Valda Skifter

Google

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on Hbrary shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the

publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we liave taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrain fivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/|

ViLDA SKRIFTER

AF

OLOF VON DALIN.

--'N-'-^^l/Ol-^

OREBRO 1872,

ABR. BOHLINS BOKTRYCRERI.

" ■>

Inneh&lL

Andeliga S&nger.

Tankar om Gads Forsya Sid. 3.

Fader V&r » 10.

Prediksord :

P& Ny&ndagen . » 13.

Sondagen efter NySradagen » 13.

Andra Sondagen efter Trettondedagen » 14.

Sondagen Septnagesima » 14.

Sondagen Sexagesima. » 15.

Fastlags-Sondagen » 15.

Kyndelsmessodagen » 16.

Forsta Sondagen i Fastan » 16.

Andra Sondagen i Fastan w 17.

P& samma dag » 17.

Tredje Sondagen i Fastan » 18.

Midfaato-Sondagen » 18.

Feute Sondagen i Fastan i> 19.

Lingfredagen » 19.

P&skdagen » 20.

Andra Sondagen efter P&sk » 20.

Tredje Sondagen efter Pftsk » 21.

PS samma dag » 21.

Fjerde Sondagen efter P&sk » 22.

Bon-Sondagen » 22.

Pingstdngen » 23.

. Hel. Trefaldighets-Sondagen » 23.

Tionde Sondagen efter Hel. Trefaldighets-Sondag ... » 24.

Pa samma dag » 24.

Sextonde Sondagen efter He). Trefaldighets-Sondag. . >» 25.

Tjogonde Sondagen efter Hel. Trefaldighets-Sondag . » 25.

Andra Sondagen i Adventet » 26.

Jaldagen • 26.

IV

Vid irsskiften: .

Vid ftrcts borjan 1741 Sid. 27.

Vid arets borjan 1743 . *. » 28.

Vid &ret8 borjan 1746 » 30.

Den formdrkade sjalen bor ledas af Gads hand » 31.

Ofrersattning af en ibland doct. Lntheri egenhandiga

anteckningar i bans handbibel, 8om nn forvaras p&

Kongl. Bibliotbeket i Stockholm » 32.

Styoken af historiskt ooh politiskt Innehdll.

P& konnng Carl XILs dodsdag:

I. 1735 » 35.

II. 1738 « 37.

III. 1740 » 37.

IV. 1741 ». 38.

V. 1745 « 39.

VI. 1748 » 39.

Konnng Carl XI 1:8 forvandling till aftonstjema » 40.

Ode ofver slaget vid Villmanstrand den 23 Angnsti 1741 » 42.
Till Generalmajor Wrangel ?id bans ftterkomst Mn ryska

f&ngenskapen (Juni 1742) » 47.

F& tacksagelsedagen ofver freden 1743 » 48.

Drommar nnder riksdagen 1742 — 1743:

I. Den 28 Febr. 1743 » 49.

II. Den 6 Mars 1743 »» 50.

III. Den 17 Mars 1743 » 50.

IV. Den 20 Mars 1743 » 51.

V » 51.

1743 om hosten » 52.

Kampavisa » 53.

Visor.

Engsovisan, nr gamla bandlingar ofversatt p& nu brnkeligt

»

63.

Herdeqvade: „En Celadon gaf frojderop" » 71.

Herdeqvade: „Philemon dref ut sina f&r i en ang" .... » 76.

Iris och Damon » 80.

Visa: „0m jag med min qvinna" » 83.

Visa: „Ack, kara min Malin" » 84.

Enslig lefnad lycklig i sallskap med den man alskar ...» 86.

Nattens berom » 87.

Lyckligt att lefva okand » 88.

V

StiUa lefnads saUhet Sid. 89.

BestaDdighet i alia ekiften » 90.

Det Darvarande onda alltid det sv&raste • 92.

Lyckligt att konna glomma fdrra tiders nojeo » 94.

Klagan ofrer kolden » 95.

Virvisa » 96.

Ofrer en fogel » 98.

Visa: „Jag ser mig om, Meii saknar dock det basta" ...» 99.

Capido i arrest » 102.

Visa: „Fromina sjal och Ijumma hjerta" » 104.

Visa: ^Knlna host, med regn och tocken'* » 107.

Ofver odet » 109.

Visa: ,,111 ar jag har, an ar jag der'* » 111.

Visa: „Skatan sitter p& kyrkotorn" » 112.

Visa: „Venas vill jaga" » 114.

£n nog frns a&ked till sin man, vid hans afresa till armeen » 118.

Visa: „Kara Bacchus, oppna din tonna" » 120.

Visa: „Stolta arelystna*" » 121.

Visa: „Den jag haft s& hjertligt kar" » 123.

Bordvisa » 126.

Ordensvisa » 127.

Calottvisa * » 130.

April-verk om v&p herrliga tid. 1740 i. 135.

Hoflif.

Bordvisa nnder Konnngens och Drottningens vistande p&

Drottningholm. 1751 » 153.

PI en bergskulle vid Drottningholm. 1751 » 155.

Visa pi Bostallet. 1751 » 156.

PI Lindon om aftonen den 21 Juli 1751 » 158.

Nicopompi visa ofver aftonmlltiden vid Rorby-torpet den

23 Jnli 1751 » 159.

Visa om farden till Bostallet. 1751 » 162.

P& Drottningens namnsdag den 26 Aug. 1751 » 166.

Bref till H. M. Konnngen - 169.

Bref till H. M. Drottningen » 170.

Bordvisa nnder Konungens och Drottningens vistande pi

Svartsjo. 1752 » 172.

Ofver Drottningens resa till Upsala, att der mota Konnn-
gen vid hans Iterkomst fr&n Finland.- 1752 » 173.

Ofver Hofvets ankomst till Ulriksdal. V&ren 1753 .... »> 174.

Visa om Pepparen » 175.

VI

TUl Hoffroken ' * * vid henne^ resa till Loka. 1761 ... Sid. 177.
Gammal Visa (dfver Konongens och Orottoingens resa till

Loka &r 1762) » 178.

Ofver jagten p& Svartsjd. 1762 » 182.

Di forfattaren en g&ng visat sig i nattrock for Deras

Majestater » 184.

Pi ett fonster i China-hnset » 185.

Brdllopsqvaden.

Tidens och Karlekens trata. Andersmessodagen 1732, d&
kammarhprren, baron J. M. Baner och froken H. U.
Ribbing ingingo akta forband » 189.

Visa om stolts Agnes och herr Carl. Vid generaladjatan-
ten, baron Carl Adlerfelts brollop med hoffroken
Agnes Stromfelt. den 10 Okt. 1754 » 192.

Herdeqvade vid riksr&det, friherre Anders Johan von Hop-
kens gifterm&I med hoffroken Wilhelmina Charl.
Ribbing, den 10 Nov. 1754 » 196.

Lilla Gudens manifest, gifvet Paphos i Cabinettet den 17
Maj 1755, d& baron Johan Adolf Hamilton forlofva-
des med hoffroken Anna Margareta Wrangel » 199.

Gammal visa. Pa froken Christina von Ungern Sternbergs

brollopsdag. den 19 April 1759 » 201.

Fabler.

En falsk van ar varre an en nppenbar ovan » 209.

Den 6 Juni 1761. D& Venus passerade genom solen ... » 211.

De tv& kallorna » 215.

Den som vill behaga alia » 216.

De frammande traden » 218.

Blandade Dikter.

Jordiska tings obestandighet » -223.

Tankar om odet » 224.

Stilla lefnads nojen »» 225.

Nojd lefnad •» 227.

Extractnm Protocolli, ur vSr Conseil » 227.

Resebeskrifning » 228.

Engsonojen » 231.

Afsked fr&n Engson » 233.

Till grefvinnan Piper p& hennea fodelsedag » 234.

Inpromptu » 236

Till ett fruntimmer, som ville folja arm^en till Finland . ** 237.

VII

Forklaring ofver ordet <*Kriika» Sid. 238.

Behagligheteos hemvist » 239.

Pindariakt ode • 240.

Jopiter och Earopa • 242.

Till en froken, som viUe lara sig skrifra Ten » 243.

Anaokan af Anctore drang Fetter, som blifvit varfvad till

soldat » 246.

Ofver Btadalefvernet » 247.

Ex tempore • 249.

Frieri med avar » 249.

Ofver en man, som sftlde sin fastmo » 250.

Ofver en frdken, som gema ville d5 » 250.

Inpromptu » 251.

Ofver en ung herre, som skrot ofver att vara Bel-Esprit » 251.

Sagan om Hasten. Utgifven 1740 • 253.

Visdomsprof, eller Herr Arngrim Berserks fortraffelige tankar
ofver et fynd i jorden intet l&ngt fr&n Stockholm. Utgifhe
1739 » 271.

fieskrifning om en Runsten vid Drottningholm, som kan tjana
til nplysning i Lovoiska historien, af Olavo Bjornero,
Antiqaario Lovoensi » 295.

Programma. (Af Marcus Tnllins Dubbelolianns, for de Stn-
derande i Calottiaien, till ett specimen academicnm af
Cajns Fnrias Naso, Finno-Satagnndas) » 316.

Dissertation om det spr&k, som talades af v&ra forsta foraldrar

i Paradiset » 327.

Ratt begrepp om en kork » 332.

Fragment ofver sista kriget mellan Filosofien och Karleken . . » 336.

Promemoria af nSgot, som ar aomarkt p& en resa till Paphos » 341.

Sagan om herdinnan och lammet » 347.

Brefvexling mellan Ragvald Pik och Herr Silfverspasserklinga . » 353.

ADmarkningar »> 359.

Ingen svensk forfattare har ftnnn af sin samtid ront det erkSn-
nande, som en g&ng kom Dalin till del. Hela allinftnheten blic-
kade npp till honom som den ende, erkftnde mSstaren; sjelfya ri-
kets st&nder l&to sig angelSget vara att draga fSrsorg om bans
belonande. Sa hade annn aldrig svenska spr&ket klingat! SS bdga
tankar och sa lekande bebag bade Snnn aldrig ingjutits i svenska
rim! Hans samtid ansag bonom belt enkelt o5fyertrSfflig.

Likval bade Snnu icke fyrtio ar f5rflntit efter ba*ns ddd, da
GyUenborg ans&g sig knnna forklara, att

Den prisade Dalin, som ej sin like fann,
I ynglingars f5r85k bar sett sin 5fverman.

Afven den s. k. Nya Skolan, som eljest bade oppen blick fot
mangen skonbet i v&r &ldre vitterbet, forbis&g Dalin; deri Ilk den
Gostavianska. De omdomen, Hammarskdld om bonom f&ller, aro
till ytterligbet orattvisa ocb bittra: ban var ntan &ntasi och k£n-
sla; i sin „inre fattigdom" saknade ban allt sinne for musik, ja
ban batade den, i foljd bvaraf afven bans visor „nodv&ndigt skulle
misslyckas;'* o. s. v. Det ar Atterboms Sra att i sina Siare och
SkcMer hafva gjort Dalin rfittvisa ocb skingrat den gl5mskans
natt, som boijade l&gga sig ofver bans namn.

Olof Dalin foddes i Vinbergs forsamling i Halland d. 29 Ang.
1708. Hans forfildrar voro prosten Jonas Dalin ocb Marg. Brig;
Ans^en. Efter fiadrens tidiga Mnfalle erboll bdn i sin styffoder,
prosten Severin Bdkman, en omsorgsfiill vardare. Dalin stnderade

X

i Lund, under sfirskild ledning af den beromde Andreas Bydelius,
hvars n&ra slagtinge ban var.

Redan 1723 hade Dalin i sin styffars sallskap besokt Stock-
holm och 1726 yar ban bonom fbr andra gangen dit fi)ljaktig»
f5r att nu blifva der for allidd bofast. Ti forord af Rydelius blef
Dalin antagen till l&rare for davarande kammarradet Balambs so-
ner. Denned var bans intrade gjordt i stora verlden, der ban
inom kort blef alias alskling. Landets fomamste mfin oppnade
bade ^bus och bjerta" for den okande unge nuumen fran en
aflfigsen landsort, utan bord och utan formogenhet. Detta f5r-
klaras af bans i bdg grad yinnande yasen och naturliga goda takt.
Hans yttre egde intet atmarkande och i sallskap yar ban i all-
manhet ordkarg.

Men i bans inre rorde sig stora planer. Redan i Lund, sa-
ger Celsius, bade den tanken bos bonom upprunnit, att ^f^retaga
sig n&got « arbete, som uti yart syenska spr&k yore o^rsdkt/*
Frukten af detta beslut blef Then Svdnska Argus^ en efterbild
af Addisons Spectator. Om det uppseende och den fortjusning,
som denna yeckoskrifb 5fyer bela landet y&ckte, tala hans samtida
i de starkaste uttiyck. Fdr det nu lef^ande slSgtet &r den dock
f&ga njutbar; f5r&ndrad6 asigter och seder bafya gjort det syirt
f5r OSS att fbrsta de bfinsyftningar och skildringar, som en gang
funnos sa trfiffonde. Sin betydelse i sprakligt banseende skall
dock Argus alltid bebilla.

Det haryid icke minst markyardiga &r den djupa anonymitet»
hyarmed forfattajren && lange formadde omgif^a sig. Utom i R&-
lambska buset och ffir nigra fortroligare yanner yar ban under
flera &r en fullkomligt obekant person, foremalet ^r mang&ldiga
gissningar. Argus boijade uigifras 1732 och uppbdrde 1734.
Men ^rst 1736 blef ul^fVaren fbr den storre aUmfinheten kfind.
Aret forut hade ban likyal af R21amb blifnt f^rest&Ud for konun-
gen och drottningen. Ke^n 1734 bade rikets stftnder ingatt med

XI

ea skiifVeUe till kongL ua^U hym d« ttttry€kt# litt ndja och
vfilbehag ofrer den obekantA fbriktarens arbtte: en uppmaniog att
icke lemnik honom obel5iiad> derest bans anonjmitet blefre rdjd.

Dalin, Bom 1731 blifnt e. o. cancellist i liksarkivet och 1735
i krigsexpeditionen, befordrades 1737 till kongl. bibUothekaiie.

Frin bdijan af sin Stoekholms-tid kom kan i berdring m^
HattpartietB ledare. Men icke denna tUlfiLUighet, icke ens inflj-
tandet af en s&dan penonligbet, som TeBsins, & man vfil tiU-
skiifva bans anslntande till detsamma. De isigter det hyllade.
Yoro i dg sjelfVa af den art, att de belt natnrligt skulle oni*
fiftttas af en nng beg&f?ad man, med sinne for &ra och fiibet.
loom det liddaliga s&llskapet ^ATaza ocb Wallasis", bvaiB sekre-
terare ocb enda o&filse ledamot Dalin blef vid stiftelaen, gaf ban
under en fo^d af ar p& bade prosa och vexs nttryck at aitt partis
st&mning.

Kom sa det af Hattame inledda ryska kriget med dess olycks-
digra fi^^der. Dalin kunde ej undg& — ban var ju icke blott
poet, men ftfVen baldatecknare — att mfita c^^P^t af den afgmnd,
till hvan brant battpolitiken ledt Sverige. £tt bittert nttryck af
bans gramelse diver de stora planemas sndpliga ntg&ng finnes i
den aid. 53 intagna KdrnpavUcun. Men eboruTal Dalin efterl743
drog sig tillbaka £r&n Hattpartiet sasom politisk korporation, brSt
ban likv&l icke med sina enskilda v&nner inom detsamma.

Dalin anstftUdes 1751 sisom kronprinsen Gostafe larare. Han
kom aUtsi i den nfirmaste ber5ring med det nya bofret. Men
ban blef ^r Adolf Fredrik ocb Lovisa mora an deras sons ISrare,
ocb &nnn mycket mera in en boipoet i vanlig bem&rkelse kan vara.
Nfir Dalin npj^drde att yara Hatt blef ban nteslntande Bojalist.

Nn boijades en tid, d& Dalin i en alldeles otiolig ymnigbet
strddde vers omkring sig. Allt sknlle besjnngas. nDalin ibrde
sanggadinnoma till bofvet", s&ger Gyllenborg. Men om den Da-
linska s&nggndinnan ock skickade sig bofiriskt samt blott var aUi^

xn

f&f benagen att 9prida gladje med sin sibig, bibehdU hon dock
alltid en viss svensk trohjertenhet, hvaraf m&nga yackra drag
framskymta. Ingen Iftrer neka, att Dalins ho^oesi forr&der vida
mera innerlighet, an man finner i den firanska Lndvigis-skolans
och dess efterfbljares. *

Det bar sagts att Dalin saknar kansla. Utan tvifVel fir detta
Orfittvist. Om en for&ttare bor beddmas icke efter det mesta utan
efter det bSsta, ban skrifnt, s& kommer man tifl ett motsatt om-
ddme. Det finnes ock i Dalins lyrik tillrSckligt mycket som ^r-
STarar ett sadant. Sannt ar visserligen, att mangen ntgjutelse af
fi)r 6frigt ofbrtydbar ocb innerlig kfinsla, och foretradesvis just af
erotisk stamningi stnndom datar med nagot nSstan — epigiam-
matiskt; detta Sr en psjkologisk foreteelse, hvars gnmd den qelf
kfinslige lasaren icke torde hafya alltf5r svart att sp&ra hos en p&
samma gang forsynt ocb i botten stolt natur, som i en filder,
hvilken icke iSngre &r ungdomens, finner sig forsatt inom en verld,
der ban visserligen lika litet som n&gon annan fir kail f5r beha-
gen och bjertats behof, men der ban icke fimier sig kmma fyUa
de yilkor, som i denna yerlds dgon anses berfittigande; ban doljer
dfi sncken med ett skfimt.

Och skfimta knnde Dalin som f&. Hans spelande qvickhet
var derjemte — ri tala alltjemt icke om det mesta utan om det
basta — forenad med den lattaste prydlighet, den finaste smak
och stnndom (t. ex. dfi ban i ett och annat broIlopsqTfide anslar
folkvisans tonart) med den mest intagande naivetet. Nfir dertill
kommer, att detta allt mdter oss i tonffJl, hvilkas behag finnu fir
oforminskadt, dfi mfiste man erkSnna, att han s{dng icke blott f<5r
att glfidja LoYisa och hennes omgi&ing, utan fif^en en efter-
yerld; och att det icke blott fir den store stOisten utan ock
skalden som lefver*

* Detta galler likval endast om honom e&som lyriker. HaDS epi-
ska och dramatiska arbeten (Brynilda eller den olyciktliga kdrleken.

xm

eniledigades af rikaens stfnder 1756 tin ma be&ttDiiig
8om kronprinsens lirare. Den stnidom, som vid deifca 2n liks-
dag diabbade konnngahiiset oeh dees vfiimer, nidde ftfren DaMs.
AnUagad till lifret, uidalapp haa dock med f5rliist af bib syada,
hvaijemte ban aflftganades frin bofret; den tidens tyianni med
frihetsnamii giek bI Ungt, att ban till oeb med fi(rbj5d8 nalkas
de stSllen, der n&gon medlem af konnnga&miljen nppebdU rig.

Den ofriyilliga ledigbet, haa sUnnda erbftU, begagnade ban fiSr
att arbeta p& det uppdrag, ban redan 1742 just af stftndenia er-
billit: att skrifra Sverigeg bistoria. Tvenne delar voro f&rut nt-
komna, p& bvilka 1760 och 1762 fftljde tredje delen i tvenne band.

Yid riksdagen 1761 nppb&fdes Dalins forvisning Mn bofret.
Mdtet mellan konnngaparet ocb bonom berftttas bafra Tarit ro-
lande. Samnui 2r blef ban adlad; 1753 canceUi-xid; 1755 riks-
bistoriogiaf; 1761 B. N. 0.; 1768 bofcanceUer.

Olol Yon Dalin afled p& Drotfcningbolm d. 12 Ang. 1768,
qelf dntaiide rin adliga fitt.

Drottning LoTisa Ulrika Iftt pi Lof5 kyrkoglrd 5fVer bonom
oeb bans eftertrSdare sisom kronprinsens l&rare, den ntmftrkte
matematikern Klingenstjerna, appresa en minnesTird. Den del af
inskiiffcen, som gftUer Dalin, bar bon sjelf f5rfkttat. Den fir ett
uttiyek af bennes personliga tillgifVenbet tSit skalden ocb Tfinnen.

kr 1767 ntkommo Dalins VUkrheUarbeUn^ i bmiden oeft
obwidm derifart^ I — VI b., 8:o. Denna sanding larer, enligt
Hammarskold ocb Biogr. Lex., bafra ombesdijts af f5r&ttarens balf-
bxoder, arcbiatem J. C. Bdkman. I fdretalet heter det dock aUt*
igenom: Utgifvame. Ahem Atterbom sjnes antaga, att B5kman

Tragoedia i ire Opningar [1738], Den Aftmdsjuke, Comoedi [s. I.] ocb
Sven^ka Friheim, Skalde-Dikt i Fyra S&mgw [1742].) &ro namera endast
•f litteratar-hiatoritkt intreue.

XIV

icke eiuMun bllr ansvaret; han talar nftmligen om denna samling
8&som f5zaiiBtaltad af ^vfilmeiiaiide, men okriidska beundrare'V
Vare hSnned bora som heist: nlgon omsoxg fir vid utgifvandet
icke anyfind. AUt hvad man kimnat komma of?er fir, ntan nrval,
intaget; hvad som intagits fir om hvartannat samman^st. Endast
i de tvenne fSrsta banden markes ett bemSdande att ordna.

Sedermeia (1782—1783) ntkom en af P. Badin redigeiad,
▼aid upplaga af Dalins Poetuka Arbeten^ fdrsedd med foretal af
riksr&det Scheffer. Den fir med rfitta prisad for noggranhet och
prydlighet. Ehora icke n&got i obunden form finnes intaget, ut-
gdr npplagan likvfil tvenne oktay-band, ionehfillande tillsammanB
722 sidor.

Atterbom bar i Siare och Skalder intagit ett stort antal
skaldeprof af Dalin. Sanningen fordrar. dock det erkannande, att
de valda styckena visserligen lemna en i det stora hela 8ann» men
likvfil icke fullt noggxann bild af Dalins for&ttarskap. Atterbom
bar g&tt till yfiga — som en akaJd. Genom findring, uteslat-
ning, sammanslagning af tvenne stycken till ett, o. s. y^ har han
gifvit OSS en nfigot idealiserad Dalin.

I den samling, som nn ofyerlemnas fit allmfinheten, framtrfi-
der den gamle skalden i sitt egna och nrspnmgliga skick. En-
dast stafiiingssattet har utgifVaren ansett sig kunna Iftmpa efter
nnyarande tids bruk, dfi ja icke nfigot filologiskt sjfte med denna
upplaga a&es. I fyra prosa-nppsatser (de bada antiqyariska af-
handlingame, Dubbel51iani program samt brefrexllngen mellan Bag-
yald Pik och Sifeerspasserklinga) har ntg. dock trott det vara
Ifimpligast att bibehfiUa originalnpplagans staMtt De ytterst
sparsamt anbragta findringar, utgifvaren till&tit sig, inskrfinka edg
till obeiydligheter, sisom att nfigon gfing, f&t lydlighetens skull,
ntbyta ett den mot han eller hon.

Orebro, Dec., 1872. E* W. U

Andeliga Stoger.

Tankar om Guds Forsyn.

XOrblindade verld,

Hvart rasax din fl&rd?

I villsamma fUlt,
I brasande str5mmar,

Hvem bar er s& stS.llt?

Skall folk och natur
6§. fritt utan tdmmar,

Som vUdaste djur?

H9,r famlar all ting

I oreda kring,

Har vinner ett null
Den praktigste lycka,

Har kastas omkuU

De rotfasta trad,
Och ogras fSrtrycka

Den renaste sid.

En gammal och tang
Utlefver en ung;
Med darrande staf
En usling borthjelper

Ualin. , 1 *

En hjelte till graf;
Den Me tkr mSrg,
Nar sk5nheten stjelper
I Mskaste f&rg.

HfLr vissnar en ros,
N^r nasslan derhos
Blir yfrig till mods;

HSLr laddas den rika
Med gods upp& gods:
Den fattiga ser

Sin f5da bortvika
Och mister an mer.

Men mest g5r mig ondt,
Att dygd ej blir skondt!
Det hinmielska bam

Af olyckor blif^er
Nedtrampadt i skam,
NSr frackaste last

Till heder uppklifver
Och hSller sig fast.

Jag icke f8rst9,r^
Hvi odet beg&r
Sk synbara fel:
M§nn' verlden sig hvalfver
pa lycka och spel?
Mann' himlamas har

Ar gjord af sig sjelfver
Och sjelfver sig bar?

S^ talar min harm

Mot Allmaktens arm;

SS, ifras mitt mod,
I blindhet och yra,

Med k5tt och med blod;

Det 5nskade f&
All verlden bestyra,

En dag eller tvL

Men eviga lag,

Som finner mig svag,

F5rl&t mig mitt knot!
Hvad skulle jag rllda

Din vishet emot?

Ack, had' jag den n^,
Att en g&ng & sk&da

Ditt hemliga r&d!

En drn har sin fr5jd
I klarhet och h5jd:
Fr&n jordenes grus

Mot solen han v^ar,
Att skSda dess Ijus,
Nar flugor och mygg

Vid dunklaste l^gar
pa vingelos rygg.

6

SS, lyft Du ock mig
FrS,n « stofket till Dig
Ett 5gnablick opp,

Att se hur .Du vender
All verldenes lopp:
Hvad orsaken ar

Till allt hvad som bander
S§. underligt Mr.

Dock h§,ll, jag g§.r nid,
Jag hisnar dervid:
Ett allt uti allt,

Som tusende verldar
I blinken befallt,
Betar mig min syn —

Min flygt blir fi)rtai*der
I strJllande skyn!

Forndjd raed min lott,
Jag anser fSr godt,
Hvad himmelen gor;

Jag st§,r och jag svigtar,
Jag lefv^er och dor
I Skaparens hand,

Som raknar och siktar
Den finaste sand.

Hvad mig synes gull,
For Honom ar mull;
Hvad mig synes stort,

For Honom &r ringa,
Som himlarna gjoi-t;
Hvad mig utan lag

Syns tygelfritt springa,
Ar himlens behag.

SH, bar dig d3. till,

Da verld, som du vill;

LS.t ondskan g& fram
I prankande kinder,

L&t §fa bli skam;

Lat finad bli folk,
l&t samvet bli vMer,

Och tongan dess tolk.

Uppstudsa din prakt
Mot Skaparens makt,
Sia dygdema ned,

Lat lastema bara
Sin purpur i fred:
Jag vet dock fSrut,

Att allt till Hans ara
Skall landa till slut.

Mig icke ett h^r
Af hufvudet g^r,
Mig ingen fortret
I hemlighet vankar,
Som Han icke vet:
Han Oppriar mitt brost.

8

Han ser mina tankar,
Min angslan och trost.

Min lycka Han sftg,
D§, annu jag l§,g
I morkheten qvar;

Mitt urverk Han staJlte,
Mitt br5d Han mig skar
Hvi skulle dS Du,

AUsvaidige hjelte,
FOrgata mig nu?

Nej, vet jag ej mer,
S§, vet jag och ser,
Att lahgse'n Du bod

Den himmelska ratten
Utmata mitt brod:
Det lemnar Du mig;

Men medlen och satten
Dem lemnar jag Dig.

Jag t5rs Dig ej be;

Jag kan icke se

Hvad ondt ar och godt,
Hvad gagnar och skadar;

Men nar jag det att,

Som frukt af ditt land,
D§. tackar jag glader

Och kysser din hand.

9

Bland fiUskhet och svek,
Bland konster och strek,
Bland hOfliga mord,

Bland muntrogna brdder,
Bland &rgade ord
Jag trifs icke yM:

Om Du mig ej f5der,
Jag SY&lter ihjSl.

Men f3&ngt mot Dig

F5r slugheten krig;

Dess makt ar som glas,
Dess illgrepp Du bracker

Som krnkor 1 kras;

Da blottar dess blygd
Och allm&nt upptEcker

Dess sminkade djgd.

SSl skall dSl allt mitt
Fra,n sorg blif^a fritt:
POrnojd med Guds r&d,

Jag aldrig skall skilja
Hans tuktan Mn n&d:
Mitt hus har jag byggt

PS. Skaparens vilja;
Der softer jag tryggt.

10

Fader Var.

rader v^, som Mn det hoga

Ned i minsta vinklar ser!
Anse med ett nMigt oga,

Hvad nu i mitt hjerta sker!
Du, som med ett finger hval^er

Himlens krafter, blixt och don,
Fast all verlden f5r Dig skal^er,

H5r den minsta matkens bon!

Hjelp ett solgrand vittne bara

Om din makt i sm3.tt och stort!
Tag af stoftet evig ara,

Du, som allt af intet gjort!
Anglar, helgon, himlens makter

Prisa Dig i arans famn;
LS.t i v§.ra l§.ga trakter

Helgadt bli ditt hoga namn!

Kungar, makter falle neder

For din tron, din sannings Ijus!

Krossa ondskan, bygg din heder
P8, v^rt stolta Intets grus!

,11

Dn, som aldrig ser din like,
St5rt' all guddom atom Dig,

Och l&t jorden se ditt rike>,
Dygdens fred och lastens krig!

Da, som himlars lopp kan styra,

Styr ett ringa djars begar!
Vi, som i v8.r blindhet yra

Se ej hvad oss nyttigt Sr,
Godt frS.n ondt vi ratt ej skilja:

Unn' oss ej v&r falska frOjd:
Ske ej v§,r, men ske din vilja,

D§, ar jag med allt fSrnojd.

S5kom ej bland sorgsna dagar

Gods, som Cker vS-ra fel.
Milde Gud, om Dig -behagar,

Gif oss y3.r afskilda del!
Gif oss blott en daglig fBda!

Men i samvets paradis
Lagom lycka, lagom moda,

Oss till naring, Dig till pris!

Synden oss i stoftet dranker,
Att, om Du ej radda vill,

Lagen oss i afgrnnd sanker:
Hoga karlek, gif oss till!

Efter n§.den med oss handla,
Som vi handle med hvarann,

12

Och din rati i n&d fSrvandla,
Genom verldens Fr3.Iserman !

Om Du, Gud, ditt verk vill profva,

LS,t det i din mildhet ske,
Att ej medg&ng oss m& sdfva,

Motg8,ng ej f5rtviflan ge!
Led OSS ej p& glatta branter,

Om Du ej styr v^ra Qat:
Hjelp OSS se p3. alia kanter

Blodets giller, verldens nat!

I hvar vri ftrderftret fSljer

Det upplysta, svaga djur;
Ja, y3,r ovan mest sig dOljer

I oss sjelf, i vS-r natur:
Frals oss Mn sa-mycken pl&ga,

Du, som allt v§,rt inre vet,
Och lat gnistan slutligt liga

Af ditt Ijus, din herrlighet!

13

Prediksord.

Pk Nsrirsdagen.

(jud, Du har din vilja skriMt
I ett hjerta, som &r deldt,
Och s& ofta sl&r Dig felt:

Men Du, som det hjertat gifVit,
Och ser mer dess grand, &n jag,

Hjelp det mot din vilja svara,

Dig en ny§,rsgif7a vara,

Och hvar dag min ny&rsdag.

S6ndagen efter Ny&rsdagen.

Jdesinnom som 6uds barn v&r heder:

Till himlen ha vi ari^erd.tt,
Y§.r f5dsel sina anor leder

Fr&n Li&ens Forstes blod och 9.tt:
Forverkom ej s& h5ga titlar

F5r Utet stoft, som hjertat r5r,
Att ej en blink, som hastigt kittlar.

En evig aras glans forstOr.

14

Andra Sdndagen efter Trettondedaf^en.

V^rt hjerta plar sig lyckligt tycka,
Nar det en van sig valja S-r;

Och all v§.r tids ftrderf och lycka
Uti en makas val bestS^r:

Fast mer b5r sjalen sig f5rena
Med verldens dyra Pralserman:

Det ar i detta stand allena,

Der evig karlek finnas kan.

Sondagen Septnagesima.

JNar OSS Gud vAr pligt ffirkunnar

Och OSS i sin vingard tar,
Allom lika nad ban unnar,

Lika bistand och fSrsvar.
Han kan bast var 15n utmata:

Dock, du stofk och 5fi^erdad,
Hur vill du om lOnen trata, •

Der all 15n ar blott af nad?

15

JDu, sora v§,ra hjertan vacker,
Ad med milda karleksdrag,
An med hkda dunderslag,

An med samvet, som f5rskr3,cker;
Du, som med ett kraftigt ord

Alltid vill OSS till dig kalla;

Hjelp, att ej din s&d m& falla
PS, en h^d, otacksam jord!

Fastlags-S6ndag;eii.

Aut, hvad mensklig anda agde,
L3,g i syndens bojor sUnkt
Och i afgrunds vigor drankt:

Men Guds kSrlek O^ervUgde
Allt det straflf, oss f5restod.

L§.t din Son ik dig beveka;

Store Gad! hvad kan du neka
Dem, han renat med sitt blod?

1()

Kjrndelsmejisodageiu

rjn trogen sjSl sig Ivcklig skattar

I stdrsta nod och olyckslott,
NSjt hon med trones armar fattar

Det himlabam, som verlden fSAt
Nar jordisk omsorg ^ngslar andra,

Kan hon hvar timme s^ga nOjd:
Om Da s§. vill, s§. lit mig vandra,

Min Gud! haiMn till evig fr6jd.

Fdrsta Sdndagen i Fastan.

Uetta lifvet m3. man kalla

Blott en kamp mot afgrunds y3.1d.

Paran, i hvar vri f5rdold,
Vill hvar stund oss 5f^erfalla.

Du, som li&baneret bar,
Hjelp, att jag m&, vid din sida,
Mot mig sjelf och verlden strida,

Tills min d5d en seger fir!

17

Aaidm SMSndagen i Fastaa.

JN&dens sol sig ofta ddljer,

Att jag ingen str3.1e ser;
Stundom, n9.r mig allt f5rf51jer,

Tycks som Gud mig Ofverger.
Men &n mer kan mig f^rsvaga

Lyckans glans och 5fverd&d;
Hulde Fader, i din aga

Finner jag den stOrsta nid.

P& Munma daig.

0& rasa tygelfritt med all bedrSglig lyeka,

Du grymma, falska verld, med k5tts och blods behag!

Tag Satan dig till hjelp, min sg&l att undertrycka,
Grip all min svaghet an med tusen dunderskg!

Du m&ste likvSLl st& f5r himlens n&d tillbaka,

Nar jag med tro och hopp och b5n den rS^tt kan smaka.

Dalin. 2

18

'Aedje Sdndagcn i Fastan*

lusen synder menskan folja.

De ha hjertat till sitt hus,
Der de sig med list fSrdOlja,

Ofta f6r vSrt eget Ijus.
Store Gud, du ser dem alia,

Tag dem bort! och, nSr vi 8t&,
Hjelp, att vi ej Ster falla!

LUr OSS till din ara g&!

Midfasto-Sfodageiu

ij&t man allting omv§.ndt vara,
Lasten synas i sin prakt,
Dygden trampas i f&rakt!

Ingen verldslig n5d och fara
Skadar en rS,ttf3jrdig sj9.1:

Gud, som allt s3. vist bevakar

Och med himmelskt Ijus ransakar,
G5r v&r motg^ng till v8,rt val.

19

Femte Sfodagen i Fastan.

ijud vill OSS till sig fSrsamla,

Han 9x allom Uka huld.
Att vi till f&rder^et &mla,

At y&r arghets egen skuld.
Blindhet, h5gmod, syndabanden

Dra OSS i det m5rka ned.
Sanningshjelte , r&ck oss handen,

FOr OSS in i Ijus och fred!

UngfrMagen.

Den, som framfSr allt b5r v5rdas,

Enngars kung och folks beskarm,
Se vi sm&das, pl&gas, mdrdas

Af en ringa matkesv^m.
Solen sjelf sin klarhet mister,

Bergen remna vid bans d5d:
M&nn' d& ej ditt hjerta brister,

Dn, som d& blef fralst ur n5d?

20

Paskdagen.

Sa skall man ned i grafven fara

Och bli till intet som ett dam?
Se'n vi ha dott, hvem kan oss svara,

Om n§,'nsin mer vi komma fram?
Jo, evighetens egen fSrste,
I n§.d och makt den allrastOrste,

Som sjelf for oss i doden glr,
Betager sjalen denna sorgen
Och ar va,r nsla mull en borgen,

Att hon', som han, en ging nppstlr.

Andra Sondagen efter Pask.

Alltid menlOs, nSjd och stilla,

Anse motg8.ng med f5rakt,
Aldrig verldens uppt8,g gilla,

Aldrig villas af dess prakt:
Slika dygder, himlens vanner!

Nar en sjal dein ega fir,
F&ret da sin herde kanner,

Herden kanner ock sitt fir.

21

Tr04ie SOndacen «fker Pick.

Iv&nne v&gar kan man vandra:

En bland verldens nOjen g&r;
Genom motg&ng gftr den andra,

I den Store Hjeltens sp&r.
Vandringsman ! den fSrra leder

Till f&rderf, fast han &r sk5n;
Men den andra dig bereder

F5r din mOda evig I5n.

P& namma da|;.

vhristi kors da m&ste bara,

Om da folja vill bans sp&r.
Verldens ^Ignad, f3£lng §.ra

I ditt hjerta d& ej r&r.
Edtt och blod da m3.ste tvinga,

Adla SJ3.1! till himlens h5jd.
.Du ej &r f& rosor springa;

Men dess hCgre blir din frOjd.

22

Vjerde Sfadagen efter Pftsk.

Jag ser hur allt m^ stundom sviker,

B&d* hopp och lycka, skygd och nM,
Blott till fSrderf mitt 5de fiker;

Men allt ^ Guds fSrdolda r8,d.
L&ngt mer Sin jag vet ban mitt bftsta,

Min S.ngslan snart kan bli min frojd:
Sin yilja till bans vilja iUsta

Ar derfSr all y&r visbets b5jd.

Bdn-Sdndagen.

JNar allting oss vill bedrOfira,
KOtt ocb blod ocb satans b&r;

Nar OSS verlden vill ber5f\ra
Det, som mer an lif^et ar;

Nar all gunst ej kan bugsvala;
Yanskap ar ett f3.^ngt Ijud:

Tank, byad tr5st att da fa tala
Med en mild ocb maktig Gud!

23

U da, som verldens Men vender,

Hvad &r vSl menskan ntom dig?

Ett stoft, som blott f5rlorar sig.
Men den da dina g&fVor sender,

Den eger allt, hvad 5nskas Mr:
En s9.ker lycka midt i ndden,
En sinnesro, som sjel^a ddden

Hj annat 9.n oSndlig g5r.

HeL Trefiddif^ets-SAndAgen.

Dtore Gad, all vishets kftlla,
Fr&n allt mOrker vida skild,
Gruflig, Usklig, str&ng och mild!
LS.t din n^d hos mig & galla,
Synd och dOd att nederf&lla
Och att r&tta npp din bild!

24

Tionde Sdndagen effcer HeL Trefiddighets-Sdndas.

Otor sak, l§.t mig man Mtt i verldens ndjen Qettras:
Jag dor just ej i natt, nog f^ jag tid att battras!

S3r talar kott och blod; ack, Gad, hur fir jag svag!
Men yS,ck mig med din n3.d och med din Merstuktan,
Att utan s§,kerhet, s& val som utan firnktan,

Jag vanta mh med ' ro ditt sista dunderslag.

Pa samma dag.

Vi pl&gas i sS, Ijuf^a bojor^

Som v§.r natur oss dagligt ger;
I kungars hof, i lllga kojor,

For ingen ting man t&rar ser.
Men nar de rena hjertan bloda,

Det sker i b^ttring, kors och bon.
Den enda sorg ar yard sin m5da,

Som Sr en evig gladjeldn.

25

Seztonde Sfodagen elter HeL TrefiJdi|^ets-Sdiidag«

rast d5den hvar och en f&rskr&cker,

S& m3.ste dock en hvar deran.

Da himlahjelte , Gad och man,
Som OSS till hdgre lif appvSk^ker,

Som dOdens bojor s5nderslet,
Hjelp OSS ySlt mensklighet att tnkta
Och hvarken 5nska eller frukta

Den stand, som Da allena vet!

Tjngonde Sdndagen efter HeL Trefoldigheti-Sdndag.

Vs,r stolthet df^er verlden svanger

Och glommer sin fdrganglighet.
FOrnaftet app till himlen tranger

Och tror att det all djaphet vet.
Gadomligt namn det efbertraktar:

Men, arma stoft, har blindt da far!
Yet att den n|d, som du fi)raktar,

Ar just det enda Ijus du har.

26

Andra SSndagen i AdTentet.

Ax ej annat att fi^rbida,

An bland dagligt klagoljud
B&d' till kropp och sinne lida:

Ack, d& &r ju ingen OudP
Men den allting bar i bSnder
Och i 5gonblicket y^der

Jord och himmel, djup och hdjd,
Vander ock, nSx ban bebagar,
Dessa usla korta dagar

I ett evigt lif och frSjd.

Jnldageii*

Uen, som tusen verldar bvaifver

Och handterar 5dets lopp,
Den, f5r bvilken himlen skalfver,

F5ds en liten menskokropp.
Att ej n3.d, ej lagen rnbba,

(0, fSrandrans djupa baf!)
Kungars kung l§.ggs i en krubba:

Hvar blir nu vart bSgmod af?

27

Vid &rsskiften.

Vid &rets bdijaa 174L

IVom, f^rflutna &r, tillbaka!
FOrra tid, v&r ungdoms v&n,
Eom dock &n en g&ng igen!

Mt 0S8 & de nOjen smaka^

Som blott vaka,
Liksom drCmmar, hos oss &n!

Men det ISr omOjligt vara;
Eom d&, hinunel, da som r&r
Om y&r s&llhet &r Mn &r^

Odets bok oss nppenbara,

Och f5rklara
All den tid oss fSrestSj-!

Dock, det kan y&r ro f5rr3,da,
Om v&r syn oss blir s& klar:
S&lla dimma, blif Ak qvai*!

L&t oss ej de skyar sk&da,

Som beb&da
Mdrka eller klara dar.

28

Eastom oss i himlens Mnder,
Som 038 f5rt till denna da^;
Alskom, vdrdom bans behag:

Ingen oro oss f&rvander,

Hvart det lander,

N^ bans vilja &r v&r lag.

Vid arets bdijan 1743.

Oii qvar, da verldens Ijus,
Ocb mSlt ej fiera stunder af;

I f5rsta nattens gras

VS.r onda tid begraf !
Ju flera §.rtal du oss ger,
Ju mera skiften verlden ser:

Ett sl^gte slSx ett annat nid;

En d&rskap sluts, en olyckstid

Tar vid.

Ett kr begyns i dag;

Gud vet, af hvilket slag!

Dock, bdga bimlar§^,

FOrl&t mitt 5fverd&d!

En b^ig str5m f&rg&r
Med fall, med svall, med brus, med bast,

Nar eken stilla st3r

PS, stranden lika fast.
S3, stSr, bland tids ocb ILndritigs lopp,

29

En b5gsint sjS,l, ett ^delt hopp.
Ett Ir gSx in, ett S,r bortfar;
Hvar timma till de sista dar

Os8 drar:
Men fSr ett s&dant mod
Hvar stand ^r lika god,
Som tidsens ftf^entyr
Ej 5nskar eller skyr.

Da yet, f&rdolda lag,
Ja f5rr &q verlden skapad var,

Hvad da frin denna dag

M6d OSS i sinnet bar!
S& g5r d& bvad din &ra vill:
StSlck y§ra dar, Idgg flora till:

L9,t motg&ng stiga till sin b5jd:

G(Jr, om da vill, vir b&g f5m5jd

Af frOjd;

Men, till s§, stora prof,

Gif bvad oss g6rs bebof ,

Att bjertat, bar det g§j:,

Dig nalkas &r fr&n &r!

30

Vid &reti bdijan 1746.

Jcitt St fSrsvinner

F5r ett f5rnyadt 8j-.
Allt OSS pSminner

Hvad f5r oss stfc:
Andringar, lust och n5d,
Lycka, fall, lif och dM,
Farliga steg i yillsamma spSi*.

AUtid vi trangta

Till nya tidsf5rdrif ;
Alltid vi langta,

Hopp ar v&rt lif.
Men allt fS^kunnighet !
Ingen sitt b9sta vet,
Och med sig sjelf man stSlds dx i kif.

Du, som allt y9.nder,

Himlar och minsta kropp:
Du har i hander

V8.rt 6des lopp.
Dig vi fSrtro i 8x
Allt hvad oss f5rest§j:,
Motg&ng och lycka, fruktan och hopp.

31

Den formdrkade sjaien bOr ledas af

Guds liand.

Marker v§,rt f5rnuft f5ri51jer,

Fr&n v8x vagga till vJur graf.
Blindhet allting 5fverli5ljer,

Anden snckar i sitt qvaf.
Fogeln Ungtar, att det dagas.

6if, Gud! Y&r sjS.1 din hand,
Att hon p& din vSlg ledsagas

Fram tiU sannings Ijusa land!

3-2

Ofvers&ttning

af en ibland doot. Lather! egenhantliga anteckningar *

i lians handbibel, som nu fonraras p& Kongl.

Bibliotlieket i Stookholm.

JLler Anden ^r, man Ordet finner:

Med Ordet Tron f51jaktig ar:
Med Tron man Trones frukter vinner:

Med Trones frukt man Eorset Mr:
Med adla Korset f51jer B5nen:

Med B5n befrielse och 15nen.

* Den lyder 8& i originalet: Manente Spiritu, manet Verbum: Ma-
nente Verbo, manet Fides: Manente Fide, manerU Fructus Fidei: Ma-
nente Fructu Fidei, manet Crux: Manente Cruce, manet Jnvocatio: Ma-
nente Invocatione, manet Liberaiio. M. L.

Stycken

af

historiskt och politiskt inneMU.

Th koniing Carl xn:s dodsdag.

I.

1735.

Da foll^ som liknat gudar,

Da gamla hjeltesUgt,
Som, klftdd i all och hudar,

Har barit Arans dr^I
Hvar 9x din forna hederP

Din tappra kSlmpablod?
Enfaldighetens seder

Och ftrlighetens mod?

Om minsta dygdedriften

Ar i ditt sinne qvar,
S& y5rda denna griften,

Der Carl sitt lager har.
Om ftran dig kan tftckas,

Om ej din art §.r all,
S& Iftr da ej fftrskrflckas

Utaf en hjeltes &11.

En dygdig l\jelte lyser
Som bftst i olycksffirg:

Dalin. 3

36

Hans f&ngsle ^ran hyser,
Hans blod Sir rikets m&rg,

Hans n5d ur &ran bjelper,
Hans s&r bans belsa g5r,

Han stiger, n&r ban stjelper,
Han lef^er, nfur ban d5r.

Ty l&t din dygd sig mana,

L&t Fl&ttjan Ma n5d!
L&t LSittjan se sin bana,

L&t E&tigan se sin d5d!
Drank B9fvan uti BUten,

y&ck npp din tjnsta h&g:
Betrakta foma fUten

Ocb dina bederst&g!

S§. vill jn Fredriks dia,

S9, Till ja syensker tro:
Att Carl i hjertat b&ra,

I Fredriks fred ocb ro.
Som lam vi vilje dyrka

nirikas 9.dla dar;
Men lejons mod ocb styrka

Bdr yerlden se b&r qvar.

J)i kan v&r fired nppbl&nka
I sk5nsta segerdri^;

D& &r ej Sverige enka;
D& skrife pS. graf^en kflckt:

„H&r rostas val en glafiren,

37

Som var af blod s& rdd;
Men den ftr hftr begra^en,
Som aldrig bliiVer dOd/'

11.

1738.

1 dag fdr tJQgu &r \&r tid sin bOrjan tog,

Di med v&r gamla dygd den store hjelten dog.
No &r ban som en dr5m. Hvem m& det ej beveka,
Att p& y&rt lejons graf en hop med r&ttor leka?

Ack, Sverige, var dock mer i ^terverlden kftr!

Ack, himmel, hjelp ett folk, som sjelft sin OY§.n ar!
T&nk, om kang Carl stod upp och fick v&rt vSlsen

sk&da,
Jag tror, v&r yra slSts och lagen finge r&da.

in.

