -s,  -,  m.  utrotare,  tillintetgörare, 
förstörare.  : 

vertåben,  *  itr.  s.  ooh  J>.  rasa  ut. 

vertonen,  *  itr.  s.  förklinga.  | 

vertrackt,  o.  1.  vriden,  förvriden,  ful,  van- 
stäld.   2.  fördömd. 

Vertrag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  O,  fördrag,  fördrag-  I 
samhet.  2.  fördrag,  öfverenskommelse.  -S...  i 
Kx.  -v/mässig,  a.  fördragsenlig.  ^reellt,  -[e]s, 
-e,  n.  fördragsenlig  rättighet. 

vertragen,  *  I.  tr.  1.  bära  undan,  draga  af 
med.  2.  slita  ut.  3.  fördraga,  tåla,  stå  ut 
med.  4.  förlika,  bilägga.  5.  öfverenskom- 
ma.  II.  Sich  ~  1.  ingå  förlikning,  blifva 
sams,  mit  jmdm:  med  ngn.  2. .vara  sams, 
komma  öfverens.  3.  om  saken  passa  ihop. 

verträglich,  a.  1.  om  personer:  förd-agsam,  lätt 
att  komma  öfverens  med,  gu^modig,  fog- 
lig, fredlig.  2.  om  saker;  öf vercnsstämmande, 
sam  manpassande. 

Verträglichkeit,  O,  /.  1.  fördragsamhet,  god- 
modighet, fredligt  sinnelag.  2.  öfverens- 
stämmelse,  samhörighet. 

1.  vertrauen,  *  I.  itr.  h.  Jmdm  ei  nu/jmdn  -^^ 
lita  på,  hafva  förtroende  till  ngn.  -x-rf;  til- 
litsfull. II.  tr.  och  sich  ~  anförtro  (sig). 
jmdm:  åt  ngn. 

2.  Vertrauen,  -.•,-,  -,  «.  förtroende.  Auf  ci.  in 
jmdn  el.  zu  jmdm  ~  haben:  hafva,  hj'sa 
förtroende  till  ngn.  -S...  Ex.  ~amt,  -[e]s,  -er 
t,  n.  ~posten,  -s.-,m.  förtroendepost.  ~voll, 
a.  förtroendefull. 

vertrauern,  *  I.  tr.  i  sorg  tillbringa.  II.  Sid/ 
~  förtäras  af  sorg. 

vertraulich,  a.  1.  förtroende-,  tillitsfull.  2. 
förtrolig,  intim,  familjär. 

Vertraulichkeit,  -en, f.  förtrolighet,  intimt,  fa- 
miljärt sätt.  Sich  gewisse  ~e?i  herausneh- 
men: tillåta  sig  en  viss  förtrolighet. 


verträumen,  *  tr.  drömma  bort, 

vertraut,  a.  förtrolig,  förtrogen. 

Vertrautheit,  -en,  f.  förtrolighet,  förtrogen- 
het. 

vertreiben,  *  tr.  1.  fördrifva,  drifva,  utdrifva. 
2.  handel,  afsätta,  omsätta,  sälja.  Vertrei- 
bung,/. 

vertreten,  *  I.  tr.  1.  Sich  (dat.)  den  Fuss  ~  vric- 
ka foten.  2.  Sich  (dat.)  die  Beine  ~  räta  på, 

mjuka  upp  benen  (gi  aem  mjuka,  sedan  de  blifvit 
stela    af    för    mjcket   sittande).     3.  trampa  BÖnder. 

4.  Jmdm  den  Weg  -^  ställa  sig  i  vägen, 
spärra  vägen  för  ngn.  5.  representera,  ställ- 
företräda. Die  Stelle  jmds  ~  ei.  jmdn  ~ 
träda  i  ngns  ställe,  sköta  ngns  tjänst,  vi- 
kariera för  ngn,  ersätta  ngn.  6.  Jmdn,  jmds 
Sache  ~  åtaga  sig  ngns  sak,  uppträda  till 
försvar  för  ngn.  Vertretung,/.  In  r^^  des  ... 
i  stället  för  . . . 

Vertreter,   -«,   -,   m.  ställföreträdare,  vikarie, 
I      representant,  ombud;  sakförare,  försvarare. 

Vertreterschaft,  -en,  f.  representation. 

Vertrieb,  -[e].';,  O,  m.  handel,  omsättning. 

vertrinken,  *    tr.   supa  upp.    Seine   Sorgen  '\t 
dränka  sina  sorger  i  bägaren. 
'  vertrocknen,  *    itr.   s.    förtorkas,   torka   bort, 
vissna.  Vertröcknung, /. 

vertrödeln,  *   tr.    1.   slarfva  bort.    2.  sälja  tiii 

klädmäklare. 

I  vertrösten,  *  I.  tr.  Jmdn  ~  hänvisa  ngn  till 
framtiden,  trösta,  uppehålla  ngn  med  fagra 
löften.  Jmdn  auf  etw.  (ack.)  ~  inge.  ngn 
hopp  om  ngt,  hänvisa  ngn  till  ngt.  II.  Sich 
einer  (gen.)  Sache  ~  förtrösta,  lita  på  ngt. 
Sich  auf  etw.  ~  hoppas  på,  göra  sig  för- 
hoppning om,  trösta  sig  med  ngt.  Vertrös- 
tung, /.  ~  auf  die  Zukunft:  hänvisning 
till,  växel  på  framtiden. 

vertrumpfen,  '  tr.  Alle  seine  Trümpfe  ~  spela 
ut  alla  sina  trumfar. 

vertuschen,  *  tr.  dölja,  förhemliga,  bemantla, 
nedtysta.  Vertuschung,/. 

verübeln,  *  tr.  Jmdm  etio.  ~  förtänka  ngn  ngt, 
blifva  ond,  stött  på  ngn  för  ngt. 

verüben,  '  tr.  föröfva,  utöfva,  begå.  Verü- 
bung, ./■- 

Verüber,  -s,  -,  m.  föröfvare,  gärningsman. 

verunälinliciien,  *  tr.  göra  olika,  vanställa.  Ver- 
unähnllchung, /. 
:  verunedeln,  *  tr.  och  sich  ~  göra  (blifva)  oädel, 
I      vanställa(s). 
]  verunehren,  '  =  entehren. 

veruneinigen,  *  =  entzioeien. 

verunglimpfen,  *    tr.   förklena,  missfirma,  tala 
illa  om,  förolämpa.  Verunglimpfung,/. 
,  verunglücken,  *  itr.  s.  förolyckas;  misslyckas. 
Verünglückung,/. 

verünhelllgen,  *  tr.  vanhelga. 

verunreinigen,  *  tr.  och  sich  ~  fcirorena,  orena, 
smutsa  ned  (sig).  Verunreinigung,/. 
I  verijnstalten,  *  tr.  vanställa.  Verunstaltung,  /. 


O   saknar  plur.    f  ^^^  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


veruntreuen 


733 


verweinen 


veruntreuen,  *  tr.  otroget  förvalta,  förskingra, 
undaiisuilla,  försnilla.  Veruntreuung,  y. 

Verüntreuer,  -ä,  -,  m.  förskingrare,  försnil- 
lare. 

verunzieren,  *  tr.  vanpryda. 

verursachen,  *  ir.  förorsaka,  föranleda,  fram- 
kalla. Verursachung,/. 

VerDrsacher,  -s,  -,  m.  upphofsman,  orsak,  an- 
ledning. 

verürt[hjeilen,  *  tr.  döma,  fälla,  sakfälla.  Ver- 
urt[h]  eilung, /. 

vervéttern,  '  sich  ~  mit  jmdm:  komma  i  svå- 
gerlag, blifva  slägt  med  ngn. 

vervielfachen,  vervielfältigen,  *  tr.  och  sich  ~ 
mångfaldiga(8),  mångdubbla(s).  Vervielfa- 
chung, Vervielfältigung,/. 

vervierfachen,  '  tr.  fyrdubbla. 

vervollkommlich,  a.  mäktig  af  fulländning. 

vervollkommnen,  *  tr.  och  sich  ~  fullkomna,  full- 
ända, utbilda  (sig).  Vervollkommnung,/. 

Vervollkommner,  -s,  -,  m.  fulländare,  utbildare. 

vervollständigen,  *  tr.  och  sich  ~  fullständiga, 
komplettera  (sig).  Vervollständigung,  /. 

vervöllzähligen,  *  tr.  göra  fulltalig. 

verwächen,  *  tr.  vakande  tillbringa,  vaka. 

verwachsen,  *  I.  tr.  1.  växa  ur.  2.  Er  hat  seine 
Narbe  ~  hans  ärr  har  växt,  gått  bort.  II. 
Sich  ~  1.  växa  för  fort.  2.  Sich  zu  etw.  ~ 
utbilda  sig  till  ngt  fuit,  vanställas  till  ngt. 
3.  Sich  mit  etw.  ~  växa  ihop  med  ngt.  III. 
itr.  s.  1.  växa  igen,  gro  igen,  sluta  sig;  lä- 
kas. 2.  Älit  etto.  ~  öfverväxas,  öfverdragas 
med  ngt.  3.  växa  ihop,  samman.  4.  blifva 
förvuxen,  puckelryggig,  ofärdig;  missbil- 
das, växa  krokig.  Verwachsung,/. 

Verwachsenheit,  O,  /.  missbildning,  vanskap- 
lighet,  ofärdighet. 

verwegen,  *  tr.  sätta  på  spel. 

verwägen,  *  I.  tr.  väga  till.  II.  Sich  ~  1.  väga 
vilse.  2.  Sich  einer  (gen.)  Sache  ~  våga, 
djärfvas,  vara  förmäten  nog  att  göra  ngt. 

Verwahr,  -[e]s.  O,  »i.  förvar,  förvaring. 

verwahren,  '  I.  tr.  förvara,  bevara,  gömma, 
skydda.  II.  Sich  gegen  etw.  ~  1.  skydda 
sig  mot  ngt.  2.  protestera,  inlägga  gensaga 
mot  ngt. 

Verwahrer,  -s,  -,  m.  förvarare,  väktare. 

verwåhrlich,  adv.  i  förvar. 

verwahrlosen,  *  tr.  försumma,  vårdslösa,  van- 
vårda. Verwahrlosung,/. 

Verwahrsam,    -[e]s,  O,  n.  Im  ei.  in  ~  i  förvar. 

Verwahrung,  -en,  f.  1.  förvaring,  förvar.  2. 
Jnidn  in  ~  nehmen:  häkta.  3.  protest,  gen- 
saga. 

verwaisen,  *  I.  itr.  s.  mista  sina  föräldrar,  blif- 
va föräldralös,  öfvergifven.  II.  tr.  Jmdn  ~ 
beröfva  ngn  hans  föräldrar.  Jmdn  einer 
(gen.)  Sache  '\j  beröfva,  fråntaga  ngn  ngt. 
Verwaist:  faderlös,  moderlws,  föräldralös, 
öfvergifven,  ensam.  Verwaisung,/ 

verwällen,  ■*  tr.  förvälla.  Verwallung,/ 


verwalten,  '  tr.  förvalta. 

Verwalter,  -s,  -,  m.  förvaltare. 

Verwaltung, -en,/  förvaltning,  administration. 
-s...  Ex.  ~behbrde,  -n,  f.  förvaltningsmyn- 
dighet. '>.'bezirk,  -[e]«,  -e,  to.  förvaltnings- 
område. '>.'fach,  -[e]s,  -ert,  «•  förvaltning(s- 
fack).  ~weg,  -[e]s.  O,  m.  Auf  dem  ~e;  på 
administrativ  väg.  'v/zweig,  -[e]s,  -e,  m.  för- 
valtningsgren. 

verwandeln,  •  I.  tr.  förvandla.  II.  Sich  ~  för- 
vandlas, förvandla  sig.  Verwandlung,  / 

verwandt,  a.  slägt,  beslägtad;  samstämmig, 
likartad,  liknande. 

Verwåndte(r),  (adj.  böjn.)  m.  och/,  slägting,  f rän- 
de, anförvandt.  -n...  ex.  'x^besQch,  -[e]s,  -e, 
m.  besök  af  slägtingar. 

Verwändtin,  -nen,  f.  kvinlig  slägting. 

Verwandtschaft,  -en,  f.  1.  slägtskap,  fränd- 
skap.  2.  slägt,  slägtingar. 

verwandtschaftlich,  a.  slägtskaps-,  t.  ex.  ~e  Be- 
ziehungen :  slägtskapsf örhållanden. 

verwarnen,  *  tr.  varna.  Verwarnung,/ 

1.  verwaschen,  *  I.  tr.  1.  använda  till  tvätt, 
tvätta  upp.  2.  tvätta  bort,  ur.  3.  förstöra  i 
tvätten.  4.  måi.  fördrifva.  II.  Sich  ~  gå 
bort  i  tvätten. 

2.  verwaschen,  a.  obestämd,  sväfvande,  ur- 
blekt, urlakad. 

Verwaschenheit,  O,/  obestämdhet. 

verwässern,  *  I.  tr.  vattna  för  starkt,  blanda 
för  mycket  vatten  i ;  biidi.  urvattna,  göra 
fadd.  II.  itr.  s.  blifva  urvattnad,  urlakad, 
innehållslös,  fadd. 

verweben,  '  tr.  1.  använda  till  väfnad,  väfva 
upp.  2.  öfverdraga  med  spindelväf.  3.  sam- 
mansling(r)a,  fläta  i  hvartannat.  Verwé- 
bung,  / 

verwechseln,  *  tr.  1.  förväxla;  förbyta,  bort- 
byta. S''^  sind  zum  oj  ähnlich:  de  likna 
hvarandrapå  ett  hår.  2.  växla,  växla  bort. 
Verwéchs[e]lung,/. 

verwegen,  a.  (o)förvägen,  djärf. 

Verwegenheit,  -en,  f.  (o)förvägenhet,  djärfhet. 

verwégentlich,  adv.  oförväget,  djärft. 

verwehen,  *  tr.  och  itr.  s.  blåsa  bort;  blåsa 
igen. 

verwehren,  *  tr.  Jmdm  etw.  ~  förbjuda  ngn 
ngt,  hindra  ngn  att  göra  ngt. 

verwéichen,  *  (avag  b»jn.)  I.  itr.  s.  blifva  alltför 
mjuk,  uppblött.  II.  tr.  för  mycket  upp- 
mjuka, uppblöta. 

verweichlichen,  *  tr.  och  sich  ~  förvekliga(8). 
Verweichlichung,/ 

verweigern,  *  tr.  vägra,  förvägra,  neka. 

Verweigerung,  -en,  f.  vägran,  afslag. 

verweilen,  '  I.  tr.  sinka,  uppehålla.  II.  itr.  h. 
och  sich  ~  uppehålla  sig,  vistas. 

verwéinen,  *  tr.  1.  Thränen  --v  utgjuta  tårar. 
2.  Eine  Sttmde  ~  gråta  en  timme.  3.  gråta 
ut,  ge  luft  i  tårar  åt,  t.  ex.  seinen  Kummer. 
4.    Sie   hat   ihre   Augen  verweint;    hennes 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i'  sjöterm.    Jx  militurisk  term. 


Verweis 


734 


verwürzen 


ögon  se  förgråtna  ut.  Veriveinte  Augen : 
förgråtna  ögon. 

Verweis,  -es,  -e,  m.  tillrättavisning,  tadel, 
klander.  Berber  ~  skarp  tillrättavisning. 

verweisen,  *  tr.  1.  hänvisa,  jmdn  an  jmdn: 
ngn  till  ngn.  2.  förvisa,  landsförvisa;  rele- 
gera. Aus  dem  Lande  ei.  des  Landes  ~  lands- 
förvisa.  3.  Jrndm  etw.  ~  tillrättavisa,  tadla 
ngn  för  ngt.  Verweisung,  /. 

verweilten,  "  Ur.  s.  vissna,  vissna  bort.  Ver- 
wéll<ung,/. 

verwélsclien,  *  tr.  förvälska,  romanisera,  gifva 
en  välsk  prägel  åt.  Verwélschung, /. 

verwéitiichen,  *  I.  tr.  1.  förverldsliga,  gifva 
en  verldslig  prägel.  2.  sekularisera,  indra- 
ga till  staten.  II.  itr.  s.  blifva  verldslig,  få 
en  verldslig  prägel,  anstrykning.  Verwélt- 
licliung,/. 

verwendbar,  a.  användbar. 

Verwendbarkeit,  O,/,  användbarhet. 

verwenden,  "  I.  tr.  1.  vända  bort.  Er  ver- 
wandte kein  Auge  von  ihr:  han  tog  ej  sitt 
öga  från,  såg  oafvändt  på  henne.  2.  vända 
om,  upp  och  ned.  Die  vertoandte  Hand: 
handens  afvigsida.  3.  använda.  II.  Sich 
für  jmdn  ~  lägga  sig  ut  för  ngn,  bei  jrndm  : 
hos  ngn.  Verwendung,/. 

verwerfen,  *  tr.  1.  kasta  omkring,  hit  och 
dit,  bort.  2.  förkasta;  ogilla;  fördöma.  II. 
Sich  ~  1.  kasta  vilse.  2.  blifva  krokig, 
sned.  Jfr  vericorfen.  Verwerfung,  /. 

verwérfiich,  a.  förkastlig. 

Verwérflichlteit,  0,f.  förkastlighet. 

verwért[h]en,  *  tr.  1.  göra  bruk  af,  använda. 
2.  realisera,  förvandla  till  penningar.  Ver- 
wért[h]ung,  /.  Keine  '^  für  etw.  haben:  ej 
kunna  använda  ngt. 

verwesen,  '  I.  itr.  s.  upphöra  att  vara  till; 
öfvergå  i  förruttnelse,  multna,  ruttna.  II. 
tr.  förvalta,  förestå.  Verwesung,/. 

Verweser,  -s,  -,  m.  förvaltare,  föreståndare, 
administratör.  ~  des  Eeichs:  riksförestån- 
dare. 

verwéslich,  a.  underkastad  förruttnelse,  för- 
gän^glig. 

Verwéslichkeit,  0./.  förgänglighet. 

verwetten,  '  tr.  1.  slå,  hålla  vad  om,  våga.  2. 
förlora  på  vad. 

verwéttert,  a.  1.  fördömd,  förbannad.  2.  för- 
vittrad. 

verwiclien,  a.  förliden,  förfluten,  sist. 

verwichsen,  *  tr.  1.  använda  till  smörjning, 
putsning.  2.  F  festa  upp.  3.  F  smörja  upp, 
klå. 

verwickeln,  *  tr.  och  sich  ~  förveckla,  inveck- 
la, trassla  in  (sig).  Verwick[e]lung, /. 

verwiegen,  *  tr.  väga  till. 

verwildern,  *  itr.  s.  och  sich  ~  förvildas,  blifva 
vild,  förfalla.  Verwildert:  förvildad,  rå, 
ohyfsad,  förfallen.  Verwilderung,/. 

verwilligen,  *  tr.  bevilja. 


verwinden,  "  tr.  1.  samman8ling(r)a,  hopfläta. 
2.  öfvervinna,  smälta. 

verwirken,  *  tr.  1.  förverka,  t.  «.  das  Leben. 
2.  väl  förtjäna,  t.  ei.  eine  Strafe.  3.  begå, 
t.  ex.  ein  Verbrechen.  4.  bearbeta. 

verwirklichen,  *  tr.  och  sich  ~  förverkliga(s), 
realisera(s).  Verwirklichung,/. 

verwirren,  *  tr.  förvirra,  a)  bringa  villervalla, 
oreda  i,  inveckla,  intrassla,  b)  bringa  ur 
fattningen,  göra  förlägen. 

Verwirrung,  -en,  f.  förvirring,  oreda,  viller- 
valla. 

verwirt[h]schaften,  *  tr.  hushålla  illa  med,  för- 
störa. Verwirt[h]schaftung,/. 

verwischen,  "  I.  tr.  1.  stompera,  med  stomp 
fördrifva.  2.  utplåna,  utsudda,  fördunkla, 
hopröra.  II.  Sich  ~  utplånas,  fördunklas. 
Verwischung,  / 

verwittern,  *  I.  itr.  s.  förvittra.  II.  tr.  jag.  be- 
stryka  med  vittring.  Verwitterung,/. 

verwit[t]wen,  *  tr.  och  itr.  s.  göra  till  (blifva) 
enkling,  enka.  Verwitwet:  enkling,  enka; 
biidi.  ensam,  öfvergifven.  Die  verwitwete 
Königin:  enkedrottningen.  Verwit[t]wung,/. 

verwitzeln,  '  tr.  Titsande  förvränga,  förlöjliga. 

1.  verwegen  =  verwegen. 

2.  verwögen,  *  itr.  s.  böljande,  svallande  för- 
svinna, upplösas;  om  toner:  förklinga. 

verwöhnen,  '  tr.  förstöra  ngt  gnm  dess  beboende,  t. 
ex.  ein  Zimmer. 

verwöhnen,  *  tr.  och  sich  ~  skämma  bort  (sig). 
Verwöhnung,/. 

Verwijhntheit,  O,/  själfsvåldigt  sätt,  ovanor. 

verwolben,  "  tr.  öfverhvälfva. 

verworfen,  (/.  förkastad,  förkastlig,  nedrig,  ge- 
men, usel. 

Verworfenheit,  -en.  f.  nedrighet  m.  m.  se  rereg. 

verworren,  a.  förvirrad,  oredig. 

Verworrenheit,  -en,  f.  oredighet. 

verwiihien,  *  I.  tr.  rota  i,  bringa  i  oordning. 
II.  Sich  ~  in  etw.:  gräfva  ned  sig,  fördjupa 
sig  i  ngt. 

verwundbar,  a.  sårbar,  ömtålig. 

verwunden,  *  I.  tr.  såra.  II.  Sich  ^  såra,  skära, 
sticka  sig. 

verwunderlich,  a.  förunderlig,  förvånande. 

verwundern,  '  I.  Ir.  förundra,  förvåna.  II.  Sich 
'^  förvåna  sig,  förvånas. 

Verwunderung,  O,/,  förundran,  förvåning.  Tn 
~  setzen:  förvåna.  -S...  Ex.  ~ausruf,  -[e]s, 
-e,  m.  utrop  af  förvåning,  '^brille,  O,/.  F 
die  ~  aufsetzen:  spela  den  förvånade. 

Verwundung,  -en,  f.  1.  O,  sårande.  2.  sår. 

verwijnschen,  *  tr.  1.  förtrolla.  2.  fördöma, 
förbanna. 

Verwünschung,  -en,  f.  1.  förtrollning.  2.  för- 
bannelse. 

verwurzeln,  *  itr.  s.  ocu  sich  -x  slå  rötter,  rot- 
fästa  sig. 

verwurzen,  *  tr.  1.  krydda  för  starkt.  2.  göra 
fadd,  smaklös. 


t  har   omljuti.    ti' 


itr.  Intransitivt  verb.    A.  har  haben,    S,  har  sein  i 


verwüsten 


735 


Veteran 


verwüsten,  *  tr.  föröda,  ödelägga. 

Verwester,  -s,  -,  m.  ödeläggare,  härjare. 

Verwüstung,  -en,  /.  förödelse,  ödeläggelse, 
härjning. 

verzagen,  *  ür.  h.  misströsta,  blifva  modfäld, 
förtvida. 

verzagt,  a.  försagd,  modfäld,  klenmodig. 

Verzagtheit,  0,  /.  f örsagdhet  m.  m.  se  «reg. 

verzählen,  "  sich  ^  räkna  vilse.  Verzählung,/. 

verzahnen,  *  I.  tr.  förse  med  kuggar.  II.  Sich 
in  einander  ~  gripa  in  i  hvartannat.  III. 
itr.  h.  få  de  sista  tänderna.  Verzahnung,/. 

verzanken,  *  I.  tr.  träta,  den  Morgen:  heia 
morgonen.  II.  Sich  mit  jmdm  ^n»  blifva 
osams  med  ngn. 

verzapfen,  *  tr.  1,  tappa,  utskänka.  2.  hop- 
foga, hopsinka.  Verzapfung,/. 

verzäppeln, '  itr.  s.  och  sich  ~  sprattla  sig  trött. 

verzärteln,  *  tr.  och  sich  ~  skämma  bort  (sig), 
klema(s)med,förvekliga(s).  Verzärt[e]lung,/. 

verzaubern,  *  tr.  förtrolla.  Verzauberung,/. 

verzäunen,  •  tr.  inhägna. 

Verzåunung,  -en,  f.  inhägnad. 

verzechen,  *  tr.  supa  upp;  använda  till  sup- 
ning. 

verzehnfachen,  *  tr.  och  sich  ~  tiodubbla(s). 
Verzehnfachung,/. 

Verzehr,  -[e]«.  O,  m.  förtäring. 

verzehren,  *  tr.  och  sich  ~  förtära(s).  Verzéh- 
rung,  /. 

verzeichnen,  '  I.  tr.  1.  rita  illa.  2.  upprita, 
rita.  3.  anteckna,  notera.  II.  Sich  <>/  rita 
vilse.  Verzeichnung,/. 

Verzélchnls[s],  -ses,  -se,  n.  förteckning. 

verzeihen,  *  tr.  förlåta. 

verzeihlich,  a.  förlåtlig. 

Verzeihlichkeit,  O,/,  förlåtlighet. 

Verzeihung,  -en,  f.  förlåtelse. 

verzerren,  *  tr.  och  sich  ~  fÖrvrida(s),  vanstäl- 
la(s).  Verzerrung,/ 

verzetteln,  *  tr.  slarfva  bort,  bortplottra.  Ver- 
zétt[e]lung,/. 

Verzicht,  -[e]s,  -e,  m.  afsägelse,  afstående,  af- 
trädelse.  Auf  etw.  (ack.)  ~  leisten  ei.  thun  : 
afstå  från,  afsäga  sig  ngt.  -leistung,  -en,  f. 
=  Verzicht. 

verzichten,  *  itr.  h.  Auf  etw.  ~  afstå  från,  af- 
säga sig  ngt. 

verziehen,  *  I.  tr.  1.  uppfostra  illa,  skämma 
bort.  2.  förändra,  förvrida.  Den  Mund  zum 
Lächeln  ~  draga  på  munnen  till  ett  leende. 
Sich  (dat.)  eine  Sehne  ~  sträcka  en  sena.  3. 
hopslinga,  hopfläta.  II.  Sich  ~  1.  slå  sig 
(om  trä  m.  m.),  bågna,  krokna,  skufva  sig, 
komma  i  olag,  förvridas.  2.  så  småningom 
försvinna,  gå  bort.  3.  F  skudda  stoftet  af 
sina  fötter,  draga  sig  ur  spelet,  försvinna. 
4.  draga  ut  på  tiden,  gå  långsamt.  5.  flytta 

vilse    (en    pjes    1    schackspel    m.  m.).    III.  itr.  S.    1. 

flytta,    t.  ei.   in  die  Stadt:  till  staden.  2.  = 
//,  4.  Verziehung,  /. 


verzieren, "  tr.  1.  pryda,  smycka.  2.  öfver- 
lasta  med  prydnader. 

Verzierung,  -en,  f.  prydnad,  dekoration,  orna- 
ment, grannlåt. 

verziffern,  *  tr.  skrifva  med  chifferskrift. 

verzimmern,  *  tr.  ©  förtimra.  Verzimmerung,/. 

verzinken,  *  tr.  ©  1.  förzinka,  öfverdraga  med 
zink.  2.  hopsinka,  hopfoga.  Verzinkung,/. 

verzinnen,  *  tr.  förtenna.  Verzinnung,/ 

verzinsen,  *  I.  tr.  förränta,  betala  ränta  för. 
II.  Sich  ~  vara  räntebärande.  Verzinsung,/. 

verzinslich,  a.  som  ränta  betalas  för.  »v.  auslei- 
hen :  låna  ut  mot  ränta. 

verzittern,  *  itr.  s.  darrande  förklinga. 

verzogerlich,  o.  sinksam,  långsam. 

verzogern,  '  I.  tr.  fördröja,  försinka,  upp- 
skjuta. II.  Sich  «x/  dröja,  försinkas,  låta 
vänta  på  sig. 

Verzégerung,  -en,  f.  försinkande,  dröjsmål, 
uppskof. 

verzollbar,  a.  underkastad  tull. 

verzollen,  *  tr.  förtulla.  Verzollung,  /. 

verzetteln,  *  tr.  hopröra,  bringa  oreda  i,  hop- 
trassla. 

verzücken,  *  tr.  konvulsiviskt  förvrida. 

verzucken,  "  tr.  hänrycka.  Verzückung,/ 

Verzückung,  -en,  f.  konvulsivisk  ryckning, 
konvulsion. 

Verzug,  -[e]s,  -e  f»  "*•  1-  uppskof,  dröjsmål. 
2.  förklemadt,  bortskämdt  barn,  mors-, 
farsgris. 

verzüpfen,  *  tr.  göra  linneskaf  af. 

verzwatzeln,  *  =  verzappeln. 

verzweifeln,  *  itr.  h.  och  s.  förtvifla,  misströsta, 
an  etw.  (dat.);  om  ngt. 

Verzweiflung,  O,/  förtviflan.  -s...  E:t.  ~mut[h], 
-[e]s,  O,  m.  förtviflans  mod.  '>./VOll,  «.  för- 
tviflad. 

verzweigen,  *  sich  -x/  förgrena  sig. 

Verzweigung,  -en,  f.  förgrening. 

verzwérgen,  *  itr.  s.  blifva  förkrympt,  dvärg- 
artad. 

verzwicken,  '  tr.  1.  Bie  Weinstöcke  ~  skära 
apetsarne  af  vinrankorna.  2.  Eine  Mauer  ~ 
reparera,  laga  en  mur.  3.  Die  Augen  ~ 
knipa  ihop  ögonen.  4.  hoptrassla,  intrassla. 
Verzwickt:  trasslig,  kinkig,  bisarr,  tokig. 

Verzwicktheit,  -en,  /  intrassladt  skick,  kin- 
kig, bisarr  sak. 

verzwirbeln,  *  tr.  kringvrida,  förvrida. 

Vesper,  -«,  /  vesper,  aftonsång;  biidi.  afton. 
-bröt,  -[e]s,  O,  n.  aftonvard.  -läuten,  -s,  O,  n. 
vesperringning,  ringning  till  aftonsång. 
-Stern,  -[e]s.  O,  m.  aftonstjärna,  -stunde,  -n, 
-zeit,  -en,  f.  vesper(timme),  aftonstund, 
afton. 

vesperlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  spisa  (till) 
aftonvard. 

Vestålin,  -nen,  /  vestal. 

Veste  se  Feste. 

Veterån,  -en  pi.  -s,  -en,  m.  veteran. 


P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt. 


uilitiirisk  term. 


Veteranenschaft 


736 


viel 


Veteranenschaft,  0,  /.  1.  egenskap  af  veteran. 
2.  samtiige  veteraner. 

Veterinär,  -s,  -e,  m.  veterinär,  djurläkare. 

Veto,  -[s],  -s,  n.  veto. 

Vettel,  -n,  f.  käring,  liderlig  kvinna,  kvins- 
person. 

Vetter,-sei. -«.-»(.  m.  1.  kusin.  2.  %  farbror.  3.^ 
slägting.  -[n]...  Ex.  '^gunst,  0,/.  nepotisni. 
~strässe,  0,  /.  F  die  ~  ziehen:  kalla  hvar- 
andra  kusin,  vara  kärvänlig. 

vetterlich,  a.  såsom  kusin;  kärvänlig. 

vetteriln,  -te,  ge-t,  tr.  kalla  kusin. 

Vetterschaft,  -en,  f.  1.  egenskap  af  kusin, 
slägtskap.  2.  aamtiige  kusiuer,  slägt. 

Vexier,  -\e\s,  -e,  n.  konstig  mekanism,  fint. 
-becher,  -*-,  -,  m.  -glas,  -es,  -er  f,  n.  tantalus- 
bägare,  glas  med  dubbelbottnar,  -schloss, 
-es,  -er  f,  n.  konstlås. 

vexierllen,  -te,  -t,  tr.  plåga,  trakassera,  draga 
vid  näsan,  gyckla  med,  narra. 

Vexiereréi,  -en,f.  trakasseri,  narrspel,  gyckel, 
drift. 

Vezier,  -[e]s,  -e,  m.  vesir. 

vgl.  förkoitn.  =  vergleiche :  jämför  (jfr). 

Viadukt,  -[e]s,  -e,  m.  viadukt. 

vibrierilen,  -te,  -t,  itr.  h.  vibrera. 

Vice...  vice(-).   -könig,  -[e]s,  -e,  m.  vicekonung. 

vidierllen,  -te, -t.tr.  teckna  vidi  under,  godkänna. 

vidimierilen,  -te,  -t,  tr.  vidimera,  intyga.  Vidi- 
mierung, /. 

Vieh,  -[e]s,  %  -e,  n.  boskap,  kreatur,  fä.  Ein 
gutes  ~  ett  beskedligt  kräk.  -arzt,  -[e]s,  -e 
t,  m.  djurläkare.  -ausstellung,  -en,  f.  krea- 
tursutställning, landtbruksmöte.  -bremse, 
-n,  f.  (boskaps)broms.  -dumm,  a.  fäaktigt 
dum.  -futter,  -s,  O,  n.  boskapsfoder,  -herde, 
-n,  f.  boskapshjord,  -hirt,  -en,  -en,  m.  bo- 
skapeherde, -hof,  -[e]s,  -e  t,  "1.  ladugård. 
•knecht,  -[e]s,  -e,  m.  ladugårdsdräng,  ox- 
dräng,  -mägd,  -e  fi/- l^f^ugårdspiga.  -markt, 
-[e].?,  -e  t,  m.  kreatursmarknad,  -massig,  a. 
fäaktig.  -mast, -e?i./.  boskapsgödning,  -scha- 
den, -s,  -t,  m.  1.  förlust  på,  af  boskap.  2.  af 
boskap  förorsakad  skada,  -schwemme,  -n, 
f.  lögställe  för  boskap,  -seuche,  -n,  f.  bo- 
skapssjuka, -pest.  -stall,  -[e]s,  -e  f,  '»•  ladu- 
gård, -stamm,  -[e]s,  -e  t,  in.  kreatursras. 
■stand,  -[e]s.  O,  m.  kreatursuppsättning. 
-sterben,  -s,  O,  n.  dödlighet  bland  kreatur. 
•tränke,  -n,  f.  vattningsplats  för  boskap. 
-trift,  -en,  f.  1.  (rätt  till)  boskapsbete.  2. 
väg  till  betesmark.  3.  boskapsdrift.  4.  = 
följ.  -weide,  -n,  f.  betesmark,  kreatursbete. 
■zucht.  O,  /.  boskapsskötsel.  -Züchter,  -s,  - 
m.  en  som  drifver  boskapsskötsel,  lägge 
på  kreatur. 

viehhaft,  a.   1.  djurisk.  2.  fäaktig. 

Viehheit,  O,/,  djuriskhet,  djur(en). 

viehisch,  a.  djurisk. 

viel,  a.  mycken,  mången.  ~[e]  Freunde  ha 
ben:  hafva   många   vänner,  er  hat  ~  gelé 


sen :  han  har  läst  mycket,  er  ist  <^  ei.  um 
~es  grösser  als  ich:  han  är  mycket  större 
än  jag.  Nicht  ~es  sondern  's*  ej  många- 
handa men  mycket.  Ein  bisschen  ~,  etwas 
~,  ein  wenig  »x/  något  väl  mycket,  gar  ->./ 
ganska  mycket.  So  ^  ich  weiss,  so  <>-  ich 
gehört  habe:  såvidt  jag  vet,  efter  hvad  jag 
hört;  nm  so  ~  zu  schmal:  så  mycket  för 
smal.  Es  ist  mir  gleich  />.-  det  gör  mig  det- 
samma, är  m.ig  likgiltigt,  -armig,  a.  mång- 
armad.  -artig,  a.  rik  på  arter,  -ästig,  a. 
månggrenig.  -bändig,  a.  bestående  af  många 
band,  voluminös,  -bedeutend,  a.  1.  vigtig, 
betydelsefull.  2.  mångtydig,  -beschäftigt,  a. 
mycket  sysselsatt,  upptagen.  -blätt[e]rig,  a. 
mångbladig,  bladrik,  -deutig,  a.  mångtydig. 
-deutigkeit.  O,  /.  mångtydighet.  -eck,  -[e]«, 
-e,  n.  månghörning.  -eckig,  a.  månghörnig. 
-esser,  -s,  -,  m.  storätare.  -esserei.  O,  f. 
glupskhet.  -fach,  -fältig,  a.  mångahanda, 
mångfaldig,  flerfaldig,  upprepad,  -fachheit, 
-fältigkeit.  O,  /.  mångfald,  rikedom,  -farbig, 
a.  mångfärgad.  -flächner,  -s,  -,  m.  polyeder. 
-förmig,  a.  mångformig.  -fräss,  -es,  -e,  m. 
filfras,  a)  järf,  b)  storätare.  -fresser,  -s,  -,  m. 
storätare.  -fiiss,  -es,  -e  t>  »*•  mångfoting. 
-gelenkig,  a.  mångledad.  -geliebt,  a.  högt 
älskad,  -genannt,  a.  ofta  omnämd,  berömd. 
-gereist,  a.  vidtberest.  -geschäftig,  a.  myc- 
ket sysselsatt,  -gestaltig,  a.  mångformig. 
-gliederig,  a.  mångledad.  Mat.  ~e  Grösse: 
polynom.  -götterei,  -en,  f.  mångguderi. 
-herrschaft,  -en,/,  mångvälde.  -hufer,  -s,  -. 
m.  zooi.  flertåigt  hofdjur.  -hufig,  a.  zooi.  fler- 
tåig  (om  hofdjur).  -jährig,  a.  mångårig,  -kantig, 
a.  mångkantig.  -kapselig,  a.  bot.  månggöm- 
mig.  -köpfig,  a.  månghöfdad.  -leicht  se  nedan. 
-liebchen,  -s,  -,  n.  filipin.  Guten  Morgen  ~.' 
filipin!  Ein  ~  essen:  spela  filipin.  -Iöch[e]- 
rig,  a.  försedd  med  många  hål.  -mal  = 
-mals.  -malig,  a.  ofta  upprepad,  ofta  åter- 
kommande, flerfaldig.  -mals,  adv.  ofta, 
många  gånger,  -männerei,  O,  _/'.  en  kvinnas 
äktenskap  med  flere  män.  -méhr,  adv.  sna- 
rare, i  stället,  tvärtom,  -namig,  a.  som  har 
många  namn.  -reder  =  -sprecher.  -regiere- 
rei,  -en,  f.  reglementerande.  -reihig,  a. 
mångradig.  -sagend,  a.  mycket  sägande,  be- 
tydelsefull, -saitig,  a.  mängsträngad.  -sa- 
mig,  a.  mångfröig.  -schalig,  a.  som  har  flera 
skal.  -Schreiber,  -.?,  -,  m.  mångskrifvare, 
med  skrifklåda  behäftad  person.  -Schreibe- 
rei, O,  /.  mångskrifveri,  skrifklåda.  -seitig, 
a.  mångsidig,  -seitigkeit.  O,/,  mångsidig- 
het, -silbig,  a.  mångstafvig.  -sprächig,  a. 
(skrifven)  på  flera  språk.  ~es  Wörterbuch : 
polyglottordbok.  -sprecher,  -s,  -,  m.  pratma- 
kare,  storskräflare.  -stimmig,  a.  mångstäm- 
mig.  -teilig,  a.  mångdelad.  -thätigkeit.  O,/, 
mångsidig  verksamhet,  -thuer,  -s,  -,  m.  en 
som  har  många  järn  i  elden,  -thuerei,  O,  f. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitivt  yerb.    h.  har  haben,    S.  har  iein  till  hjälpverb. 


vielerlei 


737 


Vogel 


alltför  mångsidig  verksamhet,  -umfassend, 
a.  vidtomfattande.  -verheissend,  a.  mycket 
lofvande.  -vermögend,  a.  som  förmår  myc- 
ki't,  miiktit;.  -versprechend,  a.  mycket  lof- 
vande. -weiberei,  u,  /■.  månggifte,  -wissend, 
a.  som  vet  mycket,  -ziingig,  a.  som  bur 
många  tungor. 

vielerlei,  a.  mångahanda,  många  slags. 

Vielheit,  O,/,  mängd. 

vielleicht,  adv.  kanske,  kanhända. 

vier,    I.    utan    följ.  subat.  ttfv.  Viere,  a.  (obiSjl.  grundtal, 

dock  substantivuradt  1  dat.  Vieren)  fyra.  Zu  ~e?i ; 
fyra  och  fyra.  Mit  r^en  fahren  :  å.ka,  &iti:r 
spann,  auf  allen  r^^en  gehen :  gå  på  all;i 
f3'ra,  alle  ~e  von  sich  strecken:  sträcka  ut 
sig.  II.  -en,  f.  fyra  (siffra),  -eck,  -[e}s,  -e,  n. 
fyrhörning,  fyrkant,  -eckig,  a .  fyrhörnig, 
fyrsidig,  fyrkantig,  -fach,  -fältig,  a.  fyrfal- 
dig.  -fiisslg,  a.  fyrfotad,  fyrbent.  -fössler, 
-s,  -,  m.  fyrfotadjur.  -gesang,  -[ejs,  -e  f,  m. 
fyrstämmig  sång.  -gespann,  -[e]s,  -e,  n.  fyr- 
spann, -händig,  «.  fyrhändig,  -mal,  adv.  fyra 
gånger,  -spännig,  n.  fyrspänd.  •t[hjeil, -[e]s, 
-e,  m.  ocL  n.  =  Viertel.  -t[h] eilen,  '  =  vier- 
teln I.    För  ufr.  jfr  sms.  med  drei,  ein,  fünf  . 

Vierer,  -s,  -,  m.  fyra  (siffra)  m.  m.  jfr  Fünfer. 

viererlei,  obüji.  a.  fyrahanda,  fyra  sorters. 

vierte,  «.  (ordningstai)  fjärde. 

Viertel,  I.  -s,  -,  n.  1.  fjärdedel.  2.  kvart.  Es 
ist  ein  ~  auf  zioei :  klockan  är  en  kvart  på 
tu,  en  kvart  öfver  ett.  3.  kvarter  (mån-,  stads- 
kvarter). II.  ot)6ji.  a.  fjärdedels,  -bogen,  -s,  -, 
m.  fjärdedela  ark.  -eile,  -7i,/.  kvarter  (fjär- 
dedels aln)-  -hufe,  -n,  f.  fjärdedels  hemman. 
-höfner,  -s,  -,  m.  ägare  af  ett  fjärdedela  hem- 
man, -jähr,  -[e]«,  -e,  n.  fjärdedels  år,  kvar- 
tal, tre  månader,  -jährig,  a.  tre  månader 
gammal,  -jährlich,  a.  återkommande  hvarje 
kvartal,  kvartals-,  t.  ei^  ~es  Gehalt:  kvar- 
talslön, ~e  Miete:  kvartalshyra.  -jahrs... 
kvartals-,  -méile,  -re,  /.  fjärdingsväg.  -pause, 
-«,  /.  fjärdedels  paus.  -stuniie,  -n,  f.  kvart. 
-takt,  -[e]s,  -e,  m.  fjärdedels  takt. 

viertellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  dela  i  fjärdedelar, 
fyrdela.  II.  itr.  h.  slå  kvartarne. 

viertens,  adv.  för  det  fjärde. 

Vierung,  -en,  f.  fyrdelning,  kvadratur,  kva- 
drat, fyrkant. 

vierzehn,  a.  fjorton,  itr  fünf  zehn  s. 

vierzig,  a.  fyrtio,  iufunfzig  e. 

vigilänt,  a.  vaksam. 

Vigilanz,  O,  /.  vaksamhet. 

Vigilie,  -n,  f.  katolsk  gudstjänst  på  högtids- 
aftnar. 

vigilierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  vara  vaksam,  vaka. 

Vignette,  -«,  /.  vignett. 

Vikar,  -[e]s,  -e,  m.  1.  vikarie.  2.  vice  pastor. 

Vikariat,  -[e]s,  -e,  n.  vikariat. 

«ikarierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  vikariera. 

Viktuålien,  plur.  lifsmedel,  viktualier.  -händ- 
ler,  -a,  -,  m.  hökare. 


Villlla,  -as  ci.  -en,  /.  villa,  landtställe. 

Viöllla,  -en,f.  altfiol. 

Viöle,  -n,  f.  1.  =  fftreg.  2.  viol. 

violéttfenj,  a.  violett. 

Violinlle,  -en,f.  violin,  fiol.  -futteral,  -[c].«,  -c, 
n.  violinfodral.  -Spieler,  -s,  -,  m.  violinist. 

Violinist,  -en,  -en,  m.  ~in,  -nen,  f.  violinist. 

Violoncéll[o],  -o^s]  ei.  -[s],  -{o\s,  n.  violoncell. 

Viper,  -»,  /.  huggorm,  -biss,  -es,  -e,  m.  orm- 
bett. 

virtuos,  a.  skicklig,  färdig,  konstnärlig. 

Virtu6s[e],  -en,  -en,  m.  virtuos. 

virtuösenhaft,  a.  virtuoslik. 

Virtuosität,  -en,  f.  virtuositet,  färdighet. 

Visier,  -[e]s,  -e,  n.  visir. 

visierlien,  -te,  -t,  I.  tr.  1.  visera,  t.  e%.  ein  Pass. 
2.  mäta,  justera.  II.  itr.  h.  Nach  etw.  r^ 
rikta  blicken  på  ngt.  Visierung,  /. 

Visierer,  -s,  -,  m.  justerare. 

Vision,  -en,f.  vision,  syn,  uppenbarelse. 

Visitation,  -en.  f.  Visitation,  besigtning. 

Visite,  -re,  /.  visit,  besök.  -n...  ex.  ~karte,  -», 
/.  visitkort,  '^kartentasche,  -»,/.  visitkorts- 
bok, -etui. 

visitierllen,  -te,  -t,  tr.  visitera,  genomsöka,  be- 
sigtiga.  Visitierung, /. 

Vitriol,  -[e]6-,  -e,  m.  och  n.  vitriol. 

v.  j.  förkortn.  =  Vorigen  Jahres :  förlidet  år. 

Vliess,  -es,  -e,  n.  fäll,  skinn.  Das  goldene  ~ 
gyllene  skinnet. 

Vogel,  -s,  -t,  ni.  dim.  Vögelchen,  Vögelein,  fo- 
gel.  Biidi.  loser  ~  lättsinnig  sälle,  lustiger 
«x«  glad  gosse;  ordspr.  es  ist  ihm  so  wohl  wie 
dem  ~  im  Harfsamen:  han  mår  som  en 
prins  i  en  bagarbod,  -ärt,  -en,  f.  fogelart. 
-bauer,  -s,  -,  m.  och  n.  fogelbur.  -beere,  -re, 
f.  1.  rönn.  2.  rönnbär,  -beize,  -n,f.  fogel- 
jagt  med  falkar,  falkjagt.  -deuter,  -s,  -,  m. 
augur,  teckentydare.  -dunst,  -[e]«.  O,  m. 
fogeldunst,  sparfhagel.  -fang,  -[e]^-.  O,  m. 
fogelfänge,  -fångst,  -tänger,  -s,  -,  m.  fogel- 
fängare.  -flinte,  -re,  /.  fogelbössa.  -frei,  «. 
fogelfri.  -futter,  -s.  O,  n.  fogelmat,  -garn, 
-[e]s,  -e,  n.  fogelnät,  -gesang,  -[e]s,  O,  m. 
fogelsång.  -händler,  -s,  -,  m.  fpgelhandlare. 
-hecke,  -re,  /.  fogelhäck.  -herd,  -[e]s,  -e,  m. 
en  med  lockfoglar  och  slagnät  försedd  plats 
till  fogelfångst.  -kenner,  -s,  -,  m.  fogelkän- 
nare.  -kirsche,  -n,  f.  1.  fogelbär.  2.  fogel- 
bärsträd.  -leicht,  a.  lätt  som  en  fogel.  -leim, 
-[e]s,  -e,  m.  fogellim.  -miere,  -re,/,  bot.  nata 
(Stellaria  media),  -mist,  -[e]s.  O,  m.  guano. 
-napf,  -[e]s,  -e  t,  '«•  glas,  kopp  för  fogel- 
burar.  -nest,  -[e]s,  -er,  n.  fogelbo.  -Perspek- 
tive, -re,  /.  fogelperspektiv.  -pfeife,  -re,  f. 
fogelpipa.  -schau,  O,  /.  1.  teckentydning, 
auspicium.  2.  fogelperspektiv.  -schauer  = 
-deuter.  -scheuche,  -re,  /.  fogelskrämma. 
-schiessen,  -s,  -,  n.  fogelskjutning.  -schrek- 
ke  =  -scheuche,  -schrot,  -[e]s.  O,  m.  =  -dunst. 
-schuss,   -es,    -e  t»  "*•  =  -schiessen.    -stange. 


&kta  sms.    F  familjärt.    P  lugre  språk.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    -X«  ^)at«nu.    xk  militarisk  term. 
Tyak-sveusk  ordbok.  47 


Vogfejler 


738 


voll 


-ra,  /.   1.  limspö.  2.  fogelstång.  -Stellen,  -n. 

O,  n.  fogelfångst.    -steiler  =  -fan;ier.  -waid. 

O,/.  =  -beize.  -Weibchen,  -s,  -,  n.  fogelhona. 
Vög[e]ler,  -s,  -,  ra.  fogelfängare. 
Vögt,  -[ejs,  -e  j,  m.  fogde. 
Vogtéi,    -e/J,  f.    1.  fogdes  ämbete,  ämbetsom- 
råde, iimbetslokal.  2.  häkte,  fängelse. 
vogtéilich,  a.  fogde-. 
Vokabel,  -», /.  glosa,  ord.  -buch,  -[t]s,  -ert,  ''■ 

glosbok. 
Vokabulär,  -[e]s,  -e,  n.  glosbok. 
Vokal,   -[ej.?,  -e,  nt.  vokal,   -anlaut,  -[e].',  O,  w. 

gram.   TokaUskt   uddljud.    -auslaut,   -[eJs,  -e. 

7«.  vokaliskt  slutljud. 
vokélisch,  a.  vokalisk. 
Vokatjön,  -en,f.  utnämning. 
Voland  se  Valand. 
Volk,    -[c].?,   -er   t,    «-   -iim.    Völkchen,  -lein,  1. 

folk.      2.     om    djur:    fiock,  skara,  kull.    3.  X  och 

i,  manskap,  -arm,  a.  folkf.attig.  -leer,  n. 
folktom,  öde.  -reich,  a.  folkrik.  -s...ex.  ~aber- 
giaube,  -ns.  O,  m.  folklig  vidskepelse.  ~ab- 
Stimmung,  -en,  f.  folkomröstning.  '>./aufruhr, 
-{e]s,  -c,  ~aufstand,  -[e]s,  -e  t,  m.  folku])p- 
lopp,  uppror.  ~aufwiegler,  -.«,  -,  m.  folk- 
uppviglare. ~ausdruck,  -[e]s,  -c  t,  «»•  po- 
pulärt uttryck.  'v,beliebt,  a.  allmänt  om- 
tyckt, populär.  ~beschluss,  -es,  -e  f,  m. 
folkbeslut.  ~bewaffnung,  -c«,/,  folkbeväp- 
ning. ~bDch,  -[eJs,  -er  f,  n.  1.  folklig  bok. 
2.  nationalverk,  ^dichter,  -.«,  -.  m.  1.  folk- 
lig skald.  2.  nationalskald.  ~dichtung,  -en. 
f.  1.  folkdiktning.  2.  nationalpoesi.  'v.feind, 
-[e]s,-e,»i. folkets  fiende,  folkfiende.  ~feind- 
lich,  a.  folkfiendtlig.  ~fest,  -[e]5,-e,  ra.  folk- 
fest, /x/freund,  -[e]s,  -e,  m.  folkvän.  ~freund- 
lich,  a.  folkvänlig.  ~führer,  -s,  -,  m.  folk- 
ledare, '^^geist,  -[e]s,  O,  m.  folkande.  ~glau- 
be,  -ns,  O,  m.  folktro.  ~gunst,  O,/,  folk- 
gunst. '>.'haufe,  -ns,  -n,  m.  folkhop.  ~herr- 
schaft,  -en.f.  folkvälde.  ~krieg,  -[e]s,  -e,  m. 

folkkrig     i     hvilket     hela     folket    deltager.       'X/lied, 

-[ej.s-,  -er,  n.  folkvisa.  ~mässig,  o.  folklig. 
~meinung,  -en,  f.  allmän  mening,  '^.^menge, 
O,  /.  folkmängd.  ~poesie,  -en,  f.  folkpoesi, 
folkdiktning.  ~regierung,  -en,  f.  folklig, 
demokratisk  regering,  styrelse.  -N/SChicht, 
-en,  f.  samhällslager.  ~schule,  -n,  f.  folk- 
skola. ~schullehrer,  -s,  -,  m.  folkskollärare. 
~schrift,  -en.  f.  skrift  för  folket,  folklig 
skrift.  ^Schriftsteller,  -s,  -,  m.  folklig  för- 
fattare. ~spräche,  -n,  f.  folkspråk,  folk- 
mål. ~stimmung,  -en.  f.  folkets,  allmän 
stämning.  ~unterrlcht,  -[e]s,  O,  m.  folkun- 
dervisning. ^Versammlung,  -en,  f.  folkför- 
samling, -v-vertreter,  -s,  -,  m.  folkombud.  -^Ver- 
tretung, -en, f.  folkrepresentation.  ~wirt[h1, 
-[e].?,  -e,  m.  nationalekonom.  ~v»irl[h]schaft, 
O,  /.  nationalekonomi.  ~wirt[h] schaftlich, 
a.  nationalekonomisk.  ~2ählung,  -en,  /. 
folkräkning. 


Völker...  ex.  -beschreibung.  O,  /.  etnografi,  -ei- 
gent[hjumlichkeit,  -en,f.  nationell  egendom- 
lighet, -hirt,  -en,  -en,  m.  folkens  herde,  ko- 
nung, -krieg,  -[e}s,  -e,  m.  krig  mellan  fol- 
ken, internationelt  krig.  -kunde,  -lehre,  O, 
/.  etnografi,  -recht,  -[e].?.  O,  n.  folkrätt. 
-rechtlich,  a.  folkrättslig.  -Schlacht,  -en,  f. 
fältslag  i  hvilket  flera  folkslag  deltaga,  i  sht 
slaget  vid  Leipzig  181.S.  -stamm, -[e]s,  -ef, 
TO. folkstam.  -Wanderung, -ew,/. folkvandring. 

Völkerschaft,  -en,  f.  folk,  folkslag,  stam. 

volklich,  r;.  folklig. 

Volkst[hJum,  -\e\s,  -er  f,  n.  1.  folklif,  folkets 
lif,  sed  m.  m.   2.  folk. 

volkst[h]umlich,  «.  folklig. 

Volkst[hJumlichkeit,  -en,  f.  1.  O,  folklighet, 
popularitet.  2.  folklig  egendomlighet,  för 
folket  utmärkande  drag. 

voll,  (predikativt  framfor  sul.st.  utan  art.  ilfv.  Isolier),  a. 

full.  F  sick  ~  ärffern:  blifva  topp  tunnor 
rasande,  .'tlch  ~  essen :  äta  sig  proppmätt. 
Das  Afass  ~  machen :  fylla  måttet,  um  das 
Unglück  <x>  zu  machen:  till  råga  på  olyckan. 
F  sich  ry,  machen:  smutsa  ned  sig,  sich  den 
Leib  rsj  schlagen:  proppa  magen  full.  Die 
Uhr  hat  ~  geschlagen:  klockan  har  slagit 
(timmen),  jmdm  die  Ohren  ~  schreien:  tuta 
i  öronen  på  ngn.  Im  ~e«  leben:  lefva  i 
öfverflöd,  azis  dem  -x-era  wirtschaften:  ej  spa- 
ra ngt.  Von  etw.  ~  sein:  vara  helt  och  hållet 
upptagen  af  ngt.  -åuf,  adv.  fullt  upp,  rikligt. 
-bad,  -[c]s,  -er  f,  n.  helbad.  -bart,  -[e].'!,  -e 
t,  m.  helskägg,  -bauer,  -s  ei.  -n,  -n,  m.  hem- 
mansägare, -berechtigt,  a.  fullt  berättigad. 
-besitz,  -es.  O,  m.  full,  okvald  besittning. 
-blut,  -\^]s,  O,  n.  fullblod,  -blutig,  a.  fullblo- 
dig, -bruder,  -s,  -f,  m.  helbror;  F  skämts,  sup- 
Vjroder.   -biirger,  -s,  -,  m.  helborgare  (som  har 

alla    mo.lborgvrlitia    rättigheter).     -bÜrtig,    a.  1.  född 

af  samma  föräldrar,  ~e;-  Bruder:  helbro- 
der. 2.  af  rätt  börd.  -bürtigkeit.  O,  /.  här- 
stamning från  samma  föräldrar,  -gefiihl, 
-[e]s,  -e,  n.  fulla  känslan  af  ngt.  -gehalt,  -[e].<;. 
O,  TO.  full  halt.  -gehaltig,  a.  fullhaltig,  full- 
god, -genuss,  -e.s-,  -e  t,  »«•  fwll>  oblandad 
njutning,  -geschoss,  -es,  -c  f,  n.  X  fullkula. 
-gewalt,  O,  ./'.  absolut  makt.  -gewicht,  -[e].<;. 
O,  n.  full  vigt.  -gültig,  a.  fiillgiltig.  -gUI- 
tigkeit,  O,  f.  fullgiltighet,  -haltig,  a.  full- 
haltig. -hering,  -[e]s,  -e,  m.  sill  med  rom 
el.  mjölke  i.  -inhaltlich,  a.  komplett,  -jäh- 
rig, a.  myndig,  -jährigkeit.  O,  /.  myndig- 
het, -klang,  -[e].«;,  -e  f,  m.  fulltonig  klang 
-körnig,  o.  fullkornig.  -kraft,  O,/,  full  kraft. 
-kräftig,  a.  kraftfull,  oförsvagad,  -leibig,  a. 
korpulent,  tjock,  -leibigkeit.  O,/,  korpulens. 
-macht,  -en,  f.  fullmakt,  -machtgeber,  -s,  -, 
TO.  utfärdare  af  en  fullmakt,  -machthaber, 
-s,  -,  m.  innehafvare  af  en  fullmakt,  -mönd, 
-\e]s,  -e,  m.  fnllmåne.  -möndsgesicht,  -\e]s, 
-er,  n.   fullmånsansigte.    -saftig,   o.  saftig, 


O    sakuar  plur.    f  •'*''   oiEljud. 


äitivt,    ttr. 


litivt  verb.    /'.  har  hahm,    S.  har  »ein  till  hjiilyvcib. 


vollbringen 


saftrik,  saftfall,  rik  på  vätskor,  blodfnll. 
-saftigkeit,  O,/,  saftighet;  blodfullhet.  -stän- 
dig, ((.  fullständig.  ~  viachen:  komplettera. 
-Ständigkeit,  O,  /.  fullstäiulighet.  -stimmig, 
a.  fiillstämmig.  -tönend,  -tönig,  n.  fulltonig. 
-wichtig,  a.  fullvigtig.  -Wichtigkeit,  O,/,  fiill- 
vigtighet.  -wuchsig,  a.  fullvuxen,  -zähilg,  a. 
fulltalig,    -zähligkeit.   O,  /.  fulltalighet.  öfr. 

SIDS,  se  uedaD. 

vollbringen,  *  tr.  fullgöra,  fullborda,  verkstäl- 
la, utföra,  begå.  Vollbringung, /. 

Vollbringer,  -.s-,  -,  m.  verkställare,  fullbordare. 

vollenden,  '  tr.  fullända,  fullborda,  afsluta. 

Vollender,  -s,  -,  m.  fullbordare,  afslutare. 

vollends,  adv.  1.  fullkomligt,  helt  och  hållet. 
2.  dessutom,  till  på  köpet. 

Vollendung,  O,  /.  fulländning,  fullbordan,  af- 
slutande. 

voller  sc  voll. 

Völlerei,  O,/,  fylleri. 

vollführen,  "'  tr.  fullfölja,  utföra.  Vollführung,/. 

Vollheit,  O,./',  fullhet;  fyllighet. 

völlig,  a.  1.  fullständig,  hel.  2.  fyllig,  korpu- 
lent. 

vollkommen,  «.  1.  fullkomlig,  fullständig,  full- 
ändad. 2.  om  kiüder:  riklig,  vid.  3.  korpu- 
lent. 

Vollkommenheit,  -en,  f.  fullkomlighet. 

vollstrecken,  '  tr.  verkställa,  sätta  i  verkstäl- 
lighet, utföra.  Vollstreckung,/. 

Vollstrecker,  -s,  -,  m.  verkställare. 

vollziehen,  '  I.  tr.  1.  verkställa,  utföra.  2.  stad- 
fästa. I  liduingar:  ihre  vollsoge7ie  eheliche  Ver- 
bindung zeigen  an:  vigde.  II.  Sich  ~  verk- 
ställas, gå  i,  komma  till  verkställighet,  för- 

Vollzieher,  -s,  -,  m.  verkställare. 
Vollziehung,  O,  /".  Vollzug,  -{e]s,  O,  m.  1.  verk- 
ställande, utförande.  2.  stadfästelse. 
Volontär,  -s,  -e  ci.  -.s,  m.  frivillig. 
Volte,  -n,  f.  1.  volt.  2.  knep. 
voltigierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  voltigera,  hoppa. 
Volumen,  -s,  -  ei.  Volumina,  n.  volym. 
voluminös,  a.  voluminös,  omfattande. 

vom,  sammandragDing  af  VOn  dem. 

vomierllen,  -te,  -t,  itr.  h.  kasta  upp,  kräkas. 

Vomitiv,  -[e]s,  -e,  n.  kräkmedel. 

von,  prep.  mvå  dat.  1.  af,  t.  ex.  etw.  '^  jmdm  lei- 
hen, ~  jmdm  gemacht  sein,  ~  Holz  bauen, 
einer  ~  U7is.  2.  från,  t.  ex.  etw.  r^jmdm  steh- 
len, ~  Osten  nach  Weste?i,  ~  hinten:  bak- 
ifrån. 3.  om,  t.  ex.  /^  jmdm,  ~  etw.  sprechen, 

reden.     4.    vid    adliga    namn:  von,  af.    5.  särskilda 

faii;  Jfer  Herr  vom  Hause:  husets  herre,  'v/ 
Gottes  Gnaden:  med  Guds  nåde.  Ein  Kind 
~  drei  Jahren:  ett  tre  års,  treårigt  barn. 
Klein  ^  Gestalt:  liten  till  växten.  Ein 
Freund  ~  mir:  en  af  mina  vänner,  -ein- 
ander =  auseinander.  -n6t[hjen,  adv.  af  nö- 
den, nödvändigt. 

vor,    I.    J)rep,    med  dat.  pÄ  fr&gan  hvarest,   med  ack.    på 


739 


frlgan  hvarthän.    1.  fÖtC,    t.  ex.  ~  jmdm  da  Sein, 

der  Tag  ~  dem  Feste;  för  ...  sedan,  t.  ex. 
~   acht    Tagen,   ~  Zeiten:  för  längesedan. 

2.  framför,  t.  ex.  den  See  -v.  sich  haben :  in- 
för, t.  ex.  ~  Gott;  utanför,  t.  e.t.  ~  dem  Tho- 
re wohnen,  »x/  der  Thure  sein :  a)  vara,  stå 
utanför  dörren,  b)  stå  för  dörren,  förestå, 
jmdn   -V/   die    Thure   werfen:  kasta  ut  ngn. 

3.  framför,    för    (betecknande    företräde),    t.  ex.    ~ 

allem  ei.  »^  allen  Dingen:  framför  allt,  den 
Vorrang  ~  jmdm  haben:  hafva  företräde 
framför  ngn,  Gnade  ~  Recht  ergehen  las- 
sen: låta  nåd  gå  för  rätt.  4.  för,  t.  ex.  sich 
~  etw.  (dat.)  in  acht  nehmen,  Achtung  ~  dem 
Gesetz,  sich  ~  jmdm  fürchten :  vara  rädd 
för  ngn,  den  Hut  »n/  jmdm  abnehmen,  sich 
~  jmdm  verstecken,  den  Wald  i^  Bäumen 
nicht  sehen.  5.  af  (orsak),  t.  ex.  ~  Freude  wei- 
nen. II.  adv.  Nach  wie  ■^  nu  som  förr,  se- 
dan som  förut.  ~ .'  fram ! 

Anm.  Vor  i  sma.  med  verb  är  alltid  betonadt  och 
betecknar  läge  framför  ngt,  befintlighet  före  ngt,  förebild 
rör  ngt,  framträdande  framför  ngt.    Se  nedan. 

voråb,  adv.  förut,  på  förhand,  i  förväg. 

Vorabend,  -[e].?,  -e,  tn.  föregående  afton,  hög- 
tidsafton. 

vörächzen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  jämra  sig  inför 
^ngn. 

vorahnen,  tr.  ana  förut,  på  förhand. 

Vorahnung,  -en,  f.  aning,  förkänsla. 

voran,  adv.  i  spetsen,  framför,  förut,  främst. 
-eilen,  itr.  s.  skynda  förut,  -gehen,  itr.  s. 
gå  förut,  framför,  först,  i  spetsen.  Jmdm 
r^  gå  framför  ngn,  jmdm  mit  gutem  Bei- 
sniele  ~  föregå  ngn  med  godt  exempel. 
-laufen,  itr.  s.  springa  framför,  -schicken, 
tr.  skicka  förut. 

Voranschlag,  -[e].',  -e  t,  m.  kostnadsförslag. 

Vöranstalt,  -en,  f.  förberedande  åtgärd,  för- 
beredelse. 

Voranzeige,  -n,  f.  förberedande,  föregående 
annons;  förebud. 

Vorarbeit,  -en,  f.  förarbete,  förberedande  ar- 
bete. 

vorarbeiten,  I.  itr.  h.  göra  förarbeten.  II.  tr. 
1.  Jmdm  etw.  ~  a)  visa  ngn  hur  han  skall 
göra  ngt,  b)  underlätta  arbetet  på  ngt  för 
ngn.  2.  Etw.  ~  göra  förarbeten  till  ngt. 

Vörarm,  -[e]s,  -e,  m.  1.  underarm.  2.  öfre 
delen  af  ett  framben. 

Vörärmel,  -s,  -,  m.  lösärm. 

vorauf  =  voran. 

voraus  i&fv.--),  adv.  tömt,  framför,  i  förväg.  Sei- 
nem Alter '\>  sein:  vara  före  sin  iildev.  Etw.  v  or 
jmdm  ~  haben  :  hafva  ngt  framför  ngn,  vara 
ngn  öfverlägsen  i  ngt.  Im  ei.  zum  »v/  på  för- 
hand, i  förväg,  -bedenken,  tr.  förut  öfver- 
väga.  betänka,  -bedingen,  tr.  på  förhand 
betinga,  -bestimmung,  -en,f.  förutbestäm - 
melse.  -bezahlen,  tr.  betala  förut,  i  för- 
skott,  -empfangen,  tr.  ik  förut,  på  förhand, 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    0  teknisli 


•t<  sjöterm.    ^  militärisk  ter 


Vorbau 


740 


vorder 


i  förskott,  -empfinden,  tr.  hafva  förkänning 
af,  känna  på  förhand,  ana.  -fahren,  I.  tr. 
köra,  skjutsa,  II.  itr.  s.  åka,  fara  förut, 
framför,  i  förväg,  -gehen,  itr.  s.  gå  förut, 
framför,  i  spetsen,  dem  Regimente :  för  re- 
gementet, -laufen,  Hr.  s.  springa  förut,  fram- 
för, -nähme,  0,_/'.  antecipering.  -nehmen,  tr. 
antecipera;  taga  ut  i  förskott,  -reisen,  itr.  s. 
resa  förut,  i  förväg,  -reiten,  itr.  s.  rida  förut. 
-sage,  -n,f. förutsägelse,  -sagen,  tr. förutsäga. 
-schicken,  tr.  skicka  i  förväg;  förutskicka. 
-schiessen,  itr.  s.  springa  förut,  -sehen,  tr. 
förutse,  -setzen,  tr.  förutsätta.  -Sicht,  O, 
./'.  förutseende,  -sichtlich,  a.  som  man  kan 
förutse,  antaglig,  trolig,  -zahlen  = -bezahlen. 

Vorbau,  -[_e]s,  -e,  m.  utbyggnad. 

vorbauen,  tr.  1.  bygga  framför.  2.  förebygga, 
förekomma,  einer  (dat.) /SacÄe  .•  ngt.  Vörbau- 
ung,  /. 

Vorbedacht,  -[ejs,  O,  m.  uppsåt,  öfverlägg- 
ning. 

vorbedächtig,  a.  förtänksam,  försigtig. 

vorbedenken,  tr.  förut,  på  förband  öfverväga, 
betänka. 

vörbedeuten,  tr.  förebåda,  förut  antyda. 

Vorbedeutung,  -en,  f.  förebud. 

vörbedingen,  tr.  förut,  på  förhand  betinga. 
Vorbedingung, ./'. 

Vörbegriff,  -[<^J.<,  -e,  m.  begrepp  nian  har  för- 
ut, förut  förvärfvad  åsigt,  mening. 