1740.

V&r hjelte fick sitt banes&r

I dag f5r tv& och ^ugu &r,
Men bar likv&l en arfVing lemnat:

y&r &dla frihet menar jag.
Nu &r det tid, som varit &mnadt,

Att hon blir gift med Sveriges lag.

38

Men, kftra. lag, nftr det g&r an,

S& kom ih&g, att da &r man,
Och h&U den sk5nas eld tillbaka:

Blir husbondrStten bos din firu,
S& delar man med dig din maka,

Ocb yi begr&te Carl &nnu.

IV.
1741.

Ju Iftngre tiden lider,
Jn mera k&nns det s&r,

Som bos de sfenska srider
Nu tre och tjnga &r.

Just bar oss bimlen slagit,
D& mest ban syntes from,

Ocb nyss fr3.n s&ret tagit
Dess basta l&kedom.

Dock, vdrdom himlens yilja!

Ej kan en &rlig bled
Sig fr&n en karlek skilja,

Som gjort dess glans ocb mod.

Fast Carl oss ej fSrsTarar,

N^ &ran oss nu rdr,
Hans minne likval varar.

Tills bela STerige ddr.

39

V.
1745.

1 stolte gadar i Europa,

Som gjort y&r tid med buUer fall,

Eom hit till denna tysta mull
Och lagg ert yapenbrak tillhopa!

Hvad m&im' ert krig f&r in5dan bar?
Hot eyigt Iftr man er berOmmaP
H^ sen I litet stoft bortgOmma

Den 3t5r8ta Igelte jorden bar.

VI.

1748.

1 dag f5r trettl &r bortryckte Qud ur Norden
En dOdlig af det slag, som s&llan f5ds p& jorden,
Som tOmt de Svenskas blod, men ar dem alltid k&r,
Som ofta harmad se'n, men aldrig liknad ftr.
'S& ligg dS., hjelte, tyst med en ododlig ftra,
Och l&t OSS b£ ditt fall v&r s&Ubets reglor Iftra!

40

Koniing Carl XILs forvandling till

aftonstjema.

k)t5rste hjelten, som i Norden

B&d^ af s&g'n och mnor fins,
Gjorde underverk p& jorden,

Som &nnu y&l verlden mins.
Men hvad sl&r ej afdnd neder?

Gudar sjelfva det ftrtrOt:
Mars var skuggrikld om sin heder

Och y^ hjeltes lefiiad sl5t.

Hjeltens tillst&nd sig fi^rbytte,

Liksom 5det fOreskref :
Till det li5ga strax ban flytte,

Der han aftonstjema blef.
Hon ^ den som himlen pryder,

N^ man standar till sitt bo,
Och ftr flitigt folk befyder

Efter m5dan stilla ro.

Aftonstjerna ! fast du Ijser
I en m5rk och 5dslig natt,

41

Fast man sOrjer, leds oeh lyser,
Och af y&ra dar flr matt,

LikvU n&r man ser dig bl&nka,
Jord och himmel till behag,

Ean man nOjsamt det betftnka,
Att man haft en vaeker dag.

42

Ode ofver alaget vid ViUmaxistraiid
den 28 August! 174L

Annu klar vix himmel blanker,

Annu lefver Sveriges Gud.
Med sin gamla n&d han td.nker

PS. y&rt nya vapen^jud.
Svenska hjierta! F&ders ifver,
Som min s§*ng enfaldigt drifver!

Eufva ned allt skryt och pock:
H^rars Gud till evig 9i*a,
Skall da endast offiret b&ra

Af en sl£^en fiend's flock.

Ur den mOrksta vrSi p3. jorden

Eom ett slagte nylig fram,
Som en 5fvermakt i Norden

S5kt med h5gmod och med skam.
Folk, som &n 1 dvalan pustat,
Om ej Sverige det uppdustat

EUer Mist fr3,n egna kif:
Se'n det lart af Sverige strida,
Har man sett dess konst sig vrida

Mot sin mastarinnas lif.

43

Slaf^iskt, under stolta seder,

Men dock cyerft af lagars brott,
Uppbl&st af den nya heder,

Som det genom Sverige f&tt,
Eom det nyss att platt utrota
Svears namn och Norden hota:

Da kan vittna't, Yillmanstrand !
Fern mot en sig segren &mna';
Men m&st halfva makten lemna

Mot en liten vftpnad hand.

Wrangel, da y&r fiend' m(H^,

Van yid h&rda lekars larm;
Som mot berg mot dig ban stOtte:

Himlen stftrkte hSjr din arm.
T^nk, om Lascy'ska JE&rslagen
EJj haft denna hinderdagen,

Gad vet hvart de sv&fvat h&n!
Na, nftr Ryssars hop fick finna,
Hvem ban t&nkt att 5fvervinna,

VSndes modet —. hem igen.

I, som denna dag beskriMt
Med s& mycken tapper blod!

Dygden bar p& fiLltet giMt
Hvar och en sin llrestod:

Hyar en syensk ert lof fi^rkannar,

Snart er d5d ban er missunnar,
Och sig dnskar samma lott.

Saila folk! i m&nga leder

44

Han I Sveriges forna heder
Med er egen Sk& fitt.

Skiyt man, Bysaland! V&ra d5da

Prisas af ditt fr5jderop:
Du fiok folk med heder 5da,

Fast an mot s& liten hop.
Men &st sorgen Sverige s&rar,
Yill det dock ej sina t&rar

Byta bort mot all din frSjd;
Hvar och en dess snck sig blandar
Med dess tappra brGders andar,

Och &r mod af himlens h5jd.

Basa d&, du verldens pliga,

Och ur munnar af metaU
Spruta ut dm ai^ndsl&ga,

Eld och svafirel, kras och knall!
Du, som land och kroner skakar,
Drif ihop Slayonske drakar,

Samla svtanen af ditt hot!
Slikt en rILttvis sak ej dftmpar;
N^ den Hdgste med oss k&mpar,

MS. all verlden g& oss mot.

Hysom nu ett enigt sinne, /

Alle svenske mSai som en,

Och med v&ra bam i minne
YOrdom v&ra filders ben!

Forna Sverige oss uppmanar

45

Till den hftg, som ^gen banar

F5r v&r efterverld att g&:
A^nindsfostret bland oss qel^a
L&t OEe bort &t Byssland hvftlfVa,
Att f&rkrossa bftda tv&.

Bort, att ensldld yUg&ng dyrka,
Nftr p& spel en allm&n st&r!

Enigheten ger den styrka,
Som ej landsens kraft fSrm&r.

D& l&r Den, som vi &kalla,

Jemka straffet likt fSr alia,
EUer allom hugnad ge.

Det ^ tecknet, som betyder

Lyckligt krig, att slutet pryder

S&dan bOrjan, som vi se.

Adla &ed! Fr&n tysta fallen,

Der du till y&r saknad bor,
Ser da elden, hJ^r du sm&llen,

Och vSr skilnad l&ngsam tror;
Men du ser ock himlen verka
I de sTaga och dem st^ka,

Som nu dig att vinna g&:
An en g&ng, nilr bullren vika,
Lar v8.r Fredrik och Ulrika

Dig med fr5jd omfamna f&.

Starke Gad, som bar i hinder
Menskors hjertan, gods och grand,

46

Monarkiers dden vSnder,

Tusen &r p& Utea stand:
Om ej Du oss segren skSnker,
Fast v&r glaf lln modigt blftnker,
G&r ySx glans dock snart f&rbi:
Du kan blott vfix fiend' trycka:
Vid din &ra bind v&r lycka,
Att hon god och fast m& bli.

47

Till Generalmajor Wrangel vid haius
aterkomst fr&n ryska f&ngenskapen.

Juni 1742.

V^lkommeiit v&r Wrangel, ur fiendens hand,
Fr&n hvilken da rftddat ditt ftdernesland!
Valkommen, b&d' Godi och menniskom tftck,
B&d' skrytande kSmpar och Byssar en skr&ck!
Du I5per ej kitsligt till krig, 8om till rof,
Men ger, n&* det gUler, din tappeifaets prof.
Du tiger; men talar med dundrande Ijud
Och fr&lsar v&r heder med starkhet af Gud.

Ja, Wrangel, din hjessa b&r s&llaste krans
Och s&tter sin hvithet mot konungars glans;
N&r sgelfva Y§.r fiend' m§,st v5rda ditt mod,
Hyad b(5r dS, ej Sver^e, som nyttjat ditt blod?
Ty tro, fast din dygd att berOmmas ej t&l,
Att tiden inristar din heder i st&l,
Och afund, p& sanningens urgamla s&tt,
Blir tvungen att lemna din S,ra sin rS^tt.

48

P& tacksagelaedagen OfVer freden 1748.

lackom Den, hvars hjelp vi sporde,

N&r allt hopp var sls^et ned!
M&nga gudar krig oss gjorde.

Men en Enda gaf oss fired.
Du, som d&rar n&d kan visa

P& ett s& otroligt sfttt,
L&r oss nu dig rfltt att prisa

Och att fi^den bruka rfttt ! ! !

49

Drdmxnar

under riksdagen 1742^1743.

L

DcQ 2S Febr. 1743.

1 g§lr jag dr5mde om de dagar,
D§. Sverige var tyranners rof,

D& menl5s blod och brutna lagar
Till h5ghet lyfte m&ngen bof ;
Men nn nS^r jag mig vaken ser,
S§. gl5mmer jag b&d' dr5m och mer.

Jag iycktes se v&r glans i Norden
I dag f5r tre och tretti §.r,

Di Stenbock slog en makt till jorden,
Som dfver oss nu r&da f&r;
Men nn n9.r jag mig vaken ser,
S& gl5mmer jag b&d' drOm och mer.

Da/tn.

50

11.

Den 6 Mars 1743.

Jag drOmde om ett val,
Der jag blef general;

Men jag I3.t &ra't.
Nog gick det an i Qor;
Men raggen och bans mor

I §.r mi vara't.

m.

Den 17 Mars 1743.

1 natt jag om ett dfixhus dr5mde,
Der hvar en tok sitt vett ber5mde

Och gaf sig ut f5r den och den.
Den ena p8. den andra sk&Ilde
Och Offrer honom s5kte v&lde;

Men tyst! — m8,nn' jag ar vaken an?

51

IV.

Deo 20 Man 1743.

Jag tyckte i en drOm en g&ng,
Att tvenne getter p& en sp&ng

Hvarann med hederslystnad m5tte.
De tftfla^ 8& med nos mot nos,,
Som Engelsman och som Fransos,

Tills de hvarann i str5mmen stOtte.

V.

Um nattens rike jag nyss dr5mde,
Der Gad allt pack till tr&tor dOmde;

Jag s&g sm& djeflar dras och slSss;
Men ack! i striden ingen d5dde.
Om en den andra strax f&r5dde,

Hur lyckligt vor' det ej fSr oss?

52

1743 om hdstezL

Hur riken fS. sitt slat!
De st5rsta riksdagskftmpar

Ha likvfil dmidrat ut.
De, som 8& stolta varit

I ftlt och hof ,
De ha nu &§.n oss farit.

Gud vare lof !

53

Kampavisa.

V&ra k&mpar de ftro s& y&Idig en tropp,

Som SY&rd kan b&ra vid sida,

Och hvar g&ng solen i Oster g&r opp,

S& & de ny lust till att strida.

Men batten &r krOnt med lager, seger och Ibra.

De k&mparae l&go en natt i sin silng,
De tftnkte ej bardalekar sk5ta;
Men in kom 8& saktelig den liten sm&drang
Och yiU;kte dem ur sdmnen den s5ta.
Men hatten &r kr5nt etc.

Den liten smfidrSng ban sade sSi bftr:

„I raske ULmpar alle tillhopa!

Stolts Sigrid, som kronan bland jungfraer b&r,

Hon m&nde eder hjelp nn anropa.

Men hatten &r kr5nt etc.

^Stolts Sigrid, som &r den fagraste m5,

Ar inst&ngd i tornet det mdrka.

Fdr hennes skull, jag vet, I gerna velen d5:

I frSlsen henne nu med er styrka."

Men hatten lUr krOnt etc.

54

De kHmpar uppsprnngo med tappert mod,
De klMde sig i jemet det hbda.
„Och om det skall kosta y&r r5da blod,
S3, sku vi hennegi frihet .dock y&rda!"
Men batten ar krOnt etc.

Der syntes de grefvar af Sdderdal,

De jarlar af Upland s& raska,

Och den, som bak bergen bad' sutit med qval,

Han b5ija' med g]M]e att braska.

Men batten ^ kr5nt etc.

De slogos i dagar, de slogos i ty&,
De slogos i elloi^a m§.na'r,
Ocb ^ndtelig m&nde de soger fk:
Tro mig, de voro inga fSnar.
Men batten 3t kr5nt etc.

De slogos den sista dagen till slut,
Att vallar ocb murar sig bCjde.
De togo stolts Sigrid ur tornet ut
Ocb p& sina axlar uppbdjde.
Men batten ar kr5nt etc.

Stolts Sigrid blef b§.de blek ocb r5d;

Hon kunde deras bjelp ej fi^rsaka:

„Tank, att jag ej visste, att jag var i n5d",

Sade bon, ^Gud bjelpe mig tillbaka!''

Men batten ar kr5nt etc.

55

Och hdren I nu alle, som lyden hftrp&!
Den sk5na var i k&mpamaa vSlde;
Men ej knnde hon denna hjelpen f&rstft,
Sina modiga t&rar hon fSllde.
Men batten 9.r krdnt etc.

De fSrde henne in i den mOrka skog.
Hon bad dem det omaket spara.
De sade: ^hfir &r ju farlighet nog,
H3.r ska vi er &ra fftrsvara.
Men batten 9t krOnt etc.

^H3.r finnas ju jS^ttar, bftr finnas ju troll,

Dem sku yi angripa ocb ddda,

Odx bvem mot er knystar p& jordenes boll,

Skall dr^nkas i bloden den rOda."

Men batten 9x kr5nt etc.

Ocb det var berr Hargrim, den riddare bl&,

Sin fana till kiigs iS^t ban svfifva:

„Och bOren, unge k§mpar, nu sku vi gSi p&,

S& jordens ineUvor sku bdfvaf'

Men batten ar krdnt etc.

Der satt en gammal gumma, bon trampades ned;

De bofin&n ej t&lte dess tryne.

^Herr Haj^rim, berr Hftrgrim, f&rakten icke fired!''

Sade bon, ty bon var i syne.

Men batten Hr krdnt etc.

L

n

56

En urgammal ek stod p& hdgan berg;

En bj5rk hinte knappt till dess bUte.

„Se der st&r en jatte och der st&r en dySrg!

Sade H§.rgriin, den modige. hjelte.

Men batten ar kr5nt etc.

Men Y^it i detsamma sS. h5rdes en l&t
Af bj5rnen, som mumla* i skogen.
De nnga bjeltar blekna' och sade med gr&t:
„Ack, om vi nu sutte p& krogen!"
Men batten Sx krOnt etc.

En bjOmunge syntes, ban var ej s& arg;

Men k^mpame br&dt sig undstango.

Se'n blef dem bvar ekorn a& stor som en vaig:

De tystna', de bafva\ de spmngo.

Men batten §j* kr5nt etc.

De sprango fr§.n allt, det de sakna tonu,
Fr§,n guld ocb fr&n skogar s& grCna.
PS. en y^g de konimo, de flydde p& sju,
Ocb Mn sig de vrSkte den sk5na.
Men batten ar kront etc.

Den skona mg svimmad i bjdmarnas vUd,

Som nosa' p& jungirun s& milda.

Forr var du stolts Sigrid, en jungfru 8& b&ld;

Nu ast du ett rof f5r de vilda!

Men batten ar kr5nt etc.

57

Men knappt hade kftmparne nftsan omv&ndt,

F5rr fin de &ter bOrjade sprfttta.

De redo sig till HofVa, som ingen ting h&ndt,

Att &ter sig i h^gsftten sd.tta.

Men hatten &r krOnt etc.

De k9jnpar framstego f8r konungen med pock,

Sina slokande hattar de vifta:

„Sin tjenst hftr tillbjnder y&r modiga flock,

Om da vill din dotter bortgifka/'

Men hatten &r krOnt etc.

Och konungen han vred sina h&nder med gr&t,

I breda golltaifelti det knaka*:

„Hur skall jag bortgifta den I s& g&tt &tP

Skafifa fSrst min dotter tillbakaT'

Men hatten §r kr5nt etc.

Men just kommo friare till konnngens g&rd,
De t&ikte till stolts jongfran att orda.
De s&go henne ligga i bjOmarnas y&rd;
Det verket yar sv&rt att Mlborda.
Men hatten 3x krOnt etc.

De 8^0 henne li^ga i j&mmer och qyal,
Och odjnren kring henne spOka,
Ja, yildgalten grymta* or djupan dal:
De yisste ej, hyad r&d yar att sOka.
Men hatten &r kr5nt etc.

1

58

Den fSrste han axlade kappan hvit,
FOr vadret bans i^ftderbuake flftkta\
^Morbleu, att j£^ ej bar min bnggande pUt,
Ocb ej ar jag U&dd tfll att ffikta!"
Men batten &r kr5nt etc.

Den andre ban trfldde f&r kommgen in,

Fdrgyllande bjelm han uppbdjde,

I rOda skarlakan , i rUf- ocb m&rdskinn,

Den smidiga ryggen ban bOjde.

Men batten &r kr5nt etc*

„Ocb hor du, gode konnng, hyad jag sl^er dig!

Min fader ban 13.ter dig belsa:

Om da yill afl&ta din dotter till mig,

S3, lofya yi benne att fr&lsa/'

Men batten &r krOnt etc.

Ocb konungen ban svara' med sorgftillt mod,

I bermelinsk&pan ban sig sSjikte:

^Den detta kan gOra, den b&ller jag god.''

Men ingen p& den tre^e nu t&nkte.

Men batten Sj* krdnt etc.

Den treclje ban for in under bjOmahopens tand:

Som lam blefiro vild^juren spaka.

Stolts Sigrid, du rd^^kte bonom sndhvitan band,

Han f5rde dig i slottet tillbaka.

Men batten ar krdnt etc.

59

Och konungen sade: „du riddara bUd!
Da lu: yisst en gadamas like.
Min dotter jag gerna yill ge i ditt v&ld,
Da Sfrt; vUrd att &rfva mitt rike/*
Men hatten JSn krOnt etc.

Men alle I, som lyden p& denna hJkr s&ng,

L&t OSS en god Onskan na g5ra:

Att aldrig vka k^par m& &nna en g&ng

F& makt att den sk5na bortf&ra!

Men hatten &r krdnt med lager, seger och &ra.

Visor.

EngsovisazL,

nr gamla bandlingar Qtver&att p& nu brukeligt spr&k.

btolts Ingeborg hon var den fagraste md,

Som n&'nsin gifvit riddare pl8.gor;

Hon uppf&ddes hos en Mnde p& en 5,

P& Engs5n vid M&larens v&gor.

Till HofVa Sir stolt, men Engsdn bar tosende nOjen.

Och det var bertig Erik, kung Ladul&s' son,

Ban sade till stolts Ingeborg, sin fr^nka:

„Jag bar min fiirstinna, om benne 9.r jag m&n;

Men eder jag Engs5 vill sk^nka/'

T31 Hofva Sir stolt, men Engsdn bar tusende n5jen.

Stolts Ingeborg nppstiger fr&n tafifelen vid,

Hon tackar bertig Erik, sin &3.nde:

„Har viU jag ogift tiUbringa min tid,

Som ingen i verlden mig kSlnde.'*

Till Hofva ^ stolt, men Engs5n bar tosende n5jen.

nS& velen I b&r ogift tillbringa edra dar,

Min fr3.nka, I veten ej ert bfista:

I k^nen berr H&kan, den riddare sS. rar,

Med bonom vill jag eder ftsta."

TiU Ho^a ^r stolt, men Engsdn bar tosende n5jen.

64

Och det var herr Ambj5rn, den riddare b&ld,

Hans hjerta det skalf och det riste;

Han hade 19.nge 5nskat den jung&un i sitt v&ld,

Fast icke stolts Ingeborg det visste.

Till Hofva ar stolt, men Engs5n har tusende n5jen.

Stolts Ingeborg gick upp uti h5ga lofts bur,

Hon &llde sina modiga tSxar:

^83. skall jag mig gifta emot min natur?

Nej, aldrig jag herr fflkan utkorar.

Till Hofc^a &r stolt, men EngsOn har tusende nOjen.

„Ack, om min Mhet skall undergo lag,

Och jag fk en man yid min sida,

Om jag dock fick v^lja den efter behag!

Herr Hlkan jag aldrig kan lida." •

Till Hof^a ar stolt, men Engs5n har tusende n5jen.

Och det var herr HSkan, den riddare rask,

Han tacka' hertig Erik bSl fllrdig;

Han steg p§. sin h^t, och sade med brask:

„Jag ar denna lyckan vai vardig."

Till Hofva ar stolt, men Engs5n har tusende n5jen.

Herr Ambj5m han kunde ej t&la det b^ng,

Han gjordade sin Tyrfing vid sida,

Och upp i fSrgyllande sadel han spr&ng:

Han b5rja' mot herr H§,kan att rida.

Till Hojhra ar stolt, men Engsdn har tusende n5jen.

65

»Och h5r du, herr H&kan, hvad jag s^er dig:

Stolts Ingeborg bOr da ej vinna;

Och fbrr §.n da tager den jangfran &&n mig,

E5rr skall r5da hjertebloden rinna/'

Till Hofva S.r stolt, men Engs5n bar tasende n5jen.

Och bOren I na alle, somlyden h&rp&:

Har bdrjade splittroraa flyga,

Och jorden bon skalf ander kamparne gr&,

Gch buggen de voro s& dryga.

Till Hofva &r stolt, men Engsdn har tasende n5jen.

De slogos i tinmiar, de slogos i tre,

Och ingen kande segeren vinna;

Men S.ndtelig tomla' berr H&kan p3. sne\

Hans r5da blod b5rjade rinna.

Till Hof^a ar stolt, men Engsdn har tasende n5jen.

Det fall hertig Erik s& ilia apptog,

Han tog pi sitt svard ati vrede:

„Herr Ambj5m skall d5 innan sol gir i skog;

I hofinan, I varen na rede."

Till Hofva 3.r stolt, men Engsdn bar tasende nOjen.

Herr Ambjdm han v^nde sin h^t i den stand,

Han ville det Idfbet ej sanna;

Han fl5g ofver berg, ban sam 5fsrer sand,

P& hinsidan Eolmor'n ban stAnna\

Till Hofva 9jr stolt, men Engsdn har tasende ndjen.

Dalin,

66

Han red sig till Bjelbo, ban steg af sin hSst,

Att fa, fru Ingrid Tlfira radfiAga:

„Och h5ren I, fru Ingrid, I rSden mig bSst,

Hvad jag vai harefker skall v&ga."

Till Hof^a &r stolt, men Engsdn bar tusende nOjen.

Och det var fru Tlfva, den bdgvisa fru,

Hon var en Sibylla i Norden,

Hon sade: „herr Ambj5m, s& lycklig ar du,

Din siagt skall blomstras pi jorden.

Till Hofva ar stolt, men EngsOn bar tusende nOjen.

„Ocb b5rer du, berr Ambj5m Sixtenson:

All valging kan jag dig lof^a;

Stolts Ingeborg skall om dig blifva mSn,

Ocb p§> bennes arm skall du sof^a.

Till Hof^a ar stolt, men Engs5n bar tusende nOjen.

„Ocb Engs5 tillika med henne du ^r:

Der skall du ditt siagte plantera;

Sa att af din blod i ming' bundrade &r

Skall berrskap pi Engs5 fiorera.

Till Ho^a ar stolt, men EngsOn bar tusende nOjen.

„Bad' Sparrar och Trollar ocb Possar och fler,

pa guld ocb pa dygder sa rika,

Ocb allt bli fSmyadt, da verlden der ser

Gref Carl ocb grefvinnan Ulrika.

Till Hofva ar stolt, men Engsdn bar tusende nSjen.

67

^Och h5rer du, herr Ambj5rn, l&gg Mn dig din glaf,

Herr H&kan blir af dina vSLnner:

Han ^ icke d5d af de s&r, som du gaf;

Sitt fel han godvilligt erk&nner/*

Till HofVa dr stolt, men £ngs5n har tusende n5jen.

Och det yar herr AmbjOm, han gladdes ined fog,

Han tackade fru Ijigrid med ^ra,

Han skickade ty& svenner norr 5f^er skog,

Hans bud till hertig Erik att b^ra.

Till Hof^a &r stolt, men EngsQn har tusende n5jen.

^Hell, sd.ll, hertig Erik, I sitten i fred,

Herr AmbjOm sin helsning eder sSnder:

Han hoppas, att I 9,ren honom ej vred,

Ej heller nagot 5rlig npptander."

Till Hofya &r stolt, men Engsdn har tusende n5jen.

Och det var hertig Erik, jag sager f5r sann,

Han kunde ej herr Ambj5rn umbara:

Han var Sveriges drots och en ypperlig man,

Som vard var bel5ning och ara.

Till HofVa ar stolt, men Engsdn har tusende n5jcn.

^I sagen herr Ambj5m min helsning med Gud,

Hans vanskap jag h5gt m&nde skatta;

Men sjelf ma han skaiFa sig den unga brud:

Jag vill mig denned ej befatta."

Till Hofira ar stolt, men Erigs5n har tusende n5jen.

68

Herr AmbjOrn han ville ej ha battre svar,

Till EngsO bans hast n)§,nde svinga:

„Stolts Ingeborg har hvarken mor eller far;

Dock vill jag henne ej tvinga!"

Till Hofva Sr stolt, men Engson har tusende n5jen.

Herr Ambj5m han axlade kappan gr5n,

Till jungfruburen m&nde han uppstiga:

„I sitten i fred, stolts Ingeborg sS. skSn,

Min karlek kan jag er ej fSrtiga.

Till Hofva ar stolt, men EngsOn har tusende nOjen.

^Jag har mina suckar upptackt med behag

F5r kallor och skuggrika lundar:

Jag kan utan eder ej trifvas en dag,

Eder hand ar allt hvad jag &stundar."

Till Hofva ar stolt, men Engsdn har tusende ndjen.

Stolts Ingeborg hon virkade det r5da guld,

Hon rodnade pa kinden den skdna:

„Herr Ambj5rn, I hafven stads varit mig huld;

Men skall jag sa dyrt eder Wna?

Till Hofva ar stolt, men Engs5n har tusende nSjen.

,,Jag amade pa EngsO, sa M fSr besvar

Och utan att min Mhet bortspela,

Bland hundrade holmar och fagra skar,

Mina dagar i h5gtider dela.

Till Hofva ar stolt, men Engs5n har tusende nojen.

69

.Men efter I mig Mn herr mkan bar Mist,

Och efter jag er oro kan lindra,

Och efter jag vill aga er allrahelst;

S4 vill jag eder 5nskan ej hindra."

Till Hofva Hr stolt, men Engs5n bar tusende ndjen.

Och det var berr Ambj5rn, bans bjerta fick ro,

Han gick f&r bertig Erik med gamman:

„Och bdren I, min berre, jag ar eder tro,

Fasten mig med eder franka tillsamman."

Till Hofva lir stolt, men Engs5n bar tusende nOjen.

Och hertigen svarade med vSnligit tal:

.Din Onskan vi gema tillstadje."

Och brollopet stod i b5ga lofts sal,

Och Engs5 blef uppfyldt af gladje.

Till Hofva ar stolt, men Engson bar tusende nojen.

Kung Birger var sjelf tillstades den gS,ng,

Och drottning Margreta den rara,

Och Vester&s biskop ocb riddare ming',

Och fhiar ocb jungfrur bSl klara.

Till Hofva ar stolt, men Engsdn bar tusende nojen.

FrSn Aspon ocb FogdOn 'ocb rundt om den trakt

Forgyllande bartser bar biankte;

Man tror ock att sjelf berr HSkan med prakt

Sin sorg uti dryckesbomet drankte.

Till Hofva ar stolt, men EngsOn bar tusende ndjen.

70

Och solen gick ned dfver Fagerdn,

Och GrauQarden stod som en spegel,

Och jorden bar frukter och himlen var sk5n,

Och stranden var prydder med segel. ■

Till Ho^a 3.r stolt, men Engs5n bar tusende n&jen. !

S3. hafVe yi nu qv&dit p& gammal s&gn

Om dem, som nu stoftet bepryder:

V§,r Herre valsigne och tage i sitt hagn I

Det herrskap, som EngsOn nu lyder. I

Till Hofva ar stolt, men Engs5n bar tusende ndjen.

71

Herdeqvada

i^n Celadon gaf firOjderop,
m ban med sin herdinna
Fann p& ett skrin uti en grop:
^Nu skall da bli grefvinna!
Och jag s& stor ocb milktig man,
Att ingen sj&l t5r knysta!
Min sann, det g&r ej langre an
Att krypa i det tysta.

^Till nSu(ta riksdag l&ter jag
Mitt skdldemHrke svafva,
Di skall jag g5ra donderslag,
Att bus ocb berg ska b^a.
Farval, min bjord ocb tysta f&lt,
I trdd ocb gamla stubbar,
Farviil, mitt bo ocb asla t&lt,
Gemena tomtegabbar!

^Jag kr ej mer er Celadon,
Nej, annat m&n I veta;
Hans n&d, berr Celadondrion ,

72

Vill J2ug harefter beta.
Min nymf, hvad sS^ger du derom?
Du plai- mig vara trogen.
Kom, Melicerta, k&ra kom!
Nu ar v&r lycka mogen."

„Ack, Celadon! hvem sknlle trott",

Sad' nymfen Melicerta,

,,S& mycket boiler skulle bott

I ett sk stilla hjerta!

Betank vSxt lugn och sSQla bo,

Gack i dig sjelf tillbaka.

Monarker sucka for v&r ro,

Men f3. den sS.llan smaka."

„NS,, Melicerta, kSra du,

Hvad vill ditt prat betyda?

Du blir ju strax en mSktig fru,

Eom, kom, du m&ste lyda.

Men ett jag ber: nar man oss sp5r,

Hvi verlden oss betager?

S3, sag, att jag det tvungen g5r,

Och att du mig bedrager.

^Du vet, att sMant bor en man
Stads p§, sin hustru skylla:
Det st&r en flicka battre an

73

Sin hederslystnad fyUa.
Sag du, nSx folket hOr derp&;
V&r ringhet g6r dig smarta;
I)& yill jag 8orgllgt svara s&:
BetSLnk dig, Melicerta!''

^Jag tgenar dig, min Celadon,

I allt hvad dig behagar;

Men, stackars karl, som ej &r m&n

Om ySj^ 8§,lla dagar!

Vi lef\ra ju ett kungligt lif

I y3.ra tysta krokar:

Vi le at stolta tidsf^rdrif

Och h5gy3.1borna tokar.

„Du raknar visst f5r ingen ting
Att fri och S.lskad vara!
H5r, alia lunder rundt omkring
PS, v§.ra toner svara!
Ej skakar on&d v&ra tr9.n
Och gnimlar v§Ta brunnar;
For OSS ej bdjas &lska knan,
Ej heller smicker-munnar.

^Y^rt namn ar tyst, och slatt och r&tt:
Men dS. kan det b&st vaktas.
Den OSS fSraktar, ack, hur l&tt

74

Kan den af oss f5raktas!
YS,r dag Hr fr&n bekymmer fri,
y&r natt ar full med n5je.
De storas fall g& vi fSrbi
Med ett fSraktligt Idje.

^I v^rt palats man slipper fram
F5r Igortlar och drabanter;
Yi h5ra skrik af v&ra lam,
Men ej af supplikanter.
For hoga miner, skarpa ord,
StSl vi ej stads p§. n&lar.
Yi dr9.nka alia tungors mord
I vSxa nektarsk&lar.

^YSj* mjdlk och smultron sti oss bi,
Nar rangen g5r oss ki*anka;
Partiers vrede stilla vi,
Nar gr5na arter vanka.
I kamp med agg vi d5mma r3.tt,
Hvem mer Sr fast i stolen:
Sanct Niklas eller Mahomet,
Jordklotet eller solen."

„Ack, Melicerta, tig! jag dor,

Der intet h5gre vankar.

En sjal i stoft mig 5mkan gdr

75

Med s& gemena tankar.

Nej, hit med min beredda katt,

Han skall dukater hysa!

BSuc upp, mitt skrin, med all din skatt!

Jag vill i heder lysa/'

YSt Celadon slog locket opp,

Det gick fSrutan dyrkar;

Men ack! hvar blef vSx herdes hopp?

Han fann der fyra fyrkar.

^ag ser'% sad' han, ^att bladet vHnds;

Min nymf, jag bar gjort ilia.

Farval, ers nM och excellens!

God dag, min herde lilla!"

76

Herdeqvade.

X hilemon dref ut sina f8.r i en ang,

Der s3.g han herdinnan Camilla,

Han helsade strax som en hortiger dr^ng:

„God dag, min sk5na, min lilla!

Eom, sitt pS, det grOna s§. liten en stand,*

Jag vill med dig tala af hjertans grund;

Jag vet du upptar det ej ilia*

„Herdinna! jag kanner ett ondt i mitt br5st,

Som svider, men ar mig ett n5je;

Dess angslan skanker mig giadje och tr5st,

Dess t^rar a' battre an loje:

Jag ville da kande det lika som jag.

Den svedan gSfve dig tasen behag;

Ja, karlek ditt hjerta nu bdje!"

„Men sag mig, da herde", sad' flickan, „vaian!

Hvad m^nde det onda val beta?"

„Jo, karlek heter det", svarade han.

Hon sad': „det var artigt att veta.

Det namnet ar vackert; men sag mig an mer,

Har g5r man, hvad ar det man kanner ocb ser,

Nar pl&gan sig l&ter appreta?"

77

•

„Jo, skdnsta herdinna, bland fruktan och hot

Har hjertat m&ng' tusende lekar:

Allt konungars ii5je ar ej deremot

Mer §n som en nftssla mot ekar.

Man gl5mmer sig sjelfrer, vet ej hvad man g6r,

Och n&r man sin tr&ngtan st3.11er sig fi^r,

By guld och h5ghet man nekar.

„I hjeman nppstiger en trSlngande luft,
Som uti ett 5gonblick villar
P5rsigtighet, vishet och vett och fSrnuft;
All klokhet sk Ijafligt hon drillar;
Fdrst&ndet det sn9,ijes i ndjsamma garn,
Den starkaste hjelte 9,r hSLr som ett bam;
Man ar ej det man sig inbillar.

^Nar den som dig pl&gar ej ar tillstads,

Farvai da med mod och med minne!

Fast du uti sallskap bad' glammar och glads,

SI trifs du dock icke derinne:

I enslighet finner du frojd uti qval,

Du haUer i tankarna hemligit tal

Med den, som bor i ditt sinne.

„0m du vid en kaila, en flod eller elf,

Dig speglar och ser i det klara,

Sa ser du en skapnad, men icke dig sjelf;

En annan tycks det dig vara.

Den skapnaden fSljer dig natter och dar,

78

Han gS.r och han kommer, han Ayr och blir qvar,
Att med din skapnad sig para.

^MfLrk, om ej en herde uti v&r bygd

Din blod uti &droma rdrer:

Hans r5st, hans qvickhet, bans namn och bans dygd —

Du rodnar hvar g3,ng du det h5rer.

Du suckar af innersta hjerta och sj&l;

Da vet icke bvarfOr, men suckar likv9,I,

Och suckan allt hjertat utf5rer.

„Du ville g& Ofver b&d' dalar och berg,

Blott till att fS. se den dig pl&gar;

Men n9.r du f&r se'n, sS, skiftar du fSxg,

Att bida du nappligen vigax.

Du blygs och du tOrs icke ni5ta hans syn,

Du Ayr honom litet, men vill dock ej sky'n;

S3, tappert tillbaka du t&gar.

^Du tar dig ett stormodigt anietes skick,

Att visa du 9,r lika n5jder;

Men marker dock efter till ringaste prick,

Till hvem den andre ar bOjder;

Och talar han till dig, s8, blir du belt stam;

Nog blir du valtalig, men fSr det ej fram:

pa kindren din mening blir rfljjder."

„Allt nog", sad' herdinnan, Jag vet och jBrst&r;

Ar detta det onda du menar?

Jag kanner det hundrade ganger hvart ar

79

I brdstet som pilar och stenar.
Ni, s& kan jag saga! — — ar det vara kar?
Du kanner val Damon? Just honom det ar,
Som jag mig && hemligt ffirenar/'

Ack, stackars Philemon, hnr' blef du bestOrt,

Nar flickan det ordet utsade?

Du rodna* i dgonen liksom en mdrt,

Och hufnid i brOstet nedlade:

Din karlek fSrlorade all sin latin,

Da tankte bar segra, men mOdan var din,

En annan belOningen hade.

F5r Damon, som da l&g och sof under trad,

Sknll' du dig den g&ngen sa smycka.

Si rasar yart Ode; du sadde din sad,

En annan den skulle upprjcka:

Ett bi g5r yal honung, men smakar den minst;

S& ga yi till spel Ri en annan mans yinst.

Till hofs f&r en annan mans lycka.

80

Iris ocli Damon.

IKIS.

roglar i de m5rka lander
Gl&djas med sin fria s&ng,
Fiskar i de djupsta grander
Spritta, leka atan tv&ng:
Allt med mig sig tycks ffirena
Till y^ frihet, lek och last;
Damon, hyi skall da allena
G3. i tv&ng och sack och post?

DAMON.

Iris, om da bara kande,
Har det kr att vara slaf !
Eanglig prakt ^r blott el&nde
Mot en enda glans deraf:
Hela verlden mot min plS.ga
Ager ingen lika frdjd,
Lif och lycka f5r min l&ga
V&gar jag — och d5r f5m5jd.

IRIS.

Vett och ro och verklig lycka
Ar ySt frihets tidsfi)rdrif ;

81

Men n9.r tv&ng och qval oss trycka,
Hvartill tjenar d& vSrt lif?
Kan en tiildom Agnad beta?
Obegripligt hvad jag h5r!
Kan man f& den orsak veta,
Som en slik f5rvirring gOr?

DAMON.

Jo, det JSn en yiss herdinna,
Sk5n som englar, h&rd som berg;
I dess 5gon pli&r jag Anna •
D5dens bud i bimla&rg.
Minsta blick hon mig ej visar,
Som mig lif och sallhet sp&r;
Men min pl&ga det dock lisar,
N&r jag henne y5rda f&r.

IBIS.

S&g, hvem &r det h&rda stycket?
Afven mig hon gdr fSrtret.

DAMON.

Den jag skyller allt fSr mycket;
Ty mitt qval hon &n ej vet.

IRIS.

S^g! Jag vill ditt bist3,nd vara.

DAMON.

Sk5na Iris, det ar du.

Dalin.

82

IRIS.

Ack! hvad vill du, jag skall svaraP

DAMON. IRIS.

Kan jag hoppas? Ack! r&tt nu.

83

Visa.

Um jag med min qvinna
Kan den lyckan vinna,
I en yr& att bo;
Fast vi d& ej stoja,
Skall liky9.1 v&r koja
Bli ett slott af ro.

Blott en liten saga
Skall OSS mer behaga,
An de storas ord:
Litet Hjelmarg9.dda,
Litet b&r och gradda,
Mer &n kungars bord.

Fs^ vi ej se kungen,
Slippa yi med pungen
Till krediten fly;
Fast vi ej ha baler,
F& dock ej rivaler
V&ra hufm'n bry.

84

Visa.

Ack, k&ra min Malin, var inte s& br9.^ p& grdten!
L9.t andra ha lyckan och omak att st& fSr stOten:
NSx andra bli stora och g5ra sig namn,
S& kunna yi segla s& sakta i hamn
Och taga, och taga hvarannan i famn.

Ear slipper du kmsa f5r Pil och f5r Per, och niga;

H3r kan du fl tala hyad hjertat beg&r, och tiga;

B&r kunna vl dristigt sl& nilf^en i bord,

Och truga hvarannan med kftrliga ord,

Och sSLga, och s^ga: f5r mig ^st du gjord.

Yi bruka yS.r frihet f5rutan att be och y|ga;
Vi lefya som prinsar, och allt det vi se yi 9ga;
Jord, hinunel och n5je det tiyter oss ej ,
Och du Slger mej och jag 9.g«r dej,
Och yill du, och yill du ha mera s& s&j!

S1& ty&nget yid 5rat och h5g&rden med dess syster,
Och kiad dig och pl^ga dig bast som du yill och lyster;

85

H^- ILr jag din herre, och du &r min fru,
Hyem kan s& vSQ sofira fr&n qa och till tu
Och ILlska, och SLlska, som jag och som du?

Kom, hrokom vSr firihet, iy lyckan &r dyr att k5pa!
Hon kostar y&r sILllhet, ^ndock hon &r yr att lOpa.
Er tjenare, HOghet, er tjenare, N&d!
Sjelf skall ni f& koka och supa ert s&d,
Om Malin, om Malin viU f&lja mitt r&d.

86

Enslig lefoad lycklig i sailskap med

den man ftlskar.

bknggrika yr&, min tillflykt och n5je,
Sorlande b&ck, mitt sSLllskap i ro!

Purpradt eiande, sorgtvingadt 16je
FS. ej hos OSS i stillheten bo.

I v^ra tal vi aldrig falskhet r5je,
Hvad vi vilje, & vi tro.

Har vill jag tyst min lefnad frambringa,

N5jd med mig sjelf, fr&n verldsbullret gomd.

H3*r skall ej lyckan samvetet tvinga,
Svek ej bli upphOjdt, oskald ej ddmd.

Ack, favorit, hur du mig hS^r syns ringa!
Gema jag af dig ar glomd.

Men, mina k^Uor, grottor och dalar!

Er felas an att g5ra mig n5jd;
Hjertat mig stads tv& dgon omtalai',

Som tycks f&tt glans af stjernornas hojd:
Iris gdr er till mer an kungars salar,

Om hon dela vill vSlr frojd.

87

Nattens berdm.

JLfu tysta natt, du Ijufira dvala,
D& knappt ett enda lif sig rOr,
D& jag kan med mig sjelf f& tala,
Och ingen deraf missbrak g6r!
Den matta m&ne d& utbreder
Sin tILckhet p& det hdga bl&,
Och genom blomgtrad skog mig leder
De vS,gar, som till hofs ej g&.

L&ngt Mn allt brak af jordens makter,
Jag slipper h5ra tungors mord;
Af k&Uors sorl och foglars takter
Jag f&r sSl milda vanskapsord.
Hvad kan i s&dant ndje fela?
Dock jo! jag kommer ett ih&g:
Ack, om jag fick det med mig dela
Och min herdinna hos migs&g!

88

Lyckligt att leftra okftnd.

ban den, som ingen efterfr&gar,

Odi ej 3.r k&nd:
Om ej bans glans blir hOgt upptftnd,
S& blir bans ro af &lska l&gar

Dock aldrig brand.

Gud vet, I hjeltar ocb I kungar,

Hvad I9n I fitt!
Ert lof bland oss ar ganska sm&tt:
Ert stdrsta verk af minsta ungar

Nu lider spott.

Eom hit, da som i lyckans strfilar

Yar hOgst ber5md!
Kom ocks& du, som lefde g5md!
Er begges heder lika pr&lar:

Ty ban d.r glOmd.

S& kom da, stilla gOmda le&ad,

Ocb blif min ro!
Om Iris ar af samma tro,
Skall sinnets ro med kroppens trefiiad

Fa sammanbo.

80

Stilla lefoads saillidt.

Jiom, stilla lefhad, blif min frOjd!
Jag vill ur stora verlden yika

Och sk&da fr&n min Tr& f&rnOjd,
Ear andra efter lyckan fika:

Jag utan lyoka lycklig ftr,

Sjelf glad och ingen till besvEr.

Jag batar att med list och mynt
Mig kail och namn och trSldom kdpa;

Jag ISlter andra of&rsynt
Mot Eran fram till ara 15pa:

Jag vill ej Iftra att bli stor;

Ty jag den konsten farlig tror.

Jag bar ej n&gon ro deraf ,
Att andre Odmjukt ^r mig bnga:

Jag, ingens herre, ingens slaf,
Ej trogas vill och ingen truga.

Min y&n, 8& stor, s§. fri, som jag,

Jnst derf5r ikr mig blist i lag.

90

Best&ndigliet i alia

Anting in& som bdljor hastigt flyta,

Allting in& bli rOk och dnnst,
Anting m& sitt st&nd och filrgor byta:
EQertan, hOghet, n&d och gunst;
Haf och himmel m&
Skifta d& och d&,
Flyga m& den ej sin lycka b&r,
Erypa xn& ock den, som &r jordens v&n:
Jag &r &nd& alltid den jag §,r.

Ondt och godt vill jag i verlden hUla,

Taga tiden, som han ftr.
Lyckan mS, mig tusen sorger v3,lla,
EUer ge hvad jag beg&r;
Iris m§. mig ock
Gifva hot och pock,
Jag ar alltid ftndS. lika kSlr!
Hon mSl andra sig och bekymi*a mig:
Jag ar andS. alltid den jag &r.

Ja, jag ar den, som jag st^se blifver:

Trogen, redlig, n5jd och glad;
Och om man mig till betalning gifver

91

Samma tro i samrna grad:
Ack, d& trotsar jag
Alia hjertelag,
Att si k3,ckt som jag g& 1 gev&r!
Men om det ej sker . . . n&, hvad &r det mer?
Jag Sb- ^uASi> alltid den jag Hr.

1

92

Dot narvarande onda alltid det svaraste.

1 ditt tysta bo,

Bland s& menlds ro,
Dig, min v&n, jag lycklig skattar:

Du vet ej af lann,

Jag mS»st* bo med harm
I en verld, som sinnet mattar.

Hdgmod och el&nde

G& bar sammanspS.nde,
I hvar wri stSx Mx en falla:

Fr3.n min morgonstnnd,

Till min aftonblund,
Hor jag alltid n&gon gnalla.

En g&r lik en tjur,

En som r&f p& Im*,
En med smickertal mig pl^ar;

Alltid knorr och past,

Alltid folk i dust,
Alltid g&r man mellan l&gar!

Himlen oss nu agar

Med s& mulna dagar,

93

Att det snart till domen lider:
Tank, f&r femton &r,
I v&r ungdoms v&r,

Ack, hvad olikhet p& tider!

94

Lyckligt att kimna glomma forra tiders

nojen.

Ulyckligt ar ha lifligt minne

Af f^rra tiders n5jsamhet.

Du gl5mskans natt! kom, h5lj mitt sinne,

Att jag, hvad nu ar, endast vet!

Den intet saknar, snart ar n5jd:

Det minsta n5je g5r bans fr5jd.

Eom, kara gl5mska, lar oss tycka,
Att nu ySx himmel visst ar blid,
Att tomma hjemor anstSo: lycka,
Att nu ar ratta hjeltars tid,
Att aldrig Stockholm st5rre fans
I sailhet, sk5nhet, ro och glans.

pa elden med de sanna skrifter,
Som tala om de forna dar!
Hugg alia runor bort af grifter,
Att anting nu sin bdrjan tar!
Ja, Cloris, gl5m vftr f5rra ro!
Hon ar en dr5m. Lat oss det tro!

» *

95

Klagan dfVer kolden.

Okall aldrig vintern taga slut?
Eom,- Ijufva sol, igen,
Om du bar str&lar 9.n,
Ocb drif all k5ld ifr&ii oss at!
L&t killlors sorl och foglars s&ng
F& l&tta min f5rtret,
Att ej min enslighet
M& bli fOr l&ng!
Men tank, om ock din vSrma dreftre bort

Ett bjertas kOld ocb is,
Hur i& hvar 3.rstid skulle vara kort,
Ocb som ett paradis!

9G

V&rvisa.

i5ort mod h5ga ting!

L&t man m&nans ring
Ofver Y&rt begrepp Big v&nda!

Eom, du Ijui^a v&r,

Som nu r&da fftr,
Och p& yintren g5r en toda!

Gumma, dr&ng och piga,

Oxe, ko och qviga,
Ealf och lam i gladje hoppa;

Tuppen, med sin fru

Ear f5rg3,tit nu,
Att han en g&ng skall bli soppa.