Vorbehalt,  -[e]s,  -e,  m.  förbehåll. 

vorbehalten,  //■.  1.  behålla  framför  sig,  på  sig, 
t.  e.t.  eine  Schurze.  2.  förbehålla,  reservera, 
undantaga.  Vörbehaltung,  y'. 

vorbehaltlich,  jn-ep.  med  gen.  med  förbehåll  af, 
med  undantag  af.  | 

vorbei,  udv.  förbi,  -eilen,  itr.  s.  skynda  förbi.  1 
(rn  etw.  (dat.);  ngt.  -fahren,  I.  tr.  köra,  skjutsa. 
II.  itr.  s.  åka,  fara  förbi,  -füessen,  itr.  .<. 
tlyta  förbi,  -gehen,  itr.  s.  gå  förbi.  /?«  ~  i  i 
fiirbigående.  -können,  itr.  h.  kunna  komma 
fiirbi.  -lassen,  tr.  släppa  förbi,  -müssen,  itr. 
h.  vara  tvungen  att  komma  förbi,  måste 
fcirbi.  -schiessen,  itr.  1.  s.  skjuta,  störta, 
rusa  förbi.  2.  //.  skjuta  förbi,  bom,  bomma. 
-ziehen,  itr.  s.  draga,  tåga  fiirbi.  [ 

vörbekommen,   tr.    1.   få  för  sig,  på  sig,  t.  e.\.  i 
eine  Schiir::e.  2.  få  fram. 

vSrbemeldet,  a.  ofvannämd.  | 

Vorbemerkung,  -e«,/.  inledande,  förutskickad 
anmärkning,  förord,  inledning. 

vörbenannt,  «.  ofvannämd. 

vörberatfhjen,  tr.  hålla  förberedande  öfver- 
liiggning  om,  förbereda. 

vorbereiten,  tr.  ocu  sich  ~  förbereda  (sig). 

Vorbereitung,  -en,  f.  förberedelse,  -s...  v.% 
~schule,  -«,./'.  förberedande  skola. 

verberge,  m.  plur.  framför  en  bärgsträckas 
hufvudmassa  liggande  bärg. 

Vorbericht,  -[e],s,  -e,  vi.  förord,  inledning. 

vörberiihrt,  vörbesägt,  a.  ofvannämd. 


Vorbescheid,  -[e]s,  -e,  m.  1.  tillfälligt  besked. 
2.  stämning. 

Vorbescheiden,  tr.  kalla  för  rätta,  stämma. 

VOrbesilzer,  -s,  -,  m.  föregående  ägare. 

vSrbestimmen,  tr.  förut,  på  förhand  bestämma. 

vorbestraft,  a.  förut  straffad. 

vörbeten,  tr.  förestafva,  uppläsa  (böner). 

Vörbeter,  -i-,  -,  m.  en  som  förestafvar  böner. 

vorbeugen,  I.  tr.  böja  framåt.  II.  itr.  h.  före- 
bygga, einer  (dat.)  Sache:  ngt.  Vorbeugung,/. 

vörbiegen,  tr.  böja  framåt. 

Vorbild,  -[e]s,  -er,  n.  förebild. 

vorbilden,  tr.  1.  gifva  en  förberedande  bild- 
ning åt;  förbereda.  2.  förebilda,  föreställa, 
vara  en  sinnebild  för.  3.  framställa.  4.  före- 
spegla. Vorbildung,/,  -s...  ex.  ~anstalt, -e??, 
'^.'SChule,  -n,  f.  förberedande  skola. 

vorbildlich,  a.  förebildande,  sinnebildlig. 

vorbinden,  tr.  1.  binda  för  sig,  t.  ex.  eine  Schür- 
ze. 2.  binda  framför,  t.  ex.  dem  Buche  das 
VerzeichrAs.  3.  binda  först,  visa  hur  man 
skall  binda.  4.  F  sich  (dat.)  jmdn  ~  le.xa 
upp  ngn.  5.  F  sich  (dat.)  etw.  ~  taga  itu 
med  ngt. 

Vörbitte,  -«,  /'.  1.  bön  för  att  afvända  ngt.  2. 
=  Fürhit  te. 

vorblasen,  tr.  1.  Jvuhn  etw.  '>-,  blåsa  ngt  för 
ngn  pi  biåsiastrument.  2.  blåsa  fram. 

vörblelben,  itr.  s.  stanna  framför,  kvar,  sitta 
på. 

vorblicken,  itr.  h.  blicka  fram. 

vorbohren,  tr.  och  itr.  h.  borra  för. 

Vorbote,  -n,  -n,  m.  förelöpare,  förebud. 

vörbrechen,  kr.  .<.  bryta  fram. 

vorbringen,  tr.  framskaffa,  frambringa,  före- 
bringa, komma  fram  med,  anföra,  andraga. 

Vörbruch,  -[e~\s,  O,  m.  frambrytande. 

vörbuchstabieren,  tr.  förestafva. 

Vorbühne,  -//,  /.  teat.  förgrund,  avantscen. 

Vörburg,  -c//,  /.  1.  byggnader  utanför  borg- 
muren. 2.  fort;  skyddsvärn. 

vorchristlich,  a.  förkristlig. 

Vordach,  -\f\s,  -er  f,  k.  skärmtak. 

vordatieren,  tr.  antedatera. 

Vordecken,  tr.  öfvertäcka,  öfverskyla. 

Vordeich,  -[ejs,  -e,  m.  främre  dam,  vall. 

vordem,  adv.  förr,  förut,  för  detta. 

vordemonstrieren,  tr.  Jmdm,  etw.  ~  demon- 
strera, klargöra  ngt  för  ngn. 

vorder,  a.  fram-,  främre,  -ansieht,  -ew,  /.  vy 
af  framsidan,  -arm  =  Vararm.  -blått,  -[c]s, 
-er  t,  n.  f rambog.  -brust,  -e  f,/  frambringa. 
-bug,  -[e]s,  -e  f,  m.  frambog.  -deck,  -[e]s, 
-e,  n.  fördäck.  -fOSS,  -es,  -e  f,  m.  1.  fram- 
fot.  2.  främre  delen  af  foten,  -gesteli,  -[e]s, 
-e,  n.  framvagn.  -glied,  -[<i].<,  -er,  n.  frani- 
lem,  främre  lem  ei.  led.  -grund,  -[e]s,  O,  m. 
förgrund,  -hand,  -e  f,  /•  1-  framhand.  2. 
främre  delen  .af  handen.  3.  kon.spei.  förhand. 
-haupt,  -[e].9,  -er  t,  «•  -kopf,  -\e]s,  -e  t,  m- 
framhufvud.    -lader,    -s,   -,   m.  ^  framladd- 


0    saknar  plur.    f  har   omljud.    t7'.  transitivt,    itr.  ic 


verb.    A.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


vordrängen 


741 


Vorgeschichte 


ningsgevär.  -lauf,  -[eis,  -e  fj  "».  1.  j*g.  fram- 
ben.  2.  ©  främre  delen  af  en  geviirspipa. 
-leib,  -\e]s,  -er,  to.  f ramkropp,  -leute,  plur. 
till  -mann,  -[ejs,  m.  person  som  står,  går, 
sitter  framför  en,  man  i  främsta  ledet.  Ich 
habe  noch  zehn  Vorderleiite :  ing  ha.r -Annu 
tio  framför  mig.  -mast,  -[e\s,  -en,m.  ■!■  fock- 
mast.  -mauer,  -n,  J'.  framvägg,  framsida. 
-perron,  -s,  -s,  m.  främre  plattform  i  spårvaRn. 
-satz,  -es,  -e  f,  m.  försats.  -Seite,  -n,/.  fram- 
sida, -sitr,  -e.s,  -e,  m.  framsits,  framsäte.  -Ste- 
ven, -s,  -,  m,  förstäf,  framstam.  -t[h]eil,  ■[e]s, 
-e,  m.  och  n.  framdel.  -tliUr,  -en,  f.  främre, 
yttre  dörr,  dörr  åt  gatan,  -treffen,  -,?,  -,  n. 
förtrupp,  -wagen,  -s,  -  [fj,  m.  framvagn. 

vordrängen,  I.  tr.  skjuta  fram.  II.  .S'/c7i  ~ 
tränga  sig  fram. 

vordringen,  itr.  ,«.  tränga  fram. 

vördringlicli,  a.  som  tränger  sig  fram,  besvär- 
lig, påflugen. 

Vordrucken,  ti:  trycka  framför. 

vordrücken,  tr.  trycka,  skjuta  fram. 

verebbe.  O,/,  ebbens  början. 

vöreilen,  itr.  s.  skynda  förut,  framför,  _/;«(/?«.• 
ngn. 

voreilig,  «,  förhastad,  brädstörtad,  för  tidig, 
framfusig. 

Voreiligkeit,  o,/,  förhastande,  framfusighet. 

voreingenommen,  n.  pä  förhand  intagen. 

Voreingenommenlieit,-e«,/.  förutfattad  mening. 

Voreltern,  plur.  förfäder. 

vorempfinden,  tr.  känna  fornt,  ha  en  förkänsla 
af,  ana. 

Vörempfindung,  -en,f.  förkänsla,  aning. 

vorenthalten,  tr.  undanhålla.  Vörenttialtung, /. 

VSrerbe,  -/?,  -n,  m.  prioriterad  arfvinge. 

Vörerinnerung,  -en,  f.  förutskickad  anmärk- 
ning, förord. 

Vörernte,  -n,  f.  första  skörd. 

vorerst,  adv.  1.  tills  vidare,  för  närvarande. 
2.  framför  allt,  först  och  främst. 

vörerwähien,  tr.  på  förhand  utvälja,  förutbe- 


vorerwähnt,  a.  förut  omnämd,  ofvannämd. 
vörerzähien,  tr.  Jmdm  etw.  ~  berätta  ngt  för 
ngn. 

1.  voressen,  tr.  äta  förut,  till  förrätt. 

2.  Vöressen,  -s,  -,  n.  förrätt. 

variabeln,    tr.    Jmdm  etw.   ~  berätta,  inbilla 

ngn  ngt  fahclaktigt. 

Vorfahr,  -s  ci.  -en,  -en,  m.  1.  företrädare.  2. 
plur.  förfäder.  Mein  ~  en  af  mina  förfäder. 

vorfahren,  itr.  s.  1.  Bei  jmdm  ~  köra  fram 
till,  säga  till  hos  ngn.  2.  Den  Wagen  ~ 
lassen:  låta  vagnen  köra  fram.  3.  Jmdm  ~ 
a)  fara  före,  framför  ngn,  b)  spärra  vägen 
för  ngn. 

VSriall,  -[eis,  -c  t,  '«•  1-  händelse,  tilldragel- 
se. 2.  framfall. 

vorfallen,  itr.  s.  1.  falla  fram,  framåt.  2.  falla 
framför.  3.  förefalla,  tilldraga  sig. 


VtSrfallenheit,  Vöriälligkeit,  -en,  f.  =  Vorfall  1. 
vorlassen,   tr.   på  förhand  fatta.    Vorgefasste 

Meinung:  förutfattad  mening. 
vörfechten,    itr.   h.    Jmdm   r^,  a)  visa  ngn  hur 

han   skall   fakta,  b)  fakta  för  ngn  rer  att  rör- 

RVara  honom. 

Verfechter,  -s,  -,  m.  1.  fäktlärare.  2.  förkämpe. 

Vorfeier,  -7i,  f.  fest  som  firas  före  den  egent- 
liga festen. 

vorfinden,  tr.  och  sich  ~  förefinna(8). 

vorfliegen,  itr.  s.  1.  flj^ga  fram.  2.  Jmdm  ~ 
flyga  framför  ngn. 

V6rflut[h],  -en,  f.  flodens  början. 

vörfo[r]dern,  tr.  framkalla,  inkalla,  kalla  in- 
för rätta,  stämma.  VBrfo[r]derung,  _/'. 

Vorfrage,  -n.f.  förberedande,  inledande  fråga. 

Vorfragen,  itr.  k.  fråga,  höra  sig  för. 

Vorfreude,  -«,/.  försmak  af  en  fröjd. 

Vorfrühling,  -[ejs,  -e,  m.  vårens  början. 

vorfühlen,  tr.  hafva  en  förkänsla  af,  ana. 

verführen,  tr.  framföra.  Vorführung,/. 

Vorgabe,  -n,f.  på  förhand  lemnad  gäfva. 

Vorgang,  -[ejs,  -e  f,  m.  1.  Jmdm,  den  '>.-  lassen : 
låta  ngn  gä  först,  lemna  ngn  företräde.  2. 
mönster,  exempel  förebild.  3.  tillvägagå- 
ende; tilldragelse,  händelse. 

Vorgänger,  -s,  -,  m.  företrädare. 

vorgängig,  a.  1.  tidigare,  föregående.  2.  = 
vorläußg. 

Vorgarten,  -s,  -f,  m.  trädgård  framför  ett  hus, 
mellan  huset  och  gatan. 

vergaukeln,  tr.  Jmdm  etw.  ~  förespegla,  in- 
billa ngn  ngt. 

Vergebäude,  -s,  -,  n.  främre  byggning  som  ligger 

vid  gatau. 

vergeben,  tr.  1.  gifva  förut,  t.  ex.  ein  Theater- 
stück. 2.  Jmdm  etw.  ~  lemna  ngn  försprång. 
3.  sätta  framför,  på  ngn  ngt,  t.  ex.  dem  Kinde 
eine  Schürze.  4.  föregifva,  påstå. 

Vorgebirge,  -s,  -,  n.  kap,  udde. 

vorgeblich,  a.  föregifven,  förment. 

vOrgedacht,  a.  förut  omnämd,  ofvannämd. 
i  Vorgefecht,  -[ej-t,  -e,  n.  förpostfäktning. 
[  Vorgefühl,  -\e\s,  -e,  n.  förkänsla, 
j  vorgehen,    itr.  s.   1.  gå  för,  t.  ex.  die  Uhr  geht 
vor.    2.  gå  framför.  3.  gå  fram,  framåt.  4. 
gå  tillväga.    5.   skjuta   fram.    6.  försiggå, 
tilldraga  sig.  7.  Jmdm  ~  a)  gå  före,  fram- 
för ngn,  b)  hafva  företräde  framför  ngn,  c) 
föregå  ngn  med  sitt  exempel. 

vörgeigen,  tr.  Jmdm  ein  Stück  -^  spela  ett 
stycke  på  fiol  för  ngn. 

Vörgemach,  -[e]s,  -er  f,  «.  yttre  rum,  väntrum, 
väntsal. 

vörgemeldet,  vergenannt,  «.  förut  nämd,  ofvan- 
nämd. 

vörgeniessen,  tr.  hafva  en  försmak  af. 

Vörgenuss,  -es,  -e  t;  '"•  försmak  af  en  njut- 
ning. 

Vorgericht,  -[e]s,  -e,  n.  förrätt. 

Vorgeschichte,  0.  /.  1.  förhistorisk  tid.  2.  hi- 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    ■t»  ^jbtcrm.    ik  militärisk 


vorgeschichtlicli 


742 


Vorladung 


storia  om  de  tilldragelser,  Bom  föregå  en 
viss  händelse  ;  föregående  historik. 

vorgeschichtlich,  a.  förhistorisk. 

Vorgeschmacl<,  -[e]s,  O,  m.  försmak. 

Vörgesetzte(r),  (aaj.  bbjn.)  m.  förman,  chef. 

vorgestern,  ndv.  i  förgår. 

vorgestrig,  a.  inträffande  i  förgår. 

Vörgiebel,  -><,  -,  m.  gafvel  på  framsidan. 

vSrglänzen,  itr.  h.  1.  lysa  fram.  2.  Jmdm  ~ 
förelysa  ngn. 

vorgreifen,  itr.  h.  1.  Mit  etw.  ~  antecipera 
ngt.  2.  Jmdm  ^  a)  förekomma  ngn,  b)  göra 
ingrepp  i  ngns  rättigheter.  3.  Mit  dem 
rechten  Fasse  ~  sträcka  nt,  taga  ut  steget 
med  högra  foten.  Vörgreifung,/". 

vörgreiflich,  adc.  i  förväg,  på  förhand. 

Vörgrund,  -\c\s,  O,  ?«.  förgrnnd. 

vorgucken,  itr.  h.  titta  fram. 

1.  vorhaben,  tr.  1.  hafva  framför  .sig,  på  sig 
framtiu.  2.  förehafva,  hafva  för  afsigt,  ärna, 
tillärna.  /c/t  habe  es  gut  mit  Ihnen  vor:  jag 
menar  det  väl  med  eder.  3.  Jvidn  ~  taga 
itu  med,  skrupensa,  lexa  upp  ngn. 

2.  Vorhaben,  -s,  -,  n.  förehafvande,  uppsåt. 
Vorhafen,  -s-,  -f,  m.  yttre  hamn. 

Vorhalle,  -n,  f.  portik,  yttre  rum,  försal,  va- 
penhus ;  hiuii.  förgård. 

Vorhalt,  -[c]s,  -e,  m.  förebråelse,  föreställ- 
ning. 

vorhalten,  tr.  1.  hålla  framfiu-,  fr;ini.  2.  .hiuhn 
ctw.  ~  förfhålla  ngn  ngt.  Vorhaltung,  /. 

Vorhand,  O,/,  förhand. 

vorhanden,  «.  förhandenvarande,  närvarande. 
~  sein:  vara  förhandenj  förefinnas. 

Vorhang,  -[e].<f,  -e  t,  m.  förhänge,  ridå. 

Vorhänge...  kx   -schloss,  -cs,  -er  \,  n.  hänglås. 

vorhangen,  itr.  s.  hänga  framför,  fram;  sticka 
fram. 

vorhängen,  tr.  hänga  framför. 

vorbauen,  tr.  hugga  för. 

Vörhaupt,  -[e].?,  -er  t,  «•  framhufvud. 

Vorhaut,  -e  t,/-  förhud. 

Vörhemd[e],  -[c]«,  -en,  n.  nattkappa. 

vorher  (afv.  -'  -),  adv.  förr,  förut,  -bedenken,  tr. 
förut,  på  förhand  betänka,  öfverväga.  -be- 
stimmen, tr.  förut  bestämma,  -bestimmung, 
-en,  f.  förutbestämmelse.  -empfinden,  tr. 
hafva  en  förkänsla  af.  -gehen,  itr.  s.  gå  för- 
ut, föregå.  ~rf;  föregående,  -geschehen, 
itr.  s.  ske,  tilldraga  sig  förut,  -merken,  tr. 
märka  förut,  på  förhand,  -sagen,  tr.  förut- 
säga, -sehen,  tr.  förutse. 

Vörherbst,  -e.*;,  -e,  m.  höstens  början,  sen- 
sommar. 

vorherig,  a.  tidigare,  föregående. 

vorherrschen,  itr.  h.  föiherska. 

vorheucheln,  tr.  .lm<lm  etw.  ~  hyckla  ngt  mot 
ngn. 

vorheulen,  tr.  .Fmdm  etm.  ~  tjuta,  F  gråtande 
berätta  ngt  för  ngn. 

Vörhimmel,  -s,  -,  m.  himlens  förgård. 


vorhin  (%  •  -),  adv.  förut,  nyss. 

vorhistorisch,  a.  förhistorisk. 

Vörhof,  -[e],s-,  -e  f,  ra.  förgård. 

vorholen,  tr.  framhämta. 

Vörhölle,  -n,  f.  yttre  helvete,  helvetets  för- 
gård. 

vorhören,  I.  tr.  höra  framför,  öfver,  genom. 
II.  itr.  h.  höra  sig  för. 

Vörhut,  o,./'.   1.  JäJ  förtrupp.  2.  ikcrbr.  förbete. 

vorig,  a.  förr,  förliden,  tidigare. 

vörjagen,  I.  tr.  jaga,  köra  fram.  II.  itr.  s.  1. 
spränga  fram.  2.  Jmdm  ~  a)  hastigt  rida, 
åka,  rusa  framför  ngn,  b)  spränga,  rusa 
fram  till  ngn. 

Vorjahr,  -[e]s,  -e,  n.  förår. 

vorjährig,  «.  förra  årets,  fjolårets. 

vorjammern,  tr.  Jmdm  etw.  r^  jämrande  säga 
ngn  ngt,  beklaga  sig  för  ngn  öfver  ngt. 

Vorkammer,  -n,f.  yttre  kammare,  väntrum. 

vörkämpfen,  itr.  h.  1.  vara  bland  de  främste 
kämparne.  2.  vara  ett  mönster  för  de  käm- 
pande. 

Vorkämpfer,  -.«j.  -,  m.  förkämpe. 

vorkauen,  vorkäuen,  tr.  Jmdm  etw.  ».,  tugga 
ngt  åt  ngn;  bii.n.  göra  ngt  riktigt  påtagligt 
för  ngn. 

Vörkauf,  -[e]s,  0.  m.  1.  förköpsrätt.  2.  åter- 
försäljares uppköp  af  torgförda  varor  före 
torghandelns  början. 

verkaufen,  tr.  uppköpa  lorgrurd.i  varor  furc  toiKhan 
Uulns  början. 

Verkäufer,  -s,  -,  m.  uppköpare. 

Vorkehr,  O,  _/'.  ^  treffen:  vidtaga  förbere- 
dande åtgärder,  taga  sina  mått  och  steg. 

vorkehren,  tr.  1.  vända  fram,  ut.  2.  förbere- 
da.  Das  Nötige  ~  vidtaga  nödiga  åtgärder. 

Vorkehrung,  -en,  f.  förberedande  åtgärd,  mått 
och  steg.   ~e;?  treffen  =  Vorkehr  ireff'en. 

Vörkenntnis[s],  -se,  f.  förkunskap. 
,  Verkette,  -n,J'.  mindre  bärgskedja  framför  en 
I      större,  utlöpare. 

Vörkirche,  -«,./".  vapenhus. 

vörkleben,  tr.  "klistra  framför,  för,  på. 

verklingen,  itr.  k.  1.  klinga,  ljuda  förut.  2. 
föresväfva.   3.  klinga,  ljuda  högre. 

verkommen,  itr.  s.  1.  komma  fram.  2.  Bei 
jmdm  ~  a)  titta  in  till,  säga  till  hos  ngn, 
b)  få  företräde  hos  ngn.  3.  förekomma.  4. 
förefalla,  synas.  5.  Jmdm  ~  komma  före  ngn. 

Verkommenheit,  -en,  Vorkommnis[s],  -se,  ,/'.  1. 
förekomst.  2.  tilldragelse,  händelse. 

vorkönnen,  itr.  It.  kunna  komma  fram. 

Vorkost,  O,./',  förrätt. 

Vorlade...  ex.  -gevuehr,  -[e]s,  -e,   n.  fra 
ningsgevär. 

vorladen,   tr.    1.  lasta,  lägga  framför, 
kalla,  stämma. 

Verlader,  -s,  -,  m.   1.  rättsbetjänt  som 
inför  rätta.  2.  framladdningsgevär. 

Vorladung, -c«,/.  1.  kallelse,  stämning.  2.  för- 
laddning. 


add- 


2. 


kallar 


O    saknar  plur.    f  har  omljud.    tr. 


itr.  intransilivt   verb.    h,  har  haben,    S.  har  »ein  till   hjälpverlj. 


Vorlage 


743 


Vorrat  [hj 


Vorlage,  -»,  /.  1.  förlängningsstycke,  lösskif- 
va.  2.  sak  sora  lägges  framför  ngt  (en  tunna, 
Tiignsiijui  o.  d.vi )  för  att  det  skall  stå  stilla. 
3.  (framlagdt,  föreliggande)  förslag.  4.  för- 
skrift ;  j)lansoh  att  rita  efter,  mönstet. 

vörlallen,  tr.  framstamma,  jollra. 

Vorland,  -[ej.s-.  O,  n.  land  framför  ngt;  strand. 

vorlangst,  adv.  för  länge  sedan. 

Vorlass,  -es,  O,  m.  företräde. 

vorlassen,  ti:  1.  släppa  fram.  2.  lemna  före- 
träde åt.  Vorlassung,/. 

Vorlauf,  -[e\s,  O,  m.  försprång. 

vorlaufen,  iti:  s.  1.  springa  fram.  2.  Jmdm  ~ 
a)  springa  fortare  än  ngn,  b)  springa  fram- 
för ngn. 

Vorläufer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -«c»,/,  förelöpare, 
förebud. 

vorläufig,  «.  provisorisk,  tillfällig;  adv.  tills 
vidaro,  för  närvarande. 

vorlaut,  «.  högljudd,  framfusig,  näsvis. 

vorleben,  itr.  h.  1.  lefva  förut.  2.  Jmdm  ^ 
i  sitt  lif  vara  ett  mönster  för  ngn. 

vorlegbär,  «.  som  kan  framläggas,  presenta- 
bel. 

Vorlege...  ek.  -blått,  -[c].^',  -er  f,  n.  mönster, 
förskrift,  -gabel,  -m,  /.  stor  gaffel,  -löffel, 
-s,  -,  m.  förläggarslef.  -messer,  -s,  -,  n.  för- 
skärarknif.  -schloss,  -es,  -er  f,  n.  hänglås. 

vorlegen,  tr.  1.  lägga  framför.  2.  Jmdm  etw. 
»x/  a)  förelägga,  visa  ugn  ngt,  b)  lägga  för 
ngn  ngt,  t.  ex.  Braten.  3.  framlägga,  fram- 
ställa, framsätta.  Etto.  weiter  ~  lägga  ngt 
längre  fram.  Vorlegung,/. 

Vorleger,  -s,  -,  m.  förskärare. 

vorleiern,  tr.  Jmdm  etio.  ~  på  positiv  spela 
ngt  för  ngn;  bUdi.  positivartaJt,  entonigt 
föredraga,  rabbla  upp  ngt  för  ngn. 

vSrlesbär,  a.  som  kan  föreläsas. 

Vorlese,  -w,  /.  1.  första  (vin)skörden.  2.  (vin-) 
skördens  början. 

vorlesen,  tr.  1.  föreläsa.  2.  först  skörda. 

Vorleser,  -s,  -,  m.  r^\n,  -nen,  */.  föreläsare, 
föreläsarinna,  lektris. 

Vorlesung,  -en,  f.  föreläsning. 

vorletzt,  a.  nästsist. 

vorleuchten,  itr.  k.  Jmdm  ~  gå  framför  och  lysa 
ngn,  biidi.  förelysa,  föregå  ngn  mod  godt  uxempei. 

vorlieb  sefiiriieh. 

Vorliebe,  b,  /.  förkärlek. 

Vorliegen,  itr.  h.  1.  ligga  framför.  2.  föreligga, 
förefinnas. 

vorlügen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  ljuga  ngt  för  ngn. 

vormachen,  tr.  1.  sätta  för,  framför.  2.  Jmdm 
etw.  ~  a)  visa  ngn  ngt,  b)  inbilla  ngn  ngt. 

Vormagen,  -s,  -[t],  m.  bladmage. 

vörmähen,  itr.  k.  1.  mäja  först.  2.  Jmdm  -x, 
visa  ngn  hur  han  skall  mäja. 

vörmalen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  måla  ngt  inför 
ngn,  måla,  skildra  ngt  för  ngn. 

vSrmälig,  vörmäls  =  ehemal... 

VSrmann,    -[e]s,    -er   t,    m.    1.  =  Vordermann. 


2.  korispoi.  spelare  som  sitter  i  förhand.  3. 
förman,  verkmästare.  4.  piur.  förfäder. 

Vormarsch,  -es,  -e  t,  m.  frammarsch. 

vormarschieren,  itr.  s.  marschera,  tåga  fram, 

Vormast,  -[e]s,  -en,  m.  i  fockmast. 

Vormauer,  -n,  /.  förmur. 

Vormauern,  tr.  mura  för,  igen. 

vörmessen,  tr.  Jmdm  etw.  r^  mäta  ngt  i  ngns 
närvaro. 

Vormittag,  -[ejs,  -e,  m.  förmiddag,  -s...  ei. 
~Stunde,  -n,  f.  förmiddagstimme. 

vormittägig,  a.  förmiddags-. 

Vormund,  -[e]s,  -er  \  och  -e,  m.  Vormiinderin, 
•nen,f.  förmyndare. 

Vormundschaft,  -en,  f.  förmynderskap.  -s...  ei. 
fv/rechnung,  -en,  f.  förmyndareräkning. 

vormundschaftlich,  a.  förmyndare-. 

vörmiissen,  itr.  h.  måste  fram. 

vorn[e],  adv.  framtill,  framme,  fram.  <n<  her- 
aus wohnen :  bo  åt  gatan.  «^  i7ii  Buche :  i 
bokens  början.  Von  ~  a)  framifrån,  b)  från 
början,  -än,  adv.  främst,  först,  öfverst,  i 
spetsen,  -herein,  adv.  Von  ~  från  första 
början,  -über,  adv.  framåt,  framåtböjdt. 

vernageln,  tr.  spika  för. 

Vornahme,  -n,f.  företag. 

Vorname,  -ns,  -n,  m.  förnamn. 

vornehm,  a.  förnäm.  ^  thun:  vara  förnäm, 
taga  en  förnäm  min  på  sig. 

1.  vornehmen,  tr.  1.  sätta  för  sig,  på  sig,  t.  ex. 
eine  Schürze.  2.  företaga,  taga  ihop  med. 
Sich  (dat.)  etw.  ~  företaga  sig  ngt.  Jmdn  ~ 
taga  itu  med,  lexa  upp  ngn. 

2.  Vornehmen,  -s,  -,  n.  företag. 
Vornehmheit,  Q,  f.  förnämhet. 
vornehmlich,   adv.   särskildt,   hufvudsakligen, 

framför  allt. 

vorneigen,  tr.  och  sich  ~  luta,  böja  (sig)  fram- 
åt, buga  sig. 

Vörneigung,  -en,  f.  1.  lutning  framåt.  2.  för- 
kärlek. 

Vorort,  -\e\s,  -e  ei.  -er  f,  '«•  säte  för  en  för- 
enings hufvudstyrelse  ei.  centralkomité. 

vorpfeifen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  hvissla,  på  pipa 
blåsa  ngt  för  ngn. 

vorplappern  =  vorplazidem. 

Vorplatz,  -es,  -e  f,  m.  plats  framför  ngt. 

vorplaudern,  tr.  Jmdm  etw.  ~  prata  (om)  ngt 
för  ngn,  söka  inbilla  ngn  ngt. 

Vorposten,  -s,  -,  m.  förpost. 

vSrprahlen,  tr.  Jmdm  etw.  ^  skryta  med  ngt 
inför  ngn. 

vörpredigen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  predika,  prata, 
käxa  om  ngt  för  ngn. 

vörprüfen,  tr.  anställa  en  förberedande  pröf- 
ning,  examen  med. 

Vorprüfung,  -en,  f.  förberedande  pröfning, 
examen. 

vorragen  =  hervorragen. 

Vorrang,  -[e]s.  O,  m.  högre  rang,  företräde. 

Vörrat[hJ,   -[e]s,  -c  t,  «!■•  förråd.  Im  -v/  i  för- 


*  »lita  sms.    F  f,imiljärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    ©  teknisk  term.    -i-  siöicr 


itärisk  term. 


vorrät  [hj  ig 


744 


vorschützen 


råd.  -8...  Ex.  ~haus,  -es,  -er  f,  n.  förråds- 
hus, magasin.  'X'SChrank,  -[e]s,  -e  t»  to.  mat- 
skåp. 

vörrät[hjig,r7.i  förråd, på  förlag, som  finsinne. 

vorrechnen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  a)  räkna,  räkna 
igenom,  räkna  upp  ngt  för  ngn,  b)  visa  ngn 
hur  han  skall  räkna  ngt. 

Vorrecht,  -[e].«,  -e,  n.  företrädesrättighet,  pri- 
vilegium. 

vörrecken,  ti-,  räcka,  sträcka  fram. 

Vorrede,  -«,  /.  1.  förord,  företal.  2.  tal  som 
föregår  ett  annat. 

vorreden,  tr.  Jmdm  etw.  ^  berätta  ngt  för 
ngn,  slå  i,  inbilla  ngn  ngt. 

Vorredner,  -.«,  -,  m.  1.  förste,  föregående  ta- 
lare. 2.  skådespelare  som  framsäger  pro- 
logen. 3.  företals  författare. 

vorreif,  a.  förtidigt  mogen. 

Vörreigen,  Vörreihen,  -.•?,  -,  m.  1.  första  dans. 
2.  Den  -x/  haben:  anföra  dansen. 

vörreissen,  tr.  1.  rycka,  rifva  fram.  2.  rita 
upp  konturerna  till.  3.  .Jmdm  Witze  ~  vitsa 

inför  ngn. 

vorreiten,  I.  itr.  s.  1.  Dem  Wagen,  jmdm  ~ 
rida  framför  vagnen,  ngn,  vara  förridare. 
2.  rida  fram.  3.  Jmdm  ~  rida  fortare  än, 
rida  om  ngn.  4.  Jmdm  ~  visa  ngn  hur  han 
skall  rida,  lära  ngn  rida.  II.  tr.  1.  Ein 
Pferd  ^  rida  fram  med,  förevisa  en  häst. 
2.Fh\h\\  jmdm  eto.  ~lysa  med  ngt  inför  ngn. 

Vörreiter,  -s,  -,  m.  förridare. 

vorrennen,  itr.  s.  1.  springa  framför,  förut. 
2.  Jmdm  ^  springa  fortare  än,  springa  om 
ngn. 

vorrichten,  tr.  1.  skjuta,  rycka,  vrida  fram. 
2.  göra  i  ordning,  iordningställa,  tillrusta, 
tillreda,  förbereda. 

Vorrichtung,  -en,  f.  1.  förberedelse,  tillrust- 
ning. 2.  inrättning,  mekanism. 

Vörriss,  -es,  -e,  vi.  utkast. 

Vorritt,  -[e].«.  O,  m.  f ramridande. 

vorrücken,  I.  tr.  1.  draga,  skjuta  fram.  2. 
.Jmdm  etw.  r^  förehålla  ngn  ngt.  II.  ilr.  .s-. 
rycka,  tåga  fram;  närma  sig;  rycka  upp. 

vorrufen,  tr.  ropa,  kalla  fram. 

vörriisten  =  vorrichten  2. 

vors,  sammantlragn.  nf  VOr  daS. 

Vörsaal,  -[c].?,  -e  t,  m.  försal,  väntsal. 

vorsagen,  tr.  1.  förutsäga.  2.  Jmdm  eiir.  ~ 
a)  berätta  ngt  för  ngn,  b)  förestafva,  dik- 
tera ngn  ngt,  c)  skoispr.  hviska  ngt  för  ngn, 
d)  sufflera  ngn. 

Vorsager,  -.?,  -,  to.  sufflör. 

Vorsänger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  en  som  tar 
upp,  ledur  sången,  kantor,  klockare. 

Vorsatz,  -«'.t,  -e  f,  w-  föresats,  uppsåt,  afsigt. 

vorsätzlich,  a.  uppsåtlig,  afsigtlig. 

Vorschein,  -[ej.s-,  o,  m.  Znm  ~  kommen:  kom- 
ma fram,  konirna  i  dagen.  Zum  ~  hrinf/en: 
bringa  i  dagen. 

vorschicken,  tr.  1.  förutskicka.  2.  framskicka. 


vorschieben,  tr.  skjuta  fram.  Jmdn  -n/  skjuta 
fram  ngn,  skjuta  ngn  framför  sig,  dölja 
sig  bakom  ngn.  Etw.  ~  taga  ngt  till  före- 
vändning. Verschiebung,  /. 

Vörschieber,  -s,  -,  m.  lock,  lucka  att  skjuta 
för,  skottlucka. 

vOrschiessen,  I.  itr.  1.  h.  ,/mdm  r^  visa  ngn  hur 
han  skall  skjuta.  2.  s.  skjuta,  störta  fram. 
II.  tr.  försträcka,  förskottera,  lägga  ut. 

Vorschiff,  -[e]s,  -e,  n.  för. 

Vorschlag,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  förslag.  Etw.  in 
'V  bringen:  föreslå,  väcka  förslag  om  ngt. 
2.  första  slag.  3.  för  en  vara  först  begärdt 
pris;  &fT.  prutmon.  4.  mns.  förslag. 

vorschlagen,  I.  tr.  1.  föreslå.  2.  slå,  drifva 
fram.  3.  Drei  Mark  ~  a)  begära  tre  mark 
hyarpi  prutmon  fins,  b)  begära  tre  mark  för 
mycket.  4.  Den  Takt  ~  slå  takt.  II.  itr.  s. 
1.  slå,  falla  fram,  öfver.  2.  förherska.  3. 
mus.  bilda  förslag. 

VSrschmack,  -[e]s,  O,  m.  försmak. 

vorschmecken,  I.  itr.  k.  taga  öfverhand,  t.  px. 
ein  Getuärz  schmeckt  vor.  II.  tr.  1.  Etw.  ~ 
finna  smaken  af  ngt  öfvervägande.  2.  haf- 
va  försmak  a,f. 

vBrschmeicheln,  tr.  Jmdm  etw.  '^  smickra  ngn 
med  ngt. 

Vorschneide...  kx.  -brett,  -[e]s,-er,  n.  skärbräde. 
-messer,  -s,  -,  n.  förskärarknif. 

vorschneiden,  tr.  1.  skära  för.  2.  Jmdm  Ge- 
sichter ~  göra  grimaser  åt  ngn. 

Vörschneider,  -.<;,  -,  m.  förskärare. 

vorschnell  =  rnreilig. 

vorschrauben,  tr.  skrufva  för. 

vorschreiben,  tr.  1.  skrifva  framför.  2.  skrif- 
va  för.   3.  föreskrifva. 

vSrschreien,  tr.  .Tmdm  etw.  ~  skrika  ngt  i 
öronen  på  ngn. 

vörschreiten,  itr.  s.  1.  fortgå,  gå  vidare.  2. 
.hndm.  ~  skrida,  gå  framför  ngn. 

Vorschrift,  -en,  f.  1.  förskrift.  2.  föreskrift, 
order,  befallning,  -s...  Ex.  ~mässig,  a.  en- 
ligt föreskrift,  reglementsenlig.  ~widrlg, 
".  reglementsvidrig. 

Vorschrift,  -[e]s,  -e,  m.  steg  framåt,  framsteg. 

Vorschub,  -\e]s,  -e  f,  m.  I.  första  slaget  i  ka 
geispei.  2.  befrämjande,  understöd,  hjälp. 
Jmdm,  einer  (dat )  Sache  ~  leisten  ei.  thim: 
understödja,  hjälpa,  gynna  ngn,  en  sak. 

Vorschub,  -\c\s,  -e,  m.  stöfvelfot. 

vörschuhen,  ir.  försko. 

Vorschule,  -",./'.  förberedande  skola,  förskola; 
förborcdanile  kurs,  elementarkurs. 

Vörschiiler,  -s,  -,  m.  lärjunge  i  en  förbere- 
dande skola. 

Vorschuss,  -es,  -e  f,  m.  1.  förskott,  utlägg.  2. 
första  skottet,   -weise,  ndv.  förskottsvis. 

vorschütten,  tr.  1.  Dein  Viehe  Futter  ~  fodra 
kreaturen.  2.  Dämme  ~  kasta  upp  dam- 
mar mot  vattnet. 

vorschützen,  tr.   1.  Etw.  ~  förskansa  sig  bnk- 


0   saknar  plur.   \  har  omljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpvcr 


Vorschwarm 


745 


Vorstüok 


om  ngt.  2.  föregifva,  taga  till  förevänd- 
ning. 

Vorschwarm,  -[e]«,  -c  f,  m.  första  svärm. 

verschwatzen  =  vorplaudern. 

vorschweben,  ür.  k.  föresviifva. 

vörschwimmen,  itr.  s.  1.  simma  framför.  2. 
Jmdm  ~  a)  simma  fortare  än,  simma  om 
ngn,  b)  visa  ngn  hur  han  skall  simma. 

vorschwindeln,  tr.  Jmdm  etw.  ~  söka  inbilla 
ngn  ngt. 

Vorsegeln,  itr.  s.  1.  segla  fram.  2.  segla  först, 
i  spetsen.  3.  Einem  Schiffe  »v  segla  fortare 
än,  segla  om  ett  fartyg. 

Vorsehen,  I.  tr.  1.  förutse.  2.  förebygga.  II. 
Sich'^  se  sig  för,  se  np-p.Voi-rjesehen! se  upp! 

Vorsehung,  O,  /.  försyn. 

vörsein,  itr.  s.  1.  Jmdm  n^  vara  före,  framför 
ngn.  2.  förevara,  förhandlas.  3.  Da  sei  Gott 
vor!  Gud  bevare  oss  därför! 

Vörsetz...  Ex.  -fenster,  -s,  -,  n.  dubbelfönster. 
-gitter,  -s,  -,  n.  (tråd)jalusi.  -silbe,  -«,/.  gram. 
förstafvelse,  prefix. 

vorsetzen,  tr.  1.  sätta  framför,  fram.  Jmdm 
etw.  ~  sätta  fram  ngt  åt  ngn,  bjuda  ngn 
på  ngt.  2.  Einer  (dat.)  Sache  etw.  ~  före- 
draga ngt  framför  en  sak.  3.  Sich  (dat.)  etw. 
OJ  föresätta  sig  ngt.  4.  Jmdn  einer  (dat.) 
Sache  ~  sätta  ngn  i  spetsen  för  ngt.  Ver- 
setzung, /. 

Vorsicht,  O,  /.  1.  förutseende.  2.  %  försyn. 
3.  försigtighet.  -s...  Ex.  ~mässregel, ->(, /. 
f  ör  sigti  gh  et  s.åtgärd . 

vorsichtig,  a.  försigtig. 

Vorsichtigkeit,  O,/,  forsigtighet. 

Vorsilbe,  -n,f.  gram.  förstafvelse. 

vorsingen,  <r.  .Jmdm  etw.  /%/  sjunga  ngt  för  ngn. 

Vörsinger  =  Vorsänger. 

Vorsitz,  -es,  O,  m.  ordförandeskap,  presidium. 
Den  r^  führen:  föra  ordet. 

Vorsitzen,  itr.  h.  1.  föra  ordet,  presidera.  2. 
Jmdm  '^  sitta  framför,  öf ver,  ngn. 

Vorsommer,  -s,  -,  vi.  försommar. 

Vorsorge,  O,  f.  förutseende,  omtanke,  omsorg, 
försorg.  ~  tragen  ei.  treffen,  dass  . . .  draga 
försorg  om  att  ... 

Vorsorgen,  i<r.  A.  draga  iörsorg,  jmdm:  om  ngn. 

vorsorglich,  a.  förutseende,  omtänksam,  för- 
sigtig. 

Vorspann,  -[e]s,  -e,  m.  1.  förspänning.  2. 
skjutshästar.  3.  förspaiin.  -dienst,  -[e]s,  O, 
M.  skjutsning,  skjutsningsbesvär.  -pferd, 
-[e]s,  -e,  n.  skjutshäst. 

vorspannen,  tr.  spänna  för. 

vorspiegeln,  tr.  förespegla.  Vörspieg[e]lung, /. 

Vorspiel,  -[e].s,  -e,  n.  1.  för.spel.  2.  förpjes. 

vorspielen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  spela  ngt  för  ngn. 

Vorspräche,  -n,  f.  förord,  rekommendation. 

vorsprechen,  I.  tr,  Jmdm  etw.  ~  a)  förestafva 
ngn  ngt,  b)  lära  ngn  hur  han  skall  säga,  ut- 
tala ngt.  II.  itr.  h.  och  %  s.  Bei  jmdm  -%/  säga 
till,  taga  in  hos,  hälsa  på  ngn. 


itr.  s.  spränga  fram. 

vorspringen,  itr.  h.  och  s.  1.  s.  hoppa  fram.  2. 
Jmdm  »N/  a)  h.  hoppa  framför  ngn,  b)  s. 
hoppa  om  ngn.  3.  skjuta  fram,  öfver,  stå  ut. 

Vörsprung,  -[e]^-,  -e  t,  m.  1.  utsprång,  utstå- 
ende del.  2.  försprång,  försteg.  Den  ~  ge- 
winnen: få  försprång. 

Vörspuk,  -[«].?,  -e,  m.  förebud,  varsel. 

vörspuken,  itr.  h.  1.  spöka  före.  2.  Jmdm  -n/ 
spöka  för,  füresväfva  ngn. 

Vorstadt,  -e  t,  /•  förstad. 

Vörstädter,  -s,  -,  m.  förstadsbo. 

vörstädtisch,  a.  förstads-. 

Vorstand,  -[e].?,  -e  t,  m.  1.  styrelse,  direktion. 
2.  föreståndare.  -S...  Ex.  'v.mitglied,  -[«].', 
-er,  n.  styrelsemedlem.  <->.<wahl,  -en,/,  sty- 
relseval. 

Vörstandschaft,  O,  /.  ledning,  styrelse,  egen- 
skap af  föreståndare,  af  direktör. 

vorstechen,  itr.  h.  1.  sticka  fram,  framträda. 
2.  sticka  för. 

vorstecken,  tr.  1.  sticka  fast,  fästa  framför. 
2.  sticka  fram,  ut.  3.  Sich  (dat.)  etw.  ~  före- 
sätta sig  ngt. 

versteh...  ex.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  fogelhund. 

vorstehen,  itr.  h.  1.  stå,  skjuta  fram,  ut.  2.  jäg. 
der  Hund  steht  vor:  hunden  står  r«r  raprhon- 
scnm.  m.  3.  stå  framför,  öi^er,  jmdm:  ngn.  4. 
förestå,  stå  i  spetsen  för,förvalta,  sköta,  t.ex. 
einem  Amte:  ett  ämbete.  5.  stå  förut,  of  van. 

Vorsteher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  föreståndare, 
föreståndarinna. 

Versteherschaft,  O,  /.  föreståndarskap. 

vorstellen,  I.  tr.  1.  föreställa,  presentera.  2. 
ställa  fram.  3.  ställa  framför.  4.  Jmdm  etw. 
~  a)  framställa,  skildra  ngt  för  ngn,  b) 
framlägga  ngt  för  ngn,  c)  föreställa  ngn 
ngt.  Sich  (dat.)  etuj.  ~  föreställa  sig  ngt.  5. 
föreställa,  betyda.  II.  Sich  ^  1.  presentera 
sig.  2.  ställa  sig  framför. 

verstellig,  a.  1.  Etw.  »x/  machen:  göra  ngt 
åskådligt.  2.  Bei  einer  Behörde  ryj  werden: 
inlemna  en  inlaga  till  en  myndighet. 

Vorstellung,  -en,/.  1.  presentering,  presenta- 
tion. 2.  framställning,  yrkande.  3.  före- 
ställning. 4.  representation,  teater,  -s...  Ex. 
~ärt,  -en,  '^weise,  -n, /.  föreställningssätt. 

Verstich,  -[ejs,  -e,  7h.  förstyng. 

Verstoss,  -es,  -e  f,  m.  1.  stöt  framåt;  iitfall, 
anfall.  2.  list,  kant  pi  kläder. 

Verstössen,  I.  tr.  1.  stöta,  skjuta  fram.  2.  sät- 
ta till,  förlänga.  II.  itr.  s.  1.  X  göra  ett  ut- 
fall, ett  anfall,  i-ycka  fram.  2.  skjuta  ut. 

verstrecken,<r.  1.  sträcka,  räcka  fram.  framför. 
2.   försträcka,  förskottera.  Vorstreckung,  y'. 

verstreichen,  tr.  1.  stryka  för.  2.  stryka  fram. 

verstreuen,  tr.  strö  ngt  framför,  åt,  t.  ex.  den 
Hühnern  Korn, 

Vorstube,  -n,/.  yttre  rum. 

Verstück,  -[eJs,  -e,  n.  1.  framstycke.  2.  teat. 
förpjes. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    ^  teknisk  term.    i*  sjötcrm.    X  militärisk 


Vorstufe 


74G 


vorzeiten 


Vorstufe,  -n,f.  1.  första  steg.  2.  förberedelse, 
förskola. 

vorstürmen,  \tr.  s.  storma  fram. 

vSrstiirzen,  'itr.  s.  störta  fram. 

vörsuchen,  tr.  söka,  leta  fram. 

vörsündflQt[hJlich,  o.  antcdiluviausk. 

vörtanzen,  I.  tv.  Jmdm  einen  Wnher  ~  dansa 
en  vals  för  ngn.  II.  itr.  h.  dansa  först,  an- 
föra dansen. 

Vortänzer,  -s,  -,  ?«.  dansanfclrare. 

Vort[h]eil,  -[«].--,  -e,  m.  fördel,  -bringend,«. 
fördelaktig. 

vort[h]eilhaft,  u.  fördelaktig. 

vSrthun,  I.  tr.  1.  sätta,  ställa  framför,  skjuta 
för,  spänna  för.  2.  handla  förut,  först.  3. 
Jvulm  etic.  ~  visa  ngn  hur  han  skall  göra 
ngt.  4.  Es  Jmdm  /-v  öfvcrträffa  ngn.  II.  Sich 
~  utmärka  sig. 

Vörtrab,  -[e].«;,  -e,  m.  förtraf. 

vörtraben,  itr.  s.  traf  va  framför. 

Vortrag,  -[e].s-,  -e  t,  m.  1.  föredragning,  fram- 
ställning, föredrag.  2.  handel,  transport,  -s... 
Ex.~ärt, -en,~weise, -«,/.  föredragningssätt. 

vortragen,  tr.  1.  Jmdm  etw.  ~  bära  ngt  fram- 
för ngn.  2.  föredraga.  3.  öfvcrflytta,  tran- 
sportera. Vörtragung,  /■. 

vortrefflich,  «.  förträfflig. 

Vortréffliclil<eit,  O,  /.  förträfflighet. 

vortreiben,  tr.  drifva  fram,  framför. 

Vbrtreppe,  -",,/".  yttre  trappa. 

vortreten,  itr.  s.  1.  stiga,  träda  fram.  p,ii.ii.  mit 
etw.  nirlit  ~  loollén:  ej  vilja  fram  med  ngt. 
2.  träda,  ställa  sig  framför.  3.  Jmdm  •>.<  gå 
framför  ngn. 

vörtrinlten,  tr.  och  itr.  h.  .hndm  ^^  dricka  ngn 
till. 

Vortritt,  -[e].«,  -e,  m.  1.  steg  framåt.  2.  före- 
träde. 

Vortrupp,  -[»].«,  -5,  m.  Vörtruppe,  -n,  /.  för- 
trupji. 

Vörtuch,  -[c].?,  -er  f,  n.  förkläde. 

vorturnen,  itr.  h.  leda  gymnastiköfningar. 

Vorturner,  -s,  -,  m.  ledare  af  gymnastiköf- 
ningar. 

vörüben,  tr.  förut  öfva.  Vorübung,/. 

voriiber,  ndv.  1.  förbi.  2.  framåt,  -fliegen,  itr. 
s.  flyga  förbi,  -gäng,  -[ej,<,  O,  m..  gång  förbi. 
Bei  steinern  ~e;  när  han  gick  förbi,  -gehen, 
itr.  s.  1.  gå  förbi.  2.  gå  öfver.  -können,  itr. 
h.  kunna  komma  förbi,  -ziehen,  itr.  s.  dra- 
ga, tåga  förbi. 

Voruntersuchung,  -en.  f.  förberedande  under- 
sökning. 

Vörurt[hjeil,  -[e]a,  -e,  n.  fördom,  -s...  n..  ~frei, 
~los,  a.  fördomsfri.  ~lösigkeit,  O,  /.  för- 
domsfrihet. ~voll,  a.  fördomsfull. 

Vorväter,  -s,  -f,  m.  stamfader,  piur.  förfäder. 

Vorverhör,  -\e\s,  -e,n.  förberedande  förhör. 

Vörversammlung,  -en,  f.  förberedande  försam- 
ling. 

Vörwordern,  ]Jnr.  förfäder. 


vorvorgestern,  adv.  för  tre  dagar  sen. 
vSrvorig,  a.  nästsist. 
vorvörletzt,  «.  tredje  från  slutet. 

1.  Vörvifagen,  -.<:,  -[t],  n».  framvagn. 

2.  vorwagen,  sich  ~  våga  sig  fram. 
Vorwahl,  -en,  f.  förberedande  val. 

VSrwall,  -[e]*-."  -e  f,  m.  vall  framför  ngt,  främ- 
re, yttre  vall. 

vorwalten,  itr.  h.  1.  vara  förherskande,  öfver- 
vinna.  2.  förefinnas,  äga  rum. 

Vörwand,  -[c]«,  -e  f,  m.  förevändning,  undan- 
flykt. 

vorwärts,  I.  adr.  framåt.  Sich  ~  helfen:  hjäli)a 
sig  fram,  ^  kommen  :  komma,  taga  sig  fram. 
II.  %  prep.  framför. 

vorweg,  adr.  1.  framför,  förut.  2.  ifrån  bör- 
jan, utan  vidare.  3.  förut,  på  förhand,  i 
förväg,  i  förskott,  -nähme.  O,/,  antecipe- 
ring;  borttagande,  uttagande  i  förväg,  -neh- 
men, tr.  antecipera,  på  förhand  borttaga, 
uttaga. 

vörweinen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  gråtande  berätta 
ngt  för  ngn,  gråta  i  ugns  närvaro. 

vorweisen,  tr.  förevisa.  Vorweisung, ./'. 

Vörwelt,  O,  ./'.  1.  det  förflutna,  forntid,  våra 
förfäder.  2.  urverld,  urtid. 

vörweltlich  =  urweltUch. 

verwenden,  tr.  förevända. 

vorwerfen,  tr.  kasta  fram,  framför.  Jmdm  etw. 
^  a)  kasta  ngt  till,  åt  ngn,  b)  förebrå  ngn 
ngt. 

Vorwerk,  -[r]s,  -c,  n.  1.  X  fort.  2.  mäjeri. 

Vörweser,  -.s-,  -.  vt.  företrädare. 

vorwiegen,  I.  itr.  h.  vara  öfvervägande,  för- 
herskande. II.  tr.  Jmdm  etw.  »n*  väga  ngt  i 
ngns  närvaro. 

vörwimmern,  vörwinseln  =  vorjammern. 

Vorwinter,  -s,  -,  m.  förvinter,  vinterus  bör- 
jan. 

Vörwissen,  -.«,  o,  n.  vetskap. 

Vorwitz,  -es,  O,  w.  1.  nyfikenhet,  näsvishet, 
framfusigliet.  2.  näsvis  person. 

vorwitzig,  a.  nyfiken,  näsvis,  framfusig. 

Vorwort,  -[e]s,  n.  1.  piur.  -e,  förord,  företal. 
2.  puir.  -er  t,  gram.  prepositiou. 

Vorwurf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  förebråelse,  tadel. 
2.  lockbete,  -s...  ex.  ~frei,  ~Ios,  a.  otadelig. 
~voll,  a.  förebrående. 

vorzählen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  räkna  ngt  i  ngns 
närvaro,  så  att  ngn  ser  det,  räkna  upp  ngt 
inför  ngn.  Vörzählung,  _/". 

vorzaubern,  tr.  framtrolla. 

Vorzeichen,  -.<;,  -,  n.  1.  förebnd.  2.  mus.,  mat. 
förtecken. 

vorzeichnen,  tr.  1.  rita  fcir.  2.  framställa,  skil- 
dra. 3.  utmärka,  markera,  iipprita. 

Vorzeichnung,  -en,  f.  1.  plansch  att  rita  efter, 
ritning,  mönster.  2.  mus.  förtecken. 

vorzeigen,  tr.  förevisa.  Vorzeigung,/. 

Vorzeit,  O,  /  forntid. 

vorzeiten,  adv.  förr,  i  forntiden. 


O    BakM 


plu 


T  ha 


nljud.    tr.  transitivt, 


itr.  intransilivt  Tcrb.    11. 


har  haben,    S.  har  ««'»  till  hjälpverb. 


vorzeitig 


747 


Waffel 


vorzeitig,   a.    1.  för   tidig.    2.  iirv.  vörzeitlicl), 

forntida. 
vorziehen,  I.  tr.   1.  draga  fram.  2.  föredraga, 

etw.    eiiiej-  (dnt.)  Sacke:  ngt  framför  en  sak. 

II.  itr.  s.  draga,  tåga,  flytta  fram,  framför. 
Vorzimmer,  -a,  -,  n.  yttre  rum,  väntrum. 
Vorzug,  -[c]s,  -e  t,  vi.  företräde.  -s...Kx.~reclit, 

■[e\s,  -e,  n.  företrädesrättighet.  ~weise,n(ii\ 

företrädesvis. 


vorziiglicti,  a.  utmärkt,  förträfflig. 

Vorzugiichlceit,  O,  /.  utmärkthet,  förträfflig- 
het. 

voti'erllen,  -te,  -t,  itr.  Ii.  votera,  (om)rösta. 

Votllum,  -«n;i[*-],  -a  cl.  -e?i  ci.  -uvix,  n.  1.  röst, 
votum.  2.  löfte. 

vulgär,  a.  vulgär. 

Vull<ån,  -[e]s,-e,m.  vulkan,  eldsprutande  bärg. 

vuikånisch,  a.  vulkanisk. 


w. 


W,  I.   -['.<;].  -[',s-],  n.  gmm.  W.  II.  förkort,,.   =    Wcgt  : 

väst,  väster. 

Waare  se  Ware. 

Wabe,  -n,  f.  Waben,  -.",  -,  m.  honingskaka. 

wach,  a.  vaken. 

Wachlle,  -en,  f.  vakt.  »v.  haben  ei.  th%in  ei.  auf 
~  sein:  vara,  stå  på  vakt.  ^  'raus!  i  ge- 
vär! -aufzug,  -[e].',  -e  t,"»-  vaktparad,  -dienst, 
-[e].'!.  O,  7«.  vakt(göring).  -frau,  -en,f.  sjuk- 
sköterska, -habend,  a.  vakthafvande. 

wachllen,  -te,  fje-t,  itr.  h.  vaka. 

Wach[h]ölder,  -.«,  -,  m.  1.  en.  2.  enbärsbrän- 
vin,  genever.  -baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  en.  -bee- 
re, -n,f.  enbär,  -branntwein,  -[e]s,  O,  m.  en- 
bärsbränvin.  -holz,  -es,  O,  n.  en. 

wach[h]äldern,  a.  af  en,  en-. 

Wachs,  -es,  O,  n.  vax.  -abdruck,  -[e].<;,  -e  fi  '"^■ 
vaxaftr5^ck.  -artig,  a.  vaxaktig.  -bild,  -[e]s, 
-er,  n.  vaxbild.  -decke,  -n,/.  vaxduk,  -farbe, 
-n,  f.  vaxf  ärg.  -figur,  -en,  f.  vaxfigur.  -haut, 
-e  t,  /•  zooi.  vaxhud.  -kerze,  -«,./'.  vaxljus. 
•leinen,  -s.  O,  n.  -leinwand.  O,  /.  vaxduk. 
-licht,  -[e]s,  -er,  n.  vaxljus,  -malerei,  -en,f. 
vaxmåleri,  vaxmålning.  -papier,  -[e]s,  -e,n. 
vaxadt  papper,  -perle,  -n,f.  vaxpärla.  -pilas- 
ter, -s,  -,  n.  cerat.  -puppe,  -n,  f.  vaxdocka. 
-Scheibe,  -n,  f.  vaxkaka.  -Stock,  -[e]*-,  -e  t, 
TO.  vaxstapel,  -tafel,  -n,  f.  vaxSaka.  -taf[fe]t, 
-[e]s,  -e,  m.  vaxtaft.  -tOch,  -[e]s,  O,  n.  vax- 
duk. 

wachsam,  a.  vaksam. 

Wachsamkeit,  O,  f.  vaksamhet. 

1.  wachsllen,  du  wächst  ei.  %  -[e,s-]^  er  loächst  ei. 
%  -et,  wuchs,  wüchse,  ge-en,  -[e],  itr.  s.  växa. 
In  die  Höhe  ~  växa  på  höjden,  upp,  in  die 
Breite  ~  växa  på  bredden,  vidden,  breda 
ut  sig.  Das  Wasser  wächst:  vattnet  stiger. 
Biiai.  sich  um  etio.  keinen  Bart,  sich  über 
etw.  (ack.)  kein  (jraiies  Haar  r^  lassen:  ej  bry 
sig  om  ngt.  An  Weisheit  ~  tilltaga  i  vis- 
dom. Einer  (dat.)  Sache  gewachsen  sein:  vara 
en  sak  vuxen. 

2.  wachsllen,  wachsllen,  -[es]t,  -te,  r/e-t,  tr.  växa. 
wächse[r]n,  a.  af  vax.  vax-.   F  biidi.  jmdm  eine 

i^e  Nase  drehen:  draga  ngn  vid  näsan. 
Wachst[h]üm,   -[c]*-,    O,  n.  «ch  *  m.  växtlighet, 
vegetation;  alster,  produkt. 


Wacht,  -en,  f.  vakt.  -dienst,  -\e']s.  O,  m.  vakt- 
(göring).  -feuer,  -s,  -,  n.  vakteld,  lägereld. 
-frei,  (i.  fri  från  vaktgöring.  -habend,  a. 
vakthafvande.  -meister,  •s,-,m.  vaktmästare. 
-offizier,  -[e]s,  -e,  m.  vakthafvande  officer. 
-parade,  -n,  f.  vaktparad,  -posten,  -s,  -,  m. 
vaktpost,  -stube,  -n,  f.  vaktrum. 

Wachtel,  -»,  /.  1.  vaktel.  2.  F  örfil,  -garn, 
-[ej.?,  -e,  n.  vaktelnät.  -pfeife,  -n,  f.  vaktel- 
pipa.  -schlag,  -[c]s,  -e  f,  m  vaktelslag.  -strei- 
chen, -s,  O,  n.  -strich,  -\e\s,  -e,  m.  vaktel- 
streck. 

Wächter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  väktare,  väk- 
tare, vaktarinna. 

Wacke,  -n,  f.  mm.  väcka. 

Wackel...  ex.  -kopf,  -[cA,s  -e  t,  m.  1.  darrande, 
nickande  hufvud.  2.  person  som  ej  kan 
hålla  hufvudet  stilla,  -köpfig,  a.  som  ej  kan 
hålla  hufvudet  stilla. 

wackelig,  a.  vacklande,  ostadig. 

wackeliln,  -te,  ge-t,  itr.  1.  h.  vackla,  runka, 
vara  ostadig.  2.  s.  röra  sig,  gå  ostadigt, 
vacklande. 

wacker,  a.  diigtig.  tapper. 

Vl/ackler,  -s,  -,  m.  o.-in,  -nen,f.  vacklande,  osta- 
dig person. 

Wade,  -n,  f.  dim.  Wädchen,  -lein,  vad  pi  ben. 
-n...  Ex.  ~strumpf,  -[e]«,  -e  f,  m.  långstrumpa. 

Waffe,  -n,  f.  vapen.  -n...  ex.  ~arbeit, -en, /. 
vapenlek,  strid.  ~bruder,  -s,  -f,  w.  vapen- 
broder. ~dienst,  -[<■]«,  O,  m.  krigstjänst. 
'v/fähig,  a.  vapenför,  '^gattung,  -e«,y.  va- 
penslag. ~gefährte,  ~genosse,  -n,  -n,  m,  va- 
penbroder. ~gerüst,  ~gestell,  -[e]s,  -e,  n. 
gevärsställning.  ~gewalt,  O,  /.  vapenmakt. 
•v^halle,  -n,  f.  vapensal.  ~haus,  -es,  -er  f,  n. 
arsenal,  -v-los,  a.  vapenlös,  obeväpnad. 
~rock,  -[e]s,  -e  \,  ni.  vapenrock.  ~ruhe,  -n, 
f.  vapenhvila.  ~schmied,  -[cjs,  -e,  m.  va- 
pensmed. '>^stillstand,  -[e]s,  -e  f,  m.  vapen- 
stillestånd. ~stück,  -[e]s,  -e,  n.  1.  vapen. 
2.  vapenbragd.  ~tanz,  -es,  -e  \,  m.  vapen- 
dans. ~that,  -en,  f.  vapenbragd.  ~träger, 
-s,  -,  m.  vapendragare,  vapensven.  '^iibung, 
-en,  f.  vapenöfning. 

Waffel,"  -n,  f.  våffla.  -eisen,  -s,  -,  n.  våfEel- 
järn. 


kkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk. 


oisk  term.    •!»  sjuterm.    XX  militärisk  term. 


waffnen 


748 


wahrscheinlich 


waKnIlen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  sich  ~  väpna  (sig). 

Wäg...  jfr  warjen.  f.%.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  våg- 
spel. -Stück,  -[e]s,  -e,  n.  vågstycke,  -e...  f.x. 
'^hals,  -es,  -e  f,  "2-  våghals.  /^halsig,  a. 
oförvägen,  halsbrytande.  ~halsigkeit,  0, /. 
oförvägenhet. 

Waglle,  -en,  /.  1.  våg.  2.  vattenpass.  3.  jäm- 
vigt.  Jmdvi  die  ~  halten :  hålla  ngn  stån- 
gen. 4.  vågrätt  läge.  5.  =  Kippe  1.  Arif  der 
~  liegen:  stå  på  spel,  auf  die  ~  setzen: 
sätta  på  spel.  -[e]...  Ex.  ~amt,  •[e]s,  -er  f. 
71.  våghus.  '>^balken,  -s,  -,  m.  vågbalk,  våg- 
balans, 'vgeld,  ■[e]s,  0,  n.  vågpenningar. 
'x.haus,  -es,  -er  t,  n.  våghus.  ~nieister,  -s, 
-,  m.  vågmästare.  »N/reclit,  a.  vågrät.  ~scha- 
le,  -n,  f.  vågskål.  ~2ettel,  -s,  -,  m.  väg- 
attest.  'N.zunge,  -n,/.  (väg)tunga. 

1.  wagllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  våga;  riskera.  Es 
mit  jmdm  -^  våga  att  mäta  sig  med  ngn. 
Getcagt  ss.  a.  vågad,  djärf,  farlig.  II.  Sich 
'^  våga  sig,  djärfvas,  töras. 

2.  Wagen,  -s,  -[f],  m.  dim.  ]Väg[e]lein,  Wägel- 
chen, vagn.  -achse,  -«,  /.  vagnsaxel,  -bau, 
-[ejs,  O,  7».  vagnmakeri.  -bauer,  -s.  -,  m. 
vagnmakare,  -baum,  -[e^s.  -e  t,  »»•  v.-igns- 
bom.  -burg,  -en,/',  vagnborg,  -deichsel,  •?/, 
/.  vagntistel,  vagnsstång,  -fenster,  -,<!,  -,  71. 
vagnsfönster,  -geleise,  -s,  -,  71.  vagnsspår. 
-kasten,  -s,  -,  ?«.  1.  vagnskorg.  2.  vagnslåda. 
-korb,  -[pJn,  -c  t»  ^-  vagnskorg,  -ladung, 
-e.n,  f.  vagnslast,  -lenker,  -s,  -,  7n.  körsven. 
-macher  =  -baner,  -meisten,  -s,  -,  m.  vagn- 
mästare, -pferd,  -\e]s,  -e,  n.  vagnshäst,  -ren- 
nen, -s,  -,  71.  kappkörning.  -schmiere,  O,  f. 
vagnssmörja.  -schuppen,  -s,  -,  711.  vagnslider, 
vagnsskjul,  -sitz,  -es, -e,7?i.  vagnssits,  vagns- 
säte, -spur,  -en,  f.  vagnsspår. 

wägllen,  viog,  xoiige,  gewogen  och  %  -te,  gc-t,  tr. 
väga.  Wägung,/. 

Wäger,  -.'••,  -,  ?/(.  en  som  vägar  ngt. 

Waggon,  -.■-•,  -s,  m.  vagong,  järnvägsvagn. 

Wäghaft,  waglich,  a.  djärf,  vågsam. 

Wägner,  -s,  -,  ?».  vagnmakare. 

WägnisisJ,  -ses,  -se,  n.  -se,/,  %'ågsamhet;  väg- 
stycke. 

Wahl,  -en,  f.  val.  Seine  ~  treffen:  göra  sitt 
val.  .iTiubn  die  ~  lassen:  lemna  ngn  fritt 
val.  -aufruf,  -[e\s,  -e,  m.  valupprop,  val- 
manifest, -berechtigt,  n.  valberättigad.  -be- 
zirk, -\e\s,  -e,  m.  valkrets,  -fach,  -[e].<, 
■er  t,  n.  fakultativt  ämne.  -fähig,  n.  1. 
valberättigad.  2.  valbar,  -fähigkeit.  O,  ,/■. 
1.  rätt  att  välja.  2.  valbarhet,  -feld,  -{c\s. 
-er,  71.  valplats,  -fiirst,  -en,  -en,  m.  1.  val- 
furste. 2.  kurfurste,  -kind,  -[e].5,  -er.  v. 
adoptivbarn,  -mann,  -[e]s,  -er  f,  7n.  elektor. 
-männerwahl,  -en,  f.  val  af  elektorer,  -recht, 
-\e\s,  O,  n.  valrätt.  -Spruch,  -[e].?,  -e  t,  w. 
valspråk,  -statt,  O,  /.  valplats,  -stimme,  -//, 
f.  röst  vid  val.  -urne,  -71,  f.  valurna,  -väter, 
-s,  -t,  ra.  adoptivfader.  -Verwandtschaft,  -en, 


f.  kemisk  frändskap,  affinitet.  -zettel,  -s,  -, 

TO.  röstsedel. 
wählbar,  a.  valbar. 
Wählbarkeit,  O,  /.  valbarhet. 
wähilien,  -te,  ge-t,  tr.  välja. 
Wähler,  -s,  -,  m.  väljande,  valman.  elektor. 
Wählerei,  -en,  f.  väljande. 
wählerisch,  a.  granntyckt,  kinkig,  noga. 
Wählerschaft,   -en,  f.  1.  egenskap  af  valman. 

2.  samtlige  valmän. 

Wahn,  -[ejs,  %  -e  [f],  m.  villfarelse,  villa,  illu- 
sion, -begriff,  -[ejs,  -e,  to.  falskt  begrepp. 
-bild,  -[e]s,  -er,  n.  skenbild,  illusion,  -glau- 
be, -HS,  O,  TO.  vantro,  -holz,  -es,  O,  n.  ©  van- 
kantigt  trä.  -kante,  -n,  f.  ©  vankant.  -kan- 
tig, a.  vankantig.  -schaffen,  a.  vanskapad. 
-sinn, -[e]s, O, ni.  vansinne,  galenskap,  -sinnig, 
a.  vansinnig,  -witz,  -es,  O,  m.  vanvett,  van- 
sinne, -witzig,  a.  vanvettig,  vansinnig. 

wähnllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  mena,  tro,  an- 
se, inbilla  sig. 

wahr,  a.  sann;  verklig.  Etw.  Mi7-d  ~  ngt  san- 
nas, går  i  fullbordan.  Nicht  ~.^  icke  sant? 
So  r\,  Tnir  Gott  helfe:  så  sant  mig  Gud 
hjälpe,  so  ~  ein  Gott  lebt:  så  sant  en  Gud 
lefver.  -nehmbär,  a.  förnimbar,  -nehmbar- 
keit.  O,  J'.  förnimbarhet.  -nehmen,  tr.  för- 
nimma, märka,  iakttaga,  -nehmung, -e?»,  _/'. 
förnimmelse,  iakttagelse,  rön.  -sagekunst, 
(),f.  spådomskonst,  -sagen,  vani.  *  tr.  och  itr. 
h.  förutsäga,  spå,  profetera,  -sager,  -s,  ', 
7n.  ~in,  -ne«,  _/'.  spåman,  spåkvinna,  -sage- 
rei,  -en,  f.  spådom,  -sagerisch,  a.  förutse- 
ende, -sagung,  -e«, ,/'.  förutsägelse,  spådom. 
-scheinlich,  a.  se  nedan  -spruch,  -[e]s,  -e  t,  m. 
jurys  utlåtande,  -zeichen,  -s,  -,  «.  1.  vård- 
tecken. 2.  märkvärdighet,  märkvärdig  sak. 