Se! hur staten g&r

Och med homen slSr,
Geten krummar sig f&r bocken;

Tackan, yr och vill,

UppfyUd af April,
Roar all den ludna flocken;

Men, min Marjo lilla.

Oxen bolar ilia,
M&nn' man fodret honom nekarP

T§.nk, om det var allt

97

Om y&r boskap svallt?
Tro mig, det blef andra lekar!

Dock, min Marjo, kom!

B&sta egendom
Ar du mig i n5d och n5je.

Har jag dig och br5d,

Femton kalfvars d5d
Yill jag d& 86 an med Mje;

Femti h5na och flera, *

Tretti gftss och mera,
Skolle jag fi)r dig eg akta:

Sjelftra katten vet

Med hvad k&rlighet
Mina 5gon dig betiakta.

Dalm.

98

OfVer ea fogel.

Vn lilla fogel, h5r,
S&g hvad det &r, som r5r
' Din glada tmiga?
Ar da ditt Stockholm qvitt?
F&r da p& landet fritt
Om fiihet gunga?

Men kanske, tllcka djur,
Da aldrig var i bur;

Ty vill jag Mga:
Om da ej sinnet an
Har f3st vid n&gon v^,

Som g6r dig plSlga?

Du lemnar mig ej svar;
Att ingen sorg du har

Det kan jag dOmma.
Ack, om jag glad, som du,
Fick alltid, liksom nu,

All verlden gl5mma!

99

Visa.

Jag ser mig oin^
Men saknar dock det bSsta:

Kom, frihet, kom,
Och h&U min sftUhet qvar!

Slit af de t&g,
Som mina sinnen fftsta,

Och gif min h&g
De fSrra sftlla dar:
D3. du var min hjeltinna
Och knnde k^lek vinna!
Eom, firihet, statt mig bi!

Dock, ej 8& h&rdt;
Jag vill mig fSrsk besinna —

Gack, frihet, bort,
Jag vill i tr&ldom bli!

En kunglig makt,
Som gdr palats af kojor,

Har mindre prakt,
An mina trS,ldoms-nflt.

En gudahand
Har smidt mig mina bojor,

Och, slaf i band,

100

Jag nyttjar majest&t.
Du anna marmorl^jerta ,
Som aldrig kftnt min smftrta,
Ditt lif beklagar jag!

Din blod ftr blfick,
Men bl&ck f&ratan sv&rta:

Din ro &r skr&ck,
Och natt Sbr all din dsig.

I blomsteifiUlt!
I flytande krist»dler!

I grOna t&lt, .
Som sol och skugga ge!

Ack, hyad behag
P& er Mn himlen fidler,

Som i&a hvar dag
Min Iris' 5gan se!
Men dock, hyar ftr mitt miime?
Jag ser ju i mitt sinne
Dess m&lning hvar minut.

Min Iris ftr
Med kropp och q&l derinne;

Och d(Jr hon der,
S& Sir jag dM ftrut.

V&r Condon,
Som Sbr med mOda vorden

Sin faders son,
Men ej sin hn^trns man;

101

SjOng denna tro
I g&r fi^r hela jorden,

Men aiman ro
I dag bans sinne bsm:
It Philis ban nn nnnar
Ett bjerta, som f&rknnnar,
Att det bar glOmt sin vftn.

Ack, tftcka kto,
Tro icke alia mnnnar!

Med samma lOn
Betaia dem igen!

102

Gupido i arrest.

Min k^Iek utan styrsel
Har flugit rerlden om;
Han y ar just i sin yrsel ,
Mr en Belinda kom.
SmS, englar henne vakta;
Till dem sad' hon s& saktai
Tag karlen i f5rvar!
DSi blef min k^rlek qvar.

Den skona Qettrar gjorde,
Och lille guden log;
Af ©rvett han dock sporde,
Hvad hon sig foretog:
Du skall ju f^ngen vara.
Sad' hon, hvart vill du fara?
I blinken, som en pil,
Bortfl5g han hundra mil

Men se'n den skalken farit
Omki'ing frS.n land till land
Och allt for galen varit,

103

Blef ban dock satt i band.
En domstol strax tilkeddes,
Till ddden f&ngen leddes:
Han dog med ftrbart namn
[Jti en vacker famn.

104

Visa.

Fromma qU och Ijumma hjerta,
Du blir ej som jag f5rt&rd!
Fri fr&n k&rlek, fri fr&n smftrta,
Lefyer da en stilla verld.
Ingen oro pl&r dig tvinga,
Men du mister mycket godt;
Ty om pl&gan &r dig ringa,
S& Sx ock ditt n5je sm&tt.

Jag vill Ulska, jag yill pllgas;
Sad* en Tirsis, ganska k&r:
Hvad kan ej f5r Cloris y&gas?
Hon ^ allt hvad jag beg&r.
Verlden boUrar, folket strider:
Jag ^ i min^stillliet ndjd;
Men n&r Gloris litet lider,
Mister jag b&d' mod och frdjd.

NUr de skOnsta munnar Ijnga^
Sjunger jag en liten ton;
Nftr de granna bussar tmga,
Ber jag smnltron om pardon;
N&r med skryt all hOghet vinnes,

105

Tar jag mig en liten blund:
Men n&r Qoris trumpen finnes,
S5i}er ji^ af hjertans grand.

Nftr mot &yoriter knotas,
Enotar jag mot sn&la mygg;
Nftr de starka j&ttar hotas,
Hvilar jag i skaggan try^;
Nftr en utlftndsk makt blir slagen,
Skftr jag roligt mina ax:
Men bar Ooris ondt i magen,
F&r jag hetsig feber strax.

Nftr man sig till riksdag reder,
Ater jag mitt mnOr och brM;
Nftr man rifs om tjenst och heder,
Steker jag min fisk p& glM;
Nftr en hvar till ftra klifver,
Dricker jag y&r sk&l i mjM:
Men nftr Cloris ftngslig blifirer,
Ar jag som jag vore dOcl.

Ja, stor sak i hela jorden,
Blott att Cloris ftlskar mig!
Tftnk, om hon na sad* de orden:
Tirsis, hOr! jag ftlskar dig. —
Bfttt som ban de orden sade,
Helsa' Cloris p& sin vftn,
Och dertill de orden lade:
Cloris ftlskar dig igen.

106

Ack, sad' ban, du bar jag vunnit,
Men jag vet ej bur det &r:
Se'n jag nu min l^ngtan fonnit,
Ar jag icke mer sS. k^.
Cloris Sir yal min herdinna,
Men mig sjelf f&rst&r jag ej;
S5ka ar l&ngt mer, dn finna —
E3.ra Cloris, gif mig nej!

Der£5r, berde, skall du veta
Arten af v&rt sinnelag:
N^r vi dnska, sucka, leta,
Har vk trftngtan allt bebag^
Men se'n hon oss &r i b&nder,
Eallnar lusten, som du ser;
Hopp och fruktan itervander,
Och man tanker strax p& mer.

107

Visa.

Kulna hdst, med regn odi tcksken,
Bara backar, torra tr9.n,
Angar magra som en dken,
Tomma fait och foglaskr&n,
Isbelupna k^rr och hagar,
M5rka g&ng och hala stig,
L&nga natter, korta dagar,
S£lgen! akall jag gifta mig?

Horn, som krOot 8& m&nga pannor,
Torde afven krOna min;..
Hustruns knorr samt hot och bannor
Varre ^ §n sjeUva hin.
Skall jag t&la sura miner,
Buller, harm och ordakrig,
Vaggegods, som ilia hviner?
Nej ! jag vill ej gifta mig.

Tyst likv&l: i kalla sllngar,
BoUgt 3.r att ha kamrat.
Vacker flicka, vackra pengar,
Yackra gods, samt hof och stat,
Vackra barn, som ropa pappa —

108

Ack, hvad f&gnad innerlig!
Eyssa, ta i famn och klappa.
Jag tror yftl jag gifter mig.

Men &min ett <Nrd i laget!
T&nk, om jag d& r&kar p&
En, som &r af f&rra slaget;
Hura yille det d& gftP
F&r jag ock af sista styd^et,
Och jag skulle enUing bli:
M&nn* tro d& mig hidpe mycket
Qifkerm&l och frieri?

S& st&r jag bland tvenne l&gar:
Dock, jag tror jag l&ter bli?
Men, storsak, jag tror jag v&gar?
Lyckan st&r dem djerfvom bi.
Flickor, komi . . . nej, blif man ate!
Ack, hyart skall man vftnda sig!
Sist jag stadnar i det slate*:
Gad vet om jag gifter mig.

109

Of^er Met

det &r min enda ro,
Som mig kan fr&n. griller vftnda.
Jag kan sofVa sOtt ech tro,
Hvad mig b&nder skall mig h&nda:
Ara, br5d och mer dertill
Eommer liksom 5det vill.

M&ngen tr9.1ar; men, stor sak!
Jag Till sofya p& mitt 5ra.
Blir jag doktor eller vrak,
Skall det ej mitt sinne r(Vra;
Ty jag Ayr till 5dets ijxxp
Och der tar jag mig en sup.

H(^r, min gosse, s6k en fra,
Som dig svarar Ja** p& stnnden;
Lit p& 5det; tro man da,
Det f5rst&r sin sak af grunden!
Men om hon se'n krOner dig,
Skyll p& Odet, ej p& mig.

Odet &r mitt k&ra gull,
Som skall mina fel fSrgylla:

110

Om jag &n mig dricker fliU,
Kan jag det p& ddet skylla;
Om jag blir af kftrlek svag ,

Skyller jag pSl 5dets lag.

>

Nog vet jag hvad Odet ar:
Odet &r en liten fillla;
D& vi r&ttor konuna nSU*,
Strax pl9T locket igensm&Ua;
Men om vi g& tyst omkring,
At Y&rt dde ingen ting.

Detta JSkT en hemlighet,
Som jag mig blott fftrbeh&Uer.
Lycklig jag, om ingen vet,
Att jag qelf mitt Ode y&ller:
DS. tror verlden, att jag gjort
AUt hvad jag h^ g5ra bort.

Ill

Visa.

An &r jag hftr, &a dx jag der,
iDgen f&rst&r mitt sume;

Men dock fins en, ehyar hon ftr,
Som ej g&r ur mitt minne.

Hemlig och kail, fSmtan vHn,
Endast mig sjelf jag fr&gar:

y^nskap bar aldrig brytt mig &n,
E9xlek mig aldr^ pl&gar.

Slughet och k5ld jag m5ta kan.
Men ej f&rakt och l&je.

Dela mitt Igerta med en an,
Ar mitt f5rn&mfita n5je.

Ingen fSx om mitt sinne r§.;

Frihet jag stSds yiU smaka.
Ack, om jag finge i kloster g&.

Men lik¥9l med en maka!

112

Visa.

bkatan sitter p& kyrkotorn,
Och g&sen Iftggs 1 en gryta;
Och den som bar sitt hjertekom,
BehOf^er dermed ej skryta.

Lilla Y&n, kom tag i ring,
Och dansa golfvet i splitter;
Gdr inte narr af Igertesting:
Jag kfLnner b^t hvar det sitter.

Hiss app segel, nu ha vi vind,
Jag v&gar alltid p& skutan!
Hvar tar sin, s& tar jag min,
Och stackare den, som blir utan.

Haf^et svallar och skeppet far,
Frte adteborg till C3iina;
Och den sin v&n i tankar har,
Kan inte rasa och flina.

Foglen sjnnger i gr5nan land,
Och qvisten b&rjar att b&ra:

113

Jag tinker p& hvar rolig stund,
Som jag Iftr f& med min kira!

Sitt dig neder i bara snOn,
S& fryser du ej om pannan;
Och om min engel ej vore sk5n,
Sa toge jag sakert en annan.

Dalin. 8

lU

Visa.

Venus vill jaga

I dag pS. denna trakt;
Ty ska vi taga

VSr del i hennes jagt.
Lit OSS alia jaga »

I dag pi. denna trakt.

LSlt OSS nu stILlla

Vlrt skall med vett och tro;
Allt sku vi fSIla:

Men till nytt lif och ro.
Lit OSS alia st^lla

V&rt skall med vett och tro.

Bj5men tycks mumla
Vid Venus' Ijuf^a skott;

Men han 1^ tumla^
Om han r&tt pilen fitt.

Lit OSS alia mumla
Vid Venus' Ijufva skott.

Hjorten vill rasa

Vid kSxlekspilens sir;

115

Men det \kv masa,

Om hjertat rUtt det ikv.
L&t OSS alia rasa

Vid kftrlekspilens six.

Haren pliUr spritta

Yid kSixleksskottets gldd;
Ty stilla sitta

Kan ban ej f5r sin dGd«
L&t OSS alia spritta

Yid karleksskottets gl5d.

BaiVen pl^r blinka,
Dk skottet hjertat r5r;

Men ffi&ngt svinka:
Ty staghet intet gor.

L&t OSS alia blinka,
DS. skottet hjertat r5r.

L9xkan pl&r sjanga,
DS. klLrlek Ifigger an;

Men med en slunga
Han henne r&ka kan.

Lit OSS alia sjunga,
D& k3.rlek ISgger an.

Ugglan plar skrika
Mot k&rlekspilens hot;

Men hon fSi: fika
Till Yenus efler bot.

116

LS,t OSS alia skrika
Mot k&rlekspilens hot.

Kom, \kt OSS &nga
Den lilla gud i nlit;

Han pldj* s& m&nga
Bedra p& galna Qat.

L§.t OSS alia fS.nga
Den lilla gad i n^t.

Eom, l&t OSS sigta

Till m&ls p& Venus' son;
Han skall fSi plikta

F5r allt sitt y&ld och r&n.
L3.t OSS alia sigta

Till m8,ls pa Venus' son.

Eom, l&t OSS locka
I donor Venus' pilt,

Se'n mr man plocka
Ett s§. skalkaktigt vildt.

Lit OSS alia locka
I donor Venus' pilt.

Eom, lS.t OSS knipa

Cnpido i en sax;
¥&r ban oss gripa,

G5r han s& med oss strax.
L3.t oss alia knipa

Cupido i en sax.

117

Kom, l&t OSS narra
Cupido i en r^agrop;

Men se — vi darra,
Han skr9,mmer allihop!

L&t OSS alia narra

Capido i en rSlvagrop.

Kom, 13.t OSS klappa
P& skaU f5r Venus' pilt,

Att ej borttappa

I skogen s&dant vildt

L9.t OSS alia klappa

pa skall flJr Venus' pilt.

118

En ling frus afsked till sin man, vid
lians afresa till arm6en.

Ater Mars sin blixt ats9*nder

I y&ra lander;
Ater Mars sin blixt uts9.nder,

Tosen slags d5d!
Himmel, utstr3,ck dina hinder!

Den jag alskar, ^ i n5d.

Eld och dod, fiendtlig vSda,

Tycks mig re'n skS4a;
Eld och dOd, fiendtlig vMa,

Ser jag mig nar:
Minsta skott min d5d skall bMa,

Om det r5r den jag hai* kar.

Fiend's arm, skall du dig v&ga

TvS, hjertan pl8,ga?
Fiend's arm, skall du dig vS,ga

I karleks land?
Nej, fall ned f5r sSdan Uga,

Som ej slacks af dddlig hand.

r

119

A^mnds malm, som allt vill mOrda,

Sl&ck ut din b5rda!
Afgrands malm, som allt vill m5rda,

Blygs vid hvart skott!
Yet, du b5r ett hjerta vOrda,

Som sS. helig eld bar 0,tt.

Aran dig, min Tirsis, kallar

Till sina vallar,
Aran dig, min Tirsis, kaUar:

Men t&nk pS. mig!
All min blod i y&gor svallar,

Att jag ej kan f&lja dig.

Aran aUt bos dig uppv^ger:

F5y d& dess l&ger!
Aran allt bos dig uppvager:

F5lj dS. din pligt!
Men vet: hvad bos mig du &ger,

Har mot S,ran lika vigt!

120

Visa.

A3.ra Bacchus, 5ppna din tonna!
Af dina flaskor IS^t mig fS. rus!
Till mitt sista kan du mig nnna
Att i ett vinfat bygga mitt bus.
Kara Bacchus, 5ppna din tanna!
Af dina flaskor l§,t mig & rus!

Sk5nsta Venus , g5r mig ej smSxta ,
Du som all verlden plar gora n5jd!
Hvaii5r tog du plats i mitt hjerta,
Nar du ej bragte seger och Mjd?
Skonsta Venus, gOr mig ej smS^rta,
Du som all verlden plar g5ra nojd!

Hvem i verlden vill mig jKrsvara?

•

Bacchus och Venus dras om miitt sMnn.
Dock for begge kan jag ju vara:
Nar en gS^r ut, den andra g^r in.
Hvem i verlden vill mig f5rsvara?
Bacchus och Venus dras om mitt skinn.

121

Visa.

btolta ftrelystna\

Vs^ga nu din rang!
Titlar bdra tystna

F5r y3*rt glas och klang.
Ty^a matadorer^

SSfven in er min,
Fr&n smS. glada chorer

Och ett godt glas vin.

Mars med blixt och dander,

Lflgg nu ned ditt pock!
Da Mr daka ander

F5r en bacchisk flock.
Din tmmpet b5r tiga

Mot en liten air,
Som OSS I9.r att kriga

Blott med lastgevar.

Phoebas, om da gralar,
LSlgg dig ned och sof!

Ingen hjerna trSlar
I v8.r gladjes hof.

Men om dig den lotten

122

Fagnar, att bli qvar:
Skall du f& Calotten
Och ett godt fSrsvar.

Lilla gud! din heder

Aldrig utestHngs;
Men i qvHl^ jag beder,

Packa dig till s&ngs.
Bort med allt, som qv&Ijer,

Fr&n Y&r s&lla disk!
Earlek i bute^jer

Holler b9iSt sig frisk.

Dock, herr Bacchus £gelfyer!

Tro ej, blott fSr dig
Att vS,rt hjerta hval^er,

Nar det roar sig.
Litet vi dig prisa:

Men var dermed nojd!
Adolf och Lovisa

Ar v&r stdrsta frdjd.

123

Visa.

Den jag haft s& hjertlig kSx,
T&nk att hon otrogen &r:
Hit med glas och med buteljer,
Eljest jag till dMs mig qv&ljer.

y^Lnta, Y&nta,
Mina Y&nner, v&nta!

Efter den otacksam var,
Som jag i mitt hjerta bar,
Yill jag sk&nka hvem js^ finner
All den eld, som hos mig brinner.

y&nta, y&nta,
Mina vanner, Tlinta!

Efter allt mig dfverger,
Vill jag ha sl&tt intet mer:
Guld och gods och hvad jag ager
Kastar jag i N&ckens lager.

Yanta, v^nta,
Mina vS.nner, v3,nta!

Lyckan vill ej h3.11a spel;
Ty blir enslighet min del:

124

Tysta skogar, mOrka lundar,
Blott ert sallskap jag 3,stundar!

y^nta, vSinta,
Mina vanner, y9.nta!

Bacchas, tack f3r hvar den qvall
Dina safter gjort mig s3.ll:
Far nu v9,l, sl& glasen s5nder!
Jag vill dricka mj5lk med bdnder. *

yd,nta, yftnta,
Mina ySrnner, v&nta!

I sm& gudar, som-mig gjort
Tusen pl&gor, skynden fort!
Hjelp mig ned till Gharons b5lja,
Mina suckar att bortskdlja!

YSnta, v^nta,
Mina vanner, v&nta!

Bort med er, I Uckra fat!
Aldrig smakar jag mer mat:
Hjertat har allt nog att smalta,
Magen mS. till ddden svalta.

Vanta, vanta,
Mina vd.nner, vanta!

Hjertans v3,n! som da ar kail,
Vill jag ock f5r dig bli all:
Vagnen fram, jag vill mig vanda
Fr§,n dig bort till verldens anda.

125

Yiinta, v&nta,
Mina Y2.nn6r, vSlnta!

Nej, s& mycket ondt jag hOr,
Att jag strax s& gema d5r:
Hit med testamentets lista,
Hit med gvepning, hit med kista!

y^nta, v&nta,
Mina vftnner, y9.nta!

126

Bordvisa.

FM litet lag med glada tankar,

I Mhets malct,
Ar mycket mer, 9.n allt som vankar

I st5rsta prakt.

En liten glans af Bacchi ISger,

En liten s&ng,
I sinnesro, l&ngt Ofverv&ger

All verldens b&ng.

T&nk, om ock lilla gadens heder

Sin plats kan f&,
Och hjertat har hvad det tillbeder,

Hvad felar d&?

Men hvem skall d& i laget r&da

Af dessa tv&P
y&r andre far dem valde b&da:

Jag &lvensL

127

Ordensvisa.

Ms.nga &ro grSisligt beta
Utom Orden, att & veta,

Hvad v&r Orden innebftr!
Hvad &r derfi^r y&rdt att v&ja?
Jag vill s&ja,

Hvilka Ordens reglor 9r\

Fara kring i alia l&nder

Och med helga svSrd i hftnder

Sdka krig och styriold;
Spto p& alia banor rida,
Alltid strida,

Skafib r&tt och siyra v&ld.

Skydda faderldsa vaggor,
Badda mOr Mn gubbars faggor,

Lagga m&ngen ungkarl ned;
SI§, Mn hyar en vacker firdken
Troll och spSken,

Efter gamla k^pars sed.

128

Unga, iromma enkor Mlsa;
Hjelpa hvar en fru till helsa,

Som af k^lekssting Sx sjuk;
Sl&ss med jSlttar, ormar, drakar;
Skifta makar,

Efter gamla k&mpars brak.

Dock, p3. det ej n&gon svager
Sig p& detta tal bedrager,

Yill jag l&gga ett dertill:
Att v&r Orden alltid k&nner
TyI. slags vfinner;

Tro nu begge, som du vill.

Den som stftds bar lust att gnaga,
Gerna m& ban Orden taga

For en art af Don Qnichotte:
Derom St v&r Orden dmmer,
N^ ban drOmmer,

Eller n§,r ban so^er godt.

Tvara 5gon, trumpna syner,
Nasor, som man bittert bryner,

Fantasiers sorgedans,
Mjeltekrig i bjerteg&rden —
Sku fr&n Orden

Ha en evig expectans.

129

Friska l\jertan, milda lOjen,
Olada tangor, rena nfijen,

Hortigt mod p& riddanris,
Ska vfti: Orden st&dse piyda,
Och betfda

Avazn och Wallasis.

Daiin.

130

CalQttvisa.

An &ngslan jag f&rsakar

Och all melancholi.
Bort allt, som grUligt smakar

Af tvar filosofi !
Tack, kara fSdslos^erna,

Fdr denna sSUa lott!
Jag f3.gnas allt f8r gerna

Inunder min Calott.

D& Surolost'sig qv&ljer

Med blixt och donderdon:
Till tidsf&rdrif jag vaijer

En liten air och ton.
Tack, k&ra fi)dslo3tjerna ,

*F5r denna sa&a lott!
Jag sjunger allt fir gerna

Inunder min Calott.

F5r»drar allt Mn Eva,
Stor tack i alia land,

Fdr det 8& m&nga lefva,
Och min person derbland!

Tack, k&ra fidslos^erna,

131

Fdr deimavsftlla lott!
Jag lefrer altt fSr gerna
Inander min €alotk

J2Lg var i nUigt .minne

P& Veima' lotteri,
Jag fick ett Mjligt sinne

Och kftrleks&ntasi
Tack, k&ra fftddostjema ,

F6r denha sftlla lott!
Jag ftlskar allt fSr gema

Inunder min Oalott

N&r Bacchus p& dfi tnnna

Var gifimild i sitt Iras ,
D& tftdrties ban mig unna

Den g&firair att-ft ros. ^
Tack, k&ra fSdslostjdrna ,

F5r desBa flftUa. lott!^
Jag super allt fi)r gerna

Inander min Caiott

Min s&ng ftr mig tillegoad^ <

Som bfilst bla^ vftmiers tal;
Yi mOtas &t mad f&gnad

Oeh skiljas &t med qyai.
Tack, k&ra fi^dslosljjerna,

¥Qt denna sftlla lott!
Jag sofyer allt f5r gema

Inander min Calott.

132

Yid bordet viU jBg d^Ijas,

Det ftr min fifympathi.
Der kan man alcbig^ qyUjas

Och aldrig gammal bK.
Tack, kftra fi^dslos^erna,

F5r denna sftUa lott!
Jag ftter allt f&r gerna

Inunder mm Galott.

N&r hela verlden giiUar,

AUtkig med frnktan set;
Och my^et ng ndnllar:

Jag i mitt ainne ler.
Tack, kftra fSdalostgeina,

F()r demia s&Ua lott!
Jag skrattar aUt fftr geraa

Inmider min Calotk:
— » ■
Som ganska stilan vankar,

Hvad yerkl^ sftUhet ftr:
S& roas jag af tankar, .

I fantasier kftr.
Taek, kftra fiMlaI<wt|ttma,

F5r denna sftlla lott!
Jag drOmmer allt fte gerna

Innnder min Galott.

Fly sftUsk^ ftr r&tt Ula,

Och sdija ftfven 8&:
Dock vill jag. i mitt stffla

133

Min Ubrlek tftkika p&.
Tack, kara fSMofltjenm,

F5r denna sSUa lott!
Jag snekar allt fBr giema

Inonder min Calott

Bland rnter, klOfver, spader

Och h,^t6r &r,min &0jd.
Bland Todos eclr Galadar

Tycks jag" mig vaift n5jd.
Tack, k&ra &dslog^6n»',

F5r denna s&Ila lott!
Jag spelar allt f5r gerna

Inunder min Calott.

En sprittning lijertat k^nner

Af qvioka 5gonkast;
Som nftsslor sm& det brftnner,

Som lim det h&nger fast.
Tack, k&ra f&cislostjema,

Fdr denna s&lla lott!
Jag kittlas allt f5r gerna

Inonder min Calott.

Hvem kan sig alltid styra,
N&r bloden fir i brand?

All klokhet bar sin yra,
Hyart hjerta sina band.

Tack, kira f&dslostjema ,
F5r denna s&Ua lott!

134

Jag klappar allt &x gerna
Inunder oiin Calott.

Min y&g med blomsterioraBsar

Jag ville banad se.
Hvart lif anstUle dansar,

Odi h^ T6l:ld6H le!
Tackf kftra fSdslostjerQa,

F5r doBna slUla lotU
Jag leker allt fi^r ^ma

Inunder mm Calatt.

April-verk

om

v^ herrliga tid.

1740.

April- verk om v&r herrliga tid.

Otor sak i forna dagar
Och i den gyllne tid;
Y&r Sidet mig bdiagar,
Han &r mig jdc0n odi blid:
Om qtien ej bar styrka,
S& blir dock kroppen fet,
Och verlden Sit hu dyrka -
En ad6l veUighet.

L&t gamla knairar skryta
Med m&ngen mdglad sak;
L&t misantroper lyta
Mot all v&r.nya smak:
Jag tackar kiarlekslagenf
Samt &r min och bans fru,
Som s& har passat dagen,
Att i9ig &r iSdder nn.

Ack^ mina duwna f&d^!
Om I dock hadm sett
V&r lefhad, mat odi kl&der,
y&r hOga smak odi ^etk
Jag tror, I sknllen blygas

138

Och p& ert plumpa vis
I magen df^ertygas
Om y&ra paradis.

Jag ret 4 ^^^ d6 &mla,
Som er f5r gamla ta;
Nej, vi &' r&tt de gamla,
Den d.raii fiL vi ha.
Y&T verld sig na beropar
P& &Ider, ^fklk i)oh Btolt^
I voren unge glopar, -
D& verlden gick i kolt.

I lefden som i dvala^
Enfaldigt, framt och Mtfc^
Enappt yissten I omtala
Det k&ra Hiitt odi ditt.
Er rang, er plats, ei:t bftsta,
Allt lat'n I g& f5rbi,
Och hvar en var er nftsta,
Som skapad var som I.

Men att man s& fSrIikted,
F5rtjenar nftppl^ tack:
P& gods ej mycket sniktes,
Der mest var fattigt pack;
Der kunde ro ej fela:
Ty den om iotet r&r,
Har ingen ting att dela
Och sallan trStor f&r.

139

Der blott fihrtfenBten lyste,

Der yar strax sldlig l^elm;

Och den blott skrymtan liyste,

Den Tar hos er en skftlm.

Den blott till 4jgi var fSdder,

Den var af kungligt blod,

Och fast ban kom Mn siGdder,
S& togs ban dodt f&r god.

Er v&nskap gick som Iguren
Den dumnta str&ten fram :
MSnn' v&r bar dea naturen?
Nej, bort med s&dan skam!
Yi ftndra trb och nrnie
Tolfxg&nger p& ett &f:
I dag St man or mhine, v

Der ind.n haft n&d 1 g&r.

Att fint och hdftigt driUa,
Att byta ^g och hamn;
Bet bdUs bland er Or ilia,
AUt nftmndesvid sitt namn:
En klok fick heta klokw,
Fast&n han godsint var;
En toker hette toker,
Fastan han pmpnr bar.

I lag med slika dumma
En ringa Bfis man fick,
Der mast och' mjdd^ odi mumma

140

Var deras bftsta ixkk;
Enappt kunde man en frossa
Af deras rftttw f&,
Och knappt m^d drycken lossa
FOrst&ndet or sin vr&.

SUkt gaf 8& groffa lemmar,
S& h&rda manketi^,
Att y&ra graima klemmar
Skull* dd af minsta slag.
Det var liksom en rasan,
N&r s&dan boss blef vred:
Mig tyckB jag ser med fasan
Min fiur i tolfte led.

I alia elementer
Han trefii och tog qvarter;
Hans bSista komplimenter
Yor' plnmpa bondmaner.
Hans kftiitek ^ar det samma;
Hans klapp och smek i nqngg'
Vor' snart 8& aUvarsamma^
Som T&ra IqeltaiB hogg.

Ja, &st jag g&r tillbaka
Till den som aflat Seth,
Jag tror, att han sin m^
Har {Oskat liksA n&tt;
Han visste ej att le^a:
I saiming, n&r han kysst

141

Min stackaff» fin mor Eva,
Det Iftr ej skett s& tyst.

Ack, dmnma filftgtregSster!
Jn mer jag p& er 9er,
Ju mera blir jag bister ,
Jag grtter och jag ler:
Jt^ ser p& edra ti&cter;
Hur dmnt en trdja skars,
Och hnr det grdfita ISder
Af sjelfVa 'pHnsar bars.

Eom, s&g mig, huBtra Brita,
Herr Erik Wases mor,
Hvad tyg en fin skall slita,
N&r hon skall synas stor?
Der dt&r hbn som en kiycka,
Och vet ej minsta r&d:
M&nn' det ej var en lycka,
Att hon ej het „ers n&d*^?

Nej, nu fins det som skapar
Habile y ffalanty poli,
Och mer, som gamla knapar
Skull' ta f&r trolleri.
H5r p& v&r glans och heder:
Jag ser med allt behag
V&r v&n Lysanders sed^,
Hans lefiiad natt och dag.

I
k

142

Mr han om^ midnatt. sdfves
Fr&n spel och dans och «us,
M&nn' d& ej s5mn behdfves
Till dageii9 hOgsta Ijw?
D& y^ks ban upp af drftngen,
Som nyss ^tt dager se,
Och simmer matt ur s&ngen,
Att ta sitt goda th6.

• »

Se'n pl&r bans omsorg blifVa
En stand i benUigt r&d,
Hvar baa skall bSlst j^rdriiVa
Sin dag i ro och n&d.
Se'n denna siorg ar sluteoi,
Ar aUt bans.qTal f&rbi;
Mer blir ^j Iceman bruten:
Hans dag &r sedan fri.

VSf atolta goddagss&lle
D& klSUr sig m&ngaleds,
Och skr^mmer ' stackars Pelle,
Om allt ej dt&r til}reds.
Hans rock ej n&gon jftfirar,
Som mode och goid f&rst&r ,
Och kring om aden svl^ar
Ett J^OQstladt, pudradt b&r.

FOr porten man firamdrifrer

Ett rollande palats,

Dit berren varsamt klifver

148

Och tar en myndig plats.
Tv& kampar g& a^ vOrda
En pelsad buses hand,
Och bakp& st&r en b5rda
Af pack med rOda band.

Ack, middag, sam nu mUkas,
Da r5r min fina smak!
BM* h&g och, tunga svalkas
Af m&ngen artig sak;
Enappt yet man hvad man iter,
Odi magen, Ogats tok,
It bjeman lydigt m&ter
Sin kraft att vara klok.

Men se, der.tog min ak5na
Hvad s&Bst.pS. &tet &Qs!
Eom &t, jsm v&n, det.grOna
Med jambon de Majfeace !
Det vinet bar. sin heder,.
F5rs5k det a la glace!
An punsdien d&, jag beder,
Har den nn f&tt aitt passP

N^ nu Lysander hinner
En timnm OfVer tre,
Han nappUgt sig pMner
Dem han har lijfv^t se: ^
I y&gen han intager
Ett m&ktigt kalTehus,

144

Der m&ngen sitter svager
Utaf sitt g&nbigsnis.

God dag, HUB toker lilla,
Lysander, sOta bror!
Hur slapp du sist Camilla?
Dn ret bvar Gloria borP
An hon mod 5goiibryii«n?
Yet hvLt, ixL dumma ggftl!
Hot ser jag at. i synen?
Ncj, bnssar, marsch, fiurvfU!

Se'n far ban, till DonzeUav
Sin st&rgksL frdjd oeh skatt,
Hos hyilken hOgst plftr g&Ila
En galonerad hatt;
Der bTisslar lilla spr&tten
En framdel af en a^,
Och gn<dar den nienuetten,
Som ny vid 'hofVet' fa.

Bland tosen smickerpilar
Oeh kfaleks tongom&l,
En stund s& hastigt ilar,
Som samvet' bos en sn&L
y&r Y&n m&st ut att &ka;
Han stannaar vid'ett boird,
Der mynt ocb lappar spr&ka,
Men folket knappt ett ord.

145

Bland myndiga Spaniorer
I all djupsimughet,
Honneurerj matador er^
Cinqy solo J todos^ bete)
Surcoup, remise och mera
GOr h&r ett sarskildt spr&k,
Som y&l skair bringa flera,
An mormors mor, i br&k.

Lysanders blod hftr jftaer
Af lycka, med och mot,
Och i hans syn man l^r
B&d' hemlig frOjd oeh Imot;
Slikt plS,^ han dock bortskOlja
Med aftonm&lets most;
Men hS.ll — j^ trOttnar f&Ija
V&r y&n i all dess lost.

Till k5net jag mig vender:
Florinda, kftra kom!
Hvad m&nn* de gamla fr&nder
Sknir dig T&l tyckas om?
De skuUe p& dig gapa
Och undra hvad natnr
I verlden nu kan. skapa
S& sn&Ua, tftcka djhr.

Jdg Till ditt lif omtala:

Dock nej — hvad ftrdet merP

En s&dan IjnfUg dvala

DaHn. 10

146

Du sjelf ej vet och ser.

Den intet bar att gdra,

Ar mest i sagor rar:

Hvad skall jag d& omr5ra? —

En dag ^r alia dar!

Du klSb- dig stolt och sn3.11er,

Se'n du har vaknat sent,

Och f5r din spegel staller

Din samvetsfr&ga rent.

Se'n gOr du middagssrv^ngen,

Och reser staden kring;

Se'n spel, se'n mat, se'n ^S.ngen:

Det Sr ju ingen ting?

S3, g&r i glada lekar
Ditt lif med glans fSrbi;
Ditt k5n ock icke nekar
Ditt rykte evigt bli:
Med kabinettscymbaler
Blir hvar och «n bekant —
Brunetten har rivaler^
Grisetten sin galant!

Ja, of5rlikligt qvicka
Man Evas dOttrar ser!
Man ser ju m&ngen flicka
S3, god soldat, som fler?
Och mS,ngen fru ftrblinda
En djupsint minist^re?

147

Fastan ... du vet, Plorinda,
Hur m&ag klokhet ar!

Du kan i sailskap blanks
Med ganska dunkla Ijus,
Du slipper djupt att tanka,
F5rauft f&r der ej bus:
Man talar blott om yader,
Visiter, krampor, mat,
Om giftas ocb om klader,
Och allt i sqvallerprat.

A6k, sail ar denna tiden!
Allt bar nytt lif ocb mod;
Man ser ju karleksstriden
I sextiara blod?
Hur gommans aider myser
At alia flickers bruk!
Hm* gubbens lH*&nad lyser
Uti en ung peruk!

Sa qvick ar ocksa kraften
Af vara lardas vett;
Den gamla visdomssaften
Var grof och dracks med svett:
All mjdlken i sin maga
Det snaia snillet drog —
Nu pla' vi graddan taga,
Ocb denned ba vi nog.

148

Till bOjden kan man svinga
Hos OSS med ringa flit^
Man lyser nu med ringa:
Med namn och blott kredit.
Man ar ej det man s^er:
En dr&ng ar herren lik;
Fast man en fyrk ej £kger,
S& syns man likvftl rik.

Ett &delt hOgmod kittlar
B^' mans ocfa qvinnas h&g.
Tillf5rne utan titlar
Man i dn koja l&g:
D& skull' man folket traga
Till tjenst med pock och b5n;
Nu drar den minsta iluga
Till hofe f8r rang och 15n.

Ja, allt har annat v&sen,
An i de gamlas drilgt;
Y&rt lif bland blomstergrSsen ,
Som kUlan, skyndar tS^kt.
Man lei^er som man finner,
Bland ndjen tusen&ldt;
Man dor sfi. godt man hinner,
Och dermed d.r det allt.

Se s&, I gamle drakar,
Tan nu ert pris igen;
Har sen I edra makar

149

Och edra ofverman!
Allt det I kunnen akryta,
Det ar af edra barn:
Med er att vilja byta,
Det vore guld mot skarn.

FoiT skuir man mig & stoppa

Ett dygn bland faders ben,

P5rr skuir man mig fS, doppa

I hamnen vid Athen,

Der dygd och sorgligt snille

Inpintes gamla hjon,

An jag nu bland dem ville

Upp&ajda min person.

F5rr blir kung M§;nses kappa
Min Cloes triumfant,
Forr skall man mig fS. klappa
Med drottning Karins vant,
An jag vill n§;'nsin stdka
De gamlas morka bo,
Att i de tider s5ka
Min sallhet och min ro.

HoM

Bordvisa under Konungaui ocli Drott-
ningens vistande p& Drottningliolin.

1751.

L&t skdnhet skjuta l&ga,
L&t Mars & g5ra gny!

Statister m& sig pl&ga;
Parnassen mi. sig bry.

Lit hvar pi sftllhet granda:
Hos OSS man re*n &r s&U.

Hvad vett och konst istonda,
Ar blott en rolig qvall.

Si sSittom nu i sida
Hvad hjertats ro betar!

Man lefver blott, si. vida
Man glada stunder bar.

Hvar droppa vi hir smaka,

Bland n5jda tidsflJrdrif , ^

154

Drar nS.gra dar tillbaka
Ur 8tr5mmen af v&rt lif.

Men fast vi allt ej dgde,
Som verlden efterfar;

Den stilhet dock uppy&gde
Att se v&rt gudapai*!

165

P& en bergBkuUe vid Drottningliolm.

175J.

Jag ser Lovisa p& ett berg,
Och all naturen f5r dess fitter!

All jorcLen, i'sin blomsterfirg ,
Ar glad i grSs, i 15f och rOtter;

Den minsta matk beter sin fr5jd ,
Att y3.r gudinnas fot»p&r v5rda,

Och sjelfva himlen blanker ndjd,
Att se s§. dyrbar jordens bdrda.

Fr&n kuUen trappvis ned i rad
I skuggan dess herdinnor sitta,

Bland papiljoner, 6rter, blad;
Och rundt om herdars hjertan spritta.

Bredvid st3.r hela rikets far,
Som foma tiders bruk uppgriUVer,

Att b^ttre ge oss sS.lla dai*.
Apelles' hand allt detta krafver:

Min pensel jag bortlagga mS.!
Ej svara praktigste palatser
Mot minsta busken af de platser,

Der Adolf och Lovisa g§..

15f>

Visa pa BostaUet

1751.

Allt, hvad hjertat satter framst,

Har bar slagit lager,
Allt, bvad jorden Mr ftrnamst,

Och hvad bast bon ager!
Har stod fordotn paradis;
Ej Versaillen, ej Paris

Denna plats uppvager.

Menl5st n5jes Ijufira makt,
Koin, bail 5gon vakna!

Kanske, midt i bofvets prakt,
Vi dig en gang sakna.

Eom, du Baccbi klara sak!

Ocb sma sanningar med smak —
Fast de vore nakna!

Har ha vi den ratta tron,
Ocb ratt sailbet prisa.

* S& kallades Malmviks satesg&rd, der konungen och drottningen
om sommaren &r 1751 mycket vistades.

157

Vi v&r sats med glas och ton

Mot papister visa.
De ha hvar en sin patron;
Vi ha tv& f5r hvar person,

Adolf och Lovisa.

158

P& Linddn om aftonen,

den 21 Juli 1751.

liom, Pauner, Satyrer, som skogen bebo,
Med alia de Nymfer, som g5ra er ro!
Kom, Gnomer ur jorden och Silfer ur skyn!
H§.r skun I f& mS,tta er nyfikn^ syn:
Har under v§,r himmel I sen v&r monark,
Y&r drottning, som helgar den vildaste mark,
De ata p& gr^svall, som herdar den tid,
D& verlden var menl5s och r^ttvis och blid.
S& ser dn med fagnad, min f3.demebygd,
Ett par, som uppy^cker din urgamla dygd.
Hur kan man bli s5mnig? Man ser ju hvar dag,
Hur' Mknama kl9.' sig s§. bittid* som jag.

159

Nicopompi visa dfVer aftozun&ltiden
vid Rorby-torpet,

den 23 Jn]i 1751.

Jj&t kungligheten so^a
Fr&n tv&ng oeh trOtta ^t!

Jag viil allena lofva
Personligt majestftt.

Det gCr af vilda marken

En matsal &t monarken,
I grSset ned p& jord
Ett alia gudars bord.

Der var det Venus blftnkte
Nyss i sin aftonfSrg,

Och Herkol henne sk&nkte
En thrbn af krossadt berg.

Der s&g hon m^rksL dalen'

Bli liksom himlasalen,
En stdrre gladjeplats,
An pr&ktigste palats.

Hon s&g Minervas nOje

Att endast vara mild,
I bamaro och 15je

160

Liksom en englabild;
Och Mars med Jofurs hjerta,
L§.ngt OfVer svaghets smSxta,
L3,ngt fr§,n f&rf^lig strid,
Liksom gudinnan blid.

All verlden att bebaga
Var blott Dianas mod.

Hon n^ndes ej att jaga,
Ej se det minsta blod.

Deraf blef Meleager

Ej hungrig eller mager;
Apollo gaf &t Pan
Pamass och lagerbla'n.

Sitt vUde Morpheas gl5mde,
Hans aftonkraft ffirsyana.

Kanh3,nda n&gon drCmde,
Men Herkol, stackars man!

Du k§.nde dock en pl§.ga:

Fr&n Venus kom en l&ga;
Du skrek, att berg ocl^ dal
F5rskr9£ktes af ditt qval.

Du har vU nog fiirijenster,
Men — tyst, ursakta mig!

Cupido sk5t SA venster,
Det var ej 3jnnadt digc

Han kande i sin ficka

Lorgnetten s5nderspricka,

161

Och som han ej kan se,
Pia' nog olyckor ske.

P3. Mars och sin gudinna

Volcanos 5gat sk5t;
Men ingen kunde finna,

Han n&gon . ting f5rtrOt.
Eort sagdt: oss blef tillegnad
En Ofrerjordisk f&gnad,

Och Momus sjelf, oinstOpt,

Till en Cupido dOpt.

I tvenne gndasinnen^,

Som Gfver kronor blUnkt!
Ej g&r ur v&ra minnen

Den fr5jd, I oss nu sk^nkt.
Y3.r rang oss nn fSrl&ter,
Att vi bli inenskor &ta:;

Men med en evig tro.:

Det ar en gudaro!

Dahn. 11

162

Visa om mrden till BostaUet

1751.

Aung Frode och drottnitig Edla de gingo sig en gkg

Ifi:S.n sina gyllene salar.
Det n5je, som blnndar i drones tv&ng,

Pla'r yakna i skogaj* oeh dalar.
I hafven det vU h5rt, att gudarne vandrat p& jorden.

De gingo si m3.nga fi$rn5]samma ^t,

Som andra Guds v&nner plft' g5ra:
Och dygden fick synas i sitt majestilt,

Ty rangen lS.g och sof p& sitt 5ra.
I hafven det y3,l h5rt, att gadarne vandrat p& jorden.

Och det var konung Frode, ban s&g der en sak:

En bondvagn der stod med all heder;
Han kdrde honom fram, den h&sten gick s§. spak,

Han hade icke Idxt sig hofseder.
I hafven det v9,l hort, att gudarne vandrat p& jorden.

Och det var drottning Edla, hon framgick s& vig:
„I t^mor och sm&drSngar flera!

168

I stigen b&r upp iiti vagnen med mig,

S& sbin I f& med mig triuinfera".
I hafVen det ?&1 hOrt, att gudame vandrat p& jord^.

Eung Frode ban f&rde den tdminen s& kftckt,
Dock allt f5r dem frommom och spakom;

Och englar och Bylfer med frOjd och retrpekt
De dansa' b&d framfSr och bakom.

I hafven det y&l hCrt, att gadarne vandiat p& jorden.

Och hOren I nu alia, som lyden h&r appft:

Rang Frode ban lyktade kOra;
Der stod en gammal bonde b&d' sk&gg^ oeh gr&,

Till honom den yagnen m&kid' h5ra.
I hafVen det y&l hOrt, att gudame yandrat p& jorden.

Enng Frode ban sade: „du syns mig betrycktr

Han gaf honom guldet det rOda.
Och gubben blef liksom till hmmielen ryckt,

Han ntgOt sitt hjerta det blOda.
I hafyen det yftl h5rt, att gudame yandrat p& jorden.

„Och hOr du, gode konung, hyad jag sftger dig:

I y&ra sm& kojor man s& talar ,
Att m&ngen beb&lier nOtk3.man fOr sig;

Men du, liksom jag, yi f& skalar.''
I hafyen det yH hdrt, att gudame yandrat p& jorden.

Och kungen och drottningen de yandrade allt fram,
Der stod sig en sexton ^s f&nta.

164

I

Hon sade: ^Hennes n&de! jag fir ^nnu ett lam,

Jag kan val fi gaitisarne v&iiia'\
I hafven det vU h6rt^ atfc gudarne vandrat p& jorden.

Och alia ai fingo de silfver och guld,

Och alia 8& voro de liOjda;
Ty Prode ?ar n&dig och Edla var huld,

Att stockar och stenar sig fir6jda\
I hafven det v&l h(3rt, att gadarne vandrat p& jorden.

Och fram b9.tia:e stod sig ett Bost&Ue godt,
Der ingick bSLd' konung och drottning;

P& blixten s& blef det ett.tempel, ett slott,
En gULdjens oeh s&llhetens v&ning.

I hafven det vftl hOrt , att gudarne vandrat p& jorden.

Och det var den herre mod 8ki dyrhara fru,

De satte sig i vagn att hem&ra;
Men tomtgubben diet vagnsremmen i tn,

Ty han ville ha dem der qvara.
I ha^en det vU h5rt, att gudarne vandrat p& jorden.

Men hOr, dn gode tomtegubbe, vet deremot,

Din soger va^r denna g&ng mager;
Ty konung och drottning de kunna gk till fot,

De vandra b&d* i m5rker och dager.
I ha^en det vU hdrt, att gudarne vandrat p& jorden.

Men det var en fr5ken, hon kunde ej s& gft,
Hon stdtte sig p& kn9,et det mjnka:

165

Du lilla gud, jag ber dig, lagg n^got deruppS,,

Att ej slika lemmar bli sjuka!
I haf^en det y^l h5rt, att gudai*ne vandrat p3. jorden.

Du Mkte sS. hastigt den sjuka vagnsrem,

y&rt herrskap kom lyckligt tillbaka.
Hvem g&r val p& jorden, som sent kommer hem

Till ro med en £llskUgare maka?
I ha^en det v&l h5rt, att gudarne yaodrat p& jorden.

166

P& Drottningens nanmsdag,

den 26 Aug. 1751.

PastoraL

Maijo satt i grSnan lund,

Sina lam att beta,

Tog pS, sprSka med sin hund,

Och sig sjelf utleta:
„B5relser af m&Dga slag

K&nner jag hos mig i dag,

Hvad det ar, det vet ej jag:

Himlen mi det veta.

„Himlen f&r i dag ny glans,

Blomstren nya lokter,
Kalian fSr nytt sorl, ny dans,

Traden nya frukter:
Jag ar glad i all min kropp,
Ealfven g&r sitt polska lopp,
Tackan g5r sma spaiiska hopp,
Qumsen g5r sma fakter.

„S8kert ar i dag en fest,
Och en af de basta:

167

Jag skall, om jag bjuds till gast,
Blommor p& mig fSsta;

EUer kanske qelf jag g5r

N&gon mSJtid, som sig bdr;

Med s5t grftdda och ftrskt sm5r
F&gnar jag min nftsta/'

Under detta Marjos prat

Satt ej Felle stilla;
Han kr^p fram och yar ej lat:

„H5r, min Marjo Hlla!
Jag yet hyilken dag det ^,
VSr gadinnas namn ban b9x:
Den Hr mera sjuk, an kar,

Som i dag m^ ilia.

^Men som du nu ar 8& glad,
Liksom jag och flora,

Och ett visst ^ag yet ej hvad"
Tycks hos oss regera;

L&t oss ge hvarann y&r hand!

Dagj^n frdjdar \S1 y&rt land,

Men med lilla gndens band
Frojdar ban dess mera!"

„Ack!*' sad' Marjo . . . „dock yal an!
Du tycks trohet yisa,

168

Da ar kar — s& blif min man,

Lit OSS dagen piisa!''
Se'n fick PeUe dubbel Mjd:
Marjo blef ock diibbelt nOjd;
Allting sjdng i hiiliixt^lsh5jd:

Fagne Gud Lovisa!

169

Bref till H. M. Konungen.

I

AUernMigste heire!

JNar j^ nu Mn min vrS, din Bostillls-lefiiad sk3,dai*,
'S§. ar det liksom du mitt f^rra lif mig bMar:
Mig tycks jag ser den tid, d^ jag var alias ro,
S3, val p& kuQg^ns tron, som i hvar bandes bo.
Jag ser nar i bvar d5rr man kande nyckeln gl5mma ,
Och guld ocb Melstem p& flacka l&ltet gCmma:
Man kande bjgga hns p& folkets ard och namn,
Och hvar en sofva trygg uti den andras famn.
Jag arnar mig an &am att mig i verlden ¥isa
Och se den gyllqe tid af Adolf och Lovisa.
Jag vet, i Stockholm ar^ mig svSrt att fl qvarter;
Men dock ... jag bjuder till: jag &r nu dit, som fler.
Valkommen, min^monark, nu snart till hofvndstaden:
Dig yantar allt ditt folk och hjertan hela raden;
Dig vantar riksens klot, dess nyckel, spira, svard:
Eom, tag den kronan an, som blott din dygd ar vard!

Jag firbliftrer med trohet, kSrlek och v5rdnad evinnerliga

Min nSrdigste herres

Ur ett litet torp i j ja •_ x j.* *.:

.. , , , , underdanigsta tjenannna

en mork dal den ..

30 August! 1751. D^^ Gajula Svenska Arligheten,

170

Bref till IL M. Drottningen.

Min n&digsta drottning och alskeliga fr9.nka!

llvar fij&l bar &tt sin del i Mets dygdelottning.

Jag yar ifr&n y&rt bus den fSrsta svenska drottning:
Du 2Lr den Qerde nn deb tre dn fiir dig ser.
Men (tfirerg&r bid' dem ocb m&nga bnndra fler.

Jag bOr af dem, som bit i CSbarons fartyg fSras,

Att intet &r s& stort, som ej af dig kan gOras:
Om du ej drottning vor', du vore dock ett r5n
Af dygd, af smak, af vett, ett mOnster Rt ditt kdn.

Jag b5r ock, att nu snart man dig med kronan sirar:

Den dagen, kan du tiro, j^ i min sSllbet firar;
Jag bjuder d& till g&st, p& nektar, s&ng oob frOjd,
Hjeltinnor, hjeltar, allt, som bint v&r gl^jesb^jd.

Ulrika Iftr en dans &t Titus d& ej neka,

Jag ser d& Herkules med Gustaf Adolf leka,
Ulysses tdmmer visst ett glas af r&gadt m&l,
Carl Gustaf svara l^r ocb Csesar med din sk&l.

Jag tror du ej med lust din landsbygdsstillbet lemnai*;

Men bimlen stora fiilt kt stora sinnen anmar:

171

S& skynda dig nu dit, tag kronan af dess hand,
Och f&gna mllnga &r din Adolf och ditt land!

Onskar
Min b^gtalskeliga fr&nkas
trogna Ijenarinna

Beatria; af Brandenburg,

De Elyseiske j)arker den Fordom drottniDg i Sverige,

30 Angosti 1751. konung Erik den XII:8 gemSI.

172

Bordvisa under Konimgens ocli Drott
cdngens vistande p& Svartsjo.

1752.

bs.llhet, hvax skall m^ti dig f&?

Sallan du dig skiinker.
M&nn' der prakt och vUde r&?

M&nn' der lyckan blanker?
Nej, der atan h5ghets b&ng,
Bland en menlds gladjes&ng,
Hjertat ledigt, utan tv^ng,

Yttrar hvad det tanker.

Vida verld, med all din prakt,

Du v^r ro ej smakar!
Dygd och karlek Mlla vakt

Utan torn och drakar.
Sjelfva sten ma har bli n5jd:
Lat OSS alia med all fi*djd
Fagna oss tiU himmelshojd

Af tva dyra makar!

173

Of^er Drottningens resa till XJpsala

att der mota Konungen vid haiis &terkoinst £r&n Finland.

1752.

Aut, hvad yagnar hastigt svingar:

Jqhos spann ihed granna vihgar,

Eller Venus' hvita par,

Skynde hit att pris fSrvarfira!

Tj Minerva

Er i natt af nOden har.

Dock -^ Mkt kpmma r&tta kampar!
Hvart ett bjerta v&gen trampar,

Till att lyelpa vagn^ fort.
Alia gudar borde kCra,

Till att f5ra

8&dan skatt till s&dan ort.

Dygd och Kariek vilja r8,kas:
Kan yH ASl nog hastigt 3.kas? .

Nej, att skynda sig ar bast:
Hvem, som all sin pligt ej gWmmer,

Eller drOmmer,

Tror jag ville vara hast.

174

OiVer HofVets ankomst till XJlriksdal.

V&ren 1753.

l5ort, stader och buUer och griller och qval,

Och febrar, som alia bedrOfva!

y S.lkomineD , du grOnska, da \JQfliga dal,

Der jag mina lam na SSn 5fva!

H9.r ar det, sdm sinnet f^ ledigt sin g&ng,

Och der, som i st&llet &r snufvor och tv&ng,

Sm& gudar f& luften appfylla.

SS, blif na en boning^ da blomstrande bygd,

F5r helsa, f5r ndjen och lekar,

F5r herdarnes qy&den ocht gadames dygd,

Som oss sitt beskydd ej f&rnekar!

Yar, himmel, i sommar en jordenes v&n!

6if sdUhet med grftset, och gl6m icke den,

Som &n icke f&tt sin herdinna!

175

Visa om PeppareiL

lill Lofbn kom fordom en bl& matador,*
FrUn yerldenes ftnda, der pepparen gror;
Men aldrig fBrg&ter jag den pepparn.

Han kom med all frukt, som det landet framger.
Markattor, morianer och peppar och mer;
Men aldrig Krgater jag den pepparn.

Fr&n konungen sondes med &rter ett fat:
Jag tankte det var 6uds T9.1signade mat;
Men aldrig f&rg&ter jag den pepparn.

Hvad sm&dr§>ngen frambar, det sv^ljde jag ned:
Jag drog efter andan, blef drucken och vred;
Men aldrig f5rg9.ter jag den pepparn.

Jag dnskar ej ha synd! D& jag svaljde det in,
Jag sad': ^Byk f8r tusan med br^nnaren din!'
Men aldrig f5rgd.ter jag den pepparn.

m

* OfTerstlojtnanten Dalberg, som om sominaren 1753 hemkoni till
Srerige frfln Surinam.

176

Jag satt ibland frdknar: dess mer blef jag tand;
P^ n3.dig befallning blef halsen uppbiUnd;
Men aldrig ftrgater jag den pepparn.

Jag satt hos en engel i kjortel s& fin:
I stallet f5r hjelpa, hon log it mitt grin;
Men aldrig f5rg&ter jag den pepparn.

SSr kom d& med sprutor, och kl^mta, jag ber!
Hos mig brinner sot intill hjiertroten ner!
Men aldrig fSrgSlter jag den pepparn.

Nej ! tacka vill jag eld uti fajertatr att fk :
Tvk dgon m& brllnna, s& mycket de f&rm&;
Men aldrig fSrg&ter jag den pepparn.

177

TiU Hoffroken * * * vid heimeB resa tiU

Loka.

176X.

IO& res nu lyddigt, vackra barn,
Med pilar, b&gar, band och gam,
Att helsokaUan bruka;

Allt vU!
Ty hvar en bar sin sjnka.
Ni fSrst&r mig y&l.

F5rtrSfflig verkan Loka bar
N^ bon ser skOnhet blott och bar,
Som plaskar liksom &nder,

Allt ral!
Och yftter xner 8n bAnder.
Ni f5rst3x mig y&L

Det Mr bli sundt i hdgsta grad, -
Att som Diana g& i bad;
Men l&t dock ej f& hOras,

AUt vU!
Att Acteoner g5ras.

Ni fi^rst&r mig vftl.

Dalin. 12

178

Grazniual Visa*.

Gar som: ^Herr Lager ban tjente i koniingens g&rd" etc.
(Ofver KoDangens och Drottoiugens resa till Loka ir 1762.)

Kung Adils ban tog drottning Edla vid hand,

Och gick ned till bron:
„Nu vele vl segla till Helsones land."

,Blif da frisk!" sade hon.
Jag v&ndar det kosta mig rOdaste guld:
Jag fSljer vU med.

De segla i dagar, de segla i tre:

^I varen vid inod;
Yi skulle i natt vU hamnen f& se ,

Bara vind' vore god."
Jag y&ndar det kosta mig rOdaste guld:
Jag fftljer vd,l med.

Den tredje natt ej lAMdes en tr&':

L3s en saga ftnnu!
Men allting insomnar, som hdrde derp&,

Samt vSx n&diga fru.
Jag y&ndar det kosta mig rOdaste guld :

Jag ftljer vai med.

* Den trycktt)8 i Orebro i vanligt visformat.

179

Och det var den fjerde qvall^n fSraann —

EnSifla vanterna fort!
Giga ner! — nu g& konting och drottning i land

PS. f5resagd ori
Jag Y&ndar det kpsta mig r5daste guld:

J2ig fiyijer vU med.

Men flottan blef efter; det bl&ste Mn strand:

Hon stadna* ej der ; ^
B&de fiirstar oeh herrar kommo tropptals i land:

Nu ha vi alia h&r!
Jag y&ndar det kosta mig r5daste guld:

Jag ftljer vftl med.

Hvar hofman ban axlade kappan sin;

Han hade ingen mer.
Du f&r g& som vargen i samma skinn ,

Tills 5msningen skerf
Jag y&ndar det kosta mig r5daste guld:

Jf^ fSljer vfil med.

Se'n restes p& vagn 6tvGr dalar och berg:

Det gick som en pil,
Att sig m&nd' fi^mndra b&d' j&tte och dy&rg:

P& en dag Qorton mil.
Jag y&ndar det kosta mig rCdaste guld:
Jag fcljer vai med.

Till Helsones brunn kom man lyokeligt fram:
Ar du t5rstig, 8& drick!

180

Och regnet det hindra, besvSx utaf dam,

Och vattnet bortgick.
Jag y&ndar det kosta mig rOdaste guld:
Jag fSljer val med.

Och det var herr Philip, en Cajsa han sig:

Hon St sm3,tack, min sj3.1!
Hon mente, om natten i sin kammar haa 11^;

Men det var ej s8. val.
Jag v3.ndar det kosta mig rddaste guld:
Jag fSljer val med..

Herr Horder han l&g der och sof p§, sin badd;

Liten Cajsa gick in;
Men Horder, som inte var kar, blef s& rSdd.

Han skrek som bara Mn.
Jag v&ndar det kosta mig rodaste gold:
Jag f&ljer vSl med.

Herr Horder var ej vid smi spOken s8. van:

Sin b5nbok han tog,
Och gaf alia Gajsor och Lisor &t &n;

Herr Philip han log.
Jag v&ndar det kosta mig rddaste gold:

Jag f51jer val med.

Det var Carl bin tjocke, han sad*: „med fSrlof!

Skicka Cajsa till mig!"
Nej, k&re herr Carl, du at^ drick och sof:
Det passar bSst fftr dig.

181

Jag v&ndar d^t kosta mig rddaste guld:
Jag fSljer vftl med.

Vid brunn man sig roa' som hvar kunde bUst,
Med 85mn och med g&ng,

Med fiske, med jagt, och p& vurst och till h&st,
Med spel och med s&ng.

Jag Y&ndar det kosta mig r5daste gald:

Jag fSljer v&l med.

Och det yar kung Adils, ban sad*: „na 9j slut:

Nu Sr hemresan bSUit/'
Den ena var frisk, den andra som fSnit.

Far nu vai till hamSst!
Jag vSndar det kosta mig r5daste guld:

Jag fSljer val med.

182

OfVer jagten p& Svartsjo.

1762.

Upp skogar, lundar, parker,

Att r5ras af en fr5jd,
Som, Yftrdig f&r monarker,

G5r herdars leihad nOjd!
L&t denna fr{yd bevisa,

Hur hvart ett W ar sailt,
Nar Adolf och Lovisa

Upplif^a skog och f&lt.

Men darren, falska ralVar,

Och andra skadedjur:
En gudakraft har sv^fvar,

Som ar mot er natur!
Mot er sig den fSrklarar,

Som ingens oftrd ser;
Fastan de stackars harar

MAst ofta d6 for er.

Hur' skall en hare fralsas,
Past han har mycket brSdt?

AS Gustaf qelf han helsas,
Och flera tappra skott!

183

Det smaller och det dimper: *

Det l&ter faiiigt h&rdt,
S& att m rim p& imper

Ar nS^ftan ej hSl sv&rt.

Diana, l&t 08& fira

Den handens fUrdighet,
Som pryda kan en spira . . .

Det gOr dig val fSrtret?
Men pass man p& att klandra

P& sjelfva Odets dom:
Du bar nog af oss andra,

Som kunna s^uta bom.

* KroDpriosen, som af Deras Kongl. Majestater bryddes for det
hao skjutit, utao att sigta, svarade, det han pft jagt blott fr&gar efter
att det smaller oeh dimper. Anm. i appl. af 1767.

184

D& forfattaren en gftng visat sig i
nattrock for Deras Kbyestater.

Um n&'nsin man en lathand prisat,

SSl Mr jag ha odOdligt lof :
Tank, jag bar n^ig i nattrock visat

F5r kuhgen och bans hela hof.

Dock — detta gick mitt samvet an!
Man b5r for Gud och 5fverheten
Sig visa i oskyldigheten

Med allraminsta pr^l man.kan.

185

P& ett fdnster i Cliina-liiiset

JDegge k5nen tycktes fora
Mot hvaraim ett haftigt kif ,
N&r Lovisa kom till lif, .

Om till hvilket hon skulF h5ra.
Men F5rsynen d5mde s&:

Kroppen kunde fS. bli qvinna;

Men i sj§len, som. vi finna,
SkuUe manligbeten yL

Brollopsqvaden.

Tidens ocli Kdrlekens trftta.

Andersmessodagen 1732,

d& kammarlierren, baron J. M. Baner ooh firdken
H. 17. Bib1}lzi|f inglngo akta fdrDund.

xLagst npp i ^&U, der dagen &r kort,

Nedsatte sig Tiden att hvila.
Troppar af Andringar s&nde ban bort,

Som sknlle kring jordklotet ila.
Skrynkor i aniet, Mtande tand,

Och vingen firdig i flygten,
Olaf^en och sySrd ban bOU uti band;

Ocb krisg fl5go tusende Rykten.

Somliga b&dade konunga&U,

Ocb somliga segrande st&Qder,
Somliga fribet odi riksdaga^skall ,

Ocb soml^a trftlande iSlnder.
Der lS.go riddarepansar i kras,

Der kragar ocb sOndriga skrifter,
Stader ocb slott, som krossade glas,

Ocb f^nad 1 belgade grifter.

Batt som ban satt, en mysande pilt
Fl5g ned ifr&n gl&nsande salen:

190

K&rlek ban heter, oeh fSilas s& vildt,
Att somlige tro ban &r galen.

„S6'\ sade gabben, ^Ijnfliga gftck,
Den myndiga resa jag vandrat!

Se buru jag med vilde ocb skrlU^k
Det stadiga Sverige f^randrat!

^Enappt synes nu dea frftjdade Nord,

De fordom mognande bjessar,
Adliga sinnen ocb bergfasta ord,

Ocb segrares lagrade bjessar.
S& bafver jag l&rt svAnga min glaf:

Dygd, starkbet, m&ste mig vika.
Fordomdags Svear S redan i graf;

De nya jag ^kapat olika.''

EHrleken, af sliki skrytande vred,

Sad': ^nej, mina dyrbara bygder
Bli vS.1 i&&n din Mining i fred,

Ocb &n lefva G6tiska dygder.
Aldriga staniBiar ba grenar ocb saft,'

Ocb &n finns gnistor i m5rjan,
Som skola lysa i brinnande kraft,

Liksom de lyste 1 bdrjan/'

•

E&rleken tog guldpilen i band,
Som lyste ^ dyrbara stenar,

Ocb 8k5t denned tvk bjertan i brand,
Som ciygden t blodet fttenar.

^SeT sade ban, „det Ijofliga par

191

Skall dig nu Iflra betftnka,
Att vi S.n ^a Banerer ha qvar,
Och Ribbingar ftn kanna blanka.

^Bamabarnsbarn i dygdenes tUlt

Ska bli sina fSrffidet like:
D& Banerer skimrat i r&d och i f&li

Och Bibb in gar odlat v&rt rike.
Hans baner bar dygden i blodvarma bad,

Som skall sjelfva afgrunden skrfUnma,
Och hos henne gro tre gyllene blad:

Bygd, f&gring och jppelrlig st&mma.

„B&tt p& den dag, nir dander odi knall,

FOr Norton &r sedan, fSrskriickte
Det modiga Sverige med Gark stora fall,

Skall bdrjas mitt ftdlaste^ sl&gte.
Bort med all sorg! all bOrda blif Ifttt!

YSlkomne, I k&rliga sftngar!
Syenskt SUlelmod i ridderlig att

Skall nu ge oss hurtiga drSngar."

Tiden blef n^yjd af K&rlekens ord;

Ja, gabben bragtes i lOje!
Fr5jd blef i eld, i vatten och jord,

Och luften ropade n5je.
Tiden dock blef r&tt vred p& sin glaf ,

Att han icke dygdema s&rar.
Framledna Svea s&g app ar sin graf ;

I gl94je ftlide hon t&rar.

192

Visa om stolts Agiies ocb. lierr Carl.

Vid generaladjataHten, baron Carl Adlerfelts

broUop med liof&d^en Agnes Strdmfelt.

Den ^0 Okt. 1754.

Dtolts Agnes hon satt uti h5ga lofts bur —

Den alskog vele vi berSmma! —
Hon var af s^ mild och s3r menlOs natur.
Allerkarestan min, jag kan eder aldrig f5rglOmma.

Hon sydde j& b&ge oeh trodde p& Qnd —

Den Hakog vele tI berOmma! —
Hon mente att giffcas var bara st& brad.
Allerk§,restan min, jag J^n eder aldrig f&rglQmma.

Hon mente st& brud yar att bara en krans —

Den alskog vele vi berOmma! —
Och brudgummar skaffades. bara f5r dans.
Allerklbrestan min, jag kan eder aldrig ftrgl^bmna.

Och det var l^eir Carl, den riddare b&ld —

Den alskog vele vi berdmma! —

Han tSnkte: hor &r jag det hjertat i vlld?

Allerkarestan min, jag kan* eder aldrig fi^rglOmma.

193

Herr Carl han tog med sig en engel s& qviek —

Den £llBkeg vele vi berdmma! ^ —
Med honom han sig f&r sk5n Agnes framgick.
Allerkarestan min, j{^ kan eder.aldrig f5rgl0mma.

^Och hdren I, skiki Agnes, h?ad jag siger er: —

Den alskog vele vi berdmma! —
Er hand och.ert hjerta &r hyad jag omber/'
AUei^Hrei^n min , jag kan eder . aldrig iS^flOmma.

Skdn Agnes hon lekte med rGda goMiband: —

Den ^skog vele vi ber(lmma! — *
„Jag kan ej nmbtot mitt hjerta och.min hand/'
Allerkftiestan min, jag kan eder aldrig fihrghknma.

Det var den lilla engel, han lyddes 4eruppS —

Den Mskog vele vi berftmma! '—
Han hviskade: ^sk6n Agties, I s9,gen ieke sV
Allerk3jestan min , jag kan eder^ aldrig fi^rglQmma.

Sk5n Agnes hon halld^ p& hnfnld och teg —

Den alskog vele vi berdmma! —
Hon s&g pft herr Carl, henhes hjerta det nefg.
Allefk&restan min, jag kan eder aldrig ftrgldmma.

Och engelen verkade i den fromma sjftl —

Den alskog vele vi berdmma! —
Hon sade: „kanske — lit s& vara -— fisu^&l."
Allefkarestan min, jag kan eder aldrig ftrgWmma;

Dalin, 13

194

Herr Carl haq. axlade kappan bl& —

Den alskog vele vi berOmma! —
Han m&nde 8& glad iiifi^r konuogen g&.
Allerkd.restan min, jag kan eder aldrig i&i^l5mma.

,,I n&dige konung, Gud gdre eder sail! —

Den Ulskog vele vi ber5nouna! —

Men gifven mig ocksS. skOn Agnes i qv&Il/'

Allerk&restan min, jag kan eder aldrig fi^rgldmma.

Och konoBgen svarade n&digt: ^vftlan! —

Den ftlskog vele vi berOmma! —
Ty begge sS. ftren I v9fde hvaran."
Allerk&restan min, jag kan eder aldrig f5rgltauna.

I konungens g&rd blef d4 brdllopet af —

Den aidcog vele vi berSmma! —
Och drottningen dem sin v&lsignelse ^.
AUerk&restan min, jag kan eder aldrig f5rgldmma.

Och de.fagra tarnor de myste &t hvarann —

Den alskog vele vi berdmma! -^
Och englarne dans^\ och k^rleken braan.
Allerk&restan min, jag kan eder aldrig f5rgldmma.

Och klurleken sad* till stolts Agnes till slut: —

Den alskog vele vi berOmma! —
„Nu Iftren I hvad I ej vetat fftrut."
Allerk&reatan min, jag kan eder aldrig 0i^l5mma.

195

Jag Onskar er begge s& fuUt af allt godt —

Den alskog vele vi berOmma! —
Som flera Gads barn Onska f& samma lott!
AUerkftrestan min, jag kan eder aldrig f&rglQmma.

196

Herdeqvade

vid riksr&det, MhBrre Anders Johan von Hopkens gifter-
m&l med hof&oken Wilhelmina Charl. Ribbing.

Den 10 Nov. 1764.

„JNej, aldrig skall karlek f& tvinga mig mer",

Sad' Tirsis i skogen allena;
„Nu ar jag min egen, och allt hvad jag ser

Sig tycks till mitt n5je fSrena;
Jag h&ller med lammen sm§. lekande tal,
SS, ledig fr&n sorger, s8. l§,ngt ifr&n qval;

Jag spelar smi toner sS. rena."

Den lille tyrannen, som frihet fSrstor,
Stod bakom och log i sitt sinne;

Han sad' f5r sig sjelf: „kare Tirsis, jag hor
Min underg&ngstid Sx nu inne;

Du tror, att man b5r nu mitt vaide fSrsmS.,

De unga herdinnor sku ensamma g§.,
Med argamla sagor i minne.

„Nej vet, att jag lagt filosofer i band,
Som h5gst upp till himlame kliMt,

Och hjeltar, som satt hela verlden i brand,
Och sinnen, som vadret har drifnt.

197

Jag ler kt fi^rnuftet lEOt hjertat i krig,
Annu ser jag Thm i lydnad ftr mig,
Som lammen f&r bonom ha blifrit/*

• 4

Cupido, fordold ftr all dOdelig syn, .

Flog bort till en alsklig herdinna.
Ackl PhiMs, d& ^tes den lifliga hyji,

Och 5gonen bGrjade iHrinna:
Hvar lock och bTar blomma blef guden ett tUlt,
Han f5rde na gelf denna makten i ftlt^

Att antingen d9 eller yinna.

Den stadige Tirsis herdinnan d& s^g,

Han vlUe belt annat betrakta:
Hot yadret &r vestan cl& Mljan /fir l&g ,

Hur sparfVar p& nakame: vakta. *
Strax kfindes bans . b}^a s& blddigt. ocb fromt ,
Han gick till sin boning^ men fann der 8& tomt:

Han Tllnde tiilbaka «& sakta.

„ Herdinna, mig tycks depnafiiigen ar 3k9n!"
„Jag finner", sad' Philis, „detsamma."

„Men b5r p& det lammet, f5rstS,r ni dess b5n?"
„Det ropar", sad' hon, „p& sin mamma."

„Ert lif, skOna Pbilis, fir lyckligt som mitt;

S& ar det, nar bjertat ar ledigt ocb fritt ..."
Da b()rjade begge att stamma.

De vande sig tankfuUa bvar till sin skog;
Men kunde allena ej trifvas.

198

De visste ej hvarf&r; men k&rleken log;

Ty s§.dant kan aldrig beskrifVas.
PS, Philis slg Tirsis, han kysste dess hand;
Hon s3.g p3. sin herde: de kn5to det band,

Som aldrig mer kunde upprifvas.

„Ack, f&fanga tankar'\ sad' Tirsis, Jag halt,
Som yelat mot k^rleken tntga! .

Han sangleder hjertan med bindande kraft,
De stoltaste for honom bnga.

Hvem kan yH. umbtoL ett sUlskap, en y&n?

Ack! utan att alska och alskas igen,
Ar lifvet s3> matt som en floga/'

Den namnl5sa lilla, sOm detta fSmn&tt,
F15g upp med all fSgnad och S.ra:

Han 5nskade Tirsis och Philis allt godt,
Och nymfema blefro s& k&ra.

Herdinnorna plockade Philis en krans,

Och herdarne ropade med dem i dans:
^Gud 1^ er densamma fk b&raT*

199

Lilla Gudens manifest,

Qif^et Faphos 1 Oabinettot d. 17 MaJ 1766, d& teron

Johan Adolf Hamilton fttrlofiradas med hofMken

▲una Hargaieta Wnmgel.

Vi Capido, Vemis' son,
Kung af all fi^rtrollningB rike,

Och den andre Salomim
Eller Alexanders like,

Hertig 6fVer lek ocb Inst,
O^er drOmmar, fantasier,
Aningar o^ sympatier,

OiVer smftrta, gnck och post
Och de Ijufliga besvSl'en,
Prins af Paphos och Cith^ren

Och B& mingen vacker kust,
Ofirer hela kftrleksh&ren ,

Skdna Ogon, de, som ha

Pilar, skott, etcetera: . . .
L&te hftrmed allin&nt veta

F5r hyar hnrtig nngersven,

Att 088 &lsklig v&F troT&n,
FrOken Anna Margareta

Har sitt 5de nn £[)rent
Med den hon sitt hjerta skftnker ,
Att, om nftgon fria t&nker,

200

Eommer han i dag {5i*sent.
Det S.r ea af Y&ra svenner,

Baron Johan Abraham,

Som s& lyckligt r&kat fram:
Och , som desse vire vanner
.Ha fortjent vSf h5ga n&d,
Vele vi h&rmed ftrkunna,
Att vi dem all sfallhet unna,

Hvart det bflr, i r&d och d&d,
Och s& mycken lycka Onstka,
Som na jorden p& sin grdnska

F&tt pi; blom oeh knopp f&rr&d!
Deri5r, vire gavemdrer

I hvart hjertav sinne^ smak,

Hvar i sm befik&rda sak,
Riddare och kommendOrer ,

Och sm& gadar. Ofverallt!
Skolen I mad hjelpsam anda
GS. de nnga tv& tillhanda,

I all ting, som blir befaldt.
Nu skall fSrst er omsorg^ vara

Om allt hvad till brOllop hdr,
Se'n hur paret mk 8ig para,

Med hvad mer, som fajertan rdr;
Hvar en bdr sig munter visa
, Under Adolf och Lovisa:

Deras tid v&r lycka gdr.
HS^rmed vi beslnte detta,
Hvilket sig att efiberr&tta

Hvar en bar, som vederbdr.

201

Grflonnial visa.

P& frdken Ohristina von XTngrem Stembergir br5110x>sdag;

\ d^n 19 April i7Wi

Liten EersUn hoa satt uti hi^a lofts sal:

Den ^Iskog Tele vi beirdrnma;
Hon h511 med SAtt hjevta etft heiBligit tal..

Allerlc&restau' min^ ji^ tam eder akkig fi^lflnuna.

„Mitt lekdam bar aldeig syikxt nug &i,

Den illskog vele vi borOmma;
Och sypungen &r Mn trognaste tHil

Alldrl^estan zoinf jag kaa eder. aUiig fi^Umma.

^Att sitta aUena, dek ftr im s& lugot:

Den dJskog vele vi berdmina;
Tf verlden ^ iUsk och Ufvet &: tangt"

Allerkftrestan zoiii, jag kan edex. aldrig iSrglSmma.

Stolts Kerstin Iton virkade gnld««bordan rik:

Den &lskog vele vi b^mma;
Hennes tftrna kom • Bpriogandes m i^ed ett skrik.

Allerk&restan min, jag kim eder aldrig fija^gUmma.

„Har kommer en Drake, ett skraekeUgi djur —
Den alskog vele vi berOmma —

^<

202

Att borttaga er och er jungfrabitr/*

Allerk&restan min, jBg kan eder aldrig ftrgldmma.

Stolts Eerstin h6n sacka' oeh drag aig p& en snedd:

Den ftlskog yele vi berOmma;
^Om stonden kr kommen, s& ftr ji^ beredd/'

Allerk&restan min, jag kan eder aldrig fSrgl^nma.

Stolts Kerstin hopknftppte de h&ndema sm&:

Den alskog vele vi berOnuna;
^Om riddar Sanct Qtom man hit kunde f&!

Allerkftrestan min, jag kan eder aldrig ftrgldmma.

^Men s^, min gamla amma, hvad dn hfir(»n tror? —

Den &lskog vele vi berftmma —
Tank, om jag nu faller i Drakens Uorr

AlteUrestan min, jag kan eder aldrig fil]^15nmia.

Den amman hon var p& fSrtrolhingar Uok:

Den ilskog vele vi berOmma;
Hon satte sina briUor och las i sin bok.

Allerktarestan mm, j^ kan eder aldrig ftigUmma.

^Den Draken 3r ej den, I sen bonom an^

Den alskog vele vi berOmma;
Han ar nu f5rtrol}ad — men kan bli en man.

AUwkftrestan min, ji^ kan eder aldrig fitrglOmma.

^Ty om ban en frdk«i kan f& i sitt vftld:
Den alskog vele vi berOmma;

208

S& blir han, som fSn:, eo riddersman b&ld/'
AUerk&restan min, jag kan eder aldrig f&rgldmma.

Stolts Eerstin hon axlade ka]n)aii rOd: . .

Den fUskog vele vi berGmma;
Hon gick in f&r sin farbror, att klaga sin n5d.

All^rkftrestan min, jag kan eder aldrig ftrgl5mma.

^Och h5ren I, min farbror, hvad jag sSger er:

Den ftlskog vele yi berOmma;
Mitt hjerta det Uappar, d& Draken jag.ser.

AUerk&restan min, jag kan eder aldrig ftrgUmma.

„Han skr&mmer mig; men- ban mig sk&dar afl Midt:

Den ftlskog vele vi berdmma;
Tank, om jag kan gOra'n l5rtroUmiigen qvittf*

Allerl^estan min , jag kan eder aldrig f&rgl5mma.

Och det var hennes farbror^ den v&rdige^ jarl,

Den &lskog vele vi ber5mma,
Han var af det sl^et, som ^ent konung Carl.

Allerk&restan min , jag kan eder aldrig fi^rglOmma.

Han sade: ^Liten Eerstin^ dn var vid godt mod;

Den &lskog vele vi ber^mma;
Den Draken, som da, tyeka ha ridderligt blod/'

AUerk&rertan min, jag kan eder aldrig f5rgl5mma.

Stolts Eerstin med allvar p& Draken dSi s&g:
Den alskog vele vi berdmma;

204

Men deraf upptftndes &n mera bans hi^.

AUerk&restan mm, jag kan eder aldrig f^rglOmma.

En str&le fr&n honom tHlbaka dft ^ck:

Den S.lskog vele vi berOmma;
Jag tror; att stolte Eerstin i bjettat den fiek.

AUerk&restan min, jag kan eder aldrig fi^rgldrnma.

Och strax, som en riddare, Draken firamsteg:

Den Sblskog vele vi ber5mma;
Siolts Eerstin dft rodna' ocb fSr bonom neg.

AUerkSbrestan-mm, jag kan ed^r alchig fi)rgl9mma.

De miga tu de m&nde d& handffista blit

Den S,lskog vele vi berOmma;
D& var der bekantskap — och rSdslan ftrbi.

Allerk&restan min , jag kan eder aldrig jR^rglOmma.

De unga tu s& n5jda till l^iidstolen g&:

Den aiskog vele vi berCmma;
Och englame dansa ocb bOndema 8&.

Allerk3.re£ltan min, jag kan eder aldrig fi^rglSmma.

Det var den fagra v&rtid, n&r allt lifVas opp:

Den alskog vele vi berOmraa;
Och kllrleken log bland den Silskliga tr<^p.

AUerkarestan min, jag kan eder aldrig ftrgMmma.

Och karleken ombyter tusende skinn:
Den alskog vele vi berOmma!

205

Ho vet, hvem han MrnSlst i n^tet drar in?
Allerkarestan min, jag kan eder aldrig f5rgl5mma.

Men himlen f5rvare v&rt vardiga par —

Den alskog vele vi ber5mma —
M&ng* tusende lyckliga nd,tter och dar!

Allerk&restan min, jag kan eder aldrig f5rgl0mma.

6ud l&t det fk Udras i helsa och fred,

Den ^kog vele vi berQmma,
Och vagga sml Drakar i fjerde led!

AUerk^estan min, jag kan eder aldrig f5rgUmma.

Fabler.

En falsk vftn &t vftrre An en uppenbar

OV&SL

xm tvttdkatt odi tv& sn&la rSiVar —

Gemena hjon! — nun tonga b&^ar

D& js^ det paclcet nftmna skall:

De sOkte bbtt att mdrda, rOf^a^

Och bringa fromma djnr p& Ml:

De sade, det var deras kail

Att alltid n&gon grymhet 5fva;

De gjordc sitt fSrband en natt,

Att SfVer hela nejden jaga.

De spningo till att taga &tt

Ett stackars rapphOns, tr^tt och matt,

Som strax sin n5d begynte klaga.

En uggla i ett h&l der satt,

Hon sad**: ^kom hit, kom hit, min h5na,

Jag skall fSrsvara dig, min sk5na!*'

^Ja'\ t9,nkte h5nan, „detta cy^

Ar fogel — och af min natar:

Vi ^0 n&stan lika klSdda,

Hon Iftr mig s&kert vilja rfldda/'

Hon fl5g ock under hennes skygd

Och tftnkte prisa hennes dygd;

Men ack, hur hon sig fann bedragen!

210

Ty af den styggans n&bb och klor
Blef hon s& hackad, nederslagen
Och kl5st, att hon rfttt ilia for;
Hon skrek: „min hjertans grannas-mor ,
Ji^ ber er att jag fSr er dippar
„Dn dumma QoUT Bad* v&r Xantippa,
^Yill da d& hellre vara s§ld
I en s& faslig ovAns yfild?"
„Ja men'\ sad' hOnan; Jag nu kftnner
En gammal Banning all^r klar:
Att y&rre &ro falska v&nner^
An OY&n, som ftr nppenbar/'.

211

Den 6 Juni 1761.

"Dk Venns passerade g^iom solea.

Apollo fick en g&ng Mn Venus en bi\jett,

Hvari lion skref: „min ¥S.n, l§,t pss fk r&kas sjelfya

Mn morgon klockan tre till tio, inmot elfva!

Den saken kan g& Mt:
Jag kommer vftl till er — ty hvem kan det^S veta? —
Dot fir den tiden just som kOnet hvila pld.'r . . .
Det k5net, som pUUr allt utleta,
F5r hvilket ej det minsta hemligt S.r/'

Apollo log. Han svara': ^min gudinna!

Er ankomst &r mig ganska kar;
Men i ett hof — jag ber er eftersinna! —
Der allting syns och h5rs^ hvar skall man tysthet finna?

»»■

„Jo'\ svara' Venus, Jag vet t&i:,
Jag klft'r mig i salopp , jag tar en stoppad hufva
Och g&r helt krokig, lik en vOrdad hennes n&d,

Den iron underkufva ;
Jag undrar hvem som d& skall kUnna mig igen?''

^V&lan!'' gaf ban till svar, „v9.1kommen, vackra v^n!
Jag vantar er den stund d& darner gk att sofva,

212

Men siapper er ej Krr, det kan jag heligt loftra,
An de pia' vakna upp; det blir dervid, farvai!"

PS, sagdan stund v3.r n&d som gumma tog p& vandra:

Men fast hon tynngit sig ihjel,

Var dock gestalten ej som andra!
F5rbl3,nclad kom hon in i Solens lustpalats:
Det var af reh kristall med guld och med demanter;
Vid porten sSg hon flJrst, liksom tolf st&nddrabanter,
Tolf himmelstecken ' st§. ; se'n p3, en inre plats,
Dock under samma tak, hon sSg den vackra YSren,
Med skOna blomster prydd; bredvid hon Sommara sJg,
Helt bar med krans af ax; derhos, med gladtig hSg,
Stod Hosten i sitt rUs — kring aden hlngde hlren;
Men stackars Vintem fr5s och f5r en brasa \&g.

Mr hon sig trodde sett det mesta,
Eom hon in i en sal, der svS.rt var 6gat f&sta:
Hon alia Sekler sig Mn verMens fSrsta dag,

Af b&ttre och af s^mre slag;

Men \&d var visst ej bland de basta.

Derp& lats fSrmaksdOrren opp:

Der s&g hon Iren sakta skrida,

Och MInaVs g§.ng vid detas ^da,

Och V6ckors traf och Dagars lopp;

Hon sftg hvar Timme snabbt sig r5ra,
Och hvar Minut s3. fort som pilen i sin fort.
Sangkammam 5ppnad blef: se'n kom hon, hin vet hvart! —

Jag har dermed, ej mer att g5ra.

213

Men hvad jag h&rvid sftga vjll,
Det SLr, att demia f&rd, sam nu 83^ hemlig gjordes,

P& stunden kring all verlden spordes;

Och om en verld ctj rSckte till,

S& blef det v&l bekant i flera,
Bfid' der sozn folk och andra cy ur reg^m.
Till minsta p& v&r jord var all uppsaSyrksamliet
B&d' BftF gudinnan kom och vid besOkets ftnda.

Ett d5dligt Oga, aom man vet,
Ej T&gar 8ig« mat Phoebi strSlar vtoda;
Thy brnktes tuberg hjelp: det b5r till heder l&nda
F5r Elingensljerttas vett oeh Wargentin till pris,
Att Stockholm h&r fick se, p3. mer S.n menskligt vis,

Hur gudar taltes ¥id s&^ n&ra.
Men hvem dem gjorde mest med siaa 5gon lira,
Yar Hon, som m&d jsitt Ijus upplMVar land och hof

Till dygds och yetenakapers lof,
Som af Apollo dels och dels af v&r gudinna
Har allt det goda f&tt, men icke deras fel;
Ack, om hon Siven ett pS. jorden kunde vinna:

Jag menar det, som blott JSlt gndars del.
Kort sagdt: hvartenda lif innnder norra polen
Bil§.gret sk&da fick — om icke n&gon lat,
Och n&gon filosof, som nog betraktat solen,
Och mente nog derom f3. h5ra folkets prat.

S& sag dl, Venus! hvartill tjente
Din larf, din politik och din fiJrstallda gS-ng?

Dn bara vapen mot dig lante.
Se ned bland begge kOn, hvad qval och sinnestvlng

214

Man bar, att sjnas ett, men just ett annat vara:
Att visa all den eld, som hOr ett hjerta. till,
Just n^ man svdiyar mest bland papiljoners skara;

Att l&tsa lag ocb rfltt fSrsviffa,
Tills man sig underlagt i landet bvad man vill;
Att under belig drflgt &t himlen l&tsa &ra,

Just nhr man stoftet mest tillber.
Men sag, bvad vinner man med s&dan konsb ocb m9da?
Evardlig skam! Ty, ire mig, bvad som sker,
Det blir bekant: den ej med 5gat ser,

Han ser med tub odi , &nna i-mer ,
Han bOr derom b&d' lefVande oeb dOda.

Det ^r ik bast att vara anda fram
Ocb sig ej pl&ga med intiiger!
Tank, buru trygga steg uppriktigheten stiger:
Om hon ej fS-r berom, f&r bon dock aldrig skam.

215

Dq tv4 kailoma.

Tv& kUlor nj« am rangen trfttte;
Den em flOt i sakta mak,
Den andra buUrade och sprS,tte .
Och utfSr berg^n for med brak.
„FarY&r, sad' hon^ ^mm fru, larvSl!
Ni bar en tr6g ocb nedrig sjil." .

Se*n fysta k&llan krafter sanUat,
S& blef bon till den stdrsta qO;
Men, se'n den andra &sligt ramlat,
Begynte bon af matthet d^.
Hon blygdes, g&mde sig ocb flOi
Till slut nti sin systers skOt.

216

Den som vill loehajga, alia.

1 en tr§.dg§rd stod en iiija,

Frisk och hvit och ntan fl&ck,
Som var af en hjertlig vilja

Att af allom synas tUck.
Vid den stoKa solens mOte

Oaf hon glans af pr3.ktig f&rg,
Och i nattens Ijaf^a skOte

Lukt, som qvickte ben och mSrg.

Vid Auroras morgonvSkter

Stod hon ftrdig i en blink,
Och vid vestanvadrets flSkter

Oaf hon m&ngen n&dig vink.
Oanska mildt hon syntes buga

P5r hvar Qaril, f5r hvart bi;
Ja, man tror, den minsta flnga

Kunde h^r ock lycklig blil

Nar nu detta jordens sraycke

HQlls for kronan i vSirt land,
Vann hon ^fven menskans tycke

217

Tills hop YifiHsnad' i dess hand.
Sdka hjertan till sig draga,

Ar Y&l prof af god natur:
Men den alia vlll behaga,

Ar^dock ett olyekUgt djur!

218

De frftmrnaade trftden.

bolen s&g en g&ng p& jorden

N3.gra stammar af de tr34,
Som ej trifvas just i Norden ,

Fast de dock skn vara med.
Folkets smak, som ej besinnar,

Hur Mimatet kan 8t& bi, ^
Yill till Fransm&n gOra Finnarf

Stoi^olms l&n till Barbari.

Solen sade: ^kd,re s5ner,

Visen er beskedlighet,
Att det kalla landet rOner,

Hvad det ej tillf^rne vet!"
„Ja'\ sad' de, „vi skn bevisa

y&r utvalda firukt och saft:
Minsta trftdg&rdspilt skall prisa

Edra Btr&lars hOga kraft/'

Men hvad hUnde? Solen ftrdas

Fr&n oss &tta m&na'r bort;
Y&ra tjM d& straxt fSrhftrdas -

219

Deras v^t ^ ganska kort!
Om af intei yi uppli^as,

L&gg9 v&r hog i dvala nid.
Kungar! om ert land skall trifvas,

L&ggen handen sjelf dervid.

r

Blandade Dikter.

Jordiska tings obeatandigliBt

Jordenes gudar med bliitrande dunder,

Som npp till hhnlarna sv&ngt med er makt,

Tr&fflige hjeltar och verld^nes under f
Hvar Ha* no all er heder och prakt?

SkOnheter, hjertans tyranner ocfa ndjen,
Som kostat kroner, blod^ s&Bhet oth Ml

Ej leka nn kring er lustu: och U^en,
E^ ger er inoll nu snckar ocb kif.

Allt 9x f5rgftngligtl Fast dygdema sjel^a
F& pyramidelr till stjemomas loft,

Otack och tiden dock snart dem omhyUfva:
Svartnande glans! tillraxande stoft!

Hvad 9.r d& v&rdt i de fotsp&ren vandra?

Kan jag en dag med mitt lif vara n5jdP
Jo, jag har lust att, fi^rg&ngUg som andra,

Lefva med ro, f5rsyinna med firdjd.

."3

224

Taaikar om ddet.

JNej, 5det skall mig ej i milia tankar qY&^a:

Ej atinat Ode finns ftn bloU i mitt behag!
Min vilja kan en vftg bland tusen vdgar F&lja,

Den fSr hon lof att g&: se, det &r ddets lag.
N&r jag den yftgen g&r, s& g&r jag ingen annan.

Se, det JSac Ode nog; det kan ej ftndraa mer.
Men om fig nil ffirot det ddet 8l& f5r paonan,

S& skall det vin^ om p& slagtami^ts maoer.
Eort sagdt: hvad komma dcall, kan aMrig 5de beta;

Men det, som ^ f5rbi, det m& v&l beta s&:
Det fSrra Sr ett noU, som ingen sjU ku veta,

Fdrr an jag sgetf det gOr; det andra miste sti!

225

Stilla lefiiads uojen.

roni5jliga stunder i stillhetens famn,
D& s9.ker fir&n stormen jag l&g i min hamn!
D§. solen hvar morgon i gl3.dje var nj,
Och intet fick sSmnen om aitonen bry!
Enfaldiga trygghet i samvet och dygd,
N3,r hjertat &r teka i vanskapens skygd,
Nflr tuDgan uppriktigt &r visa det firam,
Och ringhet och S.rlighet h^Us ej f5r skam!

Du stolta, du brusande verldenes fUt,
Ear kan yal ett sinne p& dig vara s9.11tP
Du d61jer f5rderfvet i smickrande v&g,
Och skrammer &S.n r3.ddning en intagen h&g.
I dig ser man lyckan, der faran ar stOrst; •
Man vSrrdar som sist det, som borde stS. f6rsi>;
Man talar s& sedigt; man tanker ^^ vildt;
Man 3.1skar sS. konstigt; man hatar s3. mildt.

Allsvlldiga Y§sen af sanning och Ijus!

Du visar dig blott — och allting ar ett grus.

En strUe fr&n Dig &r all seger och fired:

Dalin. 15

226

Jag kastar min omsorg, min verld fSr Dig ned.
Hjeip under en anda, som &trS,r din bdjd,
Och gillar ej annan 3.n samvetets fr5jd!
Fast lif^et bortrinner i f&ftngans elf,
L&t n5jet dock, evigjb bo inom mig sjelf !

227

Ndjd lefiiad.

Ata.litet, dricka vi^tten,

Roligt sUlskap, s5mn om natten,

EfU3kt arbeta, l&gligt bo,
Stillhet n&gon stand p& dagei):
Det &r lagen

Fdr min helsa och min ro.

Eztractom ProtocoUi, ur v&r

V&rt beshit m& nu besinnas,

Hur' en yngling vara b6r:
Han bOr tiga, h5ra, minnas,

T&nka fftrst, ehyad ban gdr;
L9,ta Sldre folket tala,

Tills ban ockdS. tala lar.
Unga tuppar, n9,r de gal^,

Ar det bara till besvii-.