3.  tecken,  märke. 

wahrllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  k.  med  gen.  och  sich  ~ 
förvalta,  bevaka,  skj^dda,  bevara,  akta  (sig), 
taga  sig  i  akt,  vor  (med  dat.)  ei.  %  gegen  eJM».  : 
för  ngt. 

wahrllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara,  fortfara,  fort- 
lefva,  dröja. 

während,  I.  a.  pågående,  varaktig,  fortlefvande. 
II.  iircp.  med  gen.  Under,  på  (om  tid).  III.  konj. 
under  det  att,  medan. 

wahrhaft,  a.  verklig,  sann,  sanningsenlig. 

wahrhaftig,  a.  verklig,  sann;  adv.  ~.'  i  san- 
ningl  förvisso! 

Wahrhaftigkeit,  O,  /.  verklighet,  sanningsen- 
lighet. 

Wahrheit,  -en,  f.  sanning.  Der  ~  ge7näss: 
sanningsenligt,  ordspr.  i?»  Wei7i  ist  ~  af  den 
druckne  får  man  höra  sanningen,  -s...  E.t. 
~eifer,  -s,  O,  m.  sanningsnit.  'vgemass.  ~ge- 
treu,  a.  sanningsenlig.  ~liebe,  O,  f.  san- 
ningskärlek. ~Iiebend,  a.  sanningsenlig. 

wahrheitlich,  a.  sanningsenlig. 

wahrlich (vaui. korta), adv. i  sanning,  sannerligen. 

wahrscheinlich,  a.  sannolik. 


O    sakn 


t  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  tiU  hjälpverb. 


Wahrscheinlichkeit 


749 


wamsen 


Wahrscheinlichkeit,  0,/.  sannolikhet. 

Währung,  -en,  /.  1.  tid,  tidrymd  som  ngt  varar. 
Eine  Uhr  von  acht  Tagen  »x»  ett  ur  som  går 
i  åtta  dagar  etter  en  uppdragning.  2.  myntfot. 
3.  värde. 

Waid,  -[e]s.  O,  m.  bot.  veide  (Isatis  tinctoria). 

Waise,  -n,  /.  -n,  -n,  vi.  föräldralöst,  faderlöst, 
moderlöst  barn.  -n...  kx.  'v/gelder,  n.  plui'. 
pupill-,  förmyndaremedel.  'N^haus,  -es,  -er 
t,  n.  hem  för  föräldralösa  barn,  barnhem, 
barnhus.  '%..l(ind,  -[e}s,  -er,  n.  föräldralöst 
barn.  'N.<l<nabe,  -n,  -n,  m.  föräldralös  gosse. 
'N.mädchen,  -.<,  -,  n.  föräldralös  flicka.  ~mut- 
ter,  -t,y.  fostermor. 

Waizen  «e  Weizen. 

Walte,  -n,/.  vak. 

Wal,  -[»'J*-,  -e,  m.  hval,  hvalfisk.  -fisch,  -es,  -e, 
m.  hvalfisk.  -nuss,  -e  t,  >'•  valnöt.  -rat[hj, 
-[e]s,  O,  7«.  och  71.  hvalraf.  -ross,  -e*-,  -e,  n. 
hvalross. 

Waläche,  -«,  -«,  m.  1.  valack,  invånare  i  Va- 
lakiet.  2.  se  Wallach  1. 

Walachei,  O,/,  npr.   Die  ~  Valakiet. 

walåchisch,  a.  valackisk. 

Wald,  -[e]s,  -er  t,  m.  dim.  Wäldchen,  -lein,  piur. 
äfv.  Wälderchen,  -lein,  skog.  -amnier  =  Gold- 
ammer, -bach,  -[e]s,  -e  f,  m.  skogsbäck. 
■bau,  -[e]s,  O,  m.  skogshushållning,  -bedeckt, 
a.  skogig,  -bewohner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f. 
skogsbo,  -biene,  -n,  f.  skogsbi,  vildt  bi. 
-brand,  -\e\s,  -e  f,  m.  skogseld,  -bruder,  -*-, 
-f,  m.  eremit,  -dunkel,  -s,  O,  n.  skogens  dy- 
sterhet, mörker,  den  mörka  skogen,  -éin- 
[wärtsj,  adv.  inåt  skogen,  -erdbeere,  -«, ./'. 
vildt  smultron,  -esel,  -s,  -,  m.  vildåsna. 
-frevel,  -s,  -,  m.  skogsåverkan,  -gebirge,  -s, 
-,  n.  skogbeväxt  bärg.  -gegend,  -en,f.  skogs- 
trakt, -geist,  -[e]s,  -er,  m.  skogsande,  skogs- 
rå, -geschrei,  -[e]s,  -e,  n.  jagtrop.  -glöck- 
chen,  -glöcklein,  -s,  -,  n.  blåklocka,  -gott, 
-[e]s,  -er  t,  m.  skogsgud,  -grün,  a.  skogs- 
grön,  mörkgrön,  -honig,  -[éjs,  O,  m.  vild- 
honing.  -horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  valdthorn. 
-huhn,  -[e]s,  -er  f,  «•  orre,  orrhöna,  skogs- 
höna, -hiiter,  -s,  -,  m.  skogvaktare,  -land, 
-[e].?,  -er  f,  n.  skogsmark;  skogigt  land. 
-mann,  -[ejs,  -ev  f,  m.  1.  skogsbo.  2.  skogs- 
ande, -meister,  -s,  -,  m.  1.  öfverjägmästare. 
2.  hot.  madra  (Åsperula).  -mensch,  -en,  -en, 
m.  skogsmänniska,  orangutang.  -nymphe, 
-n,  f.  skogsnymf.  -Ordnung,  -en,  f.  skogs- 
ordning, -rappe  .se  nedan,  -rauch,  -[e]s,  O,  m. 
1.  =  Ilerauch.  2.  bot.  desmansknopp  (Adoxa 
Moschatellina).  -rebe,  -n,f.  bot.  skogsrefva 
(Clematis).  -recht,  -[e]s,  O,  n.  skogsrätt, 
skogsordning,  -reich,  a.  skogrik.  -reiter,  -s, 
-,  m.  beriden  skogvaktare.  -Streu,  O,  f.  strö 
af  löf  och  mossa,  -teufel,  -s,  -,  m.  1.  skogs- 
rå. 2.  skogsdjäfvul  (apa),  -vogel,  -s,  -f,  m. 
skogsfogel.  -wärts,  adv.  åt  skogen  till,  till 
skogs,    -weg,   -[e]s,  -e,  m.  skogsväg,  -weib. 


t, m.  pilgrim. 
tr.  s.  vallfärdas,  -fahrer, 
/".  pilgrim,  -fahrt,  -en,  f. 


-[e]s,  -er,  n.  skogssnufva.  -wirt[h]schaft,  ü 
/.  skogshushållning,  -wolle,  O,/,  skogsull 
-es...  i  poet.  sms.  Ex.  '>^dunkei  so  -dunkel.  ~fri 
sehe.  O,/,  skogens  friskhet,  den  friska  sko 
gen. 

waldig,  a.  skogig. 

Waldrappe,  -ra,  j'.  schabrak. 

Waldung,  -en,  f.  skog. 

Walfisch  se  Wul. 

Walklle, -ew, /.  1.  valkning.  2.  valkkvarn.  -Br 
de,  0,f.  valkjord.  -miihie,  -n, /.  valkkvarn 
•miiller,  -s,  -,  in.  valkaru.  -thon,  -[ej.t.  O,  ?« 
valklera. 

walkllen,  -te,  ge-t,  tr.  valka. 

Walker,  -s,  -,  m.  valkare. 

Walkerei,  -en,  f.  =  Walke. 

Walkilre,  -n,f.  valkyria. 

Wall,  -[(']s,  -e  t,  m.  vall,  bank.  -bruch,  -[c].? 
-e  t,  in.  bresch. 

Wall...  jn  wallen  1.  ex.  -bruder. 
-fahren,  (avag  töjn.)  * 
-s,  -,  m.  'N.-in,  -nen 

vallfart,  -fahrten,  '  itr.  s.  vallfärdas,  -nuss 
WalnuSS  under   Wal... 

Wallach,  -s  ci.  -en,  -t[n],  m.  1.  vallack,  utsku- 
ren hingst.  2.  ee  Walache  1. 

wallachllen,  -le,  ge-t,  tr.  vallacka,  kastrera. 

wallllen,  -te,  ge-t,  itr.  s.  ocii  h.  1.  vandra,  vall- 
färdas. 2.  svalla,  sjuda,  häfvas  i  vågor, 
bilda  vågor,  bölja. 

wällilen,  -te,  ge-t,  tr.  kokk.  koka  upp. 

Waller,  -s,  -,  in.  ~in,  -nen,f.  pilgrim. 

Wallung,  -en,  f.  svallning,  svall,  vågrörelse. 

Walm,  -[e\s,  -e,  m.  1.  sluttande  gafvel.  2.  hö- 
vålm.  -dach,  -[e]s,  -er  t,  «•  tak  med  slut- 
tande gaflar. 

Walpurgisnacht,  -e  \,f.  valborgsnatt,  valborgs- 
mässoafton. 

wälsch  se  welsch. 

waltllen,  -ete,ge-et,itr.h.  förefinnas,  förherska, 
råda,  herska,  styra,  bestämma,  disponera, 
sörja  för.  Schalten  und  ~  göra  och  låta. 
Seines  Amtes  'v/  sköta  sitt  ämbete,  sin  pligt. 
Gnade  «v-  lassen:  visa  nåd,  låta  nåd  gå  för 
rätt.  Das  walte  Gott!  det  gifve  Gud! 

Walter,  -s,  -,  m.  en  som  styr,  bestämmer. 

Walzjle,  -en,  f.  dim.  Wålzchen,  -lein,  vals,  cy- 
linder;  ikcrbr.  vält.  -blech, -[e]s.  O,  ra.  valsadt 
bleck,  -werk,  -[e]s,  -e,  ra.  valsverk. 

walzllen,  -[es^t,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  valsa,  dansa 
vals.  II.  tr.  valsa,  kafla. 

}Nä.\z\\in,  -[es^t, -te, ge-t,  tr.  och  sich  '^  vältra,  rul- 
la (sig).  Sich  vor  Lachen  <%<  kikna  ar  skratt. 

Walzer,  -s,  -,  m.  vals  (dans). 

Wälzer,  -s,  -,  m.  1.  en  som  vältrar,  rullar 
ngt.  2.  F  tjock  boklunta. 

Wamme,  -n,f.  buk,  mage. 

Wams,  -es,  -er  t  ei.  -e  [f],  n.  oci>  m.  dim.  Wäms- 
chen,  -lein,  tröja,  jacka,  kyller. 

wamsllen,  -{_es'\t,  -te,  ge-t,  tr.  1.  iföra  ett  Wams 
se  fürcg.  2.  F  prygla,  klå. 


F  familjürt.    P  iiigre  apråk.    % 


^ 


mihtUrisk  term. 


Wand 


750 


Warte. 


Wand,  -e  f,  /.  vägg.  Vor  Schmerz  die  Wände 
angehen  ei.  anrennen:  vara  utom  sig  af 
smärta,  -bank,  -e  f,  _/*.  väggbänk,  -fest,  a. 
väggfast,  -gemälde,  -s,  -,  n.  väggmålning. 
■gesteli,  -[«J-s  -e,  n.  konsol,  -getäfel,  -s,  (i, 
n.  panel,  -kalender,  -s,  -,  m.  väggalmanacka. 
-karte,  -«,  /".  väggkarta,  -leuchter,  -s,  -,  m. 
på  vägg  fästad  Ijusarm.  -malerel,  -en,  f. 
väggmålning,  -nachbär,  -ä  ei.  -n,  -n,  m.  gran- 
ne vägg  om  vägg  el.  hus  om  hus.  -putz,  -c«, 
O,  m.  rappning,  -schrank,  -[?]■«,  -e  t»  »'■ 
väggskåp.  -Spiegel,  -s,  -,  m.  väggspegel, 
trymå.  -teppich,  -\e]s,  -e,  m.  väfd  ei.  stickad 
tapet,  -uhr,  -en,/,  väggur. 

Wandel,  -s,  O,  m.  1.  vandel.  2.  förvandling, 
förändring.  3.  lyte,  fel.  -bahn,  -en,  f.  öf- 
vertäckt  promenadplats,  -los,  a.  oföränder- 
lig, -lesigkeit,  O,/,  oföränderlighet.  -mut[h], 
-[e]s,  O,  m.  vankelmod,  -stern,  -[e]x,  -e,  m. 
planet. 

wandelbar,  a.  1.  som  man  kan  gå  på.  2.  för- 
änderlig, växlande,  ostadig,  förgänglig, 
bräcklig. 

Wandelbarkeit,  O,/,  föränderlighet. 

wandelhaft  =  wandel/iar  2. 

wandellln,  -te,  ge-t,  I.  ilr.  s.  ocb  li.  1.  vandra.  2. 
Handeln  und  ~  handla  och  vandia.  II.  tr.och 
sich  ~  förvandla(s),  föräudra(s),  utbyta(s). 

Wander...  ex.  -block,  -[e]s,  -e  f,  m.  flytt- 
block,  -buch,  -[e]s,  -er  t,  n.  gesällbok.  -bur- 
sch[e],  -e«, -en, «.vandrande  gesäll.  -falk[e], 
-en,  -en,  m.  pilgrimsfalk.  -Jahr,  -[e].<,  -e,  n. 
vandringsår,  -leben,  -s,  O,  n.  kringvandrande 
lif,  lefnadssätt.  -lehrer,  -s,  -,  m.  kringvan- 
drande, ambulerande  lärare,  -rose,  O,  /. 
nieii.  vandringsros.  -stab,  -[e].'.  -e  t,  »'.  van- 
dringsstaf.  -vogel,  -s,  -f,  m.  tlyttfogel.  -zeit, 
O,  _/'.  vandringstid,  vandringsår. 

Wanderer,  -s,  -,  m.  vandrare. 

wanderlln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  vandra.  Ans  seiner 
Fleimat  ~  vandra  ut. 

Wanderschaft,  -c>i,f.  vandring;  vandringsår. 

Wandersmann,  -[<?].•*,  Wundcrslente,  m.  van- 
dringsman. 

Wanderung,  -en,  f.  vandring. 

Wandler,  -.--,  -,  m.  vandrare. 

Wandlung,  -en,  f.  förvandling. 

Wandung,  -en,  f.  vägg. 

Wange,  -n,  f.  aim.  Wäng[e']lein,  Wängelchen, 
kind.  -n...  Ex.  ~grubchen,  -.«,  -,  n.  grop  på 
kinden. 

Wank,  -[e\s,  O,  m.  Ohnee\. sonder  -v,  utan  vank. 

Wankel...  ex.  -mut[hj,  -[e].s,  O,  m.  vankelmod. 
-müt[h]ig,  a.  vankelmodig,  -rede,  -n,/.  sväf- 
vande  tal. 

wankllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  $.  v.ackla,  svigta, 
vika. 

wann,  adv.  riiir.  .Set«  ~.^  huru  länge?  Von  »^ 
anf  från  hvilkon  tidpunkt?  Irgend  ~  nå- 
gon gång.  Dann  und  ~  då  och  då. 

Wanne,   -n,  /.   dim.    Wännchen,  -lein,  1.  tråg, 


kar,  badkar.    2.  sädesvanna.   -n...  ex.  «vbad, 

-[e]s,  -er  f,  n.  karbad. 

1.  wannüen,  -te,  ge-t,  tr.  vanna. 

2.  wannen,  adv.  hvadan,  hvarifrån. 
Wanst,  -[c].",  -e  t,  m.  våm,  buk,  mage. 
Want,  -en,f.  i*  vant. 

Wanze,  -«,  f.  vägglus. 

wanzig,  a.  full  af  vägglöss. 

Wappen,  -s,  -,  n.  vapen,  sköldemärke,  -bild, 
-[c]s,  -er,  n.  vapenbild,  sköldemärke,  -buch, 
-[ejs,  -er  f,  n.  vapenbok,  -halter,  -s,  -,  m. 
herald,  vapenhållaie.  -kunde,  O, /.  heraldik. 
•Schild,  -[e].«,  -p[r],  m.  och  n.  vapensköld. 
•Spruch,    -[e]s,  -e  f,  m.  valspråk. 

wappnilen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  väpna.  2.  förläna 
'       ett  vapen  åt. 

Wappner,  -s,  -,  m.  väpnare,  vapensven. 

Wardéin,  •[e]s,  -e,  m.  vardein,  mynt-,  metall- 
j      proberare. 

wardi'erüen,  -te,  -t,  tr.  probera,  värdera,  taxera 
mvut,  metaller.  Wardierung,  /. 

Ware,  -»,  /.  vara,  artikel,  -n...  ex.  'v.bestand, 
-[e]s,  O,  m.  varulager,  'v-haus,  -es,  -er  f,  n. 
magasin.  ~lager,  -s,  -,  n.  1.  (varu)lager.  2. 
=  följ.  'v.niederlage,  -n,  f.  depot,  neder- 
lag(sort).  ~probe,  -n,  f.  varuprcf.  ~rech- 
nung,  -en,f.  faktura.  '^.Stempel,  -s,  -,  m.  va- 
rnmärke,  fabriksmärke. 

warm,  ivärmer,  wärmst,  a.  varm.  Biui.  ~  sit- 
zen: sitta  i  goda  omständigheter,  jmtfm  -x- 
maclien :  läsa  lagen  för  ngn,  jmdni  den  Kopf 
rsi  machen:  sätta  ngn  myror  i  hufvudet. 
-bad, -[€].•!, -e?-t,w.  varmbad,  -bier,  -[e]s,0,f?. 
dricksoppa,  ölsupa.  -bliiter,  -s,  -,  to.  varm- 
blodigt djur.  -blutig,  a.  varmblodig,  -haus, 
-es,  -er  \,  n.  växthus,  drifhus.  -herzig,  o. 
varmhjärtad. 

Wärm...  Ex.  -apparat,  -[e].«,  -p,  m.  värmapparat. 
-flasche,  -«,./'.  varmeflaska. 

Wärme,  O, ./'.  värme,  -grad,  -[e]s,  -e,  m.  värme- 
grad, -leitend,  n.  värmeledande,  -leiter,  -s, 
-,  in.  väriueledare.  -messer,  -s,  -,  m.  värme- 
mätare, -stoff,  -[e]s,  -e,  m.  värmeämne. 

wärmllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  värma  (sig). 
'     Wärmung, ./'. 

Wärmer,  -s,  -,  m.  värmapparat,  värmeflaska, 
sängvärmare. 

Warn...  kx.  -ruf,  -[c].?,  -e,  m.  varningsrop. 

warnllen,  -te,  ge-t,  tr.  varna,  jmdn  v<>r  einer 
Sache:  ngn  för  ngt. 

Warner,  -.-■,  -,  m.  ~in,  -ven,/,  varnande  per- 
son. 

Warnung,  -en,  f.  varning;  varnagel.  -s...  ex. 
~stimme, -»,/.  varnande  röst.  ~wort, -[e].?, 
-e,  n.  varningsord. 

warpllen,  -te,  ge-t,  tr.  i,  varpa. 

Wart,  -\e\s,  -e,  m.  väktare. 

Warte,  -«,./"•  utkik,  vakttorn,  Observatorium. 

Warte...  jfr  warten.  Kx.  -trau,  -en,/,  hjälpnia- 
dam,  städerska,  (siuk)sköterska.  -geld,  -[e].?, 
•er,  n.   1.  lön  för  städning,  för  sjukvård.    2. 


O   saknar  plur.    t  ' 


nljud.    tr.  traQSiti' 


Itr. 


k.  har 


vv  arten 


téi 


Wasser 


'■xBpektantlön.  3.  väutpengar.  -saal,  -[e]s, 
-(■  t,  »».  väntsal.    -zimmer,  -s,  -,  n.  väntrum. 

wartllen,  -ete,  ge-et,  Ur.  h.  och  tr.  1.  vänta.  2. 
.Inidn  ei.  jinds  ~  sköt;),  värda,  passa  upp 
]i:i  ngn.  Seines  Amtes  ~  sköta  sina  ålig- 
ganden. 

Wärter,  ->-,  -,  m.  ~in,  -nen,/,  vårdare,  väk- 
tare, (ban)vakt,  sjukvaktare,  sjuksköterska. 
•Iiaus,  -es,  -er  f,  n.  banvaktshus. 

wärts,  adr.  suff.  -vart,  åt  ...  till,  hän  emot, 
mot,  åt,  till. 

Wartung,  O,/,  vård,  skötsel;  uppassning. 

wariitn  (*  -  -),  adv.  1.  hvarför.  2.  t  hvarom, 
om  livad. 

Wärwolf  se  Werwolf. 

Warze,  -«,./'.  dim.  iVärzchen,  -lein,  vårta.  -n... 
Kx.  bärtig,  '>w,förmig,  a.  vårtaktig,  vårtfor- 
mig,  vårtlik. 

warzig,  a.  full  af  vårtor. 

was,  I.  n.  pi-on.  interr.  och  relät,  hvad,  hvad 
som,  det  som.  »^  du  sagst!  kors,  så  du  sä- 
ger! ~  haben  ivir  gelacht  I  å,  så  vi  skrat- 
tade! Ach  ~.'  å  prat!  dumheter!  ~  auch 
immer:  hvad  än.  II.  se  eticas. 

Wasch...  El.  -anstalt,  -en,  f.  tvättinrättning. 
-bär,  -en,  -en.  m.  tvättbjörn,  -becken,  -s,  -, 
".  tvättfat,  -bleuel,  -s,  -,  m.  klappträ,  -bock, 
-[e]s,  -e  t,  m.  tvättstol,  bidet.  -echt,  a.  som 
håller  att  tvätta, äkta. -fass,  -es,-er\, «.tvätt- 
balja, -frau,  -e«, /.  tvätterska.  -gold, -[e],»!, 
O,  n.  genom  vaskning  vunnet  guld.  -haus, 
-es,  -er  t,  ".  tvättstuga,  -kiiche,  -n,  f.  tvätt- 
stuga, -lappen,  -s,  -,  m.  tvättlapp,  lapp  att 
tvätta  sig  med;  F  hihu.  slapp,  opålitlig  per- 
son, -lauge,  o,  /.  tvättlut.  -leder,  -s.  O,  n. 
skinn  som  går  att  tvätta,  sämskskinn.  -le- 
dern, a.  af  skinn  som  går  att  tvätta,  sätnsk- 
skinns-.  -leine,  -n,  f.  tvättsnöre,  -markt, 
-[e].s-,  -e  t)  "«■  F  skvallerplats,  -maul,  -[ejs, 
-er  t,  n.  F  skvallerbytta,  skvallerkäring. 
-napf,  -[e]s,  -e  f,  m-  tvättfaj;.  -platz,  -es,  -e 
t,  m.  tvättbrygga,  -schwamm,  -[e]s,  -e  f,  »*• 
tvättsvamp,  -seife,  -n,  f.  såpa.  -tisch,  -es, 
-e,  m.  lavoar,  komod.  -wanne,  -n,  f.  tvätt- 
balja, -wasser,  -s,  O,  n.  tvättvatten;  F  Midi, 
blask.  -weib,  -[e]s,  -er,  n.  1.  tvätterska.  2. 
skvallerkäring. 

Wäschile,  -en,  f.  1.  tvätt.  Grosse  ~  haben: 
hafva  stortvätt,  byk.  In  der  ~  sein:  vara 
på  byken.  2.  linne,  t.  ex.  reine,  schmutzi- 
ge ~.  -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  hvitvaruhan- 
del,  linnemagasin,  -kammer,  -n,  f.  linne- 
kammare, -rolle,  -M,  f.  mangel,  -schrank, 
-[e]s,  -e  t,  in.  linneskåp.  -wa[ajren, /.  pZw?'. 
linnevaror.  -[e]...  ex.  «^beutel,  -s,  -.  m.  påse 
att  lägga  smutskläder  i,  kragpåse.  ~fabrik, 
-en,f.  hvitvaru-,  skjortfabrik.  '>..mangei,  -n, 
f.  mangel. 

waschllen,  du  iüäschYes]t,  er  wäscht,  wusch, 
wüsche,  ge-en,  -[e],  t7:  1.  tvätta.  F  tiidi. 
jmdni   den   Kopf  ~  tvåla  till  ngn,  das  hat 


sich  gewaschen:  det  är  utmärkt,  förträff- 
ligt. 2.  vaska.  3.  F  skvallra.  Waschung,  /. 

Wäscherei,  -en,  f.  1.  tvätt,  tvättande.  2. 
tvättinrättning. 

Wäscherin,  -nen,/,  tvätterska. 

Wasen  =  2.  Rusen,  -melster(ei)  =  Abdecker{ei). 

Wasser,  -s,  -[t],  n.  dim.  Wässerchen,  -lein, 
vatten.  Zu  ~  und  zu  Lande:  till  lands  och 
sjöss.  ~  /ahren:  a)  köra  vatten,  b)  före- 
taga en  roddtur.  Biidi.  zu  ~  werden:  blifva 
om  intet,  zu  ~  machen:  göra  om  intet, 
sich  mit  Not  überm  »u  erhalten:  ha  svårt 
att  reda  sig,  in  allen  r^n  er/ahren  sein : 
förstå  sig  på  allt.  Bis  dahin  wird  noch 
viel  '\>  ins  Jfeer  y??'essere ;  det  kommer  att 
dröja  länge.  Der  Mund  steht  ei.  läu/t  ihm 
voll  ~  ei.  das  ~  läi/t  ihm  im  Munde  zu- 
sammen: det  vattnas  i  munnen  på  honom. 
-arm,  a.  vattenfattig.  -armut[h].  O,/,  vatten- 
brist, -arzt,  -[e]s,  -e  f,  »*•  kallvattenslä- 
kare,  hydropat.  -ast,  -[e]s,  -e  \,  m.  vatten- 
skott,  -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  vattenbj'ggnad. 
-baukunst.  O,/,  vattenbyggnadskonst,  -bek- 
ken,  -s,  -.  n.  vattenbassäng,  -behalten,  -s,  -, 
m.  vattenbehållare,  reservoar,  -blase,  -n,/. 
1.  vattenbubbla.  2.  vattenblåsa.  -blatter,  -n, 
/.  vattenkoppa,  -blume,  -n, /.  vattenväxt. 
-brei,  -[ejs,  -e,  ?«.  vattgröt.  -bruch,  -[e]s, 
-e  t,  m.  vattenbråck.  -damm,  -[e]s,  -e  t,  m. 
vattendam.  -dampf,  -[e].«,  -e  f,  m.  vatten- 
ånga, -dicht,  a.  vattentät,  -dichtheit,  -dich- 
tigkeit.  O,  /.  vattentäthet,  -eimer,  -,s-,  -,  m. 
vattenämbar,  -fahrt,  -en,  /.  färd  på  vatt- 
net, roddtur,  segeltur,  sjöresa,  -fall,  -[e].<, 
-e  t,  ni.  vattenfall,  -fang,  -[e]s,  -e  f,  m.  ci- 
stern, -farbe,  -n,  /.  vattenfärg,  -feuerwerk, 
-[e]s,  -e,  n.  vattenfyrverkeri,  -fläche,  -n,/. 
vattenyta,  -flasche,  -n,  /.  vattenflaska,  vat- 
tenkarafin.  -flut[h],  -en,/,  (vatten)flod,  vat- 
tenflöde, vattenmassa,  vågsvall,  -frei,  a. 
vattenfri.  -gefahr,  -e^*,  /.  fara  för  öfver- 
svämning.  -gefass,  -es,  -e,  n.  vattenkärl. 
-geflUgel,  -s.  O,  n.  vattenfoglar.  -geist,  -[e]s, 
-er,  m.  vattenande.  -gewächs,  -es,  -e,  n. 
vattenväxt,  -glas,  -es,  -er  f,  n.  vattenglas. 
-gleich,  «.  1.  vattenaktig.  2.  horisontal,  ef- 
ter vattenpass,  -graben,  -s,  -f,  in.  vatten- 
graf.  -grübe,  -n,/.  vattengrop,  cistern,  -hal- 
tig, a.  vattenhaltig.  -heilanstalt,  -en,/,  vat- 
tenkuranstalt.  -heizung,  O,  _/'.  uppvärmning 
med  varmt  vatten,  -hose,  -n,  /.  skydrag. 
-Jungfer,  -n,  /.  dagslända,  -käfer,  -s,  -,  ?;?. 
vattenskalbagge,  -kanne,  -n,  /.  vattenkan- 
na, -karte,  -n,  /.  hydrografisk  karta,  -kopf, 
-[e]s,  -e  t,  m.  genom  hjärnvattensot  för- 
storadt  hufvud.  -köpfig,  a.  lidande  af  hjärn- 
vattensot. -kraft,  O,  ,/".  vattenkraft,  -krug, 
-[e]s,  -e  t,  111.  vattenkruka,  -kunst,  -e  f,/ 
vattenkonst,  -kur,  -en,/,  vattenkur.  -leer, 
a.  vattentorn,  -leltung,  -en,/  vattenledning. 
-malerei,  -en,/  1.  akvarellmålning.  2.  akva- 


likta  sms.    F  familjärt.    P  lilgre  sprfik.    ^  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i 


«'asserhaft 


752 


Wechsel 


rell.  -mangel,  -s,  0,  m.  vattenbrist,  -mann, 
-[e]s,  -er  f,  m.  1.  vattenbärare.  2.  0,  vattu- 
man.  -marke,  -n,  f.  vattenmärke,  -molch, 
-[e]s,  -e,  in.  vattensalamander,  -mühle,  -n, 
f.  vattenkvarn.  -mUller,  -s,  -,  m.  mjölnare  i 
en  vattenkvarn,  -nix,  -es,  -e,  m.  näck.  -nixe. 
-n,  f.  älfva,  hafsfru,  najad,  vattennymf. 
-not[h],  0,  /.  vattenbrist,  -nymphe  =  -nixe. 
-partie  =  -fuhrt,  -pass,  I.  «.  vågrät,  hori- 
sontal. II.  -e.f,  -e  t,  »i.  1.  horisontallinie.  2. 
vattenpass,  -perle,  -/i,  f.  oäkta  pärla,  -pfef- 
fer,  -s,  O,  m.  bot.  bitterblad  (Polygonum  Hy- 
dropiper).  -pflanze,  -n,  f.  vattenväxt,  -pfuhl, 
-[ej.s-,  -e  t,  111.  vattenpöl.  -pocke  =  -hlatter. 
-polack,  -en,  -en,  m.  polack  från  Schlesien. 
-presse,  -«,  /.  ^  hydraulisk  präss.  -rad, 
-[e\s,  -er  f,  n.  vattenhjul,  -ratte, -re, /.  1. 
vattensork.  2.  F  sjögast.  -recht,  a.  vågrät. 
-reich,  I.  a.  vattenrik.  II.  -[e\s,  O,  n.  vatten- 
rike, -rinne, -7«,/.  vattenränna.  -säuget[hjier, 
-[ej.s-,  -e,  n.  hafsdäggdjur.  -schaden,  -x,  -f. 
7«.  vattenskada,  af  öfversvämning  förorsa- 
kad skada,  -scheide,  -n,  f.  vattenskilnad. 
-scheu,  I.  a.  rädd  för  vatten.  II.  O,/,  vattu- 
skräck.  -schlänge, -7t,/.  vattenorm.  -schlauch, 
-[e]s,  -e  t>  '"•  vattenslang,  -säck.  -semmel, 
•11,  f.  med  vatten  bakad  semla.  -spiegel, 
-.s-,  -,  m.  vattenspegel,  -stand,  -[e]s,  O,  in. 
vattenstånd,  -stoff,  -[e]s.  O,  m.  väte.  -strahl, 
-[ej»-  -en,  in.  vattenstråle.  -Strasse,  -n,  f. 
vattenväg,  sjöväg.  -Strudel,  -s,  -,  in.  vatten- 
hvirfvel.  -Sturz,  -es,  -e  f,  m.  vattenfall. 
-sucht,  O,  /.  vattensot,  -süchtig,  a.  lidande 
af  vattensot,  -suppe,  -«,  ^'.  vattsoppa,  vatt- 
välling.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  vattendjur. 
•topf,  -[e]s,  -e  t)  »»•  vattenkruka,  vatten- 
gryta, -tracht.  O,  f.  i  djupgående,  -träger, 
-s,  -,  m.  vattenbärare,  -treten,  -s,  O,  n.  vat- 
tentrampning.  -trog,  -[e].s  -e-  t,  m.  vatten- 
ho.  -uhr,  -en,  f.  vatteuur.  -vogel,  -s,  -f,  w. 
vattenfogel.  -wage, -??,,/'.  vattenpass.  -wut[h], 
O,  y.  vattuskräck.  -zeichen,  -.s-,  -,  w.  vatten- 
stämpel, -s...  Ex.  ~not[hJ,  o,  /.  af  öfver- 
svämning förorsakad  nöd. 

wasserhaft,  wässericht,  a.  vattenaktig. 

wässerig,  (/.  vattenhaltig,  vattenaktig,  fadd. 
Jiiidm  den  Mund  nach  etw,  /x/  machen:  göra 
ngu  lystcn  efter  ngt. 

Wässerigkeit,  O,/,  vattenhalt,  vattenaktighet, 
faddhet. 

wässerlln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  vattnas.  Mir 
ivä.'ssert  der  Mund  danach :  det  vattnas  mig 
i  munnen  därefter,  ihm  ->-  die  Augen:  hans 
ögon  tåras.  II.  tr.  1.  vattna.  2.  vattenläg- 
ga.  3.  utspäda  med  vatten,  vattcnblanda. 
4.  vattra.  Wässerung,/. 

Wat,  -en,/.  ^  tyg,  kläduing,  drägt. 

Wate,  -»,*/.  en  art  fisknot.  , 

watllen,  -e^e,  r/e-et,  itr.  h.  och  s.  vada. 

Watsche,  -n,  /.  P  örfil. 

watschelig,  «.  vaggande,  ostadig,  osäker. 


watschellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.  gå  och  vagga 
som  en  anka,  rulta. 

Watt,  -[ejs,  -e[7t],  n.  och  m.  del  af  stranden 
som,  blottad  under  ebben,  betäckes  af  flo- 
den, -en...  Ex.  ~fahrer,  -s,  -,  m.  båt  med 
flat  botten,  som  kan  gå  i  grundt  vatten. 

Watte,  -«,/.  vadd. 

wattierllen,  -te,  -t,  tr.  vaddera.  Wattierung,  /. 

wau[wau],  interj.  vov(vov). 

webbär,  a.  som  kan  väfvas. 

Weblle,  -en,  f.  1.  väfnad,  väf.  2.  spindelväf. 
-[e]...  Ex.  ~ärt,  -era, /.  sätt  att  väfva;  väf- 
nad. ~baum,  -[e]s,  -e  t,  »«•  väfbom.  'v.stuhl, 
-[e]s,  -e  t,  »«•  väfstol. 

webllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  röra  sig,  verka,  vara 
verksam.  II.  tr.  1.  röra,  svinga.  2.  urv.  wob, 
wöbe,  geiüoben,  väf  va;  biidi.  fläta,  hopsling(r)a. 

Weber,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  väfvare,  väf- 
verska.  -baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  väfbom.  -ein- 
schlag,  -eintrag,  -[e]s,  -e  f,  j?i.  inslag,  väft. 
-kamm,  -[e]s,  -e  f,  m.  väfkam,  väfeked.  -lade, 
-«,  /.  lad.  -Schiffchen,  -s,  -,  n.  -schütze,  -n, 
-n,  in.  skyttel,  -spule,  -n,f.  spole,  -zettel, 
-s,  -,  m.  ränning,  varp. 

Weberei,  -en,  f.  1.  väfveri,  a)  jrke,  b)  lokai.  2. 
väfnad. 

Wechsel,  -s,  -,  m.  1.  växel,  växling,  omväx- 
ling, ombyte,  förändring.  2.  växlande,  t.  ex. 
der  ~  der  Hinge.  3.  Uanaei.  växel.  4.  #  skarf. 
-bälg,  -[e]s,  -e  f,  m.  byting,  bortbyting, 
trollunge,  -begriff,  -[e]s,  -e,  m.  ekvivalent, 
motsvarande  begrepp,  -beziehung,  -en,  f. 
-bezug,  -[e]s,  O,  m.  växelförhållande,  ömse- 
sidigt förhållande,  reciprocitet,  motsvarig- 
het, -fähig,  a.  berättigad  att  utfärda  eller 
påteckna  växlar,  -fall,  -[«]s,  -e  t,  in-  skifte, 
växlande  öde.  -fieber,  -s,  -,  n.  mea.  växelfe- 
ber, intermittent  feber,  -forderung,  -en,f. 
växelfordran,  -frist,  -en,f.  ans.tånd  med  en 
växels  inlösning,  -gebühr,  -e?», /.  växelar- 
vode, -gesang,  -[e]s,  -e  f,  m.  växelsång. 
-geschäft,  -[ejs,  -e,  n.  växelafi'är.  -gesprach, 
-[e].s-,   -e,    n.    omväxlande  samtal  hvarvid  den 

ene    talar   efter    den  andre;   dialog,    -händler,  -S,  -, 

m.  växelhandlare,  -handlung,  -en,/,  växel- 
aflfär.  -haus,  -es,  -er  t,  n.  bank(hns).  -Inha- 
ber, -s,  -,  in.  växelinnehafvare.  -kind,  -[eJs, 
-rr,  n.  =  -bälg.  -los,  a.  utan  växling,  oför- 
änderlig, -makter,  -s,  -,  m.  växelmäklare. 
-nehmer,  -s,  -,  m.  växeltagare.  -Ordnung,  -en, 
/.  växell.ig.  -protest,  -[e]s,  -e,  m.  växelpro- 
test, -recht,  -[e]s,  O,  n.  växelrätt.  -rede,  -n, 
/.  =  -gesprach.  -reim,  -[e]s,  -e,  m.  växelrim. 
-reiten,  -s,  O,  n.  =  -reiterei.  -reiter,  -s,  -,  vi. 
växelryttare,  -reiterei,  -en,/,  växelrytteri. 
-seitig,  a.  ömsesidig,  -seitigkeit,  O,/,  ömse- 
sidighet. -verhältnis[s],  -ses,  -se,  n.  ömse- 
,  sidigt  förhållande,  -voll,  a.  växlande,  skif- 
tande, -weise,  adv.  1.  ömsesidigt.  2.  om- 
växlande, växelvis,  ömsom,  -winkel,  -.^^  -. 
iu.  mat.  alternatvinkel.  -Wirkung,  -ew,/.  växel- 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr. 


verb.    h.  har  halm. 


1  bjülprerb. 


wechselbar 


753 


wegkapern 


verkan.  -wirt[hjschaft,  0,  /.  &keibr.  växel- 
bruk. 

wechselbir,  a.  som  kan  växlas. 

Wechselei,  -en,  /.  1.  oupphörligt  växlande. 
2.  växelaffär. 

Wechseling,  -[e]s,  -e,  m.  =  Wechselbalg. 

wechsellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  s.,  tr.  och  sich  ~ 
växla,  skifta,  omväxla,  byta  om,  ömsa,  föi- 
ändra(s). 

Wechsler,  -s,  -,  m.  växlare. 

Weck...  Ex.  -trommel,  -n.f.  reveljtrumma.  uhr, 
■en,  f.  väckare(ur). 

Weck.'-Ce].',  -e,  m.  Wecke,  -n,/.  Wecken,  -s,  -, 
VI.  hvetebulle,  hetvägg. 

weckllen,  -<e,  ge-t,  tr.  väcka. 

Wecker,  -.•!,  -,  m.  väckare.  -uhr,  -en,f.  väc- 
kareur. 

Wedel,  -.>••,  -.  m.  dim.  Wedelchen,  Wedelein,  1. 
fläkta,  solfjäder.  2.  stänkkvast.  3.  svans. 

wedellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  vifta.  II.  tr.  vifta 
med,  t.  ex.  den  Fächer;  vifta,  fläkta  bort, 
t.  ex.  die  Fliegen. 

weder,  konj.  -^  ...  noch :  hvarken  . . .  eller. 

Weg,  I.  -[e]s,  -e,  m.  väg.  Hier  geht  kein  '>.- 
förbjuden  väg.  Seinen  ruhigen  o^  fortgehen: 
lugnt  gå  sin  väg.  Etw.  hat  gute  ~e.-  ngt 
går  bra.  Es  hat  damit  gute  ~e;  det  bråd- 
skar ej.  Woher  des  ~cs?  hvarifrån  kommer 
ni?  Jmdm  die  ~e  weisen:  visa  ngn  dörren. 
Med  prep.:  sich  aufden  ~  begeben  ei.  machen: 
begifva  sig  i  Y'åg,jmdjn  etw.  auf  den /^  geben: 
gifva  ngn  ngt  med  på  vägen,  auf  dem  »ve 
sein  SU  ...  vara  på  väg  att  . . .,  auf  gütlichem 
«-e;  i  godo.  Glück  auf  den  ~.'  lycka  på 
färden!  lycklig  resa!  bei  's^e  sein:  a)  vara 
på  väg,  b)  vara  uppe,  c)  ttåSas;  jmdm  nickt 
über  den  »n*  trauen:  ej  tro  ngn  längre  äu 
man  ser  honom;  etic.  zu  ~e  bringen  ei.  mit 
etw.  zu  'v.e  kommen:  komma  till  stånd  med 
ngt,  få  ngt  till  stånd.  II.  (kort  e)  adv.  bort, 
borta,  undan.  ~  sei« ;  vara  borta,  försvun- 
nen, hafva  upphört.  Gam  ~  sein:  vara  utom 
sig,  ej  veta  till  sig.  Über  etw.  (ack.)  ~  sein : 
hafva  hunnit  öfver  ngt.  Hinter  einander  ~ 
i  oafbruten  följd.  In  einem  ~  oafbrutet. 
utan  uppehåll.  ~  t/«  .' ur  vägen!  Kopf  rs, ! 
akta  hufvudet!  -säule,  -«,./'.  1.  vägvisare.  2. 
milstolpe,  -scheide,  -n,f.  skiljoväg.  -Strecke, 
-n,f.  vägsträcka.  -Stunde, -w,/".  timmes  väg, 
tyskhalfmil.  -weiser, -,•»,-,  m.  vägvisare,  -zeh- 
rung,  -en,  f.  matsäck,  -zwiesel,  -n,  /.  skiljo- 
väg, -e...  Ex.  ~bau,-[ej.s,-?ew,  m.  vägbyggnad, 
väganläggning.  -^blatt,  -[e]s,  -er  f,  n.  -v-brejt, 
-[e]s,  -e,  7«.  och  n.  bot.  groblad  (Plantago). 
'X'geld  =  Chausseegeld.  ~haus  =  Chaussee- 
haus. '>..lagerer,  -s,  -,  m.  stråtröfvare.  'x/la- 
gern,  *   itr.   k.   vara  stråtröfvare.    '^los,  a. 

väglös,  obanad.    Sms.  med  adv.  iceg  se  nedan. 

wegarbeiten,  tr.  bortarbeta,  borttaga,  urtaga. 

wegätzen,  tr.  bortfräta. 

wegbegeben,  sich  ~  begifva  sig,  resa  bort. 


wegbeissen,  tr.  1.  bita  af,  ur.  2.  bortköra, 
undantränga. 

wegbekommen,  tr.  1.  få  undan.  2.  få  till 
stånd.  3.  Eins  ~  få  sig  en  örfil,  ett  rapp, 
ett  slag. 

wegbeten,  tr.  genom  sina  böner  fördrifva. 

wegblasen,  tr.  bortblåsa. 

wegbleiben,  itr.  s.  blifva,  stanna  borta;  ute- 
blifva,  utelemnas,  uteglömmas.  Von  etw.  -^ 
ej  röra  vid,  befatta  sig  med,  bry  sig  om  ngt. 

wegblicken,  itr.  h.  se  bort. 

wegbrechen,  tr.  bryta  bort,  af. 

wegbrennen,  I.  tr.  bränna  bort.  II.  itr.  s.  brin- 
na upp. 

wegbringen,  tr.  skaffa  bort,  undan. 

wegdenken,  tr.  tänka  bort. 

wegdrängen,  tr.  tränga  bort,  undan. 

wegdürfen,  itr.  h.  töras,  få  gå  bort. 

wegeilen,  itr.  s.  skynda  bort,  undan.  Über  etw. 
(ack.)  ~  a)  skynda  (fram)  öfver,  hastigt  gå 
öfver  ngt,  b)  göra  ngt  på  hafs,  slarfvigt. 

wegen,   prep.  med  gen.  el.  %  dat.  för  ...  skull,  till 

följd  af,  med  anledning  af. 
Wegerich,  -[e].^,  -e,  m.  uot.  groblad  (Plantago). 
wegessen,   tr.  1.  äta  bort,  upp.  2.  F  gifva  en 

afskedsfest  för. 
wegfahren,   I.    itr.   s.   fara,   resa   bort.     Über 

etw.   (ack.)   ~   fara   fram    öfver   ngt.    II.   tr. 

köra,  skjutsa  bort. 
Wegfall,  -[e]s,  O,  m.  bortfallande,  af  skaffande. 

In    ~    bringen:   bortskaffa,    afskaffa,  in  '^ 

kommen:  falla  bort,  upphöra. 
wegfallen,  itr.  s.  falla  bort,  upphöra. 
wegfangen,  tr.  fånga,  taga,  bortsnappa. 
wegfischen,  Cr.  borttaga,  uppfiska,  bortsnappa. 
wegfliegen,  itr.  s.  flyga  bort. 
wegführen,  tr.  bortföra. 
weggabeln,  tr.  F  bortsnappa. 
Weggang,  -[e]s.  O,  m.  bortgång,  bortgående. 
weggeben,  tr.  gifva,  skänka  bort.    Von  Hause 

/N/  bortackordera,  annorstädes  inackordera. 
weggehen,  itr.  s.  gå  bort,  undan.  Über  ettv. 

(ack.)  ~  a)  gå  (fram)  öfver  ngt,  b)  hoppa  öf- 
ver ngt. 
weggewöhnen,  tr.  Jmdn  von  einem  Orte  ~  vän- 
ja ngn  af  med  att  besöka  ett  ställe. 
weggiessen,  tr.  slå  bort,  ut. 
weghaben,    tr.    1.  redan  hafva  fått.  2.  förstå, 

begripa. 
weghalten,  tr.  hålla  bort,  undan  ;  akta. 
weghängen,  tr.  hänga  undan,  bort. 
weghaschen,  tr.  bortsnappa. 
wegheben,  I.  tr.  lyfta  bort.  II.  Sich  ~  aflägs- 

na  sig. 
weghelfen,    itr.   h.    Jmdm   ~   hjälpa   ngn  att 

komma  i  väg,  att  komma  undan. 
wegholen,  tr.  hämta  bort,  borttaga. 
■weghüpfen,   itr.   s.  hoppa  bort,   undan.    Über 

etw.  (ack.)  ~  hoppa  öfver,  öfverhoppa  ngt. 
wegjagen,  tr.  jaga,  köra  bort. 
wegkapern,  tr.  bortkapa,  borttaga,  bortsnappa. 


akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  spruk.    % 
Tysk-sveiisk  ordbok. 


sk  term.    -X*  sjöicrm.    xk  militlirisk  term. 

48 


wegkehren 


754 


Wehr 


wegkehren,  tr.   1.  bortsopa.  2.  bortvända. 
wegkommen,  itr.  s.  1.  komma  bort,  förkomma. 

2.  komma  undan,  i  väg. 
wegkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  undan,  i  väg, 

kunna  resa. 
wegkratzen,  tr.  bortskrapa. 
v/egkrieclien,  itr.  s.  krypa  bort.  undan, 
wegkriegen,  F  =  wegbekommen. 
wegküssen,  n  .  kyssa  bort. 
weglassen,  tr.  utelemna. 
weglaufen,  //;•.  s.  springa  bort. 
weglegen,  tr.  lägga  undan,  bort. 
wegleihen,  tr.  låna  ut,  bort. 
wegleugnen,  tr.  förneka. 
weglocken,  tr.  locka  bort. 
wegmachen,  I.  tr.  borttaga.  II.  F  steh  ~  laga 

att  man  kommer  i  väg,  aflägsna  sig. 
wegmögen,  itr.  h.  vilja  komma  bort. 
wegmüssen,  itr.  h.  nödgas  gå,  resa  bort,  måste 

bort. 
Wegnahme,  0.  f.  borttagande. 
wegnehmen,  tr.  borttaga. 
wegpacken,   I.    tr.   packa   undan.    II.  Sich  ~ 

packa  sig  i  väg. 
wegprügeln,    tr.   prvgla  bort,  medels  prvgoi  bort- 

k;ir:i. 
wegputzen,  tr.  putsa  bort,  i utsände  borttaga;  F 

kinp;i,  stråla. 
wegraffen,  tr.  bortrycka. 
wegräumen,  tr.  rödja  undan,  skaffa  ur  vägen, 

imdanrödja. 
wegreisen,  itr.  s.  resa  bort. 
wegreissen,  tr.  rycka,  slita  bort. 
wegreiten,  itr.  s.  rida  bort. 
wegrücken,  tr.  rycka  bort. 
wegrufen,  tr.  kalla  bort. 
wegsäm,  a.  farbar. 

wegschaffen,  (svag  b..jn  )  tr.  bort-,  undanskaffa. 
wegscheren,   I.   tr.   klippa  bort.    II.   Sich  «x, 

packa  sig  i  väg. 
wegscherzen,  /;-.  med  skämt  fördrifva. 
wegschicken,  tr.  bortskicka. 
wegschieben,  tr.  skjuta  uudan,  bort. 
wegschleichen,    itr.   s.   ocu   sich    ~  smyga  sig 

bort,  undan. 

1.  wegschleifen,  (stark  bsjn.)  tr.  bortslipa. 

2.  wegschleifen,    (sv.-ig  bujn.),    wegschleppen,    tr. 
släpa  bort,  nndan. 

wegschleudern,  tr.  slunga  bort. 
wegschlüpfen,  /'r.  s.  smyga  sig  bort. 
wegschmeissen.  tr.  F  bortkasta. 
wegschnappen,  tr.  bortsnappa. 
wegschneiden,  tr.  af-,  bortskära,  -klippa. 
wegschneilen,  /;■.  kasta,  slunga  bort. 
wegschrecken,  tr.  bortskrämma. 
wegschütten,  //•.  slå,  hälla  ut,  bort. 
wegschwemmen,  tr.  spola  bort. 
wegsehen,  itr.  h.  se  bort.   Über  elw.  ~  a)  titta 

(ifver  ngt,  b)  blunda  för  ngt. 
wegsehnen,  sich  -%<  längta  bort. 
wegsein,  itr.  s.  vara  borta. 


wegsetzen,  I.  tr.  sätta  bort,  undan.  II.  Sich 
über  etw.  (ack.)  ~  sätta  sig  öfver  ngt.  III. 
itr.  s.  Über  etw.  (ack.)  ~  sätta,  spränga,  hop- 
pa öfver  ngt. 

wegsollen,  itr.  h.  skola,  måste  (komma)  bort. 

wegspülen,  tr.  skölja,  spola  bort. 

wegstehlen,  I.  tr.  stjäla  bort.  II.  Sich  ~  smy- 
ga sig  bort. 

wegstellen,  tr.  ställa  bort,  uudan. 

wegsterben,  itr.  s.  dö  bort. 

wegstössen,  tr.  bortstöta. 

wegstreichen,  tr.  stryka  bort,  undan,  ut. 

wegthun,  tr.  taga  bort,  lägga  undan. 

wegtragen,  tr.  bära  bort. 

wegtreten,  itr.  s.  träda,  draga  sig  tillb.aka. 

wegweisen,  tr.  bort-,  afvisa. 

wegwenden,  tr.  bortvända. 

wegwerfen,  I.  tr.  1.  bortkasta.  2.  ~f7:  förakt- 
lig. II.  Sich  ~  nedlåta,  förnedra  sig. 

wegwischen,  tr.  torka,  stryka  bort,  ut. 

wegwollen,  itr.  h.  vilja  (komma)  bort. 

wegzaubern,  tr.  trolla  bort. 

wegziehen.  I.  tr.  draga  bort,  undan.  II.  //;•.  .<:. 
draga,  tåga  bort;  flytta. 

Wegzug,  -[e^s,  O,  nt.  borttagande,  af  marsch  ; 
flyttning. 

weh,  I.  interj.  ve!  II.  a.  smärtsam,  ond.  /.'.< 
ist  mir  ~  zu  Mute:  det  smärtar  mig.  Jmilm 
wird  <^  ngn  får  ondt.  Jmdm  <%/  thu7i, :  göra 
ngn  illa.  iJer  Kop/  thut  mir  ~  mitt  hufvmi 
värker.  Das  thut  mir  ~  det  gör  mi*g  ondt. 
Mir  ist  ~  nach  der  Heimat:  jag  längtar 
efter  hemmet.  III.  -[e]s,  O,  n.  1.  ve,  t.  ex 
mit  Ach  und  ~,  sein  Wohl  und  r^,.  2.  ondt, 
smärta,  värk.  3.  se  1.  wehe  II.  -frau,  -en,  f. 
barnmorska,  -gefühl,  -[e]s,  -e,  n.  smärtsam 
känsla,  -gesang, -[e]s, -ef,  »«•  klagosång,  -kla- 
ge, -n,f.  veklagan,  -klagen,*  I.  itr.  h.  brista 
ut  i  veklagan,  klaga,  ll.tr.  beklaga.  -mut[hj, 
O,  /.  vemod.  -müt[h]ig,  a.  vemodig.  -mut[h]s- 
voll,«.  vemodsfull.  -mutter,-!,/,  barnmorska. 
-stand,  -[e].s  O,  m.  smärtsamt  tillstånd. 

1.  wehe,  I.  =  weh.  II.  -n, /.  barnvärk,  födslo- 
smärta. 

2.  Wehe,  -«,  /.  1.  drifva,  snödrifva,  hög.  2. 
slåttersträng. 

wehllen,  -te,  ye-t,  itr.  k.  och  tr.  1.  fläkta,  blåsa. 
2.  svaja,  fladdra. 

Wehr,  -en,  f.  1.  försvar,  motvärn.  2.  vapen.  3. 
vall,  skans.  4.  värn,  skydd.  5.  tiii  v&rn  uppbådadt 
manskap,  kår.  6.  afv.  -[e]s,  -e,  «.  dam,  för- 
dämning. 7.  ledstång.  8.  metalltafs  tm  gudd- 
krok.  -anstalt,  -en,  f.  försvarsanstalt,  -bau, 
■[e']s,-ten,m.  dam,  fördämning,  -dammj-frjs, 
-e  t,  ««•  hamnarm,  -fähig,  a.  vapenför,  -ge- 
hänge,  -s,  -,  n.  bantler.  -geld  se  Wer...  -ge- 
setz,  -es,  -e,  n.  värnepligtslag.  -gestell,  -[ej.--. 
-c,  n.  gevärsställning,  -los,  a.  värnlös,  -lösig- 
keit.  O,  /.  värnlöshet.  -losmachung,  -en,  j'. 
afväpning.  -mann,  -[e]s,  Wehrleute,  m.  kri- 
gare,  soldat;  landtvärnssoldat.    -pf licht,  o. 


O    Kakii 


iiljud.    tr.  trauäiti 


lljiilpv 


wehrbar 


755 


Weihe 


/.  värnepligt.  -pflichtig,  a.  värnepligtig. 
-stand,  -[e]s,  0,  m.  krigaiståud. 

wehrb&r  =  wehrhaft. 

wehrllen,  -te,  ge-t,  I.  ti\  och  itr.  h.  afhålla,  hin- 
dra. Jmdvi  etw.  ~  förbjuda  ngn  ngt,  af- 
hålla  ngn  från  ngt.  Jmdm  ~  motsätta  sig, 
uppträda  mot  ngn.  Einer  (dat.)  Sache  ~ 
sätta  en  gräns  för,  stäfja  en  sak.  II.  Sich 
•^  värja,  försvara  sig.  Sich  seines  Lebens 
~  försvara  sitt  lif. 

wehrhaft,  a.  vapenför;  tapper.  ~  machen: 
väpna. 

Wehrhaftigkeit,  O,  /.  vapenförhet. 

Weib,  -[e]s,  -er,  n.  1.  kvinna,  hustru;  numera 
raai.  förakti.  kvinsperson,  käring.  2.  dim.  Weib- 
chen se  nedan.  -er...  Kx.  ~ärt,  -en,  f.  1.  kvin- 
nosätt.  2.  kvinnoart.  ^feind,  -[e]s,  -e,  ni. 
kvinnofiende.  ~geklatsch,  ~gewäsch,  -es,  O, 
n.  käringskvaller.  ~gunst,  O,  ./'.  kvinno- 
gunst. ~hasser,  -s,  -,  m.  kvinnohatare. 
•^held,  -en,  -en,  m.  kvinnohjälte,  jungfru- 
pilt. ~herrschaft,  -en,  f.  kvinnovälde,  kjor- 
telvjilde.  »^knecht,  -[e]s,  -e,  m.  jungfrupilt. 
'N/krankheit,  -en,  f.  fruntimmerssjukdom. 
~lehen  =  Kunhellehen.  ~raub,  -[e]*-,  O,  m. 
kvinnorof.  ~regiment,  -[e]s.  O,  n.  =  i^herr- 
schaft.  ~rock,  -[ej«,  -e  f,  m.  kjortel,  'vvolk, 
"[«]*')  O,  n.  kvinfolk,  fruntimmer.  —  -S... 
'v^bild,  -[e]s,  -er,  n.  kvinsperson,  käring. 
<v.leute,  plur.  kvinfolk.  ~person,  -en,  f. 
'N.'Stück,  -[eis,  -e,  n.  =  i^bild.  ~volk,  -[e\s, 
O,  n.  kvinfolk,  fruntimmer. 

Weibchen,  -s,  -,  n.  hona. 

Weibel,  -s,  -,  m.  rättsbetjänt. 

weiberhaft,  a.  käringaktig. 

weibisch,  a.  kvinlig  (taaiande),  veklig,  pjunkig, 
käringaktig. 

weiblich,  a.  kvinlig.  Das  ~e  Geschlecht:  kvin- 
nokönet, kvinnorna.  ~e  Arbeit:  fruntim- 
mersarbete, -syssla.   ~e  I'ßanze:   honväxt. 

Weiblichkeit,  -en,  f.  kvinlighet,  kvinligt  sätt. 

Weibling,  -[e]s,  -e,  m.  käringaktig  karl. 

Weibsen,  -s,  -,  n.  P  kvinsperson,  käring. 

weich,  a.  mjuk,  vek,  len.  ~  machen:  upp- 
mjuka, ~  werden:  mjukna.  Eier  ~  kochen: 
löskoka  ägg.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  1.  stadsom- 
råde. 2.  befästad  ort.  3.  stadsrätt,  -flosscr, 
-s,  -,  m.  zooi.  mjukfenig  fisk.  -gekocht,  a. 
löskokt.  -geschaffen,  a.  känslig,  vek.  -ge- 
sotten, a.  löskokt.  -herzig,  «.  vekhjärtad, 
vek.  -herzlgkeit,  O,  /.  vekt  hjärta,  ömhet. 
-mäulig,  a.  lösmunt.  -müt[h]ig  =  -herzig. 
-t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  blötdjur. 

Weiche,  -«,  /.  1.  O,  mjukhet,  vekhet,  lenhet. 
2.  ljumske.  3.  jamv.  växel.  -n...  ex.  '>.'bahn, 
-en,  y".  järnv.  växelspår,  sidospår,  'v/hruch, 
-[e]s,  -e  t,  m.  ljumskbråck,  'v.gegend.  O,/. 
Ijumskarne.  'vscheibe,  -n,  f.  jarnv.  vänd- 
skifva. 

I.  weichllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  s.  mjukna, 
blötna,  blifva  mjuk,  blöt.  II.  tr.  uppmjuka. 


2.  weichen,   wich,   wiche,  gewichen,  weichte], 

itr.  s.  och  t  h.  vika,  gifva  efter. 
Weichheit,  0,/.  mjukhet,  vekhet,  lenhet. 
weichlich,  a.  veklig,  vek,  kraftlös. 
Weichlichkeit,  O,/,  veklighet. 
Weichling,  -[e]s,  -e,  m.  vekling. 
Weichsel,   -n,  f.   bot.   veixel.   -holz,   -es.  O,  n. 

veixelträ.  -rohr,  -[e]s,  -e,  n.  veixelrör.  -zopf, 

-\e\s,  O,  m.  med.  martofva  (h&rsjukdom). 

Weid,  O,  /.  %  jagt,  -gerecht  =  jagdgerecht,  -ge- 
selle, -n,  -n,  m.  jagtkamrat,  jägare,  -mann, 
-[e]s,  -er  f,  m.  jägare,  -männisch,  a.  jägare-, 
jagt-,  -messer,  -s,  -,  n.  jagtknif.  -sack, 
-[ejÄ,  -e  t,  m.  -tasche,  -n,  f.  jagtväska. 
-werk,   -s,  0,  n.  jagt,  -wund  (jfr  Eingeweide), 

a.  jftg.  sårad  s.\  att  inUlfvoma  träffats. 

weidbär,  a.  som  kan  betas. 

1.  Weide,  -n,  f.  bete,  betesmark,  -acker,  -s,  -f, 
m.  betesåker.  -berechtigt,  o.  berättigad  till 
bete,  -land,  -[e]s,  0,  n.  -platz,  -es,  -e  f,  m. 
betesmark. 

2.  Weide,  -n,  f.  vide,  pil.  -n...  ex.  ~bach,-[e]s, 
-e  t,  m.  bäck  med  pilbevuxna  stränder. 
'^baum,  -[e]s,  -e  f,  m.  pil.  ~busch,  -es,  -e  f, 
711.  vide-,  pilbuske.  ~gerte,  -n,  f.  vidja. 
~holz,  -es,  0,  n.  pilträ.  />./rut[h]e  =  -^gerte. 

1.  weidllen,  -cte,  ge-et,  I.  tr.  1.  beta,  låta  gå 
på  bete,  valla,  fodra,  mata.  2.  Er  weidet 
seine  Augen,  Blicke  an  ettv.  (dat.);  anblicken 
af  ngt  f ägnar,  gläder  honom.  II.  itr.  h.  och 
sich  ~  1.  beta.  2.  fägnas,  glädja  sig,  an 
etw.  (dat.);  af,  åt  ngt. 

2.  weiden,  «.  af  vide,  af  pil,  vide-,  pil-. 
Weiderich,  -[e~\s,  -e,  m.  bot.  dunört  (Epilobium). 
Weidicht,  -[e]s,  -e,  n.  vide-,  pilbuskage. 
weidlich,  a.  dugtig,  ansenlig,  grundlig. 
Weidling,  -[e]s,  -e,  m.  champinjon. 

Weife,  -n,f.  haspel. 

weifllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  hasp'la. 

weigerlln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  vägra,  förvägra, /mrf??! 

etw.:  ngn  ngt.  II.  Sich  -n-  vägra. 
Weigerung,  -en,  f.  vägran. 

1.  weih  =  weh. 

2.  Weih,  -le]s,  -en,  m.  Weihe,  -n,  f.  zooi.  glada. 

Weihile,  -en,  f.  invigning,  vigning,  prästvig- 
ning, ordination,  kröning,  salfvelse,  hel- 
gelse. Jmdm  die  <v.  erteilen:  (in)viga  ngn. 
-altar,  -[e]s,  -e  t,  m.  vigdt  altare,  -becken, 
-s,  -,  n.  vigvattenskärl.  -bild,  -[e].s,  -er,  n. 
vigd  bild.  -bischof,  -[e]s,  -e  f,  »«■  biskops 
ställföreträdare,  vice  biskop,  -bröt,  -[e]s, 
O,  n.   välsignadt  bröd,  hostia.  -gäbe,  -n,  f. 

OfBergåfva.  -geliibde,  -S,  -,  n.  vid  invigning  afglfvet 

löfte,  heligt  löfte,  -gesang,  -[e]s,  -e  f,  '»• 
helig  sång.  -geschenk,  -[e]s,  -e,  n.  offer- 
gåfva.  -kessel,  -s,  -,  m.  =  -becken.  -nacht.  O, 
_/.  -nachten,  plur.  samt  sing,  y.,  m.  och  n.  jul. 
■nachtlich,  a.  jullik,  jul-,  -nachtsabend,  -[e]s, 
-e,  m.  julafton,  -nachtsbaum,  -[e]s,  -e  f,  '". 
julgran,  -nachtsbescherung,  -en,  f.  julklap- 
par,   -nachtsgeschenk,  -[e]s,  -e,  n.  julklapp. 


■  äkta  sms.    F  familj&rt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  br 


weihen 


756 


weisen 


-nachtskind,-[e]s,0,w. Kristusbarnet,  -nachts- 
lied,  ■[e]s,  -er.  n.  julpsalm,  julsång,  -nachts- 

mann,     -[e]s,    0,     711.    julgubbe    som    Uommer  med 

juikiappaiue.  -nachtsmarkt,  -[e]s,  -e  f,  m.  jul- 
marknad, -nachtsmesse,  -n,  f.  1.  julmässa, 
julotta.  2.  julmarknad,  -rauch,  -[e]s,  0,  m. 
rökelse;  bUdi.  smicker,  pris, jmJm  '^  streuen 
ei.  opfei-7i:  smickra  ngn,  sjunga  ngns  pris. 
-räuchern,  *  itr.  k.  =  Weihrauch  streuen. 
-wedel,  -s,  -,  m.  stänkkvast  un  vigvatteu.  -e... 
Ex.  ~stunde,  -",/.  helig  timme,  stund.  ~voll, 
a.  högtidlig,  salfvelnefull,  inspirerad. 

weihilen,  -te.  ye-t,  tr.  och  sich  ~  viga,  inviga, 
helga,  egna  (sig). 

Weiher,  -s,  -,  711.  dam,  fiskdam,  göl. 

Weihung,  -en,  f.  =  Weihe. 

weil,  hoiij.   1.  emedan.  2.  %  medan. 

weiland,  adv.  förr,  för  detta. 

Weile,  -n,  f.  1.  stund.  Eine  ganze  ti.  geraume 
el.  lange  ~  ganska  länge.  Über  eine  kleine 
~  inom  kort.  Damit  hat  es  gute  ~  det  bråd- 
skar icke.  2.  långsamhet;  ledsnad.  Eile 
mit  ~  skynda  långsamt.  3.  tid,  god  tid, 
t.  e.'s.  sich  ~  nehmen:  taga  sig  tid,  gifva  sig 
god  tid,  [iei]  nächtlicher  ~  nattetid,  mit 
der  ~  med  tiden,  så  småningom. 

weilllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dröja,  uppehålla  sig. 

Weiler,  -s,  -,  m.  enstaka  gård,  liten  by. 