228

Resebeskrifhix]^.

Jjfterverld, som allt b5r veta,

Hvad vi gjort^ och annu mer:
Du, soiri ej beh(5fver lata,

Innan du vkr svaghet ser:
Du, som mogna frukter vinner

Af vir tids ber5mda trad —
Efter du s§. mycket finner,

Tag d& denna sagan med!

Fyrtisex, den andra Juli,

Gick V&r jakt ur Stockholms hamn;
Himlahvalfvet bar, belt muli',

Regn och hl&st uti sin famn;
B&da slag det med oss deite

Standigt Mn den vestra v3gg,
S§. att Yd,dret hftftigt spelte

Midt i styrmans korta skftgg.

Men en motvind kan ej (}vS,lja
Den, som nyss sin frihet fSrtt.

Se'n ej staderi fick oss dv&lja,
Gick allt I9.tt och syntes godt,

S& att sjelfva EalAidds-krogen ,

229

Der ej mer f5rfriskning fiios,
An i sjelffa vilda skogea^

OfVergick .all Stockholms glans.

Sant 9x det, jag n&got ryser,

N^j- jag &n Y&rt vftder minns;
Men allting, som vftrde hyser,

S3.11an ntan sy&rhet Tinns.
Elara sol, som pl&'r bestr&la

Hela yerlden ^ret cm,
Y&rm mig upp, att r&tt afin&la,

Nar det stora regnet kom!

MS.lam bar en temlig b5rda

I en kunglig roddar^akt:
BjOrkOQSrdeji tyektes y^da

Fjorton fixors jenma makt;
Men hvad halp oss denna prakten?

Himlen oss med regn begdt,,
S& att vattnet Qf^er jakten,

Liksom under henna, fl5t.

Noachs ark af heder lyste;

YSx var ock ej s& gemen:
Arken &tta hjon blott hyste,

Men bar voro trettien.
Alia vinklar voro fulla

Med Guds l&n, och bordet bar
Tvenne frOknar, som val rulla\

Men dock kunde ligga qvar.

230

Nog tick inan den frihet smaka,

Som var l&ngt fir&n hofvets tv&ng:
En fick so&ra, en fick vaka,

En fick b&da p& en g&ng;
An man spelte, &a man tamla'

Ur sin sftng med stilla mod;
Men all eqnipagen mumla'

Ofver denna sjitdaflod.

E^ var nog, att man sig blOtte:

Segelleden yar oss ny,
Att y&rt skepp p& reflar stdtte;

Men Mr fick v&l mer oss bry.
TAnk, att vlidergudens v&lde

Masten fSr oss s^nderslog:
Jag blef radd, och Netta skSQlde,

Styrman svor och b&tsman log.

Dock, all moigftng bar sin 9.nda,

Liksom lyckans falska Y&g;
AUt i frOjd sig bOija' v&nda,

NSx man Andtligt £ngs5 s&g.
AUt blef fullt af lelk och Iflje:

LAtt blef d& till slaranden styrdt.
BSlttre smakar aldrig n5je,

An nar det fftrijenas dyrt.

231

EngsonojexL

Oom kftllan bortrinn^r

P& blomstrande fUt^
V&r tid hftr fftrsviimer

Bland n5jen s& sn&llt.
N^ riksdunder lossas,

N^ krigshftrar sl&ss,
N&r jattame krossas,

Det r5r dock ej oss.

L&ngst bort &&n de str&lar,

Som blinda v&r verld,
Der stoltheten pr&lar,

Bland ftngslan ocb fl&rd,
y&rt sinne vi f&da

Med Banning och tro,
Ocb kroppen vi mOda

Med rothuggningsro.

Att bofvet betrakta

Man Iftr af v&r sjO,
Som bastigt och sakta

232

Kringhvarfver v&r o:
Nar himlen bapryder

Hans lugn och hans glas,
Han snarast betyder

Storm, btdler odi ras.

233

Afsked fr&n Engson.

(Versema voro lagda ien liten korg, sknren af en

kSrsbarssten.)

Uti den minsta korg
Den allrastOrsta sorg

Jag har frambringar:
Att jag skall resa bort!
Ack , hur v§.r tid Sr kort

P§. nojets vingar!

Bland Engso ro och s^ng
Har mig all verldens b§,ng

Som drOmmar varit:
Bland tusenfaldt behag
En vecka som en *dag

Har har bortfarit.

Dock, svaghet, bort din kos!
Har bor ju for hvar ros

Bland tdmen Mlas.
All sorg sin fi^rmln har:
Den, som Mn Engs5 far,

Kan lara ^jalas.

I

234

Till grefVinnan Piper pjEi hennes fodel-

sedag.

JLLerr. Carl och &u Kerstin de taltes en dag:
Deraf blef en dotter till . alias behag.
Fram, fram, sm& englar alleaammansi att vagga den lilla!

Smk E9.rlekar boppade lindan omkring,
Med ris och med socker, i par och i ring.
Fram, fram etc.

De stjemkloke satte dS* glas5gon p3.:
, De sade sS. mycket, ty de kunde sp§-
Fram, fram etc.

„Och forst blir hon alskad af qvinnor och mSn,
Och kallas, hvar endaste dag, lilla v&n.
Fram, fram etc.

„Och se'n skall hon f5ras Iftngt bort diver Bait;
I frammande ISinder blir bai*net sk snallt.
Fram, fram etc.

„Hon skall tslippa genom foM* j3.ttar och troll,
Och se'n komma hem i sitt goda beh&lL
Fram, fram etc.

235

„Och se'n blir den lilla s& stor som en an:
Ett Uskeligt barn f&r en ftlskelig man.
Fram, fram etc.

^De liflOsa dockor de sl&ngas i vr&;
Men lefvande framkrypa, t&cka och sm3..
Fram, fram etc.

„S& skall hon ock allom till fignad och ro
I Stockholm, i Sk&ne, i Yestmanland bo.
Fram, fram etc.

„Hon skall ock ha hos sig en trogen poet,
Som qvader sS, gema dess nativitet"
Fram, fram etc.

Och hOren I alle, som bamet ha sett:
Jag tror, denna sp&dom allt hittills har skett.
Fram, fram etc.

Hvad mera h^refter den lilla skall ske,
Det tecknar sig y&l, men jag kan det ej se.
Fram, fram etc.

Jag dnskar den lilla sS. mycket slags godt,
Som k5net elftndiga verser har fSltt.
Fram, fram etc.

Att hon med sin maka mer sallhet ern&r.
An en stackars visa upprfikna f5rm&r.
Fram, fram, smi. englar allesammans, att vagga den lilla!

23G

Inpromptu.

Jjen st5rsta pest i verlden 9t,
Den tror jag Sr att vara kar.
Tank, hvilken m5da, sorg och lS.t,

Bland hinder och fSrsit!
Man stundom ingen fara skyr,
Och stundom f5r sin skugga Ayr —
Men alltid ar man dock i hjeman yr.

Ack, hjertans Ijuf^a fantasi,

Hur du ar mangd med jalousi,

Med gladje, sorg, med fruktan, hopp

Och tusen tankars lopp!
Som balgen hos v^r svarta smed.
Gar hjertat har bM' upp och ned.
Jag 5nskar alia er fS, bli i fired.

237

Till ett fruntmun^, som vUle fiSlja
arm6en till Finland.

(jloris {8ddes denba dagen:
Hon Sj- af ett tappert mod,
B3,d' till n&l och vILrja god.
Nu §.r hon dock hdgt bedragen,
Som den f&gnad Sr betagen,
Att utgjata Byssars blod.

Stygga kjortal, syndapl&ga!
Skall da, Gloris vara kl^d
Som en fiicka, sp^ och rMd?
Andre kslmpar lifret vS^ga
PS. ett fS.lt bland dOn och l&ga:
Hon skall nota't pS. en badd.

Tr5sta er dock, Gloris lilla!
Vintern kommw: oss nu pS. —
LS.t OSS kriga i en vr&!

Slagta mycket folk ^t ilia;

Intet krig ar till att gilla,
Som sker mer an mellan tvl.

238

Fdrklaring dfy:6r ordet .Krnka^

iN9.r Celadoil en gftng
Fick, efter suck och ty&ng,

Sin Philis sk&da,
Han staekars, i sitt qval,
En liten frihet stal

I menlOs v&da.

Men nymfen blef s& vred,
Hon lofrad' med en ed,

Det aldrig gldmma;
Och herden skr&msel tog,
Han i den tjocka skog '

Sig villa g5mma.

„Hvarthan?" sad' hon, „blif qvar!
M&nn' du i hjertat bar

Den finska qoka?
Eom hit p& Floras badd;
Den utaa sk3,l blir r&dd

Ar rfttt en — Kruka."

239

BehagUglLeteiis hemvist

JNftr Behagligheten kom
Fr^ det ^us, som evigt brunnit,

For hon hela verlden om,
Tills hoQ Iris' 5gon fonnit

Der hon ar — r och tror nu der,

Troi* iju der,

Att hon qvar i himlen ar.

240

Pindariskt ode.

Jju, som himlens hvalf bestrSllar
Med din vagn, ditt stolta spann,

Som af gold, och strimmor pr&lar
Och all verlden lysa kanr
Eom, ApoUo, med din tropp,

Dina nio s&nggodinnor ,

Alia konstera m^jstarinnor ,
Stanna hftr ditt h5ga lopp!

Dock, hvi blir jag qvar i stoftet?

Jag uppsvingar liksom du
Till det h5gsta himlalofbet.

Se, der &r jag redan nu

Midt i Earlavagnens prakt:
Vintergatan ffir mig skalfrer,
Under mina fitter hvalfver

B&d' Satumus och bans vakt.

Liksom bamet kastar knSLcken,
Aktar jag som ingenting

MSnga stjemor och den Mcken,
Som man kallar jordens ring.
F5r min tappra skaldes&ng

Som ett aspelOf ban b^fvar,

241

»

N3.r jag uppM himlen sv&fvar
Och p& honoin gdr ett spr&ng.

Jag ser himmelstecknen svinga:

y&dafs, 0x69, Tvillings dans;
KrSlfta, Lejon hurtigt springa;

Jungfrun visar mig sin glans;

V&g och Sfcorpion ooh Skytt,
Stenbock, Yattuman oeh Fiskar,
Allt min skaldekonst uppfniskar

F5r ett tone, stort och nytt.

Hvad jag denna dag omtalar,

Och sotn rediin h&ndt i g&r,
Sl^akar s& , att berg och dalar

Brista m3, i suck och t3.r.

Icarus, din h5ga f&rd,
Phaeton, din stolta kdrsel,
Ir fSr tankar^ syn och h/^rsel

Ej mot denna nycken vftrd.

Hisna nu, hrar jordisk anda!

P5r min vers, i hvilkens brak
Blixt och duilder £(ig inblanda

Hdgst upp under verldens tak.

Hos mig sjelf af bara skr9.ck
Hjertat ned i magen sitter:
Tank, en solfja'r gick i splitter,

Som var ny och alitfiJr tack!

Dalin. IG

242

Juplten* oclL Europa.

JNar Jupiter sin k^leksl&ga

Fram fi^r Eoropas f&tter bar,
F5rt&ljde ,han ain Iqertans pl&ga;

Men flickan obeveklig Tax.

Han sad': „du vet jag ar en gud,
Jag kan dig g5ra till gudinna";
Men flickan, som en ann' herdinna,

Yar n5jd att bli en herdes brud.

Af alia djur ban Omsa' kl&der:

An blef ban katt, an blef ban mftrd,
An blef ban svan, an blef ban tjftder;

Europa var allt lika h&rd.

Men oxe-skapnad seger vann:
Den vackra vid bans bvitbet stanna^
Ocb nar bon rati bes^g bans panna,

Sad' bon: ^kom hit! Da g&c vai an".

248

Till en froken, som ville lara sig

skrifva vera.

Min nSdiga fcdken Cceli Bosa!

Poeternas konst ar mycket gloriosa.

Om min frOken den lara vill,

Anv^nder jag gerna min suada dertilL

F5rsta konsten ftr att plocka iillhof^a,

Och or alia labyrinther sammajisopa,

Karbunkler, ametister, rosor och violer,

Och alia de fagra ord och kaprioler,

Som kunna atsmycka en poesi,

Och visa, hvad lardom der 5r uti.

Stor sak, om de ej passa sig med materien!

Glosan Mr fram, fast saken skall 3,t Siberien.

Men man kan yM s& vrida sin sak,

Att man fSr i en -glosa , som gOr stort brak.

Pro secundo ar elegansen,

Att hvar och en rad bar rimmet i svansen.

FramfSr allt b5r rinmiet ha respekt,

Fast tanken 3,n skuUe som en groda bli fl&ckt;

Till exempel, emot excellenser

Ha vi f&ga annat rim an reverenser.

Men fSrr an rimmet skall tryta det minsta stoft,

F5rr klii^er jag upp till himmelens loft.

244

Ja, fick jag ej annat rim emot Charlotta,

S& halp det intet, jag drog fram en — r&tta.

Mr man s&led's ^tt skOna ord och rim,

S& har poesien sitt folia estime.

Ju mindre iSsaren meningen fattiu*,

Ju hOgre han sublimiteten skattar:

Han skyller pS. sig och ej p& oss,

Han tror sig ggelf vara ett ho8.

Min frOken kan derf&re fritt poetisera,

Och fast mer i det artificio excellera,

An hundra personer af den trc^p,

Som viU upp f5r Pindi knlle i galopp,

Men f&r ej hos Ma«ema itccte.

Jag 5nskar en bnrtig oeh god saccte!

245

Ansokan af Auxstors drang Fetter,

8om bliMt varfVad %m soldat.

ll5g- och n&dgunstige herr major!

Min poetiska konst ^r icke stor;

Af Salig Gubben, den fromma man,

Har jag 1^ det Ulla jag kan;

Men i en dfverhangande fara

Kan man till allting tjenlig vara:

Bileams S^na valtalig blef,

Nar man henne med sl^ngar dref.

Jag beder med denna poetiska sing,

Att jag slipper varfvarne denna gtog!

I krigstjenst mycket nodigt jag g8.r,

Jag vill ej ha en tjenst, som jag inte ftrst&r:

Aldrig har jag varit i bataljer,

Utom mot hundar och racaljer.

Mot fienden kund« jag val ocksS. gS;

Men hvad mig vlller, kan jag ej f5rst&:

Jag fSlr i br5stet liksom en kl§.ck,

Jag vill inte tro att det ar af skrack;

Ty, utan att skryta, uppS, min badd,

All natten i mOrkret ar jag ej radd;

I kdket har jag ofta kant os,

Dock har jag aldrig lupit min kos;

246

Och nd.r jag i skogen f5r gasten flydde,

S& mente jag, det var en varg, som mig biydde.

Men likvEl ar jag af f&dseln besk&rd

Att ha en afsky f5r eld och sv&rd.

Om ej min bnsbonde nu fftrsvarar mig,

Inte fSrsvarar jag bonam i krig:

I fred och ro vill jag honom parera,

Och derom vill jag hos herr msgoren supplicera.

Jag ger honom derf&r m&ng* tusen tack^

Och 5nskar honom lycka mot ryss och kossaek,

Item en lyckelig resa med gamman,

Ju forr ju heller: Amen, Amen.

Petter.

247

OfVer stadslefVemet

b&lla parker, t^ka lundar

I det Ijufva Stockholms skOt,
Der her diimors trogna bundar

Kanna d«ras herdars nOt!
Der all qvickbet af naturen

Spelar pS. de glada torg,
Och der menskan, liksom djuren,

Aldrig vet af minsta sorg.

Marken blomsterstr5dd vi finna,

Hvaraf lukten ar s& sk6n.
Under f5nstren kallor rinna

Med ett sakta sorl och d5n.
Skogen pryder v&ra hamnar,

Der uppstSmmes foglars s&ng;
Nymfer i Satyrers famnar

Finna der ej dagen l^ng.

Frftn de rum, der saften talar
Af ett brandt och maltadt korn,

H5rs de Ijuf^a naktergalar

Bland ett Ijud af herdars horn.

Ja, pa ^elfva sdmnens tinimar,

248

N^ man gl5mt den klara sol,
Gamle Pan ur grottan stimmar
Med sin k^rs^ krog-fiol.

V3.ra f&lt, s& sl&ta, mjuka,

Hvila kSxleksmatta ben.
Hjernor, hjertan, yra, ^uka,

F& hSr lufteft tyst och ren.
HIbr blir aldrig vfLnskapsbandet

Rifiret Idst af split och krig.
Du gemena ro p& landet,

Far nu vSl och skSms och tig!

249

E± tempore.

Vissa fruar ville veta,
Hur mm hjerna skapad it,
Om hon en g&i^ Cppnas lUr;
Men derhos kan mig filrteeta,
Att ej n&gon vill utleta,

Hvad mitt Bjerta heist beg^.

Frieri mad svar.

Frieri.

Ivom, blif min fru, jag blir din herre,
Din ^aUhet skall d& bli min frojd;
Nar du blir glad; s& blir jag n(]jd,

Men blir. da ondv, 8& blir jag varre.

•♦• .

Svar.

Ja men, det yill jc^ gema lida,
Jag g^ med ndje hvad da vill ;
Men hotar da, s& sl&r jag till,

Och slS-r jag till, s8, lar det svida.

250

OfVer en maa, aam s^de sin fastind.

1/et hjerta lycidigt &r,
Som kftrlek och besvar
Ej mera qyft^er.
An %tt faan, till en sldnn
For kreditorera svarm,
Sin f&stmd s&Qer.

Ofver en froken, som gema ville 6,6.

1 Maj en blomma vissaa vill,
Och ej sin sk5rdetid f5rbida:

Att verlden blS^er af och till
Med falskhet, kan hon into lida;

Men den fSrboppning ha vi &n:
Om yid den flod, som ejalar tyftttar,
Hon mdte ikr bS vissa spr&ttar,

S3, Tender hon till oss igen.

251

Inpromptu.

xdrnaft med Dumhet stod i strid,
Och Sanning ville mSlkla frid;

Men i fSrtreten
Uppy&ckte Dumhet split och hat,
Och saken vann dess advokat,

Pluraliteten.

Ofver en ung lierre, som skrot ofVer att

vara Bel-Esprit

Jag m& nu f5r poeters flock
F5rskr^ckas i mitt hjerta:

Mot mig med stort esprit och pock
De allt sitt papper sy3.rta;

Men n9.r de sOka mitt f8rf3;ng,
La faridondaine, faridondon,

De kapunera poesi, biribi,

A la fa9on de Barbarie, mon ami.

Sagan om HasteiL

Utgifven 1740,

Athenm quumjlorerent cequis legibu^,
Procdx Libertas Civitatem miecuit,
Frenumque soluit pristinum Licentia.

JEsopus talem turn Fabellam retuliU

Phfcdr. Fab. III.

> ^

Fdrspr&k.

DSl denna saga f5rst foil utgif^aren u^der Mnderna,
fann han henne intet alldeles vSlrdig a,tt se dagsljuset;
men n^ han besinnade hennes korthet och det t&lamod,
hyarmed det allm^nna ofta .bem5ter skrifter om mindre
amne, an ett s& &delt djur, som bar omtala&, s& var han
mindre grannr&knad. H&sten fti* ett kreator, som med sin
hartigbet gifvit nrsprung till alia de ridderligheter, som
Ofversvamt veridenr de tappra bedrifter, som i sagor Iftsas,
de varnldsa alskeligheters beskydd, de ryktbara kampar,
tomerspel och ringr^nningar, de bl^nkande sinnebilder
och vOrdade vapen, som genom yidljftiga anor bliMt
od5dligheten invigde^ ha till st5rre delen att tacka vAr
hEst f5r sin lycka. Jag nekar ieke , att jag ju f8r detta
kreatur bar ett sftrdeles tycte. Homerus, den fiJrgudade
fedren fSr poeter, talar derom p§ detta satt:

Man ser en modig h&st, ur slitna betslet fri,

Med stolthet gora spe af praktigt slafveri:
Inunder snabba spring det vida flUt forsvinner,
Han dfver berg oeh dal ej minsta motat&nd finner.

Nar i sin alskogsbrttoftt han vadrar siit begar,

S& krossas eller vinns allt hvad hans hinder ar.
Han vet med snalla fjat den gen'ata vagen foija
Till slackning af sin torst uti den snnda bolja:

256

Der stillas beisighet i mera kyligt mod,

Och hfittan spades ut i mindre glodgad blod;
I strida strommens kraft han utan skrack sig slanger,
P& balsen burtig man for vesta nvadret SYanger:

Han gnaggar i sin Inst mot ekots frojdesvar.

I radslan for bans kraft till bottnen Necken far.

Yirgilius, den od5dlige skalden, som &n intet haft
sin German och kanske intet sin like, setter v&r hSst
i ftnnu va^krare dag:

En stolt ocb betsig bast, nar ISngt ifr&n ban bor
Krigsluren, vapenbrak ocb folk, som folk forstor,
Uppreser oratqvickt, af ifver strax bah fiUnltar,
Gob smickrar ad^t mod med lek, som intet skamtar:
Han sparkar jorden Up^i mod miabb och kittslig fot
Ocb modair ryttarns band med boga satsers, bqt.
HvaiC stallning i bans kropp ^rnama amnea delar^
Ocb kr;Dg en frodig bals bans man med stoltbet spelar.
Haus bof en senig fot mot faltet vapnad gor,
Ocb for bans b&ng och sprAng man jordens darran bor.
Af tapperbet oeh kraft bans randa 'bringa jaser,
Ocb ur «n burtig m>s ban tjoc'ka molnen fraser:
Hans gnaggan ISnga don i boga luften ger»
Ocb ogats djerfva , eld ger blixtran hvart ban ser.
S& snart ban tygeln fSr, bvarom ban sig bemodar,
Inrusar n som en blixt bland mord ocb tusen dodar.

Lucanus talar inycket lifligt om hSsten si^lunda:

•

Nar hela nejden fylls af folkets gny Och brak,

En ofTermodig hftat, soin st&tt i fangsel spak,
Af ifrer' fradgar, sldr, gor spr&ng oeh betalet biter,
Tills ban sig aiidtlig Ida mod dnbbla krafter aliter:

Hans vighet rodjer boit allt stangael utan nfid,

Ocb ritar faltet ut med iidelt ofrerd&d.

257

Den store engelske poeten Pope, hvars rykte trot-
sar tiderna, g5r pS, ett staile sMan beskriftiing:

Sitt mod en kittslig hast i hvar en fider bar,

En liflig ogats eld det vida fait fortar,
Han angar, backar, bel*g tycka redan ofverilat,
Forsummat tusen spr&ng, nar ban en blink sig hvilat.

Men ingen af alia dessa afin&lningar Sr s§. hog, som
den vi se i Jobs boks 39:e kapitel, dit man vill visa
lasaren och bedja honom d5ma, om icke ett si afskil-
dradt kreatur v2.1 kan tjena till sinnebild och liknelse af
st5rre saker. I denna saga finner man intet s3; hQga
och starka drag: tvSxtom ar skrifsattet 13,gt och enfal-

men amnet uppfyUer den bristen.

Dalin. 17

258

Sagaur om Ha&teiL

Det var en g&og en hSlst, som vax p& skjuts och blef
rfttt ilia S.tg&ngeD. Ja men ... jag vill riltt sILga rent
nt: det var v§.r Gr&lle. Han sl&pades en gS,ng p& stints,
och blef sS. obarmhertigt medfaren, fattig krak, att blo-
den stod nt genom mnn och Ijumskari och han Tille
st5rta p& stunden. En ^lig man fr&n Svedjenas i Ofver-
bors socken fick se honom nnder st5rsta jemmem, me-
dan han stod och fl§sade, och kUnde igen bononu Ha-
sten hade h5rt till hans sl&gt och varit en den heder-
ligaste f3,le i haradet. „£n evig otack skolen I &'\
sade gubben tiU den sloken, som hade ridit honom A
ilia; „det &r omensUigt att 8& pl&ga kreatur; eller hvar-
f&re han I fl9.ngt f&rbi r&tta ombytet? Htad han I i
sinne?" — Den andre rodnade i synen och sv&ljde. „Det
ar mitt 5k", sade han , Jag r§jr ju g5ra med mitt hers
hvad jag vill? Jag k5pte't p& en kyrkemarknad diver
^ugo mil hariMn." — „H8,, h&", sade gnbben, „Sr
du af det slags folket? Nu vet jag hvad da &r: det
var aldrig ditt 5k : js^ k&nner hagen , der h&sten Jkr van
att gS. i vail, och jag sSg honom der i g&r; s&, s&,
junker, vi sku talas vid." Den andre hoppade i det-
samma upp i sadeln och ville sin kos ; men gnbben fick
honom i benet och slangde honom 5fver p§. andra sidan ,

259

att han fi^ll i backen som en nyOlsftck. Dock, han kom
stras upp igen oeh in 6fver en gSrdesg&rd; der f&rban*-
nade ban gubben med m&nga blodiga eder och sprang
till skogs ; men gubben tog h&3ten och lofvade ett Idfte ,
att en s&dan kamp aldrig skuUe bli skjatsmilrr, 8& mye-
ket ban r&dde.

Nftr den ftrlige gnbben kom hem, kande ingen i
hela bygden s& v&l laga om 6i:<&Uen som han; han visste
A vU ski^a honom krafter igen , att han nn intet kande
trifVas utan gnbben ; derfSre fick ock gnbben ^a honom
genom laga aftal. Kreaturet blef s& flinkt och fick s&-
dant hall, att det yar en glftdje, och miste en hel hop
sm& ovanor, som dei nyss hade &tt: det skyggade stan-
dom, det stegrade sig; man kan tSlnka, det hade all-
deles varit bortskftmdt i mnnnen ; men det var nn i &&
goda bander, att allt blef battradi Gabben red der-
med till Igrrkan , och m&ste alia tillst&, att ingen bftttre
och sedigare kyrke-f&le fanns i tolf socknar. Men i det-
samma dog gabben; det var stor skada: jag sackar der-
dfver anna pi Qr&llens v&gnar.

Jetker, den ftldste sonen, tog ih denna goda egen-
dom 1 v&rdr han satte sig upp och red; men det hade
intet den arten: hftsten kinde strax, att det intet var
den rfttta. Jerker var envis och qelfklok: allt seikn lu-
nome togo honom, satte han ett par I&nga ftrderfliga
E^orrar i sidan pft loreatoret , att bleden spraljt ut. Derpft
konde ej amiatfolja, ilnatt hasten gjorde en glng ett
sneds^ng^ s& att Jerker tamJade i ett dike och br5t
af sig larbenet; aktrig kunde han se'n stiga p& QraUen.
^Det tankte jag vai", sade Ivar, det var Jerkers bror,

200

som g&tt och v3.ntat p& denna lek; ^h&U nu till godo,
Jerier, du har nog farit vill en stiind, att ji^ intet
undrar p& kreatoret. StyrbjGrn och jag ha nog g&tt i
iToktan, att da skulle rida oss omkull; se bar, vi Sro
alldeles nedstilnkte/'

DerpS, tillegnade sig Ivar deii goda h&sten , som giek
temligen spak under honom; och i sanning var Ivar intet
den samste ryttare: ban Iftt h§.sten rita ut, nar det skulle
vara, och dessemellan gaf han honom sitt rfLtta foder.
Men Ivar var n&got fallen Kr skrock: ban h^gde ska-
tor dfver b&sten i krubban, att a^ftrja krank, och gjorde
helgedomar af en hop vidskepliga marlockar i manen,
bvaraf hSsten^ m&dde v3.rre &n af gasten ; dertiU ^rmante
ban ock lilla Si^e, sm son. Pilten hade last att rida:
han var redan god bass mod Vallack^ och %dig i sa-
deln, innan han n&n'sin fick lof att stiga p& Gr^en;
men Si^rbjOm, farbror bans, som s&g gossens han^ag^
gick och log , och tankte g5ra honom ett. spratt. Styr-
bj5rn visste val hyartill Gr&Uen dagde: han ville aga
honom sjelf.

D& Sigge skulle rida, s&g 8tj^bj5m efter doningame,
cm allt var i sin riktigbet, och amdg s& o^rm9,rkt en
gammal sporre under sadeln. Sigge Mlla var intet v&l
till hfist, Ibrr&n kampen begynte g5ra sats p& sats, s&
att batten fl5g af ryttaren; han gret och var glad, att
han fick stiga af en «tuiid. ^Farbror'\ sade han, Jag
rider p& Yallacken s& lange , medan I konmaen Or&llen
till g&ngs; jag vill 5msa om o^ stundom rida p& den
ena, stundom p& den andra/' „Ja vil, lilla v&n", sade
StyrbjSm; „men. derf5re b5r bftsten intet v§rdsl5sas odi

261

oseder: ban bdr ^tminstone kd.nna sin berre; b2,rapp
5nnu en gSng och var karlavulen." Sigge steg till h&sb
igen, gjorde kors fi^r sig^ som bans mor bade lart bo-
nom, ocb: klUmde till det b$dta ban kunde; men Styr-
bj5rn gaf GrMlen en drjrg snartslang: vips, dermed var
det gjordt! " Kampen kande en bop ovanligbeter p&sig,
s^ att ban slog bakut ocb gjorde s& mSktiga sprS.ng,
att Sigge tmnlade l&nga stycket bort i en dam. Styr*
bj5m tog sig en trumpen uppsyn ocb bannades; men
log i sitt sinne, ocb efter den stunden tordes Sigge al-
drig npp pfi. OrUleo. Han bOll sig sedan vid Yallacken ,
och svor ilia p& Styrbj5rn, som narrat bonom.

Men nog k&nde basten att ban i&tt busbonde, nd.r
han f&tt Styrbjom. Det ar visst, Styrbj5rn var en kft(dk:
ryttare; men b&rd, s& att r5da bloden syntes pS, spilt-
balkarne i de fdrsta dagar^ gemenligen fick Gr&ljen smaka
karbasen ocb mycket litet bafra.' Han gick s& agad,
stackars kreatur, som en moderl5s flicka: icfce en otidig
krumning en g§.ng, icke ett v&rdsWst steg, f5rr an ban
vackte upp sig af sig sjelf , ocb n^r Styrbj5m mystrade ,
stod bvar lem i lydnad. Man skuUe aldrig trott, att
det var samma bast, som bade vrakt af sig Jerker ocb
Sigge. • Bmellertid trifiles ban val ocb det skadade bo-
nom intet, att ban blef strangt bWlen. Styrbjdm lat
bonom temligen skala at, s& att ban nog fick visa sin
hurtigbet for grannarne ; men nu kommer jag att tala
oni v§.r hast i sin ratta glans: man bade till den tiden
intet s& stort vetat af bonom att saga.

Hilmer var son i buset ocb fSrstod ridkonsten i
gi^nd; det var en ktopagod ryttare: maken bade man

262

intet hOrt taks. om; nftr had satt i sadeln, s& m&ste
hvar maa tillst&, att man aldrig sett b&tfare lyttare och
aldrig bittre hftst. Hilmer arbetade upp munnen p&
Gr&Uen med ^n lindrig trens; ban trafVade nt honom,
s& att ban b511 jemn ordning med sina fitter och bade
bogame lediga. Or&llen gick d& i belt ocb kort galopp,
till b(^ger ocb venster, i slapp; i traf ocb i all slags
g&Dg, med s&dan bebagligbet, att migdomen kom 10-
pandes Mn alia byar, att se p&, niir Hilmer red. H&-
sten fick lagom ocb godt fodet, god ans, lagom aga,
mycken fribet ocb intet sjelfev&ld: det kan skSmma den
b^sta b^st. NSr Hilmer aldrig sft litet rOrde tygeln, si
yisste Gr&Uen bvad ban mente, ocb ban bade d^sntom
s&dan kSlrlek f5r sin Hilmer, att bjertat vaxte 1 honom
bvar g&ng ban k^nde bans minsta rdrelser. „S&, 8&, min
Gr&lle stackar!'' sade Hilmer stondom ocb klappade
honom under balsen; dl fick kreaturet s&dant mod^ att
det krummade sig som en sk5nbet. NSx ban hOrde la-
ren, s§. reste ban upp ett bartigt bufvud, ocb man kunde
lossa den st5rsta mtirbr&eka bredvid Qrat, utan att ban
skulle g5ra den minsta nyck af skr^sel. i Hilmer gjorde
med honom ett skutt Ofver en stor b&ck, si att alle
skreko till, som s&go derpS., ocb red in i Garpmossen,
dit iflgen v&gade sig; man kan tSlnka, der yar s& &r-
ligt, att m&nge af granname mist, der sina kreatur, ocb
Holger p3> On bade der nyss f5rut s& n&r fSrlorat sitt
r5da sto; men detta var nu s& tappert ridet, att bela
bSxadet f&mndrade sig. Hilmer synte d& at mossen,
bvaraf sedan ett godt stycke blef intaget till betesbage
ftr Gr&Uen.

263

Det kan dOmas, hum artig oeh sedig Gr&ll^ var,

n&r Hilmers dotter, en Ofvermaga f&nta, red hooom r&tt

flinkt. Blftnda var en hurtig flicka och satt 8& tappert i

sadeln, att folket omkring kom hoptals att se derpS,,

och berOmde b^ne: det tyckte f3;ntan om. Hon kld^de

sig som en skOldmO och prunkade f&r &skMarne: alltid

sknUe Ghr&llen g& i dans under henne: det var intet an-

nat att tala om: faon h&ngde granna band p& honom,

bandrosbr och t<^sar, att ban gick belt spanskt och be-

gynte liksom tycka om sig sjelf;. dertill kom ock det

goda fodi*etf som, sanningen att sd^ga, Tar n&got 5fver-

flodigt, 8& att b&sten blef smfillfet och temligen q'elf-

r&dig; hai^ g}orde med Bl&nda en och annan sats, som

kom henne. till att bisna och rodna. Hon satt intet

som hennes far till h§£t: k5net, kan man tro, gjorde

en &tskilnad. Eon lade hdgra knEet Cfver sadelknappen ,

som var gjord derefter pS. nya viset: s&ledes satt ban

val fastare, Sn en annan qvinna i sin tvS.rsadeI; men

intet s& fast som en Hilmer. N§x d& Gr&Uen begynte

dansa n&got f6v starkt, s& blef hon rSdd. „E&ra min

frinde- *, sade hon till Brage , som mQtte henne , ^h&ll i

i^geln och tag emot mig; aldrig skall jag mer stiga p&

det envisa kreatnrei" Hon hoppade derp& Brage i fam-

nen och bad honom behUla hdsten ; i sanning var det ock

i h5g tid, ty hon var n&stan p§. vippen att falla, nSr hon

s& artigt sprang af. Hon hade se'n st5rre lust att g& bort

till E5dskSiggen, en gubbe, som satt och band not och

roade henne med ^f^entyr, bondpraktikor och planetbdcker.

Hon ^ngrade likv&l stundom sedan, nar hon s&g Brage

och bans son rida, att hon skankt bort Gr&Ilen.

'

264

Br^e yar tapper och v&I d^ad 1 alia idrotter:

s&dan ryttare till s&d^ hilst! Gr&llen fick intet hvila

atort under honom ; men ban mMde intet dess v&rre:

ban fick god sk5t8el och h^Ugt foder, s& att ban yar

rask som en hjort. Ingen var s& ringa, ingen s& inmn-

rad i bela bygden , som icke visste tala om Brage, odi

s9ga byad Gr&Uen var f&r en b&st. Mr Brage ville,

s& var intet dike 8& bredt, som ban icke satte ofver

som en blixt. Man ville en g§.ng skryta f5r bonom

med Yallacken^ trotsa bonom ocb st&nga bonom v&gen,

att ban skulle bli efter ; men Brage red omkull Yallac-

ken med ryttaren, som satt p& bonom, s& att alia srex

benen stodo i v&dret. Han slog vad med Holger pS

On , att ban skuUe komma till bonom i jalstuga en qv&ll ,

n^r det bvarken bar eller brasi „Pytt'\ sade Holger,

,,s§dane bofin&n snacka alltid stora ord/' Brage satte

npp tolf silfverkappar, ocb Holger deremot strandangen,

som ligger p& Svedjen^landet ocb bar i forna dar b5rt

dertill; det slog intet felt fi5r Brage: ban red inOfVer

tin Holger p& isen, fast§,n GrS^Ue intet var s& sardeles

br&ddad, s& att folket, som p&g derp&, stod ocb blip-

nade. Holger betalte laget, ocb Brage tog angen^, som

sedan intet bar kommit Gr3.1]en ilia till pass.

Men nu vill jag ber&tta om Frej , Brages son, som
fick Gr§.llen af sin far. ^Det ar sannt, att bS^n hade
bevisat en makal5s burtigbet ocb styrka under Brage »
men det bade nigot kostat p&: ban var nu sS. matt,
att ban bebdf3e konmia p& stall. Der iSt Frej laga om
honom pS. bSsta vis^ ocb bans tjenstebjon sparade ingen
flit; men det sags derbos, att de ock intet sparade fo-

266

dret nog, liksom i Blftndas tid, utan att Gr&U^ fide
dfver sin bOfva. Han gick, sade man, i angen innan
bon yar slagen, s3. att graset gick honom till biingsto.
Vare hum det vill, A blef fa&sten fet deraf oclr qyick;
men temligen yr, si att ban intet gerna viUe nnder «a-
del. Frej tog Hkval r&tt p& honom och red honom s&
hortigt , att det var en Inst it. Det bar si till i de
dagarne , att Frej skulle bli. mftg hos Holger p8. On.;
men innan deas, kan, jag t^idca, vilte jH svftrfodren 99,
om riddairen var kai;! f&r sina sporrar. Holger blftnkte
pS. sin Bninte, odi de redo kapp' hela tre slag kring
Mten flinkt och ifrigt; men hum det gick, s8. blef Hol-
ger efter och Frej yann bmdei^ mod all Ura och hO&isko.
Med allt detta hade mdk h&sten af de goda dagarne
sina sm& nycker: han hade stundom &ngen och den goda
hafreblandningen i hufyudet, n&r han gick under o&ing.
3^,;hS., bu8ser'\ t&nkte Frej; ^yet du ett, s& yet Jag
ett annat; yi sku yal fS. rM." Han lat g5ra sig en art
af betsel, som .kallades kapson, oeh d§, m&tte Gr&llen
h&Ua h&r, allt efter som Frej yille. Han gick .d& se-
dig, stackare, sem ett lam, &st ban yar hurtig som ett
lejon; Han blef tillriden. med' 'snS.lIhet , och de bslsta
ryttare hade ndje att se, hum Frej tumlade sin hflst;
FOr sk&nkeln. och den minsta hjelp hade Gr&Uen y5rdnad
i hyar blodsdroppa, och blef ett prof i sitt'sl&gte af all
god g&ng och skicklighet; kortligen, det yar nu ett €(k(>nt
kreatur, och Frej satt ySl till b&st. Frej yar god bus-
bSIlare och tUlte .intet traoip i gr&syallen: Gr&llen'fick
derf&re intet Iribet att g& och g^ona sig hyar ban yille;
bans foder blef honom riktigt utm^tt : intet mer och inr

260

tet mindre. Deraf hade han dock god tre&ad och be-
Yiste mot alia vild-kladdar, hura helsosamt det §x att
Irfva i ordning.

Frej lemnade Ghr&lten &t sin son, den modige
HSLrkaller, som s& vida 9x k^nd i alia b&rader. Det
var en kSmpe till att rida: Or&Uen fick ingen.skCrbjugg
i lifyet under honom. 'Han SLrnade fiSrst rida dust med
Holder p& On, som han fick se till hdst; men i det-
samma fide han hQra, att en farlig hop boskap och
smSkreatur yoro inkomne i ^rtSkrame p& andni sidan
&n M.n Holmg&rdshagen : han sam med QrSUen dfver
stora BSIt^elf^en och lUt k5ra nt dem eller ta dem i
bus. Han red obeskrMigt och otroligt; sdllan Iftt han
upp n&gon grind: det gick 5fver i fSrsta spr&ng eller
ock grinden omkuU , och ingen g§rdesg^d var 8& hdg,
att ju GrSiUen s&g honom under sina fatten Htrkullers
frftnde red p& Yallacken. Han isade en g&ng till Hdxkol-
ler: ^hoUah! fr^nde^ intet s& ifrigt! L&t oss f&rs5ka hvem
som fitter b&st i sadlen.^ ^M& g()ra'\ sade H^knller.
De togo hvarannan i hand och redo. Be voro annstarke
begge; men hum det bar till, s& red H&rkuller s&
hvasst, att Yallacken blef bakom, och ryttar^ sl&pade
han efter sig tills han damp i backen. Han gaf dl
Yallacken en annan ryttare, och Mnden m&ste rida p&
ain gamla Snopp , &,st han sedan , d& HftrkuUer var borta,
Inrade sig till Yallacken igen. . Man kan ddmma, hiiira
behjertad H^kuUer var, n^r l^, till att r&ka Pelle i
Holmg&rd, som hade gjort §.verkan p&. bans skog, red
in p& sena qy^llen i de tjockaste Holmg&rdskftrren blaad
virsta h&ngfly och bottenlds gyttja, si att Gr&llen satt

367

ofta i moraset tind^ baken. Det Sr^ eniit, atfc ban en

g&ng 8& Qftr hade gunkit oed-Ofver briogan; men rytta-

ren yat kftdc och kampen hmrtigf 8& att de kommo

lyckligen p& torra landet. in i Portilngeii«. Mcbra Oden,

andra &rligheter:' H&rkoller m&ste bli der dfver kela

natten i m&nskenet; ty ban fiuitnade &ter i den djaj^

qvicksand, som do-lde dig i PortbfU^en. Hans folk be-

gynte gntfra sig bemma och gr&ta dfrer bans fr&BYaro:

der var i g&rden bara fftrvimng oeb 5mkan; men gran**

name begynto skratta och roa sig &t H&rknllers drictig-

bet. „DeT ba vi den ryttaren!" sade de, ^tI Tisote yU

det ^ttlle ta en s&dan Snda.*' Men saken Yar intet 8&

alldeles klar: de miete n&gra obftgnakreatnr i ett och

annat sftnke pS; SYedjenfis egor, och i detsanutia kom

Harknller som ett 4iakslag tillbaka, d& ingen Y&ntade

henom. Han ftrnade d& roa sig &t dem i sin bOrd,

och kSsma efter dem, hvad de f5rmMde^ Hssn gaf loS^

sten sporrarna och drog med . sig Holger p& On i bitti*

raste kOlden p& en egotvist upp i gtwgrytet , der knappt

nSlgot kreator kunde g&, och t&nkte ban d& syna nt d^

marken och Ugga h&Hbagarna under g&rden; men en

afton s&g ban Hilmer komma tiU sig i en klar aky

med gladt ansigte, som bad honom mi hYila sig efter

sin mOda. nDitt lopp &r fullbordadt*\ sade ban, ^oeh

din Ibra odOdlig ; kom nu och smaka iped mig de renaife

BdjenT' Detta Yardt sagdt och gjoidt, och Gr&Uen miste

sin heire. Staekars Joreatnr, ban bdU s& af sin Hftr*

koUer, att n&r ban fSrst saknade honom, det ar otro*

Ugt, 8& darrade ban, som ett aspl5f.

268

Hemsk, utmattad och blodst&nkt i s& m&nga risp,
kom nu fa§,sten hem, och det goda hjonelaget, i hvars
h&nder ban r§.kade, la^de om honom det bSU^ta det
knnde. Han fagnade sig v&l f5rst i -krabfoan och gjorde
spr&ng^ si att dagen syntesi under fStterna; men ban
Tar temligen sadelbruteii och borde nu intet alldeles
brukas pS. aanama vis som f5rr : kapsonen blef borttagen,
och man satte honom &r en vacker k3.iTa, som kallas
kanioL I det stlndet var ban nn , d& jag sist s&g
honom. Han bar tagit sig mer, £ln man kan tro, och
era jag k3;nner GrIUen rattf 8& kan bm VSll Slnnu gora
sina modiga spr&ngr men . « . om jag med min enfal-
dighet i rid- och k5rsel-konsten f3,r yttra; mig o^er
Gr&Uens b&sta och den nytta ocK heder ban kan ge, s&
menar jag ofbrgripeligen det Si* vftl, om ban styres med
fSrst&nd och grannlagenfaet nnder sele och redskap^ som
han JfH intet alMelei? k&nner eller &r si van vid Unnu ;
men som ban genom viss god ordning latteligen kan
yanjas vid. Betslet bor vara allvarsamt, men dock si
lindrigt,'att det ej fSrderfvar munnen, och tdmmame i
stadiga h&nder , att biksten f5rstlr och v5rdar sin ledare.
Inga barnsliga niivar, som vilja k5ra pi skripp och i
kapp , och intet ritta dig efter backarna. Det skr&mmer
bUsten; och karriolen gir intet mer pi stora kungsvUgen ,
men i krumslinger frin det ena diket till det andra.
Ingen skrimsel, intet stojande; intet viftande af snirtar
och all slags bonad, hvaraf hasten blii* yrl Kreaturet
knnde fk koUem och skena en glng^ att karran stan-
nade bort ur vlgen i det varsta moras. Det vore en
jemmerlig tillstallning, och battre, att man aldrig hade

269

&kit! Nej, i5mmen b5r handteras af wss, trofbst arm
med appm&rksamhet obh ardning ^ och intet na. den ena^
na den andra, som stir bak p& eiler iGpar Jiredevid,
lycka demti^ in till en edda, ftn till en annad, el ait
hSsten intet vet hyad han skall lyda. Beyare oss den
hdiga enigliet bin kif om tOmmarna af minga saA
kitsliga kuskar! Det ar yftrr^, an allt annat ondt: d&
gir &ktyget sin gina snedglng p& slump oeh lyckans
barmhertighet MVer h5}der och dUder, medan de tOm*
lystne ligga hyarannan i h&ret. Att bH hemma oish
skdta god hnshfillning kr \H olika bftttre^ in ett a.fyen'k
tyrligt flackande, :£am s&llan ger fiiUa lador ooh yjfit^
bus; men det kunde sS, b&ra till, att Mr en ging
stode l&ng och angelftgen resa jKre, resa, som ej kunde
aDdg&s fi^r hela g&rdenS' yalst&nd; bSet atttilnka p&
den 1 stillhet oeh samja och intet ffiarlora redskapen
eller ntmatta hSLsten i de ooddiga kring^l-SU^er, 490m
bsura g& nt p&, att den ena m& yisa den andza hvad
karl han ar. Jag yill y^ intet tro , att s& sker ; men
jag hlller s& af 6i&lleik, att jag gema talar om hyad
bonom likar "... Han Mi hsir sin riktiga och ordent^
liga ans;; han b5r st&ndi^ 5fyas oeh.muntras, fkst&n
ban icke brukas pi resa, si att ingen ylrdsl5shet g5r
bonom vlrdsl5s, och ingen yansk5tsel yantref^en. All-
deles S.r han f5r god till att gl i skjuts, eller alltid
sti tillreds fSr folk, som mena de sku si handtera ho-
Dom som de yilja. Sitt goda och bekanta foder bor
ban ha af egen mark, som han ar yan yid, sitt goda
birdyallshd af Syedjenas egor, som bast kommer 5f-
verens med bans natur och som nog racker till, nlr

270

det i rftttcm tid inbergas och med f5rst&nd utdelas. D§
sb^per man bemta pundtals det l&ngrl^a fodret, som
b&de tryter^, n^ en smkande-egare behagar, och intet
Ijenar GrfiUen: ban m&r b&ttre af egen halm, &n af
det fetaste hd fr&a Mmmande vail, nppfyldt med blom-
mor och 15k och all slags drtekraft. Af s&dant blir ban
bara ft i hufnidet, bortskftmd i smaken och ojemn i
bull och trefnad; ban st&r dl. bara och fnyser mot sitt
eget, men vill gerna uf vSgen, nSLr han f&r voider af
det andra. Skolte det Mkvfll stmidom vara omidgHng-
ligt i n&gon of&rmodad brist, s& b5r det med f5rst&nd
blandas och omyexlaff, ^^ intet kreatoret v&njer sig
alltid yid ett oeh detsamma « . . HUr yore mycket att
s3ga om hftsten; men jag lemnar hans vlxdare mer att
tftnka, &n jag kah sfiga: husbondfolken , som fttminstone
hyar tre^e dSfg se efter * honom , iSra y3.1 sjelfye finna
hyad nddigt &r, heist nir de JLro Me och obundne nt-
omg&rds ocli emge sins emellan hemma. F5dd i en vr&
p& SyedjenSs kan jag intet annat , &a taga del i allt
hyad Gr&Uen ang&t; men ilrnar med denha Saga intet
mer^ ftn roa bamen tOr en spiseld om yinterqvallen ,
nftr de iatet roligare eller nyttigare ha att gdra.