Wein,  -[ejs,  -e,  m.  1.  vin.  2.  vinrankor,  vin- 
stockar. 3.  vindrufvor,  t.  ex.  den  »n-  lesen  : 
plocka,  skörda  vindrufvorna.  -apfel,  -s,  -f, 
?«•.  äpple(sort)  som  användes  till  äpplevin. 
-arm,  a.  vinfattig.  -bauer,  -s,  -,  m.  vinod- 
lare, -becher,  -s,  -,  m.  vinbägare,  -beere,  -n, 
f.  vindrufva  (bär),  -bekränzt,  a.  vinbekran- 
sad.  -bereitung,  O,  f.  vinberedning,  -berg, 
-[e]s,  -c,  m.  vinbärg.  -blått,  -\e\s,  -er  f,  n. 
vinranksblad.  -blume.  O,  /.  bouquet  på  viner. 
-drossel,  -«,  f.  zooi.  rödvinge(trast)  (Turdus 
iliacus).  -ernte,  -«, /.  vinskörd,  -essig,  -[e].<, 
O,  m.  vinättika,  -farbe,  -n,/.  vinfärg.  -färben, 
-farbig,  «.  vinfärgad.  -fass,  -es,  -er  t,  n.  vin- 
fat, -flasche,  -«,  y'.  vinbutelj,  -garten,  -s,  -f, 
m.  vingård,  -gärtner,  -s,  -,  m.  vingårdsmä- 
.stare.  -gärung,  -en,  f.  vinjäsning,  -gegend, 
-en,  f.  vintrakt,  -gehalt,  -[t'Js,  O,  m.  viuhalt. 
-geist,  -[ejs,  O,  m.  vinsprit,  -gelag,  -\_e\s,  -e, 
n.  dryckeslag  där  vin  drickes.  -geländer,  -.s-,  -, 
n.  vinspaljer.  -geruch,  -[ej«,  -e  t;  '»■  '^'n- 
lukt.  -geschäft,  -[ej.s,  -e,  n.  vinatfär,  vin- 
handel, -geschmack,  -\e^s,  O,  m.  vinsmak. 
-glas,  -es,  -er  t,  «•  vinglas,  -gott,  -[e]s.  O,  m. 
vingud,  -grün,  a.  om  vinfat:  som  fått  vinsmak, 
mistat  träsmakefi.  -händler,  -s,  -,  m.  vin- 
handlare, -handlung,  -en,/,  vinhandel,  vin- 
affär, -haus,  -es,  -er  t,  n.  1.  vinkrog.  2.  vin- 
firma, vinaffär,  -hefe,  -ra,  /.  vinjäst.  -hiigel, 
-s,  -,  m.  vinbeväxt  kulle,  vinbärg.  -jahr, 
■\e:\s,  -e,  n.  vinår.  -kalt[ejschale,  -w,/.  viu- 
kalLskål.  -karte, -«,/.  vinlista,  -kauf, -[ej.?, 
-e  t,  m.  1.   viiiköp,   inköp  af  vin.     2.  köp- 


skål, -keller,  -s,  -,  w.  vinkällare,  -kel- 
ter,  -n,  f.  vinpräss.  -kenner,  -s,  -,  vi. 
vinkännare,  -krankheit,  -era,  f.  sjukdom 
hos  vindrufvor.  -krug,  -[f]s,  -e  t,  "»•  vin- 
kanna, vinstop.  -kühler,  -s,  -,  m.  vinkylare. 
-lager,  -s,  -,  n.  vinförråd,  vinkällare,  -land, 
-[ejs,  -er  \,  n.  vinland.  -laub,  -\e\s,  -e  ci. 
-er  t,  »•  vinlöf.  -laube,  -n,  f.  af  vinrankor 
öfverväxt  berså.  -laune,  -re,  /.  ölsinne,  -le- 
se, -«,  f.  vinskörd,  -leser,  -s,  -,  m.  druf- 
skördare.  -lied,  -[e].s,  -er,  n.  dryckessång. 
-monat,  -[ej.s,  -e,  m.  vinmånad,  oktober. 
-most,  -[ejs.  O,  m.  ojäst  vin.  -palme,  -n,f. 
vinpalm  (Borassus  flabelliformis).  -pfahl. 
-[e]s,  -e  ti  '«•  påle,  stör  till  stöd  för  vin- 
rankor. -presse,  -n,y.  vinpräss.  -ranke,-«, 
f.  vinranka.  -rausch,  -es,  -e  t,  m.  vinru.'^. 
-rebe,  -re,  f.  vinranka.  -reich,  a.  vinrik. 
-reis,  -es,  -er.  ra.  viarankstelning.  -sauer,  a. 
viusur.  -säuerlich,  rt.  vinsyrlig.  -säure.  O,/. 
vinsyra.  -schank,  -[e]s,  O,  m.  1.  utskänkning 
af  vin. 2.  = -schenke,  -schenk,- ew, -ere,j)i.  före- 
ståndare för,  ägare  af  en  vinstuga,  -schenke, 
-n,  f.  vinstuga,  -schlauch,  -[e].f,  -ef,  m.  vin- 
säck; F  biidi.  (vin)drinkare.  -Schröter, -s,-,  m. 
vintappare.  -schuld,  -en,  f.  vinskuld,  krog- 
skuld, -stein,  -[e]s,  O,  m.  vinsten,  -stock, 
-[e]s,  -e  t,  '»•  vinstock,  -stube,  -n,  f.  vin- 
stuga, -traube,  -n,f.  vindmf  va  (kiase).  -treber, 
-trester[n],  plur.  vindraf.  -trunken,  a.  druc- 
ken, rusig  af  vin.  -wachs,  -es,  O,  m.  vinaf- 
kastning.  •wirt[h],  -[e]s,  -e,  m.  värd  i  en 
vinstuga,  -zieher,  -s,  -,  m.  vinodlare. 

weinllen,  -te,  ge-t,  itr.  Ii.  och  tr.  gråta.  Um 
jindn  ~  begråta  ngn.  Vor  Freude  weinen: 
gråta  af  glädje. 

Weineréi,  -en,/,  ständigt  gråtande. 

weinerlich,  a.  gråtmild,  jämmerlig.  Ihm  ist 
~  zu  Mate:  han  är  gråtfärdig. 

Weinerlichkeit,  O,/,  gråtmild  ton,  stämning. 

weinhaft,  weinicht,  weinig,  a.  vinaktig,  vinlik, 
vin-. 

weis,  a.  ,/mdm  etw.  ~  machen:  inbilla  ngn 
ngt.  Das  machen  Sie  andern  ~ .'  det  må  lü 
inbilla  andra!  säg  ej  mig  det!  -sagen,  *  tr. 
förutsäga,  profetera,  spå.  -sagend,  a.  förut- 
sägande, förutseende,  profetisk,  -säger,  -s, 
-,  m.  /v/in,  -wen,  ./'.  siare,  sierska.  -sagung, 
-en,  /.  förutsägelse,  profetia,  spådom. 

1.  weise,  a.  1.  vis.  Die  drei  '^n  aus  dem  Mor- 
genlande: de  tre  vise  männen  från  öster- 
landet. 2.  klok,  t.  ex.  ~  Frau:  klok  gumma. 

2.  Weise,  -re,  /.  1.  vis,  sätt.  Au/  welche  ~f 
på  hvad  sätt?  htiru?  au/  keine  -n/  på  intet 
sätt,  ingalunda,  an/  jede  cl.  alle  ~  på  allt 
sätt;   nach  seiner  ^  på  sitt  vis.  2.  melodi. 

Weisel,  -s,  -,  m.  (bi)vise. 

weisllen,  da  -[es]<,  roies,  vjiese,  geiviesen,  -[c], 
I.  tr.  1.  visa.  Med  prcp.:  jmdn  an  jmdn  ~ 
visa,  hänvisa  ngn  till  ngn;  jmdn  aus  der 
Schule   ~   relegera   ngn,   aus  der  Stadt  »%/ 


ilivt  veib.    h.  har  haben,    S.  bar  sein  till  hjulpveib. 


Weiser 


757 


weiter 


förvisa  ur  staden ;  etw.  von  der  Hand,  von 
sich  ~  afslå,  ej  inlåta  sig  på  ngt.  2.  an- 
visa. 3.  tadla,  tillrättavisa.  Sich  ~  lassen: 
taga  reson.  II.  itr.  k.  visa,  peka. 

Weiser,  -.«,  -,  vi.  visare. 

Weisheit,  O,  /.  visliet.  ^f^t  seiner  ~  zu  Ende 
sein :  ej  kunna  reda  sig  längre.  -S...  Ex. 
'>.'dUnkel,  -.«,  O,  m.  lärdomshögfärd,  «x/zahn, 
-[e]s,  -e  t,  m.  visdonistund. 

weislich,  ndc.  visligen. 

weiss,  I.  a.  hvit.  ~  nähen:  sy  linnesömnad. 
Biidi.  jmdn  ~  waschen:  rentvå  ngn.  F  eine 
^f ;  ett  glas  Ijnst  dricka.  Das  ~e  im  Ange: 
hvit  ögat,  das  ~e  im  Ei:  ägghvitan.  II.  oböji. 
n.  hvitt,  hi-it  färg.  -anstreichen,  -s,  0,n.  hvit- 
uiening,  hvitmålning.  -armig,  a.  hvitarmad, 
med  livita  armar,  -bacicen,  a.  ~es  Brot:  med 
mjölk  bakadt  hvetebröd.  -bäcl<er,  -s,  -,  m. 
tinbagare.  -bäcl<erei,  -en,f.  finbageri,  -bart, 
•\e]s,  -e  t,  w.  hvitskäggig  person,  gråskägg. 
-binder,  -s,  -,  m.  1.  tunnbindare  som  förfärdigar 
laggkari  af  hvitt  virke.  2.  hvitlimmare.  -bier,-[e]«, 
-e,  n.  ljust  dricka,  -blau,  a.  ljusblå,  -blech, 
-[e]s,  O,  H.  ljust  bleck,  -bleiche,  -n,/.  ble- 
ke, blekeri.  -bröt,  -[e]s,  -e,  n.  hvetebröd. 
-buche,  -n,  /.  hvitbok.  -buchen,  -buchen,  a. 
af  hvitbok,  hvitboks-.  -bunt,  a.  brokig  med 
hvitt  som  hufvudfärg.  -dorn,  -fe],<,  O, »i.  hag- 
torn. -fisch, -es, -e,m.  =  Weissling,  -fuchs, -es, 
-e\,m.  1.  polar-,  fjällräf.  2.  ljus  fux.  -gar,«. 
livitgai-f  vad.  -gelb,  a.  hvitgul,  isabellfärgad. 
-gerber,  -s,  -,  m.  hvitgarfvare.  -glühend,  a. 
hvitglödgad.  -grau,  a.  hvitgrå.  -kohl,  -[e]s, 
0,  m.  hvitkål.  -kram,  -[e]s,  0,  m.  hvita  va- 
ror, -krämer,  -s,  -,  m.  hvitvaruhandlare. 
-näh[t]erin,  -nen,  f.  linnesömmerska,  -pap- 
pel,  -w,  /.  silfverpoppel.  -sieden,  tr.  hvit- 
koka.  -tanne,  -m, /.  silfvergran.  -wein,.-[e].<f, 
-e,  m.  hvitt  vin.  -zeug,  -[e]s,  0,  n.  llnne. 

Weisse,  0,  /.  hvithet. 

weissllen,  -[es]«,  -te,  ge-t,  I.  tr.  hvitmåla,  hvit- 
limma,  hvitfärga.  II.  itr.  s.  hvitna. 

Weisser,  -s,  -,  m.  hvitlimmare. 

weisslich,  a.  hvitaktig. 

Weissling,  -[e]s,  -e,  m.  hvitfisk,  i  sht  löja. 

Weistüm,  -[e]s,  -er  f,  n.  (uppteckning  af)  tra- 
ditionella lagstadganden. 

Weisung, -en,/.  1.  anvisning,  hänvisning,  före- 
sk'ift,  stadgande,  order.  2.  tillrättavisning. 

weit,  a.  1.  vid,  rymlig,  vidsträckt,  vidtom- 
fattande,  t.  ex.  ~e  Kleider,  ~e  Rärime,  ~e 
Plätze,  ~e  Aussicht,  ~er  Begriff",  in  die  ~e 
Welt  gehen  ei.  ziehen,  die  Thür  stand  »v,  of- 
fen: dörren  stod  vidöppen,  des  ~ew  ^tnd 
breiten  erzählen:  orda  vidt  och  bredt;  v.nd 
so  r^er:  ocli  så  vidare,  in  '^eren  Kreisen, 
ohne  ~e?-e  Umstände,  bis  auf '^eres :  üWb 
vidare,  ohne  oberes:  utan  vidare.  2.  lång, 
t.  ex.  ein  '^er  Weg,  ~  weg  sein:  vara  långt 
borta,  die  Thränen  waren  nicht  ~  tårarne 
voro   ej  långt  borta,  wie  ~  bist  du  mit  dei- 


ner Arbeitt  hur  långt  har  du  hunnit  på 
ditt  arbete?  es  ~  bringen:  gå  långt;  'ver 
entfernt:  längre  bort,  nicht  ^c?-  dulden:  ej 
längre  tåla.  3.  adv.  vida,  långt,  t.  ex.  ein  -x- 
grösserer  Abstand,  jmdn  »x/  übertreffen ;  so 
~  Sie  es  für  gut  finden :  såvida,  om  ni  så 
finner  för  godt,  so  ryj  ist  es  mir  gelungen: 
så  långt  har  det  gått  bra  för  mig,  so  ~  ich 
zurückdenken  kann:  så  långt  jag  mins  till- 
baka. 4.  särskilda  fall.  Die  Augen  ~  aufma- 
chen: spärra  upp  ögonen.  Zwei  Meilen  i^^ 
på  två  mils  afstånd,  två  mil.  So  r^  ist  es 
noch  nicht:  så  långt,  därhän  har  det  ännu 
ej  kommit.  Es  ist  nicht  ~  her  mit  ihm:  det 
är  ej  mycket  bevändt  med  honom.  Er  ist  so 
'N/  genesen,  dass  ...  han  är  nu  så  pass  kry, 
att  . . .  Das  ~e  suchen:  söka  vida  fältet,  söka 
komma  undan,  taga  till  benen,  schappa, 
rymma.  Die  Sache  liegt  ei.  steht  noch  im 
~era:  det  är  ännu  ingenting  bestämdt  om 
den  saken.  Von  r^em:  på  långt  håll.  Bei 
r^em  der  grösste:  den  ojämförligt  störste, 
bei  <^em  nicht:  icke  på  långt  när.  Des 
r^eren  darlegen:  vidlyftigt  förklara,  »v-er 
lesen:  läsa  vidare,  fortsätta  läsningen.  ~er.' 
gå  på!  nicht  'v-er.'  stanna!  håll!  halt!  Und 
wer  r^erf  och  hvem  mer?  r^er  nichts f  in- 
genting annat?  und  ~e7-f  än  sen?  ~er  ha- 
be ich  nichts  zu  sagen:  jag  har  ingenting 
mer  att  säga,  att  tillägga.  Jmdn  t^er  bi-in- 
gen: hjälpa  fram  ngn.  Nicht  f^ier  können: 
ej  orka  mera.  Das  ~ere  morgen:  mer  i 
morgon.  Das  ~e7'e  siehe:  se  för  öfi-igt. 
-åb,  adv.  långt  ifrån,  -ästig,  a.  med  stora 
grenar,  -aus  (arv.  -  -),  adv.  1.  vidt,  bredt, 
fjärran.  2.  vid  superi,  vida,  ojämförligt,  -aus- 
sehend, a.  vidtutseende.  vidtgående,  vidt- 
omfattande.  -berühmt,  a.  vidtberömd.  -blik- 
kend,rt.långtseende.  -gehend,  rt. långtgående. 
-her,  adv.  långt  ifrån,  -hin,  -hinaus,  adv. 
långt,  vida.  -lauf [t] ig,  a.  vidlyftig,  utförlig, 
vidsträckt.  Sie  sind  ~  venvandt:  de  äro 
slägt  på  långt  håll.  -Iäuf[t]igkeit,  -en,  f. 
vidlyftighet,  utförlighet,  vidsträckthet,  ut- 
sträckning, -maschig,  a.  med  stora  maskor, 
lösstickad.  -reichend,  -schichtig,  a.  vidtom- 
fattande,  vidsträckt,  -schichtigkeit.  O,/,  stor 
utsträckning,  stort  omfång,  vidsträckthet. 
-schweifig,  a.  vidlyftig,  -schweifigkeit,  ö,/. 
vidlj^ftighet.  -sichtig,  a.  långsynt.  -sichtig- 
keit, O,  /.  långsynthet.  -sprung,  -\e]s,  -e  t, 
m.  längdsprång,  -spurig,  a.  bredspårig.  -tra- 
gend, a.  af  stor  betydelse,  vidtomfattande. 
-umfassend,  a.  vidtomfattande. 

Weite,  -n,f.  vidd,  afstånd,  utsträckning,  vida 
fältet,  vida  verlden,  fjärran.  In  die  ~  zie- 
hen:  draga  ut  i  vida  verlden. 

weitlien,  -ete,  ge-et,  I.  tr.  ocii  sich  ~  vidga  (sig). 
II.  itr.  s.  aflägsna  sig. 

weiter  se  weit,  -beförderung.  O,  /.  vidarebefor- 
dran,   -bildung,    -en,  f.  utbildning,  utveck- 


»kta  sms.    F  familjärt.    P  Ugre  spr&k.    %  mindre  brukligt.   O  teknisk  term.    4*  sjöterm.   JJc  milltärisV  term. 


weitern 


758 


Welt 


ling.  -hin,  adv.  vidare,  -marsch,  -es,  0,  vi.  1 
fortsatt  marsch,  marschens  fortsättning. 
•reise,  0,  f.  resans  fortsättning.  Vor  der 
~  sagte  er:  innan  han  reste  vidare,  sade 
-  han.  Auf  der  ~  då  jag  (han  o.  s.  v.)  reste 
vidare,  senare  (på  resan). 

weiterlln,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  vidga  (sig). 

Weiterung,  -en,  f.  vidlyftighet.  krångel,  svå- 
righet. 

Weitung,  -en, f.  1.  utvidgning.  2.öppen,  fri  plats. 

Weizen,  -s.  O,  m.  hvete.  Bi:ai.  mein  ~  blüht: 
det  går  bra  för  mig,  jag  har  goda  utsigter. 
-boden,  -s,  O,  m.  jordmon  för  hvete,  hvete- 
jord.  -griess,  -es,  -e,  m.  hvetegryn. 

welch,  pron.  1.  interr.  och  rel.  hvilken.  ~e7' 
auch  imvier:  hvilken  än.  2.  obest.  pinr.  »v-e; 
somliga.  Irgend  ~er.-  någon.  -er...  Er.  ~ge- 
stalt,  adv.  nnder  hvilken  form,  på  hvad  sätt. 

welcherlei,  obbji.  a.  hurudan. 

Welf,  -en  el.  -[e]s,  -c[«],  m.  -[e]s,  -er,  /i.  lejon- 
unge, vargunge,  hundvalp. 

welfllen,-<e,5rg-<,i<j-.A.och<7-.  få  ungar,  föda,  val pa. 

welk,  fl.  1.  vissen;  vissnad.  2.  torkad. 

welkllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  vissna.  II.  tr.  1. 
förtorka.  2.  torka. 

Welkheit,  O,  /.  vissnadt  tillstånd. 

Welllle,  -en,  f.  1.  våg,  bölja.  2.  eymn.  sväng- 
ning omkring  en  stång.  3.  hjulstock,  spin- 
del. 4.  bundt,  knippa,  -baum,  ■\e\s,  -e  f, 
■m.  hjulstock,  -zapfen,  -s,  -,  m.  ^  hjulnål. 
-en...  Ex.  ~artig,  o.  vågformig.  ~bad,  -[e].«, 
-er  t,  n.  bad  i  böljande  vatten,  -v-berg,  -[ej.«, 
-e,  m.  vågbärg.  ~bewegung,  -e», /.  vågrö- 
relse. ~brecher,  -«,  -,  m.  vågbrytare.  ~för- 
mig,  a.  vågformig.  >v^grab,  -\_e\s,  -er  f,  n. 
graf  i  vågorna.  '>.<holz,  -es.  O,  n.  1.  risved. 
2.  virke  till  hjulstockar.  ~linie,  -n.f.  våg- 
linie.  '^schlag,  -\e\s,  -e  f,  vi.  böljslag. 
'>.'thal,  -\e\s,  -er  t.  «.  vågdal. 

wellllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  framställa,  upprita 
vågforraigt.  Gewellt:  vågformig.  II.  Sich 
~  bilda  vågor,  våglinier,  höja  och  sänka 
sig.  III.  itr.  h.  bölja,  gå  i  vågor. 

wellenhaft,  wellig,  a.  vågformig. 

Wels,  -es,  -e,  m.  zooi.  mal  (Silurus). 

welsch,  a.  välsk,  romansk.  ~er  Hah» :  kal- 
kontupp. ~e,'!  Korn:  majs.  ~e  Xh.<s:  val- 
nöt, -korn,  -[e]s,  O,  n.  majs.  -land,  -.«,  O,  n. 
npr.  Valland,  Italien. 

welschllen,  -[e.«J<,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tala  rotväl- 
ska,  bryta. 

Welt,  -era,  /.  verld.  Alle  'n/  alla  människor. 
Eine  Reise  um  die  ~  en  resa  omkring  jor- 
den. Das  Licht  der  '\j  erblicken:  skåda  da- 
gens ljus.  Anf  die  ci.  zur  ~  kommen:  födas. 
zur  »^  bringen :  föda.  Jmdn  aus  der  «^  brin- 
gen ci.  schaffen  ci.  räumen :  rödja  ngn  ur 
vägen,  döda  ngn.  Potz  ~ .'  kors  för  tusan ! 
-all,  -[e]s.  O,  n.  verldsallt.  -alter,  -s,  -,  n. 
verlds-,  tid.sålder.  -anschauung, -e«,/.  verlds- 
åskådning.    -ausstellung,    -en,  f.    verldsut- 


ställning.  -ball,  -[e]s,  -e  t,  »».  jordklot,  him- 
lakropp, -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  verldsbygg- 
nad.  -begebenheit,  -cn.f.  för  verlden  vigtig 
tilldragelse,  -bekannt,  a.  verldsbekant.  -be- 
rühmt, a.  verldsberömd.  -bezwinger,  -s,  -,  m. 
verldseröfrare.  -brand,  -[ejs,  -e  t,  m.  verlds- 
brand.  -biirger,  -s,  -,  m.  verldsborgare; 
kosmopolit.  -bürgerlich,  a.  verld  »borgerlig, 
kosmopolitisk,  -dame,  -n,  f.  världsdam. 
-diener,  -s,  -,  vi.  verldens  slaf.  -ehre,  -n,f. 
verldslig  ära.  -eitelkeit,  -e;;, /.  verldslig  få- 
fänga, -entstehung.  O, /.  verldens  skapelse. 
•erfahren,  a.  verldserfaren.  -erfahrung.  O,/. 
verldserfarenhet.  -erschütternd,  a.  verlds- 
skakande.  -fern,  a.  tillbakadragen,  fjärran 
från  verlden.  -gebäude,  -s,  -,  n.  verldsbygg- 
nad.  -gegend,  -en,  f.  väderstreck,  -geist, 
-\e\s,  O,  VI.  verldsande.  -geistliche(r),  (adj. 
böjn.)  m.  präst  som  ej  tillhör  ngn  kloster- 
orden, -geistlichkeit.  O,/,  prästerskap  som 
ej  tillhör  klosterordnarne.  -gericht,  -\e\s, 
-e,  n.  dom,  straffdom  öfver  verlden,  ytter- 
sta domen,  -geschichte,  0.  /.  verldshisto- 
ria.  -geschichtlich,  a.  verldshistorisk.  -ge- 
töse.  getUmmel,  -.^%  O,  n.  verldsvimmel.  -ge- 
wandt, a.  verldsvan.  -gewandtheit.  O,/',  verlds- 
vana.  -handel,  -s,  O,  m.  verldshandel.  -han- 
del, plur.  verldens  äflan.  -herrschaft,  -en,  f. 
verldsvälde.  -karte,  -n,f.  verldskarta.  -kennt- 
nis[s],  O,  f.  verldskännedom.  -kind,  -[e]s, 
-er,  n.  verldens  barn.  -klug,  «.  verldsklok. 
■klugheit.  O,  f.  verldsklokhet.  -körper,  -s,  -, 
VI.  verldskropp,  himlakropp,  -kreis,  -es,  O, 
m.  verld,  jordklot,  -kundig,  a.  verldskun- 
nig.  -lauf,  -[e]s,  O,  m.  verldens  gång.  -licht, 
-[ej.--,  -er,  n.  verldsljus,  verldssol.  -litteratur, 
-en,  f.  verldsliteratur.  -lust,  O,/,  verldens 
lust,  fröjd,  -mann,  -[e].«.  -er  t,  m.  verlds- 
man.  -männisch,  «.  verldsmannalik.  -meer, 
-[e]s.  -e,  n.  verldshaf.  -müde,  a.  verldstrött, 
lefnadstrött.  -Ordnung,  -en,  f.  verldsordning. 
-postverein,  -[c].<.  O,  m.  verldspostförening. 
•priester,  -s,  -,  m.  =  -geistlicher,  -räum,  -[e].«, 
-e  t,  VI.  verldsrymd.  -scheu,  a.  människo- 
skygg, folkskygg,  -schmerz,  -es,  -en,  m. 
verldssmärta.  -schmerzeln,  itr.  ä.  låtsa  verld.s- 
smärta,  vara  pessimistisk,  -schmerzler.  -.■■■. 
-,  m.  pessimist,  -schöpfer,  -s,  -,  n'  v  iM  - 
skapare,  -seele.  O,/,  verldssjäl,  v.i  a-  i.d 
-sitte.  O,  /.  fin  takt.  -spräche,  -n,/.  vtilds- 
språk.  universalspräk.  -Stadt,  -e  f,f.  verlds- 
stad.  -städtisch,  a.  verldsstads-.  -Stellung, 
-en./,  ställning  i  verlden.  ■t[h]eil,  -[ej.';,  -. . 
»78.  verld.sdcl.  -umsegler,  -.«,  -.  m.  verldsom- 
seglare.  -umseg|ejlung,  -en,,/^.  verldsomse^'- 
ling,  -verbesserer,  -s,  -,  jh.  verldsförbätt- 
rare.  -verkehr,  -[ej.«,  O,  vi.  allmän  samfärd- 
'scl,  samfärdsel  mellan  länderna,  -weise,  ". 
världsvis.  -Weisheit,  O,  /.  verldsvishet.  -wun- 
der, -.■;,  -,  v.  jordens  under.  -en...  ex.  ~bil- 
dung,  O,/,  verldsbildning.  ~brand  =  -brnml. 


O   saknar  plu 


igud. 


ttr.  intransitivt  verb.    A.  öar  haben,    S.  har  $ein  till  hjälpverb. 


;ltlich 


759 


werfen 


weltlich,  a.  verldslig. 

Weltlichkeit,  -e«,  /.    1.  verldslighet.  2.  lek- 

nKinnastånd.  3.  verldslig  makt,  rättighet. 
Weitung,  -fejs,  -e,  »».  verldslig  person;  verlds- 

iiKin. 

Wende,  -n,  f.  vändning,  krök,  sväng;  gräns, 
vandpunkt,  -hals  =  Drehhals,  -kreis,  -es, -e, 
)it.  vändl:rets.  -punkt,  -[e]s,  -e,m.  vändpunkt. 

Wendel...  v.x.  -steig,  -[e]s,  -e,  vi.  slingrande 
>iig.  -treppe,  -n,/.  vindel-,  spiraltrappa. 

wendilen,  wandte  och  -ete,  -ete,  geiuandt  och  ge- 
ct.  tr.  1.  &fT.  itr.  h.  och  sich  ~  vända  (sig). 
Mit  fy^der  Post:  med  omgående.  Med  prep.: 
sich  an  jmdn  ~  vända  sig  till  ngn,  viel 
Geld  an  etio.  ~  använda  mycket  pengar 
på  ngt;  seine  Kräfte  auf  etw.  (ack.)  ~  egna 
sina  krafter  åt  ngt,  sein  Vermögen  av f  etw. 
'\i  använda  sin  förmögenhet  till  ngt,  etw. 
auf  sich  ~  kosta  på  sig  ngt;  ettc.  in  etv;. 
anderes  -x»  förvandla  ngt  till  ngt  annat; 
sich  von  etw.  ~  vända  sig  bort  från  ngt; 
sich  zum  guten  ~  vändas  till  godo.  2.  af- 
vända.  jfr  gewandt. 

Wendung,  -en,  f.  vändning;  krökning,  sväng- 
ning, /v*  zur  Besserung :  vändning  till  det 
bättre. 

wenig,  a.  föga,  ringa,  ej  mj'cken,  liten,  få. 
Sein  r^es  Geld:  hans  smula  pengar,  hans 
fattiga  slantar.  Ein  'v/  Wasser:  en  smula 
vatten,  litet  vatten,  r^  Wasser:  litet,  ej 
mycket  vatten,  ~[e]  Menschen:  få  männi- 
skor. £in  ~[esj;  litet  grand,  en  smula.  In 
~ett  Worten :  med  få  ord.  '^er  werden : 
minskas,  blifva  färre.  Um  so  ~e7-  ci.  desto 
~er;  så  mycket  mindre.  Nichtsdesto'^er : 
icke  dess  mindre.   Zum  '^sten:  åtminstone. 

Wenigkeit,  -en,  f.  ringhet,  litenhet,  ringa  an- 
tal,, obetydlighet,  småsak. 

wenigstens,  adv.  åtminstone. 

wenn,  konj.  1.  om,  i  fall.  Als  r^  som  om;  nicht 
als  ~  das  häufig  vorkäme:  därmed  vill  jag 
ej  hafva  sagt,  jag  vill  ej  påstå,  att  det 
förekommer  ofta.  -x/  anders:  såvida,  om 
nämligen.  <><  auch,  "^  gleich,  r^  schon,  und 
'^  om  också,  om  än.  Selbst  ~  till  och  med 
om,  äfven  om.  2.  när,  så  ofta  som. 

wenngleich,  ko7ij.  om  än,  om  också. 

Wenzel,  -s,  -,  m.  1.  npr.  2.  knekt  i  kortspel. 

wer,  gen.  wessen  ei.  wes[s],  dat.  wem,  ack.  tuen,  m. 
och  f.  pron.  1.  interr.  hvem.  /^  kommt  denn 
alles?  hvad  är  det  allt  för  folk,  som  skall 
komma?  2.  rel.  den  som.  ~  nnr  immer: 
hvem  hälst  som,  hvem  än.  3.  ohest.  någon, 
t.  ex   ist  ~.  ders  leugnen  will? 

Wer...  Ex.  -geld,  -[e]s,  -er,  n.  mansbot.  -niut[h] 

se  nodaD.      -WOlf,   -[e]s,   -6  f,  »»•  Varulf. 

Werbe...  ex.  -bureau,  -s,  -s  ei.  -x,  n.  värfnings- 
b3'rå.   -geld,  -[e]s,  -er,  n.  värfningspengar. 

werben,  wlrb{s)t,  warb,  würbe,  geworben, 
wirb,  I.  itr.  h.  Um  jmdn  r^  söka  att  vinna 
ngn,   ngns   hand,   fria  till  ngn,  um  ei.  nach 


etw.  'w  eftersträfva,  eftertrakta  ngt.  II.  tr. 
värfva. 

Werber,  -s,  -,  m.  1.  sökande,  aspirant;  böne- 
man, friare.  2.  värfvare. 

Werbung,  -en,  f.  1.  ansökan,  täflan,  frieri.  2. 
värfning. 

werda,  interj.  verda?  hvem  där? 

werden,  du  wirst,  er  wird;  wurde  ci.  ward,  wir 
wurden,  würde:  geworden  men  i  användn.  //,  2 
worden;  werde,  I.  itr.  s.  1.  blifva.  Was  soll 
aus  ihm  ~.?  hvad  skall  det  bli  af  honom? 
Arzt  ~  blifva  läkare.  Aus  etvj.  klug  ~  blif- 
va klok  på  ngt,  krank  ~  blifva  sjuk,  sjuk- 
na.  Man  könnte  des  Teufels  ~  man  kunde 
blifva  ursinnig.  Zum  Gelächter  '^  blifva 
ett  åtlöje,  nichts  ~  blifva  om  intet,  zu 
Wasser  ^  ej  blifva  af,  blifva  om  intet.  Wie 
ward  mir,  Königin:  hur  illa  till  mods,  led- 
sen,   glad    m.    m.  efter  sammanhanget  blef  jag  ej, 

O  drottning.  Man  weiss  nicht  was  noch  /v, 
mag:  man  vet  ej  hvad  som  kan  hända.  Der 
Kranke  wird  wieder  ~  den  sjuke  kommer 
sig.  Die  Sache  wird  ~  saken  kommer  till 
stånd.  Es  wird  schon  ~  lugna  er.  2.  Jmdm 
wird  etw.:  ngt  blifver,  kommer  ngn  till  del, 
ngn  får  ngt.  Was  wird  mir  dafür  ?  hvad 
får  jag  för  det?  Ihr  Wertes  vom  9.  d.  M.  ist 
mir  heute  geworden :  edert  ärade  af  den  9 
d:s  har  i  dag  kommit  mig  tillhanda.  II. 
hjäljiverb,  1.  uttryckande  futurum,  skola,  komma 
att.  2.  uttryckande  passivum,  t.  ex.  ich  werde  ge- 
liebt:  jag  älskas.  3.  särskilda  fall.  Wo  Werde 
ich  nur  den  Schlüssel  haben?  hvar  kan  jag 
väl  ha  nyckeln  ?  Wer  wird  sich  denn  vor 
einem  Kinde  fürchten?  hvem  skulle  väl  va- 
va  rädd  för  ett  barn?  Es  loii-d  ihm  ivohl 
nichts  passiert  sein?  det  måtte  väl  ej  ha 
händt  honom  ngt? 

Werder,  -s,  -,  m.  högt  beläget,  skarpt  begrän- 
sadt,  fruktbart  stycke  land ;  (fruktbar)  kul- 
le, i  .sht  (fruktbar)  holme,  ö. 

werfen,  v;irf(.s)t,  warf,  würfe,  geworfen,  loirf, 

tr.    och    sich    '\,     1.    kasta  (sig),  slå.    Med  prep.-. 

sich  jmdm  a  n  den  Hals  ~  kasta  sig  i  ngns 
armar,  omfamna  ngn;  die  Augen,  den  Blick 
auf  elvj.  1^  rikta  blicken  på  ngt,  seine  Ge- 
danken aufs  Papier  r^  skrifva  ned  sina  tan- 
kar, einen  Verdacht  auf  jmdn  ~  rikta  miss- 
tankarna på  ngn,  axfs  Krankenlager  ~  gö- 
ra sjuk,  sich  auf  ein  Studium  »^  slå  sig  på 
ett  studium,  einen  Hass  auf  jmdn  ~  fatta 
hat  till  ngn;  aus  dem  Hause  "^  köra  ut 
ngn;  etw.  bei  Seite  ~  kasta  bort  ngt; 
durch  einander  r^  kasta  om  hvartannat, 
huller  om  buller;  ins  Gefängnis  ~  kasta  i 
fängelse,  alles  in  einefi  Topf  ~  skära  allt 
öfver  en  kam.  Truppen  in  eine  Stadt  ~ 
förlägga  trupper  i  en  stad,  in  die  Flucht  ~ 
slå  på  flykten;  über  den  Haufen  ~  kasta 
öf veranda;  unter  einander  ~  kasta  om 
hvartannat.  2.  om  djur:   föda,  få  ungar,  föla. 


,  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    Ö  teknisk 


xk  militärisk  Ui 


Werferei 


760 


Wetter 


kalfva,  valpa  m.  m.  3.  spei.  Ker;el  ~  slå  käg- 
lor. Pasche  ~  Blå  allor.  Das  Spiel  ~  slunga, 
nppgifva  speiet,  gifva  sig.  4.  Sich  ~  slä 
sig,  bågna. 

Werferei,  -en.  f.  idkeligt  kastande. 

Wer«,  -[e]«,  '-e,  «■  och  m.  Werft[e],  -en,  f. 
skeppsvarf. 

Werg,  -{e~\s,  0,  n.  blanor. 

wergen,  a.  af  blanor,  blån-. 

Werk,  -[f]s,  -e,  «.  1.  verk,  arbete,  gärning. 
Ans  f^  gehen,  sich  ans  »^  machen :  skrida  till 
verket.  JCs  ist  etw.  im  ~c ;  det  är  ngt  i  gör- 
ningen. Es  ist  schon  im  ~e  .•  det  är  redan 
i  gång.  Zu  ~e  gehen  :  gå  tillväga,  handla. 
Komplimente  sind  mein  ~  nicht:  kompli- 
manger äro  ej  min  sak,  jag  förstår  mig  ej 
på  komplimanger.  2.  verk,  mekanism.  3. 
bruk,  fabrik,  etablissement.  -bank,  -e  t,  /■ 
©  verkbänk.  -biene,  -n,  f.  arbetsbi,  -brett, 
-[e]s,  -er,  n.  S  verkbräde,  -führen,  -s,  -,  m. 
verkmästare,  -heilig,  a.  verkhelig,  -heilig- 
l<eit,  O, /.  verkhelighet,  -leute,  p/?«?-.  handt- 
verkare.  -meisten  =  -fiihrer.  -statt,  -statte, 
-Stätten,  f.  verkstad,  -stellig,  a.  ~  machen: 
sätta  i  verket,  -tag,  -[c].«,  -e,  m.  arbetsdag. 
hvardag.  -täglich,  a.  hvardaglig.  -thätig,  a. 
verksam,  -thätigkeit.  O,/,  verksamhet,  -tisch, 
-es,  -e,  m.  &  verkbord.  -zeug,  -[e]s,  -e,  n. 
verktyg,   -el...  E.-,.  ~tag  =  -tag. 

werkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  verka,  vara  verksam. 

Wérmut[h],  -[e]s,  O,  ra.  och  i  O,  /.  malört. 
-becher,  -s,  -,  m.  malörtsbägare,  -wein,  -[cjs. 
-c.  VI.  malörtsvin. 

werp  en,  -te,  ge-t,  itr.  h.  i>  varpa. 

Werrig  se  Werg. 

Werst,  -e,f.  verst. 

wert[h],  I.  a.  värd;  värderad,  ärad,  dyrbar. 
Das  ist  nicht  der  (gen.)  Rede'^  det  är  ej  värdt 
att  tala  om,  den  Strick  ~  sein  :  vara  värd  att  j 
hängas.  Er  ist  es  nicht  '^,  dass  ...  han  är  ej 
värd,  att  ...  Ihr  ~es;  edert  ärade.  F  jmd  ist  i 
eine  Million  r^  ngn  äger,  'väger'  en  million.  ! 
II.  -[e]s,  -e,  m.  1.  värde.  Grossen  -v.  auf  etw. 
legen:  fästa  stor  vigt  vid  ngt.  2.  =  Werder. 
-angäbe,  -n,  f.  värdeangifvelse,  uppgifvet 
värde,  -bestimmung,  -en,  f.  värdering,  taxe- 
ring, -betrag,  -[e]s,  -e  t,  "'•  (värde)belopp. 
-brief,  -[e].«,  -e,  m.  värdebref,  värdeförsän- 
delse, -geschätzt,  a.  högt  ärad.  -los,  a.  vär- 
delös, -lösigkeit,  O,/,  värdelöshet,  -messen, 
•s,  -,  m.  värdemätare,  -papier,  -[<■].',  -e.  n. 
värdepapper,  -sache,  -n,  f.  värdesak,  -schät- 
zen, tr.  värdera,  uppskatta,  högakta.  -Schät- 
zung, -en, f.  värdering,  högaktning.  -Sendung, 
-en,  f.  värdeförsändelse,  -voll,  a.  värdefull. 

went[hjllen,  -ete,  ge-ct,  tr.  1.  värdera,  taxera. 
2.  Jmdn  einer  (gen.)  Sache  »^  anse  ngn  värd 
en  sak. 

wertihjhaft,  a.  värdefull. 

Wesen,  -s,  -,  n.  1.  väsen;  tillvaro.  2.  O,  väsen, 
oväsen.  Nicht  viel  ~s  von  ci.  oms  ei.  tim  etw. 


machen:  ej  göra  mycket  väsen,  storaffär 
af  ngt.  -lehne,  O,/,  ontologi.  -los,  a.  imma- 
teriell, overklig,  -lösigkeit,  O,  /.  overklig- 
het, -[s]...  El.  ~einheit.  O,/,  väsensenhet. 
~gleich,  a.  af  samma  väsen. 

wesenhaft,  a.  verklig. 

Wesenheit,  -en,  f.  1.  O,  tillvaro,  verklighet. 
2.  väsen. 

wesentlich,  n.  väsentlig. 

Wesentlichkeit,  -en,  f.  väsentlighet,  väsentlig 
sak. 

weshalb,  adv.  1.  (»fv.  -'  -)  interr.  hvarför?  2.  rel. 
hvarför,  och  därför. 

Wespe,  -n,f.  geting,  -n...  ex.  -N/nest,  -\e\s,  -tr, 
n.  getingbo.  ~stich,  -[c].?, -e.m.  getingstyng. 

wess...  se  tces... 

West,  -[e]s,  -e,  m.  1.  O,  väst,  väster.  2.  västan- 
vind,  -kiiste,  -n,  f.  västkust,  -wänts,  adv. 
åt  väster,  -wind,  -fe].?,  -e,  m.  västanvind. 

Weste,  -H,  ./■.  väst.  -n...  ex.  '^futter,  -s,  O,  n. 
västfoder. 

Westen,  -s.  O,  m.  väster. 

Westfäle,  -n,  -n,  m.  vestfalare. 

Westfålen,  -s,  O,  n.  npr.  Vestfalen. 

westfälisch,  «.  vestfalisk. 

westlich,  a.  västlig. 

weswegen  =  iceshalb. 

wett,  a.  kvitt. 

Wettlle,  -en,  f.  1.  vad.  Eine  ~  eingehen, 
schliessen:  slå  vad.  2.  l'm  ei.  in  die  ^  i 
kapp.  -elfen,  -s,  O,  ra.  täflan,  äflan.  -eifenen, 
-,S  -,  ra.  mcdtäflare.  -eifenn,  *  itr.  h.  täfla. 
•eifnenin,  -nen,/,  medtäflerska.  -fahnen,  *  itr. 
s.  åka,  köra  kapp.  -Wiegen,' itr. s.  flyga  kapp. 
-gesang,  -[e]s.  O,  ra.  täflan  i  sång,  täflings- 
sång,  sångarstrid,  -kämpf.  -[e]s,  -e  f,  ra.  täf- 
lingskamp,  -strid,  täflan.  -kämpfen,  -s,  -,  m. 
brottare,  -lauf,  -[e].«,  -e  t,  ra.  kapplöpning. 
-laufen,  *  itr.  s.  springa  kapp.  -laufen,  -s,  -, 
ra.  kapplöpare,  -rennen,  -s,  -,  n.  kapplöp- 
ning, kappränning,  -rudern,  *  itr.  s.  ro  kapp. 
-nudenn,  -s,  O,  n.  kapprodd.  -stneit,  -[e]s,  -e, 
ra.  täflingsstrid,  täflan. 

wettlisn,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  våga,  slå  vad 
(om),  [tim~\  eine  Summe:  om  en  summa,  auf 

etw.    (ack.);    om    ngt    att    det    skall    inträffa,    avf 

Jmdn :  att  ngn  skall  segra.  Zehn  gegen  eins 
'S/  hålla  tio  mot  ett. 

1.  Wetten,  -.<;,  -,  ra.  vadhållare. 

2.  Wetten,  -s,  -,  n.  1.  väder.  2.  åskväder,  ovä- 
der. Allein!  kors  för  tusan !  Jetzt  ist  dn^ 
~  los:  nu  är  Jan  lös.  3.  grufgas.  -benicht. 
-[e].«,  -e,  ra.  rcdogKrcise  fftr  väderlcksiakt - 
tagelser.  -bube,  -n,  -n,  m.  satans  pojke. 
-dach,  -[e']s,  -er  f,  n.  skjul,  lider,  -fahne,  -/). 
f.  vindflöjel,  -fest,  a.  som  ej  tar  intryck  nr 
väderleken,  härdad  mot  förkylning,  -glas,  -c^^ 
-er  t,  "•  barometer,  -hahn,  -[e].?,  -e  t,  '"• 
vindflöjel  i  form  »r  en  tupp.  -hänt  =  -fest.  -keil, 
-[e].«,  -e,  ra.  åskvigg.  -kunde.  O,/,  meteoro- 
logi,   -launisch  =  -wendisch,   -leuchten,  *  itr. 


O    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr.  transitivt,    itr.  iDtransltivt  Terb.    h.  har  hälen,    S.  har  sein  till  lijalpverb. 


wettern 


761 


Widersinn 


h.    blixtra   utan   att  &skan  bSros.    -leuChten,  -S,  0, 

n.  kornblixt(ar).  -loch,  -[e].«,  -c?- f,  "•  klyfta 
ur  hvllken  det  ständigt  blåser,  -männchen, 
-s,  -,  n.  väderspåman  (an  hygrometcr).  -nacht, 
■e  t,  /■  ovädersnatt,  -prophet,  -en,  -en,  m. 
väderepåman.  -säule,  -», ./".  ekydrag.  -scha- 
den, -s,  "t,  m-  af  oväder  förorsakad  skada, 
hagelskada.  -schirm,  -[e]«,  -e,  m.  paraply. 
-schlag,  -[e^s,  -e  f,  m.  åskslag,  -segen,  -s,  -, 
7)1.  ovädersbesvärjelse.  -seite,  0,  /.  norra 
sidan.  -Stange,  -n,/.  åskledare,  -stein,  -[e]«. 
•e,  m.  beleninit.  -strahl,  -[e]s,  -en,  m.  åsk- 
stråle, blixt.  -Sturm,  -[e]),  -e  t,  m.  oväder. 
-verkünder,  -s,  -,  vi.  väderspåman.  -Wechsel, 
■s,  -,  ni.  1.  väderleksombyte.  2.  ventilation. 
-wendisch,  a.  ombytlig,  opålitlig,  -wölke,  -n, 
f.  ovädersmoln,  åskmoln. 

wetterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  opers.  åska.  Ef 
wettert:  det  åskar,  åskan  går.  2.  svära. 

Wetr...  Ex.  -stein,  -[ej«,  -e,  m.  brynsten. 

wetzllen,  -[e«]^  -te,  ge-t,  tr.  slipa,  bryna,  skär- 
pa; reta.  Den  Znhn  ei.  die  Zähne  gegen 
jmdn  i^^j  sätta  sig  i  harnesk  mot  ngn. 

Whist,  -[e]s,  O,  n.  vist(spel). 

Wichs,  -es.  O,  m.  F  stor  toalett,  vieitdrägt. 
Sich  in  ~  setzen  ei.  werfen:  göra  sig  fin, 
kläda  sig  visitklädd. 

Wichslle,  -en,  f.  1.  blanksmörja;  polervax, 
skäggvax.  2.  F  smörj,  prygel,  -bürste,  -w, 
f.  blankborste.  -Stiefel,  -s.  -,  vi.  blank- 
stöfvel. 

wichsllen,  -[es'jt,  -te,  ge-t,  tr.  1.  blanka,  borsta, 
polera,  växa.  2.  F  pynta.  Gewichst:  pyn- 
tad, fin,  visitklädd.  3.  F  gifva  smörj,  pryg- 
la, klå. 

Wichslér,  -s,  -s,  m.  F  skoputsare. 

Wicht,  -[e].<t,  -e,  vi.  tomte;  sälle,  stackare, 
kräk,  kanalje. 

Wlchtel,  -.',  -,  n.  och  VI.  -männchen,  -s,  -,  n. 
tomte,   -zopf  =  Weichselzopf. 

wichtig,  a.  vigtig.  -macher,  -thoer,  -s,  -,  m.  en 
som  gör  sig  vigtig.  -thuerei, -C7!,  _/'.  vigtigt 
uppträdande,  vigtig  min. 

Wichtigkeit,  O,/,  vigt,  betydelse,  inflytande. 

Wicke,  -n,  f  vicka,  vicker.  In  die  ~w  gehen 
=  in  die  Filze  gehen,  se  Pilz.  -n...  Ex.  ~feld, 
-[e]s,  -er,  n.  vickeråker. 

Wickel,  -s,  -,  m.  dim.  Wickelchev ,  Wickelein, 
1.   tått,  rulle;   kring  ett  Ijns  viradt  papper 

för    att    Ijaset    skall    st&    stadigt     i    staken;    linda.    2. 

nyststjärna.  3.  F  peruk,  kalnf.  Jmdn  beim 
~  kriegen:  taga  ngn  i  kalnf  ven.  -band,  -[e]s, 
-er  t,  n.  linda,  -frau,  -en.f.  barnsköterska. 
-kind,   -[e]s,  -er,  n.  lindebarn,  -puppe,  -n,  f. 

lindedocka   (rerestatlande  ett  lindebarn).    -SChWanZ, 

-es,  -e  t,  m.  zooi.  gripsvans.  -tuch,  -[e]s,  -er 
t,  n.  blöja,  -zeug,  -\e]s,  O,  n.  linddon. 
wickellln,  -te,  ge-t,  tr.  veckla,  vira,  rulla,  linda, 
nysta,  r.iidi.  sich  aus  devi  Handel  ~  draga 
sig  nr  spelet,  sich  in  seine  Tugend  «v  ställa 
sig  oskyldig. 


Widder,   -s,  -,   m.  1.  gumse,  bagge,  vädur.  2. 

murbräcka;   i>   bagge,   ram.    -fall,  -[e]s,  -e, 

n.  fårskinn,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  i,  vädurs-, 

ramfartyg. 
wider,  I.  prep.  med  ack.  mot.  II.  adv.   1.  se  toie- 

der  2.  2.  åter,  till  gengäld. 

Anm.      Wider    l    sms.    med  rcrh  iir  iln  tetnnadt,  än 
obetonadt  och  betyder  vanl.  mot,  tillbaka. 

widerbellen,  itr.  k.  skälla  igen;  vara  uppkäf- 
tig, stursk. 

WiderChrist,  -s,  O,  m.  antikrist. 

widerchristlich,  a.  kristendomsfiendtlig. 

Widerdruck,  -[e~\s,  -e  t,  ni.  1.  mottryck.  2. 
boktryck,  vidertryck. 

widerfahren,  *  itr.  s.  vederfaras,  blifva  till 
del. 

widerhaarig,  a.  borstig,  motspänstig,  hals- 
starrig. 

Widerhaken,  -s,  -,  vi.  hnlling. 

widerhakig,  a.  försedd  med  hulling(ar). 

Widerhall,  widerhallen  se  Wieder... 

widerhaltig,  a.  som  gör  motstånd,  står  emot. 
[  Widerlager,  -s,  -,  n.  ©  vederlag. 

widerlegbar,  u.  möjlig  att  vederlägga. 

widerlegen,  *  tr.  vederlägga.  Widerlegung,/. 

WIderléger,  -s,  -,  m.  vederläggare. 

widerléglich  =  widerlegbar. 

widerlich,  a.  vedervärdig,  frånstötande,  mot- 
bjudande. 

Widerlichkeit,  -en,  f.  vedervärdighet. 

widerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  motbjudande. 
Es  widert  mir  ei.  %  mich  vor  etw.  (dat.);  jag 
känner  motvilja  för  ngt. 

widernatürlich,  a.  onaturlig. 

Widerpart  =  Gegenpart. 

Widerprall,  -[ejs,  -e,  m.  stöt  mot  ngt,  åter- 
studsning. 

widerrät[hjen,  *  tr.  Jmdm  etw.  ~  af  råda  ngn 
från  ngt. 

widerrechtlich,  a.  lagstridig,  olaglig. 

Widerrechtlichkeit,  -en,  f.  lagstridighet,  olag- 
lighet. 

Widerrede,  -n,f.  motsägelse. 

Widerreden  fv.ini.  ----*),  itr.  h.  motsäga. 

Widerruf,  -[f].«,  O,  m.  återkallelse. 

widerrufbär  =  widerruflich. 

widerrufen,  *  /;•.  återkalla,  återtaga.  Widerru- 
fung,/. 

widerruflich,  a.  återkallelig,  som  kan  åter- 
tagas. 

Widersacher,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  motpart, 
motståndare,  fiende. 

Widerschall,  Widerschein  se  Wieder... 

widersetzen,  *  sich  ~  motsätta  sig,  jmdm, 
einer  (dat.)  Sache:  ngn,  ngt. 

widersetzlich,  a.  motspänstig,  uppstudsig, 
olydig. 

Widersetzlichkeit,  -en,  f.  motspänstighet  m.  m. 

Widersinn,  -[e]s,  O,  m.  motsägelse,  motsats, 
motsatt  mening,  absurditet,  galenskap. 


äkta  sms.    F  famUjart.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i*  sjbtcrm.    JS«  militärlsk  term. 


widersinnig 


762 


Wiederholtermassen 


widersinnig,  a.  motsatt,  motsägande,  absurd, 

galen. 
Widersinnigkeit,  -en,  f.  =  Widersinn. 
widerspenstig,    a.    motspänstig,    halsstarrige 

egensinnig,  envis. 
Widerspenstigl<eit,  -en,  f.  motspänstighet  m.  m. 

se  föreg. 

widerspiegeln,  tr.  återspegla. 

Widerspiel  =  der/enspiel. 

widersprechen,'  ii?:  Ii.  motsÅga,  Jmdm:  ngn. 
Das  widerspricht  meinem  Gefdhle:  min 
känsla  uppreser  sig  däremot. 

Widersprécher,  -s,  -,  m.  en  som  ständigt  sä- 
ger emot;  envis  person. 

Widerspruch,  -[é]s,  -e  t,  '»•  motsägelse. 

Widerstand,  -[e]s,  O,  m.  motstånd.  ~  leisten: 
göra  motstånd,  -s...  Ex.  ~fähig,  a.  i  stånd 
till,  som  förmår  göra  motstånd,  ^fähigkeit, 
O,/,  motståndsförmåga.  ~los,  a.  utan  mot- 
stånd, ^partei,  -en.f.  motparti. 

widerstehen,  *  itr.  h.  1.  göra  motstånd  mot, 
motstå,  uthärda,  jmdm,  einer  (dat.)  Sache: 
ngn,  en  sak. '  2.  vara  motbjudande,  ymrfwi; 
för  ngn. 

WiderstSss,  -es,  -e  t,  m.  bakslag,  återstöt. 

widerstreben, '  lir.  h.  1.  vara  motsträfvig,  sträf- 
va  emot,  göra  motstånd  mot,  einer  (dat.) 
Sache:  ngt.  2.  förefalla  motbjudande. 

Widerstreit,  -[rj.«,  O,  m.  konflikt,  motsiigelse. 

widerstreiten,  *  itr.  h.  strida,  svära  emot,  ei- 
ner (dat.)  Sache:  ngt. 

Widerstrom,  -[f].<,  -e  t,  m.  motström. 

widerwärtig,  n.  vedervärdig. 

Widerwärtigkeit,  -en.f.  vedervärdighet. 

Widerwille,  -«.-•,  O,  m.  motvilja. 

widerwillig,  a.  motvillig,  motsträfvig;  ogärna. 

Widerwind,  -[f-].s,  -e,  m.  motvind. 

widmilen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  sich  ~  tillegna, 
egna,  helga  (sig). 

Widmer,    -s,   -,   m.  en  som  tillegnar,  egnar  ugt 

kl  ngn. 

Widmung,  -en,  f.  tillegnan.  -s...  ex.  ■^schrift, 
'en,/,  tillegnelseskrift,  tillegnan. 

Widrig,  a.  1.  vidrig;  motsatt.  2.  vedervärdig, 
motbjudande,  -en...  Ex.  ~falls,  adv.  i  mot- 
satt fall. 

Widrigkeit,  -en.  f.  vidrighet,  vedervärdighet. 

wie,  adv.  och  konj.  1.  i  Mgor:  huru,  hur.  ~ 
(jeht'sl  hur  står  det  till?  ~.«'  ~  beliebt'?  r^ 
sagten  Sief  ~  meinen  Sie?  hur?  hur  var 
det  ni  sade?  ~  so  denn?  hur  så?  2.  i  utrop: 
/N/  froh  -war  ich !  hur  glad  var  jag  ej !  ~ 
liebenswürdig  Sie  sind!  hvad  ni  är  älskvärd! 
'\j  tapfer  ersieh  verteidigt!  så  tappert  han 
försvarar  sig!  ~  sieht  er  aus!  så  han  ser 
ut!  3.  jamfüreLse,  som,  såsom,  i  likhet  med, 
t.  ex.schö7i'\i  ein  Engel,  r^  gesagt:  som  sagdt. 
4.  tid;  så  snart  som,  just  som,  när.  5.  ^  ~ 
[(/ffssj  ;  att.  -férn,  adv.  och  konj.  In  ~  huru- 
vida, i  hvad  mon.  -so,  adv.  huru,  hur  så. 
-viel,  a.  hur  mycken,  hur  mången.  -viel[sjte. 


a.  Der  ~  hvilken  i  ordningen,  -wöhl,  konj. 

ehuruväl,  om  också. 
Wiebel,  -s,  -,  m.  7.001.  vifvel. 
wiebellin,  -te,  gc-t,  itr.  h.  vimla. 

Wiede,  -n,  f.  band  kring  karfvar,   risknippor  ra.  m. 

Wiedehopf,  -[e]s,  -e  t,  »i.zooi.härfogel  (Upupa) 
wieder,  adv.   1.  åter,  ånyo,  igen,  om  igen.  2 

Hin  vnd  r^  då  och  då. 
Wiederabdruck,  -[e]s,  -e,  m.  omtryckt  upplaga 
wiederabdrucken,  tr.  omtrycka. 
Wiederanfang,    -[e]s,  -e  t,  m.  ny  början,  åter 

upptagande,  förnyande. 
wiederanfangen,  tr.  börja  om  igen,  ånyo,  åter 

upptaga. 
wiederängehen,  itr.  s.  ånyo  börja. 
Wiederaufbau,  -[e]s,  O,  m.  återuppbyggande. 
Wiederausbruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  nytt  utbrott, 
wiederbauen,  tr.  ånyo  bygga,  uppbygga. 
wiederbekommen,  tr.  återfå,  få  tillbaka. 
wiederbeleben,   tr.  återväcka  till  lif,  återupp 

väcka,  återlifva. 
wiederbesetzen,  tr.  ånyo  besätta,  tillsätta, 
wiederbezahlen,  tr.  återbetala. 
Wiederbezahlung,  -en.f.  återbetalning, 
wiederbringen,  tr.  återbringa,  återföra. 
Wiederdruck,  -[ejs,  -e,  m.  ny  upplaga, 
wiedereinführen,  tr.  åter  införa,  återställa. 
wiedereinsetzen,  tr.  återinsätta. 
Wiedereintritt,  -\e]s,  -e,  m.  återinträde. 
wiedererhalten,  tr.  återfå. 
wiedererinnern,    sich   '^  påminna   sig,   drai: 

sig  till  minnes,  einer  (g»u.)  Sache:  ngt. 
wiedererkennen,  tr.  igenkänna. 
Wiedererkennung,  0../'.  igenkännande, 
wiedererlangen,  tr.  återfå. 
wiedererobern,  tr.  återeröfra. 
Widereroberung,  -en,f.  återeröfring. 
wiedererscheinen,  itr.  s.  ånyo  visa  sig. 
wiederersetzen,  wiedererstatten,  tr.  återgälda 
wiedererzählen.  ?r.  återberätta,  berättavidai' 
wiedererzeugen,  tr.  återgifva,  reproducera, 
wiederfinden,  tr.  återfinna. 
wiederfordern,  ir.  återfordra. 
Wiedergabe,  -n,  f.  1.  O,  återlemnande.  2.  gen 

gåfva. 
wiedergeben,  tr.  återgifva,  återlemna. 
Wiedergeburt,  O,/,  ny  födelse, 
wiedergenesen,  itr.  s.  (åter)  tillfriskna. 
Wiedergenesung,  O,/,  tillfrisknande, 
wiedergewinnen,  tr.  återvinna,  återfå, 
wiedergriissen,  tr.  hälsa  igen. 
wiederhaben.  /;•.  hafva  återfått. 
Wiederhall,  ■\r\s.  -e,  m.  genljud,  eko. 
wiederhallen,  I.  tr.  återkasta,  genljuda  af.  II 

(lifv.  ----*)  itr.  h.  åtcrljuda,  genljuda. 
wiederherstellen,    tr.    åti-rstiiUa,  iståndsäui 

r.-iiani :i.  Wiederherstellung, /. 
wiederholen,  ir.    1.  återlKnnta.  2.  (-----  Vi  ar» 

sich  ~  upprupa(s). 
wiederhölentlich,  wiederhéitermässen,  adv.  upp 

repade  gånger. 


f  har   omljud.    tr. 


verb.    h.  har  , 


till  hjalpvcr 


Wiederholung 


763 


Wille  [nj 


Wiederholung,  -e»,  /.  upprepande,  förnyande, 

repetition. 
Wiederkauen,  wiederkäuen,  ilr.  h.  och  tr.  tugga 

om,  iilisla. 
Wiederkäuer,  -s,  -,  m.  idislare. 
Wiederkauf,  -[ejs,  -e  f,  m.  återköp. 
wiederkaufen,  tr.  återköpa. 
Wiederkehr,  (),_/■.  återvändande,  återkomst. 
wiederkehren,  hr.  s.  återvända. 
wiederkommen,  itr.  s.  återkomma,  återvända. 
Wiederkunft,  0,/.  återkomst. 
Wiedernahme,  0,  /.  återtagande. 
wiedernehmen,  tr.  återtaga. 
wiederrufen,  tr.  ropa  tillbaka. 
wiedersagen,  tr.  upprepa,  säga,  tala  om. 
wiedersammeln,    tr.    och    sich    ~   församlaCs), 

åter.samla(s). 
wiederschaffen,  (svag  böjn.)  tr.  återskaffa. 
Wiederschall,  -[eJÄ,  O,  m.  genljud,  eko. 
Wiederschein,  -[eJ';  '«>  »»■  återsken,  reflex. 
wiederscheinen,  itr.  h.  återkastas,  återspeglas. 
wiederschicken,  tr.  återskicka. 
Wiederschlag,  -[eis,  -e  t,  '»■  återslag. 
wiederschlagen,  tr.  och  itr.  h.  slå  igen. 

1.  wiedersehen,  tr.  återse. 

2.  Wiedersehen,  -s.  O,  ra.  återseende.  Auf '^.^l 
farväl  till  härnäst!  ett  gladt  återseende! 

wiederstrahlen,  tr.  och  itr.  h.  återstråla. 

Wiedertaufe,  O,/,  nytt  dop. 

Wiedertäufer,  -s,  -,  m.  vederdöpare. 

wiederthun,  tr.  göra  om. 

wiederum,  adv.  och  Iconj.  1.  ånyo.  2.  däremot, 
å  andra  b! dan. 

wiederiimkehren,  itr.  s.  återvända. 

wiedervereinigen,  tr.  återförena. 

Wiedervereinigung,  -en,  f.  återförening. 

wiedervergelten,  tr.  vedergälla. 

Wiedervergeitung,  -en,f.  vedergällning. 

Wiederverkauf,  -\e]s,  O,  m.  återförsäljning. 

wiederverkaufen,  tr.  återförsälja. 

Wiederverkäufer,  -s,  -,  vi.  återförsäljare. 

wiederverniiet[h Jen,  tr.  uthyra  i  andra  hand. 

Wiederwahl,  -en,  f.  återval,  omval. 

wiederwählbär,  a.  som  får  omväljas. 

wiederwählen,  tr.  återvälja,  omvälja. 

wiederzahlen,  tr.  återbetala. 

Wiege,  -«,  /.  aim.  Wieglein,  Wiegelchen,  vag- 
ga, -brett,  -[e]s,  -er,  n.  skärbräde,  -messer, 
-s,  -,  n.  halfrund  hackknif.  -n...  Ex.  ~ange- 
binde,  -s,  -,  n.  födelsedagsgåfva.  ~druck, 
-[e].<!,  -e,  VI.  inkunabel.  ~fest,  -[e]s,  -e,  n. 
födelsedag.  ~klnd,  -[«]«,  -er,  n.  lindebarn. 
/vlied,  -[ej»-,  -er,  n.  vaggsång,  'x/pferd,  -[ejs, 
-e,  n.  gunghäst.     • 

wiegllen,  I.  wog,  toöge,  gewogen,  -[ej,  tr.  odi 
itr.  k.  väga.  II.  -te,  ge-t,  tr.  vagga,  jfr  ge- 
wiegt. 

wieherlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gnägga. 

Wiese,  -n,  f.  äng.  -n...  v.x.  ~bach,  -{c^s,  -e  t, 
m.  mellan  ängar  flytande  bäck.  ~bau,  -[ej.5, 
O,   m.   ängsodling,    'v.glocke,  -»,  /.  blåkloc- 


ka, «xigrund,  -[e] «,  -e  t*  ">■  ängsmark,  ängar. 
'%.'knarre,  -ra,  /.  kornknarr.  «v/kraut,  -[e]s, 
•er  t,  n.  '^.pflanze,  -n,  /.  ängsväxt,  ^^ralle, 
-ra./.  'N/SCharrer,-s,-,m.  kornknarr.  «x/Schmät- 
zer,  -s,  -,  m.  buskärla.  -vschnarre,  -ra,  /. 
'v/SChnarrer,  -s,  -,  m.  kornknarr.  -x-thal,  -[eJs, 
-er  t,  ra.  af  ängar  uppfyld  dal.  'x/teppich, 
-[cJä,  -e,  m.  poet.  ängsmatta,  äng.  «x/wachs 
=  Wieswachs. 

Wiesel,  -ra,  /.  vessla. 

wiesenhaft.  wiesig,  a.  ängslik. 

Wiesfejwachs,  -es,  O,  m.  ängsgräs,  ängshö. 

Wiking,  -s,  -er,  m.  viking. 

wild,  I.  a.  1.  vild.  Ein  -^er:  en  vilde.  2.  sar- 
skilda  fall.  ~e?'  Boden:  alf.  »v/es  Fleisch:  död- 
kött. II.  -[e]s.  O,  ra.  vildt,  villebråd,  -acker, 
■s,  -t,  m.  i  djurgårdar  för  djurens  skull  od- 
lad åker.  -bad,  -[eJs,  -er  t,  n.  naturligt  mi- 
neralbad. -bann,  -[e]«.  O,  r».  jagträtt.  -bra- 
ten, -s,  -,  m.  stokt  vildt.  -bret[tj,  -s,  O,  ra.  vildt, 
villebråd,  -dieb,  -[eJs,  -e,  m.  tjufskytt,  kryp- 
skytt, -dieben, '  itr.  h.  vara  krypskytt,  -diebe- 
rei, -ew,/.  krypskytteri.  -ente,-ra,y.  (vild)and. 
-fang,  -[t'J.«,  -ef,  m.  1.  fångst  af  vildt.  2.  fångadt 
.djur.  3.  ostyring,  vildbasare.  -fleisch,  -e.5,  O, 
ra.  vildt.  -fremd,«,  vildfrämmande,  -gans, -e 
t,  /.  vildgås,  -garten,  -s,  -f,  m.  -gehege,  -s, 
-,  ra.  djurgård,  -geschmack,  -[e]s.  O,  m.  smak 
af  vildt.  -heuer,  -s,  -,  m.  karl  som  samlar 
gräs  på  för  boskapen  otillgängliga  ställen. 
-hüter,  -s,  -,  m.  skogvaktare,  -leder,  -s,  O,  n. 
läder  af  vild  boskap,  -öbst,  -[eJs,  0.  ra.  vild 
frukt,  -park,  -[eJs,  -e,  m.  djuigård.  -pret[tj 
se  -bret.  -reich,  a.  rik  på  vildt.  -ruf,  -[ej.«,  -e, 
m.  1.  lockrop,  lock.  2.  lockpipa.  -schaden, 
■s,  -f,  m.  af  vilda  djur  förorsakad  skada. 
-schuppen,  -s,  -,  m.  skjul  för  vildt.  -schür, -e«, 
f.  päls  med  hårsidan  utåt.  -schütz[ej,  -era, 
-era,  m.  krypskytt,  -scliwein,  -[eJs,  -e,  ra.  vild- 
svin, -stand,  -[cjs,  O,  m.  vildtl  en  skog,  jagt. 
-wachsend,  n.  vild. 

Wilde,  -n,f.  1.  O,  vildhet.  2.  vildmark. 

wildénzllen,-[esj<,-<e,-t,U;-.Ä.smaka,luktavildt. 

Wilderéi,  -en,f.  krypskytteri. 

Wilderer,  -s,  -,  m.  krypskytt. 

wilderlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  förvildas.  2.  = 
wildenzen.   3.  vara  krypskytt. 

Wildernis[sJ  =  Wildnis  1. 

Wildheit,  -era,  /.  vildhet,  vild  natur,  vildt  sätt, 
vildt  tilltag. 

Wildling,  -[eJs,  -e,  m.  1.  vildt  träd,  vild  stam. 
2.  vildt  djur.  3.  vilde  ;  rå,  ohyfsad  männi- 
ska; vildbasare,  ostyring. 

Wlldnis[sJ,  -.«e,  /.  1.  vildmark.  2.  vildhet, 
vildt  tillstånd. 

Wildung,  -era,/,  vildmark. 

wlldzllen,  -[es]<.  -te,  ge-t  =  wildenzen. 

Wille[nJ,  -ras,  -ra,  m.  vilja.  Wemi  es  Ihr  ^  ist: 
om  ni  så  behagar.  Es  war  ja  dein  eigner  ->.- 
det  var  ju  så,  du  ville  ha  det.  Aus  freiem 
~ra;    af   fri  vilja.  Mit  ~n;  med  flit.  Jmdni 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lügre  språk.    %  mindre  brukUgt.    O  teknisk  term.    i^  «jSterm.    iSé  militärisk  term. 


willentlich 


764 


Winkel 


zu  ~n  sein:  göra  ngn  till  viljes,  ^ns  sein: 
vara  villig.  Um  ...  ~w  se  um  /,  5.  -n...  ei. 
~los,  rt.  viljelös.  '>^lSsigkeit,  O,/,  viljelöshet, 
brist  på  vilja.  —  -ns...  ei.  '^bestimmung, 
-en.f.  testanientarisk  best;lmmelse.  ~frei- 
heit,' O,  /.  fri  vilja.  ~kratt,  ~stärke,  O, /. 
viljekraft. 

willentlich,  n.  frivillig,  afsigtlig;  adr.  med  flit, 
af  fri  vilja. 

wiilfahrl'en  (afv.  -  -'  -\  -te,  (ge)-t,  itr.  h.  villfara, 
göra  till  y'üies,  jmdm:  ngn. 

willfährig  (och  -  -  -),  a.  villfarig,  beredvillig, 
villig,  tjänstaktig. 

Willfäh^rigkeit,  O,  /.  villfarighet  m.  m.  se  roreg. 

willig,  a.  villig.  Sich  zxi  eiw.  ^st  finden  lassen: 
befinnas,  visa  sig,  vara  villig  till  ngt. 

willigllen,  -te,  rje-t,  itr.  h.  In  etw.  (ack.)  »v  gå  in 
på,  gifva  sitt  samtycke  till  ngt. 

Willigkeit,  O,/,  villighet,  god  vilja. 

Willkomm,  -s  ei.  -en,  -en.  m.  välkomsthälsning, 
välkomstbägare.  -[s]...  Ex.  ~mahl,  -[e]-«,  -e 
cl.  -er  t,  n.  välkomstmåltid,  mottagnings- 
kalas. 

willkommen,  a.  välkommen.  Jmdn  -%<  keissen: 
bedja  ngn  vara  välkommen. 

Willkür,  O,/,  godtycke,  godtycklighet,  -herr- 
schaü,  o,  f.  godtycklig  styrelse,  regering. 
-herrsoher,  -s.  -,  m.  godtycklig  herskare, 
despot,  -verfahren,  -s,  O,  n.  godtyckligt  för- 
farande, förfaringssätt. 

willkürlich,  o.  godtycklig. 

Willkürlichkeit,  O,/,  godtycklighet. 

wimmellln,  -te,  <jt-t,  itr.  h.  vimla. 

Wimmerer,  -s,  -,  m.  en  som  jämrar  sig,  kvi- 
der. 

wimmerlin,  -te,  <je-t,  itr.  h.  jämra  sig,  kvida, 
tjnta. 