Visdoms-Prof,

Eller

ARNGEIM BERSERKS

Fdrtrftffelige Tankar

OfVer

Et Fynd i Jorden

Intet l&ngt Mn Stockholm.
Utgifhe 1739.

>^ 4

Uplftg^arens

Jag utgifver detta V&rk utan Auctorens samtycke: S.t-
minstone bar ban s& bedt mig s&ja; ty d& ser det f5r
honom bederligare nt. Han bade f5rst t&nkt sjelf g5ra
F5retalet ocb deruti bruka d6t vanliga kringsvepet, at
ban intet bade gifvit dessa Tankar i dagsljuset, sedan
ban dem blott f5r sin egen ro ocb nytta skul skrifvit,
om ban intet dertil af sina vSlnner bliMt Ofvertalt;
men sedermera bar ban betflnkt sig, i fruktan at man
intet skulle tro bonom, ocb gifVit saken ofvanberQrde
&:g. Han ^ nu bS,rom okunnig. Han nndrar hnrn
bans Mannscript kommit i andras binder . . . Jag,
som UplS^ggare, svarar bonom, at verlden intet borde
berdfVas et si blirligt YSxk. Dermed m§.ste ban nn,
stackars man, lS.ta slg n5ja. Hvad Dedicationen angSr,
sS. vet ban &nnn intet, bvilket namn ban skal ditsatta:
^n t9.nker ban pS. det ena, hu pS. det andra. Utkastet
ht passa sig, menar ban, fSr alia lika yH. Stor sak,
hum sannf3.rdig till&mpningen 3.r: det kommer intet
derpl an , blott at Dedicationen lastar sin Msecenas med
berOm.

DidiH. 18

Hogvaibome H^rr * •

£irt hOgtaplysta fftrst&nd, n&dige Herre, Er makal5ga
oveldigfaiet, oeh £r of5rlikneliga mildhet mot alia veten-
skapers dyrkar^ fi^rtj&na intet mindre, ftn at jag dem
detta mitt arbete upoffirar. Jag fftrmodar ySL , at den
styite, som regerar i dessa tankar, l&rer f&rsvara dem
Mn alia illviljares anfall ; men sS. vinna de dock s&
mycket st5rre heder, om de & hvila sig i skuggan af
en s&dan gynnares beskydd. Som et folkeslag alt f5r-
snart &r bortsk&mdt och. f5rvilladt Mn sin gamla dygd,
trohet och redeligfaet genom elacka efterdOmen hos de
bOga, bvilka mest synas; s& kan det ock aldfig p8.
bSLttre s^tt bli &terhnlpit, &n genom f5rn&ma vl^banare,
n^ de gl&nsa i vishet, renbet och ftdelhet. Bland s&-
dana m& ja^ billigt r&kna £r, n3.dige Herre, som lik
et bimmelsbloss lysen fOr de d5deliga genom Er ftill-
komlighet, Er opartiska r&ttr&dighet, Ert ly&ltemod ocb
tosende sftllsynte dygder, s& at jag f&rmodar, at detta

landets InvSnare, n&r de tS.fla om efterfi^lgden af Edra
fotsp&r, iSlra S.tervinna sin foma heder. Orsaken til
denna min f5rmodan &r det myckna goda, 8019 jag af
Er, n&dige Herre, 3,tnjutit: jag bar deraf intet annat
kunnat, ^n f5r Er hysa en hjertelig v5rdnad. I b5rjan,
innan jag hade den aran, at k&nna Er, var jBgy san-
ningen at sSja, mycket litet mon om Er person, jag
fann ihgen ting m^ky9,rdigt i Ert v3sende, jag s&g
intet annat an vanliga och mycket allmilnna egenakaper,
sS. at fast ingen kunde beskylla Er fSr uppenbar dUr-
skap och odugelighet, sSl rSlknade jag Er dock fi3r en
Herre bland andra Herrar, blott til at fyUa antalet,
artig nog i s9.11skap, fredlig i Er Smbets-stol, h5flig
mot y&nner och bekanta etc. och denned var det alt.
Men sen jag til^min lycka af Er begynte rOna vUlg&r-
ning pS. yalgtoiing, ^ \jM90 mig dgonen Qpnade: jag
8&g dS. hvad jag aldrig. sedt fSrut. Uptag nu: derfilre
til , en ddmjak erka^Ja denna fihikten af mina diyga
arbets-timar, och IfA wig altid vara inneslnten i Er
fadga gUDst. Jag framhftrdar med ouph^lig nit

ISka nadige Herres och Befo^draves

Dabam prgperanier
ex Ma88eo meo d.
31 Martii 1739. ^ Odmjukaste ' tjanare

AENGRIM BERSERK.

Hie est aut nuaquam quod qucBrimiia.

Horat.

•

lil en ing3,ng af detta f^rtrSireliga Y§«rk, som kostat
mig fl& otl-olig m5da, at jag pi sex morhar flJr tankar
skul intei kommit ur min sUng f&rr 3.0 klockan half 9,
ber jag, at den ben£^e LSflaren behagar taga »tt f5r-
nuft fingit, det ^adeliga kreaturet^ som torde kan ske
Mbdra mig i mitt vackra aps3,t, och s^tta en Aillkomlig
tro til alt, hvad jag sSger. DetskuUe skara mig in i
hjertat, om han skulle tSlhka ifritt, och an mer, om
ban skulle tala mot sMan Mrdom, sidan Ofeertygelse
och sMa&a Ijns som mina. Han kan vara n5gd med
min troYda«digfaet oeh besinna^ at jug ar en man, som
bar en of&rliknelig insikt i alia m5rka saker. Jag he*
rommer mig aldrig sjelf; dertil har jag alt f8r, mycken
arbarhet och f5rst8,hd: men jag har val dem, som gOrat
i mitt stalle: jag skulle intet framf&ra minga prof af
s§.dana Yalf5rtj9.nte loford, f5rr an den benagne Lasaren
skulle sia sig Rr sitt brOst och saja:

P nimium felir, o terque quaterque beatus
Arngrimius Berserk!

Til exempel, den vidtberSmde Herr Barbarides
skref mig icke iSingesedan dessa ordei!r til , som af Grse-
skan aro 15rsven8kade:' *

278

Du l^us af Karlevagn, du Borealska s^Sma,
Du lyser Nordens natt och glansen af din hjllrna
Ar liksom is p& b^g . . .

Herr Donnerwetter, en man, som skaffat sig en
ofantelig myndighet med sina stolta ord, bar under et
glas vin gjort dfver mig denna Vers, hvilken han skic-
kade mig, s& snai-t ban yaknade fr&n sin middags-s5mn:

Da grosser Pboebi Sobn>, du Pallas-Held in Norden,
Der Alien Zeii^n Licht, der Neuen Zeitejn Zier,
Durch micb begrusst dicb nun in irenig Zeilen bier

Der Pindns, der Pamasa, der Aganippen-Orden. . . .

I et Angelskt Bref Mn Grubstreet til* Herr Pa-
tridge, en mycket Statg-klpk Handtvirkare , ser jag
denna m^ningen bland andra tU tnin bjertans filgnad:

. . Our. dear Amgrim Berserk ^ ihe mirror & flo-
wer of Helicon, is at present indeniably fax the bighest
degree of erudition. ...

Ocb Herr D' Ma Mode , som jag val m& kalla den
biirttgaste af alia inina vann^r, bar i en Poeme l&tit
denna Versen inflyta, bvarmed han ingen annan kan ha
ment an mig:

Et Toi, sublime Esprit, qui de Fantiquit^
Sait tirer les rideaiix, Ta grai^de renomm^e
Va braver les geants. . .

Jag m&ste ofSrgripeligen bekanna, at jag, fi^ratao
de brukelige Eur^pseiske Spr&ken, &ger Gneskan ocb

279

Latmen som mitt modeisinU, och kan sUedas, utan
sbtyt, intet annat vara ftn ttrd: jag iSrst&r Hebrseiska,
Persiska, Arabiaka, Syrid^a, CSoptiska, Indiska, Sclisvo-
niska och ftiida iil HottentotiBka och Calicutiska, s& at^
om jag - vatit tilstftda, i den Babyloniska ftrbistfingeii;!
s& bade jag f&r mitt goda hjerta skill sftkert blifnt hee
oeh gOndersliten, som en allin&n tolk oA mrilanlOpare
. . • Men med alt detta vil jag intet AtjUl Den
loilda natoreu bar begfilvat mig med detta pundet; det
ftr intet mitt eget: jag ftr likv&l en svag mS^nniska: jag
^ ingen' Angel; detftre sftger jag altid til boksynt folk,
som berdmmer mig, och til b^igprydeliga Manna-fimnen,
som komma i sin Odmjnka vSlmening och vilja piyda
sina vackra arbeten med mitt namn p& andra bladet,
dea bekanta Yersen:

Parcite, Pierides, nobis adscribere landes:
Laus virtatis opus, nos mala multa premant.

Det &r efter min Ofvers&ttiung, som jag formodar
ar OfVenn&ttan god:

Pass man p&, I Lftrdoms-Filntor.

At af L&ford ge mig del:
li&ford &ro Dygdens r^ntor,

Och jag har dock m§.nga fel.

Jag hade t&I t&nkt lS,ta sILita min bild n&st eftor
titel-bladet af detta iSrda YUrk; men som jag tviflat
om Koppar-stiekningen s& vU bmde g^ras hlu- inrikes
som utrikes, s& har jag d,et intet y&gat, medan jag
ingen tdng A og&rna skoUe se, som om mitt ansikte

280

derati p& nftgot s&tt ^wistfltes. SfterveiideD Iftr yftl todl
kuima ftrestaUa sig, hura jag "sedt ut, n&r hen Iftser
miua skrifter. Itminstone kan Jag inbilla mig b&de
dgon och nEstor af Xenophon, Plato , .Aaistotelea , Seneca
(xdi alia s&dana Uderdom^ Ijns^ fast jag dem aldrig
sedt: den, iycks mig, skuUe ha en liten Igtaia, som
intet knnde se i son inhillning, at Oden varit blek,
haft skarpa 6g6n, krakng n&sa 4)ch gi&lt skftgg, at
Starkotter hin gamle halt l&ngt och magert ansikte,
svart hks kort skligg och reslig raxt, att Olof Skott-
konung yarit liten och gulh&rad, och at Drottning Mar-
greta haft alia de tecken i dgon och ansikte, som be-
i^yda kSLrlek Och ^Tegirighet: . « .

' . Har fattas nSgot .

. artigt, som jag .

. hade amat inf5ra; .

. men jag har gl5mt .

. det 8§. skSlndeligen , .

. hvilket h5geligen .

. ffirtryter mig.

. . . En p§,minnelse vU jag ge den gnnstige
liLsaren, fSrr S.n han yidare g§.r in i detta h^rliga
V5xk. Nar han finner haruti nSlgot m8rkt och otydeligt,
8& behagar han altid tro, at derander Sr n^on stor
och hdgviktig sak f&rborgad / en pSLrla i skalet, som jag
intet yelat I3.gga s& 5pen, och som hara jag och' mine
y&nner, denna tidens tecknetydare, begripa: fSr det fd-
ket ar intet godt at dra stii: de se en man i pannan

281

hvad lian meaar i l\jertat, oeli f& de nigra ord p& et
pai^r, nftr de luta sina hufVuden tilsammana 5fVer et
smalt bord, 8& veta de, htad hvar bokistaf betyder.
En hftrlig konst den Cai^acter-kongten och den Hiero-
glyphiflka visheten! .Sgyptierne voro de fSrsta, som
rOgde denna bemligheten och som inviklade ocb up*
letade hela veteiiskaper i nigra strek: derifr§,n bar kon^-
sten sedermera utdpridt sig til nSgra af yftra Gaffe-Hns,
vSra hemliga Tobaks-Cabinetter oeh v&ra samqybnso
doinare: dessa stem begrep kunna-med sftkerhet d5ma,
innan de ba ransakat; ty de se atras, htad^t anseende,
en liknelse, en mdjelighet vil sdja, och de f5rst& half-
qy9dna yisor . • . E^est kan jag berS,tta den be-
n&gna Llisaren, at j^ i detta Y&rk brakar all fSrsik-
tighet: h&r rege]^ eni djap eftertanka, som y&l kan
synas, i den nunsia rad; och min yarsamhet utsliter
vid hela detta arbete- ititet jner 3n en enda penna, s&
lindrigt och I6sb 15pef hon p& papperet^ ty jag ar s§.
rMd f5r de fSrskr^ckeliga Critiquer, hVarpS, denna tiden
§r s& firuktbar, at jag ryser, nSx jag tinker derp&:
det Sx liky&l grofyeligt, n&r man besinuar, hnru all en
stackars m^nniskas ^/ &t hyilken hon sig sft lange
m5dat, kan genom en liten lapp, som Wper i tysthet
fr&n hand tH hand, 'i ey^rdeliga tider kullkastas . . .
Nej, b£ltti:e bar jag aktstt mig: jag k§.nner styrkan af
s&dana dy&rgar: jag bar intet Mmnat dem minsta hugg
p& min yS^lgmndade heder i dessa f5rtr9.ffeliga tankar.

Nu^ at komma ndjmare in i saken, s& §j: detta
Fynd gjordt &r n&gra &r sedan intet lS.ngt.h9ji&&n,
yid en mycket bekant g&rd: det Hr af Koppar och til

282

UffiKiide s&daqt som densa Bitsing Dtrisv- NB. Des
vise Fonuoter s^er vU, at detta Fynd skal ha rant
vissa tider i dAgsljaaet och &t« vissa tider iSrbot^t:
at det nnder vissa S^mentea skal ha varit begra^t;
men dess emeU^ i brok: att det i' nigra &r varit
gOmdt p& -i^rsta- hnn^ade' ftratalet, aen p& det sjunde,
sen p& det nioode, aen nSgra g&nger boita, e(ji frsmme
p& det Qortonde ooh i bOijan af det ^emtonde, sen i
bOgan af det settonde, sen fr&n, 80-talet til 1719
. . . ; men ji^ Iftmnu' alt s&dant och h^ej; m% endast
vid . sagui om dess uppfinsande oclf sen vi dess uUydiiiiig.

. . . Det h^nde sig es g&ng vid ofranbemEllte
g&rd, at en litea menlds Flicka gick nt en afton, it
Sttka efter et bortkommit lam: rfttt som lion giek i

283

•

skogen, flek boo se et stycke ifiAn, edg liksom en tompa

brinna; men jn nftnnare hon kom dit, jn mer ftnwon

elden, och nftr^ hon kpm fram p& stftilet^ s& sftg h<m

ingen Hag. Sedan hon strax derp& fiinnit sitt lam, kem

hon hem til sin matmor och berftttade hyad hon sedb

1, sade gumman, det ftr intet nytt: det se vi hvaraf'*-

ton yissa &rstider: det ftr en drake, som ligger p& en

skatt: min msul har aklrig velat tio mig^ nu skal han

3 de det gelf • . ., brinner det fin ... ? — Ja. —

Kom, nun gabbe^ b& skal dn f& se draken . . . Lappri,

sade gabbra , det ^ liksi mycket en drake som jag

. . . Men hvad h&nde? Samma afton sjnknade gabbep

och dog . . . Hnra kande jag v&l utvidga mina mogna

tai&ar dfver et s&dant jSrtecken och beskrifva drakars

art, som i gamla tider giMt s& mycken r npmftrksamhet

i&v i Nordend ham de angripit stora skepp, huru de

uppslttkat lef^ande ml^xlniskor, huru de legat omkring

Jangfra-bnrar och raktat FrOknar, hum de blifvit drftpne

af tauppT^ kftmpar, som Sigurd Fofoisbana, £agnar Led-

brok .&c. jag kunde ock kan ske bevisa, att gubben ial

^en^rrs fidt sin banesot af denna drake; men jag vil

Iter komma til gumman igen, som nu var ftnka. Hon

sdrgde sin man af alt hjer& och var dessutan i et 8&-

dant tilst&nd, som beh^fle Iqelp. En dag >sade hon til

sin trogne drflng Pelle: h5r, miii Son, gack ut i mor-

gon i, lysningen dit som du vet, ait draken syns om

qv&llame, och grftf i jorden tils du finner n&got: det

sl&r mig. aldrig felt, at der ju ligger en skatt f5rbor-

gad; men » . . iyst som mnren . . . tala aldrig et

ord: nakmner du en anda, s& fir hela vftrket skSmdt: jag

284

bar ?arit d^ fyra memar, jag odi dotter min, p& &-
staiidd niflga i nun salig mans tid, men fifftngtt vi ha
intet kommit oss ihog: det, bar varit som fi^rtroUadt
ffir OSS, at yi intet konnat t^ : . » PeQe giok &stad
efter brfallning ocb rOrde icke en g&ng U^pama, ntan
med m tobaks-^pipa: ban grof der ban tydkte Ukast yar,
ocb bade knapt bindt hal&nnan aln i jorden ftrr, an
ban r&kade >p& denna Uderdomens Udnod. Ja^ yisste jag
icke det, sade Pelle; men dS; bOlt ban redan i detta
kostbara Fynd med tv& finger, at det intet knnde f5r-
SYuina, fast an ban talade; men imedlertid p&st&r S.nkan,
at ban bade f&dt mydtet mer, om -ban intet sagt de
orden; FjvtAet blef brakt til g&rden oeb kastadt i en
yr&^ som en ting ^ ringa v&rde: jn dyrare saker, jn
mer trampas de under IStteriia af of5rst&ndigt folk; men
som Met altid bar omvSrdnad om de ting , som mSniu*
di:or intet f8rst& sig p§.; s& blef oek jag i detta m&I
brokad som et synnerligt ytrktyg tU s& m&nga tusende
dOdeligas nplysning: jag kom til all lyds^ resandes och
fick. se denna klenoden ofvanpS. et sk&p: jag Mgade,
bvarifirSln man fS.dt bonom: man sade mig, burn alt var
tilg&ngit och at man ans&g denna saken &r en gammal
sdnderbruten Eoppar-kittel ; Vid det ordet kunde j^ in-
tet Mnat &n le ocb f&rundra mig dfeer mH^nniskbrs f5r-
blindelser: bnru svaga kreatur, n&r de intet npiysas!
t&nk, om en oeb ani]ian intet yore nnderstnndom, som
g&fye det alhnfinna yissa begrep och inbiilningar om
sakema, bum bar d& sknUe g& tilP Man skuUe famla
efter nanningen i et dnnkdlt sken af det natnitiga Ija-
set, som sS. skr&ckeligen ar f&rmOirkadt: man sknlle tro

285

Bina ^on^ som Mkvti 8& mych^t bo^raga sig, aeh ineoa,
at det mfan bade i handerna , ' rora yftrkeUgeii B&daOit
som det syns. ...

B&j^ hax , . Auctore^ , .

skrifvit al ilia, at .

' Upl&ggareti intet kan . ^

Iftsat: skada, at- de .

Larda sku ha det felet. .

Jag, fick denna dyrbara skatten af ftnkao s&» godt
som Ri intet; ty hon hade, ^(taekare, i9tet stOrre &t^
st&nd , Sia at hou hOU honom « f5t en- lemning af en
Koppar-^kittel; Hon yar at nrs&kta. En enfald^. qyinna
har intet 'Bct^ at aase sake^a annorledes, ftn de skOiyas
fJk 5genen; men at gamla mogna. 4>egrep>af mankdnet
falla i sapima svaghet pch ftrsvara samiaa mening, det
kan jag intet i&^&ta:. jag tilst&r, at ea rftttm3.t]g gdUa
sprider sig nt i alia mina lemmlar tid fthSrandei af
detta folkets skU, cich det Sr d^na min jli^er, som
det aUm&nna nn har at tacka Sit dessa f&rtardffelig^
tankar. Yd ha en ooh anolan femftli^are och Brd ibland
08S, som intet driatar sig sSja-ett ^rd' mer, ftn han tror
sig vara, aldetes aSker om; men s&dana beklagar jag af
alt Igerta: de yiljp vaira 8& ins6e^ s&. Of^erijygade , inflati
de tro en ting,< odi de vilja ha A gnmdade bevis til
hTar endaste mening, at de ffirr alldetes laga so;n atoo-
kar, an de t5ias p&8t& n&got, som ^jrna tvifrelaktigt
&x det aU^&nnas Ogon. Aek^ svaga och tringa hjilrr
nar! de Sjto intet. f&dde til lyckeliga giasningar .« . .,

?

286

nig, taeka .yil jag mig: Jag upfyUer 'med mitt genom-
tcSngande vett och omddme alt , hvad sdin fattas^ i siU
kerhet och bevis, oeh den, som d& sl^er mig emot,
den h&Uer jag af hj^iiana grand f5r en stympare, en
usling, en skamfl&ck tSr hela sin sl^ki Jag vil ingen
p&tvinga min mening: det 1^ vSl den gunstige Lasaren
finna; men jag ber honom allenast ha den godheten filr
mig och tro, at den S.r en* bedragare och l&ngt Mn
Srligheten, som intet n[tenar som jag . . ., jag har et
g& redeligt hjerta f5r det allm^^nna, jag 3,r.s& nitiskfor
dess bSsta och bAr B&dan kftrlek f&r dess urgamla heder,
at ingen dernti kan dfVergS. mig: hnru &r det d& mOje-
ligt^ at. den kan mena Land Oj^h Bike tSI, eUer, kort
sagtr, vara ftrlig, som. intet gl^ et med mig i alia
mina tankarP Omfijeliga saker! Til exempel:'

.Alcestes trpr fiillt och ^st, at detta Fjndet &r en
lit0n^oppaF-kittel: hans sl^l &r, att det ser just s& ut
a6m en Koppar^kittel^ at en blind kan k&nna derpi,
at dot s& da:, t^ch ^t det intet kan vara annat, medan
^n s& tilvarkad t^ng aldrig annars Tanit brokdig . . .;
men hans sk&l voro litt kallkastade, om jag yille g5ra
mg mfii$, ... Tokugt bevis! det ar en Eoppar-kittel
&r det, ei det Hr en Keppar-<kittel « . . , s& skal jag
d& jnst tro mina 5gon och bander? Skal jag intet
snarare tro en nplyst mening, en hiirtig Tilja och de
]{jas, jag uptftnder mig i forha hafder och nya r5n ...
Jdlen .I|Ui 088 g& n&rmare p& kSrnaoi: man kftnner Till
Akestes: man vet v&l, hvem han omgte med odli hvem
faan h&Uer sig till; iioscitur ex: sociis: silllskapet r<yjer
honom; ban ftr intet s& ren i nSrvarande omstandig-

287

h^r . .' .; dessutan vet man v&l, at han hat varit
Sr^upad i gftid oeh akald . . \: man Or ook intet
ofamnig om dettaletv som g8dt dfydr hela staden om
honom ooh Ijysandra . . ., med f& ordt ji^ r&r den
beskedelige Ltounen , < til at intet om^s med en sft
svart karl som Aleestes.

Philarelbns pSst&r med samma sk&l som Aloestes,
at detia §r et kftril af Koppar: af Eoppar nekar jag
intet, at det 4r; men at det varit et kftril, ^nekar jag
i hSgsta mfttto. Hmru sknlie en f&rnnftig mftnniska
konna tro, at en drake, et s& dyrlegt ock ovanligt
djnr, aknlle ligga och berara en ting af s& ringa yftrde
som ei Koppar'-kftril . . .P Dessntan, n&r jag, som
har s&dan insikt i sakerna, ftr af en hel annan tanka,
s& kan Philarethos intet annat vara ftn eh Ijugare . . .
Hinmielen Vet, med hvad rfttt han f5r en tid Eien vann
sin Process . . •; han g(^r sig skradselig h^gnOdig hos
hOga vederbOra&de, och man vet, at bans hustni ftr
fall af sqvaller. Men ingen ting fi^rtryter mig s& hOgt,
som att Fhodon fi^rsvanir samma mening*

Fhodon har varit berOmd f&r myeket ftrst&nd och
felighet: men nu tiHstftr jsg^ at jag iftrlorat fl)r bonom
aU v&dskap oeh tydce. S& (mibyteli^e ftro mftnniskor:
man vet ritt nu intet, hvem man akall lita p&: den
man aldramftst tror vara, ftrlig ocb^ beskeddi^, den kan
snarast kasta om, som Phocion nn gjort i detta mM.
bbillad djgdl aldrig skal jag nu mer tro den, som
syns ai tm^ Jag kan nn intet se Phocion utan rys-
ttiiqf och. f5rakt,. och jag ger faonom alltid en liten
iDine Mtor axeln, nfar jag g&r honom ftrbi.

988

, Den hmigne UmreiA l&cer.BH s&ledes, med en
bUlig leda .f&r detta foUceta^meningarf yUnta p& mitt
omddme om deit^ Fjnd: jag lar kniapt .be)idf(ra ^tta
tre bokstafirer p& pappe^et l&rr, ^ haa ser, iivad det
ftr: deft ^T' s§. haadgripeligt^ at den dumagte kndct der-
om skuUe . kunna Qfvertygas . . • ., det ftr . . . ; men
jag bar ^n ra g&iig den . gunertdge L&saren, at ^ han be-
bagar yara af mm meniog ^ . . , det &r en H^ftlm.
S&dana Hjdlmar^ bxtro y|re gande FOr^Lder p& hofvudeD
ii3.lt och bardelekar. . D?tta kan intet annat vara, ^
en HjUm^ det syns v&l p& den ena cddans Gpning,
der^ansiktet sutit, ocb af ringen, 8om sitter i sacken,
kan man se hum yigt de foma kfaspar npknuttt ama

■ k

Ack, jag. vet iniet, • favad gl&iisande ksghet jag
h&ldre' hade y^lat haft, &n* at' gdra en && lyekelig nt-
i^dning! den beakedelige L&sarefi iSrei: tU hardf fiima
min 0(7rka i dylika. $ak^ • ^ • i j^ kommef' ioAA ut
med alt pi en gftng. Jag bar 9i;dilliga h&rliga Yftric
nnder bftndep, sooi redan aucka ^r pr&ssen och d^gd-
Jljoeet. Til exemp^l^

Timkar SftieF de §amkt8 QTm^-smidea ^ rmgar
oak kvofojetumda df/fgripoK^ in Folio; med mycket
ttrda ■ ArimftTfcniagajry l&ngt flora, &a. jgatfva ' Texten:
deruti beviaer jag, st de gamle s&lde b<»rt ana aim-

289

ringar och kGpte sig klflder och ftda, nftr de ingen
ting vannit p& sina h&iftrder.

Afundens Historia pa 700 dr tUbaJcay i 12
Tomer.. Et YSxk, som kostat mig otroligt arbete, be-
synnerligen i de sidsta, Tomema.

Fifrslag pa en outoselig SkaMkammare i vdrt
kara Fddemesland: h&mtadt dels nr Uderdomens, dels
nr denna nya tidens inrdrttningar. Denna Boken blir
hel liten.

Berdttelse- om St Bamborgs Jdrteckeriy som fftr-
tj&nar at ISsas. Demti ser man undervftrk, hurn bUnde
ffidt sin syn, dOfve sin hOrsel och dnmt folk ftrst&nd t
de angel&gnaste sysslor p& n&gra veckor.

Det Florerande Sverige frdn 1420 til 1520.

Starkotter Aludrdngs Saga, som jag p& det van-
ligaste anfi^rtror i v3.r k^ra efterverlds Under. Hon inne-
hUler konsten til at vara vid godt mod, &st ftn man
^ fattig och eliter ondt.

Sagobrott om Styrbjorn den Starka, som jag ut-
tolkat ur Yillrunor, hvilka ingen kan iSsa mer fin jag
och den Iftrde Seductionias . . . : han ftr nu ddd och jag
^ den enda. . .; men det vore f8r vidldftigt, at ap-
rakna dem alia: alt nog, at jag ber&ttar, af hvad art
de &ro. Jag tackar redan alia mina k&ra Landsmftn
fiin den hOgsta til den.lftgsta, f&r den godheten, de
behaga visa dessa mina Ydrk, n9.r.det en gS.ng kommer
B^ vida, at de f& l&sa dem . . . Dock, jag m&ste &ter
v^nda til mitt Fynd igen: det starkaste skai, man har
emot denna Hjalmen, ar dess storlek: man sdger, at en

Dalin, 19

290

mftnniska, som bnrit en s&dan hufvud-bona, skal &tmm-
stone ba yarit 7 alnar l&ng; men jag ber mina mot-
st&ndare besinna, at det folk, som nu lefVer, sbille sy-
nas som sm& dv&rgar emot v&ra gamla FOif&der, cm de
skulle stiga np. H^r i Norlanden ha tilf5rene bodtBe-
sar och somt Half-Besar, s&ger Hervara-Saga p. I. men
de sm& bytingarne i den tiden r&knade f&r en s^rdeles
lycka, at bli J&ttarnas ST&r-fi)r§ldrar: J&ttarne gifte ock
til dem sina dOttrar, s& at allahanda folk blandades til-
samman: deraf &ro Ti ble&e 8& 8m& ... I de &ldsta
tider voro J&ttar intet sILllefynte: de voro en tid s& m&nga,
at jorden syntes dem f5r liten: de ville h5gre np, som
min fitvorit Ovidius Naso s&ger:

Affectasse femnt regnum coeleste gigantes:

Himlen sd.gs vara stormad ntaf forskr^klige J&ttar.

At desse Nasoniske J&ttar ha bodt h&r i Norden,
&mar jag i et sSrskilt Yftrk bevisa. Betraktom allenast,
jag ber, at Enng Sigurd af Hnnaland var sft h5g, at
nftr ban gick i en blommande r&g-&ker, s& r^kte icke
et ax np til doppskon af bans y&rja: derom intyga v&ra
Sagoflocker, och af GOtriks Saga finne vi storleken af
den &selige Orimer, hvilken knng Rolf GOtrikson slog
ilgU med svftrdet RisanOt. . .: Ar det d& nnderligt, at
denna v&r BjUm &r 8& storP . . .

. HIU: felas n&got, som .

. jag af min vanliga .

. fSrsiktighet intet tOrs .
infSra.

291

Huru HjfUmar brokades af v&ra f&der yid alia til-
f3.Uen b&de fredeliga och ofredeliga: Brynhilder Baga,
Taar Bondes hustru, satt i bradebd.nk med hjSIm och
brynja, s&ger Herauds Saga, och nftr kS^mpar viste sin
stolthet, s& voro de hj&lm-prydde , som Uuses i Bim-
Erdnikan p. 62.

Thera hjdlmar glimade ok thera svard:
Jak tror the foro i Ryssa flLrd.

Men hvem det nu varit af de gamla k&mpar, som
denna Hj9.1men tilhOrt, det kan intet s&jas utan en ovan-
Ijg f5rfarenhet i 3>lderdomens mOrker. Hvar och en utom
mig skuUe h^ stadna i tyiivelsm&l. H§x prOfvas nu,
hvartil min vetenskap duger . . . , jag trotsar alia Saxo-
ner, Hwitfeldtar, Buraeer, Yormier och Peringsch5ldar i
hela yerlden , at uptS^cka en s&dan sak med s&dan Ofver-
tygelse som jag. . . .

I Upsala' regerade en Eonung yid pass &r 500,
som hette Adil Ottarson, en stor stamfader f&r Ynglin-
gar, H&rfagrar och alia de yppersta Sl&kter i Norden.
Han hade den olyckan, at han intet yar sadelfast, utan
tomlade af en yr hast och fick deraf sin banesot. Hans
Drottning hette Yrsa, en utyald skdnhet: hennes f&ral-
drar yoro Kung Helge Halfdansson af Ledrom i Danne-
mark, och Alof Bolf Earlssons Dotter i Halland. B&st
de bygde sit hjonelag ihop , blef hon bortrOfyad af n&got
Troll eller J&tte, som den tiden alltid antastade yackra
fruentimmer. Jftg yil henne f5r ingen ting^ p& sin dOda
iQuU beskylla; men henmia hos sin Fader fick hon eq
^Qi som kallades Bolf Krake, en Prins af stora na-

292

tors-g&fVor: han p&stod^ at ban agde r3.tt til Upsala-
Bike, och ville det &tertaga med v&pnad hand; men i
det stUlet s&dde han gnld p& Fyrigvall, som Sagan s^
ger, det &r, at han mot Upsala-Enngen miste m&nga
raska k&mpar , som p& vai-platsen lemnade gyllene hj&l-
mar, armringar, annespan och rika hSlrkliider, hvilka
sedan pl§.ckvis upftinnos i jorden, och ha sedermera af-
ter omstandigheterna blif^it annorstads nedgrafiie . . . :
bland dessa Rolf Krakes k^mpar var nu den , som burit
denna Hjd.lmen. . . . M&ngen I&rer yil h&rvid drista sig
sSja, at jag pratar i vSdret och utan visshet; men jag
svarar, at den s&dant talar emot mlg, han visar mycket
litet fi)rstS>nd och liten ^lighet mot sitt F^derneslands
heder . . .: deremot Sr jagsS, billig, at jag hedrar den,
hvem han vara ml, ntan anseende til personen, som
hWler med mig. Mephostophyles, en gemen person, sa-
ger man, i fSmama yilkor, en man, som ofka Mtit
kdpa sig, som rS^ttar sitt samvete efter v&derleken etc.
§.r likv3.1 s3. IS^raktig och vfLlyillig, at han gillar min me-
ning och d^fven fSr&ktar henne; derf&re kan jag intet
annat, ^n alska och S,ra honom. . . . Lyckelig den, som
s& kan Itervinna sitt iftrlorade rykte! Jag amar nn
skrifva en stolt Panegyricus 5fi?er Herr Mephostophyles
och i(5rlikna honom, til bans evS.rdeliga heder, med et
par stora Gudar och en hel hop af de smto*e . . . ; men
jag g§.r fi^r l&ngt ifr&n mitt limne: den gunstige L&sa-
ren behagade ursakta, at jag stundom leder honom i
det ena rummet af min mogenhet, stundom i det an-
dra: han skuU« eljest intet knnna f& se dem alia, hTil-
ket sknlle bedrdfva mig. . . . Ktopen, som bar denna

293

markvardi^a Hjaimen, hette Bo den Digre; han yar Vi-
sate Jarls Son af Bomholm och en Dotterson af Kung
Haloge pa Halogaland, som var afJatte^-slakt: han hade
ock stort at pabrl, i anseende til sin Fru Monnoder;
ty hon var en Dotter af Grim i Grimsgard, Eung Alf
den gamlas Svager i Bohus-Lan, da f&rtiden Alfhem,
en Herre af faslig storlek . . . Hvem kan nu saja emot
sadana sanningar? Ack, huru val det vore ft>r det all-
manna basta och folkets sammanlefnad , om lyckeliga
gissningar kommo ibland oss mer i bruk, om man intet
vore sa radd f5r at d5ma pa en half liknelse, innan
man just sa noga bar ransakat, och om man alltid ville
tro en myndig man pa dess minsta tycke, ntan skar-
skadande . . . , da tror jag Landet skuUe ma val.

Gamla Bim-Er5nikan bar vai sin enfaldiga mening
p. 18. och sajer GUD hafva sa skapat Svea-Eike:

At ville Svenske hvarannan tro vara,
The torffle flJr utlandskom aldrig fara,
Ok at them thermed nogde,
Som GUD them tilfSgde,
Ok bevisa hvarandrom tro ok ahra,
kh^ hnni saile matte the vara:
Jak hafver i mange b5cker lett
Ok ofta sjelf med 5gon sedt,
Tha finder jak bade fSrr ok nu
Afvund och girt, badan tu,
Hafva Sverike fSrdarf^at sva margalund
Ok qvallja thet an alia stund.

294

Men jag g&r ^j^P^J^^ ^ ^ saken och p&st&r, at Ri-
ket skulle komma til sitt h5gsta 5de , om man bara al-
deles ville bortl&gga den onddiga eftertankan i all ting,
och h&Ua det skadeliga fornuftet i ty&ng och dyala,
hvarom jag redan pS,mint i bOrjan af detta fSrtr^eliga
Y9.rk. Jag sluter med det bekanta ordspr&ket:

Mundus vult decipi,

Ergo decipiatur.

Efter falska Ijus behagas,
LS,t d§. verlden Mtt bedragas.

Beskrifhing

Om en

Run-Sten

Vid Drottningholm , som kan tjana til uplysning i

LovOiska Historien.

pa.

Den. Dyre.

FREDRIKS.

Dag.

Den. 18. Julii. a. 1751.
At. Infbr.

Hans. KongL Maj:ts.

Min. Allern&digste. Herres.

ABOLF. FREDRIKS.

Sveriges. G5thes.
och. Vendes. etc.

^ Konimgs.

Fitter.

Detta. Historiska. Aibete. I. Under-

dSnighet. Nedlagdt.

Af.
Olayo. Bjornero.

Antiqnario. Lovoensi.

Foretal.

JJen tid, d§, verlden ^n vai* klen,
Upreste hon en vyrdig Sten,
Den annu vackra runor pryda.
Jag sag den nyss: Et GUDA-PAR,
Hvaraf v^r tid all Sallhet har,
Befalte mig dess skrift uttyda:
Jag kanner Oden och bans firu,
De gamla k^mpespjut och glafvar,
Jag Ydrdar dem i deras graf^ar;
Men, Gudi lof, jag lefv^er nu!

Dock bdr jag ej onderl&ta at lyda sSl N&dig be-
fallning, och lamna om detta ur&ldriga Minnesmarke all
mOjelig efterrattelse.

Den runsten jag nu arnar beskrif^a Sx 4 alnar
hog och vid 6 til 7 qvarter bred. Han stSx vid La-
djog&rden fk Drottningholm, och har n&stan detta an-
seende:

Rnnorne, aedan man Sfversatt dem p& v&rt no bru-
keliga spr&k, Sxo af detta inneb&Il:

Igelbjom. och. VibjoriL ocIl Hugbjem.

reste. stenen. &t. Guba. sizL Fader . . .

onr.

F9r en ordning skull menar jag vara ^Unligt, at
dela denna fSrklaring i tr&nne Flockar:
Den flirra Oritisk:
Den andra Historisk.
I den flirra lyser en djnpsinnig Academisk Lftrdom,
tj&nlig at apodla nnga Kmaen til Purpur och Hamesic,
til Kyrka och HnahUllnii^.

299

I den senare fins ^nycken styrka f&r de b&rgfasta
Hufniden, som icke 13.ta f5rleda sig til minsta &ndring
i T&r Historia , af fruktan , at det torde rubba v&ra F5r-
&ders urgamla heder.

Forsta Flock,

EUer

Den Gritiska.

Igelbjdmi et mS.nnisko-namn af yllldjur: den

faselige J^^^-kotten och den grymma Bjomen^ som skal

ilga tolf manna-styrka med f5rst&nd som en Tolftnan.

Bjom kallas den, som Sx faseligen stark, Ijock och fet,

jiunyS,! den, som ej fr&gar efter snygghet i klSder eller

seder. Koks-Bjorn vil s3^a s& mycket som en Koks-

Piga i sin &mbetes iiver. Men s& Six ock Bjom en

vacker Stjem-stallning p& Himmelen: Ursa Major, Ursa

Minor, (vid. Glob. Coelest. in Biblioth. Reg. Drottning-

holm). Nar man nu lagger Igel och Bjom tilsammans,

finner man handgripeligen , at IgeU et djur med hyassa

spjut och taggar, betydt en tropp fotfolk med pikar,

Hksom de Romares Sk51d-padda (Testudo) var en tropp

med sk51dama 5fver hnfvuden, och at IgeJbjom s&ledes

var en General af Infanteriet, samt afven en Prins; ty

Bjom har ofba i Sverige yarit et Konunga-namn. (vid.

Bj5mers Kampe-Dater etc.)

300

Ocll! et Monosyllabum , at aammanbinda och iX-
skilja orden: det sammanbinder, til exempel, n&r en
Man sUger til sin Hnstru : du och jdg : det Htskiljer or-
den, at g5ra dem klara, til exempel, Far och Mor; el-
jest skuUe det beta Farmor, hvilket voro en beklagelig
olikhet i meningen,

Vibjom: sammansatt af Vi (Lat. Nos^ Gall.
Notts, Germ. Wir etc.) och Bjorrij et namn, s& at
denne kallat sig Vi-BjorUy liksom Vi Gustaf, Vi Carl
med GUDS NMe, och syns derf5re klarligen, at han
varit en Konung.

Hugbjom: en huggande Bjorrij liksom Hugg-
svard, Hugg-j^Lm etc. At hugga sig igenom, var et
brukeligt ord bland Eonung GAEL den XI[:tes Drabanter.
Deraf sluter jag med sakerhet, at Prins Hugbjom ya-
rit Gapitain-Lieutenant Rr Drabanteme. Nar na Konung
Vibjorn g3,dt i Mt, bar bans Broder Hugbjom t&gat
forut med Liftrakten, eller ock anf5rt hela Eytteriet, lik-
som Prins Igelbjom hela Potfolket. D8. man ratt ftr-
st&r gamla Handlingar, hum kan man da icke nplysa
verlden med oskattbara kunskaperP

Reste Stenen: det ar, de up-r^^^ detta arc-
minne, at det ej lag pa sned, som det nn g5r eller
framdeles mer amar gOra, sa &amt ej en Nadig Hand
behagar lata stalla det ater pa f5tter. Af Resa, up-
hOja, kommer det ordet Rese, Jatte, et sla^s faseligen
stort folk och bargboar, som fordom mycket uppehaUit
sig bar i Nordlanden. Sadane hafva fiinnits til 1 5 alnars
langd, som mange vare vittre Hafdeteknare intyga. De
hafra atit en sju ars gammal Oxe i maiet, och deras

301

gr5tfat haf^a varit som vlre stdrsta Slupar: nar de snar-
kat i sin s5mn, bar folket i bygden deromkring trodt,
at 3.skan g&dt: f&rmodeligen finnes Snnu m§.nge s&dane
i vSre berg. Jag kan ej annat, &n le, d& jag h5rer
visse djerfve Nyl&ringar tvifla , om en s&dan Nation n&n-
sin varit til. Det skulle ej kosta mig m&nga pennedrag,
at aldeles krossa sMane Ignoranter och skadeliga Mtd.n-
kare. E\jest gr Besa det samma, som fara Mn en ort
til en annan: til exempel; Det kostar p§. en g&ng, at
Resa fir&n Drottningholm.

Stenem det ^r, at detta sty eke var y&rkeligen
en sten den tiden det nthdggs, l§.ngt fi)r syndafloden,
och icke nS.gon annan materia, som sedan bliMt sten.
Det som vid skapelsen var sten, det 9.r sten innu, och
undergfir aldrig fSrHndring: det, som d& var trSld, §r
det 9,nnu: det, sojn dS. var lera, S.r det d.nnu, likas&
Sr det med jord och vatten: de nya satser om Petrifi-
cationer, Corruptioner , Circulationer, vfixters, vattens
och jords 3;ndringar kunna just fbrarga en god Christen
och f&rmorka v&r gamla, klara och Sroftilla Historia. El-
jest ar Sten et mannisko-namn , hvaraf Grekeme tagit
Petrus , sS. at Sanct Pehr b5r varkeligen beta Sanct Sten.

Atr 3.r nastan detsamma som til: at mig, s§.ger
man, dS. man &standar n&got godt: bland m§.nga fi^rvir-
rade sSger man, den ena vil at hOger, den andra at
vanster. Detta ord m3.ste noga skiljas fr§.n et annat dty
som in infinitivo kallas dta, Lat. edere, manducare:
jag dtj tu at, ban at etc. ban at up i fjor det ban
skulle lefvat p& i &r.

302

Guba eUer KuM: Har ar en olika ISsning af
de L§,rde, emedan Bunan G. och E. skrifras lika. Jag
skuUe yH vara hSgad, at f5rklara mig f5r det senare,
emedan det tycks betyda en Mara , et Spoke , en TroU-
anda, som df^erfaller m^nga goda Sjalar i deras sota
s5mn, Mist n9.r de vandt sina skor inffire, d3. de lagt
sig, och vil aldeles qy^fva dem, flatandes en lock i de-
ras h&r, som kallas Mar-tof: denne kan aldrig upvick-
las, om icke en Torsdagsmorgon, vid Solens upg^ngpl
en korsvSg , ej l§.ngt frS,n en kyrkogSxd. Af detta Kuba
hafira de Romare fSdt det ordet Incubus eller Mara;
ty man m3,tte veta, alia folkeslag f3.dt sina spr&k af
GMhiskan,. som Noach och hans Sdner talat. S&ledes
kunde desse Herrar Bj5rnar haf^a uprest stenen kt Mara,
som varit dera^ Fader OndeVj det ar som qvaft de-
ras Fader, sedan han lefvat ofirer tu eller trehundrade
8.r; icke af gladje 5fver et rikt arf, ty sMant kan man
ej f&rmoda af slika IQaltar, utan af bitterhet mot MarUj
at g6ra hennes grymhet ododelig och vama andra from-
ma personer, at de ratt satta sina skor eller tofflor Mn
sig , da de ga til sangs. Men med alt detta n5dgas jag
ga til fdrra meningen och lasa det for Gvbay som be-
l^der Gubhe^ bvilket ej allena varit et namn liksom
Fader y Broder^ Son, etc. utan et tecken at han var
aldre, an Sdneme. Ingen ting ar da naturligare, an
at bamen til Gvbbens aminnelse upreste en sten.

Sin: Lat. suuSy suay suum. Et Adjectivum,
som aldrig kan sta allena, och betyda nagot: til exem-
pel: En Fr5ken bannade sin. Da vet man ju icke hvad?
men om man lagger dertill sin Bror eller van, da ar

303

saken tydelig. Stundom kan dock sin 8t& allena, n&r
man gissar meningen: til exempel: Hvar tar siriy s& tar
jag min.

Fader: Lat. Pater , Gall. Pke, Germ. Vater.
Et ord , 8om brakas i anseende til n&got Bam ; ty eljest
ar ingen Fader: Det ar icke gOrligt, om icke en PSfve,
en Arke-Biskop eller annan Prelat: til exempel, Helig-
ste Fader J H6gv5rdigste Fader etc. etc. En besked-
lig Gapellan lyfter pS, sin Calott hvar g&ng ban b5rer
namnas HOgvOrdige Fadren. Ingen kan nndra p& sS.-
dant, utan de, som aro Pasiones & Idiotse in Historia
Ecclesiastica ant puri Atheistse, ftr hvilka man b5r slS,
tosende kors f&r sig : de a,ro icke varda , at jag dem fSr-
lagger.

Det fbljande ordet OuT eller Ondr ar Mn de
andre n^got atskildt med et strek och dertil olaseligt,
sS. at man ej med godt samvete kan tillagga Gvbherij
at hafva varit onder. Nil nisi bene de mortuis loquen-
dum; det ar: Man b5r om de d5da ej annat tala, an
godt. Han kunde haft sina fel stackers Herte, ban som
andra, besynnerligen , om ban i &lderdombn iSdt en sup
fSrmycket; men at utropa bonom f8r Onder p& sin graf-
sten , det skulle icke den b^rdaste Fr5kens bjerta kunna
t&la efter den olyckeligaste alskare, fast an bon sjelf
varit orsaken til bans d5d: mycket mindre tre S5ner ef-
ter sin Herrfader. Likare ar, at Bune-ristaren betat
Onr eller Onar. Eller ock kan banda man borde lasa
Hondr^ hund eller hundar^ emedan tvi hundar pa
stenen finnas uthaggne, ocb saiedes, at SOnerne upsatt
stenen &t Gubbens , sin Faders Hundar j som utan tvif-

304

vel varit of&rliknelige , sS, at ingen varg ]&r i deras tid
dristat sig p& Loy5-landet. HyarfSre skulle icke desse
hundar i gamla dagar s& vU kunnat f&r^ana en stod,
som en Eung Osten Mrdda i Norige satt en Backa til
at regera diver et belt H&rad? (yid. Sturlesons Heims-
Eringla etc.) Dock, vare med alt detta, huru det vil,
s& kan dock ingen neka Gvbberiy at haf^a yarit en y&l-
dig JSgare, efter hundarne tagit plats i Hans ^ominne.