Wimpel,  -s,  -,  m.  dim.  Wimpelchen,  Wimpelein, 
vimpel. 

wimpellln,  -te,  r/e-t,  itr.  Ii.  fladdra,  flyga. 

Wimper,  -»,  /.  ögonhår,  -haar,  -[e]»,  -e,  n. 
ögonhår. 

wimperlln,  -te,  f/e-t,  I.  i/r.  k.  blinka.  II.  tr. 
Gewirnpert :  försedd  med  ögonhår. 

Wind,  -[e]s,  -e,  m.  1.  vind,  blåst,  väder.  Es  geht 
ein  starker  ~  det  blåser  stai'kt.  Bei  ~  und 
Wetter:  \  ur  och  skur.  Biidi.  ~  von  etw.  be- 
kommen: få  nys  om  ngt,  das  ist  in  den  ~ 
f/eredet:  det  är  att  tala  för  döfva  öron,  ettv. 
in  den  ~  schlagen:  slå  bort,  ej  bry  sig  om 
ngt,  ~  machen:  prata  i  vädret,  skräfla,  da.'^ 
i.H  lauter  ~  det  är  bara  prat.  jag.  im  ~e 
suchen:  vädra.  2.  jäg.  väderkorn,  -ball,  -[e]s, 
-e  t,  ni.  med  luft  fyld  båll,  gummibåll;  li- 
ten luftballong,  -beutel,  -s,  -,  m.  vindböjtel. 
■beutelei,  -en,/,  vindböjtelaktigt  sätt,  skräf- 
vel:  svindleri.  -beuteln,  '  itr.  k.  uppföra  sig 
som  en  vindböjtel,  skräfla.  -blume,  -n,  f. 
hvitsippa.  -bruch,  -[e].'!,  -e  t,  m.  1.  vind- 
fälle. 2.  mod.  väderbråck.  -bUchse,  -n,f.  vä- 
derbössa,  -dürr,  ff.  1.  lufttorkad,  torkad  af 


blåsten.  2.  utmagrad,  spinkig,  -ei,  -[e].<, 
-er,  n.  vindägg,  -fahne,  -n,  f.  vindflöjel. 
-fall  =  -bruch.  -fang,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  vind- 
fång. 2.  utbyggnad  framför  en  dörr.  -frei, 
a.  skyddad  för  vinden,  -harfe,  -n,/.  vind-, 
eolsharpa.  -hetze,  -n,  f.  -hetzen,  -s,  O,  n. 
jngt  med  vindthundar.  -hund,  -[e]s,  -e,  m. 
1.  vindthund.  2.  vindböjtel.  -klappe, -n.  _/'. 
vfntil.  -laden,  -s,  -f,  m.  yttre  fönsterlucka. 
■leicht,  o.  fjäderlätt.  -loch,  -\e\s,  -er  \,  n.  1. 
=  Wetterloch.  2.  blåsigt  ställe,  -macher,  -.", 
-,  m.  1.  takfläkta.  2.  en  som  pratar  i  vädret, 
skräflare,  svindlare,  -macherei,  -en,f.  skräf- 
vel,  svindleri.  -messer,  -s,  -,  m.  vindmätare. 
-miihle,  -n,  f.  väderkvarn.  -mühl[en]flügel, 
-s,  -,  m.  väderkvarnsvinge,  -muller,  -s,  -,  m. 
1.  mjölnare  i  en  väderkvarn.  2.  F  pratma- 
kare,  skräflare,  lögnare,  -rose,  -n,  f.  1. 
vindros.  2.  hvitsippa.  -schaden,  -s,  -f,  m,.  af 
blåsten  förorsakad  skada,  -schief,  «.  vind, 
sned.  -schirm,  -\e'\s,  -e,  m.  vindskärm,  skydd 
mot  blåsten,  -schnell,  a.  snabb  som  vinden, 
vindsnabb.  -seite,  -n,  f.  vindsida,  -spiel, 
-\e'\s,  -e,  n.  liten  vindthund.  -still,  a.  stilla, 
lugn.  -stille,  -n,  f.  vindstilla,  stiltje.  -Stöss, 
-es,  -e  t,  ni.  vindstöt,  -strich,  -\e\s,  -e,  m. 
vindpust,  luftdrag.  -Strom,  -[<■]«,  -e  t,  "'• 
•Strömung,  -en,  f.  luftstöm.  -trocken,  a.  lufr- 
torkad.  -wärts,  adv.  i  lovart.  -es...Ex.  ~eile, 
^Schnelligkeit,  O,  f.  vindens  hastighet.  — 
-[ejs...  Ex.  '^braut.  O,/,  stormvind. 

Winde,  -n,  f.  1.  bot.  vinda  (Convolvulus).  2. 
nystvinda.  3.  ©  vindspel. 

Windel,  -»../'.  linda,  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  limlr- 
barn.  -weich,  a.  F  jmdn  ~  schlagen:  gör;' 
mos  af  ngn. 

windellln,  -te,  ge-t,  tr.  linda. 

windllen,  a)  -ete,  ge-et,  1.  itr.  h.  1.  opcrs,  /•;.^' 
landet:  det  blåser.  2.  viidia.  b)  wand,  wän- 
de, gewunden,  -e,  II.  tr.  1.  slingra.  2.  ny- 
sta, vira,  veckla.  3.  binda,  t.  ex.  Kränze.  4. 
vrida,  t.  ex.  er  vand  ihm  den  Stock  aus  den 
Handen.  5.  vinda,  hissa.  III.  Sich  ~  1. 
slingra  sig.  2.  Sich  durch  etw.  ~  tränga 
sig  genom  ngt. 

windig,  a.  blåsig,  luftig,  lätt,  opålitlig. 

Windigkeit,  -en,  f,  opålitlighet,  lättsinne. 

windisch,  n.  vind.  sned. 

Windung,  -en,  f.  slingring,  hvarf. 

Wink,  -[eis,  -e,  m.  1.  vink,  tecken.  2.  Fn  ei- 
nem r^  i  ett  ögonblick. 

Winkel,  -s,  -,  m.  1.  vinkel.  2.  vinkclhakr, 
vinkelmått.  3.  vrå.  -advokat,  -en,  -en,  m. 
bränvinsadvokat.  -blått,  -\e]s,  -er  t,  "•  sniå- 
Rtadsblad,  -tidning,  -drucker,  -.«,  -,  m.  bok- 
tryckare som  trycker  i  smyg,  trycker  för- 
bjudna skrifter,  -druckerei,  -en,f.  hemligt 
boktryckeri,  -ehe,  -n,  f.  hemligt  äktenskap. 
-eisen,  -s,  -,  n.  vinkeljärn.  -förmig,  a.  vinkel- 
formig.  -gasse,  -n,  f.  sidogränd,  smutsig, 
illa  beryktad    gränd,    -haken,  -s,  -,  m.  vin- 


0   saknar  plur.    t  h"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  IntransltWt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  till  hjälpverb. 


winkelicht 


765 


Wirtel 


kelhake.  -hölzer,  n.  plui:  F  '\,  suchen:  söka 
undanflykter,  -miss,  -es,  -e,  n.  vinkelmått. 
-messer,  -s,  -,  m.  vinkeluiätare,  transportör. 
-münze,  -«,  f.  1.  falskt  uij-nt.  2.  falskmyn- 
tarverkstad.  -presse,  -n,  /.  -  -druckerel. 
-recht,  a.  rätvinklig,  -schenke,  -h, /.  lönn- 
krog, -schule,  -rt,y.  Uten,  obetydlig,  dålig 
skola,  -treppe,  -n,/.  löuntrappa.  -zug,  -[e]s, 
-e  t,  "'•  knep. 

winkelicht,  winkelig,  «.  1.  full  af  vinklar,  af 
vrår.    2.  i  sms.  -vinklig. 

winkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  vinka.  Jmdni 
mit  den  Augen  ~  blinka  åt  ngn.  F  jmdm 
mit  dem  Zaanpfahl  c-i.  mit  dem  Scheunen- 
thor />..  köra  ngn  med  näsan  på  ngt.  Jmdm 
Stillschweigen  ~  vinka  åt  ngn  att  vara 
tyst.   Auf  et  tu.  (ack.)  ~  häntyda  på  ngt. 

Winsel...  ex.  -stimme,  -n,f.  jämrande  röst. 

Winselei,  -en,  f.  jämmer,  gnällande. 

winsellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gnälla,  jämra  sig. 

Winter,  -.<;,  -,  m.  vinter,  -abend,  -[e].?,  -e,  m. 
vinterafton,  -apfel,  -s,  -\,  m.  vinteräpple. 
-frucht.  O,/,  -getreide,  -s,  O,  n.  =  -koi-n.  -grün, 
■[e]s,  O,  n.  vintergröna,  -haus,  -es,  -er  t,  w- 

1.  vinterbostad.  2.  växthus,  -korn,  -[e]s,  O, 
71.  vinter-,  höstsäd,  -massig,  a.  vinterlig. 
-Öbst,  -es,  O,  n.  vinterfrukt,  -saat,  -e«,  y. 
höstsäd,  -schlaf,  -[e]s.  O,  m.  vinterdvala. 
-seite.  O,  /.  norra  sidan. 

winterhaft,   winterig,  winterisch,   winterlich,   a. 

vinterlig,  vinterlik. 
winter||n,   -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  oveza.  es  wintert: 

det  vintrar  på.  II.  =  durchwintern  II. 
Winterung,  -en,  f.   1.  öfvervintring.  2.  vinter- 

säde.    3.  växthus  Wr  växters  öfvervintring. 

Winzer,    -s,    -,  m.   1.  vinodlare,  vingårdsman. 

2.  vinskördare.  -messer,  -s,  -,  n.  knif  att 
skära  vinrankor  med. 

winzig,  a.  ~  [klein] :  ytterst  liten,  oansenlig. 

Winzigkeit,  O,/,  litenhet,  oansenlighet. 

Wipfel,  -s,  -,  m.  dim.  Wipfelchpi,  Wipfelein, 
topp. 

wipfelig,  a.  försedd  med  topp(ar). 

wipfeliln,  -te,  ge-t,  I.  Ir.  toppa.  II.  itr.  h.  och 
sich  ~  bilda  topp(ar),  resa  sig,  höja  sig. 

Wippchen,  -s,  -,  n.  knep,  taskspelarkonst. 

Wipplle,  -en,  f.  1.  vipp.  Auf  der  '^  stehen: 
vara  på  vippen.  2.  vippgunga.  3.  vipp- 
galge. 4.  vippkärra.  5.  piska.  6.  balanse- 
ring, jämvigt.  7.  häfbalk.  8.  dim.  se  Wipp- 
chen.  9.  se  Kippe  2. 

wippellln,  -te,  ge-t,  itr,  h.' och  tr.  smiu  vippa. 

wippllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  och  sich  ~  vippa, 
gunga.  II.  tr.  1.  balansera,  gunga.  2.  om- 
stjälpa, kullkasta.  3.  se  kippen  II,  2. 

Wipper(éi)  se  Kipper{ei). 

wip[p]s,  interj.  vips! 

Wirbel,  -s,  -,  m.  nm.  Wirbelchen,  Wirbelein, 
1.  hvirfvel.  2.  svindel.  3.  (trum)hvirfvel, 
drill.  4.  hjässa.  5.  ryggkota.  6.  vred,  kran, 
nyckel,  -bein,  -[ejs,  -e,  n.  ryggkota,  -förmig. 


a.  hvirflande.  -knochen,  -s,  -,  m.  ryggkota. 
-los,  a.  joqI.  ryggradslös.  -rauch,  -[e]s.  O,  m. 
hvirflande  rök,  rökhvirfvel.  -säule,  -n,  f. 
ryggrad,  -ström,  -[e\s,  -e  t,  m.  hvirflande 
ström,  strömhvirfvel.  -sturm,  -[e]s,  -e  t,  ni. 
cyklon.  -t[h]ier,  -[e]s,  -e,  n.  ryggradsdjur. 
-wind,  -[eJs,  -e,  ra.  hvirfvelvind. 

wirbelhaft,  wirbelicht,  wirbelig,  a.  1.  hvirflande. 
2.  svindlig.  3.  rusig,  på  tre  kvart.  4.  un- 
derlig, besynnerlig.  5.  växande  i,  bildande 
en  hvirfvel. 

wirbellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  via  ortrorändring  s., 
tr.  och  sich  ~  1.  hvirfla,  svänga  omkring. 
2.  slå  en  hvirfvel,  drilla. 

wirkllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  verka,  åstad- 
komma, vara  verksam,  göra  verkan.  Ån 
einer  Schule  ~  verka,  vara  anstäld  vid  en 
skola.  Auf  ein  Ziel  -n/  vara  verksam  för, 
sträfva  hän  emot  ett  mål.  Auf  Jmdn  ~  in- 
verka på  ngn.  2.  virka;  väfva.  3.  knåda, 
bearbeta.  4.  O  verka,  t.  ex.  den  Huf. 

Wirkerei,  -en,  f.  virkning,  väfning. 

wirklich,  a.  verklig. 

Wirklichkeit,  -en,  f.  verklighet. 

wirksam,  a.  verksam. 

Wirksamkeit,  Q,  f.  verksamhet;  verkan,  kraft. 

Wirkung,  -en,  f.  verkan,  verkning,  -s...  ex. 
'N.ärt,  -en,  f.  verkningssätt,  sätt  att  verka. 
/N/kraft,  -e  t)  f-  verkningsförmåga,  -kraft. 
'v-krels,  -es,  -e,  m.  verkningskrets,  ^los,  a. 
overksam,  utan  verkan.  ~lösigkeit.  O,  f, 
gagnlöshet.   o.-voll,  a.  verksam. 

wirr,  a.  virrig,  oredig,  brokig,  trasslig,  hop- 
filtad,  tofvig.  -garn,  -[e]s,  O,  n.  trassligt 
garn.  -haar,  -[eJs,  -e,  n.  oredigt,  tofvigt 
hår.  -kopf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  =  Struwwelkopf. 
2.  oredigt,  oklart  hufvud.  -stroh,  -[e]s,  O,  n. 
på  tröskverk  tröskad  halm.  -warr,  -s,  O,  m. 
virrvarr,  oreda. 

Wirre,  -n,  f.  virrvarr,  oreda,  trassel,  förveck- 
ling. 

wirrllen,  -te,  ge-t,  tr.  Etw.  durch  ei.  in  ci.  unter 
einander  ~  trassla  in,  ihop,  förvirra,  brin- 
ga oreda  i  ngt.  Etw.  aus  einander  ~  reda 
ut,  upp  ngt. 

Wirrheit,  O,  f.  förvirradt  tillstånd,  virrighet. 

wirrig,  wirrisch,  a.  virrig. 

Wirrnis[sJ,  -se,  f.  -ses,  -se,  n.  Wirrsäl,  -[e]s, 
-e,  n.  Wirrung,  -en,  f.  =  Wirre. 

wirsch  =  unwirsch. 

Wirsing[kohlJ,  -[e]s,  O,  m.  virsiugkål. 

Wirt,  -[e]s,  -e,  m.  1.  värd,  husvärd,  hyres- 
värd, värdshusvärd.  Den  ~  machen:  vara 
värd.  Der  ~  zum  goldnen  Löwen:  värden  i 
värdshuset  Gyllne  lejonet.  2.  hushållare, 
t.  ex.  ein  guter  ~  sein.  -s...  Ex.  'v.haus,  -es, 
-er  t,  n.  värdshus.  ~leute,  plur.  värdfolk. 
~stube,-n,/.  skänkrum.  ~tafel,-«,/.  ~tisch, 
-es,  -e,  m.  värdens  bord,  table  d'höte. 

wirtbär,  a.  beboelig,  gästvänlig. 
Wirtel,  -s,  -,  m.  sländtrissa. 


F  far 


iirt.    P  lüg 


T  mindre  bv 


i>  sjöterm.    X  mililärisk  term. 


Wirth... 


766 


witzig 


Wirth...  se  Wirt... 

Wirtin,  -nen,  f.  värdinna. 

wirtlicli,  a.   i.  hushållsaktig.  2.  =  wirtbar. 

Wirtliclikeit,  O,/.  1.  hushållsaktighet.  2.  be- 
boelighet,  gästvänlighet. 

Wirtschaft,  -en,  f.  1.  hushållning,  förvalt- 
ning, rörelse,  drift,  ]andthushålhiing,landt- 
bruk;  värdsbusrörelse;  hushåll.  2.  väsen, 
tillställning,  buller,  lif.  -s...  Ex.  ~aufseher, 
-s,  -,  m.  förvaltare,  inspektor.  ».«bDch,  -[e]«, 
-er  t,  n.  hushållsbok.  '>.'gebäude,  -s,  -,  n. 
ekonomibyggnad.  ~geld,  -[e]s,  -er,  n.  hus- 
hållspengar. ~schranl<,  -[e]s,  -e  f,  m.  mat- 
skåp. 

wirtschaftllen,    -ete,  ge-et,   Ur.   h.    1.  hushålla. 

2.  drifva  värdshusrörelse.   3.  väsnas,  lefva. 
Wirtschafter,  -s,  -,  m.  1.  hushållare.  2.  förval- 
tare, inspekror. 

Wirtschafterin,  -nen,  f.  hushållerska. 

wirtschaftlich,  a.  1.  tillhörande  (landt)hus- 
hållningen.  ~e  Gebäude:  ekonomibyggna- 
der. 2.  hushållsaktig. 

Wirschaftlichl<eit,  O,/,  hushållsaktighet. 

Wisch,  -e.v,  -e,  m.  sudd,  viska,  torklapp,  -lap- 
pen, -.s,  -,  m.  torklapp,  disktrasa,  -papier, 
-[e]s,  -e,  n.  papper  att  torka  med,  pappers- 
suddi  -tuch,  -[e]s,  -er  f,  n.  torklapp,  dam- 
handduk, -wasch,  -es,  O,  m.  smörja,  galli- 
matias,  sladder. 

wischllen,  -[es^t,  -te,  ge-t,  I.  tr.  1.  torka,  viska, 
torka  af;  sudda.  Sich  (dut.)  den  Mund  »x, 
torka  sig  om  munnen.  2.  stompera.  II.  itr. 
s.  slinka,  smyga  sig,  krypa. 

Wischer,    -s,  -,  m.  1.  stomp.  2.  visk,  viskare. 

3.  F  tillrättavisning,  skrapa. 
Wischiwaschi,    -[s].    O,    n.    =     Wischwasch  se 

Wisch... 

Wisent,  -[e]s,  -e  ei.  -s,  m.  bisonoxe. 

Wismut[h],  -[e]s.  O,  m.  och«,  vismut. 

wismut[h]l|en,  -ete,  ge-et,  tr.  löda  med  vismut. 

Wispel,  -s,  -,  m.  vispel  (^  i,ooo  kgm  (saa),  förr  = 
24  Scheffel). 

wispeliln,  wisperlln,  -te,  ge-t.  itr.  h.  hviska,  susa. 

Wiss...  Ex.  -bedürfnis[sj,  -ses,  -se,  n.  behof  af 
vetande.  -begier[dej.  o,  f.  vetgirighet,  -be- 
gierig, a.  vetgirig. 

wissbär,  a.  möjlig  att  veta. 

I.  wissen,  ich  weiss,  du  weisst,  er  weiss,  wir  '^ ; 
ioiisste,  wüsste;  gewusst;  wisse,  tr.  veta,  veta 
om,  känna,  känna  till.  Über,  um,  von  elw. 
~  veta  om,  känna  till  ngt.  Soviel  ich  weiss: 
såvidt  jag  vet.  Nicht  dass  ich  wüsste  ei.  dass 
ich  nicht  wüsste:  ej  såvidt  jag  vet.  Damit 
du  es  nur  weisst:  så  mycket  du  vet.  Er  ist 
reich,  weiss  Gott:  det  skall  Gud  veta,  att 
han  är  rik.  .Tmdin  etw.  zu  ~  thun :  låta  ngn 
veta  ngt.  Etw.  zu  ~  bekommen:  få  veta 
ngt.  Etw.  auf  jmdn  o.,  veta  ngt  om  ngn. 
.Jmdm  Dank  ~  vara  ngn  tacksam.  Ich  weiss 
die  Zeit  nicht,  dass  er  hier  gewesen  ist:  det  är 
en  hel  evighet,  sen  han  var  här.  Man  xoill»^, 


dass...  det  påstås,  att. . .  Sich  viel  mit  ex.atij 
etw.  ~  vara  morsk  öfver  ngt.  Von  etw.  tiichi 
<N-  wollen:  ej  vilja  höra  talas  om  ngt. 

2.  Wissen,  -s.  O,  n.  1.  vetande.  Mit  -v,  und 
Willen:  med  vett  och  vilja.  Meines  <^s : 
såvidt  jag  vet.  2.  vetskap.  Ohne  mein  ~ 
utan  min  vetskap,  mig  ovetandes,  -s...  ex. 
<>w/drang  =  ■\^durst.  »..dunkel,  -s.  O,  m.  lär- 
domshögfärd. ~durst,  -[e]s,  O,  m.  kunskaps- 
törst, 'v.qualm,  -[e]s,  O,  m.  vetandets,  grubb- 
lets kvalm.  o.,wert[h],  ^würdig,  «.  märk- 
värdig, intressant.  ^Würdigkeit,  -en,  f. 
märkvärdighet. 

Wissenschaft,  -en,  f.  1.  vetenskap.  2.  kunskap. 
3.  vetskap,  kännedom,  -s...  Ex.~drang,  -^durst, 
-[e]«,  O,  TO.  kunskapstörst. 

Wissenschafter,  -s,  -,  m.  vetenskapsman,  lärd. 

Wissenschaftler,  -s,  -,  m.  inbillad  lärd,  lärd 
pedant. 

Wissenschaftlich,  a.  vetenskaplig. 

Wissenschaftlichkeit,  O,/,  vetenskaplighet. 

Wissentlich,  a.  medveten,  afsigtlig;  adv.  veter- 
ligen. 

Wit...  E.';.  -frau,  -e«,/.  enka.  -mann, -[e]s, -er 
t,  TO.  enkling. 

Witib  (korta  i),  -e,  f.  enka. 

Witt...  se    Wit... 

Witten,  -s,  -,  m.  hvitten. 

witterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  opers.  Es  wit- 
tert schön:  det  är  vackert  väder.  2.  o^er 
åska.  3.  vädra,  lukta,  spåra. 

Witterung,  -en,  f.  1.  vädsrlek.  2.  jag.  a)  vä- 
derkorn,   b)    lukt    efter  djur,    c)  vittring.    -S... 

El.  ~bericht  =  Wetterbericht,  'v-kunde,  ~leh- 
re,  O,  f.  meteorologi.  'v.verhältnis[sj,  -ses. 
•se,  n.  temperaturförhållande. 

Witthum  se  Wittum.  Wittib  se  Witib. 

Wittum,  -[e]s,  -er  f,  n.  lifränta  åt  enka,  enke- 
medel,  lifgeding,  enkesäte. 

Wit[t]we,  -n,f.  enka.  -n...  ex.  ~gehalt,  -[e]s,  -e 
el.  -e7-t,  «.och 7».  (enke)pension.  'v.jahr,  -[e]s, 
-e.  n.  enkår,  a)  sorgår,  b)  nådar,  ».^schätz, 
-es,  -e  t,  m.  =  Wittum.  ~sitz,  -es,  -e,  m. 
enke.säte.  -^stand,  -[e]s.  O,  m.  eukestånd. 

Wit[tjwenschaft,  -en,  f.  Wit[t]went[h]üm,  -[e\f. 
O,  n.  enkeståud. 

Wit[t]wer,  -,•?,  -,  m.  enkling. 

Wit[t]werschaft,  -e«.  /.  Wit[t]wert[hjQm,  -[e]^■. 
O,  n.  enkliugsstånd. 

Witz,  -es,  -e,  m.  kvickhet,  vits.  ~e  machen  .i 
reissen:  vitsa,  säga  kvickheter,  vara  kvick. 
F  das  ist  ja  eben  der  -%/  det  är  just  saken 
det.  -blått,  -[e]s,  -er  f,  n.  skämtblad.  -böld, 
-[e]s,  -c,  TO.  vitsare,  skämtare,  -funkefn], 
-ns,  -n,  TO.  snillegnista,  -kopf,  -[e]s,  -e  f,  w. 
kvickhufvud.   -reisser,  -,>;,  -,  m.  =  -böld. 

Witzelei,  ■en,J'.  idkeligt,  dumt  vitsande,  dum 
vits. 

witzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  söka  efter  kvickhe- 
ter, vitsa. 

witzig,  a.  kvick. 


tr.  tr 


Ur. 


Brb.    h.  har  hälen,    S.  Uar  sein  tiU  hjälpverb. 


writzen 


767 


wohlig 


witzllen,  -[es]t,  -te,  ge-t,  witzigllen,  -te,  ge-t,  tr. 

Jmdn  ~  göra  ngn  klok,  si  att  han  en  annan  ging 

aktar  sig.   Gewitzigt:  varnad,  bränd. 
Witzler,  •«,   -,  m.  Witzling,  -[«]«.  ■«>  "*•  äiiig 

vitsare. 
wo,   I.  adv.    1.  hvar,   hvarest,   där,  som,  då, 

I.  ex.  ~  ist  er?  das  Haus,  o/  ich  wohne; 
hier  ist  es,  ^  ich  wohne;  in  einer  Zeit,  loo 
man  ...  Von  ->./ hvarifrån.  Er  reiste  nach 
England,  als  ~  die  vieiste  Freiheit  ist:  h-dn 
reste  till  England  såsom  varande  det  land, 
där  den  största  friheten  råder.  ~  icerde 
ich  so  dumm  sein:  så  dum  är  jag  inte.  Ach 
~.'  tro  icke  det!  visst  inte!  2.  någonstädes. 

II.  konj.  såvida,  om,  t.  ex.  »x.  ich  nickt  irre, 
~  nicht,  'S/  möglich. 

wobei,  adv.  hvarvid,  hvar.  ^  ist  er  stehen  ge- 
blieben f  hvar  stannade  han? 

Woche,  -n,f.  1.  vecka.  2.  piur.  ~n:  barnsäng. 
Jn  [den]  «v/w  sein  ei.  die  ~w  halten:  ligga  i 
barnsäng.  Tn  die  ~m  kommen  mit  einem 
Sohne:  föda,  få,  nedkomma  med  en  son. 
-n...  Ex.  ~besDch,  -[e].?,  -e,  m.  barnsängsvi- 
sit. »X/bett,  -[e]s,  -en,  n.  barnsäng,  -v/blatt, 
-[e]s,  -er  t,  n.  veckoblad,  'x.geld,  -[e]s,  -er, 
n.  veckopengar,  veckolön.  '>./kind,  -[e]s,  -er, 
n.  nyfödd.  'N.-kleid,  -[fjs,  -er,  n.  hvardag?- 
drägt.  '-wlang,  odv.  hela  veckor  (igenom). 
'v.markt,  -\_e\s,  -e  t,  m.  torgdag.  ~predlger. 
-*,  -,  m.  veckopredikant,  'x/predigt,  -en,  f. 
veckopredikan.  ~stube,  -n,f.  barnsängs- 
kammare, ».«suppe,  -n,  f.  barnsängssoppa. 
/^weise,  adv.  veckotals.  -N-tag,  -\_e]s,  -e,  m. 
hvardag,  söckendag. 

wöchentlich,  a.  (återkommande)  hvarje  vecka, 
en  gång  i  veckan,  alla  veckor,  vecko-. 

Wöchnep,  -s,  -,  m.  veckohafvande. 

Wöchnerin,  -7ien,  f.  barnsängskvinna. 

Wocken  =  Rocken  ]-3. 

Wodan,  -s.  O,  m.  npr.  Oden. 

wodurch,  adv.  hvarigenom.  , 

woférn,  konj.  såvida,  om,  huruvida. 

wofär,  adv.  för  hvad,  för  hvilket,  för  hvem, 
hvartill. 

Woge,  -n,f.  våg,  bölja.  -n...  Ex.  ~getöse,  -s.  O, 
n.  vågornas  brus.  ~weise,  adv.  i  vågor, 
böljande. 

wogegen,  adv.  hvaremot,  mot  hvad,  mot  hvil- 
ket. 

wogllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  gå  i  vågor,  bölja, 
svalla.   2.  simma,  gunga  p?i  vägor. 

wogenhaft,  wogig,  a.  böljande,  i  vågor. 

woher,  adc.  hvarifrån. 

wohin,  adv.  hvart,  hvarthän,  dit. 

wohingegen,  adv.  och  konj.  hvaremot,  medan. 

wohinter,  adv.  bakom  hvad,  bakom  hvilket, 
hvar,  hvarest. 

wohl,  I.  a.  i  sht  adv.  väl,  bra.  /%<  bekomm' s! 
väl  bekomme !  Sich's  ~  sein  lassen  :  göra 
sig  goddagar,  sköta  sig,  taga  sig  god  tid. 
»x.  oder  übel:  med  eller  mot  sin  (din  o.  s.  v.) 


vilja.  Es  thut  mir  ~  det  gör  mig  godt. 
Mir  ist  am  festen:  jag  mår  bäst.  Wünsche 
~  zu  schlafen!  sof  godt!  luünsche '^  ge- 
speist zu  haben  =  gesegnete  Mahlzeit.  II. 
interj.  väl!  hell!  godt!  III.  -[e]s,  0,  n.  väl, 
bästa,  välfärd.  Auf  Ihr  ~ .'  skål !  lycka  till ! 
-achtbar,  a.  välaktad.  -ån,  I.  adv.  friskt, 
dugtigt,  muntert.  II.  ?'n(!ery.  välan!  -anstän- 
dig, a.  anständig,  -anständigkeit,  O,  f.  an- 
ständighet, -åuf,  I.  adv.  ~  sein:  vara  kry, 
vid  godt  mod.  II.  iiiterj.  välan !  lycka  till ! 
-bedacht,  I.  -[e]s.  O,  vi.  mogen  öfverlägg- 
ning.  II.  äfv.  -bedächtig,  a.  välbetänkt,  öf- 
verlagd.  -befinden,  -s.  O,  n.  välbefinnande. 
■befügt,  a.  väl,  fullt  befogad,  -begäbt,  a.  be- 
gåfvad.  -begütert,  a.  välmående,  -behagen, 
-s.  O,  n.  välbehag,  -behalten,  «.  välbehållen. 
-beleibt,  a.  korpulent,  beleibtheit,  O,/,  kor- 
pulens, -beleumdet,  a.  som  har  godt  rykte 
om  sig.  -beschaffen,  a.  i  godt  stånd,  -bestallt, 
a.  välbestäld.  -edel,  a.  välboren,  -ehrwiir- 
den,  oböji.  /.  högvördighet.  -ehrwürdig,  a. 
högvördig.  -erfahren,  a.  väl  förfaren,  -er- 
geh[e]n,  -s.  O,  n.  välgång,  -fahrt.  O,/,  välfärd. 
-fahrtsausschuss,  -es,  -e  t,  vi.  välfärdskomi- 
té.  -feil,  a.  billig.  '\jenKaufs:  för  godt  köp. 
-feilhelt.  O,  /.  billighet,  godt  pris.  -geartet, 
a.  välartad,  -gebaut,  a.  välbygd.  -gebildet, 
a.  välbildad.  -geboren,  a.  högadel,  -gefallen, 
-s,  O,  n.  välbehag,  behag,  nöje,  förnöjelse. 
-gefällig,  «.  behaglig,  vänlig,  -gefiihl,  -[e]s, 
O,  n.  känsla  af  välbehag,  -gemeint,  «.  väl- 
ment. -gemut[h],  a.  vid  godt  mod,  glad, 
förnöjd,  -genährt,  a.  välfödd,  -geneigt,  a. 
böjd,  fallen,  -geruch,  -[e]s,  -e  t,  m.  vällukt. 
-geschmack,  -[«].',  O,  m.  smaklighet,  god 
smak.  -gesinnt,  a.  välsinnad,  -gesittet,  a. 
väluppfostrad,  sedig,  sedesam.  -gestalt[et], 
a.  välbildad.  -getroffen,  a.  väl  träffad,  lyc- 
kad, -gewogen,  a.  (väl)  bevågen.  -gewogen- 
heit.  O,  /.  bevågenhet,  -habend,  a.  välmå- 
ende, -habenheit.  O,  f.  välmåga,  -häbig,  o. 
välmående,  -klang,  -[e].?,  -e  f,  "*•  välklang, 
välljud,  -klingend,  «.  välklingande,  vällju- 
dande, -laut,  -[e]s,  O,  m.  välljud,  -leben,  -.•-, 
O,  n.  vällefnad.  -löblich,  a.  välloflig.  -lust  sc- 
Wollust.  -meinend,  a.  välmenande,  -redend, 
«.  vältalig,  -redenheit,  O,/,  vältalighet,  -rie- 
chend, a.  välluktande.  -schmeckend,  a.  väl- 
smakande, -sein,  -s.  O,  n.  välbefinnande. 
-Stand,  -[e]s.  O,  m.  välstånd,  -that,  -en,f. 
välgärning,  -thäter,  -s,  -,  m.  'v-in,  -nen,f. 
välgörare,  välgörarinna.  -thätig,  a.  välgö- 
rande, -thätigkeit.  O,/,  välgörenhet,  -thuend, 
a.  välgörande,  -thun,  itr.  h.  göra  godt,  vara 
välgörande,  -verdient,  a.  välförtjänt,  -ver- 
halten, -s.  O,  n.  välförhållande,  -weise,  a. 
välvis.  -weislich,  adv.  välvisligen.  -wollen, 
itr.  h.  Jvidm  ~  vilja  ngn  väl.  -wollen,  -s.  O, 
n.  välvilja,  -wollend,  a.  välvillig. 
wohlig,  a.  behaglig,  treflig,  angenäm. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    % 


isk  term.    «i-  sjijtcr 


Wohn.. 


Wort 


Wohn...  Ex.  -gebäude,  -s,  -,  -haus,  -e.«,  -er  t,  «• 
boningshus,  -ort,  -[e]s,  -e  ei.  -er  \,  m.  bo- 
ningsort, -sitz,  -es,  -e,  m.  hemvist.  -Stube, 
-n,  f.  -Zimmer,  -s,  -.  n.  boningsrum,  hvar- 
dagsrum.   -zInS,  -es,  0,  vi.  hyra. 

wohnbär,  a.  beboelig. 

Wohnbarkelt,  O./.beboelighet,  beboeligt  skick. 

wohnllen,  -te,  ije-t,  itr.  h.  bo. 

wohnhaft,  a.  bofast,  boende. 

wohnlich,  a.  bekväm,  treflig. 

Wohnlichkeit,  -en,  f.  bekvämlighet. 

Wohnung,  -<«,./'.  1.  boning,  bostad.  2.  våning. 
-s...  Es.  ^anzeigen,  -,<;,  -,  m.  hyresannonsblad, 
hyreslista.  ~geber,  -a,  -,  m.  hyresvärd. 
'^mangel,  -.^  O,  m.  ~not[h],  O, . A  bostads- 
brist. ^Veränderung,  -e»./.  ombyte  af  vå- 
ning, flyttning.  ~vermiet[hjer  =  '^yeher. 

wol  se  wohl. 

wölbllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  n^  hvälfva  (sig). 

Wölbung,  -en,  f.  hvälfning,  hvalf. 

Wolf,  -[ejs,  -e  t,  w.  varg.  Ordspr.  mit  den  Wul- 
fen inuss  matt  heulen:  man  måste  tjuta  med 
ulfvarne,  måste  taga  seden  dit  man  kom- 
mer, -s...  Ex.  ~ärt,  -en,  f.  1.  vargart.  2.  O, 
vargnatur,  '^balg,  -[e'\s,  -e  f,  m.  vargskinn. 
Oiibohne,  -«,  J'.  vargböna,  lupin.  'Nielsen,  -.■!, 
-,  n.  vargsax.  '^^grube,  -n,J\  varggrop.  ~hun- 
ger,-s,0,TO.stark  hunger,  glupskhet.  '^luchs, 
-e.t,  -e  t>  '»•  varglo.  ~milch,  O,/.  1.  varg- 
mjölk. 2.  bot.  törel  (Euphorbia). 

Wölfin,  -nen,  f.  varghona. 

wölfisch,  a.  varglik. 

Wolke,  -n,  f.  dim.  Wölkchen,  -lein,  moln,  sky. 
-n...  Ex.  ~ån,  adv.  mot  skyarne,  mot  himlen. 
».artig,  a.  molnlik.  »..bruch,  -[e]s,  -e  f,  m. 
skyfall,  /v/himmel,  -.«,  O,  in.  molnbetäckt 
himmel.  '>.<höch,  a.  skyhög.  ~leer,  ~los,  a. 
molnfri,  /x-säule,  -«, /.  molnstod.  '^schleier, 
-.?,  -,  m.  molnslöja. 

wölkllen,  -te,  ye-t,  I.  tr.  öfverdraga  med  moln, 
molnhölja.  6'e«;()7^'«.- mulen.  II.  äfv.  wolklien, 
sich  ~  mulna. 

wolkenhaft,  wolkig,  a.  1.  molnlik.  2.  mulen. 

Wollile,  -en,  f.  ull;  ylle.  Biidi.  in  der  ~  sitzen: 
sitta  i  goda  omständigheter,  ~  lassen  laü.^- 
sen:  få  släppa  till  skinnet,  få  sitta  emel- 
lan, viel  Geschrei  und  wenig  ~  mycket  af 
munnen  och  litet  af  ullen,  in  der  r^  ge- 
färbt:  äkta,  pålitlig,  -arbeit,  -ere, /.  ylle- 
sak, -fett,  -[e].'?,  -e,  n.  ur  ull  afsöndradt  fett. 
-garn,  -[e]s,  -e,  n.  ullgarn,  -haar,  -[e]s,  -e, 
n.  ullhår,  a)  uUfiber,  b)  ulligt  hår.  -kratze, 
-n,  f.  ullkarda,  -reich,  a.  ullrik.  -schere, 
•n,  f.  ullsax,  -schür,  -ere,  y.  ullklippninj.'. 
-vieh,  -[e]s,  O,  n.  ullbärande  djur.  -wasche, 
O,  /.  ylletvätt.  -en...  ex.  ~wa[a]re,  -n,f. 
yllevara.   ~zeug,  -[e]s,  -e,  n.  ylletyg. 

1.  wollen,  u.  yllen,  af  ylle,  ylle-. 

2.  wollllen,  will  willst  will,  -te,  ye-t  och  efter  inf. 
~,  -e,  tr.  och  itr.  h.  1.  vilja.  Etw.  yethan 
wissen   ~   vilja  att  ngt  sker.   So  Gott  will: 


om  Gud  så  vill.  2.  måste,  t.  ex.  diese  Sache 
will  mit  Klugheit  ausgeführt  werden.  3. 
skola,  t.  ex.  was  das  nur  werden  loill:  hvad 
skall  det  väl  bli  af,  wie  wollte  das  euch  zu 
Ohren  kommen?  huru  skulle  det  (kunna) 
komma  till  edra  öron?  was  will  das  bedeu- 
ten? hvad  skall  det  betyda?  dich  will  ich! 
jag  skall  hjälpa  dig,  jag!  4.  hålla  på  att, 
t.  ex.  er  wollte  sterben:  han  höll  på  att  dö, 
låg  på  dödsbädden.  5.  särskilda  faii.  Ich  will 
mich  geint  haben:  jag  må,  kan  hafva  miss- 
tagit mig,  låt  vara  att  jag  misstagit  mig. 
Nähere  Erkundigungen  wolle  man  einholen 
bei:  närmare  upplysningar  (behagade  man 
inhämta)  hos.  Mir  will  scheinen  :  det  synes, 
förefaller  mig.  Wir  ~  sehen:  vi  få  se.  Ich 
will  nichts  gehört  /méere;  jag  har  (låtsar  som 
om  jag)  ingenting  hört,  ich  loill  nichts  gesagt 
haben:  jag  har  ingenting  sagt.  Er  will  es 
selbst  gesehen  haben:  han  påstår  sig  själf 
hafva  sett  det.  Dein  sei  wie  ihm  wolle:  där- 
med må  vara  huru  som  hälst. 

wollicht,  wollig,  a.  1.  ullig.  2.  ullaktig,  ullartad. 

Wollust,  -e  t,/,  vällust,  sinlighet.  •ät[h]mend, 
a.  vällustig. 

wollüstig,  a.  vällustig,  sinlig. 

Wollüstling,  -[e]s,  -e,  m.  vällusting. 

womit,  adv.  hvarmed. 

wonach,  adv.  hvarefter. 

Wonne,  -n,f.  fröjd,  sällhet,  hänryckning,  för- 
tjusning, -bebend,  a.  bäfvande  af  eällhet,  af 
fröjd,  -berauscht,  a.  gUidjedrucken.  -gefUhl, 
-[e]s,-e,  re.  känsla  af  sällhet. -leer, -los, a. gläd- 
jetom,  glädjef attig.  -monat,  -mönd,  -[e]s, -e, m. 
maj,  blomstermånad,  -rausch,  -es,  -ef,  -tau- 
mel,  -5,  0, 7n.  glädjerus,  -thräne,  -n,f.  glädje- 
tår, -trunken,  a.  gLädjedrucken.  -voll  =  wij. 

wonnesam,  wonnig[lich],  a.  säll,  hänryckande. 
hänförande,  förtjusande. 

woran,  adv.  1.  interr.  och  rel.  hvarpå.  på  hvad, 
på  hvilken,  hvilket.  »n/  denkst  du?  hvad 
tänker  du  på?  2.  obest.  på  något. 

worauf,  adv.  1.  =  woi-an.  2.  hvarefter. 

woraus,  adv.  hvarur,  ur  hvad,  ur  hvilken,  nr 
något,  jfr  woran. 

worein,  adv.  (motsvar.  in  med  ack.)  hvari,  i  hvad. 
hvilken,  ngt,  jfr  woran. 

Worf...  Ex.  -maschine,  -«,/.  kastmaskin,  sädes- 
vanna.  -Schaufel,  -n,  f.  kastskofvel. 

Worfel,  -n,  f.  kastskofvel. 

worfellln,  worfllen,  -te,  ge-t,  tr.  med  kastskof- 
vel rengöra;  vanna. 

Worfler,  -s,  -,  m.  arbetare  som  rengör  säd. 

worin,  adv.  (motsvar.  in  med  dat.)  hvar(ut)i,  i 
hvad,  i  hvilken,  i  något,  jfr  woran. 

Wort,    -[e]s,    -er   f  i  bcm.  enstaka  ord,  glosa,  eljes  -e, 

n.  dim.  Wörtchen,  -lein,  piur.  afv.  Wörtercheu. 
.  -lein,  ord.  Auf  Ihre  ».e  hin:  på  edert  ord. 
Jmdm  anfs  ~  gehorchen:  blindt  lyda  ngn. 
Jmdm  beim  ~e  nehmen:  taga  ngn  på  ordet. 
Jmdm  ins  r^  fallen:  falla  ngn  i  talet.   Nicht 


O    sakDar  plur.    t  ''»r  omljud.    tr.  transitivt,     itr. 


h.  har  haben,    S. 


hjälpverb. 


A'orter... 


Wunder 


:u  <\te  kommen:  ej  få  ordet.  Ein  Mann  von 
~  «et«;  stå  vid  sitt  ord.  Ordapr.  ein  Mann, 
ein  «x;  en  karl  står  vid  sitt  ord.  In  ange- 
messenen -x/e«.-  i  passande  ordalag.  Jmdm 
gute  ~e  geben:  tala  väl  vid  ngn.  Grosse  ~e 
führen :  vara  stor  i  orden.  Etw.  nicht  ~  ha- 
ben wollen:  ej  vilja  tillstå  ngt.  Jmdm  das  ~ 
reden:  förorda  ngn,  vara  ngns  förespråkare. 
~e  machen:  prata.  Den  ~e«  nach  verste- 
hen: taga  i  bokstaflig  bemärkelse.  Das'\tdes 
Rätsels:  gåtans  lösning,  -abieitung,  -en,  f. 
härledning,  etymologi.  -arm,  a.  ordfattig. 
-ärt,  -en,/,  ordklass,  -biegung,  -ere, /.  böj- 
ning, fiexion.  -brüchig,  a.  icke  ordhållig, 
trolös,  menedig.  -briichigkeit.  O,  /.  trolös- 
het, menedighet.  -fechter,  -s,  -,  m.  ordryt- 
tare, -fechterei,  -en,  f.  ordrytteri,  -folge, 
O,  f.  ordföljd,  -fiigung,  -en.f.  ordfogning, 
konstruktion,  -flihrer,  -s,  -,  m.  ordförande. 
-gefecht,  -[e]s,  -e,  n.  ordstrid,  -gepränge, 
•s,  O,  «.  ordprål.  -getreu,  a.  ordagrann. 
-gläubig,  a.  troende,  rättrogen,  ortodox. 
-habend,  a.  som  har,  för  ordet,  -kämpf, -[e] 5, 
-c  t)  m.  ordstrid,  -karg,  a.  ordknapp,  -karg- 
heit.  O,  /.  ordknapphet,  -klauber,  -s,  -,  m. 
ordklyfvare.  -kram,  -[e]«,  O,  m.  ord,  fraser, 
prat.  -krämer,  -s,  -,  m.  fras-,  pratmakare. 
-laut,  -[e]s,  O,  m.  ordalydelse,  -macher  = 
-krämer.  -macherei,  -en,  f.  =  -kram.  -man- 
gel, -s,  -f,  m.  ordbrist.  -rät[h]sel,  -s,  -,  n. 
logogryf.  -reich,  a.  ordrik,  -schätz,  -es.  O, 
m.  ordförråd,  -schwall,  -[e]«,  O,  m.  ordsvall. 
-schwulst,  -[e]s,  O,  m.  svulstiga  ord.  -sinn, 
-[e]s.  O,  m.  ordens  betydelse.  -Sparer,  -s,  -, 
m.  ordknapp  person,  -spiel,  -[e]«,  -e,  n.  ord- 
lek. -Stellung,  -en,  f.  ordställning,  -streit, 
-[e]«,  -e,  m.  ordstrid,  -verdrehen,  -s,  -,  m. 
ordvrängare.  -Verdrehung,  -en,  f.  ordvräng- 
ning.  -verstand,  -[e]«.  O,  m.  ordens  bety- 
delse, bokstaflig  bemärkelse.  -vorrat[h], 
-[c]s,  -e  t,  m.  ordförråd.  -Wechsel,  -s,  -,  m. 
ordväxling,   -witz,  -es,  -e,  m.  ordlek. 

Wörter...  ei.  -bildung,  -en,f.  ordbildning,  -boch, 
-[e].s-,  -ert,  "•  ordbok.  -ver2eichnis[s],  -ses, 
-se,  n.  ordförteckning,  ordlista. 

wSrtlIch,  o.  1.  ordagrann.  2.  i  ord,  ord-,  med 
ord. 

Wörtlichkeit,  O,  f.  ordagrann  öfverensstäm- 
melse. 

worüber,  adv.  hvaröfver,  öfver  hvad,  hvilken, 
något,  jfr  woran. 

worunter,  adv.  hvarunder,  hvaribland,  under, 
ibland  hvad,  hvilken,  något,  jfr  woran. 

woselbst,  adv.  hvarest,  hvar,  där. 

wovon,  adv.  hvaraf,  hvarifrån,  af,  från  hvad, 
hvilken,  något,  jfr  woran. 

wovér,  adv.  för  hvad,  hvilken,  något,  jfr  wor- 
an. 

wowider  =  wogegen. 

wozu,  adv.  hvartill,  till  hvad,  hvilken,  något, 
jfr  woran. 


wozwischen,    adv.    hvaremellan,   hvaribland, 

mellan,  bland  hvad,  hvilken,  något. 
wrack,  I.  a.  oduglig,  utskotts-.  II.  -[e]s,  -e,  n. 

1.  utskott.  2.  vrak.  3.  i^  afdrift,  afvikelse. 
-gut,  -[e]s,  -ert,  n.  strandgods.  -recht,  -[ej.s-, 
Ü,  n.  strandrätt. 

wrickllen,  -te,  ge-t,  tr.  vricka  båtar. 

Wricker,  -s,  -,  m.  båtvrickare. 

wringen,  wrang,   wränge,  gewrungen,  geringe, 

tr.  vrida,  t.  ex.  Wäsche. 
Wucher,  -s,  0,  m.   1.  ocker,  'v/  treiben:  ockra. 

2.  ränta.  Mit  ~  vergelten:  betala  med  rän- 
ta. 3.  vinst,  -blume,  -n,f.  prästkrage  (Chry- 
santhemum), -geschäft,  -[e]s,  -e,  n.  -handel, 
-s,  0,  m.  procenteri,  procentareaffär.  -jude, 
-n,  -n,  m.  ockrare,  procentare.  -pflanze,  -n, 
f.  1.  frodigt  växande  växt.  2.  parasitväxt. 

Wucherei,  -en,  f.  ocker,  procenteri. 

Wucherer,  -s,  -,  m.  ockrare,  procentare. 

wucherhaft,  wucherisch,  a.  1.  ockrande,  ocker-. 
2.  yppig,  frodig. 

wucherlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  växa  yppigt,  fro- 
das. 2.  gifva  god  afkastriing,  vara  vlnst- 
gifvande.  3.  ockra. 

Wuchs  (äfv.  kort  u),  -es,  -6  t,  m.  växt. 

Wucht,  -en,  f.  1.  tyngd,  vigt;  eftertryck.  2. 
häfstång. 

wuchtllen,  -ete,  ge-et,  I.  itr.  h.  tynga,  tryc- 
kande hvila.  II.  tr.  med  en  häfstång  lyfta, 
häfva.  III.  Sich  ~  tungt  vältra  sig. 

wuchtig,  a.  tung,  tryckande,  tyngande. 

wiihllien,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  gräfva,  böka, 
rota,  krafsa,  leta;  uppvigla. 

Wühler,  -s,  -,  m.  en  som  gräfver  m.  m.  se  förcg .; 
uppviglare. 

Wühlerei,  -en,  f.  idkeligt  gräfvande  m.  m.  se 
wühlen. 

wühlerisch,  a.  uppviglande. 

Wuhne,  -n,  f.  vak. 

Wuhr,  -[e]s,  -e,  n.  Wuhre,  -n,  f.  =  Wehr  6. 

Wulst,  -[e]s,  -e  [t],  m.  -en,/,  pös,  valk.  -för- 
mig, a.  valkformig.  -haar,  ■[e]s,  -e,  n.  hår  i 
valkar. 

wulsXWen, -ete, ge-et, itr. s.ochsichryj  pösa,  svälla. 

wulstig,  a.  uppsväld,  pösande,  valkformig. 

wund,  a.  sårad,  sårig,  sönder.  Sich  die  Füsse 
~  gehen:  få  skafsår  på  fötterna.  Jmdn  ~ 
schlagen:  slå  ngn  så  att  blodet  rinner,  -arz- 
nei,  -en,  f.  läkemedel  för  sår,  sårsalfva. 
-arzneikunst.  O,/,  kirurgi,  -arzt,  -[c]s,  -e  t, 
m.  kirurg,  -ärztlich,  a.  kirurgisk.  -balsam, 
-\é\s,  -e,  m.  sårbalsam,  -fieber,  -s,  -,  n.  sår- 
feber, -gedrückt,  a.  söndertryckt,  -gelaufen, 
a.  som  fått  skafsår.  -mal  =  Wundenmal. 
-salbe,  -n,  f.  sårsalfva. 

Wunde,  -n,  f.  sår.  -n...  ex.  ~frei,  a.  utan  sår, 
helskinnad.  ~mal,  -{e\s,  -e  ei.  -er  t,  n.  mär- 
ke efter  sår,  ärr. 

Wunder,  -s,  -,  n.  1.  under,  underverk,  mira- 
kel. 2.  förundran,  förvåning.  3.  särskilda  faii. 
Es  nimmt  mich  ~,  dass  . . .  det  förvånar  mig. 


"  ikla  sms.    F  familjärt.    P 
Tysk-svensk  ordbok. 


språk.    ^  mindre  brukligt.    @  teknisk  term.    i'  ^utcrm.    )^  militUrisk  term. 

49 


wunderbar 


770 


würgen 


att  ...  Er  denkt  ei.  meint '^.  xvas  er  thnt : 
han  tycker  sig  utföra  riktiga  stordåd.  Er 
biidet  sich  ~  was  darauf  ein:  han  är  ofant- 
ligt morsk  däröfver.  -alt,  a.  ofantligt  gam- 
mal, -bau,  -[e]s,  -ten,  m.  underbar  byggnad. 
-bild,  -[e]s,  -er,  n.  undergörande  bild.  -ding, 
-[e]s,  -e,  n.  underbar  sak.  -doktor,  -s,  -en,  m. 
underdoktor,  undergörare,  -erkiärung,  -en. 
f.  förklaring  af  under,  -ersclieinung.  -en.  f. 
underbar  företeelse,  -geschichte,  -n,  f.  1. 
underbar  historia.  2.  berättelse  om  under. 
-geschöpf,  -[e].';,  -e,  n.  underbar  varelse. 
-glaube,  -ns,  O,  m.  1.  tro  på  under.  2.  tro 
som  verkar  under,  -gleich,  a.  underbar. 
-gross,  a.  underbart  stor.  -hold,  a.  under- 
bart huld,  hänförande,  förtjusande,  -horn, 
-[e]s,  -er  \,  n.  underbart  horn;  boktitel,  ungef.: 
sagoskatt,  -hübsch,  a.  underbart  skön.  -kind, 
-[ejs,  -er,  n.  underbarn,  -lampe, -n, /.  un- 
derbar lampa,  -lieblich,  a.  underbart  älsk- 
lig, förtjusande,  -mähre,  -n,  f.  underbar 
saga.  -mann,  -\e\s,  -er  t,  m.  underbar  man, 
undergörare,  -reich,  I.  a.  1.  rik  på  under. 
2.  underbart,  ofantligt  rik.  II.  -\e\s,  -e,  n. 
underbart  land,  underland,  -schön,  a.  un- 
derbart skön,  hänförande,  förtjusande,  -sel- 
ten, a.  utomordentligt  sällsynt.  -Spiegel,  -s, 
-,  m.  underbar  spegel,  -sucht.  O,  f.  begär, 
åtrå  efter  under,  -that,  -en,  f.  underbar 
gärning,  under,  -thäter,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen, 
f.  undergörare,  undergörerska.  -thätig,  a. 
1.  undergörande.  2.  verkad  genom  under, 
underbar.  -t[h]ier,  -\e\s,  -e,  n.  underdjur. 
-voll,  a.  underful].  underbar,  -weit,  -en, /. 
undrens  verld.  -werk,  -[e]s,  -e,  n.  under- 
verk, -zeichen,  -s,  -,  v.  under,  mirakel. 

wunderbar,  a.  underbar. 

Wunderbarkelt,  -en,  f.  1.  O,  det  underbara  i 
ngt^  2.  underbar  sak. 

wunderbärlich,  a.  underbar. 

wunderlich,  a.  underlig,  besynnerlig. 

Wunderlichkeit,  -en,  f.  besynnerlighet. 

Wunderling,  -[cJä,  -e,  m.  besynnerlig,  sällsam 
människa. 

wunderlin,  -te,  <je-t,  I.  itr.  k.  och  fr.  Etw.  wun- 
dert mich  el.  %  mir:  ngt  förvånar  mig.  Das 
soll  mich  doch  ~,  ob  ...  det  skulle  förvåna 
mig,  om  . . .  Mich  wundei-t  eines  Dinges : 
en  sak  förvånar  mig.  Zu  ~  ist  es  nicht, 
wenn  ...  det  vore  ej  underligt,  om  ...  II. 
Sich  ~  förvånas,  über  etw.  (ack.).-  öfver  ngt. 
Sich  des  Todes  ei.  auf  den  Tod  ~  blifva 
högligen  förvånad. 

wundersam,  a.  underbar. 

Wundheit,  O,/,  såradt  tillstånd,  sår,  skada. 

Wunsch,  -es,  -e  tj  '"•  1-  önskan,  önskning. 
Dies  war  schon  lange  mein  ~  detta  har 
jag  redan  länge  önskat  mig.  2.  besvär- 
jelse, -erfüllung,  -en, /.  en  önsknings  upp- 
fyllande, -satz,  -es,  -e  t,  m.  gram.  önskesats. 
-weise,   adv.   under   form  af  en  önskan,  så- 


som ett  önskningsmå 
ninc-slista. 


-zettel. 


, önsk- 


wunschbär,  n.  önskvärd,  önsklig. 

Wiinschel...  ex.  -hötlein,  -s,  -,  n.  önskehatt. 
-rut[h]e,  -n,f.  slagruta. 

wünschi;en,  -[es]t,  -te,  ge-t,  tr.  önska.  Ich  wün- 
sche wohl  geruht  zu  haben:  jag  hoppas  att 
ni  sofvit  godt. 

wünschens...  ex.  -wert[h],  -würdig,  a.  önskvärd, 
önsklig.  Es  wäre  mir  -^  zu  wissen :  jag 
skulle  gärna  vilja  veta.  -Würdigkeit,  O,/, 
det  önskvärda  i  ngt. 

wupp,  wup[p]s,  interj.  vips! 

Würde,  -n,  f.  värdighet;  förtjänst,  värde. 
Unter  aller  -v/  sein:  vara  under  all  kritik, 
ovärdig.  Etw.  bleibt  in  seiner  ~  ngt  bibe- 
håller sin  godhet,  -los,  a.  ovärdig,  -voll,  a. 
värdig,  -n...  ex.  ~träger,  -s,  -,  m.  dignitär. 

Würdig,  a.  värdig,  värd. 

würdigllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  Jmdn  einer  (gen.) 
Sache  ~  anse  ngn  vara  värd  en  sak.  2.  vär- 
dera, uppskatta.  Würdigung,/. 

Würdigkeit,  O,/,  värdighet. 

würdiglich,  adv.  värdigt. 

Wurf,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  kast.  Jmdm  in  den  ~ 
kommen  ei.  laufen:  komma  i  ngns  väg.  Ei- 
nen guten  ~  thim:  göra  ett  godt  kap.  Alles 
auf  einen  ~  setzen  :  sätta  allt  på  ett  kort. 
2.  a)  djurs  födande;  kalfning,  valpning  m.  m., 
b)  på  en  gång  födda  ungar,  kull.  -anker, 
-s,  -,  m.  -i-  varpankare,  -geschoss,  -es,  -e,  n. 
kastkropp,  projektil,  -geschütz,  -es.  -e,  n. 
-maschine,  -n,  f.  kastmaskin,  -schaufei,  -n, 
f  kastskofvel.  -scheibe,  -n,  f.  kastskifva, 
diskus,  -speer,  -[e]s.  -e.  -spiess,  -es,  -e,  m. 
kastspjut,  -waffe,  -n,  f.  kastvapen,  -weite, 
-n,  f.  stenkast. 

Würfel,  -s,  -,  m.  aim.  Würfelchen,  Würfelein, 
tärning,  kub.  -becher,  -s,  -,  m.  tärningsbä- 
gare, -brett,  -[e]s,  -er,  n.  brädspel,  -bude, 
-n,  f.  stånd  där  tärningsspel  bedrifves. 
-fall,  -[e]s,  O,  TO.  tärningskast.  -form.  O, /. 
kubisk  form.  -förmig,  a.  kubisk.  -pasch,  -es, 
-e,  TO.  alla.  -spiel,  -[e]s,  -e,  n.  tärningsspel. 
■Spieler,  -s,  -,  m.  tärningsspelare. 

würfelicht,  a.  kubisk. 

würfelig,  a.  kubisk,  delad  i  tärningar,  rutig. 

wUrfellin,  -te,  ge-t,  1.  itr.  h.  kasta,  spela  tär- 
ning. II.  tr.  1.  dela,  skära  i  tärningar,  för- 
se med  tärningsmönster,  ruta.  2.  Etw. durch 
einander  o.-  kasta  ngt  huller  om  buller. 

Wurf  ler,  -s,  -,  m.  tärningsspelare. 

Würg...  Ex.  -engel,  -s,  -,  m.  mordängel,  -holz, 
-es,  -er  j-,  n.  -knebel,  -s,  -,  m.  packkäpp. 
-schwert,  -[e]s,  -er,  n.  -stahl,  -[e].?,  -e  f,  m. 
svärd,  glafvcn,  mord  vapen. 

würgllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  kväfva, 
komma  att  storkna,  fastna  i  halsen.  2.  sät- 
ta i  halsen.  Etw.  hinunter  ^  med  möda 
nedsvälja  ngt.  Biidi.  an  einer  Arbeit  ~  yt- 
terligt  anstränga   sig   med   ett   arbete.  3. 


O   saku 


t  har   oniljud.    tr.  transitiv 


verb.    h.  har  haben 


Würger 


111 


xylographisch 


fatta  om  strupen.  4.  strypa;  i  aiimh.  mörda. 

5.  med  packk&pp  el.  dyl.  åtdraga. 

WUrger,  -s,  -,  m.  1.  mördare;  bödel.  2.  zooi. 
töruskata  (Lanius). 

WUrgeréi,  -en,/,  strypning,  mördande. 

wUrgerisch,  a.  mördande,  mordisk. 

wiirkllen  se  wirken. 

Wurm,  -[e]s,  -er  f,  m.  dim.  Würmchen,  -lein, 
piur.  äfT.  Wiirmerchen,  -lein,  1.  mask;  F  kräk, 
stackare.  F  tiidi.  einen  ~  haben  ci.  Wärmer 
im  Kopfe  haben:  hafva  griller  i  hufvudet, 
das  war  der  Kopf  des  ~s;  nu  är  det  värsta 
öfverståndet.  2.  orm.  -arznei,  -en,  f.  medi- 
cin, medel  mot  mask.  -fräss,  -es,  -e,  m. 
maskätet,  maskstunget  ställe,  stycke,  mask- 
frat,  maskmat.  -frässig,  a.  maskstungen. 
•krank,  a.  sjuk  af  mask.  -loch,  -[e]s,  -ert,  «• 
maskhål,  -mehl,  -[e]s.  O,  n.  maskmjöl,  mask- 
frat.  -mittel,  -s,  -,  n.  medel  mot  mask.  -sa- 
me, -WS,  -n,  m.  maskfrö.  -Stich,  -[e]s,  -e,  ?«. 
maskstyng,  maskhål,  -stichig,  a.  maskstun- 


-le,  ge-t,  itr.  h.  1.  blifva  maskstun- 
gen. 2.  grubbla,  fundera.  3.  In  jmdm  ~ 
ligga  och  gro  i  en,  ej  lemna  en  i  ro,  plåga 
en.  4.  F  etw.  wurmt  im  Magen:  ngt  föror- 
sakar ondt,  knip  i  magen. 

Würmer...  k%.  -speise,  -n,  f.  maskmat. 

wurmig,  a.  1.  maskäten,  maskstungen.  2. 
förtretad,  ond. 

wurmisierllen,  -te,  -t,  F  =  wurmen  2. 

Wurst,  -e  t,  /.  1-  korf.  F  -n,  wider  ~  lika  mot 
lika,  betalt  kvitteras,  das  ist  mir  -v,  det  gör 
mig  detsamma.  2.  vurst,  -band,  -[e]s,  -er  f, 
n.  korfsnöre.  -horn,  -[e]s,  -er  f,  n.  korf- 
horn.  -kessel,  -s,  -,  m.  korfgryta.  F  biidi. 
jetzt  sitze  ich  im  r\j  nu  har  jag  just  råkat 
väl  ut.  -kraut,  -[e]s,  -er  f,  n.  korfkrydda. 
-maul,  -[e]s,  -er  fj  n.  F  mun  med  tjocka 
läppar,  -suppe,  -n,  /.  soppa  på  korfspad. 
•wagen,  -s,  -[t],  m.  vurst.     « 

wurstig,  a.  1.  valkig,  i  valkar.  2.  F  likgiltig. 

Würzile,  -en,/.  1.  krydda.  2.  vört.  -brühe,-«, 
/.   kryddsås.  -duft,  -[e]s,  -e  f,  m.  aromatisk 


doft.    -los,    a.  utan  kryddor,  fadd.    -weln, 

-[e].«.  -e,  m.  kryddadt  vin. 

Wurzel,  -n,  /.  dim.  Würzelchen,  Würz[e]lein, 
rot.  -echt,  a.  om  akta  trädslag:  icke  ympad. 
•faser,  -«,  /.  rottråd,  -friichtig,  a.  -ve  Pflan- 
ze =  följ.  •gewächs,  -es,  -e,  n.  växt  med  ät- 
bara rötter,  rotfrukt,  -knollen,  -s,  -,  m.  rot- 
knöl, -los,  a.  utan  rötter,  -rebe,  -re,/,  rot- 
stock, -reis,  -es,  -er,  re.  -schoss,  -es,  -e  [tj, 
•schössling,  -[e].s  -e,  m.  rotskott,  -ständig, 
a.  utgående  från  roten,  -werk,  -[e]s,  -e,  w. 
rötter,  -wort,  -[e]s,  -er  +,  «.  gram.  rot. 

wurzelhaft,  «.  gram.  rot-. 

wurzelig,  a.  1.  rotartad.  2.  full  af  rötter. 

wurzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocii  s.  samt  sich  ~  slå 
rot,  vara  rotad,  rotfast. 

würzllen,  -[es](,  -ie,  ge-t,  tr.  krydda.  Wür- 
zung, /. 

würzhaft,  würzig,  a.  kryddad,  aromatisk. 

Würzling,  -[e]s,  -e,  m.  rotskott. 

WQst,  -[e]s,  O,  m.  1.  virrvarr,  kaos.  2.  smuts, 
snusk. 

wüst,  a.  1.  öde,  tom,  obebodd,  oodlad.  2.  oredig, 
kaotisk.  3.  dålig,  sedeslös,  utsväfvande. 

Wuste,  -n,  /.  öken,  ödemark,  -n...  ex.  ~ein- 
wohner,  -s,  -,  vi.  ökeninvånare. 

wöstllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  ödsla,  hushålla  illa. 

Wüstenei,  -en,/,  ödemark,  öken. 

Wüstheit,  O,  /.  1.  tomhet,  ödslighet.  2.  öds- 
lande, utsväfvande  lefnadssätt.  3.  råhet, 
ondska.  4.  tyngd  i  hufvudet. 

wOstig,  a.  oredig,  kaotisk. 

Wüstling,  -[e]s,  -e,  m.  slösare,  utsväfvande 
sälle,  vällusting. 

Wüt[h],  O,  /.  raseri,  vrede.  Seine  -n/  an  jmdm 
auslassen:  rasa  mot,  utösa  sin  vrede  öfver 
ngn.  -anfall,  -[e]s,  -e  \,  m.  vredesutbrott. 
-entbrannt,  a.  upptänd  af  vrede,  vredgad. 
■schnaubend,  a.  fnysande  af  vrede,  rasande. 
-voll,  a.  rasande,  vredgad. 

wüt[hjl|en,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  rasa. 

Wüt[hjerich,  -[e].s-,  -e,  m.  rasande,  grym  män- 
niska, tyrann. 

wüt[h]ig,  a.  rasande. 


X. 


X,  -,  -,  n.  gram.  X.  Biidi.  sich  ein  ~  /Ur  ein  U 
machen  lassen:  låta  draga  sig  vid  näsan, 
jfr  U  1.  -beine,  n.  plur.  krokiga  ben.  ~  ha- 
ben: vara  kobent.  -beliebig,  a.  hvem,  hvil- 
ken,  hurudan  som  hälst.  -mal,  adv.  otaliga 
gånger. 

Xantippe,  -n,/.  Xantippa. 


ondsint,  trätgirig. 
en,  n.  1.  nyärsgåfva.  2.  uoger. 


xantippenhaft, 
Xenillon,   -oms, 

epigram. 
Xr.  föikorin.  =  Kreuzer  J. 
Xylogråph,  -en,  -en,  m.  xylograf,  träsnidare. 
Xylographie,  -en,/.  1.  O,  xylografi.  2.  träsnitt. 
xylogråphisch,  a.  xylografisk. 


akta  sms.    F  familjart.    P  lägre  spi 


irukligt.    0  tekuisk 


i  .;utc, 


?72 


Zahn 


Y. 


Yacht  sc  Jacitt. 


Yankee,  -s,  -s. 
Ysop,  -s,  0,  7«. 


7)1.  j-;inkee. 


Zacke,  -n,  f.  Zacken,  -s,  -,  m.  d!m.  Zäckchen, 
-lein,  spets,  tinne,  udd,  tagg,  (gaffel)klo. 
-n...  Ex.  ~fels,  -en,  -en,  m.  i  flera  spetsar 
delad  klippa.  ~haupt,  -[e]s,  -er  f,  n.  spet- 
sig bärgstopp.  ~krone,  -«,  /.  krona  med 
spetsar.  ~linie,  -«,/.  sieksacklinie. 

zackllen,  -te,  ge-t,  I.  tv.  förse  med  spetsar, 
tinnar,  uddar.  II.  Sich  ~  bilda  spetsar,  tin- 
nar, uddar. 

zackerierllen,  -te,  -t,  !fr.  h.  F  gräla,  truta. 

zackig,  «.  spetsig,  uddig,  tandad. 

zag.=  zaghaft. 

Zagel,  -s,  -[t],  m.  svans;  hårpiska. 

zagllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vara  tvehogse,  för- 
sagd, rädd,  tveka. 

zaghaft,  a.  tveksam,  tvehogse,  obeslutsam, 
rädd,  blyg. 

Zaghaftigkeit,  O,/,  tveksamhet  m.  m.  se  rareg. 

zäh[e],  a.  seg. 

Zähe,  Zäh[igkjeit,  O,/,  seghet. 