Andra Flock,

Eller

Den Historiska.

Forberedelse*

Sedan yi nu i detta lUrda Y9rk fiinnit Stenens
innehSIl och namnens nttydning, dterstUr oss, at med
Uka yisshet meddela yerlden de Personers Historia, som
deruti nSmnas. M§.nga upljste hjSmar i ySrt kSxa Fa-
demesland tycka sig ha^a gjordt ganska mycket, ii de
begynt Syea-Bikes Historia ty§. tusende ty& hundrade &r
f5r Christi FOdelse,- som ar hela 150 8j: efter Synda-
floden (yid. 65ranssons Sy. och Gdt. Hist, etc.); men
jag hoppas kunna yisa dem n&got starkare i samma
smak och genom detta Loy5-Monument nSmna Konnngar,
som regerat i Syerige Rie Syndafloden. Slatsatsen ar
oyeders&jelig. At Vibjom varit Eonung^ kan ingen

305

tvifla; ty hvem skrifver sig Vi in Singulari, utan Kon-

ungar? Nu fins ingen Bjorn bland Sveriges Drottar ef-

ter Floden, hvars tvSnne Br5der hetat Bj5rn; ty Sx

Uart, at ban m&tte regerat fSre Floden. An et skal:

Hans Fader kallades r9.tt ocb sMt Gvbbe^ det aldrig

n&gon s&dan hOg Person b&ndt altsedan m&nnisko-slagtet

dr&nktes: ergo^ lefde ban fi3rat. Han var ovedersftjeligen

en vftldig J&gare liksom Nimrod, S.tminstone en Ofver-

Drott , emedan ban regerat pS. Lov-5n , et gammalt Kon-

unga-sate. Yidare: Stenen ligger kullslagen: bvem kan

bafva gjort det utan Syndafloden ? B^g ocb stenar aro

jtt nu i det skick de voro for Noacbs tid? Vissa nya

k3.tterska satser vilja inbilla oss, at de kunna underg&dt

n3,gon senare fSrandring; men jag boppas, at mina N§r-

dige och Dygd-SJskande L&sare icke lemna dem insteg i

deras hjertan. Anna et bevis: Vk Stenen fins ingen

Tborshanunar eller Eorsm3,rke, som eljest pryder alia

stenar efter Floden. Ergo ser man, at denna utboggs

innan Tbor kom bit in i y&rt Manbeim, bvilket skedde

medan Noacb a.nnu lefde ^ i f&lje med Magog Japbetsson

eller kort derefter.

S&ledes finne vi Ogonskenligen detta Genealogiska
Scbema i Sverige f5re Syndafloden:

Gubbe Madursson

regerade ftr 1550» efter verldenes skapeUe.

Hans Gemal: Gumma.

Prins Igelbjom. Kung Vibj6m. Prins Hugbjom.

General af Infant. a. m. 1620. Cap. Lieat. af Drab,

a. m. 1620. Gem. Grimma. a. m. 1620.

Alia deras Bam dranknade i Syndailoden.
Dalin, 20

306

I Capitel.
Som icke ftr sirdeles roUst.

Konimg Gabbe regerade p& LovGn redan i Noadis
barodom, och var slftgt med bans f&rUdrar, dem ban
kallade C!ousiner i sina bref. Med sin QemU Gmnma
bade ban tre S()ner, dem ban ej yille gifva namn fSrr
S.n de gjordt n&gon berOmlig gerning, hyarefter de konde
kallas. Knapt voro de 12, 13 ocb 14 &r fSrr fbi de
blefvo angripne af en stor bop BjGrnar, dem de alia
Ofvervanno; ty fick bvardera deft namnet Bjorn; men
man konde &nnu ej skilja dem p& annat, fin deras y&xtf
8& att de hette S^ra Bjorn ^ Mellan Bjorn ocb LiUa
Bjorn. N&r deras Fader besinnade, i bvad £Eu:lighet de
nn varit, fSrskref ban sig af de stGrste Engelske Dog-
gar ocb andre Jagtbundar^ som ej allena bOllo LoY5n
fri fr&n villdjor i bans li&tid, utan ock gjorde honom
til den stOrste J&gare i Norden. Derp& a&omnade ban,
ocb bundame med; ty en Favorit trifi icke g&ma efter
sin Herre. Men innan ban dog , Iftt ban sina Stoer ka-
sta lott om Lov5iska Eronan, ocb lotten fftll p& den
medlersta, som f&rst i verlden lade Vi framfi^r sitt
namn ocb kallade sig Vibjom. Be andre blefvo icke
afandsjuke; ty den tiden kunde man f& en Erona i bvart
H&rad. De nOgde sig med b(^ga &mbeten bos sin Bror,
fr&n bvilken de ej bade lust at skiljas; iy utan at bak-
tala dem, s& var ban bland dem den Slskligaste. De
fingo d& sina ^ftnster ocb namn af IgeJbjom och 1%-
hjSm (vid. Supr.). Sedan de begrafvit sin Fader med
anst&ndig beder ocb p& bans sten utbuggit bans Fa-

307

Toriteis bilder^ lekte deraa hftg p& xAgoi mftrkeligt

krigstl^.

2 Cap.

Hmn gmfroUca hiadtlBer ^rdces vlQa affaryta
stora Tftrk i deraa bdrjaa.

F5r Syndafloden var M&laren en liten i^nnel, at
man kunde komma Ofeer p& sm& broar, hTar man be-
hagade. Tftget anst&ltes it SOrmanland. P& Grims*
hohn regerade d& Eonung Grim, som hade en dotter,
A sk5n, s& skOn, at ingenting var s& sk5nt, om icke
hon firjelf. Makan &ns icke i sju Konnngariken. Hon
hette Grimma , hvaraf man sedan efter Floden fidt namn
p& sm& betsel, at tdmja alia kreatur. Henne ville Yi-
bj5m ftga til gem&l; men det kunde ej ske utan svUrd
och bandkraft. Yibj5m klipte sina h&r efter en jSmn
trafikfil, tog p& sig nya skinnkl3der och ryckte up med
sin h&r. HuggbjOm togade f&rut med de 19.tta trop-
pame och IgelbjOm kom efter med hela styrkan. En
morgon, d& marschen var begynt och alt folket redan
et par mil borta, saknade man Eungen. Man kan t&nka
hum man blef bestdrt. Den ena red omkring i skogen
hit och dit, den andra gret och ref sig i hufVudet^ den
tredje svor och satte sig ned, at r5ka en pipa, man
vet ej , om det var tobak eller annat ; men alt var f&-
&ngt. Det 3j liks& godt jag Idmnar VibjOm i 5de-
marken; ty ingen &r honom igen: jag torde ocks& fBr^
villa mig sjelf; ty f&ljer jag krigsh&ren, som lika fullt

308

framt&gar under b&gge Prinsames anf&rande; men med
dubbel ifVer och ffirtviflan ofver sitt Hufvuds fSrlust.

3 Cap.
Om Fmstngoroch HdnslMUU

Konung Grim stod hSgst uppe i en vind , der ban
h&ngt spikekorf at torkas , nar ban fick se LovOiska Ar-
m^en. Han IS^t slS. p& tmmma, kl&mta i alia klockor
och bl3,sa i lor, bvarigenom ban fick tilsammans en aor
senlig krigsmagt. Prinsessan satt i sin Jungfrubnr i
bOga lofft, ocb virkade roda guld, n&r detta larm be-
gyntes. Der blef et faseligit vasend bland bennes Tar-
nor ocb Ganarie-Foglar : alia bjertan pickade, alias r5-
ster upbdgdes, den ena d3,nade, den andra stupade 5f-
yer spinr3.cken , den tredje gl5mde bMe Bobe ocb toflor.
H5nsbnset var der bredeyid vSlgg om vligg: s& bygde
man den tiden. Der blef ock et ailment skrik: min
penna &t for svag, at ntf5ra all jammer i den flygelen.
Prinsessan, mer fSrstOrd af sina FrOknar, an af fienden,
.flydde genom en I5ndeg&ng nnder jorden bel allena til
skogs. Men, ack, I Skonbeter, bvad aren I icke ut-
staite, at falla nr den ena faran i den andra P P& et
stort bS,rg l&g en ofantelig J3.tte ocb solade sig: ban
str3,ckte nt banden ocb f&ngade den SkOna, liksom Lin-
naeus en Insect, dock utan at g5ra benne skada. Han
tog benne med sig in i sin kula. Farval, Prinsessa,
jag l&mnar Er i s3.kra hinder, ocb begi^er mig til Eder
Heirrfader i bans betryck.

309

4 Cap.

Som ftr a&got fueligt; men km bekktgdigen icke
l^dpasj dock tager det en g«id finda.

Qrim ftrsvarade sina - Slottsportar et helt dygn , och

sk5t genom rundtomens gluggar som en Torddn. Andte-

ligen krossades muren af smk h§.lleb9xg p& sltiiigor, s&

at fienden kom in; men Grim fSlktade lika manligen.

IgelbjGm och Hugbj5m m&ste vika ur sina fSrdelar. H&r

vankade hiskeliga hugg: Annar och ben, dron och nSsor

flOgo i loften, och LovOenserne stodo p&. spr&nget, at

fly , nUr de fingo se sin Eonung komma ridandes i fuUt

spring med en ung Skdnhet pi Sadelknappen. De gjorde

d& alia et gl3.(\jeskri och angrepo Grimaneme sS* hSitigt,

at de togo sjelfva Grim til finga, arnade p§. honom skjuta

til mils; men YibjOm ropade med f&rfS,rlig r5st: Soldat,

slapp min; Svarfader. M&rkeliga ord, dem CsBsar sedan

hlrmade pS. PharsaJiska faltet! Strax stadnade de af.

fruktan och kSrlek. Yibjom omfamnade Grim: detsamma

gjorde bans vackra f^ljeslagerska^ och Grim afborkade

sina tirar, ty han hade gr&tit i barmen, d& man velat

honom bakbinda. Han tog et glas Eatafia och sade:

Godt&r Vibj5m : jag ger dig min dotter med tre fitora

byar och en guldkadja. Freden besvors med hindema

pi en Urne , den man himtat &&n Lovdn pi en atte-

backe. Men hvem ir vil den Sk5nheten, som kommit

hit ridandes med Kung Vibj5m?

310

5 Cap.

Hiira stora FSralager ofta stiga up sum en Horizon-
Sol; moa fidla nod som en aldimpibu

Prinsessan Grimma var i J&ttens fiiggor mer d5d
&n lefvandes. Han Mstade henne och gaf henne tyi
vilkor, at vftlja til nftsta morgon: antingen at fi^rvaras
i en fiaska Spiritos Yini eller sl&tt och r&tt soltorkad
med en Femiss 5fVer skin och ben at handteras fritt af
alia; iy fSrvaras m&ste hon, efter hon yar et A Mtet
yackert kreatur, det han yille skicka til sin sl9gt, som
en rarhet. Nog kunde dn, sade han, f& gi s&dan som
da Sir i et litet glassk&p ; men jag orkar nu mer ej med
g&dane lekdockor, efter jag §r Bamlds. Var nu glad
och sof roligt. Prinsessan gret och suckade hela den
natten, som yar den gndfruktigaste hon haft i hela sin
lifstid. Om morgonen sade Jfttten: jag yill f&rst g& at
efter yed och gdra p3. eld, sen skall da f& s&ja, min
lilla ange, hara da yill bli fSryarad. J&tten gick strax
atan fSr kalan med sin yx och h5gg ned n&gra maste^
trta , dem han tog ander armen ; men i det samma kom
en pil flygande, som genomb&rade det ena Qgat. Strax
medan han k&nde derp& med handen, kom en dylik ge-
nom det andra, s& at han yar aldeles blind. I ai^-
heten yille han springa dit skotten kommit ifrSn, men
et b&rg tog emot fSttema, at han snafVade och afbrOt
det ena ISxbenet; d& skrek han jftmmerligen* Den, som
gjordt denna tappra gaming, yar YibjOm sjelf, som i
sin Faders, den yUdige J&garens Hof, l&rt sig s& fi^r-
traffeligen slguta, at bans pil tr&lfade et hnfVud-h&r ge-

311

Dom en gallring p& hundrade steg. Han drog nu sitt
SYftrd, Bom hette Drotningstrfile , hvilket bet liks& v&l
p& j&m och sten, som k5tt och kl&de: det r&nde ban
in i J&ttens bjerta, som strax utbl&ste sin jordblandade
qU, hvaraf et par tallar kallrullade ocb slogo p& taket
af knlan, der Prinsessan var inst§,ngd. Hon lopp ut i
sin fQrskrflckelse. YibjOm yar n5gd med sig sjelf; men
viste ej ftmm, at ban rftddat sin FftstmO. Han' yftnde
sig cm och s&g den skOnaste skapnad i sorg och bftfVan^
Han k&nde igen Prinsessan af hennes Portrait. Alske-
liga Grimma, sade ban, burn bafven I r&kat i denna
bselige Jftttens bftnder? Det skedde rg&r, svarade hon,
ocb 1 dag yar jag ftmad til d5den. Men nu til lifVet,
sade ban; ty Yibj5m &mar beg&ra Er til sin Gem&l.
Jag yet ej byilken Earl, sade bon, jag icke bellre yiUe
siga, &n d5 i denna bftrgskula: huru skal jag dS. kunna
neka Er min band,- som &ren min Beskyddare ocb en
s& tapper Eonung? Aftalet yar d& gjordt. Han satte
benne p& sadelknappen och red til slottet, som f5r detta
&r 81^

6 Cap.

Alt Kr kortj men dess miadre ledsamt.

Eonung Grim lagade strax til sin Dotters brdllop,
som firades dagen derefter med all mOjelig prakt. Bmd-
s&i^en yar s& sk5n, at ritningen skickades til Noach
ocb bans SOner ocb bans SOners Hustmr, som sedan
roade sig i Arken, at arbeta pS. s&dana, efter qy&Uame
voro 8& l&nga ocb de gUmt at taga med sig kortlekar.

312

Bagge KrigBh&rarne plSgades med mj5d och pois-dl, s& at
gl&djen &terskallade i alia kringliggande bftrg och skogar.

7 Cap.

Som fir lyerteligen vackert; men icke synnerlif^en

▼fil ihopsatt.

NSx- br511ops-f8gnaden vid bordet begynt litet slita
s^ ur de f5rsta Geremoniers bojor, fr&gade Igelbjdm sin*
Broder, hvart ban tagit vagen, d& ban skildt sag Mn
sin krigsbar. Jag red litet ensam i skogen, sade ban,
ocb fick se en Hjort. Jag kastade spjutet efter bonom;
men trd.ffade icke: ban lopp dock icke bastigt nndan;
jag fdlgde efter: dfVer tio eller tolf g3>nger felade mitt
spjnt, som bogeligen fortrot mig. DS. var jag of^rer tre
mil ifr§.n mitt folk. Hjorten forsvann ocb natten til-
stnndade. Utan for en b9.rgskala stod en Dvarg med
myssan i banden , bugade sig djupt ocb Mgade , om jag
villa stiga in , at b§.lsa p3. min Farfader Madur. I bar-
men kastade jag spjutet efter bonom ; men ban yek nn-
dan, lopp in i barget ocb jag Kljde med. Strax blef
barget tilslutet , ocb jag fann mig riktigt b^rgtagen. Jag

*

kunde ej se. Jag drog nt mitt svard Drotningstr&le,
som gif^er glans af sig i tjockaste m5rker: det ledde
mig genom m3.nga kringkrokar til en d5rr: den alog jag
up med knytnSlfVen ocb gick fram en 13.ng g&ng, som
var upljst af matta ocb angsliga lampor: alrainnerst
var en kammar, dit dOrren stod p& glUnt: der gick jag
in: vid et bord satt en mycket gammal Gubbe, hvit
som en dufv^a, bvars sk§gg 18g ned p& bans knto: ban

313

hade et \jus &r sig och et Manuscript. Y&lkommen,
sade han, min Soneson Yibjtoi, jag &r din Far&der
Mador, efter hvilken en Suna f&dt namn: jag vet, at
din Fader 9x ddd, och at du &r hans Eftertr&dare ; jag
vet ock hvad du nu har f&r h^^nder: jag kan s^a dig,
at du f^r Grimma och blir med henne ganska lyckelig;
men bMe du och hon och edra barn blifva inemot 40
in hSu^efker bortryckte af en Syndaflod, som skal dr9.nka
hela yerlden, undantagande min fr§,nde Noach och hvad
honom tilh5rer. Hans Efterkommande skola dS* besitta
jorden; men af Ert has blir ingen ting mer bekant i
framtiden, an din Faders Bunsten: du skal tillika med
Gem&l och Barn f3,fS.ngt s5ka rSldda dig undan vatnet
pi Qvambarget pft LovOn: du sluter der dina dagar i
Fiskarnes Element. Hvad skal Ai sedan handa pS. Loy5n ,
frS-gade jag min Grand-Pappa. M§,nga Konungasiagter,
sade han , skola der bo , som regera- ofver Sverige. F5rst
Tnglinga-atten, som borjar med Oden och lyktar med
Anund Jacob: sedan den Stenkilska intil Inge Halstan-
son: sedan den Sverkerska tillika med Eric den Heliges
intil Johan den Fromme och Eric Lespe: sedan den
Folkungiska intil HSkan Magnusson, hvarpS, fSljer en
villervalla af Utianningar och Inhemske, til dess Gustaf
Vasa och Hans Soneson begynna och bibehilla en ny
lyckelig tid, som fortsattes af de Pfaltsiske Carlar, vidt-
fragdade Konungar, af hvilka dock den sidste ddr barn-
15s, liksom Hans Eftertradare och SvSger; men om 4134
§.r harefter skal hvart och et Landsens bam kunna saja,
at Adolf Fredrik och Lovisa Ulrica aro af Himmelen ut-
sedde til valsignelse och sallhet for Svea-Rike. . Deras

c

314

dygd och vett skola aplifVa et troget Folk ur sin dvala,
och deras Stamm skal blomstras mod &ra in til verldenes
ftnda! I synnerhet skal Loy5n af dem bUlnka, och Drott-
ningholm blifva et paradis af dess Drottnings goda smak
och Dess samlingar af alt det, som kan f&gna och np-
lysa fSrnnftiga kreatnr. Dermed lyktade Oabben och
fftll i en vanmakt. Jag skftnker dig din frihet, sade han,
och denned ftU han i aska. Bftrget Opnade sig af sig
fijelf, och jag gick ut til min hftst, p& hvilken jag fort-
satte min resa, til dess jag r&kade den pilten, som f&n-
gat min Brnd, j^ dricker nu hennes sk&l af alt hjerta.
Hela laget klappade ihop hftnderna, och &f^en jag, ovftr-
dig Auctor, n&r jag detta skrifver: icke fBr YibjOrn och
bans Brads skall; men i anseende til v&rt Dyra ParpS
Drottningholm , at Sp&domen s& yH intr&fibt, liksom
han yarit sagd i denna stund.

Lef Adolf Fredrik med Lovisa,
Med Dina Bam och med Ditt Land,
S& S&U och Stor, at 5dets hand,

Som Under med Dig bOijat visa,
EJj n&ns Dig £r&n oss rycka bort!

Hor l&nge kan Da Thronen pryda.

At den^ som f&r Din Spira lyda,
£j altid finner tiden kort?

8 Cap.
Mjek0t stfaipadt odi afbrjter fUwmi hela VIrket

VibjOm och Grimma lefde lyckeligen tilRamnnma i
36 Ir, til dess Floden OfVersy&mmade verlden och bort-

315

tog alia de Documenter, som handlade om deras rege-
ring. Dessa h&r utgifhe 8 Gapitel, om tiden f&r deras
gifterm&l, haf^a i Arken blif^it b&rgade af de otta per-
soner , som der voro , s& at man f&dt et Gapitel af hvar-
dera, hvilka Magog utan tyifVel f&rt med sig hit til
Sverige. Det skuUe i^rtryta Auctoren , om n&gon tvif-
lade p& deras trov&rdighet, sedan ban s& ifrigt efterletat
&iderd(»n9 fynd p& LovOn, at ban f&dt en svart flick i
pannan 6fyeT bOgra 5gat.

316

Programma

Marcus Tullius Dubbelolianus till)juder

sina aiskeliga Studerande i Calotti-

nien haiso ocli prosperitet!

Jyra SLro Elementerne , fyra Sro Himmelens vader, fyra
aro Irsens tider, fyra aro Quatuor Species, fyra Sro
fargorne i en Kortlek. Genom denna introduction, mine
alskelige Studerande , I dyrbare karnar af Landsens fruk-
ter, I blommor af v^ra agg, I quintessence! af vira
valsmakande drycker, beb^dar jag Eder et Opus Post-
humum, et gyllende Masterstycke, sa hOglardt som kort,
af den stora Marcolphus Cornelius Perukius, bSrdig af
Europa, rimvis fSrfattadt och med anmarkningar illu-
streradt af Cajus Purius Naso, Finno-Satagundus, hvil-
ken amar det som et Specimen Academicum utgifva
och lata publico ventilera nastkommande Torkelsmasso-
dagen, eller den 31 November kl. 8 efter Frukosten.
Detta harliga Yark, som vai ma kallas det fyrkantiga,
lyder saiunda:

En, tva, tre, fyra,

Lat OSS lustiga vara,

317

N&r sorgen kommer, l&tom henne bortfara.

BrOmsarne brumma,

Katten s13j* p§. sin trumma,
Fyra M5ss de g§. i dans, och hela jorden hon rungar.

Na eharavftl den ber5mlige Herr Satagundns ej Iftr
underl^ta at quam doctissime utl^gga dessa sinnrika ord,
s& fordrar dock min Philologiska Profession, mina storia
framsteg in Etymologicis, och min myckna nedlagda
ni5da i Orthographien, at jag f6T Eder, mine §,lskelige
Studerande, upprepar hvar rad, hvart ord, med n5dig
forklaring, och s&ledes gdr Eder beredda til ofvranbe-
malte dag och stund.

En, tV&, tre, fyra. Markvardiga ord: La-
tine: unus, duo J ires, quaiuor. Gallice: uriy denary
irois, quatre. Germanice: Eirty zwei, drei, vier.
Pin nice: y^, kax, kolniy nelm, Sjelfva naturen har
dem hos oss inplantat. Jag lagger bara ned min tumme,
och satter handen i vadret, sft ar det eUy tva, tre,
fyra. Jag lagger bara ned lilla fingret, sa ar det
1, 2, 3, 4. Jag kryper bara pa golfvet, sa ar det
1, 2, 3, 4. Kan nagon grundrikare begynnelse up-
tankas til en Poeme? En, tvd, tre, fyra! Hvad kan
man icke g5ra af fyra? Man och Hustru, Drang och
Piga aro fyra, och g5ra et HushaU; Brud och Brud-
gumme, Prasten och Karleken aro fyra, och g5ra et
BroUop: sa at jag val annu en gang ma exclamera:
JSn, tvdy tre fyra.

Lat OSS lUStige vara. Lot oss ar ren
Svenska, som ocksa pa Angelska heter: Let its. Man

318

brukar det gftroa i sftllskap; til exempel: Lftt oss roa
OSS, Ut OSS g& til sftngs, etc. Lasiige &r et godt
ord, och betyder, at man ej gr&ter. Vara histig cn-
rerar mj&ltggukan , och fSrUnger lifvet; men hvad som
6fyerg8.r histig ^ ftr at vara toklusHg. Vara^ Lat.
esse J Gall, ^e^ et verbom, hvilket man sftledes noga
bdr ski^a fr&n en vara^ en marchandise, som fir et
nomen. KOtt och flftsk ftr en vara^ salt och str5mming
ftr en vara^ ja ofta heder och &mbete &r en vara^
som k5pes och s&ljes; men detta vara ftr ett ord, som
tillftgges andra, om det skal fiSrst&s, och heter i Indi-
cativo prssenti: jag dVy tn dfj ban dr etc., til exempel:
Jag dr och vil vara^ min Angel, din bftsta Yftn.

Nftr sorgen konmier. Ndr, Lat. quandoy

GalL qtiand, det betyder en viss tid; til exempel,
FrOken Gloriosa skal st& Brud, s& kan man sftga: li'dr?
Sorgen, et elakt ord, som ftr tvftrt emot Glft^en: det
beteknar Plenreuser, Smftckar, Snip och Yalkstycke:
Item en Dok, som kan skrftma alia fromma gftlar.
Kommer, Lat. venit; Gall, vient; m&ste Iftsas med
stor fSrfarenhet, at man ej drar p& sidsta stafvelsen; iy
d& l&ter det som det Fransdska Commerey eller det
Svenska komhdr. Kommer sftger man til dem man
vU ha til sig, til exempel: Kommer til bords I Dan-
nemdUy af Bondgftstabudets 1 Cap. Kom, kom, min
Skimay sftger den trogna Tirsis, i Drftngkammar-Sagans
I80:de.

L&tom liexme bortfara. LdtUy Lat si-

nere; Gall, laisser; et verbmn, som bar m&nga foster,
til exempel, afldtay iiUdtay f or lata y uddta etc. Detta

319

lata bCr man granneligen distinguera fr&n et annat
Idta^ som ftr at gifVa l&te, l&ta ilia eller v&L I omat
stil s&ger man zirligen: Hon later &lska sig: Den ka-
kan later &ta sig. Henne: Nominativ. horiy Oenet.
hennesy Dat. henna ^ Accusat. henne etc. Man m&ste
noga erhindra sig, at detta &r et Svenskt ord: Ty vore
det Tyska,^s& betydde det en hona^ och gjorde s&ledes
en stor afbr&ck b&de i Philosophien , i Eloquentien och
K5ket: lata honan bortfara, sardeles ndr sorgen kom-
mevy det &r sannerligen ingen profit, som kan ses i
BeskriMngen om HOnshns, och det 2:dra Cap. Men
hmne^ Lat. iUamy Gall, elle^ visar allenast, at sorg,
Chagrin, hos framledne Herr Cornelias Penikius, denna
Poesiens Auctor, icke varit Masculini utan Feminini
generis: fi^rmodeligen har han, stackars man, liksom
itskillige andre viri illustres, olyckeligt vis af sin k&ra
Maka ffidt det namnet Cornelius, och derf&r kallat sor-
gen henne: jag f5r min del dristar separera mig fr&n
en 8& stor mans tanka, h&Uandes 9org f8r Masculi*-
nnm och frogd f5r .Femininam , af E&rleks-Orammati-
cans 3 §. Bortfaraj yerbum, &r det samma som at
fara bort och icke konmia s& br&dt igen. Man kan
fara til Comedien, fara til Staden och komma igen
om n&gra timar ; men bortfara det vil sSga n&got mer.
Acky Bosenblom, du liUa Sara! ack, lot ditt hjerta
ej bortfara! ropar Lucidor den olycklige i sin Cantil^ne
om Stallspiltor och d5da Skator, pag. 75.

Bromsaxae bruzuma. BrSmsame ar Piu-

ralis Nnmems af BromSy et Insect, som grofVeligen
pl&gar menlOsa Ereator, s&rdeles Bond-skjuts, ^b&de

320

Eampar, Pigor och Pojkar, som st&r at Iftsa i Botebro-
vftrkets ll:te Tome. Dock hafva nyare Physici utr5nt,
at Bromsarne hafva om Vintren icke stort yalde;
hvaraf jag slutar, at v&r store Auctor componerat denna
sin vackra Po§sie om Sommaren. Brummay at verbmn
och icke et nomen, som Brumma Kyrka, halst som
icke alle BrCmsar hCra til Brumma F5rsamling. Brum-
mxL Sx at g5ra et groft Ijud, liksom en Bas-fiol, en
Bj5rn, en gammal ond Karing etc. , men detta Br5m-
sarnas hrummxmde sker dock i gladje, som strax vi-
dare skal utiaggas.

Katten slar p& sin trumma. KaMm,

et fyrfota kreatur med hSx, 5gonen lysande, l&ng stjert etc.
Lat. FeliSj Gall. Chat Hvad nu detta ar f5r en
Kaity menar jag mig ofSrgripeligen kunna gissa: icke
kan det vara en Lo-iTatt, en Le-JTa^f, en YWiSl-KoM,

ft

emedan sldant hade bordt rent utsattas: icke eller en
Kattj som ar en skalig aga til sjOs^ at se af Matros-
Historiens 2 Cap., icke eller en Hus-^a<^, som man
stundom kallar en gammal trogen •Inspector eller Fogde ;
utan en ordinarie, en vanlig Hem-JTa^, en Eatt i la-
det skinn, en uppriktig amant af skinkor och ^bogar,
en Tamerlan, en skrack f5r det Battiska slSgtet. Sldf
pd sin trumma. Sid pa ar icke det samma, som at
sld i: det i^rra tages gemenligen i ond mening, och
det sednare i god: sld pd en Hast, och sld i et glas^
ar olika ndjsamt. Nar sld sages f5r sig sjelft, && be-
tyder det sld grds, hvaraf blir h5, som kan ses i
H5skullamas 1 Gap. Men da sld laggs til et Accu-
sativum, && ftrestaller man sig gama nagot svidande

321

odi gn&Uande, som sld sin Man, sld en Hund etc.
Sid pa trumma brukas bade morgon och afton hos
tjanstgOrande Krigsfolk. Gall, battre le Tambour;
men boMre la Generaley det ^ icke at slS. iGreneral-
skan, hvilket vore en grof g9,ming; men at sl3. allmUnt
apb&d , at I9£ia af Trnmslagare-Bokens 5 Cap. Hd.r st&r
maxkeligen, at Katten sldr pa sin trumma y NB. sin
trumma; ban mSste d& s^ert ba f&dt en trumma til
skunks af n&gon bev&gen gynnare, en vSxkelig trumma
med kalfskinn, snOren och pinnar, sldana som trummor
skenbarligen g& b^ i lifvet; ty icke kan man suppo*
nera, att en galant Katt 3,r s§. ob5flig, s§. obelefvad,
ocb sl§.r p^ sin trumma y eller sin mage bland et s&
hederligt sallskap, som fyra MOss.

Fyra Moss de ga i dans. Fyra Moss.

PoStens fSrtraflfeligbet syns i detta fyrkantiga mastar-
stjcke, som bibeb&Uer sitt fyra och sin styrka fr&n
bSrjan til slut. Fyra Mffss aro fyra sm& ludna krea-
tur p& fyra ben, lika fyra R&ttor, men mindre och
nattare. Moss aro ganska radde fBr Kattor: deras bjer-
tan klappa for en Eatts gestalt; men bar syns ater
Auctorens oforlikneliga Poesie: de gd i dans. At gd
ar et ord, som beteknar at man gar: gd ut, gd in,
gd til Kyrkan, gd p^ Jagt, gd at fria, bemarker en
flyttning frSln det en^ stailet til det andra. Man m§,-
ste krypa innan man larer g&, sager den f&rtraffelige
Tractaten om Ammor och dem, som klappa Bainet f5r
Ammans skull^ i 10:de Cap. 4 §. Saieds finner man
bar, at nar man gdr^ sa b5r det ske pa tva ben.
De fyra M5ss baf^a saiedes bar pa tva ben gdtt i

Dalin, 21

322

dans. At gd i dans Til icke s&ga, at man bara ffdr
och drar f^tterna efter sig, utan at man v&rkeligen
dansar.

IDaUS, Lat. Sakatio, Gall. La DansCy &r en
kropps-r5relse efter Musique, som bemarker glS.dje; ty
at dansa och gr&ta vore liks& underligt, som at gr&ta
och skratta p& en g&ng. Dansa och gr&ta kan likrSI
ske vid en trunmie-dans mellan n&gra hundrade man:
derfSre torde n§.gon malitiosus h&rvid gGra den uttyd-
ning, som skuUe Katten slagit p& trumma vid MOssens
gatolopp; men jag kan fSrs&kra, at det ej varit Aucto-
rens mening. At de ej gr&tit, kan bevisas af de or-
den, lot OSS hustige vara; s&ledes hafva de Instige
dansat efter Eattens trumma p& ty& ben; men man vet
ej derf&re hvilken dans: m&ngen torde gissa p& en P3.1-
ska, m3.ngen pS. Menuet, m&ngen pS. Strasburgska ,
m&ngen p& la Boudeuse, m&ngen pS. den gamla Brani-
cola; men jag hWer hel sdrkert f&re, at det yarit la
queue du Chat, och at samma contra-^dans efter den
stupden beh&Uit namnet. Ack, du h&rliga ransakning i
de LS,rdas Handlingar! Hvad du gif^er anledning til
of&rlikliga p&fund liksom af en slump! Jag hade icke
velat mista den inventionen f&r hundrade contra-dansar.
Felix qui potuit rerum cognoscere caussas.

Ocli lieia jorden lion niiigar. Heh

jorden betyder visserligen, at det skedt pi denna jor-
den, som vi nu bebo, och icke i n&gon annan verld, i
n&gon Mars, Venus, Mercurius eller Satumus, at tala
med de nyare fSrargeliga FritS^nkare, som vilja statuera
och' inbilla oss^ at de m&nga smi Himmelens lampor,

323

Sigernoma, skoUe vara ditsatte f5r nftgot annat, So at
roa yl^a 5gon; men hvad egenteligen fftrst&s med hela
jordeUy dristar jag icke decidera: om hela jorden run-
gat, s& skttlle hon nnderg&dt en allm&n jordbftfhing,
hvilket jag aldrig fSmommit i min tid, sade Pigan om
Friare, af Jungfru-Burens 3 Gap. Derf5re m&ste me-
ningen kanske vara med ordet fiekby at jorden varit hel
och icke sOndrig , som i LapphoiA. eller i ^o Aand, der
Landet af IdppdX och hoi Sr sammanflickadt; eller ock,
at denne dans ej skedt Ofver sm& B&tt-hol, ut p& hela
sl&ta backen. Dock, jag lUmnar alt detta til de LS^rdas
uplysningar. Vide Svenska Avisoma och flera vackra
Tractater om Jordb&fningar : alt nog, at vi vote, det
hela jorden rungat JRunga j et verbom , som beiy-
der . . . liksom man ville s&ja . . . det rangar . . .
hvilket bem&sker . . . lika godt . . . runga . . . be-
tyder at runga: et ord, som b3.ttre kan begripas lUi
definieras. En talhrik rungar, d& man shipper honom
i golfvet, Y&lf5rst&endes en ten-tallrik; ty en sten-tallrik
smittrar i kras. Om nu runga endast kan tillSggas
en tallrik eller et M; s& syns klarligen, si, jorden ^
som rungarj icke kan likna hvarken et ^g eller et
aple, efter nygirigas k&tterska mening, utan at hon &:
platt som en tallrik, et fat, en torta, en pankaka,
som vidare kan l&sas i Danska Comedien Basmus Mon-
tanus, och i Acerra Philologica om Pankakor 5 Gap<
1 §. y&r Auctors m^terstycke i Poesien kan ej nog
admireras, at ban ing&dt med s& fk rader i Astrono-
mien, i Physiquen, och i alia Vetenskaper: vi fS, der
veta de saker, som Aristoteles, Cai-tesius och Newton

326

Quadrille och Quinze, med alia de Termini technici,
som dervid fSrefalla; Item gif^er jag n5diga Scholier
angSiOnde lanter, femkort, svUta r&f etc. De, som
deraf tSnka profitera, skola emot skfllig afgift f& sitt
ii5je, emedan jag i all min tid g5r mig en fUgnad, at
tj&na 8& alskelige Studerande. Yalete & &yete!

327

Dissertation om det spr&k, som talades
af v&ra forsta f&raidrar i Paradiset

All den ofi^rlikneliga Iftrdom, som upprunnit i rerlden
ur 8& tairika biblioibekers manuscripter, fragmenter och
obegripligheter, har hittills icke gjort tillfyllest att wi-
dervisaoss om det spr&k, som tsdades af v&ra f&rsta
fOrSldrar i Paradiset.

Jag skryter v&l icke mycket om min kunskap i
fi^rdolda ting. Min hjessa har aldrig pr&lat med magi-
sterkrans eller doktorshatt: jag ^ s&ker, att mycket
fins p& hafebottnen, som jag icke vet, mycket i Maza-
riners kabinetter, mycket i den vackra Iris' lyerta; men
8& dristar jag dock gdra ett fSrs5k pS. detta li5ga ftmne.
Ack, min fSrsta moder, om dn nu t&cktes nppmuntra
min svaghet! hvad jag vore lyckelig, att & hOra ditt
tmigom&l !

N&r de dOdlige vilja beskrifva hvaraf en Anda be-
st&r, 8& hinna de icke l&ngre, Hn att s&ga hvaraf
hon intet best&r. Jag finner mig nu i samma belftgen-
het: mycket l&ttare tycks mig det ftr att s&ga hvad
detta protoplastiska tungom&l intet varit, &n hvad det
verUigen varit.

Jag Iftgger som et grundval, att det omOjligen
kan hftUas fi)r ett d5dt spr&k^ ntan ett lefirande eller

328

ett s&dant, som 3,nnu i yerlden talas. De d5da sprSken
haf^a, som unge svaf^ande handelstnUn , upprunnit, st&tt
i f&gring och bortvissnat; men jag ville gerna veta, om
n&gon dylik vispaktighet fdnnits bland alia skapade ting
i Paradiset: den f^rsta lifligheten, den f&rsta menl5s-
heten, den f5rsta naturen, skulle de t&la en tnnga, som
rSlttade sig efter moder och kapriser? Nej, det som
d& talades, var utan tviftrel af den arten, att det talas
8& lUnge en oxe kan bdla, en katt jama och en hand
sk^Ua. SUedes gif^er jag strax hebreiskan^ grekiskaa
och latinet deras a&ked. Y&r f5rsta fader fick s&kert
inga handplaggor fSr Purum Oraecom, ej eller stutar
f5r Tideri Grammatica Latina. Skyndom oss att skar-
sk&da de lefvande.

Jag kan aldrig inbilla mig, att detta spr&k varit
Spanska. Ett s& uppblSst och hOgtrafvande tungom&l,
hnru kunde det hafva passat sig utan kl&der? med 5d-
mjuka, nakna och fromma sjElar, som aldrig kfinde
hvarken fjMerbnskar, glasogon eller torneriiigar? Om
n^on sknlle kallat dem don Adam eller donna Eva,
hade de sSkert raknat den personen bland markattor.

Engelska m§.tte det alldeles icke hafVa varit. En
f5rbistring och blandning af allehanda tungom&l, som
Engelska, kan icke ha kommit p& de lappar, som intet
annat spr&k talat forut. S& 2x ock med engelskan icke
stort v3.rdt, n^r man ej k&nner det ordet pound och
guin^e, hvilka jag §.r f5rsdkrad mina kSra fbrsta [5r-
mdrar ej vetat, om de dugat till att 9.ta eller ej.

Aldrig har det varit HollS.nd8ka, hvars element
och ratta art ar ibland skeppare. V&r f&rsta fader hade

329

aldrig sett en b&t, mycket mindre rOkt en plpa tobak
eller druckit ett glas moll. Jag kan nftstan sv&ija p&,
att Eva aldrig sade till honom „Well min Heer'' i all
sin dag.

Icke heller tror jag det varit T;ska, ehnru ur-
gammalt det ian; ty det spr&kets l&nga meningar och
blomsterprydda sirligheter tyckas ej komma Ofverens
med den lakoniska enfaldighet, som jag f&rest&Uer mig
hos detta goda naturliga hjonelag, som af Complimenter-
boken aldrig skuUe ha l&rt s& mycket som en half sida.
Folskan kan det icke heller ha varit fSr de m&nga
konsonantema sknll och det o&ndliga ^ski", som ntan
tvifvel skuUe tagit huden nr det d,rliga folkets halsax.
Att de dansat Polska, vill jag gema lemna; men aldrig
lEra de det talat, om icke med sina kalkoner.

Byskan kan jag heller icke tillS.ta; deniti &ro fbr
m3.nga bokstafver, som strai g&x fr§.n naturen, hvilken
ar med litet n5jd; men deremot i^r litet ord, s& att
^tskillige dygdenamn och andra vackra saker i det ^pr&-
ket felas.

Aldrig tror jag att v§iu f5rsta fSrSldrar talat
Danska. Si. m&nga eder och nedriga termer hnru ha
de kunnat vistas i oskyldighetens tillst§,nd? Ett enda
.$' guj ett enda bitterpine-dod hade kunnat locka
Lucifer inom staketet.

Italienskan skuUe jag ej ogilla, om jag ej visste,
att det vore barbariserad latin; det Id.ter Ijufligt, och
att Eva varit sot i munnen, kan jag ej tvifla, men jag
vet ej , om hon i qungande kunnat med ett A eller ett
E draga ut en half timma.

330

Fransyskan tycks v&l ha goda sk&l f5r sig, ehuru
blandadt det &r med latin; ty vissa UUrde p&st&, att
Adam viU sftga s& mycket som k Madame och n&r man
tager Ma bort, s& heter det Adame, det ar den, som
dr qvinnone gifven; men ehuru lefvande detta spr&ket
&r, s& ^ det likyU m&nga ny heter, ^ndringar, kall-
byttor och pirouetter underkastadt, hvilket strider emot
det fundament jag lagt till denna lilrda Dissertation.

Snarare skulle jag vilja f&rklara mig fSt S^enskan,
mitt kara modersm&l, heist som det gema kr en veder-
tagen sed bland de lS,rda att skryta med sitt eget. Jag
kunde ock kanske med den vittra Bangius liks& grande-
ligen visa, att Adam bott i Tjelkestad i Upland, som
med Radbeck , att arken stannat i Lappmarken. Sjelfva
Adams namn 3.r ren svenska. Adam var ju skapad af
jord, af stofk? Det ^ jn Af damf NSUr man fr&n
Afdam tager bort F, s& blir det Adam. Eva &r ock
ren svenska: ndr mannen vaknade, str()k sOmnen nr
()gonen och fick se sin skdnhet framfSr sig i all sin
&gring, utan komet, utau rinoceros, utan s& mycket
som en soIQ&der, &r ju naturligt, att han fSrundrade
sig och sade he! hvadf och af de tv& orden blir ja
strax Heva?

Men oaktadt svenskan eller &tminstone gamla goti-
skan g&r ntonast det spr&k som talades i Paradiset,
har jag mig dock i det mUet min egen mening fi)rbe-
hailen, den jag aldrig ftrrftn nu velat yppa. Det smick-
rar ixng redan f5nit att se, horu alia l&rda i Enropa
Iftra fiJIa till min tanka. Jag p&st&r att Ogompraket
Sir det Slldsta af alia och verkeligen talades i Lustg&rden

381

Eden: det &r modren till alia tnngomll, det &r ett lef-
yande spr&k, som bibeh&Uer sig till verldenes 9,nda.
Enappt var Eva kommen p& jorden, fOrrftn spr&kmftstaren
yar tillreds, och aldrig tog en styfver fSr sina lektioner.

Ack, Ogonspr&k, hvad smak du hyser!
I dig y&ltaligheten lyser,

6om till och fr&n ett hjerta g&r.
Man ffir af dig sin lycka veta;
Men rSltt olyckligt mi du beta,

Nar en af tvS. dig ej fSrst&r.

332

Ratt toegrepp om en kork.

iljeltar intaga l&nder, och store m&n bibeh&lla hvad
de intagit. Somlige ^o gjorde till att skaffa, och som-
lige till att fSrvara. Yissa snillen skrifira l^da verk,
och yissa Sxo endast fi>r att samla och gdmma dem.
Yerlden §,r icke mindre lycklig med de sednare, an med
de fSrra Hvartill skuUe de f5rras arbeten Ijena, hvem
hade af dem n5je eller nytta, om icke de sednares om-
sorg h&Uit OSS dem tillhandaP

Denna f&rtr§,ffliga egenskap finnes hos en kork
alltifr3.n bans fi^rsta upprinnelse. Han begynner sin verld
med att beskydda och varja det tr§.d, kring hvilket
ban nppvaxer; men nu talar jag egenteligen om en
kork som propp i en flaska.

Hvad ^T det man mest brukar i flaskor? Alia
viner, alia vatskor, alia vatten. Sk snart ett godt vin
eller annan saft ar med m5da bergad, pressad och till-
redd, ingjutes hon i karil, och sedan merendels i fla-
skor, att f5ras df^er land och vatten, att meddelas
allom, som henne §.stnnda, och att tjena menskliga
slS.gtet; men hvad tjenst kunde hon g5ra, om icke kor-
ken henne forvarade? I fSrtrafflige Champagnevins-
buteljer, I kosteliga Bourgogner, 1 hogtalskelige Un-
gerske! I valsmakande likOrer, I helsosamme lS.ke-

333

safter, korteligen, I alle samtlige vfttskor i k^llrar och
apotheker! Hvad skuUe bli af er, om icke korken vore
ert beskydd? Ert 5de blefve att forspillas, bortskSm-
mas och fftrvandlas till en afsky fOr hela den slrbara
verlden. Hela bacchiska riket skuUe gS. 5fveranda utan
korkar, och det som §,nnu f&rf3.rligare 3.r, hela det
eskulapiska y&ldet, S.tminstone en stor del; men besin-
nom oek det, som ar oss %nnu 5mmare: hvad skuUe
icke den pafiske gitdens regering lida, om alia vUluk-
tande vatten och essencer bortfldge i luften med sm&
andar, mygg och karing-sjalar? Sannerligen, om icke
korken eller n&gon bans Wjtnant vore, s§. blefve alia
y£ltskor sS. sura, s& dufiia, s§. elS.ndiga och odr&gliga,
att h^en mk resa sig p& fromma sj9,lars hu^uden, n&r
de blott derpS, tiinka. Jag mS, derf5re utbrista med
den gamla poeten och s9,ga:

J^on minor est virtus, quam qitcBvere, parta
tueri. Det ar: en vinbergare, en vinhandlare, en ky-
pare, &c. bar icke mer dygd, an en kork.

P& denna grund kan man taga en kork i en figur-
lig bemarkelse och hS.lla honom fSr allt detsamma,
som en bibeh§,llare , ett beskydd, ett ftrvar, en vakt
och stangsel i allting. Tank, nar ett belt rike ar utan
kork, hvad det ar olyckeligt! Allting miste bort-
skammas, eller gi ut igen, och lemna fattigdomen pi
bottnen. En skattkammare utan kork ar liksom under
en anarki, der en republik ar gifven till skOf lings, och
hvar och en ri^er at sig som honom lyster. Hvad ar
ett hushau utan kork? Ett eiande, som antingen stin-
ker kring hela bygden, eller ftrsvinner. Tank, nar en

334

hjerne Sx ntan kork! AUt hvad ban Urt, allt hvad ban
f&tt uti sig, donstar ut i luften, eller blir en bort-
skS.md ftrvirring. Den lILrde berr Caritides visste en
otrolig bop saker i sin nngdom, men allt &r nu. borta;
ty bans bofvudflaska bar varit utan kork. Han &r ej
den enda i den olyckan; korklOse bjemar finnas ofver
allt, fulle med bortskSmda safter. Men t&nk, n&r ett
bjerta 3r utan kork! Den vackra Isabella bar ett godt
bjerta: det uppfyUes med m3.ngen klirlig bild; men det
ftr 5mkeligt att se, bum den ena flyger ut, den andra
in, som en bisvSnn; de gS. i voider ^ ty det stackars
bjertat bar ingen kork. Hon kr en conquerante, bon
yet att vinna, men icke att fftrvara, liksom tredje mo-
narkien: sS. snaii; Alexander lagt ibop sina dgon, bade
bon ingen kork, bon blef till intet. Edxe aiskare!
Edra segrar kunna stundom vara lyckeliga, men skaffen
er goda korkar till edra bjertan! De bebof^a dem icke
mindre, an det vackra kOnets.

En god kork uppfyller en flaskas ing&ng, och
lemnar ingen vanskelig Oppning. S&ledes liknar ban
allt bvad som uppfyller v&r l^ngtan: bvad kan vara
sinrikare? Den r&tta lyckan ar s3>ledes en kork. Den
r&tta filosofien ar en kork. En lycklig soger diver en
fiende, eller ett vardigt l\jerta, ar en kork. Mat ffir
den .bungriga, dricka for den tOrstiga, bvila.for den
utmattade, allt ^r en kork.

du ffirtrafiflige kork! Du liknar ej en omattelig
Sjrelystnad, som vill Uga allting. Du ndjer dig med
det du bar under din v&rd, ocb fiJrvarar det val. Du
uppfyller ditt rum med heder, ocb visar s&ledes m&ngen

335

oduglig sin skyldighet. I h5gdragne embetsm&n! voren
I korkar, s& gjorden I det allmdrnna ingen skada. I
trolOse &lskare! voren I korkar, s& fSrorsakaden I inga
olyckor och t&rar. I orediga hufVuden! voren I korkar,
s& gingen I s&kre i sjelfva rOtm&naden.