Zahl,  -en,  f.  dim.  Zählchen,  1.  tal,  antal.  2. 
gram.  numerus.  -adverh,  -[.-■],  -len,  n.  gram. 
räkneadverb.  -amt,  -[e]«,  -er  fi  »•  ränteri, 
räntekammare,  -fähig,  a.  i  stånd  att  betala, 
betalningsför,  vederhäftig,  -grosse,  -»,  ./'. 
mat.  numerisk  storhet,  -kammer,  -n,  f.  räu- 
tekammare.  -los,  a.  tallös,  otalig,  -lösigkeit, 
O,  /.  tallös  mängd,  otalighet.  -meister,  -.s-, 
-,  m.  skattmästare,  -pfennig,  -[e]s,  -e,  ni. 
spelinark,  fisch,  räknepenning.  -reich,  a. 
talrik.  -Stelle,  -«,  /.  kassa  där  betalning 
erlägges,  -tisch,  -es,  -e,  m.  (kassa)disk. 
-wert[h],  -[e]s,  -e,  m.  numeriskt  värde,  -wort, 
-[e]s,  -er  f,  n.  gram.  räkneord,  -zeichen,  -s,  -, 
n.  siffra,  -en...  v.-.  ~folge,  O,  /.  nummer- 
följd. ~gresse,  -n,  f.  numerisk  storhet. 
~lehre.  O,/,  aritmetik.  ~system,  -[e]s,  -e,  n. 
talsystem.'  ~verhältnis[sj,  -ses,  -se,  n.  tal- 
förhållande. ~wert[hj,  -[ejs,  -e,  m.  siffer- 
värde. 

Zähl...  Kx.  -apparat,  -[fj-s  -e,  m.  räkneapparat, 
räknemaskin,  -methode,  -n,  /.  räknesätt. 
-tisch,  -e.t,  -e,  m.  (kassa)disk. 

zahlbar,  a.  betalbar. 

zählbar,  a.  möjlig  att  räkna. 

Zahlbarkeit,  O,  /.  betalbarhct. 

zahlllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  betala. 

zähillen,    -te,   ge-t,    tr.   och  itr.  h.    1.  räkna.  2. 


vara,  hafva,  t.  ex.  fünfzig  Jahre,  tausend 
Einicahner.  3.  medräknas,  komma  med  i 
räkningen.  Zählung,/. 

Zahler,  -s,  -,  m.  betalare. 

Zähler,  -^<,  -,  m.  1.  räknare,  räknemästare, 
markör.  2.  räkneapparat.  3.  mat.  täljare. 
4.  en  som  räknas  med,  kommer  med  i  räk- 
ningen. 

Zahlung,  -en,  f.  betalning.  FAne  ~  leisten: 
betala.  ~  erhalten:  betalt  kvitteras.  -S... 
Ex.  ~anweisung,  -e?!,/.  betalningsanvisning. 
~befeh!,  -[e].s, -e, ni.  utmätningsorder.  ~ein- 
stellung,  -en,  f.  betalningsinställelse.  ~fä- 
hig,  a.  i  stånd  att  betala,  betalningsför, 
vederhäftig,  'x.fähigkeit.  O,  /.  vederhäftig- 
het. ~frist,  -en,f.  betalningsanstånd.  ~mit- 
tel,  -s,  -,  n.  valuta,  pengars  värde,  -^termin, 
-[ej.s-,  -e,  m.  betalningstermin,  ^unfähig,  «. 
ur  stånd  att  betala,  insolvent.  ~unfähig- 
keit.  O,/,  oförmåga  att  betala. 

zahm,  a.  1.  tam,  spak.  2.  odlad,  trädgårds-, 
kultur-. 

zähmbar,  a.  möjlig  att  tämja. 

Zähmbarkeit,  0,_/'.  egenskap  att  kunna  tämjas. 

zähmilen,  -te,  ge-t,  tr.  tämja,  göra  tam,  spak, 
kufva,  beherska.  Zähmung,/. 

Zähmer,  -s,  -,  ?».  tämjare,  kufvare. 

Zahmheit,  O,/,  tamhet,  spakhet. 

Zahn,  -[e]."!,  -e  f,  m.  1.  tand;  tagg.  Biidi.  jnulm 
auf  den  ~  fühlen:  känna  ngn  på  pulsen, 
einen  fv<  auf  jmdn  haben:  hafva  ett  horn  i 
sidan  till  ngn,  Haare  auf  den  Zähnen  ha- 
ben: hafva  skinn  på  uä.sa.x\,  jmdm  wässert 
der  ~  nach  etw.:  det  vattnas  i  munnen  på 
ngn  efter  ngt.  2.  kugge,  -arm,  a.  tandfat- 
tig.  -arznei,  -en,  f.  =  -mittel,  -arzt,  -[e]s, 
-e  t;  "i-  tandläkare,  -bürste,  -n,  f.  tand- 
borste, -fäule.  O,  /.  tandröta.  -fistel,  -n,  f. 
tandfistel,  -fleisch,  -es,  O,  n.  tandkött,  -för- 
mig, a.  tandformig.  -geschwUr,  -[e]s,  -e,  «. 
tandböld,  -kiinstler,  -s,  -,  m.  tandläkare. 
-los,  rt.  tandlös,  -lösigkeit.  O,/,  tandlöshet. 
-lUckig,  a.  (delvis)  tandlös ;  tiidi.  bristfällig. 
-mittel,  -.s-,  -,  n.  medel  mot  tandvärk,  tand- 
medel,  -rad,  -fe].'.-,  -er  t,  «.  kugghjul,  -rei- 
he, -n,  f.  tandrad,  -schmerz,  -es,  -en,  m. 
tandvärk,  -slocher,  -.s  -,  m.  tandpetare. 
-stumpf,  -[e]s,  -e  f,  m.  tandstump,  -trieb, 
-[e]s,   O,  m.  tandsprickning.  -Wechsel,  -s,  -, 


iiijud.  tr. 


h,  har  haben. 


ill  hjälpverb. 


Zahne... 


773 


Zaun 


m.  tandömsning,  -weh,  -[e]s,  0,  n.  tand- 
värk, -wurm,  -[e]s,  0,  vi.  tandröta,  mask- 
stungen  tand. 

Zähne...  ex.  -fletschen,  -.«,  0,  n.  att  visa  tän- 
derna, grin.-klappe[r]n,  -s,  0,  n.  att  hacka 
tänderna,  tandagnisslan. 

zahnllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  k.  fa  tänder.  Das  ~ 
tandsprickningen.  II.  iirv.  zahnllen,  t7\  förse 
med  kuggar;  tända,  udda.  Gezähnt:  tandad, 
försedd  med  kuggar,  kugg-.  Zähnung,./'. 

zahnig,  a.  I.  försedd  med  tänder.  2.  afv.  zähnig, 
i  sms.  -tandad.  Gross'-^  som  har  stora  tänder. 

Zähre,  -h,  /.  tår. 

Zain,  -[e].s-,  -e,  m.  metallstång,  -eisen,  -s,  O,  n. 
stångjärn.  -Silber,  -s,  O,  n.  silfver  i  stänger. 

zainllen,  -te,  ge-t,  tv.  0  smida  till  stänger. 

Zainer,  -.•••.  -,  m.  stångjärnssmed. 

Zander,  -.<;,  -,  m.  zooi.  gös. 

Zange,  -n,f.  åim.  Zänglein,  Zänr/[el]chen,  tång. 
•n...  Ex.  ~ärtig,  ^förmig,  a.  tångartad,  tång- 
foruiig.   --^käfer,  -s,  -,  m.  tvestjärt. 

Zank,  -le]s,  O,  m.  gräl,  träta,  tvist,  tvedrägt. 
-apfel,  -.«,  -t,  m.  stridsäpple,  -geist,  -[e],'-', 
-er,  m.  stridslysten,  grälsjuk  ande,  person. 
-gier,  -lust  =  -sucht.  -Stifter,  -s,  -,  m.  gräl- 
makare.  -sucht,  O,/,  grälsjuka,  trätlystnad. 
-süchtig,  a.  grälsjuk,  trätlysten.  -teufel,  -.■;, 
-,  OT.  tvedrägtsdjäfvul,  hälvetesbrand. 

zankllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  gräla,  trä- 
ta, tvista. 

Zänker,  -s,  -,  m.  grälmakare. 

Zänkerei,  -en,  f.  gräl,  träta,  tvist. 

zankhaft,  zänkisch,  a.  grälsjuk,  trätlysten. 

Zapf,  -\_e]s,  -e  t,  m.  tapp.  Im  ~  sein:  tappas 
direkt  från  fatet. 

1.  Zapfen,  -s,  -,  m.  mm.  Zäpfchen,  -lein,  1.  tapp, 
stift,  Sprint.  2.  kotte.  3.  dim.  Zäpfchen : 
tungspene,  -frucht,  -e  f,  /.  kottfrukt,  kotte. 
-geld,  -[e]s,  -er,  n.  skatt  för  utskänkning. 
-loch,  -[e]s,  -er  f,  n.  tapphål,  sprundhål. 
-str[e]ich,  -[e]«,  -e,  m.  taptd". 

2.  zapfiien,  -te,  ge-t,  tr.  tappa. 
Zapfer,  -s,  -,  m.  öl-,  vintappare. 

Zappel...  Ex. -mann, -[c]s,-e7t)"'- leddocka,  pajas. 

zappelicht,  zappelig,  a.  sprattlande. 

zappellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  sprattla. 

Zar,  -en,  -e,  m.  tsar. 

Zarge,  -n,f.  ram,  infattning. 

zärt,  zarter  c\.  zarter,  zartest  ci.  zärtest,  a.  späd, 

fin,  mjuk.  -fühlend,  -fühlig,  a.  finkänslig,  -ge- 

fühl,  -[e]s,  O,  n.  finkänslighet.  -glied[e]rig,rt. 

'  spenslig,  -sinn,  -[e]s,  O,  m.  =  -gefiihl.  -sinnig 

=  -fühlend,  -sinnigkeit.  O,/.  =  -gefiihl. 

Zärte  =  Zartheit. 

Zärteléi,  -en,f.  klemande,  pjåkighet,  känslo- 
samhet. 

zärtellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  smeka,  klema. 

Zartheit,  O,/,  spädhet,  finhet. 

zärtlich,  a.   1,  öm,  2.  känslig. 

Zärtlichkeit,  -en,  f.   1.  ömhet.  2.  känslighet. 

Zärtling,  -[e]s,  -e,m.  vekling. 


Zaser  =  Faser. 

Zaspel,  -n,  f.  härfva,  docka. 

Zauber,  -s,  O,  m.  trolleri,  förtrollning,  tjus- 
ning, tjusningskraft,  -bild,  -[e].?,  -er,  n.  1. 
trolsk  bild.  2.  talisman.  -blick,  -[e]s,  -e,  m. 
trolsk,  tjusande  blick,  -buch,  -[e]s,  -er  t,  n. 
tiollbok,  svartkonstbok,  -flöte,  -n,  f.  troll- 
flöjt, -formel,  -n,  f.  trollformel,  -gehenk, 
-[ej.?,  -e,  n.  amulett,  -kraft,  -ef, /.troll- 
kraft, -kraftig,  a.  trolsk,  -kunst,  -e  f,  /. 
trollkonst,  -land,  -{e\s,  -er  \,  n.  trolskt,  för- 
tjusande land,  férike.  -laterne,  -n,  f.  troll- 
lykta, laterna  magica.  -lehrling,  -[e]s  -e,  vi. 
trollkarlslärling,  -lied,  -[e]s,  -er,  n.  troll- 
sång, -macht  =  -kraft,  -märchen,  -s,  -,  n. 
fesaga,  -mittel,  -s,  -,  n.  trollmedel,  tjus- 
ningsmedel, -reich,  I.  -[e]s,  -e,  n.  =  -land. 
II.  rt.  trolsk,  rik  på  tjusning.  -rut[h]e,  -n,  f. 
trollspö,  -schlag,  -[e].5,  -e  f,  m.  trollslag. 
-segen,  -s,  -,  vi.  trollformel.  -spieg[e]lung, 
-en,f.  hägring,  -spruch,  -[e]s,  -e  f,  m.  troll- 
formel, -stab,  -[e].s  -e  f,  m.  trollstaf.  -trank, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  trolldryck,  -werk,  -[e]s,  -e,  n. 
trolleri,    -wesen,  -s.  O,  n.  trolldom,  trolleri. 

Zauberei,  -en,  f.  trolleri,  trolldom. 

Zauberer,  -s,  -,  m.  trollkarl. 

zauberhaft  =  zauberisch. 

Zauberin,  -nen,  f.  trollkvinna. 

zauberisch,  a.  trolsk,  förtrollande,  förtju- 
sande. 

zauberlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  trolla. 

Zauderei,  -en,  f.  långsamhet,  obeslutsamhet, 
tvekan,  söl. 

Zauderer,  -s,  -,  m.  långsam,  tveksam,  obeslut- 
sam person. 

zauderhaft,  a.  tveksam,  obeslutsam,  långsam. 

Zauderhaftigkeit,  O, ./".  tveksamhet  m.  m.  se  «reg. 

Zauderin,-7(eH,y.  tveksam,  obeslutsam  kvinna. 

zauderlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  tveka,  vara  obeslut- 
sam, dröja. 

Zaum,  -[e].s,  -e  t,  vi.  tygel,  betsel,  biwi.  wissen 
wo  die.  Zäume  hangen  :  veta  besked,  vara 
hemmastadd,  -geld,  -[c]s.  O,  n.  pengar  som 
vid  hästköp  lemnas  åt  stalldrängen,  dricks- 
pengar, köpskål.  -los,  a.  utan  tygel,  tygel- 
lös, otyglad,  -recht,  a.  van  vid  tygeln,  inri- 
den.  -zeug,  -[e]s,  O,  n.  betsel. 

zäumllen,  -te,  ge-t,  tr.  betsla. 

Zaun,  -[e]s,  -e  f,  m.  staket,  häck,  gärdsgård, 
inhägnad.  Eiidi.  etto.  vom  ~e  brechen:  söka 
efter  förevändning,  begagna  första  bästa 
tillfälle  för  att  göra  ngt,  die  Gelegenheit 
zu  einem  Streite  vom  ~e  brechen:  begagna 
första  bästa  tillfälle,  söka  efter  anledning 
till  en  tvist,  das  ist  nicht  hinter  jedem  ~e 
zu  finden :  dylikt  får  man  leta  efter,  hin- 
term ~e  sterben:  dö  i  elände,  -dürr,  a.  krut- 
torr, mager,  spinkig,  -könig,  -[e]s,  -e,  vi. 
gärdsmyg,  -pfähl,  -[c]-",  -c  f,  wi.  gärdsgård s- 
stör.  -rUbe,  -n,  f.  bot  hundrofva.  -Schlüpfer, 
-s,   -,   m.  gärdsmyg,    -wicke,  -n,  f.  tot.  tran- 


F  famUjiirt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    «t-  sjatcrm.    5S<  militärisk  term. 


zäunen 


774 


Zeiland 


vicka    (Vicia    pepium).    -winde,    -n,  /.   bot. 

Bkogsvinda  (Convolvulus  sepium). 
zäunllen,  -te,  ge-t,  tr.  inhügna. 
zausllen,  -[_es]t,  -te,  ge-t,  tr.  hårdraga,  lugga, 
z.    B.    rorkortn.  =  ziivi  Beispiel:    till    exempel 

(t.  ex.). 

Z.  E.  förkortn.  =  ZUm  Exempel  =  Wreg. 

Zebra,  -[si,  -s,  n.  zooi.  sebra. 

Zechlle,  -en,  f.  1.  r.ad,  tur.  Nach  der  ~  i  tur. 
2.  sällskap,  skrå.  3.  festligt  lag  dar  hvar  ocii 
en  betalar  för  sig;  kalas,  dr3'ckeslag.  4.  andel  i 
betalningen  för  ett  festligt  lag.  5.  värds- 
husräkning.  Biidi.  seine  ~  zahlen:  göra  sin 
skyldighet,  die  ~  bezahlen  rniissen:  få  be- 
tala fiolerna,  die  ~  ohne  den  Wirt  machen: 
göra  upp  räkningen  utan  värden.  6.  af  ett 
bolag  bcaibetadt  grufEält.  -brudsr,  -s,  -f,  m. 
dryckes-,  supbroder,  -frei,  a.  gratis,  utan 
betalning.  Jmdn  'x/  halten:  betala  för,  bju- 
da ngn.  -gelage,  -s,  -,  n.  dryckeslag,  -ge- 
noss,  -en,  -en,  m.  dryckesbroder,  -gesell- 
schaft,  -en,  f.  dryckeslag,  -schuld,  -en,  f. 
värdshus-,  krogskuld.  -en...  ex.  ~älteste(r), 
(adj.  b»jn.)  111.  ålderman. 

zeclillen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  tr.  1.  deltaga  i 
ett  festligt  lag.  2.  sätta  sig  i  skuld  på 
värdshus.  3.  dricka,  supa. 

Zecher,  -«,  -,  m.  dryckesbroder. 

Zecherei,  -en,  f.  supning,  supande. 

Zechine,  -n,  f.  sekin. 

Zecite,  -n,  f.  zooi.  fästing. 

Zeder  se  Ceder. 

Zeh,  -[e]s,  -e,  m.  Zehe,  -n,f.  tå.  Anf  den  ^en 
gehen:  gå  på  tå.  -en...  ex.  -v-gänger,  -5.  -,  j«. 
tågångare.   ~spitze,  -«,,/*.  tåspets. 

zehent...  se  zehnt... 

zehig,  a.  i  sms.  -tåig. 

zehn,  I.  äfv.  zehen  och  zehne,  a.  (ob»ji.  grundtai) 
tio.  II.  -en,f.  tia.  -herrschaft,  -en,  f.  tio- 
mannavälde,    decemvirat.    FOr  bfr.  jfr  sms.  med 

drei,  ein,  fünf . 

Zehner,  -s,  -,  m.  tiotal  m.  m.  jfr  Fünfer. 

zehnerlei,  obsji.  a.  tio  slags,  tio  olika. 

Zehnt,  -[e].t,  -e[n],  m.  se  zehnte  11. 

zehntbär,  n.  som  tionde  erlägges  för. 

zehntlle,  I.  a.  (ordningstai)  tionde.  II.  -en,  -en 
m.  tionde,  -acker,  -s,  -\,  m.  åker  af  hvars 
afkastning  tionde  erlägges,  -einnehmer, 
-s,  -,  m.  tiondeuppbördsman.  -frei,  a.  fri 
från  tiondens  erläggande.  -herr,  -n,  -en,  m. 
en  till  hvilken  tionde  erlägges,  -korn,  -[eis. 
O,  H.  korntionde,  -land,  -[ejs,  O,  n.  jord  för 
hvilken  tionde  erlägges,  -pfiichtig,  a.  skyl- 
dig att  betala  tionde,  som  tionde  erlägges 
för.  -recht,  -[e]s,  -e,  n.  rätt  till  tionde. 

Zehntel,  -s,  -,  n.  tiondel. 

zehntllen,  -ete,  ge-et,  itr.  h.  och  tr.  1.  uppbära, 
indrifva  tionden  (af,  för).  2.  betala  tionden 
(för),  skatta  (till). 

zehntens,  adv.  för  det  tionde. 

Zehnter,  -s,  -,  m.  =  Zehntherr. 


zehnthaft  =  zehnlbar. 

Zehr...  Ex.  -fieber,  -s,  -,  n.  tärande  feber,  -frei, 
a.  som  har  fri  förtäring,  -geld,  -[e]s,  -er,  n. 
-Pfennig,  -[e]s,  -e,  m.  tärpenning,  kostpen- 
gar, -wurm,  -[e].«,  -er  f,  m.  hudmask. 

zehrllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  och  itr.  h.  1.  tära,  fräta, 
förstöra,  t.  ex.  ~rfes  Siechtum,  r^dcr  Wurm. 
Der  Thee  zehrt:  té  tär,  är  ej  närande,  gör 
en  mager.  Das  Baden  zehrt;  bad  ge  aptit, 
die  Seeluft  zehrt:  sjön  suger.  Z.  An  etw. 
(dat.)  ~  lefva  af,  på  ngt.  Wir  haben  drei 
Wochen  an  diesem  Schinken  gezehrt:  denna 
skinka  har  räckt  tre  veckor.  Von  seinen 
Zinsen  ~  lefva  på  sina  räntor.  Bei  jmdm 
OJ  äta  hos  ngn.  II.  Sich  »v.  in  etw.  (ack.).- 
fräta  sig  in  i  ngt. 

Zehrung,  -en,  f.  1.  förtäring.  2.  Die  letzte  ci. 
heilige  ~  dödssakramentet,  nattvarden  på 
dödsbädden.  3.  minskning;  borttvinande. 
-S...  Ex.  'V/kosten,  plur.  kostpengar.  ~steuer, 
•n,f.  skatt  på  lifsmedel. 

Zeichen,  -s,  -,  n.  1.  tecken,  märke.  2.  sinne- 
j  bild  i  sht  för  ett  yrke.  Welches  ~s  sind  Sie? 
hvad  för  yrke  har  ni?  3.  stjärnbild,  stjärna, 
t.  ex.  unter  einem  glücklichen  '\j  geboren  sein. 
För  sms.  jfr  äfv.  zeichnen,  -brett,  -[eis,  -er,  n. 
ritbräde.  -buch,  -[e]s,  -er  f,  n.  ritbok.  -deu- 
ter,  -s,  -,  VI.  teckentydare.  -deuterei,  -deu- 
tung,  -en,  f.  teckentydning,  -feder,  -n,  f. 
ritpenna.  -garn,  -[eis,  -e,  n.  märkgarn,  -tråd. 
-hammer,  -s,  -f,  m.  stämpelhammare,  -heft, 
-[eis,  -e,  n.  ritbok.  -kreide, -n, /.  ritkrita. 
-kunst,  0,  /.  ritkonst.  -lehrer,  -s,  -,  m.  rit- 
lärare.  -papier,  -[e]s,  -e,n.  ritpapper.  -schritt, 
-en,  f.  teckenskrift,  bildskrift.  -Setzung,  0. 
/.  kommatering,  -spräche,  -n,  f.  tecken- 
språk. -Stift,  -[e]s,  -e,  m.  ritstift.  -Stunde, 
-n,  f.  ritlektion,  rittimme.  -vorläge,  -n,  f. 
plansch  att  rita  efter,  original. 

zeichnllen,  -ete,  ge-et,  tr.  och  itr.  h.  1.  teckna. 
2.  rita.  3.  märka. 

Zeichner,  -,«.  -,  m.  tecknare,  ritare. 

Zeichnerei,  -en,  f.  dålig  teckning,  fusk. 

Zeichnung,  -en,  f.  teckning,  ritning. 

Zeidel...  ex.  -bär  =  Honigbär.  -bäum,  -[e]s,  -e 
t,  m.  träd  med  vilda  bin  i.  -heide,  -n,f. 
hed  där  bin  söka  sin  näring. 

zeidellln,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  skatta  (biku- 
por). 

Zeidler,  -s,  -,  m.  biodlare. 

zeigbär,  a.  som  kan  visas,  presentabel. 

Zeige...  ex.  -finger,  -s,  -,  m.  pekfinger,  -tisch, 
-es,  -e,  m.  bord,  disk  där  ngt  visas. 

zeigllen,  -te,  ge-t,  tr.,  itr.  h.  och  sich  ~  visa 
(sig);  peka. 

Zeiger,  -«,  -,  m.  1.  förevisare.  2.  visare.  3. 
pekfinger.  4.  pekpinne. 

zeihilen,  zieh,  ziehe,  geziehen,  -[e],  tr.  Jmdn 
einer  (gen.)  Sache  ~  anklaga,  beskylla  ngn 
för  ngt. 

Zeiland,  -[eis,  -e,  m.  bot.  tibast,  källarhåls. 


O   saknar  plur.    t  har  omljud.    t7',  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben,    S.  har  tein  till   hjälpverb. 


nie 


zerblasen 


^weise,  adv.  radv 


Zeile,  -«,  /.  rad.  -n. 
rad  för  rad. 

zeilllen,  -te,  ge-t,  tr.  ordna  radvis. 

zeilig,  a.  i  sma.  -radig. 

Zeisig,  -[e]s,  -e,  m.  dim.  Zeischen,  -lein,  grön- 
siska.  F  loser  ~  ljus  gosse,  lättsinnig  sälle. 

Zeit,  -en,  f.  tid.  Deiner  ~  på  din  tid,  seiner 
»o  a)  på  hans,  på  sin  tid,  b)  i  sinom  tid. 
Das  hat  ~  ei.  damit  hat  es  gute  ~  det  bråd- 
skar ej,  das  hat  ~  bis  morgen:  det  kan 
vänta  tills  i  morgon.  Es  ist  ~  ins  Theater 
zu  gehen:  det  är  tid  på,  tiden  är  inne  att 
gå  till  teatern.  Es  hat  ~  bis  ...  det  kom- 
mer att  dröja  tills  ...  Sich  ~  lassen:  taga 
sig  tid.  Jh7n  wird  die  ~  ^«/i«;;  han  leds, 
har  tråkigt.  Du  liebe  ~.'  du  gode  Gud!  — 
Med  prep.:  an  der  ~  sein  zu:  vara  på  tiden 
att,  dies  ist  nicht  mehr  an  der  ~  detta  är 
icke  vidare  tidsenligt,  är  föråldradt,  wie- 
viel ist  es  an  der  ~.^  hvad  är  klockan?  auf 
einige  ~  för  någon  tid;  aus  dieser  ~  frän 
denua  tid;  ausser  der  ~  olägligt;  bei 
~ere;  i  tid,  bei  guter  r>^  i  god  tid;  in  kur- 
zer ~  inom  kort;  mit  der  '\,  med  tiden,  så 
småningom;  seit  Zander  ~  sedan  lång  tid 
tillbaka;  um  die  ~  der  Ernte:  vid  skörde- 
tiden, um  dieselbe  "^  vid  samma  tid;  von 
»N/  zu  '\j  åå,  och  då;  vor  kiirzer  ~  för  kort 
tid  sedan,  vor  der  ~  i  förtid,  vor  ~e7j:  for- 
dom, förr  i  verlden;  während  der '^  dass: 
på  den  tiden  då;  zu  allen  ~e«;  i  alla  tider, 
zur  'Ni  Ciceros:  på  C:s  tid,  zu  gehöriger  'v/ 
i  rätt  tid,  zu  gleicher  ~  samtidigt,  zu  mei- 
ner ~  på  min  tid,  zu  rechter  ~  i  rätt  tid, 
zu  jeder  ~  alltid,  zu  ~e«.- ibland,  zjer  ~ 
als:  när,  zur  ~  hann  ich  nicht:  för  närva- 
rande kan  jag  ej.  -abschnitt,  -[e].',  -e,  m. 
tidsskede,  -alter,  -s,  -,  n.  tidsålder,  -angäbe, 
-n,f.  tidsbestämning,  datum,  -aufwand, -[e]«, 
0,  m.  tidspillan.  -bedürfnis[s],  -ses.  -se,  n. 
tidens  behof.  -berechnung,  -bestimmung,  -en, 
f.  tidsberäkning,  tidsbestämning,  -buch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  krönika,  annaler.  -dauer,  0, 
f.  tidrymd,  -droschke,  -n,  f.  droska  som 
man  tar  per  timme,  -einheit,  -en,  f.  tidsen- 
het, -folge,  0,/.  1.  tidsföljd.  2. 'gram,  teni- 
pusföljd.  -form,  -en,  f.  gram,  tempus.  -geist, 
-[e]s,  0,  m.  tidsanda,  -gemäss,  a.  tidsenlig. 
-gemässheit,  0,/.  tidsenlighet,  -genoss,  -en, 
-en,  m.  -genossin,  -nen,f.  samtida,  -geschich- 
te,  -n,  f.  historia  för  dagen,  -gewinn,  -[e]«, 
O,  m.  tidsbesparing,  -hafen  =  Fluthafen. 
-hér,  adv.  hittills,  -hérig,  a.  hittillsvarande. 
-kürzend,  a.  som  förkortar  tiden,  roande, 
underhållande,  -kiji'zung,  -en,  f.  tidsför- 
drif.  -lang,  O,  /.  Eine  ~  en  tid  bortåt. 
-lauf,  -[e\s,  -[«]"e  t,  m.  tidsskede,  -lébens, 
adv.  under  lifstiden.  -lehen,  -s,  -,  n.  förlä- 
niug  på  viss  tid.  -lose,  -n,  f.  bot.  tidlösa. 
-mäss,  -es,  -e,'*re.  1.  tidsmått.  2.  metr.  kvanti- 
tet, -punkt,  -\e\s,  -e,  m.  tidspunkt,  -raubend. 


a.  tidsödande,  -rechnung,  -en,  f.  tidräkning. 
•register,  -s,  -,  n.  kronologisk  tabell,  -schrifti 
-e}i,  f.  tidskrift,  -tafel,  -n,  f.  kronologisk 
tabell,  -umstände,  m.plur.  (tids)förhållanden, 
konjunkturer,  -verderb,  -[e]s.  O,  m.  tidens 
förderf.  -Verhältnisse,  n.  plur.  tidsförhål- 
landen, -verlauf,  -[e]s,  O,  m.  tidsförlopp. 
-Verlust,  -[e]s.  O,  m.  tidsförlust.  -Verschwen- 
dung, O,/,  tidspillan,  -vertreib,  -[e]s.  O,  vi. 
tidsfördrif.  -vertreibend,  a.  roande,  under- 
hållande, -weilig,  a.  tidtals,  stundom  före- 
kommande, -weise,  adv.  då  och  då,  stun- 
dom, tidtals.  -wind,  -[e}s,  -e,  m.  periodisk 
vind.  -wort,  -[e]s,  -er  t,  n.  gram.  verb. 

zeitig,  a.  1.  nu-,  dåvarande.  2.  i  rätt  tid,  läg- 
lig, lämplig.  3.  tidig.  4.  mogen. 

zeitigllen,  -te,  ge-t,  I.  itr.  s.  mogna.  II.  tr. 
bringa  till  mognad.  Zeitigung,/. 

zeitlich,  a.  timlig,  jordisk.  Das  'v.e  segnen: 
säga  jordelifvet  farväl,  aflida. 

Zeitlichkeit,  -en,  f.  1.  jordiskt  lif,  jordelifvet. 
2.  plur.  ~e»  =  Temporalien. 

Zeitung,  -en,  f.  tidning,  -s...  Ex.  ~amt,  ■[e]s, 
-er  t,  n.  tidningskontor,  -^anzeige,  ->i,f. 
tidningsannons,  'x/blatt,  -[e]s,  -erj,  n.  tid- 
ning, blad.  ~junge,  -n,  -n,  m.  tidningspojke. 
~papier,-[e]«,-e,?j.  tidningspapper.  ^Schrei- 
ber, -s,  -,  m.  tidningsskrifvare. 

Zelllle,  -en,  f.  cell;  hytt.  -bruder,  -s,  -f,  m. 
eremit,  -gewebe,  -s,  -,  n.  cellväfnad.  -en... 
Ex.  ^förmig,  a.  cellformig.  ~gefängnis[s], 
-ses,  -se,  n.  cellfängelse.  ~system,  -[ejs,  -e, 
n.  cellsystera. 

zellicht,  zeilig,  a.  cellformig;  cellulös. 

zelötisch,  (I.  fanatisk. 

1.  Zelt,  -[e]s.  O,  m.  passgång.  -gäng  =  /.  Zelt. 

2.  Zelt, -[e].s, -e[r], »K.  liten  flat  bakelse,  pastilj. 

3.  Zelt,  -[e]s,  -e,  n.  tält.  -bett,  -[e]s,  -en,  n. 
sparlakanssäng.  -bude,  -n,  f.  tältstånd, 
marknadstält,  -genoss,  -kamerad,  -en,  -en, 
m.  tältkamrat,  -knopf,  -[e]s,  -e  t,  ni.  tält- 
knapp,  -lager,  -s,  -,  n.  tältläger,  -leinwand, 
O,  /.  tältduk,  -pflock,  -[fi]s,  -e  f,  m.  tältpin- 
ne. -Stuhl,  -[e]s,  -e  f,  m.  tältstol. 

Zelter,   -s,   -,  m.  passgångare;  afv.  i  aiimh.  rid- 
häst, springare. 
Zenith,  -[e].s.  O,  m.  zenit. 
Zens...,  Zent...  se  Cens...,  Cent... 
Zephyr,  -s,  -e,  m.  zefyr,  västanvind. 
zephyrhaft,  zephyrisch,  a.  zefyrartad. 
Zepter,  -s,  -,  n.  scepter. 

Zer...  är  en  Wrstafvelse,  som  med  verb  bildar  äkta  sms. 
och  betecknar  upplösning,  söndonlelning,  skadande,  för- 
intaude. 

zerårbeiten,  *  I.  ir.  sönderdela,  sönderkrossa, 
förstöra.  F  jmdn  ~  dugtigt  genomprygla 
ngn.  II.  Sich  ~  alldeles  arbeta  ut  sig. 

zerätzen,  *  tr.  sönderfräta. 

zerbéissen,  *  tr.  sönderbita. 

zerbersten,  *  itr.  s.  spricka  sönder,  itu. 

zerblåsen,  *  tr.  blåsa  sönder. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    i'  sjöterm.   >x  militärisk 


zerblättem 


776 


zerrennen 


zerblättem,  "    I.    tr.    (söndei)dela  i  skifvor. 

II.  Sich  ~  skifra  sig. 
zerbleuen,   *    tr.    genomprygla,    sönderbulta, 

mörbulta. 
zerbräten,  *    tr.  och  itr.  s.  6teka(s)  för  hårdt  sa 

att  steken  faller  sönicr. 

Zerbréchbar(keit)  =  Zerhrechlich{keit). 

zerbrechen,  *  I.  tr.  sönderbryta,  slå  sönder. 
Sicli  den  Kopf  ^.^  bråka  sin  hjärna.  II.  itr. 
s.  brista  sönder,  brista.  Zerbréchung,  /'. 

Zerbrécher,  -s,  -,  m.  en  som  brj-ter  sönder  ngt, 
förstörare. 

zerbrechlich,  a.  bräcklig,  skör. 

Zerbrechlichkeit,  O,/,  bräcklighet,  skörhet. 

zerbrijckeln,  *  I.  tr.  bryta  sönder,  bryta  i  (små) 
bitar,  smula  sönder.  II.  itr.  s.  falla  sönder 
i  bitar,  smula  sig. 

zerdreschen,  *  tr.  söndertröska,  sönderbulta. 

zerdrücken,  '  tr.  söndertrycka,  trycka  ihop. 

zerfahren,  *  I.  tr.  köra  sönder.  II.  itr.  s.  gå 
sönder,  i  bitar,  fara  isär.  Part.  perf.  ~  osam- 
manhängande,  förvirrad,  tankspridd. 

Zerfahrenheit,  O,  f.  brist  på  sammanhang; 
tankspriddhet. 

Zerfall,  -[e]s,0,m.  sönderfallande,  förfall,  ruin. 

zerfallen,  *  I.  itr.  s.  1.  falla,  gå  sönder,  i  bi- 
tar, förvittra,  störta  samman,  misslyckas. 
2.  Mit  jmdm  -^  komma  på  spänd  fot  med 
ngn.  3.  sönderfalla,  dela  sig,  indelas.  II. 
tr.  Sich  den  Kopf  ~  falla  och  slå  (sönder) 
huf\Tidet. 

zerfallen,  '  tr.  sönderdela,  indela. 

zerfasern,  *  tr.  sönderdela  i  fibrer,  i  trådar, 
i  tågor. 

zerféilen,  *  tr.  sönderfila,  fila  af. 

zerfetzen,  *  tr.  sönderrifva,  söndertrasa,  sön- 
derslita, sarga. 

zerfleischen, '  tr.  sönderrifva,  sönderslita,  sli- 
ta i  stycken,  sarga,  Zerfléischung.y. 

zerfliegen,  *  itr.  s.  flyga  isär. 

zerfliessen,  *  itr.  s.  upplösa  sig,  smälta.  Zer- 
fliessiing,/. 

zerflössen,  *  tr.  upplösa,  smälta. 

Zerflössenheit,  0,^'.  upplöst,  smält  tillstånd. 

zerföltern,  *  tr.  förskräckligt  tortera,  medels 
tortyr  sönderslita,  sönderbråka. 

zerfränzen,  *  tr.  sönderrispa,  söndertrasa. 

zerfressen,  *  tr.  fräta,  äta,  gnaga  sönder. 

zerfrieren,  '  itr.  s.  frysa  sönder. 

zergånglich,  a.  förgänglig,  bräcklig. 

zergehen,  *  itr.  ,5.  gå  sönder,  upplösa  sig, 

zergliedern,  *  tr.  sönderdela,  sönderstycka, 
upplösa  i  sina  beståndsdelar,  analysera, 
dissekera,  Zergliederung,/. 

zergråmen,  *  sich  ~  förgås  af  grämelse. 

zerhacken,  '  tr.  sönderhacka, 

zerhärmen  ^  zertjrämen. 

zerhauen,  '  tr.  sönderhugga,  hugga  af. 

zerkauen,  '  tr.  söndertugga, 

zerkléinefrjn,  *  tr.  dela,  skära  m.  m.  sönder  (i 
små  bitar),  söndersmula.  Zerkleinerung,/. 


zerklopfen,  *  tr.  eönderknacka,  -slå,  -hamra. 

zerknacken,  *  tr.  knäcka,  sönderkrossa. 

zerknallen,  *  itr.  s.  explodera. 

zerknautschen,  *  tr.  hopskrynkla,  hopkrama. 

zerknirschen,  '  tr.  sönderkrossa,  förkrossa. 

Zerknirschtheit,  Zerknirschung,  O,  /.  förkros- 
sadt  tillstånd,  förkrossning. 

zerknitschen,  '  tr.  sönderkrossa,  krossa. 

zerknittern,  zerknljllen,  *  tr.  hopkrama,  sön- 
derkrama, hopskrynkla.  Zerknitterung,/. 

zerkochen,  '  tr.  och  itr.  s.  koka  sönder. 

zerkråchen,  '  I.  itr.  s.  springa  sönder.  II.  tr. 
spränga  sönder. 

zerkratzen,  '  tr.  sönderrifva,  sönderkrafsa. 

zerkriimeln,  *  I.  tr.  söndersmula.  II.  itr  s.  och 
sich  ~  smula  sig. 

zerlassen,  *  tr.  smälta,  upplösa. 

zerläufen,  '  I.  itr.  s.  smälta,  upplösa  sig;  rin- 
na isär.  ut.  II.  tr.  gå,  slita  sönder,  t.  ex.  die 
Stiefel. 

zerlegbar,  a.  som  kan  sönderdelas. 

zerlegen,  *  tr.  sönderdela,  taga  isär,  plocka 
sönder,  dela,  analysera;  skära  för.  Zerle- 
gung, /. 

Zerléger,  -s.  -,  m.  förskärare. 

zerlesen,  '  tr.  läsa  sönder, 

zerlöchern,  *  tr.  göra,  borra  hål  (vid  hål)  i. 

zerlumpt,  a.  höljd  i  trasor,  trasig,  förfallen. 

Zerlumptheit,  0./,  trasigt,  förfallet  tillstånd, 
trasor, 

zermähien,  '  tr.  söndermala. 

zermalmen,  *  tr.  sönderkrossa,  söndermala, 
pulvrisera;  biidi.  förkrossa.  Zermålmung,/. 

zermartern,  '  tr.  och  sich  ~  förskräckligt  mar- 
tera,  tortera,  pina,  plåga  (sig). 

zernagen,  '  tr.  söndergnaga. 


tr.  förinta. 
■  tr.  sönderplocka. 
tr.  spricka,  springa  sönder. 
tr.  sönderprässa,  söndertrycka. 
tr.  grundligt  genomprygla,  mör- 


sönderkläm- 


zernichten,  ' 

zerpflücken, 

zerplatzen,  ' 

zerpréssen, 

zerprügein, 
bulta. 

zerquälsn,  *  tr.  plåga  ihjäl, 

zerquetschen, '  tr.  sönderkross 
ma.  Zerquétschung,/, 

Zerr,,,  v.x.  -bild,  -[e]s,  -er,  n.  vrångbild,  kari- 
katyr, förvrängning,  -bildhaft,  -bildlich,  a. 
förvrängd,  karikerad,  -gestalt,  -ew,/.  vrång- 
bild, grotesk  figur. 

zerraufen,  '  tr.  sönderslita,  slita  af,  t,  ex.jmdvi 
das  Haar. 

zerreiben,  '  tr.  sönderrifva.  söndergnugga, 
söndermala,  Zerréibung, /, 

zerréissbär,  a.  möjlig  att  sönderslita. 

zerréissen,  *  I,  tr.  sönderslita,  sönderrifva. 
In  Stücke  'v,  slita  i  stycken.  II.  itr.  s.  gå 
sönder,  brista.  Zerréissung,  /. 

zerrllen,  -te,  ge-t,  I,  tr.  1,  slita,  rycka,  draga, 
2,  plåga,  trakassera.  II,  Sich  ^  mit  jmdm: 
slåss  med  ngn,  luggas, 
I  zerrannen,  *  tr.  #  smälta. 


O    saknar  plur,    t  har   oniljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    k.  har  haben,    S.  har  sein  till  bj&lpverb. 


zerrinnen 


777 


Zeug 


*  itr.  s.  smälta,  upplösa  sig. 

zerrissen,  a.  söndersliten;  sargad;  biidi.  dis- 
harmonisk. 

Zerrissenheit,  O,  /.  sönderslitet  tillstånd, 
splittring;  vild  natur;  blidi.  disharmoni. 
Die  ~  des  Landes:  landets  talrika  fjärdar 
och  vikar,  klyftor  m.  m. 

zerritzen,  *  t?:  sonderrispa. 

zerriihren,  *  tr.  röra  sönder. 

zerrupfen,  *  tr.  sönderplocka. 

zerriitten,  *  tr.  sönderskaka,  upplösa,  bringa 
i  oordning,  förstöra,  ruinera. 

Zerruttetheit,  Zerrüttung,  O,/,  upplösning,  oord- 
ning, förfall,  förstörelse,  ruin. 

zersägen,  *  tr.  söndersåga. 

zerschäben,  *  tr.  sönderskafva. 

zerschéitern,  *  ur.  s.  sönderslås,  gå  i  spillror. 

zerschellen,  *  I.  tr.  sönderslå,  slå  i  bitar,  i 
spillror.  II.  itr.  s.  sönderslås,  gå  i  spillror. 

zerschiessen,  '  I.  tr.  skjuta  sönder.  II.  itr.  s. 
falla  sönder,  störta  samman,  falla  i  ruiner. 

zerschlagen,  *  I.  tr.  1.  slå  sönder,  slå  i  bitar. 
2.  sönderdela.  II.  Sich  ~  blifva  om  intet. 
Zerschlagung,  /. 

zerschléissen,  *  tr.  sönderslita. 

zerschlitzen,  *  tr.  skära,  sprätta,  rispa  upp, 
sönder. 

zerschméissen,  *  tr.  F  slå  sönder. 

zerschmelzen,  *  tr.  och  itr.  s.  smälta,  upplösa 
(sig). 

zerschmettern,  *  I.  tr.  slå  sönder,  i  kras,  kull- 
slå, splittra;  nedslå,  förkrossa.  II.  itr.  s. 
sönderslå(s)  m.  m.  se  f.  Zerschmetterung,/. 

zerschneiden,  *  tr.  skära,  klippa  sönder,  itu, 
i  bitar,  sönderstj-eka.  BUdi.  jmdm  das  Herz 
~  krossa  ngns  hjärta.  Zerschnéidung,/'. 

zerschnippeln,  *  tr.  sönderklippa,  klippa  i  små 
bitar. 

zerschroten,  *  tr.  sönderkrossa,  söndermala, 
sönderklippa. 

zersétzbär,  a.  upplöslig. 

zersetzen,  *  tr.  och  sich  ~  upplösafs),  sönder- 
dela(s).  Zersetzung,  /.  -s...  Ex.  'x.prozess, 
•es,  -e,  'vvörgang,  -[e]s,  -e  t,  m.  upplösnings- 
process. 

zerspalten,  *  tr.  och  sich  ~  klj'fva  (sig),  dela 
(sig).  Zerspåltung,/. 

zersplittern,  *  tr.,  itr.  s.  och  sich  ~  splittra(8). 
Zersplitterung,  /. 

zersprengen,  '  tr.  spränga  sönder,  spränga 
(isär). 

zerspringen,  *  ilr.  s.  springa  sönder,  explo- 
dera, spricka. 

zerstampfen,  *  tr.  söndertrampa,  sönderstam- 
pa,  sönderstöta,  krossa.  Zerstämpfung,  /. 

zerstauben,  *  tr.  och  itr.  s.  förvandla(s)  till 
stoft,  pulvri8era(s),  upplösa(s)  i  småpartik- 
lar.  Zerstäubung,/. 

zerstechen,  *  tr.  söndersticka,  sticka  hål  i. 

zerstieben,  *  itr.  s.  hastigt  skingras,  rusa, 
spränga,  flyga  åt  hvar  sitt  håll. 


zerstörbar,  o.  förstörbar. 

zerstören,  *  tr.  förstöra. 

Zerstörer,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  förstörare, 
förstörerska. 

Zerstörung,  -en,  f.  förstöring,  förstörelse,  -s... 
Ex  '>..geist,-[e]s, O, »«.förstörelselusta.  «N^werk, 
-[e].s-,  -e,  n.  förstörelseverk. 

zerstéssen,  *  tr.  sönderstöta,  stöta. 

zerstreuen,  *  tr.  och  sich  ~  skingra,  förströ 
(sig),  sprida(8). 

zerstreut,  a.  1.  kringspridd,  skingrad.  2.  tank- 
spridd. 

Zerstreutheit,  O,/,  tankspriddhet. 

Zerstreuung,  -en,  /.  skingrande,  spridning, 
förströelse.  •%...  ex.  '^sucht,  O,  /.  jagt  efter 
förströelser. 

zerstücke[IJn,  *  tr.  sönderstycka,  sönderdela, 
dela.  Zerstück[el]ung, /. 

zertanzen,  *  tr.  dansa  sönder. 

zert[h]éilbär,  n.  delbar. 

Zert[hjéilbarkeit,  O,/,  delbarhet. 

zert[hjéilen,  '  I.  tr.  sönderdela,  dela,  klyfva, 
indela.  II.  Sich  ~  dela,  klyfva  sig,  indelas; 
sönderfalla.  Zert[h]éilung,  / 

zertrampeln,  zertråppen,  *  tr.  söndertrampa. 

zertrennen,  *  tr.  och  sich  ~  dela  (sig),  skilja(s) 
åt,  söndersprätta. 

zertreten,  *  tr.  söndertrampa,  förtrampa,  tram- 
pa under  fötterna. 

Zertrümmerer,  -s,  -,  m.  förstörare. 

zertrümmern,  '  I.  tr.  sönderslå,  slå  i  spillror, 
förstöra.  II.  itr.  s.  gå  sönder,  gå  i  spillror, 
förstöras.  Zertrümmerung,/. 

zerwéichen,  *  (svag  bajn.)  I.  tr.  uppmjuka,  upp- 
blöta. II.  itr.  s.  mjukna,  blötna. 

zerwühlen,  *  tr.  söndergräfva,  sönderböka. 

Zerwürfnis[s],  -ses,  -se,  n.  split,  tvist,  oenig- 
het. 

zerzausen,  *  tr.  sönderrifva,  sönderslita,  slita 
hårtappar  af,  illa  tilltyga. 

zerzupfen,  '  tr.  sönderplocka. 

zerzwicken,  *  ti\  nypa,  slita  sönder. 

Zeter,  -s,0,n.  gallskrik.  ~  und  Mord  ci.  '^mnr- 
dio  schreien:  gallskrika,  skrika  som  om  det 
gälde  lifvet.  -geschrei,  -{e]s,  -e,  n.  gallskrik. 

zeterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  gallskrika. 

Zettel,  -s,  -,  m.  aim.  Zettelchen,  Zettelein,  1. 
papperslapp,  blad,  sedel,  etikett,  affisch. 
2.  varp,  ränning,  -ankleben,  -anschlagen,  -s, 
O,  n.  affischering,  -ankleber,  -anschläger,  -s, 
-,  m.  affischör.  -bank,  -en,  /.  sedelutgif- 
vande  bank. 

zettellln,  -te,  ge-t,  tr.  varpa. 

Zeug,  -[e]s,  -e,  n.  1.  tyg,  väfnad,  linne.  2. 
redskap,  don,  verktyg;  husgeråd,  kärl.  3. 
krigsmateriel,  vapen,  rustning.  4.  deg.  5. 
murbruk.  6.  seldon.  7.  •!:.  tacklage.  8.  m. 
Etiigjut.  stiltyg.  9.  jäg.  jagtredskap.  Lichte 
~e:  jagtnät,  dunkle  ~e.-  jagtlappar.  10. 
saker,  ting,  t.  ex.  allerhand  ~  allehanda 
saker,    albernes   ei.    dummes   «n*   dumheter, 


akta 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    ■!«  sjBtcrm.    XX  militärisk  term. 


Zeuge 


778 


ziehen 


tolles  ~  galenskaper,  was  soll  ich  mit  dem 
~e  machen  f  hvad  skall  jag  göra  med  det 
där?  11.  folk,  pack,  pöbel,  t.  ex.  liederliches 
'^.  12.  i  Tissa  talesäit:  J7nd  hat  das  ~  zu  etw.: 
ngn  har  förmåga  till  ngt,  was  das  ~  hält: 
hvad  tygen  hålla,,  jmd ni  etw.  am  »^e  flicken  : 
lappa  om  ngn,  ge  ngn  på  pälsen,  ins  ~  ge- 
hen el.  fahren  ei.  sich  legen  ei.  sich  werfen: 
med  ifver  taga  itu  med,  lägga  manken  till, 
gut  auf  dem  ~  sein:  vara  väl  till  mods. 
-bäum,  -\_e]s,  -e  \,  m.  väfbom.  -drucker,  -s, 
-,  m.  tygtryckare,  -druckerei,  -en,  f.  tyg- 
tryckeri, -haus,  -es,  -ez-f,  n.  tyghus,  arsenal. 
-jagd,  -en,  f.  jagt  hvavvid  villebrådet  rin- 
gats med  nät  ei.  jagtlappar.  -kasten,  -s,  -, 
m.  linnelåda.  -meister,  -s,  -,  m.  tj'gmästare. 
-Schmied,  -\e\s,  -e,  m.  klensmed.  -Stiefel,  -s, 
-,  m.  tygkäng,  tygsko.  -weber,  -Wirker,  -s,  -, 
m.  väfvare. 
Zeuge,  -n,  -n,  m.  vittne,  -n...  ex.  ^aussage,  -n, 
f.  vittnesmål.  ~bewels,  -es,  -e,  m.  bevis  ge- 
nom vittnen.  ~eid,  -[e]s,  -e,  ja.  vittnesed. 
'x^eidlich,  a.  r^e  Vemehmnng :  vittnens  hö- 
rande på  ed.  ~verhör,  -[c]s,  -e,  n.  ~verneli- 
mung,  -en,  f.  vittnesförhör. 

1.  zeugllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vittna. 

2.  zeugllen,  -te,  ge-t,  tr.  frambringa,  alstra, 
afla,  föda. 

Zeugenschaft,  -en,  f.  1.  O,  egenskap  af  vittne. 
2.  vittnesmål. 

Zeuger,  -.«,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  upphof,  fader, 
moder. 

Zeugin,  -nen,  f.  kviuUgt  vittne. 

Zeugnis[s],  -ses,  -se,  n.  1.  vittnesmål,  vitt- 
nesbörd. ~  von  etw.  ablegeii:  vittna  om 
ngt.  2.  vitsord,  intyg,  betyg,  -ablegung,  -en, 
f.  vittnesmål(s  afgifvande).  -zwang,  -\e\s, 
O,  m.  tvång,  skyldighet  att  vittna. 

Zeugschaft  =  Zeugenschaft. 

Zeugung,  -en,  f.  frambringande,  framfödande, 
fortplantning,  aflelse,  alstring,  -s...  Ex.  '-«-fä- 
hig, a.  duglig  till  fortplantning.  ~glied, 
-\e\s,  -er,  n.  könslem.  ~kraft.  O,  _/'.  fort- 
plantningsförmåga. ~trieb,  -[e']s,-e,m.  fort- 
plantningsdrift, könsdrift,  -x.unfähig,  a.  oför- 
mögen, oduglig  till  fortplantning.  ~unfä- 
higkeit.  O,  f.  oförmåga,  oduglighet  till  fort- 
plantning. 

Zibébe,  -n,f.  art  stora  russin. 

Zicke,  P  =  Zieqe,  dim.  Zickel[chen],  Zicklein, 
•s,  -,  n.  killing,  get. 

z\c\ni\\\n,-te,ge-t,itr.h.  killa,  få  ungar  (om  getter). 

Zickzack,  adv.  sicksack,  [/m]  ~  laufen:  gå  i 
sicksack,  -förmig,  a.  (gående)  i  sicksack. 
-linie,  -n,  f.  sicksacklinie. 

zickzackig,  a.  (gående)  i  sicksack. 

Zieche,  -», ./".  bolstervar,  kuddvar. 

Ziege,  -n,  f.  get.  -n...  ex.  ~auge,  -.',  -n.  n.  en 
ögonsvuUnad.  ~bärt,  -[e]*',  -e  f,  in.  bock- 
skägg. ~bock,  -[e]s,  -e  f,  m.  (get)bock. 
~fell,   -[e]s,   -e,   n.  getskinn,   «^fleisch,  -es, 


O,  n.  getkött.  ~hainer,  -s,  -,  m.  knölpåk  från 
byn  Ziegenhain.  ~hären,  a.  af  gethår,  gethårs-. 
~käse,  -s,  -,  m.  getost.  »./lamm,  -es,  -er  f,  n. 
killing.  nieder,  -s,  O,  n.  getskinn,  ^^melker, 
-s,-,m.  nattskärra  (Caprimulgus  europaaus). 
~peter,  -s.  O,  m.  F  örmandelsvulinad. 

Ziegel,  -s,  -,  m.  tegelsten,  tegelpanna,  tegel. 
-bau,  -[eis, -ten, m.  tegelstensbyggnad,  -bren- 
ner,  -s,  -,  m.  tegelbrännare.  -brennerei,  -e«. 
f.  tegelbränneri,  tegelverk,  -dach,  -[e]s,  -er 
t,  n.  tegeltak,  -decker,  -s,  -,  m.  tegeltäc- 
kare.  -erde.  O,  f.  tegeljord,  tegellera.  -far- 
big, a.  tegelfärgad.  -mehl,  -[e]s.  O,  n.  tegel- 
mjöl,  -ofen,  -s,  -t,  m.  tegelugn.  -rot[h],  a. 
tegelröd,  -werk,  .-[e]s,  -e,  n.  tegelverk. 

Ziegelei,  -en,  f.  tegelverk. 

ziegellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  bränna,  slå  tegel. 

Zieger,  -s,  -,  m.  1.  tjockare  vassla  ur  hviiken  den 

mesta  ostniysjan  borttagits.    2.  vasslcost. 

Ziegler,  -s,  -,  m.  tegelslagare,  tegelbrännare. 

Zieh...  Ex.  -band,  -[e]s,  -er  f,  «•  dragband. 
-brücke,  -n,  f.  vindbrygga,  -brunnen,  -s,  -, 
m.  brunn,  källa  ur  hvilken  vattnet  hinkas 
upp.  -harmonikila,  -as  ei.  -en,f.  dragharmo- 
nika.  -hund,  -[e]s,  -e,  m.  draghund  (hund  an- 
vänd som  dragare).  -kind,  -[e]s,  -er,  n.  foster- 
barn, -kraft.  O,  /.  dragningskraft,  -leine,  -n, 
f  draglina.  -messer,  -s,  -,  n.  baTidknif. 
-pflaster,  -s,  -,  n.  dragplåster,  -seil,  -[e]s,  -e, 
n.  draglina.  -tag,  -[e]s,  -e,  m.  flyttdag.  -werk, 
•[e]s,  -e,  n.  dragverk.  -zeit,  -en,  f.  flytt- 
ningstid. 

ziehbär,  a.  tänjbar. 

Ziehbarkeit,  O.f.  tänjbarhet. 

ziehen,  zog,  zöge,  gezogen,  zieh[e],  foriidr.  pres. 
iud.  zeuch{s)t,  impcr.  zeuch,  I.  tr.  1.  draga, 
t.  ex.  einen  Wagen,  einen  Nagel  aus  der 
Wand,  Furchen,  eine  Mauer  um  die  Stadt; 
die  Soime  zieht  W^asser.  Die  Stricke  fest  i^ 
draga  åt  repen.  Eiii  schiefes  Gesicht  ei. 
eine  Fratze  ~  göra  en  grimas.  Bas  Schwert 
~  draga  svärdet,  vom  Leder  ~  draga 
blankt.  Den  Beutel  ~  lossa  på  pungen. 
Die  Achseln  ei.  Schultern  ~  rycka  på  ax- 
larne.  Atem  ~  hämta  andan.  —  Mod  prep.: 
an  sich  ~  draga  till  sig,  jmdn  am  Arme  ~ 
taga  ngn  i  armen  och  draga  honom  till, 
med  sig,  jmdn  an  ei.  bei  den  Haaren  ~  lug- 
ga ngn,  etw.  ans  Licht  ~  draga  fram  ngt  i 
ljuset;  jmds  Blicke  auf  sich  ~  ådraga  sig 
ngns  uppmärksamhet,  jmds  Rass  auf  sich 
~  ådraga  sig  ngns  hat,  Perlen  auf  einen 
Faden  ~  uppträda  pärlor  på  en  tråd,  Wein 
auf  Flaschen  ~  tappa  vin  på  buteljer,  Sai- 
ten auf  die  Geige  ~  stränga  &olen,  jtndn 
auf  die  ei.  bei  Seite  ~  taga  ngn  af  sid  es: 
Nutzen  aus  etw.  r^  draga  nytta  af  ngt, 
Schlüsse  aus  etw.  -x;  draga  slutsatser  ur 
ngt,  viel  Geld  aus  einem  Geschäfte  »x/  a) 
vinna  mycket  på  en  affär,  b)  taga,mycket 
pengar   ur  en  affär,  eine  Lehre  aus  etw.  ~ 


O    sakn 


t  har  omljud.    tr,  transitivt,    itr,  intransitivt   verb.    h,  har  haben,    S.  har  »ein  till   hjälpverb. 


Zieher 


779 


zimmern 


hämta  lärdom,  lära  sig  ngt  &f  ngt ;  Jmdn 
durch  die  Hechel  »n«  häckla,  förtala  ngn, 
jmdn  durch  den  Schmutz  ~  smutskasta, 
förtala  ngn;  in  die  Höhe  «n«  draga  upp,  ettv. 
in  sich  ~  snpa  i  sig,  insupa  ngt,  in  Bera- 
tung «x.  taga  under  öfvervägande,  jmdn  ins 
Geheimnis  ~  inviga  ngn  i  hemligheten, 
jmdn  ins  Vertrauen  ~  skänka  ngn  sitt  för- 
troende, alles  ins  Lächerliche  »n*  göra  narr 
af  allt,  etiv.  in  seinen  Nutzen  -v^  draga  nytta 
af  ngt,  in  Zweifel  »^  draga  i  tvifvelsmål, 
betvifla;  etw.  nach  sich  ~  draga  ngt  efter 
sig,  hafva  ngt  tiU  följd;  ein  Kleid  über  das 
andere  ~  taga,  sätta  det  ena  plagget  öfver 
det  andra;  einen  Vorteil  von  etiv.  ~  draga 
fördel,  nytta  af  ngt;  den  Hut  vor  jindm  'n/ 
taga  af  hatten  för,  hälsa  på  ngn,  vor  Ge- 
richt ~  draga  inför  rätta;  zu  sich  ~  draga 
till  sig,  zu  Rate  <vy  rådfråga,  jmdn  zur  Re- 
chenschaft -x«  affordra  ngn  räkenskap,  sich 
etw.  zu  Herzen,  zu  Gemiite  ~  lägga  ngt  på 
sinnet,  jmdn  zur  Strafe  ~  straffa  ngn;  ei- 
nen Vergleich  zwischen  zwei  Dingen  'vi 
anställa  jämförelse  mellan,  jämföra  två 
ting.  2.  uppdraga,  uppföda,  fostra,  t.  ex. 
Pflanzen  aus  Samen,  Vieh,  Kinder,  ein  Kind 
zum  Guten.  3.  flytta,  t.  ex.  eine  Figur  im 
Schachspiel.  4.  Lichte  ~  stöpa  ljus.  5.  O 
reflSa.  II.  Sich  ~  1.  Sich  wohin  ~  draga 
sig,  tåga  någonstädes  hän.  2.  sträcka  sig, 
gå,  räcka,  i.  ex.  das  Gebirge  zieht  sich  bis 
an  die  Grenze.  3.  Sich  in  etw.  (ack.)  ~  in- 
tränga i,  uppsupas  af  ngt.  Sich  ins  Röt- 
liche ~  skifta  i  rödt.  4.  Sich  nach  etw.  ~ 
forma  sig,  smyga  sig  efter  ngt.  5.  Sich 
schief  ~  slå  sig,  bågna.  III.  itr.  1.  h.  dra- 
ga, t.  ex.  der  Thee  muss  noch  einige  Zeit  ~, 
opers.  es  zieht  durch  die  Thür.  Der  Ofen 
zieht:  det  är  drag  i  kakelugnen.  Der  Grund 
zieht  bei  mir  nicht:  det  skälet  finner  jag  ej 
oindande.  Es  zieht  mir  ei.  mich  in  der  Schul- 
ter: det  värker  i  axeln  på  mig.  2.  s.  draga, 
tåga,  resa,  gå.  3.  s.  flytta,  t.  ex.  in  die  Stadt : 
till  staden,  in  ein  Haus:  in  i  ett  hus,  zu 
jmdm:  till  ngn. 

Zieher,  -s,  -,  m.  ^in,  -nen,f.  ngn  som  drnger. 

Ziehung,  -en,  f.  dragning. 

Ziel,  -[e]s,  -e,  n.  mål,  syfte,  gräns.  Das  -^ 
überschreiten:  skjuta  öfver  målet,  -bewusst, 
a.  medveten  om  målet,  -los,  a.  utan  mål. 
-Scheibe,  -n,f.  skottafla. 

zlelilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  ocb  tr.  1.  sigta,  måtta, 
rikta,  syfta.  2.  markera  skott  pa  skoitaBa. 

Zieler,  -.«,  -,  m.  markör  vid  skottatia. 

ziemllen,  -te,  ge-t  =  geziemen. 

Ziemer,  -s,  -,  m.  1.  rygg-,  lårstycke  af  siagtdjur 
och  Tiidt.  2.  födslolem  hos  vissa  djurhannar. 

ziemlich,  a.  tämligen  stor,  vacker  m.  m.,  pas- 
sabel. Vani.  adv.  tämligen.  ~  viel:  ganska 
mycket,  ganska  många.  Er  ist  so  ~  von 
meinem  Alter:  han  är  ungefär  i  min  ålder. 


ziepllen,  -te,  ge-t,  tr.  draga,  rycka,  lugga. 

zier,  I.  a.  prydlig,  vacker,  ståtlig.  II.  O,  /.  = 
Zierde,  -äffe,  -»,  -n,  m.  narr,  sprätt,  -bengel 
-s,  -,  m.  sprätt,  -blume,  -n,f.  prydnadsväxt. 
-buchstabe,  -n,  -n,  m.  utsirad  bokstaf.  -gar 
ten,  -s,  -t,  m.  blomsterträdgård,  -gärtner. 
-s,  -,  m.  blomsterodlare,  -gärtnerei.  O,  f. 
blomsterodling,  -los,  a.  osmyckad,  -puppe; 
-n,f.  modedocka.  -rat[h]  se  reij. 

Zierat,  -[e]s,  -e,  m.  -en,f.  prydnad,  ornament, 
dekoration,  -en...  ei.  ~maler,  -s,  -,  m.  de 
korationsmålare. 

Zierde,  -n,f.  prydnad. 

zierllen,  -te,  ge-t,  I.  tr.  sira,  pryda,  smycka. 
II.  Sich  ~  1.  pryda,  smycka  sig.  2.  krusa, 
vara  kruserlig,  pryd,  tillgjord. 

Ziererei,  -en,  f.  krus,  tillgjordhet,  prydhet. 

ziererisch, zierhaft,«. kruserlig,  tillgjord,  pryd. 

zierlich,  a.  prydlig,  sirlig,  elegant,  fin,  gra- 
tiös. 

Zierlichkeit,  O,  /.  prydlighet,  sirlighet,  ele- 
gans, finess,  gratiöst  sätt. 

Ziffer,  -n,  f  1.  siffra.  2.  chiffer,  -blått,  -[e]s, 
-er  f,  n.  urtafla.  -brief,  -[e~\s,  -e,  m.  chiffer- 
bref.  -Schlüssel,  -s,  -,  m.  nyckel  till  en  chif- 
ferskrift. -Schrift,  -en,  f.  chift'erskrift. 

zifferlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  räkna  med  siff- 
ror, skrifva  siffror. 

Zigarre  se  Cigarre. 

Zigeuner,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,f.  sigenare,  sige- 
nerska,  tattare,  tatterska.  -bände,  -n,  f. 
sigenarband.  -leben,  -s.  O,  n.  tattarelif.  -mäd- 
chen,  -.s -,  ».  sigenarflicka.  -spräche, -?«, /. 
sigenarspråk. 

zigeunerhaft,  zigeunerisch,  a.  sigenarlik,  tat- 
taraktig. 

zigéunerlln,  -te,  -t,  itr.  h.  föra  ett  tattarelif, 
drifva  omkring. 

Zigéunert[h]um,  -[e]s,  O,  n.  1.  Das  ~  sige- 
narne,  tattarne.  2.  tattarelif. 

Zikade,  -«,./'.  askstrit,  cikada. 

Zilie,  -n,  f.  en  art  flodfartyg. 

Zimbel,  ■n,f.  cymbal. 

Zimmer,  -s,  -,  n.  1.  rum.  2.  timmer.  3.  40 
stycken  skinn,  -axt,  -e  ^,f.  -beil,  -[ejs,  -e,  n. 
timmermansyxa.  -flösse,  -n,f.  timmerflotte. 
-handwerk,  -[e'\s,  O,  n.  timmermansyrke. 
-holz,  -es,  O,  n.  timmer,  byggnadsvirke. 
-Jungfer,  -n,f.  kammarjungfru,  -mann,  -[e]«, 
Zimmerleute,  m.  tiramermann.  Jmdm  zeigen, 
wo  der  «v/  das  Loch  gelassen  hat:  visa  ngn 
på  dörren,  -nagel,  -s,  -f,  m.  spik.  -pflanze, 
-n,  f.  krukväxt,  -polierer,  -s,  -,  m.  timmer- 
mansgesäll som  gör  de  finare  ai'betena.  -rei- 
he, -n,f.  rad,  fil  af  rum.  -Vermieter,  -s,  -,  m. 
en  som  hyr  ut  rum,  hyresvärd,  -werk,  -[e]s, 
-e,  11.  timmermansarbete,  timmerverk. 

Zimmerei,  O,/,  timmermansyrke. 

Zimmerer,  -s,  -,  m.  timmerman. 

zimmerlln,  -te,  ge-t,  tr.  ocu  itr.  h.  timra.  Zim- 
merung,/. 


äkta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  ter 


«t'  sjö 


Zimmet 


780 


Zobel 


Zimmet  se  Zimt. 

Zimper...  ex.  -liese,  -ns,  -n,  f.  F  pryd  tärna, 
zimperlich,  a.  pryd,  tillgjord,  kruserlig. 
Zimperlichl<eit,  0,/.  prydhet  m.  m.  se  mree. 
zimperiln,  -te.  ge-t.  itr.  h.  vara  pryd,  tillgjorci, 

kruserlig. 
Zimt,    -s,   -e,   m.  kanel,  -braun,  -färben,  a.  ka- 

nelbrun,   kanelfärgad.    -rinde,   0,  f.  kanel- 

(bark).  -rose,  -n,f.  smörnypon  (Kosa  cinna- 

momea). 
Zimten,  a.  af  kanel,  kanel-. 
Zindel,  -,•?,  -,  -taft,  -[e].t,  -e,  m.  en  art  lätt  taft. 
Zinl<,    -[e].s    0,  n.  och  m.  zink,  -blech,  -[e]s,  0. 

11.  zinkbleck. 
Zinke,  -«,/.  Zinken,  -s,-,m.  1.  spets,  udd,  tagg. 

klo.   2.  sinka  (ett  slags  gall   trumpet,  äfv.  ett  orgelre- 

gisicr).    -n...  Ex.  -v-bläser,  -s,  -,  m.  sinkblåsare. 

1.  zinken,  a.  af  zink,  zink-. 

2.  zinkjlen,  -te,  ge-t,  ti:  1.  blåsa  på  sinka,  se 
Zinke  2.  2.  förse  med  spetsar  m.  m.  se  Zinke 
1.  Dreigezinkte  Gabel:  gaffel  med  tre  klor. 

Zinkenist,  -en,  -en,  m.  =  Zinkenbläser. 

zinkig,  a.  föisedd  med  spetsar  m.  m.  se  Zinke 
1.   Zwei'^e  Gabel:  gaffel  med  två  klor. 

Zinn,  -[e]s,  O,  n.  tenn.  -artig,  a.  tennartad. 
-geschirr,  -[ejs,  -e,  n.  tennkiirl.  -giesser,  -.«, 
-,  m.  tenngjutare.  -Verbindung,  -en,  f.  tenn- 
legering. 

Zinne,  -n,  f.  tinne,  spets.  -n...  Ex  '>-höch,  a. 
mycket  hög,  skyhög,  ^krönung,  -en,/,  tin- 
nar. 

zinnefrjn,  a.  af  tenn,  tenn-. 

Zinnober,  -s,  O,  m.  cinober.    - 

Zins,  -es,  -en,  m.  ränta,  arrende,  skatt,  tionde, 
hyra.  -bauer,  -s  ei.  -n,  -n,  m.  skattebonde, 
arrendebonde,  arrendator.  -brief,  -[e].s,  -e, 
m.  skattebref,  arrende-,  hyreskontrakt. 
-biich,  -[ejs,  -er  f.  "•  räntebok.  -coupon,  -s, 
-s,  m.  räntekupong,  -ei,  -[e]s,  -er,  n.  tionde-, 
skatteägg.  -fällig  =  -pßichtig.  -frei,  a.  1. 
räutefri.  2.  skattefri.  3.  hyresfri,  utan  hy- 
ra, gratis,  -freiheit,  O, ./'.  skattefrihet  m.  m. 
se  förcg.  -fuss,  -es,  O,  TO.  räntefot,  -groschen, 
-s,  -,  m.  skattepenning,  -gut,  -fe]'',  -er  f,  n. 
skatte-,  arrendehemman,  -hafer,  -*■,  O,  m. 
tionde-,  skattehafre.  -hahn,  -[e].s,  -e  t,  '»• 
tiondetupp.  Rot  wie  ein  ~  röd  som  en  kal- 
kon, -herr,  -n,  -en,  m.  länsherre,  -huhn, 
-[e].5,  -er  f,  «.  tionde-,  skattehöns.  -lehen. 
-s,  -,  n.  län  för  hvilket  skatt  erlägges  till 
länsherren,  skattehemman.  -leute  se  -mann. 
-los,  a.  räntefri.  -mann,  -[e]s,  Zinsleute,  m. 
1.  länsman  (långt  ä),  skattebonde.  2.  hyres- 
gäst, -pacht,  -en,  f.  förpaktning,  utarren- 
dering.  -pflicht,  -en,  f.  skatteskyldighet, 
skatte  natur,  -pflichtig,  o.  skattskyldig. 
-rechnung,  -en, ./".  intresseräkning,  -tabelle, 
-n,  f.  räntetabell,  -tag,  -\e\s,  -e,  m.  dag  då 
skatt,  ränta  erlägges,  -weise,  adv.  mot 
skatt,  mot  ränta.  -es...  Ex.  ~zins,  -es,  -en,  in. 
ränta  på  ranta. 


zinsbar,  a.  skattskyldig. 

Zinsbarkeit,  O,  /.  skattskyldighet,  skatte  na- 
tur. 

zinsllen,  -\es'\t,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  be- 
tala ränta  m.  m.  se  Zins.  2.  bära  ränta. 

zinshaft  =  zinsbar. 

Zipfel,  -s,  -,  m.  flik,  snibb,  hörn,  spets,  svans. 
F  biidi.  etw.  beim  rechten  '^fassen:  börja  i 
rätt  ände  med  ngt.  -miitze,  -n,f.  spetsmössa. 
-pelz,  -es,  -e,  m.  päls  af  fårsvansar,  -tüch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  trekantig  halsduk,  sjal. 

zipfelig,  a.  som  har  snibbar,  hörn.  i  sw  i  sms., 
t.  en.  drei^  tresnibbig,  trekantig. 

Zipölle,  -n,f.  lök. 

Zipperlein,  -,<,  O,  n.  ledreumatism. 

Zirbel,  -.^.  -,  m.  -w,  /.  -baum,  -\e\s,  -e  t,  m. 
cem bratall  (Pinus  Cembra). 

Zirkel,  -s,  -,  m.  dim.  Zirkelchen,  Zirkelein,  cir- 
kel: krets,  -bogen,  -s,  -,  m.  cirkelbåge.  -gäng, 
-lauf,  -[e]s,  -e  t.  "»•  kretsgång,  kretslopp. 
-schluss,  -es,  -e  t,  m.  (logisk)  cirkel,  -spitze, 
■n,  f.  cirkelspets. 

zirkellin,  -te,  ne-t,  tr.  =  abzirkeln. 

Zirku...  se  Cirku... 

Zirpe,  -n,/.  1.  askstrit,  cikada.  2.  syrsa. 

zirpllen,  -te,  ge-t,  itr.  k.  och  tr.  pipa,  låta  som 
en  syrsa. 

Zisch,  -es,  -e,  m.  hväsning.  -laut,  -[c].«;,  -e,  m. 
gram.  hväsljud.  -ton,  -[e]s,  -e  f,  m.  hväsande 
ton. 

Zischelei,  -en,  f.  hviskande,  tissel  och  tassel, 
hväsande. 

zischeliln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  hviska,  tissla  och 
tassla;  hväsa,  hvissla. 

zischlien,  -[es^t,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  hväsa, 
fräsa,  hvina. 

Zischer,  -s.  -,  m.  hväsande  person  ei.  djur. 

Zisel...,  ZiSt...  m.  m    se   Cisel...  m.  m. 

Zither  (kon  i),  -n,  ./'.  cittra.  -schlagen,  -s,  O, 
-spiel,  -[(]■<,  O,  n.  citterspel. 

zitier...,  Zitr...  se  citicr...,  Citr... 

Zitter...  Ex.  -aal,  -[e]s,  -e  t,  m.  zooi.  darrål. 
-esche,  -espe,  -«,  /".  asp.  -fisch,  -es,  -e,  m. 
elektrisk  fisk.  -gold  =  Flittergold,  -gras, 
-es,  -er  t,  n.  darrgräs.  -pappel  =  -espe.  -ro- 
chen, -s,  -,  m.  Eooi.  darroclwi.  -schein,  -[e]s, 
.0,  VI.  darrande  sken.  -stimme,  -h,/.  dar- 
rande stämma. 

Zitterer,  -s,  -,  m.  darrande  person. 

zitterhaft,zitterig,  ((.  darrande,  svigtande.  skälf- 
vande. 

zitterlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  darra,  svigta,  skälfva. 

Zit[tjwer,  -s,  0,  m.  bot.  sittver  (Curcuma  Ze- 
doaria). 

Zitz,  -es,  -e,  m.  sits  (kattun). 

Zitze,  -n,f.  bröstvårta. 

zitzellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  suga,  dia. 

zivil...  sc  civil... 

Zobel,  -s,  -,  m.  sobel,  -balg,  -[e]s,  -e  f,  '"• 
-feil,  -[e]s,  -e,  n.  sobelskinn,  -pelz,  -es,  -c, 
m.  sobelpäls. 


T  har  omlJQCi.    tr.  transitivt,    itv,  intransitivt  verb.    h.  har  habeUf    S.  bar 


tili  hjälpverb. 


Zober 


781 


Zober  se  Zuber. 

Zofe,  -11,  f.  dim.  Zöfchen,  -lein,  kammarjung- 
fru. 

Zögerer,  -s,  -,  vi.  långsam,  tveksam  person, 
sölkorf. 

zögerlin,  -te,  ge-t,  itr.  h.  dröja,  tveka,  söla. 

Zögernis[sJ,  -ses,  -se,  n.  -se,/.  Zögerung,  -eii, 
/.  dröjsmill,  tveksin,  söl. 

Zögling,  -[e]s,  -e,  m.  elev,  lärjunge. 

Zölibat  se  Cöllbat. 

1.  Zoll,  -[e].'!,  -e  meu  som  mlttcnbct  -,  7».  tum.  Auf 

ryj  und  Linie:  till  punkt  och  pricka,  -tnäss, 
-es,  -e,  n.  tumsmått.  -Stock,  -[e]s,  -c  f,  m. 
tumstock. 

2.  Zoll,  -[e]s,  -e  t,  m.  tull.  -amt,  -[e]s,  -er  f, 
n.  tullhus,  -amtlich,  a.  tull-,  t.  ex.  ~e  Be- 
handlung: tullbehandling,  -angäbe,  -n,  f. 
tuUförklariug,  tullinlaga,  -anschlag,  -[e]s, 
-e  t,  m.  tulltaxa,  -anschluss,  -es,  -e  \,  m. 
anslutning  till  ett  tullförbund,  en  tull- 
förening,  -aufseher,  -s,  -,  m.  tulluppsy- 
ningsman.  -beamte(r),  (adj.  bojn.)  m.  tull- 
tjänsteman, -deklaration,  -en,  f.  =  -angäbe. 
-einnehmer,  -s,  -,  m.  tullnppbördsman,  tull- 
när, -frei,  a.  tullfri,  -freiheit.  O,/,  tullfri- 
het, -gebiet,  -[e]s,  -e,  n.  tulldistrikt,  -gesetz, 
-es,  -e,  n.  tullag.  -haus,  -es,  -er  t,  n.  tull- 
hus, -pächter,  -s,  -,  m.  tuUförpaktare.  -pflich- 
tig,  a.  underkastad  tull,  tullpligtig.  -pflich- 
tigkeit,  O,  /.  egenskap  att  vara  belagd  med 
tull.  -quittung,  -en,  f.  -schein,  -[e]s,  -e,  m. 
tullsedel,  -schiff,  -[e]s,  -e,  n.  tulljakt.  -Schrei- 
ber, -s,  -,  771.  tullskrifvare.  -Speicher,  -s,  -, 
m.  tullbod,  tullhus,  -tarif,  -[eis,  -e,m.  tull- 
tariff, -verband,  -[e]«,  -e  t,  -verein,  -[e]s,  -e, 
m.  tullförbund,  tullförening,  -wesen,  -s,  O, 
n.  tullväsen. 

zollbär,  a.  belagd  med  tull. 

zollllen,   -te,  ge-t,  itr.  h.  ocu  tr.  1.  betala  tull, 

förtulla.    2.    egna,  visa,  skänka,  t.  ex.  jmdm 

Achtung  ~.  , 

zöllig,    a.    1.   tumslång.    2.  tums-   i  sms.,  t.  ei. 

drei'^  tretums-,  tre  tum  lång. 
Zöllner,  -s,  -,  m.  tullnär,  publikan. 
Zone,  -72,/.  zon. 
Zoolog,  -en,  -en,  m.  zoolog. 
Zoologie,  -en,  f.  zoologi. 
zoologisch,  a.  zoologisk. 
Zopf,   -[e]s,   -e   t,  in.  1.  hårfläta,  hårpiska.   F 

biidi.  jmdm  einen  ~  anstechen  ei.  machen  ei. 

drehen:  göra  narr  af  ngn,  göra  ngn  till  åt- 

löje,  jmdm   auf  den    «x/   kommen:  sätta  åt 

ngn,  gå  ngn  inpå  lifvet.  2.  perukstock  (biiai.). 

3.  gammal  fördom,  inskränkthet,  pedanteri. 

4.  yfvig  trädtopp,  -band,  -[e]s,  -e?-t,  n.  hår- 
band, -ende,  -s,  -n,  n.  toppände.  -mensch, 
-en,  -en,  m.  perukstock,  -periicke,  -n,f.  pe- 
ruk med  hårpiska,  -zeit,  -en,  f.  hårpiskornas 
tid. 

zöpfllen,  -te,  ge-t,  tr.  fläta. 

zopfig,   zöpfig,   a.    1.   som   har  hårpiska,  har 


håret  flätadt.  2.  föråldrad,  fördomsfull, 
kälkborgerlig. 

Zöpfling,  -[«]*•,  -e,  m.  perukstock,  kälkbor- 
gare. 

Zopft[hjOni,  -{eis,  O,  n.  fördomsfullhet,  kälk- 
borgerlighet,  pedanteri. 

Zorn,  -[e]s.  O,  m.  vrede.  Seinen  >\j  an  jmdm 
auslassen :  utösa  sin  vrede  öfver  ngn,  jmdn 
in  ~  bringen:  reta  ngn  till  vrede,  -ausbruch, 
-[e].?,  -e  t,  m.  vredesutbrott,  -blick,  -[e]s,  -e, 
m.  vredgad  blick,  -entbrannt,  a.  upptänd  af 
vrede,  -glühend,  a.  lågande  af  vrede,  -mü- 
t[h]ig,  a.  vredgad,  vred.  -röt[h]e.  O,/,  vre- 
dens rodnad.  -wüt[h]ig,  a.  rasande  af  vrede. 

-es...  =  föreg.  sms. 

zornig,  a.  vredgad,  vred. 

Zote,  -n,  f.  dim.  Zötchen,  -lein,  tvetydighet, 
ekivokt,  oanständigt  skämt.  -n...  Ex.  -x-lied, 
-[e]s,  -er,  n.  oanständig  visa.  'v-reisser,  -s, 
-,  m.  tvetydig,  oanständig  skämtare. 

zotenhaft,  zotig,  a.  tvetydig,  oanständig. 

Zotle[l],  -H,  f.  tofs,  hårtofs,  lugg.  -I...  Ex. 
~bär,  -en,  -en,  vi.  lurfvig  björn.  ~bärt,  -[e]s, 
-e  t,  7u.  tofvigt  skägg,  «v/haar,  -[e].?,  -e,  n. 
tofvigt  hår.  ~kopf,  -[e]s,  -e  f,  m.  hufvud, 
person  med  tofvigt  hår,  burrhufvud.  ~trab, 
-[e]s,  O,  m.  lunk. 

zottelig,  a.  tofvig,  lurfvig. 

zottellln,  -te,  ge-t,  I.  tr.  Pan.  gezottelt  —  zotte- 
lig. II.  itr.  s.  F  luffa,  lufsa. 

zottig,  a.  lurfvig,  tofvig,  raggig. 

zu,  I.  frep.  med  dat.  1.  till.  ~  Fuss:  till  fots, 
~  Wagen:  i  vagn,  ~  Schiffe:  till  sjöss, 
sjövägen,  ~r  <See:  till  sjöss.  Jmdm  ~7?j 
Årger:  till  ngns  förargelse,  jmc^T«  ~77J  Trotz: 
ngn  till  trots,  jmdm  ~?;j  Schaden :  till  ngns 
skada,  nackdel,  ~  meinem  Erstaunen:  till 
min  förvåning,  r^r  Genüge:  tillfylles,  etw. 
'\ir  Genüge  haben:  hafva  nog  af  ngt,  ~nj 
Glück:  till  all  lycka.  ~m  Teil:  till  en  del, 
dels.  ~77i  Beispiel:  till  exempel.  Jmdn  ~7» 
General  ernennen,  machen:  utnämna,  göra 
ngn  till  general.  2.  vid  ortnamn:  i,  t.  ex.  ~  Ber- 
lin. I  likh.  därmed:  ~  Hause :  i  hemmet,  hem- 
ma.   3.  särskilda  faU.  Vid  räkneord:  ~  ZWeien  :  två 

och  två,  parvis,  ~  hunderten :  i  hundratal, 
hundratals;  ~  Dutzenden:  dussintals.  ~?m 
ersten:  för  det  första.  Tid  auktioner:  ~w  er- 
sten,  ~7)i  zweiten  und  ~7?i  dritten:  ett  tu 
tre.  ~  dritt:  jag  (han  o.  s.  v.)  och  två  till. 
Ihnen  ~  Liebe:  för  er  skull,  för  att  göra 
er  till  viljes.  Wasser  ~77i  Trinken:  dricks- 
vatten. ~7)i  Narren  werden:  blifva  galen. 
f^  jener  Zeit:  på  den  tiden,  ^m  Thore  hin- 
aus: ut  genom  porten.  II.  adv.  1.  vid  adj.  och 
adv.  för,  t.  ex.  ~  gross.  Gar  ~  alltför.  2. 
igen,  stängd,  sluten,  t.  ex.  die  Thür  ist  «v- ; 
dein  Sinn  ist  ~  ditt  förstånd  är  omtöck- 
nadt.  3.  Ab  und  ~  då  och  då,  allt  emellan- 
åt.    4.    uttryckande    riktning.  Nach  Norden  ~  åt 

norr,   nach  der  Stadt  ~  åt  staden  till,  auj' 


äkta  sms.    F  familjdrt.    P  liigre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  tekcisk  term.    <i>  sjülcrm.   ^  militärisk  term. 


zuackern 


782 


Zucker 


etw.  (ack.)  ~  (/ehen:  gå  åt  ngt  håll,  mot,  till 
ngt.  Frisch  St.  Peters  Kirche  ~'  raskt  fram- 
åt i  riktning  mot,  till  St.  P:8  kyrka.  ~.' 
immer  ~.'  nur  ~.'  gå  på!  Issnurr^Igå 
bara  på  och  ät!  III.  infinitivmarke,  att, 
för  att,  t.  ex.  ich  erlaube  dir  ~  kommen,  ich 
komme  Sie  ab'^holen.  Um  ~  för  att,  ohne 
rs>  ntan  att.  Ich  habe  ~  arbeiten:  jag  har 
att  göra,  är  upptagen,  das  Haus  ist  ~  ver- 
kaufen: huset  är  till  salu. 

Anm.  Zu  biiaar  med  verb  oäkta  sms.  och  betecknar 
hnfvudsakl.  igenstängDing,  sträfvan  till,  riktning  mot  ngt, 
tillfogande,  fortsättning,  påskyndande,  tilldelande,  till- 
egnande. 

zuackern,  tr.  plöja  igen. 

zuarbeiten,  itr.  h.  1.  arbeta,  sträfva  hän  emot, 

einer  (dat.)  Sache:  ngt.  2.  gå  på  och  arbeta. 

fortsätta  arbetet. 
Ziiåve,  -«,  -n,  m.  zuav. 
Zubau,  -[e]s,  -ten,  m.  tillbyggnad. 
zubauen,  tr.   1.  bygga  för.  2.  bygga  till. 
zubehalten,  tr.  hålla  stängd,  igen. 
Zubehör,  -[e]s,  -e,  n.  och  vi.  -en,/,  tillbehör. 
zubeissen,  itr.  h.  och  tr.  1.  bita  till.  2.  F  wak- 

ker  ~   taga   för   sig  dugtigt,  äta  med  god 

aptit.  3.  F  Brot  ~  äta  bröd  till. 
zubekommen,   tr.    1.   få  igen,  ihop.  2.  få  till, 

dessutom,  till  på  köpet. 
zubenäm[s]en,  zubenennen,  tr.  Jmdn  -x-  gifva 

ngn  ett  tillnamn,  ett  öknamn. 
Zuber,  -.',  -.  m.  sä. 

zubereiten,   tr.   tillaga,   tillreda,  anrätta,  be- 
reda, iordningställa. 
Zubereiter,   -s,   -,  m.  en  som  tillagar  (m.  m.  se 

förc-g,^  ngt. 

Zubereitung,  -en, f.  tillrustning,  förberedelse, 

tillagning  m.  m.  se  zubereiten. 
Zubéttegehen,  -s.  O,  n.  Das  ~  att  gå  till  sängs. 

Beim  ~    då  jag  (du,  han  o.  s.  v.)  går  (gick) 

till  sängs. 
zubilden,  tr.  tillfoga. 
zubinden,  tr.  binda  igen,  ihop,  för. 


Zubiss, 


tilltugcr. 


zublasen,  I.  itr.  h.  hålla  på  att  blåsa.  II.  tr. 
1.  blåsa  igen.  2.  Jmdm  etw.  -v^  tillhviska, 
ingifva  ngn  ngt. 

Zubläser,  -s,  -,  m.  ingifvare,  tillskyndare. 

zubleiben,  itr.  s.  förblifva  stängd,  sluten. 

zublinken,  itr.  h.  i.  ./mdm  /v,  lysa  i  ögonen 
l)å  ngn.  vinka  ngn.  2.  =  faij. 

zublinzefljn,  itr.  h.  Jmdm  ~  blinka  åt  ngn. 

zubringen,  tr.  1.  medföra,  bringa,,  jmdm  ctw.: 
ngt  till  ngn.  2.  tillbringa. 

Zubrot,  -[e]s,  O,  n.  =  Zukost. 

zubrüllen,  tr.  Jmdm  etw.  'x,  tjutande,  vriiande  ro- 
pa, skrika  ngt  åt  ngn. 

ZubPsse,  -n. /.  tillskott. 

zubüssen,  tr.  tillskjuta. 

Zucht,  /.  1.  O,  påläggning,  uppfödande,  upp- 
dragning, afvel.  2.  O,  uppfostran.  3.  O,  di- 
sciplin, manstukt,  tukt,  ordning.  4.  piur. -ef, 


tukt,  anständighet,  ärbarhet.  In  Züchten : 
ärbart,  i  all  ärbarhet.  5.  O,  väsen,  ordning, 
lif.  6.  piur.  -en,  ras,  afföda,  skara,  -bulle, 
-n,  -n,  m.  afvelstjur.  -eber,  -s,  -,  m.  fargalt. 
-fähig,  a.  1.  duglig  till  afvel.  2.  möjlig  att 
disciplinera,  -haus,  -es,  -er  \,  n.  tukthus, 
fängelse,  häkte,  -hausier,  -s,  -,  m.  '>.,in,  -nen, 
f.  -häusling,-[e]s,-e,m.  tukthusfånge,  strafE- 
fånge.  -hengst,  -[e]s,  -e,  m.  beskällare.  -los 
a.  odisciplinerad,  oordnad.  -lOsigkeit,  O,/. 
brist  på  disciplin,  oordning,  -meister,  -s,  -, 
m.  1.  tuktomästare.  2.  fängelsedirektör. 
-mittel,  -s,  -,  n.  korrektionsmedel,  korrek- 
tiv, -rutfhje,  -n,  f.  ris,  färla,  plågoris. 
-t[h]ier,  -[f].«,  -e,  n.  afvelsdjur.  -vieh,  -[e]s, 
O,  n.  afvelsboskap,  afvelsdjur. 

ziichtllen,  -ete,  ge-et,  tr.  1.  lägga  på,  uppföda, 
uppdraga.  2.  uppfostra,  tukta,  disciplinera. 
Züchtung,/. 

Züchter,  -s,  -,  m.  en  som  lägger  på  djur,  id- 
kar boskapsskötsel,  drager  upp  träd, 

züchtig,  a.  ärbar,  sedesam,  kysk. 

züchtigilen,  -te,  ge-t,  tr.  aga,  straffa,  tadla, 
tillrättavisa.  Züchtigung,  /. 

Züchtiger,  -s,  -,  m.  ägande  (m.  m.  se  roreg.)  per- 
son. 

Züchtigkeit,  O,  /.  ärbarhet,  sedesamhet,  kysk- 
het. 

züchtiglich,  ndv.  ärbart,  sedesamt,  kyskt. 

Züchtung,  -[ejs,  -e,  m.  tukthusfånge,  straff- 
fånge, -s...  Ex.  'X'kleidung,  -en,  f.  fångdrägt. 

Zuck,  -[e]s,  -e,  m.  ryckning. 

zuckellln,  -te,  ge-t,  itr.  s.  trippa. 

zuckilen,  -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  h.  1.  konvulsi- 
viskt rycka,  hastigt  (genom)fara.  2.  =  ziik- 
ken.  Zuckung,/. 

zückllen,  -te,  ge-t,  tr.  draga,  t.  ex.  den  Degen, 
den  Dolch,  über  ei.  wider  ei.  auf  jmdn:  mot 
ngn. 

Zucker,  -s,  O,  m.  socker,  -bäcker,  -s,  -,  m.  soc- 
kerbagare, konditor,  -bäckerel,  -en,  f.  kon- 
ditori, -backwerk,  -[e]s,  -e.  n.  konfekt,  -bau, 
-[e].?.  O,  m.  sockerodling,  -bonbon,  -s,  -s,  m. 
karamell,  -büchse,  -dose,  -n,  f.  sockerask. 
-erbse,  -»,  /.  1.  sockerärt.  2.  sockerpuUa. 
-gebackene(s),  (aaj.  böjn.)  n.  konfekt,  -guss, 
-es,  -e  t,  m.  glacering,  -haltig,  a.  sockerhal- 
tig.  -harnruhr.  O,/  sockersjuka,  -hut, -[e].?, 
-e  ti  '»•  sockertopp,  -känd,  -s.  O,  -kändis,  -, 
O,  m.  kandisocker,  bröstsocker,  -krankheit, 
O,  /.  sockersjuka,  -kuchen,  -s,  -,  m.  socker- 
kaka. -löHel,  -s,  -,  m.  strösked.  -mandel,  -n, 
/.  sockermandel,  bränd  mandel.  -mehl,-[e]s, 
O,  n.  strösocker,  -mund,  -[e].«,  -e  ei.  -er  t,  m. 
F  sockersöt  mun.  -plätzchen,  -s,  -,  n.  soc- 
kcrplätt,  pastilj.  -rohr,  -fe]s,  -e,  n.  socker- 
rör, -rübe,  -n,  f.  sockerbeta,  -sachen,  f 
phir.  konfekt,  -schote,  -n,f.  sockerärtskida. 
-Streuer,  -streulöffel,  -&,  -,  m.  strösked.  -süss, 
a.  sockersöt.  -wa[a]re,  -w,/.  konfekt.  -Was- 
ser,   -s.    O,    n.    sockervatten,  sockerdricka. 


O    sakn 


t  har   omljad.    tr. 


zuckerig 


783 


Zug 


•werk,  -[e]s,  0,  n.  konfekt,    -zange,  -»,  /. 
sockeitüng.    -Zwieback,   -[ejs,    -e   t,   m.   bi- 
skvit. 
zuckerig,   «.    1.    sockerhaltig.    2.    af   socker, 
socker-. 

1.  zuckerlln,  -te,  ge-t,  tr.  sockra. 

2.  zuckern,  a.  af  socker,  socker-. 
zudämmen,  tr.  dämma  för,  täppa  till. 
zudecken,   tr.    1.  öfvertäcka,  öfverhölja.  2.  F 

jmdn  '%/  a)  prygla  ngn,  b)  dricka  ngn  under 
bordet. 

zudeichen  =  zudämmen. 

zudem,  adv.  dessutom,  för  öfrigt. 

zudenken,  tr:  1.  tänka  till,  ytterligare.  2. 
Jmdm  etto.  ~  tillämna  ngn  ngt. 

zudiktieren,  tr.  diktera  vidare,  ytterligare. 

zudonnern,  tr.  Jmdm  etw.  ~  med  dundrande 
röst  ropa  ngt  åt  ngn. 

Zudrang,  -[t\s,  O,  m.  tillopp,  trängsel. 

zudrängen,  sich  ->.<  tränga  sig  fram  tm  ngt. 

zudrehen,  tr.  1.  vända  ät  ett  hin.  Jmdm  den 
Räcken  '\j  vända  ngn  ryggen.  2.  vrida  igen. 

zudringen,  itr.  s.  =  zudrängen. 

zudringlich,  a.  efterhängsen,  närgången. 

Zudringlichkeit,  -en,  f.  efterhängsenhet,  när- 
gångenhet. 

zudrücken,  tr.  1.  trycka  igen,  ihop,  till.  Biidi. 
ein  Auge  bei  etiv.  ~  se  genom  fingrarne 
med  ngt.  2.  fortfarande  trycka. 

zueignen,  tr.  tillegna,  a)  dedicera,  b)  till- 
välla. 

Zueigner,  -s,  -,  m.  en  som  tillägnar  ngn  ngt. 

Zueignung,  -en,  f.  tillegnan.  -s...  kx.  ~schrift, 
-en,  f.  tillegnelseskrift. 

zueilen,  itr.  s.  Auf  jmdn  »^  skynda  mot  ngn, 
ngn  till  mötes.  Seinem  Verderben,  -^  gå  sitt 
fövderf  till  mötes. 

zuerkennen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  tillerkänna,  till- 
döma  ngn  ngt.  Zuerkennung,/. 

zuerst,  adv.  först,  för  det  första,  till  att  börja 
med.   Gleich  ~  strax  i  böyan. 

zuessen,  tr.  och  itr.  h.  1.  Brot  ~  äta  bröd 
till.  2.  gå  på  och  äta,  taga  för  sig,  äta 
fort. 

zufächeln,  tr.  tillfläkta,  fläkta. 

zufahren,  itr.  1.  s.  Bern  Dorfe  ~  åka,  köra 
åt  byn  till,  auf  das  Land  «v/  styra  kurs  mot 
landet.  Avf  jmdn  ~  rusa  mot  ngn.  2.  h. 
Gut  ~  åka,  köra  undan. 

Zufall,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  slump,  öde.  2.  oför- 
utsedd tilldragelse,  oförmodad  händelse, 
tillfällighet,  tillstöt. 

zufallen,  itr.  s.  1.  falla  igen,  ihop.  2.  tillfalla, 
blifva  till  del. 

zufällig,  a.  tillfällig,  -verweise:  händelsevis, 
genom  en  slump. 

Zufälligkeit,  -en,  f.  tillfällighet. 

zufallen,  tr.  vika,  lägga  ihop. 

zufertigen,  tr.  tillsända. 

zuflattern,  itr.  s.  Einem  Orte  ~  fladdra  åt  ett 
ställe  till. 


zuflechten,  tr.  fläta  ihop. 

zuflicken,  tr.  1.  sätta  till,  tillfoga.  2.  lappa, 
laga,  tillstoppa. 

zufliegen,  itr.  s.  1.  Einem  Orte  -v-  flyga  åt  ett 
ställe  till,  i  riktning  mot  ett  ställe.  2.  fort- 
sätta flygten,  flyga  vidare.  3.  flyga  igen, 
t.  ex.  die  Thür  flog  zu. 

zufliehen,  itr.  s.  fly  åt,  till. 

zufliessen,  itr.  s.  1.  rinna,  flyta  åt,  till.  2. 
tillflyta,  tillströmma.  Jmdm  etw.  ~  lassen: 
låta  ngt  blifva  ngn  till  del. 

Zuflucht,  O,  /.  tillflykt,  -s...  Ex.  ~hafen,  -s,  -f, 
~ort,  -[e]s,  -e  ci.  -er  f,  ~platz,  -es,  -e  f,  m. 
~Stätte,  -n,f.  tillflyktsort,  fristad. 

Zufluss,  -es,  -e  f,  m.  tillopp,  tillflöde. 

zuflüstern,  tr.  tillhviska,  ingifva. 

ZuflUsterung,  -en,  f.  tillhviskadt  ord,  ingif- 
velse. 

zufolge,  prep.  mea  gen.,  när  det  styrda  ordet  följer, 
med    dat.,  när  det  föregir  prepositiooen,  till  följd  af, 

i  öfverensstämmelse  med,  enligt. 

zufrieden,  a.  nöjd,  tillfreds,  belåten,  förnöjd, 
förnöjsam.  Jmdn  '^  s<eZ/e«;  tillfredsställa 
ngn.  Sich  ~  geben:  gifva  sig  till  freds,  nöja 
sig,  lugna  sig.  Jmdn  ~  lassen:  låta  ngn 
vara  i  fred.  Ich  bin  es  ~  jag  är  nöjd  där- 
med. 

Zufriedenheit,  O,  /.  tillfredsställelse,  belåten- 
het, förnöjsamhet. 

zufrieren,  itr.  s.  frysa  igen,  lägga  sig. 

zufügen,  tr.  tillfoga,  bifoga. 

Zufuhr,  O,  /.  tillförsel. 

zuführen,  tr.  föra  åt,  till,  hän  till,  tillföra. 
Zuführung,  /. 

zufüllen,  tr.  1.  fylla,  fylla  igen.  2.  ytterligare 
hälla  i,  fylla  i. 

Zug,  -[e].<!,  -e  fj  m.  1.  tåg,  marsch,  fiygt.  2. 
drag,  luftdrag.  Die  Pfeife  hat  keinen  ~ 
det  är  ej  ngt  drag  i  pipan,  pipan  är  täppt. 
3.  tåg,  (tågande)  skara,  afdelning,  trupp,  K 
pluton;  (järnvägs)tåg.  4.  drag,  linie,  streck; 
ansigtsdrag;  ytterliuier.  5.  drag,  t.  ex.  ein 
~  mit  dem  Å^etz,  im  Schachspiel.  In,  mit 
einem  ~e,  auf  einen  ~  i  ett  drag,  på  en 
gång,  med  ens.  6.  rörelse,  gång.  Im  ~  sein: 
vara  i  gång,  gut  auf  dem  <>.-  bra  i  gång,  in 
-V/  bringen:  sätta  i  gång,  im  ~  bleiben: 
ostördt  fortfara,  gå  på.  7.  andetag,  ande- 
drag. 8.  klocksträng.  9.  O  bissblock,  tälja. 
10.  pedal.  11.  dragsko.  12.  resår  pi  skor. 
13.  0  reffla.  -band,  -[e]s,  -er  t,  n.  dragband. 
-brücke,  -n,  f.  vindbro,  -führer,  -s,  -,  m.  lo- 
komotivförare, -garn,  -[e]s,  -e,  n.  =  -netz. 
-kette,  -«,./".  koppel(kedja)  mellan  järnvägs- 
vagnar, -klappe,  -n,  /.  den  del  af  en  vind- 
brygga, som  fälles  ned.  -kraft,  -e  \,  f.  1. 
dragkraft.  2.  dragningskraft,  -kraftig,  a. 
tilldragande,  -leine,  -n,  f.  draglina.  -loch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  ventil,  -luft.  O,/,  luftdrag. 
-messer,  -s,  -,  n.  bandknif.  -mittel,  -s,  -,  n. 
dragmedel,  -netz,  -es,  -e,  n.  dragnät,  (drag-) 


F  familjärt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    O  teknisk  term.    i^  sjuterm.    ifti  luiliii 


äkta 


Zugabe 


784 


zuklatschen 


not.  -ochse,  -n,  -n,  m.  dragoxe,  -perso 
nai,  -[e]s,  -e,  n.  tågpersonal,  -pferd,  -[e]s 
-e,  n.  arbetshäst,  -pflaster,  -s,  -,  n.  drag 
plåster,  -riemen,  ■$,  -,  m.  dragrem.  -rolle, 
-n,  f.  (trissa  i  en)  tälja,  -schnür,  -e  t,/- 
dragsnöre,  -seil,  -[e]s,  -e,  n.  draglina.  -Stie 
fel,  -s,  -,  m,.  resårsko.  -stück,  -[e].'?,  -e,  n, 
teat.  pjes  som  drar  folk,  kassapjes.  •t[h]ier; 
-vieh,  -[e]s,  -e,  n.  dragare.  -vogel,  -s,  -f,  m 
flyttfogel.  -weise,  adv.  kolonnvis,  i  kolon 
ner.  -wind,  -[e]s,  -e,  m.  luftdrag,  -winde,  -n 
f.  S  vindspel,  -reit,  -en,  f.  fogiars  flytt 
ningstid. 

Zugabe,  -n,  f.  det  som  gifves  på  köpet,  på 
bröd,  mellangift,  öfvervigt. 

Zugang,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  O,  tillgång,  tillträde 

2.  väg,  gäng  som  leder  till  ngt. 

zugängig,  zugänglich,  a.  tillgänglig,  mottaglig. 

Zugänglichkeit,  O,  /.  tillgänglighet,  mottag- 
lighet. 

zugeben,  tr.  1.  gifva  på  köpet,  bifoga.  2. 
medgifva,  tillstå. 

zugegen,  preaikativt  a.  närvarande. 

zugehen,  it?-,  s.  1.  gå  igen,  sluta  sig.  2.  Au/jnidn 
o.-  gå  emot  ngn,  gå  ngn  till  mötes.  Die  A7-beit 
geht  dem  Ende  zu:  ar^betet  närmar  sig  sitt 
slut.  3.  Spitzig  ~  sluta  i  en  spets.  4.  Jmdni 
~  a)  komma  fram  till  ngn,  b)  blifva  ngn 
till  del.  Etw.  ist  jmdm  zugegangen:  ngn 
har  fått,  mottagit  ngt.  5.  tillgå.  Mit  rechten 
Dingen  ~  gå  rätt  till.  Im  Kriege  geht  es 
nicht  anders  zu:  så  går  det  till  i  krig.  Wie 
geht  es  zu,  dass  ...  hur  kommer  det  sig,  att 
...    6.    Wacl-er  ~  gå  fort,  gå  på,  gå  undan. 

Zugehbr  =  Zubehör. 

zugehören,  itr.  h.  1.  tillhöra.  2.  Es  gehört 
etic.  zu:  det  skall  vara  ngt  till. 

zugehörig,  a.  tillhörande. 

Zugehörigkeit,  -en,  f.  tillhörighet. 

Zügel,  -s,  -,  m.  dim.  Zügelchen,  Zügelein,  tygel, 
töm.  Ein  Pferd  am  '^führen:  leda  en  häst 
vid  betslet.  Mit  verhängtem  ~  reiten:  rida 
med  lösa  tyglar,  -hand, -ef, ./^ryttarens  vänstra 
hand.  -los,  a.  tygellös.  -lösigkeit.  O,/,  tygel- 
löshet. 

zUgellln,  He,  ge-t,  tr.  tygla.  ZSg[e]lung, /. 

Zugemüse,  -s,  -,  n.  grönsaker,  sallad. 

zugenannt,  a.  med  tillnamnet,  äfven  kallad. 

zugesellen,  I.  tr.  förena,  jindm :  med  ngn.  II. 
Sich  ~  .sälla  sig  till,  den  übrigen:  de  öfriga. 

Zugeständnis[s],  -ses,  -se,  n.  bekännelse. 

zugestehen,  <r.  tillstå,  erkänna,  bekänna,  med- 
gifvu. 

zugethan.  «.  tillgifven. 

zugewandt,  «.  förbunden. 

zugiessen,  tr.  1.  ytterligare  ihälla.  2.  ihiiiiande 
fylla.  3.  fortfarande  hälla. 

zugig,  a.  dragig. 

zugittern,  tr.  sätta  galler  framför. 

zugleich,  adv.  tillika,  på  samma  gång. 

zugraben,  tr.  gräfva  igen. 


zugreifen,  tr.  fatta  tag  i,  taga  för  sig. 

zugucken,  itr.  h.  F  se  på. 

zugürten,  tr.  spänna  åt,  draga  åt  gördeln, 
gjorden  omkring  ngt. 

Zuguss,  -es,  -e  t,  m.  påfyllning. 

zuhaben,  tr.  1.  hafva,  hålla  igen,  stängd,  slu- 
ten. 2.  hafva,  få  på  köpet,  i  mellangift, 
dessutom,  ytterligare. 

zuhäkeln,  zuhaken,  tr.  häkta  igen,  ihop. 

zuhalten,  I.  tr.  hålla  ihop,  igen.  II.  Sich  ~ 
skynda  sig,  kvicka  sig.  III.  itr.  h.  1.  AuJ 
etw.  (ack.)  ~  taga  kurs  på,  styra  hän  mot 
ngt.  2.  Mit  jmdm  ~  stå  i  förbindelse  med, 
hålla  till  hi-s  ngn.  Zuhaltung, /. 

Zuhalter(in)  =  Beischläfer{in). 

zuhämmern,  tr.  hamra,  slå,  spika  igen. 

zuhanden,  adv.  tillhanda. 

zuhängen,  tr.  hänga  för. 

zuhauen,  I.  itr.  h.  1.  Auf  jmdn  ~  hugga  in 
på  ngn.  2.  fortfara  att  hugga.  3.  taga  för 
sig.  II.  tr.  1.  tillhugga,  tillyxa,  t.  ex.  Stein, 
Holz.  2.  hugga  sönder,  stycka,  t.  ex.  ein 
Schwein. 

zuhåuf,  adv.  tillhopa,  tillsammans,  allesam- 
man. 

zuhefteln,  tr.  häkta  ihop,  igen. 

zuheften,  tr.  häfta  ihop. 

zuheilen,  itr.  s.  läkas.  Zuheilung,,/*. 

zuherrschen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  i  en  befallande 
ton  säga  ngn  ngt. 

zuhinterst,  adv.  efterst,  sist. 

zuhorchen,  itr.  h.  lyssna. 

zuhören,  itr.  h.  åhöra,  höra,  gifva  akt  på, 
lyssna  tiW,  jmdm:  ngn,  ngns  ord. 

Zuhörer,  -s,  -.  m.  •^in,  -nen,/,  åhörare,  åhöra- 
rinna,   -raum,  -[e]s,  -e  t,  "»•  åhörarplats. 

Zuhörerschaft,  -en,  f.  samtlige  åhörare,  audi- 
torium. 

Zuhillfenahme,  O,/,  hjälp,  anlitande.  Mit,  ohne 
~  von  etw. :  genom,  utan  att  taga  ngt  till 
hjälp. 

zuinnerst,  adv.  innerst. 

zujagen,  I.  itr.  1.  s.  jaga,  spränga  hän  emot, 
hän  till,  einem  Orte:  ett  ställe.  2.  h.  sprän- 
ga, sätta  i  väg.  II.  tr.  Jmdm  ein  Wild  ~ 
jaga,  drifva  ett  villebråd  till  ngn. 

zujauchzen,  zujubeln,  itr.  h.  och  tr.  Jmdm  ~ 
jubla  mot  ngn.  Jmdm  Beifall  f^  jublande 
applådera,  med  jublande  bifall  mottaga 
!      ngn. 

zukaufen,  tr.  ytterligare  köpa,  köpa  till. 

zukehren,  tr.  1.  arv.  sich  ~  vända  (sig)  åt,  till, 
jmdm:  ngn.   2.  sopa  igen. 

zukeilen,  tr.  kila  igen,  kila  fast. 

zuketteln,  tr.  med  en  kedja,  med  kedjor  hop- 
fästa. 

zukitten,  tr.  hopkitta. 

zuklappen,  I.  itr.  s.  slå,  gå  igen,  sluta  sig.  II. 
tr.  slå  igen,  stänga,  tillsluta. 

zuklatschen,  itr.  h.  och  tr.  klappa  händerna  åt, 
jmdm:  ugn.  Jmdm  Beifall  ~  applådera  ngn. 


omljud.    tr. 


vt,    itr.  intransitivt  verb.    h.  har  haben, 


ill  hjälpverb. 


zukleben  785 

zukleben,   zukleistern,   tr.  kli»tia,  emeta  igen, 
zuklemmen,  tr.  klämma  ihop,  igen. 

zuklinken,  tr.  Btänga  med  en  Ulinka. 

zuknöpfen,  tr.  knäppa  igen,  ihop. 

zuknUpfen,  tr.  knyta  igen,  ihop,  åt. 

zukommen,  itr.  s.  1.  Auf  jvidn  ~  komma,  gå 
emot  ngn,  ngn  till  mötes.  2.  Jmdm  ~  blif- 
va  ngn  till  del,  tillfalla  ngn.  Jmdvi  etw.  ~ 
lassen:  låta  ngn  få  (del  af)  ngt.  3.  Jmdm 
»^  tillkomma  ngn,  vara  ngns.  4.  Mit  etw. 
<v.  räcka  med  ngt.  6.  '■^d:  tillkommande, 
framtida. 

zukönnen,  itr.  h.  Zu  etw.  <x>  kunna  komma  åt 
ngt. 

zukorken,  tr.  korka. 

Zukost,  O,  /.  det  man  äter  till  ngt,  sofvel,  sal- 
lad, kompott. 

zukriegen,  tr.  F  1.  få  till,  på  köpet,  i  mellan- 
gift,  dessutom.  2.  få  igen,  ihop. 

Zukunft,  0,y.  framtid,  -schauend,  a.  skådande 
in  i  framtiden,  siare-.  -S...  Ex.  ~musik,  O,  y. 
framtidsmusik. 

zukünftig,  a.  framtida. 

zulächeln,  itr.  h.  och  tr.  Jmdm  -v  le  mot  ngn. 
Jmdm  Beifall  -v-  bifallande  le  mot  ngn. 

Zulage, -7i, /.  1.  tillökning,  tillägg.  2.  bilaga. 

zulangen,  I.  itr.  h.  1.  taga  för  sig,  taga.  2. 
räcka.  II.  tr.  Jmdm  etw.  <%/  räcka,  fly  ngn 
ngt. 

zulänglich,  a.  tillräcklig. 

Zulänglichkeil,  O,  /.  tillräcklighet. 

Zulass,  -es.  O,  m.  tillträde. 

zulassen,  tr.  1.  Die  Thür  ^  låta  dörren  vara 
stängd,  ej  öppna  dörren.  2.  lemna  tillträ- 
de åt,  släppa  in,  fram.  3.  tillåta,  medgifva. 
Zulassung,  /.  -s...  ex.  ~gesüch,  -[e]s,  -e,  n. 
anhållan  om  tillträde.  ~schein,  -[e]s,  -e,  tn. 
(entré)biliett. 

zulässig,  zulässlich,  a.  tillåten,  tillåtlig,  till- 
ständig, rådlig. 

Zulässigkelt,  Zulässlichkeit,  O,  /.  det  rådliga 
(m.  m.  se  föreg.)  i  att  göra  ngt. 

Zulauf,  -[e]s.  O,  m.  tillopp. 

zulaufen,  itr.  s.  1.  springa  fort.  2.  komma 
springande.  Aufjmdn  ~  springa  emot  ngn, 
ngn  till  mötes.  3.  sluta.  Spitz  ~  sluta  i  en 
spets. 

Zulege...  ex.  -messer,  -s,  -,  n.  fällknif. 

zulegen,  I.  tr.  1.  lägga  igen,  öfver,  ihop,  fäl- 
la ihop.  2.  lägga  till,  tillfoga,  bifoga.  3. 
Sich  (dat.)  etw.  r^  lägga  sig  till  ngt.  II.  itr. 
h.  F  lägga  på  hullet. 

zuleimen,  tr.  limma  ihop,  igen. 

zuleiten,  tr.  leda  tiu  ett  staiie.  Wasser  ~  leda 
dit,  in  vatten.  Zuleitung,  /. 

zulernen,  tr.  lära  sig  ytterligare,  vidare. 

zuletzt,  adv.  till  sist,  slutligen,  sist. 

zulispeln,  tr.  tillhviska. 

zulöt[h]en,  tr.  hoplöda. 

Zulp,  -[e]s,  -e,  m.  sudd  att  suga  på. 

zulpllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  suga  i,i  sudd. 


Zunge 


zum,  sammandragDing  af  ZU  dem. 

zumachen,  I.  tr.  stänga,  tillsluta,  hoplägga, 
försegla,  knäppa  igen,  spika  igen,  slå  ihop. 
H.itr.  fl.  skynda  sig. 

zumäl,  adv.  1.  tillika,  tillsammans,  på  en  gång. 
2.  i  synnerhet,  framför  allt.  ~  da:  i  syn- 
nerhet som. 

zumauern,  tr.  mura  igen,  mura  för. 

zumeist,  adv.  för  det  mesta. 

zumessen,  tr.  tillmäta. 

zumut[h]en,  tr.  Jmdm  etw.  ~  anmoda  ngn  om 
ngt,  begära,  fordra  ngt  af  ngn. 

Zumut[h]ung,  -en,  f.  anmodan,  begäran. 

zunächst,  I.  adv.  närmast,  först,  först  och 
främst.  II.  prep.  med  dat.  el.  gen.  närmast  in- 
till, strax  bredvid. 

zunageln,  tr.  spika  igen. 

zunähen,  tr.  sy  ihop,  igen. 

Zunahme,  -n,f.  ökning,  tilltagande. 

Zuname[n],  -ns,  -n,  m.  tillnamn. 

Ziind...  Ex.  -holz,  -es,  -er  t,  n.  vani.  dim.  -hölz- 
chen,  -s,  -,  n.  tändsticka,  -hdtchen,  -s,  -,  n. 
knallhatt,  -kraut,  -[e]«,  O,  n.  f ängkrut.  -loch, 
-[e]s,  -er  f,  n.  tändhål.  -nadel,  -n,f.  tänd- 
nål.  -papier,  -[e]5,  -e,  n.  fidibus.  -pfanne,  -n, 
f.  fängpanna.  -pulver,  -s,  O,  n.  fängkrut. 

Zündbär,  a.  antändbar,  eldfängd,  brännbar. 

Zundel  =  Zunder. 

zündllen,  -ete,  ge-et,  tr.  tända,  antända.  Zün- 
dung,/. 

Zunder,  -s,  O,  m.  fnöske,  tunder.  -bUchse,  -n, 
/.  fnöskdosa. 

Zünder,  -s,  -,  m.  tändare,  fidibus,  lunta. 

zunderhaft,  zunderig,  a.  fnöskartad. 

zunehmen,  I.  itr.  h.  tilltaga,  ökas,  växa,  stiga. 
II.  tr.  taga  med,  till  hjälp,  äfven  taga. 

zuneigen,  tr.  och  sich  ~  böja  (sig)  åt,  till  ngt. 

Zuneigung,  O,  f.  böjelse,  tillgifvenhet,  sym- 
pati, kärlek. 

Zunft,  -e  t,  f.  1.  skrå.  2.  afdelning,  ordning, 
klass,  -brief,  -[e].5,  -e,  m.  skråordning,  -geist, 
-[e]s,  O,  m.  skråanda,  -gelehrte(r),  (adj.  Mjn.) 
m.  lärd  pedant,  -gemäss,  a.  skråmässig,  -ge- 
nösse, -n,  -n,  m.  skråbroder,  -massig  =  -ge- 
mäss,  -meister,  -s,  -,  m.  skråmästare,  -wesen, 
-s,  O,  n.  skråväsen,  -zwang,  -[e]s,  O,  m.  skrå- 
tvång. 

Zünftelei,  -en,  f.  skråväsen,  skråfördom. 

zünftig,  o.  1.  skråmässig.  2.  tillhörande  ett 
skrå,  skrå-. 

zünftigllen,  -te,  ge-t,  tr.  skråmässigt  utbilda. 

Zünftler,  -s,  -,  m.  1.  skråledamot.  2.  anhän- 
gare af  skråväsendet. 

Zunge,  -n,f.  dim.  Zünglein,  Züngelchen,  1.  tunga. 
2.  tungomål.  3.  spänntorn.  4.  flundra,  -n...  ex. 
•v/band,  -[e]s,  -er  f,  n.  tungband.  ~blüt[h]ig, 
a.  tungblomstrig.  ~drescher,  -s,  -,  in.  1. 
pratmakare.  2.  =  Rabulist,  '^drescherei,  -en, 
f.  1.  prat.  2.  =  Rabulisterei.  ~fertig,  a.  tal- 
för. ~fertigkeit.  O,  /.  talförhet.  ~förmig,  a. 
tungformig.    '^.'gedresch,   -es,  O,  n.  =  i^dre- 


ftlita  ims.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  miadre  brukligt.    O  teknisk  term.    •!•  ^jütcrm.    XX  militärisk  term. 
Tysk-svenslc  ordbok,  50 


züngeln 


786 


zurückdenken 


scheret.    ~held,    -en,    -en,   m.   hjälte   i  ord, 

skräflare.  '^^hieb,  -[e]s,  -e,m.  stickord.  <^laut, 

-[e]s,  -e,  m.  gram,  tungljud.  '>^schlag,  -[e]s, 

-e  t,  ■m.  1.  smackning.  2.  =  -y^hieb.  3.  F  ejraen 

guten  -%/  haben:  vara  talför. 
züngellln,  -<e,  f/e-i,  i<?-.  /*.   1.  röra  tungan  (som 

en   orm).    2.    uppsända,   bilda   eldstungor, 

låga,  flamma,  fladdra. 
2unicht[e],  adv.  till  intet,  om  intet,  sönder,  i 

bitar,  jfr  1.  nicht  IL 
zunicken,  itr.  h.  och  tr.  nicka  åt,  jmdm :  ngn. 
zuoberst,  adv.  öfverst,  ofvanpå. 
zuordnen  =  beiordnen. 
zupeitschen,   itr.   h.    1.  Aufjmdn  ~  piska  på 

ngn.  2.  fortfara  att  piska. 
Zupf...  Ex.  -leinwand,  O,/,  lianeskaf. 
zupfeifen,  itr.  h.  Jmdm  ~  hvissla  åt  ngn. 
zupfllen,    -te,  ge-t,  tr.  och  itr.  k.  rycka,  draga, 

plocka.    Charpie  -n/  göra  linneskaf.   Anetw. 

(dat.)   ~   rycka  i  ngt.  Jmdn  bei  den  Haaren 

~ lugga  ngn. 
zupflastern,   tr.    1.  tilltäppa,  fylla.    2.  lägga 

plåster  på,  öfver. 
zupflöcken,  tr.  med  pluggar,  naglar  hopfästa. 
zupflügen,  tr.  plöja  igen. 
zupfropfen,  tr.  tillstoppa,   tilltäppa,   proppa, 

korka. 
zupichen,  tr.  med  beck  tillameta. 
zupressen,  tr.  prässa  ihop. 

zur,  sammandragn.  af  ZU  der. 

Zuråt[h]e...  ei.   -halten, -s.  O,  n. -Iialtung,  O, /. 

sparande,  sparsamhet,  hushållning.  -Zie- 
hung, Q,  f.  rådf rågande. 

zurat[h]en,  tr.  tillråda.  .•!?(/ seiV»  ^  på  hans 
tillrådan. 

zuraunen,  tr.  tillhviska.  Zuraunung,/. 

zurechnen,  tr.  1.  medräkna,  taga  med  i  räk- 
ningen. 2.  Jmdm  etw.  ~  skrifva  ngt  på 
ngns  räkning,  tillräkna,  tillskrifva  ngn  ngt. 
Zurechnung,  f.  -s...  ei.  ~fähig,  a.  tillräkne- 
1ig.  ~fähigkeit,  O,  /.  tillräknelighet. 

zurécht,  adv.  tillrätta,  i  ordning,  till  stånd. 

zurechtbringen,  tr.  bringa  till  stånd,  i  ord- 
ning. 

zurechtfinden,  sich  ~  finna  sig  tillrätta,  orien- 
tera sig.  hitta  rätt. 

zuréchthelfen,  itr.  h.  hjälpa  tillrätta, /mcZm  ; 
ngn. 

zurechtkommen,  itr.  s.  komma  tillrätta. 

zurechtlegen,  tr.  lägga  i  ordning,  tillrätta. 

zurechtmachen,  tr.  göra  i  ordning. 

zurechtrücken,  tr.  flytta  rätt,  ställa  i  ordning. 

zurechtsetzen,  zurechtstellen,  tr.  sätta,  ställa  i 
ordning,  på  sin  plats.  F  biidi.  jmdm  den 
Kopf  ~  tillrättavisa  ngn. 

zurechtweisen,  tr.  1.  Jmdn  ~  visa  ngn  vägen, 
hur  han  skall  göra,  skall  bära  sig  åt.  2- 
tillrättavisa,  lexa  upp.  Zurechtweisung,  /. 

Zurede,  O,  f.  uppmuntran,  uppmaning,  till- 
rådan. 

zureden,  itr.  h.  Jmdm  ~  tala  uppmuntrande 


el.  tröstande  till  ngn,  uppmuntra  ngn,  för- 
söka få  ngn  till  ngt. 
zureichen,    tr.   o<a  itr.  h.   1.  räcka,  räcka  till. 

2.  räcka  (fram). 
zureiten,   I.   itr.   s.    1.  Einem  Orte  ~  rida  åt 

ett   ställe   till,   i   riktning   mot  ett  ställe. 

Auf  jmdn  /v  rida  mot  ngn,  ngn  till  mötes. 

2.    Tüchtig   -x»   rida   undan.    II.  tr.  rida  in, 

dressera,  t.  ex.  ein  Pferd. 
Zureiter,   -s,   -,  m.  en  som  rider  in,  dresserar 

hästar. 
zurennen,  F  =  zulaufen  1,  2. 
zurichten,   I.  tr.    1.  rikta,  vända  åt  ett  vUst  hiu. 

2.  laga,  ställa  i  ordning,  ordna,  tillaga,  till- 
reda,  tillrusta,   bereda,   tillhugga,   tillyxa. 

3.  tilltyga.    II.  Sich  ~  göra  sig  i  ordning, 
rusta  sig.  Zurichtung,  /. 

Zurichter,  -s,  -,  m.  ordnare,  beredare  m.  m.  se 
zurichten  I,  2. 

zuriegeln,  tr.  regla,  regla  igen. 

ziirnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  vredgas,  vara  vred, 
über  (med  ack.)  el.  um  el.  wegen  etw.:  öfver 
ngt,  jmdm  ei.  auf  jmdn  ei.  mit  jmdm:  på 
ngn. 

zurollen,  I.  itr.  s.  rulla  till,  åt  ett  hlii.  II.  tr. 
rulla  för,  igen,  ihop. 

zurosten,  itr.  s.  rosta  igen,  ihop. 

Zurschaustellung,  -en,  f.  utställande,  exposi- 
tion. 

zurück,  adv.  tillbaka,  igen,  åter,  kvar.  ~.' 
tillbaka  1  vänd  om! 

zurijckbeben,    itr.  s.  bäfvande  rygga  tillbaka. 

zurückbegeben,  sich  ~  begifva  sig  tillbaka, 
återvända. 

zurückbegehren,  I.  tr.  återfordra.  II.  itr.  h. 
längta  tillbaka. 

zurückbegleiten,  tr.  ledsaga,  följa  tillbaka, 
hem.  Zurückbegleitung,  /. 

zurückbehalten,  tr.  behålla,  kvarhålla,  undan- 
taga. Zurückbehaltung,/. 

zurückbekommen,  tr.  återfå. 

zurückberufen,  tr.  återkalla.  Zurückberufung,/. 

zurückbeugen  =  zurückbiegen. 

zurückbezahlen,  tr.  återbetala.  Zurückbezah- 
lung,/. 

zurückbeziehen,  sich  ~  syfta  tillbaka. 

zurückbezöglich,  a.  tillbakasyftande,  gram,  re- 
flexiv. 

zurückbiegen,  tr.  och  sich  ~  böja  (sig)  tillbaka, 
baklänges.  Zurückbiegung,/. 

zurückbleiben,  itr.  s.  1.  stanna  (kvar).  2.  blif- 
va  efter ;  om  ur:  dra  sig,  gå  efter.  3.  återstå. 

zurückblicken,  itr.  h.  blicka  tillbaka,  kasta 
en  återblick. 

zurückbringen,  <r.  1.  återbringa,  återföra,  åter- 
kalla. 2.  J7ndn  ~  försämra  ngns  ställning, 
förstöra  ngns  affärer,  bringa  ugn  på  obe- 
stånd, t.  ex.  diese  Verluste  haben  ihn  sehr 
zurückgebracht. 

zurückdatieren,  tr.  antedatera. 

zurückdenken,  itr.  h.  tänka  tillbaka. 


O    «akD 


uljuJ.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt  verb.    h. 


har  iein  tili  lijiilpverb. 


enrtickdrängen 


787 


zurtickschiffen 


zurückdrängen,  tr.  1.  träoga  tillbaka,  t.  ex. 
den  Feind.  2.  undertrycka,  t.  ex.  eine  Tkrä- 
ne,  ein  Gefühl. 

zurückdrehen,  tr.  vrida  tillbaka. 

zurückdürfen,  itr.  h.  få,  töias  återvända. 

zurücke,  %  =  zurück. 

zurückeilen,  itr.  s.  skynda  tillbaka. 

zurückerbitten,  tr.  bedja  att  återfå. 

zurückerhalten,  tr.  återfå. 

zurückerinnern,  I.  tr.  Jmdm  etio.  ~  återkalla 
ngt  i  ugns  minne.  II.  Sich  an  etw.  (ack.)  ~ 
återkalla  ngt  i  sitt  minne,  påminna,  erinra 
Big  ngt.  Soweit  ich  mich  -%>  kann :  så  långt 
jag  mins  tülbakn. 

zurückerobern,  tr.  återeröfra,  med  vapenmakt 
återtaga. 

zurückerstatten,  tr.  återlemna. 

zurückerwarten,  tr.  återviinta. 

zurückfahren,  I.  itr.  s.  1.  återvända.  2.  fara, 
rygga  tillbaka.  II.  tr.  köra,  skjutsa  till- 
baka, hem,  återföra. 

Zurückfahrt,  -en,/,  återfärd,  hemfärd. 

zurückfallen,  itr.  s.  återfalla,  återkastas. 

zurückfinden,  sich  ~  hitta  vägen  tillbaka,  hit- 
ta hem. 

zurückfliegen,  itr.  s.  nyganae  återvända. 

zurückfliehen,  itr.  $.  flyende  återvända. 

zuruckfliessen,  itr.  s.  1.  rinna,  flyta  tillbaka. 
2.  komma  till  godo. 

zurückfo[r]dern,  tr.  återfordra. 

zuruckfUhrbär,  a.  som  kan  åtevföras,  reduce- 
ras, se  följ. 

zurückführen,  tr.  1.  återföra.  2.  reducera,  t. 
ex.  auf  seinen  tcahren  Wert  'v/  reducera 
till  sitt  verkliga  värde.  Zurückführung, /. 

Zurückgabe,  -n,f.  återlemn.ande. 

zurückgeben,  tr.  återlemna. 

zurückgehen,  itr.  s.  1.  gå  tillbaka,  återvända. 
2.  gå  baklänges. 

zurückgeleiten,  tr.  ledsaga,  följa  tillbaka,  hem. 

zurückgezogen,  a.  tillbakadragen. 

Zurückgezogenheit,  Q,  f.  tillbakadragenhet. 

zurückgreifen,  itr.  h.  taga  bakåt  med  handen; 
biidi.  gå  tillbaka,  weiter  ~  gå  längre  till- 
baka i  tiden. 

zurückhaben,  tr.  hafva  åter,  hafva  fått,  tagit 
tillbaka.  Er  möchte  sein  Wort  gern  ~  han 
skulle  gärna  ha  sett,  att  hans  ord  varit 
osagdt  el.  att  han  ej  gifvit  sitt  ord  därpå. 

zurückhalten,  I.  tr.  och  sich  ~  hålla  (sig)  till- 
baka, kvarhålla,  behålla  för  sig,  undertrycka. 
II.  itr.  h.  Mit  etw.  ~  återhålla,  behålla  för 
sig.  undevtrj'cka  ngt.   ~rf;  tillbakadragen. 

Zurückhaltung,  O,  /.  tillb.akadragenhet,  blyg- 
samhet, anspråkslöshet;  rar  afr.  se  «reg. 

zurückhelfen,  itr.  s.  Jmdm  ~  hjälpa  ngn  att 
återvända,  hjälpa  ngn  hem. 

zurückholen,  tr.  hämta  tillbaka,  återhämta, 
hämta  hem. 

zurückjagen,  I.  tr.  jaga,  köra  tillbaka,  hem. 
II.  itr.  s.  i  sporrstäck  återvända. 


zurückkämmen,  tr.  kamma  bakåt. 

zurückkaufen,  tr.  återköpa. 

zurückkehren,  itr.  s.  återvända. 

zurückkommen,  itr.  s.  1.  återkomma.  2.  Von 
seiner  Meinung  »v  ändra  åsigt.  3.  komma 
på  obestånd,  göra  dåliga  affärer. 

zurückkönnen,  itr.  h.  kunna  komma  tillbaka, 
återvända,  draga  sig  tillbaka. 

Zuruckkunft,  O,/,  återkomst. 

zurücklassen,  tr.  lemna  efter  sig,  lemna  kvar. 

zurücklaufen,  itr.  s.  springa,  flyta,  rinna,  kom- 
ma, gå  tillbaka,  återvända,  aftaga. 

zurücklegen,  I.  tr.  1.  lägga,  luta  bakåt.  2.  af- 
lägga,  spara.  3.  tillryggalägga,  genomgå, 
hafva  bakom  sig.  II.  Sich  <x/  luta  sig  bak- 
åt. Zurücklegung,/. 

zurückleiten,  tr.  leda,  föra  tillbaka,  återföra. 

zurücklenken,  I.  tr.  vända,  styra  hemåt,  åter- 
föra.  II.  itr.  h.  återvända. 

zurückleuchten,  itr.  h.  återspeglas,  kasta  ett 
återsken. 

zurückliefern,  tr.  återlemna. 

zurückmarschieren,  itr.  s.  marschera  tillbaka, 
vara  stadd  på  återtåg,  återvända. 

zurückmelden,  I.  tr.  bringa  det  svaret,  svara. 
II.  Sich  ~  anmäla  sin  återkomst. 

zurückmögen,  itr.  h.  vilja  återvända. 

zurückmüssen,  itr.  h.  vara  tvungen  att  åter- 
vända, måste  tillbaka,  hem,  återskickas, 
flyttas  tillbaka. 

Zurücknahme,  O,/,  återtagande. 

zurücknehmen,  tr.  återtaga,  taga  tillbaka. 

zurücknöt[h]igen,  tr.  nödga  att  återvända. 

zurückprallen,  itr.  s.  studsa  tillbaka,  åter- 
kastas. 

zurückrechnen,  tr.  och  itr.  h.  räkna  tillbaka. 

Zurückreise,  O,  /.  återresa,  hemfärd. 

zurückreisen,  itr.  s.  återvända,  resa  hem. 

zurückreiten,  itr.  s.  tni  hut  återvända,  rida 
hem. 

zurückrollen,  tr.  och  itr.  s.  rulla  tillbaka. 

zurückrücken,  tr.  flytta  tillbaka,  bakåt. 

zurückrudern,  itr.  s.  1.  roende  återvända,  ro 
hem.  2.  ro  baklänges,  stryka. 

zurückrufen,  tr.  återkalla. 

zurücksagen,  tr.  1.  vända  sig  om  och  säga. 
2.  svara,  gifva  till  svar. 

zurückschaffen,  (svag  töjn.)  tr.  återskaffa. 

zurückschallen,  itr.  s.  återskalla. 

zurückschaudernr  itr.  s.  rysande  rygga  till- 
baka. 

zurückschauen,  itr.  s.  skåda,  blicka  tillbaka, 
se  sig  om. 

zurückscheuchen,  «r.  skrämma,  drifva  tillbaka, 
afskräcka. 

zurückschicken,  tr.  skicka  tillbaka,  återsända. 

zurückschieben,  tr.  skjuta  tillbaka,  bakåt:  un- 
dantränga. Jmdm  etw.  <v  återförvisa,  hän- 
visa ngt  till  ngn. 

zurückschiffen,  I.  itr.  s.  segla  tillbaka,  åter- 
vända. II.  tr.  till  sjöss  föra,  frakta  tillbaka. 


»kt»  sros.    F  familjärt.    P  lägre  språk,    ^t^  mindre  brukligt.    ^  teknisk  tenn.    i»  sjötenn.    ^  njilitävisk  tern». 


zurückschlagen 


788 


zusammenarbeiten 


zurückschlagen,  I.  tr.  slå,  kasta,  vika  tillbaka; 
uppvika;  fälla  ned.  II.  itr.  s.  1.  slå  till- 
baka. 2.  Die  Preise  sind  zurückgeschlngen  : 
priserna  hafva  (ånyo)  fallit.  3.  Au/  die 
Lunge  ~  slå,  kastn  sig  på  lungan. 

zurückschleichen,  itr.  s.  och  sich  o.,  smyga  sig 
tillbaka,  hem. 

zurückschleppen,  tr.  släpa  tillbaka,  hem. 

zurückschleudern,  tr.  slunga,  kasta  tillbaka, 
bakåt. 

zuruckschliessen,  itr.  h.  sluta  tillbaka. 

zurückschnellen,  tr.  oci,  itr.  s.  slå  tillbaka. 

zurückschrecken,  I.  tr.  afskräcka.  II.  itr.  s. 
rygga  tillbaka. 

zurückschreiben,  tr.  skrifva  tillbaka,  till  svar, 
svara. 

zurückschreiten,  itr.  s.  1.  gå  tillbaka.  2.  gå 
baklänges. 

zurückschwimmen,  itr.  s.  simma,  flyta  tillbaka. 

zurücksegeln,  itr.  s.  segla  tillbaka,  hem. 

zurücksehen,  itr.  h.  se  tillbaka,  se  sig  om. 

zurücksehnen,  sich  ~  längta  tillbaka,  hem. 

zurücksein,  itr.  s.  1.  vara  återkommen,  till- 
baka. 2.  vara  efter,  vara  efter  sin  tid. 

zurücksenden,  tr.  återsända.  Zurucksendung,/. 

zurücksetzen.  I,  tr.  1.  flytta,  ställa,  sätta  till- 
baka, på  sin  plats.  2.  ställa,  sätta  afsides, 
aflägga,  afsätta.  3.  tillbakasätta.  II.  Sich 
einige  hundert  Jahre  '^  försätta,  förflytta 
sig  några  hundra  år  tillbaka.  III.  itr.  s. 
spränga  tillbaka,  åter  sätta  öfver,  t.  ex.  über 
den  Graben.  Zurücksetzung.  /'. 

zurücksinken,  itr.  s.  sjunka  tillbaka,  åter  för- 
sjunka. 

zurücksollen,  itr.  k.  vara  tvungen,  nödgas, 
skola  återvända,  skola  återsändas,  måste 
tillbaka. 

zurückspiegeln,  tr.  återspegla. 

zurückspielen,  tr.  lekande  kasta  tillbaka. 

zurücksprengen,  itr.  s.  i  sporrsträck  åter- 
vända. 

zurückspringen,  itr.  s.  hoppa  tillbaka;  åter- 
studsa. 

zurückstehen,  itr.  s.  1.  stå  bakom,  träda  till- 
baka, 2,  Hinter  jindin  ei.  gegen  jmdn  ~  stå 
efter  ngn,  vara  ngn  underlägsen,  3.  återstå. 

zurückstellen,  tr.  ställa  tillbaka,  på  sin  plats, 
afsides;  vrida  ett  ur  tillbaka;  ställa  på  för- 
bättring, kassera,  Zurückstellung,  /. 

zurückstössen,  tr.  stöta  tillbaka,  ZuruckstSs- 
sung,/, 

zurückstrahlen.  I,  itr.  s.  återspeglas,  åter- 
kastas. II,  tr.  återspegla,  återkasta. 

zurückstreichen,  I.  tr.  stryka  tillbaka,  bakåt. 
II.  itr.  s.  om  flyttfogiar:  återvända, 

zurückstreifen,  tr.  stryka  tillbaka,  vika,  kafla 
upp,  t.  ex.  die  Årmel. 

zurückströmen,  itr.  s.  strömma,  rinna,  flyta 
tillbaka, 

zurückstürzen,  itr.  s.  störta,  rusa  tillbaka, 

zurücktaumeln,   itr.  s.    I.  gå  baklänges,  åter- 


vända med  osäkra  steg,  2.  tumla  bak- 
länges, 

zurücktelegraphieren,  tr.  telegrafera  tillbaka, 
till  svar. 

zurückthun,  tr.  1.  ställa,  eätta,  lägga  till- 
baka, på  sin  plats.  2,  Einen  Schritt  ~ 
taga  ett  steg  baklänges, 

zurücktragen,  tr.  bära  tillbaka,  hem, 

zurücktreiben,  tr.  drifva  tillbaka,  Zurücktrei- 
bung,/. 

zurücktreten,  itr.  s.  1.  taga  ett  steg,  gå  bak- 
länges.  2,  träda,  draga  sig  tillbaka. 

zurückverlangen,  I,  tr.  återfordra,  II.  itr.  h. 
längta  tillbaka. 

zurückversetzen,  tr.  och  sich  ~  försätta,  för- 
flytta (sig)  tillbaka,  återförflytta. 

zurückverwandeln,  tr.  återförvandla. 

zurückwälzen,  tr.  vältra  tillbaka, 

zurückwandern,  itr.  s.  vandra  tillbaka,  hem. 