Jag dnskar hvar och en Sldelsint och v&l beg&fvad
person och butelj en god kork i synlig och osynlig
m&tto; dock icke s& orCrlig, att ju korkskmfven stan-
dom kan bmkas till goda bams f&gnad och nytta.

336

Fragment dfver sista kriget maHan
Filosoflen och Karleken.

jjilosofien klSdde sig i 4Jop soi^i tog en bok under
armen och gick in i sin ridkammare. Der sutto Ari-
stoteles, Descartes, Leibnitz, Wolff, Newton och flere
store m&n i djupa tankar, som ej markte, att hon var
inkommen, forrILn hon satt sig. ^Eunde jag ej styra mitt
sinne", sade hon, „sk begynte jag mitt tal med t&rar.
Earleken strOfvar fritt intill mina portar och med den
ena framg&ngen efber den andra nnderl3,gger sig r&ttna
hela mitt land" ... En del af gubbarna begynte le,
och fr&gade henne, hyarfSre hon fruktade en s3.dan liten
ftirste? ^Hvad skada", sade de, ^kan bans makt g5ra oss?
En hop kjortlar, moucher, solQSldrar och papUjoner
knnne vi bl&sa bort, n9j: vi behaga; bry er intet om
honom, gudinna, l§.t honom rasa fritt, och anso honom
med f5rakt!'' — Men en nitisk filosof, som aldrig sett
yerlden ntan i b5cker, steg upp och p&stod med kraf-
tiga ord, att det filosofiska rikets majest3.t ej l&ngre
borde tS.la sS. m3.nga djerfva anfall. „Gudinnan'\ sade
ban, ^b5r en g&ng f5r alia d&mpa en s&dan f^rm3.tenhetf
och visa den inia nSsvisa guden, att ban 3r ett bam i
hennes blinder." Filosofien gillade detta votum, och alle
de ifrigaste skakade p& sina pennor, cirklar och bOcker.

337

Anekdoten till&gger, att gudinnan d&, liksom Darius med
Alexander 9 skolle ha botat den Paphiske pilten med en
risbadstu; men man b5r icke tro henne om en slik o^r-
sigtighet .... Krigsh^ren uppb3.dades, och hela fUtet
5fv^ert£lcktes med filosofer. Gudinnan, i romersk dragt^
med hjelm, spjut och sikdld, hade en liten liknelse af
Minerva och uppst&llde sitt folk. Medeldelen af h9xen
bestod af moraliske ktopar, hogra flygeln af mathema-
tiske och den vensti-a af fysiske; bakom stod val en
corps de reserve af juris-consulter , varfvadt folk af
frammande botten; men derpS. gjordes ej stor rakning
mot en sfidan fiende. Platoner, Catoner, Seneker,
Locker^ etc., voro medelh3xens anfSrare. En Archimedes,
en Euclides, en Galil^, en Gassendi, en Tycho Brahe,
en Plinius, en Gartesius, en Newton och flere natur-
kunnighetens generaler kommenderade flyglarna. Allt
var stadigt, valbev^pnadt fotfolk, som de romerska le-
gioner, men intet rytteri, hvilket mycket roade den
lUla guden, som stod p§, en hdjd och log, d& ban s^
fienden komma ant&gandes, i synnerhet n&r ban betrak-
tade hela bataljonema med vidlyftiga peruker, tofflor
och sida mantlar. Hans armS var redan uppst&Ud: h&r
s&g man det vackra kOnet under gev9r med flygande
fanor och klingande spel. I medelh^ren voro alia cen-
dr6er; de brunetta gjorde h5gra flygeln och de blonda
den venstra; de r5dhS.riga vaktade bagagen; ett stolt
kavalleri af smS. Amourer betackte flyglama och or&k-
n^lige husarer af drOmmar, fantasier, reverier, suckar,
inbillningar, distraktioner, etc., voro i ett Ogonblick 5fver
alia Mt .... Earleken vande sig till sitt folk och

Daltn. 22

388

h6ll, efter de gamla monarkers och hjeltars vana, ett tal.
^Eamrater'*, sade ban, ^jag behOfver ej uppmuntra er att
segra, det &r ert dagliga verk; men allenast att ratt
nyttja segren. Ingen konst blir det fSr er att blessera
och gOra fllngar; men sv&rare pld.gar det vara att stUn-
digt beb&Ua dem i lika undei^ifVenhet: att gdra donor,
n&t och ryssjor &r I9,ttare, Sin att jemt h3.Ila bnrar och
snmpar. I brunetta skdnheter, som gema &ren hetsi-
gare, rdrligare och §.relystnare ! I blonda skOnheter, som
mest aro l&ngmodigare , spakare och y^llnstigare ! mina
&l8keliga cendr6er, som hafVen lika blandning af begge
delama! anv&nden nu edra. fSrtjusande egenskaper med
naturlig otvungen liflighet. dock med den konsten, att
vatten l&gges till yinet och eld tiU kylan, efter om-
stftndighetema. Mina k9,ra r5dh&riga! kommen ih&g er
foma gdtiska heder, d& edra guldgula lockar svafvade
dfver romerska monaarkien och bando de gamla k&mpars
armar. S5ken nu att §,tervinna er f5rra glans, ert
f5rra hedersstUle i min krigsh^. I sen, kamrater, Fi-
losoiiens h5gmod, och hum hon vill alldeles utrota oss
nr verlden. L&tom oss dSlmpa den, som &r s& intagen
af sigf sjelf, och visa att hon ftr ett bam i mina hd>n*
der, och icke jag i hennes! . . /' Hela aim^en svarade
sin anf&rare med en salva i v&dret af handgev&ren eller
soIQ9draraa, som hdrdes till fiendens krigsb^, att m&nge
filosolisr flydde med bftfvan .... I synnerhet oroades
deras flyglar af husareme, som ock uppbr&nde en del
af bagagen. Beservcorpsen eller den lagfame afbidade
n&ppligen deras f5rsta anfall, utan f5rstr5ddes, gick 5frer
till fienden och nedlade gev&r vid de vackras lager.

339

Imellertdd voro begge arm^erne i 5gonsigte. Salyorna
lossades pS. begge sidor: de filosofiskes med argumenter,
de skdnas med vackra Ogon .... Man m&tte tillst&,
att Filosofiens flyglar visade sHrdeles tapperhet. Den
h5gra eller mathematiska trMade mot Cupidos venstra
eller de blonda, och uthardade or9.kneliga skott ntan
till att rdra si^; ty det folket gick blindvis fram, brQt
sig igenom, s&g npp i himmelen och icke sin fiende 1
synen. . Den venstra eller den fysiska, som trSilfade mot
brunetterna, s&g &ter ned &t jorden och icke p& de
vackras 5gon; ty utstod ban en faselig eld, innan ban
bragtes i oordning. Men filosofemes centner eller mora-
listeme, som fiiste sig vid fysionomiema, hdllo mot de
vackra eendr^er icke Mnge st&nd: vid fi^rsta salvan var
det best&ldt, och faltet sfig ut som en hvet&ker, den
skOrdemannens lia ofverg&tt. De u^preste sig p& kn§na,
kastade vapnen och tiggde om n&d. Hela filosofiska
krigsh&ren var p& flykten,- men st5rre delen blef f^-
gen. Filosofien ropade fSlfSlngt: hon uppmuntrade, hon
bad, hon hotade, hon besvor dem att fSrsvara sig;
men ingenting halp: de hvarken h5rde eller s3.go, och
gomman blef alldeles hes. AUt hvad hon kande ut-
r&tta, var att samla n&gra Catoner och gamla stadiga
legionarier, sardeles af sitt lifgarde, och g5ra en s§. he*
derlig retrStt, som mojligt var. En och annan filoso*
tisk general, hvaribland var Isak Newton, slapade ock
med sig n&gra f3.ngar, och det var allt hvad som kunde
rSddas i en sS.dan olycka, Hela I3.gret, hela bagagen,
krigskassan med ammunition och gevSr f&llo i fiendens
hinder, toda till artilleriet, som spelt under hela ba-

340

taljen och best&tt i systemer , dogmer , axiomer , etc. ,
men allt s^utit 5fver och fSrbi .... Trof6erna buros
iram f5r lilla guden, och bestodo i stora bibliotheker ,
tuber, glober, astrolaber och o^ndliga maschiner . . .
Nar KMeken som b§.st hoU p^ att ber5mma sitt folk
och emottaga komplimenter , kom en utskickad fr&n den
5firervunna sidan med en palmqvist i handen , men som
han ej kunde tala annat Sn grekiska och latin, sMckades
han med S.tl5je tillbaka. Eort derpS. kom en hurtigare
kavaljer s3.som ambassad5r, med caiieblanche , och lilla
guden var sinnad att ing& ganska billiga vilkor; men
i detsamma kom bans fru-moder .svSiVandes i en vagn
med duf^or f&rsp&nd. Hon lyck5nskade honom till sin
seger och betygade sitt n5je att snart & se Filosofien
med hela dess anhang af jorden utrotas. Gupido och
bans arm6 aro icke b&rdhjertade ; men hvem tordes
knysta mot gudinnanP ... I detsamma s&g man Mi-
nerva konmia ned i en bl§. gyllene sky och utsprida
kring hela faltet en allm9.n vdrdnad. Hon tog den lilla
guden vid handen, och sade sig vara kommen som me-
diatrice emellan honom och Filosofien. Venus dnstade
ej s^ga deremot, och freden blef sluten med begge
maktemas nOje, hvarvid var efter mitt tycke den bfista
artikeln, att hvar och en fritt skuUe fS. lyda begges la-
gar, eller Mtt h5ra till begge rikena, och icke vara
dess ovardigare person.

:^4i

Promemoria af n&got, som &r anmarkt
p& en resa till Paphos.

bedan vi Mn Tyska Bottnen gjort le tour du monde,
likasom Anson, kommo vi den 18 Jannari till China.

Den 3 Mars donblerade vi Cap de bonne Espe-
rance, och

Den 18 Inpo vi in i Medelha^et, der vi lyckligen
nndd^uppo korsarer, orkaner och kreditorer.

Den 1 April kastade vi ankar p& redden ntanf5r
Paphos. Vi fruktade klippor och brokade lorgnetteme,
att sk&rsk&da kusten. Y&r kapten, en filosof med ring-
krage, upphOjde sin rOst genom ett roprdr och begftrde
en lots. Strax kom en liten sk&rkarl med fSrbnndna
5gon, pil och b&ge, och fSrde oss lyckligen i land.

Den 2 om morgonen bes&go vi Venus* tempel:
herrlig byggnad! Der regerade aJla fyra ordningarne i
arkitekturen. Yulcanus har sjelf arbetat derp§,, att g5ra
galanteri SA sin &u. Sagan sager, att det skett pS,
hans bekostnad, jemY9,l af bans heder. Altaret brann
af offer och kosteliga rOkvefk. Sm& hjertan, sm& re*
putationer, biljetter, Idften, allt stod i Ijus l&ga. LiUa
gaden sv&fvade i koret med krumstaf och mitra , och kal-
lades eders eminence. Han orerade, ban messade, han
tog mot offer, han h6ll examen. Forsamlingen .var al-

342

skelig, af begge kQnen: skOnheter merendels, men blan-
dade med kontrabands-ansigten ; rob-de-courer, sammets-
rockar, roberonder, nniformer, abb^-koftor tillsammans,
gjorde f5r Ogat ett behagligt skilderi. Klockaren yar
en tjock man med born , och Svartsjukan i en l&ng kapp-
rock var sp5gubbe. Hftr hordes afven en Ijuflig fran-
sysk mnsik af smS. visor, till gudinnans S,ra. Organisten
var en poet, som hette Naso. Om ej detta tempel in-
gaf mycken andaikt, sS, gick man dock nog tankfiill
derifr&n.

Den 3 efter middagen s&go vi arsenalen. Yakt-
mUstaren var en liten Methusalem bland Amonrer med
stort skS;^, allonge-pemk och monstacher. Han visade
OSS alia trof6er och gevS,r, kostbara b&gar, pilar och
koger af gald och silfver med briljanter, §^en af elfen-
ben, saxiskt porslin, ebenholtz, papier mache med Mar-
tins femissa, etc.

Bland dem var en, som lagt Dido i graf^en och
k5rt Mneds Mn Afrika; en, som ntdrifnt Tarquinias;
en, som studsat mot Scipio; en, som s&rat Caesar; en,
som genomborrat Antonius ; en hel hop , som blifvit an-
vSude vid de nyare enropeiska hofven ; men en l&g sonder-
bruten af Gupido i barmen, far det ban felat p& ett
stort martialiskt hjerta i Norden. I taket h&ngde Qeo-
patras gal^r. I ett sk&p s&go vi Agrippinas h9rt&ng,
hvarmed hon tuktade Claudius; liten Eerstins handskar,
dS. hon f&ngade herr Feder; stolt Signilds h&rbucklor,
hvarmed kung Habor blef bunden; den bindmOssan, hvar-
med skon Valborg 5^ervann Axel Thorsson; otaliga sol-
fjMrar , moucher , blommor etc. , brukade med seger och

J

343

lycka b&de i Paris och Sddertelje, Versailles och Binkeby.
Sedan vaktmtetaren f&tt drickspengar, visste ban ber9.tta
OSS gamla bof^ets ilskogsintriger alltiMn knng Magni
Ladul&s^ tid; ocb bade talt &nna, om vi ej g&tt derifr&iu

Den 4 var stor b5gtid ocb fiilt v3der. Yi roade
OSS om bord med sm& Amourer ur staden, som spelte
f5r 088 nr taska, dansade la Boudease ocb visade oss
allahanda sm§, savoyardiska spelverk af k&rleksbftndel-
ser, om Celadon ocb Astrsea, om Abelard ocb Heloisa,
om p&fVinnan Jobanna i Rom, om Estber J()nsdotter i
Sk&ne, etc.

Den 5 bes&go vi busger3.dskammaren. Oldfrun var
en liten k&r gmnma, af 96 &r, med smink ocb stora
cometter, inga Under, mycket moucber, kort jnpon ocb
engageanter till fSttema. Hon knnde ej uttyda sig utan
genom s&ng ocb sm9. visor. HSj* fonnos m3.nga E^rle-
kens bedrifter i kostbara m&lningar. Man s3.g bUr toi-
letter, speglar ocb vackra desbabill^er utan &nda: ett
snOrlif s^ Tbusnelda mot bjertklappning, af spindlar,
grodor ocb l&derlappar; en toffel af Atalanta, god t&r
l&ngsambet p& promenader. I ett skrin l&g en b&rfl&ta
ur nacken af Sk5na Helena, strnmpebandsordens upp-
rinnelse, ocb bela den vackra Gabrielle d'Etr^es coefiure.
Har s&g man ock en ansenlig bop brudsangar alltsedan
Garoli Magni tid, morgong&f^or, fSstningeringar^ bem-
gifker, kS^rleksknutar ocb misterer: jemv^l soiBTor ocb ka-
nap^er, som alldeles murknade ocb bort&&ttes i barmen
dfver att de ej kunde tala.* Oldfrun ledsagade oss med
sina coupletter till nedersta trappan.

344

Den 6 fSrndjde vi oss med konstkammaren , som
var fSrunderlig. Det yar en Ittkant med hvaifdt tak,
8om ett observatorium, med tub, att se p& Venus, Mars,
Carlavagnen etc. Inspektoren, en liten spekulativ Ear-
lek, med glas5gon pS. n&san och astrolabium i handen,
uttydde oss allting. P& en sida var hela anatomien af
ett hjerta, som blir r5rdt af en papbisk pil; uppbygge-
lig f&r alia fromma sjalar att studera. F& den andra
en camera obscura, hvaruti man kunde se, hvilkendera
karliga min, hvilketdera n&diga Ogonkast man &3tundade,
af alia dem, som vank^t i verlden alltsedan Echo lorg-
nerade Narcissus. P& den tredje ett stort teleskop,
hvarigenom syntes alia en Mnvarande Ulskares eller ^1-
skarinnas tankar i figurer ; ett otroligt m9.sterstycke , men
stundom ^ngsligt som d5den. Pk den Qerde ett litet
kabinett af den egenskap, att d& man drog p& en Strang,
tick man h5ra med klar st^mma hvilken deklaration
man behagade, alltifr&n de st5rsta komplimenter i „ Grand
Gyms" till „Flicka lilla, vill du ha mig, si tag mig".
Man kan d5ma, hum nyttigt detta konstverk kr i hi-
stohen, och att det 5fverg&r alia repetemr i verlden.

Den 7 skulle vi besoka bibliotheket, som s&g for-
.traffligt ut, fastan i en behaglig oordning, best&ende af
idel romaner, sagor och visbdcker; men yi yoro inga
s&rdeles lasare. En rar foliant bl&ddrade vi likyal ige-
nom, f5r dess herrliga estampers skull, om det fagra
m&nskenet och dess Ijufiiga betraktelser. Bibliothekarien,
en Amour med abb6-peruk, pennan bak drat och hel
nedbl^kad, yar s9. distrait, att d& yi fr&gade honom,

345

hum m&nga volyiner der voro, svarade ban: ^Den &1-
skog vele vi begynna".

Den 8 voro Vi nog sysselsatte. Gndinnan ville
sjelf h&Ua en revy med sitt lifgarde, 2400 Amourer af
begge k5nen; ty p& Paphos b5r man m9.rka, att det
ena k5net &f liksi. y9.1 i tjenst som det andra. Qardet
best&r af fyra bataljoner, utan bekl&dning, s& att det ej
kostar s& mycket att underhUla. AUt hvad som kan
skaffa yederb5rande en liten vinning , ^r pilkogersremmar
ocb lifsk9ip. F5rst ^r le bataillon cendr^, sedan bru-
netta bataljonen, sedan blonda bataljonen och sist den
r5dhSxiga, som gjort sig sS. namnkunnig med sin tap-
perhet i de gamla gOtiska tider. Ofversten var en herre
af hjerta, med hu^udet litet lutande 3,t ena sidan, som
Alexander Magnns. Ofverstldjtnanten , en gammal kri-
gare, hade genomg§.tt m&nga bataljer. Majorerna tyck-
tes ha varit med sedan Sturames tid; men eljest voro
merendels officerame i sin blomstrande nngdom och
brokade sina vingar med Mthet. Hela regementet var
uppstSIdt p& ett stort fait. Venus kom svSfvande i en
char, lik en sn3,Gka, f5respd.nd med dufvor, och hennes
son stod bredvid henne. Spelet r5rdes, fanorna sv^ng-
des och exerciserne bSrjades, an med miner och oeuil-
lader, 9ji med sm§. 15jen, §.n med sol^adrar, an med
paryrer, an med pilar, p& tusen satt: aldrig hade vi
sett maken snabbhet i handgrepp. Stackars den fiende,
som rakar ut for en s^dan corps! Men Cupido bar ett
5ga som en Turenne. Han markte fyra, som ej gjorde
val, och lat ge dem straff. De hette Bigot, Nigaut,
La Prude och La Precieuse. En regnskur kom O^er

346

alltsammans, och yi skyndade oss bort i en skaggrik
land nnder tjocka tr^. Iter ny mfyrky&rdighet: vi hOrde
Mr talas ur hvar buske. Sm& snckar, sm& reverter och
echo ofirerallt. Jag blef radd, heist som det standade
till natten; men i detsamma ropade kaptenen oss om
bord, efter vinden vd,ndt sig, och vi m&ste skilja oss
fi:3,n en ort, som aldrig nog kan beskrifvas.

347

Sagan om herdiimaii ocli lammet

U store Maro, kom, upplifva
Det stora verk, jag araar skrifva!

Men dock . . . det &r ej poesi:
F5rg9fyes du dig deri blandar.
I store Glceroners andar,

Jag ber er, st&n min Saga bi!

Det var en g&ng en herdinna, vacker som den 8k5-
naste m&lning, och &n vackrare; hon hade ett Htet
lam, s& t&ckt, s& t&;kt, att ingenting yar 8& t&ckt,
om icke dess afbild i en spegel eller kUla. Det yar
belt hyitt medrdda band om halsen, stundom conlenr
de paille och lila: det &t ur hennes hand och fSljde
henne som skuggen kroppen; det sof i hennes sk5te,
det ySlckte henne klockan 11, det lade sin man till
hennes, det fick alia de k&rliga namn, som brukas
emellan de narmaste y^nner, &nda till liUa Grisy fast
ingenting yar olikare. Alia herdar i nejdeti afundades
5fyer lilla Lasse, s& kallades lamnngen; men alle g^o
honom makalOst ber5m, att dermed behaga den skdna.
S& pl&gar det hftnda, s^er man, pS. nSgra orter ej l&ngt
Mn linien, s&som i Marocco och Abyssinien: man rosar

348

det man hatar och smickrar dot man fruktar; men
detta var dock i kristenheten. Stor d&rskap! Lasse var
oskyldig: hvad r&dde ban fdr, att ban var i gunst?
Historien ber&ttar, att n&gra bedniska b3.nder voro en
g&ng i begrepp att stj&la honom, till att gdra en liten
delning i berdinnans bjerta: ban var redan bortfSrd en
balf mil fr&n sin matmoder, nSLr ban mOttes ocb igen-
kS,ndes af Celadon, den stadigaste af berdinnans fllskare.
Hvilken of5rmodad gl^dje p& begge sidor! Celadon
gjorde otaliga fr&gor, dem Lasse alia besvarade med
ett kfirligt Bddd. „Huru bar Lasse kommit i ert v&ld?"
sade Celadon till det bederv&rda sSllskapet. . . . „Men'\
svarade man „. . .. i T&rt y&ld? Det g&r ingen an
. . . dock, Celadon! . . . bvarf&re l&ngre t&la, att
Lasse drar bort ifr3.n oss ett s& vackert sinne? L&tsa
som du ej sett bonom!" . . „Er tjenare'\ sade Celadon,
„I skullen vara f5rtrfkfflige , gode berrar, att gOra redo
&T allm&nna medel. Med ert lof , Lasse skall fi^lja med
mig tillbaka/' Oodt samvete bar godt mod: otrogna bin-
der ba gema * poltroniska krafter. Celadon ^ tog lam*
ungen ocb bar bonom bem till sin berdinna.

Du kraft, som alia bjertan r5r,
Du kan ej m&las med en penna,
Man m&ste blott med sinnet k&nna

De drag, som ingen d6dlig g5r!

Amaryllis, i djnp sorg, fast utan sm&ck, bade re-
dan begynt sin tider^kning efter Lasses enlevement:
fern tammar voro redan fSrbi pS, hennes nya bedrofliga

341)

seculum. Fdrdig, soi6 en nunna, att draga sig nr verl-
den, lig hon p& grSset utan hopp, utan lust att be-
haga, utan fruktan f5r ormar. Hon dppnade sina matta
5gonlock vid Celadons ankomst; men, himmel! hvad
&ndring i hennes lynne, d& hon fick se sin k&ra Lasse!
Jag S^tager mig ej dess beskrifning. Alexander Magnus
och klockstd.llaren kunna ej vara olikare. Den djup-
sinnige Babbi-Ben*CottiIlon , som utarbetat l^da v^k
om Carol! Magni hjeltedater och Sanct Barbros tofflor,
har giMt en allm&n sund regel, att man aldrig bor
dtaga sig det man ej kanvtroMa .... Men detta
lyckliga mOte hade en &nnu angel&gnare sak i f51je.
Celadon, den stackars Celadon, hade liksom alle andre
herdar erfarit Amaryllis' h&rdhet. Han hade aldrig kun-
nat r5ra ett hjerta, som var intaget af ett litet lam:
den unga Amaryllis hade ment, d& hon h5rt n&mnas
kdrlekj att det yar ett slags ek, hvaraf man svarfvade
kdrl Ordet dlska l&mpade hon snarare till filbunkar
och b&rsk3.ppor, ^n till herdar; men d& nu Celadon gaf
henne sin k&ra Lasse tillbaka, s& fann hon n&got i bans
5gon, i bans anlete, i bans &tb5rder, som hon aldrig
iunnit, eller r9.ttare sagdt, hon fann n&got bos sig sjelf,
som hon ej fbrstod sig pL Hon begynte anse Lasse
som en lamunge, och Celadon som en menniska. S&-
dant &r underliga saker; om man ej visste, att myoket
llr &nnu f5rborgadt i naturen, 8& skuUe man h&Ua dy-
likt f6r troUeri. „Vet du hvad. Celadon", sade hon,
Jag b&Uer lika mycket af dig som af Lasse. Jag vet
intet hum det kommer sig" .... Den som aldrig
s§, litet har fdrsdkt en oben&dad &lskares 5de, den som

850

det minsta vet hvad det d.r, att sucka utan tr5st, atan
hopp, kan fftrest^lla sig Celadons gl^je. Han hade
yandrat hela dagen genom torra piatser 5fver tre mil.
Han hade ej smakat det ringaste sedan aftonen f5rut,
d& hans mor gifvit honom en fiSskpankaka: trdtt, hung-
rig och f&rtjust ML han ned och svimmade. Gladjen kan
stundom ha samma verkan, som os af en jernkakelngn,
s&ger Hipocrates i sitt kapitel om krukmakare. Ama-
ryllis blef helt best5rt; en pil genom hennes bjerta
hade ej kunnat ge henne st5rre s?eda. Hon lopp till
Celadon, hon gret, hon ropade: ingen svarade. Skogs-
r&n stodo p& lur i buskarna och sm§.logo. Cupido
fldg rundt omkring under en osynlig mantille och skr5t
af sin seger. Han str5k en droppa eaa d'anges nnder
Celadons ndsa, i hvilken han ock ndp med all kraft,
att han Oppnade sina 5gon. ^SkOnaste Amaryllis", sade
denne trogne SLlskare, ^3rl&t, att jag d&nar i er n^-
varo; men jag blef s& glad of^er er lilla utllLtelse:
dessutom har jag ej atit p& ett helt dygn." „Intet p&
ett helt dygn", sade Amaryllis, „ack, hjertans, hvar
sku vi & mat? Min bror har drifyit hjorden hela
milen harifr&n, och hSx har jag hvarken mjdlk eller
br5d. Dock, 13,t se ..." himmel! nu kommer jag
till det bevekeligaste af hela min saga. Kan jag skri^a
det utan tSxar? Kan man fSrl&ta den vackra och
grymma Amaryllis? Alia hjertans tyrann, du lilla gad,
som utrattar i verlden hvad du vill, som gOr bataljer
och svaf^elstickor, monarkier och grynkorfyar, du var
dertill orsaken: jag skyller p& dig, och ej p& den skd-
nas sinne. Amaryllis mente, att Celadon d& strax

351

skuUe do af hunger. Hon gick in uti ett tjiU: hon
grep sin kara Lasse i nacken, med t&rar i sina dgon,
13.gan i sitt hjerta och en mordisk tSljknif i sin h5gra
hand. Fromma sjaiar, bortvanden edra milda uppsyner,
medan den r5da bloden rinner! Lemnom ocks& koks-
handtverket bakom y&ra nackar, tills maten Sir f&rdig.
Hyarati den egenteligen bestod, omtalar ej historien:
man kan gissa hvad man viU; men Celadon blef mat-
tad. Dock, Amaryllis' goda sinne kunde ej tiU&ta, att
ju n&got af Lasse sknlle invigas od5dligheten. Hon
tog bans skinn, och lat det tillreda. Hon hade fSrst
arnat det till en kjol-s^ck; men det f5rtjente en h5gre
rang. SS, fint, s§. mjukt, s§. granlaga som det blef,
mena 3.tskiUige ISrde, att deraf gjordes ett par hand-
skar; men hela verlden sknlle fSrundra sig, hvart dessa
handskar tagit vagen. Somlige ha trott, det varit en
af dem, som hertig Christian af Brunswig fick af drott-
ningen i B5hmen, den ban till sin d5dsstund fSiste p&
sin hatt. Somlige ha h&llit f&re dem varit det paret,
hvanQed hertiginnan Marlborough f&rtretade drottning
Anna och fSrorsakade Utrechtska freden. Men jag kan
ej alldeles gilla denna mening: om af detta skinn blif-
vit handskar, s& vore jag Ofvertygad, att de samma nu
i denna stund vore hSr inne i detta rum narvarande,
n&gon vacker person tilMrige, och l§.ge verkligen pS,
sitt lilla stalle och h5rde p^ denna ringa och sannfSx-
diga saga; men jag bar om detta skinn en hel annan
kunskap. Den f6rr omrOrde djupsinnige Eabbi-Ben-
Cottillon gifrer dertill sjelf anledning i sin Dissertation
om Lagmansting. Han sSger, att deraf gjordes ett

352

ganska tackert pergament, hvarp& mycket nyttiga saker
blefvo upptecknade till mennisfkors r&ttelse. Hvem kan
d& icke finna, att den gamle, den vise, den vordade
Gotlandskgen derpS. blifvit skrif^en? Jo, jag ar f5r-
sakrad, att Odet aldrig kunnat se detta oskyldiga kSr-
lekens offer s& Omkeligen mista sitt lif, utan till att
ers3,tta det med den hedren, att ^ena till rS^ttesnOre
f&r ett s& ryktbart folk, som det Gotldndska, och isyn-
nerhet f5r den ortens ySxdige lagman.

353

BrefVexling mellan Ragvald Pik octL
Herr Silfverspasserklinga.

Bagvald PiJcs Bref.

Min Y&nlige h&lsm med alt det som kS.rt och godt S,r,
nu och tilf&rende.

ESlre Junker. Eder kan jag icke underlate at til*
skrifve, som jag h5rer vare en. af denne tidens nye
Fr§,lsemSlD, tilkanne gifvendes, at jag med stdrste f&r-
undran fSmummit af mine gamle Allmenacher, och de
som nu f&r tiden bniges , at jag legat i en dvala n&got
mer an 200 &r, hvilket ar et stort jartetken, som v§jr
Heliga Moder bist k3<nne. Mr jag f5rst upvagnede, s§.
sporde jag efter min Sv&ger Herr Nils Bese, som stod
hos mig nllr jag somnede , och min SvSlrmoder Fru Eline
af Nynas, men ingen forstod mig eller knnde fly mig
besked dertil. S3. 9.r jag nu s& af mig kommen, at
hvarken n3.gon kSinnes vid mig, eller jBg vet n&got af
det som Folket nu bruger, hvarken klader eller lifs-
uppehaile, eller de seder som are kurteyse til Hofva,
eller den stat och HushSUning, som mine liger af Bid-
dere och andet Folk bar i Bigene hafve. Jag hSrer at
alle, bide Biddere och Svena, Biskoper, Canicker, Hun-
ker, Borgere och BQnder skole 10 dagar efter Trettonde-
dagen siEonles til en utskref\ren Herredag. Eare Junker,

Dalin, 23

354

bedjandes Eder tj&nsteligen , at I ville mig s&dant under-
ratte, och late mig yette, om n&gon af de Piker anna
lefv^er, och ager Fralse, p8, det andre Biddere mSge
kannes vid mig. Somlige sige, at i desse tider are
Fralsismftn, som ingen jord age at ryste^ ftre, hvilket
vore yal fi)r mig, som nu sofvit bort miitt och min
Hustros arf , s& at jag kunde ocksa slippe in i det Bid-
derhuset, som nagre ringe Adelsman har i orten sk
rundeligen omtale.

Jag ville ock gama vete, hvad kladedrSgt man
brager, eller om jag skal hafve armborst, jamklader
och laggillan Hast til denn^ Herredag, eller om Yapne-
syn sker samme g&ng. Sa ville jag ock vara nnder-
rattad, hvad Markegang det ar nti Stockholm, och om
han ar dyrare, an da jag var der sist, sa ock om jag
illr nyttje Eong Albrechts Klippingar i betalning, eller
hum mange penningar jag har nddigt at tage med mig,
f&r jag vil slatt intet satte mig i gald. Item, Eare
Jnnker, tvivler j£^ icke, at I arnen Eder til denne
Herredag, derffire langter jag h5re, hvad Eder talan och
gdremai der blifver, sa at jag kan ratte mig derefter.
sa mycket har jag spordt, at har i Bigene regerer en
god och mild Konung, dess vare Gad lofted evinnerlig.
Amen! Men det dfiige vet jag intet af. Tilf5rene
knnde jag val sMcke mig til Hofira, da Era Sigrid Sva-
gerske skankte mig en h5g Hofinanshatt, och en gold*
sticked krage, och jag red Sperr med ange Herr Sten
Store pa Borspraket; Men kanske sedeme na are f5r-
andrede, hvilket kare Junker later mig fSrsta. Item,
Kare Junker, vil jag vete, om det andelige Fr&Iset iur

355

8& m&ktigt i Landet, som det var, innan jag somnede,
hvilket jag m& Uage f5r St. Erich Eonung och alle
Helgon, som yetta hvad oratt Vrete Kloster-Brdder och
Biskop Hans gjorde mig, kannendes 3 mine g&rder un-
der Elostret och LinkOpings Domkyrke. Men jag f5r-
hoppes, at Gud st&cker deres v^lde. Alt dette bedes
jag om, kSxe Junker, at I nu gifyen mig underr^ttelse
cm, efter I dxen s& v&l kunnig i desse nye seder; Hvar-
emot min tjdnst och Y3.1villighet tilbjudendes. Skrifvit
ved min Iftgerstad i Sm§Iand och Sdlvedes H^ad , 11000
Jungfrurs dag, och som Eolket sSger, Anno 1730.

Ragvald Pih

Herr Silfverspasserklingas svar.

N&r man considererar den extraordinaira l&nga s5mn,
hvari Min Herre varit enveloperad , kan man intet eton-
neras, at bans bref ej 9.ro skrefne efter nya moden.
Jag gratulerar Min Herre til en s& lyckelig reveil , kun-
nandes derj&mte fSrsSlkra honom, at ban finner en al-
deles changerad, polerad och forbS.ttrad verld. Hon til-
tager s& dageligen, at jag, som allenast fyra §x frequen-
terat andra L&nder, och gjordt en commode revtie 5fver
Paris, Flandem, London och n&gra Tyska Academier,
vid min retour antingen fann mycken f5r§iidring, eller
var fSrHndrad sjelf. Man observerar nu en hel annan
delicatesse i expressioner , complimenter, kropps-affecter ,
kl&de-modeller, Hof-etiqvetter, Mat-Reglor och Dieter, gn
d& Min Herre i sfidana affairer varit bekant. Man ex*

356

primerar sig i korta och dirertissante termer, recoIU-
gerandes s&dana ord, som andra spr&k foumera, hvilka
ISiTO doa9are , &n vir odieusa och miserabla Svenska. Com-
plimenteme ske vid diverse occasioner, och bOra aldrig
negligeras, om det intet vore mer &n Ofrer en simple
Goliqve , eller Manage , Barns&ng , Ankomst eller Namns-
Dag, d& det ej ar s& neoessairt, at orden g& af hjer-
tat, allenast de i sig sjel^a &ro coulante. Yid affec-
teme remarqueras en behagelig negligence, dock at lygg,
hnfvud och kn3.n h&llas raka , och ansigtets monvementer
representera en stor del af pens^eme. Min Herre m&ste
pr^parera sig til at i en enda compliment och bugande
kunna entretenera 10 personer. Vid suspecte eller tou-
chante sakers 3.h5rande hausserar man gema axlarna, och
sS.llan deciderar man n&gon raporterad affaire, ntan med
et Vielleicht eller Peut-Stre. Kiade-modeller kan Min
Herre commodast fS, se vid sin hitkomst, emedan jag
bar hemfftrt en hel habit, som nu ar k la mode i Pa-
ris, allenast Min Herre bar soin f5mt at skaffa sig en
vacker Peruqve d' Allonge , som skal ryka af et continn-
erligt Poudre.

Ang&ende Hof-Etiqvetten bar jag en parfaite con-
noissance, ty fast jag icke ar af gammal Famille, eme-
dan min Far allenast var inspector (JfVer et gods, s§
f^rsnmmar jag dock aldrig n&gon Apartements-Dag, och
&st man passerar mig med dansen , s& kan jag dock jugera
om den ar conforme med reglome. Jag frequenterar
Hofv^et med ndje, oaktat jag st&r tr&ngt, och pousseras
med impatience p& alia sidor, i fSrmodan, at en g&ng
kunna penetrera den contraire lyckan, och snart f& en

357

importante Charge. Om Mat-reglorne kan jag intet an-
nat avertera, 9.n at man onmg&ngeligen, hvar dag, in&-
ste gOra en exquis repas; ty f&r en galant-homme &r
denna pointen intet raillerie. La bonne ch^re &r det
r^elleste af Y&tt lef^eme, hvaremellan et godt glas Yin,
CafiiS och Th6 contribnera til blodens yivacit^. Man bar
ej sS. pressant at stiga bittida up om momame, utan
om man blir fallkomligen ajusterad til U&ckan 11, kan
man s3,tta sig i 6tat at exspectera m&ltiden kl&ckan 1,
och sS, vidare. Om Pike-Famillen &r to till, yet jag
intet, men bar consulterat en Genealogist, som s&ger
den vara exspirerad.

S& framt Min Herres desseln S.r at resa til Biks-
dagen, behofver han ej aflfligera sig derdfVer, at han
intet gods bar, ty jag och flere med mig ignorera denna
proprieteten af en Biddersman: mitt SkSldemSrke och
Namn 9,ro snffisante nog til at brillera. « Icke eller
g6res nu reflexion p& de gamle bagatelleme, som Min
Herre relaterar i sitt bref; utan jag iLmnar mig til
Biksdagen, at uppS. ySxt Biddarhus blott entonnera yid
fSrekommande affairer, och frappera 5ronen med en elo-
quent rOst.

Inga Elippingar roullera, utan godt Mynt; men alia
de penningar, Min Herre possederar, r&der jag honom
at taga med sig, ty jag har proberat at l&na pennin-
gar, men intet f&dt, hyar5fver jag intet utst&r ringa
chagrin. Jag yet intet, om det kommer deraf, at
mine fOrre Gr^ancierer &ro obetalte; men jag 3j- ofta
obligerad at y9,nda mig til stratag^mer och ruser, fi)rr
S.n jag &rh&llit secours; ty en honn^te-bomme kan intet

358

Ugga sig i obscoriteten , f&r penninge-mangel skal. Om
det Ofriga, som Min Herre frftgar om, hazarderar jag
intet at nil&ta xnig, ntan jag ber honom anse mig f5r
en veritable Politique, som b&ttre vet, Hn at choqaera
en hel Corps, som Or s& puissant och verserad i Stats-
affiurer. I GMgt f&rblifver

Min Herres

Serviteur trfo humble

Silfverspasserklinga.

N3r Bagvald Pik i&tt detta bref, bar ban intet
mer gjort, &n lagt hS.udema i kors med stor h&penhet
och fallit i sin f5rra sOmn igen, hvarifr&n ban ej f5rr
19xer vakna, &n gamla och nja verlden fS,tt en 9.nda.

Anm&rkningar.

Sid. 36. Vdck upp din tjusla hdg,

Tjusta, d. h» forhaxade, genom troUdom beddf?ade.

Sid. 37. Pel vdrt lejons graf en hop med rdttor leka.
Editor, d. a. moss (= Mdssor),

Sid. 38. Och nyss frdn sdret tagit

Dess basta l&kedom.
Drottning Ulrika Eleoaora afled den 24 Nov. 1741.

Sid. 53. Kdmpavisa.

Detta i mera an ett afseende markeliga qvade utgor
en allegorisk skildring af Sveriges politiska forhSIlanden fr&n

o

tiden af Hattarnes stigande valde till freden i Abo och tron-
foljare valet 1743.

Desse ,,kampar, som aro 8& valdig en tropp**, repre-
sentera naturligtvis de krigiskt sinnade Hattarne. De togo
med vMd „8tolts Sigrid ur tornet ut och forde henne in i
den morka skog': det vill med andra ord saga^ att, sedan
Hattpartiet vid 1738 Srs riksdag andtligen kommit till sty-
ret, kriget mot Eyssland inom kort forklarades. UtgSngen
svarade icke mot de i m&nga kt narda hjeltedrommarna: vi
kanna alia hurn dyrt Sverige kopte 1743 firs fred. „Nar
bjornarne borjade mumla i skogen sprungo de nnge hjeltar
fr&n allt, Mn guld och grona skogar.'* Efter nederlaget vid
Villmanstrand foljde StertHgens och onderhandlingarnes skymf;
och vid den riksdag, som i Aug. 1742 sammantradde, fingo

360

Mossorna kiev ofvervigten, Hattpartiets generaler miste i bok-
staflig meniDg hufvudet och (less politiska ledare raSste, sA-
8om det heter, g§ fr&n b&de „guld och grona skogar/' Det
ligger en bitter ironi i ornqvadet: „Meii Hatten ar kront
med lager, seger och ara!"

Slutet af visan har afseende p& konungavalet: de sa
snopligt Aterkomne kamparne aro genast fardige att erbjuda
den gamle konungen sin tjenst for att bortgifta stolts Sigrid,
bans olyckiiga dotter. Trenne friare installa sig, af hvilka
den forste motsvarar hertigen af Birkenfeld, Frankrikes skydds-
ling, den andre kronprinsen af Danmark, och den tredje —
som ocksA ensam lyckas radda den i skogen af jattar, troll
och bjornar omgifna prinsessan — Adolf Fredrik af Hoi-
stein. S&som bekant ar, fanus annu en fjerde friare till
svenska kronan, hvilken forfattaren likval ej omnamnt, troligen
emedan ban var konung Fredriks brorsou.

Sid. 89. Stilla le/nads adllheU

I foretalet till originalupplagan anmarkes, att detta
stycke „larer kunna vdr auctor frankannas.'* i)A imellertid,
s& vidt utgifvareii har sig bekant, denna formodan icke blif-
vit styrkt samt det lilla natta poemet dessutom icke saknar
slagtdrag med flcra andra af Dalin, har ban ansett sig kunna
i foreliggande samling infora detsamma, med denna anmark-
ning sdsom reservation.

Sid. 122. Fa, CaloUen. Se anm. till sid. 130.

Sid. 127. Ordensvisa.

I 1767 firs upplaga forekommer (Forsta delen, II: 3)
rorande „Avazu och Wallasis" foljande not:

,,Ridderliga forbandet Avqzu och Wallaais inrattftdes i Stockholm
den 25 Januari, eller S:t Pauli omvandelsedag, &r 1732 af Itskillige yp-
perlige herrar och embetsman, hvilkas antal i borjan var inskrankt till
tolf riddare, men sedan okades. Orden Tro och Redlighet voro Ordens
antagna valspr&k, och samtellga Ordensbrodernas forbindelser: en oryg-
gelig efterlefnad af samh&llets lagar, en ofdranderlig inbordea fortrolig-

361

het samt en obrottslig tjrsthet. P& Ordenstecknet, ett grekiskt i iiudania
klafvet kors i guld, syntes i bl£ email bokstafverna A och W, satte
gent emot hvarandra i korsets fyra andar, samt i en af str&lar omgifveu
glob, midt p& korset, bokstafven S med ett genom densamma nppratt-
st&ende svard, b&da i bl& email. Detta tecken, som p2 b&da sidor var
lika, bars i ett himmelsblatt, sm&rutigt sidenband i ett knapph&l af
vesten, dock allenast vid vissa tillfallen. Ordens styrelse var ofverlem-
nad till d& varande kammar-ridet, sedermera presidenten samt riddaren
och kommendoren af Kongl. Maj:t8 Orden, hogvalborne herr grefve Carl
Fredrik Piper, och honom, s&som Ordens ntnamnde standige kommendor
och ordforande, nppdraget att hos sig h&Ua de vanliga Ordenskapitlen
samt forvara Ordenssigillet; Ordenskassans v&rd Iter var anfortrodd
tvenne af riddame, hvilka for densammaa forvaltning borde gora redo
vid sammankomsterna. Sekreterare-sysslan vid donna Orden forrattades
allt ifrin dess forsta inrattning af v&r anctor, som tillika hade Stagit
sig att p& Ordens &rliga fester, instiktelsedagen den 25 Jannari samt
den 6 och 30 November, konnng Gustaf Adolfs och konung Carl XI1:8
dodsdagar, inlemna nigot efter Inrattningens (!) smak lampadt snille-
arbete, och ifr&n denna forbindelse leda sig* de flere af honom ofver
dessa amnen forfattade skrifter."

Man kanner ej anledningen till namnen Avazu och
Wallasis^ Atterbom framkastar den formodan, att de ,,till-
afventyrs torde forekomma i ndgon af den tidens fransyska
eller tyska romaner."

Yisst ar, att utom den rent fosterlandska och allmant
humana syftning, som Ordensbrodemes ^forbindelse" angif-
ver, en tydligt utpraglad politisk afven rojer sig inom det
ridderliga samfundet. Det innersta af Hattpartiets fisigter
klingar ofta och klart igenom Ordenssekreterarens sSnger,
nSgon g&ng i en nastan utmanande ton. Se t. ex. ett par
af de i denna samling intagna Sminnelseqvadena ofver
Carl XIL

Det sista till Ordensdagens firande skrifna stycke ar
frSn 1745 och utgores blott af sex rader. Samfundets tid
var ute.

Dalin. 24

362

Sid 130. Calottviaa.

Urbilden till det Calottiska regemente, som i Adolf
Fredriks och Lovisas dagar svarmade kring Malarstranderna,
&terfinnes i Frankrike, hvarest vid hertigen-regentens liof ett
regiment de la Calotte inrattades af en viss Aimon. Momus
var regeraentets skyddsgud och efter bans mossa (calotte)
iick det sitt namn. Calotten var prydd ined tvenne oron
samt en rayckenhet smk klockor och bjellror; den tjenade
afven till hjelm ofver regemente ts vapen. Detta utgjordes af
en skold, som p§ langdeu delades af Momi spira, den sk
kallade Marotten, och p& hvars gyllene, med Qarilar af skif-
tande fargor tatt bestrodda fait syntes en silfverraSne i sina
trenne skiften. YalsprSket var: Luna infiuit, favet Momus.
Det Calottiska regementet var natarligtvis forlagdt i Calotti-
nien. D& man der, stadd i tjenstgoring, ,,bar sin calott**,
maste icke blott „air angslan och all melankolf, utan ock
allt allvar vika fjerran.

I aldsta upplagan gores i en not en latt forklaring ro-
rande Dalins calottiska skamt, hvilket bvarken „bort eller
bor uppvacka nSgon slags forargelig tanka.*' — Bekant ar
imellertid att Dalin vid den forfoljelse, for hvilken ban vid
riksdagen 1756 var foremal, sarskilt af presterskapet forevi-
tades sina calott-predikningar.

Sid. 159. NicopompuB.

Detta namn erholl Dalin af drottuingen, i egenskap af
hennes bof-visdiktare.

Sid 231. Engsdnojen.

P& det naturskona Engso, d& tillhorigt den i anm. till
sid. 127 omnarande grefve Carl Fredrik Piper och bans gref-
vinna, fodd Morner, vistades Dalin ofta och gerna. Han
stod till b&da i ett sannt vanskapsfbrh&Uande, var pa Engso
som barn i buset och hade der, i grefvinnans kabinett, sin
„egen \rk'\ om hvars glada lugn ban ofta talar.

363

Sid. 238. Den finaka sjuka.

Uttrycket ar framkalladt af fbrfattarens gramelse ofver
g&ngen af kriget mot Ryssland 1741 — 1743.

Sid. 243. Till en frdhen, som ville Idra sig ahrifva
vers.

I delta och foljande stycke efterliknar forfattaren en
p& sin tid mycket kand riramare, Sveno Dalius, vanligen
Salig Gubben kallad. Han hade i sin krafts Slder varit en
tapper krigsbuss; efter slutade falttAg och med erofrad kap-
tens-titel nedsatte han sig p§ en liten gUrd i sin fodelse-
bygd, Dal, och anvande sin Sterstaeiide tid pa ett vidun-
derligt rimsnideri. Han dog 1693, ofver 88 fir gammal.