Zurückwanderung,  O,  /.  återväg,  hemväg. 

zurückweichen,  itr.  s.  vika,  draga  sig  till- 
baka. 

zurückweisen,  I.  itr.  h.  1.  Jmdm  ~  gifva  ngn 
ett  tecken  att  draga  sig  tillbaka.  2.  Au/ 
(med  ack.)  el  zic  etw.  '\i  visa  tillbaka,  hänvisa 
till  ngt.  II.  tr.  1.  visa  tillbaka.  Jmdn  an 
seine  Stelle  ~  gifva  ngn  ett  tecken  att  åter 
intaga  sin  plats.  2.  tillbakavisa,  afvisa. 
Zurückweisung, /'. 

zurückwenden,  tr.  och  sich  ~  vända  (sig)  om. 

zurückwerfen,  tr.  kasta  tillbaka,  återkasta. 
Zurückwerfung,/. 

zurückwirken,  itr.  h.  återverka. 

Zurückwirkung,  -en,  /.  återverkan,  återverk- 
ning. 

zurückwollen,  itr.  h.  vilja  återvända,  vilja  till- 
baka. 

zurückwünschen,  tr.  önska  tillbaka. 

zurückzählen,  tr.  och  itr.  k.  räkna  tillbaka, 
baklänges, 

zurückziehen,  I.  tr.  och  sich  'v-  draga  (sig)  till- 
baka, II.  itr.  s.  flytta  tillbaka.  Zurückzie- 
hung, /. 

Zuruf,  -[e']s,  -e,  m.  tillrop. 

zurufen,  tr.  tillropa. 

zurunden,  tr.  runda,  afrunda.  Zurundung,  /. 

zurüsten,  tr.  tillmsta,  tillreda,  tillaga,  ställa 
i  ordning. 

Zurüstung,  -en,  /  tillrustning,  förberedelse. 

zusäen,  tr.  så  igen. 

Zusage,  -n,/  löfte,  ord,  tillåtelse. 

zusagen,  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  au/  den  Kop/  'n/ 
säga  ngn  ngt  i  ansigtet,  beskylla  ngn  för 
ngt.  2.  Jmdm  etw.  ~  lofva,  tillåta  ngn  ngt. 
II.  itr.  h.  1.  motsvara.  2.  tilltala. 

Zusagung,  -en,  /.  =  Zusage. 

zusammen,  adv.  tillsammans,  ihop.  Alle  ~ 
allesamman. 

zusammenarbeiten,  itr.  h.  och  tr.  1.  arbeta  till- 
sammans, gemensamt,  2,  hopsätta,  hop- 
foga. 3.  F  gå  illa  åt,  illa  tilltyga. 


t  har   omljud.    tr,  transitivt,    itr.  intransitiTt  verb.    A.  bar  haben,    S.  bar  eein  till  bjalpvcrb. 


zusammenbacken 


789 


zusammenkommen 


zusammenbacken,  I.  itr.  h.  och  s.  blifva  hopba- 
kade,  hänga  ihop.  II.  tr.  1.  baka  tillsam- 
mans, gemensamt.  2.  låta  hänga  ihop,  hop- 
fästa. 

zusammenballen,  tr.  och  sich  ~  bålla,  hoprulla, 
knyta  (sig).  Zusammenballung, /. 

zusammenbauen,  tr.  b3'gga  ihop. 

zusammenbegeben,  sich  ^  församlas. 

zusåmmenbelssen,  tr.  bita  ihop. 

zusammenbekommen,  tr.  få  ihop. 

zusämmenberufen,  tr.  sammankalla. 

zusämmenbesfehen,  itr.  h.  bestå,  äga  bestånd 
tillsammans,  på  samma  gång. 

zusammenbetteln,  tr.  tigga  ihop. 

zusammenbinden,  tr.  samman-,  hopbinda,  för- 
ena. 

zusammenbitten,  tr.  bjuda  ihop. 

zusammenblasen,  tr.  blåsa  ihop. 

zusammenbleiben,  itr.  s.  vara  tillsammans, 
hålla  ihop. 

zusammenborgen,  tr.  låna  ihop. 

zusammenbrauen,  tr.  brygga,  röra,  koka  ihop. 

zusammenbrechen,  itr.  s.  störta  samman,  ram- 
la. Seine  Knice  brachen  unter  ihm  zusam- 
men: hans  knän  svigtade,  han  segnade  ned. 

zusammenbringen,  tr.  hopbringa,  sammanföra, 
samla. 

zusammendrängen,  tr.  och  sich  ~  tränga  ihop 
(sig). 

zusammendrehen,  tr.  vrida  ihop.  Zusammen- 
drehung,/'. 

zusammendrücken,  tr.  trycka  ihop. 

zusammenfahren,  I.  itr.  s.  1.  fara  tillsammans. 

2.  råka  ihop,  stöta  samman.  3.  Vor  Schreck 
~  rycka  till  af  förskräckelse.  II.  tr.  köra 
ihop. 

Zusammenfall,    -\c']s,   O,   m.    sammanfallande, 

sammanstörtande. 
zusammenfallen,  itr.  s.  1.  störta  samman,  falla 

i   ruiner,    förfalla.  2.  falla  ihop,  falla  ned. 

3.  sammanfalla.  , 
zusammenfalten,   tr.    hopvika.     Zusåmmenfal- 

tung,  /. 

zusammenfassen,  tr.  sammanfatta.  Zusammen- 
fassung, /. 

zusammenfegen,  tr.  hopsopa. 

zusammenfinden,  tr.  finna,  träffa  tillsammans. 

zusammenflechten,  tr.  sammanfläta. 

zusammenflicken,  tr.  1.  hoplappa,  laga.  2. 
sammanplocka. 

zusammenfliegen,  itr.  s.  flyga  tillsammans,  i 
skaror. 

zusåmmenfliessen,  itr.  s.  flyta,  rinna  ihop. 

Zusåmmenfluss,  -es,  O,  m.  sammanflöde,  före- 
ning, sammanträffande,  sammanstötande, 
tillopp. 

zusämmenfrieren,  itr.  s.  1.  frysa  ihop.  2.  sam- 
mandragas af  kölden. 

zusammenfügen,  tr.  hopfoga,  sammansätta, 
hopsinka.  Zusémmenfiigung, /. 

zusammenfuhren,  tr.  sammanföra,  förena. 


zusammengeben,  tr.  förena,  låta  gifta  sig. 

zusammengehen,  itr.  s.  1.  gå  tillsammans.  2. 
gå  ihop,  passa,  öfverensstämma.  3.  draga 
ihop  sig,  gå  ihop,  krympa;  smälta. 

zusammengehören,  itr.  h.  höra  ihop. 

zusammengehörig,  «.  samhörig. 

Zusammengehörigkeit,  O,/,  samhörighet. 

zusémmengesellen,  tr.  förena,  hopföra. 

zusämmengiessen,  tr.  hälla,  slå  tillsammans, 
i  samma  kärl,  blanda. 

zusämmengrenzen,  itr.  h.  gränsa  intill  hvar- 
andra,  stöta  ihop.   ~rf;  angränsande. 

zusammenhaben,  tr.  hafva  tillsammans,  ge- 
mensamt, på  ett  ställe. 

Zusammenhalt,  -[e]s,  O,  m.  stadighet,  hållbar- 
het, sammanhang. 

zusammenhalten,  I.  tr.  1.  hålla  ihop  ngt  si  au 
det  ej  skingras.  Sein  Geld  ~  hushålla  med 
sina  pengar.  2.  hålla  mot  hvarandra,  jäm- 
föra. 3.  hålla  tillsammans,  t.  ex.  die  Zei- 
tung. II.  itr.  h.  hålla,  ej  gå  sönder. 

Zusammenhang,  -[e]s,  O,  m.  sammanhang.  Sind 
Sie  im  r^e?  är  ni  med?  -S...  Ex.  ~los,  a.  utan 
sammanhang,  osammanhängande.  »^iSsig- 
keit,  0,y.  brist  på  sammanhang. 

zusammenhangen,  itr.  k.  sammanhänga,  hänga 
ihop.  Wie  hing  die  Geschichte  zusammen? 
hur  hänger  det  ihop  med  den  historien? 

zusammenhängen,  I.  tr.  hänga  på  samma  stäl- 
le. II.  =  zusammenhangen. 

zusammenhauen,  tr.  hugga  ned;  F  mörbulta. 

zusammenhauten,  tr.  hopa  (på  samma  ställe), 
lägga  i  hög.  Zusémmenhäufung,/'. 

zusammenheften,  tr.  häfta  ihop. 

zusammenheilen,  itr.  s.  och  tr.  läka(s).  Zusam- 
menheilung,/. 

zusammenhetzen,  tr.  hetsa  ihop. 

zusammenholen,  tr.  hämta  ihop. 

zusammenkauern,  sich  ~  huka  sig  ned,  krypa 
ihop. 

zusammenkaufen,  tr.  köpa  ihop,  köpa  upp. 

zusammenketten,  tr.  hopkedja. 

zusammenkitten,  tr.  kitta  ihop. 

zusammenklammern,  tr.  O  med  krampor  hop- 
fästa. 

Zusammenklang,  -[e]s,  O,  m.  samklang,  har- 
moni. 

zusammenklappen,  I.  tr.  slå,  fälla  ihop.  II. 
itr.  s.  slå,  gå  igen. 

zusammenklauben,  tr.  mödosamt  hopleta,  hop- 
plocka, bringa  till  stånd. 

zusammenkleben,  I.  itr.  h.  hänga  ihop,  klibba 
vid.  II.  tr.  limma,  klistra  ihop.  Zusammen- 
klebung,/. 

zusammenkleistern,  tr.  klistra  ihop. 

zusammenklingen,  itr.  1.  s.  bilda  samklang, 
harmoniera.  2.  h.  Mit  den  Gläsern  ~  skåla. 

zusammenkneten,  tr.  hopknåda. 

zusammenknüpfen,  <?-.hopknyta,  sammanbinda, 
förena.  Zusämmenknüpfung, /. 

zusammenkommen,  itr.  s.  komma  tillsammans. 


F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    «J»  sjäterm.    J$?  militärisk  term- 


zusammenkoppeln 


790 


zusammensetzen 


samlas,  träffas.  Mit  jmdm  ~  a)  träffa  ngn, 
b)  drabba  samman  med  ngn. 

zusammenkoppeln,  tr.  koppla  ihop. 

zusammenkriechen,  itr.  s.  krypa  ihop,  krympa 
samman. 

zusammenkrümmen,  sich  ~  krypa  ihop. 

Zusammenkunft,  -e  t,  /.  sammankomst,  sam- 
manträffande. 

zusammenlassen,  tr.  1.  låta  vara  tillsammans. 
2.  släppa  ihop. 

Zusämmenlauf,  -[e]s.  O,  m.  =  Zusammenfluss. 

zusammenlaufen,  itr.  s.  1.  löpa  samman,  gå 
ihop,  förena  sig,  träffas,  råka  hvarandra. 
2.  ^[it  den  Köpfen  ~  stöta  hufvudena  mot 
hvarandra.  3.  löpna,  ysta  sig,  lefra  sig, 
blifva  sur.  4.  krympa. 

zusammenläuten,  I.  itr.  h.  ringa,  klinga,  ljuda 
■på  en  gång,  samtidigt.  II.  tr.  ringa  sam- 
man, sammankalla. 

1.  zusammenleben,  itr.  h.  lefva  tillsammans. 

2.  Zusammenleben,  -s,  O,  n.  samlif. 
zusammenlegbar,   a.    som  kan  läggas,  fällas 

ihop. 

zusammenlegen,  tr.  lägga  ihop. 

zusämmenleihen,  tr.  låna  ihop. 

zusammenleimen,  tr.  limma  ihop. 

zusammenlesen,  tr.  1.  läsa  tillsammans,  ge- 
mensamt. 2.  plocka  ihop,  uppsamla. 

zusammenliegen,  itr.  h.  ligga  tillsammans,  på 
summa  ställe. 

zusåmmenlöt[h]en,  tr.  löda  ihop.  Zusåmmen- 
löt[h]ung,_/'. 

zusammenmachen,  tr.  1.  göra  tillsammans, 
gemensamt.   2.  samla. 

zusammennageln,  tr.  spika  ihop. 

zusammennähen,  tr.  sy  ihop. 

zusammennehmen,  I.  tr.  1.  Etw.  mit  jmdm  ^ 
taga  ngt  tillsammans  med  ngn.  2.  samman-  I 
taga,  samla,  uppsamla.  F  vüa.\.  jmdn  gehör\;j 
~  förfara  strängt  mot  ngn.  II.  Sich  ~  1. 
samla  sina  tankar,  sina  krafter.  2.  lugna 
sig.  3.  vara  på  sin  vakt,  akta  sig. 

zusammenordnen,  tr.  sammanställa,  samman- 
ordna,  samordna,  förbinda.  Zusammenord- 
nung, /". 

zusammenpacken,  tr.  packa  ihop,  packa  in. 

zusammenpassen,  I.  itr.  k.  passa  ihop,  till- 
sammans, för  hvarandra.  II.  tr.  samman- 
passa,  hoppassa,  hopjämka,  lämpa  efter 
hvarandra. 

zusåmmenpfarren,  tr.  sammanslå  till  en  soc- 
ken. 

zusammenpferchen,  tr.  sammanpacka. 

zusammenpressen,  tr.  prässa  ihop.  Zusammen- 
pressung, _/'. 

zusammenraffen,  I.  tr.  i  hast  hopsamla,  rycka 
till  sig.  II.  Sich  ~  rycka  upp  sig. 

zusammenrechnen,  I.  tr.  1.  räkna  ihop.  2. 
räkna  tillsammans,  gemensamt.  II.  itr.  h. 
Mit  jmdm  ~  göra  upp  räkenskaperna  med 
ngn. 


zusammenreimen,  I.  tr.  rimma,  få  att  gå  ihop, 
förklara.  II.  Sich  ~  gå  ihop,  passa  ihop. 

zusammenreisen,  itr.  s.  resa  tillsammans. 

zusémmenreissen,  tr.  rifva  ned. 

zusämmenrennen,  itr.  s.  1.  springa  tillsam- 
mans. 2.  stöta  ihop.  F  mit  jmdm  ~  råka  i 
gräl  med  ngn. 

zusammenringeln,  tr.  hopringla,  hoprulla. 

zusammenrollen,  tr.  och  sich  ~  rulla  ihop  (sig). 
Zusammenrollung,  y. 

zusammenrotten,  sich  ~  sammangadda  sig. 
Zusammenrottung,/. 

zusammenrücken,  I.  tr.  flytta  ihop.  II.  itr.  s. 
maka,  sluta  sig  tillsammans.  Zusammen- 
rückung,/. 

Zusämmenruf,  -[c].',  -e,  m.  sammankallande. 

zusammenrufen,  tr.  sammankalla.  Zusammen- 
rufung,  /'. 

zusammenrühren,  tr.  röra  ihop. 

zusammenscharen,  tr.  och  sich  ~  samla  (sig)  i 
skaror. 

zusammenscharren,  tr.  krafsa  ihop. 

zusammenschau  [d]  em,  itr.  .?.  genomilas  af  en 
rysning,  spritta  till. 

zusammenschaufeln,  tr.  skofla  ihop. 

zusammenschichten,  tr.  lägga  hvarfvis  (i  hög). 

zusammenschieben,  tr.  skjuta  ihop. 

zusämmenschiessen,  I.  tr.  1.  skjuta  ned.  2. 
skjuta  tillsammans,  göra  sammanskott.  II. 
itr.  h.  skjuta  på  en  gång. 

zusammenschlagen,  I.  tr.  1.  slå  ihop,  tillsam- 
mans, t.  Px.  die.  Hände.  2.  vika  ihop,  t.  ex. 
einen  Brief.  3.  slå,  bulta,  spika  ihop.  4. 
lägga  ihop,  t.  ex.  mehrere  Geldposten.  Geld 
aus  etw.  ~  vinna  pengar  på,  få  inkomster 
af  ngt.  II.  itr.  s.  slå  samman. 

zusammenschleppen,  tr.  släpa  ihop. 

zusémmenschliessen,  I.  tr.  hopkedja,  hoplänka. 
II.  Sich  ~  sluta  sig  tillsammans.  III.  itr. 
h.  passa  ihop.  Zusammenschliessung,/. 

zusammenschmelzen,  tr.  och  itr.  s.  samman- 
smälta. Zusammenschmelzung,  /. 

zusammenschmieden,  tr.  hopsmida. 

zusammenschmiegen,  sich  ~  krypa  tillsam- 
mans, intill  hvarandra. 

zusammenschmieren,  tr.  F  hopskrifva. 

zusammenschnallen,  tr.  spänna  ihop. 

zusammenschnüren,  tr.  hopsnöra.  Zusammen- 
schnürung,./'. 

zusammenschrauben,  tr.  hopskrufva. 

zusåmmenschreckenj-Vr.,«.  rycka  till  af  roiskiäckcise. 

zusammenschreiben,   tr.  hop-,  sammanskrifva. 

zusammenschrumpfen,  itr.  s.  krympa  ihop,  blif- 
va skrumpen. 

zusammenschütteln,  tr.  skaka  ihop,  om  hvart- 
annat. 

zusammenschütten,  tr.  ösa  ihop,  blanda. 

zusämmenschweissen,  tr.  O  hopsvetsa. 

zusammensetzbar,  «.  som  kan  sammansättas. 

zusammensetzen,  I.  <r.  hopsätta,  sammansätta. 
Zusammengesetzt:   sammansatt,   invecklad. 


I 


O   »aknar  plur.    t  har   onjljud     tr,  transitivt,    itr,  intransitirt  yerb.    A.  har  hälen,    S.  ha 


in  hjälpverlj, 


zusammensingen 


791 


zusohleifen 


II.  Sich  »x*  1.  sätta  sig  tillsammans.  2.  vara 
sammansatt,  bestå.  Zusammensetzung,  /. 

zusammensingen,  itr.  k.  och  tr.  sjunga  tillsam- 
mans, ihop.  t.  ex.  ein  Lied,  ein  Vermögen. 

zusammensinken,  itr.  s.  sjunka  ihop,  störta 
samman. 

zusammensitzen,  itr.  h.  sitta  tillsammans. 

zusammenspannen,  ir.  spänna  ihop. 

zusammensparen,  tr.  hopspara. 

zusémmensperren,  tr.  tillsammans  inspärra. 

Zusammenspiel,  -[e]s,  O,  n.  samspel. 

zusammensprechen,  tr.  Ein  Brautpaar  ~  viga 
ett  brudpar. 

Zusämmensprechung,  O,/,  vigsel. 

zusammenstallen,  tr.  ställa  i  samma  stall. 

zusammenstecken,  I.  tr.  1.  hopfästa.  2.  Die 
Köpfe  ~  slå  sina  kloka  hufvuden  ihop.  II. 
itr.  h.  vara  tillsammans,  hålla  ihop. 

zusammenstehen,  itr.  h.  stå  tillsammans;  till- 
höra samma  parti;  hålla  ihop,  göra  gemen- 
sam sak.  Gut  ~  stå  i  godt  förhållande  till 
hvarandra. 

zusammenstehlen,  I.  tr.  stjäla  ihop,  genom 
stöld(er)  samla.  II.  Sich  ~  stjäla  sig  till 
att  få  vara  tillsammans. 

zusammenstellen,  <r.  sammanställa,  ställa  ihop, 
jämföra,  förena,  ordna.  Zusammenstellung,/. 

zusammensteuern,  tr.  skjuta  tillsammans. 

zusammenstimmen,  itr.  k.  1.  sammanstämma, 
passa  tillsammans,  öfverensstämma,  har- 
moniera. 2.  rösta  gemensamt.  Zusammen- 
stimmung, /. 

zusammenstopfen,  tr.  1.  stoppa  ihop.  2.  stop- 
pa, laga. 

zusammenstoppeln,  tr.  hopplocka. 

Zusåmmenstöss,  -e.^,  -e  f,  m.  sammanstöt. 

zusåmmenstossen,  I.  tr.  1.  stöta  ihop,  mot 
hvarandra.  2.  hopskarfva.  3.  stöta  tillsam- 
mans. 4.  kullstörta.  II.  itr.  h.  och  s.  1.  stöta 
samman.  2.  gränsa  intill  hvarandra. 

zusammenstreichen,  tr.  1.  stnyka  ihop.  2.  Ein 
Theaterstück  ~  genom  strykning  förkorta 
en  teaterpjes. 

zusammenströmen,  itr.  s.  strömma  tillsam- 
mans. 

Zusammensturz,  -es.  O,  m.  sammanstörtande, 
ruin. 

zusammenstürzen,  itr.  s.  störta  samman. 

zusammensuchen,  tr.  söka,  leta  ihop. 

zusåmmenthun,  I.  tr.  lägga  ihop,  sammanslå, 
blanda.  II.  Sich  ~  slå  sig  tillsammans. 

zusammentragen,  tr.  bära  ihop;  sammanföra, 
samla. 

zusåmmentreKen,  itr.  s.  1.  sammanträffa,  träf- 
fas, råkas.  2.  Zu  etw.  -v*  medverka  till  ngt. 
3.  Mit  etw.  ~  öfverensstämma  med  ngt. 

zusammentreiben,  tr.  drifva  ihop. 

zusammentreten,  itr.  s.  sammanträda,  närma 
sig  hvarandra,  församlas,  förenas,  slå  sig 
tillsammans. 

Zusammentritt,  -[e]s,  -e,m.  sammanträde. 


zusammentrommeln,  tr.  trumma  ihop. 

zusammenwachsen,  itr.  s.  växa  ihop. 

zusämmenwehen,  tr.  blåsa  ihop. 

zusammenwerfen,  tr.  1.  kasta  ihop,  huller  om 
buller,  sammanblanda.  2.  nedslå,  kullstörta. 

zusammenwickeln,  tr.  veckla,  vika,  lägga,  rulla 
ihop. 

zusammenwinden,  tr.  vrida  ihop. 

zusammenwirken,  itr.  h.  verka  tillsammans, 
samverka. 

zusammenwürfeln,  tr.  kasta  huller  om  buller, 
genom  en  slump  sammanföra.  Eine  bunt 
zusammengewürfelte  Gesellschaft:  ett  bro- 
kigt sällskap. 

zusammenzählen,  tr.  räkna  ihop. 

zusémmenziehbär,  a.  som  kan  sammandragas. 

zusammenziehen,  tr.  och  sich  »n/  sammandraga 
(sig),  draga  ihop,  draga  åt.  Es  zieht  sich 
ein  Gewitter  zusammen :  det  drar  sig  till- 
sammans till  ett  åskväder.  Zusåmmenzle- 
hung,  /. 

zusammenzwängen,  tr.  tvinga,  trycka  ihop. 

zusåm[m]t,  ^jre/j.  med  dat.  tillika  med,  med. 

Zusatz,  -es,  -e  t,  in.   1.  tillsättande,  bifogande. 

2.  tillsats,  tillägg. 

zuschanzen,  tr.  Jvidm  etw.  r^  spela  ngt  i  hän- 
derna på  ngn.  Sich  Cdat.)  etw.  ~  tillskansa 
sig  ngt. 

zuschärfen,  tr.  tillspetsa,  hvässa.  Zuschär- 
«ung,  /. 

zuscharren,  tr.  krafsa  igen. 

zuschauen,  itr.  h.  åskåda,  se  på,  einer  (dat.) 
Sache:  ngt. 

Zuschauer,  -s,  -,  m.  ~ln,  -nen,  f.  åskådare. 
-platz,  -es,  -e  t>  '»•  åskådareplats,  -raum, 
-[e]s,  -e  t,  ni.  åskådarnes  plats,  salong. 

Zuschauerschaft,  Q,  f.  samtiige  åskådare,  publik. 

zuschaufeln,  tr.  skofla  igen. 

zuschicken,  tr.  1.  tillskicka,  tillsända.  2.  stäl- 
la, göra  i  ordning.  Zuschickung,/. 

zuschieben,  tr.  1.  skjuta  igen.  2.  Jmdm  etw. 
~  a)  skjuta  ngt  till  ngn,  b)  spela  ngt  i  hän- 
derna på  ngn,  c)  påbörda  ngn  ngt.  Jar.  jmdm 
den  Eid  ~  låta  ngn  gå  ed.  Zuschiebung,/. 

zuschiessen,  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  ^  skjuta  ngt 
till  ngn.  2.  tillskjuta,  bidraga  med.  II.  itr. 
1.  h.  skjuta  af,  lossa  ett  skott.  2.  s.  Auf 
jmdn  ~  rusa  mot,  störta  sig  öfver  ngn. 

Zuschlag,  -[e]s,  -e  f,  m.  1.  bekräftande  handslag, 
klubbslag  på  auktioner.   2.  tillökning,  tillsats. 

3.  O  smältningsmedel,  fluss. 
zuschlagen,  I.  itr.  1.  h.  slå  till.  2.  s.  slå  igen, 

t.  ex.  die  Thür  schlug  zu.  3.  h.  och  %  s.  be- 
komma väl.  II.  tr.  1.  slå  igen,  t.  ex.  die 
Thür.   2.   slå   till.    3.  slå,  spika  igen,  ihop. 

4.  Jmdm  etw.  ~  a)  slå,  kasta  ngt  till  ngn, 
b)  slå,  låta  klubban  falla  för  ngn  p&  auktioner. 
Zuschlagung,/. 

zuschlammen,  tr.  uppslamma. 
I.  zuschleifen,  (stark  böja.)  tr.  slipa,  genom  slip- 
ning  gifva  en  viss  form,  t.  ex.  Edelsteine. 


sikt»  sms.    F  familjärt.    P  lägre  sprik.    -j^  mindre  brukligt.    0  teknisk  term.    •t'  sjöterm.    XX  militäriak  tei 


zuschleifen 


?02 


zustülpen 


2.  zuschleifen,  (svag  Mjn.)  tr.  genom  öglor  fästa. 

zuschleppen,  tr.  Jmdm  etw.  ~  släpa,  skaffa 
ngt  till  ngn. 

zuschleudern,  tr.  Jmdm  etw.  -x,  slunga,  kasta 
ngt  till  ngn. 

zuschliessen,  tr.  stänga,  läsa. 

zuschmeissen,  F  =  zuschlagen  II,  .?,  4  a. 

zuschmelzen,  tr.  smälta  igen. 

zuschmieren,  tr.  smeta  igen,  tillsmeta. 

zuschnallen,  tr.  spänna  ihop,  igen. 

zuschnappen,  itr.  s.  slå  igen. 

zuschneiden,  tr.  skära,  klippa  till. 

Zuschneider,  -s,  -,  m.  -^in,  -nen,  f.  tillskärnrc, 
tillskärei'ska. 

zuschneien,  itr.  s.  blifva  igen-,  öfversnöad, 
snöa  igen. 

Zuschnitt,  -[ejs  O,  m.  tillklippning,  tillskär- 
ning, snitt,  fason,  anstrykning. 

zuschnüren,  tr.  snöra  igen,  hopsnöra.  Zuschnii- 
rung, ./'. 

zuschrauben,  tr.  skrnfva  igen. 

zuschreiben,  tr.  1.  ytterligare  skrifva,  til- 
lägga, t.  ex.  einige  Zeilen.  2.  tillskrifva, 
skrifva  till,  jmdm  etic. :  ngn  ngt.  3.  Jmdm 
etw.  ~  tillskrifva  ngu  ngt,  skrifva  ngt  på 
ngns  räkning,  gifva  ngn  skulden  för  ngt. 
4.  tillegna,  dedicera.  Zuschreibung,  /. 

zuschneien,  tr.  och  itr.  h.  1.  Jmdm  etw.  ->.,  skri- 
ka, ropa  ngt  till  ngn.  2.  Immer  ~  hålla  på 
att  skrika. 

zuschreiten,  itr.  s.  1.  Auf  jmdn  »x/  gå  emot 
ngn,  ngn  till  mötes.  2.  gå  på,  gå  undan, 
taga  ut  stegen. 

Zuschrift,  -en,  f.  1.  skrifvelse.  2.  adress.  3. 
tillegnan,  dedikation. 

zuschriftlich,  adv.  skriftligen,  genom  skrif- 
velser. 

Zuschub,  -[c]s,  -e  f,  m.  hjälp,  understöd. 

zuschüren  =  schüren. 

Zuschuss,  -es,  -e  f,  m.  tillskott. 

zuschütten,  tr.  1.  ösa,  gräfva  igen,  fylla.  2. 
ytterligare  ihälla.  Zuschüttung,/. 

zuschwären,  itr.  s.  bulna  igen. 

zuschwellen,  itr.  s.  svälla  ihop. 

zuschwören,  tr.  Jmdm  etw.  ~  svära  ngn  ngt. 

zusegeln,  itr.  s.  segla  åt  ett  håii,  styra  kurs  på. 

zusehen,  itr.  h.  1.  se  på,  vara  åskådare,  åsyna 
vittne.  Etw.  nur  vom  ~  kennen:  känna  ngt 
blott  till  utseendet.  Das  ~  haben:  få  se 
på.  2.  se  till,  laga,  styra  om. 

zusehends,  adv.  märkbart,  tydligen. 

Zuseher,  ^  =  Zuschauer. 

zusein,  Hr.  s.  vara  stängd. 

zusenden,  tr.  1.  tillsända.  2.  Jmdn  einem  Orte 
~  sända  ngn  till  ett  ställe. 

zusetzen,  I.  tr.  \.  bifoga,  tillägga,  sätta  ngt 
till  ngt,  iblanda..  2.  sätta  till,  förlora.  3. 
sätta  igen,  sätta  för,  stänga.  4.  "i-  sätta 
till.  II.  itr.  h.  sätta  ht,  jmdm:  ngn. 

zusichern,  tr.  Jmdm  etw.  'v/  tillförsäkra  ngn 
ngt.  Zusicherung,/. 


zusiegeln,  tr.  försegla. 

Zuspeise,  -n,  f.  =  Zukost. 

zusperren,  tr.  spärra  igen,  för. 

zuspitzen,  I.  tr.  spetsa,  hvässa,  göra  spetsig, 
tillspetsa.  II.  Sich  ~  sluta  i  en  spets.  Zu- 
spitzung, /. 

Zuspräche,  -n,  f.  =  Zuspruch. 

zusprechen,  I.  tr.  1.  Jmdm  Trost  ~  trösta 
ngn.  Jmdm  Mnt  ~  ingifva  ngn  mod,  upp- 
muntra ngn.  2.  tilldöma,  tillerkänna,  j'mrfm 
etw.:  ngn  ngt.  II.  itr.  h.  1.  Jmdm  ^  a)  till- 
tala ngn,  b)  instämma  med  ngn.  2.  Dem 
Glase  fleissig  ~  flitigt  anlita  glaset.  Einer 
Speise  gehörig  ^  taga  för  sig  dugtigt  af 
en  rätt.  Zusprechung,  /. 

zuspringen,  itr.  s.  1.  AuJ"  jmdn  >\,  springa 
emot  ngn.  2.  hoppa,  springa  fort.  3.  slå, 
smälla  igen,  ihop.  4.  Jmdm  ~  bispringa 
ngn. 

Zuspruch,  -[e].',  -e  t,  m-  1.  tilltal,  tröst,  upp- 
muntran. 2.  (värdshus)kunder.  Die  Botule 
findet  viel  ~  bålen  faller  i  smaken,  anlitas 
mycket. 

zuspunden,  tr.  sprnnda. 

Zustand,  -[e]«,  -e  f,  vi.  tillstånd,  läge,  ställ- 
ning, belägenhet. 

zuständig,  a.  1.  tillhörande,  tillhörig.  2.  ve- 
derbörande, kompetent. 

Zuständigkeit,  O,/,  kompetens. 

zuständlich,  n.  vanlig,  beständig. 

zustechen,  I.  itr.  h.  1.  \Auf  jmdn  ~  sticka 
efter  ngn.  2.  hålla  på  att  sticka.  II.  tr. 
sticka,  sy  ihop. 

zustecken,   tr.    1.   Jmdm   etio.   ~   sticka  till, 

stoppa  på  ngn  ngt.    2.  hopfästa  med  nålar. 

zustehen,  itr.  h.  1.  stå  igen,  vara  stängd.  2. 
Jmdm  ~  anstå,  passa  ngn.  3.  bispringa,  bi- 
stå, jmdm :  ngn. 

zustellen,  tr.  1.  ställa  för,  stänga.  2.  Jmdm 
etw.  ~  tillställa  ngn  ngt.  Zustellung,/. 

zusteuern,  I.  tr.  och  itr.  h.  bidraga.  II.  itr.  s. 
och  h.   Der  Küste  ~  styra  mot  kusten. 

zustimmen,  itr.  h.  Einer  (dat.)  Sache  ~  sam- 
tycka till,  instämma  i,  gå  in  på,  bifalla  ngt. 

Zustimmung,  O,/,  samtycke,  bifall. 

zustopfen,  tr.  stoppa,  stoppa  igen,  för. 

zustöpseln,  tr.  korka.  Zustöps[e]lung,/. 

zustossen,  I.  tr.  1.  Jmdm  etw.  /v,  hastigt  skjuta 
ngt  till  ngn.  2.  skjuta,  slå  igen.  II.  itr.  1. 
/*.  stöta  till.  2.  s.  Jmdm  ~  hända  ngn. 

zustreben,  itr.  k.  eftersträfva,  sträfva  hän 
emot,  einem  Ziele:  ett  mål. 

zustreichen,  I.  itr.  s.  Auf  ein  Ziel  ei.  einem 
Ziele  ~  draga,  tåga,  fara,  flyga  mot  ett 
mål.  II.  tr.  smeta  igen. 

zustricken,  tr.  sticka  ihop,  vid  stickning  hoptaga. 

Zustrom,  -[e\s,  -e  f,  m.  =  Zufluss. 

zuströmen,  I.  itr.  s.  strömma,  flyta,  rinna  dit, 
strömma  till.  II.  tr.  låta  tillströmma,  till- 
dela, skänka. 

zustUlpen,  tr.  öfvertäcka. 


O   saknar  plur.    t  h"  omljud.    tr.  transitivt,    itr.  intransitivt   verb.    h.  har  haben,    S.  har  sein  tiU   hjiilpver 


zustürmen 


793 


zuwenden 


zustürmen,   itr.  s.    Auf  jmdn  '\>  storma,  rnea 

mot  ngn. 
zustürzen,    itr.   s.    Auf  jmdn   ~  störta,  rnsa 

mot  ngn. 
zustutzen,    tr.    putsa,    forma,   klippa,   hyfsa, 

göra  i  ordning.   F  jmdn  zu  etw.  ^  dressera 

ngn  till  ngt. 
zutappen,  itr.  h.   1.  Auf  einen  Ort  »j  famlande 

närma  sig  ett  ställe.  2.  bära  sig  klumpigt, 

tafatt,  dumt  åt,  rusa  till  vägs. 
zuteilen,  tr.  tilldela.  Zuteilung,/. 
Zuthat,    -en,  J.    1.    tillbehör;   ingrediens.    2. 

material,  virke. 
zuthätig  =  zuthuUch.  zutheilen  se  zuteilen. 
zuthulich,  a.  vänlig,  förtrolig,  tillitsfull,  smek- 
sam, inställsatn. 
Zuthulichkeit,  O,  /.  vänlighet  m.  m.  se  wreg. 
zuthun,   I.    tr.   1.  tillägga,  tillfoga,  bifoga.  2. 

stänga.  Die  Aiigen  ~  sluta  ögonen,  blunda. 

3.    Ohne   mein   »»  utan  mitt  åtgörande.  II. 

Sich  ~  1.  gå  igen,  sluta  sig.  2.  Sich  jmdiu 

~<  ställa  sig  in  hos  ngn. 
zutraben,   itr.   h.    1.   Aiif  einen  Ort  ~  trafva 

åt  ett  ställe  till.  2.  trafva  undan. 
zutragen,   I.   tr.    Jmdm    etw.   ~  bära  ngt  till 

ngn,   rapportera,    skvallra  ngt  för  ngn.   II. 

Sich   ~  tilldraga  sig.  III.  itr.  h.  bära  myc- 
ken frukt,  vara  gifvande. 
Zuträger,   -s,  -,   m.    ~ln,    -nen,  f.   angifvare, 

skvallerbytta. 
Zuträgerei,  -en,  f.  skvaller. 
zuträglich,   a.  1.  gagnelig,  lämplig,  fördelak- 
tig,  nyttig.    Der   Gesundheit   ~  hälsosam. 

2.    gifvande,    som   har   god   jordmon,   bär 

mycken  frukt. 
Zuträglichkeit,  O,/,  gagn,  lämplighet  m.  m.  se  wreg. 

1.  zutrauen,  tr.  iWltvo,  jmdm  etw.:  ngn  ngt. 

2.  Zutrauen,  -s,  O,  n.  förtroende,  tillit,  -erwek- 
kend,  a.  förtroendeväckande.  -s...  Ei.  ~voII, 
a.  förtroendefull,  tillitsfull. 

zutraulich,  a.  1.  förtroendefull,  tillitsfull.  2. 
förtrolig. 

Zutraulichkeit,  -en,  f.  förtrolighet. 

zutreffen,  itr.  h.  slå  in,  passa,  vara  slående, 
sann.  ~(Ze  Bemei-kung :  slående  anmärk- 
ning. 

zutreiben,  I.  tr.  1.  drifva  åt,  till.  Die  Herde 
der  Weide  ~  drifva  hjorden  på  bete.  2. 
drifva  på,  t.  ex.  die  Pferde.  3.  drifva,  slå 
igen.  II.  itr.  s.  Den  Klippen  'n.  drifva(s) 
mot  klipporna. 

zutreten,  I.  itr.  s.  1.  träda  fram,  komma,  säl- 
la sig  till.  2.  träda  emellan,  förmedla.  II. 
tr.  trampa  igen. 

zutrinken,  itr.  h.  1.  Jmdm  'v  dricka  ngn  till. 
2.  hålla  på,  fortfara  att  dricka. 

Zutritt,  -[ejs,  O,  m.  tillträde. 

zuunterst,  adv.  underst,  i  botten. 

zuverlässig,  zuverlässlich,  a.  tillförlitlig,  säker, 
pålitlig. 

Zuverlässigkeit,  O,/,  tillförlitlighet  m.  m.  se  »reg. 


Zuversicht,  O,/,  tillförsigt. 

zuversichtig,  a.  full  af  tillförsigt,  förtroende- 
full. 

zuversichtlich,  a.  1.  =  rercg.  2.  =  zuverlässig. 

Zuversichtlichkeit,  O,  /.  tillförsigt,  säkerhet, 
själfförtroende. 

zuviel,  adv.  för  mycket. 

zuvSr,  adv.  först,  förut,  på  förhand,  i  förväg. 

Bildar    minga    sms.    med    verb,    af  hvilka  nedanstående 
exempelvis  anföras. 

zuvérbedenken,  tr.  förut,  på  förhand  betänka. 

zuvSreinnehmen  =  einnehmen  6. 

zuvérerwägen,  tr.  förut,  på  förhand  öfverväga. 

zuvorkommen,  itr.  s.  förekomma,  jmdm :  ngn. 
~d;  förekommande. 

Zuvorkommenheit,  O,  /.  förekommande  sätt. 

zuvorsagen,  tr.  förutsäga. 

zuvSrthun,  tr.  Es  jmdm  ~  öfverträffa  ngn. 

zuvörderst,  adv.  först  (och  främst),  framför 
allt. 

Zuwachs,  -es.  O,  m.  tillväxt, 

zuwachsen,  itr.  s.  1.  växa  igen,  ihop,  sluta 
sig,  läkas.  2.  tillväxa.  3.  Jmdm  ~  växa  för 
ngns  räkning,  blif  va  ngn  till  del. 

Zuwage,  -n,  f.  öfvervigt,  det  som  ges  på  kö- 
pet, påbröd. 

zuwägen,  tr.  1.  Jmdm  »x.  väga  till  åt  ngn.  2. 
väga  med,  på  samma  gång. 

zuwälzen,  tr.  1.  Der  Strom  wälzt  seine  Gewäs- 
ser dem  Meere  zu:  strömmen  vältrar  sitt 
vatten,  sina  vattenmassor  ned  mot  hafvet. 
2.  Jmdm  etw.  ~  påbörda  ngn  ngt.  3.  Den 
Eingang  der  Höhle  mit  einem  Felsstücke  ~ 
vältra  en  sten  framför  ingången  till  hålan. 

zuwandern,  itr.  s.  Dem  Walde  «x;  vandra  åt 
skogen  till. 

zuwanken,  itr.  s.  Dem  Tische  ~  stappla  fram 
mot,  till  bordet. 

zuwarten,  itr.  h.  intaga  en  afvaktande  ställ- 
ning, vänta. 

zuwege,  adv.  tillväga,  till  stånd.   Gut  -v  sein : 

befinna    sig  väl.    Bildar  sms.  med  åtskilliga  verb,  aj 
hvilka  följ.  exempelvis  anföras. 

zuwegebringen,  tr.  bringa  till  stånd,  åstad- 
komma. 

zuwegekommen,  itr.  s.  Mit  etiv.  ^  få  ngt  till 
stånd. 

zuwehen,  tr.  1.  Jmdm  etio.  ~  blåsa,  fläkta 
till  ngn  ngt.  2.  blåsa  igen,  öfverhölja,  skyla. 
Der  Wind  hat  die  Wege  mit  Schnee  zuge- 
weht: blåsten  har  yrt  igen,  hopat  drifvor  pä 
vägarne. 

zuweilen,  adv.  understundom,  emellanåt. 

zuweisen,  I.  itr.  h.  Auf  etw.  (ack.)  -x/visa,  tyda 
hän,  peka  på  ngt.  II.  tr.  Jmdm  etw.  ~  a) 
anvisa  ngn  ngt,  b)  hänvisa  ngt  till  ngn. 

zuwenden,  tr.  och  sich  ~  1.  Den  Schritt  ei.  sich 
einem  Orte  '^  vända  sina  steg,  gå  åt,  hän 
mot  ett  ställe.  2.  Jmdm  das  Gesicht  ~ 
vända  ansigtet  mot,  se  på  ngn.  Jmdm  seine 
Liebe    ~    skänka    ngn    sin    kärlek.    Seine 


fl.kta  sms.    F  familjärt.    P  lägre  språk.    ^  mindre  brukligt.   ^  teknisk  i 


X 


^ilitärisk  term. 


zuwerfen 


794 


zwei 


Freundlichheit  wandte  ihm  alle  Herzen  zu: 
hans  vänlighet  drog  allas  hjärtan  till  ho- 
nom, vann  alla. 
zuwerfen,  tr.  1.  Jmdin  etiv.  ~  kasta  ngt  till 
ngn.  Jmdm  Bliche  ~  ge  ngn  ögonkast.  2. 
slå  igen,  t.  ex.  die  Thür. 

zuwider,  adv.  och  (efter  det  stjrda  ordet  st&ende)  j?rep. 

med  dat.  mot,  1  strid  mot.  Das  Glück  war 
uns  ~  lyckan  var  oss  icke  huld.  Der  Pflicht 
^  sein:  strida  mot,  stå  i  strid  med  pligten. 
Jmdm  ~  sein:  vara  ngn  motbjudande. 

zuwiderhandeln,  ilr.  h.  Einem  Befehle  ~  hand- 
la i  strid  med,  mot  en  befallning. 

Zuwiderhandlung,  -en,  f.  brott  mot  ngt. 

zuwinken,  itr.  h.  Jmdm  ~  vinka  åt  ngn. 

zuwölben,  tr.  öfverhvälfva 

zuzahlen,  tr.  betala  ytterligare,  tillägga.  Zu- 
zahlung,  /". 

zuzählen,  tr.  1.  medräkna.  2.  Jmdm  etw.  ~ 
räkna  till  ngn  ngt. 

zuziehen,  I.  tr.  1.  draga  åt,  t.  ex.  den  Knoten. 
2.  draga  för,  t.  ex.  den  Vorhang.  3.  Jmdn 
dem  Abgr-unde  ~  draga  ngn  hän  mot  af- 
grunden.  4.  taga  med,  tillkalla;  inbjuda 
till  deltagande.  5.  Sich  (dat.)  etw.  ~  taga  åt 
sig  ngt.  6.  ådraga.  II.  Sich  ~  åtdragas, 
hopdragas,  t.  ex.  die  Schleife  zog  sich  zu. 
III.  itr.  1.  h.  Kräftig  'v  draga  ät,  taga  i 
dugtigt.  2.  A',  flytta  tiii  ett  staue,  ankomma, 
träda  i  tjänst.  Zuziehung,  /'. 

Zuzug,  -[e]s,  -e  t,  »»•  1-  inflyttning,  ankomst. 
2.  de  inflyttade,  nyankomna;  förstärkning. 

Zuzügler,  -j;,  -,  m.  1.  person  som  ansluter  sig 
till  ngt,  frivillig  (deltagare).  2.  inflyttad, 
nyankommen  person. 

zuzwängen,  tr.  hoptvinga,  med  våld  hoptryc- 
ka, hopdraga. 

zwackllen,  -te,  ge-t,  tr.  1.  .Tmdn  zwichen  und  ~ 
plåga,  trakassera  ngn.  2.  rycka,  slita,  t.  ex. 
etw.  an  sich:  ngt  till  sig,  Stücke  aus  etw. 

Zwang,  -[e]s,  O,  m.  1.  tvång.  Sich  (dat.)  '\>  an- 
thun:  pålägga  sig  tvång,  beherska  sig.  2. 
våld,  förtryck.  3.  =  Bann  4,  a  och  Gerichts- 
barkeit. 4.  tryckande,  sammandragande 
smärta,  -gesetz,  -es,-e,  n.  tvångslag,  -läge, 
-n,  f.  tvång,  tvångstillstånd,  ofri  belägen- 
het, -los,  a.  tvånglös,  tvångfri,  utan  tvång. 
-lösigkeit,  O,/,  frihet  från  tvånu;.  -mittel,  -s. 
-,  m.  tvångsmedel.  -Versteigerung,  -en,  f. 
exekutiv  auktion,  -[s]...  Ex.  ~anleihe,  -n,f. 
tvångslån,  'v.arbeit,  -en,  f.  straffarbete. 
~dienst,  -\e\s,  O,  m.  dagsverksskyldighet, 
«kyidiga  dagsverken.  '>.'jacke,  -n,  f.  tvångs- 
jacka. ~mässregel,  -n,  f.  tvångsåtgärd. 
^verfahren,  -s,  O,  n.  exekutivt  förfarande. 
^Vollstreckung,  -en,  f.  exekution.  ~weise, 
adv.  genom,  med  tvång. 

Zwange,  -n,f.  ^  dim.  Zwänglein,  tving. 

zwängllen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  ~  tränga,  tryc- 
ka, tvinga,  klämma,  böja  (sig).  Biid:.  das 
Recht  ~  vränga  lagen. 


zwanghaft,  a.  tvingande,  tryckande. 

zwanzig,  a.  tjugu,  jfr  fünfzig  s.  -ender,  -s,  -, 
TO.  hjort  med  tjugu  hornspetsar.  För  »fr.  jfr 
sms.  med  drei,  ein,  fünf. 

zwar,  adv.  1.  visserligen,  nog.  2.  Und  ~  och 
därtill,  och  tili  på  köpet,  nämligen.  Und 
~  so:  och  det  så  (att  förstå),  nämligen  så. 

Zweck,  -[e]s,  -e,  m.  1.  afv.  -en,  -en  =  Zieecke. 
2.  stift  i  skottaflans  midt.  Eiidi.  den  ~  trej'- 
fen  el.  den  ~  herausschiessen :  tv-i^a,  h\xi- 
vudet  på  spiken.  3.  ändamål,  syfte.  Zum 
~e  einer  Unterredung :  i  och  för  ett  sam- 
tal, -dienlich, «.tjänlig,  ändamålsenlig,  -dien- 
lichkeit, O,  /.  tjänlighet,  ändamålsenlighet. 
•entsprechend,  a.  ändamålsenlig,  -essen,  -*■, 
-,  n.  festmåltid,  -los,  a.  ändamålslös,  otjän- 
lig, gagnlös,  -lösigkeit.  O,  f.  gagnlöshet. 
-massig,  a.  ändamålsenlig,  -mässigkeit.  O,/, 
ändamålsenlighet,  -voll,  a.  planmässig.  -Wi- 
drig, a.  otjänlig,  olämplig.  -Widrigkeit,  O,  /. 
olämplighet. 

Zwecke,  -n,f.  stift,  nubb,  pligg. 

zweckllen,  -te, ge-t,  l.tr.  l.med  stift,  med  nubb 
fästa,  stifta.   2.  =  zwicken.  II.  itr.  h.  syfta. 

zweckhaft,  a.  ändamålsenlig. 

zwecks,  prep.  med  gen.  i  och  för,  för  . . .  skull, 

zween,  röråidr.  m.  tni  zwei. 

zwei,  I.  utan  följ.  subst.  äfv.  ZWOiO,  oböjl.,  dock  när  ej 
artikeln    föregir    ftfv.    gen.    Zweier,    dat.    zweien  (jfr 

drei),  a.  (grundtal)  två,  tu.  II.  -en,f.  tvåa. 
-blått,  -[e]s,  -er  f,  n.  bot.  ekorrbär  (Conval- 
laria  bifolia).  -deutelei,  -en,  f  tvetydighet, 
■deuteln,  *  itr.  h.  vara  tvetydig,  -deutig,  a. 
tvetydig,  -deutigkeit,  -en,  f.  tvetydighet. 
-doppelt,  a.  dubbel,  -dritteltakt,  -[ejs,  -e,  m. 
mus.  två  tredjedels  takt.  -dunkel,  -s,  O,  n.  = 
Zivielicht.  -fach,  -fältig,  a.  tvåfaldig,  dubbel. 
-flUgelig,  a.  zooi.  tvåvingad.  -flQgler,  -s,  -,  m. 
tvåvingad  insekt,  -gesang,  -[e]s,  -e  f,  '»■ 
duett,  -geschlechtig,  «.  tvåkönad.  -gespann, 
-[e]s,  -e,  n.  par(bä8tar).  -gröschenstiick, -[eJs, 
-e,  n.  tvågroscben  (yani.  2  gute  Groschen,  se 
Groschen),  -händig,  a.  1.  tvehänd,  med  två 
händer.  2.  ~es  Schivert:  svärd  som  föres 
med  båda  händerna.  3.  ~eÄ  Stück:  (musik-) 
stycke  för  två  händer,  -böcker,  -s,  -,  m.  ka- 
mel (med  två  pucklar),  -hufer,  -s,  -,  m.  zooi. 
klöfdjur.  -kämpf,  -[e].?,  -e  t,  m.  tvekamp, 
duell,  -kämpfer,  -s,  -,  m.  kämpe  i  tvekamp, 
duellant.  -schlaf [e]rig,  a.  ~es  Bett:  två- 
manssäng.  -schneidig,  a.  tveäggad.  -spänner, 
•s,  -,  m.  parvagn.  -spännig,  a.  lämpad  för, 
förspänd  med  parhästar.  ~e7'  Wagen:  pax- 
vagn.  'N//'rtA?'e«;  åka  efter  parhästar,  -spu- 
rig,  a.  dubbelspårig.  -t[h]eilig,  a.  tudelad, 
klufven.  -t[h]eilung,  -en,f.  tudelning,  klyf- 
ning.  -unddréissigsteinote,  -n,f.  mus.  trettio- 
tvåendels  not.  -vierteltakt,  -[e]s,  -e,  m.  två 
fjärdedels  takt.  -weiberei,  O,  /.  tvegifte. 
-zack,  -[e].?,  -e,  m.  tvåkloig  gaffel,  tjuga. 
-zackig,  a.  tvåuddig,  tvåkloig.  -zahl,  -en,  f. 


t  bar   ornljud.    tr.  transitivt,    itr,  intransitlvt  verb.    Ä,  har  haben,    S,  har  eein  till  hjälpverb. 


795 


Zwinker 


1.  tviltal.  2.  gram,  dualis.  -zeilig,  a.  tvåradig. 
-zUngig  =  doppelzüngig. 

zweillen,  -te,  ge-t,  tr.  och  sich  '^  dela,  klyfva 
(sig),  göra  (blifva)  oense. 

Zweier,  -s,  -,  m.  1.  tvåpfeniiig.  2.  tvåa  m.  m. 
jir  Fünfer. 

zweierlei,  obsji.  o.  tväggehanda,  två  slags. 

Zweifel,  -»,  -,  m.  tvifvel.  -fall,  -[e]s,  -e  f,  m. 
t\-ifvelaktigt  fall,  -geist,  -[e]s,  -er,  m.  tvif- 
lande  ande,  tviflare.  -los,  a.  otvifvelaktig. 
-mut[h],  -[ej.s-,  0,  m.  vankelmod.  -müt[li]ig, 
a.  vankelmodig,  -sucht,  0,  y.  tvifvelsjuka, 
skepticism.  -sUclitig,  u.  tvifvelsjuk,  skep- 
tisk, -[s]...  Ex.  ~frei,  a.  fri  från  tvifvel. 
~grund,  -[e]s,  -e  f,  '»•  grund,  orsak  till 
tvifvel.  —  -s...  Kx.  ~6hne,  adv.  tvifvelsutan, 
otvifvelaktigt. 

zweifelbär,  a.  tvifvelaktig. 

Zweifelei,  -e?j,  /.  idkeligt  tviflande,  tvifvel. 

zweifelliaft,  a.   1.  tviflande,  oviss,  obeslutsam. 

2.  tvifvelaktig,  misstänkt.  Etw.  ~  lassen : 
låta  ngt  vara  osagdt,  ej  yttra  sig  om  ngt. 
Etil).  ~  machen:  draga  ngt  i  tvifvelsmål. 

zweifellln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  tvifla,  an  jmdm, 
etio.:  på  ngn,  ngt.  2.  tveka,  vara  tvehogse. 

Zweifler,  -s,  -,m.  -v-in,  -nen,  f.  tviflare,  -lerska. 

Zweig,  -[e]s,  -e,  m.  gren,  kvist,  -anstalt,  -en, 
f.  filial,  -bahn,  -en,  f.  sidobana.  -geschäft, 
-[e]s,  -e,  n.  (liandels)filial.  -verein,  -[e]s,  -e, 
TO.  filialförening. 

zweigilen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  sich  ~  skjuta 
grenar,  grena,  förgrena,  dela  sig. 

Zweiheit,  O,  /.  dubbelhet,  dualism. 

zweitlle,  a.  (ordningstai)  andre.  Zum  ~ra.-  för  det 
andra,  -älteste(r),  (adj.  bajn.)  m.  niistälste. 
-best,  a.  nästbäst.  -geboren,  a.  andre  i  ord- 
ningen, nästälst.  -instanzlich,  a.  i  andra  in- 
stansen, -letzt,  a.  nästsist.  -nächst,  a.  andre 
i  ordningen,  därpå  följande. 

Zweitel,  -s,  -,  n.  half,  tvåendel. 

zweitens,  adv.  för  det  andra.  . 

zwerch,  a.  tvär.  -feil,  -[e]s,  -e,  n.  mellangärde. 
Das  ~  erschüttern:  narra  till  ohäjdadt 
skratt,  -pfeife,  -n,  /.  tvärpipa.  -sack,  -[e]s, 
-e  t,  TO.  tvärsäck.  -sattel,  -s,  -f,  to.  tvärsadel. 

Zwerg,  -[e]s,  -e,  m.  dvärg,  -artig,  a.  dvärgar- 
tad,  dvärglik,  förkrympt,  -baum,  -[e]s,  -ef, 
m.  dvärgträd.  -birke,  -7i,  f.  dvärgbjörlc. 
-bohne,  -n,  f.  krypböna  (Phaseolus  nanus). 
-seele,-7i,/.  liten,  inskränkt,  förkrympt  själ. 

zwerg[en]haft,  a.  dvärgartad,  -lik,  förkrympt. 

Zwerghaftigkeit,  O,  /.  dvärgartad,  förkrympt 
växt,  dvärgnatur,  litenhet. 

zwergig  =  zioerghaft. 

Zwergin,  -nen,  f.  (kvinlig)  dvärg. 

Zwergling,  -[e]s,  -e,  vi.  pygmé,  dvärg. 

Zwetsch[gje,  Zwetschke,  -n,  f.  plommon,  svi- 
skon.  ¥  meine  sieben '^n:  mitt  pick  och  pack. 

Zwick,  -[e]s,  -e,  m.  1.  =  Zwecke.  2.  knip- 
(ning),  nyp.  3.  pisksnärt.  4.  piskrapp.  -boh- 
rer, -.■!,-,  TO.  svickborr.  -zange, -re,/',  kniptång. 


Zwickel,  -s,  -,  TO.  kil.  -bart,  -[e]s,  -e  f,  m.  spet- 
siga mustascher. 

zwickllen,  -te,  ge-t,  tr.  knipa,  nypa,  klämma, 
knipa  af,  klippa  af.  jrr  zwacken. 

Zwicker,  -s,  -,  to.  1.  en  som  nyper,  kniper.  2. 
knip(ning),  nyp.  3.  lornjett.  4.  kniptång. 
5.  svicka. 

Zwie...  Ex.  -back,  -[e]s,  -e  [f],  m.  skorpa,  -fach, 
a.  tvåfaldig,  dubbel,  -gesprach,  ■[e]s,  -e,  n. 
dialog,  -licht,  -[e]s.  O,  n.  halfdager,  skym- 
ning, gryning,  -spalt,  -[ejs,  -e,  m.  tvedrägt. 
-spattig  =  -trächtig,  -tracht.  O,  /.  tvedrägt. 
-trächtig,  a.  tvedrägtig,  oense,  fiendtlig. 

Zwiebel,  -n,  f.  1.  lök.  2.  F  tjockt  fickur,  -ar- 
tig, a.  lökartad.  -beet,  -[e]s,  -t,  n.  löksäng, 
lökrabatt,  -blume,  -n,  f.  blomma  på  en  lök- 
växt, -brühe,  -n,  f.  löksås.  -geruch,  -[e]s, 
-e  t,  m.  löklukt,  -gewächs,  -es,  -e,  n.  lök- 
växt, -knollen,  -s,  ~,  m.  lök  (rotknöl),  -lauch, 
-[e]s,  O,  TO.  lök  (växt),  -sauce  =  -brühe. 

zwiebelhaft,  zwiebelig,  a.  lökartad,  löklik. 

zwiebellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  lukta,  smaka  lök. 
II.  tr.  1.  lägga  lök  på.  2.  ingnida  med  lök. 
F  jmdn  ~  gå  illa  åt  ngn. 

Zwiesel,  -s,  -,  to.  -n,  f.  ställe  där  ngt  delar, 
klyfver  sig. 

zwieselig,  o.  delad,  klufven. 

zwiesellln,  -te, ge-t, tr.o. sich '^  dela,  klyfva  (sig). 

Zwil[li]ch,  -[e]s,  -e,  to.  groft  lärft,  groft  linne, 
säckväf.  -kittel,  -s,  -,  m.  grof  linneblus.  -rock, 
-[e]s,  -e  t,  TO.  grof  linnerock. 

zwil[li]chen,  a.  af  groft  lärft,  säckväfs-. 

Zwilling,  -[e]s,  -e,  m.  tvilling,  -s...  ex.  ~bil- 
dung,  -era, ,/".  tvillingsbildning.  ~bruder, -.■!, 
-t,  TO.  tvillingsbroder.  ~gebürt,  -en,  f.  tvil- 
lingsförlossning, nedkomst  med  tvillingar. 
~geschwister,  plur.  tvillingssyskon.  ~kna- 
be,  -n,  -n,  TO.  tvilling(sgosse).  ~niädchen, 
-s,  -,  n.  tvilling(sflicka).  ~schwester,  -n,  f, 
tvillingssyster. 

Zwing...  Ex.  -burg,  -en,f.  borg,  fäste  uii  ett  lands 
uDdertryckaade.  -herr,  -w,  -en,  TO.  våldsherskare, 
despot,  tyrann,  -herrschaft,  -era, /.  despo- 
tism, tyranni,  -schraube,  -n,  f.  O  skruf- 
tving.   -stock,  -[e]s,  -e  f,  m.  skrufstäd. 

Zwinge,  -n,f.   1.  0  tving.  2.  dobbsko. 

zwingen,  zwang,  zwange,  gezioungen,  zioing\e\, 

1.  tr.  1.  tvinga.  2.  påtvinga,  intvinga.  3. 
betvinga,  besegra,  öfverväldiga,  rå  på;  hin- 
na med,  räcka  till.  4.  Gezwungen:  tvungen, 
affekterad,  konstlad.  II.  Sich  ~  beherska, 
öfvervinna.  förmå  sig. 

Zwinger,  -s,  -,  m.  1.  en  som  tvingar,  betvin- 
gare,  öfvervinnare.  2.  inhägnad,  grop,  håla 

där  djur  förvaras,  hundgård,  lejongrop  m.m.;  afv. 

arena  ror  viida  djur.    3.  torn,  borg,  fängelse. 

4.  t,'ård  el.  gång  innanför  borg-  ei.  stadsmur. 

zwinkllen,  zwinkerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  1.  blinka. 

2.  Mit  den  Ohren  ~  klippa  med  öronen. 
Zwinker,    -s,   -,  m.    1.  en  blinkande.  2.  blink. 

Kein  f^lein:  ej  det  ringaste. 


rt.    P  lägre  sprik.    %  mindre  brukligt.    $  tekaiak  term. 


F  familji 


4»  sjöte 


Zwlrbel 


796 


Zy.. 


Zwirbel,  -s,  -,  m.  hvirfvel. 

zwirbellln,  -te,  ge-t,  I.  itr.  h.  hvirfla.  II.  tr. 
vrida  omkring. 

Zwirn,  -[e]s,  -e,  m.  tråd.  F  widi.  ~  im  Kopf 
haben:  ej  vara  bortkoinoien,  ha  godt  huf- 
vud,  was  machen  Sie  für  'v/  hvad  har  ni  för 
er  (för  dumheter)?  -knäuel,  -s,  -.  m.  tråd- 
nystan, -spitze,  -n,f.  tråd-,  linnespets. 

1.  zwirnen,  a.  af  tråd,  tråd-. 

2.  zwirnllen,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  1.  tvinna. 
2.  om  kattor:  Spinna.  Zwimung,  y. 

Zwirnerei,  -en,  f.  tvinneri. 

zwischen,    prep.   med  dat.  pi  frägan  hvarest,  med  ack. 

på  frågau  uvarthiin,  och  adv .  mellan,  emellan. 
Zwischenakt,  -[e]«,  -e,  m.  mellanakt. 
Zwischenbemerkung,  -en,  f.  inskjuten  anmärk- 
ning; afvikelse  från  ämnet,  exkurs. 

Zwischendeck,  -[e]s,  -e,  n.  mellandäck. 

Zwischending,  -[e]s,  -e,  n.  mellanting. 

zwischendurch,  adv.  midt  emellan,  midt  ige- 
nom, alltemellanåt,  här  och  där,  då  och 
då. 

Zwischenessen,  -s,  -,  n.  mellanrätt. 

Zwischenfall,  -[e]s,  -e  t,  m.  mellankommande, 
oväntad,  störande  händelse,  intermesso. 

Zwischenfarbe,  -»,/.  mellanfärg. 

Zwischengericht,  -[e]s,  -e,  n.  mellanrätt. 

Zwischengeschäft,  -\e\s,  -e,  n.  tillfällig  affär, 
biaffär. 

Zwischengeschoss,  -es,  -e  j,  n.  mellanvåning, 
entresolvåning. 

Zwischenglied,  -[e]s,  -er.  n.  mellanlänk. 

Zwischenhandel,  -s,  -t,  m.  1.  mellan-,  tran- 
sitohandel,  speditionsaffär.  2.  =  Zwischen- 
fall. 

Zwischenhändler,  -s,  -,  m.  speditör,  mäkl.are. 

Zwischenhandlung,  -en,  f.  episod. 

zwischeninne,  adv.  midt  emellan,  i  midten. 

zwischenliegend,  a.  mellanliggande. 

Zwischenmagazin,  -[e]s,  -e,  n.  nederlag. 

Zwischenmahl,  -[e]s,  -e  ei.  -er  f,  n.  Zwischen- 
mahlzeit, -en,  f.  mellanmål.  i 

Zwischenmauer,  -«,/.  mellanvägg.  I 

Zwischenpause,  -n,f.  paus.  I 

Zwischenperson,  -en,  f.  förmedlare,  mäklare, 
melhinliand. 

Zwischenpfeiler,  -s,  -,  m.  mellanpelare. 

Zwischenplatz,  -eg,  -e  f,  m.  plats  midt  emel- 
lan, mellanrum. 

Zwischenraum,  -[ejs,  -e  t,  m.  mellanrum. 

Zwischenrede,  -n,  f.  1.  mellanskjutet  tal.  2. 
afvikelse  från  ämnet. 

Zwischenredner,  -s,  -,  m.  samtalande  person. 

Zwischenregierung,  -en,  f.  mellanregering,  in- 
terregnum. 

Zwischenreich,  -[e].?,  -e,  n.  1.  =  «reg.  2.  mel- 
lanliggande rike. 

Zwischenreihe,  -«,/.  mellanrad. 

Zwischensatz,  -es,  -e  t,  m.  1.  mellanstycke. 
2.  gram.  mellansats. 

zwischenschieben,  tr.  skjuta  mellan,  inskjuta. 


Zwischenspeise,  -n,f.  mellanrätt. 

Zwischenspiel,  -[e]s,  -e,  n.  teat.  mellanpjes. 

Zwischenstand,  -[e]s,  -e  t,  m.  1.  mellantill- 
stånd.  2.  =  Ztcischenstellung. 

Zwischenstation,  -en,  f.  mellanstation. 

Zwischensteilung,  -en,  f.  ställning  midtemel- 
lan. 

Zwischenstock,  -[e]s,  -e  t,  m.  -werk,  -[e]s,  -e, 
n.  =  Zwischengeschoss. 

Zwischenstreifen, -s,-,m.  mellanliggande  remsa. 

Zwischenstück,  -{e\s,  -e,  n.  mellanstycke. 

Zwischenstunde,  -n,f.  1.  mellanliggande  tim- 
me.   2.  paus,  kvart  mellan  två  lektioner. 

Zwischenton,  -[e]s,  -e  f,  m-  mellanton. 

Zwischenträger,  -s,  -,  m.  ~in,  -nen,  f.  angif- 
vare,  skvallerbytta. 

Zwischenträgerei,  -en,  f.  (spring  med)  skval- 
ler. 

zwischentreten,  itr.  s.  träda  emellan. 

Zwischenumstand,  -[e]s,  -e  f,  m.  mellankom- 
mande omständighet. 

Zwischenwall,  -[e].«,  -e  t,  m.  mellanvall. 

Zwischenwand,  -e  t,/-  mellanvägg. 

Zwischenweite,  -n,f.  mellanrum. 

Zwischenzeile,  -n,  f.  mellanrad. 

zwischenzeilig,  a.  mellanradig. 

Zwischenzeit,  -en,  f.  mellantid. 

Zwist,  -[ejs,  -e,  m.  tvist,  tvistighet. 

zwistig,  a.  1.  tvistande,  'v,  werden  über  etw, 
(ack.);  råka  i  tvist  om  ngt,  »^  sein:  tvista. 
2.  tvistig,  tvifvelaktig. 

Zwistigkeit,  -««,/.  tvistighet. 

zwitscherlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  och  tr.  kvittra. 

Zwitter,  -s,  -,  m.  1.  bastard,  hybrid  bildning. 
2.  hermafrodit,  -ärt,  -en,  f.  hybrid  art, 
bastard,  -artig,  a.  bastardartad.  -bildung, 
-en,  f.  hybrid  bildning,  bastard,  -blume, 
•blüt[h]e,  -n,  /.  tvekönad  blomma,  -ge- 
schöpf,  -[e]s,  -e,  n.  =  Zwitter,  -pflanze,  -v, 
f.  tvekönad  växt.  -wesen,  -s,  -,  n.  1.  O,  hy- 
brid natur.  2.  =  Zivitter. 

zwitterhaft,  a.  hybrid,  bastard-,  tvekönad. 

Zwitterhaftigkeit,  -en,f.  hybrid  natur. 

zwitterig,  zwitterisch  =  zwitterhaft. 

zwitterlln  =  zwitschern. 

Zwitterschaft,  O,  /.  Zwittert[hjam,  -[e]s,  0,  n. 
hybrid  natur. 

rwitzerlln,  -te,  ge-t,  itr.  h.  skimra,  glittra. 

zwo,  förildr.  f.  tili  ZWei. 

zwölf,    I.    Ulan  raij.  subst.  äfv.  ZWÖlfe,  (7.  (obBjl.  grund- 

tal)  tolf.  II.  -en,  f.  tolfva. -fingerdarm,  ■[e]s, 
•e  t,   m.    tolftumstarm.    ■Iöt[hjig,    a.    tolf- 

lödig.    För  öfr.  jfr  sms.  med  drei,  ein,  fünf . 
Zwölfer,  -s,  -,  m.  tolfva  m.  m.  se  Fünfer. 
zwölferlei,  otoji.  a.  tolf  slags,  tolf  olika. 
Zwölfling,  -[e]s,  -e,  m.  en  af  de  tolf. 

zwölfte,  a.  (orduingstal)  tolfte. 

ZwpIRel,  -s,  -,  n.  tolftedel. 
zwölftens,  adv.  för  det  tolfte. 
Zwölfter,  -s,  -,  m.  dussin. 
Zy...  ,e  Cg... 


0    saknar  plur.    f  har   omljud.    tr,  traositivt,    itr.  intransitivt  vcrb. 


haben,    S.  liar  sein  tili  hjälpverb. 


•c".-^^-^  ' . ;  '  '"ifj^^ 


*      V        .  "^  >.' 


X  :dr^-  s":^- 


3r^ 

"s             ^-i 

'  •u'* 

1 

lt.      .v       . 

;  '1 

«^ 

_-.^  ^ : 

<% 

»>'  " 

'"  -■■> 

f. 

>■ 

t     ^- 

'  N  '^      . 

.        * 

k-/ 

i 

•  .^  J^i^ 

i^'' 

TT 

"^c- 

-  t? 

^ 

^ 

-    •< 

■7           Sl 

% 

>U 

5  '    ' 

'> '  J' 


..  •  «s